Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet Svensson

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1 Inledning

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järn-
vägs-, sjö- och lufttransporter och de infrastrukturfrågor som samman-
hänger därmed, post- och telekommunikationer, trafiksäkerhet samt miljö-
och forskningsfrågor och utvecklingsverksamhet på transportområdet.

EES-avtalet berör i större eller mindre utsträckning hela departementets
verksamhetsområde. Infrastrukturfrågorna berörs indirekt genom sitt sam-
band med transportfrågorna. På transportområdet utgörs sekundärrätten i
betydande utsträckning av förordningar. Dessa måste till följd av artikel 7 i
avtalet införlivas enligt sin lydelse även om svensk rätt i och för sig redan
överensstämmer med den aktuella rättsakten. Till följd av bemyndiganden
från riksdagen kan detta i allmänhet ske genom regeringsförfattningar, se
bl.a. lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer.

Av de rättsakter som utgörs av direktiv förekommer de flesta inom områ-
det trafiksäkerhet inklusive fordons beskaffenhet och utrustning. I huvudsak
uppfylls redan kraven i dessa direktiv. Kvarstående anpassningar sker som
regel genom myndighetsföreskrifter.

Vissa EES-bestämmelser av betydelse för kommunikationsdepartemen-
tets ansvarsområde finns i avtalets huvuddel under kap. 6 Transporter. De
övergripande bestämmelserna på transportområdet (artiklarna 47 - 52) före-
slås bli införlivade med svensk rätt genom 2 § EES-lagen. Av vad som sagts
i anslutning till kap. 6 framgår att de allmänna konkurrensreglerna och reg-
lerna om statsstöd (artiklarna 53 - 64) i princip är tillämpliga på transportom-
rådet. Även dessa införlivas genom 2 § i den föreslagna lagen. Några rättsak-
ter med konkurrensregler som är speciella för transportområdet införlivas
också genom EES-lagen, se 9 § första stycket 2 och 3.

I fråga om de rättsakter inom kommunikationsdepartementets ansvars-
område som ännu inte har införlivats med svensk rätt avser jag att åter-
komma under hösten 1992.

1 Riksdagen 1991/92. 1 sdml. Nr 170. Bil. 5-13

2 Tekniska föreskrifter, typgodkännande m.m.
(bilaga II avsnitt 1 och 2 till avtalet)

Bland de rättsakter som omnämns i bilaga II till avtalet ingår ett stort antal
direktiv om fordons beskaffenhet och utrustning, typgodkännande m.m.

En grundläggande rättsakt på området är rådets direktiv 70/156/EEG om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av mo-
torfordon och släpvagnar till dessa fordon, med senare ändringar. Direktivet
har karaktären av ramdirektiv. För ett EEG-typgodkännande, som kan ske
som ett alternativ till nationella typgodkännanden, förutsätts att bestämmel-
serna i 44 separata direktiv beträffande fordonskomponenter och egenska-
per uppfyllts och egenskaper. Ett typgodkännande av fordonet som sådant
med verkan inom hela EG kunde då utfärdas.

Separata direktiv på hela området har ännu inte antagits utan några kvar-
står (däck, säkerhetsglas och mått och vikter). Övergångsbestämmelserna
till ramdirektivet medger dock att typgodkännande kan utfärdas beträffande
fordonet om särskilt typgodkännande sker beträffande de komponenter där
separata direktiv ännu inte föreligger.

Kraven i de separata direktiven uppfylls som regel redan nu. De flesta an-
sluter nämligen till reglementen antagna av FN:s ekonomiska kommission
för Europa. I den mån det finns avvikelser sker anpassningen genom före-
skrifter på myndighetsnivå, som regel av trafiksäkerhetsverket.

Kommissionen har lagt fram förslag om ändring av rådets direktiv
70/156/EEG, COM (91) 279, i syfte bl.a. att göra EEG-typgodkännandet ob-
ligatoriskt. De återstående separata direktiven torde komma att utfärdas
inom en nära framtid.

I fråga om avgasrening och buller gäller enligt EES-avtalet att EFTA-sta-
terna får tillämpa sina strängare bestämmelser fram till den 1 januari 1995,
inklusive rätten att vägra godkännande av fordon som inte uppfyller de na-
tionella kraven. Sådana bestämmelser får behållas även därefter men får då
inte hindra det fria varuutbytet i enlighet med EG:s lagstiftning. - Rättsakter
om krav på fordons avgasrening behandlas i miljö-och naturresursdeparte-
mentets bilaga.

3 Telekommunikationer

(bilaga II avsnitt 18 samt bilaga XI till avtalet)

De viktigaste rättsakterna på telekommunikationsområdet som ingår i EES-
avtalet är de direktiv som antagits inom ramen för den liberaliseringsprocess
som pågår inom EG. Dessa är kommissionens direktiv 90/388/EEG om kon-
kurrens på marknaderna för teletjänster, det s.k. tjänstedirektivet, och rå-
dets direktiv 90/387/EEG om upprättandet av den inre marknaden för tele-
tjänster genom att tillhandahålla öppna nät, det s.k. ONP-direktivet. Det
senare utgör ett ramdirektiv med riktlinjer och kommer att kompletteras
med direktiv för speciella områden såsom för hyrda ledningar och telefoni-
tjänsten samt med rekommendationer rörande publika datanät och tjäns-
teintegrerade digitala datanät.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

Vidare ingår i avtalet det för terminalområdet betydelsefulla rådsdirekti-
vet 91/263/EEG om inbördes harmonisering av medlemsländernas lagstift-
ning om teleterminalutrustning och om ömsesidigt godtagande av sådan ut-
rustnings överensstämmelse, det s.k. terminaldirektivet, och kommissionens
direktiv 88/301/EEG om konkurrens på marknaden för teleterminalutrust-
ning. Avtalet omfattar också ett rådsbeslut, 87/95/EEG, beträffande stan-
dardisering inom området för informationsteknologi och telekommunika-
tion.

Härutöver ingår tre rådsdirektiv angående reservering av frekvensband
för vissa teletjänster. Direktiven behandlar den alleuropeiska, landbase-
rade, allmänt tillgängliga radiobaserade personsökningstjänsten ERMES
(90/544/EEG), det allmänt tillgängliga, alleuropeiska, cellulära, digitala mo-
bilkommunikationssystemet GSM (87/372/EEG) och det digitala europeiska
trådlösa telekommunikationssystemet DECT (91/287/EEG).

Tjänstedirektivet medför att teletjänstmarknaden öppnas för konkurrens
utom beträffande telefoni som får förbehållas en monopoloperatör. Vidare
får exklusiva eller speciella rättigheter upprätthållas för tillhandahållande
och drift av allmänt tillgängliga telenät. I sådant fall skall nödvändiga åtgär-
der vidtas så att villkoren för att få tillgång till nätet är objektiva och icke
diskriminerande.

I direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa att beviljande
av driftlicenser, kontroll av typgodkännanden och andra myndighetsuppgif-
ter utförs av ett organ som är oberoende av teleorganisationerna.

Syftet med ONP-direktivet är att främja ett fullständigt genomförande av
en marknad för teletjänster genom harmoniserade principer och villkor för
att tillhandahålla öppna nät. Tillgången till nät får inte hindras annat än av
hänsyn till allmänintressen vilka betecknas som ”väsentliga krav”. Sådana
inskränkningar skall vara objektivt motiverade och får inte överdrivas i för-
hållande till det mål som eftersträvas.

Villkor enligt direktivet skall underlätta tillhandahållandet av tjänster ge-
nom allmänt tillgängliga telenät eller teletjänster inom och mellan medlems-
tater och i synnerhet i fråga om tjänster som tillhandahålls av bolag, företag
eller fysiska personer i någon annan medlemsstat än den där bolaget, företa-
get eller den fysiska personen hör hemma.

Terminaldirektivet syftar till en fullständig liberalisering av teleteminal-
marknaden. Medlemsstaternas grundläggande åtaganden enligt detta direk-
tiv är att å ena sidan föräkra sig om att det marknadsförs och används endast
sådan utrustning som uppfyller särskilt angivna allmänna krav och att å
andra sidan inte hindra att sådan utrustning som uppfyller kraven kan omsät-
tas och användas inom medlemsstatens område. En terminal som godkänts
för marknadsföring och anslutning till nätet i ett land skall således automa-
tiskt vara godkänd för marknadsföring och användning jämväl i övriga län-
der.

I direktivet föreskrivs vidare ett visst system för framtagande av gemen-
samma standarder för terminaler samt procedurer för kontroll och kvalitets-
säkring. Systemet innebär bl.a. att en kontroll skall utföras av särskilda ”an-
mälda organ”, vars kompetens garanteras av medlemsstaten. Organen kan
vara myndigheter eller privaträttsliga subjekt och skall vara fristående och

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

självständiga i förhållande till marknaden. Direktivet innehåller också be-
stämmelser om ett gemensamt märkningssystem för terminaler.

Terminaldirektivet kan ses som ett fullföljande av det tidigare kommis-
sionsdirektivet om konkurrens på marknaden för teleterminalutrustning, till
vilket det svenska regelsystemet redan sedan år 1989 är anpassat.

Även i fråga om rådsbeslutet beträffande standardisering inom området
för informationsteknologi och telekommunikation är det svenska regelsyste-
met harmoniserat inom mitt ansvarsområde. Det svenska deltagandet i det
europeiska standardiseringsarbetet avser jag att behandla i samband med
frågan om en ny telemyndighets myndighetsfunktioner.

De tre direktiven angående reservering av radiofrekvenser för vissa tjäns-
ter avser att garantera att det frekvensområde som behövs för de i direktiven
angivna tjänsterna reserveras för detta behov.

När det gäller införlivandet av rättsakterna på telekommunikationsområ-
det kan noteras att den svenska teletjänstmarknaden är mer liberal än den
som föreskrivs i tjänstedirektivet. Den föreskrivna separeringen av myndig-
hetsfunktioner och operatörsrollen beaktas av den pågående telelagsutred-
ningen (K 1991:03). Den lagstiftning som behövs för att införliva detta direk-
tiv kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1992 i samband med en
proposition om en telelag. Det samma gäller avseende föreskriven utform-
ning av ett eventuellt tillståndsförfarande m.m.

Den svenska teletjänstmarknaden får anses i huvudsak motsvara vad som
föreskrivs i ONP-direktivet. Direktivet i sig torde därför inte nödvändiggöra
några åtgärder för införlivande. Telelagsutredningens kommande betän-
kande kan emellertid föranleda förslag om bestämmelser i lag motsvarande
de allmänna principer som kommer till uttryck i direktivet.

Såväl tjänstedirektivet som ONP-direktivet och terminaldirektivet medför
behov av en myndighet på telekommunikationsområdet. Jag har tidigare i
årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 Bilaga 7) anmält behovet av en
myndighet på detta område. I proposition 1991/92:163 om anslag till en ny
myndighet på telekommunikationsområdet för budgetåret 1992/93 har jag
föreslagit att myndigheten inrättas från och med den 1 juli 1992.

Terminaldirektivet torde kräva föreskrifter i lag och förordning samt myn-
dighetsföreskrifter. På grundval av telelagsutredningens väntade betän-
kande kommer de föreskrifter som kräver lagform att tas upp i det förslag
till telelag som kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1992.

Beträffande direktiven om reservering av radiofrekvenser vill jag hänvisa
till Frekvensrättsutredningens betänkande (SOU 1991:107) Lag om radio-
kommunikation, m.m., vilket för närvarande är under remissbehandling,
och till mitt tidigare förslag om att inrätta en myndighet för telekommunika-
tionsområdet från och med den 1 juli 1992. Myndigheten föreslås få till upp-
gift att ansvara för radiofrekvensfrågor. Jag har för avsikt att under hösten
1992 i samband med förslag till en lag om radiokommunikation m.m. föreslå
bestämmelser som är så utformade att EES-avtalets bestämmelser kan beak-
tas vid tillståndsprövningen på radioområdet. Något behov av särskild lag-
harmonisering därutöver torde för närvarande inte finnas.

Det kan i detta sammanhang nämnas att det i EES-avtalet inte ingår några
rättsakter med direkt anknytning till postverksamhet. Några sådana finns

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

f.ö. inte heller inom EG. Sedan något år pågår emellertid arbete med att
fastställa riktlinjer för fortsatta överväganden av postfrågorna. I slutet av år
1990 presenterade kommissionen ett förslag till grönbok för postområdet
(Green Paper on Postal Services), vilket reviderats under november 1991,
COM (91) 476.

Grönboken innehåller tankar om viss avreglering av postmarknaden.
Samtidigt betonas vikten av att medborgarna har god tillgång till viss grund-
läggande postservice. Sådan service skall därför kunna vara föremål för mo-
nopol. Operatörsfrågorna skall skiljas från myndighetsfunktionerna. Vissa
av förslagen i grönboken är kontroversiella. Några bindande rättsakter på
postområdet kan knappast förväntas inom de närmaste åren.

4 Transporter (bilaga XIII till avtalet)

4.1 Allmänt

Av flera avgöranden av EG-domstolen följer att Romfördragets allmänna
regler gäller för alla slags transporter. Genom artikel 6 i EES-avtalet får
dessa avgöranden genomslagskraft också för tolkningen av EES-avtalet. På
en punkt gäller dock ett undantag. Artikel 38 i EES-avtalet, som motsvaras
av artikel 61(1) i Romfördraget, föreskriver att fri rörlighet för tjänster på
transportområdet skall regleras av bestämmelserna i kapitlet om transporter.

Bilaga XIII till EES-avtalet upptar till en början vissa rättsakter med ge-
mensamma regler för landtransporter. Dessa gäller bl.a. frågor om uppgifts-
lämnande, infrastruktur, konkurrensfrågor, statsstöd, underlättande av
gränspassager samt kombitransporter. Vidare behandlas vägtransporter,
järnvägstransporter och transporter på inre vattenvägar. I samma bilaga be-
handlas också sjöfart och luftfart.

4.2 Landtransporter

4.2.1 Gemensamma regler

Inom EG behandlas transporter på landsväg, järnväg och inre vattenvägar
som landtransporter. Detta hänger samman med kanal- och flodsystemens
stora betydelse i Mellaneuropa som komplement till landtransportema. I
Sverige betraktas godstransporter på inre vattenvägar som sjötransporter.
Vid tillämpningen av EES-avtalet hör de emellertid till avsnittet landtran-
sporter. Som nämns i det följande (avsnitt 4.2.4) är det för närvarande inte
aktuellt att införliva sekundärlagstiftningen på detta område med svensk
rätt.

Enligt rådets förordning (EEG) nr 1108/70 skall det finnas ett redovis-
ningssystem som visar de årliga utgifterna för investeringar i järnvägar,
landsvägar och inre vattenvägar samt kostnaderna för drift, underhåll och
administration av dessa. Även trafiken skall redovisas. Förordningen har
ändrats flera gånger, bl.a. genom rådets förordning (EEG) nr 1384/79. Kom-
missionen har meddelat tillämpningsföreskrifter genom förordning (EEG)
nr 2598/70 med senare ändringar.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

På järnvägssidan berör förordningen till följd av EES-avtalet det staten
tillhöriga nätet samt Nordmark-Klarälvens Järnväg, Malmö-Limhamns
Järnväg, Växjö-Hultfred-Västerviks Järnväg samt Johannesberg-Ljung-
averks Järnväg. På vägsidan berörs det statliga och kommunala vägnätet
samt sådana enskilda vägar som är öppna för allmän trafik. Såvitt gäller inre
vattenvägar berörs Trollhätte kanal, Göta älv, Vänern, Södertälje kanal och
Mälaren.

Förordningen (EEG) nr 1108/70 och kommissionens tillämpningsföre-
skrifter måste införlivas genom lag eller annan författning med stöd av be-
myndigande.

I rådets förordning (EEG) nr 1191/69, ändrad bl.a. genom förordning
(EEG) nr 1893/91, behandlas frågor som hänger samman med olönsam tra-
fik på järnvägar, landsvägar och inre vattenvägar. Förordningen skall ses i
samband med Romfördragets artiklar 77 om stöd på transportsektorn och 92
om statsstöd i allmänhet. Dessa motsvaras av artiklarna 49 och 61 i EES-
avtalet. Enligt artikel 49 är stöd förenligt med EES-avtalet om det tillgodo-
ser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för
vissa åligganden, vilka kan definieras som tjänster som tillhandahålls av det
allmänna, ”allmän befordringsplikt”.

Enligt förordningen skall i princip alla åligganden för transportföretag i
samband med transporttjänster som innefattar en allmän befordringsplikt
upphöra, såvida inte tjänsterna behövs för att upprätthålla ett tillfredsstäl-
lande transportutbud. Den som utför tjänsten har rätt till ersättning på ett
eller annat sätt för den del av tjänsten som inte är lönsam. Det regleras när-
mare hur denna ersättning skall bestämmas.

I Sverige finns viss motsvarighet i bl.a. yrkestrafiklagen (1988:263) och i
lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, men
systemet här är annorlunda. De aktuella förordningarna bör införlivas ge-
nom lag.

Infrastruktur

Rådets beslut nr 78/174 (EEG) ålägger staterna underrättelseskyldighet
gentemot kommissionen i fråga om viktigare planer när det gäller infrastruk-
turen på transportområdet. Enligt EES-avtalet skall underrättelseskyldighe-
ten fullgöras mot EFTA:s övervakningsmyndighet och den ständiga kommit-
tén. De planer som avses är i huvudsak sådana som avser utbyggnad av nya
transportleder över landgränser och som har en beaktansvärd betydelse för
trafiken mellan länderna, sådana som rör den gemensamma transportpoli-
tiken och sådana där ny teknik kommer till användning. Vidare föreskrivs
ett samrådsförfarande på begäran av kommissionen eller en medlemsstat.
Dessutom inrättas en kommitté för infrastrukturfrågor inom transportområ-
det med representanter för medlemsstaterna. - Enligt EES-avtalet får en ex-
pert från varje EFTA-stat delta i kommittén.

Beslutet riktar sig enbart till staterna och behöver inte införlivas med
svensk rätt.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

Konku rrensregler

Som nämnts behandlas de allmänna konkurrensreglerna i propositionens
huvuddel. Detsamma gäller vissa för transportsektorn speciella konkurrens-
regler, bl.a. rådets förordning (EEG) nr 1017/68 om tillämpning av konkur-
rensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar. Sist-
nämnda förordning har kompletterats genom två förordningar av kommis-
sionen, nämligen förordning (EEG) nr 1629/69 och (EEG) nr 1630/69. I
dessa behandlas formerna för anmälningar och klagomål till kommissionen
samt hur kommissionen formellt skall gå tillväga bl.a. vid förhör. Båda dessa
kommissionsförordningar bör betraktas som verkställighetsföreskrifter och
kan införlivas genom förordning med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 re-
geringsformen.

I rådets förordning (EEG) nr 2988/74 behandlas de tidsfrister inom vilka
kommissionen kan ålägga böter för brott mot den nyssnämnda rådsförord-
ningen (EEG) nr 1017/68.

Därutöver ingår i avtalets allmänna konkurrensavsnitt på landtranspor-
tområdet rådets förordning (EEG) nr 11/60. Denna förordning innehåller
bl.a. förbud för transportörer att använda diskriminerande fraktsatser bero-
ende på den transporterade varans ursprung eller destination. Vidare regle-
ras transportdokumentens innehåll när det gäller tyngre godstransporter på
längre sträckor. Förordningen föreskriver bl.a. uppgiftsskyldighet gentemot
kommissionen och bötesstraff vid överträdelser. Förordningen bör införlivas
genom lag.

Bestämmelserna om kommissionens förvaltning av konkurrensrätten
finns angivna i protokoll 21 till EES-avtalet. De har anpassats och gjorts till-
lämpliga på EFTA:s övervakningsmyndighets verksamhet genom protokoll
4 till övervakningsavtalet.

Statsstöd

De grundläggande bestämmelserna om statsstöd finns i EES-avtalets artikel
61, som motsvarar artikel 92 i Romfördraget. Bestämmelserna rör inte bara
stöd från staten utan också från andra offentliga regionala eller lokala organ,
t.ex. kommuner. Enligt artikel 49 i EES-avtalet, som motsvarar artikel 77 i
Romfördraget, gäller som nyss nämnts att transportstöd är förenligt med av-
talet om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller innebär
ersättning för tjänster som innefattar en allmän befordringsplikt (public ser-
vice).

I rådets förordning (EEG) nr 1107/70, ändrad bl.a. genom rådets förord-
ningar (EEG) nr 1473/75 och 1100/89, regleras närmare i vilka fall samord-
ning av transporter och public service-åligganden såvitt gäller transporter på
järnväg, landsväg och inre vattenvägar innebär undantag från statsstödsför-
budet. När det gäller samordningen rör undantagen bl.a. forskning och ut-
veckling av transportsystem samt tillfälliga insatser för att lösa allvarliga
strukturproblem i samband med omorganisation. Genom rådets förordning
(EEG) nr 1658/82 har stöd av tillfällig art för att underlätta utvecklingen av
kombitransporter lagts till.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

I fråga om public service-åligganden gäller i princip den tidigare nämnda
rådsförordningen (EEG) nr 1191/69. Närdetta inte är fallet tillämpas i stället
förevarande förordning. Detsamma gäller i fråga om stöd som kompensation
för viss låg taxesättning.

Enligt EES-avtalet gäller artikel 62 i huvudavtalet, vilket innebär att
granskningen av statsstödsfrågor såvitt gäller EFTA-staterna handhas av
EFTAs övervakningsmyndighet.

Ett införlivande av rådets förordning 1107/70 med ändringar och tillägg
torde inte kräva lagform utan kan ske genom förordning. Rådsförordningen
berör visserligen förhållandet mellan enskilda och det allmänna men kan
knappast sägas utgöra ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden. Någon
allmän rätt till transportstöd från det allmännas sida finns ju inte.

Underlättande av gränspassager

Enligt rådets förordning (EEG) nr 4060/89 avskaffas såvitt gäller vägtrans-
porter och transporter på inre vattenvägar sådana gränskontroller, inspek-
tioner m.m. som innebär ett stopp för eller inskränkning i den fria rörlighe-
ten för ett fordon eller fartyg. De kontroller som fortfarande skall kunna
förekomma skall inte utföras som gränskontroller utan som normala kon-
troller var som helst inom den aktuella statens område. Sådana kontroller
får inte utföras på ett diskriminerande sätt. I en bilaga till förordningen anges
närmare vilka kontroller som avses.

Enligt EES-avtalet tillåts kontroller av lastbilskvoter till följd av särskilda
bilaterala avtal mellan Österrike å ena sidan samt Finland, Norge, Schweiz
och Sverige å den andra. Österrike får också utföra kontroller av att villko-
ren i dess nyligen införda Ekopunkt-system är uppfyllda. Schweiz har också
rätt att göra gränskontroller av EG-fordon i enlighet med ett särskilt avtal
om rätt för ett begränsat antal sådana fordon till transittrafik med bruttovikt
överstigande 28 ton.

Kombitransporter

Rådets direktiv 75/130/EEG innehåller vissa gemensamma regler i syfte att
underlätta kombitransporter. Direktivet har ändrats flera gånger. En viktig
bestämmelse som införts genom rådets direktiv 82/603/EEG är artikel 8 som
innebär skyldighet för staterna att återbetala eller sätta ner fordonsskatten
när last-, drag- eller släpfordon har transporterats på järnväg i kombitran-
sport. Detta kan ske antingen med ett standardbelopp eller i proportion till
j ärnvägssträckan.

Genom rådets direktiv 91/224/EEG har tillförts ytterligare bestämmelser
i artikel 12 av betydelse för rätten att utföra godstransporter på väg. Trans-
porter som sker för egen räkning (s.k. firmatransporter) i kombitrafik kan
därmed utföras på inledande och avslutande vägavsnitt utan hinder av i tidi-
gare direktiv fastlagd definition av vilka transporter som skall anses ske i yr-
kesmässig trafik.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

4.2.2 Landsvägstransporter

Teknisk harmonisering och säkerhet

Genom rådets direktiv 85/3/EEG med senare ändringar har mått och vikter
för lastbilar och bussar i internationell trafik inom EG harmoniserats. Sta-
terna är skyldiga att inom sina territorier tillåta internationell trafik med for-
don som uppfyller kraven i direktivet oavsett om mått och vikter överskrider
de värden som tillåts nationellt. Fordon som överensstämmer med direktivet
skall ha skyltar eller en handling som visar denna överensstämmelse. Med-
lemsstaterna skall godta skylten eller handlingen som bevis, se vidare rådets
direktiv 86/364/EEG.

Det kan nämnas att maximilängden för lastbilar, släpvagnar och vanliga
bussar är 12 meter och för ledbussar 18 meter, för dragbil med påhängsvagn
16,5 meter samt för fordonståg 18,35 meter (rådets direktiv nr 91/60 EEG).
För motorfordon med två axlar gäller 18 tons bruttovikt och med tre axlar
25, i vissa fall 26 ton.

Treaxlade ledbussar får väga 28 ton. Fordonståg får väga 40 ton om det
har fem eller fler axlar. Vissa containertransporter får väga 44 ton. - Storbri-
tannien och Irland får behålla vissa lägre mått och vikter till utgången av år
1998.

De svenska bestämmelserna medger längre och totalt sett tyngre fordon
än EGs bestämmelser. Vi tillåter sålunda fordonståg om 24 meters längd
med en bruttovikt av 56 ton. I fråga om axel-, boggi- och trippelaxeltryck
behövs emellertid en anpassning. Drivaxeltrycket är inom EG 11,5 ton me-
dan Sverige har 10 ton för alla axlar. Boggitrycket är för en boggi med upp
till 1,8 meters avstånd mellan axlarna 16 ton i Sverige och 18 ton i EG. Även
bestämmelserna om trippelaxeltryck behöver justeras. Bestämmelserna om
detta i 106 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) måste alltså ändras. I övrigt
föranleder direktivet inte någon anpassning av svenska föreskrifter.

Schweiz och Österrike har fått behålla sina lägre fordonsvikter under den
tid som särskilda transitavtal mellan dessa båda länder och EG är i kraft, se
protokoll nr 43 och 44 till EES-avtalet.

Genom rådets direktiv 92/7/EEG, som beslutats den 10 februari 1992 och
som förväntas komma att ingå i EES-avtalet, har viktbestämmelsema änd-
rats i några hänseenden. Bl.a. införs en ny bilaga som definierar vilken typ
av fjädring som skall anses motsvara luftfjädring. Nuvarande förutsättningar
för vissa högre fordonsvikter - luftfjädring eller motsvarande - utökas med
alternativet att axeltrycket för varje axel inte överstiger 9,5 ton.

Periodisk fordonskontroll är enligt rådets direktiv 77/143/EEG med senare
ändringar obligatorisk för bussar, lätta och tunga lastbilar, släpvagnar samt
taxibilar och ambulanser. Kontrollen skall ske ett år efter det att fordonet
första gången togs i bruk och därefter årligen. För lätta lastbilar sker den
första kontrollen dock fyra år efter det att fordonet först togs i bruk och där-
efter vartannat år. I direktivet anges också vad kontrollen skall avse.

Kraven i direktivet såvitt gäller tunga lastbilar och släpvagnar har tillgodo-
setts genom ändring i fordonskungörelsen (1972:595), se SFS 1991:1422 och
1423.

Genom rådets direktiv 92/7/EEG, som inte ingår i EES-avtalet men för-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

väntas komma att inflyta i detta, har fordonskontrollen utvidgats till person-
bilar. Första kontrollen skall äga rum fyra år efter det att fordonet första
gången togs i bruk och därefter vartannat år.

Sociala bestämmelser

Rådets direktiv 77/796/EEG om ömsesidigt erkännande av examens-, utbild-
nings- och andra behörighetsbevis föryrkestrafikutövare, t.ex. om vandel och
ekonomi, syftar till att underlätta för åkerier att etablera sig i andra med-
lemsstater. Direktivet har ändrats genom rådets direktiv 89/438/EEG. - Di-
rektivet kräver ändringar av en del förordningar på yrkestrafikområdet.

Genom rådets förordning (EEG) nr 3820/85 har bestämmelserna om bl.a.
kör- och vilotider vid vägtransporter med tunga lastfordon och bussar har-
moniserats. Vidare har genom rådets förordning (EEG) nr 3821/85 färdskri-
vare gjorts obligatoriska i de flesta fordon som omfattas av förordningen
3820/85.

Bestämmelserna om kör- och vilotider gäller såväl vid nationella som in-
ternationella transporter. För transporter till och från ett tredje land eller i
transit genom ett tredje land gäller i stället den europeiska överenskommel-
sen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella väg-
transporter (AETR). AETR har nyligen ändrats till överensstämmelse med
EG-reglema. Ändringarna trädde i kraft den 24 april 1992.

I Sverige gäller för närvarande kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid
vägtransport, m.m. (ATK). Kungörelsen är tillämplig vid yrkesmässig trafik
inom Sverige eller utomlands med fordon registrerade i Sverige. Vid inter-
nationella transporter med i Sverige registrerade fordon i länder som är an-
slutna till AETR gäller i stället förordningen (1975:883) om arbetsförhållan-
den vid vissa internationella vägtransporter, dvs. i praktiken bestämmel-
serna i AETR.

ATK utgår från förarens arbetstid och inte från körtiden. Arbetstiden får
som regel inte överstiga 11 timmar men får tillfälligt ökas till 13 timmar om
den under en 48-timmarsperiod sammanlagt inte överstiger 22 timmar. Föra-
ren får arbeta sex timmar i följd men skall därefter ha rast minst 30 minuter.
Kontrollen av att bestämmelserna iakttas sker genom de anteckningar i en
arbetstidsbok som föraren och, såvitt gäller anställda chaufförer, arbetsgiva-
ren är skyldig att föra.

Enligt EG-reglema får den dagliga körtiden inte överstiga nio timmar.
Den får dock utsträckas till tio timmar två gånger per vecka. Den samman-
lagda körtiden under en fjortondagarsperiod får inte överstiga 90 timmar.
Efter fyra och en halv timmes körtid skall föraren ha rast minst 45 minuter.
Rasten får bytas ut mot tätare men kortare raster om minst 15 minuter.

Artikel 5 i förordningen (EEG) nr 3820/85 innehåller bestämmelser om
behörighetsvillkor, bl.a. lägsta ålder, och utbildning för förare av olika kate-
gorier av fordon. Även åldersgränser för s.k. förarbiträden och konduktörer
regleras. Enligt artikel 10 i förordningen får lön till förare som är löntagare
inte beräknas på grundval av körsträckor eller transporterad godsmängd, så-
vida inte dessa betalningsformer är av sådan art att de inte utgör någon fara
för trafiksäkerheten.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

Regeringen har i prop. 1991/92:131 om vissa normgivningsbemyndigan-
den på vägtransportområdet, m.m. med tanke på de nyss nämnda bestäm-
melserna om behörighetsvillkor m.m. och förbud mot vissa typer av lönebe-
räkningar föreslagit en utvidgning av bemyndigandena i bemyndigandelagen
(1975:88) och i yrkestrafiklagen (1988:263). Godtas förslagen, kan förord-
ningen 3820/85 införlivas med svensk rätt genom förordning. I fråga om färd-
skrivare finns redan redan nu bemyndigande för regeringen eller den förvalt-
ningsmyndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om for-
dons beskaffenhet och utrustning.

I samband med att förordningen 3820/85 införlivas med svensk rätt bör
föreskrivas vilka av de i förordningen tillåtna undantagen som bör gälla för
svenskt vidkommande.

I fråga om kontrollen av kör- och vilotider m.m. gäller rådets direktiv
88/599/EEG, som ålägger staterna att ha ett system för regelbundna kontrol-
ler såväl vid vägkanten som hos transportföretagen. Kontrollerna skall årli-
gen omfatta minst 1 % av förarnas arbetsdagar. Härav skall minst 15 % vara
kontroll vid vägkanten och 25 % hos företag. TVå gånger om året skall det
företas vägkontroller som samordnats mellan två eller flera stater. Kommis-
sionen - dvs. EFTAs övervakningsmyndighet - skall informeras i olika hän-
seenden.

Föreskrifter bör meddelas om vilken myndighet som skall ha ansvar för
kontrollerna och för att informationsskyldigheten fullgörs.

Beträffande utbildning av yrkesförare gäller rådets direktiv 76/914/EEG
och 89/684/EEG (farligt gods). Sverige uppfyller redan nu i huvudsak dessa
direktiv men vissa ytterligare föreskrifter behövs. Som nämnts tidigare har i
prop. 1991/92:131 föreslagits en utvidgning av bl.a. nuvarande bemyndi-
gande i yrkestrafiklagen.

Ministerrådet antog den 29 juli 1991 ett direktiv om körkort, 91/439/EEG,
som inte ingår i avtalet. Genom direktivet harmoniseras såväl själva kör-
kortshandlingen som den utbildning och den medicinska prövning som krävs
för att få körkort. Körkortshandlingen avviker helt från den svenska vilket
för vår del skulle innebära ett steg tillbaka. Såvitt nu kan bedömas kommer
emellertid Sverige när direktivet inflyter i avtalet att få undantag för körkor-
tets utformning. 1 fråga om körkortsutbildningen och den medicinska pröv-
ningen medför direktivet inte några svårigheter. De olika körkortsklasserna
kan indelas i underavdelningar, vilket i så fall nödvändiggör ändringar i kör-
kortslagen (1977:477).

Genom rådets direktiv 92/6/EEG, som beslutats den 10 februari 1992 och
alltså inte ingår i EES-avtalet, har införts krav på att lastbilar och bussar med
totalvikt överstigande, för lastbilar 12 ton och för bussar 10 ton, skall utrus-
tas med en hastighetsregulator. Regulatorn skall medföra att lastbilar inte
skall kunna gå fortare än 90 km/tim. och bussar 100 km/tim. Kravet gäller
fordon som registreras från och med den 1 januari 1994 men skall den 1 ja-
nuari 1995 gälla också äldre fordon. För fordon som uteslutande används för
nationella transporter får staterna bestämma att kravet skall gälla först från
den 1 januari 1996. Direktivet torde komma att omfattas av avtalet.

Genom rådets direktiv 91/671/EEG, som beslutats den 19 december 1991,
harmoniseras bestämmelserna om användning av säkerhetsbälten i personbi-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

lar. Direktivet kräver inte några särskilda anpassningar för svensk del när
det införlivas med EES-avtalet.

Marknadstillträde m.m. vid godstransporter

Genom rådets första direktiv av den 23 juli 1962 om vissa gemensamma reg-
ler för internationella godstransporter avskaffades systemet med tillstånd till
trafik mellan medlemsländerma och förekommande tiliståndskvoter, allt
dock endast för vissa begränsade typer av transporter. Direktivet har ändrats
ett antal gånger, men någon fullständig liberalisering har ännu inte kommit
till stånd.

Gemenskapstillstånd och kvoter för dessa regleras genom rådets förord-
ning (EEG) nr 3164/76. Kvoterna har successivt höjts. Enligt rådets förord-
ning (EEG) nr 1841/88 om ändring av nyssnämnda förordning avskaffas alla
gemenskapskvoter och bilaterala kvoter mellan medlemsländerna per den 1
januari 1993 för transportörer inom EG. Detsamma gäller kvoter för tran-
sittrafik till eller från tredje land. I stället införs genom förordningen (EEG)
nr 881/92 regler om gemensamma yrkestrafiktillstånd grundade på kvalitets-
kriterier.

Genom EES-avtalet blir bestämmelserna om avskaffande av alla kvoter
tillämpliga även i Sverige. Detsamma gäller reglema omyrkestrafiktillstånd.
Dessa återfinns i rådets direktiv 74/561/EEG med viktiga ändringar genom
rådets direktiv 89/438/EEG. Direktivet innehåller åtskilliga detaljföreskrif-
ter om vandel, ekonomiska förhållanden och yrkeskunnande. Såvitt gäller
de ekonomiska förhållandena gäller bl.a. att företaget måste ha tillgångar
som uppgår till minst 3 000 ECU per fordon eller 150 ECU per ton av fordo-
nets bruttovikt.

Bestämmelserna om yrkestrafiktillstånd i nämnda direktiv är av samma
karaktär som bestämmelserna i 6 § yrkestrafiklagen. Föreskrifter som mer i
detalj motsvarar direktivet kan meddelas i yrkestrafikförordningen
(1988:1503) med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen.

Bestämmelser om godstrafiktaxor finns i rådets förordning (EEG) nr
4058/89. Enligt förordningen skall taxesättningen vid internationella trans-
porter mellan medlemsländer vara fri. Transportföretag, mäklare och agen-
ter är skyldiga att på begäran rapportera till vederbörande myndighet vilka
taxor som debiteras vid internationella transporter. Förordningen kan med
stöd av 24 § yrkestrafiklagen införlivas med svensk rätt genom förordning.

Hyra av godsfordon regleras i rådets direktiv 84/647/EEG med senare
ändring. Direktivet avser hyra av fordon utan förare och innebär att det skall
vara tillåtet för ett företag i ett medlemsland att hyra ett fordon från ett före-
tag i ett annat medlemsland och använda det vid internationella transporter.
Det skall också vara tillåtet att nationellt använda fordon som hyrts i samma
land. Fordonen skall i båda fallen föras av hyresmannens egen personal.
Några särskilda åtgärder för införlivande av direktivet behövs inte.

Det kan nämnas att frågan huruvida cabotage, dvs. rätt att utföra inrikes
transport med ett utomlands registrerat fordon, skall tillåtas kommer att be-
handlas inom EG under år 1992. Det är f.n. osäkert om, som tidigare förut-
satts, cabotage kommer att släppas helt fritt från 1 januari 1993. Mycket talar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

för att det t.v. blir en fortsatt ordning med ett begränsat antal tillstånd till
cabotagetrafik.

Marknadstillträde m.m. vid persontransporter

Internationella busstransporter regleras främst i rådets förordningar (EEG)
nr 117/66 (tillfällig trafik), (EEG) nr 516/72 (skytteltrafik) och (EEG) nr
517/72 (linjetrafik regular services), de två sistnämnda med senare änd-
ringar. Kommissionen har meddelat tillämpningsföreskrifter, se kommissio-
nens förordningar (EEG) nr 1016/68 och (EEG) nr 1172/72 med senare änd-
ringar.

Bestämmelserna innebär gemensamma regler för tillståndsgivning till in-
ternationell trafik med buss. I bestämmelserna ingår definitioner av begrep-
pen linjetrafik, skytteltrafik och tillfällig trafik. Här finns också regler om
befrielse från tillståndskrav för vissa transporter och utförliga regler om kon-
trollförfaranden vid internationell trafik. Rådet antog i mars 1992 en förord-
ning (EEG) nr 684/92 som skall ersätta förordningarna (EEG) nr 117/66,
516/72 och 517/72 från och med den 1 juni 1992. Genom denna förordning
införs väsentliga lättnader i tillståndskraven för internationell trafik och rätt
att transportera passagerare till, från och genom alla medlemsstater obe-
roende av var transportföretaget är etablerat.

Reglerna om yrkestrafiktillstånd för persontransporter överensstämmer i
huvudsak med bestämmelserna på godstransportsidan, se rådets direktiv
74/562/EEG med ändringar bl.a. genom rådets direktiv 89/438/EEG. Vad
som tidigare sagts om införlivande av motsvarande rättsakter på godstran-
sportsidan gäller även i detta sammanhang.

4.23 Järnvägstransporter

I rådets beslut 75/327/EEG med senare ändringar har föreskrivits olika åt-
gärder som staterna skall vidta för att förbättra järnvägsföretagens ekonomi.
Företagen skall redovisa en långsiktig plan för verksamheten, omfattande
bl.a. investeringar. De skall också lämna staten alla upplysningar som den
kan behöva. Statliga järnvägsföretag skall ha en bokföring som är skild från
statsbudgeten.

Ministerrådet har i direktiv 91/440/EEG den 29 juli 1991, som inte ingår i
avtalet, beslutat om nya riktlinjer för järnvägspolitiken inom EG. Därvid
har beslutet 75/327/EEG återkallats. Det nya direktivet behandlar frågor om
bokföringsmässig uppdelning mellan infrastruktur och trafikverksamhet, fi-
nansiell rekonstruktion samt medlemstaternas rätt att bruka varandras infra-
struktur.

Sverige uppfyller redan i dag direktivets krav i alla avseenden med undan-
tag för vissa bestämmelser om utländsk transittrafik. Denna fråga kommer
att behandlas i samband med den utredning om ökad konkurrens inom den
svenska järnvägssektom som regeringen beslutade om den 26 mars 1992.

Bland de övriga rättsakterna på järnvägsområdet - för svensk del är det
fråga enbart om Statens järnvägar - kan nämnas rådets beslut 83/418/EEG
som innebär att järnvägsföretagen självständigt skall få besluta om bl.a.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

taxor i internationell trafik, rådets förordning (EEG) nr 1192/69 om gemen-
samma regler för en standardiserad redovisning hos järnvägsföretag, rådets
förordning (EEG) nr 2830/77 om åtgärder för att göra järnvägsföretagens
redovisningssystem och årsbokslut jämförbara, rådets förordning (EEG) nr
2183/78 om enhetliga principer för järnvägsföretags kostnadskalkyler och rå-
dets beslut 82/529/EEG om prisbildningen för internationell godsbefordran
på järnväg. Dessa rättsakter kan införlivas genom förordning.

4.2.4 Transporter på inre vattenvägar

Som nämnts tidigare (avsnitt 4.2.1) har Sverige inte någon kanal- och flodt-
rafik av det slag som är vanlig på kontinenten. Vi berörs därför i mycket liten
utsträckning av de olika rättsakter om inre vattenvägar som ingår i avtalet.

Den sekundärlagstiftning som ingår i avtalet gäller viss reglering av for-
merna för tillgång till sjöfarten på Rhen, regler om erkännande av behörig-
het samt regler om tekniska normer för fartyg i inlandssjöfart.

Vidare finns ett antal regler om strukturrationalisering av fartygsbestån-
det. Dessa är dock så utformade att de gäller fartyg som färdas uteslutande
på vattenvägssystemet på den europeiska kontinenten.

I anslutning till avtalet finns ett protokoll (protokoll 20) om tillgång till
inre vattenvägar. I protokollet tillförsäkrar parterna varandra ömsesidig till-
gång till varandras inre vattenvägar. Parterna förklarar där också bl.a. att
arrangemang för att bereda parterna ömsesidig likvärdig tillgång till varand-
ras inre vattenvägar skall ha utarbetats inom berörda internationella organi-
sationer den 1 januari 1996, med beaktande av gällande förpliktelser enligt
relevanta multilaterala avtal. Detta stadgande avser den s.k. Mannheimtrak-
taten om sjöfarten på Rhen. Av EFTA-statema är det endast Schweiz som
är anslutet till denna traktat.

Enligt punkt 3 i det nyssnämnda protokollet skall relevanta rättsakter rö-
rande inre vattenvägar bli tillämpliga beträffande EFTA-stater som redan
har tillgång till EG:s inre vattenvägar från den dag då avtalet träder i kraft,
och beträffande övriga EFTA-stater från den tidpunkt då de får likvärdig
tillgång till vattenvägarna. Inga EFTA-stater utom Schweiz har ännu sådan
tillgång till EG:s inre vattenvägar.

Åtgärder för införlivande av avtalet på detta område bör anstå tills vidare.

Rättsakter som inte ingår i EES-avtalet men som kan komma att omfattas
av detta är rådets förordning (EEG) nr 3921/91 som öppnar möjlighet till
cabotage på inre vattenvägar samt rådets direktiv 91/672/EEG om ömsesi-
digt erkännande av ”boatmasters certificates” för transporter på inre vatten-
vägar.

4.3 Sjöfart

Som nämnts inledningsvis gäller avtalets allmänna bestämmelser på hela
transportområdet, således också på sjöfartsområdet i den mån inte annat
särskilt bestämts. Av den sekundärlagstiftning i form av förordningar, direk-
tiv m.m. som gäller inom EG har emellertid bara en del intagits i sjöfartsavs-
nittet i transportbilagan till EES-avtalet. De rättsakter som inte tagits in där

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

är i huvudsak sådana rättsakter som i olika avseenden behandlar frågor om
förhållandet till tredje land och formerna för ett samordnat uppträdande i
internationella organisationer. De frågor som dessa rättsakter reglerar, be-
handlas i det till avtalet fogade protokoll nr 19.

Protokollet förutser att underrättelser skall lämnas och samråd äga rum
då någon part överväger eller beslutat vidta åtgärder av de slag som anges i
protokollet. Avsikten är att möjliggöra samordnande åtgärder i de fall då det
gäller att skydda den egna sjöfarten. Också då en fördragsslutande part avser
att ingå ett avtal om lastuppdelning förutsätts att i förekommande fall ”god-
tagbara lösningar” nås. Det forum där underrättelse skall lämnas och samråd
ske är EES-kommittén. Varje avtalsslutande part fattar dock sina egna be-
slut. Nås inte godtagbara lösningar, får lämpliga åtgärder vidtas för att lösa
de problem som kan uppstå. Dessa kan bl.a. innebära att friheten att tillhan-
dahålla tjänster inte längre skall gälla mellan de avtalsslutande parterna och
att parterna kan vidta lämpliga åtgärder för att t.ex. skydda sig mot verkan
av en annan parts passivitet gentemot tredje land.

Av den sekundärlagstiftning som gäller sjötransporter ingår i EES-avtalet
den rättsakt som gäller frihet att tillhandahålla tjänster på sjöfartsområdet
rådets förordning (EEG) nr 4055/86, samt den rättsakt som gäller formerna
för tillträde till konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser,
nämligen rådets förordning (EEG) nr 4056/86. Sverige har redan tillträtt lin-
jekonferenskoden genom lagen (1983:1015) med anledning av Sveriges till-
träde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekon-
ferenser (prop. 1983/84:17, TU7, rskr. 75). Formerna för tillträde överens-
stämmer emellertid inte exakt. Båda de nu nämnda rättsakterna stämmer
emellertid väl överens med den liberala grundsyn som präglar svensk sjö-
fartspolitik. Ur sjöfartspolitisk synpunkt föreligger alltså inga svårigheter att
införliva dem med svensk rätt.

Vidare ingår i avtalet tre rättsakter på sjösäkerhetsområdet. Dessa är

- rådets direktiv 79/115/EEG om lotsning av fartyg i Nordsjön och i Eng-
elska kanalen

- rådets direktiv 79/1034/EEG om minimikrav för tankfartyg

- rådets förordning (EEG) nr 613/91 om överförande av fartyg från ett re-
gister till ett annat inom EG.

Målsättningen för dessa rättsakter ligger väl i linje med svensk sjöfartspo-
litik på sjösäkerhetsområdet.

Det bör nämnas i detta sammanhang att det finns ett antal konkurrens-
rättsliga rättsakter som gäller sjötransporter. Dessa behandlas i konkurrens-
avsnittet.

Av de rättsakter som inte ingår i avtalet kan nämnas rådets beslut
92/143/EEG av den 25 februari 1992 om ett europeiskt radionavigationsys-
tem (Loran C). Beslutet innebär inte någon skyldighet för staterna att an-
sluta till systemet, däremot att stödja ansträngningarna att sätta upp en
världsomspännande kedja med Loran C-systemet. - Ett byte av navigations-
system skulle innebära nackdelar från svensk synpunkt. Sverige bör tills vi-
dare göra förbehåll mot beslutet.

Förslag till rådsförordning om ett särskilt EG-register för handelsfartyg
(”Euros”) har lagts fram (EGT nr C 19, 25.1.1992). Registrering i Euros

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

skall vara frivillig och ske i tillägg till nationell registrering. På fartyg som är
registerade i Euros skall en viss andel medborgare i tredje land kunna anstäl-
las på lokala avtal. Det är för närvarande osäkert när förordningen kan
komma att antas. Det samma gäller ett förslag om frihet att tillhandahålla
tjänster i form av kustfart inom EG.

4.4 Luftfart

Sverige, Norge och EEG träffade i mars 1991 ett preliminärt avtal om civil
luftfart. Avtalet består av en huvuddel, en bilaga samt tre protokoll. I bila-
gan förtecknas de rättsakter som ingår i avtalet. Avtalet godkändes av riks-
dagen i december 1991. Därefter har regeringen utfärdat lagen (1992:138)
om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.
De rättsakter som ingår i avtalet och vars införlivande kräver lagform har
tagits in som bilaga till lagen. Lagen träder i kraft den dag regeringen be-
stämmer. I samband med ikraftträdandet kommer en förordning att utfärdas
där de övriga rättsakter som skall införlivas med svensk rätt tas in som bi-
laga.

Avtalet har i mars 1992 godkänts av EG:s minsterråd. Efter regeringsbe-
slut om svenskt undertecknande och ratifikation torde avtalet komma att
träda i kraft under försommaren 1992.

Inom EG har arbetet med en liberalisering av luftfarten kommit igång
först på senare år. Det första steget togs den 1 januari 1988, då det s.k. luft-
fartspaket nr 1 trädde i kraft. Det andra steget togs den 1 november 1990
med luftfartspaket nr 2, som innebär betydande liberaliseringar i fråga om
t.ex. marknadstillträde, kapacitetsdelning och möjligheter till priskonkur-
rens. Meningen är att det tredje steget skall tas den 1 januari 1993 med luft-
fartspaket nr 3. Det torde komma att innebära att marknadstillträde och
prissättning släpps i det närmaste fria.

Att Sverige och Norge vid sidan av EES-processen har fått ett särskilt avtal
med EG har sin grund i den gemensamma skandinaviska luftfartspolitiken,
som kommer till uttryck främst genom samarbetet i Scandinavian Airlines
System (SAS). Det har ansetts att det samarbetet i längden inte skulle kunna
upprätthållas om det inte gällde samma regler för de tre skandinaviska län-
derna. Från EG-sidan har det setts som en nackdel om de friheter som gäller
inom EG skulle kunna utnyttjas fullt ut för transporter från Sverige och
Norge via Danmark utan att Sverige och Norge skulle behöva ge någonting
i gengäld.

En närmare redogörelse för avtalet finns i prop. 1991/92:29 om godkän-
nande av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, m.m.,
till vilken jag hänvisar. Enligt avtalet skall det upphöra att gälla den dag då
EES-avtalet träder i kraft.

De rättsakter som ingår i EES-avtalet ingår också i det separata avtalet
med Sverige och Norge med undantag för rådets beslut 80/50/EEG om ett
samrådsförfarande på luftfartsområdet när det gäller förbindelserna med
tredje land och vid uppträdande i internationella organisationer. Motsva-
rande bestämmelser har tagits upp i det separata avtalets huvuddel (artik-
larna 15-18). Det separata avtalet innehåller vidare rättsakter som vid redo-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

visningen av EES-avtalet faller under andra departements områden. Dit hör
två rättsakter om kontroll av företagskoncentrationer, rådets första förord-
ning (EEG) nr 17/62 om tillämpning av Romfördragets artiklar 85 och 86
med ändringar och rådets direktiv 80/51/EEG om paketresor, semesterpaket
och andra paketarrangemang.

EG har den 16 december 1991 antagit dels en rådsförordning om harmoni-
sering av tekniska föreskrifter m.m. på den civila luftfartens område, (EEG)
nr 3922/91, dels ett rådsdirektiv om ömsesidigt godkännande av behörighe-
ter att utföra uppgifter inom civil luftfart, 91/670/EEG.

Det särskilda avtalet innehåller regler för hur nya rättsakter skall införli-
vas. Vad som kan bli aktuellt är, förutom de nyssnämnda rättsakterna, bl.a.
luftfartspaket nr 3 som ännu inte har slutligt antagits av EG. För närvarande
går det inte att ange om de rättsakter som ingår i detta tredje steg av avregle-
ringen bör införlivas enligt EES-avtalet eller det särskilda avtalet.

När EES-avtalet träder i kraft skall som nämnts det särskilda avtalet och
därmed även lagar och förordningar som grundas på avtalet upphöra att
gälla och nya lagar och förordningar som grundas på EES-avtalet utfärdas.
Förslag härom torde komma att föreläggas riksdagen under hösten 1992.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
nu har anfört om EES-avtalets konsekvenser inom kommunikationsdeparte-
mentets verksamhetsområde.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

Innehållsförteckning

1 Inledning ............................................. 2

2 Tekniska föreskrifter på fordonsområdet, typgodkännande

m.m.................................................. 3

3 Telekommunikationer.................................. 3

4 Transporter ........................................... 6

4.1 Allmänt.......................................... 6

4.2 Landtransporter................................... 6

4.2.1 Gemensamma regler........................ 6

Infrastruktur............................... 7

Konkurrensregler........................... 8

Statsstöd .................................. 8

Underlättande av gränspassager.............. 9

Kombitransporter........................... 9

4.2.2 Landsvägstransporter ....................... 10

Teknisk harmonisering och säkerhet........... 10

Sociala bestämmelser........................ 11

Marknadstillträde m.m. vid godstransporter.... 13

Marknadstillträde m.m. vid persontransporter.. 14

4.2.3 Järnvägstransporter......................... 14

4.2.4 Transporter på inre vattenvägar............... 15

4.3 Sjöfart ........................................... 15

4.4 Luftfart........................................... 17

5 Hemställan ........................................... 18

Prop. 1991/92:170

Bilaga 5

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet Lundgren

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES)

1 Inledning

Finansdepartementets ansvarsområde omfattar bl.a.

— de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och den
principiella inriktningen av finans- och kreditpolitiska åtgärder,

— budgetregleringen samt den allmänna förvaltningen och redovisningen
av statsmedlen,

— övergripande frågor om rationalisering inom statsförvaltningen,

— statens upplåning,

— statliga och kommunala skatter,

— upphandlingsfrågor i allmänhet för statsförvaltningen,

— statistik,

— tullväsendet,

— kredit- och fondväsendet,

— det affärsmässiga försäkringsväsendet,

— värdepappersmarknaden.

EES-avtalet berör stora delar av den svenska ekonomin. Anpassning av
svenska regler till de nya förhållandena måste inom finansdepartementets
område ske i fråga om bl.a. offentlig upphandling, statistik och finansi-
ella tjänster. Även skatteområdet berörs.

Fri handel med finansiella tjänster förutsätter fria kapitalrörelser.
Anpassningen av regelsystemet på det finansiella området är en följd av
krav som ställs av den internationella utvecklingen i sig och som tar sig
uttryck även i EES-avtalet.

Jag vill redan nu nämna att det inom finansdepartementets område inte
i detta sammanhang läggs fram något förslag till lagstiftning. Något
kortfattat skall emellertid redogöras för redan vidtagna och planerade
åtgärder. Det bör därvid särskilt framhållas att det inom området finansi-
ella tjänster under senare år vidtagits en rad åtgärder i syfte att anpassa
den svenska kapitalmarknaden till vad som gäller på de internationella
marknaderna.

2 Offentlig upphandling

2.1 Bakgrund

Den offentliga upphandlingen har hanterats i förhandlingsgruppen för fri
rörlighet av varor. Ämnesområdet är inom EG ofta sammankopplat med
frågor kring konkurrens och statligt stöd. Ansvaret för de sistnämnda
ämnena är inte primärt finansdepartementets. Den offentliga upphand-
lingen behandlas emellertid i denna bilaga till propositionen eftersom
departementet har ansvaret för den svenska statliga upphandlingen, sådan
den regleras i upphandlingsförordningen (1986:366) och i förordningen
(1980:849) om tillämpning av GATT-överenskommelsen om statlig upp-
handling. Den kommunala upphandlingen sker efter i stort sett samma
regler, eftersom de kommunala upphandlingsreglementena i stora drag
ansluter till upphandlingsförordningen.

2.2 EG:s regelverk

Den offentliga upphandlingen inom EG utgör ett beloppsmässigt mycket
betydelsefullt område. En avsikt bakom EG:s regelverk för offentlig
upphandling inom den inre marknaden är att åstadkomma en mellan-
nationell upphandling med tillvaratagande av de möjligheter till rationali-
seringar och kostnadsbesparingar som upphandling i fri konkurrens kan
medföra. Inom EG har därför redan tidigare antagits direktiv avseende
upphandling av varor, av bygg- och anläggningsarbeten och för upp-
handling inom sektorerna vatten, energi, transport och telekommunika-
tioner. Vidare beslutas i år ett direktiv om upphandling av tjänster.
Därmed skulle hela upphandlingsmarknaden vara reglerad. Vilka direktiv
m.m. som berörs framgår av bilaga XVI till EES-avtalet.

För att en mellan-nationell handel i full konkurrens skall åstadkommas
förutsätts att vissa kontrollmekanismer finns inbyggda i systemet. Däri-
genom kan en missnöjd anbudsgivare få till stånd en opartisk prövning
av hur en viss upphandling har skötts av upphandlaren. Dessa kontroll-
mekanismer anges i s.k. rättsmedelsdirektiv. För närvarande finns två
rättsmedelsdirektiv antagna. De avser inte endast kontroll, utan behandlar
även möjligheter till skadestånd m.m.

2.3 EES-avtalets innebörd för svensk del

Genom EES-avtalet kommer svenska leverantörer att ha möjlighet att
konkurrera inom hela EES-området på samma villkor som övriga aktörer
på denna mycket stora marknad.

EES-avtalet ställer krav på att den offentliga upphandlingen, såväl den
statliga som den kommunala, föriättningsregleras. Detta gör det nöd-
vändigt att de nya reglerna erhåller lagform.

Direktiven utgår från att den bästa upphandlingen görs genom utnytt-
jande av fri konkurrens. Ett sätt att uppnå en konkurrensutsatt upp-
handling är att åstadkomma att upphandlingen blir så allmänt känd som
möjligt. Därför kommer svenska upphandlare att behöva publicera sina

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

upphandlingar inte bara i Sverige, utan även internationellt i Europeiska
gemenskapernas tidning (EGT). Även resultatet av upphandlingarna skall
publiceras på motsvarande sätt. Detta sistnämnda krav hänger samman
med att det skall vara möjligt att följa upp annonserade upphandlingar
och begära överprövning av upphandlingsbeslut.

Någon diskriminering eller särbehandling av leverantörer får inte
förekomma. Direktiven avser att säkerställa att någon diskriminering
inte förekommer inom EG. Genom EES-avtalet skall motsvarande gälla
inom hela EES-området.

Jämfört med den ordning som råder i dag kommer den största skill-
naden säkerligen att bli att en större marknad öppnar sig för både
svenska leverantörer och svenska upphandlare. För leverantörerna gäller
det att dra nytta av att utländska upphandlare inom EES måste uppsöka
internationell konkurrens och inte får diskriminera leverantörer från andra
EES-länder. Detta bör innebära fördelar för den svenska marknaden.
Svenska upphandlare å sin sida åläggs att gå ut på denna marknad med
sina upphandlingar och söka upp konkurrensen. Därmed torde möjlig-
heter för besparingar öppnas.

2.4 Införlivningsarbetet

Inom finansdepartementet arbetar en arbetsgrupp med en översyn av de
regeländringar som behövs på grund av EES-avtalet. Arbetsgruppen har
lämnat en promemoria, Ds (1992:4) Offentlig upphandling och EES —
ett lagförslag. I promemorian föreslås för svensk del en mycket nära
anpassning till EG:s procedurregler som nu skall tillämpas inom EES.
Promemorian har remissbehandlats. Remissinstanserna godtar i stort
arbetsgruppens metod för reglering, men har invändningar i detaljer
beträffande procedurerna för hur en upphandling skall gå till. De
procedurer kritiken riktar sig emot avviker ibland avsevärt från vad som
hittills gällt i Sverige.

Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och skall i nästa etapp lägga fram
ett förslag om hur hela upphandiingsområdet skall regleras. Även den
promemorian kommer att remissbehandlas. Avsikten är att föreslå
regeringen att förelägga riksdagen ett förslag till lag om offentlig
upphandling under hösten, så att de nya bestämmelserna kan träda i kraft
den 1 januari 1993.

3 Statistik

Enligt EES-avtalet skall parterna säkerställa framtagning och spridning
av konsekventa och jämförbara uppgifter för att beskriva och kontrollera
alla relevanta ekonomiska aspekter på EES-området.

Överföring av statistiska uppgifter skall ske till EG:s statistikkontor,
Eurostat, genom EFTA:s rådgivningsfunktion som redan nu finns inrättad
vid Eurostat. I propositionen 1991/92:118 om förenklad statistikreglering
anges att ett syfte med den föreslagna lagen om den officiella statistiken

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

Finansdepartementet

skall vara att säkerställa en internationell rapportering, varmed bl.a.
avses rapportering till Eurostat. Regeringen kommer att i en till den
nämnda lagen anslutande förordning meddela närmare föreskrifter om
överföringen av statistiska uppgifter.

Vilka statistiska uppgifter som det blir fråga om framgår av de
rättsakter som tagits upp i bilaga XXI till EES-avtalet.

4 Finansiella tjänster

4.1 EES-avtalets innebörd

Genom EES-avtalet har EFTA-ländema åtagit sig att följa de relevanta
EG-reglema beträffande finansiella tjänster. Detta regelverk, som
framgår av bilaga IX till EES-avtalet och som översiktligt redovisas i det
följande, innebär att t.ex. banker och försäkringsbolag får samma
möjligheter som motsvarande institut från EG-ländema att konkurrera om
kunder över hela EES-området. Avtalet innebär vidare att konkurrensen
kommer att ske på lika villkor.

EG:s regler för en inre finansiell marknad bygger på tre grund-
principer: en enda auktorisation, hemlandstillsyn och minimiharmoni-
sering för ömsesidigt godtagande av medlemsstaternas regelverk.

Principen om en enda auktorisation ("one single licence") innebär att
en auktorisation, som ett finansiellt företag fått i det medlemsland där
företaget hör hemma, skall gälla i hela EG-området. Företaget skall från
hemlandet obehindrat, utan etablering, kunna sälja tjänster över gränserna
("cross border-handel") och även fritt kunna etablera filialer i andra
medlemsstater. Verksamheten skall, var den än bedrivs inom gemenska-
pen, i princip stå under hemlandstillsyn, dvs. hemlandets myndigheter
skall ha huvudansvaret för övervakning även av filialer etablerade i andra
medlemsstater.

En ordning med en enda auktorisation och hemlandstillsyn förutsätter
att vaije medlemsstat godtar övriga medlemsstaters regler för finansiell
rörelse och offentlig tillsyn som tillräckliga för att tillgodose värdlandets
anspråk på sundhet i rörelsen. Därför har i direktivform lagts fest
miniminivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksam-
heten i banker och andra kreditinstitut, försäkringsbolag och värde-
pappersfonder. För att de integrerade finansiella marknaderna skall kunna
fungera stömingsfritt har också antagits regler om rutiner för
administrativt samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.

Banker och andra kreditinstitut

För att bl.a. underlätta banketableringar i andra medlemsstater antog
EG:s ministerråd år 1973 ett direktiv om avskaffande av inskränkningar
i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster
(73/183/EEG). Direktivet, som antogs med hänvisning till artiklarna 54,
61 och 63 i Romfördraget och till 1961 års allmänna handlingsprogram

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

för successiv liberalisering, kom inte att få någon större självständig
betydelse.

Viktigare för den fortsatta integrationen på det finansiella området blev
det s.k. första banksamordningsdirektivet (77/780/EEG) som antogs år
1977. I det direktivet föreskrivs att medlemsstaterna alltid skall kräva
auktorisation för kreditinstitut. Med "kreditinstitut" menas inte bara
banker utan en vidare kategori av företag, vars verksamhet består i att
ta emot inlåning, eller på annat sätt låna upp medel från allmänheten och
att ge krediter för egen räkning. Enligt direktivet får det vid auktorisa-
tionsprövningen inte tas någon hänsyn till marknadens behov av ytterli-
gare institut. Beslut i auktorisationsärenden skall alltid kunna överprövas
av domstol.

I det första banksamordningsdirektivet förutsattes att medlemsstaterna
tills vidare skulle få kräva särskild auktorisation för filialer till kredit-
institut från andra medlemsstater. För att jämna vägen för den efter-
strävade ordningen med en enda auktorisation antog ministerrådet under
1980-talet ett antal rättsakter om minimiharmonisering. Ett direktiv om
årsbokslut och sammanställd redovisning (koncernredovisning) för banker
och andra finansiella institut (86/635/EEG) kom år 1986 och komplet-
terades senare med ett direktiv angående frihet från särskild redovisning
för filialer till kreditinstitut och finansiella institut med huvudkontor i en
annan medlemsstat (89/117/EEG). — EG:s kapitaltäckningsregler är
uppdelade på två direktiv, direktivet om kapitalbasen i kreditinstitut
(89/299/EEG) och direktivet om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut
(89/647/EEG). Reglerna överensstämmer i stort med de rekommen-
dationer som antagits av den s.k. Baselkommittén. Harmoniseringsregler
finns även i en icke bindande Rekommendation om övervakning och
kontroll av kreditinstituts större engagemang (87/62/EEG). Ar 1991 lade
kommissionen fram ett förslag till direktiv (KOM(91)68), avsett att
ersätta rekommendationen. Detta förslag har ännu inte antagits och ingår
inte i EES-avtalet.

I december 1989 antogs det s.k. andra banksamordningsdirektivet
(89/646/EEG), som skall utgöra instrumentet för genomförande av en
integrerad marknad med en enda auktorisation och hemlandstillsyn. Ett
kreditinstitut skall alltså med stöd av sin hemlandsauktorisation kunna
verka i alla övriga EG-stater, antingen genom cross border-handel eller
från en filial som skall fritt få etableras. I en bilaga till direktivet räknas
upp ett antal verksamheter, typiskt hänförliga till s.k. universal banking.
Alla dessa verksamheter skall få bedrivas med stöd av hemlandsauktori-
sationen, och detta oavsett om värdlandet fullt ut tillåter sådana verksam-
heter i de egna instituten. I listan över verksamheter som på så sätt skall
erkännas ömsesidigt finns bl.a. betalningsförmedling, valutahandel,
värdepappershandel- och förvaltning samt kreditupplysning.

Den verksamhet som med stöd av hemlandsauktorisation bedrivs inom
ramen för single licence-systemet skall i första hand stå under tillsyn av
myndigheterna i den stat där auktorisationen givits. Principen om
hemlandstillsyn skall inte hindra värdlandsmyndigheter från att övervaka
verksamhet i landet och gå till rätta med överträdelser mot nationella

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

Finansdepartementet

regler betingade av allmänna intressen. Direktivet innehåller också
bestämmelser om obligatorisk lämplighetsprövning av större ägare i
kreditinstitut.

Den hemlandstillsyn som följer av andra banksamordningsdirektivet
sträcker sig över filialer inom EG-gemenskapen men inte till dotter-
företag. Dessa är ju formellt självständiga företag, auktoriserade och
övervakade enligt lagen i det land där de är bildade. I ett särskilt
avseende ser man till hela koncernen. I 1983 års direktiv om grupp-
baserad tillsyn (83/350/EEG) anges nämligen att myndigheterna i ett
kreditinstituts hemland skall kräva finansiell konsolidering mellan
institutet och sådana kreditinstitut och andra finansiella institut i vilka
kreditinstitutet har ett större ägarinnehav. I slutet av år 1990 lade EG-
kommissionen ett förslag till direktiv (KOM(90)451), tänkt att ersätta
1983 års direktiv. Förslaget, som i stort innebär att finansiell konsoli-
dering skall gälla inte bara för koncerner med ett kreditinstitut som
moderföretag utan även beträffande andra typer av finansiella företags-
grupperingar, antogs av ministerrådet den 6 april 1992. Det nya
direktivet (92/30/EEG) har dock ännu inte fogats till det regelverk som
omfattas av EES-avtalet.

Enligt det andra banksamordningsdirektivet skall särskilda bestämmel-
ser gälla i fråga om auktorisation av dotterbolag till kreditinstitut
hemmahörande i tredje land och om tillstånd för sådana företag att för-
värva majoritetsandelar i EG-institut. Dessa regler, som innebär krav på
medlemsstaterna att i viss utsträckning iaktta en gemensam, restriktiv
hållning gentemot banker och intressenter från länder som inte erbjuder
reciproka etableringsmöjligheter for EG-institut, har inte införlivats med
EES-avtalet. Sverige och övriga EFTA-länder kommer därmed inte att
vara bundna av några EG-beslut om gemensam hållning i förhållande till
tredje land. Reciprocitetsbestämmelsema har i EES-avtalet ersatts med
regler som ger EG-sidan resp. EFTA-ländema möjlighet att sätta single
licence-systemet ur spel för dotterbolag till kreditinstitut hemmahörande
i ett tredje land som diskriminerar andra EES-länder än det där dotter-
bolaget fått auktorisation. Huvudregeln är ju annars den att en auktori-
sation som beviljats ett institut vars moderföretag är hemmahörande i ett
tredje land skall gälla inom hela EES-området.

Annu finns inga bindande regler om inlåningsgaranti i EG. Kommissio-
nen lade emellertid år 1986 fram en rekommendation om inlåningsskydd
(87/63/EEG). Det har aviserats att denna rekommendation, som ingår i
EES-avtalet, skall omformas till ett bindande direktiv.

I juni 1991 antogs ett direktiv om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för tvättning av pengar ("money launder-
ing"; 91/308/EEG).

Försäkring

På försäkringsområdet gäller inom EG ännu inte principerna om en enda
auktorisation och hemlandskontroll fullt ut. I likhet med vad som för
närvarande gäller inom EG ger emellertid EES-avtalet försäkringsföretag

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

från EFTA-ländema möjlighet att, på samma sätt som på kreditinstitut-
området, tillhandahålla tjänster i andra EES-länder beträffande vissa typer
av försäkring. Motsvarande gäller naturligtvis också försäkringsföretag
från EG-ländema i förhållande till EFTA-ländema. Således gäller i dag
principerna om en enda auktorisation och hemlandskontroll inom skade-
försäkringsområdet beträffande s.k. stora risker (dvs. försäkringar till
t.ex. större företag) och inom livförsäkringsområdet när försäkrings-
tagaren själv tar initiativet till att teckna försäkring i ett utländskt bolag.

Romfördragets mål att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhanda-
hålla tjänster över gränserna skall för försäkringssektorn innebära att en
konsument skall kunna välja den försäkring som passar honom bäst och
därvid vända sig till vilket bolag som helst inom gemenskapen. Försäk-
ringsbolagen skall således kunna erbjuda sina tjänster inom hela gemen-
skapen utan att bli utsatta för konkurrensbegränsande åtgärder genom
olika nationella regelsystem.

Redan år 1964 föreskrevs i ett direktiv rörande återförsäkring och
retrocession (64/225/EEG) att alla hinder avseende etablering och
tjänstehandel skulle avskaffas på detta område. Bestämmelserna innebar
emellertid i stort sett endast en bekräftelse av rådande förhållanden.

För direkt försäkringsverksamhet genomfördes etableringsfriheten på
1970-talet genom de s.k. etableringsdirektiven. I det s.k. första skade-
försäkringsdirektivet (73/239/EEG) från år 1973 och det s.k. första
livförsäkringsdirektivet (79/267/EEG) från år 1979 föreskrivs att med-
lemsstaterna skall kräva auktorisation för att någon skall få driva
försäkringsverksamhet. I direktiven föreskrivs vilka auktorisationsregler
som skall gälla och vad som skall krävas för att en filial skall få etableras
i en annan medlemsstat. Etableringsdirektiven innehåller även vissa rörel-
seregler, främst bestämmelser som syftar till att finansiell stabilitet i
försäkringsbolagen skall upprätthållas, t.ex. grundläggande bestämmelser
avseende tekniska reserver och regler om hur den s.k. solvensmarginalen
skall beräknas.

Det första skadeförsäkringsdirektivet har ändrats och kompletterats
genom ett antal rättsakter, främst genom ett direktiv om koassurans-
verksamhet inom gemenskapen (78/473/EEG), ett direktiv avseende rese-
risker (84/641/EEG) och ett direktiv om kredit- och borgensförsäkring
(87/343/EEG).

Beträffande handel över gränser med försäkringar har de s.k.
koassuransdomama varit av stor betydelse. Domarna meddelades av EG-
domstolen i december 1986 (fall 220/83 kommissionen ./. Frankrike
[1986], 252/83 kommissionen ./. Danmark [1986], 205/84 kommissionen
./. Tyskland [1986] och 206/84 kommissionen ./. Irland [1986] ).
Domstolen klargjorde att Romfördragets regler om fri tjänstehandel gäller
även på försäkringsområdet, vilket innebär att ett medlemsland inte får
kräva att ett bolag som redan är etablerat i ett annat medlemsland också
skall vara etablerat i det land där tjänsten skall presteras. I avvaktan på
att ytterligare harmonisering sker av reglerna på försäkringsområdet finns
emellertid behov av att ge försäkringstagare ett skydd som kan motivera
begränsningar i den fria tjänstehandeln. Domstolen ansåg därför att det

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

under vissa omständigheter kan vara berättigat att kräva auktorisation
även i det land där tjänsten skall presteras. Behovet av sådant särskilt
skydd är emellertid inte lika stort för hela försäkringssektorn och det kan,
enligt domstolen, finnas fall där den försäkrade risken är av sådan art
eller försäkringstagaren har en sådan ställning att det inte finns skäl att
skydda försäkringstagaren genom att tillämpa nationella tillsynsregler.

I det andra skadeförsäkringsdirektivet (88/357/EEG), som antogs år
1988, har försäkringsriskema med stöd av koassuransdomama delats upp
i "stora risker" och andra risker (i bland kallade massrisker). Begreppet
stora risker omfattar i huvudsak transport- och sjöförsäkring, kredit-
försäkring som tecknas av näringsidkare samt egendoms- och ansvarsför-
säkring som tecknas av större företag. För de stora riskerna innebär
direktivet att den fria tjänstehandeln med en enda auktorisation och
hemlandstillsyn genomförs. För massriskema har det ansetts föreligga
behov av att ge försäkringstagarna ett särskilt skydd. Medlemsländerna
har därför getts möjlighet att kräva auktorisation för den gränsöver-
skridande verksamheten och att tillämpa egna tillsynsregler.

I november 1990 antog EG:s ministerråd det andra liyförsäkrings-
direktivet (90/619/EEG). Direktivet omfattar såväl individuella försäk-
ringsavtal som grupplivförsäkring. Principerna om en enda auktorisation
och hemlandstillsyn införs för livförsäkringar som tecknas ^försäkrings-
tagarens initiativ i ett annat medlemsland än det där försäkringstagaren
är bosatt. Försäkringstagaren skall anses ha tagit initiativet till kontakten
med försäkringsbolaget dels i de fall avtalet har ingåtts av båda parter i
det land där bolaget är etablerat eller av parterna i deras respektive
hemland under förutsättning att bolaget inte dessförinnan kontaktat
försäkringstagaren, dels i de fall försäkringstagaren i sitt hemland
kontaktat en försäkringsmäklare för att teckna en försäkring i ett annat
medlemsland. För andra försäkringar än sådana som tecknats efter initia-
tiv av försäkringstagaren har denne ansetts vara i behov av särskilt
skydd. I dessa fäll har medlemsländerna getts valfrihet, så att de antingen
kan tillämpa reglerna om hemlandstillsyn eller, i avvaktan på fortsatt
harmonisering, kräva auktorisation vid gränsöverskridande handel.

På trafikförsäkringsområdet har antagits sex direktiv (72/166/EEG,
72/430/EEG, 81/76/EEG, 84/5/EEG, 90/232/EEG och 90/618/EEG).
Ansvarsförsäkring för skada som tillfogas tredje man till följd av trafik
med motorfordon skall vara obligatorisk och omfatta både sak- och
personskador. Ett trafikförsäkringsavtal skall gälla inom hela gemen-
skapen på grundval av en enda premie och ge ett skydd som motsvarar
minst det skydd som föreskrivs i det land där fordonet är hemmahörande.

På försäkringsområdet finns, liksom på bankområdet, bestämmelser om
att EG-medlemsstatema skall vara skyldiga att iaktta en gemensam
restriktiv hållning i fråga om auktorisation av dotterbolagsetableringar
från sådana tredje länder som inte erbjuder samma möjligheter till
etablering (reciprocitet). Reglerna är utformade i överensstämmelse med
motsvarande bestämmelser i andra banksamordningsdirektivet. De har
inte införlivats med EES-avtalet, som i stället innehåller regler om rätt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

för EFTA-ländema resp. EG-sidan att i förekommande fall begränsa
etableringsrätten för dotterbolag till tredjelandsföretag.

Kommissionens förslag till vad som brukar kallas den tredje genera-
tionens försäkringsdirektiv är alltjämt under beredning inom EG och
ingår inte i EES-avtalet. När dessa förslag till tredje skade- resp,
livförsäkringsdirektiv (KOM(92)63 och KOM(91)57) antagits av EG:s
ministerråd och införlivats med EES-avtalet, kommer principen om en
enda auktorisation att gälla fullt ut inom hela EES-området också för
försäkring.

Värdepappershandel

Inte heller inom värdepappersmarknadsområdet är principerna om en
enda auktorisation och hemlandskontroll ännu fullt utbyggda inom EG.
För närvarande gäller dessa principer enbart värdepappersfondsverksam-
het och annan liknande verksamhet. Förutom gemensamma regler för
värdepappersfonder ingår i EES-avtalet bl.a. regler om förutsättningarna
för börsregistrering av värdepapper, om innehåll i prospekt, om
information från börsbolag och aktieägare samt regler om insiderhandel.

Ändamålet med regelharmoniseringen inom EG vad gäller handel med
värdepapper är att åstadkomma en gemensam värdepappersmarknad där
olika aktörer kan emittera och handla med värdepapper över gränserna
samtidigt som placerarna i de olika medlemssländema ges ett likvärdigt
grundskydd.

Inom börsområdet har flera direktiv antagits. I dessa ställs det upp
minimikrav i fråga om olika förhållanden som knyter an till börshandel.
Kärnan utgörs av de tre börsdirektiven (79/279/EEG, 80/390/EEG och
82/121/EEG) som innehåller bestämmelser om villkor för officiell
fondbörsnotering av värdepapper, offentliggörande av prospekt (börs-
prospekt) vid sådan notering resp, halvårsrapporter från bolag vars aktier
är börsnoterade. Direktivet om börsprospekt kompletteras med ett direk-
tivom ömsesidigt godtagande av sådana prospekt (87/345/EEG). Direkti-
vet innebär bl.a. att ett börsprospekt som godkänts av myndighet i ett
EG-land skall godtas även i övriga medlemsländer. Ytterligare komple-
ment till börsdirektiven utgör direktivet om godtagande av emissions-
prospekt som börsprospekt vid ansökan om börsnotering (90/211/EEG),
som också bygger på principen om ömsesidigt godtagande. Härtill
kommer det s.k. flaggningsdirektivet (88/627/EEG) med regler om infor-
mationsskyldighet vid förvärv eller avyttring av större aktieposter i
börsnoterade bolag.

Direktivet om prospekt vid erbjudande av icke-börsnoterade värde-
papper till allmänheten (emissionsprospekt; 89/298/EEG) innehåller
bestämmelser liknande dem som finns i det andra börsdirektivet.

Bestämmelser om värdepappersfonder ("UCITS") finns i direktiven
85/611/EEG och 88/220/EEG. Direktiven, som innehåller minimiregler
om bl.a. fondföretagens placeringar, bygger på principerna om en enda
auktorisation och om hemlandstillsyn.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

Gemensamma minimiregler för insiderhandel finns i ett direktiv
(89/592/EEG).

EG-kommissionen har lämnat ett förslag till direktiv om investe-
ringstjänster (KOM(89)629) och ett förslag till direktiv om kapital-
täckningskrav för investeringstjänstföretag (värdepappersinstitut m.fl.;
KOM(92)13). Förslagen, som bl.a. innebär att principen om enda
auktorisation införs fullt ut också på värdepappersmarknadsområdet, har
ännu inte antagits av ministerrådet och ingår inte i det regelverk som nu
omfattas av EES-avtalet.

4.2 Genomförd internationell anpassning

Som ett led i den svenska kapitalmarknadens integration med de inter-
nationella marknaderna har de senaste åren en rad åtgärder vidtagits i
vårt land. Jag kommer i det följande att ge en kortfattad redogörelse för
vad som gjorts och avslutningsvis för vad som återstår att göra för att vi
skall kunna ingå i den gemensamma marknad för finansiella tjänster som
skapas genom EES-avtalet.

En grundläggande förutsättning för fri handel över gränserna med
finansiella tjänster är fria kapitalrörelser mellan länderna. Den svenska
valutaregleringen är numera i stort sett avskaffad.

Den svenska lagstiftningen hindrade länge utländska banker att bedriva
verksamhet i Sverige. En ändring i detta avseende kom emellertid till
stånd den 1 juli 1985 då möjlighet öppnades för utländska banker att
etablera helägda dotterbolag här i landet (prop. 1984/85:191, NU35,
rskr. 402, SFS 1985:500). Ett förbud mot utländskt ägande inte bara i
bankaktiebolag (svenskägda), utan även i finansbolag och fondkommis-
sionsbolag fanns emellertid kvar till den 1 augusti 1990 (prop.
1989/90:116, NU38, rskr. 351, 1990:822-830). I stället för det absoluta
förbudet mot utländskt ägande i sådana finansiella institut skulle fr.o.m.
sistnämnda tidpunkt de allmänna bestämmelserna i lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m.m. tillämpas. Sedan lagen upp-
hävts vid utgången av år 1991 kan utländskt ägande i banker och andra
finansiella institut liksom aktiebolag i allmänhet begränsas endast genom
utlänningsförbehåll i företagens bolagsordningar. Som framgår på annat
ställe i denna proposition har det emellertid lagts fram utredningsförslag
om att denna möjlighet skall upphöra att gälla den 1 januari 1993.

Den 1 augusti 1990 öppnades också möjlighet för utländska banker att
inrätta filial i Sverige. Samtidigt togs den s.k. behovsprövningen vid
beviljande av oktroj för bankverksamhet bort.

Med verkan fr.o.m. den 1 augusti 1991 fick även andra utländska
finansiella företag än banker möjlighet att driva verksamhet från filial i
Sverige. Från samma tidpunkt vidgades också bankernas rätt att förvärva
aktier (prop. 1990/91:154, NU41, rskr. 367, SFS 1991:1018-1025). I
och med de nu nämnda liberaliseringarna har de grundläggande reglerna
om etableringsfrihet i EG:s primära och sekundära lagstiftning i allt
väsentligt tillgodosetts. Den regelanpassning som återstår hänför sig till

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

Finansdepartementet

andra banksamordningsdirektivets system med fri etableringsrätt på
grundval av hemlandsauktorisation.

Ytterligare ett viktigt steg i anpassningen av den svenska lagstiftningen
för kreditinstitut till internationella normer — bl.a. EG:s direktiv 89/299
och 89/647 — togs genom en lagändring som trädde i kraft den 1 februari
1990, då enhetliga kapitaltäckningsregler infördes för banker, finans-
bolag, kreditaktiebolag, fondkommissionsbolag och hypoteksinstitut
(prop. 1989/90:43, NU15, rskr. 103, SFS 1989:1086-1095).

Slutligen kan nämnas att finansinspektionen under år 1991 utfärdat nya
allmänna råd om begränsning av bankers enhandsengagemang. Dessa
allmänna råd ankyter till innehållet i EG:s rekommendation 87/62.

På värdepappersmarknadsområdet har följande åtgärder vidtagits.

Den 1 januari 1991 infördes en ny lagstiftning beträffande värdepap-
persfonder (prop. 1989/90:153, 1990/91:NU4, rskr. 47, SFS 1990:1114-
1123). Den nya lagstiftningen innebar, förutom en anpassning till en
avreglerad kapitalmarknad och en i huvudsak avskaffad valutareglering,
en anpassning till minimikraven i EG:s direktiv 85/611 och 88/220 om
kollektiva investeringar i värdepapper. En ny insiderlagstiftning, som
innebar en utvidgning av förbudet mot insiderhandel och en anpassning
till bestämmelserna i direktivet 89/592, trädde i kraft den 1 februari 1991
(prop. 1990/91:42, NU15, rskr. 84, SFS 1990:1342-1355).

Lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, som trädde i kraft den
1 augusti 1991, innehåller också bestämmelser som är ägnade att under-
lätta handeln med värdepapper över gränserna (prop. 1990/91:142,
NU37, rskr. 349 och prop. 1990/91:154, NU41, rskr. 367). Jag vill här
särskilt fasta uppmärksamheten på möjligheten för utländska företag att
bedriva värdepappersrörelse genom filial här i landet.

I slutet av mars detta år lade regeringen fram ett förslag om ny börs-
lagstiftning m.m. (prop. 1991/92:113). Propositionen innehåller förslag
till anpassning till en rad i EES-avtalet intagna EG-rättsakter på värde-
pappersmarknadsområdet. Den föreslagna lagstiftningen innebär således
en anpassning av reglerna om inregistrering av fondpapper vid börs till
minimireglerna i EG:s första börsdirektiv. Vidare föreslås regler om
skyldighet för en emittent att vid inregistrering av värdepapper upprätta
och offentliggöra en särskild redogörelse för sina förhållanden, s.k.
börsprospekt. Förslaget innebär en anpassning till reglerna i EG:s andra
börsdirektiv. Aktiebolag vilkas aktier är inregistrerade vid en börs före-
slås bli skyldiga att avge halvårsrapporter, vilket är en anpassning till
EG:s tredje börsdirektiv.

I propositionen finns också förslag om anpassning till EG:s direktiv
dels om upprättande, granskning och spridning av prospekt när värde-
papper erbjuds till allmänheten, dels om sådana uppgifter som skall
offentliggöras vid förvärv eller avyttring av ett större innehav i ett
börsnoterat bolag, s.k. flaggning.

Slutligen vill jag peka på att det i propositionen föreslås möjligheter för
utländska företag att få börsmedlemskap i Sverige. Förslag om att ut-
ländska företags filialer i Sverige skall kunna få auktorisation som börs
eller marknadsplats finns också i propositionen, liksom förslag om att

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

utländska företag skall kunna få tillstånd att driva clearingverksamhet via
filial här i landet. Även nu nämnda förslag är ägnade att främja den
internationella integrationen av värdepappersmarknadema.

De lagförslag som läggs fram i propositionen, och som föreslås träda
i kraft senast den 1 januari 1993, innebär en nästan fullständig anpass-
ning till börsdirektiven (79/279/EEG, 80/390/EEG och 82/121/EEG),
prospektdirektivet (89/298/EEG) samt flaggningsdirektivet(88/627/EEG).

Förutom genom de lagändringar jag nu nämnt har lagstiftningen
beträffande finansiella företag också påverkats av mer övergripande
ändringar som genomförts i andra sammanhang. Jag avser här främst det
tidigare berörda avskaffandet av 1982 års lag om förvärv av svenska
foretag m.m. samt avskaffandet 1990 av medborgarskapskravet för
styrelseledamöter m.fl.

4.3 Återstående arbete

Även om sålunda mycket redan gjorts för att anpassa den svenska finans-
marknadslagstiftningen till den pågående internationaliseringen och till
EES-avtalets regler återstår ännu en hel del att göra. I det följande
lämnar jag därför en kortfattad redogörelse för förslag som jag avser att
föreslå regeringen att lägga fram senare under innevarande år. Avsikten
är att de lagändringar som kommer att föreslås skall träda i kraft senast
den 1 januari 1993.

När det gäller återstående anpassning av reglerna rörande banker och
andra kreditinstitut förbereds för närvarande en lagrådsremiss inom
finansdepartementet i detta ämne. Denna kommer bland annat att inne-
hålla förslag om erforderliga regler för tillämpning av det i andra
banksamordningsdirektivet (89/646/EEG) lanserade systemet med en enda
auktorisation ("one single licence") samt en anpassning av auktorisa-
tionsreglema i övrigt. Dessutom kommer reglerna i banksamordnings-
direktiven (77/780/EEG och 89/646/EEG) om prövning av större ägares
lämplighet samt utökade möjligheter till domstolsprövning av finans-
inspektionens beslut att föreslås inarbetade i svensk lag. Slutligen
kommer det att i lagrådsremissen tas in sådana lagförslag om koncern-
baserad tillsyn som svarar mot innehållet i direktiv 83/350. Avsikten är
att de regler som jag nu nämnt skall tas in i bankrörelselagen (1987:617).
Vidare skall bestämmelser med motsvarande innehåll ingå i en helt ny lag
som skall ersätta lagen (1963:76) om kreditaktiebolag och lagen
(1988:606) om finansbolag.

Inom finansdepartementet förbereds nu en promemoria med förslag till
hur ett system med inlåningsgaranti skall kunna utformas. Promemorian
skall anpassas till innehållet i EG-rekommendationen 87/63. Förhopp-
ningen är också att EG-kommissionens sedan länge aviserade direktiv-
förslag om inlåningsgaranti skall presenteras inom kort och i sådan tid att
det kan beaktas i departementspromemorian.

Inom försäkringsområdet krävs också ytterligare lagstiftning för att
anpassa de svenska reglerna till EES-avtalets krav. Med utgångspunkt i
bland annat försäkringsutredningens betänkande, (SOU 1991:89) Försäk-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

ringsrörelse i Sverige 1, är för närvarande en särskild lagrådsremiss med
förslag till lagstiftning i linje med de rättsakter som omfattas av EES-
avtalet under utarbetande inom finansdepartementet. Lagrådsremissen
avses bland annat innehålla förslag om regler för tillämpning av systemet
med en enda auktorisation samt anpassning av reglerna om auktorisation,
soliditet och indelning i försäkringsklasser.

När det gäller motorfordonsförsäkring har en promemoria (Ds 1992:9)
med förslag till anpassning av svensk rätt till tre av EG:s direktiv nyligen
lagts fram i justitiedepartementet.

Som jag nämnt tidigare (avsnitt 4.2) är det svenska regelverket på
värdepappersmarknadsområdet väl i takt med EG:s lagstiftning. Vad som
här återstår av anpassning till vad som föreskrivs i EES-avtalet hänför sig
dels till reglerna i direktivet 85/611/EEG om hemlandskontroll beträf-
fande värdepappersfonder, dels till reglerna i direktiven 87/345/EEG och
90/211/EEG om ömsesidigt godtagande av prospekt. Förslag härom
kommer att läggas fram inom kort.

Bestämmelserna i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet
("betalningslagen") är inte förenliga med EES-avtalets bestämmelser om
fri rörlighet för tjänster och kapital. En departementspromemoria med
förslag om anpassning av dessa regler har nyligen lagts fram (Ds
1992:37) Uppgiftsskyldighet om betalningar till och från utlandet, m.m.

I EES-avtalet har Sverige fått utsträckt tid — fram till den 1 januari
1995 — att anpassa sin lagstiftning till EG:s redovisningsregler. Det
gäller dels de allmänt tillämpliga bestämmelserna i fjärde och sjunde
bolagsdirektiven (78/660/EEG resp. 83/349/EEG), dels de komplette-
rande redovisningsregler som enligt de tidigare nämnda direktiven
86/635/EEG, 89/117/EEG och 91/674/EEG särskilt gäller för banker och
andra finansiella institut samt försäkringsbolag.

Lagstiftningen beträffande företagen inom den finansiella sektom
kommer också att beröras av andra lagändringar. Vad jag främst tänker
på är de utredningsförslag som nyligen lämnats om avskaffande av
systemet med bundna aktier (SOU 1992:13) om avskaffande av bosätt-
ningskravet för styrelseledamöter m.fl. (Justitiedepartementets prome-
moria 1992-04-10) samt om EES-anpassning av kreditupplysningslagen
(SOU 1992:22).

5 Skatteområdet

De genomgripande förändringar inom beskattningsområdet som genom-
förts under senare år har i avgörande delar inneburit en anpassning av det
svenska skattesystemet till förhållandena i omvärlden. Detta gäller för
skattereformen som trädde i tillämpning fr.o.m. 1 januari 1991. Det
gäller också en rad av åtgärder som vidtagits sedan den nya regeringen
tillträdde i höstas. För närvarande är förslag från regeringen om
ändringar i energibeskattningen och sänkning av den generella mervärde-
skattesatsen föremål för riksdagens prövning (prop. 1991/92:150 bil. 1:5).
Motiven för dessa förslag är i första hand att åstadkomma förbättrad

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

internationell konkurrenskraft för industrin och anpassning till för-
hållandena inom EG. I själva verket är ett övergripande mål för rege-
ringens skattepolitik att genomföra ändringar inom skattesystemet som
gör oss väl rustade inför ett EG-medlemskap. Arbete bedrivs för när-
varande i många olika sammanhang som syftar till att ge underlag för
de beslut som bör tas.

Vad sedan beträffar EES-avtalet och beskattningen kan konstateras att
avtalet endast i mycket begränsad omfattning berör skatteområdet. Som
redan nämnts (avsnitt 4.3) krävs att den s.k. betalningslagen (1990:750)
omarbetas. Lagen syftar bl.a. till att ge underlag för kontroll av kapital-
inkomster. Avsikten är att riksdagen skall föreläggas ett förslag om
anpassning av betalningslagens regler efter sommaren på grundval av
departementspromemorian Ds 1992:37 som för närvarande remissbehand-
las. En mindre justering av vägtrafikbeskattningen behöver också göras.
Även i den delen är inriktningen att regeringen skall lägga fram förslag
till hösten.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
jag anfört om EES-avtalets konsekvenser inom finansdepartementets verk-
samhetsområde.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

Innehåll

1 Inledning ............................ 1

2 Offentlig upphandling..................... 2

2.1 Bakgrund ......................... 2

2.2 EG:s regelverk...................... 2

2.3 EES-avtalets innebörd för svensk del......... 2

2.4 Införlivningsarbetet ................... 3

3 Statistik ............................. 3

4 Finansiella tjänster....................... 4

4.1 EES-avtalets innebörd.................. 4

4.2 Genomförd internationell anpassning......... 10

4.3 Återstående arbete.................... 12

5 Skatteområdet.......................... 13

6 Hemställan ........................... 14

Prop. 1991/92:170

Bilaga 6

F inansdepartementet

3 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bd. 5—13

Utbildningsdepartementet

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: Statsrådet Ask

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Åttonde huvudtiteln

Utbildningsdepartementet ansvarar för övergripande frågor som rör
EG:s forskningsprogram, utbildningsprogram samt vissa frågor som rör
ömsesidigt erkännande av examensbevis.

1 Forsknings- och utvecklingssamarbete i EG

EG:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling utgör en be-
gränsad men utomordentligt betydelsefull del av den europeiska forsk-
ningen och det europeiska forskningssamarbetet. EG diskuterar för när-
varande en väsentlig utbyggnad av omfattning och inriktning inför år
2000. Detta kommer att ge EG:s ramprogram en ännu mer central roll i
den europeiska forskningspolitiken. Inriktningen på spjutspetsområden
av stor betydelse för Europas teknologiska utveckling understryker yt-
terligare betydelsen av Sveriges deltagande i detta europeiska FoU-
samarbete.

Utbildningsdepartementet ansvarar för forskningssamordningen inom
regeringskansliet. Inom departementets ansvarsområde som fackdepart-
ment faller härutöver de delar av forskningssamarbetet med EG som av-
ser grundforskning. Jag kommer i det följande att dels redovisa EES-
avtalets konsekvenser på forskningsområdet, dels redovisa olika åtgärder
regeringen vidtagit bl. a. för att förstärka Sveriges möjligheter att delta i
det snabbt ökande och alltmer betydelsefulla forskningssamarbetet med
EG. Specifika frågor rörande de industrirelaterade delarna av program-
met kommer senare att redovisas av näringsministern i bilaga 11.

1.2 Bakgrund

Den forskning som finansieras från EG:s egen budget utgör endast drygt
tre procent av EG-ländernas samlade offentliga satsningar på forskning.
Merparten av den europeiska forskningen och det internationella forsk-
ningssamarbetet bedrivs således i nationella program eller genom inter-
nationellt samarbete vid sidan av EG. Gemensam forskning har heller
inte ingått i det europeiska samarbetet före år 1957 då Euratom med
kärnteknisk forskning bildades. År 1984 vidgades EG:s insatser genom
att ett första flerårigt ramprogram antogs och i enhetsakten 1987 besk-
revs målet för EG:s forskningsinsats som att "stärka den vetenskapliga
och teknologiska basen för europeisk industri och söka göra den mer
konkurrenskraftig på internationell nivå". Det andra ramprogrammet,
som omfattade åren 1987 - 1991, innebar stora satsningar på informa-
tionsteknologi, telekommunikation, produktionsteknik, bioteknik och
materialforskning. I det tredje ramprogrammet (1990 - 1994) har pro-
grammet vidgats till att också omfatta väsentliga insatser avseende forsk-
ning kring naturresurser, stöd till forskarutbildning och forskarrörlig-
het samt skapandet av vetenskapliga och tekniska nätverk i Europa. Det
tredje ramprogrammets budget är 5,7 miljarder ecu, cirka 42 miljarder
kronor.

Volymen och bredden av EG:s forskningsinsatser har således succes-
sivt ökat under åren. Överenskommelsen i Maastricht i december 1991
har ytterligare vidgat motiven för EG:s forskningsprogram till att, ut-
över att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft, också inne-
fatta forskning som motiveras av andra områden av fördraget. Detta in-
nebär t.ex. stöd till forskning som motiveras av allmänna samhälleliga
behov, t.ex. att åstadkomma en bättre livskvalitet. Dessa nya förutsätt-
ningar ingår i planeringen av det fjärde ramprogrammet, som just nu
förbereds inom EG:s olika organ.

1.3 Sveriges deltagande i EG:s forskningsprogram

Länder som inte är medlemsländer kan idag delta i EG:s forskningspro-
gram i två former: på programnivå eller på projektnivå. Sverige deltar i
bägge slagen av samarbete.

Deltagande på programnivå innebär att Sverige är fullvärdig medlem i
ett program efter att på regeringsnivå ha träffat avtal om samarbetet och
betalat en BNP-relaterad avgift motsvarande vad EG-länderna bidrar
med till programmet. Universitet och högskolor eller företag får då på i
stort sett samma villkor som motsvarande institutioner inom EG kon-
kurrera om plats i programmet och finansiellt stöd ur dess budget. Sve-
rige får dessutom plats i styrkommittén för programmet. På detta sätt
har Sverige sedan år 1975 deltagit i fusionsforskningssamarbetet med
EG (Euratom). Motsvarande avtal har också träffats bl.a. avseende pro-
grammen för forskarrörlighet (Science, Spes), miljöforskning (Step,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

Epoch), skogs- och träforskning, avfallsåtervinning samt beträffande
medicinprogrammen inom det andra ramprogrammet.

Den kvantitativt största delen av deltagandet är dock medverkan på
projektnivå. Sådan medverkan har exempelvis skett i de stora industri-
relaterade programmen (Esprit, Brite/Euram m.fl.). Svenska företag och
institutioner kan ansöka om att - tillsammans med EG-partners - delta i
projekt inom programmet utan att erhålla finansiellt stöd från EG. Fi-
nansiering av svensk projektmedverkan sker via de svenska FoU-
stödjande organen. Sverige får inte plats i styrkommittén och kan där-
med inte heller öva inflytande på programmets genomförande.

Det är EG som har avgjort vilken av de två formerna som stått öppen
för Sverige för ett visst program. EG har valt programnivån för sådana
program där forskningsinstitutioner utgör en tung del av projektparter-
na medan man velat begränsa inflytandet från icke EG-länder i de in-
dustristrategiska programmen.

1.4 EES-avtalet

EES-avtalet innebär för FoU-området att Sverige ansluts till EG:s tredje
ramprogram för forskning och teknisk utveckling och alla dess delpro-
gram, utom de två som styrs av Euratomfördraget, dvs fusionsenergi-
forskning och kärnkraftsäkerhet. I de senare deltar dock Sverige redan i
dag på programnivå genom separata avtal. Mot att Sverige erlägger en
BNP-baserad andel av EG:s FoU-budget får svenska forskare, institutio-
ner och företag samma rättigheter som sina motsvarigheter inom EG
att ansöka om projektmedverkande ur EG:s FoU-budget. Svenska delta-
gare får också samma rättigheter som deltagare i EG vad gäller sprid-
ning, utvärdering och utnyttjande av forskningsresultat.

Vidare får Sverige delta i programmens styrkommittéer och andra
kommittéer som har effekter på programmens genomförande, liksom i
EG:s rådgivande kommitté för vetenskaplig och teknisk forskning
(Crest). Svenska experter får inflytande i planeringen av nya program.
Särskilt viktig är givetvis medverkan i planeringen inför EG:s fjärde
ramprogram som skall avlösa det nuvarande programmet.

Beräkningen av Sveriges andel av kostnaderna för ramprogrammet
görs enligt den i EESavtalet överenskomna proportionalitetsprincipen.
Om kostnaderna för det pågående tredje ramprogrammet fördelas jämnt
över programmets fyra år ger det för Sverige en årlig andel på ca 330
milj kr för den del av ramprogrammet som omfattas av EES. EES-
avtalet innebär dock att endast den del av programmen som startar efter
avtalets ikraftträdande betalas enligt EES-avtalets regler. Projekt som
startar före avtalets ikraftträdande finansieras enligt de tidigare reglerna
för projektmedverkan genom hela sin livslängd. Vissa av programmen
inom det tredje ramprogrammet har ännu inte slutligt beslutats av EG:s
organ. Det är därför inte nu möjligt att ange kostnaderna för forsk-
ningssamarbetet i EESavtalet med någon högre grad av exakthet. Den
totala kostnaden (EES-avtalet jämte nationell finansiering) torde dock

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

motsvara det nyss angivna beloppet. Ett gynnsamt utfall för Sverige i
form av många godkända projekt innan EES-avtalet träder i kraft kan
dock innebära en högre total kostnad.

Statlig stöd till svenskt FoU-samarbete inom de program som motsva-
ras av EES-avtalet uppgår för budgetåret 1991/92 till ca 200 miljoner
kronor. För budgetåret 1992/93 har i årets budgetproposition beräknats
en väsentlig förstärkning med hänsyn till EES-avtalet. Medlen har bud-
geterats under berörda departements huvudtitlar. Huvuddelen av med-
len återfinns under utbildnings- (115 milj kr) och näringsdepartemen-
tets huvudtitlar (190 milj kr).

Kostnaderna för Sveriges medverkan i forskningssamarbete med EG
under nästa budgetår skall täckas av medel som disponeras av berörda
myndigheter. Finansieringen avseende treårsperioden 1993/94 - 1995/96
kommer att behandlas i 1993 års forskningsproposition.

1.5 Svensk organisation

EG:s ramprogram för forskning består av delprogram som till övervä-
gande del överensstämmer med ansvarsområdena för olika myndigheter
i den svenska forskningsorganisationen. Forskningsråd och sektorsforsk-
ningsmyndigheter (NUTEK, naturvårdsverket m.fl.), som ansvarar för
motsvarande nationella medelsfördelning får därför ett naturligt ansvar
även för forskningssamarbetet med EG. Ansvarsfördelningen mellan be-
rörda myndigheter är således i allmänhet enkel att åstadkomma. I de
fall där Sverige redan deltar på programnivå har vidare regeringen i an-
slutning till godkännandet av avtalen med EG också fastställt vilken
myndighet som är ansvarig för programmet inklusive information och
kontakter med EG.

EES-avtalet och den snabbt ökande omfattningen av samarbetet med-
för dock krav på en mer formaliserad organisation. Regeringen kom-
mer därför dels att fördela ansvaret för samtliga program mellan olika
myndigheter, dels inrätta ett samarbetsråd för forskningssamarbetet mel-
lan Sverige och den Europeiska gemenskapen, EG. Tyngdpunkten i rå-
dets verksamhet kommer att ligga inom information och kontaktför-
medling. Samarbetsrådet kommer att inrättas den 1 juli i år och bestå
av företrädare för berörda myndigheter. Rådet får administrativt stöd
genom ett kansli som knyts till närings- och teknikutvecklingsverket,
NUTEK. Inrättandet av samarbetsrådet anmäls härmed för riksdagen.
Samtliga kostnader kommer att bestridas inom ramen för medel som i
dag disponeras av berörda myndigheter.

Den väsentligaste uppgiften för det nya samarbetsrådet blir, förutom
att koordinera olika myndigheters insatser och kontakter med EG, att
tillse att information om ramprogram når institutioner och företag och
stimulera dem att delta i det europeiska samarbetet. Svensk forskning
har redan ett omfattande och välfungerande internationellt samarbete.
Samarbetet inom EG:s ramprogram ger ytterligare betydelsefulla möj-
ligheter till ett närmande till Europa även inom nya områden. Närings-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

ministern kommer senare att mer utförligt beskriva de fördelar som
kan förväntas för svenskt näringsliv och för svensk industriell utveck-
ling.

Regeringen har också beslutat att förstärka den svenska delegationen
vid de Europeiska gemenskaperna i Bryssel med en ny tjänst som forsk-
ningsråd från den 1 juli i år. Forskningsrådet kommer att ansvara för
kontakterna med EG i övergripande forskningspolitiska frågor och i
grundforskningsfrågor. Forskningsråden inom utbildningsdepartemen-
tets område, det socialvetenskapliga forskningsrådet, det teknikveten-
skapliga forskningsrådet och statens naturvårdsverk har vidare beslutat
att gemensamt öppna ett kontor i Bryssel.

Ett industriråd med ansvar för kontakterna med EG vad gäller indust-
rirelevant FoU finns redan i Bryssel.

Sammantaget kommer de åtgärder som vidtas att i väsentlig grad för-
bättra Sveriges utbyte av det kraftigt ökade forskningssamarbete med
EG som förestår till följd av EES-avtalet.

2. Utbildningsprogrammen

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

2.1 Inledning

Under senare år har EG gett allt större prioritet åt utbildningsfrågorna,
speciellt yrkesutbildning och högre utbildning. Utbildningen ses inom
EG som det viktigaste instrumentet för att bidra till gemenskapens eko-
nomiska och sociala utveckling. Genom protokoll 31, artikel 4, till
EES-avtalet kommer Sverige och övriga EFTA-länder att från och med
1995 att deltaga i alla EG:s program för utbildning och ungdomsfrågor.
Vidare kommer EFTA-länderna att få möjlighet att deltaga i planering-
en och utvecklandet av programmen.

Sverige deltar tillsammans med övriga EFTA-länder i två av EG:s ut-
bytesprogram inom den högre utbildning, nämligen Comett sedan 1990
och Erasmus från och med hösten 1992. Vidare har regeringen gett
universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att förbereda ett svenskt de-
latagande i EG:s universitetsutbytesprogram med central- och Östeuropa
Tempus fr.o.m. budgetåret 1992/93.

2.2 Comett

Comett (Community Action Programme in Education and Training for
Technology) är ett program inom EG som har tillkommit för att genom
utbildning underlätta kunskapsöverföring mellan universitet och hög-
skolor och näringsliv.

Programmet skall bidra till att utveckla den europeiska industrins
konkurrensförmåga och syftar till att utveckla hög kompetens hos när-

ingslivets anställda och att förstärka den tekniska utbildningen, främst
inom ny teknik. Särskilt små och medelstora företags utbildningsbehov
skall beaktas.

Verksamheten inom Comett bedrivs inom fyra huvudområden. Akti-
viteten inom det första området innebär utveckling och uppbyggnad av
ett europeiskt nätverk. Inom särskilda organisationer, UETP
(university-enterprise training partnership), bedrivs arbete för att ut-
veckla och stödja samverkan mellan näringsliv och samhälle såväl re-
gionalt som sektoriellt. Inom det andra området organiseras personal-
och studerandeutbyte mellan länderna. Det tredje området organiserar
gemensamma projekt för fortbildning, särskilt i avancerad teknologi
och för distansundervisning genom olika media. Syftet är att snabbt
sprida resultat från forskning och utveckling inom ny teknik och dess
tillämpningsområden, liksom att främja överföring av teknologiska in-
novationer till sektorer inom vilka de tidigare inte tillämpats. Det fjärde
området syftar till att genom kompletterande åtgärder främja och stödja
utbytesverksamheten samt att utvidga existerande projekt till att omfatta
andra partners.

Sverige ansvarar för närvarande för fyra regionala och två sektoriella
nätverksorganisationer. Det vid Universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) inrättade Comett-kontoret övergår 1 juli 1992 till det Verket för
högskoleservice (VHS).

En diskussion pågår för närvarande inom gemenskapen om den fort-
satta finansieringen av nätverken. Dessa skulle enligt de ursprungliga
intentionerna, efter ett uppbyggnadsskede, bli självfinansierande genom
att erbjuda tjänster som efterfrågas av företag som är beredda att betala.
Detta har hittills endast i undantagsfall visat sig möjligt att förverkliga.
Ytterligare ett års delfinansiering, 1993/94, av nätverkens verksamhet
övervägs därför nu inom kommissionen och beslut kan förväntas vid
halvårsskiftet.

Nu pågående Comett-program löper tiden 1990-1995. Diskussioner
om programstruktur för hela utbildningsområdet fr.o.m. 1995 har nu
intitierats och kommer att pågå under 1992/93.

2.3 Erasmus

Erasmus (the European Community action programme for the mobility
of university students) är EG:s utbytesprogram för studenter, lärare och
administratörer vid universitet och högskolor. Det skall främja kontakt,
utbyten och rörlighet mellan EG:s 3 600 universitet och högskolor samt
bidra till en europeisk dimension i den grundläggande högre utbild-
ningen. Det unika med Erasmus är att

-studenterna far helt och hållet tillgodogöra sig sina studier i utlandet
i sin examen,

-programmet är öppet för alla ämnen och utbildningar,

-programmet, som är EG:s största, är permanent,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

programmets omfattning; målet är att 10 % av EG:s studenter skall
genomföra en eller två terminer i ett annat EG-land, numera också
EFTA-land.

Avtal om Erasmus mellan EG och vart och ett av EFTA-länderna un-
dertecknades den 9 oktober 1991. Efter ratificering av berörda parter
trädde avtalet i kraft den 1 november 1991 och öppnade därmed vägen
för EFTA-ländernas medverkan fr. o. m. läsåret 1992/93. Avtalen ger
universitet och högskolor i Sverige och i övriga EFTA-länder tillträde
till Erasmusprogrammet på i princip samma villkor som motsvarande
institutioner inom EG. Det finns dock vissa särregler för EFTA-
länderna som innebär att nätverk för samarbete mellan universitet och
högskolor alltid måste innehålla minst två EG-länder för att vara berät-
tigade till bidrag. Vidare innebär särreglerna att Sverige och andra
EFTA-länder inte kan utse representanter till den rådgivande Erasmus-
kommittén. De får istället påverka programmet genom särskilda bilate-
rala kommittéer mellan EG och resp. EFTA-land.

Sverige har uppnått ett mycket gott resultat inför den första terminen
av Erasmus-programmet. Sverige sänder ut 1 445 studenter och tar
emot 1 335 från EG-länderna och har fått 212 nätverk godkända.

Central instans med förmedlande och koordinerande uppgifter för de
båda programmen kommer från den 1 juli att vara Verket för högskole-
service. Enligt Erasmus-avtalet mellan EG och Sverige skall Sverige ut-
se en tillståndsmyndighet (National Grant Awarding Aythority, NGAA)
som har till uppgift att svara för fördelningen av bidragen. Även denna
uppgift kommer att från den 1 juli 1992 tillfalla Verket för högskoleser-
vice. I Erasmusprogrammet ingår bl. a. att de deltagande länderna skall
utse ett speciellt organ för frågor som rör erkännande av utbildningar,
Naric (National Academic Recognition and Information Centre). Även
denna uppgift skall fullgöras av Verket för högskoleservice.

2.4 Tempus

Tempus (Trans-European Mobility Scheme for University Studies) är
ett universitetesutbytesprogram inom ramen för EG:s biståndsprogram
(Phare) till stöd för utvecklingen i öst- och Centraleuropa som tillkom-
mit inom ramen för den s k G24-processen.

Tempus syftar till stöd åt utveckling och förnyelse av högskoleutbild-
ningssystemen i Östeuropa och till att uppmuntra samarbete mellan uni-
versitet och högskolor i dessa länder och EGländerna samt övriga G24-
länder som önskar delta. Icke EG-länder kan enligt stadgarna endast
delta på projektnivå och får stå för sina egna kostnader i projekten.

Programmet startade den 1 juli 1990 och löper under fem år.

Mottagarländer är vissa länder i öst- och Centraleuropa.

Tempus innehåller moment från både Erasmus och Comett, men
skiljer sig från dessa i det att Tempus är ett biståndprogram där tyngd-
punkten ligger på effekter i mottagarländerna.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

Inom Tempus-programmet prioriteras nätverksprojekt sk Joint Euro-
pean Project (JEP). Stöd kan även utgå till lärar- och studentutbyte
samt för övriga projekt t ex utgivning av skrifter och startande av inter-
nationella organisationer. Mottagarländerna prioriterar var för sig de
områden de anser viktigast just för dem.

Ett Tempus-nätverk skall vara uppbyggt av minst tre medverkande.
En högskola i ett mottagarland och en i ett EG-land samt ytterligare en
representant för ytterligare ett EG-land. Denna representant kan vara
en högskola, ett företag en myndighet eller någon form av organisation
som kan bidra till utvecklingen av en högskola i öst. En G24-deltagare
ersätter inte en EGdeltagare utan skall vid exempelvis svenskt deltagan-
de fortfarande innehålla minst två EGpartners.

Universitets- och högskoleämbetet fick genom regeringsbeslut den 7
novemeber 1991 i uppdrag att förbereda svenskt deltagande i Tempus.
Anvaret för Tempus övergår 1 juli 1992 till Verket för högskoleservice
(VHS).

Det svenska deltagandet, som måste finansieras nationellt, skall följa
vad som gäller generellt för Tempus-programmet och regleras genom en
instruktion (Vademecum 1992/93). Behandlingen av ansökningar från
svenska universitetet och högskolor sker i samråd mellan EG:s organ
och VHS.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

2.5 EES-avtalet och Sveriges deltagande i EG:s
utbildningsprogram

EES-avtalet innebär att möjligheterna för Sverige att deltaga i ungdoms
- och utbildningssamarbetet inom EG förbättras avsevärt. Det öppnar
EG-program och institutioner för svenskat deltagande. Sverige och övri-
ga EFTA-länder kan på så vis påverka den framtida utformningen av
program och andra aktiviteter på utbildningsområdet.

EES-avtalet innebär också att ungdomsprogrammet Youth for Europé
öppnas för Sverige redan den 1 januari 1993. En närmare beskrivning
av detta program lämnas senare av civilministern. Då kommer också al-
la särregler för EFTA-ländernas deltagande i Comett och Erasmus att
försvinna. Vidare kommer EG:s institut för yrkesutbildning, Cedefop,
och dess nätverk för informationsutbyte på utbildningsområdet, Eurydi-
ce, att öppnas för EFTA-deltagande. Övriga utbildnings- och ungdoms-
program öppnas den 1 januari 1995.

3. Ömsesidigt erkännande av examensbevis

Utbildningsdepartementet ansvarar också - tillsammans med andra de-
partement - för de direktiv som rör ömsesidigt erkännande av examens-
bevis för behörighetsgivande utbildning enligt EES-avtalet artikel 30.
Dessa direktiv av två slag. Den ena gruppen utgörs av direktiv om er-
kännande av examensbevis som gäller vissa yrkesutbildningar, nämligen

för läkare, sjuksköterskor, tandläkare, barnmorskor, veterinärer, apote-
kare och arkitekter. Dessa direktiv anger vilka minimikrav som man
ställer på utbildningarna för att de skall erkännas i medlemsländerna.
Direktiven har tidigare beskrivits i bilaga 4.

En jämförelse mellan de svenska utbildningarna och de krav på ut-
bildningarnas längd som finns i EG:s direktiv visar att utbildningarna
för apotekare och sjuksköterskor är för korta för att uppfylla direkti-
vens krav. Därför föreslog utbildningsministern i årets budgetproposi-
tion (prop. 1991/92:100, bil 9) att dessa utbildningar skall förlängas.

Inom flertalet EG-länder förekommer även en omfattande reglering
av yrken även utanför hälso- och sjukvården och tandvården. För att sä-
kerställa en fri rörlighet för verksamma inom dessa yrken har EG anta-
git ett direktiv om en generell ordning för erkännande av examensbevis
över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre år stu-
dier ( 89/48/ EEG ). Ansvaret för den nationella samordningen av detta
direktiv ligger på utbildningsdepartementet.

Huvudsyftet med direktivet är att ett examensbevis, som i hemlandet
ger tillträde till ett reglerat yrke, också ger behörighet i andra länder att
utöva yrket. Om yrket inte är reglerat i hemlandet, skall examen likväl
godkännas som grund för att utöva ett reglerat yrke i ett annat land un-
der förutsättning att personen i fråga har varit verksam i yrket under
minst två år under den senaste tioårsperioden. För de fall då utbildning-
arna skiljer sig åt väsentligt eller yrkesverksamheten inte omfattar sam-
ma ansvarsområde, finns i direktivet anvisningar om vilka kompensa-
tionskrav som ländernas myndigheter får rätt att ställa upp.

De yrken som omfattas av direktivet i Sverige är revisorer, advokater,
psykologer, kiropraktorer, logopeder, psykoterapeuter, sjökaptener, sjö-
ingenjörer samt organister och kantorer i svenska kyrkan. Dessa yrken
är reglerade antingen i lagar eller i förordningar, som måste anpassa till
de krav som direktiven ställer. De ändringar som behöver göras med
anledning av EES-avtalet förbereds för närvarande inom regeringskans-
liet och avsikten är att återkomma under hösten till riksdagen med des-
sa frågor.

Direktivet möjliggör också för personer med en högre utbildning att
få tillträde till sådana yrken som inte är reglerade i Sverige, i EG-
medlemsländerna eller en EFTA-stat som omfattas av en nationell re-
glering.

4. Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört i det föregående om EES-
avtalets konsekvenser vad avser utbildnings- och forskningsfrågor.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 7

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet Olsson

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1 Inledning

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde omfattar jordbruk, träd-
gårdsnäring, utsädeskontroll, växtskydd, husdjursavel, djurens hälso- och
sjukvård, djurskydd, livsmedelskontroll, veterinärväsendet, skogsbruket,
fisket, pris- och marknadsreglering på fiskets område, rennäringen, bio-
bränslen, högskoleutbildning och forskning samt vetenskaplig verksamhet i
övrigt på departementets område liksom jakt och viltvård.

EES-avtalet omfattar inte den gemensamma jordbruks- och fiskeripoliti-
ken. Ändå berörs jordbruksdepartementets verksamhetsområde i flera av-
seenden. Dit hör veterinära bestämmelser, dvs. bestämmelser om bekämp-
ning av smittsamma djursjukdomar och åtgärder som behövs för att hindra
smittspridning, samt bestämmelser om livsmedel. Härutöver tillkommer be-
stämmelser om fodermedel, växtskydd, växtodling och gödselmedel. EES-
avtalet omfattar också ett nytt gemensamt system för utjämning av indu-
strins kostnader för jordbruksråvaror. Även fisket berörs på en rad väsent-
liga områden. Inom ramen för EES-avtalet har EFTA-länderna också slutit
bilaterala jordbruksöverenskommelser med EG.

På livsmedelsområdet har under lång tid pågått ett internationellt samar-
bete som inneburit att regelverken i olika länder anpassats till varandra. I
det här sammanhanget bör särskilt nämnas FAO:s och WHO:s gemen-
samma program, Food Standards Programme, för standardisering av livsme-
del. Codex Alimentarius är samlingsnamnet för de standarder, riktlinjer och
råd som utarbetas under programmet. Sverige deltar sedan nära 30 år aktivt
i detta arbete, både i en rad underkommittéer och i det beslutande organet,
Codex Alimentarius Commission. Codexarbetet ligger till grund för många
EG-direktiv. Även inom ramen för det nordiska samarbetet sker en harmo-
nisering av reglerna på livsmedelsområdet.

När det gäller den speciella del av livsmedelsområdet som rör vin och sprit
saknas i Sverige motsvarighet till stora delar av den reglering som finns inom
EG. Trots detta kan sägas att en långtgående anpassning har skett i prakti-
ken genom att Sverige på frivillig grund följer EG:s bestämmelser på områ-
det.

Som ytterligare exempel på att en anpassning i vissa avseenden redan har
skett kan nämnas vår foderlagstiftning. Vid tillkomsten av lagen (1985:295)

om foder konstaterades att det inom EG utarbetats bestämmelser med syfte
att få en bättre överensstämmelse mellan medlemsländernas foderbestäm-
melser. För att underlätta den internationella handeln med foder och anima-
lieprodukter och förhindra att skadligt foder från andra länder avsätts i Sve-
rige ansågs det angeläget att EG:s bestämmelser beaktades vid utform-
ningen av de svenska bestämmelserna om foderkvalitet.

Slutligen kan nämnas när det gäller området högre utbildning att en an-
passning redan skett i fråga om utbildningskraven för veterinärer.

EES-avtalet och den bilaterala jordbruksöverenskommelsen med EG
kommer att ge svenskt jordbruk och livsmedelsindustri avsevärt ökade möj-
ligheter att konkurrera på den stora EG-marknaden. Samtidigt kommer na-
turligtvis konkurrensen att öka på hemmamarknaden med ett ökat och mer
varierat utbud och relativt sett lägre priser för konsumenterna. EES-avtalet
blir därigenom en viktig länk i anpassningsprocessen till ett medlemskap i
EG. En utvecklingsklausul i jordbruksöverenskommelsen ger möjlighet att
gradvis ytterligare utöka frihandeln med jordbruksvaror.

För handeln med bearbetade jordbruksprodukter innebär EES-avtalet
dessutom rättvisare utjämningsmetoder och en kraftig minskning av utjäm-
ningsbeloppen. Den fria rörlighet förvaror, tjänster, kapital och arbetskraft
som EES-avtalet innebär berör också jordbrukssektorn indirekt. Den ökade
konkurrensen som blir följden kommer sannolikt att medföra lägre kostna-
der för insatsvaror, tjänster och finansiering.

2 Veterinära området

2.1 Veterinära bestämmelser

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör
regeringen under hösten föreslå riksdagen att besluta en ändring i la-
gen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

De svenska bestämmelserna på området finns i epizootilagen (1980:369),
epizootiförordningen (1980:371), lagen (1985:342) om kontroll av husdjur
m.m., förordningen (1985:343) om kontroll av husdjur m.m., veterinära in-
förselkungörelsen (1958:551) och i föreskrifter som med stöd av bemyndi-
ganden i dessa lagar och förordningar har meddelats av statens jordbruks-
verk.

I EES-avtalets bilaga I under rubriken veterinära frågor finns bestämmel-
ser på detta område.

EES-avtalet omfattar en del av EG:s rättsregler inom den veterinära sek-
torn. EG och Sverige har en likartad syn på bekämpning av smittsamma
djursjukdomar, åtgärder som behövs för att hindra smittspridning och på
livsmedelshygieniska frågor. Bestämmelser i EG:s rättsregler som rör gräns-
kontroll, djurskydd och finansiella dispositioner omfattas inte av avtalet.
Detta innebär att Sverige kan behålla sina gränskontroller. Avtalet omfattar

inte heller EG:s rättsregler som rör varor vilka införs till något land inom
EES-området från ett land utanför detta område, s.k. tredje landsfrågor.

I fråga om vissa bestämmelser som omfattas av avtalet har Sverige fått un-
dantag. Det gäller EG:s regler om BSE (bovin spongiform encephalopati),
även kallad ”Mad cow diseas”. Inom EG får kalvar under 6 månaders ålder
som är avsedda för slakt införas från länder där BSE förekommer. Detta har,
med hänsyn till nuvarande kunskap om sjukdomen, av samtliga EFTA-län-
der bedömts innefatta en alltför stor risk.

Avtalet innebär att Sverige accepterar EG:s regionaliseringsmodell. Detta
innebär bl.a. att vid utbrott av vissa allvarligare djursjukdomar får djur inte
föras från den region där sjukdomen förekommer. Det avgränsade området
kan utgöra en del av ett eller flera länder. Handeln kan således fortgå från
ett land som har en smittsam sjukdom men endast från de regioner som inte
ålagts restriktioner vid handel med djur.

EG:s inre marknad innebär att varor fritt skall kunna föras över grän-
serna. De veterinära kontrollerna skall enligt EG:s regler utföras på den ort
varifrån en vara sänds och stickprovskontroll kan utföras på bestämmelseor-
ten. Sverige kommer dock, som tidigare har nämnts, att ha kvar sina kontrol-
ler vid gränsen.

Avtalet gör det nödvändigt att ändra vissa av myndigheternas tillämp-
ningsföreskrifter, t.ex. måste införselreglerna för sjukdomen BSE anges i
föreskriftsform. Reglerna för införsel från länder som är anslutna till EES-
avtalet måste ses över, eftersom det inte längre får finnas något krav på inför-
seltillstånd. Härutöver behövs en ändring i 1 § lagen (1985:342) om kontroll
av husdjur m.m. som vidgar tillämpningsområdet till att gälla också annan
avel än sådan som sker i näringsverksamhet.

Förekomst av kontrollprogram för en viss smittsam djursjukdom eller do-
kumenterad frihet från en sådan sjukdom gör att Sverige kan kräva att djur
som förs in från EES-området är fria från den aktuella sjukdomen. Systemet
förutsätter att hälsokontroller kan göras även utan en djurägares samtycke,
vilket i sin tur förutsätter lagstöd. Sådant lagstöd saknas för närvarande
utom vid utbrott av sjukdom som bekämpas med stöd av epizootilagen
(1980:369) eller lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.
Lagstiftningen behöver därför kompletteras i det berörda avseendet.

2.2 Bestämmelser om foder

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör
regeringen under hösten i en särskild proposition föreslå riksdagen att
besluta ändringar i lagen (1985:295) om foder.

De svenska bestämmelserna på området finns i lagen (1985:295) om foder,
förordningen (1985:879) om foder och i de föreskrifter som jordbruksverket
meddelat med stöd av lagen och förordningen.

EES-avtalets bestämmelser om foder finns intagna i bilaga I, avsnitt II,
under rubriken fodermedel.

Redan genom tillkomsten av lagen (1985:295) om foder har en viss anpass-
ning skett till EG:s bestämmelser.

För att en fullständig anpassning skall ske av de svenska reglerna måste
vissa ändringar göras i såväl lagen som förordningen om foder och i myndig-
heternas tillämpningsföreskrifter. När det gäller lagändringarna till följd av
EES-avtalet är det fråga om en anpassning till EG:s definitioner och begrepp
på foderområdet. EG ställer också större krav när det gäller att förhindra
olika skadliga effekter av foder.

I några avseenden har Sverige dock i avtalet erhållit undantag från EG:s
regler. Som foder till andra djur än pälsdjur får i Sverige för närvarande inte
användas fodermjöl eller annan vara som framställts av kött från självdöda
djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur. Sådan användning
är tillåten inom EG. Avtalet (bilaga I, avsnitt II) medger att Sverige tills vi-
dare kan behålla de nuvarande bestämmelserna.

Enligt nu gällande svensk lagstiftning får antibiotika och andra kemotera-
peutiska medel endast tillsättas foder för att förebygga, lindra eller bota
sjukdom eller sjukdomssymptom. Inom EG får vissa sådana preparat tillsät-
tas generellt i foder i medicinskt syfte och en del andra får tillsättas i syfte att
befrämja tillväxt hos djuren. Även i detta avseende medger avtalet (bilaga
I, avsnitt II) att våra nuvarande bestämmelser behålls tills vidare. Inom EG
finns förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte.

Avtalet medger även att Sverige övergångsvis kan behålla vissa gränsvär-
den för fodertillsatser och att vissa fodertillsatser som godkänts i Sverige
men inte i EG fortfarande är tillåtna. Detta gäller t.ex. fodertillsatser av-
sedda för renar.

Sverige har lägre gränsvärde för det giftiga ämnet aflatoxin än vad EG har.
Sverige får enligt avtalet behålla sitt lägre gränsvärde. I fråga om det likale-
des giftiga ämnet ochratoxin saknas gränsvärde inom EG men det pågår en
utveckling avseende analysmetoder och nya kunskaper om ämnets giftighet
har tillkommit. Tills vidare kommer Sverige att behålla sitt nuvarande gräns-
värde.

De ändringar som behöver göras i foderlagen är att i 3 § göra tillägg som
innebär att foder inte får leda till ohälsa för djuret eller ha skadlig inverkan
på miljön. Vidare bör i 4 § jordbruksverket ges vidgade befogenheter att
meddela föreskrifter om foder som innehåller läkemedel. Även svenska fo-
dertillsatser skall godkännas av EG vilket fordrar en ändring av 5 §. Därut-
över kan bl.a. vissa begrepp och definitioner behöva ändras.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

3 Livsmedelsområdet

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör
regeringen under hösten i en särskild proposition föreslå riksdagen att
besluta om ändringar i livsmedelslagen (1971:511).

De svenska bestämmelserna på området finns i livsmedelslagen
(1971:511), livsmedelsförordningen (1971:807), veterinära införselkungörel-
sen (1958:551), kungörelsen (1974:270) om kontroll vid införsel av livsme-
del, kungörelsen (1974:270) om kontroll vid utförsel av livsmedel och i före-
skrifter meddelade av statens livsmedelsverk.

I EES-avtalets bilaga II, avsnitt XII, under rubriken Livsmedel, finns be-
stämmelser på livsmedelsområdet.

Livsmedelsområdet utgör en viktig del av EES-avtalet. Avtalet omfattar
cirka 130 rättsakter (direktiv och förordningar) som berör statens livsme-
delsverk. Rättsakterna ger mestadels en uttömmande reglering inom resp,
område. Detta innebär att de enskilda länderna inte får ha avvikande regler.
Bestämmelserna måste därför införlivas i de nationella lagstiftningarna och
eventuella motstridiga regler upphävas. Bestämmelser finns om livsmedels-
kontroll, livsmedelstillsatser, märkning, gränsvärden för främmande ämnen,
livsmedelsstandarder, specialdestinerade livsmedel, material som kommer i
kontakt med livsmedel, pesticidrester, metoder för analys av livsmedel och
om dricksvatten. Vidare finns bestämmelser om köttbesiktning och hygien-
bestämmelser för mjölk, ägg och fisk. Till livsmedelsområdet hör också de
rättsakter som rör vin och sprit.

Vissa av EG:s livsmedelsbestämmelser omfattas inte av avtalet. Hit hör
t.ex. bestämmelser om fetthalt för mjölk och kvalitetskrav på ägg, frukt,
skaldjur och sardiner. Sverige har vidare bestämmelser på livsmedelsområ-
det som saknar motsvarighet i EG:s regelverk, t.ex. standarder för köttpro-
dukter och regler för berikning av livsmedel. För bestämmelser av det slag
som nu nämts tillämpas de principer som brukar sammanfattas under be-
nämningen Cassis-doktrinen. I princip har Sverige rätt att behålla egna be-
stämmelser på dessa områden. Men Sverige kan som huvudregel inte för-
bjuda import av varor som uppfyller exportlandets regler genom att hävda
nationellt uppställda krav. Från denna huvudregel kan dock avsteg göras.
Nationella regler som innebär handelshinder kan behållas om de är nödvän-
diga med hänsyn bl. a. till god handelssedvana, konsumentskydd och skydd
för allmän hälsa. Åtgärden måste dock stå i proportion till det önskade resul-
tatet och tillämpas utan att göra skillnad mellan importerade och inhemska
varor. Mindre ingripande åtgärder som t.ex. märkning i stället för saluförbud
bör många gånger vara ett tillräckligt skydd. Cassis-doktrinen har stor bety-
delse för just livsmedelsområdet.

EG:s ramdirektiv om livsmedelskontroll (89/397/EEG) som omfattas av
EES-avtalet är av central betydelse. Det är ett övergripande direktiv, vilket
innebär att direktivet med några undantag spänner över hela livsmedelsom-
rådet i stället för att begränsas till en varugrupp eller en enskild vara. För
animaliska livsmedel, såsom kött och fisk, finns emellertid särskilda kon-
trollbestämmelser. Direktivet lägger fast de allmänna principer som skall
vara vägledande för all kontroll av livsmedel samt av material som kommer
i kontakt med livsmedel. Enligt artikel 1 i direktivet är syftet med kontrollen
att skydda folkhälsan, redlighet i handeln och information till konsumen-
terna. I direktivet betonas att livsmedelskontrollen i första hand skall vara
förebyggande. Inspektion och kontroll skall enligt direktivet ske i hela ked-
jan från producent fram till konsument och skall genomföras utan före-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

gående varning. Undersökningarna skall omfatta provtagning och analys,
personalhygien, kontroll av dokument, lokaler, utrustning, märkning och
presentation av livsmedel. Enligt direktivet om livsmedelskontroll kan med-
lemsstaterna själva bestämma hur de praktiskt vill utforma livsmedelskon-
trollen och hur de vill utbilda sina livsmedelsinspektörer. Det kontrollsystem
som infördes i Sverige med ikraftträdande den 1 juli 1990 överensstämmer i
stort med EG:s regler. Några särskilda åtgärder för att införliva EES-avtalet
i denna del är därför inte erforderliga.

Ett annat viktigt direktiv som omfattas av EES-avtalet är EG:s direktiv
om livsmedelstillsatser (89/107/EEG). Direktivet är ett s.k. ramdirektiv som
innehåller grundläggande bestämmelser för tillsatser. Inom detta område
återstår dock ännu många viktiga delar i EG:s regelverk. Hittills har minis-
terrådet bara beslutat om ett ramdirektiv och ett antal äldre direktiv med
listor över hälsomässigt acceptabla tillsatser samt specifikationer av dessa.
Ramdirektivet föreskriver att endast tillsatser som är upptagna på en sär-
skild lista får användas i livsmedel. Detta innebär att ett land som är anslutet
till EES-avtalet inte kan vägra import från ett annat land av ett livsmedel på
grund av förekomst av en viss tillsats, om denna tillsats finns med på listan.
Ett undantag är om importlandet av särskilda hälsoskäl inte tillåter tillsat-
sen. Importlandet har i ett sådant fall bevisbördan för att det föreligger häl-
sorisker. Fortfarande återstår emellertid de viktigaste reglerna, nämligen be-
stämmelser om i vilka livsmedel de godkända tillsatserna skall få användas
och i vilka halter. Tre förslag till direktiv om sötningsmedel, färgämnen och
övriga tillsatser finns för närvarande, men dessa omfattas inte av EES-avta-
let eftersom de inte var beslutade när avtalet träffades. Dessa direktiv kom-
mer när de beslutats att bli föremål för förhandlingar inom ramen för EES-
avtalet. Vid riskbedömningen av tillsatser förlitar sig Sverige - i likhet med
de flesta länder - på de toxikologiska bedömningar som utförs av Joint
FAO/WHO Expert Committe on Food Additives (JECFA). Inom EG finns
en motsvarande expertgrupp, Scientific Committee for Food eller Veten-
skapliga kommittén för livsmedel. De tillsatser som godkänts för användning
inom EG skall av denna kommitté ha bedömts vara acceptabla från hälso-
synpunkt. I de allra flesta fall gör JECFA och Vetenskapliga kommittén för
livsmedel likartade bedömningar. De listor över tillsatser som EG har upptar
en del tillsatser som inte är godkända i Sverige. Författningsändringar kom-
mer att krävas i den här delen.

EES-avtalet omfattar EG:s centrala bestämmelser om märkning som finns
i ramdirektivet (79/112/EEG) om märkning av livsmedel. I många avseen-
den råder det överenstämmelse mellan EG:s och Sveriges märkningsregler.
Såväl Sveriges som EG:s regler för märkning av livsmedel bygger på den
standard som har utarbetats inom Codex Alimentarius Commission. Som en
följd av detta är likheterna stora. Enligt båda regelverken gäller huvudre-
geln att samtliga använda ingredienser skall deklareras i fallande storleks-
ordning efter vikt i ingrediensförteckningen. Undantag från denna huvudre-
gel görs i de fall livsmedel tillverkas av s.k. sammansatta ingredienser, dvs.
ingredienser som består av flera komponenter. Exempel på sammansatta in-
gredienser är sylt som ingår i fruktyoghurt eller korv som ingår i pyttipanna.
I de fall halten av den sammansatta ingrediensen är lägre än 5 % av hela livs-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

medlet behöver man enligt de svenska bestämmelserna i de flesta fall endast
ange namnet på den sammansatta ingrediensen och inte vad den består av.
Råvaruingredienser som är kända för att kunna ge problem för överkänsliga
personer, t.ex. mjölk, ägg och fisk skall dock alltid deklareras oberoende av
halten. Enligt märkningsdirektivet behöver sammansatta ingredienser inte
specificeras om halten i livsmedlet understiger 25 %. I dessa fall är det till-
räckligt att ange beteckningen på den sammansatta ingrediensen. Något
krav att alltid deklarera allergena råvaruingredienser finns inte. En förut-
sättning för att ange endast beteckningen på den sammansatta ingrediensen
är att denna är allmänt vedertagen, dvs. välkänd för konsumenterna. Be-
stämmelserna ger dock stort utrymme för tolkningar, eftersom vaije land får
avgöra vilka beteckningar som kan anses vara allmänt vedertagna.

En annan skillnad är att Sverige har krav på dubbel datummärkning på
färdigförpackade kylvaror, dvs. både förpackningsdag och bästföre-dag skall
anges. Vidare kräver Sverige att bakningsdagen skall anges för mjukt bröd.
Däremot tillämpar vi inte sista förbrukningsdag. Enligt EG:s märk-
ningsdirektiv krävs endast märkning med bästföre-dag eller med sista för-
brukningsdag på särskilt ömtåliga varor som inte är definierade. Enligt 13 §
6 livsmedelslagen skall förpackarens eller tillverkarens namn eller firma an-
ges på färdigförpackat livsmedel. Det är alltså inte tillåtet att bara ange sälja-
ren. Enligt artikel 3.6 i märkningsdirektivet är det tillräckligt att ange nam-
net på tillverkaren, förpackaren eller säljaren. Ytterligare en skillnad är att
EG accepterar gruppbeteckningar på vissa ingredienser. Om t.ex. fisk eller
fjäderfä ingår som ingredienser i blandade produkter, behöver de endast de-
klareras med gruppnamn utan angivande av vilken sorts fisk eller fjäderfä
som ingår. Enligt svenska bestämmelser räcker det inte att ange bara grupp-
namnet fisk utan man måste tala om vilken sort som avses, t.ex. torsk. Det-
samma gäller för fjäderfä.

När det gäller märkningsbestämmelsema kommer EES-avtalet att kräva
ändringar i 13 § livsmedelslagen, i livsmedelsförordningen och i livsmedels-
verkets föreskrifter. Behovet av att ändra i lagen är dock begränsat. De mest
omfattande ändringarna behöver göras i livsmedelsverkets föreskrifter.

EG:s ramdirektiv om specialdestinerade livsmedel (89/398/EEG), som
finns intaget i bilaga II, syftar till att skydda vissa konsumentgrupper, t.ex.
barn och sjuka som är i behov av särskild kost. Ett införande av bestämmel-
serna i direktivet innebär ett helt ändrat regelsystem för svensk del. I Sverige
gäller att specialdestinerade livsmedel inte får saluhållas utan tillstånd, me-
dan EG har ett system som innebär att produkter som motsvarar fastställda
krav får säljas utan tillstånd. En helt ny ordning kommer att införas varige-
nom särskilda krav skall fastställas för produkter som är särskilt lämpade för
bl.a. diabetiker, överviktiga och idrottande personer. Överviktiga och idrot-
tande anses i Sverige inte vara i behov av särskilda livsmedel. När det gäller
diabetiker anses dessa kunna välja lämpliga livsmedel från det normala livs-
medelssortimentet. Eventuellt kommer detta direktiv att leda till ändringar
i 1 och 20 §§ livsmedelslagen samt i 28 § livsmedelsförordningen.

EG:s direktiv om dricksvatten (80/778/EEG), som i stort överenstämmer
med de svenska bestämmelserna, kommer att implementeras genom före-
skrifter som meddelas av livsmedelsverket. Dricksvattendirektivet är ett s.k.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna har möjlighet att anta
egna mera långtgående bestämmelser.

EES-avtalets veterinära livsmedelsbestämmelser (bilaga I, avsnitt I) kan i
huvudsak delas in i bestämmelser om hygienkrav för kött, inklusive fjäderfä,
hygienkrav för mjölk, ägg och fisk samt bestämmelser om användning av
hormoner och om kontroll av restsubstanser. EG:s rättsregler inom detta
område som rör gränskontroll och tredjelandsfrågor omfattas inte av avtalet.
Sverige kan därför behålla sina kontroller vid gränsen.

Rättsakterna om hygienkrav för kött innehåller t.ex. bestämmelser om de-
finitioner, besiktning före och efter slakt, slakthygienkontroll av verktyg och
utrustning, småskalig slakt, krav på förädlingsanläggningar, krav på offent-
ligt anställda besiktningsveterinärer, utbildning av besiktningsassistenter
samt godkännande av anläggningar. Fyra viktiga direktiv i detta samman-
hang omfattas av EES-avtalet. Dessa är direktiv 72/461/EEG, direktiv
80/215/EEG, direktiv 64/433/EEG och direktivet 77/99/EEG. Det första rör
färskt kött, det andra handeln med köttprodukter inom EG och import från
tredje land, det tredje rör handeln med färskt kött och det fjärde köttpro-
dukter. De svenska slakterier som redan nu exporterar till EG, de s.k. EG-
godkända slakterierna, har en hantering som överensstämmer med EG:s
regler. Sverige har ett jämförelsevis stort antal EG-godkända slakterier och
exportanläggningar. Införandet av EG:s bestämmelser på detta område in-
nebär att alla slakterier och förädlingsanläggningar efter en övergångstid
skall ha anpassat sig till de nya, i många hänseenden högt ställda kraven. För
småskaliga slakterier är de uppställda kraven betydligt lägre. De småskaliga
anläggningarnas möjligheter att avsätta sina produkter kommer att begrän-
sas genom att de endast får sälja på den lokala marknaden direkt till konsu-
ment och genom att varorna inte får vara färdigförpackade. Ett krav på le-
vandedjursbesiktning samma dag som djuret slaktas kommer att gälla även
för den småskaliga slakten. Den alldeles övervägande delen av de svenska
bestämmelserna på detta område finns i livsmedelsverkets föreskrifter. Be-
stämmelserna om hygienkrav för mjölk rör endast värmebehandlad mjölk
och koncentrerad värmebehandlad mjölk som är föremål för handel mellan
medlemsstaterna. Sverige har ingen export av mjölk. EG:s regler om ägg-
produkter, fisk och blötdjur innehåller i huvudsak bestämmelser om hy-
gienkrav på lokaler och utrustning samt bestämmelser om godkännande av
anläggningar, inspektioner på produktionsstället och om förpackningar. Det
saknas speciella bestämmelser i Sverige av detta slag för fisk och det finns
inga alls som reglerar hanteringen av blötdjur.

EES-avtalets bestämmelser om restsubstanskontroll är redan genomförda
i det kontrollprogram som Sverige tillämpar vid export till EG. EG:s kon-
trollregler rör bl.a. ackreditering av laboratorier och kvalitetssäkring.
Svenska bestämmelser finns om karenstider. EG och Sverige har samma be-
stämmelser om förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande
syfte.

Införlivandet av de veterinära bestämmelserna på livsmedelsområdet
kommer såvitt nu kan bedömas inte att kräva några ändringar i livsmedelsla-
gen eller livsmedelsförordningen. Den erforderliga författningsregleringen

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

kommer i stället att behöva göras i livsmedelsverkets föreskrifter. I denna
del träder avtalet i kraft först den 1 september 1993.

EG:s regelverk för vin- och spritprodukter ingår i jordbruksregleringen.
Inom ramen för EES-avtalet (bilaga II, avsnitt XXVII och protokoll 47) har
Sverige antagit vissa regler för den tekniska hanteringen vid handel med vin-
och spritprodukter. Det gäller bl.a. regler för definitioner, geografiska ur-
sprungsbenämningar, tillverkningsmetoder, analysmetoder, tillsatser och
gränsvärden för vissa föroreningar.

I Sverige finns det för närvarande endast ett fåtal bestämmelser som regle-
rar detta område. Bestämmelserna finns i föreskrifter meddelade med stöd
av livsmedelslagen. Av kommersiella skäl följer AB Vin & Sprit redan i dag
i handeln med EG i huvudsak EG:s regler för definitioner avseende vin och
sprit samt kvalitetskontroll. Bolagets praxis för t.ex. analytiska krav utfor-
mas även i samråd med behöriga svenska myndigheter.

Genom EES-avtalet har Sverige fått särskilda lösningar när det gäller be-
nämningar på vissa produkter (se bilaga II, avsnitt XXVII). Det gäller
punsch, spritglögg, starkvinsglögg och vinglögg som därigenom, med stöd av
EG:s definitioner, kan fortsätta att saluföras med dessa benämningar.

Sverige har även fått rätt att förbjuda försäljning av vodka som är gjord
på andra råvaror än säd och potatis. Detta innebär en inskränkning i förhål-
lande till EG:s definition av produkten.

Sverige kan också behålla förbudet för försäljning av spritdrycker som
överstiger 60 volymprocent alkohol.

Anpassningen till de regler som finns intagna i EES-avtalet kan kräva att
särskilda föreskrifter för vin och sprit meddelas med stöd av livsmedelslagen.

4 Växtskyddsområdet

4.1 Växtskydd

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Min bedömning: En anpassning av de svenska växtskyddsbestämmel-
serna bör anstå till dess det klarlagts vilka bestämmelser som kommer
att gälla inom EG.

De svenska bestämmelserna på området finns i växtskyddslagen
(1972:318), växtskyddsförordningen (1972:319), lagen (1970:299) om skydd
mot flyghavre, förordningen (1970:300) om skydd mot flyghavre, berberisla-
gen (1976:451), berberisförordningen (1976:452) och i föreskrifter medde-
lade av jordbruksverket.

EES-avtalet på växtskyddsområdet omfattar de rådsdirektiv som styr
växtskyddsfrågorna samt handel med utsäde, den gemensamma sortlistan,
beskrivning av köksväxt- och lantbruksväxtsorter samt regler beträffande fö-
rekomst av flyghavre.

Växtskyddsreglerna håller på att arbetas om inom EG. EG-kommissionen

har ställt i utsikt att ett färdigt förslag på detta område skall föreligga senast
den 1 juli 1992. De nya reglerna kommer att behandlas i enlighet med artik-
larna 99 och 102 i avtalet, vilket bl.a. innebär att kommissionen informellt
skall rådfråga experter i EFTA-staterna när kommissionen utarbetar sina
förslag. Den snäva tidsramen gör det angeläget att Sverige på ett särskilt ak-
tivt sätt följer kommissionens arbete.

4.2 Växtodling - utsäde

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör
regeringen under hösten i en särskild proposition föreslå riksdagen att
besluta om ändringar i utsädeslagen (1976:298).

De svenska bestämmelserna på området finns i utsädeslagen (1976:298),
utsädesförordningen (1980:438) och i jordbruksverkets föreskrifter.

I EES-avtalet ingår på utsädesområdet (bilaga I, avsnitt III) de direktiv
som styr handeln med utsäde, nämligen direktiven 66/400/EEG,
66/401/EEG, 66/402/EEG, 69/208/EEG och 70/458/EEG samt ett direktiv
om en gemensam sortlista för lantbruksväxter (70/457/EEG). Vidare ingår
ett direktiv om beskrivning av köksväxtsorter och ett om beskrivning av lant-
bruksväxtsorter (72/168/EEG resp. 72/180/EEG) samt slutligen ett direktiv
om bemyndigande för vissa länder att ha strängare regler med avseende på
förekomst av flyghavre (74/268/EEG).

EG:s direktiv på utsädesområdet anger de krav som gäller för att utsäde
skall få säljas inom EG. Dit hör krav på officiell certifiering, som motsvarar
det svenska begreppet statsplombering, och krav på sortkvalitet och fröva-
rukvalitet. Vidare krävs att sorten finns upptagen på en nationell sortlista
eller på EG:s officiella sortlista. Beträffande fröburna växtslag är Sverige
sedan slutet av 60-talet s.k. godkänt tredje land, vilket innebär att EG erkän-
ner Sveriges produktionssystem av utsäde. Svenskt utsäde som är officiellt
certifierat, dvs. är försett med OECD-plomb och som uppfyller EG:s mini-
mikrav, kan på så sätt fritt saluföras inom EG. Motsvarande gäller för EG-
import till Sverige, om svenska minimikrav uppfylls.

Lantbrukarnas riksförbund har i sitt remissyttrande förutsatt att den nuva-
rande möjligheten att lämna ut utsäde innan slutanalys föreligger kan behål-
las.

Köksväxtutsäde har i Sverige inte varit underkastat officiell certifiering el-
ler kontroll, vilket är fallet inom EG. Kontroll av köksväxtutsäde måste där-
för införas på samma sätt som inom EG.

Utsädespotatis omfattas inte av EES-avtalet beroende på att även detta
område är föremål för omarbetning inom EG. Senast under hösten 1992
kommer ett förslag på detta område att presenteras av EG-kommissionen.
Avsikten är att även detta direktiv skall kunna införlivas i EES-avtalet.

EG:s regler om den gemensamma sortlistan innebär att svenska sorter
skall godkännas enligt EG:s bestämmelser. EFTA-länderna och EG skall ut-
arbeta en gemensam sortlista. Strävan skall vara att den gemensamma sort-

listan skall vara färdigställd vid utgången av år 1995. För Sveriges del medför
detta bl.a. den förändringen att kravet på officiell värdeprovning av vallväx-
ter för grönyteändamål liksom av köksväxtsorter kan slopas. Fram till ut-
gången av år 1995 skall EFTA-länderna fortsätta att tillämpa nationella sort-
listor.

I utsädeslagen (1979:298) kommer terminologin till följd av EES-avtalet
att behöva anpassas till den som gäller inom EG. En annan ändring som be-
höver göras är att utmönstra bestämmelserna om växtförädlingsavgift, vilket
redan anmälts i årets budgetproposition. Samtidigt slopas de krav som i dag
kan ställas på utsäde avsett för export.

Utsädeslagens krav på att ”överlämnande till annan” förutsätter stats-
plombering har nödvändiggjort ett undantag i lagstiftningen för s.k. grann-
handel, dvs. när en odlare vid enstaka överlåtelse utan offentligt utbud säljer
utsäde till annan odlare på orten. Det inom EG använda begreppet ”utsläp-
pande på marknaden” torde förutsätta offentligt utbud. En anpassning till
EG:s regler bör därför enligt min mening inte innebära några problem när
det gäller enstaka överlåtelser odlare emellan.

4.3 Växtodling - genteknik

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Min bedömning: För en anpassning till EG:s regler på området bör
regeringen senare i en särskild proposition föreslå riksdagen att be-
sluta om en ändring i växtskyddslagen (1972:318).

Den berörda lagstiftningen inom jordbruksdepartementets verksamhets-
område utgörs av växtskyddslagen (1972:318), skogsvårdslagen (1979:429)
och djurskyddslagen (1988:534) samt av föreskrifter som har meddelats med
stöd av dessa lagar. I växtskyddslagen finns ett bemyndigande för regeringen
eller för den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om förbud mot eller villkor för användning av genteknik på växter, gentek-
niskt modifierade växter och gentekniskt modifierade organismer vid växt-
odling. Enligt 30 § växtskyddsförordningen skall den som odlar gentekniskt
förändrade växter i växthus eller utomhus ha tillstånd till verksamheten. Vid
prövningen skall särskilt beaktas att odlingen inte får innebära risker för om-
givningen eller för miljön eller risk för utarmning av den genetiska mångfal-
den.

Den svenska lagstiftningen om odling av gentekniskt förändrade växter
behöver i vissa delar ändras och kompletteras för att anpassas till EG:s direk-
tiv om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön
(90/220/EEG). Beträffande direktivets innehåll se bilaga 13. Direktivet finns
intaget i bilaga XX, avsnitt IV, till EES-avtalet. De ändringar som behöver
göras i växtskyddslagen har avseende både på lagens tillämpningsområde
och vissa definitioner. Lagens tillämpningsområde bör vidgas så att även sa-
luförande av genetiskt förändrade växter omfattas. Vidare bör de i lagen an-
vända begreppen ändras så att de stämmer överens med dem som används i
direktivet.

Enligt EES-avtalet skall direktivets bestämmelser ha implementerats i
Sverige senast den 1 januari 1995.1 avtalet har EFTA-staterna förbehållit sig
rätten att tillämpa sådan nationell lagstiftning inom området som avser annat
än skyddet för hälsan och miljön, i den utsträckning detta är förenligt med
avtalet.

En parlamentarisk beredning, genteknikberedningen (Ju 1990:03), arbe-
tar för närvarande med frågor om användning av genteknik. Beredningen
skall redovisa sitt arbete senast vid utgången av september 1992. Först när
beredningen är färdig med sitt arbete kan slutlig ställning tas till vilka lagänd-
ringar som bör göras.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

5 Gödselmedel

Min bedömning: Om det bedöms nödvändigt, bör regeringen under
hösten i en särskild proposition föreslå riksdagen att bemyndiga rege-
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela före-
skrifter om gödselmedel.

I EG:s direktiv om gödselmedel (bilaga II, avsnitt XIV) finns bestämmel-
ser om definitioner, sammansättning, benämning, förpackning, märkning,
analysmetoder, provtagning samt officiell kontroll av handelsgödsel. Stall-
gödsel berörs inte i direktiven. Gödselmedel som uppfyller bestämmelserna
får säljas med märkningen ”EEG-gödselmedel”. Gödselmedel som inte upp-
fyller bestämmelserna får också säljas, dock inte med den angivna märk-
ningen. De viktigaste direktiven är direktiv 76/116/EEG om gödselmedel
och direktiv 77/535/EEG om provtagnings- och analysmetoder samt direktiv
87/94/EEG om förfaranden för kontroll av egenskaper, gränsvärden och de-
tonationssäkerhet för enkla ammoniumgödselmedel med hög kvävehalt. Di-
rektiv 77/535/EEG innehåller även bestämmelser om officiell kontroll av s.k.
EEG-gödselmedel. Syftet med kontrollen är att se till att gödselmedel som
saluförs som EEG-gödselmedel uppfyller de krav som gäller enligt bestäm-
melserna om gödselmedels kvalitet och sammansättning. I en bilaga till di-
rektivet beskrivs hur provtagning och analys skall ske.

Sverige har i dag inte någon lagstiftning på området. Inom jordbruksde-
partementets ansvarsområde finns inte heller någon lagstiftning i vilken de
nu aktuella direktiven lämpligen skulle kunna införlivas. Med hänsyn till att
direktiven i huvudsak syftar till att främja redlighet i handeln förefaller inte
heller lagen om kemiska produkter, som ju är en lagstiftning för skydd av
miljön och hälsan, som lämplig. Eventuellt behövs därför en ny gödsellag-
stiftning. I detta sammanhang kan nämnas att man i Danmark har en lag om
handel med gödselmedel (loven om handel med gödning och grundforbed-
ringsmidler m.m.). Lagen innehåller bestämmelser som är en anpassning till
dansk rätt av innehållet i de nu aktuella direktiven men även ytterligare be-
stämmelser.

6 Industrins råvarukostnadsutjämning

Min bedömning: Regeringen bör senare återkomma till riksdagen och
redovisa vilka förändringar som behöver göras i det nuvarande
svenska systemet för utjämning av industrins kostnader för jordbruks-
råvaror. Förordningen (1991:914) om avgifter på vissa jordbrukspro-
dukter m.m.bör ändras i ett senare sammanhang.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

De svenska bestämmelserna på området finns i lagen (1990:615) om avgif-
ter på vissa jordbruksprodukter m. m., förordningen (1991:914) om avgifter
på vissa jordbruksprodukter m.m. och i jordbruksverkets föreskrifter. Be-
stämmelserna innebär bl.a. att Sverige genom införselavgifter upprätthåller
ett gränsskydd.

Gränsskyddet innebär bl.a. att den svenska industrin, främst livsmedelsin-
dustrin, som använder jordbruksråvaror i sin tillverkning måste köpa dessa
råvaror till priser som i regel överstiger världsmarknadspriserna. För att den
svenska industrin som är utsatt för internationell konkurrens inte skall
komma i ett sämre konkurrensläge än sina konkurrenter i andra länder, som
har tillgång till jordbruksråvaror till lägre priser, tillämpas i Sverige två pa-
rallella system för utjämning av industrins kostnader för jordbruksråvaror,
ett externt och ett internt system, tillsammans kallade RÅK-systemet.

Inom det externa systemet tas en avgift ut vid import och ett bidrag lämnas
vid export. Såväl avgift som bidrag motsvarar högst skillnaden mellan
svenskt pris och världsmarknadspris på de i produkterna ingående jord-
bruksråvaroma. Det interna systemet innebär att tillverkarna för såväl hem-
mamarknaden som exportmarknaden får ett bidrag som motsvarar skillna-
den mellan det svenska priset och världsmarknadspriset för de i produkterna
ingående jordbruksråvarorna. Bidragen inom det interna systemet finansie-
ras med en utjämningsavgift vid import och vid produktion för hemmamark-
naden av de produkter som omfattas av det interna systemet. På de varor
som exporteras tas ingen avgift ut.

Flertalet västeuropeiska länder har liknande system för utjämning av in-
dustrins kostnader för jordbruksråvaror. Handeln mellan EG och EFTA av-
seende förädlade produkter regleras i dag genom protokoll 2 till frihandels-
avtalet mellan EG och EFTA från år 1973.

Inom ramen för EES-förhandlingama har de deltagande länderna utfor-
mat ett nytt gemensamt system för utjämning av industrins kostnader för
jordbruksråvaror. I ett särskilt protokoll till EES-avtalet, protokoll 3, läggs
grunderna för ett sådant gemensamt system fast. I korthet innebär EES-av-
talet på det här området att prisutjämning skall kunna grundas på faktisk
råvaruförbrukning. Den faktiska råvaruförbrukningen skall baseras på en
deklaration från exportören. Vidare innebär avtalet att avgifter och bidrag,
i stället för att utjämna prisskillnaden på jordbruksråvaror mellan svenskt
pris och världsmarknadspris vid handel inom EES, skall utjämna skillanden
mellan svenskt pris och lägsta EES-pris. Detaljerna i detta system håller fort-
farande på att utarbetas. EES-avtalet innebär också att antalet varor som är
föremål för prisutjämningsåtgärder i handeln mellan EES-länderna ökar.

Det nya systemet är tänkt att vara frivilligt i den betydelsen att ett företag
skall kunna välja att få avgifter resp, bidrag prövade enligt protokoll 2 till
frihandelsavtalet eller protokoll 3 till EES-avtalet, i de fall produkterna om-
fattas av båda protokollen.

För att Sverige skall kunna tillämpa det nya systemet för råvarukostnads-
utjämning krävs att ändringar görs i vårt nationella system. Bland annat
måste produkter som i dag ligger i det interna systemet föras över till vårt
externa system. Detta påverkar även våra åtaganden i GATT. Regeringen
har för avsikt att återkomma till riksdagen och redovisa nödvändiga föränd-
ringar i det nuvarande svenska systemet för utjämning av industrins råvaru-
kostnader när diskussionerna med EG om utformningen av systemet har av-
slutats och de GATT-relaterade frågorna har lösts. Det nya utjämningssyste-
met kan eventuellt också föranleda vissa ändringar i de svenska tullbestäm-
melserna.

Ett genomförande av EES-avtalet i denna del kräver ändringar i 11, 14,
15 och 17-20 §§ samt bilaga 2 och 4 till förordningen (1991:914) om avgifter
på vissa jordbruksprodukter m.m.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

7 Fisket

Min bedömning: Regeringen bör under hösten i en särskild proposi-
tion lägga fram de förslag om anpassning som behövs på fiskets om-
råde.

Bestämmelser som reglerar med vilken rätt fiske får bedrivas finns i lagen
(1950:596) om rätt till fiske medan bestämmelser om fiskets vård och bedri-
vande i huvudsak finns i fiskeriförordningen (1982:126). Med stöd av be-
myndiganden meddelas föreskrifter om fiskets vård och bedrivande också av
fiskeriverket och länsstyrelserna. Bestämmelserna på fiskets område ses för
närvarande över inom jordbruksdepartementet i syfte att förenkla dessa.
Ekonomiskt stöd till fisket regleras i förordningen (1985:439) om statligt
stöd till yrkesfisket m.m. Fiskprisregleringen regleras av lagen (1974:226)
om prisreglering på fiskets område och förordningen (1986:428) om prisreg-
lering på fiskets område.

Bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra produkter från
havet finns i protokoll 9 (artikel 20 i EES-avtalet). Protokollet, som innehål-
ler 7 artiklar, behandlar en rad väsentliga områden inom fiskerisektorn även
om EFTA-staterna inte tar över EG:s ”acquis communautaire” på fiskets
område och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik
(Common Fishery Policy, CFP). Bl.a. återfinns i protokollet tullättnader för
fiskprodukter samt bestämmelser om statsstöd och om direktlandningar. I
EES-avtalet finns dessutom en gemensam förklaring om den överenskomna
tolkningen av artikel 4.1 och 4.2 i protokoll 9. Vidare finns en förklaring av
den Europeiska gemenskapen rörande transitering inom fiskerisektorn. Det
finns vidare en förklaring av EG och Finlands, Liechtensteins, Schweiz, Sve-

riges och Österrikes regeringar om produkter av val. Två protokollsanteck-
ningar behandlar dels antidumpningsåtgärder inom fiskerisektorn, dels tran-
sitering inom fiskerisektorn. Protokoll 46 behandlar utvecklingen av samar-
betet inom fiskerisektorn. Bilaga XII innehåller bl.a. bestämmelser om en
övergångsperiod till den 1 januari 1995 för utländska direktinvesteringar i
Sverige. Vi kommer under övergångstiden att behålla tillståndsplikten när
det gäller utländska företags rätt att bedriva fiske på svenskt vatten. Detta
har skett genom en ändring (SFS 1991:1862) i fiskeriförordningen
(1982:126), vilken trädde i kraft den 1 januari 1992.

Enligt artikel 1 i fiskeprotokollet skall EFTA-staterna avskaffa importtul-
lar och avgifter med motsvarande verkan för vissa fiskslag och fiskprodukter.
Vid import till Sverige är de aktuella varorna inte belagda med tull men för
vissa produkter uttas en införselavgift. Vid import från EG uttas för närva-
rande en avgift om 45 kr per 100 kg för färska eller kylda filéer av torsk,
gråsej, kolja, vitling och kungsfisk. Avgifterna inbringar årligen endast
100 000 - 200 000 kr. En avveckling av införselavgiftema torde få marginella
konsekvenser för den svenska fiskerinäringen. Prisregleringen på fisk finan-
sieras genom en prisregleringsavgift på högst 6 % som tas ut på i stort sett all
svenskfångad saltvattensfisk och importerad fisk. I prop. 1991/92: 120 om
reglering av priserna på fisk m.m. har jag redovisat att prisregleringsavgif-
ten, som i dag helt finansierar prisregleringen, avvecklas i och med utgången
av regleringsåret 1992/93.

I artikel 1 sägs att EFTA-staterna inte får tillämpa kvantitativa importre-
striktioner eller åtgärder med motsvarande verkan. I Sverige tillämpas ett
system med importlicenser. Systemet har i praktiken störst betydelse för im-
port av sill/strömming. Fiskeriverket är mycket restriktivt när det gäller att
bevilja sådana licenser. En fri import av sill/strömming innebär sannolikt
större konkurrens för det svenska yrkesfisket samtidigt som beredningsindu-
strin får bättre tillgång till råvara. Enligt fiskeprotokollet kan Sverige för
färsk eller kyld sill/strömming och torsk, med undantag av fiskfiléer och an-
nat fiskkött enligt tulltaxenr. 03.04, till den 31 december 1993 tillämpa kvan-
titativa importrestriktioner i den utsträckning detta är nödvändigt för att
undvika allvarliga störningar på den svenska marknaden. Vidare kan Sverige
så länge Finland tillfälligt upprätthåller sin nuvarande ordning för strömming
tillämpa kvantitativa importrestriktioner för denna vara vid import från Fin-
land.

Enligt artikel 2 skall EG avskaffa importtullar och avgifter med motsva-
rande verkan på bl.a. torsk, kolja, gråsej, liten helgeflundra, helgeflundra,
torskfiléer och kaviar, annan än störrom, från det datum som EES-avtalet
träder i kraft. För svensk del är tullfriheten viktig för exporten av bl.a. torsk,
torskfiléer och kaviar.

Enligt artikel 2 skall EG vidare till den 1 januari 1997 stegvis sänka import-
tullarna till 30 % av nuvarande tullsats för vissa specificerade fiskslag och
fiskprodukter. För svensk del är tullsänkningen viktig för bl.a. export av od-
lad regnbåge. Från tullsänkningen undantas lax, sill, makrill, räkor, kam-
musslor och havskräftor.

I artikel 3 i fiskeprotokollet sägs att bestämmelserna i artiklarna 1 och 2

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

skall tillämpas på varor med ursprung i de avtalsslutande staterna. Ur-
sprungsreglerna finns i protokoll 4 till avtalet.

Enligt artikel 4 skall stöd med statliga medel till fiskerisektorn som sned-
vrider konkurrensen avskaffas. Vidare sägs att lagstiftning rörande mark-
nadsordning inom fiskerisektorn skall ändras så att den inte snedvrider kon-
kurrensen. Som nämnts i det föregående finns en gemensam förklaring om
den överenskomna tolkningen av artikel 4.1 och 4.2. Statligt stöd till fiskeri-
sektorn lämnas huvudsakligen genom prisregleringen på fisk samt genom bi-
drag och lån som finansieras över statsbudgeten. Stödet inom prisregle-
ringen lämnas till övervägande del i form av generella pristillägg till fisket
efter sill/strömming. Generella pristillägg anses snedvrida konkurrensen,
varför de inte anses vara förenliga med artikel 4 i protokollet. Fiskeriverket
har regeringens uppdrag att senast den 1 juni 1992 lämna förslag till anpass-
ningar på fiskets område som behövs med anledning av EES-avtalet. Fiskeri-
verkets redovisning får visa vad som skall harmoniseras när det gäller bl.a.
statligt stöd till fiskerisektorn.

Enligt artikel 5 skall de fördragsslutande parterna vidta nödvändiga åtgär-
der för att säkerställa att alla fiskefartyg som seglar under annan fördragsslu-
tande parts flagg medges tillträde till hamnar och installationer för första-
handsmarknaden med därtill hörande utrustning och tekniska installationer
på samma villkor som deras egna fartyg. Svenska fiskare har redan möjlighet
att direktlanda fisk i intressanta hamnar i bl.a. Danmark. Vidare ger 1989
års EFTA-avtal om frihandel med fisk och fiskprodukter rätt till direktland-
ning från den 1 juli 1992. För direktlandning i svenska hamnar fordras im-
portlicens av fiskeriverket. Systemet med importlicenser kan behållas till ut-
gången av år 1993. Ett ökat antal direktlandningar i Sverige kommer troligt-
vis att öka konkurrensen på den svenska marknaden vilket i sin tur kan ge
beredningsindustrin tillgång till billigare råvara.

Artikel 6 anger att om nödvändiga ändringar av lagstiftningen inte gjorts
till de avtalsslutande parternas belåtenhet vid tidpunkten för avtalets ikraft-
trädande, kan frågorna underställas den gemensamma EES-kommittén.

Artikel 7 säger att bestämmelserna i de i bihang 5 uppräknade avtalen (för
Sveriges del frihandelsavtalet med EG från år 1972) skall ha företräde fram-
för bestämmelserna i detta protokoll i den utsträckning de ger de berörda
EFTA-staterna en mer fördelaktig handelsregim än detta protokoll.

Enligt EES-avtalet (artikel 31-35 och bilaga VIII) skall det inte finnas
några inskränkningar i rätten att fritt etablera sig inom EG/EFTA-området.
Detta gäller även när agenturer, filialer eller dotterbolag upprättas. Etable-
ringsfriheten omfattar rätten att uppta och utöva självständig förvärvsverk-
samhet på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för det
egna landets rättssubjekt. Danska fiskare har tidigare visat ett relativt stort
intresse att etablera sig inom det svenska fisket. Fiskeriverket har som tidi-
gare nämnts regeringens uppdrag att senast den 1 juni 1992 lämna förslag till
anpassningar på fiskets område som behövs med anledning av EES-avtalet.
Bl.a. denna redovisning får utvisa vad som skall harmoniseras i denna del.

EFTA-länderna träffade våren 1989 en överenskommelse om att fisk och
andra marina produkter skulle omfattas av bestämmelserna i EFTA-konven-
tionen fr.o.m. den 1 juli 1990. Vatje form av statligt stöd till fiskerisektorn

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

som snedvrider konkurrensvillkoren skulle vara avskaffat senast den 31 de-
cember 1993.1 prop. 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-överenskom-
melsen och dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i
enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskommelsen (JoU22,
rskr. 341). I prop. 1990/91:87 (s. 252 ff.) om näringspolitik för tillväxt har
redogjorts för anpassningarna av prisregleringen på fisk till följd av överens-
kommelsen. Riksdagen har lämnat regeringens redovisning utan erinran och
samtidigt uttalat att den svenska avregleringen på fiskets område bör ske i
takt med motsvarande process i övriga EFTA-länder (JoU25, rskr. 283).

EFTA-överenskommelsen från år 1989 och fiskeprotokollet i EES-avtalet
reglerar delvis samma områden inom fiskerisektorn varför en viss anpass-
ning redan har inletts av den svenska fiskeripolitiken. Anpassningen påskyn-
das nu något i vissa delar genom EES-avtalet.

8 Bilateral jordbruksöverenskommelse mellan
Sverige och EG inom ramen för EES-
förhandlingarna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Mitt förslag: Riksdagen bör godkänna den bilaterala jordbruksöver-
enskommelsen mellan Sverige och EG.

Skälen för mitt förslag:Sverige har länge strävat efter att öka handeln med
EG inom jordbruksområdet. Bl.a. har det förts omfattande diskussioner om
arrangemang för ömsesidig handel med ost och svensk export av vodka till
EG. Dessa diskussioner har dock inte resulterat i några avtal.

Inom ramen för EES-förhandlingarna har EFTA-länderna slutit bilaterala
jordbruksöverenskommelser med EG. Överenskommelsen mellan Sverige
och EG innebär ömsesidiga åtaganden i form av tull- eller avgiftsfria kvoter
för en rad jordbruksvaror. Även ett arrangemang utan kvantitetsbegräns-
ningar som avser handel med alkohol ingår. Vidare innebär överenskommel-
sen ensidiga svenska tullättnader för vissa produkter inom frukt- och grön-
saksområdet med särskild hänvisning till de mindre gynnade länderna inom
EG, de s.k. cohesions-länderna.

För nötkött och nötköttsprodukter inrättas ömsesidiga tull- och avgiftsfria
kvoter.

EG öppnar tull- och avgiftsfria kvoter för svensk export av bl.a. ost, ren-
kött, spenat, margarin, vissa slag av barnmat, potatischips och färdiga grön-
saksrätter. Frysta bär, sylter och safter av svenska bär, bl.a. lingon och blå-
bär, får inom ramen för tullkvoter exporteras tullfritt till EG.

Sverige fick med anledning av Spaniens medlemskap i EG en kvot för
frysta ärtor om 6 000 ton för vilken tullen reducerades till 4,5 % för 4 500
ton till Spanien och till 6 % för 1 500 ton till övriga EG. Denna kvot har i
jordbruksöverenskommelsen fördubblats till 12 000 ton med 6 % tull.

Sverige och EG öppnar ömsesidiga tull- och avgiftsfria kvoter för handel
med hund- och kattmat.

Sverige kommer i och med avtalet att etablera kvoter för tullfri import
från EG av margarin, vissa frysta grönsaker, sylter och safter och konserve-
rad svamp. Sverige inrättar även en avgiftsfri kvot för EG-import av ost,
t.ex. ost av camembert-typ, grönmögelost samt fetaost.

För att ge särskilt stöd till de mindre gynnade länderna inom EG har det,
inom ramen för EES-avtalet, inrättats en s.k. cohesionsfond. Därutöver har
i de bilaterala jordbruksöverenskommelserna mellan resp. EFTA-land och
EG gjorts ensidiga koncessioner för en rad produkter inom frukt- och grön-
saksområdet. För svensk del innebär dessa koncessioner reduktioner eller
borttagande av tullar vid import från EG för t.ex. kronärtskockor, äggplan-
tor, squash, vissa meloner, frysta jordgubbar samt vissa snittblommor.

Jordbruksöverenskommelsen kan resultera i ändringar i de svenska tullbe-
stämmelserna. Regeringen återkommer i så fall med en proposition om änd-
ring i tulltaxelagen (1987:1068) m.m.

Flera remissinstanser har haft synpunkter på frågan vid vilken tidpunkt
avtalen skall träda i kraft. Av praktiska skäl är någon tidigare tidpunkt för
ikraftträdande än den 1 januari 1993 inte möjlig.

Avtalet på jordbruksområdet återfinns i underbilaga 8.1.

9 Bilateral fiskeriöverenskommelse mellan

Sverige och EG inom ramen för EES-
förhandlingarna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Mitt förslag: Riksdagen bör godkänna den bilaterala fiskeriöverens-
kommelsen mellan Sverige och EG.

Skälen för mitt förslag: Sverige, Norge och Island har inom ramen för
EES-avtalet slutit bilaterala överenskommelser om fiske. För Sveriges del
innebär överenskommelsen endast en konsolidering av anpassningsavtalet
på fiskets område från år 1986 mellan Sverige och EG (prop. 1985/86:153).

Överenskommelsen om fiske återfinns i underbilaga 8.2.

10 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna den bilaterala jordbruksöverenskommelsen mellan
Sverige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen,

2. godkänna den bilaterala fiskeriöverenskommelsen mellan Sve-
rige och den Europeiska ekonomiska gemenskapen,

dels bereder riksdagen tillfälle att

ta del av vad jag har anfört om EES-avtalets konsekvenser såvitt
avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Underbilaga 8.1

AVTAL

i form av en skriftväxling mellan den Europeiska gemenskapen och Sverige
rörande vissa överenskommelser på jordbruksområdet

BREV NR 1

Bryssel

Herr Ambassadör,

Jag har äran att hänvisa till de diskussioner rörande handelsöverenskommel-
ser för vissa jordbruksprodukter mellan gemenskapen och Sverige vilka ägt
rum inom ramen för förhandlingarna om ett EES-avtal och till protokoll 42
som bilagts det avtalet.

Jag bekräftar härmed att resultaten av dessa diskussioner var som följer:

I. En överenskommelse mellan gemenskapen och Sverige rörande
handeln med nötkött, inklusive beredda produkter. Texten till
denna överenskommelse anges i bilaga 1 till detta brev.

II. Tullkvoter vilka gemenskapen beviljar Sverige. Dessa koncessioner
anges i bilaga II till detta brev.

III. Tullfria kvoter vilka Sverige beviljar gemenskapen. Dessa konces-
sioner anges i bilaga III till detta brev.

IV. Tullkoncessioner vilka Sverige beviljar gemenskapen. Dessa kon-
cessioner anges i bilaga IV till detta brev.

V. En överenskommelse mellan gemenskapen och Sverige rörande
handeln med spritdrycker. Texten till denna överenskommelse an-
ges i bilaga V till detta brev.

VI. Ursprungsregler med syftet att genomföra ovannämnda överens-
kommelser och koncessioner. Dessa regler anges i bilaga VI till detta
brev.

Denna skriftväxling skall godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet
med deras egna förfaranderegler.

Jag skulle uppskatta om Ni ville bekräfta att Sveriges regering samtycker till
innehållet i detta brev.

Mottag, Herr Ambassadör, försäkran om min utmärkta högaktning.

För Rådet till de

Europeiska gemenskaperna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

BREV NR 2

Bryssel,

Herr Ambassadör,

Jag har äran erkänna mottagandet av Ert brev daterat i dag och med följande
lydelse:

”Jag har äran att hänvisa till de diskussioner rörande handelsöverenskom-
melser för vissa jordbruksprodukter mellan gemenskapen och Sverige vilka
ägt rum inom ramen för förhandlingarna om ett EES-avtal och till protokoll
42 som bilagts det avtalet.

Jag bekräftar härmed att resultaten av dessa diskussioner var som följer:

I. En överenskommelse mellan gemenskapen och Sverige rörande
handeln med nötkött, inklusive beredda produkter. Texten till
denna överenskommelse anges i bilaga 1 till detta brev.

II. Tullkvoter vilka gemenskapen beviljar Sverige. Dessa koncessioner
anges i bilaga II till detta brev.

III. Tullfria kvoter vilka Sverige beviljar gemenskapen. Dessa konces-
sioner anges i bilaga III till detta brev.

IV. Tullkoncessioner vilka Sverige beviljar gemenskapen. Dessa kon-
cessioner anges i bilaga IV till detta brev.

V. En överenskommelse mellan gemenskapen och Sverige rörande
handeln med spritdrycker. Texten till denna överenskommelse an-
ges i bilaga V till detta brev.

VI. Ursprungsregler med syftet att genomföra ovannämnda överens-
kommelser och koncessioner. Dessa regler anges i bilaga VI till detta
brev.

Denna skriftväxling skall godkännas av de avtalsslutande parterna i enlig-
het med deras egna förfaranderegler.

Jag skulle uppskatta om Ni ville bekräfta att Sveriges regering samtycker
till innehållet i detta brev.”

Jag har äran bekräfta att min regering samtycker till innehållet i detta
brev.

Mottag, Herr Ambassadör, försäkran om min utmärkta högaktning.

För Sverige

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

BILAGA I

ÖVERENSKOMMELSE

mellan den Europeiska ekonomiska gemenskapen och Sverige rörande öm-
sesidig handel med nötkött inklusive beredda produkter

I syfte att främja en harmonisk utveckling av handeln med jordbrukspro-
dukter och med hänsyn tagen till de diskussioner som ägt rum inom ramen
för förhandlingarna om ett EES-avtal har den Europeiska ekonomiska ge-
menskapen och Sverige kommit överens om att ingå följande överenskom-
melse som reglerar den ömsesidiga handeln med nötkött inklusive beredda
produkter:

1. Sverige och gemenskapen skall tillåta årliga tull- och avgiftsfria kvoter
enligt nedan:

a) Vid import till Sverige

Nötkött och beredda produkter med ursprung i gemenskapen och
som åtföljs av ett godkänt intyg:

Kvantitet

(ton, uttryckt som
slaktad vikt)

- Nötkött, färskt eller kylt enligt HS 0201 4 000

- Beredda produkter enligt HS ur 1602 50 1 500

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

b) Vid import till gemenskapen

Nötkött och beredda produkter med ursprung i Sverige och som åt-
följs av ett godkänt intyg:

Kvantitet

(ton, uttryckt som
slaktad vikt)

-Nötkött, färskt eller kylt enligt CN kod 4 000
0201

- Beredda produkter enligt CN kod 1602 50 2 500
90

2. Sverige och gemenskapen skall tillse att de ömsesidigt beviljade förde-
larna inte åsidosätts av andra åtgärder rörande importen.

3. Båda parter kan när som helst konsultera varandra om överenskommel-
sens sätt att fungera och, om så är nödvändigt, ändra den i ömsesidigt sam-
förstånd, med hänsyn tagen till i synnerhet utvecklingen av priser, produk-
tion, försäljning och produktion av berörda produkter på sina respektiva
marknader.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5—13

I synnerhet, om under loppet av ett kvotår de kvantiteter som fastställts
för import till Sverige och/eller till gemenskapen uppnås, skall parterna
uppta konsultationer på begäran av endera parten i syfte att undersöka möj-
ligheter att ändra de ursprungligen överenskomna kvantiteterna.

4. Denna överenskommelse skall vara tillämplig, å ena sidan på de territo-
rier där Fördraget om upprättandet av den Europeiska ekonomiska gemen-
skapen tillämpas, och å andra sidan på Sveriges territorium

5. Denna överenskommelse skall träda i kraft på samma dag som EES-avta-
let träder i kraft. Om denna dag inte skulle inträffa i början av kalenderåret
skall betämmelserna i punkt ett under det första året tillämpas proportionellt
för den återstående delen av året.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

BILAGA II

Tullkvoter som den Europeiska ekonomiska gemenskapen beviljar Sverige

1. Från och med det datum då EES-avtalet träder i kraft kommer Gemen-
skapen att tillåta följande årliga tullkvoter för produkter med ursprung i Sve-
rige:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

CN kod	Varu beskrivning	TUllsats	Kvantitet (ton)
ur 02089090	Renkött, färskt, kylt, fryst, torkat eller rökt	Fri	200
ur 02109020
0406	Ost och ostmassa	Fri	2 000
071021	Frysta ärtor	6%	12 0001
ur 071030	Fryst spenat	Fri	500
ur 07108090 ur 08119010 30 50	Fryst dill och persilja Frysta bär (hjortron, v. myrtillus, v. myrtilloides och v. angustifolium)3	Fri	200
70 90
15171010	Margarin2	Fri	1000
90
ur 20049099	Grönsaksgratänger och dietberedningar	Fri	500
ur 2005 1000	Homogeniserade köksväxter: bammatsbered- ningar	Fri	200
ur 20052090	Potatischips	Fri	200
ur 2071099	Sylter, geléer, marmelad, (vaccinium myrtil- lus, v. myrtilloides och v. angustfolium, hjortron)3	Fri	500
ur 200980 90	Fruktsaft och biandsaft (yhallon, v myrtillus, v. myrtilloides och v. an- gusfolium, hjortron, röda vindbär, svarta vinbär)3	Fri	250
230910	Hund- och kattmat	Fri	5000

2. Om det faktiska ikraftträdandet inte sammanfaller med böljan av kalen-
deråret, skall ovannämnda kvantiteter reduceras proportionellt under första
året.

1 Kvantiteten inkluderar 6 000 ton som beviljades Sverige i 1986 års avtal mellan Sve-
rige och EG till följd av Spaniens och Portugals anslutning till EG

3 Tillkommande sockeravgift gäller fortfarande

2 Koncessionerna omfattar inte rörliga avgifter

BILAGA III

Tullkvoter vilka Sverige beviljar den Europeiska ekonomiska gemenskapen

1. Från och med det datum när EES-avtalet träder i kraft, kommer Sverige
att tillåta följande årliga tullfria kvoter för produkter med ursprung i gemen-
skapen:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Svensk	Varubeskrivning	Kvantitet
tullposition		(ton)
406400	Grönmögelost och annan mögelost, fermenterad färs-	1300
901	kost och fetaost
ur 0406909
0601 10)	Lökar, stamknölar etc	750
201)
209)
060411	Färsk adiantum och aspargus	100
071020	Frysta bönar	700
07100	Fryst spenat	500
071001	Frysta morötter, vanlig lök och schalottenlök	1000
ur 071009	Andra frysta köksväxter (svampar, tomater, kronärt- skockor, auberginer och brysselkål)	2 000
151701	Margarin1	1000
109
200301	Svampar (Psalliota, Agaricus), beredda eller konserve- rade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra	2 500
2007 910	Citrusmarmelader2	700
2007991	Sylter av jordgubbar, svarta vinbär, äpplen2	300
2007999	Andra sylter, geléer, marmelader2	1000
2009902	Annan biandsaft2	200
2309102	Hund- och kattmat3	5 000

2. Om det faktiska ikraftträdandet inte sammanfaller med böljan av kalen-
deråret, skall ovannämnda kvantiteter reduceras proportionellt under första
året.

1 Tillkommande fettvaruavgift gäller fortfarande

2 Tillkommande sockeravgift gäller fortfarande

3 Koncessionerna omfattar inte produkter innehållande mer än 5 viktprocent mjölk-
pulver av torrsubstansen

BILAGA IV

Tullkoncessioner som Sverige beviljar den Europeiska ekonomiska gemen-
skapen

Från och med det datum när EES-avtalet träder i kraft, kommer Sverige
att bevija den Europeiska ekonomiska gemenskapen följande tullkoncessio-
ner för produkter med ursprung i gemenskapen:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Svensk tullposition	Varubeskrivning	Beviljad tullsats
ur 0603 101	Strelitzia	Fri
0603 103	Friska nejlikor dec-feb	Fri
ur 0603 108	Andra snittblommor; Anthurium, ornitogallum, protea mar-nov	Fri
ur 0603 109	Andra snittblommor; Anthurium, ornitogallum, dec-feb	Fri
ur 0703 101	Lök (vanlig lök) sep-nov	Fri
0703 102	Lök (vanlig lök) dec-maj	Fri
0703 104	Vanlig lök och schalottenlök, annan än nyskördad 1 mar-15 jul	Fri
0703 105	Schalottenlök maj-nov	Fri
0703 106	Schalottenlök dec-apr	Fri
ur 0705111	Isbergssallat 1-30 nov	Fri
ur 0705 112	Isbergssallat 1 dec-30 apr	Fri
0705119	Annan huvudsallat än isbergssallat 16 dec-29 feb	Fri
0707009	Andra än slanggurkor 1 okt-15 jun	Fri
0709201	Sparris maj-juni	10%
0709301	Auberginer maj-nov	7%
ur 0709908	Äggplantor	Fri
0710290	Baljfrukter andra än ärtor och bönor, frysta	Fri
ur 0710802	Paprikor, frysta	Fri
0712909	Torkade köksväxter andra än vitlök, sparris, sockermajs och blandningar andra än blandningar innehållande po- tatis, vitlök, sparris, sockermajs, tryffel och svampar etc	Fri
0807101	Vattenmeloner 16 juni-30 sep	Fri
0807 102	Andra meloner än vattenmeloner 16 jun-30 sep	12%
0809201	Körsbär 16 juni-31 jul	Fri
0809401	Plommon 16 jul-30 sep	10%
0810102	Jordgubbar, färska 1 sep-7 jun	Fri
ur 0811 100	Frysta jordgubbar	Fri1
ur 0812 909	Aprikoser, tillfälligt konserverade Olivolja:	Fri

1 Koncessionen omfattar inte sockeravgift

Svensk tullposition	Varubeskrivning	Beviljad tullsats	Prop. 1991/92:170 Bilaga 8
1509100	Jungfruolja	Fri2	Jordbruks-
901 902	Uteslutande för tekniskt bruk Andra: fasta fraktioner	Fri2 Fri2	departementet
909	Andra: andra produkter	Fri2
1804 000	Kakaosmör (fett eller olja)	Fri
ur 2004 905	Beredda kronärtskockor, frysta	Fri
ur 2005 903	Konserverade kronärtskockor	Fri
2204 101	Mousserande vin, med en alkoholhalt överstigande 0,5 volymprocent men inte 1,8 viktprocent	Fri
2204 109	Mousserande vin med en alkoholhalt överstigande 1,8 viktprocent Annat vin; druvmust vars jäsning har förhindrats eller avbrutits genom tillsats av alkohol: - på kärl rymmande högst 2 liter, med en alkoholhalt:	Fri
2204 212	- Överstigande 1,8 viktprocent men inte 15 volympro-	Fri
	cent
2204 219	- Överstigande 15 volymprocent - på kärl rymmande mer än 2 liter, med en alkoholhalt	Fri
	överstigande 1,8 viktprocent men inte 15 volymprocent;
2204 292	- på kärl rymmande högst 10 liter	Fri
2204 293	- på andra kärl - på kärl rymmande mer än 2 liter, med en alkoholhalt	Fri
	överstigande 15 volymprocent:
2204294	- på kärl rymmande högst 10 liter	Fri
2204 299	- på andra kärl	Fri
2204 300	Annan druvmust	Fri
ur 2209	Vinättika	Fri

2 Fettvaruavgift ingår inte i koncessionen

BILAGA V

ÖVERENSKOMMELSE

mellan den Europeiska ekonomiska gemenskapen och Sverige rörande han-
deln med spritdrycker

I syfte att främja en harmonisk utveckling av handeln med jordbruksproduk-
ter och med hänsyn tagen till de diskussioner som ägt rum inom ramen för
förhandlingarna om ett EES-avtal har den Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och Sverige enats om att ingå en bilateral överenskommelse rörande
handeln med spritdrycker. Bestämmelserna i denna överenskommelse har
följande lydelse:

1. För de produkter som anges nedan kommer importtullarna att minskas
till noll:

a) vid import till Sverige:

- spritdrycker enligt HS 2208 med ursprung i gemenskapen;

b) vid import till gemenskapen:

- Vodka i flaskor1, enligt HS ur 2208 90, med ursprung i Sverige och
som åtföljs av ett godkänt intyg om äkthet.

Denna koncession kommer att tillämpas fullt ut av Spanien och
Portugal när den i 1985 års anslutningsakt stadgade övergångsperio-
den passerat. Under övergångsperioden skall de av Spanien och
Portugal tillämpade tulldeklarationerna inte leda till gynnsammare
behandling av Sverige än av andra medlemsstater i gemenskapen.

2. Sveriges regering kommer att tillse att de för allmänheten offentliggjorda
priserna riktigt återspeglar förekommande sänkningar av importkostna-
derna som följer av den ovannämnda koncessionen.

3. Vin och Sprit AB skall i sitt produktsortiment och i sin butiksprislista ta
med vissa märken av ”Weinbrand” med ursprung i Gemenskapen.

4. Konsultationer skall hållas på begäran av endera parten i frågor som rör
tillämpningen av denna överenskommelse.

Genom ömsesidigt samtycke kan båda parter ändra tillämpningen särskilt
med hänvisning till handelsutvecklingen för berörda produkter.

5. De avtalsslutande parterna skall tillse att överenskomna ömsesidiga för-
måner inte äventyras av andra åtgärder.

6. Denna överenskommelse skall gälla, å ena sidan, de territorier i vilka
Fördraget om upprättandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen
tillämpas och under de villkor som fastslås i det fördraget och, å andra sidan
Sveriges territorium.

7. Denna överenskommelse skall träda i kraft samma dag som EES-avtalet.

1 Inom ramen för denna överenskommelse definieras vodka på följande sätt: vodka
med ursprung i Sverige, med en alkoholhalt av högst 60 volymprocent, framställd helt
genom destillering av en jäst märsk av spannmål, som motsvarar de regler som tilläm-
pas i gemenskapen eller dess medlemsstater.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

BILAGA VI

URSPRUNGSREGLER

1.1 Vid tillämpning av avtalet skall en produkt anses som ursprungsvara
antingen i gemenskapen eller i Sverige om den är helt framställd där.

1.2 Följande produkter skall anses vara helt framställda i gemenskapen
eller i Sverige:

a) vegetabiliska produkter som skördats där;

b) levande djur som fötts och uppfötts där;

c) produkter från levande djur som uppfötts där;

d) varor framställda där uteslutande från produkter som anges a)
till c).

1.3 Förpackningsmaterial och emballage i vilka en produkt förpackats
skall inte innefattas i denna produkt vid fastställande av huruvida
den är helt framställd, och det behöver inte fastställas huruvida så-
dana förpackningsmaterial eller förpackningar är ursprungsvaror el-
ler ej.

2. Utan hinder av punkt 1 skall produkter som anges i kolumnerna 1
och 2 till listan i bilagan, vilka framställts antingen i gemenskapen
eller i Sverige och som innehåller material som inte är helt framställt
där, också anses som ursprungsvaror under förutsättning att de vill-
kor som anges i kolumn 3 beträffande bearbetning eller behandling
som utförts på sådant material är uppfyllda.

3.1 Den förmånsbehandling som tillåts i avtalet gäller endast produkter
som försänds direkt från gemenskapen till Sverige eller från Sverige
till gemenskapen utan att passera genom ett annat lands område.
Dock får produkter som bildar en enda försändelse transporteras ge-
nom annat område än dem som tillhör gemenskapen och Sverige, i
förekommande fall med omlastning eller tillfällig lagring inom så-
dant område, förutsatt att produkterna stått under uppsikt av tull-
myndigheterna i transit- eller lagringslandet och inte undergått an-
nan behandling än lossning och lastning eller åtgärd avsedd att be-
vara dem i gott skick.

3.2 Bevis om att villkoren som avses i punkt 3.1 är uppfyllda skall före-
tes för tullmyndigheten i importlandet enligt artikel 13 punkt 2 i pro-
tokoll 4 till EES-avtalet.

4.1 Ursprungsvaror i den mening som avses i denna bilaga skall vid im-
port till gemenskapen eller Sverige åtnjuta förmånerna enligt avtalet
genom företeende av antingen ett varucertifikat EUR.l eller en fak-
turadeklaration utfärdat eller upprättad enligt avdelning V i proto-
koll 4 till EES-avtalet.

4.2 De dokument som avses i punkt 4.1 skall tydligt ange de berörda
produkternas ursprung genom användning av orden ”gemenska-
pen” eller ”Sverige” med användning av ett av de språk på vilket
avtalet är upprättat åtföljt av bokstäverna ”AGRI” inom parentes. I
fråga om fakturadeklaration skall denna upplysning ersätta hänvis-
ningen till ”förmånsberättigande EES-ursprung” i texten till dekla-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

rationen upptagen i bilaga IV till protokoll 4 till EES-avtalet.

4.3 Utan hinder av punkterna 4.1 och 4.2 skall det certifikat som anges
i bilaga V för vodka godtas som giltigt ursprungsintyg i den mening
som avses i detta avtal utan att varucertifikat EUR.l eller faktura-
deklaration behöver företes.

5. Föreskrifterna i avdelning IV (tullrestitution eller tullbefrielse), V
(ursprungsintyg) och VI (arrangemang för administrativt samar-
bete) i protokoll 4 till EES-avtalet skall även tillämpas i tillämpliga
delar. I fråga om avdelning IV underförstås att förbudet mot tullres-
titution eller tullbefrielse som ingår i dessa bestämmelser skall till-
lämpas endast i fråga om material av det slag som omfattas av EES-
avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

TILLÄGG

Lista över produkter som avses i punkt 2 vilka omfattas av andra villkor än
kriteriet ”helt framställda”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ursprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1)	2)	3)
ur 0210	Kött av ren	Tillverkning varvid allt använt material enligt nr 0208 och 0210 skall vara helt framställt
ur 0406	Ost	Tillverkning varvid allt använt material enligt 4 kap. skall vara helt framställt
ur 0811	Frysta svenska bär (hjortron, Vaccinium, myrtilloi- des och Vaccinium angustifo- lium)	Tillverkning varvid alla använda bär enligt 8 kap. skall vara helt framställda
ur 1517	Margarin med undantag av fly- tande margarin	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkter, och - allt använt material enligt 4 kap. skall vara helt framställt
ur 1602	Kött och andra djurdelar av nöt- kreatur eller andra oxdjur, be- redda eller konserverade	Tillverkning varvid allt använt material enligt 1 och 2 kap. skall vara helt framställt
ur 1804	Kakaosmör (fett eller olja)	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkter
ur 2003	Svampar (Psalliota, Agaricus), beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ät- tiksyra	Tillverkning varvid alla använda svampar skall vara helt fram- ställda
ur 2004	Kronärtskockor, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta	Tillverkning varvid alla använda kronärtskockor skall vara helt framställda
ur 2004	Gratänger och dietiska bered- ningar av köksväxter	Tillverkning varvid alla köksväx- ter enligt 7 eller 20 kap. skall vara helt framställda. Köksväxter med ursprung hos den andra avtalsslu- tande parten får dock användas
ur 2005	Kronärtskockor, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte frysta	Tillverkning varvid alla använda kronärtskockor skall vara helt framställda
ur 2005	Homogeniserade köksväxter, bammatsberedningar	Tillverkning varvid alla köksväx- ter enligt 7 eller 20 kap. skall vara helt framställda. Köksväxter med ursprung hos den andra avtalsslu- tande parten får dock användas
ur 2005	Potatischips	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enigt annat tulltaxenummer än produkten
ur 2007	Syler, frukt- och bärgeléer, mar- melad, mos och pastor av frukt och bär, beredda genom kokning eller annan värmebhandling, med eller utan tillsats av socker eller	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkten, och - värdet av använt material enligt

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ursprungsmaterial som ger ursprungsstatus	Prop. 1991/92:170 Bilaga 8 Jordbruks-
1)	2) annat sötningsmedel	3) 17 kap. inte överstiger 30% av produktens pris ”fritt fabrik”	departementet
ur 2009	Saft av hallon, hjortron, röda vin- bär, svarta vinbär och bär av ar- terna Vaccinium myrtillus och Vaccinium myrtilloides samt Vac- cinium angustufolium eller bland- ningar av ovannämnda slag av saft; blandsaft innehållande saft av äggula, päron, körsbär eller plommon men inte innehållande saft av svarta vinbär, jordgubbar eller smultron	Tillverkning varvid alla använda frukter och bär skall vara helt framställda
ur 2004	Mousserande vin; annat vin av färska druvor samt druvmust vars jäsning har förhindrats eller av- brutits genom tillsats av alkohol, med undantag av produkter med en alkoholhalt överstigande 0,5 volymprocent, men inte 1,8 vikt- procent; annars druvmust	Tillverkning varvid alla använda druvor eller allt använt material erhållet ur druvor skall vara helt framställda
ur 2208	Sprit, likör och andra sprit- drycker - ouzo	Tillverkning: - utgående från material som inte klassifficiseras enligt nr 2207 eller 2208, - varvid alla använt material er- håller ur druvor skall vara helt framställda
	- andra slag	Tillverkning - utgående från material som inte klassificeras enligt nr 2207 eller 2208, -varvid alla använda druvor eller allt använt material erhållet ur druvor skall vara helt framställda
		ELLER
		om allt övrigt använt material ut- gör ursprungsvaror, får högst 4 volymprocent arrak användas
ur 2209	Vinättika (vinäger	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenummer än produkten, och - alla använda druvor eller allt använt material erhållet ur dru- vor skall vara helt framställda
ur 2309	Hund- eller kattfoder, i detalj- handelsförpackningar	Tillveming varvid allt använt ma- terial enligt 2 kap. skall vara helt framställt

Underbilaga 8.2

ÖVERENSKOMMELSE OM FISKE I FORM
AV SKRIFTVÄXLINGAR MELLAN
EUROPEISKA EKONOMISKA
GEMENSKAPEN OCH SVERIGE

Brev från Sverige

Herr delegationschef,

Undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
har givit gemenskapen och Sverige tillfälle att pröva lämpliga vägar att stärka
samarbetet på fiskeområdet.

Åberopande skriftväxlingarna av den 14 juli 1986 i samband med under-
tecknandet av anpassningsprotokollet till avtalet mellan Sverige och gemen-
skapen som beaktade gemenskapens utvidgning, bekräftar jag att Sverige
även fortsättningsvis kommer att bereda fartyg från gemenskapens med-
lemsstater möjlighet att fiska vissa kvantiteter torsk och sill i den svenska
fiskezonen i Östersjön utöver de som årligen överenskoms inom ramen för
fiskeavtalet mellan Sverige och gemenskapen. Dessa tilläggskvantiteter skall
fastställas enligt följande:

- Östersjötorsk 2 500 ton

Om den högsta tillåtna fångstmängden (TAC) för torsk i den
svenska fiskezonen i Östersjön skulle överstiga 50 000 ton
kan parterna komma överens om en kvot utöver 2 500 ton.
En sådan ökning skall dock inte överstiga 10% av den
mängd med vilken den högsta tillåtna fångstmängden över-
stiger 50 000 ton.

Om en sådan ökning beslutas skall kompensation ges i
form av en ökad tullfri kvot för sill och/eller torsk med ur-
sprung i Sverige och som exporteras till gemenskapen.

Om den högsta tillåtna fångstmängden för torsk i den
svenska fiskezonen fastställs på en nivå under 40 000 ton,
skall kvoten på 2 500 ton minskas med samma procentsats.

- Östersjösill 1 500 ton

Fiske som bedrivs av fartyg från gemenskapen inom ramen för de kvoter som
anges ovan skall vara underställt samma bestämmelser och villkor som dem
som tillämpas för gemenskapens fiske i samma område inom ramen för kvo-
ter som överenskommits enligt fiskeavtalet mellan Sverige och gemenska-
pen.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Europeiska ekonomiska
gemenskapen samtycker till de ovan angivna åtagandena.

Jag ber Er mottaga försäkran om min utmärkta högaktning.

På Sveriges regerings vägnar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Brev från gemenskaperna

Herr delegationschef,

Jag har äran att erkänna mottagandet av Ert brev av denna dag med följande
lydelse:

”Undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområ-
det har givit gemenskapen och Sverige tillfälle att pröva lämpliga vägar att
stärka samarbetet på fiskeområdet.

Östersjötorsk 2 500 ton

Om en sådan ökning beslutas skall kompensation ges i
form av en ökad tullfri kvot för sill och/eller torsk med ur-
sprung i Sverige och som exporteras till gemenskapen.

Om den högsta tillåtna fångstmängden för torsk i den
svenska fiskezonen fastställs på en nivå under 40 000 ton,
skall kvoten på 2500 ton minskas med samma procentsats.

- Östersjösill 1 500 ton

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Europeiska ekonomiska
gemenskapen samtycker till de ovan angivna åtagandena.

Jag ber Er mottaga försäkran om min utmärkta högaktning.

På Sveriges regerings vägnar”

Jag har äran bekräfta att Europeiska ekonomiska gemenskapens sam-
tycker till innehållet i Ert brev.

Jag ber Er mottaga försäkran om min utmärkta högaktning.

På Europeiska gemenskapernas råds vägnar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 8

Jordbruks-
departementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES).

1 Inledning

Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor som
rör arbetsmarknaden, arbetslivet samt regionalpolitiken.

1.1 EES-avtalet

Genom EES-avtalet skapas ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde där
varor, personer, tjänster och kapital fritt kan röra sig över gränserna.

Sveriges delaktighet i EES kommer naturligtvis att påverka den svenska
arbetsmarknaden och den ekonomiska politiken ur en stor mängd aspekter.
Den svenska ekonomin är redan starkt knuten till utvecklingen i andra län-
der. Sveriges möjligheter att föra en nationell ekonomisk politik är därmed
också begränsade. Såväl EES-avtalet som anknytningen av den svenska va-
lutan till EMS ökar förutsättningarna för en framgångsrik svensk ekonomisk
politik. Principen om arbetskraftens fria rörlighet innebär i korthet en ge-
mensam arbetsmarknad för EFTA- och EG-länderna, vilket öppnar dör-
rarna för ökad migration mellan avtalsländerna.

Någon anpassning av arbetsmarknadspolitiken i Sverige är emellertid inte
nödvändig. Avtalet innebär ingen inskränkning av den nationella bestäm-
manderätten över arbetsmarknadspolitiken och flertalet arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder som utnyttjas i Sverige används också i dag i många EG-län-
der.

Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet innebär en skyldighet att se till att
svenska regler inom arbetsmiljö- och arbetsrättsområdet överensstämmer
med de EG-rättsakter som avtalet hänvisar till. Ett 40-tal direktiv rör förhål-
landen på arbetsmiljöområdet. En del av dessa direktiv föranleder ändringar
i arbetsmiljölagen. Det egentliga anpassningsarbetet på arbetsmiljöområdet
sker emellertid genom arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Beträffande de
rättsakter (direktiv) som berör arbetsrättsområdet uppfyller gällande svensk
lagstiftning dessa utan några särskilda lagstiftningsåtgärder.

Den svenska regionalpolitiken berörs av avtalet i den mån åtgärderna kan
anses snedvrida konkurrensen och därmed handeln mellan avtalsländerna
på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. EES-avtalet berör i
första hand den del av regionalpolitiken som omfattar direkta stöd till före-
tag. Regionalpolitiska åtgärder i form av infrastrukturinsatser och samord-
ning av verksamheter inom olika politikområden berörs inte av avtalet så-

vida de inte snedvrider konkurrensen och handeln mellan länderna på ett
sätt som strider mot det gemensamma intresset. En anpassning av regional-
politiken till EES har till stora delar redan skett. Riksdagens beslut år 1990
om regionalpolitikens inriktning för 90-talet innebar bl.a. att de regionalpo-
litiska stödens utformning delvis anpassades till utvecklingen inom EFTA
och EG.

1.2 Ekonomisk politik i Sverige

Aktiv arbetsmarknadspolitik, arbetslivspolitik och regionalpolitik är viktiga
beståndsdelar i den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitikens hu-
vuduppgift är att inom ramen för den ekonomiska politiken skapa förutsätt-
ningar för full sysselsättning och stabila priser. Det sker dels genom att un-
derlätta anpassningen mellan den enskildes utbud av arbete och samhällets
efterfrågan på arbetskraft, dels genom att arbetsmarknads- och arbetslivspo-
litiken påverkar arbetskraftutbudet och utnyttjandet av arbetskraften. Det
övergripande målet för regionalpolitiken är att ge människor tillgång till ar-
bete, service och god miljö oavsett var i landet de bor. Det uppnås främst
genom att åtgärder inom olika samhällsområden utformas utifrån regional-
politiska krav, men även genom direkt regionalpolitik i form av t.ex. stöd till
företag.

Inom arbetsmarknadspolitiken betonas den s.k. arbetslinjen kraftigt. Den
innebär att aktiva åtgärder för att ge den arbetslöse ett arbete, en utbildning
eller tillgång till andra arbetsförberedande åtgärder prioriteras framför pas-
siva utbetalningar av arbetslöshetsunderstöd. Sverige intar här en särställ-
ning jämfört med flertalet EG-länder, där passiva åtgärder som utbetal-
ningar av arbetslöshetsunderstöd och förtidspensionering tar en betydligt
större del av de totala utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Andra viktiga inslag i den svenska arbetsmarknadspolitiken är priorite-
ringen av utsatta grupper som ungdomar, arbetshandikappade och flykting-
ar/invandrare, att motverka långtidsarbetslöshet samt strävan mot ökad
jämställdhet på arbetsmarknaden.

Arbetslivspolitikens mål är att stödja en utveckling inom arbetslivet som
leder till en förbättring av arbetsförhållandena och minskad utslagning från
arbetslivet. För dem som ändå drabbas av ohälsa och olycksfall måste det
finnas en väl fungerande arbetsplatsanknuten rehabilitering och arbetsan-
passningsverksamhet.

Arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken innebär tillsammans att det
kvantitativa målet arbete åt alla ges en mer kvalitativ innebörd. Det handlar
om att skapa det goda arbetet åt alla på 1990-talet. Politiken har i ökad ut-
sträckning inriktats på matchnings- och utbudsstimulerande åtgärder för att
långsiktigt främja arbetskraftutbudet, höja arbetskraftens kompetens, öka
den yrkesmässiga rörligheten på arbetsmarknaden samt förebygga utslag-
ning och arbetsskador. Det innebär en prioritering av utbildning och yrkesin-
riktade rehabiliteringsinsatser samt en förstärkning av platsförmedlingens
och yrkesinspektionens verksamhet.

En aktiv regionalpolitik är en förutsättning för att hela Sverige skall leva.
Politiken är inriktad på att främja en rättvis fördelning av välfärden mellan

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

olika delar av landet, en balanserad befolkningsutveckling samt en god eko-
nomisk tillväxt genom att produktionen kan ske rationellt.

Den regionala balansen påverkas i hög grad av utvecklingen inom en rad
andra politikområden. Regionalpolitiken handlar därför i stor utsträckning
om att påverka utformningen av verksamheten inom andra samhällsområ-
den som t.ex. utbildning, forskning, kultur, jordbruk och kommunikationer
så att de bidrar till en balanserad regional utveckling. Regionalpolitiken in-
nehåller också direkta företagsinriktade insatser för att främja näringslivet i
stödområdena och i vissa fall i orter som är stödjepunkter i anslutning till
stödområdena samt i orter där näringslivet genomgår omfattande struktur-
förändringar och i den utpräglade glesbygden.

1.3 Svensk ekonomisk politik i ett EG-perspektiv

Situationen på den svenska arbetsmarknaden skiljer sig i flera avseenden
från den inom EG. Arbetskraftdeltagandet och sysselsättningsgraden i Sve-
rige hör till de högsta i världen för såväl män som kvinnor. Inget annat land
har i lika stor utsträckning lyckats kombinera högt arbetskraftsdeltagande
med låg arbetslöshet, dvs. andelen av befolkningen som är sysselsatt är
större i Sverige än i något annat land.

Den största skillnaden mellan Sverige och EG utgör kvinnornas delta-
gande i arbetslivet. Inte i något annat land har kvinnornas arbetskraftdelta-
gande och sysselsättningsgrad ökat så kraftigt som i Sverige under 1970- och
1980-talen. Andelen av den kvinnliga befolkningen som var sysselsatt ökade
från drygt 50 procent år 1970 till ca 80 procent år 1991. Skillnaden mellan
män och kvinnor i Sverige är i dag knappt 4 procentenheter (1991) vad be-
träffar sysselsättningsgrad. I EG-området har kvinnornas sysselsättnings-
grad ökat betydligt långsammare och skillnaden mellan män och kvinnor är
fortfarande mycket stor. Inom EG varierar sysselsättningsgraden bland kvin-
nor från 30 procent i Spanien till 70 procent i Danmark.

Allt sedan mitten av 1970-talet har arbetslösheten i Sverige legat under
nivåerna i flertalet EG-länder. År 1991 uppgick arbetslösheten i Sverige till
2,7 procent, vilket kan jämföras med en genomsnittlig arbetslöshet på 8,5 till
9 procent för hela EG-området. Arbetslösheten steg kraftigt i Europa under
slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Trots den långa och starka inter-
nationella högkonjunkturen under 1980-talet har arbetslösheten i Europa
inte minskat i motsvarande omfattning. Det stora antalet arbetslösa och den
mycket höga andelen långtidsarbetslösa har medfört att delar av arbetskraf-
ten i EG-området har slagits ut med stora sociala och ekonomiska kostnader
som följd.

Arbetsmarknadsläget i Sverige har under de senaste åren kraftigt försäm-
rats. Orsaken till detta är den ekonomiska krissituation som bl.a. präglas av
brist på ekonomisk tillväxt och strukturell förnyelse.

Den svenska regionalpolitiken bedrivs delvis utifrån helt andra förutsätt-
ningar än inom EG. Inom EG är skillnaderna i ekonomisk utveckling och
arbetslöshet stora mellan olika länder och regioner. Regionalpolitiken i EG
tar därför sin utgångspunkt främst i strävanden att utjämna dessa skillnader.

I Sverige är det däremot främst långsiktiga nackdelar för näringslivet i

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

6 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

vissa delar av landet som regionalpolitiken strävar att eliminera. Långa av-
stånd till marknader, låg befolkningstäthet, gles infrastruktur och ett kallt
klimat är exempel på sådana faktorer.

I det följande ges en närmare beskrivning av EES-avtalets konsekvenser
inom de politikområden som hör till arbetsmarknadsdepartementet.

2 Arbetsmarknadsfrågor

2.1 Inledning

Inom EG är arbetsmarknadspolitiken en del av socialpolitiken och ses i
första hand som en rent nationell angelägenhet. De direkta effekterna av
EES-avtalet för arbetsmarknadspolitiken är begränsade. Ett underteck-
nande av avtalet medför således ingen inskränkning av den nationella be-
stämmanderätten över arbetsmarknadspolitiken.

Det faktum att EG betraktar arbetsmarknadspolitiken som en nationell
angelägenhet innebär inte att man saknar ambitioner inom det området. I
anslutning till ”EG:s sociala stadga” har EG-komissionen tagit fram ett
handlingsprogram som syftar till att arbeta fram förslag på åtgärder inom
områden som t.ex. arbetsmarknad, anställning och lön, levnads- och arbets-
villkor samt yrkesutbildning. Vidare finns i EG strukturfonderna för regio-
nalpolitiskt stöd. Målsättningen för dessa fonder är delvis direkt relaterad
till arbetsmarknaden. Inom EG drivs även ett antal program med anknyt-
ning till det arbetsmarknadspolitiska området. De syftar bl.a. till att mot-
verka arbetslösheten för vissa grupper, såsom ungdomar, arbetshandikap-
pade, kvinnor och långtidsarbetslösa. Det finns program för informations-
och erfarenhetsutbyte kring arbetsmarknadfrågor och arbetsmarknadspoli-
tik samt för att stödja lokala sysselsättningsinitiativ.

Den uppsättning arbetsmarknadspolitiska instrument som används i Sve-
rige skiljer sig inte på något avgörande sätt från de som utnyttjas i EG-län-
derna. Vad som skiljer Sverige från flertalet EG-länder är den sammantagna
omfattningen på aktiva åtgärder för att främja en så väl fungerande arbets-
marknad som möjligt.

Inriktningen och omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
påverkas, som framgått tidigare, inte i någon större utsträckning av ett EES-
avtal.

2.2 Arbetskraftens rörlighet

Någon egentlig invandring av arbetskraft till Sverige förekommer inte. En-
dast ett par hundra tillstånd att arbeta i Sverige beviljas varje år för utomnor-
diska medborgare som önskar arbeta här. Härtill kommer en viss rörlighet
av arbetskraft mellan de nordiska länderna och en säsongmässig invandring
av tillfällig arbetskraft från främst östra Europa för arbete företrädesvis
inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna. Det stora tillskottet av utländsk
arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden utgörs av flyktingar och an-
knytningsfall som beviljas tillstånd att stanna här.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Ett av de viktigaste inslagen i EES-avtalet är den fria rörligheten för perso-
ner. Härigenom skall skapas en gemensam arbetsmarknad till vilken alla per-
soner som omfattas av avtalet skall äga tillträde. Det gäller både arbetsta-
gare och självständigt förvärvsverksamma personer och deras familjemed-
lemmar samt juridiska personer. Med vissa förbehåll för allmän ordning, sä-
kerhet och hälsa medger den fria rörligheten rätt att förflytta sig fritt inom
de avtalsslutande ländernas territorier för att söka anställningar som erbjuds
där. Den ger också möjlighet att uppehålla sig i ett EG- eller EFTA-land
för att inneha en anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra
författningar som gäller för arbetstagare i värdlandet. Undantagna är dock
vissa offentliga tjänster. Någon diskriminering på grund av nationalitet vad
gäller sysselsättning, lön och andra arbetsvillkor får inte förekomma när det
gäller den som söker arbete eller arbetar i ett avtalsslutande land. Den som
har haft anställning inom ett avtalsslutande land har även rätt att stanna kvar
där när anställningen har upphört. I EES-avtalet finns bestämmelserna om
den fria rörligheten för personer i artiklarna 28-35.

Den som har sökt arbete i sitt hemland under fyra veckor och därefter sö-
ker arbete i ett annat avtalsslutande land har möjlighet att under tre månader
ta med sig arbetslöshetsersättning från hemlandet (förordning (EEG) nr
1408/71). Även om man inte har rätt till arbetslöshetsersättning får man söka
arbete i andra avtalsslutande länder under åtminstone tre månader under
förutsättning att man har möjlighet att försötja sig och inte belastar social-
försäkringssystemet i inflyttningslandet.

För att åstadkomma den fria rörligheten för personer måste en anpassning
ske av de nationella reglerna på flera områden. Det gäller frågor om uppe-
hållstillstånd, socialförsäkringsskydd, etableringsrätt för självständiga nä-
ringsidkare, ömsesidigt erkännande av examina och förenklad gränskon-
troll. Hinder inom dessa områden som begränsar möjligheten för de med-
borgare som omfattas av EES-avtalet att ta arbete i annat land än hemlandet
måste undanröjas. Chefen för utbildningsdepartementet och statsrådet Kön-
berg har tidigare i dag redovisat de förslag till lagändringar på deras områden
som bedöms nödvändiga för att uppnå den fria rörligheten för personer. Yt-
terligare förslag kommer senare i dag att redovisas av cheferna för närings-
och kulturdepartementen.

Jag vill här särskilt peka på förslag som gäller utlänningslagstiftningen.
Ändringar i denna lagstiftning är av grundlägggande betydelse för att för-
verkliga den fria rörligheten. För de avtalsslutande ländernas medborgare
måste kravet på arbetstillstånd i 1 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) tas
bort. I stället måste ett förenklat förfarande med ett uppehållstillstånd in-
föras. Uppehållstillståndet skall kunna sökas direkt i det land där anställ-
ningen erbjuds. För att beviljas uppehållstillstånd skall i princip endast krä-
vas att sökanden visar upp inresedokument och en bekräftelse om anställ-
ning från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg. Sökanden skall inte be-
höva lämna landet och invänta tillståndet utomlands. Uppehållstillståndet
skall normalt gälla fem år och kunna förnyas automatiskt (direktiv
68/360/EEG).

I Sverige är för närvarande endast medborgare i de nordiska länderna
Danmark, Finland, Island och Norge undantagna från kravet på såväl uppe-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

hållstillstånd som arbetstillstånd. Detta skall gälla även efter EES-avtalets
ikraftträdande.

Den fria rörligheten för personer inom EG har hittills gällt yrkesverk-
samma personer, men från den 30 juni 1992 utsträcks den till att gälla också
studerande, pensionärer och andra icke ekonomiskt aktiva personer (direk-
tiven 90/364/EEG, 90/365/EEG och 90/366/EEG). Dessa personer skall ha
rätt att under vissa villkor bosätta sig i andra medlemsländer oavsett om de
för tillfället utövar någon ekonomisk aktivitet eller inte. Även rörligheten
för dessa personer omfattas av EES-avtalet.

Chefen för kulturdepartementet kommer senare att närmare redovisa de
förslag som gäller utlänningslagstiftningen grundade bl.a. på en promemoria
som har utarbetats av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet
(Ds 1991:82) EES-anpassning av utlänningslagen och utlänningsförord-
ningen.

Vilken effekt den fria rörligheten för personer kommer att få på svensk
arbetsmarknad kan inte med säkerhet förutsägas. Om rörligheten följer
samma mönster som den har gjort mellan de tio EG-länder som redan i dag
i princip har en gemensam och fri arbetsmarknad, kan vi inte vänta oss någon
särskilt omfattande in- och utflyttning av arbetskraft. I mitten av 1980-talet
flyttade under ett år endast ca 0,1 % av befolkningen från ett EG-land till
ett annat. Denna andel har sjunkit sedan 1960-talet då den var ca 0,5 %.

Det finns en mängd olika faktorer som påverkar arbetskraftens vilja att
flytta. Avståndet mellan länderna inverkar sannolikt negativt på flyttnings-
benägenheten, bl.a. till följd av att flyttkostnaderna normalt sett ökar med
avståndet. En annan viktig faktor är skillnader i förväntad realinkomst mel-
lan hemlandet och inflyttningslandet. Ju större skillnaden är desto mer om-
fattande torde arbetskraftens rörlighet bli. Även sådana faktorer som sociala
förmåner och liknande kan påverka rörligheten.

De faktorer som främst torde bestämma invandringen av arbetskraft till
Sverige är reallöneskillnader och/eller högre arbetslöshet i utflyttningslandet
samt efterfrågan på arbetskraft här. Reallöneskillnaderna (efter skatt) mel-
lan Sverige och EG:s nuvarande medlemsländer är förhållandevis små. De
EG-länder som har lägre reallöner än de svenska ligger på ett relativt stort
avstånd från Sverige. Mot denna bakgrund finns det inte några starka skäl
att förvänta sig någon kraftig rörlighet av arbetskraft till och från Sverige
med anledning av EES-avtalet.

Som ett led i förverkligandet av den fria rörligheten för personer inom EG
finns ett samarbete mellan medlemsstaterna och EG-kommissionen i fråga
om arbetsförmedling. Bestämmelserna om detta s.k. SEDOC-system finns i
förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemen-
skapen och omfattas av EES-avtalet. Avsikten är att medlemsstaternas cen-
trala arbetsmarknadsmyndigheter intimt skall samarbeta med varandra och
kommissionen i syfte att gemensamt verka för förmedling av lediga platser
samt ansökningar om anställning och därav följande anställning av arbetsta-
gare. För detta ändamål skall medlemsstaterna utse särskilda förmedlingar
som skall anförtros organisationen av detta arbete i samarbete med varandra
och med kommissionen. SEDOC-systemet har inte fungerat tillfredsstäl-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

lande och är för närvarande föremål för översyn. Genom EES-avtalet kom-
mer detta samarbete att utvidgas till EFTA-länderna.

2.3 Den nordiska arbetsmarknaden

Mellan de nordiska länderna finns ett antal överenskommelser på arbets-
marknadsområdet i syfte att främja en fri nordisk arbetsmarknad. Det är
bl.a. överenskommelsen den 6 mars 1982 om gemensam nordisk arbets-
marknad.

I EES-avtalets artikel 121 finns bestämmelser om det nordiska samarbe-
tet. Där sägs att bestämmelserna i avtalet inte skall hindra samarbete ”inom
ramen för det nordiska samarbetet, i den utsträckning som ett sådant samar-
bete inte hindrar detta avtals goda funktion”.

I protokoll till den nyss nämnda nordiska överenskommelsen finns i punkt
7) a) en bestämmelse om att arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan förbehål-
las egna medborgare samt medborgare i de övriga fördragsslutande länder
som sedan viss tid är bosatta i eller har blivit arbetslösa i landet. Någon sådan
begränsning i fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna finns emel-
lertid inte i Sverige varför bestämmelsen i protokollet torde sakna betydelse.
Avsikten är också att den nordiska överenskommelsen skall ses över. I det
sammanhanget bör en anpassning av överenskommelsen till EES-avtalet gö-
ras.

2.4 Arbetsmarknadspolitiska bidrag

Enligt Romfördraget skall företag inom EG vid offentlig upphandlig av va-
ror och arbeten behandlas lika oavsett nationalitet. Vidare detaljregleras
proceduren, t.ex. anbudsförfarandet, för offentlig upphandling över ett visst
värde. Statsstöd som förvanskar eller hotar att förvanska konkurrensen
inom EG får inte ges enligt Romfördraget. EES-avtalet gör inga avsteg från
dessa principer. Vissa former av stöd är emellertid förenliga med EES-avta-
let. Här kan nämnas stödåtgärder av social natur som beviljas enskilda kon-
sumenter utan att diskriminera varuutbudet samt stöd vid naturkatastrofer.
Dessutom finns vissa former av statsstöd som under vissa förutsättningar kan
vara förenliga med EES-avtalet. Hit hör bl.a. vissa former av regionalt stöd.
För att ett visst stöd skall godkännas krävs att det utformas enligt riktlinjerna
i EES-avtalet.

Ett antal åtgärder inom den svenska arbetsmarknadspolitiken omfattas i
princip av EESavtalets regler om statsstöd. Detta gäller dels olika former av
lönesubventioner såsom rekryteringsstöd, lönebidrag och merkostnadser-
sättning till Samhall, dels bidrag till utbildning i företag. Allmänt kan sägas
att lönesubventioner inte snedvrider konkurrensen om de utgår för personer
som av någon anledning har nedsatt produktionsförmåga och därigenom har
svårt att få arbete. I dessa fall utgör subventionen en ersättning till arbetsgi-
varen för skillnaden mellan den faktiska lönekostnaden och det värde perso-
nen producerar. Rekryteringsstöd utgår för anställning av ungdomar, in-
vandrare och personer med längre arbetslöshetstid bakom sig. Samtliga
dessa grupper kan sägas omfatta personer med nedsatt produktionsförmåga

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

på grund av bristande arbetslivserfarenhet eller lång tids frånvaro från ar-
betslivet. Lönebidrag och merkostnadsersättning till Samhall syftar till att
underlätta för personer med dokumenterat arbetshandikapp att få arbete.
Likartade bidrag finns i dag i flera EG-länder. Företagsutbildning som sub-
ventioneras syftar främst till att öka kompetensen för enskilda individer.
Subventionerad utbildning förekommer även i ett flertal EG-länder.

3 Arbetsmiljö

3.1 Bakgrund

Med anledning av propositionen 1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering
beslutade riksdagen våren 1991 om vissa ändringar i arbetsmiljölagen
(AU22, rskr. 302, SFS 1991:677). Därvid fick bemyndigandena om produkt-
kontroll (4 kap. 1 och 2 §§) ny lydelse. Syftet var bl.a. (prop. s. 82 f) att till
dess en EG-anpassning sker åstadkomma ett effektivare och mer flexibelt
system för produktkontroll som ger bättre möjligheter att anpassa kontrol-
len efter behovet på olika produktområden med bibehållande av höga krav
på produktsäkerhet.

I propositionen anförde den dåvarande arbetsmarknadsministern i anslut-
ning till förslagen om produktsäkerhet och produktkontroll att ett framtida
EES-avtal eller EG-medlemskap troligen kommer att medföra att det
svenska systemet med krav på myndighetsgodkännanden ersätts av ett an-
nat. Hon ansåg det dock inte då - när innebörden av Sveriges åtaganden i det
europeiska samarbetet ännu inte stod klar - lämpligt att föreslå ytterligare
ändringar när det gällde systemet för produktkontroll.

Regeringen bemyndigade den 18 april 1991 chefen för arbetsmarknadsde-
partementet att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att föreslå de ändringar
i arbetsmiljölagen som föranleds av ett EES-avtal. Uppdraget har inneburit
att arbetsgruppen granskat de av EG utfärdade direktiven med anknytning
till arbetsmiljöområdet och jämfört dem med motsvarande svenska regler.
Arbetsgruppen överlämnade i oktober 1991 promemorian EES-anpassning
av arbetsmiljölagen (Ds 1991:72). En sammanfattning av promemorian bör
fogas till protokollet i detta regeringsärende som bilaga 9.1.

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning över remissytt-
randena har upprättats och bör fogas till protokollet som bilaga 9.2.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160). Förslaget hade
upprättats i arbetsmarknadsdepartementet på grundval av promemorian
EES-anpassning av arbetsmiljölagen (Ds 1991:72). Det förslag som remitte-
rades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.3.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas
till protokollet som bilaga 9.4. Lagrådets granskning har lett till vissa redak-
tionella ändringar av lagförslaget.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

3.2 Allmän motivering

3.2.1 Arbetsmiljöavsnitten i EES-avtalet

Arbetsmiljöfrågorna faller i huvudsak in under två delar i EES-avtalet, näm-
ligen del II om fri rörlighet av varor samt del V Generella bestämmelser av-
seende de fyra friheterna (kap. 1 sociala frågor).

När det gäller fri rörlighet av varor är utgångspunkten att EES-avtalet
skall omfatta de grundprinciper för varucirkulation som slås fast i Romför-
draget och nu gällande frihandelsavtal mellan EFTA och EG (artiklarna 8-
16). I detta sammanhang skall hänsyn även tas till EFTA-ländernas olika
kravnivåer rörande miljö, säkerhet och hälsa. Av artikel 23 framgår att sär-
skilda bestämmelser och arrangemang vad gäller tekniska föreskrifter, stan-
darder, provning och certifiering återfinns i protokoll 12 och bilaga II till av-
talet.

Den gemensamma politiken på varuområdet skall uppnås genom att de
avtalsslutande parterna samordnar sina regelverk. Den sekundära EG-rät-
ten på området, dvs. främst direktiv och förordningar, skall därvid integreras
i EFTA-ländernas rättsordningar (artikel 7).

EG arbetar huvudsakligen med två typer av direktiv med betydelse ur ar-
betsmiljösynpunkt. Den ena gruppen av direktiv brukar benämnas produkt-
direktiv, som utfärdas med stöd av artikel 100 A i Romfördraget. Den andra
gruppen kallas minimidirektiv, som utfärdas med stöd av fördragets artikel
118 A.

Den första gruppen av direktiv omfattar regler som rör produkter, varor
och tjänster, som är föremål för handel. Direktiven inom denna kategori re-
glerar främst produkters beskaffenhet, provning och kontroll. Produktdirek-
tiven kan gälla en rad skilda områden, där regleringen i vissa fall kan få kon-
sekvenser för arbetsmiljön. För dessa direktiv gäller krav på en harmonise-
ring av medlemsstaternas lagstiftning.

Hittills har endast tre produktdirektiv med stor betydelse ur arbetsmiljö-
synpunkt utfärdats i enlighet med artikeln 100 A. Det gäller maskindirekti-
vet samt direktiven om personlig skyddsutrustning och enkla tryckkärl,
varav det senare även underkastats en ändring. Ytterligare direktivförslag
är under utarbetande, bl.a. för komplettering av maskindirektivet. Övriga
produktdirektiv, antagna före 1 juli 1987, har antagits med stöd av artikel
100.

För produkter som omfattas av gemensamma EG-regler - i normalfallet
direktiv - tillämpas dessa. I många fall saknas dock gemensamma EG-regler.
Då blir de grundläggande reglerna om fri rörlighet tillämpliga. Det innebär
att en produkt eller en tjänst som framställts i ett land, som omfattas av EES-
avtalet och i enlighet med de regler som där gäller, också skall godtas i andra
EES-länder, om inte särskilda skäl talar däremot. Om en produkt lagligen
får marknadsföras i ett land skall den också i princip fritt få säljas inom hela
samarbetsområdet. Detta kallas Cassis de Dijon-principen efter ett avgö-
rande i EG-domstolen.

För att åstadkomma ett fritt varuutbyte måste även orsakerna till de kon-
troller som nu finns undanröjas. Sådana orsaker kan utgöras av t.ex. skillna-
der i olika länders kravnivåer vad gäller miljö- och säkerhetsföreskrifter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Detta kan leda till s.k. tekniska handelshinder. Dessa uppstår då länder stäl-
ler olika krav i sina tekniska föreskrifter på hur produkter skall vara beskaf-
fade (sammansättning, storlek, form, paketering, etc.).

Möjlighet till nationella undantag kan dock medges i enlighet med artikel
13 i EES-avtalet. Denna rätt är dock begränsad till områden där inga gemen-
samma regler finns.

För flera av de i bilagorna till avtalet angivna rättsakterna har det dess-
utom angivits särskilda övergångsbestämmelser eller undantag för EFTA-
länder i vissa fall. För Sveriges del gäller att svenska regler skall ha anpassats
till det s.k. maskindirektivet (89/392/EEG) först den 1 januari 1994. För
vissa s.k. farliga ämnen bl.a. asbest, gäller för samtliga EFTA-länder att de
får begränsa marknadstillträde för ämnet i fråga i enlighet med den lagstift-
ning som gäller när avtalet träder i kraft. Avtalsparterna skall se över situa-
tionen under år 1995.

Uppgiften att begränsa antalet tekniska handelshinder har hög prioritet
inom såväl EG som EFTA. Inom EG sker detta, som ovan redovisats, ge-
nom utarbetande av gemensamma regler i form av direktiv. Dessutom finns
inom EG ett system för utbyte av information om förslag till nya tekniska
regler, vilket syftar till att förhindra uppkomsten av sådana regler som kan
ha handelshindrande verkan.

Detta informationsutbyte regleras genom ett särskilt EG-direktiv
(83/189/EEG). EFTA har redan tidigare samordnat sina motsvarande regler
med detta direktiv. De olika informationsprocedurerna har länkats samman
genom ett avtal mellan EFTA-länderna och EG, som trädde i kraft den 1
november 1990 (1990:966). Åtagandena enligt avtalet har införlivats med
svensk rätt genom förordningen (1990:986) om tekniska regler.

Enligt Romfördraget gäller att harmoniseringen av tekniska regler rö-
rande hälsa och säkerhet samt miljöskydd och konsumentskydd skall baseras
på en hög skyddsnivå. En motsvarande princip ingår i EES-avtalets ingress.

När det gäller arbetsmiljöfrågor inom ramen för de sociala frågorna inne-
håller EES-avtalet i likhet med Romfördraget i denna del en bestämmelse
med den innebörden att de avtalsslutande parterna skall verka för att för-
bättra arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard (artikel 66). I artikel
67 anges att detta skall ske genom antagande av minimikrav på arbetsmiljön
och att det i bilaga XVIII anges närmare vilka bestämmelser som skall ge-
nomföras som minimikrav.

De i bilaga XVIII uppräknade direktiven innehåller regler för förhållan-
den/verksamheter på arbetsplatsen.

Dessa direktiv är till karaktären minimidirektiv. Innebörden av begreppet
minimidirektiv är att det står en medlemsstat fritt att införa strängare krav
än vad som fastställs i direktiven. Sedan enhetsakten trädde i kraft har 15
minimidirektiv på arbetsmiljöområdet antagits. För närvarande gäller åtta
stycken äldre arbetsmiljödirektiv som har utfärdats med stöd av artikel 100.

Minimidirektiven utgör ”sociala komplement” till produktdirektiven och
syftar till att säkerställa en viss lägsta skyddsnivå och att skapa likvärdiga
konkurrensvillkor inom den gemensamma marknaden. Som exempel på
denna typ av direktiv kan nämnas allmänna krav för att förbättra arbetsta-
garnas säkerhet och hälsa i arbetet (det s.k. ramdirektivet), regler för arbets-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

platsens utformning, arbete vid bildskärm, användning av personlig skydds-
utrustning, samt skydd mot risker i samband med hantering av cancerogena
ämnen.

Kommissionens huvudsakliga insatser på arbetsmiljöområdet under se-
nare år kan ur strikt sektorssynpunkt hänföras till det samarbetsområde,
som inom EG benämns ”social policy”. Detta begrepp är mycket vittomfat-
tande och täcker arbetsmiljö, arbetsrätt, sysselsättning, jämställdhet, åtgär-
der som avser ungdomar, äldre och handikappade, m.m. Bl.a. mot bakgrund
av ändringarna i Romfördraget har regleringen av arbetsmiljöfrågorna allt-
mer kommit att dominera ”social-policy”-området.

Anpassning av svenska regler på arbetsmiljöområdet

I det följande avser jag att behandla vissa förslag till ändringar i arbetsmiljö-
lagen. Framför allt avser de lagens bestämmelser med bemyndiganden att
meddela föreskrifter. Ändringarna syftar till att ge de nödvändiga förutsätt-
ningarna för att anpassa svenska föreskrifter på arbetsmiljöområdet till de
för EES-avtalet relevanta EG-direktiven på sätt som krävs i avtalet. Den
egentliga anpassningen sker först genom arbetarskyddsstyrelsens föreskrif-
ter.

Regeringen uppdrog den 18 april 1991 åt arbetarskyddsstyrelsen att utföra
det förberedelsearbete som behövs för att anpassa styrelsens föreskrifter på
arbetsmiljöområdet till åtagandena enligt det kommande EES-avtalet. Inom
arbetarskyddsstyrelsen pågår nu det författningsarbete som behövs för att
åstadkomma den angivna anpassningen. Arbetarskyddsstyrelsen har redovi-
sat att det rör sig om ca. 60 författningar som skall ändras, ca. 70 författ-
ningar som skall upphävas och ett tiotal helt nya författningar.

Jag vill i det här sammanhanget ta upp en fråga som rör föreskrifter om
maskiner.

Jag har tidigare redovisat den övergångsbestämmelse som finns i EES-av-
talet om att anpassning av svenska regler till det s.k. maskindirektivet skall
ske först den 1 januari 1994. Statens maskinprovningar har i sitt remissvar
över departementspromemorian (Ds 1992:14) om EES-avtalets införlivande
m.m. motsatt sig att övergångstiden för anpassning till maskindirektivet ut-
nyttjas. Maskinprovningarna anser att det från konkurrenssynpunkt blir
nödvändigt att tillämpa maskindirektivet fr.o.m. den 1 januari 1993.

Enligt min uppfattning bör de synpunkter som Statens maskinprovningar
har lämnat kunna beaktas av arbetarskyddsstyrelsen i sitt författningsarbete.
Övergångsbestämmelsen innebär i princip inga hinder mot att anpassningen
till maskindirektivet sker före den 1 januari 1994. Det ankommer emellertid
på arbetarskyddsstyrelsen att inom ramen för författningsarbetet ta ställning
till när de föreskrifter som behövs med anledning av maskindirektivet kan
utfärdas inom den angivna övergångsperioden.

Slutligen bör också nämnas ett relativt nytt direktiv som antogs den 25 juni
1991 (91/383/EEG), och som rör säkerhet och hälsa för arbetstagare med
tidsbegränsade anställningsförhållanden m.m. Detta direktiv, som i och för
sig faller in under EES-avtalet, behandlas i särskild ordning inom ramen för
den pågående översynen av arbetsmiljölagen (dir. 1991:75).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

3.2.2 Exposition för kemiska ämnen m.m.

Mitt förslag: I 4 kap. 3 § arbetsmiljölagen förs in ett nytt bemyndi-
gande att meddela föreskrifter om skyldighet för arbetsgivare att föra
register över arbetstagare som är utsatta för hälsofarlig exposition av
något slag (expositionsregister) samt skyldighet att till läkare över-
lämna uppgifter ur sådant register. Vidare ges arbetstagare genom en
uttrycklig bestämmelse i arbetsmiljölagen tillfälle att på begäran ta
del av de uppgifter i register som berör honom eller henne.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Övervägande flertalet av remissinstanserna har till-
styrkt eller inte haft någon erinran mot förslaget. Endast Företagamas Riks-
organisation har direkt motsatt sig förslaget och anser att en sådan rapporte-
ringsskyldighet medför ett inte oväsentligt merarbete i synnerhet för små-
företagen. Vidare anser man att registren kan uppfattas som integritetskrän-
kande och att oklarhet råder om vilken kompetens den läkare skall ha som
avses ta del av uppgifterna. LO har framhållit att integritetsfrågorna måste
beaktas och att såväl arbetarskyddsmyndigheter som anställdas företrädare
i form av skyddsombud och fackliga företrädare skall ha möjlighet att ta del
av registren. Vidare anser LO att en regel bör tillföras om hur registren skall
bevaras vid företags definitiva upphörande. SAF har ansett att arbetstagare
”på begäran” skall ges tillfälle att ta del av registren. Arbetsgivarföreningen
SFO har påpekat att kravet på minst 40-årig förvaring av uppgifterna förtjä-
nar att övervägas med hänsyn till de praktiska förutsättningarna och konse-
kvenserna vid bl.a. företagsnedläggningar.

Skälen för mitt förslag: Flera av de minimidirektiv som omfattas av EES-
avtalet avser användning av olika kemiska ämnen, t.ex. vinylkloridmono-
mer, bly och asbest. Några avser arbetshygieniska frågor t.ex. buller. Ett di-
rektiv om skydd av arbetstagare mot risker i samband med exposition för
kemiska, fysikaliska och biologiska agens finns också.

Genomgående gäller att det i dessa direktiv finns krav på att arbetsgivaren
för register över exponerade arbetstagare med uppgift om arbetet och expo-
sitionen. Därutöver krävs vanligen att sådana register överlämnas till ”an-
svarig läkare” samt att arbetstagare - på begäran i vissa direktiv - ges tillfälle
att ta del av de uppgifter i registret som berör honom eller henne.

14 kap. 7 § arbetsmiljölagen finns ett bemyndigande att föreskriva att re-
gister skall föras vid föreskrivna s.k. obligatoriska läkarundersökningar. Nå-
got motsvarande bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för
arbetsgivare att upprätta expositionsregister m.m. finns inte.

Det kan inte uteslutas att en skyldighet för arbetsgivare att föra och till
läkare överlämna uppgifter ur expositionsregister skulle medföra visst mer-
arbete för företagen. Emellertid innebär EES-avtalet, som jag tidigare sagt,
ett åtagande från svensk sida att anpassa svenska regler till EG:s regler. Ef-
tersom regler om expositionsregister saknas i arbetsmiljölagstiftningen
måste sådana regler tillskapas. Mitt förslag innebär att föreskrifter skall
kunna meddelas om skyldighet att föra expositionsregister när sådana krav
ställs i EG-direktiv till vilka EES-avtalet hänvisar.

Enligt min mening bör den läkare som utför föreskrivna läkarundersök-
ningar (ofta läkare i företagshälsovården) kunna ta hand om lämnade upp-
gifter ur registret.

Med hänsyn till att kravet på expositionsregister innebär ett åliggande för
arbetsgivaren och att registren kan innehålla mer eller mindre känsliga per-
sonuppgifter som skall kunna lämnas ut, bör ett uttryckligt bemyndigande
att meddela föreskrifter av detta slag ges i arbetsmiljölagen. Bemyndigandet
placeras lämpligen i 4 kap. 3 §, som bl.a. innehåller ett bemyndigande om
vissa förteckningar.

En arbetstagare bör, bl.a. med stöd av stadgandet i 2 kap. 1 § arbetsmiljö-
lagen, kunna få tillgång till uppgifter som rör det egna arbetet. För anställda
inom den offentliga sektorn finns bestämmelser i sekretesslagen (1980:100)
som ger den enskilde rätt att ta del av uppgifter som rör honom eller henne
även om uppgifterna är sekretessbelagda. För att undanröja eventuella tvek-
samheter om med vilken rätt en arbetstagare inom den enskilda sektorn kan
ta del av uppgifterna i ett expositionsregister som berör honom eller henne
bör en uttrycklig bestämmelse om detta införas.

Arbetstagarens rätt innebär en motsvarande skyldighet för arbetsgivaren
att tillhandahålla uppgifterna i registret. Detta bör ske på arbetstagarens be-
gäran.

Jag anser det lämpligt att en bestämmelse med den angivna innebörden
tas in i direkt anslutning till bemyndigandet om expositionsregister. Bestäm-
melsen bör förtydligas något i förhållande till arbetsgruppens förslag.

När det gäller skyddsombuds rätt att ta del av expositionsregister finns en
bestämmelse i 6 kap. 6 § arbetsmiljölagen som innebär att skyddsombud har
rätt att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som be-
hövs för ombudets verksamhet. Denna skyddsombudets rätt till information
gäller gentemot arbetsgivaren. Bestämmelsen är tillämplig på uppgifter i ex-
positionsregister som finns hos denne. Det kan erinras om att skyddsombud
enligt 7 kap. 13 § arbetsmiljölagen har tystnadsplikt beträffande uppgifter
om personliga förhållanden som förekommer i registret. I fråga om arbets-
ställen i det allmännas verksamhet tillämpas istället bestämmelserna i 14
kap. 7, 9 och 10 §§ sekretesslagen.

Det ankommer på arbetarskyddsstyrelsen att i sina föreskrifter ange vilka
uppgifter registret skall innehålla.

I direktiven om användning av kemiska ämnen ställs också krav på att re-
gister och medicinska journaler bevaras i viss minsta tid.

I 3 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) finns bestämmelser om bl.a.
förvaringstid för vissa handlingar och register. Det ankommer på regeringen
att införa bestämmelser också om förvaringstid för uppgifter i expositionsre-
gister i arbetsmiljöförordningen. Det kan anmärkas att arbetarskyddsstyrel-
sen enligt 18 § första stycket 3 arbetsmiljöförordningen har möjlighet att
föreskriva om annan förvaringstid än som anges i 3 § första stycket samt om
förvaringsplats.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

3.2.3 Personlig skyddsutrustning

Min bedömning: Bestämmelserna i arbetsmiljölagen om personlig
skyddsutrustning bör inte ändras.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte
haft någon erinran.

Skälen för min bedömning: I direktivet om minimikrav för säkerhet och
hälsa vid arbetstagarnas användning av personlig skyddsutrustning på ar-
betsplatsen (89/656/EEG) finns vissa krav på användningen av och beskaf-
fenheten hos personlig skyddsutrustning. Vid granskningen av detta direktiv
har det visat sig finnas vissa skillnader när det gäller avgränsningen av be-
greppet personlig skyddsutrustning i förhållande till vad som gäller enligt ar-
betsmiljölagen.

Med personlig skyddsutrustning enligt direktivet förstås utrustning ”som
är avsedd att bäras eller hållas av arbetstagaren till skydd mot en eller flera
risker som skulle kunna hota hans säkerhet eller hälsa under arbetet samt
vaije tillbehör, som är avsett att uppfylla detta mål.” Genom bl.a. vägle-
dande förteckningar över personlig skyddsutrustning respektive arbetsupp-
gifter som kan kräva sådan utrustning (bilaga I och III till direktivet) framgår
det att även kläder till skydd mot regn och kyla vid utomhusarbete omfattas
av direktivets krav.

Enligt 2 kap. 7 § arbetsmiljölagen skall personlig skyddsutrustning tillhan-
dahållas genom arbetsgivarens försorg och användas om inte betryggande
skydd mot ohälsa eller olycksfall kan nås på annat sätt. I arbetsmiljölagens
förarbeten har det angivits att uttrycket personlig skyddsutrustning avser ett
vidsträckt område och att all utrustning som fordras för att ett arbete skall
kunna utföras utan att risk för ohälsa eller olycksfall uppkommer bör hän-
föras till sådan utrustning. Som exempel nämns kläder till skydd mot hetta
och klädsel som skall hindra direkt kontakt med bl. a. farliga ämnen (prop.
1976/77:149 s. 238).

Bestämmelsen om personlig skyddsutrustning i arbetsmiljölagen har sitt
ursprung i en bestämmelse i 1949 års arbetarskyddslag. I förarbetena till den
bestämmelsen angavs att stadgandet endast omfattar sådan utrustning som
är speciellt avsedd till skydd mot ohälsa eller olycksfall i arbete och att dit
inte hörde sådana ”persedlar som sedvanliga regnplagg, pälsar, pjäxor, stöv-
lar eller vanliga handskar” (prop.1948 nr. 298 s. 288). Arbetarskyddsstyrel-
sen har i sin tillämpning av bestämmelserna om personlig skyddsutrustning
också upprätthållit en mer restriktiv syn på sådan utrustning. Sådana kläder
m.m. som behövs för att skydda sig mot naturligt klimat har inte betraktats
som personlig skyddsutrustning i arbetsmiljölagens mening.

Begreppet personlig skyddsutrustning har således möjligen en något vi-
dare omfattning i direktivet än enligt gällande svensk rätt. Med hänsyn till
att direktivet gör ett undantag för vanliga arbetskläder och uniformer, som
inte är särskilt utformade för att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa,
är skillnaden emellertid av relativt begränsad praktisk betydelse. Jag anser

att det för närvarande inte finns anledning att ändra arbetsmiljölagen av det
här skälet. En generös tillämpning av 2 kap. 7 § arbetsmiljölagen är, enligt
min uppfattning, tillräcklig för att följa direktivets krav. Förarbetena till den
nuvarande bestämmelsen om personlig skyddsutrustning kan inte anses ut-
göra något hinder mot en sådan tillämpning.

3.2.4 Tekniska anordningar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Mitt förslag: I bestämmelsen om tillverkares, importörers och leve-
rantörers skyddsansvar i 3 kap. 8 § arbetsmiljölagen kompletteras be-
stämningen av när en teknisk anordning skall erbjuda betryggande sä-
kerhet med uttrycket ”släpps ut på marknaden”. Vidare införs en re-
gel om när en teknisk anordning som inte uppfyller kraven på betryg-
gande säkerhet får visas på mässor, utställningar och liknande. Därvid
anges också vad som skall gälla när en teknisk anordning sätts i funk-
tion t.ex. i samband med en demonstration.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan erinran. Arbetsgivarföreningen SFO har ifrågasatt om
maskintillverkare både skall kunna få ställa ut och demonstrera sina maski-
ner utan att de försetts med nödvändiga skyddsanordningar. Kommerskolle-
gium har ställt sig frågande till om demonstrationer av maskiner omfattas av
undantaget för marknadsföring vid mässor, utställningar och liknande.

Skälen för mitt förslag: I direktivet om inbördes anpassning av medlems-
staternas lagstiftning om maskiner, det s.k. maskindirektivet (89/392/EEG),
finns en grundläggande bestämmelse i artikel 2 p. 1 om att medlemsstaterna
skall se till att alla lämpliga åtgärder vidtas för att de maskiner som omfattas
av direktivet får släppas ut på marknaden eller tas i drift endast om detta inte
medför risk för bl.a. personers hälsa och säkerhet. I samma artikel finns det
vidare en bestämmelse (p. 3) som innebär att medlemsstaterna inte får
hindra att maskiner som inte uppfyller bestämmelserna i direktivet visas på
mässor, utställningar, demonstrationer m.m., om det genom tydlig märkning
klart anges att maskinerna inte uppfyller kraven och att de inte får säljas
förrän kraven uppfylls. En liknande bestämmelse finns i direktivet om till-
närmning av medlemsstaternas lagar om personlig skyddsutrustning
(89/686/EEG). I maskindirektivet anges dessutom att vid demonstrationer
skall tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas för att se till att personer skyddas.

I 3 kap. 8 § arbetsmiljölagen finns den grundläggande bestämmelsen om
tillverkares, importörers och leverantörers skyddsansvar när det gäller ma-
skiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar. Kravet
är att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa eller olycksfall
när den avlämnas för att tas i bruk eller när den ställs ut till försäljning eller
i reklamsyfte.

I EG:s maskindirektiv och även i andra produktdirektiv är den avgörande
tidpunkten för när produkten i fråga skall uppfylla direktivets säkerhetskrav

när den ”släpps ut på marknaden”. Härmed avses som huvudregel den tid-
punkt när en produkt för första gången avlämnas i bruksfärdigt skick, t.ex.
från en tillverkare till en grossist. Uttrycket korresponderar dock inte med
uttrycket i 3 kap. 8 § ”avlämnas för att tas i bruk”, utan innefattar vissa förfa-
randen som inte täcks av det senare uttrycket, t.ex. marknadsföringsåtgär-
der då en produkt säljs direkt från en tillverkare till en konsument. Uttrycket
”avlämnas för att tas i bruk” avser även överlåtelser och upplåtelser i varje
led efter det att produkten släppts ut på marknaden. För att göra det möjligt
att få fullständig överensstämmelse mellan kraven i relevanta direktiv och
svenska föreskrifter bör uttrycket ”släpps ut på marknaden” föras in i 3 kap.
8§.

För att inte hindra en sådan marknadsföring vid mässor och liknande som
anges i bl.a. maskindirektivet måste det emellertid föras in en specialregel
om detta i 3 kap. 8 §. Det bör föreskrivas att en förutsättning för att visa
tekniska anordningar som inte uppfyller de grundläggande säkerhetskraven
på mässor, utställningar och liknande är att sådan information som anges i
de aktuella direktiven lämnas i samband med att anordningen ställs ut. Mot
denna bakgrund bör det nuvarande kravet i 3 kap. 8 § på betryggande säker-
het när en anordning ställs ut i reklamsyfte utgå. Om den tekniska anord-
ningen på något sätt sätts i funktion vid visningen skall givetvis, så som också
sägs i EG-direktivet, tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas så att ingen kom-
mer till skada. I motsats till vad arbetsgruppen föreslagit bör detta uttryckli-
gen framgå av lagtexten.

3.2.5 Produktkontroll

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Mitt förslag: Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 §§ arbetsmiljölagen änd-
ras för att ge de nödvändiga bemyndigandena för att kunna anpassa
svensk provning och kontroll på arbetsmiljöområdet till EES-avtalets
krav. Bl.a. införs begreppet bevis om överensstämmelse med gällande
krav i lagtexten. Bemyndigandena förenklas och det inbördes sam-
manhanget klargörs. Bemyndigandet om produktinformation förs till
grundbemyndigandet i 4 kap. 1 §.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till eller
inte haft något att invända mot förslaget. LO har tillstyrkt förslaget under
förutsättning att de fackliga organisationerna och ansvariga myndigheter
kan delta i arbetet med utformningen av standarder så att principen om tre-
partssamverkan kan bibehållas. TCO har ställt sig bakom förslaget under
förutsättning att näringslivets standardiseringsorgan (SIS) förändras till en
demokratisk och öppen organisation med insyn för arbetsmarknadens par-
ter.

Skälen för mitt förslag: Krav på produkters - såväl tekniska anordningar
som kemiska ämnen - säkerhet kan gälla dels de egenskaper som krävs för
att produkten inte skall vålla skador, dels hur det skall styrkas att produkten

verkligen har dessa egenskaper (produktkontroll). Kraven pä egenskaper
och kontroll kan rikta sig mot de olika skeden som är avgörande för en pro-
dukts utformning, dvs. konstruktion, tillverkning, marknadsföring och an-
vändning.

Produktkontroll har i Sverige i regel utförts som myndighetskontroll som
utmynnar i beslut om godkännande. Inom EG sker kontrollen genom ett för-
farande för vilket används termen ”bedömning av överensstämmelse”, vilket
är av en helt annan karaktär.

Att en produkt överensstämmer med ställda krav kan inom EG visas med
någon form av bevis om överensstämmelse. Det kan vara en försäkran om
överensstämmelse från tillverkaren eller intyg eller godkännande från någon
utomstående. Vanligt är att en produkt skall märkas på visst sätt för att visa
att den uppfyller kraven. Dessa frågor aktualiseras nu på produktområdet
av EES-avtalet.

De grundläggande egenskapskraven på produkter innebär att de inte skall
ha säkerhetsbrister. Man brukar i samband med produktsäkerhet tala om tre
slags säkerhetsbrister, nämligen konstruktionsfel, fabrikationsfel eller in-
struktionsfel. En produkt som släpps ut på marknaden får inte ha något av
dessa fel om skador skall undvikas. Förfarandet för bedömning av överens-
stämmelse i EG-direktiven tar sikte på detta. När väl en produkt har kommit
ut på marknaden eller avlämnats för att tas i bruk inträder ett nytt skede.
EG-direktiven förutsätter visserligen att medlemsländerna har ett yttersta
ansvar för att endast säkra produkter finns på marknaden och att det därför
finns någon form av marknadskontroll. Några EG-bestämmelser om hur
denna skall utformas finns emellertid inte. Användningen av produkter efter
det att de har släppts ut på marknaden eller avlämnats för att tas i bruk regle-
ras inte heller av produktdirektiven.

Provning och kontroll

EG:s produktdirektiv utgår således från att en bedömning av överensstäm-
melse skall göras innan en produkt släpps ut på marknaden eller avlämnas
för att tas i bruk. Det är framför allt i denna del som arbetsmiljölagens regler
om provning och kontroll behöver ändras och göras så enkla och klara som
möjligt.

För en närmare analys är det ändamålsenligt att som EG gör skilja mellan
produktens konstruktionsfas, där målet är att förebygga konstruktionsfel,
och dess tillverkningsfas, där fabrikationsfel skall förebyggas.

I konstruktionsfasen gäller det vid massproducerade produkter att för-
vissa sig om att prototypen fyller ställda säkerhetskrav. Man brukar då tala
om typkontroll. Svenska myndighetsgodkännanden sker ofta i denna form.
Typkontroll av utomstående organ förekommer också inom ramen för EG:s
produktdirektiv. Jag återkommer till detta i det följande.

I tillverkningsfasen gäller det att förvissa sig om att de tillverkade produk-
terna överensstämmer med prototypen så att även de enskilda produktexem-
plaren uppfyller säkerhetskraven. Detta kan ske genom olika slags övervak-
ning av tillverkningen. Utvecklingen går mot att standardiserade kvalitets-
system införs i tillverkningsprocessen. Övervakning av utomstående organ
kan då ske genom certifiering av kvalitetssystemet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Instruktionsfel förebyggs bl.a. med lämpliga bruksanvisningar eller annan
produktinformation.

Den nya harmoniseringsmetoden

Det är först under senare år som EG har fått en klar policy för utformningen
av produktdirektiv. Det skedde genom principbeslutet i maj 1985 om den
nya metoden - ”the New Approach”. Ett syfte med den nya metoden var
bl.a. att effektivisera och öka takten i direktivarbetet. Den traditionella har-
moniseringsmetoden innebar att direktiven innehöll en mångfald av tek-
niska detaljer, vilket bl.a. medförde tidskrävande översyn av reglerna.

EG-direktiv, som utformats enligt den nya metoden, innehåller bindande,
relativt allmänt hållna, ”väsentliga säkerhetskrav” på produkten i fråga. Ut-
formningen av de tekniska specifikationerna, vilka skall säkerställa att pro-
dukterna uppfyller direktivens säkerhetskrav, överlämnas åt de europeiska
standardiseringsorganen (CEN och Cenelec). Standarderna behåller sin ka-
raktär av frivilliga överenskommelser men får enligt direktivet den rättsver-
kan att produkter, som utformats enligt standard, förutsätts uppfylla de vä-
sentliga säkerhetskraven. Alla produkter som uppfyller dessa krav har rätt
till marknadstillträde. Andra utföranden kan godtas, under förutsättning att
produkterna uppfyller de väsentliga säkerhetskraven.

Varje direktiv innehåller dessutom bestämmelser för hur en tillverka-
re/importör skall visa att produkten uppfyller kraven. Inom EG används en
särskild term för kontroll av att produkter uppfyller ställda krav, nämligen
bedömning av överensstämmelse (”conformity assessment”).

Huvudregeln i den nya metoden är att om en tillverkare utformat en pro-
dukt i enlighet med standard kan denne i vissa fall intyga detta genom s.k.
tillverkardeklaration, dvs. ett bevis om överensstämmelse, som verifierar att
aktuella krav är uppfyllda. Om produkten inte tillverkats i enlighet med
standard skall den kontrolleras av ett certifieringsorgan, dvs. ett fristående
organ som bekräftar att en produkt, process eller tjänst uppfyller de väsent-
liga kraven. Ett intyg från ett sådant organ utgör även det ett bevis om över-
ensstämmelse.

Produkter som överensstämmer med gällande krav skall innan de släpps
ut på marknaden märkas med ett EG-märke (”CE-mark”). Betydelsen av
EG-märkningen redovisas i det följande.

Som ett komplement till den nya harmoniseringsmetoden antog EG i de-
cember 1989 en resolution om en samlad policy för bedömning av överens-
stämmelse (”the Global Approach to Conformity Assessment”). Därigenom
fastställdes principer för hur de som släpper ut produkter på marknaden
skall visa att produkten verkligen uppfyller direktivets säkerhetskrav. En
strävan är att godtaganden av bevis om överensstämmelse skall vara grun-
dade på förtroende för provningsresultat och certifieringar. Det innebär
bl.a. att standarder har utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen
för provnings- och certifieringsorganens kompetens, den s.k. EN-45000 se-
rien. Sådana organ skall dessutom visa att de uppfyller kraven. Ett annat
viktigt inslag i programmet är att system för ömsesidiga godtaganden bör
vara öppna för alla kompetenta organ, både offentliga och privata.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Enligt resolutionen skall vid utformning av direktiven valet av kontrollme-
tod för produkter göras med hänsyn till bl.a. produktens farlighet. Hur di-
rektiven skall utformas har ytterligare preciserats genom ett beslut i decem-
ber 1990 om ”moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av över-
ensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv”.
Härigenom fastställdes ett begränsat antal moduler som i fortsättningen skall
användas i sådana direktiv samt principer för när varje modul skall använ-
das.

En nyckelroll i sammanhanget har det s.k. EG-märket ("CE-mark”). Pro-
dukter som uppfyller direktivets krav skall förses med ett EG-märke av till-
verkare eller importör. En förutsättning är då att vederbörande följt det för-
farande som direktivet anger för att visa överensstämmelse. En strävan är
härvid att olika alternativ skall stå till buds.

I vissa fall kan ingå krav på medverkan av s.k. anmälda organ (”notified
bodies”), som utför certifiering, övervakning av kvalitetssystem m.m. De
anmälda organen utses av medlemsstaterna och anmäls till EG-kommissio-
nen. Medlemsstaterna svarar för att de anmälda organen uppfyller vissa krav
på kompetens m.m. De anmälda organen utför dock inte sina uppgifter på
medlemsstaternas vägnar, utan företagen har rätt att vända sig till vilket or-
gan som helst. Där medverkan av ett anmält organ krävs, skall av EG-märk-
ningen framgå vilket organ som har medverkat.

Även tillverkare utanför EG kan förse sina produkter med EG-märke un-
der förutsättning att de uppfyller respektive direktivs krav. Genom EES-av-
talet kommer anmälda organ inom EFTA-länderna att jämställas med EG:s
anmälda organ vid tillämpning av respektive direktiv. Även i övrigt innehål-
ler EES-avtalet bestämmelser om övergipande anpassningar i syfte att klar-
göra vilka bestämmelser som skall tillämpas inom EES i stället för de interna
EG-förhållandena som berörs i de refererade rättsakterna, (se protokoll 1
till EES-avtalet, protokoll 1 till ständig kommittéavtalet samt protokoll 1 till
avtalet om en oberoende övervakningsmyndighet, ESA-avtalet).

Olika former av ”godkännanden”

EG:s system för bedömning av överensstämmelse karaktäriseras av en med-
veten strävan att föra bort förfaranden för att visa att gällande säkerhetskrav
är uppfyllda från den offentligrättsliga till den privaträttsliga sfären. Med-
lemsstaterna är förbjudna att kräva nationella förhandsgodkännanden av
det slag som förekommer i Sverige, bl.a. på arbetsmiljöområdet. Eftersom
även de beskrivna förfarandena i EG-systemet förutsätter att produkterna
provas och kontrolleras, ibland med medverkan av fristående organ, innan
de får åsättas EG-märket, blir det även inom EG-systemet fråga om en viss
förhandskontroll. Om typkontroll därvid krävs av ett anmält organ, blir pro-
dukten tekniskt granskad på motsvarande sätt som krävs för ett svenskt myn-
dighetsgodkännande. Från legal synpunkt blir det dock betydelsefulla olik-
heter. Inom EG-systemet sker det hela inom ramen för ett uppdrag från till-
verkaren. Typintyget utfärdas av det anmälda organet på egna vägnar, inte
på medlemsstatens eller EG:s. Beslutet att släppa ut produkten på markna-
den fattas av tillverkaren eller importören på eget ansvar.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

7 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

Ett myndighetsgodkännande som förutsättning för marknadstillträde ut-
färdas däremot på statens vägnar av en myndighet (eller annat bemyndigat
organ). Att utfärda ett sådant godkännande innebär myndighetsutövning,
för vilken gäller särskilda bestämmelser i olika avseenden. Av intresse i detta
sammanhang är bestämmelserna i 10 kap. 5 § regeringsformen om överlå-
telse av myndighetsutövning till utländskt organ. Om vi i Sverige skulle över-
låta uppgiften att utfärda myndighetsgodkännanden till utländska organ blir
dessa bestämmelser tillämpliga. Av den tidigare redogörelsen framgår emel-
lertid att en tillämpning i Sverige av EG:s förfarande för bedömning av över-
ensstämmelse enligt nya produktdirektiv med EG-märket, anmälda organ
etc. inte innebär några problem i detta avseende. Någon överlåtelse av myn-
dighetsutövning är det således här inte fråga om.

Närmare om förslagen

Grundläggande för den nya harmoniseringsmetoden och EG:s policy för be-
dömning av överensstämmelse är således att en produkt som provats och
godkänts i ett EG-land automatiskt skall ha tillträde till hela EG-markna-
den. En EG-märkt produkt skall kunna cirkulera fritt mellan medlemslän-
derna.

Inom arbetsmiljöområdet omfattas direktiven om maskiner, personlig
skyddsutrustning och enkla tryckkärl av den nya harmoniseringsmetoden
och EG:s program för provning och kontroll.

Genom de ändringar som har införts i bemyndigandena om provning och
kontroll m.m. i 4 kap. arbetsmiljölagen med anledning av förslagen i propo-
sitionen 1990/91:140 har det givits möjlighet till ett mer flexibelt kontrollsys-
tem. Bl.a. ges möjlighet att i föreskrifter ställa krav på provning eller kon-
troll utan samband med krav på godkännande.

EES-avtalet gör det nu nödvändigt att på ett mer definitivt sätt anpassa
bemyndigandena till de principer för provning och kontroll som gäller inom
EG och som närmare anges i produktdirektiven. Genom att begreppet bevis
om överensstämmelse med gällande krav förs in i lagtexten sker en anslutning
till den terminologi som används i EG:s direktiv. Bevis om överensstäm-
melse kan anges som förutsättning för att en produkt får släppas ut på mark-
naden, användas eller avlämnas för att tas i bruk. Begreppet täcker in de
olika intyg och försäkringar som avses i produktdirektiven; tillverkardekla-
rationer liksom s.k. tredjepartscertifieringar. Även beslut om godkännan-
den och tillstånd kommer då att utgöra bevis om överensstämmelse.

Bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 §§ arbetsmiljölagen bör också redigeras
om språkligt, bl.a. i det syftet att det inbördes förhållandet mellan 1 och 2 §
skall framgå tydligare. Enligt mitt förslag blir 4 kap. 1 § ett grundbemyndi-
gande med stöd av vilket föreskrifter kan meddelas om villkor om tillverk-
ning, användning samt märkning eller annan produktinformation. Sådana
föreskrifter skall kunna meddelas både i samband med och utan samband
med krav på bevis om överensstämmelse. Krav på bevis om överensstäm-
melse föreskrivs enligt förslaget med stöd av 4 kap. 2 §.

Dessutom skall det med stöd av 4 kap. 1 § kunna i föreskrifter anges villkor
som måste vara uppfyllda för att godkännande eller annat bevis om överens-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

stämmelse skall kunna ges i ett enskilt fall samt att sådana bevis får i ett en-
skilt fall förenas med villkor. Genom denna uppläggning kan andra stycket i
nuvarande 4 kap. 2 § utgå samtidigt som bestämmelserna blir betydligt mer
lättillgängliga.

Mer generella frågor om produktsäkerhetsregleringen i arbetsmiljölagen
och möjligheterna att ingripa mot bristfälliga produkter i samband med eller
efter att de har släppts ut på marknaden behandlas inte i detta sammanhang.
Regeringen har i stället i direktiv för en översyn av arbetsmiljölagen (dir.
1991:75) uppdragit åt en särskild utredare att utreda bl.a. vilka ändringar
eller kompletteringar som bör göras i arbetsmiljölagens produktsäkerhets-
regler. Översynen i denna del syftar till att öka möjligheterna att ingripa mot
att från arbetsmiljösynpunkt bristfälliga produkter släpps ut på marknaden
eller medför risk för ohälsa eller olycksfall sedan de har överlåtits eller upp-
låtits för användning i arbetslivet. Den minskade förhandsprövning av pro-
dukter i form av myndighetsgodkännanden som förändringarna av produkt-
kontrollen innebär bör enligt direktiven vara av avgörande betydelse för reg-
lernas utformning. Vidare bör hänsyn tas till det arbete som bedrivs inom
EG med ett direktiv om produktsäkerhet samt de åtaganden som Sverige gör
i ett EES-avtal.

Den angivna översynen motiveras således bl.a. av den nya situation som
inträder i och med en anpassning till EG:s produktdirektiv som i princip in-
nebär ett förbud mot krav på nationella förhandsgodkännanden av myndig-
het av det slag som vi traditionellt har använt i Sverige.

Av intresse i samband med produktsäkerhet är också vissa sanktioner som
kan bli aktuella om en produkt, när den har släppts ut på marknaden eller
när den används, inte uppfyller säkerhetskraven.

När det gäller produkter som konsumenter i inte obetydlig omfattning ut-
nyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk finns särskilda föreskrif-
ter i produktsäkerhetslagen (1988:1604, ändrad senast 1991:358). Enligt
dessa föreskrifter kan marknadsdomstolen ålägga en näringsidkare att
lämna säkerhets- och varningsinformation eller att återkalla produkten
ifråga. Domstolen kan vidare förbjuda näringsidkaren att exportera produk-
ten.

Riksdagen har vidare beslutat en produktansvarslag (prop. 1990/91:197,
1991/92:LU14, rskr. 78) som skall träda i kraft den 1 januari 1993. Lagen
föreskriver ett strikt ansvar för skador som orsakats av att en produkt inte
har varit så säker som skäligen kunnat förväntas. Lagen bygger på ett EG-
direktiv om produktansvar som antogs år 1985.

Frågor om provning och kontroll m.m. behandlas även i bilaga 11.

3.2.6 Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

3.3 Kostnader

De föreslagna ändringarna bedöms inte föranleda några ökade kostnader
utom såvitt avser expositionsregister. Arbetsgivarna har dock redan idag en

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

allmän skyldighet att fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och
företa nödvändiga åtgärder. Denna skyldighet innebär att arbetsgivare i
förekommande fall måste övervaka expositionsförhållandena. De ökade
kostnader som förslaget om expositionsregister kan komma att medföra är
därför marginella.

3.4 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har det inom arbetsmarknadsdepartementet upp-
rättats förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.5.

3.5 Specialmotivering

3 kap. Allmänna skyldigheter

8 § Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett
redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning skall se till att an-
ordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den
släpps ut på marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till försälj-
ning.

En teknisk anordning som inte uppfyller kraven i första stycket får visas
på mässor, utställningar eller liknande om det tydligt anges att kraven inte är
uppfyllda och att anordningen inte får släppas ut på marknaden eller avläm-
nas för att tas i bruk förrän den uppfyller kraven. Sätts anordningen i funktion
skall tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas mot olycksfall.

Uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa
och olycksfall (produktinformation) skall lämnas vid avlämnandet genom
tydlig märkning eller på annat sätt. Information av särskild betydelse för ar-
betsmiljön skall lämnas vid marknadsföring av anordningen.

I paragrafen finns den grundläggande bestämmelsen om tillverkares, impor-
törers och leverantörers skyddsansvar för tekniska anordningar. Paragrafen
ändras i följande avseenden.

\ första stycket införs uttrycket ”släpps ut på marknaden” i bestämningen
av när en teknisk anordning skall uppfylla de grundläggande kraven. Därige-
nom fås en överensstämmelse med kraven i EG:s produktdirektiv. Tekniska
anordningar skall således erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa eller
olycksfall när de i bruksfärdigt skick släpps ut på marknaden, avlämnas för
att tas i bruk eller ställs ut till försäljning. Uttrycket ”i reklamsyfte” utgår ur
nuvarande lydelse av första stycket. Kraven på en teknisk anordning när den
ställs ut i reklamsyfte anges istället genom vad som föreskrivs i andra stycket.

Ett nytt andra stycke införs. Det innehåller en regel om när en teknisk an-
ordning som inte uppfyller kraven i första stycket får visas på mässor, utställ-
ningar eller liknande. I bestämmelsen föreskrivs att om en anordning i dessa
fall inte uppfyller kraven skall det tydligt anges att kraven inte är uppfyllda
och att den inte får släppas ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk
förrän så är fallet. Den angivna informationen kan lämnas genom ett anslag
eller på något annat tydligt sätt. Skall anordningen sättas i funktion, t.ex.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

vid en demonstration, måste tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas så att ingen
kommer till skada. Ändringen föranleds av det förbud som bl.a. finns i EG:s
s.k. maskindirektiv mot att hindra marknadsföring under de angivna förut-
sättningarna.

4 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrel-
sen får, i fråga om tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall, föreskriva om

1. villkor om tillverkning, användning samt märkning eller annan produkt-
information

2. provning eller kontroll av att föreskrivna krav eller villkor är uppfyllda.

I paragrafen görs vissa redaktionella ändringar för att tydligare göra den till
ett grundbemyndigande för föreskrifter om krav på produktkontroll, pro-
duktinformation och användning av tekniska anordningar och farliga äm-
nen. Bl.a. har en tydligare uppdelning gjorts mellan föreskrifter om villkor
för hanteringen av produkter i de olika skeden som är avgörande för en pro-
dukts utformning och säkerhet (punkt 1) och föreskrifter om kontrollproce-
durer m.m. (punkt 2). Bemyndigandet i gällande punkt 3, som inte handlar
om produkter, har flyttats till 4 kap. 3 §.

Ipunkt 1 finns bemyndigandet att meddela föreskrifter om de villkor som
skall gälla för hanteringen av en produkt i de olika skeden som bestämmer
produktens säkerhet och utformning, från tillverkning till marknadsföring
och användning. Tillverkning avses därvid inbegripa konstruktionsarbetet
och tillverkningsprocessen. Med stöd av bemyndigandet kan bl.a. föreskri-
vas om sådana kvalitetssystem som behövs för att tillförsäkra beskaffenheten
hos de tillverkade enskilda produktexemplaren. Bemyndigandet ansluter till
kraven i EG:s produktdirektiv och gör det möjligt att anpassa svenska före-
skrifter till dessa krav.

Föreskrifter med krav på hur tekniska anordningar och farliga ämnen skall
vara beskaffade för att erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycks-
fall meddelas emellertid inte med stöd av denna bestämmelse utan med stöd
av bemyndigandet i 4 kap. 10 §.

Bemyndigandet att meddela föreskrifter om produktinformation har flyt-
tats från 4 kap. 3 § till den aktuella paragrafen med tillägget märkning eller
annan produktinformation. Krav på märkning och annan produktinforma-
tion avser villkor för marknadsföringen och har med den systematik som
valts placerats in i punkten 1 i den nu aktuella bestämmelsen.

Med stöd av punkt 2 kan meddelas alla de föreskrifter om provning och
kontroll som behövs för att ansluta till de former för provning och kontroll
av produkter som gäller inom EG. 14 kap. 2 § finns däremot bemyndigandet
att meddela föreskrifter om de bevis om överensstämmelse som erfordras i
anslutning till sådana föreskrifter.

Vad gäller provning och kontroll inom EG, dvs. EG:s system för bedöm-
ning av överensstämmelse hänvisas till den allmänna motiveringen under av-
snittet 3.2.5.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

2 § Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får rege-
ringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen före-
skriva

1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda
för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,

2. att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall, endast efter tillstånd, godkännande eller annat bevis om överens-
stämmelse med gällande krav får släppas ut på marknaden, användas eller
avlämnas för att tas i bruk.

I paragrafen har begreppet ”bevis om överensstämmelse med gällande krav”
införts i lagtexten liksom uttrycket ”släpps ut på marknaden”. Med stöd av
bemyndigandet kan föreskrivas inte bara tillstånds- eller godkännandekrav,
utan också krav på annat bevis om överensstämmelse. Det kan gälla t.ex.
sådana tillverkardeklarationer eller intyg och liknande från s.k. anmälda or-
gan, vilka krävs enligt EG:s produktdirektiv. Vilka krav i dessa avseenden
som kan föreskrivas för olika produkter bestäms av EES-avtalet och an-
knutna EG-direktiv.

Det andra stycket i gällande lydelse av paragrafen föreslås upphävas. Som
har angivits i den allmänna motiveringen kan föreskrifter om sådana villkor
m.m. som avhandlas i detta stycke meddelas med stöd av 4 kap. 1 §. Förhål-
landet mellan 1 och 2 § blir härigenom tydligare.

3 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande arbetarskyddsstyrel-
sen, får föreskriva

1. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga tek-
niska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda ohälsa
eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skaliföra register över arbetstagare som utsätts för expo-
sition som kan medföra ohälsa med uppgift om arbetet och expositionen samt
att arbetsgivare skall till läkare överlämna uppgifter ur registret.

Föreskrifter om undersökning av skyddsförhållandena i ett visst slag av
verksamhet och om installation av tekniska anordningar får meddelas i
samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att på begäran ta del av de uppgifter i register
enligt första stycket 2. som berör honom eller henne.

Bemyndigandet att meddela föreskrifter om produktinformation, under
punkt 1 i gällande lydelse, flyttas över till 4 kap. 1 §. Punkt 2 har istället blivit
punkt 1. Som en ny punkt 2 har tagits in ett bemyndigande att föreskriva om
skyldighet för arbetsgivare att föra expositionsregister och till läkare över-
lämna uppgifter ur sådant register. Skälet till detta bemyndigande behandlas
under den allmänna motiveringen.

Till det andra stycket har bemyndigandet om undersökning av skyddsför-
hållanden i visst slag av verksamhet förts över från 4 kap. 1 § (punkt 3).

I ett nytt tredje stycke har föreskrivits en rätt för arbetstagare att på begä-
ran ta del av expositionsregister enligt första stycket punkt 2.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

4 Arbetsrätt

4.1 Inledning

Del V i EES-avtalet upptar vissa generella bestämmelser med anknytning till
de fyra friheterna. Under kapitel 1 Sociala frågor, artiklarna 66-71 behandlas
arbetsrätten i vid mening.

Enligt artikel 66 i avtalet är de avtalsslutande parterna ense om nödvän-
digheten att främja en förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor och lev-
nadsstandard. Artikeln har delvis sin motsvarighet i artikel 117 i Romfördra-
get.

Av artikel 68 framgår att inom området arbetsrätt skall de avtalsslutande
parterna införa de åtgärder som krävs för att säkerställa att avtalet fungerar
väl. Åtgärderna anges närmare i bilaga XVIII till avtalet.

Av artikel 71 framgår att de avtalsslutande parterna skall sträva efter att
främja dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare på europeisk nivå. Ar-
tikeln har delvis sin motsvarighet i artikel 118 b i Romfördraget.

Av bilaga XVIII till avtalet framgår att det inom området arbetsrätt finns
tre rättsakter (direktiv) som skall vara bindande för de avtalsslutande par-
terna samt utgöra del av, eller införlivas med, deras interna rättsordning
(jfr.avtalets artikel 7). För Sveriges del innebär detta ett åtagande att bringa
svenska regler i överensstämmelse med nämnda rättsakter. Enligt avtalet
skall en EG-förordning som sådan införlivas med Sveriges interna rättsord-
ning, medan de avtalsslutande parterna har rätt att välja form och metod för
genomförandet av ett EG-direktiv.

När det gäller de tre aktuella direktiven uppfyller gällande svensk lagstift-
ning dessa utan några särskilda lagstiftningsåtgärder. Eftersom en anpass-
ning redan har skett ålägger inte EES-avtalet Sverige någon förpliktelse att
införliva bestämmelserna ifråga. Den 14 oktober 1991 antog ministerrådet
ett direktiv om arbetsgivarens skyldighet att informera arbetstagare om an-
ställningsvillkoren i deras anställningsavtal eller anställningsförhållande
(91/533/EEG). Direktivet, som inte ingår i EES-avtalet, behandlas inom ra-
men för översynen av den arbetsrättsliga lagstiftningen (dir. 1991:118).

En fråga som i och för sig inte aktualiseras i detta sammanhang men är av
stort principiellt intresse när det gäller den framtida anpassningen till EG-
direktiv, gäller möjligheten att använda sig av kollektivavtal som metod för
genomförandet av EG-direktiv. Såväl LO som TCO har i sina remissvar över
departementspromemorian om EES-avtalets införlivande m.m. pekat på
denna möjlighet. Frågan är kontroversiell inom EG bl.a. beroende på att
EG:s direktiv syftar till att tillförsäkra alla medborgare eller arbetstagare de
rättigheter som framgår av direktiven. I vissa fall har EG godtagit institutet
allmängiltigförklaring av kollektivavtal (s.k.erga-omnesavtal) som metod
för uppfyllelse av direktiv. Detta institut förekommer emellertid inte i Sve-
rige.

EG och den svenska arbetsrättsliga modellen

Rent allmänt pågår en diskussion inom EG om en ökad användning av kol-
lektivavtal som ett sätt att genomföra ett EG-direktiv. Med tanke på använd-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

ningen av kollektivavtal i Sverige är denna utveckling betydelsefull. Det kan
därför i detta sammanhang vara värt att något närmare beskriva den svenska
arbetsmarknaden och den s.k. svenska eller nordiska arbetsrättsliga model-
len i ett EG-perspektiv.

Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas av starka organisationer
som organiserar en mycket stor del av arbetsmarknaden på såväl arbetsgi-
var- som arbetstagarsidan. Den svenska arbetsrättslagstiftningen bygger där-
för sedan lång tid på förutsättningen att arbetsmarknadens parter har möjlig-
het att genom kollektivavtal ersätta, komplettera eller fylla ut lagstiftningen
och att det är de fackliga organisationerna som i första hand har att tillvarata
arbetstagarnas intressen. Lagstiftningen syftar till att skapa goda förutsätt-
ningar för detta. Det som brukar kallas den svenska arbetsrättsliga modellen
kännetecknas framförallt av den starka ställning som parterna på arbets-
marknaden har och dessas principiella frihet att träffa avtal om löner och
allmänna anställningsvillkor. En förutsättning för denna frihet är också att
parterna tar ett stort ansvar för att upprätthålla arbetsfreden.

Kollektivavtalen täcker en helt dominerande del av arbetsmarknaden.
Gentemot den fackliga organisationen anses arbetsgivaren ha en skyldighet
att tillämpa kollektivavtalets bestämmelser även på oorganiserade arbetsta-
gare. Även på den del av arbetsmarknaden där kollektivavtal saknas utgör
kollektivavtalen en norm för vad som skall gälla mellan arbetsgivaren och
dennes anställda. På så sätt täcker de svenska kollektivavtalen i praktiken
hela arbetsmarknaden. Det skydd som de enskilda arbetstagarna i många
andra länder tillförsäkras genom lagstiftning upprätthålles i Sverige vanligt-
vis genom dispositiv arbetsrättslig lagstiftning vilket möjliggör för parterna
att sluta kollektivavtal kring dessa frågor. Minimibestämmelser avseende lön
och andra anställningsvillkor återfinns i princip endast i kollektivavtal. Avta-
len kompletterar ofta regler i lagar och ersätter inte sällan lagregler. Olika
regleringar förekommer i olika branscher beroende på skilda traditioner och
förutsättningar. Parterna på den svenska arbetsmarknaden är också överens
om det önskvärda att reglera olika anställningsvillkor och inflytandefrågor i
avtal även i framtiden.

I många länder inom EG har man haft en annan utveckling än här när det
gäller regleringen av arbetslivet. I dessa länder är den fackliga organisations-
graden normalt avsevärt lägre än i Sverige och kollektivavtalen är långt ifrån
heltäckande. För att skydda samtliga arbetstagare har man där i många fall
valt att införa olika minimibestämmelser i lag vad avser lön och andra an-
ställningsvillkor.

Den svenska arbetsrättsliga modellen har möjliggjort för parterna på ar-
betsmarknaden att inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen kunna
göra överenskommelser om avsteg från normalreglerna. Rätt utnyttjat har
detta bidragit till flexibilitet och effektivt skydd för arbetstagare.

Sverige kommer inom kort att utgöra en del av en gemensam europeisk
arbetsmarknad. Det är då viktigt att kunna värna om de värdefulla inslagen
i svensk arbetsmarknadslagstiftning. Därför är det väsentligt att skapa möj-
ligheter för att kunna nyttja kollektivavtal för att implementera EG-direktiv.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

4.2 Närmare om de arbetsrättsliga direktiven

Rådets direktiv 75I129IEEG av den 17 februari 1975 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning rörande kollektiva uppsägningar

Direktivet innehåller regler om anställdas rätt till förhandling och informa-
tion i samband med uppsägningar på grund av arbetsbrist. Dessutom inne-
håller direktivet regler om arbetsgivarens skyldigheter i förhållande till ar-
betsmarknadsmyndigheter.

Artikel 1 definierar kollektiva uppsägningar som uppsägningar från ar-
betsgivarens sida av skäl som inte är hänförliga till berörda arbetstagare per-
sonligen och som berör

- antingen under en period av 30 dagar

1) minst 10 på arbetsplatser med normalt fler än 20 och färre än 100 arbets-
tagare,

2) minst 10 procent av antalet arbetstagare på arbetsplatser med normalt
minst 100 men färre än 300 arbetstagare,

3) minst 30 på arbetsplatser med normalt minst 300 arbetstagare,

- eller, under en period av 90 dagar minst 20, oberoende av det normala
antalet arbetstagare på arbetsplatsen ifråga.

Från direktivets tillämplighet är undantagna

a) tidsbegränsat anställda eller objektsanställda

b) offentligt anställda,

c) besättningar på sjögående fartyg, samt

d) arbetstagare som drabbas på grund av nedläggning av ett företags verk-
samhet till följd av ett rättsligt beslut.

Enligt artikel 2 skall arbetsgivaren överlägga med arbetstagarrepresentan-
terna före kollektiva uppsägningar i syfte att nå en överenskommelse om be-
gränsningar av uppsägningarna m.m. Med arbetstagarrepresentanterna i
detta sammanhang förstås arbetstagarnas representanter enligt nationell lag-
stiftning eller praxis. Inför förhandlingarna skall arbetsgivaren lämna all in-
formation som behövs och skriftligen uppge skälen till uppsägningarna, an-
talet arbetstagare som skall bli uppsagda m.m.

Artikel 3 innehåller regler om arbetsgivarens skyldigheter i förhållande till
arbetsmarknadsmyndigheterna. Arbetsgivaren skall skriftligen anmäla och
lämna information om planerade uppsägningar till den behöriga myndighe-
ten med angivande av skälen till uppsägningarna, antalet arbetstagare som
berörs m.m.

Artikel 4 föreskriver att planerade uppsägningar som har anmälts enligt
artikel 3 får verkställas tidigast 30 dagar efter anmälan. Medlemsstaterna får
dock ge den behöriga myndigheten rätt till att förkorta eller förlänga denna
tidsperiod.

Av artikel 5 framgår att direktivet är ett s.k. minimidirektiv. Det innebär
att medlemsstaterna äger rätt att utfärda lagar eller andra författningar som
är gynnsammare för arbetstagarna.

Regler i Sverige

De lagar som reglerar innehållet i direktivet är dels lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet (MBL) dels lagen (1974:13) om vissa anställ-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

ningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). Vissa bestämmelser om turord-
ning vid uppsägning på grund av arbetsbrist finns i lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd (LAS).

Arbetsgivarens skyldighet att förhandla före beslut om uppsägning på
grund av arbetsbrist regleras i 11-14 §§ MBL. Det är här fråga om uppsäg-
ningar som inte är hänförliga till berörda arbetstagare personligen. Någon
direkt motsvarighet till begreppet kollektiva uppsägningar finns inte i lagen
men lagens förhandlingsregler är tillämpliga oberoende av antalet arbetsta-
gare som sägs upp eller under vilka perioder uppsägningarna äger rum. I ar-
betsgivarens förhandlingsskyldighet ligger även en skyldighet att förse ar-
betstagarsidan med bl.a. sådan information som föreskrivs i direktivets arti-
kel 2.

MBLs regler i dessa avseenden uppfyller således de krav som ställs upp i
artikel 1 och 2 i direktivet. Den omständigheten att reglerna om arbetsgiva-
rens förhandlingsskyldighet är dispositiva föranleder inte någon annan be-
dömning. Att lagreglerna är dispositiva innebär i detta sammanhang en rätt
för arbetsmarknadens parter att helt eller delvis frångå lagreglerna och er-
sätta dem med kollektivavtal. Härigenom kan reglerna anpassas till de skilda
förhållanden som råder på arbetsmarknaden utan att det grundläggande in-
flytande som reglerna avser tillförsäkra arbetstagarna träds för när.

När det gäller föreskrifterna i artikel 3 och 4 regleras dessa i främjandela-
gens 1-6 §§.

Av denna lag framgår att en arbetsgivare som avser att genomföra en
driftsinskränkning skall skriftligen varsla eller underrätta länsarbetsnämn-
den i det län där driftsinskränkningen genomförs. Varsel om sådan driftsin-
skränkning som kan medföra uppsägning skall lämnas

1. minst två månader i förväg om högst 25 arbetstagare berörs av uppsäg-
ning,

2. minst fyra månader i förväg om fler än 25 men högst 100 arbetstagare
berörs av uppsägning,

3. minst sex månader i förväg om fler än 100 arbetstagare berörs.

Vidare framgår att ett lämnat varsel skall innehålla uppgift om orsaken
till och arten av driftsinskränkningen, den tidpunkt då denna är avsedd att
genomföras samt antalet berörda arbetstagare fördelade på yrkesgrupper.

Rådets direktiv 77I187IEEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning rörande skydd för arbetstagares rättigheter vid
överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter

Direktivet innehåller regler om överlåtares och förvärvares skyldigheter i
förhållande till anställda när det gäller rättigheter, information och förhand-
lingar vid företagsöverlåtelser.

Av artikel 1 framgår att direktivet gäller vid överlåtelse av ett företag, en
verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom
överlåtelse eller fusion.

Av artikel 3.1 framgår att som huvudregel gäller att överlåtarens rättighe-
ter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal vid tidpunkten för
överlåtelsen skall övergå på förvärvaren. Av artikeln framgår vidare att det

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

får ankomma på varje enskild medlemsstat att avgöra om även överlåtaren
ska kvarstå som ansvarig för förpliktelser som uppkommit på grund av an-
ställningsavtalet.

Enligt artikel 3.2 skall förvärvaren efter överlåtelsen vara bunden av vill-
koren i löpande kollektivavtal på samma sätt som överlåtaren var bunden av
dessa villkor till dess att avtalets giltighetstid har löpt ut eller ett nytt kollek-
tivavtal har börjat att gälla. Medlemsstaterna kan begränsa denna period,
dock inte till mindre än ett år.

Av artikel 4 framgår att en överlåtelse inte i sig utgör skäl för uppsägning
från överlåtarens eller förvärvarens sida. Uppsägning får dock ske av ekono-
miska, tekniska eller organisatoriska skäl. Om anställningsförhållandet upp-
hör därför att överlåtelsen medför en genomgripande försämring av arbets-
villkoren för arbetstagaren skall arbetsgivaren anses vara ansvarig för att an-
ställningsförhållandet upphört.

Artikel 6 innehåller regler om skyldigheter för överlåtaren och förvärva-
ren att informera och överlägga med arbetstagarnas representanter om skä-
len till och följderna av överlåtelsen samt planerade åtgärder med hänsyn till
arbetstagarna.

Enligt artikel 7 innebär direktivet inte något hinder för medlemsstaterna
att tillämpa eller utfärda författningar som är gynnsammare för arbetsta-
garna.

Regler i Sverige

Innehållet i direktivet regleras dels i 10-22 §§ samt 28 § MBL, dels i 4,7,25-
27 §§ LAS, dels i 31 § semesterlagen (1977:480).

I fråga om enskilda anställningsavtal gäller som allmän regel, att nytt så-
dant avtal anses ha träffats om arbetstagaren fortsätter att arbeta i en rörelse
som överlåtits. I och med överlåtelsen upphör i princip den den tidigare äga-
rens förpliktelser mot arbetstagaren så till vida att han inte behöver betala
lön för det arbete som utförs åt den nye ägaren. På liknande sätt är den nye
arbetsgivaren i princip endast ansvarig för förpliktelse enligt anställningsav-
talet räknat från övergången.

Denna senare princip har för vissa fall genombrutits i svensk lagstiftning.
Av semesterlagens 31 § framgår att de anställdas rätt enligt lagen inte påver-
kas av att ett företag eller del av företag övergår till ny arbetsgivare. I t.ex.
3 § LAS föreskrivs att en arbetstagare som byter anställning i samband med
att ett företag eller del av ett företag övergår från en arbetsgivare till en an-
nan, får tillgodoräkna sig tiden hos den förre arbetsgivaren när anställnings-
tid skall beräknas hos den senare. Detta får betydelse exempelvis vid beräk-
ning av anställningstid vid uppsägningar och i turordningssammanhang.

I 28 § MBL finns en regel som direkt inriktar sig på företagsöverlåtelses
verkan på kollektivavtal. Regeln innebär att en övertagande arbetsgivare,
om han inte redan är bunden av annat kollektivavtal eller om uppsägning
inte sker, blir automatiskt bunden av överlåtarens kollektivavtal. Regeln gäl-
ler när företaget överlåtes helt eller delvis. Den är dispositiv enligt 4 § andra
stycket MBL.

Reglerna om den primära förhandlingsskyldigheten och den därtill knutna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

informationsplikten enligt MBL gör det möjligt för de fackliga organisatio
nerna att hälla bevakning över anställningsförhållandena och träffade kol-
lektivavtal i samband med tilltänkta företagsöverlåtelser. I arbetsgivarens
primära förhandlingsskyldighet ligger bl.a. att förhandla och informera om
skälen till överlåtelsen och om planerade åtgärder för arbetstagarna.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Rådets direktiv 80/987IEEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning rörande skydd för arbetstagarna vid
arbetsgivarens insolvens

Direktivet innehåller regler till skydd för arbetstagares lönekrav när arbets-
givaren är på obestånd.

Det skydd direktivet föreskriver är knutet till begreppet insolvens. Enligt
artikel 2 skall en arbetsgivare anses som insolvent, dels när det i enlighet med
respektive medlemsstats författningar lämnats in en ansökan om att inleda
ett förfarande som syftar till ett kollektivt tillgodoseende av fordringsägarna
(jfr. konkursansökan), dels när behörig myndighet antingen beslutat inleda
ett sådant förfarande eller fastställt att arbetsgivarens verksamhet har upp-
hört och att tillgångarna inte räcker för att inleda förfarandet (jfr. konkurs-
förfarande).

Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 3 och 4 säkerställa betalning
genom lönegarantin för lönefordringar för tiden före ett visst datum, som
efter medlemsstaternas val kan vara

- dagen för insolvens; i detta fall skall garantin omfatta lönefordringar för
de tre sista anställningsmånaderna om anställningsförhållandet har på-
gått i sex månader före den dag då arbetsgivarens insolvens inträdde,

- dagen då uppsägning skedde på grund av insolvens; i detta fall skall ga-
rantin omfatta lönefordringar för de tre sista anställningsmånaderna före
uppsägningsbeskedet,

- dagen för insolvens eller dagen då anställningen upphörde på grund av
insolvens; i detta fall skall garantin omfatta lönefordringar för de sista
18 månaderna före insolvens eller anställningens upphörande. När detta
alternativ har valts får medlemsstaterna begränsa betalningsansvaret till
lön motsvarande en tidsperiod om åtta veckor eller flera kortare perioder
om sammanlagt åtta veckor.

Medlemsstaterna får också sätta en övre gräns för betalningsansvaret på
grund av arbetstagarnas utestående fordringar.

Slutligen innehåller direktivet regler om hur lönegarantiinstitutionerna
skall organiseras, finansieras och arbeta.

Regler i Sverige

I Sverige regleras innehållet i direktivet av lagen (1970:741) om statlig löne-
garanti vid konkurs samt förmånsrättslagen (1970:979).

Dessa två lagar täcker väl innehållet i direktivet.

Lönegarantireglerna innebär en statlig garanti för att en arbetstagare som
har en löne- eller pensionsfordran mot en insolvent arbetsgivare får betalt

för sin fordran vid arbetsgivarens konkurs. Att arbetsgivaren är försatt i kon-
kurs är således en första förutsättning för att garantin skall träda i tillämp-
ning.

Betalning enligt garantin utgår endast för fordran som har förmånsrätt en-
ligt 12 § eller 13 § förmånsrättslagen. Förmånsrätten och därmed den ersätt-
ning som kan utgå från lönegarantin är tidsbegränsad. När det gäller lön eller
annan ersättning på grund av anställningen omfattas endast fordringar som
inte har förfallit till betalning tidigare än ett år före konkursansökan samt
under skälig uppsägningstid, dock för högst sex månader.

Ersättning för fordringar som omfattas av 12 § förmånsrättslagen kan utgå
från lönegarantin med ett maximalt belopp per anställd motsvarande tolv
gånger det basbelopp som gäller vid konkursbeslutet. Maximibeloppet för
år 1992 utgör 404 400 kr.

Regeringen har nyligen i prop. 1991/92:139 föreslagit en ny lönegarantilag
som skall ersätta den nuvarande lönegarantilagen. Den nya lagen föreslås
träda i kraft den 1 juli 1992. I lagen föreslås bl.a att maximiersättning för
fordringar med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen bestäms till 100 000
kr. Den föreslagna nya lönegarantilagen är även den anpassad till det nu ak-
tuella direktivet.

5 Regionalpolitik

5.1 Inledning

Den svenska regionalpolitikens mål är att ge människor arbete, service och
god miljö oavsett var de bor i landet. Politiken skall inriktas på att främja en
rättvis fördelning av välfärden mellan människor i olika delar av landet, en
balanserad befolkningsutveckling så att en betydande valfrihet i boendet kan
åstadkommas samt att produktionen kan ske rationellt och därmed bidra till
en god ekonomisk tillväxt.

En aktiv regionalpolitik är en förutsättning för att ”Hela Sverige skall
leva”. Den regionala balansen påverkas dock i högre grad av utvecklingen
inom en rad andra politikområden än av den direkta regionalpolitiken. Re-
gionalpolitiken i Sverige handlar därför i stor utsträckning om att verksam-
heter inom andra samhällsområden såsom t.ex. högre utbildning, forskning,
kultur, kommunikationer och jordbruk skall utformas så att de ger förutsätt-
ningar för en god utveckling i landets alla delar. För att ytterligare fördjupa
sektorssamordningen och betona statliga utredningars ansvar att belysa re-
gionalpolitiska konsekvenser av sina förslag har regeringen nyligen beslutat
om ett generellt direktiv som föreskriver att sådana analyser alltid skall redo-
visas.

Den direkta regionalpolitiken innehåller, förutom åtgärder av allmänt nä-
ringslivsfrämjande karaktär m.m., också företagsinriktade insatser i främst
de s.k. stödområdena. De regionalpolitiska stödformer som riktas till före-
tag är lokaliserings-, utvecklings- och sysselsättningsbidrag, samt glesbygds-
stöd, nedsatta socialavgifter och transportstöd. De två sistnämnda stödfor-
merna kan karaktäriseras som driftstöd, som har till syfte att kompensera för

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

permanenta konkurrensnackdelar i vissa delar av landet, medan de övriga
syftar till stöd i samband med expansion av verksamheten. Riksdagen har
dessutom nyligen beslutat att återinföra lokaliseringslånen. Dessa upphörde
som stödform 1990 men återinförs nu eftersom den reguljära kreditmarkna-
den inte klarar av kreditförsörjningen på ett tillfredsställande sätt i stödom-
rådena.

Det svenska regionalpolitiska stödet till företag regleras i lagen (1990:912)
och förordningen (1990:983) om nedsättning av socialavgifter samt förord-
ningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd, förordningen
(1990:643) om glesbygdsstöd och förordningen (1980:803) om regionalpoli-
tiskt transportstöd.

EES-avtalet berör i första hand den del av regionalpolitiken som omfattar
stöd till företag. Åtgärder i form av allmänna infrastrukturinsatser och regio-
nalpolitiska anpassningar inom olika politikområden berörs inte av avtalet i
den mån de inte snedvrider konkurrens och handel på ett sätt som strider
mot det gemensamma intresset.

5.2 EES-avtalets bestämmelser om statsstöd

Artikel 61 i EES-avtalet, vilken motsvarar artikel 92 i Romfördraget, inne-
håller de grundläggande bestämmelserna om statsstöd inom EES. Bestäm-
melserna omfattar stöd som lämnas både på nationell, regional och lokal
nivå. Dessa statsstödregler kommer, om avtalet godkänns av riksdagen, att
införlivas i svensk lagstiftning.

Avtalets huvudregel är att stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrensen och därmed handeln mellan avtalsparterna inte är förenligt
med avtalet.

Stöd av social karaktär till enskilda konsumenter och stöd i samband med
naturkatastrofer är dock undantagna från det generella stödförbudet.

Dessutom anges i artikel 61(3) fyra olika ändamål till vilka stöd kan tillåtas
inom EES. Som förenliga med avtalet kan sålunda följande anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnads-
standarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsätt-
ning,

b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt
europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en EG-med-
lemsstats eller EFTA-stats ekonomi,

c) stöd för att underlätta utveckling av viss näringsverksamhet eller vissa
regioner, i den mån det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfatt-
ning som strider mot det gemensamma intresset,

d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén
kan närmare ange.

Främst ändamålen under punkterna a och c möjliggör att regionalpolitiskt
företagsstöd kan lämnas i EG respektive EFTA-staterna.

All stödgivning inom EES skall, enligt artikel 62, anmälas, granskas, god-
kännas och övervakas. Stöd som lämnas i EG-staterna skall behandlas av
Kommissionen.

Stöd som lämnas i EFTA-länderna skall övervakas av EFTAs övervak-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

ningsmyndighet, ESA, som skall upprättas samtidigt som EES-avtalet träder
i kraft. Denna myndighet skall på statsstödssidan ha uppgifter motsvarande
EG-kommissionens.

Stödåtgärder får inte vidtas innan ESA har fastställt att de är förenliga
med EES-avtalet. Alla planer på att införa nya stöd liksom ändringar av reg-
ler i befintliga stödprogram skall anmälas till ESA innan de verkställs. ESA
kan besluta att stödåtgärder som strider mot EES-avtalet skall ändras eller
upphävas. ESA har också rätt att begära att ett land kräver att mottagaren
av ett stöd återbetalar stödet om det anses strida mot EES-avtalet.

5.3 Icke-bindande rättsakter

Som nyss nämnts innehåller artikel 61 i EES-avtalet bestämmelser om till
vilka ändamål statsstöd får lämnas. I avtalets bilagedel finns, i anknytning
till denna artikel, ett antal icke-bindande rättsakter som närmare anger för-
utsättningarna för att regionalpolitiskt stöd skall få lämnas. Rättsakterna
omfattar en resolution och sju kommissionsmeddelanden. Dessa innehåller
bl.a. allmänna principer för regionalpolitiskt företagsstöd samt bestämmel-
ser om i vilka områden och i vilken omfattning stödet får lämnas, dvs. de
utgör föreskrifter för hur statsstödsbestämmelserna skall tillämpas på regio-
nalpolitikens område.

Rättsakterna är utfärdade av Kommissionen som på EG-sidan även över-
vakar att de följs. Inom EES skall ESA utfärda motsvarande icke-bindande
rättsakter samt övervaka att stöd som lämnas inom EFTA-länderna, över-
ensstämmer med vad rättsakterna föreskriver.

Varken de icke-bindande rättsakter som ingår i EES-avtalet eller de som
kommer att utfärdas av ESA behöver införlivas i svensk lagstiftning. De
skall dock vara vägledande för tillämpningen av artiklarna 61 och 62 i avta-
let. Därför måste det svenska regionalpolitiska stödet till företag i princip
utformas så att det inte står i strid med dessa rättsakter.

De tidigaste rättsakterna om regionalpolitiskt stöd, som är från 1970-talet,
innehåller huvudsakligen allmänna principer för det regionalpolitiska före-
tagsstödet. Bl.a. fastslås att stödområden skall vara väl definierade och av-
gränsade samt att bidragsnivåerna skall relateras till de regionala proble-
mens art och svårighetsgrad. Maximal stödnivå kan anges i procent av inve-
steringskostnaderna eller i ett belopp per nyskapat arbetstillfälle som till-
kommer i samband med investeringen. Vidare bör stödsystemen utformas
på sådant sätt att de är transparenta, vilket bl.a innebär att det bör finnas väl
dokumenterade bestämmelser om under vilka förutsättningar och med vil-
ket belopp stöd kan lämnas.

Under senare delen av 1980-talet utfärdade Kommissionen bestämmelser
för hur de stödområden som avses i artikel 92.3 a och c skall utses. I det högst
prioriterade stödområdet (artikel 92.3 a) får sådana regioner ingå som under
en treårsperiod uppvisar en BNP/capita som är minst 25 % lägre än EG:s
genomsnitt. Bidragsnivån i detta det högst prioriterade stödområdet får
maximalt uppgå till 75 % av investeringskostnaderna och under vissa förut-
sättningar kan även driftstöd tillåtas.

I det mindre prioriterade stödområdet (artikel 92.3 c) får sådana regioner

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

ingå som avviker väsentligt från det egna landets genomsnitt. EG:s bestäm-
melser möjliggör härmed att varje medlemsland kan bedriva en regionalpoli-
tik i syfte att motverka de inomnationella obalanserna under förutsättning
att de är tillräckligt stora. För att utse dessa områden görs en analys i två
steg. I första steget analyseras avvikelserna vad gäller BNP/capita och ar-
betslöshet. I det andra steget kompletteras analysen med ytterligare infor-
mation om förutsättningarna och utvecklingen i regionen. Hänsyn tas då till
variabler såsom t.ex geografiskt läge, topografi, näringslivsstruktur, syssel-
sättningsutveckling, befolkningstäthet. Båda stegen i analysen måste utföras
innan slutligt beslut kan tas huruvida en region är berättigad att ingå i stöd-
område.

5.4 Den gemensamma deklarationen.

Under förhandlingarna om EES-avtalet uppmärksammades att de regional-
politiska problemen i stora delar av de nordiska länderna har en annan ka-
raktär än de i EG. EFTA och EG har därför kommit överens om en gemen-
sam deklaration i anslutning till EES-avtalet. Deklarationen betonar att hän-
syn skall kunna tas till bl.a. befolkningstätheten, ett kriterium som är av vä-
sentlig vikt för regionalpolitiken i de nordiska länderna, då t.ex. den natio-
nella stödområdesindelningen fastställs.

Deklarationen innebär, enligt min uppfattning, ett erkännande av att den
regionalpolitiska problembilden är annorlunda i Sverige än inom EG. De-
klarationen kan därigenom komma att få betydelse vid framtida bedöm-
ningar av det svenska företagsstödets utformning.

5.5 Svensk regionalpolitik i ett EES-perspektiv

Regionalpolitik i EG och i Sverige bedrivs utifrån delvis olika utgångspunk-
ter. I EG är välstånd mätt i BNP/capita och arbetslöshet av avgörande bety-
delse för var regionalpolitiskt stöd får lämnas. I Sverige och i våra nordiska
grannländer definieras de regionala problemen i högre grad av andra krite-
rier som bl.a. långa avstånd till marknader och låg befolkningstäthet.

I Sverige finns ännu inte någon statistik som visar BNP/capita på regional
nivå. Några direkta jämförelser med EG är därför inte möjliga att göra. Sta-
tistiska centralbyrån utreder för närvarande förutsättningarna för att ta fram
denna typ av statistik.

Norden och Sverige tillhör dock de ekonomiskt mer välutvecklade län-
derna i Europa. Den svenska bruttonationalprodukten per capita uppgick
1989 till ca 144 000 kr. medan motsvarande siffra i EG samma år uppgick till
ca 95 000 kr. Arbetslösheten i Sverige har under lång tid understigit EG:s
genomsnitt.

Stora delar av Sverige befinner sig dock på långt avstånd från de stora
marknaderna inom EG.

Sverige och Norden har också en befolkningstäthet som jämfört med EG
är mycket låg. I Sverige är antalet invånare per kvadratkilometer ca 20. Be-
folkningstätheten i Finland är ca 16 invånare per kvadratkilometer, i Norge

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

14 och Island 2. EG har i genomsnitt en betydligt högre befolkningstäthet,
ca 144 invånare per kvadratkilometer.

En gles befolkning innebär att även avstånden till de inhemska markna-
derna blir längre och att kostnaderna för infrastrukturen högre. En viktig
utgångspunkt för svensk regionalpolitik är att näringslivet i våra glesbefol-
kade regioner behöver kompenseras för konkurrensnackdelar i dessa områ-
den. Ett av syftena med regionalpolitiskt stöd är därför att ge dessa företag
likvärdiga förutsättningar jämfört med företag i andra delar av landet.

1990 beslutade riksdagen om regionalpolitikens inriktning för 90-talet
(prop. 1989/90:76, AU13, rskr. 346). Beslutet innebar bl.a. att de regional-
politiska stödens utformning delvis anpassades till utvecklingen i t.ex. EFTA
och EG.

Beslutet innebar en viss förskjutning från direkta företagsinriktade stöd
till åtgärder för en förbättrad näringslivsmiljö i stödområdena.

De permanenta stödområdenas omfattning minskades från att tidigare
omfattat ca 14 % av befolkningen till att endast omfatta ca 8 %.

De maximala bidragsnivåerna för lokaliseringsbidrag sänktes från 50 till
35 % i det högst prioriterade stödområde 1 och från 35 till 20 % i stödområde
2.

Systemet med nedsatta socialavgifter utökades till att gälla vissa näringar
i hela stödområde 1. Riksdagen har under våren 1992 beslutat att ytterligare
utöka den geografiska omfattningen och även stödberättigade verksamheter
vad avser denna stödform (prop. 1991/92:100 bil. 11, AU13, rskr. 175 och
176). Nedsättningen gäller dock inte för verksamheter såsom malmgruvor,
massa- och pappersindustri samt järn-, stål- och ferrolegeringsverk. Stöd till
dessa verksamheter kan betraktas som konkurrenssnedvridande på den in-
ternationella marknaden.

Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, är central myndighet för
det regionalpolitiska företagsstödet. NUTEK ansluter sig i sitt remissvar på
departementspromemorian om EES-avtalets införlivande m.m. i huvudsak
till de bedömningar jag nyss redogjort för.

Verket ser dock ett problem i att utgivet statsstöd som strider mot EG:s
konkurrensregler kan komma att återkrävas från stödmottagaren. Bl.a. kan
detta, enligt verket, komma att leda till minskad efterfrågan på regionalpoli-
tiskt stöd och därigenom dämpa effektiviteten i stödet.

Jag bedömer det som ytterst osannolikt att sådana krav kommer att stäl-
las, främst med hänsyn till att de svenska stödens utformning skall anmälas
till och godkännas av övervakningsorganet ESA innan de får tas i bruk.

För att ändå göra det möjligt för regeringen att på anmodan av ESA kräva
att företag återbetalar stöd som lämnats i strid med EES-avtalets regler, av-
ser jag att återkomma till regeringen med förslag om tillägg i berörda förord-
ningar. Innebörden i tilläggen är att som generellt villkor för sådant stöd
skall gälla att utbetalt stöd får återkrävas om det befunnits strida mot EES-
avtalets regler.

Eftersom bestämmelserna i artikel 61 i EES-avtalet är så allmänt hållna är
det omöjligt att alltid på förhand exakt bedöma om en viss typ av stöd kan
betraktas som förenligt med EES-avtalet eller inte. De icke bindande rätts-
akterna ger visserligen ytterligare vägledning, men de är inte heltäckande.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

Den annorlunda regionala problembilden i Sverige jämfört med EG-län-
derna är också en viktig faktor vid tolkningen av EES-avtalet. Det kan med
hänsyn till dessa förhållanden inte uteslutas att det i vissa avseenden i framti-
den kan bli nödvändigt med modifieringar av det svenska regionalpolitiska
företagsstödet.

Mot den beskrivna bakgrunden är min samlade bedömning dock att de
nuvarande svenska regionalpolitiska stöden till företag överensstämmer med
EES-avtalets grundtanke att stöd inte får snedvrida konkurrensen och han-
deln mellan avtalsparterna på ett sätt som strider mot det gemensamma in-
tresset. Den inriktning som nu gäller för den svenska regionalpolitiken och
den utformning som den gemensamma deklarationen har, innebär således
att Sverige även i framtiden bör kunna bedriva en regionalpolitik med i stort
samma inriktning och av minst samma omfattning som i dag. Det föreligger
för närvarande därför inte några behov av ändringar av gällande regionalpo-
litik med anledning av EES-avtalet.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i arbetsmiljöla-
gen (1977:1160),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om EES-
avtalets konsekvenser såvitt avser arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljö, ar-
betsrätt och regionalpolitik.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9

Sammanfattning av Ds 1991:72

Förhandlingarna om ett EES-avtal har nu slutförts. Avtalet kommer att in-
nebära en skyldighet för Sverige att bl.a. anpassa svenska regler till de EG-
regler som avtalet hänvisar till. De EG-regler som är relevanta på arbetsmil-
jöområdet utgörs dels av direktiv som avser förhållanden på arbetsplatser,
dels av direktiv som gäller produktområdet (produktdirektiv).

Arbetsgruppen har gått igenom relevanta direktiv på arbetsmiljöområdet
och har på grundval av resultatet av denna genomgång föreslagit vissa änd-
ringar i arbetsmiljölagen. Förslagen har delats upp med hänsyn till om de
avser arbetsplatsens förhållanden eller produktområdet.

Förslagen avser framför allt lagens bemyndiganden att meddela föreskrif-
ter. Om förslagen genomförs ges de nödvändiga förutsättningarna för att an-
passa svenska föreskrifter på arbetsmiljöområdet till relevanta direktiv och
därmed EES-avtalets krav. Den huvudsakliga anpassningen sker därmed
först genom arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsverksamhet.

Direktiven som avser arbetsplatsens förhållanden är i stort av karaktären
minimidirektiv, dvs. de hindrar inte en medlemsstat att införa eller upprätt-
hålla strängare krav på arbetsmiljön än vad direktivet innehåller. Behovet
av ändringar av arbetsmiljölagen på det här området är därför begränsat.

Med anledning av EES-avtalet i denna del föreslår arbetsgruppen endast
att det förs in ett nytt föreskriftsbemyndigande i 4 kap. 3 § arbetsmiljölagen
som innebär att föreskrifter kan meddelas om skyldighet för arbetsgivare att
föra och till läkare överlämna register över arbetstagare som är utsatta för
hälsofarlig exposition av något slag (expositionsregister). Vidare föreslås det
att en uttrycklig bestämmelse införs som ger en registrerad arbetstagare rätt
att få ta del av de uppgifter i ett expositionsregister som berör honom eller
henne. Förslagen i denna del föranleds av krav i olika minimidirektiv om
användning av kemiska ämnen, om buller och om kemiska, fysikaliska och
biologiska faktorer i arbetet.

Arbetsgruppen föreslår också ett tillägg i arbetsmiljöförordningen om för-
varingstid för uppgifter i expositionsregister.

I anslutning till dessa förslag behandlar arbetsgruppen också en fråga om
innebörden av begreppet personlig skyddsutrustning i EG:s direktiv och i
arbetsmiljölagen.

När det gäller produktområdet konstaterar arbetsgruppen att EG:s pro-
duktdirektiv bygger på ett system för bedömning av överensstämmelse samt
provning och kontroll som i stora delar skiljer sig från det hittillsvarande
svenska systemet med förhandsgodkännanden och myndighetskontroll.
EG:s system utgår från tillverkärdeklarationer och i vissa fall kontroll av
utomstående organ, som utför kontrollen på privaträttslig grund.

Enligt EG:s maskindirektiv och andra produktdirektiv skall en produkt
uppfylla ställda krav när den ”släpps ut på marknaden”. Samtidigt görs det
undantag från säkerhetskraven för produkter som visas på mässor, utställ-
ningar och liknande.

Produktdirektiven och därmed EES-avtalet ställer krav på en harmonise-
ring av de olika ländernas lagstiftning på området. Harmoniseringskravet in-
nebär krav på en anpassning till EG:s system för provning och kontroll samt
till de angivna EG-reglerna om produkters säkerhet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.1

Med anledning av produktdirektiven och anslutande skyldigheter enligt
EES-avtalet lämnar arbetsgruppen därför följande förslag.

I bestämmelsen om tillverkares, importörers och leverantörers skyddsan-
svar för maskiner och andra tekniska anordningar i 3 kap. 8 § arbetsmiljöla-
gen kompletteras bestämningen av när en sådan anordning skall erbjuda be-
tryggande säkerhet med det i EG:s produktdirektiv använda uttrycket
”släpps ut på marknaden”.

I samma bestämmelse föreslås ett undantag från kravet på betryggande
säkerhet för tekniska anordningar vid marknadsföring på mässor, utställ-
ningar och liknande. Det föreslås emellertid att vissa krav på information
skall vara uppfyllda för att undantaget skall gälla.

Arbetsgruppen föreslår vidare att bemyndigandena om produktkontroll
(4 kap. 1 och 2 §§) i arbetsmiljölagen ändras så att föreskrifterna om prov-
ning och kontroll kan anpassas till de principer som gäller inom EG och som
närmare anges i produktdirektiven. Vissa ändringar föreslås samtidigt för att
göra bestämmelserna tydligare och mer lättillgängliga.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.1

Sammanställning av remissyttranden över
rapporten (Ds 1991:72) EES-anpassning av
arbetsmiljölagen

Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av Göta Hovrätt, Kom-
merskollegium, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Arbetsmiljöinstitutet (AI),
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC), Statskontoret, Statens Ar-
betsgivarverk (SAV), Kemikalieinspektionen, Landstingsförbundet,
Svenska Kommunförbundet, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riks-
organisation, Sveriges Kemiska Industrikontor (Kemikontoret), Grossist-
förbundet Svensk Handel, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste-
männens centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorgani-
sation (SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Arbetsgivaror-
ganisationen SFO.

Arbetslivscentrum, Riksrevisionsverket och Kooperationens förhand-
lingsorganisation har uttryckligen avstått från att avge yttrande.

Arbetsgruppens uppdrag och förslag

Arbetsgruppens uppdrag har varit att föreslå de ändringar som föranleds av
ett EES-avtal.

Arbetsgruppen föreslår när det gäller arbetsplatsens förhållanden att det i
4 kap. 3 § arbetsmiljölagen förs in ett nytt föreskriftsbemyndigande som inne-
bär att föreskrifter kan meddelas om skyldighet att föra och till läkare över-
lämna register över arbetstagare som är utsatta för hälsofarlig exposition av
något slag (expositionsregister). Vidare föreslås det att en uttrycklig bestäm-
melse införs som ger en registrerad arbetstagare rätt att få ta del av de upp-
gifter i ett expositionsregister som berör honom eller henne.

Arbetsgruppen gör också en bedömning av behovet av ändring av bestäm-
melserna om personlig skyddsutrustning i arbetsmiljölagen mot bakgrund av
en analys av begreppets innebörd i EG:s direktiv och i arbetsmiljölagen. Be-
dömningen är att bestämmelserna inte bör ändras.

När det gäller produktområdet föreslår arbetsgruppen ändringar i 3 kap. 8
§ första och andra stycket samt 4 kap. 1 och 2 §§ arbetsmiljölagen.

I 3 kap. 8 § första stycket införs kravet att tekniska anordningar skall er-
bjuda betryggande säkerhet när de ”släpps ut på marknaden”. Uttrycket ”i
reklamsyfte” föreslås däremot utgå. Vad som skall gälla när en teknisk an-
ordning ställs ut i reklamsyfte skall i stället regleras av det föreslagna nya
andra stycket.

13 kap. 8 § föreslås ett nytt andra stycke som innehåller ett undantag från
kravet på betryggande säkerhet när tekniska anordningar visas på mässor
utställningar och liknande. Vissa krav på information skall vara uppfyllda
för att undantaget skall gälla.

Arbetsgruppen föreslår att bemyndigandena om produktkontroll i 4 kap.
1 och 2 §§ ändras så att föreskrifterna om provning och kontroll kan anpassas
till de principer som gäller inom EG och som närmare anges i EG:s produkt-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.2

direktiv. Vissa ändringar föreslås också för att göra bestämmelserna tydli-
gare och mera lättillgängliga.

Remissinstansernas synpunkter

Allmänt

SWEDAC och Grossistförbundet Svensk Handel tillstyrker förslagen. LO
och TCO tillstyrker förslagen under vissa förutsättningar.

Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Statskontoret och SAV har
inget att erinra mot förslagen i rapporten. SAV anser sig emellertid inte
kunna ta ställning till om de föreslagna författningsändringarna tillgodoser
de krav som EES-avtalet ställer.

Göta Hovrätt finner att arbetsgruppens uppläggning av anpassningen är
ändamålsenlig. Beträffande bemyndigandebestämmelsernas överensstäm-
melse med 10 kap. 5 § regeringsformen saknar dock hovrätten en närmare
analys. I övrigt ingen erinran.

Kemikontoret, SACO och Landstingsförbundet har inga särskilda syn-
punkter att framföra.

Svenska kommunförbundet anger att ändringarna i arbetsmiljölagen inte
bedöms medföra några direkta effekter av negativ karaktär för landets kom-
muner i deras roll som arbetsgivare. Nya eller ökade kostnader för kommu-
nerna till följd av EES- och EG-anpassning inom arbetsmiljöområdet måste
dock uppmärksammas av statsmakterna och i görligaste mån begränsas.

SAF föreslår en ändrad formulering av 4 kap. 3 § tredje stycket men har i
övrigt inget att erinra mot de föreslagna lagändringarna.

Förslag rörande arbetsplatsens förhållanden; ändring av 4 kap. 3 §

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstan-
serna.

Företagarnas Riksorganisation har motsatt sig förslaget och anser att en
sådan rapporteringsskyldighet medför ett inte oväsentligt merarbete i syn-
nerhet för småföretagen. Vidare anser man att registren kommer att inne-
hålla uppgifter som kan uppfattas som integritetskränkande samt att oklar-
het råder om vilken kompetens den läkare skall ha som avses ta del av upp-
gifterna.

LO framhåller att integritetsfrågorna vid hantering av expositionsregister
måste beaktas, att såväl arbetarskyddsmyndigheterna som de anställdas fö-
reträdare i form av skyddsombud och fackliga organisationer skall ha möjlig-
het att ta del av dessa register. Vidare anser LO att en regel bör tillföras om
hur registren skall bevaras vid företagens definitiva upphörande.

SAF föreslår att 4 kap. 3 § tredje stycket förtydligas på följande sätt ”Ar-
betstagare skall på begäran ges tillfälle att...”. SAF har i övrigt inget att
erinra mot förslagen.

Arbetsgivarföreningen SFO anser att det föreslagna kravet på minst 40-
årig förvaring av uppgifterna om exposition av arbetstagare förtjänat en när-
mare analys beträffande de praktiska förutsättningarna och konsekvenserna
bl.a. med hänsyn till företagsnedläggningar.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.2

Bedömningen när det gäller personlig skyddsutrustning

SAV uppger att man delar arbetsgruppens synpunkter på tolkningen och till-
lämpningen av begreppet personlig skyddsutrustning. Övriga remissinstan-
ser har inte haft någon erinran mot bedömningen.

Förslaget rörande tekniska anordningar; ändring av 3 kap. 8 §

Kommerskollegium har ställt sig frågan om förslaget om undantagsbestäm-
melse i andra stycket även avser demonstrationer och användning i demon-
strationssyfte.

Arbetsgivarföreningen SFO anser att utredningen borde ha närmare dis-
kuterat huruvida maskintillverkare i framtiden både kan få ställa ut och de-
monstrera sina produkter utan att de försetts med nödvändiga skydd. För-
eningen anser också att praxis i Sverige bör förbli vid att maskiner ställs ut
och demonstreras i sådant utförande som säkerheten i praktiken kräver och
att Sverige bör arbeta för att EG:s maskindirektiv ändras i denna riktning.

Förslagen rörande produktkontroll; ändring av 4 kap. 1 och 2 §§

Göta Hovrätt saknar en närmare analys av bemyndigandebestämmelsernas
överensstämmelse med 10 kap 5 § regeringsformen.

Kommerskollegium noterar att arbetsgruppens slutsats när det gäller vissa
äldre direktiv och överlåtelse av myndighetsutövning är giltig endast för det
fall att inga äldre direktiv behöver implementeras.

LO har tillstyrkt förslagen under förutsättning att de fackliga organisatio-
nerna och ansvariga myndigheter kan delta i arbetet med utformningen av
standarder av betydelse för arbetsmiljön så att principen om trepartssamver-
kan kan bibehållas.

TCO har ställt sig bakom förslagen under förutsättning att standardise-
ringsorganisationen SIS roll beaktas. SIS bör förändras till en demokratisk
öppen organisation med insyn för arbetsmarknadens parter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.2

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

3 kap. Allmänna skyldigheter

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.3

8 §'

Den som tillverkar, importerar,
överlåter eller upplåter en maskin,
ett redskap, skyddsutrustning eller
annan teknisk anordning skall se till
att anordningen erbjuder betryg-
gande säkerhet mot ohälsa och
olycksfall, när den avlämnas för att
tas i bruk eller när den ställs ut till
försäljning eller i reklamsyfte.

Den som tillverkar, importerar,
överlåter eller upplåter en maskin,
ett redskap, skyddsutrustning eller
annan teknisk anordning skall se till
att anordningen erbjuder betryg-
gande säkerhet mot ohälsa och
olycksfall, när den släpps ut på
marknaden, avlämnas för att tas i
bruk eller när den ställs ut till för-
säljning eller i reklamsyfte.

En teknisk anordning far dock vi-
sas på mässor, utställningar eller lik-
nande även om den inte uppfyller
kraven i första stycket om det tydligt
anges att så är fallet och att anord-
ningen inte får släppas ut på markna-
den eller avlämnas för att tas i bruk
förrän den uppfyller kraven. Sätts
anordningen i funktion skall tillräck-
liga säkerhetsåtgärder vidtas mot
olycksfall.

4 kap. Bemyndiganden

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen får föreskriva om

1. provning eller annan kontroll av
tekniska anordningar eller av ämnen
som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall,

2. villkor och kontroll vid tillverk-
ning och användning av sådana an-
ordningar eller ämnen,

3. undersökning av skyddsförhål-
landena i ett visst slag av verksamhet.

§2

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen får, ifråga om tekniska an-
ordningar eller ämnen som kan för-
anleda ohälsa eller olycksfall, före-
skriva om

1. villkor om tillverkning, använd-
ning samt märkning eller annan pro-
duktinformation

2. provning eller kontroll av att fö-
reskrivna krav eller villkor är upp-
fyllda.

'Senaste lydelse 1991:677.

2 Senaste lydelse 1991:677.

2 §3

Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får rege-
ringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen före-
skriva

1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda
för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.3

2. att tekniska anordningar eller
ämnen som kan föranleda ohälsa el-
ler olycksfall, endast efter tillstånd
eller godkännande får användas eller
avlämnas för att tas i bruk.

I föreskrift som avses i första
stycket får anges att det i anslutning
till ett tillstånd eller ett godkännande
kan fastställas krav på produktinfor-
mation och på villkor som skall gälla
vid tillverkning samt på kontroll efter
tillverkning. I sådan föreskrift kan
även anges att ett tillstånd eller god-
kännande kan förenas med villkor
för användningen. Föreskrift som
avses i första stycket 2 kan vidare
ange villkor vars uppfyllande skall
utgöra förutsättning för tillstånd eller
godkännande.

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen kan föreskriva

1. att produktinformation skall
lämnas i fråga om tekniska anord-
ningar eller ämnen som kan föran-
leda ohälsa eller olycksfall,

2. att på arbetsställen skall föras
en förteckning över där befintliga
tekniska anordningar av vissa slag
eller vissa ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall.

Föreskrifter i fråga om installation
av tekniska anordningar kan medde-
las i samma ordning.

2. att tekniska anordningar eller
ämnen som kan föranleda ohälsa el-
ler olycksfall, endast efter tillstånd,
godkännande eller annat bevis om
överensstämmelse med gällande krav
får släppas ut på marknaden, använ-
das eller avlämnas för att tas i bruk.

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande arbetarskyddssty-
relsen, får föreskriva

1. att på arbetsställen skall föras
en förteckning över där befintliga
tekniska anordningar av vissa slag
eller vissa ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skall föra regis-
ter över arbetstagare som utsätts för
exposition som kan medföra ohälsa
med uppgift om arbetet och exposi-
tionen samt att arbetsgivare skall till
läkare överlämna uppgifter ur regist-
ret.

Föreskrifter om undersökning av
skyddsförhållandena i ett visst slag av
verksamhet och om installation av
tekniska anordningar får meddelas i
samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att
på begäran ta del av de uppgifter i re-
gister enligt första stycket 2. som be-
rör honom eller henne.

3 Senaste lydelse 1991:677.

4 Senaste lydelse 1991:677.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.3

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-19

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1992 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Hörnlund beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans Blyme.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.4

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

3 kap. Allmänna skyldigheter

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som tillverkar, importerar,
överlåter eller upplåter en maskin,
ett redskap, skyddsutrustning eller
annan teknisk anordning skall se till
att anordningen erbjuder betryg-
gande säkerhet mot ohälsa och
olycksfall, när den släpps ut på
marknaden, avlämnas för att tas i
bruk eller ställs ut till försäljning.

En teknisk anordning som inte
uppfyller kraven i första stycket får
visas på mässor, utställningar eller
liknande om det tydligt anges att kra-
ven inte är uppfyllda och att anord-
ningen inte får släppas ut på markna-
den eller avlämnas för att tas i bruk
förrän den uppfyller kraven. Sätts
anordningen i funktion skall tillräck-
liga säkerhetsåtgärder vidtas mot
olycksfall.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.5

4 kap. Bemyndiganden

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen får föreskriva om

1. provning eller annan kontroll av
tekniska anordningar eller av ämnen
som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall,

2. villkor och kontroll vid tillverk-
ning och användning av sådana an-
ordningar eller ämnen,

3. undersökning av skyddsförhål-
landena i ett visst slag av verksamhet.

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen får, ifråga om tekniska an-
ordningar eller ämnen som kan för-
anleda ohälsa eller olycksfall, före-
skriva om

1. villkor om tillverkning, använd-
ning samt märkning eller annan pro-
duktinformation

2. provning eller kontroll av att fö-
reskrivna krav eller villkor är upp-
fyllda.

* Senaste lydelse 1991:677.

2 Senaste lydelse 1991:677.

2 §3

Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet får rege-
ringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen före-
skriva

1. att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar, som är avsedda
för verksamhet av ett visst slag får användas endast efter tillstånd,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.5

2. att tekniska anordningar eller
ämnen som kan föranleda ohälsa el-
ler olycksfall, endast efter tillstånd
eller godkännande får användas eller
avlämnas för att tas i bruk.

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande, arbetarskydds-
styrelsen kan föreskriva

1. att produktinformation skall
lämnas i fråga om tekniska anord-
ningar eller ämnen som kan föran-
leda ohälsa eller olycksfall,

2. att på arbetsställen skall föras
en förteckning över där befintliga
tekniska anordningar av vissa slag
eller vissa ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall.

Föreskrifter ifråga om installation
av tekniska anordningar kan medde-
las i samma ordning.

Regeringen eller, efter regering-
ens bestämmande arbetarskyddssty-
relsen, får föreskriva

1. att på arbetsställen skall föras
en förteckning över där befintliga
tekniska anordningar av vissa slag
eller vissa ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skaliföra regis-
ter över arbetstagare som utsätts för
exposition som kan medföra ohälsa
med uppgift om arbetet och exposi-
tionen samt att arbetsgivare skall till
läkare överlämna uppgifter ur regist-
ret.

Föreskrifter om undersökning av
sky dds förhållandena i ett visst slag av
verksamhet och om installation av
tekniska anordningar får meddelas i
samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att
på begäran ta del av de uppgifter i re-
gister enligt första stycket 2. som be-
rör honom eller henne.

3 Senaste lydelse 1991:677.

4 Senaste lydelse 1991:677.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 9.5

Innehåll

Prop. 1991/92:170

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992 . 1

1 Inledning............................................. 1

1.1 EES-avtalet....................................... 1

1.2 Ekonomisk politik i Sverige......................... 2

1.3 Svensk ekonomisk politik i ett EG-perspektiv......... 3

2 Arbetsmarknadsfrågor.................................. 4

2.1 Inledning......................................... 4

2.2 Arbetskraftens rörlighet............................ 4

2.3 Den nordiska arbetsmarknaden...................... 7

2.4 Arbetsmarknadspolitiska bidrag..................... 7

3 Arbetsmiljö........................................... 8

3.1 Bakgrund......................................... 8

3.2 Allmän motivering................................. 9

3.2.1 Arbetsmiljöavsnitten i EES-avtalet............ 9

3.2.2 Exposition för kemiska ämnen m.m........... 12

3.2.3 Personlig skyddsutrustning................... 14

3.2.4 Tekniska anordningar....................... 15

3.2.5 Produktkontroll............................ 16

3.2.6 Övergångsbestämmelser..................... 21

3.3 Kostnader ........................................ 21

3.4 Upprättat lagförslag................................ 22

3.5 Specialmotivering.................................. 22

4 Arbetsrätt............................................. 25

4.1 Inledning......................................... 25

4.2 Närmare om de arbetsrättsliga direktiven............. 27

5 Regionalpolitik........................................ 31

5.1 Inledning......................................... 31

5.2 EES-avtalets bestämmelser om statsstöd.............. 32

5.3 Icke-bindande rättsakter............................ 33

5.4 Den gemensamma deklarationen..................... 34

5.5 Svensk regionalpolitik i ett EES-perspektiv............ 34

6 Hemställan............................................ 36

Bilagor

9.1 Sammanfattning av Ds 1991:72........................... 38

9.2 Sammanställning av remissyttranden...................... 39

9.3 Lagrådsremissens lagförslag.............................. 42

9.4 Lagrådet .............................................. 45

9.5 Propositionens lagförslag................................ 46

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992.

Föredragande: statsrådet Friggebo

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES)

1 Inledning

Kulturdepartementet inrättades den 1 december 1991. Till departementet hör
frågor om kultur, massmedier, jämställdhet och invandring.Till departementet
hör lagstiftning inom bl.a. områdena för arkiv, kulturmiljövård, förhands-
granskning av filmer och videogram, radio och television. Vidare handläggs
lagstiftningsfrågor rörande utlänningars rätt att vistats i Sverige, etnisk dis-
kriminering, medborgarskap samt jämställdhet mellan kvinnor och män.
Bland förvaltningsärenden som handläggs inom departementet kan nämnas
frågor om ersättningar och bidrag inom kulturområdet, biblioteksfrågor,
kulturmiljövårdsfrågor, hantverk, museer, arkiv, film, press, radio och tele-
vision. Vidare hör till departementet ärenden om flyktingar och invandrare,
frågor om etnisk diskriminering samt frågor om jämställdhet mellan kvinnor
och män.

En stor mängd myndigheter och andra organ sorterar under departementet
Bland dessa kan nämnas teatrar, museer, akademier och arkiv. Vidare kan
nämnas Statens biografbyrå, stiftelsen Svenska filminstitutet, radionämnden
och närradionämnden. Slutligen kan nämnas Statens invandrarverk, om-
budsmannen mot etnisk diskriminering och jämställdhetsombudsmannen.

Inom kulturdepartementets samtliga ansvarsområden förekommer om-
fattande internationella kontakter och alla områden berörs i större eller mindre
mån av EES-avtalet. Inom vissa lagstiftningsområden har en anpassning till
EES-avtalet redan skett medan det inom andra fortfarande pågår ett
utredningsarbete. Störst betydelse har kanske avtalet vad gäller personers
rörlighet. Inom det området har jag för avsikt att i detta ärende för regeringen
lägga fram förslag om de ändringar i regelsystemet som behövs. Betydelsen
av avtalet och graden av redan genomförd integrering kommer jag att redovisa
områdes vis.

2 Kulturområdet

EES-avtalet tar upp kulturpolitiken i form av två deklarationer. I den ena fästs
uppmärksamheten på att de fyra friheterna inom EES-området också kommer

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

att få kulturpolitiska konsekvenser. Detta framhålls som ett motiv att stärka
och bredda det kulturpolitiska samarbetet i syfte att skapa bättre förståelse
mellan folken i det mångkulturella Europa och för att skydda och utveckla det
nationella och regionala kulturarv som berikar den europeiska kulturen genom
sin mångfald. Samtidigt hänvisas till det kulturpolitiska samarbetet inom ra-
men för Europarådet vilket innebär en markering av att Europarådet bör bibe-
hålla sin ställning som ett huvudforum för det allmänna kulturpolitiska sam-
arbetet i Europa.

Den andra deklarationen innehåller en avsiktsförklaring om etablerandet av
ett samarbete kring handeln med kulturföremål. I fråga om den illegala han-
deln har EG-kommissionen lagt fram ett förslag till reglering av skyddet för
nationella kulturskatter på den inre marknaden. Dessutom föreslås ett direktiv
om återlämnande av olagligt exporterade kulturföremål. Bakgrunden är att
EG.s medlemsländer från och med 1993 inte längre kan förlita sig på tull-
kontrollerna för att uppehålla respekten för de utförselregler som flertalet sta-
ter har. EG-kommissionen föreslår att ambitionerna att hålla kvar kulturföre-
mål inom en stat begränsas till vad man kallar en "hård kärna". För denna vill
man uppehålla en effektiv kontroll. Förslaget, som förväntas bli antaget av
gemenskapen, avviker från de utförselbestämmelser som finns i den svenska
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. EES-avtalet förutsätter ingen ome-
delbar anpassning till det nya system som utarbetas inom EG. Detta kommer
kommer dock att prövas inom ramen för de fortsatta diskussionerna mellan
EG och EFTA.

3 Medieområdet

Sverige har genom två europeiska överenskommelser gjort vissa åtaganden
när det gäller mottagning av utländska TV-sändningar i Sverige och sänd-
ningar av TV-program från Sverige till andra länder. Det är dels, genom EES-
avtalet, EG-direktivet 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser om
televisionssändningar som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra
författningar och dels Europarådets konvention om gränsöverskridande tele-
vision.

Direktivet antogs av EG.s ministerråd den 3 oktober 1989.
Medlemsländerna fick enligt beslutet två år på sig, dvs. till den 3 oktober
1991, att vidta de åtgärder som krävs för att leva upp till direktivets krav och
rapportera till EG-kommissionen. I oktober 1994 skall EG-kommissionen
rapportera medlemsländernas åtgärder till EG-parlamentet, ministerrådet och
till det ekonomiska och sociala utskottet. Genom EES-avtalet har Sverige för-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

bundit sig att anpassa sin nationella lagstiftning till direktivet och att den 1 ja-
nuari 1993 till kommissionen redovisa de åtgärder som vidtagits.

Samtidigt som arbetet med direktivet pågått har Europarådets medlems-
stater utarbetat en konvention på samma område. Europarådets ministerråd
antog i mars 1989 konventionen om gränsöverskridande television. Sverige
har undertecknat konventionen som beräknas träda i kraft under innevarande
år.

Direktivet gäller före konventionen i hela EES-området Direktivet reglerar
således Sveriges förhållande till såväl EG- som EFTA-stater. När konven-
tionen trätt i kraft kommer den för Sveriges del endast att gälla i förhållande
till de länder utanför EG-EFTA-kretsen som tillträtt konventionen. Skillnaden
mellan överenskommelserna är i sakligt hänseende liten.

Sverige har enligt överenskommelserna två huvudsakliga förpliktelser. För
det första åtar sig Sverige som mottagande land att inte hindra mottagning av
gränsöverskridande televisionsändningar eller vidaresändningar av sådana
sändningar om de uppfyller direktivets och konventionens regler. För det
andra åtar sig Sverige att som sändande land se till att sändningar, som
Sverige ansvarar för enligt direktivet och konventionen, uppfyller de krav
som uppställts i de båda överenskommelserna.

Bestämmelserna i de båda överenskommelserna kan när det gäller sänd-
ningens innehåll indelas i tre grupper. Den första gruppen avspeglar ett av
direktivets och konventionens huvudsyften, nämligen att främja distribution
och produktion av europeiska program. Direktivet har också, till skillnad från
konventionen, regler om att en viss andel av programutbudet skall vara fram-
ställt av fristående producenter. Den andra gruppen är regleringen av rekla-
mens utformning, omfattning och placering. Den tredje gruppen är förbud
mot vissa typer av program. Det gäller pornografi, våld och sändningar som
kan framkalla hat på grund av ras, kön, religion eller nationalitet

Vidare finns vissa ordningsregler och bestämmelser om rapportering och
uppföljning. För att göra det möjligt för individer och juridiska personer att
få rättelse om deras namn och goda rykte skadats genom felaktiga påståen-
den, finns också regler om beriktigande.

Radiolagsutredningen (U 1985:05) har i ett nyligen avlämnat delbetän-
kande (SOU 1992:31), Lagstiftning för sändningar av televisionsprogram till
satellit, lämnat förslag till lagstiftning med anledning av direktivet och kon-
ventionen. Betänkandet kommer att remissbehandlas. Avsikten är att en pro-
position i ämnet skall beslutas under hösten 1992.

Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio
och television till allmänheten (U 1991:10) har i en första etapp behandlat
ljudradion i delbetänkandet (1991:108) Tekniskt utrymme för reklamfinan-
sierad radio. Under en andra etapp kommer utredningen att behandla tele-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

visionen, bl.a. vad gäller HDTV-möjlighetema, med anledning av Rådets
beslut 89/337 EEG den 27 april 1989.

4 Jämställdhetsfrågor

Jämställdhetsfrågoma återfinns under EES-avtalets avsnitt om sociala frågor,
artiklarna 69 och 70. Där slås bl.a. principen om att kvinnor och män skall
ha lika lön för lika arbete fast. Likalöneprincipen motsvaras här av
Romfördragets artikel 119, genom vilken en relativt omfattande rättspraxis
vuxit fram inom EG. Med lön avses, förutom grund- eller minimilön, alla
övriga förmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, erhåller av sin
arbetsgivare på grund av sin anställning.

Genom EG-domstolens avgöranden (bl.a. i tvisten mellan S AB ENA och
Mme Defrenne, mål 43/75) har likalöneprincipen givits direkt effekt i med-
lemsländerna under förutsättning att diskrimineringen är direkt och öppen.
Artikel 119 i Romfördraget, med sin motsvarighet i avtalets artikel 69, grun-
dar således rättigheter och skyldigheter inte bara för medlemsländerna utan
också för enskilda individer. Denna rättspraxis kommer också att gälla inom
EES.

Sekundärlagstiftningen på jämställdhetsområdet finns redovisad i bilaga
XVIII till avtalet och omfattar fem direktiv. En särställning bland dessa intar
det s.k. likalönedirektivet (75/117/EEG). Avsikten med detta direktiv är att ge
ytterligare riktlinjer för hur medlemsländerna skall närma sin nationella lag-
stiftning till principen om lika lön såsom den definierats i Rom-fördragets ar-
tikel 119.

Övriga direktiv behandlar frågor om likabehandling mellan kvinnor och
män när det gäller anställning och yrkesutbildning m.m. (76/207/EEG), lika-
behandling i fråga om lagstadgad social trygghet (79/7/EEG) samt i fråga om
företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet (86/37 8/EEG) och
slutligen, likabehandling mellan kvinnor och män som är driver egen rörelse,
inklusive jordbruk samt om skydd för dessa vid havandeskap och moderskap
(86/613/EEG).

Det bör också nämnas att samtliga direktiv utom likalönedirektivet inne-
håller ett förbud även mot indirekt diskriminering. Att likalönedirektivet skall
ges samma innebörd framgår dock av domstolens praxis.

En översyn av EGs lagstiftning på jämställdhetsområdet i förhållande till
svenska regler har utfördes av jämställdhetsutredningen och finns redovisad i
betänkandet (SOU 1990:41) Tio år med jämställdhetslagen.

I juni 1991 antog riksdagen en ny jämställdhetslag (prop. 1990/91:113,
AU 17, rskr. 288, SFS 1991:433). Den nya lagen, som trädde i kraft den 1
januari 1992, är anpassad till de regler som gäller inom EG. Det innebär att

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

möjligheterna att kunna pröva ärenden om lönediskriminering i domstol har
utvidgats i förhållande till vad som gällde tidigare. I den nya lagen är också
indirekt diskriminering uttryckligen förbjuden. Avtal som föreskriver eller
medger sådan könsdiskriminering som är otillåten enligt lagen är också ogil-
tiga. Det finns inte några övergångsbestämmelser i den nya lagen.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har i -ett remissvar över departe-
mentspromemorian om EES-avtalets införlivande tagit upp ett avgörande i
EG-domstolen (mål C-177/88) från november 1990. JämO menar att EG-
domstolen i denna dom tolkar det ovan nämnda likabehandlingsdirektivet (76/
207/EEG) på ett sätt som går utöver de regler som finns i jämställdhetslagen.
Målet gällde en arbetsgivares vägran att anställa en gravid kvinna därför att
arbetsgivaren skulle behöva betala lön motsvarande sjuklön under barnledig-
heten. Enligt domen spelade det faktum att det inte fanns någon manlig med-
sökande inte någon roll för utgången.

Frågan om jämställdhetslagens förenlighet med denna dom behöver analy-
seras ytterligare. För det fall analysen ger vid handen att svenska regler skulle
vara otillräckliga återkommer jag till regeringen i denna fråga.

Den oro som en del svenska kvinnor känner inför ett närmare samarbete
med EG anser jag måste tas på allvar. Den oron, som den hittills kommit till
uttryck i debatten, bottnar i farhågor för att förhållanden och villkor som gäl-
ler för kvinnor i vissa EG-länder skulle bli verklighet även för svenska kvin-
nor och därmed innebära minskade ambitioner i Sverige när det gäller jäm-
ställdhet och social välfärd.

I det sammanhanget bör påpekas att den lagstiftning som finns inom EG
på det sociala området utgörs av minimikrav. Det är således, och kommer
även i fortsättningen att vara, fullt möjligt för de enskilda länderna att föra en
politik med längre gående ambitioner.

EES-avtalet innebär för Sveriges del att betingelserna för en stabil eko-
nomisk tillväxt förbättras. Detta leder i sin tur till en vidgad och förstärkt
arbetsmarknad för såväl kvinnor som män samt till förbättrade förutsättningar
för att vidareutveckla den svenska välfärden. Det faktum att över 80 procent
av de svenska kvinnorna förvärvsarbetar och att vi i Sverige, genom bl.a.
föräldraförsäkringen och en väl utbyggd barnomsorg, har goda möjligheter
att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap, är en styrka både för de en-
skilda människorna och för svensk ekonomi. Många EG-länder visar också
stort intresse för svenska erfarenheter och lösningar på jämställdhetsområdet.
Samtidigt finns en hel del erfarenheter i andra länder som vi i Sverige kan lära
av. Ett ökat samarbete på detta område gagnar således enligt min mening både
svenska kvinnor och kvinnor i EG-ländema.

Det finns emellertid ett stort behov av saklig och tydlig information om
dessa frågor. En hel del har redan gjorts på området både från regerings-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

kansliet och från organisationer m.fl. Statistiska centralbyrån har med reger-
ingens stöd nyligen publicerat en s.k. lathund, med jämförande EG-statistik
på jämställdhetsområdet. I långtidsutredningens huvudbetänkande (SOU
1992:19) behandlas den internationella integrationens inverkan på svensk
ekonomi, liksom följderna för jämställdhet mellan kvinnor och män. I en
särskild bilaga till långtidsutredningen, Svenska kvinnor möter Europa, görs
en fördjupad analys av konsekvenserna för svenska kvinnor av ett närmare
samarbete med EG. Bilagan kommer att publiceras inom kort.

Ytterligare informationsinsatser bör dock övervägas. Regeringen har i
årets kompletteringsproposition föreslagit att särskilda medel avsätts för en
bred och allsidig EG-information. Med hänsyn till jämställdhetsfrågomas
betydelse, både inom ramen för EES-avtalet och när det gäller Sveriges an-
sökan om medlemsskap i EG ter det sig naturligt att en del av dessa medel
används för mer information om dessa frågor.

5 Personers rörlighet

5.1 Bakgrund

Målsättningen inom området för personers rörlighet inom EES är i första
hand att uppnå arbetskraftens fria rörlighet, dvs. en gemensam arbetsmark-
nad. Till de grundläggande principerna för den gemensamma arbetsmarkna-
den hör bl.a. rätten att fritt söka arbete och ta anställning över gränserna samt
likabehandling av arbetstagare oavsett nationalitet

Den fria rörligheten för personer behandlas i artiklarna 28-35 i EES-av-
talet. Dessa motsvarar huvudsakligen Rom-fördragets artiklar på området

I artikel 28, som nästan ordagrant återger artikel 48 i Rom-fördraget,
säkerställs arbetskraftens fria rörlighet inom och mellan EG- och EFTA-län-
dema. Den fria rörligheten innebär att all diskriminering på grund av natio-
nalitet skall avskaffas vad gäller sysselsättning, lön och andra anställnings-
och arbetsvillkor. Med förbehåll för de begränsningar som grundas på hän-
syn till allmän ordning, säkerhet och hälsa medger den fria rörligheten rätt att
anta faktiska erbjudanden om anställning och att förflytta sig fritt inom de av-
talsslutande ländernas territorier för detta ändamål. Den ger också möjlighet
att uppehålla sig i ett EG- eller EFTA-land i syfte att inneha anställning där i
överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller i värd-
landet. Den som har haft anställning inom ett annat avtalsslutande land får
även rätt att stanna kvar efter det att han varit anställd där. Bestämmelserna
tillämpas inte på anställningar i offentlig tjänst som innefattar myndighets-
utövning (jfr EG-domstolens mål 4/91). Likabehandlingsprincipen gäller

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

även sociala och skattemässiga förmåner liksom utbildningsverksamhet och
fackliga rättigheter.

Den fria rörligheten innebär också att arbetstagarens familjemedlemmar,
oavsett nationalitet, (maka/make, barn som är under 21 år eller beroende av
föräldrarna) har rätt att arbeta i avtalsslutande land. Vidare har släktingar i
närmast föregående led rätt att vistas i landet om de är beroende av arbetstaga-
ren eller dennes maka/make (artiklarna 10 - 11 i rådets förordning (EEG) nr
1612/68).

Principerna om personers rörlighet innebär också att egna företagare till-
försäkras etableringsfrihet i varje avtalsslutande land och att deras närstående
får samma rätt till uppehållstillstånd, arbete och sociala förmåner som gäller
för arbetstagare och deras familjer (direktiv 73/148/EEG).

De rättsakter som berör personers rörlighet är följande:

- Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet
inom gemenskapen

- Rådets förordning (EEG) nr 312/76 om ändring av bestämmelserna om
arbetskraftens fackföreningsrättigheter i förordning (EEG) nr 1612/68

- Kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 om arbetstagares rätt att
stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där

- Rådets direktiv 64/221/EEG om samordningen av särskilda åtgärder
som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är be-
rättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa

- Rådets direktiv 68/360/EEG om avskaffande av restriktioner för rörlig-
het och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och
deras familjer

- Rådets direktiv 72/194/EEG om utvidgande av tillämpningsområdet för
direktiv 64/221/EEG till att även omfatta arbetstagare som begagnar sig av
rätten att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit an-
ställda i den staten

- Rådets direktiv 73/148/EEG om avskaffande av restriktioner för rörlig-
het och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i
fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster

- Rådets direktiv 75/34/EEG om rätten för medborgare i en medlemsstat
att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att där ha drivit
egen rörelse

- Rådets direktiv 75/35/EEG om utvidgande av tillämpningsområdet för
direktiv 64/221/EEG till att även omfatta medborgare i en medlemsstat som
begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium
efter att ha verkat där som egna företagare

- Rådets direktiv 77/486/EEG om undervisning av barn till migrerande
arbetstagare

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

- Rådets direktiv 90/364/EEG om rätt till bosättning

- Rådets direktiv 90/365/EEG om rätt till bosättning för anställda och egna
företagare som inte längre är yrkesverksamma

- Rådets direktiv 90/366/EEG om rätt till bosättning för studerande.

Utlänningslagen (1989:529) innehåller för närvarande krav på uppehålls-
tillstånd och arbetstillstånd i Sverige för utomnordiska medborgare. Sveriges
deltagande i EES-samarbetet innebär bl. a. att kravet på arbetstillstånd inte
längre kan upprätthållas beträffande medborgare från länder anslutna till EES-
avtalet. Detsamma kommer att gälla en sådan utlännings närmaste familj, oav-
sett familjemedlemmarnas medborgarskap. Dessa personer, liksom vissa nära
släktingar till dem, skall få uppehållstillstånd och kan även få rätt att stanna
kvar i Sverige sedan de upphört att vara ekonomiskt aktiva.

Inom arbetsmarknadsdepartementet tillsattes i maj 1991 en arbetsgrupp
med uppgift att göra en översyn av och föreslå de ändringar i utlännings-
lagstiftningen som föranleds av EES-avtalet. Arbetsgruppen presenterade sitt
förslag i december 1991 i departementspromemorian (Ds 1991:82) EES-an-
passning av utlänningslagen och utlänningsförordningen. En sammanfatt-
ning av promemorian och arbetsgruppens förslag till ändringar i utlännings-
lagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna 10:1 och 10:2.

Departementspromemorian har remissbehandlats. Till protokollet bör som
bilaga 10:3 fogas en förteckning över remissinstanserna. En sammanställ-
ning har gjorts av remissyttrandena och finns tillgängligt i lagstiftnings-
ärendet (dnr Ku 91/896/R).

5.2 Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 april 1992 att inhämta lagrådets yttrande över ett
förslag om anpassning av utlänningslagstiftningen till EES-avtalet. De lag-
förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 10:4.

Lagrådet har den 8 maj 1992 yttrat sig över förslaget. Yttrandet bör fogas
till protokollet som bilaga 10:5. Lagrådet har i allt väsentligt godtagit
förslaget. Lagrådet har dock föreslagit att ytterligare en artikel i Rådets
förordning (EEG) nr 1612/68 skall inkorporeras genom lag. Lagrådet har
vidare haft vissa närmast redaktionella synpunkter på utformningen av lagen
om arbetskraftens fria rörlighet samt föreslagit en precisering av ett
bemyndigande i utlänninglagen. Jag ansluter mig till lagrådets förslag till
ändringar. Jag återkommer till lagrådets yttrande i avsnitt 5:3, 5.5 och 5:10.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

5.3 Metoden för införlivande av EG-rätten med svensk rätt Prop. 1991/92:170

inom området för personers rörlighet Bilaga 10

Mitt förslag: Införlivandet i svensk rätt av relevanta EG-förordningar
på området för personers rörlighet sker genom inkorporering. De ar-
tiklar i förordningen (EEG) nr 1612/68 som på grund av sitt innehåll
kräver lagform inkorporeras genom en särskild lag. I övrigt sker in-
korporeringen genom förordningar med stöd av utlänningslagens be-
myndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om pass- och
viseringskrav, uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med mitt frånsett att den
föreslår att inkorporeringen i sin helhet skall ske genom förordning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört frågan om me-
toden för införlivandet av EG-rätten är i huvudsak positiva till promemorians
förslag. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anser emellertid
att det finns skäl att låta riksdagen ta ställning till ett så pass ingripande för-
ändringsarbete i svensk rätt som nu påbörjas, även om man har förståelse för
att förordningsformen har praktiska fördelar.

Skälen för mitt förslag: EES-avtalet innebär bl.a. att EG-rätten, an-
passad till EES-förhållanden, inom området för personers rörlighet skall
tillämpas i Sverige vid avtalets ikraftträdande. De EG-förordningar och EG-
direktiv som jag tidigare redovisat, och som ingår som bilagor till avtalet, ut-
gör sådana rättsakter som enligt EES-avtalet skall vara bindande för Sverige.
De skall utgöra del av eller införlivas med den interna rättsordningen. Avtalet
innebär ett åtagande att bringa svenska rättsregler i överensstämmelse med
nämnda rättsakter. Enligt avtalets artikel 7 skall en EG-förordning som sådan
införlivas med Sveriges interna rättsordning, dvs. inkorporeras, medan de
avtalsslutande parterna har rätt att välja form och metod för genomförandet av
EG-direktiv.

De tre EG-förordningama skall således inkorporeras med svensk rätt, dvs.
rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom
gemenskapen, rådets förordning (EEG) nr 312/76 om ändring av bestämmel-
serna om arbetskraftens fackföreningsrättigheter i förordningen (EEG) nr
1612/68 och kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 om arbetstagares
rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda
där.

Skilda metoder för inkorporering av EG-förordningama kan väljas. En
lösning vore att stifta en särskild lag om personers rörlighet inom EG- och
EFTA-området med EG-förordningama i sin helhet som bilagor. I lagen
skulle då föreskrivas att de bilagda förordningarna skulle gälla som lag. Det

kan emellertid inte uteslutas att ändringar och tillägg kan komma att behöva
göras i förordningarna eftersom den Europeiska gemenskapen är stadd i
ständig utveckling. Om varje ändring i en EG-förordning skulle kräva lag-
ändring och därmed riksdagsbeslut skulle denna ordning bli tungarbetad.
Eftersom de frågor som behandlas i förordningarna i dag till en del återfinns i
utlänningsförordningen skulle det också komma att innebära en reglering på
två olika konstitutionella nivåer samtidigt. Jag kan därför inte dela de syn-
punkter som framförts av juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet,
särskilt mot bakgrund av att de flesta artiklarna i EG-förordningama inte krä-
ver lagform för att införlivas med svensk rätt Det är inte heller så att frågan
undandras riksdagens ställningstagande eftersom den övergripande reglering-
en återfinns i själva EES-avtalet vilket kommer att underställas riksdagen.

Arbetsgruppen har föreslagit att regeringen - efter bemyndigande av riks-
dagen - skall meddela föreskrifter som innebär att EG-förordningama skall
tillämpas som svensk rätt

Flera artiklar i förordning (EEG) nr 1612/68 är emellertid till sitt innehåll
sådana att en inkorporering av dem oundgängligen torde kräva lagform enligt
regeringsformen. Jag tänker på artiklarna 1-9. Artiklarna 1-2 föreskriver rätt
till likabehandling i fråga om anställning och arbetsförhållanden oavsett
medborgarskap i enlighet med lagar och andra författningar i medlems-
staterna. Artiklarna 3-4 ogiltigförklarar nationella lagar och andra författ-
ningar som diskriminerar eller utesluter utländska medborgare från den egna
arbetsmarknaden, oavsett vad syftet med den nationella regleringen är. Denna
typ av bestämmelser - som till sin innebörd är sådana att de vidgar eller in-
skränker andra lagars giltighetsområde - bör ges i lag (jfr 8 kap. 2 och 17 §§
regeringsformen). Artikel 5 innehåller regler om arbetsförmedling. I lagråds-
remissen föreslogs inte att inkorporering av denna artikel skulle ske genom
lag. Lagrådet har dock påpekat, att då bestämmelsen avser även privata
arbetsförmedlingar, inkorporering även av artikel 5 bör ske genom lag (jfr 8
kap. 2 och 3 §§ regeringsformen). Jag instämmer i detta. Artikel 6 innehåller
ytterligare förbud mot diskriminering samt en rätt för arbetsgivare att kräva en
"anlagsundersökning". Även en sådan bestämmelse bör ha lagform. Artikel 7
föreskriver likabehandling av arbetstagare, oavsett nationalitet, i fråga om
bl.a. lön, sociala och skattemässiga förmåner, yrkesutbildning och om-
skolning. Detta måste betraktas som en föreskrift om bl.a. skatt. Den bör där-
för ges i lag (jfr 8 kap. 7 § regeringformen). Vidare föreskrivs att klausuler i
individuella eller kollektiva avtal i fråga om lön, arbetsvillkor och avskedande
skall vara ogiltiga om de föreskriver eller bemyndigar diskriminering av
arbetstagare från andra medlemsländer. En sådan föreskrift - som ingriper i
enskildas rättsförhållanden - kräver lagform (jfr. 8 kap. 2 § regerings-
formen). Artikel 8 behandlar rätten för utländska arbetstagare till lika behand-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

ling i fråga om deltagande i fackföreningsverksamhet. Denna artikel har ut-
vidgats genom förordning (EEG) nr 312/76 till att omfatta även rätten för ut-
ländska arbetstagare att vara valbara till fackföreningars ledning. Denna be-
stämmelse - som tangerar föreningsfriheten - bör av samma skäl som den
föregående artikeln regleras genom lag. Artikel 9 föreskriver lika rätt i
bostadsfrågor, inklusive rätten för utländska arbetstagare att äga sin bostad.
En bestämmelse som kräver att svensk fastighetslagstiftning inte diskrimine-
rar en EES-medborgares rätt att äga sin bostad bör också ha lagform. Vidare
föreskrivs rätten att stå i bostadskö på lika villkor som värdlandets med-
borgare.

Jag föreslår därför att en särskild lag stiftas om arbetskraftens fria rörlighet
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) vilken genom hän-
visningar omfattar de artiklar i förordningen (EEG) nr 1612/68 som jag nu
redogjort för jämte tillägget i förordning (EEG) nr 312/76.

Som arbetsgruppen har anfört torde det inte finnas några lagar i Sverige
som står i motsättning till de artiklar i EG-förordningen som jag redogjort för,
möjligen med undantag för rätten att äga bostaden. Inom Justitiedepartementet
övervägs för närvarande ett förslag vilket kommer att undanröja en sådan sär-
behandling av utländska arbetstagare.

Beträffande återstående delar av EG-förordningama delar jag arbets-
gruppens uppfattning att de bör inkorporeras genom regeringsförordning.
Med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 2 p. regeringsformen kan regeringen,
efter bemyndigande i lag, meddela föreskrifter om utlänningars vistelse i
riket. Ett flertal sådana bemyndiganden finns i dag i utlänningslagen. Jag
förordar därför att regeringen, med utnyttjande av bemyndigandena, genom
inkorporering införlivar återstående delar av de aktuella EG-förordningama
genom svenska förordningar. Jag återkommer till frågan om de bemyndigan-
den som finns är tillräckliga eller om de behöver utvidgas i något avseende.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

5.4 Arbetstillstånd och uppehållstillstånd m. m.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

Mitt forslag: Några särskilda bestämmelser om undantag från kravet
på arbetstillstånd eller om rätt till uppehållstillstånd i Sverige for den
personkrets som avses med EES-avtalet införs inte i utlänningslagen. I
1 kap 1 § införs dock en upplysning om att särskilda regler finns i den
lag genom vilken EES-avtalet inkorporeras med svensk rätt och i lagen
om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES).

I 2 kap. 11 § utlänningslagen införs ett bemyndigande för regering-
en att föreskriva grunder för återkallelse av uppehållstillstånd som
meddelats på grund av åtaganden i EES-avtalet.

Arbetsgruppens förslag innebär att det i 1 kap. 5 § respektive 2 kap.
4 § utlänningslagen införs bestämmelser om undantag från krav på arbets-
tillstånd samt rätt till uppehållstillstånd för den nu aktuella personkretsen.
Arbetsgruppen har vidare föreslagit att i 1 kap. utlänningslagen införs ett nytt
generellt bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen be-
stämmer att meddela närmare föreskrifter om de regler som skall gälla för
vistelse och arbete i Sverige för de utlänningar som omfattas av EES-avtalet.
Beträffande frågan om ytterligare grunder att återkalla uppehållstillstånd för
personer som avses med EES-avtalet har arbetsgruppen inte lämnat något
förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak berört frågan
om rätt till uppehållstillstånd, förutsättningarna för sådant och i någon ut-
sträckning i vad mån befintliga regler är tillräckliga då det gäller återkallelse
av uppehållstillstånd. Några remissinstanser har bl.a. berört frågan om skill-
naden mellan maka/make och sambo. Ett par remissinstanser har haft syn-
punkter på utformningen av promemorians lagförslag.

En remissinstans, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid
Universitetet i Lund, har ifrågasatt om inte det generella bemyndigandet, som
föreslås som en ny paragraf i utlänningslagens första kapitel, borde vara
tillräckligt och att övrig reglering skulle kunna ske enbart i förordningsform.

Skälen för mitt förslag: I dag är endast medborgare i Danmark,
Finland, Island och Norge undantagna från kraven på arbetstillstånd och
uppehållstillstånd. Detta förhållande skall bestå även sedan EES-avtalet trätt
ikraft.

För Sveriges del innebär avtalets ikraftträdande emellertid att medborgare i
samtliga EG-stater och EFTA-stater skall kunna ta anställning i Sverige utan
särskilt arbetstillstånd. Medborgare från dessa länder som etablerar sig som
egna företagare, och alltså inte är anställda, behöver inte heller idag arbets-

tillstånd. Undantag från kravet på arbetstillstånd kommer också att gälla vissa
familjemedlemmar, oberoende av medborgarskap, nämligen arbetstagares
eller företagares maka/make och deras barn som är under 21 år eller beroende
av föräldrarna for sin försötjning.

Den grundläggande regleringen av arbetskraftens fria rörlighet finns i för-
ordningen (EEG) nr 1612/68.

Direktiv 68/360/EEG innehåller regler om undanröjande av restriktioner
för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsländernas arbets-
tagare och deras familjemedlemmar. Direktivet innehåller också detaljerade
föreskrifter om uppehållstillstånds giltighet, innehåll m.m. Direktiv
73/148/EEG ålägger länderna att avskaffa motsvarande restriktioner för med-
borgare i medlemsländerna och deras familjer i fråga om etablering och till-
handahållande av tjänster.

Innebörden av de nämnda rättsakterna är, sedan de anpassats till EES-
sammanhang, att rätt till vistelse och bosättning i inflyttningslandet till-
kommer medborgare i EG -och EFTA-stater som tar anställning eller bedriver
egen rörelse eller tillhandahåller eller mottar tjänster i landet samt deras
familjemedlemmar oavsett nationalitet. Med familjemedlemmar avses
maka/make och barn som är under 21 år samt barn över 21 år som är be-
roende av föräldrarna. Då det gäller rätt till vistelse och bosättning avses även
släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren eller företagaren eller
dennes maka/make om släktingen är beroende av dem för sin försöijning.

Rättsakterna innehåller bl. a. detaljerade bestämmelser om minsta tid för
uppehållstillstånd, förutsättningar för förlängning av tillstånd och om skydd
mot återkallelse av uppehållstillstånd vid ofrivillig arbetslöshet, sjukdom eller
olyckshändelse. Vidare finns bestämmelser om undantag från kravet på
uppehållstillstånd då det gäller korttidsanställda, säsongarbetare och personer
som pendlar mellan länder, vilka i stället kan åläggas anmälningsplikt

Av betydelse i sammanhanget är också förordningen (EEG) nr 1251/70
om arbetstagares rätt att stanna kvar inom ett medlemslands territorium efter
att ha varit anställda där och direktiv 75/34/EEG om rätten för medborgare i
en medlemsstat att stanna kvar i en annan medlemsstat efter att där ha bedrivit
egen rörelse. I båda fallen omfattas även familjemedlemmar. Enligt direktiven
90/364/EEG, 90/365/EEG och 90/366/EEG har denna rätt utvidgats till att
gälla vissa icke ekonomiskt aktiva personer som studerande och pensionärer
och deras familjer. Samtliga rättsakter anger närmare förutsättningarna för
rätten att stanna kvar. Vidare bör här erinras om direktiven 64/221/EEG,
72/194/EEG och 75/35/EEG vilka rör åtgärder beträffande utlänningars rör-
lighet och bosättning betingade av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller
hälsa.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

Arbetsgruppen har föreslagit att ändringar skall göras i utlänningslagen
beträffande arbetstillstånd och uppehållstillstånd, dels för att nordiska med-
borgare alltjämt skall särbehandlas, dels för att utlänningslagen inte skall
framstå som missvisande. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till detta.
Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd i Lund har dock ifrågasatt
förslaget och ansett att regleringen bör ske i förordningsform.

Jag instämmer i arbetsgruppens uppfattning att utlänningslagen inte bör
vara missvisande. De principer som gäller bör framgå av lagen. Olägenheter
finns dock med en sådan lösning.

Som jag tidigare anfört (avsnitt 3) bör en reglering inte ske samtidigt på
två konstitutionella nivåer. De tre EG-förordningama skall, med undantag för
de delar av förordning (EEG) nr 1612/68 som enligt regeringsformen fordrar
lagform, enligt mitt förslag inkorporeras med svensk rätt genom förordning.
Det innebär att reglerna om t.ex. rätt till uppehållstillstånd kommer att åter-
finnas i en svensk förordning. Frågan bör inte samtidigt vara reglerad i lag.
Till detta kommer att det är en praktisk fördel om de regler som föranleds av
Sveriges anslutning till EES-avtalet hålls samman eftersom de avviker från de
principer som i övrigt gäller enligt utlänningslagen.

Vad jag har anfört har lett mig till slutsatsen att regleringen så långt det är
möjligt bör genomföras på så sätt att regeringen med stöd av bemyndiganden
beslutar om de nya föreskrifter som behövs genom förordning. Någon regle-
ring i lag bör inte ske samtidigt. Jag återkommer i annat sammanhang till
regeringen med frågan om dels införlivande av EG-förordningama i de delar
som inte fordrar lagform, dels de ändringar i utlänningsförordningen som
föranleds av de olika direktiven.

För att undvika att utlänningslagen blir missvisande kan i 1 kap. 1 § tas in
en upplysning om att särskilda regler gäller för "EES-medborgare".

Den fråga som då återstår att diskutera är om de i dag befintliga bemyndi-
gandena i utlänningslagen är tillräckliga eller om - som arbetsgruppen före-
slagit - ytterligare bemyndiganden bör införas i utlänningslagen.

Utlänningslagen är uppbyggd så att i första kapitlet slås de grundläggande
kraven på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd fast i fyra olika
bestämmelser (1 kap. 2-5 §§). Vaije paragraf innehåller ett bemyndigande för
regeringen att föreskriva undantag från respektive krav.

Undantag för nordbor gäller för samtliga fyra krav. Såvitt gäller pass-
kravet har regeringen med utnyttjande av bemyndigandet meddelat föreskrif-
ter om detta i utlänningsförordningen (1 kap. 1 §) men i fråga om övriga krav
framgår undantagen redan av lagen.

Bemyndigandena har i övrigt utnyttjats i olika grad. Såvitt gäller viseringar
är de medgivna undantagen mycket omfattande. Möjligheten att medge

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

undantag från kravet på arbetstillstånd har utnyttjats för ett begränsat antal
situationer av i huvudsak kortvarig natur.

Bemyndigandena har utnyttjats i olika hög grad, vilket givetvis är betingat
av praktiska behov. Utnyttjandet sker i enlighet med de intentioner som ligger
bakom riksdagens ställningstaganden.

I 2 kap. 4 § finns föreskrifter om i vilka fall uppehållstillstånd får ges.
Även i denna bestämmelse finns ett bemyndigande. Regeringen får föreskriva
att uppehållstillstånd får ges även i andra fall än de i lagen angivna.

Arbetsgruppen har föreslagit att ytterligare ett bemyndigande införs i ut-
länningslagen av innebörd att regeringen eller myndighet som regeringen be-
stämmer får meddela närmare föreskrifter om de regler som skall gälla för in-
resa, utresa, bosättning och arbete för de utlänningar som omfattas av EES-
avtalet.

Arbetsgruppen har motiverat sitt förslag med att förordningen (EEG) nr
1251/70 om arbetstagares och dennes familjs rätt att stanna kvar inom en stats
territorium även efter det att anställningen upphört innehåller detaljerade före-
skrifter om förutsättningarna för denna rätt vilket kräver ett utvidgat bemyn-
digande. Detsamma anses gälla för det motsvarande direktivet 75/34/EEG
såvitt rör egna företagare.

Frågan är då om detta bemyndigande - bortsett från att det tillåter s.k. sub-
delegation, vilket nu befintliga bemyndiganden inte gör - medför någon ytter-
ligare möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter i aktuella ämnen utöver
vad redan befintliga bemyndiganden medger.

Jag kan inte finna att så är fallet. Bemyndigandet i 2 kap. 4 § ger regering-
en rätt att föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall, dvs. ut-
över de i utlänningslagen angivna. Regeringen kan då givetvis också ange
förutsättningar för när ytterligare uppehållstillstånd skall få ges. Jag kan heller
inte se att det är nödvändigt att införa en s.k. subdelegationsregel i före-
varande fall. Enligt 8 kap. 13 § regeringsformen får regeringen genom för-
ordning besluta om bl.a. föreskrifter om verkställighet av lag. Enligt samma
paragraf får regeringen överlåta till en myndighet under regeringen att med-
dela bestämmelser i ämnet. Detta torde vara tillfyllest

Jag föreslår sammanfattningsvis att i 1 kap. 1 § utlänningslagen införs en
upplysning om EES-förhållandena men att i övrigt inte någon ändring görs i
dessa delar.

Reglerna i direktiv 75/34/EEG måste införlivas med svensk rätt Detta bör
ske genom ändringar i utlänningsförordningen. Jag återkommer till regering-
en i den frågan i samband med att övriga EG-förordningar skall inkorporeras.

Två remissinstanser, Arbetsmarknadsstyrelsen och Invandrarverket, har,
utifrån promemorians förslag till ändringar i utlänningslagen, framfört syn-
punkter på frågan om regeln bör vara formulerad så att uppehållstillstånd får

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

eller skall ges i nu aktuella fall. Med den lagtekniska lösning jag föreslår
aktualiseras inte frågan i detta sammanhang men jag vill ändå kommentera
den. Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört att en utlänning från ett EG- eller
EFTA-land, som på allvar söker eller har fått ett arbete här har fått en på EG-
rätten grundad rättighet att resa in i det land han skall arbeta i. Denna rättighet
kan endast inskränkas i inreselandet om det är fråga om att skydda allmän
ordning, säkerhet eller hälsa. Det skulle därför vara obligatoriskt att utfärda
uppehållstillstånd och det måste komma till uttryck genom en formulering om
att uppehållstillstånd skall ges till dessa udänningar och inte får ges, som
arbetsgruppen föreslagit.

Jag delar uppfattningen att en "EES- utlänning" som har fått arbete i
Sverige har rätt att få uppehållstillstånd såvida inte undantagen om skydd för
allmän ordning, säkerhet eller hälsa föranleder annat. De närmare förutsätt-
ningarna kommer som jag redovisat att framgå av den inkorporerade för-
ordningen. Jag vill emellertid framhålla att en utlänning från ett avtalslutande
land som uppfyller kraven enligt förordningen har en rätt att få uppehålls-
tillstånd. Huruvida han eller hon uppfyller kriterierna eller ej får avgöras i det
särskilda fallet.

Ett par remissinstanser, Rikspolisstyrelsen och Invandrarverket, har
diskuterat frågan om en medborgare i en EG- eller EFTA-stat har en ovill-
korlig rätt att komma hit och söka arbete. Man gör jämförelsen med en turist,
som kommer hit utan medel för sitt uppehälle och som av den orsaken kan
avvisas. En "EES-medborgare" skulle då endast behöva uppge att han avser
att söka arbete för att undgå avvisning.

Även i denna situation måste göras en prövning av om vederbörande om-
fattas av förordningen eller ej, dvs. om han är arbetssökande eller inte. Ett
grundlöst påstående i detta avseende kan inte leda till någon rätt att vistas här
om förutsättningar i övrigt inte föreligger.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att syftet med EES-avtalet är att in-
vånarna i större delen av Europa, utan större ingrepp från nationella myndig-
heter än absolut nödvändigt, fritt skall kunna söka arbete i andra länder. Detta
måste leda till generösa bedömningar, inte minst när det gäller frågan om en
arbetssökandes möjligheter att få ett arbete. En sådan person bör t.ex. inte
kunna avvisas bara för att den tid, under vilken uppehållstillstånd inte krävs,
har gått ut, om han är aktivt arbetssökande. Denna princip har också slagits
fast av EG-domstolen (mål C-292/89).

Invandrarverket har påpekat att det kan bli en skillnad vid prövningen av
ansökan om uppehållstillstånd från å ena sidan en utlänning från ett land utan-
för EES-området som är gift med en svensk och å andra sidan en tredje-
landsmedborgare som är gift med en "EES-medborgare". I det första fallet
kan s.k. uppskjuten invandringsprövning tillämpas vilket i det andra fallet

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

inte blir tillåtet. Verket har bl.a. ifrågasatt möjligheten att framgent komma åt
skenäktenskap.

Jag anser att vi i vart fall tillsvidare får leva med denna skillnad i in-
vandringsprövningen. Jag tror inte att någon oönskad invandring genom
skenäktenskap på grund av bestämmelserna i EES-avtalet kommer att äga rum
i någon nämnvärd omfattning. Det ter sig tämligen onaturligt, att någon med-
borgare i "tredje land", som av något skäl önskar komma till Sverige, skulle
ingå ett skenäktenskap med en medborgare i något annat EES-land som vistas
här. Vidare kommer jag senare att föreslå att regeringen ges ett bemyndigande
att uppställa ytterligare grunder för återkallelse av beviljade uppehållstillstånd
för utlänningar som omfattas av EES-avtalet. Till de situationer som då kan
bli aktuella bör räknas den, att en tredjelandsmedborgare, vars enda anknyt-
ning till Sverige är bandet till en EES-medborgare, förlorar sin anknytning
exempelvis genom att ett kortvarigt äktenskap upplöses strax efter ankomsten
till Sverige.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit att EG-rätten innebär att en EG-
medborgare som förvärvat rätten -1, ex. genom en anställning - att resa in och
vistas i ett annat EG-land inte kan avvisas bara på den grunden att formalia-
krav inte uppfyllts. Arbetsmarknadsstyrelsen förordar därför en översyn av
reglerna om utvisning och avvisning liksom av reglerna om tagande i förvar
enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen. Jag instämmer i att en "EES-medborgare"
som har arbete här knappast torde kunna avvisas eller utvisas enbart därför att
han underlåtit att ansöka om uppehållstillstånd. Jag anser dock att detta inte
behöver regleras särskilt.

Enligt 2 kap. 11 § utlänningslagen får ett uppehållstillstånd återkallas,
sedan utlänningen rest in i Sverige, endast under vissa förutsättningar.
Tillståndet får bl.a. återkallas om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt. Med
detta avses tämligen allvarliga omständigheter som prostitution och missbruk.
Vidare kan uppehållstillstånd återkallas vid befarad kriminalitet. Frågan om
återkallelse skall ha väckts innan utlänningen varit bosatt i Sverige i två år
med uppehållstillstånd.

Invandrarverket har ifrågasatt om nuvarande regler för återkallelse av be-
viljat uppehållstillstånd i 2 kap. 11 § utlänningslagen är tillräckliga med tanke
på exempelvis utlänningar som frivilligt lämnar sina anställningar och inte
heller aktivt söker nytt arbete.

EG-direktivet 68/360/EEG, som skall införlivas med svensk rätt genom
EES-avtalet, innebär att uppehållstillstånd i de flesta fall skall beviljas för fem
år för "EES-medborgare" och deras familjemedlemmar. Maka/make och barn
som är under 21 år eller som är beroende av föräldrarna skall också ha rätt att
ta arbete oavsett om de är medborgare i någon EES-stat eller ej. Vidare skall

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

10 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

föräldrarna till den hitkomne arbetstagaren eller hans/hennes maka/make ha
rätt att komma hit om de är ekonomiskt beroende av sina barn.

Den omständigheten att en arbetstagare blir ofrivilligt arbetslös eller oför-
mögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall får enligt direktivets
artikel 7 inte leda till att uppehållstillståndet återkallas. EG-domstolen har
också fastslagit att en person som blir arbetslös inte förlorar den fria rörlig-
hetens förmåner (mål 39/86). Förnyat uppehållstillstånd kan dock begränsas i
tiden om arbetslösheten varat mer än ett år.

Det kan emellertid tänkas uppstå situationer då en utlänning som kommit
hit på grund av EES-avtalet inte längre är önskvärd i landet och då nuvarande
grunder för återkallelse av uppehållstillstånd inte är tillräckliga. Som exempel
kan nämnas situationen att en utländsk arbetstagare kommit hit och påbörjat
ett arbete och erhållit uppehållstillstånd för fem år men sedan strax därpå fri-
villigt lämnat sitt arbete utan att söka något nytt. Vidare kan nämnas situatio-
nen att en medborgare från tredje land, vars vistelse här grundar sig på an-
knytningen till en arbetstagare som är "EES-medborgare" förlorar denna an-
knytning genom att arbetstagaren efter kort tid lämnar Sverige. I dessa fall
kan det vara befogat med en möjlighet att kunna återkalla beviljade uppe-
hållstillstånd. Det bör lämpligen vara regeringens sak att närmare ange för-
utsättningarna för detta. 12 kap. 11 § bör därför införas ett nytt bemyndigan-
de som ger en sådan befogenhet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

5.5 Ansökan om uppehållstillstånd

Mitt förslag: Ett nytt bemyndigande införs i 2 kap. 5 § utlännings-
lagen enligt vilket regeringen får föreskriva ytterligare undantag från
huvudregeln om att en ansökan om uppehållstillstånd inte får bifallas
om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller prövas,
om det följer av en överenskommelse med främmande stat.

Arbetsgruppens förslag innebär att paragrafen tillförs en bestämmelse
om att personer, som enligt EES-avtalet inte behöver arbetstillstånd här, har
rätt att få sin ansökan om uppehållstillstånd prövad sedan de anlänt till
Sverige.

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har påpekat att rätten för
släktingar i närmast föregående led att i Sverige ansöka om uppehållstillstånd
inte är inskriven i udänningslagen.

Skälen för mitt förslag: Om en utlänning befinner sig i Sverige när en
ansökan om uppehållstillstånd görs eller prövas, får ansökan inte bifallas
utom i vissa undantagsfall som finns angivna i 2 kap. 5 § utlänningslagen.

Dessa undantag rör asyl, vissa återföreningsfall eller om det annars finns sär-
skilda skäl. Jag vill i sammanhanget nämna att jag nyligen erhållit regeringens
bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av vissa
delar av utlänningslagen. I uppdraget ingår en översyn av dessa regler. EES-
samarbetet innebär bl.a. att en utländsk arbetstagare skall kunna påbörja ett
arbete i Sverige innan uppehållstillstånd beviljats och att formaliteterna kring
tillståndet inte får fördröja arbetets påbörjande (se artikel 5 i direktiv
68/360/EEG). Detsamma gäller egna företagare som etablerar sig här (jfr arti-
kel 6 i direktiv 73/148/EEG). Detta innebär att uppehållstillstånd för den
personkrets av ekonomiskt aktiva och deras anhöriga som avses med EES-
avtalet måste kunna sökas och beviljas efter inresa i Sverige. Av samma skäl
som jag anfört tidigare (avsnitt 4) bör emellertid de närmare förutsättningarna
regleras i förordning. Detta kräver emellertid ett bemyndigande for regering-
en, vilket bör tillföras paragrafen. Det förslag som remitterades till lagrådet
innehöll ingen begränsning i regeringens bemyndigande. Lagrådet har dock,
för att inte bemyndigandet skall framstå som vidare än avsett, föreslagit att
bemyndigandet begränsas till situationer som följer av överenskommelser
med främmande stat. Jag ansluter mig till lagrådets synpunkter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

5.6 Utlänningars tidigare brottslighet

Min bedömning: Någon ändring i utlänningslagens bestämmelser
om utvisning på grund av brott är inte motiverad med hänsyn till artikel
3 i direktiv 64/221/EEG om att utvisning skall grundas enbart på den
berörda personens eget uppförande.

Arbetsgruppens bedömning överensstämmer med min.

Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige har anfört att tidigare
utdömt frihetsstraff kan utgöra skäl att anta att utlänningen kan komma att
begå brott här och att detta kan vara tillräckligt för avvisning eller utvisning.
Hovrätten anför att detta får anses stå i strid med artikel 3 i direktiv
64/221/EEG.

Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 11 § första stycket p. 2 ut-
länningslagen får ett uppehållstillstånd återkallas, sedan utlänningen rest in i
landet, om han på grund av ett tidigare utdömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något
annat nordiskt land. Av samma skäl kan han enligt 4 kap. 2 § första stycket
p. 3 avvisas. Detta innebär att ett tidigare ådömt frihetsstraff ensamt kan be-
rättiga till ett antagande att utlänningen kan komma att göra sig skyldig till
brott i Sverige eller övriga Norden. Uttrycket eller någon annan särskild om-

ständighet tar sikte på situationer där utlänningen visserligen inte är dömd för
brott men av annat skäl kan tänkas komma att begå brott här. Det kan t. ex.
framgå att han kommit hit i avsikt att föra bort ett barn som han inte har vård-
naden om (jfr. SOU 1979:64 sid 134 f).

EES-avtalet omfattar bl. a. direktiv 64/221/EEG om samordning av sär-
skilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning
och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.
Direktivet har utvidgats genom direktiven 72/194/EEG och 75/35/EEG till att
gälla även de arbetstagare och egna företagare som begagnar sig av rätten att
stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium sedan de upphört att vara
ekonomiskt aktiva. Genom hänvisningar framgår att de personer som om-
fattas av bestämmelserna är "EES-medborgaren", maka/make, barn som är
under 21 år eller beroende av föräldrarna samt släktingar i närmast föregåen-
de led som är beroende av "EES-medborgaren" eller hans/hennes maka/make.

De avtalslutande parterna får avvika från bestämmelserna om fri rörlighet
endast av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. I vilka fall staterna
kan göra ingrepp i rätten till inresa och vistelse preciseras i direktivet
64/221/EEG. Det gäller alla åtgärder som beslutas av medlemsstaterna, av
hänsyn till nyss nämnda intressen, rörande inresa, utfärdande eller förnyande
av uppehållstillstånd eller utvisning ur staten. Enligt direktivets artikel 3 skall
åtgärder vidtagna med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet grunda sig
uteslutande på den berörda personens eget uppförande. Tidigare domar för
brott skall inte i sig vara tillräcklig anledning att vidta sådana åtgärder.

Den nuvarande svenska regleringen innebär att av- eller utvisning kan
komma att ske om man kan anta att utlänningen kan komma att begå brott i
Sverige eller i övriga Norden. En grund för ett sådant antagande kan vara att
utlänningen tidigare har dömts för brott. Det skall således göras en prognos
utifrån tidigare brottslighet. Om en person nyligen upprepade gånger är dömd
för brott utomlands torde det finnas fog för ett antagande att denna brottslig-
het kan komma att fortsätta även i Sverige. En enstaka straffdom, som inte
kombineras med en negativ prognos för personen i fråga, torde inte med nu-
varande tillämpning av bestämmelsen leda till att av- eller utvisning blir
aktuell. Jag anser därför inte att någon ändring av utlänningslagen i dessa
delar nu behöver göras.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

5.7 Motivering av vissa beslut

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

Mitt förslag: Ill kap. 3 § utlänningslagen införs en bestämmelse
som anger att de utlänningar som genom den nya regleringen på grund
av EES-avtalet får vistas här har rätt till motivering av negativa beslut i
fråga om tidsbegränsat uppehållstillstånd och, i förekommande fall,
visering.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universi-
tet har anfört att motiveringsskyldigheten borde utsträckas till att omfatta även
andra utlänningar för att undvika olikheter. Sveriges Advokatsamfund och
Svenska flyktingrådet har framfört liknande synpunkter. Någon remiss-
instans har anfört synpunkter på förslagets utformning.

Skälen för mitt förslag: Som tidigare redovisats får de avtalsslutande
parterna bara avvika från bestämmelserna om fri rörlighet på grund av hänsyn
till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Reglerna härom finns i direktiv
64/221/EEG. Enligt direktivets artikel 6 skall en person underrättas om de
hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa som ligger till grund för det
beslut som fattats i hans fall, om detta inte strider mot ifrågavarande stats
säkerhetsintresse. Emellertid föreskrivs i 11 kap. 3 § utlänningslagen att 20 §
förvaltningslagen, som innehåller krav på motivering av beslut, inte skall
tillämpas när det gäller beslut om bl.a. tidsbegränsat uppehållstillstånd och
visering. För att direktivet skall kunna uppfyllas krävs att personer vilka
genom EES-avtalet har rätt att vistas här undantas i lagrummet. Jag föreslår
dock en något annorlunda redaktionell lösning än vad som görs i prome-
morian.

Jag har i och för sig förståelse för remissinstansernas åsikt om en utvidgad
motiveringsskyldighet i alla ärenden av detta slag. Den frågan bör dock inte
behandlas i detta sammanhang.

5.8 Frågan om en regel mot diskriminering

Min bedömning: Någon särskild regel om icke-diskriminering bör
inte införas i utlänningslagen.

Arbetsgruppens bedömning överensstämmer med min.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat
frågan. Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit att innehållet i förordning

(EEG) nr 1612/68, främst dess artiklar 1-7, innebär ett förbud mot direkt
eller indirekt diskriminering vid anställning på grund av nationalitet. I svensk
rätt finns inte någon sanktionsmöjlighet mot arbetsgivare som bryter mot EG-
förordningens diskrimineringsförbud. Frågan bör därför enligt Arbets-
marknadsstyrelsen lösas genom lagstiftning i detta sammanhang. Ombuds-
mannen mot etnisk diskriminering har framfört liknande synpunkter.

Skälen för mitt förslag: De regler som remissinstanserna har pekat på
innebär bl.a. ett förbud för medlemstatema att upprätthålla lagstiftning som är
negativt särbehandlande i fråga om tillgång till arbete, arbetsvillkor, sociala
eller skattemässiga villkor.

Några svenska regler eller kollektivavtal av sådan diskriminerande art
torde inte finnas. Men om så vore, kommer den lag, genom vilken EES-av-
talets regler om icke-diskriminering blir svensk rätt, att gälla framför sådana
diskriminerande regler. Jag finner det därför inte för närvarande vara nöd-
vändigt att införa någon särskild sanktionsregel.

Jag vill i sammanhanget nämna att frågan om etnisk diskriminering i
arbetslivet är föremål för behandling av utredningen för åtgärder mot etnisk
diskriminering (A 1991:04) varför det blir anledning att återkomma till frå-
gan.

5.9 Kostnader och resursbehov

I vad mån den föreslagna nya lagstiftningen kommer att medföra några ytter-
ligare kostnader för det allmänna är svårbedömt. Dessa torde dock rymmas
inom ramen för berörda myndigheters resurser.

5.10 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Kulturdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES) och

2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).

Lagförslagen har granskats av lagrådet. De bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 10:6 och 10:7.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

5.11 Specialmotivering

5.11.1 Förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1 § Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG), som
det hänvisas till i bilaga V till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES-avtalet), skall gälla som svensk lag:

1. Artiklarna 1-9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober
1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2. Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 om ändring
av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter inom arbetstagarorganisa-
tioner i förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom
gemenskapen.

Förslaget har behandlats under avsnitt 5.3.

Genom paragrafen införlivas artiklarna 1-9 i förordningen (EEG) nr
1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen samt förordning
(EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976 om ändring av den förstnämnda
förordningen med svensk rätt.

2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga V till
EES-avtalet.

Till EES-avtalet hör ett antal bilagor som anger vilka EG-rättsakter som ingår
in avtalet. Bilaga V anger vilka EG-förordningar och EG-direktiv som rör
området för personers rörlighet. Rättsakterna har tillkommit inom EG. Det
finns därför behov av att i EES-avtalet delvis anpassa innehållet i rättsakterna
så att bestämmelserna även omfattar EFTA-ländema. I paragrafen har gjorts
en smärre redaktionell förändring i förhållande till lagrådsremissens förslag.

3 § Av lagen (1992:000) om ett Europeiskt samarbetsområde (EES) framgår
att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall
gälla:

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom
Europeiska frihande Issammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och
en domstol mellan EFTA-ländema.

Paragrafen innebär att bestämmelser i EG-förordningen som berör rent in-
terna EG-rättsliga förhållanden inte skall tillämpas. I stället skall bestämmel-
serna i de protokoll som anges i paragrafen tillämpas. Dessa protokoll utgör
svensk lag genom att de inkorporeras med EES-lagen. Paragrafen har därför
inte någon konstitutionell innebörd utan dess funktion är närmast att hänvisa
till de olika protokoll som har betydelse i sammanhanget Lagrådet har anfört
att hänvisningen till EES-avtalets protokoll 1 inte utsäger något utöver före-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

skriften i 2 § om att EEG-reglerna skall gälla med den anpassning som fram-
går av EES-avtalets bilaga V. Lagrådet anser därför att denna hänvisning bör
utgå. Hänvisningen till övriga i 3 § nämnda protokoll bör enligt lagrådet in-
ledas med en erinran om att skyldigheten att vid tillämpningen iaktta bestäm-
melserna i protokollen framgår av lagen om ett Europeiskt ekonomiskt sam-
arbetsområde (EES). Jag ansluter mig till lagrådets synpunkter.

4 § Som bilaga 1-3 till denna lag finns den svenska texten till

1. de förordningar som anges i I §,

2. bilaga V till EES-avtalet.

Protokoll 1 till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 § finns intagna i
lagen (1992:000) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

I paragrafen anges vilka texter som bifogas lagen. Beträffande förordning
(EEG) nr 1612/68 är det endast de i 1 § uppräknade artiklarna som inkorpore-
ras. Hela förordningen har dock tagits med i bilagan. De återstående ar-
tiklarna avses bli inkorporerade genom förordning. Det kan då vara lämpligt
att i den endast hänvisa till lagen. Härigenom blir hela EG-förordningen till-
gänglig på ett ställe men riksdagsbunden endast i de delar som formellt kräver
lagform. Paragrafen har bl.a. till följd av lagrådets förslag avseende 3 §
genomgått en smärre redaktionell förändring i förhållande till lagråds-
remissens förslag.

5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna
skall ha samma giltighet.

I paragrafen anges att texterna har samma giltighet på språken i de övriga för-
dragsslutande staterna.

5.11.2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m.

Inledande bestämmelser

1 § 1 denna lag ges regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse i Sverige
och arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges
också under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur
landet.

Lagen skall tillämpas så, att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad
som är nödvändigt i varje enskilt fall.

Av lagen (1992:00) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)
och lagen (1992:00) om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

ekonomiska samarbetsområdet (EES) följer att särskilda regler gäller för de
utlänningar som omfattas av EES-avtalet.

Ändringen har kommenterats under avsnitt 4.

Paragrafen, som inleder utlänningslagen, anger i första stycket vilka frågor
som lagen reglerar. Andra stycket innehåller en generell bestämmelse om att
utlänningars frihet inte får begränsas mer än nödvändigt i varje enskilt fall.
Bortsett från de artiklar i förordningen (EEG) nr 1612/68 samt förordningen
(EEG) nr 312/76 som inkorporeras genom en särskild lag kommer de allra
flesta materiella bestämmelser om "EES-medborgares” och deras anhörigas
rätt till vistelse i Sverige att återfinnas i förordningar som regeringen utfärdar
med stöd av bemyndiganden i utlänningslagen. Av själva utlänningslagen kan
således inte utläsas viktiga frågor om t.ex. rätt till uppehållstillstånd för dessa
utlänningar. För att inte lagen skall framstå som missvisande har därför som
ett nytt tredje stycke införts en upplysning om att särskilda regler gäller för de
utlänningar som omfattas av EES-avtalet.

2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd

Uppehållstillstånd

5 § Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om
uppehållstillstånd görs eller prövas, får ansökan inte bifallas.

Detta gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till asyl här,

2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är
stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med
utomlands, eller

3. det annars finns särskilda skäl.

Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit
laga kraft, får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas bara
om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i
ärendet om hans avvisning eller utvisning och om

1. utlänningen har rätt till asyl här, eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.

Regeringen får föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas
även i andra fall än som anges i andra stycket, om det följer av en
överenskommelse med främmande stat.

Ändringen har behandlats i avsnitt 5.

I förevarande paragraf föreskrivs i vilka undantagsfall uppehållstillstånd
får bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs eller prö-
vas. En konsekvens av EES-avtalet är att de personer, som till följd av avtalet
inte längre behöver arbetstillstånd här, skall ha rätt att erhålla uppehållstill-
stånd även om ansökan görs här i landet. Motsvarande skall gälla för egna
företagare som etablerar sig här. Eftersom det för dessa personer inte krävs

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

att formaliteten för att få uppehållstillstånd är avklarad innan arbetet i värd-
landet påbörjas, torde det ofta bli så att ansökan görs eller prövas när per-
sonen i fråga redan befinner sig här. I ett nytt fjärde stycke bemyndigas reger-
ingen att föreskriva även andra undantag än de i lagen angivna från huvud-
regeln om att uppehållstillstånd i Sverige skall sökas av utlänningen i hans
hemland. För att bemyndigandet inte skall framstå som vidare än avsett anges
i lagtexten att de nya undantag som regeringen får föreskriva skall följa av
överenskommelse med främmande stat, en precisering som tillkommit efter
lagrådets påpekande.

Återkallelse av tillstånd

11 § Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas

1. om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,

2. om han på grund av ett tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något
annat nordiskt land, eller

3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land

Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts innan
utlänningen har varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd

Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd får återkallas för de
utlänningar som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket även i andra fall än de som
anges i första stycket.

Ändringen har behandlats i avsnitt 4.

Bestämmelsen anger de förutsättningar under vilka ett beviljat uppehålls-
tillstånd får återkallas sedan en utlänning rest in i Sverige. Förutom det fallet
att arbetstillstånd kan saknas rör det sig om asocialitet och befarad kriminali-
tet. Genom ett nytt tredje stycke bemyndigas regeringen att meddela före-
skrifter i ytterligare fall då det gäller personer som omfattas av EES-avtalet.
Uppehållstillstånd skall beviljas för fem år vid arbetskraftsinvandring på
grund av EES-avtalet. Det kan uppstå behov av att återkalla ett sådant uppe-
hållstillstånd även efter två år. Regeringen är därför vid den närmare regle-
ringen i dessa fall inte bunden av tvåårsgränsen som anges i andra stycket.

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen

Motivering av beslut

3 § Bestämmelserna i 20 § förvaltningslagen om motivering av beslut
tillämpas inte beträffande beslut om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd
och arbetstillstånd

En utlänning som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket har dock alltid rätt till
motivering av ett sådant beslut om det går honom emot.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

Ändringen har behandlats i avsnitt 7. Den innebär att i ett nytt andra stycke
förskrivs att personer som omfattas av EES-avtalet har rätt till motivering av
ett negativt beslut i fråga om visering eller tillfälligt uppehållstillstånd.

5.12 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES),

2. anta förslaget till lag om ändring i utlänningslagen.

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

3. ta del av vad jag anfört i övrigt om anpassning till EES-avtalet av
lagstiftning på Kulturdepartementets ansvarsområde.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10

Sammanfattning av arbetsgruppens promemoria

Arbetsgruppen föreslår i promemorian ändringar i utlänningslagen och ut-
länningsförordningen som är nödvändiga för att den fria rörligheten för per-
soner inom EG- och EFTA-ländema som EES-avtalet syftar till skall kunna
uppnås. Främst berörs reglerna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd.
Arbetsgruppen föreslår således att utlänningslagens krav på arbetstillstånd
slopas för medborgare i EES-länder och deras närmaste familjemedlemmar.
Vidare föreslår arbetsgruppen att regeringen skall bemyndigas att meddela
närmare föreskrifter om de regler som skall gälla för inresa, utresa, bosätt-
ning och arbete för dessa personer, liksom att Statens invandrarverk skall be-
myndigas att meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för dem. Arbets-
gruppen föreslår att regeringen, med stöd av bemyndiganden i utlännings-
lagen, genom förordning skall inkorporera de tre EG-fÖrordningama (EEG)
nr 1612/68, (EEG) nr 312/76 och (EEG) nr 1251/70.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:1

Promemorians författningsförslag Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:2

1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m.

Inledande bestämmelser

la§

Regeringen, eller myndighet som
regeringen bestämmer, får meddela
närmare föreskrifter om de regler som
skall gälla för inresa, utresa, bosätt-
ning och arbete för de utlänningar
som omfattas av avtalet om ett euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsområde
(EES).

Krav på arbetstillstånd

En utlänning skall ha tillstånd för
att arbeta i Sverige på grund av an-
ställning här eller utomlands (arbets-
tillstånd), om inte utlänningen har
permanent uppehållstillstånd eller är
medborgare i Danmark, Finland, Is-
land eller Norge.

Undantagna från kravet på arbets-
tillstånd är, oavsett sin nationalitet,
make eller maka till arbetstagare eller
egen företagare från land som sägs i
första stycket samt deras barn som är
under 21 år eller är beroende av dem

för sin försörjning.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på arbetstillstånd.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:2

2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och arbetstill-
stånd

Uppehållstillstånd

Uppehållstillstånd får ges till

1. en utlänning som är nära an-
hörig till en i Sverige bosatt person
eller som annars har särskild an-
knytning till Sverige,

2. en utlänning som av humani-
tära skäl bör få bosätta sig i Sverige,
eller

3. en utlänning som har fått ar-
betstillstånd eller som har sin för-
sörjning ordnad på något annat sätt.

Uppehållstillstånd får ges till

1. en utlänning som enligt 1
kap. 5 § inte behöver arbetstill-
stånd,

2. en utlänning som är nära an-
hörig till en i Sverige bosatt person
eller som annars har särskild an-
knytning till Sverige,

3. en utlänning som av humani-
tära skäl bör få bosätta sig i
Sverige, eller

4. en utlänning som har fått ar-
betstillstånd eller som har sin för-

sörjning ordnad på något annat sätt
Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.

Om utlänningen befinner sig i
Sverige när ansökan om uppehålls-
tillstånd görs eller prövas, får an-
sökan inte bifallas. Detta gäller dock
inte om

1. utlänningen har rätt till asyl
här,

2. utlänningen skall återförena
sig med en nära familjemedlem som
är stadigvarande bosatt i Sverige och
som han tidigare har sammanlevt
med utomlands, eller

3. det annars finns särskilda skäl.

Om utlänningen befinner sig i
Sverige när ansökan om uppehålls-
tillstånd görs eller prövas, får an-
sökan inte bifallas. Detta gäller
dock inte om

1. utlänningen har rätt till asyl
här,

2. utlänningen enligt 1 kap. 5 §
första eller andra stycket är undan-
tagen från krav på arbetstillstånd,

3. utlänningen skall återförena
sig med en nära familjemedlem
som är stadigvarande bosatt i
Sverige och som han tidigare har
sammanlevt med utomlands, eller

4. det annars finns särskilda skäl.

1. utlänningen har rätt till asyl här, eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:2

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen

Motivering av beslut

Bestämmelserna i 20 § förvalt-
ningslagen om motivering av beslut
tillämpas inte beträffande beslut om
visering, tidsbegränsat uppehålls-
tillstånd och arbetstillstånd.

Bestämmelserna i 20 § förvalt-
ningslagen om motivering av beslut
tillämpas inte beträffande beslut om
visering, tidsbegränsat uppehålls-
tillstånd och arbetstillstånd, utom så-
vitt gäller utlänningar som omfattas
av avtalet om ett Europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde
(EES).

Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande Prop. 1991/92:170
över departementspromemorian (Ds 1991:82) EES- Bilaga 10:3

anpassning av utlänningslagen och utlänningsförordningen

Yttrande över promemorian har avgetts av Justitiekanslem, Riksåklagaren,
Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, hovrätten för Västra Sverige, kammar-
rätten i Jönköping, Kommerskollegiet, Riksskatteverket, juridiska fakultets-
styrelsen vid Uppsala universitetjuridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid universitetet i
Lund, Socialstyrelsen, Skolverket, Socialvetenskapliga forskningsrådet,
Arbetsdomstolen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens invandrarverk, Statens
arbetsgivarverk, jämställdhetsombudsmannen, ombudsmannen mot etnisk
diskriminering, riksdagens ombudsmän, svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen. Centralorganisationen
SACO, Sveriges Advokatsamfund, Företagarnas Riksorganisation, Gay-
moderatema samt Svenska flyktingrådet.

Landsorganisationen i Sverige liksom Tjänstemännens centralorganisation har
förklarat sig avstå från att yttra sig. Universitets- och högskoleämbetet, som
avstår från att själv avge yttrande, hänvisar till de ovan nämnda yttrandena
från universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)1

Härigenom föreskrivs följande.

Regler i EG-rättsakter som skall gälla som svensk lag

1 § Följande regler i rättsakter, som det hänvisas till i bilaga V till avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som
svensk lag:

1. Artiklarna 1-4 och 6-9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15
oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

EES-anpassning av reglerna

2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av EES-avtalets
bilaga V.

3 § När reglerna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är
utmärkande för gemenskapens rättsordning, exempelvis

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom Europeiska gemenskaperna
(EG),

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG:s med-
lemsstater, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:

1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning.

2. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

3. Protokoll 1 till avtalet om inrättande av en övervakningsmyndighet och
en domstol mellan EFTA-ländema.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:4

'De i 4 § angivna bilagorna har uteslutits här. De är desamma som återges i
propositionens lagtextförslag.

11 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

Reglernas svenska text

4 § Som bilaga 1-3 till denna lag finns den svenska texten till

1. de bäda EG-förordningama,

2. EES-avtalets bilaga V.

De protokoll som anges i 3 § finns intagna i lagen (1992:(X)0) om ett
Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde.

Den svenska texten skall ha samma giltighet som övriga texter

5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna
skall ha samma giltighet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:4

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap. 5 och 11 §§ samt 11 kap. 3 §
utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m.
Inledande bestämmelser

1 §

I denna lag ges regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse i Sverige och
arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges också
under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.

Lagen skall tillämpas så, att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad
som är nödvändigt i varje enskilt fall.

Av lagen (1992:00) om ett
Europeiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES) och lagen (1992:00)
om arbetskraftens fria rörlighet inom
Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) följer att särskilda
regler gäller för de utlänningar som
omfattas av EES-avtalet.

2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd

Uppehållstillstånd

5§

Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd
görs eller prövas, får ansökan inte bifallas.

Detta gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till asyl här,

2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är
stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med
utomlands, eller

3. det annars finns särskilda skäl.

1. utlänningen har rätt till asyl här, eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art

Regeringen får föreskriva att en
ansökan om uppehållstillstånd får bi-
fallas även i andra fall än som anges i
andra stycket..

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:4

Återkallelse av tillstånd

H §

Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas

1. om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan
verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,

2. om han pä grund av ett tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något
annat nordiskt land, eller

Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts innan
utlänningen har varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd.

Regeringen får föreskriva att
uppehållstillstånd får återkallas for de
utlänningar som avses i 1 kap. 1 §
tredje stycket även i andra fall än de
som anges i första stycket.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:4

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen

Motivering av beslut

3§

Bestämmelserna i 20 § förvaltningslagen om motivering av beslut
tillämpas inte beträffande beslut om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd
och arbetstillstånd.

En utlänning som avses i 1 kap. 1 §
tredje stycket har dock alltid rätt till
motivering av ett sådant beslut om det
går honom emot.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-05-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 29 april 1992 har regering-
en på hemställan av statsrådet Friggebo beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES), m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil
Ahnborg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES)

1 §

Enligt artikel 7 i EES-avtalet skall en EG-förordning som sådan införlivas
med svensk rätt, dvs. inkorporeras. I lagrådsremissen föreslås att artiklarna
1-4 och 6-9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 skall inkorporeras enligt
lag. Enligt vad som framkommit vid föredragningen av remissen skall den
hjälp som avses i artikel 5 i förordningen lämnas även av privata arbets-
förmedlingar. Med hänsyn härtill bör även artikel 5 inkorporeras genom lag
(8 kap. 2 och 3 §§ regeringsformen).

3§

Hänvisningen till EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning ut-
säger ingenting utöver föreskriften i 2 § om att EEG-reglema skall gälla med
den anpassning som framgår av EES-avtalets bilaga V. Denna hänvisning
bör därför utgå. Hänvisningen till övriga i 3 § nämnda protokoll bör inledas
med en erinran om att skyldigheten att vid tillämpningen iaktta bestämmel-
serna i protokollen framgår av lagen om ett Europeiskt ekonomiskt sam-
arbetsområde (EES).

4§

Som en följd av den föreslagna ändringen i 3 § bör ordalagen i denna para-
graf jämkas.

Även i övrigt bör lagförslaget underkastas viss redaktionell omarbetning.

Enligt lagrådets förslag får lagtexten den lydelse som framgår av bilaga till
detta protokoll.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:5

Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

5§

I det nya fjärde stycket bemyndigas regeringen att föreskriva även andra
undantag än de i lagen angivna från huvudregeln om att uppehållstillstånd i
Sverige skall sökas av utlänningen i hans hemland. För att bemyndigandet
inte skall framstå som vidare än avsett föreslår lagrådet att till stycket görs ett
tillägg så att det får följande lydelse: "Regeringen får föreskriva att en an-
sökan om uppehållstillstånd får bifallas även i andra fall än som anges i andra
stycket, om det följer av en överenskommelse med främmande stat."

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:5

Bilaga till lagrådets protokoll 1992-05-08

Förslag till

Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1. Artiklarna 1-9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober
1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av EES-avtalets
bilaga V.

3 § Av lagen (1992:000) om ett Europeiskt samarbetsområde (EES) framgår
att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall
gälla.

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och
en domstol mellan EFTA-ländema.

4 § Som bilaga 1-3 till denna lag finns den svenska texten till

1. de förordningar som anges i 1 §,

2. EES-avtalets bilaga V.

Protokoll 1 till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 § finns intagna
i lagen (1992:000) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna
skall ha samma giltighet

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:5

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Propositionens lagförslag

Förslag till

1 Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs följande.

1. Artiklarna 1-9 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober
1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

2 § Reglerna skall gälla med den anpassning som framgår av bilaga V till
EES-avtalet.

3 § Av lagen (1992:000) om ett Europeiskt samarbetsområde (EES) framgår
att vid tillämpningen av reglerna bestämmelserna i följande protokoll skall
gälla:

1. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté mellan länderna inom
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA).

2. Protokoll 1 till avtalet om inrättandet av en övervakningsmyndighet och
en domstol mellan EFTA-ländema.

4 § Som bilaga 1-3 till denna lag finns den svenska texten till

1. de förordningar som anges i 1 §,

2. bilaga V till EES—avtalet

Protokoll 1 till EES-avtalet och de protokoll som anges i 3 § finns intagna
i lagen (1992:000) om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

5 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna
skall ha samma giltighet

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bilaga 1

Rådets förordning (EEG) nr 1612/68

av den 15 oktober 1968
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 49 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande^,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande^, och
med beaktande av följande:

Arbetskraftens fria rörlighet skall vara genomförd inom gemenskapen senast
vid utgången av övergångsperioden. För att nå detta mål krävs att man av-
skaffar all diskriminering på grund av nationalitet mellan arbetstagare i med-
lemsstaterna vad avser anställning, avlöning och andra arbets- och anställ-
ningsvillkor och att arbetstagarna får rätt att röra sig fritt inom gemenskapen
för att ta anställning, med förbehåll för de begränsningar som är berättigade
med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.

Speciellt på grund av att tullunionen genomfördes så tidigt, och för att man
skall kunna säkerställa att gemenskapens två viktigaste grundpelare står fär-
diga samtidigt, bör bestämmelser antas som gör det möjligt att uppnå det mål
för den fria rörligheten som uppställts i artiklarna 48 och 49 i fördraget och
för att förbättra de regler som successivt antagits enligt förordning nr 15^ om
de första åtgärderna för att uppnå fri rörlighet samt enligt rådets förordning nr
38/64/EEG^ av den 25 mars 1964 om fri rörlighet för arbetskraften inom
gemenskapen.

Fri rörlighet utgör en grundläggande rättighet för arbetstagare och deras
familjer. Arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen måste vara ett av de
medel som garanterar att en arbetstagare får förbättrade levnads- och arbets-
villkor och förbättrad social ställning, samtidigt som den bidrar till att till-
godose medlemsstaternas ekonomiska behov. Alla arbetstagare i medlems-
staterna skall ha erkänd rätt att själva välja sitt verksamhetsområde.

Denna rättighet måste utan diskriminering få åtnjutas av fast anställda,
säsongarbetare och gränsarbetare och av dem som är verksamma i service-
yrkena.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

2EGT nr 268, 6.11.1967, s. 9.

3EGT nr 298, 7.12.1967, s. 10.

4EGT nr 56, 26.8.1961, s. 1073/61.

5EGT nr 62, 17.4.1964, s. 965/64.

Rätten till fri rörlighet kräver, för att den objektivt sett skall kunna utövas i
frihet och värdighet, att man säkerställer lika behandling, både praktiskt och
juridiskt, i allt som rör den faktiska verksamheten som anställd och rätten till
bostad, och likaså att hinder för arbetstagarens rörlighet avlägsnas, särskilt
när det gäller arbetstagarens rätt att få ha sin familj hos sig och förutsättning-
arna för att familjen skall kunna inlemmas i värdlandet

Principen om icke-diskriminering av arbetskraft inom gemenskapen inne-
bär att alla medborgare har samma förtur vid anställning som den inhemska
arbetskraften.

Det är nödvändigt att förbättra tillvägagångssättet för platsförmedling, i
synnerhet genom att skapa ett direkt samarbete mellan de centrala arbets-
marknadsmyndigheterna och även mellan de regionala kontoren och dess-
utom genom att öka och koordinera utbytet av information för att säkerställa
en allmänt klarare bild av arbetsmarknaden. Arbetstagare som vill flytta bör
också få regelbunden information om levnads- och arbetsförhållandena.
Dessutom bör det finnas åtgärder att ta till för det fall att en medlemsstat har
störningar eller förutser sådana på sin arbetsmarknad, vilka kan allvarligt hota
levnadsstandarden och sysselsättningsnivån i en region eller en industri. För
detta ändamål är information i syfte att avhålla arbetskraft från att flytta till en
sådan region eller industri den metod som man skall begagna sig av i första
hand, men vid behov bör det vara möjligt att förbättra resultatet av informa-
tionen genom att tillfälligt upphäva ovannämnda tillvägagångssätt. Alla så-
dana beslut skall tas på gemenskapsnivå.

Det råder ett nära samband mellan arbetskraftens fria rörlighet, anställning
och yrkesutbildning, speciellt när utbildningen syftar till att göra det möjligt
för arbetstagare att acceptera erbjudanden om anställning från andra områden
av gemenskapen. Sådana samband gör det nödvändigt att inte fortsättningsvis
isolerat granska de problem som uppstår i detta sammanhang, utan betrakta
dem såsom beroende av varandra, och också ta hänsyn till arbetsmarknads-
problemen på regional nivå. Man bör därför styra medlemsstaternas strävan-
den mot en samordning av sin sysselsättningspolitik på gemenskapsnivå.

Rådet har i sitt beslut av den 15 oktober 1968^ bestämt att artiklarna 48
och 49 i fördraget och likaså de åtgärder som vidtagits för att genomföra
dessa även skall gälla Frankrikes utomeuropeiska departement.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

6EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 1.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DELI

Anställning och arbetstagarnas familjer

AVDELNING 1

Rätt till anställning

Artikel 1

1. Vaije medborgare i en medlemsstat skall, oavsett var han eller hon har
sitt hemvist, ha rätt att ta anställning och att arbeta inom en annan medlems-
stats territorium i enlighet med de villkor som, enligt lagar och andra författ-
ningar, gäller för anställning av medborgare i denna stat.

2. Han eller hon skall i synnerhet ha samma förtur till en ledig befattning i
en medlemsstat som medborgarna i denna stat.

Artikel 2

Varje medborgare i en medlemsstat och varje arbetsgivare som utövar
någon verksamhet inom en medlemsstats territorium får utbyta anställnings-
ansökningar respektive erbjudanden om anställning och får ingå och fullfölja
anställningsavtal i enlighet med de villkor som gäller enligt lagar och andra
författningar, utan att någon diskriminering blir följden därav.

Artikel 3

1. Enligt denna förordning skall de regler som gäller enligt lagar och andra
författningar i en medlemsstat inte gälla

- när de inskränker rätten för utländska medborgare att ansöka om och
erbjuda anställning, eller rätten för utländska medborgare att påbörja och full-
följa anställning, eller gör dessa till föremål för villkor som inte gäller för de-
ras egna medborgare, eller

- när reglernas uteslutande eller huvudsakliga syfte eller effekt, även om
de gäller oavsett nationalitet, är att utestänga medborgare i andra medlems-
stater från den erbjudna anställningen.

Denna bestämmelse gäller inte i fråga om särskilda språkkunskaper som
krävs på grund av den lediga tjänstens natur.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

2. I synnerhet skall bland de bestämmelser och rutiner i en medlemsstat
som åsyftas i punkt 1 första stycket inkluderas bestämmelser som

a) föreskriver en speciell rekryteringsprocedur för utländska medborgare,

b) begränsar eller inskränker utannonsering av lediga platser i pressen eller
genom något annat medium eller ställer andra villkor än dem som gäller för
arbetsgivare som utövar sin verksamhet inom denna medlemsstats territo-
rium,

c) förknippar rättighet till anställning med krav på registrering vid arbets-
förmedling eller förhindrar individuell rekrytering av arbetstagare, när det
gäller personer som inte är bosatta inom denna stats territorium.

Artikel 4

1. Villkor som gäller enligt lagar och andra författningar och som inskrän-
ker antalet eller andelen utländska medborgare som får vara anställda i före-
tag, verksamhetsgrenar eller regioner eller på nationell nivå, skall inte gälla
medborgare i de andra medlemsstaterna.

2. Då i en medlemsstat beviljande av en förmån för företag är förknippat
med villkoret att en viss minimiprocent av landets arbetstagare anställs, skall
medborgare i de andra medlemsstaterna räknas som medborgare i denna stat
om inte annat följer av bestämmelserna i rådets direktiv av 15 oktober 19637

Artikel 5

En medborgare i en medlemsstat som söker anställning inom en annan
medlemsstats territorium skall få samma hjälp där som den som ges av arbets-
förmedlingarna i denna stat till dess egna medborgare som söker anställning.

Artikel 6

1. Anställning och rekrytering av en medborgare i en medlemsstat till en
tjänst i en annan medlemsstat skall inte vara beroende av medicinska, yrkes-
mässiga eller andra kriterier som är diskriminerande på grund av nationalitet i
jämförelse med de kriterier som gäller för de medborgare i den andra med-
lemsstaten som önskar bedriva samma verksamhet

2. En medborgare som får ett personligt erbjudande från en arbetsgivare i
en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare kan dock bli
tvungen att genomgå en anlagsundersökning, om arbetsgivaren uttryckligen
begär detta då arbetsgivaren erbjuder anställningen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

7EGT nr 159, 2.11.1963, s. 2661/63.

AVDELNING II

Anställning och likabehandling

Artikel 7

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat får inom en annan
medlemsstats territorium inte på grund av sin nationalitet behandlas annor-
lunda än landets egna arbetstagare i fråga om anställnings- och arbetsvillkor,
speciellt vad avser lön, avskedande och, om han eller hon skulle bli arbetslös,
återinsättande i arbete eller återanställning.

2. Arbetstagaren skall åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner
som landets medborgare.

3. Arbetstagaren skall även, med stöd av samma rättighet och på samma
villkor som landets medborgare, ha tillgång till utbildning i yrkesskolor och
omskolningscentra.

4. Alla klausuler i ett kollektivt eller individuellt avtal eller någon annan
kollektiv bestämmelse om rätt att söka anställning, anställning, lön och andra
villkor för arbete eller avskedande skall vara ogiltiga, såvitt de föreskriver
eller bemyndigar diskriminerande villkor för arbetstagare som är medborgare
i de andra medlemsstaterna.

Artikel 8

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är an-
ställd inom en annan medlemsstats territorium skall få lika behandling vad av-
ser medlemskap i fackföreningar och utövande av därmed sammanhängande
rättigheter inklusive rätten att rösta. Arbetstagaren får uteslutas från del-
tagande i ledningen av organisationer som regleras av offentlig rätt och från
att inneha en tjänst som regleras av offentlig rätt. Dessutom skall arbets-
tagaren ha rätt att vara valbar till de organ som representerar arbetstagaren i
företaget

Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka lagar eller förordningar i
vissa medlemsstater som beviljar mer omfattande rättigheter till arbetstagare
som kommer från de andra medlemsstaterna.

2. Denna artikel skall granskas av rådet efter ett förslag från kommissio-
nen, vilket skall läggas fram inom högst två år.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Artikel 9

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

1. En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och som är an-
ställd inom en annan medlemsstats territorium skall åtnjuta alla rättigheter och
förmåner som beviljas landets medborgare i bostadsfrågor, även omfattande
rätten att äga den bostad han eller hon behöver.

2. Denne arbetstagare får, med samma rätt som landets medborgare, sätta
sitt namn på listoma för bostadssökande i den region där han eller hon är an-
ställd, om sådana listor finns. Arbetstagaren skall åtnjuta förmåner och för-
turer som är förknippade därmed.

Arbetstagarens familj som har stannat kvar i hemlandet skall i detta hän-
seende antas bo i regionen där arbetstagaren bor, om landets medborgare
också gynnas av liknande antagande.

AVDELNING BI

Arbetstagarnas familjer

Artikel 10

1. Följande personer skall, oavsett sin nationalitet, ha rätt att bosätta sig
tillsammans med en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och
som är anställd i en annan medlemsstats territorium:

a) Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 års ålder
eller är beroende av dem för sin försöijning,

b) släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren och hans eller hen-
nes make, som är beroende av dem.

2. Medlemsstaterna skall underlätta mottagandet av alla familjemedlemmar
som inte anges i punkt 1, om de är beroende av arbetstagaren eller ingår i
hans eller hennes hushåll i det land arbetstagaren kommer ifrån.

3. Vad beträffar punkterna 1 och 2 måste arbetstagaren för sin familj ha
tillgång till en bostad som anses normal för landets arbetstagare i den region
där han eller hon är anställd. Denna bestämmelse får emellertid inte ge upp-
hov till diskriminering mellan landets arbetstagare och arbetstagare från andra
medlemsstater.

Artikel 11

När en medborgare i en medlemsstat har anställning eller driver en rörelse
inom en annan medlemsstats territorium skall hans eller hennes make och de
barn som är under 21 års ålder eller beroende av honom ha rätt att ta anställ-

ning inom hela denna stats territorium, även om de inte är medborgare i
någon medlemsstat.

Artikel 12

Barnen till en medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställd i
en annan medlemsstat skall ha tillträde till denna stats allmänna skolor, lär-
lingsutbildning och yrkesskolekurser på samma villkor som medborgarna i
denna stat, om barnen bor där.

Medlemsstaterna skall främja alla bemödanden att göra det möjligt för
dessa barn att delta i utbildningen under bästa möjliga förhållanden.

DEL II

FÖRMEDLING AV LEDIGA PLATSER OCH PLATS-
ANSÖKNINGAR

AVDELNING 1

Samarbete mellan medlemsstaterna och med kommissionen

Artikel 13

1. Medlemsstaterna eller kommissionen skall ta initiativet till eller till-
sammans utföra den analys av sysselsättning och arbetslöshet som de anser
nödvändig för att åstadkomma arbetstagarnas fria rörlighet inom gemen-
skapen.

Medlemsstaternas centrala arbetsmarknadsmyndigheter skall intimt sam-
arbeta med varandra och med kommissionen i syfte att gemensamt verka för
förmedling av lediga platser och ansökningar om anställning inom gemen-
skapen och därav följande anställning av arbetstagare.

2. För detta ändamål skall medlemsstaterna utse särskilda förmedlingar
som skall anförtros organisationen av arbetet på de ovannämnda områdena i
samarbete med varandra och med kommissionens olika avdelningar.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om varje förändring i
dessa förmedlingar. Kommissionen skall offentliggöra detaljer därom i in-
formationssyfte i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall sända kommissionen information om problem
som uppstår i samband med den fria rörligheten och anställandet av arbets-
tagare samt detaljer om sysselsättningssituationen och dess utveckling för
vaije region och verksamhetsgren.

2. I samarbete med den tekniska kommittén skall kommissionen besluta
om hur informationen enligt punkt 1 skall avfattas och hur ofta den skall
spridas. För att värdera situationen på sina arbetsmarknader skall medlems-
staterna, sedan man införskaffat rådgivande kommitténs yttrande, använda
enhetliga kriterier fastställda av kommissionen i enlighet med resultatet av det
arbete som den tekniska kommittén utfört enligt artikel 33 d.

3. Enligt det tillvägagångssätt som fastställts av kommissionen enligt
överenskommelse med den tekniska kommittén skall den särskilda för-
medlingen i vaije medlemsstat sända till de andra medlemsstaternas särskilda
förmedlingar samt till den europeiska samordningsbyrån den information om
bostads- och arbetsförhållandena på arbetsmarknaden som kan tänkas vara till
vägledning för arbetstagare från de andra medlemsstaterna. Informationen
skall hållas aktuell.

De andra medlemsstaternas särskilda förmedlingar skall se till att informa-
tionen får omfattande spridning, i synnerhet genom att sprida den bland be-
rörda arbetsmarknadsmyndigheter med alla lämpliga informationsmedel för
att hålla arbetstagarna underrättade.

AVDELNING II

Arbetsförmedling

Artikel 15

1. Minst en gång i månaden skall den särskilda förmedlingen i varje med-
lemsstat sända en rapport till de särskilda förmedlingarna i de andra med-
lemsstaterna och till den europeiska samordningsbyrån som för vaije yrke
och region visar:

a) icke tillsatta lediga platser eller platser som troligen ej blir tillsatta med
arbetskraft från landets egen arbetsmarknad,

b) platssökande som har förklarat sig verkligen redo och i stånd att ta an-
ställning i ett annat land.

Varje medlemsstats särskilda förmedling skall vidarebefordra informa-
tionen till vederbörande arbetsförmedlingar.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

2.1 samarbete med den tekniska kommittén skall inom arton månader efter
det denna förordning trätt i kraft de rapporter som avses i punkt 1 spridas i
enlighet med ett enhetligt system som skall fastställas av den europeiska sam-
ordningsbyrån.

Artikel 16

1. Alla lediga platser som arbetsförmedlingarna i en medlemsstat blivit
underrättade om och som inte kan tillsättas på landets egen arbetsmarknad och
som på grundval av de rapporter som nämns i artikel 15 kan tillsättas inom
gemenskapen, skall anmälas till de behöriga arbetsförmedlingarna i den med-
lemsstat som har angivit att den har ledig arbetskraft i denna yrkesgren.

2. Dessa förmedlingar skall till den första medlemsstatens förmedlingar
översända detaljerade uppgifter om lämpliga ansökningar. Under en tid av 18
dagar efter det den andra medlemsstatens förmedlingar mottagit meddelandet
om den lediga platsen skall ansökningar tillställas arbetsgivarna och få samma
prioritet som det egna landets arbetstagare har gentemot medborgare i icke-
medlemsstater. Under denna period skall lediga platser anmälas till icke-
medlemsstater, endast om den medlemsstat som har sådana lediga platser an-
ser att det för att tillsätta dessa inte finns tillräckligt många arbetstagare som är
medborgare i medlemsstaterna.

3. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla lediga platser som erbjuds
arbetstagare som är medborgare i icke-medlemsstater, när:

a) en arbetstagare får ett personligt erbjudande som är av speciell natur på
grund av:

i) krav på specialistkvalifikationer eller att den erbjudna tjänsten är av
konfidentiell natur eller på grund av tidigare yrkesmässiga relationer,

ii) förekomst av familjeband, antingen mellan arbetsgivaren och den
arbetstagare som blivit efterfrågad, eller mellan den senare och en arbetstagare
som har varit fast anställd i företaget under minst ett år.

Punkterna i) och ii) skall tillämpas i enlighet med bilagans bestämmelser.

b) sådana lediga platser är för rekrytering av homogena grupper och
säsongarbetstagare, av vilka åtminstone en medlem har fått ett personligt er-
bjudande om en anställning,

c) sådana lediga platser erbjuds av arbetsgivare åt arbetstagare som är bo-
satta i regioner närbelägna endera sidan av gränsen mellan en medlemsstat
och en icke-medlemsstat,

d) lediga platser uttryckligen erbjuds arbetstagare från icke-medlemsstater
av arbetsgivarna för att deras företag skall kunna fungera friktionsfritt, och
arbetsförmedlingarna anser att skälen är berättigade, efter det de ingripit för

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

12 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

att tillförsäkra anställning åt det egna landets arbetstagare eller arbetstagare
från de andra medlemsstaterna i gemenskapen.

Artikel 17

1. Bestämmelserna i artikel 16 skall genomföras av de särskilda för-
medlingarna. I den mån den centrala myndigheten gett sitt godkännande, och
i den mån organisationen av arbetsförmedlingarna i en medlemsstat och de
placeringsmetoder man använder gör det möjligt, skall emellertid följande
gälla:

a) Medlemsstaternas regionala arbetsförmedlingar skall

i) på grundval av de rapporter som omnämns i artikel 15 och som skall
leda till lämpliga åtgärder direkt sammanföra och redogöra för lediga platser
samt platsansökningar,

ii) upprätta dircktförbindelse för att förmedla

- lediga platser som erbjuds en namngiven arbetstagare,

- enskilda platsansökningar som sänts antingen till en särskild arbets-
förmedling eller till en arbetsgivare som är verksam inom förmedlingens
verksamhetsområde,

- när förmedlingsverksamheten berör säsongarbetstagare som måste
rekryteras så snabbt som möjligt.

b) De förmedlingar som har ansvaret för gränstrakterna mellan två eller
flera medlemsstater skall regelbundet utbyta uppgifter om ej tillsatta lediga
platser och platsansökningar inom sitt område och enligt sina avtal med de
andra arbetsförmedlingarna direkt sammanföra och förmedla lediga platser
och platsansökningar.

c) Offentliga arbetsförmedlingar som specialiserar sig på vissa yrkes-
områden eller speciella personkategorier skall samarbeta direkt med varandra.

2. Medlemsstaterna i fråga skall till kommissionen översända den för-
teckning som enligt gemensam överenskommelse sammanställts för de för-
medlingar som nämns i punkt 1. Kommissionen skall offentliggöra denna
lista och eventuella tillägg till den i Europeiska gemenskapernas officiella tid-
ning.

Artikel 18

Det skall inte vara obligatoriskt att anta rekryteringsmetoder som används
av de verkställande organen som har tillkommit enligt avtal mellan två eller
flera medlemsstater.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

AVDELNING III

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Åtgärder för bevarandet av jämvikten på arbetsmarknaden

Artikel 19

1. Efter en rapport från kommissionen som avfattats efter informationer
från medlemsstaterna skall dessa två gånger om året tillsammans med kom-
missionen analysera

- resultaten av gemenskapens åtgärder for platsförmedling,

- antalet placeringar av medborgare i icke-medlemsstater,

- den utveckling som kan förutses för arbetsmarknadssituationen och,
såvitt möjligt, arbetskraftens rörelser inom gemenskapen.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall undersöka alla möjligheter att
ge medborgare i medlemsstater prioritet vid tillsättandet av lediga platser för
att åstadkomma balans mellan lediga platser och platsansökningar inom
gemenskapen. De skall vidta alla åtgärder som krävs för detta ändamål.

Artikel 20

1. När en medlemsstat har eller förutser störningar på sin arbetsmarknad
som allvarligt skulle kunna hota levnadsstandarden eller sysselsättningsnivån
i en viss region eller ett visst yrke, skall den underrätta kommissionen och de
andra staterna om detta och förse dem med alla relevanta detaljer.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta alla lämpliga åtgärder
för att underrätta gemenskapens arbetstagare, så att dessa inte söker anställ-
ning i denna region eller detta yrke.

3. Utan inverkan på tillämpningen av fördraget och de bilagda protokollen
får den medlemsstat som avses i punkt 1 begära att kommissionen förklarar
den förmedlingsapparat som föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17 helt eller
delvis tillfälligt upphävd för att situationen i denna region eller detta yrke skall
kunna återställas till normala förhållanden.

Kommissionen skall besluta om det tillfälliga upphävandet som sådant och
om dess varaktighet senast två veckor efter mottagandet av medlemsstatens
begäran. Varje medlemsstat får inom högst två veckor begära att rådet skall
upphäva eller ändra ett sådant beslut. Rådet skall agera på en sådan begäran
inom två veckor.

4. När ett sådant tillfälligt upphävande sker skall arbetsförmedlingarna i de
andra medlemsstaterna som har angivit att de har ledig arbetskraft inte vidta
någon åtgärd för att tillsätta lediga platser som de fått direkt meddelande om
från arbetsgivare i de medlemsstater som nämns i punkt 1.

AVDELNING IV

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Europeiska samordningsbyrån

Artikel 21

Den europeiska byrån för förmedling av lediga platser och plats-
ansökningar som inrättats inom kommissionen (i denna förordning kallad
"den europeiska samordningsbyrån") skall ha som allmän uppgift att främja
platsförmedlingen på gemenskapsnivå. Den skall särskilt ansvara för alla
tekniska uppgifter på detta område som enligt vad denna förordning före-
skriver har ålagts kommissionen, och då speciellt för bistånd till ländernas
arbetsförmedlingar.

Den skall sammanfatta den information som nämns i artiklarna 14 och 15
samt de data som framkommer av den analys och den forskning som utförts
enligt artikel 13 för att klargöra allt som kan bidra till att förutse utvecklingen
på gemenskapens arbetsmarknad. Dessa fakta skall delges medlemsstaternas
särskilda förmedlingar samt de rådgivande och tekniska kommittéerna.

Artikel 22

1. Den europeiska samordningsbyrån skall särskilt ha till uppgift

a) att samordna de praktiska åtgärder som behövs för att tillsätta lediga
platser på gemenskapsnivå och för att analysera de förflyttningar av arbets-
tagare som uppstår därav,

b) att bidra till att nå dessa mål genom att i samarbete med den tekniska
kommittén införa gemensamma arbetsmetoder på administrativ och teknisk
nivå,

c) att i samförstånd med de särskilda förmedlingarna sammanföra lediga
platser och platsansökningar, när ett speciellt behov uppstår, för förmedling
hos de särskilda förmedlingarna.

2. Den europeiska samordningsbyrån skall underrätta de särskilda för-
medlingarna om lediga platser och platsansökningar som sänts direkt till
kommissionen och bli informerad om de åtgärder som vidtagits därefter.

Artikel 23

Med godkännande från vederbörande myndighet i varje medlemsstat och
enligt de villkor och förfaringssätt som kommissionen beslutar efter den tek-
niska kommitténs yttrande får den organisera besök och uppdrag för tjänste-

män från andra medlemsstater liksom fortbildning för de särskilda för-
medlingarnas personal.

DEL III

KOMMITTÉER FÖR ATT SÄKERSTÄLLA ETT NÄRA SAM-
ARBETE MELLAN MEDLEMSSTATERNA I FRÅGOR SOM
BERÖR ARBETSTAGARNAS FRIA RÖRLIGHET OCH DERAS
ANSTÄLLNING

AVDELNING I

Rådgivande kommittén

Artikel 24

Den rådgivande kommittén skall ha till uppgift att bistå kommissionen vid
granskning av alla frågor som uppstår om tillämpningen av fördraget och de
åtgärder som vidtagits i enlighet därmed i angelägenheter som berör arbets-
tagarnas fria rörlighet och deras anställning.

Artikel 25

Den rådgivande kommittén skall särskilt ha till uppgift:

a) att följa upp problem avseende fri rörlighet och anställning inom ramen
för nationell arbetsmarknadspolitik för att kunna samordna medlemsstaternas
arbetsmarknadspolitik på gemenskapsnivå och på så sätt medverka till att
deras ekonomi utvecklas och arbetsmarknaden får en förbättrad balans,

b) att göra en allmän uppföljning av effekterna av genomförandet av denna
förordning och eventuella kompletterande åtgärder,

c) att eventuellt förelägga kommissionen väl övervägda förslag till om-
arbetning av denna förordning,

d) att framlägga, antingen på kommissionens begäran eller på eget initia-
tiv, väl övervägda åsikter i allmänna frågor eller i principfrågor, speciellt
rörande utbyte av information om utvecklingen på arbetsmarknaden, om
arbetstagarnas förflyttning mellan medlemsstaterna, om program eller åt-
gärder för att utveckla yrkesvägledning och yrkesutbildning som kan för-
modas ge ökad möjlighet till fri rörlighet och anställning, samt om alla former
av bistånd till arbetstagare och deras familjer, bland annat socialhjälp och bo-
städer åt arbetstagarna.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Artikel 26

1. Den rådgivande kommittén skall bestå av sex medlemmar från varje
medlemsstat, av vilka två skall representera regeringen, två arbetstagarorgani-
sationerna och två arbetsgivarorganisationerna.

2. För varje kategori som nämns i första stycket skall en ersättare utses av
varje medlemsstat.

3. Medlemmarnas och deras ersättares mandattid skall vara två år. Deras
utnämning skall kunna förnyas.

Vid mandattidens utgång skall medlemmarna och deras ersättare vara kvar
i tjänst till dess de ersatts eller till dess deras utnämningar förnyats.

Artikel 27

Medlemmarna i rådgivande kommittén och deras ersättare skall utnämnas
av rådet, som skall sträva efter att i kommittén samla företrädare för arbets-
tagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer så att de olika ekonomiska
sektorer som berörs får en lämplig representation.

Förteckningen över medlemmarna och deras ersättare skall i informations-
syfte offentliggöras av rådet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 28

Ordförande i den rådgivande kommittén skall vara en medlem av kom-
missionen eller hans ersättare. Ordföranden får inte rösta. Kommittén skall
sammanträda åtminstone två gånger om året. Den skall sammankallas av ord-
föranden, antingen på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av
medlemmarna. Sekreterartjänsten skall ställas till förfogande av kommis-
sionen.

Artikel 29

Ordföranden får inbjuda personer eller företrädare för organ med vid-
sträckt erfarenhet av arbetstagarnas sysselsättning eller rörlighet att delta i
möten som observatörer eller som sakkunniga. Ordföranden får ta hjälp av
sakkunniga rådgivare.

Artikel 30

1. Ett av kommittén lämnat yttrande skall vara giltigt, om två tredjedelar av
medlemmarna är närvarande.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

2. Yttrandena skall ange på vilka grunder de vilar. De skall avlämnas med Prop. 1991/92:170
en absolut majoritet av röster som regelrätt avgivits. Yttrandena skall åtföljas Bilaga 10.6
av en skriftlig redogörelse för de åsikter som uttryckts av minoriteten, om
denna önskar det.

Artikel 31

Den rådgivande kommittén skall fastställa sina arbetsmetoder genom pro-
cedurregler, som skall träda i kraft sedan rådet givit sitt samtycke efter att ha
mottagit ett yttrande från kommissionen. Eventuella ändringar som kommittén
beslutar att vidta skall företas på samma sätt

AVDELNING II

Den tekniska kommittén

Artikel 32

Den tekniska kommittén skall ha till uppgift att bistå kommissionen att för-
bereda, stödja och följa upp allt tekniskt arbete och alla tekniska åtgärder, så
att denna förordning och alla kompletterande åtgärder kan verkställas.

Artikel 33

Den tekniska kommittén skall särskilt ha till uppgift:

a) att stödja och främja samarbetet mellan berörda statliga myndigheter i
medlemsstaterna i alla tekniska frågor som angår arbetstagarnas fria rörlighet
och deras anställning,

b) att formulera tillvägagångssätten för organiserandet av berörda statliga
myndigheters gemensamma aktiviteter,

c) att underlätta inhämtandet av information som förväntas bli användbar
för kommissionen och för den granskning och forskning som föreskrivs i
denna förordning, och att främja utbyte av information och erfarenheter mel-
lan de berörda administrativa organen,

d) att på teknisk nivå utreda harmoniseringen av de kriterier efter vilka
medlemsstaterna bedömer situationen på sina arbetsmarknader.

Artikel 34

1. Den tekniska kommittén skall bestå av representanter för medlems-
staternas regeringar. Varje regering skall till medlem av den tekniska kom-

mittén utnämna en av de medlemmar som representerar regeringen i den råd- Prop. 1991/92:170
givande kommittén. Bilaga 10.6

2. Varje regering skall utnämna en ersättare bland dess andra representan-
ter - medlemmar eller ersättare - i den rådgivande kommittén.

Artikel 35

Ordförande för den tekniska kommittén skall vara en medlem av kommis-
sionen eller hans representant Ordföranden och medlemmarna av kommittén
får ta hjälp av sakkunniga rådgivare.

Sekreterarservice skall tillhandahållas kommittén av kommissionen.

Artikel 36

De förslag och yttranden som utarbetats av den tekniska kommittén skall
överlämnas till kommissionen, och den rådgivande kommittén skall informas
därom. Alla sådana förslag och yttranden skall åtföljas av en skriftlig redo-
görelse för de åsikter som uttryckts av de olika medlemmarna i den tekniska
kommittén, om dessa begär det.

Artikel 37

Den tekniska kommittén skall fastställa sina arbetsmetoder genom pro-
cedurregler som skall träda i kraft när rådet har lämnat sitt samtycke efter att
ha mottagit ett yttrande från kommissionen. Eventuella ändringar som kom-
mittén beslutar göra häri skall träda i kraft enligt samma förfaringssätt

DEL IV

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

AVDELNING I

Övergångsbestämmelser

Artikel 38

Till dess att kommissionen antar det enhetliga system som omnämns i arti-
kel 15.2 skall den europeiska samordningsbyrån föreslå åtgärder som för-
väntas bli till nytta vid avfattandet och spridningen av de rapporter som
nämns i artikel 15.1.

Artikel 39

Rådgivande kommitténs och tekniska kommitténs procedurregler som
gäller då denna förordning träder i kraft skall fortsätta att gälla.

Artikel 40

Till dess att de åtgärder som skall vidtas av medlemsstaterna enligt rådets
direktiv av den 15 oktober 1968^ träder i kraft och när enligt de åtgärder som
vidtagits av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv av den 25 mars
19649 det arbetstillstånd som föreskrivs i artikel 22 i förordning nr
38/64/EEG är nödvändig för att avgöra uppehållstillståndets giltighets- och
förlängningstid, skall skriftlig bekräftelse av anställningen från arbetsgivaren
eller ett anställningsintyg som anger anställningstiden ersätta ett sådant
arbetstillstånd. Varje skriftlig bekräftelse från arbetsgivaren eller anställnings-
intyg som visar att arbetstagaren varit tillsvidareanställd skall ha samma ver-
kan som ett permanent uppehållstillstånd.

Artikel 41

Om en medlemsstat på grund av avskaffande av arbetstillstånd inte längre
kan sammanställa viss statistik om anställning av utländska medborgare, får
medlemsstaten för statistiska ändamål behålla arbetstillståndet för medborgare
i de andra medlemsstaterna till dess att nya statistikmetoder införts, dock

8EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 13.

9EGT nr 62, 17.4.1964, s. 981/64.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

senast till den 31 december 1969. Arbetstillståndet måste utfärdas automatiskt
och måste vara giltigt till det faktiska avskaffandet av arbetstillstånd i med-
lemsstaten.

AVDELNING II

Slutbestämmelser

Artikel 42

1. Denna förordning skall inte påverka bestämmelserna i fördraget om
upprättande av den Europeiska kol- och stålgemenskapen och som gäller
arbetstagare med erkända kvalifikationer i kolbrytning eller ståltillverkning,
inte heller på de bestämmelser i fördraget om upprättande av den Europeiska
atomenergigemenskapen och som behandlar rätten att söka kvalificerat arbete
på atomenergiområdet, inte heller på några som helst åtgärder som vidtagits i
enlighet med dessa fördrag.

Denna förordning skall dock gälla för de kategorier av arbetstagare som
nämnts i första stycket och för deras familjemedlemmar, i den mån deras
rättsliga ställning inte styrs av ovannämnda fördrag eller åtgärder.

2. Denna förordning skall inte påverka åtgärder som vidtagits i enlighet
med artikel 51 i fördraget

3. Denna förordning skall inte påverka medlemsstaternas skyldigheter på
grund av

- speciella relationer eller framtida avtal med vissa icke-europeiska länder
eller territorier baserade på hävdvunna band som finns vid den tidpunkt då
denna förordning träder i kraft eller

- avtal som grundar sig på hävdvunna band mellan dem och som finns vid
den tidpunkt då denna förordning träder i kraft med vissa icke-europeiska
länder eller territorier som grundar sig på hävdvunna band mellan dem.

Arbetstagare från sådana länder eller territorier som i enlighet med denna
bestämmelse har avlönad anställning inom en av dessa medlemsstaters terri-
torium får inte åberopa bestämmelserna i denna förordning i de andra med-
lemsstaterna.

Artikel 43

Mellan dagen för undertecknandet och dagen för ikraftträdandet skall
medlemsstaterna i informationssyfte till kommissionen översända texterna till
de avtal, konventioner och överenskommelser som ingåtts dem emellan på
arbetsmarknadsområdet

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Artikel 44

Kommissionen skall vidta åtgärder i överensstämmelse med denna för-
ordning för dess tillämpning. För detta ändamål skall den nära samarbeta med
medlemsstaternas centrala statliga myndigheter.

Artikel 45

Kommissionen skall till rådet överlämna förslag som enligt fördragets
villkor skall upphäva restriktioner i rätten att söka arbete för arbetstagare som
är medborgare i medlemsstater där frånvaron av ömsesidigt erkännande av
utbildnings-, examens- eller andra behörighetsbevis skulle kunna förhindra
arbetstagarnas fria rörlighet

Artikel 46

Administrativa utgifter för de kommittéer som nämns i del III skall inne-
fattas i budgeten för den Europeiska gemenskapen i den sektion som gäller
kommissionen.

Artikel 47

Denna förordning skall gälla medlemsstaternas territorier och deras med-
borgare utan inverkan på artiklarna 2, 3, 10 och 11.

Artikel 48

Förordning nr 38/64/EEG skall upphöra att gälla, när denna förordning
träder i kraft

Denna förordning skall vara till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 15 oktober 1968.

På rådets vägnar

G. SEDATI

Ordförande

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Bilaga

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

Vad avses i artikel 16.3 a med följande uttryck:

1) Uttrycket "specialist" anger hög eller ovanlig kvalifikation för en typ
av arbete eller ett yrke som kräver speciellt tekniskt kunnande. Det
skall särskilt gälla förmän, då säsongarbetstagare rekryteras i grupp.

2) Uttrycket "tjänstens konfidentiella natur" hänför sig till anställning
som i värdlandet vanligtvis innebär särskilt förtroendefulla relationer
mellan arbetsgivare och arbetstagare.

3) Utrycket "föregående yrkesmässiga relationer” gäller då en
arbetsgivare ansöker om att inom en medlemsstats territorium få
anställa en arbetstagare som arbetsgivaren redan haft anställd i
samma område under minst tolv månader under de senaste fyra åren.

4) Uttrycket "familjeband" betyder band i form av äktenskap eller
släktskap i andra ledet mellan en arbetsgivare och en arbetstagare
samt släktskapsband i första ledet mellan två arbetstagare.

Bilaga 2

Rådets förordning (EEG) nr 312/76

av den 9 februari 1976

om ändring av bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter
inom arbetstagarorganisationer i förordning (EEG) nr 1612/68
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 49 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande 1,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande^, och

med beaktande av följande:

Det bör uttryckligen anges i artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av
den 15 oktober 1968 om fri rörlighet för arbetstagare inom gemenskapen^ att
arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat och anställda inom en annan
medlemsstats territorium även skall åtnjuta likabehandling i fråga om ut-
övande av rättigheter inom arbetstagarorganisationer vad gäller valbarhet till
poster inom administrationen eller ledningen av en arbetstagarorganisation.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 8 i förordning (EEG) nr 1612/68 skall ändras enligt följande:

1. Följande skall läggas till i den första meningen i första stycket efter
"inklusive rätten att rösta":

"och skall vara valbar till poster inom administrationen eller ledningen av
en arbetstagarorganisation".

2. Punkt 2 skall utgå.

Artikel 2

Denna förordning skall träda i kraft på tredje dagen efter dess offentlig-
görande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

1 EGT nr C 280, 8.12.1975, s. 43.

2 EGT nr C 12, 17.1.1976, s. 2.

3 EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 2.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

	Prop. 1991/92:170
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla med- lemsstater.	Bilaga 10:6

Utfärdad i Bryssel den 9 februari 1976.

På rådets vägnar

G. THORN

Ordförande

Bilaga 3 BILAGA V

FRI RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE

Förteckning enligt artikel 28

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
statema samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen "medlemsstat(er)" i de rättsakter
som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de relevanta
EG-aktema, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz,
Sverige och Österrike.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 364 L 0221: Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om
samordning av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet
och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säker-
het eller hälsa (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 850/64).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Artikel 4.3 skall inte tillämpas.

2. 368 R 1612: Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT nr L 257,
19.10.1968, s. 2), i dess lydelse enligt

- 376 R 0312: Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari 1976
(EGT nr L 39, 14.2.1976, s. 2).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 15.2 skall tidsangivelsen "inom arton månader efter det att denna
förordning har trätt i kraft" inte tillämpas.

b) Artikel 40 skall inte tillämpas.

c) Artikel 41 skall inte tillämpas.

d) Artikel 42.1 skall inte tillämpas.

e) I artikel 42.2 skall hänvisningen till artikel 51 i Romfördraget ersättas av en
hänvisning till artikel 29 i det nu träffade avtalet

f) Artikel 48 skall inte tillämpas.

3. 368 L 0360: Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om av-
skaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för
medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT nr L 257,
19.10.1968, s. 13).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 4.2 skall uttrycket "uppehållstillstånd för en medborgare i en
medlemsstat i EEG" ersättas av "uppehållstillstånd".

b) I artikel 4.3 skall uttrycket "uppehållstillstånd för en medborgare i en av
EEG:s medlemsstater" ersättas av "uppehållstillstånd".

c) Artikel 11 skall inte tillämpas.

d) Artikel 13 skall inte tillämpas.

e) I bilagan skall

i) första stycket av förklaringen ersättas av följande:

"Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15
oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har fattats som ett led i
genomförandet av direktiv 68/360/EEG med de anpassningar som har gjorts
vid införandet i EES-avtaleL”

ii) fotnoten ersätts enligt följande:

"Belgiskt/-a, brittiskt/-a, danskt/-a, finskt/-a, franskt/-a, grekiskt/-a,
irländskt/-a, isländsktZ-a, italienskt/-a, liechtensteinskt/-a, luxemburgskt/-a,
nederländskt/-a, norskt/-a, portugisiskt/-a, schweiziskt/-a, spanskt/-a,
svenskt/-a, tyskt/-a eller österrikiskt/-a beroende på vilket land som utfärdar
tillståndet."

4. 370 R 1251: Kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni
1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium
efter att ha varit anställda där (EGT nr L 142, 30.6.1970, s. 24).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 9 skall inte tillämpas.

5. 372 L 0194: Rådets direktiv 72/194/EEG av den 18 maj 1972 om utvidg-
ning av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG om samordning av de
särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning
och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa, till
att även omfatta arbetstagare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom
en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda i den staten (EGT nr L
121, 26.5.1972, s. 32).

6. 377 L 0486: Rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om under-
visningen av barn till migrerande arbetstagare (EGT nr L 199, 6.6.1977, s.
32).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:6

2 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap. 5 och 11 §§ samt 11 kap. 3 §
utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Kraven för utlänningars vistelse i Sverige m.m.
Inledande bestämmelser

1 §

Lagen skall tillämpas så, att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad
som är nödvändigt i vaije enskilt fall.

Av lagen (1992:00) om ett
Europeiskt ekonomiskt samarbets-
omräde (EES) och lagen (1992:00)
om arbetskraftens fria rörlighet inom
Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES) följer att särskilda
regler gäller för de utlänningar som
omfattas av EES-avtalet.

2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd

Uppehållstillstånd

5§

Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd
görs eller prövas, får ansökan inte bifallas.

Detta gäller dock inte om

1. utlänningen har rätt till asyl här,

2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är
stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med
utomlands, eller

3. det annars finns särskilda skäl.

1. utlänningen har rätt till asyl här, eller

2. det annars finns synnerliga skäl av humanitär art

Regeringen får föreskriva att en
ansökan om uppehållstillstånd får
bifallas även i andra fall än som anges
i andra stycket, om det följer av en
överenskommelse med främmande
stat.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:7

13 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

Återkallelse av tillstånd

H §

Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas

1. om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,

2. om han på grund av ett tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något
annat nordiskt land, eller

Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts innan
udänningen har varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd.

Regeringen får föreskriva att uppe-
hållstillstånd får återkallas för de ut-
länningar som avses i 1 kap. 1 §
tredje stycket även i andra fall än de
som anges i första stycket.

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen

Motivering av beslut

3§

Bestämmelserna i 20 § förvaltningslagen om motivering av beslut till-
lämpas inte beträffande beslut om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd
och arbetstillstånd.

En utlänning som avses i 1 kap. 1 §
tredje stycket har dock alltid rätt till
motivering av ett sådant beslut om det
går honom emot.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 10:7

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Innehåll

Prop. 1991/92:170

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992........ 1

1 Inledning.......................................... 1

2 Kulturområdet....................................... 1

3 Medieområdet.......................................2

4 Jämställdhetsfrågor...................................4

5 Personers rörlighet....................................6

5.1 Bakgrund.....................................................................6

5.2 Lagrådet.......................................................................8

5.3 Metoden för införlivande av EG-rätten med svensk rätt inom

området för personers rörlighet.................................................9

5.4 Arbetstillstånd och uppehållstillstånd m.m...............................12

5.5 Ansökan om uppehållstillstånd............................................18

5.6 Utlänningars tidigare brottslighet.........................................19

5.7 Motivering av vissa beslut.................................................21

5.8 Frågan om en regel mot diskriminering..................................21

5.9 Kostnader och resursbehov................................................22

5.10 Upprättade lagförslag.....................................................22

5.11 Specialmotivering.........................................................23

5.12 Hemställan.................................................................27

Bilaga 10:1 Sammanfattning av arbetsgruppens promemoria

Bilaga 10:2 Promemorians författningsförslag

Bilaga 10:3 Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över
departementspromemorian (Ds 1991:82) EES-anpassning av
utlänningslagen och utlänningsförordningen

Bilaga 10:4 Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 10:5 Lagrådets yttrande

Bilaga 10:6 1. Förslag till Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2. Förslag till Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES)

1 Inledning

Näringsdepartementets verksamhetsområde omfattar i huvudsak följande:

- de allmänna riktlinjerna för näringspolitiken,

- företagens allmänna utvecklingsbetingelser, service, utbildning, särskilt i
de små och medelstora företagen,

- industrins finansiering, bl.a. vissa exportkreditfrågor,

- förvaltning och avyttring av aktier eller andra tillgångar i vissa helt eller
delvis statligt ägda företag,

- näringsfrihet och inrikeshandel, pris- och konkurrensförhållanden,
prisreglering m.m.,

- byggnadsväsendet och viss byggnadsforskning,

- mineralfrågor,

- teknisk forskning och utveckling,

- patent- och registreringsverksamhet,

- teknisk kontroll, provning och mätning, vissa säkerhetsfrågor,

- turism,

- energiförsörjning, energiforskning, kommunal energiplanering,
beredskap inom energiområdet.

De flesta av dessa områden berörs direkt eller indirekt av EES-avtalet.

Av de EG-rättsakter som ingår i EES-avtalet kan ett hundratal hänföras till
näringsdepartementets verksamhetsområde.

Det svenska näringslivets höga intemationaliseringsgrad har sedan länge
nödvändiggjort en successiv anpassning av det svenska regelverket på bl.a.
varuområdet till förhållandena i omvärlden och i synnerhet till dem som
gäller i Norden och i övriga Västeuropa. Den ytterligare anpassning som
föranleds av EES-avtalets implementering är därför av begränsad
omfattning.

Inom näringsdepartementets områden gäller anpassningen bl.a.
konkurrensområdet och de olika ämnesområden som brukar sammanföras

under benämningen teknologisk infrastruktur. Även inom energisektorn
förutses viss anpassning.

I några fall kräver EES-avtalets införlivande i svensk rätt ändringar i
lagstiftning inom näringsdepartementets ansvarsområde. På konkurrens-
området föreslås inkorporering av merparten av reglerna ske genom EES-
lagen medan jag beträffande övriga regler som kräver lagform bedömer att
införlivandet lämpligast sker genom ny lagstiftning eller genom ändring av
existerande lagar. Jag lägger nu (i avsnitt 7) fram ett förslag till en ny lag
om teknisk kontroll samt föreslår i samband därmed att riksdagen
godkänner riktlinjer för avveckling av det s.k. riksprovplatssystemet. I
fråga om lagstiftning om mätinstrument m.m. samt om elektromagnetisk
kompatibilitet avser jag att återkomma med förslag att föreläggas
riksdagen under innevarande år. I de övriga fall som kräver lagstiftning
kommer jag att ta erforderliga intitiativ så snart beredningen i
departementet hunnit slutföras. Det gäller bl.a. lagstiftning på
byggområdet. Inte i något fall bedömer jag att införlivandet av EES-
avtalet skall bereda några större svårigheter.

Som utgångspunkt för en mer detaljerad redogörelse för EES-avtalets
implementering lämnar jag nedan en kort beskrivning av den svenska
näringspolitiken ur ett EES/EG-perspektiv. Därefter följer en systematisk
genomgång av relevanta delar av EES-avtalet, med redogörelser för det
materiella innehållet och med uppgift om vilka anpassnings- och
implementeringsåtgärder som nyligen vidtagits resp, återstår att vidta inom
näringsdepartementets verksamhetsområde. Redogörelsen följer EES-
avtalets uppbyggnad.

2 Näringspolitiken

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Min bedömning: EES-avtalet föranleder ingen ändring av den
nuvarande näringspolitiken.

Den svenska näringspolitiken

Politiken anger de ramar inom vilka företagen fritt bör få bedriva sin
verksamhet. Fri företagsamhet, sund konkurrens och privat ägande ger de
bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg. Fasta spelregler
ger näringslivet långsiktigt stabila planeringsförutsättningar.

Sverige är en öppen och starkt exportberoende ekonomi för vilken de
västeuropeiska marknaderna har mycket stor betydelse. Mer än hälften av
den svenska utrikeshandeln sker med EG och sammanlagt svarar EES för
nära tre fjärdedelar av svensk utrikeshandel. Samtidigt befinner vi oss
geografiskt förhållandevis långt borta från Europas stora befolknings-
koncentrationer - svenska företag har ett avståndshandikapp. För att
neutralisera denna konkurrensnackdel ställs höga krav på svenska företags
konkurrensförmåga. Att företagen förmår konkurrera framgångsrikt är en

förutsättning för att det svenska välståndet skall kunna utvecklas.
Regeringens politik syftar till att skapa goda konkurrensförutsättningar i
Sverige. EES-avtalet och senare ett medlemskap i EG är centrala inslag i
en politik som ger svenskt näringsliv växtkraft.

För att lösa problemen med stagnationen i den svenska ekonomin krävs
bl.a. en ökad produktivitet i näringslivet och den offentliga sektorn.
Insatser krävs säväl från statsmakternas sida som från företagens och
organisationernas för att öka produktiviteten. Statsmakternas uppgift är att
skapa de allmänna betingelserna för en långsiktig ekonomisk tillväxt.
Näringspolitikens viktigaste uppgift är därvid att skapa ett gott klimat för
företagsamheten i Sverige så att utvecklings- och tillväxtkraften i svensk
ekonomi kan återvinnas.

Regeringens näringspolitik koncentreras till dessa huvudområden:

- småföretagspolitiken med syfte att medverka till en gynnsam utveckling
av småföretagen, särskilt ny företagande och tillväxtföretag. Medlen härför
är att stärka de privata incitamenten till sparande och riskfyllda
investeringar bl.a. genom sänkningar av tillväxthämmande skatter, att
etablera en fungerande privat riskkapitalmarknad och att genomföra en
regelreformering med utgångspunkt i de mindre företagens särskilda
förhållanden.

- privatisering som syftar till att bl.a. stärka de dynamiska krafterna i
ekonomin och att förhindra att staten har dubbla roller. Medlet härför är
försäljning av aktier i statligt ägda bolag.

- främjande av utländska investeringar genom borttagande av olika
restriktioner.

- konkurrenspolitiken som syftar till effektiva marknader till gagn för
konsumenterna. Detta sker genom skärpt lagstiftning, avreglering och
förenklad normgivning.

- industrirelevant forskning och utveckling som syftar till att bidra till
utvecklingen av kunskap på nya forskningsområden och till att utveckla
nya metoder och processer. Instrumenten är det stöd till nationell
forskning som ges samt deltagandet i EG:s forskningsprogram.

- energipolitiken som syftar till en tryggad energiförsörjning till inter-
nationellt konkurrenskraftiga priser genom bl.a. effektivare
energimarknader.

Den förändrade näringspolitiken, regeringens omläggning av kursen i
den ekonomiska politiken, utbyggnaden av den eftersatta infrastrukturen
och de ökade satsningarna på utbildning och forskning skapar
förutsättningar för nya investeringar och en utveckling som bryter
nedgången i näringslivet. Bransch- och företagsstödspolitik ryms inte inom
ramen för den nya näringspolitiken och avvecklas därför successivt.

EES-avtalet föranleder ingen ändring av den nuvarande näringspolitiken.
Den ligger också väl i linje med den utveckling av gemenskapspolitiken
som nu kan skönjas inom EG.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Näringspolitiken inom EG

Romfördraget innehåller inga bestämmelser om en för EG gemensam
övergripande industripolitik och någon sammanhållen sådan bedrivs heller
inte. Strävanden och målsättningar finns däremot inom ett antal områden,
t.ex. den inre marknaden, forskning och utveckling, småföretag ssektom,
regionalpolitik och konkurrenspolitik. Politiken för de olika sektorerna har
hittills tillsammans format vad som kan betecknas som EG:s industriella
strategi på gemenskapsnivå. Det kan noteras att man bland EG:s
medlemsstater inte alltid haft en likartad syn på olika industripolitiska
åtgärder och inte heller när det gällt exempelvis statsmaktens roll i
sammanhanget. De gemensamma åtgärderna har i många fall haft som
övergripande målsättning att stärka EG-företagens konkurrenskraft inom
vissa s.k. framtidsbranscher, framförallt i förhållande till USA och Japan.

De senaste åren har emellertid konturerna av en gemenskapspolitik på
industriområdet börjat framtona. I slutet av år 1990 godkände EG:s råd ett
förslag från kommissionen avseende generella principer för den framtida
politiken på detta område (den s.k. Bangemannplanen). I riktlinjerna slås
fast att politiken bör syfta till att främja en ständig anpassning till
industriella förändringar på en öppen och konkurrensutsatt marknad. Den
bör grundas på principen om fri handel och konkurrens. Statligt
industristöd bör kontrolleras bättre. EG-industrins teknologiska kapacitet
skall stärkas, bl.a. på områden som bioteknik och informationsteknologi.
En gemensam dynamisk politik för små och medelstora företag bör
bedrivas och de mänskliga resurserna utnyttjas bättre, t.ex. genom ökade
utbildningsinsatser. I Maastrichtöverenskommelsen från december 1991,
som ännu inte godkänts av de nationella parlamenten, utpekas
industripolitik som ett av de nya samarbetsområdena för gemenskapen.

På energiområdet har, med undantag för vissa delar av kärnenergi-
området, formandet av en gemensam EG-politik nått mindre långt. Först i
samband med genomförandet av den inre marknaden har en övergripande
energipolitik börjat diskuteras.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

3 Varors fria rörlighet

3.1 Tekniska föreskrifter m.m.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Min bedömning: EES-avtalet medför att Sverige måste anpassa sin
ordning för obligatorisk provning och kontroll. Ett öppet system med
konkurrens i stället för det nuvarande riksprovplatssystemet med
statligt monopol bör införas.

Beträffande mätinstrument överensstämmer gällande svenska
regler i stort med EES-rätten. På sikt kommer Sverige sannolikt att
tvingas till en ökad reglering.

Sverige följer i dag med några få undantag europeiska normer för
säkerhetskrav på elmateriel. Nuvarande registreringsplikt måste
avskaffas före den 1 januari 1994.

EG:s krav på produkter i fråga om elektromagnetisk kompatibi-
litet går längre än den nuvarande svenska regleringen som endast tar
sikte på skydd mot radiostömingar. Anpassningen kräver därför ny
lagstiftning.

En lag om bl.a. certifiering, märkning, marknadsföring och
användning av byggprodukter behövs.

3.1.1 Allmänt

Ett i övrigt fritt varuutbyte mellan länder kan i praktiken hindras på olika
sätt. S.k. tekniska handelshinder kan uppkomma genom att enskilda länder
i sina tekniska föreskrifter ställer olika krav på varors beskaffenhet eller i
fråga om provning och kontroll. Vid export till olika länder kan
tillverkarna tvingas göra olika versioner av samma produkt.

EES-avtalet innehåller bestämmelser som syftar till att eliminera sådana
hinder (bl.a. artikel 11). Vad gäller tekniska föreskrifter, standarder,
provning och certifiering återfinns särskilda bestämmelser och
arrangemang i det till avtalet fogade protokoll 12 och i bilaga II.

Standardisering

Standarder erhöll en ny roll när EG började tilllämpa den s.k. nya
metoden i direktiv avsedda att reglera varumarknader. Den nya metoden
innebär att direktiven endast fastställer övergripande s.k. väsentliga krav.
Tekniska utformningar som uppfyller dessa väsentliga krav avses bli
presenterade som europeiska harmoniserade standarder. EG och EFTA har
parallellt givit mandat åt de europeiska standardiseringsorganen att
utarbeta erforderliga standarder.

Standardiseringen har genom EG:s program för den inre marknaden fått
en ny och avsevärt mer omfattande roll än tidigare. Den blir ett verktyg
för att minska de tekniska handelshindren och därmed för att underlätta fri
handel. Standarder kommer delvis att ersätta reglering genom t.ex.
myndighetsföreskrifter. De måste därför utformas med beaktande av de

krav på skydd av liv, hälsa och miljö som bl.a. förs fram av företrädare
för konsumenter och arbetstagare.

För europeisk standard gäller i teorin frivillig tillämpning men
standarderna får i praktiken en mycket stark ställning genom att den
produkt, som uppfyller kraven i mandaterad europeisk standard, förutses
uppfylla kraven i EG-direktiven.

Sverige deltar i det europeiska standardiseringsarbetet som fullvärdig
medlem, genom de nationella standardiseringsorganen. Den informations-
tekniska standardiseringen är organiserad så att även andra intressenter,
t.ex. industriföretag, deltar i arbetet på central europeisk nivå.

En viktig och stor arbetsbörda har alltså genom mandaten från EG och
EFTA lagts på de europeiska standardiseringsorganen för genomförandet
av den inre marknaden. Standardiseringsorganen har, trots att arbetet
bedrivs med stor skyndsamhet, problem att ta fram erforderliga standarder
till den 1 januari 1993.

Hösten 1990 presenterade EG-kommissionen den s.k. grönboken om
utformningen av standardiseringen i Europa. I grönboken föreslogs
åtgärder som skulle leda till en snabbare teknologisk integration i Europa.
Syftet med dokumentet var att stimulera till debatt för att ge ledning inför
kommande beslut om den europeiska standardiseringens vidare utveckling.
Svenska intressenter har genom sina olika europeiska nätverk lämnat
synpunkter till kommissionen på grönboken. Under 1991 har man inom
kommissionen arbetat vidare på ett uppföljningsdokument till grönboken,
innehållande ett antal rekommendationer om bl.a. ökad användning av
europeisk standardisering i gemenskapspolitiken.

Provning och kontroll

EES-avtalet medför att Sverige måste anpassa sin ordning för obligatorisk
provning och kontroll till den ordning som tillämpas inom EG. Förändrin-
gen innebär i enlighet med det förslag om ändrad lagstiftning som jag
återkommer till nedan i avsnitt 7 att i stället för det nuvarande
riksprovplatssystemet med statligt monopol införs ett öppet system med
konkurrens mellan kompetensprövade aktörer, s.k. anmälda organ. Den
bärande huvudprincipen i EG-ordningen, som kommer att utsträckas till
EES, är att samma krav skall gälla på produkter i alla länder och det skall
vara tillräckligt att få en produkt prövad i ett land för att sedan ha tillgång
till hela den västeuropeiska marknaden. Genom EES-avtalet kommer
Sverige med i detta system och provningar och certifieringar (intyg om
utförda provningar) från våra organ skall godtas i hela Västeuropa. /
Förändringarna medför betydande förenklingar för vår exporterande
industri.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

3.1.2 Mätinstrument m.m.

EES-avtalet innefattar ett 25-tal direktiv, i avtalet (bilaga II:IX)
sammanförda under rubriken mätinstrument, som rör mätinstrument,
måttenheter samt vikt- och volymangivelser på färdigförpackade varor.

Av direktiven som rör mätinstrument är ett rörande ickeautomatiska
vågar (90/384/EEG) utformat enligt den nya metoden medan övriga är av
äldre datum. Enligt det nya direktivet får fr.o.m. år 2002 endast vågar
som uppfyller direktivets krav användas inom bl.a. handel, rättsväsende,
post, sjukvård m.m.

I ett ramdirektiv från år 1971 (71/316/EEG) anges kontrollförfaranden
för mätinstrument och i ett 20-tal underdirektiv till detta anges krav på
olika typer av mätinstrument, såsom bandvågar, handelsvikter,
febertermometrar och ringtryckmätare. Dessa äldre mätinstrumentdirektiv
är optionella, vilket innebär att vaije medlemsstat kan välja om man
nationellt vill reglera ifrågavarande instrument så länge man inte inför
bestämmelser som hindrar marknadstillträde för instrument som uppfyller
direktivens krav.

Genom ett direktiv (80/181/EEG) om måttenheter åläggs
medlemsländerna att införa bestämmelser som, med vissa i direktivet
angivna undantag, säkerställer att endast måttenheter som ingår i det s.k.
Sl-systemet används i medlemsstaterna.

Genom direktiven om volym- och viktangivelser på färdigförpackade
varor fastställs vissa standardiserade förpackningsstorlekar samt
kontrollförfaranden för volym- och viktangivelser.

Den gällande svenska regleringen inom detta område är av betydligt
mindre omfattning än i flertalet europeiska länder. Obligatoriska krav på
kontrollerade mätinstrument finns endast på områden där det finns
angelägna konsumentintressen att skydda. Enligt lagen (1971:1081) om
bestämning av volym och vikt skall i detaljhandel till konsumenter
kontrollerade mått användas. Sin viktigaste tillämpning har detta inom
livsmedelshandel, försäljning av drivmedel för fordon samt leveranser av
olja till småhus for uppvärmningsändamål. Lagen innehåller också
bestämmelser om att stickprov skall göras av volym- och viktangivelser på
färdigförpackade varor.

Med stöd av lagen (1978:277) med bemyndigande att meddela
föreskrifter i fråga om anordning for förbrukningsmätning av elektrisk
energi, vatten eller värmeenergi m.m. har vidare föreskrifter utfärdats
beträffande mätare for el-, vatten- och värmeleveranser.

Mot bakgrund av att den gällande svenska lagstiftningen på området har
ett betydligt snävare tillämpningsområde än EG:s motsvarande
bestämmelser, uppdrogs i juni 1991 åt statens provningsanstalt att utarbeta
förslag till hur EG:s bestämmelser på detta område bör införas i svensk
lagstiftning. Provningsanstalten föreslår bl.a. att den nuvarande svenska
lagstiftningen ersätts med en ny ramlag för måttenheter, mätdon och
mätningar. Provningsanstaltens rapport har remissbehandlats och ärendet
bereds för närvarande inom näringsdepartementet. Jag förutser att kunna
presentera ett lagförslag inom kort.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

3.1.3 Elektrotekniska varor

Den svenska kontrollordningen för elmateriel ändrades den 1 januari 1990.
Förändringarna innebar en viss EG-anpassning men inte fullständig. För
elmateriel utförd enligt svensk standard slopades det tidigare absoluta
kravet på godkännande från SEMKO (S-märket), utom för en liten grupp
högriskprodukter. Certifieringar från utländska med SEMKO
samarbetande certifieringsorgan godtas numera parallellt med SEMKO:s
certifieringar. Kravet på S-märkning ersattes med krav på registrering av
produkter före marknadsföring. Genom att registreringen är avgiftsbelagd
erhålles finansiering av en relativt omfattande marknadskontroll, vilken
innebär att säkerhetsmyndigheten låter ta ut produkter från marknaden och
kontrollera att de uppfyller de svenska säkerhetskraven och att föreskrivna
kontrollförfaranden har iakttagits.

Ldgspänningsdi re kli vet

Inom EG regleras el materiel säkerheten i det s.k. lågspänningsdirektivet
(LVD) från 1973 (73/23/EEG). Detta direktiv har stått modell för den s.k.
nya metoden för harmoniseringsdirektiv på varuområdet. Pen av de
inledande artiklarna anges att medlemsstaterna skall vidta alla erforderliga
åtgärder för att säkerställa att elektrisk materiel får saluföras endast om
den efter att ha tillverkats i enlighet med vad som anses vara god
säkerhetsteknisk praxis inte riskerar säkerheten för människor, djur eller
egendom.

I en bilaga till direktivet anges huvudpunkterna i säkerhetsmålen för
elektrisk utrustning. Produkter som uppfyller europeisk harmoniserad
standard eller, i avsaknaden av sådan, internationell standard, skall anses
uppfylla dessa mål och skall vara garanterade fritt marknadstillträde inom
alla EG-länder.

Lågspänningsdirektivet uppställer inte något krav på fÖrhandskontroll av
tredjepartsorgan utan tillverkarens egen kontroll och tillkännagivande av
att produkten utformats enligt standard (tillverkardeklaration) skall
accepteras. Trots möjligheten till deklaration om överensstämmelse har
omkring hälften av all elmateriel som marknadsförs inom EG genomgått
tredjepartscertifiering.

I direktivet regleras också hur ett medlemsland skall förfara om man på
grund av säkerhetsrisker stoppar marknadsföringen av en produkt.
Kommissionen och övriga berörda länder skall informeras genom ett
motiverat beslut. Efter vissa konsultationer ankommer det slutligen på
kommissionen att formulera lämpliga rekommendationer.

Sverige följer i dag med några få undantag internationella och
europeiska normer i fråga om krav på produkter. Detta innebär att när det
gäller kravnivåer medför en EES-anpassning mycket små förändringar för
svenskt vidkommande.

När det gäller förhandskontrollen medför en EES-anpassning att Sverige
helt måste frångå kravet på obligatorisk fÖrhandskontroll av

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

tredjepartsorgan. Dock kan det konstateras, som nämnts ovan, att
europeiska tillverkare i stor utsträckning ändock valt att låta certifiera sina
produkter.

Det är heller inte möjligt för Sverige att behålla ett registreringssystem.
Det är då viktigt att bl.a. finna andra former för finansiering av
marknadskontrollen. Frågan har uppmärksammats av elsäkerhets-
utredningen som lade fram sitt betänkande i november 1991 (SOU
1991:94, ELSU 91). Utredningen föreslår införandet av en särskild
elsäkerhetsavgift som skall erläggas av elleverantörerna for bl.a.
finansieringen av fortsatt marknadskontroll av elprodukter i nuvarande
omfattning. Finner man i samband med marknadskontrollen eller t.ex.
genom anmälningar från konsumenter farliga produkter är Sverige skyldigt
i enlighet med lågspänningsdirektivet att stoppa vidare marknadsföring av
sådana produkter och informera EG om ingripandet.

I EES-avtalet har Sverige fått rätt att avvakta med anpassningen till
lågspänningsdirektivet till den 1 januari 1994. Förslagen i betänkandet
från elsäkerhetsutredningen bereds för närvarande vidare inom
näringsdepartementet. Jag avser att under året återkomma med förslag om
hur det svenska elsäkerhetsarbetet skall utformas, organiseras och
finansieras för att upprätthålla en hög och med övriga EES-länder
samordnad säkerhetsnivå. I samband därmed bör den exakta tidpunkten för
svensk anpassning till lågspännningsdirektivet avgöras.

Elektromagnetisk kompatibilitet

Med elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) avses en komponents eller
apparats förmåga att fungera tillfredsställande i den avsedda
elektromagnetiska miljön utan att själv förorsaka elektromagnetiska
störningar.

EG:s direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om
elektromagnetisk kompatibilitet (89/336/EEG), som skall tillämpas inom
EES, ålägger medlemsländerna att införa lagstiftning om krav på att
elektriska och elektroniska apparater skall vara konstruerade så att de inte
alstrar elektriska störningar som överstiger en nivå som tillåter radio- och
teleutrustning och andra apparater att fungera som avsett. De skall
samtidigt ha en inbyggd tålighet mot sådana störningar.

Direktivet är utformat enligt den s.k. nya metoden och anger således
endast de väsentliga krav som produkter skall uppfylla från EMC-
synpunkt. Genom harmoniserade standarder anges de tekniska
specifikationer som skall anses tillfredsställa kraven. Europeiska
standarder föreligger ännu endast i viss utsträckning och
standardiseringsarbete pågår.

Enligt EMC-direktivet skall medlemsstaterna senast den 1 januari 1992
ha implementerat EMC-direktivets bestämmelser. EFTA-ländema
förutsätts enligt EES-avtalet ha infört motsvarande bestämmelser vid EES-
avtalets ikraftträdande.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

EG-kommissionen har emellertid i maj 1991 lagt fram förslag till
ändring av EMC-direktivet. Förslaget innebär att under en
övergångsperiod fram till utgången av 1995 tillåts även gällande nationella
EMC-krav parallellt med EMC-direktivets krav. EG-rådet har inte ännu
fattat slutligt beslut angående ändringsdirektivet.

Den nuvarande svenska regleringen på området, radiostömings-
förordningen (1985:625), tillgodoser endast vissa delar av EMC-direktivet
enär de svenska reglerna endast innehåller föreskrifter om apparaters
utstrålning av elektromagnetiska störningar men ej om tålighet mot sådana
störningar. Mot denna bakgrund har under hösten 1991 inom närings-
departementet utarbetats en promemoria med förslag till en ny lag om
skydd mot elektromagnetiska störningar. Promemorian har remitterats och
lagstiftningsärendet bereds för närvarande inom departementet. Jag avser
återkomma inom kort med lagförslag i frågan.

3.1.4 Byggvaror

Byggnader består av en mängd komponenter av mycket skiftande slag.
Många av dem är inte enbart avsedda för användning i byggnader. En del
är viktiga också vid anläggningsarbeten. Andra används också vid
tillverkningen av andra produkter såsom möbler och olika sorters
apparater.

En del byggvaror är eller har behandlats med kemiska produkter och
berörs av EG:s direktiv på det kemiska området. Andra byggvaror, t.ex.
hissar, berörs av direktiv på maskinområdet. EG har emellertid också ett
särskilt byggdirektiv, vilket omfattar produkter som är avsedda att infogas
i byggnader eller anläggningar. Dess syfte är främst att underlätta handeln
med sådana produkter genom att undanröja tekniska handelshinder. Men
direktivet syftar även till att höja hälso- och säkerhetskraven beträffande
produkterna till en enhetlig nivå inom EG.

Begreppet byggprodukt är inte klart definierat i direktivet. Det är
emellertid inte synonymt med begreppet byggvaror enligt vedertaget
svenskt språkbruk. Som byggprodukter kommer sannolikt inte att räknas
t.ex. prefabricerade skåp och köksinredningar men t.ex järnvägsräls och
delar i brokonstruktioner.

Byggproduktdirektivet ingår i EES-avtalet. Jag vill här ge en kort
sammanfattning av direktivets innehåll. Därefter kommer jag att redovisa
de speciella regler i EES-avtalet som har betydelse för vår tillämpning av
direktivet samt huvuddragen av de förslag som jag senare avser att lämna
för genomförandet av direktivet i Sverige.

Byggproduktdirektivet

EG:s direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra
författningar rörande byggprodukter (89/106/EEG) - byggproduktdirektivet
- trädde i kraft den 21 juni 1991. Dess praktiska tillämpning förutsätter

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

emellertid ett antal s.k. tillämpningsdokument, vilka ännu inte antagits av
EG. På grundval av dessa tillämpningsdokument kommer ytterligare
riktlinjer för tillämpningen att tas fram. Direktivet kan därför tills vidare
praktiskt tillämpas bara i vissa mindre delar, som inte är beroende av
tillämpningsdokumenten och övriga riktlinjer. Endast ett par EG-länder
har hittills anpassat sin lagstiftning till direktivet.

Byggproduktdirektivet omfattar produkter som tillverkats för att infogas
varaktigt i byggnader och andra anläggningar och som har betydelse för
någon av sex angivna egenskaper - de väsentliga kraven - hos den färdiga
byggnaden eller anläggningen. Dessa egenskaper gäller 1. mekanisk
motståndsförmåga och stabilitet, 2. brandskydd, 3. hygien, hälsa och
miljö, 4. säkerhet vid användning, 5. bullerskydd samt 6. energi och
värme.

Medlemsländerna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se
till att byggprodukter får släppas ut på marknaden endast om de är
lämpliga för avsedd användning mot bakgrund av de väsentliga kraven.
Vidare skall länderna inte hindra produkter, som uppfyller direktivets
bestämmelser, att fritt distribueras, saluhållas eller användas inom sina
territorier.

En byggprodukt skall förutsättas vara lämplig för avsedd användning,
om den är försedd med ett s.k. EG-märke. Vissa produkter, som är av
mindre betydelse med hänsyn till hälsa och säkerhet, skall dock få släppas
ut på marknaden efter blott en försäkran från tillverkaren om att
produkterna överensstämmer med allmänt erkänd och tillämpad teknik.
Sådana produkter får inte förses med EG-märket. Den planerade
förteckningen över sistnämnda slag av produkter föreligger ännu inte.

De produkter som får forses med EG-märket skall överensstämma med
en teknisk specifikation i form av antingen

- en nationell standard, som utgör en till nationell nivå överförd s.k.
harmoniserad standard,

- eller en nationell standard, som befunnits uppfylla de sex nämnda
egenskapskraven,

- eller ett europeiskt tekniskt godkännande

eller också att produkten genom ett särskilt förfarande konstaterats
överensstämma med de sex väsentliga kraven. Dessutom skall EG-märket
visa att produkten uppfyller de krav som kan finnas i andra direktiv än
byggproduktdirektivet.

Harmoniserade standarder utarbetas på byggområdet av den europeiska
standardiseringsorganisationen (Comité Européen de Normal i sation, CEN)
på uppdrag från kommissionen, som också slutligen skall godkänna
standarderna mot bakgrund av de sex väsentliga kraven.

Proceduren för att få en nationell standard befunnen överensstämma med
de väsentliga kraven är att en stat anmäler standarden till kommissionen,
som, efter att ha inhämtat yttrande från de andra medlemsstaterna, tar upp
standarden på en särskild förteckning.

Europeiska tekniska godkännanden meddelas av härför utsedda
godkännandeorgan i medlemsländerna i enlighet med riktlinjer som tagits
fram av deras samarbetsorganisation, European Organization for Technical

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Approvals (EOTA), på uppdrag av kommissionen, som också skall
godkänna riktlinjerna. Om riktlinjer saknas, kan godkännanden meddelas
av EOTA självt. Enligt huvudregeln får europeiska tekniska godkännanden
meddelas bara om en harmoniserad standard saknas för produkten eller
om produkten inte är lämplig för standardisering.

Tillverkarna eller deras ombud inom EG är ansvariga för att bestyrka att
produkterna överensstämmer med kraven i en av de nämnda tekniska
specifikationerna. Regler för detta kommer att fastställas av kommissionen
med hänsyn till vaije produktslags betydelse och karaktär. Kommissionen
har därvid att välja mellan ett antal alternativ.

Det ena huvudalternativet är certifiering av ett fristående certifierings-
organ på grundval av typprovning, stickprov och tillverkningskontroll
samt besiktning och övervakning av fabriken.

Det andra huvudalternativet - tillverkarförsäkran - är delat i tre
underal temati v. Ett av dessa bygger på fabrikens egen kontroll under
övervakning av ett certifieringsorgan. Ett annat på en fristående
laboratoriekontroll i kombination med fabrikens egen kontroll. Det tredje
underaltemativet bygger helt på fabrikens egen kontroll.

Medlemsländerna har rätt att utse godkännandeorgan, certifieringsorgan,
kontrollorgan och provningslaboratorier som behövs för bestyrkande-
proceduren. Vissa krav på opartiskhet, kompetens m.m. skall uppfyllas.
Beträffande samtliga organ gäller att verksamheten skall avgiftsfinansieras
och att producenterna skall ha frihet att välja vilket godkänt organ som de
vill anlita inom EES-området.

Byggproduktdirektivet innehåller också ett antal bestämmelser som
syftar till att underlätta en fri varucirkulation under tiden intill dess att
harmoniserade standarder m.m. föreligger.

Slutligen innehåller byggproduktdirektivet regler om ingripanden då det
visar sig att en teknisk specifikation eller en produkt inte uppfyller
direktivets krav.

EES-avtalet

Genom EES-avtalet utsträcks byggproduktdirektivets principer att omfatta
hela EES-området. De administrativa uppgifter och de beslutsfunktioner
som enligt direktivet ankommer på kommissionen resp, den ständiga
byggkommittén åvilar inom EFTA dess övervakningsmyndighet resp,
ständiga kommitté. I beredningsarbetet inför beslut skall dock EFTA-
ländema i allmänhet medverka i EG:s kommittéer på samma sätt som
EG:s medlemsländer.

EES-avtalet klargör inte hur de tillämpningsdokument och andra
riktlinjer för tillämpningen av byggproduktdirektivet, som är under
beredning men ännu inte är beslutade inom EG, skall betraktas av EFTA-
ländema. Denna fråga kommer att tas upp i de fortsatta förhandlingarna.

Av det nu sagda framgår att uppdrag till CEN och EOTA att utarbeta
harmoniserade standarder resp, riktlinjer för tekniska godkännanden skall

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

lämnas av EFTA och EG var för sig efter ett gemensamt berednings-
arbete.

Svensk medverkan i CEN är garanterad genom att Standardiserings-
kommissionen i Sverige (SIS) sedan länge är fullvärdig medlem av
organisationen. Däremot har EG inte velat gå med på att några organ i
EFTA-länder blir medlemmar av EOTA. På inbjudan av EOTA
medverkar boverket visserligen redan i arbetet på teknisk nivå inom
organisationen. EFTA har också två observatörsplatser i EOTA:s tekniska
nämnd. Men inget organ inom EFTA har rätt att delta i själva besluten
om tekniska godkännanden eller riktlinjer för sådana. När det gäller
riktlinjerna kan detta sägas vara ett mindre problem, eftersom dessa
slutligt skall fastställas av EG-kommissionen resp. EFTA:s ständiga
kommitté. Däremot är det från principiell synpunkt otillfredsställande att
EOTA i vissa fall har rätt att utfärda tekniska godkännanden, som blir
giltiga i Sverige, utan att något svenskt organ fått delta i det formella
beslutet. Det är min förhoppning att detta förhållande på sikt kan
undanröjas.

Genomförandet av byggproduktdirektivet i Sverige

Som framgått av det nu anförda råder ännu många oklarheter angående
byggproduktdirektivets tillämpning. Såvitt jag bedömer kommer det
knappast att ha hunnit träda i praktisk funktion vid årsskiftet 1992/1993.
Det mycket omfattande standardiseringsarbete som direktivet förutsätter
kommer dessutom att pågå under många år, innan en någorlunda
fullständig uppsättning harmoniserade standarder föreligger. Därefter blir
det fråga om en kontinuerlig översyn och revidering av dem.
Harmoniserade standarder kommer därför att antas successivt under de
kommande åren. Som jag nyss nämnt har också endast ett fåtal EG-länder
hittills anpassat sin lagstiftning till direktivet.

Jag hyser förhoppningen att ytterligare klarhet om direktivets innebörd
skall ha vunnits till hösten. Ett beredningsarbete med inriktning på en
proposition till höstriksdagen pågår inom näringsdepartementet. I höst har
jag också hunnit ta ställning till de förslag till förenklingar av reglerna
kring bygglov m.m. som har föreslagits av utredningen (Fi 1991:08) om
statens stöd för bostadsfinansiering m.m. Det är därför min avsikt att då
ta initiativ till en proposition till riksdagen med de samlade lagändringar
på byggområdet som jag bedömer möjliga och lämpliga. Det synes bli
fråga om dels en ny lagstiftning om byggprodukter, dels ändringar av
plan- och bygglagen (1987:10) - PBL.

Den nya lagstiftningen kan förutses innehålla bemyndiganden för
regeringen att meddela föreskrifter om provning, kontroll, certifiering,
märkning och marknadsföring av byggprodukter enligt de regler som
följer av byggproduktdirektivet.

Vissa grundläggande bestämmelser om tillsyn och om ingripanden och
påföljder vid en felaktig användning av EG-märket torde också böra
införas.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

14 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5—13

Vidare måste det stadgas en skyldighet för den eller de kommunala
nämnder som fullgör uppgifter inom byggnadsväsendet att för avsedd
användning godta sådana produkter som skall åtnjuta fri cirkulation enligt
byggproduktdirektivet.

Det krävs också en ändring av bestämmelsen i 8 kap. 29 a § PBL om
försöksverksamheten med likställighet mellan byggprodukter m.m., som
godkänts i annat nordiskt land, och i Sverige typgodkända produkter m.m.
Denna försöksverksamhet bör upphöra. I stället bör införas den möjlighet,
som byggproduktdirektivet och EES-avtalet kräver i avvaktan på harmoni-
serade tekniska specifikationer, att en producent av en byggprodukt, som
godkänts i ett annat EES-land, skall kunna få godkännandet accepterat
också i Sverige.

Slutligen behöver verksamheten med europeiska tekniska godkännanden
lagregleras till sina grunddrag. Den frågan måste övervägas mot bakgrund
av de typgodkännanderegler som nu finns i PBL.

Min strävan kommer att vara att i möjligaste mån undvika att den nya
lagstiftningen om byggprodukter medför en ökad reglering på bygg-
området.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

3.2 Produktansvar

Min bedömning: Om lagändringar föreslagna i prop. 1991/92:135
antas, uppfyller Sverige EG:s bestämmelser om produktansvar för
skador orsakade av elektrisk ström som produkt.

I bilaga III till EES-avtalet är upptaget EG-direktivet om produktansvar
från den 25 juli 1985 (85/374/EEG). I huvudsak har direktivet implemen-
terats genom den produktansvarslag (1992:18) som enligt beslut av
riksdagen (prop. 1990/91:197, LU 14, rskr. 78) träder i kraft den 1
januari 1993.

Enligt EG-direktivet skall produktansvaret även omfatta skador orsakade
av elektrisk ström som produkt. I den svenska produktansvarslagen har
produkt definierats som "lös sak", vilket innebär att elektrisk ström faller
utanför. I stället har förutsatts att bestämmelser om produktansvar för
skador orsakade av elektrisk ström tas in i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).

Förslag med denna innebörd har nyligen förelagts riksdagen genom
prop. 1991/92:135. Förslaget har förutsatts bli behandlat av riksdagen före
sommaren. De nya bestämmelserna har föreslagits träda i kraft samtidigt
med produktansvarslagen den 1 januari 1993.

3.3 Energi

Min bedömning: De EG-rättsakter avseende energiområdet som
tagits in i EES-avtalet kan relativt enkelt införlivas i det svenska
regelverket. Detta kan ske utan lagändringar.

De relativt nyligen antagna EG-direktiven avseende möjligheter att
transitera el och naturgas över nationsgränser, liksom direktivet om
ökad öppenhet beträffande el- och gaspriser till industrin, ligger helt
i linje med strävandena att öka konkurrensen och effektiviteten inom
energisektorn i Sverige. Även de förslag till ytterligare förändringar
inom energiområdet som f.n. diskuteras inom EG och som senare
kan bli aktuella att införliva i EES-avtalet, avser att öka
konkurrensen och effektiviteten inom energisektorn.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

3.3.1 EG:s energipolitik

Energifrågor anges inte i Romfördraget som ett område för särskild
gemensam politik. Genom upprättandet av den Europeiska kol- och
stålgemenskapen tillgodosågs vissa gemensamma intressen när det gällde
bränsleförsörjningen och genom den Europeiska atomenergigemenskapen
(Euratom) skapades ett system för bl.a. säkrare försörjning med uran.
Generellt ansågs utnyttjandet av bl.a. olje- och naturgastillgångar som
nationella angelägenheter. Någon gemensam politik för elkraft var inte
aktuell. Efter oljekrisen i början av 1970-talet vidtogs dock en rad
gemensamma åtgärder för att minska riskerna och effekterna av avbrott i
oljeförsörj ningen bland medlemsländerna.

När arbetet med att skapa EG:s inre marknad tog fart i mitten av 1980-
talet började energisektorns betydelse bl.a. för industrins konkurrens-
villkor att uppmärksammas allt mer. Även medvetenheten om energi-
systemens betydande miljöeffekter har ökat.

Den inom EG dominerande aspekten på energisektorn är i dag dess
inverkan på genomförandet av den inre marknaden. De under åren 1990
och 1991 antagna direktiven om ökad öppenhet i fråga om industrins el-
och gaspriser samt om transitering av el och naturgas över nationsgränser
bör ses som viktiga led i skapandet av den inre marknaden.

Den nu mest aktuella frågan på energiområdet rör kommissionens
förslag om en fortsatt stegvis utveckling av de inre el- och gasmark-
nadema. Enligt förslaget skall ett brett tillträde för tredje part (s.k. Third
Party Access, TPA) till alla el- och gasnät införas som ett sista steg från
år 1996.

Något beslut om genomförande av detta förslag föreligger inte. Även
om det i dag finns starkt avvikande uppfattningar inom EG i fråga om hur
en gemensam inre marknad för energi bör utformas kan det antas att de
väsentligaste delarna av kommissionens senaste förslag får genomslag i
kommande direktiv, som senare kan bli aktuella för införlivande i EES-
avtalet.

Det kan tilläggas att regeringen i propositionen (1991/92:133) om en
elmarknad med konkurrens har föreslagit en fortsatt reformering av den
svenska elmarknaden, i syfte att öka konkurrensen och effektiviteten.
Målet är att nå ett än mer rationellt utnyttjande av resurserna och att
tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. En
särskild utredare får i uppdrag att se över ellagstiftningen och föreslå
sådana lagändringar som krävs för att elnäten skall kunna bli tillgängliga
för fler aktörer. Regeringens förslag ligger helt i linje med de nyss
nämnda förändringar på elmarknadsområdet som föreslagits av EG-
kommissionen.

Här kan även nämnas den Europeiska Energistadga (European Energy
Charter) som framtagits på EG:s initiativ. Stadgan undertecknades vid ett
ministermöte i Haag i december 1991, av ett stort antal västliga och
östliga industriländer, bl.a. EG:s medlemsstater och Sverige. Stadgan
avser att ge en politisk och legal ram för ett starkt utvidgat kommersiellt
energisamarbete mellan västliga industrinationer och de tidigare
planekonomierna i Centraleuropa och f.d. Sovjetunionen. För närvarande
pågår fortsatta förhandlingar om ett basavtal och ett antal sektorprotokoll
som avser stadgans praktiska tillämpning.

3.3.2 EES-avtalet

EES-avtalets artikel 24 hänvisar till att avtalets bilaga IV innehåller
särskilda bestämmelser och arrangemang som avser energi. Bilagan upptar
ett tiotal EG-rättsakter.

I förhandlingarna om EES berördes energi främst som en fråga om den
fria rörligheten för varor. Det kan noteras att frågor om hanteringen av
oljeberedskapslager m.m. av flera skäl fördes bort från dessa
förhandlingar.

Det finns inte några speciella faktorer när det gäller Sveriges
energipolitik eller förhållanden på energiområdet som kan inverka negativt
på våra möjligheter att delta i EES-samarbetet, eller våra möjligheter att
senare inträda som medlem i EG. Den utveckling på energiområdet som
nu sker inom EG har i stort samma inriktning som vårt eget reformarbete,
främst när det gäller elmarknaden.

EES-avtalet omfattar som jag nyss nämnt endast ett fåtal rättsakter som
direkt avser energiområdet. Dessa rättsakter, vilka samtliga omnämns i
avtalets bilaga IV, behandlas i det följande.

3.3.3 Transitering

Elkraft

I direktiv 90/547/EEG behandlas transitering av elektricitet genom
kraftledningsnät.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Direktivet anger att vissa uppgörelser om elöverföring skall anses vara
transitering av el mellan nät. De uppgörelser som avses är de som

- utförs av enheter som i vaije medlemsland är ansvariga för elektriska
högspänningsnät, utom distributionsnät,

- där överföringen börjar eller slutar inom gemenskapen,

- och transporten innebär överskridande av minst en nationsgräns inom
gemenskapen.

De elektriska högspänningsnäten och de enheter som är ansvariga för
dem är förtecknade i en särskild bilaga till direktivet.

Medlemsstaterna skall tillse att berörda enheter underrättar
kommissionen och berörda nationella myndigheter om varje begäran om
transitering avseende leveranser överstigande ett år, inleder förhandlingar
om villkoren för transiteringen, anmäler ingångna transiteringskontrakt
samt eventuella förhandlingar som inte resulterat i kontrakt.

Var och en av de berörda enheterna får begära medling avseende
villkoren för transiteringen hos ett organ som upprättats av kommissionen
och där berörda enheter är representerade. Om skäliga uppgörelser ej kan
nås tillämpar kommissionen de förfaranden som fastställts i gemenskaps-
rätten.

Genom EES-avtalet tillkommer villkor som bl.a. innebär att berörda
enheter inom EFTA i vissa fall får begära medlingsförfarande genom ett
EFTA-organ eller den gemensamma EES-kommittén.

Direktivet syftar till att underlätta handel med el över nationsgränserna
genom att transitering av el inte får vägras utan vägande skäl eller endast
erbjudas på oskäliga villkor. Villkoren för transitering skall dock inte
heller äventyra försörjningstryggheten eller servicekvalitet och skall
särskilt ta full hänsyn till användningen av reservproduktionskapacitet och
den mest effektiva driften av befintliga system.

För Sveriges del är Affärsverket svenska kraftnät sedan den 1 januari
1992 ansvarigt för det rikstäckande s.k. storkraftnätet för högspänd
elektrisk ström och de statligt ägda utlandsförbindelserna. Ett fåtal
förbindelser med utlandet ägs av privata kraftföretag, främst Sydkraft AB.
Baltic Cable AB avser att bygga en kabel till Tyskland. Baltic Cable AB
ägs av Vattenfall AB, Sydkraft AB och ett tyskt kraftföretag, Preussen
Elektra AG.

Affärsverket svenska kraftnät är i Sverige sådan nätansvarig enhet som
avses i EG-direktivet. Eftersom Svenska kraftnät är ansvarigt för det
storkraftnät som måste utnyttjas även när de fåtaliga icke-statliga
utlandsförbindelserna utnyttjas för en transitering bör Svenska kraftnät
ensamt kunna anges som berörd nätansvarig enhet. I en underbilaga, där
de nätansvariga enheterna i EFTA-ländema förtecknas, har för Sverige
angetts statens vatten falls verk, som var ansvarig enhet då EES-avtalet
förhandlades. Ändringen till Affärsverket svenska kraftnät kommer att
meddelas berörda EES-organ.

Enligt EG-direktivet skall berörda enheter åläggas att underrätta
kommissionen om begäran om transitering m.m. Genom EES-avtalet
åläggs svensk enhet motsvarande skyldighet i förhållande till ESA och
ständiga kommittén. Affärsverket svenska kraftnät bör kunna åläggas att

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näri ng sdeparte me n tet

fullgöra dessa skyldigheter. Frågan om vilken nationell myndighet som
dessutom skall underrättas enligt direktivet övervägs för närvarande.

Som nyss nämnts pågår en utredning om erforderliga ändringar av
ellagen m.m. (dir 1992:39) inför en fortsatt omstrukturering av den
svenska elmarknaden. Denna utredning kommer att beakta de krav som
bl.a. EES-avtalet ställer på den svenska ellagstiftningen.

Naturgas

Direktiv 91/296/EEG behandlar transitering av naturgas genom gas-
ledningsnät.

Direktivet avser transitering av naturgas men har i allt väsentligt samma
innehåll som det nyss beskrivna eltransiteringsdirektivet 90/547/EEG.

Med hänsyn till förhållandena på den svenska gasmarknaden kan såväl
Sydgas AB som det tidigare företaget Swedegas AB anses vara enheter
som ansvarar för högtrycksnät för naturgas. Därför angavs båda företagen
som sådana enheter under EES-förhandlingama. Sedan dess har vissa
förändringar skett, bl.a. har det tidigare företaget Swedegas AB
namnändrats till Vattenfall Naturgas AB. Denna ändring kommer att
meddelas berörda EES-organ.

För samtliga rörledningar som berörs av EG-direktivet krävs koncession
enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. I lagens 8 och 9 §§ finns
föreskrifter om skyldighet att mot ersättning ombesörja transport genom
ledningen åt annan, om det kan ske utan väsentligt förfång för
koncessionshavaren, samt om skyldighet att tillhandahålla uppgifter vid
prövning i fråga om sådan transport. Frågor om skyldighet att transportera
åt annan prövas av närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).

En skyldighet att upplåta ledningar för transitering av naturgas finns
således redan intagen i rörledningslagen.

Alla nya koncessioner för rörledningar som berörs av EG-direktivet bör
innehålla koncessionsvillkor som ålägger koncessionshavaren att fullgöra
de skyldigheter som anges i direktivet. Befintliga koncessioner bör
kompletteras med sådant åläggande.

Frågan om vilken nationell myndighet som skall underrättas enligt EG-
direktivet övervägs för närvarande.

3.3.4 Informationsutbyte m.m.

Pristransparens beträffande el och gas

I direktiv 90/377/EEG fastläggs en gemenskapsprocedur för att främja
öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till
industriella slutanvändare. Direktivet anger viss skyldighet att rapportera
om de el- och gaspriser som industrin betalar.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Direktivets syfte är att genom öppnare prisinformation ge användarna
ökade möjligheter att välja mellan energikällor och mellan leverantörer.
Härigenom uppnås en ökad konkurrens mellan leverantörerna.

Detta direktiv tas i EES-avtalets bilaga IV (energi) endast upp för
kännedom, eftersom det hänförts till avtalets bilaga XXI (statistik).
Statistikfrågorna har tidigare i dag behandlats av chefen för finans-
departementet.

Anmälan av investeringsprojekt

I förordning (EEG) nr 1056/72 (ändrad genom förordning nr 1215/76)
anges att EG:s medlemsstater årligen skall överlämna till kommissionen
den information som erhållits om vissa större investeringsprojekt avseende
produktion, transport, lagring eller distribution av petroleum, naturgas
eller elkraft inom den närmaste treårsperioden. Enligt förordningen åligger
det berörda personer och företag att anmäla sådana projekt till den
medlemsstat där investeringen skall ske.

Förordningens syfte är att skapa en överblick av investeringsutveck-
lingen inom gemenskapen och möjliggöra jämförelser av medlemsländer-
nas planer på energiområdet.

De investeringar som avses är i flera fall sådana som i Sverige kräver
särskilda tillstånd. Bl.a. krävs prövning enligt naturresurslagen (1987:12)
för raffinaderibyggen och vidare koncession enligt ellagen (1902:71 s.l)
för kraftledningar och enligt rörledningslagen (1978:160) för rörledningar.
I dessa fall deltar vanligen närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
i prövningsprocessen. NUTEK ansvarar redan för viss svensk rapportering
om utvecklingen på energiområdet till internationella organ och bör kunna
ansvara även för den rapporteringsskyldighet beträffande investerings-
projekt som följer av EES-avtalet.

Information och samråd om råoljepriser m.m.

I direktiv 76/491/EEG anges ett gemenskapsförfarande för information
och samråd om priser på råolja och petroleumprodukter i gemenskapen.

Direktivet föreskriver att medlemsstaterna kvartalsvis till kommissionen
skall överlämna erhållen information om priser på råolja och petroleum-
produkter.

Den svenska myndighet som i dag svarar för såväl insamling som
rapportering av prisuppgifter av det aktuella slaget är statens pris- och
konkurrensverk, SPK. Nu pågår dock bildandet en ny konkurrensmyndig-
het som skall ersätta såväl SPK som nuvarande näringsfrihets-
ombudsmannen, NO. Den nya myndigheten får en annan inriktning av sin
verksamhet. Vilken myndighet som skall svara för rapporteringen om
råoljepriser m.m. enligt EES-avtalet övervägs för närvarande.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Registrering av råoljeimport m.m.

I förordning (EEG) nr 1893/79 (med ändring genom förordning nr
4152/88) behandlas regler om registrering av vissa uppgifter om råolja
och/eller petroleumprodukter som importeras till gemenskapen. Medlems-
staterna skall till kommissionen överlämna sådan information som gör det
möjligt att få en rättvisande bild av utvecklingen av de villkor som gäller
för importen.

Vilken svensk myndighet som skall svara för motsvarande rapportering
övervägs för närvarande.

3.3.5 Övrigt

Användning av olja i kraftverk

I direktiv 75/405/EEG anges begränsningar av användningen av
petroleumprodukter i kraftverk.

Direktivet föreskriver att en nationell myndighet i förväg måste ge
tillstånd till att nya eller ombyggda kraftverk får använda oljebränslen.
Sådant tillstånd får endast ges i ett antal angivna fall och skall, med
motiveringar, meddelas till kommissionen. Möjligheten att utrusta
anläggningen med panna som även kan använda kol skall övervägas.

Som fall där oljebränslen får användas anges bl.a. kraftverk avsedda
endast för toppbelastnings- eller reservändamål. Sådana ändamål är de
mest sannolika om nybyggnad eller konvertering till oljebränslen i
kraftverk skulle aktualiseras i Sverige.

Den svenska fastbränslelagen (1981:599) infördes år 1982 med syftet att
reducera oljeberoendet och kräver att eldningsanläggningar, således även
värmepannor, skall utföras så att de kan eldas med fast bränsle. Vid en
nyligen gjord utvärdering av lagen har förändringar föreslagits. Frågan
togs upp i den senaste försvarspolitiska propositionen (prop.
1991/92:102), där regeringen aviserade en översyn av lagen efter det att
ytterligare underlag inhämtats. Därvid kommer föreskrifterna i EG-
direktivet 75/405/EEG att beaktas.

Vissa värmeanordningar

I direktiv 78/170/EEG (med ändring genom direktiv 82/885/EEG) anges
vissa krav på funktionen hos värmeanordningar för rumsuppvärmning och
varmvattenförsörjning i nya eller befintliga icke-industriella byggnader
samt värmeisolering och varmvatten försörj ning i hushåll i nya, icke-
industriella byggnader.

De tekniska krav som enligt direktiven skall ställas på värmeanordningar
bör kunna tas in i boverkets s.k. Nybyggnadsregler (BoFS 1988:18) vid
revidering av dessa.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Ersältningsbränslekomponenter i bensin

Direktivet 85/536/EEG (med ändring genom direktiv 87/441/EEG)
behandlar frågan om råoljebesparing genom användning av ersättnings-
bränslekomponenter i bensin.

I direktivet anges att handel, import av bensin m.m. med viss
inblandning av ersättningskomponenter, bl.a. etanol, inte får hindras eller
förbjudas av medlemsstaterna. Sverige har inte några sådana hinder eller
förbud som avses i direktivet.

4 Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital

4.1 Etableringsrätt

Min bedömning: Inom EES kommer det att råda fri etableringsrätt
och i princip kommer ingen särbehandling, som grundar sig på
nationalitet, att tillåtas. Genom de lagändringar som nyligen beslutats
eller initierats för att främja direktinvesteringar från utlandet kommer
Sverige inte att ha några svårigheter med implementeringen av EES-
avtalet på detta område.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

I EES-avtalets artikel 31 föreskrivs att det för rättssubjekt från EES-
statema inte skall finnas några inskränkningar i rätten att etablera sig inom
dessa länder. Detta gäller även när agenturer, filialer eller dotterbolag
upprättas. En grundprincip i EES-avtalet är att det inte får ske någon
särbehandling på grund av nationalitet.

Den svenska regleringen av utländska förvärv av företag och fastigheter
är numera i väsentliga delar upphävd. Riksdagen beslöt under hösten 1991
att upphäva lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag,
m.m. samt att, i fråga om fastigheter avsedda för näringsverksamhet, göra
ändringar i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom, m.m.
Dessa lagändringar, som trädde i kraft den 1 januari 1992, gäller också
beträffande bankaktiebolag, andra kreditinstitut och värdepappersbolag.
Försäkringsbolagen har aldrig omfattats av företagsförvärvslagen.
Upphävandet av företagsförvärvslagen innebär också att det inte längre
behövs något tillstånd för att ändra ett s.k. utlänningsförbehåll enligt 17
kap. aktiebolagslagen. För bankaktiebolag, värdepappersbolag och
finansbolag gäller, liksom för försäkringsaktiebolagen, att borttagande av
ett utlänningsförbehåll, i likhet med vaije annan bolagsordningsändring,
skall godkännas av regeringen eller finansinspektionen. Den bolagsrättsliga
lagstiftningen avseende möjligheten att genom förbehåll i en bolagsordning
begränsa utländskt ägande har tidigare i dag berörts ytterligare av
statsrådet Laurén (bil. 2).

Syftet med dessa liberaliseringsåtgärder var att främja direktinveste-
ringar från utlandet för att förbättra effektiviteten och öka tillväxten i
näringslivet, bl.a. genom en ökad konkurrens i Sverige. Detta är också

förklaringen till varför Sverige, med undantag för ett område, inte velat
utnyttja den möjlighet till övergångstid på två år, som finns i EES-avtalet,
för en anpassning av lagstiftningen rörande utländska förvärv till avtalets
regler. Sverige kommer emellertid under övergångstiden att behålla
tillståndsplikten när det gäller utländska företags rätt att bedriva fiske på
svenskt vatten. Detta har skett genom en förändring (SFS 1991:1862) av
fiskeriförordningen (1982:126), vilken trädde i kraft den 1 januari 1992.

Det bör även nämnas att det i samband med avskaffandet av
företagsförvärvslagen infördes regler i lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkning av krigsmateriel, m.m., som bl.a. innebär att utlännings-
förbehåll för ett svenskt aktiebolag, som har tillstånd att tillverka
krigsmateriel här i riket, inte får upphävas eller ändras utan tillstånd av
regeringen. Detta är förenligt med Romfördraget och EES-avtalet, där
undantag görs från etableringsfriheten när det gäller begränsningar som
gjorts med hänsyn till väsentliga säkerhetsintressen.

Enligt EES-avtalet har Sverige möjligheter att upprätthålla
företagsförvärvslagens regler gentemot andra länder än EG- och EFTA-
ländema. Eftersom ett väsentligt motiv för att upphäva företags-
förvärvslagen var ett önskemål om ökade utländska investeringar i Sverige
fanns det inte heller skäl att ha kvar ett tillståndsförfarande för
investeringar från länder utanför EES.

Utöver redan genomförda och ovan beskrivna förändringar krävs enligt
EES-avtalet en viss ytterligare anpassning av nu gällande ordning inom det
etableringsrättsliga området. Riksdagen har nyligen antagit lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m. (prop. 1991/92:88, NU 27, rskr
185). Genom den nya lagen, som träder i kraft den 1 juli 1992, upphävs
lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka
näring här i riket. Det betyder att det krav på näringstillstånd, som sedan
länge har gällt för att en utländsk medborgare eller ett utländskt företag
skall få bedriva näringsverksamhet i Sverige, försvinner. Den särskilda
prövningen för rätten att bedriva verksamhet i Sverige genom filial
upphävs också. Enligt den nya lagen får utländska foretag möjlighet att
välja etablering genom svenskt dotterföretag eller genom filial.

Slutligen kan nämnas att det också skett förändringar i liberaliserande
riktning med avseende på medborgarskaps- och bosättningskraven för
styrelseledamöter, verkställande direktör och andra funktionärer i
aktiebolag m.m. och att det inom justitiedepartementet övervägs ytterligare
förändringar gällande bosättningskravet, vilket framgått av statsrådet
Lauréns föredragning tidigare i dag (bil. 2). Sådana förändringar kan
också påverka motsvarande bestämmelser i den nya lagen om utländska
filialer m.m.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

4.2 Självständigt förvärvsverksamma

Min bedömning: EES-avtalets etableringsfrihet gäller även själv-
ständiga näringsidkare. Regeringen beslutar senare om vilken eller
vilka myndigheter som skall uppdras ansvara för utfärdandet av de
intyg som kan krävas av svenska medborgare och i Sverige bosatta
personer för verksamhet som självständiga näringsidkare i annat land
inom EES.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Artikel 31 i EES-avtalet anger särskilt att etableringsfriheten för
medborgare i en EG-medlemsstat eller EFTA-stat även skall omfatta rätt
att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet på vilken som helst av
dessa staters territorium.

Artikel 30 stadgar att de avtalsslutande parterna, för att underlätta för
personer att utöva självständig förvärvsverksamhet, skall vidta de
nödvändiga åtgärderna för ett ömsesidigt erkännande av examens-,
utbildnings- och behörighetsbevis.

Inom EG liksom inom EES kommer även framgent i många fall
nationella regler att gälla för att få vara verksam som självständig
näringsidkare. Kravet på rörlighet i EES-avtalet innebär emellertid att
medborgare i ett land inom EES skall ha rätt att utöva sin yrkesverksam-
het som anställda eller självständiga näringsidkare i vaije annat land inom
området om de uppfyller samma eller motsvarande krav som gäller för
resp, värdlands egna medborgare. De avtalsslutande ländernas regler får
således inte diskriminera medborgare från ett annat land inom EES i detta
sammanhang.

Detta innebär att en medborgare i ett land inom EES som avser att
starta verksamhet som självständig näringsidkare i ett annat land inom
området måste kunna verifiera att kraven som uppställs för ifrågavarande
verksamhet i det sistnämnda landet är uppfyllda. För vissa verksamheter
kan det föreligga krav på eftergymnasiala utbildningar med en längd av
minst tre år. Frågan rörande det ömsesidiga erkännandet av dessa
utbildningar har tidigare i dag anmälts av chefen för utbildnings-
departementet (bil. 7).

I andra fall kan rätten att få utöva en viss verksamhet som självständig
näringsidkare i ett EES-land vara förbunden med krav på utbildning som
inte är eftergymnasial eller eftergymnasial utbildning med en kortare längd
än tre år. Vidare kan praktisk yrkeserfarenhet av viss längd och visst slag
krävas för att få uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet inom ett
visst yrke.

I Sverige är rätten att vara verksam som självständig näringsidkare med
några få undantag inte villkorad med krav på någon form av auktorisation
eller legitimering. Där så är fallet avser kraven normalt formell utbildning
och/eller vandel. I dessa fall har åt myndigheter uppdragits att ansvara för
kontroll av att kraven uppfylls samt att nödvändiga legitimationer utfärdas.

EG:s råd har för ett antal näringar antagit direktiv innehållande
bestämmelser om hur situationen, då något medlemsland har särskilda
krav för att få bedriva verksamhet som självständig näringsidkare, skall
hanteras. För vissa näringar har EG:s råd beslutat att verksamhet som
självständig näringsidkare inom aktuellt yrke under en viss tidsperiod och
med viss aktualitet i hemlandet skall jämställas med de särskilda nationella
kompetenskraven i värdlandet. För andra yrken har andra lösningar
beslutats av rådet.

Ett 3O-tal av dessa direktiv har intagits i EES-avtalet. Vart och ett av
dessa direktiv avser viss verksamhet och/eller viss näringsgren definierad
enligt ISIC (International Standards of Industrial Classification). Således
finns direktiv rörande rätten att etablera sig som fri näringsutövare inom
jordbruk, inom partihandel samt agenturverksamhet inom handel, industri
och hantverk, inom gruv- och mineralnäringen, inom tillverknings- och
processindustrin (ISIC huvudgrupperna 23-30), inom el-, gas och VVS-
tjänster (ISIC huvudgrupp 5), inom handel med och förvaltning av fast
egendom osv.

Utfärdande av behörighetsbevis etc.

För att den yrkesmässiga rörligheten skall kunna förverkligas krävs att de
medborgare och andra personer bosatta i de avtalsslutande länderna, som
avser att uppta verksamhet som fri näringsutövare i annat land inom EES,
kan förses med de intyg som förutses enligt EES-avtalet. För att dessa
intyg skall vara auktoritativa, dvs. skall godtas av värdlandet, krävs att
intyget utfärdats av en myndighet som av hemlandets regering anmälts
som ansvarig för utfärdande av dessa intyg.

Med tanke på att intygen skall anpassas till aktuell bransch och aktuellt
land kan det sannolikt vara lämpligt att uppgiften att ansvara för
utfärdandet av intyg för svenska medborgare och andra i Sverige fast
boende samlas hos en myndighet. Denna fråga, liksom vilken myndighet
eller vilka myndigheter som skall ges uppdraget, måste enligt min mening
övervägas ytterligare.

Enligt artikel 30 i EES-avtalet och de direktiv som artikeln hänvisar till
skall de avtalsslutande parterna anmäla huruvida det ställs särskilda krav
på dess egna medborgare för att de skall få etablera sig som fria
näringsutövare i vissa yrken. Således skall regeringarna i de avtalsslutande
länderna före avtalets ikraftträdande lämna information om för vilka yrken
sådana krav föreligger samt om kravens art.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

5 Konkurrensregler m.m.

5.1 Konkurrensreglerna

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

N äri ngsdeparte mentet

Min bedömning: EES-avtalets konkurrensregler skall vara
tillämpliga i Sverige. De regler som kräver lagform vid införlivandet
inkorporeras i svensk rätt genom EES-lagen. De som inte kräver
lagform bör inkorporeras genom en förordning beslutad av
regeringen.

För att den fria rörligheten av varor och tjänster mellan länderna inte
skall hindras genom att företagen skapar privata konkurrenshinder måste
det finnas enhetliga konkurrensregler inom hela EES. Konkurrensreglerna
i EES-avtalet är därför en viktig del i avtalet.

Genom EES-avtalet blir det i materiellt hänseende regler motsvarande
EG:s konkurrensregler som i framtiden skall tillämpas med avseende på
EFTA-ländema och där verksamma företag. Konkurrensreglerna finns
intagna dels i EES-avtalet och dess protokoll 21-25 samt bilaga XIV, dels
i övervakningsavtalet och dess protokoll 4 samt bilaga II.

I artikel 53 i EES-avtalet har tagits in det s.k. kartellförbudet riktat mot
konkurrensbegränsande avtal mellan företag, beslut av företagssamman-
slutningar och samordnade förfaranden. Artikeln motsvarar artikel 85 i
Rom fördraget.

I artikel 54 i EES-avtalet finns intaget ett förbud för företag mot
missbruk av dominerande ställning på marknaden. Artikeln motsvarar
artikel 86 i Romfördraget.

I artikel 57.1 i EES-avtalet har tagits in regler om kontroll av
företagskoncentrationer. Artikeln har sin motsvarighet i artikel 2 i EG:s
fusionskontrollförordning.

Konkurrensreglerna i EES-avtalet är tillämpliga endast om handeln
mellan länder berörs. Reglerna skall övervakas och tillämpas av två
övemationella organ, EG-kommissionen och ESA.

Merparten av konkurrensreglerna är av den arten att de måste inkorpo-
reras i svensk rätt. De regler som därvid kräver lagform vid införlivandet
föreslås inkorporerade genom EES-lagen. En utförlig beskrivning härav
har tidigare i dag lämnats av statsrådet Dinkelspiel i samband med
redogörelsen för EES-lagen (bil. 2). De i bilaga XIV intagna rättsakterna
nr 2-9 och 15 - de s.k. gruppundantagsförordningama - kräver som
tidigare nämnts inte lagform vid inkorporeringen. Avsikten är att dessa
rättsakter skall inkorporeras genom en förordning beslutad av regeringen.

I bilaga XIV finns också ett antal icke bindande rättsakter - nr 16-25 -
som EG-kommissionen och ESA skall ta vederbörlig hänsyn till vid
tillämpningen av konkurrensreglerna i EES-avtalet. Det är fråga om av
EG-kommissionen redan utfärdade s.k. tillkännagivanden genom vilka
kommissionen har gett tillkänna hur den anser att EG:s konkurrensregler
skall tillämpas i vissa avseenden. Här kan nämnas rättsakt nr 24 i vilken
kommissionen ger sin syn på när ett avtal inte skall omfattas av

Romfördragets artikel 85.1 därför att det är av mindre betydelse. Enligt
artikel 25 i ESA-avtalet skall ESA utfärda motsvarande rättsakter.

Inom näringsdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:18)
med förslag till en ny svensk konkurrenslag. Bestämmelserna i förslaget,
som för närvarande bereds inom regeringskansliet, överensstämmer i
materiellt hänseende i princip med EG:s konkurrensregler. Jag ämnar
föreslå regeringen att senare under detta år förelägga riksdagen förslag till
ny konkurrenslag.

5.2 Offentligt stöd till näringslivet

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Min bedömning: Det näringspolitiska stödet i Sverige är väl
anpassat till EES-avtalets regler. Därför krävs inte några
förändringar när det gäller tillämpningen av enskilda stödprogram
inför implementeringen av avtalet. Däremot bör föreskrifter utfärdas
för att säkerställa den insyn som krävs i de finansiella förbindelserna
mellan staten och statliga bolag och affärsverk liksom i olika
stödprogram. Vidare bör föreskrivas, lämpligen genom ett tillägg till
förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet, att som
generellt villkor för sådant stöd skall gälla att stöd som lämnats i
strid med EES-avtalet skall kunna återkrävas.

5.2.1 EES-avtalet

Huvudregel

I artikel 61 fastställs den grundläggande principen, att alla former av
statligt stöd, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom
att gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor, är förbjudet i
den mån det påverkar handelsutbytet mellan länderna i EES. Med statligt
stöd avses inte bara ekonomiskt stöd från staten, utan även stöd från
regionala och lokala myndigheter, liksom stöd med offentliga medel från
andra slag av institutioner.

Undanlag

Bestämmelsen gäller dock inte socialt motiverat stöd till enskilda
individer, under förutsättning att åtgärderna inte innebär diskriminering av
produkter från något land inom EES, samt stöd i samband med natur-
katastrofer eller andra exceptionella händelser.

Vidare kan följande åtgärder anses förenliga med EES-avtalet: (a) stöd
för att främja utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt
låg eller där det råder svår sysselsättningsbrist, (b) stöd till projekt av
gemensamt europeiskt intresse eller stöd för att rätta till en allvarlig

störning i ett lands ekonomi, (c) stöd för att främja utvecklingen av viss
näringsverksamhet eller vissa regioner, om sådana åtgärder inte påverkar
handeln på ett sätt som strider mot de avtalsslutande parternas
gemensamma intresse samt (d) stöd av annat slag som den gemensamma
EES-kommittén kan besluta om.

övervakning

Formerna for övervakning av offentligt stöd fastställs i artikel 62. Där
sägs att befintligt offentligt stöd samt alla planer på att införa eller ändra
sådant stöd skall granskas fortlöpande med avseende på om åtgärderna är
förenliga med EES-avtalets regler. Granskningen skall utföras av EG-
kommissionen när det gäller EG-ländema och av ESA när det gäller
EFTA-ländema. ESA får motsvarande befogenheter och likartade upp-
gifter som EG-kommissionen när det gäller övervakning av offentligt stöd.
Dessa uppgifter har ESA även i fråga om stöd till kol- och stålindustrin.
ESA:s uppgifter anges närmare i övervakningsavtalet.

Stödåtgärder får inte vidtas innan ESA har fastställt att de är förenliga
med EES-avtalet. Därför skall alla planer på att införa nya stöd liksom
ändringar av regler i befintliga stödprogram anmälas till ESA innan de
verkställs. ESA kan besluta att stödåtgärder som strider mot EES-avtalet
skall ändras eller upphävas. ESA kan också begära att ett land kräver
återbetalning från mottagaren av redan utbetalt stöd som befunnits strida
mot EES-avtalet.

För att säkerställa att EES-avtalets bestämmelser om offentligt stöd
tillämpas på ett enhetligt sätt inom EES, skall kommissionen och ESA
samarbeta i enlighet med särskilda bestämmelser som anges i protokoll 27
till avtalet. Detta samarbete omfattar bl.a. utbyte av information samt
samråd i fråga om bedömningen av enskilda fall.

Vidare fastställs i artikel 64 i EES-avtalet en särskild procedur för
införande av skyddsåtgärder.

Tillämpningsföreskrifter

Vid sidan av artiklarna 61-62 är vissa EG-rättsakter knutna till avtalet som
närmare anger hur artikel 61 skall tillämpas, t.ex. när det gäller stöd till
vissa branscher, stöd till FoU, stöd till miljö och regionalpolitiskt stöd
samt hur insyn i stödsystemen skall säkerställas (bilaga XV). Av dessa
rättsakter är endast en formellt bindande för de avtalsslutande parterna.
Det gäller föreskrifter för att säkerställa insyn i de finansiella
förbindelserna mellan medlemsstaterna och offentliga företag. Övriga
rättsakter i bilaga XV är sådana som EG-kommissionen och ESA skall ta
hänsyn till vid tillämpningen av artiklarna 61-62. Innan EES-avtalet träder
i kraft kommer dock ytterligare en bindande EG-rättsakt att ingå i avtalet,
innehållande regler för stöd till stålindustrin.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

5.2.2 Behovet av anpassning

Allmänt

I Sverige har det statliga finansiella stödet till foretag skurits ned kraftigt
sedan mitten av 1980-talet. Sålunda har det tidigare omfattande stödet till
krisföretag och krisbranscher avvecklats. Utgångspunkten är att företagen
skall klara sig på egen hand utan statligt stöd. Näringspolitiken inriktas på
att skapa gynnsamma allmänna förutsättningar för näringslivets utveckling,
såsom stabila makroekonomiska betingelser, effektiva marknader och
tillgång till kvalificerad arbetskraft och väl utbyggd infrastruktur.

I undantagsfall kan det dock vara motiverat att lämna visst stöd, t.ex.
för att stimulera industriell forskning och utveckling eller för att främja
regional utveckling. Det är också denna typ av stöd som undantags-
bestämmelselsema i artikel 61 i EES-avtalet i första hand syftar på.

Det svenska offentliga stödet till näringslivet, vad gäller stöd till
branscher, FoU, mindre och medelstora företag, utbildning och export,
bedöms i huvudsak vara anpassat eller vara på väg att anpassas till
reglerna i EES-avtalet. Några genomgripande förändringar efter det att
avtalet trätt i kraft torde därför inte behöva göras.

I och med att bestämmelserna i artikel 61 är så pass allmänna, kan man
emellertid inte alltid på förhand exakt bedöma om en viss typ av stöd kan
betraktas som förenligt med EES-avtalet eller inte. Tillämpnings-
föreskrifterna i bilaga XV ger visserligen en ytterligare vägledning, men
de är inte heltäckande. Därför kan man inte utesluta att det kan bli
nödvändigt att göra modifieringar på vissa punkter. Det blir i
förekommande fall ESA:s uppgift att precisera på vilka punkter.

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att tillämpningen av artikel 61
inte är statisk. Liksom inom EG när det gäller kommissionens bedömning
av stöd enligt artikel 92 i Romfördraget, måste man räkna med att
övervakningsorganens tolkning av EES-avtalets regler om offentligt stöd
kommer att förändras över tiden i takt med att de grundläggande
ekonomiska och politiska förhållandena skiftar.

Selektivt företagsstöd och branschstöd

Som nämnts har det selektiva stödet till enskilda företag avskaffats. När
det gäller branschprogram upphör teko-programmet och programmet för
den träbearbetande industrin fr.o.m. den 1 juli 1992.

Stöd till forskning och utveckling

Det svenska stödet till forskning och utveckling riktas främst till
universitet, högskolor och kollektivforskningsinstitut. Det stöd som går till
företag avser projekt i ett tidigt skede i utvecklingsprocessen och som är
förknippade med hög risk. I överensstämmelse med de principer som

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

fastställs i den rättsakt som avser stöd till FoU i bilaga XV gäller i
Sverige en maximal stödnivå på 50 procent i fråga om industriell
grundforskning. De stödnivåer som tillämpas i Sverige bedöms vara
acceptabla i ett EES-perspektiv, i synnerhet med tanke på att stödet främst
riktas till mindre företag.

Stöd till små och medelstora företag

Den finansiering och serviceverksamhet som bedrivs vid de regionala
utvecklingsfonderna leder inte till någon nämnvärd snedvridning av den
internationella konkurrensen och bör därför uppfylla villkoret i artikel 61
att inte påverka handeln på ett sätt som strider mot de avtalsslutande
partemas gemensamma intresse. I dessa fall skall finansieringen ske på
företagsekonomiska grunder, vilket föreskrivs i förordningen (1990:982)
om finansiering genom regional utvecklingsfond. Samma bedömning gäller
de regionala riskkapitalbolagens verksamhet. I den mån privat kapital
medverkar eller placeringarna görs på villkor som kan bedömas som
marknadsmässiga är det överhuvudtaget inte fråga om stöd i EES-avtalets
mening. Detta gäller även de fall projekten kan förväntas ge en rimlig
avkastning först på lång sikt.

Stöd till utbildning

Stöd till arbetsmarknadsutbildning riktas främst till enskilda individer, men
lämnas även i viss mån till företag. I det senare fallet är det främst fråga
om insatser i samband med anställning av särskilt svårplacerad arbetskraft,
t.ex. långtidsarbetslösa, ungdomar och handikappade. Sådana åtgärder
stämmer överens med de principer som fastställs angående arbets-
marknadsstöd i avtalets bilaga XV.

Exportstöd

Stöd till export riskerar att direkt komma i konflikt med artikel 61,
eftersom syftet är att påverka handelsutbytet. Det finns följaktligen inga
undantag för exportfrämjande, vare sig i artikel 61 eller i bilaga XV.
Emellertid förekommer i dag stöd till exportfinansiering i Sverige och
andra europeiska länder enligt internationella avtal, t.ex. inom OECD.
Sådant stöd är förenligt med GATT och får även betraktas som förenligt
med EES-avtalet. Statligt stöd till exportfrämjande via Exportrådet avser
främst allmän information om utrikeshandel och utlandsmarknader samt
bidrag till exportfrämjande verksamhet, t.ex. mässor, marknadsunder-
sökningar och säljresor för grupper av företag. Denna typ av statligt
exportfrämjande torde i allmänhet inte kunna betraktas som nämnvärt
handelssnedvridande.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

Regionalpolitiskt stöd

En bedömning av behovet av anpassning av det regionalpolitiska stödet till
företag har tidigare i dag lämnats av chefen för arbetsmarknads-
departementet (bil. 9).

Insyn i offentligt stöd

För att kunna sköta uppgiften att fortlöpande bevaka att offentliga
stödåtgärder inte strider mot EES-avtalets regler måste ESA få insyn i de
stödprogram som förekommer och hur de tillämpas. I bilaga XV till EES-
avtalet ingår rättsakter som närmare anger hur denna insyn skall skapas.
En av dessa rättsakter är, som redan nämnts, ett bindande direktiv från
kommissionen (80/723/EEG) om insyn i de finansiella förbindelserna
mellan medlemsstaterna och offentliga företag. Detta direktiv berör såväl
statliga som kommunala företag.

För att implementera direktivet bör en förordning utfärdas som ålägger
statliga myndigheter att, när de vidtar transaktioner som omfattas av
direktivet, iaktta vad som sägs där. I denna förordning åläggs också
statliga myndigheter att på begäran av regeringen eller en myndighet som
regeringen bestämmer, lämna de uppgifter som ESA behöver för att
effektivt kunna sköta övervakningen av offentligt stöd till näringslivet i
enlighet med vad som krävs av EES-avtalet. Samordningen av
rapporteringen till ESA om offentligt stöd till näringslivet bör skötas av
regeringskansliet, liksom notifieringen i förväg av planerade nya
stödåtgärder och ändringar i befintliga stödprogram. Regeringen bör dock
att uppdra åt NUTEK att svara för den löpande rapportering i efterhand
till ESA av offentligt stöd till näringslivet som krävs till följd av EES-
avtalet.

Beträffande kommunalt stöd åläggs kommunerna i 7 § i EES-lagen att
upplysa regeringen om stöd som skall prövas av ESA. Denna paragraf
säkerställer även att kommunerna lämnar de uppgifter som krävs om
finansiella förbindelser med kommunala företag i enlighet med ovan
nämnda direktiv.

Återbetalning av stöd som strider emot EES-avtalet

För att skapa ett instrument som gör det möjligt för regeringen att på
anmodan av ESA kräva att företag återbetalar stöd, som lämnats i strid
med EES-avtalets regler, bör en författningsreglering ske, lämpligen
genom ett tillägg i förordningen (1988:764) om statligt stöd till
näringslivet. Innebörden av tillägget bör vara att som generellt villkor för
sådant stöd skall gälla att utbetalt stöd får återkrävas om det befunnits
strida emot EES-avtalets regler. Har stödet givits som lån med
fördelaktiga villkor, skall det återbetalas eller konverteras till
marknadsmässiga villkor. Jag bedömer det emellertid som osannolikt att

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

regeringen någonsin kommer att anmoda ett foretag att återbetala stöd,
eftersom Sverige avser att följa reglerna i EES-avtalet om anmälan i
förväg och granskning av stödåtgärder. Stöd kommer sålunda inte att
betalas ut förrän det står klart att dess villkor är förenliga med EES-
avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

5.3 Industriellt rättsskydd

Min bedömning: På området industriellt rättsskydd begränsar sig
EES-avtalets konsekvenser till vissa åtaganden beträffande patent och
varumärken.

På det industriella rättsskyddets område innebär EES-avtalet vissa
åtaganden bl.a. på patentområdet. Avtalet innehåller en ny regel för
konsumtion av patent, vilken innebär att en licenstagare i ett EES-land har
rätt att exportera en vara grundad på patentet till alla delar av EES-
området. Vidare åtar sig Sverige liksom övriga EFTA-länder att förhandla
om deltagande i en konvention om gemenskapspatent, då en sådan trätt i
kraft. Dessutom förbinder sig Sverige att ansluta sig till 1989 års Madrid-
protokoll om internationell registrering av varumärken.

De svenska åtagandena på detta område kräver vissa författnings-
ändringar. För den frågan får jag hänvisa till vad statsrådet Laurén anfört
tidigare denna dag (bil. 2).

5.4 Revisorer

Min bedömning: EES-avtalet kräver viss anpassning på revisions-
området. En särskild utredare har tillkallats för att göra en översyn
av regelverket för auktoriserade och godkända revisorer inför en EG-
harmonisering.

Genom EES-avtalet förbinder sig Sverige att senast två år efter avtalets
ikraftträdande ha anpassat sin lagstiftning på bolagsrättens område. Detta
berör bl.a. revisorer och deras verksamhet.

Det pågår ett översynsarbete som syftar till en anpassning till EG:s
bolagsrätt genom aktiebolagskommittén (JU 1990:08) och genom
kommittén för översyn av redovisningslagstiftningen (JU 1991:07). De
rättsakter som utgör EG:s bolagsrätt består av en förordning och elva
direktiv. En av dessa rättsakter, det åttonde bolagsrättsdirektivet
(84/253/EEG), som rör frågan om vilka personer och revisionsbolag som
får godkännas för att utföra lagstadgad revision, behandlas inte av de ovan
nämnda kommittéerna.

Regeringen har därför tillkallat en särskild utredare (dir. 1992:42) med
uppgift att överväga vilken författningsreglering som i fortsättningen
behövs för sådana revisorer som har särskild behörighet att utföra
lagstadgad revision.

De auktoriserade revisorerna uppfyller EG:s utbildnings- och
praktikkrav med god marginal förutom att det i Sverige saknas en särskild
revisorsexamen. De godkända revisorernas utbildning är däremot
otillräcklig för att nå upp till direktivets nivå. I övrigt ställs krav på att
medlemsstaterna säkerställer att personer som utför lagstadgad revision är
oberoende. De minimikrav som ställs i EG vad gäller ägande och ledning
av revisionsbolag är något mindre stränga än de svenska bestämmelserna.

Det finns inga direkta krav på statlig auktorisation och tillsyn i EG-
reglema. Under vissa villkor får tillämpningen av bestämmelserna
överlåtas på vissa yrkesföreningar. Medlemsland skall dock säkerställa att
godkända personer blir föremål för lämpliga påföljder om de inte utför
lagstadgad revision med yrkesmässig omsorg och oberoende.

Utredaren skall föreslå vilket organ som bör handlägga frågor om
auktorisation och tillsyn av revisorer. Utredaren skall då särskilt beakta att
någon lämplig påföljd bör kunna åläggas den som inte utför lagstadgad
revision med yrkesmässig omsorg och oberoende. I sammanhanget skall
även sekretessfrågor kring tillsyn och annan lämplighetsprövning
övervägas.

Utredaren skall presentera sina slutsatser och förslag senast den 1 juli
1993.

6 Samarbete vid sidan av de fyra friheterna

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Min bedömning: EES-avtalet öppnar värdefulla möjligheter för
svenska företag, institutioner och myndigheter att deltaga i ett utökat
europeiskt samarbete på ett antal områden, bl.a. forskning och ut-
veckling. Någon ändring av regelverket inom näringsdepartementets
verksamhetsområde förutses inte.

6.1 Allmänt

Förutom frågorna om de fyra friheterna reglerar EES-avtalet även andra
former av samarbete mellan partema, i första hand EFTA-ländernas
deltagande i EG-program.

I artikel 78 uppräknas ett antal sakområden där partema skall stärka och
bredda samarbetet. Av de tio områden som omnämns är det framförallt tre
som faller inom näringsdepartementets ansvarsområde, nämligen forskning
och teknisk utveckling, frågor om små och medelstora företag samt
turism. EES-avtalet föranleder beträffande nämnda områden inga
ändringar i det svenska regelverket.

Samarbetet skall ske i någon av följande former: deltagande i EG:s
ramprogram, gemensam samverkan, samordning av åtgärder samt formellt
eller informellt utbyte av information. Villkoren för EFTA-statemas
deltagande i EG:s programverksamhet regleras i avtalet. Det innebär att
EFTA-staterna skall ha tillträde till alla delar av ett program samt att
EFTA-staterna skall delta på samma villkor med samma rättigheter och
skyldigheter som EG-medlemsstatema.

6.2 Forskning och utveckling

Forsknings- och utvecklingssamarbete i EG

EG har haft gemensam forskning på programmet sedan bildandet av
Euratom år 1957. Det handlade då om kärnenergins fredliga användning.
Under 1970-talet expanderade EG:s gemensamma forskning till andra
områden såsom icke-nukleär energi och miljöskydd.

Insikten om att Europas konkurrenskraft är beroende av gemensamma
insatser för att utveckla ny kunskap och nya teknologier, samt insikten om
att en enhetlig marknad inte kan skapas utan en gemensam teknologisk
bas, resulterade i att EG under 1980-talet tog kraftfulla initiativ för att
stärka FoU-samarbetet mellan EG-ländema. EG organiserar samarbetet i
fleråriga ramprogram som omfattar alla gemenskapsaktiviteter på FoU-
området. Det första ramprogrammet för FoU lades fram år 1984. En
tydlig industriell orientering kom till uttryck i EG:s andra ramprogram för
FoU (1987-1991) med stora satsningar på informationsteknologi,
telekommunikation, produktionsteknik, bioteknik och materialforskning.

Målen för EG:s FoU-program är:

- att stärka den europeiska industrins vetenskapliga och teknologiska bas
och göra den mera konkurrenskraftig på den internationella marknaden,

- att särskilt ta till vara de små och medelstora företagens möjligheter att
delta i den innovativa processen och därmed bidra till att öka
konkurrenskraften,

- att bidra till ekonomisk och social samhörighet mellan EG:s regioner.

Forskningsprojekten skall vara konkurrensneutrala samt bygga på
principen om subsidiaritet, dvs. ett mervärde skall tillföras i förhållande
till den FoU som bedrivs nationellt eller på andra nivåer.

Projektens betydelse i standardiseringsarbetet betonas starkt. Forsk-
ningsprojekten skall lägga den vetenskapliga och tekniska grund som krävs
för att fastställa föreskrifter och standarder, vilka i sin tur är en
förutsättning för att den gemensamma marknaden skall kunna uppnås.

EG-programmen stimulerar till samarbete mellan EG-ländema.
Samarbetet skall bidra till ökad effektivitet i användningen av knappa
FoU-resurser.

I april 1990 tog EG:s forskningsministrar beslut om det tredje
ramprogrammet för forskning och utveckling som skall gälla under
perioden 1990-94, med en budget på 5,7 miljarder ECU (ca 42 miljarder
kronor).

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Det nya ramprogrammet syftar i högre grad än de tidigare till att
förstärka den vetenskapliga basen och öka den europeiska industrins
internationella konkurrenskraft. Områdena miljö, bioteknologi,
agroindustri och forskarrörlighet har fått betydande resurstillskott även om
tyngdpunkterna i absoluta tal fortfarande ligger kvar på informations-,
kommunikations-, produktions- och materialteknologi samt energi.

Det tredje ramprogrammet omfattar följande 15 delprogram:

- Informationsteknologi (ca 10 mrd kr) med huvudområdena mikro-
elektronik och informationsbehandlingssystem.

- Kommunikationsteknologi (ca 3,7 mrd kr) som avser integrerad bred-
bandskommunikation.

- Telematiksystem (ca 2,6 mrd kr) som syftar till gradvis utveckling av
transeuropeisk telematik inom ett antal sektorer.

- Produktions- och materialteknologi (ca 5,6 mrd kr) som avser
modernisering av den europeiska tillverkningsindustrin.

- Mät- och provteknologi (ca 1 mrd kr).

- Miljöteknologi (ca 3 mrd kr) som syftar till förbättrad kunskap om
människans inverkan på miljön.

- Marin vetenskap och teknologi (ca 0,8 mrd kr).

- Bioteknologi (ca 1,2 mrd kr) med koncentration till gen- och
cellforskning samt bioteknologins inverkan på miljön.

- Jordbruk och agroindustri (ca 2,5 mrd kr) som syftar till att förbättra
jordbruksprodukternas kvalitet och mångfald.

- Biomedicin och hälsa (ca 1 mrd kr).

- Teknik och forskning för u-länder (ca 0,8 mrd kr) som syftar till
överföring av know-how på framför allt jordbruks-, medicin-, hälso- och
nutritionsområdena.

- Icke nukleär energi (ca 1,2 mrd kr).

- Mänskligt kapital och rörlighet (ca 3,9 mrd kr) som syftar till att skapa
en genuin europeisk forskningsgemenskap genom forskarutbyte, nätverk
m.m.

- Nukleär fissionssäkerhet (ca 1,5 mrd kr) som syftar till att ge ökad
kunskap bl.a. om effekterna av radioaktiv strålning samt reaktor-
säkerhet.

- Termonukleär fusionsforskning (ca 3,4 mrd kr) som syftar till att
etablera den vetenskapliga och tekniska basen för säkra och icke
miljöskadliga prototypreaktorer.

Viktigt för svensk industri och forskning att delta i EG. s FoU-program

Svensk FoU måste ta hänsyn till den internationella teknisk-vetenskapliga
utvecklingen. De möjligheter till samarbete som erbjuds inom EG-
programmen bör utnyttjas för att ge bättre utdelning på svenska FoU-
insatser, samt för att ge möjligheter till påverkan på teknikutvecklingen.

Svensk industri är i ökad utsträckning beroende av kunskap och teknik
för sin förnyelse och konkurrensförmåga. Det gäller inte bara de
högteknologiska företagen. Svensk industris framtida konkurrenskraft

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

ligger inom produkt- och produktionsområden med kvalificerat
ingenjörskunnande, som kräver ett ständigt tillskott av FoU-resultat.
Samtidigt har det nödvändiga FoU-arbetet blivit allt dyrare och mer
systeminriktat än tidigare. Kraven på grundläggande kompetens inom allt
fler teknikområden ökar.

Sveriges industriella bas är utvinning och bearbetning av råvaror samt
tillverkning av investeringsvaror och tyngre konsumtionsprodukter, vilka
alla till stor del exporteras till Europa. Vid sidan av Nordamerika kommer
Europa att vara den utan jämförelse största homogena marknaden i
världen. På denna marknad kommer svensk industri att möta hård
konkurrens. Svenskt näringsliv kommer i ökad utsträckning att tvingas
försvara sin marknadsbas i Europa. Ökat FoU-samarbete med Västeuropa
blir en viktig komponent i detta försvar.

EG-programmen har resulterat i nya och varaktiga informationskanaler
mellan företag och forskningsinstitutioner i medlemsländerna. De
kunskaper om varandra som deltagarna i EG-programmen skaffar sig
utgör en grund för en rationell strukturomvandling av såväl industri som
forskningssystem inom EG. En sådan strukturomvandling ligger i linje
med strävandena att realisera en inre marknad 1993.

Gemensamma standarder är inom många områden en förutsättning för
att en gemensam marknad skall kunna uppnås. Standardiseringsfrågor är
därför en viktig del av EG:s FoU-program. Det är av största vikt att
svensk industri kan delta i och påverka den gemensamma teknikutveckling
som EG organiserar i sitt ramprogram för FoU.

EES-avtalet

EES-avtalet innebär för FoU-området att Sverige ansluts till EG:s tredje
ramprogram för forskning och teknisk utveckling och alla dess
delprogram, utom de två program som styrs av Euratomfördraget, dvs.
fusionsenergiforskning och kämkraftsäkerhet.

Inom näringsdepartementets ansvarsområde faller de forsknings- och
utvecklingsprogram som har speciell industriell anknytning. Dessa
program utgör ca 60 % av innehållet i hela ramprogrammet. De program
som är aktuella är informationsteknologi, kommunikationsteknologi,
telematik, mätning och provning, produktions- och materialteknik,
marinteknik samt icke nukleär energi.

Svenska forskare inom företags- och universitetsvärlden har sedan länge
deltagit i projektsamarbete inom de nämnda områdena. NUTEK, tidigare
STU, har svarat för den statliga andelen av finansieringen av de svenska
projekten. EES-avtalet innebär således inte att nya områden öppnas för
samarbete. Det är formerna för finansiering och de därtill knutna villkoren
för inflytande i planerings-, beslutsskapande- och genomförande-
processerna som förändras.

Mot att Sverige erlägger en BNP-baserad andel av EG:s FoU-budget får
svenska forskare samma rättigheter som forskare inom EG att föreslå
projekt och fä godkända projekt finansierade ur EG:s FoU-budget.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Svenska forskare får också samma rättigheter som deltagare i EG vad
gäller spridning, utvärdering och utnyttjande av forskningsresultat. Vidare
får Sverige delta i programmens styrkommittéer och andra kommittéer
som har effekter på programmens genomförande, liksom i EG:s
rådgivande kommitté för vetenskaplig och teknisk forskning (CREST).

Näringsdepartementets ansvar innebär dels att delfinansiera den BNP-
baserade avgiften för de industrirelaterade programmen, dels att via
departementets myndigheter och forskningsråd svara för att möjligheterna
till samarbete och inflytande inom programmen på bästa sätt utnyttjas.

Forskningssamarbetet med EG berör en rad myndigheter under flera
departement. Chefen för utbildningsdepartementet har tidigare i dag
redovisat hur samordningen inom Sverige är organiserad, liksom de
finansiella konsekvenserna av EES-avtalet på forskningsområdet (bil. 7).

6.3 Små och medelstora företag

Mot bakgrund av de ökade kraven, som skapandet av den inre marknaden
skulle komma att medföra, beslutades år 1986 att ett särskilt
småföretagsprogram skulle utarbetas inom EG. Främst eftersträvas att
stärka de små och medelstora företagen genom att skapa goda allmänna
förutsättningar för företagen. Själva programmet innehåller åtgärder inom
följande områden:

- åtgärder för att förebygga och ta bort administrativa, legala och
finansiella hinder för företagen,

- åtgärder for att förbättra informationsflödet om EG och EG-marknaden,
främst genom s.k. Euro-Info Centres (EIC),

- åtgärder för att främja samarbetet mellan företag, bl.a. genom Business
Cooperation Network (BC-NET),

- åtgärder för att främja tillgången till finansiering, bl.a. riskkapital till
nyföretagare.

EES-avtalet innebär att Sverige i princip kan delta i EG.s
småföretagsprogram. Villkoren för Sveriges och övriga EFTA-länders
deltagande måste dock läggas fast genom beslut av den gemensamma
EES-kommittén. Vidare öppnar det möjlighet för Sverige att delta i andra
av EG:s ramprogram, bl.a. för forskning och utveckling, utbildning samt
teknikspridning, där småföretagen ofta utgör prioriterad målgrupp.

BC-NET, som startades 1988, är ett databaserat system som gör det
möjligt för företag att snabbt hitta affärskontakter inom medlemsstater för
olika typer av samarbete - tekniskt, finansiellt eller kommersiellt.

BC-NET är ett led i strävan att föra ut småföretagen på den europeiska
marknaden, att öka konkurrenskraften genom samarbete med europeiska
företag samt att stärka samverkan mellan företagskonsulter i olika
europeiska länder.

I mars 1991 träffades en överenskommelse som innebar att BC-NET
systemet utvidgades till att omfatta Sverige och de övriga EFTA-ländema.
Även länder som exempelvis Brasilien, Mexico, Polen och Tunisien är
anslutna. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är enligt avtal
nationell kontaktpunkt i Sverige för systemet och därmed ansvarigt för det

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

nätverk av företagskonsulter, som pä så gott som samtliga regionala
utvecklingsfonder och handelskamrar samt på Exportrådet och
Grossistförbundet Svensk Handel sammanställer de s.k. matchnings-
profilema. Hittills har ett 5O-tal svenska företag fått kontakt med
eventuella samarbetspartners på detta sätt.

Ett nordiskt samarbete har även etablerats inom BC-NET, bl.a. i syfte
att stärka nätverket av företagskonsulter.

Euro-Info Centre network (EIC) etablerades år 1987 för att ge främst
små och medelstora företag tillgång till information om EG. Nätverket
omfattar i dag drygt 200 centra. Syftet är att företagen snabbt skall kunna
få aktuell information om bl.a. lagstiftning, finansieringsmöjligheter,
program riktade till småföretag och produktstandarder. EIC fungerar som
ett nätverk med dels ett centralt informationskontor i Bryssel och dels
regionala EIC med speciella kunskaper om sin region. EIC är integrerade
i befintliga lokala eller regionala organ som har sin verksamhet inriktad på
att främja småföretag, exempelvis handelskamrar.

EIC:s uppgifter har på senare år utvidgats och de spelar i dag en aktiv
roll för att motivera företagen till att orientera sig i Europafrågor. EFTA-
ländernas diskussioner med EG om ett deltagande i EIC har resulterat i att
Sverige med all sannolikhet kommer att inom kort få tillstånd till att
öppna ett s.k. Corresponding Centre. Detta är förenat med särskilda
villkor som innebär vissa begränsningar.

SPRINT (Strategic Programme for Innovation and Technology
Transfer), är ett EG-program som syftar till att främja innovationer och
teknikspridning, främst inriktat på små och medelstora företag. Det
nuvarande programmet omfattar perioden 1989-1993. Ett nytt SPRINT-
program är att vänta efter 1993. Sverige deltar redan på projektnivå
genom att svenska teknopolorganisationer och kontaktsekretariat ingår i
olika SPRINT-initierade aktiviteter. NUTEK kommer att tillsammans med
berörda organ fortsätta att utveckla detta projektsamarbete.

6.4 Turism

År 1990 genomförde EG och EFTA gemensamt kampanjen Europeiska
turiståret 1990. Inom turismområdet ger EES-avtalet grund för en
förbättrad dialog som skall syfta till att identifiera områden och
verksamheter där ett närmare samarbete skulle kunna bidra till främjandet
av turism och förbättring av de allmänna villkoren för turistindustrin inom
de avtalsslutande parternas territorier.

Inom EG har nyligen utarbetats en aktionsplan för turism med riktlinjer
för en gemenskapspolitik på turismområdet. I denna föreslås ett antal
gränsöverskridande åtgärder som bl.a. gynnandet av utvecklingen av
landsbygdsturismen och främjandet av den europeiska turismen i länder
som USA och Japan. I aktionsplanen föreslås även upprättandet av ett
statistikorgan med uppgift att fortlöpande kartlägga utvecklingen av
turismen i Europa samt försök till uppskattning av det miljömässiga
slitaget förorsakat av periodvisa större turistkoncentrationer.

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

7 Lag om teknisk kontroll

7.1 Inledning

För området provning och kontroll innebär EES-avtalet att EFTA-län-
dema måste anpassa sina författningar och nationella infrastrukturer på
området till den ordning som tillämpas inom EG. Samtidigt medför avtalet
att svenska provningar och certifieringar av produkter skall godtas inom
hela EES.

EG:s ordning för provning och kontroll framgår dels av de många olika
produktorienterade direktiv som ingår i EES-avtalet och som innehåller
regler om förfaranden vid provning och kontroll av produkter, dels av två
i avtalet förtecknade beslut av EG-rådet av riktlinje- eller policykaraktär.
Genom de två senare besluten läggs den grundläggande policyn för be-
dömning av överensstämmelse fast som utarbetats inom EG under slutet
av 1980-talet och början av 1990-talet.

EG presenterade i den s.k. vitboken år 1985 ett program för förverkli-
gande av den inre marknaden, innefattande bl.a. fri rörlighet för varor.
En ny metod (the new approach) för harmonisering av medlemsländernas
lagstiftning rörande produkter anvisades. Enligt denna metod skall i direk-
tiven endast fastställas de väsentliga krav som produkterna skall uppfylla
med hänsyn till skydd för liv, hälsa eller miljö m.m. medan det överlåts
åt de europeiska standardiseringsorganen att utarbeta harmoniserade frivil-
liga standarder med tekniska specifikationer för produkterna. En produkt
som tillverkats i enlighet med dessa standarder skall förutsättas uppfylla
de väsentliga kraven i direktivet. Tillverkarens egenkontroll i kombina-
tion med en försäkran från tillverkaren om att aktuella standarder har
följts skall normalt vara tillräcklig kontrollåtgärd. Om en tillverkare i
stället väljer icke standardiserade tekniska lösningar skall ett oberoende
tredjepartsorgan bedöma om produkten uppfyller de väsentliga kraven. Det
skall räcka att kontrollera produkten i ett land för att få tillträde till hela
den inre marknaden.

I vitboken angavs också att betydelsefulla initiativ skulle tas för att få
till stånd ömsesidiga erkännanden av utförda provningar och certifieringar
för att undvika kostnadskrävande dubbelkontroller. Gemensamma villkor
och förfaranderegler för laboratorier och kontrollorgan skulle utarbetas.
Reglerna skulle bygga på existerande regler för god sedvana inom labora-
torier och tillverkningsindustri.

Inom EG bedrevs sedan under senare delen av 1980-talet ett intensivt
arbete för att utveckla en ordning för provning och certifiering som skulle
kunna utgöra grund för ömsesidiga godtaganden. Även de europeiska
standardiseringsorganisationema och andra europeiska samarbetsorgan
inom området provning och certifiering engagerades i detta arbete. Inom
ramen för det fördjupade EG/EFTA-samarbetet hade också EFTA-
ländema möjlighet att aktivt påverka utformningen av EG:s nya system
för provning och kontroll.

I propositionen 1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt våren 1991
(s. 64 f) föreslog regeringen mot bakgrund av det då förestående EES-av-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

talet vissa riktlinjer för en framtida svensk anpassning till EG:s ordning
för provning och kontroll. Dessa godkändes av riksdagen (NU35, rskr.
317). I propositionen förutskickades att ett lagförslag skulle utarbetas inom
dåvarande industridepartementet.

Inom näringsdepartementet har i december 1991 upprättats en prome-
moria (Ds 1991:86) Införande av EES-rätt inom området provning och
kontroll. I promemorian presenteras förslag till ändrad lagstiftning för en
anpassning till EG:s ordning. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remiss-
yttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 11.1.

Regeringen beslöt den 23 april 1992 att inhämta lagrådets yttrande över
ett inom näringsdepartementet upprättat förslag till lag om kontroll genom
teknisk provning och om mätning. Det till lagrådet överlämnade förslaget
överensstämde i huvudsak med departementspromemorians förslag. Det till
lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 11.2 och lagrådets yttrande över förslaget som bilaga 11.3.

Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att lagens rubrik skall ändras till
lag om organ för teknisk kontroll, m.m. Lagrådet har därjämte föreslagit
vissa redaktionella ändringar.

Jag har inte haft något att erinra mot lagrådets förslag till redaktionella
ändringar och därför vidtagit de ändringar som lagrådet föreslagit. I fråga
om lagens rubrik föreslår jag dock en ytterligare förenkling genom att
benämna lagen lag om teknisk kontroll. Det är en klar fördel att ha en
enkel rubrik på en lag som ofta kommer att hänvisas till.

7.2 Bedömning av överensstämmelse inom EG och EES

EG:s policy för bedömning av överensstämmelse

Inom EG används numera termen "bedömning av överensstämmelse"
(conformity assessment) för att beteckna vad som tidigare kallades
"certifiering och provning". Termen anger mer precist det förfarande som
avses, nämligen hur man skall styrka att en produkt uppfyller ställda krav.

Huvudprinciperna i EG:s system för bedömning av överensstämmelse
har lagts fast i två beslut av EG-rådet. Dessa är resolutionen den 21
december 1989 om en helhetssyn på bedömning av överensstämmelse
(EGT nr C 10, 16.1.90, s. 1) och beslutet av den 13 december 1990 om
moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av
överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv
(EGT nr L 380, 31.12.1990, s. 13). I EES-avtalet är besluten förtecknade
i bilaga II, XIX Allmänna bestämmelser inom tekniska handelshinder-
området, nr 3 och 8.

I mer utvecklad form har policyn presenterats i kommissionens med-
delande den 24 juni 1989 En helhetssyn på certifiering och provning (A
Global Approach to Certification and Testing).

Det bör påpekas att EG:s helhetssyn på bedömning av överensstämmel-
se, som kan ses som en precisering i vissa delar av den nya metoden för

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

harmonisering av produktlagstiftning inom EG, inte ännu i alla detaljer
fått en slutlig form. Hittills har tio sådana direktiv beslutats, varav alla
inte ännu har böljat tillämpas. Flera av dessa beslutades innan EG slutligt
antagit sin policy på området och de uppvisar därför i vissa fall avvikelser
från huvudprinciperna.

Ytterligare preciseringar är således att vänta när större erfarenheter har
vunnits. Ett viktigt dokument i detta sammanhang är den handbok för
direktiv enligt nya metoden, som är under utarbetande av EG-kommis-
sionen och som skall publiceras under andra halvåret 1992. Även om
denna handbok inte är rättsligt bindande för medlemsstaterna, kan den
förutses få stor betydelse för genomförandet av EG:s policy på detta
område. Handbokens kapitel om anmälda organ föreligger redan i en
genomarbetad version.

EG:s system syftar till att uppnå ömsesidiga godtaganden av provningar
och certifieringar inom såväl det obligatoriska som det frivilliga området.
En förutsättning för detta är att man inom systemet förmår skapa förtroen-
de för provningar och bevis om överensstämmelse oberoende av i vilket
land och av vilket organ de är utförda. Klara och enhetliga kriterier för
kvalitet och kompetens hos de organ som skall medverka inom systemet
måste därför ställas upp. Vidare måste bedömningen av om organen
uppfyller kriterierna ske objektivt efter likformiga principer.

Genom de harmoniserade europeiska normerna i EN 45 000-serien, som
utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen på EG-kommissionens
initiativ, har numera sådana kriterier ställts upp för kalibrerings- och
provningslaboratorier samt för certifieringsorgan. Serien innehåller också
normer för förfaranden vid bedömningen av organen liksom krav på de
ackrediteringsorgan som skall svara för bedömningen. Standarder med
kriterier för besiktningsorgan är under utarbetande.

Europeiska normer för kvalitetssystem finns genom EN 29 000-serien.
Dessa är i första hand avsedda för tillverkande industri men kan även
tillämpas på andra områden beroende på att standarderna innehåller vissa
övergripande krav med generell giltighet på kvalitetssystem.

EG förordar en allmän tillämpning av normerna i EN 45 000- och
29 000-seriema samt att medlemsländerna inrättar nationella ack-
rediteringsorgan med uppgift att svara för bedömningarna.

Även jämförande provningar och certifieringar mellan organ inom ett
medlemsland och mellan organ inom EG framhålls som ett viktigt medel
för att uppnå förtroende och större enhetlighet i organens bedömningar.

I detta sammanhang kan även nämnas att EG har ett särskilt forsknings-
program med inriktning på att utveckla mät- och provningsmetoder.
Sverige deltar sedan år 1991 på programnivå i detta forskningsprogram.

I EG:s policy förordas vidare att de nationella systemen skall vara
öppna för alla kompetenta organ, både offentliga och enskilda. Härigenom
uppnår man en konkurrens såväl inom ett land som internationellt vilket
förutses kunna leda till ökad effektivitet. En övergång till ett system där
även enskilda organ kan medverka underlättas av att bedömning av över-
ensstämmelse inom det obligatoriska området betraktas som ett rent tek-
niskt förfarande utan inslag av myndighetsutövning. "Godkännanden" på

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

statens vägnar eller för statens räkning skall undvikas. Genom ett öppet
system uppnår man också bl.a. en bättre samverkan mellan de frivilliga
och obligatoriska områdena genom att provnings- eller certifieringsorganen
kan verka inom båda områdena.

För att säkerställa en större enhetlighet i EG-lagstiftningen har genom
det ovan nämnda rådsbeslutet rörande moduler fastställts ett antal grund-
former för förfaranden som skall tillämpas vid bedömning av överenstäm-
melse. Beslutet riktar sig till dem som utformar nya direktiv och innebär
att, om det inte finns särskilda skäl, endast de grundformer för bedömning
av överensstämmelse som är angivna i det nämnda beslutet får föreskri-
vas.

Samtliga förfaranden är utformade så att de innebär en kontroll såväl
under utvecklingsfasen för en produkt, som av själva tillverkningen av
produkten. Grundformerna innefattar olika grader av kontroll, alltifrån den
enklaste, tillverkardeklaration, som innebär att tillverkaren själv, på
grundval av tekniskt underlag, försäkrar att produkten uppfyller direktivets
krav, till krav på tredjepartsbedömning av vaije tillverkad produktenhet.
Ett av syftena bakom EG:s helhetssyn är skapa ett höjt kvalitetsmed-
vetande i europeisk industri. Det finns därför också moduler, där bedöm-
ningen av överensstämmelse är baserad på att tillverkaren har kontrol-
lerade system för kvalitetssäkring enligt standard i EN 29 000-serien.

Enligt EG-rådets beslut skall vid val av grundformer i ett direktiv hän-
syn tas till lämpligheten av olika kontrollformer, de risker som är för-
enade med produkten och produktionsförhållanden (t.ex. korta eller långa
serier). Vidare bör direktiven vara utformade så att en tillverkare har
möjlighet att välja mellan olika former för bedömning av överensstäm-
melse.

All tredjepartsbedömning utförs i EG-systemet av s.k. anmälda organ
(notified bodies). Huvudsakligen avses certifieringsorgan, men i vissa
direktiv förutsätts också att provningslaboratorier skall anmälas för obliga-
torisk provning. Medlemsländerna skall till EG-kommissionen för resp,
direktiv anmäla de tekniskt kompetenta organ inom landet som skall utföra
bedömningar av överensstämmelse enligt direktivet. Landet svarar gent-
emot övriga medlemsländer och EG-kommissionen för att de anmälda
organen fortlöpande uppfyller de krav som ställs i direktiven och att or-
ganen håller ansvariga nationella myndigheter informerade om sin verk-
samhet.

I resp, direktiv är angivet de minimikriterier som organen skall uppfyl-
la. Dessa kriterier varierar något mellan olika direktiv och är särskilt i de
direktiv som beslutats före EG-rådets beslut om moduler för bedömning
av överensstämmelse, mindre detaljerade och omfattande än de som anges
i den tillämpliga standarden i den ovan nämnda EN 45 000-serien. Krite-
rierna skall dock enligt EG-kommissionen tolkas mot bakgrund dessa
standarder.

De anmälda organen utför sina uppgifter enligt direktivet på egna väg-
nar och på uppdragsbasis. Som nämnts ovan betraktas bedömning av
överensstämmelse som en rent teknisk verksamhet utan inslag av myn-
dighetsutövning. Tillverkaren/importören har rätt att vända sig till vilket

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

anmält organ, i det egna landet eller i ett annat land, han önskar. De
anmälda organen sätter själva pris på sina tjänster. Den kvalitetskontroll
som de anmälda organen utsätts för skall säkerställa att priskonkurrens
inte leder till kvalitetssänkning.

För att bli accepterat som anmält organ måste organet kunna svara för
samtliga kontrollåtgärder inom en modul. Däremot krävs inte att organet
täcker samtliga produkttyper som faller under ett direktiv. Det är vidare
möjligt för certifieringsorgan att grunda sin bedömning av överensstäm-
melse på provningsresultat från andra än egna laboratorier. Såväl laborato-
rier inom som utanför EG som uppfyller tillämplig standard ur
EN 45 000-serien kan underkontrakteras av ett anmält organ. Detta sker
dock helt på det anmälda organets ansvar.

De organ som kan visa - antingen genom ackrediteringsbeslut eller med
annan dokumentation - att de uppfyller tillämplig standard ur EN 45 000-
serien och har teknisk kompetens inom direktivets produktområde skall
alltid förutsättas uppfylla direktivens krav. För andra organ kan kommis-
sionen innan man beslutar att föra upp organen på listan över anmälda
organ, begära att medlemsstaten tillhandahåller den utredning som utgjort
grund för medlemsstatens anmälan av organet. t

En lista över anmälda organ publiceras av kommissionen i europeiska
gemenskapernas tidning (EGT).

Genom EG:s helhetssyn för bedömning av överensstämmelse införs
också generella regler för märkning av produkter, som omfattas av ett
direktiv enligt den nya metoden. Sådana produkter skall av tillverkare/im-
portör åsättas ett EG-märke (CE-symbolen), varmed denne försäkrar att
produkten uppfyller alla tvingande EG-krav avseende produktens egenska-
per och säkerhet samt genomgått föreskrivna förfaranden för bedömning
av överensstämmelse.

Regler om EG-märket finns i resp, direktiv. Reglerna skiljer sig något
åt mellan de olika direktiven. I syfte att skapa enhetliga regler har kom-
missionen den 17 maj 1991 lagt fram ett slutligt förslag till EG-märkes-
förordning (Com(91) 145 slutlig - SYN 336). EG-rådet förutses fatta
beslut om EG-märkesförordningen under år 1992.

EG-märket är inte ett märke riktat till konsumenter, för att utmärka viss
kvalitet eller säkerhet hos produkten, utan det är i första hand avsett för
dem som i medlemsstaterna skall kontrollera att produkter på marknaden
uppfyller EG-lagstiftningens krav.

Om ett anmält organ varit involverat i kontrollen av produktionen skall
EG-märket åtföljas av ett identifikationsnummer för det anmälda organet.
Sådana identifikationsnummer tilldelas alla anmälda organ av kommis-
sionen.

Andra märken som anger överensstämmelse med t.ex. icke totalhar-
moniserande EG-lagstiftning, standard eller nationell lagstiftning liksom
varumärken är tillåtna så länge de inte försämrar läsbarheten av EG-mär-
ket eller kan sammanblandas med EG-märket.

EG-märket skall sättas på produkten av tillverkaren eller hans bemyn-
digade ombud inom gemenskapen eller av någon annan person som är
ansvarig för att produkten släpps ut på marknaden inom EG.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Medlemsländerna åläggs att förbjuda eller stoppa marknadsföringen av
produkter som felaktigt försetts med EG-märke. Man skall vidare genom
lagstiftning skydda märket mot missbruk samt införa lämpliga straff mot
den som bryter mot bestämmelserna.

EG:s helhetssyn förutsätter också att medlemsländerna aktivt övervakar
att de produkter som förekommer på marknaden verkligen uppfyller de
krav som är angivna i direktiven och att föreskrivna förfaranden för
bedömning av överensstämmelse har följts. En sådan marknadsövervak-
ning kräver att nationella resurser avsätts för detta ändamål. Inom EG
förekommer betydande variationer mellan medlemsländerna i hur mark-
nadsövervakningen faktiskt utövas. Med hänsyn till den vikt man fäster
vid denna kontroll har kommissionen aviserat att man kommer att lägga
förslag till ett rådsbeslut om hur den nationella marknadsövervakningen
bör bedrivas och om samordningen mellan länderna inom detta område.

Om en otillåten produkt påträffas skall fortsatt marknadsföring förbjudas
av de nationella myndigheterna. Kommissionen och övriga medlemsländer
skall genast meddelas om ingripandet. Ett informationssystem för sådana
meddelanden är under utarbetande.

I EG:s policy för bedömning av överensstämmelse anges också det
utökade produktansvaret som en av de faktorer som skall bidraga till att
endast säkra produkter skall förekomma på marknaden. I EG antogs år
1985 ett direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
produktansvar. I direktivet föreskrivs strikt skadeståndsansvar för tillver-
kare eller importör för skador som orsakas av produkter som inte varit så
säkra som skäligen kunnat förväntas. Ansvaret omfattar person- och sak-
skador men ej rena förmögenhetsskador. En svensk anpassning till EG:s
direktiv sker genom den produktansvarslag (1992:18), som riksdagen
antog i december 1991 och som träder i kraft den 1 januari 1993.

EG-kommissionen har också i juni 1990 lagt fram ett förslag till rådsdi-
rektiv om allmän produktsäkerhet (COM(90) 259 slutlig - SYN 192). Vad
som föreskrivs där är till stor del tillgodosett i svensk rätt genom produkt-
säkerhetslagen (1988:1604).

Det bör slutligen påpekas att den redovisning som här givits av EG:s
system för bedömning av överensstämmelse avser huvudprinciperna och
att olika direktiv kan innehålla avvikelser på olika punkter. Inom vissa
produktområden såsom läkemedel eller kemikalier kan det förutses att
andra ordningar kommer att tillämpas.

Äldre produktdirektiv

Direktiv utformade enligt den nya metoden kommer successivt att införas
på samtliga produktområden som regleras genom EG-gemensamma be-
stämmelser. Detta innebär att kontrollordningama kommer att utformas
enligt de principer som beskrivits ovan. Alltjämt gäller dock ett stort antal
produktdirektiv som antagits innan den nya metoden lagts fast. EES-av-
talet omfattar omkring 700 äldre produktdirektiv. Som exempel på pro-
duktområden som täcks av sådana direktiv kan nämnas motorfordon,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

traktorer, entreprenadmaskiner, mätinstrument, livsmedel och tryckkärl
(med undantag för enkla tryckkärl). I allmänhet reglerar varje direktiv ett
betydligt mer begränsat område än direktiv enligt den nya metoden, ofta
endast en enstaka produkttyp. Som exempel kan nämnas att inom området
motorfordon finns särskilda direktiv om backspeglar och om fästanord-
ningar för säkerhetsbälten. För att täcka ett helt produktområde krävs
därför flera direktiv. För motorfordon finns ett 5O-tal direktiv och inom
området mätinstrument omkring 20 direktiv.

Äldre direktiv är normalt detalj utformade och anger fullständiga speci-
fikationer som produkterna skall uppfylla. Specifikationerna är i stor
utsträckning baserade på internationella normer. Direktiven är vidare i
allmänhet utformade på ett sådant sätt att de medger medlemsländerna rätt
att nationellt inte reglera produkttypen i fråga eller ha avvikande nationella
bestämmelser, så länge man inte hindrar produkter som uppfyller direk-
tivets krav att fritt få marknadsföras och användas i landet.

I fråga om provning och kontroll följer dessa äldre direktiv inte någon
enhetlig ordning utan i vaije direktiv, och i några fall för grupper av
direktiv, föreskrivs vilka förfaranden som en tillverkare/importör skall
iaktta för att visa att produkterna uppfyller de tekniska specifikationerna.
I flertalet fall stadgas om obligatorisk typkontroll i kombination med icke
övervakad produktionskontroll. För utförande av typkontrollen skall med-
lemsländerna för resp, direktiv till EG-kommissionen anmäla de nationella
organ som regeringen utsett. I direktiven saknas regler om vilka krav i
fråga om kvalitet och kompetens som skall ställas på kontrollorganen utan
varje land svarar gentemot gemenskapen för sina anmälda organ.

Vissa äldre direktiv innehåller också bestämmelser om att produkterna
skall åsättas märken som bevis på överensstämmelse. Något enhetligt
märke eller generella märkesbestämmelser förekommer dock inte.

Gemensamt för de äldre direktiven är dock principen om ömsesidiga
godtaganden av provningar och kontroller i det att direktiven ålägger
medlemsstaterna att inte förhindra marknadsföring eller motsvarande av
produkter som blivit godkända i enlighet med direktivets förfaranden av
ett anmält organ i ett annat medlemsland.

Som nämnts ovan kommer dessa äldre direktiv på sikt att ersättas av
direktiv utformade enligt den nya metoden. Hur snabbt detta kommer att
genomföras är närmast en fråga om arbetskapacitet inom EG-kommissio-
nen. Arbetsförslag till sådana direktiv finns redan t.ex. för mätinstrument
och tryckkärl. Samtliga äldre produktdirektiv kommer dock sannolikt att
hinna ersättas tidigast under senare delen av 90-talet.

I detta sammanhang bör även nämnas att EES-avtalet innefattar två EG-
direktiv (87/18/EEG och 88/320/EEG) om harmonisering av medlemssta-
ternas lagstiftning om principer om god laboratoriesed (Good Laboratory
Practice, GLP). GLP är ett internationellt system för ömsesidiga god-
taganden av provningsresultat som utarbetats inom Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Sverige är anslutet till
detta system.

GLP-systemet har stora likheter med ackreditering och syftar till att
skapa förtroende för provningsresultat från erkända laboratorier genom att

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

ställa upp klara och enhetliga regler för laboratoriers organisation, utrust-
ning, personal och arbetssätt. Det har sin främsta tillämpning inom läke-
medels- och kemikalieområdena. Inom EG skall GLP tillämpas vid tester
av nya kemiska substanser.

Provning och kontroll inom icke-harmoniserade områden

Inom EG gäller en princip om varors fria rörlighet som grundar sig på
artikel 30 i Romfördraget. Principen innebär att en vara som lagligen får
marknadsföras i ett EG-land även fritt skall fä säljas och användas i öv-
riga medlemsländer, om inte särskilda skäl kan åberopas för motsatsen.
Den gäller generellt för alla produkter som inte omfattas av särskilda
gemensamma EG-bestämmelser. Genom artikel 36 i fördraget medges
dock undantag från principen för åtgärder som är motiverade av hänsyn
till bl.a. skydd för allmän hälsa, djur eller växter eller allmän ordning och
säkerhet.

Tillämpningen av bestämmelsen i artikel 30 och undantagsregeln i ar-
tikel 36 har gett upphov till en omfattande domstolspraxis inom EG, som
sammanfattande efter ett av rättsfallen brukar benämnas Cassis de Dijon-
doktrinen. Mycket kortfattat kan denna doktrin sammanfattas med att en
medlemsstat har rätt att upprätthålla en nationell reglering inom icke-har-
moniserade områden om denna avser att skydda ett i artikel 36 erkänt
intresse eller motsvarande, regleringen är nödvändig för att uppnå det
avsedda skyddet och om det föreligger en proportionalitet mellan det
skydd som uppnås genom regleringen och det hinder för den fria varurör-
ligheten som denna medför.

Nationella krav på provning och kontroll av produkter som en förutsätt-
ning för marknadsföring eller användning kan utgöra ett hinder mot fri
rörlighet för varor. Enligt EG-rätten kan sådana bestämmelser endast
accepteras om de kan motiveras av erkända skyddsintressen.

De områden där nationella krav på obligatorisk provning och kontroll
aktualiseras inom icke-harmoniserade områden är framför allt dels prov-
ning och kontroll av produkter i drift, s.k. återkommande kontroll, dels
provning och kontroll som ett krav för marknadstillträde för produkter,
vilka kan medföra fara för liv, hälsa, miljö osv. och för vilka EG inte
ännu antagit harmoniserade regler. Exempel på det senare är explosiva
och brandfarliga varor.

Även om krav på återkommande provning och kontroll inte formellt
utgör en förutsättning för att en produkt skall få marknadsföras eller tas i
bruk, kan sådana krav faktiskt innebära handelshinder. Sådana krav får
t.ex. inte utformas på ett sätt så att därigenom uppställes högre eller an-
norlunda krav än vad som gäller for att produkten skall få marknadsföras.
Annars kan hinder uppkomma för den fria varurörligheten.

Cassis de Dijon-doktrinen har också kommit att direkt beröra frågor om
provning och kontroll. Ett rättsfall som avgjordes år 1981 av EG-domsto-
len (272/80 Openbaar Ministerie/Frans-Nederlandse Maatschappij voor
Biologische Produkten B.V.) gällde rätten för ett medlemsland att upp-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

16 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

rätthålla nationella bestämmelser om växtskyddsmedel inom ett icke har-
moniserat område. Domstolen konstaterade i sitt avgörande att en med-
lemsstat inte är förhindrad att kräva ett nationellt godkännande av en
växtskyddsprodukt även om denna redan har godkänts i ett annat EG-land.
Domstolen konstaterade dock att de nationella myndigheterna inte onödigt-
vis fick kräva tekniska eller kemiska analyser eller laboratorieprovningar
när motsvarande analyser eller prover redan hade utförts i ett annat med-
lemsland och det var möjligt att få tillgång till resultaten.

Genom detta avgörande har EG-domstolen slagit fast en princip om
ömsesidigt godtagande av provningsresultat mellan medlemsländerna även
inom icke harmoniserade produktområden. Domstolen berör i sitt utslag
däremot inte frågan om det medlemsland, som måste acceptera ett prov-
ningsresultat från ett annat land, kan ställa krav på viss kompetens och
kvalitet på provningsorganet. I ljuset av den utveckling som skett inom
detta område efter det att rättsfallet avgjordes år 1981 kan det antas att en
medlemsstat endast är skyldig att godta provningsresultat från organ i
andra medlemsländer om det kan visas att organen uppfyller de grundläg-
gande kompetenskraven enligt EN 45 000-serien.

En beskrivning av Cassis de Dijon-principen finns i depar-
tementspromemorian (Ds 1990:76) Om Romfördragets artikel 30.

Frivillig provning och certifiering

I EG:s system för bedömning av överensstämmelse har man tagit fasta på
att tekniken att bedöma om en produkt överensstämmer med vissa
uppställda krav är densamma oavsett om bedömningen sker utifrån
tvingande regler eller frivilliga normer. Genom att man i EG öppnar den
reglerade provningen och certifieringen för alla kompetenta organ, kan
man uppnå ett system där en tillverkare hos ett och samma organ sam-
tidigt kan få båda typer av tjänster utförda. Eftersom bedömningarna i
många fall grundas på samma tekniska underlag befrämjar en sådan ord-
ning effektiviteten.

Med beteckningen en helhetssyn ville EG-kommissionen också bl.a. sär-
skilt markera att ömsesidiga erkännanden inte bara är av intresse för den
reglerade sektorn utan i lika hög grad har betydelse inom det frivilliga
området. En övervägande andel av all provning och certifiering utförs inte
på grund av att den är föreskriven genom myndighetsregler utan därför att
köpare av produkter kräver opartiska bevis på att produkterna uppfyller
vissa krav eller normer. Även frivillig provning och certifiering kan med-
föra betydande handelshinder. Problematiken med att skapa ömsesidiga
godtaganden är densamma inom de reglerade och frivilliga områdena,
nämligen att skapa förtroende för att de berörda organen är kompetenta
och oberoende.

Mot denna bakgrund tog EG-kommissionen tillsammans med EFTA och
de europeiska standardiseringsorganisationema, CEN och CENELEC,
initiativ till bildandet av the European Organization for Testing and Cer-
tification (EOTC). Organisationen skall verka för att det upprättas över-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

enskommelser om ömsesidiga godtaganden av provningar och certifikat
inom det frivilliga området, baserade på likformiga principer och förfaran-
den, som skapar förtroende hos alla berörda parter. EOTC är i första
hand ett forum för frågor som rör frivillig provning och certifiering men
skall även kunna lämna tekniskt stöd i dessa frågor vid lagstiftning inom
EG och EFTA-ländema.

7.3 Gällande svensk ordning for rättsligt reglerad kontroll
genom teknisk provning

Innan jag övergår till att redovisa mina förslag till hur EG:s ordning for
bedömning av överensstämmelse skall införas i Sverige vill jag som bak-
grund ge en kort beskrivning av den gällande svenska ordningen för rätts-
ligt reglerad kontroll genom teknisk provning. En fylligare beskrivning
återfinns i SOU 1988:6 Provning och kontroll i internationell samverkan,
s. 57 - 84.

Som generell ordning för s.k. obligatorisk teknisk provning och kon-
troll finns i Sverige sedan år 1975 det s.k. riksprovplatssystemet. Fr.o.m.
den 1 juli 1989 regleras detta genom lagen (1989:164) om kontroll genom
teknisk provning och om mätning. Med obligatorisk kontroll avses i lagen
kontroll genom teknisk provning, analys eller annan liknande un-
dersökning som är föreskriven i författning, åläggs genom beslut av myn-
dighet eller har vissa rättsverkningar (1 §).

Riksprovplatssystemet innebär i sin grundform att obligatorisk provning
skall utföras vid en riksprovplats, varefter den säkerhetsansvariga myn-
digheten på underlag av provningsresultaten genom ett myndighetsbeslut
prövar frågan om godkännande, som är en förutsättning för marknadsfö-
ring eller användning.

Det är också möjligt att inom ramen för riksprovplatssystemet över-
lämna godkännandet till provningsorganet. I de fall riksprovplatsen inte är
en myndighet sker det genom delegation av myndighetsutövning (10 §).
Detta har skett på en rad områden och är t.ex. vanligt förekommande vid
kontroll av objekt i drift (s.k. återkommande kontroll).

Det ankommer på regeringen att utse riksprovplatser (2 §). Detta sker
efter förslag från styrelsen för teknisk ackreditering. Om inte särskilda
skäl föreligger skall endast en riksprovplats utses för varje kontrollområde
(2 §). Har regeringen utsett en riksprovplats för ett kontrollområde skall
obligatorisk kontroll inom området utföras vid riksprovplatsen om inte
annat följer av föreskrifter eller av beslut i det särskilda fallet (3 §). Detta
innebär således att riksprovplatsema normalt har en monopolställning.

För närvarande finns det sju stycken riksprovplatser utsedda, varav tre
är myndigheter och fyra aktiebolag. Dessa svarar sammanlagt för ett 35-
tal olika kontrollområden. Exempel på kontrollområden är motorfordon,
tryckkärl och elektrisk materiel.

Riksprovplatsemas avgifter for provning fastställs i de fall riksprovplat-
sen är en myndighet av riksprovplatsen själv efter samråd med riksrevi-
sionsverket. För de riksprovplatser som bedrivs i bolagsform fastställs

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdeparteme

avgifterna av styrelsen för teknisk ackreditering efter samråd med riksrevi-
sionverket och riksprovplatsen i fråga.

Staten skall ha ett sådant inflytande över verksamheten och denna skall
ha en sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte kan
ifrågasättas (8 §). I praktiken har kravet på inflytande tillämpats på så sätt
att, i de fall riksprovplatsen bedrivs i bolagsform, så innehar staten ett
dominerande ägande i bolaget.

Sedan år 1982 har riksprovplatsema stått under tillsyn av styrelsen för
teknisk ackreditering (tidigare statens mät- och provråd). Någon egentlig
bedömning av riksprovplatsema tekniska kompetens och kvalitet har dock
inte förekommit före år 1990, utan det har ankommit på riksprovplatsema
själva att se till att personalen haft tillräckliga kunskaper och att provut-
rustningen varit lämplig. Genom ändring av föreskrifterna krävs numera
att riksprovplatsema skall uppfylla de allmänna kvalitetskraven i Europa-
standarden EN 45001, Provningslaboratorier.

Även om riksprovplatssystemet är tänkt som en generell ordning för
obligatorisk provning och kontroll har man inom vissa sektorer valt sek-
torspecifika lösningar. Så är t.ex. fallet delvis ifråga om byggmateriel, där
ett system med övervakad egenkontroll tillämpats för vissa typer av pro-
dukter, såsom betong och stål. Ett annat större område som ligger utanför
riksprovplatssystemet är livsmedelskontrollen.

Under intryck av den utveckling som skedde i Europa och främst inom
EG infördes genom ändringar i lagen (1989:164) om kontroll genom
teknisk provning och om mätning åren 1989 och 1990 en möjlighet för
styrelsen för teknisk ackreditering att ackreditera laboratorier resp, cer-
tifierings- och besiktningsorgan. Ackreditering innebär en formell pröv-
ning och erkännande av ett organs kompetens att utföra viss provning,
certifiering eller besiktning. Ackrediteringsorgan finns eller är under
uppbyggnad i samtliga västeuropeiska länder. Hittills har ackreditering
haft sin största tillämpning inom den frivilliga sektorn som ett sätt för ett
enskilt organ att få en formell bekräftelse på sin kompetens. Det kan
emellertid förutses att krav på ackreditering kommer bli mer frekvent även
inom författningsreglerad kontroll i Europa i takt med att en övergång
sker mot öppna system.

År 1989 infördes i lagen som alternativ till riksprovplatser en be-
stämmelse som medgav föreskrivande myndigheter att i kontrollordningar
föreskriva att viss provning skulle utföras vid ackrediterade laboratorier.
Under de senaste åren har öppna system med ackrediterade laboratorier
inom vissa sektorer börjat utnyttjas i kontrollordningar för obligatorisk
provning. Exempel på sådana områden är vattenkontroll och oförstörande
provning av tryckkärl.

Behovet av kontrollordningar som medger godtagande av provningar och
certifieringar utförda av organ i andra länder ökar naturligtvis med tillta-
gande internationell handel. Sådana ordningar finns t.ex. för elektrisk
materiel sedan många år tillbaka och har tillkommit på initiativ av in-
dustrin och efter överenskommelser mellan provningsorganen. Exempel på
motsvarande ordningar finns inom många andra provområden.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Som ett instrument i det fördjupade EFTA/EG-samarbetet grundat på
den då aktuella s.k. Luxemburgdeklarationen och som en generell ordning
för att få till stånd ömsesidiga godtaganden av provningsresultat inom det
obligatoriska området ingick EFTA-ländema i juni 1988 den s.k. Tam-
merforskonventionen. För en utförlig redovisning av konventionen hän-
visas till prop. 1988/89:60. Konventionens bestämmelser har införlivats i
svensk rätt genom ett antal bestämmelser i lagen (1989:164) om kontroll
genom teknisk provning och om mätning.

Enligt konventionen skall myndigheter i EFTA-ländema vid godkännan-
den som är grundade på provningsresultat utan förnyad undersökning
godta provningsresultat från ackrediterade provningslaboratorier i andra
EFTA-länder som upptagits i en bilaga fogad till konventionen (27 §).
Vidare är det enligt konventionen möjligt att sluta särskilda avtal för olika
produktsektorer. Om sådana avtal finns skall medlemsländerna utan för-
nyad prövning även godta bevis om överensstämmelse (godkännanden)
från övriga EFTA-länder (28 §).

Genom att EES-förhandlingama startade har Tammerforskonventionen
endast fått en marginell tillämpning inom EFTA. Det är ännu oklart huru-
vida en fortsatt tillämpning av konventionen är förenlig med EES-avtalet.

Slutligen skall även nämnas att lagen (1989:164) om kontroll genom tek-
nisk provning och om mätning innehåller bestämmelser om det s.k. riks-
mätplatssystemet. Eftersom detta inte är direkt berört av EES-avtalet,
lämnas här ingen redogörelse för detta.

7.4 Allmän motivering

7.4.1 Lagstiftningens utformning inför EES-samarbetet

Att EES-samarbetet föranleder ändringar i den svenska ordningen för
provning och kontroll som också måste föranleda ändringar i lagstift-
ningen på området är tydligt.

En beskrivning av bakgrunden till den nuvarande lagen om kontroll
genom teknisk provning och om mätning finns i promemorian (s.39).

Lagen har följande uppbyggnad:
organisationen för obligatorisk kontroll (1-4 §§)
organisationen för mätning (5-7 §§)
riksprovplatsemas uppgifter (8-11 §§)
ackreditering av laboratorier (12-14 §§)
ackreditering av certifieringsorgan (15-17 §§)
tillsyn (18-19 §§)
avgifter m.m. (20-21 §§)
sekretess (22 §)
överklagande m.m. (24-25 §§)
godtagande av vissa utländska provningsresultat m.m. (26-31 §§)

Bestämmelserna om organisationen för mätning berörs som tidigare
nämnts inte alls av de nu aktuella förändringarna. Riksmätplatssystemet är
ett system för mätteknisk normalhållning och kalibrering. En mindre

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

ändring, som gör det möjligt att utse även andra organ än myndigheter till
riksmätplats har nyligen föreslagits riksdagen i prop. 1991/92:125 bil. 10,
s. 23.

Däremot påverkas bestämmelserna om riksprovplatser starkt av den an-
passning till EG:s system for provning och kontroll som nu måste ske. Jag
återkommer till frågan om riksprovplatssystemets framtid i avsnitt 7.5.

I promemorian föreslås att 1989 års lag om kontroll genom teknisk
provning och om mätning kompletteras med bestämmelser om anmälda
organ samtidigt som lagens inledning omstruktureras och terminologin
anpassas till den som används inom EG. Syftet är att tydliggöra att lagen
för bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll anvisar tre
särskilda former, nämligen anmälda organ, riksprovplatser och ackredi-
terade organ. Även om de sakliga ändringarna är relativt begränsade,
föreslås att en ny lag utfärdas, eftersom det annars skulle bli nödvändigt
med ett stort antal ändringar av paragrafnummer m.m.

Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan erinran. Förslaget bör också genomföras på i huvudsak det sätt som
angivits. Jag återkommer till vissa huvudfrågor i avsnitt 7.4.2 och 7.5.

Lagregleringen innebär att tvingande regler nu införs beträffande de
organ som skall anmälas för uppgifter i samband med bedömning av
överensstämmelse enligt EES-bestämmelsema. Som nämnts väntas EG
under år 1992 att anta en EG-märkesförordning med generella bestäm-
melser om den EG-märkning som skall ske av produkter som omfattas av
direktiv enligt den nya modellen. Denna förordning kan förutses komma
att införlivas med EES-avtalet. När så skett kommer ett förslag till lag om
EG-märke att föreslås efter beredning i näringsdepartementet. 1 avvaktan
på att generella lagbestämmelser om EG-märkning införs måste resp,
direktivs bestämmelser om EG-märke införas i samband med att direk-
tivets övriga regler införs i svensk rätt.

Lagens bestämmelser om riksprovplatser och ackreditering är däremot
inte tvingande på motsvarande sätt. Bestämmelserna om riksprovplatser
anger den organisatoriska ramen för riksprovplatssystemet, men det är inte
obligatoriskt att använda systemet inom en viss sektor. På motsvarande
sätt anger bestämmelserna om ackreditering den organisatoriska ramen för
ett statligt sektorövergripande frivilligt ackrediteringssystem, som handhas
av styrelsen för teknisk ackreditering. Att systemet är frivilligt hindrar
inte att man inom en viss sektor kan föreskriva att vissa uppgifter skall
utföras av ett ackrediterat organ.

En annan sak är att styrelsen för teknisk ackreditering nu föreslås få till
ytterligare uppgift att i samråd med berörda sektorsmyndigheter bedöma
huruvida de som vill bli anmälda organ uppfyller direktivets krav och att
ackreditering därvid skall anses medföra att det skall förutsättas att
tillämpliga europeiska standarder är uppfyllda.

Som nämnts tidigare innhåller EES-avtalet två rättsakter rörande har-
monisering av medlemsstaternas lagstiftning om principer om god labora-
toriesed. En svensk ordning för GLP har införts genom förordningen
(1991:93) om införande av OECD:s principer om god laboratoriesed. Jag
bedömer att ytterligare införandeåtgärder inte erfordras.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

7.4.2 Mina förslag

7.4.2.1 Ett öppet system

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Mitt förslag: Vid anpassningen av svenska kontrollordningar till
EES-rätten skall när det är möjligt ett öppet system med anmälda
organ tillämpas inom både produktområden som regleras av direktiv
enligt den nya modellen och av äldre direktiv. Både offentliga och
enskilda organ som uppfyller kraven på kompetens skall kunna med-
verka inom systemet och konkurrera om uppdragen.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget eller lämnat
det utan erinran. Några myndigheter påpekar att inom områden som reg-
leras genom äldre direktiv tillämpas inom EG avvikande kontrollordningar
utan anmälda organ.

Skälen för mitt förslag: Avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samar-
betsområde syftar bl.a. till att uppnå fri rörlighet för de flesta typer av
varor inom hela EG och EFTA. En verkligt fri rörlighet för sådana varor
som omfattas av statliga krav för att skydda t.ex. liv, hälsa eller miljö
förutsätter att kraven harmoniseras mellan länderna så att samma produkt
kan säljas i samtliga länder utan modifiering för att tillgodose nationella
särkrav. En ytterligare förutsättning är att principer om ömsesidiga god-
taganden av provningar och certifieringar tillämpas, för att undvika onö-
diga och kostnadskrävande dubbelkontroller. EG:s system för bedömning
av överensstämmelse syftar just till att etablera en sådan ordning.

Den dåvarande regeringen konstaterade i propositionen 1990/91:87 Nä-
ringspolitik för tillväxt (s. 64 f) att det var uppenbart att det nuvarande
svenska riksprovplatssystemet på väsentliga punkter inte stod i över-
ensstämmelse med EG:s system för provning och kontroll. Ett närmare
svenskt samarbete med EG skulle kräva att det svenska systemet anpas-
sades. Regeringen lade också som nämndes inledningsvis fram vissa rikt-
linjer för utseende av svenska anmälda organ, vilka riksdagen godkände.

Såvitt gäller förhandskontrollen av produkter som omfattas av direktiv
medför EES-avtalet att riksprovplatssystemet behöver ersättas med ett
system med anmälda organ. Enligt EG:s nya ordning ersätter privaträtts-
liga certifieringar tidigare myndighetsbeslut om godkännanden. Enligt de
av riksdagen antagna riktlinjerna skall det nya svenska systemet vara öppet
för offentliga och enskilda organ, som visat att de uppfyller kompetenskra-
ven.

Mot denna bakgrund föreslår jag att den svenska lagstiftningen på om-
rådet ändras så att det vid anpassningen av svenska kontrollordningar till
EES-rätten som huvudregel bör gälla att öppna system skall tillämpas.
Enskilda och offentliga organ, som uppfyller de uppställda kraven för
sådana organ, skall normalt kunna räkna med att bli anmälda.

Införande av ett öppet system med nationell och internationell konkur-
rens mellan kompetenta organ innebär att goda förutsättningar skapas för
att uppnå ökad effektivitet inom systemet. Effektivitetsvinster kan förutses
inom de medverkande organen. Sådana vinster kan också uppkomma
genom omstruktureringar, som syftar till att hos de olika organen bättre
tillgodose industrins behov av provningsservice inom olika kompe-
tensområden. En annan vinst är att man med ett sådant system bör kunna
uppnå en betydligt bättre samordning mellan frivillig och obligatorisk
bedömning av överensstämmelse. Detta samt principen om att en certifie-
ring skall accepteras i hela Europa kommer för företagen att innebära
färre provningar och certifieringar och totalt sett lägre kostnader. I slut-
ändan kommer detta konsumenterna till godo.

Jag vill i detta sammanhang framhålla vikten av att konkurrensen sker
på lika villkor oberoende av om organen är offentliga eller enskilda.
Någon remissinstans har t.ex. påpekat att för statliga organ svarar staten
för eventuella kostnader för skadestånd medan ett enskilt organ själv måste
stå för sina försäkringskostnader. Det kan därför finnas anledning att se
över vilka kostnader som skall bäras av verksamheten i de fall den bedrivs
av en myndighet, så att dessa inte kommer i en mer gynnad konkur-
renssituation.

De anmälda organen utför sina uppgifter på uppdragsbasis och bör nor-
malt få fastställa priserna på sina tjänster själva. Endast undantagsvis, om
det bedöms att konkurrenssituationen är otillfredsställande, kan det finnas
skäl att från statens sida gå in och styra prissättningen för vissa tjänster.
Lagen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om anmälda
organ.

Genom att kontrollen i EG:s system ses som privaträttslig teknisk verk-
samhet faller det sig naturligt att även överväga i vilken utsträckning som
staten såsom ägare skall engagera sig i teknisk provningsverksamhet eller
certifieringsorgan. Jag vill i detta sammanhang påminna om att regeringen
i proposition om privatisering av statligt ägda företag m.m. (prop.
1991/92:69, NU10, rskr. 92) bemyndigats att avveckla det statliga ägandet
i bl.a. ett antal provningsorgan.

Inom EG har det nya enhetliga systemet introducerats på sådana pro-
duktområden som täcks av direktiv enligt den nya metoden, även om
dessa sinsemellan uppvisar olika avvikelser från huvudprinciperna. I detta
sammanhang kan det finnas anledning att särskilt nämna EG:s
byggproduktdirektiv som, vilket jag nyss redovisat (avsnitt 3.1.4), tillhan-
dahåller en särskild ordning för godkännanden i de fall då europeisk har-
moniserad standard saknas, nämligen Europeiska tekniska godkännanden.

Äldre produktdirektiv, varav EES-avtalet omfattar omkring 700 stycken,
är mindre enhetliga när det gäller principerna för bedömning av överens-
stämmelse. Även inom sådana direktivområden skall medlemsländerna till
kommissionen anmäla de nationella organ som skall svara för kontrollen
inom resp. land. Direktiven saknar dock bestämmelser om kompetenskrav
på anmälda organ. Även av dessa direktiv följer att ett medlemsland måste
godta provningar och certifieringar från andra länders anmälda organ.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Det kan förutses att de nya principerna kommer att vinna terräng även
inom dessa direktivområden genom att de äldre direktiven successivt
kommer att ersättas av direktiv utformade enligt den nya metoden men
också genom att de nya principerna kommer vara riktgivande t.ex. om ett
nationellt organs kompetens sätts i fråga. Enligt vad jag erfarit överväger
man inom EG att utfärda anvisningar för tillämpningen av den nya ord-
ningen också för bedömning av överensstämmelse inom äldre direk-
ti vområden.

När en anpassning av den svenska ordningen nu skall genomföras bör
därför principerna om öppenhet också gälla så långt det är möjligt även
inom de produktområden som täcks av äldre direktiv. Härigenom uppnås
ett öppet och enhetligt system för alla produktområden, vilket torde kunna
bidraga till en ökad transparens och effektivitet inom systemet. En sådan
förändring ligger också i linje med regeringens strävan att utnyttja kon-
kurrens som ett medel för att effektivisera samhället.

Jag är dock medveten om att kontrollordningama i enstaka direktiv kan
vara utformade på ett sådant sätt att de förutsätter t.ex. myndighetsbeslut
om godkännande eller motsvarande och således inte medger en öppen
ordning.

7.4.2.2 Krav på anmälda organ

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Mitt förslag: Som huvudregel skall gälla att de organ som önskar bli
anmälda för medverkan i kontrollförfaranden under EG-direktiv skall
kunna uppvisa att de uppfyller kraven i tillämplig standard i
EN 45 000-serien. Därjämte skall de uppfylla de särskilda krav som
följer av resp, direktiv.

Ackrediterade organ skall förutsättas uppfylla kraven i
EN 45 000-serien. Generellt krav på ackreditering skall inte tilläm-
pas.

Promemorians förslag är att krav på uppfyllande av tillämplig standard
i EN 45 000-serien skall gälla generellt.

Remissinstanserna har huvudsakligen tillstyrkt eller inte haft något att
erinra mot promemorians förslag att anmälda organ skall uppfylla krav i
enlighet med EN 45 000-serien. Vissa remissinstanser framhåller vikten av
att kraven i EN 45 000-serien tillämpas enhetligt i Europa. Ett antal
remissinstanser påpekar att de EG-direktiv som hittills beslutats inte
uppställer något absolut krav på att anmälda organ skall uppfylla
EN 45 000-serien och att en ensidig svensk tillämpning av detta krav kan
medföra att svenska organ belastas med högre kostnader än motsvarande
europeiska organ.

Skälen för mitt förslag: Enligt vad jag nyss föreslagit skall kompetenta
organ, såväl enskilda som offentliga, kunna påräkna att bli anmälda och

därmed kunna konkurrera om uppdragen. En förutsättning för en sådan
ordning är dock att organens kompetens och trovärdighet har blivit objek-
tivt prövad och fastställd. Detta är viktigt för att skapa förtroende hos
allmänheten för systemet. Det är vidare väsentligt av konkurrensskäl att
kraven tillämpas lika för alla organ oberoende av om de är statliga eller
enskilda. Det är därför nödvändigt att lägga fast tydliga och klara kriterier
som organen skall uppfylla.

Direktiv enligt den nya modellen anger de minimikriterier som anmälda
organ skall uppfylla. I direktiv som utfärdats innan EG-rådet fattat sitt
beslut angående en helhetssyn för bedömning av överensstämmelse varie-
rar kraven på anmälda organ något mellan de olika direktiven. Kraven är
dock baserade på de europeiska standarderna (EN 45 000-serien) för
kvalitetskrav på provnings- och certifieringsorgan.

En kompletterande regel i det tidigare nämnda rådsbeslutet om moduler
säger att organ som kan visa genom ackrediteringsbeslut eller på annat sätt
att de uppfyller tillämplig standard ur EN 45 000-serien skall anses
uppfylla direktivens allmänna kompetenskrav på anmälda organ.

Det bör dock påpekas att utöver kravet på att uppfylla tillämplig
EN 45 000-standard tillkommer enligt resp, direktiv krav på att organen
skall ha teknisk kompetens inom det produktområde som direktivet avser.
Vissa andra krav såsom att ett anmält organ skall ha ansvarsförsäkring,
om inte staten bär ansvaret, och en oberoende ställning tillkommer också.
I sakens natur ligger också ett krav på allmän lämplighet som jag skall
återkomma till.

I äldre direktiv anges normalt inga kriterier för anmälda organ.

Som vissa remissinstanser påpekat är det inte ännu helt klart hur direk-
tivens kompetenskrav på anmälda organ kommer att tillämpas av olika
stater i Europa. En allmän bedömning är dock att standarderna i
EN 45 000-serien kommer att bli normerande även för de direktiv som
inte uppställer något absolut krav på att de anmälda organen skall uppfylla
denna standard. Eftersom Sverige genom EES-avtalet förbinder sig att
acceptera bevis om överensstämmelse från anmälda organ i hela övriga
Europa är det viktigt att från svenskt håll noga följa utvecklingen och i
europeiska sammanhang aktivt verka för en kvalitetshöjning och har-
monisering i detta avseende. Härigenom uppnår vi också att de svenska
organen, som normalt har en hög standard och uppfyller kraven i
EN 45 000-serien, inte i detta avseende belastas med högre kostnader än
sina konkurrenter i Europa.

Mot denna bakgrund vill jag förorda att som huvudregel bör för svenska
anmälda organ som generellt kvalitetskrav tillämpas att de skall uppfylla
tillämplig standard i EN 45 000-serien. Därutöver skall sådana organ även
kunna visa att de uppfyller de sektorsspecifika krav som framgår av resp,
direktiv. Genom en tillämpning av EN 45 000-serien uppnås en enhetlig
kravnivå för samtliga direktiv, vilket har betydelse särskilt för det cer-
tifieringsorgan som önskar bli anmält organ under flera olika direktiv.
Vidare ansluter denna nivå till den som kommer att föreskrivas i kom-
mande direktiv och som tillämpas vid ackreditering enligt europeiska

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

N äri ngsdeparteme ntet

normer.

Jag vill dock inte utesluta att det vid genomförandet av enstaka direktiv
kan visa sig att det finns skäl att följa någon annan norm som krav för
svenska anmälda organ. I enlighet med det lagförslag som har upprättats
bör det ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen be-
stämmer att närmare ange de generella krav som anmälda organ skall
uppfylla. Det bör ankomma på de sektorsansvariga organen att i författ-
ning ange de sektorsspecifika krav som kan tillkomma i enlighet med
olika direktiv.

Det bör också påpekas att det är en statlig uppgift att se till att endast
organ som i alla avseenden uppfyller kraven blir anmälda. I praktiken kan
endast sådana organ komma ifråga som klart är lämpliga för uppgiften. I
detta ligger också att organet har sådan stabilitet att verksamheten kan
förväntas bestå med bibehållen kvalitet under en tid som är rimlig med
hänsyn till uppdraget.

Det bör understrykas att med uppgiften att vara anmält organ följer
skyldigheter av olika slag. Enligt EG:s ordning förutsätts de anmälda
organen delta i olika former av samarbete i syfte att få till stånd en enhet-
lig tillämpning. Det rör sig exempelvis om möten mellan samtliga an-
mälda organ inom ett direktivområde för diskussioner om tillämpningen av
direktivets kontrollförfaranden. Vidare kan jämförande provningar ar-
rangeras. De anmälda organen skall också hålla varandra underrättade om
utfärdade certifikat.

De anmälda organen skall vidare fortlöpande hålla nationella myn-
digheter informerade om sin verksamhet. Det senare är viktigt bl.a. för
erfarenhetsåterföring och för kartläggning och uppföljning av olika skade-
typer. Föreskrifter av nu nämnt slag bör kunna meddelas på annat sätt än
i lagen. Som nämnts innehåller lagen ett bemyndigande för regeringen att
meddela närmare föreskrifter om anmälda organ.

Genom att ackreditering efterfrågas som kompetensbevis för frivillig
provning och certifiering kan det förutses att de provnings- eller cer-
tifieringsorgan, som önskar bli anmälda organ, i stor utsträckning kommer
att begära att bli ackrediterade av styrelsen för teknisk ackreditering.
Enligt EG:s regler utgör som nämnts tidigare beviset om ackreditering till-
räcklig dokumentation i fråga om organets allmänna kompetens. För organ
som redan är ackrediterade torde endast krävas bedömning av att även de
sektorsspecifika tilläggskraven är uppfyllda. Något generellt krav på ack-
reditering för att komma i fråga som anmält organ bör dock inte ställas
upp även om bedömningen skall ske på motsvarande grunder som vid
ackreditering och dokumenteras på motsvarande sätt.

EG:s ordning förutsätter även att medlemsstaterna har en fortlöpande
tillsyn av att de anmälda organen upprätthåller kompetens och kvalitet i
sin verksamhet. Om man därvid skulle finna att ett anmält organ inte
längre uppfyller kompetenskraven är staten skyldig att omgående återkalla
anmälan av organet. Sådana beslut bör i Sverige förbehållas regeringen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

7.4.2.3 Myndighetsfunktioner

Mitt förslag: Styrelsen för teknisk ackreditering får till uppgift att i
samråd med berörda sektorsmyndigheter bedöma om organ som
önskar bli anmälda uppfyller kraven för anmälda organ. Styrelsen
skall utföra denna uppgift i form av uppdragsverksamhet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Promemorians förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna instämmer eller har ingen erinran mot promemorians
förslag. Ett antal remissinstanser påpekar dock att styrelsen for teknisk
ackreditering i praktiken har monopolställning som svenskt ack-
rediteringsorgan och att det vore önskvärt med konkurrens även inom
detta område. Några remissinstanser menar att ackreditering från andra
europeiska ackrediteringsorgan bör ges samma status som en svensk ack-
reditering. Flera myndigheter betonar vikten av att styrelsen för teknisk
ackreditering bedriver sitt arbete avseende bedömning av organ i nära
samarbete med sektorsmyndighetema.

Skälen för mitt förslag: Ett öppet system där såväl enskilda som of-
fentliga organ skall kunna medverka kräver någon form av offentlig till-
syn. Av EG:s ordning följer dessutom att det land som anmäler ett organ
på begäran skall kunna uppvisa den dokumentation, som utvisar att or-
ganet i fråga uppfyller kompetenskraven, och som utgjort grund för anmä-
lan.

Styrelsen för teknisk ackreditering är enligt sin instruktion central för-
valtningsmyndighet för frågor om obligatorisk provning och kontroll.
Styrelsen har såsom nationellt ackrediteringsorgan byggt upp kompetens
när det gäller insyning och tillsyn av organ utifrån de kriterier som anges
i EN 45 000-seriens standarder. Uppgiften att bedöma de organ som
önskar bli anmälda bör därför och i enlighet med vad som föreslogs i de
av riksdagen godkända riktlinjerna anförtros åt styrelsen för teknisk ack-
reditering.

Sektorsmyndighetema har såsom ansvariga för implementeringen,
uppföljningen av EG-direktivens funktion och bevakningen av säkerhets-
frågor inom sitt ansvarsområde ett betydande intresse av vilka organ som
utses som anmälda organ och hur dessa utför sina uppgifter. De besitter
vidare i allmänhet en betydande teknisk kompetens inom sitt område och
har behov av erfarenhetsåterföring från de organ som utför provningar och
certifieringar inom myndighetens ansvarsområde. Styrelsen för teknisk
ackreditering måste därför bedriva sitt arbete avseende insyning och där-
efter fortlöpande tillsyn i mycket nära samråd med de sektorsansvariga
myndigheterna. Jag delar den uppfattning som framförts av vissa re-
missinstanser att detta bör framgå av lagtexten.

Beträffande frågan om ackrediteringsstyrelsens monopolställning vill jag
först framhålla att styrelsen för teknisk ackreditering inte har formell
ensamrätt att utföra tekniska ackrediteringar i Sverige (se prop.
1989/90:88, s. 125). Det är således möjligt för även andra att etablera sig

som ackrediteringsorgan. Det kan dock finnas fördelar, särskilt med av-
seende på internationella kontakter och erkännanden, med att ack-
rediteringsverksamheten nationellt koncentreras till ett organ. En sådan
ordning tillämpas i de flesta andra europeiska länder.

När det gäller frågan om godtagande av utländska ackrediteringar som
bevis på att ett svenskt organ uppfyller kraven för anmälan ser jag inte
några hinder mot detta om ackrediteringen utförts av ett ackrediteringsor-
gan med vilket styrelsen för teknisk ackreditering har avtal om att sys-
temen bedöms vara likvärdiga. Enligt vad jag har fått veta vill dock EG-
kommissionen närmast se ackreditering som en nationell angelägenhet där
vaije land bör svara för riktigheten av sina ackrediteringar.

Med hänsyn till att styrelsen för teknisk ackreditering således har en
faktisk monopolställning är det viktigt för svenska provnings- och cer-
tifieringsorgan och för svensk industri att ackrediteringsstyrelsens verk-
samhet avseende bedömning och tillsyn av anmälda organ bedrivs i sådana
former att svenska anmälda organ inte belastas med högre kostnader än
motsvarande organ i andra länder.

Ackrediteringsstyrelsens arbete avseende bedömning och tillsyn av an-
mälda organ skall bedrivas på uppdragsbasis. Om ett organ begär bedöm-
ning i form av formell ackreditering sker den redan i dag enligt viss taxa
som styrelsen för teknisk ackreditering fastställer efter samråd med riks-
revisionsverket. För ett organ, som önskar bedömning (utan ackreditering)
för att visa att man har kompetens för att bli anmält, skall ersättning till
ackrediteringsstyrelsen ske på liknande grunder. Även i det senare fallet
förutser jag att taxan skall fastställas efter samråd med riksrevisionsverket.

Jag vill i detta sammanhang även beröra frågan om s.k. marknadsöver-
vakning. Som framgått av den tidigare lämnade beskrivningen av EG:s
ordning för bedömning av överensstämmelse och som framhålles av flera
remissinstanser utgör en aktiv kontroll av de produkter som finns på
marknaden en viktig beståndsdel i systemet. Övervakningen syftar till att
kontrollera att tillverkare/importörer följer direktivens bestämmelser med
avseende på produkter, kontrollförfaranden och märkning. Den skall även
utgöra en kontroll av hur de anmälda organen fullgör de uppgifter som
anförtrotts dem. I dokument från EG framhålls att det är en uppgift för de
säkerhetsansvariga myndigheterna i medlemsstaterna att svara för mark-
nadsövervakningen och att den inte får förväxlas med den kontroll av
produkter som utförs av anmälda organ på begäran av en tillverkare innan
produkterna släpps ut på marknaden.

I Sverige förekommer i dag en motsvarande marknadsövervakning en-
dast inom ett fåtal produktsektorer. Nämnas kan den kontroll som sker av
elmateriel. Övervakningen, som bl.a. innefattar provning av ett betydande
antal produkter, finansieras med hjälp av den avgift som erläggs i sam-
band med den registrering som är ett krav för marknadstillträde. Ett annat
exempel är den kontroll som görs av livsmedel och som finansieras med
hjälp av en särskild kontrollavgift. Inom vissa andra sektorer förekommer
mindre omfattande marknadsövervakning finansierad över myndig-
hetsanslag.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Mot denna bakgrund bedömer jag att det föreligger ett behov av att när-
mare få belyst vilka krav EES-samarbetet ställer på oss i detta avseende,
hur marknadsövervakningen bör organiseras bl.a. med avseende på samar-
bete mellan sektorsmyndigheter samt finansieringsbehov och finansierings-
alternativ. Jag avser därför inom en snar framtid att ta initiativ till att låta
utreda dessa frågor närmare.

7.5 Avveckling av riksprovplatssystemet

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Mitt förslag: Riksdagen bör godkänna riktlinjer om att det nuvaran-
de riksprovplatssystemet avvecklas till förmån för öppna system. För
avvecklingen, svarar i första hand sektorsansvariga organ. Inrikt-
ningen bör vara att den genomförs till den 1 januari 1994.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med min bedömning
men i promemorian förordas en gradvis avveckling utan fast tidpunkt för
genomförandet.

Remissinstanserna har huvudsakligen tillstyrkt eller lämnat utan erinran
promemorians förslag att riksprovplatssystemet skall avvecklas. Flera
instanser finner dock att avvecklingen bör ske snabbare än vad som före-
slås i promemorian och att klara direktiv bör ges för när och hur byte av
system bör ske. Ett mindre antal remissinstanser ser dock en fortsatt
funktion för riksprovplatssystemet.

Skälen för mitt förslag: Den i dag föreskrivna svenska obligatoriska
provningen och kontrollen avser både sådana områden för vilka EG utfär-
dat harmoniserande direktiv och som ingår i EES-avtalet och sådana områ-
den som inte är direkt berörda av Europasamarbetet. Volymmässigt hos
riksprovplatsema avser de senare framför allt den kontroll som avser
objekt i drift, s.k. återkommande provning, såsom t.ex. av fordon eller
hissar. Som framgått ovan finns det några mindre områden, inom vilka
obligatoriska kontrollförfaranden av nya produkter är föreskrivna i Sverige
och som inte är harmoniserade inom EG. Som exempel kan nämnas ex-
plosiva och brandfarliga varor.

När det gäller återkommande provning och kontroll medför EES-avtalet
inga förpliktelser för Sverige som tvingar oss att överge riksprovplatssys-
temet. I den mån direktiven ålägger medlemsländerna att utföra åter-
kommande kontroll, saknas ännu detaljerade regler inom EG-rätten för hur
denna skall organiseras.

Det finns dock enligt min uppfattning, vilken delas av flertalet re-
missinstanser, starka skäl som talar för att tillämpa en öppen ordning även
för den återkommande kontrollen och inom de produktområden som inte
är direkt berörda av EES-avtalet. Ett avskaffande av riksprovplatsemas
monopolställning och övergång till system med konkurrens mellan flera
aktörer kan förutses vara effektivitetsbefrämjande. Jag vill i detta samman-
hang erinra om att regeringen tillkallat en särskild utredare för att lägga

fram förslag till hur AB Svensk Bilprovnings monopol på fordonsbesikt-
ning kan avskaffas (Dir. 1992:2). Vidare har en särskild utredare tillkal-
lats för att göra en bedömning av möjligheterna att begränsa statens enga-
gemang i statens provningsanstalt och statens maskinprovningar
(Dir. 1992:7). Till bilden hör också att riksdagen hösten 1991 har bemyn-
digat regeringen att sälja 34 namngivna statligt helt eller delvis ägda fo-
retag (prop. 1991/92:69, NU10, rskr. 92), däribland tre företag som
bedriver provning och kontroll såsom riksprovplatser.

Med olika ordningar för kontroll av nya produkter resp, den åter-
kommande kontrollen kan den situationen uppkomma att flera konkur-
rerande anmälda organ får utföra certifieringar av nya produkter men
endast ett av organen svarar för den återkommande kontrollen av samma
produkt. Ur effektivitets- och konkurrenssynpunkt synes detta inte önsk-
värt. I samband med att kontrollordningar ses över bör det också övervä-
gas huruvida kontrollen med bibehållna krav på säkerhet, kan ske i enk-
lare former som bättre ansluter till de kontrollförfaranden som tillämpas
inom EG, såsom t.ex. tillverkardeklaration eller övervakad egenkontroll.

I de fall då kontrollordningar bedöms kräva medverkan av tredjepartsor-
gan torde det ligga närmast till hands att utnyttja systemet med ack-
rediterade organ. Som framgått tidigare utnyttjas detta system redan i viss
utsträckning för obligatorisk kontroll. Styrelsen för teknisk ackreditering
påpekar i detta sammanhang att såsom promemorians lagförslag är utfor-
mat är det endast möjligt att ackreditera på grundval av tillämpliga euro-
peiska eller internationella standarder. När det gäller rent nationella kont-
rollordningar utan krav på internationell acceptans kan dessa krav under-
stundom vara onödigt stränga och därmed kostnadskrävande. Som exempel
nämns att den nya europeiska standarden för besiktningsorgan kräver att
organet har oberoende ställning medan vi i Sverige i dag tillämpar kont-
rollordningar med gott resultat där ackrediterade serviceföretag har givits
rätt att besiktiga eget utfört arbete. Jag delar därför ackrediteringsstyrel-
sens uppfattning att ackreditering mot nationellt uppställda krav också bör
vara möjlig.

Jag delar den uppfattning som framförts av flera remissinstanser att
klara direktiv bör ges för när avvecklingen av riksprovplatssystemet bör
vara genomförd. En omställning bör såvitt jag nu kan bedöma kunna vara
genomförd senast till den 1 januari 1994. Riksdagen bör därför nu fatta ett
beslut om riktlinjer för avveckling av riksprovplatssystemet, av innebörd
att åtgärder bör vidtas med inriktning på att avvecklingen skall vara
genomförd vid den nämnda tidpunkten. Det ankommer på sektorsansvariga
organ att initiera och genomföra avvecklingen. Det är emellertid min
avsikt att ta upp överläggningar med berörda sektorer om genomförandet,
som bl.a. kräver författningsändringar.

Detta innebär således att riksprovplatser kommer att finnas kvar under
en övergångsperiod. Mot denna bakgrund har i det upprättade lagförslaget
bestämmelserna om riksprovplatser behållits i stort sett i oförändrat skick.
Jag ser detta endast som ett övergångsarrangemang och förutser inte att
regeringen kommer att utse nya riksprovplatser eller kontrollområden.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

En övergång från riksprovplatssystemet till en öppen ordning i enlighet
med EG:s system får konsekvenser på flera sätt. En viktig följd är att den
rättsliga karaktären på de berörda organens verksamhet förändras. Som
tidigare påpekades innefattar anmälda organs verksamhet inte något mo-
ment av myndighetsutövning. De utför sina uppgifter på uppdragsbasis
och helt på egna vägnar. De fattar inga beslut på statens eller EG:s väg-
nar.

Den svenska kontrollordningen med riksprovplatser har rättsligt sett en
helt annan karaktär. Normalt ser en sådan kontrollordning ut på följande
sätt. En föreskrivande myndighet uppställer krav på godkännande av en
produkt. Detta innefattar

1. Produkten skall uppfylla krav i vissa hänseenden.

2. Produkten skall provas.

3. Produkten skall på grundval av provningsresultatet godkännas eller
underkännas. En godkänd produkt förses ofta med godkännandeorganets
märke. Bedömningen görs på statens vägnar och innefattar myndig-
hetsutövning.

Om en riksprovplats är utsedd för kontrollområdet, skall moment 2
utföras där. Kravformulering enligt moment 1 och kontroll enligt moment
3 vilar däremot på den föreskrivande myndigheten. En rekommendation
finns att överlåta även moment 3 till riksprovplatsen. För att kunna göra
detta till en riksprovplats som inte är myndighet krävs lagstöd, vilket är
bakgrunden till bestämmelserna i 10 § i 1989 års lag.

Att godkännandeverksamhet innefattar myndighetsutövning innebär bl.a.
att bestämmelserna i 3 kap. skadeståndslagen (1972:207) om statens an-
svar för skada orsakad av fel eller försummelse vid myndighetsutövning
blir tillämpliga. Om en riksprovplats som inte är myndighet orsakar en
skada i samband med obligatorisk kontroll, kan således även staten bli
skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Det förekommer att
staten betalar ersättning i sådana fall. Frågan om den slutliga fördelningen
av det ekonomiska ansvaret mellan staten och riksprovplatsen har be-
handlats i departementspromemorian (Ds I 1982:7) Officiell provning och
mätteknik (s.43-55) men vad som där föreslås har ännu inte föranlett
någon åtgärd. Om motsvarande kontroll sker i privaträttslig form inom ett
öppet system utan inslag av myndighetsutövning, löses problemet genom
att statens särskilda ansvar upphör.

Eftersom verksamheten vid riksprovplatser har inslag av myndig-
hetsutövning har huvuddelen av de riksprovplatser som inte är myn-
digheter upptagits i den bilaga till sekretesslagen (1980:100) som det
hänvisas till i 1 kap. 8 § den lagen. Innebörden av detta är att handlingar
som gäller obligatorisk kontroll hos dessa riksprovplatser skall anses som
allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen och därmed omfattas
av offentlighetsprincipen. Om riksprovplatsema övergår till att vara privat-
rättsliga provnings- och certifieringsorgan, finns naturligtvis inte längre
något skäl att jämställa dem med myndigheter i detta avseende. Bilagan
till sekretesslagen behöver därför ses över. Jag har vid samråd med stats-
rådet Laurén erfarit att ändringar i sekretesslagen i anledning av EES-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

avtalet är under beredning i justitiedepartementet och att hon avser att i ett
annat sammanhang återkomma med förslag till nödvändiga lagändringar.

7.6 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu anfört har det inom näringsdepartementet
upprättats förslag till

lag om teknisk kontroll, som bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 11.4.

Som nämndes i inledningen överensstämmer lagförslaget - med undantag
för rubriken - helt med vad lagrådet föreslagit i bilagan till sitt yttrande.

7.7 Specialmotivering

1 §

Den nya lagen inleds med en bestämmelse om lagens tillämpningsområde.
Den föregås av rubriken "Inledande bestämmelser".

I 1 § i 1989 års lag definieras "obligatorisk kontroll" på visst sätt.
Termen motsvarar vad som i 1974 års lag kallades "officiell provning".
Syftet har varit att definiera sådan tvingande provning som skall vara
förbehållen riksprovplats, om sådan har utsetts. Den nuvarande definitio-
nen, som tillkom genom 1985 års lag, innebar en viss utvidgning i förhål-
lande till 1974 års lydelse. I det system som vi nu ser framför oss med
anmälda organ på direktivområdena passar termen mindre väl in och kan
också undvaras.

2 §

I 2 § anges de olika former för bedömning av överensstämmelse och
annan teknisk kontroll som regleras genom lagen (anmälda organ, riks-
provplatser och ackrediterade organ). Vidare anges att kontroll enligt
lagen kan ske om den är

1. föreskriven i lag eller annan författning,

2. har ålagts någon genom beslut av en myndighet, eller

3. annars har särskilda rättsverkningar enligt föreskrift i lag eller annan
författning.

Bestämmelsen ersätter 1, 3 och 4 §§ i 1989 års lag. Den form för "be-
dömning av överenstämmelse och annan teknisk kontroll" som anges mot-
svarar i huvudsak definitionen på obligatorisk kontroll i 1989 års lag.
Bestämmelsen är formulerad så att den föreskrivande myndigheten får
möjlighet att anpassa kontrollordningen och de uppgifter som skall vila på
medverkande organ till det aktuella fallet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

3-5 §§

Under den nya rubriken "Anmälda organ" har i 3-5 §§ förts in nya be-
stämmelser om anmälan av anmälda organ och återkallande av sådan
anmälan. Som har framgått av det tidigare är det dessa bestämmelser som
innebär de viktigaste sakliga nyheterna i förhållande till 1989 års lag.
Innehållet har behandlats i den allmänna motiveringen.

6-10 §§

Under rubriken "Riksprovplatser" upptas i 6-10 §§ de särskilda be-
stämmelserna om dessa. Nya 6 § motsvarar i huvudsak 2 § i 1989 års lag.
Nya 7-10 §§ motsvarar i huvudsak 8-11 §§ i 1989 års lag. En viktig
skillnad i förhållande till 1989 års lag är att det principiella monopolet för
riksprovplatsen inom dess kontrollområde har upphävts. Som framgår av
avsnitt 7.5 avses riksprovplatssystemet bli avvecklat till den 1 januari
1994.

11-13 §§

Under rubriken "Riksmätplatser och laboratorier för mätning" har upp-
tagits bestämmelserna motsvarande 5-7 §§ i 1989 års lag. Därvid har
beaktats det förslag till lag om ändring av 1989 års lag som förelagts
riksdagen genom prop. 1991/92:125 bil. 10, s. 23f, och som innebär att
inte endast statliga myndigheter utan även enskilda organ skall kunna utses
till riksmätplats.

14-16 §§

Under rubriken "Ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering"
har upptagits bestämmelser motsvarande 12-17 §§ i 1989 års lag. Termen
"kontrollorgan" har i den nya lagen bytts ut mot "besiktningsorgan" som
beteckning för engelskans "inspection body". Genom ett tillägg i 14 §
sista stycket har i enlighet med vad som anförts i den allmänna motive-
ringen införts en möjlighet för styrelsen för teknisk ackreditering att för
viss författningsreglerad teknisk kontroll eller liknande verksamhet ack-
reditera enligt föreskrifter som fastställs av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

17-30 §§

I övrigt har 18-31 §§ i 1989 års lag upptagits som 17-30 §§ i den nya
lagen med oförändrade rubriker.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näri ng sdeparteme ntet

Ikraftträdandebestämmelser

Den nya lagen bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Bakgrun-
den är den osäkerhet som ännu finns om EES-avtalet kommer träda i kraft
den 1 januari 1993. För att förberedande åtgärder skall kunna vidtas före
ikraftträdandet behövs inga särskilda bestämmelser. Däremot behövs över-
gångsbestämmelser motsvarande punkterna 2 och 3 i övergångsbestäm-
melserna i 1989 års lag.

8 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om teknisk
kontroll,

dels föreslår riksdagen att godkänna riktlinjer för avveckling av
riksprovplatssystemet (avsnitt 7.5),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om
EES-avtalets konsekvenser såvitt avser näringsdepartementets verk-
samhetsområde.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11

Näringsdepartementet

Remissammanställning

Remissförfarandet

Departementspromemorian (Ds 1991:86) EES-anpassning inom området
provning och kontroll har remissbehandlats.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kommerskol-
legium, statens räddningsverk, socialstyrelsen, handikappinstitutet, statens
telenämnd, vägverket, statens väg- och trafikinstitut, trafiksäkerhetsverket,
statens maskinprovningar, jordbruksverket, statens livsmedelsverk, ar-
betarskyddsstyrelsen (ASS), boverket, sprängämnesinspektionen, närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK), statens provningsanstalt, styrelsen
för teknisk ackreditering (SWEDAC), statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och konkurrensverk
(SPK), konsumentverket, statens naturvårdsverk, statens strålskyddsins-
titut, frekvensförvaltningen, AB Svensk Anläggningsprovning, AB Svensk
Bilprovning, AB Svensk Laboratorietjänst, Företagarnas Riksorganisation,
Grossistförbundet Svensk Handel, Landsorganisationen i Sverige (LO),
SEMKO AB, SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS), Svensk
Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Brandförsvars-
föreningen, Sveriges Elektroindustriförening (ELIF), Sveriges In-
dustriförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Yttrande har
även avgivits av Rolf Ohlon.

Synpunkter

Allmänt om ett öppet system för provning och kontroll

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot att det
svenska systemet för provning och kontroll som ett led i EES-anpass-
ningen förändras mot ett öppet system med anmälda organ inom både de
produktområden som regleras av direktiv enligt den nya metoden och
inom områden för vilka äldre direktiv gäller.

NUTEK anser t.ex. det mycket viktigt att regelverket för provning och
kontroll i Sverige harmoniseras helt till vad som gäller inom EG. Detta
gäller för i dag föreliggande direktiv men även för förväntade EG-regel-
verk.

SPK menar att införande av ett sådant system bör gälla så långt det är
möjligt även för sådana områden där en EG-anpassning inte nödvändigtvis
kräver detta. Införandet av ett enhetligt och öppet provnings- och kontroll-
system för alla produktområden främjar en ökad transparens och effek-
tivitet samt skapar förutsättningar för konkurrens.

RRV har inget att erinra mot förslaget till ny lag men saknar dock en
analys av de administrativa och kostnadsmässiga konsekvenserna av försla-
get. Genom att föra över ansvaret för att en produkt överensstämmer med
gällande regler till tillverkaren kommer detta att återverka på den nuvaran-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.1

Remissammanställning

de provnings- och kontrollorganisationens struktur, omfattning, as-
sociationsform och finansiering.

Sveriges Industriförbund framför att avmonopolisering, ökad konkur-
rens kombinerat med ökat samarbete och ett rationellare utnyttjande av
samlade provnings- och certifieringsresurser, kommer att innebära att
Sverige och svenskt näringsliv inte kan ta för givet att svensk provnings-
och certifieringskapacitet i framtiden kan finnas tillgänglig inom alla
områden. Å andra sida kommer goda förutsättningar skapas för att ge
kompetenta och konkurrenskraftiga provnings- och certifieringsorgan
möjligheter att vidga sin kundkrets och sitt verksamhetsområde till att
omfatta hela den europeiska marknaden. För företagen kommer föränd-
ringarna att innebära färre och förhoppningsvis totalt sett lägre kostnader
för provning och certifiering av produkter.

Trafiksäkerhetsverket påpekar dock att enligt de regelbundna kontakter
som verket har med EG så kommer en övergång till direktiv enligt den
nya metoden på fordonsområdet inte att ske inom överskådlig tid. För att
en övergång till EG:s system för godkännande av fordon skall kunna ske
skyndsamt och komplikationsfritt bör TSV även fortsättningsvis anses vara
"the competent authority" och ansvara för typgodkännanden av fordon och
fordonskomponenter enligt EG-direktiv. TSV anser vidare att det endast
skall finnas en "competent authority" inom sektorsområdet fordon, bl.a.
med hänsyn till arbetet inom EG:s rådgivande organ för typgodkännanden
etc.

Livsmedelsverket påpekar att allmänt sett förefaller den nuvarande livs-
medelsregleringen inom EG inte följa den modell som avses med "the new
approach" och "the global approach". Om i kommande livsmedelsdirektiv
uppställes krav på bedömningar av anmälda organ, blir dock den före-
slagna lagen tillämplig.

Kommerskollegium påpekar att på flera regulativa områden som täcks av
EES-avtalet tillämpas andra kontrollsystem än de som behandlas i depar-
tementspromemorian. Detta gäller inte bara äldre direktiv som utformats
innan den s.k. nya metoden lagts fast utan även t.ex. områden som livs-
medel, läkemedel och kemikalier.

Riksprovplatssystemets framtid

Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorians förslag att riksprovplats-
systemet skall avvecklas och att även den återkommande kontrollen bör
ske genom öppna system. Flera instanser finner dock att avvecklingen bör
ske snabbare än vad som föreslås i promemorian.

T.ex. socialstyrelsen ställer sig tveksam till promemorians förslag om
successiv avveckling av riksprovplatssystemet eftersom detta kan medföra
risk för kompetenstvister med två parallella system och för tekniska han-
delshinder. Styrelsen finner att en lämplig tidpunkt för avveckling av riks-
provplatssystemet skulle kunna vara ikraftträdandet av EES-avtalet.

Många instanser (t.ex. räddningsverket, sprängämnesinspektionen,
SWEDAC, frekvensförvaltningen, SIS, Sveriges Industriförbund) påpekar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.1

Remissammanställning

att promemorians förslag är vaga i fråga om riksprovplatssystemets av-
veckling och anser att regeringen bör ge klara direktiv för när och hur ett
byte av system skall ske. Sprängämnesinspektionen menar att en valfrihet
för myndigheterna under en lång tid mellan ett riksprovplatssystem och
europabaserade öppna system för återkommande besiktning kan medföra
en betydande osäkerhet från många synpunkter.

ASS, som pekar på att det i promemorian som skäl för en successiv av-
veckling av riksprovplatssystemet anförs att en övergång till öppet system
för återkommande kontroll innebär en betydande omställning för riksprov-
platsema, menar att det ligger utanför styrelsens kompetens att i sitt före-
skriftsarbete göra sådana avvägningar.

Ett antal instanser påpekar också att nya riksprovplatser inte bör utses
av regeringen och att lagförslaget bör ändras i enlighet därmed. Statskon-
toret anser att möjligheten att utse riksprovplatser och riksmätplatser bör
upphöra samt att existerande riksprovplatser och riksmätplatser bör ack-
rediteras av SWEDAC som laboratorier ackrediterade för provning resp,
mätning. En sådan ordning skulle sannolikt bidra till att skapa en neutra-
lare konkurrensordning mellan de organ som önskar bli anmälda i sam-
band med bedömning av överensstämmelse. Att utse/ackreditera laborato-
rier är enligt statskontoret mening en väl definierad uppgift som inte
behöver utföras på regeringsnivå utan med fördel kan utföras av en myn-
dighet.

SEMKO anser att systemet med riksprovplatser sannolikt helt kan slo-
pas för produktkontroll. Om det emellertid behålls i lagstiftningen, bör det
"läggas i malpåse" och endast tillämpas i undantagsfall.

Några remissinstanser ser dock en fortsatt funktion för riksprovplatssys-
temet.

Räddningsverket påpekar att ansvaret för provning och kontroll inom
verkets ansvarsområde hittills legat på riksprovplatsema. Både från ad-
ministrativa och säkerhetsmässiga utgångspunkter har det funnits fördelar
med detta system. Att ett fåtal organ varit inblandade har medfört raka
kontaktvägar samtidigt som provningsvolymen, och därmed indirekt kom-
petensen, hållits uppe. Samma instans har utfört besiktning innan ibruksta-
gande såväl som återkommande besiktning. Mot bakgrund av de erfaren-
heter som verket har av riksprovplatssystemet anser verket att det finns
goda skäl att skynda långsamt med att överge riksprovplatssystemet inom
de områden som berör säkerhetsteknisk provning och kontroll. Över-
gången bör ske på ett planmässigt och enhetligt sätt, vilket fordrar mer
strikt samordning från centralt håll än vad som framgår av promemorian.

Statens maskinprovningar menar att en väsentlig fördel med riksprov-
platssystemet är att samma tjänst kostar lika mycket oavsett var och åt
vem i vårt land ett återkommande kontrolluppdrag utförs. Riksprovplats-
systemet säkerställer dessutom kravet på opartiskhet.

LO ser det som en fördel att det i enlighet med promemorians förslag
ges utrymme för fortsatt verksamhet för riksprovplatsema. Att ett avskaf-
fande av riksprovplatssystemet skulle vara effektivitetsbefrämjande behö-
ver inte vara sant. Med tanke på den lilla volym som på vissa områden
kan förekomma, skulle det tvärtom kunna vara ett slöseri med både utrust-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.1

Remissammanställning

ning och personal att övergå till ett öppet system. En annan fördel med
riksprovplatssystemet har varit att man haft en sådan volym på sin verk-
samhet att man kunnat bedriva utveckling av såväl metodik som prov-
ningsutrustningar och att allvarliga konstruktionsfel har upptäckts till gagn
för såväl utrustningarnas ägare som för en minskad olycksfallsrisk.

Krav på anmälda organ

Flertalet remissinstanser har inte uttryckt någon erinran mot promemorians
förslag om att svenska organ bör kunna visa att de uppfyller tillämplig
standard ur EN 45 000-serien för att bedömas vara kompetenta som an-
mälda organ.

Naturvårdsverket menar att med utgångspunkt från EN 45 000-serien
kan klara och entydiga kriterier ställas avseende kvalitet och kompetens
hos de organ som medverkar inom systemet. LO understryker starkt det
nödvändiga i att de organ som ska bedriva provnings-, certifierings- och
besiktningsverksamhet uppfyller krav i enlighet med EN 45 000-serien.
NUTEK framhåller att det vid tillämpningen av EN 45 000-serien är vik-
tigt med enhetliga tolkningar av kraven inom EG och EFTA. AB Svensk
Bilprovning uttrycker liknande synpunkter och framhåller att kraven för
ackreditering inte får sättas högre i Sverige än i andra länder. Det är
också viktigt att ackrediteringsorgan i andra länder tillämpar standarderna
enhetligt och stringent i ackrediteringsarbetet, så att förtroendet för ack-
rediteringssystemet inte rubbas. Statens maskinprovningar tillstyrker för-
slaget att organ som möter kraven i EN 45 000-serien skall anses vara
kompetenta som anmälda organ.

Andra remissinstanser (kommerskollegium, boverket, statens prov-
ningsanstalt, SEMKO, ELIF och Sveriges Industriförbund) framhåller att
EG-direktiv som beslutats före "the global approach" inte uppställer något
krav på att anmälda organ skall uppfylla EN 45 000-serien. En ensidig
svensk tillämpning av detta krav kan medföra att svenska organ belastas
med högre kostnader än motsvarande europeiska organ.

Boverket anför att enligt EG:s byggvarudirektiv är kraven på anmälda
organ inte desamma som i EN 45 000-serien även om skillnaderna är
små. Det synes därför enligt boverket rimligast att följa kraven i
byggvarudirektivet.

SEMKO framhåller att även om kriterierna för anmälda organ i EG-
direktiv skall tolkas mot bakgrund av EN 45 000-serien, kan det ifråga-
sättas om så skett/sker inom EG-ländema. Den svenska regeringen och
myndigheter bör verka för en europeisk kvalitetshöjning och harmonise-
ring i detta avseende. Tills rätt och lika nivå på kraven nåtts bör svenska
organ av konkurrensskäl inte underkastas högre krav än sina utländska
konkurrenter. Svenska provnings- och certifieringsorgan har dock normalt
en så hög standard att en skärpning av reglerna upp till EN 45 000-seriens
krav är att välkomna.

Handikappinstitutet och SPK betonar att samma krav måste gälla för
riksprovplatser eller myndigheter med provnings- och certifieringsverk-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.1

Remissammanställning

samhet som för övriga anmälda organ. SPK menar i detta sammanhang att
promemorians förslag att några generella krav på ackreditering inte bör
gälla för statliga myndigheter, skulle innebära en särbehandling.

Statens maskinprovningar menar att konkurrensen mellan kompetenta
organ måste ske på lika villkor. Kvaliteten på certifiering, provning och
kontroll säkerställs i hög grad med krav på ackreditering. Av såväl kon-
kurrens- som kvalitetsskäl anser maskinprovningama det viktigt att kom-
petenskraven möts genom krav på en opartisk ackreditering av både pri-
vata och officiella organ.

Beträffande äldre direktiv så påpekar SEMKO att det saknas precise-
ringar av krav på anmälda organ. Sverige bör här verka för att
EN 45 000-serien införs och efterlevs. De anmälda organ som finns från
EG-ländema bör, sannolikt ofta motiverat, ifrågasättas. Vi bör från svensk
sida inte godta provningsresultat från organ i andra länder, om dessa inte
uppfyller kompetenskraven enligt EN 45 000-serien. Man är enligt
SEMKO inom EG medveten om problematiken och kommer eventuellt att
räta upp kraven i ett överordnat dokument.

Myndighetsfunktioner

Ingen remissinstans har framfört erinringar mot att uppgiften att bedöma
de anmälda organens kompetens samt att utöva tillsyn över dessa anförtros
till styrelsen för teknisk ackreditering. I ett antal yttranden (statens livs-
medelsverk, Svensk Industriförening, SEMKO, SIS, ELIF och Sveriges In-
dustriförbund) påpekas dock att SWEDAC i praktiken har en monopol-
ställning som svenskt ackrediteringsorgan och att det vore önskvärt med
en konkurrens även inom detta område.

Enligt Sveriges Industriförbunds uppfattning bör också lagen kunna
medge annan än SWEDAC som ackrediteringsorgan i Sverige. SWEDAC
bör vidare kunna delegera rätten att ackreditera till lämpliga andra of-
fentligrättsliga eller privaträttsliga organ på t.ex. branschnivå. SEMKO
och SIS menar att ackrediteringar från andra europeiska organ, likvärdiga
med SWEDAC, bör ges samma status som ackreditering från SWEDAC.

Flera remissinstanser (t.ex. kommerskollegium, handikappinstitutet, sta-
tens telendmnd, boverket, NUTEK, statens naturvårdsverk) betonar vikten
av att SWEDAC :s bedömning av om de anmälda organen uppfyller kom-
petenskraven sker i nära samarbete med de berörda sektorsmyndigheter-
na. Boverket och NUTEK anser att detta bör framgå av lagtexten.

Statens telendmnd konstaterar att det bör vara en uppgift för den sek-
torsansvariga myndigheten att föreskriva vilken teknisk kompetens som
anmälda organ inom sektorn skall uppfylla medan det bör ankomma på
SWEDAC att meddela föreskrifter av mer generell räckvidd för anmälda
organ. Enligt nämndens uppfattning bör därav även följa att det skall
ankomma på sektorsmyndigheten att svara för bedömningen av organens
tekniska kompetens samt även stå för den fortlöpande tillsynen av denna.
Liknande uppfattningar framförs i kommerskollegiums och
frekvensförvaltningens yttranden.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.1

Remissammanställning

Boverket menar mot bakgrund av att byggvarudirektivet inte innehåller
krav om att anmälda organ måste uppfylla krav enligt EN 45 OOO-serien
att det inom denna sektor skall vara möjligt bedöma svenska organ enbart
mot sektorsspecifika krav och att lagen bör utformas så att det är möjligt
att lägga denna bedömning på sektorsmyndigheten.

Marknadsövervakning

Flera remissinstanser uppmärksammar i sina yttranden att EG:s produktdi-
rektiv ålägger medlemsländerna en aktiv nationell marknadsövervakning.
Kommerskollegium påpekar att en klar ansvarsfördelning måste göras
mellan de anmälda organen som utför kontrollfunktioner innan en produkt
får marknadstillträde och marknadsövervakningsorgan som ansvarar för
den föreskrivna kontrollen av produkter på marknaden. Den senare funk-
tionen är en myndighetsutövande funktion för vilken en nationell myn-
dighet skall ha ansvar.

Konsumentverket framhåller att i många EG-länder så är marknadsöver-
vakningen organiserad så att statliga organ regelbundet på eget initiativ
kontrollerar att inga otillåtna produkter finns på marknaden. En förutsätt-
ning för en effektiv marknadskontroll i Sverige är att särskilda ekonomis-
ka resurser avsätts, eventuellt finansierade genom avgifter från företagen,
i likhet med vad som gäller för kontrollen av livsmedel.

SEMKO menar att det finns skäl att anta att marknadskontrollfunktionen
brister inom nuvarande EG-länder för flera produktdirektiv, t.ex. lågspän-
ningsdirektivet. Sverige bör därför verka för en skärpt tillämpning.

Statskontoret anser att den framtida organisationen och omfattningen av
marknadsövervakningen inte är tillräckligt belyst i promemorian, utan
behöver utredas vidare.

Övriga synpunkter

Statens telenämnd påpekar att frågan om vilka åtgärder som skall vidtas
mot ett anmält organ som inte längre uppfyller kraven inte är berörd i
promemorian. Om möjligheten att återkalla en anmälan skall finnas bör
det enligt nämnden övervägas om inte i vart fall bestämmelser om detta
och om besvärsrätt skall ges i lag.

Svensk Bilprovning framhåller att EG-reglema ställer krav på att kon-
fidentiell information som en tillverkare lämnar till ett anmält organ skall
vara rättsligt skyddad. En tillverkares begäran om konfidentiell behandling
av lämnade uppgifter kan enkelt tillgodoses av organ som inte berörs av
offentlighetsprincipen. Samma skydd kan inte alltid uppnås vid tillämpning
av sekretesslagen. En översyn av sekretesslagens bestämmelser i detta
avseende bör göras.

SEMKO stöder förslaget att anmälda organ skall ha ansvarsförsäkring
men anser ur rättvisesynpunkt att organet själv skall bära kostnaden för
denna försäkring och staten ej ta över ansvaret för vissa organ. Reglerna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.1

Remissammanställning

för anmälda organ bör utesluta organisationer som ej helt finansierar sin Prop. 1991/92:170
verksamhet med avgifter för levererade tjänster för provning och certifie- Bilaga 11.1
ring. Remissammanställning

Till lagrådet remitterat lagförslag

Förslag till

Lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser inom området kontroll genom
teknisk provning och mätning.

Lagen tillämpas i fråga om

1. utseende av organ som anmäls för uppgifter i samband med bedöm-
ning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom det euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. systemet med riksprovplatser m.m. för vissa kontrollområden,

3. systemet med riksmätplatser m.m för mätning,

4. ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering,

5. skyldighet att godta vissa utländska provningsresultat m.m.

Organisationen för viss form av bedömning av överensstämmelse

2 § Bedömning av överensstämmelse kan enligt denna lag ske genom
eller under medverkan av anmälda organ, riksprovplatser eller ack-
rediterade organ om det är

1. föreskrivet i lag eller annan författning,

2. ålagts någon genom beslut av en myndighet, eller

3. bedömningen annars har särskilda rättsverkningar enligt föreskrift i
en författning.

Anmälda organ

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser de
organ {anmälda organ) som skall anmälas för uppgifter i samband med
bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

4 § De organ skall anmälas som begär det och som bedöms uppfylla de
krav som ställs på de organ som skall utföra den uppgift anmälan avser.

Innan organet anmäls skall styrelsen för teknisk ackreditering i samråd
med berörda sektorsmyndigheter bedöma om organet uppfyller dessa krav.
Organ som genom ackreditering eller likvärdigt förfarande visas uppfylla
kraven i europeiska standarder, som är tillämpliga i det aktuella fallet,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.2

Till lagrådet remitterat
lagförslag

skall anses uppfylla kraven i motsvarande avseende för den uppgift anmä-
lan avser.

Om ett anmält organ bedöms inte längre uppfylla de krav som gäller för
uppgiften, skall anmälan återkallas. Beslut om återkallande fattas av rege-
ringen.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om anmälda organ.

Riksprovplatser

6 § En riksprovplats kan utses för ett kontrollområde.

Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för
samma kontrollområde.

Riksprovplatser utses av regeringen.

7 § Staten skall ha ett sådant inflytande över verksamheten och denna
skall ha en sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte
kan ifrågasättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om utförandet av den obligatoriska kontrollen och or-
ganisationen av verksamheten.

8 § En riksprovplats som skall utföra kontroll som avses i 2 § får vid
kontrollen utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med mot-
svarande ansvar för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i
beslut i det särskilda fallet.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får över-
lämna till en riksprovplats som är bolag eller annan juridisk person att
besluta i ärenden som rör myndighetsutövning och som gäller godkännan-
de av personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anlägg-
ning eller fastställande av avgift för utförd kontroll.

10 § En riksprovplats kan anlitas för kontroll som det åligger en myn-
dighet att själv utföra eller låta utföra eller som enligt internationell över-
enskommelse skall utföras i viss ordning.

Riksmätplatser och laboratorier för mätning

11 § Med riksmätplats avses ett organ som enligt denna lag har utsetts
att för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande

till nationella mätnormaler eller vetenskapligt definierade måttenheter
säkerställer riktigheten av mätningar som utförs inom landet,

att se till att dessa mätnormaler och måttenheter är anknutna till inter-
nationellt antagna enheter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.2

Till lagrådet remitterat
lagförslag

12 § En riksmätplats utses av regeringen för en eller flera storheter.

13 § Laboratorier som bedriver mätteknisk verksamhet kan ackrediteras
inom det system som avses i 14 § andra stycket att utföra mätning som
inte skall utföras vid en riksmätplats.

Ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering

14 § Med ackreditering avses i denna lag ett formellt erkännande att ett
organ är kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser.

Styrelsen för teknisk ackreditering handhar ett system för ackreditering
av

1. laboratorier för provning eller mätning,

2. certifieringsorgan för certifiering av produkter, kvalitetssystem eller
personal,

3. besiktningsorgan för besiktning eller liknande kontroll.

Ackreditering enligt systemet skall ske på grundval av tillämpliga euro-
peiska eller internationella standarder.

För kompetensprövning av organ, som skall medverka i viss författ-
ningsreglerad teknisk kontroll eller liknande verksamhet, får ackreditering
även ske enligt föreskrifter som meddelas särskilt för detta ändamål av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

15 § Beslut om ackreditering meddelas av styrelsen for teknisk ackredite-
ring på angivna villkor för viss tid eller tills vidare.

Styrelsen för teknisk ackreditering får återkalla en ackreditering, om det
ackrediterade organet inte längre uppfyller fordringarna för ackreditering
eller i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för
verksamheten.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om ackreditering.

Tillsyn

17 § Styrelsen for teknisk ackreditering utövar tillsyn över verksamhet
enligt denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen.

18 § Styrelsen för teknisk ackreditering har rätt att hos de organ som
omfattas av tillsynen på begäran få tillträde till lokaler samt upplysningar
och handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.2

Till lagrådet remitterat
lagförslag

Avgifter m. m.

19 § Riksprovplatser och riksmätplatser får ta ut avgift för att täcka
kostnaderna för kontroll som avses i 2 § och för utförda mätningar enligt
vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer närmare före-
skriver.

20 § Ackrediterade organ skall betala avgift till styrelsen för teknisk ack-
reditering för att täcka kostnaderna for ackrediteringen.

Organ som bedöms enligt 4 § andra stycket skall betala avgift till styrel-
sen för att täcka kostnaderna för bedömningen.

21 § En riksprovplats skall lämna bidrag till styrelsens för teknisk ack-
reditering kostnader för dess verksamhet enligt denna lag.

Bidragets storlek fastställs av regeringen.

Sekretess

22 § Den som har tagit befattning med ett ärende enligt denna lag får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid fått veta om någons
affärs- eller driftsförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sek-
retesslagen (1980:100).

Överklagande m. m.

23 § Beslut av styrelsen för teknisk ackreditering om ackreditering enligt
15 § och åtgärd enligt 18 § får överklagas hos kammarrätten.

Bestämmelserna i 23-25 §§ förvaltningslagen (1986:223) om hur beslut
överklagas skall tillämpas också i fråga om beslut enligt 9 § av bolag eller
annan juridisk person.

24 § Om styrelsen för teknisk ackreditering återkallar en ackreditering
enligt 15 § andra stycket får styrelsen besluta att återkallelsen skall gälla
med omedelbar verkan.

Godtagande av vissa utländska provningsresultat m. m.

25 § Bestämmelserna i 25 - 29 §§ gäller provningsresultat och bevis om
överensstämmelse som omfattas av den inom den Europeiska frihan-
delssammanslutningen gällande konventionen om ömsesidigt godtagande av
provningsresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknades
i Tammerfors den 15 juni 1988.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.2

Till lagrådet remitterat
lagförslag

26 § Myndigheter och andra organ, vilka, genom godkännanden eller
liknande beslut för vilka provningsresultat ligger till grund, medger att en
produkt får föras ut på marknaden eller användas, skall därvid utan för-
nyad undersökning godta provningsresultat från de ackrediterade prov-
ningslaboratorier som anges av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

27 § Om det för en viss sektor finns ett avtal, som har tagits upp i bilaga
III till konventionen, skall myndigheter och andra organ, vilka genom
godkännande eller liknande beslut medger att en produkt får föras ut på
marknaden eller användas, utan förnyad undersökning godta prov-
ningsresultat och bevis om överensstämmelse från de organ som anges av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

28 § Skyldighet enligt 25 eller 26 § att godta ett visst provningsresultat
eller bevis om överensstämmelse skall inte hindra myndigheter och andra
organ, vilka genom godkännande eller liknande beslut medger att en pro-
dukt får föras ut på marknaden eller användas, från att i rimlig omfattning
göra stickprov.

Skyldighet enligt 25 eller 26 § att godta ett visst provningsresultat eller
bevis om överensstämmelse skall inte gälla, om det finns skälig anledning
att anta att provningsresultatet eller beviset är ofullständigt eller felaktigt.

29 § Om det är nödvändigt för att skydda människors, djurs eller växters
liv eller hälsa, egendom eller miljö, får utan hinder av 25 eller 26 §
tillämpas bestämmelser i författning om återkallelse av en vara eller om
förbud mot marknadsföring av en vara.

30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om underrättelseskyldighet i den utsträckning som följer
av konventionen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.2

Till lagrådet remitterat
lagförslag

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning skall
upphöra att gälla.

2. Om det i en lag eller annan en författning hänvisas till en föreskrift
som ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya
föreskriften.

3. Bestämmelser om riksprovplatser, riksmätplatser och ackrediterade
organ tillämpas även på organ som vid ikraftträdandet är riksprovplats,
riksmätplats eller ackrediterat organ enligt motsvarande äldre be-
stämmelser.

Lagrådets yttrande

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-05-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1992 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om kontroll genom teknisk provning och om
mätning.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Sven
Nyström.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrädet:

Innehållet i lagen torde sammanfattas bättre i lagens rubrik om denna
får lyda Lag om organ för teknisk kontroll, m.m. För uppnående av ökad
tydlighet och större överensstämmelse mellan motiven och lagtexten bör
denna också underkastas en redaktionell överarbetning i vissa delar på sätt
som framgår av bilaga1 till detta protokoll.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.3

Lagrådets yttrande

'Utesluten här eftersom samtliga av lagrådet föreslagna ändringar införts
i propositionens lagförslag.

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om teknisk kontroll

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag tillämpas i fråga om

1. organ som anmäls för uppgifter i samband med bedömning av över-
ensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet,

2. riksprovplatser m.m. för vissa kontrollområden,

3. riksmätplatser m.m för mätning,

4. ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering,

5. skyldighet att godta vissa utländska provningsresultat m.m.

2 § Bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll utförs
enligt denna lag av eller under medverkan av anmälda organ, riksprovplat-
ser eller ackrediterade organ om kontrollen är

1. föreskriven i lag eller annan författning,

2. har ålagts någon genom beslut av en myndighet, eller

3. annars har särskilda rättsverkningar enligt föreskrift i lag eller annan
författning.

Anmälda organ

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser de
organ (anmälda organ) som skall anmälas för uppgifter i samband med
bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

4 § De organ skall anmälas som begär det och som uppfyller de krav
som ställs på de organ som skall utföra den uppgift anmälan avser.

Innan organet anmäls skall styrelsen för teknisk ackreditering i samråd
med berörda myndigheter ha gjort en bedömning om organet uppfyller
dessa krav. Organ som genom ackreditering eller likvärdigt förfarande
visas uppfylla kraven i tillämpliga europeiska standarder, skall anses
uppfylla kraven i motsvarande avseende för den uppgift anmälan avser.

Om ett anmält organ inte längre uppfyller de krav som gäller för upp-
giften, skall anmälan återkallas. Beslut om återkallande fattas av rege-
ringen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.4

Propositionens lagförslag

18 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5—13

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter i fråga om anmälda organ.

Riksprovplatser

6 § En riksprovplats kan utses för vaije område för obligatorisk kontroll
(kontrollområde).

Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för
samma kontrollområde.

Riksprovplatser utses av regeringen.

7 § Staten skall ha ett sådant inflytande över verksamheten och denna
skall ha en sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte
kan ifrågasättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om utförandet av den obligatoriska kontrollen och or-
ganisationen av verksamheten.

8 § En riksprovplats får vid kontrollen utnyttja provningsresultat från
tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta
medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet.

Riksmätplatser och laboratorier för mätning

11 § Med riksmätplats avses ett organ som enligt denna lag har utsetts
att för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande

till nationella mätnormaler eller vetenskapligt definierade måttenheter
säkerställer riktigheten av mätningar som utförs inom landet,

att se till att dessa mätnormaler och måttenheter är anknutna till inter-
nationellt antagna enheter.

12 § En riksmätplats utses av regeringen för en eller flera storheter.

13 § Laboratorier som bedriver mätteknisk verksamhet kan ackrediteras
enligt denna lag att utföra mätning som inte skall utföras vid en riksmät-
plats.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.4

Propositionens lagförslag

Ackreditering genom styrelsen för teknisk ackreditering

14 § Med ackreditering avses i denna lag en förklaring att ett organ är
kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser.

Styrelsen för teknisk ackreditering handhar ackreditering av

1. laboratorier for provning eller mätning,

2. certifieringsorgan för certifiering av produkter, kvalitetssystem eller
personal,

3. besiktningsorgan för besiktning eller liknande kontroll.

Vid ackreditering skall tillämpliga europeiska eller internationella stan-
darder iakttas.

Organ, som skall medverka i viss författningsreglerad teknisk kontroll
eller liknande verksamhet, får ackrediteras även enligt föreskrifter som
meddelas särskilt för detta ändamål av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

15 § Beslut om ackreditering meddelas av styrelsen för teknisk ackredite-
ring för viss tid eller tills vidare. Beslutet skall ange de villkor som skall
gälla för verksamheten.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om ackreditering.

Tillsyn

17 § Styrelsen för teknisk ackreditering utövar tillsyn över verksamhet
som avses i denna lag eller i de föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen.

Avgifter m. m.

19 § Riksprovplatser och riksmätplatser får ta ut avgift för att täcka
kostnaderna för kontroll och för utförda mätningar enligt vad regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer närmare föreskriver.

20 § Ackrediterade organ skall betala avgift till styrelsen för teknisk ack-
reditering för att täcka kostnaderna för ackrediteringen och tillsynen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.4

Propositionens lagförslag

Organ som bedöms enligt 4 § andra stycket skall betala avgift till styrel-
sen för att täcka kostnaderna för bedömningen. Anmälda organ skall
betala sådan avgift även för tillsynen.

21 § En riksprovplats skall lämna bidrag till styrelsens för teknisk ack-
reditering kostnader för dess verksamhet enligt denna lag.

Bidragets storlek fastställs av regeringen.

Sekretess

22 § Den som har tagit befattning med ett ärende enligt denna lag får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid fått veta om någons
affärs- eller driftsförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sek-
retesslagen (1980:100).

Överklagande m. m.

23 § Beslut av styrelsen för teknisk ackreditering enligt 15 § och om
åtgärd enligt 18 § får överklagas hos kammarrätten.

Bestämmelserna i 23 - 25 §§ förvaltningslagen (1986:223) om hur beslut
överklagas skall tillämpas också i fråga om beslut enligt 9 § av bolag eller
annan juridisk person.

24 § Om styrelsen för teknisk ackreditering återkallar en ackreditering
enligt 15 § andra stycket får styrelsen besluta att återkallelsen skall gälla
med omedelbar verkan.

Godtagande av vissa utländska provningsresultat m. m.

25 § Bestämmelserna i 26 - 30 §§ gäller provningsresultat och bevis om
överensstämmelse som omfattas av den inom den Europeiska frihan-
delssammanslutningen gällande konventionen om ömsesidigt godtagande av
provningsresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknades
i Tammerfors den 15 juni 1988.

26 § Myndigheter och andra organ, vilka, genom godkännande eller
liknande beslut för vilka provningsresultat ligger till grund, medger att en
produkt får föras ut på marknaden eller användas, skall därvid utan för-
nyad undersökning godta provningsresultat från de ackrediterade prov-
ningslaboratorier som anges av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.

27 § Om det för en viss sektor finns ett avtal, som har tagits upp i bilaga
III till konventionen, skall myndigheter och andra organ, vilka genom

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.4

Propositionens lagförslag

godkännande eller liknande beslut medger att en produkt får föras ut på
marknaden eller användas, utan fömyad undersökning godta prov-
ningsresultat och bevis om överensstämmelse från de organ som anges av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

28 § Skyldighet enligt 26 eller 27 § att godta ett visst provningsresultat
eller bevis om överensstämmelse skall inte hindra myndigheter och andra
organ, vilka genom godkännande eller liknande beslut medger att en pro-
dukt får föras ut på marknaden eller användas, från att i rimlig omfattning
göra stickprov.

Skyldighet enligt 26 eller 27 § att godta ett visst provningsresultat eller
bevis om överensstämmelse skall inte gälla, om det finns skälig anledning
att anta att provningsresultatet eller beviset är ofullständigt eller felaktigt.

29 § Om det är nödvändigt för att skydda människors, djurs eller växters
liv eller hälsa, egendom eller miljö, får utan hinder av 26 eller 27 §
tillämpas bestämmelser i lag eller annan författning om återkallelse av en
vara eller om förbud mot marknadsföring av en vara.

30 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om underrättelseskyldighet i den utsträckning som följer
av konventionen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 11.4

Propositionens lagförsk

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Vid
ikraftträdandet skall lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk prov-
ning och om mätning upphöra att gälla.

2. Om det i en lag eller annan en författning hänvisas till en föreskrift
som ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya
föreskriften.

Innehållsförteckning

1 Inledning................................ 1

2 Näringspolitiken............................ 2

3 Varors fria rörlighet ......................... 5

3.1 Tekniska föreskrifter m.m................... 5

3.1.1 Allmänt ......................... 5

3.1.2 Mätinstrument m.m................... 7

3.1.3 Elektrotekniska varor ................. 8

3.1.4 Byggvaror........................ 10

3.2 Produktansvar.......................... 14

3.3 Energi............................... 15

3.3.1 EG:s energipolitik ................... 15

3.3.2 EES-avtalet ....................... 16

3.3.3 Transitering....................... 16

3.3.4 Informationsutbyte m.m................ 18

3.3.5 Övrigt .......................... 20

4 Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital.......... 21

4.1 Etableringsrätt.......................... 21

4.2 Självständigt förvärvsverksamma............... 23

5 Konkurrensregler m.m........................ 25

5.1 Konkurrensreglerna....................... 25

5.2 Offentligt stöd till näringslivet................. 26

5.2.1 EES-avtalet ....................... 26

5.2.2 Behovet av anpassning................. 28

5.3 Industriellt rättsskydd...................... 31

5.4 Revisorer............................. 31

6 Samarbete vid sidan av de fyra friheterna............. 32

6.1 Allmänt.............................. 32

6.2 Forskning och teknisk utveckling............... 33

6.3 Små och medelstora företag.................. 36

6.4 Turism .............................. 37

7 Lag om teknisk kontroll....................... 38

7.1 Inledning ............................. 38

7.2 Bedömning av överensstämmelse inom EG och EES ... 39

7.3 Gällande svensk ordning för rättsligt reglerad kontroll

genom teknisk provning .................... 47

7.4 Allmän motivering ....................... 49

7.4.1 Lagstiftningens utformning inför EES-samarbetet . 49

7.4.2 Mina förslag....................... 51

7.4.2.1 Ett öppet system............... 51

7.4.2.2 Krav på anmälda organ........... 53

7.4.2.3 Myndighetsfunktioner............ 56

7.5 Avveckling av riksprovplatssystemet............. 58

7.6 Upprättat lagförslag....................... 61

7.7 Special motivering........................ 61

8 Hemställan............................... 63

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näri ng sdeparteme ntet

Bilaga 11.1 Remissammanställning (Ds 1991:86)......... 64

Bilaga 11.2 Till lagrådet remitterat lagförslag........... 71

Bilaga 11.3 Lagrådets yttrande.................... 76

Bilaga 11.4 Propositionens lagförslag................ 77

Prop. 1991/92:170

Bil. 11

Näringsdepartementet

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992

Föredragande: statsrådet Davidson

Prop. 1991/92:170

Bilaga 12

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1 Bakgrund

Civildepartementets ansvarsområde omfattar länsstyrelserna, kammarkolle-
giet, hov- och slottsstaterna, kommunerna och landstingen, Svenska kyrkan
och andra trossamfund, folkrörelser och kooperation, konsumentskydd,
ungdomsfrågor, allmänna samlingslokaler samt revisionen i regeringskans-
liet.

Bland dessa sakområden är det, såvitt jag kan bedöma, uteslutande en del
frågor om konsumentskydd och en del allmänna ungdomsfrågor som det
finns anledning att ta upp i detta sammanhang.

När det gäller konsumentfrågorna innebär EES-avtalet att ytterligare an-
passning till EG:s regelverk behövs. Jag räknar sålunda med att till hösten
1992 kunna återkomma till regeringen med förslag till dels ändringar i mark-
nadsföringslagen (1975:1418, ändrad senast 1988:1605), dels nya lagar om
leksakers säkerhet, om farliga imitationer av livsmedel, om märkning av
hushållsapparater med uppgift om buller och energiförbrukning, om person-
lig skyddsutrustning i fråga om konsumentvaror och om märkning av textil-
varor.

När det gäller ungdomsfrågorna innebär avtalet i huvudsak att Sverige får
delta i viss programverksamhet. Någon författningsreglering kommer där
inte att behövas.

2 Konsumentskydd

2.1 Konsumentskyddet i Romfördraget

I Romfördraget fanns det ursprungligen ingen uttrycklig bestämmelse om att
konsumenterna skall skyddas eller deras intressen tas till vara. Till en början
handlade samarbetet främst om att uppnå de ekonomiska målen och att för-
bättra medborgarnas levnadsvillkor. Men i detta låg givetvis att konsumen-
terna skulle gynnas genom den ökade konkurrens mellan företagen som blev
möjlig på den gemensamma marknaden.

Sedan år 1975 har EG haft konsumentpolitiska program, där mål anges
för konsumentinflytandet, produktsäkerheten, det ekonomiska och rättsliga
skyddet, konsumentutbildning och information (se även avsnitt 2.2).

Genom ett tillägg år 1985 till Romfördraget, den s.k. enhetsakten, kom

konsumentskyddet också formellt med i samarbetet. Konsumentskyddet fal-
ler här in under artikel 100 a, som främst rör beslutsordningen för den ge-
mensamma marknaden. Där slås uttryckligen fast att EG-kommissionen i
sina förslag till gemensamma regler för att uppnå den interna marknaden
skall gå ut från en hög konsumentskyddsnivå.

I december 1991 beslutade rådet vid det s.k. Maastrichtmötet att konsu-
mentfrågorna skulle stadfästas i Romfördraget. Konsumenternas behov av
hälsa och säkerhet, deras ekonomiska intressen och deras behov av ända-
målsenlig information slås alltså numera fast i fördraget. Medlemsländernas
möjligheter att ha strängare nationell lagstiftning framhålls också.

2.2 EES-avtalet

Konsumentpolitiken rör många områden på en framtida integrerad mark-
nad. Detta kommer på olika sätt till uttryck i EES-avtalet.

I avtalets ingress anger parterna sin avsikt att främja konsumenternas in-
tressen och stärka deras ställning på marknaden med syftet att uppnå en hög
konsumentskyddsnivå. Vidare anges att utvecklingen av nya regler skall utgå
från en hög konsumentskyddsnivå.

EES-avtalet omfattar omkring 20 rättsakter, som ingår i EG:s sekundär-
lagstiftning på konsumentområdet. De återfinns dels i bilaga II (Tekniska
föreskrifter, standarder, provning och certifiering), dels i bilaga XIX (Konsu-
mentskydd).

Huvuddelen av denna sekundärlagstiftning utgörs av direktiv. Därutöver
finns några rekommendationer. EG-förordningar saknas helt.

En del av den konsumenträttsliga sekundärlagstiftningen hör till andra de-
partements ansvarsområden.

2.3 Hittillsvarande sekundärlagstiftning

Den sekundärlagstiftning som ingår i EES-avtalet när det gäller konsument-
skydd motsvaras i stor utsträckning redan av svensk lagstiftning. I vissa fall
är det svenska konsumentskyddet starkare än det som följer av avtalet. Det
gäller särskilt på det ekonomisk-rättsliga området. På detta område har EG
oftast s.k. minimiregler, vilket gör att Sverige kan behålla en högre konsu-
mentskyddsnivå.

Det finns också exempel på att Sverige saknar författningsregler på områ-
den som omfattas av de rättsakter som ingår i avtalet.

Sveriges åtaganden enligt avtalet kräver därför i viss utsträckning kom-
plettering av gällande författningar, i en del fall ny författningsreglering.

Inom civildepartementets ansvarsområde omfattar EES-avtalet direktiv
om produktsäkerhet, marknadsföring och produktinformation i fråga om
konsumentvaror. De skall redovisas här.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 12

Produktsäkerhet

På produktsäkerhetsområdet finns följande direktiv:

- Rådets direktiv 88/378/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag-
stiftning om leksakers säkerhet.

- Rådets direktiv 87/357/EEG om anpassningen av medlemsstaternas lag-
stiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan för-
växlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumen-
ters hälsa och säkerhet.

- Rådets direktiv 89/686/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag-
stiftning om personlig skyddsutrustning.

Införlivandet av dessa direktiv i svensk rätt kräver ny lagstiftning.

Promemorior med förslag till den lagstiftning som behövs utarbetas för
närvarande inom civildepartementet och kommer att remitteras under våren
1992. En proposition med förslag till ny lagstiftning på de aktuella områdena
beräknas kunna presenteras under hösten 1992.

Marknadsföring

När det gäller marknadsföring omfattar EES-avtalet följande direktiv:

- Rådets direktiv 84/450/EEG rörande anpassningen av medlemsstaternas
lagar, förordningar och administrativa bestämmelser om vilseledande re-
klam.

- Rådets direktiv 79/581/EEG om konsumentskydd i samband med pris-
märkning av livsmedel.

- Rådets direktiv 88/314/EEG om konsumentskydd i samband med pris-
märkning av andra varor än livsmedel.

Behov av lagändringar med anledning av direktivet om vilseledande reklam
övervägs av marknadsföringsutredningen (C 1991:10). Utredningen väntas
inom kort lägga fram förslag till de anpassningar av lagstiftningen som be-
hövs. Efter remissbehandling beräknas en lagrådsremiss och proposition un-
der hösten 1992.

Direktiven om prismärkning motsvarar reglerna i prisinformationslagen
(1991:601, ändrad senast 1991:1938). Ytterligare anpassning av den svenska
lagstiftningen behövs därför inte.

Produktinformation

Aktuella rättsakter om produktinformation är följande:

- Rådets direktiv 86/594/EEG rörande luftburet buller från hushållsappa-
rater.

- Rådets direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters
energiförbrukning.

- Rådets direktiv 79/531/EEG om tillämpning på elektriska ugnar av direk-
tivet 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiför-
brukning.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 12

- Rådets direktiv 71/307/EEG rörande tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om benämningar på textilier (kompletterat genom direktivet
75/36/EEG).

- Rådets direktiv 72/276/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lag-
stiftning om vissa metoder för kvantitativ analys av binära fiberbland-
ningar.

- Rådets direktiv 73/44/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om kvantitativ analys av ternära fiberblandningar.

Behovet av författningsreglering med anledning av de nyss redovisade direk-
tiv som omfattas av EES-avtalet övervägs för närvarande inom civildeparte-
mentet.

Promemorior med lagförslag skall remitteras under våren 1992. En propo-
sition beräknas kunna föreläggas riksdagen under hösten 1992.

2.4 Kommande sekundärlagstiftning

Inom EG pågår för närvarande arbete med några direktiv som rör konsu-
mentfrågor inom civildepartementets verksamhetsområde. Sålunda finns ett
förslag till direktiv om allmän produktsäkerhet. Direktivförslaget väntas bli
antaget under år 1992. En anpassning av svensk lagstiftning till förslaget
kommer sannolikt att kräva ändringar i produktsäkerhetslagen (1988:1604,
ändrad senast 1991:358).

Vidare finns ett förslag till direktiv om jämförande reklam. Även detta
direktivförslag väntas bli antaget under år 1992. Reglerna i direktivförslaget
överensstämmer med reglerna i marknadsföringslagen.

EG-kommissionen har också under våren 1992 lagt fram ett förslag till di-
rektiv om märkning av material i skor vid försäljning till konsumenter. Mot-
svarande svenska regler saknas.

Inom EG pågår vidare arbete bland annat med förslag till direktiv som rör

- utrustning på nöjesfält och lekplatser,

- hushållsapparaters energiförbrukning,

- brandsäkerhet för stoppade sittmöbler,

- annonsering av tobaksprodukter i tidningar och på affischer och anslag.

Ett förslag till förordning om ett miljömärkningssystem har också utarbetats.

2.5 Former för samarbete om program och andra aktiviteter

Parterna åtar sig i EES-avtalet att verka för ett fördjupat samarbete på kon-
sumentområdet. Parterna skall sålunda sträva efter att stärka samarbetet
särskilt genom att ge konsumenterna inflytande och deltagande inom ramen
för gemenskapens aktiviteter (protokoll 31, artikel 6, punkterna 1 och 2).

Avtalet hänvisar här till tre dokument, som alla har detta syfte (protokoll
31, artikel 6, punkt 2).

Det första dokumentet är rådets resolution av den 9 november 1989 om
framtida prioriteringar på konsumentskyddsområdet (Europeiska gemen-
skapernas tidning nr C 294, 22.11.1989, punkt 1). Enligt resolutionen bör

Prop. 1991/92:170

Bilaga 12

EG-kommissionen prioritera vissa frågor som anses vara särskilt viktiga för
konsumenterna, såsom bättre representation för konsumenterna, integre-
ring av konsumentpolitiken i andra politikområden, säkrare produkter,
bättre information och utbildning samt större möjligheter att få tvister lösta.

Det andra dokumentet är en treårig handlingsplan för konsumentpoliti-
ken inom EG för åren 1990-1992. Planen tar sikte på frågor som är väsent-
liga för att den inre marknaden skall bli verklighet år 1993. Kommissionen
kommer att öka ansträngningarna för att se till att redan beslutade regler
införs i medlemsländerna.

Det tredje dokumentet är rådets resolution av den 4 november 1988 om
ökat konsumentdeltagande i standardiseringsarbetet (Europeiska gemen-
skapernas tidning nr C 293, 17.11.1988, punkt 1).

EG:s löpande aktiviteter på konsumentområdet inskränker sig för närva-
rande till utbyte av information om hem- och fritidsolyckor (EHLASS) samt
ett anmälningssystem för snabbt utbyte av information om varor som befaras
utgöra risk för konsumentens hälsa och säkerhet.

Beslut om drift av EHLASS sträcker sig för närvarande fram till slutet av
år 1992, dvs. bara för tiden innan EES-avtalet träder i kraft. Principbeslut
har tagits om att anmälningssystemet när det gäller farliga konsumentvaror
på sikt skall integreras med det kommande direktivet om allmän produktsä-
kerhet.

I praktiken innebär samarbetsåtagandet i avtalet således att EFTA-län-
derna skall ges möjlighet att delta i framtida gemenskapsaktiviteter på kon-
sumentområdet. Samarbetsåtagandet omfattar också anmälningssystemet i
fråga om farliga konsumentvaror.

I övrigt kan nämnas att konsumentinflytandet inom EG har institutionali-
serats i Rådgivande konsumentkommittén. I kommittén, som är knuten till
EG-kommissionen, deltar representanter för fristående konsumentorgani-
sationer.

3 Ungdomsfrågor

3.1 EG och EES

EG:s mål på ungdomsområdet är att stödja erfarenhetsutbyte och underlätta
gemensamma initiativ. Gemenskapernas huvudsakliga roll är att komplet-
tera existerande nationella åtgärder, bl.a. genom programverksamhet och
viss resursöverföring från strukturfonderna med syfte att underlätta arbets-
lösa ungdomars inträde på arbetsmarknaden.

För närvarande finns det inte någon ambition att harmonisera ungdoms-
politiken genom gemensam lagstiftning.

Verksamheten på ungdomsområdet har hittills koncentrerats på olika ut-
bytesprogram. Syftet har främst varit att förbättra ungdomars kompetens.
PETRA är t.ex. ett program för att underlätta övergången mellan skola och
arbetsliv. Det sedan länge fungerande programmet för unga arbetstagare,
Young Workers Exchange Programme, drivs numera inom ramen för PET-
RA-programmet. Som ett komplement till utbytesprogrammen med inrikt-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 12

ning på utbildning och arbete startades år 1989 ett rent ungdomsutbytespro-
gram, Ungdom för Europa (Youth for Europé).

EG arbetar nu för att ge sitt ungdomsarbete en fastare struktur, bl.a. ge-
nom att ordna återkommande möten mellan ungdomsministrarna. Planer
finns på att utarbeta ett samlat handlingsprogram för ungdomar.

När det gäller allmänna ungdomsfrågor inom civildepartementets ansvars-
område, innebär EES-avtalet att Sverige efter avtalets ikraftträdande kom-
mer att kunna delta i programmet Ungdom för Europa (protokoll 31, artikel
4, punkt 1).

Sverige kommer också från samma tidpunkt att, när det är lämpligt, kunna
delta i informationsutbyte, seminarier och andra kontakter. Avtalsparterna
skall enligt avtalet också främja lämpligt samarbete mellan berörda myndig-
heter, institutioner och andra relevanta organ när detta kan bidra till att
stärka och bredda samarbetet (protokoll 31, artikel 4, punkterna 5 och 6).

Vidare innebär avtalet att Sverige från den 1 januari 1995 kommer att få
delta i alla program som då är i gång eller beslutade (protokoll 31, artikel 4,
punkt 2).

3.2 Programmet Ungdom för Europa

Ungdom för Europa är ett utbytesprogram för ungdomar mellan 15 och 25
år. Den bakomliggande idén är att ungdomar skall få en europeisk identitet
genom att ungdomsgrupper får stöd till egna projekt i samarbete med ett
eller flera EG-länder.

Det finns fyra delsyften med programmet:

- Ungdomar skall få förstahandsinformation om den ekonomiska, sociala
och kulturella situationen i ett annat EG-land.

- Ett samarbete skall grundläggas mellan ungdomsgrupper i olika EG-län-
der.

- Ungdomar i EG-länderna skall utbyta ideer med varandra och finna ge-
mensamma intressen.

- Ungdomars känsla av att tillhöra Europa skall stärkas.

Huvuddelen av programmets medel går till direkt stöd till ungdomsutbyte.
Det finns också möjlighet att stödja studiebesök och utbildning för ung-
domsledare, initiativ som främjar ungdomsutbyte, allmänna kontakter mel-
lan medlemsländerna inom ungdomsområdet samt informationsinsatser om
programmet.

De projekt som kan få stöd skall pågå i minst sex dagar. Minst ett annat
land förutom hemlandet skall delta. Det är viktigt att ungdomar själva är
aktiva i såväl planering som genomförande och utvärdering. Syftet med ut-
bytet skall vara bestämt i förväg.

För Sveriges medlemsavgift och handläggning av programmet samt för na-
tionella informationsinsatser har under anslaget E3, Stöd till internationellt
ungdomssamarbete avsatts särskilda medel (prop. 1991/92:100 bil.14,
KrU14, rskr. 149).

För handläggningen av programmet Ungdom för Europa skall de delta-
gande länderna anvisa ett nationellt organ. Riksdagen har godtagit att i Sve-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 12

rige Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skall få detta uppdrag Prop. 1991/92:170

(prop. 1991/92:100 bil.14, KrU14, rskr. 149). Bilaga 12

3.3 Aktuella initiativ i EG

Som tidigare har sagts ger EES-avtalet EFTA-länderna möjlighet att delta i
olika aktiviteter på ungdomsområdet.

EG har här sedan ett par år intensifierat sitt arbete. År 1990 lade kommis-
sionen fram ett dokument om EG:s roll i främjandet av en generell ung-
domspolitik i medlemsländerna.

En grupp bestående av högre tjänstemän från de olika medlemsländerna
tillsattes i januari 1991 för att ta fram en samlad ungdomspolitik och för att
utveckla ungdomsutbytesprogrammen. Denna grupp har fortsatt sin verk-
samhet. Vid sidan av kommissionen och ministerrådet är det i denna grupp
som ungdomsfrågorna i princip diskuteras.

EG:s ungdomsministrar höll sitt första ministerrådsmöte i juni 1991. De
beslöt då att fortsätta programmet Ungdom för Europa till och med år 1994,
med en ökad satsning på utsatta ungdomsgrupper, dvs. ungdomar som av
sociala, ekonomiska eller geografiska skäl har små möjligheter att delta i
andra utbytesprogram för ungdomar.

Vidare antogs en resolution om

- att intensifiera samarbetet mellan ansvariga organ till förmån för ung-
domsaktiviteter,

- att satsa på ungdomsinformation,

- att uppmuntra ungdomar till initiativ och kreativitet,

- att samarbeta beträffande utbildning av ungdomsledare, särskilt i de de-
lar som innehåller en europeisk dimension.

Ungdomsministrarna beslutade också att man skall utveckla kontakterna
med EG:s ungdomsforum och ge det fortsatt stöd.

Härefter har ytterligare ett rådsmöte hållits under år 1992.

Genom överenskommelsen i december 1991 i Maastricht har ungdomsfrå-
gorna traktatfästs. Detta kommer förmodligen att innebära fler initiativ på
detta område.

EG-kommissionen arbetar med ett förslag om ett samlat handlingspro-
gram för ungdomar. En komparativ studie av ungdomars situation i EG:s
medlemsländer har publicerats våren 1992.

Vidare pågår en utvärdering av ungdomsprogrammen inom EG. Flera ini-
tiativ har tagits när det gäller informationsinsatser.

Sverige har organisatoriskt en beredskap på området genom att det inom
regeringen finns ett särskilt statsråd - civilministern - med ansvar för ung-
domsfrågor.

De nya inititativ som EG:s ungdomsministrar har tagit när det gäller att
främja ungdomsutbyte och informationsinsatser stämmer överens med de
riktlinjer som riksdagen har antagit i fråga om internationellt ungdomsut-
byte (prop. 1990/91:78, KrU18, rskr. 213).

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om EES-avtalets konsekvenser såvitt
avser konsumentskydd och ungdomsfrågor.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 12

Innehåll Prop- 1991/92:170

Bilaga 12

1 Bakgrund ............................................ 1

2 Konsumentskydd ...................................... 1

2.1 Konsumentskyddet i Romfördraget.................. 1

2.2 EES-avtalet ...................................... 2

2.3 Hittillsvarande sekundärlagstiftning.................. 2

2.4 Kommande sekundärlagstiftning..................... 4

2.5 Former för samarbete om program och andra aktiviteter 4

3 Ungdomsfrågor ....................................... 5

3.1 EG och EES...................................... 5

3.2 Programmet Ungdom för Europa.................... 6

3.3 Aktuella initiativ i EG............................. 7

4 Hemställan ........................................... 8

19 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

Miljö- och naturresursdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992.

Föredragande: statsrådet Johansson

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Anmälan till propositionen om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1. Inledning

Till miljö- och naturresursdepartementet hör frågor som gäller

- miljöskydd,

- naturvård,

- vatten- och luftvård,

- avfallshantering,

- kemikaliekontroll,

- miljöforskning,

- miljöfrågor som kräver särskild samordning,

- bilavgaser,

- vattenlagen (1983:291) och lagen (1976:997) om vattenförbund,

- strålskydd,

- kärnsäkerhet,

- ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken i den mån sådana ärenden
inte ankommer på något annat departement,

- hushållning med naturresurser m.m.,

- planläggning, markanvändning och bebyggelse,

- tillstånd till expropriation,

- förköp av fast egendom,

- utländska förvärv av fast egendom,

- allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

- lantmäteri och landskapsinformation och

- fastighetsdataverksamhet.

På miljöområdet syftar EES-avtalet till ett närmare samarbete mellan avtals-
parterna. Detta kommer, som jag utvecklar nedan, att komplettera det euro-
peiska miljösamarbete som sker i andra former.

Sverige är en del av Europa. Många miljöproblem i Europa är gemen-
samma för flera länder. Gränsöverskridande miljöfarliga utsläpp och inter-
nationell handel medför att flera miljöpolitiska åtgärder kräver internatio-
nell samverkan för att bli effektiva. Ett omfattande fortsatt europeiskt sam-
arbete är därför en naturlig och viktig del av vår nationella miljöpolitik.

Det europeiska miljösamarbetet sker i olika former och i en rad institutio-
ner, t.ex. inom ramen för konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar, inom en grupp av länder såsom inom ramen för Helsing-
forskonventionen om Östersjöns miljö, bilateralt eller inom EG.

Genom EES-avtalet åtar sig Sverige att tillämpa EG:s miljöbestämmelser
på de områden som omfattas av avtalet. På de delar av varuområdet där den
svenska miljölagstiftningen innehåller strängare miljö- och hälsokrav än
motsvarande EG-bestämmelser innehåller avtalet övergångsarrangemang
som medför att Sverige får behålla de strängare kraven även efter avtalets
ikraftträdande. Vissa av EG:s miljö- och hälsobestämmelser på varuområ-
det har delvis utarbetats i internationellt samarbete där även Sverige deltagit
vilket i vissa fall medför att EG och Sverige redan har likvärdig reglering.
De av EG:s miljöbestämmelser som inte är varurelaterade innehåller huvud-
sakligen minimiregler som inte hindrar att Sverige på dessa områden bibe-
håller eller inför strängare miljöskyddsåtgärder än EG.

Beträffande flertalet av de EG-miljöregler som ingår i EES-avtalet inne-
bär en svensk tillämpning inte något krav på ändring av svensk lag. Främst
på grund av vissa lagtekniska skillnader mellan några av direktiven i miljöbi-
lagan och särskilt miljöskyddslagen (1969:387) bör dock en del lagändringar
övervägas för att Sverige skall fullgöra sina åtaganden enligt EES-avtalet.
Förslag till sådana lagändringar finns i departementspromemorian (Ds
1992:43) EES-avtalet och den svenska miljöskyddslagstiftningen. Promemo-
rian, som behandlar i EES-avtalet ingående EG-direktiv om miljökonse-
kvensbeskrivningar, om skydd för luft, om vattenföroreningar och om av-
fallshantering m.m. har nyligen sänts på remiss. Jag avser att under hösten
1992 föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med de förslag till änd-
ringar i den svenska miljöskyddslagstiftningen som kan behövas med anled-
ning av EES-avtalets ikraftträdande. Jag kommer därför att nu endast an-
mäla sådana författningsändringar som kan ske utan beslut av riksdagen.

Ett antal remissinstanser har i sina remissvar över departementspromemo-
rian (Ds 1992:14) EES-avtalets införlivande m.m. kommenterat miljöaspek-
terna på avtalet. I min framställning anknyter jag till dessa remissyttranden
såvitt gäller sådana frågor som är specifika för miljöområdet.

EG:s miljöpolitik

Det utmärkande för miljösamarbetet i EG är att nästan alla miljöregler är
bindande, dvs. de utfärdas i form av förordningar eller direktiv, och att de
förutsätter uppföljning i form av nationella bestämmelser. EG är därmed på-
drivande i förhållande till medlemsländerna när det gäller att utveckla mil-
jöarbetet.

EG:s råd och medlemsstaterna samlade i rådet har sedan år 1973 antagit
femåriga miljöhandlingsprogram. Det var dock först genom enhetsakten
som miljöfrågorna år 1987 kom in i EG:s stadgar. Sedan dess har det skett
en snabb och dynamisk utveckling som bidragit till att hänsyn till miljön tas
i ökad utsträckning. Trots olikheter mellan medlemsländerna har betydande
framsteg gjorts. De normer som har utarbetats och som kommer att utarbe-
tas innebär att ambitionsnivån gradvis höjs.

Ett omfattande regelverk har utvecklats på områdena luftföroreningar,
vattenföroreningar, buller, kemiska produkter och bioteknik, avfallshante-
ring och naturvård.

De nationella miljöskyddsreglerna får inte vara svagare än de minimireg-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

ler som EG antagit. Däremot får medlemsländerna i flertalet fall ha och in-
föra strängare regler än vad som föreskrivs av Gemenskapen. Såvitt gäller
miljökrav mot varor eller produkter som är föremål för handel inom Gemen-
skapen är EG:s regler normalt harmoniserade, dvs. de tekniska och säker-
hetsmässiga kraven skall vara desamma i alla länder.

Vid EG:s toppmöte i Maastricht den 9-10 december 1991 enades med-
lemsstaterna bl.a. om vissa ändringar i Romfördraget som kommer att
stärka EG:s miljöarbete. Ett av målen för den gemensamma marknaden
skall vara tillväxt som tar hänsyn till miljön. Miljöpolitik blir också ett av
EG:s politikområden. Beslut om miljöregler kommer, med vissa undantag
t.ex. rörande stadsplanering, att kunna fattas med kvalificerad majoritet.
För närvarande krävs enhällighet beträffande alla miljöregelbeslut som inte
avser regler om varors fria rörlighet. En miljöfond inrättas för att möjliggöra
för alla medlemsländer att acceptera striktare miljöregler. Om en miljöåt-
gärd medför oproportionella kostnader för någon medlemsstat kan denna
medlemsstat få finansiellt stöd från miljöfonden för åtgärdens genomfö-
rande. Fördragsändringsfördraget, det s.k. Unionsfördraget, underteckna-
des i februari 1992 och träder i kraft när det ratificerats av samtliga EG-med-
lemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.

EG-kommissionen presenterade i mars 1992 sitt förslag till ett nytt hand-
lingsprogram för EG:s miljöarbete. Programmet avser tidsperioden 1993-
2000. Det skall ses över i slutet av år 1995. Programmet innehåller en strategi
för en hållbar utveckling. Större vikt läggs nu jämfört med tidigare vid det
förebyggande miljöarbetet och vid ett delat ansvar mellan olika aktörer. Vi-
dare skall stor vikt läggas vid ekonomiska styrmedel, utbildning och infor-
mation. De miljömål som sätts upp i programmet är inte legalt bindande men
utgör ambitionsnivåer för det framtida miljöarbetet.

Handlingsprogrammet innehåller bl.a. förslag till:

- Ett system för samlad miljöprövning vid tillståndsgivning för industrian-
läggningar.

- En strategi för varaktigt hållbara transporter där hänsyn till miljökostna-
der vid beskattning och investeringar är en viktig del.

- Större miljöhänsyn vid användning av EG:s strukturfonder.

- Tre nya samrådsgrupper inom miljöområdet skall sammankallas: En råd-
givande grupp bestående av företrädare för företag, fackföreningar, yr-
kesorganisationer samt lokala och regionala myndigheter skall behandla
allmänna miljöfrågor. En grupp bestående av nationella miljömyndighe-
ter och företrädare för kommissionen skall bildas för att underlätta utby-
tet av informationer om och erfarenheter av miljöarbete samt för att un-
derlätta utvecklandet av gemensamma metoder på miljöområdet. Slutli-
gen skall en grupp bildas för översyn av miljöpolitiken.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

EES på miljöområdet

Genom EES-avtalet ges Sverige och de övriga EFTA-staterna möjligheter
att delta i det miljöarbete som pågår inom EG. En gemensam västeuropeisk
miljöpolitik kommer att växa fram inom avtalets ram. Härmed skapas förut-

sättningar för att på ett mer effektivt sätt kunna svara upp mot de miljöpoli-
tiska utmaningar som Europa står inför.

Samarbetet i EES kommer att utgå från EG:s miljöpolitik. Under för-
handlingarna om EES-avtalet framkom emellertid att Sverige på vissa områ-
den hade mer långtgående miljö- och hälsoskyddskrav. När dessa motsvara-
des av minimiregler i EG utgjorde de inget problem. Där EG:s regler - som
på varuområdet - utgjordes av harmoniserad lagstiftning var emellertid si-
tuationen en annan. Från svensk sida hävdades under förhandlingarna att
det inte var rimligt att vi skulle tvingas att sänka etablerade miljö- och hälso-
skyddskrav. Resultatet blev att acceptabla övergångslösningar har utarbe-
tats.

Huvudområden för samarbetet med EG blir miljöregler som berör varor,
såsom kemikaliereglering och avgaskrav, samt krav på föroreningsutsläpp
från industri och avfallshantering.

Avsikten är att Sverige och de övriga EFTA-staterna skall samarbeta med
EG också på en rad andra miljöområden såsom t.ex. beträffande miljöavgif-
ter och vid framtagande av aktionsprogram på miljöområdet samt genom
samråd inför internationella förhandlingar.

Den svenska regeringen har, tillsammans med de övriga EFTA-staterna,
begärt förhandlingar om omedelbart deltagande på lika villkor i den euro-
peiska miljöbyrån (European Environment Agency). EG:s beslut att upp-
rätta miljöbyrån väntar bara på att enighet skall uppnås om lokaliseringen
av miljöbyrån.

Den europeiska miljöbyrån skall förse EG och deltagande länder med
objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om europeiska miljöförhål-
landen som underlag för nödvändiga åtgärder för att skydda miljön, liksom
för att utvärdera effekter av sådana åtgärder samt för information till allmän-
heten om miljötillståndet.

I EES-avtalet anges att nödvändiga beslut för att tillförsäkra EFTA-sta-
terna deltagandet i den europeiska miljöbyrån skall fattas så snart som möj-
ligt efter det att EES-avtalet har trätt i kraft om inte denna fråga har klarats
ut tidigare.

Enligt EES-avtalet kommer Sverige och de övriga EFTA-staterna att delta
i EG:s hela ramforskningsprogram, vari miljöforskningen är en del.

EES och den svenska miljöpolitiken

Beroende på många miljöfrågors gränsöverskridande karaktär har miljöom-
rådet alltmer blivit föremål för internationella överenskommelser och avtal.
Handeln med miljö- och hälsofarliga kemikalier är gränsöverskridande. Det
är mot den bakgrunden miljöaspekterna på EES-avtalet skall ses. Förutom
samordning av bestämmelser ges också vissa möjligheter för EFTA-staterna
att få insyn i och genom expertsamarbete påverka kommissionens förslag till
nya gemensamma miljöregler. Därigenom får Sverige således möjlighet att
påverka utformningen av bl.a. sådana EG-regler som reglerar förorenings-
utsläpp av betydelse för Sverige i andra europeiska länder.

Genom EES-avtalet kommer Sverige, särskilt på det harmoniserade om-
rådet, att ha gemensamma regler med de andra EFTA-staterna och med EG.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Detta kommer också att innebära att förändringar av EES-reglerna fordrar
gemensamma beslut. Oro har därför ibland uttryckts för att EES-avtalet
kommer att medföra begränsningar i Sveriges möjligheter att i framtiden
föra en fortsatt ambitiös miljöpolitik. Enligt min uppfattning innebär just det
ovannämnda expertsamarbetet och kravet på gemensamma EES-beslut att
Sverige får direkta och ökade möjligheter att påverka de andra länderna och
därmed miljösituationen i Sverige. Flera länder i EES-området har för övrigt
motsvarande miljöambitioner. Tillsammans med dessa stater kan Sverige
inom EES-avtalets ram driva på det miljöpolitiska arbetet i Europa.

EES-avtalet skapar således, enligt min mening, nya möjligheter för ett in-
tensifierat miljösamarbete och ger oss en plattform för att påverka den fram-
tida gemensamma miljöpolitiken i Västeuropa. En allmän bedömning är att
det har gått att kombinera vårt avtal med den inre marknaden med att vi
kan behålla de svenska miljökraven i de fall de är mer långtgående än EG:s
motsvarande regler. Transformeringen av EG:s miljöregler leder därutöver
i vissa fall till en skärpning av svenska miljöregler.

Regeringen är mitt inne i ett arbete för att höja ambitionsnivåerna i mil-
jöarbetet både i Sverige och utomlands. I förhandlingarna om medlemskap
i EG skall högsta tillämpade ambitionsnivå gälla på miljöområdet. Avsikten
är att vidmakthålla och utveckla ett effektivt miljöskydd.

Det är oklart om närmandet till EG kommer att ge Sverige draghjälp till
att i fortsättningen skärpa de svenska miljökraven. Våra egna ambitioner
kommer därför att även fortsättningsvis bli avgörande. Detta gäller även åt-
gärder som kan vidtas före ett EES-avtals ikraftträdande och före ett even-
tuellt EG-medlemsskap. När det däremot gäller de gränsöverskridande mil-
jöhoten, vilka kräver internationella lösningar, kommer Sverige att ha nytta
av EG som en murbräcka i det globala miljöarbetet. I denna process kom-
mer den svenska regeringen att spela en pådrivande roll tillsammans med
likasinnade länder inom och utom EG.

Remissinstanserna Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Jordens Vän-
ner, Miljöpartiet de Gröna och Grön Ungdom anser att EES-avtalets konse-
kvenser från miljösynpunkt borde analyseras och redovisas. Greenpeace an-
ser att en sådan bedömning vore förenlig med Esbo-konventionen om miljö-
konsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Natur-
skyddsföreningen anser att i avvaktan på att ett sådant material tas fram bör
regeringen och riksdagen avstå från att ta slutlig ställning till EES-avtalet.

I flera fall har remissinstanserna förutsatt att effekterna på den svenska
miljön av EES-avtalet skulle bli desamma som de som beskrivs i en expert-
rapport, ”Task force report on the environment and the internal market”,
som EG-kommissionen låtit utarbeta. Rapporten, som avser miljöeffekter
av EG:s inre marknad, drar slutsatsen att miljöbelastningen kommer att
öka, särskilt genom användningen av energi och transporter, om inte effek-
tiva miljöåtgärder vidtas.

Utmaningen blir därför, enligt rapporten, att genomföra policyåtgärder
som tillförsäkrar att den tillväxt som den inre marknaden genererar blir mil-
jömässigt hållbar. Följande principer föreslås bli vägledande

- förebyggande åtgärder skall vidtas,

- förorenaren skall betala,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

- ansvar och beslut skall ligga på lägsta politiska nivå, dvs. inom de delar
av miljöområdet, där Gemenskapen inte har exklusiv kompetens, skall
åtgärder vidtas i de enskilda medlemsstaterna på lokal, regional eller cen-
tral nivå om en sådan nationell reglering är tillräckligt effektiv för att
uppnå åtgärdens syfte (subsidiaritetsprincipen),

- ekonomisk effektivitet och kostnadseffektivitet samt användning av eko-
nomiska styrmedel skall tillförsäkra att befintliga miljömål uppnås med
minsta möjliga ekonomiska kostnader och erbjuda incitament för ytterli-
gare miljöförbättringar,

- effektiva lagregler.

De principer för miljöpolitiken som föreslås stämmer väl överens med
flera av de grundläggande principerna för det svenska miljöarbetet.

Inom ramen för EES-samarbetet kommer den svenska regeringen att
verka för att sådana miljöskyddsåtgärder vidtas att den tillväxt som EES-
avtalet leder till blir miljömässigt hållbar.

För att närmare bedöma behovet av framtida miljöåtgärder på grund av
EES-avtalet och ett eventuellt medlemskap i EG kommer, som statsrådet
Dinkelspiel tidigare har angett, en miljökonsekvensbedömning av de beräk-
nade effekterna på svensk miljö att göras. Eftersom situationen ter sig snar-
lik för de nordiska länderna är det angeläget att Sverige samarbetar med
Norge och Finland i syfte att få fram ett brett underlagsmaterial. Det gäller
särskilt den motsättning som på kort sikt kan finnas mellan fri handel och
konkurrenskraft å ena sidan samt miljöambitionerna å den andra.

Greenpeace menar att EES-avtalet ger mindre långtgående möjligheter
för EFTA-länderna att skydda miljön än de som EG:s medlemsländer har
enligt Romfördraget såsom det förändrats genom enhetsakten och genom
Maastrichtöverenskommelsen om den europeiska unionen. Greenpeace me-
nar vidare att enligt denna överenskommelse förbinder sig EG-länderna att
utveckla en gemensam miljöpolitik medan EES-avtalet endast förutser åt-
gärder på miljöområdet.

Jag har ovan beskrivit grunderna för det miljöpolitiska samarbetet i EES.
De förändringar i Romfördraget som föranleddes av enhetsaktens ikraftträ-
dande har beaktats i EES-avtalet. Samarbetet kommer således att utgå från
EG:s nuvarande miljöpolitik. Maastrichtöverenskommelsen om den euro-
peiska unionen har inte trätt ikraft. Det har därför inte varit möjligt att i
EES-avtalet redan från början beakta de ändringar på miljöområdet som
överenskommelsen innebär. Enligt min uppfattning blir det emellertid en
viktig uppgift för den svenska regeringen att i de fall Maastrichtöverenskom-
melsen medför mer långtgående möjligheter att skydda miljön, verka för
motsvarande ändringar i EES-avtalet.

Greenpeace uttrycker oro över att Sverige, på grund av EES-avtalet, inte
längre kan vidta ensidiga åtgärder mot nya miljöbelastningar. Grön Ungdom
konstaterar att EFTA-länderna inte har en given rätt att ensidigt höja sina
miljökrav på produkter. Enligt Miljöpartiet de Gröna får därmed inte det
goda miljöexemplet chansen och önskemålet om Sverige som miljömodell-
land omintetgörs. Jordens Vänner drar slutsatsen att EES-avtalet gör det
svårare att skärpa miljöreglerna i Sverige.

Såsom jag angett tidigare får EG:s medlemsländer ha längre gående miljö-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

krav än de gemensamma minimikraven inom områden där sådana tillämpas.
Inget hindrar Sverige att agera på samma sätt.

I de fall EG:s regler syftar till en harmonisering, vilket framförallt är fallet
inom varuområdet, är situationen en annan. Detta kommer att innebära att
förändringar av EES-reglerna fordrar gemensamma ställningstaganden. Vår
möjlighet att skärpa lagstiftningen blir här beroende av att vi kan övertyga
de andra länderna om behovet av sådan skärpning. Detta ger i sin tur en
direkt möjlighet att påverka andra länders miljöpolitik.

Ung Vänster anser att principen om fri konkurrens kan komma i motsätt-
ning till andra intressen, såsom t.ex. miljöfrågor. Jordens Vänner anser att
undermåliga krav på miljöskydd bör likställas med subventioner.

Det är just i syfte att undvika konkurrenssnedvridande låga miljöskydds-
krav som EG tillämpar s.k. minimikrav som medlemsländerna måste leva
upp till. Motsvarande kommer att gälla inom EES-avtalet.

Statens naturvårdsverk framhåller betydelsen av ett vidgat samarbete på
expertnivå mellan EG och EFTA och mellan enskilda länder. Verket anser
att detta är önskvärt med hänsyn till miljöproblemens gränsöverskridande
karaktär.

Statsrådet Dinkelspiel har tidigare redogjort för EES-avtalets samarbets-
former med särskild betoning på expertsamarbetet. Jag bedömer att också
samarbetet med andra länders miljömyndigheter kommer att intensifieras
med anledning av EES-avtalet. Samarbetet på expertnivå kommer i viss mån
att ersätta nationellt arbete.

Innehållet i EES-avtalet

Enligt artikel 73 i avtalet skall de avtalsslutande parternas åtgärder i fråga
om miljön ha följande syften;

a) att bevara, skydda och förbättra miljön,

b) att bidra till skyddet av människornas hälsa och

c) att säkerställa ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna.

De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall grundas på
principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrä-
desvis bör hejdas vid källan och att den som förorenar miljön skall betala.
Miljöskyddskraven skall ingå som en del av de avtalsslutande parternas öv-
riga politik.

Bilaga XX till EES-avtalet (miljöbilagan) innehåller de särskilda bestäm-
melser om skyddsåtgärder som skall tillämpas enligt artikel 73.

Dessa skyddsåtgärder skall enligt artikel 75 inte hindra någon avtalsslu-
tande part från att bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är
förenliga med EES-avtalet.

Enligt artikel 8 i EES-avtalet skall det mellan de avtalsslutande parterna
råda fri rörlighet för varor i enlighet med bestämmelserna i avtalet. Förbu-
den mot kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder med
motsvarande verkan enligt artikel 11 och 12 skall dock enligt artikel 13 inte
hindra sådana förbud eller restriktioner för import, export eller transitering
som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säker-
het eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeolo-
giskt värde eller att skydda immateriell äganderätt. Detta innebär att undan-
tag kan göras för väsentliga miljöpolitiska intressen. Sådana förbud eller re-
striktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller
innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande par-
terna. Möjligheten att göra undantag blir beroende av EG-domstolens
praxis.

I avtalets varuavsnitt hänvisas i artikel 23 till bilaga II som bl.a. omfattar
rättsakter som motsvarar bestämmelser i den svenska miljölagstiftningen.
Dessa rättsakter anges i bilaga II under rubrikerna motorfordon, traktorer,
farliga ämnen och miljöskydd.

Jag skall strax redogöra för den del av EG:s miljöregler som omfattas av
EES-avtalet.

Greenpeace påpekar att medan Romfördraget i artikel 100 a.3 kräver att
nya miljöåtgärder skall baseras på en hög skyddsnivå, EES-avtalet endast
nämner kravet på hög skyddsnivå i inledningen. Greenpeace framhåller vi-
dare att EES-avtalet också saknar en motsvarande bestämmelse till artikel
100 a.4 i Romfördraget, vilken innehåller undantag för strängare miljökrav.
Denna omständighet anses av Greenpeace vara en av de mest iögonfallande
och betydelsefulla bristerna i avtalet.

Artikel 100 a i Romfördraget tillämpas när EG beslutar att anta vissa rätts-
akter som syftar till att upprätta den inre marknaden och att få den att fun-
gera. När sådana rättsakter har beslutats av EG kommer frågan om EG-
rättsaktens tillämpning inom EES-avtalet att avgöras av avtalsparterna. För
att den nya EG-rättsakten skall ingå i EES-avtalet krävs enhälligt beslut.
Med stöd av bl.a. artikel 13 i EES-avtalet har EFTA-staterna då möjlighet
att hävda från EG-regeln avvikande nationella miljö- och hälsokrav. Vidare
har Sverige möjlighet att enligt artiklarna 112 ochll3 i EES-avtalet ensidigt
vidta lämpliga skyddsåtgärder om det uppstår allvarliga ekonomiska, sam-
hälleliga eller miljömässiga svårigheter på ett visst område eller i en viss re-
gion.

Den svenska regeringen kommer att verka för att införandet av nya EG-
miljöregler i EES-avtalet medför en hög miljöskyddsnivå inom EES. Av in-
ledningen till EES-avtalet framgår också att avtalsparterna är fast beslutna
att vid den vidare utvecklingen av regler bygga på en hög skyddsnivå vad
gäller hälsa, säkerhet och miljö.

I fråga om reglerna om varors fria rörlighet gäller att Sverige, och i vissa
fall övriga EFTA-stater, i flera avseenden har en från miljöskyddssynpunkt
längre gående lagstiftning än vad som gäller inom EG. EES-avtalet innehål-
ler, såsom utvecklas nedan, vissa övergångslösningar som innebär att EFTA-
länderna kan bibehålla strängare nationella miljökrav antingen till dess att
ny gemensam lagstiftning trätt i kraft (bilavgaser, bekämpningsmedel) eller
under en viss tid eller en öppen tidsperiod varunder en översyn av EG-rätts-
aktens tillämpning inom EES-avtalet skall ske (farliga kemikalier, ozonned-
brytande ämnen, batterier).

Greenpeace anser att det inte skall föreligga någon möjlighet till harmoni-
sering nedåt även om den fria marknaden påverkas av de längre gående åt-
gärderna. Fältbiologerna är av uppfattningen att vi får mycket svårt att

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

skärpa dessa miljökrav innan EG hunnit ikapp. Ung Vänster drar slutsatsen
att övergångsreglerna gäller fram till år 1995 och att regelverket därefter
skall övergå till EG:s regler. Miljöpartiet de Gröna hävdar att Sverige inte i
längden kommer att kunna behålla strängare krav än EG på varor. Statens
naturvårdsverk förutsätter att när det gäller särlösningen för bilavgaser EES-
avtalet gör det möjligt att även efter år 1994 tillämpa de svenska avgasregler-
nas bestämmelser för tillverkaransvar, produktionskontroll och kontroll av
hållbarhetskrav.

Jag kommer, i samband med genomgången nedan av de olika EG-miljö-
rättsakterna, att redogöra för de särskilda övergångsarrangemang som gäller
för Sveriges EES-tillämpning av dessa rättsakter.

I miljö- och naturresursdepartementets ansvarsområde ingår bl.a. plan-
och bygglagen (1987:10) och plan- och byggförordningen (1987:383) där
bl.a. krav på byggnader regleras. I EES-avtalet ingår bl.a. rådets direktiv
89/106/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar rörande bygg-
varor. Genomförandet av EES-avtalet i denna del handläggs av näringsde-
partementet och behandlas i det departementets bilaga (bilaga 11) till denna
proposition.

Inledningsvis vill jag också nämna att viktiga delar av EG:s miljöregler
inte omfattas av EES-avtalet. Det gäller EG-regler som i svensk rätt motsva-
ras av bl.a. naturvårdslagen (1964:822), lagen (1984:3) om kärnteknisk verk-
samhet och strålskyddslagen (1988:220).

Jag redogör i min framställning för de av EG:s miljöregler som ingår i
EES-avtalet och följer då avtalets disposition. Redogörelsen utgår från reg-
lernas tillämpning inom EG och därför omnämns bl.a. vissa skyldigheter för
medlemsstaterna gentemot kommissionen t.ex. att hålla kommissionen in-
formerad om medlemsstatens tillämpning av rättsakten. Inom EES-avtalets
ram har EFTA-staterna motsvarande skyldigheter gentemot olika EFTA-in-
stitutioner.

2. Tekniska föreskrifter på miljöområdet (Bilaga
II till EES-avtalet)

2.1 Utsläpp från motordrivna fordon

Min bedömning: Ändringar i den svenska bilavgaslagstiftningen be-
hövs inte med anledning av att EES-avtalet träder i kraft.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

I EES-avtalet ingår EG:s regler om begränsningar av avgasutsläpp från
motordrivna fordon. Sådana bestämmelser finns dels i direktiven om person-
bilar, lastbilar och bussar (70/220/EEG, 72/306/EEG och 88/77/EEG med
ändringar), dels i direktivet om utsläpp från traktorer(77/537/EEG med änd-
ring). Beträffande direktiven om personbilar, lastbilar och bussar gäller en-
ligt avtalet en särskild övergångsbestämmelse, enligt vilken EEG-godkän-
nande skall gälla i EFTA-staterna fr.o.m. år 1995. Direktivet om utsläpp från
traktorer skall tillämpas fr.o.m. den tidpunkt då EES-avtalet träder ikraft.

Inom EG pågår för närvarande en snabb utveckling på detta område.
Sannolikt kommer direktiven i den lydelse som anges i EES-avtalet delvis
att vara inaktuella den 1 januari 1995. I det följande redovisas innehållet i
de tre direktiven 70/220/EEG, 72/306/EEG och 88/77/EEG, följt av en be-
dömning av vilka författningsändringar som kommer att krävas inför den 1
januari 1995. Därefter behandlas direktiv 77/537/EEG om utsläpp från trak-
torer.

I detta sammanhang berörs inte frågor som rör de svenska reglerna om
registrering och typgodkännande av fordon. Inte heller behandlas direktivet
om bullerkrav för fordon (70/157/EEG). Dessa frågor tillhör kommunika-
tionsdepartementets ansvarsområde.

2.1.1 Personbilar, lastbilar och bussar

Rådets direktiv 70I220IEEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om åtgärder mot luftföroreningar genom avgaser från motorfordon innehål-
ler regler om utsläpp av avgaser och andra ämnen från lätta bilar (personbi-
lar och lastfordon med en totalvikt på högst 3 500 kg).

Direktiv 70/220/EEG anknyter - liksom övriga direktiv om avgasutsläpp
från motorfordon - till EG:s regler om typgodkännande i direktiv
70/156/EEG. Det finns ett stort antal andra direktiv som innehåller krav på
motorfordon i olika avseenden. Avsikten är att fr.o.m. den 1 januari 1993
ett gemensamt typgodkännande för hela fordonet skall kunna utfärdas i en
medlemsstat. Godkännandet skall gälla i alla de övriga medlemsstaterna och
skall visa att alla EG:s fordonskrav enligt de olika direktiven är uppfyllda.

Genom direktiv 91/441/EEG gjordes i juni 1991 omfattande ändringar i
direktiv 70/220/EEG. Helt nya regler har införts för fordon i kategori M]
(personbilar med högst åtta passagerare). De nya reglerna, medför att skill-
naderna mellan EG:s avgaskrav och de strängare svenska avgaskraven har
blivit mindre än förut. Kvarstående skillnader gäller främst det tillverkaran-
svar som tillämpas i Sverige och som inte har någon motsvarighet inom EG.
EG tillämpar vidare ett kombinerat gränsvärde för kväveoxider och kolvä-
ten, medan Sverige har separata gränsvärden. EG och Sverige tillämpar
även olika körcykler vid prov.

De skärpta kraven för personbilar införs i tre steg. Enligt artikel 2 i direkti-
vet får en medlemsstat från den 1 januari 1992 inte på grunder som hänför
sig till avgasutsläpp vägra EEG-typgodkännande eller nationellt godkän-
nande för en fordonstyp eller förbjuda att fordon tas i bruk, om direktivets
krav är uppfyllda. Från den 1 juli 1992 skall EEG-typgodkännande och na-
tionellt typgodkännande vägras för fordon som inte uppfyller kraven. Efter
den 31 december 1992 skall förbud gälla mot att fordon tas i bruk om de inte
uppfyller kraven.

För lätta lastfordon gäller enligt direktiv 91/441/EEG lindrigare avgas-
krav. Dessutom finns ett flertal övergångsregler, som innebär att ikraftträ-
dandet skjuts upp förvissa fordonskategorier, bl.a. för personbilar med mo-
torer med en cylindervolym mindre än 1,4 liter. Nya avgaskrav utarbetas för
denna fordonskategori. Under år 1992 skall kommissionen föreslå rådet nya
utsläppsgränser. Rådet skall före den 31 december 1993 besluta om strängare
avgaskrav, som skall träda i kraft år 1996.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Slutligen innehåller direktiv 91/441/EEG bestämmelser om utformningen
av skattelättnader i medlemsstaterna för att stimulera introduktionen av mer
miljövänliga fordon. Sådana lättnader måste anknyta till beslutade framtida
EG-krav och betydligt understiga den faktiska kostnaden för den tillkom-
mande reningsutrustningen.

Rådets direktiv 88I77IEEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer
som används i fordon innehåller regler om utsläpp av gasformiga förore-
ningar från motorer i dieseldrivna fordon med en totalvikt över 3 500 kg.
Beträffande provmetoder m.m. anknyter direktivet till en standard som be-
slutats av FN:s ekonomiska kommission för Europa (Regulation no. 49,
1982). Direktivet innebär mycket måttliga avgasreningskrav, särskilt beträf-
fande utsläpp av koloxid och kolväten.

Direktivet har dock redan ändrats genom ett nytt direktiv (91/542/EEG),
som träder i kraft med början år 1993. Det nya direktivet har antagits så sent
som den 1 oktober 1991 och omfattas därför inte av EES-avtalet. Det inne-
håller bestämmelser som i fråga om provmetoder och gränsvärden i stort
överensstämmer med de nya svenska reglerna, som träder i kraft fr.o.m.
1993 års modeller, och har kompletterats med krav avseende partikelut-
släpp. Det finns dock skillnader jämfört med de svenska reglerna. Direktivet
innehåller inte någon motsvarighet till tillverkaransvaret enligt bilavgaslagen
(1986:1386). Vidare gäller lindrigare gränsvärden för bilar med en motoref-
fekt på högst 85 kW.

Direktiv 91/542/EEG innehåller dessutom en andra uppsättning gränsvär-
den, som skall börja tillämpas år 1995. Främst innebär dessa värden en avse-
värd skärpning när det gäller tillåtna partikelutsläpp. Direktivet innehåller
samma regler om skattelättnader som direktiv 91/441/EEG.

Av ingressen till direktivet framgår att ett arbete pågår för att inom de
närmaste åren komplettera reglerna för tunga fordon i flera avseenden.
Detta arbete innefattar bl.a. förslag till förbättring av den körcykel som an-
vänds vid proven och förslag till införandet av årlig fordonskontroll.

Senast år 1996 skall kommissionen föreslå rådet nya utsläppsgränsvärden,
som skall träda i kraft tidigast år 1999.

Rådets direktiv 72I306IEEG (ändrat genom 89I491IEEG) om tillnärmning
av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar
från dieselbränsle som används i fordon innehåller s.k. röktäthetskrav för
dieselmotorförsedda fordon som är avsedda för vägtrafik och konstruerade
för en hastighet över 25 km/tim.

EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande får inte vägras av
skäl som hänför sig till utsläpp av föroreningar från dieselmotorn i fordonet,
om kraven i direktivet är uppfyllda.

Direktivet innebär inte någon begränsning för konstruktionen av diesel-
motorer. Det finns ett samband mellan röktätheten och partikelutsläppen
från en motor. Det är de begränsningar i fråga om utsläppen av partiklar
som föreskrivs i övriga direktiv som är de viktiga. Röktäthetskravet har dock
betydelse för kontrollen av att fordon i bruk är funktionsdugliga, eftersom
kontrollen av bilar i samband med kontrollbesiktningar o.d. i praktiken sker
genom röktäthetskontroller som är enkla att utföra.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Förhållandet till svensk lagstiftning

Avgasreningskrav för fordon finns i bilavgaslagen och bilavgasförordningen
(1991:1481). I bilavgasförordningen finns föreskrifter om avgasreningskrav
och krav på avgasgodkännande för de fordon som avses i de tre EG-direkti-
ven. Avgasgodkännandet är en förutsättning för godkännande vid typ- och
registreringsbesiktning enligt fordonskungörelsen (1972:595).

Avgasreningskraven innefattar såväl i Sverige som enligt EG-direktiven
bl.a. gränsvärden för utsläpp av olika föroreningar samt föreskrifter om den
provmetod som skall användas. Dessutom gäller i Sverige för de aktuella for-
donskategorierna att tillverkaren skall visa att kraven uppfylls sedan fordo-
net har körts en bestämd sträcka. Hållbarhetskrav i viss omfattning har i EG
införts först genom direktivet 91/441/EEG och gäller bara för personbilar.
EG:s krav i den delen innebär att s.k. försämringsfaktorer används för att
bestämma de gränsvärden som skall tillämpas vid typgodkännandet.

Allmänt är de svenska kraven annorlunda och något strängare än EG-kra-
ven men genom ändringarna i direktiv 91/441/EEG och 91/542/EEG har
EG:s gränsvärden för vissa personbilar och tunga fordon skärpts så att de
med vissa undantag ligger i nivå med de svenska. Som jag tidigare nämnt
pågår en utveckling inom EG i riktning mot skärpta krav för övriga fordons-
kategorier.

Enligt en särskild övergångsregel i bilaga II till EES-avtalet gäller att
EFTA-staterna till den 1 januari 1995 får tillämpa sin nationella lagstiftning
som avser sådana utsläpp av gasformiga föroreningar och partiklar från mo-
torfordon som behandlas i direktiven. Från den 1 januari 1995 får EFTA-
staterna alltjämt tillämpa sin nationella lagstiftning, men de får inte hindra
försäljning av fordon som är godkända enligt EG:s regler.

Övergångsregeln medför att ett certifikat som visar att en fordonstyp upp-
fyller EG:s regler efter den 1 januari 1995 skall godtas som ett avgasgodkän-
nande för fordonstypen i Sverige. Bestämmelser om detta bör då införas i
bilavgasförordningen. Avtalet hindrar inte att de gällande svenska avgaskra-
ven, till dess att EG:s strängare avgaskrav trätt i kraft, tillämpas på fordon
som inte härrör från EG. Från och med att EG:s strängare avgasregler utar-
betats kommer de svenska reglerna att samordnas med EG:s (jfr. prop
1990/91:90 s. 359 ff).

Frågan om avtalets konsekvenser för det svenska tillverkaransvaret är mer
komplicerad. Sverige tillämpar ett särskilt tillverkaransvar som inte har nå-
gon motsvarighet i EG-reglerna. Ansvaret innebär att tillverkaren skall er-
sätta bilägarens kostnader om ett fel på avgasreningsutrustningen i ett for-
don upptäcks vid en fordonskontroll. Dessutom kan tillverkaren föreläggas
att åtgärda alla fordon av en viss typ, om fel upptäcks vid särskilda nybils-
kontroller eller kontroller av hållbarhetskraven. Vidare kan avgasgodkän-
nandet återkallas eller avgasgodkännande vägras för en kommande årsmo-
dell av samma fordonstyp. Ansvaret är begränsat till en särskilt angiven pe-
riod. De grundläggande reglerna om tillverkaransvaret finns i 6-8 §§ bilav-
gaslagen.

Avtalet synes inte hindra att de svenska reglerna om tillverkaransvar med
vissa begränsningar tillämpas även på fordon som har godkänts enligt EG:s

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

regler. Krav på tillverkaren som inte avser dessa rättigheter omfattas inte av
avtalet. Inte heller kan det strida mot avtalet att det vid kontrollbesiktning
och liknande kontroller ställs krav på att de utsläppsbegränsande anordning-
arna skall vara i funktionsdugligt skick. I avtalet sägs närmare bestämt att
EFTA-staterna till den 1 januari 1995 får tillämpa sin nationella lagstiftning,
inklusive regler om att vägra registrering, försäljning, ibruktagande och an-
vändning. Efter detta datum får EFTA-staterna alltjämt tillämpa sin natio-
nella lagstiftning, men de skall tillåta fri rörlighet i enlighet med EG:s regel-
verk.

EES-avtalet kan från år 1995 dock i praktiken medföra en förändring av
tillverkarens ansvar. Enligt EG:s regler kan ett godkännande enligt direkti-
ven endast återkallas av den stat som beviljat godkännandet. Om det vid
kontroller skulle visa sig att en fordonstyp som godkänts enligt ett direktiv
och som därför får säljas i Sverige inte uppfyller de uppställda kraven, kan de
svenska myndigheterna få vända sig till den myndighet som utfärdat EEG-
godkännandet. Möjligheten att kräva rättelse genom ett föreläggande enligt
7 § bilavgaslagen kvarstår dock enligt vad som nyss anförts. Inte heller behö-
ver reglerna om tillverkarens åtagande gentemot bilägaren enligt 6 och 6 a
§§ bilavgaslagen ändras.

Det modifierade tillverkaransvaret kräver att vissa ändringar görs i bilav-
gasförordningen och i naturvårdsverkets föreskrifter. Någon lagändring
krävs inte. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

I Sverige tillämpas fr.o.m. 1993 års modeller ett system med miljöklassin-
delning av personbilar, lastbilar och bussar. Fordonen indelas i tre miljöklas-
ser. Klass 3 motsvarar de grundläggande kraven i bilavgasförordningen, me-
dan klass 1 och 2 motsvarar högre ställda krav. Försäljningsskatten har diffe-
rentierats för de olika miljöklasserna. Bestämmelserna finns i 2 a § bilavgas-
lagen, i bilavgasförordningen och i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon. Bestämmelserna, som inte gör åtskillnad vad gäller bilarnas
ursprung, avviker delvis från direktivens krav avseende utformningen av
ekonomiska styrmedel på området. På grund av den särskilda övergångsbe-
stämmelsen kan Sverige i avvaktan på EG:s strängare avgasregler tillämpa
avvikande nationella regler så länge dessa inte motverkar den fria cirkulatio-
nen från och med år 1995. Avsikten är att en anpassning av kravnivåerna i
de olika miljöklasserna skall ske till kommande EG-regler där så är möjligt
med bibehållen miljöambition (jfr. prop. 1990/91:156, SkU25). Skatteskill-
naderna mellan de olika miljöklasserna är högst ca 5 % av försäljningspriset.

2.1.2 Traktorer

Rådets direktiv 77/537IEEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från motorer som används i jord-
bruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul innehåller röktäthetskrav för die-
selmotor- och hjulförsedda jordbruks- och skogstraktorer konstruerade för
en hastighet mellan 6 km/tim och 30 km/tim.

EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande av en traktor får
inte vägras av skäl som hänför sig till utsläpp av föroreningar från dieselmo-
torn i traktorn, om kraven i direktivet är uppfyllda. Inte heller får registre-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

ring, försäljning, ibruktagande eller användning av en traktor vägras på den
grunden.

Fordonet provas med två testmetoder. Den första metoden innebär prov
med konstanta varvtal och fullt belastad motor. Enligt den andra metoden
utförs provet genom s.k. friaccelerationsmätning med obelastad motor. Det
senare provet används också vid kontroll av produktionsöverensstämmelse.
Röktätheten mäts med en s.k. opacimeter. De gränsvärden som tillämpas är
anpassade till motorns storlek.

Direktivet är gammalt och innebär inte några långtgående krav på tillver-
karna. Inga begränsningar finns i fråga om utsläpp av gasformiga förore-
ningar.

Avgasreningskraven i bilavgasförordningen omfattar personbilar, lastbilar
och bussar. Några särskilda avgasreningskrav och krav på avgasgodkän-
nande för traktorer gäller inte enligt förordningen.

Artikel 2 och 3 i direktiv 77/537/EEG innebär endast att godkännande,
försäljning eller ibruktagande inte får hindras i fråga om traktorer som upp-
fyller direktivets utsläppskrav. Några sådana hinder finns inte i Sverige. För-
fattningsändringar inför avtalets ikraftträdande krävs därför inte. I prop.
1990/91:90 En god livsmiljö anges (s. 360 ff.) att avgaskrav för traktorer och
arbetsredskap bör införas samordnat med EFTA och EG fr.o.m. år 1995.
Arbetet med att utarbeta sådana avgaskrav pågår.

2.2 Farliga kemikalier

2.2.1 Klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen och
beredningar

Min bedömning: På grund av övergångsbestämmelser i EES-avtalet
krävs inga författningsändringar med anledning av att EES-avtalet
träder i kraft.

Rådets direktiv 67I548IEEG om tillnärmning av lagar och andra författ-
ningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen, som
har ändrats vid flera tillfällen, har antagits med stöd av artikel 100 i Romför-
draget. Syftet är att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författ-
ningar angående anmälningar av ämnen och angående klassificering, för-
packning och märkning av ämnen som är farliga för människan och miljön.

Från direktivets tillämpningsområde undantas läkemedel, narkotiska pre-
parat och radioaktiva ämnen, transport av farliga ämnen på järnväg, på väg,
till sjöss eller med flyg, livsmedel och fodermedel, avfall samt ämnen under
transitering. Undantag gäller också för bl.a. vissa gaser, explosiva varor samt
bekämpnings- och gödselmedel.

De farliga ämnena och beredningarna indelas i kategorierna explosiva, ox-
iderande, synnerligen brandfarliga, mycket brandfarliga, brandfarliga,
mycket giftiga, giftiga, hälsoskadliga, frätande, irriterande, miljöfarliga,
cancerogena, fosterskadande eller mutagena.

I direktivet finns regler för bestämmande av de fysikalisk-kemiska egen-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

skapema, toxiciteten, ekotoxiciteten och den verkliga eller potentiella mil-
jöfarligheten. Vidare finns regler för klassificering, förpackning och märk-
ning av farliga ämnen.

Tillverkare och importörer till EG skall senast 45 dagar innan ett nytt
ämne släpps ut på marknaden anmäla ämnet till ansvarig myndighet i den
medlemsstat där ämnet tillverkas eller där import sker. Anmälan skall bl.a.
innehålla de tekniska uppgifter som är nödvändiga för att bedöma de risker,
omedelbara eller fördröjda, som ämnet kan utgöra för människan och mil-
jön samt förslag till klassificering och märkning av ämnet och förslag till re-
kommendationer beträffande de försiktighetsåtgärder som krävs för en sä-
ker hantering.

Tillverkare eller importör som anmält ett ämne är också skyldig att infor-
mera den ansvariga myndigheten om det blir ändring i den årliga eller totala
mängd av ämnet som han släpper ut på marknaden, om nya kunskaper om
ämnets påverkan på människan eller miljön framkommit, om ämnet släpps
ut på marknaden för nya användningsområden samt om ämnet modifierats
så att dess egenskaper ändrats.

För vissa ämnen och vissa mindre kvantiteter av ämnen gäller inte anmäl-
ningsplikten. Kommissionen har upprättat en lista över alla ämnen som
fanns inom den gemensamma marknaden den 18 september 1981 och listar
även fortlöpande alla ämnen som anmäls enligt direktivet. Medlemsstaterna
och kommissionen skall säkerställa att information som rör marknadsföring
eller tillverkning hålls hemlig. I direktivet finns speciella regler om industri-
ell och kommersiell sekretess beträffande anmälningsuppgifter.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att nya ämnen eller beredningar innehållande nya ämnen inte kan släppas ut
på marknaden om inte ämnet har anmälts till ansvarig myndighet samt äm-
net eller beredningen förpackats och märkts på sätt som anges i direktivet
och i enlighet med vad som framgår av anmälan.

Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra att ämnen som
uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden. Om en medlemsstat
har tillgång till detaljerade uppgifter som visar att ett ämne, trots att det upp-
fyller kraven i direktivet, utgör en fara för människan eller miljön på grund
av ämnets klassificering, förpackning eller märkning, får denna stat inom sitt
territorium tillfälligt förbjuda försäljning av ämnet eller föreskriva särskilda
villkor beträffande ämnet. Kommissionen och övriga medlemsstater skall då
omedelbart underrättas om åtgärden och anledningen till den. Det åligger
därefter kommissionen eller rådet att vid behov tekniskt anpassa direktivet
eller, om behov av teknisk anpassning inte bedöms föreligga, ålägga den ak-
tuella medlemsstaten att upphäva förbudet eller de särskilda villkoren.

Rådets direktiv 88/379IEEG om tillnärmning av lagar och andra författ-
ningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (be-
redningar) (ändrat senast 91/155/EEG) har antagits med stöd av artikel 100 a
i Romfördraget. Syftet är att undanröja handelshinder och skydda människa
och miljö genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författ-
ningar angående klassificering, förpackning och märkning av beredningar
som är farliga för människan och miljön. Direktivet skall tillämpas på bered-
ningar som släpps ut på marknaden i medlemsstaterna och som innehåller

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

20 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

minst ett ämne som klassificeras som farligt enligt artikel 2 i ämnesdirektiv
67/548/EEG och på övriga beredningar som bedöms som farliga.

Från direktivet undantas läkemedel och veterinärmedicinska produkter,
kosmetiska beredningar, avfall, bekämpningsmedel, ammunition och explo-
siva varor, livsmedel och fodermedel, transport av farliga beredningar på
järnväg, på väg, till sjöss eller med flyg samt beredningar under transitering.

Principerna i ämnesdirektivet skall tillämpas för klassificering och märk-
ning av farliga beredningar.

De farliga beredningarna indelas i 17 hälsofarlighetsgrupper. Dessa grup-
per innefattar beredningar som skall anses som mycket giftiga, som giftiga,
som hälsoskadliga, som starkt frätande, som frätande, som riskabla för all-
varlig ögonskada, som riskabla för hudirritation, som riskabla för ögonirrita-
tion, som riskabla för irritation i andningsvägarna, som cancerframkallande,
som riskabla för människor på grund av att de kan vara cancerframkallande,
som mutagena, behöva behandlas som mutagena, som riskabla för männi-
skor på grund att de kan ha mutagena effekter, som fosterskadande, behöva
behandlas som fosterskadande respektive beredningar som skall anses ha
specifika inte närmare definierade hälsoeffekter.

Förutom klassificeringsregler innehåller direktivet också regler om för-
packning och märkning av farliga beredningar samt regler om ett system med
särskild information i form av säkerhetsdatablad angående farliga bered-
ningar avsedda att användas inom industrin.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att de beredningar som omfattas av direktivet inte kan släppas ut på markna-
den om de inte uppfyller direktivets krav på klassificering, förpackning och
märkning.

Direktivet begränsar inte medlemsstaternas rätt att i enlighet med Rom-
fördraget meddela föreskrifter om de krav de bedömer som nödvändiga för
att säkerställa ett skydd för dem som arbetar med farliga beredningar, om
inte föreskrifterna innebär att klassificering, förpackning och märkning av
farliga beredningar skall ske på ett sätt som skiljer sig från vad som följer av
direktivet.

Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra att farliga bered-
ningar som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden. Om en
medlemsstat har tillgång till detaljerade uppgifter som visar att en bered-
ning, trots att den uppfyller kraven i direktivet, utgör en fara för människan
eller miljön på grund av beredningens klassification, förpackning eller märk-
ning, får denna stat inom sitt territorium tillfälligt förbjuda försäljning av
beredningen eller föreskriva särskilda villkor beträffande beredningen.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen (1985:426) om ke-
miska produkter, förordningen (1985:835) om kemiska produkter samt ke-
mikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1986:3) och allmänna råd (1986:2)
om klassificering och om märkning vid överlåtelse av hälsofarliga kemiska
produkter och kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1987:4) och all-
männa råd (1987:3) om förpackningar och om förvaring av hälso- eller miljö-
farliga kemiska produkter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Det svenska regelsystemet är till stora delar likvärdigt med EG-reglerna.
Begreppet kemiska produkter i den svenska lagstiftningen omfattar både
ämnen och beredningar. I några avseenden finns skillnader som t.ex. i fråga
om kriterier för cancerframkallande egenskaper och klassificering av vissa
ämnen där den svenska regleringen är strängare. Vidare går Sverige längre
på farlighetsskalan i kraven på klassificering och märkning med en fjärde
farlighetskategori ”måttligt farliga produkter” utöver EG:s tre kategorier
”mycket giftiga, giftiga resp, farliga kemiska produkter”. En kategori mot-
svarande den nuvarande svenska fjärde farlighetskategorien behövs för att
ta hand om alla kemiska produkter som är uppenbart hälsofarliga men som
ändå inte täcks in av kriterierna för de tre första kategorierna. EG:s kriterier
för bedömning av farliga egenskaper är delvis mindre utvecklade och ger
otillräcklig vägledning. Klassificeringen av ämnen är också i vissa fall olika
inom de kategorier som finns både i EG och i Sverige. Det beror sannolikt
på olika tillämpning av i sig likartade kriterier och klassificeringsregler.

Av EG-kommissionens övervakningsrapport från oktober 1991 framgår
att åtskilliga medlemsstater uppvisar svårigheter att följa tidsplanen för de
omställningar som krävs när direktiven ändras med anledning av teknikut-
vecklingen. Dessa medlemsstater uppvisar en särskild försening i fråga om
omställningar i anledning av ändringar i direktivet om farliga ämnen.

Enligt EES-avtalet är målsättningen att direktivens bestämmelser skall
tillämpas av EFTA-staterna fr.o.m. den 1 januari 1995. Parterna skall efter
undertecknandet av avtalet inleda ett samarbete för att lösa återstående pro-
blem samt under år 1994 se över situationen inklusive sådana frågor som inte
omfattas av EG:s nuvarande reglering, t.ex. Sveriges fjärde farlighetskate-
gori. Dessutom ger avtalet vissa möjligheter för en EFTA-stat att även efter
den 1 januari 1995 tillämpa nationella regler beträffande klassificering och
märkning av farliga kemiska produkter om EFTA-staten inte anser sig kunna
godta den EG-reglering på området som då gäller.

Beträffande utväxling av information skall följande gälla enligt EES-avta-
let:

1. De EFTA-stater som tillämpar EG:s regelverk om farliga ämnen och pre-
parat skall ge garantier motsvarande de som finns inom gemenskapen så att

- i de fall informationen behandlas som konfidentiell på grund av industri-
ell eller kommersiell sekretess inom gemenskapen, enligt bestämmel-
serna i direktiven, endast de EFTA-stater som infört relevanta EG-regel-
verk i sin lagstiftning skall delta i utväxlingen av information

- konfidentiell information ges samma grad av skydd i EFTA-staterna som
den erhåller inom gemenskapen.

2. Samtliga EFTA-stater skall delta i utväxlingen av information i alla de
andra i direktiven föreskrivna sammanhangen.

Mot bakgrund av EES-avtalets övergångsbestämmelser behöver den
svenska lagstiftningen inte ändras när avtalet träder i kraft. Harmonise-
ringen av den svenska lagstiftningen med EG:s regelverk kommer dock att
fortgå även under tiden fram till år 1995. Som ett exempel på detta kan näm-
nas att Sverige i februari 1992 beslutat införa sådana kriterier för miljöfarlig-
hetsmärkning som överensstämmer med de kriterier EG tidigare infört.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Detta har skett genom kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1992:2)
och allmänna råd (1992:1) om klassificering och om märkning vid överlåtelse
av miljöfarliga kemiska ämnen.

Sverige tillhör inte de länder som omfattas av EG-direktivens sekretess-
regler under den tid som övergångsarrangemanget gäller. Det skall utredas
vilka ändringar i de svenska sekretessreglerna som krävs för att Sverige skall
uppfylla direktivens krav på industriell och kommersiell sekretess.

2.2.2 Allmänna regler om begränsningar av användning och utsläppande
på marknaden av farliga ämnen och preparat (beredningar)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Min bedömning: Med stöd av gällande bemyndiganden i lagen om ke-
miska produkter bör föreskrifter meddelas om restriktioner mot han-
tering av sådana farliga produkter vars saluförande och användning
begränsats i EG men inte i Sverige.

Rådets direktiv 76I769IEEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar
och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på
marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (ändrat senast 91/339/EEG)
syftar till att undanröja handelshinder genom att tillnärma medlemsstaternas
lagar och andra författningar på området.

Från direktivets tillämpningsområde undantas transport av farliga ämnen
och beredningar på järnväg, på väg, till sjöss eller med flyg, farliga ämnen
och beredningar som exporteras till icke-medlemsstater samt ämnen och be-
redningar som transiteras och som är föremål för tullkontroller, förutsatt att
de inte bearbetas.

När grunddirektivet antogs år 1976 omfattade det endast saluförande och
användning av polyklorerade bifenyler (PCB) och polyklorerade trifenyler
(PCT) samt kloreten (vinylklorid). Genom tilläggen har direktivets tillämp-
ningsområde successivt utökats och ändrats och omfattar för närvarande (ef-
ter tillägget i direktiv 91/339/EEG) 27 ämnesgrupper.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att de farliga ämnen och preparat som anges i en bilaga till direktivet endast
släpps ut på marknaden och används enligt de villkor som anges i bilagan.
Detta gäller dock inte saluförande eller användning för forskning och ut-
veckling eller för analysändamål.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk-
ter, förordningen om kemiska produkter samt förordningar och myndighets-
föreskrifter som är meddelade med stöd av denna lagstiftning.

EG:s regler om begränsningar av användning och utsläppande på markna-
den av farliga ämnen och preparat har delvis motsvarigheter i Sverige men
betydande avvikelser finns. Sverige har t.ex. längre gående begränsningar av
kadmium, pentaklorfenol, kvicksilver, klorerade organiska lösningsmedel,
arsenik för träskyddsanvändning samt asbest vad gäller yrkesmässig använd-

ning. EG har å andra sidan strängare begränsningsregler beträffande vissa
andra ämnen och ämnesgrupper.

Enligt EES-avtalet har EFTA-staterna rätt att i enlighet med den egna sta-
tens lagstiftning gällande den dag avtalet träder i kraft begränsa tillträdet till
sina marknader rörande klorerade organiska lösningsmedel, asbestfibrer,
kvicksilverföreningar, arsenikföreningar, organiska tennföreningar, pentak-
lorfenol, kadmium och batterier. Parterna skall under år 1995 ånyo se över
situationen.

Genom EES-avtalet har Sverige således tillåtits behålla sin nationella reg-
lering beträffande ett antal ämnen och ämnesgrupper där den svenska reg-
leringen är strängare än EG:s. I den mån de ämnen och ämnesgrupper som
direktivet omfattar även omfattas av dessa svenska undantagsbestämmelser
behöver naturligtvis inte någon ändring av den svenska regleringen ske på
grund av avtalet. I övrigt måste den svenska regleringen av ämnen och äm-
nesgrupper som omfattas av direktivet anpassas till direktivets bestämmel-
ser. Hantering, import och export av PCT och PCT-produkter kan regleras
genom att erforderliga regler därom inarbetas i förordningen (1985:837) om
PCB m.m. Beträffande regleringen av övriga berörda kemiska produkter
bör kemikalieinspektionen bemyndigas att meddela erforderliga föreskrif-
ter, i den mån inspektionen inte redan har sådant bemyndigande, för att an-
passa den svenska regleringen till en direktivsbestämmelse som ingår i EES-
avtalet. Även andra myndigheter kan få uppgifter på området.

Som exempel på sådana kemiska produkter som bör regleras i enlighet
med EG:s begränsningsdirektiv kan nämnas bl.a. vinylklorid som drivgas i
aerosoler, trisfosfater, trisfosfinoxid och polybromerade bifenyler (PBB) i
kläder, bensen, vissa växtdelar samt blykarbonater och blysulfater som be-
ståndsdelar i färger. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan.

I begränsningsdirektivet och i andra direktiv förekommer att reglering
skall göras när en produkt ” släpps ut på marknaden”. Detta uttryck täcks av
hanteringsbegreppet enligt 2 § lagen om kemiska produkter och föranleder
därför inte lagstiftning.

2.2.3 Batterier och ackumulatorer

Min bedömning: Försäljningsförbuden i förordningen om miljöfarliga
batterier bör ändras fr.o.m. den 1 januari 1993 till att omfatta alla
slags alkaliska brunstensbatterier och senast fr.o.m. den 1 januari
1994 till att omfatta fast monterade batterier som en konsument inte
kan ta ur den vara som innesluter batteriet. Tillämpningsområdet för
förordningen om miljöfarliga batterier bör fr.o.m. den 1 januari 1993
utvidgas till att omfatta alla batterier som innehåller mer än 0,4 vikt-
procent bly.

Rådets direktiv 91U57/EEG om batterier och ackumulatorer som innehål-
ler vissa farliga ämnen har antagits med stöd av artikel 100 a i Romfördraget.
I inledningen hänvisas till principen ”förorenaren betalar”. Syftet är att har-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

monisera medlemsstaternas lagreglering angående återvinning och kontroll-
erat slutligt omhändertagande av använda batterier och ackumulatorer som
innehåller viss koncentration eller viss mängd av farliga ämnen.

Direktivet omfattar batterier och ackumulatorer som släpps ut på markna-
den fr.o.m. den 18 september 1992 och som innehåller mer än 25 mg kvicksil-
ver per cell - i fråga om alkaliska brunstensbatterier mer än 0,025 viktpro-
cent kvicksilver mer än 0,025 viktprocent kadmium eller mer än 0,4 vikt-
procent bly.

Medlemsstaterna skall från och med den 1 januari 1993 förbjuda saluför-
ande av sådana alkaliska brunstensbatterier, för långvarig användning under
extrema förhållanden, som innehåller mer än 0,05 viktprocent kvicksilver
samt alla andra alkaliska brunstensbatterier som innehåller mer än 0,025
viktprocent kvicksilver. Från förbudet undantas dock alkaliska knappceller
av brunstenstyp och batterier som består av knappceller.

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att försäkra sig om att
använda batterier insamlas separat för återvinning eller slutligt omhänderta-
gande. I detta syfte skall medlemsstaterna säkerställa att batterier och, när
så är lämpligt, apparater i vilka batterier är inbyggda, märks på lämpligt sätt.
I märkningen skall ingå upplysningar om separat insamling, om återvinning
(i tillämpliga fall) och om tungmetallinnehållet. Detaljerade anvisningar för
märkningssystemet skall upprättas och offentliggöras av kommissionen.

Fr.o.m. den 1 januari 1994 skall medlemsstaterna ha vidtagit åtgärder för
att säkerställa att batterier inte byggs in i apparater om inte batteriet kan
av konsumenten lätt avlägsnas ur apparaten när den är förbrukad. Denna
förpliktelse skall dock inte gälla sådana apparater som det är tekniskt nöd-
vändigt eller mycket angeläget att förse med kontinuerlig strömförsörjning
samt sådana apparater vari ett byte av batterier, utfört av okvalificerad per-
sonal, kan innebära säkerhetsrisk.

Direktivet ålägger medlemsstaterna att upprätta program för att begränsa
halten av tungmetaller i batterier, främja saluförandet av batterier som inne-
håller mindre kvantitet av farliga ämnen eller ämnen som förorenar mindre,
gradvis minska mängden miljöfarliga batterier i hushållsavfall, främja forsk-
ning om mindre miljöfarliga batterier och om återvinningsmetoder. Pro-
grammet skall också omfatta införande av separat slutligt omhändertagande
av miljöfarliga batterier. Konsumenterna skall få fullständig information om
riskerna med ett okontrollerat slutligt omhändertagande av använda batte-
rier, om märkningen av batterier, om apparater med fast inbyggda batterier
samt om metoder för att avlägsna batterier som är fast inbyggda i apparater.
Det första programmet skall omfatta en fyraårsperiod med böljan den 18
mars 1993.

Medlemsstaterna åläggs också att svara för en effektiv organisation för se-
parat insamling och, när så är lämpligt, att upprätta ett pantsystem. Dess-
utom får medlemsstaterna införa åtgärder, exempelvis av ekonomisk natur,
för att uppmuntra återvinning. Åtgärderna skall införas efter samråd med
berörda parter, bygga på välgrundade ekologiska och ekonomiska kriterier
och inte medföra snedvridning av konkurrensförhållandena.

Medlemsstaterna får inte hindra, förbjuda eller begränsa saluförandet av
batterier som omfattas av direktivet och som uppfyller bestämmelserna i det.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen utgörs av lagen om kemiska produkter, lagen
(1990:1332) om avgifter för miljöfarliga batterier, förordningen om kemiska
produkter och förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier.

Syftet med den särskilda förordningen om miljöfarliga batterier är att för-
hindra utsläpp i miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier. Med
miljöfarliga batterier avses i förordningen slutna torrbatterier med mer än
sammanlagt 0,025 viktprocent kvicksilver och kadmium samt blybatterier
(startbatterier) med en vikt av mer än tre kilo per styck. I förordningen finns
bestämmelser bl.a. om förbud mot yrkesmässig överlåtelse av vissa uppräk-
nade typer av alkaliska batterier, om märkning och insamling av miljöfarliga
batterier, om uppgiftsskyldighet för tillverkare och importörer beträffande
överlåten mängd miljöfarliga batterier samt om skyldighet för tillverkare och
importörer att betala en avgift som motsvarar kostnaden för slutligt omhän-
dertagande av och informationsspridning om miljöfarliga batterier samt
kostnaden för insamling av miljöfarliga blybatterier. Bestämmelserna om
förbud och märkning har tillkommit efter överläggningar med företrädare
för EG.

Direktivet och förordningen skiljer sig bl.a. vad gäller urvalskriterierna
för vilka batterier som omfattas av författningarna och vilka batterier som är
förbjudna att överlåta samt beträffande reglerna för märkning av batterier.

Enligt EES-avtalet får EFTA-staterna avseende batterier begränsa tillträ-
det till sina marknader i enlighet med bestämmelserna i den nationella lag-
stiftning som finns när avtalet träder i kraft. Avtalsparterna skall under år
1995 gemensamt se över direktivets tillämpning inom avtalet.

I de fall EG:s direktiv innehåller längre gående restriktioner än de svenska
reglerna bör dessa regler skärpas. Detta innebär att gällande förbud mot för-
säljning av alkaliska miljöfarliga batterier bör utvidgas till att fr.o.m. den 1
januari 1993 gälla samtliga batterityper som omfattas av EG:s direktiv. Till-
lämpningsområdet för förordningen om miljöfarliga batterier bör också från
samma tidpunkt utvidgas till att omfatta alla batterier som innehåller mer än
0,4 viktprocent bly. Vidare skall senast fr.o.m. den 1 januari 1994 gälla att
fastmonterade batterier av konsumenten lätt skall kunna tas ur varan när
denna är förbrukad. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till
ändringar i förordningen om miljöfarliga batterier.

2.2.4 Bekämpningsmedel

Min bedömning: Svensk lagstiftning behöver inte ändras.

Rådets direktiv 78/63HEEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (be-
kämpningsmedel) syftar till att avlägsna handelshinder samt att förbättra
skyddet för allmänheten, för personer som hanterar bekämpningsmedel och
för konsumenter.

Direktivet gäller inte för läkemedel, narkotiska preparat, radioaktiva be-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

redningar, bekämpningsmedel för export till tredje land eller bekämpnings-
medel under transitering. Direktivet gäller inte heller för transport av be-
kämpningsmedel på järnväg, på väg eller inre vattenväg, till havs eller med
flyg-

I direktivet finns regler om klassificiering, förpackning och märkning av
bekämpningsmedel.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att bekämpningsmedel inte kan släppas ut på marknaden om de inte över-
ensstämmer med bestämmelserna i direktivet.

Medlemsstaterna får inte under åberopande av sådan klassificering, för-
packning eller märkning som omfattas av direktivet förbjuda, begränsa eller
hindra att bekämpningsmedel som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på
marknaden.

Om en medlemsstat har tillgång till detaljerade uppgifter som visar att be-
kämpningsmedlet, trots att det uppfyller kraven i direktivet, utgör en fara
för hälsa eller säkerhet får denna stat inom sitt territorium tillfälligt förbjuda
att bekämpningsmedlet släpps ut på marknaden. Kommissionen och övriga
medlemsstater skall då omedelbart underrättas om åtgärden och anled-
ningen till den. Det åligger därefter kommissionen eller rådet att vid behov
tekniskt anpassa direktivet eller, om behov av teknisk anpassning inte be-
döms föreligga, ålägga den aktuella medlemsstaten att upphäva förbudet.

Till direktivet finns fogade fem bilagor. Bilagorna 1 och 2 innehåller regler
för klassificering genom beräkning för bekämpningsmedel som innehåller
ett aktivt resp, flera aktiva ämnen. I bilaga 3 finns en förteckning över aktiva
ämnen med uppgift om vedertagna LD50- och LC50-värden. Bilaga 4 inne-
håller standardfraser som anger de särskilda risker som är förbundna med
bekämpningsmedel. I bilaga 5 finns standardfraser för skyddsanvisningar.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den berörda svenska lagstiftningen utgörs av lagen om kemiska produkter,
förordningen om kemiska produkter och förordningen (1985:836) om be-
kämpningsmedel samt kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1987:3)
och allmänna råd (1987:1) om märkning vid överlåtelse av bekämpningsme-
del.

Den svenska regleringen tar hänsyn till alla former av toxicitet och eko-
toxicitet. De svenska risk- och skyddsanvisningarna ger en utförlig bild av
farlighet och behov av skyddsåtgärder. Direktivet tar hänsyn endast till akut
toxicitet vilket inte är tillräckligt. Märkningsreglerna i direktivet ger en par-
tiell och mindre korrekt bild av farlighet och behov av skyddsåtgärder. En
svensk anpassning till direktivets reglering skulle innebära en olämplig sänk-
ning av skyddsnivån. Enskilda EG-länder t.ex. Danmark har regler som
motsvarar de svenska. EG har i juli 1991 antagit ett nytt direktiv om be-
kämpningsmedel (91/414/EEG). På grund av att direktivet publicerades
först efter den 31 juli 1991 omfattas det inte av EES-avtalet.

Enligt EES-avtalet får EFTA-staterna begränsa tillträdet till sina markna-
der i enlighet med bestämmelserna i den nationella lagstiftning som finns när
avtalet träder i kraft. Nya EG-regler på området kommer att behandlas i
enlighet med de förfaranden som fastställts i artiklarna 97-104 i avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Mot bakgrund av EES-avtalets utformning behövs nu ingen ändring av de
svenska bestämmelserna.

Rådets direktiv 79I117IEEG omförbud mot att växtskyddsprodukter som in-
nehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används (änd-
rat senast 91/188/EEG) skall samordna medlemsstaternas bestämmelser an-
gående utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel.
Regleringen i direktivet bygger på den grundläggande principen att förbud
skall införas mot användning av alla växtskyddsprodukter som innehåller så-
dana verksamma ämnen som ger uppphov till eller kan ge upphov till hälso-
skador på människor eller djur eller oacceptabla effekter på miljön, även om
växtskyddsprodukterna används på ett riktigt sätt för det avsedda ändamå-
let. Direktivet gäller inte växtskyddsprodukter avsedda för forsknings- eller
analysändamål eller export till tredje land.

Medlemsstaterna skall tillse att växtskyddsprodukter inte släpps ut på
marknaden eller används, om de innehåller ett eller flera av de verksamma
ämnen som anges i direktivets bilaga.

Om växtproduktionen hotas av en fara som inte har kunnat förutses och
inte kan bekämpas med andra medel och det därför framstår som nödvändigt
att inom en medlemsstat använda en växtskyddsprodukt som innehåller ett
eller flera verksamma ämnen som anges i bilagan, får medlemsstaten tillåta
att produkten släpps ut på marknaden och används i högst 120 dagar.

Med de bestämmelser om harmonisering som gäller enligt direktivet får
medlemsstaterna besluta om förbud mot att växtskyddsmedel innehållande
verksamma ämnen som inte är upptagna i bilagan till direktivet eller innehål-
lande verksamma ämnen med högre renhetsgrad än den som anges i bilagan
släpps ut på marknaden och används, förutsatt att Romfördragets bestäm-
melser liksom allmänna rättsliga principer efterlevs, främst principerna om
icke-diskriminering och proportionalitet.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk-
ter, förordningen om kemiska produkter och förordningen om bekämp-
ningsmedel.

I Sverige finns inte förbud mot verksamma ämnen. Prövning görs istället
av formulerade medel. Skillnaden är principiellt viktig. Som ett resultat av
indragningar av gamla medel och avslag efter prövning av nya medel har ef-
terhand uppkommit en uppfattning om vilka verksamma ämnen som inte
kan accepteras. Antalet verksamma ämnen som inte accepteras i Sverige är
betydligt större än det antal sådana ämnen som direktivet är tillämpligt på.

Mot bakgrund av EES-avtalets utformning behövs ingen ändring av de
svenska bestämmelserna.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

2.2.5 Tvättmedel

Min bedömning: Med stöd av gällande bemyndiganden i lagen om ke-
miska produkter bör sådana föreskrifter meddelas som behövs för att
införa en reglering som till fullo motsvarar EG:s direktiv.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

På det här området finns tre EG-direktiv:

Rådets direktiv 73I404IEEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om
tvätt- och rengöringsmedel

Rådets direktiv 73/405/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om
testmetoder för anjoniska ytaktiva ämnens biologiska nedbrytbarhet

Rådets direktiv 82/242/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om
testmetoder för icke-joniska ytaktiva ämnens biologiska nedbrytbarhet och
om ändring i direktiv 73I404IEEG

Den ökade användningen av tvätt- och rengöringsmedel är enligt direktiv-
texten en av orsakerna till föroreningen av miljön i allmänhet och vattenför-
oreningen, framför allt i form av miljöstörande skumbildning, i synnerhet.

Syftet med direktivet 73/404/EEG, som är det grundläggande på området,
är att reglera användningen av biologiskt ej nedbrytbara ytaktiva ämnen i
tvätt- och rengöringsmedel samt att undanröja handelshinder genom att till-
närma medlemsstaternas lagstiftning på området.

I direktivet avses med tvätt- eller rengöringsmedel ett medel vars samman-
sättning särskilt har utvecklats i syfte att uppnå rengörande egenskaper och
som består av nödvändiga beståndsdelar (ytaktiva ämnen) och i allmänhet
ytterligare beståndsdelar (hjälpmedel, förstärkningsmedel, fyllnadsmedel
och andra tillsatsmedel).

Medlemsstaterna skall förbjuda att tvätt- och rengöringsmedel släpps ut
på marknaden eller används, om medlens ytaktiva ämnen har en genom-
snittlig biologisk nedbrytbarhet som understiger 90 % för var och en av kate-
gorierna anjoniska, katjoniska, icke-joniska och amfotera ämnen. Även om
de ytaktiva ämnena uppfyller ovannämnda krav på genomsnittlig biologisk
nedbrytbarhet får de inte användas om en normal användning medför hälso-
fara för människor eller djur.

En medlemsstat får inte med åberopande av de ytaktiva ämnenas biolo-
giska nedbrytbarhet eller toxicitet förbjuda, begränsa eller hindra att tvätt-
eller rengöringsmedel som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på markna-
den eller används.

Det skall vara förbjudet att tvätt- och rengöringsmedel släpps ut på mark-
naden eller används inom staternas territorier om medlens biologiska ned-
brytbarhet, bestämd genom analys enligt vissa i direktiven föreskrivna test-
metoder, är mindre än 80 %.

Det finns särskilda bestämmelser om förfarandet inom gemenskapen när
oenighet uppstår om införandet av en reglering.

I direktiv 73/404/EEG finns också föreskrifter om märkning av de förpack-
ningar i vilka tvätt- eller rengöringsmedel saluförs till konsumenter.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftning som närmast motsvarar nu ifrågavarande direktiv
utgörs av lagen om kemiska produkter och förordningen om kemiska pro-
dukter.

Liksom för alla andra kemiska produkter gäller lagen om kemiska produk-
ter också för tvätt- och rengöringsmedel. Enligt 5 § lagen gäller att försiktig-
hetsmått skall iakttagas vid all hantering av kemiska produkter så att skador
på hälsan eller miljön undviks. Därvid skall sådana kemiska produkter und-
vikas som kan bytas ut mot produkter som är mindre farliga för hälsan och
miljön. Därutöver finns frivilliga överenskommelser mellan statens natur-
vårdsverk och branschen - Kemikontoret - om vissa innehållsämnen. Så-
lunda skall anjoniska och nonjonaktiva tensider (avtal 1967 resp. 1973) vara
” lättnedbrytbara”. För katjoniska tensider saknas motsvarande överens-
kommelse.

Det finns i praktiken inga större skillnader mellan de svenska frivilliga
överenskommelserna och EG-reglerna om tensiderna. Någon definition på
nedbrytbarhet eller kontrollmetoder har dock inte angetts i dessa överens-
kommelser. I Sverige har också fosfatinnehållet i tvätt- och rengöringsmedel
begränsats genom överenskommelser. Någon reglering av fosfater i tvätt-
och rengöringsmedel finns ännu inte inom EG men denna regleringsfråga
ingår i EG-kommissionens arbetsprogram.

EG-regleringen av tvätt- och rengöringsmedel är föråldrad. Den väsent-
liga miljöeffekten av tensider är av ekotoxisk karaktär. Nedbrytning till icke
skumbildande produkter är inte nödvändigtvis korrelerad med lägre eko-
toxicitet.

EES-avtalet innehåller inga övergångsregler beträffande de nu aktuella
direktiven. Med hänsyn till detta åligger det Sverige att nu transformera di-
rektivets bestämmelser till den svenska lagstiftningen. Kemikalieinspektio-
nen bör bemyndigas att meddela erforderliga föreskrifter. Bemyndigandet
bör innefatta rätt att enligt 12 § lagen om kemiska produkter förbjuda hante-
ring, import eller export av en kemisk produkt, då så erfordras för att ut-
forma den svenska regleringen i enlighet med en direktivsbestämmelse som
ingår i EES-avtalet. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till
förordningsändring.

2.2.6 Ämnen som bryter ned ozonskiktet

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Min bedömning: Svensk lagstiftning behöver inte ändras med anled-
ning av EES-avtalet.

Rådets förordning (EEG) nr 594/91 om ämnen som bryter ned ozonskiktet
har följande bakgrund. Genom Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet
(SÖ 1986:69) och det till konventionen hörande Montrealprotokollet om
ämnen som bryter ned ozonskiktet (SÖ 1988:35) har ett stort antal stater,
däribland Sverige och EG:s medlemsstater, kommit överens om awecklings-
planer för flertalet ozonnedbrytande ämnen. Protokollet undertecknades år
1987 men har år 1990 ändrats och kompletterats.

EG:s förordning anknyter nära till bestämmelserna i Montrealprotokollet
och har utformats med beaktande av de tillägg till protokollet som besluta-
des år 1990. På vissa punkter är förordningen mera långtgående än protokol-
let. Förordningen grundas på artikel 130 s i Romfördraget.

Förordningen omfattar CFC-föreningar (fullständigt halogenerade klor-
fluorkarboner), haloner, koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan och inriktas på
produktionen av dessa ämnen. Bestämmelserna är olika beroende på om det
är fråga om kontrollerade ämnen i ren form, produkter som innehåller kon-
trollerade ämnen eller produkter som har tillverkats med kontrollerade äm-
nen. Dessutom finns bestämmelser om uppgiftslämnande i fråga om ofull-
ständigt halogenerade klorfluorkarboner (HCFC-föreningar). Dessa s.k.
övergångsämnen används som ersättningsämnen för främst CFC men har
även de en viss ozonnedbrytande verkan.

Del I i förordningen innehåller bestämmelser om begränsningar i handeln
med tredje land. För handeln med stater som inte är parter i protokollet gäl-
ler för kontrollerade ämnen import- och exportförbud fr.o.m. år 1993. För
produkter som innehåller kontrollerade ämnen gäller ett importförbud
fr.o.m. år 1996.

För import från stater utanför EG som är parter i protokollet tillämpas ett
förfarande med importlicenser, som utfärdas av kommissionen. Den totala
importen från tredje land skall därigenom reduceras jämfört med nuvarande
nivå och på sikt upphöra i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga 2 till för-
ordningen.

Del II i förordningen innehåller bestämmelser om begränsning av produk-
tion och saluförande av kontrollerade ämnen inom gemenskapen. Huvudre-
geln är att vaije enskild producent ansvarar för att hans produktion och för-
säljning av de kontrollerade ämnena begränsas i enlighet med den särskilda
awecklingsplan som gäller för ämnet. Planerna är uppdelade i flera steg med
procentuella begränsningar som skall uppnås vissa angivna år. De behöriga
myndigheterna i medlemsstaterna skall kontrollera att planerna följs.

Reglerna innebär att produktion och försäljning av CFC skall ha upphört
den 30 juni 1997. Motsvarande tidpunkter avseende övriga ämnen är för ha-
lon den 31 december 1999, för koltetraklorid den 31 december 1997 och för
1,1,1-trikloretan den 31 december 2004.1 vissa fall kan kommissionen tillåta
ytterligare produktion och försäljning för viktiga användningsområden.

Från dessa regler finns undantag, som är olika utformade beroende på om
det rör sig om produktion eller saluförande av ämnena. Producenten kan få
ett särskilt tillstånd till större produktion än vad som följer av huvudregeln,
bl.a. för industriella rationaliseringsändamål. Rätten enligt förordningen att
sälja kontrollerade ämnen eller använda dem för egen räkning kan fritt över-
låtas till en annan producent inom gemenskapen.

Del III i förordningen innehåller administrativa bestämmelser.

Inom EG pågår arbete för att ytterligare påskynda avvecklingen av de
ozonnedbrytande ämnena. En viktig del av detta arbete utgörs av det förslag
till ny förordning om avveckling av ozonnedbrytande ämnen som kommis-
sionen för närvarande utarbetar.

EG:s miljöministrar gav vid rådsmöte den 23 mars 1992 kommissionen
förhandlingsmandat att vid den kommande revisionen av Montrealproto-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

kollet verka för att protokollsbestämmelserna om minskning av produktion
och konsumtion av CFC-föreningar, haloner, koltetraklorid och 1,1,1-
trikloretan skärps med verkan fr.o.m. år 1994 samt att de ovannämnda ozon-
nedbrytande ämnena helt avvecklas till år 1996. Mandatet omfattar även en
reglering av HCFC-föreningar (ofullständigt halogenerade klorfluorkarbo-
ner).

Förhållandet till svensk lagstiftning

De svenska reglerna om avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen finns sam-
lade i förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m. (omtryckt i SFS
1991:1534). Genom förordningsändring i februari 1992 (SFS 1992:41) har de
tidigare föreskrivna begränsningarna avseende HCFC-föreningen HCFC 22
utvidgats till att omfatta samtliga HCFC-föreningar. Med undantag för
HCFC-föreningarna anges i de svenska reglerna tidpunkter då all använd-
ning av respektive ozonnedbrytande ämne skall ha upphört. Dessutom finns
regler om förbud mot import av vissa produkter som har tillverkats med eller
innehåller bl.a. CFC. De svenska reglerna är strängare än EG-reglerna på
alla punkter utom i fråga om koltetraklorid, där tidpunkten för avveckling
är densamma som inom EG.

Enligt EES-avtalet gäller att EFTA-staterna får tillämpa den nationella
lagstiftning som gäller när avtalet träder i kraft. Parterna skall organisera ett
samarbete på området och tillsammans se över situationen under år 1995.
För närvarande behövs således inte någon ändring av de svenska bestämmel-
serna.

2.3 Miljöskydd

2.3.1 Bränslen

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Min bedömning: Gränsen för svavel i tunn eldningsolja och diesel-
brännolja skall fastställas till 0,2 viktprocent. Övergångsbestämmel-
serna till förordningen (1985:838) om motorbensin bör justeras.

Rådets direktiv 75I716IEEG om tillnärmning av medlemstatemas lagstift-
ning om svavelhalten i vissa flytande bränslen syftar till att undanröja han-
delshinder genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författ-
ningar på området samt till att bidra till uppfyllelse av gemenskapens åtagan-
den i konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, vil-
ken innehåller bestämmelser om strategier och principer för att begränsa
luftföroreningar.

I direktivet avses med ”gas oil” en petroleumprodukt som omfattas av un-
derrubrik 27.10 Cl i den gemensamma tulltaxan eller en petroleumprodukt
som på grund av sin destillationsgräns tillhör kategorin mellandestillat av-
sedda för användning som bränsle och som till minst 85 volymprocent, inkl,
destillationsförluster, destillerar vid 350°C. Direktivet gäller inte för olja
som används inom sjöfarten eller som är avsedd för vidare förädling i raffina-

derier. Direktivet gäller inte heller olja som finns i bränsletankarna i fartyg
och motorfordon som passerar gränsen mellan en icke-medlemsstat och en
medlemsstat.

Sådan olja som avses i direktivet får endast släppas ut på marknaden inom
EG om halten av svavelföreningar, uttryckt som svavel, är högst 0,3 viktpro-
cent. Undantag gäller bl.a. för perioder av försörjningssvårigheter.

Medlemsstaterna får föreskriva en svavelhalt som motsvarar 0,2 viktpro-
cent för sådan olja som avses i direktivet och som används inom vissa områ-
den inom EG som omfattas av eller fastställts enligt direktivet 80/779/EEG
om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på
svaveldioxid och svävande partiklar samt för sådan olja som avses i direkti-
vet och som används där skador på miljön eller det nationella kulturarvet
som orsakas av de sammantagna svaveldioxidutsläppen gör det nödvändigt
att fastställa ett lägre gränsvärde för svavelhalten i sådan olja. Medlemssta-
terna skall underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om
varje sådan åtgärd som de överväger att vidta och om skälen för denna. För-
bud mot att på marknaden släppa ut sådan olja som avses i direktivet med
en svavelhalt som är lägre än 0,2 viktprocent får inte meddelas.

I övrigt får medlemsstaterna inte förbjuda, begränsa eller hindra att olja
som uppfyller kraven i direktivet släpps ut på marknaden. Medlemsstaterna
skall vidta de åtgärder som krävs för att genom provtagning kontrollera sva-
velhalten i den olja som släpps ut på marknaden. Vid provtagningen skall
viss angiven referensmetod användas samt skall tolkningen av resultatet ske
i enlighet med viss angiven standard.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen (1976:1054) om sva-
velhaltigt bränsle och förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle
samt statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1990:13) med föreskrifter
om taxa m m enligt förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle.

I lagen bemyndigas regeringen att i avsikt att motverka utsläpp i luften av
svavelföreningar meddela de föreskrifter om förbränning, handel, överlå-
telse eller import av svavelhaltiga bränslen som är påkallade från miljö-
skyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Med stöd av detta bemyndi-
gande har regeringen i 5 § 1 st. förordningen föreskrivit att import av tunn
eldningsolja eller dieselbrännolja som har en viskositet av högst 10 centis-
toke vid 20° C får ske endast om svavelhalten i oljan ej överstiger 0,3 viktpro-
cent. I paragrafens andra stycke har föreskrivits att den Som här i landet till-
verkat tunn eldningsolja eller dieselbrännolja som inte får importeras, inte
får överlåta oljan för inhemskt bruk. I samma paragrafs tredje stycke har
slutligen föreskrivits att den årliga genomsnittliga svavelhalten i leveranser
till den som i Sverige för inhemskt bruk yrkesmässigt överlåter eller för eget
bruk importerar tunn eldningsolja eller dieselbrännolja inte får överstiga 0,2
viktprocent. Förordningen gäller inte bränslen som används för fartygs drift.

Lagen stadgar vidare att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva att den som driver handel med eller importerar
bränsle skall lämna uppgift om svavelhalten i bränslet. Efter bemyndigande i

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

förordningen har naturvårdsverket i kungörelsens 3 § föreskrivit att när tunn
eldningsolja eller dieselbrännolja anmäls till förtullning enligt tullagen
(1987:1065) skall den tullskyldige eller, om varan importeras för annans räk-
ning, denne lämna skriftlig uppgift till tullmyndigheten om oljepartiets stor-
lek och svavelhalt.

I stort sett samma oljeprodukter, tunn eldningsolja och dieselbrännolja,
regleras i direktivet och i 5 § förordningen om svavelhaltigt bränsle. Direkti-
vet reglerar utsläppandet på marknaden av nu aktuella oljekvaliteter medan
förordningen reglerar import till Sverige och överlåtelse för inhemskt bruk
av sådan olja. Varken direktivet eller förordningen omfattar bränslen som
används inom sjöfarten för fartygs drift. Den svenska regleringen som inne-
fattar fastställande av både högsta tillåtna svavelhalt (0,3 viktprocent) och
högsta tillåtna årliga genomsnittliga svavelhalt (0,2 viktprocent) överens-
stämmer inte med direktivet. Den svenska bestämmelsen om högsta tillåtna
årliga genomsnittliga svavelhalt på 0,2 viktprocent kan medföra hinder för
import och överlåtelse av partier av sådan olja som avses i direktivet även
om svavelhalten i partiet inte överstiger 0,2 viktprocent.

För att uppnå överensstämmelse med direktivets reglering av svavelhalten
i sådana oljor som avses i direktivet bör förordningens bestämmelse om
högsta tillåtna årliga genomsnittliga svavelhalt upphävas. För att detta inte
skall leda till en försämring av miljön i Sverige måste samtidigt högsta tillåtna
svavelhalt sänkas till 0,2 viktprocent. Med hänsyn till försurningsläget i Sve-
rige måste en sådan sänkning vara tillåten även med beaktande av de förut-
sättningar härför som uppställs i direktivet.

Föreskrifterna i 5 § förordningen om högsta tillåtna svavelhalt och högsta
tillåtna årliga genomsnittliga svavelhalt infördes under sommaren 1987 och
föregicks av notifiering med bl.a. EG som då inte framförde några invänd-
ningar mot föreskrifterna. I praktiken understiger svavelhalten i huvuddelen
av den tunna eldningsolja och den dieselbrännolja som nu används i Sverige
0,2 viktprocent. Detta beror bl.a. på att svavelskatt enligt lagen (1990:587)
om svavelskatt tas ut om oljans svavelhalt överstiger 0,1 viktprocent.

I lagen (1957:262) om allmän energiskatt har också införts bestämmelser
syftande till att bl.a. stimulera användningen av lågsvavlig dieselolja som
drivmedel. Bestämmelserna innebär att svavelhalten i olja som kan hänföras
till miljöklass 1 får vara högst 0,001 viktprocent. Motsvarande värde beträf-
fande miljöklass 2 är högst 0,005 viktprocent.

För att uppnå bättre överensstämmelse mellan direktivets och förordning-
ens bestämmelser beträffande högsta tillåten svavelhalt i aktuella oljekvali-
teter bör förordningen ändras så att import till Sverige och överlåtelse för
inhemskt bruk av sådan olja får ske endast om svavelhalten i oljan ej översti-
ger 0,2 viktprocent. Ändringen kommer att notifieras enligt gällande be-
stämmelser om tekniska handelshinder.

EG-kommissionen lade i slutet av maj 1991 fram ett förslag om att be-
gränsa svavelhalten i nu aktuella oljekvaliteter, COM (91) 154. Förslaget in-
nebär bl.a. att medlemsländerna skall se till att dieselolja med en svavelhalt
på högst 0,05 viktprocent finns tillgänglig senast den 1 oktober 1995. Vidare
innebär förslaget bl.a. att kraven på svavelhalt i oljor som avses i direktiv
75/716/EEG inom EG skärps till högst 0,2 viktprocent den 1 oktober 1994

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

och att kraven på svavelhalt i dieselolja skärps till högst 0,05 viktprocent den
1 oktober 1996. Vid EG:s ministermöte den 23 mars 1992 var ministrarna
principiellt eniga om bl.a. de ovan refererade delarna av kommissionens för-
slag. Innan ministrarna fattar beslut i frågan skall förslaget behandlas av
Europaparlamentet.

Riksdagen har i juni 1991 beslutat att kravet på högsta tillåtna svavelhalt
i dieselbränsle skall, samordnat med EG- och EFTA-staterna, snarast skär-
pas till 0,05 viktprocent. För uppfyllandet av detta riksdagens beslut kom-
mer jag att inom EES-avtalets ramverka för att kraven på svavelhalt i diesel-
olja i Sverige skärps till högst 0,05 viktprocent redan den 1 januari 1995.

Det ankommer på naturvårdsverket att överväga behovet av ändring av
de svenska reglerna om kontroll av svavelhalt.

Rådets direktiv 85I210IEEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om blyhalten i bensin (ändrat 87/416/EEG) har antagits med stöd av artikel
100 (och 130 s) i Romfördraget. I direktivets inledning påpekas att existe-
rande och framtida olikheter i medlemsstaternas lagstiftning om samman-
sättning av bensin, särskilt regler om begränsning av blyhalten och bensen-
halten i bensin för motordrivna fordon, kan direkt påverka den gemen-
samma marknadens funktion varför en tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning på området krävs för att undanröja handelshinder.

Med blyfri bensin avses bensin vars innehåll av blyföreningar, beräknat
som bly, inte överstiger 0,013 g Pb/1. Uttrycket blyhaltig bensin avser annan
bensin än blyfri. Blyhaltig bensin skall ha en maximal tillåten halt av blyföre-
ningar, beräknad som bly, av högst 0,4 g Pb/1 och lägst 0,15 g Pb/1.

Medlemsstaterna skall så snart de anser det lämpligt sänka den högsta till-
låtna halten blyföreningar, beräknat som bly, i blyhaltig bensin som släpps
ut på deras marknader till 0,15 g Pb/1. Om sådan sänkning sker skall den
högsta tillåtna blyhalten i blyhaltig bensin fastställas till 0,15 g Pb/1.

Medlemsstaterna skall säkerställa en fortsatt tillgång till och en balanserad
distribution av blyhaltig bensin. De får inom sina territorier förbjuda att bly-
haltig bensin med ett MON-oktantal (motor octane number) som understi-
ger 85 vid pumpen och ett RON-oktantal (research octane number) som un-
derstiger 95 vid pumpen släpps ut på marknaden, om en sådan åtgärd är be-
fogad med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och om åtgär-
den gynnar tillgången på en balanserad distribution av blyfri bensin inom
staternas territorier.

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säker-
ställa tillgången till och en balanserad distribution inom sina territorier av
blyfri bensin med ett lägsta MON-oktantal av 85 och ett lägsta RON-oktan-
tal av 95 vid pumpen (”premium”). Även annan blyfri bensinkvalitet med
lägre oktantal (”regular”) får släppas ut på marknaden i en medlemsstat. Om
det på grund av en plötslig förändring i tillgången till råolja eller petroleum-
produkter blir omöjligt att tillgodose efterfrågan på blyfri bensin får med-
lemsstaterna, med kommissionens samtycke, tillfälligt underlåta att uppfylla
ovannämnda förpliktelse. Emellertid måste alla ansträngningar göras för att
bibehålla ett begränsat distributionsnät för blyfri bensin. Tillstånd att under
längre tid än fyra månader underlåta att uppfylla ovannämnda förpliktelse
kan beslutas av rådet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Bensenhalten i blyhaltig och blyfri bensin får inte överstiga 5,0 volympro-
cent.

Med undantag för de fall då medlemsstaterna i enlighet med direktivets
föreskrifter därom sänkt den tillåtna mängden bly i blyhaltig bensin till 0,15
g Pb/1 får medlemsstaterna inte med åberopande av innehållet av bly eller
bensen vidta åtgärder som innebär hinder eller begränsningar i den fria han-
deln med sådan bensin som uppfyller kraven i direktivet, eller i rätten att
släppa ut bensinen på marknaden.

Medlemsstaterna skall också vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att
bestämmelserna om bensinens maximala bly- och bensenhalt och kvalitets-
kravet beträffande oktantal följs av återförsäljarna. Om en medlemsstat fin-
ner att bensin inte uppfyller kraven i direktivet skall den utan oskäligt dröjs-
mål vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att bestämmel-
serna följs.

Medlemsstaterna skall vidare vidta lämpliga åtgärder för att så långt möj-
ligt säkerställa att blyhaltig bensin inte används i fordon som konstruerats
för blyfri bensin.

I en bilaga anges de referensmetoder för mätning av bly- och bensenhalten
i bensin samt för bestämning av oktantal som skall användas vid fastställande
av bly- och bensenhalt resp, oktantal.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk-
ter, förordningen om kemiska produkter, förordningen om motorbensin
samt statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1989:1) med föreskrifter om
motorbensin.

Liksom direktivet reglerar förordningen om motorbensin bensin som an-
vänds för drift av förbränningsmotorer för framdrivning av fordon. Förord-
ningen omfattar därutöver bensin som är avsedd för annan motordrift.
Gränserna för bly i motorbensin har successivt sänkts i Sverige sedan början
av 1970-talet. I princip skall bensinen nu vara blyfri. Med blyfri bensin menas
bensin med en maximal blyhalt på 0,013 g Pb/1. Genom en övergångsbestäm-
melse i förordningen tillåts tills vidare max 0,15 g Pb/1 vid 15° C under förut-
sättning att de s.k. researchoktantalen respektive motoroktantalen uppgår
till minst 98 resp, minst 87. För att övergångsbestämmelsen skall kunna rym-
mas inom de ramar direktivet föreskriver bör dessa oktantal sänkas till minst
95 resp, minst 85.

Enligt direktivet skall fortsatt tillgång till och en balanserad distribution
av blyhaltig bensin säkerställas. I Sverige finns för närvarande ett så stort
antal bilar som drivs med blyhaltig bensin att tillgången på sådan bensin är
säkerställd på grund av kommersiella skäl. År 1991 var 45 volymprocent av
den försålda bensinen blyhaltig.

Utrustningen för katalytisk avgasrening förstörs om en bil med sådan ut-
rustning körs på blyad bensin. Detta förhållande liksom allmänna hälso- och
miljöskyddsskäl har gjort att tillgång till blyfri bensin skall säkerställas såväl
inom Sverige som i EG-länderna. Övergångsbestämmelserna till förord-
ningen om motorbensin stadgar därför att yrkesmässig överlåtelse av motor-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

21 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 5 — 13

bensin som inte är blyfri till förbrukare får ske dels vid tankställe med endast
en pump och dels vid tankställe med flera pumpar om det vid samma tank-
ställe tillhandahålls blyfri motorbensin med researchoktantal och motorok-
tantal om minst 95 resp. 85.

Högsta tillåtna blymängd i s.k. blyfri bensin och bensenmängd i bensin är
i Sverige liksom enligt direktivet 0,013 g Pb/1 respektive 5 volymprocent. I
naturvårdsverkets kungörelse finns ytterligare föreskrifter om motorbensi-
nens innehåll, bl.a. förbjuds tillverkning, import och yrkesmässig överlåtelse
för bruk inom Sverige av blyfri motorbensin som innehåller mer fosfor än
0,002 g P/l eller mer svavel än 0,1 massprocent. Dessa senare föreskrifter
som har tillkommit som skydd av katalysatorer och som inte har någon mot-
svarighet i direktivet är inte stridande mot direktivet.

I direktivet föreskrivs bl.a. att staterna skall stödja bredast tänkbara an-
vändning av blyfri bensin. Föreskriften innebär inte att detta skall ske genom
någon lagstiftningsåtgärd. Stödet för användning av blyfri bensin kan t.ex.
utgöras av att allmänheten informeras om blyets negativa verkan på hälsa
och miljö samt om möjligheten att använda blyfri bensin. Sverige har dock
även lagstiftningsmässigt stött användningen av blyfri bensin genom att i la-
gen (1961:372) om bensinskatt införa en lägre skattesats på blyfri bensin än
på blyhaltig sådan.

1 direktivet finns även en föreskrift att staterna skall vidta alla lämpliga
åtgärder för att säkerställa att en minskad blyhalt i bensin inte orsakar någon
ökning av mängden eller skadligheten av föroreningar i avgaserna från mo-
tordrivna fordon.

Den svenska kemikaliekontrollen regleras genom lagen om kemiska pro-
dukter. Där regleras bl.a. skyldigheter vid hantering, import och export av
kemiska produkter (5-9 §§). Denna reglering innebär bl.a. en skyldighet för
den som hanterar eller importerar en kemisk produkt att vidta de åtgärder
och iaktaga de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller mot-
verka skador på människor eller i miljön och därvid undvika sådana kemiska
produkter som kan ersättas med mindre farliga produkter (den s.k. substitu-
tionsprincipen). Vidare innebär regleringen en skyldighet för den som till-
verkar eller importerar en kemisk produkt att se till att det finns tillfredsstäl-
lande utredning för bedömning av vilka hälso- och miljöskador som produk-
ten kan orsaka. I lagen regleras också tillstånd m.m. (11 och 12 §§). Rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får således om det
behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt tillståndsbelägga eller villkora
hantering, import eller export av en kemisk produkt. Om det är av särskild
betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får även förbud för hante-
ring, import och export av kemisk produkt meddelas. Lagen innehåller
också regler om tillsyn (14-17 §§) och om ansvar (20 och 21 §§). Genom
denna lagreglering som preciseras i förordningarnas och kungörelsens före-
skrifter kan den aktuella tillsynsmyndigheten bevaka att miljö- eller hälso-
farliga ämnen inte tillsätts bensinen som ersättning för blyet.

Direktivets föreskrift om att staterna skall vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att bestämmelserna om bensinens maximala bly- och bensenhalt
och kvalitetskravet beträffande oktantal följs av återförsäljarna torde väl
överensstämma med föreskrifterna i 3, 4 och 5 §§ förordningen om motor-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

bensin och punkterna 1 och 2 i förordningens övergångsbestämmelser. Även
punkt 3 i förordningens övergångsbestämmelser angående utformning av
tankställe samt kungörelsens föreskrifter om utformning av teknisk utrust-
ning m.m. (8-12 §§), om tillsyn och kontroll (13-19 §§) och om försäljnings-
stopp (20 §) torde väl överensstämma med direktivsföreskriften.

I övergångsbestämmelserna till förordningen om motorbensin stadgas bl.a
att överlåtelse av motorbensin som inte är blyfri får ske tills vidare vid tank-
ställen som enbart är avsedda för fordon som brukas av försvarsmakten. Nå-
got kvalitetskrav på bensinen uppställs således inte i bestämmelsen. Bestäm-
melsen måste anses som icke stridande mot direktivets reglering bl.a. på den
grunden att bensinen inte släpps ut på marknaden.

I kungörelsen finns bl.a. angivet vilka standardiserade analysmetoder som
skall tillämpas vid tillämpningen av förordningen om motorbensin och kun-
görelsen. Dessa i kungörelsen påbjudna analysmetoder är delvis andra än de
som påbjuds i direktivet.

För att förordningens bestämmelser skall kunna rymmas inom de ramar
direktivet föreskriver bör sammanfattningsvis första punkten i förordning-
ens övergångsbestämmelser ändras så att import och tillverkning av motor-
bensin som inte är blyfri får ske under förutsättning bl.a. av att bensinens
researchoktantal och motoroktantal uppgår till minst 95 (för närvarande 98)
resp. 85 (för närvarande 87). Innan en sådan förordningsändring vidtas be-
höver dock ytterligare överväganden göras bl.a. med hänsyn till den existe-
rande svenska bilparkens behov av bensin med de högre oktantalen. Jag av-
ser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Det ankommer på naturvårdsverket att överväga behovet av ändringar i
verkets kungörelse som behövs med anledning av EES-avtalet.

2.3.2 Dryckesförpackningar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Min bedömning: Svensk lagstiftning behöver inte ändras i samband
med att EES-avtalet träder i kraft.

Rådets direktiv 85I339IEEG om förpackning för drycker och flytande livs-
medel har antagits med stöd av artikel 235 i Romfördraget. Direktivets syfte
är att minska miljöpåverkan och reducera energi- och råvaruförbrukningen
beträffande förpackningar för drycker och flytande livsmedel.

Direktivet omfattar förpackningar för bl.a. drycker såsom mjölk, juice,
alkoholfria läskedrycker, öl, vin, och sprit samt flytande livsmedel såsom
matoljor, vinäger och ättika.

I syfte att minska förpackningarnas påverkan på miljön och bidra till en
minskning av energi- och råvaruförbrukningen skall medlemsstaterna utar-
beta program som syftar till att minska vikt- eller volymandelen förpack-
ningar för drycker och flytande livsmedel i hushållsavfall som lämnas till slut-
ligt omhändertagande. Programmen skall ses över och förnyas regelbundet,
minst en gång vart fjärde år, varvid tekniska framsteg och ändrade ekono-
miska förhållanden särskilt skall beaktas. I programmen skall hänsyn tas till

vilka följder de tänkta åtgärderna får för energiförbrukningen, med målsätt-
ningen att så långt som möjligt åstadkomma en minskning av den samman-
lagda energiförbrukningen. Åtgärder skall vidtas för att främja konsument-
upplysning om fördelarna med att använda returförpackningar, återvinna
förpackningar och få bort använda förpackningar från hushållsavfallet. Vi-
dare skall medlemsstaterna underlätta återfyllning eller återvinning av för-
packningar och så långt som detta är ekonomiskt försvarbart främja insam-
ling av sorterade engångsförpackningar, utveckla effektiva processer för ut-
sortering av engångsförpackningar ur hushållsavfallet och öka avsättnings-
möjligheterna för sådana material som utvinns ur förpackningar. Slutligen
åläggs medlemsstaterna att uppmuntra att nya förpackningstyper, som mins-
kar förbrukningen av råvaror, underlättar återvinning och slutligt omhänder-
tagande av förpackningsavfall och leder till samlade energibesparingar, ut-
vecklas och släpps ut på marknaden.

Särskild hänsyn skall tas till hälsofaktorer, nödvändiga skyddsbestämmel-
ser samt industriell och kommersiell äganderätt. Medlemsstaterna får i av-
vaktan på gemenskapsbestämmelser på området, av hälsoskäl vidta egna åt-
gärder som medför att vissa material och ämnen som återvunnits från an-
vända förpackningar inte används vid tillverkningen av nya förpackningar.

På nya returförpackningar som saluförs skall finnas en tydlig märkning
som anger att produkten kan återfyllas. Dessa märkningskrav skall fram till
den 3 juli 1995 inte gälla i fråga om existerande system som omfattar använd-
ning av returglasflaskor på vilka viss information är märkt på ett outplånligt
sätt. Om, i vissa områden, drycker och flytande livsmedel, exempelvis mjölk
och grädde, under lång tid saluförts i glasflaskor i väletablerade retursystem
skall märkningskraven inte gälla dessa förpackningar.

Om ett pantsystem tillämpas, skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgär-
der för att se till att konsumenten får tydlig information om pantbeloppet.

Förhällandet till svensk lagstiftning

Föreskrifter om hantering av förpackningar och annat avfall finns i renhåll-
ningslagen (1979:596) och renhållningsförordningen (1990:984). I renhåll-
ningslagen föreskrivs att avfallshanteringen skall ske på ett sådant sätt att
åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet främ-
jas, om det behövs för att spara råvaror eller energi eller med hänsyn till
miljövården. I vaije kommun skall finnas en renhållningsordning med före-
skrifter om avfallshantering och en avfallsplan. Avfallsplanen skall innehålla
uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att
minska avfallets mängd och farlighet. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om avfallsplanens
innehåll. I renhållningsförordningen och i statens naturvårdsverks kungö-
relse (SNFS 1991:3) om innehållet i kommunal avfallsplan finns sådana före-
skrifter meddelade.

Genom lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av alu-
minium regleras verksamhet som avser att främja återvinning av aluminium-
burkar genom ett pantsystem för sådana burkar. Genom förordningen
(1983:847) om avgift vid införsel av aluminiumburkar har regeringen, med

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

stöd av bemyndigande i lagen, meddelat föreskrifter om avgift vid import av
aluminiumburkar och andra föreskrifter som behövs för att säkerställa att
inhemska och importerade burkar med eller utan dryck kan konkurrera på
lika villkor med det upprättade pantsystemet.

I lagen (1991:336) och förordningen (1991:338) om vissa dryckesförpack-
ningar regleras användningen av PET-flaskan som dryckesförpackning. För
yrkesmässig överlåtelse av en konsumtionsfärdig dryck på PET-flaska krävs
ett särskilt hanteringstillstånd för den som tappar drycken på flaska. För
hanteringstillstånd krävs att PET-flaskan ingår i ett retursystem. Ett tillstånd
kan - om bara kravet på retursystem är tillgodosett - lämnas såväl till in-
hemska som utländska distributörer. Ett beslut om hanteringstillstånd skall
förenas med de villkor som behövs med hänsyn till miljön och resurshushåll-
ningen. En PET-flaska som ingår i ett godkänt retursystem skall vara försedd
med uppgift om detta. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har fått rege-
ringens uppdrag att analysera eventuella konkurrenssnedvridande effekter
av lagen om vissa dryckesförpackningar (PET-lagen). Först när detta upp-
drag har redovisats kan det bedömas om en översyn av lagens tillämpning är
behövlig.

Enligt lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar erläggs
skatt (förpackningsskatt) vid omsättning inom landet av vissa förpackningar
avsedda för konsumtionsfärdig dryck och vid införsel av sådana förpack-
ningar med eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2
men ej 3 liter. Varje enskild förpackning beskattas antingen vid införseln el-
ler vid omsättning inom landet. En positiv särbehandling sker av förpack-
ningar som är tillverkade huvudsakligen av papp eller papper (inte skatte-
pliktiga) och av pantförpackningar (lägre skattesats än för andra förpack-
ningar). Med en pantförpackning avses i lagen en förpackning som ingår i
ett riksomfattande system som innebär att en konsument vid inköp av en
dryck får betala ett pantbelopp för förpackningen vilket återbetalas till ho-
nom när förpackningen efter användningen återlämnas.

Utöver de i lagstiftningen föreskrivna retursystemen beträffande alumi-
niumburkar och PET-flaskor finns bl.a. väl fungerande sådana system be-
träffande returflaskor för öl, läskedrycker, vin och sprit samt fungerande sy-
stem för glasåtervinning.

I budgetpropositionen 1990 (prop. 1989/90:100 bil. 16) redovisades de ut-
gångspunkter regeringen ansåg borde gälla för arbetet med avfallsfrågor.
Riksdagen delade denna regeringens uppfattning (1989/90:JoU16, rskr.
241). I betänkandet uttalade jordbruksutskottet bl.a. följande om förpack-
ningsavfall: ”En betydande del av hushållens avfall utgörs av förpackningar
av olika slag. Ökad återanvändning av förpackningar där så är möjligt och
utökad sortering för återvinning av material kan bidra till en minskning av
avfallsvolymerna. För vissa dryckesförpackningar finns retursystem och
återvinningssystem redan utvecklade. Även inom vissa andra förpacknings-
områden har det etablerats mer eller mindre effektiva återanvändnings- eller
återvinningssystem. Detta gäller bl.a. transportförpackningar av wellpapp
och papp, lastbärare av trä och tomfat av plast och metall. En viktig uppgift
inom förpackningsområdet måste vara att säkra och effektivisera sådana sy-
stem genom en utveckling dels på styrmedelssidan och dels på marknaden

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

22 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 5-13

för återvunna material och produkter. Det stora flertalet förpackningar sak-
nar dock ett system för återanvändning eller återvinning. Detta är enligt ut-
skottets mening inte tillfredsställande, och i framtiden måste det krävas att
återanvändning och återvinning inom förpackningsområdet utökas samtidigt
som mängden förpackningar minskas”. Utskottet uttalade samtidigt att re-
tursystem bör främjas och engångsförpackningar missgynnas samtidigt som
en styrning bör ske mot energihushållning och miljövänliga materialslag.

Genom beslut den 31 maj 1990 bemyndigade regeringen chefen för miljö-
departementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda och
lämna förslag till sådana åtgärder inom förpackningsområdet som syftar till
att främja retursystem. Den därefter tillsatta utredningen (förpackningsut-
redningen) har avgivit delbetänkandet (SOU 1990:85) Översyn av skatten
på dryckesförpackningar och slutbetänkandet (SOU 1991:76) Miljön och
förpackningarna. Utredningen har som en allmän utgångspunkt haft att dess
förslag skall överensstämma med de mål och krav angående förpackningar-
nas miljöbelastning som formuleras av EG. Utredningen har därvid särskilt
beaktat det förslag till EG-direktiv om förpackningar och förpackningsavfall
som kommissionen nu arbetar med och som om det antas kommer att ersätta
det nu aktuella direktivet. Utredningens slutbetänkande som bl.a. innehål-
ler förslag till en lag om återtagning av förpackningar har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Den nuvarande ovan redovisade svenska lagstiftningen strider inte mot di-
rektivets föreskrifter. Området regleras till stor del med hjälp av administra-
tiva åtgärder och frivilliga överenskommelser. Den svenska politiken uppfyl-
ler till flera delar direktivets krav genom de retursystem som finns för dryck-
esförpackningar av glas och aluminium. Något samlat program för dryckes-
förpackningar och förpackningar för flytande livsmedel finns emellertid inte.
Den svenska politiken syftar dock, liksom EG:s pågående arbete inom om-
rådet, till att ta fram ett övergripande program för samtliga förpackningar
och allt förpackningsavfall. Något särskilt program för dryckesförpackningar
och för förpackningar för flytande livsmedel kan därför inte anses behövas
tas fram under den korta övergångsperiod som kan komma att infalla mellan
den tidpunkt då EES-avtalet träder i kraft och den tidpunkt då det nu på-
gående lagstiftningsarbetet, som innefattar en EG-harmonisering av den
svenska regleringen på området, blir slutfört.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

3. Miljöbilagan till EES-avtalet

Min bedömning: De lagstiftningsfrågor som har samband med den del
av miljöbilagan till EES-avtalet som tillhör miljö- och naturresursde-
partementets ansvarsområde bör behandlas i en proposition hösten
1992 efter remissbehandlingen av departementspromemorian (Ds
1992:43) EES-avtalet och den svenska miljöskyddslagstiftningen.

De EG-regler som omfattas av miljöbilagan utgörs uteslutande av direk-

tiv. Direktiven upptas i bilagan under rubrikerna Allmänt, Vatten, Luft, Ke-
mikalier m.m. samt Avfall.

Några av dessa direktiv berör sådana frågor som tillhör andra departe-
ments ansvarsområden. Det gäller dels direktiven (75/440/EEG,
79/869/EEG och 80/778/EEG) som innehåller bestämmelser om dricksvatt-
nets kvalitet, dels det s.k. Seveso-direktivet (82/501/EEG) om betydande ris-
ker för allvarliga olyckshändelser vid vissa industriella aktiviteter. Dessa di-
rektiv anknyter till dricksvattenkontrollen resp, räddningstjänstverksamhe-
ten.

Jag kommer nu att i anslutning till de nyss angivna rubrikerna lämna en
redogörelse för de delar av miljöbilagan som tillhör miljö- och naturresurs-
departementets ansvarsområde. Åtskilliga av direktiven innehåller dock
regler, vars transformering till svensk rätt bör övervägas särskilt. Som jag
har nämnt tidigare är en departementspromemoria för närvarande föremål
för remissbehandling. Dessa direktiv kan därför enligt min mening behand-
las kortfattat i förevarande proposition.

3.1 Allmänt

Mijjökonsekvensbedömningar

Rådets direktiv 85I337IEEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa
offentliga och privata projekt har nästan helt transformerats till svensk lag-
stiftning, bl.a. genom regler om miljökonsekvensbeskrivningar i 5 kap. lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Det har dock visat sig att
vissa ytterligare lagändringar kan motiveras. Dessa frågor behandlas i depar-
tementspromemorian.

Tillgång till miljöinformation

Rådets direktiv 90I313IEEG om rätt att ta del av miljöinformation har antagits
med stöd av artikel 130 s i Romfördraget. Syftet är att förbättra miljöskyddet
genom att säkerställa rätten att ta del av och sprida de uppgifter om miljön
som finns hos myndigheter eller hos organ som har ett offentligt ansvar för
miljön och som kontrolleras av myndigheter samt att bestämma de grundläg-
gande förutsättningar och villkor som skall vara uppfyllda för att sådana upp-
gifter skall lämnas ut. Med myndighet avses i direktivet vaije offentlig för-
valtning på nationell, regional eller lokal nivå som ansvarar för och innehar
uppgifter om miljön, med undantag för organ med dömande eller lagstif-
tande befogenheter. Huvudregeln skall vara att varje fysisk eller juridisk
person har rätt att ta del av de uppgifter om miljön som finns hos dessa myn-
digheter och organ, i skriftlig form, i bild- eller ljudform eller i databaser
och som rör tillståndet i miljön samt sådana verksamheter eller åtgärder som
skadar eller kan skada miljön och sådana verksamheter eller åtgärder som
vidtas för att skydda miljön.

Artikel 3, som är den materiellt viktiga regeln i direktivet, har följande
lydelse:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

1. Med undantag för de fall som avses i denna artikel skall medlemsstaterna

säkerställa att offentliga myndigheter åläggs att lämna ut uppgifter om mil-
jön till varje fysisk eller juridisk person på dennes begäran och utan att kräva
att skälen till begäran anges. Medlemsstaterna skall utforma de förfaranden
som i praktiken skall tillämpas när uppgifterna lämnas ut.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att en begäran om sådana uppgifter skall
avslås, om uppgifterna avser:

- sekretess i fråga om offentliga myndigheters verksamhet, förhållandet till
andra stater och det nationella försvaret,

- den allmänna säkerheten,

- ärenden som prövas eller har prövats i domstol eller är under utredning
(inkl, disciplinära förfaranden), eller som är föremål för förundersök-
ning,

- kommersiell och industriell sekretess, inkl, immateriella tillgångar,

- sekretess beträffande data och dokument om enskildas personliga förhål-
landen,

- material som erhållits från en tredje part och som denne inte varit skyldig
att tillhandahålla,

- material vars offentliggörande kan medföra risk för skador på den miljö
som materialet berör. Uppgifter hos offentliga myndigheter skall lämnas
ut till viss del, om det är möjligt att skilja ut de uppgifter som angår de
intressen som angetts ovan.

3. En begäran om uppgifter får avslås i fråga om utlämnande av handlingar,
data eller interna meddelanden som fortfarande är under arbete, eller om
begäran uppenbarligen är orimlig eller formulerad på ett alltför allmänt sätt.

4. En offentlig myndighet skall utan dröjsmål och senast inom två månader
besvara en begäran om uppgifter. Skälet till att en begäran om uppgifter av-
slås skall anges.

Ett avslag skall kunna överklagas. För tillhandahållandet av uppgifterna
får avgifter tas ut. Dessa avgifter får dock inte överstiga en skälig kostnad.
Medlemsstaterna skall till allmänheten aktivt sprida allmän information om
miljöns tillstånd.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Sverige saknar särskild reglering av tillgång till myndigheters miljöinforma-
tion. I tryckfrihetsförordningen (TF) finns dock grundlagsfäst att varje
svensk medborgare skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar (2 kap. 1
§). Utlänning är, såvitt annat inte följer av lag, likställd med svensk medbor-
gare i detta avseende (14 kap. 5 §).

Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är
påkallat av hänsyn till vissa särskilt angivna vitala intressen. Begränsning av
rätten att ta del av allmänna handlingar skall anges noga i bestämmelse i en
särskild lag eller, om så i visst fall anses lämpligare, i annan lag vartill den
särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndigande i sådan bestämmelse får rege-
ringen genom förordning meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens
tillämplighet. Sekretesslagen (1980:100) är den lag som innehåller bestäm-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

melser om begränsning i den i TF stadgade rätten att ta del av allmänna
handlingar. Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift bl.a. genom att
allmän handling lämnas ut (sekretess). Efter bemyndigande i sekretesslagen
har regeringen i sekretessförordningen (1980:657) meddelat närmare före-
skrifter angående vissa sekretessbestämmelsers tillämplighet. Avslag på en
begäran om att få ta del av en allmän handling kan överklagas om inte avsla-
get beslutats av regeringen, riksdagen, JO, högsta domstolen eller regerings-
rätten. Expeditionskungörelsen (1964:618), som skall tillämpas på expedi-
tioner som utfärdas av flertalet statliga myndigheter, upptar i en bilaga de
expeditionsavgifter som skall betalas för expeditioner av bl.a. avskrifter, ko-
pior och utskrifter. I stället för expeditionskungörelsen gäller fr.o.m. den 1
juli 1992 avgiftsförordningen (1992:191). Kommunala myndigheter är inte
skyldiga att utta expeditionsavgifter. Om avgift uttas får den, på grund av
den kommunala självkostnadsprincipen, inte överstiga den kostnad som
åsamkas kommunen på grund av expeditionen.

Rätten att ta del av uppgifter enligt direktivet måste anses avse endast
uppgifter i sådana handlingar som enligt TF är att anse som allmänna. Ge-
nom reglerna i 2 kap. 1 § och i 14 kap. 5 § 2 st. TF (se ovan) samt stadgandet
i 2 kap. 14 § 3 p. TF om förbud för myndighet att ”på grund av att någon
begär att få taga del av allmän handling efterforska vem han är eller vilket
syfte han har med sin begäran i större utsträckning än som behövs för att
myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen
lämnas ut” är artikelns punkt 1 uppfylld. Vid en jämförelse mellan uppräk-
ningen i artikelns punkt 2 och sekretesslagen torde de undantag från princi-
pen om allmänna handlingars offentlighet som följer av sekretesslagen anses
uppfyllda i förhållande till direktivet. Artikelns punkt 2 sista stycket och
punkt 3 motsvaras av regleringen i 2 kap. 3 § 1 st., 6-9 och 12 §§ TF. Även
denna svenska reglering uppfyller direktivet. Artikelns punkt fyra stadgar
att en begäran om uppgifter skall besvaras utan dröjsmål och senast inom
två månader. Motsvarande svenska reglering finns i 2 kap. 12 § 1 st. och 13
§ 2 st. TF som stadgar att ” allmän handling som får lämnas ut skall på begä-
ran genast eller så snart som det är möjligt på stället utan avgift tillhandahål-
las den, som önskar taga del därav” resp, att ”begäran att få avskrift eller
kopia av allmän handling skall behandlas skyndsamt”. Att ta ställning till en
begäran om att få ta del av eller erhålla kopia eller avskrift av allmän hand-
ling är således enligt svensk rätt en högt prioriterad uppgift. Trots att TF sak-
nar uppgift om när en sådan begäran senast skall besvaras av myndigheten
är TF:s reglering av frågan minst lika förmånlig för den som begär en uppgift
från en myndighet som direktivets reglering.

Sammanfattningsvis bedöms Sveriges lagstiftning på området inte behöva
ändras på grund av att detta direktiv ingår i EES-avtalet.

3.2 Vatten

I miljöbilagans vattenavsnitt finns det ett antal direktiv som gäller skyddet
av vattenmiljön mot föroreningar genom farliga ämnen. De grundläggande
reglerna finns i ett ramdirektiv (76/464/EEG). För särskilt angivna farliga
ämnen skall gränsvärden för utsläpp bestämmas inom EG. Dessa gränsvär-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

den skall säkras genom utsläppsvillkor för enskilda utsläppskällor. I stället
för gränsvärden kan medlemsstaterna införa utsläppsstandarder baserade på
av EG antagna kvalitetsnormer. I enlighet med ramdirektivet har direktiv
antagits om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från kloral-
kaliindustrin (82/176/EEG), kadmiumutsläpp (83/513/EEG), kvicksilverut-
släpp från andra källor än kloralkaliindustrin (84/156/EEG), utsläpp av
hexaklorcyklohexan (HCH) (84/491/EEG) samt om utsläpp av vissa farliga
ämnen som är förtecknade i en bilaga till ramdirektivet (86/280/EEG,
88/347/EEG och 90/415/EEG).

I samma avsnitt av miljöbilagan finns det även ett särskilt direktiv om
skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen
(80/68/EEG). Direktivet syftar till att hindra förorening av grundvatten ge-
nom särskilt angivna ämnen och så långt som möjligt hejda eller undanröja
konsekvenserna av förorening som redan skett.

Miljöbilagans vattenavsnitt avslutas med direktiv 91/271/EEG om rening
av avloppsvatten från tätbebyggelse. Direktivet, som gäller hopsamling,
transport, rening och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse samt re-
ning och utsläpp av avloppsvatten från vissa industrisektorer syftar bl.a. till
att det skall finnas avloppsledningsnät och reningsanläggningar i alla tätor-
ter.

I departementspromemorian beskrivs de ovannämnda vattendirektiven
samt görs en bedömning av hur direktiven förhåller sig till svensk lagstift-
ning. Där finns också närmare överväganden i fråga om behovet av änd-
ringar i den svenska lagstiftningen i anledning av att dessa direktiv ingår i
EES-avtalet.

3.3 Luft

I miljöbilagans luftavsnitt finns några luftvårdsdirektiv som anger högsta
värden förvissa föroreningshalter i luften av skadliga ämnen. Det är direktiv
80/779/EEG om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med av-
seende på svaveldioxid och svävande partiklar, direktiv 82/884/EEG om
gränsvärde för bly i luften samt direktiv 85/203/EEG om luftkvalitetsnormer
för kvävedioxid. I samma avsnitt av miljöbilagan finns det också några direk-
tiv med bestämmelser om utsläppsvärden från vissa angivna anläggningar.
Grundläggande betydelse har här direktiv 84/360/EEG om bekämpning av
luftförorening från industrianläggningar. De allmänna bestämmelserna i det
direktivet har hittills preciserats genom direktiv 88/609/EEG om begräns-
ningar av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsan-
läggningar, direktiv 89/369/EEG om förhindrande av luftförorening från nya
kommunala avfallsförbränningsanläggningar samt direktiv 89/429/EEG om
minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbrännings-
anläggningar.

I miljöbilagans luftavsnitt finns också direktiv 87/217/EEG om att hindra
och minska asbestförorening i miljön, som bl.a. innehåller gränsvärden för
utsläpp av asbest till luft och i vatten.

I departementspromemorian beskrivs de ovannämnda luftdirektiven samt
görs en bedömning av hur direktiven förhåller sig till svensk lagstiftning. Där

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

finns också överväganden i fråga om behovet av ändringar i den svenska lag-
stiftningen.

3.4 Kemikalier och bioteknik

Kemikalier

Rådets direktiv 76I403IEEG om slutligt omhändertagande av polyklorerade
bifenyleroch polyklorerade terfenyler har antagits med stöd av artiklarna 100
och 235 i Romfördraget.

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs dels för att förbjuda
okontrollerade utsläpp samt dumpning eller tippning av PCB och föremål
eller utrustning som innehåller PCB, dels för att säkerställa att PCB-avfall
eller PCB i föremål och utrustning som inte längre kan användas bortskaffas
och att bortskaffandet sker utan fara för människors hälsa och utan att mil-
jön skadas och dels för att främja att PCB-avfall eller PCB i föremål och
utrustning som inte längre kan användas återvinns i största möjliga utsträck-
ning. Med bortskaffande avses i direktivet såväl insamling som slutligt om-
händertagande.

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna skall upprätta eller utse de an-
läggningar, andra inrättningar eller företag som skall vara behöriga att bort-
skaffa PCB. Den som innehar PCB utan att vara behörig att bortskaffa det
skall göra PCB tillgänglig för bortskaffande genom en behörig anläggning,
inrättning eller företag.

I överensstämmelse med principen ”förorenaren betalar” skall kostna-
derna för bortskaffande av PCB, efter avdrag för eventuella intäkter vid be-
handlingen av ämnet, betalas av den innehavare som lämnar PCB till en för
bortskaffande av PCB behörig anläggning, inrättning eller företag samt av
tidigare innehavare eller av den som framställt PCB eller utrustning som in-
nehåller PCB.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk-
ter, förordningen om kemiska produkter, förordningen om PCB m.m. och
förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Till ledning för tillämp-
ningen av förordningen om miljöfarligt avfall finns statens naturvårdsverks
allmänna råd (AR 1985:7) med en vägledande förteckning över miljöfarligt
avfall.

Lagen om kemiska produkter är en ramlag som bemyndigar regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer att beträffande flertalet av lagens
bestämmelser precisera dessa genom att meddela föreskrifter. Beträffande
miljöfarligt avfall, vari ingår bl.a. avfall som innehåller PCB, har regeringen
med stöd av bemyndigandet meddelat allmänna och särskilda föreskrifter i
ovannämnda förordningar. I statens naturvårdsverks allmänna råd (AR
1985:7) finns en uppräkning av avfallsslag som utgör exempel på avfall som
omfattas av förordningen om miljöfarligt avfall. De avfallsslag som uppräk-
nas i gruppen ”Avfall som innehåller PCB” är 1) Transformator-, kondensa-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

tor-, och hydrauloljor samt andra oljeprodukter och värmeöverföringsme-
dier innehållande PCB, 2) Ej rengjorda transformatorer och kondensatorer
innehållande PCB, 3) Ej rengjorda apparater innehållande PCB såsom bry-
tare, omkopplare och hydraulsystem, 4) Ej rengjorda förpackningar för
PCB och PCB-haltiga produkter, 5) PCB-förorenade jordmassor, absorp-
tionsmaterial och liknande.

Direktivet omfattar även PCT något som inte förordningen gör. Något
akut behov av att i Sverige reglera avfallshanteringen av ämnet PCT finns
inte eftersom ämnet inte används i landet.

Direktivets bestämmelser motsvaras i huvudsak av den ovannämnda
svenska författningsregleringen av hanteringen av PCB och PCB-produkter.
Av denna reglering framgår dock inte någon direkt skyldighet för innehavare
av PCB-avfall att hålla avfallet tillgängligt för den som är behörig att slutligt
omhänderta detta. Direktivets krav på att medlemsstaterna skall vidta åtgär-
der för återvinning av PCB från PCB-avfall saknar motsvarighet i den
svenska lagstiftningen eftersom återvinning av PCB inte anses önskvärt i
Sverige.

Enligt EES-avtalet skall EFTA-staterna sätta i kraft de åtgärder som krävs
för att följa bestämmelserna i direktivet fr.o.m. den 1 januari 1995, om inte
en översyn görs före den dagen.

Mot bakgrund av EES-avtalets övergångsbestämmelser behövs nu ingen
ändring av de svenska bestämmelserna.

Bioteknik

Rådets direktiv 901219/EEG om innesluten användning av genetiskt modifie-
rade mikroorganismer har antagits med stöd av artikel 130 s i Romfördraget
vilket innebär att medlemsstaterna har möjlighet att anta egna längre gående
regler. Direktivet är tillämpligt för s.k. innesluten användning av genetiskt
modifierade mikroorganismer. Mikroorganism definieras som varje mikro-
biologisk enhet, cellulär eller icke-cellulär, som kan föröka sig eller överföra
genetiskt material. Genetiskt modifierad är den mikroorganism vars gene-
tiska material har ändrats på ett sätt som inte förekommer naturligt genom
parning eller naturlig re kombination. Innesluten är sådan användning där
fysiska hinder, eller en kombination av fysiska och kemiska och/eller biolo-
giska hinder, används för att begränsa dessa mikroorganismers kontakt med
allmänheten och miljön.

Verksamheterna är indelade i två farlighetsgrader där verksamhet för un-
dervisning, forskning och utveckling eller icke-industriell eller icke-kommer-
siell verksamhet av liten omfattning (t.ex. 10 liter kulturvolym eller mindre)
anses mindre farlig. De genetiskt modifierade mikroorganismerna delas
också upp i två grupper. Som exempel på mikroorganismer som hänförs till
den mindre farliga gruppen kan nämnas sådana som inte anses vara sjuk-
domsframkallande och sådana med visad säker användning under lång tid
eller med inbyggda biologiska barriärer som medför begränsad överlevnads-
och reproduktionsförmåga.

Medlemsstaterna skall enligt artikel 6 i direktivet se till att alla lämpliga
åtgärder vidtas för att undvika negativa effekter på människors hälsa och

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

miljön som kan uppstå vid innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer. För att uppnå detta skall användaren göra en förhandsbe-
dömning av de risker för människors hälsa och miljön som användningen
kan ge upphov till. Användaren skall särskilt ta hänsyn till de föreskrifter
för säkerhetsbedömning som anges i en bilaga till direktivet. För genetiskt
modifierade mikroorganismer som tillhör den mindre farliga gruppen skall
principer för god mikrobiologisk praxis och vissa angivna principer för gott
arbetarskydd och god hygien gälla. För innesluten användning av övriga ge-
netiskt modiferade mikroorganismer skall härutöver vidtas angivna inneslut-
ningsåtgärder för att trygga en hög säkerhetsnivå.

När en anläggning för första gången skall tas i bruk för verksamheten skall
användaren alltid lämna en anmälan till behörig myndighet. När man i verk-
samhet som anses mindre farlig använder mikroorganismer som anses
mindre farliga föreligger skyldighet att föra protokoll över det utförda arbe-
tet. Protokollet skall på anmodan företes för behörig myndighet. All annan
användning av genetiskt modifierade mikroorganismer skall förhandsanmä-
las till den behöriga myndigheten. Anmälan skall innehålla bl.a. tekniska
uppgifter, riskbedömning samt beskrivning av skydds- och kontrollåtgärder.
Tillstånd krävs för att i verksamhet som inte anses mindre farlig få använda
mikroorganismer som inte tillhör den mindre farliga gruppen.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den berörda svenska lagstiftningen utgörs av miljöskyddslagen, arbetsmiljö-
lagen (1977:1160) och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa la-
gar.

Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat föreskrifter (AFS 1988:12) om an-
vändning av mikroorganismer i yrkesmässig verksamhet. Enligt dessa be-
stämmelser, som också gäller genmodifierade mikroorganismer, krävs bl.a.
tillstånd från arbetarskyddsstyrelsen för samtidig användning av mer än 500
liter kulturmedium med mikroorganismer i skyddsklass 2 och för all använd-
ning av mikroorgansimer i skyddsklasserna 3 och 4. Skyddsklass 2 innebär
måttlig risk, medan klasserna 3 och 4 innebär hög resp, mycket hög risk.

Enligt EES-avtalet skall direktivets bestämmelser ha genomförts i Sverige
senast den 1 januari 1995.1 Sverige pågår för närvarande en översyn av lag-
stiftningsbehovet på bioteknikområdet. Denna översyn kommenteras nedan
i samband med direktivet (90/220/EEG) om avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade organismer i miljön.

Rådets direktiv 90I220IEEG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer i miljön som har antagits med stöd av artikel 100 a i Romfördra-
get syftar till att närma medlemsstaternas lagar och andra författningar till
varandra och att skydda människors hälsa och miljön när genetiskt modifie-
rade organismer avsiktligt sätts ut i miljön och när produkter släpps ut på
marknaden som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer
avsedda att senare avsiktligt utsättas i miljön. Medlemsstaterna skall säker-
ställa att alla lämpliga åtgärder vidtas för att undvika sådana negativa effek-
ter på människors hälsa och på miljön som kan uppkomma när genetiskt mo-
difierade organismer avsiktligt sätts ut eller släpps ut på marknaden.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Direktivet är tillämpligt på genetiskt modifierade organismer, dvs. varje
biologisk enhet som kan föröka sig eller överföra genetiskt material och i
vilken det genetiska materialet har ändrats på ett sådant sätt som inte före-
kommer naturligt genom parning eller naturlig rekombination. Avsiktlig är
vaije form av utsättning i miljön utan särskild inneslutning, varmed avses
fysiska hinder eller en kombination av fysiska hinder och kemiska eller bio-
logiska hinder vilka syftar till att begränsa kontakten med människor i all-
mänhet och med miljön. En produkt är en beredning som släpps ut på mark-
naden och som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer
eller en kombination av sådana.

Avsiktlig utsättning av en genetiskt modifierad organism i miljön för
forsknings- och utvecklingsändamål och för vaije annat ändamål än att
släppa ut den på marknaden skall föregås av en anmälan till den behöriga
myndigheten. Anmälan skall bl.a. innehålla tekniska uppgifter, miljöriskbe-
dömning, kontroll- och övervakningsåtgärder, avfallsbehandling och åt-
gärdsplan för nödsituationer. Myndigheten skall inom 90 dagar från motta-
gandet ta ställning till om utsättningen uppfyller kraven i direktivet. Anmä-
lan skall i så fall godtas. Anmälaren får utföra utsättningen först sedan han
fått myndighetens skriftliga medgivande och har då att följa de villkor som
myndigheten kan föreskriva. Sedan en utsättning slutförts skall anmälaren
underrätta den nationella myndigheten om resultatet med avseende på ris-
ker för människors hälsa eller för miljön. Kommissionen skall etablera ett
system för utbyte av de uppgifter som lämnas i anmälningarna och vidarebe-
fordra dessa sammanfattningar till de övriga medlemsstaterna.

Innan en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade or-
ganismer släpps ut på marknaden skall tillverkaren eller den som importerar
produkten till gemenskapen lämna en anmälan därom till den behöriga myn-
digheten och inhämta myndighetens medgivande till utsläppandet. Medgi-
vande får endast lämnas om ett skriftligt medgivande har lämnats enligt före-
gående avsnitt eller om annan motsvarande riskanalys skett. Vidare krävs
att produkterna uppfyller kraven i EG:s tillämpliga produktlagstiftning och
uppfyller kraven i direktivet i fråga om miljöriskbedömningen. Myndigheten
skall underrätta kommissionen om anmälan och kommissionen underrättar
i sin tur övriga medlemsländer. Dessa lämnas tillfälle att inom 60 dagar an-
mäla invändningar. Om sådana invändningar uteblir och myndigheten själv
inte har några invändningar mot produktanmälan skall myndigheten lämna
skriftligt medgivande så att produkten kan släppas ut på marknaden. Om
invändningar har framställts tillämpas ett förfarande enligt vilket beslut i
sista hand fattas med kvalificerad majoritet.

Medlemsstaterna får inte på grunder som sammanhänger med anmälan
och det skriftliga medgivandet enligt direktivet förbjuda, begränsa eller
hindra att produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade or-
ganismer och som uppfyller kraven i direktivet introduceras på marknaden.
Om en medlemsstat har grundad anledning att anta att en produkt som om-
fattas av skriftligt medgivande utgör risk för människors hälsa eller för mil-
jön, får medlemsstaten besluta att tillfälligt begränsa eller förbjuda använd-
ning eller försäljning av produkten. Kommissionen skall underrättas om be-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

slutet. Kommissionen skall därefter inom viss tid fatta beslut enligt samma
förfarande som används vid godkännandet av produkten.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den berörda svenska lagstiftningen utgörs främst av miljöskyddslagen, växt-
skyddslagen (1972:318), djurskyddslagen (1988:534), lagen (1991:639) om
förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel, produktsäkerhetsla-
gen (1988:1604) samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa
lagar. Enligt 30 § växtskyddsförordningen (1972:319) skall den som odlar
gentekniskt förändrade växter i växthus eller utomhus ha tillstånd till verk-
samheten. Vid prövningen skall särskilt beaktas att odlingen inte får inne-
bära risker för omgivningen eller för miljön eller risk för utarmning av den
genetiska mångfalden.

Enligt EES-avtalet skall direktivets bestämmelser ha genomförts i Sverige
senast den 1 januari 1995. Om en avtalsslutande part har grundad anledning
att anta att en produkt som blivit anmäld och som omfattas av ett skriftligt
medgivande enligt direktiv 90/220/EEG utgör en risk för människors hälsa
eller för miljön, får den avtalsslutande parten begränsa eller förbjuda an-
vändning eller försäljning av produkten inom sitt territorium. Av avtalet
framgår också att de avtalsslutande parterna är ense om att direktiv
90/220/EEG endast omfattar förhållanden som rör potentiella risker för
människor, växter, djur och miljön och att EFTA-staterna förbehåller sig rät-
ten att tillämpa sådan nationell lagstiftning inom detta område som avser an-
nat än skyddet för hälsan och miljön, i den utsträckning det är förenligt med
avtalet.

En parlamentarisk beredning, genteknikberedningen (Ju 1990:03), arbe-
tar sedan år 1990 med en översyn rörande behovet av åtgärder i fråga om
genteknikens användning och frisläppandet av gentekniskt förändrade orga-
nismer. Översynen bör enligt direktiven (dir. 1990:16) omfatta bl.a. kun-
skapsläget beträffande de ekologiska risker som är förbundna med ett fri-
släppande av genetiskt förändrade organismer och principer för anmälnings-
plikt och prövning av genteknisk verksamhet samt organisationen av denna
kontroll. Beredningen skall redovisa sitt arbete senast vid utgången av sep-
tember 1992. En ny lagstiftning kommer att aktualiseras efter detta. Genom-
förandet i Sverige av bestämmelserna i EG:s båda direktiv kommer att bli
ett av resultaten av detta arbete.

3.5 Avfall

Inledning

När det gäller avfallsdirektiven bör tre av dessa bli föremål för närmare över-
väganden i fråga om behovet av ändringar i den svenska lagstiftningen.
Detta gäller för direktiv 75/439/EEG om omhändertagande av spilloljor, för
det allmänna avfallsdirektivet 75/442/EEG och för direktiv 86/278/EEG om
skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

Farligt avfall

Rådets direktiv 78I319IEEG om giftigt och annat farligt avfall innebär att av-
fall bara skall hanteras eller deponeras av godkända verksamheter. Tillstånd
till hantering och deponering skall omfatta typ och mängd av avfall, tekniska
föreskrifter, skyddsåtgärder, metoder och plats för hantering och destruk-
tion. Farligt avfall skall vid behov hållas skilt från annat avfall eller material.
Emballaget skall märkas och avfallet skall registreras och vara identifierbart.
Direktivet är numera ersatt av direktiv 91/689/EEG om farligt avfall som inte
ingår i EES-avtalet. Dessutom gäller enligt bilaga XX till EES-avtalet att
EFTA-länderna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa
bestämmelserna i direktivet från och med den 1 januari 1995 såvida inte en
översyn görs före detta datum.

Rådets direktiv 84/63HEEG om övervakning och kontroll inom Euro-
peiska gemenskapen av gränsöverskridande transporter av farligt avfall syftar
till kontroll över gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. Av-
sikten är vidare att få enhetliga regler för att undvika handelshinder och
snedvridning av konkurrensförhållanden.

När det gäller definitionen av farligt avfall i direktivet hänvisas till den de-
finition av sådant avfall som finns i direktiv 78/319/EEG om giftigt och annat
farligt avfall. Det direktivet upphör emellertid att gälla från och med den 12
december 1993 och ersätts då av direktiv 91/689/EEG om farligt avfall. Med
miljöfarligt avfall avses enligt detta nya direktiv det avfall som omfattas av
en lista som skall upprättas på basis av bilaga 1 och 2 till direktivet senast sex
månader innan direktivets bestämmelser skall vara genomförda i medlems-
staterna.

Bestämmelserna i direktiv 84/631/EEG innebär i korthet följande. Av-
fallsinnehavaren skall göra en anmälan om transporten med en enhetlig
fraktsedel till mottagarlandets och transitländernas behöriga myndigheter
samt i vissa fall till det egna landets myndigheter. Av anmälan skall framgå
bl.a. avfallets ursprung och sammansättning samt transportvägar. En gräns-
överskridande transport får inte påbörjas förrän nämnda myndigheter be-
kräftat mottagandet av anmälan. Myndigheterna skall inom en månad efter
mottagandet lämna bekräftelsen samt eventuella invändningar mot trans-
porten. Invändningar måste grundas på lagar och andra föreskrifter av-
seende bl.a. miljöskydd och dessa skall överensstämma med detta direktiv
samt med andra gemenskapsinstrument eller internationella konventioner
som slutits av medlemsstaten innan direktivet anmäldes. Regler finns även
om hur en invändning skall hanteras. Myndigheterna i den medlemsstat från
vilken avfallet sänds och i transitländer får inom 15 dagar från det att anmä-
lan mottagits besluta om villkor som behövs för transporten. Den behöriga
myndigheten i den stat från vilken avfallet sänds får inom 20 dagar från mot-
tagandet av en anmälan göra invändningar mot transporten om den försvå-
rar genomförandet av en avfallsplan eller strider mot internationella över-
enskommelser på detta område som ingåtts innan direktivet anmäldes. I
vissa fall får avfallsinnehavaren tillämpa ett gemensamt anmälningsförfa-
rande vid regelbundna transporter via samma tullkontor.

Sedan avfallsinnehavaren tagit emot bekräftelsen skall han före transpor-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

ten fylla i fraktsedeln och sända kopior till berörda länder. En kopia skall
följa transporten och alla företag som genomför transporten skall fylla i den.
Avfallsmottagaren skall senast 15 dagar efter att avfallet mottagits sända en
kopia av den fullständigt ifyllda fraktsedeln till avsändaren av avfallet samt
till berörda länders myndigheter.

När avfall skall bortskaffas utanför gemenskapen skall tullmyndigheten i
den sista medlemsstat som avfallet passerar lämna en kopia av fraktsedeln
till detta lands behöriga myndigheter som vidarebefordrar en kopia till myn-
digheten i den medlemsstat från vilket avfallet sänds. Avfallsinnehavaren
skall vidare senast sex månader efter att avfallet lämnat gemenskapen intyga
för de behöriga myndigheterna att avfallet nått sin rätta destination.

Direktivet innehåller också bl.a. bestämmelser om hur avfallet skall vara
förpackat och märkt.

Beträffande icke järnhaltigt metallavfall som är avsett för återanvändning,
regenerering eller återvinning får tillämpas ett enklare förfarande under
vissa förutsättningar.

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den svenska lagstiftningen på området utgörs av lagen om kemiska produk-
ter, förordningen om miljöfarligt avfall samt myndigheternas tillämpnings-
föreskrifter.

Enligt 19-21 §§ förordningen om miljöfarligt avfall får miljöfarligt avfall
utföras ur riket endast efter särskilt tillstånd eller införas till riket endast av
den som har särskilt tillstånd. Miljöfarligt avfall får utföras ut riket endast
om det kan visas att avfallet slutligt kommer att omhändertas på ett sätt som
från hälso- och miljöskyddssynpunkt hade varit godtagbart om avfallet slut-
ligt hade omhändertagits i Sverige. Tillståndsmyndighet är statens natur-
vårdsverk.

I EES-avtalet anges beträffande detta direktiv att EFTA-staterna skall
sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i
direktivet fr.o.m. den 1 januari 1995, såvida inte en översyn görs före detta
datum.

Som angetts tidigare har det inom gemenskapen antagits ett nytt direktiv
om farligt avfall som innehåller en ny definition av miljöfarligt avfall. Det
nya direktivet ingår emellertid inte i EES-avtalet.

Dessutom pågår det ett internationellt arbete som kommer att påverka
både Sverige och EG. Inom ramen för FN:s miljöorgan UNEP har utarbe-
tats en konvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och slut-
ligt omhändertagande av farligt avfall, den s.k. Baselkonventionen från år
1989, som har undertecknats av 53 stater. Huvudsyftet med konventionen är
att komma till rätta med den omfattande exporten av miljöfarligt avfall från
industriländerna till utvecklingsländerna. Konventionen är i kraft sedan den
5 maj 1992 eftersom 20 stater, däribland Sverige, har ratificerat konventio-
nen. Även inom den europeiska organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD) arbetas med frågor om hantering av miljöfarligt av-
fall.

Sverige bör vidta vissa förordningsändringar för att implementera Basel-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

konventionens bestämmelser. Jag avser att återkomma med förslag till rege-
ringen i den frågan. Det kan förutsättas att EG till viss del omarbetar direk-
tiv 84/631/EEG i samband med att man ratificerar Baselkonventionen.

Eftersom Sverige inte behöver genomföra bestämmelserna i detta direktiv
förrän den 1 januari 1995 samt med hänsyn till att resultatet från det arbete
som pågår på området bör avvaktas finns det nu inte skäl att vidta någon
lagstiftningsåtgärd i anledning av detta direktiv.

Titandioxidindustriavfall

Rådets direktiv 78/176IEEG om avfall från titandioxidindustrin har antagits
med stöd av artiklarna 100 och 235 i Romfördraget. I direktivets inledning
påpekas att förorening som orsakas av avfall från titandioxidindustrin utgör
en risk för människors hälsa och miljön och att det därför är nödvändigt att
motverka och gradvis minska sådan förorening i syfte att slutligen eliminera
den. För avfall från titandioxidindustrin skall ett särskilt system tillämpas,
för att säkerställa att människors hälsa och miljön skyddas mot de skadliga
effekter som kan uppstå när utsläpp, dumpning eller tippning av sådant av-
fall sker utan kontroll. För att uppnå detta skall medlemsstaterna inrätta och
tillämpa ett system med förhandstillstånd för utsläpp, dumpning, lagring, de-
ponering eller injicering av sådant avfall. Förhandstillståndet får endast
meddelas om vissa i direktivet angivna villkor är uppfyllda. Om t.ex. villko-
ren i förhandstillståndet ej uppfylls eller resultaten av övervakningen av den
berörda miljön visar en försämring i det aktuella området kan den myndig-
het som meddelat förhandstillståndet kräva att den tillståndspliktiga hante-
ringen upphör.

För befintliga industrianläggningar skulle medlemsstaterna senast den 1
juli 1980 ha utarbetat program för gradvis minskning av föroreningen genom
denna typ av avfall, i syfte att slutligen eliminera den. Genom programmen
skulle fastställas allmänna reduktionsmål samt de åtgärder som skulle vidtas
vid varje anläggning. Reduktionsmålen skulle ha uppnåtts senast den 1 juli
1987. För nya industrianläggningar skall medlemsstaterna utfärda förhands-
tillstånd. Sådana tillstånd måste föregås av en undersökning av miljöpåver-
kan och får bara ges till företag som förbinder sig att endast använda de ma-
terial, processer och tekniker som är minst miljöskadliga av dem som finns
på marknaden.

Rådets direktiv 82/883IEEG om kontroll och övervakning av miljöer som
påverkas av avfall från titandioxidindustrin innehåller bestämmelser om me-
toder för kontroll och övervakning av inverkan på miljön av utsläpp, dum-
ping, lagring, deponering på marken eller markinjicering av avfall från titan-
dioxidindustrin, med beaktande av fysikaliska, kemiska, biologiska och eko-
logiska miljöaspekter.

Syftet med direktiv 78/176/EEG är enligt direktivets artikel 1 att motverka
förorening genom avfall från titandioxidindustrin, för att slutligen eliminera
föroreningen. Ur artikel 2 som innehåller definitioner av vissa ord och ut-
tryck som används i direktivet kan utläsas bl.a. att med ”förorening” avses
utsläpp till miljön av restprodukter från framställning av titandioxid och att
med ”avfall” avses vaije restprodukt från framställning av titandioxid. Såle-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 13

des omfattar regleringen i direktiv 78/176/EEG endast avfall från sådan in- Prop. 1991/92:170

dustri som framställer titandioxid. Någon sådan industri finns inte i Sverige. Bilaga 13

Förhållandet till svensk lagstiftning

Den mineralpolitiska utredningen behandlade i sitt delbetänkande (SOU
1977:75) ”Industrimineral” bl.a. frågan om möjlighet och lämplighet av in-
hemsk försörjning av titanråvara. Av betänkandet framgår bl.a. att grund-
ämnet titan är ett vanligt förekommande element i jordskorpan (medelhalt
0,5 procent). Metallen används bl.a. i överljudsflygplan och flygplansmoto-
rer. Den metalliska användningen svarar emellertid för endast några få pro-
cent av världens titanförbrukning. Titan används huvudsakligen i form av av
titandioxid. Titandioxid används i Sverige mest vid tillverkning av pigment
och svetselektroder. Ett stort antal oxidiska titanmineral är kända men som
råvara för industriellt bruk kommer huvudsakligen ilmenit och rutil i fråga.
Sverige är helt beroende av import för sin tillförsel av titanråvara inkl, titan-
dioxid. Sverige har flera betydande ilmenithaltiga järnmalmsförekomster
och ilmenit förekommer också i tungsand i norra Sverige. Titanhalten i dessa
förekomster är dock förhållandevis låg. Någon ekonomiskt intressant fyn-
dighet av rutil är inte känd i Sverige.

Med hänsyn till dessa uppgifter är det inte troligt att frågan om att inleda
framställning i Sverige av titandioxid uppkommer inom överskådlig framtid.
Det kan antas att framställning av titandioxid i Sverige skulle komma att
kräva en anläggning av betydande omfattning eller åtgärd av ingripande be-
skaffenhet. Regeringen kan enligt 4 kap. 2 § lagen om hushållning med na-
turresurser m.m. besluta att en sådan anläggning eller åtgärd inte får utföras
utan tillstånd av regeringen.

4. Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
har anfört om

EES-avtalet och den svenska miljölagstiftningen.

Anmälan till propositionen om Europeiska Prop-1991/92:170

ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Innehållsförteckning

1 Inledning ............................................. 2

2 Tekniska föreskrifter på miljöområdet.................... 10

2.1 Utsläpp från motordrivna fordon..................... 10

2.1.1 Personbilar, lastbilar och bussar............. 11

2.1.2 Traktorer................................. 14

2.2 Farliga kemikalier.................................. 15

2.2.1 Klassificering, förpackning och märkning av far-

liga ämnen och beredningar................. 15

2.2.2 Allmänna regler om begränsningar av använd-

ning och utsläppande på marknaden av farliga

ämnen och preparat (beredningar)........... 19

2.2.3 Batterier och ackumulatorer................ 20

2.2.4 Bekämpningsmedel........................ 22

2.2.5 Tvättmedel............................... 25

2.2.6 Ämnen som bryter ned ozonskiktet.......... 26

2.3 Miljöskydd........................................ 28

2.3.1 Bränslen................................. 28

2.3.2 Dryckesförpackningar ..................... 34

3 Miljöbilagan till EES-avtalet............................. 37

3.1 Allmänt.......................................... 38

3.2 Vatten............................................ 40

3.3 Luft.............................................. 41

3.4 Kemikalier och bioteknik........................... 42

3.5 Avfall............................................ 46

4 Hemställan............................................ 50

AVTAL

EUROPEISKA EKONOMISKA

SAMARBETSOMRÅDET

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

INGRESS

DELI

MÅL OCH PRINCIPER

DEL II

FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Grundläggande principer

Jordbruks- och fiskeprodukter

Samarbete i tullfrågor och om handelslättnader
Andra regler som avser fri rörlighet för varor
Kol- och stålprodukter

DEL III

FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER, TJÄNSTER OCH
KAPITAL

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Arbetstagare och egenföretagare

Etableringsrätt

Tjänster

Kapital

Ekonomiskt och monetärt samarbete

Transporter

DEL IV

KONKURRENSREGLER OCH ANDRA GEMEN-

SAMMA REGLER

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Regler tillämpliga på företag

Statligt stöd

Andra gemensamma regler

DEL V

ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER AVSEENDE DE

FYRA FRIHETERNA

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Socialpolitik

Konsumentskydd

Miljö

Statistik

Bolagsrätt

DEL VI

SAMARBETE VID SIDAN OM DE FYRA FRIHE-

TERNA

DEL VII

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Sammanslutningens struktur

Förfarande vid beslutsfattande

Homogenitet, övervakningsförfarande och tvistlösning
Skyddsåtgärder

DEL VIII

FINANSIELL MEKANISM

DEL IX

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄM-

MELSER

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

AVTAL OM EUROPEISKA EKONOMISKA
SAMARBETSOMRÅDET

EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,

EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN,
KONUNGARIKET BELGIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

HELLENSKA REPUBLIKEN,
KONUNGARIKET SPANIEN,

FRANSKA REPUBLIKEN,

IRLAND,

ITALIENSKA REPUBLIKEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,
KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

PORTUGISISKA REPUBLIKEN,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIR-
LAND

SAMT

REPUBLIKEN FINLAND,

REPUBLIKEN ISLAND,

FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN,

KONUNGARIKET NORGE,

SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET,

KONUNGARIKET SVERIGE,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

härefter kallade de AVTALSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område kommer att bidra till uppbyggnaden av ett Europa grundat på fred,
demokrati och mänskliga rättigheter,

SOM PÅ NYTT BEKRÄFTAR den höga prioritet som givits åt det privili-
gierade förhållandet mellan Europeiska gemenskapen, dess medlemsstater
och EFTA-staterna och som är grundat på närhet, långvariga gemensamma
värderingar och europeisk identitet,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att på grundval av marknadsekonomi med-
verka till världsomfattande liberalisering av handeln och till samarbete, sär-
skilt enligt Allmänna tull- och handelsavtalet och Fördraget om upprättande
av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

SOM BEAKTAR målet att upprätta ett dynamiskt och homogent euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma reg-
ler och lika konkurrensvillkor och som tillhandahåller lämpliga medel för
verkställighet, också på den rättsliga nivån, och som kan uppnås på grundval
av jämlikhet och ömsesidighet samt allmän jämvikt i fråga om fördelar, rät-
tigheter och skyldigheter för de avtalsslutande parterna,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att vidta åtgärder för att så långt det är möjligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

förverkliga fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital inom hela
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, liksom ett ökat och breddat
samarbete i fråga om de angränsande och övergripande politikområdena,

SOM AVSER att främja en harmonisk utveckling av Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet och som är övertygade om behovet att genom till-
lämpning av avtalet bidra till en minskning av de ekonomiska och sociala
regionala olikheterna,

SOM ÖNSKAR bidra till att stärka samarbetet mellan ledamöterna av
Europaparlamentet och av EFTA-staternas parlament samt mellan arbets-
marknadens parter inom Europeiska gemenskapen och i EFTA-staterna,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM den betydelsefulla roll som enskilda kom-
mer att spela inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att ut-
öva de rättigheter som de tillerkänns i avtalet och genom att rättsligt försvara
dessa rättigheter,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att bevara, skydda och förbättra miljön samt
att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresurserna, på
grundval av särskilt principen om en varaktig utveckling samt av principen
att försiktighetsåtgärder och förebyggande åtgärder bör vidtas,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att vid den vidare utvecklingen av regler
bygga på en hög skyddsnivå vad gäller hälsa, säkerhet och miljö,

SOM ÄR MEDVETNA OM vikten av att utveckla den sociala dimensio-
nen, däri inbegripet lika behandling av kvinnor och män, inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och som önskar säkerställa ekonomiskt och
socialt framåtskridande och främja förutsättningarna för full sysselsättning,
en högre levnadsstandard och förbättrade arbetsvillkor inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att främja konsumenternas intressen och
stärka deras ställning på marknaden genom att sträva efter en hög grad av
konsumentskydd,

SOM HAR DE GEMENSAMMA MÅLEN att stärka den vetenskapliga
och teknologiska grunden för europeisk industri och att stimulera den, så att
den blir mer konkurrenskraftig på det internationella planet,

SOM ANSER att ingåendet av detta avtal inte på något sätt skall begränsa
möjligheten för någon EFTA-stat att ansluta sig till Europeiska gemenska-
perna,

SOM BEAKTAR ATT de avtalsslutande parternas mål, med full hänsyn till
domstolarnas oberoende ställning, är att nå och upprätthålla en enhetlig
tolkning och tillämpning av detta avtal och de bestämmelser i gemenskaps-
lagstiftningen som i sak återges i detta avtal samt att nå lika behandling av
enskilda och företag vad avser de fyra friheterna och konkurrensvillkoren,

SOM BEAKTAR ATT detta avtal inte inskränker de avtalsslutande parter-
nas självständiga beslutanderätt eller befogenhet att ingå avtal, om inte an-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

nat följer av bestämmelserna i detta avtal och med de begränsningar som
följer av folkrätten,

HAR BESLUTAT att träffa följande avtal:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

DEL I MÅL OCH PRINCIPER

Artikel 1

1. Detta associationsavtals syfte är att främja ett fortgående och balanserat
stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslu-
tande parterna på lika konkurrensvillkor och med respekt för samma regler,
i avsikt att skapa ett homogent Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,
härefter kallat EES.

2. För att nå de mål som anges i punkt 1 skall associeringen i enlighet med
bestämmelserna i detta avtal leda till

a) fri rörlighet för varor,

b) fri rörlighet för personer,

c) fri rörlighet för tjänster,

d) fri rörlighet för kapital,

e) upprättande av ett system som säkerställer att konkurrensen inte
snedvrids och att reglerna därom respekteras lika, samt till

f) ett närmare samarbete på andra områden, såsom forskning och ut-
veckling, miljö, utbildning och socialpolitik.

Artikel 2

I detta avtal avses med

a) avtal: huvudavtalet, dess protokoll och bilagor samt de rättsakter
som det hänvisas till i dessa,

b) EFTA-staterna: de avtalsslutande parter som är medlemmar av
Europeiska frihandelssammanslutningen,

c) avtalsslutande parter, vad beträffar gemenskapen och EG-medlems-
staterna: gemenskapen och EG-medlemsstaterna, eller gemenska-
pen, eller EG-medlemsstaterna. Den innebörd som detta uttryck
skall ges i varje enskilt fall skall härledas från de relevanta bestäm-
melserna i detta avtal och från gemenskapens och EG-medlemssta-
ternas respektive behörighet som den är bestämd i Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördra-
get om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Artikel 3

De avtalsslutande parterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna
och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter som följer av detta avtal
fullgörs.

De skall avstå från vaije åtgärd som kan äventyra att avtalets mål uppnås.
De skall dessutom underlätta samarbetet inom ramen för detta avtal.

Artikel 4

Inom detta avtals tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämp-
ningen av någon särskild bestämmmelse i avtalet, skall all diskriminering på
grund av nationalitet vara förbjuden.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 5

En avtalsslutande part får när som helst ta upp ett problem i Gemensamma
EES-kommittén eller i EES-rådet i enlighet med de bestämmelser som anges
i artiklarna 92.2 och 89.2.

Artikel 6

Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall bestämmel-
serna i detta avtal, i den mån de i sak är identiska med motsvarande bestäm-
melser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-
pen och i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska-
pen samt med rättsakter som antagits med tillämpning av dessa två fördrag,
vid genomförande och tillämpning tolkas i enlighet med relevanta avgöran-
den av Europeiska gemenskapernas domstol som meddelats före dagen för
undertecknandet av detta avtal.

Artikel 7

Rättsakter som det hänvisas till eller som ingår i bilagorna till detta avtal
eller i beslut av Gemensamma EES-kommittén skall vara bindande för de
avtalsslutande parterna samt utgöra en del av, eller införlivas med deras in-
terna rättsordning enligt följande:

a) En rättsakt som motsvarar en EEG-förordning skall som sådan in-
förlivas med de avtalsslutande parternas interna rättsordning.

b) En rättsakt som motsvarar ett EEG-direktiv skall ge de avtalsslu-
tande parternas myndigheter rätt att välja form och metod för ge-
nomförandet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

DEL II FRI RÖRLIGHET FÖR VAROR

KAPITEL 1 GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

Artikel 8

1. Fri rörlighet för varor mellan de avtalsslutande parterna skall åstadkom-
mas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

2. Om inte annat anges, skall artiklarna 10 - 15,19, 20 och 25 - 27 tillämpas
endast på varor med ursprung i en stat som är avtalsslutande part.

3. Om inte annat anges, skall bestämmelserna i detta avtal tillämpas endast
på

a) varor som faller under kapitlen 25 - 97 i systemet för harmoniserad
varubeskrivning och kodifiering, med undantag för de varor som
räknas upp i protokoll 2,

b) varor som anges i protokoll 3 i enlighet med de speciella arrange-
mang som anges i protokollet.

Artikel 9

1. Ursprungsreglerna finns i protokoll 4. De skall inte inverka på något inter-
nationellt åtagande som har gjorts eller kan komma att göras av de avtalsslu-
tande parterna i enlighet med Allmänna tull- och handelsavtalet,

2.1 syfte att utveckla de resultat som nåtts i detta avtal kommer de avtalsslu-
tande parterna att fortsätta sina ansträngningar att ytterligare förbättra och
förenkla ursprungsreglerna i alla avseenden och öka samarbetet om tullfrå-
gor.

3. En första översyn kommer att äga rum före utgången av år 1993. Ytterli-
gare översyner kommer att ske med tvåårsintervaller. På grundval av dessa
översyner åtar sig de avtalsslutande parterna att besluta om lämpliga åtgär-
der att regleras i avtalet.

Artikel 10

Tullar på import och export samt alla avgifter med motsvarande verkan skall
vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna. Utan att det påverkar till-
lämpingen av arrangemangen i protokoll 5 skall detta också gälla tullar av
fiskal karaktär.

Artikel 11

Kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan
skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 12

Kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan
skall vara förbjudna mellan de avtalsslutande parterna.

Artikel 13

Bestämmelserna i artiklarna 11 och 12 skall inte hindra sådana förbud mot
eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hän-
syn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att
skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda na-
tionella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att
skydda industriell och kommersiell äganderätt. Sådana förbud eller restrik-
tioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller inne-
fatta en förtäckt begränsning av handeln mellan de avtalsslutande parterna.

Artikel 14

Ingen avtalsslutande part skall, direkt eller indirekt, på varor från andra av-
talsslutande parter lägga interna skatter eller avgifter, av vilket slag de än är,
som är högre än de avgifter som direkt eller indirekt läggs på liknande in-
hemska varor.

Vidare skall ingen avtalsslutande part på varor från andra avtalsslutande
parter lägga sådana interna skatter eller avgifter som är av sådan art att de
indirekt skyddar andra varor.

Artikel 15

För varor som exporteras till någon annan avtalsslutande parts territorium
får återbetalning av interna skatter eller avgifter inte ske med belopp som
överstiger de skatter eller avgifter som direkt eller indirekt lagts på varorna.

Artikel 16

1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol
anpassas på sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaff-
nings- och marknadsförings-villkor föreligger mellan medborgare i EG-med-
lemsstaterna och medborgare i EFTA-staterna.

2. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på vaije organ genom vil-
ket de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter, rättsligt eller i prakti-
ken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import
eller export mellan de avtalsslutande parterna. Dessa bestämmelser skall
även tillämpas på monopol som staten överlåtit på andra.

KAPITEL 2 JORDBRUKS-OCH
FISKEPRODUKTER

Artikel 17

Bilaga I innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser vete-
rinära frågor och växtskyddsfrågor.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 18

Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om
handeln med jordbruksprodukter skall de avtalsslutande parterna säker-
ställa att arrangemangen som avses i artikel 17 samt artikel 23 första stycket
a och b, så som de tillämpas på andra produkter än de som omfattas av arti-
kel 8.3, inte äventyras genom andra tekniska handelshinder. Artikel 13 är
tillämplig.

Artikel 19

1. De avtalsslutande parterna skall undersöka varje svårighet som kan upp-
stå i deras handel med jordbruksprodukter samt sträva efter att finna lämp-
liga lösningar.

2. De avtalsslutande parterna åtar sig att fortsätta sina an-strängningar för
att nå en gradvis liberalisering av handeln med jordbruksprodukter.

3.1 detta syfte skall de avtalsslutande parterna före utgången av år 1993 och
därefter med tvåårsintervaller se över villkoren för handeln med jordbruks-
produkter.

4.1 ljuset av resultaten av dessa översyner, inom ramen för respektive parts
jordbrukspolitik och med hänsyn till resultaten av Uruguay-rundan, skall de
avtalsslutande parterna, inom ramen för detta avtal, besluta om ytterligare
nedskär-ningar av alla slag av handelshinder inom jordbrukssektorn, bilate-
ralt eller multilateralt, på grundval av preferenser, reciprocitet och ömsesi-
diga fördelar Å inklusive sådana nedskärningar som följer av statliga han-
delsmonopol på jordbruksområdet.

Artikel 20

Bestämmelser och arrangemang som avser fisk och andra marina produkter
finns i protokoll 9.

KAPITEL 3 SAMARBETE I TULLFRÅGOR OCH OM
HANDELSLÄTTNADER

Artikel 21

1. För att underlätta handeln sinsemellan skall de avtalsslutande parterna
förenkla kontroller och formaliteter vid sina gränser. Bestämmelser som syf-
tar till detta finns i protokoll 10.2. De avtalsslutande parterna skall lämna
varandra bistånd i tullfrågor för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull-
lagstiftningen. Bestämmelser som syftar till detta finns i protokoll 11.

3. De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet i avsikt att
förenkla de procedurer som rör handel med varor, särskilt i samband med
de av gemenskapens program, projekt och verksamheter som syftar till att
uppnå handelslättnader, i enlighet med reglerna i del VI.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

4. Utan hinder av artikel 8.3 skall artikel 21 tillämpas på alla varor.

Artikel 22

En avtalsslutande part, som avser antingen att sänka den faktiskt tillämpade
nivån på de tullar eller avgifter med motsvarande verkan som tillämpas gent-
emot tredje land som åtnjuter behandling som mest gynnad nation eller att
inte tillämpa dessa, skall såvitt möjligt anmäla åtgärden till Gemensamma
EES-kommittén senast trettio dagar innan den träder i kraft. Den avtalsslu-
tande parten i fråga skall ta del av varje invändning från andra avtalsslutande
parter om de snedvridningar som kan bli följden av åtgärden.

KAPITEL 4 ANDRA REGLER SOM AVSER FRI
RÖRLIGHET FÖR VAROR

Artikel 23

Särskilda bestämmelser och arrangemang finns i

a) protokoll 12 och bilaga II vad gäller tekniska föreskrifter, standar-
der, provning och certifiering,

b) protokoll 47 vad gäller avveckling av tekniska handelshinder vid
handel med vin,

c) bilaga III vad gäller produktansvar.

De skall tillämpas på alla varor, om inte annat anges.

Artikel 24

Bilaga IV innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang som avser
energi.

Artikel 25

Om uppfyllandet av bestämmelserna i artiklarna 10 och 12 leder till

a) återutförsel till ett tredje land gentemot vilket den exporterande av-
talsslutande parten, vad gäller varan i fråga, tillämpar kvantitativa
exportrestriktioner,exporttullar eller åtgärder eller avgifter med
motsvarande verkan, eller

b) en allvarlig brist, eller hot om en sådan, vad avser en vara som är
nödvändig för den exporterande avtalsslutande parten,

och om de situationer som avses ovan ger upphov till eller kan tänkas ge
upphov till avsevärda svårigheter för den exporterande avtalsslutande par-
ten, får denna avtalsslutande part vidta lämpliga åtgärder i enlighet med för-
farandena i artikel 113.

Artikel 26

Anti-dumpningsåtgärder, utjämningstullar och åtgärder för att motverka
otillåtet handelsbruk från tredje lands sida skall inte tillämpas på förbindel-
ser mellan de avtalsslutande parterna, om inte annat anges i detta avtal.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

KAPITEL 5 KOL- OCH STÅLPRODUKTER

Artikel 27

Bestämmelser och arrangemang som avser kol- och stålprodukter finns i pro-
tokollen 14 och 25.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

DEL III FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER,
TJÄNSTER OCH KAPITAL

KAPITEL 1 ARBETSTAGARE OCH
EGENFÖRETAGARE

Artikel 28

1. Fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas mellan EG-medlemssta-
terna och EFTA-staterna.

2. Denna fria rörlighet skall innebära att all diskriminering av arbetstagare
från EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna på grund av nationalitet skall
avskaffas vad gäller anställning, ersättning och övriga arbets- och anställ-
ningsvillkor.

3. Den skall, med förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till
allmän ordning, säkerhet och hälsa, innefatta rätt att

a) anta faktiska erbjudanden om anställning,

b) förflytta sig fritt inom EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas
territorium för detta ändamål,

c) uppehålla sig inom en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats territo-
rium i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de
lagar och andra författningar som gäller för anställning av medbor-
gare i den staten,

d) stanna kvar inom en EG-medlemsstats eller EFTA-stats territorium
efter att ha varit anställd där.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på anställning i offent-
lig tjänst.

5. Bilaga V innehåller särskilda bestämmelser om fri rörlighet för arbetsta-
gare.

Artikel 29

1. För att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och egenföretagare skall
de avtalsslutande parterna inom den sociala trygghetens område i enlighet
med bestämmelserna i bilaga VI särskilt se till, vad avser arbetstagare och
egenföretagare samt deras familjemedlemmar, att

a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna
läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmå-
ner och för beräkning av förmånernas storlek,

b) förmåner betalas ut till personer bosatta inom de avtalsslutande par-
ternas territorier.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 30

För att underlätta för personer att uppta och utöva förvärvsverksamhet som
arbetstagare eller som egenföretagare skall de avtalsslutande parterna vidta

de nödvändiga åtgärderna enligt bilaga VII, för ett ömsesidigt erkännande
av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis samt samordning av
de avtalsslutande parternas bestämmelser i lagar och andra författningar
som rör arbetstagares och egenföretagares upptagande och utövande av för-
värvsverksamhet.

KAPITEL 2 ETABLERINGSRÄTT

Artikel 31

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte förekomma
några inskränkningar för medborgare i en EG-medlemsstat eller en EFTA-
stat att fritt etablera sig på vilken som helst av dessa staters territorium.
Detta skall även gälla rätten för medborgare i varje EG-medlemsstat eller
EFTA-stat som är etablerad i någon av dessa stater att upprätta kontor, filia-
ler eller dotterbolag.

Etableringsfriheten skall innefatta rätt att uppta och utöva verksamhet
som egen företagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag som
de definieras i artikel 34 andra stycket, på de villkor som etableringslandets
lagstiftning föreskriver för egna medborgare, om inte annat följer av bestäm-
melserna i kapitel 4.

2. Bilagorna VIII - XI innehåller särskilda bestämmelser om etableringsrät-
ten.

Artikel 32

Bestämmelserna i detta kapitel skall för den avtalsslutande part som är be-
rörd inte omfatta verksamhet som hos den avtalsslutande parten, om än en-
dast tillfälligt, är förenad med myndighetsutövning.

Artikel 33

Bestämmelserna i detta kapitel och åtgärder som vidtagits med stöd av dessa
skall inte hindra tillämpning av bestämmelser i lagar, andra författningar och
myndighetsåtgärder som föreskriver särskild behandling av utländska med-
borgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller
allmän hälsa.

Artikel 34

Bolag som bildats i överensstämmelse med en EG-medlemsstats eller
EFTA-stats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin hu-
vudsakliga verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorium skall
vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska
personer som är medborgare i EG-medlemsstaterna eller EFTA-staterna.

Med ”bolag” förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, inbegripet
kooperativa sammanslutningar samt andra offentligrättsliga eller privaträtts-
liga juridiska personer, med undantag av sådana som inte drivs i vinstsyfte.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 35

Bestämmelserna i artikel 30 skall tillämpas på de frågor som regleras i detta
kapitel.

KAPITEL 3 TJÄNSTER

Artikel 36

1. Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några in-
skränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom de avtalsslutande par-
ternas territorier för medborgare i EG-medlemsstater och EFTA-stater som
har etablerat sig i en annan EG-medlemsstat eller EFTA-stat än mottagaren
av tjänsten.

2. Bilagorna IX - XI innehåller särskilda bestämmelser om friheten att till-
handahålla tjänster.

Artikel 37

Som ”tjänster” i detta avtals mening skall anses prestationer som normalt
utförs mot ersättning, i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna
om fri rörlighet för varor, kapital och personer.

Med tjänster skall särskilt avses verksamhet

a) av industriell natur,

b) av kommersiell natur,

c) inom hantverk,

d) inom fria yrken.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 2 får den
som tillhandahåller en tjänst i detta syfte tillfälligt utöva sin verksamhet i det
land där tjänsten tillhandahålls på samma villkor som landet uppställer för
sina egna medborgare.

Artikel 38

Fri rörlighet för tjänster på transportområdet regleras av bestämmelserna i
kapitel 6.

Artikel 39

Bestämmelserna i artiklarna 30 och 32 - 34 skall tillämpas på de frågor som
regleras i detta kapitel.

KAPITEL 4 KAPITAL

Artikel 40

Inom ramen för bestämmelserna i detta avtal får det inte finnas några restrik-
tioner mellan de avtalsslutande parterna avseende rörligheten för kapital
som tillhör personer bosatta i EG-medlemsstater eller EFTA-stater och inte

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

heller någon diskriminering som grundas på parternas nationalitet eller bo-
stadsort eller på den ort där sådant kapital är placerat. Bilaga XII innehåller
de bestämmelser som behövs för att genomföra och tillämpa denna artikel.

Artikel 41

Löpande betalningar som har samband med rörlighet för varor, personer,
tjänster eller kapital mellan avtalsslutande parter inom ramen för bestäm-
melserna i detta avtal, skall vara befriade från alla restriktioner.

Artikel 42

1. När nationella regler för kapitalmarknad och kreditväsende tillämpas på
kapitalrörelser som liberaliserats i enlighet med bestämmelserna i detta av-
tal, skall detta ske på ett icke-diskriminerande sätt.

2. Lån för direkt eller indirekt finansiering av en EG-medlemsstat eller en
EFTA-stat eller dess regionala eller lokala myndigheter får inte emitteras
eller placeras i andra EG-medlemsstater eller EFTA-stater utan att de stater
som saken gäller har enats om detta.

Artikel 43

1. Om skillnader i EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas valutabestäm-
melser skulle kunna leda till att personer som är bosatta i en av dessa stater
använder de mer liberala regler inom de avtalsslutande parternas territorium
som avses i artikel 40 för att kringgå någon av staternas regler för kapitalrö-
relser till och från tredje land, får den avtalsslutande parten i fråga vidta
lämpliga åtgärder för att övervinna dessa svårigheter.2. Om kapitalrörelser
medför störningar på kapitalmarknaden i en EG-medlemsstat eller en
EFTA-stat, får den avtalsslutande part som saken gäller vidta lämpliga åtgär-
der på kapital-rörelseområdet.

3. Om en avtalsslutande parts behöriga myndigheter genomför en ändring i
växelkursen som allvarligt snedvrider konkurrensvillkoren, får de andra av-
talsslutande parterna för en strikt begränsad tid vidta nödvändiga åtgärder
för att motverka följderna av en sådan ändring.

4. Om en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat har svårigheter eller allvarligt
hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans, antingen som följd av
en omfattande obalans i betalningsbalansen eller som följd av sammansätt-
ningen av dess valutatillgångar, och om sådana svårigheter är ägnade att
äventyra särskilt detta avtals funktion, får de avtalsslutande parterna vidta
lämpliga åtgärder.

Artikel 44

Gemenskapen, å ena sidan, och EFTA-staterna, å den andra, skall tillämpa
sina interna förfaranden i enlighet med protokoll 18 för att genomföra be-
stämmelserna i artikel 43.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 45

1. Beslut, yttranden och rekommendationer i samband med de åtgärder som
anges i artikel 43 skall anmälas till Gemensamma EES-kommittén.

2. Alla åtgärder skall bli föremål för förhandskonsultationer och informa-
tionsutbyte inom Gemensamma EES-kommittén.

3.1 den situation som avses i artikel 43.2 får den berörda avtalsslutande par-
ten dock, av sekretesskäl eller på grund av frågans brådskande karaktär,
vidta åtgärder utan förhandskonsultationer och informationsutbyte, när
detta visar sig vara nödvändigt.

4.1 den situation som avses i artikel 43.4, när en plötslig kris inträffar i fråga
om betalningsbalansen och de förfaranden som anges i punkt 2 inte kan föl-
jas, får den berörda avtalsslutande parten i förebyggande syfte vidta nödvän-
diga säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder skall medföra minsta möjliga stör-
ningar i detta avtals funktion och får inte gå utöver vad som är helt nödvän-
digt för att avhjälpa de plötsligt uppkomna svårigheterna.

5. När åtgärder vidtas i enlighet med punkterna 3 och 4, skall detta anmälas
senast den dag då de träder i kraft, och informationsutbytet och konsultatio-
nerna samt de anmälningar som avses i punkt 1 skall därefter ske så snart
som möjligt.

KAPITEL 5 EKONOMISKT OCH MONETÄRT
SAMARBETE

Artikel 46

De avtalsslutande parterna skall utbyta åsikter och information rörande ge-
nomförandet av detta avtal och integrationens inverkan på ekonomisk verk-
samhet samt utformningen av den ekonomiska och monetära politiken.
Dessutom kan de diskutera det makroekonomiska läget samt politiken och
framtidsutsikterna på detta område. Åsikts- och informationsutbytet skall
inte vara förpliktande.

KAPITEL 6 TRANSPORTER

Artikel 47

1. Artiklarna 48 - 52 skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre
vattenvägar.

2. Bilaga XIII innehåller särskilda bestämmelser om alla transportgrenar.

Artikel 48

1. En EG-medlemsstats eller en EFTA-stats bestämmelser om transporter
på järnväg, landsväg och inre vattenvägar, och vilka inte täcks av bilaga XIII,
får inte vare sig direkt eller indirekt ge mindre gynnsamma effekter för andra
staters transportföretag än för inhemska transportföretag.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

2. Varje avtalsslutande part, som avviker från principen i punkt 1, skall an-
mäla detta till Gemensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutande parter,
som inte godkänner avvikelsen, får vidta motsvarande motåtgärder.

Artikel 49

Stöd är förenligt med detta avtal, om det tillgodoser behovet av samordning
av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.

Artikel 50

1. Vid transporter inom de avtalsslutande parternas territorium får det inte
förekomma någon diskriminering, som består i att transportföretag tilläm-
par olika fraktsatser och befordringsvillkor för att frakta samma slag av gods
samma väg på grund av godsets ursprungs- eller bestämmelseland.

2. Den behöriga myndigheten enligt del VII skall på eget initiativ eller på
begäran av en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat undersöka de fall av dis-
kriminering som avses i denna artikel och fatta nödvändiga beslut inom ra-
men för sina egna regler.

Artikel 51

1. Det är förbjudet att på transporter inom de avtalsslutande parternas terri-
torium tillämpa fraktsatser och villkor som i något avseende innefattar stöd
eller skydd till förmån för ett eller flera särskilda företag eller näringsgrenar,
om inte tillstånd har getts av den behöriga myndighet som avses i artikel
50.2.

2. Den behöriga myndigheten skall på eget initiativ eller på begäran av en
EG-medlemsstat eller en EFTA-stat granska de fraktsatser och villkor som
avses i punkt 1 och särskilt beakta, å ena sidan, krav på en ändamålsenlig
regional-ekonomisk politik, de underutvecklade regionernas behov och pro-
blemen i regioner som allvarligt påverkas av politiska förhållanden samt, å
andra sidan, sådana fraktsatsers och villkors inverkan på konkurrensen mel-
lan olika transport-grenar.

Den behöriga myndigheten skall inom ramen för sina egna regler fatta
nödvändiga beslut.

3. Det förbud som anges i punkt 1 gäller inte tariffer som fastställts för att
bemöta konkurrens.

Artikel 52

Pålagor eller avgifter vid gränspassage som tranportföretag tar ut utöver
fraktsatserna får inte överstiga vad som är skäligt, sedan de kostnader som
gränspassagen faktiskt föranlett beaktats. De avtalsslutande parterna skall
sträva efter att gradvis sänka dessa kostnader.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

DEL IV KONKURRENSREGLER OCH
ANDRA GEMENSAMMA REGLER

KAPITEL 1 REGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG

Artikel 53

1. Följande skall vara förbjudet såsom oförenligt med avtalets funktion: alla
avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade
förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som
har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen
inom det territorium som omfattas av detta avtal, särskilt sådana som inne-
bär att

a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller
indirekt fastställs,

b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be-
gränsas eller kontrolleras,

c) marknader eller inköpskällor delas upp,

d) olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa han-
delspartners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

e) det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar
sig ytterligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt han-
delsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras icke tilllämpliga på

- avtal eller kategorier av avtal mellan företag,

beslut eller kategorier av beslut av företagssammanslutningar,

- samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller
till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon-
sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås
och som inte

a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga
för att uppnå dessa mål,

b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en vä-
sentlig del av varorna i fråga.

Artikel 54

Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning inom det terri-
torium som täcks av detta avtal eller inom en väsentlig del av detta skall, i
den mån det kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter, vara förbju-
det såsom oförenligt med detta avtals funktion.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj-
ningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nack-
del för konsumenterna,

c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handels-
partners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytter-
ligare förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.

Artikel 55

1. Utan att det påverkar de bestämmelser om tillämpningen av artiklarna 53
och 54 i detta avtal som finns i protokoll 21 och bilaga XIV till avtalet, skall
EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet, som avses i artikel
108.1, säkerställa tillämpningen av de principer som anges i artiklarna 53 och
54.

Den behöriga övervakningsmyndighet som avses i artikel 56 skall, på eget
initiativ eller på begäran av en stat inom respektive territorium eller av den
andra övervakningsmyndigheten, undersöka fall av förmodade överträdel-
ser av dessa principer. Den behöriga övervakningsmyndigheten skall genom-
föra dessa undersökningar i samarbete med de behöriga nationella myndig-
heterna inom respektive territorium samt i samarbete med den andra över-
vakningsmyndigheten, vilken skall ge den sitt bistånd i enlighet med sina
egna regler.

Om den finner att en överträdelse ägt rum, skall den föreslå lämpliga åt-
gärder för att få denna att upphöra.

2. Om överträdelsen inte upphör, skall den behöriga övervakningsmyndig-
heten genom ett motiverat beslut fastslå att en överträdelse av principerna
föreligger.

Den behöriga övervakningsmyndigheten får offentliggöra sitt beslut och
bemyndiga staterna inom respektive territorium att, på de villkor och enligt
de regler som den fastställer, vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa
situationen. Den kan även anmoda den andra övervakningsmyndigheten att
bemyndiga stater inom respektive territorium att vidta sådana åtgärder.

Artikel 56

1. Enskilda ärenden enligt artikel 53 skall avgöras av övervakningsmyndig-
heterna enligt följande:

a) EFTA:s övervakningsmyndighet skall besluta i enskilda ärenden,
där endast handeln mellan EFTA-staterna berörs,

b) utan att det påverkar tillämpningen av c skall EFTA:s övervaknings-
myndighet besluta, i enlighet med bestämmelserna i artikel 58, pro-
tokoll 21 och de regler som antagits för deras genomförande, proto-
koll 23 och bilaga XIV, i ärenden där omsättningen i de berörda
företagen inom EFTA-staternas territorium uppgår till 33 procent
eller mer av deras omsättning inom det territorium som täcks av
detta avtal,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

c) EG-kommissionen beslutar i övriga ärenden samt i ärenden som av-
ses i b när handeln mellan EG:s medlemsstatater berörs, med beak-
tande av bestämmelserna i artikel 58, protokoll 21, protokoll 23 och
bilaga XIV.

2. Enskilda ärenden enligt artikel 54 skall avgöras av övervakningsmyndig-
heten för det territorium där det konstateras att en dominerande ställning
förekommer. Bestämmelserna i punkt 1 b och c skall tillämpas endast om
dominans förekommer inom båda övervakningsmyndigheternas territorier.

3. Enskilda ärenden enligt punkt 1 c vilkas följder för handeln mellan EG:s
medlemsstater eller för konkurrensen inom gemenskapen inte är märkbara,
skall avgöras av EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. Vad som avses med ”företag” och ”omsättning” i denna artikel anges i
protokoll 22.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 57

1. Företagskoncentrationer som skall kontrolleras enligt punkt 2 och som
skapar eller stärker en dominerande ställning, till följd av vilken effektiv
konkurrens skulle hindras i betydande omfattning inom det territorium som
täcks av detta avtal eller en avsevärd del av detta, skall förklaras vara ofören-
liga med detta avtal.

2. Kontroll av företagskoncentrationer enligt punkt 1 skall verkställas av

a) EG-kommissionen i de ärenden som avses i förordning (EEG)
4064/89 i enlighet med den förordningen och i enlighet med proto-
kollen 21 och 24 samt bilaga XIV i detta avtal. EG-kommissionen
skall med förbehåll för EG-domstolens prövning ensam vara behö-
rig att fatta beslut i dessa ärenden.

b) EFTA:s övervakningsmyndighet i de ärenden som inte omfattas av
a, när de relevanta tröskelvärden som anges i bilaga XIV uppnås
inom EFTA-staternas territorium i enlighet med protokollen 21 och
24 samt bilaga XIV. Detta begränsar inte EG-medlemsstaternas be-
hörighet.

Artikel 58

För att utveckla och bevara en enhetlig övervakning på konkurrensområdet
inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och för att främja att
detta avtals bestämmelser därom genomförs, tillämpas och tolkas på ett ho-
mogent sätt, skall de behöriga myndigheterna samarbeta i enlighet med be-
stämmelserna i protokollen 23 och 24.

Artikel 59

1. Beträffande offentliga företag och företag som EG-medlemsstater och
EFTA-stater beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter, skall de avtalsslu-
tande parterna säkerställa att någon åtgärd inte vidtas och inte heller bibe-

hålls som strider mot reglerna i detta avtal, i synnerhet reglerna i artiklarna
4 och 53 - 63.

2. Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse eller som har karaktären av fiskala monopol skall vara underkastade
reglerna i detta avtal, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen
av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgif-
ter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i
en omfattning som strider mot de avtalsslutande parternas intresse.

3. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsorgan skall inom respektive
behörighetsområde säkerställa att bestämmelserna i denna artikel tillämpas
och, när det är nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder vad avser stater inom
respektive behörighetsområde.

Artikel 60

Bilaga XIV innehåller särskilda bestämmelser för tillämpning av de princi-
per som anges i artiklarna 53, 54, 57 och 59.

KAPITEL 2 STATLIGT STÖD

Artikel 61

1. Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemssta-
ter, EFTA-stater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är,
som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa
företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning
det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.

2. Förenligt med detta avtal är

a) stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under för-
utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varor-
nas ursprung,

b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller
andra exceptionella händelser.

c) stöd som ges till näringslivet i vissa områden av Förbundsrepubliken
Tyskland och som påverkats genom Tysklands delning, i den ut-
sträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska
nackdelar som uppkommit genom denna delning.

3. Som förenligt med detta avtal kan anses

a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där lev-
nadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på
sysselsättning,

b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt
europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en
EG-medlemsstats eller en EFTA-stats ekonomi,

c) stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller
vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensamma EES-kommittén
kan komma att ange i enlighet med del VII.

Artikel 62

1. Alla befintliga former av statligt stöd inom de avtalsslutande parternas
territorium samt alla planer pä att ge eller ändra sådant stöd skall vara före-
mål för fortlöpande granskning med avseende på stödets förenlighet med ar-
tikel 61. Denna granskning skall genomföras

a) vad avser EG-medlemsstaterna: av EG-kommissionen i enlighet
med bestämmelserna i artikel 93 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen,

b) vad avser EFTA-staterna: av EFTA:s övervakningsmyndighet i en-
lighet med bestämmelserna i ett avtal mellan EFTA-staterna om
upprättande av EFTA:s övervakningsmyndighet, som har de befo-
genheter och uppgifter som anges i protokoll 26.

2.1 syfte att säkerställa en enhetlig övervakning av statsstödet inom hela det
territorium som omfattas av detta avtal skall EG-kommissionen och EFTA:s
övervakningsmyndighet samarbeta i enlighet med bestämmelserna i proto-
koll 27.

Artikel 63

Bilaga XV innehåller särskilda bestämmelser om statligt stöd.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 64

1. Om någon av övervakningsmyndigheterna anser att den andra övervak-
ningsmyndighetens tillämpning av artiklarna 61 och 62 i detta avtal samt arti-
kel 5 i protokoll 14 inte är förenlig med upprätthållandet av lika konkurrens-
villkor inom det territorium som täcks av detta avtal, skall utbyte av syn-
punkter ske inom två veckor i enlighet med förfarandet i protokoll 27 punkt
f.

Om en gemensamt överenskommen lösning inte nåtts i slutet av denna
tvåveckorsperiod, får den drabbade avtalsslutande partens behöriga myn-
dighet omedelbart vidta lämpliga interimistiska åtgärder för att avhjälpa den
snedvridning av konkurrensen som uppkommit.

Samråd skall då äga rum i Gemensamma EES-kommittén i syfte att finna
en gemensamt godtagbar lösning.

Om Gemensamma EES-kommittén inte inom tre månader har lyckats nå
en lösning och om förfarandet i fråga orsakar eller hotar att orsaka en sned-
vridning av konkurrensen som påverkar handeln mellan de avtalsslutande
parterna, får de interimistiska åtgärderna ersättas av slutliga åtgärder som är
helt nödvändiga för att neutralisera följderna av snedvridningen. I första
hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen av EES
funktion.

2. Bestämmelserna i denna artikel skall också tillämpas på statliga handels-
monopol upprättade efter dagen för avtalets undertecknande.

KAPITEL 3 ANDRA GEMENSAMMA REGLER

Artikel 65

1. Bilaga XVI innehåller särskilda bestämmelser och arrangemang om of-
fentlig upphandling som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla där an-
givna varor och tjänster.

2. Protokoll 28 och bilaga XVII innehåller särskilda bestämmelser om imma-
teriell äganderätt inbegripet industriell och kommersiell äganderätt; bestäm-
melser som, om inte annat anges, skall tillämpas på alla varor och tjänster.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

DEL V ÖVERGRIPANDE
BESTÄMMELSER OM DE FYRA
FRIHETERNA

KAPITEL 1 SOCIALPOLITIK

Artikel 66

De avtalsslutande parterna är ense om behovet att främja en förbättring av
arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard.

Artikel 67

1. De avtalsslutande parterna skall särskilt sträva efter att, främst i fråga om
arbetsmiljön, främja förbättringar av arbetstagares hälsa och säkerhet. För
att medverka till att detta mål uppnås, skall minimikrav tillämpas, som skall
genomföras stegvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tek-
niska bestämmelser hos var och en av de avtalsslutande parterna. Sådana
minimikrav skall inte hindra någon avtalsslutande part från att bibehålla el-
ler införa sådana mera långtgående bestämmelser för att värna om arbetsvill-
kor som är förenliga med detta avtal.

2. Bilaga XVIII anger närmare vilka bestämmelser de avtalsslutande par-
terna skall genomföra som minimikrav enligt punkt 1.

Artikel 68

Inom området arbetsrätt skall de avtalsslutande parterna genomföra de åt-
gärder som krävs för att säkerställa att detta avtal fungerar väl. Åtgärderna
anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 69

1. Varje avtalsslutande part skall säkerställa och upprätthålla principen om
lika lön för kvinnor och män för lika arbete.

I denna artikel skall med ”lön” förstås den gängse grund- eller minimilö-
nen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som
arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställ-
ningen.

Lika lön utan könsdiskriminering innebär att

a) ackordslön för lika arbete skall fastställas enligt samma beräknings-
grunder,

b) tidlön skall vara lika för lika arbete.

2. Bilaga XVIII innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av
punkt 1.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 70

De avtalsslutande parterna skall främja principen om lika behandling av
kvinnor och män genom att genomföra och tillämpa de bestämmelser som
anges närmare i bilaga XVIII.

Artikel 71

De avtalsslutande parterna skall sträva efter att främja dialogen på euro-
peisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare.

KAPITEL 2 KONSUMENTSKYDD

Artikel 72

Bilaga XIX innehåller bestämmelser om konsumentskydd.

KAPITEL 3 MILJÖ

Artikel 73

1. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall ha till syfte

a) att bevara, skydda och förbättra miljön,

b) att bidra till skyddet av människornas hälsa,

c) att säkerställa ett varsamt och förnuftigt utnyttjande av naturresur-
serna.

2. De avtalsslutande parternas åtgärder i fråga om miljön skall grundas på
principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrä-
desvis bör hejdas vid källan och att den som skadat miljön skall betala. Mil-
jöskyddskraven skall vara en del av de avtalsslutande parternas politik i öv-
rigt.

Artikel 74

Bilaga XX innehåller de särskilda bestämmelser om skyddsåtgärder som
skall tillämpas enligt artikel 73.

Artikel 75

De skyddsåtgärder som avses i artikel 74 skall inte hindra någon avtalsslu-
tande part från att bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder som är
förenliga med detta avtal.

KAPITEL 4 STATISTIK

Artikel 76

1. De avtalsslutande parterna skall säkerställa framtagning och spridning av
sammanhållna och jämförbara statistiska uppgifter för att beskriva och följa
alla relevanta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter på EES.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

2.1 detta syfte skall de avtalsslutande parterna utveckla och använda harmo-
niserade metoder, definitioner och klassificeringar samt gemensamma pro-
gram och förfaranden och därvid organisera det statistiska arbetet på lämp-
liga administrativa nivåer och med tillräcklig hänsyn till behovet av skydd
mot obehörig insyn i fråga om statistik.

3. Bilaga XXI innehåller särskilda bestämmelser om statistik.

4. Protokoll 30 innehåller särskilda bestämmelser om hur samarbetet på sta-
tistikområdet skall organiseras.

KAPITEL 5 BOLAGSRÄTT

Artikel 77

Bilaga XXII innehåller särskilda bestämmelser om bolagsrätt.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvud avtal

DEL VI SAMARBETE VID SIDAN OM DE
FYRA FRIHETERNA

Artikel 78

De avtalsslutande parterna skall stärka och bredda samarbetet inom ramen
för gemenskapens verksamhet inom följande områden:

- forskning och teknisk utveckling,

- informationstjänster,

- miljö,

- utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor,

- socialpolitik,

- konsumentskydd,

- små och medelstora företag,

- turism,

- den audiovisuella sektorn och

- räddningstjänst,

i den utsträckning som dessa frågor inte regleras genom bestämmelser i
andra delar av detta avtal.

Artikel 79

1. De avtalsslutande parterna skall med alla lämpliga medel förstärka den
ömsesidiga dialogen, särskilt genom de förfaranden som anges i del VII, i
syfte att visa på områden och verksamheter där ett närmare samarbete skulle
kunna bidra till att deras gemensamma syften uppnås inom de områden som
avses i artikel 78.

2. De skall särskilt utbyta information och, på begäran av en avtalsslutande
part, samråda inom Gemensamma EES-kommittén vad gäller planer och
förslag om upprättande eller ändring av ramprogram, särskilda program,
verksamheter och projekt inom de områden som avses i artikel 78.

3. Bestämmelserna i del VII skall med nödvändiga ändringar tillämpas på
del VI, när detta särskilt anges i del VI eller i protokoll 31.

Artikel 80

Det samarbete som avses i artikel 78 skall normalt ske i någon av följande
former:

- EFTA-staternas deltagande i EG:s ramprogram, särskilda program, pro-
jekt eller andra verksamheter.

- Upprättande av gemensam verksamhet inom särskilda områden, som
kan innefatta planering eller samordning av verksamheter, sammanslag-
ning av pågående verksamheter och genomförande av tillfälliga gemen-
samma verksamheter.

- Formellt och informellt utbyte eller tillhandahållande av information.

- Gemensamma ansträngningar för att främja viss verksamhet inom de av-
talsslutande parternas hela territorium.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

- Parallell lagstiftning, när så är lämpligt, med identiskt eller likartat inne-
håll.

- Samordning, när detta är av gemensamt intresse, av ansträngningar och
verksamheter genom eller inom ramen för internationella organisationer
samt av samarbete med tredje land.

Artikel 81

När samarbetet sker i form av EFTA-staternas deltagande i EG:s rampro-
gram, särskilda program, projekt eller andra verksamheter, skall följande
principer tillämpas:

a) EFTA-staterna skall ha tillgång till alla delar av ett program.

b) EFTA-staternas ställning i de kommittéer som bistår EG-kommis-
sionen med genomförande och utveckling av en EG-verksamhet
som EFTA-staterna eventuellt bidrar till finansiellt genom sitt delta-
gande, skall i full utsträckning återspegla detta bidrag.

c) Bestämmelserna i artikel 79.3 skall tillämpas på sådana beslut av ge-
menskapen som inte avser den allmänna budgeten, om dessa direkt
eller indirekt berör ramprogram, särskilda program, projekt eller
andra verksamheter som EFTA-staterna deltar i genom ett beslut
enligt detta avtal. Villkor och betingelser för ett fortsatt deltagande
i verksamheten i fråga får granskas av Gemensamma EES-kommit-
tén i enlighet med artikel 86.

d) På projektnivå skall institutioner, företag, organisationer och med-
borgare i EFTA-stater ha samma rättigheter och skyldigheter vad
avser ett EG-program eller annan verksamhet som de som är till-
lämpliga på institutioner, företag, organisationer och medborgare i
EG-medlemsstaterna som deltar i samma verksamhet. Detta skall
med nödvändiga ändringar tillämpas på deltagare i utbyten mellan
EG-medlemsstater och EFTA-stater inom ramen för verksamheten
i fråga.

e) EFTA-staterna, deras institutioner, företag, organisationer och
medborgare, skall ha samma rättigheter och skyldigheter vad gäller
spridning, utvärdering och utnyttjande av resultaten som de som till-
kommer EG:s medlemsstater, deras institutioner, företag, organisa-
tioner och medborgare.

f) De avtalsslutande parterna åtar sig att, i enlighet med sina respek-
tive regler och förordningar och i den utsträckning det är nödvän-
digt, underlätta rörligheten för deltagare i ett program eller annan
verksamhet.

Artikel 82

1. När samarbetet enligt denna del innefattar finansiell medverkan från
EFTA-staterna, skall denna medverkan ske i någon av följande former:

a) EFTA-staternas bidrag, som följer av deras deltagande i gemenska-
pens verksamheter, skall fördelas i proportion till

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

- anslagen för ekonomiska åtaganden och anslagen för betalningar
vilka varje år fastställs i gemenskapens allmänna budget för de bud-
getposter som motsvarar verksamheterna i fråga.

Den ”proportionalitetsfaktor” som skall bestämma EFTA-stater-
nas medverkan skall utgöra summan av förhållandet mellan å ena
sidan var och en av EFTA-staternas bruttonationalprodukter, till
marknadspriser, och å andra sidan summan av gemenskapens och
respektive EFTA-stats bruttonationalprodukter, till marknadspri-
ser. Denna faktor skall för varje budgetår beräknas på grundval av
de senaste tillgängliga statistiska uppgifterna.

EFTA-staternas bidragsbelopp skall, både för anslagen för eko-
nomiska åtaganden och anslagen för betalningar, utgöra tillägg till
de belopp som fastställts för gemenskapen i den allmänna budgeten
för varje budgetpost som motsvarar verksamheterna i fråga.

De bidrag som varje år skall betalas ut av EFTA-staterna skall
fastställas på grundval av anslagen för betalningar.

Åtaganden som gemenskapen gjort innan EFTA-staterna börjat
medverka i dessa verksamheter på grundval av detta avtal - samt de
betalningar som följer härav - skall inte föranleda några bidrag från
EFTA-staternas sida.

b) EFTA-staternas finansiella bidrag till följd av deras medverkan i
vissa projekt eller andra verksamheter skall grundas på principen att
varje avtalsslutande part skall stå för sina egna kostnader och därut-
över betala ett skäligt bidrag, som skall fastställas av Gemensamma
EES-kommittén till gemenskapens fasta kostnader.

c) Gemensamma EES-kommittén skall fatta de nödvändiga besluten
om de avtalsslutande parternas bidrag till kostnaderna för verksam-
heten i fråga.

2. De närmare bestämmelserna för tillämpning av denna artikel finns i proto-
koll 32.

Artikel 83

När samarbetet sker i form av informationsutbyte mellan offentliga myndig-
heter, skall EFTA-staterna ha samma rättigheter att ta emot och samma skyl-
digheter att ge information som EG- medlemsstaterna samt vara underkas-
tade de sekretesskrav som skall fastställas av Gemensamma EES-kommit-
tén.

Artikel 84

Bestämmelser om samarbetet inom särskilda områden finns i protokoll 31.

Artikel 85

Om inte annat följer av protokoll 31, skall samarbete som redan upprättats
mellan EG och enskilda EFTA-stater inom de områden som anges i artikel
78 vid tiden för detta avtals ikraftträdande framdeles ske enligt de tillämpliga
bestämmelserna i denna del och i protokoll 31.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 86

Gemensamma EES-kommittén skall, i enlighet med del VII, fatta alla nöd-
vändiga beslut om tillämpning av artiklarna 78 - 85 samt om de åtgärder som
grundar sig på dessa artiklar, vilket bland annat kan inbegripa tillägg till och
ändringar i bestämmelserna i protokoll 31 samt antagande av sådana över-
gångsbestämmelser som behövs för genomförandet av artikel 85.

Artikel 87

De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att utveckla,
stärka eller bredda samarbetet inom ramen för gemenskapens verksamhet
inom områden som inte finns uppräknade i artikel 78, när sådant samarbete
anses kunna bidra till förverkligandet av detta avtals mål eller av de avtals-
slutande parterna anses vara av gemensamt intresse. Sådana åtgärder kan
innefatta ändring av artikel 78 genom att nya områden läggs till dem som
finns uppräknade där.

Artikel 88

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i andra delar av
detta avtal skall bestämmelserna i denna del inte utesluta möjligheten för en
avtalsslutande part att självständigt förbereda, vidta och genomföra åtgär-
der.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

3 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

DEL VII INSTITUTIONELLA
BESTÄMMELSER

KAPITEL I SAMMANSLUTNINGENS STRUKTUR

AVSNITT 1 EES-RÅDET

Artikel 89

1. Ett EES-råd upprättas härmed. Det skall särskilt svara för att ge politiska
impulser vid genomförandet av detta avtal och för att fastställa de allmänna
riktlinjerna för Gemensamma EES-kommittén.

I detta syfte skall EES-rådet bedöma hur avtalet i dess helhet fungerar och
utvecklas. Det skall fatta de politiska beslut som leder till ändringar i avtalet.

2. De avtalsslutande parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta-
terna inom sina respektive behörighetsområden, får, efter att ha diskuterat
frågan i Gemensamma EES-kommittén eller direkt i synnerligen bråds-
kande fall, i EES-rådet ta upp varje fråga som ger upphov till svårigheter.

3. EES-rådet skall genom beslut anta sin arbetsordning.

Artikel 90

1. EES-rådet skall bestå av medlemmarna av Europeiska gemenskapernas
råd och ledamöter av EG-kommissionen samt av en regeringsmedlem från
var och en av EFTA-staterna.

EES-rådets medlemmar får låta sig representeras i enlighet med de villkor
som skall fastställas i rådets arbetsordning.

2. EES-rådets beslut skall fattas genom överenskommelse mellan å ena sidan
gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna.

Artikel 91

1. Ordförandeskapet i EES-rådet skall innehas omväxlande, under en sex-
månadersperiod, av en medlem av Europeiska gemenskapernas råd och en
medlem av regeringen i en EFTA-stat.

2. EES-rådet skall sammankallas två gånger om året av dess ordförande.
EES-rådet skall också sammanträda i enlighet med sin arbetsordning, när-
helst omständigheterna kräver det.

AVSNITT 2 GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN

Artikel 92

1. En gemensam EES-kommitté upprättas härmed. Den skall säkerställa att
avtalet genomförs på ett effektivt sätt. I detta syfte skall den se till att ett
utbyte sker av åsikter och information samt fatta beslut i de fall som anges i
detta avtal.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

2. De avtalsslutande parterna, vad avser gemenskapen och EG-medlemssta-

terna inom sina respektive behörighetsområden, skall i Gemensamma EES-
kommittén samråda på varje punkt av betydelse för avtalet som ger upphov
till svårigheter och som tagits upp av en av parterna.

3. Gemensamma EES-kommittén skall genom beslut anta sin arbetsordning.

Artikel 93

1. Gemensamma EES-kommittén skall bestå av företrädare för de avtalsslu-
tande parterna.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fatta beslut genom överenskom-
melse mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan EFTA-staterna,
som talar med en röst.

Artikel 94

1. Ordförandeskapet i Gemensamma EES-kommittén skall innehas omväx-
lande, under en sexmånadersperiod, av företrädaren för gemenskapen, det
vill säga EG-kommissionen, och företrädaren för en av EFTA-staterna.

2. I syfte att fullgöra sina uppgifter skall Gemensamma EES-kommittén i
allmänhet sammanträda minst en gång i månaden. Den skall även samman-
träda på initiativ av sin ordförande eller på begäran av någon av de avtalsslu-
tande parterna i enlighet med sin arbetsordning.

3. Gemensamma EES-kommittén kan besluta att inrätta underkommittéer
eller arbetsgrupper för att bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter. Ge-
mensamma EES-kommittén skall i sin arbetsordning bestämma sådana un-
derkommittéers och arbetsgruppers sammansättning och verksamhetsfor-
mer. Deras uppdrag skall i vaije enskilt fall fastställas av Gemensamma
EES-kommittén.

4. Gemensamma EES-kommittén skall i en årlig rapport redogöra för avta-
lets funktion och utveckling.

AVSNITT 3 PARLAMENTARISKT SAMARBETE

Artikel 95

1. En gemensam parlamentarikerkommitté för EES (EES gemensamma
parlamentarikerkommitté) upprättas härmed. Den skall bestå av ett lika an-
tal ledamöter av, å ena sidan, Europaparlamentet och, å andra sidan, EFTA-
staternas parlament. Det sammanlagda antalet ledamöter i kommittén anges
i stadgan i protokoll 36.

2. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall ha möten växelvis
inom gemenskapen och i en EFTA-stat i enlighet med bestämmelserna i pro-
tokoll 36.

3. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall genom dialog och de-
batt bidra till en bättre förståelse mellan gemenskapen och EFTA-staterna
inom de områden som täcks av detta avtal.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

4. EES gemensamma parlamentarikerkommitté kan framlägga sina syn-
punkter i form av rapporter eller resolutioner, så som den finner lämpligt.
Den skall särskilt granska Gemensamma EES-kommitténs årsrapport, upp-
rättad i enlighet med artikel 94.4.

5. EES-rådets ordförande får inställa sig inför EES gemensamma parlamen-
tarikerkommitté för att höras av denna.

6. EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall anta sin arbetsord-
ning.

AVSNITT 4 SAMARBETE MELLAN SAMHÄLLSLIVETS PARTER

Artikel 96

1. Medlemmar av Ekonomiska och sociala kommittén och andra organ, där
arbetsmarknadens parter inom gemenskapen är representerade och av mot-
svarande organ inom EFTA-staterna, skall sträva efter att stärka kontak-
terna sinsemellan och att samarbeta organiserat och regelbundet för att öka
medvetenheten om de ekonomiska och sociala aspekterna av det ökande
ömsesidiga beroendet mellan de avtalsslutande parternas ekonomier och de-
ras intressen i EES-sammanhang.

2. I detta syfte upprättas härmed en rådgivande EES-kommitté. Den skall
bestå av ett lika antal medlemmar av, å ena sidan, Europeiska gemenskaper-
nas ekonomiska och sociala kommitté och, å andra sidan, EFTA:s rådgi-
vande kommitté. Kommittén kan lägga fram sina åsikter i form av rapporter
eller resolutioner, så som den finner lämpligt.

3. Rådgivande EES-kommittén skall anta sin arbetsordning.

KAPITEL 2 FÖRFARANDET VID
BESLUTSFATTANDE

Artikel 97

Detta avtal inskränker inte någon avtalsslutande parts rätt att utan att det
påverkar icke-diskrimineringsprincipen ändra sin interna lagstiftning inom
de områden som täcks av avtalet under förutsättning att parten först har in-
formerat övriga avtalsslutande parter,

- om Gemensamma EES-kommittén finner att lagstiftningen i dess änd-
rade lydelse inte negativt påverkar avtalets tillfredsställande funktion,
eller

- om förfarandet enligt artikel 98 har fullföljts.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 98

Bilagorna till detta avtal och protokollen 1-7, 9-11, 19-27, 30-32, 37, 39, 41
och 47, kan vid behov ändras genom beslut av Gemensamma EES-kommit-
tén i enlighet med artiklarna 93.2, 99, 100, 102 och 103.

Artikel 99

1. Så snart ny lagstiftning är under utarbetande av EG-kommissionen på ett
område som omfattas av detta avtal, skall kommissionen underhand råd-
fråga experter i EFTA-staterna på samma sätt som den rådfrågar experter i
EG:s medlemsstater vid utarbetandet av sina förslag.

2. När EG-kommissionen överlämnar sitt förslag till Europeiska gemenska-
pernas råd, skall den överlämna kopior av detta till EFTA-staterna.

På begäran av någon av de avtalsslutande parterna skall ett preliminärt
utbyte av åsikter äga rum inom Gemensamma EES-kommittén.

3. Under den fas som föregår ett beslut inom Europeiska gemenskapernas
råd skall de avtalsslutande parterna i en fortgående informations- och sam-
rådsprocess, vid viktiga tillfällen, åter samråda med varandra i Gemen-
samma EES-kommittén, då detta begärs av någon av parterna.

4. De avtalsslutande parterna skall med gott uppsåt samarbeta under infor-
mations- och samrådsfasen i syfte att underlätta beslutsfattandet i Gemen-
samma EES-kommittén i slutet av denna process.

Artikel 100

EG-kommmissionen skall tillförsäkra experter från EFTA-staterna ett så
omfattande deltagande som möjligt, med hänsyn till de områden som be-
rörs, under beredningen av förslag till åtgärder, vilka därefter skall föreläg-
gas de kommittéer som bistår kommissionen vid utövandet av dess verkstäl-
lande befogenheter. När EG-kommissionen utarbetar förslag till åtgärder,
skall den anlita experter i EFTA-staterna på samma sätt som den anlitar ex-
perter i EG:s medlemsstater.

I de fall då hänvändelse sker till Europeiska gemenskapernas råd i enlighet
med det förfarande som är tillämpligt på det slags kommitté som berörs,
skall kommissionen för rådet redovisa de synpunkter som lagts fram av
EFTA-staternas experter.

Artikel 101

1. Vad gäller kommittéer som varken omfattas av artikel 81 eller artikel 100
skall experter från EFTA-staterna knytas till arbetet, när så behövs för att
detta avtal skall fungera på ett tillfredsställande sätt.

Dessa kommittéer är uppräknade i protokoll 37. Villkoren för en sådan
medverkan anges i de tillämpliga protokollen och bilagorna för respektive
område, där de aktuella frågorna behandlas.

2. Om de avtalsslutande parterna finner att en sådan medverkan skall ut-
sträckas till andra kommittéer av liknande slag, kan Gemensamma EES-
kommittén ändra protokoll 37.

Artikel 102

1. För att säkerställa rättssäkerheten och enhetligheten inom EES skall Ge-
mensamma EES-kommittén fatta beslut om ändring av en bilaga till detta

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

avtal så snart som möjligt efter det att gemenskapen har antagit den motsva-
rande nya EG-lagstiftningen i syfte att möjliggöra en samtidig tillämpning av
denna samt av ändringarna i bilagorna till avtalet. Gemenskapen skall där-
för, varje gång den antar lagstiftning i en fråga som regleras i detta avtal,
snarast underrätta övriga avtalsslutande parter i Gemensamma EES-kom-
mittén.

2. Gemensamma EES-kommittén bedömer vilken del av en bilaga till detta
avtal som är direkt berörd av den nya lagstiftningen.

3. De avtalsslutande parterna skall på allt sätt sträva efter att nå en överens-
kommelse i frågor som är relevanta för detta avtal.

Gemensamma EES-kommittén skall särskilt sträva efter att söka nå en
ömsesidigt godtagbar lösning när en allvarlig svårighet uppstår på ett område
som i EFTA-staterna omfattas av lagstiftarens behörighet.

4. Om, trots tillämpning av föregående punkt, en överenskommelse om en
ändring av en bilaga till detta avtal inte kan nås, skall Gemensamma EES-
kommittén undersöka alla ytterligare möjligheter att säkerställa att avtalet
även fortsättningsvis fungerar tillfredsställande samt fatta vaije beslut som
kan vara nödvändigt i detta hänseende, däri inbegripet möjligheten att er-
känna att lagstiftningen är likvärdig. Ett sådant beslut skall fattas senast vid
utgången av sex månader från den dag då ärendet hänskjutits till Gemen-
samma EES-kommittén eller, om denna dag infaller senare, den dag då mot-
svarande EG-lag-stiftning träder i kraft.

5. Om Gemensamma EES-kommittén vid utgången av den tidsfrist som an-
ges i punkt 4 inte har fattat beslut om en ändring av en bilaga till detta avtal,
skall den del som berörs härav, fastställd i enlighet med punkt 2, betraktas
som provisoriskt suspenderad, om inte Gemensamma EES-kommittén be-
slutar om motsatsen. En sådan suspension skall börja gälla sex månader efter
utgången av den tid som avses i punkt 4, men i inget fall tidigare än den dag
då motsvarande EG-rättsakt genomförs i gemenskapen. Gemensamma
EES-kommittén skall fullfölja sina strävanden att enas om en ömsesidigt
godtagbar lösning, så att suspensionen kan återkallas så snart som möjligt.

6. De praktiska konsekvenserna av den suspension som avses i punkt 5 skall
diskuteras i Gemensamma EES-kommittén. De rättigheter och skyldigheter
som redan förvärvats av enskilda och företag enligt detta avtal skall kvarstå.
De avtalsslutande parterna skall, när så är lämpligt, besluta om de ändringar
som blir nödvändiga på grund av suspensionen.

Artikel 103

1. Om ett av Gemensamma EES-kommittén fattat beslut kan bli bindande
för en avtalsslutande part först efter det att konstitutionella krav uppfyllts,
skall beslutet, om det anger en viss dag, träda i kraft den dagen under förut-
sättning att den avtalsslutande parten före den dagen har anmält till övriga
avtalsslutande parter att de konstitutionella kraven uppfyllts.

Om en sådan anmälan inte har gjorts före den dagen träder beslutet i kraft
den första dagen i den andra månaden efter den sista anmälan.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

2. Om en sådan anmälan inte har gjorts inom sex månader efter Gemen-
samma EES-kommitténs beslut, skall beslutet tillämpas provisoriskt i avvak-
tan på att de konstitutionella kraven skall uppfyllas, om inte en avtalsslu-
tande part anmäler att en sådan provisorisk tillämpning inte kan äga rum. I
detta fall, eller om en avtalsslutande part anmäler icke-rati-fikation av ett
beslut av Gemensamma EES-kommittén, skall det upphävande som anges i
artikel 102.5 träda i kraft en månad efter en sådan anmälan, men inte i något
fall tidigare än den dag då motsvarande EG-rättsakt genomförs i gemenska-
pen.

Artikel 104

Beslut som fattas av Gemensamma EES-kommittén i de fall som anges i
detta avtal skall, om inte annat anges däri, vara bindande för de avtalsslu-
tande parterna sedan de trätt i kraft. De avtalsslutande parterna skall vidta
nödvändiga åtgärder för att säkerställa beslutens genomförande och till-
lämpning.

KAPITEL 3 HOMOGENITET,
ÖVERVAKNINGSFÖRFARANDE OCH
TVISTLÖSNING

AVSNITT 1 HOMOGENITET

Artikel 105

1.1 syfte att uppnå de avtalsslutande parternas mål att nå fram till en så en-
hetlig tolkning som möjligt av bestämmelserna i detta avtal och av de be-
stämmelser i EG-lagstiftningen som i sak återges i avtalet skall Gemen-
samma EES-kommittén vidta åtgärder i enlighet med denna artikel.

2. Gemensamma EES-kommittén skall fortlöpande granska utvecklingen av
rättspraxis inom Europeiska gemenskapernas domstol och den EFTA-dom-
stol som avses i artikel 108.2.1 detta syfte skall dessa domstolars domar över-
lämnas till Gemensamma EES-kommittén, som skall vidta åtgärder för att
upprätthålla den homogena tolkningen av avtalet.

3. Om Gemensamma EES-kommittén inom två månader efter det att frågan
om en skiljaktighet i rättspraxis mellan de båda domstolarna har väckts hos
den inte har lyckats bevara en homogen tolkning av avtalet, får förfarandena
enligt artikel 111 tillämpas.

Artikel 106

I syfte att främja en så enhetlig tolkning av detta avtal som möjligt, varvid
full hänsyn skall tas till domstolars oberoende ställning, skall ett system för
utbyte av information rörande domar av EFTA-domstolen, Europeiska ge-
menskapernas domstol och Europeiska gemenskapernas första instansrätt
samt EFTA-staternas domstolar som utgör sista instans upprättas av Gemen-
samma EES-kommittén. Detta system skall omfatta

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

a) överlämnande till registratorn vid Europeiska gemenskapernas
domstol av dessa domstolars domar när de avser tolkning och till-
lämpning av, å ena sidan, detta avtal och, å andra sidan, Fördraget
om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och För-
draget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen
med ändringar och tillägg, samt de rättsakter som antagits i överens-
stämmelse med dessa fördrag, i den mån de rör bestämmelser som i
sak är identiska med bestämmelser i detta avtal,

b) klassificering av dessa domar verkställd av registratorn vid Euro-
peiska gemenskapernas domstol, vilket i den utsträckning det be-
hövs innefattar utarbetande och publicering av översättningar och
sammanfattningar,

c) överlämnande från registratorn vid Europeiska gemenskapernas
domstol av relevanta handlingar till de behöriga nationella myndig-
heter som skall utses av varje avtalsslutande part.

Artikel 107

Bestämmelser om möjligheten för en EFTA-stat att bemyndiga en domstol
eller annan dömande myndighet att begära att Europeiska gemenskapernas
domstol fattar beslut om tolkningen av en EES-regel finns i protokoll 34.

AVSNITT 2 ÖVERVAKNINGSFÖRFARANDE

Artikel 108

1. EFTA-staterna skall upprätta en oberoende övervakningmyndighet
(EFTA:s övervakningsmyndighet) samt skapa förfaranden liknande dem
som finns inom gemenskapen, däri inbegripet förfaranden för att säkerställa
att skyldigheterna enligt detta avtal uppfylls och för att kontrollera lagenlig-
heten av åtgärder av EFTA:s övervakningsmyndighet gällande konkurrens.

2. EFTA-staterna skall upprätta en domstol (EFTA-domstolen).

EFTA-domstolen skall, i enlighet med ett särskilt avtal mellan EFTA-sta-
terna, vad gäller tillämpningen av detta avtal, vara behörig särskilt för

a) mål eller ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende
EFTA-staterna,

b) överklaganden av beslut på konkurrensområdet i ärenden som fat-
tats av EFTA:s övervakningsmyndighet,

c) lösning av tvister mellan två eller flera EFTA-stater.

Artikel 109

1. Fullgörandet av skyldigheterna enligt detta avtal skall övervakas av, å ena
sidan, EFTA:s övervakningsmyndighet och, å andra sidan, EG-kommissio-
nen, som skall handla i enlighet med Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska ekonomiska gemenskapen, Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska kol- och stålgemenskapen och detta avtal.

2. För att säkerställa en enhetlig övervakning inom hela EES skall EFTA:s

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

övervakningsmyndighet och EG-kommissionen samarbeta, utbyta informa-
tion och samråda i frågor som rör övervakningspolitiken och enskilda ären-
den.

3. Alla klagomål som rör tillämpningen av detta avtal skall lämnas till EG-
kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet. Dessa skall underrätta
varandra om de klagomål som de tagit emot.

4. Vart och ett av dessa organ skall pröva de klagomål som faller inom dess
behörighet och till det andra organet överlämna de klagomål som faller inom
det organets behörighet.

5. Om dessa två organ är oeniga om vilken åtgärd som bör vidtas med anled-
ning av ett klagomål, eller om de är oeniga vad avser resultatet av pröv-
ningen, har vart och ett av organen rätt att hänskjuta frågan till Gemen-
samma EES-kommittén, som skall handlägga ärendet i enlighet med artikel
111.

Artikel 110

Beslut enligt detta avtal av EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kom-
missionen, som medför betalningsskyldighet för andra än stater, skall vara
verkställbara. Detsamma skall gälla domar som enligt detta avtal har medde-
lats av Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska gemenskapernas
första instansrätt och EFTA-domstolen.

Verkställigheten skall följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den
stat inom vars territorium den sker. Beslut om att verkställighet skall ske
skall bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets
äkthet genom den myndighet som varje avtalsslutande part skall utse för
detta ändamål och meddela de övriga avtalsslutande parterna, EFTA:s över-
vakningsmyndighet, EG-kommissionen, Europeiska gemenskapernas dom-
stol, Europeiska gemenskapernas första instansrätt och EFTA-domstolen.

När dessa formaliteter har uppfyllts på begäran av den berörda parten, får
denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med lagen i den stat inom vars
territorium verkställigheten skall äga rum genom att direkt hänskjuta ären-
det till den behöriga myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av Europeiska ge-
menskapernas domstol, vad gäller beslut av EG-kommissionen, Europeiska
gemenskapernas första instansrätt eller Europeiska gemenskapernas dom-
stol, eller genom beslut av EFTA-domstolen vad gäller beslut av EFTA:s
övervakningsmyndighet eller EFTA-domstolen. Domstolarna i de berörda
staterna skall dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställighe-
ten inte genomförs på regelrätt sätt.

AVSNITT 3 TVISTLÖSNING

Artikel 111

1. Gemenskapen eller en EFTA-stat får till Gemensamma EES-kommittén
överlämna en tvist som rör tolkningen eller tilllämpningen av detta avtal i
enlighet med följande bestämmelser.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

2. Gemensamma EES-kommittén får lösa tvisten. Kommittén skall förses
med all den information som kan vara av betydelse för att möjliggöra en in-
gående undersökning av situationen för att finna en godtagbar lösning. I
detta syfte skall kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa att av-
talet fortsätter att fungera tillfredsställande.

3. Om en tvist gäller tolkningen av bestämmelser i detta avtal som i sak är
identiska med motsvarande bestämmelser i Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av
Europeiska stål- och kolgemenskapen samt rättsakter som antagits med till-
lämpning av dessa två fördrag, och om tvisten inte har lösts inom tre måna-
der efter det att den överlämnats till Gemensamma EES-kommittén, får de
avtalsslutande parterna i tvisten komma överens om att begära att Euro-
peiska gemenskapernas domstol meddelar ett avgörande om tolkningen av
de relevanta bestämmelserna.

Om Gemensamma EES-kommittén i en sådan tvist inte har nått en över-
enskommelse om en lösning inom sex månader från den dag då förfarandet
inleddes, eller om de avtalsslutande parterna i tvisten då inte har beslutat
att begära ett avgörande om tolkningen från Europeiska gemenskapernas
domstol, får en avtalsslutande part, i syfte att avhjälpa eventuell obalans,

- antingen vidta en skyddsåtgärd i enlighet med artikel 112.2 och i enlighet
med förfarandet i artikel 113,

- eller tillämpa artikel 102 med nödvändiga ändringar.

4. Om en tvist avser omfattningen eller varaktigheten av skyddsåtgärder som
vidtagits i enlighet med artikel 111.3 eller artikel 112 eller frågan om de mot-
åtgärder som i enlighet med artikel 114 vidtagits för att återställa balansen
står i ett rimligt förhållande till skyddsåtgärderna, och om Gemensamma
EES-kommittén efter tre månader från den dag då ärendet överlämnades till
den inte har lyckats lösa tvisten, får en avtalsslutande part hänskjuta tvisten
till skiljedom enligt de förfaranden som anges i protokoll 33. Ingen fråga om
tolkning av de bestämmelser i detta avtal som avses i punkt 3 får behandlas
vid ett sådant förfarande. Skiljedomen skall vara bindande för parterna i
tvisten.

KAPITEL 4 SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 112

1. Om det uppstår allvarliga ekonomiska, samhälleliga eller miljömässiga
svårigheter på ett visst samhällsområde eller i en viss region och dessa kan
tänkas bli bestående, får en avtalsslutande part ensidigt vidta lämpliga åtgär-
der i enlighet med de villkor och förfaranden som anges i artikel 113.

2. Sådana skyddsåtgärder skall, med avseende på omfattning och varaktig-
het, begränsas till vad som är helt nödvändigt för att avhjälpa situationen. I
första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta störningen
av detta avtals funktion.

3. Skyddsåtgärderna skall vara tillämpliga gentemot alla avtalsslutande par-
ter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 113

1. En avtalsslutande part som överväger att vidta skyddsåtgärder enligt arti-
kel 112 skall utan dröjsmål anmäla detta till övriga avtalsslutande parter ge-
nom Gemensamma EES-kommittén och tillhandahålla all relevant informa-
tion.

2. De avtalsslutande parterna skall omedelbart inleda samråd i Gemen-
samma EES-kommittén i syfte att finna en för alla parter godtagbar lösning.

3. Den berörda avtalsslutande parten får inte vidta skyddsåtgärder förrän en
månad efter dagen för anmälan enligt punkt 1, för så vitt inte samrådsförfa-
randet enligt punkt 2 har avslutats före utgången av den angivna fristen. När
särskilda omständigheter som kräver omedelbara åtgärder utesluter för-
handsgranskning, får den berörda avtalsslutande parten genast vidta de
skyddande åtgärder som är helt nödvändiga för att avhjälpa situationen.

Vad avser gemenskapen, skall skyddsåtgärderna vidtas av EG-kommissio-
nen.

4. Den berörda avtalsslutande parten skall utan dröjsmål anmäla de vidtagna
åtgärderna till Gemensamma EES-kommittén och ställa all relevant infor-
mation till förfogande.

5. De vidtagna skyddsåtgärderna skall var tredje månad efter den dag då
beslut om dem fattades bli föremål för samråd i Gemensamma EES-kommit-
tén syftande till att avskaffa dem före den dag då de avsetts upphöra eller att
begränsa deras tilllämpningsområde.

Varje avtalsslutande part får när som helst anmoda Gemensamma EES-
kommittén att granska åtgärderna.

Artikel 114

1. Om en skyddsåtgärd som vidtagits av en avtalsslutande part skapar oba-
lans mellan rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal, får vaije annan
avtalsslutande part gentemot den avtalsslutande parten i fråga vidta sådana
proportionella motåtgärder som är helt nödvändiga för att återställa balan-
sen. I första hand skall sådana åtgärder väljas som medför den minsta stör-
ningen av EES funktion.

2. Förfarandet enligt artikel 113 skall vara tillämpligt.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

DEL VIII FINANSIELL MEKANISM

Artikel 115

I syfte att främja ett fortgående och balanserat stärkande av handeln och de
ekonomiska förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna i enlighet med
artikel 1 är de avtalsslutande parterna överens om behovet att minska de
ekonomiska och sociala skillnaderna mellan sina regioner. De uppmärksam-
mar i detta hänseende bestämmelserna på andra ställen i detta avtal och i
protokollen till detta, inbegripet vissa av de arrangemang som avser jord-
bruk och fiske.

Artikel 116

En finansiell mekanism skall upprättas av EFTA-staterna för att inom ramen
för EES och utöver de ansträngningar som EG redan gör i detta hänseende
bidra till de syften som anges i artikel 115.

Artikel 117

Bestämmelser om den finansiella mekanismen finns i protokoll 38.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

DEL IX ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 118

1. När en avtalsslutande part anser att det skulle ligga i alla avtalsslutande
parters intresse att utveckla de förbindelser som knutits genom detta avtal
genom att utvidga dem till områden som inte omfattas av avtalet, skall den
för övriga avtalsslutande parter i EES-rådet lägga fram en motiverad begä-
ran. Rådet kan uppdra åt Gemensamma EES-kommittén att granska begä-
ran i alla avseenden och att avge en rapport.

EES-rådet kan, när detta är lämpligt, fatta politiska beslut i syfte att inleda
förhandlingar mellan de avtalsslutande parterna.

2. De avtal som blir ett resultat av förhandlingarna enligt punkt 1 skall bli
föremål för ratifikation eller godkännande av de avtalsslutande parterna i
enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 119

Bilagorna och de rättsakter som det hänvisas till där med anpassning för de-
ras tillämpning inom ramen för detta avtal, liksom protokollen, skall utgöra
en integrerad del av detta avtal.

Artikel 120

Om inte annat föreskrivs i detta avtal och särskilt i protokollen 41, 43 och
44, skall bestämmelserna i detta avtal ha företräde framför bestämmelserna
i nu gällande bilaterala eller multilaterala avtal som binder Europeiska eko-
nomiska gemenskapen, å ena sidan, och en eller flera EFTA-stater, å andra
sidan, i den utsträckning samma fråga regleras i detta avtal.

Artikel 121

Bestämmelserna i detta avtal skall inte hindra samarbete

a) inom ramen för det nordiska samarbetet, i den utsträckning som ett
sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar tillfredsställande,

b) inom ramen för den regionala unionen mellan Schweiz och
Liechtenstein, i den utsträckning som denna unions syften inte upp-
nås genom tillämpning av detta avtal och detta avtals tillfredsstäl-
lande funktion inte hindras,

c) inom ramen för samarbete mellan Österrike och Italien rörande Ty-
rolen, Vorarlberg och Trentino - Sydtyrolen/Alto Adige, i den ut-
sträckning som ett sådant samarbete inte hindrar att avtalet fungerar
tillfreds-ställande.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Artikel 122

De avtalsslutande parternas ombud, delegater och experter, samt tjänste-
män och övriga anställda som är verksamma enligt detta avtal, skall även

efter det att deras uppdrag upphört vara förpliktade att inte lämna ut upplys-
ningar som omfattas av sekretess, särskilt uppgifter om företag, deras affärs-
förbindelser eller deras kostnadsförhållanden.

Artikel 123

Ingenting i detta avtal skall hindra en avtalsslutande part från att vidta åtgär-
der

a) som den anser vara nödvändiga för att hindra att sådan information
avslöjas som strider mot dess väsentliga säkerhetsintressen,

b) som avser tillverkning av eller handel med vapen, ammunition,
krigsmateriel eller andra varor som oundgängligen behövs för för-
svarsändamål eller till forskning, utveckling eller produktion som är
oumbärlig för försvarsändamål, under förutsättning att sådana åt-
gärder inte försämrar konkurrensvillkoren vad gäller varor som inte
är avsedda speciellt för militärändamål,

c) som den anser väsentliga för sin egen säkerhet i händelse av allvar-
liga interna störningar, som påverkar upprätthållandet av lag och
ordning, i krigstid eller vid en allvarlig internationell spänning som
innebär krigsfara, eller för att fullgöra de skyldigheter den har iklätt
sig i syfte att bevara fred och internationell säkerhet.

Artikel 124

De avtalsslutande parterna skall, utan att det påverkar tilllämpningen av öv-
riga bestämmelser i detta avtal, ge medborgare i EG-medlemsstaterna och
EFTA-staterna samma behandling som sina egna medborgare med avseende
på kapitalplacering i bolag som avses i artikel 34.

Artikel 125

Detta avtal skall inte i något hänseende ingripa i de avtalsslutande parternas
egendomsordning.

Artikel 126

1. Detta avtal skall vara tillämpligt på de territorier på vilka Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen är tillämpliga och på
de villkor som anges i dessa fördrag, samt på Republiken Finlands, Republi-
ken Islands, Furstendömet Liechtensteins, Konungariket Norges, Konunga-
riket Sveriges, Schweiziska Edsförbundets samt Republiken Österrikes ter-
ritorier.

2. Trots bestämmelserna i punkt 1 skall detta avtal inte tillämpas beträffande
Åland. Finlands regering får dock genom en förklaring, vilken vid ratifika-
tion av detta avtal deponeras hos depositarien som skall överlämna en be-
styrkt kopia av denna till var och en av de avtalsslutande parterna, anmäla
att avtalet skall tillämpas beträffande Åland på samma villkor som gäller för

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

dess tillämpning beträffande andra delar av Finland, med förbehåll för föl-
jande bestämmelser:

a) Bestämmelserna i avtalet skall inte hindra tillämpning av de bestäm-
melser som gäller vid varje given tidpunkt på Åland om

i) inskränkningar i rätten för fysiska personer som inte har hem-
bygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och
inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga
myndigheter,

ii) inskränkningar i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla
tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland
eller juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndighe-
terna på Åland.

b) De rättigheter som ålänningar har i Finland skall inte beröras av
detta avtal.

c) Myndigheterna på Åland skall behandla de avtalsslutande parternas
alla fysiska och juridiska personer på samma sätt.

Artikel 127

Varje avtalsslutande part kan säga upp detta avtal under förutsättning att
den minst tolv månader dessförinnan skriftligen anmäler uppsägningen till
de övriga avtalsslutande parterna.

Omedelbart efter anmälan av den avsedda uppsägningen skall de övriga
avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonferens i syfte att be-
handla de ändringar som behöver göras i avtalet.

Artikel 128

1. Varje europeisk stat som blir medlem av gemenskapen skall, eller varje
europeisk stat som blir medlem av EFTA kan, ansöka om att ansluta sig till
detta avtal. Den skall ställa sin ansökan till EES-rådet.

2. Betingelserna och villkoren för en sådan anslutning skall bli föremål för
ett avtal mellan de avtalsslutande parterna och den ansökande staten. Detta
avtal skall föreläggas samtliga avtalsslutande parter för ratifikation eller god-
kännande i enlighet med deras egna förfaranden.

Artikel 129

1. Detta avtal är upprättat i ett enda original på danska, engelska, finska,
franska, grekiska, isländska, italienska, norska, nederländska, portugisiska,
spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga.

Texterna till de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna är lika giltiga på
danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska,
spanska, och tyska, så som dessa publicerats i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning, och de skall för autentifiering upprättas på finska, is-
ländska, norska och svenska.

2. Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna
i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

Det skall deponeras hos Europeiska gemenskapernas råds generalsekreta-
riat, som skall överlämna bestyrkta kopior till alla övriga avtalsslutande par-
ter.

Ratifikations- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Euro-
peiska gemenskapernas råds generalsekretariat, som skall anmäla detta till
alla övriga avtalsslutande parter.

3. Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att alla
avtalsslutande parter har deponerat sina ratifikations- eller godkännan-
deinstrument före den dagen. Efter nämnda dag träder detta avtal i kraft den
första dagen i den andra månaden som följer efter den sista anmälan. Den
slutliga tidpunkten för en sådan anmälan skall vara den 30 juni 1993. Efter
den dagen skall de avtalsslutande parterna sammankalla en diplomatkonfe-
rens för att bedöma läget.

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta av-
tal.

Som skedde i Oporto, Portugal den andra maj nittonhundranittiotvå.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Huvudavtal

PROTOKOLL 1

OM ÖVERGRIPANDE ANPASSNING

Bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i bilagorna till detta av-
tal skall, om inte annat sägs i respektive bilaga, tillämpas i enlighet med avta-
let och detta protokoll. Den särskilda anpassning som är nödvändig i fråga
om enskilda rättsakter anges i den bilaga där den berörda rättsakten är upp-
tagen.

1. Inledningarna till rättsakterna

Ingresserna till de rättsakter som det hänvisas till har inte anpassats inom
ramen för detta avtal. De är av betydelse i den utsträckning som är nödvän-
dig för den rätta tolkningen och tillämpningen, inom ramen för avtalet, av
bestämmelserna i dessa rättsakter.

2. Bestämmelser om EG-kommittéer

Procedurer, institutionella arrangemang eller andra bestämmelser avseende
EG-kommittéer i de rättsakter som det hänvisas till behandlas i artiklarna
81,100 och 101 i avtalet samt i protokoll 31.

3. Bestämmelser om förfaranden för anpassningi ändring av
gemenskapsrättsakter

Om en rättsakt som det hänvisas till innehåller bestämmelser om EG-förfa-
randen för dess anpassning, utvidgning eller ändring eller för utvecklingen
av en ny gemenskapspolitik, nya gemenskapsinitiativ eller gemenskapsrätts-
akter, gäller de tillämpliga förfaranden för beslutsfattande som anges i avta-
let.

4. Informationsutbyte och anmälningsförfaranden

a) I de fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG-
kommissionen skall en EFTA-stat lämna motsvarande uppgifter till
EFTA:s övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för
EFTA-staterna. Samma gäller när information skall vidarebefordras
av behöriga myndigheter. EG-kommissionen och EFTA:s övervak-
ningsmyndighet skall utbyta information som de har fått från EG-
medlemsstaterna, från EFTA-stater eller från behöriga myndighe-
ter.

b) I sådana fall där en EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till en
eller flera andra medlemsstater skall den också lämna uppgifterna
till EG-kommissionen, som skall vidarebefordra dem till den stän-
diga kommittén för distribution till EFTA-staterna.

En EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till en eller flera
andra EFTA-stater och till den ständiga kommittén, som skall vidare-
befordra dem till EG-kommissionen för distribution till EG-med-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 1

4 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 170. Bil. 14

lemsstaterna. Detsamma gäller när uppgifterna skall lämnas av be-
höriga myndigheter.

c) På områden där det i brådskande fall krävs en snabb överföring av
information skall områdesvis tillämpas lämpliga lösningar som med-
ger direkt informationsutbyte.

d) EG-kommissionens funktioner i samband med förfaranden för veri-
fikation, godkännande, information, anmälningar, samråd eller lik-
nande skall, för EFTA-staternas vidkommande fullgöras i enlighet
med de förfaranden som fastställs mellan dessa. Detta gäller utan att
det påverkar punkterna 2, 3 eller 7. EG-kommissionen och EFTA:s
övervakningsmyndighet eller i förekommande fall den ständiga
kommittén skall utbyta all tillgänglig information om dessa frågor.
Frågor som uppstår i samband med detta kan hänskjutas till Gemen-
samma EES-kommittén.

5. Förfaranden för översyn och rapportering

Om EG-kommissionen eller något annat EG-organ enligt en rättsakt som
det hänvisas till skall sammanställa en rapport eller utvärdering eller lik-
nande, skall, såvida inte annat bestäms, EFTA:s övervakningsmyndighet el-
ler i förekommande fall den ständiga kommittén samtidigt sammanställa en
motsvarande rapport eller utvärdering eller liknande avseende EFTA-sta-
terna. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet eller i före-
kommande fall den ständiga kommittén skall samråda med varandra och ut-
byta information under sammanställandet av sina respektive rapporter. Ko-
pior av dessa skall skickas till Gemensamma EES-kommittén.

6. Offentliggörande av information

a) Om en EG-medlemsstat enligt en rättsakt som det hänvisas till skall
offentliggöra vissa uppgifter om sakförhållanden, förfaranden eller
liknande, skall också EFTA-staterna inom ramen för avtalet offent-
liggöra denna information på motsvarande sätt.

b) Om det i en rättsakt som det hänvisas till föreskrivs att sakförhållan-
den, förfaranden, rapporter eller liknande skall offentliggöras i
Europeiska gemenskap- ernas officiella tidning, skall motsva-
rande uppgifter avseende EFTA-staterna offentliggöras i en särskild
EES-del1 i tidningen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 1

7. Rättigheter och skyldigheter

Rättigheter som har tillerkänts och skyldigheter som har ålagts EG-med-
lemsstater eller deras offentliga organ, företag eller enskilda i förhållande till
varandra skall anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna,
med vilka också förstås i förekommande fall deras behöriga myndigheter,
offentliga organ, företag eller enskilda.

1 Innehållsförteckningen för EES-delen skall också innehålla hänvisningar till var mot-
svarande uppgifter avseende EG och dess medlemsstater står att läsa

8. Hänvisningar till territorier

När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till ”gemenska-
pens” eller ”den gemensamma marknadens” territorium skall dessa inom ra-
men för avtalet förstås som hänvisningar till de avtalsslutande parternas ter-
ritorier enligt definitionen i artikel 126 i avtalet.

9. Hänvisningar till medborgare i EG:s medlemsstater

När rättsakter som det hänvisas till innehåller hänvisningar till medborgare
i EG:s medlemsstater skall dessa inom ramen för avtalet förstås som hänvis-
ningar även till medborgare i EFTA-stater.

10. Hänvisningar till språk

Om EG-medlemsstaterna eller deras offentliga organ, företag eller enskilda
genom en rättsakt som det hänvisas till tillerkänns rättigheter eller åläggs
skyldigheter beträffande användningen av något av Europeiska gemenska-
pernas officiella språk, skall motsvarande rättigheter och skyldigheter be-
träffande användningen av något av samtliga avtalsslutande parters officiella
språk anses ha tillerkänts eller ålagts de avtalsslutande parterna, deras behö-
riga myndigheter, offentliga organ, företag eller enskilda.

11. Rättsakternas ikraftträdande och genomförande

Bestämmelser om ikraftträdande och genomförande av de rättsakter som
det hänvisas till i bilagorna till avtalet är inte tillämpliga inom ramen för avta-
let. De tidsfrister och tidpunkter som för EFTA-staternas del gäller för
ikraftträdande och genomförande av rättsakter som det hänvisas till framgår
av artikel 129.3 i avtalet samt av övergångsbestämmelser.

12. Adressaterna för gemenskapens rättsakter

Bestämmelser som anger att en gemenskapsrättsakt riktar sig till gemenska-
pens medlemsstater är inte relevanta inom ramen för avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 1

PROTOKOLL 2

OM VAROR SOM UNDANTAGITS FRÅN AVTALETS
TILLÄMPNINGSOMRÅDE I ENLIGHET MED

ARTIKEL 8.3 a

Följande varor som faller under kapitel 25 - 97 i HS-systemet är undantagna
från avtalets tillämpningsområde.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 2

Tulltaxenummer Produktbeskrivning

3501 Kasein, kaseinater och andra kaseinderivat; kaseinlim

3502 Albuminer, albuminater och andra albuminderivat:

10 - Äggalbumin:

ur 10 - - Annat än otjänligt eller avsett att göras otjänligt till människoföda

90 - Andra slag:

ur 90 - - Mjölkalbumin (laktalbumin), annat än otjänligt eller avsett att gö-

ras otjänligt till människoföda

3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller för-

estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller an-
nan modifierad stärkelse:

10 - Dextrin och annan modifierad stärkelse:

ur 10 — Förestrad eller företräd stärkelse

PROTOKOLL 3

OM PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 8.3 b I

AVTALET

KAPITEL I

ALLMÄN BESTÄMMELSE

Artikel 1

Tillämpning av EES-bestämmelserna

Om inte annat följer av bestämmelserna i detta protokoll eller anges i avta-
let, skall bestämmelserna i avtalet tillämpas på de produkter som upptagits
i tabellerna I och II.

KAPITEL II

SYSTEM FÖR PRISUTJÄMNING

Artikel 2

Allmän princip för prisutjämning

1. För att ta hänsyn till prisskillnaderna på jordbruksråvaror som används
vid tillverkningen av de produkter som anges i tabell I till detta protokoll,
utgör avtalet inget hinder för tillämpningen av prisutjämningsåtgärder på
dessa produkter, dvs att en rörlig avgift tas ut vid import och att exportbi-
drag beviljas vid export.

2. Om en avtalsslutande part vidtar interna åtgärder som reducerar priset
på råvaror till bearbetningsindustrin, skall hänsyn tas till dessa åtgärder vid
beräkning av prisutjämningsbelopp.

Artikel 3

Ny beräkningsgrund

1. Med förbehåll för de villkor och särskilda bestämmelser som anges i artik-
larna 4-9, skall prisutjämningen beräknas på grundval av den kvantitet rå-
varor som faktiskt använts vid tillverkningen av en produkt och på grundval
av gemensamt godkända referenspriser.

2. Om inte annat anges i artikel 1 i tillägg 1, skall de avtalsslutande parterna
inte ta ut tullar eller andra fasta avgifter på importerade varor för vilka det
system som avses i punkt 1 tillämpas.

3. Listan över råvaror för vilka de avtalsslutande parterna får tillämpa prisut-
jämning är fastställd i tillägg 2. Förfarandet för ändring av listan är fastställd
i tillägg 3.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

Artikel 4

Deklaration av råvaror

1. Närhelst en deklaration av råvaror som använts i produktionsprocessen
avlämnas till myndigheterna i den importerande staten i samband med inför-
seln skall dessa, om de inte har skälig anledning att betvivla riktigheten av
uppgifterna i deklarationen, beräkna den rörliga avgiften i förhållande till
nettovikten av den vara som anmäls till klarering och de kvantiteter råvaror
som anges i deklarationen.

2. Regler beträffande de deklarationer som skall användas och förfarandet
för deras avlämnande är fastställda i tillägg 4.

Artikel 5

Kontroll av deklarationer

1. De avtalsslutande parterna skall bistå varandra vid kontroll av riktigheten
av deklarationerna.

2. Närmare anvisningar om kontrollförfarandet är fastställda i tillägg 5.

Artikel 6

Referenspriser

1. De avtalsslutande parterna skall till Gemensamma EES-kommittén an-
mäla priserna på råvaror för vilka prisutjämningsåtgärder tillämpas. De an-
mälda priserna skall avspegla den aktuella prissituationen inom den avtals-
slutande partens territorium. De skall utgöra de priser som normalt betalas
i grossist- eller tillverkningsledet av beredningsindustrierna. Om en jord-
bruksråvara är tillgänglig för beredningsindustrin eller en del av denna till
ett lägre pris än det som annars råder på den inhemska marknaden, skall
anmälan anpassas i enlighet härmed.

2. Gemensamma EES-kommittén skall på grundval av anmälningarna regel-
bundet godkänna de referenspriser som skall användas vid beräkning av
prisutjämningsbelopp.

3. Närmare anvisningar om de referenspriser som skall användas, anmäl-
ningssystemet och förfarandena för godkännande av referenspriserna är
fastställda i tillägg 6.

Artikel 7

Koefficienter

1. När kvantiteter av råvaror skall omvandlas till kvantiteter av råvaror för
vilka ett referenspris godkänts, skall de avtalsslutande parterna använda
överenskomna koefficienter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

2. En lista över de koefficienter som skall användas finns i tillägg 7.

Artikel 8

Skillnad mellan referenspriserna

För var och en av de berörda råvarorna skall prisutjämningsbeloppet inte
överstiga skillnaden mellan det inhemska referenspriset och det lägsta refe-
renspriset i någon av de avtalsslutande parterna.

Artikel 9

Begränsning av prisutjämningsbelopp

En avtalsslutande part skall inte på en produkt som kommer från en annan
avtalsslutande part ta ut en rörlig prisutjämningsavgift som är högre än den
tull eller fasta avgift som den tillämpade den 1 januari 1992 på den berörda
produkten från samma avtalsslutande part. Denna begränsning gäller också
när tullen eller den fasta avgiften hanterades genom en tullkontingent, men
gäller inte när produkten ifråga förutom tullen eller den fasta avgiften var
föremål för prisutjämningsåtgärd den 1 januari 1992.

KAPITEL III

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 10

Icke-tillämpning av kapitel II på varor i tabell II

1. Bestämmelserna i kapitel II skall inte tillämpas på produkter upptagna i
tabell II. Särskilt gäller i fråga om dessa produkter att de avtalsslutande par-
terna inte får ta ut importtullar eller avgifter med motsvarande verkan, inbe-
gripet rörliga avgifter, eller bevilja exportbidrag.

2. För de produkter som avses i punkt 1 är särskilda arrangemang beträf-
fande importtullar och andra fasta avgifter angivna i artikel 2 i tillägg 1.

Artikel 11

Tillämpning av protokoll 2

Beträffande handeln mellan en EFTA-stat och Gemenskapen med en pro-
dukt som omfattas av respektive tabell i protokoll 2 till frihandelsavtalet i
fråga skall, utan inskränkning av bestämmelserna i artikel 6 i tillägg 1 till
detta protokoll, bestämmelserna i protokoll 2 och protokoll 3 till respektive
frihandelsavtal liksom alla andra relevanta bestämmelser i frihandelsavtalet
tillämpas:

- om varan är upptagen i tabell I men villkoren för tillämpning av det
i artikel 3-9 angivna systemet inte är uppfyllda, eller

- om varan faller inom kapitel 1-24 i HS-nomenklaturen men inte är
upptagen i tabell I eller II, eller

om varan är upptagen i protokoll 2 till detta avtal.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

Artikel 12

Insyn

1. De avtalsslutande parterna skall förse Gemensamma EES-kommittén
med en detaljerad redogörelse för alla prisutjämningsåtgärder som tillämpas
på grundval av det system som anges i artikel 3 - 9, så snart som möjligt och
senast två veckor efter dessas ikraftträdande. Varje avtalsslutande part får
begära en granskning i Gemensamma EES-kommittén av sådana åtgärder i
ljuset av ovanstående bestämmelser.

2. Om en avtalsslutande part, autonomt eller avtalsmässigt, tillämpar ett sy-
stem liknande det som anges i artiklarna 3-9 på produkter som inte är upp-
tagna i tabell I eller på varor som är upptagna där men kommer från tredje
land, skall den avtalsslutande parten underrätta Gemensamma EES-kom-
mittén.

3. De avtalsslutande parterna skall också underrätta Gemensamma EES-
kommittén om interna åtgärder som sänker priset på råvaror till berednings-
industrier.

4. Varje avtalsslutande part får begära en diskussion i Gemensamma EES-
kommittén av de system och åtgärder som avses i punkterna 2 och 3.

Artikel 13

Länderspecifika arrangemang

Artiklarna 4-6 i tillägg 1 till detta protokoll innehåller särskilda arrange-
mang beträffande Finland, Island, Norge och Österrike.

Artikel 14

Översyn

De avtalsslutande parterna skall vartannat år se över utvecklingen av sin
handel med bearbetade jordbruksprodukter. En första översyn skall göras
före utgången av 1993.1 ljuset av dessa översyner skall de avtalsslutande par-
terna besluta om en eventuell utvidgning av protokollet till andra produkter
liksom om ett eventuellt avskaffande av de tullar och andra avgifter som av-
ses i artiklarna 1 och 2 i tillägg 1.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

TILLÄGG 1

Artikel 1

1. De avtalsslutande parterna får, utöver rörliga prisutjämningsavgifter, till-
lämpa tullar eller andra fasta avgifter som inte överstiger 10% på följande
produkter:

2007 Sylter, frukt- och bärgeléer, marmelader, mos och pastor av frukt,
bär eller nötter, beredda genom kokning eller annan värmebehand-
ling, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel

2. De avtalsslutande parterna skall stegvis avskaffa tullar och andra fasta av-
gifter på nedanstående produkter enligt följande tidtabell:

a) Den 1 januari 1993 skall alla tullar sänkas till fem sjättedelar av bas-
tullen.

b) Fem ytterligare sänkningar om en sjättedel vardera skall göras den
1 januari 1994, den 1 januari 1995, den 1 januari 1996, den 1 januari
1997 och den 1 januari 1998.

1302 Växtsafter och växtextrakter; pektinämnen, pektinater och pekta-
ter; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel,
även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter:

20 - Pektinämnen, pektinater och pektater:

ur 20 - Innehållande minst 5 viktprocent tillsatt socker

1517 Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller
vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller
oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och oljor samt frak-
tioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 15.16:

10 - Margarin med undantag av flytande margarin:

ur 10 - Innehållande mer än 10 men inte mer än 15 viktprocent

mjölkfett

90 - Andra slag:
ur 90 Innehållande mer än 10 men inte mer än 15 viktprocent
mjölkfett

2106 Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annan-
stans:

ur 2106 - Andra än sirap och andra sockerlösningar, aromatise-

rade eller färgade:

- innehållande mer än 15% mjölkfett

3. De avtalsslutande parterna skall stegvis sänka tullar och andra fasta avgif-
ter på nedanstående produkt enligt följande tidtabell:

a) Den 1 januari 1993 skall alla tullar minskas till 90% av bastullen.

b) Fyra ytterligare sänkningar om 10% vardera skall göras den 1 ja-
nuari 1994, den 1 januari 1995, den 1 januari 1996 och den 1 januari
1997.

1702 Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

fruktos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av
aromämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad
med naturlig honung; sockerkulör:

50 - Kemiskt ren fruktos.

Artikel 2

1. De avtalsslutande parterna skall stegvis enligt följande tidtabell avskaffa
importtullar och avgifter med motsvarande verkan på nedanstående produk-
ter:

a) Den 1 januari 1993 skall alla tullar sänkas till fem sjättedelar av bas-
tullen.

b) Fem ytterligare sänkningar om en sjättedel vardera skall göras den
1 januari 1994, den 1 januari 1995, den 1 januari 1996, den 1 januari
1997 och den 1 januari 1998.

1302 Växtsafter och växtextrakter; pektinämnen, pektinater och pekta-
ter; agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel,
även modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter:

20 - Pektinämnen, pektinater och pektater:

ur 20 - Innehållande mindre än 5 viktprocent tillsatt socker

2. De avtalsslutande parterna skall stegvis enligt följande tidtabell sänka im-
porttullar och avgifter med motsvarande verkan på nedanstående produkt:

a) Den 1 januari 1993 skall alla tullar minskas till 90% av bastullen.

b) Fyra ytterligare sänkningar om 10% vardera skall göras den 1 ja-
nuari 1994, den 1 januari 1995, den 1 januari 1996 och den 1 januari
1997.

1702 Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och
fruktos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av
aromämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad
med naturlig honung; sockerkulör:

90 - Andra slag, inbegripet invertsocker:

- Kemiskt ren maltos

Artikel 3

1. För varje produkt är den bastull från vilken de i artiklarna 1 och 2 angivna
successiva sänkningarna skall företas den tull som faktiskt tillämpades av en
avtalsslutande part på produkter från de andra avtalsslutande parterna den
ljanuari 1992. Om tullsänkningar genomförs efter den ljanuari 1992 som
ett resultat av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan,
skall de sålunda sänkta tullarna användas som bastullar.

2. De sänkta tullarna skall tillämpas med avrundning till en decimal genom
att den andra decimalen stryks.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

Artikel 4

1. Beträffande Finland skall bestämmelserna i artikel 9 i protokollet inte till-
lämpas på produkter hänförliga till nr 1517 och 2007.

2. Beträffande Norge skall bestämmelserna i artikel 9 i protokollet inte till-
lämpas på produkter hänförliga till nr 2007, 2008 och 2104.

Artikel 5

1. Beträffande Island skall bestämmelserna i protokollet inte tillämpas på
följande produkter:

2105 Glassvaror, även innehållande kakao

2106 Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annan-
stans:

90 - Andra slag

ur 90 - Beredningar huvudsakligen bestående av fett och vatten,

innehållande mer än 15 viktprocent smör eller annat
mjölkfett

Detta tillfälliga arrangemang skall ses över av de avtalsslutande parterna
före utgången av 1998.

2. Beträffande Island skall begränsningen i artikel 9 i protokollet av den pri-
sutjämningsavgift som kan tas ut på importprodukter inte tillämpas på Island
för produkter hänförliga till HS nr 04.03, 15.17, 18.06, 19.01, 19.02, 19.05,
20.07, 21.03 och 21.04

De importavgifter som tas ut vid gränsen skall dock i inget fall överstiga
den nivå som tillämpades av Island under 1991 på import från någon avtals-
slutande part.

Artikel 6

1. Besträffande Österrike skall artikel 16 i avtalet tilllämpas på produkter
hänförliga till nr 2208 senast från den ljanuari 1996. Det av Österrike tilläm-
pade licenssystemet för dessa produkter skall dock liberaliseras och licenser
utfärdas automatiskt från och med den 1 januari 1993.

Österrike skall stegvis enligt följande tidtabell under perioden den
ljanuari 1993 till den ljanuari 1996 avskaffa de tullar som tas ut vid gränsen
på spritdrycker och odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av mindre
än 80 volymprocent, hänförliga till nr 2208:

a) Den 1 januari 1993 skall den tull som faktiskt utgick den 1 januari
1991 sänkas med 15%.

b) En ytterligare sänkning om 15% skall göras den 1 januari 1994.

c) En ytterligare sänkning om 30% skall göras den 1 januari 1995.

d) En slutlig sänkning om 40% skall göras den 1 januari 1996.

De sänkta tullarna skall tillämpas med avrundning till en decimal genom att
den andra decimalen stryks.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

Trots vad som sagts ovan skall Österrike, med beaktande av de tullkonces-
sioner som givits Europeiska ekonomiska gemenskapen i handelsarrange-
mangen för vissa jordbruksprodukter med ursprung i Gemenskapen, av-
skaffa importtullarna för följande varor från den 1 januari 1993:

2208 ur 30

ur 90

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

Irländsk whisky

Rom och taffia

Irish cream-likör och Ouzo

2. Beträffande andra tullar och skatter som tas ut på spritdrycker hänförliga
till nr 2208 skall Österrike uppfylla bestämmelserna i artikel 14 i avtalet.

3 a) Österrrike skall tillämpa bestämmelserna i avtalet för följande pro-
dukter senast den 1 januari 1997:

3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse (t ex förklistrad eller för-
estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller
annan modifierad stärkelse:

10 - Dextrin och annan modifierad stärkelse

ur 10- Annan än förestrad eller företräd stärkelse

20 - Lim och klister

3809 Appreturmedel, preparat för påskyndande av färgning eller för fixe-
ring av färgämnen samt andra produkter och preparat (t ex glättme-
del och betmedel), av sådana slag som används inom textil-, pap-
pers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, inte
nämnda eller inbegripna någon annanstans:

10 - På basis av stärkelse eller stärkelseprodukter

- Andra slag:

ur 91 - Av sådana slag som används inom textilindustrin:

- Innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter

ur 92 - Av sådana slag som används inom pappersindustrin:

- Innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter

ur 99 - Andra slag:

- Innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter

3823 Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor; kemiska pro-
dukter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbe-
gripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte
nämnda eller inbegripna någon annanstans; restprodukter från ke-
miska eller närstående industrier, inte nämnda eller inbegripna nå-
gon annanstans:

10 - Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor:

ur 10 - Innehållande stärkelse eller stärkelseprodukter

90 - Andra slag:

ur 90 - Med ett totalt innehåll av socker, stärkelse, stärkelsepro-

dukter eller varor hänförliga till nr 0401 - 0404 om minst
30% viktprocent

b) Så länge Österrike inte tillämpar bestämmelserna i avtalet på ovan
angivna produkter skall bestämmelserna i frihandelsavtalet mellan

EEG och Österrike avseende den bilaterala handeln inom dennna
sektor, inbegripet ursprungsreglerna i protokoll 3 och alla andra re-
levanta bestämmelser, fortsätta att tillämpas. Under samma förut-
sättning skall, i handeln med dessa produkter mellan Österrike och
de andra EFTA-staterna, artikel 21 och bilaga B till EFTA-konven-
tionen och alla andra relevanta bestämmelser fortsätta att tillämpas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

TILLÄGG 2

Lista över råvaror som får bli föremål för prisutjämning enligt artikel 3.3 i
detta protokoll.

TILLÄGG 3

Förfarande för ändring av den i artikel 3.3 och tillägg 2 i detta protokoll
avsedda listan över råvaror som får bli föremål för prisutjämning.

TILLÄGG 4

Regler beträffande de deklarationer som skall användas och förfaranden
för deras avlämnande enligt artikel 4.2 i detta protokoll.

TILLÄGG 5

Närmare anvisningar om förfarandet för kontroll av deklarationer enligt
artikel 5.2 i detta protokoll.

TILLÄGG 6

Närmare anvisningar om anmälningssystemet och förfaranden för
godkännande av referenspriserna enligt artikel 6.3 i detta protokoll.

TILLÄGG 7

Lista över koefficienter som skall användas enligt artikel 7.2 i detta
protokoll.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

TABELL I

HS-nr Varuslag

0403 Kämmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fermenterad

eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade, med socker eller an-
nat sötningsmedel tillsatt, smaksatta eller innehållande frukt, bär, nöt-
ter eller kakao:

10 - Yoghurt:

ur 10 — Smaksatt eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

90 - Andra slag:

ur 90 — Smaksatta eller innehållande frukt, bär, nötter eller kakao

0710 Köksväxter (även ångkokta eller kokta i vatten), frysta:

40 — Sockermajs (Zea mays var. saccharata)

0711* Köksväxter tillfälligt konserverade (t.ex. med svaveldioxidgas eller i

saltvatten, svavelsyrlighetsvatten eller andra konserverade lösningar)
men olämpliga för direkt konsumtion i detta tillstånd:

90 - Andra köksväxter; blandningar av köksväxter:

ur 90 — Sockermajs (Zea mays var. saccharata)

1302 Växtsafter och växtextrakter; pektinämnen, pektinater och pektater;

agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, även
modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter:

20 - Pektinämnen, pektinater och pektater:

ur 20 — Innehållande minst 5 viktprocent tillsatt socker

1517 Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller ve-

getabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor
enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av
sådana fetter eller oljor enligt nr 15.16:

10 - Margarin med undantag av flytande margarin:

ur 10 — Innehållande mer än 10 men inte mer än 15

viktprocent mjölkfett

90 - Andra slag:

ur 90 — Innehållande mer än 10 men inte mer än 15 viktprocent mjölkfett

1702 Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och fruk-

tos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av aro-
mämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad med na-
turlig honung; sockerkulör:

50 - Kemiskt ren fruktos

1704 Sockerkonfektyrer (inbegripet vit choklad), inte innehållande kakao

1806 Choklad och andra livsmedelsberedningar innehållande kakao

1901 Maltextrakt; livsmedelsberedningar av mjöl, stärkelse eller matext-
rakt, som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 50
viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon annan-
stans; livsmedelsberedningar av varor enligt nr 04.01-04.04, som inte
innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 10 viktprocent ka-
kaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

1902 Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne, gnocchi,
ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött eller andra födo-
ämnen) eller på annat sätt beredda; couscous, även beredd:

- Okokta pastaprodukter, inte fyllda eller på annat sätt beredda:

11 — Innehållande ägg

19 — Andra

20 - Fyllda pastaprodukter, även kokta eller på annat sätt beredda:

ur 20 - Andra än varor innehållande mer än 20 viktprocent korv, kött, andra

djurdelar eller blod eller en kombination av dessa

30 - Andra pastaprodukter

40 - Couscous

* Anmärkning: HS-nr 0711, 2001, 2004: Sockermajs enligt dessa nummer inbegriper
inte blandningar av sockermajs och andra varor under dessa nummer.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

HS-nr	Varuslag	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 3
1903	Flingor, gryn, o.d., framställda av stärkelse	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 3
1904	Livsmedelsberedningar erhållna genom svällning eller röstning av spannmål eller spannmålsprodukter (t.ex. majsflingor); spannmål, an- nan än majs, i form av korn, förkokt eller på annat sätt beredd
1905	Bakverk, även innehållande kakao; nattvardsbröd, tomma oblatkaps- lar av sådana slag som är lämpliga för farmaceutiskt bruk, sigilloblater och liknande produkter
2001	Köksväxter, frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, beredda eller konserverade med ättika eller ättiksyra:
90	- Andra slag:
ur 90	— Sockermajs (Zea mays var. saccharata); jams, batater (sötpotatis) och liknande ätbara växtdelar innehållande minst 5 viktprocent stärkelse
2004	Andra köksväxter, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, frysta:
10	- Potatis:
ur 10	— I form av mjöl, gryn eller flingor
90	- Andra köksväxter samt blandningar av köksväxter:
ur 90	— Sockermajs (Zea mays var. saccharata)
2005	Andra köksväxter, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte frysta:
20	- Potatis:
ur 20	— I form av mjöl, gryn eller flingor
80	- Sockermajs (Zea mays var. saccharata)
2007	Sylter, frukt- och bärgeléer, mos och pastor av frukt, bär eller nötter, beredda genom kokning eller annan värmebehandling, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel
2008	Frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, på annat sätt beredda eller konserverade, med eller utan tillsats av socker, annat sötningsme- del eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans: - Nötter, jordnötter och andra frön, även blandade med varandra:
11	— Jordnötter:
ur 11	---Jordnötssmör - Andra slag, inbegripet blandningar, andra än blandningar enligt nr 2008.19:
92	— Blandningar:
ur 92	---Baserade på spannmål
99	— Andra:
ur 99	---Majs, annan än sockermajs (Zea mays var. saccharata)
2101	Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe, te eller matte samt bered- ningar på basis av dessa produkter eller på basis av kaffe, te eller matte; rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, es- senser och koncentrat av dessa produkter:
10	- Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe samt beredningar på ba- sis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av kaffe:
ur 10	— Innehållande minst 1,5 viktprocent mjölkfett, 2,5 viktprocent mjölkprotein, 5 viktprocent socker eller 5 viktprocent stärkelse
20	- extrakter, essenser och koncentrat av te eller matte samt bered- ningar på basis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av te eller matte:
ur 20	— Innehållande minst 1,5 viktprocent mjölkfett, 2,5 viktprocent mjölkprotein, 5 viktprocent socker eller 5 viktprocent stärkelse
30	- Rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, essenser och koncentrat av dessa produkter:
ur 30	— Rostade kaffesurrogat andra än rostad cikoriarot; extrakter, essen- ser och koncentrat av kaffesurrogat, andra än rostad cikoriarot

HS-nr	Varuslag	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14
2102	Jäst (aktiv eller inaktiv); andra encelliga mikroorganismer, döda (med	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14
	undantag av vacciner enligt nr 30.02); beredda bakpulver:	Protokoll 3
10	- Aktiv jäst:
ur 10	— Annan än bagerijäst och jäst till djurfoder
20	- Inaktiv jäst; andra encelliga mikroorganismer, döda:
ur 20	- Annan än till djurfoder
30	- Beredda bakpulver
2103	Såser samt beredningar för tillredning av såser; blandningar för smak- sättningsändamål; senapspulver och beredd senap:
20	- Tomatketchup och annan tomatsås
30	Senapspulver och beredd senap:
ur 30	— Beredd senap innehållande minst 5 viktprocent tillsatt socker
90	- Andra slag:
ur 90	— Andra än flytande mango-chutney
2104	Soppor och buljonger samt beredningar för tillredning av soppor eller buljonger; homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar
2105	Glassvaror, även innehållande kakao
2106	Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annan- stans:
ur 21.06	- Andra än sirap och andra sockerlösningar med tillsats av aromäm- nen eller färgämnen
2203	Maltdrycker
2205	Vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aro- matiska ämnen
2208	Odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av mindre än 80 volym- procent; sprit, likör och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhal- tiga beredningar av sådana slag som används för framställning av drycker:
50	- Gin och genever
90	- Andra slag:
ur 90	- Likörer innehållande mer än 5 viktprocent tillsatt socker; vodka och akvavit
2209	Ättika
2905	Acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosderivat av sådana alkoholer: - Andra polyoler:
43	— Mannitol
44	— D-glucitol (sorbitol)
3505	Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller för- estrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller an- nan modifierad stärkelse:
ur 35.05	- Annan än förestrad eller företräd stärkelse (ur 10)
3809	Appreturmedel, preparat för påskyndande av färgning eller för fixe- ring av färgämnen samt andra produkter och preparat (t.ex. glättmedel och betmedel), av sådana slag som används inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, inte nämnda eller inbe- gripna någon annanstans:
10	- På basis av stärkelse eller stärkelseprodukter
3823	Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor; kemiska produk- ter samt preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegripet sådana som består av blandningar av naturprodukter), inte nämnda el- ler inbegripna någon annanstans; restprodukter från kemiska eller när- stående industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans:
60	- Sorbitol, annan än sorbitol enligt nr 2905.44

5 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

TABELL II

HS nr Varuslag

0901 Kaffe, även rostat eller befriat från koffein; skal och hinnor av kaffe;

kaffesurrogat innehållande kaffe, oavsett mängden

0902 Te

1302 Växtsafter och växtextrakter; pektinämnen, pektinater och pektater;

agar-agar samt annat växtslem och andra förtjockningsmedel, även
modifierade, erhållna ur vegetabiliska produkter:

- Växtsafter och växtextrakter:

12 — Laktritsextrakt

13 — Humleextrakt

20 - Pektinämnen, pektinater och pektater:

ur 20 - Innehållande mindre än 5 viktprocent tillsatt socker

- Växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, erhållna
ur vegetabiliska produkter:

31 — Agar-agar

32 — Växtslem och andra förtjockningsmedel, även modifierade, er-

hållna ur frukter eller frön från johannesbröd eller ur guarfrön

39 — Andra slag

1404 Vegetabiliska produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annan-

stans:

20 - Bomullslinters

1516 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana

fetter eller oljor, som helt eller delvis hydrerats, omförestrats (även in-
ternt) eller elaidiniserats, även raffinerade men inte vidare bearbetade:
20 - Vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller

oljor:

ur 20 — Hydrerad ricinolja, s.k. opalvax

1518 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana
fetter eller oljor, kokta, oxiderade, dehydratiserade, faktiserade,
blåsta, polymeriserade genom upphettning i vakuum eller i inert gas
eller på annat sätt kemiskt modifierade, med undantag av produkter
enligt nr 15.16; oätliga blandningar eller beredningar av animaliska el-
ler vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller
oljor enligt detta kapitel, inte nämnda eller inbegripna någon annan-
stans:

ur 1518 - Linoxyn

1519 Tekniska enbasiska fettsyror; sura oljor från raffinering; tekniska fet-
talkoholer:

ur 15.19 - Andra än till djurfoder

1520 Glycerol (glycerin), även ren; glycerolvatten och glycerollut

1521 Vegetabiliska vaxer (andra än triglycerider), bivax, andra insektsvaxer
samt spermaceti (valrav), även raffinerade eller färgade

1522 Degras; återstoder från bearbetning av fetter, feta oljor eller andra fet-
tartade ämnen eller av animaliska eller vegetabiliska vaxer

1702 Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och fruk-

tos, i fast form; sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av aro-
mämnen eller färgämnen; konstgjord honung, även blandad med na-
turlig honung; sockerkulör:

90 - Andra slag, inbegripet invertsocker:

ur 90 — Kemiskt ren maltos

1803 Kakaomassa, även avfettad

1804 Kakaosmör (fett och olja)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 3

HS nr	Varuslag	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 3
1805	Kakaopulver utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 3
2002	Tomater, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra:
90	- Andra än hela eller i bitar
2008	Frukt, bär, nötter och andra ätbara växtdelar, på annat sätt beredda eller konserverade, med eller utan tillsats av socker, annat sötningsme- del eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans: - Andra slag, inbegripet blandningar, andra än blandningar enligt nr 2008.19:
91	— Palmhjärtan
2101	Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe, te eller matte samt bered- ningar på basis av dessa produkter eller på basis av kaffe, te eller matte; rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, es- senser och koncentrat av dessa produkter:
10	- Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe samt beredningar på ba- sis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av kaffe:
ur 10	— Inte innehållande mjölkfett, mjölkproteiner, socker eller stärkelse eller innehållande mindre än 1,5 viktprocent mjölkfett, 2,5 vikt- procent mjölkproteiner, 5 viktprocent socker eller 5 viktprocent stärkelse
20	- Extrakter, essenser och koncentrat av te eller matte samt bered- ningar på basis av sådana extrakter, essenser eller koncentrat eller på basis av te eller matte:
ur 20	— Inte innehållande mjölkfett, mjölkproteiner, socker eller stärkelse eller innehållande mindre än 1,5 viktprocent mjölkfett, 2,5 vikt- procent mjölkproteiner, 5 viktprocent socker eller 5 viktprocent stärkelse
30	- Rostad cikoriarot och andra rostade kaffesurrogat samt extrakter, essenser och koncentrat av dessa produkter:
ur 30	— Rostad cikoriarot; extrakter, essenser och koncentrat av rostad ci- koriarot
2103	Såser samt beredningar för tillredning av såser; blandningar för smaks- ättningsändamål; senapspulver och beredd senap:
10	- Sojasås
30	- Senapspulver och beredd senap:
ur 30	— Senapspulver; beredd senap innehållande mindre än 5 viktprocent tillsatt socker
90	- Andra slag:
ur 90	— Flytande mango-chutney
2201	Vatten, inbegripet naturligt eller konstgjort mineralvatten samt kolsy- rat vatten, utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel eller av aro- mämne; is och snö
2208	Odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av mindre än 80 volym- procent; sprit, likör och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhal- tiga beredningar av sådana slag som används för framställning av drycker:
20	- Sprit erhållen genom destillering av druwin eller pressåterstoder av druvor
30	- Whisky
40	- Rom och taffia
90	- Andra slag:
ur 90	— Andra än likörer innehållande mer än 5 viktprocent tillsatt socker; vodka och akvavit

PROTOKOLL 4 Prop- 1991/92:170

Bilaga 14

OM URSPRUNGSREGLER Protokoll 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDELNING I - ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Art. 1 Definitioner.................................... 70

AVDELNING II - DEFINITION AV BEGREPPET ”UR-

SPRUNGSVAROR”

Art. 2 Ursprungskriterier.............................. 71

Art. 3 Helt framställda produkter....................... 71

Art. 4 Tillräckligt bearbetade eller behandlade produkter.. 72

Art. 5 Otillräckliga bearbetnings- eller behandlingsåtgärder 72

Art. 6 Bedömningsenhet............................... 73

Art. 7 Tillbehör, reservdelar och verktyg................. 74

Art. 8 Satser......................................... 74

Art. 9 Neutrala element............................... 74

AVDELNING III - TERRITORIELLA KRAV

Art. 10 Territorialprincip................................ 74

Art. 11 Bearbetning eller behandling utanför EES......... 74

Art. 12 Återinförsel av varor............................ 75

Art. 13 Direkttransport................................. 75

Art. 14 Utställningar................................... 75

AVDELNING IV - TULLRESTITUTION ELLER TULLBE-

FRIELSE

Art. 15 Förbud mot restitution av eller befrielse från tullar.. 77

AVDELNING V - URSPRUNGSINTYG

Art. 16 Allmänna krav................................. 77

Art. 17 Förfarande för utfärdande av varucertifikat EUR.l.. 78

Art. 18 Varucertifikat EUR.l utfärdade i efterhand........ 79

Art. 19 Utfärdande av duplikat av varucertifikat EUR.l.... 79

Art. 20 Utfärdande av varucertifikat EUR.l med stöd av tidi-

gare utfärdade ursprungsintyg.................... 80

Art. 21 Villkor för utfärdande av fakturadeklaration........ 80

Art. 22 Godkänd exportör.............................. 81

Art. 23 Ursprungsintygens giltighet....................... 81

Art. 24 Företeende av ursprungsintyg..................... 82

Art. 25 Införsel i delposter.............................. 82 68

Art. 26 Undantag från formellt ursprungsintyg............. 82

Art. 27 Leverantörsdeklaration.......................... 82

Art. 28 Styrkande dokument............................ 83

Art. 29 Bevarande av ursprungsintyg, leverantörsdeklaration

och styrkande dokument......................... 84

Art. 30 Avvikelser och formella fel....................... 85

Art. 31 Belopp i ecu.................................... 85

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

AVDELNING VI - ARRANGEMANG FÖR ADMINISTRA-

TIVT SAMARBETE

Art. 32 Ömsesidigt bistånd.............................. 86

Art. 33 Kontroll av ursprungsintyg....................... 86

Art. 34 Kontroll av leverantörsdeklarationer............... 87

Art. 35 Tvistlösning.................................... 87

Art. 36 Påföljder ...................................... 87

AVDELNING VII - CEUTA OCH MELILLA

Art. 37 Bestämmelser rörande Ceuta och Melilla........... 88

Art. 38 Särskilda villkor................................ 88

FÖRTECKNING ÖVER TILLÄGG

Tillägg I Inledande anmärkningar till listan i tillägg II....... 89

Tillägg II Lista över bearbetning eller behandling som måste ut-
föras på icke-ursprungsmaterial för att den framställda
produkten skall erhålla karaktär av ursprungsvara... 94

Tillägg III Varucertifikat EUR.l och ansökan om varucertifikat

EUR.l ........................................ 176

Tillägg IV Fakturadeklaration.............................. 181

Tillägg V Leverantörsdeklaration.......................... 184

Tillägg VI Långtids-leverantörsdeklaration................... 187

Tillägg VII Lista över produkter som avses i artikel 2.3 vilka tills
vidare är uteslutna från tillämpningen av detta proto-
koll med undantag av bestämmelserna i avdelning IV-

VI............................................ 190

Tillägg VIII Lista över produkter som avses i artikel 2.2 i fråga om
vilka Österrikes territorium är uteslutet från EES-om-
rådet vad gäller fastställande av ursprung.......... 191

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I detta protokoll används följande beteckningar med de betydelser som här
anges:

a) ”Tillverkning”: vilken sorts bearbetning eller behandling som helst,
inbegripet sammansättning eller särskilda åtgärder.

b) ”Material”: alla ingredienser, råmaterial, komponenter eller delar
etc som används vid tillverkningen av produkten.

c) ”Produkt”: den vara som framställs, även om den är avsedd för se-
nare användning i en annan tillverkningsprocess.

d) ”Vara”: både material och produkter.

e) ”Tullvärde”: värde enligt överenskommelsen i Genéve den 12 april
1979 om tillämpning av artikel VII i det allmänna tull- och handels-
avtalet.

f) ”Pris fritt fabrik”: det pris fritt fabrik som betalas till den tillverkare
inom EES i vars företag den sista bearbetningen eller behandlingen
ägt rum eller till den person inom EES som ombesörjt att den sista
bearbetningen eller behandlingen utförts utanför EES, förutsatt att
priset innefattar värdet av allt använt material, med avdrag för even-
tuella skatter som återbetalas, eller kan återbetalas, när produkten
exporteras.

g) ”Värdet av material” avses de använda icke-ursprungsmaterialens
tullvärde vid importtillfället, eller om detta inte är känt och inte kan
fastställas, det tidigaste fastställbara pris som betalats för materialen
inom EES.

h) ”Värdet av ursprungsmaterial” avses värdet av sådant material mot-
svarande definitionen i g tillämpad med nödvändiga ändringar.

i) ”Kapitel” och ”tulltaxenummer”: de kapitel och tulltaxenummer
(med fyrställig sifferkod), som används i den nomenklatur som ”sy-
stem för harmoniserad produktbeskrivning och kodifiering” utgör,
(i detta protokoll benämnt det harmoniserade systemet eller ”HS”).

j) ”Klassificeras”: klassificeringen av en produkt eller ett material en-
ligt ett visst tulltaxenummer.

k) ”Försändelse”: produkter som antingen sänts samtidigt från en ex-
portör till en mottagare eller som täcks av ett enda transportdoku-
ment, vilket omfattar transporten från exportören till mottagaren el-
ler, i avsaknad av ett sådant dokument, täcks av en enda faktura.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

AVDELNING II

DEFINITION AV BEGREPPET ”URSPRUNGSVAROR”

Artikel 2

Ursprungskriterier

1. En produkt skall anses ha ursprung inom EES i den mening som avses
i detta avtal om den har antingen helt framställts eller undergått tillräcklig
bearbetning eller behandling inom EES. För detta ändamål skall avtalspar-
ternas territorier, inbegripna de territorialvatten på vilka detta avtal är till-
lämpligt, anses som ett territorium.

2. Utan hinder av punkt 1 skall till den 1 januari 1997 Österrikes territorium
vara uteslutet från EES-området vad gäller fastställandet av ursprunget på
de produkter som avses i tillägg VIII. Sådana produkter skall endast anses
ha ursprung inom EES om de antingen har helt framställts eller undergått
tillräcklig bearbetning eller behandling inom de övriga avtalsslutande parter-
nas områden.

3. De produkter som omfattas av tillägg VII skall tills vidare vara uteslutna
från tillämpningen av detta protokoll. Bestämmelserna i avdelningarna IV
till VI skall dock tillämpas även för dessa varor.

Artikel 3

Helt framställda produkter

1. Följande produkter skall anses som helt framställda inom EES:

a) Mineraliska produkter som utvunnits ur dess jord eller havsbotten.

b) Vegetabiliska produkter som skördats där.

c) Levande djur, som fötts och uppfötts där.

d) Produkter som erhållits från levande djur, som uppfötts där.

e) Produkter från jakt och fiske som utövats där.

f) Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats från ha-
vet utanför de avtalsslutande parternas territorialvatten av deras far-
tyg-

g) Produkter som framställts ombord på de avtalsslutande parternas
flytande fabriker uteslutande av produkter som avses under f).

h) Begagnade föremål som tillvaratagits där och som endast kan använ-
das för återvinning av råvaror, inbegripet begagnade däck som en-
dast kan användas för regummering eller som skrot.

i) Avfall som uppkommit vid tillverkningsprocesser som ägt rum där.

j) Varor som framställts där uteslutande av produkter som avses under
punkterna a - i.

2. Uttrycken ”deras fartyg” och ”de avtalsslutande parternas ”flytande fabri-
ker” i punkt lf och g skall endast avse fartyg

a) som är registrerade i en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat,

b) som för flagga från någon stat som antingen är EG-medlem eller

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

EFTA-medlem,

c) som till minst hälften tillhör medborgare i EG-medlemsstater eller
EFTA-stater eller ett bolag vars huvudsäte är beläget i ett av dessa
länder och i vilket verkställande direktören eller direktörerna, ord-
föranden i styrelsen eller i tillsynsorganet samt majoriteten av med-
lemmarna i dessa organ är medborgare i EG-medlemsstater eller
EFTA-stater och vidare, i fråga om handelsbolag eller bolag med
begränsad ansvarighet, vars kapital till minst hälften tillhör dessa
länder, offentliga organ eller medborgare i dessa länder,

d) vars befäl helt består av medborgare i EG-medlemsstater eller
EFTA-stater, och

e) vars besättning till minst 75 procent består av medborgare i EG:s
medlemsstater eller EFTA-stater.

Artikel 4

Tillräckligt bearbetade eller behandlade produkter

1. Vid tillämpning av artikel 2 skall varor som inte är helt framställda inom
EES anses vara tillräckligt bearbetade eller behandlade där när villkoren i
listan i bilaga II är uppfyllda.

Dessa villkor anger för alla produkter som täcks av avtalet den bearbet-
ning eller behandling som måste utföras på icke-ursprungsmaterial som an-
vänds i tillverkningen av dessa produkter, och gäller endast för sådant mate-
rial. Om en produkt som har erhållit ursprungsstatus genom att de villkor
som anges i listan för den produkten har uppfyllts, används vid tillverkning
av en annan produkt, är följaktligen de villkor som gäller för den produkt i
vilken den ingår inte tillämpliga på densamma, och hänsyn skall inte tas till
det icke-ursprungsmaterial som kan ha använts vid dess tillverkning.

2. Utan hinder av punkt 1 och med undantag av föreskrifterna i artikel 11.4
får icke-ursprungsmaterial, som enligt de villkor som anges i listan för en viss
produkt inte får användas, ändå användas under förutsättning att

a) deras sammanlagda värde inte överstiger 10 procent av produktens
pris fritt fabrik,

b) om en eller flera procentsatser anges i listan för det högsta värdet av
icke-ursprungsmaterial, dessa procentsatser inte överskrids genom
tillämpning av denna punkt.Denna punkt skall inte tillämpas på pro-
dukter enligt kapitlen 50-63 i det harmoniserade systemet.

3. Punkterna 1 och 2 skall tillämpas med undantag av vad som föreskrivs i
artikel 5.

Artikel 5

Otillräckliga bearbetnings- eller behandlingsåtgärder

1. Följande åtgärder skall anses som otillräcklig bearbetning eller behand-
ling för att ge ursprungsstatus, oavsett om kraven i artikel 4 är uppfyllda eller
ej:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

a) Behandling med syfte att säkerställa att produkterna bevaras i gott
skick under transport eller lagring (luftning, utspridning, torkning,
kylning, inläggning i saltvatten, i svavelsyrlighetsvatten eller i andra
konserverande vattenlösningar, avlägsnande av skadade delar och
liknande åtgärder).

b) Enkel behandling bestående i avlägsnande av damm, siktning eller
sållning, sortering, klassificering, hoppassning (inklusive samman-
föring av artiklar till satser), tvättning, målning eller delning.

c) i) Ompackning, uppdelning eller sammanföring av kollin.

ii) Förpackning på flaskor, i säckar, fodral eller askar, uppsättning
på kartor m.m. samt alla andra enkla förpackningsåtgärder.

d) Anbringande av märken, etiketter eller liknande utmärkande be-
teckningar på produkter eller förpackningar.

e) Enkel blandning av produkter, även av skilda slag, om en eller flera
i blandningen ingående beståndsdelar inte uppfyller villkoren enligt
detta protokoll för att kunna anses ha ursprung i EES.

f) Enkel sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en
komplett artikel.

g) En kombination av två eller flera av de åtgärder som anges under

a)-f).

h) Slakt av djur.

2. Alla åtgärder som vidtas inom EES beträffande en viss produkt skall beak-
tas tillsammans vid bedömningen huruvida den bearbetning eller behandling
som denna produkt underkastats skall bedömas som otillräcklig i den me-
ning som avses i punkt 1.

Artikel 6

Bedömningsenhet

1. Den bedömningsenhet som gäller vid tillämpning av föreskrifterna i detta
protokoll är den särskilda produkt som anses som grundenhet vid klassifice-
ringen enligt nomenklaturen i det harmoniserade systemet.

Av detta följer att

a) när en produkt som består av en grupp eller samling av artiklar klas-
sificeras under ett enda tulltaxenummer enligt reglerna i det harmo-
niserade systemet, utgör det hela bedömningsenheten,

b) när en sändning består av flera identiskt lika produkter som klassifi-
ceras under samma tulltaxenummer i det harmoniserade systemet,
skall varje produkt behandlas för sig vid tillämpning av föreskrif-
terna i detta protokoll.

2. Om emballage skall tulltaxeras tillsammans med produkten i enlighet med
tolkningsregel 5 i det harmoniserade systemet, skall det inbegripas även vid
ursprungsbestämningen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Artikel 7

Tillbehör, reservdelar och verktyg

Tillbehör, reservdelar och verktyg som levereras tillsammans med en utrust-
ning, en maskin, en apparat eller ett fordon skall tillsammans med dessa an-
ses som en enhet när de utgör standardutrustning och ingår i priset för ifråga-
varande utrustning, maskin, apparat eller fordon eller inte har fakturerats
särskilt.

Artikel 8

Satser

Varor i satser, i den mening som avses i allmänna tolkningsregeln 3 i det har-
moniserade systemet, anses som ursprungsvaror under förutsättning att alla
i satsen ingående komponenter utgör ursprungsvaror. Varor i satser som be-
står av såväl ursprungsvaror som icke-ursprungsvaror skall dock i sin helhet
anses som ursprungsvaror, förutsatt att värdet av icke-ursprungsvarorna
uppgår till högst 15 procent av satsens pris fritt fabrik.

Artikel 9

Neutrala element

Vid bestämmande av om en produkt har ursprung i EES skall bortses från
om energi, anläggningar och utrustningar liksom maskiner och verktyg som
använts för framställning av denna produkt, eller om någon vara som an-
vänts under produktionen och som inte ingått och som inte var avsedd att
ingå i den slutliga sammansättningen av produkten, är ursprungsvaror eller
ej-

AVDELNING III

TERRITORIELLA KRAV

Artikel 10

Territorialprincip

De villkor som anges i avdelning II i fråga om erhållande av ursprungsstatus
måste uppfyllas inom EES utan avbrott. För detta ändamål skall erhållandet
av ursprungsstatus anses ha avbrutits när varor som undergått bearbetning
eller behandling inom EES har lämnat EES oavsett om åtgärder vidtagits
utanför detta område, om inte annat föreskrivs i artiklarna 11 och 12.

Artikel 11

Bearbetning eller behandling utanför EES

1. Förvärvandet av ursprungsstatus enligt villkoren i avdelning II skall inte
påverkas av bearbetning eller behandling som skett utanför EES av material
som förs ut från EES och senare återinförs dit, förutsatt att

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

a) nämnda material är helt framställda inom EES eller har undergått
bearbetning eller behandling där som går utöver de otillräckliga åt-
gärder som förtecknats i artikel 5 före utförsel utanför EES, och

b) det kan nöjaktigt visas för tullmyndigheterna att:

i) de återinförda varorna är resultatet av bearbetningen eller be-
handlingen av de utförda materialen, och

ii) det totala mervärde som uppstått utanför EES genom tillämp-
ningen av denna artikel inte överstiger 10 procent av priset fritt
fabrik för den slutliga produkt för vilken ursprungsstatus påyrkas.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall villkoren enligt avdelning II för förvär-
vandet av ursprungsstatus inte gälla i förhållande till bearbetning eller be-
handling som utförs utanför EES. Dock får, i det fall en regel i listan i bilaga
II föreskriver ett högsta värde av alla använda icke-ursprungsmaterial vid
bestämningen av den berörda slutliga produktens ursprungsstatus, det sam-
manlagda värdet av icke-ursprungsmaterial som använts inom EES och det
sammanlagda mervärde som förvärvats utanför EES genom tillämpning av
denna artikel tillsammans inte överstiga den föreskrivna procentsatsen.

3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 skall med ”det sammanlagda mer-
värdet” avses alla kostnader som ackumulerats utanför EES, inbegripet vär-
det av alla material som tillförts där.

4. Punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas på produkter som inte uppfyller vill-
koren i listan i bilaga II och som endast kan anses som tillräckligt bearbetade
eller behandlade genom tillämpning av den allmänna toleransregeln i artikel
4.2.

5. Punkterna 1 och 2 gäller inte för produkter enligt kapitlen 50-63 i det har-
moniserade systemet.

Artikel 12

Återinförsel av varor

Varor, som utförts från en av de avtalsslutande parterna till ett tredje land
och senare återinförs, skall anses aldrig ha lämnat EES, om det kan tillfreds-
ställande visas för tullmyndigheterna att:

a) de återinförda varorna är desamma som de utförda, och

b) de inte har underkastats någon åtgärd utöver sådan som behövts för
att bevara dem i gott skick under tiden de befunnit sig i det landet
eller under utförsel.

Artikel 13

Direkttransport

1. Den förmånsbehandling som avses i avtalet gäller endast för produkter
under transport inom EES som uppfyller kraven i detta protokoll. Dock får
produkter som bildar en enda försändelse transporteras genom andra områ-
den än EES i förekommande fall med omlastning eller tillfällig lagring inom

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

sådana andra områden, förutsatt att varorna stått under uppsikt av tullmyn-
digheterna i transit- eller lagringslandet och inte undergått annan behandling
än lossning och lastning eller någon åtgärd för att bevara dem i gott skick.

2. För att styrka att villkoren i punkt 1 uppfyllts skall för tullmyndigheten i
importlandet företes

a) en genomgående transporthandling som utfärdats i exportlandet
och som täcker transporten genom transitlandet, eller

b) ett intyg utfärdat av tullmyndigheterna i transitlandet innehållande

i) en noggrann produktbeskrivning,

ii) datum för produkternas lossning och lastning samt, i förekom-
mande fall, de använda fartygens namn, och

iii) uppgift om de villkor under vilka produkterna befunnit sig i tran-
sitlandet, eller

c) i avsaknad härav, andra bevishandlingar.

Artikel 14

Utställningar

1. Produkt som sänts från en avtalsslutande part till en utställning i ett tredje
land och som efter utställningen sålts för att införas till en annan avtalsslu-
tande part, skall vid införseln åtnjuta förmånerna i avtalet, om varorna upp-
fyller villkoren i detta protokoll för att anses ha ursprung i EES och om det
styrks för tullmyndigheterna på ett tillfredsställande sätt

a) att en exportör har sänt produkterna från en av de avtalsslutande
parterna till utställningslandet och ställt ut dem där,

b) att denne exportör har sålt produkterna eller överlåtit dem till någon
hos en annan avtalsslutande part,

c) att produkterna under utställningen eller omedelbart därefter har
sänts till den senare avtalsslutande parten i samma skick som de
sänts till utställningen, och

d) att produkterna, sedan de sänts till utställningen, inte har använts
för annat ändamål än demonstration på utställningen.

2. Ursprungsintyg skall utfärdas enligt föreskrifterna i avdelning V och i van-
lig ordning inges till tullmyndigheterna i importlandet. Utställningens namn
och adress skall anges i intyget. Vid behov kan ytterligare handlingar begäras
för att styrka produkternas egenskaper och de omständigheter under vilka
de ställts ut.

3. Bestämmelserna i punkt 1 är tillämpliga på alla handels-, industri-, jord-
bruks- och hantverksutställningar samt på mässor eller offentliga visningar
av liknande karaktär under vilka produkterna förblir under tullkontroll,
dock med undantag av sådana som i privat syfte anordnas i butiker eller af-
färslokaler för försäljning av utländska varor.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

AVDELNING IV

TULLRESTITUTION ELLER TULLBEFRIELSE

Artikel 15

Förbud mot restitution av eller befrielse från tullar

1. Icke-ursprungsmaterial som används vid tillverkning av produkter som
har ursprung i EES i den mening som avses i detta protokoll och för vilka
ursprungsintyg utfärdas eller upprättas enligt bestämmelserna i avdelning V
får inte bli föremål hos någon avtalsslutande part för restitution av eller be-
frielse från tull av något slag.

2. Förbudet i punkt 1 skall gälla i fråga om varje föranstaltande om återbetal-
ning eller efterskänkande, helt eller delvis, av tullar eller avgifter med mot-
svarande verkan som tillämpas av någon av avtalsparterna för material som
används i tillverkningen, såvida sådan återbetalning eller sådant efterskän-
kande uttryckligen eller faktiskt tilllämpas, i de fall de med detta material
framställda produkterna exporteras men inte om de behålls för inhemsk för-
brukning i denna avtalspart.

3. Exportören av produkter som täcks av ursprungsintyg skall vara beredd
att vid varje tillfälle, på begäran av tullmyndigheterna, förete alla dokument
som visar att ingen tullrestitution har erhållits i fråga om de icke-ursprungs-
material som använts vid tillverkningen av ifrågavarande produkter och att
tullar och avgifter med motsvarande verkan vilka är tillämpliga i fråga om
sådant material faktiskt har erlagts.

4. Föreskrifterna i punkterna 1-3 skall också tillämpas i fråga om emballage
i den mening som avses i artikel 6.2, tillbehör, reservdelar och verktyg i den
mening som avses i artikel 7 och produkter i en sats i den mening som avses
i artikel 8, när sådana artiklar inte är ursprungsvaror.

5. Föreskrifterna i punkterna 1-4 skall endast tillämpas i fråga om material
som är av sådant slag som omfattas av avtalet. De skall dessutom inte ute-
sluta att prisutjämningsåtgärder vidtas av någon avtalsslutande part i fråga
om jordbruksprodukter och tillämpas vid export enligt bestämmelserna i av-
talet.

AVDELNING V

URSPRUNGSINTYG

Artikel 16

Allmänna krav

1. Ursprungsvaror enligt detta protokoll skall vid import till någon av de av-
talsslutande parterna åtnjuta förmånerna enligt avtalet mot företeende av
antingen

a) ett varucertifikat EUR.l vars formulär framgår av bilaga 3, eller

b) i de fall som anges i artikel 21 punkt 1, en deklaration, vars text
framgår av bilaga 4, avgiven av exportören på en faktura, packsedel

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

eller någon annan kommersiell handling med tillräckligt detaljerad
beskrivning av produkterna för att göra det möjligt att identifiera
dem (i det följande benämnd ”fakturadeklaration”).

2. Trots vad som sägs i punkt 1 skall ursprungsvaror i den mening som avses
i detta protokoll i de fall som anges i artikel 26 åtnjuta förmånerna enligt
avtalet utan att någon av de handlingar som anges ovan behöver företes.

Artikel 17

Förfarande för utfärdande av varucertifikat EUR.l

1. Ett varucertifikat EUR.l skall utfärdas av tullmyndigheten i exportlandet
på skriftlig ansökan av exportören eller, på exportörens ansvar, av dennes
befullmäktigade ombud.

2. För detta ändamål skall exportören eller hans befullmäktigade ombud
fylla i både varucertifikatet EUR.l och ansökningsblanketten vars formulär
framgår av bilaga 3.

Dessa blanketter skall upprättas på ett av de språk som avtalet är avfattat
på och i överensstämmelse med bestämmelserna i exportlandets interna lag.
Om de skrivs ut för hand, skall de fyllas i med bläck och med tryckbokstäver.
Produktbeskrivningen skall fyllas i i det fält som är avsett för denna utan att
någon blank rad lämnas. I de falldå fältet inte är helt ifyllt skall ett vågrätt
streck dras under sista linjen i produktbeskrivningen och det tomma utrym-
met överkorsas.

3. Den exportör som ansöker om utfärdande av ett varucertifikat EUR.l
skall vara beredd att när som helst, på begäran av tullmyndigheten i det ex-
portland där varucertifikatet EUR.l utfärdas, förete all nödvändig bevisning
som styrker de berörda produkternas ursprungsstatus liksom att de övriga
kraven i detta protokoll är uppfyllda.

4. Varucertifikat EUR.l skall utfärdas av tullmyndigheten i en EG-med-
lemsstat eller en EFTA-stat om de berörda produkterna kan anses utgöra
produkter med ursprung i EES och uppfylla de övriga kraven i detta proto-
koll.

5. De utfärdande tullmyndigheterna skall vidta vaije nödvändig åtgärd för
att verifiera att produkterna har ursprungsstatus och att övriga krav i detta
protokoll är uppfyllda. För detta ändamål skall de ha rätt att begära all bevis-
ning och utföra all granskning av exportörens bokföring eller all annan kon-
troll som de anser lämplig.

De utfärdande tullmyndigheterna skall också se till att de blanketter som
avses i punkt 2 är vederbörligen ifyllda. De skall särskilt kontrollera om ut-
rymmet för produktbeskrivningen har fyllts i på sådant sätt att det utesluter
varje möjlighet till bedrägliga tillägg.

6. Datum för utfärdande av varucertifikat EUR.l skall anges i den del av
certifikatet som är reserverad för tullmyndigheten.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

7. Varucertifikat EUR.l skall utfärdas av tullmyndigheten i exportlandet när

produkterna som det gäller exporteras. Det skall ställas till exportörens för-
fogande så snart utförseln ägt rum eller säkerställts.

Artikel 18

Varucertifikat EUR.l utfärdade i efterhand

1. Utan hinder av artikel 17.7 kan varucertifikat EUR.l undantagsvis utfär-
das efter utförseln av de produkter som certifikatet avser, om:

a) det inte utfärdats vid exporttillfället på grund av misstag, förbi-
seende eller särskilda omständigheter, eller

b) det nöjaktigt visas för tullmyndigheten att varucertifikat EUR.l ut-
färdats men inte godtagits vid införseln av tekniska skäl.

2. För tillämpning av punkt 1 måste exportören i sin ansökan ange plats och
datum för exporten av de produkter som varucertifikatet EUR.l avser och
ange skälen för sin ansökan.

3. Tullmyndigheten får utfärda varucertifikat EUR. 1 i efterhand endast efter
att ha kontrollerat att uppgifterna som lämnas i exportörens ansökan över-
ensstämmer med dem i motsvarande akt.

4. Varucertifikat EUR.l utfärdat i efterhand skall förses med en av följande
påteckningar:

'EXPEDIDO A POSTERIORI’, 'UDSTEDT EFTERF0LGENDE’,
'NACHTRÄGLICH AUSGESTELLT’, 'EKAOHENEK TcpN YN-
TEPtpN’, TSSUED RETROSPECTIVELY’, 'DELIVRE A POSTE-
RIORI’, 'RILASCIATO A POSTERIORI’, 'AFGEGEVEN A POSTE-
RIORI’, 'EMITIDO A POSTERIORI’, 'UTGEFI EFTIR Ä’, ’UT-
STEDT SENERE’, 'ANNETTU JÄLKIKÄTEEN’, 'UTFÄRDAT I EF-
TERHAND’.

5. Den påteckning som avses i punkt 4 skall införas i fältet för ”Anmärk-
ningar” på varucertifikatet EUR.l.

Artikel 19

Utfärdande av duplikat av varucertifikat EUR.l

1. Om ett certifikat EUR.l stulits, förlorats eller förstörts, kan exportören
hos den tullmyndighet som utfärdat det begära ett duplikat upprättat på
grundval av de utförselhandlingar som denna förfogar över.

2. Duplikat som utfärdats på detta sätt skall förses med en av följande på-
teckningar:

'DUPLICADO’, 'DUPLIKAT’, 'DUPLIKAT’, ’ANTITPA<I>O’, ’DUP-
LICATE’, 'DUPLICATA’, 'DUPLICATO’, 'DUPLICAAT’, 'SEGUNDA
VIA’, ”EFTIRRIT’, 'DUPLIKAT’, 'KAKSOISKAPPALE’, 'DUPLIKAT’.

3. Den påteckning som avses i punkt 2 skall införas i fältet för ”Anmärk-
ningar” i duplikatet av varucertifikat EUR.l.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

4. Duplikatet, skall dagtecknas samma dag som det ursprungliga certifikatet
EUR.l, och gälla från samma dag.

Artikel 20

Utfärdande av varucertifikat EUR.l med stöd av tidigare utfärdade
ursprungsintyg

Om produkter som bildar en enda försändelse vilken täcks av ett varucertifi-
kat EUR.l eller en fakturadeklaration befinner sig under kontroll av en tull-
myndighet i en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat skall det vara möjligt att
ersätta det ursprungliga ursprungsintyget med ett eller flera varucertifikat
EUR.l utfärdade av denna tullmyndighet i avsikt att sända alla eller några
av produkterna till andra tullmyndigheter vare sig de är belägna i samma en
EG-medlemsstat eller en EFTA-stat eller ej.

Artikel 21

Villkor för utfärdande av fakturadeklaration

1. Fakturadeklaration som avses i artikel 16 punkt 1 b får utfärdas:

a) av en godkänd exportör enligt i den mening som avses i enligt artikel
22,

b) av vilken exportör som helst för vilken försändelse som helst som
består av ett eller flera kollin innehållande ursprungsvaror vars to-
tala värde inte överstiger 6 000 ecu.

2. Fakturadeklaration får utfärdas om ifrågavarande produkter kan anses
som produkter med ursprung i EES och uppfyller övriga krav i detta proto-
koll.

3. Den exportör som upprättar en fakturadeklaration skall vara beredd att
när som helst, på begäran av tullmyndigheten i hemlandet, förete all tillämp-
lig dokumentation som visar de berörda produkternas ursprungsstatus lik-
som att de uppfyller övriga krav i detta protokoll.

4. Fakturadeklaration skall upprättas av exportören genom maskinskriv-
ning, stämpling eller tryckning på fakturan, packsedeln eller annan kommer-
siell handling, enligt formuläret i bilaga 4 med användning av en av de språk-
liga versioner som anges i denna bilaga enligt bestämmelserna i exportlan-
dets interna lag. Deklarationen får också skrivas för hand; i sådant fall skall
den skrivas med bläck med tryckbokstäver.

5. Exportörsdeklarationer skall undertecknas för hand av exportören.

En godkänd exportör i den mening som avses i artikel 22 behöver dock
inte underteckna sådan deklarationer, förutsatt att han lämnar en skriftlig
förbindelse till tullmyndigheten i exportlandet att han ikläder sig fullt ansvar
för varje fakturadeklaration som identifierar honom som om den underteck-
nats av honom för hand.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

6. En fakturadeklaration får utfärdas av exportören när de produkter som
den avser exporteras, eller i efterhand. Om fakturadeklarationen utfärdas

efter det att de produkter till vilken den hänför sig har anmälts hos tullmyn-
digheten i importlandet, måste den innehålla en hänvisning till de dokument
som redan avlämnats till denna myndighet.

Artikel 22

Godkänd exportör

1. Tullmyndigheten i exportlandet kan ge tillstånd till en exportör, i det föl-
jande kallad ”godkänd exportör”, som ofta exporterar produkter enligt avta-
let och som lämnar de garantier som tullmyndigheterna anser nödvändiga
för att styrka produkternas ursprungsstatus liksom att övriga krav i detta
protokoll är uppfyllda att upprätta exportörsdeklarationer oavsett de be-
rörda produkternas värde.

2. Tullmyndigheten får medge tillstånd som godkänd exportör på de villkor
som den anser lämpliga.

3. Tullmyndigheten skall tilldela den godkände exportören ett tillståndsnum-
mer som skall anges i fakturadeklarationen.

4. Tullmyndigheten skall ha tillsyn över användningen av den godkände ex-
portörens tillstånd.

5. Tullmyndigheten kan återkalla tillståndet när som helst. Den skall göra
det när den godkände exportören inte längre lämnar de garantier som avses
i punkt 1, inte uppfyller villkoren som avses i punkt 2 eller eljest använder
tillståndet oriktigt.

Artikel 23

Ursprungsintygens giltighet

1. Varucertifikat EUR.l gäller i fyra månader från dagen för utfärdandet i
exportlandet och måste företes inom denna tid för tullmyndigheten i import-
landet.

Fakturadeklaration gäller i fyra månader från den dag då den upprättas av
exportören och måste företes inom denna tid för tullmyndigheten i import-
landet.

2. Varucertifikat EUR.l och fakturadeklarationer som företes för tullmyn-
digheten i importlandet efter sista dagen för dessas företeende enligt punkt
1 får godtas för förmånsbehandling om underlåtenheten att förete dessa
handlingar senast den föreskrivna dagen beror på force majeure eller excep-
tionella omständigheter.

3. I övriga fall av för sent företeende kan tullmyndigheten i importlandet
godta varucertifikat EUR.l eller fakturadeklarationer om produkterna har
anmälts för den före ovannämnda sista dag.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

6 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Artikel 24

Företeende av ursprungsintyg

Varucertifikat EUR.l och fakturadeklarationer skall företes för tullmyndig-
heten i importlandet enligt de bestämmelser som gäller i detta land. Denna
tullmyndighet kan begära en översättning av ett varucertifikat eller en faktu-
radeklaration. Den kan också kräva att importanmälan kompletteras med
en försäkran av importören att produkterna uppfyller de villkor som gäller
för tillämpning av avtalet.

Artikel 25

Införsel i delposter

Om införsel sker i delposter, på importörens begäran och enligt de villkor
som föreskrivits av tullmyndigheten i importlandet, av isärtagna eller icke
hopsatta produkter i den mening som avses i det harmoniserade systemets
allmänna regel 2 a hänförliga till avdelningarna XVI och XVII eller tulltaxe-
nummer 73.08 och 94.06 i det harmoniserade systemet skall ett enda urs-
prungsintyg för sådana produkter företes för tullmyndigheten vid importen
av den första delposten.

Artikel 26

Undantag från formellt ursprungsintyg

1. Produkter som sänds som småförsändelser från privatpersoner till privat-
personer eller som ingår i resandes personliga bagage skall godtas som urs-
prungsvaror utan att ett formellt ursprungsintyg krävs, förutsatt att importen
av sådana produkter inte har kommersiell karaktär och produkterna dekla-
reras uppfylla kraven i detta protokoll samt att det inte råder något tvivel om
riktigheten av sådan deklaration. I fråga om produkter som sänts med post
kan denna deklaration avges på den postala tulldeklarationen C2/CP3 eller
på ett papper som biläggs detta dokument.

2. Införsel som har tillfällig karaktär och som uteslutande avser produkter
för mottagarens eller den resandes eller hans familjs personliga bruk, som
införsel utan kommersiell karaktär skall anses förutsatt att det av produkter-
nas natur och mängd framgår att något kommersiellt syfte inte föreligger.

3. Dessutom skall det sammanlagda värdet av dessa produkter inte överstiga
500 ecu i fråga om småförsändelser och 1200 ecu i fråga om produkter som
ingår i resandes personliga bagage.

Artikel 27

Leverantörsdeklaration

1. Om varucertifikat EUR.l utfärdas eller fakturadeklaration upprättas hos
någon av de avtalsslutande parterna för ursprungsvaror i vars tillverkning
använts varor som härrör från andra avtalsslutande parter och som har un-
dergått bearbetning eller behandling inom EES utan att ha erhållit ur-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

sprungsstatus, skall hänsyn tas till leverantörsdeklarationer som avlämnas
för dessa varor enligt denna artikel.

2. Den leverantörsdeklaration som avses i punkt 1 skall tjäna som bevis för
den bearbetning eller behandling som de berörda varorna undergått inom
EES vid bedömningen av huruvida de produkter i vars tillverkning dessa va-
ror används kan anses ha ursprung inom EES och uppfylla övriga krav enligt
detta protokoll.

3. En särskild leverantörsdeklaration skall, utom i de fall som avses i punkt

4. utfärdas av leverantören för varje varuförsändelse, i den form som före-
skrivs i tillägg V på ett papper som biläggs fakturan, följesedeln eller någon
annan kommersiell handling som beskriver varorna tillräckligt detaljerat för
att de skall kunna identifieras.

4. Om en leverantör till en särskild kund regelbundet levererar varor för
vilka den bearbetning eller behandling som dessa undergår inom EES för-
väntas bli oförändrad under en avsevärd tid, kan han tillhandahålla en enda
leverantörsdeklaration som täcker kommande leveranser av dessa varor, i
det följande kallad ”långtids-leverantörsdeklaration”. En långtids-leveran-
törsdeklaration skall normalt gälla för en tid av högst ett år från den dag då
den upprättas. Tullmyndigheten i det land där deklarationen upprättas före-
skriver de villkor under vilka längre tidsperioder kan användas.

Långtids-leverantörsdeklaration skall utfärdas av leverantören i den form
som anges i tillägg VI och skall beskriva de berörda varorna tillräckligt detal-
jerat för att de skall kunna identifieras. Den skall ställas till kundens förfo-
gande innan han erhåller den första leveransen av de varor som täcks av
denna deklaration eller tillsammans med hans första leverans.

Leverantören skall omedelbart underrätta sin kund om långtidsleveran-
törsdeklarationen inte längre gäller för de levererade varorna.

5. Leverantörsdeklarationen som avses i punkterna 3 och 4 skall maskinskri-
vas eller tryckas med användning av ett av de språk på vilka avtalet är upp-
rättat, i överensstämmelse med föreskrifterna i lagen i det land där den upp-
rättas, och skall innehålla leverantörens originalunderskrift för hand. Dekla-
rationen får även skrivas för hand. I sådant fall skall den skrivas med bläck
och med tryckbokstäver.

6. Den leverantör som upprättar en deklaration måste vara beredd att när
som helst, på begäran av tullmyndigheten i det land där deklarationen upp-
rättas, förete all tillämplig dokumentation som visar att uppgifterna som
lämnas i deklarationen är riktiga.

Artikel 28

Styrkande dokument

De dokument som avses i artiklarna 17.3, 21.3 och 27.6 och som används
för att styrka att produkter som täcks av ett varucertifikat EUR.l eller en
fakturadeklaration kan anses som produkter med ursprung i EES och upp-
fylla de övriga kraven i detta protokoll och att uppgifterna som lämnas i en
leverantörsdeklaration är riktiga, kan bestå bland annat av följande:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

a) Direkt bevis på de bearbetningar som utförts av exportören eller le-
verantören vid framställningen av de berörda varorna, ingående t ex
i hans räkenskaper eller interna bokföring.

b) Dokument som bevisar ursprungsstatusen på de material som an-
vänts vid tillverkningen av de berörda varorna, vilka utfärdats eller
upprättats hos den avtalsslutande part, där dessa dokument an-
vänds, i enlighet med den avtalsslutande partens inhemska lagstift-
ning.

c) Dokument utvisande den bearbetning eller behandling som skett
inom EES av material som använts vid tillverkningen av de berörda
varorna, vilka utfärdats eller upprättats hos den avtalsslutande part,
där dessa dokument används, i enlighet med den avtalsslutande par-
tens inhemska lagstiftning.

d) Varucertifikat EUR.l eller fakturadeklarationer som bevisar ur-
sprungsstatusen på det material som använts vid tillverkningen av
de berörda varorna, och som utfärdats eller upprättats hos andra av-
talsslutande parter i enlighet med detta protokoll.

e) Leverantörsdeklarationer som utvisar den bearbetning eller be-
handling som skett inom EES av material som använts vid tillverk-
ningen av de berörda varorna, vilka upprättats hos andra avtalsslu-
tande parter i enlighet med detta protokoll.

f) Vederbörligt bevis beträffande bearbetning eller behandling som ut-
förts utanför EES med tillämpning av artikel 11, vilket styrker att
kraven i nämnda artikel är uppfyllda.

Artikel 29

Bevarande av ursprungsintyg, leverantörsdeklarationer och styrkande
dokument

1. Den exportör som ansöker om utfärdande av varucertifikat EUR.l skall
under minst två år bevara de dokument som avses i artikel 17.3.

2. Den exportör som upprättar en fakturadeklaration skall under minst två
år bevara en kopia av sin fakturadeklaration liksom de dokument som avses
i artikel 21.3.

3. Den leverantör som upprättar en leverantörsdeklaration skall under minst
två år bevara kopior av deklarationen och av fakturan, följesedeln eller
andra kommersiella dokument till vilka denna deklaration är bilagd liksom
de dokument som avses i artikel 27.6.

Den leverantör som upprättar en långtids-leverantörsdeklaration skall un-
der minst två år bevara kopior av deklarationen och av alla fakturor, pack-
sedlar eller andra kommersiella dokument beträffande varor som täcks av
denna deklaration somsänts till den berörda kunden liksom dokument som
avses i artikel 27.6. Denna period skall börja den dag då giltighetstiden för
långtids-leverantörsdeklarationerna upphör.

4. Den tullmyndighet i exportlandet som utfärdar varucertifikat EUR.l skall
under minst två år behålla den ansökningsblankett som avses i artikel 17.2.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

5. Tullmyndigheten i importlandet skall under minst två år behålla varucerti-
fikat EUR.l och fakturadeklarationer som avlämnats till den.

Artikel 30

Avvikelser och formella fel

1. Mindre avvikelser mellan uppgifterna i certifikat EUR.l eller en faktura-
deklaration och uppgifterna i de dokument som ingivits till tullanstalten i
syfte att uppfylla formaliteterna för import av produkterna medför ej i och
för sig att certifikatet EUR. 1 eller fakturadeklarationen blir ogiltig, förutsatt
att det vederbörligen fastställs att detta dokument svarar mot de företedda
produkterna.

2. Uppenbara formella fel såsom skrivfel i ett varucertifikat EUR.l, en fak-
turadeklaration eller en leverantörsdeklaration skall inte medföra att detta
dokument avvisas, såvida dessa fel inte är sådana att de skapar tvivel om
riktigheten av uppgifterna i dokumentet.

Artikel 31

Belopp i ecu

1. Belopp angivna i exportlandets valuta, motsvarande de belopp som angi-
vits i ecu,skall fastställas av exportlandet och meddelas övriga avtalsslutande
parter.

Om beloppen överstiger de motsvarande belopp som fastställts av import-
landet skall importlandet godta dem om produkterna är fakturerade i ex-
portlandets valuta. Om produkterna är fakturerade i valuta tillhörande en
annan EG-medlemsstat eller EFTA-stat, skall importlandet godta det be-
lopp som meddelats av det berörda landet.

2. För tiden fram till och med den 30 april 1998 skall de belopp som skall
användas i varje angiven nationell valuta utgöra motsvarigheten i denna na-
tionella valuta till beloppen uttryckta i ecu den 1 oktober 1992.

För varje följande femårsperiod, skall beloppen uttryckta i ecu och deras
motsvarigheter i valutor tillhörande EG-medlemsstaterna och EFTA-sta-
terna revideras av Gemensamma EES-kommittén på basis av växelkursen
för ecu den första arbetsdagen i oktober det år som omedelbart föregår
denna femårsperiod.Vid denna revidering skall Gemensamma EES-kom-
mittén se till att det inte blir någon sänkning i någon nationell valuta av de
belopp som skall användas och skall dessutom beakta önskemål om att be-
vara effekten av berörda gränser i reella termer. För detta ändamål får den
besluta om att jämka beloppen uttryckta i ecu.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

AVDELNING VI

ARRANGEMANG FÖR ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 32

Ömsesidigt bistånd

För att säkerställa en riktig tillämpning av detta protokoll skall de avtalsslu-
tande parterna lämna varandra ömsesidigt bistånd genom sina behöriga tull-
myndigheter för kontroll av äktheten av varucertifikaten EUR.l, faktura-
deklarationerna och leverantörsdeklarationerna och riktigheten av de upp-
gifter som lämnas i dessa dokument.

Artikel 33

Kontroll av ursprungsintyg

1. Kontroll i efterhand av varucertifikat EUR.l och av fakturadeklarationer
skall utföras stickprovsvis eller närhelst tullmyndigheten i importlandet har
grundad anledning att betvivla äktheten av sådana dokument, produkternas
ursprungsstatus eller att övriga krav i detta protokoll är uppfyllda.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 skall tullmyndigheten i im-
portlandet återsända varucertifikatet EUR.l och fakturan, om sådan avläm-
nats, eller fakturadeklarationen eller kopia av dessa dokument, till tullmyn-
digheten i exportlandet och, när det är lämpligt, ange skälen i sak och form
för en undersökning.

Den skall, till stöd för begäran om kontroll i efterhand, lämna alla hand-
lingar och upplysningar som erhållits och som ger anledning att anta att upp-
gifterna i varucertifikatet EUR.l eller fakturadeklarationen är oriktiga.

3. Kontrollen skall utföras av tullmyndigheten i exportlandet. För detta än-
damål skall den ha rätt att begära den bevisning och utföra den kontroll av
exportörens räkenskaper eller den ytterligare kontroll som den anser lämp-
lig.

4. Om tullmyndigheten i importlandet beslutar att uppskjuta medgivandet
av förmånsbehandling av produkterna i avvaktan på resultatet av kontrollen
skall den erbjuda importören att produkterna utlämnas, med förbehåll för
de säkerhetsåtgärder som bedöms nödvändiga.

5. Den tullmyndighet som begärt kontrollen skall underrättas om resultatet
av denna kontroll så snart som möjligt. Detta resultat måste klart utvisa om
dokumenten är äkta och om de berörda produkterna kan anses som produk-
ter med ursprung i EES och uppfylla de övriga kraven i detta protokoll.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Artikel 34

Kontroll av leverantörsdeklarationer

1. Kontroll i efterhand av leverantörsdeklarationer eller långtids-leveran-
törsdeklarationer får utföras stickprovsvis, eller närhelst tullmyndigheten i
det land där sådana deklarationer har beaktats vid utfärdandet av varucerti-
fikat EUR. 1 eller upprättandet av fakturadeklaration har grundad anledning
att betvivla äktheten av dokumentet eller riktigheten av de uppgifter som
lämnats i detta dokument.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 skall tullmyndigheten i ovan-
nämnda land återsända leverantörsdeklarationen och fakturan, följesedeln
eller annat kommersiellt dokument som avser varor som täcks av denna de-
klaration, till tullmyndigheten i det land där deklarationen upprättats med
angivande, när det är lämpligt, av skälen i sak och form för en undersökning.

Den skall, till stöd för begäran om kontroll i efterhand, lämna alla hand-
lingar och upplysningar som erhållits och som ger anledning att anta att upp-
gifterna i leverantörsdeklarationen är oriktiga.

3. Kontrollen skall utföras av tullmyndigheten i det land där leverantörsdek-
larationen upprättats. För detta ändamålskall den ha rätt att begära den be-
visning och utföra den kontroll av leverantörens räkenskaper eller den ytter-
ligare kontroll som den anser lämplig.

4. Den tullmyndighet som begärt kontrollen skall underrättas om resultatet
av denna kontroll så snart som möjligt. Detta resultat måste klart utvisa om
uppgifterna som lämnats i leverantörsdeklarationen är riktiga och möjlig-
göra för tullmyndigheten att avgöra om och i vilken utsträckning denna leve-
rantörsdeklaration kan beaktas vid utfärdandet av varucertifikat EUR.l el-
ler upprättande av fakturadeklaration.

Artikel 35

Tvistlösning

Om tvister uppstår rörande kontrollförfaranden enligt artiklarna 33 och 34
som inte kan lösas mellan den tullmyndighet som begärt kontrollen och den
tullmyndighet som är ansvarig för att denna kontroll utförs, eller om därvid
fråga uppkommer om tolkningen av detta protokoll, skall tvisterna hänskju-
tas till Gemensamma EES-kommittén.

Artikel 36

Påföljder

Det skall vara straffbelagt att, i syfte att erhålla förmånsbehandling för pro-
dukter, upprätta eller låta upprätta dokument som innehåller oriktiga upp-
gifter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

AVDELNING VII

CEUTA OCH MELILLA

Artikel 37

Föreskrifter tillämpliga på Ceuta och Melilla

1. Begreppet ”EES” som används i detta protokoll omfattar inte Ceuta och
Melilla. Begreppet ”produkter med ursprung i EES” omfattar inte produk-
ter med ursprung i Ceuta och Melilla.

2. För tillämpning av protokoll 49 till detta avtal angående produkter med
ursprung i Ceuta och Melilla skall detta protokoll också tillämpas med nöd-
vändiga ändringar enligt de särskilda villkor som anges i artikel 38.

Artikel 38

Särskilda villkor

1. Följande skall anses som

a) produkter med ursprung i Ceuta och Melilla:

i) produkter helt framställda i Ceuta och Melilla,

ii) produkter framställda i Ceuta och Melilla vid vars framställ-
ning använts material som inte är helt framställda där under
förutsättning att dessa produkter har undergått tillräcklig bear-
betning eller behandling i Ceuta och Melilla. Denna förutsätt-
ning skall dock inte gälla i fråga om material som har ursprung
i EES i den mening som avses i detta protokoll.

b) produkter med ursprung i EES:

i) produkter helt framställda i EES,

ii) produkter framställda i EES vid vars framställning använts ma-
terial som inte är helt framställda där under förutsättning att
dessa produkter har undergått tillräcklig bearbetning eller be-
handling inom EES. Denna förutsättning skall dock inte gälla i
fråga om material som har ursprung i Ceuta och Melilla i den
mening som avses i detta protokoll.

2. Ceuta och Melilla skall anses som ett enda område.

3. Om ett ursprungsintyg som utfärdas eller upprättas enligt detta protokoll
avser produkter som har ursprung i Ceuta och Melilla, skall exportören klart
ange dem med beteckningen ”CM”.

I fråga om varucertifikat EUR.l skall detta anges i fält 4 på certifikatet. I
fråga om fakturadeklaration skall detta anges i det dokument på vilket de-
klarationen är upprättad.

4. Den spanska tullmyndigheten skall ansvara för tillämpningen av detta
protokoll i Ceuta och Melilla.

5. Artikel 15 gäller inte i handeln mellan Ceuta och Melilla å ena sidan och
EFTA-staterna å den andra.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

TILLÄGG I

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR TILL LISTAN I
TILLÄGG II

Anmärkning 1

Listan anger för alla produkter som omfattas av avtalet de villkor som krävs
för att dessa produkter skall anses som tillräckligt bearbetade eller behand-
lade i den mening som avses i artikel 4.1 i detta protokoll.

Anmärkning 2

2.1 De två första kolumnerna i listan beskriver den framställda produkten.
Den första kolumnen innehåller det tulltaxe- eller kapitelnummer som an-
vänds i det harmoniserade systemet, och den andra kolumnen innehåller den
produktbeskrivning som används i detta system för detta tulltaxe- eller kapi-
telnummer. För varje post i de två första kolumnerna finns en regel angiven
i kolumnerna 3 eller 4. Då, i vissa fall, en post i den första kolumnen föregås
av ordet ”ur”, anger detta att regeln i kolumn 3 eller kolumn 4 endast gäller
för den del av tulltaxe- eller kapitelnumret som anges i kolumn 2.

2.2 Om i kolumn 1 flera tulltaxenummer är grupperade tillsammans eller
ett kapitelnummer angivits och produktbeskrivningen i kolumn 2 därför an-
givits i allmänna termer, gäller den motsvarande regeln i kolumn 3 eller ko-
lumn 4 för alla produkter som, enligt det harmoniserade systemet, klassifice-
ras enligt tulltaxenummer inom kapitlet eller enligt något av de tulltaxenum-
mer som grupperats tillsammans i kolumn 1.

2.3 Om olika regler i listan gäller för olika produkter inom samma tulltaxe-
nummer, innehåller varje strecksats beskrivningen av den del av tulltaxe-
numret för vilken bredvidstående regel i kolumn 3 eller kolumn 4 gäller.

2.4 Om en regel är föreskriven både i kolumnerna 3 och 4 för en position
i de två första kolumnerna, kan exportören välja alternativt den regel som
föreskrivs i kolumn 3 eller den som föreskrivs i kolumn 4. Om ingen regel är
föreskriven i kolumn 4, skall den regel som är föreskriven i kolumn 3 tilläm-
pas.

Anmärkning 3

3.1 Föreskrifterna i artikel 4.1 i protokollet angående produkter som erhål-
lit ursprungsstatus och som används vid tillverkning av andra produkter gäl-
ler oavsett om denna status har erhållits inom den fabrik där dessa produkter
används, i en annan fabrik i samma land eller i ett annat EES-land.

Exempel:

En maskin enligt tulltaxenr 8407, för vilken regeln föreskriver att värdet av
det icke ursprungsmaterial som ingår inte får överstiga 40 procent av priset
fritt fabrik, tillverkas av ”annat legerat stål grovt tillformat genom smidning”
enligt tulltaxenr 7224.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Om detta smide har smitts inom EES av en tacka med icke-ursprungssta-
tus, har det redan fått ursprungsstatus, med stöd av regeln för tulltaxenr ur
7224 i listan. Smidet kan sedan räknas som ursprungsvara vid värdeberäk-
ningen för maskinen utan hänsyn till om den framställts i samma fabrik, i en
annan fabrik i samma land eller i ett annat EES-land. Värdet av tackan med
icke-ursprungsstatus skall därför inte räknas när värdet av ickeursprungsma-
terialet läggs samman.

3.2 Regeln i listan anger den minsta bearbetning eller behandling som er-
fordras, och utförande av mera bearbetning eller behandling ger också ur-
sprungsstatus. Däremot kan utförande av mindre bearbetning eller behand-
ling inte ge ursprungsstatus. Om alltså en regel säger att icke-ursprungsmate-
rial i ett särskilt tillverkningsstadium får användas, är användning av sådant
material i ett tidigare tillverkningsstadium tillåten och användning av sådant
material i ett senare tillverkningsstadium inte tillåten.

3.3 Om en regel i listan anger att en produkt får tillverkas av mer än ett
material innebär detta att vilket som helst eller flera av dessa material får
användas. Det krävs inte att alla material används.

Exempel:

Regeln för vävnader ur 50 - 55 kap. säger att naturliga fibrer får användas
och att kemiska material bland andra också får användas. Detta innebär inte
att båda måste användas. Man kan använda det ena eller det andra eller
båda.

3.4 Om en regel i listan anger att en vara måste tillverkas av ett speciellt
material, hindrar villkoret självklart inte användningen av andra material
som, på grund av sin beskaffenhet, inte kan uppfylla regeln. (Se även an-
märkning 6.2 nedan i samband med textilier).

Exempel:

Regeln för bearbetade livsmedel enligt tulltaxenr 1904, som uttryckligen ute-
sluter användningen av spannmål och produkter därav, hindrar inte använd-
ningen av mineralsalter, kemikalier och andra tillsatser som inte är fram-
ställda av spannmål.

Detta gäller dock inte produkter vilka, trots att de inte kan tillverkas av
det speciella material som anges i listan, kan tillverkas av material av samma
slag i ett tidigare tillverkningsstadium.

Exempel:

I fråga om ett klädesplagg enligt 62 kap. tillverkat av bondad duk, om endast
garn som utgör icke-ursprungsvara är tillåtet utgångsmaterial, är det inte
möjligt att utgå från bondad duk som utgör icke-ursprungsvara - även om
bondad duk normalt inte kan tillverkas av garn. I sådana fall skulle utgångs-
materialet normalt vara i stadiet före garnstadiet, dvs fiberstadiet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

3.5 Om två eller flera procentsatser är angivna i en regel i listan för det

högsta värdet av tredjelandsmaterial som kan användas, får dessa procent-
satser inte läggas samman. Värdet av allt icke-ursprungsmaterial som an-
vänds får med andra ord aldrig överstiga den högsta av de angivna procent-
satserna. Dessutom får de enskilda procentsatserna inte överskridas i förhål-
lande till det speciella material som de avser.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Anmärkning 4

4.1 Uttrycket ”naturliga fibrer” används i listan till att ange andra fibrer än
regenat- eller syntetfibrer. Det är begränsat till stadiet innan spinningen äger
rum, inbegripet avfall, och, om ej annat anges, inbegriper uttrycket ”natur-
liga fibrer” sådana fibrer som kammats, kardats eller på annat sätt bearbe-
tats men inte spunnits.

4.2 Uttrycket ”naturliga fibrer” inbegriper tagel enligt tulltaxenr 0503,
silke enligt nr 5002 och 5003 liksom ullfibrer och fina eller grova djurhår en-
ligt nr 5101 - 5105, bomullsfibrer enligt nr 5201 - 5203 och övriga vegetabi-
liska fibrer enligt nr 5301 - 5305.

4.3 Uttrycken ”dissolvingmassa”, ”kemiskt material” och ”material för
papperstillverkning” används i listan för att ange de material som inte klassi-
ficeras enligt kapitlen 50 - 63 och som kan användas för tillverkning av rege-
nat-, syntet- eller pappersfibrer eller -garn.

4.4 Uttrycket ”konststapelfibrer” används i listan för att ange fiberkabel,
stapelfibrer eller avfall av syntet- eller regenatmaterial enligt tulltaxenr
5501 - 5507.

Anmärkning 5

5.1 När det för en viss produkt i listan hänvisas till denna inledande an-
märkning skall de villkor som angivits i kolumn 3 i listan inte tillämpas för
några grundtextilmaterial som använts vid tillverkningen av produkten vilka
tillsammans utgör högst 10% av den sammanlagda vikten av alla använda
grundtextilmaterial. (Se även anmärkningarna 5.3 och 5.4 nedan.)

5.2 Denna tolerans får dock tillämpas endast för biandvaror som fram-
ställts av två eller flera grundtextilmaterial.

Grundtextilmaterialen är följande:

- silke,

- ull,

- grova djurhår,

- fina djurhår,

- tagel,

- bomull,

- material för papperstillverkning samt papper,

- lin,

- mjukhampa,

- jute och andra bastfibrer för textilt ändamål,

- sisal och andra textilfibrer av släktet Agave,

- kokos, manillahampa, rami och andra vegetabiliska textilfibrer,

- syntetiska konstfilament,

- regenatkonstfilament,

- syntetiska konststapelfibrer,

- regenatkonststapelfibrer.

Exempel:

Ett garn enligt tulltaxenr 5205 tillverkat av bomullsfibrer enligt nr 5203 och
syntetiska stapelfibrer enligt 5506 är ett biandgarn. Därför får syntetiska sta-
pelfibrer som inte uppfyller ursprungsreglerna (vilka kräver tillverkning från
kemiskt material eller dissolvingmassa) användas upp till 10 procent av gar-
nets vikt.

Exempel:

En ylleväv enligt tulltaxenummer 5112 tillverkad av yllegarn enligt nr 5107
och garn av syntetiska stapelfibrer enligt nr 5509 utgör en blandväv. Därför
får syntetiskt garn som inte uppfyller ursprungsreglerna (vilka kräver till-
verkning från kemiskt material eller dissolvingmassa) eller yllegarn som inte
uppfyller ursprungsreglerna (vilka kräver tillverkning från naturliga fibrer,
inte kardade, kammade eller på annat sätt förberedda för spinning) eller en
kombination av dessa två användas förutsatt att dessas totala vikt inte över-
stiger 10 procent av vävens vikt.

Exempel:

En tuftad dukvara av textilmaterial enligt tulltaxenr 5802 tillverkad av bo-
mullsgarn enligt nr 5205 och bomullsväv enligt nr 5210 är en biandvara en-
dast om bomullsväven själv är en blandväv tillverkad av garn enligt två skilda
tulltaxenummer eller om de använda bomullsgarnerna själva utgör biand-
gam.

Exempel:

Om den tuftade dukvaran av textilmaterial varit tillverkad av bomullsgarn
enligt tulltaxenr 5205 och syntetväv enligt nr 5407, är självklart de använda
garnerna två skilda grundtextilmaterial, och den tuftade dukvaran av textil-
material är följaktligen en blandprodukt.

Exempel:

En matta med tuft tillverkad av både regenatgarn och bomullsgarn och med
baksidan av jute är en biandvara eftersom tre olika grundtextilmaterial an-
vänts. Allt icke-ursprungsmaterial som använts i ett senare tillverkningssta-
dium än vad regeln tillåter får således användas, förutsatt att dess samman-
lagda vikt inte överstiger 10 procent av textilmaterialen i mattan. Alltså
skulle jutebaksidan och/eller regenatgarnen kunna vara importerade i detta
tillverkningsstadium, förutsatt att viktvillkoren är uppfyllda.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

5.3 I fråga om produkter innehållande ”garn av segmenterat polyuretan
med mjuka segment av polyeter, även överspunnet” är denna tolerans 20
procent för sådant garn.

5.4 I fråga om produkter innehållande garn som utgöres av en kärna, be-
stående av antingen aluminiumfolie eller av plastfilm med eller utan över-
drag av aluminiumpulver, med en bredd icke överstigande 5 mm, sammanfo-
gad mellan två plastfilmer med hjälp av klister, är denna tolerans 30 procent
för sådant garn.

Anmärkning 6

6.1 I fråga om de textilvaror som är utmärkta i listan genom en fotnot med
hänvisning till denna inledande anmärkning får textilmaterial, med undan-
tag av foder och mellanfoder, som inte uppfyller regeln i kolumn 3 i listan
för den ifrågavarande konfektionerade produkten användas, förutsatt att de
klassificeras enligt ett annat tulltaxenummer än produkten och förutsatt att
deras värde inte överstiger 8 procent av varans pris fritt fabrik.

6.2 Material som inte klassificeras enligt 50 - 63 kap. får användas fritt,
vare sig de innehåller textilmaterial eller inte.

Exempel:

Om en regel i listan föreskriver för en speciell textilposition, såsom för
byxor, att garn måste användas, hindrar detta inte användning av metallföre-
mål, såsom knappar, eftersom knappar inte klassificeras enligt 50 - 63 kap.
Av samma skäl hindrar den inte användningen av blixtlås även om blixtlås
normalt innehåller textilmaterial.

6.3 Då en procentregel gäller, måste hänsyn tas till värdet av material som
inte klassificeras enligt 50 - 63 kap. vid beräkningen av värdet av ingående
icke-ursprungsmaterial.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

TILLÄGG II

LISTA ÖVER BEARBETNING ELLER BEHANDLING
SOM MÅSTE UTFÖRAS PÅ ICKE-

URSPRUNGSMATERIAL FÖR ATT DEN
FRAMSTÄLLDA PRODUKTEN SKALL ERHÅLLA
KARAKTÄR AV URSPRUNGSVARA

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

ur 0208 Kött och andra ätbara de- Tillverkning varvid

lar av val, färska, kylda allt använt material
eller frysta klassificeras enligt an-

nat tulltaxenummer
än produkten

3 kap. Fisk samt kräftdjur, blöt- Tillverkning varvid

djur och andra ryggrads- allt använt material
lösa vattendjur enligt 3 kap. skall vara

helt framställt

ur 0403 Kämmjölk, filmjölk, Tillverkning varvid:

gräddfil, yoghurt, kefir - allt använt material
och annan fermenterad enligt 4 kap. skall

eller syrad mjölk och vara helt framställt,

grädde, smaksatta eller - allt slags använd
innehållande frukt, bär, fruktsaft (med un-
nötter eller kakao dantag av ananas,

limefrukt- eller gra-
pefruktsaft) enligt
nr 2009 skall utgöra
ursprungsvara, och
- värdet av allt slags
använt material en-
ligt 17 kap. inte
överstiger 30% av
produktens pris
fritt fabrik

ur 0710 Sockermajs, (Zea

och var. saccharata)

ur 0711

mays Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

0901 Kaffe, även rostat eller Tillverkning utgående

befriat från koffein; skal från material enligt
och hinnor av kaffe; kaf- vilket tulltaxenummer
fesurrogat innehållande som helst
kaffe, oavsett mängden

0902

Te, även aromatiserat

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst

Växtsafter samt lakrits-
och humleextrakter; pek-
tinämnen, pektinater och
pektater; agar-agar samt
annat växtslem och andra
förtjockningsmedel,

Tillverkning utgående
från icke modifierat
växtslem och icke mo-
difierade
förtjockningsmedel

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

även modifierade, er-
hållna ur vegetabiliska
produkter:

- växtslem och andra för-
tjockningsmedel er-
hållna ur vegetabiliska
produkter, modifierade

- andra

ur 1404 Bomullslinters

Tillverkning varvid
värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten

1504

Fetter och oljor av fisk
eller havsdäggdjur
samt fraktioner av så-
dana fetter eller oljor,
även raffinerade men
inte kemiskt modifie-
rade:

fasta fraktioner av fis-
koljor och fiskfetter
samt oljor av havsdägg-
djur

andra

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst inbegripet
annat material enligt
nr 1504

Tillverkning varvid
allt använt material
enligt 2 och 3 kap.
skall vara helt fram-
ställt

ur 1516

Animaliska fetter och ol-
jor samt fraktioner av så-
dana fetter eller oljor,
som helt eller delvis hyd-
rerats, omförestrats (även
internt) eller elaidinise-
rats, även raffinerade
men inte vidare bearbe-
tade framställda helt ur
fisk eller havsdäggdjur

Hydrerad ricinolja, s.k.
opalvax

Tillverkning varvid
allt använt material
enligt 2 och 3 kap.
skall vara helt fram-
ställt

ur 1517

Margarin och ätbara
blandningar och bered-
ningar av animaliska eller
vegetabiliska fetter eller
oljor eller av fraktioner av
olika fetter eller oljor en-
ligt detta kapitel, andra

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- allt använt material

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

än ätbara fetter och oljor
samt fraktioner av sådana
fetter eller oljor enligt nr
1516, innehållande över
10 viktprocent men inte
över 15 viktprocent
mjölkfett

enligt 4 kap. skall
vara helt framställt

ur 1518 Linoxyn

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

ur 1519

Tekniska enbasiska fettsy-
ror, sura oljor från raffi-
nering eller tekniska fet-
talkoholer, ej för utfod-
ring av djur:

- tekniska enbasiska fett-
syror, sura oljor från
raffinering

- tekniska fettalko-holer

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst inbegripet
andra material enligt
nr 1519

1604

1605

Glycerol (glycerin), även
ren; glycerolvatten och
glycerollut

Vegetabiliska vaxer
(andra än triglycerider),
bivax, andra insektsvaxer
samt spermaceti (valrav),
även raffinerade eller fär-
gade

Degras; återstoder från
bearbetning av fetter, feta
oljor eller andra fettar-
tade ämnen eller av ani-
maliska eller vegetabi-
liska vaxer

Extrakter och safter av
valkött, fisk, kräftdjur,
blötdjur eller andra rygg-
radslösa vattendjur

Fisk, beredd eller konser-
verad; kaviar

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Tillverkning varvid
allt använt material
enligt 2 och 3 kap.
skall vara helt fram-
ställt

Tillverkning varvid all
använd fisk eller fisk-
rom skall vara helt
framställd

Kräftdjur, blötdjur och Tillverkning varvid
andra ryggradslösa vat- alla använda kräft-

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	tendjur, beredda eller	djur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur skall vara helt framställda
	konserverade
ur 1702	Kemiskt ren fruktos och	Tillverkning utgående
	maltos	från material enligt

vilket tulltaxenummer
som helst inbegripet
andra material enligt
nr 1702

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

1704 Sockerkonfektyrer (inbe- Tillverkning varvid

gripet vit choklad), inte allt använt material
innehållande kakao klassificeras enligt an-

nat tulltaxenummer
än produkten, förut-
satt att värdet av allt
använt material av an-
nat slag enligt 17 kap.
inte överstiger 30% av
produktens pris fritt
fabrik

1803

Kakaomassa, även avfet-
tad

1804

Kakaosmör (fett eller
olja)

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

1805 Kakaopulver utan tillsats Tillverkning varvid

av socker eller annat söt- allt använt material
ningsmedel klassificeras enligt an-

nat tulltaxenummer
än produkten

1806 Choklad och andra livs- Tillverkning varvid

medelsberedningar inne- allt använt material
hållande kakao klassificeras enligt an-

nat tulltaxenummer
än produkten, förut-
satt att värdet av allt
slags använt material
enligt 17 kap. inte
överstiger 30% av
produktens pris fritt
fabrik

1901 Maltextrakt; livsmedels- Tillverkning utgående

beredningar av mjöl, stär- från spannmål enligt
kelse eller maltextrakt, 10 kap.

som inte innehåller ka-
kaopulver eller innehåller
mindre än 50 viktprocent
kakaopulver, inte

nämnda eller inbegripna

7 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ur 1902

någon annanstans; livs-
medelsberedningar av va-
ror enligt nr 0401-0404,
som inte innehåller ka-
kaopulver eller innehåller
mindre än 10 viktprocent
kakaopulver, inte

nämnda eller inbegripna
någon annanstans:

- maltextrakt

- andra Tillverkning varvid

allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten, förut-
satt att värdet av allt
slags använt material
enligt 17 kap. inte
överstiger 30% av
produktens pris fritt
fabrik

Pastaprodukter, såsom
spagetti, makaroner, nud-
lar, lasagne, gnocchi, ra-
violi och cannelloni, även
kokta, fyllda (med kött el-
ler andra födoämnen) el-
ler på annat sätt beredda -
med undantag av sådana
produkter som innehåller
mer än 20 viktprocent
korv, kött och andra djur-
delar eller blod eller mer
än 20 viktprocent av nå-
gon som helst kombina-
tion av dessa produkter;
couscous, även beredd

Tillverkning varvid all
använd spannmål och
alla produkter därav,
med undantag av du-
rumvete och produk-
ter därav, skall vara
helt framställda

Flingor, gryn o.d., fram-
ställda av stärkelse

Livsmedelsberedningar
erhållna genom svällning
eller röstning av spann-
mål eller spannmålspro-
dukter (t.ex. majs-
flingor); spannmål annan
än majs, i form av korn,
förkokt eller på annat sätt
beredd:

- inte innehållande ka-
kao:

- spannmål, annan än
majs, i form av korn,
förkokt eller på annat
sätt beredd

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst utom från
potatisstärkelse en-
ligt nr 1108

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst. Korn och
kolvar av sockermajs,
beredda eller konser-
verade, enligt nr 2001,
2004 och 2005 samt
sockermajs, okokt,
ångkokt eller kokt i
vatten, fryst, enligt nr
0710 får dock inte an-
vändas

— andra

Tillverkning varvid:

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

- innehållande kakao

- all använd spann-

mål och alla pro-
dukter därav, med
undantag av majs
av typen Zea Indu-
rata och durumvete
och produkter
därav, skall vara
helt framställda,

och

- värdet av allt slags
använt material en-
ligt 17 kap. inte
överstiger 30% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning utgående
från material som inte
klassificeras enligt nr
1806, förutsatt att vär-
det av allt slags använt
material enligt 17 kap.
inte överstiger 30% av
produktens pris fritt
fabrik

1905 Bakverk, även innehål- Tillverkning utgående

lande kakao; nattvardsb- från material enligt
röd, tomma oblatkapslar vilket tulltaxenummer
av sådana slag som är som helst, utom från
lämpliga för farmaceu- material enligt 11
tiskt bruk, sigilloblater kap.1
och liknande produkter

ur 2001 Sockermajs (Zea mays Tillverkning varvid
var. saccharata), beredd allt använt material
eller konserverad med ät- klassificeras enligt an-
tika eller ättiksyra; jams, nat tulltaxenummer
sötpotatis och liknande än produkten
ätbara växtdelar innehål-
lande 5 viktprocent eller
mer av stärkelse, beredda
eller konserverade med
ättika eller ättiksyra

ur 2002 Tomater, beredda eller Tillverkning varvid all
konserverade på annat använd tomatråvara
sätt än med ättika eller enligt 7 eller 20 kap.
ättiksyra, ej hela eller i bi- måste vara helt fram-
tar ställd

ur 2004
och

ur 2005

Potatis i form av mjöl och Tillverkning varvid
flingor, beredd eller kon- allt använt material
serverad på annat sätt än klassificeras enligt an-
med ättika eller ättiksyra; nat tulltaxenummer
sockermajs (Zea mays än produkten
var. saccharata), beredd
eller konserverad på an-

1 Till och med den 30 november 1993 får dock finmalet mjöl av majs ("masa” mjöl),
som framställts enligt ”nixtamalisteringsmetoden” (lutbehandling) användas.

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

nat sätt än med ättika el-
ler ättiksyra

Sylter, frukt- och bärge-
léer, marmelader, mos
och pastor av frukt, bär
eller nötter, beredda ge-
nom kokning eller annan
värmebehandling, med
eller utan tillsats av
socker eller annat söt-
ningsmedel

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt slags
använt material en-
ligt 17 kap. inte
överstiger 30% av
produktens pris
fritt fabrik

Jordnötsmör; bland- Tillverkning varvid
ningar baserade på allt använt material
spannmål; palmhjärtan; klassificeras enligt an-
majs, annan än socker- nat tulltaxenummer
majs (Zea mays var. sacc- än produkten
harata)

2101 Extrakter, essenser och Tillverkning varvid

koncentrat av kaffe, te el- allt använt material
ler matte samt bered- klassificeras enligt an-
ningar på basis av dessa nat tulltaxenummer
produkter eller på basis än produkten
av kaffe, te eller matte;

rostad cikoriarot och
andra rostade kaffesurro-
gat samt extrakter, essen-
ser och koncentrat av
dessa produkter

ur 2102

Aktiv jäst, annan än jäst
för bakning eller för ut-
fodring av djur; inaktiv
jäst, ej för utfodring av
djur; andra encelliga mik-
roorganismer, döda, ej
för utfodring av djur; be-
redda bakpulver

2103

Såser samt beredningar
för tillredning av såser;
blandningar för smaksätt-
ningsändamål; senapspul-
ver och beredd senap:

- såser samt beredningar
för tillredning av såser;
blandningar för smaks-
ättningsändamål

- senapspulver och be-
redd senap

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten. Senap-
spulver eller beredd
senap får dock använ-
das

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst

2104 Soppor och buljonger Tillverkning utgående

samt beredningar för till- från material enligt
redning av soppor eller vilket tulltaxenummer
buljonger; homogenise- som helst utom från

100

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	rade sammansatta livsme-	beredda eller konser-
	delsberedningar:	verade köksväxter en-
	- soppor och buljonger samt beredningar för tillredning av soppor eller buljonger	ligt nr 2002-2005
	- homogeniserade sam-	Tillverkning varvid
	mansatta	allt använt material
	livsmedelsberedningar	klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
2105	Glassvaror, även innehål-	Tillverkning varvid
	lande kakao	allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 2106	Livsmedelsberedningar,	Tillverkning varvid
	inte nämnda eller inbe-	allt använt material
	gripna någon annanstans	klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
2201	Vatten, inbegripet natur-	Tillverkning varvid
	ligt eller konstgjort mine-	allt använt vatten en-
	ralvatten samt kolsyrat	ligt 22 kap. skall ut-
	vatten, utan tillsats av socker eller annat söt- ningsmedel eller av aro- mämnen; is och snö	göra ursprungsvara
2203	Maltdrycker	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
2205	Vermut och annat vin av	Tillverkning varvid
	färska druvor, smaksatt	alla använda druvor
	med växter eller aroma-	eller allt slags använt
	tiska ämnen	material erhållet ur druvor skall vara helt framställda
ur 2208	Odenaturerad etylalko-	Tillverkning:
	hol med en alkoholhalt av	- utgående från ma-
	mindre än 80 volympro-	terial som inte klas-
	cent; sprit, likör och	sificeras enligt nr
	andra spritdrycker	2207 eller 2208, och
	- ouzo	- vid vilken alla an- vända druvor eller allt slags använt material erhållet ur druvor skall vara helt framställda
	- andra slag	Tillverkning: - utgående från ma- terial som inte klas- sificeras enligt nr 2207 eller 2208, och - vid vilken alla an-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

101

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

2209 Ättika

ur 2301

Mjöl av val; mjöl och pel-
letar av fisk eller av kräft-
djur, blötdjur eller andra
ryggradslösa vattendjur

ur 2309

”Fish solubles”

ur 25 kap.

ur 2504

Salt; svavel; jord och
sten; gips, kalk och ce-
ment; med undantag av ur
2504, ur 2515, ur 2516, ur
2518, ur 2519, ur 2520, ur
2524, ur 2525 och ur 2530
för vilka reglerna anges
nedan

Naturlig kristallinisk gra-
fit, anrikad på kol, renad
och malen

ur 2515

ur 2516

Marmor, endast sönder-
delad, genom sågning el-
ler på annat sätt, till block
eller plattor av kvadratisk
eller rektangulär form,
med en tjocklek som inte
överstiger 25 cm

Granit, porfyr, basalt,
sandsten och annan mo-
nument- eller byggnads-

vända druvor eller
allt slags använt
material erhållet ur
druvor skall vara
helt framställda
ELLER
om allt övrigt använt
material utgör urs-
prungsvara, får högst
5 volymprocent arrak
användas

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- alla använda druvor
eller allt slags an-
vänt material erhål-
let ur druvor skall
vara helt fram-
ställda

Tillverkning varvid
allt använt material
enligt 2 och 3 kap.
skall vara helt fram-
ställt

Tillverkning varvid
allt använt material
enligt 3 kap. skall
vara helt framställt

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Förhöjning av kolin-
nehållet genom anrik-
ning samt rening och
målning av kristalli-
nisk, rå grafit

Sönderdelning, ge-
nom sågning eller på
annat sätt, av mar-
mor, inbegripet sågad
marmor, vars tjocklek
överstiger 25 cm

Sönderdelning, ge-
nom sågning eller på
annat sätt, av sten, in-

102

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivn ing	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	sten, endast sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form, med en tjocklek som inte översti- ger 25 cm	begripet sågad sten, vars tjocklek översti- ger 25 cm
ur 2518	Bränd dolomit	Bränning av rådolo- mit
ur 2519	Naturligt magnesiumkar- bonat (magnesit) krossat och förpackat i herme- tiskt tillslutna behållare; magnesiumoxid, även ren, annan än smält mag- nesia och dödbränd (sint- rad) magnesia	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Natur- ligt magnesiumkarbo- nat (magnesit) får dock användas
ur 2520	Gips speciellt beredd för dentalbruk	Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik
ur 2524	Naturliga asbestfibrer	Tillverkning utgående från asbestkoncentrat
ur 2525	Glimmerpulver	Målning av glimmer eller av avfall av glim- mer
ur 2530	Brända eller pulverise- rade jordpigment	Bränning eller mål- ning av jordpigment
26 kap.	Malm, slagg och aska	Tillverkning varvid allt använt material

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

ur 27 kap. Mineraliska bränslen, mi- Tillverkning varvid
neraloljor och destilla- allt använt material
tionsprodukter av dessa; klassificeras enligt an-
bituminösa ämnen; mine- nat tulltaxenummer
ralvaxer; med undantag än produkten
av ur 2707 och 2709-2715
för vilka reglerna anges
nedan

ur 2707 Oljor i vilka vikten av de Dessa produkter är
aromatiska beståndsde- upptagna i tillägg VII
larna överstiger vikten av
de ickearomatiska be-
ståndsdelarna, utgö-
rande oljor liknande mi-
neraloljor erhållna genom
destillation av högtempe-
raturtjära från stenkol
och som vid temperaturer
upp till 250°C ger mer än

103

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller	4
	65 volymprocent destillat (inbegripet blandningar av bensin (petroleum spi- rit) och bensen) avsedda att användas som drivme- del eller bränsle
2709 -2715	Mineraloljor och destilla- tionsprodukter av dessa; bituminösa ämnen; mine- ralvaxer	Dessa produkter är upptagna i tillägg VII
ur 28 kap.	Oorganiska kemikalier; organiska och oorganiska föreningar av ädla metal- ler, av sällsynta jordarts- metaller, av radioaktiva grundämnen och av isoto- per; med undantag av ur 2811, ur 2833 och ur 2840 för vilka reglerna anges nedan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras enligt samma tulltaxe- nummer som produk- ten får dock använ- das, förutsatt att vär- det av detta inte över- stiger 20% av produk- tens pris fritt fabrik	Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik
ur 2811	Svavelsyraanhydrid	Tillverkning utgående från svaveldioxid	Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik
ur 2833	Aluminiumsulfat	Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik
ur 2840	Natriumperborat	Tillverkning utgående från dinatriumtetraboratp entahydrat	Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa- brik
ur 29 kap.	Organiska kemikalier; med undantag av ur 2901, ur 2902, ur 2905, 2915, 2932, 2933 och 2934 för vilka reglerna anges ne- dan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Mate- rial som klassificeras	Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

enligt samma tull- brik
taxennummer som
produkten får dock
användas, förutsatt
att värdet av detta inte
överstiger 20% av
produktens pris fritt
fabrik

104

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2 3 eller	4
ur 2901	Acykliska kolväten, av- Dessa produkter är sedda för motordrift eller upptagna i tillägg VII uppvärmning
ur 2902	Cyklaner och cyklener Dessa produkter är (andra än azulener), ben- upptagna i tillägg VII sen, toluen och xylener, avsedda för motordrift el- ler uppvärmning
ur 2905	Metallalkoholater av al- Tillverkning utgående koholer enligt detta samt från material enligt av etanol eller glycerol vilket tulltaxenummer som helst inbegripet andra material enligt nr 2905. Metallalko-	Tillverkning var- vid värdet av allt använt material inte överstiger 40% av produk- tens pris fritt fa-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

2915

Mättade acykliska mono-
karboxylsyror samt deras
anhydrider, halogenider,
peroxider och peroxisy-
ror: halogen-, sulfo-, nit-
ro- och nitrosoderivat av
sådana föreningar

2932

Heterocykliska för-
eningar med enbart ox-
ygen som heteroato-
m(er):

- inre etrar samt halo-
gen-, sulfo-, nitro- och
nitro-soderivat av dessa

- cykliska acetaler och
inre hemiacetaler samt
halogen-, sulfo-, nitro-
och nitrosoderivat av
dessa

- andra

holater enligt detta brik
tulltaxenummer får
dock användas, förut-
satt att värdet av dessa
inte överstiger 20% av
produktens pris fritt
fabrik

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst. Värdet av
allt använt material
enligt nr 2915 och
2916 får dock inte
överstiga 20% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst. Värdet av
allt använt material
enligt nr 2909 får dock
inte överstiga 20% av
produktens pris fritt
fabrik

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten. Mate-
rial enligt detta tull-
taxenummer får dock
användas förutsatt att
värdet av detta inte
överstiger 20% av
produktens pris fritt

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

105

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

2933 Heterocykliska för-

eningar med enbart nitro-
gen som heteroatom(er);
nukleinsyror och salter av
nukleinsyror

fabrik

Tillverkning utgående Tillverkning var-
från material enligt vid värdet av allt
vilket tulltaxenummer använt material
som helst. Värdet av inte överstiger
allt använt material 40% av produk-
enligt nr 2932 och tens pris fritt fa-
2933 får dock inte brik
överstiga 20% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

2934 Andra heterocykliska för-

eningar

ur 30 kap. Farmaceutiska produk-
ter; med undantag av
3002, 3003 och 3004 för
vilka reglerna anges ne-
dan

Tillverkning utgående Tillverkning var-
från material enligt vid värdet av allt
vilket tulltaxenummer använt material
som helst. inte överstiger

Värdet av allt använt 40% av produk-
material enligt nr tens pris fritt fa-
2932, 2933 och 2934 brik
får dock inte överstiga
20% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten. Mate-
rial som klassificeras
enligt samma tulltaxe-
nummer som produk-
ten får dock använ-
das, förutsatt att vär-
det av detta inte över-
stiger 20% av produk-
tens pris fritt fabrik

3002 Människoblod; djurblod

berett för terapeutiskt,
profylaktiskt eller dia-
gnostiskt bruk; immun-
sera och andra fraktioner
av blod; vacciner, toxiner,
kulturer av mikroorganis-
mer (med undantag av
jäst) och liknande pro-
dukter:

— produkter bestående
av två eller flera be-
ståndsdelar som har
blandats med var-
andra för terapeu-
tiskt eller profylak-
tiskt bruk eller oblan-
dade produkter av-
sedda för sådant bruk
vilka föreligger i av-
delade doser eller i
former eller förpack-

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst, inbegripet
annat material enligt
nr 3002. Även mate-
rial som motsvarar
produktbeskrivningen
får användas, förut-
satt att värdet av detta
inte överstiger 20% av
produktens pris fritt

106

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	ningar för detaljhan- delsförsäljning	fabrik
	— andra:
	— människoblod	Tillverkning utgående från material enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

vilket tulltaxenummer
som helst, inbegripet
annat material enligt
nr 3002. Även mate-
rial som motsvarar
produktbeskrivningen
får användas, förut-
satt att värdet av detta
inte överstiger 20% av
produktens pris fritt
fabrik

— djurblod berett för Tillverkning utgående
terapeutiskt eller från material enligt
profylaktiskt bruk vilket tulltaxenummer

som helst, inbegripet
annat material enligt
nr 3002. Även mate-
rial som motsvarar
produktbeskrivningen
får användas, förut-
satt att värdet av detta
inte överstiger 20% av
produktens pris fritt
fabrik

— fraktioner av blod, Tillverkning utgående

andra än immunsera, från material enligt
hemoglobin, och se- vilket tulltaxenummer
rumglobulin som helst, inbegripet

annat material enligt
nr 3002. Även mate-
rial som motsvarar
produktbeskrivningen
får användas, förut-
satt att värdet av detta
inte överstiger 20% av
produktens pris fritt
fabrik

— hemoglobin, blodglo- Tillverkning utgående
bulin och serumglo- från material enligt
bulin vilket tulltaxenummer

— andra

Tillverkningen ut-

107

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

3003
och

3004

ur 31 kap.

ur 3105

gående från material
enligt vilket tulltaxe-
nummer som helst, in-
begripet annat mate-
rial enligt nr 3002.
Även material som
motsvarar produkt-
beskrivningen får an-
vändas, förutsatt att
värdet av detta inte
överstiger 20% av
produktens pris fritt
fabrik

Medikamenter (med un- Tillverkning varvid:
dantag av varor enligt nr - allt använt material
3002, 3005 eller 3006) klassificeras enligt

annat tulltaxenum-
mer än produkten.
Material enligt nr
3003 eller 3004 får
dock användas, för-
utsatt att samman-
lagda värdet av
dessa inte översti-
ger 20% av produk-
tens pris fritt fa-
brik, och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik

Gödselmedel; med un-
dantag av ur 3105 för vilka
regeln anges nedan

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än produkten. Mate- 40% av produk-
rial som klassificeras tens pris fritt fa-
enligt samma tulltaxe- brik
nummer som produk-
ten får dock använ-
das, förutsatt att vär-
det av detta inte över-
stiger 20% av produk-
tens pris fritt fabrik

Mineraliska eller ke-
miska

gödselmedel som innehål-
ler två eller tre av grund-
ämnena nitrogen (kväve),
fosfor och kalium; andra
gödselmedel; varor enligt
detta kapitel i tablettform
eller liknande former eller
i förpackningar med en
bruttovikt av högst 10 kg,
med undantag av:

- natriumnitrat

- kalciumcyanamid

- kaliumsulfat

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten.
Material som klas-
sificeras enligt
samma tulltaxenum-
mer som produkten
får dock användas,
förutsatt att värdet
av detta inte över-
stiger 20% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik, och

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

108

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

- kaliummagnesiumsulfat

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ur 32 kap. Garvämnes- och färgäm-
nesextrakter; garvsyror
och garvsyraderivat; pig-
ment och andra färgäm-
nen; lacker och andra
målningsfärger; kitt och
andra tätnings- och utfyll-
ningsmedel; tryckfärger,
bläck och tusch; med un-
dantag av ur 3201 och
3205 för vilka reglerna an-
ges nedan

ur 3201

Garvsyror (tanniner)
samt salter, etrar, estrar
och andra derivat av garv-
syror

Tillverkning utgående
från garvämnesext-
rakter av vegetabiliskt
ursprung

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

3205 Substratpigment; prepa-

rat enligt anm. 3 till detta
kapitel på basis av
substratpigment1

Tillverkning utgående Tillverkning var-
från material enligt vid värdet av allt
vilket tulltaxenummer använt material
som helst, utom från inte överstiger
material enligt nr 40% av produk-
3203, 3204 och 3205. tens pris fritt fa-
Material enligt nr brik
3205 får dock använ-
das förutsatt att vär-
det av detta inte över-
stiger 20% av produk-
tens pris fritt fabrik

ur 33 kap.

Eteriska oljor och resinoi-
der; parfymeringsmedel,
kosmetiska preparat och
toalettmedel; med undan-
tag av 3301 för vilket re-
geln anges nedan

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än varan. Material 40% av produk-
som klassificeras en- tens pris fritt fa-
ligt samma tulltaxe- brik
nummer som varan
får dock användas,
förutsatt att värdet av
detta inte överstiger
20% av produktens
pris fritt fabrik

3301

Eteriska oljor (även Tillverkning utgående Tillverkning var-
terpen-fria), inbegripet från material enligt vid värdet av allt

1 Enligt lydelsen av anm. 3 till 32 kap. är dessa preparat av sådana slag som används
för att färga alla slags material eller för att ingå som beståndsdelar vid tillverkning av
färgberedningar, förutsatt att de inte klassificeras enligt något annat tulltaxenummer
i 32 kap.

109

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

”concretes” och ”absolu-
tes”; resinoider; koncent-
rat av eteriska oljor i fett,
icke flyktig olja, vax e.d.,
erhållna genom s.k. en-
fleurage eller maceration;
terpenhaltiga biprodukter
erhållna vid avterpenise-
ring av eteriska oljor; vat-
ten från destillation av
eteriska oljor och vatten-
lösningar av sådana oljor

vilket tulltaxenummer
som helst, inbegripet
material ur en annan
”grupp”2 inom detta
tulltaxenummer.

Dock får material ur
samma grupp använ-
das, förutsatt att vär-
det av detta inte över-
stiger 20% av produk-
tens pris fritt fabrik

använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 34 kap. Tvål och såpa, organiska
ytaktiva ämnen, tvättme-
del, smörjmedel, konst-
gjorda vaxer, beredda
vaxer, puts- och skurme-
del, ljus och liknande ar-
tiklar, modelleringspas-
tor, s.k. dentalvax samt
dentalpreparat på basis av
gips; med undantag av ur
3403 och 3404 för vilka
reglema anges nedan

ur 3403

Beredda smöij medel in-
nehållande oljor erhållna
av petroleum eller ur bitu-
minösa mineral, förutsatt
att dessa utgör mindre än
70 viktprocent

Dessa produkter är
upptagna i tillägg VII

3404 Konstgjorda vaxer och

beredda vaxer:

- vaxer baserade på pa-
raffin, petroleum-
vaxer, vaxer erhållna ur
bituminösa mineral,
”slack wax” eller ”scale
wax”

Dessa produkter är
upptagna i tillägg VII

- andra Tillverkning utgående
från material enligt vilket
tulltaxenummer som helst
med undantag av:

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

- hydrerade oljor en-
ligt nr 1516 som har
karaktär av vaxer

- fettsyror, inte ke-
miskt definierade,
eller tekniska fet-
talkoholer enligt nr
1519, som har ka-
raktär av vaxer

2 Med ”grupp” avses vilken del av tulltaxenumret som helst som är åtskild från den
övriga texten med semikolon.

110

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ur 35 kap.

Proteiner; modifierad
stärkelse; lim och klis-
ter; enzymer; med un-
dantag av 3501, 3502,
3505 och ur 3507. Reg-
lerna för ur 3502, ur
3505 och ur 3507 anges
nedan.

ur 3502

Äggalbumin otjänligt,
eller avsett att göras
otjänligt, till människo-
föda; mjölkalbumin
(laktoalbumin) otjän-
ligt, eller avsett att gö-
ras otjänligt, till männi-
skoföda

ur 3505

Dextrin och annan mo-
difierad stärkelse med
undantag av förestrad
eller föetrad stärkelse;
lim och klister på basis
av stärkelse, dextrin el-
ler annan modifierad
stärkelse

Enzympreparat, inte
nämnda eller inbe-
gripna någon annan-
stans

36 kap.

Krut och sprängämnen;
pyrotekniska produk-
ter; tändstickor; pyro-

- material enligt nr

3404

Nämnda material
får dock användas
förutsatt att värdet
av dessa inte över-
stiger 20% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten.
Material som klas-
sificeras enligt
samma tulltaxenum-
mer som produkten
får dock användas,
förutsatt att värdet
av detta inte över-
stiger 20% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

Tillverkning ut-
gående från mate-
rial enligt vilket
tulltaxenummer
som helst, utom
från material enligt
nr 1108

Tillverkning varvid
värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt

Tillverkningvar-
vid värdet av
allt använt ma-
terial inte över-
stiger 40% av
produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av
allt använt ma-
terial inte över-
stiger 40% av
produktens
pris fritt fabrik

Tillverkningvar-
vid värdet av
allt använt ma-

111

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ur 37 kap.

3701

fora legeringar; vissa
brännbara produkter

Varor för foto- eller ki-
no-bruk; med undantag
av 3701, 3702 och 3704
för vilka reglerna anges
nedan

Fotografiska plåtar och
fotografisk bladfilm,
strålningskänsliga, oex-
ponerade, av annat ma-
terial än papper, papp
eller textilvara; blad-
film, strålningskäns-
lig, oexponerad, av-
sedd för omedelbar
bildframställning,
även i form av filmpa-
ket:

- färgfilm, avsedd för
omedelbar bildframs-
tällning, i form av film-
paket

- andra

annat tulltaxenum-
mer än produkten.
Material som klas-
sificeras enligt
samma tulltaxenum-
mer som produkten
får dock användas,
förutsatt att värdet
av detta inte över-
stiger 20% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än nr 3701 eller 3702.
Material från nr 3702
får dock användas,
förutsatt att värdet av
detta inte överstiger
30% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än nr 3701 eller 3702.
Material från nr 3701
och 3702 får dock an-
vändas, förutsatt att

terial inte över-
stiger 40% av
produktens
pris fritt fabrik

Tillverkningvar-
vid värdet av
allt använt ma-
terial inte över-
stiger 40% av
produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

112

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

3702 Fotografisk film i rullar,

strålningskänslig, oexpo-
nerad, av annat material
än papper, papp eller tex-
tilvara; film i rullar, strål-
ningskänslig, oexpone-
rad, avsedd för omedel-
bar bildframställning

3704 Fotografiska plåtar, foto-

grafisk film, fotografiskt
papper, fotografisk papp
och

fotografisk textilvara, ex-
ponerade men inte fram-
kallade

det sammanlagda vär-
det av dessa inte över-
stiger 20% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än nr 3701 eller 3702 40% av produk-

tens pris fritt fa-
brik

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än nr 3701-3704 40% av produk-

tens pris fritt fa-
brik

ur 38 kap.

Diverse kemiska produk-
ter; med undantag av
3801, ur 3803, ur 3805, ur
3806, ur 3807, 3808-3814,
3818-3820, 3822 och 3823
för vilka reglerna anges
nedan

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

3801 Konstgjord grafit; kolloi-

dal och halvkolloidal gra-
fit; preparat på basis av
grafit eller annat kol, i
pastaform eller i form av
block, plattor eller andra
halvfabrikat:

- kolloidal grafit, suspen-
derad i olja samt halv-
kolloidal grafit; kolhal-
tig elektrodmassa

- grafit i pastaform, ut-
görande blandning av
grafit och mineraloljor
vari grafit ingår med
mer än 30 viktprocent

- andra

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid Tillverkning var-
värdet av allt ingå- vid värdet av allt
ende material enligt använt material
nr 3403 inte överstiger inte överstiger
20% av produktens 40% av produk-
pris fritt fabrik tens pris fritt fa-

brik

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger

113

8 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

än produkten. Mate-
rial enligt detta tull-
taxenummer får dock
användas, förutsatt
att värdet av detta inte
överstiger 20% av
produktens pris fritt
fabrik

40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 3803 Raffinerad tallolja

Raffinering av rå tall- Tillverkning var-
olja vid värdet av allt

använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 3805

Sulfatterpentin, renad

Rening bestående av
destillering eller raffi-
nering av rå sulfatter-
pentin

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 3806 Hartsestrar

Tillverkning utgående Tillverkning var-
från hartssyror vid värdet av allt

använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 3807 Trätjärbeck

Destillation av trät-
jära

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

3808

3809

Insekts-, svamp- och
ogräsbekämpningsmedel,
groningshindrande me-
del, tillväxtreglerande
medel för växter, desin-
fektionsmedel, bekämp-
ningsmedel mot gnagare
och liknande produkter,
föreliggande i former eller
förpackningar för försälj-
ning i detaljhandeln eller
som preparat eller utfor-
made artiklar (t.ex. band,
vekar och ljus, prepare-
rade med svavel, samt
flugpapper)

Appreturmedel, preparat
för påskyndande av färg-
ning eller för fixering av
färgämnen samt andra

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-

114

Tulltaxe-
nummer

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

produkter och preparat tens pris fritt fabrik
(t.ex. glättmedel och bet-
medel), av sådana slag
som används inom textil-,
pappers- eller läderindu-
strin eller inom liknande
industrier, inte nämnda
eller inbegripna någon an-
nanstans

3810 Betmedel för metaller; Tillverkning varvid

flussmedel och andra pre- värdet av allt använt
parat, utgörande hjälp- material inte översti-
medel vid lödning eller ger 50% av produk-
svetsning; pulver och pas- tens pris fritt fabrik
tor för lödning eller svets-
ning, bestående av metall
och andra ämnen; prepa-
rat av sådana slag som an-
vänds för fyllning eller be-
läggning av svetselektro-
der eller svetstråd

3811 Preparat för motverkande

av knackning, oxidation,
korrosion eller hartsbild-
ning, viskositetsförbätt-
rande preparat och andra
beredda tillsatsmedel för
mineraloljor (inbegripet
bensin) eller för andra
vätskor som används för
samma ändamål som mi-
neraloljor:

- beredda tillsatsmedel Dessa produkter är
för smörjoljor, innehål- upptagna i bilaga VII
lande oljor erhållna ur
petroleum eller ur bitu-
minösa mineral

- andra Tillverkning varvid

värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

Beredda vulkningsaccele-
ratorer; sammansatta
mjukningsmedel för
gummi eller plast, inte
nämnda eller inbegripna
någon annanstans; anti-
oxidanter och andra sam-
mansatta stabiliseringsme-
del för gummi eller plast

Preparat och laddningar
till brandsläckningsappa-
rater;
brandsläckningsbomber

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

115

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Sammansatta organiska
lösnings- och spädnings-
medel, inte nämnda eller
inbegripna någon annan-
stans; beredda färg- eller
lackborttagningsmedel

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

3818 Kemiska grundämnen, Tillverkning varvid

dopade för användning värdet av allt använt
inom elektroniken, i form material inte översti-
av skivor, plattor eller lik- ger 50% av produk-
nande former; kemiska tens pris fritt fabrik
föreningar, dopade för
användning inom elektro-
niken

3819

3820

Hydrauliska bromsväts-
kor och andra beredda
vätskor för hydraulisk
kraftöverföring, inte in-
nehållande oljor erhållna
ur petroleum eller ur bitu-
minösa mineral eller inne-
hållande mindre än 70
viktprocent sådana oljor

Frysskyddsmedel och be-
redda flytande avisnings-
medel

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

3822

3823

Sammansatta reagens för
diagnostiskt bruk eller la-
boratoriebruk, andra än
sådana som omfattas av
nr 3002 eller 3006

Beredda bindemedel för
gjutformar eller gjutkär-
nor; kemiska produkter
samt preparat från ke-
miska eller närstående in-
dustrier (inbegripet så-
dana som består av bland-
ningar av naturproduk-
ter), inte nämnda eller in-
begripna någon annan-
stans; restprodukter från
kemiska eller närstående
industrier, inte nämnda
eller inbegripna någon an-
nanstans:

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

följande produkter en-
ligt detta tulltaxenum-
mer:

- beredda bindemedel
för gjutformar eller
gjutkärnor på basis
av naturliga hartsar-
tade produkter

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten. Mate-
rial som klassificeras
enligt samma tulltaxe-
nummer som produk-

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
40% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

116

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

- andra

— naftensyror, vatteno-
lösliga salter av naf-
tensyror samt estrar
av naftensyror

— sorbitol, annan än
sorbitol enligt nr 2905

— petroleumsulfo-
nater, med undantag
av petroleumsulfona-
ter av alkalimetaller,
av ammonium eller
av etanolaminer; tio-
fenhaltiga sulfone-
rade destillat av bitu-
minösa skiffrar samt
salter därav

— jonbytare

— getter för vakuumrör

— alkalisk järnoxid för
rening av gas

— gasvatten och använd
gasreningsmassa

— sulfonaftensyror, de-
ras icke vattenlösliga
salter och deras est-
rar

— finkelolja och dippel-
solja

— blandningar av salter
vilka har olika anjo-
ner

— pastor eller massor
på basis av gelatin för
kopieringsändamål,
även på underlag av
papper eller textil

Tillverkning varvid värdet
av allt använt material
inte överstiger 50% av
produktens pris fritt fa-
brik

ten får dock använ-
das, förutsatt att vär-
det av detta inte över-
stiger 20% av produk-
tens pris fritt fabrik

ur 3901 Plaster i obearbetad form;

-3915 avklipp och annat avfall

av plast samt plastskrot;
med undantag av ur 3907
för vilket regeln anges ne-
dan:

- additionshomo-
polymerer

Tillverkning varvid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt slags
använt material en-
ligt 39 kap. inte
överstiger 20% av
produktens pris

Tillverkningvar-
vid värdet av
allt använt ma-
terial inte över-
stiger 25% av
produktens
pris fritt fabrik

117

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

fritt fabrik1

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

- andra Tillverkning varvid Tillverkning var-

värdet av allt slags an- vid värdet av allt
vänt material enligt 39 använt material
kap. inte överstiger inte överstiger
20% av produktens 25% av produk-
pris fritt fabrik1 tens pris fritt fa-

brik

ur 3907 Sampolymer tillverkad av Tillverkning varvid
polykarbonat och sampo- allt använt material
lymer av akrylnitril-buta- klassificeras enligt an-
dien-styren (ABS) nat tulltaxenummer

än produkten. Mate-
rial som klassificeras
enligt samma tulltaxe-
nummer som produk-
ten får dock använ-
das, förutsatt att vär-
det av detta inte över-
stiger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik1

ur 3916

-3921

Halvfabrikat av plast och
andra plastvaror; med un-
dantag av ur 3916, ur 3917
och ur 3920 för vilka reg-
lerna anges nedan:

- platta produkter, bear-
betade utöver endast
ytbearbetning eller
nedskurna till annan
form än rektangulär
(inklusive kvadratisk);
andra produkter, bear-
betade utöver endast
ytbearbetning

- andra:

- additionshomopoly-
merer

Tillverkning varvid
värdet av allt slags an-
vänt material enligt 39
kap. inte överstiger
50% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

— andra

Tillverkning varvid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt slags
använt material en-
ligt 39 kap. inte
överstiger 20% av
produktens pris
fritt fabrik1

Tillverkning varvid
värdet av allt slags an-
vänt material enligt 39
kap. inte överstiger
20% av produktens
pris fritt fabrik1

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

1 Då fråga om produkter tillverkade av material enligt såväl nr 39.01-39.06 å ena si-
dan som enligt nr 39.07-39.11 å andra sidan, skall denna inskränkning tillämpas en-
dast med avseende på den materialkategori som överväger viktmässigt i produkten.

118

Tulltaxe-
nummer

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

ur 3916
och

ur 3917

Profilerade stänger
strängar samt rör
slangar

och
och

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material

inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ur 3920

Ark, folier eller film av
jonomer

3922
-3926

Artiklar av plast

ur 40 kap.

Gummi och gummivaror;
med undantag av ur 4001,
4005,4012 och ur 4017 för
vilka reglerna anges
dan

ne-

ur 4001

Laminerade plattor
sulkräpp

4005

in-

Ovulkat gummi med
blandning av tillsatsäm-
nen, i obearbetad form el-
ler i form av plattor, duk
eller remsor

överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt slags
använt material en-
ligt samma tulltaxe-
nummer som pro-
dukten inte översti-
ger 20% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående
från ett termoplastiskt
partiellt salt utgö-
rande en sampolymer
av eten och metakryl-
syra, delvis neutralise-
rad med metall-joner
(främst zink- och nat-
riumjoner)

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Hopvalsning av kräp-
plattor av naturligt
gummi

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material bortsett från
naturligt gummi, inte
överstiger 50% av
produktens pris fritt
fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

4012

Regummerade eller be-
gagnade däck, andra än
massivdäck, av gummi;
massivdäck, utbytbara
slitbanor samt fälgband,
av gummi:

- regummerade däck Regummering av be-
(även massivdäck och gagnade däck

s.k. slanglösa däck) av
gummi

- andra Tillverkning utgående

från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst med undan-

119

lUlltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
		tag av nr 4011 eller 4012
ur 4017	Varor av hårdgummi	Tillverkning utgående från hårdgummi
ur 41 kap.	Oberedda hudar och skinn (andra än päls- skinn) samt läder; med undantag av ur 4102, 4104-4107 och 4109 för vilka reglerna anges ne- dan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 4102	Oberedda skinn av får el- ler lamm, avhårade	Borttagning av ull från skinn av får eller lamm, med ullbekläd- nad
4104 -4107	Läder, annat än läder en- ligt 4108 eller 4109	Garvning av förgarvat läder ELLER Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
4109	Lackläder och laminerat lackläder; metalliserat lä- der	Tillverkning utgående från läder enligt nr 4104-4107, förutsatt att dess värde inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
42 kap.	Lädervaror; sadelmakeri- arbeten; reseffekter, hand-väskor och liknande artiklar; varor av tarmar	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 43 kap.	Pälsskinn och konstgjord päls; varor av dessa mate- rial; med undantag av ur 4302 och 4303 för vilka reglema anges nedan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 4302	Garvade eller på annat sätt beredda pälsskinn, hopfogade: - tavlor, kors och lik- nande former - andra	Blekning eller färg- ning förutom tillskär- ning och hopfogning av inte hopfogade, garvade eller beredda skinn Tillverkning utgående från inte hopfogade, garvade eller beredda pälsskinn
4303	Kläder och tillbehör till	Tillverkning utgående

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

120

Tulltaxe- nummer 1	Produktbeskrivning 2	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus 3 eller 4	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Protokoll 4
	kläder samt andra varor av pälsskinn	från inte hopfogade garvade eller beredda päls-skinn, enligt nr 4302
ur 44 kap.	Trä och varor av trä; trä- kol; med undantag av ur 4403, ur 4407, ur 4408, 4409, ur 4410-4413, ur 4415, ur 4416,4418 och ur 4421 för vilka reglerna an- ges nedan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 4403	Virke, bilat eller grovt så- gat på två eller fyra sidor	Tillverkning utgående från obearbetat virke, även barkat eller en- dast befriat från splintved
ur 4407	Virke, sågat eller kluvet i längdriktningen eller sku- ret eller svarvat till skivor med en tjocklek av mer än 6 mm, hyvlat, slipat eller finger-skarvat	Hyvling, slipning eller fingerskarvning
ur 4408	Skarvat faner med en tjocklek ej överstigande 6 mm samt annat virke, så- gat i längdriktningen, sku- ret eller svarvat till skivor med en tjocklek ej över- stigande 6 mm, hyvlat, sli- pat eller fingerskarvat	Skarvning, hyvling, slipning eller finger- skarvning
4409	Virke (inbegripet icke sammansatt parkett- stav), likformigt bearbe- tat utefter hela längden (spontant, falsat, fasat, försett med pärlstav, pro- filerat, bearbetat till rund form e.d.) på kanter eller sidor, slipat eller fingers- karvat: - slipat eller fingerskar- vat - profilerade lister - andra	Slipning eller finger- skarvning Profilering Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 4410 -4413	Profilerade lister, inbegri- pet profilerade socklar och andra profilerade ski- vor eller bräder	Profilering
ur 4415	Packlådor, förpacknings- askar, häckar, tunnor, andra än tunnor enligt nr	Tillverkning utgående från bräder eller ski- vor med icke avpas-	121

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	4416, och liknande för- packningar, av trä	sade dimensioner
ur 4416	Fat, tunnor, kar, baljor och andra tunnbinderiar-	Tillverkning utgående
	Fat, tunnor, kar, baljor och andra tunnbinderiar-	från kluven tunnstav,
	beten samt delar till så-	ej bearbetad vidare än
	dana arbeten, av trä	genom sågning på de båda huvudsidorna
4418	Byggnadssnickerier och timmermansarbeten, av trä, inbegripet cellplattor, sammansatt parkettstav samt vissa takspån (”shingles” and ”sha- kes”):
	- byggnadssnickerier och	Tillverkning varvid
	timmermans-arbeten,	allt använt material
	av trä	klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får cell-plattor och vissa takspån (”shing- les and shakes”) an- vändas
	- profilerade lister	Profilering
	- andra	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 4421	Tändstickssplint; skopligg	Tillverkning utgående
	av trä	från trä enligt vilket tulltaxenummer som helst utom från trät- råd enligt nr 4409
ur 45 kap.	Kork och varor av kork;	Tillverkning varvid
	med undantag av 4503 för	allt använt material
	vilket regeln anges nedan	klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
4503	Varor av naturkork	Tillverkning utgående från kork enligt nr 4501
46 kap.	Varor av halm, esparto el-	Tillverkning varvid
	ler andra flätningsmate-	allt använt material
	rial; korgmakeriarbeten	klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
47 kap.	Massa av ved eller andra	Tillverkning varvid
47 kap.	fibrösa cellulosahaltiga	allt använt material
	material; avfall och för-	klassificeras enligt an-
	brukade varor av papper	nat tulltaxenummer
	eller papp	än produkten
ur 48 kap.	Papper och papp; varor av	Tillverkning varvid
	pappersmassa, papper	allt använt material

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

122

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	och papp; med undantag av ur 4811,4816, 4817, ur 4818, ur 4819, ur 4820 och ur 4823 för vilka reglerna anges nedan	klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 4811	Papper och papp, endast linjerade eller rutade	Tillverkning utgående från material för pap- perstill-verkning en- ligt 47 kap.
4816	Karbonpapper, självko- pierande papper och an- nat kopierings- eller över- tryckspapper (med un- dantag av papper enligt nr 4809), pappersstenciler och offset-plåtar av pap- per, även förpackade i as- kar	Tillverkning utgående från material för pap- perstillverkning en- ligt 47 kap.
4817	Kuvert, kortbrev, brev- kort med enbart postalt tryck samt korrespon- denskort, av papper eller papp; askar, mappar o.d. av papper eller papp, in- nehållande ett sortiment av brevpapper, pappers- kuvert e.d.	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
ur 4818	Toalettpapper	Tillverkning utgående från material för pap- perstill-verkning en- ligt 47 kap.
ur 4819	Kartonger, askar, lådor, säckar, påsar och andra förpackningar av papper, papp, cellulosavadd eller duk av cellulosafibrer	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
ur 4820	Brevpapper i block	Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik
ur 4823	Andra slag av papper, papp, cellulosavadd eller duk av cellulosafibrer, till- skurna till bestämd stor- lek eller form	Tillverkning utgående från material för pap- perstillverkning enligt 47 kap.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

123

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ur 49 kap.

Tryckta böcker, tidningar,
bilder och andra- produk-
ter av den grafiska indu-
strin; handskrifter, ma-
skinskrivna texter samt
ritningar; med undantag
av 4909 och 4910 för vilka
reglerna anges nedan

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

4909

Brevkort och vykort, med
bildtryck eller annat
tryck; tryckta kort med
personliga hälsningar,
meddelanden eller till-
kännagivanden, även
med bildtryck, med eller
utan kuvert eller utstyrsel

Tillverkning utgående
från material som inte
klassific-eras enligt nr
4909 eller 4911

Almanackor av alla slag,
tryckta, inbegripet alma-
nacksblock:

- s.k. evighetskalendrar
samt almanackor med
utbytbara block som är
monterade på underlag
av annat material än
papper eller papp

- andra

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning utgående
från material som inte
klassificeras enligt nr
4909 eller 4911

ur 50 kap. Natursilke; med undantag Tillverkning varvid
av ur 5003, 5004 - ur 5006 allt använt material
och 5007 för vilka reg- klassificeras enligt an-
lerna anges nedan nat tulltaxenummer

än produkten

ur 5003 Avfall av natursilke (inbe- Kardning eller kam-
gripet silkeskokonger, ning av avfall av na-
inte lämpliga för avhasp- tursilke
ling, gamavfall samt rivet
avfall och riven
lump),kardat eller kam-
mat

5004

-ur 5006

Garn av natursilke och
garn spunnet av avfall av
natursilke

Tillverkning utgående
från1:

- råsilke eller avfall
av natursilke, kar-
dat eller kammat
eller på annat sätt
berett för spinning,

124

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

5007

Vävnader av natursilke
eller av avfall av natur-
silke:

- i förening med gum-
mitråd

- andra

ur 51 kap.

5106

-5110

Ull samt fina eller grova
djurhår; garn och vävna-
der av tagel; med undan-
tag av 5106-5110 och
5111-5113 för vilka reg-
lerna anges nedan

Garn av ull, av fina eller
grova djurhår eller av ta-
gel

- andra naturliga fib-
rer, inte kardade,
kammade eller på
annat sätt beredda
för spinning,

- kemiskt material,
eller dissolving-
massa, eller

- material för pap-
perstillverkning

Tillverkning utgående
från enkelt garn1

Tillverkning utgående
från1:

- garn av kokosfi-
brer,

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- papper
ELLER

Tryckning jämte åt-
minstone två förbere-
dande eller avslu-
tande behandlingar
(t.ex. tvättning, blek-
ning, mercerisering,
värmefixering, rugg-
ning, kalandrering,
krympfri-behandling,
varaktig appretering,
dekatering, impreg-
nering, stoppning och
noppning) av vävnad
vars värde inte över-
stiger 47,5% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Tillverkning utgående
från1:

- råsilke eller avfall

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

125

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

av natursilke, kar-
dat eller kammat
eller på annat sätt
berett för spinning,

- andra naturliga fib-
rer, inte kardade,
kammade eller på
annat sätt beredda
för spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- material för pap-
pers-tillverkning

5111
-5113

Vävnader av ull, av fina
djurhår, av grova djurhår
eller av tagel:

- i förening med gummit-
råd

- andra

Tillverkning utgående
från enkelt garn1
Tillverkning utgående
från1:

- garn av kokosfi-
brer,

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,inte
kardade, kammade
eller på annat sätt
beredda för spin-
ning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- papper
ELLER

Tryckning jämte åt-
minstone två förbere-
dande eller avslu-
tande behandlingar
(t.ex. tvättning, blek-
ning, mercerisering,
värmefixering, rugg-
ning, kalandrering,
krympfribehandling,
varaktig appretering,
dekatering, impreg-
nering, stoppning och
noppning) av vävnad
vars värde inte över-
stiger 47,5% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

ur 52 kap. Bomull; med undantag av Tillverkning varvid
5204-5207 och 5208-5212 allt använt material
för vilka reglerna anges klassificeras enligt an-
nedan nat tulltaxenummer

än produkten

5204
-5207

Gam och tråd av bomull

Tillverkning utgående
från1:

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

126

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

5208

-5212

Vävnader av bomull:

- i förening med gummit-
råd

- andra

ur 53 kap.

- råsilke eller avfall
av natursilke, kar-
dat eller kammat
eller på annat sätt
berett för spinning,

- andra naturliga fib-
rer, inte kardade,
kammade eller på
annat sätt beredda
för spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- material för pap-
pers-tillverkning

Tillverkning utgående
från enkelt garn1
Tillverkning utgående
från1:

- garn av kokosfi-
brer,

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- papper
ELLER

Andra vegetabiliska tex- Tillverkning varvid
tilfibrer; pappersgam och allt använt material
vävnader av pappersgam; klassificeras enligt an-
med undantag av 5306- nat tulltaxenummer
5308 och 5309-5311 för än produkten
vilka reglerna anges ne-

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

127

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

dan

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

5306

-5308

Garn av andra vegetabi-
liska

textilfibrer; pappersgam

Tillverkning utgående
från1:

- råsilke eller avfall
av natursilke, kar-
dat eller kammat
eller på annat sätt
berett för spinning,

- andra naturliga fib-
rer, inte kardade,
kammade eller på
annat sätt beredda
för spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- material för pap-
perstillverkning

ur 5309

-5311

Vävnader av andra vege-
tabiliska textilfibrer; väv-
nader av pappersgam:

- i förening med gummit-
råd

- andra

Tillverkning utgående
från enkelt garn1

Tillverkning ut-
gående från1:

- garn av kokosfi-
brer,

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- papper
ELLER

Tryckning jämte åt-
minstone två förbere-
dande eller avslu-
tande behandlingar
(t.ex. tvättning, blek-
ning, mercerisering,
värmefixering, rugg-
ning, kalandrering,
krympfribehandling,
varaktig appretering,
dekatering, impreg-
nering, stoppning och
noppning) av vävna-
der vars värde inte
överstiger 47,5% av
produktens pris fritt
fabrik

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning.

128

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
5401	Garn, monofilamentgarn	Tillverkning utgående
-5406	och	från1:
	tråd av konstfilament	- råsilke eller avfall

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

5407
och

5408

Vävnader av garn
konstfilament:

- i förening med gummit-
råd

- andra

5501

-5507

Konststapelfibrer

av natursilke, kar-
dat eller kammat
eller på annat sätt
berett för spinning,

- andra naturliga fib-
rer, inte kardade,
kammade eller på
annat sätt beredda
för spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- material för pap-
perstillverkning

Tillverkning ut-
gående från enkelt
garn1

Tillverkning
ut'gående från:

- garn av kokosfi-
brer,

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- papper
ELLER

Tryckning jämte åt-
minstone två förbere-
dande eller avslu-
tande behandlingar
(t.ex. tvättning, blek-
ning, mercerisering,
värmefixering, rugg-
ning, kalandrering,
krympfribehandling,
varaktig appretering,
dekatering, impreg-
nering, stoppning och
noppning) av vävnad
vars värde inte över-
stiger 47,5% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

Tillverkning utgående
från kemiskt material

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

129

9 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

eller dissolvingmassa

5508 Garn och sytråd av konst- Tillverkning utgående

-5511 stapelfibrer från1:

- råsilke eller avfall
av natursilke, kar-
dat eller kammat
eller på annat sätt
berett för spinning,

- andra naturliga fib-
rer, inte kardade,
kammade eller på
annat sätt beredda
för spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- material för pap-
perstillverkning

5512 Vävnader av konststapel-

-5516 fibrer:

- i förening med gummit- Tillverkning ut-

råd gående från enkelt

garn1

- andra Tillverkning ut-

gående från1:

- garn av kokosfi-
brer,

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- papper
ELLER

Tryckning jämte åt-
minstone två förbere-
dande eller avslu-
tande behandlingar
(t.ex. tvättning, blek-
ning, mercerisering,
värmefixering, rugg-
ning, kalandrering,
krympfribehandling,
varaktig appretering,
dekatering, impreg-
nering, stoppning och
noppning) av vävnad
vars värde inte över-
stiger 47,5% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

130

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
ur 56 kap.	Vadd, filt och bondad duk; specialgarner; surr- ningsgarn och tågvirke samt varor av sådana pro- dukter; med undantag av 5602, 5604,5605 och 5606 för vilka reglerna anges nedan	Tillverkning utgående från1: - garn av kokosfi- brer, - naturliga fibrer, - kemiskt material el- ler dissolving- massa, eller - material för pap- perstillverkning
5602	Filt, även impregnerad, överdragen, belagd eller laminerad: - nålfilt	Tillverkning utgående från1:

- naturliga fibrer, el-
ler

- kemiskt material el-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ler dissolvingmassa
Dock får

- filament av poly-
propen enligt nr
5402,

- fibrer av polypro-
pen enligt nr 5503
eller 5506 eller

- fiberkabel av poly-
propen enligt nr
5501

i vilka varje enskilt fi-
lament eller enskild fi-
ber har en längdvikt
understigande 9 deci-
tex användas, förut-
satt att värdet av dessa
inte överstiger 40% av
produktens pris fritt
fabrik

- andra Tillverkning utgående

från1:

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer
av kasein, eller

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

5604 Tråd och rep av gummi,

textilöverdragna; textil-
garn samt remsor o.d. en-
ligt nr 5404 eller 5405, im-
pregnerade, överdragna
eller belagda med gummi
eller plast eller försedda
med hölje av gummi eller
plast:

- tråd och rep av gummi, Tillverkning utgående

textilöverdragna från tråd eller rep av

gummi, inte textilö-

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

131

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

5605

5606

- andra

Metalliserat garn (även
överspunnet), dvs. textil-
garn eller remsor o.d. en-
ligt nr 5404 eller 5405, i
förening med metall i
form av tråd eller pulver
eller överdragna med me-
tall

Överspunnet garn samt
remsor o.d. enligt nr 5404
eller 5405, överspunna
(dock inte garn enligt nr
5605 och överspunnet ta-
gelgarn); sniljgarn (inbe-
gripet sniljgarn framställt
av textilflock); chainette-
garn

verdragna

Tillverkning utgående
från1:

- naturliga fibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- material för pap-
perstillverkning

Tillverkning utgående
från1:

- naturliga fibrer,
konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- material för pap-
perstillverkning

Tillverkning utgående
från1:

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning,

- kemiskt material el-
ler dissolving-
massa, eller

- material för pap-
pers-tillverkning

57 kap.

Mattor och annan golvbe-

läggning av textilmaterial:

- av nålfilt Tillverkning utgående

från1:

- naturliga fibrer, el-
ler

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

Dock får

- filament av poly-
propen enligt nr
5402,

- fibrer av polypro-
pen enligt nr 5503
eller 5506 eller

- fiberkabel av poly-
propen enligt nr
5501,

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

132

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivn ing	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

- av annan filt

- andra

i vilka varje enskilt fi-
lament eller enskild fi-
ber har en längdvikt
understigande 9 deci-
tex användas, förut-
satt att värdet av dessa
inte överstiger 40% av
produktens pris fritt
fabrik

Tillverkning utgående
från1:

- naturliga fibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning, eller

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

Tillverkning utgående
från1:

- garn av kokosfi-
brer,

- garn av syntetfila-
ment eller av rege-
natfilament,

- naturliga fibrer, el-
ler

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning

ur 58 kap. Speciella vävnader; tuf-
tade dukvaror av textil-
material; spetsar, tapisse-
rier; snörmakeriarbeten;
broderier; med undantag
av 5805 och 5810 för vilka
reglerna anges nedan:

- i förening med gummit- Tillverkning utgående

råd från enkelt garn1

- andra Tillverkning utgående

från1:

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning eller

- kemiskt materia! el-
ler dissolvingmassa
ELLER

Tryckning jämte åt-
minstone två förbere-
dande eller avslu-
tande behandlingar
(t.ex. tvättning, blek-
ning, mercerisering,

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

133

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

5805

5810

Handvävda tapisserier av
typerna Gobelins, Flan-
dern, Aubusson, Beau-
vais och liknande samt
handbroderade tapisse-
rier (t.ex. med petits
points eller korsstygn),
även konfektionerade

Broderier som längdvara
eller i form av motiv

värmefixering, rugg-
ning, kalandrering,
krympfribehandling,
varaktig appretering,
dekatering, impreg-
nering, stoppning och
noppning) av vävnad
vars värde inte över-
stiger 47,5% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

5901

Textilvävnader över-
dragna med gummi arabi-
cum e.d. eller med stär-
kelseprodukter, av sådana
slag som används till bok-
pärmar o.d.; kalkerväv;
preparerad målarduk;
kanfas och liknande styva
textilvävnader av sådana
slag som används till hatt-
stommar

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning utgående
från garn

5903

Kordväv av högstyrke-
garn av nylon eller andra
polyamider, polyestrar el-
ler viskos:

- innehållande högst 90
viktprocent
textilmaterial

- andra

Tillverkning utgående
från garn

Tillverkning utgående
från kemiskt material
eller dissolvingmassa

Textilvävnader, impreg- Tillverkning utgående
nerade, överdragna, be- från garn
lagda eller laminerade
med plast, andra än väv-
nader enligt nr 5902

134

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
5904	Linoleummattor o.d.,	Tillverkning utgående

även i tillskurna stycken; från garn'
golvbeläggning bestående

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

	av en textilbotten med överdrag eller belägg- ning, även i tillskurna stycken
5905	Textiltapeter: - impregnerade,	över-	Tillverkning utgående
	dragna, belagda	eller	från garn
	iaminerade	med
	gummi, plast andra material - andra	eller
	gummi, plast andra material - andra		Tillverkning utgående
			från1: - garn av kokosfi- brer, - naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning, eller

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

ELLER

5906

Gummibehandlade textil-
vävnader, andra än väv-
nader enligt nr 5902:

- dukvaror av trikå

- andra vävnader, av

Tillverkning utgående
från1:

- naturliga fibrer

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning, eller

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

Tillverkning utgående

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

135

TUlltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	garn av syntetfilament, innehållande mer än 90 viktprocent textilmate- rial	från kemiskt material
	- andra	Tillverkning utgående från garn
5907	Textilvävnader med an-	Tillverkning utgående
	nan impregnering, annat överdrag eller annan be- läggning; målade teater- kulisser, ateljéfonder o.d., av textilvävnad	från garn
5908	Vekar av vävt, flätat eller stickat textilmaterial, för- lampor, kaminer, tän- dare, ljus e.d.; glödstrum- por och rundstickad glödstrumpsväv, även im- pregnerade:
	- glödstrumpor, impreg-	Tillverkning utgående
	nerade	från rundstickad glödstrumpsväv
	- andra	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
5909-5911	Produkter och artiklar av textilmaterial av sådana slag som lämpar sig för in- dustriellt bruk:
	- polerskivor eller poler-	Tillverkning utgående
	ringar enligt nr 5911 av	från garn eller från
	annat material än filt	lump (inbegripet klipp och liknande av- fall) enligt nr 6310
	- andra	Tillverkning utgående från1:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

60 kap.

Dukvaror av trikå

- garn av kokosfi-
brer,

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning, eller

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

Tillverkning utgående
från1:

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning, eller

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

136

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

61 kap.

Kläder och tillbehör till
kläder, av trikå:

- tillverkade genom söm-
nad eller annan hop-
fogning av två eller
flera stycken av trikå
som antingen tillskurits
eller formats direkt vid
framställningen
- andra

ur 62 kap.

Kläder och tillbehör till
kläder, av annan textil-
vara än trikå; med undan-
tag av ur 6202, ur 6204, ur
6206, ur 6209, ur 6210,
6213, 6214, ur 6216 och
6217 för vilka reglerna an-
ges nedan

Tillverkning ut-
gående från garn1

Tillverkning ut-
gående från2:

- naturliga fibrer,

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning, eller

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

Tillverkning utgående
från garn1,2

ur 6202,
ur 6204,
ur 6206
och

ur 6209

Kläder för kvinnor och
flickor, broderade; ba-
bykläder och tillbehör till
babykläder, broderade

Tillverkning utgående
från gam1

ELLER

Tillverkning utgående
från obroderad väv-
nad, förutsatt att vär-
det av använd sådan
vävnad inte överstiger
40% av produktens
pris fritt fabrik1

ur 6210
och

ur 6216

Brandutrustning av väv
överdragen med alumi-
niumbehandlad
polyesterfolie

Tillverkning utgående
från gam1

ELLER

Tillverkning utgående
från väv, inte belagd,
förutsatt att värdet av
använd sådan väv inte
överstiger 40% av
produktens pris fritt
fabrik1

6213
och

6214

Näsdukar; sjalar, scarfar,
halsdukar, mantiljer, slö-
jor o.d.:

- broderade

Tillverkning utgående

1 Se inledande anmärkning 6.

2 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

137

TUlltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

- andra

från oblekt enkelt
gam1,2

ELLER

Tillverkning utgående
från obroderad väv-
nad, förutsatt att vär-
det av använd sådan
vävnad inte överstiger
40% av produktens
pris fritt fabrik1
Tillverkning utgående
från oblekt enkelt
gam1,2

Andra konfektionerade
tillbehör till kläder; delar
till kläder eller till tillbe-
hör till kläder, andra än
sådana enligt nr 6212:

- broderade

- brandutrustning av väv
överdragen med alumi-
niumbehandlad
polyesterfolie

- tillskurna mellanlägg
till kragar och man-
schetter

- andra

Tillverkning utgående
från garn6

ELLER

Tillverkning utgående
från obroderad väv-
nad, förutsatt att vär-
det av använd sådan
vävnad inte överstiger
40% av produktens
pris fritt fabrik1
Tillverkning utgående
från garn1
ELLER

Tillverkning utgående
från väv, icke belagd,
förutsatt att värdet av
använd sådan väv inte
överstiger 40% av
produktens pris fritt
fabrik1

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning utgående
från gam1

ur 63 kap.

Andra konfektionerade Tillverkning varvid
textilvaror; handarbetssat- allt använt material
ser; begagnade kläder och klassificeras enligt an-
andra begagnade textilva- nat tulltaxenummer

2 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

6 Se inledande anmärkning 6.

1 Se inledande anmärkning 6.

138

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- spmngsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ror; lump; med undantag än produkten
av 6301-6304, 6305, 6306,

ur 6307 och 6308 för vilka

reglerna anges nedan

6301

-6304

Res- och sängfiltar; säng-
linne m.m.; gardiner
m.m.; andra inrednings-
artiklar:

- av filt eller av bondad
duk

- andra:

- broderade

- andra

Tillverkning utgående
från1:

- naturliga fibrer, el-
ler

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

Tillverkning utgående
från oblekt enkelt
gam1,2

ELLER

Tillverkning utgående
från obroderad väv-
nad (annan än trikå),
förutsatt att värdet av
använd sådan vävnad
inte överstiger 40% av
produktens pris fritt
fabrik

Tillverkning utgående
från oblekt enkelt
gam1,2

6305 Säckar och påsar av så- Tillverkning utgående

dana slag som används för från1:
förpackning av varor - naturliga fibrer

- konststapelfibrer,
inte kardade, kam-
made eller på annat
sätt beredda för
spinning, eller

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

6306

Presenningar och mark-
iser; tält; segel till båtar,
segelbrädor eller fordon;
kampingartiklar:

- av bondad duk

- andra

Tillverkning utgående
från1:

- naturliga fibrer, el-
ler

- kemiskt material el-
ler dissolvingmassa

Tillverkning utgående
från oblekt enkelt
gam1

1 Beträffande särskilda villkor som gäller för produkter som tillverkats av en bland-
ning av textilmaterial, se inledande anmärkning 5.

2 Beträffande trikåvaror, inte elastiska eller gummibehandlade, som framställts ge-
nom sömnad eller annan hopfogning av stycken av trikå (utskurna till eller direkt
stickade i avsedd form), se inledande anmärkning 6.

139

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

6401

-6405

ur 65 kap.

6503

6505

Andra konfektionerade
artiklar, inbegripet till-
skärningsmönster

Satser bestående av väv-
nadsstycken och garn,
med eller utan tillbehör,
och avsedda för tillverk-
ning av mattor, tapisse-
rier, broderade borddu-
kar eller servetter eller
liknande artiklar av textil-
material samt förelig-
gande i detaljhandelsför-
packningar

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Varje enskild vara i
satsen måste uppfylla
de ursprungsvillkor
som skulle gälla för
sådan vara om den
inte ingick i satsen.
Icke-ursprungsvaror
får dock ingå, förut-
satt att sammanlagda
värdet av dessa inte
överstiger 15% av sat-
sens pris fritt fabrik

Skodon

Tillverkning utgående
från material enligt
vilket tulltaxenummer
som helst utom från
sammansatta skodelar
bestående av överde-
lar som fastsatts vid
bindsulor eller vid
andra underdelar en-
ligt nr 6406

Delar till skodon; lösa in-
läggssulor, hälinlägg o.d.;
damasker, benläder och
liknande artiklar samt de-
lar till sådana artiklar

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Huvudbonader och delar
till huvudbonader; med
undantag av 6503 och
6505 för vilka reglerna an-
ges nedan

Filthattar och andra hu-
vudbonader av filt, till-
verkade av hattstumpar
eller plana hattämnen en-
ligt nr 6501, även ofod-
rade och ogarnerade

Hattar och andra huvud-
bonader, av trikå eller till-
verkade av spetsar, filt el-
ler annan textilvara i läng-
der (dock inte av band el-
ler remsor), även ofod-
rade och ogarnerade; hår-
nät av alla slags material,
även fodrade och garne-
rade

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Tillverkning utgående
från garn eller
textilfibrer1

1 Se inledande anmärkning 6.

140

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
ur 66 kap.	Paraplyer, parasoller, promenadkäppar, sitt- käppar, piskor och rids- pön samt delar till sådana artiklar; med undantag av 6601 för vilka regeln an- ges nedan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
6601	Paraplyer och parasoller (inbegripet käpparaplyer, trädgårdsparasoller och liknande parasoller)	Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik
67 kap.	Bearbetade fjädrar och dun samt varor tillver- kade av fjädrar eller dun; konstgjorda blommor; varor av människohår	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 68 kap.	Varor av sten, gips, ce- ment, asbest, glimmer el- ler liknande material; med undantag av ur 6803, ur 6812 och ur 6814 för vilka reglerna anges ne- dan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 6803	Varor av skiffer eller agg- lomererad skiffer	Tillverkning utgående från bearbetad skiffer
ur 6812	Varor av asbest: varor av blandningar på basis av asbest eller på basis av as- best och magnesium-kar- bonat	Tillverkning utgående från material enligt vilket tulltaxenummer som helst
ur 6814	Varor av glimmer, agglo- mererad eller rekonstrue- rad glimmer på underlag av papper, papp eller andra material	Tillverkning utgående från bearbetad glim- mer, inbegripet agglo- mererad eller rekon- struerad glimmer
69 kap.	Keramiska produkter	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 70 kap.	Glas och glasvaror; med undantag av 7006, 7007, 7008, 7009, 7010, 7013 och ur 7019 för vilka reg- lerna anges nedan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
7006	Glas enligt nr 7003 , 7004 eller 7005, böjt, bearbetat på kanterna, graverat, borrat, emaljerat eller på annat sätt bearbetat, men inte inramat och inte i för- ening med annat material	Tillverkning utgående från material enligt nr 7001

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

141

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

7007 Säkerhetsglas bestående Tillverkning utgående

av härdat eller laminerat från material enligt nr
glas 7001

7008

Flerväggiga isolerrutor av
glas

Tillverkning utgående
från material enligt nr
7001

7009 Speglar av glas, inbegri- Tillverkning utgående

pet backspeglar, även in- från material enligt nr
ramade 7001

Damejeanner, flaskor,
burkar, krukor, ampuller
och andra behållare av
glas, av sådana slag som
används för transport el-
ler förpackning av varor;
konserveringsburkar av
glas; proppar, lock och
andra tillslutningsanord-
ningar av glas

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten
ELLER

Slipning av glasvaror,
förutsatt att värdet av
sådan vara i oslipat
skick inte överstiger
50% av produktens
pris fritt fabrik

7013

Glasvaror av sådana slag
som används som bords-,
köks-, toalett- eller kon-
torsartiklar, för prydnads-
ändamål inomhus eller för
liknande ändamål (andra
än sådana som omfattas
av nr 7010 eller 7018)

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten
ELLER

Slipning av glasvaror,
förutsatt att värdet av
sådan vara i oslipat
skick inte överstiger
50% av produktens
pris fritt fabrik
ELLER

Dekorering för hand
(med undantag av se-
rigrafiskt tryck) av
munblåsta glasvaror,
förutsatt att värdet av
den munblåsta glasva-
ran inte översiger
50% av produktens
pris fritt fabrik

ur 7019

Varor (andra än garn) av
glasfiber

Tillverkning utgående
från:

- ofärgade fiber-
band, roving, gam
eller huggna fiber-
knippen, eller

- glasull

ur 71 kap.

Naturpärlor och odlade
pärlor, ädelstenar och
halvädelstenar, ädla me-
taller och metaller med
plätering av ädel metall
samt varor av sådana pro-

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

142

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
ur 7102,	dukter; bijouterivaror; mynt; med undantag av ur 7102, ur 7103, ur 7104, 7106, ur 7107, 7108, ur 7109, 7110, ur 7111, 7116 och 7117 för vilka reg- lerna anges nedan Ädelstenar eller halvädel-	Tillverkning utgående
ur 7103	stenar (naturliga, synte-	från obearbetade
och	tiska eller rekonstrue-	ädelstenar eller obe-
ur 7104	rade), bearbetade	arbetade
7106,	Ädla metaller:	halvädelstenar
7108 och 7110	- obearbetade	Tillverkning ut-
	- i form av halvfabrikat	gående från mate- rial enligt annat tulltaxenummer än nr 7106, 7108 el- ler 7110 ELLER Elektrolytisk, termisk eller kemisk separa- tion av ädla metaller enligt nr 7106,7108 el- ler 7110 ELLER Legering av ädla me- taller enligt nr 7106, 7108 eller 7110, med varandra eller med oädla metaller Tillverkning utgående
	eller pulver	från obearbetade ädla
ur 7107,	Metall med plätering av	metaller Tillverkning utgående
ur 7109	ädel metall i form av halv-	från metall med pläte-
och	fabrikat	ring av ädel metall,
ur 7111		obearbetad
7116	Varor bestående av natur-	Tillverkning varvid
	pärlor eller odlade pärlor	värdet av allt använt
	eller av ädelstenar eller	material inte översti-
	halvädelstenar (naturliga,	ger 50% av produk-
	syntetiska eller rekon-	tens pris fritt fabrik
7117	struerade) Bijouterivaror som inte	Tillverkning varvid
	omfattas av nr 7113 eller	allt använt material
	7116	klassificeras enligt an-
		nat tulltaxenummer än produkten ELLER Tillverkning utgående från delar av oädel metall, inte förgyllda, försilvrade eller plati-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

143

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

nerade, förutsatt att
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

ur 72 kap. Järn och stål; med undan- Tillverkning varvid
tag av 7207, 7208-7216, allt använt material
7217, ur 7218, klassificeras enligt an-

7219 - 7222, 7223, ur nat tulltaxenummer

7224, 7225-7227, 7228 än produkten
och 7229 för vilka reg-
lerna anges nedan

7207 Halvfärdiga produkter av Tillverkning utgående
järn eller olegerat stål från material enligt nr

7201,7202,7203,7204
eller 7205

7208 Valsade platta produkter, Tillverkning utgående

-7216 stång och profiler, av järn från göt eller andra

eller olegerat stål obearbetade former

enligt nr 7206

7217 Tråd av järn eller olegerat Tillverkning utgående

stål från halvfärdigt mate-

rial enligt nr 7207

ur 7218, Halvfärdiga produkter, Tillverkning utgående

7219 valsade platta produkter, från göt eller andra

- 7222 stång och profiler, av rost- obearbetade former

fritt stål enligt nr 7218

7223 Tråd av rostfritt stål Tillverkning utgående

från halvfärdigt mate-
rial enligt nr 7218

Halvfärdiga produkter, Tillverkning utgående
ur 7224, valsade produkter samt från göt eller andra
stång i obearbetade former

7225 oregelbundet upprullade enligt nr 7224

ringar, av annat legerat

-7227 stål

7228 Annan stång av annat le- Tillverkning utgående

gerat stål; profiler av an- från göt eller andra

nat legerat stål; ihåligt obearbetade former

borrstål av legerat eller enligt nr 7206,7218 el-
olegerat stål ler 7224

7229 Tråd av annat legerat stål Tillverkning utgående

från

halvfärdigt material
enligt nr 7224

ur 73 kap. Varor av järn eller stål; Tillverkning varvid

med undantag av ur 7301, allt använt material

7302, 7304, 7305, 7306, ur klassificeras enligt an-

7307, 7308 och ur 7315 för nat tulltaxenummer

vilka reglerna anges ne- än produkten
dan

144

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14
1	2	3 eller 4	Protokoll 4
ur 7301	Spont	Tillverkning utgående från material enligt nr 7206
7302	Banbyggnadsmateriel av järn eller stål för järnvä- gar eller spårvägar, nämli- gen räler, moträler och kuggskenor, växel- tungor, spårkorsningar, växelstag och andra delar till spårväxlar, sliprar, rälskarvjärn, rälstolar, rälstolskilar, underlägg- splattor, klämplattor, spårhållare, spårplattor och annan speciell mate- riel för sammanbindning eller fästande av räler	Tillverkning utgående från material enligt nr 7206
7304,	Rör och ihåliga profiler,	Tillverkning utgående
7305	av järn (annat än gjut-	från material enligt nr
och 7306	järn) eller stål	7206, 7207, 7218 eller 7224
ur 7307	Rördelar av rostfritt stål (ISO Nr X5CrNiMo 1712), som består av flera delar	Svarvning, borrning, brotschning, gäng- ning, gradning och sandblästring av smidda ämnen vars värde inte överstiger 35% av produktens pris fritt fabrik
7308	Konstruktioner (med un- dantag av monterade eller monteringsfärdiga bygg- nader enligt nr 9406) och delar till konstruktioner (t.ex. broar, brosektioner, slussportar, torn, fack- verksmaster, tak, fack- verk till tak, dörrar, föns- ter, dörr- och fönsterkar- mar, dörrtrösklar, föns- terluckor, räcken och pe- lare), av järn eller stål; plåt, stång, profiler, rör o.d. av järn eller stål, bearbetade för använd- ning i konstruktioner	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får profiler fram- ställda genom svets- ning enligt nr 7301 inte användas
ur 7315	Snökedjor	Tillverkning varvid värdet av allt använt material enligt nr 7315 inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
ur 74 kap.	Koppar och varor av kop- par; med undantag av	Tillverkning varvid: - allt använt material
	7401, 7402, 7403, 7404	klassificeras enligt	145

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
Tulltaxe- nummer
1	2	3 eller 4
	och 7405 för vilka reg-	annat tulltaxenum-
	lerna anges nedan	mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
7401	Kopparskärsten; cement-	Tillverkning varvid
	koppar (utfälld koppar)	allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
7402	Oraffinerad koppar; kop-	Tillverkning varvid
	paranoder för elektroly-	allt använt material
	tisk raffinering	klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
7403	Raffinerad koppar och kopparlegeringar, i obe- arbetad form:
	- raffinerad koppar	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
	- kopparlegeringar	Tillverkning utgående från raffinerad koppar i obearbetad form el- ler från avfall och skrot
7404	Avfall och skrot av kop-	Tillverkning varvid
	par	allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer
		än produkten
7405	Kopparförlegeringar	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 75 kap.	Nickel och varor av	Tillverkning varvid:
ur 75 kap.	nickel; med undantag av	- allt använt material
	7501-7503 för vilka reg-	klassificeras enligt
	lerna anges nedan	annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
7501	Nickelskärsten, nick-	Tillverkning varvid

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

146

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
-7503	eloxidsinter och andra mellanprodukter vid framställning av nickel; nickel i obearbetad form; avfall och skrot av nickel	allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 76 kap.	Aluminium och varor av aluminium; med undan- tag av 7601, 7602 och ur 7616 för vilka reglerna an- ges nedan	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
7601	Aluminium i obearbetad form	Tillverkning genom termisk eller elektro- lytisk behandling ut- gående från olegerat aluminium eller från avfall och skrot av alu- minium
7602	Avfall och skrot av alumi- nium	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 7616	Varor av aluminium, andra än duk, galler, nät, stängselnät, armeringsnät och liknande produkter, inbegripet ändlösa band, av aluminiumtråd och klippnät av aluminium	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten. Duk, galler, nät, stängselnät, arme- ringsnät och lik-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

nande produkter,
inbegripet ändlösa
band, av alumi-
niumtråd eller
klippnät av alumi-
nium får dock an-
vändas, och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik

ur 78 kap. Bly och varor av bly; med Tillverkning varvid:
undantag av 7801 och - allt använt material
7802 för vilka reglerna an- klassificeras enligt

ges nedan annat tulltaxenum-

mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av

147

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
		produktens pris fritt fabrik
7801	Bly i obearbetad form: - raffinerat bly - andra	Tillverkning utgående från verkbly Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Avfall och skrot enligt nr 7802 får dock inte an- vändas
7802	Avfall och skrot av bly	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 79 kap.	Zink och varor av zink; med undantag av 7901 och 7902 för vilka reg- lerna anges nedan	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
7901	Zink i obearbetad form	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Avfall och skrot enligt nr 7902 får dock inte an- vändas
7902	Avfall och skrot av zink	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 80 kap.	Tenn och varor av tenn; med undantag av 8001, 8002 och 8007 för vilka reglerna anges nedan	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
8001	Tenn i obearbetad form	Tillverkning varvid

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

148

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

8002
och

8007

Avfall och skrot av tenn;
andra varor av tenn

81 kap. Andra oädla metaller;

kermeter; varor av dessa
material:

- andra oädla metaller,
bearbetade; varor av
dessa material

- andra

allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten. Avfall
och skrot enligt nr
8002 får dock inte an-
vändas.

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material som klassifi-
ceras enligt samma
tulltaxenummer som
produkten inte över-
stiger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

ur 82 kap.

Verktyg, redskap, knivar,
skedar och gafflar av oä-
del metall; delar av oädel
metall till sådana artiklar;
med undantag av 8206,
8207, 8208, ur 8211, 8214
och 8215 för vilka reg-
lerna anges nedan

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

8206 Satser av handverktyg en- Tillverkning varvid

ligt två eller flera av num- allt använt material
ren 8202-8205, förelig- klassificeras enligt an-
gande i detaljhandelsför- nat tulltaxenummer
packningar än nr 8202-8205.

Handverktyg enligt nr
8202-8205 får dock
ingå i satsen, förutsatt
att värdet av dessa
inte överstiger 15% av
satsens pris fritt fabrik

8207

Utbytbara verktyg för
handverktyg, även meka-
niska, eller för verktygs-
maskiner (t.ex. för press-
ning, stansning, gäng-
ning, borrning, arborr-
ning driftning, fräsning,
svarvning eller skruvdrag-

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte

149

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	ning), inbegripet dragski- vor för dragning och mat- riser för strängpressning av metall, samt verktyg för berg- eller jordborr- ning	överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik
8208	Knivar och skärstål för maskiner eller mekaniska apparater	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik
ur 8211	Knivar med skärande egg, även tandad (inbegripet trädgårdsknivar), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får knivblad och knivskaft av oädel me- tall användas
8214	Andra skär- och klipp- verktyg (t.ex. hårklipp- ningsmaskiner, huggkni- var och hackknivar för slakterier och charkute- rier eller för hushållsbruk, pappersknivar); artiklar och satser av artiklar för manikyr eller pedikyr (in- begripet nagelfilar)	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får handtag och skaft av oädel metall använ- das
8215	Skedar, gafflar, slevar, tårtspadar, fiskknivar, smörknivar, socker- tänger och liknande köks- och bordsartiklar	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får handtag och skaft av oädel metalll an- vändas
ur 83 kap.	Diverse varor av oädel metall; med undantag av ur 8306 för vilka reglerna anges nedan	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten
ur 8306	Statyetter och andra pryd- nadsföremål, av oädel metall	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an-

nat tulltaxenummer
än produkten. Dock
får andra material en-
ligt nr 8306 användas,
förutsatt att värdet av

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

150

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

dessa inte överstiger

30% av produktens
pris fritt fabrik

ur 84 kap.

Kämreaktorer, ångpan-
nor, maskiner och appara-
ter samt mekaniska red-
skap; delar till sådana va-
ror; med undantag av ur
8401,8402, 8403, ur 8404,
8406-8409, 8411, 8412,
ur 8413, ur 8414, 8415,
8418, ur 8419, 8420, 8423,
8425-8430, ur 8431,
8439, 8441, 8444-8447,
ur 8448, 8452,

8456-8466, 8469-8472,
8480,8482, 8484 och 8485
för vilka reglerna anges
nedan

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 8401 Bränsleelement

kämreaktorer1

för Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än produkten 30% av produk-

tens pris fritt fa-
brik

8402

Ångpannor och andra
ånggeneratorer (andra än
sådana varmvattenpan-
nor för centraluppvärm-
ning som också kan pro-
ducera lågtrycksånga);
hetvattenpannor

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

8403 Värmepannor för central-

och uppvärmning, andra än

ur 8404 sådana enligt nr 8402 samt

hjälpapparater för an-
vändning tillsammans
med värmepannor för
centraluppvärmning

8406 Ångturbiner

8407 Förbränningskolvmotorer

med gnisttändning och
med fram- och återgående
eller roterande kolvar

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än nr 8403 eller 8404 40% av produk-

tens pris fritt fa-
brik

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

1 Denna regel skall tillämpas till och med den 31 december 1993.

151

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

8408

Förbränningskolvmotorer
med kompressionständ-
ning (diesel- eller semi-
diesel-motorer)

8409

Delar som är lämpliga att
användas uteslutande el-
ler huvudsakligen för mo-
torer enligt nr 8407 eller
8408

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

8411

Turbojetmotorer, turbo-
propmotorer och andra
gasturbinmotorer

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

8412 Andra motorer

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

ur 8413

Positiva roterande
trängningspumpar

för-

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 8414

Fläktar, biåsmaskiner och
liknande maskiner för in-
dustriellt bruk

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

Luftkonditionermgsapparatälillverknmg varvid

bestående av en motor-
driven fläkt samt anord-
ningar för reglering av
temperatur och fuktighet,
inbegripet sådana appara-
ter i vilka fuktigheten inte
kan regleras separat

värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

152

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

8418 Kylskåp, frysar och annan

kyl- eller frysutrustning,
elektriska och andra; vär-
mepumpar, andra än luft-
konditioneringsapparater
enligt nr 8415

ur 8419 Maskiner och apparater
för trä-, pappersmassa-
och pappindustrierna

8420 Kalandrar och andra vals-

maskiner, andra än ma-
skiner för bearbetning av
metall eller glas, samt val-
sar till sådana maskiner

8423 Vågar (med undantag av

vågar känsliga för 0,05 g
eller mindre), inbegripet
räkne- och kontrollvågar;
vikter av alla slag för vå-
gar

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt

klassificeras enligt använt material
annat tulltaxenum- inte överstiger
mer än produkten, 25% av produk-
och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris

fritt fabrik, och

- värdet av allt an-
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt

vänt material inte använt material

överstiger 40% av inte överstiger

produktens pris 30% av produk-

fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- material enligt brik

samma tulltaxenum-
mer som produkten
används inom
ovanstående pro-
centsats endast till

ett värde av högst
25% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt

vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- material enligt brik

samma tulltaxenum-
mer som produkten
används inom
ovanstående pro-
centsats endast till
ett värde av högst
25% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt

klassificeras enligt använt material
annat tulltaxenum- inte överstiger
mer än produkten, 25% av produk-
och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik

vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

8425-

Maskiner och apparater Tillverkning varvid: Tillverkning var-

153

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

8428 för lyftning eller annan

hantering, lastning, loss-
ning eller transport

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- material enligt nr brik
8431 används inom
ovanstående pro-
centsats endast till

ett värde av högst
10% av produktens
pris fritt fabrik

8429 Självgående bladschakt-

maskiner, väghyvlar,
skrapor, grävmaskiner,
lastare, stampmaskiner
och vägvältar:

- vägvältar

- andra

8430 Andra maskiner och ap-

parater för grävning, hyv-
ling, planering, stamp-
ning, tillpackning, schakt -
ning, borrning eller bryt-
ning av jord, sten, mine-
ral eller malm; pålnings-
maskiner och påluppdrag-
ningsmaskiner; snöplogar
och snöslungor

ur 8431 Delar för vägvältar

8439 Maskiner och apparater,

för tillverkning av massa
av fibrösa cellulosahaltiga
material eller för tillverk-

Tillverkning varvid
värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- material enligt nr brik
8431 används inom
ovanstående pro-
cent-sats endast till

ett värde av högst
10% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- material enligt nr brik

8431 används inom
ovanstående pro-
centsats endast till
ett värde av högst
10% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger

154

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ning eller efterbehandling
av papper eller papp

produktens pris
fritt fabrik, och

- material enligt
samma tulltaxenum-
mer som produkten
används inom
ovanstående pro-
centsats endast till
ett värde av högst
25% av produktens
pris fritt fabrik

30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

8441

Andra maskiner och ap-
parater för bearbetning av
pappersmassa, papper el-
ler papp, inbegripet skär-
maskiner av alla slag

Tillverkning varvid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- material enligt

samma tulltaxenum-
mer som produkten
används inom
ovanstående pro-
centsats endast till
ett värde av högst
25% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

8444

-8447

Maskiner enligt dessa Tillverkning varvid
nummer för användning värdet av allt använt
inom textilindustrin material inte översti-

ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Hjälpmaskiner och hjäl-
papparater för använd-
ning tillsammans med ma-
skiner enligt nr 8444 och
8445

Symaskiner, andra än
trådhäftmaskiner enligt
nr 8440; möbler, stativ
och överdrag, speciellt
konstruerade för symaski-
ner; symaskinsnålar:

- symaskiner (endast för
skyttelsöm) med över-
del, vars vikt inte över-
stiger 16 kg utan motor
eller 17 kg med motor

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik,

- värdet av allt icke-
ursprungsmaterial
som använts vid
monteringen av
överdelen (exklu-
sive motor) inte
överstiger värdet av
använt ursprungs-
material, och

- mekanismen för

155

Produktbeskrivning

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

- andra

Verktygsmaskiner och
andra maskiner samt de-
lar och tillbehör till så-
dana maskiner enligt nr
8456-8466

Maskiner och apparater
för kontorsbruk (t.ex.
skrivmaskiner, räknema-
skiner, datorer, duplice-
ringsmaskiner,
häftapparater)

Formflaskor för metall-
gjuterier; bottenplattor
till gjutformar; gjutmo-
deller; gjutformar och
andra formar för metall
(andra än götkokiller),
hårdmetall, glas, minera-
liska ämnen, gummi eller
plast

trådspänning, grip-
mekanismen och
mekanismen för
zigzagsöm utgör
ursprungsvaror

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

Kullager och rullager

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

Packningar av metallplåt i
förening med annat mate-
rial eller av två eller flera
skikt av metall; satser av
packningar av skilda ma-
terial, i påsar, kuvert eller
liknande förpackningar

Delar till maskiner och
apparater, inte försedda
med elektriska kopplings-
anordningar, isolatorer,
spolar, kontaktelement
eller andra elektriska an-
ordningar, inte nämnda
eller inbegripna någon an-

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

156

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

nanstans i detta kapitel

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ur 85 kap.

Elektriska maskiner och
apparater, elektrisk mate-
riel samt delar till sådana
varor; apparater för in-
spelning eller återgivning
av ljud, apparater för in-
spelning eller återgivning
av bilder och ljud för tele-
vision samt delar och till-
behör till sådana appara-
ter; med undantag av
8501, 8502, ur 8518,
8519-8529, 8535-8537,
ur 8541, 8542, 8544 - 8548
för vilka reglerna nedan
anges

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt

klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

8501

Elektriska motorer och Tillverkning varvid:
generatorer (med undan- - värdet av allt an-
tag av generatoraggregat) vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- material enligt nr
8503 används inom
ovanstående pro-
centsats endast till
ett värde av högst
10% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkningvar-
vid värdet av
allt använt ma-
terial inte över-
stiger 30% av
produktens
pris fritt fabrik

8502

Elektriska generator-
aggregat och roterande
omformare

Tillverkning var-
vid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- material enligt nr
8501 eller 8503
inom ovanstående
procentsats an-
vänds endast till ett
värde av samman-
lagt högst 10% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkningvar-
vid värdet av
allt använt ma-
terial inte över-
stiger 30% av
produktens
pris fritt fabrik

ur 8518

Mikrofoner och mikro-
fonstativ; högtalare,
med eller utan hölje;
tonfrekvensförstärkare;
elektriska ljudförstär-
kningsanläggningar

Tillverkning var- Tillverkning var-
vid: vid värdet av allt

- värdet av allt an- använt material
vänt material inte inte överstiger
överstiger 40% av 25% av produk-
produktens pris tens pris fritt fa-
fritt fabrik, och brik

- värdet av allt an-

vänt icke-ursprungs-

material inte över-
stiger värdet av an-
vänt

ursprungsmaterial

157

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

8519

Skivspelare, elektriska
grammofoner, kassett-
bandspelare (andra än så-
dana enligt nr 8520) och
andra apparater för ljudå-
tergivning, inte försedda
med anordning för ljudin-
spelning:

- elektriska grammofo-
ner

- andra

8520

Bandspelare och andra
apparater för ljudinspel-
ning, även innehållande
anordning för ljudåtergiv-
ning

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 25% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik

vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

8521

Apparater för inspelning Tillverkning varvid: Tillverkning var-

eller återgivning av video- - värdet av allt an- vid värdet av allt
signaler vänt material inte använt material

överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-
- värdet av allt an- brik
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

8522

Delar och tillbehör till ap-
parater enligt nr
8519-8521

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-

158

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

8523

8524

Beredda oinspelade
media för inspelning av
ljud eller för liknande in-
spelning av andra feno-
men, andra än produkter
enligt 37 kap.

Grammofonskivor, inspe-
lade band och andra
media med inspelningar
av ljud eller av andra fe-
nomen, inbegripet matri-
ser för tillverkning av
grammofonskivor men
inte produkter enligt 37
kap.:

- matriser för tillverk-
ning av grammofonski-
vor

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

- andra

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- material enligt nr brik
8523 inom ovanstå-
ende procentsats
används endast till

ett värde av högst
10% av produktens
pris fritt fabrik

8525

Apparater för sändning
av radiotelefoni, radiote-
legrafi, rundradio eller te-
levision, även med in-
byggd utrustning för mot-
tagning, ljudinspelning el-
ler ljudåtergivning; televi-
sionskameror

Tillverkning varvid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt an-
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkningvar-
vid värdet av
allt använt ma-
terial inte över-
stiger 25% av
produktens
pris fritt fabrik

8526

Radarapparater, appa-
rater för radionavige-
ring samt apparater för
radiomanövrering eller
radiostyrning

Tillverkning var- Tillverkning var-
vid: vid värdet av allt

- värdet av allt an- använt material
vänt material inte inte överstiger
överstiger 40% av 25% av produk-
produktens pris tens pris fritt fa-
fritt fabrik, och brik

- värdet av allt an-

vänt icke-ursprungs-

159

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

8527

Apparater för mottagning
av radiotelefoni, radiote-
legrafi eller rundradio,
även med inbyggd utrust-
ning för inspelning eller
återgivning av ljud eller
med inbyggt ur

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 25% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

8528

Televisionsmottagare (in-
begripet videomonitorer
och videoprojektorer),
även med inbyggd rundra-
diomottagare, inbyggd ut-
rustning för inspelning el-
ler återgivning av ljud el-
ler inbyggd utrustning för
inspelning eller återgiv-
ning av videosignaler:

- apparater för inspel- Tillverkning varvid: Tillverkning var-
ning eller återgivning - värdet av allt an- vid värdet av allt

av videosignaler med vänt material inte använt material

inbyggd mottagardel överstiger 40% av inte överstiger

för television produktens pris 30% av produk-

fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

- andra Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 25% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

8529

Delar som är lämpliga att
användas uteslutande el-
ler huvudsakligen till ap-
parater enligt nr
8525 - 8528:

- lämpliga att användas
uteslutande eller hu-
vudsakligen till appara-
ter för inspelning eller

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-

160

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

återgivning av video
signaler

- andra

8535 Elektriska apparater för

och 8536 brytning, omkoppling el-

ler skyddande av elekt-
riska kretsar eller för ås-
tadkommande av anslut-
ning till eller förbindelse i
elektriska kretsar

8537 Tavlor, paneler, hyllor,

bänkar, skåp o.d. (inbe-
gripet styrskåp för nume-
riska styrsystem), utrus-
tade med två eller flera
apparater enligt nr 8535
eller 8536 och avsedda att
tjänstgöra som elektriska
manöver- eller kopplings-
organ, inbegripet sådana
tavlor etc. som innehåller
instrument eller appara-
ter enligt 90 kap., dock
inte kopplingsanord-
ningar enligt nr 8517

ur 8541 Dioder, transistorer och
liknande halvledarkompo-
nenter eller halvledarele-
ment, med undantag av
wafers som ännu inte ned-
skurits till chips

tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 25% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik

vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- material enligt nr brik
8538 används inom
ovanstående pro-
centsats endast till

ett värde av högst
10% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- material enligt nr brik

8538 används inom
ovanstående pro-
centsats endast till
ett värde av högst
10% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt

klassificeras enligt använt material
annat tulltaxenum- inte överstiger
mer än produkten, 25% av produk-
och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris

fritt fabrik

8542 Elektroniska integrerade Tillverkning varvid: Tillverkning var-

kretsar och andra elektro- - värdet av allt an- vid värdet av allt
niska mikrokretsar vänt material inte använt material

överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 25% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

161

11 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

- material enligt nr brik
8541 eller 8542 an-
vänds inom ovan-
stående procentsats
endast till ett värde
av sammanlagt
högst 10% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik

8544 Isolerad (inbegripet lack- Tillverkning varvid

erad eller anodoxiderad) värdet av allt använt
tråd och kabel (även material inte översti-
koaxialkabel) och andra ger 40% av produk-
isolerade elektriska le- tens pris fritt fabrik
dare, även försedda med
kopplingsanordningar; op-
tiska fiberkablar, i vilka
varje enstaka fiber är för-
sedd med eget hölje, även
i förening med elektriska
ledare eller försedda med
kopplingsanordningar

8545 Kolelektroder, kolbors- Tillverkning varvid

tar, lampkol, kol för gal- värdet av allt använt
vaniska element och material inte översti-
andra artiklar av grafit el- ger 40% av produk-
ler annat kol, även i för- tens pris fritt fabrik
ening med metall, av så-
dana slag som används för
elektriskt ändamål

8546

Elektriska isolatorer, oav-
sett materialet

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

8547 Isolerdetaljer (med un- Tillverkning varvid

dantag av isolatorer enligt värdet av allt använt
nr 8546) för elektriska material inte översti-
maskiner eller apparater ger 40% av produk-
eller för annat elektriskt tens pris fritt fabrik
ändamål, utgörande de-
taljer helt av isolermate-
rial bortsett från mindre
metalldelar (t.ex. gäng-
ade hylsor) som ingjutits
eller inpressats i massan i
samband med tillverk-
ningen och som är av-
sedda uteslutande för
sammanfogning; elekt-
riska isolerrrör samt för-
bindningsdetaljer till så-
dana, av oädel metall, in-
vändigt belagda med iso-
lermaterial

8548

Elektriska delar till ma- Tillverkning varvid
skiner och apparater, inte värdet av allt använt

162

Tulltaxe- Produktbeskrivning
nummer

Bearbetning eller behandling av icke-ur-
sprungsmaterial som ger ursprungsstatus

3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

8601

-8607

8608

nämnda eller inbegripna
någon annanstans i detta
kapitel

Lok och annan rullande
järnvägs- och spårvägs-
materiel samt delar till så-
dan materiel

Stationär järnvägs- och
spårvägsmateriel; meka-
nisk (inbegripet elektro-
mekanisk) signalerings-,
säkerhets- och trafiköver-
vakningsutrustning för
järnvägar, spårvägar,
landsvägar, gator, floder,
kanaler, parkeringsplat-
ser, hamnanläggningar el-
ler flygfält; delar till sådan
materiel och utrustning

material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

8609 Godsbehållare (contain- Tillverkning varvid

rar), inbegripet sådana värdet av allt använt
för transport av vätskor, material inte översti-
speciellt konstruerade ger 40% av produk-
och utrustade för beford- tens pris fritt fabrik
ran med ett eller flera slag
av transportmedel

ur 87 kap.

Fordon, andra än rul-
landejärnvägs- eller spår-
vägsmateriel, samt delar
och tillbehör till fordon;
med undantag av 8709-
8711, ur 8712, 8715 och
8716 för vilka reglerna an-
ges nedan

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

8709

Truckar, inte försedda
med lyft- eller hanterings-
utrustning, av sådana slag
som används i fabriker,
magasin, hamnområden
eller på flygplatser för
korta transporter av gods;
dragtruckar av sådana
slag som används på järn-
vägsperronger; delar till i
detta nummer nämnda
fordon

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

8710

Stridsvagnar och andra
motordrivna pansrade
stridsfordon, även utrus-
tade med vapen, samt de-
lar till sådana fordon

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

163

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

pris

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

8711

Motorcyklar (inbegripet
mopeder) samt cyklar för-
sedda med hjälpmotor,
med eller utan sidvagn;
sidvagnar:

- med förbrännings-
kolvmotor med fram-
och återgående kolv el-
ler kolvar:

- med en cylindervolym
av högst 50 cm3

- med en cylindervolym
överstigande 50 cm3

- andra

ur 8712 Cyklar, inte försedda med
kullager

8715

Barnvagnar och delar till
barnvagnar

produktens
fritt fabrik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 20% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning var- Tillverkning var-
vid: vid värdet av allt

- värdet av allt an- använt material
vänt material inte inte överstiger
överstiger 40% av 25% av produk-
produktens pris tens pris fritt fa-
fritt fabrik, och brik

- värdet av allt an-
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning utgående Tillverkning var-
från material som inte vid värdet av allt
klassificeras enligt nr använt material
8714 inte överstiger

30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-

Tillverkningvar-
vid värdet av
allt använt ma-
terial inte över-

164

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

stiger 30% av
produktens
pris fritt fabrik

8716

Släpfordon och pä-
hängsvagnar; andra
fordon, utan mekanisk
framdrivningsanordning;
delar till fordon enligt
detta nummer

Tillverkning var-
vid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 88 kap. Luftfartyg och rymdfar-
koster samt delar till så-
dana; med undantag av ur
8804 och 8805 för vilka
reglerna anges nedan

ur 8804 S.k. rotochutes

8805 Startanordningar för luft-

fartyg; inbromsnings-
anordningar av sådana
slag som används på
hangarfartyg samt lik-
nande utrustning; mark-
träningsapparater för
flygutbildning; delar till i
detta nummer nämnda
varor

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än produkten 40% av produk-

tens pris fritt fa-
brik

Tillverkning utgående Tillverkning var-
från material enligt vid värdet av allt
vilket tulltaxenummer använt material
som helst, inbegripet inte överstiger
andra material enligt 40% av produk-
nr 8804 tens pris fritt fa-

brik

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än produkten 30% av produk-

tens pris fritt fa-
brik

89 kap. Fartyg samt annan fly-

tande materiel

Tillverkning varvid Tillverkning var-
allt ingående material vid värdet av allt
klassificeras enligt an- använt material
nat tulltaxenummer inte överstiger
än produkten. Far- 40% av produk-
tygsskrov enligt nr tens pris fritt fa-
8906 får dock inte an- brik
vändas

ur 90 kap. Optiska instrument och
apparater, foto- och ki-
noapparater, instrument
och apparater för mätning
eller kontroll, medicinska
och kirurgiska instrument

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt använt material
annat tulltaxenum- inte överstiger
mer än produkten, 30% av produk-
och tens pris fritt fa-

165

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

9001

9002

och apparater; delar och
tillbehör till sådana artik-
lar; med undantag av
9001,9002,9004, ur 9005,
ur 9006, 9007, 9011, ur
9014, 9015-9020 och 9024-
9033 för vilka reglerna an-
ges nedan

Optiska fibrer och optiska
fiberknippen; optiska fi-
berkablar, andra än så-
dana enligt nr 8544; ski-
vor och plattor av polari-
serande material; linser
(inbegripet kontaktlin-
ser), prismor, speglar och
andra optiska element,
oavsett materialet, omon-
terade, andra än sådana
element av glas som inte
är optiskt bearbetade

Linser, prismor, speglar
och andra optiska ele-
ment, oavsett materialet,
monterade, utgörande
delar eller tillbehör till in-
strument eller apparater,
andra än sådana element
av glas som inte är optiskt
bearbetade

- värdet av allt an- brik
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

9004 Glasögon o.d., avsedda Tillverkning varvid

för synkorrektion, som värdet av allt använt
skydd för ögonen eller för material inte översti-
annat ändamål ger 40% av produk-

tens pris fritt fabrik

ur 9005

Kikare (monokulära och
binokulära), inbegripet
teleskop, samt stativ till
sådana, med undantag av
astronomiska tuber (re-
frak-torer) och stativ till
sådana

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt an-
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ur 9006

Stillbildskamerorjblixtlju- Tillverkning varvid: Tillverkning var-

sapparater och blixtlam- - allt använt mate- vid värdet av allt
por, för fotografiskt bruk, rial klassificeras enligt använt material
andra än blixtlampor med annat tulltaxenummer inte överstiger
elektrisk tändning än produkten, och 30% av produk-

166

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

9007 Kinokameror och kino-

projektorer, även med in-
byggd utrustning för in-
spelning eller återgivning
av ljud

9011 Optiska mikroskop, inbe-

gripet sådana för fotomik-
rografi; kinefotomikrog-
rafi eller mikroprojektion

ur 9014 Instrument och apparater
för navigering, andra än
kompasser

9015 Instrument och apparater

för geodesi (inbegripet fo-
togrammetrisk geodesi),
lantmäteri, hydrografi,
oceanografi, hydrologi,
meteorologi eller geofy-
sik, med undantag av
kompasser;

- värdet av allt an- tens pris fritt fa-
vänt material inte brik
överstiger 40% av

produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt an-
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt

klassificeras enligt använt material
annat tulltaxenum- inte överstiger
mer än produkten, 30% av produk-
och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik

vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt an-
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt

klassificeras enligt använt material
annat tulltaxenum- inte överstiger
mer än produkten, 30% av produk-
och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik

vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt an-
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt
ursprungsmaterial

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

167

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

avständsmätare

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

9016 Vågar känsliga för 0,05 g

eller mindre, även med
tillhörande vikter

9017 Ritinstrument, ritsinstru-
ment och räkneinstru-
ment (t.ex. ritapparater,
pantografer, gradskivor,
ritbestick, räknestickor
och räkneskivor); instru-
ment som hålls i handen
för längdmätning (t.ex.
mätstockar, mätband,
mikrometrar och skjut-
mått), inte nämnda eller
inbegripna någon annan-
stans i detta kapitel

9018 Instrument och apparater
som används för medi-
cinskt, kirurgiskt, dentalt
eller veterinärt bruk, in-
begripet scintigrafer,
andra elektromedicinska
apparater samt instru-
ment för synprovning:

- tandläkarstolar med in-
byggd tandläkarutrust-
ning eller spottkopp

- andra

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning utgående Tillverkning var-
från material enligt vid värdet av allt
vilket tulltaxenummer använt material
som helst, inbegripet inte överstiger
annat material enligt 40% av produk-

nr 9018

tens pris fritt fa-
brik

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt

klassificeras enligt använt material
annat tulltaxenum- inte överstiger
mer än produkten, 25% av produk-
och tens pris fritt fa-

- värdet av allt an- brik
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris

fritt fabrik

9019

Apparater för mekanote-
rapi; massageapparater;
apparater för psykotek-
niska undersökningar; ap-
parater för ozonterapi, sy-
reterapi, aerosolterapi el-
ler konstgjord andning
samt andra andningsap-
parater för terapeutiskt
bruk

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
25% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

9020

Andra andningsappara- Tillverkning varvid:

Tillverkning var-

168

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

	ter, inbegripet gasmasker - men inte sådana enkla skyddsmasker som var- ken har mekaniska delar eller utbytbart filter	allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik	vid värdet av allt använt ma- terial inte över- stiger 25% av produktens pris fritt fabrik
9024	Maskiner och appara- ter för provning av hårdhet, hållfasthet, sammanpressbarhet, elasticitet eller andra mekaniska egenska- per hos material (t.ex. metaller, trä, textilva- ror, papper eller plast)	Tillverkning varvid värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik
9025	Areometrar och lik- nande instrument, ter- mometrar, pyrometrar, barometrar, hygromet- rar och psykrometrar, även registrerande, samt alla slags kombi- nationer av dessa in- strument	Tillverkning varvid värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik
9026	Instrument och appara- ter för mätning eller kontroll av gasers eller vätskors strömning, nivå, tryck e.d. (t.ex. genomströmningsmätare, nivåmätare, manomet- rar och värmeförbruk- ningsmätare), med un- dantag av instrument och apparater enligt nr 9014, 9015, 9028 eller 9032	Tillverkning varvid värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik

9027

Instrument och appara-
ter för fysikalisk eller
kemisk analys (t.ex.
polarimetrar, refrakt-
ometrar, spektromet-
rar samt gas- eller röka-
nalysapparater); in-
strument och apparater
för mätning eller kon-
troll av viskositet, po-
rositet, dilatation, yt-
spänning e.d.; instru-
ment och apparater för
mätning eller kontroll
av värmemängd, ljud-
nivå eller ljusintensitet
(inbegripet expone-

Tillverkning varvid
värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

169

TUlltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
ringsmätare); mikrotomer

9028

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Förbruknings- och pro-
duktionsmätare för ga-
ser, vätskor eller elekt-
ricitet, inbegripet kali-
brerings-mätare för så-
dana instrument:

- delar och tillbehör

- andra

Tillverkning varvid
värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik

Tillverkning var-
vid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av allt an-
vänt icke-ursprungs-
material inte över-
stiger värdet av an-
vänt

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

ursprungsmaterial

9029 Varvräknare, produk- Tillverkning varvid

tionsräknare, taxametrar, värdet av allt använt
vägmätare, stegräknare material inte översti-
o.d.; hastighetsmätare ger 40% av produk-
och takometrar, andra än tens pris fritt fabrik
artiklar enligt nr 9015;

stroboskop

9030 Oscilloskop, spektruma- Tillverkning varvid

nalysapparater samt värdet av allt använt
andra instrument och ap- material inte översti-
parater för mätning eller ger 40% av produk-
kontroll av elektriska tens pris fritt fabrik
storheter, med undantag
av mätare enligt nr 9028;
instrument och apparater
för mätning eller påvi-
sande av alfa-, beta-,
gamma- eller röntgenst-
rålning, kosmisk strålning
eller annan joniserande
strålning

Instrument, apparater
och maskiner för mätning
eller kontroll, inte
nämnda eller inbegripna
någon annanstans i detta
kapitel; profilprojektorer

Instrument och apparater
för automatisk reglering

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-

170

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
		ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik
9033	Delar och tillbehör (inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel) till maskiner, in- strument och apparater enligt 90 kap.	Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk- tens pris fritt fabrik
ur 91 kap.	Ur och delar till ur; med undantag av 9105 och 9109-9113 för vilka reg- lerna anges nedan	Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 40% av produk-

tens pris fritt fabrik

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

9105 Andra ur

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- värdet av allt an- vid värdet av allt
vänt material inte använt material
överstiger 40% av inte överstiger
produktens pris 30% av produk-
fritt fabrik, och tens pris fritt fa-

- värdet av använt brik
icke-
ursprungsmaterial

inte överstiger vär-
det av använt ur-
sprungsmaterial

9109

Andra urverk, kompletta
och sammansatta

Tillverkning varvid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- värdet av använt
icke-
ursprungsmaterial
inte överstiger värdet
av använt ursprungs-
material

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

9110

Kompletta urverk, inte
sammansatta eller delvis
sammansatt (urverkssatse-
r);ofullständiga urverk,
sammansatta; råurverk

Tillverkning varvid:

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens pris
fritt fabrik, och

- material enligt nr
9114 används inom
ovanstående pro-
centsats endast till
ett värde av högst
10% av produktens
pris fritt fabrik

Tillverkning var-
vid värdet av allt
använt material
inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

9111

Boetter till ur enligt nr
9101 eller 9102 samt delar
till sådana

Tillverkning varvid: Tillverkning var-

- allt använt material vid värdet av allt
klassificeras enligt använt material
annat tulltaxenum- inte överstiger
mer än produkten, 30% av produk-
och tens pris fritt fa-

171

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller	4
		- värdet av allt an- vänt material inte överstiger 40% av produktens pris fritt fabrik	brik
9112	Urfoder och andra höljen till varor enligt detta kapi- tel samt delar till sådana	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt	Tillverkning var- vid värdet av allt använt material

inte överstiger
30% av produk-
tens pris fritt fa-
brik

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Urarmband och delar till
urarmband:

- av oädel metall, även
förgyllda, försilvrade
eller platinerade eller
av pläterad ädel metall

- andra

annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 40% av
produktens
fritt fabrik

pris

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

Musikinstrument; delar Tillverkning varvid
och tillbehör till musikin- värdet av allt använt
strument material inte översti-

ger 40% av produk-
tens pris fritt fabrik

93 kap. Vapen och ammunition;- Tillverkning varvid
delar och tillbehör till va- värdet av allt använt
pen och ammunition material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

ur 94 kap. Möbler; sängkläder, mad- Tillverkning varvid
rasser, resårbottnar till värdet av allt använt
sängar, kuddar och lik- material klassificeras
nande stoppade inre- enligt annat tulltaxe-
dningsartiklar; belys- nummer än produkten
ningsarmatur och andra
belysningsartiklar, inte
nämnda eller inbegripna
någon annanstans; ljus-
skyltar, namnplåtar med
belysning, o.d.; monte-
rade eller monteringsfär-
diga byggnader; med un-
dantag av ur 9401, ur
9403, 9405 och 9406 för
vilka reglema anges ne-
dan

ur 9401
och

Möbler av oädel metall Tillverkning varvid
vari ingår bomullsväv var- allt använt material

172

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ur 9403

vid vävens vikt inte över-
stiger 300 g/m

klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten
ELLER

Tillverkning utgående
från stycken av bo-
mullsväv, i tillformade
stycken för direkt an-
vändning, enligt nr
9401 eller 9403, förut-
satt att:

- värdet av sådant
material inte över-
stiger 25% av pro-
duktens pris fritt fa-
brik, och

- allt övrigt ingående
material utgör urs-
prungsvaror och
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än nr 9401 eller
9403

Belysningsarmatur och
andra belysningsartiklar
(inbegripet strålkastare)
samt delar till sådana ar-
tiklar, inte nämnda eller
inbegripna någon annan-
stans; ljusskyltar, namn-
plåtar med belysning, o.d.
med fast, varaktigt mon-
terad ljuskälla samt delar
till sådan artiklar, inte
nämnda eller inbegripna
någon annanstans

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

9406

Monterade eller monte-
ringsfärdiga byggnader

Tillverkning varvid
värdet av allt använt
material inte översti-
ger 50% av produk-
tens pris fritt fabrik

ur 95 kap.

Leksaker, spel och sport-
artiklar; delar till sådana
artiklar; med undantag av
9503 och ur 9506 för vilka
reglerna anges nedan

Andra leksaker; skalen-
liga modeller och lik-
nande modeller för för-
ströelse, mekaniska eller
icke mekaniska; pussel av
alla slag

Tillverkning varvid
allt använt material
klassificeras enligt an-
nat tulltaxenummer
än produkten

Tillverkning varvid:

- allt använt material
klassificeras enligt
annat tulltaxenum-
mer än produkten,
och

- värdet av allt an-
vänt material inte
överstiger 50% av
produktens pris
fritt fabrik

173

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
ur 9506	Redskap och annan ut- rustning för gymnastik, idrott, annan sport (utom bordtennis), utomhusspel eller utomhuslek, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans i detta kapitel; simbassänger och plaskdammar	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten. Dock får grovt tillformade ämnen till golfklubbs- huvuden användas.
ur 96 kap.	Diverse artiklar; med un- dantag av ur 9601, ur 9602, ur 9603, 9605, 9606, 9612, ur 9613 och ur 9614 för vilka reglerna anges nedan	Tillverknig varvid allt använt material klas- sificeras enligt annat tulltaxenummer än produkten
ur 9601 och ur 9602	Varor av animaliska, ve- getabiliska eller minera- liska snidningsmaterial	Tillverkning utgående från ”bearbetade” snidningsmaterial en- ligt samma tulltaxe- nummer som produk- ten
ur 9603	Kvastar, borstar och pens- lar(med undantag av vis- kor och liknande endast hopbundna artiklar samt borstar och penslar av mård- eller ekorrhår), mekaniska mattsopare utan motor, målardynor och målningsrullar, avtor- kare o.d. av gummi eller annat mjukt material samt moppar	Tillverkning varvid värdet av allt använt material inte översti- ger 50% av produk- tens pris fritt fabrik
9605	Reseetuier med artiklar för toalettändamål, för sömnad eller för rengö- ring av skor eller kläder	Varje enskild vara i satsen måste uppfylla de ursprungsvillkor som skulle gälla för sådan vara om den inte ingick i satsen. Icke-ursprungsvaror får dock ingå, förut- satt att sammanlagda värdet av dessa inte överstiger 15% av sat- sens pris fritt fabrik
9606	Knappar samt knappfor- mar och andra delar till knappar; knappämnen	Tillverkning varvid: - allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
9612	Färgband för skrivmaski-	Tillverkning varvid:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

174

Tulltaxe- nummer	Produktbeskrivning	Bearbetning eller behandling av icke-ur- sprungsmaterial som ger ursprungsstatus
1	2	3 eller 4
	ner och liknande färg- band, indränkta med färg eller på annat sätt prepa- rerade för att kunna ge ett avtryck, även på spolar el- ler i patroner; färgdynor, även indränkta med färg, med eller utan ask	- allt använt material klassificeras enligt annat tulltaxenum- mer än produkten, och - värdet av allt an- vänt material inte överstiger 50% av produktens pris fritt fabrik
ur 9613	Piezoelektriska tändare	Tillverkning varvid värdet av allt använt material enligt nr 9613 inte överstiger 30% av produktens pris fritt fabrik
ur 9614	Rökpipor och piphuvu- den	Tillverkning utgående från grovt tillformade ämnen
97 kap.	Konstverk, föremål för samlingar samt antikvite- ter	Tillverkning varvid allt använt material klassificeras enligt an- nat tulltaxenummer än produkten

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

175

Tillägg till III

Varucertifikat Eur. 1

och ansökan om varucertifikat Eur. 1

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Tryckningsför eskr ifter:

1. Varje blankett skall ha formatet 210x297 mm. En tolerans pä längden
om högst plus 8 mm eller minus 5 mm kan tillåtas. Det papper som användes
skall vara vitt och inte innehålla slipmassa och väga minst 25 g/m2. Det skall
vara försett med guillocherad botten i grön färg för att på mekanisk eller
kemisk väg utförd förfalskning skall bli synlig.

2. EES-ländernas myndigheter kan förbehålla sig rätten till tryckning av
blanketterna eller anförtro denna åt godkända tryckerier. I sistnämnda fall
skall på varje blankett finnas uppgift om godkännande. Varje blankett skall
förses med uppgift om tryckeriets namn och adress eller med tecken som
möjliggör identifiering av tryckeriet. För särskiljande av certifikaten skall
varje certifikat dessutom genom tryck eller på annat sätt förses med serie-
nummer.

176

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

VARUCERTIFIKAT

1 . Exportör (namn, fulletöndig adrees, land)	EUR. 1 n,
	So anmanoigar pa omor tan ila eda anan Nmkanan itySeo
	2. Certifikat för användning i den förmänsberättigade handeln mellan och (ange berörda länder, grupper av länder eller områden)
3. Mottagare (namn, fulletöndig adraaa. land) (uppgiften ej obligatorisk)
	4. Land, grupp av löndor eller om r öde dör var- orna aneeo ha ursprung		5. Mottagande land, grupp av löndor eller omrödo
6. Upplysningar om transporten (e\| obligatorisk)	7. Anmörkmngar
8. Poeitionomxnmor; kollie mörko och nummer. antal och slag (1); varuslag			9. Bruttovikt (kg) eller annan kvan- titet (1. m’ etc)	10. Fakturor 1 upp- giften ei obliga- torisk)
11. TULLMYNDIGHETENS INTYG Deklarationen granskad utan anmärkning Stamp* Exporthandling (2) typ nr Tullanstalt Land eller område Datum (Namnteckning)		12. EXPORTÖRENS DEKLARATION Undertecknad försäkrar härmed att ovan angivna varor uppfyller villkoren för certifikatets erhållande
		Ort och datum
		Namnteckning

177

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

13. BEGÄRAN OM KONTROLL, till

14. RESULTAT AV KONTROLLEN

Vid den undersökning som verkställts har befunnits att detta
certifikat (1)

utfärdats av angiven tullanstalt och att de uppgifter som

det innehåller är riktiga.

ej uppfyller de fastställda förordningarna (se bifogade

anmärkningar).

Anhålles om kontroll av riktigheten av detta certifikat

(Ort och datum)

St im pel

(Ort och datcr-n)

Stim pel

(Namnteckning)

(1) Sin kryae i tillimplig ruta

ANVISNINGAR

1. Certifikatet får inte innehålla raderingar eller överskrivningar.
Ändringar som vidtages skall göras genom överstrykning av
de felaktiga uppgifterna i förekommande fall med angivande
av de riktiga uppgifterna. Varje sådan ändring måste signeras
av den som upprättat certifikatet och bestyrkas av tullmyn-
digheten i det utfärdande landet eller området.

2. Mellanrum får inte lämnas mellan varuposterna på certifikatet
och varje varupost skall föregås av ett positionsnummer.
Omedelbart under sista textraden skall en horisontell linje
dragas. Outnyttjat utrymme skall spärras på sådant sätt att
ytterligare tillägg ej kan göras.

3. Varorna anges enligt handelsbruk och tillräckligt noggrant för
att möjliggöra identifiering.

178

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

ANSÖKAN OM VARUCERTIFIKAT

1 . Exportör (namn. fullstöndig adress. land)	EUR. 1 n,
	Sa «r>vlww>oa< pt onwiöerxta axla mnan blankatlan ilytaa
	2. Certifikat för användning i den förmånsberättigade handeln mellan och (ange berörda länder, grupper av länder eller områden)
3. Mottagare (namn, fulletöndig adress, lend) (uppgiften ej obligatorisk)
	4. Land, grupp av löndor ekor omrödo dör varorna anses ha ursprung	5. Mottagande land, grupp ev löndor eller omrödo
6. Upplysningar om transporten (eg obligatorisk)	7. Anmörkrangar
8. Poeitionsnummer; kollie mörko och nummer, antal och slag (1); varuslag		9. Bruttovikt (kg) eller annan kvan- titet (1. m’ etc)	1 0. Fakturor (upp- giften ei obliga- torisk)

179

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

EXPORTÖRENS DEKLARATION

Undertecknad, exportör av på omstående sida upptagna varor,

FÖRKLARAR att varorna uppfyller villkoren för erhållande av bifogade certifikat

ANGER i det följande de omständigheter som gör att varorna uppfyller ovan-
nämnda villkor

FÖRETER följande bevismaterial '

ÄR BEREDD att, på begäran av vederbörande myndighet, förete bevisning som
denna finner nödvändig för att utfärda bifogade certifikat, och godtar, om så
erfordras, varje kontroll från myndigheten av bokföringen och omständigheterna
kring tillverkningen av varorna.

ANSÖKER HÄRMED om utfärdande av bifogade certifikat för varorna.

(Ort och datum)

(Namnteckning)

’ T.ex. importhandlingar, varucertifikat, fakturor, producentdeklarationer etc., som hänför
sig till varor som använts vid bearbetningen eller behandlingen till varor som återutföres
i oförändrat skick.

180

TILLÄGG IV

Fakturadeklaration

Fakturadeklarationen vars text är återgiven på följande blad, måste upprät-
tas enligt fotnoterna. Fotnoterna behöver dock inte återges.

Exportören av de varor som omfattas av detta dokument (tullmyndighetens
tillstånd nr . . .)' försäkrar att dessa varor, om inte annat tydligt markerats,
har förmånsberättigande EES-ursprung.2

Engelsk version

The exporter of the products covered by this documcnt (customs authoriza-
tion No. ... (1)) declares that, except where otherwise clearly indicated,
these products are of EEA preferential origin (2)

Spansk version

El exportador de los productos incluidos en el presente documento (autori-
zaciön aduanera n°... (1)) declara que, salvo indicacion en sentido contrario,
estos productos gozan de un origen preferencial EEE (2)

Dansk version

Eksportpren af varer, der er omfattet af naervaerende dokument, (toldmyn-
dighedernes tilladelse nr. . . (1)), erklacrer, at varerne, medmindre andet ty-
deligt er angivet, har praeferenceoprindelse i E0S (2)

Tysk version

Der Ausfiihrer (Ermächtigter Ausfuhrer; Bewilligungs-Nr. ... (1)) der Wa-
ren, auf die sich dieses Handelspapier bezieht, erklärt, dass diese Waren,
soweit nicht anders angegeben, präferenzbegiinstigte EWR-Ursprungswa-
ren sind (2)

Grekisk version

O e^ayotye rcov rtooi ovrarv rrov xci/.v jvtoTvxat arto to rrapov Eyyatpo
(aöeia teXcovel ov vjt apto. ... (1)) ötjXcovei otl, exto; sav öqXwvETai
oaqxug akkcog, xa rtpot ovxa avxa st vai rtpoTipTjaiaxT) ;g xarayarfqg EOX
(2)

1 Om fakturadeklarationen upprättas av en godkänd exportör i den mening som avses

1 artikel 22 i protokollet, måste den godkände exportörens tillståndsnummer anges i
detta utrymme. Om fakturadeklarationen inte upprättats av en godkänd exportör
skall orden inom parentes uteslutas eller utrymmet lämnas blankt.

2 Om fakturadeklarationen helt eller delvis hänför sig till produkter med ursprung i
Ceuta och Melilla i den mening som avses i artikel 38 i protokollet, måste exportören
klart ange dem i det dokument på vilket deklarationen upprättas med hjälp av symbo-
len ”CM”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

181

Fransk version

L’exportateur des produits couverts par le présent document (autorisation
douaniére n° . . . (1)) déclare que, sauf indication claire du contraire, ces
produits ont 1’origine préférentielle EEE (2)

Italiensk version

L’esportatore delle merci contemplate nel presente documento (autorizza-
zione doganale n. ... (1)) dichiara che, salvo indicazione contraria, le merci
sono di origine preferenziale SEE (2)

Holländsk version

De exporteur van de goederen waarop dit document van toepassing is (doua-
nevergunning nr. .. (1)), verklaart dat, behoudens uitdrukkelijke anderslui-
dende vermelding, deze goederen van preferentiéle EER-oorsprong zijn (2)

Portugisisk version

O abaixo assinado, exportador dos produtos cobertos pelo presente docu-
mento (autorizagäo aduaneira n... (1)), declara que, salvo expressamente
indicado em conträrio, estes produtos säo de origem preferencial EEE (2)

Isländsk version

Utflytjandi framleisluvara sem skjal fetta tekur til (leyfi tollyfirvalda nr. .. .
(1)), lysir fvf yfir a vörurnar séu, ef annars er erkki greinilega geti, af EES
friindauppruna (2)

Norsk version

Eksport0ren av produktene omfattet av dette dokument (tollmyndighetenes
autorisasjonsnr. ... (1)) erklserer at disse produktene, unntatt hvor annet er
tydelig angitt, har E0S preferanseopprinnelse (2)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

182

Finsk version

Tässä asiakirjassa mainittujen tuotteiden viejä (tullin lupanumero. . . (1)) il-
moittaa, että nämä tuotteet ovat, ellci toisin ole selvästi merkitty, etuuskoh-
teluun oikeuttavaa ETA-alkuperää (2)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

(Plats och datum)

4
(Exportörens namnteckning. Nam-
net på den som undertecknat dekla-
rationen skall förtydligas genom
textning.)

3 Dessa angivelser kan uteslutas om upplysningen finns i själva dokumentet.

4 Se artikel 21 punkt 5 i protokollet. I de fall då exportörens underskrift inte erfordras
innebär undantaget från underskrift också undantag från angivande av vederbörandes
namn.

183

TILLÄGG V

Leverantörsdeklaration

Leverantörsdeklarationen, vars text är återgiven på nästa blad, måste upp-
rättas enligt fotnoterna. Fotnoterna behöver dock inte återges.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

184

Leverantörsdeklaration

för varor som undergått bearbetning eller behandling inom EES utan att ha
erhållit förmånsberättigande ursprungsstatus

Undertecknad, leverantör av de varor som täcks av bilagda dokument, för-
klarar att

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

1. Följande material som inte har ursprung i EES har använts i EES för
att framställa dessa varor.

Beskrivning av de Beskrivning av an- Tulltaxenummer för Värdet av använt
levererade varorna1 vänt ickeursprungs- använt ickeur- ickeursprungs-
material sprungsmaterial2 material213

Totalt värde:

1 Om fakturan, följesedeln eller annat kommersiellt dokument som deklarationen är
bifogad till omfattar olika varuslag, eller varor som inte innehåller icke-ursprungsma-
terial i samma utsträckning, måste leverantören tydligt skilja dem åt.

Exempel:

Dokumentet hänför sig till olika modeller av elektriska motorer enligt tulltaxenr
8501 för tillverkning av tvättmaskiner enligt tulltaxenr 8450. Typen och värdet av icke-
ursprungsmaterial som används vid tillverkningen av dessa motorer skiljer sig från en
modell till en annan. Modellerna måste därför skiljas åt i den första kolumnen och
uppgifterna i de andra kolumnerna måste anges särskilt för var och en av modellerna
för att möjliggöra för tillverkaren av tvättmaskinerna att korrekt bedöma ursprungs-
statusen av sina produkter beroende på vilken modell av elektriska motorer han an-
vänder.

2 Uppgifterna som avses i dessa kolumner skall lämnas endast om det behövs.

Exempel:

Regeln för klädesplagg enligt 62 kap. anger att icke-ursprungsgarn får användas.
Om en tillverkare av sådana plagg i Frankrike använder väv importerad från Schweiz
som har framställts där genom vävning av icke-ursprungsgarn, är det tillräckligt för
den schweiziske leverantören att ange det använda icke-ursprungsmaterialet som garn
i sin deklaration, utan att ange tulltaxenumret och värdet av sådant gam.

En tillverkare av järntråd enligt tulltaxenr 7217 som tillverkat den av järnstänger
som inte har ursprungsstatus skall i den andra kolumnen ange ”stänger av järn” om
denna tråd skall användas vid tillverkningen av en maskin, för vilken ursprungsregeln
innehåller en begränsning av allt använt icke-ursprungsmaterial till en viss värdepro-
cent, samtidigt som det är nödvändigt att i den tredje kolumnen ange värdet av stäng-
erna av icke-ursprungsstatus.

3 ”Värdet av material” betyder tullvärdet av det använda icke-ursprungsmaterialet vid
importtillfället, eller, om detta inte är känt och inte kan fastställas, det tidigaste fast-
ställbara pris som betalats för materialet i EES.

Det exakta värdet av allt använt icke-ursprungsmaterial måste anges per enhet av
de varor som specificerats i den första kolumnen.

185

2. Alla andra material som använts i EES för att framställa dessa varor har
ursprung i EES;

3. Följande varor har undergått bearbetning eller behandling utanför EES
enligt artikel 11 i protokoll 4 till EES-avtalet och har erhållit följande mer-
värde där:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Beskrivning av
levererade varor

Totalt mervärde erhållet utanför EES4

(Plats och datum)

(Leverantörens adress och namnteck-
ning. Namnet på den som undertecknat
deklarationen skall förtydligas genom
textning)

4 ”Totalt mervärde” betyder alla sammanlagda kostnader som uppstått utanför EES,
inbegripet värdet av allt material som tillförts där.

Det exakta totala mervärdet som erhållits utanför EES måste anges per enhet av de
varor som specificerats i den första kolumnen.

186

TILLÄGG VI

LÅNGTIDS-LEVERANTÖRSDEKLARATION
Långtids-leverantörsdeklarationen, vars text är återgiven på följande blad,
måste upprättas enligt fotnoterna. Fotnoterna behöver dock inte återges.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

187

LANGTIDS-LEVERANTÖRSDEKLARATION

för varor som undergått bearbetning eller behandling i EES utan att ha er-
hållit karaktär av ursprungsvara

Undertecknad, leverantör av de varor som omfattas av detta dokument,
vilka regelbundet levereras till

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

förklarar att:

1. Följande material som inte har ursprung i EES har använts i EES för att
framställa dessa varor.

Beskrivning av Beskrivning av

de levererade använt icke-ur-

varorna2 sprungsmaterial

Tulltaxenummer
för använt icke-ur-
sprungsmaterial3

Värdet av använt
icke-ursprungs-
material3’ 4

Totalt värde:

Totalt värde: .......

1 Kundens namn och adress.

2 Om deklarationen omfattar olika varor, eller varor som inte innehåller icke-ur-
sprungsmaterial i samma utsträckning, måste leverantören tydligt skilja dem åt.

Exempel:

3 Uppgifterna som begärs i dessa kolumner skall anges endast om de behövs.

Exempel:

4 ”Värdet av material” betyder tullvärdet av det använda icke-ursprungsmaterialet vid
importtillfället, eller, om detta inte är känt och inte kan fastställas, det tidigaste fast-
ställbara pris som betalats för materialet i EES.

Det exakta värdet av allt använt icke-ursprungsmaterial måste anges per enhet av
de varor som specificerats i den första kolumnen.

188

2. Alla andra material som använts i EES för att framställa dessa varor har
ursprung i EES;

3. Följande varor har undergått bearbetning eller behandling utanför EES
enligt artikel 11 i protokoll 4 till EES-avtalet och har erhållit följande mer-
värde där:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Beskrivning av
levererade varor

Totalt mervärde erhållet utanför EESs

Denna deklaration gäller för alla kommande försändelser av dessa varor levererade

från och med ...................................................

till och med 6

Jag åtar mig att underrätta..........................................

omedelbart om denna deklaration inte längre gäller

(Plats och datum)

(Leverantörens adress och underskrift.
Namnet på den som undertecknat dekla-
rationen skall förtydligas genom text-
ning)

5 ”Totalt mervärde” betyder alla sammanlagda kostnader som uppstått utanför EES,
inbegripet värdet av allt material som tillförts där.

Det exakta totala mervärdet som erhållits utanför EES måste anges per enhet av de
varor som specificerats i den första kolumnen.

6 Ange datum. Leverantörsdeklarationens giltighetstid bör normalt inte överstiga 12
månader, med iakttagande av de villkor som föreskrivs av tullmyndigheten i det land
där leverantörsdeklarationen upprättas.

189

TILLÄGG VII

LISTA ÖVER PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL

2.3 VILKA TILLS VIDARE ÄR UTESLUTNA FRÅN
TILLÄMPNINGEN AV DETTA PROTOKOLL MED
UNDANTAG AV BESTÄMMELSERNA I

AVDELNINGARNA IV-VI

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Tulltaxenum mer	Produktbeskrivning
ur 2707	Oljor i vilka vikten av de aromatiska beståndsdelarna överstiger vikten av de ickearomatiska beståndsdelarna, utgörande oljor lik- nande mineraloljor erhållna genom destillation av högtemperatur- tjära från stenkol och som vid temperaturer upp till 250°C ger mer än 65 volymprocent destillat (inbegripet blandningar av bensin (pe- troleum spir it) och bensen) avsedda att användas som drivmedel el- ler bränsle
2709-	Mineraloljor och destillationsprodukter av dessa; bituminösa äm-
2715	nen; mineralvaxer Acykliska kolväten avsedda att användas som drivmedel eller
ur 2901	bränsle
ur 2902	Cyklaner och cyklener (andra än azulener), bensen, toluen och xy- lener, avsedda att användas som drivmedel eller bränsle
ur 3403	Beredda smörjmedel innehållande oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral, förutsatt att sådana oljor ingår med mindre än 70 viktprocent
ur 3404	Konstgjorda vaxer och beredda vaxer baserade på paraffin, petro- leumvaxer, vaxer erhållna ur bituminösa mineral, ”slack wax” eller ”scale wax”
ur 3811	Beredda tillsatsmedel för smörjoljor, innehållande oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral

190

TILLÄGG VIII

LISTA ÖVER PRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL

2.2 I FRÅGA OM VILKA ÖSTERRIKES TERRITORIUM
ÄR UTESLUTET FRÅN EES-OMRÅDET VAD
GÄLLER FASTSTÄLLANDE AV URSPRUNG

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 4

Tulltaxenum Produktbeskrivning

mer

ur 3505 Dextrin och annan modifierad stärkelse, an-
nan än förestrad eller företräd stärkelse; lim
och klister

ur 3809 Appreturmedel, preparat för påskyndande av
färgning eller för fixering av färgämnen samt
andra produkter och preparat (t.ex glättmedel
och betmedel), av sådana slag som används
inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller
inom liknande industrier, inte nämnda eller in-
begripna någon annanstans, på basis av stär-
kelse eller stärkelseprodukter eller innehål-
lande stärkelse eller produkter som utvunnits
från stärkelse

ur 3823 Beredda bindemedel för gjutformar eller gjut-
kärnor; kemiska produkter samt preparat från
kemiska eller närstående industrier (inbegri-
pet sådana som består av blandningar av natur-
produkter), inte nämnda eller inbegripna nå-
gon annanstans, restprodukter från kemiska
eller närstående industrier, inte nämnda eller
inbegripna någon annanstans:

- Beredda bindemedel för gjutformar eller
gjutkärnor, innehållande stärkelse eller pro-
dukter som utvunnits från stärkelse

- Andra (än naftensyror, vattenolösliga salter
av naftensyror och estrar av naftensyror,
osintrade metallkarbider, blandade med
varandra eller med metalliska bindemedel,
beredda tillsatsmedel för cement, murbruk
eller betong, murbruk och betong, inte eld-
fasta samt sorbitol annan än sorbitol enligt
nr 290544), med ett totalt innehåll av socker
stärkelse, produkter som utvunnits från
stärkelse eller varor enligt nr 0401 till och
med 0404 som uppgår till 30 procent eller
mer av vikten

191

PROTOKOLL 5

OM FISKALA TULLAR

(Liechtenstein, Schweiz)

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i detta protokoll får
Liechtenstein och Schweiz tillfälligt behålla fiskaltullar i fråga om varor som
faller under de tulltaxenummer som anges i bifogade tabell, med iakttagande
av artikel 14 i avtalet. Vad gäller tulltaxenummer 0901 och ur 2101 skall dessa
tullar vara avskaffade senast den 31 december 1996.

2. Om det i Liechtenstein eller Schweiz påbörjas tillverkning av en vara av
samma slag som någon av dem som anges i tabellen, måste fiskaltullen för
den sistnämnda varan avskaffas.

3. Gemensamma EES-kommittén skall utvärdera läget före utgången av
1996.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 5

Tulltaxe- Produktbeskrivning

nummer

0901 Kaffe, även rostat eller befriat från koffein; skal och hinnor av kaffe;

kaffesurrogat innehållande kaffe, oavsett mängden (för en övergångs-
period av 4 år)

ur 2101 Extrakter, essenser och koncentrat av kaffe samt beredningar på basis
av sådana extrakter, essenser och koncentrat (för en övergångsperiod
av 4 år)

2707. 1010/9990

2709. 0010/0090

2710. 0011/0029

2711. 1110/2990

ur alla kapitel

i tulltaxan

Mineraloljor och destillationsprodukter av dessa

Petroleumgaser och andra gasformiga kolväten

Produkter som används som motorbränslen

ur 8407 Förbränningskolvmotorer med gnisttändning och med fram- och åter-
gående eller roterande kolvar för motorfordon enligt nr 8702.9010,
8703.1000/2420, 9010/9030, 8704.3110/3120, 9010/9020

ur 8408 Förbränningskolvmotorer med kompressionständning (diesel- eller se-
midieselmotorer) för motorfordon enligt nr 8702.1010, 8703.1000,
3100/3320 och 8704.2110/2120

ur 8409 Delar som är lämpliga att användas uteslutande eller huvudsakligen till
motorer enligt nr 8407 eller 8408 och motorfordon enligt nr 8702.1010,
9010, 8703.1000/2420, 3100/3320, 8704.2110/2120, 3110/3120

ur 8702 Motorfordon av sådana slag som används för befordran av passagerare
i kollektivtrafik och som vart och ett väger högst 1600 kg

ur 8703 Bilar och andra motorfordon, konstruerade huvudsakligen för person-
befordran (andra än sådana enligt nr 87.02), inbegripet stationsvagnar
och tävlingsbilarur 8704 Motorfordon för godsbefordran och som
vart och ett väger högst 1600 kg

ur 8706 Underreden försedda med motor, till motorfordon enligt nr 8702.1010,
9010, 8703.1000/9030, 8704.2110/2120, 3110/3120, 9010/9020

ur 8707 Karosserier (inbegripet förarhytter) till motorfordon enligt nr 8702.
1010, 9010, 8703.1000/9030, 8704.2110/2120, 3110/3120, 9010/9020

192

Tulltaxe- Produktbeskrivning

nummer

ur 8708 Delar och tillbehör till motorfordon enligt nr 8702.1010, 9010,
8703.1000/9030, 8704.2110/2120, 3110/3120, 9010/9020:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 5

1000 - stötfångare och delar till stötfångare:

2990 - andra delar och tillbehör till karosserier (inbegripet förarhyt-

ter), andra än de enligt nr 8708.1000/2010, ej inkluderande
bagageräck, nummerskyltar och skidhållare

- bromsar och servobromsar samt delar till sådana

3100 - monterade bromsbelägg

3990 - andra slag än tryckluftstankar för bromsar

4090 - växellådor:

5090 - drivaxlar med differential, även utrustade med andra trans-

missionsdelar

6090 - icke drivande axlar och delar till sådana axlar

7090 - hjul samt delar och tillbehör till hjul, andra än fälgar och delar

till dessa, ej ytbehandlade, samt fälgar och delar till dessa som
ej är färdigbearbetade

9299 - ljuddämpare och avgasrör andra än ordinära ljuddämpare

med sidorör vars längd ej överstiger 15 cm

9390 - kopplingar och delar tillkopplingar

9490 - rattar, styrkolonner och styrväxlar

9999 - andra, med undantag av rattskydd

193

13 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

PROTOKOLL 6

OM UPPBYGGNADEN AV OBLIGATORISKA
RESERVFÖRRÅD I SCHWEIZ OCH LIECHTENSTEIN

Schweiz och Liechtenstein får upprätta ett system med obligatoriska reserv-
förråd av varor som är nödvändiga för befolkningens överlevnad och, i fråga
om Schweiz, för försvarsmakten vid allvarliga försörj ningskriser, om dessa
varor i Schweiz och Liechtenstein produceras i otillräck-liga mängder eller
inte alls och på grund av sina egenskaper och sin natur är sådana att det är
möjligt att bygga upp reservförråd av dem.

Schweiz och Liechtenstein skall tillämpa detta system på ett sätt som inte
innebär någon diskriminering, vare sig direkt eller indirekt, mellan varor
som importeras från de andra avtalsslutande parterna och likartade varor
eller ersättningsvaror som produceras i de egna länderna.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 6

194

PROTOKOLL 7

OM KVANTITATIVA RESTRIKTIONER SOM ISLAND
FÅR BEHÅLLA

Trots artikel 11 i avtalet får Island behålla kvantitativa restriktioner för ne-
dan angivna varor:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 7

Tulltaxenummer enligt
isländsk nomenklatur

Varuslag

96.03

Kvastar, viskor, borstar (inbegripet borstar som utgör delar
till maskiner, apparater eller fordon), penslar, mekaniska
mattsopare utan motor samt moppar och dammvippor;
bindlar för borsttillverkning; målningsrullar och målardy-
nor; avtorkare o.d. av gummi eller annat mjukt material:

- Tandborstar, rakborstar, hårborstar, nagelborstar, ögon-
fransborstar och andra toalettborstar för personligt bruk,
inbegripet borstar som utgör delar till apparater:

96.03 29

96.03 29 01

96.03 29 09

— Andra slag:

---Med borstskaft av plastmaterial
---Andra slag

195

PROTOKOLL 8

OM STATLIGA MONOPOL

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 8

1. Artikel 16 i avtalet skall börja gälla senast den 1 januari 1995 i fråga om
följande statliga handelsmonopol:

- Österrikes saltmonopol,

- Islands monopol på gödningsmedel,

- Schweiz och Liechtensteins monopol på salt och krut.

2. Artikel 16 skall också vara tillämplig på vin (tulltaxenr 22.04).

196

PROTOKOLL 9

OM HANDELN MED FISK OCH ANDRA MARINA
PRODUKTER

Artikel 1

1. Med förbehåll för bestämmelserna i tillägg 1 skall EFTA-staterna vid av-
talets ikraftträdande avskaffa importtullar och avgifter med motsvarande
verkan på de produkter som är upptagna i tabell I i tillägg 2.

2. Med förbehåll för bestämmelserna i tillägg 1 skall EFTA-staterna inte till-
lämpa kvantitativa importrestriktioner eller åtgärder med motsvarande ver-
kan på de produkter som är upptagna i tabell I i tillägg 2. I detta samman-
hang skall bestämmelserna i artikel 13 i avtalet tillämpas.

Artikel 2

1. Gemenskapen skall vid avtalets ikraftträdande avskaffa importtullar och
avgifter med motsvarande verkan på de produkter som är upptagna i tabell
II i tillägg 2.

2. Gemenskapen skall stegvis sänka tullarna på de varor som är upptagna i
tabell III i tillägg 2 enligt följande tidtabell:

a) den 1 januari 1993 skall varje tull sänkas till 86 procent av bastullen

b) fyra ytterligare sänkningar om vardera 14 procent av bastullen skall
göras den 1 januari 1994, den 1 januari 1995, den 1 januari 1996 och
den 1 januari 1997.

3. För varje produkt är den bastull, från vilken de i punkt 2 angivna succes-
siva sänkningarna skall företas, den av gemenskapen i GATT bundna tullen
eller, där tullen inte är bunden, den autonoma tullen den 1 januari 1992. Om
tullsänkningar som ett resultat av de multilaterala handelsförhandlingarna i
Uruguayrundan genomförs efter den 1 januari 1992, skall de sålunda sänkta
tullarna utgöra bastullar.

Där reducerade tullar gäller för enskilda varor i enlighet med bilaterala
avtal mellan gemenskapen och enskilda EFTA-stater, skall dock dessa tullar
anses som bastullar för den berörda EFTA-staten.

4. De tullnivåer som beräknas enligt punkterna 2 och 3 skall tillämpas med
avrundning till den första decimalen genom att den andra decimalen stryks.

5. Gemenskapen skall inte tillämpa kvantitativa importrestriktioner eller åt-
gärder med motsvarande verkan på produkter upptagna i tillägg 2. I detta
sammanhang skall bestämmelserna i artikel 13 i avtalet tillämpas.

Artikel 3

Bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 skall tillämpas på varor med ursprung
i de avtalsslutande parterna. Ursprungsreglerna återfinns i protokoll 4 till
avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 9

197

Artikel 4

1. Statligt stöd till fiskerisektorn som snedvrider konkurrensen skall avskaf-
fas.

2. Lagstiftning rörande marknadsordningar inom fiskerisektorn skall ändras
så att den inte snedvrider konkurrensen.

3. De avtalsslutande parterna skall söka säkerställa konkurrensvillkor som
gör det möjligt för de andra avtalsslutande parterna att avstå från att tillämpa
antidumpningsåtgärder och utjämningstullar.

Artikel 5

De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säker-
ställa att alla fiskefartyg som seglar under någon annan avtalsslutande parts
flagg medges tillträde till hamnar och installationer för förstahandsmottag-
ning med därtill hörande utrustning och tekniska installationer på samma
villkor som deras egna fartyg.

Utan hinder av bestämmelserna i föregående stycke får en avtalsslutande
part vägra landning av fisk från ett fiskbestånd av gemensamt intresse över
vars förvaltning allvarlig oenighet råder.

Artikel 6

Om nödvändiga anpassningar av lagstiftningen inte gjorts till de avtalsslu-
tande parternas belåtenhet vid tidpunkten för avtalets ikraftträdande, kan
de frågor det rör sig om underställas Gemensamma EES-kommittén. Om
parterna misslyckas att nå en överenskommelse, skall bestämmelserna i arti-
kel 114 i avtalet tillämpas i tillämpliga delar.

Artikel 7

Bestämmelserna i de i tillägg 3 uppräknade avtalen skall ha företräde fram-
för bestämmelserna i detta protokoll i den utsträckning dessa ger de berörda
EFTA-staterna fördelaktigare handelsvillkor än detta protokoll.

TILLÄGG 1

Artikel 1

För nedan angivna varor får Finland tillfälligt upprätthålla sin nuvarande
ordning. Senast den 31 december 1992 skall Finland presentera en fastställd
tidtabell för avskaffandet av dessa undantag.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 9

198

HS-Tulltaxe- Varuslag

ur 0302 Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött

enligt nr 0304:

- lax

- strömming

ur 0303 Fisk, fryst, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr
0304:

- lax

- strömming

ur 0304 Fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska, kylda
eller frysta:

- Färska eller kylda filéer av lax

- Färska eller kylda filéer av strömming

(Med ”filé” skall också avses filéer där de två sidorna är förenade,
t.ex. i ryggen eller magen.)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 9

Artikel 2

1. Liechtenstein och Schweiz får behålla importtullar på följande varor

HS-Tulltaxe- Varuslag
nr

ur 0301-0305 Fisk, utom ur 0304 frysta filéer, andra än saltvattensfisk, ål och lax

Dessa arrangemang skall ses över före den 1 januari 1993.

2. Med förbehåll för eventuell tariffering som ett resultat av de multilaterala
handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, får Schweiz och Liechtenstein be-
hålla rörliga avgifter i samband med sin jordbrukspolitik för följande fiskslag
och andra marina produkter.

HS-Tulltaxe- Varuslag

ur kapitel 15 Fetter och oljor avsedda till människoföda
ur kapitel 23 Fodermedel för uppfödning av djur

Artikel 3

1. För nedan angivna varor får Sverige till den 31 december 1993 tillämpa
kvantitativa importrestriktioner i den utsträckning detta är nödvändigt för
att undvika allvarliga störningar på den svenska marknaden.

HS-Tulltaxe- Varuslag

ur 0302 Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött
enligt nr 0304:

- sill och strömming

- torsk

2. Så länge Finland tillfälligt upprätthåller sin nuvarande ordning för ström-
ming kan Sverige tillämpa kvantitativa importrestriktioner vid import av
denna vara när den har ursprung i Finland.

199

TILLÄGG 2

Tabell I

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 9

HS-Tulltaxe- nr	Varuslag
0208 ur 0208 90	Annat kött och andra ätbara djurdelar, färska, kylda eller frysta: - Andra slag: — Av val
Kapitel 3	Fisk samt kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur
1504	Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade
1516	Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, som helt eller delvis hydrerats, omförestrats (även internt) eller elaidiniserats, även raffinerade men inte vidare bearbetade:
ur 1516 10	- Animaliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor: — Helt från fisk eller havsdäggdjur
1603	Extrakter och safter av kött, fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur:
ur 1603 00	Extrakter och safter av valkött, fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur
1604	Fisk, beredd eller konserverad; kaviar
1605	Kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, beredda eller konserverade
2301	Mjöl och pelletar av kött eller andra djurdelar eller av fisk, kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur, otjänliga till människoföda; grevar:
ur 2301 10	- Mjöl och pelletar av kött eller andra djurdelar; grevar: — Mjöl av valkött
2301 20	- Mjöl och pelletar av fisk eller kräftdjur, blötdjur eller andra ryggradslösa vattendjur 2309 Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur
ur 2309 90	- Andra slag: — ”Fish solubles”

200

Tabell II

CN-Tulltaxe- Varuslag
nr

030250 Torsk (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) och fisk
0302 69 35 av arten Boreogadus saida, färsk, kyld eller fryst, inbegripet filéer,
0303 60 färska eller kylda

03037941

03041031

0302 62 00 Kolja (Melanogrammus aeglefinus), färsk, kyld eller fryst,

0303 72 00 inbegripet filéer, färska eller kylda

ur 030410 39

030263 00 Gråsej (Pollachius virens), färsk, kyld eller fryst, inbegripet filéer,
0303 73 00 färska eller kylda

ur 03041039

0302 2110 Liten helgeflundra eller blåkveite (Reinhardtius hippoglossoides)
03022130 och helgeflundra (Hippoglossus hippoglossus), färsk, kyld eller fryst,
03033110 inbegripet filéer, färska eller kylda
03033130

ur 0304 1039

0305 62 00 Torsk (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) och fisk
0305 6910 av arten Boreogadus saida, saltad, inte torkad eller rökt

03055110 Torsk (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus macrocephalus) och fisk
0305 5911 av arten Boreogadus saida, saltad, torkad, osaltad

0305 3011 Filéer av torsk (Gadus morhua, Gadus ogac, Gadus

0305 3019 macrocephalus) och av arten Boreogadus saida, torkad, saltad men
inte rökt

0305 30 90 Andra filéer, torkade eller saltade men inte rökta

16041991 Andra filéer, råa, endast panerade, även förstekta i olja, djupfrysta

16043090 Kaviar, annan än störrom

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 9

201

Tabell III

Inom vart och ett av följande tulltaxenummer skall de av gemenskapen be-
viljade koncessionerna inte omfatta någon av de varor som anges i tabell II
eller i bihanget till tabell III.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 9

CN-tulltaxenr Varuslag

0301 Levande fisk

0302 Fisk, färsk eller kyld, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött

enligt nr 0304

0303 Fisk, fryst, med undantag av fiskfiléer och annat fiskkött enligt nr

0304

0304 Fiskfiléer och annat fiskkött (även hackat eller malet), färska, kylda

eller frysta

0305 Fisk, torkad eller saltad; rökt (även varmrökt) fisk; mjöl och pelletar

av fisk, tjänliga till människoföda

0306 Kräftdjur, även utan skal, levande, färska, kylda, frysta, torkade

eller saltade; kräftdjur med skal, ångkokta eller kokta i vatten, även
kylda, frysta, torkade eller saltade; mjöl och pelletar av kräftdjur,
tjänliga till människoföda

0307 Blötdjur, även utan skal, levande, färska, kylda, frysta, torkade

eller saltade; ryggradslösa vattendjur, andra än kräftdjur och
blötdjur, levande, färska, kylda, frysta, torkade eller saltade; mjöl
och pelletar av andra ryggradslösa vattendjur än kräftdjur, tjänliga till
människoföda

1604 Fisk, beredd eller konserverad; kaviar

1605 Kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur, beredda eller
konserverade

Bihang till tabell III

CN-tulltaxenr Varuslag

a) Lax Stillahavslax (Oncorhynchus spp.), atlantlax (Salmo salar) och donau-

lax (Hucho Hucho)

03019911

03021200

03031000

03032200

03041013

03042013
ur 0304 90 97

03053030

030541 00

03056950

16041100

1604 2010

levande

färsk eller kyld
fryst stillahavslax
fryst atlant- och donaulax
färska eller kylda filéer
frysta filéer
annat fryst kött av lax
filéer, saltade, inte rökta
rökt, inbegripet filéer
saltad, inte torkad eller rökt
hel eller i bitar, beredd eller konserverad
annan beredd eller konserverad

b) Sill

(Clupea harengus, Clupea pallasii)

03024090
ur 03027000

03035090

ur 03038000

färsk eller kyld, från 16.6 till 14.2
lever, rom och mjölke

fryst, från 16.6 till 14.2
lever, rom och mjölke, fryst

202

CN-tulltaxenr Varuslag

ur 0304 10 39
03041093

ur 030410 98

03042075

03049025
ur 0305 20 00

03054200

03055930

03056100

16041210

16041290

färska filéer av sill

färska lappar, från 16.6 till 14.2
annat färskt kött av sill

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 9

ur 16042090

frysta filéer

annat fryst kött av sill, från 16.6 till 14.2

lever, rom och mjölke av sill, torkade, rökta eller saltade

rökt, inbegripet filéer

torkad, även saltad men inte rökt

saltad, inte torkad eller rökt

filéer, råa, endast panerade, även förstekta i olja, djupfrysta

beredd eller konserverad sill, hel eller i bitar men inte hackad eller ma-
len

annan beredd eller konserverad sill

c) Makrill

03026490

03037419

03037490

ur 03041039

03042051
ur 03042053

ur 0304 90 97

03054930

160415 10

160415 90

ur 16042090

(Scomber scombrus, Scomber australasicus, Scomber japonicus)

färsk eller kyld, från 16.6 till 14.2

fryst, från 16.6 till 14.2

(Scomber scombrus, Scomber japonicus)

fryst, från 16.6 till 14.2

(Scomber australasicus)

färska filéer av makrill

frysta filéer (Scomber australasicus)

frysta filéer

(Scomber scombrus, Scomber japonicus)

annat, fryst kött av makrill

rökt, inbegripet filéer

hel eller i bitar, beredd eller konserverad

(Scomber scombrus, Scomber japonicus)

hel eller i bitar, beredd eller konserverad (Scomber australasicus)
annan beredd eller konserverad makrill

d) Räkor

030613 10 av familjen Pandalidae, frysta

030613 30 av släktet Crangon, frysta

030613 90 andra räkor, frysta

03062310 av familjen Pandalidae, inte frysta

030623 31 av släktet Crangon, färska, kylda eller ångkokta eller kokta i vatten
0306 23 39 andra räkor av släktet Crangon

030623 90 andra räkor, inte frysta

1605 20 00 beredda eller konserverade

e) Kammussloi(Pecten maximus)

ur 0307 2100 levande, färska eller kylda
03072910 frysta

ur 1605 9010 beredda eller konserverade

f) Havskräftor (Nephrops norvegicus)

030619 30 frysta

03062930 inte frysta
ur 16054000 beredda eller konserverade

203

TILLÄGG 3

Avtal mellan gemenskapen och enskilda EFTA-stater som avses i artikel 7:

Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Sve-
rige, undertecknat den 22 juli 1972 och en efterföljande skriftväxling rö-
rande jordbruk och fiske, undertecknat den 15 september 1986.

Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska Eds-
förbundet, undertecknat den 22 juli 1972 och en efterföljande skriftväxling
rörande jordbruk och fiske, undertecknad den 14 juli 1986.

Avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket
Norge, undertecknat den 14 maj 1973 och en efterföljande skriftväxling rö-
randejordbruk och fiske, undertecknat den 14 juli 1986.

Artikel 1 i protokoll nr 6 till avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemen-
skapen och Republiken Island, undertecknat den 22 juli 1972.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 9

204

PROTOKOLL 10

OM FÖRENKLING AV KONTROLLER OCH
FORMALITETER VID GODSBEFORDRAN

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I detta protokoll avses med

a) kontroller: en tullmyndighets eller något annat kontrollorgans ge-
nomförande av en förrättning som innebär fysisk undersökning, in-
begripet okulärbesiktning, av transportmedel och/eller själva va-
rorna i syfte att fastställa att deras art, ursprung, tillstånd, kvantitet
eller värde överensstämmer med de uppgifter som lämnats i de före-
tedda handlingarna,

b) formaliteter: varje formalitet som myndigheterna ålagt transport-
företagen och som innebär att handlingar och intyg som åtföljer va-
ror, eller andra uppgifter, oberoende av form och informationsme-
dium, som rör varorna eller transportmedlet, skall lämnas eller
granskas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 10

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som
gäller enligt avtal slutna mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och
EFTA-stater skall detta protokoll tillämpas på kontroller och formaliteter
vid sådan godsbefordran som innebär att en gräns mellan en EFTA-stat och
EG eller mellan EFTA-stater måste passeras.

2. Detta protokoll skall inte tillämpas på kontroller och formaliteter

- som rör fartyg och luftfartyg använda som transportmedel; det skall dock
tillämpas på fordon och varor som transporteras med sådana transport-
medel,

- som behövs för utfärdande av hälsointyg eller sundhetsintyg för växter i
godsets ursprungs- eller avsändningsland.

KAPITEL II

Förfaranden

Artikel 3

Stickprovskontroller och formaliteter

1. Om inte annat uttryckligen föreskrivs i detta protokoll skall de avtalsslu-
tande parterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa

- att de olika kontroller och formaliteter som avses i artikel 2.1 utförs med

205

största möjliga skyndsamhet och, så långt detta är möjligt, på ett och
samma ställe,

- att kontrollerna genomförs som stickprovskontroller, om inte särskilda
omständigheter föranleder annat.

2. Vid tillämpningen av andra strecksatsen i punkt 1 skall till grund för ge-
nomförandet av stickprovskontrollerna läggas det totala antalet sändningar
som passerar en gränsstation och anmäls för en tullmyndighet eller annan
kontrollmyndighet under en viss period och inte det totala antalet varor som
varje sändning består av.

3. De avtalsslutande parterna skall underlätta användningen på varornas
avsändnings- och bestämmelseorter av förenklade förfaranden och tekniker
för databehandling och dataöverföring vid export, transitering och import av
varor.

4. De avtalsslutande parterna skall eftersträva att förlägga tullkontor, även
sådana som är belägna i det inre av deras territorier, på ett sådant sätt att
kraven från näringsidkare tillgodoses på bästa sätt.

Artikel 4

Veterinära bestämmelser

På de områden som har anknytning till skyddet av människors och djurs
hälsa och till djurskydd skall formerna för tilllämpningen av de principer som
anges i artiklarna 3, 7 och 13 och de regler som gäller avgifterna för utförda
formaliteter och kontroller beslutas av Gemensamma EES-kommittén enligt
artikel 93.2 i avtalet.

Artikel 5

Växtskyddsbestämmelser

1. Växtskyddskontroller vid import skall endast ske stickprovsvis och ge-
nom undersökning av prover, om inte särskilda omständigheter föranleder
annat. Sådana kontroller skall utföras antingen på bestämmelseorten förva-
rorna eller på någon annan ort som har utsetts inom respektive territorier
förutsatt att varornas transportväg påverkas i minsta möjliga utsträckning.

2. Reglerna för hur identitetskontroll av importerade varor skall utföras då
det gäller varor som omfattas av växtskyddslagstiftning skall fastställas ge-
nom beslut av Gemensamma EES-kommittén enligt artikel 93.2 i avtalet.
De åtgärder som gäller avgifter för formaliteter och kontroller avseende
växtskydd skall beslutas av Gemensamma EES-kommittén enligt artikel
93.2 i avtalet.

3. Punkterna 1 och 2 skall endast gälla varor med ursprung inom EG eller i
en EFTA-stat med undantag av de fall då de på grund av sin art inte medför
någon växthälsorisk eller då de har genomgått en växtskyddskontroll vid in-
förseln till de avtalsslutande parternas respektive territorier och vid denna
kontroll har befunnits uppfylla de krav för växtskydd som har fastlagts i de
avtalsslutande parternas lagstiftning.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 10

206

4. Om någon avtalsslutande part finner att det finns överhängande fara för
att skadliga organismer skall införas eller spridas inom dess territorium, kan
denna part besluta om de tillfälliga åtgärder som är nödvändiga till skydd
mot denna fara. De avtalsslutande parterna skall utan dröjsmål underrätta
varandra om de åtgärder som har vidtagits och orsakerna till att dessa åtgär-
der har blivit nödvändiga.

Artikel 6

Delegering av befogenheter

De avtalsslutande parterna skall se till att behöriga myndigheter uttryckligen
bemyndigar någon av de andra myndigheter som är representerade, företrä-
desvis en tullmyndighet, att för deras räkning utföra sådana kontroller som
de behöriga myndigheterna ansvarar för och, i den utsträckning sådana kon-
troller har samband med kravet att visa upp nödvändiga handlingar, kontrol-
ler av dessa handlingars giltighet och äkthet och identitetskontroller av de
varor som har deklarerats i dessa handlingar. I detta fall skall de berörda
myndigheterna se till att de medel som krävs för att utföra sådana kontroller
ställs till förfogande.

Artikel 7

Godkännande av kontroller och handlingar

Vid tillämpningen av detta protokoll och utan att det påverkar möjlighe-
terna att utföra stickprovskontroller skall de avtalsslutande parterna, i fråga
om varor som importeras eller transiteras, godta de kontroller som har ut-
förts av andra avtalsslutande parters behöriga myndigheter och de hand-
lingar som dessa myndigheter har upprättat för att intyga att varorna uppfyl-
ler kraven i importlandets lagstiftning eller motsvarande krav i exportlandets
lagstiftning.

Artikel 8

Öppettider på gränsstationerna

1. De avtalsslutande parterna skall, om trafikvolymen motiverar detta, se
till att

a) gränsstationerna hålls öppna, utom då trafik inte är tillåten, så att

- gränserna kan passeras dygnet runt med de kontroller och formali-
teter som gäller i fråga om varor som omfattas av ett transiterings-
förfarande, i fråga om de transportmedel som används för dessa
och i fråga om olastade fordon, utom då gränskontroll är nödvän-
dig för att förhindra spridning av sjukdomar eller i djurskydds-
syfte,

- de kontroller och formaliteter som gäller i fråga om transportme-
del och i fråga om varor som inte omfattas av ett transiteringsförfa-
rande, kan utföras från och med måndag till och med fredag under
sammanhängande perioder på minst tio timmar och på lördagar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 10

207

under en sammanhängande period på minst sex timmar, utom då
dessa dagar är allmänna helgdagar,

b) vad gäller fordon och varor som transporteras luftvägen, de perioder
som avses i andra strecksatsen i a anpassas så att de motsvarar de
aktuella behoven och därför, om så är nödvändigt, uppdelas eller
förlängs.

2. Om det medför problem för veterinärmyndigheterna att iaktta de tider
som avses i 1 a andra strecksatsen och i 1 b, skall de avtalsslutande parterna
se till att en veterinärmedicinsk expert är tillgänglig under dessa perioder,
förutsatt att transportföretaget har anmält behovet av detta minst 12 timmar
i förväg. Vid transport av levande djur kan dock denna förvarningstid ut-
sträckas till 18 timmar.

3. Om flera gränsstationer är belägna i omedelbar närhet av samma gräns-
zon, kan de avtalsparter som berörs gemensamt komma överens om avsteg
från punkt 1 för vissa av dessa gränsstationer, förutsatt att andra stationer i
samma zon kan klarera varor och fordon enligt bestämmelserna i punkt 1.

4.1 fråga om de gränsstationer och tullmyndigheter som avses i punkt 1 och
på de villkor som har fastställts av de avtalsslutande parterna skall de behö-
riga myndigheterna möjliggöra att kontroller och formaliteter undantagsvis
kan genomföras på andra tider än expeditionstider, om detta uttryckligen
har begärts under expeditionstid och på goda grunder samt på villkor i före-
kommande fall att ersättning erläggs för denna tjänst.

Artikel 9

Expressfiler

De avtalsslutande parterna skall eftersträva att, om detta är tekniskt genom-
förbart och motiveras av trafikvolymen, vid gränsstationerna ordna express-
filer som är reserverade för varor som omfattas av ett transiteringsförfa-
rande, för de transportmedel som används för dem och för olastade fordon
samt alla varor som är underkastade kontroller och formaliteter för vilka
kraven inte är högre än de som gäller för varor som omfattas av ett transite-
ringsförfarande.

KAPITEL III

SAMARBETE

Artikel 10

Samarbete mellan myndigheter

1. I syfte att underlätta gränspassager skall de avtalsslutande parterna be-
sluta om nödvändiga åtgärder för att utöka samarbetet på såväl nationell
som regional eller lokal nivå mellan de myndigheter som ansvarar för organi-
sationen av kontrollerna och mellan de olika enheter som utför kontroller
och formaliteter på respektive sidor av gränserna.

2. Varje avtalsslutande part skall i den utsträckning den berörs se till att de

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 10

208

som sysslar med sådan handel som ligger inom detta protokolls tillämpnings-
område ges möjlighet att snabbt underrätta de behöriga myndigheterna om
de problem de har mött vid gränspassagerna.

3. Det samarbete som avses i punkt 1 skall särskilt gälla

a) utformning av gränsstationerna så att de motsvarar trafiktekniska
krav,

b) omvandling av gränsstationer till intill varandra placerade kontroll-
stationer, i den utsträckning detta är möjligt,

c) harmonisering av de uppgifter som gränsstationer och tullmyndighe-
ter ansvarar för på respektive sidor av gränsen,

d) att söka uppnå lämpliga lösningar på problem som rapporteras.

4. De avtalsslutande parterna skall samarbeta i syfte att samordna expedi-
tionstiderna för de olika enheter som utför kontroll och formaliteter på re-
spektive sidor av gränsen.

Artikel 11

Anmälan av nya kontroller och formaliteter

Om en avtalsslutande part avser att införa ett nytt slag av kontroll eller for-
malitet, skall denna part underrätta de andra avtalsslutande parterna om
detta. Den avtalsslutande parten i fråga skall se till att de åtgärder som har
vidtagits för att underlätta gränspassager inte görs verkningslösa genom till-
lämpningen av de nya kontrollerna eller formaliteterna.

Artikel 12

Fritt trafikflöde

1. De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säker-
ställa att den väntetid som orsakas av de olika kontrollerna och formalite-
terna inte överstiger den tid som krävs för att dessa skall kunna fullgöras på
ett fullgott sätt. I detta syfte skall de organisera expeditionstiderna för de
avdelningar som skall utföra kontroller och formaliteter, den tillgängliga
personalen och de praktiska arrangemangen för behandlingen av varor och
handlingar i samband med utförandet av kontrollerna och formaliteterna på
så sätt att väntetiden i trafikflödet i största möjliga utsträckning begränsas.

2. De behöriga myndigheterna hos de avtalsslutande parter inom vars terri-
torium det inträffar en allvarlig störning på varutransportområdet som san-
nolikt äventyrar målet att förenkla och påskynda gränspassager, skall ome-
delbart underrätta de behöriga myndigheterna hos de andra avtalsslutande
parter som berörs av en sådan störning.

3. De behöriga myndigheterna hos varje avtalsslutande part som berörs på
detta sätt, skall omedelbart vidta lämpliga åtgärder för att så långt möjligt
säkerställa ett fritt trafikflöde. Dessa åtgärder skall anmälas till Gemen-
samma EES-kommittén som, när så är lämpligt, på begäran av en avtalspart
skall samlas till ett krismöte för att diskutera dessa åtgärder.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 10

209

14 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Artikel 13

Administrativt bistånd

I syfte att uppnå en friktionsfritt fungerande handel mellan de avtalsslutande
parterna och göra det lättare att upptäcka eventuella oegentligheter och
överträdelser, skall de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter sam-
arbeta med varandra med tillämpning av bestämmelserna i protokoll 11 med
nödvändiga ändringar.

Artikel 14

Samrådsgrupper

1 De berörda avtalsslutande parternas behöriga myndigheter kan tillsätta
samrådsgrupper som skall svara för frågor av praktisk, teknisk eller organi-
satorisk natur på regional eller lokal nivå.

2. Sådana samrådsgrupper skall vid behov sammanträda på begäran av en
avtalsslutande parts behöriga myndigheter. Gemensamma EES-kommittén
skall regelbundet informeras om samrådsgruppernas överläggningar av de
avtalsslutande parter som ansvarar för dem.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 15

Underlättande av betalningar

De avtalsslutande parterna skall se till att belopp som skall betalas för kon-
troller och formaliteter som har tillämpats på handelsverksamhet även kan
betalas med garanterade eller bekräftade internationella checkar som är ut-
ställda i valutan i det land där beloppen skall betalas.

Artikel 16

Förhållande till andra avtal och nationell lagstiftning

Detta protokoll hindrar inte två eller flera avtalsslutande parter från att till-
lämpa större lättnader som de har beviljat varandra ömsesidigt; detta proto-
koll inskränker inte heller de avtalsslutande parternas rätt att tillämpa sin
egen lagstiftning på kontroller och formaliteter vid sina gränser, förutsatt att
detta inte på något sätt medför någon begränsning av de lättnader som följer
av detta protokoll.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 10

210

PROTOKOLL 11

OM ÖMSESIDIGT BISTÅND I TULLFRÅGOR

Artikel 1

Definitioner

I detta protokoll avses med

a) tullagstiftning: bestämmelser som antagits av de avtalsslutande par-
terna och som är tillämpliga inom dessas territorier och som reglerar
import, export, transitering av varor samt tullklarering i varje annan
form, häri inbegripet åtgärder i form av förbud, restriktioner och
kontroll som antagits av de avtalsslutande parterna,

b) tullar: alla tullar, skatter, taxor och andra avgifter som fastställs och
uppbärs i de avtalsslutande parternas territorier vid tillämpning av
tullagstiftning, dock med undantag av taxor och avgifter som avser
ersättning för tjänster som myndigheten tillhandahåller, begränsade
till belopp som motsvarar myndighetens ungefärliga kostnader för
tjänsterna,

c) begärande myndighet: behörig administrativ myndighet som för
detta ändamål utsetts av en avtalsslutande part och som gör en fram-
ställning om bistånd i tullfrågor,

d) anmodad myndighet: behörig administrativ myndighet som för detta
ändamål utsetts av en avtalsslutande part och som tar emot en fram-
ställning om bistånd i tullfrågor,

e) överträdelse: varje överträdelse av tullagstiftningen liksom vaije för-
sök till sådan överträdelse.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. De avtalsslutande parterna skall lämna varandra bistånd på det sätt och i
enlighet med de villkor som är fastställda i detta protokoll för att säkerställa
en korrekt tillämpning av tullagstiftningen, särskilt genom att förebygga,
upptäcka och utreda överträdelser av denna lagstiftning.

2. Det bistånd i tullfrågor som avses i detta protokoll är tillämpligt på vaije
administrativ myndighet hos de avtalsslutande parterna som är behörig att
tillämpa detta protokoll. Detta får ej påverka reglerna om ömsesidigt bi-
stånd i brottsutredningar.

Artikel 3

Bistånd på begäran

1. På framställning av den begärande myndigheten skall den anmodade
myndigheten lämna alla relevanta upplysningar som kan göra det möjligt för
denna att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen, däri inbe-
gripet upplysningar om begångna eller planerade handlingar som innebär el-
ler skulle innebära en överträdelse av sådan lagstiftning.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 11

211

2. På framställning av den begärande myndigheten skall den anmodade
myndigheten lämna denna upplysningar om huruvida varor som exporterats
från en avtalsslutande parts territorium har importerats på rätt sätt till den
andra avtalsslutande partens territorium och, där så är tillämpligt, också
ange använd tullklareringsform.

3. På framställning av den begärande myndigheten skall den anmodade
myndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa övervakning av

a) fysiska eller juridiska personer som skäligen kan antas hålla på att
överträda eller ha överträtt tullagstiftningen,

b) varurörelser som rapporterats möjligen kunna ge upphov till omfat-
tande överträdelser av tullagstiftningen,

c) transportmedel som skäligen kan antas ha använts, bli använda eller
komma att användas vid överträdelser av tullagstiftningen.

Artikel 4

Bistånd på eget initiativ

De avtalsslutande parterna skall inom respektive behörighetsområde bistå
varandra, om detta anses vara nödvändigt för en korrekt tillämpning av tull-
lagstiftningen, i synnerhet när de får in upplysningar som hänför sig till

- handlingar som har inneburit, innebär eller skulle innebära en överträ-
delse av sådan lagstiftning och som kan vara av intresse för andra avtals-
slutande parter,

- nya medel och metoder som används för att genomföra sådana hand-
lingar,

- varor som är kända för att vara föremål för omfattande överträdelser av
tullagstiftningen vid import, export, transitering eller annan tullklare-
ring.

Artikel 5

Delgivning

På framställning av den begärande myndigheten skall den anmodade myn-
digheten i enlighet med sin lagstiftning vidta alla nödvändiga åtgärder för att
till mottagare som är bosatta eller etablerade inom dess territorium

- delge alla handlingar,

- delge alla beslut,

som faller inom protokollets tillämpningsområde.

Artikel 6

Biståndsframställningens form och innehåll

1. Framställningar om bistånd enligt detta protokoll skall göras skriftligen.
De handlingar som behövs för att framställningen skall kunna efterkommas
skall medfölja framställningen. I brådskande fall kan muntliga framställ-
ningar godtas, men sådana måste omgående bekräftas skriftligen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 11

212

2. Framställningar i enlighet med punkt 1 skall innehålla följande upplys-
ningar:

a) Den myndighet som gör framställningen.

b) Begärd åtgärd.

c) Föremålet och grunden för framställningen.

d) Tillämpliga lagar och andra författningar.

e) Så exakta och fullständiga upplysningar som möjligt om de fysiska
eller juridiska personer som är föremål för utredningen.

f) Kortfattad redogörelse för relevanta uppgifter i saken, med undan-
tag för ärenden som avses i artikel 5.

3. Framställningar skall göras på något av den anmodade myndighetens offi-
ciella språk eller på något annat språk som är godtagbart för denna myndig-
het.

4. Om en framställning inte uppfyller de formella kraven, får rättelse eller
komplettering begäras. Beslut om säkerhetsåtgärder får dock meddelas.

Artikel 7

Handläggning av framställningar

1. För att efterkomma en biståndsframställning skall den anmodade myn-
digheten eller, då denna inte är behörig, det administrativa organ till vilken
den anmodade myndigheten ställt framställningen, handla inom ramen för
sin behörighet och tillgängliga resurser som om den handlade för egen räk-
ning eller på begäran av någon annan myndighet hos samma avtalsslutande
part, genom att lämna tillgängliga upplysningar eller genom att antingen
företa lämpliga undersökningar eller se till att sådana företas.

2. Biståndsframställningar skall handläggas i enlighet med den anmodade
avtalspartens lagar och andra författningar.

3. Särskilt bemyndigade tjänstemän hos en avtalsslutande part får, efter till-
stånd av den andra berörda avtalsslutande parten och på de villkor som
denna ställt, från den anmodade myndigheten eller från någon annan myn-
dighet för vilken den anmodade myndigheten är ansvarig, skaffa fram de
upplysningar om överträdelser av tullagstiftningen som den begärande myn-
digheten behöver för tillämpningen av detta protokoll.

4. Tjänstemän hos en avtalsslutande part får, med tillstånd av den andra av-
talsslutande parten, närvara vid undersökningar som genomförs på den se-
nares territorium.

Artikel 8

Former för informationsutbyte

1. Den anmodade myndigheten skall till den begärande myndigheten med-
dela resultatet av företagna undersökningar i form av handlingar, bestyrkta
kopior av handlingar, rapporter och liknande.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 11

213

2. De dokument som avses i punkt 1 kan ersättas av datoriserad information
framställd i valfri form för samma ändamål.

Artikel 9

Undantag från skyldigheten att lämna bistånd

1. De avtalsslutande parterna får vägra lämna bistånd enligt detta protokoll,
om biståndet skulle

a) strida mot suveränitet, allmän ordning (1’ordre public), säkerhet el-
ler andra väsentliga intressen, eller

b) gälla valuta- eller skattebestämmelser som inte kan hänföras till be-
stämmelser om tullar, eller

c) inkräkta på industri-, handels- eller yrkeshemligheter.

2. Om den begärande myndigheten gör en framställning om bistånd som
den själv inte skulle kunna lämna på anmodan, skall den framhålla detta i
sin framställning. I sådant fall skall den anmodade myndigheten ha frihet att
avgöra hur framställningen skall behandlas.

3. Om en framställning om bistånd inte kan efterkommas eller om den av-
slås, skall den begärande myndigheten utan dröjsmål underrättas om detta.

Artikel 10

Skyldighet att iaktta sekretess

Alla upplysningar som lämnats enligt detta protokoll skall, oavsett form,
vara konfidentiella. De skall omfattas av sekretess och åtnjuta det skydd som
gäller samma slags upplysningar enligt de tilllämpliga lagarna hos den avtals-
slutande part som mottagit upplysningarna, och enligt motsvarande bestäm-
melser tillämpliga på gemenskapens myndigheter.

Artikel 11

Användning av upplysningar

1. Upplysningar som erhållits skall användas enbart för detta protokolls syf-
ten. De får användas av vaije avtalsslutande part för annat ändamål endast
efter skriftligt medgivande av den administrativa myndighet som lämnat
uppgifterna och med de förbehåll som denna kan ha uppställt. Dessa be-
stämmelser är inte tillämpliga på upplysningar som avser brott rörande nar-
kotika eller psykotropa ämnen. Sådana upplysningar får meddelas andra
myndigheter som är direkt verksamma i narkotikabekämpning.

2. Punkt 1 skall inte hindra användningen av upplysningar i rättsliga eller
administrativa förfaranden som inleds därefter med anledning av att tullag-
stiftningen överträtts.

3. De avtalsslutande parterna får vid registrering av bevis, rapporter och
vittnesmål och i förfaranden som inletts inför domstol använda som bevis
upplysningar som de erhållit och handlingar som de tagit del av i enlighet
med bestämmelserna i detta protokoll.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 11

214

Artikel 12

Sakkunniga och vittnen

En tjänsteman vid en anmodad myndighet får bemyndigas att, inom ramen
för detta bemyndigande, inställa sig som sakkunnig eller vittne vid ett rätts-
ligt eller administrativt förfarande rörande ärenden som omfattas av detta
protokoll inom en annan avtalsslutande parts jurisdiktion. Tjänstemannen
får också förete sådana föremål eller handlingar, eller bestyrkta kopior
därav, som kan behövas vid dessa förfaranden. Av framställningen om in-
ställelse skall klart framgå i vilket ärende och i vilken egenskap tjänsteman-
nen skall höras.

Artikel 13

Kostnader för bistånd

De avtalsslutande parterna skall avstå från att kräva ersättning av varandra
för kostnader som föranletts av tillämpningen av detta protokoll utom, när
så är skäligt, för ersättning till sakkunniga och vittnen samt till tolkar och
översättare som inte är anställd i offentlig tjänst.

Artikel 14

Genomförande

1. Tillämpningen av detta protokoll skall anförtros åt, å ena sidan, de cen-
trala tullmyndigheterna i EFTA-staterna och, å andra sidan, de behöriga en-
heterna inom EG-kommissionen och, där så är lämpligt, tullmyndigheterna
i EG-medlemsstater. Dessa skall fatta beslut om alla praktiska åtgärder och
arrangemang som är nödvändiga för protokollets tillämpning och härvid ta
hänsyn till regler om dataskydd. De kan föreslå för behöriga organ att vidta
de ändringar i detta protokoll som de anser bör göras.

2. De avtalsslutande parterna skall överlämna till varandra förteckningar
över de myndigheter som bemyndigats att vara kontaktorgan för den prak-
tiska tillämpningen av detta protokoll.

Vad gäller ärenden som ligger inom gemenskapens behörighet skall i detta
avseende vederbörlig hänsyn tas till särskilda situationer som, på grund av
sin brådskande natur eller det faktum att endast två länder är berörda av
en framställning eller ett informationsutbyte, kan erfordra direktkontakter
mellan behöriga myndigheter i EFTA-staterna och EG-medlemsstaterna för
handläggning av framställningar eller utbyte av upplysningar. Denna infor-
mation skall kompletteras av förteckningar, som vid behov skall revideras,
över tjänstemän vid de myndigheter som är ansvariga för att förhindra, ut-
reda och bekämpa överträdelser av tullagstiftningen.

Därutöver skall de avtalsslutande parterna, för att säkerställa maximal ef-
fektivitet vid tillämpningen av detta protokoll, vidta nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att de enheter som är ansvariga för smugglingsbekämpning
etablerar direkta personliga kontakter, där så är lämpligt även på lokal myn-
dighetsnivå, för att underlätta utbyte av upplysningar och handläggning av
framställningar.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 11

215

3. De avtalsslutande parterna skall rådgöra med varandra och därefter in-
formera varandra om de detaljerade tillämpningsföreskrifter som antas i en-
lighet med bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 15

Protokollets kompletterande karaktär

1. Detta protokoll skall komplettera och inte hindra tilllämpningen av andra
avtal om ömsesidigt bistånd som har slutits eller kan komma att slutas mellan
EG-medlemsstater och EFTA-stater såväl som mellan EFTA-stater. Det
skall ej heller utesluta ett mera vittgående ömsesidigt bistånd som lämnas
med stöd av sådana avtal.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11, påverkar dessa avtal
inte de EG-bestämmelser som reglerar utbyte mellan EG-kommissionens
behöriga enheter och medlemsstaternas tullmyndigheter av sådana upplys-
ningar i samband med tullärenden som kan vara av intresse för EG.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 11

216

PROTOKOLL 12

OM AVTAL MED TREDJE LÄNDER OM
BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE

Förhandlingar om avtal med tredje länder om ömsesidigt erkännande av be-
dömning av överensstämmelse för varor för vilka användning av ett märke
finns föreskrivet i EG-lagstiftningen skall föras på initiativ av gemenskapen.
Gemenskapen skall förhandla med utgångspunkt från att berörda tredje län-
der kommer att sluta parallella avtal med EFTA-staterna om ömsesidigt er-
kännande motsvarande de avtal som skall slutas med gemenskapen. De av-
talsslutande parterna skall samarbeta i enlighet med de allmänna informa-
tions- och konsultationsförfaranden som anges i EES-avtalet. Om en skill-
nad skulle uppkomma i relationerna med tredje länder, skall skillnaden be-
handlas i enlighet med tillämpliga bestämmelser i EES-avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 12

217

PROTOKOLL 13

OM ICKE-TILLÄMPLIGHETEN AV

ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER OCH

UTJÄMNINGSTULLAR

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 13

Tillämpningen av artikel 26 i avtalet är begränsad till de områden som omfat-
tas av avtalets bestämmelser och inom vilka gemenskapsrättsakterna full-
ständigt har integrerats med avtalet.

Såvida inte de avtalsslutande parterna enas om andra lösningar, utgör till-
lämpningen av denna artikel inte heller något hinder för åtgärder som vidtas
av de avtalsslutande parterna för att förhindra försök att kringgå följande
åtgärder riktade mot tredje land:

- antidumpningsåtgärder,

- utjämningstullar,

- åtgärder mot otillåtet handelsbruk som kan tillskrivas tredje land.

218

PROTOKOLL 14

OM HANDEL MED KOL OCH STÅL

Artikel 1

Detta protokoll är tillämpligt på de produkter som omfattas av de bilaterala
frihandelsavtal (härefter kallade ”frihandelsavtalen”) som har träffats mel-
lan Europeiska kol- och stålgemenskapen och dess medlemsstater å ena si-
dan och de individuella EFTA-staterna å den andra, eller i förekommande
fall mellan medlemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och re-
spektive EFTA-stater.

Artikel 2

1. Om inte annat följer av detta protokoll, påverkas inte frihandelsavtalen.
Om inte frihandelsavtalen är tillämpliga, gäller bestämmelserna i detta avtal.
Vid fortsatt tillämpning av de materiella bestämmelserna i frihandelsavtalen
skall också de institutionella bestämmelserna i avtalen vara tillämpliga.

2. Kvantitativa restriktioner i fråga om export eller åtgärder med motsva-
rande verkan, tullavgifter samt avgifter med motsvarande verkan och som är
tillämpliga på handeln inom EES skall avskaffas.

Artikel 3

De avtalsslutande parterna skall inte införa restriktioner eller administrativa
och tekniska föreskrifter som i handeln mellan de avtalsslutande parterna
kan utgöra hinder för fri rörlighet för de produkter som omfattas av detta
protokoll.

Artikel 4

Protokoll 25 innehåller de materiella konkurrensregler som är tillämpliga på
företag och som avser de produkter som omfattas av detta protokoll. Här-
ledd lagstiftning återfinns i protokoll 21 och bilaga XIV.

Artikel 5

De avtalsslutande parterna skall iaktta reglerna för stöd till stålindustrin. De
erkänner särskilt relevansen och tilllämpligheten av de gemenskapsregler
om stöd till stålindustrin som anges i kommissionens beslut 322/89/EKSG,
som upphör att gälla den 31 december 1991. De avtalsslutande parterna ut-
fäster sig att vid ikraftträdandet av EES-avtalet införliva nya gemenskaps-
regler om stöd till stålindustrin med avtalet, förutsatt att dessa i huvudsak är
likartade med reglerna i nyss nämnda rättsakt.

Artikel 6

1. De avtalsslutande parterna skall utbyta information om marknader. Efta-
staterna skall på allt sätt verka för att stålproducenter, konsumenter och
återförsäljare tillhandahåller sådan information.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 14

219

2. EFTA-staterna skall på allt sätt verka för att de stålproducerande företa-
gen inom dessas territorier medverkar vid de årliga investeringsundersök-
ningar som avses i artikel 15 i kommissionens beslut 3302/81/EKSG av den
18 november 1981. De avtalsslutande parterna skall, med beaktande av skyl-
digheten att skydda affärshemligheter, utbyta information om större investe-
rings- eller desinvesteringsprojekt.

3. Alla frågor som rör informationsutbyte mellan de avtalsslutande parterna
skall omfattas av de allmänna institutionella bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 7

De avtalsslutande parterna konstaterar att de ursprungsregler som anges i
protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan Europeiska ekonomiska gemenska-
pen och enskilda EFTA-stater ersätts av protokoll 4 i detta avtal.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 14

220

PROTOKOLL 15

OM ÖVERGÅNGSPERIODER FÖR FRI RÖRLIGHET
FÖR PERSONER (SCHWEIZ OCH LIECHTENSTEIN)

Artikel 1

Bestämmelserna i avtalet och dess bilagor i fråga om fri rörlighet för perso-
ner mellan EG-medlemsstaterna och EFTA-staterna skall tillämpas om inte
annat följer av de övergångsbestämmelser som anges i detta protokoll.

Artikel 2

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4 kan Schweiz, å ena sidan, och
EG-medlemsstater och andra EFTA-stater, å andra sidan, till den 1 januari
1998 behålla bestämmelser i nationell lagstiftning som kräver förhandsgod-
kännande för att medborgare i EG-medlemsstater och i andra EFTA-stater
respektive schweiziska medborgare skall beviljas tillstånd till inresa, bosätt-
ning och anställning.

2. Schweiz får till den 1 januari 1998 behålla kvantitativa begränsningar för
ny bosättning och säsongsarbete i fråga om medborgare i EG-medlemsstater
och andra EFTA-stater. Dessa kvantitativa begränsningar kommer att grad-
vis minskas fram till och med slutet av övergångsperioden.

Artikel 3

1. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 får Schweiz till den 1 januari
1998 behålla bestämmelser i nationell lagstiftning som begränsar säsongsar-
betarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet, däri inbegripet kravet att
sådana arbetare under minst tre månader skall lämna schweiziskt territorium
vid utgången av deras tidsbegränsade tillstånd. Från och med den 1 januari
1993 kommer tidsbegränsade tillstånd att förnyas automatiskt för säsongsar-
betare som har ett kontrakt för säsongsarbete, då de återvänder till schwei-
ziskt territorium.

2. Artiklarna 10 - 12 i förordning (EEG) nr 1612/68 så som den upptas i
punkt 2 i bilaga 5 till avtalet skall tilllämpas i Schweiz i fråga om säsongsarbe-
tare från och med den 1 januari 1997.

3. Från och med den 1 januari 1993 och utan hinder av bestämmelserna i
artikel 2 i detta protokoll skall bestämmelserna i artikel 28 i avtalet och bi-
laga 5 till detta tillämpas på säsongsarbetare i Schweiz, förutsatt att dessa
arbetare har fullgjort 30 månaders säsongsarbete inom schweiziskt territo-
rium under en föregående referensperiod som omfattar fyra på varandra föl-
jande år.

Artikel 4

Schweiz får till angivna tidpunkter bibehålla följande bestämmelser i natio-
nell lagstiftning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 15

221

- Till den 1 januari 1996, bestämmelser som kräver att en arbetstagare som
är anställd inom schweiziskt territorium och är bosatt inom en annan stats
territorium (gränsarbetare) varje dag skall återvända till det territorium
där han är bosatt.

- Till den 1 januari 1998, bestämmelser som kräver att en arbetstagare som
är anställd inom schweiziskt territorium och är bosatt inom en annan stats
territorium (gränsarbetare) vaije vecka skall återvända till det territo-
rium där han är bosatt.

- Till den 1 januari 1997, bestämmelser om begränsningar för anställning
av gränsarbetare inom angivna gränszoner.

- Till den 1 januari 1995, bestämmelser om krav på förhandstillstånd för
att gränsarbetare skall kunna ta anställning i Schweiz.

Artikel 5

1. Liechtenstein, å ena sidan, och EG-medlemsstater och andra EFTA-sta-
ter, å andra sidan, får till den 1 januari 1998 bibehålla bestämmelser i natio-
nell lagstiftning som kräver förhandsgodkännande för att medborgare i EG-
medlemsstater och i andra EFTA-stater respektive liechtensteinska medbor-
gare skall beviljas tillstånd till inresa, bosättning och anställning.

2. Liechtenstein kan till den 1 januari 1998 behålla kvantitativa begräns-
ningar för ny bosättning, säsongsarbete och gränsarbete i fråga om medbor-
gare i EG-medlemsstater och andra EFTA-stater. Dessa kvantitativa be-
gränsningar kommer att gradvis minskas.

Artikel 6

1. Liechtenstein får till den 1 januari 1998 bibehålla bestämmelser i natio-
nell lagstiftning som begränsar säsongsarbetarnas yrkesmässiga rörlighet,
däri inbegripet kravet att sådana arbetare under minst tre månader skall
lämna Liechtensteins territorium vid utgången av deras tidsbegränsade till-
stånd. Från och med den 1 januari 1993 kommer tidsbegränsade tillstånd att
förnyas automatiskt för säsongsarbetare som har ett kontrakt för säsongsar-
bete, då de återvänder till Liechtensteins territorium.

2. Artiklarna 10 - 12 i förordning (EEG) nr 1612/68 så som den är upptagen
i punkt 2 i bilaga 5 till avtalet skall tillämpas i Liechtenstein i fråga om uppe-
hållstillstånd från och med den 1 januari 1995 och i fråga om säsongsarbetare
från och med den 1 januari 1997.

3. De bestämmelser som avses i punkt 2 skall även gälla medlemmar av en
egenföretagares familj inom Liechtensteins territorium.

Artikel 7

Liechtenstein får till angivna tidpunkter behålla följande bestämmelser i na-
tionell lagstiftning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 15

222

- Till den 1 januari 1998, bestämmelser som kräver att en arbetstagare som
är anställd inom Liechtensteins territorium och är bosatt inom en annan
stats territorium (gränsarbetare) varje dag skall återvända till det territo-
rium där han är bosatt.

- Till den 1 januari 1998, bestämmelser om begränsningar av yrkesmässig
rörlighet och tillträde till yrken för alla arbetstagarkategorier.

- Till den 1 januari 1995, bestämmelser om begränsningar för tillträde till
yrkesmässiga verksamheter för egenföretagare som är bosatta inom
Liechtensteins territorium. Sådana begränsningar får bibehållas till den
1 januari 1997 för egenföretagare som är bosatta utanför Liechtensteins
territorium.

Artikel 8

1. Förutom de begränsningar som avses i artikel 2-7 skall Schweiz och
Liechtenstein från och med dagen för undertecknandet av avtalet inte införa
några nya restriktiva åtgärder i fråga om arbetstagares och egenföretagares
inresa, anställning och bosättning.

2. Schweiz och Liechtenstein skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att
medborgare i EG-medlemsstater och i andra EFTA-stater under övergångs-
perioderna skall ha lika möjligheter att påbörja en tillgänglig anställning
inom Schweiz och Liechtensteins territorium som medborgare i Schweiz re-
spektive Liechtenstein.

Artikel 9

1. Med början den 1 januari 1996 skall de avtalsslutande parterna granska
resultaten av tillämpningen av de övergångsperioder som anges i artikel 2 -

4. Då denna granskning har avslutats kan de avtalsslutande parterna på
grundval av nya uppgifter och i syfte att förkorta övergångsperioden föreslå
bestämmelser som syftar till en justering av övergångsperioderna.

2. Vid slutet av den övergångsperiod som gäller Liechtenstein skall de av-
talsslutande parterna gemensamt utvärdera övergångsåtgärderna, med ve-
derbörligt beaktande av Liechtensteins speciella geografiska läge.

Artikel 10

Under övergångsperioderna skall befintliga bilaterala avtal fortsätta att
gälla, såvida inte detta avtal innehåller bestämmelser som är mer fördelak-
tiga för medborgarna i EG-medlemsstaterna och i EFTA-staterna.

Artikel 11

I detta protokoll skall uttrycken säsongsarbetare och gränsarbetare ha samma
innebörd som enligt Schweiz respektive Liechtensteins nationella lagstift-
ning vid tiden för undertecknandet av avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 15

223

PROTOKOLL 16

OM ÅTGÄRDER PÅ DEN SOCIALA TRYGGHETENS
OMRÅDE AVSEENDE ÖVERGÅNGSPERIODER FÖR
FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER (SCHWEIZ OCH
LIECHTENSTEIN)

Artikel 1

För tillämpningen av detta protokoll och förordning (EEG) nr 1408/71 av
den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet på arbets-
tagare och egenföretagare samt deras familjemedlemmar som flyttar inom
gemenskapen (EGT L 149, 5.7.1971, s. 416) skall, beträffande Schweiz och
Liechtenstein, med säsongsarbetare avses vaije arbetstagare som är medbor-
gare i en EG-medlemsstat eller i en annan EFTA-stat och som innehar ett
säsongstillstånd i den mening som avses i den schweiziska respektive den
liechtensteinska lagstiftningen för en längsta period om nio månader.

Artikel 2

Under tillståndets giltighetsperiod skall säsongsarbetaren ha rätt till arbets-
löshetsförmåner enligt schweizisk respektive liechtensteinsk lagstiftning på
samma villkor som schweiziska respektive liechtensteinska medborgare och
enligt bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71.

Artikel 3

En del av avgifterna till arbetslöshetsförsäkring som har erlagts av säsongsar-
betarna skall återbetalas av Schweiz respektive Liechtenstein till dessa ar-
betstagares bosättningsstater enligt följande förfarande:

a) För varje stat skall det totala avgiftsbeloppet fastställas i förhållande
till antalet säsongsarbetare som är medborgare i denna stat och när-
varande i Schweiz respektive Liechtenstein vid utgången av augusti
månad, till säsongens genomsnittslängd, till lönerna och till avgifts-
satserna till schweizisk respektive liechtensteinsk arbetslöshetsför-
säkring (arbetsgivares och arbetstagares andel).

b) Det belopp som skall återbetalas till vaije stat skall motsvara 50 pro-
cent av det totala avgiftsbeloppet, beräknat enligt a.

c) Återbetalning skall endast ske om det totala antalet säsongsarbetare
som är bosatta i den berörda staten under räkenskapsperioden över-
stiger 500 avseende Schweiz eller 50 avseende Liechtenstein.

Artikel 4

Bestämmelserna om återbetalning av avgifter till arbets-löshetsförsäkring
som ingår i de konventioner om arbetslöshetsförsäkring som Schweiz slutit
med Frankrike (konvention den 14 december 1978), med Italien (konven-
tion den 12 december 1978), med Förbundsrepubliken Tyskland (konven-
tion den 17 november 1982), med Österrike (konvention den 14 december

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 16

224

1978) och med Furstendömet Liechtenstein (konvention den 15 januari

1979) , skall fortsätta att gälla under övergångsperioderna.

Artikel 5

Giltigheten av detta protokoll skall begränsas till längden av de övergångs-
perioder som anges i protokoll 15.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 16

225

15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

PROTOKOLL 17

ANGÅENDE ARTIKEL 34

1. Artikel 34 i avtalet skall inte hindra avtalsparterna från att anta lagstift-
ning eller genomföra åtgärder som avser ett tredje lands tillträde till deras
marknader.

All lagstiftning inom ett område som regleras av avtalet skall behandlas
enligt det förfarande som anges i avtalet och avtalsparterna skall sträva efter
att utarbeta motsvarande EES-regler.

I alla andra fall skall avtalsparterna underrätta Gemensamma EES-kom-
mittén om sina åtgärder och, om det behövs, sträva efter att anta bestämmel-
ser som garanterar att åtgärderna inte kringgås via de andra avtalsparternas
territorium.

Om överenskommelse inte kan träffas om sådana regler eller bestämmel-
ser, får den berörda avtalsparten vidta de åtgärder som behövs för att hindra
ett kringgående.

2. Vid bestämningen av vem som innehar rättigheter som grundas på artikel
34, skall avsnitt I i Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av be-
gränsningar i etableringsfriheten (EGT nr 2, 15.1.1962 s.36/62) tilllämpas
med samma rättsliga verkan som inom gemenskapen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 17

226

PROTOKOLL 18

OM INTERNA FÖRFARANDEN FÖR
GENOMFÖRANDE AV ARTIKEL 43

De förfaranden som inom gemenskapen skall iakttas för tillämpning av arti-
kel 43 i avtalet anges i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen.

Vad beträffar EFTA-staterna återfinns förfarandena i avtalet om EFTA-
staternas ständiga kommitté och omfattar följande punkter:

En EFTA-stat som avser att vidta åtgärder enligt artikel 43 i avtalet skall
i god tid underrätta EFTA-staternas ständiga kommitté om detta.

I ärenden av hemlig eller brådskande karaktär skall dock de andra EFTA-
staterna och EFTA-staternas ständiga kommitté underrättas senast vid tid-
punkten för åtgärdernas ikraftträdande.

EFTA-staternas ständiga kommitté skall undersöka situationen och avge
ett yttrande beträffande införandet av åtgärderna. Kommittén skall följa ut-
vecklingen och får när som helst genom majoritetsbeslut utfärda rekommen-
dationer om ändring, tillfälligt upphävande eller avskaffande av de införda
åtgärderna eller om åtgärder för att biträda den berörda EFTA-staten så att
den kan övervinna sina svårigheter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 18

227

PROTOKOLL 19

OM SJÖFART

De avtalsslutande parterna skall inte sinsemellan tillämpa de åtgärder som
avses i rådets förordningar (EEG) nr 4057/86 (EGTL378, 31.12.1986, s. 14)
och (EEG) nr 4058/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 21) och rådets beslut nr
83/573/EEG (EGT L 332, 28.11.1983, s. 37) eller andra liknande åtgärder
förutsatt att de regler angående sjöfart som är upptagna i avtalet genomförs
i sin helhet.

De avtalsslutande parterna skall samordna sitt handlande och sina åtgär-
der gentemot tredje land och tredje lands-företag på sjöfartsområdet i enlig-
het med följande bestämmelser.

1. Om en avtalsslutande part beslutar att övervaka vissa tredje länders verk-
samhet inom lastsjöfarten skall den informera Gemensamma EES-kommit-
tén och ha rätt att föreslå andra avtalsslutande parter att de skall delta i åt-
gärden.

2. Om en avtalsslutande part beslutar att göra en diplomatisk uppvaktning
hos ett tredje land som svar på begränsningar av eller hot om att införa be-
gränsningar av fri tillgång till last på oceantrader, skall parten underrätta Ge-
mensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutande parter får besluta att
delta i en sådan diplomatisk uppvaktning.

3. Om någon av de avtalsslutande parterna avser att vidta åtgärder gent-
emot ett tredje land eller redare i ett tredje land för att bl.a. reagera på illojal
prissättning av vissa rederier i tredje länder som deltar i internationell lastlin-
jesjöfart eller för att reagera på begränsningar eller hot om att införa be-
gränsningar vad avser fri tillgång till laster på oceantrader skall parterna un-
derrätta Gemensamma EES-kommittén. Närhelst detta är lämpligt får den
avtalsslutande part som inlett dessa förfaranden begära att övriga avtalsslu-
tande parter deltar i dem.

Övriga avtalsslutande parter får besluta att vidta samma handlingar eller
åtgärder ifråga om sina egna territorier. Där sådana handlingar eller åtgärder
som en avtalsslutande part vidtar kringgås med utnyttjande av andra avtals-
slutande parters territorier, och om dessa parter inte har beslutat om sådana
handlingar eller åtgärder, får den avtalsslutande part vars handlingar eller
åtgärder kringgås vidta lämpliga åtgärder för att rätta till situationen.

4. Om någon av de avtalsslutande parterna avser att sluta ett lastdelningsav-
tal av den typ som anges i artikel 5.1 och 6 i Rådets förordning (EEG) nr
4055/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 1) eller utsträcka denna förordnings be-
stämmelser till att avse medborgare i ett tredje land på sätt som sägs i förord-
ningens artikel 7, skall den avtalsslutande parten underrätta Gemensamma
EES-kommittén.

Om en eller flera av de övriga avtalsslutande parterna har invändningar
mot den avsedda åtgärden skall en nöjaktig lösning sökas inom Gemen-
samma EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna inte når någon
överenskommelse, får lämpliga åtgärder vidtas. Om inga andra medel finns

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 19

228

att tillgå, får sådana åtgärder innefatta återkallande mellan de avtalsslutande
parterna av den princip om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransport-
området som stadgas i artikel 1 i förordningen.

5. De uppgifter som anges i punkterna 1-4 skall alltid när det är möjligt
lämnas i god tid, för att de avtalsslutande parterna skall kunna samordna sitt
handlande.

6. På begäran av en avtalsslutande part skall samråd äga rum mellan de av-
talsslutande parterna beträffande angelägenheter som rör sjöfartsfrågor och
som behandlas i internationella organisationer och beträffande olika aspek-
ter av den utveckling som ägt rum i relationerna mellan de avtalsslutande
parterna och tredje länder i sjöfartsfrågor och om hur bilaterala och multila-
terala överenskommelser som slutits på området tillämpas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 19

229

PROTOKOLL 20

OM TILLGÅNG TILL INRE VATTENVÄGAR

1. Ömsesidig tillgång till varandras inlandsvattenvägar skall lämnas av var
och en av de avtalsslutande parterna. Såvitt avser Rhen och Donau skall de
avtalsslutande parterna vidta alla behövliga åtgärder för att samtidigt uppnå
målsättningen att tillgång skall lämnas på lika villkor och etableringsfrihet
råda inom inlandsvattenvägsområdet.

2. Arrangemang för att tillförsäkra ömsesidig tillgång på lika villkor till inre
vattenvägar inom de avtalsslutande parternas territorium med avseende på
alla avtalsslutande parter skall ha utarbetats inom berörda internationella
organisationer till den första januari 1996, med beaktande av de åligganden
som följer av tillämpliga multilaterala överenskommelser.

3. Alla relevanta rättsakter med avseende på inre vattenvägar skall gälla
från den tidpunkt då detta avtal träder i kraft beträffande de EFTA-stater
som vid den tidpunkten har tillgång till gemenskapens inre vattenvägar och
beträffande övriga EFTA-stater så snart de erhållit sådan tillgång på lika vill-
kor.

Emellertid skall artikel 8 i förordning (EEG) nr 1101/89 av den 27 april
1989 (EGT L116, 28.4.1989, s. 25) i den lydelse den har då den anpassats till
avtalet, gälla för sådana inlandsvattenvägsfartyg från de sistnämnda EFTA-
staterna som tas i bruk efter den 1 januari 1993, så snart dessa stater får till-
gång till gemenskapens inre vattenvägar.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 20

230

PROTOKOLL 21

OM GENOMFÖRANDET AV
KONKURRENSREGLER TILLÄMPLIGA PÅ FÖRETAG

Artikel 1

EFTA:s övervakningsmyndighet skall vid tidpunkten för undertecknandet
av detta avtal genom överenskommelse mellan EFTA-staterna anförtros be-
fogenheter och funktioner motsvarande EG-kommissionens för tillämpning
av konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen för att den skall kunna förverkliga de principer som anges
i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i avtalet och i protokoll 25.

Gemenskapen skall i förekommande fall utfärda bestämmelser avseende
tillämpningen av de principer som anges i artikel 1.2 e och artikel 53-60 i
avtalet och i protokoll 25 för att säkerställa att EG-kommissionen enligt
detta avtal har befogenheter och funktioner som motsvarar dem som den vid
tidpunkten för undertecknandet av avtalet förfogar över för tillämpning av
konkurrensreglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen.

Artikel 2

Om nya rättsakter om tillämpningen av artikel 1.2 e och artikel 53-60 och av
protokoll 25 eller ändringar i derättsakter som uppräknas i artikel 3 i detta
protokoll utfärdas i enlighet med de förfaranden som anges i del VII i avta-
let, skall motsvarande ändringar införas i avtalet om upprättandet av
EFTA:s övervakningsmyndighet för att säkerställa att EFTA:s övervak-
ningsmyndighet samtidigt anförtros befogenheter och funktioner motsva-
rande dem som tillkommer EG-kommissionen.

Artikel 3

1. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG-
kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens-
reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-
pen av följande rättsakter:

Kontroll av koncentrationer

1. 389 R 4064: Artikel 6 - 25 i rådets förordning nr 4064/89/EEG av den
21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395,
30.12.1989, s. 1)

2, 390 R 2367: Kommissionens förordning (EEG) nr 2367/90 av den 25 juli
1990 om de anmälningar, frister och förhör som avses i rådets förordning
(EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 219,
14.8.1990, s.5)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 21

231

Allmänna procedurregler

3. 362 R 0017: Rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962. Första för-
ordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13,
21.2.1962, s. 204/62) i dess lydelse enligt

- 362 R 0059: Förordning nr 59/62/EEG av den 3 juli 1962 (EGT nr
58, 10.7.1962, s. 1655/62)

- 363 R 0118: Förordning nr 118/63/EEG av den 5 november 1963
(EGT nr 162, 7.11.1963, s. 2696/63)

371 R 2822: Förordning (EEG) nr 2822/71 av den 20 december 1971
(EGT nr L 285, 29.12.1971, s. 49

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.03.1972, s. 92)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s.93)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,
15.11.1985, s. 165)

4. 362 R 0027: Kommissionens förordning (EEG) nr 27 av den 3 maj 1962.
Första tillämpningsförordning till rådets förordning nr 17 av den 6 februari

1962 (Form, innehåll och övriga detaljer beträffande ansökningar och an-
mälningar) (EGT nr 35, 10.5.1962, s. 1118/62) i dess lydelse enligt

368 R 1133: Förordning (EEG) nr 1133/68 av den 26 juli 1968 (EGT
nr L 189, 1.8.1968, s. 1)

375 R 1699: Förordning (EEG) nr 1699/75 av den 2 juli 1975 (EGT
nr L 172, 3.7.1975, s. 11)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291,19.11.1979,
s.93)

385 R 2526: Förordning (EEG) nr 2526/85 av den 5 augusti 1985
(EGT nr L 240, 7.9.1985, s. 1)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,
15.11.1985, s. 16)

5. 363 R 0099: Kommissionens förordning (EEG) nr 99/63 av den 25 juli

1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning
(EEG) nr 17/62 (EGT nr 127, 20.8.1963, s. 2268/63)

Transport

6. 362 R 0141: Rådets förordning (EEG) nr 141/62 av den 26 november 1962
om undantag från tillämpning av rådets förordning nr 17 för transportområ-
det, ändrad genom förordningar nr 165/65/EEG och 1002/67/EEG (EGT nr
124, 28.11.1962, s. 2751/62)

7. 368 R 1017: Artikel 6 och artikel 10 - 31 i rådets förordning (EEG) nr
1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transpor-
ter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (EGT nr L175, 23.7.1968, s. 1)

8. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 au-
gusti 1969 om form, innehåll och övriga detaljer beträffande klagomål enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 21

232

artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i
rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209,
21.8.1969, s.l)

9. 369 R 1630: Kommissionens förordning (EEG) nr 1630/69 av den 8 au-
gusti 1969 om förhör enligt artikel 26.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr
1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209, 21.8.1969, s. 11)

10. 374 R 2988: Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november
1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av på-
följder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkur-
rensregler (EGT nr L 319, 29.11.1974, s. 1)

11. 386 R 4056: Avsnitt II i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22
december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86
i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

12. 388 R 4260: Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 de-
cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och muntliga för-
handlingar som avses i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 decem-
ber 1986 med detaljerade regler för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall
tillämpas på sjöfarten (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 1)

13. 387 R 3975: Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december
1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 1) i dess lydelse enligt

- 391 R 1284: Rådets förordning (EEG) nr 1284/91 av den 14 maj 1991

(EGT nr L 122, 15.5.1991, s. 2)

14. 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 de-
cember 1988 om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets för-
ordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreg-
lerna på företag inom luftfartssektorn (EGT nr L 376, 31.12.1988, s. 10).

2. Förutom av de rättsakter som finns uppräknade i bilaga XIV belyses EG-
kommissionens befogenheter och funktioner vid tillämpning av konkurrens-
reglerna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol-och stålgemenska-
pen av följande rättsakter:

1. Artikel (EKSG) 65.2 tredje till femte stycket, 65.3, 65.4 andra stycket
och 65.5.

2. Artikel (EKSG) 66.2, andra till fjärde stycket, och 66.4 - 6.

3. 354 D 7026: Höga myndighetens beslut nr 26/54 av den 6 maj 1954 med
en förordning om uppgiftsskyldighet enligt fördragets artikel 66.4 (ECE,
11.5.1954, s. 350/54)

4. 378 S 0715: Kommissionens beslut nr 715/78/EKSG av den 6 april 1978
om preskriptionstider för förfaranden och verkställande av påföljder enligt
fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EGT
nrL94, 8.4.1978, s. 22).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 21

5. 384 S 0379: Kommissionens beslut nr 379/84/EKSG av den 15 februari

233

1984 om fastställande av befogenheter för kommissionens tjänstemän och
befullmäktigade företrädare som har till uppgift att genomföra kontroller
enligt EKSG-fördraget och beslut avseende dess tilllämpning (EGT nr L 46,
16.2.1984, s.23).

Artikel 4

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som har tillkommit efter det att avtalet har trätt i kraft och beträffande
vilka parterna önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall enligt arti-
kel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll
anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten. Så länge en sådan an-
mälan inte har gjorts, kan beslut om tillämpning av artikel 53.3 inte fattas.

2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut och samordnade förfaranden om

a) endast företag från en EG-medlemsstat eller EFTA-stat är parter
och avtalen, besluten eller de samordnade förfarandena inte berör
import eller export mellan de avtalsslutande parterna,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär

i) att ena avtalspartens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor
begränsas vid återförsäljning av varor som denne har förvärvat av
den andra parten, eller

ii) att den som förvärvar eller utnyttjar rättigheter som åtnjuter in-
dustriellt rättsskydd - särskilt patent, bruksmönster, mönster el-
ler varumärken - eller den som enligt avtal om överlåtelse eller
upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kun-
skaper om användning och tillämpning av industriella processer
åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter,

c) de endast syftar till

i) utarbetande eller enhetlig tillämpning av normer eller typer, el-
ler

ii) gemensam forskning eller utveckling,

iii) specialisering av tillverkningen av produkter, inklusive avtal
som är nödvändiga för att uppnå detta

- om de varor som är föremål för specialisering inte inom en vä-
sentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal utgör
mer än 15 procent av affärsvolymen för varor som är identiska
eller som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin använd-
ning av konsumenterna betraktas som likartade, och

- om den sammanlagda årsomsättningen för de berörda företa-
gen inte överstiger 200 miljoner ecu.

Dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden kan anmälas till den behö-
riga övervakningsmyndigheten i enlighet med artikel 56, protokoll 23 och de
regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll.

Artikel 5

1. Sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och beträffande vilka parterna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 21

234

önskar åberopa bestämmelserna i artikel 53.3 skall anmälas till den behöriga
övervakningsmyndigheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 56, pro-
tokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta protokoll inom sex må-
nader från det att avtalet har trätt i kraft.

2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som
avses i artikel 53.1 i avtalet och som omfattas av artikel 4.2 i detta protokoll.
Dessa kan anmälas till den behöriga övervakningsmyndigheten i enlighet
med artikel 56, protokoll 23 och de regler som avses i artikel 1-3 i detta proto-
koll.

Artikel 6

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i sina beslut enligt artikel 53.3
ange den dag då beslutet skall gälla. Denna dag kan sättas tidigare än dagen
för anmälan när det gäller sådana avtal, beslut av företagssammanslutningar
eller samordnade förfaranden som omfattas av artiklarna 4.2 och 5.2 i detta
protokoll eller som omfattas av artikel 5.1 i detta protokoll och som har an-
mälts inom den tidsfrist som anges i artikel 5.1.

Artikel 7

1. Om sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i artikel

53.1, som föreligger när avtalet träder i kraft och som har anmälts inom den
tidsfrist som anges i artikel 5.1 i detta protokoll inte uppfyller villkoren i arti-
kel 53.3 och de berörda företagen eller företagssammanslutningarna upphör
att tillämpa dem eller ändrar dem på sådant sätt att de inte längre faller un-
der förbudet i artikel 53.1 eller så att de uppfyller villkoren i artikel 53.3,
skall förbudet i artikel 53.1 endast gälla för den tidsperiod som den behöriga
övervakningsmyndigheten fastställer. Beslut av den behöriga övervaknings-
myndigheten i enlighet med föregående mening gäller inte företag och före-
tagssammanslutningar som inte uttryckligen har samtyckt till anmälan.

2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden som av-
ses i artikel 4.2 i detta protokoll och som föreligger när avtalet träder i kraft,
om de har anmälts inom sex månader från den dagen.

Artikel 8

Ansökningar och anmälningar som har inlämnats till EG-kommissionen in-
nan avtalet träder i kraft skall anses uppfylla bestämmelserna om ansök-
ningar och anmälningar enligt detta avtal.

Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet och
artikel 10 i protokoll 23 kan kräva att ett vederbörligen ifyllt formulär, såsom
är föreskrivet för tillämpningen av avtalet, inlämnas till den inom en tidsfrist
som den bestämmer. I så fall skall ansökningar och anmälningar anses ha
skett på rätt sätt endast om formulären inlämnas inom den fastställda tiden
och i enlighet med bestämmelserna i avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 21

235

Artikel 9

Böter för överträdelser av bestämmelserna i artikel 53.1 skall inte åläggas
med avseende på en åtgärd som har vidtagits före anmälan av sådana avtal,
beslut och samordnade förfaranden som avses i artiklarna 5 och 6 i detta pro-
tokoll och som har anmälts inom den tidsfrist som anges där.

Artikel 10

De avtalsslutande parterna skall säkerställa att åtgärder vidtas inom sex må-
nader från det att avtalet har trätt i kraft för att ge EFTA:s övervaknings-
myndighet och EG-kommissionens tjänstemän det biträde de behöver för
att kunna genomföra sina undersökningar enligt detta avtal.

Artikel 11

Beträffande avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när av-
talet träder i kraft och som omfattas av artikel 53.1 skall förbudet i artikel
53.1 inte gälla om avtalen, besluten eller förfarandena inom sex månader
från det att avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de uppfyller vill-
koren för gruppundantag enligt bilaga 14.

Artikel 12

Beträffande avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade för-
faranden som föreligger när avtalet träder i kraft och som omfattas av artikel
53.1 skall förbudet i artikel 53.1 inte gälla från dagen för avtalets ikraftträ-
dande om avtalen, besluten eller förfarandena inom sexmånader från det att
avtalet har trätt i kraft ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av
förbudet i artikel 53.1.

Artikel 13

Avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden
som före avtalets ikraftträdande har medgetts ett individuellt undantag en-
ligt artikel 85.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
skall även i fortsättningen vara undantagna i förhållande till bestämmelserna
i avtalet till utgången av den period som har angetts i undantagsbeslutet eller
till den tidpunkt som EG-kommissionen annars bestämmer, om denna infal-
ler tidigare.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 21

236

PROTOKOLL 22

OM DEFINITIONEN AV ”FÖRETAG” OCH
”OMSÄTTNING” (ARTIKEL 56)

Artikel 1

När det gäller tilldelning av enskilda ärenden enligt artikel 56 i avtalet avses
med ”företag” varje enhet som bedriver verksamhet av kommersiell eller
ekonomisk art.

Artikel 2

Med ”omsättning” enligt artikel 56 i avtalet avses de berörda företagens in-
täkter inom det territorium som omfattas av detta avtal under föregående
räkenskapsår från försäljning av varor och tjänster inom ramen för företa-
gens ordinarie verksamhet efter avdrag för försäljningsrabatter samt mer-
värdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till omsättningen.

Artikel 3

I stället för omsättning används följande:

a) för kreditinstitut och andra finansinstitut, deras totala tillgångar
multiplicerade med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut
och kunder vid transaktioner med invånare inom det territorium
som omfattas av avtalet och den totala summan av denna utlåning,

b) för försäkringsbolag, värdet av de bruttopremier som mottas från
invånare inom det territorium som omfattas av avtalet, som skall
omfatta samtliga mottagna och utestående belopp enligt försäk-
ringsavtal som har tecknats av försäkringsbolagen eller för deras
räkning, inklusive utgående återförsäkringspremier, efter avdrag för
skatter och skatteliknande avgifter som debiteras på grundval av de
individuella premiebeloppen eller premiernas totala värde.

Artikel 4

1. Med avvikelse från den definition av omsättning som gäller vid tillämp-
ning av artikel 56 i avtalet och som anges i artikel 2 i detta protokoll, består
omsättningen

a) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord-
nade förfaranden som avser system för distribution och inköp mel-
lan företag som inte är konkurrenter, av intäkter från försäljning av
de varor eller tjänster som avtalen, besluten eller de samordnade
förfarandena avser och av andra varor eller tjänster som på grund
av sina egenskaper, sitt pris och sin användning av konsumenterna
betraktas som likartade,

b) i fråga om avtal, beslut av företagssammanslutningar och samord-
nade förfaranden som avser överföring av teknik mellan företag som
inte är konkurrenter, av intäkter från försäljningen av de varor eller

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 22

237

tjänster som produceras med den teknik som avtalen, besluten eller
de samordnade förfarandena avser och av intäkterna från försälj-
ningen av de varor eller tjänster som tekniken i fråga är avsedd att
förbättra eller ersätta.

2. Om det vid tidpunkten för tillkomsten av sådana system som avses i punkt
1 a och b inte föreligger någon omsättning avseende försäljning av varor eller
tjänster, skall dock den allmänna bestämmelsen i artikel 2 vara tillämplig.

Artikel 5

1. Om ett enskilt ärende berör varor som omfattas av protokoll 25, är det
omsättningen av dessa varor som skall ligga till grund för tilldelningen av
ärendet.

2. Om ett enskilt ärende berör både varor som omfattas av protokoll 25 och
varor eller tjänster som omfattas av artiklarna 53 och 54 i avtalet, skall ifrå-
gavarande omsättning beräknas på grundval av alla varor och tjänster enligt
artikel 2.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 22

238

PROTOKOLL 23

OM SAMARBETET MELLAN
ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETERNA (ARTIKEL 58)
ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 1

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall pä begäran av
endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda med
varandra beträffande allmänna policyfrågor.

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall, i överens-
stämmelse med sina interna regler, med beaktande av artikel 56 i avtalet och
protokoll 22 samt av båda sidors beslutsautonomi, samarbeta vid handlägg-
ningen av individuella ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2,
andra meningen och artikel 56.3 på det sätt som föreskrivs i nedanstående
bestämmelser.

Inom ramen för detta protokoll avses med termen ”en övervakningsmyn-
dighets territorium”, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstater-
nas territorium, på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen respektive Fördraget om upprättandet av Europeiska
kol- och stålgemenskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämp-
ligt och, vad EFTA:s övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas ter-
ritorier, på vilka avtalet är tilllämpligt.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS

Artikel 2

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, skall EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommis-
sionen så snart som möjligt till varandra översända anmälningar och klago-
mål, om det inte klart framgår att dessa är riktade till båda övervaknings-
myndigheterna. De skall också meddela varandra när de vidtar åtgärder på
eget initiativ.

Den övervakningsmyndighet som har mottagit ett meddelande enligt
första stycket kan framföra sina synpunkter på detta inom 40 arbetsdagar
från mottagandet.

Artikel 3

Den behöriga övervakningsmyndigheten skall i ärenden som omfattas av ar-
tikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och artikel 56.3 i avtalet, samråda
med den andra övervakningsmyndigheten när den

- offentliggör sin avsikt att utfärda icke-ingripandebesked,

- offentliggör sin avsikt att fatta ett beslut enligt artikel 53.3 , eller

- riktar en skrivelse med anmärkningar till de berörda företagen eller före-
tagssammanslutningarna.

Den andra övervakningsmyndigheten kan framföra sina synpunkter inom

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 23

239

den tidsfrist som anges i offentliggörandet eller skrivelsen med anmärk-
ningar. Synpunkter som mottas från de berörda företagen eller tredje man
skall vidarebefordras till den andra övervakningsmyndigheten.

Artikel 4

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten till den
andra övervakningsmyndigheten översända de administrativa skrivelser ge-
nom vilka en akt avslutas eller ett klagomål avvisas.

Artikel 5

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten inbjuda
den andra övervakningsmyndigheten att låta sig företrädas vid förhör med
de berörda företagen. Inbjudan skall också riktas till de stater som ligger
inom den andra övervakningsmyndighetens behörighet.

RÅDGIVANDE KOMMITTÉER

Artikel 6

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, skall den behöriga övervakningsmyndigheten i rätt tid
meddela den andra övervakningsmyndigheten om tidpunkten för mötet med
Rådgivande kommittén och överlämna de handlingar som är av betydelse.

Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av den andra övervak-
ningsmyndigheten skall läggas fram för Rådgivande kommittén hos den
övervakningsmyndighet som är behörig att fatta beslut i ett ärende enligt ar-
tikel 56 i avtalet tillsammans med det material som har skickats ut av denna
övervakningsmyndighet.

Vardera övervakningsmyndigheten samt de stater som ligger inom dess
behörighet har rätt att närvara vid möten med den andra övervakningsmyn-
dighetens rådgivande kommittéer och att framföra sina synpunkter där. De
har dock inte rösträtt.

BEGÄRAN OM HANDLINGAR OCH RÄTTEN ATT FRAMFÖRA
SYNPUNKTER

Artikel 7

I ärenden som omfattas av artikel 56.1 b och c, 56.2, andra meningen och
artikel 56.3 i avtalet, får den övervakningsmyndighet som inte är behörig att
avgöra ett ärende enligt artikel 56 i vaije skede av handläggningen begära
kopior av de viktigaste handlingar som överlämnas till den behöriga över-
vakningsmyndigheten för fastställande av överträdelser av artiklarna 53 och
54 eller erhållande av icke-ingripandebesked eller undantag och får dess-
utom innan det slutgiltiga beslutet fattas framföra sådana synpunkter som
den anser påkallade.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 23

240

ADMINISTRATIVT BITRÄDE

Artikel 8

1. När den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet
riktar en begäran om uppgifter till ett företag eller en företagssammanslut-
ning inom den andra övervakningsmyndighetens territorium skall den samti-
digt översända en kopia av begäran till den andra övervakningsmyndighe-
ten.

2. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte lämnar de begärda
uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av den behöriga övervak-
ningsmyndigheten, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall den behöriga
övervakningsmyndigheten genom beslut kräva att dessa uppgifter lämnas.
När det gäller företag eller företagssammanslutningar inom den andra över-
vakningsmyndighetens territorium skall den behöriga övervakningsmyndig-
heten översända en kopia av beslutet till den andra övervakningsmyndighe-
ten.

3. På begäran av den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel
56 i avtalet skall den andra övervakningsmyndigheten inom sitt territorium
företa undersökningar i enlighet med sina interna bestämmelser, om den be-
höriga övervakningsmyndigheten som framställer begäran anser det nöd-
vändigt.

4. Den behöriga övervakningsmyndigheten har rätt att vara representerad
vid, och aktivt delta i, undersökningar som genomförs av den andra övervak-
ningsmyndigheten enligt punkt 3.

5. Alla uppgifter som inhämtas under sådana undersökningar som sker på
begäran skall överlämnas till den övervakningsmyndighet som begärde un-
dersökningarna så snart de har avslutats.

6. Om den behöriga övervakningsmyndigheten i ärenden som omfattas av
artikel 56.1 b och c, artikel 56.2, andra meningen och artikel 56.3, genomför
undersökningar inom sitt territorium, skall den underrätta den andra över-
vakningsmyndigheten om att sådana undersökningar har ägt rumoch på be-
gäran överlämna resultaten av undersökningarna till den övervakningsmyn-
digheten.

Artikel 9

1. Uppgifter som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll
skall endast användas för sådana åtgärder som vidtas med stöd av artiklarna
53 och 54 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta-
ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän
och övriga anställda skall inte avslöja uppgifter som de har inhämtat med
stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt detta avtal el-
ler de avtalsslutande parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för
det informationsutbyte som föreskrivs i detta protokoll.

16 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 23

241

Artikel 10

1. Företag skall sända anmälningar av avtal till den övervakningsmyndighet
som är behörig enligt artikel 56. Klagomål får sändas till vilken som helst av
övervakningsmyndigheterna.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den övervakningsmyndig-
het som enligt artikel 56 i avtalet inte är behörig att avgöra ett visst ärende
skall överlämnas utan dröjsmål till den behöriga övervakningsmyndigheten.

3. Om det vid förberedelser för eller inledande av förfaranden på eget initia-
tiv visar sig att den andra övervakningsmyndigheten enligt artikel 56 i avtalet
är behörig att pröva ärendet, skall ärendet överlämnas till den behöriga
övervakningsmyndigheten.

4. När ett ärende har överlämnats till den andra övervakningsmyndigheten
enligt punkt 2 eller 3 får ärendet inte återlämnas. Ett ärende får inte över-
lämnas efter det att avsikten att utfärda icke-ingripandebesked eller att fatta
ett beslut enligt artikel 53.3 i avtalet har offentliggjorts eller efter det att en
skrivelse med anmärkningar har skickats till de berörda företagen eller före-
tagssammanslutningarna eller en skrivelse har skickats till sökanden med ett
meddelande om att det inte finns tillräckliga skäl för att fullfölja klagomålet.

Artikel 11

Datum för inlämnande av en ansökan eller anmälan skall anses vara den dag
när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyn-
dighet, oavsett vilken av dessa som är behörig att besluta i ärendet enligt
artikel 56 i avtalet. Om ansökan eller anmälan skickas med rekommenderat
brev, skall den dock anses ha inkommit den dag som framgår av avsändnings-
ortens poststämpel.

SPRÅK

Artikel 12

Företag skall i samband med anmälningar, ansökningar och klagomål ha rätt
att kommunicera med EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissio-
nen på ett av EFTA-staternas eller EG:s officiella språk som de väljer. Detta
gäller även i fråga om samtliga stadier av ett förfarande, oavsett om det in-
leds av den behöriga övervakningsmyndigheten med anledning av en anmä-
lan, ansökan eller klagomål eller på eget initiativ.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 23

242

PROTOKOLL 24

OM SAMARBETE VID KONTROLL AV

FÖRETAGSKONCENTRATIONER

ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 1

1. EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall på begäran
av endera av övervakningsmyndigheterna utbyta information och samråda
med varandra beträffande allmänna policyfrågor.

2. När det gäller ärenden som omfattas av artikel 57.2 a skall EG-kommis-
sionen och EFTA:s övervakningsmyndighet samarbeta vid handläggningen
av företagskoncentrationer i enlighet med nedanstående bestämmelser.

3. I detta protokoll avses med termen en övervakningsmyndighets territo-
rium, vad EG-kommissionen beträffar, EG-medlemsstaternas territorium
på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenska-
pen alternativt Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålge-
menskapen enligt bestämmelserna i dessa fördrag är tillämpligt och, vad
EFTA:s övervakningsmyndighet beträffar, EFTA-staternas territorier på
vilka avtalet är tillämpligt.

Artikel 2

1. Samarbete skall förekomma enligt bestämmelserna i detta protokoll, om:

a) de berörda företagens omsättning inom EFTA-staternas territorium
uppgår till 25 procent eller mer av deras sammanlagda omsättning
inom det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) minst två av de berörda företagens omsättning överstiger 250 miljo-
ner ecu inom EFTA-staternas territorium, eller

c) koncentrationen kan skapa eller stärka en dominerande ställning
som skulle medföra att en effektiv konkurrens inom EFTA-staternas
territorium eller en väsentlig del av det påtagligt hämmades.

2. Samarbete skall också förekomma om:

a) koncentrationen hotar att skapa eller stärka en dominerande ställ-
ning som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt häm-
mades på en marknad i en EFTA-stat som uppvisar alla kännetecken
på en avgränsad marknad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del
av det territorium som omfattas av detta avtal, eller

b) en EFTA-stat önskar vidta åtgärder för att skydda legitima intressen
enligt artikel 7.

FÖRFARANDENAS INLEDNINGSFAS

Artikel 3

1. EG-kommissionen skall till EFTA:s övervakningsmyndighet överlämna
kopior av anmälningar av ärenden enligt artikel 2.1 och 2 a inom tre arbets-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 24

243

dagar och kopior av de viktigaste handlingar som tas emot eller utfärdas av
EG-kommissionen så snart som möjligt.

2. EG-kommissionen skall i nära och ständig samverkan med EFTA:s över-
vakningsmyndighet vidta de åtgärder som föreskrivs för tillämpning av arti-
kel 57 i avtalet. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna får
framföra synpunkter på dessa åtgärder. För tillämpningen av artikel 6 i detta
protokoll skall EG-kommissionen inhämta uppgifter från den behöriga myn-
digheten i den berörda EFTA-staten och lämna den tillfälle att framföra sina
synpunkter i varje skede i förfarandet fram till dess att ett beslut enligt den
nämnda artikeln fattas. I detta syfte skall den låta myndigheten ta del av ak-
ten.

FÖRHÖR

Artikel 4

I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen in-
bjuda EFTA:s övervakningsmyndighet att låta sig företrädas vid förhör med
de berörda företagen. På samma sätt får EFTA-staterna representeras vid
dessa förhör.

EG:s RÅDGIVANDE KOMMITTÉ FÖR KONCENTRATIONER

Artikel 5

1. I ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a skall EG-kommissionen i
rätt tid underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet om tidpunkten för mö-
ten som hålls av Rådgivande kommittén för koncentrationer och överlämna
de handlingar som är av betydelse.

2. Alla handlingar som överlämnas för detta ändamål av EFTA:s övervak-
ningsmyndighet, inklusive sådana handlingar som härrör från EFTA-stater,
skall läggas fram för Rådgivande kommittén för koncentrationer tillsam-
mans med övriga handlingar av betydelse som har skickats ut av EG-kom-
missionen.

3. EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna har rätt att närvara
vid möten i Rådgivande kommittén för koncentrationer och att framföra
sina synpunkter där. De har dock inte rösträtt.

ENSKILDA STATERS RÄTTIGHETER

Artikel 6

1. EG-kommissionen kan genom ett beslut som utan dröjsmål meddelas de
berörda företagen, EG-medlemsstaternas behöriga myndigheter och
ÉFTA:s övervakningsmyndighet hänskjuta en anmäld koncentration till en
EFTA-stat, om den hotar att skapa eller stärka en dominerande ställning
som skulle medföra att en effektiv konkurrens påtagligt hämmades på en
marknad i den staten som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad mark-
nad, oavsett om det rör sig om en väsentlig del av det territorium som omfat-
tas av detta avtal eller ej.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 24

244

2. I sådana fall som avses i punkt 1 kan en EFTA-stat, på samma grunder
och villkor som en EG-medlemsstat enligt artikel 173 i Fördraget om upprät-
tandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, överklaga vid EG-domsto-
len och särskilt begära att interimsbestämmelser tillämpas för att dess natio-
nella konkurrensregler skall kunna tillämpas.

Artikel 7

1. Trots att EG-kommissionen enligt förordning (EEG) nr 4064/89 av den
21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L 395,
30.12.1989, s. 1) ensam är behörig att behandla koncentrationer med en ge-
menskapsdimension, får EFTA-staterna vidta lämpliga åtgärder för att
skydda andra legitima intressen än de som omfattas av förordningen, förut-
satt att sådana åtgärder är förenliga med de allmänna principer och övriga
bestämmelser som direkt eller indirekt fastställs i detta avtal.

2. Med legitima intressen enligt punkt 1 avses allmän säkerhet, mediernas
mångfald och regler om tillräckliga reserver.

3. Alla andra allmänna intressen skall meddelas EG-kommissionen och
skall erkännas av EG-kommissionen efter en bedömning av deras förenlig-
het med de allmänna principer och övriga bestämmelser som direkt eller in-
direkt fastställs i detta avtal innan ovannämnda åtgärder kan vidtas. EG-
kommissionen skall underrätta EFTA:s övervakningsmyndighet och den be-
rörda EFTA-staten om sitt beslut inom en månad efter meddelandet.

ADMINISTRATIVT BITRÄDE

Artikel 8

1. För att fullgöra de uppgifter som har anförtrotts den för tillämpningen
av artikel 57 får EG-kommissionen inhämta alla uppgifter som behövs från
EFTA:s övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.

2. När EG-kommissionen riktar en begäran om uppgifter till en person, ett
företag eller en företagssammanslutning inom EFTA-staternas territorium
skall den samtidigt översända en kopia av begäran till EFTA:s övervaknings-
myndighet.

3. Om dessa personer, företag eller företagssammanslutningar inte lämnar
de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som har bestämts av EG-kommis-
sionen, eller lämnar ofullständiga uppgifter, skall EG-kommissionen genom
beslut kräva att uppgifterna lämnas och översända en kopia av beslutet till
EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. På begäran av EG-kommissionen skall EFTA:s övervakningsmyndighet
företa undersökningar inom sitt territorium.

5. EG-kommissionen har rätt att vara representerad vid och aktivt delta i
undersökningar som genomförs enligt punkt 4.

6. Alla uppgifter som inhämtas under sådana begärda undersökningar skall
överlämnas till EG-kommissionen så snart undersökningarna har avslutats.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 24

245

1. Om EG-kommissionen i ärenden som omfattas av artikel 2.1 och 2 a ge-
nomför undersökningar inom gemenskapens territorium, skall den under-
rätta EFTA:s övervakningsmyndighet om att sådana undersökningar har ägt
rum och på begäran på lämpligt sätt överlämna resultaten av undersökning-
arna.

SEKRETESS

Artikel 9

1. Upplysningar som har inhämtats enligt bestämmelserna i detta protokoll
skall endast användas i samband med sådana åtgärder som vidtas med stöd
av artikel 57 i avtalet.

2. EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-medlemssta-
ternas och EFTA-staternas behöriga myndigheter samt dessas tjänstemän
och övriga anställda skall inte avslöja upplysningar som de har inhämtat med
stöd av detta protokoll och som är av sådant slag att de omfattas av sekre-
tess.

3. Regler om sekretess och sekretessbelagda uppgifter enligt avtalet eller de
avtalsslutande parternas lagstiftning skall inte utgöra något hinder för det
utbyte och den användning av information som föreskrivs i detta protokoll.

ANMÄLNINGAR

Artikel 10

1. Företag skall sända anmälningar till den övervakningsmyndighet som är
behörig enligt artikel 57.2 i avtalet.

2. Anmälningar eller klagomål som har sänts till den myndighet som enligt
artikel 57 inte är behörig att avgöra ett visst ärende skall utan dröjsmål över-
lämnas till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Artikel 11

Datum för inlämnande av en anmälan skall vara den dag när den inkommer
till den behöriga övervakningsmyndigheten.

Om ärendet har anmälts enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 57, men
omfattas av artikel 53, skall datum för inlämnande av en anmälan vara den
dag när den inkommer till EG-kommissionen eller EFTA:s övervaknings-
myndighet.

SPRÅK

Artikel 12

1. Företag skall i samband med anmälningar ha rätt att kommunicera med
EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen på ett av EFTA-sta-
ternas eller gemenskapens officiella språk som de väljer. Detta gäller även i
fråga om alla stadier i förfarandet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 24

246

2. Om företag väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på
ett språk som varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom
den myndighetens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, skall de
samtidigt till samtliga handlingar bifoga en översättning till ett av myndighe-
tens officiella språk.

3. I den mån företag som inte har deltagit i anmälan berörs, skall de också
ha rätt att ta emot meddelanden från EFTA:s övervakningsmyndighet och
EG-kommissionen på ett lämpligt språk som är officiellt språk i en EFTA-
stat eller gemenskapen eller på ett av dessa myndigheters arbetsspråk. Om
de väljer att kommunicera med en övervakningsmyndighet på ett språk som
varken är officiellt språk i någon av de stater som ligger inom den myndighe-
tens behörighet eller ett av myndighetens arbetsspråk, gäller punkt 2.

4. Det språk som väljs för översättningen skall avgöra vilket språk som skall
användas av den behöriga myndigheten när den kommunicerar med företa-
gen.

TIDSFRISTER OCH ANDRA PROCEDURFRÅGOR

Artikel 13

När det gäller tidsfrister och andra procedurbestämmelser skall, om inte an-
nat följer av detta protokoll, bestämmelserna för tillämpning av artikel 57
vara tillämpliga även på samarbetet mellan EG-kommissionen och EFTAs
övervakningsmyndighet och EFTA-staterna.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSE

Artikel 14

Artikel 57 gäller inte koncentrationer som var föremål för ett avtal eller med-
delande, eller om kontroll förvärvades före avtalets ikraftträdande. Artikeln
är under inga omständigheter tillämplig på en koncentration beträffande vil-
ken ett förfarande har inletts före den tidpunkten av en nationell myndighet
som är ansvarig för konkurrensfrågor.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 24

247

PROTOKOLL 25

OM KONKURRENS BETRÄFFANDE KOL OCH STÅL

Artikel 1

1. Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och sam-
ordnade förfaranden avseende särskilda varor enligt den förteckning som av-
ses i protokoll 14 vilka kan påverka handeln mellan de avtalsslutande par-
terna och direkt eller indirekt kan hindra, begränsa eller snedvrida den nor-
mala konkurrensen inom det territorium som omfattas av detta avtal är för-
bjudna, särskilt de som innebär att

a) priser fastställs eller bestäms,

b) produktion, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller
kontrolleras,

c) marknader, varor, kunder eller inköpskällor delas upp.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i avtalet
skall dock tillåta specialiseringsavtal eller avtal om gemensamma inköp eller
gemensam försäljning i fråga om de varor som avses i punkt 1, om den kon-
staterar att

a) sådan specialisering eller sådana gemensamma inköp eller gemen-
sam försäljning medför en väsentlig förbättring av produktionen el-
ler distributionen av dessa varor,

b) avtalet i fråga är nödvändigt för att uppnå dessa resultat och inte är
mer konkurrensbegränsande än vad som behövs för detta ändamål,
och

c) avtalet inte är ägnat att ge de berörda företagen möjlighet att be-
stämma priserna för, eller kontrollera eller begränsa produktionen
eller marknadsföringen av, en väsentlig del av varorna i fråga inom
det territorium som omfattas av detta avtal eller att avskärma företa-
gen från effektiv konkurrens från andra företag inom det territorium
som omfattas av detta avtal.

Om den behöriga övervakningsmyndigheten, med särskilt beaktande av att
denna punkt avser distributionsföretag, finner att vissa avtal till sin karaktär
och sina följder är helt likvärdiga med dem som avses ovan, skall den, när
den har förvissat sig om att de uppfyller samma villkor, tillåta även dessa
avtal.

3. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt punkt 1 är automatiskt ogil-
tiga och kan inte åberopas vid någon domstol i EG-medlemsstaterna eller
EFTA-staterna.

Artikel 2

1. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel, kräver
vaije transaktion ett förhandsgodkännande från den övervakningsmyndig-
het som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal, om den i sig direkt eller

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 25

248

indirekt orsakar inom det territorium som omfattas av detta avtal, till följd
av en åtgärd av en person eller ett företag eller en grupp av personer eller
företag, en koncentration av företag, av vilka minst ett omfattas av artikel
3, som kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna, oavsett om
transaktionen berör en enda vara eller ett antal olika varor och om den ge-
nomförs genom fusion, förvärv av aktier eller delar av företaget eller till-
gångar, lån, avtal eller någon annan form av kontroll.

2. Den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta avtal
skall bevilja det godkännande som avses i punkt 1 om den konstaterar att
den planerade transaktionen inte kommer att ge de berörda personerna eller
företagen möjlighet, med avseende på den vara eller de varor som omfattas
av dess jurisdiktion,

- att bestämma priser, kontrollera eller begränsa produktion eller distribu-
tion eller hindra en effektiv konkurrens på en väsentlig del av marknaden
för dessa varor, eller

- att kringgå de konkurrensregler som fastställs enligt detta avtal, särskilt
genom att med konstgjorda medel skapa en gynnad ställning som innebär
en betydande fördel när det gäller tillgång till inköpskällor eller markna-
der.

3. Vissa grupper av transaktioner kan med hänsyn till storleken av de be-
rörda tillgångarna eller företagen sammantaget med karaktären av den kon-
centration som skall genomföras undantas från kravet på förhandsgodkän-
nande.

4. Om den övervakningsmyndighet som är behörig enligt artikel 56 i detta
avtal finner att offentliga eller privata företag som, faktiskt eller rättsligt,
innehar eller förvärvar på marknaden för en av varorna inom dess jurisdik-
tion en dominerande ställning som avskärmar dem från effektiv konkurrens
inom en väsentlig del av det territorium som omfattas av detta avtal, använ-
der denna ställning för syften som strider mot målen för detta avtal och om
sådant missbruk kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna,
skall den till dem rikta sådana rekommendationer som är ägnade att för-
hindra att ställningen utnyttjas på det sättet.

Artikel 3

När det gäller artiklarna 1 och 2 samt de uppgifter som behövs för deras till-
lämpning och för de förfaranden som grundas på dessa artiklar, avses med
”företag” vaije företag som inom det territorium som omfattas av detta avtal
är verksamt inom produktion inom kol- och stålindustrin och varje företag
eller agentur som regelmässigt är verksamt inom annan distribution än för-
säljning till hushåll eller hantverksindustri.

Artikel 4

Bilaga XIV i avtalet innehåller särskilda bestämmelser för genomförande av
de principer som anges i artiklarna 1 och 2.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 25

249

Artikel 5

EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kommissionen skall säkerställa till-
lämpningen av de principer som anges i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll i
överensstämmelse med bestämmelserna för genomförandet av artiklarna 1
och 2 enligt protokoll 21 och bilaga XIV i avtalet.

Artikel 6

Beslut i enskilda ärenden som avses i artiklarna 1 och 2 i detta protokoll skall
fattas av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet i enlighet
med artikel 56 i avtalet.

Artikel 7

Med inriktning på utveckling och upprätthållande av en enhetlig övervak-
ning på konkurrensområdet inom hela Europeiska ekonomiska samarbets-
området och för att i detta syfte främja enhetlighet i genomförande, tillämp-
ning och tolkning av bestämmelserna i detta avtal, skall de behöriga myndig-
heterna samarbeta enligt bestämmelserna i protokoll 23.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 25

250

PROTOKOLL 26

OM BEFOGENHETERNA OCH UPPGIFTERNA FÖR
EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET PÅ
STATSSTÖDSOMRÅDET

EFTA:s övervakningsmyndighet skall, i ett avtal mellan EFTA-staterna, få
motsvarande befogenheter och likartade uppgifter som EG-kommissionen
har, vid tiden för detta avtals undertecknande, beträffande tillämpningen av
de konkurrensregler som gäller för statligt stöd i Fördraget om upprättandet
av Europeiska ekonomiska gemenskapen, vilket gör det möjligt för EFTA:s
övervakningsmyndighet att tillämpa de principer som anges i artiklarna 1.2
e, 49 och 61-63 i avtalet. EFTA:s övervakningsmyndighet skall även ha befo-
genhet att tillämpa de konkurrensregler som gäller för statligt stöd med av-
seende på produkter som faller inom ramen för Fördraget om upprättandet
av Europeiska kol- och stålgemenskapen i enlighet med protokoll 14.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 26

251

PROTOKOLL 27

OM SAMARBETE PÅ STATSSTÖDSOMRÅDET

För att säkerställa enhetlighet ifråga om genomförande, tillämpning och
tolkning av reglerna för statligt stöd inom de avtalsslutande parternas terri-
torium och för att se till att dessa regler utvecklas på ett enhetligt sätt, skall
EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet iaktta följande reg-
ler:

a) Utbyte av information och åsikter i allmänna frågor om t.ex. genom-
förande, tillämpning och tolkning av de i avtalet fastslagna reglerna
för statligt stöd skall ske regelbundet eller på begäran av någon av
övervakningsmyndigheterna.

b) EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet skall regel-
bundet göra uppföljningar av statligt stöd i respektive stater. Dessa
uppföljningar skall göras tillgängliga för den andra övervaknings-
myndigheten.

c) Om det förfarande som anges i artikel 93.2, punkt 1 och 2, i Fördra-
get om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller motsvarande
förfarande som anges i ett avtal mellan EFTA-staterna om inrät-
tande av EFTAs övervakningsmyndighet har inletts för statsstöds-
program och ärenden, skall EG-kommissionen eller EFTA:s över-
vakningsmyndighet underrätta den andra övervakningsmyndighe-
ten samt de berörda parterna så att de kan komma in med synpunk-
ter.

d) Övervakningsmyndigheterna skall underrätta varandra om alla be-
slut så snart dessa har fattats.

e) Inledningen av det förfarande som avses i punkt c och de beslut som
avses i punkt d skall offentliggöras av de behöriga övervakningsmyn-
digheterna.

f) Utan hinder av bestämmelserna i detta protokoll skall EG-kommis-
sionen och EFTAs övervakningsmyndighet, på begäran av den
andra övervakningsmyndigheten, lämna upplysningar i enskilda fall
och utbyta åsikter om enskilda statsstödsprogram och ärenden.

g) Uppgifter som erhållits i enlighet med punkt f skall behandlas som
konfidentiella.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 27

252

PROTOKOLL 28

OM IMMATERIELL ÄGANDERÄTT

Artikel 1

Skyddets omfattning

1. I detta protokoll skall uttrycket immateriell äganderätt även omfatta skyd-
det för den industriella och kommersiella äganderätten enligt artikel 13 i av-
talet.

2. Vid detta avtals ikraftträdande skall de avtalsslutande parterna anpassa
sina rättsregler om immateriell äganderätt så att de blir förenliga med princi-
perna om varors och tjänsters fria rörlighet samt med den skyddsnivå som
gemenskapsrätten ger den immateriella äganderätten, inbegripet möjlighe-
terna att på rättslig väg hävda dessa rättigheter, dock utan att det påverkar
tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll och bilaga XVII.

3. I enlighet med förfarandereglerna i detta avtal och utan att det påverkar
tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll och i bilaga XVII, kom-
mer EFTA-staterna, på begäran av och efter samråd mellan de avtalsslu-
tande parterna, att anpassa sina rättsregler om immateriell äganderätt så att
dessa åtminstone når upp till den skyddsnivå för den immateriella äganderät-
ten som råder i Europeiska gemenskapen vid undertecknandet av detta av-
tal.

Artikel 2

Konsumtion av rättigheter

1. I den mån gemenskapsåtgärder eller rättsbildningen i gemenskapen be-
handlar konsumtion, skall de avtalsslutande parterna bestämma om sådan
konsumtion för den immateriella äganderätten i enlighet med gemenskaps-
rätten. Utan att föregripa en framtida utveckling av rättspraxis skall denna
bestämmelse tolkas i enlighet med innebörden i de avgöranden av betydelse
i sammanhanget som meddelats av Europeiska gemenskapens domstol före
detta avtals undertecknande.

2. Beträffande patenträtt skall denna bestämmelse bötja tillämpas senast ett
år efter detta avtals ikraftträdande.

Artikel 3

Gemenskapspatent

1. De avtalsslutande parterna åtar sig att i möjligaste mån sträva efter att,
inom tre år från det att avtalet om gemenskapspatent (89/695/EEG) har trätt
i kraft, slutföra förhandlingar om EFTA-staternas anslutning till det avtalet.
För Islands del skall denna tidpunkt dock inte inträda tidigare än den 1 ja-
nuari 1998.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 28

2. De särskilda villkoren för EFTA-staternas anslutning till avtalet om ge-

253

menskapspatent (89/695/EEG) skall vara föremål för framtida förhand-
lingar.

3. Gemenskapen åtar sig att, efter det att avtalet om gemenskapspatent har
trätt i kraft, inbjuda de EFTA-stater som begär det till förhandlingar i enlig-
het med artikel 8 i avtalet om gemenskapspatent, förutsatt att de berörda
staterna vid tidpunkten i fråga har uppfyllt bestämmelserna i punkt 4 och 5
nedan.

4. EFTA-staternas rättsregler skall överensstämma med de materiella be-
stämmelserna i Europeiska patentkonventionen av den 5 oktober 1973.

5. Beträffande farmaceutiska produkters och livsmedelsprodukters paten-
terbarhet skall Finland före den 1 januari 1995 ha uppfyllt bestämmelserna i
punkt 4. Beträffande farmaceutiska produkters patenterbarhet skall Island
senast den 1 januari 1997 ha uppfyllt bestämmelserna i punkt 4. Gemenska-
pen skall emellertid inte rikta en sådan inbjudan som anges i punkt 3 till Fin-
land och Island före dessa respektive tidpunkter.

6. I fråga om patent för en produkt som anges i punkt 5, som har patentsökts
hos någon av de avtalsslutande parterna vid en tidpunkt när produktpatent
för den berörda produkten inte kunde erhållas i Finland eller Island, får pa-
tenthavaren eller dennes rättsinnehavare, utan hinder av artikel 2, använda
sig av sin patenträtt för att förhindra att produkten importeras till eller mark-
nadsförs i de avtalsslutande parter där produkten åtnjuter patentskydd, även
om produkten första gången fördes ut på marknaden i Finland eller Island
av patenthavaren själv eller med dennes samtycke.

Denna rätt får åberopas med avseende på de i punkt 5 angivna produk-
terna under högst två år efter det att Finland respektive Island har gjort de
berörda produkterna patenterbara.

Artikel 4

Halvledarprodukter

1. De avtalsslutande parterna skall ha rätt att besluta om utsträckning av
rättsligt skydd för halvledarprodukters kretsmönster till personer från så-
dant tredje land eller territorium som inte är avtalspart, vilka inte åtnjuter
rätt till skydd enligt bestämmelserna i detta avtal. De avtalsslutande par-
terna får även ingå avtal om sådan utsträckning.

2. När en avtalsslutande part utsträcker rätten till skydd för halvledarpro-
dukters kretsmönster till en icke avtalsslutande part, skall den avtalsslutande
parten sträva efter att säkerställa att den icke avtalsslutande parten ger de
övriga avtalsslutande parterna rätt till skydd på villkor som är likvärdiga med
dem som den berörda avtalsslutande parten har fått.

3. Rättigheter som utsträcks genom parallella eller likvärdiga avtal eller
överenskommelser eller genom likvärdiga beslut mellan en avtalsslutande
part och tredje land skall erkännas och respekteras av alla de avtalsslutande
parterna.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 28

254

4. För punkterna 1-3 gäller att reglerna i detta avtal om information, sam-
råd och tvistlösningsförfarande skall tillämpas.

5. Om olikartade förhållanden i rättsskyddet uppkommer mellan någon av
de avtalsslutande parterna och ett tredje land, skall samråd enligt punkt 4
inledas utan dröjsmål med avseende på vad en sådan olikhet kan innebära
för varors fortsatta fria rörlighet enligt detta avtal. Varje gång ett avtal, en
överenskommelse eller ett beslut antas, trots att skiljaktigheter kvarstår mel-
lan gemenskapen och någon annan av de avtalsslutande parterna, skall del
VII i detta avtal tillämpas.

Artikel 5

Internationella konventioner

1. De avtalsslutande parterna åtar sig att före den 1 januari 1995 tillträda
följande multilaterala konventioner om industriell, immateriell och kom-
mersiell äganderätt:

a) Pariskonventionen om industriellt rättsskydd (Stockholmstexten,
1967).

b) Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (Pa-
ristexten, 1971).

c) Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag (Rom, 1961).

d) Protokollet till Madridöverenskommelsen om internationell regi-
strering av varumärken (Madrid, 1989).

e) Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor
och tjänster vid registrering av varumärken (Geneve 1977, ändrad
1979).

f) Budapestkonventionen om deponering av mikroorganismer för pa-
tentändamål (1980).

g) Konventionen om patentsamarbete (1984).

2. Beträffande Finlands, Irlands och Norges tillträde till protokollet till
Madridöverenskommelsen, skall den i punkt 1 angivna tidpunkten ersättas
av den 1 januari 1996 och beträffande Islands tillträde av den 1 januari 1997.

3. Vid detta protokolls ikraftträdande skall de avtalsslutande parternas
rättsregler överensstämma med de materiella bestämmelserna i de konven-
tioner som anges i punkt 1 a - c. Irlands rättsregler skall dock senast den 1
januari 1995 överensstämma med de materiella bestämmelserna i Bernkon-
ventionen.

Artikel 6

Förhandlingar om Allmänna tull- och handelsavtalet

De avtalsslutande parterna är, utan att detta påverkar gemenskapens och
dess medlemsstaters behörighet beträffande den immateriella äganderätten,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 28

255

överens om att förbättra den i detta avtal fastställda ordningen beträffande
den immateriella äganderätten mot bakgrund av utgången av förhandling-
arna i Uruguayrundan.

Artikel 7

Ömsesidigt informations- och samråds förfarande

De avtalsslutande parterna åtar sig att informera varandra om arbete som de
bedriver inom ramen för internationella organisationer och i samband med
avtal som behandlar immateriell äganderätt.

De avtalsslutande parterna åtar sig också att, inom områden som omfattas
av en i gemenskapsrätten beslutad åtgärd, på begäran samråda i förväg i så-
dana situationer som nämnts ovan.

Artikel 8

Övergångsbestämmelser

De avtalsslutande parterna är överens om att inleda förhandlingar för att sä-
kerställa att EFTA-stater som så önskar fullt ut får delta i sådana framtida
system beträffande immateriell äganderätt som kan komma att antas i ge-
menskapsrätten.

Om sådana system antas före detta avtals ikraftträdande, skall förhand-
lingar om deltagande i dessa system påbörjas snarast möjligt.

Artikel 9

Behörighet

Bestämmelserna i detta protokoll påverkar inte gemenskapens och dess
medlemsstaters behörighet beträffande den immateriella äganderätten.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 28

256

PROTOKOLL 29

OM YRKESUTBILDNING

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 29

För att främja unga människors rörlighet i EES-området överenskommer de
avtalsslutande parterna om att stärka sitt samarbete på yrkesutbildningens
område och att sträva efter att förbättra villkoren för studerande som önskar
studera i en annan EES-stat än sin egen. I detta sammanhang överenskom-
mer de om att föreskrifterna i avtalet om studenters uppehållstillstånd inte
skall ändra enskilda avtalsslutande parters möjligheter rörande terminsav-
gifter som debiteras utländska studerande, om sådana möjligheter fanns in-
nan avtalet trädde i kraft.

257

17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

PROTOKOLL 30

OM SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM
ORGANISATION AV SAMARBETET PÅ STATISTIKENS
OMRÅDE

1. En konferens med företrädare för de avtalsslutande parternas statistik-
myndigheter, Europeiska gemenskapernas statistikkontor (Eurostat) och
EFTA-staternas statistikrådgivningskontor (OSA EFTA) skall inrättas.
Konferensen skall ge riktlinjer för det statistiska samarbetet, utveckla ar-
betsprogram och förfaranden för statistiskt samarbete i nära anslutning till
gemenskapens arbetsprogram och förfaranden och följa dessas genomfö-
rande.

2. EFTA-staterna skall från den tidpunkt då avtalet träder i kraft delta i ar-
betet inom ramen för planerna för angelägna åtgärder på den statistiska in-
formationens område1.

EFTA-staterna skall bidra ekonomiskt till sådana åtgärder i enlighet med
artikel 82.1 a i avtalet och därtill knutna finansförordningar.

EFTA-staterna skall på lika villkor delta i de EG-kommittéer som biträder
EG-kommissionen vid genomförande eller utveckling av sådana åtgärder i
den mån de frågor som behandlas omfattas av avtalet.

3. Statistisk rapportering från EFTA-staterna avseende förhållanden som
omfattas av avtalet skall samordnas av OSA EFTA och sändas till Eurostat.
Lagring och bearbetning av uppgifterna skall ske hos Eurostat.

4. Eurostat och OSA EFTA skall se till, att EES-statistik sprids till olika
användare och till allmänheten.

5. EFTA-staterna skall bestrida Eurostats merkostnader för lagring, bear-
betning och spridning av uppgifter från EFTA-staterna i enlighet med be-
stämmelserna i detta avtal. De belopp som skall erläggas skall för vaije pe-
riod fastställas av gemensamma EES-kommittén.

6. Insynsskyddade statistiska uppgifter får endast användas för statistiska
ändamål.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 30

1 D.v.s. framtida planer av samma slag som de som fast-ställts i rådets resolution 389
Y 0628 (01) av den 19 juni 1989 om genomförande av en plan för angelägna åtgärder
på statistikens område: Statistiskt arbetsprogram för Euro-peiska gemenskaperna
1989 Å 1992 (EGT nr C 161, 28.6.1989, s. 1).

258

PROTOKOLL 31

OM SAMARBETE INOM SÄRSKILDA OMRÅDEN
VID SIDAN OM DE FYRA FRIHETERNA

Artikel 1

Forskning och teknisk utveckling

1. a) EFTA-staterna skall från detta avtals ikraftträdande medverka vid

genomförandet av ramprogrammet för gemenskapens verksamhet
inom forskning och teknisk utveckling (1990-1994)1 genom delta-
gande i dess särskilda program.

b) EFTA-staterna skall bidra ekonomiskt till den verksamhet som av-
ses i a i enlighet med artikel 82.1 a i avtalet.

c) Till följd av bestämmelsen i b skall EFTA-staterna delta i full om-
fattning i alla de EG-kommittéer som biträder EG-kommissionen
vid genomförandet eller utvecklingen av nämnda ramprogram och
dess särskilda program.

d) Med hänsyn till den särskilda karaktären av det samarbete som för-
utses inom forskning och teknisk utveckling skall företrädare för
EFTA-staterna, i den utsträckning som behövs för att samarbetet
skall fungera väl, även knytas till arbetet vid Kommittén för veten-
skaplig och teknisk forskning (KVTF) och andra EG-kommittéer
med vilka EG-kommissionen samråder på detta område.

2. För Islands del skall dock bestämmelserna i punkt 1 gälla först från den 1
januari 1994.

3. Utvärdering och mera genomgripande omorientering av arbetet inom
ramprogrammet för gemenskapens verksamhet inom forskning och teknisk
utveckling (1990-1994) skall efter avtalets ikraftträdande ske enligt det förfa-
randet som avses i artikel 79.3 i avtalet.

4. Detta avtal skall inte påverka vare sig det bilaterala samarbete som äger
rum inom ramprogrammet för gemenskapens verksamhet inom forskning
och teknisk utveckling (1987-1991)2 eller, i den mån det rör sig om sådant
samarbete som inte omfattas av detta avtal, de bilaterala ramprogrammen
för forskning och teknisk utveckling mellan gemenskapen och EFTA-sta-
terna.

Artikel 2

Informationstjänster

Gemensamma EES-kommittén skall från tidpunkten för detta avtals ikraft-
trädande besluta om villkoren för EFTA-staternas deltagande i de program
för informationstjänster som har skapats enligt, eller grundas på, nedanstå-
ende beslut av EG-rådet:

1390 D 0221: Rådets beslut nr 90/221/EEG av den 23 april 1990 (1990-1994) (EGT nr
L 117, 8.5.1990, s. 28)

2 387 D 0516: Rådets beslut nr 87/516/EURATOM, EEG av den 28 september 1987
(EGT L 302, 24.10.1987, s. 1)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 31

259

- 388 D 0524: Rådets beslut nr 88/524/EEG av den 26 juli 1988 om
fastställandet av en handlingsplan för att skapa en marknad för in-
formationstjänster (EGT nr L 288, 21.10.1988, s. 39),

- 389 D 0286: Rådets beslut nr 89/286/EEG av den 17 april 1989 om
genomförandet på gemenskapsnivå av huvudfasen i ett strategiskt
program för innovationer och tekniköverföring (1989-1993) (Sprint-
programmet) (EGT nr L 112, 25.4.1989, s. 12).

Artikel 3

Miljö

1. Samarbetet på miljöområdet skall stärkas inom ramen för gemenskapens
verksamhet, särskilt inom följande områden:

- miljöpolitik och åtgärdsprogram på miljöområdet,

- integrering av miljöskyddskrav med annan politik,

- ekonomiska och fiskala instrument,

- miljöfrågor med gränsöverskridande verkningar,

- viktigare regionala och globala frågor som är föremål för diskussioner
inom internationella organisationer.

Samarbetet skall bl. a. omfatta regelbundna möten.

2. Så snart som möjligt efter det att detta avtal har trätt i kraft skall, i den
mån frågan inte har avgjorts före den tidpunkten, de nödvändiga besluten
fattas för att säkerställa EFTA-staternas deltagande i Europeiska miljöby-
rån, när detta organ har upprättats av gemenskapen.

3. Om det har bestämts av Gemensamma EES-kommittén att samarbetet
skall bestå i att de avtalsslutande parterna inför parallell lagstiftning med
identiskt eller likvärdigt innehåll, skall de förfaranden som avses i artikel
79.3 i avtalet i fortsättningen gälla för utarbetandet av sådan lagstiftning på
området i fråga.

Artikel 4

Utbildning, yrkespraktik och ungdomsfrågor

1. EFTA-staterna skall från tidpunkten för detta avtals ikraftträdande delta
i gemenskapsprogrammet Ungdom för Europa i enlighet med del VI.

2. Fr.o.m. den 1 januari 1995 skall EFTA-staterna delta enligt bestämmel-
serna i del VI i alla gemenskapens utbildnings- och ungdomsprogram som
har inletts eller beslutats. Planeringen och utvecklingen av gemenskapens
program på detta område skall fr.o.m. avtalets ikraftträdande ske enligt de
förfaranden som avses i del VI, särskilt artikel 79.3.

3. EFTA-staterna skall i enlighet med artikel 82.1 a i avtalet bidra ekono-
miskt till de program som anges i punkterna 1 och 2.

4. EFTA-staterna skall från det att de inleder samarbetet i program till vilka
de enligt artikel 82.1 a bidrar ekonomiskt delta i full omfattning i alla de EG-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 31

260

kommittéer som biträder EG-kommissionen i genomförandet eller utveck-
lingen av dessa program.

5. EFTA-staterna skall från tidpunkten för avtalets ikraftträdande delta i
gemenskapens olika verksamheter för informationsutbyte, däribland, om så
är lämpligt, kontakter och möten med experter samt seminarier och konfe-
renser. Dessutom skall de avtalsslutande parterna, genom Gemensamma
EES-kommittén eller på annat sätt, ta andra intiativ som kan vara lämpliga
i detta sammanhang.

6. De avtalsslutande parterna skall främja ett ändamålsenligt samarbete
mellan de behöriga organisationerna och institutionerna och andra organ
inom sina respektive territorier, om detta bidrar till att stärka eller bredda
samarbetet. Detta gäller särskilt de frågor som utgör verksamhetsområdet
för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildningen (CEDEFOP).3

Artikel 5

Socialpolitik

1. På det socialpolitiska området skall den dialog som avses i artikel 79.1 i
avtalet bl.a. bestå i att hålla möten och ordna kontakter mellan experter,
undersöka frågor av gemensamt intresse inom särskilda områden, utbyta in-
formation om de avtalsslutande parternas verksamheter, inventera samar-
betsläget samt gemensamt genomföra sådana aktiviteter som seminarier och
konferenser.

2. De avtalsslutande parterna skall särskilt söka stärka samarbetet inom ra-
men för gemenskapsverksamhet som kan bli följden av följande gemen-
skapsrättsakter:

- 388 Y 0203: Rådets resolution av den 21 december 1987 om säker-
het, hygien och hälsa i arbetslivet (EGT nr C 28, 3.2.1988, s. 3),

- 391 Y 0531: Rådets resolution av den 21 maj 1991 om tredje medel-
fristiga handlingsprogrammet för gemenskapen på medellång sikt
för jämställdhet mellan kvinnor och män (1991-1995) (EGT nr C
142, 31.5.1991, s. 1),

390 Y 0627(06): Rådets resolution av den 29 maj 1990 om åtgärder
för att hjälpa långvarigt arbetslösa (EGT nr C 157, 27.6.1990, s. 4),
386 X 0379: Rådets rekommendation nr 86/379/EEG av den 24 juli
1986 om sysselsättning för de handikappade inom gemenskapen
(EGT nr L 225, 12.8.1986, s. 43),

- 389 D 0457: Rådets beslut nr 89/457/EEG av den 18 juli 1989 om
upprättandet av ett handlingsprogram för gemenskapen på medel-
lång sikt för ekonomisk och social anpassning av de ekonomiskt och
socialt missgynnade grupperna i samhället (EGT nr L 224, 2.8.1989,

3 375 R 0337: Rådets förordning (EEG) nr 337/75 av den 10 februari 1975 om inrättan-
det av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildningen (EGT nr L 39,
13.2.1975, s. 1) i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 99),

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s.
170)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 31

261

s. 10).

3. EFTA-staterna skall från tidpunkten för detta avtals ikraftträdande delta
inom ramen för gemenskapens åtgärder för de äldre.4

EFTA-staterna skall bidra ekonomiskt enligt artikel 82.1 b i
avtalet. EFTA-staterna skall delta i full omfattning i de EG-kommittéer
som biträder EG-kommissionen i genomförandet eller utvecklingen av pro-
grammet utom när det gäller frågor som rör fördelningen av EG:s ekono-
miska resurser mellan gemenskapens medlemsstater.

4. Gemensamma EES-kommittén skall fatta de nödvändiga besluten för att
underlätta samarbetet mellan de avtalsslutande parterna i gemenskapens
framtida program och verksamhet på det socialpolitiska området.

5. De avtalsslutande parterna skall främja ett ändamålsenligt samarbete
mellan de behöriga organisationerna och institutionerna och andra organ
inom sina respektive territorier, där detta bidrar till att stärka eller bredda
samarbetet. Detta gäller särskilt de frågor som utgör verksamhetsområdet
för Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor.5

Artikel 6

Konsumentskydd

1. På konsumentskyddsområdet skall de avtalsslutande parterna med alla
lämpliga medel förstärka den ömsesidiga dialogen i syfte att bestämma om-
råden och aktiviteter där ett närmare samarbete kan bidra till att deras mål
uppnås.

2. De avtalsslutande parterna skall söka stärka samarbetet inom ramen för
gemenskapsverksamhet som kan bli följden av nedan nämnda gemenskaps-
rättsakter, särskilt när det gäller att säkerställa konsumenternas inflytande
och medbestämmande.

- 389 Y 1122(01): Rådets resolution av den 9 november 1989 om fram-
tida prioriteringar för att åter slå fast ett program för konsument-
skydd (EGT nr C 294, 22.11.1989, s. l),c

- 590 DC 0098: Treårig åtgärdsplan för konsumentpolitik inom EEG
(1990-1992),

- 388 Y 1117(01): Rådets resolution av den 4 november 1988 om ökat
konsumentdeltagande i standardiseringsarbetet (EGT nr C 293,

17.11.1988, s. 1).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 31

4391 D 0049: Rådets beslut nr 91/49/EEG av den 26 november 1991 (EGT nr L 28,
2.2.1991, s. 29)

5 375 R 1365: Rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 om skapandet
av en europeisk fond för förbättring av arbets- och levnadsvillkor (EGT nr L 139,
30.5.1975, s. 1) i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 111),

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s.
170).

262

Artikel 7

Små och medelstora företag

1. Samarbetet i fråga om små och medelstora företag skall främjas särskilt
inom ramen för gemenskapens åtgärder för att

- undanröja onödiga administrativa, finansiella och rättsliga hinder
för affärsverksamhet,

- informera och hjälpa företag, särskilt små och medelstora företag,
när det gäller politik och program som skulle kunna vara av bety-
delse för dem,

- främja samarbete och samverkan mellan företag, särskilt små och
medelstora företag, från olika regioner inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet.

2. De avtalsslutande parterna skall särskilt söka stärka samarbete inom ra-
men för gemenskapsverksamhet som kan bli följden av följande gemen-
skapsrättsakter:

- 388 Y 0727(02): Rådets resolution om förbättring av affärsmiljön
och om exploateringsfrämjande åtgärder inom gemenskapen, spe-
ciellt i fråga om små och medelstora företag (EGT nr C 197,

27.7.1988, s.6),

- 389 D 0490: Rådets beslut nr 89/490/EEG av den 28 juli 1989 om
förbättring av affärsmiljön och främjande av utvecklingen av företag
inom gemenskapen, särskilt av små och medelstora företag (EGT nr
L239, 16.8.1989, s.33),

389 Y 1007(01): Rådets resolution av den 26 september 1989 om ut-
vecklingen av legoproduktion inom gemenskapen (EGT nr C 254,

7.10.1989, s. 1),

- 390 X 0246: Rådets resolution av den 28 maj 1990 om genomföran-
det av en politik syftande till administrativ förenkling till förmån för
små och medelstora företag i medlemsstaterna (EGT nr L 141,
2.6.1990, s. 55),

- 391 Y 0605: Rådets resolution av den 27 maj 1991 om handlingspro-
grammet för små och medelstora företag, inklusive företag inom
hantverksindustri (EGT nr C 146, 5.6.1991, s. 3),

- 391 D 0319: Rådets beslut nr 91/319/EEG av den 18 juni 1991 om
ändring av programmet för att förbättra affärsmiljön och främja ut-
vecklingen av företag inom gemenskapen, särskilt små och medel-
stora företag, (EGT nr L 175, 4.7.1991, s. 32).

3. Gemensamma EES-kommittén skall från tidpunkten för avtalets ikraft-
trädande fatta de nödvändiga besluten om de villkor, inklusive villkoren be-
träffande EFTA-staternas ekonomiska bidrag, som skall gälla för samarbete
inom ramen för gemenskapens verksamhet vid genomförandet av rådets be-
slut om förbättring av affärsmiljön och främjande av utvecklingen av före-
tag, särskilt små och medelstora företag, inom gemenskapen6 samt den verk-
samhet som blir följden av beslutet.

6 389 D 0490: Rådets beslut nr 89/490/EEG av den 28 juli 1989 (EGT nr C 239,
16.8.1989, s. 33)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 31

263

Artikel 8

Turism

På turismens område skall den dialog som avses i artikel 79.1 i avtalet syfta
till att bestämma områden och åtgärder där ett närmare samarbete skulle
kunna bidra till att främja turismen och förbättra de allmänna förutsättning-
arna för turistindustrin inom de avtalsslutande parternas territorier.

Artikel 9

Den audivisuella sektom

Så snart som möjligt efter det att detta avtal har trätt i kraft skall, såvida inte
frågan har avgjorts före den tidpunkten, de nödvändiga besluten fattas för
att säkerställa EFTA-staternas deltagande i de program som har upprättats
enligt rådets beslut 90/685/EEG av den 21 december 1990 om genomföran-
det av ett handlingsprogram för att främja utvecklingen av den europeiska
audiovisuella industrin (MEDIA) (1991-1995) (EGT nr L 380, 31.12.1990,
s. 37).

Artikel 10

Räddningstjänst

1. De avtalsslutande parterna skall söka stärka det samarbete inom ramen
för gemenskapsverksamhet som kan bli följden av rådets och medlemsstater-
nas representanters inom rådet resolution 89/223/EEG av den 13 februari
1989 om förändringar i samarbetet på gemenskapsnivå avseende räddnings-
tjänsten (EGT nr C 44, 23.2.1989, s. 3).

2. EFTA-staterna skall säkerställa att numret 112 införs inom deras territo-
rier som enda europeiskt nödtelefonnummer i enlighet med bestämmelserna
i rådets beslut 91/396/EEG av den 29 juli 1991 om införandet av ett enda
europeiskt nödtelefonnummer (EGT nr L 217, 6.8.1991, s. 31).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 31

264

PROTOKOLL 32

OM FINANSIELLA VILLKOR FÖR
GENOMFÖRANDE AV ARTIKEL 82

Artikel 1

Förfarande vid fastställandet av EFTA-staternas finansiella medverkan

1. Förfarandet vid beräkningen av EFTA-staternas finansiella medverkan i
gemenskapens verksamheter anges i följande punkter.

2. EG-kommissionen skall senast den 30 maj varje budgetår, med relevant
bakgrundsmaterial, tillställa Gemensamma EES-kommittén uppgift om:

a) De belopp vilka tagits upp ”för information” i förslagen till anslag
för ekonomiska åtaganden och anslagen för betalningar i det preli-
minära förslaget till allmän budget för Europeiska gemenskapen och
vilka motsvarar de verksamheter som EFTA-staterna deltar i och
som har beräknats i enlighet med bestämmelserna i artikel 82.

b) Den beräknade storleken av bidragen för EFTA-staternas delta-
gande i dessa verksamheter, som ”för information” tagits upp i in-
komstberäkningen i det preliminära budgetförslaget.

3. Gemensamma EES-kommittén skall före den 1 juli varje år bekräfta att
beloppen som avses i punkt 2 överensstämmer med bestämmelserna i artikel
82 i avtalet.

4. De belopp som tagits upp ”för information” och som motsvarar EFTA-
staternas medverkan såväl i anslagen för ekonomiska åtaganden som i ansla-
gen för betalningar skall, liksom beloppen för bidragen, justeras när budge-
ten fastställs av den budgetansvariga myndigheten, så att bestämmelserna i
artikel 82 blir iakttagna.

5. Så snart den allmänna budgeten slutligt fastställts av den budgetansvariga
myndigheten skall EG-kommissionen meddela Gemensamma EES-kom-
mittén de belopp som redo-visas där ”för information”, både i inkomstbe-
räkningen och i utgiftsberäkningen, och som motsvarar EFTA-staternas
medverkan.

Gemensamma EES-kommittén skall inom 15 dagar bekräfta att dessa be-
lopp överensstämmer med bestämmelserna i artikel 82.

6. Senast den 1 januari varje budgetår skall EFTA-staternas ständiga kom-
mitté meddela EG-kommissionen den slutliga fördelningen av bidraget mel-
lan EFTA-staterna.

Denna fördelning skall vara av bindande karaktär för varje EFTA-stat.
Om denna information inte tillhandahållits före den 1 januari skall fördel-
ningen från föregående år tillämpas provisoriskt.

Artikel 2

Förfarande för överföringen av EFTA-staternas bidrag

1. På grundval av de uppgifter som EFTA-staternas ständiga kommitté läm-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 32

265

nat i enlighet med bestämmelserna i artikel 1.6 skall EG-kommissionen upp-
rätta följande:

a) Ett förslag till fordran i enlighet med artikel 28.1 i EG:s
finansförordning1 motsvarande beloppet för EFTA-staternas delta-
gande, beräknat på anslagen för ekonomiska åtaganden.

Upprättandet av förslaget till fordran skall föranleda EG-kom-

• missionen att formellt öppna anslagen för ekonomiska åtaganden
för berörda poster i den budgetstruktur som byggts upp för ändamå-
let.

Om gemenskapens budget inte fastställts vid budgetårets början
skall bestämmelserna i artikel 9 i finansförordningen tillämpas.

b) En betalningsbegäran i enlighet med artikel 28.2 i finansförord-
ningen motsvarande beloppet för EFTA-staternas deltagande, be-
räknat på anslagen för betalningar.

2. Denna betalningsbegäran skall baseras på att vaije EFTA-stat erlägger
sitt bidrag i två delbetalningar, varav:

-sex tolftedelar av bidraget senast den 20 januari,

- sex tolftedelar av bidraget senast den 15 juli.

De sex tolftedelar som skall betalas senast den 20 januari beräknas dock
på det belopp som redovisas ”för information” i det preliminära budgetför-
slagets inkomstberäkning; korrigering av de belopp som betalats enligt
denna beräkning sker vid betalningen av de tolftedelar som skall betalas
senast den 15 juli.

Om budgeten inte fastställts före den 30 mars sker även den andra betal-
ningen enligt det belopp som förutses ”för information” i det preliminära
budgetförslaget; korrigeringen skall i detta fall ske tre månader efter det
att det förfarande som förutses i artikel 1.5 slutförts.

När EFTA-staternas betalning av bidragen mottagits skall EG-kommis-
sionen i formell mening öppna betalningsanslagen för berörda poster i den
budgetstruktur som byggts upp för ändamålet, utan att detta påverkar till-
lämpningen av bestämmelserna i artikel 9 i finansförordningen.

3. Bidragen skall anges och betalas i ecu.

4. I detta syfte skall varje EFTA-stat hos sin centralbank eller hos någon
annan institution som den utser för ändamålet öppna ett konto i ecu för kom-
missionens räkning.

5. Vid varje tillfälle då inbetalning till det konto som anges i punkt 4 sker
senare än de förfallodagar som anges i punkt 2 skall den berörda EFTA-sta-
ten betala dröjsmålsränta enligt en räntesats som motsvarar den räntesats
för förfallodagens månad, med ett tillägg om 1,5 procentenheter, som Euro-
peiska monetära samarbetsfonden tillämpar vid sina operationer i ecu och
som publiceras varje månad i Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
serie C.

'Finansförordningen från den 21 december 1977 som tilllämpas på EG:s allmänna
budget (EGT L 356 31.12.1977, s. 1) ändrad genom rådets förordning (Euratom,
EKSG, EEG) nr 610/90 av den 13 mars 1990 (EGT L 70 16.3.1990, s. 1) i det följande
kallad finansförordningen

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 32

266

Artikel 3

Efterhandsjusteringar av bidragen

1. De belopp för EFTA-staternas medverkan som fastställts för vaij e berörd
budgetpost i enlighet med bestämmelserna i artikel 82 i avtalet skall normalt
sett vara oförändrade under budgetåret.

2. Vid upprättandet av årsbokslut för varje budgetår (n) och inom ramen
för inkomst- och utgiftsredovisningen skall EG-kommissionen justera redo-
visningen, såvitt avser EFTA-staternas medverkan, varvid skall beaktas:

- ändringar som har ägt rum under budgetåret, antingen genom omfördel-
ning eller genom tilläggsbudget,

- anslagens slutliga utfall för budgetåret, med hänsyn till eventuella under-
utnyttjanden och överföringar av medel mellan budgetår,

- belopp avseende sådana gemenskapskostnader som EFTA-staterna
täcker individuellt eller betalningar som de gör in natura, t.ex. genom
administrativt stöd.

Denna justering skall ske inom ramen för fastställandet av budgeten för föl-
jande år (n + 2).

3. Om synnerliga omständigheter föranleder det, och i den mån proportio-
nalitetsfaktorn måste säkerställas, kan EG-kommissionen efter godkän-
nande av Gemensamma EES-kommittén begära att EFTA-staterna betalar
ett tillläggsbidrag under det budgetår då avvikelsen inträffar. Sådana till-
läggsbidrag skall bokföras på de konton som anges i artikel 2.4 vid ett datum
som fastställs av Gemensamma EES-kommittén och som så långt möjligt
sammanfaller med den justering som förutses i artikel 2.2. Om bidragen inte
bokförts i tid skall bestämmelserna i artikel 2.5 tillämpas.

4. Tilläggsregler för genomförande av punkt 1-3 skall vid behov beslutas
av Gemensamma EES-kommittén. Detta skall särskilt gälla i fråga om det
sätt på vilket hänsyn skall tas till belopp avseende sådana gemenskapskost-
nader som EFTA-staterna täcker individuellt eller betalningar som de gör i
natura.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 32

Artikel 4

Översyn

Bestämmelserna i

- artikel 2.1,

- artikel 2.2,

- artikel 3.2 och

- artikel 3.3

skall före den 1 januari 1994 ses över av Gemensamma EES-kommittén, och
ändras utifrån erfarenheterna från genomförandet och med hänsyn till EG-
beslut rörande EG:s finansförordning och/eller presentationen av gemen-
skapens allmänna budget.

267

Artikel 5

Genomförandevillkor

1. Användningen av de anslag som hänför sig till EFTA-staternas delta-
gande skall ske i enlighet med bestämmelserna i EG:s finansförordning.

2. I fråga om reglerna för anbudsförfaranden gäller dock att anbudsinford-
ran skall vara öppen för såväl alla EG-medlemsstater som alla EFTA-stater
i den mån upphandlingen belastar budgetposter där EFTA-staterna medver-
kar.

Artikel 6

Information

1. Vid utgången av varje kvartal skall EG-kommissionen förse EFTA-sta-
ternas ständiga kommitté med ett utdrag ur sin redovisning med uppgift om
läget, både vad gäller inkomster och utgifter, i fråga om genomförandet av
de program och andra verksamheter där EFTA-staterna medverkar finan-
siellt.

2. När räkenskapsåret är avslutat skall EG-kommissionen till EFTA-stater-
nas ständiga kommitté överlämna de uppgifter som avser program och andra
verksamheter där EFTA-staterna medverkar finansiellt och som förekom-
mer i inkomst- och utgiftsredovisningen samt i balansräkningen som upprät-
tas i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 78 och 81 i EG:s finansförord-
ning.

3. Gemenskapen skall förse EFTA-staternas ständiga kommitté med sådan
ytterligare finansiell information som den senare skäligen kan begära i fråga
om de program och andra verksamheter där EFTA-staterna medverkar fi-
nansiellt.

Artikel 7

Revision

1. Revisionen skall ske i enlighet med bestämmelserna i Fördraget om upp-
rättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, EG:s finansförordning
och tillämpliga föreskrifter inom de områden som anges i artiklarna 76 och
78 i avtalet, och den skall omfatta kontroll av inkomsternas beräkning och
tillgänglighet lika väl som kontroll såvitt avser alla utgifter som hänför sig
till EFTA-staternas deltagande, av utgifternas uppkomst och fördelning över
tiden.

2. Lämpliga former för kontakter mellan gemenskapens och EFTA-stater-
nas officiella revisionsmyndigheter skall upprättas i syfte att underlätta revi-
sionen av de inkomster och utgifter som hänför sig till EFTA-staternas med-
verkan i gemenskapsaktiviteter enligt punkt 1.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 32

268

Artikel 8

BNP-statistik som skall användas vid beräkning av
proportionalitetsfaktorn

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 32

1. De BNP-uppgifter angivna till marknadspris som anges i avtalets artikel
82 skall vara de som offentliggörs som en följd av genomförandet av artikel
76 i avtalet.

2. Ett undantag från denna bestämmelse görs för budgetåren 1993 och 1994,
då BNP-statistik som fastställts av OECD skall användas. Gemensamma
EES-kommittén kan vid behov besluta att detta undantag skall gälla ett eller
flera år därefter.

269

PROTOKOLL 33

OM SKILJEFÖRFARANDE

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 33

1. Om en tvist har hänskjutits till skiljeförfarande, skall det finnas tre skilje-
män, om inte parterna i tvisten beslutar annorlunda.

2. De två sidorna i tvisten skall inom trettio dagar utse var sin skiljeman.

3. De sålunda utsedda skiljemännen skall gemensamt välja en ordförande,
som skall vara medborgare hos en annan avtalsslutande part än de utsedda
skiljemännen. Om de inte kan komma överens inom två månader från det
att de utsågs, skall de välja ordförande bland sju personer upptagna i en för-
teckning som upprättats av Gemensamma EES-kommittén. Kommittén
skall upprätta och aktualisera denna förteckning i enlighet med sin arbets-
ordning.

4. Om inte de avtalsslutande parterna beslutar annorlunda, skall skiljedom-
stolen själv anta sin arbetsordning. Den fattar sina avgöranden genom majo-
ritetsbeslut.

270

PROTOKOLL 34

OM MÖJLIGHETEN FÖR EFTA-STATERNAS
DOMSTOLAR OCH ANDRA DÖMANDE
MYNDIGHETER ATT BEGÄRA ATT EUROPEISKA
GEMENSKAPERNAS DOMSTOL BESLUTAR OM
TOLKNINGEN AV EES-REGLER SOM MOTSVARAR
EG-REGLER

Artikel 1

Om det i ett mål eller ärende som är anhängigt vid en domstol eller annan
dömande myndighet i en EFTA-stat uppstår en fråga om tolkningen av be-
stämmelser i avtalet som i sak överensstämmer med bestämmelser i fördra-
gen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i den lydelse dessa har
genom ändringar eller tilllägg, eller i rättsakter antagna i enlighet med dessa
fördrag, får domstolen eller myndigheten om den anser det nödvändigt be-
gära att Europeiska gemenskapernas domstol beslutar i frågan.

Artikel 2

En EFTA-stat som avser att använda sig av detta protokoll skall underrätta
depositarien och Europeiska gemenskapernas domstol i vilken omfattning
och under vilka förutsättningar protokollet skall gälla för dess domstolar el-
ler andra dömande myndigheter.

Artikel 3

Depositarien skall underrätta de avtalsslutande parterna om varje underrät-
telse som avses i artikel 2.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 34

271

PROTOKOLL 35

OM GENOMFÖRANDET AV EES-REGLER

Med beaktande av följande:

Syftet med detta avtal är att åstadkomma ett homogent europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde på grundval av gemensamma regler utan att någon
avtalsslutande part behöver överlämna normgivningsmakt till någon institu-
tion inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Detta måste följaktligen uppnås genom nationella förfaranden.

Enda artikel

För fall när det kan uppstå konflikter mellan genomförda EES-regler och
andra författningsbestämmelser, förbinder sig EFTA-staterna att om det är
nödvändigt införa en författningsbestämmelse som innebär att EES-reglerna
skall ha företräde i dessa fall.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 35

272

PROTOKOLL 36

OM STADGAN FÖR EES GEMENSAMMA
PARLAMENTARIKERKOMMITTÉ

Artikel 1

Den EES gemensamma parlamentarikerkommitté som upprättats genom ar-
tikel 95 i avtalet skall inrättas och fungera i enlighet med bestämmelserna i
avtalet och denna stadga.

Artikel 2

EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall bestå av sextiosex leda-
möter.

Europaparlamentet respektive parlamenten i EFTA-staterna skall utse ett
lika stort antal ledamöter av EES gemensamma parlamentarikerkommitté.

Artikel 3

EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall välja sin ordförande och
viceordförande bland sina ledamöter.

Ordförandeskapet i kommittén skall utövas under perioder av ett år växel-
vis av en ledamot som utsetts av Europaparlamentet och en ledamot som
utsetts av parlamentet i en EFTA-stat.

Kommittén skall utse sitt arbetsutskott.

Artikel 4

EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall hålla allmänna samman-
träden två gånger om året, växelvis inom EG och i en EFTA-stat. Kommit-
tén skall vid varje sammanträde besluta var nästa allmänna sammanträde
skall hållas. Extra sammanträden får hållas när kommittén eller dess arbets-
utskott beslutar om det i enlighet med kommitténs arbetsordning.

Artikel 5

EES gemensamma parlamentarikerkommitté skall själv anta sin arbetsord-
ning genom beslut med två tredjedels majoritet av kommitténs ledamöter.

Artikel 6

Kostnaderna för deltagande i EES gemensamma parlamentarikerkommitté
skall bäras av det parlament som utsett en ledamot.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 36

273

18 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

PROTOKOLL 37

MED DEN FÖRTECKNING SOM AVSES I ARTIKEL

101

1. Vetenskapliga livsmedelskommittén (kommissionens beslut
74/234/EEG).

2. Läkemedelskommittén (rådets beslut 75/320/EEG).

3. Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén (kommissionens beslut
81/651/EEG).

4. Kommittén för transportinfrastruktur (rådets beslut 78/174/EEG).

5. Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare
(rådets förordning (EEG) 1408/71).

6. Kontaktkommittén för tvättning av pengar (rådets direktiv 91/308/EEG).

7. Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor (rådets förord-
ning (EEG) 17/62.)

8 Rådgivande kommittén för koncentrationer (rådets förordning (EEG)
4064/89).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 37

274

PROTOKOLL 38

OM DEN FINANSIELLA MEKANISMEN

Artikel 1

1. Genom den finansiella mekanismen skall ekonomiskt bistånd lämnas till
utveckling och strukturanpassning i de regioner som anges i artikel 4 dels i
form av räntesubventioner på lån, dels i form av direkta bidrag.

2. Den finansiella mekanismen skall finansieras av EFTA-staterna. Dessa
skall ge Europeiska investeringsbanken ett uppdrag som den skall utföra en-
ligt följande artiklar. EFTA-staterna skall upprätta en kommitté för den fi-
nansiella mekanismen, som skall fatta de beslut om räntesubventioner och
bidrag som krävs enligt artiklarna 2 och 3.

Artikel 2

1. De räntesubventioner som avses i artikel 1 skall lämnas i samband med
lån som beviljas av Europeiska investeringsbanken och skall så vitt möjligt
uttryckas i ecu.

2. Räntesubventionerna på sådana lån skall fastställas till tre procentenhe-
ter per år i förhållande till Europeiska investeringsbankens räntesatser och
skall ges under högst tio år för vaije lån.

3. En amorteringsfri period på två år skall ges innan kapitalet böljar återbe-
talas med lika stora amorteringar.

4. Räntesubventionerna skall ges under förutsättning av godkännande från
EFTA-kommittén för den finansiella mekanismen och med beaktande av
EG-kommissionens yttrande.

5. Summan av de lån som skall vara berättigade till räntesubventioner enligt
artikel 1 och som skall beviljas i lika stora rater skall under perioden 1993-
1997 vara sammanlagt 1,5 miljarder ecu.

Artikel 3

1. Summan av de bidrag som avses i artikel 1 skall vara 500 miljoner ecu och
skall beviljas i lika stora rater under perioden 1993-1997.

2. Dessa bidrag skall betalas ut av Europeiska investeringsbanken på grund-
val av förslag från de mottagande EG-medlemsstaterna efter inhämtande av
EG-kommissionens yttrande och med godkännande av EFTA-kommittén
för den finansiella mekanismen, som fortlöpande skall informeras under
hela processen.

Artikel 4

1. Det ekonomiska bistånd som avses i artikel 1 skall begränsas till projekt
som genomförs av offentliga myndigheter och offentliga eller privata företag
i Grekland, ön Irland, i Portugal och de regioner i Spanien som är uppräk-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 38

275

nade i tillägget. Varje regions andel av det totala ekonomiska biståndet skall
bestämmas av gemenskapen, som skall informera EFTA-staterna.

2. De projekt skall prioriteras som lägger särskild vikt vid miljön (inbegripet
stadsplanering), transport (inbegripet transportinfrastruktur) eller utbild-
ning. När det gäller projekt som presenteras av privata företag skall särskild
hänsyn tas till små och medelstora företag.

3. Den högsta stödandelen för ett projekt som stöds av den finansiella me-
kanismen skall fastställas till en nivå som inte är oförenlig med EG-politiken
i detta avseende.

Artikel 5

EFTA-staterna skall komma överens med Europeiska investeringsbanken
och EG-kommissionen om en ordning som av alla parter kan anses ända-
målsenlig för att säkerställa att den finansiella mekanismen fungerar väl. Be-
slut skall också fattas i detta sammanhang om kostnaderna för administratio-
nen av den finansiella mekanismen.

Artikel 6

Europeiska investeringsbanken skall ha rätt att delta som observatör i Ge-
mensamma EES-kommitténs sammanträden när ärenden med anknytning
till den finansiella mekanismen och som berör banken står på dagordningen.

Artikel 7

Ytterligare bestämmelser om genomförandet av den finansiella mekanismen
kan vid behov fastställas av den gemensamma EES-kommittén för den fi-
nansiella mekanismen.

TILLÄGG TILL PROTOKOLL 38

Lista över spanska regioner som är berättigade till ekonomiskt bistånd

Andalucia

Asturias

Castilla y Leon

Castilla-La Mancha

Ceuta-Melilla

Valencia

Extremadura

Galicia

Islas Canarias

Murcia

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 38

276

PROTOKOLL 39

OM ECUN

Med ”ecu” avses i detta avtal ecun enligt den definition som har fastställts av
gemenskapens behöriga myndigheter. I alla rättsakter som det hänvisas till i
bilagorna till avtalet skall ”europeiska beräkningsenheter” ersättas med
”ecu”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 39

277

PROTOKOLL 40

OM SVALBARD

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 40

1. När EES-avtalet ratificeras skall Norge ha rätt att undanta Svalbards ter-
ritorium från avtalets tillämpningsområde.

2. Om Norge begagnar sig av denna rätt, skall gällande avtal som är tillämp-
liga på Svalbard, bl.a. Konventionen om upprättandet av Europeiska frihan-
delssammanslutningen, Frihandelsavtalet mellan Europeiska ekonomiska
gemenskapen och Norge samt Frihandelsavtalet mellan, å ena sidan, med-
lemsstaterna i Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska kol-
och stålgemenskapen och, å andra sidan, Norge, fortfarande vara tillämpliga
på Svalbards territorium.

278

PROTOKOLL 41

OM BEFINTLIGA AVTAL

I enlighet med bestämmelserna i artikel 120 i EES-avtalet har de avtalsslu-
tande parterna enats om att följande befintliga bilaterala eller multilaterala
avtal som gäller mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen å ena sidan
och en eller flera EFTA-stater å den andra, skall vara tillämpliga även efter
ikraftträdandet av EES-avtalet.

29.4.1963/ Internationella kommissionen för skydd av floden Rhen
3.12.1976 mot miljöföroreningar. Biandavtal mellan Schweiziska Eds-
förbundet och Europeiska ekonomiska gemenskapen, För-
bundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Ne-
derländerna.

3.12.1976 Skydd av floden Rhen mot kemiska föroreningar. Biandav-
tal mellan Schweiziska Edsförbundet och Europeiska eko-
nomiska gemenskapen, Förbundsrepubliken Tyskland,
Frankrike, Luxemburg och Nederländerna.

1.12.1987 Avtal mellan Republiken Österrike å ena sidan och För-
bundsrepubliken Tyskland och Europeiska ekonomiska ge-
menskapen å den andra om samarbete vid vård av vattenre-
surserna i Donaubäckenet.

19.11.1991 Avtal i form av skriftväxling mellan Österrike och Euro-
peiska ekonomiska gemenskapen om försäljning av bords-
viner från gemenskapen och ”lantvin” i flaskor inom Öster-
rikes territorium.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 41

279

PROTOKOLL 42

OM BILATERALA ARRANGEMANG FÖR VISSA
JORDBRUKSPRODUKTER

De avtalsslutande parterna noterar att bilaterala överenskommelser om han-
del med jordbruksprodukter har undertecknats samtidigt som detta avtal.
Dessa överenskommelser som ytterligare utvecklar eller kompletterar över-
enskommelser som träffats tidigare av de avtalsslutande parterna och dess-
utom återspeglar bl.a. deras gemensamt beslutade mål att bidra till att
minska sociala och ekonomiska skillnader mellan deras regioner, skall träda
i kraft senast vid tidpunkten för ikraftträdandet av detta avtal.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 42

280

PROTOKOLL 43

OM AVTALET MELLAN EEG OCH
ÖSTERRIKE OM GODSTRANSPORTER I
TRANSIT PÅ VÄG OCH JÄRNVÄG

De avtalsslutande parterna noterar att samtidigt med föreliggande avtal har
ett bilateralt avtal undertecknats mellan Europeiska ekonomiska gemenska-
pen och Österrike om godstransporter i transit på väg och järnväg.

Bestämmelserna i det bilaterala avtalet skall ha företräde framför bestäm-
melserna i föreliggande avtal i den mån de täcker samma ämnesområde och
i enlighet med vad som anges i detta avtal.

Sex månader innan avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen
och Österrike om godstransporter i transit på väg eller järnväg upphör att
gälla, skall parterna tillsammans granska situationen inom vägtransportom-
rådet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 43

281

PROTOKOLL 44

OM AVTALET MELLAN EEG OCH

SCHWEIZ OM GODSTRANSPORTER PÅ VÄG
OCH JÄRNVÄG

De avtalsslutande parterna noterar att samtidigt med föreliggande avtal har
ett bilateralt avtal undertecknats mellan Europeiska ekonomiska gemenska-
pen och Schweiz om godstransporter på väg och järnväg.

Sex månader innan avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen
och Schweiz om godstransporter på vägg och järnväg upphör att gälla, skall
parterna tillsammans granska situationen inom vägtransportområdet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 44

282

PROTOKOLL 45

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

OM ÖVERGÅNGSPERIODER FÖR SPANIEN

OCH PORTUGAL

Protokoll 45

De avtalsslutande parterna anser att avtalet inte inverkar på de övergångspe-
rioder som har medgivits Spanien och Portugal genom akten om deras an-
slutning till Europeiska gemenskaperna och som kan fortsätta att gälla efter
avtalets ikraftträdande oberoende av de övergångsperioder som har fast-
ställts i själva avtalet.

283

PROTOKOLL 46

OM UTVECKLINGEN AV SAMARBETET
INOM FISKERISEKTORN

De avtalsslutande parterna skall i ljuset av resultaten av översyner vartannat
år av läget i samarbetet inom fiskerisektorn söka utveckla detta samarbete
på en harmonisk och ömsesidigt förmånlig grundval och inom ramen för sin
respektive fiskeripolitik. Den första översynen skall äga rum före utgången
av 1993.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 46

284

PROTOKOLL 47

OM AVSKAFFANDE AV TEKNISKA

HANDELSHINDER FÖR VIN

De avtalsslutande parterna skall tillåta import av och handel med vinproduk-
ter som har sitt ursprung i deras respektive territorier och i överensstäm-
melse med gemenskapsrätten, såsom den anpassats inom ramen för detta
avtal och som framgår av tillägget till detta protokoll vad beträffar produkt-
definitioner, oenologisk praxis, sammansättning av produkter och regler när
det gäller omsättning och handel.

I detta protokoll skall beteckningen ”ursprungsprodukter” förstås som
”vinprodukter, i vilka alla druvor eller andra ämnen erhållna från druvor
som används i produkten är helt framställda inom EES-området”.

För alla andra ändamål än handel mellan EFTA-länderna och gemenska-
pen får EFTA-länderna fortsätta att tillämpa sin nationella lagstiftning.

Bestämmelserna i protokoll 1 om övergripande anpassning skall tillämpas
på de rättsakter som anges i tillägget till detta protokoll. EFTA-ländernas
ständiga kommitté skall fullgöra de funktioner som nämns i punkterna 4.d
och 5 i protokoll 1.

TILLÄGG

1. 373 R 2805: Kommissionens förordning (EEG) nr 2805/73/EEG av den
12 oktober 1973 som fastställer en lista över vita kvalitetsviner, framställda i
specificerade områden och importerade vita kvalitetsviner, som har en viss
halt svaveldioxid, och fastställer vissa övergångsbestämmelser som hänför
sig till halten svaveldioxid i vin, framställt före 1 oktober 1973 (EGT nr L
289, 16.10.1973, s. 21), ändrad genom:

- 373 R 3548: Kommissionens förordning (EEG) nr 3548/73 av den 21
december 1973 (EGT nr L 361, 29.12.1973, s. 35).

375 R 2160: Kommissionens förordning (EEG) nr 2160/75 av den 19
augusti 1975 (EGT nr L 220, 20.8.1975, s. 7).

377 R 0966: Kommissionens förordning (EEG) nr 966/77 av den 4
maj 1977 (EGT nr L 115, 6.5.1977, s. 7).

Bestämmelserna i förordningen skall inom ramen för detta avtal till-
lämpas med följande anpassning:

- Viner som har sitt ursprung i EFTA-länder och för vilka bestämmel-
serna i denna förordning är relevanta skall fortsätta att omfattas av
avsnitt B i artikel 1.

2. 374 R 2319: Kommissionens förordning nr 2319/74/EEG av den 10 sep-
tember 1974 som specificerar vissa vinodlande områden som får framställa
bordsvin med en maximal total alkoholhalt av 17% (EGT nr L 248,
11.9.1974, s. 7).

3. 378 R 1972: Kommissionens förordning (EEG) nr 1972/78 av den 16 au-
gusti 1978 som fastställer detaljerade regler för oenologisk praxis (EGT nr
L 226, 17.8.1978, s. 11), i dess lydelse enligt:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

285

- 380 R 0045: Kommissionens förordning (EEG) nr 45/80 av den 10
januari 1980 (EGT nr L 7, 11.1.1980, s. 12).

4. 379 R 0358: Rådets förordning (EEG) nr 358/79 av den 5 februari 1979
om mousserande vin som framställts i gemenskapen och som definieras i
punkt 13 i bilaga 2 till förordning (EEG) nr 337/79 (EGT nr L 54, 5.3.1979,
s. 130), i dess lydelse enligt:

379 R 2383 : Rådets förordning (EEG) nr 2383/79 av den 29 oktober
1979 (EGT nr L 274, 31.10.1979, s. 8).

179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 292, 19.11.1979,
s. 83).

- 380 R 3456: Rådets förordning (EEG) nr 3456/80 av den 22 decem-
ber 1980 (EGT nr L 360, 31.12.1980, s. 18).

- 384 R 3686: Rådets förordning (EEG) nr 3686/84 av den 19 decem-
ber 1984 (EGT nr L 341, 29.12.1984, s. 3).

385 R 3310: Rådets förordning (EEG) nr 3310/85 av den 18 novem-
ber 1985 (EGT nr L 320, 29.11.1985, s. 19).

- 385 R 3805: Rådets förordning (EEG) nr 3805/85 av den 20 decem-
ber 1985 (EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 39).

389 R 2044: Rådets förordning (EEG) nr 2044/89 av den 19 juni 1989
(EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 8).

390 R 1328: Rådets förordning (EEG) nr 1328/90 av den 14 maj 1990
(EGT nr L 132, 23.5.1990, s. 74).

391 R 1735: Rådets förordning (EEG) nr 1735/91 av den 13 juni 1991
(EGT nr L 163, 26.6.1991, s. 9).

5. 383 R 2510: Kommissionens förordning (EEG) nr 2510/83 av den
7 september 1983 med bestämmelser om ett undantag gällande halten av
flyktiga syror i vissa viner (EGT nr L 248, 8.9.1983, s. 16).

6. 384 R 2394: Kommissionens förordning (EEG) nr 2394/84 av den 20 au-
gusti 1984 som fastställer villkor för jonbytarmassor och detaljerade genom-
föranderegler vid framställning av renad, koncentrerad druvmust (EGT nr
L 224, 21.8.1984, s. 8), i dess lydelse enligt:

385 R 0888: Kommissionens förordning (EEG) nr 888/85 av den 2
april 1985 (EGT nr L 96, 3.4.1985, s. 14).

386 R 2751: Kommissionens förordning (EEG) nr 2751/86 av den 4
september 1986 (EGT nr L 253, 5.9.1986, s. 11).

7. 385 R 3309: Rådets förordning (EEG) nr 3309/85 av den 18 november
1985 som anger allmänna regler för beskrivning och presentation av mousse-
rande vin och mousserande vin med tillsatt kolsyra (EGT nr L 320,
29.11.1985, s. 9), i dess lydelse enligt:

385 R 3805: Rådets förordning (EEG) nr 3805/85 av den 20 decem-
ber 1985 (EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 39).

- 386 R 1626: Rådets förordning (EEG) nr 1626/86 av den 6 maj 1986
(EGT nr L 144, 29.5.1986, s. 3).

387 R 0538: Rådets förordning (EEG) nr 538/87 av den 23 februari
1987 (EGT nr L 55, 25.2.1987, s. 4).

- 389 R 2045: Rådets förordning (EEG) nr 2045/89 av den 19 juni 1989
(EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 12).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

286

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Första strecksatsen i artikel 3.4 skall inte tillämpas.

b) Artikel 5.2 skall kompletteras på följande sätt:

b) när det gäller mousserande kvalitetsvin som anges i avdelning 3 i
förordningen (EEG) nr 358/79, och med ursprung i

- Österrike: ”Qualitätsschaumwein”, ”Qualitätssekt”.

c) Artikel 6 skall kompletteras på följande sätt:

5.b Termen ”Hauersekt” skall reserveras för mousserande kvali-
tetsvin som motsvarar mousserande kvalitetsvin som produce-
rats i ett specificerat område i enlighet med avdelning 3 i för-
ordningen (EEG) nr 358/79 och artikel 6.4 i förordningen
(EEG) nr 3309/85, under förutsättning att de

- är framställda i Österrike,

- är framställda av druvor som är skördade i samma vin-
gård där producenten tillverkar vin från druvor, avsedda för
framställning av mousserande kvalitetsvin,

- säljs av producenten med etiketter som anger vingården, vin-
sorten och året,

- regleras av österrikisk lag.

8. 385 R 3803: Rådets förordning (EEG) nr 3803/85 av den 20 december
1985 som fastställer bestämmelser som gör det möjligt att härleda ursprunget
hos spanska röda bordsviner och gör det möjligt att följa deras kommersiella
spridning (EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 36).

9. 385 R 3804: Rådets förordning (EEG) nr 3804/85 av den 20 december

1985 som upprättar en förteckning över marker under vinodling i vissa
spanska områden, där bordsvin får ha en faktisk alkoholhalt som är lägre än
gemenskapens krav (EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 37).

10. 386 R 0305: Kommissionens förordning nr 305/86/EEG av den 12 feb-
ruari 1986 om den maximala, totala halten av svaveldioxid i vin som tillver-
kats i gemenskapen före den 1 september 1986 och under en övergångspe-
riod i importerat vin (EGT nr L 38, 13.2.1986, s. 13).

11. 386 R 1627: Rådets förordning nr 1627/86/EEG av den 6 maj 1986 som
fastställer regler för beskrivning av speciella viner med hänsyn till angivande
av alkoholstyrka (EGT nr L 144, 29.5.1986, s. 4).

12. 386 R 1888: Kommissionens förordning (EEG) nr 1888/86 av den 18 juni

1986 om den maximala, totala halten av svaveldioxid i vissa mousserande
viner som härrör från gemenskapen och är framställda före den 1 september
1986 och under en övergångsperiod i importerade mousserande viner (EGT
nr L 163, 19.6.1986, s. 19).

13. 386 R 2094: Kommissionens förordning (EEG) nr 2094/86 av den 3 juli
1986 som fastställer detaljerade regler för användning av vinsyra för reduce-
ring eller borttagande av syror i specificerade vinprodukter i vissa regioner i
zon A (EGT nr L 180, 4.7.1986, s. 17), i dess lydelse enligt:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

287

- 386 R 2736: Kommissionens förordning (EEG) nr 2736/86 (EGT nr
L 252, 4.9.1986, s. 15).

14. 386 R 2707: Kommissionens förordning (EEG) nr 2707/86 av den 28 au-
gusti 1986 som fastställer detaljerade regler för beskrivning och presentation
av mousserande vin och mousserande vin med tillsatt kolsyra (EGT nr 246,
30.8.1986, s. 71), i dess lydelse enligt:

- 386 R 3378: Kommissionens förordning (EEG) nr 3378/86 av den 4
november 1986 (EGT nr L 310, 5.11.1986, s. 5).

- 387 R 2249: Kommissionens förordning (EEG) nr 2249/87 av den 28
juli 1987 (EGT nr L 207, 29.7.1987, s. 26).

388 R 0575: Kommissionens förordning (EEG) nr 575/88 av den 1
mars 1988 (EGT nr L 56, 2.3.1988, s. 22).

- 388 R 2657: Kommissionens förordning (EEG) nr 2657/88 av den 25
augusti 1988 (EGT nr L 237, 27.8.1988, s. 17).

- 389 R 0596: Kommissionens förordning (EEG) nr 596/89 av den 8
mars 1989 (EGT nr L 65, 9.3.1989, s. 9).

- 390 R 2776: Kommissionens förordning (EEG) nr 2776/90 av den 27
september 1990 (EGT nr L 267, 29.9.1990, s. 30).

390 R 3826: Kommissionens förordning (EEG) nr 3826/90 av den 18
december 1990 (EGT nr L 366, 29.12.1990, s. 58).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

- i bilaga 2 skall inte punkt 1 tillämpas.

15. 387 R 0822: Rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om
den gemensamma marknadsordningen för vin (EGT nr L 84, 27.3.1987, s.

1), i dess lydelse enligt:

387 R1390: Rådets förordning (EEG) nr 1390/87 av den 18 maj 1987
(EGT nr L 133, 22.5.1987, s. 3).

- 387 R 1972: Rådets förordning (EEG) nr 1972/87 av den 2 juli 1987
(EGT nr L 184, 3.7.1987, s. 26).

387 R 3146: Rådets förordning (EEG) nr 3146/87 av den 19 oktober
1987 (EGT nr L 300, 23.10.1987, s. 4).

- 387 R 3992: Kommissionens förordning (EEG) nr 3992/87 av den 23
december 1987 (EGT nr L 377, 31.12.1987, s. 20).

- 388 R1441: Rådets förordning (EEG) nr 1441/88 av den 24 maj 1988
(EGT nr L 132, 28.5.1988, s. 1).

- 388 R 2253: Rådets förordning (EEG) nr 2253/88 av den 19 juli 1988
(EGT nr L 198, 26.7.1988. s. 35).

- 388 R 2964: Rådets förordning (EEG) nr 2964/88 av den 26 septem-
ber 1988 (EGT nr L 269, 29.9.1988, s. 5).

- 388 R 4250: Rådets förordning (EEG) nr 4250/88 av den 21 decem-
ber 1988 (EGT nr L 373, 31.12.1988, s. 55).

- 389 R 1236: Rådets förordning (EEG) nr 1236/89 av den 3 maj 1989
(EGT nr L 128, 11.5.1989, s. 31).

- 390 R 0388: Rådets förordning (EEG) nr 388/90 av den 12 februari
1990 (EGT nr L 42, 16.2.1990, s. 9).

- 390 R1325: Rådets förordning (EEG) nr 1325/90 av den 14 maj 1990
(EGT nr L 132, 23.5.1990, s. 19).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

288

- 390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 december
1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Artikel 1.1, 1.4.c, 1.4.e, 1.4.g och andra stycket av 1.4 skall inte tilläm-
pas.

b) Med avvikelse från artikel 1.6 för Schweiz börjar marknadsåret för vin
den 1 juli varje år och slutar den 30 juni följande år.

c) Avdelningarna 1, med undantag av artikel 13,3 och 4 skall inte tillämpas.

d) Österrike, Schweiz och Liechtenstein skall skapa ett klassificerings-
schema för vinsorter som skall upprättas i enlighet med de principer som
fastlagts i artikel 13.

e) I artikel 16.7 ”Blandning av vin som härrör från ett tredje land” skall läsas
”Blandning av vin som härrör från ett tredje land eller en EFTA-stat.

f) För produkter som framställts på sina respektive territorier, får Österrike,
Schweiz och Liechtenstein tillämpa sin nationella lagstiftning i fråga om
praxis som hänvisas till i artiklarna 18, 19, 21, 22, 23 och 24.

g) Artikel 20 skall inte tillämpas.

h) Med avvikelse från artikel 66.1 får följande kvalitetsviner som fram-
ställts i Österrike enligt speciella metoder överstiga 18 men inte 22 mil-
liekvivalenter av flyktiga syror per liter: ”Ausbruch”, ”Beerenauslese”,
”Trockenbeerenauslese”, ”Eiswein” och ”Strohwein”.

i) Artiklarna 70, 75, 76, 80 och 85 skall inte tillämpas.

j) Artikel 78 skall omfattas av punkt 3 i protokoll 1.

k) Bilaga 1 skall kompletteras på följande sätt

a) ”Strohwein”: Produkten med ursprung i Österrike och framställd
enligt de bestämmelser som är fastställda i artikel 17.3.1 i den ös-
terrikiska vinlagen (Österreichisches Weingesetz, 1985).

b) Druvmust under jäsning, som är framställd i enlighet med de be-
stämmelser som finns i punkt 3 av bilaga 1, får betecknas som
”Sturm”: Om den har sitt ursprung i Österrike.

- ”Federweiss” eller ”Federweisser”: Om den har sitt ursprung i
Schweiz eller Liechtenstein.

Av tekniska skäl kan emellertid den verkliga alkoholstyrkan i vo-
lymprocent undantagsvis överstiga 3/5 av den totala alkoholhalten
i volymprocent.

c) Termen ”Tafelwein” och dess motsvarigheter som det hänvisas till

i punkt 13 skall inte användas för vin som har sitt ursprung i Öster-
rike.

1) Bilagorna 3, 5 och 7 skall inte tillämpas.

m) I bilaga 4, skall Österrike, Liechtenstein och Schweiz anses till-
höra vinproducerande zon B.

n) Med avvikelse från bilaga 6

Österrike får behålla det allmänna förbudet mot sorbinsyra

Norge och Sverige får upprätthålla det allmänna förbudet mot me-
ta-vinsyra

- Vin som har sitt ursprung i Österrike, Liechtenstein och Schweiz
får behandlas med silverklorid enligt ländernas respektive vinlagar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

289

19 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

16. 387 R 0823: Rådets förordning (EEG) nr 823/87 av den 16 mars 1987
som fastställer speciella bestämmelser med avseende på kvalitetsvin som till-
verkas i specificerade områden (EGT nr L 084, 27.3.1987, s. 59), i dess ly-
delse enligt:

389 R 2043: Rådets förordning (EEG) nr 2043/89 av den 19 juni
1989 (EGT nr L 202, 14.7.1989, s. 1).

390 R 3577: Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 av den 4 decem-
ber 1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 23).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Vinprodukter som härrör från EFTA-länder skall anses motsvara
kvalitetsvin som framställts i specificerade områden (”KVFSO”),
under förutsättning att de överensstämmer med nationell lagstift-
ning som inom ramen för detta protokoll skall överensstämma
med principerna i artikel 2.

Beskrivningen ”KVFSO” samt de andra beskrivningarna som an-
ges i artikel 1.2 andra stycket i denna förordning får emellertid inte
användas för dessa viner.

Förteckningarna över kvalitetsvin som upprättats av vinproduce-
rande EFTA-länder skall publiceras i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning.

17. 387 R 1069: Kommissionens förordning (EEG) nr 1069/87 av den 15
april 1987 som fastställer detaljerade regler beträffande angivande av alko-
holstyrkan på etiketterna till specialvin (EGT nr L 104, 16.4.1987, s. 14).

18. 388 R 3377: Kommissionens förordning (EEG) nr 3377/88 av den 28 ok-
tober 1988 som ger Storbritannien tillstånd att under vissa förhållanden till-
låta en ytterligare ökning av alkoholstyrkan i vissa bordsviner (EGT nr L
296, 29.10.1988, s. 69).

19. 388 R 4252: Rådets förordning (EEG) nr 4252/88 av den 21 december

1988 om tillverkning av och handel med likörvin som framställts i gemenska-
pen (EGT nr L 373, 31.12.1988, s. 59), ändrad genom:

390 R 1328: Förordning (EEG) nr 1328/90 av den 14 maj 1990
(EGT nr L 132, 25.3.1990, s. 24).

20. 389 R 0986: Kommissionens förordning (EEG) nr 986/89 av den 10 april

1989 om följesedlar för transport av vinprodukter och de relevanta förteck-
ningar som skall föras (EGT nr L 106, 18.4.1989, s. 1), i dess lydelse enligt:

389 R 2600: Kommissionens förordning (EEG) nr 2600/89 av den
25 augusti 1989 (EGT nr L 251, 29.8.1989, s. 5).

390 R 2246: Kommissionens förordning (EEG) nr 2245/90 av den
31 juli 1990 (EGT nr L 203, 1.8.1990, s. 50).

- 390 R TTIfy. Kommissionens förordning (EEG) nr 2776/90 av den

27 september 1990 (EGT nr L 267, 29.9.1990, s. 30).

391 R 0592: Kommissionens förordning (EEG) nr 592/91 av den
12 mars 1991 (EGT nr L 66, 13.3.1991, s. 13).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

290

Artikel 10.4 och avdelning 2 skall inte tillämpas.

21. 389 R 2202: Kommissionens förordning nr 2202/89/EEG av den 20 juli

1989 som definierar termerna ”blandning”, ”vinifiering”, ”tappare” och
”tappning” (EGT nr L 209, 21.7.1989, s. 31).

22. 389 R 2392: Rådets förordning (EEG) nr 2392/89 av den 24 juli 1989
som fastställer allmänna regler för beskrivning och presentation av vin och
druvmust (EGT nr L 232, 9.8.1989, s. 13), ändrad genom:

- 389 R 3886: Rådets förordning (EEG) nr 3886/89 av den 11 decem-
ber 1989 (EGT nr L 378, 27.12.1989, s. 12).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) För vinprodukter med ursprung i Österrike, Schweiz och
Liechtenstein skall beskrivningskraven i kapitel 2 tillämpas i stället
för kraven i kapitel 1.

b) I enlighet med kraven i artikel 25.1.d skall beteckningen ”bords-
vin” eller ”lantvin” och dess motsvarigheter användas i kombina-
tion med namnet på ursprungslandet.

c) För bordsvin som har sitt ursprung i Schweiz respektive Liechten-
stein får termerna ”Landwein”, ”Vin de pays” och ”Vino tipico”
användas under förutsättning att producentlandet i fråga har fast-
ställt regler för användning i enlighet med åtminstone följande vill-
kor:

- Specifik geografisk hänvisning.

- Vissa produktionskrav, särskilt när det gäller druvsorter, minsta
naturliga alkoholstyrka räknat i volymprocent och organolep-
tiska egenskaper.

23. 389 R 3677: Rådets förordning nr 3677/89/EEG av den 7 december 1989
om den totala alkoholstyrkan i volymprocent och den totala syrahalten hos
vissa importerade kvalitetsviner samt upphävande av förordning (EEG) nr
2931/80 (EGT nr L 360, 9.12.1989, s. 1), i dess lydelse enligt:

- 390 R 2178: Rådets förordning (EEG) nr 2178/90 av den 24 juli
1990 (EGT nr L 198, 28.7.1990, s. 9).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 1.1. a och 1.1.c skall inte tillämpas.

24. 390 R 0743: Kommissionens förordning (EEG) nr 743/90 av den 28 mars

1990 som föreskriver en avvikelse från vissa bestämmelser om halten av flyk-
tiga syror i vissa viner (EGT nr L 82, 29.3.1990, s. 20).

25. 390 R 2676: Kommissionens förordning (EEG) nr 2676/90 av den 17 sep-
tember 1990 som bestämmer gemenskapens metoder för analys av vin (EGT
nr L 272, 3.10.1990, s. 1).

26. 390 R 3201: Kommissionens förordning (EEG) nr 3201/90 av den 16 ok-
tober 1990 som fastställer detaljerade regler för beskrivning och presenta-
tion av vin och druvmust (EGT nr L 309, 8.11.1990, s. 1).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

291

a) I artikel 5.3 första stycket, andra strecksatsen skall följande termer
läggas till: ”Weinhauer” och ”Hauer”.

b) I bilaga 1 punkt 4 (Österrike) skall följande termer läggas till

- ”Strohwein”

- ”Qualitätswein”.

c) I bilaga 1, punkt 12 (Schweiz) skall följande termer läggas till

- ”La Gerle”

- ”appellation d’origine controlée”

- ”appellation d’origine”.

d) I bilaga 2 skall följande läggas till punkt 17 under A (Schweiz)
”19. Kantonen Jura

Namn på de lokala administrativa området: Buix”.

e) Bilaga 2 skall kompletteras på följande sätt

23. LIECHTENSTEIN

Viner som har ett av följande namn som ursprungsbeteckning
för vinodlingsområdet:

- Balzers

- Bendern

- Eschen

- Mauren

- Schaan

- Triesen

- Vaduz

f) Bilaga 4, stycket 17 (Schweiz) skall kompletteras enligt följande:

i) Den vänstra kolumnen skall kompletteras med följande sorter:

- Réze

- Kerner

- Charmont

- Bacchus

- Gamay

- Humagne rouge

- Cornalin

- Cabernet franc

- Diolinoir

- Gamaret

- Granoir

ii) Termen ”Humagne blanche” läggs till i högra kolumnen som sy-
nonym för ”Humagne”.

g) I bilaga 5, stycket 2, skall följande tilläggas:

”4.1 Österrike, följande viner producerade i vinodlingsområdena

i Burgenland, Niederösterreich, Steiermark och Wien

- Kvalitetsvin gjort av ”Gewiirztraminer” och ”Muskat-Otto-
nel”

- Beerenauslese, Trockenbeerenauslese, Eiswein, Strohwein,
Ausbruch”

27. 390 R 3220: Kommissionens förordning nr 3220/90/EEG av den 7 no-
vember 1990 som fastställer bestämmelser för användning av viss oenologisk

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

292

praxis som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 822/87 (EGT nr L 308,

8.11.1990, s. 22).

28. 390 R 3825: Kommissionens förordning nr 3825/90/EEG av den 19 de-
cember 1990 om övergångsåtgärder som är tilllämpliga i Portugal från och
med den 1 januari till den 1 september 1991 inom vinsektorn (EGT nr L 366,

29.12.1990, s. 56).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

- Artiklarna 2, 4 och 5 skall inte tillämpas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 47

293

PROTOKOLL 48

OM ARTIKEL 105 OCH 111

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 48

Beslut som fattats av Gemensamma EES-kommittén enligt artikel 105 och
111 kan inte påverka EG-domstolens rättspraxis.

294

PROTOKOLL 49

OM CEUTA OCH MELILLA

Produkter som omfattas av avtalet och som har sitt ursprung i EES-området
skall, när de importeras till Ceuta eller Melilla, i alla avseenden åtnjuta
samma tullordning som den som tillämpas på produkter med ursprung i ge-
menskapens tullterritorium enligt protokoll nr 2 i Anslutningsakten för Spa-
nien och Portugal.

EFTA-staterna skall, i fråga om import av produkter som omfattas av av-
talet och som har sitt ursprung i Ceuta och Melilla, tillämpa samma tullord-
ning som den som tillämpas på produkter som är importerade från och har
sitt ursprung i EES-området.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Protokoll 49

295

BILAGA I

VETERINÄRA FRÅGOR OCH
VÄXTSKYDDSFRÅGOR

Förteckning enligt artikel 17

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Schweiz och Liechtenstein skall med avseende på de rättsakter som anges i
denna bilaga betraktas som en enhet.

I VETERINÄRA FRÅGOR

1. a) Bestämmelserna om relationer med tredje land, i de rättsakter som

anges i detta kapitel, är inte tilllämpliga. Följande allmänna princi-
per är däremot tilllämpliga:

- De avtalsslutande parterna får inte tillämpa gynnsammare regler
för import från tredje land än för den import som härrör från avta-
let.

När det gäller ämnen med hormonell eller tyreostatisk verkan får
EFTA-staterna trots detta bibehålla sin nationella lagstiftning på
import från tredje land.

- Vid handel mellan EFTA-staterna eller mellan en EFTA-stat och
gemenskapen skall djur och varor från tredje land, eller som del-
vis eller helt härrör därifrån, uppfylla den importerande avtalsslu-
tande partens regler gentemot tredje land.

Den exporterande avtalsslutande parten skall se till att behörig
myndighet, i vaije enskilt fall, vidtar de åtgärder som behövs för
att säkerställa att bestämmelserna i detta stycke uppfylls.

b) De avtalsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

2. Bestämmelserna om gränskontroll, djurskydd och finansiella arrange-
mang, i de rättsakter som anges i detta kapitel, är inte tillämpliga. De avtals-
slutande parterna skall se över frågan under år 1995.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

296

3. För att EFTA:s övervakningsmyndighet skall kunna vidta de åtgärder
som behövs skall bestämmelserna i de rättsakter som anges i detta kapitel,
inom ramen för detta avtal, tillämpas från och med nio månader efter avta-
lets ikraftträdande och senast från den 1 januari 1994.

4. De rättsakter som avses i detta kapitel, med undantag för direktiv
91/67/EEG, 91/492/EEG och 91/493/EEG gäller inte Island. Övriga avtals-
slutande parter får bibehålla sitt nuvarande regelsystem för tredje land vid
handel med Island på områden som inte omfattas av nämnda rättsakter. De
avtalsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

5. EFTA-staterna får tillämpa sina nationella regler, trots att gemenskaps-
lagstiftningen beträffande BSE införlivats i detta avtal och i avvaktan på re-
sultatet av de pågående diskussioner som har till syfte att snarast möjligt nå
ett heltäckande avtal för EFTA-staternas tillämpning av denna lagstiftning.
De förbinder sig emellertid att tillämpa tydliga nationella regler, grundade
på objektiva kriterier, på ett icke-diskriminerande och förutsebart sätt. Så-
dana nationella regler skall överlämnas till gemenskapen enligt reglerna i
protokoll 1 punkt 4 då avtalet träder i kraft. Gemenskapen förbehåller sig
rätten att tillämpa liknande regler vid handel med berörda EFTA-stater. De
avtalsslutande parterna skall se över situationen under år 1995.

6. Norge får tillämpa egna skyddsregler, grundade på en definition av icke-
drabbade regioner, för levande svin, färskt kött, köttvaror och sperma från
svin, trots att gemenskaps-lagstiftningen beträffande new pig disease införli-
vats i detta avtal och i avvaktan på resultatet av de pågående diskussioner
som har till syfte att snarast möjligt nå ett heltäckande avtal för Norges till-
lämpning av denna lagstiftning. De övriga avtalsslutande parterna förbehål-
ler sig rätten att tillämpa liknande regler i handeln med Norge. De avtalsslu-
tande parterna skall se över situationen under år 1995.

7. Finland, Norge och Österrike får tillämpa sin nationella lagstiftning i stäl-
let för rådets direktiv 91/68/EEG om djurhälsovillkor vid handel inom ge-
menskapen med får och getter trots att direktivet införlivats i detta avtal och
i avvaktan på resultatet av de pågående diskussioner som har till syfte att
snarast möjligt nå ett heltäckande avtal för dessa avtalsslutande parters till-
lämpning av denna lagstiftning. Övriga avtalsslutande parter får på detta
område bibehålla sina regelsystem för tredje land gentemot dessa länder. De
avtalsslutande parterna skall se över situationen under år 1995.

8. Finland, Island och Norge får tillämpa sin nationella lagstiftning för le-
vande fisk och skaldjur samt för ägg och könsceller från fisk och skaldjur för
odling eller inplantering, istället för rådets direktiv 91/67/EEG om djurhäl-
sovillkor för utsläppande på marknaden av djur och varor från vattenbruk
trots att direktivet införlivats i detta avtal och i avvaktan på resultatet av de
pågående diskussioner som har till syfte att så snart som möjligt nå ett hel-
täckande avtal för dessa avtalsslutande parters tillämpning av denna lagstift-
ning. Övriga avtalsslutande parter får på dessa områden behålla sina regel-
system för tredje land gentemot dessa avtalsslutande parter. De avtalsslu-
tande parterna skall se över situationen under år 1995.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

297

9. Skyddsklausul

1. a) Gemenskapen och en EFTA-stat får, på grund av allvarliga skäl som

rör människors eller djurs hälsa, vidta till-fälliga säkerhetsåtgärder
enligt eget förfarande i fråga om införande på deras territorium av
djur eller animalieprodukter.

Dessa åtgärder skall utan dröjsmål anmälas till alla avtalsslutande
parter samt till EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyn-
dighet.

b) Samråd beträffande situationen skall hållas inom 10 dagar från da-
gen för anmälan.

EG-kommissionen och/eller EFTA:s övervakningsmyndighet skall,
inom sina respektive ansvarsområden, vidta de åtgärder som behövs
och vederbörligen beakta resultaten från sådana samråd.

2. EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet får hålla samråd
om alla aspekter av situationen för djurhälsan och hälsovården. Bestäm-
melserna i punkt 1 b är tillämpliga.

3. a) EG-kommissionen skall till EFTA:s övervakningsmyndighet över-

lämna alla beslut om skyddsåtgärder som rör handeln inom gemen-
skapen. Om EFTA:s övervakningsmyndighet anser att beslutet är
olämpligt är bestämmelserna i punkt 2 tillämpliga.

b) EFTAzs övervakningsmyndighet skall till EG-kommissionen över-
lämna alla beslut om skyddsåtgärder som rör handeln mellan EFTA-
stater. Om kommissionen anser att beslutet är olämpligt är bestäm-
melserna i punkt 2 tillämpliga.

10. Besiktning på platsen

1. EFTAzs övervakningsmyndighet skall ansvara för EFTA-staterna då det
gäller tillämpningen av bestämmelserna om stickprovskontroller, inspek-
tioner eller tvister som kräver expertmedverkan och som avses i detta ka-
pitel.

2. Följande principer skall gällaz

a) Inspektioner skall utföras enligt program som motsvarar dem som
används inom gemenskapen.

b) EFTAzs övervakningsmyndighet skall, för inspektioner i EFTA-sta-
terna, ha en struktur som motsvarar gemenskapens.

c) Samma kriterier skall gälla för inspektionerna.

d) Inspektören skall vara ojävig när han fullgör sina uppdrag.

e) Inspektörerna skall ha jämförbar nivå vad gäller utbildning och erfa-
renhet.

f) Information om inspektioner skall utväxlas mellan EG-kommissio-
nen och EFTAzs övervakningsmyndighet.

g) Uppföljningen av inspektionerna skall samordnas mellan EG-kom-
missionen och EFTAzs övervakningsmyndighet.

3. Nödvändiga regler för genomförandet av bestämmelserna om stickprovs-
kontroller, inspektioner eller tvister som kräver expertmedverkan kom-
mer att fastställas i nära samarbete mellan EG-kommissionen och

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

298

EFTA:s övervakningsmyndighet.

4. Reglerna om stickprovskontroller, inspektioner eller tvister som kräver
expertmedverkan och som avses i detta kapitel är endast giltiga i fråga
om rättsakter eller delar därav som tillämpas av EFTA-staterna.

11. Val av gemensamma referenslaboratorier

Om inte annat följer av de ekonomiska konsekvenserna skall gemenskapens
referenslaboratorier fungera som referenslaboratorier för alla parter i detta
avtal.

Samråd skall ske mellan de avtalsslutande parterna för bestämma arbets-
villkoren.

12. Vetenskapliga veterinära kommittén

EG-kommissionen skall, utöver det antal som fastställts i artikel 3 i kommis-
sionens beslut 81/651/EEG1, bland högt kvalificerade personer från EFTA-
staterna utse två personer för varje avdelning som avses i artikel 2.1 och arti-
kel 3 i beslutet och dessa skall till fullo delta i Vetenskapliga veterinära kom-
mitténs arbete. De kommer inte att delta vid omröstning och deras ställ-
ningstagande kommer att protokollföras separat.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1 GRUNDTEXTER

1.1 DJURHÄLSA

1.1.1 Handel och utsläppande på marknaden

Nötkreatur/svin

1. 364 L 0432: Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhäl-
soproblem som påverkar handeln inom gemenskapen med nötkreatur
och svin (EGT nr 121, 29.7.1964, s. 1977), i dess lydelse enligt

366 L 0600: Rådets direktiv 66/600/EEG av den 25 oktober 1966
(EGT nr L 192, 27.10.1966, s. 3294)

371 L 0285: Rådets direktiv 71/285/EEG av den 19 juli 1971 (EGT
nr L 179, 9.8.1971, s. 1)

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 76)

372 L 0445: Rådets direktiv 72/445/EEG av den 28 december 1972
(EGT nr L 298, 31.12.1972, s. 49)

373 L 0150: Rådets direktiv 73/150/EEG av den 5 juni 1973 (EGT
nr L 172, 28.6.1973, s. 18)

377 L 0098: Rådets direktiv 77/98/EEG av den 21 december 1976
(EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 81)

- 379 L 0109: Rådets direktiv 79/109/EEG av den 24 januari 1979

1 EGT nr L 233, 19.8.1981, s. 32

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

299

(EGT nr L 29, 3.2.1979, s. 20)

379 L 0111: Rådets direktiv 79/111/EEG av den 24 januari 1979

(EGT nr L 29, 3.2.1979, s. 26)

380 L 0219: Rådets direktiv 80/219/EEG av den 22 januari 1980
(EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 25)

380 L 1098: Rådets direktiv 80/1098/EEG av den 11 november 1980

(EGT nr L 325, 1.12.1980, s. 11)

380 L 1274: Rådets direktiv 80/1274/EEG av den 22 december 1980

(EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 75)

381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT
nr L 186, 8.7.1981, s. 20)

382 L 0061: Rådets direktiv 82/61/EEG av den 26 januari 1982 (EGT
nrL29, 6.2.1982, s. 13)

382 L 0893: Rådets direktiv 82/893/EEG av den 21 december 1982

(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 57)

383 L 0642: Rådets direktiv 83/642/EEG av den 12 december 1983

(EGT nr L 358, 22.12.1983, s. 41)

383 L 0646: Rådets direktiv 83/646/EEG av den 13 december 1983

(EGT nr L 360, 23.12.1983, s. 44)

384 L 0336: Rådets direktiv 84/336/EEG av den 19 juni 1984 (EGT
nr L 177, 4.7.1984, s. 22)

384 L 0643: Rådets direktiv 84/643/EEG av den 11 december 1984

(EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 27)

384 L 0644: Rådets direktiv 84/644/EEG av den 11 december 1984

(EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 30)

385 L 0320: Rådets direktiv 85/320/EEG av den 12 juni 1985 (EGT
nr L 168, 28.6.1985, s. 36)

385 L 0586: Rådets direktiv 85/586/EEG av den 20 december 1985

(EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 44)

387 D 0231: Rådets beslut 87/231/EEG av den 7 april 1987 (EGT nr
L99, 11.4.1987, s. 18)

387 L 0489: Rådets direktiv 87/489/EEG av den 22 september 1987
(EGT nr L 280, 3.10.1987, s. 28)

388 L 0406: Rådets direktiv 88/406/EEG av den 14 juni 1988 (EGT
nr L 194, 22.7.1988, s. 1)

389 L 0360: Rådets direktiv 89/360/EEG av den 30 maj 1989 (EGT
nr L 153, 6.6.1989, s. 29)

389 D 0469: Kommissionens beslut 89/469/EEG av den 28 juli 1989
(EGT nr L 225, 3.8.1989, s. 51)

389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989

(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

390 L 0422: Rådets direktiv 90/422/EEG av den 26 juni 1990 (EGT
nr L 224, 18.8.1990, s. 9)

390 L 0423: Rådets direktiv 90/423/EEG av den 26 juni 1990 (EGT
nr L 224, 18.8.1990, s. 13)

390 L 0425: Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 (EGT
nr L 224, 18.8.1990, s. 29)

391 D 0013: Kommissionens beslut 91/13/EEG av den 17 december

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

300

1990 (EGT nr L 8, 11.1.1991, s. 26)

- 391 D 0177: Kommissionens beslut 91/177/EEG av den 26 mars 1991

(EGT nr L 86, 6.4.1991, s. 32)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med

följande anpassning:

Finland

- Liechtenstein

- Norge

- Schweiz

- Sverige

- Österrike

I artikel 2 o beträffande regioner skall följande tilllägg göras:
lääni/län

Liechtenstein

fylke

Kanton/canton/cantone
län

Bundesland”

Artikel 4 b är inte tillämplig. Ny lagstiftning kommer att fastställas
enligt det förfarande som anges i detta avtal.

I artikel 10.2 skall tidsangivelserna 1 juli 1991 och 1 januari 1992, i
punktens sista mening, med avseende på EFTA-staterna ersättas
med 1 januari 1993 och 1 juli 1993.

I bilaga B. 12 skall följande tillägg göras för statliga institutioner med
ansvar för officiell testning av tuberkulin:

”m) Finland

n) Norge

o) Sverige

p) Schweiz/
Liechtenstein

”q) Österrike

Veterinaerinstituttet, Oslo

Veterninaerinstituttet, Oslo

Institution i det land varifrån varan le-
vereras

Viruskrankenheiten und Immunpro-
phylaxe, Mittelhäusern

Bundesanstalt fur Tierseuchenbekämp-
fung, Mödling”

I bilaga C.9 skall följande tillägg göras då det gäller officiella institu-

tioner med ansvar för officiell testning av antigener:

”m) Finland

n) Norge

o) Sverige

p) Schweiz/
Liechtenstein

q) Österrike

f) I bilaga F

Mall I, not 4,

Mall II, not 5,

Mall III, not 4 och

Veterinaerinstituttet, Oslo

Statens veterinärmedicinska anstalt,
Uppsala

Institut fiir Veterinär-Bakteriologie,
Bern

Bundesantalt fiir Tierseuchenbekämp-
fung, Mödling”

Mall IV, not 5,

skall följande tillägg
göras beträffande
namn på veterinära
tjänstebenämningar:

”m) Finland Kunnaneläinlääkäri

301

n) Norge

o) Sverige

Schweiz/
Liechtenstein
Österrike

Kaupungineläinlääkäri eller
Läänineläinlääkäri/
Kommunalveterinär,
Stadsveterinär eller

Länsveterinär

Distriktsveterinär
Gränsveterinär eller

Distriktsveterinär

Kontrolltierarzt/Vétérinaire de contrö-
le/Veterinario di controllo
Amtstierarzt”

I bilaga G punkt A.2
skall följande tillägg
göras beträffande de
officiella

institutionerna.

”m) Finland

n) Norge

o) Sverige

p) Schweiz/

Liechtenstein

q) Österrike

Valtion

eläinlääketieteellinen laitos, Helsinki/
Statens veterinärmedicinska anstalt,
Helsingfors

Veterinaerinstituttet, Oslo

Statens veterinärmedicinska anstalt,
Uppsala

Eidgenössisches Institut fiir Viruskran-
kenheiten und Immunprophylaxe, Mit-
telhäusern

Bundesanstalt fur Tierseuchenbekämp-
fung, Mödling”

Får och getter

2. 391 L 0068: Rådets direktiv 91/68/EEG av den 28 januari 1991 om djur-
hälsovillkor för handel inom gemenskapen med får och getter (EGT nr L
46, 19.2.1991, s. 19)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Artikel 2.3 skall ersättas med

”Med anläggning skall avses en jordbruksanläggning eller en fas-
tighet som tillhör en person vilken bedriver handel, enligt definition
i gällande nationella regler, och som är belägen på en EG-medlems-
stats eller en EFTA-stats territorium och där nötkreatur, svin, får,
getter, levande fjäderfä och tama kaniner förvaras eller regelbundet
hålls samt en anläggning enligt definitionen i artikel 2 a i rådets di-
rektiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor som re-
glerar rörelse och import från tredje land av levande hästdjur.”2

b) Artikel 2.9 skall ersättas med

2 EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 42

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

302

”Med en godkänd marknad eller ett godkänt uppsamlingscentrum
avses varje plats, med undantag för anläggningen, där får eller get-
ter säljs, köps och/eller samlas eller lastas och som uppfyller kraven
i artikel 3.7 i rådets direktiv 64/432/EEG och som har godkänts.”

c) Artikel 4.1 a skall ersättas med

”skall identifieras och registreras på ett sådant sätt att det går att
spåra den ursprungliga eller tillfälliga anläggningen, centret eller or-
ganisationen. För identifieringen förbinder sig EFTA-staterna att
samordna sina system med EG:s system.

Före den 1 september 1993 skall EFTA-staterna vidta lämpliga åt-
gärder för att garantera att de identifierings- och registreringssystem
som är tillämpliga vid handel inom EES utsträcks till förflyttning av
djur inom deras territorier. Nationella identifierings- eller registre-
ringssystem skall anmälas till EFTArs övervakningsmyndighet före
den 1 juli 1993.”

d) Artikel 4.2, första strecksatsen, skall ersättas med

Får och getter som kan behöva slaktas enligt ett nationellt pro-
gram för utrotning av sjukdomar som inte finns upptagna i följande
förteckning eller i kapitel I i bilaga B till detta direktiv:

- Mul och klövsjuka (FMD)

- Klassisk svinpest (CSF)

- Afrikansk svinpest (ASF)

- Swine vesicular disease (SVD)

- Newcastlesjuka

- Boskapspest

- Pest hos mindre idisslare (PPR)

- Vesikulär stomatit (VS)

- Blue tongue

- Afrikansk hästpest (AHS)

- Viral encefalmyelit hos häst

- Teschensjuka/svinlamhet

- Hönspest

- Koppor hos får och get

- Lumpy skin disease

- Rift valley fever

- Elakartad lungsjuka hos nötkreatur.”

e) Artikel 4.2, andra strecksatsen, skall ersättas med

”- får och getter som av skäl som rör människors eller djurs hälsa
inte kan marknadsföras på det egna territoriet.”

f) Artikel 6 b i, första strecksatsen, skall ersättas med ”-anlägg-
ningen är föremål för regelbundna officiella veterinärkontroller i
överensstämmelse med följande krav:

Utan att de övervakningsuppgifter som åligger officiell veterinär
enligt detta avtal påverkas, skall den behöriga myndigheten utföra
kontroller vid anläggningar, godkända marknader och uppsamlings-
centra, centra eller organisationer för att förvissa sig om att sådana
djur och varor som är avsedda för handel uppfyller kraven i detta
direktiv, i synnerhet villkoren i artikel 4.1 a om identifiering och re-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

303

gistrering samt att de på väg till bestämmelseorten åtföljs av hälsoin-
tyg, enligt föreskrifterna i detta direktiv.”

g) I artikel 8.2, sista meningen, skall för EFTA-staternas vidkom-
mande tidsangivelserna 1 januari 1992 och 1 juli 1992 ersättas med
1 januari 1993 och 1 juli 1993.

h) Artikel 10 skall inte gälla.

i) I bilaga A, kapitel 2.D.2 skall den första meningen ersättas med

”till den 1 september 1993 får och getter från andra anläggningar
än sådana som avses i 1, under förutsättning att de uppfyller följande
villkor:”

j) Bilaga C skall ersättas med

”Diagnostiska prov på brucellos (B. melitensis)

Om en anläggning skall kunna förklaras fri från brucellos skall
diagnostiskt prov på brucellos (B. melitensis) utföras med använd-
ning av Rose Bengal-metoden eller med komplementbindningsme-
toden som beskrivs i punkterna 1 och 2 eller genom någon annan
metod som godkänts enligt förfarandet i artikel 15 i detta direktiv.
Komplementbindningsmetoden används vid undersökning av en-
staka djur.

1. Rose Bengal-metoden

Rose Bengal-metoden får användas för att kontrollera an-
läggningar med får eller getter för att utröna om dessa är offi-
ciellt fria från brucellos eller fria från brucellos.

2. Komplementbindningsmetoden

a) Komplementbindningsmetoden skall användas vid alla
undersökningar av enstaka djur.

b) Komplementbindningsmetoden får användas vid anlägg-
ningar med får eller getter för att utröna om anläggning-
arna är officiellt fria från brucellos eller fria från brucellos.

Om mer än 5 procent av djuren i en anläggning uppvisar
en positiv reaktion vid användning av Rose Bengal-meto-
den skall ytterligare en undersökning utföras på varje en-
skilt djur i anläggningen med hjälp av komplementbind-
ningsmetoden.

Serum som innehåller 20 eller fler ICFT-enheter per ml
skall anses som positivt vid komplementbindningsmeto-
den.

De antigener som används skall vara godkända av det
nationella laboratoriet och skall följa den andra interna-
tionella standarden för antiserum mot Brucella abortus.”

k) Bilaga EMall I (III) (b) och (V) (e) tredje strecksatsen
Mall II (III) (b) och (V) (f) tredje strecksatsen och

Mall III (III) (b) och (V) (i) tredje strecksatsen skall inte tillämpas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

Hästdjur

3. 390 L 0426: Rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhäl-

304

sovillkor vid rörelse och import av hästdjur från tredje land (EGT nr L
224, 18.8.1990, s.42)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Artikel 9 skall inte gälla.

b) I bilaga C not 1 skall följande tillägg göras:

”m)	Finland	Kunnaneläinlääkäri Kaupungineläinlääkäri eller Läänineläinlääkäri/ Kommunalveterinär, Stadsveterinär eller Länsveterinär
n)	Norge	Distriktsveterinär
o)	Sverige	Gränsveterinär eller
		Distriktsveterinär
P)	Schweiz/	Kontrolltierarzt/Vétérinaire de contrö-
	Liechtenstein	le/Veterinario di controllo
q)	Österrike	Amtstierarzt”

FjäderfälKläckningsägg

4. 390 L 0539: Rådets direktiv 90/539/EEG av den 15 oktober 1990 om djur-
hälsovillkor för handel inom gemenskapen och för import från tredje
land av fjäderfä och kläckningsägg (EGT nr L 303, 31.10.1990 s. 6)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I artikel 3.1, första meningen, skall tidsangivelsen 1 j uli 1991 för EF-
TA-staternas vidkommande ersättas med 1 januari 1993.

b) Vid tillämpningen av artikel 7.1 b är bestämmelserna om märkning
som finns i kommissionens förordning (EEG) 1868/773 relevanta.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller följande förkort-
ningar för EFTA-staternas vidkommande:

Fl för Finland

NO för Norge

CH eller FL för Schweiz/Liechtenstein

SE för Sverige

AT för Österrike

c) I artikel 13.2, andra stycket, skall tidsangivelserna 1 juli 1991 och 1
januari 1992 för EFTA-staternas vidkommande ersättas med 1 ja-
nuari 1993 och 1 juli 1993.

d) I artikel 14.2, sista meningen, skall tidsangivelserna 1 juli 1991 och
1 januari 1992 för EFTA-staternas vidkommande ersättas med 1 ja-
nuari 1993 och 1 juli 1993.

e) Artikel 29 skall inte gälla.

f) Artikel 30 skall inte gälla.

3GTnrL209, 17.8.1977, s. 1

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

305

20 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

g)	I bilaga 1 skall följande tillägg göras beträffande nationella referens-		Prop. 1991/92:170
	laboratorier för sjukdomar som drabbar fjäderfä:		Bilaga 14
	”Finland	Valtion eläinlääketieteellinen laitos, Helsin- ki/Statens veterinärmedicinska anstalt, Hel- singfors	Bilaga I
	Norge	Veterinaerinstituttet, Oslo
	Scweiz/	Eidgenössisches Institut fiir Viruskrankhei-
	Liechtenstein	ten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern
	Sverige	Statens veterinärmedicinska anstalt, Upp- sala
	Österrike	Bundesantalt fiir Virusseuchenbekämpfung bei Haustieren, Wien-Hetzendorf”
h)	I bilaga 2 kapitel	1.2
	skall hänvisningen EEG-förordningen 2782/75 inte gälla.	till

Vattenbruk

5. 391 L 0067: Rådets direktiv 91/67/EEG av den 28 januari 1991 om djur-
hälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och produkter från
vattenbruk (EGT nr L 46, 19.2.1991, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

Artikel 16 skall inte gälla.

Embryon från nötkreatur

6. 389 L 0556: Rådets direktiv 89/556/EEG av den 25 september 1989 om
djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och import från
tredje land av embryon från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 302,
19.10.1989, s. 1), i dess lydelse enligt

- 390 L 0425: Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr
L224, 18.8.1990, s. 29)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

Artikel 14 skall inte gälla.

Sperma från nötkreatur

7. 388 L 0407: Rådets direktiv 88/407/EEG av den 14 juni 1988 om djurhäl-
sokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import
av djupfryst sperma från tamdjur av nötkreatur (EGT nr L 194,
22.7.1988, s. 10), i dess lydelse enligt

- 390 L 0120: Rådets direktiv 90/120/EEG av den 5 mars 1990 (EGT nr
L71, 17.3.1990, s. 37)

306

- 390 L 0425: Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 (EGT nr
L224, 18.8.1990, s. 29)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

Artikel 15 skall inte gälla.

Sperma från svin

8. 390 L 0429: Rådets direktiv 90/429/EEG av den 26 juni 1990 om djurhäl-
sokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import
av sperma från tamdjur av svin (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 62)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Artikel 6.2 skall inte gälla.

b) Artikel 14 skall inte gälla.

c) Artikel 15 skall inte gälla.

Färskt kött

9. 372 L 0461: Rådets direktiv 72/461/EEG av den 12 december 1972 om
hälsoproblem som påverkar handeln inom gemenskapen med färskt kött
(EGT nr L 302, 31.12.1972, s. 24), i dess lydelse enligt

- 377 L 0098: Rådets direktiv 77/98/EEG av den 21 december 1976
(EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 81)

- 380 L 0213: Rådets direktiv 80/213/EEG av den 22 januari 1980
(EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 1)

- 380 L1099: Rådets direktiv 80/1099/EEG av den 11 november 1980
(EGT nr L 325, 1.12.1980, s. 14)

- 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT
nr L 186, 8.7.1981, s. 20)

382 L 0893: Rådets direktiv 82/893(EEG av den 21 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 57)

383 L 0646: Rådets direktiv 83/646/EEG av den 13 december 1983
(EGT nr L 360, 23.12.1983, s. 44)

- 384 L 0336: Rådets direktiv 84/336/EEG av den 19 juni 1984 (EGT
nr L 177, 4.7.1984, s. 22)

384 L 0643: Rådets direktiv 84/643/EEG av den 11 december 1984
(EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 27)

- 385 L 0322: Rådets direktiv 85/322/EEG av den 12 juni 1985 (EGT
nr L 168, 28.6.1985, s. 41)

- 387 L 0064: Rådets direktiv 87/64/EEG av den 30 december 1986
(EGT nr L 34, 5.2.1987, s. 52)

- 387 D 0231: Rådets beslut 87/231/EEG av den 7 april 1987 (EGT nr
L 99, 11.4.1987, s. 18)

- 387 L 0489: Rådets direktiv 87/489/EEG av den 22 september 1987
(EGT nr L 280, 3.10.1987, s. 28)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

307

- 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989
(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

- 391 L 0266: Rådets direktiv 91/266/EEG av den 21 maj 1991 (EGT
nr L 134, 29.5.1991, s. 45)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I artikel 5.1 skall hänvisningen till ”kapitel IX i bilaga 1” ersättas
med ”kapitel XI i bilaga 1”.

b) Vid tillämpningen av artikel 8a.2 skall hänvisningen till ”artikel 9 i
rådets direktiv 89/662/EEG” ändras till ”punkt 9 i kapitel I i bilaga I
till EES-avtalet”.

c) Artikel 13a skall inte gälla. Ny lagstiftning kommer att fastställas en-
ligt förfarandet i detta avtal.

d) Artikel 15 skall inte gälla.

e) I bilagan, punkt 2 tredje strecksatsen, skall följande tillägg göras:
”EFTA”.

Fjäderfäkött

10.391 L0494: Rådets direktiv 91/494/EEG av den 26 juni 1991 om djurhäl-
sovillkor för handel inom gemenskapen med och import från tredje land
av färskt fjäderfäkött (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 35)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

Artikel 6 skall inte gälla.

Köttvaror

11.380 L 0215: Rådets direktiv 80/215/EEG av den 22 januari 1980 om djur-
hälsoproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenska-
pen (EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 4), i dess lydelse enligt

380 L 1100: Rådets direktiv 80/1100/EEG av den 11 november 1980
(EGT nr L 325, 1.12.1980, s. 16)

- 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT

nr L 186, 8.7.1981, s. 20)

385 L 0321: Rådets direktiv 85/321/EEG av den 12 juni 1985 (EGT
nr L 168, 28.6.1985, s. 39)

387 L 0491: Rådets direktiv 87/491/EEG av den 22 september 1987
(EGT nr L 279, 2.10.1987, s. 27)

388 L 0660: Rådets direktiv 88/660/EEG av den 19 december 1988
(EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 35)

389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989
(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Vid tillämpningen av artikel 7a.1 och 7a.2 skall hänvisningarna till

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

308

”artikel 9 i rådets direktiv 89/662/EEG” ändras till ”punkt 9 i kapitel
I i bilaga I till EES-avtalet”.

b) Artikel 10 skall inte gälla. Ny lagstiftning kommer att fastställas en-
ligt förfarandet i detta avtal.

c) Artikel 15 skall inte gälla.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

1.1.2 Bekämpningsåtgärder

Mul- och klövsjuka

12.385 L 0511: Rådets direktiv 85/511/EEG av den 18 november 1985 om
införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka
(EGT nr L 315, 26.11.1985, s. 11), i dess lydelse enligt

390 L 0423: Rådets direktiv 90/423/EEG av den 26 juni 1990 (EGT
nr L 224, 18.8.1990, s. 13)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I bilaga A skall följande tillägg göras beträffande godkända institu-
tioner:

Offentliga

”m) Finland		Veterinaerinstituttet, Oslo
n)	Norge	Veterinaerinstituttet, Oslo
o)	Sverige	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala
P)	Schweiz/ Liechtenstein	Eidgenössisches Institut fur Virusk- rankheiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern
q)	Österrike	Bundesanstalt fiir Virusseuchenbe- kämpfung bei Hausetieren, Wien”

Privata

b) I bilaga B skall följande tillägg göras beträffande nationella labora-
torier:

”m) Finland

n) Norge

o) Sverige

p) Schweiz/
Liechtenstein

q) Österrike

Statens veterinaere Institut for virusfors-
kning, Lindholm, Danmark

Animal Virus Research Institute,

Pirbright Woking, Surrey

Statens veterinaere Institut for virusfors-
kning, Lindholm, Danmark

Animal Virus Research Institute, Pirb-
right Woking, Surrey

Statens veterinärmedicinska anstalt,
Uppsala

Eidgenössisches Institut fur Virusk-
rankheiten und Immunprophylaxe,
Mittelhäusern

Bundesanstalt fiir Virusseuchenbe-
kämpfung bei Haustieren, Wien-Het-
zendorf”

309

13.390 L 0423: Rådets direktiv 90/423/EEG av den 26 juni 1990 om ändring
av direktiv 85/511/EEG om införande av gemenskapsåtgärder för be-
kämpning av mul- och klövsjuka, direktiv 64/432/EEG om djurhälsopro-
blem som påverkar handeln inom gemenskapen med nötkreatur och svin
samt direktiv 72/462/EEG om hälsoproblem och problem som rör veteri-
när besiktning vid import från tredje land av nötkreatur, svin och färskt
kött eller köttvaror (EGT nr 224, 18.8.1990, s. 13)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

Klassisk svinpest

Bestämmelserna i rådets beslut 90/678/EEG av den 13 december 1990 om
erkännande av vissa delar av gemenskapens territorium såsom varande offi-
ciellt fria från svinpest eller fria från svinpest har reviderats och kommer där-
för inte att tas över av EFTA-staterna. Gemenskapens nya regler på området
kommer att behandlas enligt det förfarande som fastställts i avtalet.

14.380 L 0217: Rådets direktiv 80/217/EEG av den 22 januari 1980 om inför-
ande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av klassisk svinpest (EGT
nr L 47, 21.2.1980, s. 11), i dess lydelse enligt

- 380 L 1274: Rådets direktiv 80/1274/EEG av den 22 december 1980
(EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 75)

- 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT
nr L 186, 8.7.1981, s. 20)

- 384 L 0645: Rådets direktiv 84/645/EEG av den 11 december 1984
(EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 33)

385 L 0586: Rådets direktiv 85/586/EEG av den 20 december 1985
(EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 44)

387 L 0486: Rådets direktiv 87/486/EEG av den 22 september 1987
(EGT nr L 280, 3.10.1987, s. 21)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I bilaga 2 skall följ ande tillägg göras beträffande nationella laborato-

rier för svinpest:
”m)	Finland	Statens veterinaere Institut for virusfors- kning, Lindholm, Danmark
n)	Norge	Statens veterinaere Institut for virusfors- kning, Lindholm, Danmark
o)	Sverige	Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala
P)	Schweiz/	Eidgenössisches Institut fiir Virusk-
	Liechtenstein	rankheiten und Immunprophylaxe, Mittelhäusern
q)	Österrike	Bundesanstalt fiir Virusseuchenbe-

kämpfung bei Haustieren, Wien-Het-
zendorf”

b) Vid tillämpningen av bilaga 3 skall EFTA-staterna upprätta ett mot-
svarande anmälnings- och informationssystem som kommer att fun-

310

gera enligt protokoll 1 till avtalet och som kommer att samordnas
med EG:s system.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

1.1.3 Anmälning av sjukdomar

15.382 L 0894: Rådets direktiv 82/894/EEG av den 21 december 1982 om
anmälan av djursjukdomar inom gemenskapen (EGT nr L 378,
31.12.1982, s. 58), i dess lydelse enligt

- 389 D 0162: Kommissionens beslut 89/162/EEG av den 10 februari
1989 (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 48)

- 390 D 0134: Kommissionens beslut 90/134/EEG av den 6 mars 1990
(EGT nr L 76, 22.3.1990, s. 23)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

EFTA-staterna kommer att upprätta ett motsvarande anmälnings- och
informationssystem som kommer att fungera enligt protokoll 1 till avtalet
och som kommer att samordnas med EG:s system (ADNS), i princip före
den 1 september 1993.

16.384 D 0090: Kommissionens beslut 84/90/EEG av den 3 februari 1984 om
fastställande av en kodad form för anmälan av djursjukdomar enligt rå-
dets direktiv 82/894/EEG (EGT nr L 50, 21.2.1984, s. 10), i dess lydelse
enligt

- 389 D 0163: Kommissionens beslut 89/163/EEG av den 13 februari
1989 (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 49)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

17.390 D 0442: Kommissionens beslut 90/442/EEG av den 25 juli 1990 om
fastställande av koder för anmälan av djursjukdomar (EGT nr L 227,
21.8.1990, s. 39)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

1.2 LIVSMEDELSHYGIEN

Färskt kött

18.364 L 0433: Rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienk-
rav vid framställning och marknadsföring av färskt kött (EGT nr 121,
29.7.1964, s. 2012), i dess lydelse enligt

311

- 391 L 0497: Rådets direktiv 91/497/EEG av den 29 juli 1991 (EGT

nr L 268, 24.9.1991, s. 69)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I artikel 4 A skall datumen 1 januari 1993 och 31 december 1991,
som nämns i första meningen i stycket, då det gäller EFTA-staterna
ersättas med den 1 september 1993 respektive den 31 december
1992.

b) Artikel 5.1 a i skall ersättas med:

”hos vilka, utan att detta medför någon ändring beträffande föl-
jande sjukdomar:

- mul- och klövsjuka

- klassisk svinpest

- afrikansk svinpest

- swine vesicular disease

- newcastlesjuka

- boskapspest

- peste des petits ruminants (TTR)

- vesikulär stomatit

- bluetongue

- afrikansk hästpest

- virala hästencefaliter

- Teschensjuka/svinlamhet

- hönspest

- får- och getkoppor

- lumpy skin disease

- Rift valleyfeber

- elakartad lungsjuka hos nötkreatur,

någon av följande sjukdomar diagnostiserats:

- generaliserad aktinobacillos eller strålsvampsjuka

- mjältbrand och frasbrand

- generaliserad tuberkulos

- generaliserad lymfkörtelinflammation

- rots

- rabies

- stelkramp

- akut salmonellos

- akut brucellos

- rödsjuka hos svin

- botulism

- septikemi, pyemi, toxemi eller viremi”

c) Vad gäller artikel 6.1 a skall rådets direktiv 77/96/EEG av den 21
december 19764 om trikinkontroll (Trichinella spiralis) vid import
från tredje land av färskt kött från tamsvin tillämpas.

d) I fråga om tillämpningen av artikel 6.2 skall EFTA:s ständiga

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

4EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 67

312

kommitté fatta de nödvändiga besluten beträffande EFTA-sta-
terna före den 1 september 1993.

e) I artikel 10.1, sjätte stycket, skall början av sista meningen ha föl-
jande lydelse: ”Övriga medlemsstater, EFTA:s övervaknings-
myndighet och EG-kommissionen skall underrättas”.

f) I artikel 13.1 b skall datumet 1 juli 1991 som nämns där för EFTA-
staternas del ersättas med den 1 januari 1993.

g) Artikel 18 skall inte gälla.

h) I bilaga 1, kapitel VI, punkt 26 b, skall hänvisningen till ”gemen-
skapsregler om djurskydd” ersättas med ”nationell djurskydds-
lagstiftning”.

i) Vad gäller bilaga 1, kapitel VIII, punkt 42 A 3, tredje stycket,
skall bilaga 1.1 till rådets direktiv 77/96/EEG av den 21 december
19765 om trikinkontroll (Trichinella spiralis) vid import från
tredje land av färskt kött från tamsvin tillämpas.

j) I bilaga 1, kapitel VIII, punkt 50 a, första strecksatsen, skall föl-
jande tilläggas:

AT - Fl - NO - SE - CH - FL”

k) I bilaga 1, kapitel XI, punkt 50 a, andra strecksatsen och 50 b, tredje
strecksatsen, skall följande tilläggas:

”EFTA”

19.391 L 0498: Rådets direktiv 91/498/EEG av den 29 juli 1991 om villkoren
för beviljande av tillfälliga och begränsade avvikelser från särskilda häl-
soföreskrifter inom gemenskapen beträffande framställning och mark-
nadsföring av färskt kött (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 105)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I artikel 2.1 skall ”det datum då detta direktiv anmäls” för EFTA-
staternas del ersättas med den 1 januari 1993.

b) I artikel 2.2 skall:

- datumet 1 april 1992, som nämns i första stycket, för EFTA-stater-
nas del ersättas med den 1 april 1993,

- datumet 1 juli 1992, som nämns i fjärde stycket, för EFTA-staternas
del ersättas med den 1 juli 1993 och

datumet 1 januari 1993, som nämns i femte stycket, för EFTA-sta-
ternas del ersättas med den 1 september 1993.

20.371 L 0118: Rådets direktiv 71/118/EEG av den 15 februari 1971 om hy-
gienfrågor som påverkar handeln med färskt kött av fjäderfä (EGT nr L
55, 8.3.1971, s. 23), i dess lydelse enligt

- 375 L 0431: Rådets direktiv 75/431/EEG av den 10 juli 1975 (EGT
nr L 192, 24.7.1975, s. 6)

- 378 L 0050: Rådets direktiv 78/50/EEG av den 13 december 1977
(EGT nr L 15, 19.1.1978, s. 28)

380 L 0216: Rådets direktiv 80/216/EEG av den 22 januari 1980
(EGT nr L 47, 21.2.1980, s. 8)

5 EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 67

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

313

380 L 0879: Kommissionens direktiv 80/879/EEG av den 3 septem-
ber 1980 (EGT nr L 251, 24.9.1980, s. 10)

381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT
nr L 186, 8.7.1981, s. 20)

- 384 L 0642: Rådets direktiv 84/642/EEG av den 11 december 1984
(EGT nr L 339, 27.12.1984, s. 26)

- 385 L 0324: Rådets direktiv 85/324/EEG av den 12 juni 1985 (EGT
nr L 168, 28.6.1985, s. 45)

385 L 0326: Rådets direktiv 85/326/EEG av den 12 juni 1985 (EGT
nr L 168, 28.6.1985, s. 48)

387 R 3805: Rådets förordning nr (EEG) 3805/87 av den 15 decem-
ber 1987 (EGT nr L 357, 19.12.1987, s. 1)

388 L 0657: Rådets direktiv 88/657/EEG av den 14 december 1988
(EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 3)

389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989
(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

390 D 0484: Kommissionens beslut 90/484/EEG av den 27 september
1990 (EGT nr L 267, 29.9.1990, s. 45)

- 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

- 391 L 0494: Rådets direktiv 91/494/EEG av den 26 juni 1991 (EGT
nr L 268, 24.9.1991, s. 35)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 5.1, fjärde stycket, skall början av sista meningen ha föl-
jande lydelse: ”Övriga medlemsstater, EFTA:s övervakningsmyn-
dighet och EG-kommissionen skall underrättas”.

b) Artikel 19 skall inte gälla.

c) I bilaga 1, kapitel X, punkt 44.1 a, första strecksatsen, skall följande
tilläggas:

”- AT-FI-NO-SE-CH-FL”

d) I bilaga 1, kapitel X, punkt 44.1 a, tredje strecksatsen, skall föl-
jande tilläggas:

”EFTA”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

Köttprodukter

21. 377 L 0099: Rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 om
hygienfrågor som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen
(EGT nr L 26, 31.1.1977, s. 85), i dess lydelse enligt

- 381 L 0476: Rådets direktiv 81/476/EEG av den 24 juni 1981 (EGT

nr L 186, 8.7.1981, s. 20)

385 L 0327: Rådets direktiv 85/327/EEG av den 12 juni 1985 (EGT
nr L 168, 28.6.1985, s. 49)

385 L 0586: Rådets direktiv 85/586/EEG av den 20 december 1985
(EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 44)

314

387 R 3805: Rådets förordning nr (EEG) 3805/87 av den 15 decem-
ber 1987 (EGT nr L 357, 19.12.1987, s. 1)

- 388 L 0658: Rådets direktiv 88/658/EEG av den 14 december 1988
(EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 15)

- 389 L 0227: Rådets direktiv 89/227/EEG av den 21 mars 1989 (EGT
nr L 93, 6.4.1989, s. 25)

- 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989
(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 7.1, tredje stycket, skall böljan av sista meningen ha föl-
jande lydelse: ”Övriga medlemsstater, EFTA:s övervakningsmyn-
dighet och EG-kommissionen skall underrättas”.

b) Artikel 24 skall inte gälla.

c) I bilaga A, kapitel VI, punkt 39 a i, första strecksatsen, skall föl-
jande tilläggas:

”/AT/FI/NO/SE/CH/FL”

d) I bilaga A, kapitel VI, punkt 39 a i, andra strecksatsen, och ii, tredje
strecksatsen, skall följande tilläggas:

”EFTA”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

Malet kött

22. 388 L 0657: Rådets direktiv 86/657/EEG av den 14 december 1988 om
fastställande av krav vid framställning av och handel med malet kött,
kött i stycken på mindre än 100 gram och köttprodukter samt om änd-
ring av direktiven 64/433/EEG, 71/118/EEG och 72/462/EEG (EGT nr
L 382, 31.12.1988, s. 3), i dess lydelse enligt

- 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989

(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, till-
lämpas med följande anpassning:

a) I artikel 7.3 skall början av sista meningen ha följande lydelse: ”Öv-
riga medlemsstater, EFTA:s övervakningsmyndighet och EG-kom-
missionen skall underrättas”.

b) Artikel 18 skall inte gälla.

Åggprodukter

23. 389 L 0437: Rådets direktiv 89/437/EEG av den 20 juni 1989 om hygien-
frågor och hälsorisker i samband med tillverkning och utsläppande på mark-
naden av äggprodukter (EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 87), i dess lydelse enligt

- 389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989

315

(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)Bestämmelserna i direktivet skall,
inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 2 skall den första meningen ersättas med:

”1 detta direktiv avses med:

- ägg: hönsägg med skal, som är lämpade för omedelbar konsum-
tion eller för användning inom livsmedelsindustrin, med undan-
tag av ägg som behandlats i äggkläckningsmaskin och som inte
uppfyller följande krav:

a) de skall ha märkts innan de placerades i kläckningsmaskinen,

b) de får inte vara befruktade och skall vara helt genomskinliga
vid genomlysning,

c) luftkammaren får inte överstiga en höjd av 9 mm,

d) de får inte ha förvarats i en kläckningsmaskin längre än sex da-
gar,

e) de får inte vara behandlade med antibiotika,

f) de skall vara avsedda att användas i en anläggning för framställ-
ning av pastöriserade äggprodukter.

Industriägg: andra hönsägg med skal än sådana som avses i den
föregående strecksatsen.

Följande definitioner skall även gälla:”

b) Artikel 2.11 skall ersättas med följande:

”11) utsläppande på marknaden: marknadsföring av äggproduk-
ter i betydelsen lagerhållning eller skyltning i försäljnings-
syfte, salubjudande, försäljning, leverans eller annan form
av marknadsföring.”

c) I artikel 6.1, andra stycket, skall början av sista meningen ha föl-
jande lydelse: ”Övriga medlemsstater, EFTA:s övervakningsmyn-
dighet och EG-kommissionen skall underrättas”.

d) Artikel 17 skall inte gälla.

e) I bilagan skall kapitel IV, punkt 1, ersättas med följande:

”1) Ägg som används vid framställning av äggprodukter skall för-
packas enligt följande föreskrifter:

a) i) Förpackningarna, och även det inre förpackningsma-

terialet, skall vara stöttåliga, torra, rena och i gott
skick samt tillverkade av ett material som skyddar äg-
gen mot yttre odör och risk för kvalitetsförsämring.

ii) Stora förpackningar som används vid transport och
spedition av ägg, och även det inre förpackningsmate-
rialet, får endast återanvändas om de är i nyskick och
motsvarar kraven i punkt 1. På stora förpackningar
som återanvänds får det inte finnas kvar någon tidi-
gare förpackningstext som kan orsaka missförstånd.

iii) Små förpackningar får inte återanvändas.

b) i) Ägg skall lagras i rena och torra lokaler som är fria

från yttre odör.

ii) Ägg som transporteras eller lagras skall förvaras rent,
torrt och fritt från yttre odör samt skyddas effektivt
mot stötar och påverkan av väderlek och ljus.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

316

iii) Ägg som transporteras eller lagras skall skyddas mot		Prop. 1991/92:170 Bilaga 14
	extrema temperaturförhållanden.”	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14
f)	I bilagans kapitel XI, punkt 1 i, första strecksatsen, skall följande tilläggas: ”/AT/FI/NO/SE/CH/FL”	Bilaga I
g)	I bilagans kapitel XI, punkt 1 i, andra strecksatsen, och 1 ii, tredje strecksatsen, skall följande tilläggas: ”EFTA”

Fiskprodukter

24. 391 L 0493: Rådets direktiv 91/493/EEG av den 22 juli 1991 om faststäl-
lande av hygienkrav för produktionen och marknads-föringen av fiskpro-
dukter (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 15)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 7.2 skall datumen 31 december 1991 och 1 juli 1992, som
nämns i andra meningen i stycket, för EFTA-staternas del ersättas
med den 31 december 1992 respektive den 1 april 1993.

b) Artikel 9 skall inte gälla.

c) Vid tillämpningen av bilagans kapitel V, punkt II1, skall de gemen-
samma marknadsföringsstandarder som fastställts enligt artikel 2 i
rådets förordning (EEG) 3796/81 gälla.

Mollusker

25. 391 L 0492: Rådets direktiv 91/492/EEG av den 15 juli 1991 om faststäl-
lande av hygienkrav för produktionen och marknadsföringen av levande
tvåskaliga mollusker (EGT nr L 268, 24.9.1991, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 5.1a skall datumen 31 december 1991 och 1 juli 1992, som
nämns i andra meningen i andra stycket, för EFTA-staternas del er-
sättas med den 31 december 1992 respektive den 1 april 1993.

b) Artikel 7 skall inte gälla.

Hormoner

26. 381 L 0602: Rådets direktiv 81/602/EEG av den 31 juli 1981 om förbud
för vissa ämnen med hormonell verkan samt ämnen med tyreostatisk verkan
(EGT nr L 222, 7.81.1985, s. 32), i dess lydelse enligt

385 L 0358: Rådets direktiv 85/358/EEG av den 16 juli 1985 (EGT
nr L 191, 23.7.1985, s. 46)

317

27. 385 L 0358: Rådets direktiv 85/358/EEG av den 16 juli 1985 om tillägg
till direktiv 81/602/EEG om förbud för vissa ämnen med hormonell verkan
samt ämnen med tyreostatisk verkan (EGT nr L191,23.7.1985, s. 46), i dess
lydelse enligt

- 388 L 0146: Rådets direktiv 88/146/EEG av den 7 mars 1988 (EGT

nrL70, 16.3.1988, s. 16)

28. 388 L 0146: Rådets direktiv 88/146/EEG av den 7 mars 1988 om förbud
att använda vissa ämnen med hormonell verkan inom husdjursproduktionen
(EGT nr L 70, 16.3.1988, s. 16)

Restsubstanser

29. 386 L 0469: Rådets direktiv 86/469/EEG av den 16 september 1986 om
undersökning av djur och färskt kött med avseende på förekomsten av rest-
substanser (EGT nr L 275, 26.9.1986, s. 36)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande:

a) I artikel 2 skall hänvisningen till direktiv 85/649/EEG ersättas med
en hänvisning till direktiv 88/146/EEG.

b) I artikel 4.1 skall datumet 31 maj 1987, som nämns i första me-
ningen i stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 januari
1993.

c) I artikel 4.3 skall datumet 30 september 1987, som nämns i tredje
meningen i stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 sep-
tember 1993.

d) I artikel 9.1 skall datumet 16 september 1986, som nämns i första
meningen i stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 ja-
nuari 1993

BST

30. 390 D 0218: Rådets beslut 90/218/EEG av den 25 april 1980 om tillförsel
av bovint somatotropin (BST) (EGT nr L 116, 8.5.1990, s. 27)

1.3 BLANDAD GRUPP

Mjölk

31. 385 L 0397: Rådets direktiv 85/397/EEG av den 5 augusti 1985 om frågor
om livsmedelshygien och djurhälsa som påverkar handeln inom gemenska-
pen med värmebehandlad mjölk (EGT nr L 226, 24.8.1985, s. 13), i dess
lydelse enligt

- 389 D 0159: Kommissionens beslut 89/159/EEG av den 21 februari
1989 (EGT nr L 59, 2.3.1989, s. 40)

- 389 D 0165: Kommissionens beslut 89/165/EEG av den 22 februari
1989 (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 57)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

318

389 L 0662: Rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989
(EGT nr L 395, 30.12.1989, s. 13)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Vid tillämpningen av bilaga A, kapitel VIII, punkt 4, skall hänvis-
ningen till rådets direktiv 79/112/EEG6 gälla.

b) I bilaga A, kapitel VIII, punkt 4 c, skall följande tilläggas:
”EFTA”

Animaliskt avfall, patogener

32. 390 L 0667: Rådets direktiv 90/667/EEG av den 27 november 1990 om
fastställande av veterinära bestämmelser för kvittblivning och bearbetning
av animaliskt avfall och för att släppa ut detta på marknaden samt förebyg-
gande av patogener i foder av animaliskt ursprung och om ändring av direk-
tiv 90/425/EEG (EGT nr L 363, 27.12.1990, s. 51)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

al artikel 3.1 skall uttrycken ”gemenskapslagstiftning” och ”gemen-
) skapsbestämmelser” för EFTA-staternas del ersättas med ”den na-
tionella lagstiftningen i respektive EFTA-stat”.

b) Artikel 7 iii skall inte gälla.

c) Artikel 13 skall inte gälla.

Foderläkemedel

33. 390 L 0167: Rådets direktiv 90/167/EEG av den 26 mars 1990 om fast-
ställande av villkor för framställning, marknadsföring och användning av fo-
derläkemedel inom gemenskapen (EGT nr L 92, 7.4.1990, s. 42)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 8.2 skall uttrycket ”det datum som anges i första strecksat-
sen i första stycket i artikel 15”, som förekommer i första meningen
i andra stycket, för EFTA-staternas del ersättas med den 1 april
1993.

b) Artikel 11 skall inte gälla.

Kaninkött och kött från vilda djur i hägn

34. 391 L 0495: Rådets direktiv 91/495/EEG av den 27 november 1990 om
frågor om livsmedelshygien som påverkar produktionen och marknadsfö-
ringen av kaninkött och kött från vilda djur i hägn (EGT nr L 268, 24.9.1991,
s. 41)

6EGTnrL33, 8.2.1979, s. 1

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

319

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Vid tillämpningen av sista stycket i artikel 6.1 skall rådets direktiv
77/96/EEG av den 21 december 19767 om trikinkontroll (trichinella
spiralis) vid import från tredje land av färskt kött från tamsvin gälla.

b) I artikel 6.2, sjätte strecksatsen, skall hänvisningen till rådets direk-
tiv 74/577/EEG för EFTA-staternas del ersättas med en hänvisning
till ”tillämplig nationell lagstiftning”.

c) Artikel 16 skall inte gälla.

d) Artikel 21 skall inte gälla.

e) I bilaga 1, kapitel III, punkt 11.1 a, första strecksatsen, skall föl-
jande tilläggas:

”AT, Fl, NO, SE, CH, FL”

f) I bilaga 1, kapitel III, punkt 11.1 a, tredje strecksatsen, skall föl-
jande tilläggas:

”EFTA”

Ömsesidigt bistånd

35. 389 L 0608: Rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om
ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete
mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av
lagstiftningen om veterinära frågor och avelsfrågor (EGT nr L 351,

2.12.1989, s. 34)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

EFTA-staterna skall upprätta ett liknande samarbetssystem som skall över-
ensstämma med bestämmelserna i detta direktiv och samordnas med EG:s
system.

1.4 AVEL

Nötkreatur

36. 377 L 0504: Rådets direktiv 77/504/EEG av den 25 juli 1977 om renrasiga
avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 206,12.8.1977, s. 8), i dess lydelse enligt

379 L 0268: Rådets direktiv 79/268/EEG av den 5 mars 1979 (EGT
nrL62, 13.3.1979, s. 5)

385 L 0586: Rådets direktiv 85/586/EEG av den 20 december 1985
(EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 44)

- 391L 0174: Rådets direktiv 91/174/EEG av den 25 mars 1991 (EGT

nr L 85, 5.4.1991, s. 37)

7EFT nr L 26, 31.1.1977, s. 67

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

320

Svin

37. 388 L 0661: Rådets direktiv 88/661/EEG av den 19 december 1988 om
avelsmässiga normer för avelssvin (EGT nr L382, 31.12.1988, s. 36)

Får och getter

38. 389 L 0361: Rådets direktiv 89/361/EEG av den 30 maj 1989 om renra-
siga avelsfår och avelsgetter (EGT nr L 153, 6.6.1989, s. 30)

Hästdjur

39. 390 L 0427: Rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avels-
mässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenska-
pen (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 55)

40. 390 L 0428: Rådets direktiv 90/428/EEG av den 26 juni 1990 om handel
med hästdjur som är avsedda för tävlingar och om villkor för deltagande i
tävlingar (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 60)

Renrasiga djur

41. 391 L 0174: Rådets direktiv 91/174/EEG av den 25 mars 1991 om krav
beträffande avel och härstamning vid marknadsföring av renrasiga djur samt
om ändring av direktiv 77/504/EEG och 90/425/EEG (EGT nr L 85,
5.4.1991, s. 37)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 1 skall uttrycket ”som täcks av bilaga 2 till Romfördraget” inte
gälla.

Tillämpningstexter

2.1 Djurhälsa

42. 373 D 0053: Kommissionens beslut 73/53/EEG av den 26 februari 1973
om de skyddsåtgärder mot swine vesicular disease som skall vidtas av med-
lemsstaterna (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 43)

43. 385 D 0445: Kommissionens beslut 85/445/EEG av den 31 juli 1985 om
vissa åtgärder till skydd för djurhälsan i fråga om enzootisk bovin leukos
(EGT nr L 260, 2.10.1985, s. 18)

44. 389 D 0091: Kommissionens beslut 89/91/EEG av den 16 januari 1989
om tillstånd för Spanien att tillämpa ytterligare hälsogarantier till skydd mot
enzootisk bovin leukos i fråga om nötkreatur som importeras för avel eller
produktion (EGT nr L 32, 3.31989, s. 37)

45. 390 D 0552: Kommissionens beslut 90/552/EEG av den 9 november 1990
om fastställande av gränserna för det territorium som smittats av afrikansk
hästpest (EGT nr L 313, 13.11.1990, s. 38)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

321

21 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

46. 390 D 0553: Kommissionens beslut 90/553/EEG av den 9 november 1990
om fastställande av identifikationsmärke för hästdjur som vaccinerats mot
afrikansk hästpest (EGT nr L 313, 13.11.1990, s. 40)

47. 391 D 0093: Kommissionens beslut 91/93/EEG av den 11 februari 1991
om fastställande av den del av året då Portugal får sända vissa hästdjur från
den del av dess territorium som anses vara smittad av afrikansk hästpest
(EGT nr L 50, 23.2.1991, s. 27)

48. 388 D 0397: Kommissionens beslut 88/397/EEG av den 12 juli 1988 om
samordning av de föreskrifter som fastställts av medlemsstaterna för tillämp-
ningen av artikel 6 i rådets direktiv 85/511/EEG (EGT nr L 189, 20.7.1988,
s. 25)

49. 389 D 0531: Rådets beslut 89/531/EEG av den 25 september 1989 om
utseende av referenslaboratorium för identifiering av mul- och klövsjukevi-
rus samt om fastställande av detta laboratoriums uppgifter (EGT nr L 279,

28.9.1989, s. 32)

50. 391 D 0042: Kommissionens beslut 91/42/EEG av den 8 januari 1991 om
fastställande av de kriterier som skall tillämpas vid upprättandet av katast-
rofplaner för bekämpning av mul- och klövsjuka enligt artikel 5 i rådets di-
rektiv 90/423/EEG (EGT nr L 23, 29.1.1991, s. 29)

51. 381 D 0859: Rådets beslut 81/859/EEG av den 19 oktober 1981 om utse-
ende av ett sambandslaboratorium för klassisk svinpest samt om dess verk-
samhetsformer (EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 20)

52. 387 D 0065: Rådets beslut 87/65/EEG av den 19 januari 1987 om ut-
sträckt tid för den åtgärd som föreskrivits i beslut 81/859/EEG om utseende
av ett sambandslaboratorium för klassisk svinpest samt om dess verksam-
hetsformer(EGT nr L 34, 5.2.1987, s. 54)

53 . 383 D 0138: Kommissionens beslut 83/138/EEG av den 25 mars 1983 om
vissa åtgärder för att förhindra spridningen av afrikansk svinpest (EGT nr L
93, 13.4.1983, s. 17), i dess lydelse enligt

383 D 0300: Kommissionens beslut 83/300/EEG av den 8 juni 1983
(EGT nr L 160, 18.6.1983, s. 44)

- 384 D 0343: Kommissionens beslut 84/343/EEG av den 18 juni 1984

(EGT nr L 180, 7.7.1984, s. 38)

54. 389 D 0021: Rådets beslut 89/21/EEG av den 14 december 1988 om av-
steg från förbud i fråga om afrikansk svinpest för vissa regioner i Spanien
(EGT nr L 9, 12.1.1989, s. 24), i dess lydelse enligt

391 D 0112: Kommissionens beslut 91/112/EEG av den 12 februari
1991 (EGT nr L 58, 5.3.1991, s. 29)

55. 390 D 0208: Kommissionens beslut 90/208/EEG av den 18 april 1990 om
vissa skyddsåtgärder mot smittsam lunginflammation hos nötkreatur i Spa-
nien (EGT nr L 108, 28.4.1990, s. 102)

56. 391 D 0052: Kommissionens beslut 91/52/EEG av den 14 januari 1991

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

322

om vissa skyddsåtgärder mot smittsam lunginflammation hos nötkreatur i
Portugal (EGT nr L 34, 6.2.1991, s. 12)

57. 391 D 0056: Kommissionens beslut 91/56/EEG av den 21 januari 1991
om vissa skyddsåtgärder mot smittsam lunginflammation hos nötkreatur i
Italien (EGT nr L 35, 7.2.1991, s. 29)

58. 389 D 0469: Kommissionens beslut 89/469/EEG av den 28 juli 1989 om
vissa skyddsåtgärder mot bovin spongiform encefalopati i Storbritannien
(EGT nr L 225, 3.8.1989, s. 51), i dess lydelse enligt

- 390 D 0059: Kommissionens beslut 90/59/EEG av den 7 februari
1990 (EGT nr L 41, 15.2.1990, s. 23)

- 390 D 0261: Kommissionens beslut 90/261/EEG av den 8 juni 1990
(EGT nr L 146, 9.6.1990, s. 29)

59. 390 D 0200: Kommissionens beslut 90/200/EEG av den 9 april 1990 om
ytterligare krav för vissa vävnader och organ i fråga om bovin spongiform
encefalopati (BSE) (EGT nr L 105, 25.4.1990, s. 24), i dess lydelse enligt

- 390 D 0261: Kommissionens beslut 90/261/EEG av den 8 juni 1990
(EGT nr L 146, 9.6.1990, s. 29)

60. 391 D 0237: Kommissionens beslut 91/237/EEG av den 25 april 1991 om
ytterligare skyddsåtgärder mot en ny sjukdom hos svin (EGT nr L 183,
9.7.1991, s. 15), i dess lydelse enligt

391 D 0332: Kommissionens beslut 91/332/EEG av den 8 juli 1991
(EGT nr L 183, 9.7.1991, s. 15)

2.2 LIVSMEDELSHYGIEN

61. 384 D 0371: Kommissionens beslut 84/371/EEG av den 3 juli 1984 om
fastställande av utformningen av den särskilda märkning av färskt kött som
avses i artikel 5 a i direktiv 64/433/EEG (EGT nr L 196, 26.7.1984, s. 46)

62. 385 D 0446: Kommissionens beslut 85/446/EEG av den 18 september
1985 om de inspektioner på platsen som skall göras i samband med handeln
med färskt kött inom gemenskapen (EGT nr L 260, 2.10.1985, s. 19), i dess
lydelse enligt

389 D 0136: Kommissionens beslut 89/136/EEG av den 8 februari
1989 (EGT nr L 49, 21.2.1989, s. 36)

390 D 0011: Kommissionens beslut 90/11/EEG av den 20 december
1989 (EGT nr L 7, 10.1.1990, s. 12)

63. 390 D 0515: Kommissionens beslut 90/515/EEG av den 26 september
1990 om fastställande av referensmetoder för att påvisa rester av tungmetal-
ler och arsenik (EGT nr L 268, 18.10.1990, s. 33)

64. 387 D 0266: Kommissionens beslut 87/266/EEG av den 8 maj 1987 om
erkännande av att Nederländernas system för hälsokontroll av personal ger
likvärdiga garantier (EGT nr L 126, 15.5.1987, s. 20)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

323

65. 390 D 0514: Kommissionens beslut 90/514/EEG av den 25 september
1990 om erkännande av att Danmarks system för hälsokontroll av personal
ger likvärdiga garantier (EGT nr L 286, 18.10.1990, s. 29)

66. 389 D 0610: Kommissionens beslut 89/610/EEG av den 14 november
1989 om fastställande av referensmetoder och förteckning över nationella
referenslaboratorier för påvisande av restsubstanser (EGT nr L 351,

2.12.1989, s. 39)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 2 skall följande tilläggas i fråga om nationella referenslaborato-
rier:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

Medlemsstat Referenslaboratorium

Restämnesgrupper

”Finland:

Valtion eläinlääketieteellinen laitos, samtliga grupper

Helsinki/Statens veterinärmedicinska

Norge:

anstalt, Helsingfors

Valtion maitovalmisteiden tarkastuslai-
tos,Helsinki/Statens kontrollanstalt för
mjölkprodukter, Helsingfors

Norges Veterinaerhöyskole/Veterinse-
rinstituttet, Oslo

Schweiz/Liec

Hormonlaboratoriet, Aker Sykehus,
Oslo

Bavarian Animal Health Service, Grub
Bundesamt fur Veterinärwesen, Sek-

grupp A III

(a, b);

grupp B II (c)
grupp A I (b);

grupp A III;

grupp B I

(a, f);

grupp B II
grupp A I

(a, c);

grupp A II
grupp B I (b)
samtliga grupper

htenstein:

Sverige:

Österrike:

tion Chemie, Schwarzenburgstrasse

161, CH-3097 Liebefeld

Statens livsmedelsverk, Uppsala samtliga grupper

Bundesanstalt fur Tierseuchenbekämp- samtliga grupper”
fung, Mödling

67. 380 L 0879: Kommissionens direktiv 80/879/EEG av den 3 september
1980 om kontrollmärkning av stora förpackningar färskt kött av fjäderfä
(EGT nr L 251, 24.9.1980 s. 10)

68 . 383 L 0201: Kommissionens direktiv 83/201/EEG av den 12 april 1983
om fastställande av undantag från rådets direktiv 77/99/EEG för vissa pro-
dukter som innehåller andra livsmedel och endast en procentuellt liten andel
kött eller köttprodukt (EGT nr L 112, 28.4.1983, s. 28), i dess lydelse enligt

383 L 0577: Kommissionens direktiv 83/577/EEG av den 15 novem-
ber 1983 (EGT nr L 334, 29.11.1983, s. 21)

69. 387 D 0410: Kommissionens beslut 87/410/EEG av den 14 juli 1987 om
fastställande av metoder för att spåra resthalter av ämnen med hormonell

324

verkan samt av ämnen med tyreostatisk verkan (EGT nr L 223, 11.8.1987,
s. 18)

70. 389 D 0153: Kommissionens beslut 89/153/EEG av den 13 februari 1989
om sambandet mellan prov tagna för undersökning av restsubstanser och
djuren och den gård djuren kommer från (EGT nr L 59, 2.3.1989, s. 33)

71. 389 D 0358: Kommissionens beslut 89/358/EEG av den 23 maj 1989 om
fastställande av åtgärder för tillämpningen av artikel 8 i rådets direktiv
85/358/EEG (EGT nr L 151, 3.6.1989, s. 39)

72. 389 D 0187: Rådets beslut 89/187/EEG av den 6 mars 1989 om faststäl-
lande av befogenheter och arbetsformer för de referenslaboratorier inom ge-
menskapen som avses i direktiv 86/469/EEG om undersökning av djur och
färskt kött med avseende på förekomsten av restsubstanser (EGT nr L 66,

10.3.1989, s. 37)

73. 388 L 0299: Rådets direktiv 88/299/EEG av den 17 maj 1988 om handeln
med djur som behandlats med vissa ämnen med hormonell påverkan samt
med kött från sådana djur, enligt vad som sägs i artikel 7 i direktiv
88/146/EEG (EGT nr L 128, 21.5.1988, s. 36)

2.3 BLANDAD GRUPP

74. 389 L 0362: Kommissionens direktiv 89/362/EEG av den 26 maj 1989 om
allmänna hygieniska villkor vid mjölkproducerande anläggningar (EGT nr
L 156, 8.6.1989, s. 30)

75. 389 L 0384: Rådets direktiv 89/384/EEG av den 20 juni 1989 om faststäl-
lande av det detaljerade förfarandet vid utförandet av kontroller av att obe-
handlad mjölk har den fryspunkt som anges i bilaga A till direktiv
85/397/EEG (EGT nr L 181, 28.6.1989, s. 50)

76. 391 D 0180: Kommissionens beslut 91/180/EEG av den 14 februari 1991
om fastställande av vissa metoder för analys och provtagning av obehandlad
och värmebehandlad mjölk (EGT nr L 93, 13.4.1991, s. 1)

2.4 AVEL

77. 384 D 0247: Kommissionens beslut 84/247/EEG av den 27 april 1984 om
villkor för godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar som
upprättar eller för stamböcker för renrasiga avelsdjur av nötkreatur (EGT
nr L 125, 12.5.1984, s. 58)

78. 384 D 0419: Kommissionens beslut 84/419/EEG av den 19 juli 1984 om
villkor för stambokföring av nötkreatur (EGT nr L 237, 5.9.1984, s. 11)

79. 386 D 0130: Kommissionens beslut 86/130/EEG av den 11 mars 1986 om
metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga
avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 101, 17.4.1986, s. 37)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

80. 386 D 0404: Kommissionens beslut 86/404/EEG av den 29 juli 1986 om

325

utformning och innehåll i fråga om härstamningsintyg för renrasiga avelsdjur
av nötkreatur (EGT nr L 233, 20.8.1986, s. 19)

81. 387 L 0328: Rådets direktiv 87/328/EEG av den 18 juni 1987 om godkän-
nande för avel av renrasiga avelsdjur av nötkreatur (EGT nr L 167,
26.6.1987, s. 54)

82. 388 D 0124: Kommissionens beslut 88/124/EEG av den 21 januari 1988
om härstamningsbevis för sperma och embryon från renrasiga avelsdjur av
nötkreatur samt de uppgifter som skall införas i beviset (EGT nr L 62,
8.3.1988, s. 32)

83. 389 D 0501: Kommissionens beslut 89/501/EEG av den 18 juli om villkor
för godkännande och tillsyn av avelsföreningar och avelsorganisationer som
upprättar eller för stamböcker för renrasiga avelssvin (EGT nr L 247,

23.8.1989, s. 19)

84. 389 D 0502: Kommissionens beslut 89/502/EEG av den 18 juli 1989 om
villkor för stambokföring av renrasiga avelssvin (EGT nr L 247, 23.8.1989,
s. 21)

85. 389 D 0503: Kommissionens beslut 89/503/EEG av den 18 juli 1989 om
intyg för renrasiga avelssvin och för sperma, ägg och embryon från sådana
djur (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 22)

86. 389 D 0504: Kommissionens beslut 89/504/EEG av den 18 juli 1989 om
villkor för godkännande och tillsyn av avelsföreningar, avelsorganisationer
och privata företag som upprättar eller för register för hybridavelssvin (EGT
nr L 247, 23.8.1989, s. 31)

87. 389 D 0505: Kommissionens beslut 89/505/EEG av den 18 juli 1989 om
villkor för registrering av hybridavelssvin (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 33)

88. 389 D 0506: Kommissionens beslut 89/506/EEG av den 18 juli 1989 om
intyg för hybridavelssvin och för sperma, ägg och embryon från sådana djur
(EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 34)

89. 389 D 0507: Kommissionens beslut 89/507/EEG av den 18 juli 1989 om
metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga
avelssvin och hybridavelssvin (EGT nr L 247, 23.8.1989, s. 43)

90. 390 L 0118: Rådets direktiv 90/118/EEG av den 5 mars 1990 om godkän-
nande av renrasiga avelssvin för avel(EGT nr L 71, 17.3.1990, s. 34)

91. 390 L 0119: Rådets direktiv 90/118/EEG av den 5 mars 1990 om godkän-
nande av hybridavelssvin för avel (EGT nr L 71, 17.3.1990, s. 36)

92. 390 D 0254: Kommissionens beslut 90/254/EEG av den 10 maj 1990 om
villkor för godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar som
upprättar eller för stamböcker för renrasiga avelsfår och avelsgetter (EGT
nr L 145, 8.6.1990, s. 30)

93. 390 D 0255: Kommissionens beslut 90/255/EEG av den 10 maj 1990 om
villkor för stambokföring av renrasiga avelsfår och avelsgetter (EGT nr L
145, 8.6.1990, s. 21)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

326

94. 390 D 0256: Kommissionens beslut 90/256/EEG av den 10 maj 1990 om
metoder för individprövning och beräkning av avelsvärdet hos renrasiga
avelsfår och avelsgetter (EGT nr L 145 , 8.6.1990, s. 35)

95. 390 D 0257: Kommissionens beslut 90/257/EEG av den 10 maj 1990 om
villkor för godkännande för avel av renrasiga avelsfår och avelsgetter och för
användning av deras sperma, ägg eller embryon (EGT nr L 145, 8.6.1990, s.

38)

96. 390 D 0258: Kommissionens beslut 90/258/EEG av den 10 maj 1990 om
härstamningsbevis för renrasiga avelsfår och avelsgetter samt för deras
sperma, ägg och embryon (EGT nr L 145, 8.6.1990, s. 39)

3 RÄTTSAKTER SOM EFTA-STATERNA
OCH EFTAs ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET
SKALL TA VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL

3.1 DJURHÄLSA

97. 379 D 0837: Kommissionens beslut 79/837/EEG av den 25 september
1979 om fastställande av kontrollmetoder för att vidmakthålla Danmarks of-
ficiellt brucellosfria status i fråga om nötkreatursbesättningar (EGT nr L
257, 12.10.1979, s. 46)

98. 380 D 0775: Kommissionens beslut 80/775/EEG av den 25 juli 1980 om
fastställande av kontrollmetoder för att vidmakthålla vissa regioners i För-
bundsrepubliken Tyskland officiellt brucellosfria status i fråga om nötkrea-
tursbesättningar (EGT nr L 224, 27.8.1980, s. 14), i dess lydelse enligt

389 D 0031: Kommissionens beslut 89/31/EEG av den 21 december
1988 (EGT nr L 15, 19.1.1989, s. 20)

390 D 0029: Kommissionens beslut 90/29/EEG av den 10 januari
1990 (EGT nr L 16, 20.1.1990, s. 34)

99. 380 D 0984: Kommissionens beslut 80/984/EEG av den 2 oktober 1980
om fastställande av kontrollmetoder för att vidmakthålla Danmarks officiellt
tuberkulosfria status i fråga om nötkreatursbesättningar (EGT nr L 281,
25.10.1980, s. 31)

100. 388 D 0267: Kommissionens beslut 88/267/EEG av den 13 april 1988
om fastställande av tidsmellanrummen mellan de serologiska kontroller som
avser brucellos i vissa regioner i Storbritannien (EGT nr L 107, 28.4.1988,
s.51)

3.2 LIVSMEDELSHYGIEN

101. 388 D 0196: Kommissionens beslut 88/196/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Storbritannien (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 22)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga 1

327

102. 388 D 0197: Kommissionens beslut 88/197/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Danmark (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 23)

103. 388 D 0198: Kommissionens beslut 88/198/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Förbundsrepubliken Tyskland (EGT nr L94, 12.4.1988, s. 24)

104. 388 D 0199: Kommissionens beslut 88/199/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Italien (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 25)

105 . 388 D 0200: Kommissionens beslut 88/200/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Belgien (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 26)

106. 388 D 0201: Kommissionens beslut 88/201/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Spanien (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 27)

107. 388 D 0202: Kommissionens beslut 88/202/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Irland (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 28)

108. 388 D 0203: Kommissionens beslut 88/203/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Frankrike (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 29)

109. 388 D 0204: Kommissionens beslut 88/204/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Luxemburg (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 30)

110. 388 D 0205: Kommissionens beslut 88/205/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Grekland (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 31)

111. 388 D 0206: Kommissionens beslut 88/206/EEG av den 18 februari 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Nederländerna (EGT nr L 94, 12.4.1988, s. 32)

112. 388 D 0240: Kommissionens beslut 88/240/EEG av den 14 mars 1988
om godkännande av den plan för kontroll av hormonrester som inlämnats av
Portugal (EGT nr L 105, 26.4.1988, s. 28)

113. 389 D 0265: Kommissionens beslut 89/265/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Spanien (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 20)

114. 389 D 0266: Kommissionens beslut 89/266/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Danmark (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 21)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

115. 389 D 0267: Kommissionens beslut 89/267/EEG av den 30 mars 1989

328

om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Italien (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 22)

116. 389 D 0268: Kommissionens beslut 89/268/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Frankrike (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 23)

117. 389 D 0269: Kommissionens beslut 89/269/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Belgien (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 24)

118. 389 D 0270: Kommissionens beslut 89/270/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Förbundsrepubliken Tyskland
(EGT nr L 108, 19.4.1989, s. 25)

119. 389 D 0271: Kommissionens beslut 89/271/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Portugal (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 26)

120. 389 D 0272: Kommissionens beslut 89/272/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Luxemburg (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 27)

121. 389 D 0273: Kommissionens beslut 89/273/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Nederländerna (EGT nr L
108, 19.4.1989, s. 28)

122. 389 D 0274: Kommissionens beslut 89/274/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Storbritannien (EGT nr L108,

19.4.1989, s. 29)

123. 389 D 0275: Kommissionens beslut 89/275/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Grekland (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 30)

124. 389 D 0276: Kommissionens beslut 89/276/EEG av den 30 mars 1989
om godkännande av den plan för kontroll av andra ämnen än sådana som
utövar hormonell påverkan som inlämnats av Irland (EGT nr L 108,

19.4.1989, s. 31)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

329

4 RÄTTSAKT SOM DE AVTALSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna skall beakta innehållet i följande rättsakt:

125. 389 X 0214: Kommissionens rekommendation 89/214/EEG av den 24
februari 1989 om riktlinjer för inspektioner på företag som godkänts för han-
del med färskt kött inom gemenskapen (EGT nr L 87, 31.3.1989, s. 1)

II DJURFODER

1. Utan hinder av bestämmelserna i de rättsakter som anges i detta kapitel
skall Schweiz och Liechtenstein senast den 1 januari 1995 införa nationell
lagstiftning i fråga om foder till sällskapsdjur i överensstämmelse med dessa
rättsakter. Från den 1 januari 1993 får Schweiz och Liechtenstein inte för-
bjuda utsläppande på marknaden av varor som uppfyller bestämmelserna i
dessa rättsakter.

2. Varor med animaliskt ursprung som erhållits från foder i överenstämmelse
med bestämmelserna i de rättsakter som anges i denna bilaga får inte omfat-
tas av handelshinder till följd av de överenskommelser som fastställts i detta
kapitel.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

Tillsatser

1. 370 L 0524: Rådets direktiv nr 70/524/EEG av den 23 november 1970 om
fodertillsatser (EGT nr L 270, 14.12.1970, s. 1), i dess lydelse enligt

- 373 L 0103: Rådets direktiv 73/103/EEG av den 28 april 1973 (EGT
nr L 124, 10.5.1973, s. 17)

- 384 L 0587: Rådets direktiv nr 84/587/EEG av den 30 juni 1984
(EGT nr L 319, 8.12.1984, s. 13)

- 387 L 0153: Rådets direktiv 87/153/EEG av den 16 februari 1987
(EGT nr L 64, 7.3.1987, s. 19)

391 L 0248: Kommissionens direktiv 91/248/EEG av den 12 april
1991 (EEG nr L 124, 18.5.1991, s. 1)

391 L 0249: Kommissionens direktiv 91/249/EEG av den 19 april
1991 (EGT nr L 124, 18.5.1991, s. 43)

- 391 L 0336: Kommissionens direktiv 91/336/EEG av den 10 juni
1991 (EGT nr L 185, 11.7.1991, s. 31)

EFTA-staterna kommer att ta över bestämmelserna i direktivet från den 1
januari 1993 med följande villkor:

- Tillväxtbefrämjande medel: EFTA-staterna får behålla sin natio-
nella lagstiftning. De fördragsslutande parterna skall se över frågan
under år 1995.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

330

- Övriga tillsatser som är upptagna i bilaga 1: EFTA-staterna får till-
lämpa sin nationella lagstiftning fram till den 31 december 1994.
Dessutom gäller följande:

FINLAND:

- Antibiotika: Finland får behålla sin nationella lagstiftning. De för-
dragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

ISLAND:

Antibiotika: Island får behålla sin nationella lagstiftning. De för-
dragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

Antioxidanter, arom- och smakämnen samt färgämnen, inklusive
pigment: Island får tilllämpa sin nationella lagstiftning fram till den
31 december 1995.

NORGE:

Antibiotika, coccidiostatika och andra läkemedel, konserverings-
medlen svavelsyra och saltsyra samt spårämnet koppar i egenskap
av tillväxtbefrämjande medel: Norge får behålla sin nationella lag-
stiftning. De fördragsslutande parterna skall se över frågan under år
1995.

Vitaminer, provitaminer samt kemiskt väl definierade ämnen med
liknande verkan: Norge får tillämpa sin nationella lagstiftning under
en period som löper ut den 31 december 1994. De fördragsslutande
parterna får komma överens om att förlänga denna period.

SVERIGE:

- Antibiotika, coccidiostatika och andra läkemedel samt konserve-
ringsmedlet myrsyra: Sverige får behålla sin nationella lagstiftning.
De fördragsslutande parterna skall se över frågan under år 1995.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Vid tillämpningen av artiklarna 4 och 5

- skall EFTA-staterna, senast den 1 januari 1993, överlämna doku-
mentation om de tillsatser som är tillåtna i EFTA-länderna men inte
i gemenskapen. Dokumentationen skall vara framtagen enligt de
riktlinjer som anges i direktiv nr 87/153/EEG. Dokumentationen
skall, om det är lämpligt, överlämnas åtminstone på engelska. Dess-
utom skall en kort sammanfattning av den grundläggande informa-
tionen, avsedd för offentliggörande, överlämnas på engelska,
franska och tyska.

- nationella tillstånd som lämnats av EFTA-staterna skall, före den 1
januari 1995, bli föremål för beslut enligt förfarandet i artikel 23.
Tills dess att Europeiska ekonomiska gemenskapen fattat ett beslut
får EFTA-staterna behålla sina nationella tillstånd för varor som
marknadsförs på deras territorium.

331

2. 387 L 0153: Rådets direktiv 87/153/EEG av den 16 februari 1987 om fast-
ställande av riktlinjer för bedömningen av tillsatser i djurfoder (EGT nr L
64, 7.3.1987, s. 19)

Foderråvaror och foderblandningar

3. 377 L 0101: Rådets direktiv 77/101/EEG av den 23 november 1976 om
marknadsföring av foderråvaror (EGT nr L 32, 3.2.1977, s. 1), i dess lydelse
enligt

379 L 0372: Rådets direktiv 79/372/EEG av den 2 april 1979 (EGT nr L 86,
6.4.1979, s. 29)

379 L 0797: Kommissionens första direktiv nr 79/797/EEG av den 10
augusti 1979 (EGT nr L 239, 22.9.1979, s. 53)

380 L 0510: Kommissionens andra direktiv nr 80/510/EEG av den 2
maj 1980 (EGT nr L 126, 21.5.1980, s. 12)

382 L 0937: Kommissionens tredje direktiv 82/937/EEG av den 21
december 1982 (EGT nr L 383, 31.12.1982, s. 11)

- 386 L 0354: Rådets direktiv 86/354/EEG av den 21 juli 1986 (EGT
nr L 212, 2.8.1986, s. 27)

- 387 L 0234: Kommissionens direktiv 87/234/EEG av den 31 mars
(EGT nr L 102, 14.4.1987, s. 31)

- 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

- Sverige får behålla sin nationella lagstiftning om köttmjöl och andra pro-
dukter som framställts av högriskmaterial i den mening som avses i arti-
kel 3 i Rådets direktiv 90/667. De fördragsslutande parterna skall se över
frågan under år 1995.

- Schweiz och Liechtenstein får behålla sin nationella lagstiftning om för-
bud mot jordnötter fram till den 31 december 1994.

4. 379 L 0373: Rådets direktiv 79/373/EEG av den 2 april 1979 om mark-
nadsföring av foderblandningar (EGT nr L 86, 6.4.1979, s. 30), i dess lydelse
enligt

380 L 0509: Kommissionens första direktiv 80/509/EEG av den 2 maj
1980 (EGT nr L 126, 21.5.1980, s. 9)

- 380 L 0695: Kommissionens andra direktiv 80/695/EEG av den 27
juni 1980 (EGT nr L 188, 22.7.1980, s. 23)

- 382 L 0957: Kommissionens tredje direktiv 82/957/EEG av den 21
december 1982 (EGT nr L 386, 31.12.1982, s. 46)

- 386 L 0354: Rådets direktiv 86/354/EEG av den 21 juli 1986 (EGT
nr L 212, 2.8.1986, s. 27)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

332

387 L 0235: Kommissionens direktiv 87/235/EEG av den 31 mars
1987 (EGT nr L 102, 14.4.1987, s. 34)

- 390 L 0044: Rådets direktiv 90/44/EEG av den 22 januari 1990 (EGT
nr L27, 31.1.1990, s. 35)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

- Sverige får behålla sin nationella lagstiftning om köttmjöl och andra
produkter som framställts av högriskmaterial i den mening som av-
ses i artikel 3 i rådets direktiv 90/667. De fördragsslutande parterna
skall se över frågan under år 1995.

Schweiz och Liechtenstein får behålla sin nationella lagstiftning om
förbud mot jordnötter fram till den 31 december 1994.

5. 380 L 0511: Kommissionens direktiv 80/511/EEG av den 2 maj 1980 om
tillstånd i vissa fall för marknadsföring av foderblandningar i oförseglade för-
packningar eller containrar (EGT nr L 126, 21.5.1980, s. 14)

6. 382 L 0475: Kommissionens direktiv 82/475/EEG av den 23 juni 1982 om
fastställande av gruppbeteckningar för råvaror som får användas vid märk-
ning av foderblandningar till sällskapsdjur (EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 27),
i dess lydelse enligt

- 391 L 0334: Kommissionens direktiv 91/334/EEG av den 6 juni
1991 (EGT nr L 184, 10.7.1991, s. 27)

391 L 0336: Kommissionens direktiv 91/336/EEG av den 10 juni
1991 (EGT nr L 185, 17.7.1991, s. 31)

7. 386 L 0174: Kommissionens direktiv 86/174/EEG av den 9 april 1986 om
fastställande av metod för beräkning av energivärdet i foderblandningar till
fjäderfä (EGT nr L 130, 6.5.1986, s. 53)

8. 391 L 0357: Kommissionens direktiv 91/357/EEG av den 13 juni 1991 om
fastställande av gruppbeteckningar för råvaror som får användas vid märk-
ning av foderblandningar till andra djur än sällskapsdjur (EGT nr L 185,
17.7.1991, s.34)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

Bioproteiner och motsvarande

9. 382 L 0471: Rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa pro-
dukter som används i djurfoder (EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 8), i dess ly-
delse enligt

- 385 L 0509: Kommissionens andra direktiv 85/509/EEG av den 6 no-
vember 1985 (EGT nr L 314, 23.11.1985, s. 25)

- 386 L 0530: Kommissionens direktiv 86/530/EEG av den 28 oktober
1986 (EGT nr L 312, 7.11.1986, s. 39)

388 L 0485: Kommissionens direktiv 88/485/EEG av den 26 juli 1988
(EGT nr L 239, 30.8.1988, s. 36)

389 L 0520: Kommissionens direktiv 89/520/EEG av den 6 septem-

333

ber 1989 (EGT nr L 270, 19.9.1989, s. 13)

- 390 L 0439: Kommissionens direktiv 90/439/EEG av den 24 juli 1990
(EGT nr L 227, 21.8.1990, s. 33)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Vid tillämpningen av direktivet gäller följande:

- EFTA-staterna skall senast den 1 januari 1993 överlämna dokumentation
om produkter som ingår i de grupper av mikroorganismer som finns upp-
tagna under punkt 1.1 och 1.2 i bilagan och som är tillåtna i EFTA-sta-
terna men inte i gemenskapen. Dokumentationen skall vara framtagen
enligt riktlinjerna i direktiv 83/228/EEG.

Dokumentationen skall överlämnas åtminstone på engelska. Dess-
utom skall det finnas en kort sammanfattning av den grundläggande in-
formationen, avsedd för offentliggörande, på engelska, franska och
tyska.

- De nationella tillstånd som lämnats av EFTA-staterna skall, före den 1
januari 1995, bli föremål för beslut enligt förfarandet i artikel 13. Tills
dess att Europeiska ekonomiska gemenskapen fattat ett beslut får EFTA-
staterna behålla sina nationella tillstånd för varor som marknadsförs på
deras territorium.

10. 383 L 0228: Rådets direktiv 83/228/EEG av den 18 april 1983 om riktlin-
jer för bedömningen av vissa produkter som används i djurfoder (EGT nr L
126, 13.5.1983, s. 23)

11. 385 D 0382: Kommissionens beslut 85/382/EEG av den 10 juli 1985 om
förbud mot användning i foder av proteinprodukter som erhållits från Candi-
da-jästsvampar som odlats på n-alkaner (EGT nr L 217, 14.8.1985, s. 27)

Metoder för analys och kontroll

12. 370 L 0373: Rådets direktiv 70/373/EEG av den 20 juli 1970 om inför-
ande av gemenskapsmetoder för provtagning och analys vid den officiella
foderkontrollen (EGT nr L 170, 3.8.1970, s. 2), i dess lydelse enligt

- 372 L 0275: Rådets direktiv 72/275/EEG av den 20 juli 1972 (EGT
nr L 171, 29.7.1972, s. 39)

13. 371 L 0250: Kommissionens första direktiv 71/250/EEG av den 15 juni
1971 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen
(EGT nr L 155, 12.7.1971, s. 13), i dess lydelse enligt

- 381L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981
(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

14. 371 L 0393: Kommissionens andra direktiv 71/393/EEG av den 18 no-
vember 1971 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkont-
rollen (EGT nr L 279, 20.12.1971, s. 7), i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

373 L 0047: Kommissionens direktiv 73/47/EEG av den 5 december

334

1972 (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 35)

- 381 L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981
(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

- 384 L 0004: Kommissionens direktiv 84/4/EEG av den 20 december
1983 (EGT nr L 15, 18.1.1984, s. 28)

15. 372 L 0199: Kommissionens tredje direktiv 72/199/EEG av den 27 april
1972 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen
(EGT nr L 123, 29.5.1972, s. 6) i dess lydelse enligt

- 381L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981
(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

384 L 0004: Kommissionens direktiv 84/4/EEG av den 20 december
1983 (EGT nr L 15, 18.1.1984, s. 28)

16. 373 L 0046: Kommissionens fjärde direktiv 73/46/EEG av den 5 decem-
ber 1972 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrol-
len (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 21), i dess lydelse enligt

381L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981
(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

17. 374 L 0203: Kommissionens femte direktiv 74/203/EEG av den 25 mars
1974 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen
(EGT nr L 108, 22.4.1974, s. 7), i dess lydelse enligt

381 L 680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981
(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

18. 375 L 0084: Kommissionens sjätte direktiv 75/84/EEG av den 20 decem-
ber 1974 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrol-
len (EGT nr L 32, 5.2.1975, s. 26), i dess lydelse enligt

381L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981
(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

19. 376 L 0371: Kommissionens första direktiv 76/371/EEG av den 1 mars
1976 om gemenskapsmetoder för provtagning vid den officiella foderkont-
rollen (EGT nr L 102, 15.4.1976, s. 1)

20. 376 L 0372: Kommissionens sjunde direktiv 76/372/EEG av den 1 mars
1976 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen
(EGT nr L 102, 15.4.1976, s. 8), i dess lydelse enligt

381L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981
(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

21. 378 L 0633: Kommissionens åttonde direktiv 78/663/EEG av den 15 juni
1978 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen
(EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 43), i dess lydelse enligt

381L 0680: Kommissionens direktiv 81/680/EEG av den 30 juli 1981
(EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 32)

384 L 0004: Kommissionens direktiv 84/4/EEG av den 20 december

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

335

1983 (EGT nr L 15, 18.1.1984, s. 28)

22. 381 L 0715: Kommissionens nionde direktiv 81/715/EEG av den 31 juli
1981 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen
(EGT nr L 257, 10.9.1981, s. 38)

23. 384 L 0425: Kommissionens tionde direktiv 84/425/EEG av den 25 juli
1984 om gemenskapsmetoder för analys vid den officiella foderkontrollen
(EGT nr L 238, 6.9.1984, s. 34)

Främmande ämnen och produkter

24. 374 L 0063: Rådets direktiv 74/63/EEG av den 17 december 1973 om
främmande ämnen och produkter i djurfoder (EGT nr L 38, 11.2.1974, s.
31), i dess lydelse enligt

376 L 0934: Kommissionens direktiv 76/934/EEG av den 1 december
1976 (EGT nr L 364, 31.12.1976, s. 20)

380 L 0502: Rådets direktiv 80/502/EEG av den 6 maj 1980 (EGT nr
L 124, 20.5.1980, s. 17)

383 L 0381: Kommissionens tredje direktiv 83/381/EEG av den 28
juli 1983 (EGT nr L 222, 13.8.1983, s. 31)

386 L 0299: Kommissionens fjärde direktiv 86/299/EEG av den 3
juni 1986 (EGT nr L 189, 11.7.1986, s. 40)

386 L 0354: Rådets direktiv 86/354/EEG av den 21 juli 1986 (EGT
nr L 212, 2.8.1986, s. 27)

387 L 0238: Kommissionens direktiv 87/238/EEG av den 1 april 1987
(EGT nr L 110, 25.4.1987, s. 25)

- 387 L 0519: Rådets direktiv 87/519/EEG av den 19 oktober 1987

(EGT nr L 304, 27.10.1987, s. 38)

391 L 0126: Kommissionens direktiv 91/126/EEG av den 13 februari
1991 (EGT nr L 60, 7.3.1991, s. 16)

391 L 0132: Rådets direktiv 91/132/EEG av den 4 mars 1991 (EGT
nr L 66, 13.3.1991, s. 16)

Utan hinder av direktivets bestämmelser om aflatoxin får Sverige behålla sin
nationella lagstiftning. De fördrags-slutande parterna skall se över frågan
under år 1995.

III VÄXTSKYDDSFRÅGOR

Bestämmelser som rör relationer med tredje land och gränskontroller och
som återfinns i de rättsakter som anges i detta kapitel i bilagan är inte till-
lämpliga.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

336

UTSÄDE

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1 GRUNDTEXTER

1. 366 L 0400: Rådets direktiv 66/400/EEG av den 14 juni 1966 om mark-
nadsföring av betutsäde (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2290/66), i dess lydelse
enligt

369 L 0061: Rådets direktiv 69/61/EEG av den 18 februari 1969
(EGT nr L 48, 26.2.1969, s. 4)

- 371L 0162: Rådets direktiv 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT
nrL87, 17.4.1971, s. 24)

- 372 L 0274: Rådets direktiv 72/274/EEG av den 20 juli 1972 (EGT
nr L 171, 29.7.1972, s. 37)

372 L 0418: Rådets direktiv 72/418/EEG av den 6 december 1972
(EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22)

373 L 0438: Rådets direktiv 73/438(EEG av den 11 december 1973
(EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79)

375 L 0444: Rådets direktiv 75/444/EEG av den 26 juni 1975 (EGT
nr L 196, 26.7.1975, s. 6)

- 376 L 0331: Kommissionens första direktiv 76/331/EEG av den 29
mars 1976 (EGT nr L 83, 30.3.1976, s. 34)

- 378 L 0055: Rådets direktiv 78/55/EEG av den 19 december 1977
(EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23)

378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT
nr L 236, 26.8.1978, s. 13)

- 387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari

1987 (EGT nr L 49, 18.2.1987, s. 39)

388 L 0095: Kommissionens direktiv 88/95/EEG av den 8 januari

1988 (EGT nr L 56, 2.3.1988, s. 42)

- 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 151, 17.6.1988, s. 82)

- 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 187, 16.7.1988, s. 31)

390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

2. 366 L 0401: Rådets direktiv 66/401/EEG av den 14 juni 1966 om mark-
nadsföring av utsäde av foderväxter (EGT nr 125,11.7.1966, s. 2298), i dess
lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 76)

- 378 L 0055: Rådets direktiv 78/55/EEG av den 19 december 1977
(EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23)

- 378 L 0386: Kommissionens första direktiv 78/386/EEG av den 18
april 1978 (EGT nr L 113, 25.4.1978, s. 1)

- 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT
nr L 236, 26.8.1978, s. 13)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

337

22 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

378 L 1020: Rådets direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978
(EGT nr L 350, 14.12.1978, s. 27)

379 L 0641: Kommissionens direktiv 79/641/EEG av den 27 juni
1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 13)

- 379 L 0692: Rådets direktiv 79/692/EEG av den 24 juli 1979 (EGT
nr L 205, 13.8.1979, s. 1)

- 380 L 0754: Kommissionens direktiv 80/754/EEG av den 17 juli 1980
(EGT nr L 207, 9.8.1980, s. 36)

- 381L 0126: Kommissionens direktiv 81/126(EEG av den 16 februari

1981 (EGT nr L 67, 12.3.1981, s. 36)

- 382 L 0287: Kommissionens direktiv 82/287/EEG av den 13 april

1982 (EGT nr L 131, 13.5.1982, s. 24)

385 L 0038: Kommissionens direktiv 85/38/EEG av den 14 december
1984 (EGT nr L 16, 19.1.1985, s. 41)

385 D 0370: Kommissionens beslut 85/370/EEG av den 8 juli 1985
(EGT nr L 209, 6.8.1985, s. 41)

386 D 0153: Kommissionens beslut 86/153/EEG av den 25 mars 1986
(EGT nr L 115, 3.5.1986, s. 26)

386 L 0155: Rådets direktiv 86/155/EEG av den 22 april 1986 (EGT
nr L 118, 7.5.1986, s. 23)

387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari
1987 (EGT nr 49, 18.2.1987, s. 39)

387 L 0480: Kommissionens direktiv 87/480/EEG av den 9 septem-
ber 1987 (EGT nr L 273, 26.9.1987, s. 43)

- 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 151, 17.6.1988, s. 82)

- 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 187, 16.7.1988, s. 31)

389 L 0100: Kommissionens direktiv 89/100/EEG av den 20 januari
1989 (EGT nr L 38, 10.2.1989, s. 36)

390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

a) Finland får, fram till och med den 31 december 1996, om inte de för-
dragsslutande parterna kommit överens om annat, tillåta marknads-
föring på sitt territorium av

- utsäde som producerats inom landet och som inte uppfyller Euro-
peiska ekonomiska gemenskapens krav i fråga om grobarhet,

- alla typer av utsäde som ingår i kategorin ”handelsutsäde”
(”kauppasiemen”/”handelsutsäde”) enligt definitionen i den nu-
varande finska lagstiftningen.

b) Norge får, fram till och med den 31 december 1996, om inte de för-
dragsslutande parterna kommit överens om annat, tillåta marknads-
föring på sitt territorium av utsäde som är producerat inom landet
och som inte uppfyller Europeiska ekonomiska gemenskapens krav
i fråga om grobarhet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

338

3. 366 L 0402: Rådets direktiv 66/402/EEG av den 14 juni 1966 om mark-
nadsföring av utsäde av stråsäd (EGT nr 125, 11.7.1966, s. 2309/66), i dess
lydelse enligt

- 369 L 0060: Rådets direktiv 69/60/EEG av den 18 februari 1969
(EGT nr L 48, 26.2.1969, s. 1)

- 371L 0162: Rådets direktiv 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT
nr L 87, 17.4.1971, s. 24)

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 76)

- 372 L 0274: Rådets direktiv 72/274/EEG av den 20 juli 1972 (EGT
nr L 171, 29.7.1972, s. 37)

- 372 L 0418: Rådets direktiv 74/418/EEG av den 6 december 1972
(EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22)

373 L 0438: Rådets direktiv 73/438/EEG av den 11 december 1973
(EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79)

- 375 L 0444: Rådets direktiv 75/444/EEG av den 26 juni 1975 (EGT
nr L 196, 26.7.1975, s. 6)

378 L 0055: Rådets direktiv 78/55/EEG av den 19 december 1977
(EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23)

378 L 0387: Kommissionens första direktiv 78/387/EEG av den 18
april 1978 (EGT nr L 113, 25.4.1978, s. 13)

- 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT
nr L 236, 26.8.1978, s. 13)

- 378 L 1020: Rådets direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978
(EGT nr L 350,14.12.1978, s. 27)

379 L 0641: Kommissionens direktiv 79/641/EEG av den 27 juni
1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 13)

- 379 L 0692: Rådets direktiv 79/692/EEG av den 24 juli 1979 (EGT
nr L 205, 13.8.1979, s. 1)

- 381 L 0126: Kommissionens direktiv 81/126/EEG av den 16 februari
1981 (EGT nr L 67, 12.3.1981, s. 36)

- 386 D 0153: Kommissionens beslut 86/153/EEG av den 25 mars 1986
(EGT nr L 115, 3.5.1986, s. 26)

- 386 L 0155: Rådets direktiv 86/155/EEG av den 22 april 1986 (EGT
nr L 118, 7.5.1986, s. 23)

- 386 L 0320: Kommissionens direktiv 86/320/EEG av den 20 juni

1986 (EGT nr L 200, 23.7.1986, s. 38)

- 387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari

1987 (EGT nr L 49, 18.2.1987, s. 39)

- 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 151, 17.6.1988, s. 82)

- 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 187, 16.7.1988, s. 31)

388 L 0506: Kommissionens direktiv 88/506/EEG av den 13 septem-
ber 1988 (EGT nr L 274, 6.10.1988, s. 44)

- 389 D 0101: Kommissionens beslut 89/101/EEG av den 20 januari
1989 (EGT nr L 38, 10.2.1989, s. 37)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

339

- 389 L 0002: Kommissionens direktiv 89/2/EEG av den 15 december
1988 (EGT nr L 5, 7.1.1989, s. 31)

390 L 0623: Kommissionens direktiv 90/623/EEG av den 7 november
1990 (EGT nr L 333, 30.11.1990, s. 65)

- 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

a) Finland får, fram till och med den 31 december 1996, om inte de för-
dragsslutande parterna kommer överens om annat, tillåta mark-
nadsföring på sitt territorium av

- utsäde av arterna havre, korn, vete och råg som inte uppfyller kra-
ven i detta direktiv i fråga om största antal utsädesgenerationer av
kategorin ”certifikatutsäde” (”valiosiemen”/”elitutsäde”),

- utsäde som är producerat inom landet och som inte uppfyller
Europeiska ekonomiska gemenskapens krav i fråga om grobar-
het,

- utsäde av alla arter av kategorin ”handelsutsäde” (”kauppasie-
men”/”handelsutsäde”) enligt definitionen i nuvarande finsk lag-
stiftning.

b) Norge får, fram till och med den 31 december 1996, om inte de för-
dragsslutande parterna kommer överens om annat, tillåta mark-
nadsföring på sitt territorium av utsäde som producerats inom landet
och som inte uppfyller Europeiska ekonomiska gemenskapens krav
i fråga om grobarhet.

4. 369 L 0208: Rådets direktiv 69/208/EEG av den 30 juni 1969 om mark-
nadsföring av utsäde från olje- och fiberväxter (EGT nr L 169,10.7.1969, s.
3), i dess lydelse enligt

371 L 0162: Rådets direktiv 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT
nr L 87, 17.4.1971, s. 24)

372 L 0274: Rådets direktiv 72/274/EEG av den 20 juli 1972 (EGT
nr L 171, 29.7.1972, s. 37)

- 372 L 0418: Rådets direktiv 72/418/EEG av den 6 december 1972
(EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22)

- 373 L 0438: Rådets direktiv 73/438/EEG av den 11 december 1973
(EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79)

- 375 L 0444: Rådets direktiv 75/444/EEG av den 26 juni 1975 (EGT
nr L 196, 26.7.1975, s. 6)

- 378 L 0055: Rådets direktiv 78/55/EEG av den 19 december 1977
(EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23)

- 378 L 0388: Kommissionens första direktiv 78/388/EEG av den 18
april 1978 (EGT nr L 113, 25.4.1978, s. 20)

- 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT
nr L 236, 26.8.1978, s. 13)

- 378 L 1020: Rådets direktiv 78/1020/EEG av den 5 december 1978

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

340

(EGT nr L 350, 14.12.1978, s. 27)

- 379 L 0641: Kommissionens direktiv 79/641/EEG av den 27 juni

1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 13)

- 380 L 0304: Kommissionens direktiv 80/304/EEG av den 25 februari

1980 ( EGT nr L 68, 14.3.1980, s. 33)

- 381 L 0126: Kommissionens direktiv 81/126/EEG av den 16 februari

1981 (EGT nr L 67, 12.3.1981, s. 36)

382 L 0287: Kommissionens direktiv 82/287/EEG av den 13 april

1982 (EGT nr L 131, 13.5.1982, s. 24)

382 L 0727: Rådets direktiv 82/727/EEG av den 25 oktober 1982
(EGT nr L 310, 6.11.1982, s. 21)

382 L 0859: Kommissionens direktiv 82/859/EEG av den 2 december
1982(EGT nr L 357, 18.12.1982, s. 31)

386 L 0155: Rådets direktiv 86/155/EEG av den 22 april 1986 (EGT
nr L 118, 7.5.1986, s. 23)

387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari
1987 (EGT nr L 49, 18.2.1987, s. 39)

387 L 0480: Kommissionens direktiv 87/480/EEG av den 9 septem-
ber 1987 (EGT nr L 273, 26.9.1987, s. 43)

388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 151, 17.6.1988, s. 82)

388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 187, 16.7.1988, s. 31)

390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

5. 370 L 0457: Rådets direktiv 70/457/EEG av den 29 september 1970 om
den gemensamma sortlistan för lantbruksväxter (EGT nr L 225,12.10.1970,
s. 1), i dess lydelse enligt

372 L 0418: Rådets direktiv 72/418/EEG av den 6 december 1972
(EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22)

373 L 0438: Rådets direktiv 73/438/EEG av den 11 december 1973
(EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79)

376 D 0687: Kommissionens beslut 76/687/EEG av den 30 juni 1976
(EGT nr L 235, 26.8.1976, s. 21)

378 D 0122: Kommissionens beslut 78/122/EEG av den 28 december

1977 (EGT nr L 41, 11.2.1978, s. 34)

379 D 0095: Kommissionens beslut 79/95/EEG av den 29 december

1978 (EGT nr L 22, 31.1.1979, s. 21)

379 L 0692: Rådets direktiv 79/692/EEG av den 24 juli 1979 (EGT
nr L 205, 13.8.1979, s. 1)

379 L 0967: Rådets direktiv 79/967/EEG av den 12 november 1979
(EGT nr L 293, 20.11.1979, s. 16)

- 381 D 0436: Kommissionens beslut 81/436/EEG av den 8 maj 1981
(EGT nr L 167, 24.6.1981, s. 29)

381 D 0888: Kommissionens beslut 81/888/EEG av den 19 oktober
1981 (EGT nr L 324, 12.11.1981, s. 28)

382 D 0041: Kommissionens beslut 82/41(EEG av den 29 december

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

341

1981 (EGT nr L 16, 22.1.1982, s. 50)

383 D 0297: Kommissionens beslut 83/297/EEG av den 6 juni 1983
(EGT nr L 157, 15.6.1983, s. 35)

386 L 0155: Rådets direktiv 86/155/EEG av den 22 april 1986 EGT
nr L 118, 7.5.1986, s. 23)

- 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 187, 16.7.1988, s. 31)

390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

Utan hinder av direktivets bestämmelser gäller följande:

- De fördragsslutande parterna skall från ikraftträdandet av avtalet tillsam-
mans utarbeta en gemensam sortlista som också inbegriper sådana sorter
från EFTA-staterna som uppfyller direktivets krav. De skall sträva efter
att få den gemensamma sortlistan färdig senast den 31 december 1995.

- Innan den gemensamt utarbetade sortlistan trätt i kraft skall EFTA-sta-
terna fortsätta att tillämpa nationella sortlistor.

6. 370 L 0458: Rådets direktiv 70/458/EEG av den 29 september 1970 om
marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 225, 12.10.1970, s. 7), i
dess lydelse enligt

371 L 0162: Rådets direktiv 71/162/EEG av den 30 mars 1971 (EGT
nrL87, 17.4.1971, s. 24)

- 372 L 0274: Rådets direktiv 72/274/EEG av den 20 juli 1972 (EGT
nr L 171, 29.7.1972, s. 37)

372 L 0418: Rådets direktiv 72/418/EEG av den 6 december 1972
(EGT nr L 287, 26.12.1972, s. 22)

373 L 0438: Rådets direktiv 73/438/EEG av den 11 december 1973
(EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 79)

- 376 L 0307: Rådets direktiv 76/307/EEG av den 15 mars 1976 (EGT
nrL72, 18.3.1976, s. 16)

378 L 0055: Rådets direktiv 78/55 EEG av den 19 december 1977
(EGT nr L 16, 20.1.1978, s. 23)

- 378 L 0692: Rådets direktiv 78/692/EEG av den 25 juli 1978 (EGT
nr L 236, 26.8.1978, s. 13)

379 D 0355: Kommissionens beslut 79/355/EEG av den 20 mars 1979
(EGT nr L 84, 4.4.1979, s. 23)

379 L 0641: Kommissionens direktiv 79/641/EEG av den 27 juni
1979 (EGT nr L 183, 19.7.1979, s. 13)

379 L 0692: Rådets direktiv 79/692/EEG av den 24 juli 1979 (EGT
nr L 205, 13.8.1979, s. 1)

379 L 0967: Rådets direktiv 79/967/EEG av den 12 november 1979
(EGT nr L 293, 20.11.1979, s. 16)

381 D 0436: Kommissionens beslut 81/436/EEG av den 8 maj 1981
(EGT nr L 167, 24.6.1981, s. 29)

- 381 D 0888: Kommissionens beslut 81/888/EEG av den 19 oktober
1981 (EGT nr L 324, 12.11.1981, s. 28)

387 L 0120: Kommissionens direktiv 87/120/EEG av den 14 januari

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

342

1987 (EGT nr L 49, 18.2.1987, s. 39)

- 387 L 0481: Kommissionens direktiv 87/481/EEG av den 9 septem-
ber 1987 (EGT nr L 273, 26.9.1987, s. 45)

- 388 L 0332: Rådets direktiv 88/332/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 151, 17.6.1988, s. 82)

- 388 L 0380: Rådets direktiv 88/380/EEG av den 13 juni 1988 (EGT
nr L 187, 16.7.1988, s. 31)

- 390 L 0654: Rådets direktiv 90/654/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 48)

7. 372 L 0168: Kommissionens direktiv 72/168/EEG av den 14 april 1972 om
fastställande av egenskaper och minimikrav för besiktning av sorter av köks-
växter (EGT nr L 103, 2.5.1972, s. 6)

8. 372 L 0180: Kommissionens direktiv 72/180/EEG av den 14 april 1972 om
fastställande av egenskaper och minimikrav för kontroll av sorter av lant-
bruksväxter (EGT nr L 108, 8.5.1972, s. 8)

9. 374 L 0268: Kommissionens direktiv 74/268/EEG av den 2 maj 1974 med
särskilda krav rörande förekomst av flyghavre (Avena fatua) i utsäde av fo-
derväxter och stråsäd (EGT nr L 141, 24.5.1974, s. 19), i dess lydelse enligt

378 L 0511: Kommissionens direktiv 78/511/EEG av den 24 maj 1978
(EGT nr L 157, 15.6.1978, s. 34)

2 TILLÄMPNINGSTEXTER

10. 375 L0502: Kommissionens direktiv 75/502/EEG av den 25 juli 1975 om
begränsning av marknadsföringen av utsäde av ängsgröe (Poa pratensis L.)
till utsäde som blivit officiellt godkänt som ”basutsäde” eller ”certifikatut-
säde” (EGT nr L 228, 29.8.1975, s. 23)

11. 380 D 0755: Kommissionens beslut 80/755/EEG av den 17 juli 1980 om
tillstånd att trycka föreskriven information med outplånlig text på förpack-
ningar med utsäde av stråsäd (EGT nr L 207, 9.8.1980, s. 37), i dess lydelse
enligt

381 D 0109: Kommissionens beslut 81/109/EEG av den 10 februari
1981 (EGT nr L 64, 11.3.1981, s. 13)

12. 381 D 0675: Kommissionens beslut 81/675/EEG av den 28 juli 1981 som
fastställer att vissa förseglingssystem är avsedda för ”engångsbruk”, i den
mening som avses i rådets direktiv 66/400/EEG, 66/401/EEG, 66/402/EEG,
69/208/EEG och 70/458/EEG (EGT nr L 246, 29.8.1981, s. 26), i dess lydelse
enligt

386 D 0563: Kommissionens beslut 86/563/EEG av den 12 november
1986 (EGT nr L 327, 22.12.1986, s. 50)

13. 386 L 0109: Kommissionens direktiv 86/109/EEG av den 27 februari
1986 om begränsning av marknadsföringen av utsäde av vissa arter av foder-
växter samt olje- och fiberväxter till sådant utsäde som officiellt godkänts

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

343

som ”basutsäde” eller ”certifikatutsäde” (EGT nr L 93, 8.4.1986, s. 21), i
dess lydelse enligt

- 389 L 0424: Kommissionens direktiv 89/424/EEG av den 30 juni
1989 (EGT nr L 196, 12.7.1989, s. 50)

- 391 L 0376: Kommissionens direktiv 91/376/EEG av den 25 juni
1991 (EGT nr L 203, 26.7.1991, s. 108)

14. 387 D 0309: Kommissionens beslut 87/309/EEG av den 2 juni 1987 om
tillstånd att trycka föreskriven information med outplånlig text på förpack-
ningar av utsäde av vissa foderväxtarter (EGT nr L 155, 16.6.1987, s. 26), i
dess lydelse enligt

- 388 D 0493: Kommissionens beslut 88/493/EEG av den 8 september
1988 (EGT nr L 261, 21.9.1988, s. 27)

15. 389 L 0014: Kommissionens direktiv 89/14/EEG av den 15 december

1988 om fastställande av grupper av sorter av mangold och rödbeta med av-
seende på villkoren för grödans fribelägenhet enligt bilaga 1 till rådets direk-
tiv 70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 8,

11.1.1989, s.9)

16. 389 D 0374: Kommissionens beslut 89/374/EEG av den 2 juni 1989 om
anordnande av ett tillfälligt experiment enligt rådets direktiv 66/402/EEG
om marknadsföring av utsäde av stråsäd, för att fastställa de villkor som skall
uppfyllas beträffande grödan och utsädet av hybridråg (EGT nr L 166,

16.6.1989, s. 66)

17. 389 D 0540: Kommissionens beslut 89/540/EEG av den 22 september

1989 om anordnande av ett tillfälligt experiment med marknadsföring av ut-
säde och förökningsmaterial (EGT nr L 286, 4.10.1989, s. 24)

18. 390 D 0639: Kommissionens beslut 90/639/EEG av den 12 november

1990 om fastställande av namn på de sorter som härstammar från sorter av
köksväxtarter, förtecknade i beslut 89/7/EEG (EGT nr L 348, 12.12.1990,
s.l)

3 RÄTTSAKTER SOM EFTA-STATERNA OCH EFTA:s
ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET SKALL TA VEDERBÖRLIG HÄNSYN
TILL

19. 370 D 0047: Kommissionens beslut 70/47/EEG av den 22 december 1969
om tillstånd för Frankrike att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets di-
rektiv av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av foderväxter och
stråsäd (EGT nr L 13, 19.1.1970, s. 26), i dess senaste lydelse enligt

380 D 0301: Kommissionens beslut 80/301/EEG av den 25 februari
1980 (EGT nr L 68, 14.3.1980, s. 30)

20. 373 D 0083: Rådets beslut 73/83/EEG av den 26 mars 1973 om jämför-
barhet vid fältbesiktning av utsädesproducerande grödor i Danmark, Irland
och Storbritannien (EGT nr L 106, 20.4.1973, s. 9), i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

344

- 374 D 0350: Rådets beslut 74/350/EEG av den 27 juni 1974 (EGT nr
L 191, 15.7.1974, s. 27)

21. 373 D 0188: Kommissionens beslut 73/188/EEG av den 4 juni 1973 om
tillstånd för Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets
direktiv av den 29 september 1970 om marknadsföring av utsäde av köksväx-
ter (EGT nr L 194, 16.7.1973, s. 16)

22. 374 D 0005: Kommissionens beslut 74/5/EEG av den 6 december 1973
om tillstånd för Danmark att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets di-
rektiv av den 14 juni 1966 om marknadsföringen av utsäde av stråsäd (EGT
nr L 12, 15.1.1974, s. 13)

23. 374 D 0269: Kommissionens beslut 74/269/EEG av den 2 maj 1974 om
tillstånd för vissa medlemsstater att anta strängare bestämmelser för flyg-
havre (Avena fatua) i utsäde av foderväxter och stråsäd (EGT nr L 141,

24.5.1974, s. 20), i dess lydelse enligt

- 378 D 0512: Kommissionens beslut 78/512/EEG av den 24 maj 1978
(EGT nr L 157, 15.6.1978, s. 35)

24. 374 D 0358: Kommissionens beslut 74/358/EEG av den 13 juni 1974 om
tillstånd för Irland att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv av
den 29 september 1970 om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT
nr L 196, 19.7.1974, s. 15), i dess lydelse enligt

390 D 0209: Kommissionens beslut 90/209/EEG av den 19 april 1990
(EGT nr L 108, 28.4.1990, s. 104)

25 . 374 D 0360: Kommissionens beslut 74/360/EEG av den 13 juni 1974 om
tillstånd för Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets
direktiv av den 30 juni 1969 om marknadsföring av utsäde av olje- och fiber-
växter (EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 18)

26. 374 D 0361: Kommissionens beslut 74/361/EEG av den 13 juni 1974 om
tillstånd för Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets
direktiv av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av stråsäd (EGT
nr L 196, 19.7.1974, s. 19)

27. 374 D 0362: Kommissionens beslut 74/362/EEG av den 13 juni 1974 om
tillstånd för Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets
direktiv av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av foderväxter
(EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 20)

28. 374 D 0366: Kommissionens beslut 74/366/EEG av den 13 juni 1974 om
tillfälligt medgivande för Frankrike att förbjuda marknadsföring, i Frank-
rike, av brytbönor av sorten ”Sim” (EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 24)

29. 374 D 0367: Kommissionens beslut 74/367/EEG av den 13 juni 1974 om
tillfälligt medgivande för Frankrike att förbjuda marknadsföring, i Frank-
rike, av brytbönor av sorten ”Dustor” (EGT nr L 196, 19.7.1974, s. 25)

30. 374 D 0491: Kommissionens beslut 74/491/EEG av den 17 september
1974 om tillstånd för Danmark att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rå-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

345

dets direktiv av den 30 juni 1969 om marknadsföring av utsäde av olje- och
fiberväxter (EGT nr L 267, 3.10.1974, s. 18)

31. 374 D 0531: Kommissionens beslut 74/531/EEG av den 16 oktober 1974
om tillstånd för Nederländerna att anta strängare bestämmelser för flyg-
havre (Avena fatua) i utsäde av stråsäd (EGT nr L 299, 7.11.1974, s. 13)

32. 374 D 0532: Kommissionens beslut 74/532/EEG av den 16 oktober 1974
om tillstånd för Irland att, förvissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv
av den 14 juni 1966 om marknadsföring av utsäde av foderväxter och stråsäd
samt av rådets direktiv av den 30 juni 1969 om marknadsföring av utsäde av
olje- och fiberväxter (EGT nr L 299, 7.11.1974, s. 14)

33. 375 D 0577: Kommissionens beslut 75/577/EEG av den 30 juni 1975 om
tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde och grodd-
plantor av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 253, 30.9.1975, s. 41)

34. 375 D 0578: Kommissionens beslut 75/578/EEG av den 30 juni 1975 om
tillstånd för Luxemburg att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa
sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 253, 30.9.1975, s. 45), i dess lydelse
enligt

378 D 0285: Kommissionens beslut 78/285/EEG av den 22 februari
1978 (EGT nr L 74, 16.3.1978, s. 29)

35. 375 D 0752: Kommissionens beslut 75/752/EEG av den 20 november
1975 om tillstånd för Storbritannien att, för vissa köksväxter, inte behöva
tillämpa rådets direktiv 70/458/EEG (EGT nr L 319, 10.12.1975, s. 12)

36. 376 D 0219: Kommissionens beslut 76/219/EEG av den 30 december
1975 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde
eller förökningsmaterial av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 46,

21.2.1975, s. 30)

37. 376 D 0221: Kommissionens beslut 76/221/EEG av den 30 december
1975 om tillstånd för Luxemburg att begränsa marknads-föringen av utsäde
eller förökningsmaterial av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 46,

21.2.1976, s. 33)

38. 376 D 0687: Kommissionens beslut 76/687/EEG av den 30 juni 1976 om
tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsföringen
av utsäde av vissa sorter av lantbruks-växter (EGT nr L 235, 26.8.1976, s.
21), i dess lydelse enligt

378 D 0615: Kommissionens beslut 78/615/EEG av den 23 juni 1978
(EGT nr L 198, 22.7.1978, s. 12)

39. 376 D 0688: Kommissionens beslut 76/688/EEG av den 30 juni 1976 om
tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor-
ter av lantbruksväxter (EGT nr L 235, 26.8.1976, s. 24)

40. 376 D 0689: Kommissionens beslut 76/689/EEG av den 30 juni 1976 om
tillstånd för Luxemburg att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa
sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 235, 26.8.1976, s. 27)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

346

41. 376 D 0690: Kommissionens beslut 76/690/EEG av den 30 juni 1976 om
tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 235, 26.8.1976, s. 29)

42. 377 D 0147: Kommissionens beslut 77/147/EEG av den 29 december
1976 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads-
föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 47,

18.2.1977, s. 66)

43. 377 D 0149: Kommissionens beslut 77/149/EEG av den 29 december
1976 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 47, 18.2.1977, s. 70)

44. 377 D 0150: Kommissionens beslut 77/150/EEG av den 29 december

1976 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av en viss
sort av stråsäd (EGT nr L 47, 18.2.1977, s. 72)

45. 377 D 0282: Kommissionens beslut 77/282/EEG av den 30 mars 1977 om
tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor-
ter av lantbruksväxter (EGT nr L 95, 19.4.1977, s. 21)

46. 377 D 0283: Kommissionens beslut 77/283/EEG av den 30 mars 1977 om
tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 95, 19.4.1977, s. 23)

47. 377 D 0406: Kommissionens beslut 77/406/EEG av den 1 juni 1977 om
tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsföringen
av utsäde av vissa sorter av lantbruks-växter (EGT nr L 148, 16.6.1977, s.

25)

48. 378 D 0124: Kommissionens beslut 78/124/EEG av den 28 december

1977 om tillstånd för Luxemburg att begränsa marknads-föringen av utsäde
av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 41, 11.2.1978, s. 38)

49. 378 D 0126: Kommissionens beslut 78/126/EEG av den 28 december
1977 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads-
föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 41,

11.2.1978, s. 41)

50. 378 D 0127: Kommissionens beslut 78/127/EEG av den 28 december
1977 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 41, 11.2.1978, s. 43)

51. 378 D 0347: Kommissionens beslut 78/347/EEG av den 30 mars 1978 om
tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 99, 12.4.1978, s. 26)

52. 378 D 0348: Kommissionens beslut 78/348/EEG av den 30 mars 1978 om
tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor-
ter av lantbruksväxter (EGT nr L 99, 12.4.1978, s. 28)

53. 378 D 0349: Kommissionens beslut 78/349/EEG av den 30 mars 1978 om
tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsföringen
av utsäde av vissa sorter av lantbruks-växter (EGT nr L 99, 12.4.1978, s. 30)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

347

54. 379 D 0092: Kommissionens beslut 79/92/EEG av den 29 december 1978
om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsfö-
ringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 22, 31.1.1979,
s. 14)

55. 379 D 0093: Kommissionens beslut 79/93/EEG av den 29 december 1978
om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 22, 31.1.1979, s. 17)

56. 379 D 0094: Kommissionens beslut 79/94/EEG av den 29 december 1978
om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa
sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 22, 31.1.1979, s. 19)

57. 379 D 0348: Kommissionens beslut 79/348/EEG av den 14 mars 1979 om
tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor-
ter av lantbruksväxter (EGT nr L 84, 4.4.1979, s. 12)

58. 379 D 0355: Kommissionens beslut 79/355/EEG av den 20 mars 1979 om
tillstånd för Danmark att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv
70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av köksväxter (EGT nr L 84,
4.4.1979, s. 23)

59. 380 D 0128: Kommissionens beslut 80/128/EEG av den 28 december

1979 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadsföringen av ut-
säde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 29, 6.2.1980, s. 35)

60. 380 D 0446: Kommissionens beslut 80/446/EEG av den 31 mars 1980 om
tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av en
viss sort av lantbruksväxter (EGT nr L 110, 29.4.1980, s. 23)

61. 380 D 0512: Kommissionens beslut 80/512/EEG av den 2 maj 1980 om
tillstånd för Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Luxemburg, Neder-
länderna och Storbritannien att inte behöva tilllämpa villkoren i rådets di-
rektiv 66/401/EEG om marknads-föring av utsäde av foderväxter, då det gäl-
ler vikten på prover för bestämning av fröer av snärja (Cuscuta) (EGT nr L
126, 21.5.1980, s. 15)

62. 380 D 1359: Kommissionens beslut 80/1359/EEG av den 30 december

1980 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads-
föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 384,
31.12.1980, s. 42)

63. 380 D 1360: Kommissionens beslut 80/1360/EEG av den 30 december
1980 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 384, 31.12.1980, s. 44)

64. 380 D 1361: Kommissionens beslut 80/1361/EEG av den 30 december
1980 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadsföringen av ut-
säde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 384, 31.12.1980, s. 46)

65. 381 D 0277: Kommissionens beslut 81/277/EEG av den 31 mars 1981 om
tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor-
ter av lantbruksväxter (EGT nr L 123, 7.5.1981, s. 32)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

348

66. 381 D 0436: Kommissionens beslut 81/436/EEG av den 8 maj 1981 om
tillstånd för Storbritannien att förlänga tidsgränsen för godkännande av vissa
sorter av lantbruksväxter och köksväxter (EGT nr L 167, 24.6.1981, s. 29)

67. 382 D 0041: Kommissionens beslut 82/41/EEG av den 29 december 1981
om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 16, 22.1.1982, s. 50)

68. 382 D 0947: Kommissionens beslut 82/947/EEG av den 30 december
1982 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadsföringen av ut-
säde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 383, 31.12.1982, s. 23), i
dess lydelse enligt

388 D 0625: Kommissionens beslut 88/625/EEG av den 8 december 1988
(EGT nr L 347, 16.12.1988, s. 74)

69. 382 D 0948: Kommissionens beslut 82/948/EEG av den 30 december
1982 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 383, 31.12.1982, s. 25)

70. 382 D 0949: Kommissionens beslut 82/949/EEG av den 30 december
1982 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads-
föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 383,
31.12.1982, s. 27)

71. 384 D 0019: Kommissionens beslut 84/19/EEG av den 22 december 1983
om tillstånd för Frankrike att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa
sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 18, 21.1.1984, s. 43)

72. 384 D 0020: Kommissionens beslut 84/20/EEG av den 22 december 1983
om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 18, 21.1.1984, s. 45)

73 . 384 D 0023: Kommissionens beslut 84/23/EEG av den 22 december 1983
om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsfö-
ringen av utsäde av vissa sorter av lantbruks-växter (EGT nrL20,25.1.1984,
s. 19)

74. 385 D 0370: Kommissionens beslut 85/370/EEG av den 8 juli 1985 om
tillstånd för Nederländerna att fastställa nivån på sortrenhetsstandarden som
fastställts i bilaga 2 till rådets direktiv 66/401/EEG för utsäde av apomiktiska
enklonssorter av ängsgröe (Poa pratensis), också på grundval av resultaten
av frö- och groddplantsundersökning (EGT nr L 209, 6.8.1985, s. 41)

75. 385 D 0623: Kommissionens beslut 85/623/EEG av den 16 december
1985 om tillstånd för Frankrike att begränsa marknads-föringen av utsäde av
vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 379, 31.12.1985, s. 18)

76. 385 D 0624: Kommissionens beslut 85/624/EEG av den 16 december
1985 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads-
föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 379,

31.12.1985, s. 20)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

77. 386 D 0153: Kommissionens beslut 86/153/EEG av den 25 mars 1986 om

349

tillstånd för Grekland att, för vissa arter, inte behöva tillämpa rådets direktiv
66/401/EEG, 66/402/EEG och 69/208/EEG om marknadsföring av utsäde av
foderväxter, stråsäd och olje- och fiberväxter (EGT nr L 115, 3.5.1986, s.
26)

78. 387 D 0110: Kommissionens beslut 87/110/EEG av den 22 december
1986 om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknads-
föringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 48,
17.2.1987, s. 27)

79. 387 D 0111: Kommissionens beslut 87/111/EEG av den 22 december
1986 om tillstånd för Storbritannien att begränsa marknadsföringen av ut-
säde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT nr L 48, 17.2.1987, s. 29)

80. 387 D 0448: Kommissionens beslut 87/448/EEG av den 31 juli 1987 om
tillstånd för Storbritannien att begränsa marknads-föringen av utsäde av en
viss sort av lantbruksväxter (EGT nr L 240, 22.8.1987, s. 39)

81. 389 D 0078: Kommissionens beslut 89/78/EEG av den 29 december 1988
om liberalisering av handeln med utsäde av vissa lantbruksväxter mellan
Portugal och andra medlemsstater (EGT nr L 30, 1.2.1989, s. 75)

82. 389 D 0101: Kommissionens beslut 89/101/EEG av den 20 januari 1989
om tillstånd för Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Spanien,
Irland, Luxemburg och Storbritannien att, för vissa arter, inte behöva till-
lämpa rådets direktiv 66/401/EEG, 66/402/EEG, 69/208/EEG och
70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av foderväxter, stråsäd, olje- och
fiberväxter samt av köksväxter (EGT nr L 38, 10.2.1989, s. 37)

83. 389 D 0421: Kommissionens beslut 89/421/EEG av den 22 juni 1989 om
tillstånd för Grekland att begränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sor-
ter av lantbruksväxter (EGT nr L 193, 8.7.1989, s. 41)

84. 389 D 0422: Kommissionens beslut 89/422/EEG av den 23 juni 1989 om
tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att begränsa marknadsföringen
av utsäde av en viss sort av lantbruks-växter och om ändring av beslut
89/77/EEG (EGT nr L 193, 8.7.1989, s. 43)

85. 390 D 0057: Kommissionens beslut 90/57/EEG av den 24 januari 1990
om liberalisering av handeln med utsäde av vissa lantbruksväxter mellan
Portugal och andra medlemsstater (EGT nr L 40, 14.2.1990, s. 13)

86. 390 D 0209: Kommissionens beslut 90/209/EEG av den 19 april 1990 om
tillstånd för medlemsstaterna att, för vissa arter, inte behöva tillämpa be-
stämmelserna i rådets direktiv 70/458/EEG om marknadsföring av utsäde av
köksväxter och om ändring av beslut 73/122/EEG och 74/358/EEG och om
upphävande av beslut 74/363/EEG (EGT nr L 108, 28.4.1990, s. 104)

87. 391 D 0037: Kommissionens beslut 91/37/EEG av den 20 december 1990
om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland och Grekland att begränsa
marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter och om änd-
ring av vissa beslut som ger Förbundsrepubliken Tyskland tillstånd att be-
gränsa marknadsföringen av utsäde av vissa sorter av lantbruksväxter (EGT
nr L 18, 24.1.1991, s. 19)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga I

350

BILAGA II

TEKNISKA FÖRESKRIFTER, STANDARDER,
PROVNING OCH CERTIFIERING

Förteckning enligt artikel 23

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-med-
lemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i
dessa stater,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas, om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Hänvisningar till artikel 30 och 36 eller 30 - 36 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall ersättas med hänvisningar till
artikel 11 och 13 eller 11-13 och när det är tillämpligt till artikel 18 i detta
avtal.

I. MOTORFORDON

EFTA-länderna får av skäl som hänför sig till gasformiga utsläpp från alla
motorer, partiklar från dieselmotorer samt buller, fram till den 1 januari 1995
tillämpa sin nationella lagstiftning, inbegripet möjligheten att vägra att regi-
strera och förbjuda försäljning, tagande i tjänst eller bruk av motorfordon
som omfattas av de ifrågavarande direktiven, och vilka uppfyller kraven i
direktiv 70/157/EEG, 70/220/EEG, 72/306/EEG och 88/77/EEG enligt deras
senaste lydelse, och vilka har typgodkänts enligt kraven i direktiv
70/156/EEG. Från och med den 1 januari 1995 får EFTA-länderna fortsätta
att tillämpa sin nationella lagstiftning men de skall tillåta fri rörlighet i enlig-
het med EG:s regelverk. Alla förslag till ändring, uppdatering, utvidgning
eller annan utveckling av EG:s regelverk om frågor som omfattas av dessa
direktiv skall underkastas de allmänna bestämmelserna om beslutsfattande
i avtalet.

EFTA-länderna skall inte förrän den 1 januari 1995 vara berättigade att
bevilja EEG-typgodkännande för helt fordon eller separata direktivcertifi-
kat för system, komponenter eller separata tekniska enheter enligt de direk-
tiv som nämns i första stycket.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

351

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 370 L 0156: Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motor-
fordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1) i dess
lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 115)

- 378 L 0315: Rådets direktiv 78/315/EEG av den 21 december 1977
(EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 1)

- 378 L 0547: Rådets direktiv av den 12 juni 1978 (EGT nr L 168,
26.6.1978, s. 39)

1 79: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 108)

- 380 L 1267: Rådets direktiv 80/1267/EEG av den 16 december 1980
(EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 34)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.211)

- 387 L 0358: Rådets direktiv 87/358/EEG av den 25 juni 1987 (EGT
nr L 192, 11.7.1987, s. 51)

387 L 0403: Rådets direktiv 87/403/EEG av den 25 juni 1987 om till-
lägg till bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av med-
lemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och
släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 220, 8.8.1987, s. 44).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 2 a, skall följande strecksatser läggas till:

”- ”tyyppihyväksyntä”/”typgodkännande” i finsk lag,

- ”gerarviurkenning” i isländsk lag,

- ”Typengenehmigung” i liechtensteinsk lag,

”typegodkjenning” i norsk lag,
”Typengenehmigung”/”approbation du type”/”approvazione del
tipo” i schweizisk lag”.

”typgodkännande” i svensk lag,

- ”Typengenehmigung” i österrikisk lag”.

2. 370 L 0157: Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgas-
systemet för motorfordon (EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 16), i dess lydelse en-
ligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 115)

- 373 L 0350: Kommissionens direktiv 73/350/EEG av den 7 november
1973 (EGT nr L 321, 22.11.73, s. 33)

377 L 0212: Rådets direktiv 77/212/EEG av den 8 mars 1977 (EGT
nr L 66, 12.3.1977, s. 33)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

352

- 381 L 0334: Kommissionens direktiv 81/334/EEG av den 13 april
1981 (EGT nr L 131, 18.5.1981, s. 6)

- 384 L 0372: Kommissionens direktiv 84/372/EEG av den 3 juli 1984
(EGT nr L 196, 26.7.1984, s. 47)

- 384 L 0424: Rådets direktiv 84/424/EEG av den 3 september 1984
(EGT nr L 238, 6.9.1984, s. 31)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 211)

- 389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989
(EGT nr L 238, 15.8.1989, s.43).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I bilaga 2 skall följande läggas till i fotnoten till punkt 3.1.3:

”A = Österrike, CH = Schweiz, FL = Liechtenstein,

IS = Island, N = Norge, S = Sverige, SF = Finland”

b) I bilaga 4 skall följande läggas till i fotnoten om särskiljande bokstä-
ver för det landet som beviljar typgodkännade”:

”A = Österrike, CH = Schweiz, FL = Liechtenstein,
IS = Island, N = Norge, S = Sverige, SF = Finland”.

3.370 L 0220: Rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftföroreningar ge-
nom avgaser från motorfordon (EGT nr L 76, 6.4.1970, s.l), i dess lydelse
enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 115);

374 L 0290: Rådets direktiv 74/290/EEG av den 28 maj 1974 (EGT
nr L 159, 15.6.1974, s. 61)

- 377 L 0102: Kommisionens direktiv 77/102/EEG av den 30 novem-
ber 1976 (EGT nr L 32, 3.2.1977, s. 32)

- 378 L 0665: Kommissionens direktiv 78/665/EEG av den 14 juli 1978
(EGT nr 223, 14.8.1978, s. 48)

383 L 0351: Rådets direktiv 83/351/EEG av den 16 juni 1983 (EGT
nr L 197, 20.7.1983, s. 1)

388 L 0076: Rådets direktiv 88/76/EEG av den 3 december 1987
(EGT nr L 36, 9.2.1988, s. 1)

- 388 L 0436: Rådets direktiv 88/436/EEG av den 16 juni 1988 (EGT
nr L 214, 6.8.1988, s.l)

- 389 L 0458: Rådets direktiv 89/458/EEG av den 18 juli 1989 (EGT
nr L 226, 3.8.1989, s.l)

- 389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989
(EGT L 238, 15.8.1989, s.43)

391 L 0441: Rådets direktiv 91/441/EEG av den 26 juni 1991 (EGT
nr L 242, 30.8.1991, s. 1).

- 4. 370 L 0221: Rådets direktiv 70/221/EEG av den 20 mars 1970 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tankar för fly-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

353

23 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

tande bränsle och bakre underkörningsskydd för motorfordon och
släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 76, 6.4.1970, s. 23), s. 42, i
dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116)

379 L 0490. Kommissionens direktiv 79/490/EEG av den 18 april
1979 (EGT nr L 128, 25.5.1979, s. 22), i dess lydelse enligt kommis-
sionens direktiv 81/333/EEG av den 13 april 1981

- 381 L 0333: Kommissionens direktiv 81/333/EGT av den 13 april

1981 (EGT nr L 131, 18.5 1981, s. 4).

5. 370 L 0222: Rådets direktiv 70/222/EEG av den 20 mars 1970 om tillnäm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om monteringsutrymmet för och fast-
sättningen av bakre registreringsskyltar på motorfordon och släpvagnar till
dessa fordon (EGT nr L 76, 6.4.1970, s. 25), i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116).

6. 370 L 0311: Rådets direktiv 70/311/EEG av den 8 juni 1970 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningar för motorfordon
och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 133, 18.6.1970, s. 10) i dess ly-
delse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116).

7. 370 L 0387: Rådets direktiv 70/387/EEG av den 27 juli 1970 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om dörrar på motorfordon och släp-
vagnar till dessa fordon (EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 5), i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116).

8. 370 L 0388: Rådets direktiv 70/388/EGT av den 27 juli 1970 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om ljudsignalanordningar på motor-
fordon (EGT nr L 176, 10.8.1970, s. 12), 25.11.1982, s. 31, i dess lydelse en-
ligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 108)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.212).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 1, punkt 1.4.1, skall följande läggas till i texten inom parentes:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för
Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

354

9. 371 L 0127: Rådets direktiv 71/127/EEG av den 1 mars 1971 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för motorfordon
(EGT nr L 68, 22.3.1971, s. 1), i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 116)

- 379 L 0795: Kommissionens direktiv 79/795/EEG av den 20 juli 1979
(EGT nr L 239, 22.9.1979, s. 1)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 109)

385 L 0205: Kommissionens direktiv 85/205/EEG av den 18 februari

1985 (EGT nr L 90, 29.3.1985, s. 1)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.212)

- 386 L 0562: Kommissionens direktiv 86/562/EEG av den 6 november

1986 (EGT nr L 327, 22.11.1986, s. 49)

- 388 L 0321: Kommissionens direktiv 88/321/EEG av den 16 maj 1988
(EGT nr L 147, 14.6.1988, s. 77).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I tillägg 2 till bilaga 2 skall följande läggas till i uppräkningen av särskil-
jande nummer i punkt 4.2:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för
Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”.

10.371L 0320: Rådets direktiv 71/320/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på vissa katego-
rier av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 202,
6.9.1971, s. 37), i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 118)

- 374 L 0132: Kommissionens direktiv 74/132/EEG av den 11 februari
1974 (EGT nr L 74, 19.3.1974, s. 7)

375 L 0524: Kommissionens direktiv 75/524/EEG av den 25 juli 1975
(EGT nr L 236, 8.9.1975, s. 3),

- 379 L 0489: Kommissionens direktiv 79/489/EEG av den 18 april
1979 (EGT nr L 128, 26.5.1979, s. 12),

- 385 L 0647: Kommissionens direktiv 85/647/EEG av den 23 decem-
ber 1985 (EGT nr L 380, 31.12.1985, s. 1)

388 L 0194: Kommissionens direktiv 88/194/EEG av den 24 mars
1988 (EGT nr L 92, 9.4.1988, s. 47).

11.372 L 0245: Rådets direktiv 72/245/EEG av den 20 juni 1972 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om undertryckning av radiostörningar
som orsakas av ottomotorer i motorfordon (EGT nr L 152, 6.7.1972, s. 15),
i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989

355

(EGT nr L 238, 15.8.1989, s. 43).

12. 372 L 0306: Rådets direktiv 72/306/EEG av den 2 augusti 1972 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av för-
oreningar från dieselbränsle som används i fordon (EGT nr L 190,
20.8.1972, s. 1), i dess lydelse enligt

- 389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989
(EGT nr L 238, 15.8.1989, s. 43).

13. 374 L 0060: Rådets direktiv 74/60/EEG av den 17 december 1973 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motor-
fordon (passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, manöver-
organens utformning, taket eller det öppningsbara taket, ryggstödet och sä-
tenas baksida) (EGT nr L 38, 11.2.1974, s. 2), s. 30, i dess lydelse enligt

378 L 0632: Kommissionens direktiv 78/632/EEG av den 19 maj 1978
(EGT nr L 206, 29.7.1978, s. 26).

14.374 L 0061: Rådets direktiv 74/61/EEG av den 17 december 1973 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för att förhindra
obehörigt nyttjande av motorfordon (EGT nr L 38, 11.2 1974, s. 22).

15. 374 L 0297: Rådets direktiv 74/297/EEG av den 4 juni 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon
(styrmekanismens uppförande i händelse av en sammanstötning) (EGT nr L
165, 20.6.1974, s. 16).

16.374 L 0408: Rådets direktiv 74/408/EEG av den 22 juli 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon
(hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) (EGT nr L 221,
12.8.1974, s. 1), i dess lydelse enligt

- 381 L 0577: Rådets direktiv 81/577/EEG av den 20 juli 1981 (EGT
nr L 209, 29.7.1981, s. 34).

17. 374 L 0483: Rådets direktiv 74/483/EEG av den 17 september 1974 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utskjutande delar på mo-
torfordon (EGT nr L 266, 2.10.1974, s. 4), i dess lydelse enligt

379 L 0488: Kommissionens direktiv 79/488/EEG av den 18 april
1979 (EGT nr L 128, 26.5.1979, s. 1)

1 85 I: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 212).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 1, punkt 3.2.2.2, skall följande läggas till i fotnoten:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för
Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”.

18. 375 L 0443: Rådets direktiv 75/443/EEG av den 26 juni 1975 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om backväxeln och hastighetsmätarut-
rustning på motorfordon (EGT nr L 196, 26.7.1975, s. 1).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

356

19. 376 L 0114: Rådets direktiv 76/114/EEG av den 18 december 1975 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om föreskrivna skyltar och
märkningar samt deras placering och fastsättningssätt på motorfordon och
släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 1), i dess lydelse en-
ligt

- 378 L 0507: Kommissionens direktiv 78/507/EEG av den 19 maj 1978
(EGT nr L 155, 13.6.1978, s. 31)

1 79 H: Akt om villkoren för republiken Greklands anslutning samt
jämkningar av fördragen (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilagan, punkt 2.1.2, skall följande läggas till i texten inom parentes:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge, 14 för
Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”.

20. 376 L 0115: Rådets direktiv 76/115/EEG av den 18 december 1975 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förankring av bilbälten i
motorfordon (EGT nr L 24, 30.1.1976, s. 6), i dess lydelse enligt

381 L 0575: Rådets direktiv 81/575/EEG av den 20 juli 1981 (EGT
nr L 209, 29.7.1981, s. 30)

382 L 0318: Kommissionens direktiv 82/318/EEG av den 2 april 1982
(EGT nr L 139, 19.5.1982, s. 9).

21.376 L 0756: Rådets direktiv 76/756/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om montering av belysning och ljussig-
nalanordningar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L
262, 27.9.1976, s. 1), i dess lydelse enligt

380 L 0233: Kommissionens direktiv 80/233/EEG av den 21 novem-
ber 1979 (EGT nr L 51, 25.2.1980, s. 8)

382 L 0244: Kommissionen direktiv 82/244/EEG av den 17 mars

1982 (EGT nr L 109, 22.4.1982, s. 31)

- 383 L 0276: Rådets direktiv 83/276/EEG av den 26 maj 1983 (EGT
nr L 151, 9.6.1983, s.47)

384 L 0008: Kommissionens direktiv 84/8/EEG av den 14 december

1983 (EGT nr L 9, 12.1.1984, s. 24)

389 L 0278: Kommissionens direktiv 89/278/EEG av den 28 mars
1989 (EGT nr L 109, 20.4.1989, s. 38).

22.376 L 0757: Rådets direktiv 76/757/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om reflexanordningar på motorfordon
och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 32), i dess ly-
delse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 109)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

357

- 1 85 I: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 3, punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

23. 376 L 0758: Rådets direktiv 76/758/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om breddmarkeringslyktor, främre si-
dopositionslyktor, bakre sidopositionslyktor och stopplyktor på motorfor-
don och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 54), i dess
lydelse enligt

1 79 H: Akt om villkoren för republiken Greklands anslutning samt
jämkningar av fördragen (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213)

389 L 0516: Kommissionens direktiv 89/516/EEG av den 1 augusti
1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 3, punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

24. 376 L 0759: Rådets direktiv 76/759/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om körriktningsvisare för motorfor-
don och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 71), i dess
lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 109)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213)

- 389 L 0277: Kommissionens direktiv 89/277/EEG av den 28 mars
1989 (EGT nr L 109, 20.4.1989, s. 25), rättat genom EGT nr L 114,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

358

27.4.1989, s. 52.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 3, punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

25. 376 L 0760: Rådets direktiv 76/760/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om bakre skyltlyktor för motorfordon
och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 85), i dess ly-
delse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 109)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 1, punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

26.376 L 0761: Rådets direktiv 76/761/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordonsstrålkastare för hel-
ljus eller halvljus och om elektriska glödlampor till dessa strålkastare (EGT
nr L 262, 27.9.1976, s. 96), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 109)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213)

389 L 0517: Kommissionens direktiv 89/517/EEG av den 1 augusti
1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 15).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

I bilaga 6, punkt 4.2, skall följande läggas till:

359

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

27. 376 L 0762: Rådets direktiv 76/762/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om främre dimstrålkastare och glöd-
lampor för sådana strålkastare (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 122), i dess ly-
delse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 109)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 2 punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

28.377 L 0389: Rådets direktiv 77/389/EEG av den 17 maj 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om bogseringsanordningar till motor-
fordon (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 41).

29.377 L 0538: Rådets direktiv 77/538/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om dimbaklyktor för motorfordon och
släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 60), i dess lydelse
enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 110)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213)

- 389 L 0518: Kommissionens direktiv 89/518/EEG av den 1 augusti

1989 (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 24).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 2 punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

360

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

30.377 L 0539: Rådets direktiv 77/539/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om backningsstrålkastare till motor-
fordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 220, 29.8.1978, s. 72), s.
11, i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s.110)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 2 punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

31.377 L 0540: Rådets direktiv 77/540/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om parkeringslyktor på motorfordon
(EGT nr L 220, 29.8.1978, s. 83), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s.110)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.214).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 4 punkt 4.2, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

32.377 L 0541: Rådets direktiv 77/541/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm-

361

ning av medlemsstaternas lagstiftning om bilbälten och fasthållningsanord-
ningar i motorfordon (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 95), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s.110)

- 381 L 0576: Rådets direktiv 81/576/EEG av den 20 juli 1981 (EGT
nr L 209, 29.7.1981, s. 32)

- 382 L 0319: Kommissionens direktiv 82/319/EEG av den 2 april 1982
(EGT nr L 139, 19.5.1982, s. 17)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 214)

- 390 L 0628: Kommissionens direktiv 90/628/EEG av den 30 oktober
1990 (EGT nr L 341, 6.12.1990, s. 1).

De avtalsslutande parterna får fram till den 1 juli 1997 vägra att släppa ut på
marknaden fordon av kategori Ml, M2 och M3 (enligt EG:s nomenklatur)
vars säkerhetsbälten eller fasthållningsanordningar inte är i överensstäm-
melse med kraven i direktiv 77/541/EEG, senast ändrat genom direktiv
90/628/EEG, men skall tillåta att fordon som uppfyller dessa krav släpps ut
på marknaden. EFTA-länderna skall endast vara berättigade att bevilja
EEG-typgodkännande enligt dessa direktiv från den tidpunkt då direktiven
ifråga tillämpas till fullo av EFTA-länderna.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

I bilaga 3, punkt 1.1.1, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

33. 377 L 0649: Rådets direktiv 77/649/EEG av den 27 september 1977 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet i motorfordon
(EGT nr L 267, 19.10.1977, s. 1), i dess lydelse enligt

381 L0643: Kommissionens direktiv 81/643/EEG av den 29 juli 1981
(EGT nr L 231, 15.8.1981, s. 41)

- 388 L 0366: Kommissionens direktiv 88/366/EEG av den 17 maj 1988
(EGT nr L 181, 12.7.1988, s.40).

34. 378 L 0316: Rådets direktiv 78/316/EEG av den 21 december 1977 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i mo-
torfordon (märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare) (EGT nr
L81, 28.3.1978, s.3).

35. 378 L 0317: Rådets direktiv 78/317/EEG av den 21 december 1977 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om avfrostning och avimning
av glasrutor i motorfordon (EGT nr L 81, 28.3 1978, s. 27).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

362

36. 378 L 0318: Rådets direktiv 78/318/EEG av den 21 december 1977 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om torkar- och spolarsystem
för motorfordon (EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 49).

37. 378 L 0548: Rådets direktiv 78/548/EEG av den 12 juni 1978 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om värmesystem för passagerarutrym-
met i motorfordon (EGT nr L 168, 26.6.1978, s. 40).

38.378 L 0549: Rådets direktiv 78/549/EEG av den 12 juni 1978 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om hjulskydd på motorfordon (EGT
nr L 168, 26.6.1978, s. 45).

39. 378 L 0932: Rådets direktiv 78/932/EEG av den 16 oktober 1978 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om huvudstöd på säten i motor-
fordon (EGT nr L 325, 20.11.1978, s. 1), s. 31, i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 110)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.214).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 6 punkt 1.1.1, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

40. 378 L 1015: Rådets direktiv 78/1015/EEG av den 23 november 1978 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgas-
systemet för motorcyklar (EGT nr L 349, 13.12.1978, s. 21), i dess lydelse
enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s.110)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.214)

387 L 0056: Rådets direktiv 87/56/EEG av den 18 december 1986
(EGT nr L 24, 27.1.1987, s. 42)

389 L 0235: Rådets direktiv 89/235/EEG av den 13 mars 1989 (EGT
nrL98, 11.4 1989; s.l).

EFTA-länderna får av skäl som hänför sig till buller och avgassystem, fram
till den 1 januari 1995 tillämpa sin nationella lagstiftning inbegripet möjlig-
heten att vägra att registrera och förbjuda försäljning, tagande i bruk eller
användning av motorcyklar som omfattas av ifrågavarande direktiv, vilket
avser kraven i direktiv 78/1015/EEG, enligt dess senaste lydelse. Från och

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

363

med den 1 januari 1995 får EFTA-länderna fortsätta att tillämpa sin natio-
nella lagstiftning men de skall tillåta fri rörlighet i enlighet med EG:s regel-
verk. Alla förslag till ändring, uppdatering, utvidgning eller annan utveck-
ling av EG:s regelverk om frågor som omfattas av dessa direktiv skall under-
kastas de allmänna bestämmelserna om beslutsfattande i detta avtal.

EFTA-länderna skall inte vara berättigade att bevilja certifikat i enlighet
med direktivet förrän den 1 januari 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 2 skall följande strecksatser läggas till:

”tyyppihyväksyntä”/”typgodkännande” i finsk lag,

- ”gerarviurkenning” i isländsk lag,

- ”Typengenehmigung” i liechtensteinsk lag,

- ”typegodkjenning” i norsk lag,

- ”Typengenehmigung”/”approbation du type”/”approvazione del
tipo” i schweizisk lag,

- ”typgodkännande” i svensk lag,

- ”Typengenehmigung” i österrikisk lag”.

b) I bilaga 2, punkt 3.1.3, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

41.380 L 0780: Rådets direktiv 80/780/EEG av den 22 juli 1980 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för tvåhjuliga motor-
fordon med eller utan sidvagn, samt backspeglarnas montering på sådana
fordon (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 49), i dess lydelse enligt

- 380 L 1272: Rådets direktiv 80/1272/EEG av den 22 december 1980
(EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 73)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.214).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 8 skall följande läggas till:

”tyyppihyväksyntä”/”typgodkännande” i finsk lag,

- ”gerarviurkenning” i isländsk lag,

- ”Typengenehmigung” i liechtensteinsk lag,

- ”typegodkjenning” i norsk lag,

- ”Typengenehmigung”/”approbation du type”/”approvazione del tipo”
i schweizisk lag,

- ”typgodkännande” i svensk lag,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

364

- ”Typengenehmigung” i österrikisk lag”.

42.380 L 1268: Rådets direktiv 80/1268/EEG av den 16 december 1980 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motorfordons bränsleför-
brukning (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 36), i dess lydelse enligt

389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989
(EGT nr L 238, 15.8.1989, s. 43).

43. 380 L 1269: Rådets direktiv 80/1269/EEG av den 16 december 1980 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om motoreffekten hos motor-
fordon (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 46), i dess lydelse enligt

- 388 L 0195: Kommissionens direktiv 88/195/EEG av den 24 mars
1988 (EGT nr L 92, 9.4.1988, s. 50)

389 L 0491: Kommissionens direktiv 89/491/EEG av den 17 juli 1989
(EGT nr L 238, 15.8.1989, s.43).

44. 388 L 0077: Rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas-
formiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (EGT nr L
36, 9.2.1988, s. 33).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

I bilaga 1 punkt 5.1.3, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

45. 389 L 0297: Rådets direktiv 89/297/EEG av den 13 april 1989 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om sidoskydd på vissa fordon och
släpvagnar till dessa fordon (EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 1)

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

46. 377 Y 0762(01): Rådets resolution av den 29 juni 1977 om EEG-typgod-
kännande av personbilar avseende helt fordon (EGT nr C 177, 26.7.1977,
s.l).

47. C/281/88/s. 9: Kommissionens skrivelse om förfarandet för typgodkän-
nande och registrering av fordon som tidigare registrerats i ett annat med-
lemsland (EGT nr C 281, 4.11.1988, s. 9).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

365

II. JORDBRUKS- OCH SKOGSBRUKSTRAKTORER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 374 L 0150: Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks-
och skogstraktorer med hjul (EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 10), i dess lydelse
enligt

- 379 L 0694: Rådets direktiv 79/694/EEG av den 24 juli 1979 (EGT
nr L 205, 13.8.1979, s. 17)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 17)

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEC av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s.45)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.212)

388 L 0297: Rådets direktiv 88/297/EEG av den 3 maj 1988 (EGT nr
L 126, 20.5.1988, s. 52).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 2 a skall följande strecksatser läggas till:

”- ”tyyppihyväksyntä”/”typgodkännande” i finsk lag,

- ”gerarviurkenning” i isländsk lag,

- ”Typengenehmigung” i liechtensteinsk lag,

- ”typegodkjenning” i norsk lag,

- ”Typengenehmigung”/”approbation du type”/”approvazione del
tipo” i schweizisk lag,

- ”typgodkännande” i svensk lag,

- ”Typengenehmigung” i österrikisk lag”.

2. 374 L 0151: Rådets direktiv 74/151/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa delar och egenskaper hos
jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 84, 28.3.1974,
s. 25), s. 16, i dess lydelse enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s.45)

388 L 0410: Kommissionens direktiv 88/410/EEG av den 21 juni
1988 (EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 27).

3. 374 L 0152: Rådets direktiv 74/152/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om högsta konstruktiva hastighet och
lastplattformar för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr
L 84, 28.3.1974, s. 33), 18.8.1976, s. 16, i dess lydelse enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s.45)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

366

- 388 L 0412: Kommissionens direktiv 88/412/EEG av den 22 juni
1988 (EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 31).

4. 374 L 0346: Rådets direktiv 74/346/EEG av den 25 juni 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar på jordbruks- eller
skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 191,15.7.1974, s. 1), i dess lydelse
enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

5. 374 L 0347: Rådets direktiv 74/347/EEG av den 25 juni 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet och vindrutetorkare för
jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 191, 15.7.1974,
s. 5), s. 16, i dess lydelse enligt

379 L1073: Kommissionens direktiv 79/1073/EEG av den 22 novem-
ber 1979 (EGT nr L 331, 27.12.1979, s. 20)

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

6. 375 L 0321: Rådets direktiv 75/321/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningen på jordbruks- el-
ler skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L147,9.6.1975, s. 24), s. 16, i dess
lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45)

388 L 0411: Kommissionens direktiv 88/411/EEG av den 21 juni
1988 (EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 30).

7. 375 L 0322: Rådets direktiv 75/322/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om dämpning av radiostörningar som
orsakas av gnisttändningsmotorer i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer
med hjul (EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 28), i dess lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

8. 376 L 0432: Rådets direktiv 76/432/EEG av den 6 april 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på jordbruks- el-
ler skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 122, 8.5.1976, s. 1), s. 16, i dess
lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

9. 376 L 0763: Rådets direktiv 76/763/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om passagerarsäten för jordbruks- el-
ler skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 135), i dess
lydelse enligt

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

367

10. 377 L 0311: Rådets direktiv 77/311/EEG av den 29 mars 1977 om tillnär-
ming av medlemsstaternas lagar och andra författningar om bullernivån på
förarplatsen i hjulburna jordbruks- eller skogstraktorer (EGT nr L 105,
28.4.1977, s. 1), i dess lydelse enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

11.377 L 0536: Rådets direktiv 77/536/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsbågar för jordbruks- eller
skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 1), i dess lydelse
enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s.110)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213)

389 L 0680: Rådets direktiv 89/680/EEG av den 21 december 1989
(EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 26).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 6 skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

12.377 L 0537: Rådets direktiv 77/537/EEG av den 28 juni 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av förore-
ningar från motorer som används i jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med
hjul (EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 38), i dess lydelse enligt:

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45).

13.378 L 0764: Rådets direktiv 78/764/EEG av den 25 juli 1978 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om förarsätet på jordbruks- eller
skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 255, 18.9.1978, s. 1), i dess lydelse
enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 110)

382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982
(EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 45)

- 383 L 0190: Kommissionens direktiv 83/190/EEG av den 28 mars
1983 (EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 13)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

368

15.11.1985, s.214)

- 388 L 0465: Kommissionens direktiv 88/465/EEG av den 30 juni

1988 (EGT nr L 228, 17.8.1988, s. 31).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 2, punkt 3.5.2.1, skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

14. 378 L 0933: Rådets direktiv 78/933/EEG av den 17 oktober 1978 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om installation av belysnings-
och ljussignalanordningar på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul
(EGT nr L 325, 20.11.1978, s. 16), i dess lydelse enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT
nr L378, 31.12.1982, s.45).

15. 379 L 0532: Rådets direktiv 79/532/EEG av den 17 maj 1979 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av delar för be-
lysnings- och ljussignalanordningar på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer
med hjul (EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 16), i dess lydelse enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT
nr L378, 31.12.1982, s.45).

16.379 L 0533: Rådets direktiv 79/533/EEG av den 17 maj 1979 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om kopplingsanordningen och back-
växeln på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 145,

13.6.1979, s. 20), i dess lydelse enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT
nr L378, 31.12.1982, s.45).

17.379 L 0622: Rådets direktiv 79/622/EEG av den 25 juni 1979 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsbågar på jordbruks- eller
skogsbrukstraktorer med hjul (statiska provningar) (EGT nr L 179,

17.7.1979, s. 1), i dess lydelse enligt

- 382 L 0953: Kommissionens direktiv 82/953/EEG av den 15 december
1982 (EGT nr L 386, 31.12.1982, s. 31)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.214)

- 388 L 0413: Kommissionens direktiv 88/413/EEG av den 22 juni 1988
(EGT nr L 200, 26.7.1988, s. 32).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

24 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

369

I bilaga 6 skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

18.380 L 0720: Rådets direktiv 80/720/EEG av den 24 juni 1980 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förar-
plats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med
hjul (EGT nr L 194, 28.7.1980, s. 1), i dess lydelse enligt

- 382 L 0890: Rådets direktiv 82/890/EEG av den 17 december 1982 (EGT
nr L 378, 31.12.1982, s.45)

- 388 L 0414: Kommissionens direktiv 88/414/EEG av den 22 juni 1988
(EGT nr L 200, 26.7 1988, s. 34).

19.386 L 0297: Rådets direktiv 86/297/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärm-
ning av medlemstaternas lagstiftning om kraftuttagen på jordbruks- eller
skogsbrukstraktorer med hjul samt skydd av dessa uttag (EGT nr L 186,
8.7.1986, s.19).

20. 386 L 0298: Rådets direktiv 86/298/EEG av den 26 maj 1986 om baktill
monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer
med hjul (EGT nr L 186, 8.7.1986, s. 26), i dess lydelse enligt

- 389 L 0682: Rådets direktiv 89/682/EEG av den 21 december 1989 (EGT
nr L 398, 31.12.1989, s. 29).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 6 skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

21. 386 L 0415: Rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om monte-
ring, placering, manövrering och märkning av manöverorgan i jordbruks-
eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 240, 26.8.1986, s. 1).

22. 387 L 0402: Rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skydds-
bågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogs-
brukstraktorer med hjul (EGT nr L 220, 8.8.1987, s. 1), i dess lydelse enligt

- 389 L 0681: Rådets direktiv 89/681/EEG av den 21 december 1989 (EGT

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

370

nr L 398, 30.12.1989, s.27).

Prop. 1991/92:170

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Bilaga 14

Bilaga II

I bilaga 7 skall följande läggas till:

”17 för Finland

15 för Island

FL för Liechtenstein

16 för Norge

14 för Schweiz

5 för Sverige

12 för Österrike”.

23. 389 L 0173: Rådets direktiv 89/173/EEG av den 21 december 1988 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa delar och egenskaper
på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT nr L 67, 10.3.1989,
s.l).

Bestämmelserna i direktivet skall, iom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I bilaga 3 A, punkt 5.4.1, skall följande läggas till i fotnot 1:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge,
14 för Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”

b) I bilaga 5, punkt 2.1.3, skall följande läggas till i texten inom paren-
tes:

”17 för Finland, IS för Island, FL för Liechtenstein, 16 för Norge,
14 för Schweiz, 5 för Sverige, 12 för Österrike”.

III. LYFTANORDNINGAR OCH MEKANISKA

HANTERINGSANORDNINGAR

7U 7T&4ÄTE7? SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 373 L 0361: Rådets direktiv 73/361/EEG av den 19 november 1973 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om certifie-
ring och märkning av stållinor, kätting och krokar (EGT nr L 335,5.12.1973,
s.51), i dess lydelse enligt

- 376 L 0434: Kommissionens direktiv 76/434/EEG av den 13 april
1976 (EGT nr L 122, 8.5.1976, s. 20).

2. 384 L 0528: Rådets direktiv 84/528/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om allmänna bestämmelser
för anordningar lyft och mekaniserad hantering (EGT nr L 300, 19.11.1984,
s. 72), i dess lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

371

15.11.1985, s.214)

- 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988

(EGT nr L 382, 31.12 1988, s. 42).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 1, punkt 3, skall följande läggas till i texten inom parentes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Island, N för
Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

3. 384 L 0529: Rådets direktiv 84/529/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning i fråga om eldrivna hissar
(EGT nr L 300, 19.11.1984, s.86), i dess lydelse enligt

- 386 L 0312: Kommissionens direktiv 86/312/EEG av den 18 juni 1986
(EGT nr L 196, 18.7.1986, s. 56)

- 390 L 0486: Rådets direktiv 90/486/EEG av den 17 september 1990 (EGT
nr L 270, 2.10.1990, s. 21).

4. 386 L 0663: Rådets direktiv 86/663/EEG av den 22 december 1986 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om motordrivna industritruckar
(EGT nr L 384, 31.12.1986, s. 12), i dess lydelse enligt

- 389 L 0240: Kommissionens direktiv 89/240/EEG av den 16 december
1988 (EGT nr L 100, 12.4.1989, s. 1).

IV. HUSHÅLLSAPPARATER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1.379 L 0530: Rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning
som anger hushållsapparaters energiförbrukning (EGT nr L 145, 13.6.1979,
s.l).

2.379 L 531: Rådets direktiv 79/531/EEG av den 14 maj 1979 om tillämpning
på elektriska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hus-
hållsapparaters energiförbrukning (EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 7), i dess ly-
delse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.227).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I bilaga 1, punkt 3.1.1, skall följande läggas till:

”sähköuuni, på finska (Fl)
rafmagnsbökunarofn, på isländska (IS)
elektrisk stekeovn på norska (N)
elektrisk ugn, på svenska (S)”.

b) I bilaga 1, punkt 3.1.3, skall följande läggas till:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

372

”käyttötilavuus, på finska (Fl)
nytanlegt rymi, på isländska (IS)
nyttevolym, på norska (N)
nyttovolym, på svenska (S)”.

c) I bilaga 1, punkt 3.1.5.1, skall följande läggas till:
”esilämmityskulutus 200 C:een, på finska (Fl)
forhitunarnotkun i 200°C, på isländska (IS)
energiforbruk ved oppvarming till 200°C, på norska (N)
Energiförbrukning vid uppvärmning till 200°C, på svenska (S)
vakiokulutus (yhden tunnin aikana 200 C:ssa), på finska (Fl)
jafnstöunotkun (ein klukkustund vi 200°C), på isländska (IS)
energiforbruk for å opprettholde en bestemt temperatur (en time
på 200°C), på norska (N)

Energiförbrukning för att upprätthålla en temperatur (på 200°C i en
timme), på svenska (S)

KOKONAISKULUTUS, på finska (Fl)
ALLS, på isländska (IS)
TOTALT, på norska (N)
TOTALT, på svenska (S)”.

d) I bilaga 1, punkt 3.1.5.3, skall följande läggas till:
”puhdistusvaiheen kulutus, på finska (Fl)
hreinsilotunotkun, på isländska (IS)
energiforbruk for en rengjöringsperiode, på norska (N)
Energiförbrukning vid en rengöringsprocess, på svenska (S)”.

e) Följande bilagor skall läggas till:

BILAGA 2 h

(ritningar med anpassningen på finska)

BILAGA 2 i

(ritningar med anpassningen på isländska)

BILAGA 2 j

(ritningar med anpassningen på norska)

BILAGA 2 k

(ritningar med anpassningen på svenska)

3. 386 L 0594: Rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986 om luft-
buret buller från hushållsapparater (EGT nr L 344, 6.12.1986, s. 24).

V. GASAPPARATER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1.378 L 0170: Rådets direktiv 78/170/EEG av den 13 februari 1978 om funk-
tionen hos värmeanordningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsöij-
ning i nya eller befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering
och varmvattenförsörjning i hushåll i nya, icke-industriella byggnader (EGT
nr L 52, 23.2.1978, s. 32)1, i dess lydelse enligt

1 Listad här enbart i informationssyfte. Vad gäller tilllämpning, se bilaga 4 om energi.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

373

- 382 L 0885: Rådets direktiv 82/885/EEG av den 10 december 1982 (EGT
nr L 378, 31.12.1982, s. 19).

2. 390 L 0396: Rådets direktiv 90/396/EEG av den 29 juni 1990 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för förbränning av
gasformiga bränslen (EGT nr L 196, 26.7,1990, s. 15).

VI. BYGG- OCH ANLÄGGNINGSUTRUSTNING

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 379 L 0113: Rådets direktiv 79/113/EEG av den 19 december 1978 om till-
närmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om bestämning
av buller från bygg- och anläggningsutrustning (EGT nr L 33, 8.2.1979,
s. 15), i dess lydelse enligt

- 381 L 1051: Rådets direktiv 81/1051/EEG av den 7 december 1981 (EGT
nr L 376, 30.12.1981, s. 49)

- 385 L 0405: Kommissionens direktiv 85/405/EEG av den 11 juli 1985
(EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 9).

2. 384 L 0532: Rådets direktiv 84/532/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gemensamma bestämmel-
ser för bygg- och anläggningsutrustning (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 111),
s. 15, i dess lydelse enligt

- 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT
nr L 382, 31.12.1988, s.42).

3. 384 L 0533: Rådets direktiv 84/533/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå hos
kompressorer (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 123), i dess lydelse enligt

- 385 L 0406: Kommissionens direktiv 85/406/EEG av den 11 juli 1985
(EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 11).

4. 384 L 0534: Rådets direktiv 84/534/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillåten
ljudeffektnivå för tornkranar (EGT nr L 300,19.11.1984, s. 130), s. 15, i dess
lydelse enligt

- 387 L 0405: Rådets direktiv 87/405/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L
220, 8.8.1987, s. 60).

5 . 384 L 0535: Rådets direktiv 84/535/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemstaternas lagar och andra författningar om tillåten
ljudeffektnivå hos svetsgeneratorer (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 142), i
dess lydelse enligt

- 385 L 0407: Kommissionens direktiv 85/407/EEG av den 11 juli 1985
(EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 16).

6. 384 L 0536: Rådets direktiv 84/536/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå hos

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

374

kraftgeneratorer (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 149), s. 17, i dess lydelse en-
ligt

- 385 L 0408: Kommissionens direktiv 85/408/EEG av den 11 juli 1985
(EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 18).

7. 384 L 0537: Rådets direktiv 84/537/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå för
maskindrivna handhållna betongspett och mejselhammare (EGT nr L 300,
19.11.1984, s. 156), i dess lydelse enligt

- 385 L 0409: Kommissionens direktiv 85/409/EEG av den 11 juli 1985
(EGT nr L 233, 30.8.1985, s. 20).

8. 386 L 0295: Rådets direktiv 86/295/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om överrullningsskydd (ROPS-skydd)
på vissa anläggningsmaskiner (EGT nr L 186, 8.7.1986, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 4 skall följande läggas till i texten inom parentes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Island, N för
Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

9. 386 L 0296: Rådets direktiv 86/296/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsanordningar mot fallande
föremål (FOPS-skydd) på vissa anläggningsmaskiner (EGT nr L 186,
8.7.1986, s. 10).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning: I bilaga 4 skall följande läggas till i texten inom paren-
tes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Island, N för
Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

10. 386 L 0662: Rådets direktiv 86/662/EEG av den 22 december 1986 om
begränsning av buller från hydrauliska grävmaskiner, lingrävmaskiner,
schaktmaskiner, lastmaskiner och grävlastare (EGT nr L 384, 31.12.1986,
s. 1), i dess lydelse enligt

- 389 L 0514: Kommissionens direktiv 89/514/EEG av den 2 augusti 1989
(EGT nr L 253, 30.8.1989, s. 35).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

11. Kommissionens meddelande om harmoniserade mätmetoder för bygg-
och anläggningsutrustning (antagen den 3.1.1981).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

375

12. 386 X 0666: Rådets rekommendation 86/666/EEG av den 22 december
1986 om brandsäkerhet i befintliga hotell (EGT nr L384, 31.12.1986, s. 60).

VII. ÖVRIGA MASKINER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 384 L 0538: Rådets direktiv 84/538/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeffektnivå för
gräsklippare (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 171), i dess lydelse enligt

- 387 L 0252: Kommissionens direktiv 87/252/EEG av den 7 april 1987
(EGT nr L 117, 5.5.1987, s. 22)

- 388 L 0180: Rådets direktiv 88/180/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr L
81, 26.3.1988, s.69)

- 388 L 0181: Rådets direktiv 88/181/EEG av den 22 mars 1988 (EGT nr L
81, 26.3.1988, s. 71).

VIII. TRYCKKÄRL

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 375 L 0324: Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosol-
behållare (EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 40).

2. 376 L 0767: Rådets direktiv 76/767/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar med gemensamma
föreskrifter för tryckkärl och metoder för kontroll av dem (EGT nr L 262,
27.9.1976, s. 153), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.213)

- 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT
nr L 382, 31.12.1988, s.42).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilaga 1, punkt 3.1, första strecksatsen och i bilaga 2, punkt 3.1.1.1.1, första
strecksatsen skall följande läggas till i texten inom parentes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Island, N för
Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

3. 384 L 0525: Rådets direktiv 84/525/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om sömlösa
gasflaskor av stål (EGT nr L 300, 19.11.1984, s. 1).

4. 384 L 0526: Rådets direktiv 84/526/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om sömlösa
olegerade och legerade aluminiumgasflaskor (EGT nr L 300, 19.11.1984,
s.20).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

376

5. 384 L 0527: Rådets direktiv 84/527/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om svetsade,
olegerade gasflaskor av stål (EGT nr L 300, 19.11.1984, s.48).

6. 387 L 0404: Rådets direktiv 87/404/EEG av den 25 juni 1987 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning i fråga om enkla tryckkärl (EGT nr L
220, 8.8.1987, s. 48), i dess lydelse enligt

- 390 L 0488: Rådets direktiv 90/488/EEG av den 17 september 1990 (EGT
nr L 270, 2.10.1990, s.25).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

7.389 X 0349: Kommissionens rekommendation 89/349/EEG av den 13 april
1989 om minskning av klorfluorkarboner i aerosolindustrin (EGT nr L 144,
27.5.1989, s.56).

IX. MÄTINSTRUMENT

SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 371 L 0316: Rådets direktiv 71/316/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om gemensamma föreskrifter för både
mätdon och metrologiska kontrollmetoder (EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 1), i
dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT
nr L 73, 27.3.1972, s. 118)

- 372 L 0427: Rådets direktiv 72/427/EEG av den 19 december 1972 (EGT
nr L 291, 28.12.1972, s. 156)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109)

- 383 L 0575: Rådets direktiv 83/575/EEG av den 26 oktober 1983 (EGT nr
L332, 28.11.1983, s.43)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.212)

- 387 L 0354: Rådets direktiv 87/354/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L
192, 11.7.1987, s.43)

- 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT
nr L 382, 31.12.1988, s. 42).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I bilaga 1, punkt 3.1, första strecksatsen och i bilaga 2, punkt
2.3.1.1.1 a skall följande läggas till i texten inom parentes:

”A för Österrike, CH för Schweiz, FL för Liechtenstein, IS för Is-
land, N för Norge, S för Sverige, SF för Finland”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

b) De ritningar som avses i bilaga 2, punkt 3.2.1 skall kompletteras

377

med de bokstäver som behövs för symbolerna A, CH, FL, IS, N, S,
SF.

2. 371 L 0317: Rådets direktiv 71/317/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om parallellepipediska handelsvikter
från 5 till 50 kg och cylindriska handelsvikter från 1 gram till 10kg (EGT nr
L 202, 6.9.1971, s. 14).

3. 371 L 0318: Rådets direktiv 71/318/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om gasvolymmätare (EGT nr L 202,
6.9.1971, s. 21), i dess lydelse enligt

- 374 L 0331: Kommissionens direktiv 74/331/EEG av den 12 juni 1974
(EGT nr L 189, 12.7.1974, s.9)

- 378 L 0365: Kommissionens direktiv 78/365/EEG av den 31 mars 1978
(EGT nr L 104, 18.4.1978, s. 26)

- 382 L 0623: Kommissionens direktiv 82/623/EEG av den 1 juli 1982 (EGT
nr L 252, 27.8.1982, s.5).

4. 371 L 0319: Rådets direktiv 71/319/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning för mätare för andra vätskor än vatten
(EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 32).

5. 371 L 0347: Rådets direktiv 71/347/EEG av den 12 oktober 1971 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om hektolitervikt av säd (EGT
nr L 239, 25.10.1971, s. 1), i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT
nr L 73, 27.3.1972, s. 119)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.212).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 1 a skall följande läggas till inom parentesen:

’”’EY hehtolitrapaino” (på finska)

”EB hektolitrapyngd” (på isländska)

”EF hektolitervekt” (på norska)

”EG hektolitervikt” (på svenska)”.

6. 371 L 0348: Rådets direktiv 71/348/EEG av den 12 oktober 1971 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillsatsutrustning till mätare
för andra vätskor än vatten (EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 9), i dess lydelse
enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT
nr L 73, 27.3.1972, s. 119)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.212).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

378

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I bilagans kapitel 4 skall följande läggas till i slutet av avsnitt 4.8.1:

”10 penniä/10 penni (Finland)

10 aurar (Island)

1 rappen (Liechtenstein)

10 0re (Norge)

1 rappen/1 centime/1 centesimo (Schweiz)

1 öre (Sverige)

10 groschen (Österrike)”.

7. 371 L 0349: Rådets direktiv 71/349/EEG av den 12 oktober 1971 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om kalibrering av tankvolym på
fartyg (EGT nr L 239, 25.10.1971, s. 15).

8. 373 L 0360: Rådets direktiv 73/360/EEG av den 19 november 1973 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om icke-automatiska vågar
(EGT nr L 335, 5.12.1973, s. 1), i dess lydelse enligt

- 376 L 0696: Kommissionens direktiv 76/696/EEG av den 27 juli 1976
(EGT nr L 236, 27.8.1976, s. 26)

- 382 L 0622: Kommissionens direktiv 82/622/EEG av den 1 juli 1982 (EGT
nr L 252, 27.8.1982, s.2)

- 390 L 0384: Rådets direktiv 90/384/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om icke-automatiska vågar (EGT
nr L 189, 20.7.1990, s. 1).

9. 373 L 0362: Rådets direktiv 73/362/EEG av den 19 november 1973 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om längdmått (EGT nr L 335,
5.12.1973, s. 56), i dess lydelse enligt

- 378 L 0629: Rådets direktiv 78/629/EEG av den 19 juni 1978 (EGT nr L
206, 29.7.1978, s. 8)

- 385 L 0146: Kommissionens direktiv 85/146/EEG av den 31 januari 1985
(EGT nr L 54, 23.2.1985, s. 29).

10. 374 L 0148: Rådets direktiv 74/148/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om precisionsvikter från 1 mg till 50 kg
(EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 3).

11. 375 L 0033: Rådets direktiv 75/33/EEG av den 17 december 1974 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om kallvattenmätare (EGT nr L
14, 20.1.1975, s. 1).

12. 375 L 0106: Rådets direktiv 75/106/EEG av den 19 december 1974 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa
vätskor efter volym (EGT nr L 42, 15.2.1975, s. 1), i dess lydelse enligt

- 378 L 0891: Kommissionens direktiv 78/891/EEG av den 28 september
1978 (EGT nr L 311, 4.11.1978, s. 21)

- 379 L1005: Rådets direktiv 79/1005/EEG av den 23 november 1979 (EGT
nr L 308, 4.12.1979, s. 25)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

379

- 385 L 0010: Rådets direktiv 85/10/EEG av den 18 december 1984 (EGT
nr L 4, 5.1.1985, s.20)

- 388 L 0316: Rådets direktiv 88/316/EEG av den 7 juni 1988 (EGT nr L
143, 10.6.1988, s.26)

- 389 L 0676: Rådets direktiv 89/676/EEG av den 21 december 1989 (EGT
nr L 398, 30.12.1989, s. 18).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I de fall de produkter som förtecknats i bilaga 3.1 a inryms i retur-
förpackningar får dessa marknadsföras i följande volymer t.o.m.
den 31 december 1996.

i Schweiz och Liechtenstein: 0,7 liter

i Sverige: 0,7 liter

i Norge: 0,35 - 0,7 liter

i Österrike: 0,7 liter.

I de fall de produkter som förtecknats i bilaga 3.3 a inryms i retur-
förpackningar får dessa marknadsföras i Norge i volymerna 0,35 -
0,7 liter t.o.m. den 31 december 1996. I de fall de produkter som
förtecknats i bilaga 3.4 inryms i returförpackningar får dessa mark-
nadsföras i Sverige i volymerna 0,375 - 0,75 liter t.o.m. den 31 de-
cember 1996.

I de fall de produkter som förtecknats i bilaga 3.8 a och 3.8 b in-
ryms i returförpackningar får dessa marknadsföras i Norge i voly-
men 0,35 liter t.o.m. den 31 december 1996.

Från och med 1993 skall EFTA-länderna garantera fri rörlighet
för produkter som marknadsförts enligt bestämmelserna i direktiv
75/106, i dess senaste lydelse.

b) Vänstra kolumnen i bilaga 3 skall ersättas av följande:

Vätskor

l.a) Vin av färska druvor; färsk druvmust vars jäsning avbrutits genom
tillsats av alkohol inbegripet vin av ojäst druvmust blandad med
alkohol, med undantag av viner upptagna i den Gemensamma tull-
taxans positioner 22.05 A och B / HS positioner 2204.10, 2204.21
och 2204.29 samt starkviner (CCT position ur 22.05 C / HS posi-
tion ur 22.04); druvmust i jäsning ävensom druvmust vars jäsning
avbrutits på annat sätt än genom tillsats av alkohol (CCT position
22.04 / HS position 2204.30)

b) ”Gula” viner med rätt att använda följande ursprungsbeteck-
ningar: ”Cötes du Jura”, ”Arbois”, ”L”Etoile” och ”Chateau-
Chalon”

c) Andra ej mousserande jästa drycker, t ex cider, päronvin och mjöd
(CCT position 22.07 B II / HS position 2206.00)

d) Vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med aromatiska
extrakter (CCT position 22.06 / HS position 22.05); starkviner
(CCT position ur 22.05 C / HS position ur 22.04)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

380

2.a) - Mousserande viner (CCT position 22.05 A / HS position Prop. 1991/92:170
	2204.10)	Bilaga 14
	- Andra viner än sådana som hänvisas till i position 2204.10 i flas- kor med ”champagnekorkar” vilka hålls på plats med band eller fästanordningar samt vin som på annat sätt förpackats med ett övertryck på minst en bar men mindre än tre bar, mätt vid en temperatur av 20°C (CCT position 22.05 B / HS position ur 2204.21 och ur 2204.29)	Bilaga II
b)	Andra jästa mousserande drycker, t ex cider, päronvin och mjöd (CCT position 22.07 BI/ HS position 2206.00)
3.a)	Öl bryggt av malt (CCT position 22.03 / HS position 2203.00), med undantag av syrliga ölsorter
b)	Syrliga ölsorter, gueuze
4.	Spritdrycker (med undantag av sådana som nämns i CCT posi- tion 22.08 / HS position 22.07); likörer och andra sprithaltiga drycker; sammansatta alkoholhaltiga beredningar (s k ”koncen- trerade extrakt”) för framställning av drycker (CCT position 22.09 / HS position 22.08)
5.	Ättika och ersättningar för ättika (CCT position 22.10/ HS posi- tion 2209.00)
6.	Olivoljor (CCT position 15.07 A / HS position 1509.10 och 1509.90, och HS position 15.10), andra matoljor (CCT position 15.07 D II / HS position 15.07 och 15.08 samt 15.11 - 15.17)
7.	-Mjölk, ej konserverad, koncentrerad eller sötad (CCT position ur 04.01 / HS position 04.01), med undantag av yoghurt, kefir, filmjölk, vassla och annan jäst eller syrad mjölk
	- Mjölkbaserade drycker (CCT position 22.02 B / HS position ur 0403.10 och ur 0304.90)
8.a)	Vatten, inbegripet mineralvatten och kolsyrat vatten (CCT posi- tion 22.01 / HS position 22.01)
b)	Lemonad, aromatiserat mineralvatten och aromatiserat kolsy- rat vatten och andra alkoholfria drycker som inte innehåller mjölk eller mjölkfetter (CCT position 22.02 A / HS position 22.02), med undantag av frukt- och grönsakssafter hänförliga till CCT position 22.07 / HS position 22.09) samt koncentrat
c)	Drycker med beteckningen ”alkoholfri aperitif”
9.	Fruktsafter (inbegripet druvmust) eller grönsakssafter, sötade eller osötade men ojästa och alkoholfria, hänförliga till CCT po- sition 20.07 B / HS position 20.09, fruktnektar (rådets direktiv 75/726/EEG av den 17 november 1975 om tillnärmning av med- lemsstaternas lagstiftning om fruktjuice och vissa liknande varor1.”

‘EGT nr L 311, 1.12.1975, s.40

381

13. 375 L 0107: Rådets direktiv 75/107/EEG av den 19 december 1974 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som
mätbehållare (EGT nr L 42, 15.2.1975, s. 14).

14. 375 L 0410: Rådets direktiv 75/410/EEG av den 24 juni 1975 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om bandvågar (EGT nr L 183,

14.7.1975, s. 25).

15. 376 L 0211: Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa
varor efter vikt eller volym (EGT nr L 46, 21.2.1976, s. 1), i dess lydelse en-
ligt

- 378 L 0891: Kommissionens direktiv 78/891/EEG av den 28 september
1978 (EGT nr L 311, 4.11.1978, s. 21).

16. 376 L 0764: Rådets direktiv 76/764/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om kliniska maximalvisande kvicksil-
vertermometrar (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 139), i dess lydelse enligt

- 383 L 0128: Rådets direktiv 83/128/EEG av den 28 mars 1983 (EGT nr
L 91, 9.4.1983, s. 29)

- 384 L 0414: Kommissionens direktiv 84/414/EEG av den 18 juli 1984
(EGT nr L 228, 25.8.1984, s. 25).

17. 376 L 0765: Rådets direktiv 76/765/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholmätare och alkoholaero-
metrar (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 143), i dess lydelse enligt

- 382 L 0624: Kommissionens direktiv 82/624/EEG av den 1 juli 1982 (EGT
nr L 252, 27.8.1982, s.8).

18.376 L 0766: Rådets direktiv 76/766/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om alkoholtabeller (EGT nr L 262,

27.9.1976, s. 149).

19. 376 L 0891: Rådets direktiv 76/891/EEG av den 4 november 1976 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för mätare för elektrisk energi
(EGT nr L 336, 4.12.1976, s. 30), i dess lydelse enligt

- 382 L 0621: Kommissionens direktiv 82/621/EEG av den ljuli 1982 (EGT
nr L 252, 27.8.1982, s.l).

20.377 L 0095: Rådets direktiv 77/95/EEG av den 21 december 1976 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om taxametrar (EGT nr L 26,

31.1.1977, s.59).

21.377 L 0313: Rådets direktiv 77/313/EEG av den 7 april 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om mätsystem för andra vätskor än
vatten (EGT nr L 105, 28.4.1977, s. 18), i dess lydelse enligt

- 382 L 0625: Kommissionens direktiv 82/625/EEG av den 1 juli 1982 (EGT
nr L 252, 27.8.1982, s. 10).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

22. 378 L 1031: Rådets direktiv 78/1031/EEG av den 5 december 1978 om

382

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om automatiska kontroll- och
sorteringsvågar (EGT nr L 364, 27.12.1978, s. 1).23. 379 L 0830: Rådets di-
rektiv 79/830/EEG av den 11 september 1979 om tillnärmning av medlems-
staternas lagstiftning om varmvattenmätare (EGT nr L 259, 15.10.1979,
s.l).

24. 380 L 0181: Rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter och om upp-
hävande av direktiv 71/354/EEG (EGT nr L 39, 15.2.1980, s.40), i dess ly-
delse enligt

- 385 L 0001: Rådets direktiv 85/1/EEG av den 18 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s. 11)

- 387 L 0355: Rådets direktiv 87/355/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L
192, 11.7.1987, s.46)

- 389 L 0617: Rådets direktiv 89/617/EEG av den 27 november 1989 (EGT
nr L 357, 7.12.1989, s. 28).

25. 380 L 0232: Rådets direktiv 80/232/EEG av den 15 januari 1980 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om de nominella vikter och voly-
mer samt volymer för behållare som är tillåtna för vissa färdigpackade varor
(EGT nr L 51, 25.2.1980, s. 1), i dess lydelse enligt

- 386 L 0096: Rådets direktiv 86/96/EEG av den 18 mars 1986 (EGT nr L
80, 25.3.1986, s.55)

- 387 L 0356: Rådets direktiv 87/356/EEG av den 25 juni 1987 (EGT nr L
192, 11.7.1987, s.48).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Bilaga 1, punkt 1 - 1.6 skall ersättas av följande

1. MATVAROR SOM SÄLJS EFTER VIKT (kvantitet i g)

1.1 Smör (CCT position 04.03 / HS position 0405.00), margarin, emul-
gerade eller icke-animaliska och vegetabiliska fetter (bordsmarga-
rin med låg fetthalt)

125 - 250 - 500 - 1 000 - 1 500 - 2 000 - 2 500 - 5 000

1.2 Färskostar utom ”petits suisses” och andra ostar förpackade på
samma sätt (CCT position ur 04.04 El C / HS position 04.06.10)
62,5 - 125 - 250 - 500 - 1 000 - 2 000 - 5 000

1.3 Bords- och koksalt (CCT position 25.01 A / HS position 25.01)

125 - 250 - 500 - 750 - 1 000 - 1 500 - 5 000

1.4 Florsocker, rött och brunt socker, socker för dekorativt ändamål

125 - 250 - 500 - 750-1000-1500 - 2 000 - 2500 - 3000 - 4000-
5000

1.5 Spannmålsprodukter (utom barnmat)

1.5.1 Mjöl, gryn och flingor av spannmål samt mjöl, flingor och grov-
mjöl av havre (med undantag för produkterna under 1.5.4)
125 - 250 - 500 - 1 000 - 1 500 - 2 000 - 2 5001 - 5 000 - 10 000

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

1 Gäller ej havremjöl eller havregiyn.

383

1.5.2 Pastaprodukter (CCT position 19.03 / HS position 19.02)

125 - 250 - 500 - 1 000 - 1 500 - 2 000 - 3 000 - 4 000 - 5 000 - 10
000

1.5.3 Ris (CCT position 10.06 / HS position 10.06)

125 - 250 - 500 - 1 000 - 2 000 - 2 500 - 5 000

1.5.4 Färdig mat som producerats genom att låta spannmål eller spann-
målsprodukter svälla eller genom röstning (rispuffar, cornflakes
och liknande produkter) (CCT position 19.05 / HS position 19.04)
250 - 375 - 500 - 750 - 1 000 - 1 500 - 2 000

1.6 Torkade grönsaker (CCT position 07.05 /HS position 07.12 -
07.13)2, torkad frukt (CCT position ur 08.01, 08.03 B, 08.04 B,
08.12 / HS position ur 08.03, ur 08.04, ur 08.05, ex 08.06, ur 08.13)
125 - 250 - 500 - 1 000- 1 500 - 2 000 - 5 000 - 7500 - 10000”

b) Punkt 4 i bilaga 1 skall ersättas av följande:

4. FÄRDIGBLANDADE FÄRGER OCH FERNISSOR (med eller

utan tillsats av lösningsmedel; CCT position 32.09 AII / HS posi-
tion 32.08, 32.09, 32.10 utom spridda pigment och lösningar)
(kvantitet i ml)

25 - 50-125 - 250 - 375 - 500 - 750-1000 - 2 000 - 2500 - 4 000-
5 000 - 10 000”

c) Punkt 6 i bilaga 1 skall ersättas av följande:

6. RENGÖRINGSMEDEL

(i fast form och i pulverform angivet i g, i lättflytande eller tjockfly-
tande form angivet i ml) bl.a. produkter för läder och skodon, trä
och golvbeläggningar, ugnar och metaller inklusive bilar, fönster
och speglar inklusive i bilar (CCT position 34.05 / HS position
34.05); fläckborttagningsmedel, stärkelse och färgämnen för hus-
hållsbruk (CCT position 38.12 A och 32.09 C / HS position 3809.10
och ex 3212.90), bekämpningsmedel mot insekter för hushållsbruk
(CCT position ex 38.11 / HS position 3808.10), avkalkningsmedel
(CCT position 34.02/HSposition ex34.01, ex34.02), luktborttag-
ningsmedel för hushållsbruk (CCT position 33.06 B / HS position
3307.20, 3307.41 och 3307.49), icke-farmaceutiska desinfektions-
medel

25 - 50 - 75 - 100 - 150 - 200 - 250 - 375 - 500 - 750 - 1000 - 1
500 - 2 000 - 5 000 - 10 000”

d) Punkt 7 i bilaga 1 skall ersättas av följande:

7. KOSMETIKA, SKÖNHETS- OCH TOALETTARTIKLAR
(CCT position 33.06 A och B / HS position 33.03, ex 33.07) (i fast

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

2 Med undantag för potatis och torkade grönsaker.

384

form och pulverform angivet i g, i lättflytande eller tjockflytande
form angivet i ml)”

e) Bilaga 1, punkt 8 - 8.4 skall ersättas av följande:

8. TVÄTTMEDEL

8.1 Toalett- och hushållstvålar i fast form (g) (CCT position ur 34.01 /
HS position ur 3401.11 och ur 3401.19)

25 - 50 - 75 - 100 - 150 - 200 - 250 - 300 - 400 - 500 - 1000

8.2 Flytande tvål (g) CCT position 34.01 / HS position 34.01 (20)

125 - 250 - 500 - 750 - 1 000 - 5 000 - 10 000

8.3 Tvålflingor etc (g) (CCT position ur 34.01 / HS position ex 3401.20

250 - 500 - 750 - 1 000 - 3 000 - 5 000 - 10 000

8.4 Tvätt-, rengörings- och skurmedel i vätskeform samt övriga dylika
hjälpmedel (CCT position 34.02 / HS position 34.02) och hypoklo-
ritpreparat (utom de produkter som omnämns under punkt 6)
(kvantitet i ml)

125 - 250 - 500 - 750 - 1 000 - 1 2501 - 1 500 - 2 000 - 3000 - 4
000 - 5 000 - 6 000 - 7 000 - 10000

26.386 L 0217:Rådets direktiv 86/217/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om manometrar för bestämning av
lufttrycket i fordonsdäck (EGT nr L 152, 6.6.1986, s. 48).

27.390 L 0384: Rådets direktiv 90/384/EEG av den 20 juni 1990 om harmoni-
sering av medlemsstaternas lagstiftning om icke-automatiska vågar (EGT nr
L 189, 20.7.1990, s. 1).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

28. 376 X 0223: Kommissionens rekommendation 76/223/EEG av den 5 feb-
ruari 1976 till medlemsstaterna om måttenheter hänvisade till i patentkon-
ventioner (EGT nr L 43, 19.2.1976, s. 22).

29. C/64/73/s. 26: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 64, 6.8.1973, s.26).

30. C/29/74/s. 33: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 29, 18.3.1974, s. 33).

31. C/108/74/s. 8: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 108, 18.9.1974, s. 8).

32. C/50/75/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 50, 3.3.1975, s. 1).

33. C/66/76/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 66, 22.3.1976, s. 1).

1 Endast för hypokloriter”

25 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

385

34. C/247/76/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 247, 20.10.1976, s. 1).

35. C/298/76/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 298, 17.12.1976, s. 1).

36. C/9/77/s. 1: Meddelande från kommissionen om tillämpningen av rådets
direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 9, 13.1.1977, s. 1).

37. C/53/77/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 53, 3.3.1977, s. 1).

38. C/176/77/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 176, 25.7.1977, s. 1).

39. C/79/78/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 79, 3.4.1978, s. 1).

40. C/221/78/s. 1: Meddelande från kommissionen i om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 221, 18.9.1978, s. 1).

41. C/47/79/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 47, 21.2.1979, s. 1).

42. C/194/79/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 194, 31.7.1979, s. 1).

43. C/40/80/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 40, 18.2.1980, s. 1).

44. C/349/80/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 349, 31.12.1980, s. 1).

45. C/297/81/s. 1: Meddelande från kommissionen om tilllämpningen av rå-
dets direktiv nr 71/316/EEG (EGT nr C 297, 16.11.1981, s. 1).

X. ELEKTRISK MATERIEL

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1.373 L 0023: Rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmo-
nisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för
användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr L 77, 26.3.1973, s.29).

Finland, Island och Sverige skall tillämpa bestämmelserna i direktivet
fr.o.m den 1 januari 1994.

2.376 L 0117: Rådets direktiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd
för användning i explosionsfarliga omgivningar (EGT nr L 24, 30.1.1976,
s.45).

3. 379 L 0196: Rådets direktiv 79/196/EEG av den 6 februari 1979 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning i explo-
sionsfarliga omgivningar med användning av vissa typer av skydd (EGT nr
L 43, 20.2.1979, s. 20), i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

386

- 384 L 0047: Kommissionens direktiv 84/47/EEG av den 16 januari 1984
(EGT nr L 31, 2.2.1984, s. 19)

- 388 L 0571: Kommissionens direktiv 88/571/EEG av den 10 november
1988 (EGT nr L 311, 17.11.1988, s. 46)

- 388 L 0665: Rådets direktiv 88/665/EEG av den 21 december 1988 (EGT
nr L 382, 31.12.1988, s.42)

- 390 L 0487: Rådets direktiv 90/487/EEG av den 17 september 1990 (EGT
nr L 270, 2.10.1990, s. 23).

4. 382 L 0130: Rådets direktiv 82/130/EEG av den 15 februari 1982 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd
för användning i explosionsfarliga omgivningar i gruvor med risk för lättan-
tändlig gruvgas (EGT nr L 59, 2.3.1982, s. 10), i dess lydelse enligt

- 388 L 0035: Kommissionens direktiv 88/35/EEG av den 2 december 1987
(EGT nr L 20, 26.1.1988, s. 28)

- 391 L 0269: Kommissionens direktiv 91/269/EEG av den 30 april 1991
(EGT nr L 134, 29.5.1991, s. 51).

5. 384 L 0539: Rådets direktiv 84/539/EEG av den 17 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromedicinsk utrust-
ning inom human- och veterinärmedicin (EGT nr L 300,19.11.1984, s 179).

6. 389 L 0336: Rådets direktiv 89/336/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet
(EGT nr L 139, 23.5.1989, s. 19).

7. 390 L 0385: Rådets direktiv 90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter
för implantation (EGT nr L 189, 20.7.1990, s. 17).

7M7T&4KTE7? SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

8. C/184/79/s. 1: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direktiv
73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spän-
ningsgränser (EGT nr C 184, 23.7.1979, s. 1) i dess lydelse enligt:

- C/26/80/s. 2: Ändring till kommissionens meddelande (EGT nr C 26,
2.2.1980, s.2).

9. C/107/80/s. 2: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direktiv
73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spän-
ningsgränser (EGT nr C 107, 30.4.1980, s. 2).

10. C/199/80/s. 2: Kommissionens tredje meddelande inom ramen för rådets
direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlems-
staternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom
vissa spänningsgränser (EGT nr C 199, 5.8.1980, s.2).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

387

11. C/59/82/s. 2: Kommissionens meddelande av den 15 december 1981 om
verkan av rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonise-
ring av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för an-
vändning inom vissa spänningsgränser - ”lågspänningsdirektivet” (EGT nr
C 59, 9.3.1982, s.2).

12. C/235/84/s. 2: Kommissionens fjärde meddelande inom ramen för rådets
direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlems-
staternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom
vissa spänningsgränser (EGT nr C 235, 5.9.1984, s. 2).

13. C/166/85/s. 7: Kommissionens femte meddelande i samband med genom-
förandet av rådets direktiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmoni-
sering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för
användning inom vissa spänningsgränser (EGT nr C 166, 5.7.1985, s. 7).

14. C/168/88/s. 5: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direk-
tiv 73/23/EEG av den 19 februari 1973 om harmonisering av medlemsstater-
nas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa
spänningsgränser (EGT nr C 168, 27.6.1988, s. 5), rättat genom EGT nr C
238, 13.9.1988, s.4.

15. C/46/81/s. 3: Kommissionens meddelande inom ramen för rådets direktiv
76/117/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explosionsfar-
liga omgivningar (EGT nr C 46, 5.3.1981, s. 3).

16. C/149/81/s. 1: Kommissionens meddelande med tillämpning av rådets di-
rektiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlems-
staternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explo-
sionsfarliga omgivningar (EGT nr C 149, 18.6.1981, s. 1).

17. 382 X 0490: Kommissionens rekommendation 82/490/EEG av den 6 juli
1982 om överensstämmelseintyg som föreskrivs i rådets direktiv 76/117/EEG
av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om elektrisk utrustning avsedd för användning i explosionsfarliga omgiv-
ningar (EGT nr L 218, 27.7.1982, s. 27).

18. C/328/82/s. 2: Kommissionens första meddelande enligt rådets direktiv
79/196/EEG av den 6 februari 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om elektrisk utrustning i explosionsfarliga omgivningar med an-
vändning av vissa typer av skydd (EGT nr C 328,14.12.1982, s. 2) och bilaga
(EGT nr C 328A, 14.12.1982, s. 1).

19. C/356/83/s. 20: Kommissionens andra meddelande enligt rådets direktiv
79/196/EEG av den 6 februari 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om elektrisk utrustning i explosionsfarliga omgivningar med an-
vändning av vissa typer av skydd (EGT nr C 356, 31.12.1983, s. 20) och bi-
laga (EGT nr C 356A, 31.12.1983, s. 1).

20. C/194/86/s. 3: Meddelande från kommissionen inom ramen för rådets di-
rektiv 76/117/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlems-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

388

staternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning i explo-
sionsfarliga omgivningar (EGT nr C 194, 1.8.1986, s. 3).

21. C/311/87/s. 3: Meddelande från kommissionen enligt rådets direktiv
82/130/EEG av den 15 februari 1982 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om elektrisk utrustning i explosionsfarliga omgivningar i gruvor
med risk för lättantändlig gruvgas (EGT nr C 311, 21.11.1987, s. 3).

XI. TEXTILIER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 371 L 0307: Rådets direktiv 71/307/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om benämningar på textilier (EGT nr
L 185, 16.8.1971, s. 16), i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT
nrL73, 27.3.1972, s. 118)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 109)

- 383 L 0623: Rådets direktiv 83/623/EEG av den 25 november 1983 (EGT
nr L 353, 15.12.1983, s.8)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 219)

- 387 L 0140: Kommissionens direktiv 87/140/EEG av den 6 februari 1987
(EGT nr L 56, 26.2.1987, s. 24).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 5.1 skall följande läggas till:

- uusi villa

- ny ull

- ren ull

- kamull”.

2. 372 L 0276: Rådets direktiv 72/276/EEG av den 17 juli 1972 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa metoder för kvantitativ ana-
lys av binära textilfiberblandningar (EGT nr L 173, 31.7.1972, s. 1), i dess
lydelse enligt

- 379 L 0076: Kommissionens direktiv 79/76/EEG av den 21 december 1978
(EGT nr L 17, 24.1.1979, s. 17)

- 381 L 0075: Rådets direktiv 81/75/EEG av den 17 februari 1981 (EGT nr
L57, 4.3.1981, s. 23)

- 387 L 0184: Kommissionens direktiv 87/184/EEG av den 6 februari 1987
(EGT nr L 75, 17.3.1987, s. 21).

3. 373 L 0044: Rådets direktiv 73/44/EEG av den 26 februari 1973 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om kvantitativ analys av ternära
fiberblandningar (EGT nr L 83, 30.3.1973, s. 1).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

4. 375 L 0036: Rådets direktiv 75/36/EEG av den 17 december 1974 som

389

kompletterar direktiv 71/307/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om benämningar på textilier (EGT nr L 14, 20.1.1975, s. 15).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

5. 387 X 0142: Kommissionens rekommendation 87/142/EEG av den 6 feb-
ruari 1987 om vissa metoder för avlägsnandet av fiberfrämmande material
före kvantitativ analys av fiberblandningar (EGT nr L 57, 27.2.1987, s. 52).

6. 387 X 0185: Kommissionens rekommendation 87/185/EEG av den 6 feb-
ruari 1987 om kvantitativa analysmetoder för identifiering av akryl- och mo-
dakrylfibrer, klorfibrer och trivinylfibrer (EGT nr L 75, 17.3.1987, s. 28).

A7/. LIVSMEDEL

EG-kommissionen utser minst en person bland högt meriterade vetenskaps-
män från EFTA-länder som ska närvara i Vetenskapliga Livsmedelskommit-
tén och som skall ha rätt att framföra sina synpunkter i kommittén. Dennes
ståndpunkt skall protokollföras för sig.

EG-kommissionen skall i rimlig tid informera denne om tidpunkt för kom-
mitténs möte samt överlämna relevant information.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 362 L 2645: Rådets direktiv av den 23 oktober 1962 om tillnärmning av
medlemsstaternas bestämmelser om färgämnen som är godkända för an-
vändning i livsmedel (EGT nr L 115, 11.11.1962, s. 2645/62), i dess lydelse
enligt

- 365 L 0469: Rådets direktiv 65/469/EEG av den 25 oktober 1965 (EGT nr
P 178, 26.10.1965, s. 2793/65)

- 367 L 0653: Rådets direktiv 67/653/EEG av den 24 oktober 1967 (EGT nr
P263, 30.10.1967, s. 4)

- 368 L 0419: Rådets direktiv 68/419/EEG av den 20 december 1968 (EGT
nr L 309, 24.12.1968, s.24)

- 370 L 0358: Rådets direktiv 70/358/EEG av den 13 juli 1970 (EGT nr L
157, 18.7.1970, s.36)

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT
nr L 73,27.3.1972, s. 120)

- 376 L 0399: Rådets direktiv 76/399/EEG av den 6 april 1976 (EGT nr L
108, 26.4.1976, s. 19)

- 378 L 0144: Rådets direktiv 78/144/EEG av den 30 januari 1978 (EGT nr
L44, 15.2.1978, s.20)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 381 L 0020: Rådets direktiv 81/20/EEG av den 20 januari 1981 (EGT nr L
43, 14.2.1981, s. 11)

- 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.22)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

390

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.214).

2. 364 L 0054: Rådets direktiv 64/54/EEG av den 5 november 1963 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om konserveringsmedel som är
godkända för användning i livsmedel (EGT nr 12, 27.1.1964, s. 161/64), i
dess lydelse enligt

- 371 L 0160: Rådets direktiv 71/160/EEG av den 30 mars 1971 (EGT nr L
87, 17.4.1971, s. 12)

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT
nrL73, 27.3.1972, s. 121)

- 372 L 0444: Rådets direktiv 72/444/EEG av den 26 december 1972 (EGT
nr L 298, 31.12.1972, s. 48)

- 374 L 0062: Rådets direktiv 74/62/EEG av den 17 december 1973 (EGT
nr L 38, 11.2.1974, s. 29)

- 374 L 0394: Rådets direktiv 74/394/EEG av den 22 juli 1974 (EGT nr L
208, 30.7.1974, s. 25)

- 376 L 0462: Rådets direktiv 76/462/EEG av den 4 maj 1976 (EGT nr L
126, 14.5.1976, s. 31)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 381 L 0214: Rådets direktiv 81/214/EEG av den 16 mars 1981 (EGT nr L
101, 11.4.1981, s.10)

- 383 L 0636: Rådets direktiv 83/636/EEG av den 13 december 1983 (EGT
nr L 357, 21.12.1983, s.40)

- 384 L 0458: Rådets direktiv 84/458/EEG av den 18 september 1984 (EGT
nr L 256, 26.9.1984, s. 19)

- 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.22)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.215)

- 385 L 0585: Rådets direktiv 85/585/EEG av den 20 december 1985 (EGT
nr L 372, 31.12.1985, s.43).

3. 365 L 0066: Rådets direktiv 65/66/EEG av den 26 januari 1965 om sär-
skilda renhetskriterier för konserveringsmedel som får användas i livsmedel
(EGT nr 22, 9.2.1965, s. 373), i dess lydelse enligt

- 367 L 0428: Rådets direktiv 67/428/EEG av den 27 juni 1967 (EGT nr P
148, 11.7.1967, s. 10)

- 376 L 0463: Rådets direktiv 76/463/EEG av den 4 maj 1976 (EGT nr L
126, 14.5.1976, s. 33)

- 386 L 0604: Rådets direktiv 86/604/EEG av den 8 december 1986 (EGT
nr L 352, 13.12.1986, s. 45).

4. 367 L 0427: Rådets direktiv 67/427/EEG av den 27 juni 1967 om använd-
ning av vissa konserveringsmedel för ytbehandling av citrusfrukter och om
kontrollåtgärder som skall användas för den kvalitativa och kvantitativa ana-
lysen av konserveringsmedel i och på citrusfrukter (EGT nr L 148,
11.7.1967).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

5. 370 L 0357: Rådets direktiv 70/357/EEG av den 13 juli 1970 om tillnärm-

391

ning av medlemsstaternas lagstiftning om antioxidationsmedel som får an-
vändas i livsmedel (EGT nr L 157, 18.7.1970, s. 31), i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien (EGT
nr L 73, 27.3.1972, s. 121)

- 378 L 0143: Rådets direktiv 78/143/EEG av den 30 januari 1978 (EGT nr
L44, 15.2.1978, s. 18)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 381 L 0962: Rådets direktiv 81/962/EEG av den 24 november 1981 (EGT
nr L 354, 9.12.1981, s. 22)

- 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.22)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.215)

- 387 L 0055: Rådets direktiv 87/55/EEG av den 18 december 1986 (EGT
nr L 24, 27.1.1987, s. 41).

6. 373 L 0241: Rådets direktiv 73/241/EEG av den 24 juli 1973 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om kakao och chokladvaror avsedda
som livsmedel (EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 23), i dess lydelse enligt

- 374 L 0411: Rådets direktiv 74/411/EEG av den 1 augusti 1974 (EGT nr L
221, 12.8.1974, s. 17)

- 374 L 0644: Rådets direktiv 74/644/EEG av den 19 december 1974 (EGT
nr L 349, 28.12.1974, s. 63)

- 375 L 0155: Rådets direktiv 75/155/EEG av den 4 mars 1975 (EGT nr L
64, 11.3.1975, s.21)

- 376 L 0628: Rådets direktiv 76/628/EEG av den 20 juli 1976 (EGT nr L
223, 16.8.1976, s. 1)

- 378 L 0609: Rådets direktiv 78/609/EEG av den 29 juni 1978 (EGT nr L
197, 22.7.1978, s. 10)

- 378 L 0842: Rådets direktiv 78/842/EEG av den 10 oktober 1978 (EGT nr
L291, 17.10.1978, s. 15)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 380 L 0608: Rådets direktiv 80/608/EEG av den 30 juni 1980 (EGT nr L
170, 3.7.1980, s. 33)

- 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.22)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.216)

- 389 L 0344: Rådets direktiv 89/344/EEG av den 3 maj 1989 (EGT nr L
142, 25.5.1989, s. 19).

7. 373 L 0437: Rådets direktiv 73/437/EEG av den 11 december 1973 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa sockerarter avsedda
som livsmedel (EGT nr L 356, 27.12.1973, s. 71), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.216).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

392

8. 374 L 0329: Rådets direktiv 74/329/EEG av den 18 juni 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om emulgerings-, stabiliserings-, för-
tjocknings- och geleringsmedel för användning i livsmedel (EGT nr L 189,
12.7.1974, s. 1), i dess lydelse enligt

- 378 L 0612: Rådets direktiv 78/612/EEG av den 29 juni 1978 (EGT nr L
197,22.7.1978, s.22)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 380 L 0597: Rådets direktiv 80/597/EEG av den 29 maj 1980 (EGT nr L
155, 23.6.1980, s. 23)

- 385 L 0006: Rådets direktiv 85/6/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.21)

- 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.22)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.216)

- 386 L 0102: Rådets direktiv 86/102/EEG av den 24 mars 1986 (EGT nr L
88, 3.4.1986, s.40)

- 389 L 0393: Rådets direktiv 89/393/EEG av den 14 juni 1989 (EGT nr L
186, 30.6.1989, s. 13).

9. 374 L 0409: Rådets direktiv 74/409/EEG av den 22 juli 1974 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om honung (EGT nr L 221,12.8.1974,
s. 10), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.216).

10. 375 L 0726: Rådets direktiv 75/726/EEG av den 17 november 1975 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om fruktjuice och vissa lik-
nande varor (EGT nr L 311, 1.12.1975, s. 40), i dess lydelse enligt

- 379 L 0168: Rådets direktiv 79/168/EEG av den 5 februari 1979 (EGT nr
L37, 13.2.1979, s. 27)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17)

- 381 L 0487: Rådets direktiv 81/487/EEG av den 30 juni 1981 (EGT nr L
189, 11.7.1981, s.43)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.216 och 217)

- 389 L 0394: Rådets direktiv 89/394/EEG av den 14 juni 1989 (EGT nr L
186, 30.6.1989, s. 14).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Följande skall läggas till artikel 3.2:

”f) ”Must” tillsammans med namnet (på svenska) på den frukt som an-
vänts, för fruktjuicer.”

11. 376 L 0118: Rådets direktiv 76/118/EEG av den 18 december 1975 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa former av konserve-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

393

rad, helt eller delvis, dehydratiserad mjölk avsedd för konsumtion (EGT nr
L 24, 30.1.1976, s.49), i dess lydelse enligt

- 378 L 0630: Rådets direktiv 78/630/EEG av den 19 juni 1978 (EGT nr L
206, 29.7.1978, s. 12)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 383 L 0635: Rådets direktiv 83/635/EEG av den 13 december 1983 (EGT
nr L 357, 21.12.1983, s. 37)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.216 och 217).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Artikel 3.2 c skall ha följande lydelse:

”flödepulver” i Danmark, ”Rahmpulver” och ”Sahnepulver” i Tyskland och
Österrike, ”Gräddpulver” i Sverige, ”niurseydd nmjölk” i Island ”kermajau-
he/gräddpulver” i Finland och ”flötepulver” i Norge för att beteckna varan
som definieras i bilagans punkt 2 d.

12. 376 L 0621: Rådets direktiv 76/621/EEG av den 20 juli 1976 om högsta
tillåtna halt av eurukasyra i oljor och fetter avsedda som människoföda och
i livsmedel med tillsatta oljor och fetter (EGT nr L 202, 28.7.1976, s. 35), i
dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.216).

13. 376 L 0895: Rådets direktiv 76/895/EEG av den 23 november 1976 om
fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på frukt och
grönsaker (EGT nr L 340, 9.12.1976, s. 26), i dess lydelse enligt

- 380 L 0428: Kommissionens direktiv 80/428/EEG av den 28 mars 1980
(EGT nr L 102, 19.4.1980, s. 26)

- 381 L 0036: Rådets direktiv 81/36/EEG av den 9 februari 1981 (EGT nr L
46, 19.2.1981, s.33)

- 382 L 0528: Rådets direktiv 82/528/EEG av den 19 juli 1982 (EGT nr L
234, 9.8.1982, s. 1)

- 388 L 0298: Rådets direktiv 88/298/EEG av den 16 maj 1988 (EGT nr L
126, 20.5.1988, s. 53)

- 389 L 0186: Rådets direktiv 89/186/EEG av den 6 mars 1989 (EGT nr L
66, 10.3.1989, s.36).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Bilaga 1 skall ersättas med följande:

”Bilaga 1

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

394

Förteckning över produkter som hänvisas till i artikel 1

HS rubrik nr	CCT rubrik nr	Benämning
0704	07.01 B	Kålarter, blomkål och brysselkål, färsk eller kyld
0709 70	07.01 C	Spenat, färsk eller kyld
ur 0709 90, 0705	07.01 D	Salladsgrönsaker, inklusive endiv och cikoria, färsk eller kyld
ur 0709 90	07.01 E	Mangold (eller bladbeta) och kardon, färska eller kylda
0708	07.01 F	Baljväxter, med eller utan skal, färska eller kylda
0706	07.01 G	Morötter, kålrötter, rödbeta, haverrot, rotselleri, rädi- sor och liknande ätbara rötter, färska eller kylda
0703 10, 0703 20	07.01 H	Lök, schalottenlök och vitlök, färsk eller kyld
0703 90	07.01 IJ	Purjolök och andra lökväxter, färsk eller kyld
0709 20	07.01 K	Sparris, färsk eller kyld
0709 10	07.01 L	Kronärtskockor, färska eller kylda
0702	07.01 M	Tomater, färska eller kylda
ur 0709 90	07.01 N	Oliver, färska eller kylda
ur 0709 90	07.01 O	Kapris, färsk eller kyld
0707	07.01 P	Gurkor och smågurkor, färska eller kylda
0709 51, 0709 52	07.01 Q	Svamp och tryffel, färsk eller kyld
ur 0709 90	07.01 R	Fänkål, färsk eller kyld
ur 0709 60	07.01 S	Sötpaprika, färsk eller kyld
ur 0709	07.01 T	Övriga, färska eller kylda
ur 0710	ur 07.02	Grönsaker, råa, frysta
ur 0801, ur 0803, ur 0804	ur 08.01	Dadlar, bananer, kokosnötter, paranötter, cashewnötter *, avokado, mango, guava och mangostan, färska, ska- lade eller urkärnade
ur 0805	ur 08.02	Citrusfrukter, färska1
ur 0804	ur 08.03	Fikon, färska1
ur 0806	ur 08.04	Druvor, färska1
ur 0802	ur 08.05	Nötter, andra än de som faller under nr 08.01, färska1, skalade
0808	08.06	Äpplen, päron och kvitten, färska1
0809	08.07	Stenfrukter, färska1
ur 0810, 0807 10	08.09	Övrig frukt, färsk1

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

395

HS rubrik nr	CCT rubrik nr	Benämning
ur 0811	ur 08.10	Frukt, inte tillagad, konserverad genom frysning, utan tillsats av socker1
1 Kyld frukt behandlas på samma sätt som färsk frukt.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

14.377 L 0436: Rådets direktiv 77/436/EEG av den 27 juni 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om kaffe- och cikoriaextrakt (EGT nr
L 172, 12.7.1977, s. 20), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 110)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.217)

- 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.22)

- 385 L 0573: Rådets direktiv 85/573/EEG av den 19 december 1985 (EGT
nr L372, 31.12.1985, s.22).

15. 378 L 0142: Rådets direktiv 78/142/EEG av den 30 januari 1978 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter som
innehåller vinylkloridmonomer och är avsedda att komma i kontakt med
livsmedel (EGT nr L 44, 15.2.1978, s. 15).

16.378 L 0663: Rådets direktiv 78/663/EEG av den 25 juli 1978 om särskilda
renhetskriterier för emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och gele-
ringsmedel för användning i livsmedel (EGT nr L 223, 14.8.1978, s. 7), i dess
lydelse enligt

- 382 L 0504: Rådets direktiv 82/504/EEG av den 12 juli 1982 (EGT nr L
230, 5.8.1982, s. 35)

- 390 L 0612: Kommissionens direktiv 90/612/EEG av den 26 oktober 1990
(EGT nr L 326, 24.11.1990, s. 58).

17.378 L 0664: Rådets direktiv 78/664/EEG av den 25 juli 1978 om särskilda
renhetskriterier för antioxidationsmedel som får användas i livsmedel (EGT
nr L 223, 14.8.1978, s. 30), i dess lydelse enligt

- 382 L 0712: Rådets direktiv 82/712/EEG av den 18 oktober 1982 (EGT nr
L297, 23.10.1982, s. 31).

18. 379 L 0112: Rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation
och reklam i fråga om livsmedel (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 1), i dess lydelse
enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979, s. 17)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 218)

- 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.22)

396

- 386 L 0197: Rådets direktiv 86/197/EEG av den 26 maj 1986 (EGT nr L
144, 29.5.1986, s. 38)

- 389 L 0395: Rådets direktiv 89/395/EEG av den 14 juni 1989 (EGT nr L
186, 30.6.1989, s. 17).

- 391 L 0072: Rådets direktiv 91/72/EEG av den 16 januari 1991 (EGT nr L
42, 15.2.1991, s.27).

Livsmedel som märkts innan detta avtal träder i kraft och i enlighet med den
då gällande nationella lagstiftningen i EFTA-staterna får släppas ut på de
egna marknaderna till den 1 januari 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Följande skall läggas till artikel 5.3:

- På finska ”säteilytetty, käsitelty ionisoivalla säteilyllä”.

- På isländska ”geisla, mehöndla me jönandi geislun”.

- På norska ”bestrålt, behandlet med ioniserende stråling”.

På svenska ”bestrålad, behandlad med joniserande strålning”.

b) I artikel 9.6 är den motsvarande positionen i det Harmoniserade syste-
met till den kombinerade nomenklaturen 2206 00 91, 2206 00 93 och
2206 00 99 lika med 22.06

c) Följande skall läggas till artikel 9a.2:

”-På finska ”viimeinen käyttöajankohta”.

- På isländska ”siasti neysludagur”.

- På norska ”holdbar til”.

- På svenska ”sista förbrukningsdagen”.

d) I artikel 10a är den motsvarande positionen i det Harmoniserade sy-
stemet till tulltaxepositionerna 22.04 och 22.05 lika med 22.04.

19. 379 L 0693: Rådets direktiv 79/693/EEG av den 24 juli 1979 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om sylt, gelé och marmelad samt kas-
tanjemos (EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 5), i dess lydelse enligt

- 380 L1276: Rådets direktiv 80/1276/EEG av den 22 december 1980 (EGT
nr L 375, 31.12.1980, s. 77)

- 1 85 Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 217)

- 388 L 0593: Rådets direktiv 88/593/EEG av den 18 november 1988 (EGT
nr L 318, 25.11.1988, s.44).

20. 379 L0700: Kommissionens direktiv 79/700/EEG av den 24 juli 1979 om
fastställande av gemenskapens provtagningsmetoder för den offentliga kon-
trollen av bekämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker (EGT nr
L207, 15.8.1979, s. 26).

21. 379 L 0796: Kommissionens första direktiv 79/796/EEG av den 26 juli
1979 om fastställande av gemenskapens analysmetoder för undersökning av
vissa sockerarter som är avsedda för livsmedel (EGT nr L 239, 22.9.1979,
s. 24).

22. 379 L 1066: Kommissionens första direktiv 79/1066/EEG av den 13 no-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

397

vember 1979 som fastställer gemenskapens analysmetoder för test av kaffe-
och cikoriaextrakt (EGT nr L 327, 24.12.1979, s. 17).

23. 379 L 1067: Kommissionens första direktiv 79/1067/EEG av den 13 no-
vember 1979 om fastställandet av gemenskapens analysmetoder för test av
vissa former av konserverad, helt eller delvis dehydratiserad mjölk avsedd
för konsumtion (EGT nr L 327, 24.12.1979, s. 29).

24. 380 L 0590: Kommissionens direktiv 80/590/EEG av den 9 juni 1980 om
fastställande av den symbol som får åtfölja material och produkter som är
avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 151, 19.6.1980,
s. 21), i dess lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.217).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Följande skall läggas till bilagans titel:

”LIITE” (finska)
”VIDAUKI” (isländska)

”VEDLEGG” (norska)

”BILAGA” (svenska)”.

b) Följande skall läggas till bilagans text:

”tunnus” (finska)

”merki” (isländska)

”symbol” (norska)

”symbol” (svenska)”.

25. 380 L 0766: Kommissionens direktiv 80/766/EEG av den 8 juli 1980 om
fastställande av gemenskapens analysmetod för den offentliga kontrollen av
halten vinylkloridmonomer i material och produkter som är avsedda att
komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 213, 16.8.1980, s. 42).

26. 380 L 0777: Rådets direktiv 80/777/EEG av den 15 juli 1980 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om utvinning och saluförande av na-
turliga mineralvatten (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 1), i dess lydelse enligt

- 380 L1276: Rådets direktiv 80/1276/EEG av den 22 december 1980 (EGT
nr L 375, 31.12.1980, s. 77)

- 385 L 0007: Rådets direktiv 85/7/EEG av den 19 december 1984 (EGT nr
L2, 3.1.1985, s.22)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.217).

27. 380 L 0891: Kommissionens direktiv 80/891/EEG av den 25 juli 1980 om
gemenskapens analysmetod för bestämning av halten eurukasyra i oljor och
fetter avsedda som människoföda och i livsmedel tillsatta med oljor och fet-
ter (EGT nr L 254, 27.9.1980, s. 35).

28.381L 0432: Kommissionens direktiv 81/432/EEG av den 29 april 1981 om
fastställande av gemenskapens analysmetod för den offentliga kontrollen av
vinylklorid från material och produkter till livsmedel (EGT nr L 167,
24.6.1981, s.6).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

398

29. 381 L 0712: Kommissionens första direktiv 81/712/EEG av den 28 juli
1981 om analysmetoder för kontroll av att vissa livsmedelstillsatser uppfyller
renhetskriterier (EGT nr L 257, 10.9.1981, s. 1).

30. 382 L 0711: Rådets direktiv 82/711/EEG av den 18 oktober 1982 om fast-
ställelse av de grundregler som behövs för undersökning av migration av be-
ståndsdelar i material och produkter av plast avsedda att komma i kontakt
med livsmedel (EGT nr L 297, 23.10.1982, s. 26).

31. 383 L 0229: Rådets direktiv 83/229/EEG av den 25 april 1983 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter till-
verkade av regenererad cellulosafilm avsedda att komma i kontakt med livs-
medel (EGT nr L 123, 11.5.1983, s. 31), i dess lydelse enligt

- 386 L 0388: Kommissionens direktiv 86/388/EEG av den 23 juli 1986
(EGT nr L 228, 14.8.1986, s. 32).

32.383 L 0417: Rådets direktiv 83/417/EEG av den 25 juli 1983 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa mjölkproteiner (kaseiner och
kaseinater) avsedda som livsmedel (EGT nr L 237, 26.8.1983, s. 25), i dess
lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.217).

33.383 L 0463: Kommissionens direktiv 83/463/EEG av den 22 juli 1983 med
tillfälliga åtgärder för att beteckna vissa ingredienser vid märkning av livs-
medel som är avsedda för konsumenten (EGT nr L 225, 15.9.1983, s. 1).

34. 384 L 0500: Rådets direktiv 84/500/EEG av den 15 oktober 1984 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om keramiska föremål avsedda
att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 277, 20.10.1984, s. 12).

Norge och Sverige skall tillämpa bestämmelserna i direktivet från och med
den 1 januari 1995.

35. 385 L 0503: Kommissionens första direktiv 85/503/EEG av den 25 okto-
ber 1985 om metoder för analys av ätliga kaseiner och kaseinater (EGT nr L
308, 20.11.1985, s. 12).

36.385 L 0572: Rådets direktiv 85/572/EEG av den 19 december 1985 om
förteckning över simulatorer som skall användas för undersökning av migra-
tion av beståndsdelar i material och produkter av plast avsedda att komma i
kontakt med livsmedel (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 14).

37. 385 L 0591: Rådets direktiv 85/591/EEG av den 20 december 1985 om
införande av provtagnings- och analysmetoder vid kontroll av livsmedel
inom gemenskapen (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 50).

38. 386 L 0362: Rådets direktiv 86/362/EEG av den 24 juli 1986 om faststäl-
lande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på spannmål (EGT
nr L 221, 7.8.1986, s. 37), i dess lydelse enligt

- 388 L 0298: Rådets direktiv 88/298/EEG av den 16 maj 1988 (EGT nr L
126, 20.5.1988, s. 53).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

399

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Bilaga 1 skall ersättas med följande:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

”Bilaga 1

HS prosition nr	CCT position nr	Benämning
ur 1001	ur 10.01	Vete
1002	10.02	Råg
1003	10.03	Korn
1004	10.04	Havre
ur 1005	ur 10.05	Majs
ur 1006	ur 10.06	Ris
ur 1007	ur 10.07	Bovete, hirs, durra, triticale och övrig spannmål”

39. 386 L 0363: Rådets direktiv 86/363/EEG av den 24 juli 1986 om faststäl-
lande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester på och i livsmedel av
animaliskt ursprung (EGT nr L 221, 7.8.1986, s. 43).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Bilaga 1 skall ersättas med följande:

”Bilaga 1

HS	CCT	Benämning
position	position
nr	nr

0201,	ur 02.01	Kött och andra ätbara delar av häst, åsna, mula och mu-
0202, 0203, 0204, 0205, 0206		låsna,nötkreatur, svin, får och get, färska, kylda eller frysta
ur 0207	02.02	Kött och andra ätbara delar av fjäderfä (dvs höns, an- kor, gäss, kalkoner och pärlhöns) (med undantag av le- ver), färska, kylda eller frysta
0207 31, ur 0207 39, 0207 50 ur 0210 90	02.03	Fjäderfälever, färsk, kyld, fryst, saltad eller i saltlake
0208 10, ur 0208 90	ur 02.04	Annat kött och andra ätbara djurdelar, färska, kylda el- ler frysta, av tamduva, tamkanin och vilt
0209	ur 02.05	Svinfett och fjäderfäfett, färskt, kylt, fryst, saltat, i salt- lake, torkat eller rökt
0210	02.06	Kött och andra ätbara delar (med undantag av fjäderfä- lever), saltade, i saltlake, torkade eller rökta	400

HS position nr ur 0401, ur 0403, ur 0404	CCT position nr 04.01	Benämning Mjölk och grädde, färsk, inte koncentrerad och osötad	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga II
ur 0401, 0402, ur 0403, ur0404	04.02	Mjölk och grädde, konserverad,koncentrerad eller sö- tad
0405	04.03	Smör
0406	04.04	Ost och ostmassa
ur 0407, ur 0408	ur 04.05	Fågelägg och äggula, färska, torkade eller på annat sätt konserverade, sötade eller osötade, med undantag av ägg för kläckning samt ägg och äggula avsedda för andra ändamål än födoämne
1601, ur 1902 20	16.01	Korv och liknande produkter av kött, andra djurdelar eller blod
ur 0210 90, 1602, ur 1902 20	16.02	Annat kött eller andra ätbara djurdelar, beredda eller konserverade”

40. 386 L 0424: Kommissionens första direktiv 86/424/EEG av den 15 juli

1986 om provtagningsmetoder för kemisk analys av ätliga kaseiner och ka-
seinater (EGT nr L 243, 28.8.1986, s. 29).

41.387 L 0250: Kommissionens direktiv 87/250/EEG av den 15 april 1987 om
märkning som anger alkoholhalten efter volym i alkoholhaltiga drycker som
är avsedda för konsumenten (EGT nr L 113, 30.4.1987, s. 57).

42.387 L 0524: Kommissionens första direktiv 87/524/EEG av den 6 oktober

1987 om gemenskapens stickprovsmetoder för kemisk analys för kontrollen
av konserverade mjölkprodukter (EGT nr L 306, 28.10.1987, s. 24).

43.388 L 0344: Rådets direktiv 88/344/EEG av den 13 juni 1988 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel vid framställning
av livsmedel och livsmedelsingredienser (EGT nr L 157, 24.6.1988, s. 28).

44.388 L 0388: Rådets direktiv 88/388/EEG av den 22 juni 1988 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel
och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer (EGT nr L
184, 15.7.1988, s. 61), rättat genom EGT nr L 345, 14.12.1988, s. 29, i dess
lydelse enligt

- 391 L 0071: Kommissionens direktiv 91/71/EEG av den 16 januari 1991
(EGT nr L 42, 15.2.1991, s. 25).

45.388 D 0389: Rådets beslut 88/389/EEG av den 22 juni 1988 om kommis-
sionens upprättande av en förteckning över ursprungsmaterial och ämnen
som används vid framställning av aromer (EGT nr L 184, 15.7.1988, s. 67).

46. 389 L 0107: Rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är
godkända för användning i livsmedel (EGT nr L40, 11.2.1989, s. 27).

401

26 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

47. 389 L 0108: Rådets direktiv 89/108/EEG av den 21 december 1988 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om djupfrysta livsmedel (EGT
nr L 40, 11.2.1989, s. 34).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Följande skall läggas till i artikel 8.1 a:

” - på finska ”pakastettu”

- på isländska ”hrafryst”

- på norska ”dypfryst”

- på svenska ”djupfryst”.”

48. 389 L 0109: Rådets direktiv 89/109/EEG av den 21 december 1988 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter av-
sedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT nr L 40, 11.2.1989, s. 38).

49. 389 L 0396: Rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifi-
kationsmärkning av livsmedelspartier (EGT nr L 186, 30.6.1986, s. 21), i
dess lydelse enligt

- 391 L 0238: Rådets direktiv 91/238/EEG av den 22 april 1991 (EGT nr L
107, 27.4.1991, s. 50).

50. 389 L 0397: Rådets direktiv 89/397/EEG av den 14 juni 1989 om offentlig
kontroll av livsmedel (EGT nr L 186, 30.6.1986, s. 23).

51. 389 L 0398: Rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel
(EGT nr L 186, 30.6.1989, s. 27).

52.390 L 0128: Kommissionens direktiv 90/128/EEG av den 23 februari 1990
om material och varor av plast som är avsedda att komma i kontakt med
livsmedel (EGT nr L 75, 21.3.1990, s. 19).

53. 390 L 0496: Rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om
näringsvärdesdeklaration för livsmedel (EGT nr L276, 6.10.1990, s. 40).

54. 390 L 0642: Rådets direktiv 90/642/EEG av den 27 november 1990 om
fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på vissa
produkter av vegetabiliskt ursprung inklusive frukt och grönsaker (EGT nr
L 350, 14.12.1990, s. 71).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

55. 378 X 0358: Kommissionens rekommendation 78/358/EEG av den 29
mars 1978 till medlemsstaterna om användning av sackarin som livsmedels-
ingrediens och som i tablettform saluhålls som sådan till konsumenten (EGT
nr L 103, 15.4.1978, s. 32).

56. 380 X 1089: Kommissionens rekommendation 80/1089/EEG av den 11
november 1980 till medlemsstaterna om testmetoder för riskvärdering av
livsmedelstillsatser (EGT nr L 320, 27.11.1980, s. 36).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

402

57. C/271/89/s. 3: Kommissionens tolkningsmeddelande om fri rörlighet av Prop. 1991/92:170
livsmedel inom gemenskapen COM (89) 256 (EGT nr C 271, 24.10.1989, Bilaga 14
s.3). Bilagall

403

XIII. LÄKEMEDEL

EFTA:s övervakningsmyndighet får, i enlighet med sin beslutsgång, utse två
observatörer berättigade att delta i den kommittés arbetsuppgifter, vilka be-
skrivs i artikel 2, första strecksatsen i rådets beslut 75/320/EEG av den 20
maj 1975 om inrättande av en läkemedelskommitté.

Utan hinder av artikel 101 i avtalet skall EG-kommissionen bjuda in ex-
perter från EFTA-staterna, enligt artikel 99 i avtalet, för att delta i de arbets-
uppgifter vilka beskrivs i artikel 2, andra strecksatsen i rådets beslut
75/320/EEG av den 20 maj 1975.

EG-kommissionen skall i rimlig tid informera EFTA:s övervakningsmyn-
dighet om tidpunkten för kommitténs möte samt överlämna relevant infor-
mation.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 365 L 0065: Rådets direktiv 65/65/EEG av den 26 januari 1965 om till-
närmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författ-
ningar och som rör farmaceutiska specialiteter (EGT nr 22, 9.2.1965,
s. 369/65), i dess lydelse enligt

375 L 0319: Andra rådsdirektivet 75/319/EEG av den 20 maj 1975
om tillnärmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller
andra författningar och som rör farmaceutiska specialiteter (EGT nr
L 147, 9.6.1975, s. 13)

383 L 0570: Rådets direktiv 83/570/EEG av den 26 oktober 1983
(EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 1)

387 L 0021: Rådets direktiv 87/21/EEG av den 22 december 1986
(EGT nr L 15, 17.1.1987, s. 36)

389 L 0341: Rådets direktiv 89/341/EEG av den 3 maj 1989 (EGT nr
L 142, 25.5.1989, s. 11).

2. 375 L 0318: Rådets direktiv 75/318/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om analytiska, farmakologiska, toxi-
kologiska, och kliniska normer och prövningsplaner för undersökning av far-
maceutiska specialiteter (EGT nr L 147, 9.6.1975, s. 1), i dess lydelse enligt

- 383 L 0570: Rådets direktiv 83/570/EEG av den 26 oktober 1983
(EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 1)

- 387 L 0019: Rådets direktiv 87/19/EEG av den 22 december 1986
(EGT nr L 15, 17.1.1987, s. 31)

389 L 0341: Rådets direktiv 89/341/EEG av den 3 maj 1989 (EGT nr
L 142, 25.5.1989, s. 11).

3. 375 L 0319: Rådets andra direktiv 75/319/EEG av den 20 maj 1975 om
tillnärmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författ-
ningar och som gäller farmaceutiska specialiteter (EGT nr L 147, 9.6.1975,
s. 13), i dess lydelse enligt

- 378 L 0420: Rådets direktiv 78/420/EEG av den 2 maj 1978 (EGT nr

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

404

L 123, 11.5.1978, s. 26)

- 383 L 0570: Rådets direktiv 83/570/EEG av den 26 oktober 1983
(EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 1)

389 L 0341: Rådets direktiv 89/341/EEG av den 3 maj 1989 (EGT nr
L 142, 25.5.1989, s. 11).

4. 378 L 0025: Rådets direktiv 78/25/EEG av den 12 december 1977 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om färgämnen som får tillsättas
läkemedel (EGT nr L 11, 14.1.1978, s. 18), i dess lydelse enligt

- 381 L 0464: Rådets direktiv 81/464/EEG av den 24 juni 1981 (EGT
nr L 183, 4.7.1981, s. 33).

5. 381 L 0851: Rådets direktiv 81/851/EEG av den 28 september 1981 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läke-
medel (EGT nr L 317, 6.11.1981, s. 1), i dess lydelse enligt

- 390 L 0676: Rådets direktiv 90/676/EEG av den 13 december 1990
(EGT nr L 373, 31.12.1990, s. 15).

6. 381 L 0852: Rådets direktiv 81/852/EEG av den 28 september 1981 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analytiska, farmakolo-
giska, toxikologiska och kliniska normer och prövningsplaner för prövning
av veterinärmedicinska läkemedel (EGT nr L 317, 6.11.1981, s. 16), i dess
lydelse enligt

387 L 0020: Rådets direktiv 87/20/EEG av den 22 december 1986
(EGT nr L 15, 17.1.1987, s. 34).

7. 386 L 0609: Rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av
djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål (EGT nr L
358, 18.12.1986, s.l).

8. 387 L 0022: Rådets direktiv 87/22/EEG av den 22 december 1986 om till-
närmning av medlemsstaternas åtgärder vad gäller meddelande av försälj-
ningstillstånd för högteknologiska läkemedel på marknaden, särskilt sådana
som framställts genom bioteknologi (EGT nr L 15, 17.1.1987, s. 38).

9. 389 L 0105: Rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om in-
syn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras
inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT nr L 40,

11.2.1989, s. 8).

10. 389 L 0342: Rådets direktiv 89/342/EEG av den 3 maj 1989 om utvidg-
ning av tillämpningsområdet för direktiven 65/65/EEG och 75/319/EEG om
fastställande av ytterligare bestämmelser för immunologiska läkemedel som
består av vacciner, toxiner eller sera och allergener (EGT nr L 142,

25.5.1989, s. 14).

11. 389 L 0343: Rådets direktiv 89/343/EEG av den 3 maj 1989 om utvidg-
ning av tillämpningsområdet för direktiven 65/65/EEG och 75/319/EEG och
fastställande av ytterligare bestämmelser ifråga om radioaktiva läkemedel
(EGT nr L 142, 25.5.1989, s. 16).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

405

12. 389 L 0381: Rådets direktiv 89/381/EEG av den 14 juni 1989 om utvidg-
ning av tillämpningsområdet för direktiven 65/65/EEG och 75/319/EEG om
tillnärmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författ-
ningar som rör farmaceutiska specialiteter och som fastställer särskilda be-
stämmelser för läkemedel som härrör från blod eller plasma från människa
(EGT nr L 181, 28.6.1989, s.44).

13. 390 L 0677: Rådets direktiv 90/677/EEG av den 13 december 1990 som
utvidgar räckvidden av direktivet 81/851/EEG om tillnärmning av medlems-
staternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel och fastställer yt-
terligare bestämmelser om immunologiska veterinärmedicinska läkemedel
(EGT nr L 373, 31.12.1990, s. 26).

14. 390 R 2377: Rådets förordning nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrät-
tandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa maximalt tillåtna re-
stmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ur-
sprung (EGT nr L 224, 18.8.1990, s. 1).

15.391 L 0356: Kommissionens direktiv 91/356/EEG av den 13 juni 1991 om
fastställande av principer och riktlinjer för god tillverkningssed i fråga om
läkemedel för humant bruk (EGT nr L 193, 17.7.1991, s. 30).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

16. C/310/86/s. 7: Meddelande från kommissionen om i vilken mån åtgärder
som vidtagits av medlemsstaterna ifråga om priskontroll och rabattering av
läkemedel står i överensstämmelse med artikel 30 i Romfördraget (EGT nr
C 310, 4.12.1986, s.7).

17. C/115/82/s. 5: Kommissionens meddelande om parallellimport av farma-
ceutiska specialiteter för vilka försäljningstillstånd redan har givits (EGT nr
C 115, 6.5.1982, s. 5).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

406

XIV. GÖDSELMEDEL

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 376 L0116: Rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december 1975 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel (EGT nr L 24,
30.1.1976, s. 21), i dess lydelse enligt

- 388 L 0183: Rådets direktiv 88/183/EEG av den 22 mars 1988 (EGT
nr L 83, 29.3.1988, s. 33)

389 L 0284: Rådets direktiv 89/284/EEG av den 13 april 1989 om
komplettering och ändring av direktiv 76/116/EEG såvitt avser hal-
ten av kalcium, magnesium, natrium och svavel i gödselmedel (EGT
nr L 111, 22.4.1989, s. 34)

- 389 L 0530: Rådets direktiv 89/530/EEG av den 18 september 1989
om komplettering och ändring av direktiv 76/116/EEG ifråga om
spårämnena bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink
i gödselmedel (EGT nr L 281, 30.9.1989, s. 116).

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet
med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella
bestämmelserna vad gäller kadmium i gödselmedel. De avtalsslutande par-
terna skall gemensamt se över situationen under år 1995.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I bilaga 1, kapitel A II, nr 1 sjätte kolumnen, tredje stycket, skall
följande läggas till i texten inom parentes:

”Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige, Öster-
rike”.

b) I bilaga 1, kapitel B 1, 2 och 4, nionde kolumnen, punkt 3, skall föl-
jande läggas till i texten inom parentes efter 6 b:

”Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige, Öster-
rike”.

2. 377 L 0535: Kommissionens direktiv 77/535/EEG av den 22 juni 1977 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och analys-
metoder för gödselmedel (EGT nr L 213, 22.8.1977, s. 1), i dess lydelse en-
ligt

- 379 L 0138: Kommissionens direktiv 79/138/EEG av den 14 decem-
ber 1978 (EGT nr L 39, 14.2.1979, s. 3)

- 387 L 0566: Kommissionens direktiv 87/566/EEG av den 24 novem-
ber 1987 (EGT nr L 342, 4.12.1987, s. 32)

- 389 L 0519: Kommissionens direktiv 89/519/EEG av den 1 augusti
1989 om komplettering och ändring av direktiv 77/535/EEG (EGT
nr L 265, 12.9.1989, s. 30).

3. 380 L 0876: Rådets direktiv 80/876/EEG av den 15 juli 1980 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om enkla ammoniumnitratgödselme-
del med hög kvävehalt (EGT nr L 250, 23.9.1980, s. 7).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

407

4. 387 L 0094: Kommissionens direktiv 87/94/EEG av den 8 december 1986
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förfaranden för kon-
troll av egenskaper, gränsvärden och detonationssäkerhet hos enkla ammo-
niumnitratgödselmedel med hög kvävehalt (EGT nr L 38, 7.2.1987, s. 1), i
dess lydelse enligt

- 388 L 0126: Kommissionens direktiv 88/126/EEG av den 22 decem-

ber 1987 (EGT nr L 63, 9.3.1988, s. 12).

5. 389 L 0284: Rådets direktiv 89/284/EEG av den 13 april 1989 om komplet-
tering och ändring av direktiv 76/116/EEG i fråga om halten av kalcium,
magnesium, natrium och svavel i gödselmedel (EGT nr L 111, 22.4.1989,
s.34).

6. 389 L 0519: Kommissionens direktiv 89/519/EEG av den 1 augusti 1989
om komplettering och ändring av direktiv 77/535/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om provtagnings- och analysmetoder för göds-
elmedel (EGT nr L 265, 12.9.1989, s. 30).

7. 389 L 0530: Rådets direktiv 89/530/EEG av den 18 september 1989 om
komplettering och ändring av direktiv 76/116/EEG ifråga om spårämnena
bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink i gödselmedel (EGT
nr L 281, 30.9.1989, s. 116).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

408

XV. FARLIGA ÄMNEN

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 367 L 0548: Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärm-
ning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och
märkning av farliga ämnen (EGT nr 196,16.8.1967, s. 1), i dess lydelse enligt

- 379 L 0831: Rådets direktiv 79/831/EEG av den 18 september 1979
(EGT nr L 259, 15.10.1979, s. 10)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 17)

- 384 L 0449: Kommissionens direktiv 84/449/EEG av den 25 april
1984 (EGT nr L 251, 19.9.1984, s. 1)

388 L 0302: Kommissionens direktiv 88/302/EEG av den 18 novem-
ber 1987 (EGT nr L 133, 30.5.1988, s. 1)

390 D 0420: Kommissionens beslut 90/420/EEG av den 25 juli 1990
om klassificering och märkning av di(2-etylhexyl)-ftalat enligt arti-
kel 23 i rådets direktiv 67/548/EEG (EGT nr L 222,17.8.1990, s. 49)

- 391L 0325: Kommissionens direktiv 91/325/EEG av den 1 mars 1991
om anpassning av direktiv 67/548/EEG till den tekniska utveck-
lingen (EGT nr L 180, 8.7.1991, s. 1)

- 391L 0326: Kommissionens direktiv 91/326/EEG av den 5 mars 1991
om anpassning av direktiv 67/548/EEG till den tekniska utveck-
lingen (EGT nr L 180, 8.7.1991, s. 79).

De avtalsslutande parterna är överens om målsättningen att bestämmelserna
i gemenskapens rättsakter om farliga ämnen och preparat skall tillämpas
från den 1 januari 1995. Finland skall tillämpa bestämmelserna i rättsakterna
när den 7:e ändringen till rådets direktiv 67/548/EEG träder i kraft. Som en
följd av det samarbete som skall påbörjas vid undertecknandet av detta avtal
för att lösa återstående problem, skall en översyn av situationen äga rum
under år 1994, då även frågor som inte omfattas av gemenskapslagstiftning
skall behandlas. Om ett EFTA-land finner att det behöver göra undantag
från gemenskapens rättsakter om klassificering och märkning skall dessa inte
gälla det landet såvida inte Gemensamma EES-kommittén kommer överens
om en annan lösning.

Följande skall gälla för utväxling av information:

i) De EFTA-länder som tillämpar EG:s regelverk om farliga ämnen
och preparat skall ge garantier motsvarande de som finns inom ge-
menskapen så att

- i de fall informationen behandlas som konfidentiell på grund av in-
dustriell och kommersiell sekretess inom gemenskapen, enligt be-
stämmelserna i direktivet, endast de EFTA-länder som infört rele-
vanta EG-regelverk i sin lagstiftning skall delta i utväxlingen av in-
formation

konfidentiell information ges samma grad av skydd i EFTA-län-
derna som den erhåller inom gemenskapen.

ii) Samtliga EFTA-länder skall delta i utväxlingen av information i alla

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

409

de andra i direktivet föreskrivna sammanhangen.

2. 373 L 0404: Rådets direktiv 73/404/EEG av den 22 november 1973 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tvätt- och rengöringsmedel
(EGT nr L 347, 17.12.1973, s.51), i dess lydelse enligt

- 382 L 0242: Rådets direktiv 82/242/EEG av den 31 mars 1982 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om testmetoder för
icke-joniska ytaktiva ämnens biologiska nedbiytbarhet och om änd-
ring i direktiv 73/404/EEG (EGT nr L 109, 22.4.1982, s. 1)

386 L 0094: Rådets direktiv 86/94/EEG av den 10 mars 1986 (EGT
nr L80, 25.3.1986, s.51).

3 . 373 L 0405: Rådets direktiv 73/405/EEG av den 22 november 1973 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar om testmetoder för anjoniska ytak-
tiva ämnens biologiska nedbrytbarhet (EGT nr L 347, 17.12.1973, s.53), i
dess lydelse enligt

382 L 0243: Rådets direktiv 82/243/EEG av den 31 mars 1982 (EGT
nr L 109, 22.4.1982, s. 18).

4. 376 L 0769: Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av
användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och pre-
parat (EGT nr L 262, 27.9.1976, s. 201), i dess lydelse enligt

- 379 L 0663: Rådets direktiv 79/663/EEG av den 24 juli 1979 om till-
lägg till bilagan till rådets direktiv 76/769/EEG (EGT nr L 197,
3.8.1979, s.37)

382 L 0806: Rådets direktiv 82/806/EEG av den 22 november 1982
(EGT nr L 339, 1.12.1982, s. 55)

382 L 0828 Rådets direktiv 82/828/EEG av den 3 december 1982
(EGT nr L 350, 10.12.1982, s. 34)

383 L 0264: Rådets direktiv 83/264/EEG av den 16 maj 1983 (EGT
nr L 147, 6.6.1983, s.9)

- 383 L 0478: Rådets direktiv 83/478/EEG av den 19 september 1983
(EGT nr L 263, 24.9.1983, s. 33)

385 L 0467: Rådets direktiv 85/467/EEG av den 1 oktober 1985
(EGT nr L 269, 11.10.1985, s. 56)

385 L 0610: Rådets direktiv 85/610/EEG av den 20 december 1985
(EGT nr L 375, 31.12.1985, s. 1)

389 L 0677: Rådets direktiv 89/677/EEG av den 21 december 1989
(EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 19)

389 L 0678: Rådets direktiv 89/678/EEG av den 21 december 1989
(EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 24)

- 391 L 0173: Rådets direktiv 91/173/EEG av den 21 mars 1991 (EGT
nrL85, 5.4.1991, s. 34)

391 L 0338: Rådets direktiv 91/338/EEG av den 18 juni 1991 (EGT
nr L 186, 12.7.1991, s. 59)

- 391 L 0339: Rådets direktiv 91/339/EEG av den 18 juni 1991 (EGT
nr L 186, 12.7.1991, s.64).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

410

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet
med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella
bestämmelserna vad gäller

- klorerade organiska lösningsmedel,

- asbestfibrer,

- kvicksilverföreningar,

- arsenikföreningar,

- organiska tennföreningar,

- pentaklorfenol,

- kadmium,

- batterier.

De avtalsslutande parterna skall gemensamt se över situationen under år
1995.

5. 378 L 0631: Rådets direktiv 78/631/EEG av den 26 juni 1978 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om klassificering, förpackning och
märkning av farliga preparat (bekämpningsmedel) (EGT nr L 206,
29.7.1978, s. 13), i dess lydelse enligt

381 L 0187: Rådets direktiv 81/187/EEG av den 26 mars 1981 (EGT
nrL88, 2.4.1981, s. 29)

- 384 L 0291: Kommissionens direktiv 84/291/EEG av den 18 april
1984 (EGT nr L 144, 30.5.1984, s. 1)

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet
med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella
bestämmelserna. Nya EG-bestämmelser skall behandlas enligt de förfaran-
den som fastställts i artikel 97 - 104 i avtalet.

6. 379 L 0117: Rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om för-
bud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen
släpps ut på marknaden och används (EGT nr L 33, 8.2.1979, s. 36), i dess
lydelse enligt

- 383 L 0131: Kommissionens direktiv 83/131/EEG av den 14 mars
1983 (EGT nr L 91, 9.4.1983, s. 35)

- 385 L 0298: Kommissionens direktiv 85/298/EEG av den 22 maj 1985
(EGT nr L 154, 13.6.1985, s. 48)

386 L 0214: Rådets direktiv 86/214/EEG av den 26 maj 1986 (EGT
nr L 152, 6.6.1986, s.45)

386 L 0355: Rådets direktiv 86/355/EEG av den 21 juli 1986 (EGT
nr L 212, 2.8.1986, s.33)

387 L 0181: Rådets direktiv 87/181/EEG av den 9 mars 1987 (EGT
nr L 71, 14.3.1987, s.33)

387 L 0477: Kommissionens direktiv 87/477/EEG av den 9 septem-
ber 1987 (EGT nr L 273, 26.9.1987, s. 40)

- 389 L 0365: Rådets direktiv 89/365/EEG av den 30 maj 1989 (EGT
nr L 159, 10.6.1989, s. 58)

- 390 L 0533: Rådets direktiv 90/533/EEG av den 15 oktober 1990
(EGT nr L 296, 27.10.1990, s. 63)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

411

- 391 L 0188: Kommissionens direktiv 91/188/EEG av den 19 mars
1991 (EGT nr L 92, 13.4.1991, s. 42).

7.382 L 0242: Rådets direktiv 82/242/EEG av den 31 mars 1982 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om testmetoder för icke-joniska ytak-
tiva ämnens biologiska nedbrytbarhet och om ändring i direktiv 73/404/EEG
(EGT nr L 109, 22.4.1982, s. 1).

8. 387 L 0018: Rådets direktiv 87/18/EEG av den 18 december 1986 om har-
monisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna
för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med ke-
miska ämnen (EGT nr L 15, 17.1.1987, s.29).

9. 388 L 0320: Rådets direktiv 88/320/EEG av den 9 juni 1988 om tillsyn och
kontroll avseende god laboratoriesed (GLP) (EGT nr L 145, 11.6.1988,
s.35), i dess lydelse enligt

- 390 L 0018: Kommissionens direktiv 90/18/EEG av den 18 december
1989 (EGT nr L 11, 13.1.1990, s. 37).

10. 388 L 0379: Rådets direktiv 88/379/EEG av den 7 juni 1988 om tillnärm-
ning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och
märkning av farliga preparat (beredningar) (EGT nr L187, 16.7.1988, s. 14),
i dess lydelse enligt

389 L 0178: Kommissionens direktiv 89/178/EEG av den 22 februari
1989 (EGT nr L 64, 8.3.1989, s. 18)

390 L 0035: Kommissionens direktiv 90/35/EEG av den 19 december
1989 (EGT nr L 19, 24.1.1990, s. 14)

390 L 0492: Kommissionens direktiv 90/492/EEG av den 5 septem-
ber 1990 (EGT nr L 275, 5.10.1990, s. 35)

391L 0155: Kommissionens direktiv 91/155/EEG av den 5 mars 1991
(EGT nr L 76, 22.3.1991, s. 35).

De avtalsslutande parterna är överens om målsättningen att bestämmelserna
i gemenskapens rättsakter om farliga ämnen och preparat skall tillämpas
från och med den 1 januari 1995. Finland skall tillämpa bestämmelserna i
rättsakterna när den 7:e ändringen till rådets direktiv 67/548/EEG träder i
kraft. Som en följd av det samarbete som skall påbörjas vid undertecknandet
av detta avtal för att lösa återstående problem, skall en översyn av situatio-
nen äga rum under år 1994, då även frågor som inte omfattas av gemenskaps-
lagstiftning skall behandlas. Om ett EFTA-land finner att det behöver göra
undantag från gemenskapens rättsakter om klassificering och märkning skall
dessa inte gälla det landet såvida inte Gemensamma EES-kommittén kom-
mer överens om en annan lösning.

Följande skall gälla för utväxling av information:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

412

i) De EFTA-länder som tillämpar EG:s regelverk om farliga ämnen
och preparat skall ge garantier motsvarande de som finns inom ge-
menskapen så att

- konfidentiell information ges samma grad av skydd i EFTA-län-
derna som den erhåller inom gemenskapen.

ii) Samtliga EFTA-länder skall delta i utväxlingen av information i alla
de andra i direktivet föreskrivna sammanhangen.

11. 391 L 0157: Rådets direktiv 91/157/EEG av den 18 mars 1991 om batte-
rier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen (EGT nr L 78,
26.3.1991, s.38).

EFTA-länderna har rätt att begränsa tillträde till sina marknader i enlighet
med de vid tidpunkten för detta avtals ikraftträdande existerande nationella
bestämmelserna vad gäller batterier. De avtalsslutande parterna skall ge-
mensamt se över situationen under år 1995.

12. 391 R 0594: Rådets förordning (EEG) Nr 594/91 av den 4 mars 1991 om
ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 1).

EFTA-länderna får tillämpa sin vid tidpunkten för detta avtals ikraftträ-
dande existerande nationella lagstiftning. De avtalsslutande parterna skall
organisera praktiska samarbetsformer. De skall gemensamt se över situatio-
nen under år 1995.

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

13. 389 X 0542: Kommissionens rekommendation 89/542/EEG av den 13
september 1989 om märkning av tvätt- och rengöringsmedel (EGT nr L 291,
10.10.1989, s.55).

14. C/79/82/s. 3: Meddelande angående kommissionens beslut 81/437/EEG
av den 11 maj 1981 om kriterier för hur uppgifter avseende inventeringen av
kemiska ämnen tillhandahålls kommissionen av medlemsstaterna (EGT nr
C 79, 31.3.1982, s.3).

15. C/146/90/s. 4: Publicering av Einecs-inventeringen (EGT nr C 146,
15.6.1990, s.4).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

413

XVI. KOSMETIKA

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 376 L 0768: Rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (EGT nr L
262, 27.9.1976, s. 169), i dess lydelse enligt

- 379 L 0661: Rådets direktiv 79/661/EEG av den 24 juli 1979 (EGT
nr L 192, 31.7.1979, s. 35)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s. 108)

- 382 L 0147: Kommissionens direktiv 82/147/EEG av den 11 februari
1982 (EGT nr L 63, 6.3.1982, s. 26)

- 382 L 0368: Rådets direktiv 82/368/EEG av den 17 maj 1982 (EGT
nr L 167, 15.6.1982, s. 1)

- 383 L 0191: Kommissionens andra direktiv 83/191/EEG av den 30
mars 1983 (EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 25)

383 L 0341: Kommissionens tredje direktiv 83/341/EEG av den 29
juni 1983 (EGT nr L 188, 13.7.1983, s. 15)

- 383 L 0496: Kommissionens fjärde direktiv 83/496/EEG av den 22
september 1983 (EGT nr L 275, 8.10.1983, s. 20)

383 L 0574: Rådets direktiv 83/574/EEG av den 26 oktober 1983
(EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 38)

- 384 L 0415: Kommissionens femte direktiv 84/415/EEG av den 18
juli 1984 (EGT nr L 228, 25.8.1984, s. 31)

- 385 L 0391: Kommissionens sjätte direktiv 85/391/EEG av den 16
juli 1985 (EGT nr L 224, 22.8.1985, s. 40)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.218)

386 L 0179: Kommissionens sjunde direktiv 86/179/EEG av den 28
februari 1986 (EGT nr L 138, 24.5.1986, s. 40)

- 386 L 0199: Kommissionens åttonde direktiv 86/199/EEG av den 26
mars 1986 (EGT nr L 149, 3.6.1986, s. 38)

- 387 L 0137: Kommissionens nionde direktiv 87/137/EEG av den 2
februari 1987 (EGT nr L 56, 26.2.1987, s. 20)

388 L 0233: Kommissionens tionde direktiv 88/233/EEG av den 2
mars 1988 (EGT nr L 105, 26.4.1988, s. 11)

- 388 L 0667: Rådets direktiv 88/667/EEG av den 21 december 1988
(EGT nr L 382, 31.12.1988, s. 46)

389 L 0174: Kommissionens elfte direktiv 89/174/EEG av den 21 feb-
ruari 1989 (EGT nr L 64, 8.3.1989, s. 10)

- 389 L 0679: Rådets direktiv 89/679/EEG av den 21 december 1989
(EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 25)

- 390 L 0121: Kommissionens tolfte direktiv 90/121/EEG av den 20
februari 1990 (EGT nr L 71, 17.3.1990, s. 40)

- 391 L 0184: Kommissionens trettonde direktiv 91/184/EEG av den

12 mars 1991 (EGT nr L 91, 12.4.1991, s. 59).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

2.380 L1335: Kommissionens första direktiv 80/1335/EEG av den 22 decem-

414

ber 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analysmeto-
der för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 383,
31.12.1980, s. 27), i dess lydelse enligt

- 387 L 0143: Kommissionens direktiv 87/143/EEG av den 10 februari
1987 (EGT nr L 57, 27.2.1987, s. 56).

3. 382 L 0434: Kommissionens andra direktiv 82/434/EEG av den 14 maj
1982 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analysmetoder
för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 185,
30.6.1982, s. 1), i dess lydelse enligt

- 390 L 0207: Kommissionens direktiv 90/207/EEG av den 4 april 1990
(EGT nr L 108, 28.4.1990, s. 92).

4.383 L 0514: Kommissionens tredje direktiv 83/514/EEG av den 27 septem-
ber 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analysmeto-
der för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 291,
24.10.1983, s.9).

5. 385 L 0490: Kommissionens fjärde direktiv 85/490/EEG av den 11 oktober
1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om analysmetoder
för kontroll av kosmetiska produkters sammansättning (EGT nr L 295,

7.11.1985, s.30).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

415

XVII. MILJÖSKYDD

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 375 L 0716: Rådets direktiv 75/716/EEG av den 24 november 1975 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om svavelhalten i vissa fly-
tande bränslen (EGT nr L 307, 27.11.1975, s. 22), i dess lydelse enligt

387 L 0219: Rådets direktiv 87/219/EEG av den 30 mars 1987 (EGT
nr L 91, 3.4.1987, s. 19).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 1.1.a är motsvarande position i det Harmoniserade systemet till
position 27.10 C I i det Gemensamma tullavtalet ex 2710.

2. 380 L 0051: Rådets direktiv 80/51/EEG av den 20 december 1979 om be-
gränsning av buller från underljudsluftfartyg (EGT nr L 18, 24.1.1980,
s. 26), i dess lydelse enligt

- 383 L 0206: Rådets direktiv 83/206/EEG av den 21 april 1983 (EGT
nr L 117, 4.5.1983, s. 15).

3. 385 L 0210: Rådets direktiv 85/210/EEG av den 20 mars 1985 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om blyhalten i bensin (EGT nr L 96,

3.4.1985, s.25), i dess lydelse enligt

385 L 0581: Rådets direktiv 85/581/EEG av den 20 december 1985
(EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 37)

- 387 L 0416: Rådets direktiv 87/416/EEG av den 21 juli 1987 (EGT
nr L 225, 13.8.1987, s.33).

4. 385 L 0339: Rådets direktiv 85/339/EEG av den 27 juni 1985 om förpack-
ning för drycker och flytande livsmedel (EGT nr L 176, 6.7.1985, s. 18).

5. 389 L 0629: Rådets direktiv 89/629/EEG av den 4 december 1989 om be-
gränsning av buller från civila jetmotordrivna underljudsflygplan (EGT nr L
363, 13.12.1989, s. 27).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

416

XVIII. INFORMATIONSTEKNOLOGI,
TELEKOMMUNIKATION OCH
DATABEARBETNING

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1.386 L 0529: Rådets direktiv 86/529/EEG av den 3 november 1986 om anta-
gande av gemensamma tekniska specifikationer för gruppen av standarder
för MAC-paket för direkt televisionsutsändning via satellit (EGT nr L 311,
6.11.1986, s.28).

2. 387 D 0095: Rådets beslut 87/95/EEG av den 22 december 1986 om stan-
dardisering inom området informationsteknologi och telekommunikation
(EGT nr L 36, 7.2.1987, s. 31).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Med ”Europeisk standard”, som hänvisas till i artikel 1.7 i beslutet, me-
nas en standard som godkänts av ETSI, CEN/Cenelec, CEPT och andra
organ som de avtalsslutande parterna kommer överens om. Med ”Euro-
peisk för-standard”, som hänvisas till i artikel 8.1 i beslutet, menas en
standard som antagits av ovannämnda organ.

3.389 D 0337: Rådets beslut 89/337/EEG av den 27 april 1989 om högupplö-
sande television (EGT nr L 142, 25.5.1989, s. 1).

4. 391L 0263: Rådets direktiv 91/263/EEG av den 29 april 1991 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning och ömsesi-
digt erkännande av utrustningens överensstämmelse (EGT nr L 128,
23.5.1991, s. 1).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

5.384 X 0549: Rådets rekommendation 84/459/EEG av den 12 november
1984 om genomförandet av harmonisering inom telekommunikationsområ-
det (EGT nr L 298, 16.11.1984, s. 49).

6. 389 Y 0511(01): Rådets resolution 89/C 117/01 av den 27 april 1989 om
standardisering inom området informationsteknologi och telekommunika-
tion (EGT nr C 117, 11.5.1989, s. 1).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

417

27 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

XIX. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER INOM
TEKNISKA HANDELSHINDEROMRÅDET
RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 383 L0189: Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett infor-
mationsförfarande för tekniska standarder och föreskrifter (EGT nr L 109,
26.4.1983, s. 8), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.214)

- 388 L 0182: Rådets direktiv 88/182/EEG av den 22 mars 1988 (EGT

nr L 81, 26.3.1988, s. 75).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Artikel 1.7 ersätts med följande:

”7. ”vara”, samtliga industritillverkade varor och samtliga jord-
bruksprodukter, inklusive fiskprodukter”.

b) I artikel 8.1, slutet av första stycket, skall följande läggas till:

”Hela texten till det förslag till tekniska föreskrifter som anmäls
skall tillhandahållas såväl på originalspråket som i fullständig över-
sättning till något av de officiella EG-språken”.

c) I artikel 8.1, andra stycket, skall följande läggas till:

”Gemenskapen, å ena sidan, och EFTA:s övervakningsmyndighet
eller EFTA-länderna genom EFTA:s övervakningsmyndighet, å den
andra, får begära ytterligare upplysningar om en föreslagen teknisk
föreskrift, som har anmälts”.

d) I artikel 8.2 skall följande läggas till:

”Kommentarer från EFTA-länderna skall av EFTA:s övervaknings-
myndighet överlämnas till EG-kommissionen i form av ett enda
samordnat meddelande, och gemenskapens kommentarer skall av
kommissionen översändas till EFTA:s övervakningsmyndighet. De
avtalsslutande parterna skall, när sex månaders uppskov påkallas i
enlighet med reglerna i deras respektive system för utbyte av infor-
mationen, upplysa varandra om detta på liknande sätt”.

e) Första stycket i artikel 8.4 skall ersättas med följande:

”Informationen, som lämnas i enlighet med denna artikel, skall på
begäran vara konfidentiell”.

f) Artikel 9 skall ersättas med följande:

”Behöriga myndigheter i EG:s och EFTA:s medlemsstater skall
uppskjuta antagandet av förslag till tekniska föreskrifter, som har
anmälts under tre månader räknat från den dag när förslaget motta-
gits:

- av EG-kommissionen när förslag har anmälts av gemenskapens
medlemsstater,

<

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

418

- av EFTAzs övervakningsmyndighet när förslag har anmälts av EF-
TA-länderna.

Detta tre månaders uppskov skall emellertid inte tilllämpas när de
behöriga myndigheterna av tvingande skäl, som rör allmän säkerhet
eller skyddet av människors och djurs hälsa och liv eller skyddet av
växter, måste utarbeta tekniska föreskrifter på mycket kort tid, i
syfte att anta och införa dem omedelbart, utan att samråd är möjligt.
De skäl som utgör berättigad anledning för att skyndsamt vidta de
föreslagna åtgärderna skall anges. Skälen skall anges ingående och
på ett tydligt förklarande sätt, med särskild tonvikt på oförutsägbar-
heten och allvaret i den fara som de berörda myndigheterna står in-
för, liksom på den absoluta nödvändigheten av att vidta en omedel-
bar åtgärd för att avvärja den”.

g) I bilagans första förteckning skall följande läggas till:

”SFS (Finland)

Suomen Standardisoimisliitto SFS r.y.

PL205

SF - 00121 Helsinki

SESKO (Finland)

Suomen Sähköteknillinen Standardisoimisyhdistys Sesko r.y.
Särkiniementie 3

SF - 00210 Helsinki

STRI (Island)

Stalarä slands
Keldnaholti

IS -112 Reykjavik

SNV (Schweiz)

Schweizerische Normen-Vereinigung

Kirchenweg 4

Postfach

CH - 8032 Zurich

NSF (Norge)

Norges Standardiseringsforbund

Pb 7020 Homansbyen

N - 0306 Oslo 3

NEK (Norge)

Norsk Elektroteknisk Komite

Pb 280 Skpyen

N - 0212 Oslo 2

SNV (Schweiz)

Schweizerische Normen-Vereinigung

Kirchenweg 4

Postfach

CH - 8032 Zurich

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

419

CES (Schweiz)

Schweizerisches Elektrotechnisches Komitee

Postfach

CH - 8034 Zurich

SIS (Sverige)

Standardiseringskommissionen i Sverige

Box 3295

S - 103 66 Stockholm

SEK (Sverige)

Svenska Elektriska Kommissionen

Box 1284

S - 164 28 Kista ON (Österrike)

Österreichisches Normungsinstitut

Heinestrasse 38

A - 1020 Wien

ÖVE (Österrike)

Österreichischer Verband fiir Elektrotechnik

Eschenbachgasse 9

A - 1010 Wien”

h) För tillämpning av direktivet anses nödvändigt att följande medde-
landen överförs på elektronisk väg:

1. Anmälningsblanketter. Dessa kan överföras före eller tillsam-
mans med den kompletta texten.

2. Bekräftelse av mottagandet av textförslag med angivande av bl a
gällande tidsfrist, som fastställts i enlighet med respektive sy-
stems regler.

3. Begäran om kompletterande information.

4. Svar på begäran om kompletterande information.

5. Kommentarer.

6. Begäran om ad hoc-möten.

7. Svar på begäran om ad hoc-möten.

8. Begäran om slutgiltig text.

9. Information om att ett uppskov om sex månader har begärts.

Följande meddelanden kan för närvarande sändas med vanlig post:

10. Den fullständiga texten till det anmälda förslaget.

11. Bakomliggande lagar eller andra föreskrifter.

12. Slutgiltig text.

i) De avtalsslutande parterna skall gemensamt komma överens om ad-
ministrativa procedurer för meddelandena.

2. 389 D 0045: Rådets beslut 89/45/EEG av den 21 december 1988 om ett
gemenskapssystem för snabbt informationsutbyte om faror som härrör från
användning av konsumentprodukter (EGT nr L 17, 21.1.1989, s.51), i dess
lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

420

- 390 D 0352: Rådets beslut 90/352/EEG av den 29 juni 1990 (EGT nr

L 173, 6.7.1990, s.49).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Det organ som utsetts av EFTA-länderna skall omedelbart till EG-kom-
missionen vidarebefordra den information det sänder till EFTA-länderna el-
ler deras behöriga myndigheter. EG-kommissionen skall omedelbart till det
organ som utsetts av EFTA-länderna vidarebefordra den information den
sänder till EG:s medlemsstater eller deras behöriga myndigheter.

3. 390 D 0683: Rådets beslut 90/683/EEG av den 13 december 1990 om mo-
duler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse,
avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv (EGT nr L 380,
21.12.1990, s.13).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

4. C/136/85/s. 2: Slutsatser om standardisering, godkända av rådet den 16 juli
1984 (EGT nr C 136, 4.6.1985, s. 2).

5. 385 Y 0604(01): Rådets resolution 83/C 176/02 av den 7 maj 1985 om en
ny metod för teknisk harmonisering och standarder (EGT nr C 136,

4.6.1985, s.l).

6.386Y1001(01): Meddelande från kommissionen om åsidosättandet av vissa
bestämmelser i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett infor-
mationsförfarande för tekniska standarder och föreskrifter (EGT nr C 245,
1.10.1986, s.4).

7. C/67/89/s. 3: Meddelande från kommissionen om publicering i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning av rubriker på förslag till tekniska före-
skrifter som anmäls av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv
83/189/EEG av den 28 mars 1983, ändrat genom rådets direktiv 88/182/EEG
av den 22 mars 1988 (EGT nr C 67, 17.3.1989, s. 3).

8.390 Y 0116(01): Rådets resolution av den 21 december 1989 om en helhets-
syn på bedömning av överensstämmelse (EGT nr C 10, 16.1.1990, s. 1).

9. 590 DC 0456: Kommissionens grönbok om den europeiska standardise-
ringens utveckling: åtgärder för en snabbare teknologisk integration i
Europa (EGT nr C 20, 28.1.1991, s. 1).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

421

XX. VARORS FRIA RÖRLIGHET Å
ALLMÄNT

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

1. 380 Y 1003(01): Meddelande från kommissionen angående konsekven-
serna av EG-domstolens dom den 20 februari 1979 i målet 120/78 (Cassis de
Dijon) (EGT nr C 256, 3.10.1980, s. 2).

2. 585 PC 0310: Kommissionens meddelande om förverkligandet av den inre
marknaden COM(85)310 Final (”vitboken”).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

422

XXL BYGGPRODUKTER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1.389 L 0106: Rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om till-
närmning av medlemstaternas lagar och andra författningar om byggproduk-
ter (EGT nr L 40, 11.2.1989, s. 12).

Vad gäller EFTA-ländernas deltagande i arbetet inom ”European Organi-
zation of Technical Approval”, omnämnd i direktivets bilaga 2, skall artikel
111 i de institutionella bestämmelserna tillämpas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

423

XXII. PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 389 L 0686: Rådets direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om personlig skyddsutrustning
(EGT nr L 399, 30.12.1989, s. 18).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

424

XXIII. LEKSAKER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 388 L 0378: Rådets direktiv 88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet (EGT nr L187,
16.7.1988, s. 1).

Norge skall tillämpa bestämmelserna i direktivet från och med den 1 ja-
nuari 1995.

Bestämmelser i detta avtal om klassificering och märkning och om be-
gränsningar i marknadsföring och användning av farliga ämnen och preparat
skall även gälla för bestämmelserna i direktivets bilaga 2.II.3.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

425

XXIV. MASKINER

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

1. 389 L 0392: Rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner (EGT nr L 183,
29.6.1989, s. 9), i dess lydelse enligt

- 391 L 0368: Rådets direktiv 91/368/EEG av den 20 juni 1991 (EGT

nr L 198, 22.7.1991, s 16).

Sverige skall tillämpa bestämmelserna i rättsakten från och med den 1 ja-
nuari 1994.

426

XXV. TOBAK

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 389 L 0622: Rådets direktiv 89/622/EEG av den 13 november 1989 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om märk-
ning av tobaksvaror (EGT nr L 359, 8.12.1989, s. 1).

2. 390 L 0239: Rådets direktiv 90/239/EEG av den 17 maj 1990 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om högsta tillåtna
tjärhalt i cigaretter (EGT nr L 137, 30.5.1990, s. 36).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

427

XXVI. ENERGI

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 385 L 0536: Rådets direktiv 85/536/EEG av den 5 december 1985 om be-
sparing av råolja genom användning av ersättningsbränslekomponenter i
bensin (EGT nr L 334, 12.12.1985, s. 20)1, i dess lydelse enligt

- 387 L 0441: Kommissionens direktiv 87/441/EEG av den 29 juli 1987

(EGT nr L 238, 21.8.1987, s. 40).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

1 Listad här enbart i informationssyfte för tillämpning se bilaga 4 om energi.

428

XVII. SPRITDRYCKER

De avtalsslutande parterna skall utfärda bestämmelser för import och mark-
nadsföring av spritdrycker som är i överensstämmelse med gemenskapsrät-
ten enligt förteckningen i detta kapitel. För alla andra syften får EFTA-län-
derna fortsätta att tillämpa sin nationella lagstiftning.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 389 R 1576: Rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om
allmänna regler för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker
(EGT nr L 190, 12.6.1989, s. 1).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Bestämmelserna i denna förordning skall inte utgöra hinder för EF-
TA-ländernas rätt att på en icke-diskriminerande grundval förbjuda
utsläppandet på deras nationella marknader av spritdrycker för di-
rekt konsumtion som har en alkoholhalt överstigande 60%.

b) I artikel 1.2, motsvarande rubriker i det harmoniserade systemet till
KN-koderna 2203 00, 2204, 2205, 2206 00 och 2207 är 2203, 2204,
2205, 2206 och 2207.

c) Beträffande definitionen av fruktbrännvin i artikel 1.4.1: för Öster-
rike gäller att tillsatsen av jordbruksalkohol får göras på vilket till-
verkningsstadium som helst, under förutsättning att minst 33% av
den alkohol som finns i slutprodukten kommer från den frukt som
namnet tagits från.

d) Beträffande artikel 1.4.q: Finland, Island, Norge och Sverige får
förbjuda marknadsföring av vodka som framställts av andra råvaror
än säd och potatis.

e) Vid tillämpning av artikel 6.1 får följande termer komplettera för-
sälj ningsbeskrivningen

-Orden ”Suomalainen punssi/Finsk Punsch/Finnish punch” och
”Svensk Punsch/Swedish punch” kan an- vändas för en sprit-
dryck framställd av destillat med sockerrör som råvara. Den får
blandas med jordbruksalkohol och med sötningsmedel. Den får
smaksättas med vin eller juice eller naturliga råämnen från citrus-
frukter eller andra frukter eller bär.

- Ordet ”Spritglögg” kan användas för en spritdryck som framställts
genom att jordbruksalkohol försätts med aromämnen, som natur-
ligt extrakt av nejlikor eller andra växter som innehåller samma
principiella aromämnen, och genom att en av följande processer
används

- läkning och/eller destillation.

- Omdestillation av alkohol i närvaro av knoppar eller andra delar
av de växter som omnämns ovan.

- Tillsats av naturligt destillerade extrakt av nejlikväxter.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

429

- En kombination av dessa tre metoder.

Andra naturliga växtextrakt eller aromatiska frön kan också an-
vändas, men nejliksmaken måste förbli den dominerande.

Ordet ”Jägertee” kan användas för en spritdryck som normalt späds
ut före konsumtion med hett vatten eller te, och som har sitt ur-
sprung i Österrike. Denna spritdryck framställs av jordbruksalko-
hol, essenser av vissa spritdrycker eller te till vilket flera naturliga
aromämnen har tillsatts. Alkoholstyrkan är minst 22,5 volym %.
Sockerhalten är minst 100 g per liter uttryckt som invertsocker.

Denna spritdryck får också beskrivas som ”Jager-tee” eller ”Jaga-
tee”.

f) I artikel 3.2 skall ”förordning” läsas ”EES-avtal”.

g) Artiklarna 7.6, 7.7, 10.2, 11 och 12 skall inte vara tillämpliga.

h) Bilaga 2 skall kompletteras på följande sätt:

5. Brandy

Wachauer Weinbrand
Weinbrand Durnstein

6. Brännvin av vindruvor

Balsner Marc

Baselbieter Marc
Benderer Marc
Eschner Marc

Grappa del Ticino/Grappa Ticinese

Grappa della Val Calanca

Grappa della Val Bregaglia

Grappa della Val Mesolcina
Grappa della Valle di Poschiavo
Marc d’Auvernier

Marc de Dole du Valais

Schaaner Marc

Triesner Marc
Vaduzer Marc

7. Fruktbrännvin

Aargauer Bure Kirsch

Abricotine du Valais/Walliser Aprikosenwasser
Baselbieterkirsch

Baselbieter Zwetschgenwasser

Bernbieter Birnenbrand

Bernbieter Kirsch

Bernbieter Mirabellen

Bernbieter Zwetschgenwasser
Bérudges de Cornaux
Emmentaler Kirsch

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

430

Freiämter Theilersbirnenbranntwein

Freiämter Zwetschgenwasser

Fricktaler Kirsch

Kirsch de la Béroche

Luzerner Birnenträsch

Luzerner Kirsch

Luzerner Theilersbirnenbranntwein

Luzerner Zwetschgenwasser

Mirabelle du Valais

Rigi Kirsch

Seeländer Pflumliwasser

Urschwyzerkirsch

Wachauer Marillenbrand

William du Valais/Walliser Williams

Zuger Kirsch

9. Gentianabrännvin

Gentiane du Jura

11. Enbärskryddat brännvin

Geniévre du Jura

12. Kumminkryddat brännvin

Islenskt Brennivin/Icelandic Aquavit

Norsk Aquavit/Norsk Akvavit/Norwegian Aquavit

Svensk Aquavit/Svensk Akvavit/Swedish Aquavit

14. Likör

Bernbieter Griottes Liqueur

Bernbieter Kirschen Liqueur

Genépi du Valais

Grossglockner Alpenbitter

Mariazeller Magenlikör

Mariazeller Jagasaftl

Puchheimer Bitter

Puchheimer Schlossgeist

Steinfelder Magenbitter

Wachauer Marillenlikör

15. Övriga spritdrycker

Bernbieter Cherry Brandy Liqueur

Bernbieter Kräuterbitter

Eau-de-vie d’herbes du Jura

Gotthard Kräuterbranntwein

Luzerner Chruter (Kräuterbranntwein)

Suomalainen punssi/Finsk Punsch/Finnish punch
Svensk Punsch/Swedish punch

Vieille lie du Mandement

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

431

Walliser Chriiter (Kräuterbranntwein)

De geografiska namn som anges under punkt 15 rör produkter
som inte är definierade i förordningen. Därför måste de förses
med försäljningsbeteckningen ”spritdrycker”.

EFTA-länder som producerar dessa spritdrycker skall infor-
mera de andra avtalsslutande parterna om de nationella defini-
tionerna för dessa produkter.

16. Vodka

Islenskt Vodka/Icelandic Vodka

Norsk Vodka/Norwegian Vodka

Suomalainen Vodka/Finsk Vodka/Vodka of Finland

Svensk Vodka/Swedish Vodka

2. 390 R 1014: Kommissionens förordning 90/1014/EEG av den 24 april 1990
om detaljerade tillämpningsföreskrifter för definitioner, beskrivningar och
presentation av spritdrycker (EGT nr L 105, 25.4.1990, s. 9) i dess lydelse
enligt

- 391 R 1180 Kommissionens förordning (EEG) 1180/91 av den 6 maj

1991 (EGT nr L 115, 8.5.1991, s. 5),

391 R 1781 Kommissionens förordning (EEG) 1781/91 av den 19
juni 1991 (EGT nr L 160, 25.6.1991, s. 6).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

För tillämpning av artiklarna 2 och 6 får Finland, Island, Norge och Sve-
rige tillåta en maximal metanolhalt av 1200 g per hektoliter 100% alkohol.

3. 391 R 1601: Rådets förordning 1601/91/EEG av den 10 juni 1991 om all-
männa regler för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade
viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar base-
rade på vinprodukter (EGT nr L 149, 14.6.1991, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Artikel 2 skall kompletteras som följer

d) Starkvinsglögg:

Aromatiserat vin som har framställts av vin som anges i paragraf 1. a,
och där den karaktäristiska smaken erhålls genom användning av
nejlikor som alltid måste användas tillsammans med andra kryddor.
Denna dryck får sötas enligt artikel 3.a.

b) I rubriken och texten till artikel 2.3.f, skall ”eller vinglögg” sättas in
efter ”Gluhwein”.

c) Artiklarna 8.7, 8.8, 9.2, 10 och 11 skall inte vara tillämpliga.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga II

432

BILAGA III

PRODUKTANSVAR

Förteckning enligt artikel 23 c

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande ändringar tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

RÄTTSAKT SOM DET HÄNVISAS TILL

385 L 0374: Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning
av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för
produkter med säkerhetsbrister (EGT nr L 210, 7.8 1985, s. 29).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning

a) I fråga om importörens ansvar enligt artikel 3, punkt 2, skall följande vara
tillämpligt:

i) Utan att tillverkarens ansvar berörs skall den som för försäljning ut-
hyrning, leasing eller annan form av distribution inom ramen för sin
näringsverksamhet importerar en produkt till EES vara ansvarig
som en tillverkare.

ii) Detsamma är tillämpligt för import från en EFTA-stat till gemen-
skapen eller från gemenskapen till en EFTA-stat eller från en
EFTA-stat till en annan EFTA-stat.

Från det datum då Luganokonventionen om domstols behörighet
och om verkställighet av domar på privaträttens område av den 16
december 1988 träder i kraft för någon EG-medlemsstat eller
EFTA-stat skall den första meningen i denna punkt ej längre vara
tillämplig mellan stater som ratificerat konventionen i den utsträck-
ning som en nationell dom till förmån för den skadelidande på
grundval av sådana ratificeringar är verkställbar mot tillverkaren el-
ler importören enligt punkt 1.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga III

433

28 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

iii) Schweiz och Liechtenstein får sinsemellan avstå från att ålägga im-
portören ansvar.

b) I fråga om artikel 14 skall följande vara tillämpligt:

Direktivet skall inte vara tillämpligt på skador som uppstår genom en
atomolycka och som täcks av en internationell konvention som EFTA:s
medlemsstater och EG-medlemsstaterna ratificerat.

För Schweiz och Liechtenstein skall direktivet inte heller vara tillämpligt
om deras nationella rätt föreskriver ett skydd motsvarande det som erbjuds
genom internationella konventioner enligt ovan.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga III

434

BILAGA IV

ENERGI

Förteckning enligt artikel 24

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är specifika för gemenskapens rättsordning som t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 372 R 1056: Rådets förordning (EEG) nr 1056/72 av den 18 maj 1972 om
anmälan till kommissionen av investeringsprojekt av intresse för gemenska-
pen inom petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorerna (EGT nr L 120,
25/05/72, s. 7) i dess lydelse enligt

376 R 1215: Rådets förordning (EEG) nr 76/1215 av den 4 maj 1976
med ändring av förordning (EEG) nr 1056/72 (EGT nr L140,
28.05.76, s. 1)

2. 375 L 0405: Rådets direktiv 75/405/EEG av den 14 april 1975 om begräns-
ning av användningen av petroleumprodukter i kraftverk (EGT nr L 178,
09.07.75, s. 26)

3. 376 L 0491: Rådets direktiv 76/491/EEG av den 4 maj 1976 om ett gemen-
skapsförfarande för information och samråd om priser på råolja och petro-
leumprodukter i gemenskapen (EGT nr L 140, 28.05.76, s. 4.)

4. 378 L 0170: Rådets direktiv 78/170/EEG av den 13 februari 1978 om funk-
tionen hos värmeanordningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsörj-
ning i nya eller befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering
och varmvattenförsörjning till hushåll i nya, icke-industriella byggnader
(EGT nr L052, 23.02.78, s. 32), i dess lydelse enligt

- 382 L 0885: Rådets direktiv 82/885/EEG av den 10 december 1982

(EGT nr L 378, 31.12.82, s. 19)

5. 379 R 1893: Rådets förordning (EEG) nr 1893/79 av den 28 augusti 1979
om införande av registrering i gemenskapen av import av råolja och/eller pe-
troleumprodukter (EGT nr L 220, 30.08.79, s. 1), i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IV

435

388 R 4152: Rådets förordning (EEG) nr 4152/88 av den 21 decem-
ber 1988 (EGT nr L 367, 31.12.88, s. 7)

6. 385 L 0536: Rådets direktiv 85/536/EEG av den 5 december 1985 om be-
sparing av råolja genom användning av ersättningsbränslekomponenter i
bensin (EGT nr L 334, 12.12.85, s. 20), i dess lydelse enligt

387L0441: Kommissionens direktiv 87/441/EEG av den 29 juli 1987
om besparing av råolja genom användning av ersättningsbränsle-
komponenter i bensin (EGT nr L 238, 21.08.87 s. 40)

7. 390 L 0377: Rådets direktiv 90/377/EEG av den 29 juni 1990 om ett ge-
menskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen
på gas och el levererad till industriella slutanvändare (EGT nr L 185,
17.07.90, s. 16.). Upptagen här endast i informationssyfte. För tillämpning
se bilaga XXI om statistik.

8.390 L 0547: Rådets direktiv 90/547/EEG av den 29 oktober 1990 om transi-
tering av elektricitet genom kraftledningsnät (EGT nr L 313,13.11.90 s. 30)
Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 3.4

i) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han-
del inom gemenskapen, begära att villkoren för transitering blir
föremål för medling genom ett organ som upprättats och leds av
kommissionen och där de enheter som är ansvariga för överför-
ingsnät inom gemenskapen är representerade.

ii) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han-
deln inom EFTA, begära att villkoren för transitering skall vara
föremål för medling av ett organ som upprättats och leds av
EFTA:s övervakningsmyndighet och där de enheter som är an-
svariga för överföringsnät inom EFTA-länderna är represente-
rade.

iii) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han-
deln mellan gemenskapen och ett EFTA-land, begära att villko-
ren för transitering skall vara underkastade ett medlingsförfa-
rande som beslutas av den gemensamma kommittén inom EES.

b) Tillägg 1 innehåller förteckningen över enheter och nät som är av
betydelse för tillämpningen av detta direktiv i fråga om EFTA-län-
derna.

9. 391 L 0296: Rådets direktiv 91/296/EEG av den 31 maj 1991 om transite-
ring av naturgas genom gasledningsnät (EGT nr L 147, 12.6.91, s. 37).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 3.4

i) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han-
del inom gemenskapen, begära att transiteringsvillkoren blir
föremål för medling genom ett organ som upprättats och leds av

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IV

436

kommissionen och där de enheter som är ansvariga för överför-
ingsnät inom gemenskapen är representerade.

ii) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han-
deln inom EFTA, begära att transiteringsvillkoren blir föremål
för medling genom ett organ som upprättats och leds av EFTA:s
övervakningsmyndighet och där de enheter som är ansvariga för
överföringsnät inom EFTA-länderna är representerade.

iii) Var och en av de berörda enheterna får, med beaktande av han-
deln mellan gemenskapen och EFTA-länderna, begära att tran-
siteringsvillkoren blir underkastade ett medlingsförfarande som
beslutas av den gemensamma kommittén inom EES.

b) Tillägg 2 innehåller förteckningen över enheter och nät som är av
betydelse för tillämpningen av detta direktiv i fråga om EFTA-län-
derna.

TILLÄGG 1

Förteckning över enheter och nät som omfattas av rådets direktiv (EEG) nr
90/547 av den 29 oktober 1990 om transitering av elektricitet genom kraftled-
ningsnät.

EFTA-Iand	Part	Nät
Finland	Imatran Voima Oy Teollisuuden Voimasiirto Oy	Högspänningsnät
Liechtenstein	Liechtensteinische Kraftwerke	Sammankopplade nät
Norge	Statnett SF	Högspänningsnät
Schweiz	Aare-Tessin Aktiengesellschaft fur Elektrizität Bernische Kraftwerke AG Centralschweizerische Kraftwerke AG L’Energie Ouest-Suisse SA Elektrizitätsgesellschaft Laufenburg Nordostschweizerische Kraftwerke AG Kraftwerke Brusio AG Elektrizitätswerk der Stadt Zurich Schweizerische Bundesbahn	Sammankopplade nät
Sverige	Statens Vattenfallsverk	Högspänningsnät
Österrike	Österreichische Elektrizitätswirtschaft AG	Högspänningsnät

TILLÄGG 2

Förteckning över enheter och överföringnät för högtrycksgas som omfattas
a rådets direktiv (EEG) nr 91/296 av den 31 maj 1991 om transitering av na-
turgas genom gasledningsnät.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IV

437

EFTA-land	Part	Nät	Prop. 1991/92:170
Finland	Neste Oy	Högtrycksnät	Bilaga 14
Liechtenstein	Liechtensteinische Gasversorgung	Högtrycksnät	Bilaga IV
Schweiz	Swissgas AG	Transitnät
	Transitgas AG	Transitnät
Sverige	Swedegas AB Sydgas ABHögtrycksnät Högtrycksnät
Österrike	ÖMV Aktiengesellschaftd	Högtrycksnät

438

BILAGA V

FRI RÖRLIGHET FÖR ARBETSTAGARE

Förteckning enligt artikel 28

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)” i de rättsak-
ter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de rele-
vanta EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge,
Schweiz, Sverige och Österrike.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 364 L 0221: Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om sam-
ordning av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet
och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ord-ning, sä-
kerhet eller hälsa (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 850/64)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 4.3 skall inte tillämpas.

2. 368 R 1612: Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT nr L 257,
19.10.1968, s. 2), i dess lydelse enligt

376 R 0312: Rådets förordning (EEG) nr 312/76 av den 9 februari
1976 (EGT nr L 39, 14.2.1976, s. 2).

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 15.2 skall tidsangivelsen ”inom arton månader efter det att

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga V

439

denna förordning har trätt i kraft” inte tillämpas.

b) Artikel 40 skall inte tillämpas.

c) Artikel 41 skall inte tillämpas.

d) Artikel 42.1 skall inte tillämpas.

e) I artikel 42.2 skall hänvisningen till artikel 51 i Romfördraget ersät-
tas av en hänvisning till artikel 29 i det nu träffade avtalet.

f) Artikel 48 skall inte tillämpas.

3. 368 L 0360: Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om av-
skaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen
för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT nr L 257,
19.10.1968, s. 13).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 4.2 skall uttrycket ”uppehållstill-stånd för en medborgare i
en medlemsstat i EEG” ersättas av ”uppehållstillstånd”.

b) I artikel 4.3 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för en medborgare i
en av EEG:s medlemsstater” ersättas av ”uppehållstillstånd”.

c) Artikel 11 skall inte tillämpas.

d) Artikel 13 skall inte tillämpas.

e) I bilagan skall

i) första stycket av förklaringen ersättas av följande:

”Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av
den 15 oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har fattats
som ett led i genomförandet av direktiv 68/360/EEG med de an-
passningar som har gjorts vid införandet i EES-avtalet.”

ii) fotnoten ersätts enligt följande:

”Belgiskt/-a, brittiskt/-a, danskt/-a,
finskt/-a, franskt/-a, grekiskt/-a, ir-
ländskt/-a, isländskt/-a, italienskt/-a,
liechtensteinskt/-a, luxemburgskt/-a, neder-
ländskt/-a, norskt/-a, portugisiskt/-a,
schweiziskt/-a, spanskt/-a, svenskt/-a, tyskt/-a
eller österrikiskt/-a beroende på vilket land
som utfärdar tillståndet.”

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

Artikel 9 skall inte tillämpas.

5. 372 L 0194: Rådets direktiv 72/194/EEG av den 18 maj 1972 om utvidg-
ning av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG till att även omfatta
arbetstagare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en medlems-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga V

440

stats territorium efter att ha varit anställda i den staten (EGT nr L 121,
26.5.1972, s.32).

6 377 L 0486: Rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om undervis-
ningen av barn till migrerande arbetstagare (EGT nr L 199, 6.6.1977, s. 32).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga V

441

BILAGA VI

SOCIAL TRYGGHET

Förteckning enligt artikel 29

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

I Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)” i de rätts-
akter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de rele-
vanta EG-bilaga, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz,
Sverige och Österrike,

II Vid tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till
i denna bilaga skall Gemensamma EES-kommittén enligt bestämmelserna i
del VII i detta avtal utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som i
rättsakterna föreskrivs för den till EG-kommissionen knutna Administrativa
kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare och de rättigheter
och de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för den revisionskommitté
som är knuten till denna administrativa kommission.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. Rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för so-
cial trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyt-
tar inom gemenskapen,

uppdaterad genom

383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni 1983
(EGT nr L 230, 22.8 1983, s. 6)

och senare ändrad genom

- 385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni 1985

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

442

(EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 1)

- 385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni 1985
(EGT nr L 160, 20.6 1985, s. 7)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,
15.11 1985, s. 170)

- 386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11 december
1986 (EGT nr L 355, 16.12 1986, s. 5)

- 389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj 1989
(EGT nr L 131, 13.5 1989, s. 1)

- 389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli 1989
(EGT nr L 224, 2.8 1989, s. 1)

- 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober
1989 (EGT nr L 331, 16.11 1989, s. 1)

- 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni 1991
(EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal,tillämpas
med följande anpassning:

a) Tredje stycket i artikel 1 j skall inte gälla.

b) Förordningens artikel 10.1 stycke 1 skall inte tillämpas på den
schweiziska federala lagen om tilläggsförmåner till ålders-, efterle-
vande- och invaliditetsförsäkring före den 1 januari 1996.

c) I artikel 88 skall orden ”artikel 106 i fördraget” ersättas med orden
”artikel 41 i EES-avtalet”.

d) Artikel 94.9 skall inte gälla.

e) Artikel 96 skall inte gälla.

f) Artikel 100 skall inte gälla.

g) Följande tillägg skall göras i bilaga 1 avsnitt I:

”M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me-
ning som avses i lagstiftningen om arbetspension skall anses
vara anställd respektive egenföretagare i den mening som av-
ses i förordningens artikel 1 a ii.

O. ISLAND

Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me-
ning som avses i bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i
lagen om social trygghet skall anses vara anställd respektive
egenföretagare i den mening som avses i förordningens arti-
kel 1 a ii.

P. LIECHTENSTEIN

Ej tillämpligt.

Q. NORGE

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

443

Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me-
ning som avses i lagen om social trygghet skall anses vara an-
ställd eller egenföretagare i den mening som avses i förord-
ningens artikel 1 a ii.

R. SVERIGE

Varje person som är anställd eller egenföretagare i den me-
ning som avses i lagen om arbetsskadeförsäkring skall anses
vara anställd eller egenföretagare i den mening som avses i
förordningens artikel 1 a ii.

S. SCHWEIZ

Ej tillämpligt.”

h) Följande skall läggas till i bilaga 1 avsnitt II:

”M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
”familjemedlem” make eller barn enligt definitionen i sjuk-
försäkringslagen.

O. ISLAND

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
”familjemedlem” make eller barn under 25 års ålder.

P. LIECHTENSTEIN

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
”familjemedlem” make eller beroende barn under 25 års ål-
der.

Q. NORGE

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
”familjemedlem” make eller barn under 25 års ålder.

R. SVERIGE

Vid fastställande av rätten till vårdförmåner enligt bestäm-
melserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
”familjemedlem” make eller barn under 18 års ålder.

S. SCHWEIZ

Med ”familjemedlem” avses en familjemedlem enligt defini-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

444

tionen i den behöriga statens lagstiftning. Vid fastställande av
rätten till vårdförmåner enligt artikel 22.1 a och 31 i förord-
ningen avses dock med ”familjemedlem” make eller bero-
ende barn under 25 års ålder.”

i) Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt I:

”M. ÖSTERRIKE

Ej tillämpligt.

N. FINLAND

Ej tillämpligt.

O. ISLAND

Ej tillämpligt.

P. LIECHTENSTEIN

Ej tillämpligt.

Q. NORGE

Ej tillämpligt.

R. SVERIGE

Ej tillämpligt.

S. SCHWEIZ

Ej tillämpligt.”

j) Följande skall läggas till i bilaga 2 avsnitt II:

”M. ÖSTERRIKE

Den allmänna delen av moderskapsförmånen.

N. FINLAND

Moderskapspaketet eller moderskapsstödet enligt lagen om
moderskapsstöd.

O. ISLAND

Inget.

P. LIECHTENSTEIN

Inget.

O. NORGE

Engångsbelopp som betalas vid barns födelse enligt lagen om
social trygghet.

R. SVERIGE

Inget.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

445

S. SCHWEIZ

Förmåner vid barns födelse enligt gällande kantonal lagstift-
ning om familjeförmåner (Fribourg, Geneve, Jura, Luzern,
Neuchätel, Schaffhausen, Schwyz, Solothurn, Uri, Valais,
Vaud).”

k) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt A:

”67. ÖSTERRIKE - BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social tiygghet den 4 april
1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt III i slutprotokollet till den konventionen avseende
personer som är bosatta i en tredje stat.

68. ÖSTERRIKE - DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni
1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso-
ner som är bosatta i en tredje stat.

69. ÖSTERRIKE - TYSKLAND

a) Artikel 41 i konventionen om social trygghet den 22 de-
cember 1966 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1
den 10 april 1969, tilläggskonvention nr 2 den 29 mars 1974
och tilläggskonvention nr 3 den 29 augusti 1980.

b) Punkterna 3 c, 3 d, 17,20 a och 21 i slutprotokollet till den
konventionen.

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning, en-
ligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar
utanför Förbundsrepubliken Tysklands territorium och
perioder som har fullgjorts utanför detta territorium, inte
ger anledning till betalning av förmåner eller endast ger
anledning till betalning av förmåner på vissa villkor när de
förmånsberättigade är bosatta utanför Förbundsrepubli-
ken Tysklands territorium, i de fall då

i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid
detta avtals ikraftträdande,

ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Öster-
rike före detta avtals ikraftträdande och beviljande av
pensioner från pensions- och olycksfallsförsäkring
skedde inom ett år efter detta avtals ikraftträdande.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämp-

446

ningen av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det be-
lopp som har beaktats av den behöriga institutionen inte
överstiga det belopp som skall betalas med hänsyn till mot-
svarande perioder som skall ersättas av denna institution.

g) Artikel 2 i tilläggskonvention nr 1 den 10 april 1969 till
konventionen.

h) Artiklarna 1.5 och 8 i konventionen om arbetslöshetsför-
säkring den 19 juli 1978.

i) Punkt 10 i slutprotokollet till den konventionen.

70. ÖSTERRIKE - SPANIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6 novem-
ber 1981 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

71. ÖSTERRIKE - FRANKRIKE

Inga.

72. ÖSTERRIKE - GREKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14 decem-
ber 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21
maj 1986 avseende personer som är bosatta i en tredje
stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

73. ÖSTERRIKE - IRLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september
1983 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

74. ÖSTERRIKE - ITALIEN

a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet
den 21 januari 1981.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende perso-
ner som är bosatta i en tredje stat.

75. ÖSTERRIKE - LUXEMBURG

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 de-
cember 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr 1
den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9 oktober

1978.

b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

447

76.	ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA	Prop. 1991/92:170
	a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars	Bilaga 14
	1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5 no- vember 1980 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.	Bilaga VI
77.	ÖSTERRIKE - PORTUGAL Inga.
78.	ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli 1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9 de- cember 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Protokoll angående vårdförmåner till konventionen med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen.
79.	ÖSTERRIKE - FINLAND a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11 decem- ber 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till den konventionen avseende personer som är bosatta i en tredje stat.
80.	ÖSTERRIKE - ISLAND Ingen konvention.
81.	ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 26 septem- ber 1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj 1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 av- seende betalning av kontantförmåner till personer som är bo- satta i en tredje stat.
82.	ÖSTERRIKE - NORGE a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27 au- gusti 1985. b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat. c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.
83.	ÖSTERRIKE - SVERIGE a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet

448

den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonven-
tionen den 21 oktober 1982 avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 novem-
ber 1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17
maj 1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och
tilläggskonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betal-
ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en
tredje stat.

85. FINLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

86. FINLAND - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

87. FINLAND - TYSKLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april

1979.

b) Punkt 9 a i slutprotokollet till konventionen.

88. FINLAND - SPANIEN

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 decem-
ber 1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

90. FINLAND - GREKLAND

Artiklarna 5.2 och 21 i konventionen om social trygghet den
11 mars 1988.

91. FINLAND - IRLAND

Ingen konvention.

92. FINLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

93. FINLAND - LUXEMBURG

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 septem-
ber 1988.

94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

449

29 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

95. FINLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

96. FINLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

97. FINLAND - ISLAND

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

98. FINLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

99. FINLAND - NORGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

100. FINLAND - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

101. FINLAND - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni
1985.

102. ISLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

103. ISLAND - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

104. ISLAND - TYSKLAND

Ingen konvention.

105. ISLAND - SPANIEN

Ingen konvention.

106. ISLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

107. ISLAND - GREKLAND

Ingen konvention.

108. ISLAND - IRLAND

Ingen konvention.

109. ISLAND - ITALIEN

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

450

Ingen konvention.

110. ISLAND - LUXEMBURG

Ingen konvention.

111. ISLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

112. ISLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

113. ISLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

114. ISLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

115. ISLAND - NORGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

116. ISLAND - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

117. ISLAND - SCHWEIZ

Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN

Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN - DANMARK

Ingen konvention.

120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 7 april 1977
i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 11 augusti
1989 avseende betalning av kontantförmåner till personer
som är bosatta i en tredje stat.

121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN

Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE

Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND

Ingen konvention.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

451

124. LIECHTENSTEIN - IRLAND

Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet
den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmå-
ner till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG

Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL

Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN - NORGE

Ingen konvention.

131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE

Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

133. NORGE - BELGIEN

Ingen konvention.

134. NORGE - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

135. NORGE - TYSKLAND

Ingen konvention.

136. NORGE - SPANIEN

Ingen konvention.

137. NORGE - FRANKRIKE

Inga.

138. NORGE - GREKLAND

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

452

Artikel 16.5 i konventionen om social trygghet den 12 juni

1980.

139. NORGE - IRLAND

Ingen konvention.

140. NORGE - ITALIEN

Inga.

141. NORGE - LUXEMBURG

Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april
1989.

143. NORGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 5 juni 1980.

144. NORGE - STORBRITANNIEN

Inga.

145. NORGE - SVERIGE

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

146. NORGE - SCHWEIZ

Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari
1979.

147. SVERIGE - BELGIEN

Ingen konvention.

148. SVERIGE - DANMARK

Artikel 14.4 i den nordiska konventionen om social trygghet
den 5 mars 1981.

149. SVERIGE - TYSKLAND

a) Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 feb-
ruari 1976.

b) Punkt 8 a i slutprotokollet till konventionen.

150. SVERIGE - SPANIEN

Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den
29 juni 1987.

151. SVERIGE - FRANKRIKE

Inga.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

453

152.

153.

154.

155.

156.

157.

158.

159.

160.

161.

162.

SVERIGE - GREKLAND

Artiklarna 5.2 och 23 i konventionen om social trygghet den
5 maj 1978 i deras lydelse enligt tilläggskonventionen den 14
september 1984.

SVERIGE - IRLAND

Ingen konvention.

SVERIGE - ITALIEN

Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 septem-
ber 1979.

SVERIGE - LUXEMBURG

a) Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet
den 21 februari 1985 avseende personer som är bosatta i
en tredje stat.

b) Artikel 30 i konventionen.

SVERIGE - NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den
2 juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

SVERIGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober
1978.

SVERIGE - STORBRITANNIEN

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni
1987.

SVERIGE - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober
1978.

SCHWEIZ - BELGIEN

a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24 sep-
tember 1975 avseende betalning av kontantförmåner till
personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 4 i slutprotokollet till konventionen avseende betal-
ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en
tredje stat.

SCHWEIZ - DANMARK

Inga.

SCHWEIZ - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari
1964 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 9 sep-
tember 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989 av-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

454

seende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-
satta i en tredje stat.

163. SCHWEIZ - SPANIEN

Artikel 2 i konventionen om social trygghet den 13 oktober
1969 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 11 juni
1982 avseende betalning av kontantförmåner till personer
som är bosatta i en tredje stat.

164. SCHWEIZ - FRANKRIKE

Inga.

165. SCHWEIZ - GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND

Ingen konvention.

167. SCHWEIZ - ITALIEN

a) Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygg-
het den 14 december 1962 i dess lydelse enligt tilläggskon-
ventionen den 18 december 1963, tilläggsöverenskom-
melse nr 1 den 4 juli 1969, tilläggsprotokollet den 25 feb-
ruari 1974 och tilläggsöverenskommelse nr 2 den 2 april
1980 avseende betalning av kontantförmåner till personer
som är bosatta i en tredje stat.

b) Artikel 9.1 i nämnda konvention.

168. SCHWEIZ - LUXEMBURG

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967
i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet
den 27 maj 1970.

170. SCHWEIZ - PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet
den 11 september 1975 avseende betalning av kontantförmå-
ner till personer som är bosatta i en tredje stat.

171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21
februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till per-
soner som är bosatta i en tredje stat.”

1) Följande skall läggas till i bilaga 3 avsnitt B:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

455

”67.

68.

69.

70.

ÖSTERRIKE - BELGIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 4 april
1977 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 3 i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE - DANMARK

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 16 juni
1987 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt I i slutprotokollet till konventionen avseende perso-
ner som är bosatta i en tredje stat.

ÖSTERRIKE - TYSKLAND

b) Punkt 20 a i slutprotokollet till konventionen.

c) Artikel 3 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

d) Punkt 3 g i slutprotokollet till konventionen.

e) Artikel 4.1 i konventionen avseende tysk lagstiftning, en-
ligt vilken olycksfall (och arbetssjukdomar) som inträffar
utanför Tysklands territorium och perioder som har full-
gjorts utanför detta territorium, inte ger anledning till be-
talning av förmåner eller endast ger anledning till betal-
ning av förmåner på vissa villkor, när de förmånsberätti-
gade är bosatta utanför Förbundsrepubliken Tysklands
territorium, i de fall då

i) förmånen redan är beviljad eller kunde beviljas vid
denna överenskommelses ikraftträdande,

ii) personen ifråga har stadigvarande bosatt sig i Öster-
rike före denna överenskommelses ikraftträdande och
pension från pensions- och olycksfallsförsäkring bevil-
jades inom ett år efter denna överenskommelses ikraft-
trädande.

f) Punkt 19 b i slutprotokollet till konventionen. Vid tillämp-
ning av nummer 3 c i denna bestämmelse skall det belopp
som har beaktats av den behöriga institutionen inte över-
stiga det belopp som skall betalas med hänsyn till motsva-
rande perioder som skall ersättas av denna institution.

ÖSTERRIKE - SPANIEN

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 6 novem-
ber 1981 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

456

71.	ÖSTERRIKE - FRANKRIKE	Prop. 1991/92:170
	Inga.	Bilaga 14
	Inga.	Bilaga VI
72.	ÖSTERRIKE - GREKLAND a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 14 decem- ber 1979 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 21 maj 1986 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.
73.	ÖSTERRIKE - IRLAND Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 30 september 1988 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.
74.	ÖSTERRIKE - ITALIEN a) Artiklarna 5.3 och 9.2 i konventionen om social trygghet den 21 januari 1981. b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat. c) Punkt 2 i slutprotokollet till konventionen avseende perso- ner som är bosatta i en tredje stat.
75.	ÖSTERRIKE - LUXEMBURG a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 21 de- cember 1971 i dess lydelse enligt tillläggskonvention nr 1 den 16 maj 1973 och tillläggskonvention nr 2 den 9 oktober 1978. b) Artikel 3.2 i konventionen avseende personer som är bo- satta i en tredje stat. c) Punkt III i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.
76.	ÖSTERRIKE - NEDERLÄNDERNA a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 7 mars 1974 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 5 no- vember 1980 avseende personer som är bosatta i en tredje stat. b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per- soner som är bosatta i en tredje stat.
77.	ÖSTERRIKE - PORTUGAL Inga.
78.	ÖSTERRIKE - STORBRITANNIEN a) Artikel 3 i konventionen om social trygghet den 22 juli

457

1980 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 9 de-
cember 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje
stat.

b) Protokoll angående vårdförmåner till nämnda konvention
med undantag för artikel 2.3 avseende personer som inte
kan göra anspråk på behandling enligt avdelning III kapi-
tel 1 i förordningen.

79. ÖSTERRIKE - FINLAND

a) Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 11 decem-
ber 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.222

80. ÖSTERRIKE - ISLAND

Ingen konvention.

81. ÖSTERRIKE - LIECHTENSTEIN

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 26 september
1968 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 16 maj
1977 och tilläggskonvention nr 2 den 22 oktober 1987 av-
seende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-
satta i en tredje stat.

82. ÖSTERRIKE - NORGE

a) Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 27 au-
gusti 1985.

b) Artikel 4 i konventionen avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

c) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

83. ÖSTERRIKE - SVERIGE

a) Artiklarna 4 och 24.1 i konventionen om social trygghet
den 11 november 1975 i dess lydelse enligt tilläggskonven-
tionen den 21 oktober 1982 avseende personer som är bo-
satta i en tredje stat.

b) Punkt II i slutprotokollet till konventionen avseende per-
soner som är bosatta i en tredje stat.

84. ÖSTERRIKE - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 15 november
1967 i dess lydelse enligt tilläggskonvention nr 1 den 17 maj
1973, tilläggskonvention nr 2 den 30 november 1977 och till-
äggskonvention nr 3 den 14 december 1987 avseende betal-
ning av kontantförmåner till personer som är bosatta i en
tredje stat.

85. FINLAND - BELGIEN

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

458

Ingen konvention.

86. FINLAND - DANMARK

Inga.

87. FINLAND - TYSKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 23 april 1979.

88. FINLAND - SPANIEN

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 19 decem-
ber 1985.

89. FINLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

90. FINLAND - GREKLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 11 mars

1988.

91. FINLAND - IRLAND

Ingen konvention.

92. FINLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

93. FINLAND - LUXEMBURG

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 15 septem-
ber 1988.

94. FINLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

95. FINLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

96. FINLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

97. FINLAND - ISLAND

Inga.

98. FINLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

99. FINLAND - NORGE

Inga.

100. FINLAND - SVERIGE

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

459

101.

102.

103.

104.

105.

106.

107.

108.

109.

110.

111.

112.

113.

114.

115.

116.

Inga.

FINLAND - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 28 juni
1985.

ISLAND - BELGIEN

Ingen konvention.

ISLAND - DANMARK

Inga.

ISLAND - TYSKLAND

Ingen konvention.

ISLAND - SPANIEN

Ingen konvention.

ISLAND - FRANKRIKE

Ingen konvention.

2ISLAND - GREKLAND

Ingen konvention.

ISLAND - IRLAND

Ingen konvention.

ISLAND - ITALIEN

Ingen konvention.

ISLAND - LUXEMBURG

Ingen konvention.

ISLAND - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

ISLAND - PORTUGAL

Ingen konvention.

ISLAND - STORBRITANNIEN

Inga.

ISLAND - LIECHTENSTEIN

Ingen konvention.

ISLAND - NORGE

Inga.

ISLAND - SVERIGE

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

460

Inga.

117. ISLAND - SCHWEIZ

Ingen konvention.

118. LIECHTENSTEIN - BELGIEN

Ingen konvention.

119. LIECHTENSTEIN - DANMARK

Ingen konvention.

120. LIECHTENSTEIN - TYSKLAND

121. LIECHTENSTEIN - SPANIEN

Ingen konvention.

122. LIECHTENSTEIN - FRANKRIKE

Ingen konvention.

123. LIECHTENSTEIN - GREKLAND

Ingen konvention.

124. LIECHTENSTEIN - IRLAND

Ingen konvention.

125. LIECHTENSTEIN - ITALIEN

Artikel 5 andra meningen i konventionen om social trygghet
den 11 november 1976 avseende betalning av kontantförmå-
ner till personer som är bosatta i en tredje stat.

126. LIECHTENSTEIN - LUXEMBURG

Ingen konvention.

127. LIECHTENSTEIN - NEDERLÄNDERNA

Ingen konvention.

128. LIECHTENSTEIN - PORTUGAL

Ingen konvention.

129. LIECHTENSTEIN - STORBRITANNIEN

Ingen konvention.

130. LIECHTENSTEIN - NORGE

Ingen konvention.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

461

131. LIECHTENSTEIN - SVERIGE

Ingen konvention.

132. LIECHTENSTEIN - SCHWEIZ

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 8 mars 1989
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

133. NORGE - BELGIEN

Ingen konvention.

134. NORGE - DANMARK

Inga.

135. NORGE - TYSKLAND

Ingen konvention.

136. NORGE - SPANIEN

Ingen konvention.

137. NORGE - FRANKRIKE

Inga.

138. NORGE - GREKLAND

Inga.

139. NORGE - IRLAND

Ingen konvention.

140. NORGE - ITALIEN

Inga.

141. NORGE - LUXEMBURG

Ingen konvention.

142. NORGE - NEDERLÄNDERNA

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 13 april

1989.

143. NORGE - PORTUGAL

Inga.

144. NORGE - STORBRITANNIEN

Inget.

145. NORGE - SVERIGE

Inga.

146. NORGE - SCHWEIZ

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

462

Artikel 6.2 i konventionen om social trygghet den 21 februari
1979.

147. SVERIGE - BELGIEN

Ingen konvention.

148. SVERIGE - DANMARK

Inga.

149. SVERIGE - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 27 februari
1976.

150. SVERIGE - SPANIEN

Artiklarna 5.2 och 16 i konventionen om social trygghet den
29 juni 1987.

151. SVERIGE - FRANKRIKE

Inga.

152. SVERIGE - GREKLAND

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 5 maj 1978

1 dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 14 september
1984.

153. SVERIGE - IRLAND

Ingen konvention.

154. SVERIGE - ITALIEN

Artikel 20 i konventionen om social trygghet den 25 septem-
ber 1979.

155. SVERIGE - LUXEMBURG

Artiklarna 4 och 29.1 i konventionen om social trygghet den
21 februari 1985 avseende personer som är bosatta i en tredje
stat.

156. SVERIGE - NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 4 och 24.3 i konventionen om social trygghet den

2 juli 1976 avseende personer som är bosatta i en tredje stat.

157. SVERIGE - PORTUGAL

Artikel 6 i konventionen om social trygghet den 25 oktober
1978.

158. SVERIGE - STORBRITANNIEN

Artikel 4.3 i konventionen om social trygghet den 29 juni
1987.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

463

159. SVERIGE - SCHWEIZ

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet den 20 oktober
1978.

160. SCHWEIZ - BELGIEN

a) Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet den 24 sep-
tember 1975 avseende betalning av kontantförmåner till
personer som är bosatta i en tredje stat.

b) Punkt 4 i slutprotokollet till nämnda konvention avseende
betalning av kontantförmåner till personer som är bosatta
i en tredje stat.

161. SCHWEIZ - DANMARK

Inga.

162. SCHWEIZ - TYSKLAND

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 25 februari
1964 i dess lydelse enligt tilläggskonventionen nr 1 den 9 sep-
tember 1975 och tilläggskonvention nr 2 den 2 mars 1989 av-
seende betalning av kontantförmåner till personer som är bo-
satta i en tredje stat.

163. SCHWEIZ - SPANIEN

164. SCHWEIZ - FRANKRIKE

Inga.

165. SCHWEIZ - GREKLAND

Artikel 4 i konventionen om social trygghet den 1 juni 1973
avseende betalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i en tredje stat.

166. SCHWEIZ - IRLAND

Ingen konvention.

167. SCHWEIZ - ITALIEN

b) Artikel 9.1 i konventionen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

464

168. SCHWEIZ - LUXEMBURG

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet den 3 juni 1967
i dess lydelse enligt tilläggskonventionen den 26 mars 1976.

169. SCHWEIZ - NEDERLÄNDERNA

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet
den 27 maj 1970.

170. SCHWEIZ - PORTUGAL

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet
den 11 september 1975 avseende betalning av kontantförmå-
ner till personer som är bosatta i en tredje stat.

171. SCHWEIZ - STORBRITANNIEN

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet den 21
februari 1968 avseende betalning av kontantförmåner till per-
soner som är bosatta i en tredje stat.”

m) Följande skall läggas till i bilaga 4:

”M. ÖSTERRIKE

Ingen.

N. FINLAND

Ingen.

O. ISLAND

Ingen.

P. LIECHTENSTEIN

Ingen.

Q. NORGE

Ingen.

R. SVERIGE

Ingen.

S. SCHWEIZ

Ingen.”

n) Följande skall läggas till i bilaga 6:

”M. ÖSTERRIKE

1. Vid tillämpningen av kapitel 1 i förordningens avdelning
III skall en person som uppbär offentlig tjänstepension an-
ses vara pensionär.

2. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall bort-
ses från tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och till-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

465

30 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

läggsförmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstift-
ning. I dessa fall skall det belopp som har beräknats enligt
förordningens artikel 46.2 ökas genom tillägg till avgif-
terna för tilläggsförsäkring och tilläggsförmån till gruvar-
betare.

3. Vid tillämpningen av förordningens artikel 46.2 skall för
österrikisk lagstiftning den dag som gäller för pension
(Stichtag) anses som den dag då försäkringsfallet inträffar.

4. Tillämpningen av förordningens bestämmelser skall inte
innebära någon reduktion i rätten till förmåner enligt ös-
terrikisk lagstiftning med avseende på personer vilkas so-
cialförsäkringssituation har påverkats av politiska eller re-
ligiösa skäl eller på grund av deras härkomst.

N. FINLAND

1. För att fastställa om perioden mellan försäkringsfallets inträf-
fande och pensionsåldern (antagandeperiod) skall beaktas vid
beräkning av den finska arbetspensionen skall försäkrings- el-
ler bosättningsperioder enligt en annan stats lagstiftning, för
vilken denna förordning gäller, beaktas såvitt avser villkoret
om bosättning i Finland.

2. Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Finland
har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning el-
ler verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för vilken
denna förordning gäller, och om pensionen enligt den finska
lagstiftningen om försäkringsarbetspension inte längre omfat-
tar perioden mellan försäkringsfallet och pensionsåldern (an-
tagandetid) skall försäkringsperioder enligt lagstiftningen i en
annan stat för vilken denna förordning gäller beaktas vad avser
villkoren för antagandetid som om de vore försäkringsperioder
i Finland.

3. Om enligt finländsk lagstiftning tillägg skall betalas av en insti-
tution i Finland på grund av försening i handläggningen av en
ansökan om förmån, skall en ansökan som har lämnats till en
institution i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,
vid tillämpningen av bestämmelserna i den finska lagstift-
ningen avseende sådant tillägg anses ha lämnats den dag då an-
sökan tillsammans med alla nödvändiga bilagor når den behö-
riga institutionen i Finland.

O. ISLAND

Om anställning eller verksamhet som egenföretagare i Island
har upphört och försäkringsfallet inträffar under anställning
eller verksamhet som egenföretagare i en annan stat, för vil-
ken denna förordning gäller, och om invalidpension enligt
både socialförsäkrings- och tilläggspensionssystemen (pen-
sionskassor) i Island inte längre omfattar perioden mellan för-
säkringsfallet och pensionsåldern (antagandeperioder) skall

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

466

försäkringsperioder enligt lagstiftningen i en annan stat, för
vilken denna förordning gäller, beaktas vad avser villkoren
för kravet på antagandeperioder som om de vore försäkrings-
perioder i Island.

P. LIECHTENSTEIN

Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas
av den liechtensteinska lagstiftningen om invaliditetsförsäk-
ring skall vid tillämpningen av avdelning III kapitel 3 i förord-
ningen anses vara försäkrad enligt denna försäkring vid be-
viljande av normal invalidpension om

a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestäm-
melserna i den liechtensteinska lagstiftningen om invalid-
försäkring

i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt inva-
liditetsförsäkringen i Liechtenstein,

ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efterle-
vande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat, för
vilken denna förordning gäller,

iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller
åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna för-
ordning gäller eller om han uppbär en sådan pension,

iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en annan
stat för vilken denna förordning gäller och kan göra an-
språk på förmåner från sjukförsäkrings- eller olycks-
fallsförsäkring i den staten eller om han uppbär en så-
dan förmån, eller

v) kan göra anspråk på kontantförmåner på grund av ar-
betslöshet från arbetslöshetsförsäkringen i en annan
stat, för vilken denna förordning gäller, eller om han
uppbär en sådan förmån,

b) eller om han arbetade i Liechtenstein som gränsarbetare
och inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträf-
fande enligt den liechtensteinska lagstiftningen, betalat
avgifter enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, el-
ler

c) om han måste sluta sin anställning eller verksamhet som
egenföretagare i Liechtenstein på grund av olycksfall eller
då han så länge han stannar i Liechtenstein skall vara skyl-
dig att betala avgifter på samma grunder som en person
utan förvärvsarbete.

Q. NORGE

1. Övergångsbestämmelserna i den norska lagstiftningen
som medför en reduktion av den försäkringsperiod som
krävs för full tilläggspension för personer födda före 1937
skall tillämpas på personer som är omfattade av förord-
ningen under förutsättning att de har varit bosatta i Norge

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

467

eller har varit sysselsatta i förvärvsarbete som anställda el-
ler egenföretagare i Norge, för sådant antal år som krävs
efter fyllda 16 år och före den 1 januari 1967. Detta krav
skall vara ett år för varje år personens födelseår infaller
före 1937.

2. En person som är försäkrad enligt lagen om social trygghet
och som vårdar försäkrade vårdbehövande äldre, arbets-
oförmögna eller sjuka personer skall enligt föreskrivna
villkor tillgodoräknas pensionspoäng för sådana perioder.
På samma sätt skall en person som vårdar små barn tillgo-
doräknas pensionspoäng under vistelse i en annan stat än
Norge, för vilken förordningen gäller, under förutsättning
att personen ifråga är föräldraledig enligt norsk arbetslag-
stiftning.

R. SVERIGE

1. Vid tillämpningen av artikel 18.1 skall för fastställande av
en persons rätt till föräldrapenning försäkringsperioder
som har fullgjorts i en annan stat än Sverige, för vilken
denna förordning gäller, anses baserade på samma genom-
snittsinkomster som de svenska försäkringsperioder med
vilka de sammanräknas.

2. Förordningens bestämmelser om sammanläggning av för-
säkringsperioder skall inte tillämpas på övergångsbestäm-
melserna i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånli-
gare beräkning av folkpension för personer som är bosatta
i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan.

3. Vid fastställandet av rätten till förtids- eller efterlevande-
pension som delvis baseras på framtida antagna försäk-
ringsperioder skall en person anses uppfylla försäkrings-
och inkomstvillkoren i den svenska lagstiftningen om han
som anställd eller egenföretagare omfattas av ett försäk-
ringssystem eller ett system som grundas på bosättning i en
annan stat, för vilken denna förordning gäller.

4. År med vård av små barn skall enligt föreskrivna villkor i
den svenska lagstiftningen anses som försäkringsperioder
för tilläggspension även om barnet och personen ifråga är
bosatta i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,
under förutsättning att den person som vårdar barnet är
föräldraledig enligt bestämmelserna i lagen om ledighet
för vård av barn.

S. SCHWEIZ

1. Om enligt bestämmelserna i förordningen en person har
rätt att ansöka om medlemskap i en schweizisk erkänd
sjukkassa har hans familjemedlemmar som är bosatta
inom en annan stats territorium, för vilken denna förord-
ning gäller, också rätt att ansöka om medlemskap i samma
sjukkassa.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

468

2. Vid tillämpningen av förordningens artiklar 9.2 och 18.1
skall försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagstift-
ningen i en annan stat, för vilken denna förordning gäller,
beaktas som om personen ifråga vore en ”Ziiger - passant -
passante” (överflyttande) enligt den schweiziska lagstift-
ningen. Försäkring eller rätt i egenskap av familjemedlem
likställs med personlig försäkring.

3. Varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfat-
tas av schweizisk lagstiftning om invaliditetsförsäkring
skall vid tillämpning av kapitel 3 i förordningens avdelning
III anses vara försäkrad enligt denna försäkring vid bevil-
jande av normal invalidpension om

a) han den dag då försäkringsfallet inträffar enligt bestäm-
melserna i den schweiziska lagstiftningen om invalidför-
säkring

i) undergår rehabiliteringsåtgärder som utges enligt inva-
liditetsförsäkringen i Schweiz,

ii) är försäkrad enligt lagstiftningen om ålders-, efterle-
vande- eller invaliditetsförsäkring i en annan stat för
vilken denna förordning gäller,

iii) kan göra anspråk på pension enligt invaliditets- eller
åldersförsäkring i en annan stat för vilken denna för-
ordning gäller eller om han uppbär en sådan pension,

iv) är oförmögen till arbete enligt lagstiftningen i en annan
stat, för vilken denna förordning gäller, och kan göra
anspråk på förmåner från sjukförsäkrings- eller olycks-
fallsförsäkring i den staten eller om han uppbär en så-
dan förmån, eller

b) eller om han har arbetade i Schweiz som gränsarbetare
och inom tre år omedelbart före försäkringsfallets inträf-
fande enligt den schweiziska lagstiftningen, betalat
avgifter enligt denna lagstiftning för minst 12 månader, el-
ler

c) om han måste sluta sin anställning eller självständiga för-
värvsmässiga verksamhet i Schweiz på grund av olycksfall
eller sjukdom då han skall, så länge han stannar i Schweiz,
vara skyldig att betala avgifter på samma grunder som en
person utan förvärvsarbete.”

o) Följande skall läggas till i bilaga 7:

”10. Om en person är egenföretagare i Österrike och anställd som
arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäl-
ler.

11. Om en person som är bosatt i Finland är egenföretagare i Fin-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

469

land och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken
denna förordning gäller.

12. Om en person som är bosatt i Island är egenföretagare i Island
och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken denna
förordning gäller.

13. Om en person är egenföretagare i Liechtenstein och anställd
som arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning
gäller.

14. Om en person som är bosatt i Norge är egenföretagare i
Norge och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken
denna förordning gäller.

15. Om en person som är bosatt i Sverige är egenföretagare i Sve-
rige och anställd som arbetstagare i en annan stat för vilken
denna förordning gäller.

16. Om en person är egenföretagare i Schweiz och anställd som
arbetstagare i en annan stat för vilken denna förordning gäl-
ler.”

2. Rådets förordning (EEG) 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning
av förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen

uppdaterad genom

383 R 2001: Rådets förordning (EEG) 2001/83 av den 2 juni 1983
(EGT Nr L 230, 22.8.1983, s. 6)

och senare ändrad genom

385 R 1660: Rådets förordning (EEG) 1660/85 av den 13 juni 1985
(EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1)

385 R 1661: Rådets förordning (EEG) 1661/85 av den 13 juni 1985
(EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 7) Å 1 85 I: Anslutningsakten för
Spanien och Portugal (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 188)

386 R 513: Kommissionens förordning (EEG) 513/86 av den 26 feb-
ruari 1986 (EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44)

386 R 3811: Rådets förordning (EEG) 3811/86 av den 11 december
1986 (EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5)

389 R 1305: Rådets förordning (EEG) 1305/89 av den 11 maj 1989
(EGT nr L 131, 13.5.1989, s.l)

389 R 2332: Rådets förordning (EEG) 2332/89 av den 18 juli 1989
(EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1)

- 389 R 3427: Rådets förordning (EEG) 3427/89 av den 30 oktober
1989 (EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1)

- 391 R 2195: Rådets förordning (EEG) 2195/91 av den 25 juni 1991
(EGT nr L 206, 29.7 1991, s. 2)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i bilaga 1:

”M. ÖSTERRIKE

1. Bundesminister fur Arbeit und Soziales (Förbundsminis-
tern för arbete och sociala frågor), Wien.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

470

2. Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (För-
bundsministern för miljö-, ungdoms- och familjefrågor),
Wien.

N. FINLAND

Sosiaali-ja terveysministeriö (Social- och hälsovårdsministe-
riet), Helsingfors.

O. ISLAND

1. Heilbrigdis- og tryggingamälarådherra (Hälso- och social-
försäkringsministern), Reykjavik.

2. Félagsmälarädherra (Socialministern), Reykjavik.

3. Fjärmälarädherra (Finansministern), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

Die Regierung des Fiirstentums Liechtenstein (regeringen i
furstendömet Liechtenstein), Vaduz.

Q. NORGE

1. Sosialdepartementet (Socialdepartementet), Oslo.

2. Arbeids- og administrasjonsdepartementet (Arbets- och
administrationsdepartementet), Oslo.

3. Barne- og familiedepartementet (Barn- och familjedepar-
tementet), Oslo.

R. SVERIGE

Regeringen (Socialdepartementet), Stockholm.

S. SCHWEIZ

1. Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédéral
des assurances sociales, Berne - Ufficio federale delle assi-
curazioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialförsäk-
ring, Bern).

2. Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern -
Office fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du tra-
vail, Berne- Ufficio federale delFindustria, delle arti e
mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri
och arbete, Bern).”

b) Följande skall läggas till i bilaga 2:

”M. ÖSTERRIKE

De österrikiska institutionernas behörighet bestäms av regler
i österrikisk lagstiftning, om inte annat anges nedan:

1. Sjukförsäkring

a) Om personen ifråga är bosatt inom en annan stats territo-
rium, för vilken denna förordning gäller, och en Gebiets-
krankenkasse (distriktssjukkassa) är behörig för en för-
säkring och enligt österrikisk lagstiftning den lokala behö-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

471

righeten inte kan avgöras skall den lokala behörigheten
fastställas enligt följande:

Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är be-
hörig för den senaste anställningen i Österrike,
eller Å den Gebietskrankenkasse (distriktssjuk-
kassa) som är behörig för den senaste bosättningen i Ös-
terrike, eller

om det aldrig har förelegat en anställning för vilken en
distriktssjukkassa var behörig eller ingen bosättning i Ös-
terrike förelegat Wiener Gebietskrankenkasse (distriktss-
jukkassan i Wien).

b) När avsnitten 4 och 5 i del III kapitel 1 i förordningen till-
lämpas i förening med artikel 95 i tillämpningsförord-
ningen med avseende på återbetalning av kostnader för
förmåner till personer som har rätt till pension enligt
ASVG (lagen om allmän socialförsäkring):

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche-
rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens
huvudorganisation), Wien, varvid återbetalning av kost-
naderna skall göras från de avgifter för pensionärernas
sjukförsäkring som uppburits av huvudorganisationen.

2. Pensionsförsäkring

Vid bestämmande av den institution som är ansvarig för
betalning av en förmån skall endast försäkringsperioder
enligt österrikisk lagstiftning beaktas.

3. Arbetslöshetsförsäkring

a) För anmälan av arbetslöshet:

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den
berörda personens bosättnings- eller vistelseort.

b) För utfärdande av blanketterna E 301, E 302 och E 303:
Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den
berörda personens arbetsort.

4. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld
(särskild moderskapsförmån):

Finanzamt (Finanskontoret).

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på den
berörda personens bosättnings- eller vistelseort.

N. FINLAND

1. Sjukdom och moderskap

a) Kontantförmåner:

- Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lo-
kalbyråer, eller

- Sjukkassorna.

b) Vårdförmåner:

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

472

- Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess
lokalbyråer, eller

- Sjukkassorna.

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:
De lokala inrättningar som lämnar vård enligt syste-
met.

2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)

a) Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten.

b) Arbetspension:

Den arbetspensionsinrättning som utger och utbetalar
pensionen.

3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäk-
ringsanstalternas förbund vid läkarvård och i andra fall
den institution som utger och utbetalar förmånerna.

4. Dödsfallsersättningar

-Å Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, eller
-den institution som utger och utbetalar förmåner vid
olycksfallsförsäkring.

5. Arbetslöshet

a) Grundsystem:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lo-
kalbyråer.

b) Tilläggssystem:

Behörig arbetslöshetskassa.

6. Familjeförmåner

a) Barnbidrag:

Socialnämnden i den kommun där förmånstagaren är
bosatt.

b) Vårdbidrag för barn:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess
lokalbyråer.

O. ISLAND

1. Alla fall utom arbetslöshets- och familjeförmåner

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Re-
ykjavik.

2. Arbetslöshetsförmåner

Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjö-
dur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskas-
san) Reykjavik.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg
till barnbidrag:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Re-
ykjavik.

b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

473

P. LIECHTENSTEIN

1. Sjukdom och moderskap

- Den erkända sjukförsäkringskassa hos vilken personen
är försäkrad eller

- Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

2. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechten-
steins invaliditetsförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är
ansluten.

3. Ålderdom och dödsfall (pensioner)

a) Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversiche-
rung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är
ansluten.

4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

- Den olycksfallsförsäkringskassa hos vilken personen är
försäkrad eller

- Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

5. Arbetslöshet

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomikontoret).

6. Familjeförmåner

Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechten-
steins familjeutjämningskassa).

O. NORGE

1. Arbetslöshetsförmåner

Arbeidsdirektoratet, Oslo, fylkesarbeidskontorene og
de lokale arbeidskontor på bostedet eller oppholdsstedet
(Arbetsdirektoratet, Oslo, länsarbetskontoren och de lo-
kala arbetskontoren på bosättnings- eller vistelseorten).

2. Alla andra förmåner enligt den norska lagen om social
trygghet

Rikstrygdeverket, Oslo, fylkestrygdekontorene og de
lokale trygdekontor på bostedet eller oppholdsstedet
(Riksförsäkringsverket, Oslo, länsförsäkringskontoren
och de lokala försäkringskontoren på bosättnings- eller
vistelseorten).

3. Familjebidrag

Rikstrygdeverket, Oslo, og de lokale trygdekontor på
bostedet eller oppholdsstedet (Riksförsäkringsverket,
Oslo, och de lokala försäkringskontoren på bosättnings-
eller vistelseorten.

4. Pensionsförsäkring för sjömän

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

474

Pensjonstrygden for sjömenn (Pensionsförsäkringen för
sjömän), Oslo.

R. SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet

a) Som allmän regel:

Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.

b) För sjömän som inte är bosatta i Sverige:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskonto-
ret.

c) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar
35 till 59 på personer som inte är bosatta i Sverige:

Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsav-
delningen.

d) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artiklar
60 till 77 på personer, med undantag för sjömän, som inte
är bosatta i Sverige:

- Försäkringskassan på den ort där olycksfallet i arbete in-
träffade eller där arbetssjukdomen visade sig eller

-Stockholms läns allmänna försäkringskassa, utlandsav-
delningen.

2. Arbetslöshetsförmåner

Arbetsmarknadsstyrelsen.

S. SCHWEIZ

1. Sjukdom och moderskap

Anerkannte Krankenkasse - Caisse-maladie reconnue -
Cassa malati riconosciuta -(Den erkända sjukkassa hos
vilken personen är försäkrad).

2. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

i) Personer bosatta i Schweiz:

Invalidenversicherungskommission - Commission
de 1’assurance invalidité -Commissione delFassicura-
zione invaliditå - (Invalidförsäkringskommission) i
den kanton där personen är bosatt.

iii) Personer bosatta utanför Schweiz:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse
suisse de compensation, Geneve - Cassa svizzera di
compensazione, Ginevra - (Schweiziska utjämnings-
kassan), Geneve.

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Den pensionskassa till vilken den sista arbetsgivaren är
ansluten.

3. Ålderdom och dödsfall

a) Ålders- och efterlevandeförsäkring:

i) Personer bosatta i Schweiz:

Den Ausgleichskasse - Caisse de compensation -

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

475

Cassa di compensazione - (Utjämningskassa) till vil-
ken avgifter sist har erlagts.

ii) Personer bosatta utanför Schweiz:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf -Caisse suisse de
compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione,
Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Den pensionskassa till vilken den senaste arbetsgivaren
är ansluten.

4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

a) Amställda:

Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken arbetsgiva-
ren är försäkrad.

b) Egenföretagare:

Den olycksfallsförsäkringsgivare hos vilken personen är
frivilligt försäkrad.

5. Arbetslöshet

a) Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt.

b) Vid partiell arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt.

6. Familjeförmåner

a) Federalt system:

i) Anställda:

Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale
de compensation - Cassa cantonale di compensazione
(kantonala utjämningskassa) till vilken arbetsgivaren
är ansluten.

ii) Egenföretagare:

Den kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale
de compensation - Cassa cantonale di compensazione
(kantonala utjämningskassan) i den kanton där perso-
nen är bosatt.

b) Kantonala system:

i) Anställda:

Den Familienausgleichskasse - Caisse de compensa-
tion familiale - Cassa di compensazione familiale -
(familj eutjämningskassa) till vilken arbetsgivaren är
ansluten eller arbetsgivaren själv.

ii) Egenföretagare:

Den Kantonale Ausgleichskasse - Caisse cantonale
de compensation - Cassa cantonale di compensazione
(kantonala utjämningskassa) till vilken personen är
ansluten.”

c) Följande skall läggas till i slutet av bilaga 3:

M. ÖSTERRIKE

1. Sjukförsäkring

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

476

a) I alla fall, utom för tillämpningen av förordningens artik-
lar 27 och 29 och tillämpningsförordningens artiklar 30 och
31 i förhållande till den institution på en pensionärs bosätt-
ningsort som nämns i förordningens artikel 27:

Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är
behörig på personens bosättnings- eller vistelseort.

b) För tillämpningen av förordningens artiklar 27 och 29 och
tillämpningsförordningens artiklar 30 och 31 i förhållande
till den institution på en pensionärs bosättningsort som
nämns i förordningens artikel 27:

Den behöriga institutionen.

2. Pensionsförsäkring

a) Om personen har varit omfattad av österrikisk lagstiftning
med undantag för tillämpningen av tillämpningsförord-
ningens artikel 53:

Den behöriga institutionen.

b) I alla andra fall med undantag för tillämpningen av till-
ämpningsförordningens artikel 53:

Pensionsversicherungsanstalt der Angestellten (Pen-
sionsförsäkringsanstalten för anställda), Wien.

c) För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel
53:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche-
rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens
huvudorganisation), Wien.

3. Olycksfallsförsäkring

a) Vårdförmåner:

- Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är
behörig på personens bosättnings- eller vistelseort,

- eller Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna
olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien, kan utge förmå-
ner.

b) Kontantförmåner:

i) I alla fall med undantag för tillämpningen av tillämp-
ningsförordningens artikel 53 i förening med artikel
77:

Allgemeine Unfallversicherungsanstalt (Allmänna
olycksfallsförsäkringsanstalten), Wien.

ii) För tillämpningen av tillämpningsförordningens arti-
kel 53 i förening med artikel 77:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche-
rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorga-
nens huvudorganisation), Wien.

4. Arbetslöshetsförsäkring

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på per-
sonens bosättnings- eller vistelseort.

5. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

477

(särskild moderskapsförmån):

Det Finanzamt (finanskontor) som är behörigt på för-
månstagarens bosättnings- eller vistelseort.

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på per-
sonens bosättnings- eller vistelseort.

N. FINLAND

1. Sjukdom och moderskap

a) Kontantförmåner:

- Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lo-
kalbyråer eller

- Sjukkassorna.

b) Vårdförmåner:

i) Återbetalningar enligt sjukförsäkringen:

- Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess
lokalbyråer eller

- Sjukkassorna.

ii) Allmän hälso- och sjukhusvård:

De lokala inrättningar som lämnar vård enligt syste-
met.

2. Ålderdom, invaliditet, dödsfall (pensioner)
Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lo-
kalbyråer.

3. Dödsfallsersättningar

Allmän dödsfallsersättning:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lo-
kalbyråer.

4. Arbetslöshet

Grundsystem:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess lo-
kalbyråer.

5. Familjeförmåner

a) Barnbidrag:

Den lokala socialnämnden i den kommun där förmåns-
tagaren är bosatt.

b) Vårdbidrag för barn:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten med dess
lokalbyråer.

O. ISLAND

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall,
olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Re-
ykjavik.

2. Arbetslöshet

Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjö-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

478

dur (Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskas-
san), Reykjavik.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag av barnbidrag och tillägg
till barnbidrag:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Re-
ykjavik.

b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:
Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdo-
mar, arbetslöshet

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

2. Ålderdom och dödsfall

a) Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversiche-
rung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

3. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechten-
steins invaliditetsförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

4. Familjeförmåner

Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechten-
steins familjeutjämningskassa).

Q. NORGE

De lokale arbeidskontor og trygdekontor på bostedet eller
oppholdsstedet (de lokala arbetskontoren och försäkrings-
kontoren på bosättnings- eller vistelseorten).

R. SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet

Försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten.

2. Arbetslöshet Arbetslöshetskassan på bosättnings- eller
vistelseorten.

S. SCHWEIZ

1. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse
de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compen-
sazione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Ge-
neve).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

479

2. Ålderdom och dödsfall

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de
compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensazione,
Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

3. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzem -
Caisse nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lu-
cerne - Cassi nazionale svizzera di assicurazione contro gli
incidenti, Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkrings-
anstalten, Luzem).

4. Arbetslöshet

a) Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren valt.

b) Vid partiell arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren valt.”

d) Följande skall läggas till i bilaga 4:

”M. ÖSTERRIKE

1. Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche-
rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens
huvudorganisation), Wien.

2. Arbetslöshetsförsäkring

a) Ärenden med Liechtenstein och Schweiz:

Landesarbeitsamt Vorarlberg (provinsarbetskonto-
ret Vorarlberg), Bregenz.

b) Ärenden med Tyskland:

Landesarbeitsamt Salzburg (provinsarbetskontoret
Salzburg), Salzburg.

c) I alla andra fall:

Landesarbeitsamt Wien (provinsarbetskontoret,
Wien), Wien.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för Karenzurlaubsgeld
(särskild moderskapsförmån):

Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie
(Förbundsministeriet för miljö-, ungdoms- och famil-
jefrågor), Wien.

b) Karenzurlaubsgeld (särskild moderskapsförmån):

Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret
Wien), Wien.

N. FINLAND

1. Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpensioner
Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsing-
fors.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

4S0

2. Arbetspensioner

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsing-
fors.

3. Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar

Tapaturmavakuutuslaitosten Liitto - Olycksfallsförsäk-
ringsanstalternas Förbund, Helsingfors.

4. Andra fall

Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårds-
ministeriet, Helsingfors.

O. ISLAND

1. Sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom, dödsfall,
olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Re-
ykjavik.

2. Arbetslöshet

Tryggingastofnun rfkisins, Atvinnuleysistryggingasjöur
(Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetsförsäkringskassan),
Reykjavik.

3. Familjeförmåner

a) Familjeförmåner med undantag för barnbidrag och tillägg
till barnbidrag:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Re-
ykjavik.

b) Barnbidrag och tillägg till barnbidrag:

Rikisskattstjöri (Riksskattedirektoratet), Reykjavik.

P. LIECHTENSTEIN

1. Sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjuk-
domar, arbetslöshet

Amt fur Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

2. Ålderdom och dödsfall

a) Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Liechtensteinische Alters- und Hinterlassenenversiche-
rung (Liechtensteins ålders- och efterlevandeförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

3. Invaliditet

a) Invaliditetsförsäkring:

Liechtensteinische Invalidenversicherung (Liechten-
steins invaliditetsförsäkring).

b) Försäkringssystem för förvärvsarbetande:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

4. Familjeförmåner

Liechtensteinische Familienausgleichskasse (Liechten-
steins utjämningskassa).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

481

31 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Q. NORGE

1. Arbetslöshetsförmåner
Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo.

2. I alla andra fall

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

R. SVERIGE

1. Alla fall utom arbetslöshet

Riksförsäkringsverket.

2. Arbetslöshet

Arbetsmarknadsstyrelsen

S. SCHWEIZ

1. Sjukdom och moderskap

Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédé-
ral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli
assicurazioni sociali, Berna - (Förbundsverket för social-
försäkring, Bern).

2. Invaliditet

Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse
de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensa-
zione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Ge-
neve).

3. Ålderdom och dödsfall

Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse
de compensation, Geneve - Cassa svizzera di compensa-
zione, Ginevra - (Schweiziska utjämningskassan, Ge-
neve).

4. Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern -
Caisse nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lu-
cerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli
incidenti, Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäkrings-
anstalten, Luzern).

5. Arbetslöshet

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern -
Office fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du tra-
vail, Berne - Ufficio federale delPindustria, delle arti e
mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri
och arbete, Bern).

6. Familjeförmåner

Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédé-
ral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli
assicurazioni sociali, Berna - (Förbundsverket för social-
försäkring, Bern).”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

482

e)	Följande ”M.	skall läggas till i bilaga 6: ÖSTERRIKE Direkt betalning.	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14 Bilaga VI
	N.	FINLAND Direkt betalning.
	O.	ISLAND Direkt betalning.
	P.	LIECHTENSTEIN Direkt betalning.
	Q.	NORGE Direkt betalning.
	R.	SVERIGE Direkt betalning.
	S.	SCHWEIZ Direkt betalning.”
f)	Följande	skall läggas till i bilaga 7:
	”M.	ÖSTERRIKE Österreichische Nationalbank (Österrikes Nationalbank), Wien.
	N.	FINLAND Postipankki Ltd, Helsinki - Postbanken Ab, Helsingfors.
	O.	ISLAND Selabanki Islands (Islands centralbank), Reykjavik.
	P.	LIECHTENSTEIN Liechtensteinische Landesbank (Liechtensteins National- bank), Vaduz.
	Q.	NORGE Sparebanken Nor (Sparbanken), Oslo.
	R.	SVERIGE Inget.
	S.	SCHWEIZ Schweizerische Nationalbank, Zurich - Banque nationale suisse, Zurich - Banca nazionale svizzera, Zurigo - (Schwei- ziska Nationalbanken, Zurich).”
g)	Följande skall läggas till i bilaga 9:
	”M.	ÖSTERRIKE Följande institutioner skall inbegripas vid beräkning av den

genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner:

a) Gebietskrankenkassen (Distriktssjukkassorna).

483

b) Betriebskrankenkassen (Företagssjukkassorna).

N. FINLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be-
räknas genom beaktande av de allmänna hälso- och sjukhus-
vårdssystemen och återbetalningarna enligt sjukförsäk-
ringen.

O. ISLAND

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be-
räknas genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt
de sociala trygghetssystemen i Island.

P. LIECHTENSTEIN

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be-
räknas genom beaktande av de förmåner som utgetts av de
erkända sjukkassorna enligt bestämmelserna i den nationella
lagstiftningen om sjukförsäkring.

Q. NORGE

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be-
räknas genom beaktande av de förmåner som utgetts enligt
kapitel 2 i lagen om social trygghet (lag den 17 juni 1966), en-
ligt lagen den 19 november 1987 om kommunal sjukvård,
enligt lagen den 19 juni 1969 om sjukhus och enligt lagen den
28 april 1961 om mental sjukvård.

R. SVERIGE

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner beräknas
genom beaktande av förmåner som utgetts enligt lagen om
allmän försäkring.

S. SCHWEIZ

Den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall be-
räknas genom beaktande av de förmåner som beviljats av de
erkända sjukkassorna enligt bestämmelserna i den federala
lagstiftningen om sjukförsäkring.”

h) Följande skall läggas till i bilaga 10:

M. ÖSTERRIKE

1. För tillämpningen av artikel 6.1 i tillämpningsförord-
ningen vid egenförsäkring enligt paragraf 16 i ASVG (den
allmänna socialförsäkringslagen) för personer som är bo-
satta utanför Österrikes territorium:

Wiener Gebietskrankenkasse (Wiens distriktssjuk-
kassa), Wien.

2. För tillämpningen av artikel 14.1b och 17 i tillämpnings-
förordningen:

Bundesminister fur Arbeit und Soziales (Federala mi-
nistern för arbete och sociala frågor), Wien, i samförstånd
med Bundesminister fiir Umwelt, Jugend und Familie (Fe-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

484

derala ministern för miljö-, ungdoms- och familjefrågor),
Wien.

3. För tillämpningen av artikel 11, 11a, 12a, 13 och 14 i till-
ämpningsförordningen:

a) Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och är
omfattad av sjukförsäkring:

Den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen.

b) Om personen omfattas av österrikisk lagstiftning och inte
är omfattad av sjukförsäkring:

Den behöriga olycksfallsförsäkringsinstitutionen.

c) I alla andra fall:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche-
rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens
huvudorganisation), Wien. 4. För tillämpningen av ar-
tikel 38.1 och 70.1 i tillämpningsförordningen:

Den Gebietskrankenkasse (distriktssjukkassa) som är
behörig på familjemedlemmarnas bosättningsort.

5. För tillämpningen av artiklarna 80.2, 81 och 82.2 i tillämp-
ningsförordningen:

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på ar-
betstagarens senaste bosättningsort eller senaste anställ-
ningsort.

6. För tillämpningen av artiklarna 85.2 och 86.2 i tillämp-
ningsförordningen avseende Karenzurlaubsgeld (särskild
moderskapsförmån):

Det Arbeitsamt (arbetskontor) som är behörigt på ar-
betstagarens senaste bosättnings- eller vistelseort eller på
den senaste anställningsorten.

7. För tillämpningen av tillämpningsförordningens

a) artikel 102.2 i förhållande till förordningens artiklar 36 och
63:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche-
rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens
huvudorganisation), Wien.

b) artikel 102.2 i förhållande till förordningens artikel 70:

Landesarbeitsamt Wien (Provinsarbetskontoret,
Wien), Wien.

8. För tillämpning av artikel 110 i tillämpningsförordningen:
- Den behöriga institutionen, eller

-om det inte finns någon österrikisk behörig institution,
institutionen på bosättningsorten.

9. För tillämpning av artikel 113.2 i tillämpningsförord-
ningen:

Hauptverband der österreichischen Sozialversiche-
rungsträger (De österrikiska socialförsäkringsorganens
huvudorganisation), Wien, underförstått att återbetalning
av kostnaderna för vårdförmåner skall göras från de sjuk-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

485

försäkringsavgifter som denna institution erhållit från pen-
sionärerna.

N. FINLAND

1. För tillämpningen av artikel 11.1, 11a.1, 12a, 13 och 14 i
tillämpningsförordningen:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsing-
fors.

2. För tillämpningen av

a) artikel 36.1, 36.3 och 90.1 i tillämpningsförordningen:

- Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors
med dess lokalbyråer, och

- Työeläkelaitokset - Arbetspensionsanstalterna och Elä-
keturvakeskus

- Pensionsskyddscentralen.

b) artikel 36.1 andra meningen, 36.2 och 90.2 i tillämpnings-
förordningen:

- Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsing-
fors.

- Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsing-
fors som institution för bosättningsorten.

3. För tillämpningen av artikel 37b, 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2
i tillämpningsförordningen:

- Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsingfors
med dess lokalbyråer.

4. För tillämpningen av artikel 41 och 59 i tillämpningsför-
ordningen:

a) Folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsing-
fors.

b) Arbetspension:

- läketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsing-
fors.

5. För tillämpningen av artikel 60-67 och 71-75 i tillämpnings-
förordningen:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäk-
ringsanstalternas Förbund, Helsingfors, som institution på
bosättningsorten.

6. För tillämpningen av artikel 68 och 69 i tillämpningsför-
ordningen:

Den institution som är ansvarig för olycksfallsförsäkring
i det berörda fallet.

7. För tillämpningen av artikel 76 och 78 i tillämpningsför-
ordningen:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäk-
ringsanstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycks-
fallsförsäkring.

8. För tillämpningen av artikel 80, 81 och 85.2 i tillämpnings-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

486

förordningen:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsing-
fors.

9. För tillämpningen av artikel 96 och 113 i tilllämpningsför-
ordningen:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäk-
ringsanstalternas Förbund, Helsingfors, ifråga om olycks-
fallsförsäkring.

10. För tillämpningen av artikel 110 i tillämpningsförord-
ningen:

a) Sjuk- och moderskapsförsäkring, folkpension:

Kansaneläkelaitos - Folkpensionsanstalten, Helsing-
fors.

b) Arbetspension:

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsing-
fors.

c) Olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar:

Tapaturmavakuutuslaitosten liitto - Olycksfallsförsäk-
ringsanstalternas Förbund, Helsingfors.

d) Övriga fall:

Sosiaali- ja terveysministeriö - Social- och hälsovårds-
ministeriet, Helsingfors.

O. ISLAND

För alla fall utom förordningens artikel 17 och tillämpnings-
förordningens artikel 102.2:

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reyk-
javik.

P. LIECHTENSTEIN

1. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel
11.1

a) i förhållande till förordningens artikel 4.1 och artikel
14b.1:

- Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invali-
denversicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande-
och invaliditetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

2. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel
11a.1

a) i förhållande till förordningens artikel 14a. 1 och artikel
14b.2:

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invali-
denversicherung (Liechtensteins ålders-, efterlevande-
och invaliditetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

487

3. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 samt artikel 14.1
och 14.2 i tillämpningsförordningen:

Amt fiir Volkswirtschaft und Liechtensteinische Al-
ters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung (Natio-
nella ekonomiverket och Liechtensteins ålders-, efterle-
vande- och invaliditetsförsäkring).

4. För tillämpningen av artiklarna 38.1, 70.1, 82.2 och 86.2:

Gemeindeverwaltung (Kommunförvaltningen) på bo-
sättningsorten.

5. För tillämpningen av artikel 80.2 och artikel 81:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

6. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel
102.2 i förhållande till artiklarna 36, 63 och 70:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

7. För tillämpningen av artikel 113.2 i tillämpningsförord-
ningen:

Amt fiir Volkswirtschaft (Nationella ekonomiverket).

Q. NORGE

1. För tillämpningen av förordningens artikel 14.1a och b,
tillämpningsförordningens artikel 11.1 a och 11.2 när arbe-
tet utförs utanför Norge och förordningens artikel 14a.1 b:

Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkrings-
kassan för utlandsärenden), Oslo.

2. För tillämpningen av artikel 14a.la om arbetet utförs i
Norge:

Trygdekontoret i den kommun där personen ifråga är
bosatt.

3. För tillämpningen av artikel 14.1 a i förordningen om per-
sonen ifråga är utsänd till Norge:

Trygdekontoret i den kommun där arbetsgivarens före-
trädare är registrerad i Norge och om arbetsgivaren inte
har någon företrädare i Norge, trygdekontoret i den kom-
mun där arbetet utförs.

4. För tillämpningen av artikel 14.2 och artikel 14.3:

Trygdekontoret i den kommun där personen ifråga är
bosatt.

5. För tillämpningen av artikel 14a.2:

Trygdekontoret i den kommun där arbetet utförs.

6. För tillämpningen av artikel 14b.1 och 14b.2:

Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkrings-
kassan för utlandsärenden), Oslo.

7. För tillämpningen av kapitlen 1,2, 3, 4, 5 och 8 i del III av
förordningen och de bestämmelser som är knutna till dessa
bestämmelser i tillämpningsförordningen:

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och
dess utsedda organ (de regionala och lokala försäkrings-
kontoren).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

488

8. För tillämpningen av del III kapitel 6 i förordningen och
de bestämmelser som är knutna till dessa bestämmelser i
tillämpningsförordningen:

Arbeidsdirektoratet (Arbetsdirektoratet), Oslo och
dess utsedda organ.

9. För pensionsförsäkringssystemet för sjömän:

a) Det lokala trygdekontoret på bosättningsorten när per-
sonen ifråga är bosatt i Norge.

b) Folketrygdekontoret for utenlandssaker (Försäkrings-
kassan för utlandsärenden), Oslo vid betalning av för-
måner enligt systemet till personer som är bosatta
utomlands.

10. För familjebidrag:

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo och
dess utsedda organ (de lokala försäkringskontoren).

R. SVERIGE

1. För tillämpningen av förordningens artiklar 14.1, 14a.1
och 2 och tillämpningsförordningens artiklar 11.1a och
lla.l:

Den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad.

2. För tillämpningen av artiklarna 14.1 b och 14a. 1 b i fall då
en person är utsänd till Sverige:

Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.

3. För tillämpningen av artiklarna 14b.1 och 14b.2 i fall när
en person är utsänd till Sverige för en period som är längre
än 12 månader:

Göteborgs allmänna försäkringskassa, sjöfartskontoret.

4. För tillämpningen av artikel 14.2 och 14.3,14a.2 och 14a.3
i förordningen:

Försäkringskassan på bosättningsorten.

5. För tillämpningen av förordningens artikel 14a.4 och till-
ämpningsförordningens artiklar 11.1b, lla.l b och 12a.5,
12a.6 och 12a.7 a:

Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs.

6. För tillämpningen av artikel 17 i förordningen:

a) Försäkringskassan på den ort där arbetet utförs eller
skall utföras, och

b) Riksförsäkringsverket angående vissa grupper av an-
ställda eller egenföretagare.

7. För tillämpningen av artikel 102.2:

a) Riksförsäkringsverket.

b) Arbetsmarknadsstyrelsen för arbetslöshetsförmåner.

S. SCHWEIZ

1. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel

11.1

a) i förhållande till förordningens artikel 14.1 och 14b.1:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

489

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinderlassenen-
und Invalidenversicherung - Caisse de compensation de
1’assurance vieillesse, survivants et invalidité -Cassa di
compensazione delFasssicurazione vecchiaia, superstiti e
im-aliditå - (utjämningskassa för ålders-, efterlevande och
invaliditetsförsäkring) och den behöriga försäkringsgiva-
ren.

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt fiir Sozialversicherung, Bern - Office fédé-
ral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli
assicurazioni sociali, Berna -Förbundsverket för social-
försäkring, Bern).

2. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel
lla.l

a) i förhållande till förordningens artikel 14a. 1 och artikel
14b.2:

Behörig Ausgleichskasse der Alters-, Hinterlassenen-
und Invalidenversicherung -Caisse de compensation de
1’assurance vieillesse, survivants et invalidité -Cassa di
compensazione dell’asssicurazione vecchiaia, superstiti e
invaliditå -(Utjämningskassa för ålders-, efterlevande-
och invaliditetsförsäkring).

b) i förhållande till förordningens artikel 17:

Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern - Office fédé-
ral des assurances sociales, Berne - Ufficio federale degli
assicurazioni sociali, Berna (Förbundsverket för socialför-
säkring, Bern).

3. För tillämpningen av artikel 12a i tillämpningsförord-
ningen på

a) personer som är bosatta i Schweiz:

Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de com-
pensation - Cassa cantonale di compensazione (kantonal
utjämningskassa) i den kanton där personen är bosatt.

b) personer bosatta utanför Schweiz:

Den Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de
compensation - Cassa cantonale di compensazione (Kan-
tonala utjämningskassa) som är behörig på den ort där ar-
betsgivaren har sin verksamhet.

4. För tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 och artikel 14.1
och 14.2 i tillämpningsförordningen:

Eidgenössische Ausgleichkasse, Bern - Caisse fédérale
de compensation, Berne - Cassa federale di compensa-
zione, Berna (Federala utjämningskassan, Bern) och
Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Kreisagentur
Bern, Bern - Caisse nationale suisse d’assurance en cas
d’accidents, agence d’arrondissement de Berne, Berne -
Istituto nazionale svizzero di assicurazione contro gli in-
fortuni, agenzia circondariale di Berna, Berna - (Schwei-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

490

ziska olycksfallsförsäkringsanstalten, Regionkontor Bern,
Bern).

5. För tillämpningen av artikel 38.1, artikel 70.1, artikel 82.2
och artikel 86.2 i tillämpningsförordningen:

Gemeindeverwaltung - Administration communale -
Amministrazione communale - (Kommunförvaltningen)
pä bosättningsorten.

6. För tillämpningen av artikel 80.2 och 81 i tilllämpningsför-
ordningen:

Bundesamt fur Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern -
Office fédéral de 1’industrie, des arts et métiers et du tra-
vail, Berne - Ufficio federale delFindustria, delle arti e
mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för industri
och arbete, Bern).

7. För tillämpningen av artikel 102.2 i tillämpningsförord-
ningen:

a) i förhållande till förordningens artikel 63:

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzern -
Caisse nationale suisse d’assurance en cas d’accidents, Lu-
cerne - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro
gli incidenti, Lucerna - (Schweiziska olycksfallsförsäk-
ringsanstalten, Luzern).

b) i förhållande till förordningens artikel 70:

Bundesamt fiir Industrie, Gewerbe und Arbeit, Bern -
Office fédéral de l’industrie, des arts et métiers et du tra-
vail, Berne - Ufficio federale delFindustria, delle arti e
mestieri e del lavoro, Berna - (Förbundsverket för indu-
stri och arbete), Bern).

8. För tillämpningen av tillämpningsförordningens artikel
113.2

i förhållande till tillämpningsförordningens artikel 62.1:

k) Följande skall läggas till i bilaga 11:

”M.	ÖSTERRIKE Inget.
N.	FINLAND Inget.
O.	ISLAND Inget.
P.	LIECHTENSTEIN Inget.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

491

Q.	NORGE	Prop. 1991/92:170
	Inget.	Bilaga 14
R.	SVERIGE Inget.	Bilaga VI
S.	SCHWEIZ Inget.”

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE

PARTERNA SKALL TA VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL

3. 373 Y 0919 (02): Beslut nr 74 av den 22 februari 1973 om rätt till
vårdförmåner vid tillfällig vistelse enligt artikel 22.1a i i rådets för-
ordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 21 i rådets förordning (EEG)
nr 574/72 (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 4).

4. 373 Y 0919 (03): Beslut nr 75 av den 22 februari 1973 om behandling
av ansökningar om omprövning enligt artikel 94.5 i rådets förord-
ning (EEG) nr 1408/71 som har lämnats in av personer med invalid-
pension (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 5).

5. 373 Y 0919 (06): Beslut nr 78 av den 22 februari 1973 om tolkningen
av artikel 7.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om förfarandet
vid tillämpning av bestämmelserna om minskning eller innehållande
av förmåner (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 8).

6. 373 Y 0919 (07): Beslut nr 79 av den 22 februari 1973 om tolkningen
av artikel 48.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om samman-
läggning av försäkringsperioder och perioder som behandlas som
sådana vid sjukdom, ålderdom och dödsfall (EGT nr C 75, 19.9
1973, s.9).

7. 373 Y 0919 (09): Beslut nr 81 av den 22 februari 1973 om sammanläggning
av försäkringsperioder som har fullgjorts inom ett visst yrke med tillämpning
av artikel 45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 75, 19.9
1973, s. 11).

8. 373 Y 0919 (11): Beslut nr 83 av den 22 februari 1973 om tolkningen av
artikel 68.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 82 i rådets för-
ordning (EEG) nr 574/72 om ökning av förmåner vid arbetslöshet för bero-
ende familjemedlemmar (EGT nr C 75, 19.9 1973, s. 14).

9. 373 Y 0919 (13): Beslut nr 85 av den 22 februari 1973 om tolkningen av
artikel 57.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och av artikel 67.3 i rådets
förordning (EEG) nr 574/72 om fastställande av tillämplig lagstiftning och
behörig institution för beviljande av förmåner vid arbetssjukdomar (EGT nr
C 75, 19.9 1973, s. 17).

10. 373 Y 1113 (02): Beslut nr 86 av den 24 september 1973 om arbetssätt för
och sammansättning av revisionskommittén inom Europeiska gemenskaper-
nas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare
(EGT nr C 96, 13.11 1973) i dess lydelse enligt

492

- 376 Y 0813 (02): Beslut nr 106 av den 8 juli 1976 (EGT nr C 190, 13.8

1976, s.2).

11. 374 Y 0720 (06): Beslut nr 89 av den 20 mars 1973 om tolkningen av arti-
kel 16.1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om personer som är an-
ställda på ambassader och konsulat (EGT nr C 86, 20.7 1974, s. 7)

12. 374 Y 0720 (07): Beslut nr 91 av den 12 juli 1973 om tolkningen av artikel

46.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om fastställande av förmåner som
skall utges enligt punkt 1 i denna artikel (EGT nr C 86, 20.7 1974, s. 8)

13. 374 Y 0823 (04): Beslut nr 95 av den 24 januari 1974 om tolkningen av
artikel 46.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om proportionell beräk-
ning av pensioner (EGT nr C 99, 23.8 1974, s. 5)

14. 374 Y 1017 (03): Beslut nr 96 av den 15 mars 1974 om omprövning av
rätt till förmåner enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71
(EGT nr C 126, 17.10 1974, s. 23).

15. 375 Y 0705 (02): Beslut nr 99 av den 13 mars 1975 om tolkningen av arti-
kel 107.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om skyldigheten att räkna om
löpande förmåner (EGT nr C 150, 5.7 1975, s. 2).16. 375 Y0705 (03): Beslut
nr 100 av den 23 januari 1975 om återbetalning av kontantförmåner som har
utgetts av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten för den behöriga
institutionens räkning och om hur denna återbetalning skall ske (EGT nr C
150, 5.7 1975, s.3).

17. 376 Y 0526 (03): Beslut nr 105 av den 19 december 1975 om genomföran-
det av artikel 50 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 117, 26.5
1976, s.3).

18. 378 Y 0530 (02): Beslut nr 109 av den 18 november 1977 med ändring av
beslut nr 92 av den 22 november 1973 om begreppet vårdförmåner vid sjuk-
dom och moderskap som avses i artiklarna 19.1, 19.2, 22, 25.1, 25.3, 25.4,
26, 28,1 och 28a, 29 och 31 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och bestäm-
mande av de belopp som skall återbetalas enligt artiklarna 93, 94 och 95 i
rådets förordning (EEG) nr 574/72 och av de förskott som skall betalas enligt
artikel 102.4, i samma förordning (EGT nr C 125, 30.5 1978, s.2).

19. 383 Y 0115: Beslut nr 115 av den 15 december 1982 om beviljande av
proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt enligt artikel 24.2
i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 193, 20.7 1983, s. 7).

20. 383 Y 0117: Beslut nr 117 av den 7 juli 1982 om villkoren för tillämpning
av artikel 50.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 238, 7.9
1983, s.3).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:

”FINLAND

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

493

ISLAND

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Alters , Hinterlassenen- und Invalidenversiche-
rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäk-
ring), Vaduz.

NORGE

Rikstrygdeverket (Rikförsäkringsverket), Oslo.

SCHWEIZ

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensa-
tion, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra -
(Schweiziska utjämningskassan, Geneve).

SVERIGE

Riksförsäkringsverket, Stockholm.

ÖSTERRIKE

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De
österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien.”

21. 383 Y 1112 (02): Beslut nr 118 av den 20 april 1983 om villkoren för till-
lämpning av artikel 50.1 b i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C
306, 12.11 1983, s.2).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.4:

”FINLAND

Eläketurvakeskus - Pensionsskyddscentralen, Helsingfors.

ISLAND

Tryggingastofnun rfkisins (Riksförsäkringsverket), Reykjavik.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversiche-
rung (Liechtensteins ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäk-
ring), Vaduz.

NORGE

Rikstrygdeverket (Riksförsäkringsverket), Oslo.

SCHWEIZ

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf - Caisse suisse de compensa-
tion, Geneve - Cassa svizzera di compensazione, Ginevra -
(Schweiziska utjämningskassan, Geneve).SVERIGE

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

494

Riksförsäkringsverket, Stockholm.

ÖSTERRIKE

Hauptverband der österreichischen Sozialversicherungsträger (De
österrikiska socialförsäkringsorganens huvudorganisation), Wien.”

22. 383 Y 1102 (03): Beslut nr 119 av den 24 februari 1983 om tolkningen av
artikel 76 och artikel 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel

10.1 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om sammanträffande av familjeför-
måner och familjebidrag (EGT nr C 295, 2.11 1983, s. 3).

23. 383 Y 0121: Beslut nr 121 av den 21 april 1983 om tolkningen av artikel
17.7 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 om beviljande av proteser, hjälp-
medel och andra vårdförmåner av stor vikt (EGT nr C 193, 20.7 1983, s. 10).

24. 384 Y 0802 (32): Beslut nr 123 av den 24 februari 1984 om tolkningen av
artikel 22.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 beträffande personer som
behandlas med nj urdialys (EGT nr C 203, 2.8 1984, s. 13).

25. 386 Y 0125: Beslut nr 125 av den 17 oktober 1985 om användningen av
intyget om tillämplig lagstiftning (blankett E 101) då utsändningsperioden
inte överstiger tre månader (EGT nr C 141, 7.6 1986, s.3).

26. 386 Y 0126: Beslut nr 126 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av
artiklarna 14.1a, 14a.la, 14b.1 och 14b.2 i rådets förordning (EEG) nr
1408/71 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 3).

27. 386 Y 0128: Beslut nr 128 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av
artikel 14.1 a och 14b. 1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämplig
lagstiftning för utsända arbetstagare (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 6).

28. 386 Y 0129: Beslut nr 129 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av
artiklarna 77, 78 och 79.3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel

10.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 7).

29. 386 Y 0130: Beslut nr 130 av den 17 oktober 1985 om de blanketter som
behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och
(EEG) nr 574/72 (E 001, E 101-027, E 201-215, E 301-303, E 401-411)
(86/303/EEG) (EGT nr L 192, 15.7.1986, s. 1), i dess lydelse enligt

- 391 X 0140: Beslut nr 144 av den 9 april 1990 (E401-E410F) (EGT

nrL71, 18.3 1991, s. 1).

30. 386 Y 0131: Beslut nr 131 av den 3 december 1985 om räckvidden av
artikel 71.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om rätt till förmåner vid
arbetslöshet för andra arbetstagare än gränsarbetare som under sin senaste
anställning var bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den be-
höriga statens (EGT nr C 141, 7.6 1986, s. 10).

31. C 271/87, s.3: Beslut nr 132 av den 23 april 1987om tolkningen av artikel

40.3 a ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT nr
C 271, 9.10 1987, s.3).

32. C 284/87, s.3: Beslut nr 133 av den 2 juli 1987 om tillämpningen av artik-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

495

larna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 284,
22.10 1987, s. 3 och EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 13).

33. C 64/88, s.4: Beslut nr 134 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel

45.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanläggning av försäk-
ringsperioder som har fullgjorts inom ett yrke som omfattas av ett särskilt
system i en eller flera medlemsstater (EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 4).

34. C 281/88, s. 7: Beslut nr 135 av den 1 juli 1987 om beviljande av vårdför-
måner enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets förordning (EEG) nr 574/72
och begreppen brådskande fall enligt artikel 20 i rådets förordning (EEG)
nr 1408/71 och mycket brådskande fall enligt artiklarna 17.7 och 60.6 i rådets
förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 281, 9.3 1988, s. 7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i artikel 2.2:

”m) ATS 7 000 för institutionen på bosättningsorten i Österrike.

m) FIM 3 000 för institutionen på bosättningsorten i Finland.

o) ISK 35 000 för institutionen på bosättningsorten i Island.

p) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Liechten-
stein.

q) NOK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Norge.

r) SEK 3 600 för institutionen på bosättningsorten i Sverige,

s) CHF 800 för institutionen på bosättningsorten i Schweiz.”

35. C 64/88, s.7: Beslut nr 136 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel
45.1-3 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om beaktande av försäkringspe-
rioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning för att er-
hålla, bibehålla eller återfå rätt till förmåner (EGT nr C 64, 9.3 1988, s. 7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande skall läggas till i bilagan:

”M. ÖSTERRIKE

Inget.

N. FINLAND

Inget.

O. ISLAND

Inget.

P. LIECHTENSTEIN

Inget.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

496

Q. NORGE

Inget.

R. SVERIGE

Inget.

S. SCHWEIZ

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

Inget.”

36. C 140/89, s. 3: Beslut nr 137 av den 15 december 1988 om tillämpningen
av artikel 15.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT nr C 140, 6.6 1989,
s.3).

37. C 287/89, s.3: Beslut nr 138 av den 17 februari 1989 om tolkningen av
artikel 22.1 c i i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om organtransplantatio-
ner eller andra kirurgiska ingrepp, som kräver test av biologiska prover,

medan den berörda personen inte befinner sig i den medlemsstat där tes-
terna utförs (EGT nr C 287, 15.11 1989, s. 3).

38. C 94/90, s. 3: Beslut nr 139 av den 30 juni 1989 om vilket datum som skall
beaktas vid fastställande av kursen för sådan omräkning som avses i artikel
107 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 och som skall tillämpas vid beräk-
ning av vissa förmåner och avgifter (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 3).

39. C 94/90, s.4: Beslut nr 140 av den 17 oktober 1989 om vilken kurs för
omräkning som skall tillämpas av institutionen på en heltidsarbetslös grän-
sarbetares bosättningsort för den senaste löneinkomst som har erhållits i den
behöriga staten (EGT nr C 94, 12.4 1990, s. 4).

40. C 94/90, s. 5: Beslut nr 141 av den 17 oktober 1989 om ändring av beslut
nr 127 av den 17 oktober 1985 om sammanställningen av de listor som före-
skrivs i artiklarna 94.4 och 95.4 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 (EGT
nr C 94, 12.4 1990, s.5).

41. C 80/90, s. 7: Beslut nr 142 av den 13 februari 1990 om tillämpningen av
artiklarna 73, 74 och 75 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr C 80,

30.3 1990, s.7).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Punkt 1 skall inte gälla.

b) Punkt 3 skall inte gälla.

42. 391 D 0425: Beslut nr 147 av den 11 oktober 1990 om tillämpningen av
artikel 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 235, 23.8 1991,
s.21).

497

32 Riksdagen 1991/92. 1 sand. Nr 170. Bil. 14

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

43. Rekommendation nr 14 av den 23 januari 1975 om utfärdande av blan-
kett E 111 till arbetstagare som har sänts ut för arbete utomlands, antagen
av Administrativa kommissionen vid dess 139:e sammanträde den 23 januari
1975.

44. Rekommendation nr 15 av den 19 december 1980 om bestämmande av
det språk på vilket de blanketter som behövs för tillämpningen av rådets för-
ordningar (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72 skall utfärdas, antagen av Admi-
ni- strativa kommissionen vid dess 176:e sammanträde den 19 december
1980.

45. 385 Y 0016: Rekommendation nr 16 av den 12 december 1984 om slu-
tande av överenskommelser enligt artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr
1408/71 (EGT nr C 273, 24.10 1985, s. 3).

46. 386 Y 0017: Rekommendation nr 17 av den 12 december 1984 om de
statistiska uppgifter som årligen skall lämnas för upprättandet av Administ-
rativa kommissionens rapporter (EGT nr C 273, 24.10 1985, s. 3).

47. 386 Y 0028: Rekommendation nr 18 av den 28 februari 1986 om vilken
lagstiftning som skall tillämpas på arbetslösa personer som är sysselsatta i
deltidsarbete i en annan medlemsstat än bosättningsstaten (EGT nr C 284,
11.11 1986, s.4).

48. 380 Y 0609 (03): Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar som
föreskrivs i artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971
om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras fa-
miljemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 139, 9.6 1980, s. 1).

49. 381Y 0613 (01): Förklaringar av Grekland enligt artikel 5 i rådets förord-
ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen (EGT nr C 143, 13.6 1981, s. 1).

50. 383 Y 1224 (01): Tillägg till Tysklands förklaring enligt artikel 5 i rådets
förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av syste-
men för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen (EGT nr C 351, 24.12 1983, s. 1).

51. C 338/86, s. 1: Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar enligt arti-
kel 5 i rådets förordning nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyt-
tar inom gemenskapen (EGT nr C 338, 31.12 1986, s. 1).

52. C 107/87, s. 1: Medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets för-
ordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlem-
mar flyttar inom gemenskapen (EGT nr C 107, 24.4 1987, s. 1).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

498

53. C 323/80, s. 1: Anmälan till rådet från regeringarna i Tyskland och Lux-
emburg om slutandet av en konvention mellan dessa två regeringar om
skilda frågor om social trygghet, enligt artiklarna 8.2 och 96 i rådets förord-
ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda och deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen (EGT nr C 323, 11.12 1980, s. 1).

54. L 90/87, s. 39: Förklaring av Frankrike enligt artikel lj i rådets förord-
ning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemen-
skapen (EGT nr L 90, 2.4 1987, s. 39).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VI

FÖRFARANDE FÖR EFTA-STATERNAS DELTAGANDE I DEN
ADMINISTRATIVA KOMMISSIONEN FÖR SOCIAL TRYGGHET
FÖR MIGRERANDE ARBETARE OCH I DEN TILL DENNA
KOMMISSION KNUTNA REVISIONSKOMMITTÉN ENLIGT
ARTIKEL 112.1I AVTALET

Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, får
var och en sända en representant att närvara som rådgivare (observatör) vid
de möten som hålls i den till Administrativa kommissionen för social trygg-
het för migrerande arbetare som är knuten till EG-kommissionen och vid de
möten som hålls i den till Administrativa kommission knutna revisionskom-
mittén.

******

499

BILAGA VII

ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE AV
YRKESBEHÖRIGHET

Förteckning enligt artikel 30

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälnings-förfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

A. ALLMÄNT SYSTEM

1. 389 L 0048: Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en
generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande
högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT nr L19, 24.1.1989,
s. 16).

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 89/48/EEG efter anpassning
enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1 ja-
nuari 1995 i stället för den 1 januari 1993.

B. JIJRISTYRKEN

.’. 377 L 0249:Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlät-
tande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla
tjänster (EGT nr L 78, 26.3.1977, s. 17) i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 91)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,
15.11.1985, s. 160).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

500

Följande tillägg skall göras i artikel
”1 Finland:

I Island:

I Liechtenstein:

I Norge:

I Schweiz:

I Sverige:

I Österrike:

”asianajaja/advokat”
”lögmaur”
”Rcchtsanwalt”
”advokat”
”avocat/awocato/Advokat/

Rechtsanwalt/Anwalt/
Fiirsprecher/Fursprech”
”advokat”

”Rcchtsanwalt”.”

Prop. 1991/92:170

Bilaga '4

Bilaga VII

C. MEDICINSK OCH PARAMEDICINSK VERKSAMHET

3. 381 L 1057: Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 om
komplettering av direktiv 75/362/EEG, 77/452/EEG, 78/686/EEG och
78/1026/EEG om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och
andra behörighetsbevis för läkare, sjuksköterskor med ansvar för allmän
hälso- och sjukvård, tandläkare respektive veterinärer med avseende på för-
värvade rättigheter (EGT nr L 385, 31.12.1981, s. 25)

Läkare

4. 375 L 0362: Rådets direktiv 75/362/EEG av den 16 juni 1975 om ömsesi-
digt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för
läkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etable-
ringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 167, 30.6.1975,
s.l) i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L291, 19.11.1979, s. 90)

- 382 L 0076: Rådets direktiv 82/76/EEG av den 26 januari 1982 (EGT nr
L43, 15.2.1982, s. 21)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,
15.11.1985, s. 158)

- 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT
nr L 341, 23.11.1989, s. 19)

- 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT
nr L 353, 17.12.1990, s. 73).

Schweiz skall, utan hinder av bestämmelserna i direktiv 75/362/EEG efter
anpassning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet se-
nast den 1 januari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 3:

”m) I Österrike

”Doktor der gesamten Heilkunde” (examensbevis som lä-
kare) som utfärdas av medicinsk universitctsfakultet samt
”Bescheinigung uber die Absolvierung der Tätigkeit als Arzt
im Praktikum” (ut-bildningsbevis över praktisk utbildning för

501

läkare) som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

n) I Finland

”Todistus lääketieteen lisensiaatin tutkinnosta/bevis om med-
icine licentiatexamen” (utbildningsbevis som medicine licen-
tiat) som utfärdas av en medicinsk universitetsfakultet samt
ett utbildningsbevis över praktisk utbild-ning som utfärdas av
de behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.

o) I Island

”Prof f laeknisfrasi frä lxknadeild Håsköla éslands” (examens-
bevis från medi-cinska fakulteten vid Islands universitet)
samt ett utbildningsbevis om praktisk utbildning vid sjukhus
under minst 12 månader som utfärdas av chefs-läkare.

p) / Liechtenstein

De examens- och utbildningsbevis och andra behörighetsbe-
vis som utfärdas i ett annat land, som detta direktiv tilllämpas
på och som finns uppräknade i föreliggande artikel, tillsam-
mans med ett intyg över avslutad praktisk utbildning som ut-
färdas av de behöriga myndigheterna.

q) I Norge

”Bevis for bestått medisinsk embetseksamen” (examensbevis
som cand.med.) som utfärdas av medicinsk universitetsfakul-
tet samt ett intyg över praktisk utbildning som utfärdas av de
behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.

r) I Sverige

”Läkarexamen” som utfärdas av medicinsk universitetsfakul-
tet samt ett intyg över praktisk utbildning som utfärdas av so-
cialstyrelsen.

s) I Schweiz

”Eidgenössisch diplomierter Arzt/titulaire du diplöme fédé-
ral de médecin/titolare di diploma federale di medico” (ex-
amensbevis som medicine doktor) som utfärdas av inrikesde-
partementet.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 5.2:

”1 Finland

”Todistus erikoislääkärin oikeudesta/bevis om specialisträttigheten”
(bevis om specialistkompetens som läkare) som utfärdas av de behö-
riga myndigheterna.

I Island

”Sérfraeileyfi” (bevis om specialistkompetens som läkare) som utfär-
das av hälsoministeriet.

I Liechtenstein

De examens- och utbildningsbevis och andra behörighetsbevis som
utfärdas i ett annat land, som detta direktiv tillämpas på och som
finns uppräknade i föreliggande artikel, tillsammans med ett intyg
över avslutad praktisk utbildning som utfärdas av de behöriga myn-
digheterna.

I Norge

”Bevis for tillåtelse til å benytte spesialist-tittelen” (bevis om rätten

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

502

att använda spc-cialisttiteln) som utfärdas av dc behöriga myndighe-
terna.

I Schweiz

”Spezialarzt/spécialiste/specialista” (bevis om specialistkompetens
som läkare) som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

I Sverige

”Bevis om specialistkompetens för läkare utfärdat av socialstyrel-
sen”.

/ Österrike

”Facharztdiplom” (examensbevis som specialist) som utfärdas av dc
behöriga myndigheterna.”

Följande tillägg skall göras i strecksatserna i artikel 5.3:

Anestesiologi och intensivvård

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

”Finland:	anestesiologia/ane-stesiologi
Island:	svaefingalaekningar
Liechtenstein:	Anästhesiologie
Norge:	anestesiologi
Schweiz:	Anäs thesiologic/anes-thcsiolo-
Sverige:	gie/anestesiologia anestesiologi
Österrike:	Anästhesiologie”
Allmän kirurgi ”Finland:	kirurgia/kiru rgi
Island:	almennar skurlaikningar
Liechtenstein:	Chirurgie
Norge:	generell kirurgi
Schweiz:	Chirurgie/chirur-gie/chirurgia
Sverige:	allmän kirurgi
Österrike:	Chirurgie
Neurokirurgi ”Finland:	neurokirurgia/neurokirurgi
Island:	taugaskurlxkningar
Liechtenstein:	Neurochirurgie
Norge:	nevrokirurgi
Schweiz:	Neurochirurgie/neuro-
Sverige:	chirurgie/neurochirurgia neurokirurgi
Österrike:	Neurochirurgie”
Kvinnosjukdomar och förlossningar (ohstetrik och gyneko-
logi) ”Finland:	naistentaudit ja synnytykset/-
Island:	kvinnosjukdomar och förloss- ningar kvenlaikningar
Liechtenstein:	Gynäkologie und Geburts-hilfe
Norge:	fpdselshjelp og kvinnesykdom-
Schweiz:	mer Gynäkologie und Geburtshilfe-

503

	/gynécologie et obstétrique/gi- Prop. 1991/92:170 ne-cologia e ostetricia Bilaga 14
Sverige:	kvinnosjukdomar och förloss- Bilaga VII ningar (obstetrik och gyneko- logi)

Österrike: Frauenheilkunde
und Geburtshilfe”

Allmän intemmedicin ”Finland: Island: Liechtenstein: Norge:	sisätaudit/inremedicin lyflaskningar Innere Medizin indremedisin
Schweiz:	Innere Medizin/médecine in- terne/medicina interna
Sverige:	allmän internmedicin
Österrike:	Innere Medizin”

Ögonsjukdomar (oftalmologi)

”Finland:	silmätaudit/ögonsjukdomar
Island:	augnlaekningar
Liechtenstein:	Augenheilkunde
Norge:	öyesykdommer
Schweiz:	Ophthalmologie/ophtal- mologie/oftalmologia
Sverige:	ögonsjukdomar (oftalmologi)
Österrike:	Augenheilkunde”

Öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-laryngologi)

”Finland:	korva-, nenä- ja kurkkutaudi- t/öron-, näs- och strupsjukdo- mar
Island: Liechtenstein:	hals-, nef- og eyrnalaekningar Hals-, Nasen- und Ohrenk- rankheiten
Norge:	0re-nese-halssykdommer
Schweiz:	Oto-Rhino-Laryngolo-gie/oto- rhino- laryngologie/otorinolarin- goiatria
Sverige:	öron-, näs- och hals-sjukdomar (oto-rhino-laryngologi)
Österrike:	Hals-, Nasen- und Ohrenk- rankheiten”

Bamaåldems invärtes sjukdomar (pediatrik)

”Finland:

Island:

Liechtenstein:

lastentaudit/barnsjukdomar
barnalaekningar
Kinderheilkunde

Norge: barnesykdommer

Schweiz:

Pädiatrie/pédiatrie/pe-diatria

Sverige:

barnaålderns invärtes sjukdo- 504

	mar (pediatrik)	Prop. 1991/92:170
Österrike:	Kinderheilkunde”	Bilaga 14
Lungsjukdomar (pneumonologi)		Bilaga VII
”Finland:	keuhkosairaudet/lung-
Island:	sjukdomar lungnalskningar
Liechtenstein:	Lungenkrankheiten
Norge:	lungesykdommer
Schweiz:	Lungenkrankheiten/mala-dies
Sverige:	des poumons/ malattie polmo- nari lungsjukdomar (pneumono-
Österrike:	logi) Lungenkrankheiten”
Urologisk kirurgi ”Finland:	urologia/urologi
Island:	tvagfaeraskurlaskningar
Liechtenstein:	Urologie
Norge:	urologi
Schweiz:	U rologie/urologie/uro-logia
Sverige:	urologisk kirurgi
Österrike:	Urologie”
Ortopedisk kirurgi ”Finland:	ortopedia ja trauma-tologia/or-
topedi och traumatologi Island:bzeklunarskurlaekninga
1 Liechtenstein:	Orthopädische Chirurgie
Norge:	ortopedisk kirurgi
Schweiz:	Orthopädische Chirurgie/chi-
Sverige:	rurgie orthopédique/chirurgia ortopedica ortopedisk kirurgi
Österrike:	Orthopädie und ortho-pädi-
Klinisk patologi ”Finland:	sche Chirurgie” patologia/patologi
Island:	liffaerameinafraei
Liechtenstein:	Pathologie
Norge:	patologi
Schweiz:	Pathologie/pathologie/ patolo-
Sverige:	gia klinisk patologi
Österrike:	Pathologie”
Nervsjukdomar (neurologi) ”Finland:	neurologia/neurologi
Island:	taugalsekningar
Liechtenstein:	Neurologie	505

Norge:	nevrologi	Prop. 1991/92:170
Schweiz:	Neurologie/neurologie/neurolo	Bilaga 14
	gia	Bilaga VII
Sverige:	nervsjukdomar (neurologi)
Österrike:	Neurologie”
- Allmän psykiatri
”Finland:	psykiatria/psykiatri
Island:	gelaskningar
Liechtenstein:	Psychiatrie und Psychotherapie
Norge:	psykiatri
Schweiz:	Psychiatrie und Psychothera- pie/psychia-trie et psychothéra- pie/ psichiatria e psicoterapia
Sverige:	allmän psykiatri
Österrike:	Psychiatrie”
Följande tillägg skall göras i strecksatserna i artikel 7.2.:
Klinisk biologi
”Österrike:	Medizinische Biologie”
Biologisk hematologi
”Finland:	hematologiset laboratoriotut- kimukset/ hematologiska labo- ratorieundersökningar”
Klinisk bakteriologi
”Finland:	kliininen mikrobio-logia/kli- nisk mikro-biologi
Island:	syklafraei
Norge:	medisinsk mikrobiologi
Sverige:	klinisk bakteriologi
Österrike:	Hygiene und Mikro-biologie”
Klinisk kemi
”Finland:	kliininen kemia/klinisk kemi
Norge:	klinisk kjemi
Sverige:	klinisk kemi
Österrike:	Medizinisch-chemische Labor- diagnostik”
Klinisk immunologi
”Finland:	immunologia/immu nologi
Island:	onaemisfraei
Norge:	immunologi og transfusjons- medisin

Sverige:

Österrike:

Plastikkirurgi

”Finland:

klinisk immunologi

Immunologie”

plastiikkakirurgia/plastikkirurg

Island:

Norge:

Sverige:

iytalsekningar
plastikkirurgi
plastikkirurgi

506

Schweiz:	Plastische und Wiederhers-	Prop. 1991/92:170
	tellungschirurgie/ chirurgie	Bilaga 14
	plastique et reconstructive/chi-	Bilaga VII
Sverige:	rurgia plastica e ricostruttiva plastikkirurgi
Österrike:	Plastische Chirurgie”
Thoraxkirurgi ”Finland:	thorax- ja verisuoni-kirurgia/t-
Island:	horax- och kärlkirurgi brjostholsskurlsekningar
Norge:	thoraxkirurgi
Sverige:	thoraxkirurgi”
Bamkirurgi ”Finland:	lastenkirurgia/barnkirurgi
Island:	barnaskurltekningar
Norge:	barnekirurgi
Schweiz:	Kinderchirurgie/chirurgie infan-
Sverige:	tile/chirurgia infantile barnkirurgi”
Kärlkirurgi ”Island:	asaskurlskningar
Norge:	karkirurgi”
Hjärtsjukdomar ”Finland:	kardiologia/kardiologi
Island:	hjartalaskningar
Norge:	hjertesykdommer
Sverige:	hjärtsjukdomar”
Matsmältningsorganens	medicinska sjukdomar (medicinsk
gastroenterologi) ”Finland:	gastroenterologia/gastroentero
Island:	logi meltingarlaskningar
Norge:	fordpyelsessykdommer
Sverige:	matsmältningsorganens medi-
cinska sjukdomar (medicinsk gastroenterologi)” Reumatiska sjukdomar ”Finland: reumatologia/reu
matologi Island:	gigtlaekningar
Liechtenstein:	Rheumatologie
Norge:	revmatologi
Sverige:	reumatiska sjukdomar”
Hematologi ”Finland:	kliininen hematologia/klinisk
Island:	hematologi blomeinafrsi
Norge:	blodsykdommer	507

Sverige:	hematologi”
Endokrina sjukdomar
”Finland:	endokrinologia/endokrinologi
Island:	efnaskipta- og innkirtlalask- ningar
Norge:	endokrinologi
Sverige: Medicinsk rehabilitering	endokrina sjukdomar”
”Finland:	fysiatria/fysiatri
Island:	orku- og endurhsefingarlaek- ningar
Liechtenstein:	Physikalische Medizin und Re- habilitation
Norge:	fysikalisk medisin og rehabili- tering
Schweiz:	Physikalische Medizin und Re- habilitation/ médecine physi- que et réhabilitation/medicina fisica e riabilitazione’
Sverige:	medicinsk rehabilitering
Österrike:	Physikalische Medizin”
Hudsjukdomar och veneriska sjukdomar (dermatologi och ve- nereologi)
”Finland:	iho- ja sukupuolitaudit/hud- och könssjukdomar
Island:	hu- og kynsjukdömalaekningar
Liechtenstein:	Dermatologie und Venereolo- gie
Norge:	hud- og veneriske sykdommer
Schweiz:	Dermatologie und Venereolo- gie/dermatologie et vénéréo-lo- gie/dermatologia e venereolo- gia
Sverige:	hudsjukdomar och vene-riska sjukdomar (dermatologi och vene-reologi)
Österrike: Radiologi	Haut- und Geschlechts-krank- heiten”
”Island:	geislalaekningar
Norge:	radiologi
Österrike: Röntgendiagnostik	Radiologie”
”Finland:	radiologia/radiologi
Liechtenstein:	Medizinische Radiologie
Schweiz:	Medizinische Radiologie - Ra- diodiagnostik/radiologie méd- icale - radiodiagnostic/radiolo-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

508

gia medica - radiodiagnostica		Prop. 1991/92:170
Sverige:	röntgendiagnostik	Bilaga 14
Österrike:	Radiologie-Diagnostik”	Bilaga VII
- Tumörsjukdomar (allmän onkologi)
”Finland:	syöpätaudit ja sädehoito/can-
Norge:	cersjukdomar och radioterapi onkologi
Schweiz:	Medizinische Radiologie - Ra-
Sverige:	dio-Onkologie/radiologie médicale - radio-oncologie/ra- diologia medica - radio-onco- logia tumörsjukdomar (allmän on-
Österrike:	kologi) Radiologie-Strahlentherapie”
- Tropikmedicin ”Schweiz:	Tropenkrankheiten/mala-dies
	tropicales/malattie tropicali” Barn- och ungdomspsykiatri
”Finland:	lastenpsykia-tria/barnpsykiatri
Island:	barnagelaekningar
Liechtenstein:	Kinder- und Jugend-psychiatrie
Norge:	und -psychotherapie barne- og ungdoms-psykiatri
Schweiz:	Kinder- und Jugend-psychiatrie
Sverige:	und -psycho-therapie/psychiatrie et psychothérapie d’enfants et d’a- dolescents/psichiatria e psico-tera- pia infantile e dell’adolescenza barn- och ungdoms-psykiatri”
-	Långvårdsmedicin
”Finland:	geriatria/geriatri
Island:	öldrunarlaskningar
Liechtenstein:	Geriatrie
Norge:	geriatri
Sverige:	långvårdsmedicin”
-	Medicinska njursjukdomar (nefro-
”Finland:	logi) nefrologia/nefrologi
Island:	nyrnalaskningar
Norge:	nyresykdommer
Sverige:	medicinska njursjukdomar
	(nefrologi)” Infektionssjukdomar
”Finland:	infektiosairaudet/infektionssjukdo
Island:	mar smitsjukdomar
Norge:	infeksjonssykdommer	509

Sverige:	infektionssjukdomar” Samhällsmedicin	Prop. 1991/92:170 Bilaga 14
"Finland:	terveydenhuolto/hälsovård	Bilaga VII
Island:	félagsloekn ingar	Bilaga VII
Liechtenstein:	Prävention und Gesundheitswesen
Norge:	samfunnsmedisin
Schweiz:	Prävention und Gesundheitswe- senlprévention et santé publiquel prevenzione e sanitä pubblica
Österrike:	Sozialmedizin ”
-	Klinisk farmakologi
”Finland:	kliininen farmakologia/klinisk far- makologi
Island:	lyfjafraei
Norge:	klinisk farmakologi
Sverige:	klinisk farmakologi”
-	Yrkesmedicin
”Finland:	työterveyshuolto/företagshälso- vård
Island:	atvinnulsekningar
Norge:	yrkesmedisin
Sverige:	yrkesmedicin
Österrike:	Arbeitsmedizin”
-	Intemmedicinsk allergologi
”Finland:	allergologia/allergologi
Island:	ofnaemislaekningar
Sverige:	intemmedicinsk allergologi”
-	Gastroenterologisk kirurgi
'Finland:	gastroenterologia/gastroenterolog
Norge:	gastroenterologisk kirurgi”
-	Nuklearmedicin
"Finland:	isotooppitutkimukset/isotopunder sökningar
Schweiz:	Medizinische Radiologie - Nuk- learmedizin/radiologie méd- icale - médecine nucléaire/radiolo- gia medica - medicina nucleare
Österrike:	Nuklearmedizin”
	Tand-, mun- och käk- och ansikts- kirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare)
"Finland:	leukakirurgia/käkkirurgi
Liechtenstein:	Kieferchirurgie
Norge:	kjevekirurgi og munnhulesykdom- mer
Schweiz:	Kieferchirurgie/chirurgie maxillo-	510

faciale/ chirurgia mascello-fac-
ciale”

5. 375 L 0363: Rådets direktiv 75/363/EEG av den 16 juni 1975 om samord-
ning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som
läkare (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 14) i dess lydelse enligt

- 382 L 0076: Rådets direktiv 82/76/EEG av den 26 januari 1982 (EGT
nr L43, 15.2.1982, s. 21)

- 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989
(EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19).

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 75/363/EEG efter an-
passning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direkti-
vet senast den 1 januari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

6. 386 L 0457: Rådets direktiv 86/457/EEG av den 15 september 1986 om
särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare (EGT nr L 267,
19.9.1986, s.26)

Norge skall, trots bestämmelserna i artikel 1 i direktiv 86/457/EEG efter
anpassning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet se-
nast den 1 januari 1995 i stället för den 1 januari 1993.

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 86/457/EEG, efter anpass-
ning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den
1 januari 1997 i stället för den 1 januari 1993 respektive den 1 januari 1999 i
stället för den 1 januari 1995.

7. C/268/90/s. 2: Förteckning 90/C 268/02 över benämningar på utbildnings-,
examens- och andra behörighets-bevis för allmänpraktiserande läkare som
offentliggjorts i överensstämmelse med artikel 12.2 i rådets direktiv
86/457/EEG (EGT nr C 268, 14.10.1990, s. 2)

Sjuksköterskor

8. 377 L 0452: Rådets direktiv 77/452/EEG av den 27 juni 1977 om ömsesi-
digt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för
sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård samt åtgärder
för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att
tillhandahålla tjänster (EGT nr L 176, 15.7.1977, s. 1) i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L291,19.11.1979,
s. 91)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,
15.11.1985, s. 160)

- 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989
(EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19)

- 389 L 0595: Rådets direktiv 89/595/EEG av den 30 oktober 1989
(EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 30)

- 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

511

Schweiz skall efter anpassning trots bestämmelserna i direktiv 77/452/EEG,
enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1 ja-
nuari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:
a)	Följande tillägg skall göras i artikel 1.2:
”1 Finland	”sairaanhoitaja/sjukskötare - ter- veydenhoitaja/hälsovårdare”.
I Island	”hjukrunarfraeingur”.
I Liechtenstein	”Krankenschwester - Krankenp- fleger”.
I Norge	”offentlig godkjent sykepleier”. / Schweiz ”Krankenschwester - Krankenp- fleger/infirmiére - infirmier/infer- miera - infermiere”.
I Sverige	”sjuksköterska”
I Österrike	”Diplomierte Krankenschwester/- Diplomierter Krankenpfleger”.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 3:

”m) I Österrike

”Diplom in der allgemeinen Kranken-pflege” (examensbevis i
allmän sjukvård) som utfärdas av statligt erkända sjuksköters-
keskolor.

n) I Finland

examensbevis som ”sairaanhoitaja/sjuk-skötare” eller ”tervey-
denhoitaja/ hälsovårdare” som utfärdas av en sjukvårdsläroan-
stalt.

o) I Island

”prof f hjukrunarfrasum frå Häsköla éslands” (examensbevis från
medicinska fakultetens sjuksköterskeenhet vid Islands universi-
tet).

p) I Liechtenstein

de examens- och utbildningsbevis och andra behörighetsbevis
som utfärdas i ett annat land, som detta direktiv tilllämpas på och
som finns uppräknade i föreliggande artikel;

q) I Norge

”bevis for bestått sykepleiereksamen” (examensbevis för sjuk-
sköterskor) som utfärdas av en sjuksköterskeskola.

512

r) I Sverige

examensbevis för sjuksköterskor som utfärdas av vårdhögskola.

s) I Schweiz

”diplomierte Krankenschwester fiir allgemeine Krankenpflege -
diplomierter Krankenpfleger fiir allgemeine Kranken-pflege/in-
firmiére diplömée en soins généraux - infirmier diplömé en soins
généraux/infermiera diplomata in cure generali - infermiere dip-
lomato in cure generali” (examensbevis för sjuksköt-erskor) som
utfärdas av den behöriga myndigheten.”

9. 377 L 0453: Rådets direktiv 77/453/EEG av den 27 juni 1977 om samord-
ning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som
sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård (EGT nr L 176,
15.7.1977, s'. 8) i dess lydelse enligt

389 L 0595: Rådets direktiv 89/595/EEG av den 30 oktober 1989
(EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 30).

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 77/453/EEG efter an-
passning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direkti-
vet senast den 1 januari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

Tandläkare

10. 378 L 0686: Rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 om ömsesi-
digt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för
tandläkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av
etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L 233,
24.8.1978, s. 1) i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291,

19.11.1979, s.91)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L
302, 15.11.1985, s. 160)

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober

1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19)

390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december

1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 78/686/EEG efter anpassning
enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1 ja-
nuari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1:

”7 Finland

hammaslääkäri/tandläkare.

I Island

513

33 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

tannlaeknir.

/ Liechtenstein

Zahnarzt.

I Norge
tannlege.

I Schweiz

Zahnarzt/médecin-dentiste/medico-dentista.

I Sverige
tandläkare.

I Österrike

den yrkestitel som Österrike kommer att anmäla till de avtals-
slutande parterna inom sex år räknat från dagen för detta av-
tals ikraftträdande.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 3:

”m) I Österrike

Det examensbevis som Österrike kommer att anmäla till
de avtalsslutande parterna inom sex år räknat från dagen
för detta avtals ikraftträdande.

n) I Finland

”Todistus hammaslääketieteen lisensiaatin tutkinnosta/-
bevis om odontologie licentiatexamen” som utfärdas av en
medicinsk universitetsfakultet samt ett bevis om praktisk
utbildning som utfärdas av social- och hälsostyrelsen.

o) I Island

”Prof frä tannlaeknadeild Häsköla éslands” (examensbevis
från odontologiska fakulteten vid Islands universitet).

p) I Liechtenstein

De examens- och utbildningsbevis och andra behörighets-
bevis som utfärdas i ett annat land som detta direktiv om-
fattar och som finns uppräknade i föreliggande artikel till-
sammans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning
som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

q) I Norge

”Bevis for bestått odontologisk embetseksamen” (ex-
amensbevis om avlagd cand. odont.-examen) som utfär-
das av en odontologisk universitetsfakultet.

r) I Sverige

”Tandläkarexamen”, som utfärdas av tandläkarhögskolor
samt ett bevis om praktisk utbildning som utfärdas av so-
cialstyrelsen.

s) I Schweiz

”Eidgenössisch diplomierter Zahnarzt/ titulaire du dip-
löme fédéral de médecin-dentiste/titolare di diploma fede-
rale di medico-dentista” (examensbevis som tandläkare)
som utfärdas av det federala inrikesministeriet.”

c) Följande tillägg skall göras i strecksatserna i artikel 5, som an-
ges nedan:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

514

1. Ortodonti

I Finland

”Todistus erikoishammaslääkärin oikeudesta oikomishoidon
alalla/bevis om specialist tandläkarrättighet inom området
tandreglering” (utbildningsbevis i tandreglering) som utfär-
das av de behöriga myndigheterna.

- I Norge

”Bevis for gjennomgått spesialistutdanning i kjeveortopedi”
(utbildningsbevis om specialiststudier i tandreglering) som ut-
färdas av odontologisk universitetsklinik.

- I Schweiz

”Dr.med.dent., Kieferorthopäde/diplöme, dr.méd.dent.,
orthodontiste/diploma, dott.med. dent., ortodontista” (bevis
om specialiststudier i tandreglering) som utfärdas av den be-
höriga myndigheten.

- I Sverige

”Bevis om specialist-kompetens i tandreglering” som utfärdas
av socialstyrelsen”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

2. Munkirurgi:

- I Finland

”Todistus erikoishammaslääkärin oikeudesta suukirurgian
(hammas- ja suukirurgian) alalla/bevis om specialisttandläkar-
rättigheten inom området oralkirurgi (tand- och munkirurgi) ”
som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

I Norge

”Bevis for gjennomgått spesialistutdanning i oralkirurgi” (be-
vis om specialiststudier i oralkirurgi) som utfärdas av odonto-
logisk universitetsfakultet.

- I Sverige

”Bevis om specialistkompetens i tandsystemets kirurgiska
sjukdomar” som utfärdas av socialstyrelsen”.

d) Följande text skall införas:

”Artikel 19b

Fr.o.m. den tidpunkt då Österrike vidtar åtgärder som är nödvändiga för att
följa detta direktiv skall de stater som omfattas därav, för att kunna genom-
föra den verksamhet som avses i artikel 1 i direktivet, så som det anpassats
för EES-ändamål, erkänna de utbildnings- och examensbevis och andra be-
hörighetsbevis för läkare som i Österrike tilldelas dem som påbörjat sin uni-
versitetsutbildning före EES-avtalets ikraftträdande tillsammans med ett in-
tyg som utfärdas av de behöriga österrikiska myndigheterna, att dessa perso-
ner faktiskt, på föreskrivet sätt och huvudsakligen i Österrike har ägnat sig åt
den verksamhet som finns närmare angiven i artikel 5 i direktiv 78/687/EEG i
minst tre år i följd under en femårsperiod före dagen för utfärdandet av bevi-

515

set och att dessa personer är behöriga att utöva nämnda verksamhet på
samma villkor som de som innehar de utbildnings-, examens- och andra be-
hörighetsbevis som avses i artikel 3 m.

Det krav på tre års erfarenhet som avses i första stycket skall frångås, när
det gäller personer som med framgång har avslutat minst tre års studier, vilka
av de behöriga myndigheterna intygats motsvara den utbildning som avses i
artikel 1 i direktiv 78/687/EEG.”

11. 378 L0687: Rådets direktiv 78/687/EEG av den 25 juli 1978 om samord-
ning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som
tandläkare (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 10)

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 78/687/EEG efter anpass-
ning enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den
1 januari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 6 skall frasen ”personer som omfattas av artikel 19 i direktiv
78/686/EEG” lyda ”personer som omfattas av artikel 19,19a och 19b i direk-
tiv 78/686/EEG”.

När det gäller direktiv 78/686/EEG och 78/687/EEG (dvs. punkt 10 och 11
ovan) skall dessutom följande gälla:

Till dess att tandläkarutbildningen i Österrike genomförts enligt de villkor
som fastställts enligt direktiv 78/687/EEG och senast den 31 december 1998,
skall etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster uppskjutas
dels för behöriga tandläkare från de övriga länder som omfattas av detta di-
rektiv i Österrike, dels för behöriga österrikiska läkare som utövar tandläka-
ryrket i de övriga länder som omfattas av detta direktiv.

Under den tillfälliga avvikelse som angetts ovan kommer allmänna eller
särskilda rättigheter rörande etableringsrätten och friheten att tillhandahålla
tjänster, som eventuellt föreligger enligt österrikiska bestämmelser eller
konventioner som reglerar förhållandet mellan Österrike ochett annat land
som omfattas av detta direktiv att bibehållas och tillämpas på icke-diskrimi-
nerande grund i förhållande till övriga länder som omfattas av detta direktiv.

Veterinärmedicin

12. 378 L 1026: Rådets direktiv 78/1026/EEG av den 18 december 1978 om
ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbe-
vis för veterinärer inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövan-
det av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr L
362, 23.12.1978, s. 1) i dess lydelse enligt:

1 79 H:Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291,
19.11.1979, s.92)

- 1 851: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L
302, 15.11.1985, s. 160)

- 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober
1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

516

- 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december
1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 3:

”m) / Österrike

”Diplom-Tierarzt” (examensbevis för veterinärer) som
utfärdas av Wiens universitet för veterinärmedicin.

n) I Finland

”Eläinlääketieteen lisensiaatti/veterinärmedicine licen-
tiat”, ett examensbevis som utfärdas av veterinärmedi-
cinska högskolan.

o) I Island

De examens- och utbildningsbevis och andra behörighets-
bevis som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta
direktiv och som finns uppräknade i denna artikel tillsam-
mans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning som
utfärdas av de behöriga myndigheterna.

p) I Liechtenstein

q) I Norge

”Eksamensbevis utstedt av Norges veterinaerhpgskole for
bestått veterinasrmedisinsk embetseksamen (examensbe-
vis som cand.med.vet.) som utfärdas av Norges veterinär-
medicinska högskola.

r) I Sverige

”Veterinärexamen” som utfärdas av lantbruksuniversite-
tet.

s) I Schweiz

”Eidgenössisch diplomierter Tierarzt/titulaire du diplöme
fédéral de vété-rinaire/titolare di diploma federale di vete-
rinario” (examensbevis för veterinärer) som utfärdas av
inrikesdepartementet.”

13. 378 L 1027: Rådets direktiv 78/1027/EEG av den 18 december 1978 om
samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksam-
het som veterinär (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 7) i dess lydelse enligt

- 389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober
1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

517

Barnmorskor

14. 380 L 0154: Rådets direktiv 80/154/EEG av den 21 januari 1980 om öm-
sesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbe-
vis för barnmorskor inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska ut-
övandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster
(EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 1) i dess lydelse enligt

- 380 L1273: Rådets direktiv 80/1273/EEG av den 22 december
1980 (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 74)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L
302, 15.11.1985, s. 161)

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober

1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19)

390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december

1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73).

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 80/154/EEG efter anpassning
enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1 ja-
nuari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1:

”/ Finland

- ”kätilö/barnmorska”.

I Island

- ”ljösmöir”.

I Liechtenstein

- ”Hebamme”.

I Norge

- ”jordmor”.

I Schweiz

- ”Hebamme/sage-femme/levatrice”.

I Sverige

- ”barnmorska”.

I Österrike

- ”Hebamme”.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 3:
”m) I Österrike

”Hebammen-Diplom” som utfärdas av barnmorskes-
kola.

n) I Finland

”kätilö/barnmorska” eller ”erikoissairaanhoitaja, naisten-
taudit ja äitiyshuolto/ specialsjukskötare, kvinnosjukdo-
mar och mödravård” (examensbevis för barnmorskor)
som utfärdas av sjukvårdsläroanstalt.

o) I Island

”prof frä Ljösmacrasköla éslands” (examensbevis från
barnmorskeskolan i Island).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

518

p) I Liechtenstein

de examens- och utbildningsbevis och andra behörighets-
bevis som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta
direktiv och som finns uppräknade i föreliggande artikel.

q) I Norge

”bevis for bestått jordmoreksamen” (examensbevis för
barnmorskor) som utfärdas av en barnmorskehögskola
och ett bevis om praktisk utbildning som utfärdas av de
behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.

r) I Sverige

examensbevis som barnmorska som utfärdas av vårdhögs-
kola.

s) I Schweiz

”diplomierte Hebamme/sage-femme diplömée/levatrice
diplomata” (examensbevis för barnmorskor) som utfärdas
av den behöriga myndigheten.”

15. 380 L 0155: Rådets direktiv 80/155/EEG av den 21 januari 1980 om sam-
ordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om rätten att på-
börja och utöva verksamhet som barnmorska (EGT nr L 33, 11.2.1980, s. 8)
i dess lydelse enligt

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober

1989 (EGT nr L 341, 23.11.1989, s. 19)

Schweiz skall, trots bestämmelserna i direktiv 80/155/EEG efter anpassning
enligt detta avtal, fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet senast den 1 ja-
nuari 1997 i stället för den 1 januari 1993.

Farmaci

16. 385 L 0432: Rådets direktiv 85/432/EEG av den 16 september 1985 om
samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss far-
maceutisk verksamhet (EGT nr L 253, 24.9.1985, s. 34)

17. 385 L 0433: Rådets direktiv 85/433/EEG av den 16 september 1985 om
ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbe-
vis i farmaci inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av
etableringsrätten när det gäller viss farmaceutisk verksamhet (EGT nr L
253, 24.9.1985, s. 37) i dess lydelse enligt

- 385 L 0584: Rådets direktiv 85/584/EEG av den 20 december

1985 (EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 42)

390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december

1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

519

a) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4:

”m) I Österrike

”Staatliches Apothekerdiplom” (statligt examensbevis
för farmaceuter) som utfärdas av de behöriga myndighe-
terna.

n) I Finland

”Todistus proviisorin tutkinnosta/bevis om provisorexa-
men” (kandidatexamen i farmaci) som utfärdas av ett uni-
versitet.

o) I Island

”Pröf frä Häsköla éslands f lyfjafrsei” (examensbevis i far-
maci från Islands universitet).

p) I Liechtenstein

De examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis
som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta direk-
tiv och som finns uppräknade i föreliggande artikel till-
sammans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning
som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

q) I Norge

”Bevis for bestått cand.pharm.-eksamen” (examensbevis
som cand.pharm.) som utfärdas av en universitetsfakul-
tet.

r) I Sverige

Apotekarexamen som utfärdas av universitet i Uppsala.

s) I Schweiz

”Eidgenössisch diplomierter Apotheker/titulaire du dip-
löme fédéral de pharmacien/ titolare di diploma federale
di farmacista” (examensbevis i farmaci) som utfärdas av
inrikesdepartementet.

D. ARKITEKTUR

18. 385 L 0384: Rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det öm-
sesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighets-
bevis på arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett ef-
fektivt utnyttjande av etableringsrätten och fri-heten att tillhandahålla
tjänster (EGT nr L 223, 21.8.1985, s. 15) i dess lydelse enligt

- 385 L 0614: Rådets direktiv 85/614/EEG av den 20 december
1985 (EGT nr L 376, 31.12.1985, s. 1)

386L0017: Rådets direktiv 86/17/EEG av den 27 januari 1986
(EGT nr L27, 1.2.1986, s. 71)

- 390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december
1990 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 73)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för föreliggande avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

520

a) Följande tillägg skall göras i artikel 11:

”1) I Österrike

- de examensbevis som utfärdas av tekniska högskolor i arki-
tektur (”Architektur”), byggnadsteknik (”Bauingenieur-
wesen”) eller väg- och vattenbyggnad (”Hochbau”, ”Wirt-
schaftsingenieurwesen-Bauwesen”), (”Kulturtechnik und
Wasserwirtschaft”),

- de examensbevis som utfärdas av konstakademin i Wien i
arkitektur (”Meisterschule fiir Architektur”),

- de examensbevis som utfärdas av konstfackskolan i Wien i
arkitektur (”Meisterklasse fur Architektur”),

- de examensbevis som utfärdas av konstfackskolan i Linz i
arkitektur (”Meisterklasse fur Architektur”),

- de examensbevis för ingenjörer (Ing.) som utfärdas av tek-
niska högskolor eller tekniska högskolor för byggnadsin-
genjörer samt bevis som ”Baumeister”, som styrker minst
sex års yrkeserfarenhet i Österrike och som stadfästs ge-
nom examen,

- behörighetsbevis för högskoleingenjörer eller ingenjörs-
konsulter inom byggnation (”Hochbau”, ”Bauwesen”,
”Wirtschaftsingenieurwesen-Bauwesen”, ”Kulturtechnik
und Wasserwirtschaft”) enligt lagen om väg- och vatten-
byggnadsingenjörer (Ziviltechnikergesetz, Förbundsrepu-
bliken Österrikes officiella tidning nr 146/1957).

m) I Finland

- de examensbevis som utfärdas av arki-tektavdelningarna
vid de tekniska högskolorna och vid Uleåborgs universitet
(arkkitehti - arkitekt),

- de examensbevis som utfärdas av de tekniska läroanstal-
terna (rakennusarkkitehti).

n) I Island

- de examens- och utbildningsbevis och andra behörighets-
bevis som utfärdas i ett annat land som omfattas av detta
direktiv och som finns uppräknade i föreliggande artikel
tillsammans med ett bevis om avslutad praktisk utbildning
som utfärdas av de behöriga myndigheterna.

o) I Liechtenstein

- examensbevis från högre teknisk läroanstalt (Höhere
Technische Lehranstalt): Architekt HTL).

p) I Norge

- de examensbevis (som sivilarkitekt) som utfärdas av Nor-
ges Tekniska Högskola vid Trondheims universitet, Oslo
arkitekturhögskola och Bergens arkitekturhögskola,

- intyg om medlemskap i ”Norske Arkitekters Landsfor-
bund” (NAL), om personerna i fråga har erhållit sin utbild-
ning i ett land som omfattas av detta direktiv.

q) I Sverige

- de examensbevis som utfärdas på arkitektlinjen vid Tek-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

521

niska Högskolan i Stockholm, Chalmers Tekniska Hög-
skola och Universitet i Lund (arkitekt),

- intyg om medlemskap i ”Svenska Arkitekters Riksför-
bund” (SAR), om personerna i fråga har erhållit sin utbild-
ning i ett land som omfattas av detta direktiv.

r) I Schweiz

- de examensbevis som utfärdas av förbundsstatens tekniska
högskolor (Eidgenössische Technische Hochschulen, Eco-
les Polytechniques Fédérales, Politecnici Federali:
dipl.Arch.ETH, arch.dipl. EPF, arch.dipl.PF),

- de examensbevis som utfärdas av arkitekturskolan vid uni-
versitetet i Geneve (Ecole d’architecture de 1’Université de
Geneve: architecte diplömé EAUG),

- examensbevis från de tekniska högskolorna (Höhere
Technische Lehranstalten, Ecoles Techniques Supérieures,
Scuole Tecniche Superiori: Architekt HTL, architecte
ETS, architetto STS), samt ett intyg som styrker en fyraårig
yrkespraktik i Schweiz,

- utbildningsbevis från ”Stiftung der Schweizerischen Regis-
ter der Ingenieure, der Architekten und der Techniker/-
Fondation des Registres suisse des ingénieurs, des architec-
tes et des techniciens/Fondazione dei Registri svizzeri degli
ingegneri, degli architetti e del tecnici” (REG) ”Architekt
REG A”, ”architecte REG A”, ”architetto REG A”,

- utbildningsbevis från ”Stiftung der Schweizerischen Regis-
ter der Ingenieure, der Architekten und der Techniker/-
Fondation des Registres suisses des ingénieurs, des archi-
tectes et des techniciens/Fondazione dei Registri svizzeri
degli ingegneri, degli architetti e dei tecnici” (REG) ”Arc-
hitekt REG B”, ”architecte REG B”, ”architetto REG B”
samt ett bevis som styrker en fyraårig yrkespraktik i
Schweiz.”

b) Bestämmelserna i artikel 15 skall inte tillämpas.

19. C/205/89/s. 5: De utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis i
arkitektur som är föremål för ömsesidigt erkännande av medlemsstaterna
89/C 205/06 (aktualisering av meddelande 88/C 270/03 av den 19 oktober
1988) (EGT nr C 205, 10.8.1989, s.5)

E. HANDEL OCH AGENTURVERKSAMHET

Partihandel

20. 364 L 0222: Rådets direktiv 64/222/EEG av den 25 februari 1964 med
detaljbestämmelser för övergångsåt- gärder inom följande näringsområ-
den: partihandel samt agentuverksamhet inom handel, industri och hantverk
(EGT nr 56, 4.4.1964, s. 857/64)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

21. 364 L 0223: Rådets direktiv 64/223/EEG av den 25 februari 1964 om att

522

uppnå etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster för verksamhet inom
partihandel (EGT nr 56, 4.4.1964, s. 863/64) i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbri-

tannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 84)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

Agenturverksamhet inom handel, industri och hantverk

22. 364 L 0224: Rådets direktiv 64/224/EEG av den 25 februari 1964 om att
uppnå etableringsfrihet och fri-het att tillhandahålla tjänster som agent vid
affärstransaktioner i handel, industri och hantverk (EGT nr 56, 4.4.1964, s.
869/64) i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbri-

tannien (EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 85)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291,
19.11.1979, s. 89)

1851: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L
302, 15.11.1985, s. 155)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 3:

"Finland:	Egenföretagare Kauppa-agentti Handelsagent Kauppaedustaja Handelsrepresentant	Anställda Myyntimies/ Försäljare
Island:	Smäsali Heildsali Umbossali Farandsali	Sölumaur
Liechtenstein:	Handelsvertreter	Handelsreisender
Norge:	Handelsagent Kommisjonasr Grossist	Handelsreisender agent Representant
Schweiz:	Agent/Agent/ Agente	Handels- reisender Représentant de com- merce/ Rappresentante
Sverige:	Handelsagent Mäklare	Handelsresande

523

Kommissionär

Österrike: Handelsagent Handlungs-

reisender”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

Egenföretagare inom detaljhandel

23. 368 L 0363: Rådets direktiv 68/363/EEG av den 15 oktober 1968 om att
uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföreta-
gare inom detaljhandel (ur ISIC-grupp 612) (EGT nr L 260, 22.10.1968,
s. 496) i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 86)

24. 368 L 0364: Rådets direktiv 68/364/EEG av den 15 oktober 1968 med
detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för självständiga näringsidkare
inom detaljhandeln (ISIC-grupp ex 612) (EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 6)

Egenföretagare inom partihandel med kol och verksamhet som agent inom
kolhandel

25. 370 L 0522: Rådets direktiv 70/522/EEG av den 30 november 1970 om
att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egen-
företagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhan-
del (ur ISIC-grupp 6112) (EGT nr L 267, 10.12.1970, s. 14) i dess lydelse
enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 86)

26. 370 L 0523: Rådets direktiv 70/523/EEG av den 30 november 1970 om
detaljerade övergångsbestämmelser för egenföretagare inom partihandeln
med kol och agenturverksamhet inom kolhandeln (ur ISIC-grupp 6112)
(EGT nr L 267, 10.12.1970, s. 18)

Handel med och distribution av giftiga ämnen

27. 374 L 0556: Rådets direktiv 74/556/EEG av den 4 juni 1974 med detalj-
bestämmelser om övergångsåtgärder för olika former av verksamhet inom
handel med och distribution av giftiga ämnen och verksamhet som medför
yrkesmässig användning av dessa produkter inklusive verksamhet som agent
(EGT nr L 307, 18.12.1974, s. 1)

28. 374 L 0557: Rådets direktiv 74/557/EEG av den 4 juni 1974 om att uppnå
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare
och agent inom handel med och distribution av giftiga ämnen (EGT nr L
307, 18.11.1974, s.5)

524

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för föreliggande avtal, tilläm-
pas med följande anpassning: Följande tillägg skall göras i bilagan:

- ”yf Finland

1. Kemikalier som omfattas av 1989 års kemi-kalielag med förord-
ningar.

2. Biologiska bekämpningsmedel som omfattas av 1969 års lag
om bekämpningsmedel med förordningar.

- Liechtenstein

1. Bensen och tetraklorokarbon (förordning nr 23 av den 1 juni
1964).

2. Samtliga giftiga substanser och produkter enligt artikel 2 toxici-
tetslagen (SR 814.80), särskilt de som finns införda i förteck-
ningen över giftiga substanser eller produkter 1, 2 och 3 enligt
artikel 3 förordningen om giftiga substanser (SR 814.801) (till-
lämplig enligt tullfördraget, kungörelse nr 47 av den 28 augusti
1979).

Norge

1. De bekämpningsmedel som omfattas av rättsakten om bekämp-
ningsmedel av den 5 april 1963 med förordningar.

2. De kemikalier som omfattas av förordningen av den 1 juni 1990
om märkning av och handel med kemikalier, som kan innebära fara
för människans hälsa, med motsvarande förordning om kemikalie-
förteckningen.

Schweiz

Samtliga giftiga substanser och produkter enligt artikel 2 toxicitets-
lagen (SR 814.80), särskilt de som finns införda i förteckningen över
giftiga substanser eller produkter 1, 2 och 3 enligt artikel 3 i förord-
ningen om giftiga substanser (SR 814.801).

Sverige

1. Ytterst farliga och mycket farliga kemiska produkter som avses i
förordningen om kemiska produkter (1985:835).

2. Vissa föregångare till narkotika som avses i föreskrifterna om till-
stånd att tillverka, saluföra och distribuera giftiga och mycket
vådliga kemiska produkter (KIFS 1986:5, KIFS 1990:9).

3. De bekämpningsmedel, klass 1, som avses i förordningen
1985:836.

4. Det miljöfarliga avfall som avses i förordningen
1985:841. 5. PCB och de kemiska produkter innehållande
PCB som avses i förordningen 1985:837

6. De substanser som finns uppräknade i grupp B i kungörelsen om
föreskrifter för sanitära gränsvärden (AFS 1990:13)

7. Asbest och de material innehållande asbest som avses i kungörel-
sen AFS 1986:2

- Österrike

Giftiga substanser och preparat som är klassificerade som ”starkt
giftiga” eller ”giftiga” enligt lagen om kemiska substanser (Chemi-
kaliengesetz), Förbundsrepublikens officiella tidning 326/1987 (224
paragrafen Gewerbeordnung).”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

525

Handelsresande och hemförsäljare

29. 375 L 0369: Rådets direktiv 75/369/EEG av den 16 juni 1975 om åtgärder
för att främja den faktiska eta-bleringsfriheten och friheten att tillhandahålla
tjänster som handelsresande och hemförsäljare, särskilt övergångsåtgärder
för dessa former av verksamhet (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 29)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

Självständiga handelsagenter

30. 386 L 0653: Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om
samordning av medlemsstaternas lagar om självständiga handelsagenter
(EGT nr L 382, 31.12.1986, s. 17)

F. INDUSTRI OCH HANTVERK

Tillverknings- och bearbetningsindustrin

31. 364 L 0427: Rådets direktiv 64/427/EEG av den 7 juli 1964 med detaljbe-
stämmelser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom tillverknings-
och processindustrin inom ISIC-huvudgrupperna 23-40 (industri och hant-
verk) (EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1863/64) i dess lydelse enligt

- 369 L 0077: Rådets direktiv 69/77/EEG av den 4 mars 1969 (EGT nr

L59, 10.3.1969, s.8)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för föreliggande avtal, tilläm-
pas med följande anpassning: Bestämmelserna i artikel 5.3 skall inte till-
lämpas.

32. 364 L 0429: Rådets direktiv 64/429/EEG av den 7 juli 1964 om genomfö-
rande av etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster för egenföretagare
i tillverknings- och processindustrin inom ISIC-huvudgrupperna 23-40 (indu-
stri och hantverk) (EGT nr 117, 23.7.1964, s. 1880/64) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 83)

Gruv- och mineralnäring

33. 364 L 0428: Rådets direktiv 64/428/EEG av den 7 juli 1964 om att uppnå
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare
inom gruv- och mineralnäringen (ISIC-huvudgrupperna 11-19) (EGT nr
117, 23.7.1964, s. 1871/64) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien

(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 81)

526

Tillhandahållande av elektricitet, gas, vatten och sanitära tjänster

34. 366 L 0162: Rådets direktiv 66/162/EEG av den 28 februari 1966 om eta-
bleringsfriheten och friheten att etablera sig som egenföretagare inom sekto-
rerna el-, gas-, vatten- och sanitära tjänster (EGT nr 42, 8.3.1966, s. 584/66)
i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien

(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 82)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

Livsmedels- och dryckesvaruindustrin

35. 368 L 0365: Rådets direktiv 68/365/EEG av den 15 oktober 1968 om eta-
bleringsfriheten och friheten att till-handahålla tjänster som egenföretagare
inom livs-medels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgrupperna 20 och
21) (EGT nr L 260, 22.10.1968, s. 9) i dess lydelse enligt

1 - 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 83)

36. 368 L 0366: Rådets direktiv 68/366/EEG av den 15 oktober 1968 med
detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom livsme-
dels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgrupper 20 och 21) (EGT nr L
260, 22.10.1968, s. 12)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Bestämmelserna i artikel 6.3 skall inte tillämpas.

Letande (prospektering och borrning) efter olja och naturgas

37. 369 L 0082: Rådets direktiv 69/82/EEG av den 13 mars 1969 om att
uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföreta-
gare i fråga om letande (prospektering och borrning) efter olja och naturgas
(ISIC-huvudgrupp ex 13) (EGT nr L 68, 19.3.1969, s. 4) i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien

(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 82)

G. TJÄNSTER FÖRKNIPPADE MED

TRANSPORTER

38. 382 L 0470: Rådets direktiv 82/470/EEG av den 29 juni 1982 om åtgärder
för att underlätta ett effektivt utövande av etableringsfriheten och friheten
att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom vissa tjänster som är
förknippade med transporter och kommunikationer och resebyråer (ISIC-
grupp 718) samt lagring och magasinering (ISIC-grupp 720) (EGT nr L 213,
21.7.1982, s. 1) i dess lydelse enligt

527

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 156)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 3:

Finland

A. huolitsija/speditör laivanselvittäjä/skeppsmäklare

B. matkanjärjestäjä/researrangör matkanvälittäjä/reseagent

C. -

D. autonselvittäjä/bilmäklare

Island

A. skipamilari

B. feraskrifstofa

C. flutningamistö

D. bifreiaskoun

Liechtenstein

A. Spediteur, Warentransportvermittler

B. Reisebiirounternehmer

C. Lagerhalter

D. Fahrzeugsachverständiger, Wäger

Norge

A. speditpr

skipsmegler

B. reisebyrå

C. oppbevaring

D. bilinspektör

Schweiz

A. Spediteur/expéditeur/spedizioniere

Zolldeklarant/déclarant de

douane/dichiarante di dogana

B. Reiseburounternehmer/agent de voyage/agente

di viaggio

C. Lagerhalter/entrepositaire/agente di
deposito

D. Automobilexperte/expert en auto-
mobiles/perito in automobili

Eichmeister/vérificateur des poids et mesures/verificatore dei pesi e
delle misure

Sverige

A. speditör

skeppsmäklare

B. resebyrå

C. magasinering

lagring

förvaring

D. bilinspektör

bilprovare

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

528

bilbesiktningsman

Österrike

A. Spediteur

Transportagent

B. Reisebiiro

C. Lagerhalter

Tierpfleger

D. Kraftfahrzeugprufer

Kraftfahrzeugsachverständiger

Wäger”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

H. FILMINDUSTRI

39. 363 L 0607: Rådets direktiv 63/607/EEG av den 15 oktober 1963 om ge-
nomförande av Allmänna hand-lingsprogrammet för upphävande av be-
gränsningar av friheten att erbjuda tjänster inom filmindustrin (EGT nr 159,
2.11.1963, s. 2661/63)

40. 365 L 0264: Rådets andra direktiv 65/264/EEG av den 13 maj 1965 för
genomförande av bestämmelserna i de allmänna handlingsprogrammen för
upphävande av begränsningar av etableringsfriheten och friheten att erbjuda
tjänster inom filmindustrin (EGT nr 85, 19.5.1965, s. 1437/65) i dess lydelse
enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien

(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14)

41. 368 L 0369: Rådets direktiv 68/369/EEG av den 15 oktober 1968 om att
uppnå etableringsfrihet som egenföretagare inom filmdistribution (EGT nr
L 260, 22.10.1968, s. 22) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 88)

42. 370 L 0451: Rådets direktiv 70/451/EEG av den 29 september 1970 om
att uppnå etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster som egenföreta-
gare inom filmproduktionen (EGT nr L 218, 3.10.1970, s. 37) i dess lydelse
enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 88)

I. ÖVRIGA SEKTORER

Affärsmässiga tjänster när det gäller fast egendom och övriga sektorer

43. 367 L 0043: Rådets direktiv 67/43/EEG av den 12 januari 1967 om att
uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföreta-

529

34 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

gare inom 1. handel med och förvaltning av fast egendom (exklusive 6401),
(ISIC-grupp ex 640) 2. vissa tjänster som inte finns klassificerade på annat
håll (ISIC-grupp 839) (EGT nr 10, 19.1.1967, s. 140/67) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 86)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr 291, 19.11.1979,
s.89)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr 302,
15.11.1985, s.156)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för föreliggande avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 2.3:

”/ Finland:

kiinteistönvälittäjä/fastighetsförmedlare, fastighetsmäklare.

I Island:

fasteigna- og skipasala,
leigumilarar.

I Liechtenstein:

- Immobilien- und Finanzmakler,

Immobilienschätzer, Immobiliensachver-ständiger,

- Immobilienhändler,

- Baubetreuer,

Immobilien-, Haus- und Vermögensverwalter.

1 Norge:

- eiendomsmeglere, advokater,

- entreprenörer, utbyggere av fast eiendom,

- eiendomsforvalter,

eiendomsforvaltere,
utleiekontorer.

I Schweiz:

- Liegenschaftenmakler/courtier en immeubles/agente immobiliare,
Hausverwalter/gestionnaire en immeubles/amministratore di stabili,
Immobilien-Treuhänder/régisseur et courtier en immeubles/ fiducia-
rio immobiliare.

I Sverige:

fastighetsmäklare,

(fastighets-)värderingsman,
fastighetsförvaltare,
byggnadsentreprenörer.

Österrike

Immobilienmakler,

- Immobilienverwaltung,

Bauträger (Bauorganisator, Baubetreuer).”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

530

Servicesektorn

44. 368 L 0367: Rådets direktiv 68/367/EEG av den 15 oktober 1968 om ge-
nomförande av etableringsfrihet och frihet att erbjuda tjänster som egen-
företagare inom servicesektorn (ur ISIC-huvudgrupp 85); 1. Restauranger,
kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852);
2. Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp
853) (EGT nr L 26, 22.10.1968, s. 86) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 86)

45. 368 L 0368: Rådets direktiv 68/368/EEG av den 15 oktober 1968 med
detaljbestämmelser om övergångsåtgärder för egenföretagare inom service-
sektorn (ur ISIC-huvudgrupp 85); 1. Restauranger, kaféer, krogar och andra
ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852); 2. Hotell, pensionat, cam-
pingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853) (EGT nr L 260,

22.10.1968, s. 19)

Verksamhet inom diverse branscher

46. 375 L 368: Rådets direktiv 75/368/EEG av den 16 juni 1975 om åtgärder
som underlättar etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster
inom diverse branscher (ur ISIC-huvudgrupperna 01-85), särskilt övergångs-
åtgärder för dessa verksamhetsformer (EGT nr L 167, 30.6.1975,
s. 22)Frisörverksamhet

M. 382 L 489: Rådets direktiv 82/489/EEG av den 19 juli 1982 om åtgärder
som underlättar etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster som
hårfrisör (EGT nr L 218, 27.7.1982, s. 24)

J. JORDBRUK

48. 363 L 0261: Rådets direktiv 63/261/EEG av den 2 april 1963 med detalj-
bestämmelser för etableringsfrihet på jordbruksområdet inom en medlems-
stats territorium för medborgare i andra medlemsländer som har varit an-
ställda som lantarbetare i den medlemsstaten under en sammanhängande
period av två år (EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1323/63) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14)

49. 363 L 0262: Rådets direktiv 63/262/EEG av den 2 april 1963 med detalj-
bestämmelser för etableringsfrihet på jordbruk som legat öde eller vars mark
inte varit uppodlad i mer än två år (EGT nr 62, 20.4.1963, s. 1326/63) i dess
lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien

(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14)

531

50. 365 L 0001: Rådets direktiv 65/1/EEG av den 14 december 1964 med
detaljbestämmelser för friheten att tillhandahålla tjänster inom jordbruk
och träd-gårdsodling (EGT nr 1, 8.1.1965, s. 1) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 79)

51. 367 L 0530: Rådets direktiv 67/530/EEG av den 25 juli 1967 om frihet
för de medborgare i en medlemsstat som har etablerat sig i en annan med-
lemsstat som jordbrukare att flytta från ett jordbruk till ett annat (EGT nr
190, 10.8.1967, s. 1) i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 79)

52. 367 L 0531: Rådets direktiv 67/531/EEG av den 25 juli 1967 om tillämp-
ning av medlemsstaternas lagar om jordbruksarrenden på jordbrukare som
är medborgare i andra medlemsstater (EGT nr 190, 10.8.1967, s.3) i dess
lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 80)

53. 367 L 0532: Rådets direktiv 67/532/EEG av den 25 juli 1967 om friheten
att bli medlem av jordbruks-kooperativ för medborgare i en medlemsstat
som etablerat sig i en annan medlemsstat (EGT nr 190, 10.8.1967, s. 5) i dess
lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 80)

54. 367 L 0654: Rådets direktiv 67/654/EEG av den 24 oktober 1967 med
detaljbestämmelser för att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhanda-
hålla tjänster som egenföretagare inom skogsbruk och skogsavverkning
(EGT nr 263, 30.10.1967, s. 6) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 80)

55. 368 L 0192: Rådets direktiv 68/192/EEG av den 5 april 1968 om frihet
för jordbrukare som är medborgare i en medlemsstat och har etablerat sig i
en annan medlemsstat att erhålla olika former av kredit (EGT nr L 93,

17.4.1968, s. 13) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 80)56. 368 L 0415: Rådets direktiv
68/415/EEG av den 20 december 1968 om frihet för jordbrukare som
är medborgare i en medlemsstat och har etablerat sig i en annan

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

532

medlemsstat att erhålla olika former av stöd (EGT nr L 308,

23.12.1968, s. 17)

57. 371 L 0018: Rådets direktiv 71/18/EEG av den 16 december 1970 med
detaljbestämmelser för att uppnå etableringsfrihet för egenföretagare som
tillhandahåller tjänster inom jordbruk och trädgårdsodling (EGT nr L 8,
11.1.1971, s. 24) i dess lydelse enligt

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien

(EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 80)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

K. ÖVRIGT

58. 385 D 0368: Rådets beslut 85/368/EEG av den 16 juli 1985 om jämförbar-
het av yrkesutbildningsmeriter mellan medlemsstaterna inom EG (EGT nr
L 199, 31.7.1985, s. 56)

RÄTTSAKTER SOM DE FÖRDRAGSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De fördragsslutande parterna skall beakta innehållet i följande rättsakter:

Allmänt

59. C/81/74/s. l:Meddelande från kommissionen om de intyg, förklaringar
och bevis avseende god vandel, frånvaro av tidigare konkurs och slag och
varaktighet av den verksamhet som bedrivits i ursprungslandet som avses i
de rådsdirektiv som antagits före den 1 juni 1973 om etableringsfrihet och
frihet att tillhandahålla tjänster (EGT nr C 81, 13.7.1974, s. 1)

60. 374 Y 0820(01): Rådets resolution av den 6 juni 1974 om erkännande av
utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (EGT nr C 98, 20.8.1974,
s.l)

Allmänt system

61. 389 L 0048: Rådets och kommissionens uttalande vid antagandet av di-
rektiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis
över behörig-hetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års stu-
dier (EGT nr L 19, 24.1.1989, s. 23)

Läkare

62. 375 X 0366: Rådets rekommendation 75/366/EEG av den 16 juni 1975
om medborgare i Luxemburg som innehar examensbevis för läkare som ut-
färdas i tredje land (EGT nr L 167, 30.6.1975, s.20)

533

63. 375 X 0367: Rådets rekommendation 75/367/EEG av den 16 juni 1975
om klinisk utbildning för läkare (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 21)

64. 375 Y 0701(01): Rådets uttalanden om antagande av texterna om etable-
ringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster för läkare inom EG (EGT nr
C 146, 1.7.1975, s.l)

65. 386 X 0458: Rådets rekommendation 86/458/EEG av den 15 september
1986 om medborgare i Luxemburg som innehar examensbevis för läkare som
utfärdas i tredje land (EGT nr L 267, 19.9.1986, s. 30)

66. 389 X 0601: Kommissionens rekommendation 89/601/EEG av den 8 no-
vember 1989 om utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal i cancersjukdo-
mar (EGT nr L 346, 27.11.1989, s. 1)

Tandläkare

67. 378 Y 0824(01): Rådets uttalande rörande direktivet om samordning av
bestämmelserna i lagar och andra författningar för verksamhet som tandlä-
kare (EGT nr C 202, 24.8.1978, s. 1)

Veterinärer

68. 378 X 1029: Rådets rekommendation 78/1029/EEG av den 18 december
1978 om medborgare i Luxemburg som innehar examensbevis för veterinä-
rer som utfärdas i tredje land (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 12)

69. 378 Y 1223(01): Rådets uttalanden rörande direktivet om ömsesidigt er-
kännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för veteri-
närer inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etable-
ringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr 308, 23.12.1978,
s.l)

Farmaci

70. 385 X 0435: Rådets rekommendation 85/435/EEG av den 16 september
1985 om medborgare i Luxemburg som innehar examensbevis i farmaci i
tredje land (EGT nr L 253, 24.9.1985, s. 45)

Arkitektur

71. 385 X 0386: Rådets rekommendation 85/386/EEG av den 10 juni 1985
om dem som innehar examensbevis i arki-tektur som utfärdas i tredje land
(EGT nr L 223, 21.8.1985, s. 28)

Partihandel

72. 365 X 0077: Kommissionens rekommendation 65/77/EEG av den 12 ja-
nuari 1965 till medlemsstaterna om de bevis om yrkesutövning i tidigare
hemvistland som avses i artikel 4.2 i direktiv 64/222/EEG (EGT nr 24,
11.2.1965, s. 413/65)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VII

534

Industri och hantverk

Prop. 1991/92:170

73. 365 X 0076: Kommissionens rekommendation 65/76/EEG av den 12 ja-
nuari 1965 till medlemsstaterna om de bevis om yrkesutövning i tidigare
hemvistland som avses i artikel 4.2 i rådets direktiv 64/427/EEG (EGT nr 24,

Bilaga 14

Bilaga VII

11.2.1965, s. 410/65)

74. 369 X 0174: Kommissionens rekommendation 69/174/EEG av
den 24 maj 1967 till medlemsstaterna om de bevis om yrkesutövning i tidi-
gare hemvistland som avses i artikel 5.2 i rådets direktiv 68/366/EEG (EGT
nr L 146, 18.6.1969, s.4)

535

BILAGA VIII

ETABLERINGSRÄTT

Förteckning enligt artikel 31

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,
hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-med-
lemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i
dessa stater,
hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemstat(er)” i de rättsakter
som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de relevanta
EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sve-
rige och Österrike

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 361 X 1201 P 0032/62: Allmänt handlingsprogram för upphävande av be-
gränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT nr 002,15.1.1962, s.
32) Bestämmelserna i det allmänna handlingsprogrammet skall, inom ra-
men för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I avdelning III, första stycket, första strecksatsen, skall hänvis-
ningen till artikel 55 i Romfördraget ersättas av en hänvisning till
artikel 32 i detta avtal.

b) I avdelning III, första stycket, andra strecksatsen, skall hänvis-
ningen till artikel 56 i Romfördraget ersättas av en hänvisning till
artikel 33 i detta avtal.

c) I avdelning III, första stycket, tredje strecksatsen, skall hänvis-
ningen till artikel 61 i Romfördraget ersättas av en hänvisning till

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VIII

536

artikel 38 i detta avtal.

d) I avdelning VI, första stycket, skall hänvisningen till artikel 57.3 i
Romfördraget ersättas av en hänvisning till artikel 30 i detta avtal.

2. 361 X 1202 P 0036/62: Allmänt handlingsprogram för upphävande av be-
gränsningar i etableringsfriheten (EGT nr 002, 15.1.1962, s. 36)

Bestämmelserna i det allmänna handlingsprogrammet skall, inom ramen
för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I första stycket i avdelning I skall den första meningen fram till ”bli-
vit självständiga efter att fördraget har trätt i kraft” inte tillämpas.

b) Följande tillägg skall göras i avsnitt I:

”Hänvisningarna till utomeuropeiska länder och områden skall tol-
kas med beaktande av bestämmelserna i artikel 126 i EES-avtalet.”

c) I avsnitt V, första stycket, skall hänvisningen till artikel 57.3 i Rom-
fördraget ersättas av en hänvisning till artikel 30 i detta avtal.

d) I avsnitt VII skall hänvisningen till artikel 92 och följande i Romför-
draget ersättas av en hänvisning till artikel 61 och följande i detta
avtal.

3. 373 L 0148: Rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaf-
fande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för
medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande
av tjänster (EGT nr L 172, 28.6.1973, s. 14)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I andra stycket av artikel 4.1 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för
en medborgare i någon av Europeiska gemenskapernas medlems-
stater” ersättas av uttrycket ”uppehållstillstånd”.

b) Artikel 10 skall inte tillämpas.

4. 375 L 0034: Rådets direktiv 75/34/EEG av den 17 december 1974 om rät-
ten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom en annan med-
lemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse (EGT nr L 14,
20.1.1975, s. 10)

5. 375 L 0035: Rådets direktiv 75/35/EEG av den 17 december 1974 om ut-
vidgande av tillämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG om samordningen
av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosätt-
ning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller
hälsa till att även omfatta medborgare i en medlemsstat som begagnar sig av
rätten att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att ha
verkat där som egna företagare (EGT nr L 14, 20.1.1975, s. 14)

6. 390 L 0364: Rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till
bosättning (EGT nr L 180, 13.7.1990, s. 26)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VIII

537

I första stycket av artikel 2.1 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för
en medborgare i någon av EG:s medlemsstater” ersättas av ut-
trycket ”uppehållstillstånd”.

7. 390 L 0365: Rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till
bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverk-
samma (EGT nr L 180,13.7.1990, s. 28) Bestämmelserna i direktivet skall,
inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

I första stycket av artikel 2.1 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för
en medborgare i någon av EG:s medlemsstater” ersättas av ut-
trycket ”uppehållstillstånd”.

8. 390 L 0366: Rådets direktiv 90/366/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till
bosättning för studerande (EGT nr L 180, 13.7.1990, s. 30)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

I andra stycket av artikel 2.1 skall uttrycket ”uppehållstillstånd för
en medborgare i någon av EG:s medlemsstater” ersättas av ut-
trycket ”uppehållstillstånd”.

9. Utan hinder av artikel 31-35 i avtalet och bestämmelserna i denna bilaga,
får Island fortsätta att tillämpa de begränsningar som finns när avtalet under-
tecknas avseende etablering i fiskesektorn och i fiskförädlingssektorn av ut-
länningar och av isländska medborgare utan laglig hemvist på Island.

10. Utan hinder av artikel 31-35 i avtalet och bestämmelserna i denna bi-
laga, får Norge fortsätta att tillämpa de begränsningar som finns när avtalet
undertecknas avseende utlänningars etablering i fiskeoperationer eller i
företag som äger eller driver fiskefartyg.

******

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga VIII

538

BILAGA IX

FINANSIELLA TJÄNSTER

Förteckning enligt artikel 36.2

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,
hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-med-
lemsstaterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i
dessa stater,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

ANPASSNINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

I fråga om sådant informationsutbyte mellan EG-staternas behöriga myndig-
heter som skall ske enligt rättsakter som omfattas av denna bilaga, skall
punkt 7 i protokoll 1 gälla vid tillämpningen av detta avtal.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

I FÖRSÄKRING

i) Annan försäkring än livförsäkring

1. 364 L 0225: Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om av-
skaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhanda-
hålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (EGT L 56,4.4.1964,
s. 878/64).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 3 skall inte gälla.

2. 373 L 0239: Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om
samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera
och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L
228, 16.8.1973, s. 3), i dess lydelse enligt

376 L 0580: Rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 (EGT

539

L 189, 13.7.1976, s. 13)

384 L 0641: Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984
om ändring, speciellt med avseende på reserisker, av första direkti-
vet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar
om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt för-
säkring än livförsäkring (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21)

387 L 0343: Rådets direktiv 87/343/EEG av den 22 juni 1987 om änd-
ring, såvitt avser kreditförsäkring och borgensförsäkring, av första
direktivet 73/239/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 72)

- 387 L 0344: Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om

samordning av lagar och andra författningar angående rättsskydds-
försäkring (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)

388 L 0357: Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988
om samordning av lagar och andra författningar som avser annan
direkt försäkring än livförsäkring och med bestämmelser avsedda att
göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster
samt om ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988,
s. 1)

390 L 0618: Rådets direktiv 90/618/EEG av den 8 november 1990
om ändring, särskilt såvitt avser ansvarsförsäkring för motorfordon,
av direktiv 73/239/EEG och direktiv 88/357/EEG, vilka avser sam-
ordning av lagar och andra författningar angående annan direkt för-
säkring än livförsäkring (EGT L 330, 29.11.1990, s 44).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 4:

”f) Island

Husatryggingar Reykjavikurborgar,

Vidlagatrygging Islands

g) Schweiz

Aargau: Aargauisches Versicherungsamt, Aarau,
Appenzell Ausser-Rhoden: Brand- und Elementarschaden-
versicherung Appenzell AR, Herisau,

Basel-Land: Basellandschaftliche Gebäudeversicherung,
Liestal,

Basel-Stadt: Gebäudeversicherung des Kantons Basel-Stadt,
Basel,

Bern/Berne: Gebäudeversicherung des Kantons Bern, Bern /
Assurance Immobiliére du canton de Berne, Berne,
Fribourg/Freiburg: Etablissement cantonal d’assurance des
båtiments du canton de Fribourg, Fribourg / Kantonale Ge-
bäudeversicherungsanstalt Freiburg, Freiburg,
Glarus: Kantonale Sachversicherung Glarus, Glarus,
Graubiinden/Grigioni/Grischun: Gebäudeversicherungsans-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

540

talt des Kantons Graubunden, Chur / Istituto d’assicurazione
fabbricati del cantone dei Grigioni, Coira / Institut dil cantun
Grischun per assicuranzas da baghetgs, Cuera,

Jura: Assurance Immobiliére de la République et canton du
Jura, Saignelégier,

Luzern: Gebäudeversicherung des Kantons Luzern, Luzern,
Neuchåtel: Etablissement cantonal d’assurance immobiliére
contre 1’incendie, Neuchåtel,

Nidwalden: Nidwaldner Sachversicherung, Stans,
Schaffhausen: Gebäudeversicherung des Kantons Schaffhau-
sen, Schaffhausen,

Solothurn: Solothurnische Gebäudeversicherung, Solothurn,
St. Gallen: Gebäudeversicherung des Kantons St. Gallen, St.
Gallen,

Thurgau: Gebäudeversicherungsanstalt des Kantons Thur-
gau, Frauenfeld,

Vaud: Etablissement d’assurance contre l’incendie et les élé-
ments naturels du canton de Vaud, Lausanne,

Zug: Gebäudeversicherung des Kantons Zug, Zug,

Zurich: Gebäudeversicherung des Kantons Zurich, Zurich.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 8:

”Finland:

Keskinäinen Vakuutusyhtiö / Ömsesidigt Försäkringsbolag,
Vakuutusosakeyhtiö / Försäkringsaktiebolag,

Vakuutusyhdistys / Försäkringsförening,

Island:

Hlutafélag, Gagnkvaemt félag,

Liechtenstein:

Aktiengesellschaft, Genossenschaft,

Norge:

Aksjeselskaper, Gjensidige selskaper,

Schweiz:

Aktiengesellschaft, Société anonyme, Societå anonima,
Genossenschaft, Société coopérative, Societå cooperativa,

Sverige:

Försäkringsaktiebolag, Ömsesidiga försäkringsbolag,
Understödsföreningar,

Österrike:

Aktiengesellschaft, Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit.”

c) Artikel 29 skall inte tillämpas. Följande bestämmelse skall vara till-
lämplig:

”Vaije avtalsslutande part får, genom avtal med ett eller flera tredje
länder, medge tillämpning av andra bestämmelser än i artiklarna 23-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

541

28, på villkor att de egna försäkrade ges relevant och likvärdigt
skydd. De avtalsslutande parterna skall lämna varandra information
och samråda innan sådana avtal ingås.

De avtalsslutande parterna får inte gentemot filialer till försäk-
ringsföretag med huvudkontor utanför de avtalsslutande parternas
territorier tillämpa bestämmelser som innebär en förmånligare be-
handling än den som ges filialer till försäkringsföretag med huvud-
kontor inom de avtalsslutande parternas territorier.”

d) Artiklarna 30, 31, 32 och 34 skall inte tillämpas. Följande bestäm-
melse skall vara tillämplig:

”Artiklarna 16 och 17 skall inte tillämpas på de icke-livförsäkrings-
företag som kommer att särskilt anges av Finland, Island och Norge.
Den behöriga tillsynsmyndigheten skall kräva av sådana företag att
de uppfyller vad som krävs enligt de nämnda artiklarna senast den 1
januari 1995. Före detta datum skall Gemensamma EES-kommittén
undersöka den finansiella ställningen hos företag som ännu inte upp-
fyller kraven, samt avge de rekommendationer som är påkallade.
Så länge ett försäkringsföretag inte uppfyller vad som krävs enligt
artiklarna 16 och 17, får företaget inte inrätta filialer eller tillhanda-
hålla tjänster inom en annan avtalsslutande parts territorium. Före-
tag som önskar utvidga sin verksamhet så som sägs i artikel 8.2 eller
artikel 10 får inte göra detta, om de inte fullt ut uppfyller detta direk-
tivs bestämmelser.”

e) I fråga om förhållandet till tredje lands försäkringsföretag, be-
skrivna i artikel 29b (jämför artikel 4 i direktiv 90/618) skall följande
gälla:

1. I syfte att uppnå största möjliga enhetlighet vid tillämpning av
regler som avser förhållandet till tredje land på området för försäk-
ringsföretag, skall de avtalsslutande parterna utbyta information så
som sägs i artikel 29b.1 och 29b.5, och samråda i frågor som avses i
artikel 29b.2, 29b.3 och 29b.4, inom ramen för Gemensamma EES-
kommitténs verksamhet och i sådan särskild ordning som de avtals-
slutande parterna enas om.

2. Auktorisationer som en avtalsslutande parts behöriga myndighe-
ter beviljar försäkringsföretag, vilka är direkta eller indirekta dot-
terföretag till moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall
i enlighet med direktivets bestämmelser ha giltighet inom samtliga
avtalsslutande parters territorier. Dock skall gälla

a) att, när ett tredje land tillämpar kvantitativa restriktioner för eta-
blering av försäkringsföretag från en EFTA-stat, eller för sådana
försäkringsföretag tillämpar restriktioner som landet inte tillämpar
för försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, skall auktori-
sationer som en behörig myndighet inom gemenskapen beviljat
företag, vilka är direkta eller indirekta dotterföretag till moderföre-
tag för vilka ifrågavarande tredje lands lag gäller, ha giltighet endast

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

542

inom gemenskapen, utom då en EFTA-stat beslutar annorlunda för
sitt eget jurisdiktionsområde,

b) att, när gemenskapen har beslutat att auktorisationer av försäk-
ringsföretag, som är direkta eller indirekta dotterföretag till moder-
företag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall begränsas eller upp-
skjutas, skall auktorisationer som beviljats sådana försäkringsföre-
tag av en behörig myndighet i en EFTA-stat ha giltighet i endast den
senare staten, utom då en annan avtalsslutande part beslutar annor-
lunda för sitt eget jurisdiktionsområde,

c) att sådana begränsningar eller uppskov som avses i a eller b ovan
inte får tillämpas för försäkringsföretag eller deras dotterföretag,
när företagen redan är auktoriserade inom en avtalsslutande parts
territorium.”

3. Närhelst gemenskapen förhandlar med ett tredje land med stöd
av artikel 29b.3 och 29b.4, för att uppnå nationell behandling och
effektivt marknadstillträde för sina försäkringsföretag, skall gemen-
skapen eftersträva att uppnå lika behandling för EFTA-staternas
försäkringsföretag.

3. 373 L 0240: Rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaf-
fande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan di-
rekt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artiklarna 1, 2 och 5 skall inte gälla.

4. 378 L 0473: Rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samord-
ning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom
gemenskapen (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 9 skall inte gälla.

5. 384 L 0641: Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om
ändring, speciellt med avseende på reserisker, av första direktivet
(73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att
etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring
(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21).

6. 387 L 0344: Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samord-
ning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT
L 185, 4.7.1987, s. 77).

7. 388 L 0357: Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om
samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäk-
ring än livförsäkring och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att
effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direk-
tiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1), i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

390 L 0618: Rådets direktiv 90/618/EEG av den 8 november 1990

543

om ändring, särskilt såvitt avser ansvarsförsäkring för motorfordon,
av direktiv 73/239/EEG och direktiv 88/357/EEG, vilka avser sam-
ordning av lagar och andra författningar angående annan direkt för-
säkring än livförsäkring (EGT L 330, 29.11.1990, s. 44).

ii) Motorfordonsförsäkring

8. 372 L 0166: Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande ansvarsför-
säkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs be-
träffande sådan ansvarighet (EGT L103, 2.5.1972, s. 1), i dess lydelse enligt

372 L 0430: Rådets direktiv 72/430/EEG av den 19 december 1972 i
dess lydelse enligt rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972
(EGT L 291, 28.12.1972, s. 162)

384 L 0005: Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december
1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvars-
försäkring för motorfordon (EGT L 8, 11.1.1984, s. 17)

390 L 0232: Rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar
om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, 19.5.1990,
s. 33)

- 391 D 0323: Kommissionens beslut av den 30 maj 1991 angående till-

lämpning av rådets direktiv 72/166/EEG (EGT L 177, 5.7.1991,
s. 25)

9. 384 L 0005: Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för
motorfordon (EGT L 8, 11.1.1984, s. 17), i dess lydelse enligt

10. 390 L 0232: Rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvars-
försäkring för motorfordon (EGT L 129, 19.5.1990, s. 33).

iii) Livförsäkring

11. 379 L 0267: Rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om
samordning av lagar och andra författningar angående rätten att starta och
driva direkt livförsäkringsrörelse (EGT L 63, 13.3.1979, s. 1), i dess lydelse
enligt

390 L 0619: Rådets andra direktiv 90/619/EEG av den 8 november
1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt liv-
försäkring och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att ef-
fektivt ut-nyttja friheten att tillhandahålla tjänster, och om ändring
av direktiv 79/267/EEG (EGT L 330, 29.11.1990, s. 50).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

544

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, till-
lämpas med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 4:

”Detta direktiv skall inte ha avseende på pensionsverksamhet inom
sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i lagen om pensioner
för arbetstagare (APL) och andra anknutna finska författningar.
Finska myndigheter skall dock, på icke-diskriminerande sätt, medge
alla medborgare och företag från avtalsslutande parter att i enlighet
med finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 1, och
som omfattas av detta undantag, genom

- ägande eller delägande i befintliga försäkringsbolag eller bo-
lagsgrupper, eller

- bildande eller deltagande i bildande av nya försäkringsbolag
eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 8.1 a:

Finland:

Keskinäinen Vakuutusyhtiö / Ömsesidigt Försäkringsbolag,
Vakuutusosakeyhtiö / Försäkringsaktiebolag,
Vakuutusyhdistys / Försäkringsförening

- Island:

Hlutafélag, Gagnkvaemt félag

- Liechtenstein:

Aktiengesellschaft, Genossenschaft, Stiftung

- Norge:

Aksjeselskaper, gjensidige selskaper

- Schweiz:

Aktiengesellshcaft, Société anonyme / Societå anonima,
Genossenschaft / Société coopérative / Societå cooperativa,
Stiftung / Fondation / Fondazione

- Sverige:

Försäkringsaktiebolag, Ömsesidiga försäkringsbolag,
Understödsföreningar

- Österrike:

Aktiengesellschaft, Versicherungsverein auf Gegenseitig-
keit.”

c) Artikel 13.5 samt artiklarna 33, 34, 35 och 36 skall inte tillämpas.
Följande bestämmelse skall vara tilllämplig:

”Artiklarna 18, 19 och 20 skall inte tillämpas på de livförsäkrings-
företag som kommer att särskilt anges av Finland, Island och Norge.
Den behöriga tillsynsmyndigheten skall kräva av sådana företag att
de uppfyller vad som krävs enligt de nämnda artiklarna senast den 1
januari 1995. Före detta datum skall Gemensamma EES-kommittén
undersöka den finansiella ställningen hos företag som ännu inte upp-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

545

35 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

fyller kraven, samt avge de rekommendationer som är påkallade.
Så länge ett försäkringsföretag inte uppfyller vad som krävs enligt
artiklarna 18, 19 och 20 får företaget inte inrätta filialer eller tillhan-
dahålla tjänster inom en annan avtalsslutande parts territorium.

Företag som önskar utvidga sin verksamhet så som sägs i artikel 8.2
eller artikel 10 får inte göra detta, om de inte fullt ut uppfyller direk-
tivets bestämmelser.”

d) Artikel 32 skall inte tillämpas. Följande bestämmelse skall vara till-
lämplig:

”Varje avtalsslutande part får, genom avtal med ett eller flera tredje
länder, medge tillämpning av andra bestämmelser än i artiklarna 27-
31 i direktivet, på villkor att de egna försäkrade ges relevant och lik-
värdigt skydd.

De avtalsslutande parterna skall lämna varandra information och
samråda innan sådana avtal ingås.

e) I fråga om förhållandet till tredje lands försäkringsföretag, be-
skrivna i artikel 32b (jämför artikel 9 i rådets direktiv 90/619/EEG)
skall följande gälla:

1. I syfte att uppnå största möjliga enhetlighet vid tillämpning
av regler som avser förhållandet till tredje land på området
för försäkringsföretag, skall de avtalsslutande parterna ut-
byta information så som sägs i artikel 32b.1 och 32b.5, och
samråda i frågor som avses i artikel 32b.2, 32b.3 och 32b.4,
inom ramen för Gemensamma EES-kommitténs verksamhet
och i sådan särskild ordning som de avtalsslutande parterna
enas om.

2. Auktorisationer som en avtalsslutande parts behöriga myn-
digheter beviljar försäkringsföretag, vilka är direkta eller in-
direkta dotterföretag till moderföretag för vilka ett tredje
lands lag gäller, skall i enlighet med direktivets bestämmelser
ha giltighet inom samtliga avtalsslutande parters territorier.
Dock skall gälla

a) att, när ett tredje land tillämpar kvantitativa restriktioner
för etablering av försäkringsföretag från en EFTA-stat, eller
för sådana försäkringsföretag tillämpar restriktioner som
landet inte tillämpar för försäkringsföretag hemmahörande i
gemenskapen, skall auktorisationer som en behörig myndig-
het inom gemenskapen har beviljat företag, vilka är direkta
eller indirekta dotterföretag till moderföretag för vilka ifråga-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

546

varande tredje lands lag gäller, ha giltighet endast inom ge-
menskapen, utom då en EFTA-stat beslutar annorlunda för
sitt eget jurisdiktionsområde,

b) att, när gemenskapen har beslutat att auktorisationer av
försäkringsföretag, som är direkta eller indirekta dotterföre-
tag till moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall
begränsas eller uppskjutas, skall auktorisationer som bevil-
jats sådana försäkringsföretag av en behörig myndighet i en
EFTA-stat ha giltighet i endast den senare staten, utom då en
annan avtalsslutande part beslutar annorlunda för sitt eget ju-
risdiktionsområde,

c) att sådana begränsningar eller uppskov som avses i a eller
b ovan inte får tillämpas för försäkringsföretag eller deras
dotterföretag, när företagen redan är auktoriserade inom en
avtalsslutande parts territorium.

3. Närhelst gemenskapen förhandlar med ett tredje land med
stöd av artikel 32b.3 och 32b.4, för att uppnå nationell be-
handling och effektivt marknadstillträde för sina försäkrings-
företag, skall gemenskapen eftersträva att uppnå lika be-
handling för EFTA-staternas försäkringsföretag.

f) I artikel 13.3 skall orden ”vid tidpunkten för anmälan av detta direk-
tiv” ersättas av ”vid tidpunkten för EES-avtalets undertecknande”.

12. 390 L 0619: Rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 om
samordning av lagar och andra författningar om direkt livförsäkring och som
fastställer bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva den
friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 79/267/EEG
(EGT L 330, 29.11.1990, s. 50).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 9: Se ändring e till rådets direktiv 79/267/EEG.

iv) Övriga områden

13. 377 L 0092: Rådets direktiv 77/92/EEG av den 13 december 1976 om
åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet av etableringsfriheten och
friheten att tillhandahålla tjänster vid verksamhet som försäkringsagent eller
försäkringsmäklare (ur grupp 630 ISIC) och särskilt om övergångsbestäm-
melser för sådan verksamhet (EGT L 26, 31.1.1977, s. 14).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 2.2 a:

”i Finland

- Vakuutuksenvälittäjä / Försäkringsmäklare,

i Island

- Våtryggingamilari,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

547

i Liechtenstein

- Versicherungsmakler,

i Norge

- Forsikringsmegler,

i Schweiz

- Versicherungsmakler

- Courtier en assurances

- Mediatore d’assicurazione

- Broker,

i Sverige

- Försäkringsmäklare,

i Österrike

- Versicherungsmakler

- Ruckversicherungsmakler.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 2.2 b:
”i Finland

- Vakuutusasiamies / Försäkringsombud,

i Island

- Vätryggingaumbosmaur,

i Liechtenstein

- Versicherungs-Generalagent

- Versicherungsagent

- Versicherungsinspektor,

i Norge

- Assurandpr

- Agent,

i Schweiz

- Versicherungs-Generalagent

- Agent général d’assurance

- Agente generale d’assicurazione

- Versicherungsagent

- Agent d’assurance

- Agente d’assicurazione

- Versicherungsinspektor

- Inspecteur d’assurance

- Ispettore d’assicurazione,

i Sverige

- Försäkringsombud,

i Österrike

- Versicherungsvertreter.”

c) Följande tillägg skall göras i artikel 2.2 c:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

548

”i Island

- Våtryggingsölumaur,

i Norge

- Underagent.”

II BANKER OCH ANDRA KREDITINSTITUT

i) Samordning av lagstiftning om etablering och om frihet att tillhandahålla
tjänster

14. 373 L 0183: Rådets direktiv 73/183/EEG av den 28 juni 1973 om upphä-
vande av begränsningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla
tjänster i samband med egen rörelse hos banker och andra finansiella institut
(EGT L 194, 16.7.1973, s. 1.

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Artiklarna 1, 2, 3 och 6 skall inte gälla.

b) I artikel 5.1 och 5.3 skall orden ”i artikel 2” ersättas av ”i bilaga 2,
utom kategori 4”.

15. 377 L 0780: Rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977
om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och
driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 322, 17.12.1977, s. 30), i dess ly-
delse enligt

- 386 L 0524: Rådets direktiv 86/524/EEG av den 27 oktober 1986
med ändring av direktiv 77/780/EEG såvitt avser förteckningen över
permanenta undantag för vissa kreditinstitut (EGT L 309,
4.11.1986, s. 15)

- 389 L 0646: Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december
1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att
starta och driva verksamhet i kreditinstitut samt om ändring av di-
rektiv 77/780/EEG (EGT L 386, 30.12.1989, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Artikel 2.5 och 2.6, artikel 3.3 b-d, artikel 9.2 och 9.3 samt artikel
10 skall inte gälla.

b) Följande tillägg skall göras i artikel 2.2:

i Island ”Byggingarsjodir rikisins”,

- i Liechtenstein ”Liechtensteinische Landesbank”,

- i Sverige Svenska skeppshypotekskassan,

i Österrike företag erkända som byggnadssammanslutningar
för allmännytta.”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

549

c) Island skall genomföra direktivets bestämmelser senast den 1 ja-
nuari 1995.

16. 389 L 0646: Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989
om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och
driva verksamhet i kreditinstitut samt om ändring av direktiv 77/780/EEG
(EGT L 386, 30.12.1989, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I fråga om förhållandet till tredje lands kreditinstitut, beskrivna i ar-
tiklarna 8 och 9, skall följande gälla:

1. I syfte att uppnå största möjliga enhetlighet vid tillämpning av regler
som avser förhållandet till tredje land på området för kreditinstitut,
skall de avtalsslutande parterna utbyta information så som sägs i ar-
tikel 9.1 och 9.5, och samråda i frågor som avses i artikel 9.2,9.3 och
9.4, inom ramen för Gemensamma EES-kommitténs verksamhet
och i sådan särskild ordning som de avtalsslutande parterna enas
om.

2. Auktorisationer som en avtalsslutande parts behöriga myndigheter
beviljar kreditinstitut vilka är direkta eller indirekta dotterföretag
till moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, skall i enlighet
med direktivets bestämmelser ha giltighet inom samtliga avtalsslu-
tande parters territorier. Dock skall gälla

a) att, när ett tredje land tillämpar kvantitativa restriktioner för eta-
blering av kreditinstitut från en EFTA-stat, eller för sådana kredit-
institut tillämpar restriktioner som landet inte tillämpar för kreditin-
stitut hemmahörande i gemenskapen, skall auktorisationer som en
behörig myndighet inom gemenskapen har beviljat företag, vilka är
direkta eller indirekta dotterföretag till moderföretag för vilka ifrå-
gavarande tredje lands lag gäller, ha giltighet endast inom gemen-
skapen, utom då en EFTA-stat beslutar annorlunda för sitt eget ju-
risdiktionsområde,

b) att, när gemenskapen har beslutat att auktorisationer av kredit-
institut som är direkta eller indirekta dotterföretag till moderföretag
för vilka ett tredje lands lag gäller, skall begränsas eller uppskjutas,
skall auktorisationer som beviljats sådana kreditinstitut av en behö-
rig myndighet i en EFTA-stat ha giltighet i endast den senare staten,
utom då en annan avtalsslutande part beslutar annorlunda för sitt
eget jurisdiktionsområde,

c) att sådana begränsningar eller uppskov som avses i a eller b ovan
inte får tillämpas för kreditinstitut eller deras dotterföretag, när in-
stituten redan är auktoriserade inom en avtalsslutande parts territo-
rium.

3. Närhelst gemenskapen förhandlar med ett tredje land med stöd av
artikel 9.3 och 9.4, för att uppnå nationell behandling och effektivt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

550

marknadstillträde för sina kreditinstitut, skall gemenskapen efter-
sträva att uppnå lika behandling för EFTA-staternas kreditinstitut.

b) I artikel 10.2 skall orden ”vid tidpunkten för direktivets genomfö-
rande” ersättas av ”när EES-avtalet träder i kraft”, och orden ”da-
gen för anmälan av detta direktiv” ersättas av ”dagen för EES-avta-
lets undertecknande”.

c) Island skall genomföra direktivets bestämmelser senast den 1 ja-
nuari 1995. Under övergångsperioden skall Island, i överensstäm-
melse med direktivets bestämmelser, godta auktorisationer som be-
viljats kreditinstitut av andra avtalsslutande parters behöriga myn-
digheter. Auktorisationer som beviljats kreditinstitut av behöriga is-
ländska myndigheter skall inte ha giltighet i hela EES-området
förrän direktivet genomförts fullt ut.

ii) Krav och regler om tillräckliga reserver

17. 389 L 0299: Rådets direktiv 89/299/EEG av den 17 april 1989 om kapital-
basen i kreditinstitut (EGT L 124, 5.5.1989, s. 16).

18. 389 L 0647: Rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om
kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (EGT L 386, 30.12.1989, s. 14).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) ån som är fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsbolag
som verkar i enlighet med den finska bostadsbolagslagen av år 1991
eller senare antagna författningar av motsvarande innehåll, skall ges
samma vikt som, i enlighet med bestämmelserna i artikel 6.1 c 1 i
direktivet, tillämpas i fråga om panträtt i bostadsfastighet.

b) Artikel 11.4 skall gälla även för Österrike och Island.

c) Österrike och Finland skall före den 1 januari 1993 lägga fast en ord-
ning för identifikation av de kreditinstitut som inte kan uppfylla vad
som krävs enligt artikel 10.1. För vart och ett av dessa kreditinstitut
skall de behöriga myndigheterna vidta åtgärder som behövs för att
kapitaltäckningsgraden om 8% är uppfylld så snart som möjligt och
senast den 1 januari 1995. Så länge kreditinstituten i fråga inte upp-
fyller kapitaltäckningsgraden om 8%, skall de behöriga myndighe-
terna i Österrike och Finland vid tillämpning av artikel 19.3 i direk-
tiv 89/646/EEG anse den finansiella ställningen i sådana institut som
otillräcklig.

19. 391 L 0031: Kommissionens direktiv 91/31/EEG av den 19 december
1990 om anpassning av den tekniska definitionen av ”multilaterala utveck-
lingsbanker” i rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapi-
taltäckningsgrad för kreditinstitut (EGT L 17, 23.1.1991, s. 20).

iii) Tillsyn och redovisning

20. 383 L 0350: Rådets direktiv 83/350/EEG av den 13 juni 1983 om grupp-
baserad tillsyn av kreditinstitut (EGT L 193, 18.7.1983, s. 18).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

551

21. 386 L 0635: Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om
årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella
institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Norge, Sverige och Österrike skall genomföra direktivets bestäm-
melser senast den 1 januari 1995, och Liechtenstein och Schweiz se-
nast den 1 januari 1996. Under övergångsperioden skall årsbokslut,
som avtalsslutande parters kreditinstitut offentliggör med avseende
på filialer, godtas ömsesidigt.

22. 389 L 0117: Rådets direktiv 89/117/EEG av den 13 februari 1989 om
skyldigheter angående offentliggörande av årsredovisningshandlingar för i
en medlemsstat inrättade filialer till kreditinstitut och finansiella institut med
huvudkontor i en annan medlemsstat (EGT L 44, 16.2.1989, s. 40).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 3 skall inte gälla.

23. 391 L0308: Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar
(EGT L 166, 28.6.1991, s. 77).

Former för EFTA-staternas deltagande i enlighet med artikel 101 i avtalet:
En expert från varje EFTA-stat har rätt att delta då kontaktkommit-
tén om tvättning av pengar fullgör uppgifter som avses i artikel 13.1
a och 13.1 b. I fråga om medverkan av experter från EFTA-staterna
i uppgifter som avses i artikel 13.1 c och 13.1 d skall de relevanta
bestämmelserna i avtalet gälla.

EG-kommissionen skall i god tid underrätta deltagarna om dag för
sammanträde med kommittén och sända ut de handlingar som be-
hövs.

III FONDBÖRSER OCH VÄRDEPAPPER

i) Börsnotering och börshandel

24. 379 L 0279: Rådets direktiv 79/279/EEG av den 5 mars 1979 om samord-
ning av villkoren för upptagande av värdepapper till officiell notering vid
fondbörs (EGT L 66, 16.3.1979, s. 21), i dess lydelse enligt

388 L 0627: Rådets direktiv 88/627/EEG av den 12 december 1988
om sådana uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv eller avytt-
ring av ett större innehav i ett börsnoterat bolag (EGT L 348,
17.12.1988, s.62).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Island och Schweiz skall genomföra direktivets bestämmelser senast den
1 januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge möjlighet till

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

552

informationsutbyte med övriga avtalsslutande parters behöriga myndigheter
i angelägenheter som regleras av direktivet.

25. 380 L 0390: Rådets direktiv 80/390/EEG av den 17 mars 1980 om sam-
ordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt
som skall offentliggöras vid upptagande av värdepapper till officiell notering
vid fondbörs (EGT L 100, 17.4.1980, s. 1), i dess lydelse enligt

387 L 0345: Rådets direktiv 87/345/EEG av den 22 juni 1987 (EGT
L 185, 4.7.1987, s. 81),

- 390 L 0211: Rådets direktiv 90/211/EEG av den 23 april 1990 med

ändring av direktiv 80/390/EEG såvitt avser ömsesidigt godtagande
av prospekt för erbjudande till allmänheten som prospekt för note-
ring av värdepapper vid fondbörs (EGT L 112, 3.5.1990, s. 24).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Artikel 25a, införd genom direktiv 87/345/EEG, skall inte gälla.

b) Island och Schweiz skall genomföra direktivets bestämmelser senast
den 1 januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge
möjlighet till informationsutbyte med övriga avtalsslutande parters
behöriga myndigheter i angelägenheter som regleras av direktivet.

26. 382 L 0121: Rådets direktiv 82/121/EEG av den 15 februari 1982 om in-
formation som regelbundet skall offentliggöras av bolag vars aktier har upp-
tagits till officiell notering vid fondbörs (EGT L 48, 20.2.1982, s. 26).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island och Schweiz skall genomföra direktivets bestämmelser senast den
1 januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge möjlighet till
informationsutbyte med övriga avtalsslutande parters behöriga myndigheter
i anglägenheter som regleras av direktivet.

27. 388 L 0627: Rådets direktiv 88/627/EEG av den 12 december 1988 om
sådana uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv eller avyttring av ett
större innehav i ett börsnoterat bolag (EGT L 348, 17.12.1988, s. 62).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island, Schweiz och Liechtenstein skall genomföra direktivets bestämmel-
ser senast den 1 januari 1995. Under övergångsperioden skall dessa länder ge
möjlighet till informationsutbyte med övriga avtalsslutande parters behöriga
myndigheter i angelägenheter som regleras av direktivet.

28. 389 L 0298: Rådets direktiv 89/298/EEG av den 17 april 1989 om sam-
ordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt
som skall offentliggöras när överlåtbara värdepapper erbjuds till allmänhe-
ten (EGT L 124, 5.5.1989, s. 8).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tilllämpas
med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

553

a) Artikel 24 skall inte gälla.

b) Island, Schweiz och Liechtenstein skall genomföra direktivets be-
stämmelser senast den 1 januari 1995. Under övergångsperioden
skall dessa länder ge möjlighet till informationsutbyte med övriga
avtalsslutande parters behöriga myndigheter i angelägenheter som
regleras av direktivet.

29. 389 L 0592: Rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om
samordning av föreskrifter om insiderhandel (EGT L 334, 18.11.1989, s. 30).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Island, Liechtenstein, Schweiz och Österrike skall genomföra direk-
tivets bestämmelser senast den 1 januari 1995. Under övergångspe-
rioden skall dessa länder ge möjlighet till informationsutbyte med
övriga avtalsslutande parters behöriga myndigheter i angelägenhe-
ter som regleras av direktivet.

b) Artikel 11 skall inte gälla.

ii) Företag för kollektiv investering i överlåtbara värdepapper (fondföretag)

30. 385 L 0611: Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om
samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375,
31.12.1985, s.3), i dess lydelse enligt

- 388 L 0220: Rådets direktiv 88/220/EEG av den 22 mars 1988 med

ändring, såvitt gäller placeringsinriktningen för vissa fondföretag,
av direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ-
ningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper (fondföretag) (EGT L 100, 19.4.1988, s. 31).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 57.2 skall orden ”vid tidpunkten för genomförandet av detta di-
rektiv” ersättas av ”vid tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

31. 374 X 0165: Kommissionens rekommendation 74/165/EEG av den 6 feb-
ruari 1974 till medlemsstaterna om tillämpningen rådets direktiv av den 24
april 1972 (EGT L 87, 30.3.1974, s. 12).

32. 381 X 0076: Kommissionens rekommendation 81/76/EEG av den 8 ja-
nuari 1981 om påskyndande av skadereglering vid ansvarsförsäkring för mo-
torfordon (EGT L 57, 4.3.1981, s. 27).

33. 385 X 0612: Rådets rekommendation 85/612/EEG av den 20 december

554

1985 om artikel 25.1 andra stycket i rådets direktiv 85/611/EEG (EGT L 375,
31.12.1985, s. 19).

34. 387 X 0062: Kommissionens rekommendation 87/62/EEG av den 22 de-
cember 1986 om övervakning och kontroll av kreditinstituts större engage-
mang (EGT L 33, 4.2.1987, s. 10).

35. 387 X 0063: Kommissionens rekommendation 87/63/EEG av den 22 de-
cember 1986 om införande av system för inlåningsskydd i gemenskapen
(EGT L 33, 4.2.1987, s. 16).

36. 390 X 0109: Kommissionens rekommendation 90/109/EEG av den 14
februari 1990 om genomsynliga bankvillkor för finansiella transaktioner
över gränserna (EGT L 67, 15.3.1990, s. 39).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga IX

555

BILAGA X

AUDIOVISUELLA TJÄNSTER

Förteckning enligt artikel 36.

Inledning

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning som t.ex.

- ingresser

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassningar tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

Rättsakter som det hänvisas till

1. 389 L 0552 Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om sam-
ordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och
andra författningar om utövandet av sändningsverksamhet för television
(EGT nr L 298, 17.10.1989, s.23)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) När det gäller EFTA-staterna avser de produktioner som anges i ar-
tikel 6.1 c också produktioner som utförts, på sätt som beskrivs i
artikel 6.3, av och med producenter etablerade i europeiskt tredje-
land med vilket det berörda EFTA-landet har ett sådant avtal.

Om en avtalsslutande part avser att sluta ett avtal som anges i arti-
kel 6.3, skall parten meddela Gemensamma EES-kommittén detta.
Samråd beträffande innehållet i sådana avtal får genomföras på be-
gäran av vilken som helst av de avtalsslutande parterna.

b) Följande tillägg skall göras i artikel 15 i direktivet:

EFTA-staterna skall ha rätt att tvinga kabelsändarföretag som
verkar inom deras territorier att för-vränga eller på annat sätt för-
störa reklaminslag för alkoholhaltiga drycker. Detta undantag får
inte ha till följd att återutsändning av delar av televisionsprogram
begränsas annat än då det gäller reklaminslag för alkoholhaltiga
drycker. De avtalsslutande parterna skall gemensamt se över detta
undantag år 1995.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga X

556

BILAGA XI

TELETJÄNSTER

Förteckning enligt artikel 36.

Inledning

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning som t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas, om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

Rättsakter som det hänvisas till

1. 387 L 0372 Rådets direktiv 87/372/EEG av den 25 juni 1987 om vilka frek-
vensband som skall reserveras för det samordnade införandet av allmänt till-
gänglig, alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobilkommunikation
inom gemenskapen (EGT nr L 196 17.7.1987, s.85)

2. 390 L 0387 Rådets direktiv 90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprät-
tandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla
öppna nät (EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 5.3 skall ”artiklarna 85 och 86 i fördraget” lyda ”artiklarna
53 och 54 i detta avtal”

b) Island skall tillämpa bestämmelserna i detta direktiv senast den 1
januari 1995.

3. 390 L 0388 Kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om
konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT nr L192,24.7.1990, s. 10)

4. 390 L 0544 Rådets direktiv 90/544/EEG av den 9 oktober 1990 om frek-
vensband för det samordnade införandet av alleuropeisk, landbaserad, all-
mänt tillgänglig, radiobaserad personsökning i gemenskapen (EGT nr L 310
9.11.1990, s. 28)

5. 391 L 0287 Rådets direktiv 91/287/EEG av den 3 juni 1991 om det frek-
vensband som skall tilldelas för det samordnade införandet av digital euro-
peisk trådlös telekommunikation DECT (Digital European cordless tele-
communications) i gemenskapen (EGT nr L144 8.6.1991, s. 45)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XI

557

Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall beakta

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

6. 388 Y 1004(01) Rådets resolution 88/C 257/01 av den 30 juni 1988 om ut-
vecklingen av den gemensamma marknaden för teletjänster och teleutrust-
ning fram till 1992 (EGT nr C 257 4.10.1988, s. 1)

7. 389 Y 0511(01) Rådets resolution 89/C 117/01 av den 27 april 1989 om
standardisering inom området informationsteknologi och telekommunika-
tion (EGT nr C 117 11.5.1989, s. 1)

8. 389 Y 0801 Rådets resolution 89/C 196/04 av den 18 juli 1989 om förstärk-
ning av samordningen för införande av det tjänsteintegrerade digitalnätet
ISDN (Integrated Services Digital Network) i Europeiska gemenskapen
fram till 1992 (EGT nr C196 1.8.1989, s. 4)

9. 390 Y 0707(02) Rådets resolution 90/C 166/02 av den 28 juni 1990 om stär-
kandet av det alleuropeiska samarbetet om radiofrekvenser särskilt med
hänsyn till tjänster med en alleuropeisk omfattning (EGT nr C 166 7.7.1990,
s.2)

10. 390 Y 3112(01) Rådets resolution 90/C 329/09 av den 14 december 1990
om den sista etappen av det samordnade införandet av allmänt tillgänglig,
alleuropeisk, cellulär, digital, landbaserad mobil kommunikation inom ge-
menskapen (GSM) (EGT nr C 329 31.12.1990, s. 9)

11. 384 X 0549 Rådets rekommendation 84/549/EEG av den 12 november
1984 om genomförandet av harmonisering inom telekommunikationsområ-
det (EGT nr L 298 16.11.1984, s. 49)

12. 384 X 0550 Rådets rekommendation 84/550/EEG av den 12 november
1984 beträffande den första fasen av öppnandet av offentlig telekommunika-
tionsupphandling (EGT nr L298 16.11.1984, s. 51)

13. 386 X 0659 Rådets rekommendation 86/659/EEG av den 22 december
1986 om det samordnade införandet av det tjänsteintegrerade digitalnätet
ISDN (Integrated Services Digital Network) inom Europeiska gemenskapen
(EGT nr L 382 31.12.1986, s. 36)

14. 387 X 0371 Rådets rekommendation 87/371/EEG av den 25 juni 1987
om det samordnade införandet av allmänt tillgänglig, alleuropeisk, cellulär,
digital, landbaserad, mobilkommunikation inom gemenskapen (EGT nr L
196 17.7.1987, s. 81)

15. 390 X 0543 Rådets rekommendation 90/543/EEG av den 9 oktober 1990
om det samordnade införandet av den alleuropeiska, landbaserade, allmänt
tillgängliga radiobaserade personsökningen i gemenskapen (EGT nr L310
9.11.1990, s. 23)

16. 391 X 0288 Rådets rekommendation 91/C 288/EEG av den 3 juni 1991
om det samordnade införandet av digital europeisk trådlös telekommunika-
tion DECT (Digital European Cordless Telecommunications) i gemenska-
pen (EGT nr L 144 8.6.1991, s. 47)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XI

558

BILAGA XII

FRI RÖRLIGHET FÖR KAPITAL

Förteckning enligt artikel 40

Inledning

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

Rättsakt som det hänvisas till

1. 388 L 0361: Rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomfö-
rande av fördragets artikel 67 (EGT L 178, 8.7.1988, s. 5).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) EFTA-staterna skall göra anmälan till Gemensamma EES-kommit-
tén om sådana åtgärder som avses i artikel 2 i direktivet. Gemenska-
pen skall göra anmälan till Gemensamma EES-kommittén om åt-
gärder som vidtagits av dess medlemsstater. Utbyte av information
om sådana åtgärder skall äga rum i Gemensamma EES-kommittén.

b) För vidtagande av sådana åtgärder som avses i artikel 3 i direktivet
skall EFTA-staterna iaktta det förfarande som anges i protokoll 18.
Samarbete mellan de avtalsslutande parterna skall ske enligt den
gemensamma ordning som anges i artikel 45 i avtalet.

c) Beslut som gemenskapen har rätt att fatta med stöd av artikel 6.2
skall inte vara underkastade den ordning som gäller enligt kapitel
2, avdelning VII, i avtalet. Gemenskapen skall underrätta övriga
avtalsslutande parter om sådana beslut. Restriktioner, beträffande
vilka en förlängning av övergångsperioderna är medgivna, får upp-
rätthållas inom ramen för detta avtal på samma villkor som gäller
inom gemenskapen.

d) EFTA-staterna får fortsätta att tillämpa sådan nationell lagstiftning
för reglering av utländskt ägande och/eller ägande av andra än de i
landet bosatta, som gäller vid tidpunkten för EES-avtalets ikraftträ-
dande, inom de tidsgränser och inom de områden som anges nedan:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XII

559

- Till den 1 januari 1995 för Island, i fråga om sådana kortfristiga
kapitalrörelser som anges i direktivets bilaga 2, Å till den 1
januari 1995 för Norge, i fråga om förvärv av inhemska värde-
papper och tillträde för inhemska värdepapper till en utländsk
kapitalmarknad,

- till den 1 januari 1995 för Norge och Sverige, och till den 1 ja-
nuari 1996 för Finland, Island och Liechtenstein, i fråga om di-
rekta investeringar på respektive lands territorium,

- till den 1 januari 1998 för Schweiz, i fråga om direkta investe-
ringar i fastighetsrörelse på landets territorium,

- till den 1 januari 1995 för Norge, till den 1 januari 1996 för Öster-
rike, Finland och Island, och till den 1 januari 1998 för Liechten-
stein och Schweiz, i fråga om investeringar i fast egendom på re-
spektive lands territorium,

- för Österrike direkta investeringar inom området för inlandsvat-
tenvägar till dess likvärdigt tillträde till EG-vattenvägar har upp-
nåtts,

e) Under övergångsperioderna skall EFTA-staterna inte behandla nya
och befintliga investeringar, gjorda av företag eller medborgare
från EG-stater eller andra EFTA-stater, mindre förmånligt än enligt
den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för avtalets underteck-
nande, dock med rätt för EFTA-staterna att införa lagstiftning som
är i överensstämmelse med avtalet, särskilt bestämmelser som rör
förvärv av fritidsbostäder och som till sina konsekvenser motsvarar
sådan lagstiftning som inom gemenskapen har upprätthållits med
stöd av artikel 6.4 i direktivet.

f) Den hänvisning som i inledningen av bilaga 1 till direktivet görs till
artikel 68.3 i Romfördraget, skall anses avse artikel 42.2 i avtalet.

g) Trots bestämmelserna i artikel 40 i avtalet och bestämmelserna i
denna bilaga får Island fortsätta att med avseende på ägande inom
fiske- och fiskhanteringssektorerna tillämpa sådana restriktioner
för utländskt ägande och/eller ägande av utomlands hemmahö-
rande (”non-residents”) som gäller vid avtalets undertecknande.

Sådana restriktioner skall inte hindra utländska rättssubjekt eller
inhemska rättssubjekt utan hemvist i Island att göra investeringar i
bolag som endast indirekt ägnar sig åt fiske eller fiskhantering. Na-
tionella myndigheter skall dock ha rätt att förplikta bolag, som i sin
helhet eller till viss del har förvärvats av utländska rättssubjekt eller
inhemska rättssubjekt utan hemvist i Island, att avveckla investe-
ringar i verksamhet för fiskhantering och i fiskefartyg.

h) Trots bestämmelserna i artikel 40 i avtalet och bestämmelserna i
denna bilaga får Norge fortsätta att med avseende på ägande i fiske-
fartyg tillämpa sådana restriktioner för utländskt ägande som gäller
vid avtalets undertecknande.

Sådana restriktioner skall inte hindra utländska rättssubjekt att
göra investeringar i landbaserad fiskhantering eller i bolag som en-
dast indirekt ägnar sig åt fisknäring. Nationella myndigheter skall
ha rätt att förplikta bolag, som i sin helhet eller till viss del har för-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XII

560

värvats av utländska rättssubjekt att avveckla investeringar i fiske-
fartyg.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XII

561

36 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

BILAGA XIII

TRANSPORT

Förteckning enligt artikel 47

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

Anpassning för detta område

I. När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller hänvisningar till
Romfördraget skall dessa, inom ramen för detta avtal, tillämpas med föl-
jande anpassning:

a) Följande hänvisningar till Romfördraget skall ersättas med benäm-
ningar till EES-avtalet enligt följande:

- artikel 55 EEG = artikel 32 EES

- artikel 56 EEG = artikel 33 EES

- artikel 57 EEG = artikel 30 EES

- artikel 58 EEG = artikel 34 EES

- artikel 77 EEG = artikel 49 EES

- artikel 79 EEG = artikel 50 EES

- artikel 85 EEG = artikel 53 EES

- artikel 86 EEG = artikel 54 EES

- artikel 92 EEG = artikel 61 EES

- artikel 93 EEG = artikel 62 EES

- artikel 214 EEG = artikel 122 EES

b) Följande hänvisningar anses icke relevanta:

- artikel 75 EEG

- artikel 83 EEG

- artikel 94 EEG

- artikel 95 EEG

- artikel 99 EEG

- artikel 172 EEG

- artikel 192 EEG

562

- artikel 207 EEG

- artikel 209 EEGII.

Inom ramen för detta avtal skall följande läggas till i förteckningarna i bilaga
2, A.l i förordning (EEG) nr 1108/70, artikel 19 i förordning (EEG) nr
1191/69, artikel 1 i beslut 83/418/EEG, artikel 3 i förordning (EEG) nr
1192/69, artikel 2 i förordning EEG/2830/77, artikel 2 i förordning (EEG) nr
2183/78 och artikel 2 i beslut 82/529/EEG:

- ”Valtionrautatiet/Statsjärnvägarna

- Norges Statsbaner

- Schweizerische Bundesbahnen/Chemins de fer fédéraux suisses/Ferrovie
federali svizzere/Viafiers federalas svizras

- Statens Järnvägar

- Österreichische Bundesbahnen”

III. Om en rättsakt som nämns i denna bilaga föreskriver förfaranden för
att lösa tvister mellan EG-medlemsstater, och en tvist uppstår mellan EFTA-
stater, skall EFTA-staterna hänskjuta tvisten till lösning av vederbörande
EFTA-organ med tillämpning av motsvarande förfaranden. Om en tvist upp-
står mellan en EG-medlemsstat och en EFTA-stat skall respektive avtalsslu-
tande parter hänskjuta tvisten till lösning av Gemensamma EES-kommittén
med tillämpning av motsvarande förfaranden.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

I INLANDSTRANSPORTER

z) ALLMÄNNA FRÅGOR

1. 370 R 1108: Rådets förordning (EEG) nr 1108/70 av den 4 juni 1970 om
införande av ett redovisningssystem för infrastrukturkostnader för transpor-
ter på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT nr L 130, 15.6.1970, s. 4), i
dess lydelse enligt

172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 90)

373 D 0101(01): Rådets beslut av den 1 januari 1973 om justering av
instrumenten gällande nya medlemsstaters anslutning till de euro-
peiska gemenskaperna (EGT nr L 002, 1.1.1973, s. 19)

179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s.92)

379 R1384: Rådets förordning (EEG) nr 1384/79 av den 25 juni 1979
(EGT nr L 167, 5.7.1979, s. 1)

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 161)

- 381 R 3021: Rådets förordning (EEG) nr 3021/81 av den 19 oktober

1981 (EGT nr L 302, 23.10.1981, s. 8)

563

390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december
1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv,
beslut och förordningar med avseende på transporter på väg, järn-
väg och inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i bilaga 2 i förordningen:

A. 1. JÄRNVÄG - Huvudnät

Se anpassning för detta område II.

A. 2. JÄRNVÄG - Nät öppna för allmän trafik och anslutna till huvudnätet
(med undantag för stadsnät)

”Finland

Valtionrautatiet/Statsjärnvägarna

Norge

Norges Statsbaner

Schweiz

1. Chemin de fer Vevey-Chexbres

2. Chemin de fer Pont-Brassus

3. Chemin de fer Orbe-Chavornay

4. Chemin de fer Régional du val-de-Travers

5. Chemins de fer du Jura

6. Chemin de fer Fribourgeois

7. Chemin de fer Martigny-Orsiéres

8. Berner Alpenbahn Gesellschaft

Bern-Lötschberg-Simpion

9. Bern-Neuenburg-Bahn

10. Giirbetal-Bern-Schwarzenburg-Bahn

11. Simmentalbahn, Spiez-Erlenbach-Zweisimmen

12. Sensetalbahn

13. Solothurn-Miinster-Bahn

14. Emmental-Burgdorf-Thun-Bahn

15. Vereinigte Huttwil-Bahnen

16. Oensingen-Balsthal-Bahn

17. Wohlen-Meisterschwanden-Bahn

18. Sursee-Triengen-Bahn

19. Sihltal-Ziirich-Uetliberg-Bahn

20. Schweizerische Siidostbahn

21. Mittel-Thurgau-Bahn

22. Bodensee-Toggenburg-Bahn

23. Chemin de fer Nyon-St Cergue-Morez

24. Chemin de fer Biére-Appies-Morges

25. Chemin de fer Lausanne-Echallens-Bercher

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

564

26. Chemin de fer Yverdon-Ste Croix

27. Chemin de fer des Montagnes Neuchäteloises

28. Chemins de fer Electriques Veveysans

29. Chemin de fer Montreux-Oberland Bernois

30. Chemin de fer Aigle-Leysin

31. Chemin de fer Aigle-Sépey-Diablerets

32. Chemin de fer Aigle-Ollon-Monthey-Champéry

33. Chemin de fer Bex-Villars-Bretaye

34. Chemin de fer Martigny-Chätelard

35. Berner Oberland-Bahnen

36. Meiringen-Innertkirchen-Bahn

37. Brig-Visp-Zermatt-Bahn

38. Furka-Oberalp-Bahn

39. Biel-Täuffelen-Ins-Bahn

40. Regionalverkehr Bern-Solothurn

41. Solothurn-Niederbipp-Bahn

42. Oberaargau-Jura-Bahnen

43. Baselland-Transport

44. Waldenburgerbahn

45. Wynental- und Suhrentalbahn

46. Bremgarten-Dietikon-Bahn

47. Luzern-Stans-Engelberg-Bahn

48. Ferrovie Autolinee Regionali Ticinesi

49. Ferrovia Lugano-Ponte Tresa

50. Forchbahn

51. Frauenfeld-Wil-Bahn

52. Appenzellerbahn

53. St. Gallen-Gais-Appenzell-Altstätten-Bahn

54. Trogenerbahn

St. Gallen-Speicher-Trogen

55. Rhätische Bahn/Viafier Retica

Sverige

Nordmark-Klarälvens Järnväg (NKLJ)
Malmö-Limhamns Järnväg (NLJ)
Växjö-Hultsfred-Västerviks Järnväg (VHVJ)
Johannesberg-Ljungaverks Järnväg (JLJ)

Österrike

1. Montafoner Bahn AG

2. Stubaitalbahn AG

3. Achenseebahn AG

4. Zillertaler Verkehrsbetriebe AG

5. Salzburger Stadtwerke Verkehrsbetriebe (SVB)

6. Biirmoos - Trimmelkam AG

7. Lokalbahn Vöcklamarkt - Attersee AG

8. Lokalbahn Gmunden - Vorchdorf AG

9. Lokalbahn Lambach - Vochdorf - Eggenberg AG

10. Linzer Lokalbahn AG

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

565

11. Lokalbahn Neumarkt - Waizenkirchen - Peuerbach AG

12. Lambach - Haag

13. Steiermärkische Landesbahnen

14. GKB Graz-Köflacher Eisenbahn - und Bergbau

- Ges.m.b.H.

15. Raab - Sopron - Ebenfurter Eisenbahn

16. AG der Wiener Lokalbahn”

B. VÄGAR

”Finland

1. Päätiet/Huvud vägar

2. Muut maantiet/Övriga landsvägar

3. Paikallistiet/Bygdevägar

4. Kadut ja kaavatiet/Gator och planvägar

Island

1. Thjodvegir

2. Sysluvegir

3. Thjodvegir i théttbyli

4. Gotur sveitarfélaga

Liechtenstein

1. Landesstrassen

2. Gemeindestrassen

Norge

1. Riksveger

2. Fylkesveger

3. Kommunale veger

Schweiz

1. Nationalstrassen/routes nationales/strade Nazionali

2. Kantonstrassen/routes cantonales/strade cantonali

3. Gemeindestrassen/routes communales/strade comunali

Sverige

1. Motorvägar

2. Motortrafikleder

3. Övriga vägar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

Österrike

1. Bundesautobahnen

2. Bundesstrassen

3. Landesstrassen

4. Gemeindestrassen”

2. 370 R 2598: Kommissionens förordning (EEG) nr 2598/70 av den 18 de-
cember 1970 om vilka uppgifter som skall tas upp under de olika rubrikerna

566

i blanketterna för redovisning i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr
1108/70 av den 4 juni 1970 (EGT nr L 278, 23.12.1970, s. 1) i dess lydelse
enligt

- 378 R 2116: Kommissionens förordning (EEG) nr 2116/78 av den 7
september 1978 (EGT L nr 246, 8.9.1978, s. 7)

3. 371 R 0281: Kommissionens förordning (EEG) nr 281/71 av den 9 feb-
ruari 1971 om fastställande av den förteckning över vattenvägar för havs-
gående sjöfart som avses i artikel 3 e i rådets förordning (EEG) nr 1108/70
av den 4 juni 1970 (EGT nr L 33, 10.2.1971, s. 11), i dess lydelse enligt

- 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 073, 27.03.1972, s. 92)

- 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 162)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i bilagan:

”Finland

- Saimaan kanava/Saima kanal

- Saimaan vesistö/Saimens vattendrag

Sverige

- Trollhätte kanal och Göta älv

- Vänern

- Södertälje kanal

- Mälaren”

4. 369 R 1191: Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om
medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och
inre vattenvägar (EGT nr L 156, 28.6.1969, s. 1), i dess lydelse enligt

- 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 92)

373 D 0101(01): Rådets beslut av den 1 januari 1973 om justering av
instrumenten gällande nya medlemsstaters anslutning till de euro-
peiska gemenskaperna (EGT nr L 002, 1.1.1973, s. 19)

- 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s. 92)

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 161)

- 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december
1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv,
beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och
inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

- 391R1893: Rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20 juni 1991
om ändring i förordning (EEG) nr 1191/69 om medlemsstaternas åt-
gärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vatten-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

567

vägar (EGT nr L 169, 29.6.1991, s. 1)

ii) INFRASTRUKTUR

5. 378 D 0174: Rådets beslut nr 78/174/EEG av den 20 februari 1978 om in-
rättandet av ett samrådsförfarande och en kommitté för transportinfrastruk-
tur (EGT nr L 054, 25.2.1978, s. 15)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artiklarna 1.2, 2.1 och 5 skall orden ”av gemenskapsintresse” er-
sättas med ”av intresse för de avtalsslutande parterna i EES-avta-
let”

b) Artikel 1.2 c skall inte tillämpas.

Associeringssätt för EFTA-stater enligt artikel 112 i avtalet:

En expert från varje EFTA-stat får delta i de uppgifter för Kommit-
tén för transportinfrastruktur vilka anges i detta beslut.

EG-kommissionen skall i skälig tid informera deltagarna om da-
gen för kommitténs möte och lämna över de relevanta handling-
arna.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

iii) KONKURRENSREGLER

6. 360 R 0011: Rådets förordning (EEG) nr 11 om avskaffande av diskrimi-
nering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i För-
draget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr
L 052, 16.8.1960, s. 1121/60), i dess lydelse enligt

- 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien

(EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 148)

384 R 3626: Rådets förordning (EEG) nr 3626/84 av den 19 decem-
ber 1984 (EGT nr L 335, 22.12.1984, s. 4)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

För tillämpning av artiklarna 11 - 26 i denna förordning, se protokoll
21.

7. 368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om
tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och
inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. I)1

8. 369 R 1629: Kommissionens förordning (EEG) nr 1629/69 av den 8 au-
gusti 1969 om form, innehåll och övriga detaljer beträffande klagomål enligt
artikel 10, ansökningar enligt artikel 12 och anmälningar enligt artikel 14.1 i
rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 (EGT nr L 209,
21.8.1969, s. I)2

'Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se bilaga XIV.

2 Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se protokoll 21.

568

9. 369 R 1630: Kommissionens förordning (EEG) nr 1630/69 av den 8 au-
gusti 1969 om förhör enligt artikel 26.1 och 2 i rådets förordning nr
1017/68/EEG av den 19 juli 1968 (EGT nr nr L 209, 21.8.1969, s. II)2

10. 374 R 2988: Rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november
1974 om preskriptionstider ifråga om förfaranden och verkställande av på-
följder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkur-
rensregler (EGT nr L 319, 29.11.1974, s. 1)'

iv) STATLIGT STÖD

11. 370 R 1107: Rådets förordning (EEG) nr 1107/70 av den 4 juni 1970 om
stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT nr L 130,
15.6.1970, s. 1), i dess lydelse enligt

- 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien

(EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 149)

375 R1473: Rådets förordning (EEG) nr 1473/75 av den 20 maj 1975
(EGT nr L 152, 12.6.1975, s. 1)

382 R1658: Rådets förordning (EEG) nr 1658/82 av den 10 juni 1982
(EGT nr L 184, 29.6.1982, s. 1)

389 R 1100: Rådets förordning (EEG) nr 1100/89 av den 27 april
1989 (EGT nr L 116, 28.4.1989, s. 24)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för avtalet, tillämpas med
följande anpassning:

I artikel 5 skall ”kommissionen” ersättas med ”den kompetenta
myndigheten som den avses i artikel 62 i EES-avtalet”.

v) FÖRENKLING AV GRÄNSPASSAGE

Yl. 389 R 4060: Rådets förordning (EEG) nr 4060/89 av den 21 december
1989 om avskaffande av gränskontroller mellan medlemsstaterna vid trans-
porter på väg och inre vattenvägar (EGT nr L 390, 30.12.1989, s. 18)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Enligt artikel 17 i avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och
Österrike om varutransit på väg och järnväg (hänvisas till som
”transitavtalet”) får Österrike utföra gränskontroller för att styrka
efterlevnaden av det ekopunktsystem som avses i artikel 15 och arti-
kel 16 i transitavtalet.

Alla berörda avtalsslutande parter får utföra gränskontroller för
att kontrollera efterlevnaden av de kvotbestämmelser som avses i
artikel 16 i transitavtalet och som inte ersatts av ekopunktsystemet
och av kvotbestämmelser som omfattas av bilaterala avtal mellan
Österrike å ena sidan och Finland, Norge, Sverige och Schweiz å
den andra.

Alla andra kontroller skall utföras i enlighet med förordningen.

b) Schweiz får utföra gränskontroller för att kontrollera tillstånd ut-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

569

ställda enligt bilaga 6 i avtalet mellan Europeiska gemenskaperna
och Schweiz om godstransport på väg och järnväg.

Alla andra kontroller skall utföras i enlighet med förordningen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

iv) KOMBITRANSPORT

13 . 375 nr L 0130: Rådets direktiv nr 75/130/EEG av den 17 februari 1975
om upprättandet av gemensamma regler för vissa former av kombinerad
landsvägs- och järnvägstransport av gods mellan medlemsstaterna (EGT nr
L 048, 22.2.1975, s. 31), i dess lydelse enligt

- 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 163)

- 379 L 0005: Rådets direktiv nr 79/5/EEG av den 19 december 1978
(EGT nr L 005, 9.1.1979, s. 33)

- 382 L 0003: Rådets direktiv nr 82/3/EEG av den 21 december 1981
(EGT nr L 005, 9.1.1982, s. 12)

- 382 L 0603: Rådets direktiv nr 82/603/EEG av den 28 juli 1982 (EGT
nr L 247, 23.8.1982, s.6)

- 386 L 0544: Rådets direktiv nr 86/544/EEG av den 10 november
1986 (EGT nr L 320, 15.11.1986, s. 33)

- 391 L 0224: Rådets direktiv nr 91/224/EEG av den 27 mars 1991
(EGT nr L 103, 23.4.1991, s. 1) Bestämmelserna i direktivet skall,
inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 8.3:

Sverige:	Fordonsskatt
- Finland:	Moottoriajoneuvovero/Motorfordonsskatt
- Österrike:	Strassenverkehrsbeitrag”

Schweiz kommer att bibehålla ett bidragssystem för kombitransport
(vid tiden för undertecknandet av detta avtal: Verordnung des
Schweizerischen Bundesrates vom 29. Juni 1988 iiber die Förderung

des kombinierten Verkehrs und des Transportes begleiteter Motor-
fahrzeuge - Ordonnance sur la promotion du traffic combiné et du
transport des vehicules å moteur accompagnés, du 29 juin 1988 - Or-

dinanza sul promovimento del traffico combinato e del transporto di
autoveicoli accompagnati, del 29 giugno 1988) istället för att införa
återbetalning av skatt.

II VÄGTRANSPORT

i) TEKNISK HARMONISERING OCH SÄKERHET

14. 385 L 0003: Rådets direktiv nr 85/3 av den 19 december 1984 om vikter,
dimensioner och vissa andra tekniska egenskaper för vissa vägfordon (EGT
nr L 002, 3.1.1985, s. 14), i dess lydelse enligt

386 L 0360: Rådets direktiv nr 86/360/EEG av den 24 juli 1986 (EGT
nr L 217, 5.8.1986, s. 19)

570

- 388 L 0218: Rådets direktiv nr 88/218/EEG av den 11 april 1988
(EGT nr L 098, 15.4.1988, s. 48)

- 389 L 0338: Rådets direktiv nr 89/338/EEG av den 27 april 1989
(EGT nr L 142, 25.5.1989, s. 3)

- 389 L 0460: Rådets direktiv nr 89/460/EEG av den 18 juli 1989 om
ändring av direktiv 85/3/EEG om vikter, dimensioner och vissa
andra tekniska egenskaper för vissa vägfordon, i syfte att fastställa
tider för upphörande av de undantag som har medgivits för Irland
och Storbritannien (EGT nr L 226, 3.8.1989, s. 5)

- 389 L 0461: Rådets direktiv nr 89/461/EEG av den 18 juli 1989 om
ändring av direktiv 85/3/EEG om vikter, dimensioner och vissa
andra tekniska egenskaper för vissa vägfordon, i syfte att fastställa
vissa största, tillåtna dimensioner för ledade fordon (EGT nr L 226,
3.8.1989, s.7)

- 391L 0060: Rådets direktiv nr 91/60/EEG av den 4 februari 1991 om
ändring av direktiv 85/3/EEG i syfte att fastställa vissa största till-
låtna dimensioner för fordonskombinationer (EGT nr L 037,
09.02.1991, s. 37)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Österrike får bibehålla sin nationella lagstiftning om högsta tillåtna
vikter för motorfordon och släpfordon som anges i bilaga 1, avsnit-
ten 2.2.1 och 2.2.2 i detta direktiv. Därför skall inte bestämmelser
som tillåter användning av fordon (var för sig eller kombinerade)
och som inte står i överensstämmelse med sådan nationell lagstift-
ning vara tillämpliga i Österrike. En översyn av denna situation skall
göras gemensamt sex månader före det att avtalet mellan de Euro-
peiska gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och
järnväg upphör.

Schweiz får bibehålla sin nationella lagstiftning om högsta tillåtna
vikter för motorfordon och släpfordon som anges i bilaga 1, avsnit-
ten 2.2 och 2.3.3 i detta direktiv. Därför skall inte bestämmelser som
tillåter användning av fordon (var för sig eller kombinerade) och
som inte står i överensstämmelse med sådan nationell lagstiftning
vara tillämpliga i Schweiz. En översyn av denna situation skall göras
gemensamt sex månader före det att avtalet mellan de Europeiska
gemenskaperna och Schweiz om transport av varor på väg och järn-
väg upphör.

Alla andra bestämmelser om vikter och dimensioner som omfattas
av detta direktiv skall tillämpas fullt ut av Österrike och Schweiz.

15. 386 L 0364: Rådets direktiv nr 86/364/EEG av den 24 juli 1986 om bevis
för att fordon överensstämmer med direktiv 85/3/EEG om vikter, dimensio-
ner och vissa andra tekniska egenskaper hos vissa vägfordon (EGT nr L 221,
7.8.1986, s.48)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

16. 377 L 0143: Rådets direktiv nr 77/143/EEG av den 29 december 1976 om

571

tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons
och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (EGT nr L 047, 18.2.1977, s. 47),
i dess lydelse enligt

- 388 L 0449: Rådets direktiv nr 88/449/EEG av den 26 juli 1988 (EGT
nr L 222, 12.8.1988, s. 10), rättat genom EGT nr L 261, 21.9.1988,
s. 28

391 L 0225: Rådets direktiv nr 91/225/EEG av den 27 mars 1991
(EGT nr L 103, 23.4.1991, s. 3)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Schweiz får till den 1 januari 1998 bibehålla en längre period mellan
två på varandra följande obligatoriska trafiksäkerhetsprovningar för
alla de fordonskategorier som finns förtecknade i bilaga 1 i direkti-
vet.

17. 389 L 0459: Rådets direktiv nr 89/459/EEG av den 18 juli 1989 om till-
närmning av medlemsstaternas lagar om däckens mönsterdjup på vissa slag
av motorfordon och släpfordon till dessa fordon (EGT nr L 226, 3.8.1989,
s. 4)

ii) BESKATTNING

18. 368 L 0297: Rådets direktiv nr 68/297/EEG av den 19 juli 1968 om enhet-
liga föreskrifter för tullfri införsel av bränsle i nyttofordons bränsletankar
(EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 15), i dess lydelse enligt

- 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 92)

- 385 L 0347: Rådets direktiv nr 85/347/EEG av den 8 juli 1985 (EGT
nr L 183, 16.7.1985, s.22)

iii) SOCIAL HARMONISERING

19. 377 L 0796: Rådets direktiv nr 77/796/EEG av den 12 december 1977 om
ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbe-
vis för utövare av gods- och persontransporter på väg och åtgärder för att
underlätta för dessa att utöva sin rätt till etableringsfrihet (EGT nr L 334,
24.12.1977, s. 37), i dess lydelse enligt

- 389 L 0438: Rådets direktiv nr 89/438/EEG av den 21 juni 1989
(EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 101), rättat genom EGT nr L 298,
17.10.1989, s. 31.

20. 385 R 3820: Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december
1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (EGT
nr L 370, 31.12.1985, s.l)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

572

a) Bestämmelserna i artikel 3 skall inte tillämpas.

b) Schweiz skall tillämpa bestämmelserna i artikel 5.2, 6.1, 7.1-2 och
8.1-3 i förordningen senast den 1 januari 1995.

21. 385 R 3821: Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december
1985 om färdskrivare förvägtransporter (EGT nr L 370, 31.12.1985, s. 8), i
dess lydelse enligt

390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december
1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv,
beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och
inre vattenvägar (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Till den 1 januari 1995 får Österrike göra undantag för fordon som
endast är sysselsatta i inrikes transport från förpliktelsen att instal-
lera sådan färdskrivare som beskrivs i artikel 3.1 i förordningen.

b) Till den 1 januari 1995 får Schweiz göra undantag för besättningar
bestående av fler än en förare från förpliktelsen i punkt 4.3 i bilaga
I, kapitel III c i förordningen att på två skilda blad göra sådana regi-
streringar som avses i punkt 4.1.

22. 376 L 0914: Rådets direktiv nr 76/914/EEG av den 16 december 1976
om minimikrav på utbildning för vissa förare av vägfordon (EGT nr L 357,
29.12.1976, s.36)

Bestämmelserna i detta direktiv skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Schweiz skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1
januari 1995.

23. 388 L 0599: Rådets direktiv nr 88/599/EEG av den 23 november 1988
om enhetligt förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG)
nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter
och av förordning nr (EEG) 3821/85 om färdskrivare för vägtransporter
(EGT nr L 325, 29.11.1988, s. 55)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Österrike och Schweiz skall genomföra bestämmelserna i direktivet
senast den 1 januari 1995.

24. 389 L 0684: Rådets direktiv nr 89/684/EEG av den 21 december 1989 om
yrkesutbildning för vissa förare av fordon som transporterar farligt gods på
väg (EGT nr L 398, 30.12.1989, s. 33)

iv) TILLTRÄDE TILL MARKNADEN (varor)

25. 362 L 2005: Rådets första direktiv av den 23 juli 1962 om vissa godstrans-
porter på väg mellan medlemsstaterna (EGT nr L 070, 6.8.1962, s. 2005/62),
i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

573

- 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 073, 27.3.1972, s. 126)

- 372 L 0426: Rådets direktiv nr nr 72/426/EEG av den 19 december
1972 (EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 155)

- 374 L 0149: Rådets direktiv nr 74/149/EEG av den 4 mars 1974
(EGT nr L 084, 28.3.1974, s.8)

377 L 0158: Rådets direktiv nr 77/158/EEG av den 14 februari 1977
(EGT nr L 048, 19.2.1977, s. 30)

378 L 0175: Rådets direktiv nr 78/175/EEG av den 20 februari 1978
(EGT nr L 054, 25.2.1978, s. 18)

380 L 0049: Rådets direktiv nr 80/49/EEG av den 20 december 1979
(EGT nr L 018, 24.1.1980, s. 23)

382 L 0050: Rådets direktiv nr 82/50/EEG av den 19 januari 1982
(EGT nr L 027, 4.2.1982, s. 22)

383 L 0572: Rådets direktiv nr 83/572/EEG av den 26 oktober 1983
(EGT nr L 332, 28.11.1983, s. 33)

384 L 0647: Rådets direktiv nr 84/647/EEG av den 19 december 1984
om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på
väg (EGT nr L 335, 22.12.1984, s. 72)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Bestämmelserna i direktivet skall endast tillämpas på transport för
egen räkning.

b) Så länge avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike
om varutransit på väg och järnväg gäller, skall tillämpningen av
detta direktiv inte påverka de existerande ömsesidiga rättigheter till
marknadstillträde som avses i artikel 16 i avtalet mellan Europeiska
gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och järnväg
och som anges i de bilaterala avtalen mellan Österrike å ena sidan
och Finland, Norge, Sverige och Schweiz å den andra, om inte de
berörda parterna avtalat om annat.

26. 376 R 3164: Rådets förordning (EEG) nr 3164/76 av den 16 december
1976 om tillträde till marknaden för internationella godstransporter på väg
(EGT nr L 357, 29.12.1976, s. 1), i dess lydelse enligt

- 388 R1841: Rådets förordning (EEG) nr 1841/88 av den 21 juni 1988
(EGT nr L 163, 30.6.1988, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Inom ramen för detta avtal skall endast artikel 4a i förordningen
tillämpas. Den skall vara föremål för sådana genomförandeåtgär-
der som avses i artikel 4b och som antagits i enlighet med avtalets
bestämmelser.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

574

gemenskaperna och Österrike om varutransit på väg och järnväg
och som anges i de bilaterala avtalen mellan Österrike å ena sidan
och Finland, Norge, Sverige och Schweiz å den andra, om inte de
berörda parterna avtalat om annat.

v) PRISER (varor)

27. 389 R 4058: Rådets förordning (EEG) nr 4058/89 av den 21 december
1989 om prissättning vid godstransporter på väg mellan medlemsstater (EGT
nr L390, 30.12.1989, s.l)

vi) TILLSTÅND ATT BEDRIVA VERKSAMHET (varor)

28. 374 L 0561: Rådets direktiv nr 74/561/EEG av den 12 november 1974
om rätt att yrkesmässigt bedriva nationella och internationella godstranspor-
ter på väg (EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 18), i dess lydelse enligt

389 L 0438: Rådets direktiv nr 89/438/EEG av den 21 juni 1989
(EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 101)

Bestämmelserna i detta direktiv skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Schweiz skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1
januari 1995.

vii) HYRDA FORDON (varor)

29. 384 L 0647: Rådets direktiv nr 84/647/EEG av den 19 december 1984 om
användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg (EGT nr
L 335, 22.12.1984, s. 72), i dess lydelse enligt

- 390 L 0398: Rådets direktiv nr 90/398/EEG av den 24 juli 1990 (EGT

nr L 202, 31.7.1990, s. 46)

viii) TILLTRÄDE TILL MARKNADEN (passagerare)

30. 366 R 0117: Rådets förordning nr 117/66/EEG av den 28 juli 1966 om
införande av gemensamma regler för internationella persontransporter med
buss (EGT nr L 147, 9.8.1966, s. 2688/66)

Bestämmelserna i denna förordning skall, inom ramen för detta avtal, till-
lämpas med följande anpassning:

Artikel 4.2 skall inte tillämpas.

31. 368 R 1016: Kommissionens förordning (EEG) nr 1016/68 av den 9 juli
1968 med bestämmelser om de mallar för kontrolldokument som avses i ar-
tiklarna 6 och 9 i rådets förordning nr 117/66/EEG (EGT nr L 173,
22.7.1968, s. 8), i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

575

382 R 2485: Kommissionens förordning (EEG) nr 2485/82 av den 13
september 1982 (EGT nr L 265, 15.9.1982, s. 5)

32. 372 R 0516: Rådets förordning (EEG) nr 516/72 av den 28 februari 1972
om införande av gemensamma regler för pendeltrafik med buss mellan med-
lemsstaterna (EGT nr L 067, 20.3.1972, s. 13), i dess lydelse enligt

- 378 R 2778: Rådets förordning (EEG) nr 2778/78 av den 23 novem-

ber 1978 (EGT nr L 333, 30.11.1978, s.4)

33. 372 R 0517: Rådets förordning (EEG) nr 517/72 av den 28 februari 1972
om införande av gemensamma regler för linjetrafik och speciell reguljär tra-
fik med buss mellan medlemsstaterna (EGT nr L 067,20.3.1972, s. 19), i dess
lydelse enligt

377 R 3022: Rådets förordning (EEG) nr 3022/77 av den 20 decem-
ber 1977 (EGT nr L 358, 31.12.1977, s. 1)

378 R1301: Rådets förordning (EEG) nr 1301/78 av den 12 juni 1978
(EGT nr L 158, 16.6.1978, s.l)

34. 372 R 1172: Rådets förordning (EEG) nr 1172/72 av den 26 maj 1972
med formföreskrifter i fråga om de dokument som avses i rådets förord-
ningar (EEG) nr 517/72 och (EEG) nr 516/72 (EGT nr L134,12.6.1972, s. 1)
i dess lydelse enligt

372 R 2278: Kommissionens förordning (EEG) nr 2778/72 av den 20
december 1972 (EGT nr L 292, 29.12.1972, s. 22)

179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s.92)

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.162)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

I bilaga 1 skall fotnot 1 kompletteras enligt följande: Island (IS),
Liechtenstein (FL), Norge (N), Österrike (A), Schweiz (CH), Fin-
land (SF), Sverige (S).

iv) TILLSTÅND ATT BEDRIVA VERKSAMHET (passagerare)

35. 374 L 0562: Rådets direktiv nr 74/562/EEG av den 12 november 1974
om rätt att yrkesmässigt bedriva nationella och internationella persontrans-
porter på väg (EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 23), i dess lydelse enligt

389 L 0438: Rådets direktiv nr 89/438/EEG av den 21 juni 1989
(EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 101)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Österrike skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1
januari 1995.

36. 390 R 3572: Rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

576

1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och
förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar
(EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12)

III JÄRNVÄGSTRANSPORT

i) STRUKTURPOLITIK

37. 375 D 0327: Rådets beslut nr 75/327/EEG av den 20 maj 1975 om förbätt-
ring av järnvägsföretagens situation och om harmonisering av reglerna för
de ekonomiska relationerna mellan dessa företag och staterna (EGT nr L
152, 12.6.1975, s.3), i dess lydelse enligt

- 179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s.92)

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.163)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Artikel 8 skall inte tillämpas.

b) Österrike skall genomföra bestämmelserna i detta beslut senast den
1 januari 1995.

38. 383 D 0418: Rådets beslut nr 83/418/EEG av den 25 juli 1983 om järnvä-
garnas kommersiella självständighet vid driften av sin internationella per-
son- och resgodsbefordran (EGT nr L 237, 26.8.1983, s. 32), i dess lydelse
enligt

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s.165)

39. 369 R1192: Rådets förordning (EEG) nr 1192/69 av den 26 juni 1969 om
införande av enhetliga regler för järnvägsföretagens redovisning (EGT nr L
156, 28.06.1969, s. 8), i dess lydelse enligt

- 172 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 073, 27.03.1972, s. 90)

- 373 D 0101(01): Rådets beslut av den 1 januari 1973 om justering av
instrumenten gällande nya medlemsstaters anslutning till de euro-
peiska gemenskaperna (EGT nr L 002, 1.1.1973, s. 19)

179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s.92)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

577

37 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

- 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 161)

40. 377 R 2830: Rådets förordning (EEG) nr 2830/77 av den 12 december

1977 om åtgärder som krävs för att göra järnvägsföretagens redovisningssy-
stem och årsbokslut jämförbara (EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 13), i dess
lydelse enligt

179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s. 94)

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 162)

41. 378 R 2183: Rådets förordning (EEG) nr 2183/78 av den 19 september

1978 om enhetliga principer för järnvägsföretags kostnadskalkyler (EGT nr
L 258, 21.9.1978, s. 1), i dess lydelse enligt

179 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979,
s.93)

- 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 162)

ii) PRISER

42. 382 D 0529: Rådets beslut nr 82/529/EEG av den 19 juli 1982 om pris-
bildningen för internationell godsbefordran på järnväg (EGT nr L 234,
9.8.1982, s. 5), i dess lydelse enligt

185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 164)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

578

IV TRANSPORT PÅ INRE VATTENVÄGAR

i) TILLTRÄDE TILL MARKNADEN

43. 385 R 2919: Rådets förordning (EEG) nr 2919/85 av den 17 oktober 1985
om fastställande av villkoren för tillträde till de avtal som slutits enligt den
reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen för fartyg som tillhör Rhens-
jöfarten (EGT nr L 280, 22.10.1985, s. 4)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) EFTA-staterna skall även, i enlighet med artikel 2, lämna kommis-
sionen alla upplysningar som avses i nämnda artikel och som EFTA-
staterna kan lämna CCR (Centrala kommissionen för sjöfarten på
Rhen).

b) Artikel 3 skall inte tillämpas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

ii) STRUKTURPOLITIK

44. 389 R 1101: Rådets förordning (EEG) nr 1101/89 av den 27 april 1989
om strukturella förbättringar inom inlandssjöfarten (EGT nr L 116,

28.4.1989, s. 25), i dess lydelse enligt

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Kommissionen skall, när den beslutar enligt artiklarna 6.7,8.1 c och
8.3 c, ta skälig hänsyn till de åsikter som EFTA-staterna uttrycker
på samma sätt som man gör beträffande EG-medlemsstater.

45. 389 R 1102: Kommissionens förordning (EEG) nr 1102/89 av den 27
april 1989 om fastställande av vissa åtgärder för verkställande av rådets för-
ordning (EEG) nr 1101/89 (EGT nr L 116, 28.4.1989, s. 30), i dess lydelse
enligt

- 389 R 3685: Kommissionens förordning (EEG) nr 3685/89 av den 8

december 1989 (EGT nr L 360, 9.12.1989, s. 20)

391 R 0317: Kommissionens förordning (EEG) nr 317/91 av den 8
februari 1991 (EGT nr L 037, 9.2.1991, s. 27)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Kommissionen skall, när den ändrar denna förordning enligt artikel
12.1, ta skälig hänsyn till de åsikter som EFTA-staterna uttrycker,
på samma sätt som man gör beträffande EG-medlemsstater.

579

iii) TILLSTÅND ATT BEDRIVA VERKSAMHET

46. 387 L 0540: Rådets direktiv nr 87/540/EEG av den 9 november 1987 om
tillstånd att utföra varutransporter på vattenvägar inom nationell och inter-
nationell transport och om ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings-
och andra behörighetsbevis (EGT nr L 322, 12.11.1987, s. 20)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Österrike skall genomföra bestämmelserna i direktivet senast den 1
juli 1994. Schweiz skall genomföra bestämmelserna i direktivet se-
nast den 1 januari 1995.

iv) TEKNISK HARMONISERING

47. 382 L 0714: Rådets direktiv nr 82/714/EEG av den 4 oktober 1982 om
tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart (EGT nr L 301, 28.10.1982,
s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Till listan i bilaga 1 skall följande tilläggas:

KAPITEL I

Zon 2

Sverige

Trollhätte kanal och Göta älv

Vänern

Södertälje kanal

Mälaren

Falsterbo kanal

Sotenkanalen

KAPITEL II

Zon 3

Schweiz

Rhen från Rheinfelden till gränsen mellan Schweiz och Tyskland

Sverige

Göta kanal

Vättern

Österrike

Donau från gränsen mellan Österrike och Tyskland till gränsen mel-
lan Österrike och Tjeckoslovakien

KAPITEL III

Zon 4

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

Sverige

580

Alla andra floder, kanaler och insjöar som inte upptas under zo-
nerna 1, 2 och 3.

48. 376 L 0135: Rådets direktiv nr 76/135/EEG av den 20 januari 1976 om
ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart (EGT nr L
021,29.1.1976, s. 10)

49. 377 D 0527: Kommissionens beslut nr 77/527/EEG av den 29 juli 1977
(EGT nr L 209, 17.8.1977, s. 29), i dess lydelse enligt

378 L 1016: Rådets direktiv nr 78/1016/EEG av den 23 november
1978 (EGT nr L 349, 13.12.1978, s. 31)

- 185 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 164)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Till listan i bilagan skall följande tilläggas:

Finland

Saimaan kanava/Saima kanal

Saimaan vesistö/Saimens vattendrag

Sverige

Trollhätte kanal och Göta älv

Vänern

Mälaren

Södertälje kanal

Falsterbo kanal

Sotenkanalen

V SJÖFART

Protokoll 19 skall tillämpas på relationer med tredje land inom sjöfarten.

50. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december
1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget
på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)3

51. 388 R 4260: Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 de-
cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och förhör som av-
ses i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 (EGT nr L 376, 21.12.1988, s. I)4

52. 379 R 0954: Rådets förordning (EEG) nr 954/79 av den 15 maj 1979 om
medlemsstaternas ratifikation eller anslutning till Förenta nationernas kon-
vention om en uppförandekod för linjekonferenser (EGT nr L 121,
17.5.1979, s. I)3

53. 386 R 4055: Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december
1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjö-
transportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och
tredje land (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 1), i dess lydelse enligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

3 Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se bilaga XIV.

581

390 R 3573: Rådets förordning (EEG) nr 3573/90 av den 4 december
1990 om ändring, till följd av Tysklands enande av förordning
(EEG) nr 4055/86 om tillämpning av principen om frihet att tillhan-
dahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt
mellan medlemsstater och tredje land (EGT nr L 353, 17.12.1990,
s. 16)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Artikel 2 skall ersättas av: ”Det skall inte finnas några unilaterala
nationella restriktioner beträffande transport av vissa varor som
helt eller delvis förbehållits för fartyg som för nationell flagg.”

b) Beträffande artikel 5.1 gäller att bestämmelser om lastdelning för
torrlastfart i alla framtida avtal med tredje land är förbjudna.

c) Protokoll 19 i EES-avtalet om sjöfart skall tilllämpas för genomför-
andet av artiklarna 5, 6 och 7.

54. 379 L 0115: Rådets direktiv nr 79/115/EEG av den 21 december 1978
om användande av långlotsar vid lotsning av fartyg i Nordsjön och Engelska
kanalen (EGT nr L 033, 8.2.1979, s. 32)

55. 379 L 0116: Rådets direktiv nr 79/116/EEG av den 21 december 1978 om
minimikrav för vissa tankfartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens
hamnar (EGT nr L 033, 8.2.1979, s. 33), i dess lydelse enligt:

379 L1034: Rådets direktiv nr 79/1034/EEG av den 6 december 1979
(EGT nr L 315, 11.12.1979, s. 16)

56. 391 R 0613: Rådets förordning (EEG) nr 613/91 av den 4 mars 1991 om
överflyttning av fartyg från ett register till ett annat inom gemenskapen
(EGT nr L 68, 15.3.1991, s. 1)

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

57. 386 R 4057: Rådets förordning (EEG) nr 4057/86 av den 22 december
1986 om illojal prissättning inom sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 14)

58. 386 R 4058: Rådets förordning (EEG) nr 4058/86 av den 22 december
1986 om samordnade åtgärder för att säkerställa fri tillgång till last på
oceantrader (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 21)

59. 383 D 0573: Rådets beslut nr 83/573/EEG av den 26 oktober 1983 om
motåtgärder inom den internationella handelssjöfarten (EGT nr L 332,
28.11.1983, s. 37)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

4 Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se protokoll 21.

582

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

VI CIVIL LUFTFART

i) KONKURRENSREGLER

60. 387 R 3975: Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december
1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn (EGT nr L 374, 31.12.1987, s. I)5

61. 388 R 4261: Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 de-
cember 1988 om de anmälningar, klagomål, ansökningar och förhör som av-
ses i rådets förordning (EEG) nr 3975/87 (EGT nr L 376 31.12.1988, s. 10)6

ii) MARKNADSTILLTRÄDE

62. 390 R 2343: Rådets förordning (EEG) nr 2343/90 av den 24 juli 1990 om
lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i regelbunden lufttrafik inom gemen-
skapen och om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i
regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna (EGT nr L 217, 11.8.1990,
s. 8)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Till den i förordningens bilaga 2 uppställda förteckningen skall följande
tilläggas:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

Finland:	Helsingfors-Vanda
Island:	Keflavik
Norge:	Oslo-Fornebu/Gardemoen
Schweiz:	Zurich
	Genéve-Cointrin
Sverige:	Stockholm-Arlanda
Österrike:	Wien

63. 389 R 2299: Rådets förordning (EEG) nr 2299/89 av den 24 juli 1989 om
en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (EGT nr L 220,

29.7.1989, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

För tillämpningen av artiklarna 7 och 11 - 20 i denna förordning, se
protokoll 21.

64. 391 R 0294: Rådets förordning (EEG) nr 294/91 av den 4 februari 1991
om bedrivande av flygfrakttrafik mellan medlemsstater (EGT nr L 036,
8.2.1991, s.l)

5 Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se protokoll 21.

6 Förtecknad här enbart för kännedom. För tillämpning, se protokoll 21.

583

iii) TARIFFER

65. 390 R 2342: Rådets förordning (EEG) nr 2342/90 av den 24 juli 1990 om
biljettpriser för regelbunden luftfart (EGT nr L 217, 11.8.1990, s. 1)

iv) TEKNISK HARMONISERING OCH SÄKERHET

66. 380 L 1266: Rådets direktiv nr 80/1266/EEG av den 16 december 1980
om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan medlemsstater vid un-
dersökningar av luftfartsolyckor (EGT nr L 375, 31.12.1980, s. 32)

v) KONSULTATION SPROCEDUR

67. 380 D 0050: Rådets beslut nr 80/50/EEG av den 20 december 1979 om att
införa ett samrådsförfarande om förbindelserna mellan medlemsstater och
tredje land på lufttransportområdet och om aktioner på detta område i inter-
nationella organisationer (EGT L 018, 24.1.1980, s. 24)

vi) SOCIAL HARMONISERING

68. 391 R 0295: Rådets förordning (EEG) nr 295/91 av den 4 februari 1991
om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som
nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik (EGT nr L 036,
8.2.1991, s. 5)

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE
PARTERNA SKALL BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

69. C/257/88/s. 6: Kommissionens meddelande om förfaranden för under-
rättelser till kommissionen enligt artikel 4 och 5 i kommissionens förordning
(EEG) nr 2671/88 av den 26 juli 1988 om tillämpning av artikel 85.3 i fördra-
get på vissa kategorier av överenskommelser mellan företag, beslut av före-
tagssammanslutningar och samordnade förfaranden med avseende på ge-
mensam planering och samordning av kapacitet, intäktsfördelning och sam-
råd om taxor i regelbunden luftfart samt fördelning av avgångs- och an-
komsttider på flygplatser (EGT nr C 257, 4.10.1988, s. 6)

70. C/119/89/s. 6: Kommissionens meddelande om tillämpningen av artikel
4.1 a i kommissionens förordning (EEG) nr 2671/88 av den 26 juli 1988 om
tilllämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskom-
melser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade
förfaranden med avseende på gemensam planering och samordning av kapa-
citet, inkomstdelning och samråd om taxor i regelbunden luftfart samt för-
delning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser (EGT nr C 119,

13.5.1989, s. 6)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

71. 361 Y 0722(01): Kommissionens rekommendation av den 14 juni 1961

584

riktad till medlemsstaterna i fråga om tilllämpningen av förordning nr 11 om
avskaffande av diskriminering i fråga om transporttaxor och villkor, i enlig-
het med artikel 79.3 i fördraget (EGT nr L 050, 22.7.1961, s. 975)

72. 485 Y 1231(01): Resolution 85/C348/01 från möte mellan Rådet och re-
presentanter från medlemsstaternas regeringar för att förbättra tillämp-
ningen av de sociala förordningarna inom vägtransporter (EGT nr C 348,

31.12.1985, s. 1)

73 . 384 X 0646: Rådets rekommendation 84/646/EEG av den 19 december
1984 om att stärka samarbetet mellan medlemsstaternas nationella järnvägs-
företag vid internationell person- och godsbefordran (EGT nr L 333,
21.12.1984, s. 63)

74. 382 X 0922: Kommissionens rekommendation 82/922/EEG av den 17 de-
cember 1982 till de nationella järnvägsföretagen om fastställande av en ord-
ning för internationell personbefordran med hög standard (EGT nr L 381,
31.12.1982, s. 38)

75. 371Y 0119(01): Rådets resolution av den 7 december 1970 om samver-
kan mellan järnvägsföretag (EGT nr C 005, 19.1.1971, s. 1)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIII

585

BILAGA XIV

KONKURRENS

Förteckning enligt artikel 60

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ÄNDRINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

Om inte annat sägs, skall bestämmelserna i denna bilaga inom ramen för
avtalet tillämpas med följande anpassning:

I. Med ”kommission” skall förstås ”behörig övervakningsmyndighet”.

II. Med ”den gemensamma marknaden” skall förstås ”det territorium
som omfattas av EES-avtalet”.

III. Med ”handel mellan medlemsstater” skall förstås ”handel mellan
avtalsslutande parter”.

IV. Med ”kommissionen och medlemsstaternas myndigheter” skall för-
stås ”EG-kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet, EG-
medlemsstaternas och EFTA-staternas myndigheter”.

V. Hänvisningar till artiklar i Fördraget om upprättandet av Euro-

peiska ekonomiska gemenskapen (EEG) eller Fördraget om upp-
rättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) skall
förstås som hänvisningar till EES-avtalet (EES) enligt följande:
artikel 85 (EEG) - artikel 53 (EES)

artikel 86 (EEG) - artikel 54 (EES)

artikel 90 (EEG) - artikel 59 (EES)

artikel 66 (EKSG) - artikel 2 i protokoll 25 till EES-avtalet
artikel 80 (EKSG) - artikel 3 i protokoll 25 till EES-avtalet

VI. Med ”denna förordning” skall förstås ”denna rättsakt”.

VII. Med ”fördragets konkurrensregler” skall förstås ”konkurrensreg-
lerna i EES-avtalet”.

VIII. Med ”Höga myndigheten” skall förstås ”den behöriga övervaknings-
myndigheten”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

586

Om inte annat följer av reglerna för kontroll av koncentrationer, skall med
”den behöriga övervakningsmyndigheten” i nedanstående bestämmelser
förstås ”den övervakningsmyndighet som är behörig att besluta om ett
ärende enligt artikel 56 i EES-avtalet”.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

A. KONTROLL AV FÖRETAGSFÖRVÄRV

1.389 R 4064: Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989
om kontroll av företagskoncentrationer (EGT nr L395, 30.12.1989, s. 1) rät-
tad genom EGT nr L 257, 21.9.1990, s. 13.

Bestämmelserna i artikel 1-5 i förordningen skall, inom ramen för detta
avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.1 skall orden ”, eller i överensstämmelse med den proce-
dur som anges i protokoll 21 till EES-avtalet,” införas efter orden
”Om inte annat följer av artikel 22”.

Dessutom skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemen-
skaps- eller EFTA-dimension”.

b) I artikel 1.2 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemen-
skaps- respektive EFTA-dimension”.

Dessutom skall ”omsättningen inom gemenskapen i dess helhet”
ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen respektive EFTA i
dess helhet”.

I sista ledet skall ”medlemsstat” ersättas med ”stat”.

c) Artikel 1.3 är inte tillämplig.

d) I artikel 2.1, första stycket, skall ”den gemensamma marknaden” er-
sättas med ”EES-avtalets funktion”.

e) I slutet av artikel 2.2 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas
med ”EES-avtalets funktion”.

f) I slutet av artikel 2.3 skall ”den gemensamma marknaden” ersättas
med ”EES-avtalets funktion”.

g) I artikel 3.5 b skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat
eller EFTA-stat”.

h) I artikel 4.1 skall ”gemenskapsdimension” ersättas med ”gemen-
skaps- eller EFTA-dimension”.

Dessutom skall i första meningen orden penligt artikel 57 i EES-av-
talet, införas efter orden ”(...) skall anmälas till kommissionen”.

i) I artikel 5.1 skall sista stycket ersättas med följande:

”Omsättning inom gemenskapen eller inom en medlemsstat skall in-
nefatta försäljning av varor och tjänster till företag eller konsumen-
ter inom gemenskapen respektive medlemsstaten. Samma gäller be-
träffande omsättning inom EFTA-staternas territorium i sin helhet
eller i en EFTA-stat.”

j) I artikel 5.3 a, andra stycket, skall ”omsättningen inom gemenska-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

587

pen i dess helhet” ersättas med ”omsättningen inom gemenskapen i
dess helhet eller inom EFTA i dess helhet”. Dessutom skall ”gemen-
skapsinvånare” ersättas med ”gemenskaps- respektive EFTA-invå-
nare”.

k) I artikel 5.3 a, tredje stycket, skall ”medlemsstat” ersättas med
”EG-medlemsstat eller EFTA-stat”.

l) I artikel 5.3 b skall de sista orden ”(...), skall hänsyn tas till de brut-
topremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive en med-
lemsstats invånare.” ersättas med följande: ”(...), skall hänsyn tas
till de bruttopremier som betalas av gemenskapsinvånare respektive
en EG-medlemsstats invånare. Samma gäller beträffande bruttopre-
mier som betalas av invånare inom EFTA-staternas territorium i sin
helhet respektive av invånare i en EFTA-stat.”

B. ENSAMÅTERFÖRSÄUARAVTAL

2. 383 R 1983: Kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 av den 22 juni
1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterför-
säljaravtal (EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 1), i dess lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 166)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 5.1 skall ”fördraget” ersättas med ”Fördraget om upprät-
tandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen”.

b) I artikel 6, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning nr
19/65/EEG” ersättas med ”antingen på eget initiativ eller på begäran
av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom
dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar
ett berättigat intresse i saken,”.

c) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 6:

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela
ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 17/62 eller
motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att
de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

d) Artikel 7 är inte tillämplig.

e) Artikel 10 skall lyda:

”Denna rättsakt upphör att gälla den 31 december 1997.”

3. 383 R 1984: Kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni
1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva in-
köpsavtal (EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 5) rättad genom EGT nr L 281,
13.10.1983, s. 24, och i dess lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 166)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

588

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 5.1 skall ”fördragets artiklar 207 och 209” ersättas med ”ar-
tiklarna 207 och 209 Fördraget om upprättandet av Europeiska eko-
nomiska gemenskapen”.

b) I artikel 14, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning
nr 19/65/EEG” ersättas med ”, antingen på eget initiativ eller på be-
gäran av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som lig-
ger inom dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer
som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

c) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 14:

d) Artikel 15 är inte tillämplig.

e) Artikel 19 skall lyda:

”Denna rättsakt upphör att gälla den 31 december 1997.”

4.385 R 0123: Kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 decem-
ber 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av försälj-
nings- och serviceavtal för motorfordon (EGT nr L 15, 18.1.1985, s. 16) i
dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L

302,15.11.1985, s. 167)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 5.1.2 d skall ”medlemsstat” ersättas med ”EG-medlemsstat
eller EFTA-stat”.

b) Artikel 7 är inte tillämplig.

c) Artikel 8 är inte tillämplig.

d) Artikel 9 är inte tillämplig.

e) I artikel 10, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning
nr 19/65/EEG” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran av
den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom
dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar
ett berättigat intresse i saken,”.

f) I artikel 10.3 skall ”medlemsstater” ersättas med ”avtalsslutande
parter”.

g) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 10:

h) Artikel 14 skall lyda:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

589

”Denna rättsakt gäller till och med den 30 juni 1995.”

C. PATENTLICENSAVTAL

5. 384 R 2349: Kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 av den 23 juli
1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av patentli-
censavtal (EGT nr L 219, 16.8.1984, s. 15) i dess lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 166)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 4.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an-
mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för-
ordning nr 27, senast ändrad genom förordning nr 1699/75/EEG,
och att kommissionen inte gör någon invändning” ersättas med ”un-
der förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG-kommissionen el-
ler EFTArs övervakningsmyndighet enligt bestämmelserna i kom-
missionens förordning (EEG) nr 27/62, senast ändrad genom för-
ordning nr 2526/85/EEG, och motsvarande bestämmelser i proto-
koll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervakningsmyndig-
heten inte gör någon invändning”.

b) I artikel 4.2 skall ”kommissionen” ersättas med ”EG-kommissionen
eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

c) Artikel 4.4 är inte tillämplig.

d) I artikel 4.5 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om
detta från en stat som ligger inom dess behörighetsområde inom tre
månader efter det att en anmälan enligt punkt 1 eller ett meddelande
enligt punkt 4 har skickats till staterna i fråga.”

e) I artikel 4.6 skall andra meningen ersättas med följande:

”Om invändningen gjordes på begäran av en stat som ligger inom
dess behörighetsområde och denna begäran vidhålls, kan den dock
tas tillbaka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kar-
tell- och monopolfrågor.”

f) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4.9:

”eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

g) Artikel 6 är inte tillämplig.

h) Artikel 7 är inte tillämplig.

i) Artikel 8 är inte tillämplig.

j) I artikel 9, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning nr
19/65/EEG” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran av den
andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom dess
behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett
berättigat intresse i saken,”.

k) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 9:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

590

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall
meddela ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr
17/62 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet
utan att de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

1) Artikel 14 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1994.”

D. SPECIALISERINGS- OCH FORSKNINGS- OCH
UTVECKLINGSAVTAL

6.385 R 0417: Kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 av den 19 decem-
ber 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av specialise-
ringsavtal (EGT nr L 53, 22.2.1985, s. 1) i dess lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 167) Bestämmelserna i förordningen skall, inom ra-
men för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 4.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an-
mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för-
ordning nr 27 och att kommissionen inte inom en tidsfrist på sex må-
nader gör någon invändning” ersättas med ”under förutsättning att
avtalen i fråga anmäls till EG-kommissionen eller EFTA:s övervak-
ningsmyndighet enligt bestämmelserna i kommissionens förordning
(EEG) nr 27/62, senast ändrad genom förordning nr 2526/85 och
motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet, och att
den behöriga övervakningsmyndigheten inte inom en tidsfrist på sex
månader gör någon invändning”.

b) I artikel 4.2 skall ”kommissionen” ersättas med ”EG-kommissionen
eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

c) Artikel 4.4 är inte tillämplig.

d) I artikel 4.5 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran
om detta från en stat som ligger inom dess behörighetsområde inom
tre månader efter det att en anmälan enligt punkt 1.”

e) I artikel 4.6 skall andra meningen ersättas med följande:

f) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4.9:

”eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

g) I artikel 8, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning
(EEG) nr 2821/71” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på be-
gäran av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som lig-
ger inom dess behörighet eller av fysiska eller juridiska personer
som hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

591

h) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 8:

i) Artikel 10 skali lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1997.”

7.385 R 0418: Kommissionens förordning (EEG) nr 418/85 av den 19 decem-
ber 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal om
forskning och utveckling (EGT nr L 53, 22.2.1985, s. 5) i dess lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 167)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 7.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an-
mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för-
ordning nr 27 och att kommissionen inte gör någon invändning” er-
sättas med ”under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG-
kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet enligt bestäm-
melserna i kommissionens förordning (EEG) nr 27/62, senast änd-
rad genom förordning nr 2526/85 och motsvarande bestämmelser i
protokoll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervaknings-
myndigheten inte gör någon invändning”.

b) I artikel 7.2 skall ”kommissionenä ersättas med ”EG-kommissionen
eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

c) Artikel 7.4 är inte tillämplig.

d) I artikel 7.5 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om
detta från en stat som ligger inom dess behörighetsområde inom tre
månader efter det att en anmälan enligt punkt 1.”

e) I artikel 7.6 skall andra meningen ersättas med följande:

f) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 7.9:

”eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

g) I artikel 10, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning
(EEG) nr 2821/71” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran
av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom
dess behörighetsområde eller av fysiska eller juridiska personer som
hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

h) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 10:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

592

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sädana fall meddela
ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 17/62 eller
motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att
de berörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

i) Artikel 11 är inte tillämplig.

j) Artikel 13 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1997.”

E. FRANCHISEAVTAL

8. 388 R 4087: Kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 av den 30 no-
vember 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av franchi-
seavtal (EGT nr L 359, 28.12.1988, s. 46)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I artikel 6.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an-
mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för-
ordning nr 27 och att kommissionen inte gör någon invändning” er-
sättas med ”under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG-
kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet enligt bestäm-
melserna i kommissionens förordning nr 27/62, senast ändrad ge-
nom förordning nr 2526/85 och motsvarande bestämmelser i proto-
koll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervakningsmyndig-
heten inte gör någon invändning”.

b) I artikel 6.2 skall ”kommissionen” ersättas med ”EG-kommissionen
eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

c) Artikel 6.4 är inte tillämplig.

d) I artikel 6.5 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om
detta från en stat som ligger inom dess behörighet inom tre månader
efter det att en anmälan enligt punkt 1.”

e) I artikel 6.6 skall andra meningen ersättas med följande:

f) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 6.9: ”eller motsva-

rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

g) I artikel 8, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning
(EEG) nr 2821/71” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran
av den andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom
dess behörighetsområde eller av fysiska eller juridiska personer som
hävdar ett berättigat intresse i saken,”.

h) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 8:

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

593

38 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning nr 17/62 eller motsva-
rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de be-
rörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

i) I artikel 8 c skall ”medlemsstater” ersättas med ”EG-medlemsstater
eller EFTA-stater”.

j) Artikel 9 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1999.”

F. KNOW-HOWLICENSAVTAL

9.389 R 0556: Kommissionens förordning (EEG) nr 556/89 av den 30 novem-
ber 1988 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av know-
howlicensavtal (EGT nr L 61, 4.3.1989, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall ”EEG” ersättas med ”det territorium som omfattas
av EES-avtalet”.

b) Artikel 1.4 skall lyda:

”1 den mån de skyldigheter som avses i punkt 1.1-1.5 berör territo-
rier som omfattar EG-medlemsstater eller EFTA-stater där samma
teknik skyddas av nödvändiga patent, skall undantaget enligt punkt
1 gälla dessa stater så länge som den licensierade produkten eller
metoden skyddas i dessa stater av sådana patent, om giltighetstiden
för detta skydd är längre än de perioder som anges i punkt 2.”

c) I artikel 1.7.6 och 1.7.8 skall ”medlemsstater” ersättas med ”EG-
medlemsstater eller EFTA-stater”.

d) I artikel 4.1 skall orden ”under förutsättning att avtalen i fråga an-
mäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens för-
ordning nr 27 och att kommissionen inte gör någon invändning” er-
sättas med ”under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till EG-
kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet enligt bestäm-
melserna i kommissionens förordning nr 27/62, senast ändrad ge-
nom förordning nr 2526/85 och motsvarande bestämmelser i proto-
koll 21 till EES-avtalet, och att den behöriga övervakningsmyndig-
heten inte gör någon invändning”.

e) I artikel 4.3 skall ”kommissionen” ersättas med ”EG-kommissionen
eller EFTA:s övervakningsmyndighet”.

f) Artikel 4.5 är inte tillämplig.

g) I artikel 4.6 skall andra meningen ersättas med följande:

”Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om
detta från en stat som ligger inom dess behörighetsområde inom tre
månader efter det att en anmälan enligt punkt 1.”

h) I artikel 4.7 skall andra meningen ersättas med följande:

”Om invändningen gjordes på begäran av en stat som ligger inom
dess behörighet och denna begäran vidhålls, kan den dock tas till-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

594

baka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell-
och monopolfrågor.”

i) Följande tillägg skall göras i slutet av artikel 4.10:

”eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet.”

j) I artikel 7, första stycket, skall orden ”enligt artikel 7 i förordning nr
19/65/EEG” lyda ”, antingen på eget initiativ eller på begäran av den
andra övervakningsmyndigheten eller en stat som ligger inom dess
behörighet eller av fysiska eller juridiska personer som hävdar ett
berättigat intresse i saken,”.

k) I artikel 7 skall följande tillägg göras efter punkt 5 a och b:

”Den behöriga övervakningsmyndigheten kan i sådana fall meddela
ett beslut enligt artiklarna 6 och 8 i förordning nr 17/62 eller motsva-
rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet utan att de be-
rörda företagen är skyldiga att göra någon anmälan.”

l) Artikel 8 är inte tillämplig.

m) Artikel 9 är inte tillämplig.

n) Artikel 10 är inte tillämplig.

o) Artikel 12 skall lyda:

”Denna rättsakt gäller till och med den 31 december 1999.”

G. TRANSPORT

10. 368 R 1017: Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om
tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och
inre vattenvägar (EGT nr L 175, 23.7.1968, s. 1)

Bestämmelserna i artikel 1-5 och artikel 7-9 i förordningen skall, inom ra-
men för detta avtal, tilllämpas med följande anpassning:

a) I artikel 2 skall första stycket lyda:

”Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 3-6 och motsva-
rande bestämmelse i artikel 6 i protokoll 21 till EES-avtalet, för-
bjuds följande såsom oförenliga med EES-avtalets funktion utan att
det krävs ett föregående beslut: alla avtal mellan företag, beslut av
företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan
påverka handeln mellan avtalsslutande parter och som har till syfte
eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen
inom det territorium som omfattas av EES-avtalet, särskilt de som
innebär att”.

b) Artikel 3.2 är inte tillämplig.

c) Artikel 6 är inte tillämplig.

d) I artikel 8 första stycket skall orden ”oförenligt med den gemen-
samma marknaden” ersättas med ”oförenligt med EES-avtalets
funktion”.

e) Artikel 9.1 skall lyda:

”När det gäller offentliga företag och företag som av EG-medlems-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

595

stater eller EFTA-stater har medgetts särskilda eller exklusiva rät-
tigheter skall de avtalsslutande parterna säkerställa att bestämmel-
ser som strider mot bestämmelserna i föregående artiklar varken an-
tas eller vidmakthålls.”

f) I artikel 9.2 skall ”gemenskapen” ersättas med ”de avtalsslutande
parterna”.

g) Artikel 9.3 skall lyda:

”EG-kommissionen och EFTAzs övervakningsmyndighet skall
övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel och skall
meddela de stater som ligger inom deras respektive behörighetsom-
råden de föreskrifter som kan behövas för detta ändamål.”

11. 386 R 4056: Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december
1986 om (fastställande av detaljerade) regler för tillämpning av artiklarna 85
och 86 i fördraget på sjöfarten (EGT nr L 378, 31.12.1986, s. 4)

Bestämmelserna i avsnitt I i förordningen skall, inom ramen för detta av-
tal, tillämpas med följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall termen ”hamnar i gemenskapen” ersättas med
”hamnar inom det territorium som omfattas av EES-avtalet”.

b) Artikel 2.2 är inte tillämplig.

c) I artikel 7.1, första stycket, skall ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller
motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.

Dessutom skall i andra strecksatsen termen ”artikel 11.4” lyda ”arti-
kel 11.4 eller motsvarande bestämmelser i protokoll 21 till EES-av-
talet”.

d) I artikel 7.2 a skall termen ”avsnitt II” lyda ”avsnitt II eller motsva-
rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet,”.

e) Följande stycken skall läggas till i artikel 7.2 c i

”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med ett
tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen-
samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutande part som inleder förfa-
randet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i
fråga om dessa förfaranden.

Om en eller flera av de andra avtalsslutande parterna har invänd-
ningar mot den planerade åtgärden skall en godtagbar lösning sökas
inom Gemensamma EES-kommittén. Om de avtalsslutande par-
terna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder vidtas för att rätta till
eventuella snedvridningar av konkurrensen som uppstår.”

f) I artikel 8.2 skall orden ”på begäran av en medlemsstat” ersättas
med ”på begäran av en stat som ligger inom dess behörighetsom-
råde”.

Dessutom skall ”artikel 10” ersättas med ”artikel 10 eller motsva-
rande bestämmelser i protokoll 21 till EES-avtalet”.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

596

g) I artikel 9.1 skall orden ”handels- och sjöfartsintressen inom gemen-
skapen” lyda ”de avtalsslutande parternas handels-och sjöfartsint-
ressen”.

h) Följande stycke skall läggas till i artikel 9:

”Om någon av de avtalsslutande parterna avser att samråda med ett
tredje land enligt denna förordning skall den meddela Gemen-
samma EES-kommittén.

När det är lämpligt kan den avtalsslutande part som inleder förfa-
randet anmoda de andra avtalsslutande parterna att samarbeta i
fråga om dessa förfaranden. Om en eller flera av de andra avtalsslu-
tande parterna har invändningar mot den planerade åtgärden skall
en godtagbar lösning sökas inom Gemensamma EES-kommittén.
Om de avtalsslutande parterna inte kan enas, skall lämpliga åtgärder
vidtas för att rätta till de eventuella snedvridningar av konkurrensen
som uppstår.”

11. OFFENTLIGA FÖRETAG

12. 388 L 0301: Kommissionens direktiv 88/301/EEG av den 16 maj 1988 om
konkurrens på marknaderna för teleterminalutrustning (EGT nr L 131,
27.5.1988, s. 73)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 2 andra stycket skall orden ”anmälan av detta direktiv” er-
sättas med ”ikraftträdandet av EES-avtalet”.

b) Artikel 10 är inte tillämplig.

c) Dessutom gäller följande:

Det förutsätts att alla upplysningar, meddelanden, rapporter och an-
mälningar som enligt detta direktiv inom gemenskapen skall ställas
till EG-kommissionen, när det gäller EFTA-stater, skall ställas till
EFTA:s övervakningsmyndighet.

Vad beträffar de olika övergångsperioder som anges i denna rätts-
akt, gäller en generell övergångsperiod på sex månader från det att
EES-avtalet har trätt i kraft.

13. 390 L 0388: Kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om
konkurrens på marknaderna för teletjänster (EGT nr L 192, 24.7.1990, s.
10)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Artikel 3 femte stycket skall ersättas med följande:

”Innan dessa projekt genomförs skall EG-kommissionen eller
EFTA:s övervakningsmyndighet, inom sina respektive behörighets-
områden, kontrollera att de är förenliga med EES-avtalet.”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

597

b) I artikel 6 andra stycket skall orden ”harmoniserade gemenskaps-
regler som antagits av rådet” ersättas med ”harmoniserade regler
som anges i EES-avtalet”.

c) Artikel 10 första stycket är inte tillämplig.

d) Dessutom gäller följande:

Det förutsätts att alla upplysningar, meddelanden, rapporter och an-
mälningar som enligt detta direktiv inom gemenskapen skall ställa
till EG-kommissionen, när det gäller EFTA-stater, skall ställas till
EFTA:s övervakningsmyndighet. EFTA:s övervakningsmyndighet
skall på samma sätt ansvara för att verkställa de utredningar och ut-
värderingar som behövs för EFTA-staternas vidkommande.

Vad beträffar de olika övergångsperioder som anges i denna rätts-
akt, gäller en generell övergångsperiod på sex månader från det att
EES-avtalet har trätt i kraft.

I. KOL OCH STÅL

14. 354 D 7024: Höga myndighetens beslut nr 24/54 av den 6 maj 1954 med
en förordning om de förhållanden som utgör kontroll över ett företag enligt
fördragets artikel 66.1 (EKSG:s officiella tidning nr 9, 11.5.1954, s. 345/54)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 4 är inte tillämplig.

15. 367 D 7025: Höga myndighetens beslut nr 25/67 av den 22 juni 1967 med
en förordning om befrielse från kravet på förhandsgodkännande enligt för-
dragets artikel 66.3 (EGT nr 154, 14.7.1967, s. 11) i dess lydelse enligt

378 S 2495: Kommissionens beslut nr 2495/78/EKSG av den 20 okto-
ber 1978 (EGT nr L 300, 27.10.1978, s. 21)

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 1.2 skall orden ”och inom EFTA-staterna” införas efter
”(...) inom gemenskapen”.

b) I rubriken före artikel 2 skall orden ”omfattas av fördraget” lyda
”omfattas av protokoll 25 till EES-avtalet”.

c) I rubriken före artikel 3 skall orden ”omfattas av fördraget” lyda
”omfattas av protokoll 25 till EES-avtalet”.

d) Artikel 11 är inte tillämplig.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

RÄTTSAKTER SOM EG-KOMMISSIONEN OCH
EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET SKALL TA
VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL

Vid tillämpning av artikel 53-60 i EES-avtalet och de bestämmelser som av-
ses i denna bilaga skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyn-

598

dighet ta vederbörlig hänsyn till principerna och reglerna i följande rättsak-
ter:

Kontroll av koncentrationer

16. C/203/90/S.5: Kommissionens tillkännagivande om begränsningar i sam-
band med koncentrationer (EGT nr C 203, 14.8.1990, s. 5)

17. C/203/90/s.lO: Kommissionens tillkännagivande om åtgärder syftande
till koncentrationer och samarbete enligt rådets förordning (EEG) nr
4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer
(EGT nr C 203, 14.8.1990, s. 10)

Ensamåterförsäljaravtal

18. C/101/84/s.2: Kommissionens tillkännagivande om kommissionens för-
ordningar (EEG) nr 1983/83 och (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om
tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal
och exklusiva inköpsavtal (EGT nr C 101, 13.4.1984, s. 2)

19. C/17/85/s. 4: Kommissionens tillkännagivande om förordning (EEG) nr
123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på
vissa grupper av försälj nings- och serviceavtal för motorfordon (EGT nr C

17, 18.1.1985, s. 4)

Övrigt

20. 362 X 1224 (01): Kommissionens tillkännagivande om ensamåterförsäl-
jaravtal med handelsagenter (EGT nr 139, 24.12.1962, s. 2921/62)

21. C/75/68/s. 39: Kommissionens tillkännagivande om avtal, beslut och
samordnade förfaranden som rör samarbete mellan företag (EGT nr C 75,
29.7.1968, s.3) rättad av EGT nr C 84, 28.8.1968, s. 14)

22. C/lll/72/s. 13: Kommissionens tillkännagivande om import till gemen-
skapen av japanska varor som omfattas av Romfördraget (EGT nr C 111,
21.10.1972, s. 13)

23. C/l/79/s. 2: Kommissionens tillkännagivande av den 18 december 1978
om sin bedömning av vissa underleverantörsavtal i förhållande till artikel
85.1 i Romfördraget (EGT nr C 1, 3.1.1979, s. 2)

24. C/231/86/s. 2: Kommissionens tillkännagivande om avtal av mindre bety-
delse som inte omfattas av artikel 85.1 i Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr C 231, 12.9.1986, s.2)

25. C/233/91/s. 2: Riktlinjer för tillämpningen av EEG:s konkurrensregler
inom telekommunikationssektorn (EGT nr C 233, 6.9.1991, s. 2)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIV

599

BILAGA XV

STATLIGT STÖD

Förteckning enligt artikel 63

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XV

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

Offentliga företag

1. 380 L 0723: Kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om
insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och offentliga
företag (EGT nr L 195, 29.7.1980, s. 35) i dess lydelse enligt

- 385 L 0413: Kommissionens direktiv 85/413/EEG av den 24 juli 1985

om ändring av direktiv 80/723/EEG om insyn i de finansiella förbin-
delserna mellan medlemsstaterna och offentliga företag (EGT nr L
229, 28.8.1985, s.20).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) ”Kommissionen” skall ersättas med ”behörig övervakningsmyndig-
het enligt artikel 62 i EES-avtalet”.

b) ”Handel mellan medlemsstater” skall ersättas med ”handel mellan
de avtalsslutande parterna”.

600

RÄTTSAKTER SOM EG-KOMMISSIONEN OCH
EFTA:S ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET SKALL TA
VEDERBÖRLIG HÄNSYN TILL

Vid tillämpningen av artiklarna 61-63 i avtalet och bestämmelserna som av-
ses i denna bilaga, skall EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyn-
dighet ta vederbörlig hänsyn till de principer och regler som finns angivna i
följande rättsakter:

Kommissionens övervakning

Anmälan i förväg av statliga stödprogram och andra procedurregler

2. C/252/80/s. 2: Anmälan av statligt stöd till kommissionen enligt artikel
93.3 i Romfördraget. Medlemsstaternas underlåtenhet att iaktta sina för-
pliktelser (EGT nr C 252, 30.9.1980, s. 2).

3. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(81) 12740 av den 2 ok-
tober 1981.

4. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/5521 av den 27
april 1989.

5. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(87) D/5540 av den 30
april 1987. Förfarande enligt artikel 93.2 i Romfördraget - Tidsfrister.

6. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(90) D/28091 av den 11
oktober 1990. Statligt stöd - information till medlemsstaterna om fall av
stödåtgärder som kommissionen inte har invändningar mot.

7. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(91) D/4577 av den 4
mars 1981. Meddelande till medlemsstaterna om förfaranden vid anmälan
av planerade stödåtgärder och om förfaranden som är tillämpliga när stöd
ges i strid mot bestämmelserna i artikel 93.3 i Romfördraget.

Bedömning av stöd av mindre betydelse

8. C/40/90/s. 2: Anmälan av stödprogram av mindre betydelse (EGT nr C
40, 20.2.1990, s.2).

Offentliga myndigheters innehav av kapital

9. Tillämpning av artikel 92 och 93 i Romfördraget på offentliga myndighe-
ters innehav av kapital (Bulletin EG 9-1984).

Olagliga stödåtgärder

10. C/318/83/s. 3: Meddelande från kommissionen om olagliga stödåtgärder
(EGT nr C 318, 24.11.1983, s. 3).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XV

601

Statliga garantier

11. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/4328 av den 5
april 1989.

12. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(89) D/12772 av den 12
oktober 1989.

Rambestämmelser för branschvisa stödprogram

Textil- och beklädnadsindustrin

13. Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om gemenskapens
rambestämmelser för stöd till textilindustrin (SEC(71) 363 Slutlig version -
juli 1971).

14. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(77) D/1190 av den 4
februari 1977 och bilaga (dokument SEC(77) 317,25.1.1977). Undersökning
av nuläget beträffande stöd till textil- och beklädnadsindustrin.

Syntetfiberindustrin

15. C/173/89/s. 5: Meddelande från kommissionen om stöd till syntetfiberin-
dustrin inom EEG (EGT nr C 173, 8.7.1989, s. 5).

Bilindustrin

16. C/123/89/s. 3: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till bil-
industrin (EGT nr C 123, 18.5.1989, s. 3).

17. C/81/91/s. 4: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till bilin-
dustrin (EGT nr C 81, 26.3.1991, s. 4).

Bestämmelser för allmänna program för regionalt stöd

18. 471Y1104: Rådets resolution av den 20 oktober 1971 om allmänna pro-
gram för regionalt stöd (EGT nr C 111, 4.11.1971, s. 1).

19. C/lll/71/s. 7: Meddelande från kommissionen om rådets resolution av
den 20 oktober 1971 om allmänna regionala stödprogram (EGT nr C 111,
4.11.1971, s. 7).

20. Meddelande från kommissionen till rådet om allmänna regionala stöd-
program (COM(75)77, slutlig version).

21. C/31/79/s. 9: Meddelande från kommissionen den 21 december 1978 om
regionala stödprogram (EGT nr C 31, 3.2.1979, s. 9).

22. C/212/88/s. 2: Meddelande från kommissionen om metoden vid tillämp-
ning av artikel 92.3 a och 92.3 c på regionalt stöd (EGT nr C 212, 12.8.1988,
s.2).

23. C/lO/90/s. 8: Meddelande från kommissionen om revidering av medde-
lande av den 21 december 1978 (EGT nr C 10, 16.1.1990, s. 8).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XV

602

24. C/163/90/s. 5: Meddelande från kommissionen om metoden vid tillämp-
ning av artikel 92.3 c på regionalt stöd (EGT nr C 163, 4.7.1990, s. 5).

25. C/163/90/s. 6: Meddelande från kommissionen om metoden vid tillämp-
ning av artikel 92.3 a på regionalt stöd (EGT nr C 163, 4.7.1990, s. 6).

Övergripande rambestämmelser

Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd på miljöområdet

26. Brev från kommissionen till medlemsstaterna S/74/30.807 av den 7 no-
vember 1974.

27. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(80) D/8287 av den 7
juli 1980.

28. Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna (Bilaga till brev av
den 7 juli 1980).

29. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(87) D/3795 av den 13
mars 1987.

Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning och
utveckling

30. C/83/86/s. 2: Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forsk-
ning och utveckling (EGT nr C 83, 11.4.1986, s. 2).

31. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(90) D/01620 av den 5
februari 1990.

Tillämpningsregler för allmänna stödprogram

32. Brev från kommissionen till medlemsstaterna SG(79) D/10478 av den 14
september 1979.

33. Övervakning av undsättnings- och omstruktureringsstöd (Åttonde rap-
porten om konkurrenspolitik, punkt 228).

Tillämpningsregler vid kumulation av stöd för olika ändamål

34. C/3/85/s. 3: Meddelande från kommissionen om kumulation av stöd för
olika ändamål (EGT nr C 3, 5.1.1985, s. 3).

Sysselsättningsstöd

35. Sextonde rapporten om konkurrenspolitik, punkt 253.

36. Tjugonde rapporten om konkurrenspolitik, punkt 280.

Övervakning av stöd till stålindustrin

37. C/320/88/s. 3: Rambestämmelser för vissa stålsektorer som inte omfattas
av EKSG-fördraget (EGT nr C 320, 13.12.1988, s. 3).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XV

603

BILAGA XVI

OFFENTLIG UPPHANDLING

Förteckning enligt artikel 65.1

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna, samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter, samt

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

1. För tillämpning av direktiven 71/305/EEG, 89/440/EEG och 90/531/EEG
som avses i denna bilaga skall följande gälla:

Fram till dess att fri rörlighet för arbetstagare börjar gälla i enlighet med
artikel 28 i detta avtal, skall de avtalsslutande parterna garantera

- effektivt fritt tillträde för entreprenörernas nyckelanställda från varje av-
talsslutande part som har erhållit offentliga bygg- och anläggningsarbe-
ten,

- icke-diskriminerande beviljande av arbetstillstånd för entreprenörer från
varje avtalsslutande part som har erhållit offentliga bygg- och anlägg-
ningsarbeten.

2. När de rättsakter som det hänvisas till i denna bilaga kräver att anbudsin-
fordringar eller andra handlingar skall offentliggöras skall följande gälla:

a) Offentliggörande av anbudsinfordringar och andra handlingar som
krävs enligt de rättsakter som anges i denna bilaga i Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning och Tenders Electronic Daily skall
ombesörjas av Byrån för Europeiska gemenskapernas offentliga
publikationer.

b) Anbudsinfordringar från EFTA-staterna skall sändas till Byrån för
Europeiska gemenskapernas offentliga publikationer på minst ett av
gemenskapens officiella språk. De skall publiceras på gemenska-
pens officiella språk i S-serien av Europeiska gemenskapernas offi-
ciella tidning och i Tenders Electronic Daily. EG:s anbudsinford-
ringar behöver inte översättas till EFTA-staternas språk.

3. När del VII, kapitel 3 i detta avtal skall tillämpas på övervakningen inom

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

604

ramen för denna bilaga, skall behörigheten i fråga om granskning av på-
stådda överträdelser ligga hos EG-kommissionen om den påstådda överträ-
delsen har begåtts av en upphandlande enhet inom gemenskapen och hos
EFTA:s övervakningsmyndighet om den begåtts av en upphandlande enhet
inom EFTA-staterna.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 371 L0304: Rådets direktiv C 71/304/EEG av den 26 juli 1971 om att upp-
häva begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster inom sektorn of-
fentliga bygg- och anläggningsarbeten och vid tilldelningen av offentliga
bygg- och anläggningskontrakt till entreprenörer verksamma genom agentu-
rer eller filialer (EGT nr L 185, 15.8.1971, s. 678).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Förteckningen över yrkesmässig handelsverksamhet skall ersättas
med Bilaga 2 i direktiv 89/440/EEG.

b) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för
att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995.

Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att
följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av direktivet
att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga avtals-
slutande parterna.

2. 371 L 305: Rådets direktiv 71/305/EEG av den 26 juli 1971 om samord-
ning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för
bygg- och anläggningsarbeten (EGT nr L 185, 16.8. 1971, s. 682), i dess ly-
delse enligt:

389 L 0440: Rådets direktiv 89/440/EEG av den 18 juli 1989 (EGT
nr L 210, 21.7.1989, s. 1)

- 390 D 0380: Kommissionens beslut 90/380/EEG av den 13 juli 1990

om uppdatering av bilaga 1 i rådets direktiv 89/440/EEG (EGT nr L
187, 19.7.1990, s. 55) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ra-
men för detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för
att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995.

Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att
följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av detta di-
rektiv att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga
avtalsslutande parterna.

b) I artikel 4 a skall ”i överensstämmelse med Romfördraget ersättas
med ”i överensstämmelse med EES-avtalet”.

c) Eftersom mervärdeskatt inte förekommer i Finland, Liechtenstein
och Schweiz, skall artikel 4a. 1 och 4a.3 i stället för mervärdeskatt
gälla:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

605

- ”liikevaihtovero/omsättningsskatt” i Finland,

- ”Warenumsatzsteuer” i Liechtenstein,

- ”Warenumsatzsteuer/impöt sur le chiffre d’affaires/imposta sulla
cifra d’affari” i Schweiz.

d) I artikel 4a.2 skall tröskelvärdena uttryckta i de nationella EFTA-
valutorna beräknas så att de kan börja gälla den 1 januari 1993 och
skall de i princip ses över vartannat år med början den 1 januari 1995
och offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

e) Artikel 24 skall avslutas med följande:

- för Finland:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

Kaupparekisteri, Handelsregi
stret,

- för Island:

- för Liechtenstein:

- för Norge:

- för Schweiz:

- för Sverige:

- för Österrike:

Firmaskrå,

Gewerberegister,

Foretaksregistret,

Handelsregister, Registre du
Commerce, Registro di Commer-
cio,

Aktiebolagsregistret, Handelsre-
gistret,

Firmenbuch, Gewerberegister
samt Mitgliederverzeichnisse der
Landeskammern.

f) I artikel 30a.1 skall datumet den 31 oktober 1993 ersättas med den
31 oktober 1995.

g) Bilaga 1 skall kompletteras med Tillägg 1.

3. 377 L 0062: Rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1976 om sam-
ordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT nr L 13,
15.1.1977, s. 1) i dess lydelse enligt:

380 L 0767: Rådets direktiv 80/767/EEG av den 22 juli 1980 om an-
passning och komplettering med hänsyn till vissa upphandlande
myndigheter av direktiv 77/62/EEG om samordning av förfarandet
vid offentlig upphandling av varor (EGT nr L 215, 18.8.90, s. 1) i
dess lydelse enligt direktiv 88/295/EEG.

388 L 0295: Rådets direktiv 88/295/EEG av den 22 mars 1988 med
ändring av direktiv 77/62/EEG om samordning av förfarandet vid
offentlig upphandling av varor samt med upphävande av vissa be-
stämmelser i direktiv 80/767/EEG (EGT nr L 127, 20.5.1988, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för
att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995.

Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att
följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av detta di-
rektiv att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga

606

avtalsslutande parterna.

b) I artikel 2a skall hänvisningen till ”artikel 223.1 b i fördraget” ersät-
tas med en hänvisning till ”artikel 123 i EES-
avtalet”. c) Eftersom mervärdeskatt inte förekommer i Finland,
Liechtenstein och Schweiz, skall artikel 5.1 a i stället för mervärde-
skatt gälla.

- ”liikevaihtovero/omsättningsskatt” i Finland,

- ”Warenumsatzsteuer” i Liechtenstein,

- ”Warenumsatzsteuer/impöt sur le chiffre d’affaires/imposta sulla
cifra d’affari” i Schweiz.

d) Under förutsättning att tröskelvärdet uttryckt i ecu endast skall gälla
inom EES, skall följande ord utgå i artikel 5.1 c:

- I första meningen skall orden ”liksom tröskelvärdet enligt
GATT-överenskommelsen uttryckt i ecu” utgå.

- I andra meningen skall orden ”resp, det genomsnittliga ecu-vär-
det uttryckt i SDR” utgå.

e) I artikel 5.1 c skall tröskelvärdena uttryckta i de nationella EFTA-
valutorna beräknas så att de kan börja gälla den 1 januari 1993.

f) I artikel 9.1 skall datumet den 1 januari 1989 ersättas med den 1 ja-
nuari 1993.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

g) I artikel 20.4 skall tidsfristen vara till den 1 januari 1993.

h) Artikel 21 skall avslutas med följande:

för Finland:	Kaupparekisteri, Handelsregi- stret,
för Island: för Liechtenstein:	Firmaskrå, Gewerberegister,
för Norge:	Foretaksregistret,
för Schweiz:	Handelsregister, Registre du Commerce, Registro di Commer- cio,
för Sverige:	Aktiebolagsregistret, Handelsre- gistret,
för Österrike:	Firmenbuch, Gewerberegister och Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern.

i) I artikel 29.1b skall datumet den 31 oktober 1991 ersättas med den
31 oktober 1994.

j) Bilaga 1 till rådets direktiv 80/767/EEG skall kompletteras med Till-
lägg 2 i denna bilaga.

k) Bilaga 1 till rådets direktiv 88/295/EEG skall kompletteras med Till-
lägg 3 i denna bilaga.

4. 390 L 0531: Rådets direktiv 90/531/EEG av den 17 september 1990 om
upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-,
energi, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT nr L 297,
29.10.1990, s.l).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

607

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för
att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995.

Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att
följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av detta di-
rektiv att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga
avtalsslutande parterna.

b) Beträffande Norge skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa
detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995 eller dessförinnan
om så avtalats. Under övergångsperioden kommer tillämpningen av
detta direktiv att uppskjutas ömsesidigt mellan Norge och de övriga
avtalsslutande parterna.

c) I artikel 3.1 e skall hänvisningen till ”artikel 36 i fördraget” ersättas
med en hänvisning till ”artikel 13 i EES-avtalet”.

d) I artikel 11.1 skall ”i överensstämmelse med Romfördraget” ersättas
med ”i överensstämmelse med EES-avtalet”.

e) Eftersom mervärdeskatt inte förekommer i Finland, Liechtenstein
och Schweiz, skall artikel 12.1 och 12.6 i stället för mervärdeskatt
gälla:

- ”liikevaihtovero/omsättningsskatt” i Finland,

- ”Warenumsatzsteuer” i Liechtenstein,

- ”Warenumsatzsteuer/impöt sur le chiffre d’affaires/imposta sulla
cifra d’affari” i Schweiz, f) I artikel 27.5 skall hänvisningen till
”artikel 93.9” i fördraget ersättas med en hänvisning till ”artikel
62 i EES-avtalet”.

g) I artikel 29 avses med ”tredje land” ”länder andra än de avtalsslu-
tande parterna enligt EES-avtalet”.

h) I artikel 29.1. avses med ”gemenskapen” ”gemenskapen, i fråga om
gemenskapens enheter, eller EFTA-staterna, i fråga om deras enhe-
ter”.

i) I artikel 29.1 skall ”företag inom gemenskapen” ersättas med ”före-
tag inom gemenskapen, i fråga om gemenskapens avtal, eller företag
i EFTA-staterna, i fråga om EFTA-staternas avtal”.

j) I artikel 29.1 skall ”gemenskapen eller dess medlemsstater beträf-
fande tredje land” ersättas med ”antingen gemenskapen eller dess
medlemsstater i fråga om tredje land, eller EFTA-staterna i fråga
om tredje land”.

k) I artikel 29.5 skall ”genom ett rådsbeslut” ersättas med ”genom ett
beslut i samband med den allmänna beslutsprocessen i detta avtal”.

l) Artikel 29.6 skall lyda:

”Med stöd av de allmänt upprättade bestämmelserna skall årliga
rapporter lämnas om de framsteg som gjorts vid multilaterala och
bilaterala överläggningar beträffande tillgängligheten för gemen-
skapens och EFTA:s företag till marknaderna i tredje land på de om-
råden som omfattas av detta direktiv, och om eventuella resultat
som sådana överläggningar har lett till, samt om det praktiska ge-
nomförandet av samtliga avtal som har slutits.

Med stöd av den allmänna beslutsordningen kan bestämmelserna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

608

i denna artikel ändras mot bakgrund av en sådan utveckling.”

m) För att underlätta för de upphandlande enheterna inom EES att till-
lämpa artikel 29.2 och 29.3 skall de avtalsslutande parterna se till att
de leverantörer som är verksamma inom respektive område anger
varornas ursprung i sina anbud i samband med varuupphandlings-
kontrakt i enlighet med förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni
1968 om den gemensamma definitionen av begreppet varors ur-
sprung.

n) För att uppnå maximal samstämmighet kommer artikel 29 att tilläm-
pas i EES-sammanhang under förutsättning att

- tillämpningen av punkt 3 inte negativt påverkar nuvarande grad
av liberalisering gentemot tredje land,

- de avtalsslutande parterna har ett nära samarbete med varandra
beträffande överläggningar med tredje land.

Tillämpningen av detta system kommer att utvärderas gemensamt
under 1996.

o) I artikel 30 skall tröskelvärdena uttryckta i de nationella EFTA-va-
lutorna beräknas så att de kan bölja gälla den 1 januari 1993. De
skall i princip ses över vartannat år med början den 1 januari 1995.

p) Bilagorna 1-10 skall kompletteras med tilläggen 4-13.

5. 389 L 0665: Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om
samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upp-
handling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT nr L 395,
30.12.1989, s.33).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för
att följa detta direktiv vara genomförda den 1 januari 1995.

För Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta
direktiv vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av detta di-
rektiv att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga
avtalsslutande parterna.

b) I artikel 2.8 skall hänvisningen till ”artikel 177 i fördraget” ersättas
med ”de förutsättningar som fastställts av domstolen i samband med
tolkningen av artikel 177 i fördraget”1.

6. 371 R 1182: Förordning (EEG/Euratom) nr 1182 av den 3 juni 1971 om
regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT nr L 124,
8.6.1971, s. I)2.

Bestämmelserna i denna förordning skall, inom ramen för detta avtal, till-
lämpas med följande anpassning:

'Exempel: Mål 61/65 Vaassens mot Beamptenfonds Mijnbedrijf (1966) E.C.R. 261;
(1966) C.M.L.R. 508; Ärende 36/73 Nederlandse Spoorwegen mot Minister van Ver-
keer en Waterstaat (1973) E.C.R. 1299; (1974) 2 C.M.L.R. 148; Mål 246/80 Broek-
meulen mot Huisarts Registratie Commissie (1981) E.C.R. 2311:(1982) I.C.M.L.R.
91

2 Artikel 30 i direktiv 71/305/EEG och artikel 28 i direktiv 77/62/EEG hänvisar till
denna förordning som därför bör ingå som en del av regelverket

39 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

609

a) Beträffande Liechtenstein skall de åtgärder som är nödvändiga för
att följa denna förordning vara genomförda den 1 januari 1995.

Beträffande Schweiz skall de åtgärder som är nödvändiga för att
följa denna förordning vara genomförda den 1 januari 1994.

Under övergångsperioderna kommer tillämpningen av denna för-
ordning att uppskjutas ömsesidigt mellan dessa länder och de övriga
avtalsslutande parterna.

b) Med ”rådets och kommissionens rättsakter” avses ”rättsakter som
anges i denna bilaga”.

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar innehållet i följande rättsakter:

7. Guide till gemenskapens regler för öppen offentlig upphandling (EGT C
385 av den 21.12.1987, s. 1),

8. Kommissionens meddelande (COM (89)400 av den 27 juli 1989) om re-
gionala och sociala aspekter (EGT C 311 av den 12.12.1989 i dess lydelse
enligt EGT C 4 av den 9.1.1990).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

610

TILLÄGG 1

FÖRTECKNING ÖVER ORGAN OCH KATEGORIER AV ORGAN
SOM LYDER UNDER OFFENTLIG RÄTT

I. ÖSTERRIKE:

Samtliga organ som är underställda budgetgranskning av ”Rechnungshof”
(revisionsmyndighet) och som inte är av industriell eller kommersiell art.

II. FINLAND:

Offentliga eller offentligt granskade organ eller företag som inte är av indust-
riell eller kommersiell art.

III. ISLAND:

Kategorier

Fjärmålaräuneyti (Finansdepartementet)

Innkaupastofnun rfkisins (Avdelningen för offentlig upphandling)
enligt lög nr 63 1970 um skipan opinberra framkvfemda
Lyfjaverslun rfkisins (Statliga farmaceutiska importbolaget)

Samgönguräuneyti (Kommunikationsdepartementet)

Pöst- og simamålastofnunin (Post- och televerket)

Vegager rfkisins (Vägverket)

Flugmålastjörn (Luftfartsverket)

Menntamälaräuneyti (Kultur- och utbildningsdepartementet)

Håsköli Islands (Islands universitet)

Utanrfkisräuneyti (Utrikesdepartementet)

Félagsmälaräuneyti (Socialdepartementet)

Heilbrigis- og tryggingamälaräuneyti (Departementet för hälsa och social
trygghet)

Rfkisspftalar (Statliga sjukhus)

Sveitarfélög (Kommuner)

Staden Reykjavik

Inkaupastofnun Reykjavikurborgar (Reykjaviks upphandlingscen-
ter)

IV. LIECHTENSTEIN:

Die öffenlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Ländes und Ge-
meindeebene. (Myndigheter, organisationer och stiftelser som lyder under
offentlig rätt på nationell och kommunal nivå.)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

611

V. NORGE:

Offentlige eller offentlig kontrollerte organer eller virksomheter som ikke
har en industriell eller kommersiell karakter. (Offentliga eller offentligt
granskade organ eller företag som inte är av industriell eller kommersiell
art.)

- Organ

- Norsk Rikskringkasting (Norska riksradion)

- Norges Bank (Riksbanken)

- Statens Lånekasse for Utdanning (Statens lånekassa för utbildning)

- Statistisk Sentralbyrå (Statistiska centralbyrån)

- Den Norske Stats Husbank (Norska statens bostadsbank)

- Statens Innvandrar- og Flyktningeboliger

- Medisinsk Innovasjon Rikshospitalet

- Norsk Teknisk Naturvitenskapelig Forskningsråd (Norska tekniska och
naturvetenskapliga forskningsrådet)

- Statens Pensjonskasse (Statens pensionskassa)

Kategorier

- Statsbedrifter i h.h.t. lov om statsbedrifter av 25. juni 1965 nr. 3 (Stats-
företag)

- Statsbanker (Statliga banker)

- Universitet og hpyskoler etter lov av 16. juni 1989 nr. 77 (Universitet och
högskolor)

VI. SVERIGE:

Alla icke-kommersiella organ vars upphandling av varor står under tillsyn av
riksrevisionsverket.

VII. SCHWEIZ:

Die öffentlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Ländes-, kantona-
ler, Bezirks- und Gemeindeebene. (Myndigheter, organisationer och stiftel-
ser som lyder under offentlig rätt och är verksamma på statlig, kantonal, re-
gional och kommunal nivå.)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

612

TILLÄGG 2

ÖSTERRIKE

FÖRTECKNING ÖVER UPPHANDLANDE ENHETER

1. Bundeskanzleramt

(Regeringskansliet)

2. Bundesministerium fur auswärtige Angelegenheiten
(Utrikesdepartementet)

3. Bundesministerium fiir Gesundheit, Sport und Konsumentenschutz
(Hälso-, idrotts- och konsumentdepartementet)

4. Bundesministerium fiir Finanzen

a) Amtswirtschaftsstelle

b) Abteilung VI/5 (EDV-Bereich des Bundesministeriums fiir Finan-
zen und des Bundesrechenamtes)

c) Abteilung III/I Beschaffung von technischen Geräten, Einrich-
tungen und Sachgiitern fiir die Zollwache

(Finansdepartementet)

a) Upphandlingsavdelningen

b) Avdelning VI/5 (ADB-upphandling för finansdepartementet och
riksrevisionsverket)

c) Avdelning III/l (Upphandling av teknisk utrustning och materiel till
tullverket))

5. Bundesministerium fiir Umwelt, Jugend und Familie Amtswirtschaftss-
telle

(Upphandlingsenheten vid Departementet för miljö, ungdom och familj)

6. Bundesministerium fiir wirtschaftliche Angelegenheiten Abteilung Präsi-
dium 1

(Ekonomidepartementet, presidentens kansli 1)

7. Bundesministerium fiir Inneres

a) Abteilung 1/5 (Amtswirtschaftsstelle)

b) EDV-Zentrale (Beschaffung von EDV-Hardware)

c) Abteilung II/3 (Beschaffung von technischen Geräten und Einrich-
tungen fiir die Bundespolizei)

d) Abteilung 1/6 (Beschaffung aller Sachgiiter fiir die Bundespolizei so-
weit sie nicht von der Abteilung II/3 beschafft werden)

e) Abteilung IV/8 (Beschaffung von Flugzeugen)

(Inrikesdepartementet)

a) Avdelning 1/5 (Upphandlingsbyrån)

b) Data-center (ADB-upphandling [hårdvaror])

c) Avdelning II/3 (upphandling av teknik och utrustning till rikspoli-
sen)

d) Avdelning 1/6 (upphandling av varor (andra än de som upphandlas
av avdelning II/3 till rikspolisen))

e) Avdelning IV/8 (upphandling av flygplan)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

613

8. Bundesministerium fiir Justiz

Amtswirtschaftsstelle

(Upphandlingsenheten vid Justitiedepartementet)

9. Bundesministerium fiir Landesverteidigung (Nichtkriegsmaterial ist in
Anhang I, Teil II, Österreich, des GATT Ubereinkommens iiber das öffent-
liche Beschaffungswesen enthalten

(Försvarsdepartementet (Icke-krigsmateriel enligt Bilaga 1, andra delen,
Österrike, i GATT-överenskommelsen om statlig upphandling))

10. Bundesministerium fiir Land- und Forstswirtschaft

(Jord- och skogsbruksdepartementet)

11. Bundesministerium fiir Arbeit und Soziales Amtswirtschaftsstelle

(Upphandlingsenheten vid Arbets- och socialdepartementet)

12. Bundesministerium fur Unterricht und Kunst

(Utbildnings- och kulturdepartementet)

13. Bundesministerium fiir öffentliche Wirtschaft und Verkehr
(Näringslivs- och transportdepartementet)

14. Bundesministerium fiir Wissenschaft und Forschung

(Departementet för vetenskap och forskning)

15. Österreichisches Statistisches Zentralamt

(Österrikiska statistiska centralbyrån)

16. Österreichische Staatsdruckerei

(Österrikiska statstryckeriet)

17. Bundesamt fiir Eich- und Vermessungswesen

(Statliga metrologiska institutet och kartverket)

18. Bundesversuchs- und Forschungsanstalt Arsenal (BVFA)

(Statens provningsanstalt (BVFA))

19. Bundesstaatliche Prothesenwerkstätten

(Statens verkstäder för tillverkning av proteser)

20. Bundesamt fiir Zivilluftfahrt

(Luftfartsverket)

21. Amt fiir Schiffahrt

(Sjöfartsverket)

22. Bundespriifanstalt fiir Kraftfahrzeuge

(Statens bilprovning)

23. Generaldirektion fiir die Post- und Telegraphenverwaltung

(nur Einrichtungen fiir das Postwesen)

(Post- och televerkets centraladministration (endast postfrågor))

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

614

FINLAND

FÖRTECKNING ÖVER UPPHANDLANDE ENHETER

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

1. Oikeusministeriö, Justitieministeriet

Bilaga XVI

2. Suomen rahapaja, Myntverket i Finland

3. Valtion painatuskeskus, Statens tryckericentral

4. Valtion ravitsemuskeskus, Statens måltidscentral

5. Metsähallitus, Forststyrelsen

6. Maanmittaushallitus, Lantmäteristyrelsen

7. Maatalouden tutkimuskeskus, Lantbrukets forskningscentral

8. Valtion margariinitehdas, Statens margarinfabrik

9. Ilmailuhallitus, Luftfartsverket

10. Ilmatieteen laitos, Meteorologiska institutet

11. Merenkulkuhallitus, Sjöfartsstyrelsen

12. Valtion teknillinen tutkimuskeskus, Statens tekniska forskningscentral

13. Valtion Hankintakeskus, Statens upphandlingscentral

14. Vesi- ja ympäristöhallitus, Vatten- och miljöstyrelsen

15. Opetushallitus, Utbildningsstyrelsen

ISLAND

FÖRTECKNING ÖVER CENTRALA UPPHANDLANDE

ENHETER JÄMFÖRBARA MED DEM SOM OMFATTAS AV GATT-
ÖVERENSKOMMELSEN OM STATLIG UPPHANDLING

Centrala upphandlingsenheter som omfattas av lög um opinber innkaup 18.
mars 1987, och regluger 14. april 1988.

LIECHTENSTEIN

FÖRTECKNING ÖVER CENTRALA UPPHANDLANDE

ENHETER JÄMFÖRBARA MED DEM SOM OMFATTAS AV GATT-
ÖVERENSKOMMELSEN OM STATLIG UPPHANDLING

1. Regierung des Furstentums Liechtenstein

2. Liechensteinische Post- Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT)

NORGE

FÖRTECKNING ÖVER CENTRALA UPPHANDLANDE

ENHETER

1. Statens vegvesen(Vägverket)

2. Postverket

615

3. Rikshospitalet(Rikssjukhuset)

4. Universitetet i Oslo

5. Politiet

(Polisstyrelsen)

6. Norsk Rikskringkasting

(Norska riksradion)

7. Universitetet i Trondheim

8. Universitetet i Bergen

9. Kystdirektoratet

(Styrelsen för tillsyn av kusterna)

10. Universitetet i Tromsö

11. Statens forurensingstilsyn
(Naturvårdsverket)

12. Luftfartsverket

13. Försvarsdepartementet
(Försvarsdepartementet)

14. Forsvarets Sanitet

(Försvarets sj ukvårdsmaterielverk)

15. Luftförsvarets Forsyningskommando
(Flygvapnets materielverk)

16. Haerens Forsyningskommando

(Arméns materielverk)

17. Sjöförsvarets Forsyningskommando
(Flottans materielverk)

18. Forsvarets Felles Materielltjeneste

(Försvarets kombinerade materielverk)

19. Norges Statsbaner (for innkjöp av)

(Statens järnvägar (för upphandling av:)

- betongsviller

- bremseutstyr til rullende materiell

- reservedeler til skinnegående maskiner

- autodiesel

- person- og varebiler

- betongslipers

- bromsdelar till den rullande vagnparken

- reservdelar till maskiner för underhåll av banan

- diesel

- tjänstebilar och tjänstelastbilar)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

616

SVERIGE

Prop. 1991/92:170

FÖRTECKNING ÖVER CENTRALA UPPHANDLANDE
ENHETER. LISTAN UPPTAR ENHETER AV REGIONAL OCH
LOKAL ART

Bilaga 14

Bilaga XVI

1. Försvarets materielverk

2. Vägverket

3. Byggnadsstyrelsen

4. Postverket

5. Domänverket

6. Luftfartsverket

7. Fortifikationsförvaltningen

8. Skolverket

9. Rikspolisstyrelsen

10. Statskontoret

11. Kriminalvårdsstyrelsen

12. Sjöfartsverket

13. Riksskatteverket

14. Skogsstyrelsen

15. Försvarets sjukvårdsstyrelse

16. Statens trafiksäkerhetsverk

17. Civilförsvarsstyrelsen

18. Närings- och teknikutvecklingsverket

19. Socialstyrelsen

20. Statistiska Centralbyrån

SCHWEIZ

FÖRTECKNING ÖVER UPPHANDLANDE MYNDIGHETER

1. Eidgenössische Drucksachen- und Materialzentrale

Office central fédéral des imprimés et du matériel

Ufficio centrale federale degli stampati e del materiale

(Statens kontor för trycksaker och materiel)

2. Eidgenössische Parlaments- und Zentralbibliothek

Bibliothéque centrale du Parlement et de 1’administration fédérale

Biblioteca centrale del Parlamento e delPamministrazione federale (Riks-
dagens bibliotek och kansli)

3. Amt fiir Bundesbauten

617

Office des constructions fédérales

Ufficio delle costruzioni federali

(Statens byggnadskontor)

4. Eidgenössische Technische Hochschule Zurich

Ecole polytechnique fédérale de Zurich

Politecnico federale di Zurigo

(Statens polytekniska skola, Zurich)

5. Eidgenössische Technische Hochschule Lausanne

Ecole polytechnique fédérale de Lausanne

Politecnico federale di Losanna

(Statens polytekniska skola, Lausanne)

6. Schweizerische Metereologische Zentralanstalt

Institut suisse de météorologie

Istituto svizzero di meterorologia

(Schweiz meteorologiska institut)

7. Eidgenössische Anstalt fiir Wasserversorgung, Abwasserreinigung

und Gewässerschutz

Institut fédéral pour 1’aménagement, 1’épuration et la protection des eaux

Istituto federale per 1’approwigionamento, la depurazione e la protezione
delle acque

(Statens institut för drift, rening och skydd av vatten)

8. Eidgenössische Forschungsanstalt fur Wald, Schnee und Landschaft

Institut fédéral de recherches sur la forét, la neige et la paysage

Istituto federale di recerca per la foresta, la neve e il paesaggio

(Statens forskningsinstitut för skog, snö och landskapsvård)

9. Bundesamt fiir Gesundheitswesen

Office fédéral de la santé publique

Ufficio federale della sanitå pubblica

(Centralbyrån för folkhälsa)

10. Schweizerische Landesbibliothek

Bibliothéque nationale suisse

Biblioteca nazionale svizzera

(Schweiz nationalbibliotek)

11. Bundesamt fiir Zivilschutz

Office fédéral de la protection civile

Ufficio federale della protezione civile

(Civilförsvarsstyrelsen)

12. Eidgenössische Zollverwaltung

Administration fédérale des douanes

Amministrazione federale delle dogane

(Tullverket)

13. Eidgenössische Alkoholverwaltung

Régie fédérale des alcools

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

618

Regia federale degli alcool

(Centralbyrån för alkohol)

14. Miinzstätte

Monnaie

Zecca

(Myntverket)

15. Eidgenössisches Amt fiir Messwesen

Office fédéral de métrologie

Ufficio federale di metrologia

(Statens metrologibyrå)

16. Paul Scherrer Institut

Institut Paul Scherrer

Istituto Paul Scherrer

(Paul Scherrer-institutet)

17. Bundesamt fiir Landwirtschaft

Office fédéral de 1’agriculture

Ufficio federale delPagricoltura

(Statens jordbruksbyrå)18. Bundesamt fur Zivilluftfahrt

Office fédéral de 1’aviation civile

Ufficio federale delPaviazione civile

(Luftfartsverket)

19. Bundesamt fiir Wasserwirtschaft

Office fédéral de 1’économie des eaux

Ufficio federale delFeconomia delle acque

(Statens vattenverk)

20. Gruppe fiir Riistungsdienste

Groupement de 1’armement

Aggruppamento delParmamento

(Krigsmaterielverket)

21. Postbetriebe

Entreprise des pöstes

Azienda delle poste

(Postverket)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

619

TILLÄGG 3

FÖRTECKNING ÖVER ORGAN OCH KATEGORIER AV ORGAN

SOM LYDER UNDER OFFENTLIG RÄTT

I. ÖSTERRIKE:

Samtliga organ som är underställda budgetgranskning av ”Rechnungshof”
(revisionsmyndighet) och som inte är av industriell eller kommersiell art.

II. FINLAND:

Offentliga eller offentligt granskade organ eller företag som inte är av indust-
riell eller kommersiell art.

III. ISLAND:

Kategorier

Fjärmålaräuneyti (Finansdepartementet)

Innkaupastofnun rfkisins (avdelningen för offentlig upphandling).
Enligt lög um opinber innkaup 18. mars 1987 och Regluger 14. april
1988.

Lyfjaverslun rfkisins (Statliga farmaceutiska importbolaget)

Samgönguräuneyti (Kommunikationsdepartementet)

Pöst- og sfmamålstofnunin (Post- och televerket)

Vegager rfkisins (Vägverket)

Flugmälastjörn (Luftfartsverket)

Menntamälaråuneyti (Kultur- och utbildningsdepartementet)

Håsköli Islands (Islands universitet)

Utanrfkisräuneyti (Utrikesdepartementet)

Félagsmälaräuneyti (Socialdepartementet)

Heilbrigis- og tryggingamälaräuneyti (Departementet för hälsa och social
trygghet

Rikisspitalar (Statliga sjukhus)

Sveitarfélög (Kommuner)

Staden Reykjavik

Innkaupastofnun Reykjavfkurborgar (Reykjaviks upphandlings-
center)

IV. LIECHTENSTEIN:

Die öffentlich-rechtlichen Verwaltungseinrichtungen auf Ländes und Ge-
meindeebene. (Myndigheter, organisationer och stiftelser som lyder under
offentlig rätt på nationell och kommunal nivå.)

V. NORGE:

Offentlige eller offentlig kontrollerte organer eller virksomheter som ikke
har en industriell eller kommersiell karakter. (Offentliga eller offentligt

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

620

granskade organ eller företag som inte är av industriell eller kommersiell
art.)

Organ

- Norsk Rikskringkasting (Norska riksradion)

- Norges Bank (Riksbanken)

- Statens Lånekasse for Utdanning (Statens lånekassa för utbildning)

- Statistisk Sentralbyrå (Statistiska centralbyrån)

- Den Norske Stats Husbank (Norska statens bostadsbank)

- Statens Innvandrar- og Flyktingeboliger

- Medisinsk Innovasjon Rikshospitalet

- Norsk Teknisk Naturvitenskapelig Forskningsråd (Norska tekniska
och naturvetenskapliga forskningsrådet)

- Statens Pensjonskasse (Statens pensionskassa)

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

Kategorier

- Statsbedrifter i h.h.t. lov om statsbedrifter av 25. juni 1965 nr. 3
(Statsföretag)

- Statsbanker (Statliga banker)

- Universitet og hpyskoler etter lov av 16. juni 1989 nr. 77 (Universitet
och högskolor)

VI. SVERIGE:

Alla icke-kommersiella organ vars upphandling av varor står under tillsyn av
riksrevisionsverket.

VII. SCHWEIZ:

621

TILLÄGG 4

PRODUKTION, TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV
DRICKSVATTEN

ÖSTERRIKE

Enheter eller lokala myndigheter (Gemeinden) och sammanslutningar av lo-
kala myndigheter (Gemeindeverbände) enligt Wasserversorgungsgesetze
för de 9 Länder.

FINLAND

Enheter som producerar, transporterar eller distribuerar dricksvatten enligt
paragraf 1 i ”Lag om allmänna vatten- och avloppsverk (982/77)” av den 23
december 1977.

ISLAND

Reykjaviks kommunala vattenverk och andra kommunala vattenverk enligt
lög nr. 15 frä 1923.

LIECHTENSTEIN

Gruppenwasserversorgung Liechtensteiner Oberland

Wasserversorgung Liechtensteiner Unterland.

NORGE

Enheter som producerar eller distribuerar dricksvatten enligt Föreskrift om
Drikkevann og Vannforsyning (FOR 1951-09-28 9576 SO).

SVERIGE

Lokala myndigheter och kommunala bolag som producerar, transporterar
eller distribuerar dricksvatten enligt Lag (1970:244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar.

SCHWEIZ

Regionala organ för vattenförsörjningen mellan lokala vattendistributions-
områden. Enheter som producerar och renar vatten för ett flertal lokala
myndigheter som distribuerar vatten. (Dessa enheters verksamhet är base-
rad på enskilda avtal till största delen mellan lokala vattenförsörjningsenhe-
ter med stöd av lokala eller kantonala förordningar).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

622

TILLÄGG 5

PRODUKTION, TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV
ELEKTRICITET

ÖSTERRIKE

Enheter enligt den andra Verstaatlichungsgesetz (BGB1. 81/47,senaste ly-
delse BGB1. 321/87) och Elektizitätswirtschaftsgesetz (BGB1. 260/75, se-
naste lydelse BGB1. 131/79), inklusive Elektrizitätsswirtschafts-gesetze för
Österrikes nio Länder.

FINLAND

Enheter som producerar, transporterar och distribuerar elektricitet med stöd
av koncession enligt paragraf 27 Ellag (319/79) av den 16 mars 1979.

ISLANDStatens Kraftbolag enligt lög nr. 59 äri 1965.

Statens Elektricitetsverk enligt 9. kafli orkulaga nr. 58 ari 196

Reykjaviks kommunala elektricitetsverk

Sudurnes regionala värmeverk enligt lög nr. 100 äri 1974

Vestfjord Kraftbolag enligt lög nr. 66 äri 1976

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Kraftwerke

NORGE

Enheter som producerar,transporterar eller distribuerar elektricitet enligt
lov om bygging og drift av elektriske anlegg (LOV 1969-06-19) Lov om er-
verv av vanfall, bergverk og annen fast eiendom m.v., Kap. I, jfr. kap. V
(LOV 1917-12-14 16, kap. I), eller Vassdragsreguleringsloven (LOV 1917-
12-14 17) eller Energiloven (LOV 1990-06-29 50).

SVERIGE

Enheter som transporterar eller distribuerar elektricitet med stöd av konces-
sion enligt Lag (1902:71 s.l) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar.

SCHWEIZ

Regionala organ för transport och distribution av elektricitetverksamma
med stöd av tillstånd till expropriation enligt Bundesgesetz vom 24. Juni
1902 betreffend die elektrischen Schwach- und Starkstromanlagen.

Regionala enheter som producerar elektricitet åt ovan nämnda organ en-
ligt Bundesgesetz vom 22. Dezember 1916 iiber die Nutzbarmachtung der

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

623

Wasserkräfte, samt Bundesgesetz vom 23. Dezember 1959 iiber die fried- Prop. 1991/92:170
liche Verwendung der Atomenergie und den Strahlenschutz. Bilaga 14

Bilaga XVI

624

TILLÄGG 6

TRANSPORT ELLER DISTRIBUTION AV GAS ELLER VÄRME

ÖSTERRIKE

gas: upphandlande enheter Energiewirtschaftsgesetz 1935.

värme: upphandlande enheter som transporterar eller distribuerar värme
på licens enligt Österrikes Handels- och industriförfattning (Gewer-
beordnung), (BGB1. 50/74, senaste lydelse BGB1. 233/80)

FINLAND

Kommunala energibolag (kunnalliset energialaitokset), eller enheter, eller
sammanslutningar av enheter som distribuerar gas eller värme med stöd av
koncession beviljad av kommunala myndigheter.

ISLAND

Sudurnes regionala värmeverk enligt lög nr. 100 äri 1974.

Reykjaviks kommunala fjärrvärmeverk och övriga kommunala fjärrvärme-
verk.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Gasversorgung

NORGE

Enheter som transporterar eller distribuerar gas eller värme enligt Lov om
bygging og drift av fjernvarmeanlegg (LOV 1986-04-18 10) eller Energielo-
ven (LOV 1990-06-29 50).

SVERIGE

Enheter som transporterar eller distribuerar gas eller värme med stöd av
koncession enligt Lag (1978:160) om vissa rörledningar.

SCHWEIZ

Regionala organ som driver en pipeline enligt Bundesgesetz vom 4. Oktober
1963 iiber Rohrleitungsanlagen zur Beförderung flussiger oder gasförmiger
Brenn- und Treibstoffe.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

625

40 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 170. Bil. 14

TILLÄGG 7

UNDERSÖKNING AV FÖREKOMSTEN AV OCH UTVINNING AV
OLJA OCH GAS

ÖSTERRIKE

Enheter enligt Berggesetz 1975 (BGB1. 259/75, senaste lydelse BGB1.
355/90).

FINLAND

Enheter verksamma med stöd av lagen om ensamrätt enligt paragraf 1 och 2
i ”Lag om rätt att överlåta statens markegendom och inkomstgivande rättig-
heter (687/78)”.

ISLAND

Statliga energikontoret enligt lög nr. 58 åri 1967.

LIECHTENSTEIN

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

NORGE

Upphandlande enheter som omfattas av Petroleumsloven (LOV 1985-03-22
11) och förordningar enligt lagen eller av Lov om underspkelse etter og ut-
vinning av petroleum i grunnen under norsk landområde (LOV 1973-05-04
21).

SVERIGE

Enheter som undersöker förekomsten av eller utvinner olja eller gas med
stöd av koncession enligt Lag (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller
som erhållit tillstånd enligt Lag (1966:314) om kontinentalsockeln.

SCHWEIZ

Regionala organ som undersöker förekomsten av eller utvinner olja eller gas
enligt kantonala lagar om undersökning av förekomsten av olja som t.ex.
Verfassung der Kantone eller Erdölkonkordat vom 24. September 1955 zwi-
schen den Kantonen Zurich, Schwyz, Zyg, Schaffhausen, Appenzell Inner-
hoden, Appenzell Ausserhoden, St. Gallen, Argau und Thurgau eller Einfu-
rungsgesetze zum Zivilgesetzbuch der Kantone eller Spezialgesetzgebungen
der Kantone.

626

TILLÄGG 8

UNDERSÖKNING AV FÖREKOMSTEN AV OCH UTVINNING AV
KOL ELLER ANDRA FASTA BRÄNSLEN

ÖSTERRIKE

Enheter enligt Berggesetz 1975 (BGB1. 259/75, senaste lydelse BGB1.
259/75).

FINLAND

ISLAND

Statliga energikontoret enligt lög nr. 58 äri 1967.

LIECHTENSTEIN

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

NORGE

SVERIGE

Enheter som undersöker förekomsten av eller utvinner kol eller andra fasta
bränslen med stöd av koncession enligt Lag (1974:890) om vissa mineralfyn-
digheter eller Lag (1985:620) om vissa torvfyndigheter eller som erhållit till-
stånd enligt Lag (1966:314) om kontinentalsockeln.

SCHWEIZ

627

TILLÄGG 9

UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN

JÄRNVÄGSTJÄNSTER

ÖSTERRIKE

Enheter enligt Eisenbahngesetz 1957 (BGB1. 60/57, senaste lydelse BGB1.

305/76).

FINLAND

Valtionrautatiet, Statsjärnvägarna

ISLAND

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

LIECHTENSTEIN

NORGE

Norges Statsbaner (NSB) och enheter verksamma enligt Lov inneholdende
saerskilte bestemmelser angående anlegg av jernveie til almindelig benyt-
telse (LOV 1848-08-12) eller Lov inneholdende bestemmelser angaaende
jernveie til almindelig afbenyttelse (LOV 1854-09-07) eller Lov om tillaegg
til jernbaneloven af den 12te august 1848 og 23de april 1898.

SVERIGE

Offentliga enheter som tillhandahåller järnvägstransporter i enlighet med
Förordning (1988:1339) om statens spåranläggningar och Lag (1990:1157)
om järnvägssäkerhet.

Regionala och lokala offentliga enheter som driver regional och lokal
järnvägstrafik enligt Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv
persontrafik.

Privata enheter som tillhandahåller järnvägstransporter med stöd av till-
stånd enligt Förordning (1988:1339) om statens spåranläggningar i de fall så-
dant tillstånd är i enlighet med artikel 2.3 i direktivet.

SCHWEIZ

Schweizerische Bundesbahnen (SBB).

Samtliga övriga enheter enligt artikel 1.2 och artikel 2.1 i Eisenbahngesetz
vom 20. Dezember 1957.

628

TILLÄGG 10

UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN TJÄNSTER INOM
JÄRNVÄGAR I STADSTRAFIK, SPÅRVAGNAR, TRÅDBUSSAR ELLER
BUSSAR

ÖSTERRIKE

Enheter enligt Eisenbahngesetz 1957 (BGB1. 60/57, senaste lydelse BGB1.
305/76) och Kraftfahrlinengesetz 1952 (BGB1. 84/52, senaste lydelse BGB1.
265/66).

FINLAND

Kommunala trafikbolag (kunnalliset liikennelaitokset) eller enheter som till-
handahåller allmänna busstjänster med stöd av koncession beviljad av kom-
munala myndigheter.

ISLAND

Reykjaviks kommunala bussbolag.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

NORGE

Norges Statsbaner (NSB) och enheter som tillhandahåller marktransporter
enligt Lov inneholdende saerskilte bestemmelser angående anlegg av jern-
veie til almindelige benyttelse (LOV 1848-08-12) eller Lov inneholdende be-
stemmelser angaaende jernveie till almindelig afbenyttelse (LOV 1854-09-
07) eller Lov om tillaegg til jernbaneloven af 12te august 1848 og 23de april
1898 eller Lov om samferdsel (LOV 1976-06-04 63) eller Lov om anlegg av
taugbaner og Ipipestrenger (LOV 1912-06-14 1).

SVERIGE

Offentliga enheter som tillhandahåller järnvägs- och spårvagnstransporter i
stadstrafik enligt Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv per-
sontrafik och Lag (1990:1157) om järnvägssäkerhet.

Offentliga eller privata enheter som tillhandahåller trådbuss- eller busst-
ransporter i enlighet med Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kol-
lektiv persontrafik och Lag (1988:263) om yrkestrafik.

SCHWEIZ

Schweizerische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

Regionala organ som tillhandahåller spårvagnstransporter enligt artikel
2.1 i Eisenbahngesetz vom 20. Dezember 1957.

Regionala organ som tillhandahåller tjänster enligt artikel 4.1 i Bundesge-
setz vom 29. März 1950 iiber die Trolleybusunternehmungen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

629

Regionala organ som tillhandahåller reguljära kommersiella persontrans-
porter enligt artikel 1.1.a och artikel 3.1 i Postverkehrsgesetz vom 2. Okto-
ber 1924.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

630

TILLÄGG 11

UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN
FLYGPLATSFACILITETER

ÖSTERRIKE

Enheter enligt artikel 63-80 Luftfahrtgesetz 1957 (BGB1. 253/57).

FINLAND

Flygplatser som förvaltas av ”Luftfartsverket” enligt Lag om luftfart
(595/64).

ISLAND

Luftfartsverket.

LIECHTENSTEIN

NORGE

Enheter verksamma på luftfartsområdet enligt Lov om luftfart (LOV 1960-
12-16 1).

SVERIGE

Statligt ägda och förvaltade flygplatser enligt Lag (1957:297) om luftfart.

Privat ägda och förvaltade flygplatser med tillstånd till exploatering enligt
lagen, där sådant tillstånd är förenligt med rekvisiten i artikel 2.3 i direktivet.

SCHWEIZ

Aéroport de Bäle-Mulhouse inrättad enligt Convention Franco-Suisse du 4
juillet 1949 relative å la construction et å 1’exploitation de 1’aéroport de Bäle-
Mulhouse, ä Blotzheim.

Flygplatser som drivs med stöd av tillstånd enligt artikel 37 i Bundesgesetz
vom. 21 Dezember 1948 iiber die Luftfahrt.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

631

TILLÄGG 12

UPPHANDLANDE ENHETER INOM SEKTORN YTTRE ELLER INRE
HAMNAR ELLER ANDRA TERMINALFACILITETER

ÖSTERRIKE

Inre hamnar som helt eller delvis ägs av Länder och/eller Gemeinden.

FINLAND

Hamnar ägda eller förvaltade av kommunala myndigheter enligt ”Lag om
kommunala hamnanordningar och trafikavgifter (955/76)”.

Saima kanal (Saimaan kanavan hoitokunta).

ISLAND

Statliga fyrar och hamnmyndigheter enligt hafnalög nr. 69 äri 1984.

LIECHTENSTEIN-

NORGE

Norges Statsbaner (NSB) (Järnvägsterminaler).

Enheter verksamma enligt Havneloven (LOV 1984-06-08 51).

SVERIGE

Statligt ägda och/eller förvaltade hamnar och terminalfaciliteter enligt Lag
(1988:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och all-
män hamn, Förordning (1983:744) om trafiken på Göta kanal, Kungörelse
(1970:664) om trafik på Södertälje kanal, Kungörelse (1979:665) om trafik
på Trollhätte kanal.SCHWEIZ

Rheinhäfen beider Basel: för kantonen Basel-Stadt inrättad enligt Gesetz
vom 13. November 1919 betreffende Verwaltung der baselstädtischen
Rheinhafenanlagen och för kantonen Basel-Land inrättad enligt Gesetz
vom 26. Oktober 1936 iiber die Errichtung von Hafen-, Geleise- und
Strassenanlagen auf dem ”Sternenfeld”, Birsfelden, und in der ”Au”,
Muttenz.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

632

TILLÄGG 13

DRIFT AV TELEKOMMUNIKATIONSNÄT ELLER

TILLHANDAHÅLLANDE AV TELEKOMMUNIKATIONSTJÄNSTER

ÖSTERRIKE

Österreichische Post- und Telegraphenverwaltung (PTV)

FINLAND

Enheter verksamma med stöd av ensamrätt enligt paragraf 4 i Lag om tele-
verksamhet (183/87) av den 16 juli 1990.

ISLAND

Post- och televerket enligt lög um fjarskipti nr. 73 äri 1984 och lög um stjörn
og starfsemi pöst- og simamäla nr. 36 äri 1977.

LIECHTENSTEIN

Liechtensteinische Post-, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

NORGE

Enheter verksamma enligt Telegrafloven (LOV 1988-04-29).

SVERIGE

Privata enheter verksamma med stöd av tillstånd förenliga med rekvisiten i
artikel 2.3 i detta direktiv.

SCHWEIZ

Schweizerische Post, Telefon- und Telegrafenbetriebe (PTT).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVI

633

BILAGA XVII

IMMATERIELL ÄGANDERÄTT

Förteckning enligt artikel 65.2

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassningar tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 387 L 0054: Rådets direktiv 87/54/EEG av den 16 december 1986 om
rättsligt skydd för kretsmönster hos halvledarprodukter (EGT nr L 24,
27.01.1987, s. 36).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 1.1 c skall hänvisningen till artikel 223.1 b i Romfördraget
ersättas av en hänvisning till artikel 123 i EES-avtalet.

b) Artikel 3.6 - 3.8 skall inte tillämpas.

c) Artikel 5.5 skall ersättas av följande:

”Ensamrätten att medge eller förbjuda de handlingar som nämns i
punkt l.b skall inte gälla en sådan handling som utförs efter det att
kretsmönstret eller halvledarprodukten har släppts ut på markna-
den hos en avtalsslutande part av någon som är behörig att tillåta
dess marknadsföring, eller med hans samtycke.”

2. 390 D 0510: Rådets första beslut 90/510/EEG av den 9 oktober 1990 om
utsträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarproduk-
ter till personer från vissa länder och territorier (EGT nr L 285, 17.10.1990,
s. 29).

Bestämmelserna i beslutet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Hänvisningarna till Österrike och Sverige i bilagan skall strykas.

b) Dessutom skall följande gälla:

Om ett i bilagan upptaget land eller territorium inte ger samma
skydd som anges i det berörda beslutet till personer från en avtals-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVII

634

slutande part, skall de avtalsslutande parterna sträva efter att säker-
ställa att sådant skydd ges av det berörda landet eller territoriet till
den berörda avtalsslutande parten senast ett år efter det att detta
avtal har trätt i kraft.

3. a) 390 D 0511: Rådets andra beslut 90/511/EEG av den 9 oktober 1990
om utsträckning av det rättsliga skyddet för kretsmönster hos halvledarpro-
dukter till personer från vissa länder och territorier (EGT nr L 285,

17.10.1990, s. 31).

3. b) 390 D 0541: Kommissionens beslut 90/541/EEG av den 26 oktober
1990 genom vilket kommissionen i enlighet med rådets beslut 90/511/EEG
fastställer till vilka länders bolag eller andra juridiska personer rättsligt
skydd för halvledarprodukters kretsmönster sträcks ut (EGT nr L 307,

7.11.1990, s. 21).

Förutom dessa två beslut skall följande gälla:

EFTA-staterna åtar sig att för detta avtal anta rådets beslut
(90/511/EEG) samt de beslut som fattats av kommissionen i enlighet
med det senast nämnda rådsbeslutet, om tillämpningen av dessa ut-
sträcks till att gälla efter den 31 december 1992. Därpå följande änd-
ringar eller utbyten skall antas av EFTA-staterna innan detta avtal
trätt i kraft.

4. 389 L 0104: Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988
om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT nr L 40,
11.2.1989, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) I artikel 3.2 skall med termen varumärkeslagstiftning förstås varu-
märkeslagstiftning som är tillämplig i en avtalsslutande part.

b) I artiklarna 4.2.a.i, 4.2.b, 4.3, 9 och 14 skall bestämmelserna om
EG-varumärket inte gälla EFTA-staterna om inte EG-varumärket
utsträcks till dem.

c) Artikel 7.1 skall ersättas av följande:

”Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen
av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans sam-
tycke har förts ut på marknaden under varumärket i en avtalsslu-
tande part.”

5. 391 L 0250: Rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt
skydd för datorprogram (EGT nr L 122, 17.5.1991, s. 42).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande ändringar:

Artikel 4 c skall ersättas av följande:

”alla former av spridning till allmänheten, inbegripet uthyrning, av
datorprogrammets original eller kopior av detta. Den första försälj-
ningen av en kopia av programmet som görs i en avtalsslutande part

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVII

635

av rättsinnehavaren själv eller med dennes samtycke, medför förlust
av spridningsrätten till den berörda kopian inom de avtalsslutande
parternas territorier. Detta gäller dock inte rätten att kontrollera vi-
dare uthyrning av programmet eller kopia av detta.”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XVII

636

BILAGA XVIII

HÄLSA OCH SÄKERHET I ARBETET,
ARBETSRÄTT, SAMT LIKA BEHANDLING FÖR
KVINNOR OCH MÄN

Förteckning enligt artiklarna 67 till 70

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälnings-förfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning om inte annat föreskrivs i
denna bilaga.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

Hälsa och säkerhet i arbetet

1. 377 L 0576: Rådets direktiv 77/576/EEG av den 25 juli 1977 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om säkerhetsskyltar
på arbets-platser (EGT nr L 229, 7.9 1977, s. 19) i dess lydelse enligt

- 379 L 0640: Rådets direktiv 79/640/EEG av den 21 juni 1979 (EGT
nr L 183, 19.7. 1979, s. 11)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291,19.11.1979,
s. 108)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11. 1985. s. 208, 209)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning;

Bilaga 2 skall kompletteras med följande nya tillägg:

”Liite II - II viöauki - Vediegg II - Bilaga 2

Erityinen turvamerkintä - Sérstök öryggisskilti - Spesiell sikkerhetsskilting -

Särskilda säkerhetsskyltar

1. Kieltomerkit - Bannskilti - Forbudsskilt - Förbudsskyltar

a) Tupakointi kielletty

Reykingar bannaöar

Röyking forbudt

Rökning förbjuden

Prop. 1991/92:170

Bilagal 14

Bilaga XVIII

637

b) Tupakointi ja avotulen teko kielletty

Reykingar og opinn eldur bannaur

Ild, åpen varme og rpyking forbudt

Förbud mot rökning och öppen eld

c) Jalankulku kielletty

Umferö gangandi vegfarenda bönnuö

Forbudt for gående

Förbjuden ingång

d) Vedellä sammuttaminen kielletty

Bannaö aö slökkva meö vatni

Vann er forbudt som slokkingsmiddel

Förbud mot släckning med vatten

e) Juomakelvotonta vettä

Ekki drykkjarhaeft

Ikke drikkevann

Ej dricksvatten

2. Varoitusmerkit - Vivörunarskilti - Fareskilt - Varningsskyltar

a) Syttyvää ainetta

Eldfirm efni

Försiktig, brannfare

Brandfarliga ämnen

b) Räjähtävää ainetta

Sprengifim efni

Försiktig, eksplosjonsfare

Explosiva ämnen

c) Myrkyllistä ainetta

Eiturefni

Försiktig, fare for förgiftning

Giftiga ämnen

d) Syövyttävää ainetta

Äitandi efni

Försiktig, fare for korrosjon eller etsning

Frätande ämnen

e) Radioaktiivista ainetta

Jönandi geislun

Försiktig, ioniserende stråler

Radioaktiva ämnen

f) Riippuva taakka

Krani aö vinnu

Försiktig, kran i arbeid

Hängande last

g) Liikkuvia ajoneuvoja

Flutningatseki

Försiktig, truckjpring

Arbetsfordon i rörelse

h) Vaarallinen jännite

Haettuleg rafspenna

Prop. 1991/92:170

Bilagal 14

Bilaga XVIII

638

Försiktig, farlig spenning

Farlig spänning

i) Yleinen varoitusmerkki

Haetta

Alminnelig advarsel, försiktig fara

Varning

j) Lasersäteilyä

Leysigeislar

Försiktig, laserstråling

Laserstrålning

3. Pakolliset merkit - Boskilti - Påbudsskilt - Påbudsskyltar

a) Silmiensuojaimien käyttöpakko

Notiö augnhlifar

Påbudt med öyevern

Skyddsglasögon

b) Suojakypärän käyttöpakko

Notiö öryggishjälma

Påbudt med hodevern

Skyddshjälm

c) Kuulonsuojainten käyttöpakko

Notiö heyrnarhlifar

Påbudt med hprselvern

Hörselskydd

d) Hengityksensuojainten käyttöpakko

Notiö öndunargnmur

Påbudt med åndedrettsvern

Andningsskydd

e) Suojajalkineiden käyttöpakko

Noti öryggisskö

Påbudt med vernesko

Skyddsskor

f) Suojakäsineiden käyttöpakko

Notiö hlifarhanska

Påbudt med vernehansker

Skyddshandskar

4. Hätätilanteisiin tarkoitetut merkit - Neyöarskilti - Redningsskilt - Rädd-
ningsskyltar

a) Ensiapu

Skyndihjälp

Fprstehjelp

Första hjälpen

c) tai

eöa

eller

d) Poistumistie

Prop. 1991/92:170

Bilagal 14

Bilaga XVIII

639

Leiö aö neyöarutgangi

Retningsangivelse til n0dutgang

Nödutgång i denna riktning

e) Poistumistie (asetetaan uloskäynnin yläpuolelle)
Neyöarutgangur (setjist yfir neyöarutganginn)
Nödutgång (plasseres over utgången)
Nödutgång (placeras ovanför utgången)”

2. 378 L 0610: Rådets direktiv 78/610/EEG av den 29 juni 1978 om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om hälsoskydd för
arbetstagare som exponeras för vinylkloridmonomer (EGT nr L 197, 22.7.
1978, s. 12).

3. 380 L 1107: Rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 om
skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysikaliska
och biologiska agenser i arbetet (EGT nr L 327,3.12.1980, s. 8) i dess lydelse
enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11. 1985, s.209)

- 388 L 0642: Rådets direktiv (88/642/EEG) av den 16 december 1988
(EGT nr L 356, 24.12 1988, s. 74)

4. 382 L 0605: Rådets direktiv 82/605/EEG av den 28 juli 1982 om skydd för
arbetstagare mot risker vid exponering i arbetet för blymetall och dess jo-
niska föreningar (första särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG)
(EGT nr L 247, 23.8. 1982, s. 12)

5. 383 L 0477: Rådets direktiv 83/477/EEG av den 19 september 1983 om
skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (andra
särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) ( EGT nr L 263, 24.9.
1983, s.25) i dess lydelse enligt Ä 391L 0382 Rådets direktiv 91/382/EEG
av den 25 juni 1991 (EGT nr L 206, 29.7. 1991, s. 16)

6. 386 L 0188: Rådets direktiv 86/188/EEG av den 12 maj 1986 om skydd
för arbetstagare mot risker vid exponering för buller i arbetet (EGT nr L
137, 24.5. 1986, s. 28)

7. 388 L 0364: Rådets direktiv 88/364/EEG av den 9 juni 1988 om arbetar-
skydd genom förbud mot vissa agenser och arbetsmoment (fjärde särdirekti-
vet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) (EGT nr L 179, 9.7. 1988, s. 44)

8. 389 L 0391: Rådets direktiv 89/391 av den 12 juni 1989 om åtgärder för
att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT
nr L 183, 29.6. 1989, s. 1)

9. 389 L 0654: Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om
minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (första särdirektivet en-
ligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 393 30.12 1989, s. 1)

10. 389 L 0655: Rådets direktiv 89/655/EEG av den 30 november 1989 om
minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsut-
rustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv
89/391/EEG) (EGT nr L 393, 30.12. 1989, s. 13)

Prop. 1991/92:170

Bilagal 14

Bilaga XVIII

640

11. 389 L 0656: Rådets direktiv 89/656/EEG av den 30 november 1989 om
minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig
skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i
direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 393, 30.12. 1989, s. 18)

12. 390 L 0269: Rådets direktiv 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimi-
krav för hälsa och säkerhet vid manuell hantering av laster där det finns risk
för att arbetstagare drabbas av skador, särskilt i ryggen (fjärde särdirekti-
vet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 156, 21.6.1990, s. 9)

13. 390 L 0270: Rådets direktiv 90/270/EEG av den 29 maj 1990 om minimi-
krav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (femte särdirektivet enligt
artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 156, 21.6. 1990, s.14)

14. 390 L 0394: Rådets direktiv 90/394/EEG av den 28 juni 1990 om skydd
för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener i arbetet (sjätte
särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT nr L 196, 26.7.
1990, s. 1)

15. 390 L 679: Rådets direktiv 90/679/EEG av den 26 november 1990 om
skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agenser i ar-
betet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT
nr L374, 31.12. 1990, s.l)

16. 391L 0383: Rådets direktiv 91/383 av den 25 juni 1991 om komplettering
av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbets-
platsen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande eller till-
fälligt anställningsförhållande (EGT nr L 206, 29.7. 1991, s. 19)

Lika behandling av kvinnor och män

17. 375 L 0117: Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om till-
närmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om
lika lön för kvinnor och män (EGT nr L 45, 19.2.1975, s. 19)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

I artikel 1 skall ”artikel 119 i fördraget” ersättas av ”artikel 69 i EES-avta-
let”.

18. 376 L 0207: Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om ge-
nomförandet av principen om lika behandling av kvinnor och män i fråga
om tillträde till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor
(EGT nr L 39, 14.2.1976, s. 40)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Schweiz och Liechtenstein skall genomföra de åtgärder som är nödvändiga
för att följa bestämmelserna i detta direktiv senast den 1 januari 1995.

19. 379 L 0007: Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om
successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och
män i fråga om social trygghet (EGT nr L 6, 10.1.1979, s. 24)

Prop. 1991/92:170

Bilagal 14

Bilaga XVIII

641

41 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Österrike skall genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv senast den 1 januari 1994.

20. 386 L 0378: Rådets direktiv 86/378/EEG av den 24 juli 1986 om genom-
förandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om före-
tags- eller yrkesbaserade system för social trygghet (EGT nr L 225,
12.8.1986, s. 40)

21. 386 L 0613: Rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om
tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen
rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse
under havandeskap och moderskap (EGT nr L 359, 19.12.1986, s. 56)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Österrike skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa
bestämmelserna i detta direktiv senast den 1 januari 1994.

Arbetsrätt

22. 375 L 0129: Rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar
(EGT nr L 48, 22.2.1975, s. 29).

23. 377 L 0187: Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rät-
tigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter
(EGT nr L 61, 5.3.1977, s. 26).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

I artikel 1.2 skall ”fördragets territoriella räckvidd” lyda ”EES-avtalets
territoriella räckvidd”.

24. 380 L 0987: Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om till-
närmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid
arbetsgivarens insolvens (EGT nr L 283, 28.10.1980, s. 23), i dess lydelse en-
ligt

- 387 1 0164: Rådets direktiv 87/164/EEG av den 2 mars 1987 (EGT

nr L 66, 11.3.1987, s. 11).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I bilagan, avsnitt I skall följande läggas till:

”F. ÖSTERRIKE

1. Medlemmarna i styrelsen för en organisation som är ansvarig för
den lagstadgade representationen av denna organisation.

2. Personer som är verksamma i ett bolag och som är berättigade att
utöva ett dominerande inflytande på bolaget, även om ifrågava-
rande person utövar detta inflytande i kraft av sin tjänsteställning.

Prop. 1991/92:170

Bilagal 14

Bilaga XVIII

642

G. LIECHTENSTEIN

Delägare eller aktieägare, som är berättigade att utöva ett dominerande in-
flytande i ett handelsbolag eller ett bolag.

H. ISLAND

I. Styrelsemedlemmarna i ett bolag i konkurs efter det att bolagets finan-
siella situation avsevärt försämrats.

2. De personer som innehade 5% eller mer av kapitalet i ett aktiebolag i
konkurs.

3. Verkställande direktören i ett bolag i konkurs eller de övriga personer
som på grund av sitt arbete i bolaget hade en sådan överblick över bolagets
finanser att de inte kunde ha varit okunniga om att bolagets konkurs var
överhängande vid tidpunkten då deras löner intjänades.

4. Make/maka till en person i en situation enligt punkt 1 till 3 samt hans/hen-
nes direkta anförvanter och direkta anförvanters make/maka.

I. SVERIGE

En anställd, eller en anställds efterlevande, som ensam eller tillsammans
med sina nära anförvanter var ägare till en väsentlig del av arbetsgivarens
företag eller verksamhet och hade ett betydande inflytande på dess aktivite-
ter. Detta skall även gälla om arbets-givaren är en juridisk person utan före-
tag eller verksamhet.”

b) I bilagan, avsnitt II skall följande läggas till:

”E. LIECHTENSTEIN

Försäkrade personer som erhåller förmåner från ålderspensionsförsäk-
ringen.

F. SCHWEIZ

Försäkrade personer som erhåller förmåner från ålderspensionsförsäk-
ringen.”

Prop. 1991/92:170

Bilagal 14

Bilaga XVIII

643

BILAGA XIX

KONSUMENTSKYDD

Förteckning enligt artikel 72

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 379 L 0581: Rådets direktiv 79/581/EEG av den 19 juni 1979 om konsu-
mentskydd i samband med prismärkning av livsmedel (EGT nr L 158,
26.6.1979, s. 19) i dess lydelse enligt

- 388 L 0315: Rådets direktiv 88/315/EEG av den 7 juni 1988 (EGT

nr L 142, 9.6.1988, s. 23).

2. 384 L 0450: Rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilsele-
dande reklam (EGT nr L 250, 19.9.1984, s. 17).

3. 385 L 0577: Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 de-cember 1985 för att
skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT
nr L 372, 31.12.1985, s. 31).

4. 387 L 0102: Rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 de-cember 1986 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsu-
mentkrediter (EGT nr L 42, 12.2.1987, s. 48) i dess lydelse enligt

390 L 0088: Rådets direktiv 90/88/EEG av den 22 februari 1990
(EGT nr L 61 10.3.1990, s. 14).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIX

644

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

I artikel la.3 a och 5 a skall dateringen 1 mars 1990 ersättas med date-
ringen 1 mars 1992.

5. 387 L 0357: Rådets direktiv 87/357/EEG av den 25 juni 1987 om tillnärm-
ningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkter som, på grund av sina
yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra
en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet (EGT nr L 192,11.7.1987, s.
49).

Bestämmelserna i direktivet shall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

I artikel 4.2 skall hänvisningen till beslut 84/133/EEG läsas som en hänvis-
ning till beslut 89/45/EEG.

6. 388 L 0314: Rådets direktiv 88/314/EEG av den 7 juni 1988 om konsu-
mentskydd i samband med prismärkning av andra varor än livsmedel (EGT
nr L 142, 9.6.1988, s. 19).

7. 390 L 0314: Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketre-
sor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT nr L 158, 23.6.1990,
s. 59).

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

8. 388 X 0590: Kommissionens rekommendation 88/590/EEG av den 17 no-
vember 1988 om betalningssystem, särskilt förhållandet mellan kontohavare
och kortutgivare (EGT nr L 317, 24.11.1988, s. 55).

9. 388 Y 0611(01): Rådets resolution 88/C 153/01 av den 7 juni 1988 om kon-
sumentskydd i samband med prismärkning av livsmedel och andra varor
(EGT nr C 153, 11.6.1988, s. 1).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XIX

645

BILAGA XX

MILJÖ

Förteckning enligt artikel 74

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag eller enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassningar gälla om inte annat före-
skrivs i denna bilaga.

ANPASSNINGAR FÖR DETTA OMRÅDE

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

I ALLMÄNT

1. 385 L 0337: Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedöm-
ning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT nr
L 175, 5.7.1985, s. 40)

2. 390 L 0313: Rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta
del av miljöinformation (EGT nr L 158, 23.6.1990, s. 56)

II. VATTEN

3. 375 L 0440: Rådets direktiv 75/440/EEG av den 16 juni 1975 om den kva-
litet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten
i medlemsstaterna (EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 26), i dess lydelse enligt:

- 379 L 0869: Rådets direktiv 79/869/EEG av den 9 oktober 1979

(EGT nr L 271, 29.10.1979, s. 44)

4. 376 L 0464: Rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening
genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT L
129, 18.5.1976, s. 23)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XX

646

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

5. 379 L 0869: Rådets direktiv 79/869/EEG av den 9 oktober 1979 om mät-
metoder samt provtagnings- och analysfrekvenser avseende ytvatten för
dricksvattenframställning i medlemsstaterna (EGTL271, 29.10.1979, s. 44),
i dess lydelse enligt

- 381 L 0855: Rådets direktiv 81/855/EEG av den 19 oktober 1981
(EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 16).

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 219).

6. 380 L 0068: Rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om
skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT nr
L 20, 26.1.1980, s. 43)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Bestämmelserna i artikel 14 skall inte tillämpas.

7. 380 L 0778: Rådets direktiv 80/778/EEG av den 15 juli 1980 om kvaliteten
på vatten avsett att användas som dircksvatten (EGT nr L 229, 30.8.1980, s.
11), i dess lydelse enligt:

- 381 L 0858: Rådets direktiv 81/858/EEG av den 19 oktober 1981
(EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 19).

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 219).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Bestämmelserna i artikel 20 skall inte tillämpas.

8. 382 L 0176: Rådets direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982 om gräns-
värden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från klor-alkaliindustrin
(EGT nr L 81, 27.3.1982, s. 29)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

9. 383 L 0513: Rådets direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om
gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp (EGT nr L 291,
24.10.1983, s.l)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

10. 384 L 0156: Rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om gräns-
värden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än kloralka-
liindustrin (EGT nr L 74, 17.3.1984, s. 49)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XX

647

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

11. 384 L 0491: Rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om
gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan (EGT nr L
274, 17.10.1984, s. 11)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

12. 386 L 0280: Rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gräns-
värden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i för-
teckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG (EGT nr L181, 4.7.1986, s. 16),
i dess lydelse enligt

388 L 0347: Rådets direktiv 88/347/EEG av den 16 juni 1988 om änd-
ring i bilaga 2 till direktiv 86/280/EEG (EGT nr L 158, 25.6.1988, s.
35).

390 L 0415 Rådets direktiv 90/415/EEG av den 27 juli 1990 om änd-
ring i bilaga 2 till direktivet 86/280/EEG (EGT nr L 219, 14.8.1990,
s. 49).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

13. 391 L 0271: Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening
av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT nr L 135, 30.5.1991, s. 40)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

III. LUFT

14. 380 L 0779: Rådets direktiv 80/779/EEG av den 15 juli 1980 om gräns-
värden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid
och svävande partiklar (EGT nr L 229, 30.8.1980, s.30), i dess lydelse enligt

- 381 L 0857: Rådets direktiv 81/857/EEG av den 19 oktober 1981
(EGT nr L 319, 7.11.1981, s. 18).

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 219).

389 L 0427: Rådets direktiv 89/427/EEG av den 21 juni 1989 (EGT
nr L 201, 14.7.1989, s. 53)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XX

648

15. 382 L 0884: Rådets direktiv 82/884/EEG av den 3 december 1982 om
gränsvärde för bly i luften (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 15)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

16. 384 L 0360: Rådets direktiv 84/360/EEG av den 28 juni 1984 om be-
kämpning av luftförorening från industrianläggningar (EGT nr L 188,
16.7.1984, s. 20)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

17. 385 L 0203: Rådets direktiv 85/203/EEG av den 7 mars 1985 om luftkva-
litetsnormer för kvävedioxid (EGT nr L 87, 27.3.1985, s. 1), i dess lydelse
enligt

- 385 L 0580: Rådets direktiv 85/580/EEG av den 20 december 1985

(EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 36)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

18. 387 L 0217: Rådets direktiv 87/217/EEG av den 19 mars 1987 om att
hindra och minska asbestförorening i miljön (EGT nr L 85, 28.3.1987, s. 40)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 9 skall ”fördraget” ersättas med ”EES-avtalet”.

b) Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa
bestämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

19. 388 L 0609: Rådets direktiv 88/609/EEG av den 24 november 1988 om
begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbrän-
ningsanläggningar (EGT nr L 336, 7.12.1988, s. 1)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Artikel 3.5 skall ersättas med följande:

”5a) Om efterfrågan av energi förändras på ett avsevärt och oväntat
sätt eller om tillgången till vissa bränslen eller vissa energiproduk-
tionsenheter medför allvarliga tekniska svårigheter för en avtalsslu-
tande part när utsläppstaken skall införas, får den avtalsslutande
parten begära att utsläppstaken eller tidpunkterna i bilaga 1 och 2
ändras. Förfarandet enligt b) skall tilllämpas.

b) Den avtalsslutande parten skall genom Gemensamma EES-kom-
mittén genast underrätta övriga avtalsslutande parter och ange skä-
len för beslutet. Om en avtalsslutande part begär det skall samråd
om de vidtagna åtgärdernas lämplighet äga rum inom Gemensamma

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XX

649

EES-kommittén. Avtalets del VII skall därvid tillämpas.”

b) Följande tillägg skall göras i tabellen med utsläppstak och reduce-
ringsmål i bilaga 1.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XX

	0	1	2	3	4	5	6	7	8	9
Finland:	171	102	68	51	-40	-60	-70	-40	-60	-70
Schweiz:	28	14	14	14	-50	-50	-50	-50	-50	-50
Sverige:	112	67	45	34	-40	-60	-70	-40	-60	-70
Österrike:	90	54	36	27	-40	-60	-70	-40	-60	-70

c) Följande tillägg skall göras i tabellen med utsläppstak och reduceringsmål i

bilaga 2.

	0	1	2	3	4	5	6
Finland:	81	65	48	-20	-40	-20	-40
Schweiz:	9	8	5	-10	-40	-10	-40
Sverige:	31	25	19	-20	-40	-20	-40
Österrike:	19	15	11	-20	-40	-20	-40

d) När avtalet träder i kraft finns inte några stora förbränningsanlägg-
ningar som avses i artikel 1 på Island, i Liechtenstein och Norge.
Dessa stater kommer att följa direktivet om och när de skaffar så-
dana anläggningar.

20. 389 L 0369: Rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om förhind-
rande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanlägg-
ningar (EGT nr L 163, 14.6.1989, s. 32)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

Island skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995.

21. 389 L 0429: Rådets direktiv 89/429/EEG av den 21 juni 1989 om minsk-
ning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanlägg-
ningar (EGT nr L 203, 15.7.1989, s. 50)

IV. KEMIKALIER, INDUSTRI RISKER OCH BIOTEKNIK

22. 376 L 0403: Rådets direktiv 76/403/EEG av den 6 april 1976 om bortskaf-
fande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (EGT nr L
108, 26.4.1976, s. 41) Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för
detta avtal, tillämpas med följande anpassning:

EFTA-staterna skall sätta i kraft de åtgärder som krävs för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995, om inte en
översyn görs före denna dag.

23. 382 L 0501: Rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker
för storolyckor i vissa industriella verksamheter (EGT nr L 230, 5.8.1982, s.

1), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

650

15.11.1985, s. 219)

- 387 L 0216: Rådets direktiv 87/216/EEG av den 28 mars 1987 (EGT
nr L 085, 28.3.1987, s. 36)

- 388 L 0610: Rådets direktiv 88/610/EEG av den 24 november 1988
(EGT nr L 336, 7.12.1988 s. 14).

24. 390 L 0219: Rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om inneslu-
ten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (EGT nr L 117,
8.5.1990, s.l)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike skall sätta i
kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta di-
rektiv från och med den 1 januari 1995.

25. 390 L 0220: Rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsikt-
lig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (EGT nr L 117,
8.5.1990, s. 15)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike skall
sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmel-
serna i detta direktiv från och med 1 januari 1995.

b) Artikel 16 skall ersättas med följande:

1. Om en avtalsslutande part har grundad anledning att anta att en
produkt som blivit anmäld och som omfattas av ett skriftligt med-
givande enligt detta direktiv utgör en risk för människors hälsa
eller för miljön, får den avtalsslutande parten begränsa eller för-
bjuda användning eller försäljning av produkten inom sitt territo-
rium. Den avtalsslutande parten skall genast underrätta de öv-
riga avtalsslutande parterna genom Gemensamma EES-kommit-
tén om sådan åtgärd och ange skälen för beslutet.

2. Om en avtalsslutande part begär det skall samråd om de vidtagna
åtgärdernas lämplighet äga rum inom Gemensamma EES-kom-
mittén. Avtalets del 7 skall därvid tillämpas.

c) De avtalsslutande parterna är ense om att direktivet endast omfattar
förhållanden som rör potentiella risker för människor, växter, djur
och miljön.

EFTA-staterna förbehåller sig därför rätten att tillämpa sådan na-
tionell lagstiftning inom detta område som avser annat än skyddet
för hälsan och miljön, i den utsträckning det är förenligt med detta
avtal.

V. AVFALL

26. 375 L 0439: Rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhän-
dertagande av spilloljor (EGT nr L194,25.7.1975, s. 23), i dess lydelse enligt

387 L 0101: Rådets direktiv 87/101/EEG av den 22 december 1986

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XX

651

(EGT nr L 42, 12.2.1987, s. 43).

27. 375 L 0442: Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall
(EGT nr L 194, 25.7.1975, s. 39), i dess lydelse enligt

- 391 L 0156: Rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT
nrL78, 26.3.1991, s. 32).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Norge skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa be-
stämmelserna i detta direktiv från och med den 1 januari 1995, om inte en
översyn görs före denna dag.

28. 378 L 0176: Rådets direktiv 78/176/EEG av den 20 februari 1978 om av-
fall från titandioxidindustrin (EGT nr L 54, 25.2.1978, s. 19), i dess lydelse
enligt

382 L 0883: Rådets direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982
om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från
titandioxidindustrin (EGT nr L378, 31.12.1982, s. 1)

383 L 0029: Rådets direktiv 83/29/EEG av den 24 januari 1983 (EGT
nr L 32, 3.2.1983, s. 28)

29. 378 L 0319: Rådets direktiv 78/319/EEG av den 20 mars 1978 om giftigt
och annat farligt avfall (EGT nr L 84, 31.3.1978, s. 43), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291,19.11.1979,
s. 111)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 219).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

EFTA-staterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att
följa bestämmelserna i detta direktiv från och med 1 januari 1995, såvida inte
en översyn görs före denna dag.

30. 382 L 0883: Rådets direktiv 82/883//EEG av den 3 december 1982 om
kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxid-
industrin (EGT nr L 378, 31.12.1982, s. 1), i dess lydelse enligt

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 219).

31. 384 L 0631: Rådets direktiv 84/631/EEG av den 6 december 1984 om
övervakning och kontroll inom Europeiska gemenskapen av gränsöverskri-
dande transporter av farligt avfall (EGT nr L 326, 13.12.1984, s. 31), i dess
lydelse enligt

- 385 L 0469: Kommissionens direktiv 85/469/EEG av den 22 juli 1985
(EGT nr L 272, 12.10.1985, s. 1)

- 386 L 0121: Rådets direktiv 86/121/EEG av den 8 april 1986 (EGT
nr L 100, 16.4.1986, s. 20)

- 386 L 0279: Rådets direktiv 86/279/EEG av den 12 juni 1986 (EGT

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XX

652

nr L 181, 4.7.1986, s. 13)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras till ruta 26 i bilaga 1:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XX

ISLENSKA:

NORSK:

SUOMEKSI:

SVENSKA:

duft, duftkennt, fast, limkennt, seigfljotandi, Tunnfljö-
tandi, vökvi, loftkennt

pulverformet, stpvformet, fast, pastaformet, visköst
(tyktflytende), slamformet, flytende, gassformet
jauhemainen, pölymäinen, kiinteä, tahnamainen, siirap-
pimainen, lietemäinen, nestemäinen, kaasumainen
pulverformigt, stoft, fast, pastöst, visköst, slamformigt,
flytande, gasformigt

b) Följande tillägg skall göras till den sista meningen under 6 i bilaga 3:
SF för Finland, IS för Island, LI för Liechtenstein, NO för Norge,
CH för Schweiz, SE för Sverige och AU för Österrike.

c) EFTA-staterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för
att följa bestämmelserna i detta direktiv från och med 1 januari
1995, såvida inte en översyn görs före denna dag.

32. 386 L 0278: Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet
för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (EGT nr
L 181, 4.7.1986, s. 6)

RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

De avtalsslutande parterna beaktar följande rättsakter:

33. 375 X 0436: Rådets rekommendation 75/436/EEG av den 3 mars 1975
om myndigheternas kostnadsfördelning i miljösammanhang (EGT L 194,
25.7.75, s. 1).

34. 379 X 0003: Rådets rekommendation 79/3/EEG av den 19 december
1978 till medlemsstaterna om metoder för att bestämma industrins kostnader
för föroreningskontroll (EGT nr L 5, 9.1.1979, s.28).

35. 380 Y 0830(01): Rådets resolution av den 15 juli 1980 om gränsöverskri-
dande luftförorening genom svaveldioxid och svävande partiklar (EGT nr C
222, 30.8.1980, s. 1).

36.389 Y 1026(01): Rådets resolution (89/C273/01) av den 16 oktober 1989
om riktlinjer för att motverka risker som beror på teknologi och naturkata-
strofer (EGT nr C 273, 26.10.1989, s. 1).

37. 390 Y 0518(01): Rådets resolution av den av den 7 maj 1990 om avfalls-
politik (EGT nr C 122, 18.5.1990, s. 2).

38.SEC (89) 934 final: Betänkande från kommissionen till rådet och parla-
mentet av den 18 september 1989. En gemenskapsstrategi för avfallshante-

653

BILAGA XXI

STATISTIK

Förteckning enligt artikel 76

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

1. Trots vad som sägs i protokoll 1 skall termen ”medlemsstat(er)” i de rätts-
akter som förtecknas i denna bilaga, förutom den innebörd den har i de rele-
vanta EG-akterna, även avse Finland, Island, Liechtenstein, Norge,
Schweiz, Sverige och Österrike.

2. Hänvisningar till industrigrensindelningen för Europeiska gemenska-
perna ”NICE” och näringsgrensindelningen i Europeiska gemenskaperna
”NACE” skall där inte annat föreskrivs förstås som hänvisningar till Euro-
peiska gemenskapernas näringsgrensindelning ”NACE Rev. 1” så som
denna definierats i rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober
1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskaperna och
anpassats för föreliggande avtal. De kodnummer som nämns skall tolkas
som motsvarande konverterade kodnummer i NACE Rev. 1.

3. Bestämmelser om vem som skall bära kostnaderna för statistiska under-
sökningar och liknande skall inte tillämpas inom ramen för detta avtal.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

INDUSTRISTATISTIK

1. 364 L 0475: Rådets direktiv 64/475/EEG av den 30 juli 1964 om samord-
nade årliga undersökningar av industriinvesteringar (EGT nr 131,13.8.1964
s. 2193/64) i dess lydelse enligt

1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nrL73, 27.3.1972, s. 121, 159)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nrL291, 19.11.1979,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

654

s. 112)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 231).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas med
följande anpassning:

a) Bilagan skall inte vara tillämplig.

b) Vad beträffar Liechtenstein skall de uppgifter som direktivet före-
skriver innefattas i uppgifterna för Schweiz.

c) EFTA-staterna skall senast år 1995 genomföra den första undersök-
ningen av det slag som direktivet föreskriver.

d) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Sverige skall till-
handahålla de uppgifter som direktivet föreskriver ned till åtmin-
stone tresiffersnivån och om möjligt fyrsiffersnivån i NACE Rev. 1.

e) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall rö-
rande de företag som enligt rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av
den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska
gemenskaperna hänförs till kodnummer 27.10 med vederbörlig hän-
syn till insynsskyddet för statistik, som detta definieras i rådets för-
ordning (EEG, Euratom) nr 1588/90 av den 11 juni 1990 om utläm-
nande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska ge-
menskapernas statistikkontor, med den anpassning därav som gjorts
för detta avtal, genom sina behöriga statistikmyndigheter lämna
uppgifter som svarar mot dem som efterfrågas i frågeformulären
2.60 och 2.61 i bilagan till kommissionens beslut 3302/81/EKSG av
den 18 november 1981 om upplysningar som skall lämnas av stål-
företagen om deras investeringar (EGT nr L333 20.11.1981, s. 35).

2. 372 L0211: Rådets direktiv 72/211/EEG av den 30 maj 1972 om samord-
nad framställning av konjunkturstatistik inom industri och hantverk (EGT
nr L128, 3.6.1972, s. 28), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nrL291, 19.11.1979,
s. 112)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 231).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 3 första punkten, moment 5, skall texten ”inklusive antalet
arbetare” utgå.

b) Island och Liechtenstein undantas från skyldigheten att insamla de
uppgifter som föreskrivs i detta direktiv.

c) Schweiz skall insamla de uppgifter som detta direktiv kräver senast
fr.o.m. år 1997. Kvartalsuppgifterna skall dock tillhandahållas
fr.o.m. år 1995.

d) Finland skall insamla de uppgifter som detta direktiv föreskriver se-
nast fr.o.m. år 1997. Månatliga uppgifter om industriellt produk-
tionsindex skall dock tillhandahållas senast fr.o.m. år 1995.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

655

e) Norge, Sverige och Österrike skall insamla de uppgifter som före-
skrivs i detta direktiv senast fr.o.m. år 1995.

3. 372 L0221: Rådets direktiv 72/221/EEG av den 6 juni 1972 om samord-
nade årliga statistiska undersökningar av industri och hantverk (EGT
nr L133, 10.6.1972. s. 57), ändrad genom

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nrL291, 19.11.1979,
s. 112)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 231).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 3 skall hänvisningen till ”NACE” tolkas som hänvisning till
”NACE, 1970 års utgåva”.

b) De uppgifter som direktivet föreskriver skall för Liechtenstein ingå
i uppgifterna för Schweiz.

c) EFTA-staterna skall insamla de uppgifter som krävs av detta direk-
tiv senast fr.o.m. år 1995.

d) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Öster-
rike skall samla in och tillhandahålla de uppgifter som artiklarna 2
och 5 i direktivet föreskriver ned till åtminstone tresiffersnivån i
NACE Rev. 1.

e) Schweiz och Liechtenstein undantas från skyldigheten att tillhanda-
hålla uppgifter för branschenhet och lokal enhet för alla variabler
utom omsättning och sysselsättning.

f) EFTA-staterna undantas från skyldigheten att tillhandahålla uppgif-
ter om de variabler som svarar mot kodnumren 1.21, 1.21.1, 1.22
och 1.22.1 i bilagan.

4. 378 L 0166: Rådets direktiv 78/166/EEG av den 13 februari 1978 om sam-
ordnad konjukturstatistik för bygg- och anläggningsverksamhet (EGT
nrL52, 23.1.1978, s. 17), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nrL291, 19.11.1979,
s. 113)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 231).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 2, andra punkten, skall hänvisningen till del I i NACE tolkas
som hänvisning till del I i NACE, 1970 års utgåva. I tredje punkten
skall hänvisningen till ”NACE” tolkas som hänvisning till ”NACE
rev.l”

b) De uppgifter som avses i artikel 3 a skall lämnas åtminstone kvartals-
vis.

c) I artikel 4.1 utgår texten ”månad respektive”.

d) Island och Liechtenstein undantas från skyldigheten att lämna de
uppgifter som föreskrivs i direktivet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

656

e) Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall insamla de
uppgifter som direktivet föreskriver senast fr.o.m. år 1995.

TRANSPORTSTATISTIK

5. 378 L0546: Rådets direktiv 78/546/EEG av den 12 juni 1978 om statistisk
rapportering om varutransporter på landsväg inom ramen för regionalstatis-
tiken (EGT nr L168, 26.6.1978, s. 29), i dess lydelse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nrL291, 19.11.1979,
s. 29)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 163)

- 389 L 0462: Rådets direktiv 89/462/EEG av den 18 juli 1989 (EGT

nrL226, 3.8.89, s. 8).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) De uppgifter som krävs enligt detta direktiv skall för Liechtenstein
ingå i uppgifterna för Schweiz.

b) I bilaga 2 görs följande tillägg efter uppgifterna om Storbritannien:
”Finland

Suomi/Finland

Island

Norge

Norge/Noreg

Schweiz och Liechtenstein

Schweiz/Suisse/Svizzera och Liechtenstein

Sverige

Österrike

Burgenland

Kärnten

Niederösterreich

Oberösterreich

Salzburg

Steiermark

Tirol

Vorarlberg

Wien”

c) Bilaga 3 ersätts av följande

”FÖRTECKNING ÖVER LÄNDER

Belgien

Danmark

Frankrike

Grekland

Irland

Italien

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

657

42 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

Luxemburg

Nederländerna

Portugal

Spanien

Storbritannien

Tyskland

Finland

Island

Norge

Schweiz och Liechtenstein

Sverige

Österrike

Bulgarien

Jugoslavien

Polen

Rumänien

Sovjetunionen

Tjeckoslovakien

Turkiet

Ungern

Övriga europeiska länder

Nordafrikanska länder

Främre Asiens länder

Övriga länder”

d) I tabellerna B, C2 och C4 i bilaga 4 skall ”medlemsstaterna” ges be-
tydelsen ”EES-staterna”.

e) I tabellerna Cl, C2, C3, C5 och C6 i bilaga 4 ersätts ”EUR” av
”EES”.

f) I tabell C2 i bilaga 4 skall sista landsnumret under ”Mottaget från”
och ”Avsänt till” vara 18.

g) Finland, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall
sammanställa de uppgifter som direktivet föreskriver senast fr.o.m.
år 1995. Island skall sammanställa uppgifterna senast fr.o.m. år
1998.

h) Till 1997 skall Schweiz ha rätt att sända de kvartalsuppgifter om inri-
kestransporter (inkl, transporter till och från Liechtenstein) som
föreskrivs i direktivet som en del av årsuppgifterna.

i) Island skall sammanställa de uppgifter om inrikes transporter som
direktivet föreskriver åtminstone vart tredje år.

6. 380 L1119: Rådets direktiv 80/1119/EEG av den 17 november 1980 om
statistisk rapportering om varutransporter på inre vattenvägar (EGT
nrL339, 15.12.1980, s. 30), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 163).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

658

a) I bilaga 2 skall följande tillägg göras efter uppgifterna om Storbri-
tannien:

”Finland

Suomi/Finland

Island

Norge

Norge/Noreg

Schweiz och Liechtenstein

Schweiz/Suisse/Svizzera och Liechtenstein.

Sverige

Österrike

Burgenland

Kärnten

Niederösterreich

Oberösterreich

Salzburg

Steiermark

Tirol

Vorarlberg

Wien”.

b) Bilaga 3 ändras på följande sätt:

Mellan rubriken ”FÖRTECKNING ÖVER ...” och del I i tabellen
införs

”A. EES-stater”

Del II-VII ersätts av

”11. EFTA-stater

13. Österrike

14. Finland

15. Island

16. Norge

17. Sverige

18. Schweiz och Liechtenstein

B. Länder som inte tillhör EES

III. Europeiska länder som inte tillhör EES

19. Sovjetunionen

20. Polen

21. Tjeckoslovakien

22. Ungern

23. Rumänien

24. Bulgarien

25. Jugoslavien

26. Turkiet

27. Övriga europeiska länder som inte tillhör EES

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

IV. 28. USA

659

V. 29. Övriga länder”

c) I bilaga 4, tabellerna 1 A och 1 B, skall ”andelen EEG” lyda ”ande-
len EES”.

d) I bilaga 4, tabellerna 7 A, 7 B, 8 A och 8 B, skall kolumnerna rubri-
cerade ”Statshandelsländer” och ”Övriga länder” byta plats, rubri-
ken ”Övriga länder” ersättas av ”EFTA-länder” och rubriken ”Stats-
handelsländer” ersättas av ”Övriga länder”.

e) I bilaga 4, tabellerna 10 A och 10 B, skall länderförteckningen under
rubriken ”Fartygets nationalitet” ersättas av förteckningen över län-
der och grupper av länder i den ändrade bilaga 3. Termen ”EEG-
andel” skall läsas som ”EES-andel”.

f) EFTA-staterna skall genomföra de statistiska undersökningar som
direktivet föreskriver senast fr.o.m. år 1995.

7. 380 L1177: Rådets direktiv 80/1177/EEG av den 4 december 1980 om sta-
tistisk rapportering om varutransporter på järnväg inom ramen för regio-
nalstatistiken (EGT nrL350, 23.12.1980. s. 23), i dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 164).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg görs i artikel 1.2 a:

”VR: Valtionrautatiet/Statsjärnvägarna

NSB: Norges Statsbaner

SBB/CFF: Schweizerische Bundesbahnen/Chemins de fer fede-
raux/Ferovie Federale Svizzeri/FFS

BLS: Bern-Lötschberg-Simplon

SJ: Statens Järnvägar

ÖBB: Österreichische Bundesbahnen”.

b) I bilaga 2 görs följande tillägg efter uppgifterna om Storbritannien:
”Finland

Suomi/Finland

Norge

Norge/Noreg

Schweiz

Schweiz/Suisse/Svizzera

Sverige

Sverige
Österrike

Österreich”

c) Bilaga 3 ändras på följande sätt:

Mellan rubriken ”FÖRTECKNING ÖVER ...” och del I i tabellen
införs

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

660

”A. EES-stater”

Del II ersätts av

”II. EFTA-stater

13. Österrike

14. Finland

15. Norge

16. Sverige

17. Schweiz

B. Länder som inte tillhör EES

18. Sovjetunionen

19. Polen

20. Tjeckoslovakien

21. Ungern

22. Rumänien

23. Bulgarien

24. Jugoslavien

25. Turkiet

26. Länderna i Främre Orienten och Mellersta Östern

27. Övriga länder”

d) EFTA-staterna skall insamla de uppgifter som direktivet föreskriver
senast fr.o.m. år 1995.

STATISTIK ÖVER UTRIKESHANDEL OCH HANDELN INOM
GEMENSKAPEN

8. 375 R 1736: Rådets förordning (EEG) nr 1736/75 av den 24 juni 1975 om
statistiken över gemenskapens utrikeshandel och handeln medlemsstater
emellan (EGT nr L183, 14.7.1975, s. 3), i dess lydelse enligt

377 R 2845: Rådets förordning (EEG) nr 2845/77 av den 19 decem-
ber 1977 (EGT nr L329, 22.1.1977, s. 3)

384 R 3396: Kommissionens förordning (EEG) nr 3396/84 av den 3
december 1984 (EGT nrL314, 4.12.1984, s. 10)

387 R 3367: Rådets förordning (EEG) nr 3367/87 av den 9 november
1987 om tillämpning av den kombinerade klassifikationen på statis-
tiken över handeln medlemsstaterna emellan jämte ändring i förord-
ning (EEG) nr 1736/75 om statistiken över gemenskapens utrikes-
handel och handeln medlemsstater emellan (EGT nrL321,
11.11.1987, s. 3)

387 R 3678: Kommissionens förordning (EEG) nr 3678/87 av den
9 december 1987 om statistiska förfarande avseende gemenskapens
utrikeshandel (EGT nr L 346, 10.12.1987, s. 12)

- 388 R 0455: Kommissionens förordning (EEG) nr 455/88 av den 18

februari 1988 om den statistiska tröskeln i statistiken över gemen-
skapens utrikeshandel och handeln medlemsstater emellan (EGT
nrL46, 19.2.1988, s. 19)

388 R 1629: Rådets förordning (EEG) nr 1629/88 av den 27 maj 1988

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

661

(EGT nrL147, 14.6.1988, s. 1)

391 R 0091: Kommissionens förordning (EEG) nr 91/91 av den 15
januari 1991 (EGT nrLll, 16.1.1991, s. 5)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Artikel 2.2 a och b skall lyda

”a) varor som förs in i eller ut ur tullager med undantag för de tulla-
ger som förtecknats i bilaga A.

b) varor som förs in i eller ut ur de frizoner som förtecknats i bilaga
A.”

b) Artikel 3 skall ersättas med följande:

”1. EES statistiska territorium skall i princip omfatta de avtalsslu-
tande parternas tullterritorier. Parterna skall definiera sina statis-
tiska territorier i enlighet härmed.

2. Gemenskapens statistiska territorium skall omfatta gemenska-
pens tullterritorium såsom detta definierats i rådets förordning
(EEG) nr 2151/84 av den 23 juli 1984 om definition av gemenska-
pens tullteritorium, senast ändrad genom förordningen (EEG) nr
4151/88.

3. EFTA-staternas statistiska territorium skall omfatta tullterrito-
riet. I Norges statistiska territorium skall dock Svalbard och Jan
Mayen ingå. Schweiz och Liechtenstein skall tillsammans utgöra ett
statistiskt territorium.”

c) Den klassifikation som avses i artikel 5.1 och 5.3 skall göras åtmin-
stone ned till de sex första siffrorna.

d) I artikel 7.1 skall den inledande meningen ersättas av följande:
”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och 5.2 i förord-
ningen (EEG) nr 2658/87 skall i den statistiska rapporteringen för
varje CN-rubrik ned till åtminstone sexsiffersnivån anges följande:”

e) Följande stycke skall läggas till i artikel 9:

”3. För EFTA-staterna skall ”ursprungsland” tolkas som det land
där varorna har sitt ursprung enligt respektive lands regler om ur-
sprung.”

f) Artikel 17.1: Hänvisningen till ”rådets förordning (EEG) nr 803/68
av den ... , senast ändrad genom förordningen (EEG) nr 1028/75”
skall ersättas av hän- visning till ”rådets förordning (EEG) 1224/80
av den 28 maj 1980 angående varuvärdering för tulländamål (EGT
nrL134, 31.5.1980, s. 1)”.

g) Artikel 34 får följande lydelse:

”De uppgifter som avses i artikel 22.1 skall sammanställas för varje
sexsiffrig rubrik i gällande utgåva av CN”.

h) Bilaga C skall ändras på följande sätt:

Mellan ”Europa” och ”Gemenskapen” införs raden

”EES”

Följande införs mellan rubriken ”022 Ceuta och ...” och rubriken
”Övriga europeiska länder och territorier”:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

662

”EFTA-länder

024 Island

028 Norge

030 Sverige

32 Finland

med Svalbard och Jan Mayen

med Åland

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

036 Schweiz med Liechtenstein, tyska territoriet Biisingen och
italienska församlingen Campione dTtalia.

038 Österrike utom territorierna Jungholz och Mittelberg”

Rubrikerna 024, 025, 028, 030, 032, 036 och 038 efter ”Övriga euro-

peiska länder ...” ersätts av ”041 Färöarna”.

EFTA-staterna skall insamla de uppgifter som förordningen före-
skriver senast fr. o. m. år 1995.

9. 377 R 0546: Kommissionens förordning (EEG) nr 546/77 av den 16 mars
1977 om statistisk gruppering inom gemenskapens utrikeshandel (EGT
nrL70, 17.3.1977, s. 13), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nrL291, 19.11.1979,

s. 112)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985, s. 230)

387 R 3678: Kommissionens förordning (EEG) nr 3678/87 av den

9 december 1987 om statistiska förfarande avseende gemenskapens
utrikeshandel (EGT nrL346, 10.12.1987, s. 12).

Bestämmelserna i förordningen skall inom ramen för detta avtal tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1:

”Finland: Island:	- Vientietumenettely/Exportför-månsförfarandet - Vinnsla innanlands fyrir erlendan aila
Norge: Schweiz:	- Foredling innenlandsk (aktiv) - Aktiver Eigen-/Lohnveredelungsverkehr - Traffic de perfectionnement actif å fagon/com- mercial - Regime economico di perfezionamento activo a cottimo
Sverige:	- Industrirestitution
Österrike:	- Aktiver Veredelungsverkehr”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 2:

”Finland:	- Tullinalennusmenettely/Tullned- sättningsförfarandet
Island:	- Vinnsla erlendis fyrir innlendan adila
Norge:	- Foredling utenlandsk (passiv)
Schweiz:	- Passiver Eigen-/Lohnveredelungs- verkehr - Traffic de perfectionnement passif å fagon com- mercial - Regime economico di perfezionamento passivo a cottimo
Sverige:	- Återinförsel efter annan bearbetning än repara- tion

663

Österrike: - Passiver Veredelungsverkehr”

10. 379 R 0518: Kommissionens förordning (EEG) nr 518/79 av den 19 mars
1979 om registrering av utförsel av hela industrianläggningar i statistiken
över gemenskapens utrikeshandel och handeln medlemsstaterna emellan
(EGT nrL69, 20.3.1979, s. 10), i dess lydelse enligt

387 R 3521: Kommissionens förordning (EEG) nr 3521/87 av den 24
november 1987 (EGT nrL335, 25.11.1987, s. 8).

11. 380 R 3345: Kommissionens förordning (EEG) nr 3345/80 av den 23 de-
cember 1980 om registrering av avsändningslandet i statistiken över gemen-
skapens utrikeshandel och handeln medlemsstaterna emellan (EGT
nrL351, 24.12.1980, s. 12).

12. 383 R 0200: Rådets förordning (EEG) nr 200/83 av den 24 januari 1983
om anpassning av statistik över gemenskapens utrikeshandel till direktiven
om harmonisering av förfarandet vid utförsel av varor samt när varor släpps
för fri rörlighet (EGT nrL26, 28.1.1983, s. 1).

13. 387 R 3367: Rådets förordning (EEG) nr 3367/87 av den 9 november
1987 om tillämpning av den kombinerade klassifikationen på statistiken över
handeln medlemsstaterna emellan jämte ändring i förordning (EEG) nr
1736/75 om statistik över gemenskapens utrikeshandel och handeln med-
lemsstater emellan (EGT nrL321, 11.11.1987, s. 3)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Kombinerade klassifikationen CN skall tillämpas åtminstone ned till
sexsiffersnivån.

b) I artikel 1.2 skall den sista meningen inte vara tillämplig.

14. 387 R 3522: Kommissionens förordning (EEG) nr 3522/87 av den 24 no-
vember 1987 om registrering av transportsättet i statistiken över handeln
medlemsstaterna emellan (EGT nrL335, 25.11.1987, s. 10).

15. 387 R 3678: Kommissionens förordning (EEG) nr 3678/87 av den 9 de-
cember 1987 om statistiska förfaranden avseende gemenskapens utrikeshan-
del (EGT nr L 346, 10.12.1987, s. 12)

Bestämmelserna i förordningen skall; inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Artikel 3 skall inte vara tillämplig.

16. 388 R 0455: Kommissionens förordning (EEG) nr 455/88 av den 18 feb-
ruari 1988 om den statistiska tröskeln i statistiken över gemenskapens utri-
keshandel och handeln medlemsstater emellan (EGT nrL46, 19.2.1988, s.

19)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 2:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

664

för Finland:	FIM	4 000	Prop. 1991/92:170
för Island:	ISK	60 000	Bilaga 14
för Norge:	NOK	6 300	Bilaga XXI
för Schweiz:	CHF	1 000
för Sverige:	SEK	6 000
för Österrike:	ATS	11 500

INSYNSSKYDD FÖR STATISTIK

17. 390 R 1588: Rådets förordning (EEG) nr 1588/90 av den 11 juni 1990 om
utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemen-
skapernas statistikkontor (EGT nrL151, 15.6.1990, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande nya punkt läggs till i artikel 2:

”11. personal på EFTA-staternas statistikrådgivningskontor: perso-
nal tillhörande EFTA-sekretariatet med arbetsplats i EG:s statistik-
kontors lokaler.”

b) I andra meningen i artikel 5.1 ersätts ”EG:s statistikkontor” av
’EG:s statistikkontor och EFTA-staternas statistikrådgivningskon-
tor”.

c) Följande nya stycke införs i artikel 5.2:

”Insynsskyddade statistiska uppgifter som lämnats till EG:s statis-
tikkontor via EFTA-staternas statistikrådgivningskontor skall vara
tillgängliga också för personalen hos EFTA-staternas statistikråd-
givningskontor.”

d) I artikel 6 skall ”EG:s statistikkontor” inom ramen för detta avtal
tolkas så att det innefattar EFTA-staternas statistikrådgivningskon-
tor.

BEFOLKNINGSSTATISTIK OCH SOCIALSTATISTIK

18. 376 R 0311: Rådets förordning (EEG) nr 311/76 av den 9 februari 1976
om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare (EGT
nrL39, 14.2.1976, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Sverige skall
inte vara bundna av föreskriften om fördelning på regioner vad be-
träffar de uppgifter som föreskrivs i artikel 1.

b) EFTA-staterna skall insamla de uppgifter som förordningen före-
skriver senast fr. o. m. år 1995.

665

NATIONALRÄKENSKAPER - BNI

19. 389 L0130: Rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom av den 13 februari
1989 om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till mark-
nadspriser (EGT nrL49, 21.2.1989, s. 26)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) Liechtenstein undantas från skyldigheten att lämna de uppgifter
som föreskrivs i direktivet.

b) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall lämna
de uppgifter direktivet föreskriver senast fr. o. m. år 1995.

NÄRINGSGRENSINDELNINGAR

20. 390 R 3037: Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990
om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT
nr L 293 24.10.1990, s.l)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike, skall an-
vända NACE Rev. 1 eller en nationell näringsgrensindelning som härletts ur
denna i enlighet med artikel 3, senast fr. o. m. år 1995. Finland skall följa
denna förordning senast fr.o.m. 1997.

JORDBRUKSSTATISTIK

21. 372 L0280: Rådets direktiv 72/280/EEG av den 31 juli 1972 om de statis-
tiska undersökningar som medlemsstaterna skall genomföra av mjölk och
mjölkprodukter (EGT nr L179, 7.8.1972, s. 2), i dess lydelse enligt

373 L 0358: Rådets direktiv 73/358/EEG av den 19 november 1973
(EGT nrL326, 27.11.1973, s. 17)

- 378 L 0320: Rådets direktiv 78/320/EEG av den 30 mars 1978 (EGT

nrL84, 31.3.1978. s. 49)

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nrL291, 19.11.1979,
s. 67, 88)

386 L0081: Rådets direktiv 86/81/EEG av den 25 februari 1986
(EGT nrL77, 22.3.1986, s. 29).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Artikel 1.2 är inte tillämplig.

b) Den territoriella indelningen i artikel 4.3 a kompletteras med:
”Finland

Island -

Norge -

Schweiz -

Sverige -

Österrike Bundesländer”

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

666

c) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall in-
samla de uppgifter direktivet föreskriver senast fr. o. m. år 1995.

d) Liechtenstein undantas från skyldigheten att lämna de statistiska
uppgifter direktivet föreskriver.

e) Finland, Island, Norge, Schweiz och Sverige undantas från skyldig-
heten att lämna de veckouppgifter som föreskrivs i artikel 4.1 i di-
rektivet.

f) Finland, Island, Norge, Schweiz och Sverige undantas från skyldig-
heten att lämna uppgifter om förbrukning av mjölk på gården.

22. 372 D 0356: Kommissionens beslut 72/356/EEG av den 18 oktober 1972
om bestämmelser om genomförandet av statistiska undersökningar beträf-
fande mjölk och mjölkprodukter (EGT nrL246, 30.10.1972, s. 1), i dess ly-
delse enligt

1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nrL291, 19.11.1979,
s.88)

- 386 D 0180: Kommissionens beslut 86/180/EEG av den 19 mars 1986

(EGT nr L138, 24.5.1986, s. 49).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I bilaga 2, tabell 4, fotnot 1, kompletteras den territoriella indel-
ningen med följande:
”Finland:	Endast en region
Island:	Endast en region
Norge:	Endast en region
Schweiz:	Endast en region
Sverige:	Endast en region
Österrike:	Bundesländer”

b) I bilaga 2, tabell 5, del B, tillfogas följande fotnot till

1 a ”Förbrukning på gården”

”1. Uppgiften behövs inte för Finland, Island, Norge, Schweiz och
Sverige.”

De andra två fotnoterna numreras om i konsekvens härmed.

23. 388 R 0571: Rådets förordning (EEG) nr 571/88 av den 29 februari 1988
om uppläggningen av gemenskapsunder- sökningar om företagsstrukturen i
jordbruket åren 1988-1997 (EGT nrL56, 2.3.1988, s. 1), i dess lydelse enligt

- 389 R 0807: Rådets förordning (EEG) nr 807/89 av den 20 mars 1989

(EGT nrL86, 31.3.1989, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 4 skall den text som börjar med ”och i den mån de ... ” till
slutet av artikeln inte vara tillämplig.

b) I artikel 6 andra stycket skall ”bruttonormavkastningen enligt defi-
nitionen i beslut 85/377/EEG” ersättas med

bruttonormavkastningen enligt definitionen i beslut 85/377/EEG

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

667

eller värdet av den totala jordbruksproduktionen”.

c) I artikel 8.2 skall hänvisningen till ”beslut 83/461/EEG i dess lydelse
enligt besluten 85/622/EEG och 85/643/EEG” ersättas av en hänvis-
ning till ”beslut 89/651/EEG”. En ny fotnot läggs till längst ner på
sidan: ”EGT nrL391, 30.12.1989, s. 1”.

d) Artiklarna 10, 12 och 13 samt bilaga 2 skall inte vara tillämpliga.

e) I bilaga 1 skall fotnoter läggas till som anger att uppgift om följande
variabler är frivilliga för de angivna länderna:

B..02: Frivillig för Island

B..03: Frivillig för Finland, Island och Sverige

B. .04: Frivillig för Finland, Schweiz och Österrike

C. .03: Frivillig för Island

C..04: Frivillig för Finland, Island, Norge, Sverige och Österrike

E: Frivillig för Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och

Österrike

G..05: Frivillig för Finland

1.. 01: Frivillig för Norge

1.. 01a: Frivillig för Norge

1.. 01b: Frivillig för Norge

L.Olc: Frivillig för Norge

L.Old: Frivillig för Norge

1.. 02: Frivillig för Norge

1.. 03: Frivillig för Finland, Sverige och Österrike

1.. 03a: Frivillig för Finland, Sverige och Österrike

J..03: Könsfördelning frivillig för Island

J..04: Könsfördelning frivillig för Island

J..09a: Frivillig för Finland

J..09b: Frivillig för Finland

J..11: Fördelning på smågrisar, avelssuggor och övriga svin fri-

villig för Island

J..12: Fördelning på smågrisar, avelssuggor och övriga svin fri-

villig för Island

J..13: Fördelning på smågrisar, avelssuggor och övriga svin fri-

villig för Island

J. .17: Frivillig för Österrike och Schweiz

K: Frivillig för Island och Sverige

K. .02: Frivillig för Österrike

L: Finland, Island och Sverige får lämna uppgifterna om va-

riablerna i tabellen på högre aggregationsnivå

L. .10: Frivillig för Österrike

f) Vad beträffar Liechtenstein skall de uppgifter som förordningen fö-
reskriver innefattas i uppgifterna för Schweiz.

g) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Sverige skall
inte vara skyldiga att göra den geografiska fördelning som föreskrivs
i artiklarna 4 och 8 och i bilaga 1 till förordningen. Dessa stater skall
dock se till, att urvalen blir sådana att de blir representativa vid
andra indelningar än regionala.

h) Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz och Sverige skall

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

668

inte vara bundna av den typologi som avses i artiklarna 6, 7, 8 och 9
och i bilaga 1 till förordningen. Dessa stater skall dock lämna den
ytterligare information som behövs för att göra en omklassificering
enligt den nämnda typologin.

i) EFTA-staterna undantas från skyldigheten att genomföra den un-
dersökning som avses i artikel 3 c.

j) EFTA-staterna skall insamla de uppgifter som förordningen före-
skriver senast fr.o.m år 1995.

24. 390 R 0837: Rådets förordning (EEG) nr 837/90 av den 26 mars 1990 om
medlemsstaternas statistiska rapportering om spannmålsproduktion (EGT
nr L88, 3.4.1990, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) I artikel 8.4 utgår texten ”två gånger om året”.

b) I bilaga 3 införs efter uppgiften om Storbritannien följande:

”Finland -

Island

Norge

Schweiz -

Sverige -

Österrike Bundesländer”

c) Liechtenstein undantas från skyldigheten att lämna de uppgifter
denna förordning föreskriver.

d) Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall lämna
de uppgifter förordningen föreskriver senast fr.o.m. år 1995.

FISKESTATISTIK

25. 391R1382: Rådets förordning (EEG) nr 1382/91 av den 21 maj 1991 om
rapportering av landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna (EGT nr L133,
28.5.1991, s. 1)

Bestämmelserna i förordningen skall, inom ramen för detta avtal, tilläm-
pas med följande anpassning:

a) I bilaga 3 ändras tabellens uppställning i enlighet med följande:

EFTA*

Mängd

Pris

Mängd

Pris

SOM MÄNNISKOFÖDA:

Torsk m.fl. (CDZ)

Färsk hel

*Kolumn att ifyllas av EFTA-staterna och de EG-medlemsstater som regi-
strerar EFTA-fartyg.

b) EFTA-staterna skall lämna de uppgifter som förordningen föreskri-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

669

ver senast fr.o.m. år 1995. Den rapport som avses i artikel 5.1 och
den begäran som avses i artikel 5.6 om att vid behov få utelämna
småhamnar skall avges under loppet av år 1995.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXI

ENERGISTATISTIK

26. 390 L0377: Rådets direktiv 90/377/EEG av den 29 juni 1990 om ett ge-
menskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen
på gas och el levererad till industriella slutanvändare (EGT nr L185,
17.7.1990, s. 16).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg görs i artikel 2.1 och 2.3:

”Vad beträffar Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall
uppgifterna tillställas gemenskapernas statistikkontor av vederbö-
rande nationella myndighet.”

b) Oavsett vad som föreskrivs i artiklarna 4 och 5 regleras hanteringen
av konfidentiella uppgifter från Finland, Norge, Schweiz, Sverige
och Österrike uteslutande av rådets förordning (EEG, Euratom) nr
1588/90 av den 11 juni 1990 om utlämnande av insynsskyddade sta-
tistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor
med den anpassning som gjorts för detta avtal.

c) Island och Liechtenstein skall undantas från skyldigheten att lämna
den information som direktivet föreskriver.

d) Finland, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike skall lämna den in-
formation som direktivet föreskriver senast fr.o.m. år 1995. Dessa
länder skall underrätta EG:s statistikkontor senast den 1 januari
1993 om för vilka orter och regioner priser kommer att noteras enligt
punkt 11 i bilaga 1 och punkt 2 och 13 i bilaga 2.

670

BILAGA XXII

BOLAGSRÄTT

Förteckning enligt artikel 77

INLEDNING

När de rättsakter som anges i denna bilaga innehåller begrepp eller hänvisar
till förfaranden som är utmärkande för gemenskapens rättsordning, som
t.ex.

- ingresser,

- adressaterna för gemenskapens rättsakter,

- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,

- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna samt offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa sta-
ter,

- hänvisningar till informations- och anmälnings-förfaranden,

skall protokoll 1 om övergripande anpassning tillämpas om inte annat
föreskrivs i denna bilaga.

ANPASSNING FÖR DETTA OMRÅDE

Integration av bolagsformer som inte existerar vid tidpunkten för parafe-
ringen av EES-avtalet:

Om hänvisning i de nedan angivna direktiven sker enbart eller i första
hand till en enda typ av bolag, får hänvisningen ändras efter det att särskild
lagstiftning har införts om vissa bolag med begränsat ansvar (private compa-
nies). Införandet av sådan lagstiftning och beteckningen på de bolag som av-
ses i lagstiftningen skall anmälas till gemensamma EES-kommittén senast då
de berörda direktiven börjar tilllämpas.

ÖVERGÅNGSTIDER

EFTA-staterna skall fullt ut tillämpa de i denna bilaga fastställda bestämmel-
serna, Schweiz och Liechtenstein senast tre år samt Finland, Island, Norge,
Sverige och Österrike senast två år efter det att EES-avtalet har trätt i kraft.

RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. 368 L 0151: Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om
samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel
58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje
mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenska-
pen (EGT nr L 65, 14.3.1968 s. 41), i dess lydelse enligt:

- 1 72 B: Anslutningsakten för Danmark, Irland och Storbritannien
(EGT nr L 73, 27.3.1972 s. 14)

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979
s. 17)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXII

671

15.11.1985 s. 157)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 1:

i Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag

- i Island:

almenningshlutafélag, einkahlutafélag, samlagsfélag

- i Liechtenstein:

die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung,
die Kommanditaktiengesellschaft,

i Norge:

aksjeselskap,

i Schweiz:

die Aktiengesellschaft, la société anonyme, la societå anonima, die
Gesellschaft mit beschränkter Haftung, la société å responsabilité
limitée, societå a garanzia limitata,

die Kommanditaktiengesellschaft, la société en commandite par ac-
tions, la societå in accomandita per azioni.

i Sverige:

aktiebolag,

- i Österrike:

die Aktiengesellschaft, die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.”

2. 377 L 0091: Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976
om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i
artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och
tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara
och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT
nr L 26, 31.1.1977 s. 1), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979
s. 17)

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985 s. 157)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 första stycket:

i Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag,

- i Island:

almenningshlutafélag,

- i Liechtenstein:

die Aktiengesellschaft,

i Norge:

aksjeselskap, Å i Schweiz:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXII

672

die Aktiengesellschaft,

la société anonyme,
la societå anonima,

- i Sverige:

aktiebolag,

- i Österrike:

die Aktiengesellschaft.”

b) I artikel 6 skall termen ”europeiska beräknings-enheter” ersättas
med ”ecu”.

c) Övergångsbestämmelserna i artikel 43.2 skall gälla också för EFTA-
staterna.

3. 378 L 0855: Rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978
grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag (EGT nr L
295, 20.10.1978 s. 36), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979
s. 17) Ä 1851: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT
nr L 302, 15.11.1985 s. 157).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1:

”- i Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag,

- i Island:

almenningshlutafélag,

- i Liechtenstein:

die Aktiengesellschaft,

- i Norge:

aksjeselskap,

- i Schweiz:

die Aktiengesellschaft,

la société anonyme,

la societå anonima,

- i Sverige:

aktiebolag,

- i Österrike:

die Aktiengesellschaft.”

b) Övergångsbestämmelserna i artikel 32.3 och 32.4 skall gälla också
för EFTA-staterna.

4. 378 L 0660: Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grun-
dat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT nr
L 222, 14.8.1978 s.ll), i dess lydelse enligt

- 1 79 H: Anslutningsakten för Grekland (EGT nr L 291, 19.11.1979
s.17)

- 383 L 0349: Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983
grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXII

673

43 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

(EGT nr L 193, 18.7.1983 s. 1)

- 1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985 s. 157ål58)

- 389 L 0666: Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december
1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlems-
stat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan
stat (EGT nr L 395, 30.12.1989 s. 36)

- 390 L 0604: Rådets direktiv 90/604/EEG av den 8 november 1990
om ändring i direktiv 78/660/EEG om årsbokslut och direktiv
83/349/EEG om sammanställd redovisning i fråga om undantag för
små och medelstora bolag samt i fråga om offentliggörande av bok-
slut i ecu (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 57)

390 L 0605: Rådets direktiv 90/605/EEG av den 8 november 1990
om ändring av tillämpningsområdet för direktiv 78/660/EEG om års-
bokslut och direktiv 83/349/EEG om sammanställd redovisning
(EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 60)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

a) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 första stycket:

i Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag,

- i Island:

almenningshlutafélag,
einkahlutafélag,
i Liechtenstein:
die Aktiengesellschaft,
die Gesellschaft mit beschränkter Haftung,
die Kommanditaktiengesellschaft,

- i Norge:

aksjeselskap,

- i Schweiz:

die Aktiengesellschaft,

la société anonyme,

la societå anonima,

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung,

la société å responsabilité limitée,
la societå a garanzia limitata,
die Kommanditaktiengesellschaft,
la société en commandite par actions,
la societå in accomandita per azioni,
i Sverige:
aktiebolag,
i Österrike:

die Aktiengesellschaft,

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.”

b) Följande tillägg skall göras i artikel 1.1 andra stycket:

m) i Österrike:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXII

674

die offene Handelsgesellschaft,

die Kommanditgesellschaft,

n) i Finland:

avoin yhtiö, öppet bolag,

kommandiittiyhtiö, kommanditbolag,

o) i Island:

sameignarfélag,
samlagsfélag,

p) i Liechtenstein:

die offene Handelsgesellschaft,

die Kommanditgesellschaft,

q) i Norge:

partrederi, ansvarlig selskap,

kommanditselskap,

p) i Sverige:

handelsbolag,

kommanditbolag.”

5. 382 L 0891: Rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982
grundat på artikel 54.3 g i för-draget om delning av aktiebolag (EGT nr L
378, 31.12.1982 s. 47).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Övergångsbestämmelserna i artikel 26.4 och 26.5 skall gälla även för EF-
TA-staterna.

6. 383 L 0349: Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grun-
dat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT nr L
193, 18.7.1983 s.l), dess lydelse enligt

1 85 I: Anslutningsakten för Spanien och Portugal (EGT nr L 302,

15.11.1985 s. 158)

390 L 0604: Rådets direktiv 90/604/EEG av den 8 november 1990
om ändring i direktiv 78/660/EEG om årsbokslut och direktiv
83/349/EEG om sammanställd redovisning i fråga om undantag för
små och medelstora bolag samt i fråga om offentliggörande av bok-
slut i ecu (EGT nr L 317, 16.11.1990 s. 57)

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 4.1 första stycket:

”m) i Österrike:

die Aktiengesellschaft,

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung,

n) i Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag,

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXII

675

o) i Island:

almenningshlutafélag,
einkahlutafélag,
samlagsfélag,

p) i Liechtenstein:

die Aktiengesellschaft,

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung,

die Kommanditaktiengesellschaft,

q) i Norge:

aksjeselskap,

r) i Sverige:

aktiebolag,

s) i Schweiz:

die Aktiengesellschaft,

la société anonyme,
la societå anonima,
die Gesellschaft mit beschränkter Haftung,
la société å responsabilité limitée,
la societå a garanzia limitata,
die Kommanditaktiengesellschaft,
la société en commandite par actions,
la societå in accomandita per azioni.”

7. 384 L 0253: Rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984
grundat på artikel 54.3 g i fördraget om godkännande av personer som har
ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper (EGT nr L 126, 12.5.1984 s.
20).

8. 389 L 0666: Rådets elfte direktiv 89/666/EEG av den 21 december 1989
om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa
typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT nr L 395,
30.12.1989 s. 36).

9. 389 L 0667: Rådets tolfte direktiv 89/667/EEG av den 21 december 1989
på bolagsrättens område om enmans-bolag med begränsat ansvar (EGT nr
L395, 30.12.1989 s. 40).

Bestämmelserna i direktivet skall, inom ramen för detta avtal, tillämpas
med följande anpassning:

Följande tillägg skall göras i artikel 1:

i Finland:

osakeyhtiö, aktiebolag,

- i Island:

einkahlutafélag,

- i Liechtenstein:

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung,

- i Norge:

aksjeselskap,

- i Schweiz:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXII

676

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung,

la société å responsabilité limitée,

la societå a garanzia limitata,

i Sverige:

aktiebolag,

- i Österrike:

die Gesellschaft mit beschränkter Haftung.”

10. 385 R 2137: Rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985
om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) (EGT nr L 199,

31.7.1985 s.l).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Bilaga XXII

677

SLUTAKT

De befullmäktigade ombuden för:

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,

EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN,
nedan benämnda ”gemenskapen”, och för:

BELGIEN

DANMARK

TYSKLAND

GREKLAND

SPANIEN

FRANKRIKE

IRLAND

ITALIEN

LUXEMBURG

NEDERLÄNDERNA

PORTUGAL

STORBRITANNIEN

som är avtalsslutande parter i Fördraget om upprättandet av EURO-
PEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN och Fördraget om upprättan-
det av EUROPEISKA KOL- OCH STÅLGEMENSKAPEN,

nedan benämnda ”EG-medlemsstaterna”,

och

de befullmäktigade ombuden för:

FINLAND

ISLAND

LIECHTENSTEIN

NORGE

SVERIGE

SCHWEIZ

ÖSTERRIKE

nedan benämnda ”EFTA-staterna”,

har vid ett möte i Oporto, Portugal idag den 2 maj 1992 för att underteckna
avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, nedan benämnt
EES-avtalet, godkänt följande handlingar:

I. Avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde.

II. De handlingar som anges nedan och som är bifogade avtalet om ett
Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde:

A. Protokoll 1

Protokoll 2

Protokoll 3

om övergripande anpassning.

om varor som undantagits från avtalets tillämp-
ningsområde i enlighet med artikel 8.3.a.

om varor som avses i artikel 8.3.b i avtalet.

678

Protokoll 4	om ursprungsregler.	Prop. 1991/92:170
Protokoll 5	om fiskala tullar (Schweiz/Liechtenstein).	Bilaga 14
Protokoll 6	om uppbyggnaden av obligatoriska reservförråd i Schweiz och Liechtenstein.	Slutakt
Protokoll 7	om kvantitativa restriktioner som Island får be- hålla.
Protokoll 8	om statliga monopol.
Protokoll 9	om handeln med fisk och andra marina produkter.
Protokoll 10	om förenkling av kontroller och formaliteter vid godsbefordran.
Protokoll 11	om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.
Protokoll 12	om avtal med tredje land om bedömning av över- ensstämmelse.
Protokoll 13	om icke-tillämpligheten av anti-dumpningsåtgärder och utjämningstullar.
Protokoll 14	om handel med kol och stål.
Protokoll 15	om övergångsperioder för fri rörlighet för personer (Schweiz och Liechtenstein).
Protokoll 16	om åtgärder på den sociala trygghetens område av- seende övergångsperioder för fri rörlighet för per- soner (Schweiz och Liechtenstein).
Protokoll 17	om artikel 34.
Protokoll 18	om interna förfaranden för genomförande av arti- kel 43.
Protokoll 19	om sjöfart.
Protokoll 20	om tillgång till inre vattenvägar.
Protokoll 21	om genomförandet av konkurrensregler tillämpliga på företag.
Protokoll 22	om definitionen av ”företag” och ”omsättning” (ar- tikel 56).
Protokoll 23	om samarbetet mellan övervakningsmyndigheterna (artikel 58).
Protokoll 24	om samarbete vid kontroll av företagskoncentratio- ner.
Protokoll 25	om konkurrens beträffande kol och stål.
Protokoll 26	om befogenheterna och uppgifterna för EFTA:s övervakningsmyndighet på statsstödsområdet.
Protokoll 27	om samarbete på statsstödsområdet.
Protokoll 28	om immateriell äganderätt.
Protokoll 29	om yrkesutbildning.
Protokoll 30	om särskilda bestämmelser om organisationen av samarbetet på statistikens område.
Protokoll 31	om samarbete inom särskilda områden vid sidan av de fyra friheterna.
Protokoll 32	om finansiella villkor för genomförande av artikel 82.
Protokoll 33	om skiljeförfarande.
Protokoll 34	om möjligheterna för EFTA-staternas domstolar		679

Protokoll 35

Protokoll 37

Protokoll 38

Protokoll 39

Protokoll 40

Protokoll 41

Protokoll 42

Protokoll 43

Protokoll 44

Protokoll 45

Protokoll 46

Protokoll 47

Protokoll 48

Protokoll 49

B. Bilaga I

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga IV

Bilaga V

Bilaga VI

Bilaga VII

Bilaga VIII

Bilaga IX

Bilaga X

Bilaga XI

Bilaga XII

Bilaga XIII

Bilaga XIV

Bilaga XV

Bilaga XVI

Bilaga XVII

Bilaga XVIII

Bilaga XIX

Bilaga XX

Bilaga XXI

Bilaga XXII

att begära EG-domstolens besked om tolkningen
av EES-regler som motsvarar EG-regler.

om genomförande av EES-regler.

med den uppräkning som avses i artikel 101.

om den finansiella mekanismen.

om ecun.

om Svalbard.

om befintliga avtal.

om bilaterala arrangemang för vissa jordbrukspro-
dukter.

om avtalet mellan EEG och Österrike om gods-
transporter i transit på väg och järnväg.

om avtalet mellan EEG och Schweiz om godstrans-
porter på väg och järnväg.

om övergångsperioder för Spanien och Portugal,
om utvecklingen av samarbetet inom fiskerisek-
torn.

om avskaffande av tekniska handelshinder för vin.
om artikel 105 och 111.

om Ceuta och Melilla.

Veterinära frågor och växtskyddsfrågor.

Tekniska föreskrifter, standarder, provning och cer-
tifiering.

Produktansvar.

Energi.

Fri rörlighet för arbetstagare.

Social trygghet.

Ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet.

Etableringsrätt.

Finansiella tjänster.

Audiovisuella tjänster.

Teletjänster.

Fri rörlighet för kapital.

Transport.

Konkurrens.

Statligt stöd.

Offentlig upphandling.

Immateri alrätt.

Hälsa och säkerhet i arbetet, arbetsrätt, samt lika
behandling för kvinnor och män.

Konsumentskydd.

Miljö.

Statistik.

Bolagsrätt.

De befullmäktigade ombuden för EG-medlemsstaterna och gemenskapen
och de befullmäktigade ombuden för EFTA-staterna har godkänt de hand-
lingar som anges nedan och som bifogats denna slutakt.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

680

1. Gemensam förklaring om utarbetande av gemensamma rapporter enligt
punkt 5 i protokoll 1 om övergripande anpassning.

2. Gemensam förklaring om avtal om ömsesidigt erkännnade av och skydd
för benämningar på vin och sprit.

3. Gemensam förklaring om en övergångsperiod för utfärdande eller upprät-
tande av dokument som gäller ursprungsbevis.

4. Gemensam förklaring beträffande artiklarna 10 och 14.1 i protokoll 11 i
avtalet.

5. Gemensam förklaring om elektromedicinsk utrustning.

6. Gemensam förklaring om medborgare i Republiken Island som innehar
i tredje land utfärdade examensbevis i specialiserad medicin, specialiserad
odontologi, veterinärmedicin, farmaci, allmän medicinsk praktik och arki-
tektur.

7. Gemensam förklaring om medborgare i Republiken Island som innehar
högskoleutbildningsbevis utfärdade i ett tredje land efter avslutad minst tre-
årig yrkesutbildning.

8. Gemensam förklaring om godstransporter på väg.

9. Gemensam förklaring om konkurrensregler.

10. Gemensam förklaring om artikel 61.3 b i avtalet.

11. Gemensam förklaring om artikel 61.3 c i avtalet.

12. Gemensam förklaring om stöd från EG:s strukturfonder eller andra fi-
nansiella källor.

13. Gemensam förklaring om punkt c i protokoll 27 om samarbete på områ-
det statligt stöd i avtalet.

14. Gemensam förklaring om varvsindustri.

15. Gemensam förklaring om de förfaranden som skall tillämpas när EFTA-
staterna i överensstämmelse med artikel 76 och del VI i avtalet och motsva-
rande protokoll i full omfattning deltar i EG-kommittéer.

16. Gemensam förklaring om samarbete på kulturområdet.

17. Gemensam förklaring om samarbete mot olaglig handel med kulturellt
betydelsefulla föremål.

18. Gemensam förklaring om deltagande av sakkunniga från gemenskapen
i arbetet i EFTA-staternas kommittéer eller kommittéer tillsatta av EFTAzs
övervakningsmyndighet.

19. Gemensam förklaring om artikel 103 i EES-avtalet.

20. Gemensam förklaring om protokoll 35 till avtalet.

21. Gemensam förklaring om den finansiella mekanismen.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

681

22. Gemensam förklaring om förhållandet mellan EES-avtalet och gällande
avtal.

23. Gemensam förklaring om den överenskomna tolkningen av artikel 4.1
och 4.2 i protokoll 9 om handeln med fisk och andra marina produkter.

24. Gemensam förklaring om tillämpningen av tullkoncessioner för vissa
jordbruksprodukter.

25. Gemensam förklaring om växtskyddsfrågor.

26. Gemensam förklaring om ömsesidigt biträde mellan kontrollmyndighe-
ter beträffande alkoholhaltiga drycker.

27. Gemensam förklaring om protokoll 47 om avskaffande av tekniska han-
delshinder för vin.

28. Gemensam förklaring om ändring av tullkoncessioner och om särskild
behandling av Spanien och Portugal.

29. Gemensam förklaring om djurhälsa.

30. Gemensam förklaring om det harmoniserade systemet.

De befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och de befullmäkti-
gade ombuden från EFTA-staterna har godkänt de förklaringar som anges
nedan och som bifogats denna slutakt.

1. Förklaring av EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas regeringar om
att förenkla gränskontroller.

2. Förklaring av EG-medlemsstaternas och EFTA-staternas regeringar om
politiska samtal.

De befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och från gemenska-
pen och de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna har också beaktat
arrangemanget rörande den verksamhet som skall bedrivas av en tillfällig
arbetsgrupp på hög nivå under den period som föregår ikraftträdandet av
EES-avtalet och som är bifogat denna slutakt. Ombuden har vidare kommit
överens om att arbetsgruppen senast vid ikraftträdandet av EES-avtalet skall
besluta om autentifieringen av texter i de EG-rättsakter som avses i EES-
avtalets bilagor och som har upprättats på finska, isländska, norska och
svenska.

De befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och från gemen-
skapen samt de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna har vidare
beaktat arrangemanget rörande publiceringen av för EES relevant informa-
tion som är bifogat denna slutakt.

Vidare har de befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och
från gemenskapen och de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna be-
aktat arrangemanget rörande publiceringen av EFTA:s anbudsinfordringar
som är bifogat denna slutakt.

Dessutom har de befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och
från gemenskapen samt de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna
godkänt de överenskomna protokollsanteckningar från förhandlingarna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

682

vilka är bifogade denna slutakt. De överenskomna protokollsanteckning-
arna skall vara av bindande karaktär.

Slutligen har de befullmäktigade ombuden från EG:s medlemsstater och
från gemenskapen och de befullmäktigade ombuden från EFTA-staterna be-
aktat de förklaringar som anges nedan och som är bifogade denna slutakt.

1. Förklaring av Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar om alko-
holmonopol.

2. Förklaring av Liechtensteins och Schweiz regeringar om alkoholmono-
pol.

3. Förklaring av Europeiska gemenskapen om ömsesidigt bistånd i tullfrå-
gor.

4. Förklaring av EFTA-ländernas regeringar om fri rörlighet för lätta lastbi-
lar.

5. Förklaring av Liechtensteins regering om produktansvar.

6. Förklaring av Liechtenstein om landets speciella förhållanden.

7. Förklaring av Österrikes regering om skyddsåtgärder.

8. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

9. Förklaring av Islands regering om användning av skyddsåtgärder enligt
EES-avtalet.

10. Förklaring av Schweiz regering om skyddsåtgärder.

11. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

12. Förklaring av Schweiz regering om införandet av högskolestudier i arki-
tektur vid högre tekniska utbildningsanstalter.

13. Förklaring av regeringarna i Österrike och Schweiz om audiovisuella
tjänster.

14. Förklaring av regeringarna i Liechtenstein och Schweiz om administra-
tivt biträde.

15. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

16. Förklaring av Schweiz regering om tillämpning av skyddsbestämmelser i
samband med kapitalrörelser.

17. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

18. Förklaring av Norges regering om direkt verkställighet av EG-institutio-
nernas beslut rörande betalningsförpliktelser riktade till företag i Norge.

19. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

20. Förklaring av Österrikes regering om verkställigheten inom dess territo-
rium för EG-institutionernas beslut rörande betalningsförpliktelser.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

21. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

683

22. Förklaring av Europeiska gemenskapen om varvsindustri.

23. Förklaring av Irlands regering till protokoll 28 om immateriell ägande-
rätt -å internationella konventioner.

24. Förklaring av EFTA-staternas regeringar om Europeiska gemenskapens
stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare.

25. Förklaring av Österrikes regering om tillämpningen av artikel 5 i direktiv
76/207/EEG i fråga om nattarbete.

26. Förklaring av Europeiska gemenskapen.

27. Förklaring av Europeiska gemenskapen om EFTA-staternas rättigheter
vid EG-domstolen.

28. Förklaring av Europeiska gemenskapen om EFTA-staternas juristers
rättigheter såvitt avser gemenskapsrätten.

29. Förklaring av Europeiska gemenskapen om deltagande av experter från
EFTA-staterna i EG-kommittéer med anknytning till EES vid tillämpningen
av artikel 100 i avtalet.

30. Förklaring av Europeiska gemenskapen angående artikel 103 i avtalet.

31. Förklaring av EFTA-staternas regeringar om artikel 103.1 i EES-avtalet.

32. Förklaring av Europeiska gemenskapen om transitering inom fiskerisek-
torn.

33. Förklaring av Europeiska gemenskapen samt Finlands, Liechtensteins,
Schweiz, Sveriges och Österrikes regeringar om produkter av val.

34. Förklaring av Schweiz regering om fiskala tullar.

35. Förklaring av Europeiska gemenskapen om bilaterala avtal.

36. Förklaring av Schweiz regering om avtalet mellan Europeiska gemenska-
pen och Schweiz om godstransporter på väg och järnväg.

37. Förklaring av Österrikes regering om avtalet mellan Europeiska gemen-
skapen och Österrike om godstransporter på väg och järnväg.

38. Förklaring av EFTA-staternas regeringar om EFTA:s finansiella meka-
nism.

39. Förklaring av EFTA-staternas regeringar om en domstol i första instans.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

684

GEMENSAMMA FÖRKLARINGAR AV DE
AVTALSSLUTANDE PARTERNA TILL AVTALET OM
ETT EUROPEISKT EKONOMISKT
SAMARBETSOMRÅDE

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

685

GEMENSAM FÖRKLARING OM UTARBETANDE
AV GEMENSAMMA RAPPORTER ENLIGT PUNKT 5 I
PROTOKOLL 1 OM ÖVERGRIPANDE ANPASSNING

Beträffande de förfaranden för översyn och rapportering som avses i punkt 5
i protokoll 1 om övergripande anpassning, förutsätts att Gemensamma EES-
kommittén får, när den anser det ändamålsenligt, begära att en gemensam
rapport utarbetas.

GEMENSAM FÖRKLARING OM AVTAL OM
ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE AV OCH SKYDD FÖR
BENÄMNINGAR PÅ VIN OCH SPRIT

De avtalsslutande parterna är överens om att förhandla i syfte att före den
1 juli 1993 ingå separata avtal om ömsesidigt erkännande av och skydd för
benämningar på vin och sprit, varvid hänsyn skall tas till gällande bilaterala
överenskommelser.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ÖVERGÅNGSTID
FÖR UTFÄRDANDE ELLER UPPRÄTTANDE AV
URSPRUNGSDOKUMENT

a) Under två år efter EES-avtalets ikraftträdande skall vederbörande
tullmyndigheter i gemenskapen och i Finland, Island, Norge,
Schweiz, Sverige och Österrike godta som giltiga ursprungsintyg en-
ligt protokoll 4 till EES-avtalet följande dokument som nämns i arti-
kel 13 i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan EEG och de ovan-
nämnda enskilda EFTA-staterna:

i) Varucertifikat EUR.l, inbegripna LT-certifikat, bestyrkta i för-
väg med stämpel tillhörande vederbörande tullanstalt i export-
landet.

ii) Varucertifikat EUR.l, inbegripna LT-certifikat, bestyrkta av en
godkänd exportör med en särskild stämpel som godkänts av tull-
myndigheten i exportlandet.

iii) Fakturor med hänvisning till LT-certifikat.

b) Under sex månader efter EES-avtalets ikraftträdande skall veder-
börande tullmyndigheter i gemenskapen och i Finland, Island,
Norge, Schweiz, Sverige och Österrike godta som giltiga ursprungs-
intyg enligt protokoll 4 till EES-avtalet följande dokument som
nämns i artikel 8 i protokoll 3 till frihandelsavtalen mellan EEG och
de ovannämnda enskilda EFTA-staterna:

i) Fakturor innehållande den exportörsdeklaration som anges i bi-
laga V till protokoll 3, upprättade enligt artikel 13 i detta proto-
koll.

ii) Fakturor innehållande den exportörsdeklaration som anges i bi-
laga V till protokoll 3, upprättad av vilken exportör som helst.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

686

c) Begäran om kontroll i efterhand av de dokument som avses i punk-
terna a och b skall godtas av vederbörande tullmyndigheter i gemen-
skapen och i Finland, Island, Norge, Sverige, Schweiz och Österrike
under en tvåårsperiod efter utfärdandet eller upprättandet av be-
rörda ursprungsintyg. Dessa kontroller skall utföras enligt avdelning
VI i protokoll 4 till EES-avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING M ARTIKLARNA 10

OCH 14.1 I PROTOKOLL 11 I AVTALET

De avtalsslutande parterna betonar den vikt de lägger vid dataskydd. De
åtar sig att beakta denna fråga ytterligare i syfte att säkerställa ett skäligt
skydd av sådana data enligt nuvarande protokoll 11, åminstone på en nivå
jämförbar med den som föreskrivs i Europarådskonventionen av den 28 ja-
nuari 1981.

GEMENSAM FÖRKLARING OM

ELEKTROMEDICINSK UTRUSTNING

De avtalsslutande parterna beaktar att kommissionen har förelagt rådet ett
förslag till ett rådsdirektiv om elektromedicinsk utrustning vilken för närva-
rande omfattas av direktiv 84/539/EEG (EGT nr L 300,19.11.1984, s. 179).

Kommissionens förslag förstärker skyddet för patienter, användare och
tredje man genom att hänvisa till harmoniserade standarder som skall antas
av CEN-CENELEC i enlighet med de rättsliga kraven och genom att under-
kasta dessa produkter lämpliga förfaranden för bedömning av överensstäm-
melse inbegripet inblandning av ett tredjepartsorgan för viss utrustning.

GEMENSAM FÖRKLARING OM MEDBORGARE I
ISLAND SOM INNEHAR UTBILDNINGSBEVIS
UTFÄRDADE I TREDJE LAND I SPECIALISERAD
MEDICIN, SPECIALISERAD ODONTOLOGI,
VETERINÄRMEDICIN, FARMACI, ALLMÄN
MEDICINSK PRAKTIK OCH ARKITEKTUR

De avtalsslutande parterna konstaterar att rådets direktiv 75/362/EEG
(EGT nr L 167, 30.06.1975, s. 1), 78/686/EEG (EGT nr L 233, 24.08 1978,
s. 1), 78/1026/EEG (EGT nr L 362, 23.12.1978, s. 1), 85/384/EEG (EGT nr
L233, 21.08.1985, s. 15), 85/433/EEG (EGT nr L 253, 24.09.1985, s. 37) och
86/457/EEG (EGT nr L 267, 19.09.1986, s. 26), i sin till EES-avtalets syften
anpassade form, enbart avser utbildnings- och examensbevis och andra kom-
petensbevis som är utfärdade i de andra avtalsslutande parterna.

De är dock angelägna om att ta hänsyn till den speciella situationen för de
isländska medborgare som har studerat i ett tredje land på grund av att det
inte finns någon fullständig högskoleutbildning i någon medicinsk speciali-
tet, specialiserad odontologi, veterinärmedicin och arkitektur på Island, på
grund av att möjligheterna till utbildning i specialiserad odontologi och till

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

687

särskild utbildning i allmänmedicinsk praktik är begränsade och på grund av
att en fullständig högskoleutbildning i farmaci först nyligen har införts på
Island.

Därför rekommenderar de avtalsslutande parterna de berörda regering-
arna att tillåta medborgare i Island som innehar ett utbildningsbevis i specia-
liserad odontologi, veterinärmedicin, arkitektur eller farmaci eller ett bevis
om avslutad särskild utbildning i allmänmedicinsk praktik eller medicinsk
specialisering utfärdade i ett tredje land och erkända av behöriga isländska
myndigheter, att påbörja och bedriva verksamhet som specialiserade tandlä-
kare, veterinärer, arkitekter, farmacevter, medicinska allmänpraktiker och
specialister inom EES-området, genom att erkänna dessa utbildningsbevis
inom sina territorier.

GEMENSAM FÖRKLARING OM MEDBORGARE I
ISLAND SOM INNEHAR
HÖGSKOLEUTBILDNINGSBEVIS UTFÄRDADE I
ETT TREDJE LAND EFTER AVSLUTAD MINST
TREÅRIG YRKESUTBILDNING

De avtalsslutande parterna konstaterar att rådets direktiv 89/48/EEG av den
21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis
över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier,
i sin till EES-avtalets syften anpassade form avser utbildnings-, examens-
och andra behörighetsbevis, utfärdade i de avtalsslutande länderna.

De är dock angelägna om att ta hänsyn till den speciella situationen för
de isländska medborgare som har studerat i ett tredje land på grund av att
möjligheterna till eftergymnasial utbildning på Island är begränsade och stu-
denter av tradition har sökt sig utomlands för att bedriva högskolestudier.

Därför rekommenderar avtalsparterna de berörda regeringarna att tillåta
medborgare i Island som innehar utbildningsbevis inom ramen för det all-
männa systemet, utfärdade i ett tredje land och erkända av behöriga is-
ländska myndigheter, att utöva verksamhet som specialister på berörda yr-
kesområden inom Europeiska ekonomiska området genom att erkänna
dessa utbildningsbevis inom sina territorier.

GEMENSAM FÖRKLARING OM
GODSTRANSPORTER PÅ VÄG

Om Europeiska gemenskapen utarbetar ny lagstiftning för att ändra, ersätta
eller förlänga tillämpningen av reglerna för tillträde till marknaden för gods-
transporter på väg (rådets första direktiv av den 23 juli 1962 om vissa gods-
transporter på väg mellan medlemsstaterna, EGT nr 70, 6.8.1962, rådets di-
rektiv 65/269/EEG, EGT nr 88, 24.5.1965, s. 1469, rådets förordning (EEG)
3164/76, EGT nr L 357, 29.12.1976, s. 1, rådets beslut 80/48/EEG, EGT nr
L 18 24.1.1980, s. 21, rådets förordning (EEG) 4059/89, EGT nr L 390,
30.12.1989, s. 8), skall de avtalsslutande parterna i enlighet med de gemen-
samt överenskomna förfaranden fatta beslut om ändring av den relevanta

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

688

bilagan, varigenom transportföretagen i de avtalsslutande staterna får ömse-
sidigt tillträde till marknaden för godstransporter på väg på lika villkor.

Så länge som avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike om
godstransporter på väg och järnväg gäller, skall framtida ändringar i förelig-
gande avtal inte påverka de avtalsslutande parterna nuvarande ömsesidiga
rättigheter i fråga om tillträde till marknaden som avses i artikel 16 i avtalet
mellan Europeiska gemenskaperna och Österrike om godstransporter på
väg och järnväg och som angetts i de bilaterala avtalen mellan å ena sidan
Österrike och å andra sidan Finland, Norge, Schweiz och Sverige, om annat
inte har överenskommits mellan berörda parter.

GEMENSAM FÖRKLARING OM
KONKURRENSREGLER

De avtalsslutande parterna förklarar att genomförandet av Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdets konkurrensregler sker, när det gäller ärenden
som ligger inom EG-kommissionens ansvarsområde, på grundval av gäl-
lande behörigheter inom gemenskapen kompletterade med avtalets bestäm-
melser. När det gäller ärenden som ligger inom EFTA:s övervakningsmyn-
dighets ansvarsområde sker genomförandet av Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdets konkurrensregler på grundval av avtalet om upprättandet av
denna myndighet samt av EES-avtalets bestämmelser.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ARTIKEL 61.3 b I
AVTALET

De avtalsslutande parterna förklarar att vid ett ställningstagande till om un-
dantag kan beviljas enligt artikel 61.3 b, så skall EG-kommissionen ta hän-
syn till EFTA-staternas intressen och EFTAzs övervakningsmyndighet till
gemenskapens intressen.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ARTIKEL 61.3 c I
AVTALET

De avtalsslutande parterna uppmärksammar att även om regioner inte är be-
rättigade till stöd enligt artikel 61.3 a och enligt det första analysstadiets kri-
terier i punkt c (se kommissionens meddelande om metoden för tillämpning
av artikel 92.3 a och c på regionalt stöd, EGT nr C 212, 12.8.1988, s. 2), så
kan en prövning göras utifrån andra kriterier, t.ex. mycket låg befolknings-
täthet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM STÖD FRÅN EG:S
STRUKTURFONDER ELLER ANDRA FINANSIELLA
KÄLLOR

De avtalsslutande parterna förklarar att ekonomiskt stöd till företag som fi-
nansieras av EGzs strukturfonder eller med stöd från Europeiska investe-
ringsbanken eller andra jämförbara finansiella källor eller fonder, skall ges i

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

689

44 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

enlighet med bestämmelserna i detta avtal om statligt stöd. De förklarar att
utbyte av information och åsikter om sådana former av stöd skall äga rum på
begäran av någon av övervakningsmyndigheterna.

GEMENSAM FÖRKLARING OM PUNKT C I
PROTOKOLL 27 OM SAMARBETE PÅ OMRÅDET
STATLIGT STÖD I DETTA AVTAL

Den underrättelse som avses i punkt c i protokoll 27 skall innehålla en be-
skrivning av det berörda statliga stödprogrammet eller stödfallet, som om-
fattar samtliga uppgifter som krävs för att göra en riktig bedömning av pro-
grammet eller fallet (med hänsyn till de element som ingår i berörda statliga
stöd som t.ex. slag av statligt stöd, anslag, stödmottagare, varaktighet).
Dessutom skall anledningen till att man har inlett förfarandet enligt artikel
93.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
eller motsvarande förfarande som fastställts i ett avtal mellan EFTA-staterna
om inrättande av EFTA:s övervakningsmyndighet, meddelas den andra
övervakningsmyndigheten. Utbytet av information mellan de två övervak-
ningsmyndigheterna skall vara ömsesidigt.

GEMENSAM FÖRKLARING OM VARVSINDUSTRI

De avtalsslutande parterna är överens om att de, fram till den tidpunkt då
det sjunde varvsindustridirektivet upphör att gälla (dvs vid utgången av år
1993), skall avstå från att tillämpa de allmänna bestämmelserna om statligt
stöd, som fastställts i artikel 61 i detta avtal på varvsindustrin.

Artikel 62.2 i detta avtal liksom de protokoll som avser statligt stöd är till-
lämpliga på varvsindustrin.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DE
FÖRFARANDEN SOM SKALL TILLÄMPAS NÄR EFTA-
STATERNA MED STÖD AV ARTIKEL 76 OCH DEL VI
I AVTALET OCH MOTSVARANDE PROTOKOLL I
FULL OMFATTNING DELTAR I EG-KOMMITTÉER

EFTA-staterna skall ha samma rättigheter och skyldigheter som EG:s med-
lemsstater inom EG-kommittéer där de deltar i full omfattning, med stöd av
artikel 76 och del VI i avtalet och motsvarande protokoll utom när det gäller
eventuella röstningsförfaranden. När EG-kommissionen fattar beslut skall
den före omröstning ta vederbörlig hänsyn till de åsikter som har uttryckts
av EFTA-staterna på samma sätt som när det gäller de åsikter som har ut-
tryckts av EG:s medlemsstater.

I sådana fall där EG:s medlemsstater har möjlighet att överklaga EG-
kommissionens beslut till EG-rådet får EFTA-staterna väcka frågan i Ge-
mensamma EES-kommittén i enlighet med artikel 5 i avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

690

GEMENSAM FÖRKLARING OM SAMARBETE PÅ
KULTUROMRÅDET

De avtalsslutande parterna erinrar, med beaktande av sitt samarbete inom
Europarådet, om förklaringen av den 9 april 1984 från ministermötet i Lux-
emburg mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Euro-
peiska frihandelssammanslutningens stater, konstaterar att upprättandet av
fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor kommer att få stor be-
tydelse för kulturområdet och deklarerar sin avsikt att stärka och bredda
samarbetet på kulturområdet för att bidra till bättre förståelse mellan folken
i ett mångkulturellt Europa och säkerställa och vidareutveckla det nationella
och regionala arv som berikar den europeiska kulturen med sin mångfald.

GEMENSAM FÖRKLARING OM SAMARBETE FÖR
ATT MOTVERKA OLAGLIG HANDEL MED
KULTURELLT BETYDELSEFULLA FÖREMÅL

De avtalsslutande parterna förklarar sig beredda att fastställa dels samar-
betsformer och förfaranden mot olaglig handel med kulturellt betydelsefulla
föremål, dels en ordning för reglering av den lagliga handeln med dessa före-
mål.

Utan att EES-avtalets bestämmelser och andra internationella förpliktel-
ser berörs skall dessa samarbetsformer och förfaranden beakta den lagstift-
ning som gemenskapen håller på att utarbeta på detta område.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DELTAGANDE AV
SAKKUNNIGA FRÅN GEMENSKAPEN I ARBETET I
EFTA-STATERNAS KOMMITTÉER ELLER
KOMMITTÉER TILLSATTA AV EFTA:S

ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

I betraktande av att sakkunniga från EFTA-staterna deltar i arbetet i de EG-
kommittéer som uppräknas i protokoll 37 till avtalet skall sakkunniga från
gemenskapen på samma sätt delta på gemenskapens begäran i arbetet i mot-
svarande organ hos EFTA-staterna eller organ som tillsätts av EFTA:s över-
vakningsmyndighet, när det gäller samma frågor som behandlas av de EG-
kommittéer som anges i nämnda protokoll.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ARTIKEL 103 I

AVTALET

Det är de avtalsslutande parternas uppfattning att hänvisningen till uppfyl-
landet av de konstitutionella kraven i artikel 103.1 i avtalet och hänvisningen
till den provisoriska tilllämpningen i artikel 103.2 inte har någon praktisk
betydelse för interna gemenskapsförfaranden.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

691

GEMENSAM FÖRKLARING OM PROTOKOLL 35

TILL AVTALET

De avtalsslutande parterna förutsätter att protokoll 35 inte begränsar verk-
ningarna av gällande inhemska bestämmelser om internationella avtals di-
rekta verkan och företräde.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DEN FINANSIELLA
MEKANISMEN

I händelse att en avtalsslutande part som är EFTA-stat går ur EFTA och an-
sluter sig till gemenskapen, bör lämpliga lösningar utformas så att övriga EF-
TA-stater därvid inte åsamkas några ytterligare finansiella förpliktelser. De
avtalsslutande parterna uppmärksammar i detta sammanhang EFTA-stater-
nas beslut att beräkna sina respektive bidrag till den finansiella mekanism
utifrån BNP-uppgifter angivna till marknadspriser för de tre närmast före-
gående åren. I fråga om eventuella anslutande EFTA-stater bör lämpliga och
rättvisa lösningar sökas i samband med förhandlingarna om anslutning.

GEMENSAM FÖRKLARING OM FÖRHÅLLANDET
MELLAN EES-AVTALET OCH GÄLLANDE AVTAL

EES-avtalet skall inte påverka rättigheter som är säkerställda genom gäl-
lande avtal mellan å ena sidan en eller flera EG-medlemsstater och en eller
flera EFTA-stater å den andra eller mellan två eller flera EFTA-stater, t. ex.
avtal som rör privatpersoner, näringsidkare, regionalt samarbete eller admi-
nistrativa åtgärder, förrän minst likvärdiga rättigheter har säkerställts inom
ramen för avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DEN
ÖVERENSKOMNA TOLKNINGEN AV ARTIKEL 4.1
OCH 4.2 I PROTOKOLL 9 OM HANDELN MED FISK
OCH ANDRA MARINA PRODUKTER

1. Även om EFTA-staterna inte kommer att omfattas av EG:s regelverk om
fiskeripolitiken är det underförstått att, när hänvisning görs till stöd med
statliga medel, skall vaije snedvridning av konkurrensen bedömas av de av-
talsslutande parterna inom ramen för artiklarna 92 och 93 i Romfördraget
och i relation till relevanta bestämmelser i EG:s regelverk om fiskeripoliti-
ken samt innehållet i den gemensamma förklaringen rörande artikel 61.3.C i
avtalet.

2. Även om EFTA-staterna inte kommer att omfattas av EG:s regelverk om
fiskeripolitiken är det underförstått att, när hänvisning görs till lagstiftning
avseende marknadens struktur, skall varje snedvridning av konkurrensen
som förorsakas av sådan lagstiftning bedömas i relation till principerna i
EG:s regelverk om den gemensamma marknadsstrukturen.

Närhelst en EFTA-stat upprätthåller eller inför nationella bestämmelser

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

692

om marknadsstruktur inom fiskerisektorn skall sådana bestämmelser utan
vidare anses förenliga med de principer som hänvisas till i föregående stycke,
om de innehåller åtminstone följande element:

a) Lagstiftningen om producentorganisationer återspeglar principerna
i EG:s regelverk i fråga om

- etablering på producenternas initiativ

- frihet att bli och upphöra att vara medlem

- frånvaro av dominerande ställning, såvida den dominerande ställ-
ningen inte är nödvändig i följd av syften motsvarande dem som
anges i artikel 39 i Romfördraget.

b) Närhelst reglerna för producentorganisationer utsträcks till att gälla
icke-medlemmar, skall de bestämmelser som tillämpas motsvara
dem i artikel 7 i förordning (EEG) nr 3687/91.

c) Närhelst bestämmelser rörande ingrepp för att stödja priserna finns
eller införs motsvarar de dem som anges i avsnitt III i förordning
(EEG) nr 3687/91.

GEMENSAM FÖRKLARING OM TILLÄMPNINGEN
AV TARIFFSÄNKNINGAR FÖR VISSA

JORDBRUKSVAROR

De avtalsslutande parterna förklarar att om tariffsänkningar i ett visst fall
medges för samma vara både enligt protokoll 3 till avtalet och enligt ett så-
dant bilateralt avtal om handel med jordbruksvaror som avses i protokoll 42
till avtalet, skall den fördelaktigaste tariffbehandlingen beviljas när tillhö-
rande handlingar överlämnas.

Vad som här sägs skall inte påverka de skyldigheter som följer av artikel
16 i avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM
VÄXTSKYDDSFRÅGOR

De avtalsslutande parterna förklarar att gällande gemenskapsrättsakter på
detta område är föremål för översyn. Denna lagstiftning skall därför inte an-
tas av EFTA-staterna. Nya bestämmelser skall behandlas enligt artiklarna 99
och 102 i avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ÖMSESIDIGT
BISTÅND MELLAN TILLSYNSMYNDIGHETER INOM
OMRÅDET SPRITDRYCKER

De avtalsslutande parterna enas om att all framtida EG-lagstiftning om öm-
sesidigt bistånd inom området spritdrycker mellan behöriga myndigheter, i
EG:s medlemsstater, vilken är relevant för detta avtal, skall behandlas enligt
de allmänna bestämmelserna om beslutsfattande i avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

693

GEMENSAM FÖRKLARING TILL PROTOKOLL 47
OM AVSKAFFANDE AV TEKNISKA HINDER FÖR
HANDEL MED VIN

Den anpassning rörande användningen av termerna ”Federweiss” och ”Fe-
derweisser”, som anges i bilagan till Protokoll 47 skall göras med beaktande
av alla framtida ändringar av den relevanta gemenskapsrätten, där bestäm-
melser kan komma att införas som reglerar användningen av dessa termer
och deras motsvarigheter för vin som framställts inom gemenskapen.

Klassificeringen av EFTA-ländernas vinproducerande områden i vinod-
lingszon B i detta avtal skall inte hindra några framtida ändringar av gemen-
skapens klassificeringsschema, som kan få följdverkningar på klassifice-
ringen inom ramen för avtalet. Alla sådana ändringar skall behandlas i enlig-
het med de allmänna bestämmelserna i avtalet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ÄNDRING AV
TULLKONCESSIONER OCH OM SÄRSKILD
BEHANDLING AV SPANIEN OCH PORTUGAL

Ett genomförande fullt ut av det system som beskrivs i protokoll 3 kräver
hos vissa avtalsslutande parter ändringar i de nationella prisutjämningssyste-
men. Dessa ändringar är inte möjliga utan ändring av tullkoncessioner. Så-
dana ändringar torde inte medföra behov av kompensation mellan EES-av-
talets avtalsslutande parter.

Det system som beskrivs i protokoll 3 hindrar inte tillämpningen av rele-
vanta övergångsbestämmelser i Anslutningsakten för Spanien och Portugal
och skall inte leda till att gemenskapen i dess sammansättning den
31 december 1985 ger de avtalsslutande EES-parterna en mer gynnad be-
handling än den som ges de nya EG-medlemsstaterna. Särskilt hindrar till-
lämpningen av detta system inte uttagandet av de särskilda prisutjämnings-
belopp som infördes genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DJURHÄLSA

Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, kapitel 1 (veterinära frågor) i bi-
laga I till avtalet beaktar de avtalsslutande parterna den nya utvecklingen av
gemenskapens lagstiftning på detta område och är ense om att konsultera
varandra i de fall skillnader i deras lagstiftning om djurskydd skapar hinder
för den fria rörligheten för varor. De avtalsslutande parterna är ense om att
följa läget på det här området.

GEMENSAM FÖRKLARING OM DET
HARMONISERADE SYSTEMET

De avtalsslutande parterna är ense om att så snart som möjligt och senast
den 31 december 1992 harmonisera den tyska texten i varubeskrivningen i
det harmoniserade systemet och som finns i de relevanta protokollen och
bilagorna till EES-avtalet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

694

FÖRKLARINGAR AV

REGERINGARNA I

EG:S MEDLEMSSTATER

OCH I EFTA-STATERNA

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

695

FÖRKLARING AV EG-MEDLEMSSTATERNAS OCH
EFTA-STATERNAS REGERINGAR OM

UNDERLÄTTANDET AV GRÄNSKONTROLLER

För att främja fri rörlighet för människor skall EG-medlemsstaterna och EF-
TA-staterna samarbeta, inom ramen för den ordning som bestäms av veder-
börande organ, i syfte att för varandras medborgare samt deras familjemed-
lemmar underlätta kontrollerna vid gränserna mellan sina territorier.

FÖRKLARING AV EG-MEDLEMSSTATERNAS OCH
EFTA-STATERNAS REGERINGAR OM POLITISKA
SAMTAL

Europeiska ekonomiska gemenskapen och dess medlemsstater och Euro-
peiska frihandelssammanslutningens medlemsstater uttryckte sin önskan att
stärka sina politiska samtal om utrikespolitik i syfte att utveckla närmare re-
lationer på områden av ömsesidigt intresse.

De kom därför överens om detta:

- att hålla informella utbyten av åsikter på ministernivå vid EES-rådets
möten. Det kan vara lämpligt att låta dessa utbyten av åsikter förberedas
genom möten på statssekreterarnivå,

- att i full utsträckning använda de diplomatiska kanaler som finns, särskilt
de diplomatiska respresentationerna i huvudstaden i det land som har
ordförandeskapet i EG, i Bryssel och i EFTA-staternas huvudstäder,

- att informellt konsultera på konferenser och i internationella organisatio-
ner,

- att detta inte på något sätt skall påverka eller ersätta existerande bilate-
rala kontakter på detta område.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

696

TILLFÄLLIGT ARRANGEMANG FÖR ATT
FÖRBEREDA ETT ORDNAT
IKRAFTTRÄDANDE AV EES-AVTALET

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

697

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel

Generaldirektoratet för externa relationer
Generaldirektören

Ambassadör H. Hafstein

Chef för EFTA-delegationen

EFTA-sekretariatet

Rue dArlon 118

1040 Bryssel

Herr Ambassadör,

Jag åberopar våra diskussioner angående det tillfälliga EES-skedet och för-
står att vi är ense att inrätta ett tillfälligt arrangemang för att förbereda ett
ordnat ikraftträdande av avtalet.

Enligt detta arrangemang skall de strukturer och förfaranden som fast-
ställts under EES-förhandlingarna bibehållas. En arbetsgrupp på hög nivå
biträdd av expertgrupper liknande den tidigare förhandlingsgruppen på hög
nivå och förhandlings-grupperna bestående av företrädare för gemenskapen
och EFTA, skall bl. a. undersöka i EES-sammanhang nya gemenskapsregler
utfärdade mellan den 1 augusti 1991 och tidpunkten för ikraftträdandet av
EES-avtalet. Överenskommelser skall upptecknas och avslutas antingen i
tilläggsprotokoll som fogas till EES-avtalet eller i lämpliga beslut från den
gemensamma EES-kommittén sedan avtalet trätt i kraft. Varje betydande
förhandlingsproblem som uppstår under det tillfälliga arrangemanget skall
behandlas av den gemensamma EES-kommittén efter avtalets ikraftträ-
dande.

Det förutsätts att informations- och konsultationsförfarandena i EES-av-
talet kan tillämpas endast efter det att avtalet trätt i kraft. Gemenskapen
skall informera EFTA-staterna under det tillfälliga skedet om förslag om nya
gemenskaps-regler sedan de framlagts för EG:s ministerråd.

Jag skulle vara mycket tacksam för Ditt samtycke till detta tillfälliga arran-
gemang.

Med utmärkt högaktning

Horst G. Krenzler

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

698

ISLANDS DELEGATION

vid EUROPEISKA GEMENSKAPERNA

Rue Archimede 5

1040 Bruxelles

Bryssel

Herr Generaldirektör,

Härmed får jag erkänna mottagandet denna dag av Er skrivelse med föl-
jande lydelse:

”Jag åberopar våra diskussioner angående det tillfälliga EES-skedet och för-
står att vi är ense att inrätta ett tillfälligt arrangemang för att förbereda ett
ordnat ikraftträdande av avtalet.

Enligt detta arrangemang skall de strukturer och förfaranden som fast-
ställts under EES-förhandlingarna bibehållas. En arbetsgrupp på hög nivå
biträdd av expertgrupper liknande den tidigare förhandlingsgruppen på hög
nivå och förhandlingsgrupperna bestående av företrädare för gemenskapen
och EFTA, skall bl. a. undersöka i EES-sammanhang nya gemenskapsregler
utfärdade mellan den 1 augusti 1991 och tidpunkten för ikraftträdandet av
EES-avtalet. Överenskommelser skall upptecknas och avslutas antingen i
tilläggsprotokoll som fogas till EES-avtalet eller i lämpliga beslut från den
gemensamma EES-kommittén sedan avtalet trätt i kraft. Varje betydande
förhandlingsproblem som uppstår under det tillfälliga arrangemanget skall
behandlas av den gemensamma EES-kommittén efter avtalets ikraftträ-
dande.

Jag skulle vara mycket tacksam för Ditt samtycke till detta tillfälliga arran-
gemang.”

Jag har äran bekräfta mitt samtycke till detta tillfälliga arrangemang.

Med utmärkt högaktning

Hannes Hafstein, Ambassadör
Chef för Islands Delegation
vid Europeiska gemenskapen

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

699

ARRANGEMANG I FRÅGA OM
UTGIVNINGEN AV RELEVANT EES-
INFORMATION

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

700

ISLANDS DELEGATION
vid EUROPEISKA GEMENSKAPERNA

Rue Archimede 5

1040 Bruxelles

Bryssel

Ärende: Utgivning av EES-relevant information

Herr Generaldirektör,

I fråga om utgivningen av den relevanta EES-information som skall publice-
ras efter ikraftträdandet av EES-avtalet har jag äran att sammanfatta den
träffade överenskommelsen enligt följande.

Det kommer att bli ett Samordnat system bestående av Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning och med en speciell EES-bilaga. När infor-
mation som skall publiceras både för EG och EFTA är identisk kommer ut-
givningen av EG i Europeiska gemenskapernas officiella tidning samtidigt
att fungera som utgivning på de tre gemensamma EG/EFTA-språken, me-
dan informationen på de återstående fyra EFTA-språken (finska, isländska,
norska och svenska) kommer att publiceras i EES-tillägget i Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning. EFTA-staterna åtar sig att ordna med en
lämplig infrastruktur i avsikt att säkerställa att nödvändiga översättningar på
de fyra icke EG-anknutna EFTA-språken finns tillgängliga i rätt tid. EFTA-
staterna kommer att ha ansvaret för att få fram underlaget för framställ-
ningen av EES-tillägget.

Utgivningssystemet kommer att innefatta följande delar:

a) Beslut av den gemensamma EES-komittén som avser regelverket och
andra beslut, akter, underrättelser etc. av EES-institutioner

Gemensamma EES-kommitténs beslut som avser regelverket skall ges ut på
de nio officiella språken i en särskild EES-del av Europeiska gemenskaper-
nas officiella tidning. Den utgivningen kommer att fungera som utgivning i
fråga om de tre gemensamma språken. Dessa beslut kommer också att ges
ut i EES-tillägget på de nordiska EFTA-ländernas officiella språk och, på
EFTA-staternas ansvar, möjligen, i informationssyfte, på EFTA:s arbets-
språk.

Samma gäller i fråga om andra beslut, akter, underrättelser, etc. av EES-
institutioner, särskilt EES-rådet och den gemensamma EES-kommittén.

I fråga om beslut av den gemensamma EES-kommittén som avser regel-
verket, kommer innehållsförteckningen att innehålla hänvisningar till var re-
levanta interna EG-texter kan återfinnas.

b) EFTA-information med EG-anknytning

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

701

gemenskapernas officiella tidning. Den utgivningen kommer också att fun-
gera som utgivning för EFTA-staterna på de tre gemensamma språken me-
dan de andra fyra EFTA-språken kommer att tryckas i EES-tillägget. När
det är av betydelse kommer innehållsförteckningen till EES-delen, respek-
tive EES-tillägget att innehålla hänvisningar till var den motsvarande infor-
mation från EG och dess medlemsstater kan återfinnas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

c) EG-information med EFTA-anknytning

Information från EG och dess medlemsstater om t.ex. konkurrens, statligt
stöd, offentlig upphandling och tekniska standarder kommer att publiceras
på de nio officiella EG-språken i Europeiska gemenskapernas officiella tid-
ning. Den utgivningen kommer också att fungera som utgivning för EFTA-
staterna på de tre gemensamma språken medan de andra fyra EFTA-språ-
ken kommer att tryckas i EES-tillägget. När det är av betydelse kommer
hänvisning att göras till var den motsvarande informationen från EFTA-sta-
terna, EFTA:s övervakningsmyndighet, EFTA-staternas ständiga kommitté
och EFTA-domstolen kan återfinnas.

De finansiella aspekterna på utgivningssystemet kommer att bli föremål
för ett särskilt arrangemang.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Ni samtycker till ovanstå-
ende.

Mottag, Herr Generaldirektör, försäkran om min utmärkta högaktning.

Hannes Hafstein, Ambassadör

Chef för Islands Delegation
vid de Europeiska gemenskaperna

Generaldirektör Horst G. Krenzler

Europeiska gemenskapernas kommission

Generaldirektorat I

Avenue d’Auderghem 35

Bryssel

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Generaldirektoratet för

externa relationer

Generaldirektören

Bryssel

Ambassadör H. Hafstein

Chef för EFTA-delegationen

EFTA-sekretariatet

Rue d’Arlon 118

1040 Bryssel

Herr Ambassadör,

Härmed får jag erkänna mottagandet denna dag av Er skrivelse med föl-
jande lydelse:

702

”1 fråga om utgivningen av den relevanta EES-information som skall pub-
liceras efter ikraftträdandet av EES-avtalet har jag äran att sammanfatta den
träffade överenskommelsen enligt följande.

Det kommer att bli ett samordnat system bestående av Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning och med en speciell EES-bilaga. När infor-
mation som skall publiceras både för EG och EFTA är identisk kommer ut-
givningen av EG i Europeiska gemenskapernas officiella tidning samtidigt
att fungera som utgivning på de tre gemensamma EG/EFTA-språken, me-
dan informationen på de återstående fyra EFTA-språken (finska, isländska,
norska och svenska) kommer att publiceras i EES-tillägget i Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning. EFTA-staterna åtar sig att ordna med en
lämplig infrastruktur i avsikt att säkerställa att nödvändiga översättningar på
de fyra icke EG-anknutna EFTA-språken finns tillgängliga i rätt tid. EFTA-
staterna kommer att ha ansvaret för att få fram underlaget för framställ-
ningen av EES-tillägget.

Utgivningssystemet kommer att innefatta följande delar:

a) Beslut av den gemensamma EES-komittén som avser regelverket och
andra beslut, akter, underrättelser etc. av EES-institutioner

Samma gäller i fråga om andra beslut, akter, underrättelser, etc. av EES-
institutioner, särskilt EES-rådet och den gemensamma EES-kommittén.

I fråga om beslut av den gemensamma EES-kommittén som avser regel-
verket, kommer innehållsförteckningen att innehålla hänvisningar till var re-
levanta interna EG-texter kan återfinnas.

b) EFTA-information med EG-anknytning

Information från EFTA-staterna, EFTA:s övervakningsmyndighet, EFTA:s
ständiga kommitté och EFTA-domstolen som avser t.ex. konkurrens, stat-
ligt stöd, offentlig upphandling och tekniska standarder kommer att publice-
ras på de nio officiella EG-språken i en särskild EES-del av Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning. Den utgivningen kommer också att fungera
som utgivning för EFTA-staterna på de tre gemensamma språken medan de
andra fyra EFTA-språken kommer att tryckas i EES-tillägget. När det är av
betydelse kommer innehållsförteckningen till EES-delen, respektive EES-
tillägget att innehålla hänvisningar till var den motsvarande Information från
EG och dess medlemsstater kan återfinnas.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

703

c) EG-information med EFTA-anknytning

De finansiella aspekterna på utgivningssystemet kommer att bli föremål
för ett särskilt arrangemang.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Ni samtycker till ovanstå-
ende.”

Jag har äran bekräfta mitt samtycke till ovanstående.

Mottag, Herr Ambassadör, försäkran om min utmärkta högaktning.

Horst G. Krenzler

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

704

ARRANGEMANG RÖRANDE
UTGIVNINGEN AV EFTA:S
ANBUDSINFORDRINGAR

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS
KOMMISSION

Generaldirektoratet för
externa relationer

Generaldirektören

Bryssel

Ambassadör H. Hafstein

Chef för EFTA-delegationen

EFTA-sekretariatet

Rue d’Arlon 118

1040 Bryssel

Ärende: Utgivning av EFTA:s anbudsinfordringar

Herr Ambassadör,

Beträffande det offentliggörande av anbudsinfordringar från EFTA-staterna
i Europeiska gemenskapernas officiella tidning som anges i bilaga XVI till
EES-avtalet, har jag äran att sammanfatta den överenskommelse vi nådde
enligt följande:

a) Anbudsinfordringar från EFTA-staterna skall sändas på åtminstone
ett av gemenskapens språk till Byrån för Europeiska gemenskaper-
nas offentliga publikationer (OPOCE). Anbudsinfordringen skall
ange på vilket EG-språk den skall anses autentisk.

b) OPOCE skall offentliggöra anbudsinfordringen som skall anses au-
tentisk, i dess helhet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
och i Tenders Electronic Daily, TED:s, databank. En sammanfatt-
ning av de viktigaste delarna skall offentliggöras på de övriga offi-
ciella EG-språken.

c) Anbudsinfordringar från EFTA skall publiceras av OPOCE i S-se-
rien av Europeiska gemenskapernas officiella tidning tillsammans
med anbudsinfordringar från EG inom de tids-frister som framgår
av de rättsakter det hänvisas till i bilaga XVI.

d) EFTA-staterna åtar sig att se till att anbudsinfordringarna översänds
till OPOCE på ett officiellt EG-språk i så god tid att, förutsatt att
OPOCE:s skyldighet att översätta anbudsinfordringarna till de offi-
ciella EG-språken och publicera dem i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning och i Tenders Electronic Daily inom en tidsrymd av
tolv dagar (i brådskande fall fem dagar) har respekterats, den tid
som är tillgänglig för leverantörer och entre-prenörer att avge anbud
och intresseförklaringar inte skall inskränkas med hänsyn till tids-
fristerna som anges i bilaga XVI.

705

45 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

e) Anbudsinfordringar från EFTA skall sändas in i samma format som
de förebilder av anbudsinfordringar som bilagts de rättsakter som
det hänvisas till i bilaga XVI. I syfte att upprätta ett effektivt och
snabbt system för översättning och publicering, skall emellertid EF-
TA-staterna beakta att de rekommenderats att göra standardiserade
anbudsinfordringar för var och en av staterna i enlighet med vad som
rekommenderats var och en av de tolv medlemsstaterna i rekom-
mendation 91/561/EEG av den 24 oktober 1991.1

f) De avtal som undertecknats 1988 och 1989 av EG-kommissionen ge-
nom OPOCE och de utsedda kontrahenterna från Finland, Norge,
Schweiz, Sverige och Österrike om publicering av leverantörsavtal
från EFTA som omfattas av avtalet inom GATT om regeringsupp-
handling skall upphävas när EES-avtalet träder i kraft.

g) De finansiella aspekterna på detta publiceringssystem skall behand-
las genom ett särskilt arrangemang som skall komma till stånd för
all övrig publicering med anledning av EES.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Ni samtycker till ovanstå-
ende.

Mottag, Herr Ambassadör, försäkran om min utmärkta högaktning.

Horst G. Krenzler

ISLANDS DELEGATION

vid EUROPEISKA GEMENSKAPERNA

Rue Archimede 5

1040 Bruxelles

Bryssel

Herr Generaldirektör,

Härmed får jag erkänna mottagandet denna dag av Er skrivelse med föl-
jande lydelse:

”Ärende: Utgivning av EFTA:s anbudsinfordringar

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

■EGT nr L 305, 6.11.1991 och EGT nr S 217 A - N, 16.11.1991.

706

g) De finansiella aspekterna på detta publiceringssystem skall behand-
las genom ett särskilt arrangemang som skall komma till stånd för
all övrig publicering med anledning av EES.

Jag skulle vara tacksam om Ni ville bekräfta att Ni samtycker till ovanstå-
ende.”

Jag har äran bekräfta mitt samtycke till ovanstående.

Mottag, Herr Generaldirektör, försäkran om min utmärkta högaktning.

Hannes Hafstein, Ambassadör

Chef för Islands delegation

vid Europeiska gemenskaperna

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

■EGT nr L 305, 6.11.1991 och EGT nr S 217 A - N, 16.11.1991.

707

ÖVERENSKOMNA PROTOKOLLSANTECKNINGAR

vid förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenska-
pen, Europeiska kol- och stålgemenskapen samt medlemsstaterna i dessa
och EFTA-staterna om skapandet av ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område

De avtalsslutande parterna har enats om följande:

I fråga om artikel 26 och protokoll 13

Före ikraftträdandet av avtalet skall den Europeiska gemenskapen med in-
tresserade EFTA-stater undersöka om villkoren för tilllämpning mellan ge-
menskapen och berörda EFTA-stater av artikel 26 i avtalet inom fiskerisek-
torn är uppfyllda oavsett bestämmelserna i första stycket i protokoll 13.

I fråga om artikel 56.3

Ordet ”märkbar” i artikel 56.3 i avtalet skall förstås ha den betydelse det har
i kommissionens meddelande 86/C 231/02 av den 3 september 1986 om avtal
av mindre betydelse som inte faller in under artikel 85.1 i fördraget om upp-
rättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr C 231,
12.9.1986, s.2).

I fråga om artikel 90

Det kommer att klarläggas i EES-rådets arbetsordning att vid beslutsfattan-
det talar EFTA-ministrar med en röst.

I fråga om artikel 91

Om det anses nödvändigt, skall EES-rådet i sin arbetsordning ta in bestäm-
melser om möjligheten att tillsätta underkommittéer eller arbetsgrupper.

I fråga om artikel 91.2

Det kommer att klarläggas i EES-rådets arbetsordning att orden pnär om-
ständigheterna kräver detä i artikel 91.2 avser den situation då en avtalsslu-
tande part utnyttjar sin ödroit daévocationä i enlighet med artikel 89.2.

I fråga om artikel 94.3

Det är underförstått att Gemensamma EES-kommittén vid ett av sina första
sammanträden, när den fastställer sin arbetsordning, fattar beslut om att till-
sätta de underkommittéer eller arbetsgrupper som behövs särskilt för att bi-
träda den vid fullgörandet av dess uppgifter t. ex. när det gäller varors ur-
sprung och andra tullfrågor.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

708

I fråga om artikel 102.5

När det gäller provisorisk suspension enligt artikel 102.5 skall omfattningen
och ikraftträdandet kungöras på ett lämpligt sätt.

I fråga om artikel 102.6

Artikel 102.6 är tillämplig endast i fråga om rättigheter som faktiskt har för-
värvats och inte om rättigheter som endast har förväntats. Exempel på så-
dana förvärvade rättigheter är:

- en suspension i fråga om fri rörlighet för arbetstagare skall inte påverka
en arbetstagares rätt att stanna kvar i en avtalsslutande part som han har
flyttat till redan innan bestämmelserna upphävdes,

- en suspension i fråga om fri etablering skall inte påverka ett företags rät-
tigheter i en avtalsslutande part där det har etablerat sig före suspensio-
nen,

- en suspension i fråga om investeringar i t. ex. fastigheter skall inte på-
verka investeringar som har gjorts före tidpunkten för suspensionen,

- en suspension i fråga om statlig upphandling skall inte påverka utförandet
av ett kontrakt som har tilldelats före tidpunkten för suspensionen,

- en suspension i fråga om erkännandet av ett utbildningsbevis skall inte
påverka rätten för innehavaren av ett sådant bevis att fortsätta med sin
yrkesverksamhet i en avtalsslutande part som inte har utfärdat beviset,

I fråga om artikel 103

Om ett beslut fattas av EES-rådet skall artikel 103.1 vara tillämplig.

I fråga om artikel 109.3

Termen ptillämpningä i artikel 109.3 i avtalet skall även avse avtalets genom-
förande.

I fråga om artikel 111

Suspension är inte till gagn för avtalets goda fungerande och alla ansträng-
ningar skall göras för att undvika det.

I fråga om artikel 112.1

Bestämmelserna i artikel 112.1 avser även förhållandena inom ett visst om-
råde.

I fråga om artikel 123

Bestämmelserna i artikel 123 kommer inte att utnyttjas på ett otillbörligt sätt
för att hindra utlämnandet av uppgifter på konkurrensområdet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

709

46 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 170. Bil. 14

I fråga om artikel 129

Skulle någon av dem inte vara beredd att ratificera avtalet skall signatärerna
ompröva läget.

1 fråga om artikel 129

Om någon av de avtalsslutande parterna inte ratificerar avtalet, skall övriga
fördragsslutande parter sammankalla en diplomatisk konferens för att be-
döma följderna för avtalet av den uteblivna ratifikationen och undersöka
möjligheten av att anta ett protokoll innehållande ändringar vilka skall vara
föremål för nödvändiga interna procedurer. En sådan konferens skall sam-
mankallas så snart det blivit klart att en avtalsslutande part inte kommer att
ratificera avtalet eller senast om tidpunkten för avtalets ikraftträdande inte
beaktas.

I fråga om protokoll 3

Tilläggen 2-7 till protokoll 3 kommer att färdigställas innan detta avtal trä-
der i kraft.

Tilläggen 2-7 till protokoll 3 skall utarbetas så snart som möjligt och i
vart fall före den 1 juli 1992. Beträffande tillägg 2 skall experter utarbeta en
lista över råvaror som får bli föremål för prisutjämning på basis av de råvaror
som var föremål för prisutjämningsåtgärder i de avtalsslutande parterna före
avtalets ikraftträdande.

I fråga om protokoll 3, artikel 11

I syfte att underlätta tillämpningen av protokoll nr 2 till frihandelsavtalen
skall bestämmelserna i protokoll nr 3 till vart och ett av dessa frihandelsavtal
rörande definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” och formerna för admi-
nistrativt samarbete ändras före EES-avtalets ikraftträdande. Dessa änd-
ringar skall syfta till att bringa de ovannämnda bestämmelserna, bl.a. de som
rör ursprungsbevis och administrativt samarbete, så nära som möjligt i linje
med dem som återfinns i protokoll 4 till EES-avtalet med bibehållande av
det ”diagonala” kumulationssystem och motsvarande bestämmelser som för
närvarande tillämpas inom ramen för protokoll nr 3. Det är sålunda under-
förstått att dessa ändringar inte skall ändra den liberaliseringsgrad som upp-
nåtts under frihandelsavtalen.

I fråga om protokoll 9

Före ikraftträdandet av avtalet skall den Europeiska gemenskapen och in-
tresserade EFTA-stater fortsätta sina diskussioner om ändringar av lagstift-
ningen rörande transitering av fisk och fiskprodukter i syfte att uppnå en till-
fredsställande lösning.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

710

I fråga om protokoll 11, artikel 14.3

Gemenskapen skall, samtidigt som den till fullo uppfyller kommissionens
samordningsroll, utveckla direkta kontakter på det sätt som anges i kommis-
sionens arbetsdokument nr XXI/201/89, om det kan bidra till att protokollet
fungerar på ett flexibelt och effektivt sätt och så länge detta sker på ömsesi-
dig basis.

I fråga om protokoll 16 och bilaga VI

Möjligheten att vidmakthålla bilaterala avtal på socialförsäkringsområdet
efter utgången av övergångstiderna för fri rörlighet för personer kan diskute-
ras på bilateral basis mellan Schweiz och intresserade stater.

I fråga om protokoll 20

De avtalsslutande parterna skall inom ramen för de berörda internationella
organisationerna utarbeta regler för tilllämpning av åtgärder till strukturell
förbättring av den österrikiska flottan, med beaktande av omfattningen av
denna flottas deltagande i den marknad som dessa åtgärder avser. Vederbör-
lig hänsyn skall tas till den tidpunkt vid vilken Österrikes skyldigheter inom
ramen för åtgärderna för strukturell förbättring skall börja tillämpas.

I fråga om protokoll 23 och 24 (artikel 12 om språk)

EG-kommissionen och EFTAzs övervakningsmyndighet skall sörja för prak-
tiska arrangemang för ömsesidig hjälp eller vilken som helst annan lämplig
lösning särskilt när det gäller översättnings-frågor.

I fråga om protokoll 30

Följande EG-kommittéer på statistikområdet har konstaterats vara kommit-
téer där EFTA-staterna skall delta i full omfattning enligt artikel 2 i detta
protokoll.

1. Kommittén för Europeiska gemenskapernas statistikprogram

upprättad enligt

389 D 0382: Rådets beslut nr 89/382/EEG, EURATOM av den 19 juni
1989 om tillsättandet av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statis-
tiska program (EGT nr L 181, 28.6.1989, s. 47).

2. Kommittén för valuta-, finansiell- och betalningsbalansstatistik
upprättad enligt

391D 0115: Rådets beslut nr 91/115/EEG av den 25 februari 1991 om upp-
rättandet av en kommitté för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik
(EGT nr L 59, 6.3.1991, s. 19).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

711

3. Kommittén för statistisk sekretess

upprättad enligt

390 R 1588: Rådets förordning (EEG, EURATOM nr 1588/90) av den 11
juni 1990 om utlämnande av sekretessbelagda statistiska uppgifter till Euro-
peiska gemenskapernas statistikkontor (EGT nr 151, 15.6.1990, s. 1).

4. Kommittén för harmonisering av beräkning och sammanställning av
BNP till marknadspris

upprättad enligt

389 L 0130: Rådets direktiv 89/130/EEG, EURATOM av den 13 februari
1989 om harmonisering av beräkningen av bruttonationalinkomst till mark-
nadspriser (EGT nr L 49, 21.2.1989, s. 26).

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

5. Rådgivande kommittén för ekonomisk och social statistik

upprättad enligt

391 D 0116: Rådets beslut 91/116/EEG av den 25 februari 1991 om upprät-
tandet av Europeiska rådgivande kommittén för statistik på det ekonomiska
och sociala området (EGT nr L59, 6.3.1991, s. 21).

EFTA-staternas rättigheter och skyldigheter i fråga om nämnda EG-kom-
mittéer regleras av den gemensamma förklaringen om tilllämpliga procedu-
rer i sådana fall där EFTA-staterna i överensstämmelse med artikel 76 och
del VI i avtalet och motsvarande protokoll deltar i full omfattning i EG-kom-
mittéer.

I fråga om protokoll 36, artikel 2

EFTA-staterna kommer, innan avtalet träder i kraft, att besluta om det antal
medlemmar från ett vart av deras parlament som skall ingå i den EES ge-
mensamma parlamentarikerkommittén.

I fråga om protokoll 37

I enlighet med artikel 6 i protokoll 23 omfattar hänvisningen till Rådgivande
kommmittén för kartell- och monopolfrågor (rådets förordning (EEG) nr
17/62) också

- Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor inom transport-
sektorn (rådets direktiv (EEG) nr 1017/68)

- Rådgivande kommittén för avtal- och monopolfrågor inom sjötransport-
sektorn (rådets direktiv (EEG nr 4056/86)

- Rådgivande kommittén för avtal- och monopolfrågor inom lufttransport-
sektorn (rådets förordning (EEG) nr 3975/87).

712

/ fråga om protokoll 37

Med tillämpning av omprövningsklausulen i artikel 101.2 i avtalet skall vid
ikraftträdandet av detta avtal en kommitté läggas till på listan i protokoll 37,
nämligénrmordningsgruppen för ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis
om högre utbildning (rådets direktiv 89/48/EEG).

Detaljbestämmelser om deltagande kommer att utfärdas.

I fråga om protokoll 47

De avtalsslutande parterna kommer att utarbeta ett system för ömsesidigt
bistånd mellan myndigheter som är ansvariga för att säkerställa efterlevna-
den av gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser på vinområ-
det på grundval av de relevanta bestämmelserna i rådets förordning (EEG)
nr 2048/89 av den 19 juni 1989 som fastställer allmänna regler om kontroll
inom vinsektorn.

Villkor för detta ömsesidiga bistånd kommer att fastställas innan detta av-
tal träder i kraft. Till dess att ett sådant system har kommit till stånd skall de
relevanta bestämmelserna i de bilaterala avtalen mellan gemenskapen och
Schweiz och mellan gemenskapen och Österrike om samarbete och kontroll
på vinområdet alltjämt tillämpas.

I fråga om bilagorna VI och VII

Ytterligare särskilda anpassningar som redovisas i ett dokument från NG III
av den 11 november 1991, återstår att göra på socialförsäkringsområdet och
i fråga om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer innan EES-avtalet
träder i kraft.

I fråga om bilaga VII

Ingen stat för vilken EES-avtalet gäller får efter tidpunkten för avtalets
ikraftträdande åberopa artikel 21 i rådets direktiv nr 75/362/EEG av den 16
juni 1975 (EGT nr L 167, 30.6.1975, s. 1) för att kräva att medborgare från
andra stater för vilka avtalet gäller genomgår ytterligare förberedande ut-
bildning för att få behörighet som läkare inom socialförsäkringen.

I fråga om bilaga VII

Ingen stat för vilken EES-avtalet gäller får efter tidpunkten för avtalets
ikraftträdande åberopa artikel 20 i rådets direktiv nr 78/686/EEG av den 25
juli 1978 (EGT nr L 233, 24.8.1978, s. 1) för att kräva att medborgare från
andra stater för vilka avtalet gäller genomgår ytterligare förberedande ut-
bildning för att få behörighet som tandläkare inom socialförsäkringen.

I fråga om bilaga VII

Ingenjörer som tillhör Stiftelsen för det schweiziska registret över ingenjö-
rer, arkitekter och tekniker (REG) omfattas av artikel 1 d, första stycket, i

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

713

rådets direktiv nr 89/48/EEG av den 22 december 1988 (EGT nr L 19,
24.1.1989, s. 16) enligt ett generellt system för erkännade av examensbevis
utfärdade för yrkesutbildningar som omfattar minst tre års studier, i den mån
som de uppfyller de villkor som anges i artikel 1 a i detta direktiv.

I fråga om bilaga IX

Före den 1 januari 1993 skall Island, Finland och Norge upprätta en förteck-
ning över de skadeförsäkringsföretag som är undantagna från kraven i artik-
larna 16 och 17 i rådets direktiv nr 73/239/EEG (EGT nr L 228, 16.8.1973,
s. 3) samt översända denna till de övriga avtalsslutande parterna.

I fråga om bilaga IX

Före den 1 januari 1993 skall Island upprätta en förteckning över de livför-
säkringsföretag som är undantagna från kraven i artiklarna 18, 19 och 20 i
rådets direktiv nr 79/267/EEG (EGT nr L 63,13.3.1979, s. 1) samt översända
denna till de övriga avtalsslutande parterna.

I fråga om bilaga XIII

De avtalsslutande parterna skall granska rådets direktiv 91/439/EEG om
körkort av den 29 juli 1991 i enlighet med det gemensamt överenskomna
förfarandet i avsikt att ta upp det i bilaga XIII om transport.

I fråga om bilaga XIII

De EFTA-stater som är parter i Europeiska avtalet om besättningar i fordon
som deltar i internationell landsvägstrafik (AETR) skall, innan föreliggande
avtal träder i kraft, göra följande reservation till AETR:

”Transportverksamhet mellan avtalsslutande parter i EES-avtalet skall an-
ses som nationell transportverksamhet enligt AETR, i den mån sådan verk-
samhet inte omfattar transitering genom ett territorium tillhörande en tredje
stat som är part i AETR.”

Gemenskapen skall vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma
motsvarande ändringar i EG-medlemsstaternas reservationer.

I fråga om bilaga XVI

Det är underförstått att artikel 100 i avtalet skall tillämpas på kommittéerna
inom området offentlig upphandling.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

714

FÖRKLARINGAR AV

EN ELLER FLERA AV

DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA

TILL AVTALET OM

ETT EUROPEISKT EKONOMISKT
SAMARBETSOMRÅDE

FÖRKLARING AV

FINLANDS, ISLANDS, NORGES OCH SVERIGES
REGERINGAR

OM ALKOHOLMONOPOL

Utan att detta inskränker skyldigheterna enligt avtalet erinrar Finland, Is-
land, Norge och Sverige om att deras alkohol monopol grundar sig på viktiga
hälso- och socialpolitiska hänsyn.

FÖRKLARING AV

LIECHTENSTEINS OCH SCHWEIZ REGERINGAR
OM ALKOHOLMONOPOL

Utan att detta inskränker skyldigheterna enligt avtalet erinrar Liechten-
steins och Schweiz regeringar om att deras alkoholmonopol grundar sig på
viktiga jordbruks-, hälso- och socialpolitiska hänsyn.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OM ÖMSESIDIGT BISTÅND I TULLFRÅGOR

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater förklarar att de uppfattar
att sista meningen i artikel 11.1 i protokoll 11 om ömsesidigt bistånd i tullfrå-
gor omfattas av bestämmelserna i artikel 2.2 i protokollet.

FÖRKLARING AV EFTA-LÄNDERNAS
REGERINGAR OM FRI RÖRLIGHET FÖR LÄTTA
LASTBILAR

Fri rörlighet enligt bilaga 2 om tekniska föreskrifter, standarder, provning
och certifiering, del I Motorfordon, för lätta lastbilar från den 1 januari 1995
accepteras av EFTA-länderna under förutsättning att ny lagstiftning, som är
i överensstämmelse med de övriga motorfordonskategorierna, är tillämplig
vid denna tidpunkt.

FÖRKLARING AV LIECHTENSTEINS REGERING

OM PRODUKTANSVAR

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

Liechtensteins regering förklarar vad avser artikel 14 i rådets direktiv
85/374/EG att Liechtenstein vid detta avtals ikraftträdande i nödvändig om-

715

fattning skall ha infört lagstiftning om skydd mot atomolyckor motsvarande
det som internationella konventioner ger.

FÖRKLARING AV LIECHTENSTEINS REGERING
OM LANDETS SPECIELLA LÄGE

Liechtensteins regering,

som hänvisar till punkt 18 i den gemensamma förklaringen av den 14 maj
1991 från ministermötet mellan Europeiska gemenskapen, dess medlemssta-
ter och Europeiska frihandelssammanslutningens stater,

som på nytt bekräftar skyldigheten att säkerställa efterlevnaden av alla be-
stämmelser i EES-avtalet och att tilllämpa dem i god tro,

förväntar sig att vederbörlig hänsyn skall tas enligt EES-avtalet till landets
speciella geografiska förhållanden,

och anser att en situation som motiverar de åtgärder som avses i artikel
112 i EES-avtalet särskilt skall anses föreligga, om kapitalinflöden från en
annan avtalsslutande part kan äventyra den bofasta befolkningens tillgång
till fastigheter, eller om det i förhållande till antalet stadigvarande bosatta
invånare sker en extraordinär ökning av antalet medborgare från EG:s med-
lemsstater eller de andra EFTA-staterna eller av det totala antalet sysselsätt-
ningstillfällen.

FÖRKLARING AV ÖSTERRIKES REGERING OM
SKYDDSÅTGÄRDER

Österrike förklarar att de speciella geografiska förhållandena gör att till-
gången på markområden för bostadsändamål (särskilt mark för husbyg-
gande) i delar av Österrike är mera knapp än vad som är normalt. Därför
kan störningar på fastighetsmarknaden komma att leda till sådana allvarliga
ekonomiska, samhälleliga eller miljobetingade problem av regional natur
som avses i skyddsklausulen i artikel 112 i EES-avtalet, och föranleda åtgär-
der med stöd av den artikeln.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att förklaringen av Österrikes regering om
skyddsåtgärder inte skall inverka på de avtalsslutande parternas rättigheter
och skyldigheter enligt detta avtal.

FÖRKLARING AV ISLANDS REGERING OM
ANVÄNDNING AV SKYDDSÅTGÄRDER ENLIGT EES-
AVTALET

På grund av dess ekonomiska ensidiga karaktär och det förhållandet att dess
territorium är glest befolkat förklarar Island det som sin uppfattning att det,
utan inskränkning i de skyldigheter som följer av avtalet, får vidta skyddsåt-
gärder om tillämpningen av EES-avtalet medför bl. a. följande:

- allvarliga störningar på arbetsmarknaden till följd av omfattande inflytt-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

716

ning av arbetskraft till vissa geografiska områden, vissa typer av arbete
eller vissa branscher, eller

- allvarliga störningar på fastighetsmarknaden.

FÖRKLARING AV SCHWEIZ REGERING OM
SKYDDSÅTGÄRDER

Schweiz förklarar det som sin uppfattning att landet, till följd av sina spe-
ciella geografiska och demografiska förhållanden, har möjlighet att vidta åt-
gärder för att begränsa invandring från EES-länder i händelse av obalans i
demografiska, sociala eller ekologiska hänseenden, föranledd av EES-med-
borgares förflyttningar.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att förklaringen av Schweiz regering om
skyddsåtgärder inte skall inverka på de avtalsslutande parternas rättigheter
och skyldigheter enligt detta avtal.

FÖRKLARING AV SCHWEIZ REGERING OM
INFÖRANDET AV HÖGSKOLESTUDIER I
ARKITEKTUR VID HÖGRE TEKNISKA
UTBILDNINGSANSTALTER

Genom att begära att examensbeviset i arkitektur som utfärdas vid de högre
tekniska utbildningsanstalterna i Schweiz införs i artikel 11 i direktiv
85/384/EEG förklarar Schweiz sig berett att inrätta en kompletterande, ett-
årig högskoleutbildning avslutad med en examen, för att ombesörja att hela
utbildningsgången uppfyller de i artikel 4.1 a föreskrivna kraven. Denna
kompletterande utbildning kommer att införas av förbundsregeringens indu-
stri- och arbetsmarknadsstyrelse från och med läsåret 1995/1996.

FÖRKLARING AV ÖSTERRIKES OCH SCHWEIZ
REGERINGAR OM AUDIOVISUELLA TJÄNSTER

Med hänvisning till rådets direktiv 89/552/EEC av den 3 oktober 1989 om
samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar
och andra författningar om utövandet av sändningsverksamhet för televi-
sion, förklarar Österrikes och Schweiz regeringar att de i enlighet med gäl-
lande gemenskapsrätt, som den tolkats av Europeiska gemenskapernas
domstol, kommer att ha möjlighet att vidta lämpliga åtgärder i händelse av
utlokalisering i syfte att kringgå nationell lagstiftning.

FÖRKLARING AV LIECHTENSTEINS OCH

SCHWEIZ REGERINGAR OM ADMINISTRATIVT
BISTÅND

Med hänvisning till de bestämmelser i EES-avtalet som avser samarbete
mellan tillsynsmyndigheter inom området för finansiella tjänster (bankverk-

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

717

samhet, fondföretag och handel med värdepapper) understryker Schweiz
och Liechtensteins regeringar den vikt de fäster vid principerna om sekretess
och integritet samt förklarar sin uppfattning att information som tillhanda-
hålls av deras behöriga myndigheter kommer att behandlas av mottagande
myndigheter i överensstämmelse med dessa principer. Detta innebär, om
inte annat följer av det relevanta regelverket, att

- alla personer som är eller har varit anställda hos myndigheter som tar
emot information skall iaktta tystnadsplikt. Information som betecknas
som konfidentiell skall behandlas därefter,

- behöriga myndigheter som tar emot konfidentiell information får an-
vända denna endast för fullgörande av sina uppgifter, sådana de angivits
i det relevanta regelverket.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att den förklaring som gjorts av Schweiz och
Liechtensteins regeringar om administrativt bistånd inte skall inverka på de
avtalsslutande parternas rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal.

FÖRKLARING AV SCHWEIZ REGERING OM
TILLÄMPNING AV SKYDDSKLAUSULEN I SAMBAND
MED KAPITALRÖRELSER

I betraktande av det förhållandet att tillgången på produktiv mark är särskilt
liten i Schweiz, att utländsk efterfrågan på fast egendom traditionellt har va-
rit stor och att därutöver den andel av den bofasta befolkningen som bor på
egen fastighet är liten i jämförelse med vad som gäller för övriga Europa,
förklarar Schweiz det som sin uppfattning att landet får vidta skyddsåtgär-
der, särskilt om kapitalinflöde från andra avtalsslutande parter medför stör-
ningar på fastighetsmarknaden, vilka bland annat skulle kunna äventyra den
bofasta befolkningens tillgång till fast egendom.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att den förklaring som gjorts av Schweiz re-
gering om tillämpning av skyddsdklausulen i samband med kapitalrörelser
inte skall inverka på de avtalsslutande parternas rättigheter och skyldigheter
enligt detta avtal.

FÖRKLARING AV NORGES REGERING OM
DIREKT VERKSTÄLLBARHET FÖR EG-
INSTITUTIONERNAS BESLUT OM
BETALNINGSFÖRPLIKTELSER RIKTADE TILL
FÖRETAG I NORGE

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

De avtalsslutande parterna görs uppmärksammma på att Norges nuvarande
författning inte tillåter direkt verkställbarhet för EG-institutionernas beslut
om betalningsförpliktelser riktade till företag i Norge. Norge förklarar att

718

sådana beslut även i fortsättningen bör riktas direkt till företagen i fråga och
att dessa bör fullgöra sina förpliktelser i överensstämmelse med nuvarande
praxis. Dessa begränsningar i fråga om direkt verkställbarhet för EG-institu-
tionernas beslut om betalningsförpliktelser gäller inte dotterföretag eller till-
gånger inom gemenskapens territorium som tillhör företag i Norge.

Om problem skulle uppstå, är Norge berett att inleda överläggningar och
samarbeta för att finna en lösning som är tillfredsställande för båda parter.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

EG-kommissionen skall fortlöpande bevaka den situation som beskrivs i
Norges ensidiga förklaring. Kommissionen får när som helst inleda överlägg-
ningar med Norge för att finna tillfredsställande lösningar på de problem
som kan uppstå.

FÖRKLARING AV ÖSTERRIKES REGERING OM
VERKSTÄLLANDET PÅ DESS TERRITORIUM AV
BESLUT AV EG-INSTITUTIONER OM
BETALNINGSFÖRPLIKTELSER

Österrike förklarar att dess skyldighet att på sitt territorium verkställa så-
dana beslut av EG-institutioner som innefattar betalningsförpliktelser, en-
dast skall gälla sådana beslut som till alla delar omfattas av bestämmelserna
i EES-avtalet.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Gemenskapen uppfattar Österrikes förklaring på så sätt att verkställandet
av beslut enligt vilka företag åläggs betalningsförpliktelser skall säkerställas
på Österrikes territorium i den mån sådana beslut om betalningsförpliktelser
är grundade - även om inte uteslutande - på bestämmelser i EES-avtalet.

Kommissionen får när som helst ta initiativ till överläggningar med Öster-
rikes regering för att finna tillfredsställande lösningar på eventuella problem
som uppstår.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OM VARVSINDUSTRI

Det är Europeiska gemenskapens överenskomna policy att successivt
minska nivån på kontraktsbaserat produktionsstöd till skeppsvarven. Kom-
missionen försöker att sänka nivån på stödtaket så långt och så snabbt som
det är förenligt med det sjunde direktivet (90/684/EEG).

Det sjunde direktivet upphör att gälla vid utgången av år 1993. När kom-
missionen avgör om det behövs ett nytt direktiv kommer den även att
granska konkurrenssituationen för varvsindustrin inom hela EES mot bak-
grund av de framsteg som gjorts i fråga om att sänka eller avskaffa kontrakts-
baserat produktionsstöd. Vid denna granskning kommer kommissionen att
nära rådgöra med EFTA-staterna, i syfte att skapa villkor som garanterar att

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

719

konkurrensen inte snedvrids, varvid hänsyn kommer att tas till resultaten av
ansträngningarna i ett vidare internationellt sammanhang.

FÖRKLARING AV IRLANDS REGERING TILL
PROTOKOLL 28 OM IMMATERIELL ÄGANDERÄTT -
INTERNATIONELLA KONVENTIONER

Irland uppfattar artikel 5.1 i protokoll 28 som ett åläggande att med iaktta-
gande av landets konstitutionella föreskrifter vidta alla nödvändiga åtgärder
för att Irland skall ansluta sig till de angivna konventionerna.

FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS
REGERINGAR OM EUROPEISKA GEMENSKAPENS
STADGA OM GRUNDLÄGGANDE SOCIALA
RÄTTIGHETER FÖR ARBETSTAGARE

EFTA-staternas regeringar delar uppfattningen att ett utvidgat ekonomiskt
samarbete måste åtföljas av framsteg i integrationens sociala dimension,
vilka måste uppnås i fullt samarbete med arbetsmarknadens parter. EFTA-
staterna vill aktivt bidra till utvecklingen av den sociala dimensionen i Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet. De välkomnar därför det förstärkta
samarbete på det sociala området med gemenskapen och dess medlemssta-
ter, som åstadkommits i detta avtal. EFTA-staternas regeringar är medvetna
om vikten av att i detta sammanhang garantera grundläggande sociala rättig-
heter för arbetstagare i hela EES och stöder de principer och grundläggande
rättigheter som läggs fast i stadgan om grundläggande sociala rättigheter av
den 9 december 1989, samt påminner om subsidiaritetsprincipen som nämns
där. De konstaterar att vederbörlig hänsyn måste tas till mångfalden av na-
tionell praxis vid genomförandet av sådana rättigheter, i synnerhet vad gäller
den roll som spelas av arbetsmarknadens parter och kollektivavtal.

FÖRKLARING AV ÖSTERRIKES REGERING OM
GENOMFÖRANDET AV ARTIKEL 5 I DIREKTIV
76/207/EEG I FRÅGA OM NATTARBETE

Republiken Österrike förklarar,

med kännedom om principen om lika behandling, så som den fastställs i
detta avtal,

med hänsyn till Österrikes skyldighet att enligt detta avtal införliva ge-
menskapens regelverk i österrikisk rättsordning,

med hänsyn till andra folkrättsliga förpliktelser som Österrike har åtagit sig,
med beaktande av de hälsoskadliga effekterna av nattarbete och av det
särskilda behovet av skydd för kvinnliga arbetstagare,

att den är villig att beakta det särskilda behovet av skydd för kvinnliga
arbetstagare.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

720

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Europeiska gemenskapen anser att den österrikiska regeringens ensidiga
förklaring om genomförandet av artikel 5 i direktiv 76/207/EEG i fråga om
nattarbete inte skall medföra någon inskränkning i avtalsparternas rättighe-
ter och skyldigheter enligt avtalet.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OM EFTA-STATERNAS RÄTTIGHETER VID EG-
DOMSTOLEN

1. I syfte att öka den rättsliga homogeniteten inom EES genom att bereda
EFTA-staterna och EFTA:s övervakningsmyndighet möjlighet att interve-
nera vid EG-domstolen, skall gemenskapen ändra artiklarna 20 och 37 i stad-
gan för Europeiska gemenskapernas domstol och första instansrätt.

2. Vidare skall gemenskapen vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att EFTA-staterna, vad beträffar tilllämpningen av artiklarna 2.2 b och 6 i
protokoll 24 till EES-avtalet, får samma rättigheter som EG-medlemssta-
terna enligt artikel 9.9 i förordning (EEG) nr 4064/89.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OM EFTA-STATERNAS JURISTERS RÄTTIGHETER
ENLIGT GEMENSKAPSRÄTTEN

Gemenskapen förbinder sig att ändra stadgan för Europeiska gemenskaper-
nas domstol och första instansrätt för att säkerställa att de ombud som utses
att företräda en EFTA-stat eller EFTA:s övervakningsmyndighet i ett visst
mål eller ärende får biträdas av en rådgivare eller en advokat som är behörig
att uppträda inför domstol i en EFTA-stat. Gemenskapen förbinder sig vi-
dare att säkerställa att jurister som är behöriga att uppträda inför domstol i
en EFTA-stat får företräda enskilda och näringsidkare vid Europeiska ge-
menskapernas domstol och första instansrätt.

När de uppträder inför Europeiska gemenskapernas domstol och första
instansrätt, skall sådana ombud, rådgivare och advokater, åtnjuta den im-
munitet och de rättigheter som krävs för att de skall utföra sina uppgifter på
ett självständigt sätt, i enlighet med de villkor som skall fastställas i dessa
domstolars arbetsordning.

Gemenskapen skall dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att säker-
ställa att EFTA-staternas jurister åtnjuter samma rättigheter enligt gemen-
skapsrätten som EG-medlemsstatemas jurister när det gäller immunitet i
fråga om rättsliga åtgärder.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

721

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OM DELTAGANDE AV EXPERTER FRÅN EFTA-
STATERNA I EG-KOMMITTÉER MED

ANKNYTNING TILL EES I ENLIGHET MED ARTIKEL
100 I AVTALET

Europeiska gemenskapernas kommission bekräftar att det vid tillämpning
av de principer som anges i artikel 100 förutsätts att varje EFTA-stat utser
sina egna experter. Dessa experter skall vara jämställda med experter från
EG-medlemsstaterna i beredningsarbetet inför sammankallandet av de EG-
kommittéer som berörs av rättsakterna i fråga. EG-kommissionen skall fort-
sätta med överläggningarna så länge som det anses nödvändigt innan den
lägger fram sitt förslag vid ett formellt sammanträde.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OM ARTIKEL 103 I AVTALET

Europeiska gemenskapen anser att den får uppskjuta den slutliga tillämp-
ningen av det beslut av Gemensamma EES-kommittén som avses i artikel
103.1 i avtalet till dess att de konstitutionella krav som avses i artikeln till
fullo har uppfyllts av EFTA-staterna.

FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS
REGERINGAR OM ARTIKEL 103.1 I AVTALET

I syfte att åstadkomma ett homogent EES, och utan inskränkning i sina de-
mokratiska institutioners funktion, kommer EFTA-staterna att verka för att
de nödvändiga konstitutionella kraven uppfylls enligt bestämmelserna i
första punkten i artikel 103.1 i EES-avtalet.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OM TRANSITERING INOM FISKESEKTORN

Det är gemenskapens uppfattning att artikel 6 i protokoll 9 också kommer
att bli tillämplig om en ömsesidigt tillfredsställande lösning på transiterings-
frågan inte uppnås före avtalets ikraftträdande.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
SAMT FINLANDS, LIECHTENSTEINS, SCHWEIZ,
SVERIGES OCH ÖSTERRIKES REGERINGAR OM
PRODUKTER AV VAL

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

Europeiska gemenskapen samt Finlands, Liechtensteins, Schweiz, Sveriges
och Österrikes regeringar förklarar att tabell I i tillägg 2 till protokoll 9 inte
påverkar det importförbud som de tillämpar för produkter av val.

722

FÖRKLARING AV SCHWEIZ REGERING OM
TULLAR AV FISKAL KARAKTÄR

Det interna förfarandet för omvandling av tullar av fiskal karaktär till intern
beskattning har inletts.

Utan att tillämpningen av protokoll 5 till avtalet påverkas, skall Schweiz
vid tidpunkten för ikraftträdandet av den interna beskattningen avskaffa
dessa tullar för de tulltaxenummer som uppräknas i tabellbilagan till proto-
koll 5, under förutsättning att de konstitutionella och övriga lagändringar
som är nödvändiga blir godkända i enlighet med landets interna lagstiftning.

En folkomröstning om denna fråga skall hållas före utgången av år 1993.

Vid positivt resultat av den konstitutionella folkomröstningen skall
Schweiz verka för att tullar av fiskal karaktär omvandlas till intern beskatt-
ning före utgången av år 1996.

FÖRKLARING AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
OM BILATERALA AVTAL

Gemenskapen anser att trots att

- de bilaterala avtalen om varutransporter på landsväg och med tåg mellan
Europeiska ekonomiska gemenskapen och Österrike och mellan Euro-
peiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz,

- de bilaterala avtalen om vissa bestämmelser om jordbruk mellan Euro-
peiska ekonomiska gemenskapen och var och en av EFTA-staterna,

- de bilaterala avtalen om fiske mellan Europeiska ekonomiska gemenska-
pen och Sverige, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Norge och
Europeiska ekonomiska gemenskapen och Island,

har fastställts i skilda rättsakter, utgör de en del av det samlade resultatet av
förhandlingarna och är en nödvändig förutsättning för att gemenskapen skall
godkänna EES-avtalet.

Gemenskapen förbehåller sig rätten att uppskjuta ingåendet av EES-avta-
let till dess att den har underrättats om att ovannämnda bilaterala avtal har
ratificerats av de berörda EFTA-staterna. Förbehållet avser även vilka slut-
satser som bör dras i händelse av att dessa avtal inte ratificeras.

FÖRKLARING AV SCHWEIZ REGERING OM
AVTALET MELLAN EEG OCH SCHWEIZISKA
EDSFÖRBUNDET OM VARUTRANSPORTER PÅ
LANDSVÄG OCH MED TÅG

Schweiz skall sträva efter att ratificera det bilaterala avtalet mellan EEG och
Schweiziska edsförbundet om varutransporter på landsväg och med tåg före
ratifikationen av EES-avtalet, samtidigt som det vidhåller sin ståndpunkt att
EES-avtalet och detta bilaterala avtal skall betraktas som två skilda rättsak-
ter med var sitt innehåll.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

723

FÖRKLARING AV ÖSTERRIKES REGERING OM
AVTALET MELLAN EEG OCH REPUBLIKEN
ÖSTERRIKE OM VARUTRANSPORTER PÅ
LANDSVÄG OCH MED TÅG

Österrike skall sträva efter att ratificera det bilaterala avtalet mellan EEG
och Republiken Österrike om varutransporter på landsväg och med tåg före
ratifikationen av EES-avtalet, samtidigt som det vidhåller sin ståndpunkt att
EES-avtalet och detta bilaterala avtal skall betraktas som två skilda rättsak-
ter med var sitt innehåll.

FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS

REGERINGAR OM EFTA:S FINANSIELLA MEKANISM

EFTA-staterna anser att de olämpliga och rättvisa lösningarä som nämns i
den gemensamma förklaringen om den finansiella mekanismen bör innebära
antingen att en EFTA-stat som ansluter sig till gemenskapen inte skall vara
bunden av en finansiell förpliktelse som EFTA:s finansiella mekanism har
åtagit sig efter den statens anslutning till gemenskapen eller att statens bi-
drag till EG:s allmänna budget skall anpassas i motsvarande mån.

FÖRKLARING AV EFTA-STATERNAS

REGERINGAR OM EN DOMSTOL I FÖRSTA INSTANS

Om det visar sig nödvändigt, kommer EFTA-staterna att upp-rätta en dom-
stol i första instans för mål på konkurrensområdet.

Prop. 1991/92:170

Bilaga 14

Slutakt

gotab 41337, Stockholm 1992

724

Proposition 1991/92:170

Kommunikationsdepartementet

Anmälan till proposition om Europeiskaekonomiska samarbetsområdet (EES)

1 Inledning

2 Tekniska föreskrifter, typgodkännande m.m.(bilaga II avsnitt 1 och 2 till avtalet)

3 Telekommunikationer

(bilaga II avsnitt 18 samt bilaga XI till avtalet)

4 Transporter (bilaga XIII till avtalet)

4.1 Allmänt

4.2 Landtransporter

4.3 Sjöfart

4.4 Luftfart

5 Hemställan

Innehållsförteckning

Finansdepartementet

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiskasamarbetsområdet (EES)

1 Inledning

2 Offentlig upphandling

2.1 Bakgrund

2.2 EG:s regelverk

2.3 EES-avtalets innebörd för svensk del

2.4 Införlivningsarbetet

3 Statistik

4 Finansiella tjänster

4.1 EES-avtalets innebörd

4.2 Genomförd internationell anpassning

4.3 Återstående arbete

5 Skatteområdet

6 Hemställan

Innehåll

Utbildningsdepartementet

Anmälan till proposition om Europeiskaekonomiska samarbetsområdet (EES)

Åttonde huvudtiteln

1 Forsknings- och utvecklingssamarbete i EG

1.2 Bakgrund

1.3 Sveriges deltagande i EG:s forskningsprogram

1.4 EES-avtalet

1.5 Svensk organisation

2. Utbildningsprogrammen

2.1 Inledning

2.2 Comett

2.3 Erasmus

2.4 Tempus

2.5 EES-avtalet och Sveriges deltagande i EG:sutbildningsprogram

3. Ömsesidigt erkännande av examensbevis

4. Hemställan

Jordbruksdepartementet

Anmälan till proposition om Europeiskaekonomiska samarbetsområdet (EES)

1 Inledning

2 Veterinära området

2.1 Veterinära bestämmelser

2.2 Bestämmelser om foder

3 Livsmedelsområdet

4 Växtskyddsområdet

4.1 Växtskydd

4.2 Växtodling - utsäde

4.3 Växtodling - genteknik

5 Gödselmedel

6 Industrins råvarukostnadsutjämning

7 Fisket

8 Bilateral jordbruksöverenskommelse mellanSverige och EG inom ramen för EES-förhandlingarna

9 Bilateral fiskeriöverenskommelse mellan

Sverige och EG inom ramen för EES-förhandlingarna

10 Hemställan

AVTAL

BREV NR 1

BREV NR 2

BILAGA I

ÖVERENSKOMMELSE

BILAGA II

BILAGA III

BILAGA IV

BILAGA V

ÖVERENSKOMMELSE

BILAGA VI

URSPRUNGSREGLER

Arbetsmarknadsdepartementet

Anmälan till proposition om Europeiskaekonomiska samarbetsområdet (EES).

1 Inledning

1.1 EES-avtalet

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2 Tekniska föreskrifter, typgodkännande m.m.
(bilaga II avsnitt 1 och 2 till avtalet)

Anmälan till proposition om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES)

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

2.5 EES-avtalet och Sveriges deltagande i EG:s
utbildningsprogram

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

8 Bilateral jordbruksöverenskommelse mellan
Sverige och EG inom ramen för EES-
förhandlingarna

Sverige och EG inom ramen för EES-
förhandlingarna

Anmälan till proposition om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Sammanställning av remissyttranden över
rapporten (Ds 1991:72) EES-anpassning av
arbetsmiljölagen

Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande Prop. 1991/92:170
över departementspromemorian (Ds 1991:82) EES- Bilaga 10:3

Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)1

Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)

1 Lag om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES)