Bilaga 5 till budgetpropositionen 1992

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil. 5

Översikt

Försvarsdepartementet har inom regeringskansliet ansvaret för de åtgärder
som krävs för att förbereda landet för att motstå väpnad eller annan yttre
aggression och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. To-
talförsvaret består av en militär och en civil del.

Totalförsvarets militära del omfattar armén, marinen och flygvapnet samt
den operativa ledningen. Vidare ingår ett antal myndigheter som benämns
gemensamma myndigheter.

Totalförsvarets civila del utgörs av ett antal samhällssektorer benämnda
funktioner. Försvarsdepartementet ansvarar härvid för funktionerna Civil
ledning och samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst, Psykolo-
giskt försvar, Försörjning med industrivaror (utom energiförsörjning och
livsmedelförsörjning) samt Kyrklig beredskap. Försvarsdepartementet an-
svarar vidare för samordningen inom regeringskansliet av samtliga funktio-
ner inom totalförsvarets civila del samt för räddningstjänsten i fred.

Till totalförsvaret hör också ett antal verksamheter gemensamma för eller
till stöd för såväl den militära som den civila delen av totalförsvaret.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Björck

Prop. 1991/92:100

Bil. 5

Anmälan till budgetpropositionen 1992

1 Huvudtitelns utformning

Underlag till en försvarsbeslutsproposition våren 1992, i vilken inriktningen
av totalförsvaret för tiden 1992/93 -1996/97 läggs fast, bereds för närvarande
inom regeringskansliet. Anslagen under fjärde huvudtiteln är därför här be-
räknade med de belopp som har anvisats av riksdagen för budgetåret
1991/92.1 försvarsbeslutspropositionen återkommer regeringen med förslag
till belopp avseende budgetåret 1992/93.

2 Anslagsfrågor

Fr.o.m. budgetåret 1992/93 finansieras verksamheten under anslaget 14.
Identitetsbrickor över sjunde huvudtitelns anslag till skatteförvaltningen.
Anslaget finns därför ej upptaget i denna bilaga.

3 Hanteringen av mervärdeskatt

Den 1 juli 1991 genomfördes en mervärdeskatteomläggning med innebörden
att anvisade medel under respektive anslag skulle redovisas exklusive mer-
värdeskatt. För försvarsdepartementets verksamhetsområde har det totala
mervärdeskattebeloppet beräknats till drygt 1 043,4 milj. kr.

Redan i budgetpropositionen (prop. 1991/92:100) togs anslagen upp med
belopp för vilka ett mervärdeskattebelopp på sammanlagt 971 397 000 kr.
exkluderats. Motsvarande belopp redovisades över förslagsanslaget L 6. An-
slag för mervärdeskatt. Resterande belopp på drygt 72 milj.kr. har i regle-
ringsbrevet innevarande budgetår redovisats som ej disponibla medel under
respektive anslag.

I avsnittet nedan om anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 anges anslags-
beloppen exklusive mervärdeskatt.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93

Fjärde huvudtiteln

Med hänvisning till vad jag har anfört inledningsvis hemställer jag att rege-
ringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1992/93 be-
räkna följande anslag:

A. Försvarsdepartementet m.m.

1. Försvarsdepartementet

ett förslagsanslag på 45 790 000 kr.

2. Utredningar m.m.

ett reservationsanslag på 6 585 000 kr.

B. Arméförband

1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 7 733 360 000 kr.

2. Arméförband: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 3 467 970 000 kr.

3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 525 970 000 kr.

B. Marinförband

1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 2 674 910 000 kr.

2. Marinförband: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 2 408 749 000 kr.

3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 176 215 000 kr.

D. Flygvapenförband

1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 4 374 030 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 5

1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 6 051 913 000 kr.

3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 257 490 000 kr.

E. Operativ ledning m.m.

1. Operativ ledning m.m.: Ledning och
förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 888 730 000 kr.

2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 143 925 000 kr.

3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 72 910 000 kr.

4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling

ett förslagsanslag på 73 695 000 kr.

F. Gemensamma myndigheter m.m. inom
försvarsmakten

1. Försvarets civilförvaltning

ett förslagsanslag på 117 933 000 kr.

2. Försvarets sjukvårdsstyrelse

ett förslagsanslag på 40 256 000 kr.

3. Anskaffning av anläggningar för gemensamma
myndigheter

ett förslagsanslag på 53 530 000 kr.

4. Fortifikationsförvaltningen

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 5

5. Försvarets materielverk

ett förslagsanslag pä 1 014 720 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 5

6. Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt

ett förslagsanslag på 21 350 000 kr.

7. Försvarets radioanstalt

ett förslagsanslag pä 328 251 000 kr.

8. Värnpliktsverket

ett förslagsanslag på 168 299 000 kr.

9. Militärhögskolan

ett förslagsanslag på 67 940 000 kr.

10. Försvarets förvaltningshögskola

ett förslagsanslag på 18 977 000 kr.

11. Försvarets mediecenter

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

12. Krigsarkivet

ett förslagsanslag på 9 461 000 kr.

13. Statens försvarshistoriska museer

ett förslagsanslag på 21 596 000 kr.

14. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen

av totalförsvaret m.m.

ett förslagsanslag pä 140 000 000 kr.

15. Försvarets datacenter

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G. Gemensamma myndigheter m.m. utanför
försvarsmakten

1. Gemensam försvarsforskning

ett förslagsanslag på 443 090 000 kr.

2. Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut

ett förslagsanslag på 20 254 000 kr.

3. Försvarshögskolan

ett förslagsanslag på 7 049 000 kr.

4. Kustbevakningen

ett förslagsanslag på 272 990 000 kr.

5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen

ett förslagsanslag på 46 875 000 kr.

6. Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret

ett förslagsanslag på 8 994 000 kr.

7. Reglering av prisstegringar

ett förslagsanslag på 2 900 000 000 kr.

H. Civil ledning och samordning

I. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och
samordning

ett förslagsanslag på 52 758 000 kr.

2. Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil
beredskap

ett reservationsanslag på 65 100 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 5

3. Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd
ett reservationsanslag på 7 020 000 kr.

4. Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader m.m.

ett förslagsanslag på 22 465 000 kr.

5. Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övningsverksamhet
ett förslagsanslag på 7 475 000 kr.

I. Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

1. Befolkningsskydd och räddningstjänst

ett förslagsanslag på 592 327 000 kr.

2. Anläggningar för räddningsskolorna, m.m.

ett förslagsanslag på 26 088 000 kr.

3. Skyddsrum, m.m.

ett förslagsanslag på 496 910 000 kr.

4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.

ett förslagsanslag på 5 000 kr.

5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m.m.

ett förslagsanslag på 72 490 000 kr.

6. Vapenfristyrelsen

ett förslagsanslag på 151 005 000 kr.

J. Psykologiskt försvar

1. Styrelsen för psykologiskt försvar

ett förslagsanslag på 9 340 000 kr.

K. Försörjning med industrivaror

1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med
industrivaror

Prop. 1991/92:100

Bil. 5

ett förslagsanslag på 74 260 000 kr.

2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder
ett förslagsanslag på 52 730 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 5

3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader

ett förslagsanslag på 184 500 000 kr.

4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster
till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

L. Övrig verksamhet

1. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

2. Flygtekniska försöksanstalten

ett förslagsanslag på 9 471 000 kr.

3. Beredskapsstyrka för FN-tjänst

ett förslagsanslag på 41 922 000 kr.

4. FN-styrkors verksamhet utomlands

ett förslagsanslag på 267 610 000 kr.

5. Övervakningskontingenten i Korea

ett förslagsanslag på 5 290 000 kr.

6. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets
område

ett förslagsanslag på 12 177 000 kr.

7. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Innehållsförteckning

Prop. 1991/92:100

Bil. 5

Översikt .................................................. 1

Huvudtitelns utformning.................................... 2

Anslagsfrågor.............................................. 2

Hantering av mervärdeskatt................................. 2

Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93. Fjärde huvudtiteln........ 2

gotab 40419, Stockholm 1991

Regeringens proposition

1991/92:100 Bilaga 6

Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Bilaga 6 till budgetpropositionen 1992

Socialdepartementet

(femte huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil. 6

ÖVERSIKT

Verksamhetsområdet

Socialdepartementet förvaltar, utvecklar och förnyar välfärdspolitiken.
Arbetsfältet utgörs huvudsakligen av det sociala trygghetssystemet:

* Ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl, bostadsbidrag, föräldraförsäk-
ring och barnomsorg

* Försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom och i
samband med rehabilitering

* Hälso- och sjukvård inkl, tandvård

* Aldreomsorg och omsorger om handikappade

* Socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor.

Socialdepartementet ansvarar också för statistik, forskning och utveck-
ling inom den sociala sektorn.

Socialdepartementets ansvarsområden innefattar en stor del av den
offentliga sektorn. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda.
De samlade sociala utgifterna inkl, landstingens och kommunernas ut-
gifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra
sociala insatser beräknas år 1992 uppgå till drygt 430 miljarder kr.
Detta motsvarar ca 29 % av BNP.

Ca 250 miljarder kr. eller nästan 58 % av de samlade sociala utgifter-
na utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkrings-
sektorn svarar för drygt 95 % av dessa transfereringsutgifter.

Totala statliga utgifter inom sociala sektorn (mifj.kr)

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Beräknade utgifter	Förändring
1991/92 1992/93		%

Totala utgifter	287 603	301 800	14 197	5
därav
Allmän tilläggspension (ATP)	92 026	99 591	7 565	8
Folkpensioner exkl.
förtidspension	53 855	55 527	1 672	3
Kommunalt bostadstillägg (KBT)	1 715	1 655	60	- 3
Delpension	1 809	1 896	87	5
Förtidspension	13 450	13 923	473	4
Sjukförsäkring	44 082	37 921	- 6 161	-14
Arbetsskadeförsäkring	12 030	13 660	1 630	14
Ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl.
föräldraförsäkring	37 662	41 384	3 722	10
Socialförsäkringsadministration	5 430	5 470	40	1
Bidrag till barnomsorg	13 044	13 690	646	5
Hälso- och sjukvård	5 005	4 507	- 498	-10
Äldre- och handikappomsorg
och närståendevård	6 027	11 055	5 028	83
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotika-
politik	1 051	1 016	35	- 3
Övrigt	417	505	88	21,1

Utgifterna för ATP och delpension ligger helt utanför statsbudgeten.
15 % av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen, försäkrings-
kassornas administration samt närståendevård redovisas på statsbud-
getens utgiftssida under femte huvudtiteln. Resterande del av utgifterna
för dessa ändamål samt underskottet i arbetsskadefonden redovisas på
statsbudgetens inkomstsida. Övriga utgifter redovisas endast på stats-
budgetens utgiftssida.

Välfärdspolitiken

Välfärdspolitiken gynnar alla, men den betyder allra mest för de ensam-
ma, de handikappade och de sjuka och för alla dem som inte själva kan
skapa en rimlig standard och som inte har någon som bryr sig om dem
eller tar ansvar för dem.

Staten måste ha det yttersta ansvaret för att alla medborgare ges en
grundläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom och handi-
kapp. Dessa insatser måste även i framtiden till den alldeles övervägan-
de delen finansieras gemensamt.

De verksamheter som ligger inom socialdepartementets område utgör
en viktig del av det som kallas välfärdsstaten. Välfärdsstaten uppfattas i
dag av många som en självklarhet - men är naturligtvis inte det. Den
representerar ett sätt att fördela välståndet. Medborgarna betalar för väl-

färdsstaten efter förmåga. Skatter och socialavgifter används sedan till
att finansiera skolgång, sjukvård, pensioner och annat som alla får till-
gång till.

Välfärdsstaten ger också människor tryggheten att veta att de via
socialförsäkringarna är garanterade att slippa att bli hårt ekonomiskt
drabbade vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom.

Välfärdsstaten ger trygghet och bidrar därmed till att öka många män-
niskors frihet. Att alla får möjlighet till utbildning och utveckling inne-
bär ökade chanser och ökad frihet främst för dem som annars inte skulle
få dessa möjligheter. Vetskapen att man trots ett misslyckande kan få
nya chanser ökar benägenheten att ta risker. Det innebär också frihet.

Välfärdspolitiken i Sverige är till stora delar generell. Staten frågar
inte efter om den enskilde har familj eller är ensam, är som folk är mest
eller udda, är omtyckt eller avskydd — alla har rätt till välfärdsstatens
förmåner.

Regeringen kommer utifrån synen på alla människors lika värde att
utveckla välfärdspolitiken så att speciellt de mest utsatta människomas
och gruppernas livssituation förbättras.

Alternativet till välfärdsstaten är ett selektivt system som siktar in sig
på att stödja bara dem som har de sämsta förutsättningarna. Ett sådant
system har många nackdelar. Det förutsätter mer av prövning och kon-
troll. Någon måste då avgöra vem som har rätt till stöd och vem som
inte har det. Det leder lätt till mer byråkrati och fler integritetsstörande
undersökningar.

Ett selektivt system skapar också marginaleffekter. Bidragen trappas av
när inkomsterna stiger. Många riskerar att fastna i det som brukar kallas
fattigdoms fällan.

Välfärdsstatens grundläggande ideologi, byggd på universalism, skall
vara vägledande också i framtiden.

Nödvändiga förändringar

Sveriges ekonomi är i kris. Ekonomin växer inte, budgetunderskottet
ökar och arbetslösheten stiger. Detta är en konsekvens av såväl konjunk-
turella som strukturella problem. De förra hänger samman med den
internationella lågkonjunkturen. De senare är specifika för Sverige och
oberoende av konjunkturen. De strukturella problemen kan åtgärdas bara
genom aktiva politiska beslut i Sverige.

En fortsatt ekonomisk kris innebär ett hot mot välfärdsstaten. Ett sam-
hälle där ekonomin inte växer har till slut inte råd med en väl utbyggd
välfärd. Därför måste de ekonomiska problemen angripas med kraft.

De sociala utgifterna för staten, socialförsäkringssystemet och kom-
munsektorn motsvarar inemot en tredjedel av BNP. När ekonomin måste
saneras är det därför nödvändigt att en stor del av anpassningen sker
inom det sociala området.

Under de senaste decennierna har dessutom vissa offentliga system på
det sociala området utvecklats utan tillräcklig kontroll. Ersättningsregler
har utformats utan nödvändig hänsyn till den styrande effekt som de har

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

på arbetslivet och på människors långsiktiga välbefinnande. Förhållandet
att de sociala tjänsterna till stor del produceras inom offentliga monopol
har medfört en brist på effektivitet. Regeringen avser att bearbeta de
strukturella problem som finns inom socialförsäkringssektorn.

Det statsfinansiella läget gör det nödvändigt att prioritera de sociala
behov som är störst och att skära ned en del av de mindre angelägna
utgifterna för att skapa utrymme för åtgärder som är viktiga för att få
fart på den svenska ekonomin. En vägledande princip bör därvid vara att
socialförsäkringen skall täcka större delen av, men inte hela, inkomst-
bortfallet. En annan bör vara att också på andra sätt hävda arbetslinjen,
både inom socialförsäkringssystemet och inom övriga delar av sam-
hället.

Under budgetåret kommer kraftiga utgiftsminskningar att göras inom
socialförsäkringarna. De viktigaste är:

* Två karensdagar kommer att införas från och med år 1993. Vinsten
härav tillfaller, sedan sjuklön under 14 dagar införts, primärt arbets-
givarna. Denna återtas emellertid genom en motsvarande höjning av
arbetsgivaravgiften. Genom ett högkostnadsskydd kommer särskilt ut-
satta personer att skyddas.

* Delpensionsförsäkringen upphör under våren 1992. Delpensions-
avgiften slopas och i gengäld höjs arbetsskadeavgiften med motsvaran-
de procentsats. En del av behållningen i delpensionsfonden skall an-
vändas för att finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen och
förstärka finansieringen av folkpensionsförsäkringen.

* Vissa administrativa förenklingar i föräldraförsäkringen kommer att
genomföras.

* Ett s.k. referensprissystem kommer att införas för läkemedel. Vid köp
av receptförskrivna läkemedel kommer en egenavgift att tas ut för
vaije läkemedel.

* Ersättningsnivåerna inom tandvårdsförsäkringen kommer att sänkas. I
första hand bör utgiftsreduktionen i försäkringen ske genom en ökad
självrisk, men även andra modeller kan komma att bli aktuella. Inrikt-
ningen på besparingen får dock inte utformas så att nuvarande hög-
kostnadsskydd försämras påtagligt.

Genom dessa åtgärder begränsas underskottet i statens finanser, vilket
är väsentligt för att återvinna tilltron till svensk ekonomi och få igång
tillväxten.

Valuta för skattepengarna

För att människor skall känna trygghet och vara beredda att bidra till
finansieringen av välfärdsstaten är det viktigt att de känner att de får
valuta för sina skattepengar. Den som behöver en daghemsplats, en
operation eller en plats på ålderdomshem skall kunna få det utan att
vänta i flera år.

Därför måste de offentliga verksamheterna bli ännu bättre. Huvudstra-
tegin för detta är inte att tillföra mer resurser. Dels finns det inget en-
tydigt samband mellan resurser och kvalitet, dels medger inte det ekono-

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

miska läget att skatterna höjs. Kvaliteten måste höjas på annat sätt. Det
kräver såväl en "inre" som en "yttre" reformation av de sociala verk-
samheterna.

Den inre reformationen syftar till att förnya den offentliga sektorns
arbetsformer. Kommuner och landsting måste hitta nya vägar att utfor-
ma sin verksamhet som sporrar till effektivare resursanvändning. Kund-
anpassning och måluppfyllelse måste löna sig. Personalen måste få
större frihet och ansvar. Människor måste uppmuntras att bättre använda
sina kunskaper och erfarenheter.

Den yttre reformationen innebär att de som är verksamma inom olika
sociala områden själva måste få möjlighet att driva verksamhet på sam-
ma villkor som kommuner och landsting. På samma sätt som konkurrens
mellan företag skapar bättre och billigare varor kan den skapa bättre och
billigare tjänster.

Också det ideella engagemanget måste stödjas. Det är betydelsefullt för
att täppa till hålen i välfärdsstatens skyddsnät och för att ta vara på
människors vilja att hjälpa varandra. Det finns anledning att uppmuntra
till ett ökat ideellt engagemang, utan att för den skull helt förlita sig på
ideella tjänster.

Valfrihetsrevolutionen

Att reformera den offentliga sektorn innebär också att tvätta bort den
stämpel av förmynderi och byråkrati som i många människors ögon vilar
över välfärdspolitiken.

Den svenska välfärdsstaten har hittills inte bara byggt på offentlig fi-
nansiering utan också i stor utsträckning på offentlig produktion. Stat,
kommun och landsting tillhandahåller vård, omsorg och utbildning. Den
enskilde har traditionellt sett haft mycket svårt att påverka innehållet.
Nu är en av de viktigaste uppgifterna att ändra på detta, att förnya väl-
färdsstaten genom en valfrihetsrevolution.

Den enskilda familjen skall få ökade möjligheter att bestämma vilken
läkare den vill anlita eller hur den vill ordna barnomsorgen. Den enskil-
de pensionären skall själv kunna få välja boende och service. Det här är
viktiga val i livet. Just dessa är det särskilt viktigt att individen själv får
göra.

Hittills har bara den redan resursstarke haft möjlighet att välja. Han
eller hon har kunnat betala skatt och ändå ha så mycket pengar över att
de har kunnat finansiera ett privat alternativ. Nu måste emellertid målet
vara att alla människor skall ha möjligheten att välja. Välfärdsstaten
skall utvecklas så att den inte bara ger trygghet till alla utan också val-
frihet till alla.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Kvinnorna och välfärdsstaten

Välfärdsstaten har varit av avgörande betydelse för att ge kvinnor själv-
ständighet och ekonomiskt oberoende. När den successivt infördes bröts
de mönster som innebar att det var en självklarhet att kvinnor ensamma
och på heltid ansvarade för familjens vård och omsorg.

När det finns barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg kan de kvinnor
som så vill studera och förvärvsarbeta. Det tvång och den ofrihet som
tidigare fanns har brutits.

Kvinnor är för sin valfrihet beroende av välfärdsstaten. Det är dess-
utom ett faktum att det i stor utsträckning är kvinnor som bär upp de
sociala verksamheterna. Därför är välfärdspolitiken i stor utsträckning
en kvinnofråga. Genom den förnyelse som nu skall genomföras kommer
tusentals kvinnor att få större inflytande och ansvar på arbetet. Deras
kompetens och erfarenhet kommer att tas till vara på ett bättre sätt.

"Det glömda Sverige"

En viktig utgångspunkt för välfärdsstaten är att alla människor - också
de med de allra sämsta förutsättningarna - skall få leva ett så värdigt liv
som möjligt. Här finns ännu stora brister i det svenska samhället.

Det finns utsatta barn, handikappade, gamla och sjuka som genom
politiska beslut skulle kunna få sin situation förbättrad men som ännu
inte har fått en tillräcklig del av välståndet. Det är människor som lever
i "det glömda Sverige".

Dessa människor har ofta svårt att göra sina stämmor hörda. De tillhör
inga stora grupper utan är ofta ganska få. Deras röster väger inte så
tungt på valdagen. De har ofta inga starka organisationer som utövar
påtryckningar för deras räkning. De har inga maktmedel att hota med.
De kan inte strejka eller flytta pengar utomlands.

Människorna i "det glömda Sverige" har sällan ork, tid eller förmåga
att engagera sig politiskt eller att bilda opinion för sina krav. De har
fullt upp med att klara vardagen.

Det är en central uppgift att lyfta fram dessa människors behov i ljuset
och att försöka tillgodose dem. Detta görs bl.a. genom miljardsatsningar
på t.ex. utbyggnaden av gruppboende och fler enkelrum inom äldre-
vården, socialstyrelsens åtgärdsprogram om arbetet med utsatta barn och
i föreslagna och planerade satsningar på handikappområdet.

Kommuner och landsting

Kommunerna och landstingen har en betydelsefull uppgift i att utveckla
och förnya välfärden under 1990-talet. Regeringens ambition är att kom-
munerna redan år 1993 skall få statsbidrag enligt ett helt nytt system.
De detalj regler som i dag ofta är knutna till bidragen försvinner.
Bidragen görs mer generella. Detta innebär att ansvaret för den välfärd
som möter individerna i än större utsträckning kommer att vila på kom-
muner och landsting.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hälso- och sjukvård

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika
villkor för alla. Utmaningen för svensk sjukvård under första hälften av
1990-talet är att klara detta mål utan att nya resurser tillförs vårdom-
rådet i den takt som gällt under det senaste årtiondet. Det kräver effekti-
visering. Den kan uppnås genom att patienternas fria val av vårdgivare
styr resurstilldelningen och genom att olika vårdgivare tillåts att kon-
kurrera med varandra.

Förändringar inom sjukvården håller redan på att ta form. Det finns på
många områden stora möjligheter att få ut mer vård med de resurser
som redan finns. En förändrad arbetsorganisation är ofta nyckeln till att
många fler vårdinsatser kan klaras av med i stort sett oförändrade resur-
ser. Ansvaret för att nya organisationsformer verkligen kommer till
stånd ligger på landsting och kommuner.

Det finns ett informationsproblem på vårdområdet som gör att mark-
nadsmekanismerna inte fungerar som på många andra marknader. De
flesta vårdbehövande saknar den expertkunskap som är nödvändig för att
veta vilka insatser som är adekvata. Genom ett husläkarsystem kan den-
na brist kraftigt reduceras.

Regeringen kommer under år 1992 att föreslå förbättrade förutsätt-
ningar för ett husläkarsystem. Det innebär att varje person eller familj
får möjlighet att registrera sig hos en fritt vald läkare, oftast en specia-
list i allmänmedicin. Denne får ersättning för varje registrerad patient.
Husläkaren har det yttersta ansvaret för sina patienter. Han eller hon
blir därmed den vårdbehövandes kontaktperson i sjukvårdsapparaten och
den rådgivare som patienten kan behöva i relationen till andra vård-
givare. Reformen införs stegvis och beräknas vara genomförd senast
under år 1995.

Husläkarsystemet leder till en effektivisering av sjukvårdens organisa-
tion genom att vården kan erbjudas på rätt vårdnivå. Därtill kommer en
successivt vidgad etableringsfrihet för läkare att skapa en konkurrenssi-
tuation som förhoppningsvis kan ge ytterligare effektivitetsvinster.

Även om svensk sjukvård och äldreomsorg i många avseenden präglas
av hög professionalism och kvalitet är regeringen starkt medveten om de
växande problemen inom dessa områden. Att förbättra och förändra
vården blir en av välfärdspolitikens viktigaste uppgifter framöver.

En utredning kommer att tillsättas med uppgift att pröva olika modeller
för sjukvårdens framtida organisation och finansiering, däribland en
obligatorisk sjukvårdsförsäkring.

Regeringen kommer under våren 1992 att föreslå riksdagen att en lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan sjukvården och
socialförsäkringen påbörjas snarast.

Äldreomsorgen och psykiatrin är två områden där det fortfarande råder
stora brister. Det är regeringens ambition att medverka till nya lösningar
på dessa områden. Beträffande äldrevården innebär den s.k. Ädel-refor-
men en kraftig omstrukturering och förhoppningsvis en kvalitetshöjning,
dels genom de samordningsvinster som bör uppkomma, dels genom de

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

särskilda satsningar på bl.a. gruppboende och eget rum som sker inom
ramen för reformen.

Vården och omsorgen av psykiskt störda är föremål för en statlig ut-
redning som skall redovisas till sommaren.

Det nya folkhälsoinstitutet kommer att starta sin verksamhet den 1 juli
1992. En organisationskommitté har för närvarande till uppgift att utreda
formerna för institutet. Meningen är att detta skall få ett övergripande
ansvar att följa och driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
arbete. Frågor som kan komma att ingå i ansvarsområdet är alkohol och
narkotika, tobak, olycksfallsskador, sex- och samlevnad, kost, allergier
och aids. Dessutom kan institutet driva program för särskilda grupper,
t.ex. för barn och ungdomar samt dem med de största hälsoriskerna.

Ohälsotalet mäter antalet ersatta dagar per försäkrad och år inom sjuk-
försäkringen, arbetsskadeförsäkringen och huvuddelen av förtidspensio-
neringen. Ohälsotalet var lägre än 40 dagar fram till år 1984. Det har
sedan dess stigit fram till år 1989 och uppgick då till 46,6 dagar. År
1990 sjönk ohälsotalet till 46 dagar. För år 1991 beräknas en ytterligare
minskning. Det är ett viktigt välfärdsmål att få ned ohälsotalet ytter-
ligare. En minskning av ohälsotalet innebär dessutom ett minskat finan-
siellt tryck på socialförsäkringssystemet.

En stor del av ohälsan registreras naturligtvis inte i detta mått. Därför
är det angeläget att utveckla nya vägar att upptäcka dold ohälsa i sam-
hället. Socialstyrelsen har i december 1991 redovisat roll och funktion
för ett centrum för epidemiologi och social analys med placering vid
socialstyrelsens folkhälsoenhet. I verksamheten skall ingå att med hjälp
av epidemiologiska och andra metoder bevaka och fortlöpande rappor-
tera till regering, riksdag och allmänhet m.fl. om utvecklingen av hälsa
och sjukdom, välfärd och sociala problem samt bakgrundsfaktorer som
livsstil, fysisk miljöpåverkan, arbetsförhållanden m.m.

Socialförsäkringen

Regeringen avser att genomföra förändringar inom socialförsäkringens
olika delar. Avsikten är bl.a. att införa ett större mått av självrisk för
den försäkrade. Om försäkringarna inte täcker 100 % av ett inkomst-
bortfall leder det sannolikt till ett mindre utnyttjande.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya regler inom sjukförsäkringen.
En sjuklöneperiod på 14 dagar införs och arbetsgivaren åläggs ett reha-
biliteringsansvar för de anställda. Dessutom aviseras att två karensdagar
införs i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1993. I samband med
detta höjs sjuklönen den tredje dagen från 75 % till 90 % av inkomsten.
Genom ett högkostnadsskydd kommer särskilt utsatta personer att skyd-
das, t.ex. personer som av olika anledningar har återkommande sjuk-
perioder.

I tilläggsdirektiv till utredningen för översyn av vissa frågor inom ar-
betsskadeförsäkringen har regeringen begärt en genomgripande översyn
av hela arbetsskadeförsäkringen. Vid denna översyn skall i första hand
prövas möjligheten att införa en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

tecknas i privata försäkringsbolag. Även förutsättningarna för ett av-
giftsuttag som differentieras med hänsyn till skaderiskema bör över-
vägas. Utredningen skall också se över grunderna för vad som skall
betraktas som arbetsskada. Det är angeläget att skapa klarhet i avgräns-
ningen mellan arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador.

Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk arbetsgrupp med upp-
gift att utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensione-
ringen.

Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma behovet av åtgärder med
syfte att förbättra förhållandena för de sämst ställda pensionärerna. Inom
socialdepartementet pågår en kartläggning av pensionärernas levnads-
förhållanden. Möjligheterna till en höjd grundpension liksom riktade
åtgärder till dem som har det sämst ställt kommer att utredas i särskild
ordning. En särskild utredning som gör en översyn av systemet med
kommunala bostadstillägg för pensionärer beräknas avsluta sitt arbete
inom kort.

Av samhällsekonomiska skäl föreslår jag att delpensionsförsäkringen
avskaffas under våren år 1992. De som redan uppbär delpension enligt
nuvarande regler berörs ej av denna förändring. Delpensionsavgiften
föreslås därför bl.a. slopad fr.o.m. 1 juli 1992. Samtidigt föreslås en
höjning av arbetsskadeavgiften i motsvarande mån. Detta för att erhålla
en bättre balans mellan avgifter och utgifter för arbetsskadeförsäkringen.
Som en extra åtgärd för att minska underskottet i arbetsskadeförsäk-
ringen föreslås att en del av delpensionsfondens medel används för att
finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen under budgetåret
1992/93 och till att förstärka finansieringen av folkpensioneringen.

Genom det framförhandlade EES-avtalet blir Sverige skyldigt att
tillämpa EGs regler om internationell samordning av socialförsäkrings-
förmåner för personer som flyttar till eller tar arbete i ett annat EES-
eller EG-land. På grundval av ett förslag som inom kort väntas från en
särskild utredningsman (S 1991:03) avser regeringen att under våren
1992 lägga fram förslag till nya kvalifikationsregler för folkpensions-
förmåner avsedda att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet.

Regeringen har i december 1991 lagt ett förslag till riksdagen om en
kompensation på 1 800 kr. åren 1991 och 1992 samt 900 kr. år 1993 till
ensamföräldrar med anledning av den slopade skattereduktionen i sam-
band med skattereformen.

Regeringen kommer under våren 1992 att föreslå vissa administrativa
förenklingar i föräldraförsäkringen.

På läkemedelsområdet kommer ett referensprissystem att införas den
1 januari 1993 som innebär att ersättningen för läkemedel från den all-
männa försäkringen baseras på det billigaste alternativet i de fall flera
likvärdiga läkemedel förekommer. Om konsumenten önskar ett dyrare
men likvärdigt preparat får denne betala mellanskillnaden själv.

Vidare förändras egenavgiften vid köp av receptbelagda läkemedel den
1 juli 1992 så att nuvarande begränsning till 90 kr. i fortsättningen kom-
mer att avse endast ett läkemedel. För varje ytterligare förskrivet läke-
medel vid samma inköpstillfälle blir egenavgiften 30 kr. Högkostnads-

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

skyddet för läkemedelsutgifter och patientavgifter höjs med 100 kr. från
nuvarande maximibelopp 1 500 kr. till 1 600 kr. från den 1 januari 1993.

Inom tandvårdsförsäkringen företas den 1 juli 1992 vissa ändringar i
de ersättningsnivåer som bestämmer patientens andel av en behandlings-
kostnad. Ändringarna kommer att innebära att patienternas andel av
tandvårdskostnadema kommer att öka.

Administrationen inom socialförsäkringen skall minskas och förändras
i linje med den inriktning som angavs i den senaste kompletteringspro-
positionen.

Barnomsorg

Det föds många barn i Sverige. Vi har ett av de högsta födelsetalen i
västvärlden. Samtidigt väljer de flesta svenska småbamsmammor att
förvärvsarbeta. Trots en kraftig utbyggnad av barnomsorgen under de
senaste åren finns det fortfarande många föräldrar som står i kö för att
få barnomsorg.

År 1985 uttalade riksdagen att målet för bamomsorgsutbyggnaden är
full behovstäckning. Det målet ligger fast.

Skall bamomsorgsutbyggnaden klaras trots kommunernas kärva ekono-
miska läge krävs det flexibilitet och nytänkande. Kommunerna måste
vara djärva när det gäller decentralisering och nya lösningar.

På förslag av regeringen har riksdagen nyligen beslutat att avskaffa
den s.k. lex Pysslingen. Från den 1 januari 1992 är det på ett helt annat
sätt än tidigare möjligt för privata daghem att få statsbidrag till sin verk-
samhet. Detta ökar möjligheterna att pröva nya modeller för barnom-
sorgen. Det ökar också föräldrarnas valfrihet.

Utvecklingen i kommunerna kommer att följas noga. Målet full be-
hovstäckning måste nås och föräldrarnas frihet att välja mellan olika
former av barnomsorg bli verklighet. Effekterna av att driva barnom-
sorg i olika former måste utvärderas.

Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det sätt
den själv önskar, skapas större trygghet. Familjepolitiken skall under-
lätta för föräldrarna att välja den vård och fostran av barnen som passar
dem och barnen bäst. Det innebär att det inte bara måste finnas barnom-
sorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha det utan också
bättre ekonomiska möjligheter för dem som vill stanna hemma när bar-
nen är små.

Regeringen kommer under mandatperioden att lägga fram förslag om
ett nytt familjestöd. Det är en strävan att utforma det som ett vårdnads-
bidrag, lika för alla barn. Den statsfinansiella utvecklingen är av av-
görande betydelse för i vilken takt detta stöd byggs ut.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Individ- och familjeomsorg

Stora förändringar pågår inom socialtjänsten i många kommuner. Kom-
binationen av skattestopp och en ökande efterfrågan på tjänster innebär
att såväl politiska nämnder som tjänstemän utsätts för ett omvandlings-
tryck. Samtidigt arbetar socialtjänstkommittén med att se över social-
tjänstlagen och utvärdera dess tillämpning. Översynen syftar till att
klargöra och ytterligare avgränsa socialtjänstens uppgifter och ansvars-
område.

Socialstyrelsen skall bygga upp ett centrum för utvärdering av meto-
der i socialt arbete. Syftet är att höja kvaliteten på insatserna inom in-
divid- och familjeomsorgen och andra delar av socialtjänsten och att
samtidigt uppnå en bättre resursanvändning.

Reglerna för socialbidrag är ett av de områden som utvärderas. Det är
angeläget att socialbidragsberoende undviks genom att socialtjänsten
främjar den s.k. arbetslinjen.

Länsstyrelserna svarar för den regionala tillsynen av socialtjänsten och
för tillståndsgivning på flera av socialtjänstens områden. Inom regerings-
kansliet utreds om en del av denna tillståndsgivning kan överföras till
kommunerna. Detta skulle frigöra resurser till en förbättrad och utbyggd
tillsynsfunktion hos länsstyrelserna.

Prop. 1991/92:10(

Bil. 6

Utsatta kvinnor och barn

För att motverka våld mot kvinnor har resurser under innevarande bud-
getår satsats för att möjliggöra fortbildning för olika yrkesgrupper, sats-
ning på kvinnojourer och skydd för utsatta kvinnor samt forskning.

Regeringen föreslår att stödet till kvinnojourerna ökas från 2 milj.kr.
till 5 milj.kr. nästa budgetår.

Samhället måste uppmärksamma de utsatta barnens situation bättre än
idag. Socialstyrelsen har ett uppdrag att utforma och genomföra ett
åtgärdsprogram för att öka kompetensen i arbetet med barn inom indi-
vid- och familjeomsorgen. Detta skall öka förmågan att se, förstå, be-
skriva och möta utsatta barns behov.

Socialstyrelsen skall senast den 1 september 1992 redovisa uppdraget
till regeringen. Att utveckla arbetet med utsatta barn är så betydelsefullt
att socialstyrelsen föreslås få disponera minst 8 milj.kr. för detta ända-
mål även för kommande budgetår.

Vid FN:s bamtoppmöte i september 1990 antogs en deklaration om
barns överlevnad, skydd och utveckling samt ett handlingsprogram för
att förverkliga deklarationen. Inom regeringskansliet pågår ett arbete
med att utforma en nationell handlingsplan, som kommer att redovisas
till FN i början av år 1992.

Missbruk och ungdomsbrottslighet

Det finns brister i ungdoms- och missbrukarvården. Kommunerna har
satsat på öppenvårdsinsatser men dessa har inte kunnat ersätta behovet
av institutionsplatser. Riksdagen har fattat ett principbeslut om att de
särskilda ungdomshemmen skall föras över till statligt huvudmannaskap
under år 1992. I det sammanhanget kommer hänsyn att tas till den allra
senaste utvecklingen i kommunerna på området. Många kommuner
håller för närvarande på att utveckla vårdformen och det finns ett ny-
tänkande som bör tas till vara när huvudmannaskapet skall förändras.
Frågan om hur det framtida stödet till missbrukarvården skall utformas
övervägs också. En särskild utredare kommer att redovisa sina förslag i
början av år 1992. Regeringen avser återkomma till riksdagen med en
proposition i frågan senare under år 1992.

En kommitté under justitiedepartementet utvärderar nuvarande regler
som gäller unga lagöverträdare och skall lämna förslag till i vilka former
och på vilket sätt samhället i framtiden bör ingripa när ungdomar som
fyllt 15 år begår brott. I sammanhanget kommer socialtjänstens betydel-
se att utvärderas.

Regeringen har beslutat tillkalla en bred parlamentarisk kommission
med främsta uppgift att formulera en strategi för att uppfylla målet att
minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens
skadeverkningar. Kommissionen skall även behandla vården av alkohol-
missbrukare och missbrukets familjesociala konsekvenser.

Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement
till det arbete som myndigheterna bedriver. De bidrar till en mångfald i
det drogförebyggande arbetet. Statens stöd till organisationernas insatser
inom alkohol- och drogområdet bör förstärkas inom ramen för de medel
som folkhälsoinstitutet kommer att förfoga över.

Äldreomsorgen

Äldre människor i vårt samhälle har rätt att bestämma över sin egen
livssituation och behålla sin integritet även när vårdbehovet blir om-
fattande.

De som vill bo hemma skall ha möjlighet till det. De som vistas på
institution skall ha möjlighet att få ett eget rum. Det skall vara möjligt
för äldre människor som har behov av olika tjänster att kunna bestämma
hur dessa skall utformas och vem som skall utföra dem.

Från årsskiftet 1991/92 är det kommunerna som har huvudansvaret för
att de äldres önskemål om service och vård tillgodoses.

Regeringen har gett uppdrag om ett antal utvärderingar och uppfölj-
ningar av äldrereformen. Dessa kommer att redovisas fortlöpande.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Handikapp

Samhället har ett ansvar för att människor med funktionshinder skall få
möjligheter till ett liv på samma villkor som övriga medborgare. Ekono-
misk trygghet, inflytande över den egna situationen och ett samhälle som
utformas med hänsyn tagen till människor med funktionshinder är vik-
tiga mål för handikappolitiken. Handikappolitiken är ett prioriterat om-
råde för regeringen.

Vårdbidraget som utgår till familjer med barn med handikapp kommer
att höjas fr.o.m. den 1 juli 1992. Det särskilda pensionstillägget kom-
mer att få fler förmånsnivåer. Samtidigt kommer vårdrekvisitet, dvs.
villkoren för att få tillgodoräkna sig vårdår, att mildras. Dessa förbätt-
ringar avses att införas med retroaktiv verkan fr.o.m. den
1 januari 1991.

Stödet till handikapporganisationerna ökar med 29 milj.kr. Även andra
förbättringar görs för människor med handikapp.

Hösten 1992 avser regeringen att lägga fram ett förslag till ett ökat
stöd för personer med handikapp grundat på förslaget från handikapput-
redningen.

Sammanfattning av budgetförslagen

Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln
ökar med 7 489,7 milj.kr. (+ 6 %) enligt följande sammanställning
(milj, kr.)

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Statsbudget Förslag
1991/92 1992/93

exkl.

mervärdeskatt

Förändring

Femte huvudtiteln

A	Socialdepartementet m.m.	363,9	450,7	86,8
B.	Administration av social- försäkring m.m.	1 052,0	1 086,6	34,6
C.	Ekonomiskt stöd till barn- familjer m.m.	25 545,2	26 758,3	1 213,1
D.	Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom	75 890,0	76 904,2	1 014,2
E.	Hälso- och sjukvård m.m.	5 005,2	4 507,3	- 497,9
F.	Omsorg om barn och ungdom	13 094,7	13 741,0	646,3
G.	Omsorg om äldre och handikappade	6 006,9	11 034,7	5 027,8
H.	Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotika- politik	1 050,9	1 015,7	35,2
Totalt för socialdepartementet		128 008,8	135 498,5	7 489,7

Socialdepartementet

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet B. Westerberg såvitt avser frågor under littera
Al-5, A7, Cl-3, C5, C7-8, El, E17, F, G och H; statsrådet Könberg
såvitt avser frågor under littera A6, B, C4, C6, D, E2-16 och E18-19.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

(Femte huvudtiteln)

A. Socialdepartementet m.m.

A 1. Socialdepartementet

1990/91	Utgift	40 240 673
1991/92	Anslag	39 861 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	38 854 000
1992/93	Förslag	47 862 000

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93
Förvaltningskostnader	38 854 000	+ 9 008 000
(därav lönekostnader)	(33 742 000)	(+ 7 258 000)
Summa	38 854 000	+ 9 008 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet till
47 862 000 kr. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till att
arbetsuppgifter överförts från bostadsdepartementet och till höjningen av
lönekostnadspålägget. Jag har därutöver beräknat medel för förstärkning
av departementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 47 862 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

37 647 661 Reservation 1 288 327

33 575 000

30 905 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksam-
heten bör anslaget uppgå till 30 905 000 kr. Medel till statens beredning
för utvärdering av medicinsk metodik beräknas numera under anslaget
E 19.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 30 905 000 kr.

A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Nytt anslag (förslag) 25 870 0001

1 Medel har tidigare anvisats under anslagen Informationsförsörjning, Bidrag till
allmän sjukvård m.m., Bidrag till kommunal barnomsorg, Bidrag till social hem-
hjälp, ålderdomshem m.m. samt Utvecklings- och försöksverksamhet.

Socialdepartementet har att hantera stora och komplicerade politikom-
råden av central betydelse för både samhällsekonomin och enskildas
välfärd. Inom de olika delområdena pågår och intensifieras nu utveck-
lingsarbete med sikte på bl.a. strukturella förändringar. Detta förnyelse-
arbete skall, med nuvarande kompetensfördelning i samhället, drivas och
finansieras av den som har ansvaret för resp, verksamhet. I de fall
staten lämnar bidrag till sådant utvecklingsarbete är medel beräknade
under resp, anslag på statsbudgeten. Socialdepartementets roll i föränd-
ringsarbetet bör i större utsträckning än tidigare förskjutas mot att ställa
tydligare krav på verksamheterna, följa upp resultaten och se till att
styrsystemen fungerar effektivt. I syfte att markera denna nya inriktning
och stärka sambandet mellan de olika verksamhetsområdena har de
medel för utvecklingsinsatser som departementet tidigare disponerat
under olika sakanslag nu förts samman.

Socialdepartementet har ett budgetmässigt ansvar för statligt finan-
sierad statistik inom det sociala området, oavsett om den produceras av
statistiska centralbyrån (SCB) eller annan myndighet. Medel för statistik
inom det sociala området tas huvudsakligen upp under SCBs anslag på
sjunde huvudtiteln.

Här beräknas medel dels för förbättringar när det gäller samordning
och utnyttjande av statistik m.m., dels för tillfälliga insatser. Jag har
bl.a. beräknat fortsatta medel för uppföljningen av 1980 års fruktsam-
hetsundersökning, vilken anmäldes i fjolårets budgetproposition.

Jag har även beräknat 5,6 milj.kr. avseende kostnader för årliga bam-
omsorgsundersökningar. Medel för detta ändamål har tidigare beräknats
under anslaget F 1. Bidrag till kommunal barnomsorg.

2 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Med hänvisning till vad som anförts beräknar jag det sammanlagda Prop. 1991/92:100
anslagsbehovet till 25 870 000 kr. Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Uppföljning, utvärdering m.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 25 870 000 kr.

A 4. Internationell samverkan

1991/92 Anslag 28 367 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 28 221 000

1992/93 Förslag 39 162 000

Samarbetet med Världshälsoorganisationen (WHO) är den mest om-
fattande delen av socialdepartementets internationella verksamhet.
Genom stora extra bidrag stöder Sverige program som är av särskilt
intresse för utvecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. I juni
1991 anordnades i Sundsvall en världskonferens om hälsa och miljö och
i november i Bålsta ett expertmöte om hälsa och miljö med deltagande
från länderna kring Östersjön. Inom WHOs europaregion prioriteras för
närvarande insatser i Central- och Östeuropa.

Arbetet inom WHO har betydelse också för svensk hälsopolitik. De av
WHOs europaregion antagna 38 hälsopolitiska målen inom ramen för
Hälsa för Alla-strategin är ett exempel på detta. Vid 1991 års regional-
möte beslöts om viss revidering av dessa mål. Medel har beräknats för
att stärka WHOs alkoholpolitiska arbete inom europaregionen.

Samarbetet inom Förenta nationerna (FN) gäller organisationens
sociala verksamhet. Fr.o.m. år 1990 är Sverige åter medlem i FNs
ekonomiska och sociala råd (Ecosoc) och i FNs narkotikakommission
samt fr.o.m. år 1991 i kommissionen för social utveckling (CSD).
Sverige tog vid Ecosocs första session år 1990 initiativ till en resolu-
tion, vilken gav CSD mandat att tillsätta en arbetsgrupp för utarbetande
av standardregler för att tillförsäkra handikappade full delaktighet och
jämlikhet.

Även inom Europarådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) och Internationella arbetsorganisationen (ILO) be-
drivs ett omfattande social- och hälsovårdspolitiskt samarbete, i vilket
Sverige deltar. I oktober 1991 anordnades Europarådets tjugoandra
familjeministerkonferens samt i november 1991 en ministerkonferens om
handikappfrågor. För närvarande förbereds i Europarådet en socialför-
säkringsministerkonferens (maj 1992) och i OECD en socialministerkon-
ferens (december 1992).

Såvitt avser överenskommelser inom Europarådet har Sverige under
året undertecknat ett ändringsprotokoll till den sociala stadgan.

Det framförhandlade EES-avtalet innebär på socialdepartementets
område bl.a. ett omfattande regelsystem rörande socialförsäkringsför-
måner med konsekvenser för såväl svensk lagstiftning som gällande
internationella överenskommelser. Förslag till en ny nordisk konvention
om social trygghet kommer att föreläggas Nordiska rådet i mars 1992.
Därefter kommer förslaget att föreläggas riksdagen. EES-avtalet medför
vidare vissa skyldigheter (äldreprogrammet) resp, öppnar vissa möjlig-
heter (t. ex. handikapprogrammet) för Sverige att delta i EGs program-
verksamhet. Medel för ett ökat EG-samarbete har beräknats.

Det nordiska regeringssamarbetet på social- och hälsovårdsområdet
bedrivs bl.a. genom Nordiska ministerrådet och den nordiska social-
politiska kommittén. Till grund för verksamheten ligger det samar-
betsprogram som fastställdes av social- och hälsovårdsministrarna vid
1988 års nordiska socialpolitiska ministerrådsmöte. Också samarbets-
programmet kan komma att revideras mot bakgrund av EES-avtalet.

Vid de nordiska social- och hälsovårdsministramas möte år 1991 be-
slöts att Nordiskt utbildningscenter för dövblinda skall bli en egen insti-
tution från år 1992. Vidare fattades ett principbeslut om att NOPUS -
Nordiskt utbildningsprojekt för utveckling av social service - skall per-
manentas fr.o.m. år 1993 med sekretariat förlagt till Nordiska hälso-
vårdshögskolan i Göteborg.

Ministerrådet (social- och hälsovårdsministrarna) har tidigare beslutat
att utlysa år 1992 som nordiskt reumatikerår.

Sverige har bilaterala samarbetsavtal på hälso- och sjukvårdsområdet
med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Regeringen räknar med utvid-
gade kontakter på det socialpolitiska området inom ramen för rege-
ringens program för samarbete med Central- och Östeuropa. Särskilt
angeläget är att utveckla samarbetet med Estland, Lettland och Litauen.
Medel för bilateralt samarbete m.m. har även beräknats under anslaget
E 1. Socialstyrelsen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Förslag

1992/93

1. Utgifter för svenskt deltagande i reguljära mellan-

statliga sammankomster (FN, Unicef, WHO) 382 000

2. Bidrag till WHO 24 796 000

3. Stöd till internationellt samarbete inom alkohol-

och narkotikaområdet 906 000

4. Nordiskt och bilateralt samarbete på social- och

hälsovårdsområdet 1 313 000

5. Europeiskt och övrigt internationellt samarbete 11 765 000

Summa utgifter 39 162 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det sammanlagda
anslagsbehovet till 39 162 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationell samverkan för budgetaret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 39 162 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

A 5. Socialvetenskapliga forskningsrådet

1990/91	Utgift	61 010 606 Reservation* 8 554 276
1991/92	Anslag	72 179 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	70 860 000
1992/93	Förslag	79 175 000

* exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som social-
vetenskapliga forskningsrådet (SFR) finansierar samt för rådets admini-
stration. SFR, som inledde sin verksamhet den 1 juli 1990, har i uppgift
att stödja betydelsefull grundforskning och tillämpad forskning inom
socialvetenskap och socialpolitik.

Socialvetenskapliga forskningsrådet

I sin anslagsframställning föreslår SFR att den resursförstärkning med
5,6 milj.kr. som riksdagen tillstyrkte vid behandlingen av forsknings-
propositionen (1989/90:90) skall tillföras SFR och att pris- och löne-
omräkning skall ske.

SFR redovisar också den uppbyggnad som skett av verksamhetens
organisation och arbetsformer i syfte att kunna svara mot de dubbla
kraven på disciplinorientering och sektorsanknytning. Således har till-
skapats beredningsgrupper för att främja forskning inom fem prioritera-
de områden, nämligen handikapp, internationell migration och etniska
relationer, äldre, missbruk samt barn och familj. Beredningsgruppernas
viktigaste uppgifter är att analysera kunskaps- och forskningsbehov samt
var inom universiteten det finns kompetens och intresse för forskning
inom de prioriterade områdena.

För granskning och bedömning av forskningsansökningar har organise-
rats tre prioriteringskommittéer för välfärd, folkhälsa resp, omsorg.

För innevarande budgetår har forskningsmedlen fördelats mellan olika
tillämpningsområden enligt följande:

Tillämpningsområde

Andel (%)

Välfärdspolitik 17

Socialtjänst 9

Barn och familj 13

Alkohol och andra beroende- 10

framkallande medel

Handikapp 17

Hälso- och sjukvård 15

Äldre 8

Invandrare och etniska relationer 11

Föredragandens överväganden

Budgetåret 1992/93 är det sista året inom ramen för riksdagens treårs-
beslut om medel till forskning och utveckling. I nästa års budgetarbete
skall en fördjupad allsidig prövning ske av SFRs verksamhet.

I forskningspropositionen föreslogs en resursförstärkning på totalt 5,6
milj.kr. för budgetåret 1992/93 med betoning på folkhälsovetenskaplig
forskning samt forskning om äldre resp, invandrare. Jag har vid medels-
beräkningen tagit hänsyn till detta.

Vid pris- och löneomräkningen av anslaget har jag tillämpat samma
principer som gäller för forskningsråden under utbildningsdepartemen-
tet. Vidare har hänsyn tagits till höjningen av lönekostnadspålägget.

Med hänvisning till vad som anförts beräknar jag det sammanlagda
anslagsbehovet till 79 175 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 79 175 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

A 6. Insatser mot aids

1990/91	Utgift	216 697 305 Reservation* 6 245 376
1991/92	Anslag	193 500 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	192 343 000
1992/93	Förslag	192 720 000

* exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas särskilda insatser för att bekämpa spridningen
av det virus, Humant Immunbrist Virus (HIV), som kan leda till sjuk-
domstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad
immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av
HIV hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningsplik-
tiga sjukdomar som är samhällsfarliga.

Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av HIV/aids har
senast antagits av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åt-
gärder mot aids (SoUlO, rskr. 165). Handlingsprogrammet innefattar
information till allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteen-
de. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkoman-
vård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till sam-
hällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till den
nämnda forskningen lämnas dock inte från detta anslag utan från dels
anslaget A 5. Socialvetenskapliga forskningsrådet, dels det under utbild-
ningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget Medicinska
forskningsrådet.

Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som i huvudsak
utgår till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs

kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting. Genom bi-
draget, som har avsetts utgå under en övergångstid, ges stöd till smitt-
skyddsarbetet inom de landsting och kommuner där det är särskilt viktigt
att åtgärder vidtas mot HIV-smittan.

Kommunalekonomiska kommittén har i sitt nyligen avlämnade betän-
kande föreslagit att det extra bidraget, som beräknas till 120 milj.kr. för
budgetåret 1992/93, skall ingå i ett generellt kommunbidrag fr.o.m. år
1993. Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En proposi-
tion avses lämnas till riksdagen våren 1992.

HIV kommer troligen att finnas kvar i vårt samhälle under mycket
lång tid, kanske i flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten
för det framtida förebyggande arbetet. Fortsatta centrala insatser är
därför nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att långsiktigt motverka
en framtida smittspridning. De skall främst syfta till att stödja och sti-
mulera lokala aktiviteter.

Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till
organisationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1992/93.

Spridningen av HIV bland injektionsmissbrukare har mötts med en
kraftfull förstärkning av insatserna inom narkomanvården. Fortsatt stöd
bör utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att
utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrukare.
Särskilda medel bör vidare avsättas för att utveckla samarbetet mellan
socialtjänsten och psykiatrin liksom för socialstyrelsens arbete inom
smittskyddet.

Eftersom de tyngst belastade narkotikamissbrukarna ofta finns inom
kriminalvården bör fortsatt prioritet ges åt att utveckla effektiva samar-
betsformer mellan kriminalvård och narkomanvård.

Insatserna mot HIV/aids har alltmer integrerats som en naturlig del i
de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet. Det finns dock
fortfarande ett behov av att i särskild ordning initiera vissa förebyggande
insatser. En alltmer effektiv samverkan mellan myndigheter, kommuner,
landsting och frivilligorganisationer bör eftersträvas.

Sverige deltar även i det internationella arbetet med att bekämpa aids.

AIDS-delegationen, som fr.o.m. den 1 juli 1991 har ställning som
myndighet inom regeringskansliet och är knuten till socialdepartementet,
har av regeringen erhållit den övergripande uppgiften att samordna arbe-
tet med att begränsa spridningen av HIV/aids. Enligt regeringens
tilläggsdirektiv (Dir. 1991:96) till organisationskommittén för folkhälso-
institutet skall kommittén utreda de organisatoriska förutsättningarna för
att inlemma AIDS-delegationen i folkhälsoinstitutet fr.o.m. den 1 juli
1992.

Med hänvisning till vad som anförts beräknar jag anslagsbehovet till
192 720 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Insatser mot aids för budgetåret 1992/93 anvisa ett reser-
vationsanslag på 192 720 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

A 7. Awecklingskostnader

Nytt anslag (förslag) 35 000 000

Vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. godkände riks-
dagen de allmänna riktlinjerna för ett treårigt program för omställning
och förnyelse av den statliga administrationen.

Förnyelsearbetet inom socialdepartementets område avses åstadkom-
mas genom regelförändringar och förenklingar, särskilt inom socialför-
säkringen. Vidare skall det ske en ökad satsning för att stärka kompen-
tensen och öka koncentrationen inom myndigheterna på uppföljning och
utvärdering. Andra verkningsfulla instrument i omstruktureringen är
delegering, decentralisering, ökad samverkan mellan olika organ och
sammanslagning av närbesläktade verksamheter. Åtgärderna skall ge en
effektivare medelsanvändning och koncentreras till socialstyrelsens om-
råde och till socialförsäkringsadministrationen. En samlad besparings-
effekt på ca 420 milj.kr. beräknas under treårsperioden.

Socialdepartementet beräknar att åtgärderna inom administrations-
programmet motsvarar en personalminskning på bortemot 2 000 perso-
ner.

Bland de åtgärder som redan beslutats och som får sin första be-
sparingseffekt under innevarande budgetår kan nämnas följande.

En samordning har skett av de utåtriktade förebyggande insatserna från
socialstyrelsens och socialdepartementets sida vad gäller bekämpningen
av HIV/aids, vilken inneburit en besparing på ca 8 milj.kr.

En nedläggning av den rättspsykiatriska stationen i Lund har nyligen
beslutats, och detta ger en besparing på ca 10 milj.kr.

Vidare har beslutats att socialstyrelsen inom folkhälsoområdet skall
avlastas samordningsuppgifter på nationell nivå och ansvaret för det
operativt preventiva arbetet. Detta innebär en minskning av socialstyrel-
sens anslag med 10 milj.kr. fr.o.m. budgetåret 1992/93. Medel för
ändamålet kommer att tillföras statens folkhälsoinstitut, som inrättas den
1 juli 1992.

Budgetåret 1992/93 intensifieras förnyelsearbetet inom socialförsäk-
ringsadministrationen. Omstruktureringen där blir beroende av att plane-
rade och aktualiserade regelförändringar genomförs. Den budgetmässiga
besparingseffekten beräknas till 200 milj.kr. Under budgetåret 1993/94
blir resursbesparingen nästan lika stor.

Socialdepartementet bedömer att en stor del av personalminskningen
kan åstadkommas genom naturlig avgång, och detta innebär rent prak-
tiskt att uppkomna vakanser inte återbesätts. Arbetsmarknadsläget har

stor betydelse för takten i denna personalomsättning. Det är dock ofrån-
komligt att personal inom de berörda verksamheterna också måste sägas
upp. Vid socialstyrelsen och inom rättsmedicinalverket har uppsägningar
i storleksordningen 150 personer för övrigt redan skett. När under
perioden och i vilken omfattning ytterligare uppsägningar behövs är
vanskligt att nu ange. Vederbörande myndighet har ansvaret för att detta
sker i den takt det behövs med hänsyn till verksamhetens givna ekono-
miska förutsättningar.

Gällande tiygghetslagar och -avtal medför att kostnader för uppsagd
och övertalig personal belastar statsbudgeten under varierande tid även
efter det att uppsägning har skett. Sådana kostnader har hittills belastat
resp, myndighetsanslag. Detta innebär att myndigheternas anslag inte
alltid är helt anpassade till och visar vad den reguljära verksamheten
kräver. Det försvårar också möjligheten att snabbt och samlat kunna
avläsa besparingseffekterna och personalkonsekvenserna inom hela verk-
samhetsområdet. Av det skälet föreslår jag att kostnader för uppsagd
personal i stället skall beräknas under ett eget anslag. Den närmare
inriktningen av omställningsåtgärdema och därmed sammanhängande
besparingar skall även fortsättningsvis redovisas under berörda anslag.

För budgetåret 1992/93 beräknar jag de avvecklingskostnader för över-
talig personal som skall belasta förevarande anslag till 35 milj.kr., varav
merparten hänför sig till socialförsäkringsadministrationen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Avvecklingskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 35 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

B. Administration av socialförsäkring m.m.

Det övergripande målet för socialförsäkringssystemet är att tillgodose
medborgarnas behov av ekonomisk tiygghet vid sjukdom, rehabilitering,
handikapp och ålderdom. Systemet är generellt och omfattar hela be-
folkningen. Det är till större delen reglerat i lagen (1962:381) om
allmän försäkring som omfattar sjukförsäkring, folkpensionering och
ATP.

Socialförsäkringsadministrationen hanterar årligen en mängd ärenden
och merparten av transfereringarna till hushållen. För år 1992 beräknas
riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassorna administrera
förmåner som sammanlagt uppgår till närmare 300 miljarder kr. Huvud-
delen av förmånerna utbetalas via RFVs ADB-avdelning i Sundsvall.
Utgifterna för socialförsäkringsadministrationen beräknas uppgå till ca
5,5 miljarder kr. år 1992 och motsvarar knappt 2 % av de totala ut-
gifterna för socialförsäkringen.

Utgifterna för den allmänna sjukförsäkringen beräknas minska avsevärt
under år 1992 i samband med att arbetsgivarna övertar ansvaret för de
första 14 dagarna i varje sjukperiod.

Socialförsäkringen finansieras främst genom socialavgifter och medel
via statsbudgeten. I några fall förekommer ytterligare finansieringskällor
i form av avkastning på fonder och vad gäller kommunalt bostadstillägg,
kommunala skattemedel. Under littera D. avser jag att föreslå rege-
ringen att riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket får i uppdrag att
utarbeta ett gemensamt förslag till förändringar beträffande redovis-
ningen i statsbudgeten av socialförsäkringens inkomster och utgifter.

Av följande diagram framgår hur inkomsterna från sjukförsäkringsav-
giften fördelar sig på olika utgiftsslag.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Sjukförsäkringsavgiftens användningsområden

Beräknade utgifter under budgetäret 1992/93

Riksförsäkringsverkets förvaltningskostnader finansieras i huvudsak
genom statliga medel. Försäkringskassornas förvaltningskostnader fi-
nansieras till övervägande del av sjukförsäkringsavgiften. Avgiften avses
täcka ca 85 % av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringarna, försäk-
ringskassornas förvaltningskostnader samt ersättning vid närstående-
vård.

Åren 1989 och 1990 har sjukförsäkringsavgifterna täckt ca 80 % av
ifrågavarande utgifter. Fr.o.m år 1991 beräknas avgiften täcka 85 % av
utgifterna.

Vidare utgår ersättning från Allmänna pensionsfonden för administra-
tionskostnader för ATP-försäkringen vid bl.a. RFV och försäkrings-
kassorna. För budgetåret 1990/91 utgjorde ersättningsbeloppet ca
320 milj.kr. Dessutom utgår ersättning från arbetsskadeförsäkringen för
administration vid försäkringskassorna. Förbudgetåret 1990/91 utgjorde
ersättningsbeloppet ca 260 milj.kr.

Utvecklingen inom socialförsäkringsområdet

Socialförsäkringsadministrationen har genomgått stora förändringar de
senaste åren. Förutom att ge ersättning enligt socialförsäkrings- och
bidragssystemen skall arbetet inriktas på att upptäcka orsaker till och
vidta åtgärder för att reducera behovet av långa sjukskrivningar, förtids-
pensioneringar och arbetsskadeersättningar. Den 1 januari 1992 träder
nya regler i kraft på rehabiliteringsområdet. Samtidigt skall enligt regler
som gäller fr.o.m. år 1992 en arbetsgivare betala ut sjuklön till sina
anställda under de första 14 dagarna av vaije sjukdomsfall.

Vidare överförs fr.o.m. år 1992 huvudmannaskapet för sjukresoma
från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen. Genom de nya
reglerna frigörs betydande administrativa resurser genom att en stora del
av den rutinmässiga sjukfallshanteringen upphör. Försäkringskassorna
får därmed förbättrade möjligheter att aktivt arbeta med de långa sjuk-
fallen och att initiera och stödja rehabiliteringsinsatser.

Ytterligare förändringar av såväl regler som verksamhet inom social-
försäkringen förutsätts ske under de närmaste åren. Jag har bl.a. för
avsikt att föreslå regeringen att en proposition föreläggs riksdagen i
början av år 1992 om lokal försöksverksamhet med finansiell samord-
ning mellan sjukvården och socialförsäkringssystemet. Jag kommer att
närmare redogöra härför samt för ytterligare regelförändringar som
kommer att inverka på verksamheten vid kassorna under littera C. och
D.

Verksamhetens inriktning

RFVs ansvar läggs fast i myndighetens instruktion. RFV skall svara för
den centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verk-
samhet bl.a. genom att meddela föreskrifter och allmänna råd. Verket
har ett ansvar för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

likformigt och rättvist. Vidare skall verket se till att allmänheten får en
tillfredsställande service och information om socialförsäkringsförmåner-
na.

I regeringens regleringsbrev för budgetåret 1990/91 fastlades som mål
att det s.k. ohälsotalet skulle sänkas med två dagar jämfört med föregå-
ende budgetår. Av RFVs redovisning av rehabiliteringsarbetet framgår
att ohälsotalet minskade med 1,2 dagar under ifrågavarande tidsperiod.
Enligt regleringsbrev för innevarande budgetår är målsättningen att
sänka ohälsotalet med två dagar jämfört med 1990/91 års nivå. Insatser-
na vad gäller långa sjukfall och arbetsskadefall och förtidspensioner är
ett långsiktigt arbete som först om något eller några år kan tänkas ge
utdelning i ett sänkt ohälsotal. På kort sikt är det förändringar i mönstret
för korttidssjukskrivningar som kan påverka ohälsotalet.

I föregående års budgetproposition fastlades en verksamhetsidé för
RFV och försäkringskassorna med innebörd att genom en allmän social-
försäkring ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att
dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre, dels
aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och
handikappade möjlighet att åter kunna arbeta.

Resultatanalys

RFV har inlett ett arbete med utveckling av resultatuppföljning och
resultatanalyser. Jag vill betona vikten av att det inledda arbetet fort-
sätter och vidareutvecklas. Inriktningen bör vara att resultatansvaret
skall föras ut så nära verksamheten som möjligt. RFVs tillsyn av försäk-
ringen bör i högre grad inriktas mot utvärdering av regionala resultat.

RFV bedriver också ett utvecklingsarbete i denna riktning. Mer de-
taljerade uppföljningar av verksamheten på lokal nivå avses i ökande ut-
sträckning bedrivas av försäkringskassornas centralkontor. RFVs insat-
ser inriktas i högre grad mot produktion av jämförelseunderlag och
problemorienterade studier med riksomfattning. Socialförsäkringsorgani-
sationens tillsyns- och uppföljnings/utvärderingsverksamhet integreras i
större utsträckning. Resultatredovisningar på alla nivåer inriktas bl.a. på
att belysa effekter av olika resursinsatser och åtgärder. Utvecklingen vad
gäller mått för resultatanalys har kommit längst inom rehabiliteringsom-
rådet. Utgångspunkten för den programlagda uppföljningsverksamheten
är enligt RFV att alla nya ersättningsregler skall följas upp så snart som
möjligt främst avseende hur reglerna fungerar tekniskt och administra-
tivt. När reglerna har varit i kraft något eller några år skall uppfölj-
ningar göras. Dessa skall belysa tillämpningen med fokusering på likfor-
migheten för att slutligen följas av uppföljningar avseende måluppfyllel-
se.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Omställning och minskning av administrationen

RFV och försäkringskassorna tillhör den grupp av myndigheter som
ingår i budgetcykel 1 med planerad treårig budgetram fr.o.m. innevaran-
de budgetår. Med hänsyn till omfattande regelförändringar och därmed
omställning av socialförsäkringsadministrationen beräknades i föregåen-
de års budgetproposition för RFV och försäkringskassorna medel endast
för budgetåret 1991/92.

I kompletteringspropositionen (prop. 1990/91:150, del II) presentera-
des ett program för omställning och minskning av den statliga admini-
strationen. Där sägs bl.a. att en långsiktig strategi för minskade förvalt-
ningsutgifter måste utvecklas dels i termer av regelförändringar som ger
administrativa besparingar, dels i förändringar av organisationens ut-
formning och funktionssätt.

Regeringen avser att bearbeta de strukturella problem som finns inom
socialförsäkringssektorn. Under det närmaste budgetåret kommer rege-
ringen, bl.a. mot den bakgrunden, att lägga förslag om förändringar av
socialförsäkringen. Dessa kommer att beröra såväl förmånssystemet som
dess administration.

Regelförändringar

Enligt min bedömning bör en neddragning av förvaltningsresurserna
kunna genomföras som en konsekvens av de beslut om omfattande regel-
förändringar som fattats eller kommer att föreslås fattas under inne-
varande budgetår. För de närmaste två budgetåren beräknar jag en
minskning av försäkringskassornas förvaltningsresurser med 200 milj.kr.
för budgetåret 1992/93 och 168 milj.kr. för budgetåret 1993/94.

Med regelförändringar avses i detta sammanhang primärt åtgärder som
innebär minskningar av försäkringsutgiftema eller administrativa be-
sparingar. Därtill kommer sådana förändringar inom den offentliga sek-
torn som är samhällsekonomiskt motiverade och som kan komma att
tillföra försäkringskassorna ytterligare arbetsuppgifter, t.ex. om hand-
läggningen av ärenden om bostadsbidrag överförs från kommunerna till
försäkringskassorna.

De aktuella resursneddragningama kan inte klaras utan uppsägning av
viss personal. För att de avvecklingskostnader som då uppkommer inte
ska belasta myndighetsanslaget har chefen för socialdepartementet
tidigare denna dag föreslagit att ett särskilt anslag för avvecklingskost-
nader inrättas under socialdepartementets huvudtitel. Det är vidare ange-
läget att kompetensutveckling används som ett medel för att underlätta
omställningen till nya arbetsuppgifter och genomförandet av ett nytt
arbetssätt. För detta ändamål har särskilda medel avsatts.

Beträffande RFV beräknar jag att resurserna för förvaltningskostnader
för tiden fram till den 1 juli 1994 skall kunna minska med sammanlagt
22 milj.kr., varav under budgetåren 1992/93 och 1993/94 med 4,8 resp.
7,9 milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Organisationsutveckling

Både regelförändringarna och satsningen på en mer aktiv rehabilitering
ställer krav på försäkringskassornas organisation. Bl.a. har kassornas
relation gentemot sjukvårdshuvudmännen fått ett nytt innehåll i och med
tillkomsten av särskilda medel för medicinsk rehabilitering inom ramen
för de överenskommelser som staten träffar med sjukvårdshuvudmän-
nen. Detta ger anledning att överväga kassastyrelsemas roll och även
deras sammansättning. Jag avser därför att under våren 1992 ge ett
regeringsuppdrag i syfte att göra en översyn av försäkringskassornas
styrelser.

Enligt lagen om allmän försäkring skall det finnas en försäkringskassa
för varje landstingskommun samt varje kommun som inte tillhör en
landstingskommun. Vidare har RFV utfärdat föreskrifter som innebär att
en försäkringskassa skall ha minst ett lokalkontor i varje kommun.

För närvarande övervägs inom socialdepartementet i anledning av en
särskild framställning, frågan om en sammanslagning av Malmö allmän-
na försäkringskassa och Malmöhus allmänna försäkringskassa. Det är
min avsikt att föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om
lagändring som innebär att en försäkringskassas verksamhetsområde kan
omfatta mer än en landstingskommun/landstingsfri kommun.

Vidare har principen om ett lokalkontor i varje kommun diskuterats
under senare år. Jag förutsätter att denna princip ligger fast även fort-
sättningsvis, även om RFV, i samband med planering av hur resursned-
dragningar skall ske, bör kunna överväga vissa uppmjukningar av denna
regel, i synnerhet vad gäller storstadsområdena. Även andra lösningar
som syftar till en effektiv resursanvändning av offentliga resurser på
lokal nivå måste ges uppmärksamhet.

Kompetensutveckling vid försäkringskassorna

RFV har i årets anslagsframställning redovisat sin bedömning av den
kompetensutveckling som behövs under perioden 1992/93 - 1993/94
med utgångspunkt i de kompetenskrav som tidigare tagits fram. Kost-
naden för kompetensutvecklingsprogrammet beräknas av verket till drygt
400 milj.kr. varav kostnaden för produktionsbortfall utgör ca två tredje-
delar.

Regeringen tillmäter personalutveckling stor vikt i omvandlingen av
den offentliga sektorn. De resurser som direkt kan disponeras för perso-
nalutveckling är dels de resurser som försäkringskassorna under de
senaste åren har frigjort genom rationaliseringar (167 milj.kr.), dels
30 milj.kr. som under anslaget B 2. Allmänna försäkringskassor beräk-
nas för detta ändamål.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

B 1. Riksförsäkringsverket

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

527 778 753

517 421 000

484 679 000

442 684 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för
socialförsäkringen och anslutande bidragssystem - dvs. sjukförsäkring
inkl, föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering,
ti 1 läggspensionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring,
smittbärarersättning, barnbidrag och bidragsförskott, bilstöd till handi-
kappade, ersättning för vård av närstående, utbetalning av utbildnings-
bidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och - fr.o.m. den
1 januari 1992 - familjebidrag till värnpliktiga.

RFVs arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen
(1988:1204) med instruktion för riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket

I enlighet med givna direktiv redovisar RFV i sin anslagsframställning
ett besparingsförslag för tidsperioden 1991/92 - 1993/94 som innebär en
minskning av verkets resurser med 22 milj.kr. Neddragningen, som
motsvarar 80 - 90 årsarbetare, beräknas främst kunna genomföras inom
yrkesskadeverksamheten. Härvid förutsätts vissa regelförändringar.

ADB-utveckling är en central del i stödet av RFVs och försäkrings-
kassornas nya roll. Ett förbättrat ADB-stöd, som omfattar inrättande av
lokala sjukförsäkringsregister, krävs för att få till stånd en mer rationell
sjukfallshantering samt för den rehabiliterande och förebyggande verk-
samheten. För de nuvarande ADB-systemen och för utveckling av lokala
sjukförsäkringsregister erfordras utbyte av försliten utrustning, komplet-
tering och anpassning av befintlig utrustning samt nyanskaffning. RFV
anger investeringskostnaden till sammanlagt ca 200 milj.kr. För ADB-
driften beräknar RFV ett ökat resursbehov om ca 35,5 milj.kr. budget-
året 1992/93 samt ytterligare ca 17,5 milj.kr. budgetåret 1993/94. RFV
redovisar också behovet av resurser för utveckling av det nya systemet.
Härvid beräknas kostnaderna för försöksverksamhet och utvecklings-
arbete minska med sammanlagt 26,3 milj.kr. För att säkerställa dator-
driften vid ett eventuellt avbrott i elkraftförsörjningen eller vid andra
störningar i driften fordras särskilda insatser för anskaffning av reserv-
kraftaggregat och anordningar för skydd mot elektromagnetiska stör-
ningar. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 behövs 6 milj.kr. för var-
dera budgetåret. RFV har härvid samrått med överstyrelsen för civil
beredskap.

Intäkter till följd av avgiftsbeläggning av tjänster förekommer i viss
omfattning. RFV anser att inkomsterna bör redovisas på en uppbörds-
post under verkets anslag.

Föredragandens överväganden

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Förslag:

Övergripande mål:

Den inriktning av RFVs verksamhet som följer av RFVs och
försäkringskassornas verksamhetsidé och som presenterades i
föregående års budgetproposition bör ligga fast även för budget-
åren 1992/93 och 1993/94.

Arbetet med att sänka ohälsotalet skall fortsätta.

Resurser m.m:

Förslagsanslag 1992/93 442 684 000 kr.

Planeringsram

En planeringsram omfattande anslagsposterna förvaltningskostnader,
lokalkostnader och kostnader för drift av datoranläggning m.m. beräknas
för budgetåret 1992/93 till 547 252 000 kr. För budgetåret 1993/94
beräknas en minskning av ramen med 7 900 000 kr.

Resultatbedömn ing

RFV redovisar en sänkning av ohälsotalet med 1,2 dagar, vilket skall
jämföras med den målsatta sänkningen på 2 dagar. Med hänsyn till
vikten av att kunna bedöma effektivitet och kvalitet i verksamheten är
det angeläget att RFV fortsätter sitt arbete med att utveckla lämpliga
resultatmål och resultatmått.

Slutsatser

RFVs redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig an-
ledning att föreslå någon förändring av den tidigare fastställda inrikt-
ningen.

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Budget Utgifter Förvaltningskostnader	215 834 000	+	8 507 000
Lokalkostnader	65 299 000	—	5 478 000
Kostnader för drift av data- maskinanläggning m.m.	271 924 000	—	8 834 000
Engångsanvisning för ADB- investering		+	58 800 000
Försöksverksamhet på ADB- området	38 480 000		38 480 000
Ersättning till postverket m.m.	245 449 000	-	67 134 000
Bidrag till internationella socialförsäkringsförbundet ISSA	289 000		—
Summa utgifter	837 275 000	-	52 619 000
Inkomster Försäljning av publika- tioner m.m.	20 000	+	4 005 000
Ersättning från allmänna pensionsfonden	62 516 000	+	3 431 000
Ersättning från de allmänna försäkringskassorna	283 760 000	-	18 360 000
Ersättning från de affärs- drivande verken	6 300 000	+	300 000
Summa inkomster	352 596 000	--	10 624 000
Nettoutgift	484 679 000	-	41 995 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Jag har vid min beräkning av resurser till RFV för budgetåren 1992/93
och 1993/94 utgått från den plan för omställning och minskning av den
statliga administrationen som redovisas i 1991 års kompletteringspro-
position (prop. 1990/91:150).

Jag räknar med att RFV:s resurser skall kunna minska för tiden fram
till den 1 juli 1994 med sammanlagt 22 milj.kr., varav under budgetåren
1992/93 och 1993/94 med 4,8 resp. 7,9 milj.kr.

ADB-system är av central betydelse för en väl fungerande försäkrings-
administration. Ett modernt datastöd behövs för att försäkringskassorna
skall klara de ökade krav som ställs på dem. Det är härvid av mycket
stor vikt att skyddet för den personliga integriteten tillgodoses. I ett del-
betänkande (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister redovisar ut-
redningen om socialförsäkringsregisterlag (SFRL-utredningen) ett för-
slag i fråga om inrättande av lokala sjukförsäkringsregister jämte sär-
skild lagreglering i form av en registerlag. Delbetänkandet har remiss-
behandlats och förslagen övervägs för närvarande inom regeringskansli-
et.

Jag beräknar investeringsbehovet för vissa ersättnings- och komplette-
ringsanskaffningar för ADB inom socialförsäkringsadministrationen till
58,8 milj.kr. Denna investering behövs oavsett om lokala sjukförsäk-

ringsregister inrättas. En ny beslutsordning har införts för ADB-investe-
ringar. För investeringar i ADB-utrustning har jag beräknat medel en-
gångsvis. Engångsanvisningen kommer att ersättas med lån i riksgälds-
kontoret det budgetår RFV tillgodoser redovisningskraven enligt förord-
ningen (1979:1212) med föreskrifter om statliga myndigheters bok-
föring, i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1991.

RFV är funktionsansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen
Socialförsäkring m.m. Eventuella medel för beredskapsåtgärder kommer
att tas upp i särskild proposition om anslag inom försvarets område som
regeringen på föredragning av chefen för försvarsdepartementet avser att
senare lägga fram till riksdagen. Vidare kommer i denna proposition
medel att beräknas för administrationen av familjebidrag till värnplik-
tiga.

De inkomster av avgiftsbelagda tjänster som förekommer vid RFV bör
enligt min mening redovisas under verkets anslag. Jag har beräknat
dessa inkomster till ca 4 milj.kr.

Jag har även beaktat att lönekostnadspålägget höjs den 1 juli 1992.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 442 684 000 kr.

B 2. Allmänna försäkringskassor

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

638 831 077

649 651 000

567 353 000

643 880 000

Försäkringskassorna handlägger enskilda ärenden inom socialförsäk-
rings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. Bestämmelserna
om allmänna försäkringskassor finns i lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.

Det finns 26 allmänna försäkringskassor i landet, en i varje landstings-
kommun och i kommun som inte tillhör landstingskommun. I försäk-
ringskassan finns en styrelse där ordförande och vice ordförande utses
av regeringen. Huvuddelen av den verksamhet som innebär kontakt med
de försäkrade sker vid något av de drygt 400 lokalkontoren (inkl, ett 40-
tal kontor med lägre servicegrad). Beslut i vissa socialförsäkringsfrågor
fattas av socialförsäkringsnämnder som är förtroendevalda och där ord-
föranden utses av regeringen. Det finns 167 socialförsäkringsnämnder i
landet.

Hos försäkringskassorna finns för närvarande omkring 14 700 års-
arbetare, varav ca 80 % arbetar vid lokalkontoren.

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Från anslaget finansieras 15 % av kostnaderna för försäkringskassor-
nas administration. Resterande 85 % finansieras med arbetsgivaravgifter
och egenavgifter från inkomsttitel på statsbudgeten. Anvisade medel
fördelas mellan de olika försäkringskassorna av riksförsäkringsverket i
samråd med Försäkringskasseförbundet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Riksförsäkringsverket

I enlighet med givna direktiv har RFV lagt fram ett huvudförslag som
innebär en resursneddragning med totalt 450 milj.kr. till ingången av
budgetåret 1994/95. RFV menar att avgörande för i vilken takt resurs-
neddragningen kan göras är genomförandetidpunktema för regelför-
ändringar, behovet av insatser för kompetensutveckling samt möjlig-
heterna att genomföra personalminskningar. Detta innebär enligt RFV
att huvuddelen av neddragningen bör kunna genomföras under senare
delen av budgetperioden. Med en sådan neddragningstakt ges utrymme
för sådana kompetensutvecklingsinsatser som verket bedömer är helt
nödvändiga för att klara de nya arbetsuppgifter, det nya arbetssätt och
den förändring av arbetsorganisationen som håller på att genomföras.

RFVs förslag innebär sammantaget en neddragning av lönekostnaderna
med 63 milj.kr. för budgetåret 1992/93, efter det att medel för kom-
petensutvecklingsinsatser motsvarande 170 milj.kr. har avsatts. Enligt
RFVs anslagsframställning gäller följande:

- Den kompetensutveckling som behövs för omställningen till nya ar-
betsuppgifter och genomförandet av ett nytt arbetssätt fordrar stora
resurser. RFV hemställer att kompetensutvecklingsprogrammet i
huvudsak finansieras genom de resurser som frigörs genom regelför-
ändringar.

- För fortsatt projekt- och försöksverksamhet beräknar RFV 10 milj.kr.
för budgetåret 1992/93.

- För inköp av nya telefonväxlar under budgetåret 1992/93 begär RFV
medel engångsvis på 9,6 milj.kr. för en investering som är beräknad
till drygt 13 milj.kr. för de närmaste två budgetåren.

- Medelsbehovet för lokalkostnader kommer att öka under budgetperio-
den och fordra en medelstilldelning med 630,3 budgetåret 1992/93
resp. 633,5 milj.kr. budgetåret 1993/94.

- Pensionskostnaderna är beräknade utifrån den av kassorna prognos-
ticerade ökningen av antalet pensionstagare.

- Medelsbehovet för anslagsposten ersättning till postverket är beräk-
nat utifrån försäkringskassornas uppskattning av den volymminskning
av avier om sjukpenningutbetalning som kommer att bli följden av in-
förandet av 14 dagars sjuklön.

Föredragandens överväganden

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Förslag:

Övergripande mål:

Målet för verksamheten framöver är, i likhet med vad som anges
för RFV ett fortsatt arbete för en sänkning av ohälsotalet.

Såväl rehabiliteringsinsatserna som försäkringskassornas nya ar-
betssätt är av stor betydelse för möjligheterna att minska sjukfrån-
varon.

Resurser m.m:

Rersursneddragningen skall ske i den omfattning som jag tidigare
nämnt. För kompetensutveckling tillförs försäkringskassorna
30 milj.kr.

Förslagsanslag 1992/93 643 880 000 kr.

Planeringsram

En planeringsram omfattande anslagsposterna förvaltningskostnader,
lokalkostnader samt kompetensutveckling beräknas för budgetåret
1992/93 till 4 669 846 000 kr. För budgetåret 1993/94 beräknas en
minskning av ramen med 168 000 000 kr.

Resultatbedömning:

Angående hittills uppnådda resultat beträffande ohälsotalet hänvisar jag
till vad som anförts under anslag B 1.

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Anslag
Utgifter
Förvaltningskostnader	4 063 916 000	—	23 925 000
Kompetensutveckling		+	30 000 000
Försöksverksamhet	18 500 000	—	18 500 000
Lokalkostnader	564 304 000	+	35 551 000
Pensionskostnader	96 500 000	+	54 269 000
Ersättning till postverket	37 389 000	—	3 169 000
Summa utgifter, kr.	4 780 609 000	+	74 226 000
Inkomster
Ersättning från allmänna
pensionsfonden	269 000 000	+	10 000 000
Ersättning för extern verk-
samhet	2 900 000	+	400 000
Ersättning från arbets-
skadeförsäkringen	260 000 000	+	20 000 000
Arbetsgivaravgifter m.m	3 681 356 000	-	32 701 000
Summa inkomster, kr.	4 213 256 000	-	2 301 000
Nettoutgift	567 353 000	+	76 527 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassorna för budget-
åren 1992/93 och 1993/94 utgått från den plan för omställning och
minskning av den statliga administrationen som presenterades i komp-
letteringspropositionen våren 1991 (prop. 1990/91:150 del II).

För försäkringskassornas förvaltningskostnader beräknar jag för nästa
budgetår 4,1 miljarder kr. Vid beräkningen av resurstilldelningen har
jag tagit hänsyn till ingångna avtal och till en neddragning av förvalt-
ningskostnaderna för budgetåret 1992/93 med 200 milj.kr. och för bud-
getåret 1993/94 med 168 milj.kr.

Satsning på kompetensutveckling har stor betydelse för försäkrings-
kassans möjlighet att klara av sina framtida uppgifter vad gäller såväl
rehabiliteringsarbetet som den övriga verksamheten. För detta ändamål
anvisas 30 milj.kr. engångsvis vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Jag har räknat med att ytterligare utrymme för kompetensutveckling får
finansieras genom omprioriteringar inom planeringsramen.

Mitt förslag innebär i stort sett att de resurser som frigörs genom in-
förandet av sjuklön tills vidare får behållas och sättas in i kampen mot
ohälsan.

Jag föreslår vidare att 10 milj.kr. avsätts även för nästa budgetår för
särskild projektverksamhet.

I anslagsposten övriga förvaltningskostnader har jag beräknat medel
motsvarande 9,6 milj.kr. för investering i nya telefonväxlar avseende
budgetåret 1992/93 och 3,6 milj.kr. budgetåret 1993/94. Investeringen

skall amorteras med 10 % årligen plus ränta (f.n. 12.25 %) på halva
investeringsbeloppet.

I beräkningen av kostnader för lokaler har viss hänsyn tagits till in-
träffade och beräknade kostnadsökningar. För att klara dessa kan det
dock bli nödvändigt att minska lokalytorna i takt med att arbetsuppgifter
försvinner från försäkringskassorna. Detta är ett långsiktigt arbete som
dock bör kunna påbörjas under de närmaste två budgetåren. Jag har
räknat med att utrymme för eventuella ombyggnader får finansieras
genom omprioriteringar inom planeringsramen.

Förändringen av anslagsposten pensionskostnader är beräknad dels
utifrån den av kassorna prognosticerade ökningen av antalet pensions-
tagare, dels utifrån kostnaden för det nya pensionsavtalet på kassaom-
rådet.

Med hänvisning till sammanställningen och vad jag i övrigt anfört
beräknar jag anslagsbehovet för de allmänna försäkringskassornas för-
valtningsutgifter under nästa budgetår till 643 880 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 643 880 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst av
allmänna barnbidrag inkl, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, föräldraförsäk-
ring, bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade
barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott till
ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att
adoptera barn från utlandet.

Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den
vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem
och barnen bäst. Det innebär att familjepolitiken skall främja både
valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att
förvärvsarbeta skall ha utbyte av detta.

En ny familjepolitik syftar till att ge ökad valfrihet för småbarnsför-
äldrar. Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det
sätt den själv önskar skapas större trygghet. Det innebär att det måste
finnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för den som vill ha
det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar stanna
hemma när barnen är små.

En omläggning av familjepolitiken kommer att ske i flera steg.

I ett första steg har riksdagen beslutat (prop. 1991/92:65, SoU12,
rskr. 85) att existerande hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av
olika former av barnomsorg tas bort. Bamomsorgsbidraget följer det val
som föräldrarna träffar. Statsbidrag lämnas till fler alternativ än tidigare.
Härigenom har förutsättningar skapats för att snabbare nå målet full
behovstäckning i barnomsorgen.

I ett andra steg införs ett bättre ekonomiskt stöd som syftar till att öka
barnfamiljernas valfrihet och rättvisan mellan dem. Detta utformas som
ett vårdnadsbidrag lika för alla barn. Den statsfinansiella utvecklingen
är av avgörande betydelse för i vilken takt detta stöd sedan byggs ut.

För att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stöd-
system som syftar till att ge ett ekonomiskt stöd under den period de har
en stor försörjningsbörda. Familjer med barn är generellt sett unga och
har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga levnadsomkostnader.
Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas resurser över livs-
cykeln genom att inkomsttagare som inte är försöijningsansvariga för
barn, bidrar till att stödja barnfamiljerna under den period deras ekono-
miska behov är som störst.

Ekonomisk grundtrygghet är särskilt viktigt för familjer i utsatta situa-
tioner t.ex. när en förälder av något skäl blir ensam vårdnadshavare till
ett eller flera barn.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Följande exempel visar de bidrag som år 1992 kan utgå till en ensam-
stående förälder med två barn som har bidragsförskott, vid en beräknad
bostadskostnad på 4 500 kr./mån. och en årlig förvärvsinkomst på
100 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bidrag	Kr./månad	Kr./år
Barnbidrag	1 500	18 000
Bidragsförskott	2 246	26 952
Bostadsbidrag	2 470	29 640
Totalt	6 216	74 592

Utveckling av det familjeekonomiska stödet

Följande sammanställning visar omfattningen och utvecklingen av sam-
hällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna (milj.kr.).

År	Barn- bidrag	Bostads- bidrag	Föräldra- Vård-		Bidrags- förskott	Barn- pension	Summa
År	Barn- bidrag	Bostads- bidrag	försäk- ring	bidrag	Bidrags- förskott	Barn- pension	Summa
1980	4 995	2 210	3 539	300	815	425	12 284
1985	8 289	2 865	6 144	427	1 518	574	19 817
1990	12 296	3 140	15 728	725	2 170	698	34 757
1991	16 465	4 710	16 564	832	2 380	774	41 743
1992	16 680	4 600	17 073	886*	2 740	795	42 774

Uppgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade.
* Nuvarande regler.

Om man till dessa belopp lägger studiehjälpen kan samhällets direkta
stöd till barnfamiljerna år 1992 beräknas till 45 miljarder kr. Till detta
kommer statens bidrag till barnomsorgen med 13,7 miljarder kr.

De allmänna barnbidragen

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett
grundläggande ekonomiskt stöd. Allmänt barnbidrag lämnas till dess
barnet fyller 16 år. För elever i grundskolan eller viss annan utbildning
som fyllt 16 år utgår förlängt barnbidrag. Bidraget utgår med samma
belopp per månad som det allmänna barnbidraget.

Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna barnbidraget den
1 januari 1991 till 9 000 kr. per barn och år. En ytterligare höjning till
10 020 kr. per barn och år genomförs den 1 januari 1993.

Av följande tabell framgår bambidragsbeloppen åren 1992 och 1993
vid olika barnantal.

Antal barn	År 1992 Kr./år	År 1993 Kr./år
1	9 000	10 020
2	18 000	20 040
3	31 500	35 070
4 a/	49 500	55 110
5 a/	72 000	80 160
6 a/	94 500	105 210
7 a/	117 000	130 260
8 a/	139 500	155 310

a/ Inkl, gymnasiestuderande.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

I det följande lämnas förslag till förändringar av reglerna för barn-
bidrag vid vistelse på flyktingförläggning. Förslaget innebär att barn-
bidrag inte skall kunna utgå för tid då en familj har erhållit dagbidrag
för barnet enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.

Bostadsbidrag

Bostadsbidrag lämnas till barnfamiljer, till ungdomar och studerande
samt till andra hushåll utan barn.

Det totala antalet hushåll med bostadsbidrag uppgick i maj 1991 till
knappt 328 000. Som framgår av följande tablå har antalet bidragstagare
ökat markant jämfört med år 1989 (motsvarande uppgifter för år 1990
föreligger ej). Ökningen beror dels på att bostadsbidragen till hushåll
med barn till följd av skatteomläggningen lämnas inom väsentligt vid-
gade bostadskostnadsgränser under bidragsåret 1991, dels på att bostads-
bidrag till andra hushåll utan barn än ungdomshushåll infördes fr.o.m.
den 1 januari 1991. Vidare har en ökning av antalet bidrag till ung-
domar mellan 18 och 29 år skett mellan de båda bidragsåren.

Hushåll med bostadsbidrag, maj 1989 och maj 1991 (1000-tal)

	1989	1991
Hushåll med barn
makar/samboende	97	132
ensamstående	133	153
Hushåll utan barn
ungdomar	12	29
andra	—	14
Samtliga	242	328

Utredning om bostadsbidrag

Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredning som skall för-
bereda en överföring av administrationen av bostadsbidrag från kommu-
nerna till försäkringskassorna. Vidare kommer en översyn av bostads-
bidragssystemet att göras inom regeringskansliet i anslutning till det
beredningsarbete som pågår när det gäller ett nytt ensamförälderstöd.

Föräldraförsäkring

Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna ersättning för inkomst-
förlust i samband med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäk-
ringen har föräldrarna rätt till ersättning och genom föräldraledighets-
lagen rätt till ledighet för att vårda barn. Ersättning utges i form av för-
äldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.

Den beräknade kostnadsutvecklingen i löpande priser för de olika
förmånsslagen framgår av följande tabell (milj.kr.).

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Föräldraförsäkring	1989	1990	1991	1992
Föräldrapenning Tillfällig föräldra-	8 996 2 831	12 136 3 238	13 123 3 070	13 507 3 180
penning Havandeskapspenning Avdrag från föräldra- penning vid förlossnings- vård	319 - 28	384 - 30	405 - 34	420 - 34
Summa	12 118	15 728	16 564	17 073
Statsbidrag	1 820	2 359	2 485	2 561

Reglerna inom föräldraförsäkringen är från administrativ synpunkt re-
surskrävande. Föräldraförsäkringen omfattar flera förmåner som kan
kombineras på olika sätt. Detta leder till att reglerna upplevs som svår-
överskådliga samtidigt som de ger upphov till en stor belastning på
försäkringsadministrationen. Regeringen kommer under våren 1992 att
med utgångspunkt från riksförsäkringsverkets förslag, som närmare
redovisas i det följande, förelägga riksdagen en proposition med förslag
till ändringar i föräldraförsäkringen i syfte att uppnå administrativa
förenklingar.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Som framgår av diagrammet är pappornas andel av uttagna dagar med
föräldrapenning mycket liten. För att främja kontakten mellan pappor
och barn är det av vikt att pappornas uttag av föräldrapenning ökar.
Med hänsyn härtill och då långsiktiga insatser krävs för att ändra pap-
pornas beteende i detta avseende bör den förutvarande regeringens åt-
gärd att avsätta medel för särskilda informationsinsatser i detta syfte
fortsätta.

Vårdbidrag för handikappade barn

Föräldrar med ett sjukt eller handikappat barn som behöver särskild
tillsyn och vård i hemmet kan få vårdbidrag med samma belopp som
folkpension jämte pensionstillskott för en förtidspensionär. Vårdbidraget
utges med helt, halvt eller fjärdedels bidrag. Omkring 16 700 vård-
bidrag per månad beräknas utges under det kommande budgetåret. Vid
beräkning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av
barnets sjukdom eller handikapp. Bidraget beskattas som inkomst av
tjänst. En viss del av vårdbidraget kan dock bestämmas som ersättning
för merkostnader. Denna del är skattefri. För barn som vårdas på insti-
tution kan s.k. ferievårdbidrag lämnas när barnet vistas i föräldrahem-
met.

I regeringskansliet bereds f.n. frågan om vissa förbättringar av vård-
bidraget. Jag avser att återkomma till regeringen under våren 1992 med
förslag till en proposition om en reform inom detta område. Reform-
förslaget avses innebära dels höjda nivåer på vårdbidraget, dels att de
s.k. merkostnadsersättningama betalas ut utöver ett grundbelopp för
vårdbidraget. Hela vårdbidragets grundbelopp avses bli ATP-grundande.

Barnpensioner

Nya regler för efterlevandepensioneringen trädde i kraft den 1 januari
1990. Enligt de nya reglerna utges barnpension från folkpensioneringen
till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar avlidit. För
barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpension
dock utges längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Nivån för
barnpension är högst 40 % och lägst 25 % av basbeloppet. Denna nivå
gäller för pension efter vardera föräldern om båda föräldrarna avlidit.

Bidragsförskott

Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för
barn vars föräldrar lever åtskilda. Bidragsförskott utgår vanligen med
40 % av basbeloppet. Antalet barn för vilka bidragsförskott utges kan
beräknas till drygt 281 000.

I det följande kommer jag att föreslå att bidragsförskott i likhet med
det allmänna barnbidraget skall kunna utges längst under sex månader
vid utlandsvistelse.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Särskilt bidrag till ensamföräldrar

Regeringen har nyligen lämnat en proposition (prop. 1991/92:81) till
riksdagen med förslag om ett särskilt bidrag till ensamföräldrar med
barn som kompensation för borttagandet av den särskilda skattereduk-
tionen. Förslaget innebär att till de berörda föräldrarna betalas ett sär-
skilt belopp om 1 800 kr. för vartdera året 1991 och 1992. För det
första halvåret 1993 är det särskilda bidraget 900 kr. Reglerna för det
tillfälliga bidraget föreslås träda i kraft den 1 maj 1992.

C 1. Allmänna barnbidrag

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Förslag

14 344 311 318

17 200 000 000

17 645 000 000

Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med
9 000 kr. per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas fler-
barnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barn-
bidrag för det tredje barnet, 100 % av ett helt barnbidrag för det fjärde
barnet samt 150 % av ett helt barnbidrag till det femte barnet och varje
ytterligare barn. Även 16-19-åringar som studerar medräknas vid be-
dömningen av rätt till flerbarnstillägg.

Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Motsva-
rande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat skäl än födelse.
Bidraget utges t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet har fyllt 16 år, när
barnet studerar vid grundskolan eller deltar i viss annan motsvarande
utbildning.

Riksdagen har beslutat om en ytterligare höjning med 1 020 kr. per
barn och år fr.o.m. den 1 januari 1992 efter förslag i budgetproposi-
tionen år 1991 (prop. 1990/91:100 bil.7, SoU12, rskr. 211). Det stats-
fmansiella läget har emellertid därefter försämrats varför den beslutade
höjningen, efter förslag i regeringens proposition (1991/92:38) om in-
riktningen av den ekonomiska politiken, flyttas fram till den 1 januari
1993. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionens förslag
(FiUlO, rskr. 108).

Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen
av barnbidragen handhas av riksförsäkringsverket och försäkringskassor-
na.

Riksförsäkringsverket

Verket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 18 620 milj.kr.
Beräkningarna grundas på det tidigare beslutet om en bambidragshöjning
med 1 020 kr. per barn och år och på statistiska centralbyråns befolk-
ningsprognos för år 1991. Med ledning härav beräknas antalet bidrags-
berättigade barn vara ca 1 702 000 vid utgången av år 1992. Antalet
familjer med flerbarnstillägg beräknas till lägst 176 000. Antalet mot-
tagare av förlängt barnbidrag beräknas till ca 36 000.

Föredragandens överväganden

Barnbidrag i samband med vistelse på flyktingförläggning m. m.

Personer som vistas på en statlig flyktingförläggning för asylsökande har
enligt lagen (1988:153) om bistånd till asylsökande m.fl. rätt till ekono-
miskt stöd. Detta lämnas i form av kostnadsfri bostad, dagbidrag och
särskilt bidrag. Motsvarande ekonomiska stöd lämnas under vissa förut-
sättningar också till asylsökande och andra personer som sökt uppe-
hållstillstånd i Sverige och vistas i en kommun i väntan på beslut i till-
ståndsärendet.

Dagbidraget skall tillförsäkra de asylsökande en skälig levnadsnivå
under vistelsen på en förläggning eller i en kommun i avvaktan på be-
slut. Nivån på dagbidraget för barn har beräknats med utgångspunkt från
att barnbidrag inte betalas ut.

Allmänt barnbidrag lämnas för här i riket bosatt barn som inte är
svensk medborgare, om barnet eller endera av föräldrarna vistas i landet
sedan minst sex månader. För att en utlänning skall anses bosatt i
Sverige måste han ha fått ett sådant uppehållstillstånd, som kan ligga till
grund för folkbokföring här. Vid bedömning av om kravet på sex måna-
ders vistelse är uppfyllt rekommenderar riksförsäkringsverket i sina

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

allmänna råd 1986:7 om allmänt barnbidrag att hela den faktiska vis-
telsetiden i Sverige, dvs. även tiden innan uppehållstillståndet beviljats,
skall räknas tillgodo. Bidrag kan dock betalas ut tidigast fr.o.m. måna-
den efter den då uppehållstillstånd beviljas.

När familjen beviljats uppehållstillstånd i Sverige placeras den normalt
i någon kommun i landet. Sådana placeringar sker i vissa fall utan tids-
utdräkt. I andra fall kan väntetider uppstå. När placeringen inte sker
omedelbart bor familjen kvar på förläggningen eller i den kommun den
vistas i före beslutet om uppehållstillstånd varvid dagbidrag för asyl-
sökande fortfarande lämnas. Fr.o.m. månaden efter det uppehållstill-
stånd beviljats kan familjen också ha rätt till barnbidrag även om flyk-
tingbidrag lämnas för samma tid.

S.k. kvotflyktingar beviljas uppehålltillstånd från början av deras vis-
telse i Sverige, eftersom avsikten redan då är att de skall stanna i landet.
Det innebär att om de stannar på flyktingförläggning i mer än sex måna-
der uppstår situationen att familjerna uppbär både dagbidrag för asyl-
sökande och allmänt barnbidrag.

Enligt min mening är det inte rimligt att barnbidrag utgår för tid då
barnets levnadskostnader i sin helhet täcks av allmänna medel i form av
dagbidrag till asylsökande. Det innebär att samma kostnader ersätts två
gånger. Jag föreslår därför att barnbidrag inte skall lämnas för samma
tid som bistånd lämnas enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökan-
de m.fl. Det ur praktisk synpunkt bästa sättet att undvika sådana dubbel-
betalningar är att införa en regel i lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag som föreskriver att barnbidrag inte lämnas för den tid då dag-
bidrag utges för barnet.

Den nya regeln förutsätter att underrättelser om uppburet flykting-
bidrag överförs från invandrarverket till försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket beräknar att utgifterna för barnbidrag minskar
med ca 2 milj.kr. per år på grund av den föreslagna åtgärden. De nya
reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1992.

Förslaget kräver ändring i lagen om allmänna barnbidrag och lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag. Av lagtekniska skäl torde ändringen
beträffande allmänt barnbidrag få ske såsom ändring i dels lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag, dels lagen (1991:1940) om ändring
i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag. Förslag till lagar om ändring i
ifrågavarande lagar har upprättats inom socialdepartementet och bör
fogas till protokollet som bilagorna 6.1- 6.3.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Anslagsberäkning

Med hänsyn tagen till den beslutade senareläggningen av bambidrags-
höjningen, de föreslagna förändringarna av rätten till barnbidrag vid
vistelse på flyktingförläggning och antalet barn i bidragsberättigad ålder
beräknar jag anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 17 645 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen
(1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag,

2. lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
dels att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1992/93 anvisa

ett förslagsanslag på 17 645 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

C 2. Bostadsbidrag1

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Förslag

1 571 127 489

2 200 000 000

2 300 000 000

1 Anslaget har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats i bostadsdepartementets bilaga
till budgetpropositionen under beteckningen Bostadsbidrag m.m.

Från anslaget betalas statsbidrag till kommunerna för deras kostnader
för bostadsbidrag enligt lagen (1988:786) om bostadsbidrag. Fr.o.m.
bidragsåret 1991 lämnas bostadsbidrag till barnfamiljer, ungdomar och
studerande samt till andra hushåll utan barn.

Bostadsbidrag till barnfamilj er \>e.s\å.r dels av ett fast belopp, dels av ett
belopp som beror av bostadskostnadens storlek och antalet barn.

Det fasta beloppet är för närvarande 1 000 kr. per månad oberoende
av hur många barn det finns i familjen.

Det bostadskostnadsberoende bidragsbeloppet grundas på bostadskost-
naden mellan en nedre och en övre gräns för bostadskostnaden. Inom
detta intervall lämnas bidrag med 75 eller 50 % av bostadskostnaden.

Bostadskostnadsgränserna för år 1992 framgår av följande samman-
ställning

Familjer med	Lägsta bidrags- Bidrag med 75 %		Bidrag med 50 % upp till en bostadskostnad av (kr./mån)
Familjer med	grundande bostadskostnad (kr./mån)	upp till en bostadskostnad av (kr./mån)	Bidrag med 50 % upp till en bostadskostnad av (kr./mån)
1 barn	1 900	2 400	3 900
2 barn	1 600	2 800	4 400
3 eller	1 300	3 200	5 000
flera barn

Bidragen är inkomstprövade och reduceras med ett belopp som svarar
mot 20 % av den del av den bidragsgrundande inkomsten som över-
stiger 91 000 kr. per år.

Bostadsbidrag enligt reglerna för bostadsbidrag till barnfamiljer lämnas
även till sådana ensamboende och makar/samboende som har s.k. um-
gängesrättsbam. Bidraget avser i dessa fall endast den del av stödet som
beror av bostadskostnadens storlek och antalet barn.

Bostadsbidrag till hushåll utan barn består av ett belopp som beror av
bostadskostnadens storlek. Bidragsbeloppet grundas på bostadskostnaden
mellan en nedre och en övre gräns för bostadskostnaden. Inom detta
intervall lämnas bidrag med 75 % av bostadskostnaden till ungdomar
och 30 % av bostadskostnaden till andra hushåll utan barn. Bostadskost-
nadsgränsema för hushåll utan barn framgår av följande sammanställ-
ning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hushållstyp	Lägsta bidrags- grundande bostads- kostnad (kr./mån)	Högsta bidrags- grundande bostads- kostnad (kr./mån)	Bidragsandel i procent
Ungdomar 18-28 år
Makar/Samboende
med studiemedel	1 600	3 100	75
utan studiemedel	900	3 100	75
Ensamboende
med studiemedel	1 600	2 500	75
utan studiemedel	900	2 500	75
Andra hushåll utan barn	1 600	3 500	30

Även detta bidrag är inkomstprövat. Det reduceras för ungdomar
mellan 18 och 29 år med ett belopp som svarar mot en tredjedel av den
del av den bidragsgrundande inkomsten som överstiger 33 000 kr. per år
för ensamboende och 47 000 kr. per år för makar/samboende. För
andra hushåll utan barn reduceras bidraget med ett belopp som svarar
mot 10 % av den del av den bidragsgrundande inkomsten som över-
stiger 70 000 kr. per år.

Om bidragstagaren eller dennes make uppbär studiemedel lämnas bi-
drag enligt reglerna för bostadsbidrag till ungdomar även till dem som
är äldre än 28 år. Till ungdomar kan bostadsbidrag lämnas enligt regler-
na för andra hushåll utan barn om det är förmånligare för bidrags-
tagaren.

Bostadsbidragsgivningen sköts av kommunerna som både beslutar om
och betalar ut bidrag. Kostnaderna för bostadsbidrag delas mellan stat
och kommun. Staten lämnar kommunerna årligen ett bidrag motsvarande
50 % kostnaderna för sådana bostadsbidrag som lämnas enligt vad
som nu har redovisats. Statsbidraget utbetalas kalenderårsvis i efter-
skott. Utgifterna under budgetåret 1992/93 under detta anslag avser
därför kostnader för de bostadsbidrag som lämnas under år 1992.

Boverket

Boverket föreslår att bostadsbidragssystemet fr.o.m. den 1 januari 1993
ändras så att inkomst- och bostadskostnadsgränserna anpassas till löne-
och bostadskostnadsutvecklingen. Verket föreslår vidare i fråga om
bostadsbidrag till hushåll med barn att nuvarande tillägg för bidragsför-
skott/underhållsbidrag och barnpension ersätts med ett tillägg om
12 500 kr. per år för samtliga ensamstående med hemmavarande barn.

Boverket beräknar utgifterna för budgetåret 1992/93 till 2 330 milj.kr.
Verket har därvid utgått från att ökningen av hushållens bidragsgrund-
ande inkomster mellan åren 1989 och 1990 uppgår till 10,4 % och att
den genomsnittliga ökningen av boendekostnaderna mellan åren 1991
och 1992 uppgår till 4 %.

Föredragandens överväganden

Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag om regler för bostads-
bidrag för år 1993 under våren 1992.

Statens bidrag till kommunens kostnader för bostadsbidrag utbetalas
kalenderårsvis i efterskott. Statens utgifter för bostadsbidrag under bud-
getåret 1992/93 kommer därför inte att påverkas av nya bestämmelser
för bostadsbidrag år 1993. Jag beräknar medelsbehovet för bidrag till
kommunernas kostnader för bostadsbidrag år 1992 till 2 300 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bostadsbidrag för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 2 300 000 000 kr.

C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen

Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnaderna för föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.

Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns an-
komst utbetalas under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagama
betalas föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen till den
av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr.
per dag, det s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utgår en-
dast garantibeloppet. Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet
fyller åtta år eller har avslutat det första skolåret.

En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn
under 12 års ålder har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning
under högst 60 (i vissa fall 120) dagar per barn och år. Vid särskilda
behov kan tillfällig föräldrapenning utges även för barn mellan 12 och
16 år. Ersättningen utges med samma belopp som sjukpenningen. Under
de första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år
utgör dock ersättningen 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos barnet eller dess
ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med barnet till
barnavårdscentral m.m. Härutöver har fadern rätt till tillfällig föräldra-
penning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana
dagar är 10 för varje nyfött eller adopterat barn.

Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldrarna utöver de nu
nämnda ersättningarna möjlighet att varje år disponera två särskilda
dagar (kontaktdagar) för varje barn som har fyllt 4 men inte 12 år.
Dagarna är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med barnens vardag-
liga miljö, t.ex. barnomsorg och skola.

Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av
arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras,
har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e
dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den ll:e
dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskaps-
penning utges med samma belopp som sjukpenningen. Har kvinnan
blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk
för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.

Avsikten är att kvinnor som på grund av sitt havandeskap inte kan
fortsätta sitt vanliga arbete skall omplaceras till mindre ansträngande
arbete och alltså först om detta inte är möjligt få ersättning i form av
havandeskapspenning.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet.
Detta gäller såväl finansieringen som administrationen av försäkringen.
Kostnaderna för förmånerna finansieras således till 15 % genom stats-
bidrag på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter från arbets-
givare och egenföretagare på inkomsttitel. Utgifterna påverkas främst av
födelsetalet och lönernas storlek.

Riksförsäkringsverket

Beräkningarna av det totala antalet ersatta dagar år 1992 baseras på
statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda barn. Trots
att födelsetalet antas ha nått sin kulmen år 1990 beräknas antalet ersatta
föräldra- och havandeskapspenningdagar inte sjunka före år 1992. För
t. ex. föräldrapenningens del beror detta på att största delen av de ersatta
dagarna under ett kalenderår används för barn som är födda under
kalenderåret före.

Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande om
en genomsnittlig löneökning om 3,5 % beräknar riksförsäkringsverket
de totala kostnaderna för föräldraförsäkringen till 18 039 milj.kr.
respektive 17 798 milj.kr. för åren 1992 och 1993. Anslagsbehovet för
budgetåret 1992/93 beräknas därmed till 2 703 milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Föredragandens överväganden

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Förenklingar i föräldraförsäkringen

I förra årets budgetproposition (1990/91:100 bil. 7) anförde det före-
dragande statsrådet bl.a. att flexibiliteten inom föräldraförsäkringen i
vissa fall utnyttjats på ett sätt som förorsakat en icke obetydlig admini-
strativ belastning hos försäkringskassorna och att uttagsreglema i vissa
fall ter sig svåröverskådliga. Därefter erhöll riksförsäkringsverket i
uppdrag att i förenklingssyfte utarbeta förslag till förändringar inom
föräldraförsäkringens område. Riksförsäkringsverket har i en rapport
Administrativa förenklingar inom föräldraförsäkringen utarbetat följande
förslag till regeländringar.

* Föräldrarna skall få möjlighet att själva bestämma hur föräldrapen-
ningdagama skall fördelas mellan dem. Kravet på skriftlig anmälan
till försäkringskassan om ett avstående från rätt att uppbära föräldra-
penning slopas.

* Samtliga föräldrapenningdagar med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning skall ha förbrukats innan dagar med belopp enligt garan-
tinivån får tas ut.

* Förälder som arbetar högst hälften eller tre fjärdedelar av normal
arbetstid under en period av minst fyra veckor skall kunna erhålla
halv resp, fjärdedels föräldrapenning för varje dag i perioden oavsett
arbetstidens förläggning per dag.

* Rätten att byta ut pågående föräldrapenning mot tillfällig föräldra-
penning skall begränsas till att omfatta situationer då föräldern skulle
ha förvärvsarbetat eller då det barn för vilket tillfällig föräldrapenning
begärs vårdas på sjukhus.

* Föräldrapenning bör få bytas mot sjukpenning enligt lagen om allmän
försäkring endast om föräldern på grund av sjukdom inte kan fortsätta
att vårda barnet.

Rapporten är för närvarande föremål för remissbehandling.

Jag delar den i 1991 års budgetproposition redovisade uppfattningen i
fråga om förenklingsbehovet och avser att med utgångspunkt från riks-
försäkringsverkets förslag föreslå regeringen att förelägga riksdagen en
proposition om ändringar i föräldraförsäkringen som skall kunna träda i
kraft den 1 juli 1992.

Genom de avsedda ändringarna kan försäkringsutgiftema beräknas
minska med knappt 400 milj.kr. per år, varav på anslaget drygt
59 milj.kr.

Särskilda informationsinsatser för att öka pappornas uttag av
föräldrapenning

Den förutvarande regeringen avsatte för budgetåret 1989/90 2,5 milj.kr.
för särskilda informationsinsatser i syfte att öka pappornas uttag av
föräldrapenning. För budgetåret 1990/91 avsattes 3 milj.kr. och för
budgetåret 1991/92 har 1,5 milj.kr. avsatts för detta ändamål. Dessa

insatser avser i första hand attitydpåverkan och behöver därför göras Prop. 1991/92:100

under en längre tidsperiod för att ge avsedd effekt. Jag föreslår därför Bil. 6

att 3,15 milj.kr. avsätts för informationsinsatser i detta syfte för bud-
getåret 1992/93.

Anslagsberäkning

Jag föreslår att anslaget, i avvaktan på att beredningen av riksförsäk-
ringsverkets förslag slutförs, förs upp med ett oförändrat belopp av
2 550 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition rörande förändringar

i föräldraförsäkringen, till Bidrag till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 2 550 000 000 kr.

C 4. Vårdbidrag för handikappade barn

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar barn under 16
års ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom
eller handikapp.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag under
budgetåret 1992/93 till 895 milj.kr. utgående från ett antaget basbelopp
om 33 800 kr. Antalet vårdbidrag beräknas uppgå till 16 700 varav
7 200 hela, 6 200 halva och 3 300 fjärdedels bidrag i genomsnitt under
budgetåret. Vidare har en uppräkning gjorts till följd av retroaktiva
utbetalningar och ferievårdbidrag.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget, i avvaktan på att beredningen om vissa förbätt-
ringar av vårdbidraget slutförs, förs upp med ett oförändrat belopp av
870 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition om vissa förbättringar av
vårdbidraget, till Vårdbidrag för handikappade barn för budget-
året 1992/93 beräkna ett förslagsanslag på 870 000 000 kr.

C 5. Bidragsförskott

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

2 279 730 103

2 445 000 000

3 085 000 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vård-
naden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna.
Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad
men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18
år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för barn som studerar i
åldern 18-20 år. De bidragsberättigade barnen garanteras ett generellt
ekonomiskt bidrag, som i regel motsvarar 40 % av basbeloppet.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 33 800 kr.
kostnaderna för bidragsförskott under budgetåret 1992/93 till
2 645 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Bidragsförskott vid utlandsvistelse

Efter beslut av riksdagen under föregående riksmöte (prop. 1990/91:100
bil. 7, SoU12, rskr. 211) har tiden under vilken allmänt barnbidrag kan
utgå under utlandsvistelse begränsats till sex månader. Skälet till beslutet
var främst att det skall finnas överensstämmelse mellan skattesystemets
regler och reglerna för ekonomiskt familjestöd.

Jag föreslår nu att motsvarande begränsning görs för bidragsförskott
och för förlängt bidragsförskott. Det betyder att barn som lämnar
Sverige inte skall anses bosatta här och vara berättigade till bidragsför-
skott eller förlängt bidragsförskott vid utlandsvistelse som är avsedd att
vara mer än sex månader.

Förändringen innebär att kostnaderna för bidragsförskott kommer att
minska med ca 400 000 kr. per år.

Förslaget förutsätter ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott och
i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1992.

Förslag till lagar om ändring i nämnda lagar har upprättats inom
socialdepartementet och bör fogas till protokollet som bilagorna 6.4 och
6.5.

Antalet barn för vilka bidragsförskott utgår kan för budgetåret 1992/93
beräknas till ca 281 000. Bidragsförskottet uppgår vid basbeloppet
33 700 kr. till 13 476 kr. per barn och år.

Som jag tidigare redovisat har regeringen nyligen avlämnat en pro-
position med förslag om ett särskilt bidrag för att kompensera ensam-
föräldrar för den slopade skattereduktionen på 1 800 kr. per år. Jag be-

räknar kostnaderna för detta bidrag till 410 milj.kr. för nästkommande Prop. 1991/92:100

budgetår och föreslår att detta belopp förs upp under anslaget för Bil. 6

bidragsförskott.

Anslagsberäkn ing

På grundval av riksförsäkringsverkets beräkningar och prisutvecklingen
och med hänsyn tagen till det särskilda bidraget beräknar jag anslags-
behovet för nästa budgetår till 3 085 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

2. lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott
för studerande.

dels att till Bidragsförskott för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 3 085 000 000 kr.

C 6. Barnpensioner

1990/91	Utgift	269 662 426
1991/92	Anslag	272 000 000
1992/93	Förslag	278 000 000

Från detta anslag bekostas barnpension från folkpensioneringen. Barn-
pension utges till barn som är under 18 års ålder och vars far eller mor
eller båda föräldrar har avlidit. Barnpension kan utges även efter 18 års
ålder om barnet bedriver gymnasiestudier eller annan grundutbildning.
Pension kan dock utges längst t.o.m. första halvåret det år då barnet
fyller 20 år.

Barnpension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den avlidne
förälderns arbetsinkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och
utgiften redovisas inte över statsbudgeten.

Riksförsäkringsverket

Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1992
uppgå till 29 900. Barnpensionens medelbelopp beräknas vid samma
tidpunkt uppgå till 26,4 % av basbeloppet.

Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för barnpensionen från
folkpensioneringen under budgetåret 1992/93 till 275 milj.kr. utgående
från ett basbelopp av 33 800 kr.

Föredragandens överväganden

På grundval av riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande
av basbeloppets utveckling beräknar jag anslagsbehovet för nästa bud-
getår till 278 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Barnpensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 278 000 000 kr.

C 7. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91	Utgift	7 496 334
1991/92	Anslag	8 200 000
1992/93	Förslag	8 250 000

Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av endast
en person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller
för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med 40 % av
basbeloppet per år för barn under 18 år och för barn som studerar i
åldern 18-20 år.

Riksförsäkringsverket

Antalet bidragsberättigade barn beräknas till 610 under budgetåret
1992/93. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna till 8 250 000 kr.
utgående från ett basbelopp av 33 800 kr.

Föredragandens överväganden

En motsvarande begränsning av bidraget i samband med utlandsvistelse
som förordas under C 5. Bidragsförskott bör genomföras med avseende
på rätten till särskilt bidrag för vissa adoptivbarn. Ett förslag till lag om
ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn har
upprättats inom socialdepartementet. Det bör fogas till protokollet som
bilaga 6.6.

Med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnaderna
för bidraget till 8,25 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1096)
om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn,

dels att till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 8 250 000 kr.

C 8. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Förslag

20 237 000 Reservation 24 494 792

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1 000

22 000 000

Fr.o.m. den 1 januari 1989 lämnas under vissa förutsättningar ett
bidrag till föräldrar som adopterar barn från utlandet. Bidrag lämnas
med 50 % av kostnaderna enligt schabloner för olika länder, sedan den
1 juli 1991 dock högst 24 000 kr. per barn, vilket innebär en höjning
med 4 000 kr. i förhållande till föregående år (prop 1990/91:100 bil. 7,
SoU12, rskr. 211). Bidraget administreras av riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket

RFV har mot bakgrund av reservationen beräknat anslagsbehovet till ett
belopp på 21 850 000 kr.

Föredragandens överväganden

Antalet adoptioner av barn från utlandet har blivit väsentligt lägre än
vad som beräknades när bidraget infördes. Statens nämnd för interna-
tionella adoptionsfrågor räknar med att ca 1 000 barn skall komma till
Sverige nästkommande budgetår. Anslaget är ett reservationsanslag och
RFV beräknar att det vid slutet av budgetåret 1991/92 skall finnas en
reservation på 1,75 milj.kr. Jag förordar att medlen fortsättningsvis
anvisas förslagsvis. Anslagsbehovet har beräknats till 22 milj.kr. för
budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 22 000 000 kr.

D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och
ålderdom

Utgångspunkten för regeringens välfärdspolitik är att den skall gynna
alla men att den skall betyda allra mest för de ensamma, de handikappa-
de och de sjuka och särskilt ta hänsyn till behoven för dem som inte
själva kan uppnå en rimlig standard. Staten måste ha det yttersta an-
svaret för att alla medborgare ges en grundläggande trygghet vid arbets-
löshet, sjukdom, ålderdom och handikapp. Dessa insatser måste även i
framtiden till den alldeles övervägande delen finansieras gemensamt.

Samtidigt är det en av regeringens fyra huvuduppgifter att bryta den
ekonomiska stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt,
företagande och utveckling i Sverige. Det är nödvändigt att komma till
rätta med såväl de samhällsekonomiska som de statsfinansiella obalan-
serna. I den ekonomisk-politiska propositionen föreslog regeringen att en
långsiktig strategi för de offentliga utgifterna bör läggas fast. Detta
innebär att det behövs en systematisk och långsiktig plan för att minska
de offentliga utgifternas andel av BNP.

För socialförsäkringens del innebär detta en inriktning på att öka in-
slaget av självrisk för olika förmåner bl.a. genom att den andel som
konsumenten betalar justeras upp från nuvarande nivåer. Vidare är det
väsentligt att på olika sätt öka sambanden mellan de avgifter som finan-
sierar förmånerna och de förmåner som kommer individerna till del. De
förändringar inom socialförsäkringen som föreslås i denna budgetpro-
position omfattar ett antal åtgärder som innebär utgiftsminskningar, dels
till följd av ökad avgiftsfinansiering respektive sänkta kompensations-
nivåer, dels till följd av de volymminskningar som följer av de förändra-
de förmånsreglerna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Förmånernas ändamål och utformning

De förmåner som ingår i den allmänna försäkringen och som redovisas
under littera D. kan hänföras till två olika huvudändamål

- försäkring vid sjukdom och handikapp.

- försäkring vid ålderdom m.m.

Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är sjuk-
penning, sjuklön från arbetsgivare, ersättningar i samband med rehabili-
tering, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner,
tandvårdsersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning, handikapp-
ersättningar och ersättning vid närståendevård. Därtill kommer att
förtidspensionärer kan ha rätt till kommunalt bostadstillägg.

De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom är
ålderspensioner i form av folkpension och allmän tilläggspension,
kommunalt bostadstillägg till folkpension, delpension och särskilt pen-
sionstillägg till föräldrar som vårdat sjukt eller handikappat barn. Till
denna kategori hänförs även efterlevandepensioner till vuxna. Ålders-
pensionärer kan vidare ha rätt till handikappersättning.

Ersättningarna från den allmänna försäkringen är värdesäkrade genom
anknytning till basbeloppet som fastställs för varje år på grundval av den
allmänna prisutvecklingen. Basbeloppet har för år 1992 fastställts till
33 700 kr. Vid beräkning av basbelopp för åren 1991 och 1992 har
enligt beslut av riksdagen bortsetts från de prisförändringar som blivit en
följd av den höjning av vissa avgifter och indirekta skatter som skett för
att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genom-
förts åren 1990 och 1991.

Socialförsäkringsförmånernas konstruktion följer olika principer. Vissa
förmåner såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning och närstående-
penning är s.k. dagersättningar. Andra såsom ålders- och förtidspen-
sioner utges i form av dels folkpension ibland kompletterad med s.k.
pensionstillskott, dels allmän tilläggspension. En tredje kategori är
kostnadsersättningar och bidrag av olika slag, såsom ersättning i sam-
band med sjukresor, bidrag för särskilda kostnader i samband med
rehabilitering och i viss utsträckning handikappersättningen. Vissa
förmåner som tidigare utgått som kostnadsersättningar har successivt
omvandlats till ersättningar till sjukvårdshuvudmän eller andra vård-
givare. Andra såsom läkemedelsförmånerna lämnas i form av prisned-
sättning eller kostnadsfrihet.

Även finansieringen av socialförsäkringsförmånerna varierar. Gemen-
samt för de olika förmåner som inryms inom sjukförsäkringen är att de
finansieras av socialavgifter och av statliga medel. För pensionsför-
månerna gäller att folkpensionsdelen finansieras såväl via en socialavgift
som av statliga medel. Arbetsskadeförsäkringen, delpensionsförsäk-
ringen och den allmänna tilläggspensionen skall enligt gällande regler
finansieras med motsvarande socialavgifter, samt i vissa fall avkastning
på fonder. De kommunala bostadstilläggen finansieras dels av kommu-
nala medel, dels av statsbidrag.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Redovisning i statsbudgeten

Bl.a. till följd av skillnaderna i finansieringssätt har olika socialförsäk-
ringsförmåner kommit att följa mycket varierande principer när det
gäller redovisning i statsbudgeten.

Inom regeringskansliet har påbörjats ett arbete för att åstadkomma en
ökad överskådlighet i redovisningen av socialförsäkringsförmånerna. I
årets budgetproposition har den uppdelning av littera D. efter två huvud-
ändamål som infördes i budgetpropositionen år 1991 vidareutvecklats.
Dessutom kommer utgifterna under anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäk-
ringen att redovisas fördelade på fem anslagsposter samt i termer av
bruttoutgift och anslagsbelopp.

Vidare avser jag som nämnts under littera B. att föreslå regeringen att
ge riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket i uppdrag att gemen-
samt utarbeta förslag till nya principer för redovisningen i statsbudgeten
av socialförsäkringens inkomster och utgifter. Målet skall vara att uppnå
en tydlig redovisning såväl vad gäller statsbudgeten i dess helhet som
för de delar av socialförsäkringen som delvis finansieras av socialav-

gifter. Vägledande för uppdraget skall vara de grundprinciper som
presenterats i budgetpropositionsutredningens betänkande (SOU
1990:83) Ny budgetproposition, nämligen att

- utgifter över statsbudgeten alltid bör redovisas genom anslag på
budgetens utgiftssida

- omföringar mellan inkomsttitlar bör undvikas

- specialdestinerade avgifter bör ha egna inkomsttitlar.

Försäkring vid sjukdom och handikapp

Ersättningssystemet syftar till att ge ett skydd mot inkomstbortfall för
den som drabbas av sjukdom eller handikapp. Ersättningen är därför
relaterad till den försäkrades aktuella eller tidigare förvärvsinkomster.
Ett annat syfte med sjukförsäkringen är att till en rimlig kostnad ge de
försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner inkl, läkemedel och
tandvård.

Under det senaste decenniet har samhällets utgifter för ersättningar vid
sjukdom och nedsatt arbetsförmåga ökat i oroväckande takt. Det s.k.
ohälsotalet, som utgör ett mått på frånvaro från arbetsmarknaden till
följd av sjukdom, arbetsskada eller förtidspension, har under den senaste
tioårsperioden stigit med omkring 20 %, vilket i sin tur resulterat i en
kraftig ökning av försäkringens kostnader. Dessa kostnadsökningar har
inneburit en kraftig påfrestning på samhällsekonomin.

Ohälsotalet nådde sitt maximum under år 1989. Därefter har ohälso-
talet sjunkit främst beroende på en nedgång av antalet ersatta sjukpen-
ningdagar.

De åtgärder som vidtagits för att dämpa utgiftsexpansionen har varit
otillräckliga. De problem som finns i form av långa sjukskrivningar, ett
kraftigt ökat antal förtidspensioneringar och utslagning på arbetsmarkna-
den är långtifrån lösta.

Vidare är det ytterst angeläget att förändra arbetsskadeförsäkringen för
att komma till rätta med såväl de snabbt växande utgifterna för arbets-
skadeförsäkringen som den hämmande inverkan som försäkringen har på
arbetet med en mer aktiv rehabilitering av långtidssjuka.

Som ett led i årets budgetarbete har regeringen övervägt en rad alter-
nativ för att åstadkomma utgiftsminskningar inom sjukförsäkringen och
samtidigt förbättrade incitament för ett långsiktigt ökat arbetsutbud. Av
de alternativ som övervägts finner regeringen att mycket starka skäl
talar för ett införande av karensdagar trots de institutionella hinder som
därvid måste övervinnas. De alternativ som övervägts ger inte lika stora
utgiftsminskningar och är dessutom mer komplicerade att hantera och att
förstå för den enskilde.

Regeringen har därför påbörjat ett arbete med att utforma lösningar
som medger införande av två karensdagar senast den 1 januari 1993. De
nuvarande systemen för sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring är nära
förbundna med varandra. Utformning av förslag rörande karensdagar
kommer därför att ske i samstämmighet med den översyn av arbets-
skadeförsäkringen som regeringen redan lämnat tilläggsdirektiv för.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Samtidigt måste förslagen beakta behov av högkostnadsskydd bl.a. med
hänsyn till personer som av olika anledningar har återkommande sjuk-
perioder.

Vidare är det av största vikt att fortsatt satsning sker på rehabilitering
och förebyggande insatser med syfte att nedbringa sjukfrånvaron på kort
och lång sikt. Som framgår senare, är avsikten att komplettera denna
satsning med lokala försök med finansiell samordning mellan sjukvård
och socialförsäkring.

Sammantagna kommer de olika åtgärderna att bidra till en fortsatt
sänkning av ohälsotalet och därmed till den långsiktiga minskning av
socialförsäkringens utgifter som nämndes inledningsvis.

Samtidigt är det väsentligt att välfärdspolitikens övergripande mål att
sörja för dem som behöver den mest uppfylls. I budgetpropositionen
aviseras också förslag med syfte att förbättra situationen för några av de
mest utsatta grupperna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Totala sjukförsäkringskostnader

De totala sjukförsäkringsutgifterna för budgetåret 1992/93 beräknas till
37 921 milj.kr. Utgifternas fördelning på olika förmåner inom sjukför-
säkringen framgår av följande diagram.

Sjukförsäkringsförmåner

Enligt lagen om allmän försäkring skall statsbidrag lämnas med 15 % av
utgifterna för sjukförsäkringen. Resterande 85 % av utgifterna finan-
sieras genom socialavgifter. För reglering av över- och underskott finns
en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.

Enligt regeringsbeslut 1990-12-20 har den allmänna sjukförsäkrings-
fondens tidigare behållning förts över till statsbudgeten per den 1 juli
1991. Efter att fonden nollställts finns det t.o.m. år 1989 ett samlat
underskott av sjukförsäkringsavgifter på 3 880 milj.kr. Enligt RFV:s

anslagsframställning för 1992/93 - 1993/94 beräknas för åren 1990- Prop. 1991/92:100
1993 med gällande eller beslutade försäkrings- och avgiftsregler, Bil. 6
underskott för år 1990 och överskott åren 1991-1993.

Sjukpenning och sjuklön

Nya regler inom sjukpenningförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 mars
1991. Enligt dessa regler är kompensationsgraden från försäkringen
65 % för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och
80 % för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91 :a dagen
utgör ersättningen 90 %. Reglerna innehåller också särskilda bestämmel-
ser för bl.a. den som genomgår rehabilitering samt för hälsosvaga perso-
ner med återkommande sjukdomsfall.

I följande tabell belyses utvecklingen av antalet sjukdagar, sjukfalls-
frekvens m.m.

År	Ersatta sjukdagar per försäkrad	Sjukfallsfrekvens Antal fall per försäkrad	Genomsnittligt antal dagar per fall
1965	15,7	0,66	23,9
1970	19,8	1,09	18,2
1975	22,0	1,37	15,6
1980	21,2	1,49	14,9
1985	20,9	1,68	11,8
1986	21,5	1,66	12,2
1987	23,1	1,75	12,3
1988	25,3	2,23	10,4
1989	24,5	2,18	10,6
1990	24,0	2,15	10,8

En sänkning av det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar med en dag
motsvarar en kostnadsminskning för sjukförsäkringen med totalt drygt
1 400 milj.kr. per år i 1991 års penningvärde.

De korta sjukfallen svarar för ca 80 % av det totala antalet fall och
20 % av sjukdagarna. De långa sjukfallen är däremot få till antalet men
svarar för 48 % av det totala antalet ersatta sjukdagar.

Den 1 januari 1992 träder nya regler i kraft av innebörd att en arbets-
tagare har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första 14 dagar-
na av varje sjukdomsfall. Sjuklönen skall utgöra 75 % av inkomstbort-
fallet under de första tre dagarna med sjuklön och 90 % av inkomstbort-
fallet för de återstående dagarna i sjuklöneperioden. Även när det gäller
sjuklön finns speciella regler om sjuklönens storlek för hälsosvaga per-
soner. Företag med få anställda har vidare en möjlighet att försäkra sig
hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader som företaget kan drabbas
av. Sjukförsäkringsavgiften sänks från nuvarande 10,1 % till 7,8 %
fr.o.m. den 1 januari 1992 i samband med att arbetsgivarna övertar
såväl det ekonomiska som delar av det administrativa ansvaret.

Förtidspensioner

Förtidspension eller tidsbegränsat sjukbidrag kan beviljas den som har
nedsatt arbetsförmåga och som är i åldern 16 till 64 år. Förtidspension
kan utges såväl från folkpensioneringen som från den allmänna tilläggs-
pensioneringen (ATP). Pensionen kan utges i form av hel, halv eller två
tredjedels förmån. För den som beviljas förtidspension från ATP görs
en antagandeberäkning av den inkomst som den försäkrade skulle ha
haft om han inte blivit förtidspensionerad. Pensionen beräknas därefter
med utgångspunkt från såväl intjänad pensionsrätt som denna antagande-
beräkning.

Antalet förtidspensioner från folkpensioneringen och den allmänna
tilläggspensioneringen och kostnaderna för dessa har ökat kraftigt under
senare år, vilket framgår av följande sammanställning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

I slutet av år	Folkpension Antal	Kostnad milj.kr.	ATP Antal	Kostnad milj.kr.
1965	150 900	577	22 900	47
1970	189 500	1 040	77 500	359
1975	284 200	2 660	176 500	1 830
1980	291 400	5 200	212 200	4 640
1985	322 700	8 000	261 100	8 950
1989	355 300	10 775	305 400	13 920
1990	361 400	11 665	314 600	15 445
1991	368 000	12 820	324 200	17 360
1992	375 300	13 510	334 400	18 950

Uppgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade.

Jag ser med oro på det höga antalet förtidspensioner. En tidig och
aktiv rehabilitering skall i möjligaste mån medföra att förtidspensione-
ringar undviks.

Åtgärder för att förstärka rehabiliteringen

Den 1 januari 1992 träder nya regler i kraft på rehabiliteringsområdet.
De nya reglerna innebär att förstahandsansvaret för att den enskildes
behov av rehabilitering klarläggs åvilar arbetsgivaren. Med utgångs-
punkt från dessa uppgifter skall sedan försäkringskassan utarbeta en
rehabiliteringsplan i syfte att den enskilde skall kunna återgå i arbete.
Arbetsgivaren skall vidare ansvara för att sådana arbetslivsinriktade
rehabiliteringsåtgärder vidtas som kan genomföras inom eller i anslut-
ning till den egna arbetsplatsen. Den som deltar i arbetslivsinriktad
rehabilitering enligt en av försäkringskassan utarbetad rehabiliteringsplan
har rätt till rehabiliteringsersättning. Ersättningen omfattar dels rehabili-
teringspenning motsvarande 100 % av den sjukpenninggrundande in-
komsten, dels ett särskilt bidrag för vissa merkostnader i anslutning till
rehabiliteringen. Genom de nya reglerna får försäkringskassorna förbätt-
rade möjligheter att aktivt arbeta med långa sjukfall och rehabilitering.

Vidare kommer det system med sjuklön som samtidigt införs att bidra
till målet att reducera sjukfrånvaron genom att det ger ekonomiska in-
citament för företagen att ta itu med brister i arbetsmiljön m.m.

Försäkringskassan har vidare sedan den 1 juli 1990 möjlighet att köpa
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster till ett belopp motsvarande
500 milj.kr. Enligt min bedömning bör detta belopp räknas upp till
700 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Vidare infördes i och med den överenskommelse mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
m.m. som avsåg år 1991 en särskild ersättning om 400 milj.kr. för att
bidra till en anpassning av landstingens resurser och verksamhet för att
minska väntetiderna för medicinsk rehabilitering. Erfarenheterna av
denna särskilda ersättning är positiva och 485 milj.kr. har avsatts för att
användas på motsvarande sätt under år 1992.

Avsikten är att en uppföljning skall göras för att noggrannare under-
söka effekterna av såväl försäkringskassans möjlighet att köpa yrkes-
inriktade rehabiliteringstjänster som de särskilda medel som ställts till
sjukvårdshuvudmännens förfogande.

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att i en proposition under
våren 1992 framlägga förslag om att en lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan sjukvården och socialförsäkringssystemet
påbörjas snarast. Försöken avses bedrivas i ett begränsat antal sjuk-
vårdsdistrikt/primärvårdsområden och pågå i tre år. Avsikten är att
samla det finansiella ansvaret för sjukvård och socialförsäkring och
därmed åstadkomma incitament inom systemen att på bästa sätt utnyttja
de gemensamma resurserna.

I försöksområdena skall det bli möjligt att använda socialförsäkrings-
medel friare än idag. Satsningar på utökade resurser för medicinsk un-
dersökning eller behandling samt rehabiliteringsåtgärder av olika slag
blir möjliga om huvudmännen (landsting och försäkringskassa) bedömer
att socialförsäkringsutgiftema till följd av varje enskild satsning kommer
att minska mer än vad satsningen kostat.

Viktiga utgångspunkter för försöken är att principerna i hälso- och
sjukvårdslagen om vård på lika villkor skall gälla. Inte heller får någon
inskränkning ske i rätten till socialförsäkringsförmåner.

Till förutsättningarna hör vidare att en part, antingen landstinget eller
försäkringskassan, skall vara ekonomiskt ansvarig för de socialförsäk-
ringsmedel som avsätts för en friare användning. De samverkande par-
terna avses få rätt att få del av överskottet i form av minskade socialför-
säkringsutgifter som försöket kan komma att ge upphov till. Samtidigt
avses de stå för en del av risken i de fall försöket skulle bli mindre
framgångsrikt. Reglerna för överskotts-/underskottsberäkning kommer
att vara gemensamma för samtliga försök, liksom principerna för hur
överskott eller underskott skall fördelas. Uppföljning och utvärdering
kommer också att ske på ett enhetligt sätt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Arbetsskadeförsäkringen

Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egen-
företagare och ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den
som drabbas av skada i sitt arbete.

Arbetsskadeförsäkringen är under den första tiden av ett sjukdomsfall
samordnad med den allmänna sjukförsäkringen. Enligt regler som gäller
fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1991/92:40, SfU5, rskr. 81) utges
ersättning frän sjukförsäkringen för de första 180 dagarna efter det att
skadan visade sig (samordningstiden). För skador som visat sig före den
1 januari 1992 gäller att samordningstiden är 90 dagar, dvs. äldre före-
skrifter gäller alltjämt.

Efter samordningstidens slut utges från arbetsskadeförsäkringen ersätt-
ning för sjukvårdskostnader inkl, resor och andra kostnader. Vidare
utges sjukpenning och livränta. Livränta kan också utges till efterlevan-
de.

Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet.
Ar 1985 uppgick antalet ärenden som skulle prövas hos försäkrings-
kassorna till drygt 64 000. År 1988 var antalet närmare 118 000. Stati-
stiken över inkommande ärenden för prövning visar dock att ökningen
numera avstannat och att ärendetillströmningen minskat något. För år
1991 kan antalet ärenden som skall prövas av försäkringskassorna beräk-
nas till ca 115 000.

Andelen godkända arbetsskador har tidigare ökat mycket kraftigt,
framför allt vad gäller arbetssjukdomar. Under år 1989 sjönk dock an-
delen godkända arbetsskador med knappt två procentenheter och under
år 1990 med ytterligare tre procentenheter.

Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet liv-
räntetagare 18 500. I december 1990 hade antalet ökat till 59 300. An-
talet livräntor kan med nuvarande regelsystem förutses öka kraftigt
under de kommande 15 - 20 åren.

År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till
1 115 milj.kr. Utgiftsutvecklingen sedan år 1985 illustreras av följande
diagram.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Arbetsskadeförsäkring

Kostnadsutveckling under perioden 1985-1991

Utvecklingen för arbetsskadeförsäkringen är svårbedömbar. På kort
sikt är det dock, med hänsyn till de betydande ärendebalansema, utveck-
lingen av antalet avgjorda ärenden som är viktigast för utvecklingen av
antalet dagar med arbetsskadesjukpenning och antalet nybeviljade livrän-
tor. Kostnaderna för arbetsskadesjukpenning, som hittills ökat mycket
kraftigt, kommer sannolikt att stabiliseras om några år och t.o.m.
minska något i och med att samordningstiden förlängts från 90 till 180
dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Antalet livräntor kommer däremot
med stor sannolikhet att fortsätta att öka kraftigt under en följd av år
oavsett om antalet nya arbetsskadefall ökar eller stabiliseras.

Förslaget i regeringens proposition 1991/92:40 att förlänga samord-
ningstiden inom arbetsskadeförsäkringen är ett första steg för att kom-
ma till rätta med problemen med arbetsskadeförsäkringen. Som ett andra
steg har regeringen givit tilläggsdirektiv (dir. 1991:109) för en genom-
gripande översyn av hela arbetsskadeförsäkringen. Enligt direktiven
skall det uppdrag som lämnats kommittén (S 1991:10) för översyn av
vissa frågor inom arbetsskadeförsäkringen övertas av en särskild ut-
redare som bl.a. skall överväga förslag till ändring av grunderna för vad
som skall betraktas som arbetsskada samt om försäkringsskyddet för
arbetsskadade kan tillgodoses i annan ordning än den nuvarande. Förut-
sättningarna för en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som tecknas i
privata försäkringsbolag skall särskilt prövas. Om ett försäkringssystem
av hittillsvarande modell bedöms som mest ändamålsenligt skall ut-
redaren också överväga ett system med differentierade arbetsgivar-
avgifter.

Utredaren skall såvitt gäller grunderna för vad som skall betraktas som
arbetsskada redovisa uppdraget senast den 30 april 1992. Övriga delar
av uppdraget skall redovisas senast före utgången av år 1992.

Arbetsskadefonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid ut-
gången av år 1990 var det ackumulerade underskottet närmare

14 miljarder kr. För år 1991 beräknas underskottet bli drygt
20 miljarder kr. enligt riksförsäkringsverkets prognos. Vid oförändrat
avgiftsuttag och med oförändrade regler beräknar verket underskottet i
fonden till över 80 miljarder kr. år 1997.

Som framgår av det följande avser jag att under våren 1992 lägga fram
förslag om att delpensionsförsäkringen skall avskaffas och att delpen-
sionsavgiften, som för närvarande utgör 0,5 % av avgiftsunderlaget,
skall upphöra. Mot bakgrund av att socialavgiften till arbetsskadeförsäk-
ringen är helt otillräcklig för att finansiera dess utgifter avser jag att
föreslå regeringen att en motsvarande höjning skall ske av socialavgiften
till arbetsskadeförsäkringen. Samtidigt har jag för avsikt att lägga fram
förslag om att viss del av delpensionsfondens behållning skall användas
för att finansiera det underskott i arbetsskadeförsäkringen för budgetåret
1992/93 som kvarstår efter avgiftshöjningen.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att
avisera ett förslag om en sänkning av arbetarskyddsavgiften med 0,18
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993. Av samma skäl som anförts
i det föregående beträffande delpensionsavgiften bör även det finansiella
utrymme som uppstår genom sänkningen av arbetarskyddsavgiften ut-
nyttjas för en motsvarande höjning av socialavgiften till arbetsskadeför-
säkringen.

Ersättning vid närståendevård

Fr.o.m. den 1 juli 1989 föreligger i vissa fall rätt till ersättning vid
närståendevård (prop. 1987/88:176, 1988/89:SoU6, rskr. 55). Reglerna
innebär att en närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet har
rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning
under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som
vårdas.

Ersättningen utges med belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning-
nivå och kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels dagersättning.

Som nämns i det följande har kostnaderna för ersättning vid närstå-
endevård blivit oväntat låga. Inom riksförsäkringsverket pågår för när-
varande en uppföljning av reglerna och en rapport kan förväntas före-
ligga inom kort. I samband med behandlingen av rapporten avser jag att
föreslå regeringen regelförändringar för att ge fler möjlighet att få del
av ersättningen.

Handikappersättningar

Rätt till handikappersättning har en person som fått sin funktionsförmåga
nedsatt i sådan omfattning att han har ett omfattande hjälpbehov eller
betydande merkostnader till följd av sitt handikapp. Alltefter hjälp-
behovets omfattning och merutgiftemas storlek utgör handikappersätt-
ningen 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Handikappersättning kan be-
viljas som huvudförmån eller som tilläggsförmån till en annan huvud-
förmån.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

5 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Antalet handikappersättningar och kostnaderna för dessa har genomgått Prop. 1991/92:100
följande utveckling. Bil. 6

År	Antal	Kostnad (milj.kr.)
1965	11 300	20
1970	14 600	33
1975	21 900	66
1980	38 200	242
1985	42 200	430
1989	48 400	641
1990	49 700	703
1991	50 800	828
1992	51 800	886

Uppgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade.

Merkostnadskommittén (S 1990:4) har i uppdrag att göra en översyn
av det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader
för sjukdom och handikapp. Enligt direktiven skall utredningen bl.a.
överväga möjligheterna att införa en ytterligare nivå inom handikapper-
sättningen under den nu lägsta nivån på 36 % av basbeloppet. Utred-
ningen beräknas kunna slutföra sitt arbete under första halvåret 1992.

Sjukvårdsförmåner

Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för kostnader i samband med
läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tand-
vård, sjukhusvård samt sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en
mindre del av kostnaden i form av en patientavgift. Vid vissa sjukdomar
har den sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.

Försäkringsutgiftema för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat betydligt
under senare år. För att motverka denna utveckling har det ansetts vara
nödvändigt att bl.a. anpassa avgiftsnivåerna på de olika förmånsom-
rådena till den allmänna kostnadsutvecklingen. Även för budgetåret
1992/93 föreslås sådana förändringar. Ett annat sätt att bryta utgifts-
utvecklingen är att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga
ekonomiska resurser. Inom flera av områdena har därför bedrivits och
bedrivs alltjämt ett förändrings- och utvecklingsarbete. Ett resultat av
detta arbete är att huvudmannaskapet för sjukresoma, ekonomiskt och
administrativt, fr.o.m. år 1992 överförs från försäkringskassorna till
sjukvårdshuvudmännen. Härigenom skapas förutsättningar inte bara för
ett bättre utnyttjande av befintliga resurser på området utan även för
införande av enklare och lokalt anpassade regelsystem för beräkning av
ersättning till de försäkrade.

Inom läkemedelsområdet aviseras ett antal betydande förändringar
under kommande budgetår. Regeringen avser bl.a. att under våren 1992
förelägga riksdagen en proposition på läkemedelsområdet med ändringar
i läkemedelslagstiftningen. Vidare kommer regeringen att vidta vissa ut-
giftsminskande åtgärder på tandvårdsområdet fr.o.m. den 1 juli 1992.

Dessutom kommer det pågående arbetet med att reformera tandvårds- Prop. 1991/92:100
försäkringen att intensifieras under budgetåret. Bil. 6

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

Nuvarande system för ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårds-
huvudmännen har i princip gällt sedan år 1985. Varje år har mer eller
mindre omfattande ändringar företagits i detta. Så är fallet även för år
1992. Staten träffade med sjukvårdshuvudmännen i juni 1991 en över-
enskommelse som innebär att den allmänna sjukvårdsersättningen redu-
ceras med ca 3 miljarder kr. år 1992 som en följd av den s.k. äldrere-
formen. Vidare kommer sjukvårdshuvudmännen att fr.o.m. år 1992
överta debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgifter för bl.a. sjuk-
penningförsäkrade som en följd av införandet av en arbetsgivarperiod
inom sjukförsäkringen. Ett annat viktigt resultat av överenskommelsen
är att den år 1991 införda särskilda ersättningen för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser höjs från 400 till 485 milj.kr. år 1992.

Överenskommelsen för år 1992 innebär också att parterna gemensamt
formulerat den fortsatta inriktningen på det utvecklings- och föränd-
ringsarbete som numera bedrivs inom hälso- och sjukvården. Behovet av
att kunna följa upp och utvärdera arbetet inom hälso- och sjukvården,
inte minst det pågående intensiva utvecklings- och förändringsarbetet,
har ägnats särskild uppmärksamhet. Mot den bakgrunden har enighet
rått mellan parterna om nödvändigheten av att stödja sådana åtgärder
som syftar till en bättre informationsförsörjning på alla nivåer inom
hälso- och sjukvården. För detta ändamål avsätts högst 20 milj.kr. under
år 1992. En arman nyhet med anknytning till en effektivare informa-
tionsförsörjning är att 5 milj.kr. avsätts under år 1992 för delfinansie-
ring av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen.

Sammanlagt är bruttoersättningama från sjukförsäkringen till sjuk-
vårdshuvudmännen för år 1992 beräknade till 13 712 milj.kr., varav
11 706 milj.kr. utgörs av en allmän sjukvårdsersättning.

Patientavgifter i öppen hälso- och sjukvård

Som ett resultat av den överenskommelse mellan staten och sjukvårds-
huvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårds-
huvudmännen m.m. som avsåg år 1991 avskaffades systemet med stat-
ligt reglerade patientavgifter inom den öppna hälso- och sjukvården
fr.o.m. detta år. Motivet var att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen
att effektivare kunna utnyttja hälso- och sjukvårdens organisation och
resurser genom att t. ex. differentiera avgiftsnivåerna mellan olika typer
av mottagningar. Även bestämmelserna för patientavgifter vid besök och
behandling hos privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster anslutna
till försäkringen reviderades på så sätt att dessa avgifter samordnas med
vad som tillämpas för motsvarande vård i resp, sjukvårdshuvudmans
regi.

En av Landstingsförbundet gjord sammanställning för år 1991 visar att
avgiften för ett läkarvårdsbesök inom primärvården i regel var 100 kr.
och vid länssjukvård något högre, dock högst 150 kr. För annan sjuk-
vårdande behandling än läkarvård var avgiften i regel 50 eller 60 kr.
För år 1992 förväntas några huvudmän höja sina avgifter.

Landstingsförbundet har åtagit sig att följa och för regeringen redovisa
hur sjukvårdshuvudmännen utnyttjat avregleringen för att uppnå ett
effektivare resursutnyttjande. Jag förutsätter att en sådan redovisning
kommer till stånd inför överläggningarna om sjukförsäkringsersättningar
för tiden efter år 1992.

Sjukhusvård m. m.

T.o.m. år 1991 har gällt att en försäkrad för vård på sjukhus har fått
vidkännas ett avdrag per vårddag med 70 kr, dock högst en tredjedel av
den sjukpenning som utges före skatt.

Ett motsvarande avgiftssystem tillämpas sedan år 1989 för pensionärer
med hel ålderspension och fr.o.m. den 1 juli 1991 även för pensionärer
med hel förtidspension. För dessa utgör avgiften per dag en tredjedel av
utgående pensioner från den allmänna försäkringen före skatt, dock
högst 65 kr. Med pensionsförmåner avses ålderspension och förtidspen-
sion i form av folkpension och tilläggspension (ATP) samt pensions-
tillskott. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall med
hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel
för att betala egen bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.

Som framgår av det sagda tas vid beräkning av avgiftens storlek hän-
syn till pensionärens pensionsförmåner i form av ålderspension och
förtidspension enligt AFL samt pensionstillskott enligt lagen (1969:205)
om pensionstillskott. Däremot påverkas avgiftens storlek inte av vissa
andra pensionsförmåner inom den allmänna försäkringen som t.ex. efter-
levandepension. Motivet för att undanta efterlevandepensionerna vid
avgiftsberäkningen var i huvudsak datatekniska skäl. Detta innebär
emellertid att en pensionär som uppbär så stor efterlevandepension att
det egna pensionstillskottet blir helt bortreducerat får en sjukhusvårds-
avgift som är lägre än den som uppbär endast folkpension och pensions-
tillskott trots att den förstnämnda pensionärens sammanlagda pension är
högre. Jag har förståelse för att detta av enskilda och myndigheter upp-
levts som en stor orättvisa i regelsystemet.

Riksförsäkringsverket har numera framhållit att bestämmelsen att efter-
levandepensionens storlek inte beaktas i samband med avgift för sjuk-
husvård i avgiftsunderlaget nödvändiggör särskilda ADB-lösningar. Mot
bakgrund av detta anser jag att det är både rättvist och naturligt att
bestämmelserna ändras fr.o.m. den 1 juli 1992 så att även efterlevande-
pensionen ingår i underlaget för beräkning av sjukhusvårdsavgiftens
storlek. Åtgärden, som beräknas minska försäkringsutgiftema med ca
20 milj.kr. per år, föranleder ändring i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Den 1 januari 1992 överförs, efter beslut av riksdagen, administra-
tionen av avgifterna för sjukhusvård från försäkringskassorna till sjuk-
vårdshuvudmännen för bl. a. sjukpenningförsäkrade (prop. 1991/92:19,
SfU3, rskr. 38). Denna systemförändring är föranledd av att en arbets-
givarperiod på 14 dagar införs inom sjukförsäkringen. Arbetsgivarna
kommer att under denna period svara för utbetalning av sjuklön till sina
anställda vid deras sjukfrånvaro. Förutsättningar föreligger därmed inte
längre för försäkringskassan att under denna period ta ut avgifter för
sjukhusvård genom avdrag på sjukpenningen. Av främst administrativa
skäl har det inte ansetts vara motiverat att ha kvar detta avgiftssystem
för bl.a. sjukpenningförsäkrade. Den nya ordningen skall därför vara
enhetlig oavsett om sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning, rehabilite-
ringspenning eller smittbärarpenning utges.

Denna systemförändring har ställt krav på följdändringar i avgiftssyste-
met för sjukhusvård. Under år 1992 gäller att sjukvårdshuvudmännen
får ta ut en högsta avgift på 70 kr. per vårddag och att det är sjukvårds-
huvudmannen som beslutar om ev. regler för nedsättning av vårdav-
giftens storlek. Det nya systemet ger således sjukvårdshuvudmännen
möjlighet att besluta om lägre avgift än 70 kr. per vårddag.

Jag vill i anslutning härtill framhålla att frågan om en motsvarande
överföring av administrationen av sjukhusvårdsavgiftema för ålders- och
förtidspensionärer kommer att tas upp med företrädare för de båda kom-
munförbunden i anslutning till överläggningarna om ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för tiden efter år 1992.

Sjukresor

Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för resekostnader i samband
med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av
sjukdom. Detta gäller även resekostnader i samband med tillhanda-
hållande av hjälpmedel åt handikappad, tandvård, besök med anledning
av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företags- och studerande-
hälsovård samt konvalescentvård. T.o.m. år 1991 gäller att ersättningen
beräknats och lämnats till den försäkrade i efterhand genom försäkrings-
kassans försorg. Den försäkrade har betalat en egenavgift för vaije enkel
resa. Avgiften har varit differentierad beroende på färdmedel.

Den 1 januari 1992 övergår huvudmannaskapet för sjukresoma, ekono-
miskt och administrativt, från försäkringskassorna till sjukvårdshuvud-
männen. Samtidigt övertar sjukvårdshuvudmännen ansvaret för de luft-
burna akuta sjuktransporterna. För detta har sjukvårdshuvudmännen
erhållit ersättning från sjukförsäkringen i enlighet med en av staten och
företrädare för sjukvårdshuvudmännen under hösten 1991 träffad sär-
skild överenskommelse. Sammanlagt uppgår ersättningarna från sjukför-
säkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1992 till 1 416 milj.kr.,
varav 80 milj.kr. avser ersättning för administration, 20 milj.kr. avser
ett engångsbelopp för vissa initialkostnader vid genomförandet och
16 milj.kr. utgör ersättning för de luftbuma akuta transporterna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Överenskommelsen har av regeringen redovisats för riksdagen
(skr. 1991/92:74).

Huvudmannaskapsförändringen innebär i princip inga ändringar i de i
lagen om allmän försäkring fastlagda grunderna för ersättningar från
sjukförsäkringen för sjukresor. Däremot kommer den statliga regle-
ringen i fråga om beräkningen av resekostnadsersättning i individuella
fall - med några undantag - att slopas helt och ersättas av lokalt ut-
färdade föreskrifter av sjukvårdshuvudmännen som är anpassade till
resp, huvudmans speciella möjligheter och förutsättningar. Regeringen
kan dock alltjämt föreskriva ett maximum för den resekostnad som den
försäkrade skall svara för i form av en egenavgift samt det lägsta belopp
som skall tillämpas vid beräkningen av ersättning vid sjukresa med egen
bil.

För att skapa förutsättningar för sjukvårdshuvudmännen att bättre
kunna anpassa egenavgiftema till de varierande lokala förhållandena vad
gäller t.ex. kommunikationsnätets utformning och hälso- och sjuk-
vårdens organisation har regeringen i enlighet med den nämnda särskilda
överenskommelsen beslutat att den hittillsvarande differentieringen av
egenavgiften med hänsyn till färdmedel skall överges fr.o.m. år 1992
och en högsta egenavgift på 40 kr. per resa införas. När det gäller stor-
leken på kilometerersättning som skall läggas till grund för beräkningen
av kostnaden för resa med egen bil har regeringen beslutat att den skall
vara oförändrad, dvs. 1 krona, under år 1992.

Läkemedelsförmåner och högkostnadsskydd

Läkemedelsförmånerna omfattar prisnedsatta och vissa kostnadsfria
läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt
prisnedsatta läkemedel vid vissa sjukdomar för barn under 16 år. Vid
köp av prisnedsatta läkemedel och livsmedel betalar patienten den fak-
tiska kostnaden, dock högst 90 kr. vid varje inköpstillfälle. Kostnaderna
utöver detta belopp betalas genom sjukförsäkringen.

Till läkemedelsförmånerna räknas också det högkostnadsskydd som
finns för personer med stort behov av sjukvård och läkemedel. Det
omfattar inköp av läkar- och tandläkarordinerade prisnedsatta läkemedel
samt öppen sjukvård. Skyddet, som fick en ändrad utformning fr.o.m.
år 1991 till följd av den slopade statliga regleringen av avgifterna inom
öppenvården, innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort ut-
färdas när de sammanlagda utgifterna för läkemedel och öppenvård
under en 12- månadersperiod uppgått till 1 500 kr. Sjukvårdshuvudmän-
nen har dock rätt att besluta om en lägre nivå på högkostnadsskyddet än
denna. Flertalet huvudmän har under år 1991 också tillämpat ett lägre
belopp, i regel har detta understigit 1 200 kr. Det har numera framkom-
mit uppgifter om att det ändrade regelsystemet medfört en betydande
ökning av antalet frikort under år 1991. Detta kan komma att innebära
att några huvudmän höjer nämnda nivå för år 1992.

Även under år 1991 har sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsför-
månerna fortsatt att öka i ungefär samma takt som tidigare trots bl.a.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

höjda egenavgifter under senare år. Liksom tidigare bedöms ökningen
till övervägande delen vara en följd av prisutvecklingen på framför allt
nytillkommande produkter.

Inom läkemedelsområdet pågår en förändringsprocess med en rad olika
inriktningar.

I föregående års budgetproposition redovisade min företrädare att
frågan om förutsättningar förelåg för ett överförande av kostnads-
ansvaret för läkemedel inom öppen hälso- och sjukvård till sjukvårds-
huvudmännen snarast skulle utredas. Detta utredningsarbete har slutförts
och den förra regeringen har i prop. 1991/92:19 om vissa ersättningar
till sjukvårdshuvudmännen m.m. uttalat sig för ätt påbörja överlägg-
ningar med sjukvårdshuvudmännen om att träffa en särskild överens-
kommelse om ett sådant överförande med ett beräknat genomförande
den 1 januari 1993. Riksdagen har dock nyligen bifallit vad socialförsäk-
ringsutskottet hemställt om i sitt betänkande Ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen (1991/92:SfU3, rskr. 38) angående den aviserade över-
föringen av kostnadsansvaret för läkemedel i öppen vård från riksförsäk-
ringsverket till sjukvårdshuvudmännen. Utskottet har ansett att frågan
inte bör avgöras separat utan behandlas skyndsamt i samband med den
aviserade större översynen av hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering m.m.

För närvarande pågår en genomgripande översyn av gällande läke-
medelslagstiftning. Avsikten är att detta arbete skall utmynna i en pro-
position med förslag till ny läkemedelslag som föreläggs riksdagen
under våren 1992. En viktig utgångspunkt för utformningen av förslaget
är att EG:s rättsregler på läkemedelsområdet som Sverige blir skyldigt
att iaktta genom EES-avtalet skall beaktas. Som utvecklas närmare läng-
re fram innebär detta bl.a. att någon priskontroll inte längre kan ske i
samband med registrering av läkemedel.

Den genom merkostnadskommittén (S 1990:4) påböljade översynen av
bl.a. systemet med läkemedelsförmåner för att skapa bättre rättvisa
mellan olika grupper som har betydande kostnader till följd av sjukdom
och handikapp beräknas vara slutförd under första halvåret 1992. Efter
sedvanligt remissförfarande av utredningens betänkande kan en pro-
position föreläggas riksdagen tidigast i början av år 1993.

Utformningen av det nuvarande förmånssystemet för läkemedel leder
enligt min bedömning till betydande effektivitetsförluster i användningen
av läkemedel. Ersättningssystemet innebär att läkemedel i den öppna
vården är en praktiskt taget kostnadsfri behandlingsform för läkare och
sjukvårdshuvudmän. Det finns således inga direkta ekonomiska incita-
ment för den förskrivande läkaren att styra eller begränsa läkemedels-
förskrivningama så att försäkringsutgiftema hålls tillbaka. Systemet
innebär också att konsumenten betalar en fast avgift vid varje inköpstill-
fälle, oavsett hur många och hur dyra läkemedel som förskrivs. Detta
leder till att inte heller konsumenten blir särskilt kostnadsmedveten.
Båda dessa svagheter i nuvarande förmånsregler leder till ett större och
för samhället kostsammare läkemedelsuttag än vad som är nödvändigt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Mot bakgrund härav anser jag att en genomgripande förändring i av-
giftsreglerna för prisnedsatta läkemedel är motiverad. Enligt min upp-
fattning bör reglerna för pri snedsättning ändras på så sätt att en avgift
tas ut för varje läkemedel vid ett inköpstillfälle fr.o.m. den 1 juli 1992.
För det första läkemedlet bör pri snedsättning göras med hela det belopp
som överstiger 90 kr. och för varje ytterligare förskrivet läkemedel som
samtidigt inköps bör prisnedsättning göras med hela det belopp som
överstiger 30 kr. Vid köp av mer än ett läkemedel bör prisnedsättning
med hela det belopp som överstiger 90 kr. göras på det läkemedel som
har högst pris. Vid inköp av t.ex. två läkemedel med ett pris på 50 resp.
40 kr. skulle i enlighet med vad som nu sagts, egenavgiften fastställas
till 80 kr. (50 + 30). Denna effekt är dock inte avsedd utan egen-
avgiften skall i sådant fall vara 90 kr. Vid inköp av mer än ett läke-
medel skall således inte någon prisnedsättning ske om det sammanlagda
priset för läkemedlen efter nedsättning inte skulle komma att överstiga
90 kr. Åtgärden, som beräknas minska försäkringens utgifter med sam-
manlagt ca 400 milj.kr. per år, föranleder ändring i 3 och 5 §§ lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

För att ytterligare begränsa försäkringens utgifter för läkemedelsförmå-
nen förordar jag dessutom införande av ett system med referenspriser
för läkemedel med generiska motsvarigheter fr.o.m. år 1993. Systemet
innebär att försäkringen ersätter läkemedelskostnaden upp till ett s.k.
referenspris, vilket motsvarar priset på det billigaste preparatet. Detta
referenspris kan eventuellt sättas något högre än priset på det billigaste
preparatet. Om konsumenten väljer ett dyrare preparat får denne - ut-
över egenavgiften - själv betala hela den del av kostnaden som över-
stiger referenspriset. Ett genomförande av ett referensprissystem beräk-
nas minska försäkringsutgiftema med ca 400 milj.kr. per år och för
budgetåret 1992/93 ca 200 milj.kr. Jag avser att återkomma till rege-
ringen med förslag om utformningen av ett sådant system med inriktning
på att frågan skall kunna tas upp i en proposition till riksdagen under
våren 1992.

Det finns även andra svagheter i nuvarande system för läkemedels-
förmånen, t.ex. vad gäller inköp av receptfria läkemedel. Avsikten med
att vissa läkemedel gjorts receptfria är att konsumenten skall kunna köpa
dessa direkt på ett apotek utan att behöva besöka en läkare och svara för
hela utgiften. Det finns dock i nuvarande system inget hinder för att
också dessa läkemedel förskrivs av läkare och härigenom blir omfattade
av prisnedsättningen på läkemedel. Det är enligt min bedömning nöd-
vändigt att betona huvudprincipen att receptfria läkemedel inte skall
omfattas av förmånssystemet för läkemedel. Jag är dock medveten om
att vissa avsteg, främst av medicinska skäl, krävs från denna princip för
ett antal läkemedel. Den 1 juli 1992 kommer därför vissa receptfria
läkemedel att undantas från bestämmelserna om prisnedsättning på läke-
medel. Denna åtgärd beräknas minska försäkringsutgiftema med ca
60 milj.kr. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag
om vilka läkemedel som skall omfattas av nämnda undantagande.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

En lista över bl.a. receptfria läkemedel som inte skall omfattas av
förmånssystemet kan sannolikt gälla endast under andra halvåret 1992.
Den 1 januari 1993 förväntas EG:s regler genom EES-avtalet rörande
prissättning på läkemedel träda i kraft för Sveriges vidkommande. De
reglerna innebär att den nuvarande modellen för priskontroll på läkeme-
del måste slopas. Den nu gällande modellen är att ett läkemedel för att
bli registrerat av läkemedelsverket och därmed få säljas måste ha åsatts
ett s.k. skäligt pris vilket sker efter förhandlingar mellan fabrikanten och
Apoteksbolaget. Enligt EG:s regler får dock priset inte vara ett villkor
för registrering. Med anledning härav anser jag att följande ordning bör
gälla fr.o.m. år 1993. Regeringen bör inhämta ett bemyndigande av
riksdagen att besluta om vilka läkemedel som skall kunna omfattas av
förmånssystemet. Om en fabrikant önskar att ett läkemedel skall om-
fattas av försäkringen skall medlet åsättas ett pris som försäkringen
täcker, vilket innebär att en förhandling krävs om det pris som försäk-
ringen skall ersätta.

Jag avser att närmare behandla denna fråga i anslutning till att den av
mig tidigare nämnda propositionen om ny läkemedelslag föreläggs riks-
dagen under våren 1992.

Sammanfattningsvis innebär de av mig föreslagna ändringarna i för-
månssystemet för läkemedel en total årlig minskning av försäkringens
utgifter med ca 860 milj.kr., varav 660 milj.kr. under budgetåret
1992/93.

Tandvård

I sjukförsäkringen ingår även den allmänna tandvårdsförsäkringen. Den
omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och ungdomar under
20 års ålder har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktand-
vård. De vuxnas kostnader för tandvård ersätts enligt tandvårdstaxan
med 40 % upp till 3 000 kr., med 50 % mellan 3 000 och 7 000 kr.
samt med 75 % för kostnader däröver.

Under senare år har försäkringsutgiftema för tandvård ökat mer än
beräknat. Samtidigt råder enighet om att tandhälsan blivit allt bättre för
övervägande delen av befolkningen. Utgiftsökningen har många orsaker,
av vilka den nuvarande prestationsinriktade tandvårdstaxan sannolikt är
en. För att motverka utgiftsutvecklingen har under de senaste åren ett
flertal åtgärder vidtagits av regeringen och riksförsäkringsverket. Paral-
lellt med detta har mer långsiktiga och övergripande förändringar i tand-
vårdsförsäkringen diskuterats och övervägts. Det har dock ansetts nöd-
vändigt att utreda och överväga sådana förändringar ytterligare.

För att skaffa underlag för ett ställningstagande har regeringen inhäm-
tat riksdagens medgivande till att få starta försöksverksamhet med syfte
att bl.a. pröva olika system för ersättning från försäkringen till huvud-
männen med utgångspunkt från att ersättningen beräknas efter ett visst
belopp per individ som omfattas av försöket. Regeringen har med stöd
härav utfärdat en förordning (1991:1234) om försöksverksamhet på
tandvårdsområdet vilken trädde i kraft den 1 oktober 1991. Denna för-

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

ordning har kommit att omfatta försöksverksamheter inom folktand-
vården i Kristianstads län samt Göteborgs och Bohus läns landsting och
i Göteborgs kommun för en tid av längst tre år. De i föregående budget-
proposition aviserade försöksverksamheterna inom landstingen i
Blekinge och Gävleborgs län har tyvärr inte kunnat genomföras. Det är
angeläget att de påbörjade försöken följs upp och utvärderas kontinuer-
ligt.

Det är enligt min uppfattning också angeläget att arbetet med att utfor-
ma en tandvårdsförsäkring och tandvårdstaxa som bättre svarar mot
nuvarande och framtida tandhälsosituation inte vilar i avvaktan på resul-
taten av nämnda försöksverksamhet. Jag anser att detta nödvändiga
arbete måste intensifieras och avser därför att på lämpligt sätt låta utreda
detta under år 1992.

I avvaktan på att det pågående och förestående utrednings- och utveck-
lingsarbetet på tandvårdsområdet skall ge ett tillräckligt underlag för ett
ställningstagande till nödvändiga och långsiktiga ändringar inom tand-
vårdsförsäkringen krävs åtgärder på kort sikt som syftar till att i första
hand motverka ytterligare utgiftsökningar för försäkringen. Enligt min
bedömning är det därför nödvändigt att minska försäkringens utgifter för
tandvård med ca 580 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I första hand bör
utgiftsreduktionen ske genom en ökad självrisk men även andra modeller
kan komma att bli aktuella. Inriktningen på besparingen bör dock inte få
en sådan utformning att nuvarande högkostnadsskydd försämras påtag-
ligt. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om vilka
ändringar i ersättningsbestämmelserna i tandvårdstaxan som skall
genomföras för att denna utgiftsminskning skall kunna uppnås.

Försäkring vid ålderdom m.m.

Det offentliga pensionssystemet är en central del av den allmänna för-
säkringen och därmed av välfärdspolitiken. De olika ersättningar som
utges dels från folkpensioneringen, dels från ATP-systemet skall ge
ekonomisk trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes
eller makas frånfälle går miste om inkomster av förvärvsarbete. Den
allmänna försäkringen omfattar vidare ett antal tilläggsförmåner (pen-
sionstillskott, KBT, hustrutillägg och bamtillägg) vars syfte är att säker-
ställa en god ekonomisk nivå för dem som under den förvärvsaktiva
tiden haft relativt låga inkomster. Därtill kommer delpensionsförsäk-
ringen som gör det möjligt för förvärvsarbetande i åldern 60-64 år att
minska sin arbetsinsats samt det särskilda pensionstillägget som är avsett
att kompensera föräldrar som på grund av vård av sjukt eller handi-
kappat barn gått miste om förvärvsinkomster.

Samtidigt griper de offentliga pensionssystemen djupt in i andra viktiga
funktioner i samhällsekonomin såsom sparande, kapitalbildning och
arbetskraftsutbud. Därmed påverkar de inte bara de offentliga finanserna
utan även i hög grad den ekonomiska tillväxten och därmed välfärden
både för nuvarande och framtida generationer.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Folkpensionerna finansieras dels genom en socialavgift som för år
1992 uppgår till 7,45 % av avgiftsunderlaget, dels genom anslag över
statsbudgeten motsvarande ca 3 % av avgiftsunderlaget. ATP finansieras
genom en socialavgift som för år 1992 utgör 13 % av avgiftsunderlaget
och genom avkastning från allmänna pensionsfonden. Denna fond upp-
gick vid utgången av år 1990 till 431 772 milj.kr. Den sammanlagda
utgiften för folkpensioner och ATP motsvarar ca 23 % av avgiftsunder-
laget.

Den allmänna pensionsåldern är 65 år. En försäkrad kan göra förtida
uttag av sin ålderspension fr.o.m. den månad han fyller 60 år eller upp-
skjuta uttaget till dess han fyller 70 år. Vid förtida uttag minskas pensio-
nen med 0,5 % för vaije månad före 65-årsmånaden som pensionen tas
ut och vid uppskjutet uttag ökas den på samma sätt med 0,7 % per må-
nad. Såväl ökningen som minskningen blir livsvarig för pensionären.
Folkpension utges med ett belopp som motsvarar 96 % av det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Den som har låg eller ingen ATP har där-
utöver rätt till ett pensionstillskott som högst kan utgöra 54 % av basbe-
loppet. Pensionstillskottet avräknas mot utbetald ATP. För full ATP
krävs 30 år med pensionsgrundande inkomst. Inkomster mellan 1 och
7,5 basbelopp är pensionsgrundande. ATP ger en ålderspension med
60 % av den årliga inkomsten beräknad som ett genomsnitt av de 15
bästa intjänandeåren.

Antalet ålderspensionärer har ökat något under de senaste åren. Detta
har framför allt haft effekt på utgifterna inom ATP-systemet i och med
att en allt större andel av ålderspensionärerna tjänat in rätt till ATP-
förmåner. Eftersom pensionstillskottet är en tilläggsförmån avsedd för
den som har låg eller ingen ATP har denna utveckling medfört att an-
talet utbetalda pensionstillskott minskat.

Antalet ålderspensionsförmåner från folkpensioneringen och kostnader-
na (milj.kr.) för dessa har genomgått följande utveckling.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

I slutet år		Ålderspension Antal Kostnad				Hustrutillägg Antal Kostnad			Barntillägg Antal		Kostnad
1965		851	400	3	146	41	100	88	11	100	13
1970		966	300	5	180	52	800	170	12	000	14
1975	1	082	000	9	945	67	400	450	16	000	19
1980	1	381	000	21	940	53	600	675	32	000	50
1985	1	480	100	33	295	37	700	600	34	400	68
1989	1	544	100	42	590	18	500	380	39	800	101
1990	1	553	800	45	570	16	100	358	35	900	97
1991	1	560	000	49	890	15	000	380	30	000	90
1992	1	562	000	51	900	14	200	374	25	000	81

Uppgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade

Motsvarande utveckling av antal och kostnader för tilläggspension i Prop. 1991/92:100
form av ålderspension framgår av följande tabell. Bil. 6

I slutet av år	Antal	Kostnader
1965	76 500	57
1970	257 700	560
1975	455 300	2 450
1980	792 400	12 350
1985	994 000	28 840
1989	1 135 800	48 390
1990	1 165 400	54 270
1991	1 193 000	61 740
1992	1 215 600	67 730

Utgifterna för åren 1991 och 1992 är beräknade.

Det nuvarande pensionssystemet kommer, om inga åtgärder vidtas, att
mot sekelskiftet och decennierna därefter utsättas för allvarliga finan-
siella påfrestningar till följd av den demografiska utvecklingen. Sam-
tidigt som antalet personer i arbetsför ålder minskar relativt sett, ökar
kraven på överföringar från de yrkesaktiva till de äldre i form av såväl
pensioner som äldreomsorg och sjukvård.

Möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna är vidare starkt be-
roende av den ekonomiska tillväxten. En god och stabil tillväxt förut-
sätter i sin tur ett högt och stabilt sparande som ger möjlighet till inve-
steringar i förening med ett ökande arbetskraftsutbud. Samtidigt har pen-
sionssystemet en betydande roll för utvecklingen av landets totala spa-
rande.

Ytterligare en faktor som talar för ett reformerat pensionssystem är det
svaga sambandet mellan avgifter och förmåner i dagens ATP-system,
vilket bl.a. får negativa effekter på arbetsutbudet.

Pensionsberedningen (S 1984:03) redovisar i sitt slutbetänkande (SOU
1990:76) Allmän pension en översyn av hela det offentliga pensions-
systemet. I betänkandet ingår överväganden om bl.a. förutsättningarna
för finansiering framdeles av den allmänna pensioneringen, reglerna för
intjänande av rätt till ATP, indexering av pensionsrätt och pensionsför-
måner, den övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst
samt möjligheterna till integrering av folk- och tilläggspensioneringen.
Betänkandet har remissbehandlats.

I regeringsförklaringen lades fast att en trygg pensionering är en rättig-
het för alla. Det är därför en uppgift med högsta prioritet att reformera
pensionssystemet.

Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk arbetsgrupp med
uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens förslag och inkomna
remissvar utarbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensione-
ringen. Vägledande för gruppens arbete är också de riktlinjer som lades
fast i regeringens proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekono-
miska politiken.

Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma behovet av åtgärder med
syfte att förbättra förhållandena för de sämst ställda pensionärerna. Jag
vill här erinra om den pågående KBT-utredningen och den breda kart-
läggning av pensionärernas levnadsvillkor som för närvarande pågår.
Vidare kommer möjligheterna till en höjd grundpension liksom riktade
åtgärder till dem som har det sämst ställt att prövas i särskild ordning.

Bostadsstöd till pensionärer

De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är obligatoriska
för kommunerna. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall KBT svara för minst
80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan
80 kr. och 1 900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 kr. och
2 050 kr. för makar. Kommunerna får statsbidrag med 25 % av sina
KBT-kostnader i dessa intervall.

Kommunerna bestämmer själva vilka grunder som skall gälla, men
bostadstillägget måste täcka minst 80 % den bostadskostnad som ligger
till grund för statsbidraget.

Inkomstprövningsreglema är fastställda i lag. KBT administreras av
riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna och betalas ut
samtidigt med folkpension. Under år 1991 utbetalas KBT till ca 565 000
pensionärer.

Kostnaderna för KBT ökar genom den allmänna ökningen av bostads-
kostnaderna. Samtidigt har den fortgående ökningen av antalet pensionä-
rer med ATP en återhållande effekt på kostnadsutvecklingen. Som
nämnts arbetar en särskild utredning med att göra en översyn av syste-
met med kommunala bostadstillägg. Kommittén beräknas avsluta sitt
arbete inom kort.

Det särskilda kommunala bostadstillägg (SKBT) som infördes år 1991
och som nyligen givits förlängd giltighet under år 1992 skall täcka den
del av bostadskostnaden som inte betalas i form av KBT för de pensio-
närer som på grund av låga inkomster och höga bostadskostnader inte
når upp till socialstyrelsens norm för socialbidrag. Kommunerna er-
håller statsbidrag med 40 % av sina kostnader för SKBT.

Delpension

Förvärvsarbetande i åldern 60-64 år har möjlighet att minska arbetsinsat-
sen genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension.
Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer
av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs
bl.a. att den försäkrade har haft ATP-grundande inkomst under samman-
lagt minst 10 år fr.o.m. 45 års ålder och att vederbörande under de
senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under
minst fyra månader.

För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem tim-
mar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i
veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan.
Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomst-
bortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunkt från pensionspoängen
för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poäng-
åren elimineras och därefter beräknas inkomsten före arbetstidsminsk-
ningen till den inkomst som motsvarar den genomsnittliga pensionsgrun-
dande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsnittliga in-
komsten räknas upp med aktuellt basbelopp. Delpensionen är knuten till
basbeloppet och är pensionsgrundande för ATP.

Av följande sammanställning framgår hur antalet delpensionärer och
kostnaderna för försäkringen har utvecklats.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

I slutet av år	Antal	Utgifter per år (milj.kr.)
1978	41 900	687
1980	67 800	1 239
1982	61 700	1 457
1984	47 2!	1 135
1986	32 200	764
1988	38 500	1 402
1989	39 200	1 523
1990	38 100	1 654
1991	38 000	1 766

Uppgiften för år 1991 är beräknad.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift om 0,50 %
av avgiftsunderlaget från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften förs
till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1991 uppgick till
9 224 milj.kr. Den kraftiga minskningen av antalet delpensionärer i
mitten på 1980-talet berodde på att kompensationsnivån under perioden
januari 1981 - juli 1987 var sänkt till 50 % av inkomstbortfallet.

Av samhällsekonomiska skäl är det nödvändigt att se över reglerna för
socialförsäkringssystemen samtidigt som det är ofrånkomligt att begrän-
sa utgifterna för dessa. Regeringen har därför övervägt inom vilka ytter-
ligare områden besparingar kan genomföras med hänsyn till de principer
som bör vara vägledande för den sociala välfärdens utformning. Delpen-
sion utges som nämnts till en förvärvsarbetande i åldern 60 - 64 år som
vill minska sin arbetsinsats. Delpensionen täcker därvid en viss del av
inkomstförlusten till följd av arbetstidsminskningen, vilket exempelvis
för den som minskar sin arbetstid till hälften innebär att han får behålla
82 % av sin inkomst vid delpensioneringen. Den enskildes beslut att
ansöka om delpension är en frivillig åtgärd som inte föranleds av någon
minskning av arbetsförmågan. Förmånen kan således sägas stå i strid
med arbetslinjen i socialförsäkringen i och med att den premierar den
som väljer att delvis ställa sig utanför arbetsmarknaden, vilket samtidigt
innebär ökade kostnader för socialförsäkringssystemet.

Av nu anförda skäl och mot bakgrund av den svåra samhällsekono-
miska situationen föreslår jag därför att systemet med delpension för-

ändras enligt följande.

Delpensionsförsäkringen avskaffas under våren 1992. De som redan
uppbär delpension enligt nuvarande regler får enligt övergångsbestäm-
melser fortsatt rätt till delpension enligt dessa regler.

Ett avskaffande av delpensionsförsäkringen innebär att några ytter-
ligare avgifter till försäkringen inte behöver tas ut för att finansiera
försäkringens åtaganden gentemot de personer som enligt övergångs-
bestämmelserna ges rätt till fortsatt delpension. De medel som finns i
delpensionsfonden är mer än tillräckliga för att täcka försäkringens
åtaganden i det här avseendet. Delpensionsavgiften, som för närvarande
utgör 0,5 % av avgiftsunderlaget, bör upphöra och en motsvarande
höjning ske av socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen. Skälet härtill
är att socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen är helt otillräcklig för
att finansiera försäkringens utgifter. Det ackumulerade underskottet för
arbetsskadeförsäkringen beräknas uppgå till ca 20 miljarder kr. vid
utgången av år 1991. Underskottet beräknas för år 1991 till dtygt 6
miljarder kr. Växlingen av socialavgiftsuttaget bör genomföras fr.o.m.
den 1 juli 1992.

Delpensionsfondens behållning vid utgången av år 1991 beräknas upp-
gå till 11,8 miljarder kr. Den fondstorlek som krävs för att finansiera
delpensionsförsäkringens utgifter under den tid som delpension utbetalas
enligt de tänkta övergångsreglerna kan uppskattas till ca
4,8 miljarder kr. Det återstående beloppet ca 7 miljarder kr. bör en-
gångsvis användas dels för att finansiera det även efter avgiftshöjningen
återstående underskottet i arbetsskadeförsäkringen budgetåret 1992/93,
dels förstärka finansieringen av folkpensionen under budgetåret 1992/93.

Vad som nu anförts beträffande delpensionsförsäkringen, socialavgifter
samt disposition av delpensionsfonden förutsätter att vissa lagändringar
genomförs. Avsikten är att inom kort i en särskild proposition återkom-
ma till riksdagen med förslag till de lagstiftningsåtgärder som erfordras.

Särskilt pensionstillägg

Det särskilda pensionstillägget till ålderspension infördes den 1 januari
1991. Pensionstillägget avser att kompensera föräldrar som på grund av
vård av sjukt eller handikappat barn under lång tid har gått miste om
förvärvsinkomster och därmed fått låg ATP eller inte alls fått sådan
pension. Rätt till det särskilda pensionstillägget har en förälder som har
vårdat ett sjukt eller handikappat barn under minst 10 år och därvid
avstått från förvärvsarbete.

Pensionstillägget är till sin konstruktion av temporär karaktär. I takt
med att allt fler människor kommer att uppbära vårdarlön från bl.a.
landstingen kommer behovet av tillägget att minska. Storleken av det
särskilda pensionstillägget beräknas på grundval av det antal vårdår som
föräldern räknas till godo, lägst 10 och högst 15. Pensionstillägget utges
med ett belopp som per kalenderår motsvarar lägst 25 % av basbe-
loppet. Beloppet höjs därutöver för varje ytterligare vårdår i intervall
om 5 procent upp till högst 50 % av basbeloppet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till ändrade
regler för det särskilda pensionstillägget av innebörd att rätten till pen-
sionstillägget utvidgas till att omfatta dels ett utökat antal nivåer, dels
ändrade regler för vårdrekvisitet så att kortare avbrott i föräldrarnas
vård av barnet inte skall vara ett hinder för rätt till vårdår.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Efterlevandepension till vuxna

Pension till vuxna efterlevande kan ges i form av omställningspension
och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt de
inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter dödsfallet
men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om barn
under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid
omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvs-
arbete och inte har rätt till förtidspension.

De nya pensionsreglema för efterlevande som trädde i kraft den
1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.

Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensio-
neringen utges för år räknat med belopp som motsvarar ålderspensionen.

De beräknade utgifterna för folkpension och ATP under budgetåret
1992/93 illustreras av följande diagram.

Folkpension och ATP

Noi. I: vårdbidrag, barnpension, yrkesskadeers., särsk. pensionsiillskotl, SKBT, KBT, händikappers.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer jag angett för avskaffande av delpen-
sionsförsäkringen, ändringar rörande delpensionsavgift och arbets-
skadeavgift samt användning av behållningen i delpensionsfonden.

D 1. Bidrag till sjukförsäkringen

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

8 577 747 319

6 823 000 000

5 767 000 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassornas utgifter för
sjukförsäkringsförmåner (utom föräldraförsäkringen, vilken redovisas
under anslaget C 2). Statsbidrag lämnas med 15 % av kostnaderna för
den obligatoriska försäkringen, medan 85 % finansieras genom socialav-
gifter från arbetsgivare och egenföretagare. Fr.o.m. år 1992 är avgiften
7,8 % av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6 % för egenföre-
tagare.

De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (omtryckt 1982:120) och lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket har i enlighet med regeringens särskilda direktiv
redovisat anslagsbehovet uppdelat på olika utgiftsslag. Verkets bedöm-
ningar återfinns under de olika anslagsposter som anges under före-
dragandens överväganden.

Föredragandens överväganden

Redovisningen av anslaget skall fr.o.m. budgetåret 1992/93 ske uppdelat
på fem anslagsposter

- sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning

- rehabilitering

- ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

- läkemedelsförmåner

- tandvård

För var och en av dessa kommer att anges dels bruttoutgifter, dvs.
både de utgifter som redovisas på budgetens inkomstsida och dess ut-
giftssida, dels anslagsbeloppet, dvs. utgift som redovisas på budgetens
utgiftssida.

Sjukpenning inkl, frivillig sjukpenning

RFV har i sina anslagsberäkningar för åren 1992 och 1993 utgått från
att sjuklön införs fr.o.m. 1 januari 1992 och att sjukfrånvaron fortsätter
att minska.

Min beräkning av anslagsposten grundas på verkets antaganden. Jag
har tidigare aviserat att ett förslag om införande av två karensdagar
fr.o.m. 1 januari 1993 skall tas fram. I mina beräkningar har jag
emellertid inte beaktat de eventuella ekonomiska konsekvenser som detta
kan komma att få för sjukförsäkringsanslaget om t.ex. det högkostnads-
skydd som skall utformas skall belasta sjukförsäkringsanslaget. Be-

6 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 6

träffande utgifterna för den frivilliga sjukpenningen jag utgått från ver-
kets beräkningar.

Med utgångspunkt från detta beräknar jag bruttoutgiftema för sjuk-
penning till 15 337 milj.kr, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på
2 301 milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Rehabilitering

Vad gäller kostnaderna för rehabiliteringsersättning, dvs. rehabiliterings-
penning och särskilt bidrag för vissa kostnader i samband med rehabili-
tering, har RFV utgått från den utgift som beräknades i proposition
1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning, vilken där-
efter prisomräknats. Med hänsyn till att reglerna om dessa ersättningar
träder i kraft den 1 januari 1992, finns det inget underlag för en om-
räkning vad gäller volymer.

I sin anslagsframställning har RFV även beräknat utgiftsbehov de
kommande åren för andra insatser inom rehabiliteringsverksamheten
såsom ersättningar för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster,
bidrag till arbetshjälpmedel som behövs som ett led i rehabilitering av
förvärsarbetande försäkrad samt ersättning för resor till och från arbetet
i stället för sjukpenning.

Enligt min mening bör samtliga ovannämnda utgifter för rehabilitering
sammanföras till en anslagspost inom sjukförsäkringsanslaget. Med ovan
angivna förutsättningar beräknar jag bruttoutgiftema för denna till
1 481 milj.kr. Därvid har det belopp som avser försäkringskassornas
möjligheter att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster räknats upp till
700 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Anslagsposten finansieras, med undantag för kostnaderna för arbets-
hjälpmedel, till 15 % via statsbudgeten. Kostnaderna för arbetshjälp-
medel belastar till fullo statsbudgeten. Beloppet för anslagsposten blir
därmed 301 milj.kr.

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännenm.m.

Under denna anslagspost redovisas ersättningarna till sjukvårdshuvud-
männen för hälso- och sjukvård samt sjukresor, ersättningar för sjukhus-
vård enligt konventioner m.m, viss bakteriologisk provtagning samt
vissa undersökningar enligt smittskyddslagen.

Riksförsäkringsverket har i fråga om utgiftsberäkningama för åren
1992 och 1993 utgått från den överenskommelse som träffats mellan
staten och sjukvårdshuvudmännen för år 1992. Hänsyn har därvid tagits
till äldrereformens genomförande den 1 januari 1992, vilket medfört att
3 066 milj.kr. har avräknats från den allmänna sjukvårdsersättningen,
eftersom beloppet på annat sätt skall tillföras primärkommunema.
Vidare har verket i sina beräkningar av ersättningsbeloppet till sjuk-
vårdshuvudmännen försökt bedöma storleken på den schablonmässiga
ersättning som skall utges under år 1992 till följd av att huvudmanna-
skapet för sjukreseadministrationen, ekonomiskt och administrativt förs

över till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992.

Jag har vid mina beräkningar av denna anslagspost utgått från verkets
beräkningar och korrigerat dessa med hänsyn till att den faktiska sjuk-
reseersättningens storlek för år 1992 nu är fastställd av regeringen.
Hänsyn har också tagits till den av mig tidigare redovisade ändringen i
avgiftssystemet för pensionärer vid sjukhusvård. Försäkringens brutto-
utgift för anslagsposten beräknas därefter uppgå till 9 116 milj.kr. Detta
motsvarar ett anslagsbelopp på 1 367 milj.kr.

Läkemedelsförmåner

Riksförsäkringsverket har för denna anslagspost utgått från utgifts-
utvecklingen under första halvåret 1991 och att denna även gäller under
år 1992. För år 1993 förutser riksförsäkringsverket oförändrade utgifter
i förhållande till år 1992 mot bakgrund av effekterna av ett förmodat
överförande av kostnadsansvaret för läkemedel i öppen vård till sjuk-
vårdshuvudmännen fr.o.m. år 1993.

Jag har vid mina beräkningar utgått från verkets utgiftsberäkningar
avseende åren 1992 och 1993. Vidare har jag beaktat en viss prisutveck-
ling på läkemedelsområdet. Jag har också tagit hänsyn till de tidigare
redovisade ändringarna i förmånsreglema för läkemedel under budget-
perioden, vilka beräknas minska försäkringsutgiftema med ca
660 milj.kr. Med dessa förutsättningar beräknar jag bruttoutgiften för
denna anslagspost till 8 229 milj.kr., vilket motsvarar ett anslagsbelopp
på 1 234 milj.kr.

Tandvård

Riksförsäkringsverket har beräknat denna anslagspost med hänsyn dels
till utgiftsutvecklingen under senaste året, dels till ändringen i högkost-
nadsgränsen den 1 juli 1991 vilket bedöms dämpa utgiftsökningarna
under åren 1992 och 1993.

Jag har utgått från verkets förslag vid min bedömning av storleken på
denna anslagspost. Vidare har jag beaktat en viss volymförändring och
förestående ändringar i ersättningsreglerna fr.o.m. 1 juli 1992 vilket
beräknas minska utgifterna med ca 580 milj.kr. Med utgångspunkt från
detta beräknar jag bruttoutgiftema för tandvård till 3 758 milj.kr. Detta
motsvarar ett anslagsbelopp på 564 milj.kr.

Anslagsberäkning

Med hänvisning till vad jag anfört under de fem anslagsposterna beräk-
nar jag de totala sjukförsäkringsutgifterna brutto (exkl. föräldraförsäk-
ringen) till 37 921 milj.kr. för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bi-
drag till sjukförsäkringen på 5 767 milj.kr.

Kostnaderna för sjukförsäkringen (exkl. föräldraförsäkringen) beräknas
för år 1992 till 38 463 milj.kr. Kostnadsutvecklingen framgår av följan-
de sammanställning (milj.kr.).

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

År	Sjuk- penning	Öppen sjukvård	Tand- vård	Läke- medel	Övrig sjukv.	Rehab	Summa
1970	2 683	584	15	516	313	—	4 111
1975	8 024	1 181	989	1 276	461	-	11 931
1980	12 635	3 739	2 174	2 326	1 721	—	22 595
1985	17 925	5 388	3 369	3 830	3 337	-	33 849
1987	23 111	7 823	2 905	4 763	706	-	39 308
1990	34 983	9 494	3 750	6 862	987	77	56 153
1991	31 262	9 859	4 040	7 750	1 300	589	54 800
1992	15 831	9 118	3 939	8 179	-	1 896	38 463

Uppgifterna för år 1991 och 1992 är beräknade.

I öppen sjukvård ingår fr.o.m. år 1987 all ersättning som utbetalas till
sjukvårdshuvudmännen utom tandvård. I läkemedel ingår prisnedsatta
livsmedel och kostnadsfria förbrukningsartiklar.

Inom socialdepartementet upprättade förslag till dels lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels lag om ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. bör fogas till
protokollet i ärendet som bilagorna 6.7 och 6.8.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkeme-
delskostnader, m.m.

dels att

3. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 5 767 000 000 kr.

D 2. Förtidspensioner

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

12 566 058 289

13 510 000 000

13 920 000 000

Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pen-
sionstillskott till förtidspension och bamtillägg till förtidspension samt
kostnader för rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets
sjukhus i Nynäshamn och Tranås.

Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbets-
förmåga varaktigt nedsatt med minst hälften. Hel förtidspension utges
för år räknat med belopp som motsvarar 96 % av basbeloppet för en
ogift pensionstagare och 78,5 % för gift pensionstagare vars make har
hel ålders- eller förtidspension. Den som har låg eller ingen ATP får
dessutom pensionstillskott. Detta utgör fr.o.m. år 1991 högst 104 % av
basbeloppet. Det reduceras med ATP-pensionens storlek.

Bestämmelserna om förtidspension finns i lagen (1962:381) om allmän Prop. 1991/92:100
försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott. Bil. 6

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1992/93 har riksförsäkringsverket föreslagit att anslaget
förs upp med 13 660 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under anslaget till 13 920 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förtidspensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 13 920 000 000 kr.

D 3. Handikappersättningar

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

765 000 000

860 000 000

905 000 000

Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till
folkpension, dels som självständig ersättning.

Bestämmelser om handikappersättning finns i 9 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Riksförsäkringsverket

Vid beräkningen av utgifterna för handikappersättning för budgetåret
1992/93 har riksförsäkringsverket utgått från ett framskrivet antal ersätt-
ningar och utbetalt medelbelopp i december 1992. Antalet handikapper-
sättningar i de respektive ersättningsnivåerna 36 %, 53 % och 69 %
uppskattas till 27 600, 8 600 och 15 600. Med basbeloppet 33 800 be-
räknar riksförsäkringsverket anslagsbehovet för handikappersättningar
till 896 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med
beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag kostnaden under detta
anslag till 905 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handikappersättningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 905 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

1990/91	Utgift	3 252 210
1991/92	Anslag	3 000 000
1992/93	Förslag	3 200 000

Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i
anledning av skadefall, där ersättningen på grund av speciella författ-
ningar eller särskilda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1992/93 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till
1,4 milj.kr., varav knappt 0,4 milj.kr. för kvarstående uppräkningskost-
nader för vissa livräntor från arbetsskade- resp, fiskarförsäkringsfonden.

För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till 1,8 milj.kr. Riksförsäk-
ringsverket föreslår att anslaget förs upp med 3,2 milj.kr. med utgångs-
punkt från ett basbelopp om 33 800 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under anslaget till 3 200 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 200 000 kr.

D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård

1990/91	Utgift	1 488 048
1991/92	Anslag	3 000 000
1992/93	Förslag	3 000 000

Från detta anslag bekostas ersättning till närstående som vårdar en
svårt sjuk person i hemmet. Bestämmelserna finns i lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för närståendevård.

Kostnaderna för ersättning vid närståendevård finansieras enligt samma
regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag
och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare.

Riksförsäkringsverket

Under budgetåret 1990/91 har totalt 9,9 milj.kr. utbetalats i ersättning
vid närståendevård. Kostnaderna har blivit betydligt lägre än vad som
förutsattes i propositionen (1987/88:176) om äldreomsorgen inför 90-
talet. Detta torde bero på att kännedom om ersättningsmöjlighetema
ännu inte nått ut till alla berörda samt att reglerna är relativt restriktiva.
För budgetåret 1991/92 beräknas en viss ökning ske av antalet ersatta
dagar. På grund av reglerna om sänkta kompensationsnivåer fr.o.m. den
1 mars 1991 beräknas dock kostnaderna bli något lägre eller 9,6 milj.kr.
och anslagsbehovet 1,45 milj.kr. För budgetåret 1992/93 beräknar riks-
försäkringsverket ett anslagsbehov av 1,53 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Bedömningen av anslagsbehovet är svår att göra, eftersom ersättnings-
formen funnits under relativt få år. Som nämnts i det föregående kom-
mer vissa regeländringar att övervägas. Jag utgår därför från att ut-
nyttjandet av förmånen kommer att öka. Med hänsyn härtill och med
beaktande av den förväntade löneutvecklingen beräknar jag anslags-
behovet till 3 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 000 000 kr.

D 6. Ålderspensioner

1990/91	Utgift	48 722 578 509
1991/92	Anslag	51 345 000 000
1992/93	Förslag	52 880 000 000

Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspen-
sion, pensionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och bamtillägg till
ålderspension.

Bestämmelserna om folkpensionsförmånema finns i lagen (1962:381)
om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) samt i lagen (1969:205) om
pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket

Vid beräkningen av folkpensionskostnadema för budgetåret 1992/93 har
riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pensioner
och utbetalt medelbelopp i december 1992. Verket har uppskattat antalet
ålderspensionärer till 1 562 000.

Med utgångspunkt från detta antal och basbeloppet 33 800 beräknar
riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner
till 52 260 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Folkpensionernas grundbelopp kommer fr.o.m. den 1 januari 1992 och
vid basbeloppet 33 700 kr. att uppgå till 32 352 kr. per år för en ensam
pensionär och 52 909 kr. för ett pensionärspar. För den som saknar
ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett
pensionstillskott som kan uppgå till 18 198 kr. för en ålderspensionär.

För budgetåret 1992/93 beräknar jag med hänsyn till utvecklingen av
basbeloppet de sammanlagda kostnaderna under detta anslag till
52 880 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ålderspensioner för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 52 880 000 000 kr.

D 7. Särskilt pensionstillägg

Från detta anslag bekostas särskilt pensionstillägg till ålderspensionär
som har vårdat sjukt eller handikappat barn under minst 10 år.

Bestämmelserna om pensionstillägget finns i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensions-
tillägg under budgetåret 1992/93 till 11 milj.kr. vid ett antaget bas-
belopp om 33 800 kr.

Föredragandens överväganden

I regeringskansliet bereds f.n. vissa frågor om förbättringar av det sär-
skilda pensionstillägget. Jag avser att återkomma till riksdagen under
våren 1992 med förslag till reformer inom detta område. Reformför-
slagen innebär dels utökat antal nivåer på det särskilda pensionstillägget,
dels ändrade regler för vårdrekvisitet så att kortare avbrott i föräldrarnas
vård av barnet inte ska vara ett hinder för rätten till vårdår.

Jag förordar att anslaget, i avvaktan på att beredningen slutförs, förs
upp med ett oförändrat belopp av 41 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Särskilt
pensionstillägg för budgetåret 1992/93 beräkna ett förslagsanslag
på 41 000 000 kr.

D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91	Utgift	1 496 078 173
1991/92	Anslag	1 540 000 000
1992/93	Förslag	1 655 000 000

Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommunernas kostnader
för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kom-
munala bostadstillägg till folkpension (SKBT).

Bestämmelserna om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folk-
pension finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bo-
stadstillägg till folkpension och förordningen (1979:830) om statsbidrag
till kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bestämmelserna om stats-
bidrag till särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension finns i
lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
och förordningen (1991:228) om statsbidrag till särskilt kommunalt
bostadstillägg till folkpension.

Riksförsäkringsverket

Med utgångspunkt från gällande lagstiftning och ett antagande om oför-
ändrad hyresnivå efter år 1991 har riksförsäkringsverket beräknat an-
slagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 1 575 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Möt bakgrund av riksförsäkringsverkets beräkning, den till årsskiftet
1992/93 förlängda lagen om SKBT och med beaktande av utvecklingen
av bostadskostnaderna beräknar jag utgifterna under detta anslag till
1 655 000 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 655 000 000 kr.

D 9. Efterlevandepensioner till vuxna

1990/91	Utgift	1 636 041 639
1991/92	Anslag	1 765 000 000
1992/93	Förslag	1 730 000 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Från detta anslag bekostas folkpensionsförmånema omställningspen-
sion, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott
till dessa förmåner.

Bestämmelserna om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om
allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för efterlevandepensioner
till vuxna under budgetåret 1992/93 till 1 710 milj.kr. utgående från ett
antaget basbelopp om 33 800 kr och ett beräknat antal efterlevandepen-
sioner i december 1992. Uppdelat på respektive förmån utgör detta antal
56 000 änkepensioner, 3 800 omställningspensioner och ca 100 särskilda
efterlevandepensioner.

Föredragandens överväganden

Folkpensionernas grundbelopp vid omställningspension och särskild
efterlevandepension kommer fr.o.m. den 1 januari 1992 och vid basbe-
loppet 33 700 kr. att uppgå till 32 352 kr. per år. För den som saknar
ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett
pensionstillskott som kan uppgå till högst 18 198 kr.

Mot bakgrund av riksförsäkringsverkets beräkningar och med hänsyn
till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnaderna under detta
anslag till 1 730 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Efterlevandepensioner till vuxna anvisa ett förslagsanslag
på 1 730 000 000 kr.

E. Hälso- och sjukvård m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Målet för och inriktningen av hälso- och sjukvården

Målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård
på lika villkor för hela befolkningen. Detta gäller för alla, oavsett ålder
och kön, sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort. Den svenska
hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av hög klass och
har större resurser, personellt och ekonomiskt, till sitt förfogande än
någonsin tidigare. Personalens kunnighet, tjänstvillighet, varsamhet och
omtanke omnämns ofta i mycket positiva termer.

Nyligen genomförda undersökningar visar också att en mycket stor del
av medborgarna hyser tilltro till sjukvården. Även bland patienterna är
ca 85 % nöjda eller mycket nöjda med vården och omsorgen.

Generellt sett har befolkningens hälsoläge successivt förbättrats i takt
med höjningen av den allmänna levnadsstandarden. Svenskarnas hälsa är
en av de bästa i Europa. Medellivslängden är bland de högsta och späd-
barnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Den medicinska och
tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler och allt äldre patienter kan
behandlas och rehabiliteras.

Att bibehålla och förstärka en positiv utveckling av den svenska hälso-
och sjukvården och därvid undanröja de brister och problem som finns
är en angelägen uppgift i välfärdspolitiken. Patientens ställning och
valfrihet måste stärkas. Inom den offentliga sektorn behövs en större
flexibilitet i fråga om verksamhetsformer och arbetssätt. Styrning,
ledning och organisation av den offentliga verksamheten behöver succes-
sivt ses över och revideras. Viktiga inslag i förändringsarbetet är att
förnya arbetsorganisationen och överbrygga de sektorsgränser som
inverkar negativt på resursanvändningen och som försvårar en anpass-
ping av den offentliga sektorns resurser till medborgarnas behov.

Andra angelägna inslag i förnyelsen av hälso- och sjukvården är ökad
kontinuitet mellan patient och läkare, ökad valfrihet och ett effektivare
resursutnyttjande. För att åstadkomma detta behövs bl.a. nya verksam-
hetsformer och alternativ till den offentligt producerade hälso- och
sjukvården. Ett ökat inslag av privata vårdgivare och personalkoopera-
tiv, vad det gäller både den öppna och slutna vården, skapar en kon-
kurrenssituation som kan bidra till ett bättre resursutnyttjande och en
högre kvalitet. Staten bör medverka till en sådan utveckling genom att
undanröja de etableringshinder som för närvarande finns och skapa
förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter.
Ett arbete med denna inriktning har påbörjats.

Utvecklingen av kostnaderna för hälso och sjukvården har under de
senaste 25 åren varit likartad i hela den industrialiserade världen. Under
perioden 1960 - 1970 ökade vårdens andel av BNP i genomsnitt från 4
till 7 % för OECD-länderna. I slutet av 1970-talet bromsades volymök-
ningen upp till följd av främst en ökad konkurrens med andra samhälls-
sektorer. Efter år 1980 har de reala kostnaderna för hälso- och sjuk-
vården ökat i stort sett i samma takt som BNP.

Sjukvårdskostnadernas andel av BNP

Andel (%) är 1989

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

SCB, Nationalräkenskaperna

Vid jämförelse med andra länder bör man ha i åtanke bl.a. att Sverige
har en förhållandevis hög andel äldre i befolkningen och att långtids-
sjukvården ingår. Det finns även andra skillnader och osäkerhetsfaktorer
i underlaget, som gör att sådana jämförelser inte blir helt rättvisande.

Det är mycket svårt att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso-
och sjukvården. Jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling
saknas. Mycket talar dock för att produktiviteten i snäv bemärkelse har
försämrats under de senaste årtiondena. Hänsyn har då inte tagits till de
betydande kvalitetsförbättringar som skett inom flera områden inom
hälso- och sjukvården under samma period.

Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) har i sitt huvudbetänkande
(SOU 1991:82) Drivkrafter för produktivitet och välstånd uppmärksam-
mat produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården och konstate-
rar att det bör finnas en betydande potential för ökning av produktivite-
ten inom denna liksom många andra sektorer. Tydligare beställar- och
utförarroller liksom nya styrformer är drivkrafter i detta arbete.

Betydelsen av ett effektivt resursutnyttjande understryks också av att
det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste ske inom
en resursram, som är förenlig med en samhällsekonomi i balans.

Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och
kvalitet

Arbetet med att utveckla relevanta kvalitets- och effektmått, som kan ge
underlag för jämförelser, måste intensifieras. Om sådana mått inte finns,
föreligger risk för att en alltför stark fokusering sker på ekonomi och
kvantitet. Detta kan få till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske
inte tillgodoses medan andra, kanske mindre angelägna åtgärder ur såväl
ett folkhälsoperspektiv som patienternas vårdperspektiv, ges ett alltför
stort utrymme. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt

uppnås med olika alternativa metoder och system måste också diskute-
ras. För att en sådan diskussion skall kunna föras krävs att de hälso- och
sjukvårdspolitiska målen konkretiseras. Målen bör anges i termer som i
större utsträckning än för närvarande är mät- och uppföljningsbara.

I samband med överenskommelserna om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmar-
överenskommelsema - har behovet av uppföljning och utvärdering fram-
hållits. Sådana satsningar har dock bara delvis hunnit förverkligas. Det
saknas en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso-
och sjukvårdens utveckling mot angivna mål. Den statistik och de redo-
visningssystem, som i dag fmtfe tillgängliga inom hälso- och sjukvården,
ger inte heller ett tillräckligt bra underlag för att en sådan samlad upp-
följning och redovisning skall kunna ske.

Behovet av ett bättre informationssystem har därför uppmärksammats
bl.a. i samband med överläggningarna om sjukvårdshuvudmännens
ersättningar från sjukförsäkringen. Överenskommelser har också träffats
som innebär att arbetet med att utveckla bättre informationssystem inom
hälso- och sjukvården påbörjats. En grundtanke i detta arbete, som har
ett flerårsperspektiv, är att information om hälso- och sjukvården från
olika delar av landet skall kunna jämföras och att verksamheten vid t.ex.
skilda kliniker, primärvårdsenheter och sjukvårdsområden skall kunna
ställas i relation till varandra. För att sådana jämförelser skall vara
meningsfulla fordras ett tillförlitligt informationsunderlag, framtaget
enligt samma kriterier och med samma definitioner oavsett vilken enhet
som lämnar grundinformationen.

Den s.k. informationsstrukturutredningen, INFHOS (Dir. 1988:28),
var ett led i detta arbete. Utredningen överlämnade sitt betänkande
(SOU 1991:18) Informationsstruktur för hälso- och sjukvården - en
utvecklingsprocess, i mars 1991. Utredningen klargjorde och lämnade i
första hand förslag till ansvarsfördelningen mellan olika parter när det
gäller arbetet med att utveckla informationssystem inom hälso- och sjuk-
vården. Till följd av bl.a. informationsstrukturutredningens förslag pågår
för närvarande ett intensivt arbete vid socialstyrelsen för att utveckla
öppenvårdsstatistiken. Data om klinikfärdiga patienter har utvecklats och
samlats in av Landstingsförbundet. Från och med år 1991 har också
statistik om väntetider till vissa operationer inhämtats och ställts samman
av förbundet.

Det s.k. Dagmar 50-projektet kan också ses som ett exempel på en
strävan att förbättra grundinformationen. Projektet tillkom i samband
med 1990 års Dagmaröverenskommelse och innebar att 50 milj.kr. av-
sattes till utvecklings- och försöksverksamhet inom sjukvården i avsikt
att öka tillgängligheten och kapaciteten. Senare tillfördes ytterligare
29 milj.kr. till projektet. Sex medicinska verksamheter - ortopedi, kirur-
gi, intemmedicin, urologi, kvinnosjukvården och ögonsjukvården - om-
fattande 400 kliniker granskades. Arbetet redovisades under år 1991 i
sex Spri-rapporter (nr 307-312), vilka utarbetades av expertgrupper med
företrädare för de olika specialiteterna och med stöd av en arbetsgrupp
med representanter från socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

socialdepartementet. Man inriktade sig främst på att belysa kapaciteten
och tillgängligheten för att kunna jämföra produktiviteten främst på
kliniknivå. Frågor om effektivitet och kvalitet belystes däremot inte.

Dagmar 50 visar på en modell för arbete, där uppföljning och utvärde-
ring ger starka incitament för utveckling och kunskapsinhämtnmg om
verksamheten drivs med respekt för professionens roll och för verksam-
hetens starkt decentraliserade karaktär. Metodiken lämpar sig bäst för
avgränsade system såsom en klinik eller en vårdcentral. Dagmar 50-
arbetet har belyst värdet av den information vi förfogar över i kvantita-
tiva termer. Arbetsgruppen för Dagmar 50 kommer att i en slutrapport
lämna förslag om hur arbetet bör bedrivas i framtiden. Då kommer även
frågor om effektivitet och kvalitet att behandlas.

Fortfarande saknas dock i stor utsträckning relevanta effektivitets- och
kvalitetsmått. I Dagmaröverenskommelsen år 1990 avsattes emellertid
särskilda medel för att utveckla formerna för att mäta och värdera vår-
dens kvalitet samt utarbeta allmänt accepterade kriterier för att sätta upp
patienter på väntelista och indikatorer för intagning för behandling eller
operation för ett antal diagnoser. Arbetet har intensifierats under år 1991
och en särskild samrådsgrupp för kvalitet och säkerhet i hälso- och sjuk-
vården har bildats med representanter från socialstyrelsen, Spri och
Landstingsförbundet.

Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring
är en viktig del av Spris fortsatta arbete.

En redovisning av utvecklingen av hälso- och sjukvården måste än så
länge till stor del grunda sig på sådana resultat- eller effektmått som
t.ex. medellivslängd, spädbarnsdödlighet och sjuktal samt på olika pro-
duktivitetsmått för den öppna resp, slutna hälso- och sjukvården. Arbetet
med att förbättra informationsunderlagen pågår och successivt utvecklas
dessa underlag så att en mer samlad redovisning av hälso- och sjuk-
vården skall kunna ske.

Utvecklingen av hälso- och sjukvården under 1980-talet

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hälsotillståndets förändring

Övergripande hälso-/ohälsomått visar att den svenska befolkningen gene-
rellt sett har en god hälsa som dessutom i vissa avseenden förbättrats
under 1980-talet. Detta yttrar sig i bl.a. ökad medellivslängd. Under
nämnda period ökade männens medellivslängd med två år och kvinnor-
nas med 1,8 år. Den ökade medellivslängden beror i huvudsak på mins-
kad dödlighet bland medelålders och äldre personer.

Sverige uppvisade redan i början av 1980-talet en mycket låg dödlig-
hetsnivå när det gäller nyfödda, 0,69 döda per 100 levande födda barn.
Trots detta skedde en ytterligare nedgång under decenniet till 0,58 år
1989.

Många faktor, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö,
fysisk miljö och ärftliga faktorer, påverkar den enskildes hälsotillstånd.

Fortfarande finns skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen,
mellan sociala grupper och mellan regioner. Det finns också betydande
skillnader mellan infödda svenskar och invandrare. En fortsatt förbätt-
ring av folkhälsan kan uppnås om sjuklighetsnivån för de mest utsatta
grupperna kan sänkas. Någon entydig tendens till att så skulle ha skett
under 1980-talet kan inte urskiljas.

Primärvårdens utveckling

Främst under 1980-talets första hälft utvecklades primärvården avsevärt.
Ar 1986 farms det vårdcentraler i landets alla kommuner och antalet en-
läkarstationer hade minskat till förmån för enheter med två eller flera
läkare. Strävan var dock att bygga mindre vårdcentraler med tre eller
fyra läkare. Många lokala sjukhem byggdes och sjukvården i hemmet
expanderade kraftigt.

Antalet inrättade allmänläkarbefattningar fördubblades nästan under
1980-talet och uppgick vid decenniets slut till 2 950. Samtidigt ökade
antalet inrättade distriktsskötersketjänster med diygt 44 % från 3 720 till
5 366. Dessutom farms i riket år 1989 totalt ca 6 800 undersköterskor
och 1 500 sjukvårdsbiträden i öppen primärvård. Före år 1980 fanns
endast ett fåtal undersköterskor i sådan verksamhet.

Trots denna positiva utveckling av primärvården hade den svårt att
uppfylla de ökade anspråken. Framför allt i de glest bebyggda delarna
av landet var problemen med att rekrytera personal till de inrättade
läkartjänsterna påtagliga. Närmare en tredjedel av tjänsterna var vakanta
eller uppehölls av mer eller mindre tillfälliga vikarier. Undersökningar
visade också att antalet avgångar från både vidareutbildning i allmän-
medicin och yrkesverksamhet som distriktsläkare var relativt högt. Av
antalet inrättade allmänläkarbefattningar år 1989 var ca 68 % bemanna-
de med läkare med allmänmedicinsk kompetens.

Antalet inrättade allmänläkar- resp, distriktssköterskebefattningar i
relation till befolkningen uppvisade stora skillnader mellan olika delar av
landet. Även om skillnaderna utjämnades något, främst under den andra
hälften av 1980-talet, var skillnaderna fortfarande avsevärda vid decen-
niets slut. I de områden där sjukvårdshuvudmännen hade förhållandevis
få inrättade allmänläkartjänster fanns dock fler privatpraktiserande
läkare. Ett visst samband kan också urskiljas mellan det totala antalet
läkarbesök, dvs. hos både offentligt anställda och privatpraktiserande,
samt antalet inrättade distriktsskötersketjänster. Där antalet läkarbesök år
1989 låg under riksgenomsnittet, fanns i regel fler distriktssköterskor i
relation till befolkningen.

De flesta landsting hade redan vid mitten av 1980-talet anpassat sin
administrativa struktur till en fristående primärvårdsorganisation. An-
passningen av primärvårdsområdenas och vårdcentralernas betjänings-
områden till kommunernas gränser hade också genomförts i stor ut-
sträckning. I de större kommunerna gjordes en uppdelning av primär-
vårdsområdena och det skedde en anpassning till kommunernas indel-
ning i socialdistrikt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Den slutna vården

Den slutna sjukvården, dvs. den som kräver inläggning på sjukhus,
inbegripet sjukhem, uppvisade en betydande förändring under 1980-
talet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser
(tabell 1).

Tabell 1: Antal vårdplatser i den slutna vården 1980-1989

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Antal vårdplatser7	1980		1985		1989
	Antal	%	Antal	%	Antal	%

Total antal vård- platser i 1 000-tal	117,0	100,0	113,4	100,0	101,8	100,0
— Somatisk korttids-
vård	40,2	34,4	36,9	32,5	34,5	33,9
— Psykiatrisk vård	26,9	23,0	20,9	18,4	15,6	15,3
— Långtidssjukvård	44,9	38,4	51,5	45,4	47,9	47,1
— Övrigt	5,0	4,3	4,1	3,6	3,8	3,7
Totalt antal vårdplatser per 1 000 invånare	14,1		13,6		11,9
— Somatisk körtids-
vård	4,8		4,4		4,0
— Psykiatrisk vård — Långtidssjukvård	3,2		2,5		1,8
per 1 000 invånare 70 -	48,8		50,9		45,3
— Övrigt	0,6		0,5		0,4

1 Landstingsförbundet, LKELP 88, rapport 4, tabell I och II, LKELP 90, rapport 3,
tabell I och II.

Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården, där
gamla och stora institutioner lades ned och antalet intagna patienter
reducerades med nästan hälften. De psykiskt störda skulle i större ut-
sträckning erbjudas service och vård i öppna vårdformer. Den s.k. sek-
toriseringen av psykiatrin skulle vara ett stöd i en sådan utveckling.

Inom långtidssjukvården ökade antalet vårdplatser totalt sett och även
i relation till andelen äldre i befolkningen under första hälften av 1980-
talet, men minskade sedan.

Antalet vårdplatser och vårddagar minskade i ungefär samma utsträck-
ning under 1980-talet (tabell 2j. Utnyttjandegraden var därmed i stort
sett oförändrad.

Den minskning av medelvårdtider och ökning av antalet intagningar
som skedde under denna period var kraftigare i Sverige än i t. ex. de
flesta EG-länder. Medelvårdtiderna för all sjukvård minskade under hela
perioden men i accelererande takt. Inom den intemmedicinska korttids-
vården liksom vid kirurgisk vård beräknas minskningen av medelvård-
tiderna ha uppgått till närmare 24 %.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Tabell 2: Intagningar och vårddagar per 1 000 invåndare samt medelvårdtider
1980 - 1989

Intagningar, vårddagar och medelvårdtider7	1980	1985	1989
Somatisk korttidsvård
- intagningar per 1 000 inv.	155	169	164
- vårddagar per 1 000 inv.	1 336	1 270	1 117
- medelvårdtid (dagar)	8,6	7,5	6,8
Psykiatrisk vård
- intagningar per 1 000 inv.	16	14	13
- vårddagar per 1 000 inv.	1 019	777	559
- medvårdtid (dagar)	—	—	43,1
Långtidssjukvård - intagningar per 1 000 inv. 70-w år	67	95	106
- vårddagar per 1 000 inv. 70-w år	16 471	17 548	15 221
- medelvårdtid (dagar)	—	—	143,7
Övrigt
- intagningar per 1 000 inv.	5	6	6
- vårddagar per 1 000 inv.	90	79	72
- medelvårdtid (dagar)			12,4

1 Landstingsförbundet, LKELP 86, Verksamhet och personal, tabell V, s. 52,
LKELP 89, rapport 4, tabell V och LKELP 90, rapport 3, tabell V, s. 50

För att korta vårdtiderna i akutvården krävs en väl fungerande sam-
verkan med långtidssjukvården. Första delen av 1980-talet karaktärisera-
des också av att sjukhemsvården expanderade i takt med ökningen av
antalet äldre i befolkningen. Antalet platser inom långtidssjukvården
ökade med ca 17 %, medan antalet platser minskade med knappt 12 %
under den andra hälften av decenniet. De växande vårdbehoven under
1980-talets andra hälft fick tillgodoses genom ett mer aktivt utnyttjande
av tillgängliga vårdplatser och en utvecklad samverkan med öppenvårds-
resursema och kommunernas sociala hemtjänst. Även om antalet vård-
dagar inom långtidsvården under hela perioden inte förändrades särskilt
mycket i absoluta tal, ca 6 %, ökade antalet intagningar desto mer,
nämligen med 45 % för hela landet.

Både minskningen av vårdtider och ökningarna av antalet intagningar
uppvisade ganska stora skillnader mellan sjukvårdshuvudmännen. Detta
beror till viss del på skilda sjukvårdsstrukturer och olikheter vad gäller
tillgång till eftervård.

Personalen inom den offentliga hälso- och sjukvården

Under 1980-talet ökade antalet årsarbetare inom den offentliga hälso-
och sjukvården, inkl, tandvård, med 27 %. Den totala befolkningsök-
ningen under motsvarande tid uppgick till 2,5 %. Samtidigt har dock
andelen äldre i befolkningen ökat och vårdtyngden varierar kraftigt med
patienternas ålder.

7 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Under 1980-talet har det också skett en förändring i personalsamman-
sättningen inom den offentliga hälso- och sjukvården (tabell 3). Denna
förändring innebär en personalsammansättning med högre formella kva-
lifikationer.

Tabell 3: Personal inom den offentliga hälso- och sjukvården

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Personal inom hälso- och sjukvården 7	1980 Antal	Andel %	1985 Antal	Andel %	1989 Antal	Andel %
Antal årsarbetare totalt2	181 610	100,0	215 525	100,0	231 098	100,0
med lång vårdutbild- ning: läkare	12 026	6,6	16 112	7,5	17 912	7,8
tandläkare	3 341	1,8	4 343	2,0	4 399	1,9
med medellång vård- utbildning: sjuksköterskor, sjuk- gymnaster, arbets- terapeuter, m.fl	52 783	29,1	70 039	32,5	80 534	34,8
med kort vårdutbild- ning: undersköterskor och biträden	112 545	62,0	123 413	57,3	126 798	54,9
övrig personal	915	0,5	1 578	0,7	1 455	0,6

1 Sjukvård inom landstingsfria kommuner (Gotland, Göteborg och Malmö) samt hos
privat huvudman ingår ej.

2 Källa: Landstingsförbundet, Landstingsanställd personal 1980, 1985, 1988 och
1989.

Yrkesgrupperna med långa och medellånga utbildningar har ökat sin
andel av det totala antalet årsarbetare. Det är framför allt personal-
grupperna med medellånga utbildningar som ökat sin andel, 5,7 %,
medan personal med kort vårdutbildning minskat sin andel med diygt
7 %. I denna sistnämnda grupp skedde dock också kraftiga förskjut-
ningar i kompetenshöjande riktning. Andelen undersköterskor ökade från
2,0 per 1 000 invånare till 5,9, medan andelen sjukvårdsbiträden mins-
kade från 9,0 per 1 000 invånare till 6,6, en förändring som har fortsatt
in på 1990-talet.

Kostnadsutvecklingen under 1980-talet

Under 1980-talet ökade de totala driftkostnaderna för den offentliga
hälso-och sjukvården med 19,2 % i fasta priser (tabell 4). Mer än hälf-
ten av denna ökning (10,3 %), kan emellertid hänföras till befolknings-
förändringarna under perioden, medan återstoden (8,9 %) återspeglar

utrymmet för serviceförändringar, dvs. en nettoökning motsvarande Prop. 1991/92:100

knappt en procent per år. Bil. 6

Tabell 4: Driftkostnaderna för den offentliga hälso- och sjukvården 1980 — 1989 (uttryckt i 1988-års
priser)

Kostnader egen konsumtion	1980		1989		förändring % 1980-1989
1988-års priser,1 miljarder kronor
Läns- och regionsjukvård2	-		53,43		-
Primärvård	—		27,57		—
Summa läns- och region sjukvård och primärvård	67,932		81,00		19,2
Tandvård	3,43		4,03		17,4
Total driftkostnad hälso- och sjukvård	71,36		85,03		19,2
Investeringsutgifter	5,70		4,74		- 16,7
Driftkostnaden fördelad på	miljarder	fördeln.	miljarder	fördeln.
olika åldersgrupper4 1988-års priser	kronor	%	kronor	%
0-14	5,15	6,9	4,85	5,9	- 5,8
15 - 44	15,18	20,4	15,76	19,2	3,8
45 - 64	14,18	19,0	14,29	17,4	0,8
65 - 74	13,47	18,1	13,68	16,6	1,5
75 -	26,55	35,6	33,62	40,9	26,6
1985 års driftkostnad omräknad m h t befolkningsförändringar	74,53	100,0	82,20	100,0	10,3
Differens	3,17		2,83		8,9
Total driftkostnad	71,36		85,03		19,2
Driftkostnad i procent av BNP	7,6		7,5		-0,1
Total kostnad i procent av BNP	8,2		7,9		~0,3

1 Deflaterade med BNP-deflator

2 Inklusive landstingsfria kommuner

2 Inklusive Karolinska sjukhuset och Akademiska sjukhuset

4 Vid fördelningen av driftkostnaderna på olika åldersgrupper har utgångspunkt varit den procentuella
fördelningen av kostnaderna 1985 enligt finansdepartementets rapport till ESO, DS 1990:39, "Sjukvårds-
kostnader i framtiden — vad betyder åldersfaktorn?" 1985-års sjukvårdskostnad för respektive åldersgrupp
har sedan räknats upp med den procentuella befolkningsökningen för respektive år. Differensen, som fram-
kommer vid summering av samtliga åldersgrupp och jämförelse med respektive års totala kostnad, kan då
tolkas som nettoförändring på grund av utbyggnaden av sjukvårdsservicen.

Källor: Landstingsförbundet (LKELP), statistiska centralbyrån och socialdepartementet

Skillnaderna i vårdresurser och vårdkonsumtion mellan olika delar av
landet och mellan olika delar av befolkningen var dock betydande. Drift-
kostnaderna varierade år 1989 mellan drygt 8 600 kr. och knappt
11 800 kr. per invånare mellan olika sjukvårdshuvudmän. Dessa och
andra skillnader vad gäller vårdens omfattning och inriktning kan bara
till en mindre del förklaras av skillnader i hälsosituation eller av demo-
grafiska eller epidemiologiska förhållanden.

Även om skillnaderna vad gäller de totala driftkostnaderna per in-
vånare utjämnades något under 1980-talet är de fortfarande stora, vilket
tyder på att det finns utrymme för ytterligare effektiviseringar.

Driftkostnadernas andel av BNP för den offentliga sjukvården har i det
närmaste varit oförändrad från år 1980 till år 1989, 7,6 % resp. 7,5 %.
Om man inbegriper kostnaderna för läkemedel och privat meddelad
hälso- och sjukvård men inte räknar in kostnaderna för omsorgerna, har
den samlade vårdens andel av BNP dock minskat och uppgick år 1989
till 8,5%, varav 7,9 % kan hänföras till kostnader som bestrids av sjuk-
vårdshuvudmännen. Den huvudsakliga finansieringskällan för sistnämn-
da kostnader är den egna skatten. Statsbidragen täcker numera ca en
femtedel av kostnaderna, vilket innebär att staten minskat sin andel av
kostnadstäckningen under 1980-talet.

Aktuella utvecklingslinjer

Hälso- och sjukvården befinner sig för närvarande i ett förändrings-
skede.

Ansvaret för att utveckla vården ligger, med nuvarande kompetens-
fördelning i samhället, på sjukvårdshuvudmännen. Under senare år har
de flesta skisserat och i några fall beslutat om relativt betydande änd-
ringar av organisation, struktur och ekonomiadministrativa system. Ut-
märkande för detta förändringsarbete är att man, inom det offentliga
huvudmannaskapets ram, vill ta till sig de positiva elementen i mark-
nadens sätt att fungera utan att göra avkall på verksamhetens kvalitativa
nivå och det övergripande målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god
hälsa på lika villkor åt hela befolkningen. Vidare strävar man efter att
skilja på politikernas roller som konsument- resp, producentföreträdare.
Härtill kommer en gemensam strävan att stärka patienternas valfrihet
och att öka personalens engagemang m.m.

På det ekonomiadministrativa området pågår på flera håll en utveckling
som syftar till att fördela landstingens totala ekonomiska resurser för
hälso- och sjukvård från landstinget centralt till primärvårdsdistrikt eller
nämnder. Ambitionen är att fördela anslagen i relation till befolknings-
underlaget med justering för vissa olikheter i befolkningssammansätt-
ningen.

På flera håll i landet pågår också ett arbete för att effektivisera hälso-
och sjukvården, minska vårdköer, öka valfriheten och förbättra tillgäng-
ligheten till vården. I samtliga sex sjukvårdsregioner har beslut fattats
om ett friare vårdsökande. Utformningen av en sådan ökad valfrihet
varierar dock något, beroende på resp, regions speciella förutsättningar
och krav. Tillgängligheten ökar även genom att vårdcentralerna har s.k.
öppna mottagningar och förbättrar sin telefonservice. Flera landsting har
vidare fattat beslut om att införa ett husläkar/familjeläkarsystem. Den
medicinsk-tekniska utvecklingen ger nya möjligheter bl.a. inom kirur-
gin. Allt fler uppgifter som tidigare utfördes inom länssjukvården tas i
ökld utsträckning om hand i primärvården. Nya arbetsformer införs
inom rehabiliteringsområdet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

100

Utvecklingsarbetet har hittills av naturliga skäl i huvudsak utgått från
den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan primärkommu-
ner, landsting och staten. Vissa möjligheter att pröva en annan fördel-
ning finns emellertid fr.o.m. år 1992 enligt lagen (1991:1136) om för-
söksverksamhet med kommunal primärvård och den avlösning av fri-
kommunförsöken som sker genom en ändring i lagen (1985:1089) om
försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område.

Mot bakgrund av vad jag framhållit i det föregående föreligger det
starka skäl att granska hur förändringar kan göras för att åstadkomma en
bättre samordning över nuvarande sektorsgränser och vilka konsekven-
ser sådana förändringar medför ur såväl ett befolkningsperspektiv som
ett samhällsekonomiskt perspektiv. En sådan ansats har varit det över-
synsarbete som nyligen redovisats inom Landstingsförbundets projekt
Vägval, i vilket socialdepartementet och socialstyrelsen har deltagit.
Även Läkarförbundets förslag vad gäller förändringar såväl inom pri-
märvården som inom läns- och regionsjukvården har liknande ansats.

Den dåvarande regeringen redovisade i skrivelse till riksdagen i
oktober 1990 (skr. 1990/91:50) att regeringen avsåg att lägga fram en
proposition om försöksverksamhet, som skulle göra det möjligt att sna-
rast inleda försök i några primärvårdsområden med befolkningsbaserad
resurstilldelning och totalkostnadsansvar. Jag anser att detta bör full-
följas, och en proposition med förslag om en sådan försöksverksamhet
avses att föreläggas riksdagen under våren 1992.

Väsentliga mål för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom
hälso- och sjukvård och socialförsäkring totalt sett på ett mer effektivt
sätt samt att minska de samhällsekonomiska kostnaderna för socialför-
säkringen genom en reduktion av det s.k. ohälsotalet.

Vidtagna och planerade åtgärder

Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering

Ett intensivt förändringsarbete pågår inom hälso- och sjukvården där nya
organisations- och styrformer prövas. Nämnas kan t.ex. det föränd-
ringsarbete som har initierats i Bohuslän, den s.k. Dalamodellen och
Greppet i Stockholms läns landsting.

Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering är för närvarande
också föremål för en intensiv debatt, där olika modeller bl.a. har belysts
i Landstingsförbundets vägvalsprojekt liksom i de idéskisser som Läkar-
förbundet har presenterat.

I enlighet med regeringsförklaringen har regeringen för avsikt att sna-
rast tillsätta en utredning med uppgift att genomföra en översyn av häl-
so- och sjukvårdens organisation och finansiering och därvid överväga
olika modeller. I detta sammanhang skall bl.a. frågan om en obligatorisk
sjukvårdsförsäkring prövas.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

101

Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens medicinsk-
etiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om prioriteringarna inom häl-
so- och sjukvården. Socialutskottet ansåg att det fanns skäl till fördjupa-
de överväganden kring vårdens prioriteringsfrågor. Bl.a. mot denna
bakgrund har regeringen för avsikt att tillsätta en parlamentarisk utred-
ning med uppdrag att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens uppgift i det
moderna välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer
som bör ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården.

Husläkare

Regeringen har för avsikt att i en proposition under år 1992 framlägga
förslag om åtgärder som är ägnade att underlätta och stimulera inrättan-
det av husläkare. Målet är att alla människor senast vid utgången av år
1995 skall ha tillgång till en husläkare.

Ett husläkarsystem medför många positiva effekter. Kontinuiteten i
kontakten mellan läkare och patient ökar. Systemet främjar också hel-
hetssynen, vilket är positivt för det förebyggande arbetet. Genom att
systemet bl.a. innefattar en fri etableringsrätt för den som uppfyller
kraven på en husläkare ökar också valfriheten för både patienter och
läkare. Därtill torde effektiviteten främjas eftersom patienterna i större
utsträckning än för närvarande kan få behandling på rätt nivå.

Vårdgaranti

För att öka tillgängligheten till vissa behandlingar med köproblem har en
överenskommelse om en central vårdgaranti träffats mellan regeringen
och Landstingsförbundet. Genom ett tillfälligt statligt bidrag om
500 milj.kr. till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 skall genomföran-
det av vårdgarantin underlättas. Förslaget härom har godkänts av riks-
dagen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, Sou25, rskr.384). Patienternas lika
rätt till sjukvård är grunden för garantin som också syftar till att effek-
tivisera resursutnyttjandet. Människor skall inte behöva vänta mer än
den tid, som behövs för en effektiv planering av vården, på sådana ope-
rationer som kan ge dem möjlighet att leva ett fullvärdigt och självstän-
digt liv.

Följande behandlingar/insatser omfattas av vårdgarantin, nämligen
utredning och behandling av kranskärlssjukdom, total ledplastik i höft-
och knäled, operation av gråstarr, operation av gallstenssjukdom, opera-
tion av ljumskbråck, operation av godartad prostataförstoring, kirurgisk

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

102

behandling av urininkontinens hos kvinnor, kirurgisk behandling av
prolaps (framfall) samt utprovning av hörapparat.

Vårdgarantin är ett viktigt medel att utjämna väntetiderna i landet för
vissa angelägna operationer och behandlingar. Den ger ett incitament för
sjukvårdshuvudmännen att bättre tillgodose kravet enligt hälso- och
sjukvårdslagen på att insatser för en god hälsa och en vård på lika vill-
kor skall erbjudas befolkningen i sin helhet. Utnyttjandet av befintlig
kapacitet inom hälso- och sjukvården förbättras.

Parterna är överens om att effekterna av vårdgarantin måste följas upp
vad gäller produktion, väntetider, indikationer och konsekvenser för
andra patientgrupper m.m.

Finansiell samordning mellan sjukvården och socialförsäkringen

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att i en proposition under våren
1992 lägga fram förslag om en lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan sjukvården och socialförsäkringen. Syftet är att
pröva möjligheten av att samla det finansiella ansvaret för sjukvård och
socialförsäkring och därmed åstadkomma incitament inom systemen att
på bästa sätt utnyttja tillgängliga resurser.

Folkhälsofrågor

Trots den generellt sett mycket positiva hälsoutvecklingen i Sverige är
skillnaderna i hälsoläge mellan olika sociala grupper fortfarande alltför
stora och förefaller därtill att vara växande för vissa av grupperna. Att
utjämna dessa skillnader ställer särskilda krav på de förebyggande och
hälsofrämjande insatserna. Dessa bör omfatta - förutom åtgärder som
riktas mot de stora folksjukdomarna hjärt- och kärlsjukdomar, cancer,
psykisk ohälsa, olycksfallsskador och allergier - också insatser mot
tobaksbruket och mot alkoholmissbruk. Inrättandet av ett folkhälsoinsti-
tut i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. 1990/91:175,
SoU23, rskr. 376) är ett viktigt led i detta arbete. Åtgärder för att för-
bättra arbetsmiljön är också viktiga för att förbättra folkhälsan.

Kampen mot dopning

Såsom chefen för finansdepartementet kommer att närmare utveckla
senare denna dag är idrottens roll inom folkhälsoarbetet betydelsefull.

Sveriges riksidrottsförbund har framhållit att kampen mot dopnings-
missbruket är ett av idrottsrörelsens prioriterade arbetsområden. Idrotts-
rörelsen har konsekvent och målmedvetet ökat ansträngningarna för att
motverka användningen av olika dopningsmedel och andra droger inom
idrotten.

Riksdagen har beslutat om en lag om förbud mot vissa dopningsmedel,
som skall träda i kraft den 1 juli 1992 (prop. 1990/91:199,

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

103

1991/92:SoU7, rskr. 59). Samhället tar genom lagstiftningen ett ansvar
för att begränsa tillgängligheten av olika dopningspreparat, som riskerar
att skada användarna.

Bekämpningen av HIV/aids

Särskilda insatser är nödvändiga för att bekämpa spridningen av det
virus, Humant Immunbrist Virus (HIV), som kan leda till sjukdoms-
tillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad im-
munbrist).

Jag har i det föregående under anslaget A 6. Insatser mot aids bl.a.
framhållit att fortsatta centrala insatser är nödvändiga och bör inriktas på
att långsiktigt motverka en framtida ökad smittspridning. De skall främst
syfta till att stödja och stimulera lokala aktiviteter. Stöd till olika organi-
sationers arbete bör fortsätta att lämnas under budgetåret 1992/93. Fort-
satt stöd bör också utgå till en offensiv narkomanvård.

AIDS-delegationen, som fr.o.m. den 1 juli 1991 har ställning som
myndighet inom regeringskansliet, samordnar arbetet med att begränsa
spridningen av HIV/aids. Enligt regeringens tilläggsdirektiv till organi-
sationskommittén för folkhälsoinstitutet kommer kommittén att i samråd
med AIDS-delegationen utreda de organisatoriska förutsättningarna för
att inlemma det aids-förebyggande arbetet i folkhälsoinstitutets verksam-
het redan från starten, dvs. fr.o.m. den 1 juli 1992.

Psykiatriutredningen

Det är angeläget att utveckla och samordna service- och vårdformerna
för psykiskt störda personer. Psykiatriutredningen (S 1989:01) har under
sitt kartläggningsarbete visat på vissa brister vad gäller organisation och
ansvarsförhållanden. Utbyggnaden av stöd och vård i öppna former
tycks inte heller ha varit tillräcklig eller anpassad på sådant sätt att den
har kunnat möta de psykiskt stördas behov i den utsträckning som skulle
ha behövts i samband med avvecklingen av de stora mentalsjukhusen.
Psykiatriutredningen förväntas att till sommaren 1992 komma med sitt
förslag till åtgärder för vuxna psykiskt störda.

Vissa behörighetsfrågor

För att genomföra EES-avtalet - under förutsättning att slutlig enighet
nås om avtalet - kan under år 1992 inom det område, som gäller ömse-
sidigt erkännande av utbildningsbevis eller motsvarande för yrken inom
hälso- och sjukvården, ändringar behöva företas i bl.a. lagen (1984:542)
om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

104

Läkemedelsförsörjningen

Den internationella utvecklingen och samordningen mellan EFTA och
EG kommer att påverka läkemedelsförsörjningen på olika sätt. En pro-
position avses att läggas fram under våren 1992 med förslag till en ny,
med EG harmoniserad lagstiftning. Läkemedelsutredningens slutbetän-
kande (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa samt en inom socialdeparte-
mentet upprättad promemoria ligger därvid som grund för regeringens
överväganden.

Läkemedelskostnaderna har ökat med mer än 10 % per år under de
senaste åren. För år 1990 innebar detta en ökning med 670 milj kr.
Rationell läkemedelsbehandling och effektiv användning av läkemedel är
ett sätt att dämpa kostnadsutvecklingen. Den arbetsgrupp, som har till
uppgift att lämna förslag till hur ett centrum för läkemedelsepidemiologi
kan bildas, har fått ett tillägg till sina direktiv med innebörden att arbets-
gruppen skall ge förslag till hur den som förskriver läkemedel skall
kunna utnyttja resultaten från läkemedelsepidemiologiska studier.
Arbetsgruppen skall avrapportera sitt arbete under våren 1992.

För att märkbart motverka kostnadsutvecklingen på läkemedelsområdet
krävs kraftfulla ytterligare åtgärder. I likhet med vad som sker i Europa
i övrigt är det nödvändigt att styra förskrivningen av läkemedel mot
billigare preparat där det finns likvärdiga, s.k. generiska läkemedel. Ett
system för detta föreslås därför bli infört fr.o.m. den 1 januari 1993.
Detta förslag och andra åtgärder skall minska kostnaderna för läkeme-
del. Här kan hänvisas till vad som anförts under avsnittet D. Försäkring
vid sjukdom, handikapp och ålderdom.

Avtalet mellan Apoteksbolaget AB och staten, som löper med en auto-
matisk förlängning i femårsperioder om det inte sägs upp, skall granskas
mot bakgrund av de förändringar som sker internationellt och med an-
ledning av Sveriges anslutning till den gemensamma marknaden. Rege-
ringen har för avsikt att tillsätta en utredning som skall belysa och ge
förslag till eventuella ändringar i bolagets framtida uppgifter.

Tandvårdens utveckling

Tandhälsan blir allt bättre. Odontologiska institutionen i Jönköping har
på socialdepartementets uppdrag anordnat en konsensuskonferens om
tandhälsotillståndet hos olika befolkningsgrupper i Sverige. Av rapporten
från konferensen framgår att den förbättrade tandhälsa som vi finner hos
barnen och ungdomarna återfinns även i högre åldersgrupper, ända upp
i 50-årsåIdem.

De insatser som behöver göras för en i stor utsträckning frisk befolk-
ning måste i framtiden se annorlunda ut än i dag. Riksdagen har nyligen
beslutat om vissa ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Genom dessa ändringar skapas
förutsättningar för en överföring av arbetsuppgifter från tandläkaren till
andra personalgrupper. Den enskilda tandhygienisten och tandsköterskan
kan få utvidgade, mer sammansatta och utvecklande arbetsuppgifter

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

105

samtidigt som tandvårdspersonalens kompetens och kunskaper utnyttjas
bättre. Allmäntandläkaren får ett utrymme för att överta uppgifter som
i dag utförs inom specialisttandvården. Specialisttandläkaren kan kon-
centrera sina insatser till mer komplicerad diagnostik och behandling,
och bli en viktig resurs för att förmedla kunskaper om nya vetenskapliga
rön och ny teknik genom att medverka i en kontinuerlig utbildnings- och
utvärderingsverksamhet inom allmäntandvården. Flexibiliteten ökar i
vårdorganisationen och verksamheten kan bli effektivare.

Riksdagen har beslutat om en ny specialistutbildning för tandläkare.
Den avses bli genomförd fr.o.m. år 1993 (prop. 1990/91:138, S0UI8,
rskr. 364).

I tandvårdslagen (1985:125) finns krav på att tandvården skall vara av
god kvalitet. Tandvårdsförsäkringen innehåller ett mycket litet inslag av
kvalitetskontroll. Minskade resurser inom tandvården förutsätter att
kvalitetssäkringsrutiner systematiskt införs i vårdorganisationen så, att
olika former av rationaliseringar och effektiviseringar inte försämrar
vårdens kvalitet. Förändrade arbetssätt inom tandvården, där olika per-
sonalkategorier deltar i patientarbetet på grundval av sin reella kompe-
tens, medför ökade behov av en uppföljning, utvärdering och kvalitets-
kontroll av verksamheten.

Även den internationella utvecklingen kommer att leda till krav på
kvalitetssäkring. T.ex. har WHO bland sina mål för hälsa för alla ett
särskilt krav på åtgärder för att garantera kvaliteten i patientvården. En
ökad integration med övriga europeiska länder och ett fritt utbyte av
varor och tjänster inom Europa kan medföra krav på någon form av
system för kvalitetskontroll av vårdtjänster.

En viktig uppgift för socialstyrelsen framöver kommer att vara att
tillsammans med bl.a. specialistföreningarna, de odontologiska fakulte-
terna och huvudmännen för tandvården ta fram förslag till kvalitetskrite-
rier och kvalitetsstandarder samt stimulera till, följa upp och utvärdera
det kvalitetssäkringsarbete som genomförs hos såväl tandvårdshuvud-
männen som privata vårdgivare. Socialstyrelsen har i rapporten Kvali-
tetssäkring inom tandvården redovisat sitt fortsatta arbete med kvalitets-
frågorna.

Av rapporten om tandhälsoutvecklingen framgår att vissa grupper fort-
farande har en sämre tandhälsa än befolkningen i övrigt. Regeringen
kommer att med uppmärksamhet följa utvecklingen av tandhälsan för de
grupper som fortfarande är eftersatta, bl.a. vissa äldre, handikappade,
kroniskt sjuka och invandrare.

Jag har tidigare under avsnitt D. Försäkring vid sjukdom, handikapp
och ålderdom behandlat frågan om en översyn av tandvårdsförsäkringen
bl.a. mot bakgrund av det förbättrade tandhälsoläget.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

106

Kontroll av medicintekniska produkter inkl, dentala material
m.m.

Genom principöverenskommelsen om upprättandet av ett Europeiskt
Ekonomiskt Samarbete (EES) åtar sig Sverige att anpassa sin nationella
lagstiftning och sin nationella struktur för obligatorisk kontroll av olika
produktområden till de regler och den ordning som skall gälla inom
EES. Dessa regler bygger på gällande EG-rätt. Avtalet förutsätts träda i
kraft den 1 januari 1993.

EGs direktiv, som utformats enligt den s.k. nya metoden för harmoni-
sering av medlemsstaternas lagstiftning avseende varor, innehåller en-
dast allmänt hållna krav för vad produkterna skall uppfylla i säkerhets-
hänseende. Tekniska specifikationer utformas genom europeiska harmo-
niserade standarder, utarbetade av de europeiska standardiserings-
organen. Varje direktiv innehåller bestämmelser för hur en till-
verkare/importör skall visa att produkten uppfyller de i direktiven an-
givna säkerhetskraven.

Ett av de direktiv som omfattas av EES-avtalet är ett direktiv om kont-
roll av aktiva medicintekniska produkter för implantation (90/385/EEG).
EG-kommissionen har i augusti 1991 lagt fram ett förslag till rådsdirek-
tiv om kontroll av medicintekniska produkter, vilket i princip gäller alla
produkter inom hälso- och sjukvården utom aktiva implantat, in vitro-
diagnostika och läkemedel. Detta förslag till direktiv beräknas bli före-
mål för ställningstagande i EGs råd i början av år 1992. Den svenska
regeringen avser, bl.a. mot bakgrund härav, att förelägga riksdagen
förslag till lagstiftning om kontroll av medicintekniska produkter. En
sådan lagstiftning kan, genom att den omfattar även aktiva implantat,
behöva genomföras till den 1 januari 1993.

Civil hälso- och sjukvård i krig

Anslagsfrågor av total försvarskaraktär som berör den civila hälso- och
sjukvården i krig kommer att behandlas i en särskild försvarsproposi-
tion, som avses att lämnas i februari 1992. I samband därmed avses
även frågan om sjuktransporter med helikopter att tas upp.

Vissa myndighetsfrågor

Statens bakteriologiska laboratorium

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med social-
styrelsen landets centrala operativa organ för epidemiologiskt befolk-
ningsskydd. SBL utför diagnostik, framställer bakteriologiska preparat,
såsom vacciner, och utövar epidemiologisk övervakning. Vidare upprätt-
hålls beredskap mot epidemier.

En fördjupad prövning av SBLs verksamhet skulle ha vidtagits inför
perioden 1992/93 - 1994/95. SBL har emellertid inte lämnat någon för-
djupad anslagsframställning, främst beroende på att den totala verksam-

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

107

heten för budgetåret 1990/91 har uppvisat ett kraftigt underskott. SBLs
bokslut redovisar enligt riksrevisionsverket ett totalt underskott på
30,8 milj.kr. för budgetåret 1990/91. Den framtida organisationen för
SBLs olika verksamheter - såsom övervakningen av smittskyddsläget,
den diagnostiska verksamheten och vaccintillverkningen - behöver därför
övervägas närmare.

Regeringen har på min föredragning den 28 november 1991 beslutat
uppdra åt SBL att utreda och lämna förslag om att överfora framställ-
ningen i stor skala av humanmedicinska bakteriologiska preparat, såsom
vacciner, Jill ett fristående aktiebolag.

Staten bör emellertid alltjämt på nationell nivå ha till sitt förfogande en
högkval i ficerad institution som kan kontrollera smittskyddsläget och ta
emot och anpassa till landets behov den utveckling inom smittskyddsom-
rådet, som äger rum ute i världen, samt bedriva en kompetent forsk-
ning.

Regeringen har också den 28 november 1991 beslutat om direktiv till
en utredare att lämna förslag om inrättande av ett nationellt smittskydds-
institut. Syftet med utredningen är att statens övergripande uppgifter
inom landets smittskydd skall renodlas och att ett särskilt organ för upp-
gifterna skall tillskapas.

Målsättningen är att det nya smittskyddsinstitutet skall kunna inrättas
och påbörja sitt arbete den 1 januari 1993. När smittskyddsinstitutet
påbörjar sin verksamhet och tillverkningen av vacciner m.m. har flyttats
bort från SBL, kan SBL i sin nuvarande form läggas ner.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande
bl.a. de anslagsmässiga konsekvenserna av framtida organisatoriska
förändringar av nuvarande SBL.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

Resursutnyttjandet inom hälso- och sjukvården bestäms till stor del av
effektiviteten i tillämpade metoder för prevention, diagnostik, behand-
ling och rehabilitering av sjukdomar, skador och handikapp. Den verk-
samhet som statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik nu
har bedrivit under fyra år har utfallit mycket väl. Uppföljning av resultat
från presenterade projekt visar också på konkreta kostnadsbesparingar.

Jag kommer att i det följande föreslå att SBU ombildas till en friståen-
de myndighet. Liksom hittills bör SBU koncentrera sina insatser till det
medicinska faltet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

108

E 1. Socialstyrelsen

1990/91	Utgift	217 062 027
1991/92	Anslag	206 117 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	199 165 000
1992/93	Förslag	205 744 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för verksamhet som
rör socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd,
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor som rör
alkohol och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för
någon annan statlig myndighet.

Socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation regleras i förord-
ningen (1988:1236) med instruktion för socialstyrelsen.

Socialstyrelsens nuvarande organisation gäller sedan den
1 januari 1990 (prop. 1988/89:130, SoU24, rskr. 296).

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen föreslår i sin anslagsframställning utökning av resurserna
för bl.a.:

1. Regional enhet i Göteborg (3,3 milj.kr.).

2. Riskdatabas (1,1 milj.kr.).

3. Monica-projektet (ett WHO-projekt om registrering av hjärtinfarkt
och stroke) (0,3 milj.kr).

4. Ökade reskostnader för de regionala enheterna (0,9 milj.kr.).

5. Ökade ADB-kostnader (drift, utveckling, avgifter till statskontoret)
(2,8 milj.kr.).

6. Kostnader för övertalighet.

Socialstyrelsen föreslår bl.a. följande intäktsförstärkningar som förut-
sätter riksdagens/regeringens medgivande:

1. Avgifter för registerutdrag ur hälsoregistren (0,8 milj.kr.).

2. Avgifter för legitimationer (6,5 milj.kr.).

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Förval tn ingskostnader	168 769 000	+	1 801 000
(därav lönekostnader)	(129 404 000)	( +	564 000)
Lokalkostnader	28 245 000	+	2 703 000
Ersättning för varor
och tjänster	0		0
Rättsliga rådet	2 151 000	+	75 000
En gångsanvisning för
ADB-investeringar		+	2 000 000
Summa	199 165 000	+	6 579000

109

Föredragandens överväganden

Socialstyrelsens roll och uppgifter har redovisats i propositionen
1990/91:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för bud-
getåret 1991/92, m.m. (kompletteringspropositionen), del II, Omställ-
ning och minskning av den statliga administrationen. Socialstyrelsens
huvudsakliga uppgifter skall vara tillsyn samt kunskapsutveckling och
kunskapsförmedling. I tillsynsuppgiften ligger dels en kontroll av verk-
samheten när det gäller kvalitet, säkerhet och den enskildes rättigheter,
dels en uppföljning och utvärdering av verksamheten gentemot av stats-
makterna fastställda mål. Vad avser kunskapsområdet är huvuduppgiften
att samla in och utvärdera för verksamheten relevant kunskap och att
förmedla denna kunskap så att den bl.a. kan utgöra en grund för utveck-
ling, förnyelse och omstrukturering.

För tillsynen inom hälso- och sjukvården och tandvården finns nu fem
regionala enheter inrättade, i Umeå, Stockholm, Örebro, Jönköping och
Malmö. Den regionala tillsynen innebär förutom tillsyn i form av
granskning av enskilda ärenden även ett mer systematiskt tillsynsarbete
med syfte att stödja det lokala kvalitetssäkringsarbetet och förebygga
olycksfall och tillbud inom vården. Genom decentraliseringen av till-
synen skapas en klarare intern rollfördelning inom socialstyrelsen. Vid
den centrala funktionen kan en koncentration ske till uppföljning och
utvärdering.

För att förstärka resurserna för i första hand den regionala tillsynen
har jag beräknat medel med 3,2 milj.kr. Genom det s.k. EES-avtalet
kommer medborgare från berörda europeiska länder med yrken inom
hälso- och sjukvården att kunna få legitimation och behörighet att arbeta
inom den svenska hälso- och sjukvården. Denna typ av frågor hand-
läggs inom den regionala tillsynsenheten i Stockholm. Genom den av
mig föreslagna förstärkningen kan bl.a. hanteringen av legitimations-
och behörighetsfrågor få ökade resurser. Jag förutsätter samtidigt att
socialstyrelsen tillvaratar de möjligheter som finns till en effektivisering
och rationalisering av administrationen på denna punkt.

Socialstyrelsen har under år 1991 avlastats uppgiften som chefsmyn-
dighet för den rättsmedicinska verksamheten och den rättspsykiatriska
undersökn i n gsverksamheten.

Det är enligt min mening angeläget att information om solstrålningens
skadeverkningar samt andra insatser i syfte att bryta den allvarliga ut-
vecklingen av malignt melanom genomförs. Socialstyrelsen bör bidra
med underlag inom sitt medicinska ansvarsområde samt svara för tillsyn
och uppföljning av kommunernas och landstingens insatser inom om-
rådet, särskilt när det gäller det förebyggande arbetet. Strålskyddsinstitu-
tet bör på motsvarande sätt bidra med underlag inom sitt ansvarsområde.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för miljö- och naturresurs-
departementet.

Ohälsa registreras bl.a. genom det s.k. ohälsotalet, som mäter antalet
ersatta dagar per försäkrad och år inom sjukförsäkringen, arbetsskade-
försäkringen och huvuddelen av förtidspensioneringen. Det är ett viktigt

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

110

välfärdsmål att få ned ohälsotalet ytterligare. En stor del av ohälsan
registreras dock självfallet inte i detta mått. Det är därför angeläget att
utveckla nya vägar att upptäcka dold ohälsa i samhället. Socialstyrelsen
har i december 1991 redovisat roll och funktion för ett centrum för
epidemiologi och social analys med placering vid styrelsens folkhälso-
enhet. I verksamheten skall ingå att med hjälp av epidemiologiska och
andra metoder bevara och fortlöpande rapportera till regering, riksdag
och allmänhet m.fl. om utvecklingen av hälsa och sjukdom, välfärd och
sociala problem samt sådana bakgrundsfaktorer som livsstil, fysisk
miljöpåverkan, arbetsförhållanden m.m.

Statskontoret genomför för närvarande, på uppdrag av regeringen, med
utgångspunkt från socialstyrelsens nuvarande uppgifter inom hälso-
skyddsområdet en studie av arbets- och ansvarsfördelningen mellan olika
myndigheter inom området. Uppdraget skall redovisas till regeringen
under våren 1992. Bland socialstyrelsens uppgifter ingår bl.a. radon-
frågorna. Socialstyrelsens framtida insatser inom radonområdet och
ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter, bl.a. mellan socialstyrel-
sen, strålskyddsinstitutet och boverket, kommer att kunna bedömas när
statskontoret genomfört sitt uppdrag.

Riksdagen har beslutat att ett folkhälsoinstitut skall inrättas (prop.
1990/91:175, SoU23, rskr. 376). Institutet skall vara det nationella
samordningsorganet för folkhälsofrågor i vid bemärkelse. Institutet skall
överta det tvärsektoriella folkhälsoarbetet i form av samverkan och sam-
ordning i förhållande till andra myndigheter vilket i dag i vissa fall ut-
förs av socialstyrelsen. Vidare övertar institutet socialstyrelsens opera-
tiva uppgifter inom det tvärsektoriella förebyggande arbetet. Jag har vid
min medelsberäkning utgått från att socialstyrelsens resurser under detta
anslag till följd av de ändrade uppgifterna kan minskas med 10 milj.kr.

Socialstyrelsens framtida verksamhetsinriktning och en decentralisering
av tillsynsverksamheten från det centrala verket till de regionala tillsyns-
enhetema får konsekvenser för organisationen och bemanningen. För
kostnader för minskningen av personalstyrkan vid det centrala verket,
dvs. kostnader som uppkommer under tiden från det att uppsägning av
anställda har skett till dess att entledigandet har fullföljts, har medel
beräknats under anslaget A 7. Avvecklingskostnader.

För investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning har jag beräk-
nat 2 milj.kr. engångsvis. Engångsanvisningen kommer att ersättas med
lån i riksgäldskontoret det budgetår som myndigheten tillgodoser redo-
visningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. den
1 juli 1991.

Jag anser det angeläget att socialstyrelsen i ökad utsträckning får in-
citament och möjlighet att avväga lokalkostnaderna mot övriga förvalt-
ningskostnader. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 avses därför socialstyrelsen
få rätt att själv göra omprioriteringar mellan lokalkostnader och förvalt-
ningskostnader (övriga förvaltningskostnader).

Jag har under detta anslag räknat med medel för vissa internationella
ändamål med 877 000 kr. Medlen har överförts från anslaget A 4. Inter-

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

111

nationell samverkan. Jag har vidare beaktat att lönekostnadspålägget höjs
den 1 juli 1992.

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att anslaget tas upp
med 205 744 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 205 744 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

E 2. Läkemedelsverket

1990/91	Utgift	660 000
1991/92	Anslag	1 000
1992/93	Förslag	1 000

1 Anslaget Statlig kontroll av läkemedel m.m.

Läkemedelsverket är en myndighet för kontroll och tillsyn på läkeme-
delsområdet m.m. Det ligger i Uppsala. Vid verket fanns den 1 juli
1991 ca 185 anställda.

Industriellt tillverkade läkemedel, s.k. farmacevtiska specialiteter, får
säljas först sedan de godkänts - registrerats - av läkemedelsverket.
Även under utvecklingen av ett nytt läkemedel krävs granskning av
läkemedelsverket, innan kliniska prövningar på människa får påbörjas.
Om ett företag vill ange nya användningsområden för ett redan godkänt
läkemedel, krävs likaså verkets godkännande.

Efter godkännandet kontrollerar läkemedelsverket fortlöpande läkemed-
lets kvalitet och läkemedelsföretagets marknadsföring. Vidare följs
rapporterade biverkningar upp, liksom nya vetenskapliga rön av betydel-
se för kontrollen.

Läkemedelsverket kontrollerar också läkemedelsnära produkter, t.ex.
naturmedel, kosmetiska och hygieniska medel samt teknisk sprit.

Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckafc med
avgifter.

Verksamheten omfattar följande tre huvudprogram.

Program 1. Godkännande och registrering av läkemedel m.m.

Programmet omfattar de verksamheter som ligger före en registrering av
en farmacevtisk eller radiofarmacevtisk specialitet. Häri ingår arbetet
med ansökningar om försäljning av oregistrerade preparat på licens,
anmälningar om klinisk prövning av läkemedel samt arbetet med regist-
rering av farmacevtisk eller radiofarmacevtisk specialitet. Programmet
omfattar även godkännande av ny indikation för sådan farmacevtisk
specialitet, som redan har registrerats för viss annan indikation.

112

Program 2. Efterkontroll av och information om läkemedel m.m.

Programmet omfattar arbetet med kontroll av registrerade farmacevtiska
och radiofarmacevtiska specialiteter. I programmet ingår vidare den
inspektionsverksamhet som omfattar bl.a. tillverkare, partihandel och
apotek. Programmet omfattar även biverkningskontroll, annan tillsyns-
verksamhet samt konsumtionsstudier och de informationsinsatser som i
första hand riktar sig till personalen i hälso- och sjukvården och på apo-
teken.

Program 3. Andra produkter än läkemedel

Programmet omfattar kontroll av andra produkter än läkemedel, såsom
bl.a. naturmedel, naturmedel för injektion, kosmetiska och hygieniska
medel, diabetestest, fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och
sjukvårdsändamål, preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat, samt handeln med injektionssprutor och kanyler.

Vid läkemedelsverket finns vidare ett ljärde program, som omfattar
standardisering, forskning och utveckling.

Läkemedelsverket

För budgetåret 1992/93 begär läkemedelsverket att ramen ökas med
1,5 milj.kr. Dessa medel avses att användas till en förstärkning av infor-
mationen till förskrivama och till en särskild informationsstrategi mot
bakgrund av de krav som formulerats i regeringens och riksdagens be-
slut vid inrättandet av myndigheten.

Föredragandens överväganden

Verksamheten vid läkemedelsverket är avgiftsfinansierad. Inrättandet av
läkemedelsverket föregicks av en noggrann analys av det blivande ver-
kets arbetsuppgifter och den ekonomiska ramen för detta.

Regeringen beslöt den 20 juni 1991 om särskilda direktiv för läke-
medelsverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94-
1995/96. Jag är inte beredd att nu ta ställning till en utökning av verk-
samheten utan anser att den ekonomiska ram, som läkemedelsverket nu
har, skall vara utgångspunkt för verkets organisation och inriktning fram
till dess att beslut fattas med anledning av den fördjupade anslagsfram-
ställningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Läkemedelsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

113

E 3. Rättsmedicinalverket

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

198 851 562*

172 533 0002

169 422 000

161 444 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

J Anslagen E 3. Statens rättskemiska laboratorium, E 4. Statens rättsläkarstationer
och E 5. Rättspsykiatriska stationer och kliniker minskade med inkomsterna under
inkomsttiteln 2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium.

2 Anslagen E 3. Rättsmedicinalverket och E 4. Rättspsykiatriska stationer och klini-
ker.

Rättsmedicinalverket (RMV) inrättades den 1 juli 1991 för de verk-
samheter som statens rättsläkarstationer och statens rättskemiska labora-
torium (SRL) dittills svarat för (prop. 1990/91:93, SoU16, rskr. 328).
Socialstyrelsens uppgift som chefsmyndighet för dessa enheter upphörde
därvid.

Vidare tog RMV den 1 oktober 1991 över ansvaret för den rättspsy-
kiatriska undersökningsverksamheten från socialstyrelsen. De rätts-
psykiatriska klinikerna och stationerna blev då avdelningar inom RMV
(prop. 1990/91:120, SoU13, rskr. 329).

RMV är central förvaltningsmyndighet för rättsmedicinsk, rättskemisk
och rättsserologisk verksamhet samt rättspsykiatri sk undersökningsverk-
samhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon
annan statlig myndighet.

Inom RMV finns rättsmedicinska avdelningar i Solna, Uppsala,
Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. En rättskemisk avdelning finns
i Linköping. Dessa sju enheter benämns tillsammans statens rättsmedi-
cinska institut.

En rättsserologisk avdelning, som även benämns statens rättssero-
logiska institut, finns i Linköping.

Rättspsykiatriska avdelningar finns för närvarande i Huddinge,
Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. Som en följd av riks-
dagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:120, SoU13, rskr. 329) upphör
avdelningarna i Linköping och Umeå den 1 januari 1992. Regeringen
har den 31 oktober 1991 uppdragit åt RMV att avveckla den rätts-
psykiatriska avdelningen i Lund före utgången av mars 1992.

Vid de enheter som nu ingår i RMV finns i december 1991 samman-
lagt ca 440 årsarbetskrafter, varav närmare 300 vid de rättspsykiatriska
och drygt 70 vid de rättsmedicinska enheterna samt ca 35 vid vardera
den rättskemiska och den rättsserologiska avdelningen.

Rättsmedicinalverket

RMV föreslår i sin anslagsframställning bl.a. att

1. medel till RM Vs merkostnader för den läkarutbildning och forskning
som högskolan är huvudman för skall anvisas från utbildningsdeparte-
mentets förslagsanslag Vissa ersättningar för klinisk utbildning och
forskning,

114

2. den rättspsykiatriska avdelningen i Lund avvecklas,

3. avgiften för fardigundersökta patienter vid de rättspsykiatriska av-
delningarna höjs,

4. RMV skall svara för undersökningar för utfärdande av s.k. § 7-intyg
som uppdragsverksamhet åt domstolarna och att domstolsväsendet
anvisas särskilda medel för dessa undersökningar,

5. regeringen uppdrar åt RMV och rikspolisstyrelsen att gemensamt ut-
reda och lämna förslag om organisationen av verksamheten med ratt-
fylleriundersökningar,

6. 141 000 kr. omfördelas till RMV från anslaget E 16. Specialistut-
bildning av läkare m. m.,

7. intäktsramen för den rättsserologiska verksamheten till följd av ratio-
naliseringar minskas med 3 % under budgetåret 1992/93 och att detta
regleras genom realt sänkta taxor.

Utifrån nu gällande förutsättningar hemställer RMV att totalt
168 018 000 kr. anvisas för den samlade verksamheten budgetåret
1992/93. Därav avser 103 073 000 kr. den rättspsykiatriska under-
sökningsverksamheten och 60 044 000 kr. den rättsmedicinska och rätts-
kemiska verksamheten. Vad gäller andra kostnader än lokalkostnader
motsvarar detta 98,5 % av vad som anvisats för budgetåret 1991/92.

För ledningskansliet beräknas totalt 5,4 milj.kr. Detta innebär en
minskning med 600 000 kr. (10 %) jämfört med budgetåret 1991/92. Av
beloppet 5,4 milj.kr. föreslås att 500 000 kr. får täckas av intäkter från
den rättsserologiska verksamheten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1991/92 har medel för den rättspsykiatriska verksam-
heten anvisats under anslaget E 4. Rättspsykiatriska stationer och klini-
ker. I enlighet med förslag som lades fram i propositionen 1990/91:93
har vidare medel för de rättsmedicinska, rättskemiska och rättssero-
logiska verksamheterna anvisats under anslaget E 3. Rättsmedicinal-
verket. Jag anser i likhet med RMV att medel för verkets samlade verk-
samhet nästa budgetår bör anvisas under ett gemensamt anslag.

Ramanslag

Det nya budgetsystemet ökar kraven på verksamhetsplanering. RM Vs
verksamhetsplan för budgetåret 1991/92 utgör ett värdefullt underlag för
den övergång till ökad ram- och resultatstyrning som det nya systemet
innebär. Jag anser bl.a. mot denna bakgrund att medel för verkets verk-
samhet för budgetåret 1992/93 bör anvisas i form av ramanslag.

Övergången till en resultatorienterad ram- och målstyrning innebär att
uppföljnings- och utvärderingssystem måste utvecklas. En viktig uppgift
för RMV blir att ta fram resultatmått för olika prestationer och att klar-
göra kostnaderna för dessa. Resultatredovisningen kommer att få en
starkt ökad betydelse.

115

RMV har föreslagit att verkets merkostnader för den läkarutbildning
och forskning som högskolan är huvudman för skall betalas från utbild-
ningsdepartementets förslagsanslag Vissa ersättningar för klinisk utbild-
ning och forskning och därvid beräknas enligt samma principer som
motsvarande ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Denna fråga be-
höver emellertid enligt min mening övervägas ytterligare före ett ställ-
ningstagande.

Vad gäller de rättsmedicinska och rättskemiska verksamheterna har
socialstyrelsen tidigare föreslagit en långtgående avgiftsfinansering.
RMV anser att en avgiftsfinansiering även av den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten bör övervägas. Jag anser dock att olika
konsekvenser av en ökad avgiftsfinansiering behöver övervägas ytter-
ligare och är därför inte nu beredd att redovisa något ställningstagande.
Jag utgår från att RMV under tiden arbetar vidare med att utveckla
former för att fastställa kostnaderna för de prestationer som verket utför.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Verksamhetens inriktning

RMV skall enligt propositionerna 1990/91:93 och 120 fästa särskild vikt
vid en fördjupad mål- och resultatstyrning samt utvecklingen av en
effektiv kvalitetssäkring av verksamheten. Vidare skall behoven av per-
sonal- och kompetensutveckling liksom utvecklingsarbete uppmärksam-
mas samtidigt som kraven på en effektivare resursanvändning skall
mötas. Från rättssäkerhetssynpunkt skall kvaliteten, enhetligheten och
säkerheten i avgivna utlåtanden inom resp, verksamhetsområde bevakas.
Handläggningstidema skall förkortas så långt det är praktiskt genom-
förbart utan att kvalitetskrav och rättssäkerhet eftersätts. Övergången till
ramanslag innebär att statsmakterna bör undvika att specialdestinera
medel för olika ändamål. Jag vill understryka att jag räknar med att
RMV inom den samlade ramen bör kunna avsätta tillräckliga medel för
att under de närmaste åren tillgodose behov av denna art.

En huvuduppgift för de rättsmedicinska avdelningarna är att utföra
undersökningar av avlidna efter beslut av polismyndighet och vissa
andra myndigheter. De regeländringar som genomförts under år 1991
syftar till att renodla såväl rättsmedicinens som polisens rättsvårdande
uppgifter. Den tidigare minskningen av antalet enkla dödsorsaksunder-
sökningar har fortsatt under år 1991, och RMV räknar med att denna
undersökningsform kommer att upphöra. I ökad omfattning efterfrågas
dock rättsläkama för att bl.a. utföra s.k. levandeundersökningar. Även
besluten med anledning av transplantationsutredningens kommande för-
slag om rättsmedicinska undersökningar av avlidna kan få effekt på
verksamhetens framtida omfattning och inriktning.

Den rättskemiska avdelningen utför toxikologiska undersökningar på
sådana prov som sänds in av de rättsmedicinska avdelningarna och gör
alkoholbestämningar på blodprov från personer som misstänks för ratt-
fylleri. Sistnämnda slag av ärenden har minskat kraftigt till följd av att
alla polisdistrikt har fått resurser för undersökningar med luft-
utandningsteknik. Regeringen har för avsikt att uppdra åt RMV att ge-

116

mensamt med rikspolisstyrelsen närmare utreda hur verksamheten med
rattfylleriundersökningar bör vara organiserad i framtiden.

Den rättsserologiska avdelningen är den centrala instansen i landet för
undersökningar i faderskapsärenden. Verksamhetens omfattning är rela-
tivt konstant, i medeltal ca 2 130 undersökningar per år. Detta motsva-
rar ca 2 % av antalet levande födda barn. Fr.o.m. den 1 juli 1991 är
verksamheten helt avgiftsfinansierad.

Huvuduppgiften för den rättspsykiatri ska undersökningsverksamheten
är att lämna sakkunnigutlåtanden till domstolar om personer som är
misstänkta för brott. Staten har huvudmannaansvaret för verksamheten.
Riksdagen har emellertid med anledning av propositionen 1990/91:120
om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten, m.m. bemyndigat
regeringen att godkänna avtal om uppdrag för sjukvårdshuvudmännen att
för statens räkning utföra rättspsykiatriska undersökningar. De överens-
kommelser som har träffats med Östergötlands läns och Västerbottens
läns landsting samt Malmö kommun om samarbete om rättspsykiatri sk
verksamhet m.m. och om ersättning för rättspsykiatri ska undersökningar
redovisades i nämnda proposition och godkändes av regeringen den 13
juni 1991. Ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för denna verksamhet
har jag beräknat till 20 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

De rättspsykiatriska avdelningarna i Linköping och Umeå avvecklas
vid utgången av år 1991. Regeringen har vidare som nämnts uppdragit
åt RMV att avveckla den rättspsykiatriska avdelningen i Lund före ut-
gången av mars 1992. Jag har beräknat att dessa nedläggningar medför
en nettobesparing på sammanlagt ca 10 milj.kr. om man beaktar medels-
behovet för ersättningar till de sjukvårdshuvudmän som åtagit sig att
utföra rättspsykiatriska undersökningar. Medel för de avvecklingskost-
nader som kan uppstå under budgetåret 1992/93 har beräknats i det
föregående under anslaget A 7. Avvecklingskostnader.

Trots nedläggningen av avdelningarna i Linköping och Umeå kommer
den totala undersökningskapaciteten efter den 1 januari 1992 att vara
minst lika stor som under år 1991, och detta även om verksamheten vid
avdelningen i Lund skulle upphöra redan vid årsskiftet 1991/92.

Enligt ett avtal som godkänts av regeringen har inom den rättpsykiat-
riska avdelningen i Göteborg upplåtits 10 av avdelningens totalt 22 vård-
platser till Göteborgs kommun för sluten psykiatrisk vård. Gällande
avtal löper med sex månaders uppsägningstid per den 1 juli. Med en
sådan begränsning av giltighetstiden bör RMV i fortsättningen få träffa
överenskommelser om åtaganden av detta slag om verket finner vill-
koren godtagbara. Ersättningen bör få disponeras av RMV för att täcka
de kostnader som åtagandet föranleder. Det ankommer på regeringen att
utfärda föreskrifter härom.

Jag har räknat med vissa besparingar, sammanlagt 700 000 kr., till
följd av rationaliseringar vid RMV. Jag har vidare beaktat att lönekost-
nadspålägget höjs den 1 juli 1992.

Sammanlagt beräknar jag 161 444 000 kr. för RMVs verksamhet
under budgetåret 1992/93.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

117

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 161 444 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

E 4. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

1990/91	Utgift	11 188 966
1991/92	Anslag	11 117 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	10 776 000
1992/93	Förslag	12 692 000
Hälso-	och sjukvårdens	ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att

pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjuk-
vårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen).

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av
förordningen (1988:1240) med instruktion för hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Verksamhetens omfattning beror på antalet anmälningar till nämnden.
Antalet avgjorda ärenden har ökat från 1 042 under budgetåret 1987/88
till 1 567 under budgetåret 1990/91. Under sistnämnda budgetår inkom
1 504 anmälningar, vilket utgjorde en ökning i förhållande till föregåen-
de budgetår med 212 ärenden. Antalet inte avgjorda ärenden och hand-
läggningstidema har dock kunnat minskas. I juni 1991 var den genom-
snittliga handläggningstiden 18 månader, vilket var en minskning med
en halv månad i förhållande till år 1990.

Nämnden redovisar inte något rationaliseringsförslag. Enligt nämnden
står ett sådant förslag i strid med strävandena att få en snabbare hand-
läggning och en minskad ärendebalans.

Nämnden föreslår att medel beräknas till vissa ökade lönekostnader
med anledning av viss överenskommelse om marknadskänsliga grupper.
Vidare hemställer nämnden om kompensation för ökade porto- och sam-
manträdeskostnader samt ökade lokalkostnader (+ 851 000 kr.).

118

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1991/92 Beräknad

exkl. ändring

mervärdeskatt 1992/93

Föredraganden

Förvaltningskostnader	8 832 000	+	861 000
(därav lönekostnader)	(7 967 000)	( +	648 000)
Lokalkostnader	1 224 000	+	490 000
Teknikstöd	720 000	+	65 000
Engångsanvisning	-	+	500 000
Summa	10 776 000	+	1 916 000

Föredragandens överväganden

HSAN skall hösten 1992 lämna en fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1993/94 - 1995/96. Regeringen har beslutat om särskilda
direktiv för arbetet med och utformningen av anslagsframställningen.

HSANs verksamhet utgör en tillsyn över att hälso- och sjukvårdsperso-
nalen utför sina sysslor på ett korrekt sätt. Verksamheten har nära an-
knytning till socialstyrelsens allmänna tillsyn och övervakning över
hälso- och sjukvården.

Mot bakgrund av att ärendebalansen ökat sedan HSAN kom till år
1980 uppdrogs i januari 1988 åt statskontoret att genomföra en översyn
av vissa administrativa frågor vid HSAN. Statskontoret lämnade sin
utredning HSAN-88 i juni 1988.

Statskontorets förslag hänsköts i vissa delar till tillsynsutredningen,
som lämnade vissa förslag rörande HSAN i september 1989 (SOU
1989:80). Andra förslag borde enligt statskontoret kunna genomföras på
HSANs eget initiativ.

På grundval av statskontorets och tillsynsutredningens förslag har rege-
ringen vidtagit olika åtgärder. Medel till teknikstöd har beräknats
fr.o.m. den 1 juli 1989. Tillsynslagen har ändrats dels från nämnda
tidpunkt, dels fr.o.m. den 1 juli 1991 så, att ordföranden i ansvarsnämn-
den numera får ensam fatta beslut, som innebär avgörande av ärende om
disciplinansvar i sak under förutsättning att det finns grundad anledning
att anta att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd och beslutet
inte gäller en fråga av principiell beskaffenhet. HSAN upphandlar själv
den medicinska expertisen fr.o.m. den 1 juli 1990, vilket ger möjlighet
för HSAN att ställa krav som beställare. Medel har beräknats fr.o.m.
sistnämnda tidpunkt till ytterligare två handläggare samt för anställning
av särskild läkarexpertis, placerad på HSANs kansli, för att biträda
handläggarna vid bedömningen av ärenden m.m.

Ordföranden har i överensstämmelse med statskontorets förslag förlagt
sin verksamhet till HSANs kansli i stor utsträckning.

Även om de åtgärder som vidtagits för att effektivisera arbetet vid
HSAN medför att ärendena behandlas snabbare än tidigare, finns fort-
farande en stor ärendebalans hos HSAN. Med hänsyn till den ökade
mängden anmälningar till HSAN har nämnden svårt att med befintliga
resurser nedbringa ärendebalansen till en mer rimlig nivå under en mer

119

nära framtid. Jag förordar därför att en engångsanvisning på 500 000 kr.
sker för nästa budgetår att användas till särskilda åtgärder för att minska
balansen av ärenden och därigenom även minska handläggningstiden.

Jag avser också att föreslå regeringen att uppdra åt statskontoret att
göra en uppföljning och se om ytterligare åtgärder kan vidtas som med-
för en snabbare ärendebehandling.

Tillsynsutredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:63) Till-
synen över hälso- och sjukvården även lagt fram förslag som berör
HSANs arbete. Betänkandet har sänts ut på remiss. Remissyttrandena
skall komma in senast den 15 februari 1992.

Jag har vid pris- och löneomräkningen tagit hänsyn till att dels porto-
kostnaderna ökar vid en intensifierad verksamhet, dels antalet nämnd-
sammanträden har ökat, vilket medför ökade kostnader.

Med hänsyn till behovet av att komma till rätta med de långa hand-
läggningstidema vid HSAN bör nämnden undantas från produktivitets-
och sparkravet om 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen och till höjningen av lönekost-
nadspålägget den 1 juli 1992 beräknar jag anslaget för nästa budgetår till
12 692 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 12 692 000 kr.

E 5. WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar

1990/91	Utgift	2 224 618
1991/92	Anslag	2 329 000
1992/93	Förslag	2 479 000

Medel till WHO-enheten är budgeterade inkl, mervärdeskatt.

Från anslaget bekostas driften av de operativa delarna av verksamheten
vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO
Drug Monitoring Centre) som fr.o.m. år 1978 har förts över till Sverige
och verkar som ett WHO Collaborating Centre. Verksamheten bedrivs i
stiftelseform.

Styrelsen för stiftelsen

Under budgetåret 1990/91 har ca 100 000 biverkningsrapporter bearbe-
tats. Databasen innehöll den 30 juni 1991 ca 892 000 rapporter med
medicinsk information rörande iakttagna läkemedelsbiverkningar i 33
länder.

Styrelsen framför i sin anslagsframställning bl.a. att de ekonomiska
ramarna inte är tillräckliga och att medelstilldelningen är otillräcklig för

120

verksamheten, som fullgörs enligt avtal med WHO. Det föreskrivna Prop. 1991/92:100
huvudförslaget bör därför inte tillämpas. Bil- 6

1991 /92 Beräknad

exkl. ändring

mervärdeskatt 1992/93

Föredraganden

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader)
Lokalkostnader

2 192 000

(1 188 000)

137 000

( +

150 000

71 000)

Summa

2 329 000

150 000

Föredragandens överväganden

Jag ämnar föreslå regeringen att lämna ett utredningsuppdrag att inför
nästa års budgetarbete utreda enhetens framtida verksamhet mot bak-
grund av bl.a. samordningen av biverkningsarbetet inom EG.

Med hänsyn till de skäl som WHO-enheten anfört bör WHO-enheten
undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen och till höjningen av lönekost-
nadspålägget den 1 juli 1992 beräknar jag anslaget till 2 479 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till WHO-enhetenför rapportering av läkemedelsbiverkningar
för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 479 000 kr.

E 6. Statens institut för psykosocial miljömedicin

1990/91	Utgift	4 846 030
1991/92	Anslag	5 170 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdesskatt	5 093 000
1992/93	Förslag	5 741 000

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till uppgift att
utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksitua-
tioner, riskgrupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinrik-
tad forskning samt utbildning, dokumentation och information.

Institutets arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen
(1988:1242) med instruktion för statens institut för psykosocial miljö-
medicin.

121

Statens institut för psykosocial miljömedicin

Institutet föreslår i sin anslagsframställning bl.a. att

1. institutets ställning som självständig myndighet under socialdeparte-
mentet bibehålls,

2. IPM undantas från tillämpningen av huvudförslaget, enär eljest antalet
tjänster måste minskas, vilket strider mot riksdagens framförda upp-
fattning om att en resursförstärkning till IPM är önskvärd,

3. IPM erhåller full kostnadstäckning för sina tidigare beviljade 9,5 fasta
tjänster,

4. IPMs lönekostnadsanslag därutöver räknas upp med 545 000 kr. för
budgetåret 1992/93, med 808 000 kr. för budgetåret 1993/94 samt
med 755 000 kr. för budgetåret 1994/95 till totalt 5 697 000 kr. för
en fortsatt utbyggnad av IPMs personalstat,

5. övriga kostnader i konsekvens därmed räknas upp med 150 000 kr.
för vart och ett av de tre budgetåren i förhållande till närmast föregå-
ende år till 1 150 000 kr. för budgetåret 1994/95.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad
ändring
1992/93
Föredraganden

Förvaltningskostnader	4 127 000	+	322 000
(därav lönekostnader)	(3 455 000)	( +	255 000)
Lokalkostnader	966 000	+	326 000
Summa	5 093 000	+	648 000

Föredragandens överväganden

Jag anser att det är angeläget att IPMs verksamhet kan bedrivas så
effektivt som möjligt och utvecklas i enlighet med riksdagens tillkänna-
givanden härom (1988/89:SoU16, rskr. 214; 1989/90:SoU17,

rskr. 172). IPM har också mycket väl, såväl kvantitativt som kvalitativt,
fullföljt de uppgifter som åligger institutet enligt instruktionen. IPMs
ställning som självständig myndighet har emellertid varit ifrågasatt sedan
statskontoret år 1988 gjorde en översyn av små myndigheter. Statskon-
toret föreslog, att IPM skulle inordnas i Karolinska institutet (Kl) eller
knytas till Kl som en särskild inrättning med egen styrelse.

Förslaget avvisades av flertalet av de remissinstanser som uttryckte
någon åsikt i frågan.

IPM har inför budgetåret 1992/93 lämnat en fördjupad anslagsfram-
ställning. Bl.a. mot bakgrund av vad som nyss framförts är jag inte nu
beredd att föreslå en treårsbudget för institutet. Frågan bör övervägas i
samband med att IPMs forsknings- och utvecklingsverksamhet prövas
inför budgetåret 1993/94. Då bör också en förutsättningslös prövning av
IPMs organisatoriska tillhörighet ske. Vilka avvägningar som bör göras
med hänsyn till att ett statligt folkhälsoinstitut skall inrättas bör då också

122

uppmärksammas. Frågan om IPMs resurssituation bör alltså prövas i ett
sådant sammanhang.

Med hänsyn till de skäl som IPM anfört bör myndigheten undantas
från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen och till höjningen av lönekost-
nadspålägget den 1 juli 1992 beräknar jag anslaget till 5 741 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 741 000 kr.

E 7-10. Statens bakteriologiska laboratorium

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med social-
styrelsen landets centrala operativa organ för epidemiologiskt befolk-
ningsskydd. Dess huvudsakliga uppgift består i att förebygga infektions-
sjukdomar, speciellt epidemiska. Laboratoriet utför diagnostik, fram-
ställer bakteriologiska preparat, såsom vacciner, och utövar epidemiolo-
gisk övervakning. En speciell gren av verksamheten är upprätthållandet
av beredskap mot epidemier.

Laboratoriets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1988:1241) med instruktion för statens bakteriologiska laboratorium.

Program

SBL tillämpar programbudgetering. Följande indelning i huvudprogram
gäller för närvarande.

1. Huvudprogrammet Diagnostik omfattar diagnostiska undersök-
ningar av prov från människa samt från läkemedel, livsmedel, vatten
eller annat material.

2. Huvudprogrammet Vaccinförsörjning innefattar tillhandahållande av
bakteriologiska preparat (vacciner, immunglobuliner m.fl.) genom egen
produktion eller inköp från annan tillverkare. I programmet ingår även
leveranser till civila och militära beredskapslager.

3. Huvudprogrammet Centrallaboratorieuppgifter omfattar funktioner
för bekämpning av och beredskap mot infektionssjukdomar, speciellt
epidemiska. I uppgifterna ingår verifikation av epidemiologiskt viktiga
diagnoser; s.k. fagtypningar för att spåra smittkällor; introduktion, stan-
dardisering och utprovning av nya metoder; framställning och standardi-
sering av laboratoriereagens; konferenser för att främja enhetlighet i
teknik och tolkning av diagnostiska undersökningar och för att ge en
avancerad fortbildning. Programmet omfattar även genomförandet av
olika åtgärder, som är ägnade att motverka spridningen av HIV/aids,
såsom utveckling av rapporteringssystem, speciell analys av epidemio-
logiska data, screening med antikroppstester, särskild diagnostik av
HIV, medverkan i informationsinsatser samt medverkan i internationellt

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

123

samarbete för att bekämpa aids. Viss del av driften av ett säkerhets-
laboratorium för produktion av HIV-antigen ingår i programmet, som
vidare omfattar vattenundersökningar, sterilitetsundersökningar av medi-
cinska engångsartiklar, internationell referensverksamhet och bekämp-
ning av sjukhusinfektioner.

Centrallaboratorieuppgiftema utgör grunden för SBLs viktigaste funk-
tion, nämligen att från centralt håll delta i bekämpningen av infektions-
sjukdomar, speciellt epidemiska, och att hålla beredskap mot dessa sjuk-
domar. Uppgifterna berör följande arbetsområden, nämligen mikro-
organismer relaterade till sjukdomar som i smittskyddslagen karaktärise-
ras som samhällsfarliga sjukdomar, potentiellt samhällsfarliga mikro-
organismer med epidemisk utbredning, mikroorganismer i sjukhusmiljö
av potentiellt epidemiologiskt intresse, mikroorganismer av betydelse för
vattenburna infektioner med epidemisk spridning samt mikroorganismer,
vars diagnostik kräver nationell samordning.

4. Huvudprogrammet Försvarsmedicinsk verksamhet omfattar utveck-
ling av diagnostik och övervakning av infektionsepidemiologi av be-
tydelse för totalförsvaret samt försvarsepidemiologisk verksamhet.

5. Huvudprogrammet Epidemiologisk verksamhet omfattar bevakning
av epidemiläget i Sverige och utomlands, informations- och rådgivnings-
verksamhet av olika slag (inkl, undervisning), epidemiologiskt fältarbete
vid utbrutna epidemier samt undersökningar för att följa befolkningens
immunitet mot vissa sjukdomar.

6. Huvudprogrammet Annan uppdragsverksamhet omfattar uppdrags-
verksamhet som inte faller in under övriga huvudprogram.

Forsknings- och utvecklingsarbetet inom huvudprogrammet Diagnostik
tar bl.a. sikte på att förbättra diagnostiska metoder för identifiering av
infektionssjukdomar. Det syftar också till att öka kunskapen om infek-
tionssjukdomars uppkomst och utveckling.

Inom huvudprogrammet Vaccinförsörjning syftar forsknings- och ut-
vecklingsverksamheten till kvalitetsförbättring av nuvarande vaccinsorti-
ment samt till utveckling av nya produkter.

Anslag

Medel för laboratoriets verksamhet anvisas under följande anslag:

E 7. Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet

E 8. Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter

E 9. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksam-
het

E 10. Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning

Eli. Epidemiberedskap m.m. (Vissa anslagsposter)

SBL:s verksamhet berörs vidare av följande anslag för statens insatser
inom den sjukdomsförebyggande verksamheten.

E 15. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård
i krig

E 16. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

124

Förslagsanslaget till uppdragsverksamhet tas upp med ett formellt be-
lopp av 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för
programmen 1, 2 och 6 och till viss del även program 3. Anslaget får i
princip inte belastas. Regeringen har dock medgett att anslaget får be-
lastas med vissa merkostnader för löner till arbetshandikappade. För att
lösa tillfälliga eller säsongsmässiga likviditetsproblem för uppdragsverk-
samheten samt för att tills vidare tillgodose behovet av rörelsekapital
disponerar SBL en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 18 milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

E 7. Statens bakteriologiska laboratorium:

Uppdragsverksamhet

1990/91	Utgift	3 448 608
1991/92	Anslag	1 000
1992/93	Förslag	1 000

Uppdragsverksamheten omfattar tillhandahållande av tjänster och pre-
parat till andra statliga myndigheter, enskilda kunder, kommuner och
landsting samt viss export av preparat. För undersökningar och preparat
uppbär SBL ersättning enligt en taxa, som SBL fastställer efter visst
samråd med riksrevisionsverket, varvid skall eftersträvas full kostnad-
stäckning.

SBL

Huvudprogram 1. Diagnostik

Antalet debiterade undersökningar framgår av följande tabell.

Antal debiterade	1989/90	1990/91	1991/92
undersökningar	Utfall	Utfall	Budget
Bakteriologisk diagnostik	87 252	73 875	54 000
Virologisk diagnostik	39 169	34 982	36 700
Immunologisk diagnostik	46 863	40 161	33 200
Parasitologisk diagnostik	21 263	12 585	13 300
Summa huvudprogram 1	194 547	161 603	137 200

SBL:s bakteriologiska diagnostik har minskat kraftigt under den
senaste 10-årsperioden. Samtidigt har undersökningarna blivit mer ar-
betskrävande.

125

Huvudprogram 2. Vaccinförsörjning

Programmet är framför allt inriktat på att förse den svenska förebyggan-
de sjukvården med erforderliga vacciner och immunglobuliner. Export
sker också till främst övriga nordiska länder. SBLs sortiment domineras
av preparat som ingår i de officiellt rekommenderade och av samhället
finansierade vaccinationsprogrammen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget tas upp med ett formellt belopp om 1 000 kr.

En fördjupad prövning av SBLs verksamhet har avsetts ske inför perio-
den 1992/93 - 1994/95. SBL ingår nämligen i budgetcykel 2. SBL har
emellertid inte lämnat någon fördjupad anslagsframställning inför ifråga-
varande period. Orsaken till detta är främst att SBLs bokslut för bud-
getåret 1990/91 har uppvisat ett oväntat stort underskott, som måste
analyseras närmare innan en bärkraftig resurs- och framtidsanalys kan
göras. Riksrevisionsverket (RRV) har sålunda i en rapport den
18 oktober 1991 avseende en översyn av SBLs finansiella situation m.m.
framhållit att SBL i bokslutet för budgetåret 1990/91 redovisar en förlust
i uppdragsverksamheten på 16,3 milj.kr. och ett överskridande under
anslagen på ca 14,5 milj.kr., vilket innebär ett sammanlagt totalt under-
skott på 30,8 milj.kr. Till detta kommer att den framtida organisationen
för SBLs olika verksamheter - såsom övervakningen av smittskydds-
läget, diagnostiken och vaccintillverkningen - behöver övervägas närma-
re.

Underlag saknas sålunda för att göra såväl en ingående bedömning av
SBLs resultat som en fördjupad prövning av verksamhetsområdet. Det
är därför inte möjligt för regeringen att lägga fram förslag om över-
gripande målsättningar och planeringsramar för den kommande treårs-
perioden.

Förslagen rörande anslagen till SBL redovisas på samma sätt som
redovisningen har gjorts tidigare budgetår.

Det finns inte längre några starka motiv för att en omfattande rutin-
diagnostik eller en produktion av vacciner och liknande mikrobiologiska
preparat för marknaden skall bedrivas som statlig uppdragsverksamhet.
Detta gäller särskilt eftersom landstingen numera förfogar över resurser,
som gör dem väl skickade att bedriva ett effektivt smittskyddsarbete
inom sina sjukvårdsområden.

Bästa sättet att renodla statens roll - som innebär att utöva ett över-
gripande ansvar för landets smittskydd — är att befria staten från upp-
giften att framställa, marknadsföra och sälja produkter, delvis utifrån en
monopolställning. Vissa bakteriologiska preparat får nämligen endast
införas till riket av föreståndaren för SBL enligt 8 § 1 mom. läkemedels-
förordningen (1962:701). En ny läkemedelslag kan emellertid förväntas
träda i kraft den 1 januari 1993, som inte ger SBL någon särställning.

När det gäller framställningen av vacciner m.m. sker detta enligt min
mening i framtiden smidigast och effektivast i aktiebolagsform. Bolags-

126

formen medger en större flexibilitet i finansiering och organisation. Den
medger också en smidigare beslutsprocess som kan möjliggöra att resur-
serna snabbare anpassas till variationer i efterfrågan. Härigenom blir
förutsättningarna större att driva en mångfacetterad verksamhet med
lönsamhet än vad som är fallet inom en myndighet.

I propositionen 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska poli-
tiken har regeringen bl.a. redovisat vissa riktlinjer för statens förmögen-
hetsförvaltning. För att öka effektiviteten skall de tillgångar och verk-
samheter som är att betrakta som kommersiella i första hand föras över
till statligt ägda aktiebolag. I den mån dessa kan ses som utsatta för
konkurrens skall de i nästa steg privatiseras. I regeringens proposition
1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag har regeringen bl.a.
hemställt om riksdagens bemyndigande att, efter bolagisering av viss
verksamhet vid SBL, helt eller delvis överlåta statens aktier i enskilda
händer.

Regeringen har mot denna bakgrund på min föredragning
den 28 november 1991 beslutat uppdra åt SBL att utreda och lämna
förslag om att överföra framställningen i stor skala av humanmedicinska
bakteriologiska preparat, såsom vacciner, till ett fristående aktiebolag.
SBL skall klarlägga de ekonomiska förutsättningarna och planera för att
vaccinproduktionen i framtiden skall drivas i aktiebolagsform. SBL får
arbeta ut genomförandeplaner, som innefattar ett klargörande av förut-
sättningarna för bildandet av ett aktiebolag.

SBL skall även ta hänsyn till att frågan om en ny läkemedelslagstift-
ning bereds inom regeringskansliet. En departementspromemoria har
upprättats. I det förslag som föreligger har sådana rättsregler inom EG
som är av betydelse i samband med ett EES-avtal beaktats. Lagstift-
ningen avses reglera bl.a. tillstånd till tillverkning och import av läke-
medel.

När det gäller den rutindiagnostik som för närvarande bedrivs vid SBL
bör denna enligt min mening i framtiden ombesörjas inom landstingens
hälso- och sjukvård. Det finns inte längre något bärande skäl för staten
att lämna en sådan service i och med att hälso- och sjukvårdshuvudmän-
nen dels hunnit bygga ut en kvalificerad laboratorieverksamhet, som är
väl i stånd att utföra behövlig rutindiagnostik, dels enligt smittskydds-
lagen (1988:1472) erhållit ett fullständigt ansvar för att behövliga smitt-
skyddsåtgärder vidtas inom landstingsområdet.

Däremot bör staten alltjämt på nationell nivå ha till sitt förfogande en
högkvalificerad institution som kan kontrollera smittskyddsläget och ta
emot och anpassa till landets behov den utveckling inom smittskyddsom-
rådet, som äger rum ute i världen, samt bedriva en kompetent forsk-
ning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

127

Utredaren kommer att under arbetet samråda med Karolinska institutet,
byggnadsstyrelsen, SBL, överbefälhavaren, socialstyrelsen, riks-
revisionsverket och Apoteksbolaget AB.

Det nya smittskyddsinstitutet skall inrättas för att bestrida den statliga
uppgiften att i nära samarbete med socialstyrelsen bevaka det epidemio-
logiska läget i Sverige och främja en utveckling av det operativa smitt-
skyddet.

Smittskyddsinstitutet skall ombesörja erforderlig rapportering be-
träffande utbredningen av smittosamma sjukdomar, övervaka att landet
försörjs med behövliga effektiva vacciner/skyddsämnen, utföra särpräg-
lad diagnostik och då även i form av uppdragsverksamhet, ge råd om
effektiv smittbekämpning, göra vetenskapliga bedömningar av befolk-
ningens immunitet, smittämnens art och kvaliteten inom diagnostiken
(kvalitetskontroll), bedriva forskning inom smittskyddsområdet, utveckla
metoder inom smittskyddet, förmedla erfarenheter - internationellt och
nationellt - utföra arbete inom det försvarsmedicinska området samt
ansvara enligt riksdagens beslut för bekämpandet av sjukhusinfektioner.

En speciell uppgift blir att förvalta landets centrala förråd av bakterier,
virus och andra smittämnen.

Någon förändring av socialstyrelsens uppgift att ha tillsyn över smitt-
skyddet i landet avses inte ske. Socialstyrelsen skall ha kvar ansvaret för
att förmedla kunskaper och samordna tillämpningen av lagstiftningen på
området.

Avsikten är att SBL skall ersättas av det nya smittskyddsinstitutet, som
bör vara placerat på området för Karolinska institutet (Kl).

Möjligheterna för en samordning med KIs forskning och utbildning när
det gäller det vetenskapliga arbetet kommer att prövas. Samordningen
kan ske bl.a. genom tjänsteförening mellan professurer och tjänster som
avdelningsföreståndare. En samordning med verksamheten på Karolin-
ska Sjukhuset bör också ske när det gäller viss diagnostik.

Regeringen har den 5 september 1991 uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att utarbeta en samordnad lokalförsörjningsplan för Kl och SBL och
söka åstadkomma en samlad lokallösning för KIs och SBLs anslags-
finansierade verksamhet i Solna. En plan för den framtida användningen
av SBL-området skall upprättas, varvid bör beaktas eventuella möjlig-
heter till avyttring av delar av området.

Målsättningen är att smittskyddsinstitutet skall kunna inrättas och på-
börja sitt arbete den 1 januari 1993. När smittskyddsinstitutet påbörjar
sin verksamhet och tillverkningen av vacciner m.m. har flyttats bort från
SBL, kan SBL i sin nuvarande form läggas ner.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande
bl.a. de anslagsmässiga konsekvenserna av framtida organisatoriska
förändringar av nuvarande SBL.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

128

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksam-
het för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

E 8. Statens bakteriologiska laboratorium:

Centrallaboratorieuppgifter

1990/91	Utgift	55 446 939
1991/92	Anslag	46 195 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	43 166 000
1992/93	Förslag	46 222 000

Detta anslag finansierar huvudprogram 3. Centrallaboratorieuppgifter.

SBL

SBL redovisar i sin anslagsframställning ett huvudförslag, som innebär
en minskning med 1 % av anslaget eller en besparing med 432 000 kr.
för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till sammanlagt 46 222 000 kr. Jag har därvid
utgått från att laboratoriet bör undantas från produktivitets- och spar-
kravet om 1,5 % med hänsyn till att SBLs totala verksamhet visar ett
kraftigt underskott.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorie-
uppgifter för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
46 222 000 kr.

E 9. Statens bakteriologiska laboratorium:
Försvarsmedicinsk verksamhet

1990/91

1991/92

Utgift 5 533 681

Anslag 4 943 000

Anslag exkl.

mervärdeskatt 4 619 000

1992/93

Förslag 4 938 000

Detta anslag finansierar program 4. Försvarsmedicinsk verksamhet.

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Rättelse: S. 135 rad 10 nedifrån Står: 3 410 000 000 Rättat till: 3 400 000 000

129

SBL

SBL redovisar i sin anslagsframställning ett huvudförslag, som innebär
en minskning med 1 % av anslaget eller en besparing med 47 000 kr.
för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 4 938 000 kr. Jag har därvid utgått från att
laboratoriet bör undantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %
med hänsyn till att SBLs totala verksamhet visar ett kraftigt underskott.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
4 938 000 kr.

E 10. Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91	Utgift	5 320 080 Reservation* 1 683 998
1991/92	Anslag	3 190 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	2 584 000
1992/93	Förslag	2 584 000

* exkl. mervärdeskatt

SBL:s anskaffning av utrustning finansieras dels genom utnyttjande av
detta reservationsanslag för anskaffning av utrustningsobjekt, vars värde
överstiger 10 000 kr. och har en livslängd överstigande tre år, dels
genom anlitande av medel under resp, huvudprogram för utrustnings-
objekt, vars värde inte uppgår till ifrågavarande belopp. Medel motsva-
rande avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet tas upp i SBLs
budget och inlevereras till staten under inkomsttitel.

SBL

SBL beräknar investeringsbehovet beträffande utrustning under budget-
året 1992/93 till 8 089 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar för budgetåret 1992/93 ett medelsbehov av 2 584 000 kr.
för utrustningsanskaffning.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrust-
ning beräknas SBL för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret

130

på högst 3,1 milj.kr. Detta belopp används för lösen av återstående Prop. 1991/92:100

kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffas t.o.m. Bil. 6

innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning för
budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 2 584 000 kr.

Eli. Epidemiberedskap m.m.

1990/91	Utgift	16 440 458
1991/92	Anslag	19 072 000
1992/93	Förslag	16 036 000

Anslaget kan beskrivas som ett allmänt beredskapsanslag för hälso-
och sjukvården såvitt avser smittsamma sjukdomar.

Från anslaget utgår ersättning för vissa kostnader och förluster som
uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra sprid-
ning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna i ämnet finns bl.a. i kun-
görelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingri-
panden i hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare. Från anslaget bekostas också planläggning av epidemibered-
skap inom riket samt vissa epidemiförebyggande åtgärder.

Från anslaget bekostas även den epidemiologiska verksamhet, som
bedrivs vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL).

Socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och SBL

Beräknat medelsbehov för verksamheten under budgetåret 1992/93 är
följande.

1. Socialstyrelsen

Planläggning av epidemiberedskap inom riket samt epidemiförebyggande åtgärder med avseende på den internationella trafiken m.m.	325 000
Kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador
enligt socialdepartementets beslut	1 354 000
2. Riksförsäkringsverket
Ersättning till smittbärare	4 800 000
3. SBL
Epidemiologisk verksamhet	5 964 000
Immunitetsanalyser	1 582 000
Civil beredskapslagring	295 000
Summa	14 320 000

131

1. Inom ramen för sin planläggning av epidemiberedskapen i riket
avser socialstyrelsen att följa upp de förebyggande åtgärderna mot sexu-
ellt överförbara sjukdomar (STD), vilka ökat kraftigt under de senaste
åren, och tillsätta en arbetsgrupp för STD. Under de senaste åren har
difteri och polio förekommit i Norden, vilket ställer krav på en översyn
av vaccinationsskyddet. Skyddet genom vaccination mot difteri hos äldre
personer kommer särskilt att bevakas. Styrelsens allmänna råd och an-
visningar anpassas fortlöpande till den nya smittskyddslagen. Medel
erfordras vidare enligt styrelsen till åtgärder för att hindra införande i
riket av karantänssjukdomar och andra sjukdomar m.m.

2. Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, som gäller
fr.o.m. den 1 juli 1989, handhas alla sådana ersättningsärenden av för-
säkringskassorna. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för bud-
getåret 1991/92 till 4,725 milj.kr och för budgetåret 1992/93 till
4,8 milj.kr.

3. Den epidemiologiska verksamheten vid SBL avser epidemibekämp-
ning genom kartläggning av epidemisk smitta och övervakning av immu-
nitetsläget hos befolkningen m.m. Anslagsposten är avsedd att täcka
utgifterna för den epidemiologiska basorganisationen vid SBL. Pågående
immunitetsstudier föreslås få fortsätta. SBL håller vissa bakteriologiska
preparat i lager såsom en civil beredskap och beräknar medel för kassa-
tion av de preparat som inte kommer till användning.

En besparing på 1 % för SBL:s epidemiologiska verksamhet beräknas.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 för ersättning till
smittbärare m.m. till 6 000 000 kr. och för socialstyrelsens planerings-
verksamhet till 314 000 kr. Anslagsbehovet för den löpande epidemio-
logiska verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL)
beräknar jag till 6 440 000 kr. Härtill kommer 315 000 kr. för civil
beredskapslagring vid SBL. Jag har vid medelsberäkningen godtagit
förslaget från SBL om besparingar, som tillgodoser produktivitetskravet.

Socialstyrelsen har lagt fram ett förslag om seroepidemiologiska
studier för en uppföljning av immunitetsläget hos befolkningen vilken
kan ligga till grund för en fortlöpande prövning av det allmänna vaccina-
tionsprogrammet. Jag beräknar en ram för budgetåret 1992/93 på
1 617 000 kr. för uppföljning av immunitetsläget hos befolkningen, som
genomförs av SBL.

Till kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador
enligt socialdepartementets beslut beräknar jag 1 350 000 kr.

Anslaget för nästa budgetår bör tas upp med sammanlagt
16 036 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

132

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Epidemiberedskap m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 16 036 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

E 12. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut

1990/91	Utgift	29 925 000
1991/92	Anslag	30 375 000
1992/93	Förslag	30 375 000

Från anslaget utgår statens bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri). Institutet har till uppgift att
främja, samordna och medverka i huvudmännens planerings- och
rationaliseringsverksamhet inom hälso- och sjukvården samt social-
vården. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet
(prop. 1967:68, SoU 105, rskr. 251, prop. 1976/77:100 bil. 8, SoU 25,
rskr. 200).

Staten och Landstingsförbundet har den 15 juni 1989 träffat ett nytt
avtal om Spri för perioden 1990 - 1995. Vidare har staten och Lands-
tingsförbundet träffat en överenskommelse om finansieringen av Spri
under åren 1990 - 1992. Bidragen från staten och Landstingsförbundet
lämnas till en fond som används till Spris verksamhet. Av överenskom-
melsen framgår att staten och Landstingsförbundet för finansierings-
perioden sammanlagt skall tillskjuta 175 100 000 kr. till fonden. Av
detta belopp skall staten enligt överenskommelsen svara för hälften.

Föredragandens överväganden

Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten för år
1992 tillskjuta 30,3 milj.kr. För Spris medverkan i standardiserings-
arbetet tillskjuter staten 200 000 kr. för sista halvåret 1992. Staten skall
således enligt det nämnda tillföra Spri medel med sammanlagt
15 350 000 kr. för institutets verksamhet under sista halvåret 1992.
Någon överenskommelse avseende första halvåret 1993 föreligger inte.
Överläggningar med Landstingsförbundet har emellertid påbörjats om
finansieringen för år 1993 - 1995.

Mot denna bakgrund föreslår jag att medel för budgetåret 1992/93 tas
upp under ett förslagsanslag. Jag beräknar därvid för ändamålet ett oför-
ändrat anslagsbelopp på 30 375 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 30 375 000 kr.

133

E 13. Bidrag till allmän sjukvård m.m.

1990/91	Utgift	4 634 419 028
1991/92	Anslag	4 067 682 000
1992/93	Förslag	3 495 682 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Från anslaget utgår det särskilda statsbidrag till den allmänna sjuk-
vårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985 utgår till sjukvårds-
huvudmännen från den allmänna försäkringen.

Från anslaget utgår även ersättning till sjukvårdshuvudmännen enligt
överenskommelser mellan staten och huvudmännen om deras övertagan-
de av statens ansvar dels för pensionskostnaderna för den personal som
övergick i sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagandet av den psy-
kiatriska sjukvården, dels för provinsialläkarnas pensionering (prop.
1972:50, SoU 17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmännen för deras
åtaganden genom vissa årliga bidrag t.o.m. år 1993.

Vidare betalas från anslaget vissa övergångsbidrag till Uppsala läns
landsting enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska
sjukhuset i Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU 40, rskr. 267).

Från anslaget bestrids även kostnader för bidrag till EGs cancerpro-
gram.

Riksförsäkringsverket

I enlighet med träffade överenskommelser om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. har det särskilda statsbidraget till den
allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknats utgå med
3 855 milj.kr. för budgetåret 1991/92, varav 2 150 milj.kr. utbetalas
under andra halvåret 1991 och 1 705 milj.kr. under första halvåret
1992. Verket föreslår emellertid att den allmänna sjukvårdsersättningen
fr.o.m. budgetåret 1992/93 helt finansieras från sjukförsäkringen i enlig-
het med bestämmelserna i 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring, eller med 15% statsbidrag och 85 % sjukförsäkringsavgifter.
Statsbidrag bör därvid enligt verkets mening utgå från anslaget D 1.
Bidrag till sjukförsäkringen. Verket räknar således med att medel inte
skall utgå för den allmänna sjukvårdsersättningen från anslaget i fort-
sättningen.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 dels för
pensioner till provinsialläkarna till 15 025 000 kr., dels för bidrag till
pensionskostnader enligt överenskommelsen om övertagandet av den
psykiatriska vården m.m. till 70 657 000 kr.

Den sista utbetalningen av övergångsbidraget till Uppsala läns lands-
tingskommun för övertagandet av Akademiska Sjukhuset skall ske i
oktober 1992 med 5 milj.kr., uppräknat med hänsyn till förändringarna
i nettoprisindex. Styrelsen beräknar att bidrag kommer att utbetalas med
9 133 000 kr.

134

Föredragandens överväganden

En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvud-
männen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1992.
Den ansluter till det system med schabloniserade ersättningar till huvud-
männen som infördes fr.o.m år 1985. Till följd av den s.k. äldrere-
formen överförs ca 21 % av kostnaderna för hälso- och sjukvården från
sjukvårdshuvudmännen till kommunerna, varför den allmänna sjuk-
vårdsersättningen reduceras med 3 066 milj.kr. i förhållande till ersätt-
ningen för år 1991. Bortsett från detta ökar det totala ersättningsbe-
loppet från sjukförsäkringen med 100 milj.kr. under år 1992.

Härtill kommer ett bruttotillskott till sjukvårdshuvudmännen på sam-
manlagt ca 200 milj.kr. till följd av att dessa fr.o.m. år 1992 övertar
debitering och uppbörd av sjukvårdsavgifter för bl.a. sjukpenningförsäk-
rade.

Den särskilda ersättningen för rehabiliteringsåtgärder har också höjts
från år 1991 och uppgår till högst 485 milj.kr. under år 1992.

Överenskommelsen finns redovisad i regeringens proposition
1991/92:19 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

För sjukförsäkringens finansiering lämnas ett särskilt bidrag från för-
slagsanslaget, som för närvarande uppgår till 3 855 milj.kr. (prop.
1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr. 384).

De övergångsbidrag, som staten betalar till Uppsala läns landsting
enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjuk-
huset i Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU 40, rskr. 267) är angivna i
prisläget i juli 1981. Övergångsbidragen minskar successivt. Den sista
utbetalningen skall ske i oktober 1992. Med beaktande av indexutveck-
lingen beräknar jag att medelsbehovet för ändamålet kommer att uppgå
till 9 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Sverige har anslutit sig till EGs program mot cancer, som har en stark
inriktning mot förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Jag föreslår
att 1 milj.kr. för svensk medverkan i EGs cancerprogram beräknas
under anslaget. Beloppet bör tas upp som en särskild anslagspost till
regeringens disposition.

Jag har under anslaget A 3. Uppföljning, utvärdering m.m. beräknat
medel för utvecklingsinsatser.

Jag föreslår att riksförsäkringsverket får disponera 3 400 000 000 kr.
som statsbidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen. Socialstyrelsen
bör få disponera 85 682 000 kr. till vissa pensionskostnader och pro-
vinsialläkarpensioner.

I överensstämmelse med vad jag anfört beräknar jag anslagsbehovet
för budgetåret 1992/93 till 3 495 682 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 3 495 682 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

135

E 14. Specialistutbildning av läkare m.m.

1990/91	Utgift	34 430 417 Reservation* 3 407 280
1991/92	Anslag	30 042 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	28 750 000
1992/93	Förslag	30 443 000

* exkl. mervärdeskatt

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Från anslaget bekostas olika utbildnings- och informationsinsatser som
socialstyrelsen svarar för. Dessa avser i huvudsak vidareutbildning av
läkare till specialistkompetens, viss vidareutbildning av tandläkare, viss
efterutbildning av läkare m.fl., kompletteringsutbildning för hälso- och
sjukvårdspersonal med utländsk utbildning samt konferenser m.m.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen anför i sin anslagsframställning bl.a. följande.

På grundval av betänkandet (SOU 1987:53) Kompetensutvecklingen
efter läkarexamen jämte huvudbilaga (SOU 1987:54) Målbeskrivningar,
har regeringen lagt fram förslag i proposition (1988/89:138) om rikt-
linjer för specialiseringstjänstgöring för läkare m.m. (1988/89:SoU9,
rskr. 16). Ett nytt utbildningssystem, som utgår från målbeskrivningar
för respektive specialitet, införs fr.o.m. år 1992.

Socialstyrelsen har utarbetat specialitetsförteckning, målbeskrivning för
allmän tjänstgöringen samt målbeskrivningar för olika specialiteter. Nu-
varande utbildningssystem med tidsbestämda utbildningsavsnitt ersätts av
en målrelaterad utbildning med stor flexibilitet och variation i upplägg-
ningen.

Antalet avlagda examina för läkare beräknas enligt universitets- och
högskoleämbetet uppgå till omkring 680 för budgetåret 1992/93. Härtill
kommer ca 200 läkare med utländska examina.

Läkarnas vidareutbildning inleds genom allmän tjänstgöringen (AT).
Den avslutas med ett sammanhållet AT-prov i slutet av tjänstgörings-
perioden. Provet utarbetas och genomförs av högskolemyndigheterna.
Socialstyrelsen har därmed inte längre något ansvar för anordnandet av
AT-proven. Socialstyrelsen meddelar emellertid bevis om godkänd all-
mäntjänstgöring, legitimation och specialistkompetens för läkare.

Socialstyrelsen har medgivit att 990 allmäntjänstgöringsblock (AT-
block) inrättats för år 1991. Diskussioner pågår om AT-blockens dimen-
sionering för år 1992. Preliminärt beräknas av socialstyrelsen 850 AT-
block för nämnda år, varav ca 100 block för att avhjälpa uppkommen
köbildning.

Den fortsatta vidareutbildningen (FV) har hittills skett inom ett block-
system. Ett blockförordnande för läkare under vidareutbildning omfattar
de tjänstgöringsavsnitt som behövs för att läkaren skall uppnå specialist-
kompetens. Hittillsvarande system med FV-block för specialistutbild-
ningen avskaffas nu. I stället skall för vaije läkare ett individuellt tjänst-
göringsprogram läggas upp med målbeskrivningen som utgångspunkt.

136

Därvid skall anges såväl tjänstgöringens utformning som kraven på
teoretisk utbildning för att målbeskrivningen skall uppfyllas. Den teore-
tiska utbildningen kan bestå av både specialistkompetenskurser (SK-
kurser) och annan teoretisk utbildning, såsom seminarier och studiebe-
sök m.m. SK-kursema utgör dock en övervägande del av den teoretiska
utbildningen.

Socialstyrelsen svarar för den övergripande planeringen och admini-
strationen av SK-kursema. Kurserna genomförs som uppdragsutbildning
vid de högskolor där läkarutbildning bedrivs.

Även om systemet med FV-block upphör vid övergången till det nya
utbildningssystemet vid utgången av år 1991, kommer merparten av de
läkare som befinner sig under vidareutbildning att följa det tidigare
utbildningssystemet med tidsbestämda tjänstgöringar och bestämda kurs-
krav under budgetåret 1992/93. Enligt dessa vidareutbildningsbestäm-
melser krävs för specialistkompetens, förutom praktisk läkartjänstgöring,
att sex kurser genomgås.

Socialstyrelsen anser att det för budgetåret 1992/93 bör anordnas ca
260 specialistutbildningskurser för läkare om vardera en vecka med i
genomsnitt 25 deltagare i varje kurs. En kurs beräknas kosta i genom-
snitt ca 77 646 kr. Socialstyrelsen beräknar kostnaden för 260 kurser till
20 188 000 kr. För vidareutbildningen av läkare till specialistkompetens
under budgetåret 1992/93 beräknar socialstyrelsen för omkostnader
407 000 kr. och för administrationskostnader 2 423 000 kr. Universitets-
administrationen kommer att debitera kostnaderna för SK-kursema med
administrationspålägg. Hittillsvarande regionala sekretariat upphör.

Efter avdrag för moms beräknas det sammanlagda behovet av medel
för vidareutbildningen av läkare till 22 005 000 kr. av socialstyrelsen.

Inom medelsramen till efterutbildningskurser för hälso- och sjukvårds-
personal m.fl. föreslås anordnande av utbildning inom området folk-
hälsoarbete med särskild inriktning på epidemiologi till en kostnad av
715 000 kr. Vidare behöver enligt socialstyrelsen anordnas kurser för
tandläkare inom vissa odontologiska specialiteter beträffande de inslag
av medicinska ämnen som förekommer. En sådan kurs till en kostnad av
55 000 kr. bör anordnas under budgetåret 1992/93. Sammanlagt erfor-
dras 770 000 kr. enligt socialstyrelsen. Efter avdrag för moms beräknas
medelsbehovet till 739 000 kr.

Socialstyrelsen har tidigare anordnat efterutbildning i rättsmedicin
inom medelsramen. Ansvaret för denna utbildning föreslås emellertid
föras över till rättsmedicinalverket fr.o.m. budgetåret 1992/93. Kurser
i klinisk läkemedelsprövning skall i fortsättningen anordnas av läke-
medelsverket. Kurs i tropikmedicin för läkare planeras inte för budget-
året 1992/93, men avses anordnas under budgetåret 1993/94.

Kurser m.m. för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning
syftar till att skapa förutsättningar för hälso- och sjukvårdspersonal med
utländsk utbildning att utöva olika vårdyrken i Sverige. För detta ända-
mål föreslås att 5 580 000 kr. ställs till förfogande. Efter avdrag för
moms beräknas kostnaden uppgå till 5 357 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

137

Genom konferenser och seminarier kan socialstyrelsen bidra till att
sprida kunskaper och erfarenheter, samtidigt som styrelsen får tillfälle
att följa utvecklingen inom vårdområdet. Verksamheten är ett betydelse-
fullt led i styrelsens tillsyn och planering. Socialstyrelsens regionala
enheter är viktiga verktyg för att föra ut analyser av olyckor och tillbud
inom hälso-och sjukvården till det praktiska arbetet. Styrelsen beräknar
medelsbehovet till 1 650 000 kr. och föreslår att 1 586 000 anvisas för
detta ändamål, sedan avdrag för moms skett.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1991/92 Beräknad

exkl. ändring

mervärdeskatt 1992/93

Föredraganden

1. Vidareutbildning av
läkare	21 750 000	+	1 348 000
(därav kostnader för systematisk undervis- ning med kunskapsprov)	(20 315 000)	( +	535 000)
2. Efterutbildningskurser
för hälso- och sjukvårds- personal m.fl.	1 795 000	—	995 000
3. Kurser m.m. för hälso-
och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning	4 505 000	+	1 280 000
4. Konferenser m.m.	700 000	+	60 000
Summa	28 750 000	+	1 693 000

Föredragandens överväganden

Ett nytt utbildningssystem för specialistutbildningen av läkare införs den
1 januari 1992. Även fr.o.m. år 1992 skall socialstyrelsen emellertid
anordna kurser för specialistkompetens för läkare.

Jag beräknar 23 098 000 kr. till sådana kurser och räknar med att
socialstyrelsen bör kunna anordna sammanlagt ca 260 kurser under nästa
budgetår för läkare, som genomgår utbildning till specialistkompetens,
inom ramen för dessa medel.

Socialstyrelsen har redovisat ett förslag om efterutbildningskurser för
hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. Styrelsen föreslår att viss utbildning
inom folkhälsoarbetet och vissa kurser inom medicinska ämnen för spe-
cialistutbildning för tandläkare anordnas. Jag beräknar 800 000 kr.,
inberäknat pris- och löneomräkning, för ändamålet enligt socialstyrel-
sens förslag. Jag har också i det föregående beräknat medel under an-
slaget till rättsmedicinalverket för efterutbildning i rättsmedicin i
överensstämmelse med socialstyrelsens förslag.

Hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk vårdutbildning bör ges
möjlighet att utöva sitt yrke i Sverige. Förutsättningen för detta är dock
att erforderliga kurser anordnas för denna personal med inslag av kom-
petenshöjande åtgärder och kunskapsprövning. Jag godtar socialstyrel-
sens förslag i denna del och beräknar anslagsposten för ändamålet till
5 785 000 kr., inberäknat pris- och löneomräkning.

138

Till konferenser m.m. beräknar jag 760 000 kr. för budgetåret
1992/93.

Jag har vid min medelsberäkning räknat med vissa besparingar på
sammanlagt 466 000 kr. till följd av rationaliseringar av den verksamhet
som bekostas från detta anslag.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
30 443 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Specialistutbildning av läkare m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 30 443 000 kr.

E 15. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och
sjukvård i krig

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anfört (bil. 5)
att han avser att i februari 1992 föreslå regeringen att besluta att lägga
fram en särskild försvarsproposition. I samband därmed kommer an-
slagsfrågor för den civila hälso- och sjukvården i krig av totalförsvars-
karaktär att tas upp till behandling.

Jag föreslår att anslaget i avvaktan härpå förs upp med ett i förhållande
till medelsanvisningen för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:102 bil 2,
FÖU8, rskr. 285) oförändrat belopp av 55 190 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Beredskaps-
lagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig för bud-
getåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag på 55 190 000 kr.

E 16. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.

Med hänvisning till vad jag nyss anfört under föregående anslag E 15.
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig
förordar jag att anslaget tas upp med ett oförändrat belopp av
69 470 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Driftkost-
nader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1992/93 beräkna
ett förslagsanslag på 69 470 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

139

E 17. Statens folkhälsoinstitut

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

47 500 000

106 883 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bakgrund

I propositionen 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor har regeringen
föreslagit riksdagen att godkänna att ett folkhälsoinstitut inrättas den
1 januari 1992, vilket riksdagen har bifallit (SoU23, rskr. 376). I
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop.
1991/92:25) har regeringen vidare föreslagit att tidpunkten för folkhälso-
institutets inrättande senareläggs till den 1 juli 1992, men att vissa vik-
tiga folkhälsoinsatser skall kunna påböijas redan under budgetåret
1991/92. Riksdagen biföll förslaget.

Folkhälsoinstitutets huvuduppgift skall vara att på nationell nivå be-
driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektors-
övergripande karaktär. Arbetet avses ske genom och i nära samarbete
med kommuner, landsting, andra statliga myndigheter, företag och fri-
villiga organisationer m.fl.

I propositionen 1990/91:175 föreslogs en successiv uppbyggnad av
institutet. För budgetåret 1991/92 beräknades ett anslag på 47,5 milj.kr.
För budgetåret 1992/93 beräknade regeringen en ökning av anslags-
medlen med 85,8 milj.kr., bl.a. genom att överföra anslagsmedel från
socialstyrelsen, statens ungdomsråd och Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning (CAN). Riksdagen underströk bl.a. att folk-
rörelsernas inflytande i CAN bör bibehållas och att Systembolaget även
i fortsättningen bör producera riskinformation.

T.o.m. budgetåret 1991/92 har i statsbudgeten funnits ett särskilt an-
slag för bidrag till hälsoupplysning, m.m. Anslaget uppgår för nämnda
budgetår till drygt 7 milj.kr. Regeringen har efter förslag från social-
styrelsen beslutat om fördelningen av under anslaget tillgängliga medel.

Folkrörelserna erhåller statsbidrag inom området dels i form av cen-
tralt organisationsstöd, dels som projektmedel till alkohol- och drogföre-
byggande verksamhet. Under budgetåret 1991/92 utgår bidrag till orga-
nisationernas insatser inom alkohol- och drogområdet med dtygt
63 milj.kr. Medlen har fördelats av socialstyrelsen, statens ungdomsråd
och samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykter-
hetsorganisationer m.fl.

Folkhälsoinstitutet planeras att överta det tvärsektoriella folkhälso-
arbetet i form av samverkan och samordning i förhållande till andra
myndigheter som i dag i vissa fall utförs av socialstyrelsen. Även vissa
andra uppgifter planeras att överföras från socialstyrelsen till folkhälso-
institutet. Mot denna bakgrund föreslogs i den s.k. kompletterings-
propositionen (prop. 1990/91:150) förbudgetåret 1991/92, att socialsty-
relsens myndighetsanslag skulle minskas med 10 milj.kr. fr.o.m. bud-
getåret 1992/93. Dessa medel föreslogs i stället tillföras folkhälsoinstitu-
tet. Riksdagen biföll regeringens förslag (SoU25, rskr. 384).

140

Föredragandens överväganden

En organisationskommitté för folkhälsoinstitutet har tillkallats för att
utföra det förberedande arbete som krävs (dir. 1991:77 och tilläggsdir.
1991:96).

Jag föreslår i överensstämmelse med tilläggsdirektiven för organisa-
tionskommittén för folkhälsoinstitutet att en större del av den planerade
verksamheten än vad som ursprungligen var tänkt påbörjas redan vid
starttidpunkten, eftersom denna senarelagts sex månader. Jag föreslår
vidare att verksamheten skall starta successivt och att full verksamhet
skall vara uppnådd den 1 januari 1993.

Folkrörelser och frivilliga organisationer har en viktig uppgift att fylla
i det förebyggande arbetet. Deras insatser utgör viktiga komplement till
det arbete myndigheterna bedriver. Jag föreslår att vissa medel till bi-
drag, som tidigare har disponerats av socialstyrelsen för alkohol- och
drogförebyggande arbete, i fortsättningen beräknas under anslaget för
folkhälsoinstitutet. Bidrag till hälsoupplysning m.m. har som nämnts
tidigare fördelats av regeringen efter förslag från socialstyrelsen. Jag
föreslår att även medel för bidrag till organisationer, som arbetar med
hälsoupplysning, i fortsättningen beräknas under anslaget till statens
folkhälsoinstitut. Jag avser att föreslå regeringen att folkhälsoinstitutet
skall bemyndigas att besluta om hur dessa medel om tillsammans drygt
43 milj.kr. skall fördelas.

Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer får organisationsstöd
för sin centrala verksamhet. Jag beräknar för detta ändamål
17,8 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Medlen bör fördelas av samar-
betsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisa-
tioner m.fl. Jag beräknar härutöver 400 000 kr. som bidrag till nykter-
hetsrörelsens landsförbund.

Folkhälsoinstitutet bör vidare enligt min mening få disponera särskilda
projekt- och utvecklingsmedel till organisationerna och övriga intressen-
ter som bedriver drogförebyggande verksamhet inom prioriterade om-
råden. För ändamålet beräknar jag 19 milj.kr. Det bör också finnas
förutsättningar för att organisationernas insatser inom området ytter-
ligare kan förstärkas inom ramen för de medel som institutet i övrigt
kommer att förfoga över.

Organisationskommittén har i uppdrag att överlägga med CAN om en
lämplig samordning av CANs och folkhälsoinstitutets verksamheter.
Enligt en preliminär överenskommelse mellan CAN och organisations-
kommittén skall som ett första led i samordningen av verksamheterna
folkhälsoinstitutet från CAN överta uppgifterna att följa drogutveck-
lingen och att utarbeta vetenskapliga översikter. I enlighet härmed bör
3 milj.kr. föras över till detta anslag från anslaget H 1. Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN. Jag har vid
medelsberäkningen tagit hänsyn härtill och även till att 10 milj.kr. skall
tillföras folkhälsoinstitutets anslag för tvärsektoriellt folkhälsoarbete från
socialstyrelsens myndighetsanslag enligt riksdagens beslut.

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 106 883 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

141

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statensfolkhälsoinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 106 883 000 kr.

E 18. Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti

1991/92 Anslag 250 000 000

1992/93 Förslag 250 000 000

Från anslaget utgår särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti till huvud-
männen för hälso- och sjukvården enligt en överenskommelse
den 9 april 1991 med Landstingsförbundet om statligt bidrag för införan-
de av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992. Förslag härom har godtagits av
riksdagen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr. 384). Överenskom-
melsen har kompletterats den 21 november 1991.

Föredragandens överväganden

Människor skall inte behöva vänta mer än den tid, som behövs för en
effektiv planering av vården, på operationer som kan ge dem möjlighet
att leva ett fullvärdigt och självständigt liv.

Företrädare för staten och Landstingsförbundet har med anledning
härav den 9 april 1991 träffat en överenskommelse om statligt bidrag för
införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992. Landstingsförbundet har
bl.a. rekommenderat sjukvårdshuvudmännen att införa en sådan vård-
garanti fr.o.m. år 1992 för vissa operationer och andra medicinska insat-
ser.

Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av vårdgaran-
tin bli behandlad inom tre månader från det att patienten har satts upp på
vårdplaneringslista. Om patienten inte skulle kunna bli behandlad inom
denna tid på den egna kliniken, skall patienten erbjudas vård vid annan
klinik inom sjukvårdsområdet, hos annan sjukvårdshuvudman eller hos
privat vårdgivare. Vidare anges i överenskommelsen att vårdgarantin
skall gälla för ett tiotal typer av behandlingar. Dessa fastställs av Lands-
tingsförbundet - efter samråd med landstingen - och staten gemensamt.

Representanter för staten och Landstingsförbundet har den
21 november 1991 träffat en överenskommelse om komplettering av
överenskommelsen, varigenom bl.a. har preciserats att följande behand-
lingar/insatser omfattas av vårdgarantin, nämligen utredning och be-
handling av kranskärlssjukdom, total ledplastik i höft- och knäled, ope-
ration av gråstarr, operation av gallstenssjukdom, operation av ljumsk-
bråck, operation av godartad prostataförstoring, kirurgisk behandling av
urininkontinens hos kvinnor, kirurgisk behandling av prolaps (framfall)
samt utprovning av hörapparat. Parterna enades också om att socialsty-
relsens allmänna råd skall vara vägledande för bedömningen av vilka
patienter som omfattas av vårdgarantin.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

142

Regeringen har den 21 november 1991 godkänt kompletteringen för
statens del.

Vårdgarantin är ett viktigt medel att utjämna väntetiderna i landet för
vissa angelägna operationer och behandlingar. Den ger ett incitament för
sjukvårdshuvudmännen att bättre tillgodose kravet enligt hälso- och
sjukvårdslagen på att insatser för en god hälsa och en vård på lika vill-
kor skall erbjudas befolkningen i sin helhet. Ett ytterligare syfte med
vårdgarantisystemet är naturligtvis att förbättra utnyttjandet av befintlig
kapacitet inom hälso- och sjukvården.

Parterna är överens om att effekterna av vårdgarantin måste följas upp
vad gäller produktion, väntetider, indikationer och konsekvenser för
andra patientgrupper m.m. Detta arbete bedrivs gemensamt av social-
styrelsen och Landstingsförbundet.

Statligt bidrag skall enligt överenskommelsen lämnas engångsvis med
sammanlagt 500 milj.kr. för år 1992 till berörda sjukvårdshuvudmän.
Härigenom underlättas införandet av vårdgarantisystemet. Bidraget för-
delas mellan sjukvårdshuvudmännen efter antalet invånare den
31 december 1990. Socialstyrelsen skall betala ut de statliga bidragen
kvartalsvis.

För andra halvåret 1992 erfordras 250 milj.kr. Jag räknar därför med
detta medelsbehov för budgetåret 1992/93 under reservationsanslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti för budget-
året 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 250 000 000 kr.

E 19. Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik

Nytt anslag (förslag) 11 408 0001

1 Medel har tidigare anvisats under anslaget A 2. Utredningar m.m.

Bakgrund

Regeringen beslutade i juni 1987 att inrätta en beredning med uppgift att
utvärdera såväl ny som befintlig medicinsk metodik. Utvärderingen
skulle beakta medicinska, psyko-sociala, etiska och ekonomiska aspek-
ter. Verksamheten bedömdes bli av värde ur generell samhällsekono-
misk synpunkt då de metoder som tillämpas inom hälso- och sjukvården
har stor betydelse även för andra samhällssektorer bl.a. ur ekonomisk
aspekt.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) leds av
en styrelse med nio ledamöter med tre års mandattid. Till beredningen
är också en referensgrupp knuten vars experter utses på ett år. SBUs
kansli består av sex personer. Därutöver anlitas ett stort antal experter
för olika projektuppdrag.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

143

SBUs roll och arbetsuppgifter

Ett rationellt utnyttjande av befintliga resurser förutsätter att nya meto-
der som introduceras har bedömts med hänsyn till deras samlade nytta,
risker och ekonomiska konsekvenser och att föråldrade metoder sorteras
bort. SBU har till uppgift att göra sådana bedömningar inom hälso- och
sjukvården.

Verksamheten bedrivs huvudsakligen i projektform med anlitande av
externa experter. Arbetet syftar till att utforma kunskapsöversikter och
synteser över befintligt vetenskapligt underlag som belyser de samlade
medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsekvenserna av olika
metoder. Arbetet bygger på att kunskaper samlas in både på nationell
och internationell nivå. Ett viktigt inslag i verksamheten är att sprida
information om uppnådda resultat. Projekten dokumenteras i form av
rapporter, som ges bred spridning. Resultaten sprids också genom ar-
tiklar i facktidskrifter och genom konferenser.

Bland de projekt som avslutats kan nämnas Preoperativa rutiner och
Metoder för behandling av ont i ryggen. När det gäller Preoperativa
rutiner rekommenderade SBU att preoperativ utredning inte skall företas
annat än på särskild indikation. Härigenom ökar säkerheten för patien-
terna och kvaliteten i vården. SBU beräknade att en minskad preoperativ
utredning enligt förslaget skulle leda till direkta ekonomiska kostnads-
besparingar i intervallet 100-200 milj.kr. Vid en uppföljning ett år efter
rapportens utgivning konstaterades besparingar om 40-60 milj.kr. under
det första året. I fråga om projektet om ryggbesvär visade SBU på en
modell för omhändertagande av patienter som skulle kunna innebära
förbättringar för patienterna och samtidigt samhällsekonomiska bespa-
ringar i storleksordningen 3,7 miljarder kr. per år. Utvärdering av
projektet pågår.

Utvärderingen av SBUs verksamhet

En utvärdering av SBUs verksamhet som gjordes på uppdrag av rege-
ringen överlämnades i november 1990. Utredningsmannen fann att
utvärdering av medicinsk metodik är en verksamhet med betydande
utvecklingspotential, som bör betraktas som ett av flera strategiska styr-
medel för den svenska hälso- och sjukvården.

Utredaren fann att de rapporter som publicerats höll en god internatio-
nell standard och var framställda på ett lättillgängligt sätt. När det gäller
SBUs verksamhetsområde hade förslag väckts om en breddning att även
omfatta bl.a. socialtjänsten. Utredningsmannen avrådde emellertid från
detta och rekommenderade att SBU koncentrerar sig på det medicinska
fältet där det under lång tid kommer att finnas ett omfattande behov av
vetenskapligt grundade utvärderingar.

Utredaren fann vidare att metoderna för spridning av resultaten bör
utvecklas och att implementeringen bör intensifieras. Han rekommende-
rade vidare att utnyttjandet av internationella utredningsresultat utveck-
las.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

144

I fråga om organisation och arbetsformer ansåg utredaren att SBU bör
ha en neutral ställning och organiseras som en fristående myndighet
under socialdepartementet. Samordning eller integrering med någon
annan organisation bedömdes inte ändamålsenlig, bl.a. för att undvika
risken för misstankar om att någon enskild organisations särintresse
skulle kunna påverka slutsatserna i gjorda utvärderingar. Utredaren fann
vidare att SBU inte bör åläggas sådana myndighetsuppgifter som innebär
direktivrätt över eller rätt att utkräva ansvar av annan organisation eller
enskild person.

Föredragandens överväganden

Resursutnyttjandet inom hälso- och sjukvården bestäms till stor del av
effektiviteten i tillämpade metoder för prevention, diagnostik, behand-
ling och rehabilitering av sjukdomar, skador och handikapp. Den medi-
cintekniska utvecklingen går mycket snabbt med resultatet att nya möj-
ligheter till behandling ständigt ser dagens ljus.

De möjligheter som nya metoder medför måste vägas mot andra alter-
nativ och mot resurstillgång samt bedömas ur sociala och etiska aspek-
ter. Nya metoder kan också medföra nya lösningar och möjligheter till
relativt stora förändringar i sättet att organisera och bedriva vård. Den
moderna teknologiska utvecklingen går mot metoder som tillåter behand-
ling utanför den traditionella vården. En kontinuerlig bevakning och
värdering av dessa metoder ur medicinska och ekonomiska synvinklar är
en förutsättning för att snabbt tillvarata metoder som medför både huma-
nitära och samhällsekonomiska fördelar.

Ett rationellt utnyttjande av givna resurser för sjukvård och hälsovård
förutsätter vidare en metodik för utsortering av föråldrade metoder när
nya tillkommer. Utvärdering av medicinska metoder syftar till att ge ett
samlat underlag för val av metod med hänsyn till nytta och säkerhet för
patienterna samt till ekonomiska och sociala konsekvenser.

Den verksamhet som SBU nu bedrivit under fyra år har utfallit mycket
väl. Detta visar bl.a. den genomförda utvärderingen. Uppföljning av
resultat från presenterade projekt visar också på konkreta kostnads-
besparingar. Självfallet är ett ekonomiskt utbyte av största betydelse,
men inte mindre viktigt är att metoder används som är effektiva och
fördelaktiga ur medicinska, sociala och etiska aspekter. Det positiva
utfallet bedöms till stor del vara ett resultat av den fristående ställningen
som SBU har, vilket bl.a. möjligör att experter kan engageras oberoende
av organisatorisk tillhörighet. Vidare är den oberoende ställningen av
värde när det gäller att få genomslag av uppnådda resultat. Jag delar
således utredarens slutsats att SBU inte bör samordnas eller integreras
med någon annan organisation. Eftersom verksamheten nu har fått en
stabil form ser jag det som naturligt att den organiseras som en friståen-
de myndighet. Verksamheten har hittills finansierats under anslaget A 2.
Utredningar m.m. Någon utvidgning av verksamhetsområdet är för när-
varande inte aktuell. Liksom hittills bör SBU koncentrera sina insatser
till det medicinska fältet och konsolidera sin verksamhet. För att få ännu

10 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

145

bättre effekt av uppnådda resultat bör implementeringsarbetet utvecklas Prop. 1991/92:100
ytterligare. Jag föreslår att SBU blir en myndighet under socialdeparte- Bil. 6
mentet.

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 11 408 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna att statens beredning för utvärdering av medi-
cinsk metodik ombildas till en fristående myndighet med de upp-
gifter som jag tidigare har angett,

2. att till Statens beredning för utvärdering av medicinsk meto-

dik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på

11 408 000 kr.

146

F. Omsorg om barn och ungdom

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Barnomsorg

Barnomsorg utanför hemmet omfattar verksamhet för barn i åldern
0-12 år. Denna barnomsorg bedrivs i form av daghem, familjedaghem,
deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och öppen fritidsverksamhet.
Den offentliga barnomsorgen är en kommunal uppgift.

Barnomsorgens uppgift är att genom pedagogisk gruppverksamhet ge
barnen stöd och stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella
utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor. Den är också viktig för
föräldrarnas möjligheter att förena förvärvsarbete eller studier med vård
och ansvar för barn.

Syftet med offentlig finansiering av olika former av barnomsorg är att
de föräldrar som önskar denna typ av omsorg får ökade möjligheter att
tillgodose detta behov och att även barn med behov av särskilt stöd kan
garanteras lika rätt till omsorg. Bamomsorgspolitiken bör syfta till att ge
valfrihet åt småbarnsföräldrar, varför hinder för fri etablering och fritt
nyttjande av olika bamomsorgsformer att tas bort.

Riksdagen fattade år 1985 ett principbeslut om att alla barn över 1 1/2
års ålder senast år 1991 skall få delta i en organiserad förskoleverksam-
het.

Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall erbjudas
plats i daghem eller familjedaghem. Barn som är i familjedaghem eller
vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas möjlighet att delta i öppen
förskola eller få plats i deltidsgrupp. Behovet när det gäller daghem kan
självfallet fyllas av kommunal såväl som privat driven barnomsorg.

I propositionen som låg till grund för riksdagens beslut underströks
också att målet inte innebar att kommunerna befriades från sitt ansvar att
erbjuda barnomsorg till barn under 18 månader.

Om varje familj får lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar
skapas större trygghet för barn och föräldrar. Det innebär att det måste
finnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha
det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som så önskar att stanna
hemma när barnen är små.

Mot denna bakgrund kommer barnomsorgen att prioriteras även i
framtiden och nya vägar prövas bl.a. för en flexiblare resursanvändning
och större valfrihet. Som ett första steg i den omläggning av familjepoli-
tiken som nu har påbörjats, har tidigare hinder för fri etablering och fritt
utnyttjande av olika former av barnomsorg tagits bort. Det ökar famil-
jernas valfrihet och skapar förutsättningar för att snabbare nå målet full
behovstäckning i barnomsorgen.

147

Småbarnsfamiljerna

Följande statistikuppgifter har hämtats ur 1991 års bamomsorgsunder-
sökning och avser situationen under den tredje veckan i januari. Barn
under fyra månader ingår inte i undersökningen.

Av Sveriges totalt ca en miljon barnfamiljer har hälften, 516 000
familjer, barn i åldrarna 4 månader t.o.m. sex år. Drygt 60 % av dessa
familjer har ett förskolebarn, 32 % har två och 5 % tre förskolebarn.
Diagrammet visar den huvudsakliga sysselsättningen för kvinnan - eller
den ensamstående mannen - under den aktuella veckan. Inte oväntat
finns de flesta förvärvsarbetande i gruppen med ett barn (57 %). Andelen
sjunker till 27 % om det finns tre förskolebarn i familjen. Andelen hem-
arbetande är ca 5 % om det finns ett och två barn medan den i trebams-
familjema är 15 %. En femtedel av enbamsmödrama är föräldralediga
jämfört med närmare hälften av mödrar som har tre barn. För mer än
hälften av dessa gäller ledigheten ett yngre syskon. Andelen som stude-
rar eller är arbetslösa ligger på i stort sett samma nivåer oberoende av
antalet barn - studerande ca 5 % och arbetslösa ca 3 %.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Antal familjer med förskolebarn 1991

Fördelning efter modems sysselsättning och
antal förskolebarn i familjerna

tusental

Källa: Bamomsorgsundersökningen 1991

Ca 90 % av samtliga förskolebarn har föräldrar som är gifta eller
samboende, nära 10 % av barnen lever med en ensamstående mamma
medan mindre än 1 % lever med en ensamstående pappa. Av diagram-
met nedan framgår det hur barntillsynen ordnades under januari 1991
beroende på om det finns en eller två föräldrar i familjen. 75 % av de
ensamståendes barn fanns i någon form av statsbidragsberättigad barn-
omsorg jämfört med 46 % av de sammanboendes barn. I nära 40 % av
tvåföräldrahushållen var en förälder hemma hos barnet jämfört med
16 % i hushållen med ensamstående föräldrar. Föräldralediga inräknas i
gruppen hemmavarande föräldrar men går inte att särredovisa.

148

Samtliga förskolebarn 1991

Fördelning efter föräldrasituation och omsorgsform i procent

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Gifta/samboende

Ensamstående

33 Förälder hemma a)
H Privat tillsyn b)
Hl Dagbamvårdare själv
I I Enbart deltidsgrupp
Kommunalt fanudagh.
Daghem

a) inkl, föräldralediga

b) privat dagmamma, granne etc

Källa: Bamomsorgsundersökningen 1991

I följande diagram illustreras bamomsorgsutbyggnaden för förskole-
barn från år 1985 - då principbeslutet om förskola för alla barn togs av
riksdagen - till år 1991. Av diagrammet framgår att utbyggnaden på ca
107 000 nya platser huvudsakligen består av platser i daghem. Antalet
barn i familjedaghem har, efter en liten uppgång i början av perioden,
de senaste åren minskat. Uppgången i antalet platser i alternativa dag-
hem är påfallande och utgörs till största delen av föräldrakooperativ.

Förändring mellan olika år av antal barn

i olika daghemstyper

tusental

13 Kom. daghem

D Alt daghem

Fam.daghem

	; -B 1 b		, Ii	1
---------------------1-----------------------------------1 1 1 1 1

Not: Prcl. uppgifter för 1991

Källa Statsbidragsansökningar

Följande sammanställning visar utvecklingen av det totala antalet barn
i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1960 till
år 1992.

149

År (31 dec.)	Antal barn
	daghem	familjedaghem		fritids- hem	sammanlagt antal barn
	daghem	0-6 år	7-12 år	fritids- hem	antal barn	i delt.gr
1960	10 300	4 000		2 400	16 700	38 400
1970	33 000	32 000		6 500	71 500	82 900
1980	129 100	90 200	35 300	48 800	303 400	104 700
1985	184 400	113 500	48 900	73 800	420 600	78 000
1989	231 500	117 300	51 400	109 100	509 300	67 000
1990	256 300	110 400	45 500	119 700	531 900	63 100
1991J	285 000	110 500	41 000	128 500	565 000	63 100
19927	305 000	110 500	40 000	130 000	585 500	63 100

J Uppskattat

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Statsbidrag till barnomsorgen

Enligt gällande statsbidragssystem utgår statsbidrag per varje femtontal
barn som är inskrivna i daghem, fritidshem eller deltidsgrupp. Bidrag
utgår också för öppen förskola. Statsbidrag till familjedaghem utgår per
inskrivet barn. I statsbidraget till daghem och fritidshem har inräknats
dels ett belopp för insatser för barn med behov av särskilt stöd, dels ett
belopp för fortbildningsinsatser för personalen inom barnomsorgen.

Statsbidrag lämnas till kommunerna även för alternativa daghem och
fritidshem under vissa förutsättningar.

För att ge utrymme för fler alternativ och underlätta utbyggnaden av
barnomsorgen har rätten till statsbidrag utvidgats. Enligt vad riksdagen
har godkänt (prop. 1991/92:65, SoU12, rskr. 85) skall från den
1 januari 1992 statsbidrag lämnas i ökad omfattning för privata daghem
och fritidshem.

Statsbidraget till barnomsorgen finansieras över statsbudgeten som
tillförs en särskild socialavgift från arbetsgivare och egenföretagare.
Avgiften uppgår till 2,2 % av avgiftsunderlaget.

FNs barnkonvention

FNs konvention om barnets rättigheter, som antogs den 20 november
1989, har efter riksdagens godkännande ratificerats av Sverige den
29 juni 1990. Konventionen trädde för svenskt vidkommande i kraft den
2 september 1990. Hittills har konventionen ratificerats av ca 100 stater.

Sverige var ett av de första länderna som ratificerade FNs barnkon-
vention. Ett betydande arbete har sedan lagts ner för att sprida känne-
dom om konventionen i Sverige. Särskilda ansträngningar har därvid
gjorts för att nå ut till barn och ungdomar.

Regeringen har under en treårsperiod ställt 30 milj.kr. ur allmänna
arvsfonden till frivilligorganisationemas förfogande för att informera om
konventionen. Intresset för uppgiften har varit stort bland organisatio-
nerna. Det praktiska arbetet har gjorts av ett stort antal organisationer
med en betydande bredd i idéerna.

150

För att kontrollera efterlevnaden av konventionen har FN tillsatt en
särskild kommitté. Generalsekreteraren i Svenska Rädda Barnen,
Thomas Hammarberg, har valts till ledamot av kommittén.

En särskild arbetsgrupp har tillsatts för att följa tillämpningen och
genomförandet i Sverige av konventionen. Den svenska regeringen skall
senast den 1 september 1992 rapportera till FN om hur Sverige efter-
lever konventionen.

FN har proklamerat 1994 som FNs familjeår. Jag har för avsikt att
under år 1992 tillsätta en ledningsgrupp för de svenska insatserna under
familj eåret.

I anslutning till öppnandet av FNs generalförsamlings höstsession 1990
hölls på bl.a. svenskt initiativ ett toppmöte om barnens villkor. I topp-
mötet deltog fler stats- och regeringschefer än som någonsin tidigare
varit samlade. Bamtoppmötet antog en deklaration och en handlingsplan
för barns överlevnad och utveckling under 1990-talet.

En arbetsgrupp har tillsatts inom regeringskansliet för att utarbeta en
nationell handlingsplan, vilken kommer att redovisas till FN i böljan av
år 1992.

Insatser inom barnomsorgen i det mångkulturella samhället

Det är angeläget att så tidigt som möjligt motverka de tendenser till
etniska konflikter och motsättningar som nu finns i samhället. Barnom-
sorgen skall aktivt bidra till att barnen får insikter om betydelsen av
solidaritet mellan människor. En förutsättning för detta är att barnen får
hjälp att utveckla förmågan till inlevelse i andra människors situation.
Hur man inom barnomsorgen bemöter barn som i olika avseenden är
annorlunda är ett mått på solidaritet i praktiken. Bamomsorgspersonal
som arbetar med invandrar- och flyktingbarn måste få erforderliga kun-
skaper och adekvat stöd och handledning i detta arbete.

Invandrar- och flyktingbarn finns idag i nästan varje förskola. Närmare
12 % av barnen i förskolan har ett annat hemspråk än svenska. Det är
således en naturlig uppgift för barnomsorgen att arbeta med barn från
olika kulturer. I invandrartäta områden och i områden med lång erfaren-
het av invandrare har personalen ofta goda kunskaper till stöd för sitt
arbete. På andra håll finns sannolikt behov av ökade kunskaper.

I många organisationer som t.ex. Rädda Barnen, Bris, Röda korset,
adoptionsorganisationer och invandrarorganisationer finns kunskap och
intresse för dessa frågor. Dessa organisationer skulle kunna utgöra en
resurs för stöd till och handledning av personal inom barnomsorgen.

Regeringen beslutade den 5 december 1991 att från allmänna arvs-
fonden anvisa 5 milj.kr. per år under en treårsperiod för att ge bl.a.
frivilligorganisationema möjlighet att sprida kunskap om invandrar- och
flyktingbarnens situation i Sverige.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

151

Skolbarnsomsorg

Inom utbildningsdepartementet och i samverkan med socialdepartementet
tillsattes år 1989 en kommitté för att följa, stimulera och påskynda en
utveckling i riktning mot en organisatoriskt och pedagogiskt samlad
verksamhet för skola och skolbarnsomsorg. Kommitténs betänkande
överlämnades i juni 1991 (SOU 1991:54).

I direktiven framhölls att kommitténs arbete skulle ha som mål att från
en helhetssyn på verksamheten i skolan och skolbarnsomsorgen stimu-
lera utvecklingen i riktning mot en god heldagsomsorg av hög kvalitet i
en ekonomiskt rationell organisation.

Kommittén har följt det pågående utvecklingsarbetet i kommunerna
samt initierat en rad utvecklingsprojekt som kan tjäna som förebilder för
kommunerna. Kommittén har också utrett behovet av ändringar i de
regler som gäller för skolan och skolbarnsomsorgen för att skapa förut-
sättningar för en utveckling och samverkan. Även frågan om utbildning
av personal har behandlats.

Åtta exempel i skolbamsomsorgskommitténs betänkande visar vilka
ekonomiska effekter olika former av samarbete får avseende lokal- och
personalanvändning. Analysen innehåller vissa osäkerheter men visar
dock att de samlade kostnaderna för en elev som går i skola och skol-
barnsomsorg var lägre i de integrerade lösningarna jämfört med de tra-
ditionella, dvs. skola och fritidshem separerade. De besparingar som
redovisas berör i första hand personalkostnader.

Barnombudsman

Utredningen om barnombudsman har i betänkandet (SOU 1991:70)
Ombudsman för barn och ungdom föreslagit inrättandet av en ombuds-
man som enligt en särskild lag skall ta tillvara och främja barns och
ungdomars rättigheter, behov och intressen i samhället. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.

Jag avser att efter ytterligare beredning, som också skall innefatta
frågan om bammiljörådets framtida uppgifter, föreslå regeringen att
återkomma till riksdagen i denna fråga.

Översyn av lagstiftningen om internationell adoptionshjälp

Den nu gällande lagstiftningen om internationell adoptionshjälp trädde i
kraft den 1 juli 1979. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
(NIA) har i en skrivelse hemställt om en översyn av lagstiftningen. NIA
framhåller att lagstiftningen nu varit i kraft så länge att det är naturligt
med en översyn som bl.a. bör omfatta reglerna för s.k. privata adop-
tioner, NIAs ställning och utformningen av statsbidraget till adoptions-
organisationema.

En översyn av adoptionslagstiftningen har genomförts av förmynder-
skapsutredningen (Ju 1984:07). I slutbetänkandet (SOU 1989:100) Adop-
tionsfrågor har utredningen lagt fram förslag om vissa ändringar i reg-

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

152

lema om adoption. Betänkandet har remissbehandlats och förslagen
övervägs nu i justitiedepartementet. Vilken utformning adoptionsreglema
skall få är emellertid också beroende av ett arbete på en internationell
överenskommelse om adoptionsregler som för närvarande pågår inom
ramen för konferensen om internationell privaträtt i Haag. Det arbetet
kan beräknas bli avslutat under år 1993.

Vid sidan härav kan det finnas skäl att göra en viss utvärdering av
verksamheten inom NIA. Jag kommer inom kort att ta initiativ till att
detta sker.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

F 1. Bidrag till barnomsorg1

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

12 212 991 000

13 045 000 000

13 044 459 000

13 690 000 000

1 Tidigare benämnt bidrag till kommunal barnomsorg

Statsbidrag för barnomsorg lämnas enligt förordningen (1987:860) om
statsbidrag till kommunerna för barnomsorg (ändrad senast 1991:1973)
för inskrivna barn i följande omsorgsformer och med följande belopp.

Bidrag kr.
per år

Daghem

För varje femtontal inskrivna barn

- varav för barn med behov av särskilt stöd

- varav för fortbildning av anställda i:

475 000

20 000

* daghem

* familjedaghem

* deltidsförskola/öppen förskola
Därutöver för varje nattöppen avdelning
Därutöver för varje avdelning med förlängt
öppethållande

15 000

10 000

5 000

150 000

75 000

Fritidshem

För varje femtontal inskrivna barn

- varav för öppen fritidsverksamhet

- varav för barn med behov av särskilt stöd

- varav för fortbildning av anställda i
fritidshem/öppet fritidshem

Deltidsgrupp

För varje femtontal inskrivna barn

210 000

25 000

20 000

10 000

50 000

153

Bidrag kr.
per år

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Öppen förskola

För varje enhet som hålls öppen minst tre
dagar per vecka

Familjedaghem

För barn inskrivna minst 7 tim./dag

För barn inskrivna mindre än 7 tim./dag

50 000

18 000

8 000

Statsbidragen till alternativa daghem och fritidshem beräknas enligt
samma regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som
avser insatser för barn med behov av särskilt stöd resp, fortbildning
förmedlas av kommunen till den som driver barnomsorgen endast i den
mån denne har kostnader för den verksamhet som avses.

Statsbidragen beviljas och betalas ut av socialstyrelsen. Förskott läm-
nas med 75 % av statsbidraget för året före bidragsåret. Förskottet be-
talas ut med en fjärdedel i vardera april, juli och oktober under bidrags-
året samt i januari året efter bidragsåret. Slutavräkning sker i april året
efter bidragsåret.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet utifrån styrelsens statistik över
utbetalda statsbidrag, kommunernas bamomsorgsplaner och SCB:s bam-
omsorgsundersökningar.

Socialstyrelsen föreslår att bidragen för fortbildningsinsatser höjs från
2,5 milj.kr. till 3,5 milj.kr. och att medlen för utvecklings- och förnyel-
searbete höjs från 14,5 milj.kr. till 20 milj.kr.*

Socialstyrelsen beräknar det totala medelsbehovet för statsbidragen till
barnomsorgen för budgetåret 1992/93 till 13 430 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Utbyggnaden av barnomsorgen fortgår. Avsikten är att alla förskolebarn
från ett och ett halvt års ålder skall få delta i någon form av förskole-
verksamhet. Deltagandet innebär att plats erbjuds i daghem, familjedag-
hem, deltidsgrupp eller att barn erbjuds att delta i öppen förskoleverk-
samhet beroende på föräldrarnas förvärvsarbete eller studier och barnens
behov.

I propositionen 1986/87:117 om nytt statsbidragssystem för barnom-
sorgen angav föredragande statsrådet att med kommunalt familjedaghem
avses att en dagbamvårdare är anställd av kommunen för att i sitt eget
hem vårda andra föräldrars barn under 13 år. Frågan har emellertid inte
reglerats i statsbidragsförordningen utan endast i socialstyrelsens tillämp-
ningsföreskrifter.

154

I många fall kan emellertid familjedaghemsverksamheten bedrivas på
ett bättre och rationellare sätt om dagbamvårdaren eller flera dagbam-
vårdare tillsammans förhyr en särskild lokal för sin verksamhet. Jag
anser därför att statsbidrag till familjedaghem skall kunna lämnas även i
de fall en eller flera dagbamvårdare gemensamt bedriver familjedag-
hemsverksamhet i lokaler utanför det egna hemmet. Detta bör gälla
fr.o.m. kalenderåret 1992. Jag förutsätter att socialstyrelsen kan vidta
den ändring som behövs i sina föreskrifter om statsbidrag till kommu-
nerna för barnomsorg (SOSFS 1991:3)

Jag har under anslaget beräknat oförändrat 2,5 milj.kr. till socialstyrel-
sen för fortbildningsinsatser. Jag har vidare beräknat oförändrat 14,5
milj.kr. för utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen. Medel
för en ny bamomsorgsundersökning år 1993 liksom för utvecklings- och
utvärderingsmedel som socialdepartementet disponerar har beräknats
under anslaget A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Det totala anslagsbehovet beräknar jag till 13 690 milj.kr.

Kommunalekonomiska kommittén har föreslagit att detta anslag skall
inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU 1991:98). Kom-
mitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En proposition i frågan
avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till barnomsorg för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 13 690 000 000 kr.

F 2. Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan

1990/91	Utgift1	54 725 923
1991/92	Anslag	40 000 000
1992/93	Förslag	40 000 000

1 Anslaget Bidrag till hemspråksträning för barn i förskolan.

Föredragandens överväganden

Statsbidrag för invandrar- och flyktingbarn lämnas enligt förordningen
(1991:708) om statsbidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan.
Denna förordning trädde i kraft den 1 juli 1991. Genom förordningen
upphävdes förordningen (1977:628) om statsbidrag till hemspråksträning
i förskolan. Medlen är avsedda för en fri resursanvändning anpassad till
olika behov, t.ex. hemspråksträning, tvåspråkig personalförstärkning,
föräldrautbildning, kunskaps- och metodutveckling.

Medlen fördelas av socialstyrelsen efter ansökan från kommunerna och
beräknas på grundval av antalet inskrivna invandrar- och flyktingbarn i
barnomsorgen i resp, kommun.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till oförändrat
40 milj.kr.

155

Kommunalekonomiska kommittén har föreslagit att detta anslag skall
inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU 1991:98). Kommit-
téns förslag remissbehandlas för närvarande. En proposition i frågan
avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan för
budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 40 000 000 kr.

F 3. Bammiljörådet

1990/91

1991/92

Utgift 4 679 577

Anslag 4 991 000

Anslag exkl.

mervärdeskatt 4 834 000

1992/93 Förslag

5 199 000

Bammiljörådet är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
handlägga frågor rörande barns miljö och barns säkerhet. Instruktion för
bammiljörådet framgår av särskild förordning (1988:1127).

Bammiljörådet leds av en styrelse bestående av ordförande och tio
övriga ledamöter. I styrelsen, som utses av regeringen, ingår ledamöter
med anknytning bl.a. till socialstyrelsen, konsumentverket, boverket,
trafiksäkerhetsverket och kommunförbundet.

Bammiljörådets verksamhet omfattar olika samordningsprojekt inom
bamsäkerhets- och bammiljöområdet. Vidare arbetar rådet med särskild
information inom dessa områden genom skrifter, konferenser, utställ-
ningar, seminarier m.m.

Barnmiljörådet

För att på ett tillfredsställande sätt kunna svara mot de krav som ställs
på rådet anser rådet att dess löneanslag bör förstärkas. Rådet behöver
medverka i internationella överläggningar och föra ut information och
kunskap om barns lek och utveckling, inte minst i samband med för-
handlingar om standards för leksaker, lekredskap och bamomsorgspro-
dukter.

Bammiljörådet föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande:

1. Att rådet slipper genomföra en minskning enligt huvudförslaget. Att
genom produktivitets- och effektivitetsförbättringar göra besparingar i
denna storleksordning är inte möjligt utan att verksamheten avsevärt på-
verkas negativt.

2. Medel begärs för en ny tjänst som vaktmästare/assistent (+ 185 000
kr.), för förstärkning av informationsanslag (+ 80 000 kr.) och för effekti-
visering av verksamheten genom fortsatt datorisering (+ 40 000 kr.) och för
kompetensutvecklingsåtgärder (+ 70 000 kr.).

156

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1991/92 Beräknad

Exkl. ändring

mervärdeskatt 1992/93

Föredraganden

Förvaltningskostnader	4 307 000	+	316 000
(därav lönekostnader)	(2 614 000)	( +	117 000)
Lokalkostnader	527 000	+	49 000
Summa	4 834 000	4-	365 000

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1992/93 delar jag i huvudsak bammiljörådets bedömning
av effekterna av en resursfördelning enligt huvudförslaget. Jag föreslår
att rådet undantas från det för statsförvaltningen generella produktivitets-
kravet på 1,5 %. Jag föreslår också att rådet får förstärkning av infor-
mationsanslaget med 80 000 kr.

Med beaktande av den höjning av lönekostnadspålägget som sker den
1 juli 1992 beräknar jag anslaget till 5 199 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Barnmiljörådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 5 199 000 kr.

F 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

1990/91	Utgift	5 039 401
1991/92	Anslag	5 479 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	5 416 000
1992/93	Förslag	5 828 000

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en central
förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i
frågor rörande internationella adoptioner. Instruktion för NIA framgår
av särskild förordning (1988:1128).

Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta ett
yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när
det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av en
auktoriserad organisation.

Nämnden ansvarar vidare för frågor enligt förordningen (1976:834)
om prövning av utländskt beslut om adoption (ändrad 1981:674) samt
frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om
internationell adoptionshjälp (ändrad 1981:580 och 1984:1093). Efter
ansökan och särskild prövning kan NIA ge auktorisation till ideella orga-
nisationer som avser att arbeta med internationell adoptionshjälp. NIA
beslutar också om fördelningen av statsbidrag till sådana organisationer

157

samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grund för be-
räkning av bidrag vid adoption av utländska barn.

Nämnden består av elva ledamöter, som förordnas av regeringen.

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

NIA föreslår i sin anslagsframställning som utgångspunkt för verksam-
heten en budgetram för perioden 1992/93-1994/95 med 15 618 000 kr.
Vidare föreslår nämnden att budgetramen räknas upp till ett belopp mot-
svarande oförändrat anslag 16 437 000 kr. Därutöver föreslår nämnden
att NIA anvisas 100 000 kr för att följa den internationella utvecklingen
på området, 75 000 kr för informationsverksamhet, samt ytterligare
1 milj.kr till bidrag till auktoriserade adoptionsorganisationer.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Förslag

Övergripande mål:

Verksamhetens huvudsakliga inriktning att underlätta adoptioner i
Sverige av utländska barn skall fortsätta som tidigare år. NIA bör
ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den internationella utveck-
lingen på området och därvid samla information i frågor som rör
adoption av utländska barn. Nämndens informationsverksamhet
bör ökas.

Resurser m.m.:

Ramanslag 1992/93 5 828 000 kr

Planeringsram:

Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 beräknas till 17 484 000 kr.

Resultatbedömning

Under femårsperioden 1986/87-1990/91 har NIA som tillägg till sina
tidigare uppgifter fått två arbetsuppgifter - att följa utvecklingen av
kostnaderna för adoption av utländska barn samt att fastställa genom-
snittskostnader att ligga till grund för beräkning av bidrag vid adoption
av utländska barn. Vidare har NIA från år 1985 uppgiften att pröva för-
medlingssättets tillförlitlighet vid adoption utan medverkan av auktorise-
rad organisation.

I huvudsak anser jag att det resultat som NIA redovisar för sin verk-
samhet är tillfredsställande. Resultaten visar god produktivitet. Verk-

158

samhetens effektivitet framgår dock inte av den fördjupade anslagsfram- Prop. 1991/92:100

ställan. Det saknas en uppföljning och utvärdering av de effekter som Bil. 6

NIAs verksamhet medför. Det är dock inte utan problem att göra en
direkt koppling mellan de redovisade resultaten och målet med verksam-
heten för en bedömning av måluppfyllelsen. Det är svårt att i kvantita-
tiva och kvalitativa termer mäta effekterna av den typ av verksamhet
som NIA bedriver.

Nämnden redovisar ett antal mått på resultat som verksamheten upp-
nått under perioden 86/87-90/91. Det framgår att ärendemängden nära
nog fördubblats under femårsperioden. Vidare framgår det att NIAs
förvaltningskostnader i fasta priser är lägre budgetåret 1990/91 än
1986/87 trots att nya arbetsuppgifter tillkommit och trots en ökning av
antalet ärenden. En stor del av ökningen av antalet ärenden rör förmed-
lingssättets tillförlitlighet vid privata adoptioner.

Förvaltningskostnad, ärendemängd och produktivitet under perioden
1986/87-1990/91

	86/87	87/88	88/89	89/90	90/91
Förval tningskostn. i fasta priser (tkr)J	3 355	3 156	3 290	3 497	3 227
Ärendemängd (tot)	694	809	753	862	1 269
Produktivitet mätt	100	124	110	119	186

i antal ärenden
Index 86/87 = 100

1 Kostnaderna har räknats till 1990 års prisläge enligt prisindex

för statlig konsumtion. År 1 = 1985

Under perioden 1986/87-1990/91 har nämnden fått behålla oförändrat
anslag. Antalet årsarbetskrafter minskade med 19% under perioden. För
att klara ålagda uppgifter har NIA omfördelat sina resurser. Viss verk-
samhet har fått skäras ned. Detta gäller bl.a. uppgiften att följa den
internationella utvecklingen på adoptionsområdet och därvid samla infor-
mation i frågor som rör adoption av utländska barn. Förvaltningskost-
naderna, i fast pris, för denna del av verksamheten har minskat med
40 % under femårsperioden. Kostnaderna för budgetåren 1986/87 och
1990/91 var 603 tkr. resp. 355 tkr.

Verksamheten med internationella adoptioner har förändrats de senaste
åren. Andelen privata adoptioner har ökat. Ar 1990 kom ca 30 % av
adoptivbarnen hit förmedlade genom privata kontakter vilket kan jäm-
föras med ca 12 % år 1986. Kraven på kunskap hos de kommunala
socialsekreterarna ökar därigenom. Det är NIA som kan och skall ge
socialnämnderna de råd och den information som behövs för att bedöma
familjers lämplighet som adoptivföräldrar och ge dem stöd i detta ar-
bete.

159

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Antal förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet under perioden 1989-1990

	1986	1987	1988	1989	1990
Totalt antal förmedlade adoptivbarn	1 542	1 355	1 074	883	965
Förmedlad genom auktoriserad organisa- tion	1 354	1 142	920	701	680
Förmedlad utan auktoriserad organisa tion	188	213	154	182	285
Andel barn förmedlade	12.2%	15.7%	14.3%	20.6%	29.5%

utan auktoriserad
organisation

Fördjupad prövning:

Jag anser att målen för nämndens verksamhet hittills uppfyllts på en
rimlig nivå. NIA har en kostnadseffektiv organisation som åstadkommer
mycket med begränsade resurser. Min bedömning är att den senaste
periodens utveckling av NIAs uppgifter och resurser innebär att utrym-
me för ytterligare resultatförbättring på området är begränsat.

Jag delar NIAs bedömning att det årliga antalet adoptioner de närmaste
åren torde ligga kvar på ungefär oförändrad nivå, omkring 1 000 om
året, samt att fördelningen mellan adoptioner förmedlade av organisa-
tioner och adoptioner utan organisationers medverkan inte kommer att
förändras radikalt.

Slutsatser:

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen som jag gjort av verksam-
heten drar jag följande slutsatser.

Det övergripande målet för NIAs verksamhet att underlätta adoptioner
i Sverige av utländska barn bör ligga fast. Dessutom visar min bedöm-
ning av verksamheten att nämnden bör ge ökad tyngd åt arbetet med att
följa den internationella utvecklingen på området och därvid samla infor-
mation i frågor som rör adoption av utländska barn. Också i övrigt bör
NIAs informationsverksamhet ökas.

Uppgiften att följa den internationella utvecklingen på adoptionsom-
rådet har skurits ned i samband med NIAs omfördelning av resurser.
Denna del av NIAs verksamhet är viktig för att upprätthålla förtroendet
för svensk adoptionsverksamhet i barnens ursprungsländer och för att
samla information i frågor som rör adoption av utländska barn.

En viktig uppgift för NIA är att ge socialnämnderna råd och informa-
tion samt ge dem och allmänheten en bild av den svenska synen på
adoptioner. Andelen privata adoptioner har ökat under den senaste pe-
rioden vilket medfört att kraven på kunskap hos socialsekreterarna har
ökat.

160

För att uppfylla angivna målsättningar anser jag att nämnden skall
tilldelas ytterligare 175 000 kr., varav 100 000 kr. för att följa den
internationella utvecklingen på adoptionsområdet och 75 000 kr. för att
öka informationsverksamheten.

Jag anser att NIA uppfyller kraven för att få en treårig budgetram för
perioden 1992/93-1994/95.

Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 har mot denna bak-
grund beräknats utifrån följande utgångspunkter:

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

	1991/92 Exkl. mervärdesskatt	Beräknad ändring under perioden
	1991/92 Exkl. mervärdesskatt	1992/93	1993/94	94/95
Förvaltnings- ■- kostnader	3 139	+ 146	-	-
Lokalkostnader	755	+ 30	-	-
Bidrag till de auktoriserade adoptionsorgani- sationerna	1 522	+ 61
Reform		+ 175
Summa	5 416	+ 412	0	0

Jag har vidare beaktat den höjning av lönskostnadspålägget som sker den
1 juli 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att verksamheten inom NIAs ansvarsområde skall
ha den övergripande målsättning som jag förordat i avsnittet Slut-
satser,

2. till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för
budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 5 828 000 kr.

11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

161

G. Omsorg om äldre och handikappade

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Mål och inriktning för äldreomsorgen

Målen för samhällets service och vård till äldre utgår ifrån människors
rätt att så långt det är möjligt själva få bestämma över sin livssituation
och att få behålla sin integritet även när vårdbehoven blir omfattande.
Detta övergripande mål skall vara vägledande både för planeringen av
äldreomsorgen och i det dagliga service- och vårdarbetet. Samhällets
resurser för service och vård behöver fortsatt byggas ut och utvecklas så
att det är möjligt för människor att kunna välja att bo kvar hemma. För
dem som önskar att flytta till någon särskild boendeform för service och
omvårdnad bör det finnas ett varierat utbud.

Riksdagen beslutade i december 1990 på grundval av propositionen om
ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m. (prop.
1990/91:14, SoU9, rskr. 97) att kommunerna fr.o.m. den 1 januari
1992 skall ges ett samlat ansvar för långvarig service och vård för äldre
och handikappade. Genom beslutet får kommunerna en skyldighet att
inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad, bostäder med
särskild service samt dagverksamheter. Kommunerna övertar ansvaret
för sjukhemsvården dels genom att ca 500 enheter för långtidssjukvård
med sammanlagt 31 000 platser förs över från landstingen och dels
genom ett betalningsansvar för ytterligare 3 400 vårdplatser för vilka
landstingen har ett fortsatt verksamhetsansvar. Ett särskilt betalnings-
ansvar införs också för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk
korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommunerna får genom reformen
en skyldighet att bedriva sjukvård i de särskilda boendeformerna samt en
befogenhet att erbjuda hemsjukvård i ordinärt boende.

Riksdagen fattade i juni 1991 beslut om den ekonomiska reglering som
följer av äldrereformen (prop. 1990/91:150, bil. 1:3, SoU25, rskr. 384).
Den ekonomiska regleringen innebär att totalt 20,3 miljarder kr. förs
över från landstingen till kommunerna för att täcka kostnaderna för den
verksamhet som kommunerna blir ansvariga för fr.o.m. år 1992. Regle-
ringsinstrumenten består av en kombination av skatteväxling, föränd-
ringar i statsbidrags- och skatteutjämningssystemen samt ett system för
kostnadsutjämning mellan kommunerna.

Riksdagen har i anslutning till behandlingen av frågan om den ekono-
miska regleringen fattat beslut om ett utökat statligt stöd inom äldreom-
sorgsområdet uppgående till totalt 5,5 miljarder kr. under en femårs-
period. Av medlen skall 2 miljarder kr. utges som stimulansbidrag till
gruppboende för åldersdementa, psykiskt utvecklingsstörda, psykiskt
sjuka och fysiskt handikappade. För utbyggnad och ombyggnad av
institutioner avsätts 1 miljard kr. så att alla som önskar det skall få bo i
ett eget rum.

Kommunerna kompenseras under en treårsperiod med ett statsbidrag
om 1,5 miljarder kr. för att täcka viss del av kostnaden för medicinskt
färdigbehandlade inom den somatiska korttidssjukvården och den geriat-
riska vården.

162

Ett statligt stöd till utbildningsinsatser och information utbetalas under
år 1991 med 500 milj.kr.

Landstingen och de landstingsfria kommunerna tillförs ett särskilt
statsbidrag på 500 milj.kr. under år 1992 med syfte att bl.a. förkorta
kötiderna inom den somatiska korttidssjukvården.

Regeringen gav i september 1991 socialstyrelsen i uppdrag att följa
upp och utvärdera äldrereformen vad avser innehåll, kvalitet och kost-
nader. Avrapportering av uppdraget skall ske i anslutning till den årliga
anslagsframställningen, och senast den 1 april 1996 skall uppdraget i sin
helhet avrapporteras. För de extraordinära insatser som krävs bl.a. i
form av särskild forskarkompetens, avses ett belopp om 25 milj.kr.
anvisas under en femårsperiod.

Socialstyrelsen har vidare fått i uppdrag att i samarbete med boverket
följa upp och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för
äldre och handikappade. I uppdraget ingår bl.a. att följa hur stimulans-
bidragen utnyttjas och hur särskilda boendeformer byggs ut och utfor-
mas i samband med ny- och ombyggnad. Uppdraget skall fortlöpande
avrapporteras i samband med den årliga anslagsframställningen och
särskilt skall fördelningen av stimulansbidrag mellan olika grupper
redovisas.

Regeringen har den 28 november 1991 beslutat tillkalla en särskild
kommitté med uppgift att följa tillämpningen och effekterna av det
kommunala betalningsansvaret inom hälso- och sjukvården. Kommittén
har vidare till uppgift att vid behov föreslå förändringar i utformningen
av systemet med betalningsansvar. Kommitténs arbete skall vara avslutat
senast den 1 maj 1993. Vid samma tidpunkt har regeringen beslutat att
inrätta en särskild delegation angående behovet av korrigeringar i
förhållande till den ekonomiska regleringen till följd av äldrereformen.
Delegationens uppgift har begränsats till att göra en avstämning med
utgångspunkt i uppenbara tekniska fel eller räknefel som kan ha skett i
samband med den ekonomiska regleringen.

Socialstyrelsen har under många år följt utvecklingen inom personal-
området och främst har intresset koncentrerats kring hemtjänstens stora
personalomsättning och svårigheterna att rekrytera personal. Regeringen
uppdrog hösten 1989 åt socialstyrelsen att följa upp utvecklingen på
personalområdet. Våren 1991 avlämnades rapporten DET HAR HÄNT
- en uppföljning av utvecklingen på personalområdet inom äldre- och
handikappomsorgen. Av rapporten framgår bl.a. att kommunerna i allt
större utsträckning satsar på personalpolitiska insatser. Personalomsätt-
ningen och sjukfrånvaron synes ha minskat och då inte enbart som en
följd av konjunkturförändringen. Genom särskilda medel har socialsty-
relsen under några år haft i uppdrag att samla in och sprida erfarenheter
och idéer på det personalpolitiska området. Detta uppdrag redovisades
slutligt i juni 1991.

Regeringen uppdrog i december 1990 åt socialstyrelsen och statens
invandrarverk att gemensamt kartlägga och beskriva de äldre invandrar-
nas situation i Sverige. Rapporten En mångkulturell äldreomsorg, som
avlämnades i september 1991, ger en bra beskrivning av äldre invandra-

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

163

res villkor. Därvid konstateras att kommunernas och landstingens
beredskap att möta de äldre invandrarnas behov är låg. Det finns därför
skäl att i fortsättningen följa denna grupps behov av omsorg och övrigt
stöd. Socialstyrelsen bör därvid spela en aktiv roll.

Våld mot äldre är ett starkt skuld- och tabubelagt område. Med an-
ledning av en motion i riksdagen uttalade socialutskottet att frågan om
misshandel av äldre måste ägnas större uppmärksamhet. Riksdagen gav
regeringen detta tillkänna (1990/91 :SoUll, rskr. 115). Regeringen
uppdrog i mars 1991 åt socialstyrelsen att kartlägga och beskriva de
äldres situation i hemmet med särskild uppmärksamhet på de grupper
som kan antas vara utsatta för olika former av våldshandlingar. Upp-
draget bör avrapporteras senast den 1 mars 1992.

Mål och inriktning för handikappolitiken

Staten, kommunerna och landstingen har tillsammans det grundläggande
ansvaret för att människor med funktionshinder skall få möjligheter till
ett liv på samma villkor som övriga medborgare. Målen för handi-
kappolitiken är att tillförsäkra varje människa ekonomisk trygghet och
inflytande över sin situation samt att utforma samhället så att det, i vid
bemärkelse, blir tillgängligt för alla.

Det arbete som bedrivs i 1989 års handikapputredning (S 1988:03) är
av stor betydelse för utformningen av den framtida handikappolitiken.

Handikapputredningen har avlämnat flera betänkanden. Betänkandet
(SOU 1989:54) Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar har legat till grund för propositionen 1989/90:92 om gym-
nasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. På grundval av
propositionen beslöt riksdagen (1989/90:SoU20, rskr. 271) bl.a. om en
i skollagen fastställd rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehind-
rade ungdomar med behov av speciellt anpassad gymnasieutbildning.
Vidare inrättades ett särskilt statsbidrag för finansiering av boende i
elevhem och för habilitering i anslutning till den specialanpassade
utbildningen.

Betänkandet (SOU 1990:2) Overklagningsrätt och ekonomisk behovs-
prövning inom socialtjänsten har remissbehandlats. Betänkandet och
remissvaren har överlämnats till socialtjänstkommittén (S 1991:07),
som enligt sina direktiv bl.a. har i uppdrag att pröva frågan om över-
klagningsmöjligheter inom socialtjänsten.

I betänkandet (SOU 1990:19) Handikapp och välfärd har handikapput-
redningen redovisat det omfattande kartläggningsarbete som genomförts
när det gäller situationen för personer med stora funktionshinder.

1 juni månad 1991 överlämnade handikapputredningen sitt huvudbe-
tänkande (SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa. I betänkandet
föreslås bl.a. införandet av en ny lagstiftning om stöd och service till
vissa funktionshindrade. Avsikten med den föreslagna lagstiftningen är
att åstadkomma ett förbättrat stöd till bl.a. personer med omfattande
funktionshinder. Enligt handikapputredningens förslag skall den nya
lagen ersätta lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

164

utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om
elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl. Vidare lämnas förslag om
införande av ett system med personlig assistans. Remissbehandlingen av
huvudbetänkandet har nyligen avslutats.

Handikapputredningen har i dagarna avlämnat betänkandet (SOU
1991:97) En väg till delaktighet och inflytande - tolk för döva, döv-
blinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade. Betänkandet kommer
inom kort att remissbehandlas.

Slutbetänkandet från handikapputredningen beräknas kunna avlämnas
under våren 1992.

Den 1 januari 1992 får kommunerna ett samlat ansvar för service och
vård till äldre och handikappade. Reformen innebär bl.a. att kommuner-
na genom ett tillägg till 21 § socialtjänstlagen (1980:620) får skyldighet
att inrätta bostäder med särskild service för handikappade. Det beslutade
tillägget innebär dock ingen förändring av nu gällande ansvarsförhållan-
den när det gäller gruppbostäder för psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
enligt omsorgslagen. Jag vill i detta sammanhang påminna om det
femåriga statliga stimulansbidrag som fr.o.m. innevarande år utgår bl.a.
för att inom landstingen påskynda utbyggnaden av gruppbostäder för
psykiskt utvecklingsstörda.

Vid socialutskottets behandling av propositionen om ansvaret för
service och vård för äldre och handikappade (prop. 1990/91:14, SoU9,
rskr. 97) uppehöll sig utskottet bl.a. vid frågan om det framtida ansvaret
för tillhandahållande av tekniska hjälpmedel. Socialutskottet framhöll:

"Uppgiften att tillhandahålla tekniska hjälpmedel följer i dag av lands-
tingens allmänna ansvar att tillhandahålla hälso- och sjukvård. In-
förandet av en skyldighet för kommunen att tillhandahålla hälso- och
sjukvård för därmed med sig en motsvarande skyldighet för kommu-
nen när det gäller tekniska hjälpmedel. I propositionen föreslås att
kommunerna skall ha ansvaret för enklare tekniska hjälpmedel medan
landstingen bör ansvara för mera avancerade hjälpmedel som kräver
specialiserad kompetens för att prova ut, anpassa och förskriva.
Enligt utskottet är detta i och för sig en praktisk lösning när det gäller
tillhandahållandet av åtminstone enklare tekniska hjälpmedel inom de
särskilda boendeformerna och bostäderna med särskild service.
Samtidigt finns det enligt utskottet befogad anledning att varna för
den uppsplittring av ansvaret som följer av att både landstingen och
kommunerna får en skyldighet att tillhandahålla handikapphjälpmedel.
Enligt utskottet talar mycket för att en översyn av ansvarsfrågorna när
det gäller handikapphjälpmedlen kan behöva göras. Enligt utskottet
måste det vara en strävan att så långt möjligt hålla samman ansvaret
för hjälpmedelsförsörjningen. Den lösning som nu föreslås bör därför
inte ses som en slutlig lösning av frågan. En parlamentarisk utredning
bör enligt utskottet få i uppdrag att överväga vilka åtgärder som kan
behöva vidtas på hjälpmedelsområdet i och med att ett kommunalt
hälso- och sjukvårdsansvar införs. Det finns i detta sammanhang skäl
att överväga även vilket ansvar staten bör ha för hjälpmedelsförsörj-
ningen, en fråga som behandlas i flera motioner."

Riksdagen beslutade i enlighet med socialutskottets förslag.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

165

Efter det att socialutskottet gjort sitt uttalande om en parlamentarisk
utredning inom hjälpmedelsområdet har handikapputredningen tagit upp
frågan till behandling. I det tidigare nämnda huvudbetänkandet föreslår
utredningen att det genom ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) markeras att det ingår i landstingens ansvar för hälso- och
sjukvård att svara för hjälpmedelsförsörjning till handikappade. Enligt
handikapputredningen bör landstingsansvaret innefatta dels att tillhanda-
hålla och finansiera hjälpmedel för att underlätta den dagliga livs-
föringen för handikappade och för egen vård och behandling, dels en
organisation för kartläggning och utprovning av sådana och andra
hjälpmedel. Enligt handikapputredningens förslag skall landstinget kunna
komma överens med primärkommun eller annan att tillhandahålla och
finansiera vissa hjälpmedel. De överenskommelser som träffats mellan
landsting och kommun infor år 1992 med anledning av den s.k. Adel-
reformen är, framhåller utredningen, exempel på sådana överenskom-
melser. Som jag strax skall återkomma till är handikapputredningens
huvudbetänkande för närvarande föremål för beredning i socialdeparte-
mentet. Vidare har jag erfarit att handikapputredningen i sitt slutbe-
tänkande avser att återkomma till vissa övriga frågor som gäller tekniska
hjälpmedel för handikappade.

Jag har redan nämnt att regeringen i september 1991 uppdrog åt social-
styrelsen att följa upp och utvärdera äldrereformen. I uppdraget ingår att
beskriva hur den kommunala hjälpmedelsverksamheten utformas med
avseende på organisation, tillgänglighet för den enskilde och kostnader
samt hur samordning sker mellan den primärkommunala och den lands-
tingskommunala hjälpmedelsverksamheten. I november 1991 uppdrog
regeringen åt Handikappinstitutet att inom ramen för ett samlat projekt
utveckla och sprida information om hjälpmedel. Uppdraget skall utföras
i samråd med socialstyrelsen.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt finner jag att de önskemål som
ligger bakom riksdagens begäran om en parlamentarisk utredning torde
vara uppfyllda genom vad som redan förevarit. En särskild parlamenta-
risk utredning i hjälpmedelsfrågan bör därför inte tillkallas.

Sverige har under många år spelat en aktiv roll i det internationella
handikapparbetet. Regeringen tog under år 1989 ett initiativ till att inom
FN inleda ett arbete för att få till stånd internationella regler om handi-
kappades rätt till full delaktighet och jämlikhet. Arbetet med reglerna
bedrivs i en internationell arbetsgrupp med representanter från drygt 50
länder och internationella handikapporganisationer. Arbetsgruppen har
vid sitt första möte hösten 1991 dragit upp riktlinjerna för innehållet i
reglerna. Det slutgiltiga förslaget till internationella regler avses före-
läggas generalförsamlingen hösten 1993.

I juni 1991 tillsattes en utredning, som skall belysa de särskilda konse-
kvenser ett svenskt medlemskap i EG kan få för människor med funk-
tionsnedsättningar. Utredningen skall också lämna underlag för ett
svenskt agerande i EG-samarbetet som syftar till att vinna gehör för
svensk handikappolitik.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

166

Det är givetvis av stor betydelse att handikapporganisationerna ges
möjlighet att på lämpligt sätt medverka i det internationella handikappar-
betet. Den förstärkning av statsbidraget till handikapporganisationerna
som jag strax avser föreslå med bl.a. inriktning på medlemsstöd och
internationellt handikapparbete bör ge organisationerna goda möjligheter
att medverka aktivt.

Handikappolitiska reformer

Av olika undersökningar och studier har framgått att människor med
funktionshinder är eftersatta i viktiga avseenden. Inte minst har handi-
kapputredningen genom sitt arbete kunnat kartlägga och dokumentera de
brister som finns i stödet och servicen till funktionshindrade och i
utformningen av samhällsmiljön. Att förbättra livsvillkoren för männi-
skor med funktionshinder och deras anhöriga måste därför ses som en
av de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken.

Regeringen ger hög prioritet åt handikappfrågorna. I regeringsförkla-
ringen framhålls betydelsen av att människor med funktionshinder och
deras anhöriga ges ökade möjligheter till ett gott liv. Mot den bakgrun-
den kommer regeringen att lägga fram förslag till genomgripande
reforminsatser inom handikappområdet. Reformförslagen kommer att
inriktas på olika eftersatta områden och läggas fram i flera steg.

Som jag redan framhållit är det arbete som bedrivs i 1989 års handi-
kapputredning av stor betydelse för den framtida handikappolitiken. Det
är regeringens avsikt att under år 1992 avlämna en proposition på
grundval av förslagen i handikapputredningens huvudbetänkande Handi-
kapp - Välfärd - Rättvisa. Inriktningen för den kommande proposi-
tionen är främst att skapa förutsättningar för förbättrade stöd- och
serviceinsatser för personer med omfattande funktionshinder. Syftet är
också att uppnå förbättringar i fråga om habiliterings- och rehabilite-
ringsverksamheten.

Det är enligt min uppfattning av stor betydelse att stödet till familjer
med handikappade barn kan förstärkas. Inte minst är det väsentligt att
föräldrar med handikappade barn kan ges ett bättre ekonomiskt stöd för
de vård- och omsorgsinsatser de utför och för de särskilda merkostnader
som i övrigt ofta uppkommer. Det är mot denna bakgrund regeringens
avsikt att under våren 1992 återkomma till riksdagen med förslag om
förbättrade villkor när det gäller vårdbidraget för handikappade barn.
Inriktningen för kommande förslag är att åstadkomma dels höjda nivåer
inom vårdbidraget, dels att de s.k. merkostnadsersättningama inom
bidraget skall utges vid sidan om vårdbidragens grundbelopp. Där-
igenom skulle hela vårdbidragets grundbelopp bli ATP-grundande.

Regeringen avser vidare att under våren lägga fram reformförslag när
det gäller det särskilda pensionstillägget. Pensionstillägget syftar till att
kompensera föräldrar som på grund av vård av sjukt eller handikappat
bam under lång tid har gått miste om förvärvsinkomster och därmed fått
låg eller ingen ATP alls. Inriktningen är dels att utöka antalet nivåer
inom det särskilda pensionstillägget, dels att få till stånd ändrade regler

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

167

för vårdrekvisitet så att kortare avbrott i föräldrarnas vård av barnet inte
skall påverka beräkningen av pensionstillägget.

Ett ytterligare område som bör prioriteras gäller statens bidrag till
handikapporganisationerna. Jag föreslår i det följande kraftiga förstärk-
ningar av både det allmänna statliga bidraget till handikapporganisa-
tionerna och till vissa specifika verksamheter som bedrivs eller nyttjas
av organisationerna. Statsbidraget till handikapporganisationerna bör
höjas med drygt 29 milj.kr., vilket innebär att det för nästa budgetår
kommer att uppgå till nära 130 milj.kr. Vidare lämnar jag förslag om
väsentligt utökade bidrag till bl.a. den ledarhundsverksamhet som
bedrivs av Synskadades Riksförbund samt till rikstolktjänsten. Jag
föreslår också att ett nytt statsbidrag inrättas till Neurologiskt Handi-
kappades Riksförbund för den särskilda utställningsverksamhet som
förbundet bedriver. Utöver vad jag nu har sagt föreslår jag vissa förbätt-
ringar när det gäller texttelefonverksamheten för döva m.fl. Mitt förslag
innebär, att även anhöriga till döva m.fl. under vissa förutsättningar ska
kunna erhålla texttelefoner.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja vård och fostran av
barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av
kammarkollegiet (fondbyrån) som en särskild fond, skild från stats-
kapitalet. För budgetåret 1990/91 beslutades att 150 milj.kr. skulle
utdelas.

Stöd ur fonden beslutas av regeringen samt barn- och ungdomsdelega-
tionen. Enligt regeringsbeslut kan barn- och ungdomsdelegationen dis-
ponera 25 % av det utdelningsbara beloppet årligen. För budgetåret
1990/91 disponerade barn- och ungdomsdelegationen 37,5 milj.kr. för
stöd till fostran av ungdom. Med ungdom avses i detta sammanhang
åldrarna 7-25 år.

Regeringen beviljar stöd till verksamhet för barn under 7 år samt till
verksamhet rörande personer med fysiska, psykiska och sociala handi-
kapp i alla åldrar. Stöd ur fonden lämnas huvudsakligen till frivilliga
och ideella insatser.

Under budgetåret 1990/91 har regeringen beviljat stöd till 248 projekt
med ett sammanlagt belopp av 112,5 milj.kr. Stödet till omsorg om
handikappade har uppgått till ca 81,5 milj.kr. medan stöd till barn och
ungdomar utgått med sammanlagt ca 31 milj.kr.

Huvuddelen av stödet till handikappade har omfattat försöks- och ut-
vecklingsverksamhet som t.ex. datorteknik för handikappade, verksam-
het för dövblinda och hörselskadade, verksamhet för flerhandikappade,
psykiskt handikappade m.m. Ca 13 milj.kr. har utgått till handikappor-
ganisationernas informationsverksamhet, kurser och konferenser m.m.
För vissa insatser inom handikappområdet har medel överförts till
Handikappinstitutet med uppdrag att handlägga och besluta om projekt-
ansökningar.

168

Stödet till projekt rörande barn och ungdomar har uppgått till ca
31 milj.kr. Här kan särskilt nämnas drogförebyggande verksamhet,
information om FNs barnkonvention, kulturaktiviteter samt insatser för
utsatta ungdomar.

Stöd ur allmänna arvsfonden har framför allt utgått till föreningar och
organisationer.

Regeringen har i mars 1991 överlämnat en skrivelse till riksdagen med
redovisning för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden under
budgetåret 1989/90 (skr. 1990/91:137). I denna skrivelse redogjordes
för den kommande inriktningen för stödet ur allmänna arvsfonden. Här
kan framför allt nämnas en fortsatt satsning på handikapporganisationer-
nas informations- och utbildningsprojekt med syfte att öka kunskap och
medvetenhet om handikappades levnadsförhållanden samt stöd till
projekt med inriktning på datateknik och handikapp för ökad själv-
ständighet och oberoende. Ett annat område som bör utvecklas är
handikappades fritid och rekreation.

Förutom den pågående satsningen på information om FNs barnkon-
vention och dess innehåll genom frivilligorganisationema prioriteras
t.ex. kulturaktiviteter samt stöd till frivilligorganisationer som bedriver
försöksverksamhet som syftar till att förbättra situationen för utsatta
barn och ungdomar. För att bl.a. ge frivilligorganisationema möjlighet
att sprida kunskap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige
har regeringen vidare anvisat 5 milj.kr. per år under en treårsperiod.

Riksdagen beslutade i anslutning till behandlingen av denna skrivelse
att ge regeringen till känna att en översyn bör göras av arvsfondens
ändamålsbestämmelse (1989/90:SoU29, rskr. 318).

Regeringen beslutade den 24 januari 1991 att tillkalla en särskild ut-
redare (dir. 1991:3) med uppdrag att se över allmänna arvsfondens
ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och
beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden. Översynen omfattar
också frågan om uppföljning av verksamhet som startats genom stöd ur
allmänna arvsfonden.

En redovisning av fördelningen av stöd ur allmänna arvsfonden under
budgetåret 1990/91 kommer senare att överlämnas till riksdagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i
avsnittet Mål och inriktning för handikappolitiken om en parla-
mentarisk utredning beträffande tekniska hjälpmedel inom hälso-
och sjukvården.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

169

G 1. Bidrag till service och vård

1990/91	Utgift	3 345 822 407*
1991/92	Anslag	4 001 852 000
1992/93	Förslag	7 976 000 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

*Anslaget Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m.

Riksdagen fattade i juni 1991 beslut om den ekonomiska regleringen
med anledning av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25,
rskr. 384). Genom regleringen sker bl.a. en förändring av statsbidraget
till kommunerna fr.o.m. år 1992. Grunderna för fördelningen av statens
bidrag till kommunerna förändras så att medlen fördelas efter behovskri-
terier och inte som tidigare efter antalet årsarbetare inom hemtjänst och
i förhållande till antalet ålderdomshemsplatser. Beslutet att överföra en
viss del av den allmänna sjukvårdsersättningen från sjukvårdshuvud-
männen till kommunerna innebär nära nog en fördubbling av statsbidra-
get. Det nya bidraget utbetalas för kalenderåret 1992 halvårsvis i efter-
skott och fr.o.m. år 1993 kvartalsvis i efterskott. Socialstyrelsen utbe-
talar statsbidraget.

Under anslaget anvisas innevarande budgetår medel för utvecklings-
och förnyelsearbete samt bidrag till pensionärsorganisationerna. Dessa
poster föreslås fr.o.m. budgetåret 1992/93 ingå i ett nytt anslag G 15.
Utvecklingsmedel m.m.

Socialstyrelsen

Antalet ålderspensionärer uppgår för närvarande till ca 1,5 milj, vilket
motsvarar ca 18 % av befolkningen. Både antalet och andelen personer
som är 65 år och äldre förblir i stort sett konstant fram till sekelskiftet.
Antalet personer som är 80 år och äldre kommer att öka kraftigt. De
allra flesta personer över 80 år kommer att vara ensamboende, vilket
bidrar till ett ökat behov av social hemhjälp.

Antalet hjälptimmar har ökat från 50 milj, år 1980 till 104 milj, år
1990. Under samma period har antalet personer som fått hemtjänst
minskat från 348 000 till drygt 302 000. Under senare år har en för-
skjutning skett i ålderssammansättningen hos dem som får hjälp i hem-
met. Andelen hjälpta personer i åldersgruppen 80 år och äldre ökar och
många av dessa får också allt mer omfattande hjälpinsatser i hemmet.
Dock får merparten (86 %) av alla som beviljades hemtjänst insatser i
begränsad omfattning och en relativt liten andel erhöll hjälpinsatser som
omfattade mer än 50 timmar per vecka. Socialstyrelsen anger medelsbe-
hovet för det nya bidraget till service och vård till 7 815 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Att förbättra omsorgen om äldre och handikappade är en av de vik-
tigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken. En strävan inom omsorgerna
om äldre och handikappade är att det skall vara möjligt för den som så
önskar att bo kvar i den egna bostaden och där få den service och vård

170

som behövs. Det skall också vara möjligt att välja att flytta till någon
form av kollektivt äldreboende när vårdbehoven ökar och den enskilde
önskar större närhet till personal och gemenskap med andra. En sådan
ökad valfrihet förutsätter en fortsatt utbyggnad av hemtjänsten men
också tillgång till ett varierat utbud av särskilda boendeformer för
service och omvårdnad. Den ökande gruppen personer över 80 år ställer
alldeles särskilda krav på utbyggnad av vårdresurser för åldersdementa
samt också på tillgång till sjukvårdsinsatser. Aldreomsorgen under 1980-
talet har i hög grad präglats av diskussioner kring det delade huvud-
mannaskapet vilket fördröjt en nödvändig utbyggnad av vårdresurser.
Aldrereformens genomförande innebär att kommunerna får ett samlat
ansvar för all långvarig service och vård för äldre och handikappade.
Det fortsatta arbetet med att skapa värdiga villkor för de allra äldsta i
behov av tillsyn, trygghet och omvårdnad måste nu intensifieras.

Kommunalekonomiska kommittén (dir 1990:20) har föreslagit att bl.a.
detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU
1991:98). Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En
proposition i ämnet avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Statsbidraget till service och vård beräknas efter antalet äldre och
personer med förtidspension enligt förordningen (1991:1516) om stats-
bidrag till service och vård för äldre och handikappade. Det framräkna-
de bidragsbeloppet justeras dels med hänsyn till ett glesbygdsindex och
dels i förhållande till ett index för andelen ensamboende. Medelsbehovet
för budgetåret 1992/93 beräknar jag till 7 976 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till service och vård för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 7 976 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

G 2. Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.

1990/91 Utgift 675 276 493

1991/92 Anslag 729 000 000

1992/93 Förslag 797 000 000

Från anslaget betalas statsbidrag till landsting och kommuner för
färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Bidraget utgår med 35 %
av bruttodriftskostnadema. Det får dock inte öka med mer än ett belopp
som står i visst förhållande till antalet personer som är 65 år och äldre
samt utvecklingen av konsumentprisindex. Statsbidraget till kommuners
och landstingskommuners kostnader för servicelinjer och motsvarande
trafikformer utges enligt förordningen (1990:489) om statsbidrag till
färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Anslaget för budgetåret
1992/93 avser bidrag för verksamheten under år 1992.

171

Socialstyrelsen

Sedan år 1980 finns färdtjänst i landets samtliga kommuner. Efter en
intensiv tillväxttakt under senare delan av 70-talet både när det gäller
antal färdtjänstberättigade och antal resor, har ökningstakten under
1980-talet mattats avsevärt. Under år 1990 minskade både antal enkel-
resor och antal färdtjänsttillstånd.

I många kommuner genomförs utredningar med målsättningen att
minska kommunens kostnader och att begränsa tillväxttakten. På många
håll har man förändrat färdtjänstens organisation och servicenivå.
Fr.o.m. den 1 juli 1990 utgår statsbidrag till kommuners och landstings
kostnader för servicelinjer och motsvarande trafikformer. Före år 1990
fanns sammanlagt 40 servicelinjer i 12 kommuner och under 1990 togs
ytterligare 60 linjer i drift. På hälften av de redovisade linjerna utgör
färdtjänstresenärema 15-27 % av det totala antalet resenärer. Social-
styrelsen anger anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 814 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Färdtjänsten är ett komplement till kollektivtrafiken och underlättar för
äldre och handikappade att leva ett självständigt liv och att ha kontakter
med andra. Statsbidrag utgår fr.o.m. budgetåret 1990/91 också för
servicelinjer och andra former av särskild anpassad kollektivtrafik med
syfte att underlätta och normalisera äldres och handikappades resmöjlig-
heter. Servicelinjer har byggts ut i stor omfattning i landet och en
relativt stor andel av de resande utgörs av färdtjänstberättigade. En
fortsatt utbyggnad av särskilt anpassad kollektivtrafik i kombination med
en förbättrad tillgänglighet inom den reguljära kollektivtrafiken bör
kunna innebära en begränsning av samhällets kostnader för färdtjänsten.

Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) har föreslagit att bl.a.
detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU
1991:98). Kommitténs förslag remissbehandlas f.n. En proposition i
ämnet avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 797 000 000 kr.

G 3. Kostnader för viss omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91	Utgifter	38 718 026 Reservation 1 417 973
1991/92	Anslag	43 347 000
1992/93	Förslag	45 521 000

Psykiskt utvecklingsstörda och bamdomspsykotiska barn har enligt lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

172

rätt till rådgivning och personligt stöd av olika specialister. Landsting
och de kommuner som inte ingår i något landsting har t.o.m. budgetåret
1988/89 erhållit statsbidrag till lönekostnader för vissa förskolekonsulen-
ter och talpedagoger som arbetar med utvecklingsstörda förskolebarn.
Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår statsbidrag för specialpedagogiska
insatser som görs för förskolebarn som tillhör eller kan antas komma att
tillhöra den personkrets som omfattas av omsorgslagen. De specialpeda-
gogiska insatserna skall kunna ges av förskolekonsulenter, talpedagoger,
logopeder eller andra liknande yrkesutövare inom omsorgsverksamheten
eller den samordnade bamhabiliteringen. Bidraget betalas ut i efterskott
för kalenderår. Bidragsreglerna finns i förordningen (1989:791) om
statsbidrag till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebarn.

Socialstyrelsen erhåller medel för viss kurs- och konferensverksamhet
för personal inom verksamheten med omsorger om psykiskt utvecklings-
störda. Syftet är att följa upp och utvärdera omsorgsverksamheten samt
i övrigt främja utvecklingen av denna.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen redovisar att antalet barn vid det första ansökningstill-
fället enligt förordningen (1989:791) om statsbidrag till specialpedago-
giska insatser för vissa förskolebarn var 1 650 fler än de 2 200 barn
som beräknats. Socialstyrelsen beräknar att, med ett antal av 3 800
förskolebarn inom omsorgslagens personkrets som behöver specialpeda-
gogiska insatser och ett bidrag av 200 700 kr. per vart tionde barn,
anslagsbehovet för år 1992 uppgår till 76 266 000 kr. Socialstyrelsen
beräknar medelsbehovet för kurs- och konferensverksamhet till
226 000 kr.

Föredragandens överväganden

Ansvaret för barnomsorgen för psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn
ligger enligt socialtjänstlagen på primärkommunema. De psykiskt ut-
vecklingsstörda förskolebarnen behöver emellertid särskilt pedagogiskt
stöd. Detta behov tillgodoses genom att landstingen står för specialpeda-
gogiska och rådgivande insatser åt det enskilda barnet och dess familj.

Jag beräknar statsbidraget för specialpedagogiska insatser till
45 287 000 kr.

Jag förutsätter att socialstyrelsen noggrant följer utvecklingen och
analyserar effekterna av de nya statsbidragsreglema.

Jag finner det angeläget att socialstyrelsen fortsätter att anordna kon-
ferenser för personal inom omsorgsverksamheten om psykiskt utveck-
lingsstörda. Konferenserna ger styrelsen tillfälle att följa upp och ut-
värdera omsorgsverksamheten och att i övrigt främja utvecklingen av
denna. Jag beräknar kostnaden till 234 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

173

Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) har föreslagit att detta
anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem. Kommitténs
förslag remissbehandlas f.n. En proposition avses lämnas till riksdagen
våren 1992.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
45 521 000 kr.

G 4. Nämnden för vårdartjänst

1990/91	Utgift	85 551 341
1991/92	Anslag	100 989 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	100 892 000
1992/93	Förslag	122 328 000

Nämnden för vårdartjänst har till uppgift att organisera verksamheten
med vårdartjänst samt att administrera det statliga bidraget till denna.
Nämnden administrerar också det statliga bidraget till verksamheten med
särskilda omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet
och habilitering) i anslutning till gymnasieskola med specialanpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. Vidare skall nämnden
bistå med kansliresurser för den särskilda nämnd som skall avgöra frå-
gor om intagning till speciellt anpassad gymnasial utbildning. Från an-
slaget betalas också kostnader för nämnden för vårdartjänsts kansli samt
för viss utvecklingsverksamhet. Från åttonde huvudtiteln, anslaget C 2.
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, utbetalas stats-
bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen jämte forsk-
nings- och utvecklingsarbete samt förvaltningskostnader i anslutning
härtill.

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1988:1126) med instruktion för nämnden för vårdartjänst.

Nämnden för vårdartjänst

Nämnden för vårdartjänst beräknar anslagsbehovet för verksamheten
med vårdartjänst åt svårt rörelsehindrade som studerar vid universitet,
högskolor och folkhögskolor till 68 000 000 kr. exklusive pris- och
löneomräkning.

Nämnden beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala
omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till specialanpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar vid gymnasieskola till
sammanlagt 43 500 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning.

174

Nämnden disponerar f.n. under anslagsposten 2. Omvårdnadsinsatser i
anslutning till gymnasieskola med specialanpassad utbildning för svårt
rörelsehindrade 127 000 kr. för vissa kostnader avseende nämnden för
Rh-anpassad utbildning. I övrigt finansieras nämnden för Rh-anpassad
utbildning av medel som anvisats under anslagsposten 3. Nämnden för
vårdartjänst. Nämnden föreslår att nämnden för Rh-anpassad utbildning
fr.o.m. budgetåret 1992/93 får egen anslagspost, som av nämnden be-
räknas att uppgå till 1 000 000 kr.

Nämnden begär förhöjt anslag för att täcka ökade kostnader för infor-
mationsmaterial, mervärdeskatt och lokaler. Nämnden begär också en
förhöjd anslagsnivå för utvecklingsarbete utöver pris- och löneomräk-
ning. Vidare anser nämnden att det bör övervägas att från den åttonde
huvudtiteln överföra förvaltningsanslaget för vissa handikappåtgärder
inom folkbildningen.

Nämnden begär vidare att bli befriad från den besparing som huvud-
alternativet innebär.

Föredragandens överväganden

Jag räknar med en fortsatt ökad efterfrågan på vårdartjänst åt elever som
studerar i eftergymnasial utbildning eller vid folkhögskola och beräknar
ett medelsbehov för denna på 75 312 000 kr.

Riksdagen har i maj 1990 (prop. 1989/90:92, SoU20, rskr. 271) an-
tagit en lag om ändring i skollagen (1985:1100). Lagändringen, som
trädde i kraft den 1 januari 1991, innebär bl.a. att speciellt anpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar skall kunna anordnas i
gymnasieskolan i de kommuner som regeringen bestämmer. Utbild-
ningen skall kombineras med särskilda omvårdnadsinsatser i form av
boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering. Kostnaderna
för de särskilda omvårdnadsinsatsema täcks enligt riksdagsbeslutet av
statsbidrag. Sådant statsbidrag har lämnats redan från och med höstter-
minen 1990.

Under sommaren 1991 har träffats överenskommelser mellan staten
och Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Stockholms
läns landsting om åtaganden att t.o.m. den 30 juni 1992 bedriva verk-
samhet med särskilda omvårdnadsinsatser för svårt rörelsehindrade
elever, som intagits till speciellt anpassad utbildning i gymnasieskolan.
Parterna är ense om att före den 1 maj 1992 uppta förhandlingar om
statens ersättning fr.o.m. den 1 juli 1992. I avvaktan på förnyad öve-
renskommelse med huvudmännen beräknar jag medelsbehovet för sär-
skilda omvårdnadsinsatser till 38 959 000 kr.

Jag finner också att nämnden för Rh-anpassad utbildning bör få en
egen anslagspost och beräknar kostnaden för denna till 993 000 kr.

Jag bedömer det motiverat att bidragen till nämndens förvaltningskost-
nader sammanförs under en och samma anslagspost. I samråd med stats-
rådet Ask föreslår jag att den under åttonde huvudtiteln upptagna an-
slagsposten C 2.2 Bidrag till förvaltningskostnader i samband med
utbildningsverksamheten, förs över till femte huvudtiteln, anslaget G 4.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

175

Mot bakgrund av att nämndens verksamhetsområde vidgats, behövs
varierande former av information för skilda mottagargrupper. Nämnden
bör därför tillskjutas medel för sina övriga omkostnader och jag beräk-
nar det sammanlagda anslagsbehovet för förvaltningskostnader och loka-
ler till 5 743 000 kr.

Nämnden för vårdartjänst bör som tidigare disponera medel för att
bidra till utveckling av metoder för boendeservice och andra kvalificera-
de insatser för personer med omfattande funktionshinder. Jag beräknar
medelsbehovet för detta till 1 321 000 kr.

Jag finner också att nämnden bör undantas från produktivitets- och
sparkravet om 1,5%.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nämndenför vårdartjänst för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 122 328 000 kr.

G 5. Ersättning för texttelefoner

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Förslag

44 037 294

52 800 000

74 600 000

Från anslaget ersätts televerket för närvarande dels för texttelefoner som
lämnas åt döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade, dels för
förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner.
Ersättningen utbetalas budgetårsvis i efterskott av socialstyrelsen och
innefattar även ränta på nedlagt kapital.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen uppskattar att omkring 815 texttelefoner kommer att
ordineras under det innevarande budgetåret. Detta innebär en ökning om
ca 300 texttelefoner jämfört med föregående budgetår. Ökningen beror
bl.a. på behovet av att byta ut äldre texttelefoner. Inom förmedlings-
tjänsten beräknas en samtalsökning om ca 10 %. Det sammanlagda
medelsbehovet avseende innevarande budgetår uppgår enligt socialstyrel-
sen till 57 700 000 kr.

Föredragandens överväganden

Texttelefonverksamheten, som infördes den 1 juli 1979, innebär att
döva, gravt hörselskadade, talskadade och dövblinda skall ha tillgång till
texttelefoner utan extra kostnad för den enskilde. Televerket har i upp-
drag att tillhandahålla förmedling av samtal mellan vanliga telefoner och
texttelefoner. Från anslaget ersätts televerket dels för kostnaderna för

176

texttelefoner, dels för förmedlingstjänst. Medlen utbetalas av social-
styrelsen.

Under den 10-årsperiod som förflutit sedan texttelefonverksamheten
infördes har ersättning lämnats för texttelefoner till omkring 6 000 per-
soner. Samtalsökningen inom förmedlingstjänsten har legat på ca 10 %
per år. Televerkets förmedlingstjänst har svarat för den största kostnads-
ökningen inom anslaget.

Socialstyrelsen och Handikappinstitutet fick i februari 1991 i uppdrag
att göra en utredning om verksamheten med texttelefoner och förmed-
lingstjänst. Syftet med utredningen var att lämna förslag om hur verk-
samheten bättre kan anpassas till dagens situation för att dra nytta av ny
teknik och de möjligheter till rationaliseringar och förbättringar som den
erbjuder. Ett annat syfte var att undersöka om brukarnas behov kan
tillgodoses på ett bättre sätt.

Till utredningen har en referensgrupp varit knuten med representanter
för televerket, Landstingsförbundet, Tolkverksamheten vid Stockholms
läns landsting och berörda handikapporganisationer. Gruppen är överens
om förslagen i utredningen.

Jag kommer i det följande att föreslå vissa förändringar i texttelefon-
verksamheten med anledning av socialstyrelsens och Handikappinstitu-
tets utredning.

Det nuvarande administrativa systemet skräddarsyddes på sin tid för att
passa en enda produkt, nämligen televerkets Diatext I. Det beslut, som
då fattades, innebär att anslaget för texttelefoner och förmedlingstjänst
endast kan tas i bruk för utbetalning till televerket. Utbetalning sker en
gång om året i efterhand, varvid televerket gottgöres ränta for utlagt
kapital. Nuvarande system gör det svårt att få in nya, alternativa pro-
dukter till televerkets egna texttelefoner.

Mitt förslag innebär att socialstyrelsen också fortsättningsvis admini-
strerar och utbetalar den del av anslaget som avser inköp av texttele-
foner. Ersättning för de texttelefoner som ordineras av sjukvårdshuvud-
männen skall däremot inte enbart kunna lämnas till televerket utan också
till andra leverantörer. Detta system gör det lättare för nya produkter att
komma in på marknaden. Förändringen skapar förutsättningar för ökad
konkurrens och för mer effektiva former för provning och upphandling
av produkter, vilket på sikt bör leda till bättre och billigare produkter.

För att ersättning för inköp av texttelefoner skall kunna lämnas till var
och en som tillhandahåller texttelefoner till berättigade personer bör
ersättningen utges under det år som verksamheten avser. Därmed bort-
faller också räntekostnaderna för den del av anslaget som avser ersätt-
ning för inköp av texttelefoner.

När det gäller förmedlingsverksamheten anser jag, att det finns stora
fördelar med det nuvarande systemet, där socialstyrelsen kan betraktas
som en beställare av förmedlingstjänsten hos televerket. Härigenom bör
de kunna föra en dialog om tjänstens kostnader, servicenivåer och kvali-
tet. Någon ändring av dessa rutiner föreslås därför inte.

Alla samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner går via förmed-
lingstjänsten. Det innebär att en tredje part förmedlar samtalet. Som jag

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

177

tidigare nämnt har förmedlingstjänsten under de senaste åren svarat för
den största kostnadsökningen. För att bryta kostnadsutvecklingen har
socialstyrelsen och Handikappinstitutet föreslagit en ökad direktkontakt
mellan texttelefoner genom att ersättning skall kunna utgå också för
inköp av texttelefon till någon anhörig eller annan med vilken den text-
telefonberättigade har nära kontakt.

Socialstyrelsen och Handikappinstitutet pekar i sin utredning på att
teknikutvecklingen inom texttelefonområdet går fort. Texttelefonerna
blir mer kompakta, väger mindre, förses med fler funktioner och blir
billigare.

Jag delar utredarnas uppfattning att ett system med ersättning för text-
telefoner till anhöriga m.fl. har en social och psykologiskt positiv effekt,
eftersom det ger möjlighet till direktkontakt utan inblandning av tredje
part. Om närstående, som texttelefonbrukaren själv väljer, erhåller en
egen texttelefon minskas också belastningen på förmedlingstjänsten.
Enligt socialstyrelsen och Handikappinstitutet skulle investeringen i
texttelefoner till anhöriga m.fl. betala sig inom ett par år. Utredarna
grundar sina beräkningar på en maximal kostnad om 5 000 kr. för en
sådan texttelefon.

Mot nu angiven bakgrund förordar jag att en möjlighet införs för text-
telefonberättigade att efter ordination erhålla ersättning för texttelefon
till anhöriga eller andra närstående.

Ersättning för texttelefon till anhöriga m.fl. bör endast gälla en telefon
per texttelefonberättigad. I enlighet med vad socialstyrelsen och Handi-
kappinstitutet föreslagit anser jag, att kostnaden för en texttelefon till
anhörig inte bör få överstiga 5 000 kr. De föreslagna förändringarna bör
genomföras fr.o.m. den 1 juli 1992.

Regler för ersättning för texttelefoner till en anhörig eller annan när-
stående bör fastställas av regeringen i en särskild förordning.

Som en följd av de av mig föreslagna förändringarna bör till texttele-
fonverksamheten medel anvisas enligt följande.

Utan att ha beaktat behovet av texttelefoner till anhöriga m.fl. är min
bedömning att 815 texttelefoner kommer att ordineras under budgetåret
1991/92. För dessa skall således ersättning utbetalas under budgtåret
1992/93. För engångsavgifter beräknar jag därvid sammanlagt

10.3 milj.kr., medan servicekostnaderna uppskattas till 0,6 milj.kr.
Kostnaderna för förmedlingstjänsten beräknar jag till 45,5 milj.kr. Kost-
nadsökningen inom förmedlingstjänsten beror dels på en ökning av sam-
talens längd dels på en ökning av antalet samtal. Medelsbehovet för
ersättning till televerket för texttelefonverksamheten utgör därmed

56.4 milj.kr. Härtill kommer ränta på grund av att ersättningen till tele-
verket betalas i efterskott.

Mitt förslag att socialstyrelsen i fortsättningen skall utbetala statens
ersättning för inköp av texttelefoner fortlöpande innebär att medel för de
800 texttelefoner, som socialstyrelsen beräknar kommer att ordineras
under budgetåret 1992/93, bör tillföras texttelefonanslaget för budgetåret
1992/93. För dessa texttelefoner har jag beräknat en kostnad om
10 milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

178

Med anledning av mitt förslag om ersättning för texttelefoner till an-
höriga m.fl. uppskattar jag att ersättning kommer att lämnas för ytter-
ligare 1 000 texttelefoner under budgetåret 1992/93 och att anslaget
således bör tillföras ytterligare 5 milj.kr. för detta ändamål. Jag utgår
därvid från en kostnad om högst 5 000 kr. per texttelefon för anhörig
eller annan närstående.

Från och med budgetåret 1993/94 kommer ersättningen för inköp av
texttelefoner i sin helhet att utges under det år som verksamheten avser.

Statsbidraget till texttelefoner uppgår under innevarande budgetår till
52 800 000 kr. Jag förordar, att bidraget förstärks med totalt 21 800 000 kr.
och att därmed ett belopp om 74 600 000 kr. anvisas för ändamålet
under 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 74 600 000 kr.

G 6. Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91	Utgift	62 719 000
1991/92	Anslag	68 769 000
1992/93	Förslag	46 169 000

Från anslaget ersätts postverket för befordran av portofria blindskrifts-
försändelser. Ersättningen utges halvårsvis i efterskott.

Socialstyrelsen

Medelsbehovet för budgetåret 1992/93 anges av socialstyrelsen till
52 872 000 kr. Enligt postverkets reviderade beräkningar kommer ut-
giften för budgetåret 1991/92 att bli 15 917 000 kr. lägre än anvisat
belopp. Riksrevisionsverket, som granskat beräkningen, anger kostnaden
till 46 169 000 kr.

Föredragandens överväganden

En nyligen gjord analys avseende omfattningen av antalet blindskrifts-
försändelser visar på behov av ett lägre ersättningsbelopp än vad som
anvisats tidigare år. Medelsbehovet för budgetåret 1992/93 bör beräknas
till 46 169 000 kr.

179

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till postverket för befordran av blindskrifts-
försändelser för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
46 169 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

G 7. Kostnader för viss verksamhet för handikappade

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

38 721 000

46 458 000

56 260 000

Från anslaget får Synskadades riksförbund (SRF) bidrag till SRF Hant-
verk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt
till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB) er-
håller bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas
riksförbund (SDR) för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges
vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid natur-
historiska riksmuseet, De handikappades riksförbunds, Synskadades
riksförbunds och Riksförbundets för rörelsehindrade barn och ungdomar
rekreationsanläggningar samt till Föreningen Rekryteringsgruppen.

Synskadades riksförbund (SRF)

1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till 8 457 000 kr.

2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF till
21 359 000 kr. Behovet av ledarhundar uppges av SRF uppgå till 40
ledarhundar per år. De två senaste åren har totalt 45 ledarhundar kunnat
köpas in. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten innefattar
förutom inköp och tilldelning av ledarhundar också utbildnings- och
uppfölj ningsansvar.

3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksam-
het. Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade,
individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktions-
hinder, stöd för synskadades sysselsättning samt punktskriftsprojekt.
Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1992/93 till
14 320 700 kr.

Föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB)

4. Tidningen Nuet utges av FSDB och kostnaderna täcks av stats-
anslaget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utveckling av
Tele-Nuet. Medelsbehovet för 1992/93 anges till 5 030 000 kr.

180

Sveriges dövas riksförbund (SDR)

5. Enligt SDR har bidraget till teckenspråksavdelningen stor betydelse
för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för verksamheten
under 1992/93 beräknas av SDR till 3 011 450 kr.

Handikappinstitutet

6. Rikstolktjänsten har till uppgift att bekosta tolktjänst som förtro-
endevalda i handikappades organisationer behöver när de utför uppdrag
av riksövergripande karaktär. Verksamheten drabbades av betydande
kostnadsökningar på grund av momsbreddningen i samband med skatte-
omläggningen. Handikappinstitutet bedömer den årliga volymökningen
till 10 %. För att möjliggöra för hörselhandikappade att delta i inter-
nationella sammanhang begär Handikappinstitutet 500 000 kr. Handi-
kappinstitutet beräknar medelsbehovet under det kommande budgetåret
till 5 650 000 kr.

Naturhistoriska riksmuséet

7. Palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuséet mäter och
rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till
radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Kostnaderna för
verksamheten anges till 638 000 kr.

De handikappades riksförbund (DHR), Synskadades riksförbund
(SRF) och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar
(RBU)

8. DHR hemställer om bidrag på 10 000 000 kr. till sina rekreations-
anläggningar för budgetåret 1992/93. För Almåsa semesterhem och
kursgård begär SRF för det kommande budgetåret 2 200 000 kr. RBU
äskar 4 070 000 kr. till rekreationsanläggningen Mättinge.

Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)

9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild
inriktning på nyhandikappade. Medelsbehovet för 1992/93 anges av RG
till 3 390 750 kr.

Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR)

10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för människor
med funktionsnedsättningar vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen
besöks av mellan 25 000 - 30 000 personer varje år. NHR begär att ett
nytt statsbidrag införs som stöd till utställningen. För 1992/93 hemställer
förbundet om 1 000 000 kr för ändamålet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

181

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Utgifter Beräknad

1991/92 ändring

1992/93
Föredraganden

1.	SRF Hantverk, depåverksamheten	7 450 000	+	522 000
2.	SRF för ledarhundar	12 914 000	+	3 862 000
3.	SRF för viss övrig verksamhet	8 862 000	+	578 000
4.	FSDB för tidningsutgivning	4 725 000	+	305 000
5.	SDR för teckenspråksavdelning	2 083 000	+	207 000
6.	Rikstolktjänst	3 003 000	+	1 662 000
7.	Palynologiska laboratoriet	518 000	+	78 000
8.	Bidrag till rekreationsanläggningar	6 164 000	+	332 000
9.	Bidrag till rekryteringsgruppen	1 845 000	+	150 000
10.	NHR för NHR-Center		+	1 000 000
Summa		47 564 000	4-	8 696 000

Föredragandens överväganden

Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bi-
drag till löner och omkostnader. SRF har i senare års anslagsframställ-
ningar anfört att det statliga bidraget inte har täckt verksamhetens fak-
tiska kostnader för löner och omkostnader. I syfte att stärka depåverk-
samhetens ekonomi har särskilda resurstillskott tillförts SRF de två
senaste budgetåren. En översyn av SRF Hantverk AB har nyligen slut-
förts. I översynen har ingått att belysa frågor beträffande driften och
finansieringen av depåverksamheten.

Min bedömning är att verksamheten i och med tidigare satsningar
fortsättningsvis bör kunna bedrivas inom de nu givna ekonomiska ramar-
na. Till depåverksamheten bör mot denna bakgrund anvisas ett samman-
lagt belopp om 7 972 000 kr.

Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för
många synskadade. Förutsättningarna att öka tillgången på ledarhundar
bör enligt min bedömning förbättras bl.a. genom den omstrukturering
som nu sker av statens hundskola. Med hänvisning till detta förordar jag
att särskilda reformmedel tillförs området och att en kraftig uppräkning
av bidraget till verksamheten därmed görs. Jag föreslår att 16 776 000 kr.
anvisas för ändamålet.

SRF erhåller under detta anslag statsbidrag till viss övrig verksamhet
som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insat-
ser på området. Verksamheten avser produktion av ersättningstidningar
till synskadade, individinriktade insatser för synskadade med flera funk-
tionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt ett särskilt punkt-
skriftsprojekt. Jag föreslår fortsatt stöd till ovan nämnda verksamhet.
Sammanlagt 9 440 000 kr. bör anvisas till SRF för viss övrig verksam-
het. Jag har därvid beräknat vissa reformmedel för verksamheten.

FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av
tidningen Nuet och nyhetsinformation via TeleNuet. Denna verksamhet
är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter till nyheter och

182

annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssamman-
hang och för många dövblinda är Nuet deras enda informationskälla. Jag
instämmer därför i FSDB:s uppfattning om vikten av en fortsatt utbygg-
nad av nyhetsförmedlingen. För budgetåret 1992/93 har jag beräknat
5 030 000 kr. för ändamålet, vilket innebär en viss förstärkning utöver
ordinarie uppräkning.

SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att
få till stånd en utveckling av teckenspråket. En fortlöpande utveckling
av teckenspråket är en förutsättning för dövas kommunikation och del-
aktighet i samhället. Även här bör en viss förstärkning utöver ordinarie
uppräkning ske. För budgetåret 1992/93 bör enligt min mening
2 290 000 kr. anvisas till teckenspråksavdelningen.

Medlen till rikstolktjänst avser bidrag till tolktjänst som förtroende-
valda i handikapporganisationerna behöver för att kunna utföra uppdrag
av riksövergripande karaktär. Handikappinstitutet har i sin anslagsfram-
ställning pekat på flera faktorer, som innebär ökade kostnader för verk-
samheten under 1992/93. Som exempel på detta nämns införande av
momsplikt för verksamheten, behov av en årlig volymökning om 10 %
samt ett utökat internationellt engagemang. Min bedömning är att riks-
tolktjänsten bör vara ett prioriterat område under det kommande bud-
getåret. Jag förordar därför att vissa reformmedel tillförs rikstolktjänsten
och att ett belopp om totalt 4 665 000 kr. anvisas för verksamheten
under budgetåret 1992/93.

Till naturhistoriska riksmuseets palynologiska laboratorium beräknar
jag för det kommande budgetåret ett anslag på 596 000 kr., vilket inne-
bär viss förstärkning utöver ordinarie uppräkning.

Bidraget till DHR för merkostnader för verksamheten vid organisa-
tionens rekreationsanläggningar bör för budgetåret 1992/93 fastställas till
1 886 000 kr. Till SRF för merkostnader vid Almåsa semesterhem och
kursgård bör 700 000 kr. anvisas och till RBU för rekreationsanlägg-
ningen Mättinge 3 910 000 kr.

Rekiyteringsgruppen har genom sina tränings- och rehabiliteringsläger
erbjudit nyhandikappade ökade möjligheter till ett aktivt och själv-
ständigt liv. Jag föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet och även att
vissa reformmedel tillförs den ordinarie lägerverksamheten. Sammanlagt
1 995 000 kr. bör anvisas till Föreningen Rekiyteringsgruppen.

Neurologiskt Handikappades Riksförbund bedriver en permanent hjälp-
medelsutställning i Stockholm. Min bedömning är att verksamheten är
viktig och av stort intresse för olika målgrupper inte minst människor
med egna funktionsnedsättningar. Jag anser därför att utställningen
NHR-Center bör stödjas och förordar att särskilda reformmedel om
totalt 1 000 000 kr. anvisas för ändamålet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

183

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för
budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 56 260 000
kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

G 8. Statens hundskola

1990/91	Utgift	1 000
1991/92	Anslag	1 000
1992/93	Förslag	1 000

Statens hundskola är en renodlad uppdragsmyndighet med uppgift att
mot ersättning tillhandahålla polis- och ledarhundar. Kostnaderna för
skolan skall täckas av intäkter från försäljningen av produkter och tjäns-
ter. Regeringen beslutade i augusti 1991 att förelägga riksdagen en pro-
position om ombildning av statens hundskola till aktiebolag (prop.
1991/92:7). I prop. 1991/92:25 med förslag om tillläggsbudget I före-
slås riksdagen besluta om medel för ombildning av statens hundskola till
aktiebolag.

Statens hundskola

Statens hundskola har inlämnat anslagsframställning för budgetåret
1992/93 och hemställer om ett tillskott med 2,6 milj.kr. för att undvika
ett rörelseunderskott.

Föredragandens överväganden

I avvaktan på riksdagens beslut i frågan om bolagisering av statens
hundskola beslutade regeringen i september 1991 att tillkalla en särskild
kommitté (dir. 1991:84) med uppgift att förbereda den förändrade orga-
nisationen. I tilläggsbudget I (prop. 1991/92:25) för innevarande bud-
getår föreslogs ett förslagsanslag om 7 milj.kr. för att täcka kostnader
och reglera vissa skulder i samband med ombildning av verksamheten
till aktiebolag. I proposition 1991/92:7 lämnades förslag om att statens
hundskola skall upphöra som myndighet och ombildas till aktiebolag
snarast efter den 1 januari 1992, dock senast den 1 juli 1992. Riksdagen
har nyligen beslutat godkänna förslagen i nämnda propositioner
(1991/92:SoU9, rskr. 82).

Då viss osäkerhet råder om de slutliga kostnaderna för ombildningen
och i vad mån dessa kan komma att belasta myndigheten föreslås att
anslaget G 8. Statens hundskola ligger kvar även under budgetåret
1992/93.

184

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens hundskola för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

G 9. Statens handikappråd

1990/91	Utgift	5 558 261
1991/92	Anslag	5 621 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	5 499 000
1992/93	Förslag	5 955 000

Statens handikappråd skall verka för förbättrade levnadsförhållanden
för handikappade och främja samarbetet i handikappfrågor mellan sam-
hällsorganen samt mellan dem och handikapporganisationerna. Regler
om rådets organisation finns i förordningen (1988:1094) med instruktion
för statens handikappråd.

Statens handikappråd

Statens handikappråd hemställer utöver pris- och löneomräknade medel,
om en uppräkning av anslaget med 350 000 kr.

1991/92

exkl.
mervärdeskatt

Beräknad
ändring
1992/93
Föredraganden

Förvaltningskostnader	4 040 000	+	247 000
(därav lönekostnader)	(3 210 000)	( +	211 000)
Lokalkostnader	1 459 000	+	209 000
Summa	5 499 000	+	456 000

Föredragandens överväganden

Statens handikappråd skall, enligt sin instruktion, bedriva verksamhet
som i första hand inriktas på handikappfrågor som berör flera samhälls-
områden. Till statens handikappråds uppgifter hör bl.a. att främja sam-
ordning och samarbete inom handikappområdet. Särskild uppmärksam-
het har sedan några år tillbaka ägnats frågor om insatser för flerhandi-
kappade. Sådana frågor förutsätter en samordnad verksamhet mellan
många organ i samhället. Denna inriktning av handikapprådets arbete
bör enligt min mening fortsätta. Jag har i mina bedömningar av anslags-
behovet för budgetåret 1992/93 funnit att statens handikappråd bör un-
dantas från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.

Med beaktande av den höjning av lönekostnadspålägget som sker den
1 juli 1992 beräknar jag anslaget till 5 955 000 kr.

185

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens handikappråd för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 5 955 000 kr.

G 10. Bidrag till handikapporganisationer

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91	Utgift	79 075 000
1991/92	Anslag	100 238 000
1992/93	Förslag	129 248 000

Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till sin verk-
samhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan
organisationerna efter förslag av statens handikappråd. Följande 37
organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår:

Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningamas riksorganisation,
De handikappades riksförbund, Handikappförbundens centralkommitté,
Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårig-
heter, Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges döv-
blinda, Hjämkraft, Riksföreningen för rehabilitering av skallskadade,
Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund, Hörselskadades riksförbund, ILCO-
Svenskt förbund för stomiopererade, Svenska Laryngförbundet, Neuro-
logiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka, Riks-
förbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva, hörselskada-
de och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka, Riks-
förbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och
ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för
trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn,
ungdomar och vuxna, Riksförbundet - Intresseföreningar för schizo-
freni, Riksförbundet mot astma/allergi, Riksförbundet mot reumatism,
Riksförbundet för cystisk fibros, Riksföreningen AUTISM, STROKE-
Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska celiakiförbundet,
Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet, Svenska psoria-
sisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars
riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet.

Föredragandens överväganden

Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande betydelse
för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationerna, som
bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd
till sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta
för medlemmar att få sysselsättning och att garantera en någorlunda
dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna be-
driver centralt, regionalt och lokalt intressepolitisk verksamhet, anlitas
som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. En viktig
aktivitet är utöver medlemsstöd även information om handikapp till olika
målgrupper. Enligt min bedömning bör bidraget till handikapporganisa-

186

tionema även inför det kommande budgetåret vara ett prioriterat om-
råde. I det följande anger jag några skäl, som talar för att statsbidraget
till dem bör utökas.

Handikapporganisationerna har höga merkostnader för sin verksamhet
bl.a. därför att många av de personer som organiserar sig har omfattan-
de funktionsnedsättningar. Av detta följer att verksamheten måste ha en
hög grad av anpassning. Det handlar bl.a. om att möteshandlingar och
annan information måste anpassas efter de speciella krav som ställs,
t.ex. att information för synskadade finns i punktskrift eller på kassett
eller att psykiskt utvecklingsstörda kan erhålla information i lättläst
form. För att döva och dövblinda skall kunna bedriva och delta i verk-
samhet fordras tillgång till tolkar. När rörelsehindrade och andra per-
soner med fysiska eller medicinska funktionshinder har sammankomster,
krävs att lokalerna och arrrangemangen i övrigt är väl anpassade. Detta
innebär att kostnaderna för organisationernas verksamhet blir höga.

Sverige har under många år spelat en aktiv roll i det internationella
handikapparbetet. Handikapporganisationerna har genom olika insatser
bidragit till att förändra situationen för människor med funktionsned-
sättningar i andra länder. Jag vill i detta sammanhang påminna om det
initiativ som Sverige tagit inom FN-systemet om utarbetande av inter-
nationella regler med inriktning på full delaktighet och jämlikhet för
handikappade. De senaste årens utveckling inom Europa har ställt ytter-
ligare anspråk på handikapporganisationernas medverkan och engage-
mang i olika projekt. I juni 1991 tillkallade regeringen en utredning,
som skall belysa de särskilda konsekvenser ett svenskt medlemskap i EG
kan få för människor med funktionsnedsättningar. Det är enligt min
mening betydelsefullt att handikapporganisationerna även i fortsättningen
ges goda möjligheter att aktivt medverka i det internationella arbetet.

Den föreslagna förstärkningen bör även ge organisationerna möjlig-
heter att genom t.ex. uppsökande verksamhet söka integrera nya handi-
kappgrupper i den ordinarie verksamheten. I det här sammanhanget vill
jag också understryka de unga organisationernas behov av medel för att
kunna utveckla verksamheter, som på grund av brist på resurser blivit
åsidosatta.

För att handikapporganisationerna skall ges goda möjligheter att driva
sin verksamhet förordar jag att statsbidraget till handikapporganisa-
tionerna för budgetåret 1992/93 bör förstärkas med 29 010 000 kr.
vilket innebär att totalt 129 248 000 kr. bör anvisas för ändamålet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 129 248 000 kr.

187

Gli. Bilstöd till handikappade

1990/91	Utgift	182 983 982 Reservation 152 393 436
1991/92	Anslag	206 000 000
1992/93	Förslag	206 000 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till
handikappade barn för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m.
Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar grundbidrag,
anskaffhingsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av riks-
försäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser
om bilstödet finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om
bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till
handikappade.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar medelsbehovet under budgetåret
1992/93 till 77,4 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Bilstödet, som infördes den 1 oktober 1988, har fått stor betydelse för
många förflyttningshandikappade. Anknytning till arbetslivet är inte
längre ett villkor för bilstöd. Stöd för inköp av bil kan även lämnas till
handikappade föräldrar med barn under 18 år eller till föräldrar med
handikappade barn under förutsättning att föräldern sammanbor med
barnet och har behov av fordon för förflyttning tillsammans med barnet.
Under den period som förflutit sedan stödet infördes har drygt 12 000
personer beviljats bilstöd. I förhållande till de regler som gällde före
oktober månad 1988 innebär det nya bilstödet väsentliga förbättringar.
Under innevarande budgetår har grundbidraget och det inkomstprövade
anskaffningsbidraget höjts. Inkomstgränsema vid fastställandet av an-
skaffningsbidraget har justerats uppåt. Därmed har värdebeständigheten
i stödet säkrats.

Enligt nu gällande regler kan handikappade över 49 år, som saknar
anknytning till arbetslivet eller som inte genomgår yrkesinriktad utbild-
ning eller yrkesinriktad rehabilitering, ej erhålla bilstöd. Riksförsäk-
ringsverket har fått i uppdrag att utreda de ekonomiska konsekvenserna
av ett slopande av denna åldersgräns. Uppdraget skall redovisas för
regeringen senast den 1 mars 1992.

Anslaget för budgetåret 1992/93 bör beräknas till 206 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 206 000 000 kr.

188

G 12. Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra
alternativa boendeformer

1991/92 Anslag 400 000 000

1992/93 Förslag 400 000 000

Från anslaget utbetalas bidrag med 500 000 kr. per gruppboendeenhet
som färdigställts under år 1992.

Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1280) om tillfälligt
statsbidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boen-
deformer.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade med anledning av förslag rörande den ekonomiska
regleringen av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25, rskr.
384), att ett stimulansbidrag som sammanlagt avses uppgå till
2 miljarder kr. under en femårsperiod skall utgå för utbyggnad av
gruppbostäder och andra alternativa boendeformer för åldersdementa,
utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka. Bidraget
utbetalas av socialstyrelsen till den som driver verksamheten. Stimulans-
bidraget utbetalas första gången våren 1992 för boendeenheter färdig-
ställda under år 1991. Regeringen beslutade i september 1991 att ge
socialstyrelsen i uppdrag att följa och beskriva utvecklingen avseende
särskilda boendeformer för äldre och handikappade. I samband med den
årliga anslagsframställningen skall socialstyrelsen bl.a. beskriva hur
stimulansbidragen utnyttjas och hur statsbidraget fördelas mellan olika
grupper.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra alternativa
boendeformer anvisa ett reservationsanslag på 400 000 000 kr.

G 13. Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m.

Nytt anslag (förslag) 200 000 000

Från anslaget utbetalas bidrag med 50 000 kr. per tillkommande en-
bäddsrum eller bostadslägenhet som färdigställs under 1992. Bidraget
utges enligt regler i förordningen (1991:1281) om tillfälligt statsbidrag
för viss ombyggnad av sjukhem m.m.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade med anledning av förslag rörande den ekonomiska
regleringen av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25,
rskr. 384) att ett stimulansbidrag som sammanlagt avses uppgå till

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

189

1 miljard kr. under en femårsperiod skall utgå för ombyggnad och för-
bättring av den fysiska miljön inom långtidssjukvården, så att alla som
önskar det skall kunna få bo i ett eget rum. Bidraget avses också utgå
till nybyggnad av särskilda boendeformer för service och omvårdnad.
Bidraget utbetalas av socialstyrelsen till den som driver verksamheten.
Stimulansbidraget utbetalas första gången våren 1993 för varje nytt
enkelrum och ny bostadslägenhet som färdigställts under 1992. Rege-
ringen beslutade i september 1991 att ge socialstyrelsen i uppdrag att
följa och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för
äldre och handikappade. I samband med den årliga anslagsframställ-
ningen skall socialstyrelsen bl.a. redovisa hur stimulansbidragen utnytt-
jas och hur boendemiljön inom långtidssjukvården förbättras i samband
med ombyggnad och utglesning av flerbäddsrummen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. för budget-
året 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.

G 14. Bidrag till kommunerna för medicinskt
färdigbehandlade

Nytt anslag (förslag) 700 000 000

Från anslaget utbetalas bidrag till kommunerna för kostnader för medi-
cinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade med anledning av förslag om den ekonomiska
regleringen av äldrereformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, SoU25,
rskr. 384) om riktlinjer för statsbidrag till kommunerna för medicinskt
färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Den
totala kostnaden för medicinskt färdigbehandlade uppskattas till
1 870 milj.kr. En skatteväxling genomförs motsvarande 70 % av be-
loppet och utöver skatteväxlingen skall kommunerna erhålla ett stats-
bidrag som under en treårsperiod uppgår totalt till 1 500 milj.kr. Stats-
bidraget avses utgå med 700 milj, kr för år 1992, 500 milj.kr. för år
1993 och 300 milj.kr. för år 1994. Bidraget utbetalas kalenderårsvis i
efterskott och administreras av socialstyrelsen. Regeringen har nyligen
beslutat tillkalla en kommitté för att följa tillämpningen och effekterna
av det kommunala betalningsansvaret inom hälso- och sjukvården.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

190

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunerna för medicinskt färdigbehandlade
för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 700 000 000 kr.

G 15. Utvecklingsmedel m.m.

Nytt anslag (förslag) 11 946 000

Från anslaget utbetalas bidrag till pensionärsorganisationerna, särskilda
medel för utvecklings- och förnyelsearbete samt medel för uppföljning
och utvärdering av äldrereformen.

Föredragandens överväganden

Anslaget G 1. Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. för-
ändras till sin konstruktion fr.o.m. budgetåret 1992/93 som följd av
äldrereformen. Det nya anslaget benämnt Bidrag till service och vård
uppgår till närmare 8 miljarder kr. Särskilda medel för utvecklings- och
förnyelsearbete, bidrag till pensionärsorganisationerna och medel for
uppföljning och utvärdering av äldrereformen anvisas innevarande bud-
getår under anslaget G 1. Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem
m.m. Jag föreslår att medlen för dessa ändamål i fortsättningen anvisas
under ett nytt anslag benämnt G 15. Utvecklingsmedel m.m.

För bidraget till pensionärsorganisationerna beräknar jag medels-
behovet till 2 446 000 kr.

För att stimulera utvecklings- och förnyelsearbete inom äldreområdet
föreslår jag att 4,5 milj.kr. anvisas för budgetåret 1992/93.

Riksdagen har aviserat att 5 milj.kr. för uppföljning och utvärdering av
äldrereformen skall utgå årligen t.o.m. budgetåret 1995/96. Jag föreslår
att 5 milj.kr. anvisas för nämnda syfte under budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utvecklingsmedelm.m. förbudgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 11 946 000 kr.

G 16. Bostadsanpassningsbidrag m.m.*

Nytt anslag (förslag) 263 700 000

* Medel för ändamålet har t.o.m. budgetåret 1991/92 redovisats i bostadsdeparte-
mentets bilaga till budgetpropositionen.

Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostads-
anpassningsbidrag och för att återställa handikappanpassade bostäder.
Från anslaget betalas också bidrag för utvecklingsarbete med samordnad
boendeservice.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

191

Bostadsanpassningsbidrag beviljas enligt förordningen (1987:1050)
om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Bidrag lämnas för sådana
anpassningsåtgärder inom och i anslutning till en bostadslägenhet som
behövs för att den skall vara ändamålsenlig som bostad för den handi-
kappade. Bidrag lämnas normalt med ett belopp som motsvarar den
godkända kostnaden för åtgärden. För standardhöj ande anpassnings-
åtgärder är dock bidragsbeloppet maximerat till 30 000 kr., om inte
regeringen medger att högre bidrag lämnas. För kostnader därutöver
lämnas f.n. bostadslån med räntebidrag, s.k. bostadsanpassningslån.

Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:56, BoU9, rskr. 75) om bo-
stadsbyggandets finansiering år 1992. Beslutet innebär bl.a. att den
statligt reglerade bostadslånegivningen avvecklas den 1 januari 1992
men att räntebidragsgivningen behålls tills vidare enligt i huvudsak nu-
varande regler.

Härav följer att man för kostnader för standardhöjande åtgärder i sam-
band med ny- och ombyggnad av bostäder även i fortsättningen kan
erhålla räntesubventioner till den del de inte täcks av anpassnings-
bidraget.

Bidrag lämnas normalt inte för åtgärder som behövs för att bostaden
skall uppnå den lägsta godtagbara standard som avses i bostads-
saneringslagen. Fr.o.m. den 1 juli 1990 kan dock bostadsanpassnings-
bidrag i vissa fall lämnas för sådana åtgärder i ett egnahem. Åtgärderna
måste vara motiverade av kvarboendeskäl.

Kommunerna sköter bidragsgivningen och betalar ut bidragen. I vissa
fall skall dock länsbostadsnämnden pröva dessa ärenden. Staten lämnar
bidrag med 40 % av kommunernas kostnader för bostadsanpassnings-
bidrag. Statsbidraget betalas ut kalenderårsvis i efterskott.

Statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder i fler-
bostadshus och i småhus som upplåts med hyresrätt kan lämnas enligt
förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikapp-
anpassade bostäder m.m.

Bidrag för utveckling av samordnad boendeservice enligt förordningen
(1985:779) om statsbidrag till visst utvecklingsarbete i fråga om boende-
service infördes år 1985 för att under en femårsperiod stödja verksam-
heter med syfte att utveckla nya former för samverkan av sådan boende-
service som förbättrar möjligheterna för äldre, handikappade och lång-
varigt sjuka att bo i vanliga bostäder. För verksamheten har sammanlagt
100 milj.kr. disponerats. Inom denna ram har regeringen kunnat bevilja
bidrag till kostnader för att starta en viss verksamhet och för att driva
den under ett inledningsskede. Bidragsformen stod öppen för nya projekt
t.o.m. budgetåret 1989/90.

Boverket

Boverket har på uppdrag av regeringen gjort en kartläggning av använd-
ningen av bostadsanpassningsbidraget i fråga om olika typer av handi-
kapp och åtgärder. Kartläggningen har redovisats i en särskild rapport
till regeringen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

192

Under budgetåret 1990/91 lämnades bostadsanpassningsbidrag för ca
1 200 fler lägenheter än under närmast föregående budgetår. Även det
beviljade beloppet per lägenhet ökade. Bidrag beviljades för 32 075
lägenheter och med ett genomsnittligt belopp på drygt 19 000 kr.

Som komplement till bostadsanpassningsbidragen har i vissa fall hittills
kunnat lämnas ombyggnadslån för bostadsanpassning (bostadsanpass-
ningslån). Denna långivning har haft begränsad omfattning. Lån läm-
nades under föregående budgetår med sammanlagt 15,4 milj.kr. till 96
lägenheter.

Boverket bedömer att det sammanlagda bidragsbeloppet för bostadsan-
passningsbidrag som beviljas under budgetåret 1991/92 kommer att
uppgå till 650 milj.kr. Med hänsyn till att viss tid förflyter mellan be-
slutet och utbetalningen av bidraget samt att statsbidraget till kommuner-
na betalas ut kalenderårsvis i efterskott beräknar verket att utbetalningen
över statsbudgeten under budgetåret 1992/93 kommer att uppgå till
260 milj.kr.

När det gäller bidrag för utveckling av samordnad boendeservice åter-
stod inför budgetåret 1990/91 19,4 milj.kr. att utbetala av tidigare be-
slutade bidrag. Under budgetåret 1990/91 utbetalades bidrag på
8,7 milj.kr. För budgetåret 1991/92 har medelsbehovet uppskattats till
7 milj.kr. Boverket bedömer att medelsbehovet för budgetåret 1992/93
kommer att uppgå till 3,7 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) har föreslagit att detta
anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU
1991:98). Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En pro-
position avses lämnas till riksdagen under våren 1992.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag i likhet med boverket
till 263 700 000 kr. Därav avser 260 milj.kr. statens kostnader för stats-
kommunalt bostadsanpassningsbidrag och för återställande av handi-
kappanpassade bostäder. Anslagsbehovet för bidrag till visst utvecklings-
arbete i fråga om samordnad boendeservice beräknar jag till 3,7 milj.kr.

Hens fällan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bostadsanpassningsbidragm.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 263 700 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

13 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

193

H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik

Individ- och familjeomsorg

Socialtjänsten, liksom många andra kommunala verksamheter, präglas i
dag av en mycket snabb organisatorisk omvandling såväl vad beträffar
nämndorganisationen som tjänstemannaorganisationen. Vidare har
socialtjänstens innehåll och avgränsning mot andra verksamheter kommit
att diskuteras alltmer. Bl.a. utifrån dessa perspektiv har behovet av en
utvärdering och en allmän översyn av 1982 års socialtjänstreform
framstått som nödvändig.

Socialtjänstkommittén

En parlamentariskt sammansatt kommitté, socialtjänstkommittén (S 1991:07,
dir. 1991:50), har tillkallats för att göra en allmän översyn av social-
tjänstlagen (1980:620). Översynen skall bl.a. innefatta en utvärdering av
socialtjänstlagens tillämpning och syftar till att tydligare avgränsa och
klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden.

Översynen skall inriktas mot följande huvudområden:

- Socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd, det yttersta ansvaret
och vistelsebegreppet

- Överklagande av beslut inom socialtjänsten

- Kommunernas socialbidragsnormer

- Socialtjänstens framtida inriktning och organisation

- Tillsyn, uppföljning och utvärdering.

Kommitténs arbete skall vara slutfört senast vid utgången av år 1993.
De delar av uppdraget som avser socialtjänstlagens regler om rätten till
bistånd, det yttersta ansvaret, vistelsebegreppet och överklagande av
beslut inom socialtjänsten skall dock redovisas senast den 1 mars 1993.

Kommittén skall i sitt arbete bl.a. samråda med handikapputredningen
(S 1988:03), psykiatriutredningen (S 1989:01) och utredningen om unga
lagöverträdare (Ju 1990:07).

Informationsstruktur, utvärdering m.m.

Den offentliga sektorns förnyelse ställer ökade krav på myndigheterna
att följa utvecklingen inom sina områden. Ett förbättrat uppföljnings-
och planeringsunderlag erfordras. Socialstyrelsen fick år 1989 i uppdrag
att göra en samlad utredning om en för staten och kommunerna gemen-
sam informationsstruktur för socialtjänsten. Målet är att finna bättre
förutsättningar att på både lokal och central nivå följa kostnads- och
verksamhetsutvecklingen. Uppdraget skall fullföljas under år 1992.

Regeringen har uppdragit åt socialstyrelsen att utreda roll och funktion
för ett epidemiologiskt centrum. Avsikten är att denna centrumbildning
skall på nationell nivå följa och analysera utvecklingen inte bara av

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

194

sjukdomar, utan även av sociala problem och deras riskfaktorers ut-
bredning bland olika befolkningsgrupper. Uppdraget kommer att redo-
visas inom kort.

Socialstyrelsen har den 1 oktober 1991 redovisat ett förslag till hur be-
hovet av vetenskapligt grundade utvärderingar av insatser inom individ-
och familjeomsorgen och andra delar av socialtjänsten skall kunna till-
godoses. Förslaget innebär att ett centrum för utvärdering av metoder i
socialt arbete skall byggas upp. Denna centrumbildning, som föreslås få
en självständig ställning inom socialstyrelsen, skall genom bl.a. forsk-
ningsförankrade kunskaps- och erfarenhetsöversikter kunna komplettera
och nyansera styrelsens mera målinriktade utvärderingar av olika verk-
samheter. Ett sådant centrum bör kunna byggas upp och finansieras
genom omdisponering av befintliga resurser för utvecklingsarbete.

Länsstyrelsernas sociala funktion

Länsstyrelsen är socialtjänstens regionala tillsynsmyndighet. Tillsynen
omfattar också olika institutioner inom socialtjänsten samt enskilda vård-
hem. För enskilt drivna institutioner och enskilda vårdhem är länsstyrel-
sen även tillståndsgivande myndighet.

Länsstyrelsen har även ansvaret för utredning, ansökan och process-
föring i länsrätten i mål om tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall (LVM). Vidare är länsstyrelsen tillstånds-
och tillsynsmyndighet enligt lagen (1977:293) om handel med drycker
(LHD).

Många kommuner genomför nu omfattande förändringar i sin organisa-
tion. De privata alternativen blir också allt flera. Mot denna bakgrund
blir länsstyrelsernas tillsynsarbete allt viktigare. I dag präglas arbetet på
länsstyrelserna i hög grad av individärenden. Det framstår som ange-
läget att en större del av arbetet inriktas mot en mer generell tillsyn och
uppföljning. Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att bl.a. pröva möjligheterna att låta kom-
munerna handlägga och besluta i ärenden enligt LVM och ärenden om
tillstånd enligt LHD. En sådan kommunalisering skulle lämna större
utrymme för länsstyrelsernas tillsynsarbete. Vidare kommer en aktiv
dialog att upprätthållas med länsstyrelserna bl.a. i syfte att klarlägga
innehållet i tillsynsfunktionen.

Socialbidrag

Under första hälften av 1980-talet ökade antalet socialbidragstagare
kraftigt. Därefter - fr.o.m. år 1987 - har en viss minskning skett. Den-
na trend bröts andra halvåret 1990. I flertalet kommuner har antalet
bidragstagare åter stigit till samma höga nivå som i början och mitten av
1980-talet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

195

Antal socialbidragstagare 1980, 1985-1990

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Lågkonjunkturen har särskilt drabbat ungdomar som aldrig hunnit få
en fast plats på arbetsmarknaden, invandrare och fysiskt och socialt
handikappade. Dessa grupper står för en mycket stor del av ökningen av
antalet socialbidragstagare.

Många kommuner har intensifierat sina ansträngningar att finna alter-
nativ till socialbidrag. I flera kommuner har också skett översyner av
normerna för socialbidrag bl.a. med hänsyn till de ökade social-
bidragskostnaderna. Socialtjänstkommittén har bl.a. till uppdrag att
analysera socialbidragsnormemas konstruktion och innehåll. Kommittén
skall vidare utreda fördelar och nackdelar med skilda normsystem samt
överväga möjligheterna att åstadkomma större enhetlighet mellan kom-
munernas socialbidragsnormer och andra närliggande system.

Under rådande lågkonjunktur är det angeläget att ytterligare förstärka
de arbetslösa socialbidragsberoende gruppernas möjligheter att komma
in på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i uppdrag
att i samråd med riksförsäkringsverket och socialstyrelsen initiera för-
söksverksamhet med ökad samverkan mellan socialtjänst, arbetsförmed-
ling/arbetsmarknadsinstitut och försäkringskassor i storstadsområden
med en stor andel socialbidragstagare och långtidssjuka. I en skrivelse
den 27 november 1991 har AMS lämnat en lägesrapport, Intensifierad
samverkan i storstadsregionerna.

Åtgärder har vidtagits för att minska socialbidragsberoendet hos
flyktingar och underlätta för dem att komma in på arbetsmarknaden.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 erhåller kommunerna en schabloniserad
ersättning för varje mottagen flykting i stället för ersättning för de fak-
tiska socialbidragskostnadema. Därigenom stimuleras kommunerna att
vidta aktiva åtgärder. Kommunerna skall i samråd med den enskilde
flyktingen och arbetsförmedlingen upprätta en introduktionsplan för
varje flykting som omfattas av flyktingmottagandet.

196

Inom regeringskansliet har utarbetats ett förslag till ny lag som ger
kommunerna möjlighet att betala ut en introduktionsersättning knuten till
introduktionsplanen i stället för socialbidrag. Förslaget remissbehandlas
för närvarande.

Åtgärd sprogram vad gäller våld mot kvinnor och barn

Socialutskottet har i betänkandet (1989/90SoU:5) anfört att ett samlat
förslag till åtgärdsprogram för insatser mot våld mot kvinnor och barn
bör föreläggas riksdagen.

Åtgärder vad gäller våld mot kvinnor

Under innevarande budgetår har sammanlagt 17,5 milj.kr. anslagits för
en rad åtgärder i arbetet med att motverka våld mot kvinnor. Program-
met har behandlats av riksdagen i samband med att en ny jämställd-
hetslag antagits. Åtgärderna innefattar fortbildning för olika yrkesgrup-
per, olika utvecklingsinsatser, skydd för utsatta kvinnor, satsning på
kvinnojourer och forskning.

Kvinnojourerna

Kvinnojourerna och deras riksorganisation - ROKS - bedriver ett om-
fattande och angeläget ideellt arbete för att skydda och hjälpa kvinnor
som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnojourerna utför
ett arbete som är ett viktigt komplement till den verksamhet som kom-
munerna bedriver. Den kartläggning av kvinnojourernas arbete som
socialstyrelsen redovisat år 1990 visar bl.a. att jourerna har kontakter
med ett stort antal hjälpsökande kvinnor. Undersökningen visar också att
de som arbetar på kvinnojourerna drivs av ett personligt engagemang
vilket är en positiv kraft men också ökar risken för utbränning. Behovet
av olika stöd- och utvecklingsinsatser framstår klart.

Till kvinnojourernas riksorganisation utgår organisationsstöd med
2 milj.kr. Detta stöd omfattar även invandrarorganisationer m.fl. som
stöder misshandlade kvinnor. Jag föreslår i enlighet med regeringsför-
klaringen att ytterligare 3 milj.kr. anvisas för stödinsatser och utveck-
lingsarbete i kvinnojourernas lokala arbete.

Åtgärder vad gäller våld mot barn

Socialstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsverksamhet konstaterat att
socialtjänsten i allt för liten omfattning uppmärksammar de utsatta bar-
nens situation.

I syfte att att höja kompetensen i arbetet med barn inom individ- och
familjeomsorgen har socialstyrelsen fått i uppdrag att utforma och ge-
nomföra ett åtgärdsprogram för att utveckla individ- och familjeom-
sorgens förhållningssätt till utsatta barn och deras familjer. Satsningen
bör ta sikte på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra som

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

197

arbetar med utsatta barn och att tydliggöra skyldigheten att i första hand
agera till barns skydd och sätta barns bästa i främsta rummet. Utveck-
lingsarbetet skall utformas så att det stimulerar till en utveckling av
förmågan att se, förstå, beskriva och möta utsatta barns behov.

I syfte att utveckla vården av flyktingbarn och flyktingungdomar bör
dessutom ett särskilt utbildningsmaterial utformas för familjehem, grupp-
hem och andra hem för vård eller boende som tar emot flyktingbarn.

Socialstyrelsen skall senast den 1 september 1992 redovisa uppdraget
till regeringen.

Den påbörjade satsningen för att utveckla arbetet med utsatta barn ser
jag som mycket betydelsefull och jag föreslår att socialstyrelsen även
kommande budgetår får disponera minst 8 milj.kr. inom anslaget
H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet för en uppföljning av åtgärds-
programmet.

Deklarationen från FNs bamtoppmöte

Vid FNs bamtoppmöte i september 1990 antogs dels en deklaration om
barns överlevnad, skydd och utveckling, dels en handlingsplan för im-
plementering av deklarationen. Uppföljningen av bamtoppmötet sker
bl.a. genom att varje land presenterar en nationell handlingsplan för hur
deklarationens mål och syften skall uppfyllas. Den svenska regeringen
kommer att i början av år 1992 till FN presentera en sådan plan.

Ungdomsvård och missbrukarvård

Många olika rapporter har visat på en rad problem inom ungdomsvården
och missbrukarvården. JO har exempelvis såväl år 1987 som år 1991
efter egna utredningar anfört att de mest utsatta ungdomarna inte får den
vård som anses erforderlig. Socialstyrelsen har i en efterfrågeundersök-
ning i mars 1990 visat att platsbehovet vad gäller de mest vårdbehövan-
de ungdomarna inte kan tillgodoses. I de olika rapporterna har också
redovisats att den satsning på öppenvårdsåtgärder som skett i kommu-
nerna inte kunnat ersätta behovet av institutionsplatser.

Riksdagen har under våren 1991 (prop. 1990/91:96, SoU14, rskr. 267)
fattat ett principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skall föras
över till statligt huvudmannaskap. Denna huvudmannaskapsförändring
skall ske under år 1992. Utskottet har i sitt betänkande ställt två övergri-
pande krav på vården i de särskilda ungdomshemmen. Alla ungdomar
som behöver tvångsvård skall kunna beredas plats och det måste finnas
ett väl differentierat utbud av olika vårdmöjligheter. Utskottet ansåg att
det behövs ett samlat ansvar för de särskilda ungdomshemmen och en
samordning över riket. Utskottet anförde att staten är mer lämpad som
huvudman för tvångsvården i de särskilda ungdomshemmen bl.a. mot
bakgrund av att de båda kommunförbunden klargjort att nuvarande
regelsystem och organisation lägger hinder i vägen för en tillräcklig
utbyggnad och krävt en huvudmannaskapsförändring.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

198

Riksdagen har anfört att regeringen utan dröjsmål bör utreda och för-
bereda erforderliga åtgärder. Frågan om hur det framtida stödet till
missbrukarvården skall utformas måste enligt utskottet också övervägas
i sammanhanget.

En särskild utredare har tillkallats för att utreda förutsättningarna för
att överföra de särskilda ungdomshemmen till statligt huvudmannaskap.
Utformningen av det statliga huvudmannaskapet kan ske efter olika
modeller, t.ex. med ett renodlat statligt ägande- och driftansvar eller ett
system där staten avtalar med en kommun eller ett landsting om driften
av vissa institutioner. En annan fråga som utredningen kommer att be-
lysa är huruvida missbrukarvårdens tvångsvårdsinstitutioner enligt
22 och 23 §§ LVM bör inbegripas i det statliga huvudmannaskapet. De
ekonomiska och administrativa förutsättningarna liksom frågor av inne-
hållsmässig karaktär kommer även att utredas. Utredningsmannen skall
presentera sina förslag i början av år 1992.

Efter sedvanlig remissbehandling avser regeringen att återkomma till
riksdagen med en proposition i frågan senare under år 1992.

En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1990:07) har till upp-
drag att utvärdera nuvarande regelsystem för unga lagöverträdare samt
lämna förslag till i vilka former och på vilket sätt det allmänna i framti-
den bör ingripa när ungdomar som fyllt 15 år begår brott. Kommittén
skall bl.a. utvärdera socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av
unga lagöverträdare, undersöka om den nuvarande fördelningen av upp-
gifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd samt om
samordningen mellan myndigheterna kan förbättras.

I olika undersökningar har konstaterats att det finns en rad problem
inom missbrukarvården. De missbrukare som har kontakt med social-
tjänsten har det ofta under långa tidsperioder, men kontakterna är som
regel sporadiska och oplanerade. Det finns allvarliga brister i eftervår-
den och samarbetet mellan olika myndigheter är dåligt utvecklat. I
många kommuner saknas effektiva metoder för att klara klientgrupper
med en sammansatt problembild som t. ex. psykiskt störda missbrukare
och klienter med invandrarbakgrund. Socialstyrelsen har efterlyst bättre
kunskap och kompetens samt ökat samarbete mellan socialtjänsten och
den psykiatriska vården. Även tvångsvården av vuxna missbrukare dras
med såväl kvantitativa som kvalitativa brister.

Kvinnors missbruk är ytterligare ett allvarligt problemområde. Miss-
bruket bland kvinnor har ökat i takt med att kvinnors dryckesmönster
blivit alltmer likartade männens. Olika studier tyder på att kvinnor som
missbrukar snabbare blir utslagna och att de också fortare får skador av
sitt missbruk.

Socialstyrelsen har under senare år ägnat frågan om kvinnors missbruk
ökad uppmärksamhet. Styrelsen har lämnat stöd till olika försöks- och
utvecklingsinsatser för att utveckla alternativ inom missbrukarvården
som är särskilt inriktade på att möta kvinnliga missbrukares specifika
vårdbehov.

Socialstyrelsen har haft i uppdrag att analysera effekterna av gjorda
insatser och bedöma vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas inom

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

199

området. I sin redovisning av uppdraget har styrelsen markerat behov av
ytterligare kunskaps- och metodutveckling. Dessutom behövs bättre
samarbete mellan socialtjänsten, sjukvården och företagshälsovården för
att på ett tidigare stadium nå kvinnor som missbrukar. Andra områden
som särskilt bör uppmärksammas är eftervården för kvinnor som ge-
nomgått behandling, insatser riktade till gravida missbrukande kvinnor
och insatser för barn till missbrukare.

Socialstyrelsen avser att göra ytterligare kartläggningar, utvärdera
gjorda insatser och genomföra seminarier och andra utbildningsinsatser.

Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv
narkomanvård. Ett hundratal öppenvårdsenheter har byggts upp för
vuxna narkotikamissbrukare. Institutionsvården har utökats väsentligt.
Det gäller även antalet familjevårdsplatser. En offensiv narkomanvård
har av riksdagen betraktats som en förutsättning för att förebygga sprid-
ning av HIV bland intravenösa missbrukare. Samtliga missbrukare skall
nås för provtagning, avgiftning, vård och behandling.

Merparten av narkotikamissbrukarna nås nu för motivationsinsatser.
Enligt socialstyrelsens bedömning har drygt 80 % av injektionsmiss-
brukama HIV-testats en eller flera gånger. Genom samverkan mellan
socialtjänst och kriminalvård har arbetet med narkotikamissbrukarna
kunnat utvecklas ytterligare.

Trots de relativa framgångarna kvarstår emellertid betydande problem.
Socialstyrelsen uppger att ett hundratal HIV-positiva narkotikamiss-
brukare fortsätter sitt missbruk. Enligt en nyligen genomförd under-
sökning i Stockholm har dessutom riskbeteendet under senare tid på nytt
ökat bland heroinmissbrukama.

Den 31 augusti 1991 fanns 594 rapporterade HIV-positiva narkotika-
missbrukare och 32 med diagnosen aids. Antalet aids-anmälningar
rörande intravenösa missbrukare har nu börjat öka markant. Under hela
perioden fram t.o.m. år 1990 hade sammanlagt 17 missbrukare anmälts.
Enbart under första halvåret 1991 rapporterades 12 nya fall. Flertalet
studier av förloppet vid HIV-infektion ger vid handen att omkring hälf-
ten av de smittade får symtom som klassificeras som aids inom tio år.
Under den närmaste femårsperioden kan man anta att minst 200 HIV-
smittade narkotikamissbrukare kommer att insjukna i aids eller i HIV-
relaterade symtom.

Andra oroande tendenser är uppgifter om ett ökat missbruk bland unga
flyktingar och invandrare samt uppgifter om ett ökande sidomissbruk av
bensodiazepiner.

Under anslaget A 6. Insatser mot aids har föreslagits att en medelsram
om ca 193 milj.kr. ställs till regeringens förfogande för fortsatta insat-
ser mot HIV/aids. En del av dessa resurser bör användas för fortsatt
utveckling av en offensiv narkomanvård.

Det är dock enligt min mening nödvändigt att finna former för ett
bättre utnyttjande av de samlade resurserna inom narkomanvårdsom-
rådet. Ett program bör utvecklas för den offensiva narkomanvården. Jag
har för avsikt att föreslå att socialstyrelsen får i uppdrag att utifrån en

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

200

analys av vad som hittills åstadkommits med de särskilda medlen ut-
arbeta ett program av detta slag.

Programmets syfte bör vara dels att främja samordningen av insatser
inom området, dels att i högre grad än vad som nu är fallet styra resur-
serna till de områden där behovet av utvecklingsinsatser är som störst.
Jag tänker här särskilt på behovet av att utveckla motivations- och be-
handlingsinsatser riktade speciellt till HIV-smittade narkotikamiss-
brukare. Även i fråga om behandling av missbrukare med svåra psy-
kiska störningar samt narkotikamissbrukare med ett utvecklat sidomiss-
bruk av bensodiazepiner är behovet av utvecklingsinsatser stort. Det
gäller även för invandrare och flyktingar med missbruksproblem, där
man i behandlingen inte bara har att ta hänsyn till en annorlunda kul-
turell och språklig bakgrund utan även i många fall har att brottas med
den trauma- och förlustproblematik som flyktingskapet kan innebära.

En förutsättning för att specialriktade insatser skall bli verkningsfulla
är emellertid att det finns en fungerande uppsökande verksamhet. En
betydande kompetens har byggts upp inom de öppenvårdsenheter som
vänder sig till narkotikamissbrukare. Det är en angelägen uppgift i det
aviserade programmet för offensiv narkomanvård att värna om denna
kompetens och att utveckla den ytterligare.

Alkoholpolitik

Överkonsumtion och missbruk av alkohol för med sig omfattande sociala
och medicinska problem. Samhällets kostnader för exempelvis social-
och sjukvård, produktionsbortfall och rehabilitering är mycket höga.
Därtill kommer det psykiska, sociala och ekonomiska lidande som drab-
bar enskilda och deras anhöriga.

Mot denna bakgrund för vi i Sverige en restriktivt hållen alkohol-
politik, vars grunddrag slogs fast av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:108,
SkU40, rskr. 231). Härigenom antogs det regelsystem som omgärdar
hanteringen av alkohol. Riksdagens beslut innebär att samhället måste
vidta åtgärder på en mängd områden i syfte att minska alkoholkonsum-
tionen och därmed alkoholskadorna.

Riksdagen har med anledning av propositionen (1990/91:175) om vissa
folkhälsofrågor slagit fast att målet för den svenska alkoholpolitiken
även fortsättningsvis skall vara att minska den totala alkoholkonsum-
tionen för att därigenom begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta
kan bl.a. ske genom en aktiv prispolitik och genom att det restriktions-
system som kringgärdar hanteringen av alkoholdiycker upprätthålls.
Avsevärt större vikt än tidigare skall läggas vid förebyggande insatser
utifrån ett folkhälsoperspektiv.

Sverige har ställt sig bakom WHOs hälsopolitiska strategi där bl.a.
målet att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden
1980-2000 ingår.

Systembolaget spelar en viktig roll i den svenska alkoholpolitiken.
Ansvaret för bolaget har efter regeringsskiftet förts över från finans- till
socialdepartementet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

201

På mitt förslag har regeringen idag beslutat att tillkalla en parlamen-
tarisk kommission med bred sammansättning med främsta uppgift att
formulera en strategi för att uppfylla målet att minska den totala alkohol-
konsumtionen för att begränsa alkoholens skadeverkningar.

Kommissionen bör jämföra den svenska alkoholpolitikens mål och
medel med den politik som andra jämförbara länder för på detta om-
råde. I kommissionens uppgift ingår även att beskriva skillnader i kon-
sumtions- och skadenivåer mellan länderna och analysera effekterna av
ländernas politik.

I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelsystemet
behöver förändras, med hänsyn till EG:s regelverk eller av andra skäl,
bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning.

Kommissionen bör vidare kartlägga och redovisa de ökade svårigheter
att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning till EG
kan inrymma. Kommissionen skall presentera förslag till insatser som
medför att de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas, även inom ramen
för EG-integrationen. Kommissionen bör vidare överväga hur det
opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom området kan för-
stärkas och bedöma hur såväl de primär- som de sekundärpreventiva
insatserna kan utvecklas ytterligare.

I kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn av vården av
alkoholmissbrukare och bedöma behoven av förändringar av vårdformer
och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrukarnas vårdbehov skall därvid
uppmärksammas särskilt.

Slutligen skall kommissionen även behandla frågor som gäller miss-
brukets familjesociala konsekvenser.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Konsumtionsutvecklingen

Försäljningen av alkoholdrycker i Sverige minskade med drygt 20 %
under tioårsperioden 1976-1985. Under senare delen av 1980-talet ökade
försäljningen på nytt. Särskilt starkölsförsäljningen gick upp under den-
na period. Under år 1990 och perioden januari-oktober 1991 har kon-
sumtionen åter minskat något.

Tabell: Försäljning av alkoholdrycker i liter alkohol 100 % per invånare 15 år
och äldre 1975, 1980 och 1985-1990.

År	Sprit- drycker	Vin	Starköl	Öl II	Totalt
1975	3,75	1,36	0,21	2,29*	7,61
1980	3,42	1,53	0,78	1,01	6,74
1985	2,52	1,74	0,85	0,96	6,07
1986	2,59	1,77	0,96	1,02	6,34
1987	2,38	1,75	1,04	1,04	6,21
1988	2,31	1,81	1,17	1,11	6,40
1989	2,25	1,86	1,26	1,17	6,54
1990	2,10	1,83	1,26	1,23	6,42

* Inklusive öl IIB (s.k. mellanöl)

202

Ungdomarnas konsumtionsmönster följer i stort sett den totala konsum-
tionsutvecklingen. Medan vin- och starkspritkonsumtionen minskar i
ungdomsgruppen fortsätter starkölskonsumtionen bland ungdomar att
öka. En annan oroande tendens är att konsumtionen fortsätter att öka
bland kvinnor i åldersgruppen 20-24 år.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Internationellt engagemang

På det internationella planet har Sverige medverkat till olika åtgärder
mot alkoholmissbruket. Sverige deltar bl.a. i WHOs alkoholpolitiska
arbete inom Europaregionen. Ett led i det är WHOs arbete med att ta
fram en handlingsplan för att minska alkoholkonsumtionen i regionen i
enlighet med WHOs mål. Under anslaget A4. Internationell samverkan
har medel beräknats för att stärka WHOs alkoholpolitiska arbete inom
Europaregionen.

Statens folkhälsoinstitut

Riksdagen har beslutat att inrätta ett folkhälsoinstitut med ansvar för att
bl.a. samordna samhällets alkohol- och drogförebyggande verksamhet.
Det alkohol- och drogpreventiva arbetet kommer att bli institutets mest
omfattande område.

En av institutets uppgifter blir att ta fram och tillhandahålla basfakta
och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet för olika av-
nämares behov, bl.a. kommuner, landsting, arbetsplatser och förenings-
liv.

Institutet skall i sin verksamhet stimulera, utveckla och stödja lokala
drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och myn-
digheter.

Andra viktiga uppgifter för folkhälsoinstitutet blir att initiera forskning
och annan kunskap för att få fram underlag för samhällets fortsatta insat-
ser inom det alkohol- och drogpolitiska området. Att utveckla nya och
effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en central upp-
gift för institutet.

Regeringen har tillsatt en organisationskommitté som svarar för för-
beredelsearbetet inför folkhälsoinstitutets start den 1 juli 1992. Kommit-
tén skall bl.a. närmare precisera folkhälsoinstitutets arbete med de alko-
hol- och drogförebyggande frågorna. Organisationskommittén har också
i enlighet med sina direktiv genomfört överläggningar med Centralför-
bundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) om en samordning
av CANs och folkhälsoinstitutets verksamheter. Vid dessa överlägg-
ningar har det bl.a. uppnåtts enighet om att uppgiften att följa drog-
utvecklingen och att utarbeta vetenskapliga översikter bör övertas av
folkhälsoinstitutet. Efter en treårsperiod bör ansvarsfördelningen ut-
värderas och möjligheterna att åstadkomma en ytterligare samordning
övervägas.

Överenskommelsen som är preliminär innebär alltså att ansvaret för de
delar av CANs verksamhet som har mer direkt forskningsanknytning

203

överförs till folkhälsoinstitutet. I samband härmed bör viss del av CANs
statsbidrag övergå till folkhälsoinstitutets alkohol- och drogverksamhet.
Eftersom CAN har betydande kompetens inom bl.a. forskningsområdet
bör emellertid enligt överenskommelsen CAN även i fortsättningen
kunna vara verksamt inom dessa områden. Detta kan ske genom att
institutet köper CANs tjänster enligt särskilt träffade avtal.

Genom överenskommelsen, som jag ser som väl avvägd, kan det folk-
rörelseägda CAN även i fortsättningen bedriva sin betydelsefulla verk-
samhet inom området samtidigt som en samordning uppnås med det
blivande folkhälsoinstitutets arbete.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Stöd till organisationslivet

Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till
det arbete som myndigheterna bedriver. De enskilda organisationerna
bör utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att
mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas. Därigenom kan stör-
re trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås.

Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till folkrörelserna
och andra organisationer, dels i form av centralt organisationsstöd, dels
som projektmedel till drogförebyggande verksamheter. Jag vill i detta
sammanhang erinra om uttalandet i folkhälsopropositionen att stödet till
organisationernas insatser inom alkohol- och drogområdet bör förstärkas
inom ramen för de medel som folkhälsoinstitutet kommer att förfoga
över.

Nykterhetsrörelserna och vissa andra organisationer får organisations-
stöd för sin centrala verksamhet. Under anslaget E 17. Statens folk-
hälsoinstitut beräknas drygt 18 milj.kr. som organisationsstöd till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl. Särskilda projekt- och utvecklingsmedel
beviljas till ungdomsorganisationernas och övriga intressenters drogföre-
byggande verksamheter. Under anslaget E 17. beräknas vidare att minst
ca 19 milj.kr. skall fördelas av folkhälsoinstitutet till organisationer och
kommuner som genomför lokala projekt.

Bidrag utgår även till organisationer för deras arbete att stödja och
hjälpa f.d. missbrukare, dels i form av centralt organisationsstöd bl.a.
till de s.k. KALV-organisationerna, dels i form av bidrag till lokala
stöd- eller rehabiliteringinsatser i organisationernas regi.

204

Narkotikapolitik

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Mål

Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett
narkotikafritt samhälle. Narkotikan får aldrig bli en accepterad del av
samhället. Denna restriktiva grundsyn genomsyrar det svenska samhället
och det råder en i det närmaste total politisk enighet om narkotikapoli-
tikens huvudinriktning. Ett narkotikafritt samhälle är också den nya
regeringens mål. Narkotikapolitiken behöver emellertid stärkas i vissa
avseenden. Jag återkommer till detta i det följande.

Utvecklingen i Sverige

Det experimentella och tillfälliga bruket av narkotika bland ungdomar
har minskat kraftigt under de senaste tjugo åren. Av de stickprovsunder-
sökningar som regelbundet görs bland elever i årskurs 9 framgår att
cirka 3 % av eleverna uppger att de någon gång använt narkotika, vilket
i en internationell jämförelse är en mycket låg nivå. För tjugo år sedan
var motsvarande andel cirka 14 %.

När det gäller det tunga missbrukets utveckling är de uppgifter som
finns att tillgå mer osäkra. Den hittills enda landsomfattande kartlägg-
ningen av det tunga narkotikamissbrukets omfattning genomfördes under
år 1979. Då bedömdes att det fanns mellan 10 000 och 14 000 tunga
narkotikamissbrukare i landet. Av dessa var 7 500 - 10 000 injektions-
missbrukare.

205

De bedömningar som i dag kan göras av det tunga narkotikamiss-
brukets omfattning är med nödvändighet behäftade med en betydande
grad av osäkerhet. Olika indikationer såsom antalet anmälda brott mot
narkotikastrafflagen, antalet narkotikamissbrukare inom kriminalvården,
antalet beslag av narkotika osv. tydde under några år i mitten av 1980-
talet på en påtaglig minskning av det tunga missbruket. Under de allra
senaste åren har dessa indikatorer visat en uppåtgående trend.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Antal beslag av olika narkotiska medel

Beslag 1975-1990 av tull och polis

tusen tal

cannabis

heroin

amfetamin

kokain

sömnmedel/
lugnande

Det bör dock påpekas att statistik över narkotikabeslag inte bara speg-
lar problemets utbredning utan även omfattningen av myndigheternas
insatser och att därför en viss försiktighet bör iakttas när det gäller att
dra slutsatser om det tunga narkotikamissbrukets förändringar. De flesta
bedömare är emellertid eniga om att det under senare tid inte har skett
några dramatiska förändringar inom området.

Olika uppgifter talar för att medelåldern ökar bland de tunga narkotika-
missbrukarna. Detta tyder på att nyrekryteringen av unga till gruppen
minskar. Denna tolkning stöds av vissa rättsstatistiska uppgifter, varav
framgår att andelen personer i yngre åldersgrupper som misstänks eller
lagfors för narkotikabrott minskar.

Det vanligaste narkotiska missbruksmedlet i Sverige är cannabis. Det
tunga missbruket domineras annars av centralstimulantia. Kokainmiss-
bruket är fortfarande av mycket liten omfattning i Sverige. Det har
tidigare främst varit en s.k. innedrog men har nu enligt polisens infor-
mationer även i viss utsträckning börjat användas i traditionella, krimi-
nellt belastade missbrukarkretsar.

Ytterligare ett oroande tecken är uppgifterna om en ökning av heroin-
missbruk, främst s.k. rökheroin, bland invandrarungdomar.

206

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) kommer
att i samarbete med socialstyrelsen genomföra en ny kartläggning av
narkotikamissbrukets omfattning i landet. Resultatet av undersökningen
kommer att kunna presenteras kring årsskiftet 1992/93.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Utvecklingen utomlands

Från praktiskt taget hela världen rapporteras en kraftig ökning av narko-
tikamissbruket, även om antalet heroinmissbrukare förefaller ganska
stabilt i de flesta västeuropeiska länder. I många europeiska länder upp-
ges medelåldern, liksom i Sverige, öka bland injicerande heroinmiss-
brukare. Detta tolkas även utomlands som att nyrekryteringen till
heroinmissbruk avtar. Samtidigt uppges emellertid den narkotikarelatera-
de dödligheten öka, vilket anses vara en följd av en ökning av biand-
missbruket.

Tillgången på narkotika är mycket stor. Produktionen av illegal narko-
tika ökar. Den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad
och finner nya vägar i takt med att de politiska och ekonomiska förut-
sättningarna i världen förändras. I flera länder är läget så svårbemästrat
att man från kontrollmyndigheternas sida i praktiken lågprioriterar insat-
ser mot cannabis för att i stället koncentrera sig på handeln med heroin
och kokain.

Ytterligare tecken på uppgivenhet är att alltfler röster höjs för legalise-
ring av narkotika samt att man inom vissa länders narkomanvård lägger
större vikt vid att minska missbrukets skadeverkningar för den enskilde
missbrukaren än vid att försöka rehabilitera missbrukare.

Utvecklingen i Europa när det gäller narkotikapolitiken är emellertid
inte entydig. Även om det i flera länder finns en debatt om legalisering
av narkotika finns det ingen regering som öppet förespråkar legalisering
av narkotiska preparat. Tvärtom finns det inom EG en uppslutning kring
det narkotikaprogram som utarbetats av CELAD, den antidrogkommitté
som bildades inom EG i december 1989. Den uppfattning som kommer
till uttryck där ligger nära den svenska synen i denna fråga.

Insatser mot narkotika

Utmärkande för den svenska narkotikapolitiken är den starka inrikt-
ningen på förebyggande insatser. Efterfrågedämpande åtgärder och åt-
gärder för att begränsa tillgången på narkotika måste gå hand i hand.
Polisiära insatser mot gatuhandeln är betydelsefulla, både därför att de
begränsar tillgången och därför att de har en avskräckande effekt på
presumtiva köpare av narkotika.

Det förebyggande arbete som tidigare bedrevs av den s.k. ATHENA-
gruppen bör utvecklas ytterligare och fortsätta inom ramen för det folk-
hälsoinstitut som riksdagen har beslutat om.

Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer markera
ett avståndstagande från narkotikan som företeelse. Detta framgår bl.a.
av lagstiftningen, som inte enbart vänder sig mot narkotikaförsäljning

207

utan även mot själva bruket av narkotika. Regeringen har i regerings-
förklaringen framhållit att straffskalan vid ringa narkotikabrott bör skär-
pas. Den närmare regleringen av denna fråga ses för närvarande över
inom regeringskansliet. Syftet med att skärpa straffskalan för eget bruk
av narkotika är emellertid inte i första hand att narkotikamissbrukare
skall dömas till fängelse utan att än tydligare markera att narkotikamiss-
bruk inte accepteras i vårt samhälle och samtidigt skapa bättre förutsätt-
ningar för att kunna nå missbrukare med behandlingsinsatser.

Narkotikaläget i världen påverkar situationen i Sverige. Den ökande
produktionen av illegal narkotika och den världsomspännande illegala
handeln med narkotika kräver en fortsatt stark beredskap och en välor-
ganiserad och samordnad nationell narkotikabekämpning. Regeringens
samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att
verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narko-
tikaområdet. SAMNARK har därför en betydelsefull roll när det gäller
att ytterligare stärka den negativa hållningen mot narkotika inom narko-
tikapolitikens alla områden. Det kommer bl.a. att ske genom en uppfölj-
ning av de insatser som initierades av Aktionsgruppen mot narkotika
som avslutade sitt arbete sommaren 1991.

Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narko-
tika och hör till de länder som ger de största frivilliga bidragen till FNs
arbete mot narkotika. Inrättandet av ett samlat FN-program mot narko-
tika, UN International Drug Control Programme (UNDCP), kommer att
innebära en effektivare samordning av FNs insatser mot illegal narko-
tika. Det blir därmed möjligt för FN att spela en aktivare roll i den
internationella narkotikabekämpningen.

Sverige deltar även i den s.k. Dublingruppen, som är en informell
konsultationsgrupp i narkotikafrågor, där även EGs medlemsländer, EG-
kommissionen, USA, Japan, Canada och Australien deltar.

I maj 1991 hölls i Oslo den första alleuropeiska ministerkonferensen
om narkotikafrågor. Ministrarna enades om ett omfattande sam-
arbetsprogram på bred europeisk nivå. Vid den s.k. Pompidougruppens
möte i november 1991 beslutades om de närmare formerna för detta
samarbete.

Det europeiska samarbetet mot narkotika är utomordentligt betydelse-
fullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen
och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. Rege-
ringen har för avsikt att ytterligare stärka Sveriges roll i detta sam-
arbete. Under anslaget A 4. Internationell samverkan beräknas
906 000 kr. för stöd till internationellt samarbete inom alkohol- och
narkotikaorftrådet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

208

Det nordiska samarbetet på narkotikaområdet sker bl.a. inom ramen
för kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, vars sekretariat för när-
varande är förlagt till Sverige. Det finns inom Norden en i många avse-
enden likartad syn på problemen. Det är därför önskvärt att det nordiska
samarbetet i ökad utsträckning fungerar som en gemensam plattform i
förhållande till Europa. En nordisk samsyn och ett till vissa delar ge-
mensamt nordiskt agerande ökar våra möjligheter att påverka utform-
ningen av den framtida europeiska narkotikapolitiken.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

H 1. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,
CAN

1990/91	Utgift	8 453 509
1991/92	Anslag	10 542 000
1992/93	Förslag	7 964 000

Från anslaget utgår bidrag till verksamheten vid CAN.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)

CAN hemställer om reservationsanslag på 15 979 000 kr. med hänsyn
till behovet att öka den verksamhet som är önskvärd utifrån samhällets
drogpolitiska målsättningar.

Föredragandens överväganden

För CANs verksamhet har jag för budgetåret 1992/93 beräknat totalt
7 964 000 kr. Folkhälsoinstitutet skall i enlighet med den preliminära
överenskommelse som träffats mellan organisationskommittén och CAN
överta uppgifterna att följa drogutvecklingen och att utarbeta veten-
skapliga översikter. Efter priskompensation har anslaget minskats med
3 milj.kr. som överförs till anslaget E 17. Statens folkhälsoinstitut.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,
CAN, för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
7 964 000 kr.

H 2. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

1990/91	Utgift	921 390 817
1991/92	Anslag	950 000 000
1992/93	Förslag	950 000 000

En överenskommelse om statsbidragssystem för åren 1990 - 1992
träffades den 20 juni 1989 mellan statens förhandlingsnämnd, Lands-
tingsförbundet och Svenska kommunförbundet. Riksdagen har den

14 Riksdagen 1991/92. 1 sand. Nr 100. Bilaga 6

209

18 april 1991 godkänt regeringens förslag (prop. 1990/91:96, SoU14,
rskr. 267) att 75 milj.kr per år för åren 1991 och 1992 skall avsättas
för anordningsbidrag. I övrigt fann riksdagen inte anledning att göra
några ändringar i det avtal som slutits.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen äskar oförändrat belopp för statsbidrag till missbrukar-
vård och ungdomsvård.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har fattat ett principbeslut om att de särskilda ungdomshem-
men skall överföras till statligt huvudmannaskap. En särskild utredare
har tillkallats för att utreda förutsättningarna för att överföra de särskilda
ungdomshemmen till statligt huvudmannaskap. Utredningen skall även
belysa missbrukarvårdens innehåll och organisation främst vad avser
tvångsvårdens institutioner. Utredningens förslag, som skall lämnas i
böljan av år 1992, kommer att remissbehandlas i sedvanlig ordning.
Därefter avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen
med en proposition i frågan.

Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20) har föreslagit att
vissa delar av detta anslag skall inordnas i ett nytt generellt statsbidrags-
system. Kommitténs förslag remissbehandlas för närvarande. En pro-
position avses lämnas till riksdagen våren 1992.

Ställningstagande till de statliga kostnaderna för institutioner inom
ungdomsvården och missbrukarvården kan inte ske förrän vid bered-
ningen av det förslag som kommer att lämnas från utredningen om stat-
ligt huvudmannaskap för dessa institutioner.

Av statsbidraget är 30 milj.kr. per år avsatta för utvecklingsarbete
inom institutioner eller alternativ till sådana. Jag beräknar att medel ur
detta anslag kan tas i anspråk för den centrumbildning för utvärdering
av metoder i socialt arbete som skall byggas upp inom socialstyrelsen.

Jag har i avvaktan på nämnda beredning beräknat kostnaderna för
statsbidrag till missbrukarvård och ungdomsvård till 950 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 950 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

210

H 3. Bidrag till organisationer

1990/91	Utgift	59 654 592 Reservation 990 044
1991/92	Anslag	63 501 000
1992/93	Förslag	28 755 000*

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

* 37 286 000 har överförts till anslaget F 17. Statens folkhälsoinstitut.

Från anslaget utgår bidrag till organisationer enligt vad som redovisas
i det följande.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen föreslår att bidraget till arbetsmarknadens organisationer
räknas upp med 191 000 kr. för insatser inom området alkohol, narko-
tika och arbetsliv.

Bidraget till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet
bör räknas upp med 328 000 kr till 8 540 000 kr.

De frivilliga organisationer och föreningar som arbetar med rehabilite-
rings- och stödinsatser inom missbruksområdet är starkt beroende av
statligt stöd. Det finns behov av bidrag i samma omfattning som tidiga-
re.

Socialstyrelsen äskar 3 890 000 kr. som bidrag till organisationer som
arbetar med utsatta barn och familjer och människor i kris, varav
850 000 kr. föreslås föras över från anslagspost 4. som bidrag till Före-
ningen för föräldrars rättigheter (RFFR).

Bidrag till de homosexuellas organisationer bör användas av organisa-
tionerna i arbetet mot diskriminering av homosexuella. Socialstyrelsen
äskar ett bidrag om 1 040 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Socialstyrelsen äskar oförändrat 2 milj.kr. som organisationsstöd för
kvinnojourer och andra organisationer som arbetar med kvinnor som
utsatts för våld.

Socialstyrelsen föreslår att Stiftelsen Kvinnoforum erhåller ett organi-
sationsstöd för sin verksamhet.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd äskar inga medel till ungdomsorganisationernas
droginformation med hänvisning till att bidraget fr.o.m. budgetåret
1992/93 kommer att administreras av Statens folkhälsoinstitut.

Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa
nykterhetsorganisationerm.fi.

Samarbetsnämnden äskar 26 milj.kr. och hemställer att statsbidraget till
Nykterhetsrörelsens landsförbund räknas upp till 450 000 kr.

KALV-organisationerna

KALV-organisationema ansöker om en fördubbling av bidraget.

211

Sammanfattning

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Anslagspost

Anvisat Överförs PLO

1991/92 till E17

Anslag

1992/93

1. Bidrag till in- satser inom Alkohol och arbetsliv	4 767	- 4 767	( +	191)
2. Bidrag till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet	8 212	- 8 212	( +	328)
3. Bidrag till ung- domsorganisationer- nas droginformation	5 330	- 5 330	( +	213)
4. Bidrag till sam- manslutningar av f.d. alkoholmiss- brukare m.fl.	18 816		+	753	19 569
5. Organisations-	a)17 129	-17 129	( +	685)	-
stöd till vissa nykterhetsorgani- sationer m.fl.	b) 414	- 414	( +	17)
6. Bidrag till KALV-organisatio- nerna	3 629		+	145	3 774
7. Bidrag till or- ganisationer som arbetar för utsatta barn och deras fa- miljer	2 122		+	85	2 207
8. Bidrag till ho- mosexuellas orga- nisationer	1 082		+	43	1 125
9. Bidrag till kvinnojourernas riksorganisatio- ner m.m.	2 000		+	80	2 080
Summa H3	63 501	-35 852		1 106	28 755

Summa E17

35 852

1 434 37 286

Föredragandens överväganden

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat att ett folkhälsoinstitut skall
inrättas som bl.a. får till uppgift att samordna samhällets alkohol- och
drogförebyggande verksamhet. Med anledning därav föreslår jag att
vissa av de anslag inom alkohol- och drogområdet som nu disponeras av
socialstyrelsen förs över till folkhälsoinstitutet. Bidrag som i huvudsak
avser stöd- och vårdinsatser bör ligga kvar inom socialstyrelsens an-
svarsområde.

De sistnämnda bidragen är sådana som utgår till organisationer, dels i
form av centralt organisationsstöd bl.a. till KALV-organisationema, dels
i form av bidrag som regleras i förordningen (1983:731) om statsbidrag

212

till organisationer för stöd till missbrukare m.m. för organisationernas
stöd- eller rehabiliteringsinsatser. Jag anser att dessa anslagsposter även
fortsättningsvis skall disponeras av socialstyrelsen.

Fördelningen av bidraget till KALV-organisationema preciseras av
regeringen i regleringsbrevet.

För bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare, sam-
manslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare samt vissa
organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete inom missbruksom-
rådet beräknar jag för nästa budgetår 19 569 000 kr. och för KALV-
organisationema 3 774 000 kr.

Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta bam och familjer gör
betydelsefulla insatser. Föreningar som Barnens rätt i samhället (BRIS),
Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer svarar för opi-
nionsbildning, egna insatser och metodutveckling inom sina områden.
Jag beräknar drygt 2,2 milj.kr. för organisationsstöd till dessa organisa-
tioner.

De homosexuellas organisationer bedriver en omfattande informations-
och rådgivningsverksamhet. För stöd till dessa organisationers arbete på
riksplanet beräknar jag drygt 1,1 milj.kr.

För stöd till kvinnojourernas riksorganisation och invandrarorganisa-
tioner som stöder misshandlade kvinnor har jag för kommande budgetår
beräknat drygt 2 milj.kr. Jag återkommer under anslaget H 4. Utveck-
lings- och försöksverksamhet med förslag till stöd för bl.a. utvecklings-
arbete hos lokala kvinnojourer.

Jag beräknar det totala anslagsbehovet till 28 755 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till organisationer för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 28 755 000 kr.

H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

1990/91	Utgift	24 957 916 Reservation* 10 874 323
1991/92	Anslag	27 214 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	26 926 000
1992/93	Förslag	29 003 000**

* exkl. mervärdeskatt

** Del av anslaget överförs till anslaget A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Från anslaget utgår medel för att utveckla och utvärdera behandlings-
arbete inom socialtjänstens individ - och familjeomsorg, kurs- och kon-
ferensverksamhet bl.a. för handläggare av alkoholärenden vid länsstyrel-
serna, utbildning, fortbildning, uppföljning och metodutveckling för att
öka kompetensen i det sociala arbetet med utsatta bam samt utvecklings-
insatser inom narkomanvårdsområdet.

15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

213

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen föreslår att utvecklingsmedel anslås i oförändrad stor-
leksordning och disponeras av styrelsen i enlighet med en för olika
områden beskriven målsättning.

Föredragandens överväganden

De omfattande organisatoriska förändringar som för närvarande ge-
nomförs inom socialtjänsten innebär ett ökat behov av uppföljning, ut-
värdering och utveckling av effektiva metoder i det sociala arbetet.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att utforma och genomföra ett
åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet med bam inom social-
tjänstens individ- och familjeomsorg. Enligt uppdraget bör ett samarbete
i lämpliga delar ske med sådana frivilliga organisationer och andra or-
gan som är verksamma inom detta område. Socialstyrelsen skall redo-
visa uppdraget till regeringen senast den 1 september 1992. Redovis-
ningen skall innefatta en utvärdering av åtgärdsprogrammet.

Enligt min mening är det av stor vikt att det sker en fortsatt utveckling
av socialtjänstens kompetens i arbetet med bam. Jag föreslår därför att
även kommande budgetår minst 8 milj.kr. av anslaget skall avsättas för
detta arbete.

Kvinnojourerna utför ett omfattande arbete till stöd och hjälp för kvin-
nor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. De lokala kvin-
nojourerna har ofta behov av särskilda stöd- och utvecklingsinsatser för
att kunna förbättra sin verksamhet. För stöd till kvinnojourernas lokala
arbete föreslår jag en utökning av anslaget med 3 milj.kr.

För utvecklingsarbete inom narkomanvården och andra av socialstyrel-
sen angivna målområden har jag beräknat 18 milj.kr.

De medel, 2 milj.kr. , som socialdepartementet disponerar för utveck-
lingsarbete inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg beräknas
numera under anslaget A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 29 003 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utvecklings- och försöksverksamhet för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 29 003 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

214

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen
(1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.1

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:486) om ändring i lagen
(1991:233) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

För bam, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmän-
na medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt
barnbidrag med 10 020 kronor om året i enlighet med vad nedan närma-
re stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå
jämväl för här i riket bosatt bam,
som icke är svensk medborgare,
såframt barnet eller endera av
dess föräldrar sedan minst sex
månader vistas i riket.

Allmänt barnbidrag skall utgå
jämväl för här i riket bosatt bam,
som icke är svensk medborgare,
såframt bamet eller endera av
dess föräldrar sedan minst sex
månader vistas i riket. Detta
gäller dock inte för tid då dag-
bidrag enligt 9 § lagen (1988:153)
om bistånd åt asylsökande m.fl.
lämnas till barnet.

Ett bam som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande
bam till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses
bosatta i Sverige. Medföljande bam till en person, som i annat fall är
anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ
som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation
som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här,
om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

215

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen
(1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1
skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

Nuvarande lydelse

1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 1 § första stycket den 1
januari 1993, 1 § andra stycket
den 1 januari 1992 och i övrigt
den 1 juli 1991.

2. Äldre föreskrifter i 1 § första
stycket gäller fortfarande i fråga
om bidrag som avser tid före den
1 januari 1993. Äldre föreskrifter
i 1 § andra stycket gäller fort-
farande i fråga om bidrag som
avser tid före den 1 januari 1992.
Äldre förskrifter i 1 § tredje
stycket om var barnet skall anses
vara bosatt gäller fortfarande för
bam som lämnat Sverige före den
1 juli 1991.

Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 1 § första stycket den 1
januari 1993, 1 § andra stycket
första meningen den 1 januari

1992, 1 § andra stycket andra
meningen den 1 juli 1992 och i
övrigt den 1 juli 1991.

2. Äldre föreskrifter i 1 § första
stycket gäller fortfarande i fråga
om bidrag som avser tid före den
1 januari 1993. Äldre föreskrifter
i 1 § andra stycket första me-
ningen gäller fortfarande i fråga
om bidrag som avser tid före den
1 januari 1992. Den nya föreskrif-
ten i 1 § andra stycket andra me-
ningen gäller inte allmänt barn-
bidrag som avser tid före den 1
juli 1992. Äldre förskrifter i 1 §
tredje stycket om var barnet skall
anses vara bosatt gäller fortfaran-
de för bam som lämnat Sverige
före den 1 juli 1991.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

216

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.3

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §'.

Förlängt barnbidrag lämnas endast till elever som är bosatta i Sverige.
Ar eleven inte svensk medborgare, gäller därutöver att eleven vistas här
i landet sedan minst sex månader.

För förlängt barnbidrag enligt 4 § tillämpas i fråga om bosättningen
här i landet de föreskrifter om bosättning som gäller för allmänt barn-
bidrag vid utlandsvistelse enligt lagen (1947:529) om allmänna bam-

bidrag.

Förlängt barnbidrag utges inte
för tid då dagbidrag enligt 9 §
lagen (1988:153) om bistånd åt
asylsökande m.fl. lämnas till
eleven.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. De nya föreskrifterna gäller
inte för förlängt barnbidrag som avser tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1991:494.

217

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1964:143) om bidragsförskott1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som före-
skrivs i denna lag lämnas bidrags-
förskott av allmänna medel till
bam som är bosatt här i landet.
Ar barnet inte svensk medborgare,
tillämpas dock lagen endast om
också barnets vårdnadshavare är
bosatt här i landet och antingen
denne eller barnet vistas här sedan
minst sex månader. Ett bam som
lämnar Sverige skall fortfarande
anses bosatt här, om utlandsvistel-
sen är avsedd att vara längst ett
år. Medföljande bam till den som
av en statlig arbetsgivare sänds till
ett annat land för arbete för ar-
betsgivarens räkning, skall under
utsändningstiden anses bosatta i
Sverige.

I enlighet med vad som före-
skrivs i denna lag lämnas bidrags-
förskott av allmänna medel till
bam som är bosatt här i landet.
Ar bamet inte svensk medborgare,
tillämpas dock lagen endast om
också barnets vårdnadshavare är
bosatt här i landet och antingen
denne eller bamet vistas här sedan
minst sex månader. Ett bam som
lämnar Sverige skall fortfarande
anses bosatt här, om utlandsvistel-
sen är avsedd att vara längst sex
månader. Medföljande barn till
den som av en statlig arbetsgivare
sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning, skall
under utsändningstiden anses
bosatta i Sverige.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.4

Om ingen av föräldrarna eller endast en av dem har vårdnaden om
bamet, lämnas bidragsförskott i förhållande till förälder som inte har
vårdnaden, såvida denne inte varaktigt bor tillsammans med bamet. Om
båda föräldrarna har vårdnaden om bamet gemensamt men bamet var-
aktigt bor tillsammans med endast en av dem, lämnas bidragsförskott i
förhållande till den andra föräldern.

Förälder i förhållande till vilken bidragsförskott lämnas enligt andra
stycket kallas i lagen underhållsskyldig. Vad som sägs i lagen om vård-
nadshavare gäller, i fall då bamet står under båda föräldrarnas vårdnad,
den av föräldrarna som varaktigt bor tillsammans med bamet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande för bam som har lämnat Sverige före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1976:277.

2 Senaste lydelse 1984:1098.

218

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.5

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:1095) om förlängt bidrags-
förskott för studerande skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Förlängt bidragsförskott lämnas av allmänna medel enligt vad som
föreskrivs i denna lag för bam som är bosatta i Sverige. Ar bamet inte
svensk medborgare tillämpas dock lagen endast om bamet varaktigt bor
tillsammans med en förälder som är bosatt här i landet och antingen
denne eller bamet vistas här sedan minst sex månader.

Ett bam som lämnar Sverige
skall fortfarande anses bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år. Medföljande
bam till den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat
land för arbete för arbetsgivarens
räkning, skall under utsändnings-
tiden anses bosatta i Sverige.

Ett bam som lämnar Sverige
skall fortfarande anses bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst sex månader. Med-
följande bam till den som av en
statlig arbetsgivare sänds till ett
annat land för arbete för arbets-
givarens räkning, skall under
utsändningstiden anses bosatta i
Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande för bam som har lämnat Sverige före ikraftträdandet.

219

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till
vissa adoptivbarn

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.6

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till
vissa adoptivbarn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

I enlighet med vad som föreskrivs i denna lag lämnas särskilt bidrag
av allmänna medel till ett bam som är adopterat av endast en person och
som är bosatt i Sverige. Lagen tillämpas dock inte om adoptionen har
avsett eget eller makes bam eller makes adoptivbarn och inte heller om
bamet har rätt till barnpension på grund av bestämmelserna i 20 kap. 2
§ fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är bamet inte
svensk medborgare, tillämpas lagen endast om också adoptivföräldern
är bosatt här i landet och antingen denne eller bamet vistas här sedan
minst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande för bam som har lämnat Sverige före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1988:887.

220

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

12 §2

För varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får
sjukhusvård på grund av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift
enligt vad som anges i denna paragraf.

Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension eller hel förtids-
pension.

Avgiften beräknas av försäk-
ringskassan med hänsyn till stor-
leken vid vårdtillfället av pen-
sionsförmåner i form av ålders-
pension och förtidspension enligt
denna lag, pensionstillskott enligt
lagen (1969:205) om pensionstill-
skott och särskilt pensionstillägg
enligt lagen (1990:773) om sär-
skilt pensionstillägg till folkpen-
sion för långvarig vård av sjukt
eller handikappat bam. Avgiften
skall utgöra en tredjedel av sum-
man av förmånerna räknade per
dag, dock högst 65 kronor för
varje vårddag. Vid beräkningen av
avgiften per vårddag skall för-
månernas månadsbelopp delas
med 30. Avgiften per vårddag
avrundas till närmast lägre hela
krontal. Avgiften för en kalender-
månad får aldrig överstiga avgif-
ten för 30 vårddagar.

Avgiften beräknas av försäk-
ringskassan med hänsyn till stor-
leken vid vårdtillfället av pen-
sionsförmåner i form av ålders-
pension, förtidspension och om-
ställningspension enligt denna lag,
änkepension enligt äldre lagstift-
ning, pensionstillskott enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott
och särskilt pensionstillägg enligt
lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för
långvarig vård av sjukt eller
handikappat bam. Avgiften skall
utgöra en tredjedel av summan av
förmånerna räknade per dag, dock
högst 65 kronor för varje vårddag.
Vid beräkningen av avgiften per
vårddag skall förmånernas må-
nadsbelopp delas med 30. Av-
giften per vårddag avrundas till
närmast lägre hela krontal. Av-
giften för en kalendermånad får
aldrig överstiga avgiften för 30
vårddagar.

Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensions-
förmåner som är avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena.
Försäkringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras
på grund av att avgiftsgrundande förmåner inte längre lämnas, skall
någon avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensions-
förmånerna vid vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10
kap. 2 § eller uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10
kap. 3 §. Avgifterna tillfaller den allmänna försäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1991:325.

221

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.8

Härigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I andra fall än som avses i 2 och
2 a §§ skall det fastställda priset
för samtidigt på grund av sjukdom
förskrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp
som överstiger 90 kronor. Om en
förskrivning är avsedd att expedie-
ras mer än en gång, gäller ned-
sättningen köpesumman vid varje
avsett expeditionstillfälle. Vid
beräkning av prisnedsättningen
beaktas inte den avgift som kan ha
uttagits för expedition av telefon-
förskrivna läkemedel.

Föreslagen lydelse

§'

I andra fall än som avses i 2 och

2 a §§ skall det fastställda priset
för samtidigt på grund av sjukdom
förskrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp
som överstiger 90 kronor för ett
läkemedel och med hela det belopp
som överstiger 30 kronor för varje
ytterligare läkemedel. Nedsätt-
ningen med hela det belopp som
överstiger 90 kronor skall göras
på det läkemedel som har högst
pris. Någon nedsättning skall inte
göras om det sammanlagda priset
för två eller fler läkemedel efter
nedsättning inte skulle komma att
överstiga 90 kronor. Om en för-
skrivning är avsedd att expedieras
mer än en gång, gäller nedsätt-
ningen köpesumman vid varje
avsett expeditionstillfälle. Vid
beräkning av prisnedsättningen
beaktas inte den avgift som kan ha
uttagits för expedition av telefon-
förskrivna läkemedel.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i
annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller
ammande kvinna eller till barn.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf kan regeringen undanta ett
visst läkemedel eller en viss grupp av läkemedel som avses i första
stycket.

Den som är under 16 år skall, i
den mån regeringen så förordnar,
vid inköp av livsmedel som avses
i 20 § livsmedelslagen (1971:511)
och som förskrivs av läkare, ha
rätt till nedsättning av det fastställ-
da priset på det sätt som anges i
3 § första stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer vill-
kor för att tillhandahålla livsmedel som nu har sagts till nedsatt pris.

222

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkning av prisnedsättningen får kostnaden för sådana livsmedel
inte räknas samman med kostnaden för läkemedel som avses i 3 § eller
med kostnaden för födelsekontrollerande medel som avses i 4 §.

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Bilaga 6.8

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

1 Senaste lydelse 1991:324.

223

Sid

Kronor

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

3 Översikt

Femte huvudtiteln

16	A.	Socialdepartementet m.m.
16	1.	Socialdepartementet, förslagsanslag	47 862 000
17	2.	Utredningar m.m., reservationsanslag	30 905 000
17	3.	Uppföljning, utvärdering, m.m., reservationsanslag	25 870 000
18	4.	Internationell samverkan, förslagsanslag	39 162 000
20	5.	Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag	79 175 000
21	6.	Insatser mot aids, reservationsanslag	192 720 000
23	7.	Avvecklingskostnader, förslagsanslag	35 000 000 450 694 000
25	B.	Administration av socialförsäkring m.m. Inledning
30	1.	Riksförsäkringsverket, förslagsanslag	442 684 000
33	2.	Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag	643 880 000

1 086 564 000

38	C.	Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. Inledning
43	1.	Allmänna barnbidrag, förslagsanslag	17 645 000 000
46	2.	Bostadsbidrag, förslagsanslag	2 300 000 000
48	3.	Bidrag till föräldraförsäkringen, för- slagsanslag	2 550 000 000*
51	4.	Vårdbidrag för handikappade barn, för- slagsanslag	870 000 000*
52	5.	Bidragsförskott, förslagsanslag	3 085 000 000
53	6.	Barnpensioner, förslagsanslag	278 000 000
54	7.	Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag	8 250 000
55	8.	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, förslagsanslag	22 000 000

26 758 250 000

* Beräknat belopp

224

56	D.	Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m. Inledning
81	1.	Bidrag till sjukförsäkringen, förslags- anslag	5 767 000 000
84	2.	Förtidspensioner, förslagsanslag	13 920 000 000
85	3.	Handikappersättningar, förslagsanslag	905 000 000
86	4.	Vissa yrkesskadeersättningar m.m., för
		slagsanslag	3 200 000
86	5.	Bidrag till ersättning vid närstående- vård, förslagsanslag	3 000 000
87	6.	Ålderspensioner, förslagsanslag	52 880 000 000
88	7.	Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag	41 000 000*
89	8.	Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag	1 655 000 000
90	9.	Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag	1 730 000 000
			76 904 200 000
91	E.	Hälso- och sjukvård m.m. Inledning
109	1.	Socialstyrelsen, förslagsanslag	205 744 000
112	2.	Läkemedelsverket, förslagsanslag	1 000
114	3.	Rättsmedicinalverket, ramanslag	161 444 000
118	4.	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,	för-
		anslag	12 692 000
120	5.	WHO-enheten för rapportering av läke- medelsbiverkningar, förslagsanslag	2 479 000
121	6.	Statens institut för psykosocial miljö- medicin, förslagsanslag	5 741 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

125 7. SBL: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

129 8. SBL: Centrallaboratorieuppgifter, för-

slagsanslag 46 222 000

129 9. SBL: Försvarsmedicinsk verksamhet, för-

slagsanslag 4 938 000

130 10. SBL: Utrustning, reservationsanslag 2 584 000

131 11. Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag 16 036 000

133 12. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens

planerings- och rationaliseringsinstitut,

förslagsanslag 30 375 000

134 13. Bidrag till allmän sjukvård m.m.,

förslagsanslag 3 495 682 000

136 14. Specialistutbildning av läkare m.m.,

reservationsanslag 30 443 000

* Beräknat belopp

225

139

140

142

143

15. Beredskapslagring och utbildning m.m.
för hälso- och sjukvård i krig,
reservati onsansl ag

16. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.,
förslagsanslag

17. Statens folkhälsoinstitut, reservationsanslag

18. Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti,
reservationsanslag

19. Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, reservationsanslag

55 190 000*

69 470 000*

106 883 000

250 000 000

11 408 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

4 507 333 000

147	F.	Omsorg om barn och ungdom Inledning
153	1.	Bidrag till barnomsorg, förslagsanslag	13 690 000 000
155	2.	feidrag till invandrar- och flykting- barn i förskolan	40 000 000
156	3.	Bammiljörådet, förslagsanslag	5 199 000
157	4.	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, ramanslag	5 828 000

13 741 027 000

162	G. Omsorg om äldre och handikappade
170	Inledning 1. Bidrag till service och vård, för-
	slagsanslag	7 976 000 000
171	2. Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.,
	förslagsanslag	797 000 000
172	3. Kostnader för viss omsorg om psykiskt
	utvecklingsstörda m.fl., reservationsanslag	45 521 000
174	4. Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag	122 328 000
176	5. Ersättning för texttelefoner,
	förslagsanslag	74 600 000
179	6. Ersättning till postverket för befordran
	av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag	46 169 000
180	7. Kostnader för viss verksamhet för handi-
	kappade, reservationsanslag	56 260 000
184	8. Statens hundskola, förslagsanslag	1 000
185	9. Statens handikappråd, förslagsanslag	5 955 000
186	10. Bidrag till handikapporganisationer,
	reservationsanslag	129 248 000
188	11. Bilstöd till handikappade, reserva-
	tionsanslag	206 000 000

* Beräknat belopp

226

12.

13.

14.

15.

16.

Bidrag till byggande av gruppbostäder
och andra alternativa boendeformer,
reservationsanslag

Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem
m.m. reservationsanslag

Bidrag till kommunerna för medicinskt
färdigbehandlade

Utvecklingsmedel m.m., reservationsanslag

Bostadsanpassningsbidrag m.m.,

400 000 000

200 000 000

700 000 000

11 946 000

förslagsanslag

263 700 000

11 034 728 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 6

H. Socialt behandlingsarbete, alkohol-
och narkotikapolitik

Inledning

1. Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning, CAN, reservations-
anslag

2. Bidrag till missbrukarvård och ungdoms-
vård, förslagsanslag

3. Bidrag till organisationer, reservations-
anslag

4. Utvecklings- och försöksverksamhet,

reservationsanslag

7 964 000

950 000 000

28 755 000

29 003 000

1 015 722 000

Totalt för socialdepartementet

135 498 518 000

Lagförslag

6.1 Lag om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen
(1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag

6.2 Lag om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

6.3 Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

6.4 Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

6.5 Lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidrags-
förskott för studerande

6.6 Lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till
vissa adoptivbarn

6.7 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

6.8 Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader m.m.

227

gotab 40344, Stockholm 1992

Bilaga 7 till budgetpropositionen 1992

Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Översikt

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järn-
vägs-, sjö- och lufttransporter, post- och telekommunikationer, trafiksäker-
het samt forsknings- och utvecklingsverksamhet på transportområdet. Till
kommunikationsdepartementet hör också bl.a. Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI) och statens geotekniska institut (SGI).

Det ungefärliga antalet anställda vid myndigheterna under kommunika-
tionsdepartementet framgår av nedanstående sammanställning.

Myndighet	Antal anställda* 1991	Myndighet	Antal anställda* 1991
Vägverket	8 000	Postverket	56 000
Trafiksäkerhetsverket	65	Televerket	40 800
Statens järnvägar	20 000	Sveriges meteorologiska och
Banverket	6 850	hydrologiska institut	760
Sjöfartsverket	1 230	Statens väg- och
Handelsflottans		trafikinstitut	225
pensionsanstalt	4	Statens geotekniska
Handelsflottans		institut	82
kultur- och fritidsråd	37	Transportforsknings-
Luftfartsverket	3 300	beredningen	14
Statens haveri-		Statens telenämnd	5
kommission	12	Styrelsen för riksfärdtjänst	4
		Sjösäkerhetsrådet	4

* Exkl. de anställda vid statliga bolag.

Inriktningen av kommunikationspolitiken

Kommunikationssektorn är av central betydelse i svensk ekonomi. Rege-
ringens ekonomiska politik syftar till ökad tillväxt och ett större välstånd.
I den ekonomisk-politiska strategin är en utbyggnad och modernisering av
infrastrukturen en viktig del. Genom att förbättra kommunikationsväsendet
kan näringslivets produktivitet och konkurrenskraft öka. Utbyggnaden av
infrastruktur har också betydelse för att främja näringslivsutveckling och
sysselsättning i alla delar av landet.

I regeringsförklaringen nämns fyra huvuduppgifter för regeringsarbetet.
Åtgärder inom kommunikationssektorn bidrar till att klara dessa uppgifter.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Regeringens första huvuduppgift är att verka för att Sverige snarast blir en
fullvärdig medlem av den Europeiska Gemenskapen, EG. Förbättrade kom-
munikationer med det övriga Europa blir därmed allt viktigare för svenskt
näringsliv. Målet är att genom bl.a. infrastrukturinvesteringar minska vårt
avståndshandikapp. Detta är särskilt viktigt för landets norra delar. Rege-
ringens andra huvuduppgift är att bryta den ekonomiska stagnationen och
skapa ett gynnsamt klimat för näringslivsutveckling. Utbyggnad och moder-
nisering av eftersatt infrastruktur på transportområdet och teleområdet för-
bättrar resursutnyttjandet och främjar den ekonomiska tillväxten. Regering-
ens tredje huvuduppgift gäller välfärdspolitiken. Goda kommunikationer är
ett väsentligt inslag i välfärden. Regeringens fjärde huvuduppgift gäller ar-
betet för en bättre miljö, i enlighet med regeringens miljöpolitiska strategi.
Arbetet med att begränsa trafikens miljöpåverkan måste därför drivas vi-
dare på ett kraftfullt sätt. Såväl det nationella som det internationella mil-
jöarbetet är från den synpunkten viktigt.

De trafikpolitiska målen ligger fast. Riksdagen beslöt senast år 1988 om
det övergripande trafikpolitiska målet, som är att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Riksda-
gen angav år 1988 samtidigt också trafikpolitiska delmål om tillgänglighet,
effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans.

Regeringens förslag i november 1991, som riksdagen godkänt (prop.
1991/92:25, TU5, rskr. 88), innebär att 1 500 milj.kr. redan avsatts för syssel-
sättnings- och produktivitetsfrämjande åtgärder som gäller investeringar i
bl.a. vägar och järnvägar. För att förbättra utbytet av anvisade medel före-
slås att banverket och vägverket tillåts disponera konstaterade besparingar
till följd av kostnadseffektiv upphandling av vissa investeringsprojekt, för
underhållsinsatser på vägar och järnvägar. Under avsnittet särskilda frågor,
investeringsplanering, redovisas förslag rörande preciseringar av riktlinjer
för trafikverkens investeringsinriktning i den förestående omgången av inve-
steringsplaneringen. Regeringen avser också att senare återkomma med yt-
terligare preciseringar av infrastrukturpolitiken.

Regeringens omläggning av den ekonomiska politiken innebär bl.a. en ny
syn på enskilt ägande, enskilt företagande och sparande samt en skärpt kon-
kurrenspolitik. På kommunikationsområdet innebär detta avreglering samt
att vissa verksamheter kommer att bolagiseras. Samhällets upphandling av
trafiktjänster bör ske i ökad konkurrens. Vidare bör en uppdelning i bestäl-
lar- och utförarroller användas som ett sätt att effektivisera samhällets trafik-
verksamhet och infrastrukturens underhåll och utbyggnad. Således kommer
arbetet med strukturförändringar tillsammans med infrastrukturpolitiken att
ges ökad tyngd i regeringsarbetet.

I regeringens proposition (1991/92:38) om inriktningen av den ekono-
miska politiken aviseras vissa förslag i riktning mot ökad marknadsanpass-
ning och konkurrens. Dessa förslag redovisas i olika avsnitt och gäller tele-
marknaden, televerkets bolagisering, sjöfarten, luftfartsverkets struktur och
inrikesflygets avreglering. I budgetpropositionen aviseras också en avregle-
ring av postens verksamhet, bolagisering av postverket och ökad konkurrens
på järnväg.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

I övrigt föreslås vissa besparingar och strukturförändringar som bl.a. gäl- Prop. 1991/92:100
ler trafiksäkerhetsområdet. Ytterligare översyner som syftar till strukturella Bil. 7
förändringar inom kommunikationssektorn skall genomföras.

Riksdagen angav våren 1991 inriktningen av trafikverkens planering
(prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286). Utgångspunkten för regeringens förslag
är vidare riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988, de av riksdagen fastlagda
riktlinjerna för 1990-talets miljöpolitik och den miljöpolitiska strategi som
läggs fram i denna budgetproposition. Som grund för beslut om investe-
ringar i vägar och järnvägar bör i första hand ligga den analys som den stat-
liga produktivitetsdelegationen nyligen presenterat. Även miljömålen och
strävan efter regional balans måste beaktas.

Trafikutvecklingen

Utvecklingen på transportområdet är nära beroende av samhällsutveck-
lingen i stort. Det finns starka samband mellan transporter och befolkning,
boende, ekonomi, näringsliv och sysselsättning.

Ökningen av det totala transportarbetet har under flera decennier ganska
väl följt den ekonomiska tillväxten. Efterfrågan på transporter är emellertid
inte bara kopplad till den ekonomiska tillväxttakten. Hur tillväxten fördelas
mellan olika sektorer och regioner är också väsentligt för sammansättningen
av transportefterfrågan och de krav som ställs på transporterna. Andra fak-
torer som kan påverka utvecklingen vad gäller fordon och transportarbete
är ökade miljökrav, utvecklade telekommunikationer och en ökad regionali-
sering.

För godstransporterna är varuproduktionen och dess vidareförädlingsgrad
inom olika näringsgrenar den viktigaste faktorn. På kort sikt har konjunk-
turvariationer stor betydelse. Påverkan sker inte bara från den svenska eko-
nomin utan även i hög grad genom import och export av varor. Sveriges utri-
keshandel blir också alltmer omfattande.

Persontransporterna påverkas främst av vilken tillväxt och inriktning den
privata konsumtionen har. Den regionala fördelningen liksom kollektivtra-
fikutbudets omfattning och standard har också stor betydelse. Resandet på-
verkas också av boendemönster och fördelningen mellan arbete och fritid.

Efter en rad av år med ökad trafik minskade det totala persontransportar-
betet med 1 % år 1990. Transportarbetet med personbil minskade med 1,4 %
men ökade med 3,5 % vid en jämförelse med år 1988. Persontransportarbe-
tet med flyg ökade år 1990 med ca 0,1 miljarder personkm och med 0,2 mil-
jarder personkm jämfört med år 1988. Persontransportarbetet med järnväg
ökade år 1990 med 0,1 miljarder personkm men minskade med 0,1 miljarder
personkm jämfört med år 1988.

Det totala godstransportarbetet ökade år 1990 med 2,0 miljarder tonkm
och med 4,5 miljarder tonkm jämfört med år 1988. Järnvägens transportar-
bete minskade med 0,1 miljarder tonkm år 1990. Sjöfartens transportarbete,
exkl. färjetrafiken, har minskat något sedan år 1988.

Enligt preliminära siffror från trafikverken kommer trafikutvecklingen för
alla transportslag att minska år 1991.

Det finns flera orsaker till den minskade trafiken. Kostnaderna på trans-

portmarknaden har ökat genom en breddad mervärdeskatt på bl.a. turism
och resor från och med den 1 januari 1991. Den 1 mars 1990 infördes mer-
värdeskatt på drivmedel. Den 1 januari 1990 höjdes skatten på bensin och
dieselolja. Den 1 januari 1991 infördes en koldioxidskatt på drivmedel. Mil-
jöskatt på inrikesflyget infördes den 1 mars 1989 och höjdes den 1 januari
1991. Kilometerskatten höjdes för lastbilar och bussar den 1 juli 1989 och för
personbilar den 1 mars 1990.

En orsak till minskat bilresande har varit att råoljepriserna i början av år
1990 fördubblats till följd av kriget vid Persiska viken. Att Sverige nu befin-
ner sig i en lågkonjunktur har också minskat resandet. Det behöver emeller-
tid inte innebära att varaktiga beteenden och resmönster ändras. Kommande
internationella mål för koldioxidutsläppen kan emellertid innebära att re-
smönster och trafikutveckling kan komma att ändras.

Slutsatsen är att nedgången 1990-1991 ej påverkar den trafikutveckling
som prognosticerats av transportrådet hösten 1990 och som avser tiden
1989-2000-2020. Denna uppfattning vinner stöd i erfarenheterna från olje-
kriserna på 1970-talet. Godstrafiken ökade kraftigt fram till år 1974. Däref-
ter stagnerade utvecklingen men ökade åter efter lågkonjunkturen 1981—
1983. Persontransportarbetet med bil ökade mycket snabbt fram till år 1974.
Efter en tillfällig minskning ökade transportarbetet åter fram till slutet av
1970-talet då kraftiga oljeprisökningar medförde en nedgång i resandet. I
mitten av 1980-talet började bilismen åter öka snabbt.

Transportrådets trafikprognos för tiden fram till nästa sekelskifte och de
första decennierna därefter medför sammanfattningsvis att

- trafiken i de stora flödena mellan de största städerna ökar snabbast

- persontrafiken på järnväg kommer att öka sina marknadsandelar i rela-
tioner med snabbtåg

- flyget blir helt dominerande i vissa relationer

- trots en relativt kraftig tillväxt för kollektivtrafiken är det personbilen
som dominerar transportarbetet

- person- och godstransportarbetets fördelning mellan transportmedlen
kommer bara att ändras marginellt

De trafikmässiga förutsättningarna i prognosen är bl.a. investeringar en-
ligt trafikverkens investeringsplaner, förbättrad kollektivtrafik i tätorter, nya
direktlinjer inom inrikesflyget och en tredje bana på Arlanda. Däremot in-
går inte en fast förbindelse över Öresund i förutsättningarna. Importen av
olja och kol antas öka kraftigt på grund av kärnkraftsawecklingen.

Antagandena om den ekonomiska utvecklingen under prognosperioden
har gjorts i enlighet med bedömningarna av långtidsutredningen LU 90. Det
finns för närvarande inte anledning att revidera de antaganden som ligger
till grund för prognosen. Prognosen tar inte hänsyn till konjunkturbetingade
förändringar, varför det verkliga utfallet under enskilda år naturligtvis kan
ligga såväl över som under det genomsnittliga prognosresultatet.

Vissa grundläggande förutsättningar för trafikutvecklingen kommer san-
nolikt att förändras under 1990-talet. Det gäller bl.a. avreglering och ökad
konkurrens på transportmarknaden samt ändrade transportvillkor genom
anpassningen till EG och de åtgärder som erfordras för att nå trafikens miljö-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

mål. Mot denna bakgrund har regeringen uppdragit åt statens väg- och trafi- Prop. 1991/92:100
kinstitut att utarbeta nya prognoser. Dessa skall redovisas i mars 1992. Bil. 7

Vägväsendet

Det svenska väg- och gatunätet uppgår till ca 415 000 km. Vägnätet består av
allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet
omfattar omkring 104 000 km. Av dessa sköter staten genom vägverket väg-
hållningen på omkring 98 000 km statlig väg. Väghållningen för de reste-
rande 6 000 km - de s.k. statskommunvägarna - sköts av de kommuner som
förordnats som egna väghållare.

Vägpolitiken skall bidra till att förverkliga de övergripande trafikpolitiska
målen. Sex delmål har lagts fast, nämligen att

- ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat

- vägkapitalet skall säkras

- en god miljö skall åstadkommas

- trafiksäkerheten skall förbättras

- vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande

- en tillfredsställande vägstandard skall säkerställas på hela vägnätet

För verksamhetsåret 1990 har 9489,3 milj.kr. anvisats till vägväsendet.
Verksamhetens resultat samt fördelningen av resurser mellan olika åtgärder
har redovisats i 1990 års verksamhetsberättelse för vägverket. Utfallet av det
särskilda programmet för bärighetshöjande åtgärder har dock redovisats i
en särskild verksamhetsberättelse. Bärighetsprogrammet syftar bl.a. till att
anpassa delar av vägnätet till de bärighetsnormer som gäller inom EG.

Riksdagen beslutade (prop. 1990/91:87, TU26, rskr. 326) att det nya pla-
neringssystemet skall baseras på en rikstäckande plan och ett antal regionala
planer. Regeringen har utfärdat planeringsdirektiv för den långsiktiga plane-
ringen för vägverkets verksamhetsområde för perioden 1994-2003.

Under året har en överenskommelse träffats mellan Sverige och Danmark
om en fast förbindelse över Öresund.

Vägverket har omorganiserats på så sätt att verksamheten delats upp i en
beställardel, den s.k. väghållningsdivisionen och en produktionsdel den s.k.
produktionsdivisionen.

Trafiksäkerhet

De av riksdagen fastställda målen för trafiksäkerhetsarbetet innebär att an-
talet dödade och skadade i trafiken skall minska samt att risken för att dödas
eller skadas skall minska. Olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-
talet liksom det splittrade ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet gjorde att den
dåvarande regeringen i december 1990 beslutade att tillkalla en särskild utre-
dare för att se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och orga-
nisation.

Den särskilde utredaren har bl.a. föreslagit att trafiksäkerhetsverket av-
vecklas som egen myndighet och att verkets uppgifter i huvudsak förs över
till vägverket. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med
förslag med den inriktningen.

Som ett första steg i integrationen av trafiksäkerhetsansvaret i väghåll-
aransvaret föreslås att vägverket fr.o.m. den 1 juli 1992 övertar ansvaret för
den pläderande informationen. Detta medför att det riktade statsbidraget
till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande föreslås upphöra.

Regeringen har tidigare aviserat att det statliga monopolet på kontrollbe-
siktning av vägtrafikfordon bör upphöra. En särskild utredare skall redovisa
effekterna av och hur detta kan genomföras.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Järnvägar

Under året har en kartläggning av följderna av en ökad konkurrens på sta-
tens spåranläggningar genomförts. Statens järnvägar (SJ), banverket, trans-
portrådet och statens pris- och konkurrensverk har på uppdrag av regeringen
redovisat sin syn på förutsättningarna för och konsekvenserna av en avregle-
ring av järnvägstrafiken.

Regeringens intention är att öka konkurrensen inom järnvägstrafiken. En
utredare kommer att tillkallas med uppgift att föreslå de åtgärder som krävs
för en avreglering samt åtgärder som garanterar konkurrens inom järnvägs-
trafiken. Målsättningen är att järnvägstrafiken skall vara avreglerad den 1
januari 1995.

Under år 1991 har regeringen fattat beslut om att bidra till investeringar i
flera stora järnvägsprojekt. Bland dem kan nämnas utbyggnaden av järn-
vägssystemet i Mälardalen och byggandet av en tunnel genom Hallandsåsen.
Inom ramen för de extra medel för investeringar i trafikens infrastruktur som
riksdagen beslutat om pågår för närvarande förhandlingar om utbyggnad av
västkust- och ostkustbanorna.

SJ går nu in på det sista året av den av riksdagen beslutade rekonstruk-
tionsperioden. Lönsamhetsmässigt har SJ hittills utvecklats enligt planerna
och man anser sig klara de av riksdagen fastställda lönsamhetsmålet vid ut-
gången av år 1992. Affärsplanen för åren 1992-1994 innehåller för person-
trafikdivisionen en ökad satsning på snabbtåg med ytterligare nya linjer un-
der perioden. SJ fortsätter uppgraderingen av de konventionella fjärrtågen
med förbättrad komfort och högre hastighet.

Godstrafikdivisionen är nu inne i en mycket intensiv rationaliserings- och
omstruktureringsfas. Som ett led i omstruktureringen kommer kontinent-
och kombiverksamheten att bolagiseras.

Den persontrafik som SJ inte anser sig kunna driva på företagsekono-
miska villkor offereras till staten. En statlig förhandlingsman upphandlar se-
dan den interregionala persontrafik på järnväg som är regionalpolitiskt an-
gelägen. För budgetåret 1992/93 föreslås att persontrafik för 549 milj.kr.
skall upphandlas. I trafikutbudet ingår bl.a. sowagnstrafiken till och från
övre Norrland.

På den regionala nivån har trafikhuvudmännen övertagit ansvaret för per-
sontrafikförsörjningen för i stort sett samtliga länsjärnvägar. I flertalet fall
har trafikhuvudmännen valt att satsa på järnvägstrafik. Efter upphandlingen
av trafiken har i några län en privat aktör komit in på länsjärnvägarna i form
av BK-Tåg, som kör på entreprenad för trafikhuvudmännen i Hallands, Jön-
köpings och Kalmar län.

Sjöfart

Den gynnsamma utvecklingen av världshandeln de senaste åren har förbätt-
rat förutsättningarna för sjöfartsnäringen. Detta har påverkat även den
svenska sjöfarten positivt. Tillväxten i den svenska utrikesfarten beräknas
dock stagnera. Sjöfartsverket räknar i sin prognos för åren 1992-1994 med
en i förhållande till år 1990 oförändrad fartygstrafik och godsomsättning.
Den har de senaste åren legat omkring 100 milj, ton/år. Därav svarar färje-
godset för 20 % och oljetransporterna för 30 %.

I enlighet med vad som aviserats i propositionen (1991/92:38) om inrikt-
ningen av den ekonomiska politiken kommer regeringen senare i särskild
proposition att föreslå nya åtgärder för den svenska sjöfarten. Avsikten är
att dessa, som skall säkerställa svensk sjöfarts konkurrenskraft inför framti-
den, skall införas så snart som möjligt. Det hittillsvarande bidraget till
svenska rederier för deras sociala kostnader och för sjömansskatten avskaf-
fas fr.o.m den 1 juli 1992.

När det gäller färjetrafiken till och från Gotland har sjöfartsverket beslu-
tat om en nedsättning av passagerartaxorna med i genomsnitt 10 % fr.o.m.
den 1 januari 1992. Regeringen föreslår därutöver en större sänkning av
taxorna under våren 1992. För godstrafiken föreslår regeringen att systemet
med högstprisreglering och det s.k. Gotlandstillägget för godstransporter
med lastbil till och från Gotland avvecklas vid utgången av juni 1992. Syste-
met är konkurrenssnedvridande och det går heller inte att följa upp effek-
terna av regleringen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Luftfart

Flygtrafiken har under en lång tid ökat. Totalt sett har antalet passagerare
på svenska flygplatser ökat från 2,5 milj, år 1965 till 18 milj, år 1990. Utrikes-
trafiken ökade under år 1990 med 11,6 % mätt i antalet passagerare. Inrikes-
trafikens ökning uppgick dock endast till 3,8 % och för chartertrafiken note-
rades en minskning med 3,3%. Under år 1991 har emellertid flygtrafiken
generellt drabbats av en kraftig nedgång, till största delen beroende på en
internationell lågkonjunktur. Det är sedan länge känt att flygtrafik är mycket
konjunkturkänslig. Speciellt hårt drabbat har det svenska inrikesflyget bli-
vit. Även om de flesta bedömare anser att flygtrafiken på sikt åter kommer
att öka, vilket också luftfartsverkets långtidsprognos indikerar, är det natur-
ligt att nedgången i efterfrågan och de ekonomiska följderna av denna kom-
mer att prägla luftfartsverkets verksamhet och ekonomiska planering under
de närmaste tre åren.

Arbetet med att skapa en avreglerad luftfartsmarknad med konkurrens
kommer att påskyndas. En ytterligare avreglering bör kunna ske under år
1992, som i princip innebär fritt tillträde för svenska aktörer till hela den inri-
kes flygmarknaden i Sverige. Luftfartsverket skall få regeringens uppdrag
att närmare utreda nödvändiga åtgärder för att en sådan fri marknad skall
kunna kombineras med upprätthållande av de trafikpolitiska målen. Det ar-
betet skall redovisas senast den 1 april 1992. Närmare tidpunkt får dock be-
stämmas efter uppdragsredovisningen och skandinaviska diskussioner.

Arbetet med att anpassa myndighetsstrukturen till de förändrade konkur-
rensförhållandena inom flygsektorn skall fortsätta med inriktning på ett sam-
lat förslag senast i nästa års budgetproposition.

Det förslag till grundläggande riktlinjer som luftfartsverket har presente-
rat bör gälla som utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Riktlinjerna inne-
fattar ett skiljande av myndighetsfunktioner och ansvar för infrastrukturen
från kommersiell verksamhet, samt nya huvudmannaskapsformer och eko-
nomiska förutsättningar i flygplatssystemet.

Luftfartsverkets allmänna inriktning och servicemål samt målen för av-
kastning, resultat och soliditet ligger fast i avvaktan på överväganden inom
ramen för affärsverksutvecklingsprojektet. Produktivitetshöjande åtgärder
bör prioriteras under treårsplaneperioden 1992-1994. Vissa senarelägg-
ningar av projekt i investeringsplanen torde bli nödvändiga på grund av den
svaga trafikutvecklingen.

Som ett led i regeringens näringspolitik skall anslagsfinansieringen av den
civila trafikflygarutbildningen upphöra. En utredning skall tillsättas för att
studera möjligheterna till fortsatt drift av trafikflygarhögskolan (TFHS) ba-
serat på ett kommersiellt utbud av pilotutbildning.

Postväsende

Under år 1991 har en översyn av förutsättningarna och formerna för postver-
kets verksamhet genomförts. Översynen har föranlett ett flertal förslag till
förändringar för svensk postverksamhet.

Konkurrensen ökar alltmer även på det område som traditionellt betrak-
tats som förbehållet postverkets ensamrätt.

Den tekniska utvecklingen med bl.a. ett alltmer ökat användande av tele-
fax har drastiskt förändrat villkoren för brevbefordran. Denna utveckling
förväntas accelerera under de närmaste åren.

Ökad konkurrens och teknisk utveckling innebär att postverket, en av lan-
dets största arbetsgivare, står inför mycket betydande rationaliserings- och
omstruktureringsbehov.

Den fortsatta översynen är inriktad på en bolagisering av postverket under
förutsättning att vissa frågor kring bl.a. den regionala servicen kan lösas.
Under förutsättning att dessa frågor ges en lösning, kan postverket bolagise-
ras den 1 januari 1993. Som ett led i att öka konkurrensen på brevbefordran
föreslås att den s.k. monopolkungörelsen avskaffas i samband med bolagise-
ringen.

Telekommunikationer

Teletrafiken har ökat starkt under senare år. Under år 1990 ökade den in-
hemska telefontrafiken, uttryckt i antal samtalsminuter, med ca 11 %. Sam-
tidigt ökade utlandstrafiken med ca 14 %. För den kommande treårsperio-
den förutses en viss dämpning av efterfrågetillväxten. Den inhemska tele-
fontrafiken beräknas öka med ca 4—5 % och utlandstrafiken med ca 10-
11%.

Telefonnättjänsten är fortfarande dominerande bland televerkets tjänster.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Elektronikens utveckling och användning inom telekommunikationsområ-
det gör dock att nya viktiga tjänster växer fram.

Målet för den svenska telepolitiken är att ge hushåll, företag och myndig-
heter tillgång till ett effektivt telesystem som bidrar till ett effektivt resursut-
nyttjande i samhället som helhet. Telesystemet skall utformas så att det ger
god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer, dvs.
telefontjänsten. Som kvalitets- och servicemål används framkomlighet, leve-
ranstider och tid för felavhjälpning.

Verksamheten påverkas av en ökad konkurrens. Som en följd av detta fat-
tade riksdagen sommaren 1991 beslut om en förändring av statens styrfor-
mer för televerket. Beslutet innebar att televerkets kapitalstruktur anpassas
till vad som gäller för aktiebolag samt att den ekonomiska styrningen effekti-
viseras. Vidare fastslog riksdagen att den ökande konkurrensen kräver en
förändrad associationsform för televerket.

Mot denna bakgrund har en utredare tillkallats för att utarbeta förslag till
den reglering som behövs för en fungerande telekommunikationsmarknad.
Uppdraget innebär bl.a. att klarlägga hur televerkets återstående myndig-
hetsutövning skall kunna överföras till någon annan myndighet.

Regeringen har för avsikt att välja aktiebolagsformen för televerket. Tele-
verket kommer att bolagiseras den 1 januari 1993. Förutsättningarna för ett
framtida privat ägande i bolaget kommer samtidigt att övervägas. I det fort-
satta arbetet om företagsstruktur, styrning m.m. kommer regeringen att
lägga stor vikt vid att konkurrensen främjar telemarknaden.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Miljö

Våren 1991 antog riksdagen riktlinjer för 1990-talets miljöpolitik. Beslutet
innebär ett ökat ansvarstagande från bl.a. transportsektorns sida.

Sektorns arbete med att reducera skadliga utsläpp skall styras av fastlagda
lokala, nationella och globala miljömål samt av internationella åtaganden.
Trafiksektorn skall bidra till att målen uppnås.

En särskild, sammanhållen strategi har antagits inom vars ram sektorn
skall eftersträva att kraftigt begränsa hälsofarlig påverkan, kraftigt begränsa
miljöstörande effekter samt begränsa klimatpåverkan i enlighet med den av
riksdagen antagna klimatstrategin. Det nya i 1991 års miljöpolitiska beslut
är det hälsoinriktade arbetet och arbetet med att reducera utsläpp av klimat-
påverkande gaser.

Redan vidtagna åtgärder i Sverige har gett avsevärda resultat. De avgas-
krav för t.ex. personbilar, som infördes fr.o.m. 1989 års modeller, har påtag-
ligt dämpat utsläppen. Över en miljon bilar har i dag katalysator. Enligt färsk
statistik från CEMT (den europeiska transportministerkonferensen) är Sve-
rige jämte Schweiz det land i Europa som har högst andel personbilar för-
sedda med katalysator.

Trafikarbetet har minskat under 1990 och 1991 med 1-2% förvägtrafiken
resp, sjöfarten, med ca 10% för järnvägstrafiken och med ca 15 % för flyg-
trafiken enligt preliminära bedömningar från trafikverken. Utsläppen av
t.ex. koldioxid från trafiksektorn är därmed på samma nivå som de var år
1988.

Den strategi för ett miljöanpassat transportsystem som riksdagen beslutat
om innebär att tyngdpunkten i sektorns miljöarbete under 1990-talet läggs
på arbetet med att vidta åtgärder vid källan - i fordonen och bränslet - i ett
internationellt samarbete bl.a. med EG. Vidare ingår åtgärder i storstäderna
samt större järnvägssatsningar.

Ökad forskning och ett långsiktigt utvecklingsarbete med alternativa driv-
medel ingår också.

Det sektorsansvar som transportsektorn givits har resulterat i att rege-
ringen ändrat instruktionerna för trafikverken, så att deras ansvar för miljön
nu klart framgår.

Trafikverken skall inom kort - på regeringens uppdrag - redovisa förslag
till hur transportsektorns årliga miljöredovisning skall ske.

Miljöarbetet inom flyget, sjöfarten, järnvägen och vägtrafiken har för-
stärkts.

Inom luftfartsområdet har arbetet i de internationella organen priorite-
rats. En nordisk samordningsgrupp har bildats under ledning av det svenska
luftfartsverket, där initiativ i ICAO, ECAC m.fl. fora diskuteras och så långt
möjligt samordnas mellan de olika nordiska länderna. Gruppen har också
den Nordiska Ämbetsmannakommitténs för transportfrågor (NÄT) upp-
drag att till i maj 1992 redovisa en samlad syn på luftfartens miljöproblem
och förslag till åtgärder.

Inom luftfartsområdet bör även nämnas att regeringen den 15 augusti 1991
fattat beslut om tillstånd enligt naturresurslagen för en tredje rullbana vid
Arlanda flygplats. Villkoren innefattar såväl bulleremissioner som utsläpp
till luft och vatten. Bl.a. får de samlade utsläppen från flygplatsen av kvä-
veoxider och koldioxid tio år efter banans ianspråktagande inte överstiga
1990 års nivåer.

Inom sjöfarten har sjöfartsverket tillsammans med naturvårdsverket ge-
nomfört en kartläggning av miljöpåverkan från mindre fartyg såsom fritids-,
fiske- och arbetsfartyg. Denna kartläggning kompletterar undersökningen
av större fartygs miljöeffekter som tidigare redovisats. Utifrån de kunskaper
som nu finns tillgängliga arbetar sjöfartsverket och naturvårdsverket aktivt
främst inom IMO för att genom internationella överenskommelser minska
sjöfartens påverkan på miljön bl.a. genom bättre bränsleeffektivitet. En
nära nordisk samverkan sker även på detta område. Den svenska regeringen
har tagit initiativ till att åstadkomma bilaterala överenskommelser med
främst Finland beträffande reduktion av svavel från färjetrafiken.

Inom vägtrafikområdet har miljökonsekvensbeskrivningarna förbättrats i
enlighet med riksdagens miljöpolitiska beslut 1991 genom att exempelvis en
förstudie för ett nytt vägprojekt skall innehålla en miljökonsekvensbeskriv-
ning (MKB) samt att en förstudie avseende miljöpåverkan för ett vägbygg-
nadsprojekt skall genomföras innan det tas in i en investeringsplan. Vägtra-
fikkungörelsen har även ändrats vilket innebär att länsstyrelsen skall god-
känna en MKB innan den fogas till vägprojektets arbetsplan.

I enlighet med strategin utvecklas järnvägssystemet i Sverige under 1990-
talet. En serie med beslut har tagits under våren och hösten 1991 om nya
järnvägssatsningar bl.a. Mälarbanan, Svealandsbanan samt att påbörja byg-
gandet av Arlandabanan och en tunnel genom Hallandsåsen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

CEMT antog den 21 november 1991 en resolution om fordons miljö- och
energiprestanda för framtiden. Resolutionen ställer krav på en utveckling av
fordonen som innebär bättre miljöegenskaper och framför allt lägre bränsle-
förbrukning. CEMT rekommenderar ECE - FNs ekonomiska kommission
för Europa - och EG att ta fram skärpta kravspecifikationer för att tillgodose
dessa syften.

Det svenska engagemanget inför FN-konferensen om miljö och utveckling
i juni 1992 omfattar också frågor som har att göra med trafik och miljö. Sve-
rige har bl.a. tagit initiativ till att FN år 1994 bör arrangera en särskild konfe-
rens kring trafik och miljö.

Den särskilda miljögrupp som NÄT inrättat, har aktivt sökt samordna de
nordiska ländernas agerande i olika internationella fora.

Kollektivtrafik

Med anledning av förslag i förra årets budgetproposition beslöt riksdagen
våren 1991 om att transportrådet skulle avvecklas senast den 31 december
1991 (prop. 1990/91:100 bil. 8, TU18, rskr. 176). Under andra halvåret 1991
har uppgifter samt medel motsvarande 44 årsarbetskrafter successivt över-
förts från transportrådet till andra myndigheter och organ.

Avregleringen av taxi ägde rum den 1 juli 1990. Då slopades bl.a. behovs-
prövningen av taxitillstånd, kravet på obligatorisk anslutning till beställ-
ningscentraler, indelningen i trafikområden samt den av staten fastställda
maximitaxan.

1 1988 års trafikpolitiska proposition uttalades att transportrådet allmänt
sett borde följa utvecklingen inom taxinäringen och årligen lämna en rapport
till regeringen om sina iakttagelser. Så har också skett genom transportrådets
rapport (1991:1) Avreglering av taxitrafiken. Rapporten har remissbehand-
lats. Regeringens ställningstagande redovisas under avsnittet Särskilda frå-
gor om avregleringen av taxi.

Vid årsskiftet 1991/92 får trafikverken ett mera tydligt sektorsansvar för
handikappades resor än tidigare. Det innebär att trafiksäkerhetsverket
(TSV), banverket, luftfartsverket och sjöfartsverket skall utfärda föreskrif-
ter om fordonens och terminalernas konstruktion och utrustning inom sina
resp, verksamhetsområden.

I mitten av januari överlämnades till regeringen överenskommelser som
träffats av de s.k. storstadsförhandlarna med lokala och regionala intressen-
ter i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. Syftet med dessa över-
enskommelser var att genom åtgärder i det samlade trafiksystemet förbättra
regionernas miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsätt-
ningar för regionernas utveckling.

Riksdagen har beslutat anslå medel - enligt vissa förutsättningar - till full-
följande av innehållet i storstadstrafiköverenskommelserna.

Efter avtalet mellan Danmark och Sverige om byggande av en fast förbin-
delse mellan Malmö och Köpenhamn har regeringen beslutat om ett förnyat
uppdrag i syfte att träffa en överenskommelse för trafikinvesteringarna i
Malmöregionen.

Lagen (1978:138) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik har

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

ändrats så att det blir möjligt att i Malmöhus län för enbart landstinget och Prop. 1991/92:100

Malmö kommun att vara huvudman för kollektivtrafiken i länet. Bil. 7

Forsknings- och utvecklingsverksamhet

För att effektiviteten inom transportsektorn skall kunna höjas krävs ett fort-
löpande forsknings- och utvecklingsarbete. Inte minst kraven på framför-
hållning för att möta nya problem ställer krav på en långsiktig kunskapsupp-
byggande forskning. Dessutom bidrar forsknings- och utvecklingsverksam-
het till att förverkliga de trafikpolitiska målen. En målmedveten satsning på
detta område är därför en viktig del av regeringens trafikpolitik.

I riksdagens miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90, TU30, rskr. 345) an-
ges att forskning är av strategisk betydelse för att utveckla ett miljöanpassat
transportsystem. Ny teknik måste utvecklas och utprovas i större skala för
att de mål och kravnivåer som riksdagen fastställt skall kunna uppnås.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet beslutade riksdagen våren
1990 (prop. 1989/90:90, NU40, rskr. 337) att anslå 32 milj.kr. för FoU rö-
rande motorer och drivsystem. Av dessa tilldelades transportforskningsbe-
redningen 6 milj.kr. för energirelaterad forskning. Med stöd från
energiforskningsprogrammet genomförs för närvarande ett etanolprojekt i
Stockholm, med totalt 32 bussar. Projektet genomförs av AB Storstock-
holms Lokaltrafik och Saab-Scania med stöd från närings- och teknikutveck-
lingsverket.

11991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373) avsat-
tes 30 milj.kr./år i fyra år för utvecklings- och demonstrationsprojekt med
motoralkoholer. Användning av motoralkoholer som drivmedel har fördelar
från såväl miljö- som beredskapssynpunkt. Det är angeläget att på detta sätt
stimulera utvecklingen av teknik för alternativa drivmedel och att genom-
föra försök med fordon i tätortsmiljö för att vinna erfarenheter av hantering
och användning av alternativa drivmedel.

I budgetpropositionen föreslås ett fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete
för en ökad användning av miljövänlig fordonsdrift.

Den 29 augusti 1991 beslutade regeringen tillsätta en transportforsknings-
utredning (dir. 1991:91) med uppgift att, inför en planerad forskningspropo-
sition, beskriva resursanvändningen vid den statliga forskningen inom trans-
portsektorn och ge förslag till framtida struktur, inriktning och målsättning.
Utredaren skall i första hand beskriva och analysera hur nuvarande resurser
används samt hur verksamheten redovisas och utvärderas. Med detta som
utgångspunkt skall utredaren under första halvåret 1992 lämna förslag om
den statliga forskningen inom transportsektorn.

Inriktningen av verksamheten vid statens väg- och trafikinstitut (VTI) och
transportforskningsberedningen (TFB) föreslås oförändrad i avvaktan på
den pågående forskningsutredningen och att myndigheterna från och med
budgetåret 1993/94 kommer att omfattas av den nya statliga budgetproces-
sen med treåriga ramanslag. Vissa förstärkningar sker i enlighet med det se-
naste forskningspolitiska beslutet.

Nordiska och internationella frågor

Det nordiska samarbetet på kommunikationsområdet är väl utvecklat. Inom
Nordiska Ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT) har under år
1991 främst behandlats frågor kring genomförandet av EES-avtalet och ana-
lysen av övrig europeisk utveckling. Ett analysarbete har också genomförts
om utvecklingen i Östeuropa, om behovet av hjälpinsatser från de nordiska
ländernas sida och om koordineringen av dessa. Vidare har i fråga om trans-
porternas miljökonsekvenser inletts ett arbete angående sjö- och luftfartens
miljöfrågor. Slutligen kan också nämnas att ett projekt har genomförts som
rör infrastrukturplanering i Norden samt att ett utvecklingsarbete pågår rö-
rande utvecklingen av väderprognosmodellsystem.

Nordiska Ministerrådet har initierat en översyn av innehållet och for-
merna för det nordiska samarbetet på transportområdet. Detta har föran-
letts av den politiska och ekonomiska utvecklingen i Europa samt de nor-
diska ländernas planerade närmande till EG.

Sverige deltar aktivt i arbetet med internationella transportpolitiska frå-
gor. Samarbetet sker bl.a. inom ramen för Europeiska transportminister-
konferensen (CEMT), Landtransportkommittén inom FNs ekonomiska
kommission för Europa (ECE), FNs konferens för handel och utveckling
(UNCTAD), Sjöfartskommittén inom Organisationen för ekonomiskt sam-
arbete och utveckling (OECD), Konsultativa sjöfartsgruppen (CSG), Inter-
nationella sjöfartsorganisationen (IMO), Internationella civila luftfartsorga-
nisationen (ICAO) och Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC).

Inom GATTs s.k. Uruguay-runda har Sverige, som nordisk talesman, ak-
tivt deltagit i ansträngningarna att åstadkomma ett handelsavtal för tjänste-
sektorn. Kommunikationsfrågor har där haft en framträdande roll. För tele-
kommunikationstjänster föreligger ett förslag till sektorsannex som kan ses
som ett viktigt första steg i strävandena att öppna en global handel med dessa
tjänster. Även för land-, luft- och sjötransporter har framlagts förslag till
sektorsannex.

EGs stats- och regeringschefer beslöt år 1985 att den s.k. vitbokens förslag
om inrättande av en fri gemensam marknad inom EG fr.o.m. år 1993 skall
genomföras. Flera viktiga beslut har därefter fattats för att förverkliga detta
mål, inte minst i fråga om en gemensam framtida transportpolitik. Detta är
en av de viktigaste faktorerna som kommer att påverka kommunikationspo-
litiken i Sverige under de närmaste åren, genom att Sverige nu kommer att
närma sig EG genom EES-avtalet och medlemskapsförhandlingar.

Denna utveckling kommer att få mycket stor inverkan på Sverige och möj-
ligheterna att på transportområdet bedriva konkurrens på lika villkor med
EG-länderna. Sverige har därför tillsammans med Norge fört förhandlingar
med EG om ingående av ett luftfartsavtal. En särskild proposition har lagts
fram för riksdagen. De tidigare samtalen med EG-kommissionen om att till-
sammans med Norge och Finland förhandla om ett avtal om landtransporter
har avslutats till följd av EES-avtalet. Konsekvenserna för svenskt transport-
väsende av detta avtal liksom av ett senare svenskt medlemskap i EG har
redovisats särskilt i de av utrikesdepartementet utgivna grönböckerna.

Inom CEMT, som under året fått flera nya medlemmar från Öst- och Cen-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

traleuropa och med de baltiska länderna som observatörer, fortsätter man
att åstadkomma ett multilateralt avtal om landsvägstrafiken. En arbetsgrupp
under svenskt ordförandeskap studerar frågan.

Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Östeuropa har medfört ökad
aktivitet på kommunikationsområdet som berör Sverige. Det gäller framför
allt vårt närområde, dvs. Polen, de baltiska republikerna, S:t Petersburg-
området men också exempelvis Tjeckoslovakien och Ungern. Övergång till
marknadsinriktade ekonomier och demokratisering har medfört ett starkt
ökat behov av ny kunskap i dessa länder för att bl.a. förändra näringslivet
inom transportsektorn.

Utvecklandet av kommunikationerna med östländerna gäller bl.a. flyg-
och färjelinjer samt telekommunikationer. Frågor om transitförbindelser ge-
nom östländerna till exempelvis Sydeuropa kan också aktualiseras för
svenskt vidkommande.

Förutom trafikverken och regeringens kontakter på olika plan med de
Östeuropeiska länderna har olika organisationer och företag inom transport-
sektorn också kontakter med dessa länder. Inom Nordiska Ministerrådet ar-
betar en grupp inom NÄT med uppslag för samarbete med de östeuropeiska
länderna på ett nordiskt plan. Ett konkret uttryck för det ökade samarbetet
är att i mars 1992 står de polska och svenska regeringarna som värdar för den
första stora trafikpolitiska konferensen för stater och delstater i Östersjö-
regionen.

Kommunikationer och regional utveckling

Goda kommunikationer är en grundförutsättning för en balanserad regional
utveckling. Det gäller såväl person- och godstransporter som telekommuni-
kationer.

Riksdagen har år 1991 beslutat inrätta ett särskilt infrastrukturanslag för
större projekt som gäller vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar.
Sammanlagt 10 miljarder kronor anslogs av riksdagen inom en total plane-
ringsram på 20 miljarder kronor. Den förutvarande regeringen har beslutat
om ca 11 miljarder kronor från detta anslag till olika projekt.

Regeringen lämnade i början av november 1991 förslag till riksdagen om
ett särskilt anslag på 1500 milj.kr. till sysselsättnings- och produktivitets-
främjande åtgärder som gäller investeringar i kommunikationssektorns in-
frastruktur. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag vilket
innebär att vägverket och banverket skall tidigarelägga investeringar och
andra åtgärder inom väg- och järnvägsområdet för 1 347 milj.kr.

Beslutet innebär att ett antal större objekt på viktiga delar av riksvägnätet
kan tidigareläggas, bl.a. på Europavägar och andra nationella vägar av stor
betydelse för person- och godstransporter. Vidare tidigareläggs vissa bärig-
hetshöjande åtgärder på vägnätet. För åtgärderna inom järnvägsområdet
har avsatts 263 milj.kr. som koncentreras till en tidigareläggning av södra
stambanans anpassning till snabbtågstrafik.

Vidare ingår i beslutet en kostnadsram på 100 milj.kr. för att möjliggöra
trafik på inlandsbanan under ett år i avvaktan på ställningstaganden om ba-
nans framtid. I sysselsättningspaketet ingår slutligen 153 milj.kr. för finan-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

siering av sysselsättningsskapande åtgärder inom luftfarts- och teleområ-
dena.

I fråga om vägar bör i övrigt framhållas det 10-åriga investeringsprogram-
met för särskilda bärighetshöjande åtgärder som syftar till att anpassa bärig-
hetsnormerna på det svenska huvudvägnätet till de regler som gäller inom
EG. En särskild del av medlen går till åtgärder i skogslänen.

Statens köp av interregional persontrafik på järnväg som är regionalpoli-
tiskt angelägen men som inte kan upprätthållas på företagsekonomiska vill-
kor beräknas som tidigare nämnts för budgetåret 1992/93 uppgå till 549
milj. kr.

Budgetåret 1992/93 anslås 140 milj.kr. till transportstöd för färjetrafiken
till Gotland. Detta innebär att passagerartaxorna kan sänkas. Vidare före-
slås att anslaget till trafiken på Trollhätte kanal och Vänern ökas med 18
milj.kr. till 78 milj.kr. budgetåret 1992/93.

Vidare föreslås att 15,2 milj.kr. avsätts för bidrag till kommunala flygplat-
ser, huvudsakligen i Norrland.

Ansvaret för transportstödet har fr.o.m. den 1 september 1991 överflyttats
från transportrådet till närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK).

Televerket kommer att bolagiseras den 1 januari 1993. Konkurrensen på
telekommunikationsmarknaden kommer att skärpas. Den pågående
telelagsutredningen skall utarbeta den reglering som behövs för en funge-
rande telekommunikationsmarknad. I det sammanhanget kommer förslag
att läggas om hur det sociala och regionalpolitiska ansvaret skall uppfyllas av
aktörerna på marknaden.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av budgetförslagen

Sammantaget innebär förslagen att anslagen under sjätte huvudtiteln ökar
med 247,5 milj.kr. enligt nedanstående sammanställning

	Anvisat 1991/92	Förslag 1992/93	Föränd- ring
		Milj.kr.
Kommunikations-	37,8	45,5	7,7
departementet m.m.
Vägväsende och	10 426,5	10 751,8	325,3
trafiksäkerhet m.m.
Järnvägar	4 624,1	4 757,6	133,5
Sjöfart	758,0	494,7	-263,3
Luftfart	94,6	96,7	2,1
Kollektivtrafik m.m.	1 110,4	850,1	-260,3*
Transportforskning	95,6	105,1	9,5
Övriga ändamål	149,4	142,4	-7,0
Post och telekommunikationer	3,7	303,7	300,0
Summa	17 300,1	17 547,6	247,5
Övriga infrastruktur-	6 500,0
investeringar

* Anslaget för transportstöd till Norrland har överflyttats till
arbetsmarknadsdepartementet

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Affärsverkens driftskostnader tas inte upp i statsbudgeten. De beräknade
driftskostnaderna inkl, avskrivningar för affärsverken under kommunika-
tionsdepartementet för kalenderåret 1992 är följande.

Statens järnvägar
Sjöfartsverket
Luftfartsverket
Postverket
Televerket

9.4 miljarder kronor

0,9 miljarder kronor

2.4 miljarder kronor

21,5 miljarder kronor

24,0 miljarder kronor

Kostnaderna skall täckas av verkens intäkter.

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Föredragande: statsrådet Odell

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Inledning

Inriktningen av kommunikationspolitiken

Komunikationssektorn är av central betydelse i svensk ekonomi. Regering-
ens ekonomiska politik syftar till ökad tillväxt och ett större välstånd. I den
ekonomisk-politiska strategin är en utbyggnad och modernisering av infra-
strukturen en viktig del. Genom att förbättra kommunikationsväsendet kan
näringslivets produktivitet och konkurrenskraft öka. Utbyggnaden av infra-
struktur har också betydelse för att främja näringslivsutveckling och syssel-
sättning i alla delar av landet.

I regeringsförklaringen nämns fyra huvuduppgifter för regeringsarbetet.
Åtgärder inom kommunikationssektorn bidrar till att klara dessa uppgifter.
Regeringens första huvuduppgift är att verka för att Sverige snarast blir en
fullvärdig medlem av den Europeiska Gemenskapen, EG. Förbättrade kom-
munikationer med det övriga Europa blir allt viktigare för svenskt näringsliv.
Målet är att genom bl.a. infrastrukturinvesteringar minska vårt avståndshan-
dikapp. Detta är särskilt viktigt för landets norra delar.

Regeringens andra huvuduppgift är att bryta den ekonomiska stagnatio-
nen och skapa gynnsamma förutsättningar för näringslivsutveckling. Ut-
byggnad av eftersatt infrastruktur på transportområdet skapar härvid förut-
sättningar för investeringar inom näringslivet och en utveckling som främjar
den ekonomiska tillväxten. Även telekommunikationerna är viktiga för lan-
dets utveckling. En förbättrad trafikpolitik bidrar till ett effektivare resursut-
nyttjande i hela ekonomin och därmed en ökad produktivitetstillväxt.

Resursanvändningen inom transportsektorn skall effektiviseras. För att
främja denna avser jag bl.a. att föreslå olika åtgärder för att rationalisera
statens verksamheter, avskaffa monopol och främja konkurrensen samt pri-
vatisera lämpliga delar.

Regeringens tredje huvuduppgift gäller välfärdspolitiken. Goda kommu-
nikationer är ett väsentligt inslag i välfärden. Resor till och från arbetet, ser-
viceställen och fritidsaktiviteter är viktiga också för ett fungerande vardags-
liv. Detta gäller såväl för befolkningen i de glest befolkade delarna av landet
som i storstadsområdena. Välfärdspolitiken syftar också till att minska ar-
betslösheten. Investeringar i vägar, järnvägar och telekommunikationer
medverkar till att öka sysselsättningen på kort sikt, samtidigt som dessa inve-

2 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

steringar bör utformas så att goda konkurrensförutsättningar skapas för nä-
ringslivet på längre sikt.

Regeringens fjärde huvuduppgift gäller arbetet för en bättre miljö, i enlig-
het med regeringens miljöpolitiska strategi. Trafiksektorn är en av de mest
miljöpåverkande sektorerna. Arbetet med att begränsa trafikens miljöpå-
verkan måste därför drivas vidare på ett kraftfullt sätt. Såväl det nationella
som internationella miljöarbetet är viktigt vad gäller trafiken. Initiativ har
redan tagits för att öka det internationella samarbetet omkring miljö och tra-
fik.

Det övergripande trafikpolitiska målet, som senast lades fast av riksdagen
år 1988, är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader. Riksdagen angav år 1988 också trafikpoli-
tiska delmål om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö och regional
balans. Vad gäller målen för trafikpolitiken finns enligt min bedömning inte
nu anledning till en generell omprövning. Målen är dock alltför allmänt
hållna. I samband med utformningen av den framtida infrastrukturpolitiken
bör en ytterligare precisering av målen ske. Därmed kan en bättre styrning
och ökad effektivitet uppnås. Regeringen har redan i konkreta åtgärder givit
tillväxtperspektivet ökad tyngd i trafikpolitiken. Förbättrade kommunika-
tioner medverkar till att förstärka utvecklingsmöjligheterna i hela landet.

Regeringens förslag i november 1991, som riksdagen godkänt (prop.
1991/92:25, TU5, rskr. 88), innebär att 1500 milj.kr. redan avsatts för syssel-
sättnings- och produktivitetsfrämjande åtgärder som gäller investeringar i
bl.a. vägar och järnvägar. För att förbättra utbytet av anvisade medel och
öka resurserna till underhåll av vägar och järnvägar föreslår jag att banver-
ket och vägverket tillåts disponera konstaterade besparingar till följd av
kostnadseffektiv upphandling av vissa investeringsprojekt. I min föredrag-
ning av avsnittet om investeringsplanering, under särskilda frågor, redovisas
förslag rörande preciseringar av riktlinjer för trafikverkens investeringsin-
riktning i den förestående omgången av investeringsplaneringen. Jag avser
att senare återkomma med ytterligare preciseringar av infrastrukturpoliti-
ken.

Avreglering och ökad konkurrens

En av den nya regeringens huvuduppgifter, uttryckt i regeringsdeklaratio-
nen, är att bryta den ekonomiska stagnationen och skapa ett gynnsamt kli-
mat för näringslivsutveckling i vårt land. Regeringens omläggning av den
ekonomiska politiken innebär också en ny syn på enskilt ägande, enskilt
företagande och sparande.

Transportsektorn spelar här en grundläggande roll för att allmänt sett öka
produktiviteten och tillväxten och därmed välfärden för alla människor i vårt
land. De förslag som jag kommer att föra fram har alltså alla det syftet att
det ska göra livet lättare att leva för människorna i Sverige.

Många verksamheter inom transportsektorn fungerar i dag inte tillräckligt
effektivt. För människorna innebär detta höga priser och dålig kvalitet i de
produkter som bjuds ut på de olika transportmarknaderna. För företagen

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

innebär det höga transportkostnader, vilket medför dålig konkurrenskraft i
förhållande till exempelvis företag i det övriga Europa.

Min grundläggande uppfattning är att ett avskaffande av konkurrensbe-
gränsningar genom avreglering och avmonopolisering och en allmänt skärpt
konkurrenslagstiftning är en viktig förutsättning för ökad kostnadseffektivi-
tet inom de sektorer som sorterar under kommunikationsdepartementet.
Jag kommer därför att föreslå en lång rad kraftfulla åtgärder som alla syftar
till ökad konkurrens och effektivitet inom transportsektorn, vilket kommer
att resultera i en radikal omstrukturering de närmaste åren.

På många av de svenska transportmarknaderna finns i dag statliga aktörer
i form av affärsverk. För att dessa statliga enheter ska kunna möta den ökade
konkurrensen blir det nödvändigt att i ett första steg bolagisera de affärsverk
som i framtiden kommer att verka på konkurrensutsatta marknader. I ett
andra steg kan det också bli aktuellt med privatisering, dvs. att staten säljer
ut hela eller delar av de statliga bolag som verkar inom kommunikationsom-
rådet. Det är min bestämda uppfattning att avregleringen kan ske utan nega-
tiva regionalpolitiska konsekvenser. Innan avreglering och bolagisering sker
kommer dock förutsättningarna för att bibehålla en god service över hela
landet att noggrant studeras.

I syfte att öka konkurrensen och därmed få till stånd sänkta biljettpriser
kommer den inrikes flygtrafiken att avregleras. Detta sker redan fr.o.m. 1
juli 1992. Även luftfartsverkets framtida struktur ses över med inriktning att
tydligare skilja infrastruktur och myndighetsuppgifter från kommersiell
verksamhet. Jag återkommer senare med förslag om detta.

Sjöfartspolitiken får en ny inriktning. Rederistödet avvecklas och i stället
kommer stabila förutsättningar att skapas för rederinäringen så att en livs-
kraftig handelsflotta under svensk flagg kan utvecklas.

Min intention är också att få ökad konkurrens inom järnvägstrafiken. En
särskild utredare kommer att tillsättas under våren 1992 för att klargöra hur
en avreglering kan genomföras. Målsättningen är att järnvägstrafiken skall
vara avreglerad den 1 januari 1995. SJ skall bolagiseras, men först efter det
att nuvarande rekonstruktionsperiod är avslutad.

Arbetet med att anpassa den svenska telemarknaden till ökad internatio-
nalisering och konkurrens kommer att intensifieras. För att säkerställa en
effektiv konkurrens är det nödvändigt att utarbeta regler för telekommuni-
kationsmarknaden. Förslag om detta kommer att presenteras under år 1992.
Min ambition är att televerket skall bolagiseras den 1 januari 1993. Jag kom-
mer också att överväga förutsättningarna för ett framtida privat ägande i
detta bolag.

Översynen av postverket fullföljs. Jag återkommer senare till riksdagen
med förslag om att ombilda postverket till aktiebolag. Postverkets ensamrätt
till brevbefordran avskaffas i samband med bolagiseringen. Min ambition är
att postverket bolagiseras den 1 januari 1993.

I budgetpropositionen föreslår jag ytterligare strukturförändringar. Dessa
förslag gäller bl.a. trafiksäkerhetsområdet. Min ambition är att så snart som
möjligt och senast den 1 januari 1993 slå samman TSV och vägverket. Där-
igenom ökas effektiviteten i trafiksäkerhetsarbetet. Dessutom kommer AB

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Svensk Bilprovnings monopol för bilbesiktning att avskaffas. En utrednings- Prop. 1991/92:100
man är tillsatt för att utröna hur denna avmonopolisering ska gå till. Bil. 7

Översyn av affärsverken

Översynen av affärsverken och dess verksamhet kommer att fortsätta. Med
nuvarande styr- och uppföljningssystem är det svårt att göra systematiska
bedömningar rörande affärsverkens effektivitet. Målen för verksamheten är
inte alltid klart och tydligt fastlagda. Dessutom är jämförbarheten mellan
affärsverk och likartade verksamheter ofta dålig. Detta är nödvändigt dels
för att kunna bedöma lönsamhet i verksamheten och dels för att kunna ge-
nomföra nödvändiga organisatoriska förändringar.

Med klarare mål och en bättre jämförbarhet kan ägaren fatta riktiga beslut
baserade på ett korrekt underlag. Kostnaderna för regionalpolitiska och so-
ciala åtaganden kan bestämmas och politiska beslut om vem som skall betala
kan tas på riktig grund. Härigenom kan effektiviteten i verksamheten för-
bättras.

Infrastrukturen

Planeringsprocessen bör utformas på sådant sätt att riksdagen, efter förslag
från regeringen, beslutar om inriktningen av planeringen.

Den utvecklade investeringsplanering som regeringen föreslår bör ge en
helhetssyn på infrastrukturinvesteringarna. Detta sker genom att ett natio-
nellt synsätt tillämpas i planeringen.

Det åligger regeringen att utfärda direktiv för planeringen. Dessa direktiv
skall innehålla en preciserad inriktning av trafikverkens planering. Utgångs-
punkten för regeringens förslag till inriktning är riksdagens trafikpolitiska
beslut år 1988, de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för 1990-talets miljöpo-
litik och den miljöpolitiska strategi som läggs fram i denna budgetproposi-
tion. Jag avser också att återkomma med ytterligare preciseringar.

Regeringen har i propositionen (1991/92:38) om inriktningen av den eko-
nomiska politiken, föreslagit att som grund för beslut om investeringar i vä-
gar och järnvägar bör i första hand ligga den analys som den statliga produk-
tivitetsdelegationen nyligen presenterat. Avgörande för de svenska regio-
nerna skall kunna behålla och utveckla sina positioner i Europa är en stan-
dardförbättring av internationella transport- och kommunikationslänkar, en
satsning på mellanregionala infrastrukturer som kan förstärka det ekono-
miska samspelet mellan olika delar av landet samt en utveckling av infra-
strukturens kapacitet och kvalitet inom varje del av landet.

Inriktningen av planeringen är att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av
särskild betydelse (stamvägnätet) skall byggas ut till ett sammanhängande,
robust nät med hög och jämn standard. För riksvägar och länsvägar som inte
ingår i stamvägnätet bör investeringar och underhåll inriktas på att vidmakt-
hålla och förbättra standarden.

Järnvägsnätet byggs ut för höghastighetståg mellan storstäderna och till
Arlanda samt att utbyggnaden av Mälarbanorna prioriteras. Kapacitets-
starka järnvägslinjer för godstransporter skall också byggas ut.

För det övriga järnvägsnätet bör investeringarna inriktas på sådana
sträckor där det finns ekonomiska förutsättningar för trafik.

Hänsyn skall också tas till de investeringar som krävs i enlighet med stor-
stadsöverenskommelsema. Utöver ovan angivna inriktning bör gälla att för-
utsättningar för godstrafiken särskilt skall beaktas i planeringen, liksom så-
dana investeringar som gör Sverige till en integrerad del av Europa. Där
skall särskilt beaktas konsekvenserna av EES-avtalet och ett medlemskap i
EG samt åtgärder som behövs för att utveckla förbindelserna med Östersjö-
staterna och Östeuropa.

Riksdagen beslöt år 1991 inrätta ett särskilt infrastrukturanslag för större
projekt som gäller vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar
(prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286). Anslaget benämnes L1. Investeringar i
trafikens infrastruktur (tidigare benämning Kl.) Sammanlagt lOmiljarder
kronor anslogs av riksdagen med en total planeringsram på 20 miljarder kro-
nor. Den förutvarande regeringen har beslutat om medel från detta anslag
till ett antal större väg- och järnvägsprojekt.

Hittills fattade beslut gäller investeringar för sammanlagt drygt
11 miljarder kronor som kommer att genomföras under de närmaste åren.
Den totala investeringskostnaden är för vissa projekt högre än vad som anvi-
sats över anslag L1. Detta innebär således att de medel på 10 miljarder kro-
nor som riksdagen hittills anslagit samt därutöver ytterligare ca 1 miljard
kronor av planeringsramen är intecknade i regeringsbesluten. Likviditets-
mässigt bedöms emellertid att anvisade medel täcker medelsbehoven bud-
getåret 1992/93 för redan fattade beslut. Likviditetsläget budgetåret 1992/93
medger även viss handlingsfrihet för regeringen att fatta ytterligare beslut
om investeringar inom den tilldelade planeringsramen på 20 miljarder kro-
nor. Mot den bakgrunden är det min bedömning i dag att det inte behövs
ytterligare medelstillskott budgetåret 1992/93 på detta anslag.

Jag anser det angeläget att såväl vägverket som banverket kan ta till vara
möjligheterna till förmånlig upphandling av projekten liksom möjligheterna
till en kostnadseffektivare utformning. Jag föreslår därför att vägverket och
banverket ges möjlighet att ompröva utformning m.m. vilket gäller de av
regeringen redan beslutade projekten med medel från anslaget L1. Projek-
ten bör kunna genomföras till en kostnad som kan ligga 20-30 % under kal-
kylerad kostnad. Denna möjlighet bör även omfatta beslut som gäller ansla-
get L 2. Vissa produktivitets- och sysselsättningsskapande åtgärder som gäl-
ler kommunikationsdepartementets område (tidigare benämning K 2.) De
på detta sätt uppkomna konstaterade besparingarna på projekten bör av ver-
ken få disponeras för ökade underhållsinsatser. Därvid bör vägverket beakta
det eftersatta underhållet på många vägar i de glest befolkade delarna av
landet.

Kommunikationer och regional utveckling

Regeringsdeklarationen slår fast att hela Sverige skall leva. Det förutsätter
en aktiv regionalpolitik. Satsningar på bättre infrastruktur, dvs. moderna
järnvägar och ett förbättrat vägnät är viktiga delar av denna politik.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Trafikpolitiken har stor betydelse för den regionala utvecklingen. För en-
skilda kommuner kan förbättrade väg-, järnvägs-, sjö- och lufttransporter
vara avgörande för näringslivets utvecklingsmöjligheter. Kommunikatio-
nerna i de glesbefolkade områdena i landet är mycket betydelsefulla för möj-
ligheten att, på en allt mer intemationaliserad marknad, vidmakthålla och
utveckla det lokala näringslivet. Dåliga kommunikationer är ett hinder för
Sveriges konkurrenskraft och för enskilda företags och människors verksam-
het.

Kvaliteten på vägförbindelser under hela året liksom en väl fungerande
postservice är viktig för befolkningen på landsbygden och är exempel på
kommunikationernas sociala roll. Staten har ett övergripande ansvar för att
det finns ett fungerande serviceutbud i hela landet.

Riksdagsmajoriteten har 1990/91 :TU24 uttalat att det är angeläget att de
regioner i landet som inte får del av medel från anslaget för investeringar i
trafikens infrastruktur tillförs en större andel av ordinarie anslag. Rege-
ringen instämmer i att det är viktigt att beakta behovet av adekvata infra-
strukturinvesteringar i hela landet. Regeringen har redan i propositionen
den 5 november föreslagit medel till infrastruktursatsningar i de områden
som avsågs i riksdagens uttalande. Regeringen avser även inför besluten om
den kommande planeringsperioden att beakta detta.

Regeringen avser att vid den framtida fördelningen av medel från anslaget
Ll. göra en prövning av möjligheterna att göra satsningar även på småska-
liga produktivitetsbefrämjande infrastrukturinvesteringar, främst på vägom-
rådet, i de glest befolkade delarna av landet. Regeringen avser att åter-
komma till riksdagen vid ett senare tillfälle i denna fråga efter en sådan pröv-
ning.

Miljö och trafik

En av de fyra huvuduppgifterna för regeringen är att genomföra en miljöpo-
litik, som är förenlig med en varaktigt hållbar utveckling.

Hittills vidtagna och beslutade åtgärder inom transportsektorn medför av-
sevärda förbättringar, men är inte tillräckliga.

Den av riksdagen antagna strategin för transportområdets miljöarbete
skall fullföljas och vidareutvecklas.

Det är av allra största vikt att arbetet med att minska trafikens negativa
inverkan på miljön fortsätter. Det gäller därvid också att söka eliminera häl-
sorisker och de risker som är förenade med fortsatta utsläpp av växthusgaser.

Internationaliseringen av ekonomin och miljöproblemens karaktär med-
för att miljöarbetet till vissa delar måste ske gemensamt med andra länder.
För att åstadkomma effektiva åtgärder på detta område krävs europeisk och
internationell samverkan. Det är därför en fördel om miljöarbetet på trans-
portområdet kan baseras på en bred politisk enighet i Sverige och jag avser
att verka för att detta kan åstadkommas.

Det är nu viktigt att vi i Sverige omsätter de allmänt formulerade miljömå-
len i bestämda miljökrav och använder effektiva styrmedel t.ex. miljöavgif-
ter för att uppnå högt ställda miljömål.

Redan under våren 1992 blir det aktuellt att i särskilda direktiv ge trafik-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

verken uppgiften att årligen redovisa miljösituationen helhetsmässigt och
inom resp, trafikslag.

Trafikens miljöproblem är enligt min mening till största delen förknippade
med utsläpp förorsakat av själva förbränningen av bränslet. Åtgärderna bör
därför koncentreras på bränslet och utsläppen.

Miljöpåverkan av trafiken bör minskas på tre sätt.

Utsläppen av kväveoxider, kolväten, kolmonoxid, partiklar och andra
cancerframkallande ämnen bör minskas genom bl.a. fortsatt sänkta gräns-
värden.

Effektivitet och verkningsgrad i transportsystemet som helhet bör ökas ge-
nom en kombination av åtgärder.

Slutligen bör de fossila bränslena på sikt ersättas med miljövänliga alter-
nativ. Ett långsiktigt utvecklingsarbete för en ökad användning av miljövän-
lig fordonsdrift aviseras.

Åtgärder som kan bli aktuella bör vara långsiktiga, generella och utformas
på sådant sätt att marknadsekonomins funktionssätt och internationell sam-
verkan och konkurrens inte motverkas.

I regeringsdeklarationen sägs att arbetet med att ersätta fossilbränslen
med biobränslen skall påskyndas och att miljövänliga drivmedel skall gyn-
nas. Under hösten 1991 föreslog regeringen ett slopande av skatten på etanol
fr.o.m. den 1 januari 1992 vilket riksdagen har godkänt. De redan beslutade
försöken med motoralkoholer fullföljs genom det fyraåriga utvecklingsprog-
rammet. En delredovisning sker under år 1992.

Jag har för min del kommit till den slutsatsen att det är angeläget att skapa
nya och effektiva förutsättningar för introduktion av fordon med radikalt
sänkta avgasutsläpp.

En omfattande modernisering av den svenska järnvägen sker under 1990-
talet samtidigt som man i storstadsområdena fortsätter uppbyggnaden av
kollektiva transportsystem bl.a. med syftet att förbättra miljösituationen.

EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG möjliggör ytterli-
gare svenska initiativ på trafik- och miljöområdet t.ex. inom EGs olika
forskningsområden. Inom regeringskansliet pågår en särskild utredning som
syftar till att klarlägga bl.a. trafikens samhällsekonomiska miljökostnader.
EG har enligt vad jag erfarit också aktivt tagit upp dessa spörsmål.

Inom europeiska och andra internationella organ för frågor om vägtrafik,
sjöfart, luftfart och järnvägar anser jag att Sverige - liksom tidigare - i enlig-
het med regeringsdeklarationen har stora möjligheter att verka pådrivande
i miljöarbetet. En medveten nordisk samverkan har också etablerats inför
arbetet inom t.ex. EFTA, EG, CEMT, FN, ICAO och IMO. Jag fäster också
stor vikt vid bilaterala överenskommelser om begränsning av svavelutsläp-
pen från färjetrafiken i första hand med Finland.

Sverige har, i samband med förberedelserna för FNs konferens om miljö
och utveckling år 1992, som jag tidigare nämnt, tagit initiativ till en särskild
FN-konferens om trafik och miljö år 1994. Sverige kommer aktivt att verka
för att den föreslagna konferensen kommer till stånd.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Kollektivtrafik samt storstadstrafikfrågor

En ändring av yrkestrafiklagen (1988:263) gällande busstrafiken har föresla-
gits i departementspromemorian (Ds 1991:24) Författningsändringar med
anledning av transportrådets avveckling och fortsatt avreglering av linjetrafi-
ken med buss, m.m. Promemorian har remissbehandlats.

I anledning av vad riksdagen beslutat vid sin behandling av järnvägsfrågor
våren 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 8, TU25, rskr. 325) har vidtagits en un-
dersökning av hur järnvägstrafiken påverkas av en liberalisering av busstrafi-
ken. Konsekvensanalysen visar hur en tänkt busstrafik på ett antal sträckor
i landet skulle påverka resandet inte bara med tåg utan också med buss, flyg
och personbil. Färdmedelsfördelningen avser både ett nuläge och den som
beräknas finnas när snabbtågsförbindelser byggts ut och andra restidsförkor-
tande åtgärder vidtagits inom järnvägstrafiken.

För att ytterligare belysa effekterna av en fortsatt avreglering av busstrafi-
ken kommer jag senare denna dag föreslå regeringen att ge statens väg- och
trafikinstitut i uppdrag att i samråd med statens naturvårdsverk belysa mil-
jöeffekterna av den ändrade färdmedelsfördelning som en utbyggd busstra-
fik och en förbättrad tågtrafik enligt gällande planer skulle medföra. Vidare
skall en jämförelse göras med EGs lagstiftning vad gäller långväga busstra-
fik. Det är min avsikt att snarast därefter återkomma till riksdagen med för-
slag.

För många medborgare kan en avreglerad busstrafik medföra kraftigt
sänkta respriser på sträckor där tåget har svårt att konkurrera på grund av
högt kostnadsläge och glesa turer, men där busstrafik nu inte får bedrivas till
följd av vad som sägs i 8 § yrkestrafiklagen om skada för järnvägstrafik.

Beslutet om avregleringen av taxi ligger fast. En skärpt uppföljning av tra-
fikutövarnas lämplighet bör emellertid ske. Reformen har visat sig vara en
framgång. Allt fler indikationer finns på att taximarknaden, som alltid varit
genomreglerad, nu börjar agera affärsmässigt. En ökad tendens till priskon-
kurrens har märkts under år 1991. Därmed slår avregleringens fördelar suc-
cessivt igenom.

Handikappanpassningen av kollektivtrafiken förbättras successivt. Trans-
portrådet har utfärdat föreskrifter för alla slag av färdmedel utom för taxifor-
don, för vilka det i stället utformats ”allmänna råd”. Föreskrifterna är tving-
ande för trafikföretagen och tillverkarna.

Inom i första hand tre områden har handikappanpassningen gått längre än
vad som anges i transportrådets föreskrifter. Det gäller bl.a. s.k. servicelin-
jer inom kollektivtrafiken, trafikerade med mindre fordon vilka är väl an-
passade till rörelsehindrades förflyttningsproblem.-

En annan positiv utveckling är att stadstrafikföretagen böljat använda sig
av s.k. låggolvbussar. De är mycket vanliga på kontinenten men har först nu
introducerats i Sverige. De ger möjlighet även för gravt rörelsehindrade att
lätt komma in i och ur bussen.

En tredje positiv nyhet är att SJ nu har ett stort antal personvagnar som är
försedda med rullstolslift. Det gäller förutom snabbtåget X2000 också Inter-
City- tågen. Jag utgår från att SJ också informerar om rullstolsburnas möjlig-
heter att på längre sträckor kunna resa med tåg, t.ex. i riksfärdtjänsten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

När det gäller kollektivtrafiken i länen noterar jag med tillfredsställelse
de besparingar som åstadkommits genom slopandet av linjetrafiktillstånden
inom länen. Kostnadssänkningar på 10-15 % har kunnat ske i de län där tra-
fiken handlats upp under marknadsmässiga former. Jag räknar med att trafi-
ken i allt större utsträckning upphandlas under konkurrens, t.ex. även en
del av den trafik som nu sköts av de kommunala stadstrafikföretagen. Den
fortgående uppdelning som sker i beställar- och utförarroller inom kollektiv-
trafiken bidrar till en ökad effektivisering.

Av anslaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur har i enlighet med
riksdagens beslut 5,5 miljarder kronor reserverats för investeringar i trafi-
kens infrastruktur i storstadsregionerna. Ett villkor för att använda dessa
medel är att syftet med de uppgörelser som gjorts kan uppnås i sina huvud-
drag (prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286). Detta innebär bl.a. att utlovade
kommunala och regionala medel ställs till förfogande och att beslut tas om
införande av bilavgifter i Stockholms- och Göteborgsregionerna.

Inte minst för storstadstrafikens del är det viktigt att ett rationellt utnytt-
jande av befintliga resurser i regionen kan åstadkommas.

I överenskommelsen för Malmöregionen framhölls att det var nödvändigt
med fortsatta förhandlingar när förutsättningarna för den fasta förbindelsen
över Öresund klarlagts.

De svenska och danska regeringarna träffade den 23 mars 1991 ett avtal
om en fast förbindelse över Öresund.

Därefter har regeringen beslutat att tillkalla en förhandlare för överens-
kommelse om trafik och miljö i Malmöregionen. Förhandlarens uppgift är
att med berörda parter utarbeta en överenskommelse om hur väg-, järnvägs-
och kollektivtrafiksystemen i Malmöregionen konkret skall kunna anpassas
till den av riksdagen beslutade fasta förbindelsen över Öresund med hänsyn
tagen till dagens och framtidens förutsättningar och krav.

Sverige och den europeiska integrationen

Den europeiska ekonomiska gemenskapen har som mål att en gemensam
inre marknad skall införas år 1993. Denna marknad omfattar även transpor-
ter. Ministerrådet har tagit flera beslut för att genomföra den gemensamma
transportmarknaden. Det återstår dock flera frågor att lösa innan denna helt
kan genomföras, bl.a. utformningen och nivån på fordonsbeskattningen för
tunga fordon, gemensamma regler för den internationella busstrafiken, tillå-
tande av fri cabotage i landsvägstrafiken och införande av cabotage i sjöfar-
ten och luftfarten.

Svenska regler på de områden där EG redan fattat eller förbereder beslut
om en gemensam politik på transportområdet skall enligt min mening utfor-
mas på ett sådant sätt att konkurenssnedvridningar inte uppstår. Svenska
företag måste i framtiden kunna arbeta på den gemensamma europeiska
transportmarknaden på samma villkor som konkurrenterna, utan risk för
diskrimineringar. Vidare är det min uppfattning att de svenska miljöambitio-
nerna inte skall sänkas.

Transportfrågorna ingår som en viktig del i EES-avtalet. Sammmanfatt-
ningsvis kan här konstateras att på landtransportområdet liksom i fråga om

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

sjöfarten leder avtalet till att Sverige blir delaktigt i EGs inre marknad på
transportområdet fr.o.m. den 1 januari 1993. Det bör dock observeras att
som tidigare nämndes har flera viktiga beslut om genomförandet av denna
marknad inom EG ännu inte tagits. Dessa beslut får konsekvenser för ut-
formningen av den svenska vägtrafikbeskattningen, genomförandet av libe-
ralisering av luftfarten, generellt medgivande av cabotage i sjöfarten m.m.
Kostnaderna och värdet för svensk del av genomförandet av EES-avtalet på
transportområdet kan därför ännu inte uppskattas.

Sverige avser också, som en följd av beslutet i Nordiska Ministerrådet år
1987, att avveckla de hinder för trafiken som alltjämt finns mellan de nor-
diska länderna. Beslut har därför tagits under år 1990 om införande av cabo-
tage i lastbilstrafiken i Norden. Detta sker i böljan av år 1993. Sverige har
också tagit initiativ till att inom ramen för den europeiska transportminister-
konferensen (CEMT) utarbeta ett multilateralt avtal om landsvägstrafiken.
För den samlade europeiska transportpolitiken kommer CEMT att kunna
spela en mer aktiv roll åren framöver inte minst inom miljöområdet.

Utvecklingen i Östeuropa kommer att öka behovet av insatser de kom-
mande åren. Frigörelsen av de baltiska republikerna har aktualiserat dessa
frågor. Vissa Östeuropeiska länder har uttalade behov av vår medverkan.
Det kan gälla kunskapsutbyte och utbildning men också utveckling av kom-
munikationerna med bl.a. Sverige. Samarbetet med Östeuropa bör ske på
olika plan både i nationella och internationella sammanhang.

Ett konkret uttryck för det ökade samarbetet är att i mars 1992 står de
polska och svenska regeringarna som värdar för den första stora trafikpoli-
tiska konferensen för stater och delstater i Östersjö-regionen. Konferensen
kallas Baltic Sea Conference of Ministers of Transport. Det är en viktig poli-
tisk händelse och Sverige kommer aktivt att engagera sig i förberedelsearbe-
tet och framför allt i uppföljningen av konferensen. De tre stora frågor som
kommer att diskuteras är transportsystemens framtida utformning, miljöåt-
gärderna inom trafiken samt trafiksäkerheten. På alla dessa områden har
Sverige enligt min mening erfarenheter som är viktiga för ett utvecklat sam-
arbete.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

A. Kommunikationsdepartementet m.m.

A 1. Kommunikationsdepartementet

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

1990/91	Utgift	29 476 104
1991/92	Anslag	30 044 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	29 132 211
1992/93	Förslag	34 823 000

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93
Personal	78	1
Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)	29 132 211 (23 250 500)	+ 5 690 789 ( + 3 327 000)
Summa	29 132 211	+5 690789

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa
budgetår till 34 823 000 kr. Jag har därvid beräknat medel för bl.a. telekost-
nader som fr.o.m. den 1 juli 1992 överförs från regeringskansliets förvalt-
ningskontor till kommunikationsdepartementet samt medel för de av TPRs
arbetsuppgifter som överförts till kommunikationsdepartementet. Jag har
vidare beräknat medel för fortsatt utbyggnad av ADB-stöd m.m. inom de-
partementet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 34 823 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.

1990/91	Utgift	12 209 808	Reservation 5 681 417
1991/92	Anslag	4 804 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	4 654 596
1992/93	Förslag	5 710 000

* Exkl. mervärdeskatt

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 5 710 000 kr. under nästa budgetår

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 5 710 000 kr.

A 3. Viss internationell verksamhet

1990/91	Utgift	4 943 254
1991/92	Anslag	4 119 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	4 024 484
1992/93	Förslag	4 651 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Anvisat Beräknad

1991/92 ändring

1992/93

1.	Förhandlingar rörande luftfarten	621 406	43 594
2.	Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE)	621 406	43 594
3.	Europeiska transport- ministerkonferensen (CEMT)	537 380	32 620
4.	Internationella järn- vägsfördragen (COTIF)	24 426	574
5.	Internationellt samarbe- te rörande sjöfarten samt Internationella sjöfartsorganisationen (IMO)	1 242 812	283 188
6.	Diverse internationell verksamhet	977 054	222 946
Summa kr.		4 024 484	626 516

Under posten 5. har medel beräknats för höjd medlemsavgift till IMO.
Under posten 6. har medel beräknats för kostnader i samband med ökade
kontakter med Östeuropa och EG-länderna. Anslaget bör beräknas till
4651000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 4 651000 kr.

A 4. Särskilda avvecklingskostnader

Nytt anslag

1992/93 Förslag 326 000

Riksdagen fattade under våren 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 8, TU18,
rskr. 176) beslut om att transportrådet (TPR) skall avvecklas. TPR upphör
som myndighet den 31 december 1991.

För budgetåret 1992/93 föreslår jag att medel avsätts för att täcka löne-
kostnader för de tjänstemän vilkas uppsägningstid löper under budgetåret
1992/93.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda avvecklingskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 326 000 kr.

B. Vägväsende m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast.

- Satsningen på tillväxtbetingade vägåtgärder fullföljs och koncen-
treras både vad gäller investeringar och underhåll.

- En affärsenhet för de kommersiella bolagen inrättas inom vägver-
ket.

1. Vägverkets uppgifter

Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning. Ver-
kets uppgifter är att svara för statens väghållning, planering av riksvägar, för-
delning av statsbidrag till vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. samt
att svara för tillsyn av statskommunvägar samt viss enskild väghållning.

Väglagen (1971:948) och vägkungörelsen (1971:954) innehåller de grund-
läggande bestämmelserna om väghållningen.

År 1982 bildades ett av vägverket helägt bolag, Swedish National Road
Consulting Aktiebolag (SweRoad AB). Syftet med bolaget är att på affärs-
mässiga grunder bedriva exportverksamhet på väghållningsområdet.

År 1990 bildades ytterligare ett av vägverket helägt bolag, Vägverkets In-
vesterings Aktiebolag Väginvest (Väginvest AB). Syftet med bolaget är att
svara för vägverkets ägarfunktion för avgiftsfinansierade vägobjekt.

2. Vägnätet

Det svenska väg- och gatunätet är mycket omfattande och uppgår för närva-
rande till 415 000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar samt
tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring 104 000 km. Av
dessa sköter staten genom vägverket väghållningen på omkring 98 000 km
statliga vägar. Väghållningen på resterande 6 000 km - de s.k. statskommun-
vägarna - sköts av de kommuner som förordnats till egna väghållare. Beslut
om förordnande av kommun som väghållare fattas enligt 5§ väglagen
(1971:948) av regeringen.

Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och gator - om-
kring 36 000 km - samt av en mängd enskilda vägar vars sammanlagda längd
har uppskattats till omkring 283 000 km. För omkring 73 000 km av de en-
skilda vägarna utgår statliga bidrag.

Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar. Riksvägnätet
omfattar för närvarande omkring 14 000 km väg och länsvägnätet omkring
84000 km väg. Regeringen beslutar enligt 1§ vägkungörelsen (1971:954)
vilka vägar som skall vara riksvägar. Vissa riksvägar är utmärkta som Euro-
pavägar i enlighet med 1950 års deklaration om Europavägar. En ny konven-
tion om Europavägar till vilken Sverige kommer att ansluta sig antogs år
1975. Sverige kommer därefter att numrera om berörda vägar under år 1992.

3. Trafik och trafikutveckling

3.1 Inledning

Trafikarbetet på det statliga vägnätet ökade med ca 5 % per år mellan åren
1986 och 1989. Däremot minskade trafikarbetet med ca 1,4 % mellan åren
1989 och 1990. Det totala transportarbetet uppgick under år 1990 till ca
113 miljarder personkilometer. Av dessa svarade vägtrafiken för
96 miljarder personkilometer. Det totala transportarbetet beräknas minska
till 110 miljarder personkilometer under år 1991 för att därefter öka till
123 miljarder personkilometer fram till år 2000.

Nedan redovisas dels trafikflödet på de mer trafikerade vägarna, dels tra-
fikarbetet på statsvägarna åren 1980-1991.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Fig. 2. Trafikarbetet på statsvägarna åren 1980-1991. Indexserie över trafikarbetet åren 1980-
1991.Basår = 1980

3.2 Personbilstrafiken

Antalet registrerade personbilar i trafik uppgår för närvarande till
3,6 miljoner. År 2000 beräknas antalet ha ökat till ca 4,0 miljoner.

Personbilarnas transportarbete uppgick år 1990 till 86 miljarder personki-
lometer, vilket innebär en minskning med 0,9 % jämfört med år 1989.

3.3 Lastbilstrafiken

Vid årsskiftet 1990/91 fanns det ca 310000 lastbilar i trafik. Av dessa hade
drygt 37 000 en totalvikt under två ton. Större delen av antalet lastbilar -
192000 - hade en totalvikt på 2-3,5 ton, medan drygt 22000 bilar hade en
totalvikt i intervallet 3,5-10,0 ton. Återstoden - 59 000 - hade en totalvikt
över 10,0 ton. Antalet registrerade påhängsvagnar i trafik uppgick vid års-
skiftet till knappt 9 000 och antalet släpvagnar med en maximilastvikt över
ett ton uppgick vid samma tidpunkt till ca 55 000.

Lastbilarnas godstransportarbete uppgick år 1990 till 29 miljarder tonkilo-
meter. Av dessa svarade de långväga transporterna på över 10 mil för
21 miljarder tonkilometer. Under de senaste tio åren har lastbilarnas lång-
väga transportarbete ökat med 27 %. Lastbilarnas totala godstransportar-
bete beräknas uppgå till ca 32miljarder tonkilometer år 2000. De långväga
transporterna utgör ca 73 % härav.

Lastbilstransporter till och från utlandet har ökat kraftigt under de senaste
åren till följd av en allt mer omfattande utrikeshandel. I början av 1980-talet
passerade ca 13 miljoner ton gods Sveriges gränser med lastbil. Motsvarande
siffra för år 1990 var 20 miljoner ton.

Transportköpamas val av transportmedel styrs i stor utsträckning av vär-
det på det transporterade godset. Den ökande andelen högvärdigt gods har
inneburit en förskjutning mot bl.a. lastbils- och flygtransporter. Vid varuvär-

den över 500 kr/kg dominerar i stor utsträckning flygtransporterna, i inter- Prop. 1991/92:100
vallet 10-500 kr/kg dominerar lastbilstransporterna, medan sjö- och järn- Bil. 7
vägstransporter dominerar vid varuvärden under 10 kr/kg.

3.4 Kollektivtrafiken

Den lokala och regionala kollektivtrafiken uppgick år 1990 till totalt ca
10 miljarder personkilometer. Av dessa svarade den spårburna trafiken för
ca 35 %. Under senare år har en nedgång av antalet resande inom den lokala
kollektivtrafiken kunnat märkas till följd av bl.a. ett tidigare realt sett lågt
bensinpris, höjda kollektivtrafiktaxor samt höjda disponibla inkomster.
Detta har i sin tur lett till ett ökat bilresande.

Kollektivtrafiken har i huvudsak koncentrerat sina resurser till att tillgo-
dose behovet av arbets- och skolresor. Kollektivtrafiken har sin största pro-
centuella andel av resenärerna i stora och medelstora tätorter, där förutsätt-
ningarna är bättre för att bedriva en effektiv kollektivtrafik.

4. Vägverkets anslagsframställning

4.1 Problem

Vägverket pekar i sin anslagsframställning för verksamhetsåret 1993 på
mycket stora behov av medel till väghållningen. Det underhåll som ryms
inom nuvarande anslag är inte tillräckligt. Vägverket anger i sin anslagsfram-
ställning att det eftersatta underhållet på det statliga vägnätet beräknas
uppgå till två normala årsproduktioner. För det statskommunala vägnätet
kan det eftersatta underhållet beräknas till fem normala årsproduktioner.

Vägverket anger vidare att behovet av medel för investeringar i riksvägar
fram till år 2000 bedöms uppgå till 95 miljarder kronor exkl. medel till stor-
stadsregionerna och en fast förbindelse över Öresund. För byggande av läns-
vägar uppgår behovet av medel fram till år 2000 till 26 miljarder kronor. Till
detta kommer mycket stora behov av medel för investeringar i länsjärnvägar
och kollektivtrafikanläggningar.

Broar: Inom det statliga och det statskommunala vägnätet finns samman-
lagt ca 14 000 broar. Av dessa är ca 7 000 byggda före år 1965. Till dessa kom-
mer ett stort antal broar inom det enskilda vägnätet.

Under år 1990 har en revidering av programmet för bärighetshöjande åt-
gärder genomförts. Detta program syftar bl.a. till att höja den tillåtna belast-
ningen på huvudvägnätet till de värden som gäller inom EG. Det nu gällande
programmet omfattar 5 750milj.kr. i 1988 års prisnivå.

För att fullfölja detta program krävs enligt vägverket en ökning av ansla-
get. Om även huvuddelen av vägnätet i södra och mellersta delarna av Sve-
rige skall kunna upplåtas för högre belastningar krävs enligt vägverket härut-
över väsentligt ökade anslag.

Beläggning och bärighet: Vägverket anger att målet för beläggningsverk-
samheten är att upprätthålla en optimal standard på de viktigaste riksvä-
garna. För hela vägnätet skall vidare gälla att det s.k. vägkapitalet långsiktigt
skall vidmakthållas.

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

På så gott som samtliga statliga vägar är det högsta tillåtna axel- resp, bog-
gietrycket 10 resp. 16 ton. Den högsta tillåtna fordonsvikten är fr.o.m. den
1 april 1990 56 ton. Vid årsskiftet 1990/91 var 91 % av huvudvägnätet upplå-
tet för dessa vikter.

Bärighetsprogrammets andra steg innebär en höjning av den högsta till-
låtna fordonsvikten till 60 ton och en höjning av det högsta tillåtna boggie-
trycket till 18 ton. Denna höjning beräknas kunna genomföras omkring år
1995. Vägverket anger i sin anslagsframställning att målet vid denna tid-
punkt är att hela huvudvägnätet skall kunna upplåtas för de högre viktgrän-
serna. I skogslänen skall samtidigt 88 % av de övriga vägarna vara öppnade
för dessa vikter.

Grusvägar: Längden på det statliga grusvägnätet uppgår till ca 27 500 km
eller 28% av den totala våglängden. På detta vägnät utförs ca 2% av det
totala trafikarbetet. Under år 1990 hade 42 %, eller 11420 km, nedsatt fram-
komlighet under tjällossningsperioden. Grusvägar av bra standard är enligt
vägverket av väsentlig betydelse för att uppnå regional balans.

Trafiksäkerhet: Vägverket anger att praktiskt taget all verksamhet som
verket bedriver påverkar trafiksäkerheten. Såväl inom investeringsplane-
ringen som inom planeringen av driftinsatser görs bedömningar av åtgärder-
nas effekter på trafiksäkerheten. Vägverket nämner bl.a. motorvägar, förbi-
farter och insatser för gång- och cykeltrafikanter som viktiga åtgärder för att
minska antalet olyckor.

Miljö: Vägverket pekar på att miljöfrågorna under senare år fått allt större
betydelse. Samtidigt har problembilden komplicerats. Verkets möjligheter
att åtgärda de globala och regionala miljöproblemen är begränsade. Vägver-
ket har dock stora möjligheter att förbättra den lokala miljön för många
människor. Vägverket har redovisat ett åtgärdsförslag för att minska vägtra-
fikens miljöstörningar (publ. 1990:23, Miljövänligare vägar och trafik).

Enligt vägverket krävs kraftfulla åtgärder för att begränsa trafikens skade-
verkningar på miljön. Vägverket anger bl.a. att det krävs energisnåla fordon
liksom satsningar på kollektivtrafik. En samverkan mellan trafikslagen
måste komma till stånd för att uppnå en god trafikstandard utan oacceptabel
miljöpåverkan.

Näringslivet: Vägverket uppskattar att 75 % av Sveriges export/import går
till Europa. Den transporterade kvantiteten gods är över tiden i stort sett
densamma, men värdet på godset ökar successivt. De politiska förändring-
arna i östra Europa kommer att få stor betydelse för transportsektorn. Den
ökade handeln med östra Europa blir sannolikt en motverkande kraft till den
ekonomiska tyngdpunktsförskjutning mot söder som nu pågår.

Forskning: Vägverkets verksamhet är teknikintensiv. Detta präglar också
verkets forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet. Dessa
verksamhetsområden är viktiga för att utveckla kompetens, metoder, teknik
m.m. för att kunna få fram ett beslutsunderlag som svarar mot statsmakter-
nas och trafikanternas förväntningar. För genomförandet av olika forsk-
ningsprojekt engagerar vägverket forskningsinstitut, universitet, högskolor
och konsulter.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

4.2 Vägverkets medelsberäkning för budgetåret 1992/93

Vägverkets verksamhet är uppdelad på åtta anslag i statsbudgeten. Anslags-
framställningen avser för samtliga dessa anslag verksamhetsåret 1993.

Vägverket pekar på att kraftiga anslagshöjningar krävs för såväl drift och
underhåll som investeringar för att vidmakthålla vägkapitalet. Det samlade
behovet av medel för investeringar i riksvägar uppgår fram till år 2000 till ca
95 milj årder kronor.

Vägverket hemställer för budgetåret 1992/93 om ett anslag på sammanlagt
23890 milj.kr.

5. 1990 års resultat

För verksamhetsåret 1990 har 9489,3 milj.kr. anvisats till vägväsendet. Ef-
fekterna av under året genomförda väghållningsinsatser samt fördelningen
mellan olika åtgärder har av vägverket redovisats i 1990 års verksamhetsbe-
rättelse.

5.1 Anslagsredovisning

Kostnaderna under verksamhetsåret har uppgått till omkring
10 042,4 milj.kr. med en fördelning som framgår av fig. 3. Verksamheten har
förutom med anslag finansierats med intäkter m.m. till ett belopp av om-
kring 148 milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Prop. 1991/92:100

Fig. 3. Anslagsredovisning för räkenskapsåret 1/1 - 31/121990 (kkr.) Bil. 7

		Ingående reservation	Reglerings- brev	Kostnader	Intäkter	Beviljat överskridande	Utgående reservation
1.	Anslag
B 1	Vägverket: Ämbetsverksuppg m m (f)		11 105	11 105
B 2	Drift av statliga vägar (r)(1)(2)	- 191 301	5 455 000	5 731 227	66 245		-401 283
B 3	Bvggande av riksvägar (r) (3)	- 21 597	1 417 900	1 472 517	38 987		- 37 227
B 4	Bvggande av länstrafikanläggningar (r)	- 29 016	885 000	912 175	29 346		- 26 845
B 5	Bidrag till drift av kommunala vägar och gator (r) (4)		558 100	700 000			- 141 900
B 6	Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (r)		439 000	436 695			2 305
B 7	Tjänster till utomstående (f) (5)		35 700	40 250		4 550
B8	Vägverket: Försvarsuppgifter (r)	6 329	39 100	47 184	1 709		-46
B9	Vägverket: Särskilda bärighets- höjande åtgärder (r)	46 252	622 000	682 325	8 456		-5 617
F6	Ersättning åt vittnen (6)			104		104
E9	Bro över Falsterbokanaien (r) (7)		26 400	8 786	2 880		20 494
Summa		- 189 333	9489 305	10 042 368	147 623	4 654	- 590 119

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1990

5.2 Drift

Beläggningar: Under året utfördes beläggningsarbeten för 1325 milj.kr., vil-
ket är en minskning från föregående år med 43 milj.kr. I detta belopp ingår
en tidigareläggning av medel från 1991 års anslag med 400 milj.kr. Tillskotts-
medlen användes till att höja den tekniska kvalitetsnivån på beläggnings-
verksamheten.

Vägverket har vidare under året deltagit i det europeiska harmoniserings-
arbetet som syftar till att utarbeta gemensam standard för beläggningsunder-
håll.

Beläggningarna på det högtrafikerade vägnätet har förbättrats något un-
der året. På det lågtrafikerade vägnätet är beläggningarna oförändrade eller
något sämre. Genomgående har dock kvaliteten höjts på beläggningarna.

I fig. 4 redovisas kostnaderna för beläggningsunderhåll under åren 1987-
1990.

Fig. 4. Kostnader för beläggningsunderhåll åren 1987-1990 (milj.kr.)

Milj kr

1600 t

1400 T _

Ilil

1987 1988 1989 1990

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1990

Vinterväghållning: Kostnaderna för vinterväghållningen uppgick under
året till 649milj.kr. Detta är en ökning från föregående år med 118milj.kr.

Den milda vintern i stora delar av landet sänkte kostnaderna för vinterväg-
hållningen i Syd- och Mellansverige. De lägre kostnaderna har medfört att
medel kunnat satsas på i första hand ett ökat beläggnings- och brounderhåll.
Vägverket har i stort sett nått upp till de standardkrav som gäller förvinter-
väghållningen. En jämn och hög standard krävs på de högtrafikerade vä-
garna.

I fig. 5 redovisas kostnaderna för vinterväghållningen under åren 1987-
1990.

Fig. 5. Kostnader för vinterväghållning åren 1987-1990

MIIJ kr

1987 1988 1989 1990

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1990

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Broar: År 1990 var det tredje året i det tioåriga program för bärighetshö-
jande åtgärder som fastställts i syfte att öka effektiviteten i näringslivet ge-
nom att bl.a. anpassa bärighetsnormerna på det svenska vägnätet till dem
som gäller inom EG. Under året har sammanlagt 87 objekt färdigställts och
öppnats för trafik. Arbeten pågick vid årets slut på ytterligare 62 objekt.

Den 1 april infördes den aviserade höjningen av den högsta tillåtna brutto-
vikten från 51,4 ton till 56 ton på det s.k. BK 1-vägnätet. Programmet för
bärighetshöjande åtgärder reviderades under år 1990. Kostnaderna för pro-
grammets genomförande uppgick under år 1990 till totalt 682,3 milj.kr.

Bärighet: Den milda vintern i stora delar av landet innebar att ett mindre
antal km väg var avstängda på grund av tjälskador och under en kortare tid
jämfört med föregående år. Av det belagda vägnätet har 7 % eller 4733 km
haft nedsatt framkomlighet under tjällossningsperioden, vilket är färre km
än tidigare år. Genomsnittstiden under vilken de varit avstängda har dock
ökat från 42 dagar/år under perioden 1985-1987 till 46 dagar/år under perio-
den 1988-1990.

I fig. 6 redovisas antalet kilometer som berörts av restriktioner på grund
av tjällossning under perioderna 1985-1987 och 1988-1990.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Fig. 6. Antal kilometer som berörts av restriktioner på grund av tjällossning.
Medelvärden för åren 1985-1987 resp. 1988-1990

Trafiksäkerhet: På det statliga vägnätet minskade antalet svårt skadade
och dödade i trafiken med 430 personer jämfört med föregående år. Under
året uppgick det totala antalet polisrapporterade olyckor på detta vägnät till
43550. Det är en liten ökning jämfört med föregående år. Ökningen beror
uteslutande på ett ökat antal viltolyckor. Övriga olyckor minskade med 1400
jämfört med föregående år.

I fig. 7 redovisas den s.k. skadekvoten, dvs. antalet dödade och skadade
per miljon axelparkilometer under perioden 1981-1990.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Fig. 7. Skadekvot åren 1981-1990

Miljö: Vägverket har under året redovisat två miljöutredningar (publ.
1990:23, Miljövänligare vägar och trafik och publ. 1990:26, Ökad miljöhän-
syn i vägplanering och vägprojektering) som genomförts på uppdrag av rege-
ringen. Av dessa framgår att ett på lång sikt miljöanpassat transportsystem
måste skapas. Miljövänligare fordon och en samlad infrastrukturplanering
är viktiga hjälpmedel för att uppnå detta. På kort sikt måste åtgärder vidtas
för boende utmed de mest buller- och avgasutsatta vägarna. Vidare framgår
att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i vägplaneringen inneburit att mil-
jön fått en ökad betydelse i både planering och projektering.

5.3 Byggande

Under år 1990 har 39 objekt med en byggkostnad för vart och ett av objekten
på över 10 milj.kr. öppnats för trafik.

Investeringarna i vägar och broar har under den senaste tioårsperioden
inte motsvarat den förslitning som den kraftigt ökade trafiken förorsakat.
De totala investeringarna i det statliga vägnätet var under år 1990
3 240milj.kr. För att enbart motsvara förslitningen på vägnätet borde inves-
teringen har uppgått till 3770milj.kr.

Vägkapitalets nettovärde samt investeringar och avskrivningar på vägar
åren 1943-1990 redovisas i fig. 8.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Fig. 8. Vägkapitalets nettovärde samt investeringar/avskrivningar på vägar åren
1943-1990

ÄRLIGA INVESTERINGAR OCH A /SKRIVNINGAR 1943-90 OCH
NUVARANDE UTVECKLING FRAMSKRIVEN TILL ÄR 2000, 1990 ÅRS
PRISNIVÅ.

MIIJ kr

VÄGKAPITALETS NETTOVÄRDE 1943-90 OCH NUVARANDE
UTVECKLING FRAMSKRIVEN TILL ÄR 2000, 1990 ÅRS PRISNIVÅ.

MIIJ kr

Källa: Vägverkets anslagsframställning budgetåret 1992/93

6. Föredragandens överväganden

6.1 Målen for vägpolitiken

1 1988 års trafikpolitiska beslut anges att samhällets trafikpolitik har som sitt
yttersta syfte att bidra till att bibehålla och utveckla välfärden.

Vägpolitiken skall syfta till att förverkliga övergripande trafikpolitiska
mål, och för detta har sex olika delmål för vägpolitiken lagts fast.

Som det första delmålet anges att ansvaret för väghållningen skall vara
lämpligt avgränsat. Under åren 1989 och 1990 har därför en omfattande
översyn gjorts av väghållningsansvaret mellan stat och kommun.

Såsom vägpolitikens andra delmål anges att vägkapitalet skall säkras. De Prop. 1991/92:100
medel som anvisas till väghållningen skall så långt som möjligt användas till Bil. 7
att upprätthålla standarden på vägnätet.

Vägpolitikens tredje delmål är att åstadkomma en god miljö. Som en följd
av detta har väglagen (1971:948) kompletterats med bestämmelser om krav
på miljökonsekvensbeskrivningar vid planering av vägar. Detta innebär att
miljöintressen beaktas tidigt i planerings- och projekteringsprocessen.

Som det fjärde delmålet anges att trafiksäkerheten måste förbättras. Bra
vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken.

Som det femte delmålet anges att vägnätet skall bidra till ett effektivt re-
sursutnyttjande. Goda kommunikationer är av strategisk betydelse för ut-
vecklingen av näringslivet i en ort eller en region. För denna utveckling krävs
ett väl fungerande övergripande vägnät. En aktiv vägpolitik bör därför ses
som en integrerad del i näringspolitiken.

Det sjätte och sista delmålet är att säkerställa en tillfredsställande vägstan-
dard i landets alla delar, även på det lågtrafikerade vägnätet. Vägsystemet
är den mest vittförgrenade delen av transportinfrastrukturen. Då det täcker
i stort sett hela landets bebyggda yta innebär samhällets olika åtaganden för
att säkerställa ett så omfattande vägnät en mycket stor regionalpolitisk in-
sats.

6.2 Det näringspolitiska beslutet

Regeringen föreslog i propositionen Näringspolitik för tillväxt

(prop. 1990/91:87 s. 79-88) att vägplaneringen skulle förändras.

Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1990/91:87,
TU26, rskr. 326). Regeringen har därför utfärdat planeringsdirektiv för den
långsiktiga planeringen för vägverkets verksamhetsområde för perioden
1994-2003. Vägverket har lämnat en delredovisning av sitt uppdrag till rege-
ringen. Jag kommer senare (Särskilda frågor, avsnitt B investeringsplane-
ring) att för regeringen redovisa mina överväganden inför det fortsatta arbe-
tet med en reformerad investeringsplanering.

Med hänsyn till det nya planeringssystemet och vägverkets nya organisa-
tion som godkändes av riksdagen våren 1991 anser jag att vägverket bör ges
i uppdrag att i samråd med riksrevisionsverket utarbeta och lämna förslag
till en ny anslagsstruktur. Vid utformningen av förslaget bör hänsyn även tas
till behovet av avvägningar mellan investering/underhåll samt verkets inord-
nande i treårsbudgeteringen.

I anslutning till regeringens förslag till ett förändrat planeringssystem an-
gav regeringen vidare att både det ekonomiska och det politiska ansvaret
för såväl de statskommunala som de enskilda vägarna borde överföras till
kommunerna så snart detta var praktiskt möjligt. Regeringen har därför ge-
nom tilläggsdirektiv (Dir. 1991:72) till den kommunalekonomiska kommit-
tén (Fi 1990:04) uppdragit åt kommittén att studera förutsättningarna för att
ersätta nuvarande statsbidragssystem med ett förändrat skatteutjämningssy-
stem.

I kommunalekonomiska kommitténs betänkande (SOU 1990:98) Kom-
munal ekonomi i samhällsekonomisk balans - statsbidrag för ökat handlings- 41

utrymme och nya samarbetsformer lämnas förslag som kräver ändringar i Prop. 1991/92:100
såväl anslag som gällande författningar. Regeringen kan behöva återkomma Bil. 7
till riksdagen efter att ha tagit ställning till betänkandet.

6.3 Vägverkets bolagsverksamhet

I propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslog rege-
ringen att vägverkets organisation skulle förändras. Den nya organisationen
skulle enligt förslaget bestå av en beställardel - en s.k. väghållningsenhet,
och en produktionsdel - en s.k. produktionsenhet. I samband med denna
organisationsförändring föreslogs även en ändring av vägverkets regionala
förvaltning. Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 1990/91:87,
TU26, rskr. 326). Enligt vad jag erfarit införs den nya organisationen fr.o.m.
den 1 januari 1992. Det är angeläget att syftena med den nya organisationen
kan uppnås inom planerade tidsramar.

Vägverket har tidigare föreslagit att det i den nya organisationen skall ingå
en särskild s.k. affärsenhet för vägverkets kommersiella bolag. Regeringen
angav i propositionen Näringspolitik för tillväxt att vägverket närmare borde
pröva förutsättningarna för att bedriva produktionsverksamheten i bolags-
form, och att det i anslutning härtill också kunde vara lämpligt att ta ställning
till frågan om en särskild enhet som skall förvalta den verksamhet som be-
drivs i aktiebolagsform borde inrättas.

Vägverkets nya organisation börjar i allt väsentligt att fungera från årsskif-
tet 1991/92. En bolagisering av verkets produktionsverksamhet kan succes-
sivt komma att bli aktuell. I takt med att erfarenheter av den nya organisatio-
nen vinns kommer riksdagen att få ta ställning till de förändringar som behö-
ver göras. Jag återkommer senare till frågan om bolagisering av viss produk-
tionsverksamhet. Det finns enligt min mening anledning att nu också ta ställ-
ning till inrättandet av en affärsenhet.

Vägverket förvaltar i dag statens aktier i ett antal bolag. Dessa är Swe-
Road AB vars huvudsakliga verksamhetsområde är kunskapsexport, samt
Väginvest AB, vars huvudsakliga verksamhet består i administration av av-
giftsfinansierade vägobjekt. Väginvest AB har ett dotterbolag, Stockholms-
leder AB, som bildats till följd av det s.k. Dennispaketet. Väginvest AB har
ytterligare ett dotterbolag, Rödöbron AB, som bildats för uppgiften att an-
lägga en avgiftsfinansierad broförbindelse i Storsjön i Jämtlands län.

Vägverket har i en skrivelse till regeringen den 11 oktober 1991 ånyo före-
slagit att en särskild affärsenhet inrättas. Vägverkets förslag innebär att det
under en särskild chef med ett övergripande ansvar för affärs- och bolagsut-
veckling skall finnas tre olika bolag.

Det första bolaget är Väginvest AB som hittills har fungerat som samord-
nare av vägverkets engagemang i avgiftsfinansierade vägobjekt. Detta har
inneburit att bolaget såväl har beviljat krediter som bedömt kreditvärdighet i
projekt i vilka bolaget har egna ägarintressen. Enligt vägverkets förslag skall
Väginvest ABs verksamhet renodlas. Bolaget skall initiera och medverka till
att etablera projektbolag, svara för förvaltningen av aktier och tillvarata ver-
kets ägarintressen i hel- eller delägda bolag för avgiftsfinansierade vägpro-
jekt samt på uppdragsbasis tillhandahålla olika specialisttjänster inom väg-
hållningsområdet.

Härutöver bildas två nya bolag varav ett är Vägkredit AB. Vägkredit AB
bildas för att svara för vägverkets externa upplåning och statens garantiåta-
ganden samt andra uppgifter av internbanks- och konsultkaraktär.

Det andra nybildade bolaget är VägtjänsterAB som tillskapas som ett mo-
derbolag för vägverkets bolag som har rent kommersiell karaktär. Under
•detta bolag inordnas bolag för projektering, bolag för trafikantservice, pro-
duktionsbolag tillsammans med andra intressenter m.m. Som exempel på ett
sådant bolag nämner vägverket ett tänkt produktionsbolag tillsammans med
Gotlands kommun.

Finansieringen av aktiekapitalet i de nya bolagen förutses ske inom ramen
för vägverkets kredit i riksgäldskontoret för finansiering av anläggningstill-
gångar.

Vägverket hemställer vidare i sin skrivelse att den nu gällande beslutsord-
ningen vad gäller bildande av bolag och godkännande av bolagsordningar
m.m. ändras så att beslut kan fattas snabbare.

Regeringen redovisade under hösten i propositionen Inriktningen av den
ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) sina överväganden vad gäller den
ekonomiska politiken. I propositionen anges att statens ägande bör begrän-
sas till områden där marknaden inte själv förmår skapa de bästa förutsätt-
ningarna för en fungerande samhällsekonomi. Staten skall därför endast i
undantagsfall och då med bestämda motiv uppträda som ägare av verksam-
heter som har kommersiella förutsättningar.

Enligt min mening är företagsekonomisk lönsamhet inte ett tillräckligt
skäl för att bilda bolag. Förutom en sådan lönsamhet måste det finnas posi-
tiva effekter på vägverkets effektivitet och produktivitet. När det gäller att
bilda Vägkredit AB anser jag att ett sådant beslut kräver noggranna övervä-
ganden i såväl finansiellt som administrativt hänseende. Det är min avsikt
att sedan vägverket mer detaljerat utrett effekterna av ett särskilt bolag för
detta ändamål ånyo pröva frågan. I fråga om det redan bildade bolaget Väg-
invest AB anser jag att detta bolag bör renodlas till att bli ett holdingbolag
med viss utredningsverksamhet för avgiftsfinansierade projekt. Regeringen
bör därför begära riksdagens bemyndigande att godkänna ändringar i bo-
lagsordningen för Väginvest AB samt att godkänna förändringar av aktieka-
pitalet i detta bolag.

Genom riksdagens beslut angående propositionen Näringspolitik för till-
växt (prop. 1990/91:87, TU26, rskr. 326) bemyndigades regeringen besluta
att vägverkets lån i riksgäldskontoret skulle överföras till Väginvest AB. I
avvaktan på den ovan aviserade utredningen angående Vägkredit AB avser
jag inte föreslå regeringen några förändringar i förvaltningen av vägverkets
lån i riksgäldskontoret.

I fråga om bolaget Vägtjänster AB och dess dotterbolag är jag för närva-
rande inte beredd att lägga fram ett förslag motsvarande vägverkets. Enligt
min mening bör riksdagen även fortsättningsvis beredas tillfälle att pröva
förslag om att bedriva verksamheter i bolagsform. Det finns emellertid an-
ledning att nu ta ställning till förslaget om att låta vägverket tillsammans med
Gotlands kommun bilda ett produktionsbolag. Bolagets verksamhet skall
enligt förslaget omfatta drift, underhåll och byggande av vägar, gator och
VA-anläggningar samt annan likvärdig produktion. Vägverket förutser i sin

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

skrivelse stora samordnings- och rationaliseringsvinster för såväl vägverket
som för Gotlands kommun. Jag delar vägverkets uppfattning att en samord-
ning av verkets och olika kommuners insatser inom väghållningsområdet
kan medföra betydande effektivitets- och samordningsvinster. Jag föreslår
därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna bil-
dandet av Produktionsbolag Gotland AB samt att godkänna bolagsord-
ningen och ändringar av aktiekapitalet i detta bolag.

De motiv för och den avgränsning av övrig bolagsverksamhet som vägver-
ket anfört ställer jag mig i princip bakom. Jag föreslår regeringen att åter-
komma till riksdagen i dessa frågor efter förnyad framställning från vägver-
ket. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att vägverket ytterligare
prövar möjligheterna till ägarmässigt samarbete med andra intressenter i
syfte att på sikt, när så är lämpligt, kunna privatisera vissa av ifrågavarande
verksamheter helt eller delvis.

Det är enligt min mening viktigt att den kommersiella verksamhet som
vägverket bedriver, i avvaktan på en ev. utförsäljning, bedrivs avskild från
verkets myndighetsuppgifter. Av detta skäl bör en särskild enhet inrättas.
Enheten bör ha till uppgift att förvalta ifrågavarande aktier och bedriva nöd-
vändig affärsutveckling. Generaldirektören bör vara direkt ansvarig för en-
heten.

Nedan visas hur vägverkets organisation slutligen kommer att se ut i och
med inrättandet av en särskild affärsenhet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Fig. 9. Vägverkets organisation fr.o.m. den 1 juli 1992

Ev. tillk. bolag

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

6.4 Ändrad vägnumrering

Vägverket har i en skrivelse den 1 oktober 1990 hos regeringen begärt att
regeringen skall ratificera den europeiska överenskommelsen om huvudle-
der för internationell trafik, European Agreement on Main International
Traffic Arteries (AGR) som träffades i Geneve den 15 november 1975.

Numrering och utformning av de vägar som benämns som europavägar
regleras för Sveriges del för närvarande av en överenskommelse mellan
europeiska länder från den 16 september 1950. Överenskommelsen har till-
kommit inom ramen för FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE).

Den nya överenskommelsen har en annan princip för numrering av euro-
pavägar än den tidigare överenskommelsen. Enligt den nya överenskommel-
sen skall alla europavägar med i huvudsak nord-sydlig sträckning ha udda
nummer och vägar med i huvudsak öst-västlig riktning ha jämna nummer.
Den nya överenskommelsen innebar för Sveriges del en omfattande föränd-
ring av europavägnumreringen.

Sverige tog därför, tillsammans med Finland och Norge, fram ett förslag
till ändring i överenskommelsen AGR som innebär att europavägarna E 4
och E 6 får behålla sina nuvarande vägnummer. Skälen för förslaget var, för
Sveriges del, dels att begreppen E 4 och E 6 är väl etablerade inom landet,
dels att en omnumrering av väg E4 och väg E6 kraftigt skulle öka kostna-
derna för omskyltning m.m. Detta förslag har accepterats av de länder som
godkänt överenskommelsen AGR.

Överenskommelsen AGR innehåller vidare vissa stadganden om målsätt-
ningar beträffande den standard som vägarna i europavägnätet bör ha. För
Sveriges del innebär dessa stadganden i vissa fall lägre krav än de som i dag
ställs och i några hänseenden något högre krav. Det finns inte någon anled-
ning att sänka de nu gällande kraven bl.a. beroende på de kalla vintrarna i
Sverige. De högre kraven, som bl.a. avser vägbredder, är till alla delar inte
motiverade på vissa lågtrafikerade vägavsnitt. Dessa standardkrav är emel-
lertid endast rekommendationer och utgör därför inte något hinder mot att
godkänna överenskommelsen. Jag anser därför att Sverige bör kunna till-
träda överenskommelsen AGR från år 1975.

De kostnader som är förenade med omskyltning av europavägar i Sverige
beräknas uppgå till ca 25 milj.kr. Kostnaden bör belasta vägverkets ordinarie
anslag.

6.5 Avgiftsfinansierade vägobjekt

Enligt riksdagsbeslut ( 1989/90 :TU27, rskr. 325) har vägverket rätt att ta upp
lån i riksgäldskontoret eller att ställa borgen för delägda bolag för avgiftsfi-
nansierade objekt. För objekt vars byggkostnad understiger 100 milj .kr. får
vägverket finansiera investeringen med lån i riksgäldskontoret. Riksdagen
har vidare bemyndigat regeringen att, efter ansökan från vägverket, låta ver-
ket finansiera krediten med anslagen till statlig väghållning. Om ett särskilt
bolag bildas för ett sådant objekt har vägverket medgivits rätt att gå in som

delägare i sådana bolag samt använda anslagsmedel för att teckna aktier
samt ställa ut garantier. Enligt nu gällande ordning uppgår den sammanlagda
ramen för sådana objekt till 500milj.kr. För objekt vars byggkostnad under-
stiger 100milj.kr. har riksdagen bemyndigat regeringen att fatta beslut i
varje särskilt fall. Regeringen har vidare bemyndigats att delegera beslutan-
derätten för objekt vars byggkostnad understiger 30milj.kr. till vägverket.
För objekt vars byggkostnad överstiger 100milj.kr. skall beslutet understäl-
las riksdagens prövning. Av detta följer att de objekt som godkänts av riks-
dagen inte belastar den tidigare nämnda låneramen i riksgäldskontoret.

För närvarande pågår arbete med tre stora väginvesteringar som är tänkta
att delvis finansieras med avgifter.

Det första objektet avser ombyggnad avväg E4 över och i anslutning till
Ångermanälven. Det förslag till ombyggnad som vägverket har förordat och
som bl.a. innebär att väg E4 ges en ny sträckning och att en ny bro byggs
över Ångermanälven har kostnadsberäknats till 2000 milj.kr. i 1990 års pris-
nivå. Av dessa beräknas 170 milj.kr. kunna finansieras med trafikantavgifter
och resterande del ur anslaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur.
Det alternativ till sträckning som utretts innebär att väg E 4 i huvudsak be-
håller sin nuvarande sträckning men byggs om på vissa avsnitt och att nuva-
rande Sandöbron breddas och förstärks. Alternativförslaget kan delas upp i
mindre delobjekt om så skulle erfordras. Den totala kostnaden för alterna-
tivförslaget är ungefär lika stor som kostnaden för det förordade alternati-
vet.

Det andra objektet avser en ombyggnad avväg E 6 genom Halland till mo-
torväg. Objektet har avvägverket kostnadsberäknats till 1570 milj.kr. i 1990
års prisnivå. Investeringen beräknas kunna finansieras med medel från an-
slaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur, med medel från ordinarie
riksvägplan samt med avgifter från trafikanterna. Regeringen har efter för-
slag från delegationen för infrastrukturinvesteringar (K 1991:04) anvisat
275milj.kr. från anslaget Ll. Investeringar i trafikens infrastruktur till vissa
delinvesteringar.

Finansieringsförutsättningarna för ifrågavarande projekt bör övervägas
ytterligare. Jag är därför inte nu beredd att föreslå regeringen att inhämta
riksdagens bemyndigande avseende detta projekt.

Enligt nu gällande ordning har vägverket inte rätt att bilda helägda bolag
för avgiftsfinansierade objekt. Enligt min mening är det emellertid viktigt att
vägverket ges goda förutsättningar att öka antalet avgiftsfinansierade vägar
och broar. I de fall det inte är möjligt att i samarbete med andra intressenter
bilda bolag för sådana vägar, men där förutsättningarna för avgiftsfinansie-
rade investeringar finns, bör därför vägverket ges rätt att efter beslut av rege-
ringen få bilda helägda bolag i de fall en sådan verksamhetsform är mest
ändamålsenlig. Samma regler avseende byggkostnadens storlek som gäller
för delägda bolag, bör gälla i dessa fall.

Det tredje objektet avser en ny förbindelse över Svinesund. Riksdagen
godkände förra året regeringens förslag om att ge vägverket rätt att ta ut
avgifter på gamla vägar i vissa fall (prop. 1990/91:87, TU26, rskr. 326). För
detta krävs emellertid riksdagens godkännande i varje enskilt fall.

Vägverket har tillsammans med norska myndigheter arbetat vidare med

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

projektet en ny bro över Svinesund. Utgångspunkten är att avgifter tas ut
för trafikering av den gamla förbindelsen i avvaktan på att en ny färdigställs.
Avgiftsnivån behöver då inte bli orimligt hög på den nya bron.

Ett genomförande av investeringen i enlighet härmed kräver emellertid
ändringar av väglagen (1971:948). Jag avser att efter samråd med min norska
kollega senare för regeringen redovisa mina överväganden i denna fråga.
Därefter kan det bli aktuellt för regeringen att förelägga riksdagen förslag
till författningsändringar.

6.6 Storstadsöverenskommelserna

Regeringen har i propositionen Vissa näringspolitiska frågor (prop.
1989/90:88, TU27, rskr. 325) lämnat förslag avseende finansieringen av av-
giftsfinansierade vägprojekt och möjligheten förvägverket att ta upp lån el-
ler ställa borgen för delägda bolag.

I propositionen Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87, TU24,
rskr. 286) har regeringen redovisat resultatet av de förhandlingar som förts i
storstadsregionerna och som bl.a. innebär en utbyggnad av vissa avgiftsfi-
nansierade vägobjekt i Stockholmsregionen.

Riksdagen har godtagit de överväganden som regeringen har gjort med
anledning av förhandlingsresultaten, innebärande bl.a. att förberedelsear-
betena med projektering m.m. av de i uppgörelsen ingående lederna enligt
parternas överenskommelse bör bedrivas skyndsamt så att lederna skall
kunna vara färdiga inom angivna tidpunkter och att en slutlig överenskom-
melse skall kunna träffas under år 1992.

Beträffande Stockholmsregionen avser förhandlingarna utbyggnaden av
Ringen, Västerleden och frågan om avgifter på biltrafiken.

Som ett led i förberedelsearbetena har vägverket och Stockholms kom-
mun bildat ett bolag, Stockholmsleder AB, vars verksamhet skall vara att
projektera, bygga och driva kringfartslederna Ringen och Yttre tvärleden.

Regeringen har på framställan av vägverket godkänt ett konsortialavtal
mellan Väginvest AB och Stockholms kommun om att kommunen skall vara
delägare i Stockholmsleder AB med en ägarandel av 20%.

Verksamheten i bolaget förutsätter att bolaget upptar lån som till en bör-
jan täcker bolagets kostnader för förberedelsearbeten, främst projektering,
av de aktuella lederna. Lånen skall tas upp av Stockholmsleder AB och ga-
ranteras av staten. Stockholms kommun skall teckna underborgen för sta-
tens borgensåtagande i förhållande till sin ägarandel.

Kostnaderna för förberedelsearbetena med kringfartslederna beräknas
sammanlagt uppgå till högst 200000000 kr. varav kostnaden för den s.k.
Ringen utgör högst 155 000 000 kr. Stockholms och Nacka kommuner har i
avtal med Stockholmsleder AB förbundit sig att ta på sig ansvaret för förbe-
redelsekostnaderna för Ringen för den händelse att projektet ej skulle
komma att fullföljas.

Regeringen har bemyndigat riksgäldskontoret att teckna statlig borgen för
Väginvest AB inom tills vidare en ram av 80000000 kr. för att förberedel-
searbetena omgående skall kunna påbörjas.

Jag avser att under år 1992 återkomma med en redogörelse för storstads-
förhandlingarna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

6.7 En fast förbindelse över Öresund

Riksdagen godkände förra året den svenska regeringens överenskommelse
med den danska regeringen om en fast förbindelse över Öresund
(prop. 1990/91:158, TU31, rskr. 379). Det danska folketinget godkände där-
efter också överenskommelsen. Överenskommelsen har ratificerats och är
nu ett bindande folkrättsligt avtal. Enligt riksdagens beslut skall regeringen
årligen för riksdagen redovisa hur projektet fortskrider.

Enligt överenskommelsen skall varje land bilda ett av resp, stat helägt bo-
lag. De båda bolagen bildar därefter ett konsortium med uppgift att svara
för all verksamhet som hör till förbindelsen. Det svenska bolaget, Svensk-
Danska Öresundsförbindelsen AB (SVEDAB) bildades av vägverket och
banverket den 15 augusti 1991. Det danska bolaget bildades i december
1991. Förberedelser har nu inletts vad gäller projektering, prövning enligt
gällande miljölagstiftning av förbindelsens utformning m.m. Chefen för mil-
jödepartementet kommer, i enlighet med riksdagens beslut, senare denna
dag att redovisa sina överväganden vad gäller prövningen av förbindelsens
miljöeffekter.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

6.8 Internationell verksamhet

Vägverket deltar sedan länge i ett omfattande internationellt samarbete på
väghållningsområdet. Detta samarbete, som huvudsakligen omfattar kon-
sult- och utbildningsverksamhet, bör fortsättningsvis bedrivas också i de bal-
tiska staterna och i de öst- och centraleuropeiska länderna. Verket bör där-
för kunna inom ramen för sin ordinarie verksamhet finna finansieringsfor-
mer för sådana insatser.

Uppmärksamhet bör även i ökad utsträckning ägnas samarbetet inom EG.
Genom sitt dotterbolag SweRoad bedriver verket dessutom en betydande
kommersiellt inriktad utlandsverksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta om ändringar i bolagsord-
ningen för Vägverkets Investerings AB Väginvest i enlighet med vad
jag anfört,

2. bemyndiga regeringen att godkänna att vägverket i samarbete
med Gotlands kommun får bilda ett särskilt produktionsbolag i enlig-
het med vad jag anfört,

3. godkänna att en enhet för förvaltning av vägverkets aktiebolag
inrättas i vägverket i enlighet med vad jag anfört,

4. godkänna att Sverige ratificerar 1975 års överenskommelse
European Agreement on Main International Traffic Arteries (AGR),

5. godkänna vad jag anfört om att bilda helägda bolag för avgiftsfi-
nansierade vägprojekt samt

6. godkänna vad jag anfört om en ny bro över Svinesund.

7. Anslag för budgetåret 1992/93

B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamålet anvisas 8,9 milj.kr.

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag
Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

11484000

8661000

8921000

Från anslaget betalas vissa kostnader för central administration (andel),
översiktlig vägplanering, fastställande av arbetsplaner samt vägverkets in-
ternrevision.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 180milj.kr. för budgetåret 1992/93
avseende verksamheten under år 1993.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 8,9 milj.kr. I följande sammanställning re-
dovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för år
1993. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Plan	1993 kr.
Central administration (andel)	1165000
Översiktlig vägplanering	3007 000
Fastställande av arbetsplaner	1030 000
Internrevision (andel)	3720000 8922000
Ersättning för uppdrag	1000 8921000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vägverket: Åmbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 8921000 kr.

B 2. Drift och underhåll av statliga vägar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamålet anvisas 5908,3 milj.kr.

- Det högsta tillåtna drivaxeltrycket höjs från 10 till 11,5 ton.

- Förbudet mot dubbdäck på tunga fordon slopas.

1990/91	Utgift	6 497 646 703 Reservation 2 600 445 604
1991/92	Anslag	6125 900000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	5 687300000
1992/93	Förslag	5908 300000

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och underhåll av stat-
liga vägar och verkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för köp
av vissa omsättningstillgångar. Vidare betalas från anslaget vägverkets ränte-
kostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av anläggningstillgångar.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 8 865 milj.kr. för budgetåret 1992/93
avseende verksamheten under år 1993.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 5 908,3 milj.kr. I följande sammanställning
redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för
år 1993. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Plan	1993 kr.
Driftarbeten	2503 301000
Underhållsarbeten	3100000000
Förbättringsåtgärder Smärre trafiksäkerhetshöjande	200000000
åtgärder Anskaffning av utrustning för	100000000
hastighetsövervakning	5000000 5 908301000
Ersättning för uppdrag	1000 5 908300000

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör väg-
verket ha möjlighet att göra mindre justeringar under ett enskilt år mellan
drift- och byggandeanslagen för väghållningen.

Regeringen redovisade i 1989 års budgetproposition sina ställningstagan-
den till försök med automatisk hastighetsövervakning (prop. 1988/89:100
bil. 8, s. 44). Riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 8, TU15, rskr. 229) godtog
regeringens bedömning och anvisade medel för verksamheten. Enligt min
mening bör medel för inköp av utrustning för automatisk hastighetsövervak-
ning även fortsättningsvis ställas till rikspolisstyrelsens förfogande. Detta
stämmer väl med det utökade väghållningsansvaret som kan komma att gälla
från den 1 januari 1993. Jag föreslår således att 5 milj.kr. beräknas för an-
skaffning av sådan utrustning för polisens behov.

I samband med att statliga vägar byggs om och öppnas för trafik förekom-
mer ofta att vägen i den gamla sträckningen dras in från allmänt underhåll.
Väghållningen av sådana vägar får som regel övertas av enskilda. Dessa vä-
gar uppfyller ofta kraven för att få statsbidrag till enskild väghållning. I de
fall vägverket saknar medel under anslaget B 6. Bidrag till drift och byg-
gande av enskilda vägar för detta ändamål bör det även under nästa budgetår
vara möjligt för vägverket att besluta om överföring av medel motsvarande
gällande statsbidrag från detta anslag till anslag B 6.

Riksdagen anvisade i föregående års budget 10 miljarder kronor till ökade
investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik. Riksdagen angav samti-
digt en planeringsram på 20 miljarder kronor för resterande del av 1990-talet
(prop. 1990/91:87, TU26, rskr. 326). Trafikutskottet uttalade samtidigt att
om inte erforderliga underhållsinsatser genomfördes på vägnätet skulle
framkomligheten på vägarna för näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda
trafikanter komma att försvåras. Enligt utskottet skulle detta leda till för-
sämrade tillväxtmöjligheter, lägre trafiksäkerhet och större miljöproblem.
Av denna anledning borde regeringen i årets budgetproposition återkomma
till riksdagen med förslag till en ökning av anslagen till underhållet avvägnä-
tet. Jag kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen att föreslå riks-

dagen att konstaterade besparingar på projekt som betalas från anslaget K1.
Investeringar i trafikens infrastruktur skall få utnyttjas för underhållsåtgär-
der. Om riksdagen tillstyrker detta förslag torde en viss förbättring av vägun-
derhållet kunna åstadkommas under åren 1992 och 1993.

Regeringen beslutade under sommaren 1991 att erforderliga reparationer
på motorvägsbron på väg E 4 vid Södertälje skulle betalas av vägverkets or-
dinarie anslag till drift och underhåll av statliga vägar. Regeringen angav i
beslutet att den slutliga finansieringen av reparationen skulle beslutas av re-
geringen vid ett senare tillfälle. Kostnaden för att återställa bron i öppnings-
bart skick har avvägverket beräknats till 185 milj.kr. Jag anser att regeringen
bör föreslå riksdagen att denna kostnad betalas inom ramen för föreslagna
medel på anslaget B 2.

För närvarande pågår inom flera olika samhällsområden en omfattande
anpassning av inhemska regler till de som gäller inom EG. Som ett led i
denna anpassning beslutade riksdagen i anslutning till 1987 års budgetpropo-
sition om ett tioårigt broförstärkningsprogram i syfte att bl.a. anpassa de
svenska viktbestämmelserna till de som gäller inom EG
(prop. 1986/87:100 bil. 8, TU19, rskr. 235). Omkring år 1995 kommer det på
betydande delar av vägnätet att vara tillåtet att köra med fordon med 10 tons
drivaxeltryck och 18 tons boggietryck. De största fordonen kommer då att
tillåtas ha en högsta totalvikt på 60 ton.

Inom stora delar av Västeuropa tillåts nu 11,5 tons drivaxeltryck och 19
tons boggietryck för internationell trafik. Denna fråga har genom bl.a. de
nyligen träffade EES-avtalet fått stor betydelse för anpassningen av den
svenska transportmarknaden till den som kommer att gälla inom EG.

Vägverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om de tunga fordo-
nens drivaxeltryck. Av vägverkets redovisning framgår att en upplåtelse av
delar av vägnätet för 11,5 tons drivaxeltryck och 19 tons boggietryck skulle
öka det årliga underhållsbehovet med ca 180milj.kr. För närvarande pågår
överläggningar mellan vägverket och berörda intressenter och branschorga-
nisationer i denna fråga. Jag ser för min del inte längre några väsentliga skäl
till att inte föreslå en höjning av de högsta tillåtna drivaxel- och boggie-
trycken för internationell trafik. Det nyligen träffade EES-avtalet är enligt
min mening ytterligare ett skäl att genomföra denna ändring i vägtrafikkun-
görelsen (1972:603). I vilken omfattning samt vid vilken tidpunkt denna änd-
ring bör äga rum bör regeringen ta ställning till efter det att vägverket redovi-
sat hur överläggningarna med berörda intressenter har utfallit. Enligt min
mening bör reformen finansieras genom att medel från anslaget till drift och
underhåll av statliga vägar används till detta ändamål.

Regeringen föreslog i propositionen (1989/90:88) Vissa näringspolitiska
frågor att vägverket skulle ges rätt att inom en total låneram i riksgäldskon-
toret få låna medel till investeringar i anläggningstillgångar. Riksdagen god-
kände regeringens förslag (1989/90:TU27, rskr. 325). Låneramen fastställdes
till 1305 milj.kr. Enligt vad jag har erfarit behöver denna låneram ökas till
2 000milj.kr. under budgetåret 1992/93, bl.a. till följd av ändrade redovis-
ningsprinciper och överföring av lån från statskontoret för ADB-utrustning.
Jag föreslår att regeringen hos riksdagen begär att så sker.

Vägverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av väghållningsan-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

svaret för stat och kommun. Denna översyn har inneburit att antalet väghål-
lande kommuner har ökat från 110 vid årsskiftet 1989/90 till ca 200 vid års-
skiftet 1990/91. Då det även under budgetåret 1992/93 är svårt att fullt ut
förutse omfattningen av ändringar i väghållningsansvaret, bör regeringen
även för budgetåret 1992/93 inhämta riksdagens bemyndigande att vid änd-
ringar i väghållningsansvaret få överföra medel mellan anslag B 2. Drift och
underhåll av statliga vägar och anslag B 5. Bidrag till drift och underhåll av
statskommunvägar. Vidare bör det även under budgetåret 1992/93 vara möj-
ligt att använda anslag B 2. Drift och underhåll av statliga vägar vid utbetal-
ning av tilläggsbidrag enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till
vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. till de kommuner som blir
väghållare efter den 1 januari 1992.

Grusvägar av bra standard är enligt vägverket av väsentlig betydelse för
att uppnå regional balans. Jag delar vägverkets uppfattning, om vikten av en
god standard på grusvägarna. Lokalt krävs goda transportmöjligheter för att
betjäna näringsliv, offentlig verksamhet, företag och enskilda hushåll.

Vägverket och trafiksäkerhetsverket har på regeringens uppdrag utrett
möjligheterna att reducera dubbdäckens slitage på vägbeläggningen. Verken
har vidare fått i uppdrag att i samråd med övriga nordiska länder lämna för-
slag till regler avsedda att reducera slitaget.

Verken har i sin redovisning till regeringen föreslagit att förbudet mot an-
vändning av dubbdäck på tunga fordon slopas som ett led i att öka harmoni-
seringen i Norden.Åtgärden kan genomföras utan större olägenhet, dels be-
roende på utvecklingen av dubbdäcken, som har medfört att dubbarna nu är
mindre skadliga för vägbanan än tidigare, dels på grund av att många tunga
fordon numera är undantagna från förbudet. Användningen av friktions-
däck med lameller på personbilar har ökat vilket medför ett minskat slitage
från denna fordonsgrupp.

Verken har även lämnat ett förslag till nya regler om dubbdäck, som utar-
betats i samarbete med övriga nordiska länder. Förslaget innehåller så enhet-
liga regler som för närvarande är möjligt att åstadkomma.

Genom skärpningen av de tekniska kraven på dubbarna gör verken den
bedömningen att vägslitaget totalt sett kommer att minska vid oförändrad
trafikmängd även om dubbförbudet slopas.

Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen av dubbdäcken och utveck-
lingen mot en ökad användning av friktionsdäck som konstaterats, finner jag
för närvarande inget skäl att ha kvar dubbdäcksförbudet för tunga fordon.
Det är emellertid trafiksäkerhetsverket som beslutar angående föreskrifter
om dubbdäcksanvändning. Jag har för min del ingen erinran mot att nya be-
stämmelser meddelas i enlighet med vad vägverket och trafiksäkerhetsver-
ket föreslagit.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 5 908 300000 kr.,

2. godkänna att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för
den statliga väghållningen får ske i enlighet med vad jag anfört,

3. godkänna vad jag anfört om användning av anslaget för anskaff-
ning av utrustning för hastighetsövervakning,

4. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten
är väghållare, övergår till enskild väghållning, får låta vägverket över-
föra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta anslag och
anslag B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,

5. godkänna vad jag anfört om finansieringen av reparationen av
motorvägsbron i Södertälje,

6. godkänna vad jag anfört om en ändring av högsta tillåtna dri-
vaxel- och boggietryck till 11,5 resp. 19 ton,

7. godkänna en höjning avvägverkets låneram i riksgäldskontoret
till högst 2 000 000000 kr.,

8. medge att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får
överföra medel mellan detta anslag och anslag B 5. Bidrag till drift och
underhåll av statskommunvägar,

9. godkänna vad jag har anfört om användningen av anslaget för
tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator samt

10. ta del av vad jag anfört om slopandet av dubbdäcksförbudet för
tunga fordon.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

B 3. Byggande av riksvägar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamålet anvisas 1556,5 milj.kr.

1990/91	Utgift	1297162 619 Reservation 827 071 707
1991/92	Anslag	1588270000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	1514700000
1992/93	Förslag	1556500000

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av riksvägar
samt lämnas bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som är riks-
vägar. Från anslaget betalas vidare vägverkets ränteutgifter för krediten i
riksgäldskontoret för utbyggnad av väg E 6, delen Stenungsund-Ljungskile.
Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag
till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 5 800milj.kr. för budgetåret 1992/93
avseende verksamheten under år 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 1556,5 milj.kr.

Riksdagen beslutade den 13 maj 1987 (prop. 1986/87:100 bil.8, TU19,
rskr. 235) bl.a. att godkänna att en kredit inrättades i riksgäldskontoret för
finansiering av utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen Stenungsund-
Ljungskile och att kapitalkostnaden år 1987 fick belasta anslaget. Rege-
ringen har den 29 oktober 1987 hemställt att riksgäldskontoret inrättar kre-
diten. Kapitalkostnader för krediten har därefter årligen efter beslut av riks-
dagen belastat anslaget B 3. Byggande av riksvägar. Utbyggnaden av väg E 6
mellan Stenungsund och Ljungskile är nu färdig och objektet öppnades för
trafik i september 1991. Kapitalkostnaden för krediten beräknas under år
1993 uppgå till 120milj.kr.

I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget
beräknas i stort fördela sig för år 1993. Det är en uppgift för regeringen att
göra den slutliga fördelningen.

Plan

1993

kr.

Byggande och bidrag till
byggande av riksvägar
Utrednings- och utvecklingsverksamhet
Kapitalkostnader för år 1993 för väg E 6
Stenungsund - Ljungskile

1421500000

15 000 000

120000000

1556 500000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Byggande av riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisa ett re-
servationsanslag på 1556 500 000 kr. samt

2. godkänna vad jag anfört om användningen av anslaget för att
täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E 6 till motorväg på
delen Stenungsund-Ljungskile.

B 4. Byggande av länstrafikanläggningar

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:
- För ändamålet anvisas 1 037,4 milj.kr.

1990/91	Utgift	937 892 556 Reservation 656129 803
1991/92	Anslag	1073519000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	1007200000
1992/93	Förslag	1037400000

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av länsvägar och
banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägar. Vidare lämnas från
anslaget bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som inte är riks-
vägar, till väg- och gatuanläggningar samt till spåranläggningar för kollektiv
persontrafik och cykelleder. Vidare lämnas från anslaget bidrag till kollek-
tivtrafikåtgärder som främjar miljö, energieffektivitet och samordning. Bi-
dragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till
vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. samt förordningen
(1988:933) om statsbidrag till vissa investeringar som rör kollektiv persontra-
fik.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 4 630 milj.kr. för budgetåret 1992/93
avseende verksamheten under år 1993.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 1037,4milj.kr. I följande sammanställning
redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för
år 1993. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Plan	1993 kr.
Investeringar i länstrafikanläggningar	947400000
Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m.	70000000
Bidrag till byggande av cykelleder	20000000
	1037 400000

Från anslaget betalas bidrag till byggande av statskommunvägar som inte
är riksvägar. Efter att ha tagit ställning till det tidigare nämnda betänkandet
av den kommunalekonomiska kommittén kan det bli aktuellt för regeringen
att återkomma till riksdagen med förslag till ändringar av anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 1037400000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamålet anvisas 835,7milj.kr.

1990/91	Utgift	702559000	Reservation 750 000 000
1991/92	Anslag	811400000
1992/93	Förslag	835 700 000

Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt väg- och ga-
tuanläggningar för kollektiv persontrafik m.m. Bidragsgivningen regleras
genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollek-
tivtrafikanläggningar m.m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 1550milj.kr. för budgetåret 1992/93
avseende verksamheten under år 1993.

Föredraganden

Svenska kommunförbundet har i en skrivelse den 8 november 1991 föreslagit
att de medel som avsätts till forskning och utveckling för år 1993 höjs till
2,6milj.kr. Vägverket tillstyrker att så sker. De till forskning och utveckling
anvisade medlen är enligt min mening till stor nytta för den kommunala väg-
hållningen. Det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs är inriktat
mot de speciella problem som gäller väghållningen i tätorter. Jag anser såle-
des att den föreslagna höjningen är väl motiverad och föreslår därför att
medlen till forskning och utveckling ökas till 2,6milj.kr.

Jag beräknar medelsbehovet till 835,7milj.kr. I följande sammanställning
redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för
år 1993.

Plan	1993 kr.
Administration	2500000
Forskning och utveckling	2600000
Bidragsbelopp	830600 000
	835 700 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Efter att ha tagit ställning till det tidigare nämnda betänkandet av den
kommunalekonomiska kommittén kan det bli aktuellt för regeringen att
återkomma till riksdagen med förslag till ändringar av anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 835 700000 kr.

B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamålet anvisas 648,5 milj.kr.

1990/91	Utgift	385 451115	Reservation 484 654117
1991/92	Anslag	629 600000
1992/93	Förslag	648 500 000

Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar.
Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag
till enskild väghållning.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 875 milj.kr. för budgetåret 1992/93
avseende verksamheten under år 1993.

Föredraganden

Efter att ha tagit ställning till det tidigare nämnda betänkandet av den kom-
munalekonomiska kommittén kan det bli aktuellt för regeringen att åter-
komma till riksdagen med förslag till ändringar av anslaget.

Jag beräknar medelsbehovet till 648,5 milj.kr. I följande sammanställning

redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för
är 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Plan	1993 kr.
Administration och rådgivning	34700000
Bidragsbelopp	613800000
	648500 000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 648500000 kr.

B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ändamålet anvisas 707,3milj.kr.

1990/91	Utgift	603922310	Reservation 398 385 694
1991/92	Anslag	724700000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	686700000
1992/93	Förslag	707300000

Från anslaget betalas vägverkets kostnader och lämnas bidrag till vissa bä-
righetshöjande åtgärder på riksvägar och primära länsvägar samt på länsvä-
gar i övrigt i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämt-
lands, Västerbottens och Norrbottens län. Från anslaget lämnas även bidrag
till byggande av vissa enskilda vägar i dessa län. Bidragsgivningen till en-
skilda vägar regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till en-
skild väghållning. Bidragsgivningen till statskommunvägar regleras genom
förordningen (1988:1019) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafik-
anläggningar m.m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 1 950 milj.kr. för budgetåret 1992/93
avseende verksamheten under år 1993.

Föredraganden

År 1993 är det sjätte året i det av riksdagen beslutade tioåriga investerings-
programmet för bärighetsupprustning av de allmänna vägarna i de s.k.
skogslänen samt de viktigaste riksvägarna och de primära länsvägarna i öv-
riga delar av landet (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU19, rskr. 235). En upprust-
ning av broarna på dessa vägar är nödvändig för att näringslivets transporter
skall kunna tillgodoses och är en viktig del i en fortsatt regional utveckling.
Vägverket beslutade i december 1987, efter samråd med berörda näringslivs-
organisationer, om en tioårig plan för de nödvändigaste upprustningsåtgär-
derna. Denna plan har reviderats under år 1990. Under år 1990 har samman-
lagt 87 objekt åtgärdats.

Jag beräknar medelsbehovet till 707,3 milj.kr. I följande sammanställning
redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för
år 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Plan	1993 kr.
Administration	20600000
Bärighetshöjande åtgärder	666200000
Bidrag till bärighetshöjande åtgärder på	20500000
det enskilda statsbidragsberättigade vägnätet	707300 000

Under åren 1989-1992 har medel anvisats under anslaget för inköp av våg-
utrustning och byggande av fasta vågstationer. Det är enligt min mening av
stor vikt från såväl trafiksäkerhets- som vägslitagesynpunkt att gällande vikt-
bestämmelser respekteras. Av denna anledning anser jag att medel även
fortsättningsvis skall anvisas för detta ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budget-
året 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 707 300 000 kr.

B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att ansla-
gen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del
kommer att behandlas i en proposition som kommer att föreläggas riksdagen
under våren 1992.1 avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med
oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Vägverket: För-
svarsuppgifter för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag
på 49190000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

C. Trafiksäkerhet

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- TSVs framtida organisation

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att av-
veckla TSV och att inordna trafiksäkerhetsarbetet i vägverket.

- Fordonskontroll

En särskild utredare bör tillkallas för att föreslå hur bl.a. den pe-
riodiska fordonskontrollen kan avmonopoliseras.

- Trafiksäkerhetsinformation

Ansvaret för att understödja den pläderande trafiksäkerhetsinfor-
mationen på väg förs över till vägverket.

1. Trafiksäkerhetsverkets uppgifter

Trafiksäkerhetsverket (TSV) är central förvaltningsmyndighet för frågor om
trafiksäkerhet. TSV skall särskilt samordna trafiksäkerhetsarbetet. Verket
ansvarar också för bil- och körkortsregistren, frågor om körkort, trafik på
väg, fordon och trafiksäkerhetsinformation.

TSVs verksamhet finansieras helt med avgifter som redovisas över ansla-
gen C1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafi-
kant samt C2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m.

Statsmakternas styrning sker genom att trafiksäkerhetsmål och ekono-
miska krav fastställs.

2. Trafiksäkerhetssituationen

Under år 1990 omkom enligt polisens uppgifter 772 personer i vägtrafiken,
5 501 skadades svårt och 16 996 skadades lindrigt. Jämfört med år 1989 mins-
kade antalet dödade och skadade. Det är främst bland bilförare och bilpassa-
gerare som olycksminskningen har skett.

Om man jämför de första tio månaderna under år 1991 med motsvarande
period för år 1990 kan följande noteras. Enligt preliminära uppgifter har an-
talet dödade och skadade i trafiken minskat inom alla kategorier. Antalet
dödade under årets tio första månader uppgår till 538 personer, vilket är en
minskning med 3 % jämfört med motsvarande siffor för år 1990. Det totala
antalet personskadeolyckor har minskat med 8 %.

3. Trafiksäkerhetsprogrammet

För att underlätta för TSV att fullgöra sin viktigaste uppgift - att samordna
trafiksäkerhetsarbetet - finns under verkets ledning ett trafiksäkerhetsråd.
Rådet utarbetar årligen ett rullande treårsprogram. För perioden 1992-1995
har TSV för regeringen redovisat ett preliminärt trafiksäkerhetsprogram.

4. TSVs anslagsframställning Prop. 1991/92:100

TSV hemställer i sin anslagsframställning att verksamhetsområdet Samord-
ning skall var högst prioriterat samt att vid förändrade ambitionsnivåer om-
rådena Samordning och Trafikant prioriteras i nämnd ordning. Verket hem-
ställer även att full kostnadstäckning skall eftersträvas inom varje verksam-
hetsområde samt att ev. överskott skall tillföras verkskapitalet och att detta
får tas i anspråk om volymerna minskar oförutsett.

5. TSVs resultat för budgetåret 1990/91

Målet för TSV är att varje verksamhetsområde skall bära sina egna kostna-
der samt att avgiftssättningen skall vara jämn över tiden.

För budgetåret 1990/91 visar verksamheten ett överskott på 17,6 milj.kr.
Detta är ca 9 milj.kr. mer än föregående budgetår.

Verksamhetsområdet Register ger det största överskottet. För budgetåret
1990/91 uppgick det till 29,5 milj.kr. Verksamhetsområdet Trafikant ger där-
emot ett kraftigt underskott. För budgetåret 1990/91 uppgick det till 7,2
milj.kr. före inleverans av finansiella intäkter.

6. Föredragandens överväganden

- Organisation

Bl.a. mot bakgrund av den oroande olycksutvecklingen under senare hälften
av 1980-talet samt att trafiksäkerhetsarbetet är spritt på så många myndighe-
ter och organisationer beslutade dåvarande regeringen den 20 december
1990 att se över det offentliga trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organi-
sation. Utredaren har den 30 september i år avlämnat sitt betänkande SOU
1991:79 Det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Betänkandet remissbehandlas
för närvarande.

Av utredarens förslag framgår bl.a. att TSV bör avvecklas och huvuddelen
av verkets uppgifter föras över tillvägverket. Jag ser möjligheter till ett ratio-
nellare och effektivare trafiksäkerhetsarbete om trafiksäkerhetsarbetet sam-
ordnas med vägverkets väghållaransvar. Jag avser därför att senare föreslå
regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag om detta. I avvaktan
på riksdagens beslut om en avveckling av TSV avser jag att föreslå rege-
ringen att uppdra åt vägverket att vidta alla de förberedelseåtgärder som fal-
ler inom ramen för regeringens beslutskompetens. Mot denna bakgrund bör
regeringen avvakta med att ta ställning till det preliminära trafiksäkerhets-
programmet.

- Fordonskontroll

I prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt, konstaterade regeringen att
den svenska ordningen för obligatorisk provning och kontroll av fordon som
en följd av ett närmare europeiskt samarbete genom EES-avtalet och ett
framtida medlemskap i EG behöver anpassas till EGs ordning för provning
och kontroll. Regeringen fann att det var uppenbart att det svenska riksprov-

platssystemet på väsentliga punkter inte stod i överensstämmelse med det
system som tillämpas inom EG. I enlighet med EGs principer skall det
svenska systemet vara öppet och såväl offentliga som enskilda organ skall
kunna utses till kontrollorgan och därmed konkurrera om uppdragen. En
förutsättning är dock att organens kompetens och trovärdighet har blivit
objektivt prövad och godkänd av en statlig myndighet. Styrelsen för teknisk
ackreditering föreslogs få denna roll. Förslag med nödvändiga författnings-
ändringar bereds inom näringsdepartementet och förutses föreläggas riksda-
gen våren 1992.

Regeringen har i prop. 1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politi-
ken redovisat att en särskild utredare snarast kommer att tillsättas för att
utreda ett slopande av det statliga monopolet på kontrollbesiktning av väg-
trafikfordon.

I prop. 1991/92:69 Privatisering av statligt ägda företag m.m. har rege-
ringen vidare föreslagit försäljning av statens aktier i AB Svensk Bilprovning
(ASB) helt eller delvis.

Vissa steg i riktning mot en avveckling av ASBs monopolställning har re-
dan vidtagits. I budgetpropositionen 1990/91:100, bil. 8, tillkännagav rege-
ringen för riksdagen sin avsikt att slopa viss periodisk kontrollbesiktning för
personbilar samt att möjliggöra att efterkontroller skulle kunna göras på
verkstäder.

Den 1 januari 1992 träder en ändring i fordonskungörelsen (1972:595) i
kraft (SFS 1991:1422) som bl.a. innebär att personbilar undantas från det
tredje årets besiktning. Frågan om att kunna ersätta efterkontroll hos ASB
med ett verkstadsintyg bereds för närvarande inom kommmunikationsde-
partementet. Den nya ordningen förutses kunna träda i kraft den 1 juli 1992.

I enlighet med vad som nämnts i prop. 1990/91:100, bil. 8, avser jag att i
annat sammanhang återkomma till regeringen beträffande en fortsatt utgles-
ning av den periodiska kontrollbesiktningen.

- Trafiksäkerhetsinformation

När det gäller trafiksäkerhetsinformation beslutade riksdagen år 1982 att
dela upp den i s.k. sakinformation och pläderande information. TSV skulle
svara för sakinformationen medan Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF) skulle svara för den pläderande informationen. NTF har
hittills fått ett årligt statsbidrag för denna verksamhet.

Jag anser att folkrörelsers verksamhet i första hand skall bygga på med-
lemmarnas frivilliga engagemang och bidrag. Folkrörelserna är viktiga men
det bör inte utgå ett direkt statsbidrag till verksamheten eftersom risken då
är stor att folkrörelserna kan ses som myndigheter och inte känna sig tillräck-
ligt fria i förhållande till staten. Mot denna bakgrund anser jag det lämpli-
gare att vägverket, inom ramen för sina anslag, även får betalningsansvaret
för den pläderande trafiksäkerhetsinformationen. Jag ser möjligheter till
effektivitetsvinster och besparingar i en sådan modell.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

- Övrigt

Efter beslut av riksdagen (prop. 1986/87:100, bil. 8, TU19, rskr. 235) anslogs
medel till trafiksäkerhetsverket för inköp av vågar för fordonskontroll. Tra-
fiksäkerhetsverkets användning av dessa vågar har numera minskat. Rege-
ringen har därför bemyndigat verket att vidta de åtgärder det finner nödvän-
diga för ett rationellt utnyttjande av vågarna.

7. Hemställan

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående hemställer jag att rege-
ringen föreslår riksdagen att

vägverket fr.o.m. budgetåret 1992/93 får betalningsansvaret för den
pläderande trafiksäkerhetsinformationen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

8. Anslag

C 1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö,
Fordon och Trafikant

1990/91	Utgift	0
1991/92	Anslag	1000
1992/93	Förslag	1000

Anslaget omfattar verksamhetsområdena Samordning, Trafikmiljö, For-
don och Trafikant.

TSV har som särskild uppgift att samordna trafiksäkerhetsarbetet på cen-
tral nivå. Med samordning avses bl.a. att rikta olika myndighetsinsatser mot
de gemensamma mål som satts upp för trafiksäkerhetsarbetet.

Trafiksäkerhetsverkets anslagsframställning

TSV föreslår att målstyrning tillämpas avseende verkets avgifter, men att
detta inledningsvis endast skall innebära att verket självt får fastställa de s.k.
administrativa avgifterna.

Föredragandens överväganden

I avvaktan på regeringens ställningstagande till TSVs framtida organisation
anser jag att några förändringar för närvarande inte bör göras i fråga om styr-
ningen av verkets uppgifter. För år 1992 bör avgifterna kunna vara oföränd-
rade med hänsyn till den momskompensation verket får. För budgetåret
1992/93 beräknas verksamheten ge ett underskott på 3,8 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och
Trafikant för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

5 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m.

1990/91	Utgift	0
1991/92	Anslag	1000
1992/93	Förslag	1000

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Anslaget omfattar verksamhetsområdet Register.

Verksamheten består i att administrera ett antal rikstäckande informa-
tionssystem. TSV svarar för driften av de datorbaserade bil-, körkorts- och
yrkestrafikregistren. Verket administrerar även systemet med parkeringsan-
märkningar samt tillhandahåller datorkapacitet och program- och systeme-
ringsresurser för båtregistret. Dessutom bedriver TSV uppdragsverksamhet
på kommersiell basis genom försäljning av registeruppgifter och personliga
skyltar.

Trafiksäkerhetsverkets anslagsframställning

TSV har föreslagit ADB-investeringar för sammanlagt 45,25 milj.kr. Inves-
teringarna avser i huvudsak ersättningsanskaffningar.

Föredragandens överväganden

Jag delar TSVs uppfattning att ADB-investeringar behöver göras. Detta
oaktat om TSV skall avvecklas. Registeravdelningens verksamhet är nöd-
vändig även om avdelningen skall integreras med vägverket. Jag föreslår
därför att TSV får utnyttja vägverkets rörliga kredit för nödvändiga ADB-
investeringar.

För budgetåret 1992/93 beräknas verksamheten ge ett underskott på 6
milj.kr.

Under budgetåret 1992/93 beräknas 168 milj.kr. inlevereras som ersätt-
ning för länsstyrelsernas arbete med bil- och körkortsregistreringen på regio-
nal nivå.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m.m. för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 3. Kostnader för visst värderingsförfarande

Ny littera

1990/91 Utgift 0

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Från anslaget betalas kostnaderna för buss- och taxivärderingsnämndens
verksamhet. Nämnden prövar frågor om inlösen av trafikrörelser enligt 5 §

lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Nämnden består av tre le-
damöter med ersättare som samtliga utses av regeringen. Nämndens kostna-
der förskotteras av staten och belastar slutligen den inlösenskyldige genom
utdebitering av varje värdering. Trafiksäkerhetsverket svarar för nämndens
kanslifunktion.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget under nästa budgetår förs upp med ett belopp på
1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för visst värderingsförfarande för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

D. Järnvägar

Ökad konkurrens på statens spåranläggningar

Det finns flera skäl att se över de rådande villkoren för trafikering av det
svenska järnvägsnätet. Ett avgörande syfte med avreglering och konkurrens
i allmänhet är att stimulera till effektivitet i utnyttjandet av resurser. Detta i
kombination med en marknadsorienterad syn på produktion och prissätt-
ning kan leda till betydande samhällsekonomiska vinster. Den nya modell
för det svenska järnvägssystemet som infördes i samband med 1988 års tra-
fikpolitiska beslut ger möjlighet att tillåta fler operatörer på järnvägen.

SJs koncernstrategi innebär en inriktning mot att SJ-koncernen skall bli
ett heltäckande transportföretag. En avreglering innebär i princip att möjlig-
heterna att i egen regi producera och sälja transporttjänster där järnvägs-
transporter ingår även kan ges till andra aktörer på transportmarknaden än
SJ.

Beslut om betydande satsningar på järnvägens infrastruktur har tagits.
Med hänsyn till de stora belopp det rör sig om är det viktigt att den färdig-
ställda infrastrukturen utnyttjas så effektivt som möjligt.

Statens upphandling av interregional tågtrafik kan i dag inte ske på ett
marknadsmässigt sätt eftersom trafiken bara kan upphandlas från en trafik-
operatör.

Mot bl.a. denna bakgrund fattade regeringen den 14 februari 1991 beslut
om en kartläggning och redovisning av förutsättningarna för och konsekven-
serna av ökad konkurrens på statens spåranläggningar. Uppdraget gavs till
statens järnvägar (SJ), banverket, transportrådet och statens pris- och kon-
kurrensverk. I det följande lämnas en kort sammanfattning av slutsatserna i
de rapporter som lämnats till regeringen.

SJ anser att konkurrens mellan flera operatörer på statens spåranlägg-
ningar innebär stora praktiska svårigheter och medför ekonomiska problem,
bl.a. genom att det blir omöjligt att uppnå lönsamhet inom de rikstäckande
person- och godstransportnäten. Vidare anser SJ att såväl järnvägsverksam-
heten som resenärerna och industrin är mer betjänta av ett utökat samarbete
mellan SJ, industrin och länstrafiken än av en uppdelning av järnvägstrafi-
ken i form av flera operatörer på samma spår. SJ menar att ett alternativ till
en fullständig avreglering är att konkurrens tillåts vid upphandling av trafik-
huvudmännens persontrafik på stomnätet samt att mindre företag tillåts
driva godstrafik på småbanor för att mata trafik till de större godsrelatio-
nerna.

Banverket anser att det är viktigt med konkurrens inom järnvägstrafiken
för att uppnå en högre effektivitet så att järnvägen kan hävda sig bättre i
konkurrensen med övriga trafikslag. Enligt banverket kommer en avregle-
ring av järnvägstrafiken inte att leda till en utarmning av trafiken i delar av
landet. Banverket menar att den svåraste principfrågan vid en avreglering är
formerna för hur spårkapaciteten skall upplåtas till olika intressenter.

Transportrådet anser att det är angeläget att en intern konkurrens inom
järnvägsområdet etableras. Samtidigt menar transportrådet att prognoserna
över trafikutvecklingen visar att det är orealistiskt att inom överskådlig tid

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

tänka sig en omfattande marknad med en rad fristående och likvärdiga järn-
vägsföretag som bedriver konkurrerande tågtrafik. Transportrådet anser att
en ökad konkurrens inom järnvägstrafiken bör införas stegvis. Ett första steg
bör vara att skapa en situation där nya järnvägsföretag i samverkan med SJ
utför lokal och regional person- och godstrafik.

För att konkurrensen mellan järnvägen och övriga transportslag skall
kunna utvecklas anser statens pris-och konkurrensverk (SPK) att det är nöd-
vändigt att åstadkomma konkurrens inom järnvägssektorn. Verket menar
att en avreglering är en förutsättning för att få till stånd effektiva och kund-
anpassade transporter och ett effektivt utnyttjande av infrastrukturen. SPK
anser inte att järnvägstrafik är att betrakta som ett naturligt monopol. Det
naturliga monopolet finns till övervägande del inom järnvägens infrastruk-
tur. Genom att infrastrukturen separerats från trafikverksamheten har enligt
SPK förutsättningar skapats för konkurrens på spåren. Inte heller etable-
ringskostnaderna för inköp av fordon anser SPK skall behöva vara ett oöver-
stigligt hinder för att potentiella aktörer skall kunna komma in på järnvägs-
marknaden.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

Regeringens avsikt är att få till stånd en ökad konkurrens inom järnvägstrafi-
ken. Jag har därför för avsikt att begära regeringens bemyndigande att till-
kalla en utredare vars uppgift blir att föreslå de åtgärder som krävs för en
avreglering samt åtgärder som garanterar konkurrens inom järnvägstrafi-
ken. Jag avser att återkomma under våren 1992 med förslag som ökar kon-
kurrensen inom järnvägstrafiken redan från trafikåret 1993. Dessa avser dels
förändrade former för upphandling av interregional persontrafik på järnväg,
dels förändrade regler vid den s.k. skadeprövningen av långväga buss. Mål-
sättningen är att järnvägstrafiken skall vara avreglerad den 1 januari 1995.

Banverket

Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvaltningsmyn-
dighet för frågor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att främja
järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens spåranläggningar, att ha
hand om säkerhetsfrågor för all spårtrafik i landet samt att främja en mil-
jöanpassad järnvägstrafik. I detta ligger bl.a. planering, projektering och
byggande av nya banor samt drift och vidmakthållande av befintliga banor.

Banverkets verksamhetsidé är att tillhandahålla ett bansystem som möj-
liggör att järnvägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafik-
säker del av transportsystemet.

Utfall och planering

Kostnaderna för drift, underhåll och reinvesteringar i det svenska järnvägs-
nätet har ökat med 1 % från år 1989 till år 1990. Nyinvesteringarna har under
samma period ökat med 60 %.

I december 1990 fastställde banverket en plan för investeringar i stomjärn-

vägar för perioden 1991-2000. De planerade investeringsåtgärderna inriktas
i första hand mot en förbättring av banornas prestanda vad avser hastighet
och axellast samt mot en förbättring i övrigt av banornas kapacitet. Banver-
kets investeringsplaner påverkas i stor utsträckning av de beslut om järn-
vägsinvesteringar som fattats inom ramen för anslaget Kl. Investeringar i
trafikens infrastruktur.

Under år 1991 har regeringen fattat beslut om att med hjälp av medel från
anslaget Kl. bidra till investeringarna avseende flera stora järnvägsprojekt.
Bland dem kan nämnas utbyggnaden av järnvägssystemet i Mälardalen och
byggandet av en tunnel genom Hallandsåsen. Inom ramen för de extra me-
del för investeringar i trafikens infrastruktur som riksdagen beslutat om på-
går för närvarande förhandlingar om utbyggnad av västkust- och ostkustba-
norna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Anslagsfrågor

D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

1990/91	Utgift	2 570 032 000
1991/92	Anslag	3 127 300 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	2 882 252 250
1992/93	Förslag	2 949 522 000

Anslaget finansierar banverkets kostnader för underhåll och reinveste-
ringar avseende det statliga järnvägsnätet.

Banverkets anslagsframställning

För att långsiktigt vidmakthålla järnvägsnätet anser banverket att anslaget
bör uppgå till 3 500 milj .kr. Detta mot bakgrund av gjorda prognoser om den
framtida trafikutvecklingen samt de ökade behoven av större underhållsin-
satser som följer av kraven på högre hastigheter, förbättrad punktlighet, till-
förlitlighet och komfort. Dessutom har den totala anläggningsmassan ökat.
Vid en lägre anslagsnivå är det enligt banverket främst de långsiktiga sats-
ningarna i form av reinvesteringar som får ges en lägre ambitionsnivå.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget för budgetåret 1992/93 till 2949,5 milj.kr. inkl, pris-
och löneomräkning.

Banverket bör inom sin drift- och underhållsverksamhet sträva mot en
ökad andel av köpta tjänster.

Banverket har i enlighet med det trafikpolitiska beslutet möjlighet att låna
i riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i eldriftsanläggningar
och för de s.k. SL-investeringarna. Vidare får upplåning ske för produk-
tions- och teleutrustning, rörelsekapital samt för finansiering av omsätt-
ningstillgångar. Jag föreslår att banverkets upplåning för år 1993 får ske
inom en ram av 1450 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 2949522000 kr.,

2. godkänna att banverkets upplåning i riksgäldskontoret år 1993
får ske inom en ram av 1450 milj.kr.

D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

1990/91	Utgift	1 258 066 000	Reservation 11 218 000’
1991/92	Anslag	1 500 000 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	1 349 372 000
1992/93	Förslag	1 392 087 000

‘ Anslag exkl. mervärdeskatt

Anslaget finansierar banverkets kostnader för nyinvesteringar i stomjärn-
vägsnätet.

Banverkets anslagsframställning

Banverket anser att anslaget för nyinvesteringar i stomjärnvägar för budget-
året 1992/93 bör uppgå till 3 970milj.kr. Detta belopp avser det totala beho-
vet dvs. även medel som banverket kan komma att få ta i anspråk från ansla-
get K 1. Investeringar i trafikens infrastruktur.

Föredragandens överväganden

Jag kommer senare att redogöra för de satsningar på järnvägens infrastruk-
tur som beslutats inom ramen för anslaget Kl. Investeringar i trafikens in-
frastruktur. De hittills fattade besluten innebär att järnvägsprojekt för totalt
7756 milj.kr. kommer att genomföras under resterande delen av 1990-talet.
Mot bakgrund av dessa satsningar anser jag att anslaget för nyinvesteringar
i stomjärnvägar för budgetåret 1992/93 bör uppgå till 1392milj.kr.

Det är angeläget att medlen under anslagen D 1. och D2. kan utnyttjas så
effektivt som möjligt. Banverket bör därför ges möjlighet att föra medel
mellan anslagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 1 392087 000 kr.,

2. godkänna att medel kan föras mellan anslagen D 1. Drift och vid-
makthållande av statliga järnvägar och D 2. Nyinvesteringar i stom-
järnvägar.

D 3. Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader		Prop. 1991/92:100
1990/91 Utgift	162 962 000	Bil. 7
1991/92 Anslag	346 000 000
1992/93 Förslag	368 000 000

Anslaget finansierar banverkets kapitalkostnader för riksgäldslån för de
s.k. SL-investeringarna i Stockholmsområdet samt avskrivningskostnader
för eldriftsanläggningar.

Banverkets anslagsframställning

Banverket har fr.o.m. år 1989 övertagit befintliga riksgäldslån och befintligt
statskapital från SJ avseende eldriftsanläggningar. Räntor på lånen betalas
via anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.

Investeringar inom ramen för den överenskommelse som år 1983 träffades
mellan Stockholms Läns Landsting, SJ och staten finansieras fr.o.m budget-
året 1987/88 genom riksgäldslån frånsett den del som utgörs av direkta finan-
sieringsbidrag.

Banverket beräknar statens andel av de s.k. SL-investeringarna till 295
milj.kr. för budgetåret 1992/93. Banverket beräknar vidare medelsbehovet
för avskrivningar av eldriftsanläggningar till 73 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Enligt min mening bör investeringar i eldriftsanläggningar prövas inom ra-
men för det totala investeringsbehovet inom järnvägssektorn. Jag har därför
för avsikt att undersöka möjligheterna att i framtiden integrera investering-
arna i eldriftsanläggningar i anslaget D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar.

Jag tillstyrker banverkets medelsberäkning och föreslår att 368 milj .kr. an-
visas till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 368000000 kr.

D 4. Järnvägsinspektionen

1990/91	Utgift	7 434 000
1991/92	Anslag	13 136 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	12 516 000
1992/93	Förslag	14 089 000

Anslaget finansierar kostnaderna för den till banverket knutna järnvägsin-
spektionen.

Banverkets anslagsframställning

Järnvägsinspektionens verksamhet kommer de närmaste åren att präglas av
arbetet med den nya järnvägssäkerhetslagstiftningen som trädde i kraft den
1 januari 1991. Ett omfattande normarbete kommer att genomföras. Till-
ståndsprövningen av verksamhetsutövare är också en stor uppgift för inspek-
tionen. Anslagsbehovet för järnvägsinspektionen för budgetåret 1992/93 be-
räknas till 15,2 milj.kr.

Föredragandens överväganden

För att järnvägsinspektionen skall kunna fullgöra sina åtaganden i enlighet
med den nya säkerhetslagstiftningen på ett tillfredsställande sätt föreslår jag
ett anslag för budgetåret 1992/93 på drygt 14milj.kr. inkl, pris- och löneom-
räkning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Järnvägsinspektionen förbudgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 14 089 000 kr.

D 5. Banverket: Försvarsuppgifter

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att ansla-
gen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del av-
ses föreläggas riksdagen under våren 1992. I avvaktan på detta föreslår jag
att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Banverket: För-
svarsuppgifter för budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag
på 33 950 000 kr.

Statens järnvägar

1. Förutsättningar för SJs verksamhetsinriktning

1988 års trafikpolitiska beslut ger SJ möjlighet att utvecklas till ett modernt
effektivt och kundinriktat tågtrafikföretag. SJ går nu in på det sista året av
den av riksdagen angivna rekonstruktionsperioden som skall vara avslutad
den 31 december 1992. SJ-koncernens verksamhetsinriktning har nu modi-
fierats så att SJ numera kan erbjuda heltäckande trafiklösningar så att man
därmed inte enbart koncentrerar sig till järnvägstrafiken (prop.
1990/91:100). SJs trafikeringsrätt på hela nätet för godsbefordran och på
stomnätet för personbefordran har förlängts till den ljuli 1993 (prop.
1990/91:87, TU32, rskr. 316).

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Efter riksdagens godkännande har SJ under år 1991 fört över underhålls-
verkstäderna samt fäijeverksamheten till dotterbolagsgruppen Swedcarrier.
Det årliga s.k. godsutvecklingsbidraget har i enlighet med riksdagsbeslut
dragits in fr.o.m. den 1 juli 1991. Ekonomiskt kvarstår målet att affärsverket
skall vid utgången av år 1992 ha förbättrat sitt resultat efter finansnetto med
1 miljard kronor jämfört med 1987 års resultat. Förbättringen skall ske ge-
nom interna åtgärder varför effekterna avvägtrafikmodellen, eventuella för-
ändringar av statens köp samt bidrag inte skall påverka bedömningen av SJs
interna resultatförbättring. Soliditeten skall för affärsverket vara 40 % och
för koncernen 35 % under återstoden av rekonstruktionsperioden.

I enlighet med kraven i det trafikpolitiska beslutet har SJ lämnat en redo-
visning över upptagna lån år 1990 samt under första kvartalet år 1991. Redo-
visningen ger inte någon anledning till erinran från min sida.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

2. SJs ekonomiska utveckling

Resultat efter finansnetto (milj.kr.):

	Koncernen	Affärsverket
1990
Resultat efter finansnetto	681	372
Soliditet	34%	43%
Avkastning sysselsatt kapital	9,9%	7,4%
1989
Resultat efter finansnetto	337	28
Soliditet	31%	35%
Avkastning sysselsatt kapital	6,8%	2,7%

Volymen år 1990 för persontrafiken låg i stort sett på samma nivå som un-
der år 1989. Trafikhuvudmännen och staten är stora köpare av tåg- och buss-
trafik. Även för godstrafiken var volymen år 1990 ungefär lika stor som år
1989 trots en begynnande lågkonjunktur.

Antalet anställda år 1990 inom koncernen var 35 017 vilket är en minsk-
ning med 1570 personer jämfört med år 1989. Inom affärsverket var antalet
anställda 20816, vilket är en minskning med drygt 4800 personer jämfört
med år 1989.

Under år 1991 har fram t.o.m. tertial två persontågsresandet minskat med
9 %. Däremot har affärsresandet visat en ökning med 5 %, framför allt bero-
ende på framgångarna med snabbtåget mellan Stockholm och Göteborg
samt kriget vid Persiska viken. Godstrafiken har påverkats negativt av den
kraftiga lågkonjunkturen.

Resultat efter finansnetto t.o.m. tertial två år 1991:
(jämfört med samma period år 1990)

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

	Koncernen	Affärsverket
1991
Resultat efter finansnetto	337	206
Soliditet	34%	40%
Avkastning sysselsatt kapital	7,4%	9,9%
1990
Resultat efter finansnetto	221	21
Soliditet	34%	43%
Avkastning sysselsatt kapital	9,9%	7,4%

Affärsverket har under år 1990 realiserat fastigheter till ett värde av 1800
milj.kr. Realisationsvinsten uppgick till 1755 milj.kr.

Koncernens totala investeringar uppgick år 1990 till 2040 milj.kr. varav
affärsverkets andel var 880 milj.kr. Investeringarna avsåg huvudsakligen for-
don och fasta anläggningar, både i koncernen och affärsverket.

3. SJs affärsplan för åren 1992-1994:

3.1 Ekonomisk utveckling

	Koncernen	Affärsverket
1992
Resultat efter finansnetto	910	500
Soliditet	35%	40%
Avkastning sysselsatt kapital	10%	7%
Investeringar	2 808	2 245
1993
Resultat efter finansnetto	1 270	725
Soliditet	35%	40%
Avkastning sysselsatt kapital	12%	9%
Investeringar	3 150	1 789
1994
Resultat efter finansnetto	1 570	930
Soliditet	35%	40%
Avkastning sysselsatt kapital	13%	11%
Investeringar	2 682	1776

SJ anser att en långsiktig real avkastning på sysselsatt kapital för affärsver-
ket bör ligga på 7 %. Detta resultat behövs enligt SJ för att säkerställa en
marknadsmässig avkastning på kapitalet. Det av SJ planerade resultatet åren
1992-1994 överstiger därför det resultat som anges som mål i 1988 års trafik-
politiska beslut. För att uppnå detta högre resultat krävs ytterligare resultat-
förbättrande åtgärder såväl när det gäller att öka intäkterna som att minska
kostnaderna och öka produktiviteten.

3.2 Investeringar

Investeringsbehovet under treårsperioden fortsätter att vara stort. De
tyngsta investeringsobjekten är:

- Snabbtåg. Ytterligare 14 tågset skall levereras t.o.m. år 1994.

- Om- och nybyggda sov- och liggvagnar.

- Om- och nybyggda godsvagnar för bättre anpassning till kundernas be-
hov.

- Upprustning av stationerna. Detta projekt förväntas bli avslutat under
treårsperioden.

- Ny trafikverkstad i Hagalund.

3.3 Persontrafikdivisionen

Snabbtåget X2000 mellan Stockholm och Göteborg har blivit en stor fram-
gång med en resenärsexpansion långt över förväntningarna. Enligt nuva-
rande planer kommer SJ även att introducera X2000 på nya linjer.

För de konventionella fjärrtågen fortsätter satsningen på fordonsutveck-
ling som innebär högre komfort samt på sikt även högre hastighet. Anskaff-
ning/upprustning av vagnar beräknas vara slutförd år 1994 då samtliga fjärr-
tåg kommer att bestå av upprustat materiel. SJ kommer också att utveckla
produkter för de prioriterade kundgrupperna affärsresenärer och arbets-
pendlare. Det är rimligt att anta att SJ måste minska antalet InterCity-tåg på
de linjer där X2000 sätts in.

För de nya trafiksystemen kring storstäderna kommer SJ att utveckla nya
regionaltågsystem.

Tidtabellhållningen har hög prioritet.

3.4 Godstransportdivisionen

Perioden kommer att kännetecknas av ett fortsatt intensivt rationaliserings-
och omstruktureringsarbete, med målsättningen att höja produktivitet och
konkurrenskraft. SJ kommer att testa och utvärdera nya och mer decentrali-
serade produktionsupplägg, vilket också ger förutsättningar för mer kund-
orienterade transportupplägg. Man kommer att göra stora satsningar för att
utveckla kombiprodukterna, där man även kommer att ta sig in i nya kund-
segment.

3.5 Maskindivisionen

Efter att underhållsverkstäderna för tungt underhåll nu är överförda till dot-
terbolaget TGOJ arbetar maskindivisionen främst med lättare underhåll
samt med att utveckla och anskaffa järnvägsfordon samt underhållssystem.

3.6 Fastighetsdivisionen

SJs fastighetsdivision förvaltar för statens räkning ett fastighetsbestånd som
med hänsyn till sitt centrala och kommunikationsnära läge på många orter

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

representerar en betydande potential. I syfte att ge transportverksamheten
vid SJ en gynnsam ekonomisk utveckling kommer fastighetsdivisionen att
under den kommande treårsperioden inrikta sin verksamhet på

- en fortsatt exploatering och utveckling av fastighetsbeståndet i syfte att
skapa nya attraktiva resecentrum,

- en fortsatt satsning på förbättrad och moderniserad miljö vid befintliga
stationer genom byggåtgärder,

- en fortsatt utveckling av fastighetsförvaltningen mot ökad kostnadsmed-
vetenhet och marknadsanpassning.

3.7 Dotterbolagen

Verksamheten i dotterbolagen är avsedd att stärka SJs kärnverksamhet dvs.
järnvägstransporterna.

4. SJs hemställan

SJ hemställer att inriktningen av SJ-koncernens verksamhet, såsom den be-
skrivs i affärsplanen för perioden 1992-1994, godkänns.

Vidare begär SJ

- att få överföra kombitrafiken till ett bolag inom Swedcarrier-koncernen
efter beslut i SJs styrelse,

- att få bilda samarbetsbolag för kontinenttrafiken efter beslut i SJs sty-
relse,

- att statens köp av trafik baseras på ett flerårigt avtal på minst fem år och
om möjligt tio år,

- att få göra obeskattade vinstöverföringar mellan affärsverket och dotter-
bolagen på samma sätt som gäller koncernbidrag mellan aktiebolag.

I övrigt hemställer SJ att de nuvarande t.o.m. den 30 juni 1993 tidsbegrän-
sade bemyndigandena samt dispositionsrätten till överskott i verksamheten
förlängs t.o.m. år 1994 samt att de av riksdagen beslutade ekonomiska målen
ändras i enlighet med vad som tidigare sagts angående SJs affärsplan.

5. Föredragandens överväganden

5.1 SJs affärsplan

För min del ansluter jag mig till SJs förslag om inriktningen av SJ-koncernens
verksamhet fram till rekonstruktionsperiodens slut, såsom den beskrivs i af-
färsplanen. Efter utgången av år 1992 kommer jag att låta göra en utvärde-
ring av SJ enligt riktlinjerna i 1988 års trafikpolitiska beslut. Med anledning
av detta vill jag avvakta resultatet av utredningen innan jag lämnar synpunk-
ter på inriktningen efter år 1992.

Prop. 1991/92:100 '

Bil. 7

5.2 Bolagisering av kombi- och kontinenttrafiken

Som ett led att utveckla järnvägens kombi- och kontinenttrafik mot den kon-
kurrenskraftiga potential som finns i produktidéerna vill SJ bilda bolag inom
dessa två godsprodukter.

Beträffande kontinenttrafiken vill SJ ingå ett samarbetsavtal med bl.a. den
tyska järnvägsförvaltningen för att underlätta internationell trafik och logis-
tik samt samordna marknadsföringen. Den mest fördelaktiga formen för ett
sådant avtal är att man bildar ett gemensamt bolag. Ett bolag kan ha mer
affärsmässiga relationer med andra järnvägsförvaltningar, vilket innebär att
i stället för att bara ”lämna över” vagnarna till andra järnvägar, kan man
köpa transporttjänster. För SJs kunder innebär detta bättre precision, styr-
ning och kontroll över godsflödet. Genom samordnad marknadsföring torde
det tänkta bolaget även få ökade möjligheter till returfrakter, vilket bringar
ned kostnaderna.

Kombiverksamheten har åkerierna som köpare. Bortsett från kombi är
godsdivisionen i övrigt direkt konkurrent till åkeriernas verksamhet. För att
kombi skall få trovärdighet anser SJ det nödvändigt att bryta ut denna verk-
samhet från den mot åkerierna konkurrerande övriga godsverksamheten. På
så sätt kommer kombi att stå neutral mot transportköparna. För att kombi-
verksamheten skall kunna växa krävs att åkerierna binder sig långsiktigt för
speciella typer av lastbärare, vilket innebär stora investeringar för dem. En
förutsättning för att åkerierna skall lämna över godset till järnvägen i stället
för att köra själva till destinationsorten är att de känner förtroende för kom-
biverksamheten. En utbrytning och bolagisering av kombi skulle dessutom
innebära att lönsamhetsuppföljningen renodlas och eventuell korssubven-
tionering mellan olika godsprodukter försvåras.

Vid bolagisering av de två godsprodukterna är tanken att man bryter ut
kombi och delar av kontinenttrafiken ur godstransportdivisionen och inlem-
mar dessa som dotterbolag i SJs bolagsgrupp Swedcarrier. Alla detaljer kring
de nya bolagen är ännu inte klara. Jag föreslår därför att regeringen hemstäl-
ler om riksdagens bemyndigande att godkänna bildandet av de nya bolagen.
Resultatet kommer då att redovisas i nästa budgetproposition. En bolagise-
ring enligt det sagda ligger även i linje med en eventuell framtida förändring
av SJs hela associationsform.

5.3 Statens köp av olönsam järnvägstrafik

SJ har hemställt om en förlängning av avtalsperioderna. Denna fråga be-
handlar jag i avsnittet G 5. Köp av interregional persontrafik på järnväg.

5.4 SJs bemyndiganden samt dispositionsrätten till överskott i
verksamheten

Riksdagen har tidigare beslutat förlänga de tidsbegränsade bemyndigandena
samt dispositionsrätten till verksamhetens överskott till den 1 juli 1993. Med
anledning av den kommande verksamhetsuppföljningen ser jag i dagsläget
inget skäl till ytterligare förlängning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

5.5 SJs förslag till ändrade ekonomiska mål

Då det endast återstår ett år av rekonstruktionsperioden och den därpå föl-
jande verksamhetsuppföljningen ser jag ingen anledning att nu be riksdagen
ändra de ekonomiska målen. 1988 års trafikpolitiska beslut innebar att SJ
skall förbättra sitt resultat med minst 1 miljard kronor fram till utgången av
år 1992. Om SJ nu finner en ytterligare förbättring nödvändig och möjlig
med tanke på framtida investeringar och avkastning lägger det tidigare tra-
fikpolitiska beslutet inga formella hinder i vägen för ett ännu bättre ekono-
miskt resultat.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

5.6 SJs trafikeringsrätt

Regeringens intention är att få ökad konkurrens inom järnvägstrafiken. Jag
kommer därför att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att föreslå de åtgärder som krävs för en avreglering
samt åtgärder som garanterar en konkurrens inom sektorn. Jag avser att
återkomma under våren 1992 med vissa förslag som ökar konkurrensen
inom järnvägstrafiken redan från trafikåret 1993. Målsättningen är att järn-
vägstrafiken skall vara avreglerad den 1 januari 1995.

5.7 SJs associationsform

Jag anser att SJs ställning och konkurrenssituation på marknaden talar för
att associationsformen ändras till aktiebolag. Den nuvarande verksamhets-
formen innebär konkurrenshämmande begränsningar för SJs verksamhet,
vilka kommer att förstärkas i en avreglerad marknadssituation. Det är dock
lämpligt att avvakta med ett konkret förslag om bolagisering till dess att SJs
rekonstruktionsperiod har gått ut och utvärderingen av SJs rekonstruktion
är slutförd.

Jag avser att återkomma till denna fråga vid ett senare tillfälle.

5.8 SJs upplåning

Jag vill erinra om att riksdagen i ett annat sammanhang (prop. 1990/91:29,
FiU4, rskr. 38) har behandlat riktlinjer för affärsverkens upplåning. De nya
riktlinjerna innebär att verken är fria att själva avgöra var man vill ta upp
lån inom Sverige, förutsatt att riksgäldskontoret getts möjlighet att lämna
anbud. Detta innebär enligt min bedömning att SJs nuvarande rapporte-
ringsplikt vad gäller upptagande av lån och därmed regeringens skyldighet
att redovisa densamma för riksdagen kan slopas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört i avsnitt 5.1 om inriktningen med anled-
ning av SJs affärsplan,

2. godkänna att regeringen får bemyndigande att genomföra en bo-
lagisering inom SJs kombi- och kontinenttrafik enligt avsnitt 5.2,

3. godkänna att SJs och regeringens rapporteringskyldighet vad gäl-
ler upptagande av lån enligt avsnitt 5.8 slopas.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

D 6. Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Från anslaget ges ersättning till SJ motsvarande det belopp som SJs för-
valtningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa verksamheter betalar i
skatt på grund av att inget koncernförhållande enligt aktiebolagens mening
finns med SJ.

SJs hemställan

- Att obeskattade vinstöverföringar mellan affärsverket och dotterbolagen
kan ske på samma sätt som gäller koncernbidrag mellan aktiebolag.

Föredragandens överväganden

Den inriktning som hittills gällt och som jag föreslår fortsättningsvis skall
gälla under återstoden av rekonstruktionsperioden, förhindrar inte att delar
av aktieinnehavet i Swedcarrier avyttras. Medel vid sådan avyttring bör även
i fortsättningen få användas till att stärka affärsverkets finansiella ställning
och jag anser därför att anslaget skall vara kvar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från
AB Swedcarrier för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
1000 kr.

E. Sjöfart

Sjöfartsverket

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Föredraganden instämmer i verkets förslag till målsättningar och all-
män inriktning för perioden 1992-1994

Verksamhetens inriktning m.m.

Treårsplanen

Sjöfartsverket har inom transportsektorn till uppgift att svara för väsentliga
delar av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa så
att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former.
Därtill svarar sjöfartsverket för säkerheten ombord på svenska fartyg obe-
roende av farvatten. Verksamheten inriktas huvudsakligen på handelssjöfar-
tens intressen, men även fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beak-
tas.

Sjöfartsverkets verksamhet styrs genom att ekonomiska mål och service-
mål fastställs av riksdagen på grundval av rullande treårsplaner. Verket till-
lämpar fr.o.m. år 1988 kalenderårsredovisning. Kostnader för verksamheten
som inte skall ingå i handelssjöfartens betalningsansvar finansieras genom
anslag över statsbudgeten.

Sjöfartsverkets servicemål åren 1992-1994

Målen för den verksamhet som rör farleder och utmärkning är att

- ge säker och effektiv framkomlighet för sjötrafiken i farleder längs kusten
och i öppen sjö, även vid nedsatt sikt och i is,

- ge säker och effektiv framkomlighet vid genomfart och hamnanlöp.

Inriktningen av verksamheten under treårsperioden går ut på en fortsatt
anpassning av farledshållningen till ändrade trafikflöden och nautiska behov
samt till den tekniska utvecklingen. Målet är god säkerhet och kostnadsef-
fektivitet.

Målen för lotsningen är att

- säker iotsning för fartygens vägledning skall kunna påräknas till alla ham-
nar av betydelse för handelssjöfarten,

- tillhandahålla genomlotsning av Öresund,

- inom ramen för lotsningssamarbetet i Östersjön och Nordsjön erbjuda
öppensjölotsning.

Inriktningen av verksamheten under treårsperioden innebär att verket
skall ge en fullödig lotsningsservice samtidigt som lotsningsverksamheten
anpassas till sjöfartens ändrade struktur.

Målen för sjöräddningen är att efterforskning och räddning av människor
i sjönöd samt sjuktransporter från fartyg skall kunna utföras

- inom de vattenområden som räddningstjänstlagen och internationella
överenskommelser anger,

6 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

- så att ett räddningsfartyg kan nå platsen för en olycka inom tre timmar
om olyckan inträffat på svenskt territorialhav och inom sex timmar på
internationellt överenskommen svensk sjöräddningsregion utanför
svenskt territorialhav,

- under alla väderleksförhållanden,

- så att nödställda undsätts och vidaretransporteras för omhändertagande.

Inriktningen av verksamheten under treårsperioden innebär att verkets
redan tidigare utvidgade ansvar för sjöräddningen förstärks till att också om-
fatta den regionala samordningen av informationsverksamhet, resurspro-
duktion, övningsplanering och utvärdering m.m. Verket avser också att fylla
behovet av utvecklade lokala ledningsfunktioner vid komplicerade rädd-
ningsinsatser samt förbättra ledningen i insatsområdet genom utbildning av
insatsledare och utbildning av medverkande organisationers personal. Det
internationella strandstatssamarbetet beträffande sjöräddning förstärks ge-
nom nya och moderniserade avtal med östersjö- och berörda nordsjöländer.

Målet för isbrytningen är att

- vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla hamnar av betydelse.

Verksamheten skall under treårsperioden inriktas på att uppnå det an-
givna målet till lägsta möjliga kostnad.

Målet för sjömätningen är att

- få Sveriges sjöterritorium och övriga intresseområden tillfredsställande
sjömätta och resultatet redovisat på storskaliga djupkartor.

Mätverksamheten, som även omfattar den militära sjökartläggningen, in-
riktas på att med högsta effektivitet bedriva sjömätning med samtliga enhe-
ter under hela mätsäsongen. Sjömätningarnas resultat från en säsong skall
vara utvärderat i djupkartans form och delgivet samtliga intressenter senast
den 31 augusti nästföljande år. Avsikten är att öka de mindre sjömätnings-
fartygens kapacitet genom tillförande av ny materiel. Helt nya sjömätnings-
metoder kommer att införas. Som komplement till den konventionella eko-
lodningen planerar man att använda helikopterburen laser. Även positions-
bestämningen bör kunna göras på ett väsentligt enklare och effektivare sätt
med utnyttjande av Global Positional System (GPS).

Målet för sjökortsproduktion och publikationsverksamhet är att

- producera moderna och tillförlitliga sjökort av olika slag och i olika ska-
lor över svenska och angränsande farvatten för att möjliggöra en säker
sjöfart - civil och militär,

- ä jourföra alla befintliga sjökort så att de ger en aktuell bild av inträffade
förändringar, nya sjömätningar etc.,

- som komplement till sjökorten ge ut nautiska publikationer med tillfreds-
ställande aktualitet,

- handha ”Radio Navigational Warnings Service” i Baltic Subarea på sätt
som krävs av såväl internationella som nationella intressenter.

Inriktningen av verksamheten under treårsperioden är att årligen ge ut 3-
5 kort i den svenska sjökortsportföljen. Ny upplaga av båtsportkortsserierna
bör ges ut vartannat år. Vidare bör minst två internationella sjökort ges ut
under treårsperioden. Produktionssystemet läggs om. Manuella metoder er-
sätts med automatiserade och datoriserade förlopp. Hela kartarkivet och
den geodetiska punktbanken skall omvandlas till databaser. Denna kart-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

automation kommer inte att få full effekt under innevarande planeringspe-
riod. När systemet är i full drift kommer det innebära att produktion och
rättelse av sjökort kan göras snabbare och med ökad effektivitet. Nya pro-
dukter kommer också kunna tas fram.

Målen för sjöfartsinspektionen är bl.a.

- att tillse att kraven på fartygs säkerhet och skydd mot vattenföroreningar
från fartyg uppfylls med beaktande av internationell standard i utveck-
lade länder.

Under treårsperioden kommer arbetet med att utveckla säkerhetskontrol-
len på passagerarfartyg att vidareutvecklas. Den tekniska kontrollen har
kompletterats med kontroll av besättningens kapacitet i nödsituationer. Ar-
bete sker också genom ökad samverkan mellan myndighet och rederier för
att påverka att säkerhetsfrågorna blir en viktig del i företagets allmänna po-
licy. Verket har initierat forsknings- och utvecklingsinsatser kring brandtek-
niska frågor, riskbedömningsmetoder och miljöfrågor. Liknande insatser
kommer att behövas även under nästa treårsperiod.

Verksamheten omfattar fartygstekniska frågor, fartygsoperativa frågor
samt sjöolycksutredningar.

Under treårsperioden kommer ökad arbetsbelastning att uppstå på grund
av högre prioritet för arbetsmiljöfrågor och ökat behov av besiktningar som
en följd av Östersjökonventionen och Marpolkonventionen. Vidare kom-
mer en tillfällig ökning av skeppsmätningen att inträffa till följd av att
skeppsmätningskonventionen den 1 juli 1994 träder i kraft även för äldre far-
tyg, ca 700 fartyg berörs av detta.

När det gäller huvudinriktningen av sjöfartsverkets verksamhet under tre-
årsperioden 1992-1994 innefattar den fortsatta insatser för att rationalisera
och effektivisera. Rationaliseringsplanen innebär en nettobesparing om 10
milj.kr. under treårsperioden. Bl.a. minskas personalen med ca 20 personer.
Planen förutsätter oförändrad servicenivå.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Ekonomiska mål, investeringar m.m.

Treårsplanen

- Sjöfartsverkets mål för soliditet är 85 %.

- Övriga ekonomiska mål och servicemål ligger fast.

- Sjöfartsverkets investeringsplan för åren 1992-1994 omfattar 282,3

milj.kr. Investeringarna avser till helt övervägande del återanskaffningar.

Övergripande ekonomiskt mål är liksom tidigare år krav på full kostnads-
täckning, dvs. intäkterna skall täcka samtliga kostnader inkl, avskrivningar
och därutöver lämna en av riksdagen fastställd avkastning. Finansieringen av
verksamheten sker främst genom avgifter på handelssjöfarten, dvs. de som i
sin näringsverksamhet utnyttjar verkets tjänster. Verkets kostnader för bl.a.
fritidsbåtstrafik finansieras över statsbudgeten.

Under åren 1990 och 1991 har ett par väsentliga förändringar vad gäller
finansieringen av sjöfartsverkets verksamhet skett. Från den 1 juli 1990 be-
lastar sjöfartsinspektionen sjöfartsavgifterna. Från den 1 juli 1991 överför-
des även isbrytningens bränslekostnader och kostnaderna för inhyrning av
hjälpisbrytare till sjöfartens betalningsansvar.

Målet för avkastning

Sjöfartsverket skall till staten inleverera avkastning på verkets fasta stats-
kapital enligt fastställd avkastningsränta. Avkastningsräntan utgör 12,25 %
från den 1 juli 1991.

Målet för ekonomiskt resultat

Sjöfartsverket har hittills som affärsverk klarat uppställda ekonomiska
krav. Fonderade medel krävs bl.a. som gardering för stränga vintrar, oförut-
sedda svängningar i konjunkturen och för att möjliggöra en betydande själv-
finansiering av investeringar. Den ändrade principen för finansiering av is-
brytningens bränslekostnader m.m. ställer nya krav på en betydande fonde-
ring för att verket skall kunna möta de ökade kostnader som följer vid
stränga vintrar.

Verket förordar som lämplig marginal för att klara eventuella konjunktur-
variationer ett överskott i förhållande till omsättningen på 2 % efter kapital-
kostnader och avkastningskrav, utjämnat över en konjunkturcykel.

Under perioden 1992-1994 beräknas resultatet efter av riksdagen begärd
avkastning till följande belopp i milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

År

Resultat

1992 1993 1994

~8?5 7,6 M

Osäkerheten om den framtida kostnadsutvecklingen, ambitionen att ge
utrymme för en viss tekniksatsning och de effekter på sjöfartsverkets resultat
som de nya principerna för finansiering av sjöfartsinspektionens verksamhet
och isbrytningen ger, gör det nödvändigt att kontinuerligt följa utfallet av
verkets totala verksamhet och vidta de åtgärder som kan erfordras för att
uppfylla de ekonomiska målen.

Målet för prissättning

Sedan början av 1980-talet har sjöfartsverket haft som mål att höjningar
av de allmänna sjöfartsavgifterna skall hållas inom inflationsramen och att
full kostnadstäckning samtidigt skall eftersträvas vid prissättning av verkets
produkter och tjänster.

Den tidigare nämnda överföringen av betalningsansvaret för sjöfartsin-
spektionens verksamhet samt för isbrytningens bränslekostnader motsvarar
en höjning av sjöfartsavgifterna med ca 14%.

Sjöfartsverket anser dock att de goda resultaten de föregående åren gör
det möjligt att i ett inledningsskede avstå från den avgiftshöjning om drygt
7 % som skulle kunna motiveras av det utökade betalningsansvaret för is-
brytningen.

För perioden 1992-1994 föreslår sjöfartsverket att höjningar av de all-
männa sjöfartsavgifterna får ske i en takt som motsvarar högst de allmänna
pris- och löneökningarna. Produkter och tjänster skall i princip prissättas så
att full kostnadstäckning uppnås.

Målet för produktivitet

Sjöfartsverket använder i sina resultatanalyser ett antal nyckeltal som
sammantaget ger ett gott underlag för att bedöma utvecklingen av intäkter
och kostnader relaterat till sjötrafikens utveckling.

Verkets kostnader är till sin huvuddel fasta. Intäkterna är dock till 80 %

avhängiga den svenska utrikeshandelns utveckling. Att mäta produktivitets-
utvecklingen kortsiktigt för enstaka år är mot den bakgrunden svårt.

Verket anser dock att den sänkning av kostnadsnivån i fast pris som de
löpande rationaliseringsåtgärderna åstadkommer ger en godtagbar bild av
produktivitetsförändringarna i verket.

Målet för soliditet

De goda ekonomiska resultaten hittills under sjöfartsverkets tid som af-
färsverk, tillsammans med de relativt små investeringsbehoven medför att
sjöfartsverkets soliditet under perioden 1992-1994 ligger runt 85 %.

Den ändrade finansieringen av isbrytningen gör dock att soliditeten kort-
siktigt kan uppvisa större variation än hittills.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Investeringsplan

Verkets investeringsplan för perioden omfattar ett belopp på 282,3 milj.kr.
enligt följande fördelning.

Milj.kr.	1992	1993	1994
Farleder och utmärkning	26,8	25,0	22,2
Lotsväsendet	22,2	18,0	22,6
Sjöräddning	8,0	7,0	8,4
Sjökartläggning	31,8	69,2	10,3
Isbrytning	0	0	0
Övrigt	3,7	4,0	3,5
Totalt	92,5	123,0	66,8

Investeringarna avser till helt övervägande del återanskaffningar.

Investeringarna åren 1992-1996 ligger ca 20 milj.kr. högre än föregående
långtidsplan, vilket i stor utsträckning får tillskrivas laserbatymetrin (sjömät-
ning med flygburen laser), som nu har bedömts som angelägen att införa.

Finansieringen framgår av följande uppställning:

Milj.kr.	1992	1993	1994
Avskrivningsmedel	66,7	74,0	66,8
Driftmedel	25,8	49,0	-
Riksgäldslån	-	-	-
Totalt investeringsbelopp	92,5	123,0	66,8

Verket föreslår att det bemyndigas att under budgetåret 1992/93 få finan-
siera investeringar genom marknadsmässig upplåning i riksgäldskontoret
inom en ram av 70 milj.kr.

Liksom för innevarande budgetår föreslår verket att till den del löpande
utbetalningar inte kan bestridas med löpande inbetalningar under budget-
året 1992/93 få disponera en ram för kortfristig upplåning hos riksgäldskon-
toret på 40 milj.kr. och att få sätta in kassamässigt överskott på räntebärande
konto i riksgäldskontoret.

Föredragandens överväganden

I enlighet med tidigare fattade riksdagsbeslut och utifrån den inriktning för
den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) som regeringen tidigare redo-

visat pågår arbete med att förnya affärsverksformen, även för sjöfartsverket.
En sund ekonomi med god tillväxt i samhället uppnås bl.a. genom att de
verksamheter som bedrivs i offentlig regi och för vilka inget privat alternativ
existerar, styrs och bedrivs ändamålsenligt och effektivt. Sjöfartsverket är till
övervägande del ett exempel på ett naturligt monopol. En viktig uppgift vid
översynen av verket är därför att skilja på statens roll som beställare och
producent. Arbetet inriktas främst mot att uppnå större jämförbarhet mel-
lan verket och aktiebolag. I sjöfartsverkets redovisning skall därför bl.a. ver-
kets pensionsåtaganden redovisas som skuld i balansräkningen. Arbetet
med översynen pågår för närvarande. Effekterna av detta arbete kan ännu
inte redovisas. Jag bedömer det dock som lämpligt att i det fortsatta arbetet
överväga förändringar av de ekonomiska målen, bl.a. av soliditetsnivån, när
redovisningsunderlaget är fullständigt.

Jag har inget att invända mot verkets förslag till allmän inriktning och om-
fattning av verksamheten under treårsperioden 1992-1994. Vidare kan jag
ställa mig bakom verkets investeringsplan. Jag finner inte heller någon an-
ledning att nu revidera de ekonomiska mål som verket ställt upp för ekono-
miskt resultat och prissättning för perioden.

I enlighet med verkets förslag föreslår jag att verket under budgetåret
1992/93 får disponera en rörlig kredit hos riksgäldskontoret inom en ram av
40 milj.kr. till löpande utbetalningar som inte kan bestridas med löpande in-
betalningar. Jag föreslår därutöver en ram för långfristig upplåning på 70
milj.kr. för nästa budgetår varav 60 milj.kr. för finansiering av sjömanspen-
sionssystemet enligt riksdagens tidigare beslut.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om inriktningen av sjöfartsverkets
verksamhet under perioden 1992-1994,

2. godkänna de ekonomiska mål och servicemål för sjöfartsverkets
verksamhet som jag har förordat för perioden 1992-1993,

3. godkänna vad jag har anfört om sjöfartsverkets investeringar un-
der perioden 1992-1994 samt bemyndiga regeringen att besluta om
avvikelser därifrån.

Anslagsfrågor

E 1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Sjösäkerhetsrådet tilldelas budgetåret 1992/93 3 470000 kr. exkl. mer-
värdeskatt,

Sjöfartsverket i övrigt tilldelas för budgetåret 1992/93 73 186000 kr.,
varav 21 milj.kr. för ersättning till televerket för radiotjänstkostnader,
i avvaktan på försvarspropositionen anslås 1,2 milj.kr. för verkets be-
redskapsinvesteringar från anslag E1.

1990/91	Utgift	90124800
1991/92	Anslag	74200000
1992/93	Förslag	76 656 000

Kostnader inom sjöfartsverkets ansvarsområde som inte skall ingå i han-
delssjöfartens betalningsansvar finansieras över ett särskilt anslag benämnt
E 1. Ersättning till sjöfartsverket förvissa tjänster. Anslaget är indelat i föl-
jande delposter.

Sjöfartsverket

Anslagspost 1. Sjösäkerhetsrådet

Rådet verkar för ökad sjösäkerhet och bedriver informationsverksamhet
inom fritidsbåtstrafikområdet. Rådet föreslår i sin anslagsframställning en
oförändrad ambitions- och anslagsnivå med tillägg för pris- och löneomräk-
ning, dvs. drygt 3 460 000 kr.

Anslagspost 2. Tjänster inom farledsverksamheten

Under anslagsposten har samlats medelsbehovet inom farledsverksamheten
för åtgärder och tjänster som inte skall belasta handelssjöfarten.

Största delen av anslaget, 57,7 milj.kr., faller på kostnader för fritidsbåts-
trafiken och yrkesfisket. Dessa kostnader avser åtgärder av typen särskild
utmärkning av farleder, sjöräddning m.m. Sjöräddningskostnaderna är do-
minerande, 34,9 milj.kr. I detta ingår 21,2 milj.kr. som utgör ersättning till
televerket för radiotjänster till sjöfarten, huvudsakligen sjösäkerhets- och
sjöräddningstjänster.

Sjöfartsverkets kostnader för bemanning av fyrar av regionalpolitiska
skäl, efter bidrag från andra intressenter på ca 1,2 milj.kr., beräknas till ca
2,1 milj.kr.

Under anslagsposten ingår även vissa kostnader inom totalförsvaret för
bl.a. information och utbildning om sjöfarten och handelsflottans betydelse
i kris och krig samt för underhåll av beredskapslager av bojmateriel. Totalt
beräknas 1,2 milj.kr., vilket motsvarar nivå 1 i programplanen för civila de-
len av totalförsvaret.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Anslagspost 3. Vissa kostnader för bemanning av sjömätningsfartyg Prop. 1991/92:100

Delpost 3 avser bemanningskostnader för militär personal på sjömätnings- Dlu '
fartyg och rese- och traktamentskostnader för militär personal på isbrytare.

Anslagspost 4. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Från anslagsposten betalas kostnader för åtgärder som sjöfartsverket, efter
beslut av regeringen, får föreskriva med stöd av lagen om åtgärder mot vat-
tenförorening från fartyg.

Anslagspost 5. Tjänster inom fartygsverksamheten

Under anslagsposten har samlats den del av sjöfartsinspektionens kostnader
för fartygsverksamheten som inte skall belasta handelssjöfarten, t.ex. drif-
ten av sjömansregistret.

Föredragandens överväganden

Sjösäkerhetsrådet

För sjösäkerhetsrådets vidkommande beräknar jag för budgetåret 1992/93
ett huvudsakligen oförändrat anslag. Beloppet är beräknat exkl. mervärde-
skatt. Därmed uppnås en större överensstämmelse med sjöfartsverkets re-
dovisningssystem.

Sjöfartsverket

Beträffande övriga anslagsposter har sjöfartsverket föreslagit en anslagsök-
ning om totalt ca 16 milj.kr. Av detta belopp är 3,5 milj.kr. hänförliga till
uppräkning av ersättningen till televerket för radiotjänstkostnader vid
främst sjöräddning. Som ett led i att televerket skall ändra sin associations-
form har också överväganden initierats avseende huvudmannaskapet för
kustradiostationerna. Diskussioner förs i denna fråga mellan televerket, sjö-
fartsverket och chefen för marinen. För nästa budgetår räknar jag med en
ersättning till televerket på 20 973 000 kr. vilket innebär en lägre prisuppräk-
ning än den televerket begärt av sjöfartsverket.

Beträffande samkostnader för farledsverksamheten och ersättning för be-
manning av sjömätningsfartyg m.m. föreslås ett oförändrat anslag, 10,1
milj.kr., för nästa budgetår.

I avvaktan på försvarspropositionen, i vilken sjöfartsverkets beredskaps-
medel för första gången avses tas upp i den gemensamma ekonomiska ra-
men, anslås 1,2 milj.kr. till beredskapsinvesteringar.

Mitt förslag till fördelning av anslaget framgår enligt följande tabell

Anslagspost	Anvisat 1991/92 tkr.	SjöVs Förslag 1992/93 tkr.	Före- draganden 1992/93 tkr.
1. Sjösäkerhetsrådet	3460	3460	3470
2. Tjänster inom farledsverksamheten	50254	63 321	52700
varav;
Beredskap för civil sjöfart			1200
4. Vissa bemanningskostnader	16000	19 000	16000
5. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg
m.m., förslag	1	1	1
6. Tjänster inom fartygsverksamheten	4485	4485	4485
Summa anslag	74 200	90267	76 656

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 76 656 000 kr.

E. Fritidsbåtsregistret

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Jag avser att under våren 1992 återkomma med förslag avseende en
avveckling av fritidsbåtsregistret.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har i en särskild promemoria till regeringen redovisat en ut-
värdering av fritidsbåtsregistret.

I promemorian konstateras att registret den 1 juli 1991 omfattade ca
276000 båtar. Sjöfartsverket redovisar också stora skillnader i länsstyrelser-
nas kostnader för driften av registret, vilket ligger utanför verkets möjlighe-
ter att påverka. Verket föreslår vissa ändringar i bestämmelserna om fritids-
båtsregistreringen. Fritidsbåtar som inte används i större farvatten skulle
bl.a. undantas från registreringsplikt. Också i flera andra avseenden föreslås
ändringar.

Vid nuvarande registeravgift om 30 kr./år täcks inte kostnaderna för drif-
ten av registret. För budgetåret 1992/93 bedömer sjöfartsverket de totala
kostnaderna för att driva registret till 9,4 milj.kr. Om intäkterna beräknas
på en 30-kronors avgift skulle de uppgå till ca 8,1 milj.kr. Därutöver tillkom-
mer de kvarstående uppläggningskostnaderna som uppgår till ca 9,6 milj.kr.
Verket föreslår mot denna bakgrund att årsavgiften höjs till 50 kr.

Föredragandens överväganden

I proposition (prop. 1991/92:38) om den ekonomiska politikens inriktning
aviserades en nedläggning av fritidsbåtsregistret. Även om det redovisats

fördelar med det hittillsvarande registret anser jag inte att det finns tillräck- Prop. 1991/92:100
ligt starka skäl att behålla systemet med en registrering av fritidsbåtar i statlig Bil. 7
regi. De närmare formerna för en avveckling övervägs för närvarande inom
regeringskansliet. Jag avser föreslå regeringen att återkomma till riksdagen
under våren 1992 med förslag om avveckling av fritidsbåtsregistret. Mot
denna bakgrund bör inte något anslag för fritidsbåtsregistret föras upp i bud-
getförslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört rörande fritidsbåtsregistret.

E 2. Transportstöd för Gotland

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För transportstöd för Gotland föreslås 140 milj.kr. för budgetåret
1992/93. I beloppet ingår medel för att möjliggöra en väsentlig
taxesänkning för passagerare.

- Högstprisregleringen för godstransporterna och tillhörande Got-
landstillägg föreslås upphöra vid utgången av juni 1992.

1990/91	Utgift	80070000
1991/92	Anslag	69000000
1992/93	Förslag	140000000

Från anslaget utgår transportstöd till färjetrafiken till och från Gotland.
Bidrag till vissa lastbilsföretag för merkostnader i Gotlandstrafiken upp-
hörde vid utgången av juni 1991. Administrationen av transportstödet över-
fördes den 1 september 1991 från transportrådet till sjöfartsverket och samti-
digt överfördes ansvaret för förhandlingar om avtal om koncessioner för fär-
jetrafiken från transportrådet till kommunikationsdepartementet.

Resultat år 1990

I budgeten för kalenderåret 1990 beräknades underskottet i färjetrafiken
uppgå till ca 45 milj.kr. Det verkliga utfallet blev 62 milj.kr. Avvikelsen från
budget beror främst på ett relativt stort trafikbortfall under året, bl.a. mins-
kade antalet passagerare med 8 % från föregående år. Vidare förlängdes in-
hyrningen av en godsfärja för att klara transporterna av farligt gods under
sommaren. Införande av mervärdeskatt på drivmedel innebar också ökade
kostnader då denna mervärdeskatt inte kunde kompenseras av motsvarande
avdrag under år 1990. Kostnadsökningarna kompenserades dock delvis ge-
nom en realisationsvinst staten tillgodoräknats vid ett fartygsbyte och genom
minskade försäljnings- och administrationskostnader.

I november 1990 tillsattes en auktoriserad revisor för att granska den del

av koncessionsinnehavarens verksamhet som påverkar inkomster och utgif- Prop. 1991/92:100
ter i koncessionstrafiken. Av den granskningsrapport för verksamhetsåret Bil. 7
1990 som den auktoriserade revisorn lämnat framgår att koncessionstrafiken
har redovisats på ett tillfredsställande sätt under år 1990.1 rapporten rekom-
menderas dock att redovisningen av koncessionstrafiken bör ske enligt bok-
föringsmässiga grunder och att det ursprungliga avtalet uppdateras i enlighet
med de tillägg som gjorts under årens gång för att få ett mer överskådligt
avtalspaket. Detta har genomförts under år 1991.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har beslutat om en sänkning av passagerartaxorna i färjetrafi-
ken med i genomsnitt 10% fr.o.m. den 1 januari 1992. Sänkningen motive-
ras genom sänkningen av mervärdeskatten på persontransporter fr.o.m. den
1 januari 1992 samt att sjöfartsverket vill stimulera resandet för att åter-
hämta en del av tidigare trafikbortfall. Sammantaget beräknar sjöfartsverket
att transportstödet för budgetåret 1991/92 kommer att uppgå till ca 160
milj.kr. varav ca 30 milj.kr. avser statens skuld per den 30 juni 1991 enligt
justerad redovisning. Denna skuld har inte redovisats över anslaget för bud-
getåret 1990/91 och belastar därför anslaget för budgetåret 1991/92. Vidare
avser ca 6 milj.kr. taxesänkningen den 1 januari 1992. Det ökade statsbidra-
get beror i övrigt främst på lägre intäkter från gods och passagerare. Under
år 1991 beräknas minskningen av antalet passagerare till 10%. Insättandet
av en tredje färja i trafiken har medfört högre kostnader än beräknat. Vidare
har stigande dollarkurser inneburit ökade kapitalkostnader. I samman-
hanget bör nämnas att mervärdeskatten på persontransporter beräknas för
färjetrafiken till och från Gotland medföra ökade statsintäkter med ca 30
milj.kr. år 1991.

För budgetåret 1992/93 beräknar sjöfartsverket behovet av transportstöd
till 138 milj.kr. förutsatt nuvarande trafikomfattning samt med taxejuste-
ringen den 1 januari 1992. Statsbidraget kan minska beroende på i vilken
omfattning den tredje fätjan kan utnyttjas i annan trafik under lågsäsong.

Sjöfartsverket har beslutat att slopa minipriset och enbart tillämpa två
taxenivåer, lågpris och normalpris. Detta innebär att lågpriset har kunnat
sänkas med mer än 10 % samtidigt som fler lågprisavgångar kunnat införas
och taxestrukturen förenklats.

Sjöfartsverket har regeringens uppdrag att genomföra en översyn av färje-
trafiken i enlighet med vad trafikutskottet anförde vid riksdagsbehandlingen
av frågan i mars 1991. En rapport med förslag om förändringar inom ramen
för nuvarande koncessionsavtal skall lämnas senast den 15 maj 1992.

Utredning om godstransporterna med lastbil

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat och analyserat systemet med högst-
prisreglering och Gotlandstillägg för godstransporterna med lastbil till och
från Gotland i syfte att belysa förutsättningarna för och konsekvenserna av
ett avvecklande av systemet. RRV anser i sin rapport Godstrafiken till och
från Gotland - en analys av högstprisregleringen och Gotlandstillägget

(Fgl991:5) att högstprisregleringen och Gotlandstillägget bör avvecklas.
Systemet är konkurrenssnedvridande, provisoriskt och går ej att följa upp
eller att kontrollera på ett tillfredsställande sätt. Detta beror främst på att
det inte finns något entydigt transportpris bl.a. på grund av att varje inrikes-
transport rabatteras med mellan 50 och 60 % av utgångspriset. Transport-
företagens intäkter av Gotlandstillägget är sannolikt större än de verkliga
merkostnaderna.

RRV anser att en avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstilläg-
get kan ske utan att transportpriserna i Gotlandstrafiken höjs då transport-
företagen ser det som en konkurrensfördel att vara rikstäckande. Höjda pri-
ser innebär då förlorade marknadsandelar. Vidare är de mest transportbe-
roende företagen på Gotland stora och ingår i koncerner på fastlandet, vilket
ger dem starka förhandlingspositioner gentemot transportföretagen. Genom
att minska de omfattande rabatterna i inrikestrafiken något ges utrymme för
transportföretagen att själva subventionera Gotlandstrafiken. Effektiviteten
i trafiken bör också öka om transportföretagen får det totala kostnadsansva-
ret.

En förutsättning för en avveckling är att en bevakning sker så att inte kon-
kurrensbegränsande samverkan sker mellan transportföretagen i prissätt-
ningen.

Remissinstanserna

Statens pris- och konkurrensverk (SPK), sjöfartsverket, Östsvenska Han-
delskammaren, Sveriges Stuvareförbund och Svenska Hamnförbundet samt
Gotlands Åkeriförening stödjer RRVs förslag. SPK, som har regeringens
uppdrag att följa transportkostnadsutvecklingen för lastbilstrafiken till och
från Gotland, anser att en avveckling av högstprisregleringen och Gotlands-
tillägget är ett viktigt steg mot ökad kostnadseffektivitet i denna trafik. Öst-
svenska Handelskammaren anser att ett avvecklande av systemet medför
kostnadsökningar för det gotländska näringslivet som bör kompenseras med
ökade subventioner av godstaxorna i färjetrafiken.

Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun anser att systemet
skall behållas. Länsstyrelsen anser att konsekvenserna av ett avvecklande
inte har blivit tillräckligt belyst samt att ett avvecklande leder till ökade
transportkostnader för företagen på Gotland. I yttranden från olika
transportföretag, som länsstyrelsen bifogat, anser ASG och Bilspedition att
de måste höja sina priser i Gotlandstrafiken med 50-60 % om systemet av-
vecklas. ASG anser vidare att man inte kan subventionera Gotlandstrafiken
utan stöd av statliga förordningar på grund av de avtal man har med under-
entreprenörer. Gotlands kommuns synpunkter överensstämmer i stort med
länsstyrelsens. Kommunen anser även att intäkterna från Gotlandstillägget
skall samlas in av en statlig kontrollerad instans som sedan kan fördela intäk-
terna efter ansökan och prövning av transportföretagen.

Transportrådet har avstått från att yttra sig i ärendet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

Enligt min mening ger dagens fäijetrafik en bra trafikförsörjning mellan
Gotland och fastlandet. Det finns dock ett par väsentliga problem som måste
lösas. Det ena är att prisnivån för passagerare i trafiken är för hög, även efter
den taxesänkning som sjöfartsverket beslutat om. Prisnivån är inte bara ett
problem för gotlänningar som frekvent utnyttjar färjorna utan medför även
negativ inverkan på det turistresande som är en viktig del för det gotländska
näringslivet. Det behövs en kraftig åtgärd för att nå en acceptabel prisnivå i
färjetrafiken som även kan bidra till en återhämtning av tidigare trafikbort-
fall och stimulera till ökat turistresande. Jag föreslår därför att extra medel
tillförs anslaget för att en större sänkning av passagerartaxorna skall kunna
genomföras. Enligt min bedömning bör 10 milj.kr. avsättas för detta ända-
mål. Det ankommer på sjöfartsverket att närmare utforma taxesänkningen.
Då statens budgetårsskifte sker mitt under turistsäsongen i juli anser jag att
taxesänkningen bör ske i början av maj 1992. Detta innebär en beräknad
ökad medelsbelastning på innevarande års anslag med ca 3 milj.kr. vilket
sammantaget innebär ett beräknat anslag på ca 163 milj.kr. för budgetåret
1991/92, dvs. ett anslagsöverskridande med ca 94 milj.kr.

Det andra problemet i färjetrafiken är kostnadsnivån som innebär att
statsbidraget ökar kraftigt. Taxesänkningarna medför ytterligare belastning
på statsbidraget vilket gör det än nödvändigare att ta fram förslag på kost-
nadsbesparingar. Jag förutsätter att sjöfartsverkets översyn kommer att in-
nehålla sådana förslag. 1 detta sammanhang vill jag även ta upp frågan om
konkurrens i fäijetrafiken. Enligt min mening bör fri konkurrens eftersträ-
vas även i färjetrafiken till och från Gotland. Nuvarande avtal med Nord-
ström & Thulin AB löper t.o.m. år 1997. Möjligheten att släppa konkurren-
sen fri är sålunda begränsad under denna avtalsperiod. Däremot bör det fin-
nas möjligheter att tillåta viss konkurrerande trafik inom ramen för nuva-
rande avtal bl.a. med tanke på utvecklingen i Baltikum som kan leda till nya
intressanta förbindelser där Gotland kan få ett centralt läge. Detta är, enligt
min mening, en fråga för sjöfartsverket i den pågående översynen av fäije-
trafiken.

Jag föreslår att högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget för last-
bilstransporterna till och från Gotland skall upphöra vid utgången av juni
1992. Systemet med högstprisreglering och Gotlandstillägg är enligt min me-
ning konkurrensbegränsande och hämmar därigenom effektiviteten i trans-
porterna. Det finns dessutom inget entydigt transportpris till Gotland vilket
innebär att det inte går att följa upp regleringen och inte heller påvisa dess
verkliga nytta. Transportföretagen tillämpar en regelmässig rabattgivning
med ca 50-60 % på grundtaxan. Då Gotlandstillägget endast är 0,6 % av net-
tofraktsumman bör transportföretagen kunna hantera eventuella internsub-
ventioner utan statliga administrativa system.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla att godstaxorna i fäijetrafiken
är subventionerade med uppskattningsvis 50-60 %. Sjöfartsverket beslutade
dessutom att inte höja godstaxan vid årsskiftet 1991/92. Vidare utvidgas det
transportstödsberättigade godset till att omfatta fler varuslag. Min uppfatt-
ning är därför att godstransportpriserna i Gotlandstrafiken inte kommer att

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

öka på grund av föreslagen avreglering. Jag kommer dock att ge sjöfartsver-
ket i uppdrag att följa upp prisutvecklingen för godsfrakterna till och från
Gotland efter en avveckling av högstprisregleringen och Gotlandstillägget.
Att se till att prissamverkan inte sker mellan transportföretagen med höjda
priser som följd kommer att ingå i uppgifterna för den nya konkurrensmyn-
dighet som regeringen under näringsdepartementets huvudtitel föreslår skall
bildas den 1 juli 1992.

Till följd av mitt förslag om avveckling av högstprisregleringen och Got-
landstillägget har inom kommunikationsdepartementet upprättats ett för-
slag till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med bemyndigande om ut-
jämning av taxor för vissa lastbilstransporter (se underbilaga 1).

Med beaktande av vad jag nu anfört beräknar jag medelsbehovet för an-
slaget till 140 milj.kr. för budgetåret 1992/93 varav 10 milj.kr. avser m*ede!
för sänkning av passagerartaxoma.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om upphävande av lagen (1979:1035) med
bemyndigande om utjämning av taxor för vissa lastbilstransporter,

2. till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 140000000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

E 3. Handelsflottans pensionsanstalt

1990/91	Utgift	0
1991/92	Anslag	1000
1992/93	Förslag	1000

Handelsflottans pensionsanstalt (HPA)

HPA har hemställt om ett anslag om 1 000 kr. för budgetåret 1992/93. Till
driftstat för budgetåret 1992/93 har hemställts om 1836 000 kr.

Förslaget överensstämmer med den budgetram för budgetåren 1991-94
som HPA redovisade i den fördjupade anslagsframställningen föregående
budgetår.

HPA har i en särskild skrivelse redogjort för sin bedömning av det upplå-
ningsbehov som övergångsbestämmelserna för sjömanspensionerna medför.
HPA gör bedömningen att totalt 60 milj .kr. kan behöva lånas upp under bud-
getåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

HPAs huvudsakliga arbetsuppgifter är att behandla pensionsansökningar
samt att utföra de beräkningar och den uppföljning som dessa föranleder.

Riksdagen beslutade i december 1989 att den särskilda sjömanspensione-
ringen skulle upphöra fr.o.m. den 1 januari 1990 (SFS 1989:996). Samtidigt

beslöts om vissa övergångsbestämmelser. I april 1998 kommer den siste sjö-
mannen att beviljas pension enligt förordningens bestämmelser.

HPAs inkomster härrör från fastställda redaravgifter samt från ränteav-
kastning från fondkapital.

Vid riksdagsbehandlingen av föregående års budgetproposition beslöt
riksdagen att HPAs upplåningsbehov skulle ombesörjas genom sjöfartsver-
kets försorg. HPA har inte än behövt ta den möjligheten i anspråk.

Jag förordar att HPA under budgetåret 1992/93 får disponera upp till 60
milj.kr. för pensionsutbetalningar genom lån som sjöfartsverket tar upp i
riksgäldskontoret.

Jag beräknar HPAs administrationskostnader för nästa budgetår till
1878 000 kr. efter pris- och löneomräkning. Jag föreslår vidare att HPA anvi-
sas ett anslag på 1000 kr. för nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handelsflottanspensionsanstalt för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 1000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

E 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

1990/91	Utgift	0
1991/92	Anslag	1000
1992/93	Förslag	1000

Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF)

HKF hemställer att medel anvisas för verksamhetens genomförande genom
ett 1000-kronors anslag.

HKFs verksamhet inriktas på att så effektivt som möjligt erbjuda sjömän
ett meningsfullt och attraktivt fritids- och kulturliv.

HKF föreslår 17 866 000 kr. i budgetram för vartdera av budgetåren
1992/93 och 1993/94.

Vidare hemställs om att verksamheten för vart och ett av budgetåren till-
delas ytterligare medel motsvarande 1 % av fyravgifterna, eller 2,5 milj.kr.
Den utökade utdebiteringen av fyravgifterna vill rådet använda dels för att
bestrida lönekostnaden för lönebidragsanställda, samtidigt som vissa länsar-
betsnämnder avlastas motsvarande kostnad under en treårsperiod, dels för
den investerings- och utjämningsfond för främst investeringsändamål som
inrättades i föregående regleringsbrev.

Föredragandens överväganden

HKFs verksamhet har betalats genom avräkning från fyravgiften som ingår
i sjöfartsverkets avgifter.

Enligt gällande riktlinjer skall HKF tillgodoräknas högst 9 % av erlagda
fyravgifter. Över statsbudgeten har redovisats ett anslag på 1000 kr.

I budgetpropositionen 1990/91:100 betonades vikten av att staten genom
budgetprocessen kontinuerligt omprövar de statliga verksamheterna. Man
ansåg därför att det fanns skäl att närmare undersöka eventuella alternativ
till dagens statliga huvudmannaskap för HKF. Föredraganden tog därmed
inte ställning till den föreslagna treårsbudgeten.

Inom kommunikationsdepartementet har under år 1991 en arbetsgrupp
behandlat frågan om alternativ till dagens organisation till HKF. Resultatet
har presenterats i promemorian Handelsflottans kultur- och fritidsråd, fram-
tida verksamhet och organisation.

I promemorian konstateras följande. Sverige har genom ett folkrättsligt
konventionsåtagande förbundit sig att erbjuda sjömän ett visst utbud av kul-
tur- och fritidsaktiviteter. Utbudet skall vidare ske i kontakt med företrädare
för bl.a. sjöarbetsmarknadens parter.

Från såväl Sveriges redareförening som de fackliga företrädarna betonas
att nuvarande verksamhet bedrivs effektivt. Genom det nära samarbetet
mellan berörda parter kan verksamhetens omfattning och inriktning anpas-
sas till den faktiska efterfrågan.

Staten har således ett folkrättsligt grundat ansvar för att tillhandahålla ett
utbud av det slag som HKF i dag svarar för. Arbetsgruppen har i sitt arbete
inte kunnat finna något privat eller statligt alternativ som på ett naturligt sätt
skulle kunna ersätta HKF. Sjöfartsverket är den myndighet som genom sitt
betalningsansvar skulle kunna inrymma också HKFs verksamhet. De bespa-
ringar som skulle följa av att inlemma HKF i sjöfartsverket kan bedömas
som marginella. En sådan lösning har heller inte stöd från intressenterna
dvs. sjöfartsverket, redareföreningen och de sjöfackliga organisationerna.
Enligt min mening bör därför denna lösning nu inte övervägas närmare.

När det gäller finansieringsprincipen är det naturligtvis alldeles uppenbart
att det inte finns något egentligt samband mellan HKFs verksamhet och er-
lagda fyravgifter. I arbetsgruppens promemoria behandlas ett alternativ med
en fast avräkning baserat på fyr- och farledsvaruavgifterna. Eftersom sjö-
fartsverkets avgiftshöjningar normalt ligger lägre än inflationen läggs också
med denna lösning automatiskt samma rationaliseringstryck på HKF som på
verket.

Följande problem bör emellertid också beaktas.

En finansiering av HKFs verksamhet knuten till ett inkomstslag ger natur-
ligtvis upphov till ryckighet i HKFs verksamhet. En bredare bas ger därvid
bättre förutsättningar att planera också de ekonomiska ramarna. Om en pro-
centavräkning på fyr- och farledsvaruavgifterna skulle anpassats till de be-
lopp som faktiskt har utgått till HKF under åren 1984-1990 skulle procentav-
räkningen ha varierat mellan 2,5 och 2,8 %. Vilken procentavräkning som
än väljs förblir den ett grovt instrument för att bestämma HKFs inkomster.
Förändringar i sjöfartsverkets ekonomiska förutsättningar kan därutöver ge
en ryckighet för HKF som är till nackdel för verksamheten.

De möjligheter som HKF fått att kunna fondera överskottsmedel förutsät-
ter en fasthet i budgeteringen också från statens sida. En sådan fasthet kan
också fungera som incitament för HKF när det gäller att omprioritera verk-
samhet och att avgiftsbelägga viss service.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Jag förordar därför att HKF för nästa budgetår får disponera ett realt oför- Prop. 1991/92:100
ändrat belopp som efter pris- och löneomräkning uppgår till 17500000 kr. Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

E 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Till Trollhätte kanalverk anvisas för budgetåret 1992/93 70 milj.kr.,
till Vänerns seglationsstyrelse anvisas för budgetåret 1992/93
8 milj.kr.

1990/91	Utgift	69 780 000
1991/92	Anslag	59 780 000
1992/93	Förslag	78 000 000

Statens Vattenfallsverk/TFollhätte kanalverk

Trollhätte kanalverk ansvarar för kanaler, slussar och farleden mellan Göte-
borg och Vänern samt för Säffle kanal. Kanalverkets intäkter utgörs bl.a. av
farledsvaruavgifter på utrikes gods. Staten anslår de ytterligare medel som
behövs för att hålla kanalen öppen för nyttotrafik och fritidsbåtar. Anslaget
täcker även kostnaderna för Vänerns seglationsstyrelses verksamhet på
Vänern; utmärkning av farleder och lotsning m.m.

Riksdagen beslutade våren 1991 om neddragning av anslaget till kanal-
verksrörelsen.

Av detta anslag uppgick ersättningen budgetåret 1991/92 till kanalverket
till 52,8 milj.kr., och ersättningen till Vänerns seglationsstyrelse till 7,0
milj.kr.

Vattenfall hävdar att det i längden inte är möjligt att på denna anslagsnivå
driva verksamheten på ett tillfredsställande sätt med de tekniska, säkerhets-
mässiga och miljömässiga krav som måste ställas på verksamheten.

Vattenfall hemställer om ett driftbidrag för budgetåret 1992/93 på 75,6
milj.kr.

Vänerns seglationsstyrelse

Vänerns seglationsstyrelse hemställer om 8080000 kr. för budgetåret
1992/93.

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Utredningen

Den 18 mars 1991 förordnades Ulf Adelsohn som särskild utredare för en
utredning om det statliga stödet till Vänersjöfarten. Betänkandet Vänersjö-
farten (SOU 1991:73) överlämnades i september 1991 till kommunikations-
departementet.

Utredningen gör bedömningen att Vänersjöfarten har spelat en viktig roll
för regionens näringsliv. Utredningen konstaterar dock att om Vänersjöfar-
ten skall kunna behålla sin ställning måste kostnaderna sänkas och nya trans-
portsystem utvecklas. Konkurrensen från lastbil och tåg kommer annars att
slå ut verksamheten. Godsvolymen har stått stilla den senaste 10-årsperio-
den.

Investeringsbehovet i kanalen bedöms till i genomsnitt 6,5 milj.kr./år fram
till år 2000. Utgångspunkten är därvidlag att nuvarande slussmått bibehålls.
Investeringsbehovet i Vänern fram till år 2000 beräknas till 8,6 milj.kr. to-
talt.

Utredningen konstaterar att Vänersjöfartens fördelar är att trafiken kan
öka utan att det medför större investeringar eller driftunderskott, samtidigt
som en nedläggning av kanalen skulle medföra vissa begränsade konsekven-
ser för miljön och trafiksäkerheten.

Utredningen föreslår bl.a. att hamnarna i Vänern bör gå samman i ett bo-
lag för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av resurserna.

Som ett moment finns även förslag om förändringar i avgiftssystemet. För-
slagen innebär att incitament skapas för att öka trafiken och därmed också
intäkterna. De skall också kompensera kanalverket för visst inkomstbortfall
som uppstått p.g.a. att intäkterna från farledsvaruavgifterna minskat. Ut-
redningen har lagt fram två alternativ, som innebär att särskilda regler skulle
gälla för fyravgifter och farledsvaruavgifter för trafik som på visst sätt är knu-
ten till kanalen och att särskilda passageavgifter för kanalen tas ut.

Remissinstanserna

Remissinstanserna är, med undantag av statens järnvägar (SJ), i huvudsak
positiva till utredningens förslag rörande Vänersjöfarten. Remissvaren ut-
trycker ett stöd för utredningens bedömning att Vänersjöfartens konkur-
renskraft måste öka och kostnaderna begränsas om verksamheten även i
fortsättningen skall kunna tillgodogöra sig ett statligt stöd.

Avvikande uppfattningar redovisas främst beträffande konsekvenserna av
en nedläggning av trafiken, rörande förslagen till förändrade avgifter, samt
beträffande den europeiska trafikutvecklingens inverkan på Vänersjöfarten.
SJs främsta invändning mot utredningens förslag är ett ifrågasättande av
fortsatta statliga insatser för en kraftigt olönsam trafik, vars avveckling - en-
ligt utredningen - inte skulle medföra dramatiska regionalpolitiska konse-
kvenser. Beträffande förslagen till förändrad avgiftsstruktur är remissinstan-
serna positiva till att Trollhätte kanalverk och Vänerns seglationsstyrelse
skulle få rätt att fastställa avgifter för den trafik som går direkt till Vänern.
Beträffande rätten att ta ut avgifter för den trafik som efter omlastning i
kusthamn går in i eller ut ur Vänern, dvs. en slags avräkning som skulle till-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

godoföras kanalverket resp, seglationsstyrelsen är både sjöfartsverket och
Svenska hamnförbundet/Sveriges Stuvareförbund negativa. Sjöfartsverket
anför därutöver skäl för att fyravgifterna även i fortsättningen skall tillfalla
sjöfartsverket och inte kanalverket som föreslås i betänkandet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

Statens kostnader för subventionering av sjöfarten i Trollhätte kanal och i
Vänern är betydande. Riksdagen beslutade om en lägre anslagsnivå för
verksamheten innevarande budgetår. Anslaget reducerades med ca 10
milj.kr. Därtill gjordes inte någon uppräkning för kommande pris- och löne-
ökningar. Vattenfall har begärt ca 12 milj.kr. i tilläggsanslag för innevarande
budgetår. Vänerns seglationsstyrelse har för sin del begärt ett tilläggsanslag
på ca 0,8 milj.kr. De anslag som begärts för nästa budgetår för kanalen och
seglationsstyrelsen, totalt 83,6 milj.kr., innebär följaktligen en ökning på ca
24 milj.kr. jämfört med den anvisade nivån. I enlighet med vad chefen för
näringsdepartementet tidigare i dag föredragit begär Vattenfall därutöver,
med hänvisning till att kanalen avskiljs från Vattenfall, att kanalen ges inve-
steringsmedel på ca 6,5 milj.kr. för nästa budgetår. Den ekonomiska belast-
ningen för staten uppgår således till 90 milj.kr. för nästa budgetår.

Flertalet remissinstanser har redovisat en positiv grundinställning till sjö-
farten på Vänern. Subventioneringen från staten utslaget per transporterat
ton är samtidigt betydande. Konkurrensen mellan transportslagen är inten-
siv. Fördyringar av kanaltransporter med t.ex. ökade avgifter har av de an-
svariga inte bedömts lämpliga att införa. Motviljan att införa en särskild av-
gift kan tolkas så att kanaltransporterna inte tål ökade kostnader. Mot bak-
grund av att de statliga resurserna blir allt mer knappa måste därför frågan
ställas om statens stöd till kanaltransporterna är ett effektivt sätt att stärka
industrins transporter i Vänerområdet.

Redareföreningen har i sitt remissyttrande pekat på samordningsvinster
genom att inordna administrationen av kanalen i sjöfartsverket.

Jag kan konstatera en otillfredsställande kostnadsutveckling i kanaldrif-
ten. Kostnadsökningen mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 uppgår till
hela 16.4% även om tilläggsanslaget på 12 milj.kr. som kanalverket begärt
läggs till basen. Ett stort antal remissinstanser har betonat behovet av ratio-
naliseringar. En sänkt kostnadsnivå kan emellertid inte långsiktigt åstad-
kommas genom att eftersätta underhållet. Enligt min mening bör därför
transportalternativen till dagens kanaltransporter, och en ev. omläggning av
transporterna, undersökas och värderas mer ingående. Jag har därför för av-
sikt att tillsätta en utredning om detta. Det måste vara en utgångspunkt för
staten att också subventionerna på transportområdet är effektivitetsbefräm-
jande. I likhet med chefen för näringsdepartementet anser jag att affärs-
verksformen för kanalverket bör ses som en övergångslösning i avvaktan på
värderingen av regionens transportalternativ. I det sammanhanget har che-
fen för näringsdepartementet uttalat att aktiebolaget generellt sett är den
associationsform som ger de bästa utvecklingsmöjligheterna. Den organisa-
tionslösning som slutligen väljs måste dock utformas med hänsyn till kanal-
verksamhetens speciella förutsättningar. En alternativ organisationsform

kan vara att inordna kanalverksamheten i sjöfartsverkets administration.
Det finns anledning att återkomma till frågorna om organisationsform och
huvudmannaskap.

För nästa budgetår ser jag nu inte några möjligheter till mera avgörande
besparingar i verksamheten. Mot bakgrund av de överväganden som jag tidi-
gare redovisat anser jag det dock inte vara möjligt att tillstyrka kanalverkets
äskande i dess helhet. Jag beräknar anslaget för budgetåret 1992/93 till 78
milj.kr., varav 8 milj.kr. avser Vänerns seglationsstyrelse. De 12 miljoner
som begärts i tilläggsanslag avser jag bereda i särskild ordning. Vid mitt för-
slag har jag utgått från att verket redan har möjlighet att införa särskilda
avgifter på trafiken.

Beträffande utredningens förslag till avgiftsförändringar anser jag till en
början att det skulle bli alltför komplicerat att skapa särskilda regler för fy-
ravgifter beträffande kanalen. Då det gäller utredningens övriga förslag om
avgifter är min uppfattning att frågan om avgiftssystemets utformning får
övervägas ytterligare.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 78000000 kr.

E 6. Bidrag till svenska rederier

Sammanfattning av föredragandes förslag:

Anslag E6. Bidrag till svenska rederier avvecklas fr.o.m. den 1 juli
1992.

1990/91	Utgift	500000000
1991/92	Anslag	550000000
1992/93	Förslag	200000000

Nämnden för rederistöd

Under budgetåret 1990/91 har nämnden beviljat 237 milj.kr. i bidrag till
kostnader för socialavgifter samt 262 milj.kr. i bidrag till kostnader för sjö-
mansskatt.

Med det beräkningsunderlag som för närvarande föreligger bedömer
nämnden för rederistöd anslaget för budgetåret 1992/93 till oförändrat 550
milj.kr. och de administrativa kostnaderna till 1,2 milj.kr.

Nämnden har till kommunikationsdepartementet påpekat att för att den
målsättning som riksdagen angav år 1988 skall kunna upprätthållas måste
stödet räknas upp. För år 1990 måste bidraget till kostnader för socialavgifter
höjas med 11 000 kr. till 49 000 kr. per kalenderår och årsarbetskraft. Ytterli-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

100

gare höjning erfordras för att kompensera för stödets värdeminskning under Prop. 1991/92:100
år 1991. Bil. 7

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1988 års sjöfartspolitiska riksdagsbeslut lämnas statliga bidrag
till vissa bemanningskostnader. Bidrag lämnas till arbetsgivare som har eller
haft sjömän anställda för arbete ombord på svenska handelsfartyg som hu-
vudsakligen används i fjärrfart. Bidrag till kostnader för sjömansskatt läm-
nas med belopp motsvarande den skatt som har betalats in. Bidrag till arbets-
givarens kostnader för socialavgifter lämnas med 38 000 kr. per kalenderår
och årsarbetskraft.

En avveckling av stödet till svenska rederier fr.o.m. den 1 juli 1992 som
regeringen aviserat i propositionen om den ekonomiska politiken (prop.
1991/92:38) innebär emellertid vissa kvardröjande kostnader första halvåret
1992. Dessa kostnader utgör bidrag till arbetsgivarens kostnader för social-
avgifter den 1 januari - den 1 juli 1992 samt återbetalning av inbetald sjö-
mansskatt för huvudsakligen maj och juni månader 1992. Jag föreslår mot
den bakgrunden ett anslag på 200 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Regeringen avser att senare i vår förelägga riksdagen förslag till nya förut-
sättningar för den svenska sjöfarten. Verksamheten vid nämnden för rede-
ristöd kommer då att behandlas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 200000000 kr.

Stöd till svenska rederier

Sammanfattning av föredragandens förslag:
Stöd till svenska rederier avskaffas.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

200 000

5 000 000

Nämnden för rederistöd

Nämnden för rederistöd prövar frågor om statligt stöd och bidrag till rederi-
företag.

Våren 1982 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska frågor. Be-
slutet innebar bl.a. ett tidsbegränsat stöd till svenska rederier. Stödet grun-
das i normalfallet på den sjömansskatt som inbetalats åren 1982-1985. Detta
stöd, det s.k. konsoliderings- och utvecklingsstödet, administreras av nämn-
den för rederistöd.

101

Nämnden redovisar i sin anslagsframställning att man t.o.m. halvårsskiftet Prop. 1991/92:100
1991 utbetalat sammanlagt 644milj.kr. i konsoliderings- och utvecklings- Bil. 7
stöd. Under budgetåret 1990/91 har nämnden inte beviljat något konsolide-
ringsstöd medan beviljat utvecklingsstöd under året uppgått till ca 200000
kr.

Nämnden bedömer att stödet under budgetåret 1991/92 kommer att uppgå
till ca 5 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:38) om den ekonomiska politi-
kens inriktning aviserat en indragning av det kvarvarande utvecklingsstödet
som utbetalats från anslaget Stöd till svenska rederier. I enlighet med detta
tar jag inte upp något anslag för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om Stöd till svenska rederier.

102

F. Luftfart

Flygmarknaden

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Arbetet med att skapa en avreglerad luftfartsmarknad med kon-
kurrens måste påskyndas.

- En ytterligare avreglering bör ske under år 1992, som i princip in-
nebär fritt tillträde för svenska aktörer till hela den inrikes flyg-
marknaden i Sverige.

- Luftfartsverket kommer att få regeringens uppdrag att närmare ut-
reda nödvändiga åtgärder för en sådan fri inrikesmarknad.

Bakgrund

Konkurrenskommittén presenterade våren 1990 i sitt betänkande (SOU
1990:58) Konkurrens i inrikesflyget vissa förslag i syfte att öka konkurrensen
inom denna sektor genom avregleringar. Den förra regeringen behandlade i
propositionen (prop. 1990/91:87, TU27, rskr. 287) Näringspolitik för tillväxt
kommitténs förslag och föreslog därvid en stegvis avreglering av inrikesfly-
get i Sverige för att uppnå effektiviseringsvinster till gagn för konsumenter
och näringsliv. Ett första steg mot avreglering föreslogs från den 1 januari
1992. Detta steg innebär att Scandinavian Airlines System (SAS) och Linje-
flyg AB får rätt till parallell konkurrerande trafik på det hittillsvarande pri-
märnätet och att dessa företags företrädesrätt på nya linjer upphör. Samti-
digt skulle SAS och Linjeflyg tills vidare ha kvar ett gemensamt ekonomiskt
ansvar för ett samlat nät inkl, det s.k. inre norrlandsflyget. Ytterligare avre-
glerande steg skulle förberedas av luftfartsverket och träda i kraft senast när
ny bankapacitet tillkommit på Arlanda. Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens förslag.

Genom det separatavtal i luftfartsfrågor som Sverige och Norge träffat
med EG och som förelagts riksdagen för godkännande (prop. 1991/92:29,
TU4) avses Sverige fr. o. m. den 1 januari 1992 ingå i EGs gemensamma luft-
fartsmarknad och därmed omfattas av EGs regelverk inom området. De av-
reglerande steg som EG hittills genomfört har inte berört inrikesflyget i med-
lemsstaterna. Inom EG bereds emellertid för närvarande ett ytterligare steg
mot en inre luftfartsmarknad, innebärande en vittgående liberalisering med
inrättande av gemensamma regler för luftfart inom EG i syfte att åstad-
komma ökad konkurrens. Detta regelverk, som är avsett att omfatta all flyg-
trafik, således även inrikes flyglinjer, skall enligt de framlagda planerna till-
lämpas från den 1 januari 1993.

Föredraganden

Regeringen har i propositionen (prop. 1991/92:38, FiUlO) Inriktningen av
den ekonomiska politiken bl.a. redovisat riktlinjer för det fortsatta arbetet

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

103

med att förbättra marknadsekonomins funktion inom olika branscher. Be-
träffande flygtrafiken ansåg regeringen att arbetet med att skapa en avregle-
rad marknad med konkurrens måste intensifieras. Regeringen förklarade
därför att snarast klarlägga möjligheterna till ytterligare avreglerande steg
inom inrikesflyget.

Det tidigare berörda förslaget avseende förverkligande av EGs inre mark-
nad på luftfartens område kan sålunda innebära att det svenska inrikesflyget
ingår i denna ytterligare avreglerade inre flygmarknad redan från år 1993.
För svensk del gäller att det första avreglerande steg som riksdagen fattat
beslut om träder i kraft den 1 januari 1992, men någon reell trafikförändring
har inte planerats förrän i samband med flygbolagens skifte av trafikprogram
i april 1992. Mot bakgrund av att detta första avreglerande steg sålunda kan
bedömas bli av mycket kortvarig karaktär, finns det enligt min mening anled-
ning att överväga en mer fullständig avreglering av inrikesflyget redan under
år 1992.

En sådan avreglering innebär att företrädesrätten bortfaller för Linjeflyg
och SAS på hela det nuvarande primärnätet och att möjlighet öppnas för
konkurrens av nya svenska aktörer på marknaden. Beträffande sekundärlin-
jenätet bör konkurrens tillåtas även här bortsett från sådana linjer där sär-
skilda åtgärder kan motiveras av regionalpolitiska skäl. De regler som EG
har fastställt eller kan bedömas fastställa för luftfarten vad gäller marknads-
tillträde, tilldelning av start- och landningstider (slots), priser etc. bör tilläm-
pas så långt möjligt.

Luftfartsverket kommer inom kort att ges i uppdrag att närmare utreda de
åtgärder som kan behöva vidtas för att de trafikpolitiska målen om tillgäng-
lighet, effektivitet, säkerhet, miljöpåverkan och regional balans skall kunna
upprätthållas på en sådan fri inrikes flygmarknad till lägsta möjliga kostnad.
Det gäller bl.a. frågan om biljettsamarbete mellan flygbolag på en konkurre-
rande marknad, om icke diskriminerande reservationssystem och om pris-
övervakning. Det gäller också möjligheten att tillförsäkra flygtrafikförsörj-
ning i sådana delar av landet där reella resalternativ till flyget saknas. Luft-
fartsverket skall ha redovisat uppdraget senast den 1 april 1992.

De här behandlade frågorna kommer vidare att diskuteras med de skandi-
naviska kommunikationsministrarna inom ramen för det skandinaviska luft-
fartssamarbetet.

I avvaktan på redovisningen av luftfartsverkets uppdrag och på de skandi-
naviska diskussionerna är det nu inte möjligt att precisera den tidpunkt un-
der år 1992 då de nya riktlinjerna för inrikes flygtrafik kan träda i kraft. En
utgångspunkt i det vidare arbetet bör dock vara att flygtrafiken på den
svenska inrikesmarknaden kan vara avreglerad tidigast från den 1 juli 1992.

De åtgärder som jag således förordar förväntas innebära förbättringar för
konsumenterna i form av service och priser m.m. Den ger dock också den
svenska flygbranschen möjlighet att strukturera sig på ett effektivt sätt för att
kunna klara den konkurrens som kommer att bli följden av EGs planerade
avregleringsåtgärder.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

104

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna riktlinjerna för ytterligare avreglerande åtgärder
inom den inrikes flygtrafiken.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Arbetet med att anpassa myndighetsstrukturen till de förändrade
konkurrensförhållandena inom flygsektorn skall fortsätta med in-
riktningen att ett samlat förslag kan presenteras för riksdagen se-
nast i nästa års budgetproposition.

- Det förslag till grundläggande riktlinjer som luftfartsverket har
presenterat bör gälla som utgångspunkt för det fortsatta arbetet.
Riktlinjerna innefattar skiljande av myndighetsfunktioner och an-
svar för luftfartens infrastruktur från kommersiell verksamhet
samt nya huvudmannaskapsformer och ekonomiska förutsätt-
ningar i flygplatssystemet.

Bakgrund

Som ett led i det arbete som påbörjades inom regeringskansliet år 1990 med
utveckling av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område
har även myndighetsstrukturen inom luftfartsområdet studerats i samarbete
med luftfartsverket. Syftet är att studera verkets roll med hänsyn till de nya
förutsättningar som sektorn får bl.a. till följd av den pågående avregleringen
av flygtrafiken. En viktig del av arbetet gäller att söka utforma nya former
för verksamheten som tydliggör verkets olika roller, ger effektivt resursut-
nyttjande och förbättrade möjligheter att agera affärsmässigt.

Riksdagen (1990/91 :TU20, rskr. 177) har givit regeringen till känna att
luftfartsinspektionen bör organisatoriskt skiljas från luftfartsverket. Ären-
det bereds inom ramen för affärsverksutvecklingsprojektet.

Flygplatsutredningen presenterade i sitt betänkande (SOU 1990:55) Flyg-
plats 2000 vissa förslag angående bolagisering av statliga flygplatser i det hit-
tillsvarande primärnätet. Utredningen lade också fram vissa förslag angå-
ende ekonomisk utjämning mellan flygplatser i primärnätet. Den förra rege-
ringen tog i propositionen (prop. 1990/91:87, TU27, rskr. 287) Näringspolitik
för tillväxt upp dessa förslag. Regeringen ansåg att de förslag utredningen
framlagt behövde kompletteras innan de kunde bilda underlag för beslut,
bl.a. med avseende på EG-anpassning och det pågående arbetet med affärs-
verksutvecklingen. Regeringen gav därför den 18 april 1991 luftfartsverket i
uppdrag att genomföra en sådan komplettering i samverkan med berörda
kommuner, kommunförbundet och chefen för flygvapnet.

Luftfartsverket har den 30 oktober 1991 inkommit med det begärda kom-
pletterande beslutsunderlaget. Verket konstaterar att frågan om bolagise-

105

ring av statliga flygplatser inte kan diskuteras utan koppling till arbetet med
myndighetsstrukturen inom affärsutvecklingsprojektet. Frågor om ekono-
misk utjämning etc. har dessutom koppling till det arbete som pågår inom
verket med att ta fram ett nytt avgiftssystem för de trafikala tjänsterna. Det
material som verket redovisat är därför att se som en delrapport. Beskriv-
ningen är avgränsad till principer och struktur i avsikt att regeringen skall
kunna ta ställning till inriktningen av de förändringar som föreslås. Rappor-
ten behandlar inte myndighetsfunktioner eller flygtrafiktjänstfrågor. Luft-
fartsverket har dock i annat sammanhang i skrivelse till regeringen redovisat
sin syn på frågor om förändringar av huvudmannaskap för även flygtrafik-
tjänsten.

Genom bl.a. jämförande studier mellan kommunala flygplatser, av vilka
många är bolagiserade, och statliga flygplatser har verket kunnat konstatera
att ett fördjupat samarbete mellan flygplatser, kommuner och kunder kan
öppna intressanta möjligheter till integrering av verksamheter och utveck-
ling av flygplatsområdet i stort, vilket skulle kunna göra det möjligt att effek-
tivisera driften. En bolagisering av de statliga flygplatserna skulle enligt ver-
ket kunna ge möjlighet till ett sådant fördjupat samarbete.

Luftfartsverket presenterar i sin rapport ett förslag till modellstruktur för
flygplatssystemet. Modellen har tagit sin utgångspunkt i riksdagens trafikpo-
litiska beslut år 1988, varvid fastslogs att staten skall ha ett särskilt ansvar
för sådana trafikanläggningar som svarar mot nationella och internationella
trafikbehov. Verket har vid utformandet av sin modell beaktat bl.a. EGs
rättsakter inom flygplatsområdet och den pågående avregleringen inom luft-
farten såväl nationellt som internationellt.

Huvuddragen i denna principskiss är följande.

Det statliga ansvaret och inflytandet över den grundläggande infrastruktu-
ren i enlighet med de trafikpolitiska riktlinjerna bibehålls i affärsverket. Se-
parata aktiebolag bör enligt verkets mening bildas på samtliga statliga flyg-
platser som ingår i primärnätet. Bolagens uppgift skall vara att svara för drift
och övrig verksamhet vid resp, flygplats. När det gäller drift och underhåll av
flygplatsernas grundläggande infrastruktur förutsätts detta utföras av resp,
bolag på uppdrag av affärsverket.

Redovisningstekniskt innebär förslaget att värdet av den grundläggande
infrastrukturen vid flygplatserna samlas i infrastrukturhållarens/affärsver-
kets balansräkning, tillsammans med motsvarande andelar av skulder och
eget kapital. Till den grundläggande infrastrukturen hänförs därvid endast
de anläggningar på marken som erfordras för att flygplan skall kunna starta
och landa enligt fastställda krav - huvudsakligen bansystemet. Värdet av ter-
minaler och övriga anläggningar vid flygplatsen förs över till flygplatsbola-
gets balansräkning jämte tillhörande andelar av skulder och eget kapital.

Genom att flygplatsbolagen avlastas infrastrukturdelen ges möjligheter
för dessa bolag att bedriva en affärsmässig verksamhet. För luftfartsverkets
flygplatser totalt sett täcker intäkterna från den grundläggande infrastruktu-
ren kostnaderna. Varje flygplatsbolag som utför drift och underhåll av infra-
strukturen på uppdrag av affärsverket, skulle därför enligt verkets mening
kunna få sina kostnader för denna verksamhet täckta. Verket påpekar dock
att denna ersättning inte ensam är tillräcklig för att ge ekonomiskt bärkraftig

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

106

bolagsdrift. Verket konstaterar att en reducering av nuvarande driftkostna-
der med i genomsnitt 10 till 15 % är nödvändig vid flygplatsbolagen. Verket
bedömer detta som realistiskt mot bakgrund bl.a. av tidigare nämnda jäm-
förande studier av olika organisationsformer.

Beträffande frågan om resultatutjämning har verket definierat en rad för-
utsättningar som måste beaktas och som bygger på riksdagens uttalanden i
olika sammanhang. Bl.a. får systemet inte bygga på några former av bidrag
via statsbudgeten och det måste vara effektivt, flexibelt och långsiktigt.

Verket påpekar att frågan om avgränsningen av statens ansvar för flyg-
platsnätet är central i sammanhanget. I avvaktan på ytterligare övervägan-
den härverket utgått ifrån primärnätet enligt definitionen i 1988 års trafikpo-
litiska beslut. Detta nät omfattar 18 statliga och fem kommunala flygplatser.

Luftfartsverket anser att den modell man redovisat med avtal mellan in-
frastrukturhållaren/affärsverket och flygplatsbolag om drift och underhåll av
infrastrukturen innebär att flygplatser i nätet med likadana förutsättningar
kan behandlas lika oavsett huvudmannaskap. En sådan lösning skulle enligt
verket kunna uppfylla de tidigare nämnda kriterierna för ett långsiktigt håll-
bart system.

Beträffande flygtrafiktjänsten anser verket att den nationella eller strate-
giska flygtrafiktjänsten bör definieras att tillhöra infrastrukturdelen och
kvarligga i affärsverket. Luftfartsverket ser dock inga avgörande skäl emot
annat huvudmannaskap för övriga icke strategiska delar av flygtrafiktjäns-
ten.

Luftfartsverket föreslår i sin rapport att riksdagen ger regeringen sådana
bemyndiganden att den nya organisationsstrukturen och ekonomiska utjäm-
ningssystemet kan införas den 1 januari 1993. Arbetet avses fortsätta under
år 1992 dels med utformning av detalj förslag beträffande de beskrivna de-
larna, dels med övriga strukturfrågor inom luftfartsverkets område.

Remisser

SAS och Linjeflyg, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och
konkurrensverk (SPK) och Sveriges industriförbund har kommenterat luft-
fartsverkets förslag och är samtliga positiva till grundtankarna i förslaget.
SAS och Linjeflyg anser att ytterligare överväganden bör göras för att uppnå
största möjliga rationaliseringsvinster i samband med omläggningen och
framför därvid olika förslag till mer långtgående bolagiseringar. En jämfö-
relse med existerande lösningar i andra länder bör bl.a. genomföras, och frå-
gan om avgiftssättningen i det nya systemet bör studeras vidare. Flygbolagen
understryker också, liksom konkurrensmyndigheterna NO och SPK, att
möjligheten till anbudsförfarande vid upphandling av drift och underhåll av
infrastrukturen bör prövas. Konkurrensmyndigheterna pekar även på beho-
vet av att öka konkurrensen vid etablering av kommersiella aktiviteter vid
flygplatserna. Sveriges industriförbund, NO och SPK understryker för sin
del att det är viktigt att alla avsteg från normal kostnadstäckning i flygplats-
systemet redovisas öppet och att dolda subventioner undviks.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

107

Föredraganden

Regeringen har i proposition om den ekonomiska politiken (prop.
1991/92:38, FiUlO) redovisat sin syn på statens förmögenhetsförvaltning.
Beträffande affärsverken konstateras därvid att riktlinjen i första hand bör
vara att verksamheten och de tillgångar som förvaltas av affärsverken bör
överföras till aktiebolag. Dock bör verksamhet med karaktär av ”naturligt
monopol” skiljas ut från konkurrensutsatt verksamhet och fungera som neu-
trala aktörer. Regeringen berörde i sammanhanget även luftfartsverket och
aviserade att man med hänsyn bl.a. till de förändrade konkurrensförhållan-
dena inom flygsektorn avsåg att utarbeta förslag angående luftfartsverkets
framtida struktur. Inriktningen är att tydligare skilja myndighetsfunktioner
och ansvar för infrastruktur från kommersiell verksamhet och att skapa möj-
ligheter för nya former för huvudmannaskap vid flygplatserna.

Mot denna bakgrund delar jag den grundsyn som präglar luftfartsverkets
förslag till förändring av myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn. För-
slaget följer väl regeringens riktlinjer för att skilja ut kommersiella delar i
affärsverken och driva dessa i bolagsform med affärsmässiga ägarkrav samt
skapa möjligheter till breddat ägande där så är lämpligt.

Det bör noteras att en allmän förutsättning i arbetet är att luftfartens in-
frastruktursystem skall bära sina egna kostnader även i fortsättningen i form
av avgifter från infrastrukturutnyttjarna.

Jag delar synen hos de instanser som kommenterat förslaget att det är vik-
tigt att den föreslagna omorganiseringen ses som ett medel för att effektivi-
sera driften av flygplatsnätet och sänka kostnaderna till gagn för hela luft-
fartssektorn. Enligt de principer som luftfartsverket föreslagit skall driften
av den grundläggande infrastrukturen vid flygplatserna ske genom uppdrag
från affärsverket till flygplatsbolagen. Jag förutsätter att uppdragsavtalen
kommer att få en sådan utformning att incitament ges till rationaliseringar
genom anbudskonkurrens beträffande underentreprenader etc. vid flygplat-
serna.

Som luftfartsverket påpekat är det nu behandlade materialet att se som en
delrapport i det arbete som pågår med att anpassa luftfartsverkets struktur
till framtidens krav. Bland de frågor som återstår att behandla kan nämnas
följande. Infrastrukturhållaren/affärsverkets organisation måste genomly-
sas. Bl.a. måste frågan om myndighetsfunktionernas placering diskuteras.
Luftfartsinspektionens organisatoriska roll återstår också att behandla. Roll-
spelet mellan kunderna, affärsverket och flygplatsbolagen bör som framgått
utredas ytterligare. Den icke nationella eller strategiska flygtrafiktjänstens
framtida organisation bör också belysas ytterligare, liksom givetvis de när-
mare förutsättningarna för bolagisering av flygplatserna etc. En omläggning
av luftfartsverkets räkenskaper enligt aktiebolagslagens krav i enlighet med
de principer som riksdagen godkände i samband med tillväxtpropositionen
år 1991 bör även genomföras som ett led i utformandet av nya ekonomiska
styrformer för ett omorganiserat luftfartsverks olika delar.

Det fortsatta arbetet bör i huvudsak bedrivas inom ramen för affärsverks-
utvecklingsprojektet. Inriktningen bör enligt min mening vara att kunna pre-
sentera ett samlat förslag till ny struktur för luftfartsverket för riksdagens
ställningstagande senast i budgetpropositionen år 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

108

Beträffande frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala
flygplatser gäller, att det nuvarande systemet löper ut den 31 december 1992.
Jag anser att luftfartsverkets förslag i denna del är intressant och bör studeras
närmare. Som verket påpekat är dock en avgörande faktor den avgränsning
av det statliga ansvar som bör gälla beträffande flygplatssystemet i framti-
den. Den i föregående avsnitt beskrivna pågående avregleringen av inrikes-
flyget i Sverige gör att den hittills gällande definitionen av ett primärnät,
nämligen sådana flygplatser som är trafikerade av antingen SAS eller Linje-
flyg, inte längre kan upprätthållas. Utarbetande av förslag till en ny defini-
tion av sådana flygplatser som är av nationell och internationell betydelse
bör därför, liksom frågan om de ekonomiska förutsättningarna för flygplat-
serna i detta nät, behandlas i det fortsatta arbetet med strukturfrågorna inom
luftfartssektorn under år 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna riktlinjerna för det fortsatta arbetet med utarbetande
av en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet.

Luftfartsverket

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Luftfartsverkets allmänna inriktning och servicemål ligger fast i
avvaktan på överväganden inom ramen för affärsverksutvecklings-
projektet.

- Produktivitetshöjande åtgärder bör prioriteras under treårsplane-
perioden 1992-1994. Målen för avkastning, resultat och soliditet
ligger fast tills vidare.

- Vissa senareläggningar bedöms möjliga i investeringsplanen på
grund av den svaga trafikutvecklingen för närvarande. Investe-
ringsramen för perioden 1992-1994 beräknas till 3 400 milj.kr.,
varav dock endast 1 100 milj. kr. belastar verkets soliditet.

- Alternativa former av finansiering av vissa strategiska investe-
ringar bör prövas senare när fullständigt underlag föreligger.

1. Verksamhetens inriktning m.m.

Luftfartsverkets treårsplan

Det övergripande målet för luftfartsverket är att främja en på sunda ekono-
miska villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för att en tillfreds-
ställande flygtransportförsöijning uppnås och vidmakthålls till lägsta möjliga
kostnader.

Luftfartsverket har sex huvuduppgifter:

- att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även ansvara
för driften av stationsområden för civil luftfart vid militära flygplatser,

109

- att i fred svara för civil och militär flygtrafiktjänst,

- att ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten,

- att svara för skyddet av miljön mot föroreningar från civil luftfart,

- att utöva vissa luftfartspolitiska myndighetsfunktioner, samt

- att ombesörj a beredskapsplanläggning i fråga om den egna verksamheten
och den civila flygtransportsektorn i övrigt.

Sedan den 1 november 1990 arbetar luftfartsverket som koncern. Koncer-
nen luftfartsverket bedriver affärsverksamhet dels inom ramen för affärsver-
ket genom affärsenheterna Flygtrafiktjänst, LFV Teknik, LFV Resurs och
de nitton flygplatserna, dels i de två dotterbolagen Swedavia AB och LFV
Airport Center AB. Inom affärsverket finns även två myndighetsfunktioner:
luftfartsinspektionen, som är fristående myndighetsmässigt, och luftfarts-
politiska avdelningen.

Styrningen av luftfartsverket förutsätts ske genom fastställande av ekono-
miska mål och servicemål. Treåriga investeringsplaner med utblickar på
längre sikt är ett värdefullt instrument i sammanhanget. Statens styrning
sker främst genom att mål läggs fast för avkastning, service, prissättning och
soliditet. Därtill kommer verkets egna mål för service och produktivitet.

Luftfartsverket presenterar i sin treårsplan för åren 1992-1994 mål för
samtliga verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamhe-
ten under perioden.

Verkets verksamhetsinriktning ligger fast. Verket har preciserat sitt age-
rande genom utformande av affärs- resp, verksamhetsidéer.

Affärsidé för affärsverksamheten är att på affärsmässig basis tillhanda-
hålla och vidareutveckla anläggningar inom flygtransportnäringen för att till-
godose kundernas krav, samt tillgodose kundernas behov av system, produk-
ter och tjänster i anslutning till ovanstående.

Verksamhetsidé för myndighetsfunktionerna är att luftfartspolitiken skall
bedrivas så att den främjar luftfartens utveckling, att verket skall eftersträva
största möjliga överensstämmelse mellan svenska och internationella stan-
darder, rekommendationer och procedurer, samt att verksamheten skall
präglas av öppenhet för marknadens synpunkter, men samtidigt av fasthet
och opartiskhet.

Luftfartsverkets produkter utgörs av de olika tjänster som verket produce-
rar. Verkets tjänsteproduktion delas in i dels systemtjänster, dels kommer-
siella tjänster. Till gruppen systemtjänster hör tjänster som är en nödvändig
och obligatorisk förutsättning för att en flygtransport skall kunna ske. Till
systemtjänster hör vidare sådana vars omfattning och villkor är reglerade i
lag. Alla andra tjänster som luftfartsverket tillhandahåller benämns kom-
mersiella tjänster.

Servicemålen för systemtjänster är följande:

För start- och landningstjänst att:

- medge start, landning och markstopp med de flesta i kommersiell flyg-
verksamhet använda flygplanstyper under resp, flygplats öppethållnings-
tid. Trafikbortfallet av antalet rörelser med flygplan över 15 ton under
vinterperioden skall uppgå till högst 1 %. Det antal starter och land-
ningar skall medges med de olika flygplanstyper per trafikslag (in- och

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

110

utrikes linjefart och chartertrafik) som följer av de tidtabeller som god-
känts.

Förpassagerartjänst att:

- tillhandahålla passagerarutrymmen, passagerarservice och övrig service
som kan förväntas av kunder under resp, flygplats öppethållningstid eller
i övrigt efter överenskommelse.

För flygtrafiktjänst en route att:

- befrämja en säker och välordnad flygtrafik inom svenska flyginforma-
tionsregioner. Tjänstegrensvisa insatser och tekniska funktioner skall till-
handahållas åt såväl civil som militär luftfart så att all luftfart kan bedrivas
säkert och rationellt.

För flygsäkerhetstjänst att:

- säkerhetsarbetet skall bedrivas med ökad kraft och intensitet, och flygsä-
kerhetsstandarden skall lägst vara i nivå med den som finns i övriga välut-
vecklade luftfartsnationer.

För trafikpolitiska tjänster att:

- genom eget planerings- och utredningsarbete samt uppfölj ning av utveck-
lingen inom flygtransportsektorn bygga upp kunskap som underlag till
förslag och beslut, vilka leder till en sund utveckling av flygsektorn,

- i sin handläggning av luftfartspolitiska tillståndsfrågor främj a sektorns ut-
veckling och bidra till en tillfredsställande transportförsörjning,

- i sin prisreglerande verksamhet se till konsumenternas intresse av rimliga
priser på en marknad av monopol- eller oligopolkaraktär. Samtidigt skall
flygföretagens behov av att hålla en intäktsnivå som är tillräcklig för lång-
siktig lönsamhet tillgodoses.

Syftet med att producera kommersiella tjänster är att öka effektiviteten
och konkurrensförmågan i flygtransportsystemet, bl.a. genom att hålla till-
baka priserna på de trafikinriktade tjänsterna. Till de kommersiella tjäns-
terna hör ramptjänst, expeditionstjänst, hangar och parkeringstjänst, bilpar-
kering, lokaluthyrning, tankningstjänst, konferensservice, reklamplatsför-
säljning, lokalvård, flygplansstädning och arrende.

De olika kommersiella tjänsterna riktar sig till resenärer, flygbolag och
företag. Produktion av kommersiella tjänster skall vara ett komplement till
produktionen av systemtjänster. Den får således ej bedrivas så att den pri-
mära uppgiften att producera tjänster direkt inriktade mot flygtrafiken hind-
ras eller blir eftersatt.

Priset för kommersiella tjänster skall sättas så att ett så stort överskott som
möjligt skapas. Det innebär att vage tjänst skall täcka sina egna kostnader
samt ge en av verksledningen fastställd avkastning. I kostnaderna inräknas
även den risk som kan hänföras till tjänsten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Föredraganden

Jag har i föregående avsnitt redovisat min syn på det arbete som pågår be-
träffande en förändrad myndighetsstruktur inom luftfartssektorn. I avvaktan
på resultatet av detta arbete godtar jag den av verket föreslagna allmänna
inriktningen av verksamheten under treårsperioden 1992-1994 samt före-
slagna servicemål. De servicemål för olika verksamhetsgrenar som verket

111

redovisar ligger fast jämfört med nuvarande treårsplan. Verksamheten syftar
till att stärka flygets konkurrenskraft och utformas i nära samarbete med
flygbolag, kommuner och andra berörda intressenter såväl i fråga om inrikt-
ningen som omfattningen av service och investeringsåtgärder. Omfattningen
på verksamheten måste dock givetvis styras av de ekonomiska förutsätt-
ningar som jag avser att behandla i följande avsnitt.

2. Ekonomiska mål och resurser m.m.

Luftfartsverkets treårsplan

Till grund för treårsplanen som verket redovisar ligger en bedömd långsiktig
trafiktillväxt fram till år 2000 med i genomsnitt 4,6 % för inrikes, 6,2 % för
utrikes flygtrafik och 1,1 % för chartertrafik på svenska flygplatser. Progno-
sen är nedskriven jämfört med föregående treårsplan med 0,8%, 0,5%
resp. 0,9 %. För att kunna upprätthålla nuvarande servicenivå med den ök-
ning i trafiken som förutses bedöms personal och övriga driftresurser behöva
ökas med i genomsnitt ca 3 % per år. Beträffande produktiviteten föreslår
verket som mål att luftfartsverkets totalproduktivitet, sett över en längre pe-
riod, skall öka med i genomsnitt 3 % per år. Verket påpekar att ett utveck-
lingsarbete av nya och förbättrade produktivitetsmått pågår och kommer att
fortsätta som en del av affärsverksutvecklingsprojektet.

I 1991 års regleringsbrev har regeringen fastlagt vissa ramar för luftfarts-
verkets ekonomiska verksamhet. Luftfartsverket har av denna anledning un-
der år 1991 i princip haft investeringsstopp. Investeringsutgifterna är enligt
verket således till mycket stor del en följd av tidigare fattade beslut. Igång-
sättning av projekt har under år 1991 huvudsakligen begränsats till säker-
hets-, miljö- och arbetsmiljöinvesteringar. Det ekonomiska resultatet för år
1991 bedöms i treårsplanen bli ca 300 milj.kr. lägre än bedömningen i före-
gående treårsplan, och beräknas till 318 milj.kr. Resultatförsämringen har
enligt verket sin orsak i en kombination av förändrade volymer och priser
samt i att verket under år 1991 inte kunnat genomföra någon prishöjning.

Gällande mål för avkastning är enligt regeringens beslut att luftfartsverket
år 1991 skall inleverera avkastning på verkets fasta statskapital enligt fast-
ställd avkastningsränta samt inrikta sin verksamhet på att uppnå ett resultat
som därutöver medger en återbetalning till staten på 215 milj.kr. Beloppet
utgör en del av före budgetåret 1987/88 ackumulerad underförräntning, som
vid utgången av år 1990 hade reducerats till 300 milj.kr. Staten skall senast
budgetåret 1991/92 helt ha kompenserats för ackumulerad underförränt-
ning. Luftfartsverket har i skrivelse till regeringen begärt nedsättning av för-
rän tningskravet för år 1991 med en summa som motsvarar effekten av den
uteblivna avgiftshöjningen.

Luftfartsverket skall enligt regeringens beslut under treårsperioden 1991—
1993 inrikta soliditeten mot att snarast, dock senast år 1993 överstiga 45 %.
Vid utgången av år 1990 redovisade verket en soliditet på 40,3 %. Trots en
stor återhållsamhet på investeringssidan väntas soliditeten sjunka ytterligare
under år 1991 till ca 38 %. Verket redovisar för treårsperioden 1992-1994
två alternativa planer, varav den ena följer regeringens riktlinje för en höjd

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

112

soliditet. Enligt denna plan beräknas soliditeten vid utgången av åren 1992-
1994 uppgå till 40 %, 45 % resp. 51 %. Verket förordar dock en 500 milj.kr.
högre investeringsnivå som kräver ett reviderat soliditetsmål. Motsvarande
soliditetssiffror för åren 1992-1994 beräknas då till 39%, 44% resp. 50%.
På grund av arbetet med att höja soliditetsnivån begär inte verket någon yt-
terligare låneram hos riksgäldskontoret under planperioden.

En allmän förutsättning i verkets plan är att finansieringen av Arlandas
tredje rullbana och områdeskontrollcentralen vid Arlanda - de överlägset
största enskilda investeringarna under perioden - skall ske i särskild ordning
utanför balansräkningen och således inte påverka soliditeten.

Nuvarande målsättning för prissättningen innebär att höjningen av luft-
fartstaxorna skall begränsas till att ligga under den allmänna prisökningen.
Detta styrs av intentionerna i det s.k. SILA-protokollet.

Luftfartsverket föreslår i en särskild skrivelse som nytt prismål för treårs-
planeperioden 1992-1994 att förändringar av verkets avgifter högst får
uppgå till samma nivå som den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i
övrigt. Konsumentprisindex utgör därvid det mätbara måttet. Prismålet fö-
reslås gälla verkets systemtjänster sammanvägt och mätt över en konjunk-
turcykel. Möjligheter till särskilda ställningstaganden vid för landets flygsek-
tor strategiska investeringsbeslut skall finnas.

Detta mål avses gälla från den tidpunkt när den tidigare begränsningen
hävts genom överenskommelse med SILA.

Beträffande investeringarna konstateras i treårsplanen att regeringen för
budgetåret 1991/92 har anvisat en investeringsram för åren 1991 och 1992 på
totalt 1200 milj.kr. Samtidigt har dock verket anmodats att fortsätta plane-
ringen av en tredje bana på Arlanda. Verkets föreslagna investeringsplan för
treårsperioden 1992-1994 omfattar ett totalt belopp på 4000 milj.kr. Som
nämnts kräver dock uppfyllande av regeringens målsättning för soliditeten
en lägre investeringsnivå på 3550 milj.kr.

Finansieringen av investeringarna avses ske genom verkets resultatöver-
skott från tidigare år, genom avskrivningsmedel, leasing och till mindre del
genom upplåning i riksgäldskontoret. Enligt verkets förslag beräknas dock
ca 2900 milj.kr. av investeringarna under planperioden huvudsakligen vid
Arlanda finansieras utanför balansräkningen. Verket redovisar dock inga
färdiga finansieringsförslag i treårsplanen, som inte heller innehåller några
begärda bemyndiganden i denna del. Verket avser att återkomma till rege-
ringen med förslag till lösningar i de enskilda fallen. Luftfartsverket hemstäl-
ler dock om att investeringsinriktningen fastställes.

Remisser

Linjeflyg och SAS har yttrat sig över luftfartsverkets treårsplan. Flygbolagen
delar i stort luftfartsverkets bedömningar om behovet av investeringar. Dock
påpekas möjligheten att senarelägga vissa objekt med hänsyn till efterfrå-
gan. Linjeflyg och SAS anser att de långtidsprognoser som verket lagt till
grund för planen inte är relevanta under de närmaste åren. Den kraftiga till-
bakagång som luftfartssektorn genomgått under åren 1990-1991 innebär en-
ligt flygbolagen att trafiken först år 1994 kan vara tillbaka på 1990 års nivå.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

113

8 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 7

I det svåra läge där branschen för närvarande befinner sig, och som fram- Prop. 1991/92:100
tvingat hårda rationaliseringsprogram i flygbolagen, måste enligt bolagens Bil. 7
mening även luftfartsverket delta i rationaliseringssträvandena enligt verkets
målsättning att arbeta för sektorns konkurrensförmåga. Flygbolagen godtar
därför inte verkets beräkning av 3 % årliga kostnadsökningar och anser att
man i stället bör inrikta verksamheten mot kostnadssänkningar under plan-
perioden genom hårda produktivitetskrav och ett sänkt soliditetsmål för luft-
fartsverket.

Föredraganden

Flygtrafiken har under en lång tid befunnit sig i tillväxt. Totalt har antalet
passagerare på svenska flygplatser ökat från 2,5 milj, år 1965 till 18 milj, år
1990. Utrikestrafiken ökade under år 1990 med 11,6 % mätt i antal passage-
rare. Inrikestrafikens ökning uppgick dock endast till 3,8 % och för charter-
trafiken noterades en minskning med 3,3%. Under år 1991 har emellertid
flygtrafiken generellt drabbats av en kraftig nedgång, till största delen bero-
ende på en internationell lågkonjunktur. Det är sedan länge känt att flygtra-
fik är mycket konjunkturkänslig. Speciellt hårt har det svenska inrikesflyget
drabbats. Även om de flesta bedömare anser att flygtrafiken på sikt åter
kommer att öka, vilket också luftfartsverkets långtidsprognos indikerar, är
det enligt min mening naturligt att nedgången i efterfrågan och de ekono-
miska följderna av denna kommer att prägla luftfartsverkets verksamhet och
ekonomiska planering under de närmaste tre åren.

Jag anser mot denna bakgrund att det är viktigt att luftfartsverket under
treårsperioden 1992-1994 ger produktivitetshöjande åtgärder prioritet. Re-
dan på kort sikt bör åtgärder vidtas för att reducera kostnader och öka pro-
duktiviteten. Jag har informerats om att luftfartsverket kommer att ta initia-
tiv till ytterligare överläggningar med flygbolagen för en genomgång av till-
gänglig rationaliseringspotential inom sektorn genom bl.a. avstämning av
kundernas efterfrågan på verkets tjänsteutbud och av olika former av samar-
bete. Det arbete som pågår inom ramen för det tidigare berörda affärsverks-
utvecklingsprojektet, och som bl.a. har som mål att åstadkomma rationel-
lare flygplatsdrift är också viktigt i detta sammanhang. Verkets arbete med
att ta fram nya produktivitetsmått bör även påskyndas.

Beträffande målen för ekonomiskt resultat och avkastning har verket nu-
mera gjort vissa reviderade bedömningar av resultatet under treårsplanepe-
rioden som bygger på flygbolagens tidigare nämnda prognoser. För år 1991
bedömer luftfartsverket nu ett resultat på ca 250 milj. kr. Jag finner emeller-
tid inga skäl att nu förändra de gällande målen för resultat och avkastning. I
sammanhanget bör dock nämnas det arbete som pågår inom affärsverksut-
vecklingsprojektet med att ta fram nya mål för räntabilitet och utdelning i
syfte att anpassa styrningen av luftfartsverket till bolagsliknande former.

Vad gäller soliditetsmålet finner jag inga övervägande skäl att nu ändra på
detta. Luftfartsverkets soliditet bör senast i slutet av treårsplaneperioden
åter uppgå till minst 45 %. Frågan om luftfartsverkets framtida mått på soli-
ditet tillhör också de frågor som behandlas av affärsverksutvecklingsproj ek-
tet. Det kan därvid noteras, att de preliminära resultat som framkommit i

114

samband med simuleringar av balans- och resultaträkningar för verket enligt
aktiebolagslagens krav visar att det hittillsvarande soliditetsmålet vid en så-
dan jämförelse skulle motsvara ca 30 %.

Beträffande prismålet har kommunikationsdepartementet ännu ej slutfört
de överläggningar som pågått med företrädare för SILA. Dessa överlägg-
ningar om ett hävande av begränsningarna enligt det s.k. SILA-protokollet
från år 1983 bedöms emellertid kunna slutföras inom den närmaste tiden. I
avvaktan på detta bör följaktligen ett oförändrat prismål tills vidare gälla för
luftfartsverket. Det förslag till nytt prismål som verket presenterat kommer
att övervägas inom ramen för affärsverksutvecklingsprojektet.

Vad gäller investeringarna anser jag i likhet med flygbolagen att huvudin-
riktningen i den av luftfartsverket presenterade planen kan godtas. Regering
och riksdag efterlyste i föregående års budgetproposition en kraftsamling av
investeringarna mot de mest centrala objekten. Som framgått har en sådan
kraftsamling och prioritering också skett. Samtidigt måste beaktas att luft-
fartssektorn är en investeringstung sektor. De föreslagna investeringsobjek-
ten är i stort nödvändiga delar i infrastrukturuppbyggnaden i form av banor
och flygledning. Emellertid anser jag att den kraftiga nedgång i flygtrafiken
som skett under år 1991 och som enligt flygbolagens egna prognoser inte
kommer att inhämtas förrän i slutet av planperioden bör ge större möjlighe-
ter till senareläggning av vissa projekt än vad luftfartsverkets presenterade
investeringsplan visar. Verket har även med anledning av den förändrade re-
sultatprognosen gjort vissa förändringar i planen i denna riktning. Jag beräk-
nar mot denna bakgrund och med oförändrade mål i övrigt en sammanlagd
investeringsram på 3 400 milj. kr. för perioden 1992-1994. Av denna ram av-
ser dock endast 1100 milj. kr. sådana investeringar som på normalt sätt be-
lastar luftfartsverkets soliditet.

Beträffande finansieringen av investeringarna kan således konstateras att
en mycket stor del av dessa avses att finansieras utanför verkets normala
ekonomi. Mot bakgrund av de långsiktiga och för flygsektorn centrala sats-
ningar som dessa investeringar utgör - en utbyggd bankapacitet vid Arlanda
och en rationellare flygtrafikledning - och storleken på utgifterna i relation
till luftfartsverkets omsättning, är jag beredd att pröva de alternativa finan-
sieringsformer som kan komma att presenteras av luftfartsverket. Det är
emellertid inte möjligt att nu ta närmare ställning i de enskilda fallen. Detta
bör ske när ett fullständigt underlag för val av finansieringslösning har tagits
fram.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om inriktningen av luftfartsverkets
verksamhet och de servicemål som jag förordat under perioden 1992-
1994,

2. godkänna de resultat-, pris- och soliditetsmål för luftfartsverkets
verksamhet som jag förordat för perioden 1992-1994,

3. godkänna vad jag har anfört om luftfartsverkets investeringar un-
der perioden 1992-1994 samt bemyndiga regeringen att besluta om
avvikelser därifrån.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

115

Anslagsfrågor

F 1. Beredskap för civil luftfart

Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för
flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under be-
redskapstillstånd och krig.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att ansla-
gen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del
kommer att behandlas i en särskild försvarspolitisk proposition som avses
föreläggas riksdagen under våren 1992. I avvaktan på detta föreslår jag att
anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 56 080 000 kr.

F 2. Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

Sammanfattning av föredragandens förslag: För budgetåret 1992/93
föreslås ett bidragsanslag på 15,2 milj.kr. varav 4,2 milj.kr. avser in-
vesteringar i kommunala flygplatser i skogslänen och resten drift vid
sådana flygplatser.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

14000000

14560000

15 200000

Från anslaget kan bidrag utgå för drift och investeringar till huvudmän för
kommunala flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik.

Luftfartsverket

Luftfartsverket har för nästa budgetår föreslagit ett anslag på 15,5 milj.kr.

Föredraganden

Riksdagen har sedan budgetåret 1987/88 anvisat ett bidragsanslag till drift
och investeringar vid kommunala flygplatser i skogslänen med trafik av re-
gionalpolitisk betydelse. Beslut om bidragets fördelning fattas av regeringen
efter förslag från luftfartsverket. För budgetåret 1991/92 anvisades totalt
14,56 milj.kr., varav 4 milj.kr. till investeringar och resten till drift.

Frågan om en ändrad administration av detta anslag som min företrädare
berörde i föregående års budgetproposition, kommer bl.a. att övervägas i
samband med luftfartsverkets tidigare omnämnda uppdrag angående åtgär-
der i samband med en avreglering av den inrikes flygtrafiken.

116

För budgetåret 1992/93 beräknar jag ett anslag på 15,2 milj.kr. Av detta
anslag bör 4,2 milj.kr. användas för investeringar och resten för drift.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 15 200 000 kr.

F 3. Civil trafikflygarutbildning

Sammanfattning av föredragandens förslag: Som ett led i regeringens
näringspolitik skall anslagsfinansieringen av den civila trafikflygarut-
bildningen upphöra. En utredning skall tillsättas för att studera möj-
ligheterna till fortsatt drift av trafikflygarhögskolan byggt på ett av
marknaden finansierat utbud av pilotutbildning. I avvaktan på denna
utredning föreslås för budgetåret 1992/93 ett oförändrat anslag på
25,4 milj.kr.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

45306700

25400000

25 400 000

Reservation 18304000

Från anslaget utbetalas ersättning till chefen för flygvapnet (CFV) för civil
pilotutbildning vid trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed. Dessutom
kan i mån av medel statsbidrag lämnas från anslaget till civil pilotutbildning
i privata skolor enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning
av trafikflygare m.m.

Chefen för flygvapnet

Under år 1990 har efterfrågan på grundutbildade piloter i Sverige upphört.
Intagningen vid TFHS har därför minskats till ett minimum i avsikt att upp-
rätthålla skolans kompetens. Normal utbildningsvolym vid skolan har varit
60 elever. Under budgetåret 1990/91 har 20 elever påbörjat utbildningen.
Skolan har i den uppkomna situationen även utnyttjats för alternativa ända-
mål. Bl.a. har CFV förlagt kompletteringsutbildning för transportflygare vid
TFHS. Viss personal har även överförts till uppgifter inom F5. Utbildningen
av piloter för norska statens räkning har minskat, och bedöms komma att
upphöra helt under budgetåret 1991/92 i samband med avveckling av den
norska trafikflygarutbildningen.

CFV uppger i anslagsframställningen att stor osäkerhet råder om när ett
nyrekryteringsbehov kommer att föreligga på nytt. CFV föreslår emellertid
ett anslag förbudgetåret 1992/93 på 46,0 milj.kr., vilket motsvarar en ökning
med 4,1 milj.kr. jämfört med de totala resurserna vid skolan budgetåret
1991/92 inkl, reservationer. CFV begär också att få ta i anspråk investerings-
medel till tidigare beslutad nivå på 40,0 milj.kr.

117

Föredraganden

Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:38, FiUlO) om inriktning av den
ekonomiska politiken redogjort för vissa riktlinjer för en ny näringspolitik.
En del i dessa riktlinjer är att skattelättnader som påverkar företagande skall
ersätta branschstöd i olika former. Som ett led bl.a. i denna strategi anför
regeringen i propositionen att stödet till den civila trafikflygarutbildningen
bör upphöra så snart nuvarande elever färdigutbildats.

Den civila trafikflygarutbildningen vilar på ett samarbetsavtal mellan sta-
ten och flygbolagen SAS, Linjeflyg och Swedair som regeringen godkänt den
19 mars 1987. Avtalet innebär i korthet att staten skall bekosta den grundläg-
gande pilotutbildningen medan flygbolagen bekostar ett bolagsanpassat
skede. SAS och Swedair har i skrivelser till regeringen sagt upp avtalet. Par-
terna har i samband med överläggningar konstaterat att man är överens om
att inga fler elever skall tas in till grundutbildning vid TFHS enligt avtalet,
men att de elever som nu finns skall få avsluta båda utbildningsskedena. De
sista eleverna beräknas därmed lämna skolan under år 1992.

Jag anser att det är fördelaktigt om piloter för det civila trafikflyget kan
utbildas i Sverige även fortsättningsvis. Utan att nu ta ställning till skolans
fortsatta existens förordar jag därför att möjligheterna att driva TFHS vidare
utreds. En utgångspunkt för en sådan utredning bör dock vara en verksam-
het bedriven på basis av ett av marknaden finansierat utbud av pilotutbild-
ning och utan hittillsvarande anslagsfinansiering av verksamheten. Genom
en sådan omläggning får skolan ett mer direkt förhållande till kunderna dvs.
flygbolagen. Utredningen bör i sammanhanget även belysa frågan om hu-
vudmannaskapet för TFHS.

Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt chefen för flygvapnet att ge-
nomföra denna utredning om TFHS framtid i samverkan med flygbolagen
och övriga berörda parter.

I avvaktan på att chefen för flygvapnet genomför detta utredningsarbete
bör TFHS få möjlighet att behålla en viss nivå på verksamheten även efter
det att den sista elevgruppen lämnat skolan enligt det hittillsvarande avtalet.
För budgetåret 1992/93 beräknar jag därför ett oförändrat anslag på 25,4
milj.kr. Det är emellertid svårt att för närvarande exakt beräkna medelsbe-
hovet under dessa förhållanden.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Civil trafikflygarutbildning för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 25 400 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

118

G. Kollektivtrafik m.m.

G 1. Riksfärdtjänst

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För riksfärdtjänst föreslås för budgetåret 1992/93 ett anslag på
113300000 kr.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

105 340 536

96 500 000

113 300 000

Från anslaget ges stöd till riksfärdtjänst. Syftet med riksfärdtjänsten är att
ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor inom landet till nor-
mala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är personer som på grund av
sitt handikapp och brist på tillgängliga trafikmedel måste resa på ett dyrare
sätt än normalt. Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, båt, tåg, taxibil eller
med specialfordon till en kostnad som motsvarar kostnaden för att åka andra
klass med tåg inkl, anslutningsresor. I vissa fall kan även ledsagare medfölja.
Det är kommunerna som fattar beslut om resorna.

Transportrådets skrivelse

Transportrådet (TPR) har i en skrivelse den 20 augusti 1991 redovisat en
lägesbeskrivning för riksfärdtjänsten. TPRs bedömning av anslagsbehovet
för budgetåret 1992/93 grundar sig på ett beräknat utfall för innevarande år
på 104,2 milj.kr. Ökningen beror på ökade transportkostnader med 4 % för
samtliga slag av färdmedel utom för taxibilar och specialfordon som antas
bibehålla oförändrade priser. För nästa budgetår beräknas bidraget per resa
öka med ca 4 % för samtliga transportslag. Antalet resor beräknas öka med
5 % under nästa budgetår. Med nuvarande regelsystem beräknar TPR utgif-
terna för riksfärdtjänsten för budgetåret 1992/93 till 113 300 000 kr.

Föredragandens överväganden

Med anledning av regeringens proposition 1991/92:12 om vissa yrkestrafik-
frågor och om riksfärdtjänsten har riksdagen fattat beslut (TU3, rskr. 46) om
att samordnade överläggningar med kommunförbunden om en kommunali-
sering av verksamheten bör äga rum. En utgångspunkt bör vara att ett ge-
nomförande av ändrat huvudmannaskap bör ske den 1 januari 1993, då ett
nytt, generellt utformat statsbidragssystem avses bli infört. I avvaktan på re-
sultatet av överläggningarna med kommunförbunden disponeras fr.o.m. den
1 januari 1992 anslaget för riksfärdtjänst av en för verksamheten tillfälligt
inrättad myndighet, styrelsen för riksfärdtjänst. Finansiering av myndighe-
tens kansliresurs skall ske inom ramen för förslagsanslaget G 1. Riksfärd-
tjänst.

119

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksfärdtjänst för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsan-
slag på 113 300 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

G 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För köp av interregional persontrafik på järnväg föreslås 549
milj.kr. för budgetåret 1992/93.

1990/91	Utgift	617 000 000 Reservation 1 000 000
1991/92	Anslag	558 000 000
1992/93	Förslag	549 000 000

Från anslaget finansieras statens köp av interregional persontrafik på järn-
väg som är regionalpolitiskt angelägen men som inte kan drivas på företags-
ekonomiska villkor. Anslaget disponeras även för ersättning till statens järn-
vägar (SJ) för vissa samkostnader på länsjärnvägarna.

Ansvaret för förhandlingar om och administrationen av statens köp av in-
terregional persontrafik på järnväg överfördes den 1 juli 1991 från transport-
rådet till kommittén (K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik
på järnväg m.m.

Kommittén

Kommittén har efter förhandlingar redovisat ett förslag till trafikupphand-
ling för budgetåret 1992/93. Förslaget förutsätter ett anslag på 549 milj.kr.
I beloppet ingår samkostnader för berörd trafik med 126 milj.kr. samt för
länsjärnvägar med 60 milj.kr. Vidare ingår i beloppet 24 milj.kr. för särskilda
utvecklingsinsatser. För dessa skall kommittén och SJ gemensamt utarbeta
en plan. I medelsramen ingår även kostnader för förhandlingar och admini-
stration för upphandlingen och för anslag G 3. Ersättning till trafikhuvud-
männen för köp av viss kollektivtrafik.

Kommitténs förslag om trafik för budgetåret 1992/93 innebär i princip en
upphandling av föregående års trafik samt trafik på sträckan Gävle-
Avesta Krylbo-Hallsberg. Vissa mindre indragningar av tågpar på vissa
sträckor har skett. Vidare har samkostnadsersättningen till SJ ytterligare
trappats ner.

Kommitténs förslag innebär följande trafikutbud för budgetåret 1992/93:

120

Sträcka	Antal tågpar per dag
Malmbanan	2*
Nattåg, övre Norrland	3*
Östersund-Storlien	3
Borlänge-Mora	4
Gävle-Borlänge-Hallsberg	3’
Gävle-Avesta Krylbo-Hallsberg	2
Västerås-Katrineholm	5
Eskilstuna-Stockholm	4
Hallsberg-Mjölby	4
Karlstad-Charlottenberg	3
Uddevalla-Herrljunga-Borås	6
Nässjö-Falköping-Skövde	8
Kalmar/Karlskrona-Göteborg	4
Kalmar/Karlskrona-Alvesta	4

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

’ Viss trafik tillkommer under vissa perioder

Med tägpar avses en tur- och returkörning med ett tågsätt. Det angivna
trafikutbudet avser i princip trafik måndag till fredag. Vissa veckoslutsvaria-
tioner förekommer.

SJ har även offererat fyra tågpar och ett å två busspar på sträckan Hässle-
holm-Halmstad. Orsaken till att denna trafik nu bedöms olönsam är att per-
sontrafiken på västkustbanan numera leds via Helsingborg. Kommittén an-
ser dock att trafiken inte tillräckligt fyller de interregionala och regionalpoli-
tiska kraven inom befintlig medelsram.

Under de regionala överläggningarna med trafikhuvudmännen, länssty-
relserna, SJ och banverket har diskussion och önskemål förts om en mer
långsiktig upphandling med möjligheter att träffa långsiktiga trafikavtal.
Kommittén konstaterar att med den genomförda upphandlingen har en
grund lagts för att i upphandlingen för budgetåret 1993/94 kunna teckna så-
dana avtal. Detta förutsätter dock fortsatta överläggningar och förhand-
lingar mellan trafikoperatör, trafikhuvudman och statens förhandlingsman.

Föredragandens överväganden

Trafik budgetåret 1992193

Kommitténs förslag till trafikutbud innebär att interregional och regionalpo-
litiskt angelägen trafik kan upphandlas. Vissa rationaliseringar har genom-
förts och samkostnadsersättningen till SJ har ytterligare trappats ner. Vidare
har medel kunnat avsättas för utvecklingsinsatser. Jag godtar kommitténs
förslag och beräknar anslaget för statens köp av interregional persontrafik
på järnväg till 549 milj.kr. för budgetåret 1992/93. I medelsberäkningen in-
går kommitténs förhandlings- och administrationskostnader.

Upphandlingen från trafikåret 1993

Upphandlingen av den interregionala persontrafiken sker för närvarande
under former som inte är tillfredsställande. SJs ensamrätt på stomnätet i
kombination med att köpesumman är känd i förväg försvårar en kostnadsef-
fektiv upphandling. Som jag tidigare nämnt avser jag att begära regeringens
bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå de åt-
gärder som krävs för en avreglering av järnvägstrafiken. Jag avser också att

121

återkomma under våren 1992 med vissa förslag som ökar konkurrensen Prop. 1991/92:100
inom järnvägstrafiken redan från trafikåret 1993.1 detta sammanhang kom- Bil. 7
mer jag att redovisa förslag om formerna för upphandlingen av den interre-
gionala trafiken för trafikåret 1993 och framåt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 549 000 000 kr.

G 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik

1990/91 Utgift 113 338 000*

1991/92 Anslag 138 000 000"

1992/93 Förslag 183 000 000

* Anslaget Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på
järnväg.

Från anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års tra-
fikpolitiska beslut ges till trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret
för viss persontrafik på järnväg.

Ansvaret för avtal och för administration av ersättningen till trafikhuvud-
männen överfördes den 1 juli 1991 från transportrådet till kommittén
(K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m.

Kommittén

Kommittén beräknar ersättningsbeloppet till 183 milj.kr. för budgetåret
1992/93. Detta belopp är beräknat genom en uppräkning av anslaget för bud-
getåret 1991/92 enligt konsumentprisindex 5 %. Ersättningen till trafikhu-
vudmännen skall i huvudsak beräknas genom en årlig justering enligt konsu-
mentprisindex. Den stora ökningen från föregående år beror på att avtal
med trafikhuvudmän om ersättning för persontrafik längs med inlandsbanan
tillkommit. Medel för denna ersättning avsattes under banverkets anslag för
drift och vidmakthållande (D 1.) budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar, i enlighet med kommittén, ersättningen till trafikhuvudmän-
nen till 183 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

Enligt reglerna för hur ersättning till trafikhuvudmännen för övertagande
av persontrafiken på länsjärnvägarna som fastlades i det trafikpolitiska be-
slutet år 1988 (prop. 1987/88:50, TU19, rskr. 230) utgår ersättning oavsett val
av färdmedel. Detta är, enligt min mening, en riktig princip då det i första
hand är en trafikförsörjning som skall tryggas. Jag föreslår därför att ansla-
get Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg

122

ändras till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik. Prop. 1991/92:100
Den nya benämningen ger en bättre beskrivning av anslagets ändamål. Bil. 7

Med hänsyn till att anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen

G 2. och G 3. kan komma att behöva justeras bör regeringen bemyndigas att
göra nödvändiga omfördelningar mellan anslagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtra-
fik för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 183000000
kr.,

2. godkänna att medel från anslaget Ersättning till trafikhuvudmän-
nen för köp av viss persontrafik på järnväg får överföras till anslaget
Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik samt

3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1992/93 vid behov om-
fördela medel mellan anslagen G 2. Köp av interregional persontrafik
på järnväg och G 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik.

G 4. Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att anslaget
inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del avses
föreläggas riksdagen under våren 1992. I avvaktan på detta föreslår jag att
anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Överstyrelsen för
civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för
budgetåret 1992/93 beräkna ett reservationsanslag på 4780000 kr.

123

H. Transportforskning

Statens väg- och trafikinstitut

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Verksamhetens inriktning föreslås oförändrad i avvaktan på den
pågående forskningsutredningen och att statens väg- och trafikins-
titut fr.o.m. budgetåret 1993/94 kommer att omfattas av den nya
statliga budgetprocessen med treåriga ramanslag.

Resurser

- Anslag H 2. har pris- och löneomräknats samt räknats upp med
2 milj.kr. realt i enlighet med riksdagens forskningspolitiska beslut
år 1990.

H 1. Statens väg- och trafikinstitut

1990/91 Utgift 0

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

H 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

44009290

52289000

50203 677

1992/93 Förslag

61129000

Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har enligt sin instruktion till huvud-
uppgift att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet som avser vägar
och järnvägar, vägtrafik och järnvägstrafik, säkerhet i väg- och järnvägstra-
fik samt trafikens miljöeffekter. Institutet skall också bedriva informations-
och dokumentationsverksamhet inom sitt verksamhetsområde.

VTI leds av en styrelse. I denna ingår generaldirektören och åtta andra
ledamöter som utses av regeringen. Antalet heltidsanställda vid institutet
uppgår till ca 225 personer. Institutet är administrativt uppdelat på fem av-
delningar, en vägavdelning, en trafikant- och fordonsavdelning, en trafikav-
delning, en järnvägsavdelning och en driftavdelning. Verksamheten är för
närvarande indelad i fem program, nämligen trafiksystem, väg, järnväg, tra-
fikant och fordon samt myndighetsuppgifter.

VTIs verksamhet finansieras dels med bidrag direkt över statsbudgeten,
dels med ersättning för uppdragsforskning. Bidraget över statsbudgeten av-
ser att täcka kostnader för programmet Myndighetsuppgifter samt egen
FoU-verksamhet vid institutet.

124

Bidragsmedel används huvudsakligen för att höja kunskapsnivån och för-
ändra kunskapsprofilen så att institutets attraktionskraft som uppdragsmyn-
dighet kan öka samt för att utföra forskning inom områden som av statsmak-
terna angivits som viktiga men där uppdragsgivare saknas. Till grund för
VTIs verksamhet ligger ett av institutet utarbetat s.k. ramprogram.

VTIs anslagsframställning

Institutet föreslår i sin anslagsframställning att anslaget H 2. Bidrag till sta-
tens väg- och trafikinstitut pris- och löneomräknas.

Därutöver hemställs om en real ökning med 2 milj.kr. för järnvägsforsk-
ning enligt riksdagens beslut år 1990 om forskning och utveckling.

Institutet övertog vissa arbetsuppgifter från transportrådet fr.o.m. den
1 oktober 1991. För dessa arbetsuppgifter yrkar institutet ytterligare 4,5
milj.kr., därutöver yrkar institutet 9 milj.kr. för genomförande av en riks-
täckande resvaneundersökning.

Föredragandens överväganden

I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den
föreslagna ändringen.

	1991/92 exkl. mervärde- skatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärde- skatt	Föredraganden
Kostnader (tkr.)
Myndighetsuppgifter	14 057	+ 4110
Egen FoU	36146	+ 6815
FoU-uppdrag	72400	-
Div. försäljning	2500	-
Totalt	125 103	+ 10925
Intäkter (tkr.)
Anslag myndigheten	14057	+ 4110
Anslag FoU	36146	+ 6815
Summa anslag	50203	+ 10925
FoU på uppdrag	72400	-
Div. försäljning	2500	-
Totalt	125 103	+ 10925

I riksdagens forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90 avsnitt 15, TU26,
rskr. 335) fastlades en plan för en real nivåhöjning av bidragsanslaget med
totalt 6 milj.kr. Detta fördelades på tre år med 1 milj.kr. för budgetåret
1990/91, 3 milj.kr. för budgetåret 1991/92 samt 2 milj.kr. för budgetåret
1992/93 för förstärkt FoU inom järnvägsområdet. Jag anser att utvecklingen
av järnvägsforskningen vid VTI är av stor vikt och mitt förslag är att anslaget
utöver pris- och löneomräkning realt skall räknas upp med 2 milj.kr. för
nästa budgetår i enlighet med forskningspolitiska beslutet.

I enlighet med riksdagens beslut om avveckling av transportrådet har 4,5

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

125

milj.kr. överförts till VTI. Dessa utgör ersättning för de arbetsuppgifter VTI Prop. 1991/92:100
övertagit ansvaret för bl.a. planeringsmetoder och prognosverksamhet.

Beträffande den av VTI föreslagna resvaneundersökningen gör jag den Bil. 7
bedömningen - efter kontakter med trafikverken - att en sådan inte behöver
påböijas förrän efter år 1993. Frågan bör därför prövas vid ett senare till-
fälle.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 1000 kr.,

2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 61129 000 kr.

Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss
basutrustning

VTIs anslagsframställning

För budgetåret 1992/93 begär institutet ett oförändrat anslag på 4050119
milj.kr.

Föredragandens överväganden

Av statsfinansiella skäl föreslås inga medel för återanskaffning av viss basut-
rustning budgetåret 1992/93.

Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en för-
söksverksamhet som innebär en ny beslutsordning och en förändrad finan-
sieringsmodell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar. VTI
omfattas av denna försöksverksamhet. För investeringar i anläggningstill-
gångar beräknas VTI ta upp lån i riksgäldskontoret på högst 6,5 milj.kr. Av
detta belopp beräknas en del användas för lösen av återstående kapitalskuld
hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaffas t.o.m. innevarande
budgetår samt för lösen av ianspråktaget utrustningsanslag som kvarstår att
amortera.

126

H 3. Transportforskningsberedningen

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömning:

- Anslaget till transportforskningsberedningen för budgetåret
1992/93 beräknas uppgå till 44006000 kr.

- Regeringen medges att bemyndiga transportforskningsbered-
ningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och de-
monstrationsprojekt under budgetåren 1993/94 och 1994/95 inom
en ram av 30 000 000 kr. resp. 20000000 kr.

- Ett fortsatt långsiktigt utvecklingsarbete för en ökad användning
av miljövänlig fordonsdrift aviseras.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

* exkl. mervärdeskatt

40 878 615 Reservation 5 475 318*

43361000

41297831

44 006000

Transportforskningsberedningen (TFB) har enligt sin instruktion till upp-
gift att initiera, stödja och samordna forskning, utveckling och demonstra-
tionsprojekt (FUD) som rör transporter, trafik och trafiksäkerhet.

TFB leds av en styrelse. Vid beredningen finns ett kansli som leds av över-
direktören.

Beredningen arbetar enligt ett långsiktigt forskningsprogram och verk-
samheten har indelats i följande områden: persontransporter, godstranspor-
ter, trafiksäkerhet, samhälls- och transportekonomi, post- och telefrågor,
miljö- och energi samt information och dokumentation.

TFBs anslagsframställning

Eftersom TFB inte har separata anslag för förvaltning och övriga ändamål
redovisas TFBs hela verksamhet i enlighet med regeringens anvisningar för
förvaltningsanslag. Anslagsframställningen omfattar tre budgetår. Eftersom
TFB nästa år kommer att vara föremål för fördjupad prövning med treårspe-
rioder så är dock tyngdpunkten i årets anslagsframställning inriktad på bud-
getåret 1992/93 med en uppskattning av anslagsbehovet för perioden
1993/94-1995/96.

För budgetåret 1992/93 hemställer TFB om medel enligt det forskningspo-
litiska beslutet (prop. 1989/90:90, avsnitt 15, TU26, rskr. 335). Detta innebär
att TFBs anslag skall höjas realt med 1 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

TFB hemställer vidare om en real höjning av förvaltningsdelen av anslaget
med ytterligare 550 000 kr. för budgetåret 1992/93 för bl.a. fortsatt admini-
stration av engångsanslaget för utveckling av kollektivtrafiken.

För perioden 1993/94—1995/96 pekar TFB på kommande behov. Den lång-
siktiga kunskapsuppbyggnaden på universitet och högskolor måste förstär-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

127

kas genom att myndigheten bör finansiera fler tjänster vid högskolorna. TFB
bedömer att en rimlig ambitionshöjning kostar ca 7 milj.kr. per år. Om TFB
skall ha ett fortsatt ansvar för post- och teleforskning krävs ytterligare 2,5
milj.kr. i förhållande till budgetåret 1990/91. Ett ökat ansvar beträffande in-
formation kräver ett tillskott på ca 3 milj.kr. TFB hemställer slutligen även
att få göra åtaganden under anslaget H 4. för budgetåret 1993/94 om 36
milj.kr. och för budgetåret 1994/95 om 25 milj.kr.

Föredragandens överväganden

I riksdagens senaste forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, avsnitt 15,
TU26, rskr. 335) aviserades en real nivåhöjning av TFBs bidragsanslag med
1 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för forskningsinsatser inom de av bered-
ningen prioriterade områdena. Mitt förslag är att 1 milj.kr. tillförs denna an-
slagspost budgetåret 1992/93.

Jag föreslår vidare att en uppräkning med 3,75 % på FoU-medelsdelen
sker för budgetåret 1992/93 i likhet med vad som förordas beträffande andra
forskningsstödjande organ.

Jag anser vidare att regeringen bör medges att bemyndiga transportforsk-
ningsberedningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och
demonstrationsprojekt under budgetåren 1993/94 och 1994/95 inom en ram
av 30000000 kr. resp. 20000000 kr.

Övriga frågor som har aktualiserats av TFB och som avser den längre tids-
perioden är frågor som kan hänskjutas till den pågående transportforsk-
ningsutredningen och den fördjupade anslagsframställningen år 1992.

I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den
av mig föreslagna förändringen.

TFBs anslag för budgetåret 1992/93 beräknas enligt följande:

1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Kostnaderftkr.)

Förvaltningskostnader	6541	+ 387
(därav lönekostnader)	(4720)	(+ 235)
Lokalkostnader	933	+ 53
Bidrag till forskning, utveckling	33 824	+ 2 268
och demonstrationsprojekt
Uppdragsforskning	1	0
Totalt	41299	+ 2 708
Inkomster(tkr.)
Anslag H3.	41298	+ 2 708
Transportforskningsberedningen
Ersättning för uppdrag m.m.	1	0
Totalt	41299	+ 2 708

I regeringsdeklarationen sägs att arbetet med att ersätta fossilbränslen
med biobränslen skall påskyndas. Målet är att nya fordon skall kunna drivas
utan fossilbränslen. Miljövänliga drivmedel skall gynnas.

För att öka förutsättningarna för en övergång till miljövänligare fordons-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

128

teknik behövs samlade åtgärder. En utgångspunkt bör därför vara att de
svenska resurserna koncentreras till ett begränsat antal alternativ.

Vidare skall arbetet med miljövänliga drivmedel och drivsystem enligt min
mening drivas i enlighet med internationella åtaganden och i internationellt
samarbete. Internationellt sker ett arbete med att minska dieseloljans och
bensinens andel av drivmedelsmarknaden. De alternativa drivmedel som i
huvudsak prövas är metan, alkoholer och el. Över 40 länder har i dag organi-
serade program för metangasdrivna tunga fordon. I regel koncentreras pro-
grammen på tätortsfordon och fordon för regionala transporter. I synnerhet
i USA och Kanada har ett arbete pågått under en längre tid med att genom
en successivt skärpt lagstiftning förbereda en introduktion av alternativa
drivmedel och drivsystem.

Åtgärder som kan bli aktuella bör vara generella och utformade på ett så-
dant sätt att konkurrensen på området inte motverkas. För att klara miljö-
målen i de större tätorterna kan dock särskilda åtgärder behöva vidtas.

För att skapa goda betingelser för industrin och andra aktörer bör långsik-
tiga beslut fattas. Oklara eller ofta förändrade regler ger dåliga förutsätt-
ningar för långsiktiga investeringsbeslut. Satsningar på nya system kan
komma att betraktas som osäkra och därför inte genomföras.

Mot bakgrund av detta är det motiverat att vidare se över de bestämmelser
och styrmedel som i dag finns för drivmedel och drivsystem som är eller inom
kort kan beräknas vara tekniskt möjliga. Vidare bör de effekter dessa driv-
medel och drivsystem har på miljön på kort och på lång sikt därvid relateras
till bedömda kostnader för att introducera dem i större skala. Förutom ut-
formningen av regelsystemet skall även kostnaderna för och miljöeffekterna
av användning och produktion av drivmedel och drivsystem vägas in i en så-
dan utvärdering. Det gäller samtliga led från utvinningen och förädlingen till
användningen i fordonen.

Arbetet bör vidare ha som utgångspunkt att reglerna skall vara förenliga
med åtaganden inom ramen för EES-avtalet och ett framtida medlemskap i
EG.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Transportforskningsberedningen för budgetåret 1992/93 an-
visa ett reservationsanslag på 44 006 000 kr.

2. medge att regeringen bemyndigar transportforskningsbered-
ningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och de-
monstrationsprojekt under budgetåren 1993/94 och 1994/95 inom en
ram av 30 000 000 kr. resp. 20 000 000 kr.

3. godkänna vad jag anfört om ett långsiktigt utvecklingsarbete för
en ökad användning av miljövänlig fordonsdrift.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

129

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

I. Övriga ändamål

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Sveriges fortsatta medlemskap i EUMETSAT kräver en långsiktig
finansieringslösning. Detta skall utredas under våren 1992.

Av statsfinansiella skäl föreslås att nuvarande utrustningsanslag er-
sätts med en möjlighet till lånefinansiering.

I 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

1990/91 Utgift 0

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är central för-
valtningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska
frågor. SMHI skall bedriva uppdragsverksamhet samt tillämpad forskning
och utveckling inom sitt verksamhetsområde.

SMHI leds av en styrelse. Verksamheten finansieras dels med bidrag över
statsbudgeten, dels med ersättning för uppdragsverksamhet. Bidraget avser
att täcka kostnaderna för institutets myndighetsuppgifter. Uppdragsverk-
samheten skall ge full kostnadstäckning.

Resultat under år 1990

Det ekonomiska resultatet av SMHIs verksamhet för budgetåret 1990/91,
budget för 1991/92 samt bedömningar för anslagsåret 1992/93 framgår av föl-
jande sammanställning.

	Utfall 1990/91 inkl, mervärdeskatt tkr.	Budget 1991/92 exkl. mervärdeskatt tkr.	Prognos 1992/93 exkl. mervärdeskatt tkr.
Intäkter
Myndighetsuppgifter	116001	144127	126536
Uppdragsverksamhet	147698	150000	150000
Övrigt	21395	17000	17000
	285 094	311127	293536
Kostnader	277859	303 127	287036
Resultat före avskrivningar	7235	8000	6500

130

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

I 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

116 001 000 Reservation

147665000**

144127175**

5 604828*

1992/93 Förslag

128036000

* exkl. mervärdeskatt

** varav 22 milj.kr. är ett engångsbelopp för finansieringen av
EUMETSATs årskostnad 1992. 20milj.kr. är föreslagna att tas över tilläggs-
budget I budgetåret 1991/92.

Anslaget skall täcka kostnaderna för SMHIs myndighetsuppgifter.

SMHIs anslagsframställning

SMHI har redovisat ett huvudförslag enligt anvisningarna. SMHI har begärt
ökat anslag med 31 milj.kr. i förhållande till hela det anslag som anvisats
budgetåret 1991/92. De största reformerna redovisas enligt följande.

Sverige är, som redovisats i tidigare budgetpropositioner, medlem i den
europeiska vädersatellitorganisationen EUMETSAT. Enligt nuvarande be-
räkningar kommer kostnaden för budgetåret 1992/93 att uppgå till knappt 50
milj.kr.

Medel begärs även för långsiktig uppbyggnad och upprätthållande av den
tillämpade FoU-verksamheten.

Föredragandens överväganden

För att klara av den kommande kostnadsutvecklingen och därmed fortsatt
medlemskap i EUMETSAT måste en långsiktig finansieringslösning mellan
flera parter komma till stånd. Denna fråga skall beredas inom regeringskans-
liet under våren 1992.

Forsknings- och utvecklingsfrågan är en viktig del av SMHIs verksamhet
men mot bakgrund av den tidigare redovisningen av kostnadsutvecklingen
för EUMETSAT kan inte denna fråga behandlas förrän i kommande forsk-
ningsproposition.

Jag föreslår att SMHI tilldelas anslag för budgetåret 1992/93 enligt föl-
jande:

131

	Plan 1991/92* tkr.	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden tkr.
Förvaltningskostnader	98791	7884
(därav lönekostnader)	(79697)	(5 788)
Lokalkostnader	9806	-2516
Internationella organisationer	35530	541
Summa	144127	5 909

*exkl. mervärdeskatt

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 128036000 kr.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Utrustning

SMHIs anslagsframställning

För budgetåret 1992/93 beräknar SMHI investeringsbehovet till ca
29 milj.kr. där de största investeringarna är bl.a. reinvestering i prognospro-
duktionen, optimering av observationssystemet samt datalagring och data-
hantering.

Föredragandens överväganden

I tidigare propositioner (prop. 1980/81:149, TU27, rskr. 334 och prop.
1983/84:125, TU27:3, rskr. 315) har PROMIS-projektet (program för ett
operationellt meteorologiskt informationssystem) redovisats. SMHI har
kommit in med en slutrapport, Slutrapport: PROMIS 600, med redovisning
av projektets genomförande, uppbyggnadsfas, operativa erfarenheter, stu-
dier av observationssystem samt effekter av PROMIS på SMHIs verksam-
het. Sammanfattningsvis kan nämnas att projektet har haft en positiv bety-
delse för SMHIs vädertjänstverksamhet och underhand skapat beslutsun-
derlag för ny teknik, nya arbetsmetoder och nya kundanpassade tjänster.
Projektet har medfört en förbättrad utgångspunkt för kommande utveckling
och uppbyggnad av vädertjänstsystemet. De mål som togs upp i propositio-
nerna och som riksdagen har godkänt har därmed uppfyllts.

Av statsfinansiella skäl föreslås inga medel för utrustningsanslaget budget-
året 1992/93.

132

52milj.kr. Av detta belopp beräknas ca 19milj.kr. användas för lösen av
återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som anskaf-
fats t.o.m. innevarande budgetår samt ca 12 milj.kr. för lösen av ianspråkta-
get utrustningsanslag som kvarstår att amortera.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Statens geotekniska institut

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Resurser

Anslaget I 4. Bidrag till statens geotekniska institut bör pris- och
löneuppräknas.

I 3. Statens geotekniska institut

1990/91 Utgift 0

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Statens geotekniska institut (SGI) är central förvaltningsmyndighet för
geotekniska frågor. Institutets verksamhet består av geoteknisk forskning,
utveckling av metoder för grundläggning och jordförstärkning, jordskreds-
övervakning, miljö- och energifrågor. SGI sprider också geoteknisk kunskap
samt utför uppdrag åt i huvudsak statliga myndigheter och kommuner. SGI
leds av en styrelse. Verksamheten finansieras dels med bidrag över statsbud-
geten, dels med uppdragsintäkter. Bidraget avser att täcka institutets myn-
dighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning.

Resultatprognos för budgetåret 1991/92

För budgetåret 1991/92 beräknar SGI ett överskott på drygt 1,6 milj.kr. efter
finansiella intäkter och kostnader. Under budgetåret 1991/92 avser SGI att
bruttoinvestera för ca 1,1 milj.kr. i utrustning. Uppdragsverksamheten stod
för 65 % av institutets intäkter. I uppdragsverksamheten ingår konsultverk-
samhet, informationsverksamhet och forskningsverksamhet. Det ekono-
miska resultatet av SGIs verksamhet framgår av följande sammanställning.

133

Prop. 1991/92:100

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Personal	82	+ 1
Kostnader (tkr.)
Förvaltningskostnader	11 270	+ 747
(därav lönekostnader)	(9 209)	( + 508)
Lokalkostnader	2 220	+ 138
Uppdragsverksamhet m.m.	30 632	-4 305
Totalt	44 122	-3 420
Inkomster (tkr.)
Anslag 14. Bidrag till
statens geotekniska
institut	13 490	+ 886
Ersättning för uppdrag	31 091	-4 657
Övriga intäkter	88	-3
Totalt	44 669	-3 775

För budgetåret 1991/92 beräknas ett överskott på 192000 kr. vilket skall
användas för att realvärdesäkra statskapitalet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens geotekniska institut för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 1000 kr.

I 4. Bidrag till statens geotekniska institut

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

12725000

13 825000

13489600

14376000

Från anslaget betalas kostnaderna för SGIs myndighetsuppgifter.

SGIs anslagsframställning

SGI hemställer om ett pris- och löneomräknat anslag samt extra medel om
sammanlagt 14 milj.kr. under en femårsperiod. SGI anför i sin anslagsfram-
ställning att de extra medlen skall användas för att behovsanpassa remiss-
och rådgivningsverksamheten, anpassa de svenska reglerna till EGs regel-
system, samt för att bygga upp teoretisk kompetens inom infrastrukturområ-
det. Denna nivåhöjning av anslaget under en femårsperiod är enligt SGI
nödvändig för att institutet skall ha möjlighet att sprida sina kunskaper till
andra aktörer inom verksamhetsområdet och medverka till att geoteknisk
kunskap används på ett effektivare sätt.

134

Föredragandens överväganden

Anslaget 14. Bidrag till statens geotekniska institut bör pris- och löneomräk-
nas.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning
beräknas SGI för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret på högst
4 milj.kr. Av detta belopp beräknas ca 2 milj.kr. användas för lösen av åter-
stående kapitalskuld hos statkontoret för ADB-utrustning som anskaffats
t.o.m. innevarande budgetår.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 14 376 000 kr.

I 5. Statens haverikommission

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Statens haverikommission anvisas ett anslag på 1 000 kr. för budget-
året 1992/93.

1990/91 Utfall 0

1991/92 Anslag 1 000

1992/93 Förslag 1 000

Statens haverikommission

Statens haverikommission (SHK) inrättades den 1 juli 1978 med uppgift att
utreda allvarliga civila och militära olyckor. Fr.o.m. den 1 juli 1990 utökades
SHKs uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att från säkerhetssynpunkt
undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om
olyckan inträffat till sjöss, i luften eller någon annanstans. SHK skall vidare
följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som
omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säker-
hetsmyndigheter i deras haveriförebyggande verksamhet. För varje utred-
ning utses en kommission med minst två ledamöter. Till kommissionen knyts
de experter som erfordras för utredningen.

SHKs kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda un-
dersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, sjöfartsverket, banver-
ket och chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnaderna för SHKs verk-
samhet. De fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfarts-
olyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor skall täckas med medel
från försvarsdepartementets fjärde huvudtitel. Kostnadsfördelningen är en-
ligt följande:

135

försvarsdepartementet
luftfartsverket
sjöfartsverket
banverket
chefen för flygvapnet

12,5 %

40,0 %

12,5 %

5,0%

30,0 %

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

De rörliga kostnaderna skall bäras av berörda.

Över statsbudgeten har fr.o.m. budgetåret 1991/92 anvisats 1 000 kr.

SHK har till kommunikationsdepartementet hemställt att medel anvisas
för verksamhetens genomförande med 1 000 kr. Vidare har SHK hemställt
om att föreliggande fördelningsnyckel bibehålls för budgetåret 1992/93.

SHK har inte föreslagit någon driftstat men redovisar sina kostnader för
föregående budgetår vilka uppgått till 7,6 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Över statsbudgeten redovisas 1 000 kr. Jag beräknar att SHKs driftstat för
budgetåret 1992/93 uppgår till 7,7 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens haverikommission för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

136

J. Telekommunikationer

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:

- Arbetet med att anpassa den svenska telemarknaden till ökad in-
ternationalisering och konkurrens intensifieras. Detta innebär
bl.a. att:

En lag utarbetas som ger utgångspunkt för den nödvändiga regle-
ringen på telekommunikationsområdet.

Televerkets myndighetsfunktioner skiljs från affärsverksamheten.
De myndighetsfunktioner som i dag utförs av televerket överförs
till en annan myndighet.

En klar avgränsning mellan statens roll som utövare av telepolitik
och statens roll som ägare måste göras.

En strategi för ägandet i verksamheten läggs fast.
Televerket ombildas till aktiebolag den 1 januari 1993.

- Televerkets investeringsnivå kommer under år 1992 att vara fort-
satt hög, under förutsättning av en gynnsam ekonomisk utveck-
ling.

- Televerkets ansvar för bastelefonen skall avskaffas.

Telepolitiken

Det av riksdagen fastställda målet för den svenska telepolitiken är att ge hus-
håll, företag och myndigheter tillgång till ett effektivt telesystem som bidrar
till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Detta mål har vida-
reutvecklats i följande fem delmål, nämligen att telesystemet skall:

- utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande
telekommunikationer.

- utformas så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i hela landet.

- utformas så att utvecklingsmöjligheterna tas till vara.

- utformas så att det bidrar till regional balans och möjliggör sociala hän-
synstaganden.

- vara uthålligt och tillgängligt under kriser och krig.

Statens övergripande ansvar för de grundläggande telekommunikatio-
nerna har preciserats till att omfatta telefontjänsten i hela landet (prop.
1990/91:87, TU28, rskr. 369). Vidare skall ansvaret inriktas på att möjliggöra
och underlätta en snabb teknisk utveckling av tjänster.

Sverige har sedan länge fört en öppen telepolitik. Telekommunikations-
sektorn har i hög grad berörts av konkurrens och nya alternativ. Staten har
successivt, genom särskilda beslut, givit televerket ökade befogenheter att
driva verksamheten affärsmässigt.

Den svenska telekommunikationsmarknaden står inför en fortsatt dyna-
misk utveckling med ökande konkurrens och internationalisering. Mot
denna bakgrund fattade riksdagen under sommaren 1991 beslut om att för-
ändra förutsättningarna för televerkets verksamhet mot en ökad marknads-

137

anpassning i enlighet med regeringens proposition (prop. 1990/91:87, TU28,
rskr. 369) om näringspolitik för tillväxt. Beslutet innebar att verkets finan-
siella bas och ekonomiska styrning anpassades till vad som gäller på markna-
den. Dessutom fastslogs att marknadsförändringen kräver en förändrad as-
sociationsform för televerket.

Regeringen har därefter tillkallat en särskild utredare som skall utarbeta
förslag till den lagstiftning och den ändrade reglering som i övrigt behövs på
telekommunikationsområdet. Med stöd av en sådan lag kan sedan närmare
villkor föreskrivas för verksamheten. Inom regeringskansliet har man även
sett över frågan om vilken associationsform som är den lämpliga för telever-
ket.

Televerket

Televerket förvaltar för statens räkning ett allmänt tillgängligt telenät. Ver-
ket skall tillhandahålla medborgarna, näringslivet och den offentliga förvalt-
ningen en god tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga kostnad.
Telesystemet skall utformas så att det ger god tillgänglighet och service för
grundläggande telekommunikationer. Televerket skall också kunna erbjuda
andra telekommunikationer än de grundläggande.

Televerkskoncernen bedriver verksamhet i affärsverksform och i bolags-
form. Ellemtel Utvecklings AB ägs till hälften av televerket. Övriga bolag i
koncernen ägs och styrs via helägda Teleinvest AB. Den verksamhet som
bedrivs i bolagsform skall vara ett naturligt stöd och komplement till telever-
kets egen verksamhet och vara inordnad i en koncernstrategi.

Statsmakternas styrning av televerket sker genom att service- och kvali-
tetsmål för telefonitjänsten läggs fast samtidigt som ekonomiska krav anges
i form av högsta godtagbara prishöjningar samt krav på avkastning och soli-
ditet.

Verksamhetens inriktning m.m.

Televerket anger i sin nya treårsplan för perioden 1992-1994 den planerade
inriktningen av verksamheten under perioden. Inledningsvis framhåller ver-
ket att telekommunikationsmarknaden internationaliseras alltmer. Verket
möter en hårdnande konkurrens som från att tidigare mest ha gällt kundut-
rustning nu i allt högre utsträckning också gäller nät och nättjänster. I treårs-
planen framhålls att televerkskoncernen har såväl ambitionen som förutsätt-
ningar att aktivt svara upp mot konkurrensen. Ett viktigt steg är fortsatt
kostnadsanpassning av teletaxorna.

Den snabba tekniska och marknadsmässiga utvecklingen inom telekom-
munikationsområdet har påskyndat rationaliseringsarbetet inom verket. En
bidragande orsak till att rationaliseringarna genomförs nu är också statens
effektivare styrning av televerket. För att minska kostnaderna och anpassa
organisationen till den nya tekniken genomförs en omorganisation av verket
per den 1 januari 1992. De tidigare 20 teleområdena ersätts med 8 regioner
vilka arbetar som självständiga geografiska resultatenheter. Till följd av
ökad effektivisering samt av ökad delegering till de nya regionerna minskar

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

138

de centrala staberna vid huvudkontoret. Övergång till ny och mindre resurs-
krävande teknik medför i kombination med de organisatoriska förändring-
arna ett kraftigt reducerat personalbehov under kommande treårsperiod.
Verket planerar en personalreduktion med totalt 4 200 anställda fram till års-
skiftet 1992/93. Televerkets ambition är att klara personalreduktionen utan
att behöva tillgripa uppsägningar. Ytterligare personalminskningar för pe-
rioden därefter kan förutses.

Staten har ett övergripande ansvar för grundläggande telekommunikatio-
ner i Sverige. Riksdagen har nyligen fastslagit att staten skall garantera till-
gång till en väl fungerande normal telefonkommunikation i hela landet till
enhetliga priser för företag och hushåll. Det statliga ansvaret skall dessutom
inriktas på att möjliggöra och underlätta en snabb teknisk utveckling av tele-
tjänster. Telenätet skall byggas ut och utformas så att rätt kvalitet och service
kan erbjudas samtliga kunder till konkurrenskraftiga priser.

För att tillgodose kundernas krav på kostnadseffektiva teletjänster krävs
en fortgående utbyggnad och modernisering av telenätet. Denna genomförs
med digital teknik. Takten i moderniseringen bestäms dels av efterfrågeut-
vecklingen, dels av den tekniska standarden i det befintliga nätet.

Utvecklingen av telefonnätet går i första hand ut på att med rationella me-
del upprätthålla en grundkvalitet enligt statsmakternas krav. Samtidigt upp-
fattas telefonitjänsten inte enbart som en tjänst för överföring av vanligt tal,
utan den används också i allt större utsträckning för förmedling av annan
trafik, hittills i huvudsak fax och data.

Telefax betraktas i dag som den första nya masstjänsten efter telefonins
införande och under den senaste treårsperioden ökade dess andel av den to-
tala trafiken i telefoninätet från ca 2 % till ca 6 %.

Telefonin utgör volymmässigt den största tjänsten i verkets tjänsteutbud
och svarar för ca 50 % av de totala intäkterna. Under år 1990 ökade telefon-
trafiken, uttryckt i antal samtalsminuter, med ca 11 %, vilket var den största
ökningen någonsin. På grund av den allmänna konjunkturnedgången, taxe-
förändringar samt en viss mättnad av marknaden förutser televerket i treårs-
planen en dämpning av efterfrågan för den kommande treårsperioden då te-
lefontrafiken beräknas öka med ca 5 % per år.

Moderniseringen innebär allmänt sett en övergång till digital teknik både
i telefonstationer och linjenätet. Vid utgången av år 1990 var 38 % av huvud-
ledningarna anslutna till AXE-station. Vid slutet av år 1995 kommer denna
andel att ha ökat till närmare 90 % och målet är att alla kunder skall vara
anslutna till det digitala nätet vid sekelskiftet. Detta innebär att modernise-
ringsprogrammet tidigarelagts med ca 15 år i förhållande till de planer som
gällde för två år sedan. Enligt verket har den ökade investeringstakten både
marknadsmässiga och nätekonomiska motiv, och är möjlig genom ett nytt
tekniskt koncept som utvecklats av televerket.

Också vid moderniseringen av linjenätet pågår ett omfattande arbete med
utbyte från analog till digital teknik. Även här är målet att i princip hela lin-
jenätet, dock med undantag från lokallinj enätet, skall vara digitalt vid sekel-
skiftet. Jämsides med digitaltekniken som sådan är det introduktionen av
fiberoptiska kablar som inneburit den största tekniska revolutionen på linje-
sidan. Detta beror i första hand på att sådana kablar i förhållande till priset

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

139

ger en mycket hög kapacitet jämfört med andra moderna transmissionsme-
del. Däremot finns inga principiella skillnader rent funktionsmässigt. Sedan
år 1987 har Sverige ett rikstäckande digitalt långdistansnät, som redan i dag
till stor del är baserat på optofiber. Fortsatta insatser är enligt verket nödvän-
diga. Mer kvalificerade anspråk från kunderna ställer också ökade krav på
lokalnäten. Televerket går därför in för att snabbt bygga upp optobaserade
lokalnät på i första hand alla större tätorter.

Med telekommunikationernas starkt ökande betydelse för verksamheten
i samhället ställs allt större krav på telenätets driftkvalitet. Med detta avses
inte bara att den tekniska kvaliteten skall svara mot de krav, som olika nät-
tjänster ställer, utan också en hög säkerhet mot driftstörande fel och korta
återställningstider när sådana fel uppstår. Kraven på hög driftkvalitet byggs
från bötjan in i nätet genom val av sådana tekniska lösningar och en sådan
geografisk nätstruktur att trafiken i händelse av fel eller överbelastning kan
styras om till andra vägar. För att minska avbrottstiderna pågår för närva-
rande installation av utrustning i det digitala nätet som medger automatisk
övervakning och omkoppling av trafiken.

När det gäller telefonitjänstens kvalitet har statsmakterna preciserat kraven
på framkomlighet, felfrekvens och service. De viktigaste målen är framkom-
lighet som ett medelvärde resp, minimivärde, driftsäkerhet mätt som ge-
nomsnittlig felfrekvens samt leveranstider och felavhjälpningstider.

Framkomlighet: Målet för framkomlighet mätt som ett medelvärde är att
98 % av alla försök att uppkoppla rikssamtal med acceptabel kvalitet under
dagen skall lyckas. Den genomsnittliga framkomligheten under år 1990 var
98,9 %.

Fr.o.m. år 1991 gäller även minimivärden för framkomlighet. Detta inne-
bär att till och från ett enskilt stationsområde skall framkomligheten aldrig
understiga 96 %. Av samtliga stationsområden uppnådde 95,6 % målet un-
der första halvåret 1991.

Driftsäkerhet: Målet för driftsäkerhet är högst 160 kundanmälda fel per
1 000 terminalpunkter och år. (Varje abonnent motsvaras av en terminal-
punkt.) Fr.o.m. år 1992 skärps målet till högst 120 kundanmälda fel. Utfallet
år 1990 blev 119 fel.

Fr.o.m. år 1991 gäller även maximivärden för antalet kundanmälda fel för
enskilda stationsområden. Målet är att enskilda stationsområden skall ha
högst 600 kundanmälda fel per 1 000 terminalpunkter och år.

Felavhjälpning: Målet är att felavhjälpning för telefonabonnemang i per-
manentbostäder i normalfallet skall ske senast dagen efter felanmälan (helg-
fri måndag till fredag). Utfallet år 1990 blev att 85,7 % av felanmälningarna
avklarades inom denna tid.

Leveranstid: Målet för leveranstid vid installation och flyttning av telefon-
abonnemang är normalt 5 dagar. Utfallet år 1990 blev att 96,4 % av abonne-
mangen levererades inom denna tid.

Televerkets investeringar utgör ett viktigt medel för att genomföra verkets
marknadsstrategier och för att uppnå uppställda kvalitets- och servicemål.
Televerkskoncernens investeringar beräknas uppgå till ca 30 miljarder kro-
nor i löpande priser under perioden 1992-1994. Detta överensstämmer väl
med beräkningarna för perioden i förra årets plan. Av detta är ca 16,4 miljar-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

140

der kronor investeringar i telenätet. Därutöver sker också stora investe-
ringar i mobiltelefonnäten. Investeringarna i telenätet innebär i huvudsak
att digital teknik införs genom att äldre elektromekaniska telestationer er-
sätts med AXE-stationer samt att optofiberkablar införs.

De planerade investeringarna enligt treårsplanen framgår av tabellen ne-
dan:

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Televerkskoncernens investeringar i löpande priser, miljarder kronor

	Utfall 1990	Ber. utfall 1991	Plan 1992	1993	1994
Telestationer	1,6	1,9	2,0	2,0	1,7
Lokallinjenät	1,5	1,5	1,4	1,5	1,5
Mellanortsnät	1,3	1,5	1,6	1,7	1,8
Övrigt	0,4	0,5	0,4	0,4	0,4
Summa telenät	4,8	5,4	5,4	5,6	5,4
Radioanl.	0,9	1,4	1,2	0,9	0,7
Kabel-TV	0,5	0,2	0,2	0,1	0,1
Övriga Televerkskoncernen	4,1	3,4	3,3	3,2	3,1
Totalt	10,3	10,4	10,1	9,8	9,3

Ekonomiska mål m.m.

Verkets möjligheter att nå uppställda service- och kvalitetsmål och att ge-
nomföra de investeringar som anges i planen är relaterade till produktivitets-
utvecklingen inom verket, till kostnadsutvecklingen och till de ekonomiska
mål och restriktioner som statsmakterna lägger fast för verksamheten.

Televerket har satt som mål att den årliga ökningen av arbetsproduktivite-
ten skall uppgå till minst 7 %. Arbetsproduktiviteten definieras som omsätt-
ningsökning i fast pris per anställd. Utfallet år 1990 blev 7,3 %. För perioden
1992-1994 har statsmakterna ställt upp ett mål för televerkskoncernens total-
produktivitetsökning. Totalproduktivitet innebär att värdet av produktionen
ställs i relation till den totala resursförbrukningen. Måttet tar hänsyn till fler
faktorer än det enklare arbetsproduktivitetsmåttet. Målet är att totalpro-
duktiviteten skall öka med 3 % per år. Enligt treårsplanen uppgick totalpro-
duktivitetsökningen för år 1990 till 3,4%.

I strävandet mot att anpassa televerkets kapitalstruktur efter vad som gäl-
ler för aktiebolag fastslog riksdagen i juni 1991 att verkets pensionsskuld
skall redovisas öppet i bokslutet fr.o.m. bokslutet år 1990. När pensionsskul-
den tas upp på skuldsidan i balansräkningen sjunker samtidigt soliditeten.
Mot bl.a. denna bakgrund har televerkets soliditet fastställts till lägst 30 %
för televerkskoncernen fr.o.m. verksamhetsåret 1992.

Televerkets beräknade soliditet enligt treårsplanen framgår av tabellen
nedan. Beräkningen inkluderar pensionsskulden.

	Soliditet
Utfall år 1990	35,5 %
Beräknat utfall år 1991	34%
Beräknat utfall år 1992	28%
Beräknat utfall år 1993	31%
Beräknat utfall år 1994	34%

141

Televerket påpekar i treårsplanen att soliditeten i slutet av år 1992 under-
stiger den miniminivå på 30 % som statsmakterna fastställt för televerkskon-
cernen.

I samband med att ett nytt soliditetsmål lades fast för televerket kombine-
rades detta med ett specificerat avkastningskrav, då soliditeten inte ensam är
ett tillräckligt bra mått på ett företags ekonomiska tillstånd och prestations-
förmåga. Mot bakgrund av televerkets starka ställning och att konkurrensen
på vissa områden är svag fastlade riksdagen ett långsiktigt realt avkastnings-
krav uppgående till 5 % på totalt kapital före skatt på televerkskoncernen.
Med de senaste årens inflationstakt innebär detta en nominell räntabilitet på
13-15 % på totalt kapital. Televerket har under den senaste treårsperioden
uppnått en räntabilitet på mellan 8-11 %. Det nya avkastningskravet innebär
därmed en klar skärpning.

I tabellen nedan redovisas televerkskoncernens beräknade nominella av-
kastning på totalt kapital och på eget kapital före skatt enligt treårsplanen:

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Utfall

1990

Ber. utfall

1991 1992

1993

1994

Räntabilitet på
totalt kapital %

10,8

11,0

10,9

13,0

12,9

Räntabilitet på
eget kap. före
skatt %

15,5

17,6

19,7

28,2

26,9

Räntabiliteten uppnår en acceptabel nivå först år 1993. Detta beror enligt
verket på att effekterna av omstruktureringen inte hunnit slå igenom år 1991
och att televerket genomför en förkortning av avskrivningstiderna. Verket
förkortar avskrivningstiderna för lokallinjenät från 20 år till 15 år och av-
skrivningstiderna för AXE-utrustning från 15 år till 10 år. Motivet till för-
kortningarna är den snabba tekniska utvecklingen.

I samband med att televerkskoncernens kapitalstruktur förändrades och
den ekonomiska styrningen effektiviserades fastställdes ett konkurrensneu-
tralt utdelningskrav för televerkskoncernen.

Utdelningskravet är baserat på genomsnittligt eget kapital, definierat som
eget kapital/verkskapital plus obeskattade reserver. Det långsiktiga utdel-
ningskravet uppgår till 5 % på genomsnittligt justerat eget kapital. Under
åren 1991-1993 skall en successiv anpassning till utdelningsnivån ske. Det
belopp som faktiskt delas ut till ägaren skall justeras för televerkets kostna-
der för särskilda åtaganden. Enligt treårsplanen beräknas dessa år 1991
uppgå till ca 370 milj.kr.

För att kunna jämföras med näringslivet i övrigt skall televerket belastas
med en skattemotsvarighet uppgående till 30 %.

För perioden 1992-1994 har riksdagen tidigare beslutat om att införa ett
pristak för telefoni. Detta pristak innebär att telefontaxorna maximalt skall
öka med 70 % av förändringen av nettoprisindex. Riksdagen har därefter
beslutat om att alternativa pristak för hushållssektorn skall belysas.

Sedan ett antal år pågår enligt riksdagsbeslut en omläggning av telefon-

142

taxorna mot en högre grad av kostnadsanpassning. Omläggningen har i hu-
vuddrag inneburit att taxorna för riks- och utlandssamtal sänkts samtidigt
som taxorna för lokalsamtal samt engångs- och kvartalsavgifterna höjts.
Omstruktureringen av telefontaxorna har framför allt motiverats av konkur-
rensskäl.

Den höga investeringstakten och de nya ekonomiska kraven som ställs på
televerket medför att verket de närmaste åren kommer att ha ett mycket
stort kapitalbehov att täcka. Sedan år 1984 sker all extern kapitalanskaffning
till koncernen, exkl. rundradioverksamheten, genom upplåning på den all-
männa kreditmarknaden. För närvarande utnyttjar televerkskoncernen
praktiskt taget enbart den svenska kapitalmarknaden som finansiering.
Upplåning via utländska banker sker endast genom koncernens utländska
dotterbolag och då för deras egen finansiering. En stor del av koncernens
upplåning sker via emission av egna kreditinstrument såsom telecertifikat
och teleobligationer. Direktupplåning från svenska banker utgör den andra
stora finansieringskällan. Televerkskoncernens upplåning på den allmänna
kreditmarknaden sker hittills genom televerkets dotterbolag Teleinvest AB.

Televerket beräknar att det totala behovet av upplåning under år 1992
kommer att uppgå till 12,5 miljarder kronor. Även under åren 1993 och 1994
kommer koncernens lånebehov att vara stort, även om det förväntas avta
genom gynnsam resultatutveckling.

Föredragandens överväganden

Utvecklingen inom telekommunikationsområdet är starkt dynamisk. De
omfattande satsningar som årligen görs för att modernisera och öka kapaci-
teten i telenätet leder samtidigt till en ökad efterfrågan på olika teletjänster.
Televerket har traditionellt en dominerande ställning på den svenska tele-
marknaden. Uppgiften att förvalta statens allmänna telenät och med detta
som bas kunna erbjuda olika tjänster ger naturligtvis televerket särskilda
förutsättningar. Huvuduppgiften att utforma telenätet så att det ger en god
tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer medför i
sig krav på olika avvägningar när det gäller inriktningen av verksamheten
både i fråga om nätutbyggnad och utbud av olika teletjänster.

Som televerket framhåller är telemarknaden dynamisk men också i hög
grad internationell. De traditionella teleförvaltningarna är inte längre de
enda och självklara leverantörerna av telekommunikationslösningar till
företag och allmänhet. Bakgrunden till liberaliseringen inom telekommuni-
kationssektorn är den nya tekniken (optiska fibrer, satelliter och radiolänk-
ar), som gör det möjligt att relativt snabbt och till överkomliga priser eta-
blera alternativa nät, som konkurrerar med de allmänna telenäten. Ny tek-
nik ger också möjligheter att erbjuda nya tjänster. Men liberaliseringen är
också uttryck för en politisk vilja att skapa mångfald och valmöjlighet för
telekonsumenterna och ge nya aktörer tillfälle att etablera sig i den expan-
siva telekommunikationsbranschen.

Den ökande internationaliseringen leder till ett ökat behov av fungerande
globala telekommunikationer. Detta har medfört en liberalisering av tele-
kommunikationsmarknaden i land efter land. De närmaste åren kommer att

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

143

innebära stora förändringar både för teleföretagen och telekommunikations-
industrin. Den ökande konkurrens som liberaliseringen leder till ger företag
och organisationer ett bredare sortiment och lägre priser på telekommunika-
tionstjänster och telekommunikationsutrustning.

Svenska teleabonnenter har tillgång till telekommunikation av hög tek-
nisk standard till ett pris som är lågt jämfört med de flesta andra länder. De
teleföretag som etablerar sig på den svenska marknaden kommer i första
hand att satsa på företagskundernas behov av skräddarsydda tjänster med
avseende på kvalitet och flexibilitet. En obalans i telefontaxorna leder till att
konkurrenterna inriktar sin verksamhet på de mest lönsamma segmenten,
t.ex. som hittills den lönsamma utlandstrafiken och nationella långdistanst-
rafiken.

För att anpassa televerket till de nya marknadsförutsättningarna föreslog
den föregående regeringen att verkets finansiella struktur och ekonomiska
styrning skulle förändras och anpassas till vad som gäller för aktiebolag.
Samtidigt föreslogs att en förändrad associationsform skall införas för tele-
verket den 1 juli 1992. Riksdagen har ställt sig bakom förslagen.

För att utreda vilken associationsform som är den lämpliga för televerket
tillsatte min företrädare en interdepartemental arbetsgrupp. Gruppen har
nyligen presenterat rapporten Televerket AB - en översyn av Televerkets
associationsform, där man drar slutsatsen att aktiebolagsformen är den bästa
verksamhetsformen för att uppnå det centrala målet för telepolitiken - att
erbjuda kunderna, både företag och hushåll, väl fungerande telekommuni-
kationer till lägsta möjliga pris.

Gruppen anser att affärsverksmodellen har sådana brister att den i sin hel-
het bör avskaffas för televerket. Det avgörande skälet är att affärsverkets
förmögenhet är en integrerad del av den statliga förmögenheten och att risk-
tagande i televerket därför alltid sker med hela statens förmögenhet som sä-
kerhet. Det är därför omöjligt för regeringen att på det sätt som sker i ett
aktiebolag lägga över hela ansvaret för förvaltningen av televerkets till-
gångar på en styrelse. För att detta skall kunna ske måste televerkets till-
gångar och skulder avgränsas från den statliga förmögenheten i övrigt, vilket
endast kan ske genom att televerkets verksamhet förs över till en självstän-
dig juridisk person. Först då kan styrelsen ges det fulla ansvaret för verksam-
heten. Gruppen påpekar att regeringsformen inte är utformad med tanke på
statlig affärsverksamhet. Om televerket skall bedriva sin affärsverksamhet i
en utvecklad affärsverksform måste grundlagen ändras. Detta är en besvär-
lig och tidsödande process.

I rapporten konstateras att det är otillfredsställande att en så stor del av
den statliga förmögenheten arbetar utan ett egentligt regelverk. Den nuva-
rande regleringen är väsentligen offentligrättslig och utgörs främst av rege-
ringsförordningar som tillsammans med särskilda beslut av regering och riks-
dag styr televerkets verksamhet. Denna styrning är inte heltäckande och den
ger dessutom en svåröverskådlig bild över de förutsättningar som gäller för
verksamheten.

I rapporten konstateras vidare att det inte finns några fördelar med affärs-
verksmodellen sett ur ägarens synvinkel. Genom ett aktivt styrelseengage-
mang och en aktiv ägare som gör en självständig uppföljning av verksamhe-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

144

terna kan aktiebolagsmodellen erbjuda styr- och inflytandemöjligheter som
skapar förutsättningar för en ökad effektivitet i verksamheten, i enlighet
med regeringens intentioner om en mer aktiv statlig förmögenhetsförvalt-
ning. Aktiebolagsmodellen innebär dessutom att ansvarsfrågor kan regleras
samtidigt som intresset av insyn kan tillgodoses.

Den slutsats som redovisas är att hela televerkets verksamhet bör över-
föras till aktiebolagsform. Dock måste en fungerande marknad på telekom-
munikationsområdet säkerställas. Detta påverkar bl.a. utformning av orga-
nisation och styrning av telebolaget. Där marknaden inte är fullt utvecklad
eller där tekniska hinder finns för en fri konkurrens bör detta föranleda sär-
skilda överväganden och åtgärder.

Regeringen intensifierar nu arbetet med att anpassa den svenska tele-
marknaden till ökad internationalisering och konkurrens. I en marknads-
ekonomi är det statens viktigaste näringspolitiska uppgift att utforma stabila
regelsystem samt att säkra en god infrastruktur och fungerande marknader.
Telekommunikationsmarknaden präglas i dag inom vissa sektorer av stark
dominans från televerket. Därför bör förändringar av regelverk och struktu-
rella åtgärder vidtas för att åstadkomma en fungerande marknad. Detta in-
nebär bl.a. att organisation och styrning av företaget utformas så att en fun-
gerande konkurrens på telemarknaden möjliggörs.

I syfte att arbeta fram en lag som ger utgångspunkt för den nödvändiga
regleringen på telekommunikationsområdet har en särskild utredare till-
satts. Med stöd av en sådan lag kan sedan närmare villkor föreskrivas för
televerksamheten. Vidare är det nödvändigt att utarbeta den reglering som
behövs för att skilja ut televerkets nuvarande myndighetsfunktioner till en
annan myndighet. Detta gäller bl.a. televerkets ansvar för samhällsinriktad
forskning och utveckling och televerkets funktionsansvar för totalförsvars-
frågor. Jag kommer senare att återkomma till frågan om en ny telemyndig-
het.

Att särskilja myndighetsfunktionerna från affärsverksamheten är ett led i
att skilja ägarrollen från statens ansvar för regelverk och konkurrens inom
sektorn. Det är nödvändigt att separera dessa olika roller åt för att kunna
utöva dem effektivt. Detta gäller speciellt på en konkurrensutsatt telemark-
nad där televerket utgör en av flera aktörer.

För ett effektivt utövande av den telepolitiska rollen kan det vara nödvän-
digt att förtydliga och precisera mål, inriktning och medel för telepolitiken.
Klart är att ett av de viktigaste medlen för att uppnå ett mångfacetterat ut-
bud och låga priser är konkurrens. En förutsättning för effektiv konkurrens
är att spelreglerna på marknaden är givna och tydliga.

Den telepolitiska rollen skall inte sammanblandas med statens roll som
ägare, som främst innebär att ägaren skall få en effektiv avkastning på det
kapital som satts in i verksamheten. Avkastningen skall trygga framtida in-
vesteringar. För att en effektivare ägarroll skall kunna utövas och inför en
eventuell framtida privatisering av televerket är det viktigt att fastlägga en
strategi för ägandet av verksamheten. I detta arbete ingår bl.a. en analys av
marknaden och av televerket.

Som framgått har regeringen för avsikt att genomföra en fördjupad analys
av vissa frågor inför en bolagisering av televerket. Vidare har regeringen för

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

145

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

avsikt att se över förutsättningarna för ett framtida privat ägande i telebola-
get. En eventuell framtida privatisering av verket understryker vikten av att
förutsättningar för en fungerande marknad på telekommunikationsområdet
skapas redan vid en bolagisering av televerket. Jag har för avsikt att åter-
komma till riksdagen med en samlad redovisning av de åtgärder och förslag
inför att televerket ombildas till aktiebolag. Jag räknar med att televerket
ombildas till bolag den 1 januari 1993.

Televerket har presenterat en ny treårsplan som omfattar perioden 1992-
1994. Mot bakgrund av förestående förändringar av televerket och telesek-
torn i övrigt kommer de förutsättningar som treårsplanen bygger på att för-
ändras. Den nu presenterade treårsplanen har därför främst relevans fram
till dess televerket bolagiseras.

Treårsplanen inriktas mot en fortsatt anpassning av verksamheten till den
dynamik som kännetecknar telemarknaden. Det omfattande investerings-
programmet utgör ett viktigt medel för att klara fastlagda kvalitets- och ser-
vicemål. Samtidigt skall investeringarna kunna rymmas inom de ekonomiska
mål som statsmakterna har lagt fast. Det har hittills varit möjligt att förena
en hög investeringsnivå med de ekonomiska mål som ställts upp för telever-
ket. En utgångspunkt för en fortsatt hög investeringstakt är att den går att
förena med fastlagt avkastningskrav. Verket skall inrikta verksamheten på
att nå uppsatta ekonomiska mål och det är min bedömning att man inom
dessa ramar skall kunna bibehålla en hög investeringstakt.

Soliditeten kommer enligt verkets treårsplan att sjunka ner till 28 % år
1992, vilket ligger under den satta miniminivån på 30 %, för att återgå till en
nivå över denna gräns under år 1993.1 proposition 1990/91:87 förutsattes en
inleverans från televerket till staten i storleksordningen 7 miljarder kronor.
Televerket har i sina beräkningar utgått från en inleverans på ca 7 miljarder
kronor och därutöver beräknat inleverans av utdelning och skattemotsvarig-
het. I regeringens beslut om ekonomiska bestämmelser m.m. för perioden
1992-1994 avseende televerket har regeringen utgått från att utdelning och
skattemotsvarighet skall ligga inom ramen för en total inleverans om 7,2 mil-
jarder kronor. Med denna utformning kommer också soliditeten, i jämfö-
relse med verkets beräkningar, att nå uppsatt miniminivå under år 1992. Av
samma anledning beräknar jag det av televerket uppgivna upplåningsbeho-
vet för år 1992 på 15 miljarder kronor till ca 14 miljarder kronor.

Televerket hade planerat att genomföra en taxeomläggning från den 1 ja-
nuari 1992. Taxenivåhöjningen låg inom den pristaksnivå som riksdagen tidi-
gare beslutat om.

I enlighet med riksdagens nya beslut kommer alternativa pristak för tele-
fontaxorna för hushållssektorn att studeras. I tillägg till detta arbete anser
jag det vara viktigt att en riktig kostnadsfördelning sker på olika teletjänster
och att detta avspeglas i priset. Det är av stor vikt att tydligt definiera vad en
kostnadsanpassning av televerkets taxor skall innebära. Detta område kom-
mer därför att särskilt ses över i samband med arbetet med att bolagisera
televerket.

En viktig förutsättning för gjorda antaganden är vidare att verkets total-
produktivitet utvecklas positivt enligt gjorda beräkningar.

Sammanfattningsvis förordar jag att den inriktning av verksamheten som

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

146

verket föreslagit under perioden fram till den tidpunkt då televerket bolagi-
seras godkänns.

Jag vill slutligen ta upp frågan om televerkets nuvarande ansvar för baste-
lefoner. I samband med att anslutningsmonopolet avskaffades för telefon-
apparater (prop. 1984/85:158, TU28, rskr. 382) infördes den 1 januari 1986
föreskrifter om bastelefoner i teleförordningen (1985:765). Enligt 3 § tele-
förordningen skall televerket vid abonnemang på en anslutning till det all-
männa telenätet tillhandahålla abonnenten en bastelefon. Med bastelefon
avses enligt 1 § teleförordningen en telefonapparat som underhålls och repa-
reras utan särskild avgift för abonnenten.

Vid denna tidpunkt förekom en omfattande handel med s.k. pirattelefo-
ner av undermålig kvalitet. Grunden för föreskrifterna om bastelefoner var
därför att tillförsäkra hushållskunderna telefonapparater av god kvalitet som
fungerade överallt i det allmänna telenätet.

De telefonapparater som i dag finns på den svenska telemarknaden har en
sådan kvalitet att de utan störningar kan anslutas till det allmänna telenätet.
Det är sedan den 1 juli 1989 statens telenämnd som registrerar telefoner som
uppfyller de tekniska villkoren för anslutning till det allmänna telenätet.
Andra telefoner får inte anslutas till detta nät. Samtliga telefoner som tele-
verket säljer till hushållskunder har i dag god kvalitet oavsett om de är baste-
lefoner eller inte.

Genom att en bastelefon enligt teleförordningen skall underhållas och re-
pareras utan särskild avgift för abonnenten blir en sådan betydligt dyrare än
likvärdiga produkter som televerkets konkurrenter säljer. Eftersom försälj-
ningen av telefonapparater sker på en öppen marknad, innebär skyldigheten
att tillhandahålla en bastelefon ett hämmande inslag i televerkets möjlighe-
ter att hävda sig på denna marknad. Mot denna bakgrund anser jag att det
numera inte finns något behov av att ha särskilda föreskrifter om bastelefo-
ner. Dessa föreskrifter bör således upphävas.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om inriktningen av televerkets verk-
samhet,

2. godkänna vad jag anfört om ekonomiska mål för televerkets
verksamhet,

3. godkänna vad jag anfört om bolagsbildning av televerket,

4. godkänna vad jag anfört om televerkets ansvar för bastelefoner.

Statens telenämnd

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Statens telenämnds (STN) nuvarande verksamhet sammanförs med
televerkets frekvensförvaltning. Vissa ytterligare myndighetsuppgif-
ter inordnas i den nya myndighetsstrukturen.

147

J 1. Statens telenämnd

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

1990/91	Utgift	3 251 523
1991/92	Anslag	4019000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	3723000
1992/93	Förslag	3723 000

Enligt teleförordningen skall STN utfärda föreskrifter om teknisk utform-
ning av viss teleutrustning.

Nämnden skall också, efter ansökan, besluta om registrering av utrustning
som uppfyller de tekniska kraven.

Vidare skall nämnden följa den tekniska utvecklingen, det nationella och
internationella standardiseringsarbetet samt konkurrenssituationen inom
nämndens verksamhetsområde och göra de framställningar till regeringen
som nämnden anser behövs.

Nämnden består av en ordförande samt sju ledamöter. Nämnden beslutar
på föredragning av tjänsteman vid kansliet. Kansliet förestås av en kansli-
chef som till sin assistans har två handläggare, varav en är jurist, samt en
sekreterare.

Nämnden skall ta betalt för sina tjänster och dessa intäkter skall redovisas
under en särskild inkomsttitel. Televerket skall betala avgift för den del av
verksamheten som är till nytta för abonnenterna i allmänhet. Denna avgift
skall för närvarande beräknas till 55 % av det belopp som anslås till STN för
resp, budgetår. Avgifterna för den övriga uppdragsbaserade verksamheten
skall vara kostnadsbaserade.

STNs anslagsframställning

För budgetåret 1992/93 beräknar STN kostnaderna, vid i huvudsak oföränd-
rad verksamhetsinriktning, till ca 4,2 milj.kr. Medel har då beräknats för
ytterligare en handläggare på kansliet. När nämnden inrättades (prop.
1988/89:93) förutsågs att nämnden borde ha fyra handläggare.

Den av nämnden föreslagna utökningen av befintlig personal är ett led i
nämndens fortlöpande anpassning till den verksamhet som det tidigare an-
setts att nämnden bör ha.

Föredragandens överväganden

Behov av en förändring av STN

EG-kommissionen har den 28 juni 1990 utfärdat ett direktiv om konkurrens
på marknaderna för teletjänster. Enligt direktivet artikel 7 skall medlemssta-
terna säkerställa att beviljande av driftlicenser, kontroll över typgodkän-
nande och föreskrivna specifikationer, tilldelning av frekvenser samt över-
vakning av användningsvillkor utförs av ett organ som är oberoende av te-
leoperatörerna.

148

Televerkets huvudsakliga verksamhet är att vara teleoperatör. Den allt
mer ökade konkurrensen på den svenska teletjänstmarknaden förutsätter
därför att verkets myndighetsfunktioner separeras från operatörsrollen. En
eventuell förändring av televerkets associationsform påskyndar behovet av
en sådan uppdelning.

Frekvensrättsutredningen (K 1990:02) har bl.a. till uppgift att lägga fram
förslag som innebär att televerket skiljs från sin myndighetsutövning på ra-
dioområdet. Utredningen har överlämnat promemorian Organisation av en
ny myndighet på radioområdet m.m. I promemorian föreslås att myndig-
hetsuppgifterna inom radioområdet flyttas från televerket och sammanförs
med STNs uppgifter i en ny organisation.

Telelagsutredningen (dir. 1991:34) har i uppdrag att utarbeta förslag till
den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövs på telekom-
munikationsområdet. Med utgångspunkt i att televerkets återstående myn-
dighetsutövning skall överföras till någon annan myndighet skall utredaren
också föreslå den författningsreglering som behövs för ändamålet.

Telelagsutredningen räknar med att avge slutbetänkande mot slutet av vå-
ren 1992. Utredningen kommer dock eventuellt att lägga fram delförslag vad
gäller myndighetsfunktioner inom teleområdet redan i början av år 1992.

Förslag

Jag föreslår att de uppgifter som för närvarande utförs av STN och frekvens-
förvaltningens myndighetsuppgifter sammanförs till en myndighet den 1 juli
1992.

Jag föreslår också att tillkommande myndighetsuppgifter inordnas i denna
myndighet.

Med stöd av regeringens bemyndigande avser jag att inom kort tillkalla en
organisationskommitté som skall utarbeta förslag till en förändrad myndig-
hetsorganisation inom telekommunikationsområdet och en instruktion för
en sådan myndighet.

Den förändrade myndighetens arbetsuppgifter

Myndigheten skall ansvara för STNs nuvarande uppgifter samt de uppgifter
inom televerkets frekvensförvaltning som är av myndighetskaraktär.

Den pågående omstruktureringen av teletjänstmarknaden har påvisat ett
behov av att regeringen ges möjlighet att samråda i telepolitiska frågor med
en myndighet som är fristående från televerket. Myndigheten bör ges man-
dat att handlägga sådana frågor.

De tillkommande myndighetsuppgifter som kan bli aktuella genom bl.a.
den ökade konkurrensen på teletjänstmarknaden samt genom ett samarbete
mellan EFTA och EG bör också kunna inordnas i den nya myndigheten.

Finansiering

Merparten av myndighetens arbetsuppgifter är för närvarande helt finansie-
rade genom avgifter.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

149

Av STNs nuvarande uppgifter är den föreskrivande delen den mest resurs-
krävande. Detta arbete anses komma samtliga teleanvändare till godo. STN
tar ut en avgift av televerket för detta arbete som i sin tur belastar använ-
darna genom sina abonnenttaxor. Ett sådant förfarande får anses tillämpligt
även på tillkommande arbetsuppgifter av myndighetskaraktär.

Chefen för finansdepartementet kommer att redovisa vissa förslag som
gäller den principiella hanteringen av myndigheter med tusenkronorsanslag.
Den av mig föreslagna sammanslagna telemyndigheten berörs av dessa för-
slag. Överväganden om den framtida finansieringen och anslagstekniken bör
därför anstå tills vidare. Jag räknar med att återkomma till regeringen och
riksdagen i denna fråga senare i vår. I avvaktan på detta tar jag upp ett oför-
ändrat anslag för nästa budgetår.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om bildande av en ny myndighet på te-
lekommunikationsområdet,

2. till statens telenämnd för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 3 723 000 kr.

150

K. Postväsende

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av mina förslag:

- Postverkets treärsplan för åren 1993-1995 godkänns.

- Regeringen bemyndigas att fullfölja översynen av förutsättning-
arna och formerna för postverkets verksamhet med här angiven
inriktning.

- Ett anslag på 300 milj. kr. inrättas för ersättning till postverket för
betalnings- och kassaservice i glesbygd.

- Ordningen med prismål för tidningstaxa för vissa tidskrifter av-
vecklas.

- Postverkets uppdrag, mål och resultatkrav preciseras.

1 Postverkets verksamhet

Postverkets huvuduppgift är att bedriva poströrelse, vari ingår att distribu-
era brev och paket samt att förmedla betalningar. Postverket får också driva
annan verksamhet som det har särskilda förutsättningar för.

Postverket består av fem affärsområden och ett antal resultatenheter. Af-
färsområdena är brev, lättgods, postgirot, bank och kassa samt utrikes. Post-
verket bildar tillsammans med sina aktiebolag inom Postbolagen AB en af-
färsverkskoncern. Koncernen leds av en styrelse som utses av regeringen.
Rörelseintäkterna beräknas för år 1991 uppgå till ca 21 miljarder kronor,
varav aktiebolagen beräknas svara för ca 1 miljard kronor. Medelantalet an-
ställda i koncernen uppgår till ca 57 000 varav drygt 2000 i bolagen.

Statsmakterna styr postverket genom servicemål, kvalitetsmål och ekono-
miska mål. Regeringen anger fr.o.m. den 1 januari 1992 endast prismål för
höjning av portosatser på normalbrev upp till 500 gram och prismål för tid-
ningstaxa för vissa tidningar. Postverket självt bestämmer priserna på övriga
produkter. Postverket finansierar samtliga investeringar med i rörelsen till-
gängliga medel. En konsolidering av postverkets ekonomi sker helt i verkets
räkenskaper.

Postverket får självt förvalta de likvida medel som inte behövs i rörelsen
med iakttagande av de särskilda regler för denna förvaltning som anges av
regeringen.

2 Postverkets affärsplan

Regering och riksdag har lagt fast mål för postverket. För räkenskapsåret
1990 har postverket redovisat sin måluppfyllelse på följande sätt.

- Den höga geografiska täckningsgraden för daglig postkassaservice har bi-
behållits under år 1990.

- 96 % av normalbreven kom fram i utlovad tid.

- Postverkets ekonomiska resultat uppgick år 1990 till 2549 milj.kr., varav
55 milj.kr. genererades av bolagssektorn. Resultatet motsvarar 12,4 % av
rörelseintäkterna.

151

Investeringarna uppgick till 1628 milj.kr., och fördelade sig med 988
milj.kr. i maskiner och inventarier, 633 milj.kr. i byggnader och 7 milj.kr.
i mark. Internt tillförda medel uppgick till 2890 milj.kr. vilket innebär att
investeringarna har självfinansierats.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Postverkets treårsplan 1993-1995

Postverket ser som sitt syfte att över hela landet och internationellt förmedla
meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella tjänster så
att alla kan nå alla och så att kundernas affärer stöds.

Postverket skall kännetecknas av att verksamheten är säker, nära och of-
fensiv. Postverkets strategi har utformats kring ett antal viktiga nyckelord,
främst kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och kompetens.

Strategin skall hjälpa postverket att nå de mål som är uppsatta för verk-
samheten. Dessa är tillräcklig lönsamhet, nöjda kunder och personal som
trivs. Postverket har preciserat målen för verksamheten enligt följande:

Tillräcklig lönsamhet

- Postverkets resultat skall långsiktigt vara lägst 5 % av
rörelseintäkterna. Resultatmålet för år 1992 är 1200 milj.kr., vilket
motsvarar 5,1 % av intäkterna.

- Postverkets räntabilitet på eget kapital efter skatt skall långsiktigt
ligga på minst 15 % av eget kapital.

- Postverkets soliditet skall på sikt nå 15 %.

- Postverkets totalproduktivitet skall förbättras med minst 2 % per år.

Nöjda kunder

- Andelen nöjda kunder ska öka från 76 % år 1991 till TI % år 1992 och
80% år 1994.

- Målet är att alla brev skall komma fram inom utlovad tid. Detta mål
skall under perioden klaras till minst 98 % för lokalbrev och 95 % för
riksbrev. Alla regioner skall ha nått denna nivå år 1994.

- Väntetiden på postkontor skall normalt vara högst fem minuter under
normaltrafik och högst tio minuter under högtrafik.

- En rikstäckande kassaservice med ca 2000 serviceställen skall
behållas.

Investeringar

Investeringarna beräknas uppgå till ca 1,6 miljarder kronor årligen under
perioden, vilket motsvarar ca 6 % av rörelseintäkterna. Investeringarna un-
der perioden uppgår till 4,9 miljarder kronor och avser fastigheter 2,0 miljar-
der kronor, postbehandlingsutrustning 1,2 miljarder kronor, kassautrustning
700 milj.kr. och övriga maskiner och inventarier samt fordon 1,0 miljarder
kronor.

Bland de större aktuella investeringsprojekten märks ett nytt produk-
tionssystem för lättgods och datoriseringen av kontorsnätet.

152

Resultatprognos

De ekonomiska förutsättningarna för resultatutvecklingen för åren
1992-1995 är enligt postverket:

- Ökad konkurrens i olika former bedöms innebära minskad efterfrågan
på brevtjänster.

- Fortsatt nedgång av antalet transaktioner i postkassorna.

- Försämrad förräntning av likvida medel i postgirot. Vaije procentenhet
på förräntningen motsvarar 250-300 milj. kr. i resultat för postgirot.

- Produktivitetsökningen skall vara minst 2% årligen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

(Mkr.)	1991	1992	1993	1994	1995
Resultat	1100	1200	1350	2200	2300
Skatt	0	0	232	475	484
Utdelning	50	50	226	267	336
Justerat eget kapital	8000	9100	5300	6700	7900
Investeringar	2300	2030	1690	1600	1600

Postverkets regionala och sociala åtaganden

Postverket räds inte ökad konkurrens. Konkurrensen måste emellertid ske
på lika villkor med företag som inte har något regionalt och socialt åtagande,
som har andra mervärdeskattvillkor och som inte belastas med extra höga
pensionskostnader. Under förutsättning att dessa olikheter kan undanröjas
anser postverket att tiden nu är mogen att formellt avskaffa verkets ensam-
rätt till brevbefordran.

Enligt postverket beräknas kostnaden för den rikstäckande servicen
uppgå till ca 1,3 miljarder kronor. Med hjälp av stordriftsfördelarna anser
sig verket kunna klara av denna kostnad, om andra väsentliga kostnadsnack -
delar kan elimineras. Postverket framhåller att frågan om finansering av det
regionala åtagandet bör omprövas efter tre år med hänsyn till de snabba för-
ändringarna av verksamhetens förutsättningar.

Postverket anför vidare att åtagandet att tillhandahålla rikstäckande betal-
nings- och kassaservice finansieras genom ersättning för arbetet med de stat-
liga betalningarna och postgirots roll som statens kassör. Postgirots intäkter
har avgörande betydelse för postverkets möjligheter att upprätthålla riks-
täckande betalnings- och kassaservice.

Postverket har även ett antal sociala uppgifter. Dessa är befordran av tid-
ningar, utdelning av tidningar på lördagar, befordran av blindskrift, försvars-
planering, inrikesporto för försändelser inom Norden, viss handikappser-
vice, föreningsbrev samt omlokaliseringar. Verket beräknar att kostnaderna
för de sociala uppdragen uppgår till ca 600 milj.kr. per år i 1992 års priser.
Postverket anser att ersättning bör utgå för dessa uppgifter. Ersättning för
underskottet i tidningsrörelsen måste utgå under en awecklingsperiod.

153

3 Föredraganden

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

3.1 Översynen av postverkets verksamhet

I propositionen (1990/91:87) Näringspolitik för tillväxt aviserade den förra
regeringen en översyn inom regeringskansliet av förutsättningarna och for-
merna för postverkets verksamhet. Denna översyn är nu till stora delar slut-
förd och ett flertal områden har utretts. Dessa är:

- Postverkets ensamrätt till brevbefordran, konkurrensförutsättningar och
kostnader för sociala resp, regionala uppgifter. Utredningsresultatet re-
dovisas i departementspromemorian (Ds 1991:44) Postens konkurrens-
förutsättningar.

- Strukturkrisen i kontorsnätet. En arbetsgrupp, Nät 92, med representan-
ter för postverket, riksdag, fackföreningar och kommunikationsdeparte-
mentet, har utrett omfattningen av det framtida kontorsnätet och alter-
nativa serviceformer.

- Postverkets förmedling av statens betalningar och ersättningen för dessa.

- Postverkets ekonomiska redovisning och effekterna av en anpassning av
denna till aktiebolagslagen.

- Framtida associationsform.

Resultatet av utredningarna och de förslag som föranletts av arbetet be-
skrivs i det följande.

3.2 Postverkets ensamrätt till brevbefordran

Postverket har ensamrätt på brevfordran. Detta s.k. brevmonopol regleras i
kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran
m.m. Där föreskrivs att postverket har ensamrätt till regelbunden befordran
mot avgift av slutna brev samt öppna försändelser innehållande helt eller del-
vis skrivna meddelanden.

Brevmonopolet har utretts dels utifrån de förutsättningar som kan komma
att gälla inom EG, dels utifrån förändringarna av marknaden. Resultatet av
utredningen redovisas i den tidigare nämnda departementspromemorian
(Ds 1991:44) Postens konkurrensförutsättningar.

Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser anser att
postverkets ensamrätt till brevbefordran bör avskaffas och att konkurrens i
stället bör uppmuntras. Två remissinstanser, statstjänstemannaförbundet
och statsanställdas förbund, anser att ensamrätten bör behållas men att
regleringen av denna bör revideras.

Flera remissinstanser framhåller att en daglig och rikstäckande postservice
måste fungera även fortsättningsvis. Näringsfrihetsombudsmannen och sta-
tens pris- och konkurrensverk pekar på att den dominerande ställning som
postverkets brevverksamhet även fortsättningsvis torde komma att ha ställer
krav på kontroll av att denna ställning inte missbrukas.

För egen del vill jag understryka det angelägna i att det tillhandahålls en
bra postservice där alla kan nå alla. Samtidigt är det av stor betydelse att
verksamhet som bedrivs på affärsmässiga grunder också konkurrensutsätts
så att kundernas efterfrågan blir styrande.

154

Den tidigare nämnda utredningen om postverkets konkurrensförutsätt-
ningar visar att verket har en mycket stark ställning på huvuddelen av brev-
befordran men är konkurrensutsatt på ca 30 % av omsättningen i affärsom-
rådet brev. Konkurrensen är mest märkbar på brev som sänds från stora
företag och organisationer.

Postverkets ensamrätt på brevbefordran skyddar inte mot konkurrens från
andra media som telefax och datoröverföring. Inte heller skyddar ensamrät-
ten mot den direkta konkurrensen på traditionell brevbefordran som post-
verket nu möter i Stockholm och som kan komma att beröra även andra tät-
ortsområden. Alternativ till traditionell brevbefordran med postverket har
således utvecklats snabbt de senaste årtiondet och utvecklingen accelerar.

Ökad konkurrens medför på sikt lägre kostnader och framöver kan det
vara avgörande för aktörer på postmarknaden att de kan tillhandahålla pro-
dukter med hög tillförlitlighet till lågt pris för att kunna konkurrera med
andra media.

Ett avskaffande av brevmonopolet kommer att medföra en ökad konkur-
rens inom vissa delmarknader. Allmänt sett får detta anses vara till fördel
eftersom konkurrensen ger incitament till nya och bättre metoder för brev-
befordran till gagn för konsumenterna. För postverket utgör ensamrätten
inte något reellt skydd mot nya aktörer och kan försvåra omställning till nya
och bättre metoder för brevbefordran. Från verkets synpunkt är brevmono-
polet snarast en publik belastning.

Enligt min mening är det önskvärt att uppmuntra konkurrensen även
inom olika avsnitt av postverkets distributionskedja. Om det visar sig att en
annan aktör är mer effektiv på att för postverkets räkning dela ut försändel-
ser i olika delar av landet än vad postverket är när uppgiften utförs i egen
regi, kan jag inte se något avgörande hinder för en sådan ordning.

Jag anser emellertid att postverkets ensamrätt till brevbefordran inte bör
avskaffas innan det finns instrument i form av lagstiftning varigenom staten
kan försäkra sig om att den regionala och sociala servicen fungerar. Vidare
bör postverket även i övrigt ges bättre förutsättningar att konkurrera på lika
villkor, bl.a. genom möjlighet att bedriva verksamheten i aktiebolagsform.
Jag återkommer till den frågan i följande avsnitt.

I en avreglerad marknad blir det nödvändigt att skilja mellan postverkets
myndighetsfunktioner och dess roll som aktör. Vidare måste de olika aktö-
rernas agerande kunna övervakas. Inom EG går utvecklingen i denna rikt-
ning. Där finns förslag om att en tillsynsmyndighet inrättas i varje land med
uppgift att övervaka prissättning, marknaden och de olika aktörerna. Även
för svensk del bör en sådan myndighetsfunktion inrättas med uppgift att
överta postverkets myndighetsfunktioner och att tjäna som tillsyns- och
övervakningsorgan. Myndigheten bör också ha ansvar för att statens intresse
av att en rikstäckande postservice upprätthålls tas till vara. Även vissa upp-
gifter på det internationella planet som postverket nu har bör fullgöras av
myndigheten.

Jag avser att senare begära regeringens bemyndigande att tillkalla en ut-
redning med uppgift att föreslå dels den lagreglering som behövs i en ny kon-
kurrenssituation, dels hur postverkets nuvarande myndighetsuppgifter bör
hanteras vid en avreglering.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

155

3.3 Ändrad associationsform för postverket

Jag har nyss pekat på den förändrade konkurrenssituation som känneteck-
nar postverkets verksamhet. Denna nya situation kommer att ställa nya krav
på postverkets förmåga att bedriva verksamheten kostnadseffektivt för att
vidmakthålla ställningen på marknaden. Men situationen ställer också krav
på ägaren att ge postverket förutsättningar att möta konkurrenterna på lika
villkor.

Postverkets konkurrenter på samtliga delmarknader är i regel aktörer som
driver sin verksamhet i aktiebolagsform. Fördelarna med aktiebolagsformen
är främst en tydlig uppdelning av ansvar och befogenheter. Den verkstäl-
lande ledningens befogenheter är klara och entydiga inom ramen för de rikt-
linjer och begränsningar som styrelse och bolagsstämma ställer upp. Uppdel-
ningen medför att den verkställande ledningen har bättre möjligheter att ta
snabba beslut i takt med vad marknaden kräver än vad ledningen av ett af-
färsverk har.

Statens intresse av ett välskött och fungerande postverk bör enligt min me-
ning vara styrande för beslut om den fortsatta verksamhetsformen. En ut-
veckling i riktning mot ett verk som inte lyckas hävda sig i konkurrensen med
svag lönsamhet är naturligtvis inte önskvärd. Ägaren/staten måste därför se
till att postverket utvecklas i samma takt och riktning som de bästa konkur-
renterna. Detta talar för att postverket i framtiden drivs i aktiebolagsform.

Postverkets affärsområden är konkurrensutsatta i olika omfattning. Vid
en bolagisering är det därför viktigt att tydliga gränser dras mellan affärsom-
rådena brev, lättgods, bank och kassa samt postgiro. Postverkets struktur vid
en bolagisering skulle då bli ett moderbolag och förslagsvis dotterbolag för
de nämnda affärsområdena. Denna struktur medför dels att affärsområde-
nas lönsamhet och transfereringar till andra affärsområden tydliggörs, dels
att tillsyn av postgirots banklika verksamhet underlättas.

Med denna bolagsstruktur skulle vidare uppnås att dotterbolagens resp,
affärsförutsättningar klarläggs och renodlas och att interna debiteringar er-
sätts av affärsmässiga förhandlingar.

Vid ett avskaffande av brevmonopolet och ombildande till bolag, kommer
postverkets verksamhet att ställas inför nya krav och ökat tryck från omvärl-
den.

I denna nya sitution kommer styrelsearbetet att förändras. Mot bakgrund
av den förändringsprocess som postverket nu står inför krävs en aktiv led-
ning och styrning från såväl statsmakterna som från postverkets ledning och
styrelse. Styrelsens sammansättning bör ses över som ett led mot en bolagise-
ring av postverket.

En bolagsbildning kan bli aktuell när den tidigare aviserade postlagsutred-
ningen slutförts. Därutöver måste vissa frågor utredas vidare, bl.a. formerna
för ersättning för sociala uppdrag, postverkets pensionsskuld och mervärde-
skatt på brevtjänster. Förutsatt att dessa frågor kan lösas på ett för ägaren
tillfredsställande sätt bör postverket enligt min mening ombildas till aktiebo-
lag. Jag avser därför att återkomma till riksdagen i denna fråga och min am-
bition är att en bolagisering skall kunna genomföras per den 1 januari 1993.

Postverket har en reell pensionsskuld uppgående till ca 7,5 miljarder kro-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

156

nor. Denna pensionsskuld har inte tidigare redovisats i postverkets balans-
räkning. Kostnaden för pensionerna betalas av postverket. Någon avsättning
för framtida pensionsåtagande har ej skett. Konstruktionen av systemet byg-
ger på kontantprincipen, dvs. endast utbetalningar beaktas.

En mer korrekt hantering av pensionsförpliktelser vore att reservera me-
del för dessa. De reserverade medlen kan då förräntas. Eftersom några me-
del inte har reserverats kan pensionsskulden inte tas upp i balansräkningen
utan en kraftig negativ resultatpåverkan. Hur frågan om postverkets pen-
sionsskuld skall lösas inför en bolagisering måste utredas ytterligare.

3.4 Mervärdeskattbeläggning av portoavgifter

Portoavgifter för vanliga brev är undantagna från mervärdeskatt. Däremot
betalar postverket ingående mervärdeskatt och saknar kvittningsmöjlighet
för stora delar av den ingående mervärdeskatten eftersom huvuddelen av
intäkterna inte är mervärdeskattbelagda. Skulle postverket drivas i bolags-
form, torde brevbefordran ej längre undantas från mervärdeskatt. Även en
avveckling av postverkets ensamrätt till brevbefordran medför att portoav-
gifter bör mervärdeskattbeläggas för att konkurrensneutralitet ska uppnås
mellan olika aktörer.

Enligt ett EG-direktiv är avgifter för brevbefordran (portot) ej mervärde-
skattbelagda när den postala tjänsten tillhandahålls av staten eller av en stat-
lig myndighet som postverket. Bedrivs verksamheten i bolagsform i konkur-
rens med andra aktörer, torde direktivet inte omfatta avgifter för sådan brev-
befordran.

Frågan om mervärdeskatt på brevbefordran bör övervägas ytterligare med
beaktande av bl.a. utvecklingen inom EG.

3.5 Sociala uppgifter

Postverket har som tidigare nämnts ett antal uppgifter som ålagts verket utan
särskild ersättning. Dessa uppgifter är merendels av social karaktär och såle-
des inte förenade med uppgiften att tillhandahålla daglig och rikstäckande
service. De sociala uppgifterna och kostnaderna som är förenade med dem
har redovisats i den tidigare nämnda departementspromemorian Postens
konkurrensförutsättningar.

Den totala kostnaden som postverket har till följd av dessa uppgifter har
uppskattats till 550-600 milj.kr. I princip bör sådana uppgifter som inte är
affärsmässigt motiverade men angelägna ur ett samhällsperspektiv ersättas
av staten. Formerna för och omfattningen av en eventuell ersättning behöver
emellertid utredas ytterligare.

3.6 Rikstäckande betalnings- och kassaservice

Postverket har ålagts att tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings-
och kassaservice. Denna service upprätthålls genom för närvarande ca 2 000
postkontor och 2 700 lantbrevbärarlinjer.

Antalet transaktioner på postkontoren har minskat med 30-40% under

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

157

1980-talet på grund av ökad automatisering. Utvecklingen har fortsatt i en
accelerande takt under inledningen av 1990-talet och förväntas fortsätta.
Kostnaderna har inte kunnat minskas i samma omfattning.

I arbetsgruppen Nät 92 har den fortsatta dimensioneringen av postverkets
kontorsnät övervägts. Nät 92 har bestått av representanter för postverket,
fackliga organisationer, riksdagen och kommunikationsdepartementet. Ar-
betsgruppen föreslår att postverket behåller sitt stora rikstäckande service-
nät med uppemot 2 000 serviceställen utöver de 2 700 lantbrevbärarlinjerna.
För att postverket skall nå målsättningen att stanna kvar på landsbygden,
föreslås nya driftsformer och utveckling av samarbete med annan service-
verksamhet. Dessa kan bestå i t.ex. att postkontorsservice ersätts med alter-
nativa former i landsbygdsbutiker. Tillgängligheten för postverkets kunder
bör då bli minst lika bra som tidigare men till en lägre kostnad.

I samband med översynen av postverket har även frågan om postverkets
kostnader för att upprätthålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassa-
service setts över. Enligt arbetsgruppen bör dessa kostnader ersättas när det
finns regionalpolitiska skäl för detta, nämligen när det inte finns några alter-
nativ till den i dag av postverket tillhandahållna betalnings- och kassaservi-
cen därför att orten saknar bankkontor.

Mitt förslag

Nettokostnaden för att upprätthålla daglig betalnings- och kassaservice på
orter där alternativ till postverket saknas beräknas uppgå till ca 300 milj.kr.
per år. Detta motsvarar ca 300 - 400 fasta serviceställen och samtliga lant-
brevbärarlinjer. Postverket bör få ersättning för den nettokostnad som är
förenad med upprätthållandet av betalnings- och kassaservicen på dessa or-
ter. Postverket bör vidare ha friheten att själv avgöra formerna för hur betal-
nings- och kassaservicen fortsättningsvis skall ges. Ersättning bör beräknas
särskilt för budgetåret 1992/93. Ett nytt anslag föreslås inrättas för detta än-
damål, anslaget K 1. Ersättning till postverket för rikstäckande betalnings-
och kassaservice.

För tiden därefter bör ett flerårigt avtal slutas mellan staten och postverket
för köp av betalnings- och kassaservice.

Postverket har ca 1 600 kontor på orter med andra konkurrerande betal-
nings- och kassafunktioner. Här bör postverket ges frihet att själv välja
struktur för sitt kassanät och tillåtas anpassa antalet serviceställen till vad
som är affärsmässigt motiverat. Totalt är det främst ca 300 postkontor i tätort
som berörs, bl.a. föreslår arbetsgruppen i Nät 92 att 200 kontor omvandlas
till närpostkontor och att 50 kontor skall läggas ned på grund av dålig lokali-
sering och svag lönsamhet. Nettokostnaden för att upprätthålla betalnings-
servicen på dessa filialkontor beräknas till ca 100 milj.kr. i 1992 års prisnivå.
Eftersom dessa kontor inte behövs för att upprätthålla daglig och rikstäck-
ande betalnings- och kassaservice bör staten inte ersätta postverket för kost-
naden för dessa kontor.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

158

3.7 Förmedlingen av statens betalningar

I översynen av postverket har även ingått frågan om ersättningen till postgi-
rot för arbetet med de statliga betalningarna och uppdraget till postgirot att
tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice.

Hos postgirot har i samarbete med riksrevisionsverket (RRV) inrättats ett
koncernredovisningssystem för de statliga myndigheterna, benämnt Cassa
Nova. Detta kan betraktas som statens koncernkonto. Inom detta koncern-
konto sker betalningar till, från och mellan myndigheter, bl.a. alla skatteflö-
den och en rad statliga avgifter. Postgirot förmedlar ca hälften av statens alla
betalningar.

Som ersättning för arbetet med de statliga betalningarna och rikstäck-
ningen innehåller postgirot medlen viss tid och erhåller härigenom en s.k.
float på inbetalningar till staten. Under hösten 1991 har RRV på regeringens
uppdrag utrett postgirots ersättning för detta arbete. RRV beräknar att post-
girots inkomster för uppdraget uppgick till ca 1,5 miljarder kronor för bud-
getåret 1990/91 vid en räntenivå på 13 %. Inkomsterna fördelar sig på ca 900
milj.kr. i ränteintäkter och ca 300 milj.kr. i olika avgifter samt ca 300 milj.kr.
i indirekt ränteintäkt genom det förhållandet att gireringar sker till olika
postgirokonton utanför Cassa Nova-systemet.

I det fall floattiden för inbetalningar skulle ha reducerats till det normala
som är en arbetsdag i stället för drygt två beräknar RRV att ersättningen för
budgetåret 1990/91 skulle ha uppgått till ca 1,0 miljarder kronor, dvs. ca 500
milj.kr. lägre.

Postgirot tillsammans med affärsområdena brev och lättgods använder sig
av kontorsnätet som affärsområdet bank och kassa ansvarar för. Postgirot
använder sig också av lantbrevbärarnätet för betalningstransaktioner. Bank
och kassa köper produktion av betalnings- och banktjänster i lantbrevbä-
ringen från en enhet inom affärsområdet brev som benämns postproduktion.
Bank och kassa säljer vid affärsmässiga överläggningar sin service till postgi-
rot och de övriga affärsområdena utifrån utnyttjandet.

Postverket har investerat stora summor i kontorsnätet. I sin nuvarande
omfattning är kontorsnätets finansiering mycket beroende av postgirot som
svarar för ca en tredjedel av kostnaden. Förändringar i postgirots affärsför-
utsättningar måste därför följas av anpassningar av postgirots konkurrens-
förutsättningar.

I 1992 års finansplan i avsnittet Särskilda frågor föreslås följande föränd-
ringar vad beträffar förmedlingen av statens betalningar och postgirot.

I praktiken skall postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna avskaf-
fas. Detta kan dock inte ske med omedelbar verkan då statens strategi för
dess framtida betalningssystem måste utvecklas ytterligare. Vidare bör post-
girot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya
förutsättningar som kommer att gälla under konkurrens. Samtidigt måste
frågan om vilka förutsättningar som säkerställer postgirots möjligheter att
konkurrera på betalningsmarknaden beredas ytterligare.

Chefen för finansdepartementet kommer senare att föreslå regeringen att
RRV ges i uppdrag att utreda hur det statliga betalningssystemet skall vara
utformat. RRV skall även uppdras att från och med den 1 juli 1992 minska

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

159

floattiden för betalningar till staten via postgirot till högst en dag, vilket mot-
svarar en marknadsmässig ersättning. Postgirot föreslås vidare ställas under
finansinspektionens tillsyn senast vid en bolagisering.

3.8 Prismål för portoavgifter för vissa tidskrifter

Den 1 juli 1991 upphävdes den postala tidningskungörelsen (1968:489).
Samtidigt infördes en ny ordning som innebar att regeringen fastställde i
postverkets regleringsbrev ett prismål för höjning av avgifter i fråga om dis-
tribution av mervärdeskattbefriade tidskrifter hänförliga till Fack- och Kon-
sumentpressens Presskommitté (FKP-gruppen).

Mitt förslag

Utformningen av prismålet försvårar en övergång till marknadsmässiga vill-
kor och en riktig prissättning. Underskottet i tidningsrörelsen kan såvitt av-
ser nämnda tidskrifter svårligen minskas så länge prismålet gäller. Därtill
medför prismålet sämre konkurrensförutsättningar för de tidningar som inte
omfattas av prismålet och som följaktligen får en högre distributionskost-
nad. Det finns inga skäl att ålägga postverket att stödja distribution av tid-
skrifter.

Även statens pris- och konkurrensverk anser prismålet försvåra kostnads-
täckning i postverkets tidningsrörelse samt att prismålet innebär en sned-
vridning av konkurrensen mellan olika tidningar.

Jag föreslår därför att ordningen med prismål för tidskrifter befriade från
mervärdeskatt och som ingår i den s.k. FKP-gruppen upphör fr.o.m. den 1
juli 1992.

3.9 Precisering av uppdrag, mål och resultatkrav

Postverkets uppgift är att distribuera brev, paket samt förmedla betalningar
till både små och stora kunder i hela landet till rimliga priser.

Det uppdrag som regering och riksdag givit postverket bör tydliggöras och
preciseras. I samband med den översyn som gjorts av postverket har även
mål och resultat utretts utifrån den förändrade situation som fortsättningsvis
kan komma att gälla. I det följande föreslår jag att uppdraget till postverket
ges ett delvis annat innehåll.

Mitt förslag

Service och kvalitet

En god grundläggande postservice skall ges till såväl stora som små kunder
i hela landet. Kundernas efterfrågan bör vara styrande för postverkets insat-
ser. Förändringar av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

160

Daglig service

Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till alla hushåll, företag och
organisationer. I normalfallet skall dessa ha tillgång till postutdelning och
betalningsservice fem dagar i veckan.

Rikstäckande service

Postverkets service skall vara rikstäckande. Brev, paket och betalningar
skall kunna nå alla oavsett bostadsort.

Brevbefordran

Postverket skall tillhandahålla brevbefordran med hög tillförlitlighet enligt
kundernas efterfrågan. Enstaka försändelse skall befordras till enhetligt och
rimligt pris.

Paketbefordran

Postverket skall tillhandahålla paketbefordran till ett enhetligt pris för en-
staka försändelser från privatpersoner.

Betalnings- och kassaservice

Postverket skall tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassa-
service till enhetliga priser för enstaka betalningar och kassaservice. På orter
där alternativ till postverkets betalnings- och kassaservicen saknas skall sta-
ten upphandla betalnings-och kassaservice. Det överlåts på postverket att
finna det billigaste och mest effektiva sättet att upprätthålla betalnings- och
kassaservicen.

Beredskapsplanering

Postverket skall svara för beredskapsplanering som en del av totalförsvars-
planeringen. Bl.a. gäller detta postbefordran, fältposttjänst och betalnings-
förmedling under kris eller i krig.

Utvärdering av utförd service

Postverket skall i samband med årsredovisning och treårsplan redovisa hur
servicen utförts och hur väl kvalitetsmålen uppnåtts samt hur kunderna upp-
levt servicen.

Resultatkrav

Postverket har i dag som ekonomiskt krav från statsmakterna att verksamhe-
ten skall ge ett sådant överskott att verket kan självfinansiera sina investe-
ringar. För att klara detta har postverket bedömt att resultatet efter finans-
netto måste uppgå till minst 5 % av rörelsens intäkter. Kravet bör enligt min

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

161

11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

mening ändras till att i stället omfatta förräntningen av det kapital som inve- Prop. 1991/92:100
sterats i verksamheten. Kravet bör avse en marknadsmässig förräntning av Bil. 7
det egna kapitalet i postverket. Därutöver bör det ställas krav på marknads-
mässig utdelning till ägaren. Detta innebär följande:

- Postverket skall generera en marknadsmässig förräntning av det juste-
rade egna kapitalet (eget kapital med tillägg för 70 % av obeskattade re-
server). I dagsläget bedöms denna uppgå till ca 15 % efter skatt. Denna
nivå bedöms vara tillräcklig för att säkerställa postverkets behov av till-
växt i det egna kapitalet och möjliggöra en mer marknadsmässig utdel-
ning till staten.

- Soliditeten, dvs. justerat eget kapital i relation till balansomslutningen
(värdet av alla tillgångar enligt balansräkningen), utreds för närvarande
och jag avser att återkomma i denna fråga i samband med bolagisering.

- Det långsiktiga utdelningskravet till ägaren, staten, skall utgöra minst
5 % av justerat eget kapital. Utdelningen bör ej överstiga 20% av resul-
tatet efter skatt. För 1992 skall dock den nuvarande modellen gälla.

- Mål för totalproduktiviteten är en ökning med 2 % årligen under perio-
den 1993-1995.

- Senast vid utgången av år 1992 skall postverket upprätta resultat- och ba-
lansräkningar för affärsområdena brev, lättgods, bank och kassa och
postgiro. Även resultatprognos för 1993-1995 skall redovisas.

Utdelning

Tidigare har postverket till staten inlevererat ränta på statskapitalet, 48
milj.kr., och utdelning på 48 milj.kr., totalt 96 milj.kr. per år. Detta motsva-
rade år 1990 ca 5 % av resultatet efter teoretiskt betald skatt (20 %) eller ca
1,5% av justerat eget kapital. Detta är betydligt lägre än för börsföretag i
genomsnitt där utdelningen till aktieägarna uppgår till 15-20 % av resultatet
efter skatt eller 4—6 % av justerat eget kapital. Historiskt har utdelningsan-
delen varit relativt låg i flertalet företag på grund av den ogynnsamma dub-
belbeskattningen av utdelningsinkomster. I det nu gällande skattesystemet
är det mer förmånligt att erhålla utdelningsinkomster än tidigare, varför ut-
delningsandelen kan bedömas stiga.

Produktivitetsmål

För perioden 1993-1995 föreslås ett mål för postkoncernens totalproduktivi-
tetsökning. Totalproduktiviteten innebär att värdet av produktionen ställs i
relation till den totala resursförbrukningen. Målet är att totalproduktiviteten
skall öka med 2 % per år. Enligt affärsplanen uppgick totalproduktiviteten
för år 1990 till ca 2% exkl. effekter av bankkonflikten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna postverkets treårsplan för åren 1993 -1995 (avsnitt 2),

2. bemyndiga regeringen att fullfölja översynen av förutsättning-

162

arna och formerna för postverkets verksamhet med av mig redovisad
inriktning,

3. godkänna vad jag anfört om avveckling av ordningen med pris-
mål för portoavgifter för tidskrifter befriade från mervärdeskatt (av-
snitt 3.8),

4. godkänna vad jag anfört om precisering av uppdrag, mål och re-
sultatkrav för postverket (avsnitt 3.9).

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

K 1. Ersättning till postverket för rikstäckande betalnings-
och kassaservice

Nytt anslag

1992/93 Förslag 300000000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till postverket för rikstäckande betalnings- och kas-
saservice för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
300000000 kr. (avsnitt 3.6).

163

L. Övriga infrastrukturinvesteringar

L 1. Investeringar i trafikens infrastruktur (tidigare
litterabenämning Kl.)

L 2. Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder inom kommunikationsdepartementets område
(tidigare litterabenämning K2.)

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Anvisade medel på anslaget Ll. Investeringar i trafikens infra-
struktur täcker kostnader budgetåret 1992/93 för hittills beslutade
samt igångsättning av ytterligare projekt. Mot denna bakgrund fö-
reslås inte något nytillskott av medel 1992/93.

- Vägverket och banverket bör ges möjlighet att ompröva av rege-
ringen redan beslutade investeringsprojekt för att ta till vara möj-
ligheterna till förmånlig upphandling liksom en kostnadseffekti-
vare utformning. Konstaterade besparingar bör av verken få dis-
poneras för underhållsinsatser. Investeringsprojekten bör i nu rå-
dande konjunkturläge kunna genomföras till en kostnad som kan
ligga 20-30 % under kalkylerad kostnad.

Anslag L1:

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

5000000000

Reservation 5 000 000 000

Från anslaget betalas kostnader för större investeringar i vägar, järnvägar
och kollektivtrafikanläggningar som regeringen beslutar om.

Bakgrund

Riksdagen beslöt år 1991 (prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286) att inrätta ett
särskilt reservationsanslag för större infrastrukturinvesteringar. Riksdagen
anslog för detta ändamål 5 miljarder kronor på tilläggsbudget för budgetåret
1990/91 och 5 miljarder kronor för innevarande budgetår i form av engångs-
anvisningar. Ytterligare 10 miljarder kronor skall enligt riksdagen tillföras
anslaget. En planeringsram på totalt 20 miljarder kronor har därför beviljats
av riksdagen. Dessa medel är beslutade utöver ordinarie anslag för vägar,
kollektivtrafikanläggningar och järnvägar. Enligt riksdagsbeslutet skall
medlen värdesäkras.

Syftet med dessa medel är att de enligt riksdagsbeslutet skall användas vid
genomförandet av främst större strategiska infrastrukturprojekt som främjar
den ekonomiska tillväxten. Medlen skall härvid användas till järnvägar, vä-
gar och kollektivtrafikanläggningar. Samfinansieringslösningar bör enligt
riksdagsbeslutet eftersträvas. Regeringen fattar beslut om dessa projekt och
skall kontinuerligt rapportera till riksdagen vad som beslutats. Denna ord-

164

ning skiljer sig från hanteringen av investeringsanslagen till banverket och
vägverket eftersom verken för de anslagen själva tar beslut om enskilda
objekt. För att bereda investeringsärendena tillsatte den förutvarande rege-
ringen i juni 1991 en särskild kommitté (K 1991:04) benämnd delegationen
för infrastrukturinvesteringar.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Hittills fattade beslut

Under år 1991 har den förutvarande regeringen fattat beslut om vägar och
järnvägar som omfattar drygt 11 miljarder kronor från anslaget L1. Investe-
ringar i trafikens infrastruktur under 1990-talet. För vissa projekt är den to-
tala investeringskostnaden för att fullfölja projektet högre än vad som anvi-
sats över anslag L1. Av dessa medel är ca 3,5 miljarder kronor tidigarelägg-
ning av objekt som enligt planerna förvägar och järnvägar skall utföras med
ordinarie anslagsmedel. Dessa medel kommer att återföras till anslaget Ll.
under 1990-talet. Vidare avser 1,55 miljarder kronor objekt som ingår i det
sysselsättningspaket den förutvarande regeringen beslutade om den 5 sep-
tember 1991.

Nedan följer en sammanställning av beslutade projekt:

Projekt mifj.kr.

Västkustbanan tunnel Hallandsåsen 900

Arlandabanan 200

Ostkustbanan 300

Svealandsbanan 2160

Mälarbanan 3 850

Stambanan Övre Norrland 195

E 3 Arphus-Härad 120

E 4 förbifart Traryd 180

E4 förbifart Vaggeryd 870

E4 AC Länsgräns-Harrbäcksmyran 10

E4 förbifart Piteå 180

E 4 bro över Ångermanälven 170

E6 södra Halland 275

E6 förbifart Håby 110

Enskilda regeringsbeslut 9520

Projekt i sysselsättningspaketet

Skaraborgs län

Upprustning av järnvägen Slätte-Moholm 15

Västmanlands län

Bergslagspendeln 100

Kopparbergs län

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, 27

säkerhet och bärighet

Gävleborgs län

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, 12

säkerhet och bärighet

Västemorrlands län

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, 9

säkerhet och bärighet

Jämtlands län

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet, 16

säkerhet och bärighet

Västerbottens län

Järnvägen Storuman-Hällnäs 60

165

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Norrbottens län

Rälsbyte Kiruna-Riksgränsen

Järnvägsobjekt under 10 milj.kr. för framkomlighet,
säkerhet och bärighet

Järnvägar i sysselsättningspaketet

Östergötlands län

Väg 32, Sörbyleden och Hulje-Bomeholm

Jönköpings län

Väg 32, förbifart Eksjö

Kalmar län

Väg E66, Verkebäck-Västervik

Gotlands län

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Blekinge län

Väg E66, Rosenholm-Vedeby, etapp 3

Väg E66, Nättraby-Trantorp

Kristianstads län

Väg 21, förbifart Hässleholm

Älvsborgs län

Väg 41, Berghem-Kinna

Värmlands län

Väg E18, Riksgränsen-Hån

Väg 62, förbifart N Råda och bro över Äråsälven

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Kopparbergs län

Väg 68, Avesta-Storvik

Väg 71, förbifart Äppelbo

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Gävleborgs län

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Västernorrlands län

Väg E4, Nyland-Ullånger

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Jämtlands län

Väg 595, Bodsjöedet-Skalstugan

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Västerbottens län

Väg E79, bro över Ume älv vid Lycksele

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet

Norrbottens län

Smärre objekt för framkomlighet och bärighet utanför
fyrkanten

Övrigt

Vägar i sysselsättningspaketet

11	Prop. 1991/92:100
30	Bil. 7
	280
36
102

154

100

1270

Totalt samtliga beslutade projekt 11070

Av dessa beslutade medel har 7 885 milj.kr. anslagits till järnvägar och
3185 milj.kr. till vägar.

Föredragandens överväganden

De beslut som hittills fattats av regeringen gäller drygt 11 miljarder kronor.
Detta innebär således att de medel på 10 miljarder kronor som riksdagen
hittills anslagit samt därutöver ytterligare ca 1 miljard kronor av planerings-
ramen är intecknade i regeringsbesluten.

166

Likviditetsmässigt bedömer jag att anvisade medel täcker medelsbehoven
budgetåret 1992/93 för redan beslutade investeringar. Likviditetsläget bud-
getåret 1992/93 medger även viss handlingsfrihet för regeringen att fatta yt-
terligare beslut om investeringar inom ramen för den tilldelade planeringsra-
men på 20 miljarder kronor.

Jag anser vidare att det är angeläget att såväl vägverket som banverket kan
ta till vara möjligheterna till förmånlig upphandling i redan av regeringen
beslutade projekt liksom möjligheterna att ge projekten en kostnadseffekti-
vare utformning. En allmän strävan bör vara att projekten skall kunna ge-
nomföras till en kostnad som i enskilda fall kan ligga 20-30 % under kalkyle-
rad kostnad. De på detta sätt uppkomna konstaterade besparingar på pro-
jekten bör av verken få disponeras för ökade underhållsinsatser. Riksdagens
bemyndigande för detta bör därför inhämtas. Denna möjlighet bör även om-
fatta beslut som gäller anslaget L2. Vissa produktivitetsfrämjande åtgärder
inom kommunikationsdepartementets område. Anslaget L2. tillkom genom
beslut av riksdagen (prop. 1991/92:25, TU5, rskr.88) i december 1991 på för-
slag av regeringen om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1991/92. Anslaget benämndes i riksdagsbeslutet K 2.

Riksdagen har tidigare fattat beslut om att statliga myndigheters ställning
inom mervärdeskattesystemet skulle ändras fr.o.m. budgetåret 1991/92.
Detta innebär för anslaget L1. Investeringar i trafikens infrastruktur, att pla-
neringsramen på 20 miljarder kronor skall nedjusteras till 19 miljarder kro-
nor. Ingående mervärdeskatt för utgifter på anslaget får räknas av mot in-
komsttitel. Verksamhetsmässigt innebär denna tekniska justering ingen vo-
lymförändring.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga vägverket och banverket att disponera besparingar på
projekt finansierade från anslaget Ll. Investeringar i trafikens infra-
struktur och anslaget L2. Vissa produktivitets- och sysselsättnings-
främjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område för
underhållsåtgärder samt

2. ta del av vad jag anfört om budgetering exkl. mervärdeskatt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

167

Särskilda frågor

A. Avregleringen av taxitrafiken

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag

- Beslutet om avreglering av taxi ligger fast.

- I syfte att säkerställa konkurrensen på lika villkor inom taxinä-
ringen skall länsstyrelserna skärpa lämplighetsprövningen och
uppföljningen av lämpligheten hos trafikutövaren.

1. Bakgrund

1.1 1988 års trafikpolitiska beslut

Med anledning av regeringens proposition (1987/88:50, bil. 1) om trafikpoli-
tiken inför 90-talet beslöt riksdagen våren 1988 om en avreglering av taxi
(TU15, rskr. 166). Avregieringen skulle ske den 1 juli 1990. Då slopades bl.a.
behovsprövningen av tillstånden, indelningen i trafikområden, kommende-
ringsplanerna och den obligatoriska anslutningen till en beställningscentral.
Någon av staten fastställd maximitaxa skulle heller inte finnas. Däremot in-
fördes bestämmelser som innebär en skärpt prövning av lämpligheten för att
få tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. Riksdagen beslöt också om en
skärpt uppföljning av lämpligheten.

Riksdagen uttalade att transportrådet (TPR) allmänt sett skall följa ut-
vecklingen inom taxinäringen och årligen lämna en rapport till regeringen
om sina iakttagelser. I rapporten skall redovisas hur de grundläggande kra-
ven på taxibranschen upprätthålls inom olika områden, t.ex. i trafikförsörj-
ningshänseende, effektiviteten inom beställnings- och uppdragsfunktionen,
taxametrar m.m.

1.2 TPRs rapport om avregleringen av taxi

TPR redovisade redan den 17 september 1990 i en skrivelse till regeringen
de första erfarenheterna av taxinäringens avreglering. Rådet överlämnade
därefter den 29 april 1991 till regeringen sin rapport (1991:1) Avreglering av
taxitrafiken. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfattning av inne-
hållet i remissvaren finns att tillgå på kommunikationsdepartementet
(ärende K91/1063/4).

Rådet konstaterar att tillgången på taxibilar har ökat markant och därmed
har konkurrensen totalt sett ökat. Däremot finns inga tydliga tecken på att
effektiviten förbättrats. I vissa storstäder går utvecklingen snarare åt det
motsatta hållet på grund av en begynnande överetablering. Försämrad lön-
samhet kan här komma att leda till utslagningar. Det är därvid väsentligt att
de mest seriösa och effektiva företagen ges förutsättningar för att överleva.

Servicenivån har höjts framför allt i större tätorter. Den förväntade pris-
pressen har blivit märkbar endast i begränsad omfattning under år 1990.

168

Taxorna har efter avregleringen höjts mer än vad som kan motiveras med
ökade kostnader.

Taxi har befäst sin roll inom kollektivtrafiken. Avregleringen har allmänt
sett varit positiv för servicenivån och medfört en vitalisering av taxinäringen.

Det finns emellertid brister i kundinformationen om tillämpade taxor.
Taxinäringen har ännu inte fått till stånd lättbegripliga taxor.

Trafikhuvudmännen och kommunerna har ökat sitt engagemang vad gäl-
ler samordning av samhällsbetalda transporter. Rådet noterar dock att flera
trafikhuvudmän ännu inte engagerat sig i taxifrågorna på ett påtagligt sätt.

Det ökade antalet beställningscentraler i storstäderna har inneburit höjd
servicenivå. Nya trafikledningssystem ger dessutom förutsättningar för ef-
fektivare beställningsverksamhet. Några positiva effekter har ännu inte kun-
nat mätas. Företagsstorleken inom taxi har år 1990 ökat på ett positivt sätt.

Problemet med s.k. svart taxitrafik har minskat något i omfattning. Det
omfattande skatteundandragandet som har konstaterats inom taxi riskerar
att allvarligt snedvrida konkurrensförutsättningarna.

Det behövs skärpta och vidgade krav på taxiutövarnas lämplighet för att
undvika missförhållanden inom taxi. Lämplighetsprövningen skall följas upp
av tillståndsmyndigheten genom bl.a. fortlöpande tillsyn.

Länsstyrelserna har till någon del ökat sin aktivitet vad gäller t.ex. att in-
gripa mot missförhållanden inom taxiverksamheten. Antalet återkallade
taxitillstånd och utdelade varningar har ökat år 1990 från en låg nivå. Enligt
rådet bör länsstyrelserna m.fl. skärpa sin fortlöpande tillsyn av taxiverksam-
heten.

De kvittoskrivande och registrerande taxametrarna visar fortfarande på
brister. Kvitto skrivs i praktiken inte ut på det regelmässiga sätt som anges i
trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om taxametrar.

1.3 Skrivelse från Arlanda Remote Taxi Service AB

Till regeringen överlämnades den 12 augusti 1991 en skrivelse från Arlanda
Remote Taxi Service AB med synpunkter på taxitrafiken vid Arlanda flyg-
plats efter avregleringen den 1 juli 1990. Synpunkterna avser särskilt parke-
ringsförhållandena för taxi vid flygplatsen.

Skrivelsen från Arlanda Remote Taxi Service AB har remissbehandlats.
Inkomna remissvar finns att tillgå på kommunikationsdepartementet
(ärende K91/1801/4).

Till kommunikationsdepartementet har för kännedom också överlämnats
skrivelser undertecknade av ett antal taxiägare som bedriver taxitrafik till
och från Arlanda flygplats. Även i dessa skrivelser behandlas parkeringsför-
hållandena vid flygplatsen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

169

2. Hittillsvarande effekter av avregleringen av taxi

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Min bedömning: Utbudet av taxi har ökat kraftigt, särskilt i storstä-
derna. Efter en övergångsperiod finns nu i stora delar av landet en
marknadsmässig prissättning av taxitjänster.

Mitt förslag: Beslutet om avreglering av taxi ligger fast. I syfte att sä-
kerställa konkurrensen på lika villkor inom taxinäringen skall länssty-
relserna ägna mer resurser åt lämplighetsprövningen och uppfölj-
ningen av lämpligheten hos trafikutövaren.

Tfansportrådets rapport: Inriktningen av förslagen överensstämmer med
min.

Remissinstanserna har framfört att en fortsatt årlig uppföljning av avregle-
ringen bör ske.

Rapporten är enligt riksrevisionsverket (RRV) ambitiöst upplagd i syfte
att kunna utvärdera de politiska målen. I flera remissvar från bl.a. näringsfri-
hetsombudsmannen (NO), konsumentverket och några länsstyrelser anges
dock att rapporten kommit för tidigt efter taxis avreglering. - Beträffande
utbudet av taxi samt servicenivån anger statens pris- och konkurrensverk
(SPK) att antalet taxifordon ökat med 25 % sedan årsskiftet 1989/90 och att
större delen av denna ökning kan hänföras till tiden efter avregleringen.
Detta har medfört en betydligt ökad servicenivå inom taxinäringen. Enligt
rikspolisstyrelsens mening har avregleringen av taxitrafiken i stort varit posi-
tiv. Åtgärder har från ordnings- och trafiksynpunkt i allt väsentligt inte på-
verkat polismyndigheternas verksamhet negativt. Enligt länsstyrelsen i Mal-
möhus län har tillgången på taxibilar fortsatt att öka kraftigt i länet. - Flera
remissinstanser redovisar att det förekommer priskrig ute i landet.

SPK anger att det genomsnittliga priset för taxiresor nu börjar sjunka.

NO framhåller att de taxiföretag som är anslutna till en och samma beställ-
ningscentral inte priskonkurrerar med varandra.

Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) varnar för kartellbildningar och
andra kostnadsuppdrivande fenomen. Enligt glesbygdsmyndigheten är pris-
ökningarna i glesbygden oroväckande. - Beträffande de samhällsbetalda
taxitransporterna har enligt Landstingsförbundet prisutvecklingen bemäst-
rats någorlunda, i något fall har en mindre sänkning förekommit. Svenska
kommunförbundet pekar på de stora skillnaderna i konkurrenshänseende
som finns mellan storstäderna och landsbygden.

Flera remissinstanser, däribland NO, varnar för att en samordning på upp-
handlarsidan kan driva upp priserna eller försämra taxiservicen.

Åtskilliga remissinstanser framhåller vikten av en skärpt lämplighetspröv-
ning och uppföljning av lämpligheten bland trafikutövarna. Svenska Taxiför-
bundet varnar för att de seriösa och mest effektiva taxiutövarna kan slås ut
om inte skattefusk och andra former av illojal konkurrens stävjas. Länssty-

170

relsen i Stockholms län efterlyser bättre tekniska möjligheter att kunna få
del av uppgifter hos skattemyndigheterna och polisen. Länsstyrelsen påtalar
också risken för bulvanförhållanden inom taxinäringen.

Enligt konsumentverket finns brister i kvittoutskrivningen från taxamet-
rarna. Enligt AB Svensk Bilprovning bör kontroll av det s.k. vägtalet ingå i
föreskrifterna för typgodkännande för taxametrar. Delade meningar finns
bland remissinstanserna i fråga om dispenser från kravet på taxameter.

Föredragandens överväganden

Med anledning av regeringens proposition (1987/88:50, bil. 1) om trafikpoli-
tiken inför 90-talet beslöt riksdagen våren 1988 om en avreglering av taxi
(TU15, rskr. 166). Utgångspunkten var att man så långt möjligt borde und-
vika konkurrensbegränsande regler och detaljstyrning av verksamheten. Jag
delar den ståndpunkten. Vad som i stället bör eftersträvas är ökad effektivi-
tet och en bättre kundtjänst. Medlen för detta är en fri konkurrens och en
principiell etableringsfrihet under beaktande av att tillståndshavaren uppfyl-
ler lämplighetskraven som trafikutövare.

En given utgångspunkt för en bedömning av effekterna av avregleringen
av taxi är transportrådets rapport. Innehållet i den påverkas helt naturligt av
att den utarbetats i stort sett redan under första halvåret efter avregleringen.
När det gäller effekterna av en avreglering har det rent allmänt visat sig, som
SPK framhåller, att tidsperioden kan bli relativt lång från det att en offentlig
reglering slopats till dess att konkurrensen fungerar, särskilt som taxinä-
ringen har varit reglerad i stort sett sedan sekelskiftet. Detta hindrar inte
att rapporten - som jag ser det - innehåller många intressanta och relevanta
iakttagelser av betydelse för en bedömning av taxi efter avregleringen. Re-
missbehandlingen har dessutom gett väsentliga uppgifter om de förhållan-
den som rått fram till och med hösten 1991. Den forskning som initierats av
transportforskningsberedningen (TFB) om effekterna av avregleringen av
taxi har också varit värdefull. Mina ställningstaganden i det följande bygger
således till vissa delar på forskningsresultat från Växjö universitet och Han-
delshögskolan i Göteborg.

Under det första året efter avregleringen av taxi fanns en utveckling som
innebar att priset för taxiresorna höjdes kraftigt med motiveringen att ”det
var alldeles för många bilar i trafik”. Nu böljar emellertid ett marknadsmäs-
sigt synsätt att slå igenom inom taxinäringen. Under hösten 1991 har priset
börjat användas som ett konkurrensmedel.

Den slopade behovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat vad
gäller tillgången till taxitjänster Utbudet har ökat kraftigt, särskilt i storstads-
regionerna. Sett över hela landet har enligt SPK antalet taxifordon ökat med
närmare 25 %. De befarade bristerna i glesbygd synes i stort sett ha uteblivit,
bl.a. till följd av de villkor beträffande trafikutbud som ställs av kommuner
och trafikhuvudmän vid upphandling av skolskjutsar och färdtjänst. Detta
är helt i linje med de ändringar som i samband med avregleringen gjordes i
lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Enligt
TPRs rapport har var tredje trafikhuvudman angett att man vid upphand-
lingen av taxitjänster under år 1990 beaktat serviceåtaganden gentemot all-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

171

mänheten. Enligt TPR har också servicenivån inom taxi förbättrats och taxi-
näringen vitaliserats.

På denna punkt finns dock delade synpunkter bland remissinstanserna.
Glesbygdsmyndigheten framhåller således att det finns en risk för att fram-
körningssträckorna för taxi i de befolkningsglesa delarna av landet blir allt
för långa. Enligt myndigheten är detta en effekt av upphandlingen av taxi-
tjänster från trafikhuvudmannens sida. Skulle så vara fallet, står enligt min
mening ett sådant agerande i kontrast till de möjligheter som finns att i sam-
band med upphandlingen också beakta tillgången till taxitjänster för allmän-
heten. Beträffande servicenivån i allmänhet visar den forskning om taxis av-
reglering som pågår vid Växjö universitet att väntetiden i beställningscentra-
lernas växlar har minskat, vilket innebär en bättre anpassning av utbudet till
efterfrågan och alltså en bättre service för kunderna.

Ett alldeles särskilt problem utgör taxiservicen vid Arlanda flygplats och
prisinformationen vid resor från flygplatsen. Dessa frågor har behandlats i
en särskild remiss till berörda organ med anledning av en framställning från
Arlanda Remote Taxi Service AB.

Remissbehandlingen har haft det goda med sig att enighet nu finns vad
gäller vikten av god information om respriserna med taxi. Luftfartsverket
avser att sammanställa uppgifter om ungefärliga priser på de mest frekventa
resmålen för taxi. En sådan information bör kunna vara till hjälp för exem-
pelvis turister som anländer till Arlanda och som inte är medvetna om att
maximitaxan är avskaffad. Förutsatt att spännvidden är tämligen stor mellan
prisuppgifter för samma ressträcka bör informationen heller inte strida mot
kravet på konkurrens. Det stora utbudet av taxifordon vid flygplatsen bör
som jag ser det efter hand leda till en marknadsmässig prissättning med lägre
priser än vad som hittills har tillämpats i en del uppmärksammade fall.

Rent allmänt gäller emellertid att informationen från taxis sida om gäl-
lande taxa är bristfällig. I 14 § yrkestrafiklagen (1988:263) sägs att den som
har tillstånd till taxitrafik är skyldig att låta passagerare före färden få känne-
dom om den taxa som han tillämpar. I riksdagsbeslutet om avregleringen av
taxi hänvisades bl.a. till att beställningscentralerna lämpligen borde profi-
lera sig och upplysa om den taxa som gäller för de fordon som är anslutna
till dessa. Så har också skett till viss del. Det är också i linje med riksdagsbe-
slutet att konsumentverket och Svenska Taxiförbundet i oktober 1990 träffat
en överenskommelse innehållande en mall för hur en prisinformation bör se
ut. Det är emellertid lätt att konstatera att stora avvikelser förekommer från
denna mall vad gäller innehållet på de anslag om gällande avgifter som finns
på taxifordonens vindrutor. En så viktig upplysning som vid vilka hastigheter
som timpris börjar gälla i stället för ett milpris saknas i många fall. Ett fram-
steg, sett inte minst ur informationssynpunkt, är dock att beställningscentra-
ler runt om i landet börjat priskonkurrera genom att införa fasta priser. SPK
beräknar att det finns 40-50 orter där det tillämpas fasta priser på taxiresor
t.ex. i form av zonpriser.

De brister i taxeinformationen som trots allt finns på många orter gör att
kunderna får svårigheter att göra taxejämförelser. Följden blir en svag pris-
konkurrens. Detta kan i sin tur medföra - vid en eventuell överetablering
och utslagning - att det inte nödvändigtvis blir taxiföretag med relativt hög

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

172

taxa som slås ut i konkurrensen.Det finns därför anledning att betona att i
den skärpta uppföljning av lämpligheten som trafikutövare som åvilar läns-
styrelserna - en fråga som jag utvecklar längre fram - ligger också att vidta
åtgärder i tillståndsfrågor i det fall uppenbara brister finns i taxeinformatio-
nen från en tillståndshavare.

När det gäller resprisema har jag redan nämnt att taxenivån höjdes kraf-
tigt inledningsvis. Därefter har nivåhöjningen realt sett minskat. Åtskilliga
beställningscentraler i landet har som jag tidigare nämnt börjat priskonkur-
rera. SPKs undersökningar visar att prishöjningen för privatresor är lägre än
den som enbart betingas av mervärdeskatten. Andra kvartalet år 1991 visar
på en genomsnittlig prissänkning i landet.

Prisförändringen för samhällsbetalda resor uppvisar en mycket splittrad
bild, beroende i första hand på om anbudsupphandling förekommit eller ej.
Enligt TFB-rapporten (1991:21) Avregleringen av taxi, som utarbetats vid
Handelshögskolan i Göteborg, varierar prisförändringen för färdtjänsten,
efter avregleringen, från en sänkning med 20% till en ökning med 43%.
Bland de kommuner som tagit in konkurrerande anbud har flertalet fått
minskade eller oförändrade kostnader för färdtjänsten. Prisökningarna har
för dessa kommuner stannat vid som mest 15%. Färdtjänstkostnaden i
Stockholms län motsvarar ca 40 % av landets totala kostnader för färdtjänst.
Om mervärdeskatteeffekten exkluderas har landstinget enligt vad SPK
framhåller fått minskade färdtjänstkostnader, beroende på anbudsupphand-
ling och mer korrekt debitering med nya kvittoskrivande och registrerande
taxametrar.

Före avregleringen var etableringen av beställningscentraler reglerad. I
princip skulle det bara finnas en beställningscentral i vaije kommun och
varje taxiföretag skulle vara anslutet till en sådan. Denna reglering har med-
fört att de före avregleringen etablerade beställningscentralerna fortfarande
har en dominerande ställning på den lokala marknaden. Det beror främst på
att det krävs stora investeringar för att etablera en beställningscentral.
Många av de taxiföretag som etablerats på marknaden efter avregleringen
har valt att inte ansluta sig till någon beställningscentral.

Det ökade antalet beställningscentraler i storstäderna har medfört en för-
bättrad servicenivå. Svenska Taxiförbundet framhåller att antalet konkurre-
rande beställningscentraler har ökat också i andra delar av landet med ökad
effektivitet som följd. NO däremot framhåller att inom centralerna före-
kommer det inte någon konkurrens vare sig när det gäller privatresor eller
samhällsbetalda resor.

Efter avregleringen av taxi med ett slopande av den statligt fastställda
maximitaxan är en anbudsupphandling från olika samhällsorgan av sådana
taxitjänster som bekostas av samhället ännu viktigare än tidigare. Konkur-
rens mellan flera olika beställningscentraler är då något som eftersträvas,
detta med hänsyn till de samhällsbetalda resornas stora omfattning. Av taxis
sammanlagda intäkter torde mer än hälften härröra från staten eller kommu-
nerna. I glesbygdskommuner är andelen ännu större, uppemot 90%. För
samhällsbetalda resor över längre sträckor, t.ex. sjukresor, är även andra
transportformer än taxi intressanta, t.ex. trafik med s.k. Jumbolanser som
fallet är bl.a. i Älvsborgs län.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

173

13 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Undersökningar som gjorts visar att kommunerna i betydande utsträck-
ning anbudsupphandlat skolskjutsar och färdtjänst, dock som jag tidigare
nämnt med mycket varierande resultat vad gäller prisnivå.

För övriga samhällsbetalda resor såsom sjukresor och resor med riksfärd-
tjänsten synes inte någon mera omfattande anbudsupphandling ännu ha
gjorts, även om en viss prispress gentemot taxi uppges ha förekommit. All-
mänt gäller att samordningen mellan olika slag av samhällsbekostade resor
är bristfällig, trots att resmålen kan vara desamma. En ökad samordning kan
emellertid vara angelägen både för transportköpare och taxinäringen i den
mån samordningen leder till en minskning av tomkörningarna. För tran-
sportköparna är det därutöver viktigt att eftersträva också en ökad samåk-
ning i fordonen.

I TFB-rapporten ”Kommunerna kan styra färdtjänsten” redovisas olika
slag av samordningssystem, från manuella sådana till mera avancerade data-
system. De uppföljningar som gjorts visar på kostnadssänkningar. Detta gäl-
ler emellertid vid samordning enbart av ett slag av samhällsbetalda resor så-
som färdtjänstresor. Samordning sinsemellan av flera olika slag av samhälls-
betalda resor finns det få exempel på.

Genom kommunikationsdepartementets försorg har därför initierats ett
utvecklingsarbete, som leds av TFB och med medverkan från Svenska kom-
munförbundet, Landstingsförbundet, SLTF och Svenska Taxiförbundet.
Projektet utförs i två steg, nämligen

- kartläggning av modeller för beställningscentraler (för flera olika slag av
samhällsbetalda resor),

- redovisning av för- och nackdelar med avseende på bl.a. kostnader och
besparingar.

I riksdagsbeslutet om avregleringen av den yrkesmässiga trafiken tryckte
man hårt på vikten av en skärpt lämplighetsprövning och en skärpt uppfölj-
ning av lämpligheten. Åtskilliga remissinstanser anför dock stark kritik mot
länsstyrelsernas insatser på detta område. Prövningen anges vara för slapp.
Konkurrensen mellan företagen snedvrids därigenom.

Detta är ett allvarligt problem. Den slopade behovsprövningen måste i än
större utsträckning, än vad som förutsattes i 1988 års riksdagsbeslut, kombi-
neras med skärpta regler för prövning av tillståndshavarnas lämplighet. Inte
minst Svenska Taxiförbundet framhåller att en konkurrens på lika villkor
förutsätter en skärpt uppföljning av lämpligheten.

När det gäller lämplighetsprövningen och uppföljningen av lämpligheten
ankommer det närmast på länsstyrelserna att vidta åtgärder. Det är i hög
grad angeläget att länsstyrelserna prioriterar sina tillsynsresurser så att upp-
följningen av lämpligheten inom den yrkesmässiga trafiken skärps. Jag vill
erinra om att den slopade behovsprövningen och att länsstyrelserna nu slip-
per pröva alla besvärsärenden rörande anslutningen till beställningscentraler
har minskat arbetsbelastningen. Länsstyrelserna har också fått minskade ar-
betsuppgifter i samband med statsbidragsgivningen till kollektivtrafiken.
Det kan också nämnas att länsstyrelserna tillförts ökade resurser i form av
en kommunikationsexpert. I denna fråga har jag samrått med chefen för ci-
vildepartementet.

Inte minst viktigt är att följa upp effekterna av det stora antal konkurser

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

174

som förekommer inom branschen. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ob-
serverat problemet och återkallat ett trafiktillstånd med följande motive-
ring:

”Det kan därför enligt länsstyrelsens mening inte vara möjligt att sedan
ett taxibolag försatts i konkurs med bland annat stora skatteskulder (824 523
kronor) att samma styrelse och trafikansvarig som i konkursbolaget omedel-
bart efter konkursen skall kunna fortsätta och driva en likartad taxiverksam-
het i annat bolags namn.”

Ett närmare samarbete är över huvud taget angeläget mellan länsstyrel-
serna och skattemyndigheterna. Enligt transportrådet förekommer ett om-
fattande skatteundandragande. I sitt remissyttrande instämmer riksskatte-
verket i detta och framhåller att verket har för avsikt att göra nya undersök-
ningar. För min del anser jag det angeläget att skatteeffekterna av avregle-
ringen följs upp.

Det är viktigt att länsstyrelserna har tillgång till riksskatteverkets datalis-
tor och kan använda moderna arbetsmetoder för att få veta vilka företag som
släpar efter med skatt. Med anledning av vad länsstyrelsen i Stockholms län
anför i sitt remissyttrande vill jag hänvisa till vad som sägs i 3 § utsökningsre-
gisterförordningen (1986:678) att datainspektionen får lämna sådant medgi-
vande om utlämnande av uppgifter på medium för automatisk databehand-
ling som avses i 9 § andra stycket utsökningsregisterlagen (1986:617) i fråga
om uppgifter som inte omfattas av sekretess. Av nämnda lag framgår att
datainspektionens beslut får överklagas hos regeringen. I denna fråga har
jag samrått med chefen för finansdepartementet.

I mitt ställningstagande till att länsstyrelserna bör prioritera sina tillsynsre-
surser så att uppföljningen av lämpligheten inom den yrkesmässiga trafiken
skärps, ligger också att jag avvisar sådana förslag som framförts av bl.a. Ar-
landa Remote Taxi Service AB och som innebär att länsstyrelsen tillsam-
mans med bl.a. företrädare för taxinäringen och polisen skulle bilda en s.k.
taxinämnd med uppgift att vidta sanktioner mot olika slag av missförhållan-
den. En sådan verksamhet kan lätt övergå till en ny slags behovsprövning
som näringen och de anställda kan ha anledning att vilja initiera. Detta
skulle i så fall strida mot hela syftet med avregleringen inom taxi som i stället
skall innebära en ökad konkurrens inom näringen. Uppföljningen av lämp-
ligheten bland tillståndshavarna är en renodlad länsstyrelseuppgift som bör
skärpas. I det sammanhanget kan noteras att exempelvis länsstyrelsen i
Stockholms län under första halvåret 1991 återkallat 51 trafiktillstånd. Egen
återkallelse har ägt rum i 57 fall.

Beträffande vad som sägs om god service från förarnas sida gentemot rese-
närerna är detta naturligtvis en viktig fråga. Vidareutbildning av förarna bör
dock vara en intern uppgift inom näringen och kunna vara ett verksamt kon-
kurrensmedel.

Införandet av kvittoskrivande och registrerande taxametrar har varit till
stor fördel vid debiteringen av samhällsbetalda resor. Även för andra kund-
grupper är kvittoskrivningen till nytta genom att kvittot anger ett samband
mellan debiterat pris och utförd transportprestation. Exempel på prestatio-
ner, som är förknippade med taxiuppdrag, är - beroende på taxans utform-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

175

ning - den körsträcka, den körtid och den framkörning som åtgått för upp-
draget och som kunden betalt för. Liksom vid all annan tjänsteproduktion
är det ett konsumentintresse att det i efterhand kan utläsas vilka tjänster som
föranlett det debiterade priset.

En grundläggande tanke sedan reglerna för taxametrar skärptes i början
av 1980-talet var att man skulle försvåra att en taxameter kunde manipule-
ras. Om en plombering bryts av misstag skall taxiutövaren fylla i en särskild
blankett med uppgifter om bl.a. registerställningen på taxametern. Ny plom-
bering skall snarast ske på godkänd verkstad. Uppgifterna på blanketten
skall kompletteras av verkstaden och sändas in till den länsstyrelse som ut-
färdat tillståndet för taxiutövaren.

Enligt TPRs rapport tyder länsstyrelsernas rapportering till rådet på att
blanketten inte fått någon bred användning. Sålunda är det endast två läns-
styrelser som år 1989 över huvud taget fått in någon anmälan på den aktuella
blanketten. År 1990 hade fyra länsstyrelser fått in anmälningar - totalt ett
tiotal stycken - om brutna plomberingar. Om skälet till den obetydliga an-
vändningen av blanketten är att plomberingen är mycket stryktålig eller att
man helt enkelt underlåtit att sända in blanketten vid bruten plombering är
enligt rådet inte utklarat.

I riksdagens beslut om en avreglering av taxi lades stor vikt vid en funge-
rande plombering. Sålunda angavs att en bruten plombering av taxametern
skall kunna utgöra grund för återkallelse av trafiktillstånd.

I sina yttranden över rapporten tar flera remissinstanser upp frågan om
plomberingen av taxametrar. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att
det är viktigt att systemet ses över och får hög tillförlitlighet. Enligt AB
Svensk Bilprovning (ASB) bör i trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om taxa-
metrar ingå krav som ger förutsättning för plombering och kontroll av s.k.
vägtal.

Det är som ASB anför i sitt remissyttrande viktigt att vägtalet inte skall
kunna ändras utan att bryta viss plombering. Om en ändring kan ske finns
risk för att taxiresenären får betala ett för högt respris i förhållande till körd
vägsträcka. På kvittot redovisas visserligen ett mått för körsträckan men
detta kan, om vägtalet manipuleras, avvika från den faktiskt körda sträckan,
något som resenären kan ha svårt att upptäcka.

Regeringen har därför genom beslut den 14 november 1991 gett trafiksä-
kerhetsverket i uppdrag att utreda frågan och vidta lämpliga åtgärder.

ASB tar i sitt remissyttrande också upp problemet med att en redan typ-
godkänd taxameter kan bli underkänd vid besiktningen genom att den har
en sådan utformning att den vid monteringen i fordonet kan utgöra en skade-
risk för förare eller passagerare. Enligt ASB kan denna ordning vara svår att
förklara för tillverkare av taxametrar, fordonsägare och godkända monte-
ringsverkstäder.

Trafiksäkerhetsverket har därför genom tidigare nämnda regeringsbeslut
fått i uppdrag att även utreda hur man redan vid typbesiktningen av taxame-
tern skall kunna beakta om det är möjligt att placera taxametern i en person-
bil så att den inte kan utgöra skaderisk eller olägenhet för förare eller passa-
gerare.

Arlanda Remote Taxi Service AB har påpekat vissa problem när det gäller

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

176

parkeringsförhållandena m.m. vid utrikesterminalen vid Arlanda flygplats.
Luftfartsverket framhåller emellertid i sitt remissyttrande att den s.k. remo-
teparkeringen är öppen för alla taxifordon. Enligt verket görs ingen åtskill-
nad mellan taxibilar som står bakom Arlanda Remote Taxi Service AB och
övriga taxibilar. Alla förare, oavsett föreningstillhörighet, som skall ta upp
kunder i parkeringsområdet förutsätts betala bomavgift. Problem med fö-
rare som köar på otillåtna platser och med andra typer av otillåtna beteenden
bör, som NO framhåller, kunna lösas med parkeringsövervakning och ge-
nom insatser i övrigt från tillsynsmyndigheterna polis och länsstyrelse.

Avslutningsvis kan konstateras att en lång rad synpunkter framförts såväl
av TPR som av remissinstanserna beträffande effekterna av avregleringen av
taxi. Åtskilliga problemområden redovisas men fortfarande kvarstår den be-
dömningen att trafikförsörjningen med taxi bäst löses genom en fri konkur-
rens och en principiell etableringsfrihet. Att gå den andra vägen, nämligen
att införa ytterligare regleringsmoment - en fråga som diskuterades i 1988
års trafikpolitiska beslut - ser jag som uteslutet. Beslutet om avregleringen
av taxi bör alltså ligga fast.

I detta ställningstagande ligger emellertid att det är viktigt att kunna sä-
kerställa att konkurrensen inom taxinäringen kan ske på lika villkor. Det är
allvarliga problem som på denna punkt redovisats av TPR och av åtskilliga
remissinstanser. Jag vill därför hänvisa till vad jag tidigare anfört om en
skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten från tillsyns-
myndigheternas sida.

3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om avregleringen av taxi,

2. godkänna de riktlinjer jag anfört om en skärpt lämplighetspröv-
ning och uppföljning av lämpligheten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

177

B. Investeringsplanering

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömning:

- Planeringsprocessen utformas på sådant sätt att riksdagen, efter
förslag om inriktning från regeringen, beslutar om hur planeringen
skall inriktas.

- Utgångspunkten för inriktningen är det trafikpolitiska beslutet år
1988.

- Som grund för investeringar i vägar och järnvägar bör ligga pro-
duktivitetsdelegationens analys.

- Förutsättningarna för godstrafiken och konsekvenserna av ett
medlemskap i EG skall särskilt beaktas i planeringen.

- Redovisningen av planerna skall förbättras och krav på konse-
kvensbeskrivningar av planerna införs.

- Luftfartsverkets och sjöfartsverkets medverkan i investeringspla-
neringsprocessen inriktas mot sådana typer av investeringar som
har påverkan på transportsystemet.

Bakgrund

Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286) om en
reformerad investeringsplanering och en allmän inriktning av planeringen.
Riksdagens beslut innebar krav på att det politiska inflytandet över plane-
ringsprocessen skulle stärkas och att regeringen borde underställa riksdagen
övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas. Riksdagen
ställde sig också bakom regeringens förslag till strategi för ett miljöanpassat
transportsystem som fördes fram i propositionen (1990/91:90) En god livs-
miljö. Denna strategi omfattar bl.a. miljöinriktade åtgärder i trafik- och in-
vesteringsplan eringen.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen i juni 1991 till banverket, luft-
fartsverket, sjöfartsverket och vägverket att inkomma med verkens syn på
investeringsplaneringen mot bakgrund av riktlinjerna i ovan nämnda propo-
sitioner samt trafikutskottets betänkanden.

Boverket har, enligt uppdrag av regeringen i juni 1989, den 1 september
1991 redovisat konsekvenserna av trafikverkens långsiktiga investeringspla-
ner för bebyggelseplanering och hushållning med naturresurser.

Produktivitetsdelegationen har avlämnat sitt betänkande (SOU 1991:82)
Drivkrafter för produktivitet och välstånd. Delegationen anför att utbygg-
nad och modernisering av infrastrukturen är en grundbult i en strategi för
tillväxt och produktivitet inför 2000-talet.

Trafikverkens redovisning

Banverket föreslår i sin redovisning att järnvägsinvesteringarna under den
kommande planeringsperioden skall inriktas på en intensifierad satsning på

178

snabbtågsanpassningen i tunga relationer och att ambitionen skall vara att
på sikt möjliggöra hastigheter över 200 km/tim. Banverket föreslår vidare
att investeringarna inriktas på spårutbyggnader inom och i anslutning till de
största tätorterna för att där möjliggöra förbättrad kollektivtrafik. Banver-
ket föreslår även att planeringen inriktas på kapacitetsförbättringar på de
tunga godsstråken och utbyggnad av viktiga rangerbangårdar. Vidare anser
banverket att särskild hänsyn bör tas till den nordiska trafikens behov samt
anslutningarna mot kontinenten och att stora strukturella satsningar särskilt
skall prövas i planeringsomgången.

Banverket anser att planeringen bör omfatta minst två ekonomiska nivåer
och eventuellt alternativa inriktningar. Verket föreslår också att planförsla-
gen konsekvensbeskrivs.

Luftfartsverket föreslår i sin redovisning att den del av luftfartsverkets pla-
nering som skall ingå i investeringsplaneringsprocessen för trafiksektorn en-
dast bör innefatta sådana investeringsprojekt inom luftfartens infrastruktur
som kan antas få en mycket betydande inverkan på trafikutvecklingen i stort
och/eller på fördelningen mellan transportslagen.

Sjöfartsverket påpekar i sin redovisning de låga infrastrukturkostnaderna
inom sjöfarten. För sjöfarten är det i stället transportredskapet, dvs. farty-
get, som är den tunga investeringen. Sjöfartsverket tar även upp de institu-
tionella förhållanden inom sjöfartsområdet som råder, bl.a. att de svenska
hamnarna är kommunala och har en i förhållande till staten självständig
ställning. Verket anser att storleken på sjöfartsverkets investeringar gör att
dessa inte går att jämföra med väg- och järnvägsinvesteringar och inte heller
går att fullt ut inordna i motsvarande planeringsprocess. Verket ser dock ett
värde i en fortsatt samordnad investeringsplanering. Verket anser också att
det är av stor vikt att investeringsplaneringen utformas så att möjligheterna
att bättre utnyttja sjöfarten längs våra kuster kan tillvaratas.

Vägverket föreslår i sin redovisning att utvecklingen och vidmakthållan-
det av det svenska vägnätet bör inriktas på att investera i det ”Gemensamma
vägnätet”, dvs. de stora vägarna, samt att förbättra standarden på det lågtra-
fikerade vägnätet. Det nya vägsystemet bör enligt vägverket utformas med
höga krav på trafiksäkerhet. De högtrafikerade delarna av det ”Gemen-
samma vägnätet” bör enligt vägverket ges motorvägsstandard.

Boverkets utredning

Boverkets utredning visar på brister i det hittillsvarande investeringsplane-
ringssystemet inom transportsektorn. Dessa brister medför bl.a. att investe-
ringsobjektens konsekvenser för bebyggelseplanering och hushållning med
naturresurser inte blir tillräckligt belysta och spelar en undanskymd roll i pla-
neringsprocessen. Detsamma gäller i stort även de storskaliga miljöeffek-
terna.

Boverket hävdar också att vad gäller luftfarts- och sjöfartsverkens investe-
ringsplaner behandlas de betydelsefullaste objekten var för sig i projektan-
knutna beslutsprocesser. Det sker långt innan de redovisas i investeringspla-
nen. Problemet blir då att de struktur- och systempåverkande projekten be-
handlas utan koppling till helhetssituationen för trafikslaget.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

179

Boverket redovisar också brister i kopplingen mellan investeringsplaner
och kommunernas översiktsplaner.

Boverket föreslår att investeringsplanerna, förutom en detaljerad redovis-
ning för den närmaste femårsperioden, skall omfatta en redovisning av vilka
projekt som kan bli aktuella inom tio år samt att stora projekt av strategisk
betydelse bör redovisas även om de inte är aktuella inom tio år.

Boverket föreslår att planeringsdirektiven till verken skall innehålla krav
på att miljökonsekvensbeskrivningar upprättas. Vidare föreslås att investe-
ringsplanerna bör redovisas på sådant sätt att objektens geografiska läge
m.m. kan utläsas. Av direktiven till affärsverken bör även framgå att deras
investeringsplaner bör redovisa trafikgrenens behov och planer.

Produktivitetsdelegationen

Produktivitetsdelegationens slutbetänkande lyfter fram infrastrukturens be-
tydelse för ekonomisk tillväxt. Delegationen anser att det krävs bättre ur-
valskriterier för beslut om framtida infrastrukturinvesteringar. Dessa krite-
rier bör enligt delegationen ta hänsyn till ekonomiska faktorer och förmå
analysera hur olika system kan knytas samman. Delegationen anser att den
för produktiviteten viktigaste uppgiften är en allmän förbättring av fram-
komligheten i vägnätet, framför allt runt de större städerna.

Skälen för mina bedömningar och förslag

Planeringsprocessen

Planeringsprocessen bör utformas på följande sätt. Till grund för min be-
dömning ligger riksdagens beslut om ett stärkt nationellt perspektiv i plane-
ringen, boverkets rapport, produktivitetsdelegationens slutbetänkande samt
trafikverkens redovisning av sin syn på investeringsplaneringen.

En utgångspunkt är också att större investeringsobjekt numera skall före-
gås av en bred miljökonsekvensbeskrivning (MKB) enligt naturresurslagen.
Av en sådan MKB skall de övergripande miljöaspekterna framgå samt hur
projektet i fråga infogas i den kommunala och regionala planeringen.

Planeringsprocessen bör utformas på sådant sätt att riksdagen, efter för-
slag om inriktning från regeringen, beslutar om inriktningen av planeringen.
Planeringsprocessen utformas som ett systematiskt beslutsfattande enligt
följande beslutsordning.

1. Förslag till hur planeringen skall inriktas presenteras av regeringen i bud-
getpropositionen år 1.

2. Riksdagen beslutar om inriktning med utgångspunkt från regeringsförsla-
get våren år 1.

3. Med utgångspunkt från riksdagens beslut utformar regeringen myndig-
hetsspecifika planeringsdirektiv senast i samband med regleringsbreven
år 1.

4. Trafikverken och länsstyrelserna bedriver planering i nära samverkan
med kommunerna under perioden 1 juli år 1-31 maj år 2. Under hösten
år 2 remissbehandlas resultatet av planeringsarbetet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

180

5. Det slutgiltiga planeringsresultatet, planen, redovisas översiktligt av re- Prop. 1991/92:100
geringen i budgetpropositionen år 3 tillsammans med det förslag till in- Bil. 7
riktning och den medelsfördelning som regeringen anser att investering-
arna bör ha.

6. Riksdagen beslutar om inriktning av och medelsfördelning till infrastruk-
turinvesteringar.

7. Trafikverken redovisar därefter till regeringen i de fördjupade anslags-
framställningarna vilka projekt eller delprojekt som bör genomföras un-
der den kommande 3-årsperioden med utgångspunkt från riksdagens be-
slut.

8. Revidering av planerna bör ske vart tredje år. För banverkets och vägver-
kets investeringsplanering bör varannan revidering vara förenklad.

Den utvecklade investeringsplanering som jag föreslår bör inriktas så att
en helhetssyn i planeringen erhålles. Helhetssynen avser såväl trafiksystemet
som transportslagen. Detta sker dels genom att ett nationellt synsätt tilläm-
pas i planeringen, dels genom att olika investeringsnivåer prövas. Genom att
planernas konsekvenser för samhället redovisas ges riksdagen möjlighet att
bedöma olika investeringsstrategier samlat för olika trafiksystem och trans-
portslag.

Inriktning av planeringen

Det åligger regeringen att utfärda direktiv för planeringen. Dessa direktiv
skall innehålla en preciserad inriktning av trafikverkens planering. Utgångs-
punkten för mina förslag till inriktning är riksdagens trafikpolitiska beslut år
1988. Det övergripande målet för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna
och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljöan-
passad trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.

En utgångspunkt för mina förslag till inriktning tas också i de av riksdagen
fastlagda riktlinjerna för 1990-talets miljöpolitik och i den miljöpolitiska
strategi som läggs fram i denna budgetproposition. Inriktningen innebär att
en miljömässigt hållbar utveckling skall nås.

Riksdagens ställningstaganden (prop. 1990/91:87, TU24, rskr. 286) angå-
ende trafikens infrastruktur är också en viktig utgångspunkt för investerings-
planeringen.

Regeringen har i propositionen (1991/92:38) Inriktning av den ekono-
miska politiken, föreslagit att som grund för beslut om investeringar i vägar
och järnvägar bör i första hand ligga den analys som den statliga produktivi-
tetsdelegationen nyligen presenterat, med de fördjupningar som kan erford-
ras.

Mitt förslag till inriktning av planeringen är att ett rikstäckande vägnät av
riksvägar av särskild betydelse (stamvägnätet) skall byggas ut till ett samman-
hängande, robust nät med hög och jämn standard. Det innebär bl.a. motor-
vägskvalitet mellan Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Järnvägs-
nätet byggs ut för höghastighetståg mellan storstäderna och till Arlanda. Ka-
pacitetsstarka järnvägslinjer för godstransporter bör byggas ut.

Vad gäller riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet är mitt

181

förslag att investeringar och underhäll bör inriktas på att vidmakthålla och
förbättra standarden på detta vägnät.

Vad gäller det övriga järnvägsnätet är mitt förslag att investeringarna inrik-
tas på sådana sträckor där det finns ekonomiska förutsättningar för gods-
och/eller persontrafik.

På uppdrag av den tidigare regeringen har tre förhandlingsmän utarbetat
principöverenskommelser angående trafikförsörjningen i de tre storstadsre-
gionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. I den kommande investerings-
planeringen är det nödvändigt att hänsyn tas till de slutgiltiga uppgörelserna
med dessa regioner. Banverket och vägverket bör därför ha hög beredskap
för att vidta de åtgärder som krävs.

Inriktningen av luftfartsverkets- och sjöfartsverkets investeringsplanering
bör som hittills bygga på kundernas behov och betalningsvilja samt på full
kostnadstäckning för resp. verk.

Utgångspunkten utöver ovanstående inriktning är att planeringen skall
utgå från ett samhällsekonomiskt synsätt.

Den inriktning av planeringsdirektiven för planeringsomgången 1994-
2003 som jag har förordat innebär en precisering av den inriktning som riks-
dagen beslutade våren 1988.

I propositionen Inriktningen av den ekonomiska politiken aviserades att
regeringen kommer att öka medelstillförseln till investeringar i bl.a. järnvä-
gar och vägar. Det fortsatta planeringsarbetet bör bedrivas på ett sådant sätt
att detta kan fullföljas. I syfte att få underlag för ökade medelsramar för in-
vesteringar i infrastruktur avser jag därför föreslå att i direktiven föreskriva
att investeringsplanerna upprättas för två ekonomiska nivåer, dels nuva-
rande nivå, dels en fördubblad nivå.

Utöver ovan angivna inriktning gäller att godstrafikens förutsättningar
särskilt skall beaktas i planeringen, liksom sådana investeringar som gör Sve-
rige till en integrerad del av Europa. Därvid skall särskilt konsekvenserna av
EES-avtalet och ett medlemskap i EG beaktas liksom risken för ”trafik-
stopp” i Europa samt sådana åtgärder som behövs för att utveckla förbindel-
serna runt Östersjön.

En viktig uppgift för trafikverken är att ta till vara den infrastruktur som
redan finns utbyggd. Verken skall därför prioritera satsningar som gör att
utnyttjandet av exempelvis befintliga vägar och järnvägar kan intensifieras.
Det kan gälla såväl införandet av ny teknik som investeringar som medför
möjlighet till höjd hastighet. T.ex. skall åtgärder som medför att snabbtågen
kan framföras i hastigheter över 200 km/h prioriteras.

Redovisningen av verkens investeringsplaner har hittills varit bristfällig.
Jag avser därför i planeringsdirektiven att skärpa kraven på redovisning. De
planerade investeringarnas roll i transportsystemet bör tydligt framgå. Li-
kaså bör införas krav på att planerna även innehåller en konsekvensanalys
där miljöeffekter och andra samhällsekonomiska effekter av planerna finns
redovisade.

Möjligheten att ta hänsyn till ömsesidiga beroenden vid beslut om investe-
ringar i infrastruktur har i den hittillsvarande planeringsprocessen varit be-
gränsad. Det är min uppfattning att trafikverken även bör beskriva över-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

182

föringspotentialer och den påverkan på andra trafikslag som en föreslagen
investering har på transportmarknaden.

Hittillsvarande planeringsprocess har inte beaktat underhållskonsekven-
ser. Det är därför regeringens avsikt att sammanföra investerings- och drifts-
anslagen till ett anslag. Verken får sedan till uppgift att redovisa lämplig för-
delning mellan investeringar och underhåll.

Luftfartsverkets och sjöfartsverkets investeringsplaner styrs utifrån de
företagsekonomiska krav på lönsamhet som statsmakterna angett. De hit-
tillsvarande investeringsplanerna omfattar enbart det egna verkets investe-
ringar. Sjöfartsverket genomför därutöver i samarbete med Stuvareförbun-
det/Hamnförbundet en enkätundersökning om investeringarna i hamnvä-
sendet. Luftfartsverkets och sjöfartsverkets investeringsplaner omfattar där-
igenom såväl traditionella infrastrukturinvesteringar som andra typer av in-
vesteringar som är knutna till verkens interna verksamhet. Jag har för avsikt
att i direktiven till luftfartsverket och sjöfartsverket inrikta deras medverkan
i investeringsplaneringsprocessen enbart mot sådana typer av investeringar
som har direkt påverkan på trafiksystemet. För sådana projekt bör även
konsekvenserna för övriga trafikslag liksom för miljö- och samhällsekonomi
analyseras.

Jag anser därutöver att trafikverken bör redovisa stora projekt med struk-
turell påverkan på samhället även om de inte kommer att ingå i verkens för-
slag till investeringsplan.

Att underhålla en omfattande infrastruktur ställer krav på stora resurser.
Därför måste infrastrukturens omfattning prövas inom områden med be-
gränsat trafikunderlag. Jag kommer därför att föreslå regeringen att i direk-
tiven uppdra åt banverket att se över det nuvarande nätets omfattning och
ge förslag till förändringar om så erfordras.

Inom vägsektorn är behoven av investeringar omfattande. Jag kommer
därför att i det fortsatta arbetet med kompletterande planeringsdirektiv till
vägverket se till att verket undersöker hur en förstärkning av kapaciteten i
enlighet med produktivitetsdelegationens förslag kan kombineras med infö-
randet av vägavgifter för att helt eller delvis finansiera investeringarna.

Jag avser att, sedan riksdagen har godkänt de preciseringar och inrikt-
ningar av investeringsplaneringen som jag föreslagit, utfärda planeringsan-
visningar för banverket, luftfartsverket och sjöfartsverket samt komplette-
rande planeringsanvisningar för vägverket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de precise-
ringar av inriktningen av investeringsplaneringen som jag har förordat inne-
bärande att

1. planeringen inriktas mot att ett rikstäckande vägnät av riksvägar
av särskild betydelse (stamvägnätet) byggs ut till ett sammanhäng-
ande, robust nät med hög och jämn standard och att investeringarna
på riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas på
att vidmakthålla och förbättra standarden,

2. planeringen inriktas mot att järnvägsnätet byggs ut för höghastig-

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

183

hetståg mellan storstäder och till Arlanda och att en kapacitetsstark Prop. 1991/92:100
linje för godstransporter byggs ut och att investeringarna på det övriga Bil. 7
järnvägsnätet inriktas på sådana sträckor där det finns ekonomiska
förutsättningar för trafik,

3. luftfartsverkets och sjöfartsverkets medverkan i investeringspla-
neringsprocessen inriktas mot större strategiska projekt med direkt
påverkan på transportsystemet.

184

1 Förslag till Bilaga 1

Lag om upphävande av lagen (1979:1035) med
bemyndigande om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:1035) med bemyndigande om ut-
jämning av taxor för vissa lastbilstransporter skall upphöra att gälla vid ut-
gången av juni 1992.

Prop. 1991/92:100

Bil. 7

185

1 Översikt

17	Inledning
Sjätte huvudtiteln
27	A.	Kommunikationsdepartementet m.m.
27	1	Kommunikationsdepartementet	34 823 000
27	2	Utredningar m.m	5 710 000
28	3	Viss internationell verksamhet	4 651 000
28	4	Särskilda avvecklingskostnader	326 000 45 510 000
29	B.	Vägväsende m.m.
49	1	Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.	8 921 000
50	2	Drift och underhåll av statliga vägar	5 908 300 000
54	3	Byggande av riksvägar	1 556 500 000
56	4	Byggande av länstrafikanläggningar	1 037 400 000
57	5	Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar	835 700 000
58	6	Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar	648 500 000
59	7	Vägverket: Särskilda bärighets- höjande åtgärder	707 300 000
60	8	Vägverket: Försvarsuppgifter	49 190 000‘ 10 751 811000
62	C.	Trafiksäkerhet Trafiksäkerhetsverket
65	1	Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant	1000
66	2	Bil- och körkortsregister m.m.	1 000
66	3	Kostnader för visst värderings- förfarande	1000 3 000
68	D.	Järnväg
70	1	Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar	2 949 522 000
71	2	Nyinvesteringar i stomjärnvägar	1 392 087 000
72	3	Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader	368 000 000
72	4	Järnvägsinspektionen	14 089 000
73	5	Banverket: Försvarsuppgifter	33 950 000’
80	6	Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier	1000 4 757 649 000
81	E.	Sjöfart Sjöfartsverket
87	1	Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster Övriga sjöfartsändamål	76 656 000
90	2	Transportstöd för Gotland	140 000 000
94	3	Handelsflottans pensionsanstalt	1000

95	4	Handelsflottans kultur- och fritidsråd	1000
97	5	Ersättning till viss kanaltrafik m.m.	78 000 000
100	6	Bidrag till svenska rederier	200 000 000 494 658 000
103	F.	Luftfart
116	1	Beredskap för civil luftfart	56 080 000’
116	2	Bidrag till kommunala flygplatser m.m.	15 200 000
117	3	Civil trafikflygarutbildning	25 400 000 96 680 000
119	G.	Kollektivtrafik m.m.
119	1	Riksfärdtjänst	113 300 000
120	2	Köp av interregional persontrafik på järnväg	549 000 000
122	3	Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik	183 000 000
123	4	Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret	4 780 000‘ 850 080 000
124	H.	Transportforskning
124	1	Statens väg- och trafikinstitut	1000
124	2	Bidrag till statens väg- och trafikinstitut	61 129 000
127	3	Transportforskningsberedningen	44 006 000 105 136 000
130	I.	Övriga ändamål
130	1	Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	1000
131	2	Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	128 036 000
133	3	Statens geotekniska institut	1000
134	4	Bidrag till statens geotekniska institut	14 376 000
135	5	Statens haverikommission	1000 142 415 000
137	J.	Telekommunikationer
148	1	Statens telenämnd	3 723 000* 3 723 000
151	K.	Postväsende
163	1	Ersättning till postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice	300 000 000 300 000 000
	Summa kr.		17 547 664 000

Prop. 1991/92:100

164 L. Övriga infrastrukturinvesteringar

Särskilda frågor

168 A. Avregleringen av taxitrafiken

178 B. Investeringsplanering

185 Bilaga 1 Förslag till lag om upphävande av lagen

(1979:1035) med bemyndigande om utjäm-
ning av taxor för vissa lastbilstransporter
*Utbrutet anslag

187

gotab 40333, Stockholm 1991

Bilaga 8 till budgetpropositionen 1992

Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil. 8

Översikt

Finansdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om ekonomisk
politik och skattepolitik, frågor som rör statens budget och resursfördel-
ningen inom den offentliga sektorn samt frågor rörande finansiella institu-
tioner och marknader och Sveriges medverkan i internationellt ekono-
miskt och finansiellt samarbete.

Vidare omfattar verksamheten frågor om skatteutjämningsbidrag m.fl.
generella bidrag till den kommunala sektorn och andra kommunalekono-
miska frågor. Till departementets verksamhetsområde hör också frågor
som rör statsskuldens förvaltning och tullfrågor, exkl. frågor som rör
tulltaxan och befrielse från tull samt frågor som rör statlig lokalförsörjning,
vissa statliga bolag och AP-fonden.

Sedan den 1 december 1991 omfattar finansdepartementets verksam-
hetsområde också allmänna frågor om statsförvaltningen, arbets- och an-
ställningsvillkor i offentlig anställning, personalpolitiska frågor inom stats-
förvaltningen, förvaltningen av statliga lån, aktier, fonder och fonderade
medel, övergripande frågor om styrning och organisation av statlig verk-
samhet, rationalisering inom statsförvaltningen, frågor om myndigheter-
nas anslagsframställningar och resultatredovisningar, statlig revision, sta-
tistik, folk- och bostadsräkningar samt övergripande frågor om datateknik
inom statlig förvaltning. Därutöver har även vissa frågor om bostadsvä-
sendet samt idrottsfrågor förts till finansdepartementet.

De förslag till utgifter inom finansdepartementets verksamhetsområde
som nu läggs fram för budgetåret omfattar 71 531 milj. kr. Detta innebär
en ökning med 10 587 milj. kr. i förhållande till motsvarande budgeterade
utgifter under innevarande budgetår. Ökningen beror bl. a. på den kraftiga
anslagsutvecklingen för räntebidragen (29%) vilket förklaras av höga rän-
tenivåer, hög takt i bostadsbyggandet samt accelererande byggkostnads-
utveckling under senare år. Skatteutjämningsbidraget svarar för 2,2 mil-
jarder kr. av ökningen. Denna finansieras dock 1992 av en motsvarande
höjning av skatteutjämningsavgiften.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Inom finansdepartementet utarbetas riktlinjerna för den ekonomiska poli-
tiken. Vidare utarbetas budgetpolitiska riktlinjer på kortare och längre
sikt. Regeringskansliets arbete med budgetförslaget leds och samordnas av
finansdepartementet.

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken redovisas i finansplanen till-
sammans med förslaget om statsbudget. I bilagor till finansplanen redovi-
sas en preliminär nationalbudget (PNB) samt riksrevisionsverkets in-
komstberäkning och beräkning av budgetutfallet. Nationalbudgeten inne-
håller analyser av och prognoser för den ekonomiska utvecklingen interna-
tionellt och i Sverige. Nationalbudgeten utarbetas inom finansdeparte-
mentet, med underlag från bl. a. konjunkturinstitutet.

Inom finansdepartementet görs även analyser av fördelningsfrågor och
frågor som rör den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Finansdepar-
tementet svarar för arbetet med de statliga långtidsutredningarna och de
s. k. långtidsbudgetarna. Ett huvudsyfte med långtidsutredningarna är att
analysera olika strategier för att uppnå de ekonomisk-politiska målen. I
detta arbete kartläggs både de resurser som finns tillgängliga i framtiden
och de anspråk på resurserna som kan komma att ställas. Under senare år
har långtidsutredningarna därutöver innehållit analyser av strukturella
problem i ekonomin. Långtidsutredningar publiceras normalt vart tredje
år.

Långtidsbudgeten presenteras i samband med kompletteringsproposi-
tionen varje år. Långtidsbudgetkalkylerna beskriver vilken budgetutveck-
ling som blir följden under de kommande fem budgetåren av redan fattade
beslut och gjorda åtaganden med i övrigt oförändrade skatte- och utgifts-
regler. De utgör däremot inte någon prognos över innehållet i kommande
statsbudgetförslag utan är rena konsekvensframskrivningar av gällande
åtaganden.

Finansdepartementet ansvarar för frågor angående styrningen av stats-
förvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna i en-
lighet med vad jag tidigare anfört (bilaga 1).

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Internationellt ekonomiskt och finansiellt samarbete

Sverige deltar aktivt i arbetet inom ett stort antal internationella organisa-
tioner för ekonomisk-politiskt och finansiellt samarbete. Finansdeparte-
mentet verkar härvid i samråd med övriga berörda departement och
myndigheter. Finansdepartementets egna representation i Bryssel, Paris
och Washington, liksom handelsråden vid ambassaderna i de större indu-
striländerna och i Norden, spelar en viktig roll genom att tillhandahålla
värdefull information på det ekonomiska och ekonomisk-politiska områ-
det.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är
den mest betydelsefulla organisationen för ekonomiskt samarbete mellan
industriländerna. Inom ramen för OECD analyseras det ekonomiska läget
och utsikterna samt diskuteras aktuella ekonomisk-politiska frågor. En

gång per år granskas dessutom varje enskilt medlemsland med avseende på
den ekonomiska utvecklingen och den förda ekonomiska politiken.

Internationella valutafonden (IMF) spelar en central roll i det interna-
tionella valutasamarbetet och i arbetet med att lösa betalningsproblemen i
de skuldtyngda länderna. Konsultationer sker regelbundet mellan IMF och
varje enskilt medlemsland om den ekonomiska och ekonomisk-politiska
utvecklingen i landet.

Ekonomisk-politiska och finansiella spörsmål avhandlas även i den s. k.
Tio-gruppen (G 10) där Sverige som ett av de numera elva medlemsländer-
na aktivt deltar.

Världsbanksgruppen omfattar Världsbanken (IBRD), Internationella ut-
vecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och
Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA). Tyngdpunkten i grup-
pens verksamhet ligger på projekt- och programlånegivning till utveck-
lingsländer samt på olika former av tekniskt bistånd. Finansdepartementet
har huvudansvaret för frågor rörande världsbanksgruppen med undantag
för IDA.

I Parisklubben sker överläggningar om konsolidering av skulder till
offentliga kreditorer, i huvudsak OECD-länderna. De multilaterala över-
enskommelser som träffas inom klubbens ram ligger till grund för bilatera-
la avtal med enskilda skuldländer.

Från svensk sida följer vi noggrant och analyserar den pågående integra-
tionen i Västeuropa. För finansdepartementets del gäller detta arbete
framför allt frågor rörande ekonomiskt och monetärt samarbete, kapitalli-
beralisering, finansiella tjänster och skatter. Departementet har inom des-
sa områden aktivt deltagit i EES-förhandlingarna. Vidare kommer delta-
gande från departementets sida i olika kommittéer på expertnivå att äga
rum inom ramen för ett kommande EES-avtal. Den svenska ansökan om
medlemsskap i EG föranleder ett omfattande ytterligare beredningsarbete
av de frågor som inte berörs av EES-avtalet. Detta arbete har inletts och
berör stora delar av finansdepartementet.

Inom ramen för Sveriges samarbete med EG genomförs bilaterala över-
läggningar med EG-kommissionen samt med ordföranden i EG:s monetä-
ra kommitté. Därvid diskuteras frågor om den ekonomiska utvecklingen
och den ekonomiska politiken samt om den pågående integrationen i
Västeuropa.

I EFTA är arbetet i väsentligt ökad utsträckning inriktat på integrationen i
Västeuropa med tonvikt på EES-avtalet. EFTA:s roll som forum for dis-
kussion av det ekonomiska läget i medlemsländerna kvarstår dock.

Sverige deltar aktivt i arbetet inom den s.k. 24-gruppen (G 24), vars
huvudsakliga syfte är att samordna OECD-ländernas bilaterala stöd till
Central- och Östeuropa. Vidare ansvarar finansdepartementet för frågor
rörande den Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling
(EBRD), vars syfte är att stödja övergången till öppna marknadsorientera-
de ekonomier i Central- och Östeuropa.

De nordiska finansministrarna möts normalt tre gånger per år varvid
frågor av gemensamt intresse och förberedelser för gemensamma nordiska
ställningstaganden i internationella sammanhang diskuteras. En framskju-

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

tande plats har därvid olika aspekter av den västeuropeiska integrationen. Prop. 1991/92: 100
Frågor rörande övergången till marknadsekonomi i Central- och Östeuro- Bil. 8
pa — särskilt Baltikum — ges ett ökat intresse.

Finansdepartementet har också huvudansvaret for frågor som rör Nor-
diska investeringsbanken. Banken ger krediter på marknadsmässiga vill-
kor till investeringsprojekt av nordiskt intresse såväl inom Norden som till
kreditvärdiga u-länder samt länder i Central- och Östeuropa.

Finansdepartementet deltar i den särskilda aktionsgrupp som har utar-
betat rekommendationerna för att stävja s.k. tvättning av pengar från
främst narkotikahandel.

Finansdepartementet deltar även i samarbetet i GATT, som verkar for
att främja multilateral frihandel. I den senaste förhandlingsomgången, den
s.k. Uruguayrundan, deltar finansdepartementet aktivt i förhandlingarna
gällande finansiella tjänster.

Finansiella institutioner och marknader

Den svenska finansmarknaden har förändrats radikalt som följd av den
avreglering som successivt skett under 1980-talet. Nya finansiella instru-
ment och nya aktörer har tillkommit i takt med en utvidgad internationali-
sering av tjänstehandeln. Bankernas, de övriga kreditinstitutens och för-
säkringsbolagens verksamheter har breddats under tilltagande konkurrens
mellan instituten. Tendenserna till en utsuddning av de traditionella verk-
samhetsgränserna blir allt starkare (branschglidning). Arbetet på genomfö-
rande av en europeisk inre marknad för handel med finansiella tjänster
föranleder genomgripande förändringar av nationell lagstiftning. Avskaf-
fandet av praktiskt taget alla återstående valutarestriktioner har gett förut-
sättningar för liberaliserade svenska regler om etablering av filialer till
banker och andra kreditinstitut och för ökat utländskt ägande i svenska
finansiella företag. Utvecklingen har allmänt sett medfört ett ökat riskin-
slag i verksamheterna, vilket belyses bl. a. av den inträffade finansbolags-
krisen och de ökande kreditförlusterna inom banksektorn. Internationella
överenskommelser har också träffats om en samordning av tillsynsfunk-
tioner och om internationell standard för bl. a. kapitalkrav i banker. Ut-
vecklingen har påkallat genomgripande utredningar och reformer på de
olika marknadsområdena.

Under 1991 har rörelsereglerna för bank moderniserats. Vidare har
införts regler som bl. a. öppnar möjligheter till branschglidning, för finans-
bolag att ge ut exempelvis obligationer samt för utländska finansiella
företag att driva verksamhet från filial i Sverige enligt finansbolagslagen.
Även regler som underlättar strukturella förändringar inom sparbanks-
och föreningsbanksrörelserna har införts. En inom finansdepartementet
upprättad promemoria (Ds 1991:39) Lämplighetsprövning av ägare i ban-
ker, liksom hypoteksinstitutens framtida organisation är föremål för be-
redning i finansdepartementet.

På värdepappersmarknaden har under år 1991 flera internationellt an-
passade lagar införts, t. ex. insiderlagen och lagen om värdepappersfonder.
Genom nya rörelseregler för värdepappersinstitut får dessa nu bl. a. ge ut

obligationer och medverka vid s.k. blankning. Vidare är det numera Prop. 1991/92:100
möjligt for utländska foretag att driva värdepappersrörelse från filial i Bil. 8
Sverige. Med lagen om handel med finansiella instrument har regler in-
förts för handel med optioner och terminer. För närvarande bereds förslag
till ny börslagstiftning. Regeringen beslutade den 12 december 1991 att
tillsätta en utredning med uppgift att se över lagstiftningen om clearing-
verksamhet och kontobaserade värdepapperssystem.

Understödsföreningsutredningen avlämnade sitt betänkande (SOU
1990:101) Försäkringsföreningar i början av 1991. Utredningens förslag
bereds för närvarande i finansdepartementet.

Regeringen tillsatte i september 1990 en kommitté som ska se över stora
delar av försäkringsområdet (dir. 1990:56). Syftet är att skapa mer ratio-
nella och internationellt anpassade rörelseregler för försäkringsbolagen.
Kommitténs delbetänkande (SOU 1991:89) Försäkringsrörelse i föränd-
ring 1 avlämnades i november 1991 och remissbehandlas för närvarande.

Intresset av att åstadkomma ett vidgat internationellt samarbete på bl. a.
det finansiella området har fått ökad betydelse. Sveriges närmande till EG
kommer att kräva betydande insatser för att anpassa det svenska regelsys-
temet till de normer som gäller inom EG. Redan ett EES-avtal innebär
vidare att tillsynsuppgifterna kommer att förändras och utökas. Inom
GATT och andra samarbetsorgan bedrivs ett arbete som syftar till global
liberalisering av handel med tjänster. Den finansiella sektorns betydelse
för ekonomisk utveckling och Sveriges engagemang i frågorna kräver allt
större insatser.

Sammantaget kan vad som nu sagts föranleda ny eller ändrad lagstift-
ning inom praktiskt taget hela det finansiella området. Samtidigt ställs
ökade krav på tillsynen av de finansiella marknaderna. Finansinspek-
tionen kommer därför att ställas inför ett krav att effektivisera och noga
prioritera sina insatser i förhållande till de nya och betydande arbetsupp-
gifter som kan förutskickas under de närmaste åren.

Finansinspektionen

Finansinspektionen bildades den 1 juli 1991 genomen sammanslagning av
bankinspektionen och försäkringsinspektionen. Finansinspektionens inre
organisation beräknas kunna läggas fast i början av 1992.

Verksamheten hos inspektionen finansieras genom obligatoriska avgif-
ter från de institut som står under tillsyn. Inspektionsmyndigheterna har
under flera år erhållit betydande resurstillskott. Det föreslås därför att
inspektionen i förhållande till innevarande budgetår skall bedriva sin
verksamhet med en i reala termer oförändrad resurstilldelning.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvalt-
ningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central
förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val.

På senare tid har organisationen ändrats med sikte på bl. a. ökad flexibi-

litet och förbättrade lednings- och styrfunktioner. I varje län finns det i dag Prop. 1991/92: 100
endast en gemensam skattemyndighet och en kronofogdemyndighet. Bil. 8

Inom den gemensamma skattemyndigheten ändras organisationen, i
flertalet län den 1 januari 1992. Verksamheten decentraliseras successivt
till de lokala skattekontoren och arbetsformerna förändras i riktning mot
ett för olika skatter och avgifter mera integrerat arbetssätt.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet har i likhet med andra
myndigheter utsatts för en strikt budgetprövning med ökade krav på
omprioriteringar och höjd verkningsgrad.

Ett långsiktigt rationaliseringskrav har ställts upp för perioden t. o. m.
budgetåret 1995/96. De särskilda direktiven för riksskatteverkets anslags-
framställning för perioden 1993/94—1995/96 innefattar bl.a. uppdraget
att göra en översyn av verkets roll och arbetsuppgifter som centralmyndig-
het.

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och
förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har dessutom bl. a. till
uppgift att ge krediter till och mottaga inlåning från statliga myndigheter
och affärsverk samt att sköta viss garantigivning.

Statsskulden ökar åter efter några år av fallande volymer och uppgick
den 30 juni 1991 till 627 miljarder kronor. Ökningen av statsskulden var
8% under budgetåret 1990/91. Den har främst finansierats genom upplå-
ning på penning- och obligationsmarknaden. Sådan upplåning utgör nu ca
60% av den totala skulden.

Styrningen av statsskulden sker med hjäp av s. k. riktmärkesportföljer.
Målet med statsskuldsförvaltningen är att kostnaden för den faktiska
skulden skall understiga kostnaden för riktmärkesportföljerna. För utvär-
dering av skuldförvaltningen används ett kostnadsmått som innebär att de
totala kostnaderna för skulden, inkl, orealiserade kursdifferenser, ställs i
relation till den genomsnittliga skuldens storlek. Kostnaderna mätta på
detta sätt var under budgetåret 1990/91 för skulden i svensk valuta
14,96% och för skulden i utländsk valuta 10,72%. Kostnaderna för rikt-
märkesportföljerna var 16,01% resp. 11,66%. Under budgetåret 1990/91
har kostnaden för den faktiska skulden understigit kostnaden för riktmär-
kesportföljen med 6,1 miljarder kr.

Riksgäldskontoret har under det gångna budgetåret introducerat ett nytt
upplåningsinstrument, benämnt Riksgäldskonto. Riksgäldskonto är en
kontobaserad, fastförräntad sparform där räntan sätts på samma nivå som
marknadsräntan för statens obligationer med motsvarande löptid, med ett
avdrag för att täcka de administrationskostnader som Riksgäldskonto
medför.

Riksgäldskontoret förvaltar en betydande andel av samtliga statliga
garantier. Per den 30 juni 1991 var den garanterade kapitalskulden för de
garantier som riksgäldskontoret förvaltar ca 40 miljarder kr. Under bud-
getåret 1990/91 genererade verksamheten ett kassamässigt överskott på ca
900 milj.kr.

Riksgäldskontorets verksamhet med utlåning till och inlåning från statli- Prop. 1991/92:100
ga myndigheter och affärsverk har under de senaste åren expanderat. Bil. 8
Utlåningen uppgick per den 30 juni 1991 totalt till 26,8 miljarder kr. och
inlåningen till 38,2 miljarder kr.

Tullverket

Tullverket uppbär tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid införsel
av varor samt samlar in och bearbetar uppgifter för utrikeshandelsstati-
stik. Vidare övervakar och kontrollerar verket trafiken till och från utlan-
det så att bestämmelser om införsel och utförsel av varor efterlevs samt
bedriver viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot
dessa bestämmelser. Inom tullkontrollen är bekämpningen av narkotika-
smuggling ett högt prioriterat område.

En viktig uppgift i förnyelse- och förändringsarbetet för tullverket är nu
att genomföra tulldatoriseringen enligt planerna. Kostnaderna för tulldata-
systemet har beräknats till 80 milj. kr. för budgetåret 1992/93. För att
uppfylla det uppställda besparingskravet på totalt 300 milj. kr. under en
femårsperiod för tulldatasystemets finansiering görs personalbesparingar
under 1992/93 motsvarande ett belopp på ca 25 milj. kr.

För närvarande pågår inom tullverket ett analysarbete rörande effekter-
na på tullverksamheten på längre sikt. Resultatet härav bör kunna ingå i
kommande utredningsarbete om konsekvenserna av ett svenskt medlem-
skap i EG.

Tullverket föreslås få resursförstärkningar för narkotikabekämpning ge-
nom fortsatt utbyggnad av tullverkets s. k. SPADI-system, nyanskaffning
av viss teknisk utrustning samt för en sambandsman för Östeuropa. Vida-
re föreslås medel för merarbetet med enhetsdokumentet i EG/EFTA-
handeln.

Statistiska centralbyrån

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den
statliga statistikproduktionen och ansvarar för huvuddelen av denna. Ver-
ket bedriver även uppdragsverksamhet på sitt område. SCB tillämpar
treåriga budgetramar där budgetåret 1992/93 är sista året i en treårsperiod.
Verksamheten följer i stort sett den treårsram som presenterades i bud-
getpropositionen 1990.

Som central förvaltningsmyndighet har SCB en viktig roll i kontakterna
med internationella organisationer i statistikfrågor. SCB:s verksamhet
påverkas därför i hög grad av EES-avtalet och ett ev. framtida EG-med-
lemskap. Det gäller både det internationella samarbetet och statistikpro-
duktionen.

Den översyn av styrformerna m. m. på statistikens område som pågår
förväntas också medföra stora förändringar av SCB:s framtida verksam-
het. Utredningen, som skall vara avslutad under våren 1992, syftar till att
ge statistikens användare ett större inflytande över statistiken.

Statlig lokalförsörjning Prop. 1991/92:100

Bil 8

Riksdagen har beslutat om nya riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen ‘ °
och fastighetsförvaltningen (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr. 386 och
prop. 1991/92:44, FiU8, rskr. 107).

Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol avskaffas och myndighe-
terna blir själva lokalhållare för sin egen verksamhet. De får därmed själva
fatta beslut om förhyrning av lokaler.

Uppgiften att förvalta statens fastigheter skiljs från ansvaret för lokalför-
sörjningen. Delar av byggnadsstyrelsen ombildas till en efterfrågestyrd
stabs- och servicemyndighet, som bl.a. på uppdrag skall lämna råd och
stöd till regeringen och de statliga myndigheterna i lokalförsörjningsfrågor.

Huvuddelen av byggnadsstyrelsens fastighetsbestånd skall överföras till
bolag och fortsättningsvis förvaltas i aktiebolagsform fr. o. m. den 1 juli
1992. Med hänsyn till verksamhetens omfattning bildas en fastighetskon-
cern med ett statligt helägt moderbolag och ett antal dotterbolag, uppdela-
de sakområdesvis i bärkraftiga enheter. För fastighetsdriften bildas ett
särskilt dotterbolag.

För den del av fastighetsbeståndet som av skilda skäl bedömts olämplig
att föra över till aktiebolag skall förvaltningen handhas av en nybildad
statlig myndighet.

Bostadsväsendet

Regeringen avser att under år 1992 lägga fram förslag om ett nytt förenklat
bostadsfmansieringssystem fr. o. m. år 1993. En utredning har tillsatts med
uppgift att utarbeta ett förslag härtill.

I avvaktan på ett nytt finansieringssystem har riksdagen beslutat om
grunderna för bostadsbyggandets finansiering under år 1992. Beslutet
innebär ändringar i flera väsentliga avseenden. En rad villkor såsom mark-
villkor, konkurrensvillkor och förmedlingsvillkor samt produktionskost-
nadsprövning tas bort. I fråga om räntebidrag för ny- och ombyggnad av
bostäder innebär beslutet vidare att det tidigare beslutade räntelånesyste-
met inte genomförs. I stället lämnas räntebidrag enligt i huvudsak nuva-
rande regler även under år 1992. För allmännyttiga bostadsföretag och för
bostadsrättsföreningar med kommunal insyn innebär dock beslutet en
något lägre räntesubvention än tidigare.

I fråga om lånefinansieringen innebär riksdagsbeslutet att den nuvaran-
de statligt reglerade bostadslånegivningen upphör den 1 januari 1992. I
stället införs ett system med statliga kreditgarantier för lån på den allmän-
na kreditmarknaden i ett mot bostadslånet svarande säkerhetsläge. Samti-
digt slopas kopplingen mellan räntebidrag och lån. Räntebidrag förutsätts
lämnas från och med husets färdigställande och oberoende av husets
faktiska finansiering.

Den statliga räntebidragsgivningen administreras av boverket och läns-
bostadsnämnderna. I samband med utredningen om ett nytt förenklat
finansieringssystem kommer boverkets och länsbostadsnämndernas roll i
sammanhanget att övervägas närmare. I avvaktan härpå har budgetpröv-

ningen av myndighetsanslagen inskränkts till sådana förändringar som
följer av redan fattade beslut i fråga om avveckling av länsbostadsnämn-
dernas befattning med bostadslånegivningen.

Statliga kreditgarantier för lån till ny- och ombyggnad av bostäder
lämnas mot viss årlig avgift. Administrationen av garantier och avgifter
sköts av statens bostadskreditnämnd. Nämnden inrättas den 1 januari
1992 i Karlskrona. Kostnaderna för nämndens verksamhet täcks via ga-
rantiavgifterna.

Genom den under hösten 1991 beslutade departementsreformen härtill
finansdepartementet överförts bl.a. anslagen till räntebidrag och till
tilläggslån för reparation och ombyggnad av bostadshus som är yngre än 30
år.

Statens utgifter för räntebidrag beräknas för innevarande budgetår upp-
gå till 28000 milj. kr. För budgetåret 1992/93 föreslås att det under
anslaget för räntebidrag anvisas 29 310 milj. kr.

Tilläggslån för reparation och ombyggnad av bostadshus som är yngre
än 30 år föreslås bli avvecklade.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Finansdepartementet ansvarar också för de kommunalekonomiska frågor-
na. Den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar
uppgår i dag till ca 300 miljarder kr. Det motsvarar ca 21 % av BNP.

Ungefär 90% av de totala utgifterna finansieras med skatter, dvs. kom-
munalskatt eller statsbidrag. Statsbidragen uppgår budgetåret 1991/92 till
ca 80 miljarder kr. netto. Ett av de största enskilda bidragen är skatte-
utjämningsbidraget. Totalt kommer 20,9 miljarder kr. att fördelas från
detta anslag budgetåret 1991/92.

Skatteutjämningsbidraget är en del i skatteutjämningssystemet. Syste-
met syftar till att utjämna de stora skillnader som finns mellan enskilda
kommuner resp, landsting i fråga om skattekraft och kostnader för att
bedriva kommunal verksamhet. Systemet skall främja en i möjligaste mån
likvärdig kommunal service, oavsett skattekraft, i olika delar av landet.

Skatteutjämningssystemet i sin helhet omfattar, utöver ordinarie skatte-
utjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjäm-
ningsavgift och särskild skatteutjämningsavgift. Bidrag minus avgifter
uppgår till 9 miljarder kr. för budgetåret 1991/92. År 1992 uppgår den
allmänna skatteutjämningsavgiften till 1:15 kr./skr. för kommuner och
0:92 kr./skr. för landsting. Härav avser 0:25 kr/skr. en för år 1992 förhöjd
avgift.

Sedan år 1985 får kommunerna bidrag med anledning av att den kom-
munala beskattningen av juridiska personer har upphört. Bidraget uppgår
till 0,9 miljarder kr. förbudgetåret 1991/92.

Den kommunalekonomiska kommittén (Dir 1990:20) har nyligen pre-
senterat sitt betänkande (SOU 1991:98 Kommunal ekonomi i samhälls-
ekonomisk balans — statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya sam-
arbetstermer). Det innehåller bl. a. ett förslag att inordna 24 specialdesti-
nerade statsbidrag i ett nytt generellt statsbidragssystem där också skatte-

utjämningsbidraget inordnas. Kommitténs förslag remissbehandlas för Prop. 1991/92: 100
närvarande. En proposition avses lämnas till riksdagen under våren 1992. Bil. 8

Idrott

Stödet till idrotten föreslås uppgå till drygt 511 milj. kr. I beloppet ingår
medel för svenskt deltagande vid sommar-OS och handikapp-OS 1992 i
Spanien. För att understryka idrottsrörelsens ställning som oberoende och
ideell folkrörelse kommer regeringen inte att återbesätta dess platser i
riksidrottsstyrelsen när de nuvarande statliga ombudens mandatperiod går
ut. Förslag framläggs också om att samla flera anslag rörande statens stöd till
idrotten under anslaget I 5. Stöd till idrotten. Dessutom föreslås en höjning
av det skattefria vinsttaket för nyttovara som idrottsvinst till 1 000 kr.
Vidare föreslås att AB Tipstjänst ges möjlighet att utbetala ett direkt stöd till
idrotten via riksidrottsförbundet på upp till 55 milj. kr. per budgetår.

Sammanfattning

Förändringarna inom finansdepartementets verksamhetsområde för bud-
getåret 1992/93 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbud-
geten för budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning.

		Anvisat 1991/92 milj. kr.	Förslag 1992/93 milj. kr.	Förändring milj. kr.
A.	Finansdeparte- mentet m.m.1	180,6	194,8	+ 14,2
B.	Skatteförvalt- ningen och exeku- tionsväsendet	4 977,4	5 200,2	+ 222,8
C.	Statlig lokalför- sörjning och fas- tighetsförvaltning2		130,0	+ 130,0
D.	Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning	675,3	627,2	-48,1
E.	Vissa centrala myndigheter m.m.	2119,1	2447,1	+ 328,0
F.	Statliga arbets- givarfrågor	2160,4	1693,7	-466,7
G.	Bostadsväsendet	28651,1	36429,9	+ 7 778,8
H.	Bidrag och ersätt- ningar till kommu- nerna	21747,2	23 979,2	+ 2232,0
I.	Övriga ändamål3	433,0	829,7	+ 396,7
Totalt for finansde- partementet		60944,1	71531,8	+ 10587,7

' Littera A. Ändring i regleringsbrev per den 14 november 1991 med anledning av
organisatoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med änd-
rad fördelning av ärenden mellan departementen.

2 Littera C. Anvisat bå 1991/92 är enligt den nya litteraindelningen 0 milj. kr.
Anslaget Inredning och utrustning som for bå 91/92 låg under detta littera är flyttat
till littera E.

3 Littera I. Den stora ökningen beror till största delen på att anslaget 17. Bidrag till
EFTAs fond för ekonomisk och social utjämning (se bilaga 1, särskilda frågor avsnitt
7) lagts under detta littera.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Föredragande: statsrådet Wibble såvitt avser avsnitt om organisation av
stöd till regeringskansli och myndigheter och frågorna under littera A, C,
F, H samt anslagen E2, E4 — E10, G 11,13,16 —17 samt avsnitten om de
kyrkliga kommunerna och ränteersättningar; statsrådet Lundgren såvitt av-
ser littera B, D, G (utom anslaget G 11) samt anslagen E1, E 3,11 —12 och
14-15

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Organisation av stöd till regeringskansli och
myndigheter

1. Inledning

För att höja effektiviteten i resursutnyttjandet i statsförvaltningen pågår
en förändring av styrformerna. Införandet av mål- och resultatstyrning
och delegering av finansiellt ansvar till myndigheterna medför en föränd-
rad ansvars- och befogenhetsfördelning mellan regeringen och myndighe-
terna. Den verksamhet som bedrivs vid de s. k. stabsmyndigheterna riks-
revisionsverket, statskontoret, statens arbetsgivarverk, och statens institut
för personalutveckling m. fl. måste anpassas så att de blir ett effektivt stöd
i arbetet med att förändra och utveckla den statliga verksamheten. Mot
den bakgrunden har dagens myndighetsorganisation for stöd och service
till regeringen och myndigheterna setts över.

I betänkandet (SOU 1991:40 och 41) Marknadsanpassade service- och
stabsfunktioner — ny organisation av stödet till myndigheter och rege-
ringskansli lämnas förslag om det framtida stödets inriktning, omfattning,
organisation och finansiering. Betänkandet har remissbehandlats. Remiss-
opinionen är splittrad. Flertalet av remissinstanserna är positiva till ut-
redningens inriktning att finna lösningar som leder till en effektivare
organisation och tydligare rollfördelning. Kritiska synpunkter förs fram
bl.a vad gäller utredningens avsaknad av problemanalys av de berörda
myndigheternas verksamhet. Vidare ifrågasätts förslaget om att ingen
stödorganisation skall arbeta mot två marknader. Många ställer sig tvek-
samma till utredningens förslag om att dels en servicemyndighet och dels
ett konsultbolag skall tillhandahålla stöd till myndigheterna. Osäkerhet
finns om myndighetens roll i förhållande till bolaget och övrig konkurrens-
utsatt verksamhet. Utredningens marknadsmässiga principer kan enligt
vissa remissinstanser medföra problem. Dels kan myndigheterna i vissa
fall inte fritt välja stödorganisation, dels finns det i en del fall inte motsva-
rande verksamhet på marknaden. Många är positiva till inriktningen av
arbetsgivarfrågorna mot ett ökat inflytande för de enskilda myndigheter-

na. En del pekar dock på problem som bl. a. rör utredningens förslag om en Prop. 1991 /92: 100
ekonomisk förening för den centrala arbetsgivarfunktionen och menar att Bil. 8
arbetsgivarfrågorna inte tillräckligt belysts av utredningen. Man anser det
inte vara möjligt att delegera ansvaret för statens arbetsgivarpolitik. En
förändring skulle vidare förutsätta s. k. utgiftsramar för förvaltningskost-
nader. Flertalet av dem som har yttrat sig om utredningens förslag om att
en fristående revisionsmyndighet skall inrättas är positiva till detta. Några
anser att förvaltningsrevisionens uppgifter och ställning bör omprövas
bl. a. mot bakgrund av intentionerna med den fördjupade prövningen.

Jag anser att utredningen inte ger ett tillräckligt underlag för ett ställ-
ningstagande till hur stödet till regeringskansli och myndigheter bör orga-
niseras. Utredningens förslag tar inte hänsyn till de gemensamma behov
som föreligger för den samlade statsförvaltningen och inte heller de särskil-
da behov som finns under den omställningsfas som statsförvaltningen nu
står inför. E)et är därför angeläget att redan nu lämna förslag om utform-
ningen av stödet till regeringen så att införandet av nya styrformer i
statsförvaltningen inte försenas. Vad gäller arbetsgivarfunktionen i staten
och stödet till myndigheterna kommer jag att föreslå att detta utreds
ytterligare.

2. Behov av förändrad organisation

Förändrade styrformer i statsförvaltningen, bl.a. införande av mål- och
resultatstyrning och delegering av finansiellt ansvar, kräver vissa organisa-
toriska och verksamhetsmässiga förändringar av stabsmyndigheternas
verksamhet så att kompetens och resurser kan säkerställas. De berörda
stabsmyndigheterna bör så snart som möjligt få ett beslut om den framtida
organisationen och inriktningen av deras verksamhet för att effektförluster
inte skall uppstå. Inför kommande avtalsrörelse bör därtill utformningen
av statens arbetsgivarfunktion vara klarlagd både avseende regeringens
behov av stabsfunktion och myndigheternas behov av stöd i sin arbets-
givarroll.

En ny arbets- och ansvarsfördelning mellan regeringen och myndigheter-
na är under införande. Regeringen skall sätta upp mål för verksamheterna
och ställa resultatkrav. Myndigheternas ledning skall se till att målen
uppnås på ett effektivt sätt och att myndigheten lever upp till ställda krav.
Statsmakternas detaljstyrning avskaffas och ersätts med betydande hand-
lingsutrymme och ansvar för myndigheternas ledning. En sådan styrning
ställer stora krav på regeringens uppföljning och utvärdering av verksam-
heterna. Vidare krävs att regeringen kan säkerställa att myndigheternas
agerande sker inom ramen för ett samlat regelverk som ger effektiva
lösningar för staten som helhet.

Myndigheter och regering har således olika behov av stöd utifrån sina
nya roller. Regeringskansliet har behov av stöd i sin beställar- och motta-
garfunktion samt behov av kompetent granskning och uppföljning av
verksamheterna. Myndigheterna har behov av stöd i sin självständiga
verkställande roll. Det finns dock för statsförvaltningen gemensamma
behov som bör tillgodoses samlat. Det gäller framförallt frågor som rör

ekonomistyrningen i statsförvaltningen. Den nya styrningen bygger i hög Prop. 1991/92: 100
grad på informationssamband mellan regeringens styrning/uppföljning Bil. 8
och myndigheterna och dess ekonomistyrning.

De stödfunktioner som idag finns inom statsförvaltningen har uppgifter
av granskande, utvärderande, stödjande, utvecklande och normerande
karaktär. Införandet av nya styrformer i statsförvaltningen medför att
vissa av dessa funktioner inte fyller någon central uppgift längre och därför
bör omprövas.

Statsmakternas behov av att granska den statliga verksamheten måste
tillgodoses. Riksdagens behov har belysts i ett betänkande från finansut-
skottet (1991 /92:FiU2 rskr. 12). Jag anser det mycket angeläget att riksda-
gen förstärker sina egna granskningsresurser. Den förvaltningsmodell som
tillämpas i svensk statsförvaltning med självständiga myndigheter kräver
att även regeringen har tillgång till en effektiv granskning. Jag kommer i
det följande att närmare redovisa min syn på regeringens behov av gransk-
ningsresurser.

En ny stödorganisation bör byggas utifrån behovet att tydliggöra rege-
ringens resp, myndigheternas olika roller. En stödorganisation bör så långt
möjligt vara efterfrågestyrd och bygga på ett kundleverantörsförhållande
mellan den som beställer och den som producerar tjänsten. Så vitt inte
särskilda skäl finns bör stöd som idag finns att köpa på marknaden inte
tillhandahållas av staten. När det gäller stödet till regeringen bör gräns-
dragningen mellan granskande och stödjande uppgifter uppmärksammas
särskilt.

3. Regeringens behov av stabsresurser

Mot bakgrund av regeringskansliets och myndigheternas förändrade roller
och behovet av att säkerställa införandet av nya styrformer i statsförvalt-
ningen föreslår jag vissa förändringar av den verksamhet som idag bedrivs
inom riksrevisionsverket (RRV) och statskontoret. De nya organisationer-
na bör utformas i enlighet med nedanstående riktlinjer.

De ökade friheter i finansiella termer som delegeras till myndigheterna
ställer stora krav på den samlade ekonomistyrningen i statsförvaltningen.
Jag anser att RRV fyller en viktig funktion inom detta område. Jag har
tidigare idag talat om behovet av att höja redovisningsstandard och ekono-
miadministrativ kompetens inom statsförvaltningen samt behovet av en
förstärkt revision. Jag kommer därför att föreslå viss förstärkning av dessa
verksamheter.

Vad gäller inriktningen av RRV:s revision vill jag anföra följande. Re-
dovisningsrevisionen skall verka oberoende och självständig i förhållande
till den normerande verksamheten vid verket. Jag är inte nu beredd att
föreslå att revisionen förs till en egen myndighet. De synergieffekter som
idag finns vid riksrevisionsverket är mycket betydelsefulla i det pågående
arbetet med att förändra styrningen av statsförvaltningen. En separation
av revisionen från övrig verksamhet skulle innebära risk för kompetens-
och effektivitetsförluster. Frågan om en separat revisionsmyndighet kan
komma att aktualiseras om erfarenheter av pågående förändringsarbete

och dess genomslag hos myndigheterna och regeringskansliet påkallar det-
ta.

Förvaltningsrevision skall även fortsättningsvis bedrivas egeninitierat
utan styrning från regeringens sida. Regeringen har sedan tidigare i viss
utsträckning haft möjlighet att lägga uppdrag på RRV, vilka i hög grad
utförts av verkets förvaltningsrevision. Behovet av att genomföra gransk-
ningar och effektbedömningar av myndigheter och sektorer kommer att
öka. Förvaltningsrevisionen bör även framledes kunna ta uppdrag utan att
konflikt uppstår med kravet på oberoende (prop. 1986/87:99 KU29,
rskr. 229).

RRV skall svara för det metod- och utecklingsarbete som den förändra-
de styrningen av statsförvaltningen kräver. Detta gäller både mål- och
resultatstyrning och den förändrade styrningen i finansiella termer. RRV
skall som idag ansvara for det ekonomiadministrativa regelverket och de
gemensamma systemen inom statsförvaltningen. RRV skall ge stöd både
åt regeringskansli och myndigheter i frågor som rör budgetprocess, mål-
och resultatstyrning, redovisning och övriga ekonomistyrningsfrågor. Det
finns ett behov av att öka kunskapen om gällande regler och praxis inom
redovisningsområdet. Pågående arbete med att lägga fast regler för myn-
digheternas redovisning inom ramen för den nya redovisningsmetoderna
som har utvecklats är därför mycket angeläget. Jag anser därför att denna
verksamhet tillsammans med den verksamhet som utförs inom ramen for
nuvarande redovisningskommittén skall förstärkas organisatoriskt inom
verket. Beräkningarna av statsbudgetens inkomster utgör en viktig grund
för regeringens bedömning av den ekonomiska politiken. Regeringens
arbete enligt en långsiktig utiftsstrategi innebär att även de mer långsiktiga
beräkningarna av statsbudgetens inkomster får en omedelbar betydelse i
budgetberedningen. Mot denna bakgrund kommer jag att föreslå en för-
stärkning av den inkomstberäkningsfunktion som finns inom RRV. Det är
också önskvärt med ett utökat samarbete med andra prognosinstitut och
organisationer.

Förändringen av riksrevisionsverkets organisation bör träda i kraft den
1 juli 1992.

Jag övergår nu till att behandla inriktningen av statskontorets framtida
verksamhet.

Den förändrade styrning som införs i statsförvaltningen innebär nya
förutsättningar för statskontorets verksamhet. Myndigheterna får i ökad
utsträckning själva avgöra hur deras verksamhet skall organiseras och hur
resurserna skall användas. Regeringen kommer inte att föreskriva på vil-
ket sätt myndigheterna skall rationalisera eller utforma sin organisation.

Regeringen har behov av stöd i arbetet med att effektiviera och förnya
den statliga och den statligt finansierade verksamheten samt att föra ut de
förvaltningspolitiska intentionerna till myndigheterna. Regeringen har be-
hov av stöd vad gäller metoder och arbetssätt inom ramen för de nya
styrformerna och budgetprocessen. Regeringen behöver också stöd i arbe-
tet med att formulera mål- och resultatkrav för olika verksamhetsområ-
den, göra verksamhetsanalyser såväl inom sektorer som sektorövergripan-
de analyser samt stöd vid strukturförändringar och förändringar av verk-

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

samhetsformer. Regeringen behöver ha tillgång till en stabsfunktion for
sådana uppgifter.

Jag anser att statskontorets verksamhet bör ges huvudinriktningen att ge
regeringen stöd i genomförandet av de nya styrformerna.

Statskontoret skall på uppdrag av regeringen biträda i arbetet med att
formulera mål- och resultatkrav för olika verksamhetsområden, belysa
samband mellan olika verksamheter eller departementsområden, utföra
analyser inom och över sektorgränser, klarlägga effekter av olika styrme-
del. Härvid bör statskontorets kunskap om förhållandena i förvaltningens
olika sektorer samt kompetens kring analys- och mätmetoder tas till vara.

Regeringens särbehandling och detaljprövning av myndigheternas ADB-
användning har upphört. Myndigheterna har ett eget ansvar för sin ADB-
användning och ADB-anskaffning. Myndigheterna ges samtidigt möjlighe-
ter att ta upp lån i riksgäldskontoret för dessa ändamål.

Mot denna bakgrund ser jag ett väsentligt minskat behov av stödresurser
till regeringen vad gäller anskaffning och användningen av ADB i statsför-
valtningen. Regeringens behov av stödinsatser vad gäller koncerngemen-
samma och strategiska frågor kommer därför att preciseras under våren.

Statskontoret skall i ökad utsträckning vara avgiftsfinansierat. En viss
anslagsfinansiering krävs dock för att garantera kontinuitet i verksamhe-
ten och bereda utrymme för sådant utvecklingsarbete som behövs för att
fullgöra det stöd som regeringen efterfrågar. Jag avser att i nästa års
budgetproposition återkomma i denna fråga. I avvaktan på ett sådant
slutligt ställningstagande bör verksamheten vara anslagsfinansierad under
budgetåret 1992/93.

Det fortsatta organisationsarbetet får klarlägga inriktningen och omfatt-
ningen av statskontorets arbete på ADB-området liksom de preciseringar
som behövs när det gäller stabsmyndighetens roll i förhållande till förvalt-
ningsrevisionen vid RRV.

4. Statens arbetsgivarfunktion

Regeringens roll i arbetsgivarfrågor har under de senaste åren förändrats.
Utvecklingen har gått mot en successiv decentralisering av arbetgivar-
ansvaret i statsförvaltningen. Jag kommer därför att behandla vissa ut-
gångspunkter för utformningen av en statlig arbetsgivarfunktion anpassad
till regeringens och myndigheternas nya roller.

Jag har tidigare (bilaga 1) redovisat en del frågeställningar angående den
statliga arbetsgivarfunktionen som sammanhänger med införandet av en
s.k. utgiftsram för myndigheternas förvaltningskostnader. I det följande
kommer jag att motivera behovet av en översyn av den statliga arbets-
givarfunktionen.

Förutom statens arbetgivarverk (SAV) finns statsföretagens arbetsgivar-
organisation (SFO) samt Arbetsgivareföreningen BOA (bolagsavtalet) som
arbetsgivarorganisationer inom staten. Antingen är staten huvudman för
de myndigheter eller är ägare av de bolag som ingår i avtalsområdet. Jag
anser det motiverat att nu se över såväl behovet av, som avgränsningen

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

mellan, de arbetsgivarorganisationer som finns där staten är huvudman
för verksamheterna.

Jag anser det också vara motiverat med en översyn av fördelningen av
arbetsgivaransvaret mellan å ena sidan riksdagen och regeringen och å
andra sidan de statliga myndigheterna. Myndigheternas förutsättningar att
i detta avseende ta ett utökat ansvar bör klarläggas. I detta sammanhang
finns det även behov av att utreda dels regeringens behov av egen kompe-
tens på arbetgivarområdet, dels myndigheternas behov av stöd i sin arbets-
givarroll.

Jag har tidigare redovisat — som ett led i utvecklingen mot att låta
myndigheterna ta ett ökat finansiellt ansvar — att en särskild utredare
kommer att få i uppdrag att föreslå ett system för utformning av myndig-
hetsvisa utgiftsramar för förvaltningskostnader. Utformningen av ett så-
dant system kommer att påverka myndigheternas förutsättningar att agera
som arbetsgivare på arbetsmarknaden och får också konsekvenser för
utformningen av den statliga arbetsgivarfunktionen.

Innebörden av regeringsformens 9 kap 11 §, angående riksdagens finans-
utskotts medverkan i arbetsgivarpolitiken, måste ytterligare studeras när
ett system med utgiftsramar införs. När dessa frågor har studerats finns ett
underlag för att överväga och lämna slutligt förslag till den framtida
statliga arbetsgivarorganisationens omfattning, organisation, finansiering
och styrning. Ett sådant beslutsunderlag bör enligt min menig tas fram
skyndsamt så att ett förslag till ny statlig arbetsgivarorganisation skall
kunna föreläggas redan under höstriksdagen 1992.

5. Stöd till myndigheterna

Jag har tidigare redovisat min syn på regeringens behov av stöd och angett
skälen till varför en översyn av arbetgivarfunktionen måste göras. Myndig-
heterna ges stor handlingsfrihet genom den delegering av finansiellt ansvar
och den förändrade styrning som nu införs. Denna nya situation för
myndigheterna påverkar myndigheternas stödbehov och efterfrågan. Stöd
bör således tillhandahållas på myndighetens villkor och styras av myndig-
hetens efterfrågan. Myndigheten måste själv precisera kravet på stödin-
satser. Jag vill dock framhålla att det finns visst stödbehov som hänger
samman med tillämpning av gemensamma regler, rutiner och system
framförallt inom det ekonomiadministrativa området i statsförvaltningen.
Detta stödbehov för såväl myndigheternas som regeringskansliets vidkom-
mande, bör som tidigare nämnts tillgodoses inom ramen för RRV:s verk-
samhet. Vid utformningen av en efterfrågestyrd stödfunktion för myndig-
heternas behov inom övriga områden bör konkurrenssituationen studeras
så att det kan klargöras vilka verksamheter som bör bedrivas i statlig regi
eller under ett statligt huvudmannaskap. Som jag nämnde inledningsvis
bör stöd som finns på marknaden normalt inte tillhandahållas av staten.
Med anledning av detta bör det statliga huvudmannaskapet för SIPU
upphöra. Jag återkommer i denna fråga under F 4. Statens institut för
personalutveckling: Avvecklingskostnader. Utformningen av en stödfunk-

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

tion för myndigheternas behov kommer därmed att beröra främst stats- Prop. 1991/92: 100

kontoret samt statens löne- och pensionsverk, statens arbetsgivarverk och Bil. 8

delar av kammarkollegiet.

Även försvarets civilförvaltning har uppgifter av myndighetsstödjande
karaktär. Dessa utreds dock i särskild ordning inom ramen för utredning-
en (Fö 1991:04) om lednings- och myndighetsorganisation för försvaret
(LEMO).

Den organisationsförändring som genomförts på länsstyrelseområdet
och den utveckling i övrigt som pågår där innebär att behovet av länssty-
relsernas organisationsnämnds (LON) insatser har förändrats. Förändring-
en är så påtaglig att frågan om LON:s fortsatta verksamhet prövas redan
nu. Chefen for civildepartementet har tidigare idag föreslagit att LON
läggs ner 1 juli 1992.

Jag har tidigare redovisat att jag inte anser att utredningen om stabs-
myndigheternas verksamhet ger ett tillräckligt underlag för att fatta beslut
om utformningen av en stödorganisation till myndigheterna. Frågan om
stöd till myndigheterna bör således utredas ytterligare. Jag anser att ut-
gångspunkterna för översynen av myndigheternas stödbehov ligger nära
vissa utgångspunkter för utredningen om arbetsgivarfunktionen i staten.
Båda översynerna omfattar frågeställningar som rör myndigheternas be-
hov av olika former av stöd för att på ett effektivt sätt bedriva sin verksamhet
och nyttja sina resurser.

Jag har för avsikt att återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposi-
tion med förslag angående myndigheternas behov av stöd.

6. Fortsatt arbete

Sammanfattningsvis anser jag att det fortsatta arbetet med att se över
organisationen av stödet till regeringskansli och myndigheter bör genom-
föras enligt följande.

För att genomföra vissa förändringar av den verksamhet som idag
bedrivs inom riksrevisionsverket (RRV) och statskontoret bör ett utred-
ningsarbete bedrivas under våren 1992. Förändringarna av organisatio-
nerna bör träda ikraft den 1 juli 1992.

Den statliga arbetsgivarfunktionen måste utredas skyndsamt så att för-
slag om en ny statlig arbetgivarorganisation kan föreläggas riksdagen un-
der hösten 1992.

Frågan om stöd till myndigheterna bör utredas vidare under 1992. Jag
räknar med att återkomma med förlag om detta stöd i 1993 års budgetpro-
position.

Statens institut för personalutveckling (SIPU) bör upphöra som statlig
myndighet fr. o. m. den 1 juli 1992.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag

att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för
översyn av organisationen av stödet till regeringskansli och myndig-
heter som jag har anfört.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

A. Finansdepartementet m. m. Prop.1991/92:100

Bil. 8

A 1. Finansdepartementet

1990/91	Utgift	92078874
1991/92	Anslag	99 527000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	97059827
1992/93	Förslag	121037000

	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Föredraganden
Personal	269
Anslag Förvaltningskostnader	103 757648*	+ 17279352
(därav lönekostnader)	(88 898492)*	( + 12524565)
	103757 648*	+ 17279352

* Omräknat belopp enligt regleringsbrev 1991-11-14

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa
budgetår till 121037000 kr.

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförord-
ningen (1982:1187) har finansdepartementet tillförts ärenden om bostads-
finansiering, statlig lön och pension, chefsfrågor samt idrott m. m. Ett stort
antal myndigheter med anknytning till dessa frågor ingår nu i finansdepar-
tementets verksamhetsområde. Regeringen har, med stöd av riksdagens
bemyndigande (prop. 1990/91:100 bil. 2, FiU20, rskr. 132) att vid organi-
satoriska förändringar inom regeringskansliet som hänger samman med
ändrad fördelning av ärenden mellan departementet kunna disponera om
anvisade anslag till departement och utredningar, den 14 november 1991
meddelat ändrade bestämmelser om dispositionen av förevarande anslag
under budgetåret 1991/92. Jag beräknar förändringen av anslaget budget-
året 1992/93 till följd härav till 4,8 milj. kr.

Vid beräkning av medelsbehovet för kommande budgetår har jag, för-
utom pris- och löneomräkningen, även tagit hänsyn till de ökade kostnader
som uppkommer i samband med framtagandet av ett förslag till nytt
statsbidragssystem för kommunerna. Jag har för detta ändamål beräknat
1,5 milj. kr. som engångsanvisning. Med hänsyn till behovet att snabbt
starta detta arbete har jag för avsikt att återkomma till behovet av medel i
samband med förslag om utgifter på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1991/92.

För arbetsuppgifter som kommer att åvila finansdepartementet i sam-
band med EG-anpassning av lagstiftningen inom finansmarknads- och
skatteområdena samt för en utökat representation vid EG-delegationen i
Bryssel har jag beräknat 4,5 milj. kr. vilket har finansierats genom omprio-
riteringar inom departementets verksamhetsområde.

För särskilda insatser på det personalpolitiska området, bl. a. chefsrekry-

teringsfrågor inom statsförvaltningen har jag beräknat medelsbehovet till 1
milj. kr.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Finansdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 121 037 000 kr.

A 2. Ekonomiska råd1

1990/91	Utgift	4044001
1991/92	Anslag	3 680000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	3 680000
1992/93	Förslag	4 302 000
1 Tidigare benämning Ekonomiska attachéer

Från anslaget bestrids kostnaderna for ekonomiska råd.

De ekonomiska råden är stationerade i Bryssel, Paris och Washington.
Anslaget har räknats upp med 425 000 kr. på grund av ändrade debite-
ringsrutiner avseende administrativa kostnader på utlandsmyndigheterna.
Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 4 302 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ekonomiska råd for budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 4 302 000 kr.

A 3. Utredningar m. m.

1990/91	Utgift	23 772 891
1991/92	Anslag	38 000000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	36217218
1992/93	Förslag	29500000

* Exkl. mervärdeskatt

Reservation*

6 168 920

Från anslaget bestrids kostnaderna för kommittéer och arbetsgrupper,
de ekonomiska långtidsutredningarna samt vissa konsulter bl.a. inom
finansmarknadsområdet.

För utvecklingsarbete avseende styrning av de finansiella förutsättning-
arna för statsförvaltningen har jag beräknat kostnaderna till 4 milj. kr.

Som jag nyss anförde vid min anmälan av anslaget till finansdeparte-
mentet har under innevarande budgetår skett vissa förändringar beträffan-
de finansdepartementets verksamhetsområde och regeringen har med stöd
av riksdagens bemyndigande omfördelat anvisade anslagsmedel mellan 20

berörda departement. Med utgångspunkt i detta och med hänsyn till den Prop. 1991/92: 100
beräknade omfattningen av utredningsverksamheten förordar jag att sjun- Bil. 8

de huvudtitelns utredningsanslag uppgår till 29 500000 kr. för nästa bud-
getår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reser-
vationsanslag på 29 500000 kr.

A 4. Utvecklingsarbete1

1992/93 Nytt anslag (förslag) 40000000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslagen Bl. Vissa utvecklingsåt-
gärder, B7. Viss rationaliserings och utvecklingsverksamhet och C8. Bidrag till vissa
utvecklingsåtgärder samt CIO. Viss information och utbildning m. m.. De två senaste
anslagen är upptagna som äldre anslag i statsbudgeten.

Civildepartementet har haft ansvaret för beredningen av ärenden om
förnyelse och utveckling inom den offentliga sektorn. Med anledning av
den förändrade ansvarsfördelningen mellan civildepartementet och fi-
nansdepartementet har vissa uppgifter och resurser överförts till finansde-
partementet.

Jag har i propositionen om tilläggsbudget I till statsbudgeten för inneva-
rande år, redogjort for de verksamheter och resurser som decentraliserats
från regeringskansliet till regeringens stabsmyndigheter.

Regeringen har under budgetåren 1990/91 — 1991/92 disponerat totalt
100 milj. kr. för arbetet med utveckling och förnyelse av den offentliga
sektorn. Budgetåret 1991/92 anvisade riksdagen 46 milj. kr. på anslaget
Bl. Vissa utvecklingsåtgärder och 1 milj. kr. på anslaget B7. Viss rationa-
liserings- och utvecklingsverksamhet båda på statsbudgetens trettonde
huvudtitel. Vidare finns vid ingången av budgetåret 1991/92 reserverade
medel på anslagen Bl. Vissa utvecklingsåtgärder, C8. Bidrag till vissa
utvecklingsåtgärder samt B10. Viss information och utbildning under
trettonde huvudtiteln som uppgick till totalt 53 milj. kr. Civildepartemen-
tet har även disponerat resurser för utveckling och förnyelsearbete på
departementets utredningsanslag.

Ansvarsfördelningen mellan regeringskansliets och stabsmyndigheter-
nas framtida funktioner bör ytterligare övervägas innan slutlig ställning
kan tas till fördelningen av utvecklingsresurserna.

För riktade insatser i det fortsatta arbetet med utveckling och imple-
mentering av det förändrade styrformerna i statsförvaltningen och med
hänsyn till det utvecklingsarbete som jag tidigare idag redovisat i avsnitt 4 i
Finansplanen, styrning av de finansiella förutsättningarna för statsförvalt-
ningen, beräknar jag ett medelsbehov för budgetåret 1992/93 om 48 milj,
kr.

Av beloppet bör 8 milj, kr få disponeras av riksrevisionsverket som en
permanent förstärkning bl. a. på grund av kravet på revision av myndighe-

ternas årliga resultatredovisningar. En del av resursförstärkningen bör Prop. 1991/92: 100
disponeras för arbetet med att utforma redovisningsföreskrifter samt för Bil. 8
att förbättra riksrevisionsverkets inkomstberedningsfunktion.

Jag avser vidare att föreslå regeringen att besluta om att huvuddelen av
ingående reservation for budgetåret 1991/92 skall föras bort som bespa-
ring. Resten av reservationerna bör vid utgången av budgetåret 1991/92
tillföras det nya anslaget Utvecklingsarbete.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utvecklingsarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett reser-
vationsanslag på 40000000 kr.

B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

1 Allmänt om skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Ett väl fungerande skattesystem är av stor betydelse för samhällets verk-
samhet. Under senare år har en målmedveten satsning gjorts i syfte att
förenkla och förbättra skattesystemet vad gäller såväl materiella regler som
förfaranderegler. Ett nytt taxeringsförfarande med bl. a. möjlighet till om-
prövning av besluten i första instans har tillämpats för första gången vid
1991 års taxering.

Vidare har organisationen ändrats med sikte på bl. a. ökad flexibilitet
och förbättrade lednings- och styrfunktioner. I varje län finns i dag endast
en gemensam skattemyndighet och en kronofogdemyndighet.

Inom den gemensamma skattemyndigheten ändras organisationen, i
flertalet län den 1 januari 1992. Verksamheten decentraliseras till de lokala
skattekontoren, där arbetet bedrivs mera integrerat än tidigare för olika
skatter och avgifter. Målet är att varje skattskyldig i princip bara skall ha
en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen och att flertalet skattskyldiga
skall kunna vända sig till det lokala skattekontoret i alla frågor som rör
deras beskattning. Omfördelningen av resurser och kompetens kan emel-
lertid inte genomföras fullt ut under de första åren av alla myndigheter.
Arbetsformerna kommer bl. a. av det skälet att förändras successivt under
den närmaste tiden.

Den 1 juli 1991 fördes de arbetsuppgifter på folkbokföringsområdet som
tidigare sköttes av pastorsämbetena över till skattemyndigheten. Inom
skattemyndigheten handhas folkbokföringen av de lokala skattekontoren.

De summariska processformerna betalningsföreläggande och handräck-
ning handhas fr.o.m. den 1 janauri 1992 av kronofogdemyndigheterna
och inte som tidigare av tingsrätterna.

Den totala anslagsökningen för skatteförvaltningen och exekutionsvä-
sendet uppgår till 220 milj.kr.

2 Resultatet av verksamheten under det senaste
verksamhetsåret, m. m.

I den årliga resultatredovisningen för skatteförvaltningen och exeku-
tionsväsendet avseende år 1990 anför RSV inledningsvis att det inom
skatteförvaltningen främst är förberedelserna för och genomförandet av
skattereformen samt omorganisationen av skatteförvaltningen i länen
(SOL 90) som satt sin prägel på verksamheten under året. I kronofogde-
myndigheternas verksamhet märktes den plötsliga konjunkturavmattning-
en snabbt under senare delen av året och ledde bl. a. till en kraftig ökning
av antalet konkurser och antalet ärenden om statlig lönegaranti i konkurs.
Det sammanlagda beloppet av skatter och avgifter som överlämnades för
indrivning ökade också kraftigt.

Personalresurserna inom RSVs verksamhetsområde har under tiden
från den 1 januari 1990 till den 1 januari 1991 minskat med 150 årsar-
betskrafter, medan de totala utgifterna i fasta priser enligt verkets beräk-

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

ningar är i stort sett oförändrade, om man bortser från de anslagsmässiga Prop. 1991/92: 100
konsekvenserna av tjänstebrevsrättens avskaffande. Bil. 8

RSV redovisar en beräkning av total produktivitet inom skatteförvalt-
ningen som visar på en svag nedgång av produktiviteten jämfört med
1989. Denna utveckling förklaras främst av att betydande resurser fått
avsättas för utbildning av personal och information till allmänheten m. m.
med anledning av de stora reformerna.

En stor del av skatteförvaltningens resurser går åt till grundhantering,
vars omfattning i allt väsentligt styrs av antalet skattskyldiga, arbetsgivare,
momsdeklarationer etc. Medan antalet skattskyldiga fysiska personer en-
dast har ökat marginellt har antalet skattskyldiga juridiska personer, lik-
som antalet momsdeklarationer, fortsatt att öka relativt snabbt det senaste
året. Inom sådana delområden som inkomsttaxering och uppbörd har
utgiften per deklaration resp, skattsedel minskat.

Det är mot den här bakgrunden naturligt att genomförandet av refor-
merna i första hand har påverkat omfattningen av den fördjupade kontrol-
len. Det har bl.a. skett en kraftig minskning av antalet revisionsdagar.
Trots detta har det totala beloppet av de höjda debiteringar som myndig-
heterna lämnat förslag till efter fördjupat kontroll ökat avsevärt, från 7,3
till 8,8 miljarder kr. De största ökningarna gäller planmässiga revisioner
av stora bolag och s. k. skattebrottsrevisioner.

Inom området beskattning redovisas också en del andra uppgifter som
kan belysa resultatet av verksamheten. De genomsnittliga årliga uppbörds-
förlusterna, dvs. debiterade skatter som aldrig betalas in, är på det hela
taget små men varierar starkt mellan länen — från 0,91 % i genomsnitt för
de tre storstadslänen till 0,32% i genomsnitt för övriga län. Vad gäller
uppbördsverksamheten kan vidare nämnas att den överskjutande skatten,
uttryckt som andel av den totala slutliga skatten, ökat något jämfört med
år 1989, medan den kvarstående skatten minskat något och fyllnadsinbe-
talningarna minskat kraftigt.

Inom kronofogdemyndigheternas område redovisas en ökning av det
totala belopp som betalats in under indrivningen med ca 0,5 miljarder kr.
(11,5%). Att antalet konkurser och lönegarantiärenden ökat kraftigt har
redan nämnts. Mellan 1987 och 1990 har antalet konkurser ökat med 61 %
och antalet lönegarantiärenden med 145%. Även antalet allmänna och
enskilda mål har ökat — antalet allmännå' mål med 15 % och antalet
enskilda mål med 24% mellan 1987 och 1990. Balanserna av oavslutade
ärenden har ökat inom samtliga delområden, inom vissa mycket kraftigt.

Vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter har såväl antalet inkomna
ärenden som antalet kungjorda och genomförda auktioner ökat, medan
antalet sålda fastigheter minskat med drygt 11 % jämfört med år 1989.

Redovisningen av hur antalet födslar, civilståndsändringar och andra
s.k. folkbokföringshändelser har utvecklats det senaste året visar på en
svag minskning, totalt sett. Antalet civilståndsändringar har dock ökat
kraftigt.

3 Prioriteringar under budgetåret 1992/93

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Arbetet inom skatteförvaltningen har nu under ett par år i hög grad
präglats av genomförandet av ett antal stora reformer. Denna period
närmar sig nu sitt slut. Under 1992 gäller dock att huvuddelen av de nya
materiella reglerna på skatteområdet (skattereformen) skall tillämpas för
första gången i taxeringsarbetet. De nya reglerna om omprövning av tax-
eringsbeslut i första instans tillämpas för första gången på beslut som rör
1991 års taxering. Samtidigt fortsätter i den nya organisationen arbetet
med att decentralisera arbetsuppgifter och åstadkomma mera integrerade
arbetsformer. Allmän fastighetstaxering av jordbruksenheter skall genom-
föras, ett arbete som dock främst berör första halvåret 1992.

RSV har mot denna bakgrund angett att följande två områden skall ges
högsta prioritet inom skatteförvaltningen under år 1992.

— Fortsatt genomförande av beslutade reformer

— Utökad kontroll i form av revision: De lokala skattekontoren skall
tillföras revisionskompetens så att resurserna för urvalsrevision på kon-
toren når en godtagbar nivå. Kontrollen skall vara framåtsyftande samt
inriktas på väsentligheter och på efterlevnaden av nya materiella regler.
Omfattningen av den samordnade planmässiga revisionsverksamheten
vad gäller företag skall upprätthållas.

Grundhanteringen skall rationaliseras för att ge utrymme för ökade
satsningar på riktad service och kontroll.

Vad gäller grundhanteringen understryker RSV också vikten av att
skapa förtroende för det nya förfarandet på folkbokföringens område. Det
är bl.a. ett mål att 70% av ärendena skall kunna handläggas och de nya
uppgifterna registreras senast två dagar efter det att ärendet kom in.

Jag delar RSVs uppfattning i frågan om vilka insatser som skall priorite-
ras. Jag vill särskilt understryka vikten av att man inom skatteförvaltning-
en nu relativt snabbt åter uppnår den omfattning på kontrollverksamheten
som denna hade före den mest intensiva reformperioden, och därefter
målmedvetet arbetar på att ytterligare förbättra skattekontrollen och den
riktade servicen.

På exekutionsväsendets område är under innevarande budgetår genom-
förandet av den nya summariska processen en prioriterad uppgift. Vad
gäller kronofogdemyndigheternas mest omfattande arbetsuppgift — verk-
ställighet i allmänna och enskilda mål — görs särskilda insatser i fråga om
nya gäldenärer och gäldenärer med stor eller snabbt växande skuld. Vidare
är arbetet bl. a. inriktat på att gäldenärens betalningsförmåga skall utredas
snabbare och att dokumentationen av utredningar och beslut skall förbätt-
ras.

Jag utgår från att inriktningen under 1992/93 kommer att vara i huvud-
sak densamma som innevarande budgetår och vill särskilt understryka
vikten av att arbetet med summarisk process kan bedrivas på ett sätt som
skapar förtroende för det nya förfarandet.

4 Omställning och minskning av den statliga
administrationen m. m.

I fråga om de tre förvaltningsanslagen inom RSVs verksamhetsområde
föreslår jag en strikt tillämpning av det generella rationaliseringskravet. I
likhet med innevarande budgetår bör medel motsvarande 1 % av resp,
anslag ställas till myndighetens disposition för effektivitetshöjande åtgär-
der. I första hand skall enligt min mening sådana förbättringar göras vad
gäller ekonomiadministrationen att RSV, skattemyndigheterna och krono-
fogdemyndigheterna fr.o.m. budgetåret 1993/94 kan tillgodose redovis-
ningskraven enligt bokföringsförordningen (1979:1212) i dess lydelse
fr.o.m. den 1 juli 1991. I andra hand bör av dessa medel ca 5 milj.kr.
användas för de förbättringar av den fysiska säkerheten vid RSVs datoran-
läggning som verket finner mest angelägna och ca 10 milj.kr. för arbetet
med konvertering av fastighetsdatasystemen till drift i UNIX-miljö. I
övrigt bör medlen enligt vad RSV bestämmer få användas bl.a. för att
fortsätta det arbete med att bygga ut beståndet av arbetsplatsutrustningar
inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet som inletts under inne-
varande budgetår.

11991 års kompletteringsproposition lämnade min företrädare en redo-
görelse för arbetet med omställning och minskning av den statliga admini-
strationen inom riksskatteverkets verksamhetsområde (prop. 1990/91:150
bil. 11:6). Där sades bl.a. att administrationskostnaderna kunde beräknas
minska med ca 70 milj.kr. under budgetåren 1991/92—1993/94. Samtidigt
pekades på vissa möjligheter att minska utgifterna genom en högre grad av
kostnadstäckning genom avgifter i kronofogdemyndigheternas verksam-
het. Sammantaget beräknades statens utgifter för skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet minska med minst 300 milj.kr. under perioden
1991/92— 1995/96. För egen del anser jag att det inte finns underlag för att
nu göra någon annan bedömning av möjligheterna att minska administra-
tionskostnaderna än den som min företrädare har gjort.

Resurstilldelningen för innevarande budgetår innebär inte någon minsk-
ning av administrationskostnaderna utöver vad som följer av tillämpning-
en av ett generellt rationaliseringskrav. Det budgetförslag som jag nu
lägger fram innebär enligt mina beräkningar att grovt räknat hälften av
den nyss nämnda minskningen av administrationskostnaderna tas hem
under budgetåret 1992/93. Jag räknar med att resterande belopp skall tas
hem budgetåret 1993/94. Jag vill emellertid samtidigt erinra om att en
fördjupad prövning av verksamheten skall ske inför perioden 1993/94-
1995/96. Det är därför för tidigt att nu uttala sig med bestämdhet om vilka
besparingskrav som, utöver de nyss nämnda, bör ställas på myndigheterna
för perioden i dess helhet samt hur kraven bör fördelas mellan anslagen
och i övrigt vara utformade.

I huvudsak har den besparing som jag nu föreslår fördelats proportionellt
mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Jag har dock vid för-
delningen av besparingskravet beaktat den mycket kraftiga uppgången av
antalet konkurs- och lönegarantiärenden hos kronofogdemyndigheterna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Vid beräkningen av anslagen har jag tagit ställning till hittills inte
behandlade anslagsöverskridanden under tidigare budgetår.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

5 Taxesättning m. m. inom kronofogdemyndigheternas
verksamhetsområde

Den grundavgift som tas ut i enskilda utsökningsmål hos kronofogdemyn-
digheterna höjdes den 1 juli 1991 med 50 % (mål med fullständig tillgångs-
undersökning) resp. 40 % (mål med begränsad tillgångsundersökning). Så-
vitt nu går att bedöma understiger avgiftsinkomsterna dock även efter denna
höjning väsentligt kostnaderna för verksamheten. Riksrevisionsverket
(RRV) har på regeringens uppdrag utrett hur stora kostnaderna är i olika
grupper av mål och kommer inom kort att lämna förslag till bl. a. nya av-
giftsnivåer. Jag avser att under våren på nytt ta upp frågan om utsöknings-
avgifterna i regeringen. Utgångspunkten bör enligt min mening vara att
avgifterna bestäms så att de i princip ger full kostnadstäckning. Nya avgifts-
bestämmelser bör kunna träda i kraft den 1 juli 1992.

I ett annat ärende hemställer jag i dag att regeringen till lagrådet skall
överlämna ett förslag till nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalning-
ar m.m. Förslaget innebär i korthet följande. En dröjsmålsavgift införs
vars storlek beror på dröjsmålets längd. Dröjsmålsavgiften skall ersätta
den nuvarande, fasta restavgiften. Grundavgift skall tas ut vid indrivning
hos kronofogdemyndigheten även i allmänna mål. Jag avser att ta upp de
anslagsmässiga konsekvenserna av förslaget i 1992 års kompletteringspro-
position.

Kronofogdemyndigheterna svarar fr. o. m. den 1 januari 1992 för hand-
läggningen av mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning. Även frågan om taxesättningen i dessa mål har utretts av
RRV. Regeringen har beslutat att ansökningsavgift skall tas ut med 200 kr.
Begärs i ett mål om betalningsföreläggande även betalningsfastställelse ur
pant eller s.k. vanlig handräckning, tas endast en ansökningsavgift ut
(förordning, 1991:1709, om avgifter i mål om betalningsföreläggande och
handräckning).

Den beslutade avgiften täcker enligt RRVs beräkningar kostnaderna för
förfarandet hos kronofogdemyndigheterna. Den täcker däremot inte de
kostnader som uppkommer hos polismyndigheterna på grund av att del-
givning i en del av målen måste ske genom stämningsman. För att även
dessa kostnader skall täckas krävs det enligt RRV en total avgift på 300 kr.
RRV grundar sin beräkning på att kostnaden för delgivning genom stäm-
ningsman i genomsnitt är ca 250 kr. och att sådan delgivning måste ske i ca
40% av målen.

Enligt min mening bör man eftersträva en ordning där staten får täck-
ning för samtliga kostnader i mål om betalningsföreläggande och hand-
räckning inkl, delgivningskostnaden. Man kan emellertid se vissa nack-
delar med att införa en sådan ordning på den summariska processens
område, om motsvarande inte skall gälla i fråga om mål som handläggs i
tvistemålsordning vid de allmänna domstolarna. Jag avser därför att un-

der våren ta upp denna fråga i samråd med chefen for justitiedepartemen-
tet.

RRV behandlar i sin rapport också möjligheten att förbättra delgiv-
ningsverksamheten genom att gå över till avgiftsfinansiering av denna.
Även denna fråga avser jag att ta upp längre fram i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

6 ADB-verksamheten

I regleringsbrevet för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet avseen-
de budgetåret 1990/91 uppdrog regeringen åt RSV att, i samarbete med
riksrevisionsverket och statskontoret, undersöka och till regeringen redo-
visa hur man kan förbättra kopplingen mellan verksamhetsansvar och
kostnadsansvar för ADB-stödet inom RSVs verksamhetsområde. Arbetet
har bedrivits i det s. k. ADB 90-projektet och redovisas i projektets rapport
med principförslag till uppdragsfinansiering av ADB-verksamheten inom
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet (RSV Rapport 1991:5).

Förslaget innebär bl. a. att samtliga medelsresurser som i dag disponeras
av RSVs tekniska avdelning fördelas på användarna — skattemyndigheter-
na, kronofogdemyndigheterna och RSVs sakavdelningar. ADB-stödet
skall fortsättningsvis tillhandahållas av en särskild myndighet inom RSV-
koncernen.

För lösningen med en fristående myndighet talar enligt RSV bl.a.

— att man på det sättet får ett mera marknadsrelaterat prissättningssy-
stem,

— att rollfördelningen mellan beställare och utförare blir tydligare och

— att man slipper vissa komplikationer när externa leverantörer skall
delta i anbudsgivningen och får en bättre konkurrensneutralitet.

RRV och statskontoret ställer sig bakom den allmänna inriktningen hos
förslaget men är kritiska bl. a. mot att det saknas utredning om den
faktiska konkurrenspotentialen och även saknas en tydlig koppling till den
handlingsplan för ADB-verksamheten som RSV samtidigt redovisat. In-
nan man tar det steg som RSV föreslagit bör enligt RRV bl. a. frågor om
organisation, dimensionering och kompetens lösas. Statskontoret anser att
man genom ett alltför snabbt beslut i fråga om verksamhetens form ris-
kerar att i den egna organisationen bygga in resurser för arbete som inte
behöver utföras inom denna.

För egen del vill jag framhålla följande.

RSV har tillsammans med de stabsmyndigheter som medverkat gjort ett
mycket förtjänstfullt arbete när det gäller att belysa de frågor som aktuali-
serats genom regeringsuppdraget. Jag konstaterar dock att det finns en
osäkerhet om bl. a. vilken verksamhet som i framtiden bör bedrivas i egen
regi resp, vilket ADB-stöd som med fördel kan köpas av utomstående
leverantörer. Det är angeläget att finna en lösning som både tar till vara
möjligheterna till extern konkurrens för att göra verksamheten mera kost-
nadseffektiv och tillgodoser samhällets intresse av att säkerställa en stör-
ningsfri drift. Samtidigt bör myndigheterna ges ett heltäckande kostnads-
ansvar för verksamheten, även innefattande ADB-stödet.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Jag anser inte att en ny myndighet bör inrättas. De intressen som nu har Prop. 1991/92: 100
nämts bör enligt min mening kunna tillgodoses inom ramen för nuvarande Bil. 8
myndighetsstruktur på det sättet att ADB-verksamheten fortsättningsvis
utgör en särskild resultatenhet med ett anslag som formellt tas upp till

1 000 kr., samtidigt som de medel som i dag anvisas på anslagsposten
ADB-verksamhet fördelas på det sätt som RSV föreslagit. Resultatenheten
bör fr.o.m den 1 juli 1992 omfatta de uppgifter som handhas av RSVs
tekniska avdelning och fr.o.m. den 1 juli 1993 även uppgifterna för
skattemyndigheternas nuvarande ADB-enheter. Jag avser att återkomma
till de anslagsmässiga konsekvenserna av mitt förslag i 1992 års komplette-
ringsproposition.

7 Vissa regionalpolitiska frågor

I 1991 års budgetproposition har min företrädare lämnat en redogörelse
för vissa förändringar inom RSVs verksamhetsområde som påverkar loka-
liseringen av arbetstillfällen. Där nämns bl.a. folkbokföringsreformen.
Den är nu genomförd. I övrigt gäller att förändringarna sker successivt. Jag
gör inte någon annan bedömning av de regionalpolitiska effekterna av
dessa förändringar än min företrädare.

I sammanhanget bör också nämnas att beslut har fattats om inrättande
av lokala skattekontor i Strömsund och Sveg. Detta kan väntas ge 15 — 20
nya arbetstillfällen på vardera orten. Samtidigt medför det en minskning
av antalet arbetstillfällen inom skatteförvaltningen i Östersund.

B 1. Riksskatteverket

1990/91	Utgift	877 754 389
1991/92	Anslag	1000071000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	905 816000
1992/93	Förslag	995439000

Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om skatter
och socialavgifter samt folkbokföring och val, i den mån annat inte följer
av särskilda föreskrifter. Vidare är verket central förvaltningsmyndighet
för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan författning
samt frågor om tillsyn i och lönegaranti vid konkurs, likaledes i den mån
annat inte följer av särskilda föreskrifter.

Bestämmelser om riksskatteverkets ledning och organisation m. m. finns
i 2 kap. förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltning-
en.

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Föredraganden
Personal	900
Anslag
Förvaltningskostnader	282143000	+ 11 162000
(därav lönekostnader)	(219903000)	( + 1817000)
Expenser för annat än eget behov	64 784000	+ 374000
Utbildning och information	46284000	-3467000
ADB-verksamhet	505065000	+ 89094000
Till regeringens disposition	7 540000	-7 540000
Summa	905816000	+ 89623

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Riksskatteverkets yrkanden

Riksskatteverket har i anslagsframställningen for 1992/93 redovisat ett
budgetförslag som enligt verkets beräkningar innebär en anslagsminskning
genom generell besparing på 35 milj.kr. sammantaget för verksamhetsom-
rådet varav 2,4 milj. kr. på anslaget till RSV.

RSVs yrkanden om resurstillskott för särskilda ändamål uppgår enligt
mina beräkningar till sammanlagt 98 milj.kr. För verkets arbete med
fastighetstaxering begärs 11,4 milj. kr. och för arbetet med den nya sum-
mariska processen 5,5 milj. kr. På grund av volymökningar hos kronofog-
demyndigheterna begärs resurstillskott som för RSV uppgår till 2,6 milj,
kr. För årliga kostnader på grund av vissa investeringar i ADB-utrustning
och andra förstärkningar inom ADB-området begärs 74,6 milj. kr. För
vissa åtgärder för att öka säkerheten i verkets lokaler begärs 2,9 milj. kr.
Slutligen föreslås att 3 milj.kr. avseende arbetet med återbetalning av
mervärdeskatt till utländska företag förs över från anslaget till skattemyn-
digheterna till RSVs anslag.

Föredragandens överväganden

Pris- och löneomräkningen uppgår till 58,9 milj. kr.

För RSVs arbete med att utveckla system m. m. inför kommande fastig-
hetstaxeringar har jag beräknat 8,4 milj. kr. Vad gäller fastighetstaxering
vill jag framhålla att jag i fråga om 1994 års allmänna fastighetstaxering av
hyres- och industrifastigheter gör bedömningen att det arbete som utfördes
inför 1988 års allmänna fastighetstaxering bör kunna utnyttjas i det kom-
mande arbetet i större utsträckning än vad RSV utgått från.

För arbetet med den summariska processen har jag beräknat 4,5 milj. kr.
och för ökat resursbehov på grund av volymökningar i kronofogdemyndig-
heternas verksamhet 1,5 milj. kr. För förstärkning inom ADB-verksamhe-
ten vad gäller löpande systemunderhåll och systemutveckling har jag be-
räknat 20 milj.kr.

För de investeringar i ADB-utrustning som har prioriterats vid statskon-
torets bedömning, däribland utrustning för de två utdatacentraler som
verket planerar att inrätta, föreslår jag att ett engångsbelopp på ca 80 milj.

kr. ställs till RSVs disposition. Engångsanvisningen kommer att ersättas Prop. 1991/92: 100
med lån i riksgäldskontoret när RSV tillgodoser redovisningskraven enligt Bil. 8
bokfbringsförordningen i dess lydelse fr. o. m. den 1 juli 1991. För återbe-
talning av engångsanvisningen skall anslaget minskas med 20,9 milj. kr.

Denna minskning skall gälla under de närmast följande fem budgetåren.

Som RSV föreslagit bör ett belopp på 3 milj.kr. föras över till verkets
anslag från anslaget till skattemyndigheterna för att täcka kostnaderna för
administration av återbetalningarna av mervärdeskatt till utländska före-
tag.

Med hänvisning till vad jag nu har sagt och i övrigt till sammanställning-
en beräknar jag anslaget till RSV budgetåret 1992/93 till 995 439000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksskatteverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 995 439 000 kr.

B 2. Skattemyndigheterna1

1990/91 Utgift 3 128045 700

1991/92 Anslag 3 325 774000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 3 291 959 000

1992/93 Förslag 3 508 878 000

'Anslaget har t.o.m. budgetåret 1991/92 haft benämningen Regional och lokal
skatteförvaltning (prop. 1990/91:100 bil. 9)

Skatteförvaltningen i länen utgörs av 24 skattemyndigheter. Inom dessa
finns lokala skattekontor på sammanlagt 120 orter.

Skattemyndigheten är regional förvaltningsmyndighet för frågor om
skatter, socialavgifter, pensionsgrundande inkomst och folkbokföring, om
inte annat följer av särskilda föreskrifter.

Bestämmelser om skattemyndighetens ledning och organisation m. m.
finns i 3 kap. förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvalt-
ningen.

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Föredraganden
Personal	11000
Anslag
Förvaltningskostnader	2979 838000	+ 155 809000
(därav lönekostnader)	(2665 256000)	(+104429000)
Lokalkostnader	438609000	+ 133713000
Engångsutgifter	33238000	-19238000
Till regeringens disposition	29 548000	-29548 000
Summa	3481233000	+ 240736000
Uppbördsmedel Ersättning från allmänna pensionsfonden	189274000	+ 23817000
Nettoutgift	3291959000	+ 216919000

Prop.1991/92:100

Bil. 8

Riksskatteverkets yrkanden

Riksskatteverket har i anslagsframställningen för 1992/93 redovisat ett
budgetförslag som innebär en generell besparing på 26,5 milj.kr. på ansla-
get till skattemyndigheterna.

Samtidigt begär RSV vissa resursförstärkningar för särskilda ändamål.
För uppräkning av resurserna för omprövningsverksamhet i det nya taxe-
ringsförfarandet till helt års förbrukning begärs 3,8 milj. kr. och för skatte-
myndigheternas arbete med fastighetstaxering 3,9 milj. kr. För anskaffning
av inventarier och telefonväxlar m. m. i samband med flyttningar begärs
19,1 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Pris- och löneomräkningen uppgår till 292,1 milj. kr.

I enlighet med RSVs yrkanden har jag för uppräkning av resurserna för
omprövning av taxeringsbeslut till helt års förbrukning beräknat 3,8 milj,
kr. Jag har också för skattemyndigheternas arbete med fastighetstaxering
beräknat 3,9 milj.kr.

Ett antal skattemyndigheter flyttar under budgetåret 1992/93 till nya
lokaler. För anskaffning av vissa inventarier m. m. samt nya telefonväxlar
har jag beräknat 14 milj.kr.

Av anslaget bör 6 milj. kr. stå till RSVs disposition för arbetet med
mikrofilmning och överföring till de statliga arkivmyndigheterna av kyr-
kobokföringshandlingar.

Det tidigare under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget I 4.
Identitetsbrickor föreslås avfört från statsbudgeten. I stället har jag beräk-
nat 3,1 milj.kr. för arbetet med tillverkning och distribution av identitets-
brickor på anslaget till skattemyndigheterna.

Med hänvisning till vad som nu har anförts och i övrigt till sammanställ-
ningen beräknar jag anslaget till Skattemyndigheterna till 3 508 878 000 kr. 32

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skattemyndigheterna budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 3 508 878000 kr.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

B 3. Kronofogdemyndigheterna

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

848 759 226

694648000

682 563000

613021000

Kronofogdemyndigheternas verksamhet avser dels indrivning av det
allmännas fordringar på skatter, avgifter och böter m. m., dels verkställig-
het i mål som anhängiggörs av enskilda rättsägare. Förfarandet hos krono-
fogdemyndigheterna regleras bl. a. i utsökningsbalken. Dessutom handläg-
ger kronofogdemyndigheterna ärenden enligt lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs. Vidare är vissa kronofogdemyndigheter tillsyns-
myndigheter enligt 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) och har i denna
egenskap tillsyn över förvaltningen i konkurser.

I varje län finns en kronofogdemyndighet. Bestämmelser om kronofog-
demyndighetens ledning och organisation m. m. finns i 3 kap. förordning-
en (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Föredraganden
Personal	2725
Anslag
Förvaltningskostnader	686876000	+ 83674000
(därav lönekostnader)	(626786000)	( + 56550000)
Lokalkostnader	111 157000	+ 25915 000
Exekutiva förrättningskostnader	7190000	+ 520000
Diverse ändamål	21 146000	-1 729000
Till regeringens disposition	7 895000	-7 895000
Summa	834 264000	+ 100485000
Inkomster Ersättning från allmänna pensionsfonden	1701000	+ 27000
Utsökningsavgifter	150000000	+ 50000000
Avgifter i mål om betal- ningsföreläggande och handräckning	0	+ 120000000
Nettoutgift	682563000	-69542 000

Riksskatteverkets yrkanden

RSV redovisar i anslagsframställningen för 1992/93 ett budgetförslag som
innebär en generell besparing på 6 milj.kr. på anslaget till kronofogdemyn-
digheterna.

3 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 8

RSV begär resurstillskott för arbetet med summarisk process med 71,2
milj.kr. och på grund av det ökade antalet enskilda utsökningsmål med
15,4 milj. kr. För anskaffning av vissa inventarier, telefonväxlar m.m. i
samband med flyttningar begärs i anslagsframställningen 4,7 milj.kr. I en
senare inkommen skrivelse begärs ytterligare ca 2 milj.kr. för sådana
anskaffningar i samband med tillkommande flyttningar.

Föredragandens överväganden

Jag har vid beräkningen av anslaget beaktat dels viss justering av föregåen-
de års pris- och löneomräkning, dels att de resurser som för innevarande år
anvisats för summarisk process skall räknas upp till helt års förbrukning.

Pris- och löneomräkningen uppgår till 64,9 milj. kr.

På den summariska processens område har målmängden ökat kraftigt
sedan kalkyler gjordes beträffande resursåtgången efter överflyttningen av
denna arbetsuppgift till kronofogdemyndigheterna. Jag har beräknat det
tillkommande resursbehovet till 10 milj.kr. Jag har också beräknat medel
för portokostnader i mål om betalningsföreläggande och handräckning
med 21 milj.kr.

Som RSV anfört har antalet enskilda utsökningsmål fortsatt att öka
kraftigt. Jag anser det vara angeläget att dessa mål även fortsättningsvis
kan handläggas med godtagbar kvalitet och snabbhet. För detta ändamål
har jag beräknat 12 milj.kr.

För anskaffning av viss inredning m. m. samt telefonväxlar i samband
med flyttningar har jag beräknat 5 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört och i övrigt till sammanställning-
en beräknar jag anslaget till 613021 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 613 021 000 kr.

B 4. Stämpelkostnader

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

2812000

2500000

Från detta anslag bestrids kostnaderna för postverkets uppbörd av in-
flutna stämpelmedel och tillhandahållande av stämpelmärken.

Kostnaderna för stämpel väsendet under nästa budgetår beräknar jag till
2 500000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stämpelkostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 2 500000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

B 5. Fastighetstaxering

1990/91	Utgift	124125410
1991/92	Anslag	40000000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	39 789 172
1992/93	Förslag	22 991000

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Detta anslag belastas med kostnader for fastighetstaxeringsnämnderna
och eventuell lekmannagranskning av fastighetsdeklarationer samt kostna-
der för medverkan i fastighetstaxeringen av bl. a. lantmäteriverket.

RSV har i sin anslagsframställning beräknat det tillkommande medels-
behovet på detta anslag till drygt 31 milj.kr. Beträffande skälen för min
bedömning vill jag hänvisa till vad jag har sagt om medelsbehovet för
fastighetstaxering under anslaget B 1. Riksskatteverket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Fastighetstaxering för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 22 991 000 kr.

B 6. Ersättning till postverket m. fl. för bestyret med
skatteuppbörd m. m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

108 723274

56000000

54443815

57 380000

Från anslaget betalas ersättningar till postverket och bankerna för deras
medverkan vid skatteuppbörden. Ersättningarna avser bl. a. uppbörd och
redovisning av skatt som betalas in genom postverket och bankerna,
utbetalning genom postkontor av överskjutande preliminär skatt samt
kostnader för postverkets bestyr med mervärdeskatten. Från anslaget beta-
las vidare ersättning till postverket för de kostnader som uppstår genom
att posten vidarebefordrar de anmälningar om adressförändringar som har
gjorts till postkontoren.

Enligt en promemoria som har upprättats inom postverket beräknas
ersättningen till verket för nästa budgetår till knappt 72 milj.kr. Postbe-
fordringsavgifter och inbetalningsavgifter i postgirorörelsen har av
postverket beräknats i gällande avgiftsnivå.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att anslaget förs upp i statsbudgetförslaget för nästa budgetår
med 57,4 milj. kr. Det ankommer på regeringen att senare besluta om de
ersättningsbelopp som skall betalas ut. Detta sker på grundval av särskilda
framställningar som bygger på vederbörandes faktiska medverkan m. m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteupp-
börd m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
57 380000 kr.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

C. Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning

C 1. Byggnadsstyrelsen

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Byggnadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för civila statliga
myndigheter i frågor om lokalförsörjning, fastighetsförvaltning och bygg-
produktion. Verkets uppgift är att åstadkomma en från samhällsekonomis-
ka utgångspunkter effektiv statlig lokalförsörjning genom att utreda beho-
vet av, anskaffa och upplåta lokaler för myndigheterna inom statsförvalt-
ningen. Vidare skall byggnadsstyrelsen förvalta de fastigheter som ägs av
staten på ett företagsekonomiskt effektivt sätt och efter uppdrag från
regeringen utföra byggnadsföretag för statens räkning. Byggnadsstyrelsen
svarar även för ortsvis planering av generella lokaler för samtliga statliga
myndigheter inkl, affärsverken och totalförsvaret.

Inom byggnadsstyrelsen fanns vid utgången av budgetåret 1990/91 totalt
2131 anställda vilket är sju färre än vid utgången av föregående budgetår.

Kostnaderna för lokalförsörjningsplaneringen och för byggproduktionen
finansieras med hyresintäkter inom fastighetsförvaltningen.

Intäkterna inom fastighetsförvaltningen består till övervägande del av
hyror från statsmyndigheterna. Kostnaderna fördelas på statsägda lokaler,
inhyrda lokaler samt administration. Kostnaderna för de statsägda loka-
lerna består av drift och underhåll m. m. samt kapitalkostnader.

I statsbudgeten förs endast upp ett formellt anslag av 1 000 kr.

Resultat av verksamheten 1990/91

Verksamhetens totala intäkter inom fastighetsförvaltningen uppgick under
1990/91 till 7390 milj, kr., vilket skall jämföras med antagandet i regle-
ringsbrevet om 7026 milj. kr. Skillnaden förklaras framför allt av högre
hyror från myndigheter och större övriga intäkter än prognostiserat. Årets
resultat efter finansiella poster uppgick till 763 milj, kr., jämfört med
kravet om 726 milj. kr.

Resultatutveckling

Budgetår	1986/87	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91
Intäkter	5 447	5 765	6049	6847	7 390
Kostnader	3 255	3453	3 787	4290	4723
Intäkter/
Kostnader	1,67	1,67	1,60	1,60	1,56
Resultat efter
finansiella
poster	521	662	490	753	763
Årets resultat	665	1208	467	702	792

Regeringen har i proposition 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga
fastighetsförvaltningen och ombildningen av byggnadsstyrelsen, m. m. fö-
reslagit bl. a. att uppgiften att förvalta statens fastigheter skall skiljas från

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

myndigheternas ansvar för lokalförsörjningen, att delar av byggnadsstyrel- Prop. 1991/92: 100
sen ombildas till en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet, som bl. a. Bil. 8
skall lämna råd och stöd till regeringen och de statliga myndigheterna i
fråga om lokalförsörjning.

Vidare har regeringen i propositionen föreslagit att huvuddelen av bygg-
nadsstyrelsens fastighetsbestånd skall överföras till bolag och fortsätt-
ningsvis förvaltas i aktiebolagsform. För den del av fastighetsbeståndet
som av skilda skäl bedömts olämplig att fora över till aktiebolag föreslås
att förvaltningen skall handhas av en nybildad statlig myndighet.

Riksdagen har i stort godtagit vad som föreslagits i propositionen 1991/
92:44, FiU8, rskr. 107).

Ombildningen av byggnadsstyrelsen skall enligt förslaget påbörjas den 1
juli 1992. Av praktiska skäl torde överföringen av verksamheterna komma
att behöva ske successivt. Hela ombildningen bör dock i huvudsak vara
avslutad senast den 31 december 1992.

Mot bakgrund av ovanstående och den övergångsperiod som uppstår
vid ombildningen föreslår jag att ett förslagsanslag för byggnadsstyrelsen
förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med 1000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Byggnadsstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.

C 2. Stabs- och servicemyndigheten

1992/93 Nytt anslag (förslag) 70000000 kr.

Regeringen har i prop. 1991/92:44 föreslagit bl. a. att delar av byggnads-
styrelsen skall ombildas till en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet.
Denna myndighet skall bl.a. lämna råd och stöd till regeringen och de
statliga myndigherna i fråga om lokalförsörjning. Ombildningen skall en-
ligt förslaget påbörjas den 1 juli 1992. Riksdagen har godkänt vad regering-
en i denna del föreslagit (prop. 1991/92:44, FiU8, rskr. 107).

Regeringens behov av stabsfunktioner och myndigheternas behov av
service i lokalförsörjningsfrågor bör enligt förslaget i propositionen ges en
samlad organisatorisk lösning. En statlig stabs- och servicemyndighet bör
därför få i uppdrag att svara för dessa uppgifter. Enligt förslaget bör
servicefunktionen hållas avskild från förvaltningsuppgiften. Den nya
stabs- och servicemyndihgeten skall därför inte ha förvaltningsuppgifter.

Byggnadsstyrelsen har i flera frågor fungerat som en stabsmyndighet åt
regeringen i lokalförsörjningsfrågor. Således har byggnadsstyrelsen svarat
för bedömningarna av myndigheternas lokalbehov, beslutat om förhyrning
av kontorslokaler åt statliga myndigheter utan regeringens prövning, be-
slutat om vissa mindre ombyggnader m. m. Vidare har byggnadsstyrelsen
svarat för bevakningen av att myndigheternas, samt statens som helhet,
lokalutnyttjande varit effektivt. I den senare uppgiften har legat att besluta

om myndigheternas närmare lokalisering inom resp, stationeringsort. Prop. 1991/92: 100
Byggnadsstyrelsen har därutöver svarat för statens byggproduktion, dvs. Bil. 8
investeringarna. I denna uppgift har legat att vara byggherre, projektadmi-
nistratör, projektledare, byggadministratör och kontrollant för statens räk-
ning.

På grund av byggnadsstyrelsens breda kunnande inom fastighets- och
byggområdet har i propositionen föreslagits att den nya stabs- och service-
myndigheten bör skapas genom ombildning av delar av nuvarande bygg-
nadsstyrelsen.

Det är inte möjligt att nu bedöma hur stor servicefunktionen behöver
vara i framtiden, eftersom denna funktion föreslås bli efterfrågestyrd och
finansierad med avgifter. De uppgifter som kan förutses finns i dag huvud-
sakligen samlade inom lokalförsörjningsfunktionen på byggnadsstyrelsen.
I prop. 1991/92:44 har uppgivits att lokalförsörjningsverksamheten upp-
går till ca 70 milj.kr. I dagsläget finns inget underlag för att göra någon
annan bedömning.

Regeringen kommer inom kort att tillsätta en kommitté som skall lämna
förslag till en slutlig dimensionering av verksamheten.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att ett förslagsanslag för stabs-
och servicemyndigheten förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med 70
milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till stabs- och servicemyndigheten for budgetåret 1992/93 anvi-
sa ett förslagsanslag på 70000000 kr.

Investeringar m. m.

Föredragandens överväganden

Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde redovisas i
form av en rullande treårsplan (prop. 1990/91:100, bil.9, FiU26, rskr.
239). Planen omfattar medel för både byggnadsarbeten och fastighetsför-
värv.

Gällande treårsplan för 1991/92 till 1993/94 omfattar investeringar på
1 650 milj. kr. i prisläget den 1 januari 1991. Beloppen för de två sista åren
är preliminära. Inom ramen för treårsplanen beslutar regeringen om ge-
nomförande av enskilda byggnadsprojekt. För innevarande år får bygg-
nadsstyrelsen ta upp lån i riksgäldskontoret intill ett belopp om 2250 milj,
kr. för investeringar m. m. Lånen tillhandahålls på marknadsmässiga vill-
kor. Av praktiska skäl sätts ramen för upplåningen något högre än det
beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffa
förändringar i de olika byggnadsprojekten. Regeringen har även möjlighet
att justera låneramen i erforderlig omfattning vid oförutsedda händelser
eller större förändringar.

Investeringsbehovet för treårsperioden 1992/93 till 1994/95 beräknas
till ca 5 100 milj. kr. Investeringarnas fördelning på resp, budgetår framgår

av följande tabell. Min bedömning baseras på de lokalförsörjningsplaner Prop. 1991/92: 100
som har utarbetats av byggnadsstyrelsen och jag har i dessa frågor samrått Bil. 8
med berörda statsråd. Det bör noteras att byggnadsprojekten befinner sig i
skilda planeringsstadier. Erfarenhetsmässigt innebär det att kostnaderna
för de enskilda projekten kan komma att ändras. Det ankommer på
regeringen att besluta om justeringar av aktuella kostnadsramar.

Investeringar milj. kr. i prisläge 1991-01-01

Treårsplan	1992/93	1993/94	1994/95
Pågående/beslutade	1 535	1 269	848
investeringar
Nya investeringar m. m.	165	431	852
Summa investeringar	1700	1700	1700

Treårsplanen är rullande. Av de byggnadsprojekt som redovisades i
1991 års budgetproposition har regeringen beslutat att igångsätta följande
större byggnadsobjekt, nämligen om- och tillbyggnad av riksanstalten i
Skogome, nybyggnad för mikrobiologi vid karolinska institutet i Stock-
holm, nybyggnad för kungliga biblioteket i Stockholm, om- och nybyggnad
för landsarkivet i Uppsala, nybyggnad för matematiskt centrum i Göte-
borg, nybyggnad för biomedicinskt centrum i Göteborg och nybyggnad för
lärarutbildningar i Uppsala.

Detta innebär att flera av de byggnadsobjekt som redovisades i 1991 års
budgetproposition ännu inte har igångsatts. Dessa kvarstår i redovisning-
en som ett mått på det åtagande som regeringen har inom ramen för
treårsplanen. Vid beräkningen av medelsförbrukningen i treårsplanen be-
räknas dejsa projekt som pågående/beslutade. Därutöver redovisas förslag
till ett utökat åtagande i form av investeringar m. m.

Sammanfattningsvis innebär detta att inom ramen för treårsplanen bör
följande byggnadsobjekt med kostnadsramar överstigande 50 milj. kr.
(exkl. ränta på investeringslån) kunna påbörjas under perioden 1992 —
1994. Objekten redovisas i prioritetsordning inom resp, huvudtitel. Nya
objekt, som inte redovisats för riksdagen, markeras med kursiv stil i
sammanställningen.

Byggnads-
projekt

Kostnad

(milj, kr.)

Ju	Vänersborg. Nybyggnad av lokalanstalt Huddinge. Förvaltningsbyggnad Örebro. Förvaltningsbyggnad Gällivare. Nybyggnad av polishus Uddevalla. Förvaltningsbyggnad	80' 198 184 56' 700
UD	Washington. Kansli	130
	New York. Kansli	130
Fi	Stockholm. Ombyggnad i kv. Johannes Större	110
	Östersund. Förvaltningsbyggnad	100
	Gävle. LMV. Tillbyggnad	551
	Stockholm. Sagerska huset	55
U	Stockholm. US. Nybyggnad för geologi	157
	Lund. Nybyggnad av ekologihus	151
	Lund. Max-lab II Umeå. Nybyggnad av matematik- och	60
	informationsteknologiskt hus Umeå. Nybyggnad för beteende vetenskapligt	151
	centrum	771
	Umeå. Nybyggnad för ingenjörsutbildning	73
	Luleå. Om- och nybyggnad för högskolan Linköping. Om- och tillbyggnad för fysik	51
	och mätteknik m. m. Stockholm. Om- och tillbyggnad för	334
	konsthögskolan	68
	Stockholm. KTH. Ombyggnad av hus 43:3 Göteborg. Ny- och ombyggnad för	200
	handelshögskolan Göteborg. CTH. Nybyggnad för mikro-	320
	elektronik	150

1 Finansieras med sysselsättningsmedel. Se prop. 1991/92:25.

I den nya treårsplanen föreslås nya byggnadsprojekt i Uddevalla, Linkö-
ping, Göteborg, Stockholm, Umeå och Luleå. Årskostnadsökningen till
följd av dessa projekt finansieras inom ramen för en i princip oförändrad
medelstilldelning för resp, huvudtitel.

Jag föreslår en ny kostnadsram om 100 milj. kr. för nybyggnad av
förvaltningsbyggnad för polis, häkte och åklagarmyndighet i Uddevalla.
Polisen disponerar idag två mindre ändamålsenliga förhyrningar. Vidare
är bristen på häktesplatser mycket stor inom Göteborgsregionen.

Ombyggnaden av Sagerska huset i Stockholm har tidigare redovisats till
riksdagen. Den totala kostnaden beräknas nu till 55 milj.kr. och jag
föreslår att den nya ramen förs upp i investeringsplanen.

Jag föreslår två nya kostnadsramar för byggnadsprojekt i Umeå om 73
milj. kr. och Luleå om 51 milj. kr. till följd av lokalbehov vid övertagandet
av mellaningenjörsutbildningen.

Jag föreslår också en ny kostnadsram om 334 milj. kr. för om- och
tillbyggnad av lokaler för fysik och mätteknik m.m. vid universitetet i
Linköping. Institutionerna har idag stora lokalunderskott och nuvarande
lokaler är mindre lämpliga.

Jag föreslår vidare en ny kostnadsram om 68,4 milj. kr. för om- och
tillbyggnad av konsthögskolan i Stockholm. Projektet omfattar ombygg-
nad av kasern 3 med tillbyggnad på Skeppsholmen.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Jag föreslår en ny kostnadsram om 200 milj. kr. for upprustning, under- Prop. 1991/92: 100
håll och ombyggnad av hus 43:3 vid tekniska högskolan i Stockholm. Bil. 8

Jag föreslår en ny kostnadsram om 150 milj. kr. för ett mikroelektro-
niskt centrum vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Därmed kan
forskningen inom mikroelektronikområdet samlas i en tillbyggnad till
befintligt fysikhus inom Chalmersområdet.

Jag föreslår en ny kostnadsram om 320 milj. kr. för en ny- och ombygg-
nad av handelshögskolan vid universitetet i Göteborg. Projektet innebär
att ett ekonomiskt centrum skapas genom att lokalmässigt spridda verk-
samheter samlas i ny- och ombyggda lokaler i anslutning till universitetets
lokaler i Haga. Kostnaden beräknas till 320 milj. kr. varav 270 milj. kr.
utgör nybyggnadskostnad. Donationsmedel beräknas finansiera 150 milj,
kr. av den totala kostnaden.

För kommande treårsperiod räknar jag dessutom med att treårsplanen
inrymmer ett antal nya mindre byggnadsprojekt under 50 milj. kr. Omfatt-
ningen av och kostnaderna för dessa objekt som redovisas i detta samman-
hang har prövats av regeringen.

Inom justitiedepartementets område räknar jag med en utbyggnad av
polishögskolan i Solna till följd av ökat intag av polisaspiranter.

Vidare räknar jag med att vissa ombyggnader for statens invandrarverk i
Sagåsen och Carlslund.

I 1991 års budgetproposition angavs planeringsnivån till 1 550 milj. kr. i
prisläget 1990-01-01. Beloppen for 1992/93-1993/94 angavs som prelimi-
nära. Den föreslagna treårsplanen uppgår till 1 700 milj. kr. per år. Treårs-
planen avser planeringsläget i prisläget den 1 januari 1991. Investeringar-
na kommer att betalas ut i det prisläge som gäller vid tidpunkten för
genomförandet. Medelsbehovet för nästa budgetår för färdigställda,
pågående och beslutade byggnadsobjekt, tillkommande byggnadsobjekt,
större ombyggnader och planerade fastighetsförvärv beräknar jag till
2050000000 kr. i aktuellt genomförandeprisläge. Jag har därvid tagit
hänsyn till att de investeringar som beslutats på grundval av förslagen i
tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 finansieras via ett särskilt investe-
ringsanslag.

Som jag inledningsvis nämnde bör ramen för upplåningen sättas högre
än det i dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmäs-
sigt kan inträffa förändringar i de olika byggnadsprojekten. Jag föreslår
därför att byggnadsstyrelsens ram för upplåning fastställs till 2 500 000 000
kr. Det bör få ankomma på regeringen att vid oförutsedda händelser eller
större förändringar justera ramen i erforderlig omfattning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna treårsplanen för Investeringar m.m. i enlighet med

vad jag förordat,

2. bemyndiga regeringen att besluta om att byggnadsstyrelsen får
ta upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m. m. i enlighet med

vad jag förordat. 42

C 3. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m. m.

1992/93 Nytt anslag (förslag) 60000000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Föredragandens överväganden

Riksdagen har beslutat om nya riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen
och fastighetsförvaltningen (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr. 386 och
prop. 1991/92:44, FiU8, rskr. 107).

Dessa innebär bl.a. att byggnadsstyrelsens lokalforsörjningsmonopol
avskaffas och att myndigheterna blir lokalhållare för sin egen verksamhet.
Genomförandet är kopplat till den resultatorienterade styrningen och att
myndigheterna erhåller ramanslag. Vid den tidpunkt som byggnadsstyrel-
sen ombildas till en stabs- och servicemyndighet har endast ca 40% av de
statliga myndigheterna gått in i den resultatorienterade styrningen och
erhållit ramanslag.

Den nya stabs- och servicemyndigheten bör övergångsvis svara för lokal-
försörjningen för myndigheter som inte erhållit ramanslag och för statens
räkning sluta avtal m. m. Den bör även svara för avvecklingen av förhyrda
lokaler som myndigheter lämnat tillbaka enligt SFS 1980:598 och där
avveckling ännu ej skett eller alternativ hyresgäst anskaffats. Vidare bör
stabs- och servicemyndigheten hantera inhyrningskontrakt där överens-
kommelse inte träffats om överföring till statlig lokalbrukare med raman-
slag. Detta kan bl. a. gälla lokaler med mer än en statlig lokalbrukare.

Det gällande regelsystemet leder till differenser mellan intäkter från de
statliga hyresgästerna och kostnader i form av utbetalningar till hyresvär-
dar, administration m. m. Storleksordningen på dessa differenser har un-
der de senaste åren varit 90-100 milj. kr. per år.

Myndigheter som får ramanslag kommer att ha möjlighet att minska
lokalinnehavet inför övergången, vilket kan leda till ökning av mängden
tomma inhyrda lokaler. Dessa uppgick för budgetåret 1990/91 till ca
40000 m2 till en kostnad om ca 30 milj. kr.

En annan kostnadspost utgör löpande omteckning av hyreskontrakt,
vilka inte hunnit bli föremål för budgetering. Här bortfaller, i förhållande
till tidigare, myndigheter som redan fått ramanslag och som själva tagit
över lokalhållningsansvaret för lokalerna. För myndigheter utan raman-
slag kommer dock kostnader att uppstå.

Slutligen sätter byggnadstyrelsen idag hyran i ett framtida prisläge, utgår
ifrån senaste konsumentprisindex och räknar upp enligt inflations-
prognoser i finansplanen. Sett i ett historiskt perspektiv har man i fråga
om detta uppräkningstal regelmässigt underskattat den faktiska inflatio-
nen.

Ett belopp om 60 milj. kr. bör vara tillräckligt för att balansera uppkom-
mande förluster för inhyrda lokaler för myndigheter som inte erhållit
ramslag inklusive ej avvecklade tomma lokaler.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m. m. för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 60000000 kr.

C 4. Fastighetsförvaltningsmyndigheten

1992/93 Nytt anslag (förslag) 1 000 kr.

I proposition 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvalt-
ningen och ombildningen av byggnadsstyrelsen, m. m. har regeringen före-
slagit riksdagen bl. a. att en ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning
skall inrättas. Riksdagen har godkänt regeringens förslag (prop. 1991/
92:44, FiU8, rskr. 107).

Utgångspunkterna för inrättandet av fastighetsmyndigheten är att man
bör skilja förvaltningen av fastigheterna från stabs- och servicefunktionen.
Myndigheten skall ha som uppgift bl. a. att förvalta de fastigheter som inte
förs över till aktiebolag.

Såsom framhållits i prop. 1991/92:44 kommer samtliga nuvarande fas-
tighetsförvaltande myndigheters uppgifter att ses över. Dessa översyner
kan medföra att den nya förvaltningsmyndigheten kommer att tillföras
fastigheter från ett flertal myndigheter. Den nya myndigheten föreslås
också överta vissa andra uppgifter från nuvarande byggnadsstyrelsen.

Det är inte möjligt att nu bedöma dimensioneringen av den nya myndig-
heten. Allmänt kan dock förutses, att i den mån förvaltningsuppgifter
överförs från andra myndigheter, motsvarande personalresurser också
kommer att överföras till förvaltningsmyndigheten.

Den nya myndigheten skall på sikt vara självfinansierad.

Jag förordar därför att ett nytt förslagsanslag förs upp i statsbudgeten för
nästa budgetår med 1 000 kr.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Fastighetsförvaltningsmyndigheten för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 5. Vissa investeringar m. m.

Regeringen har på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1991/92 föreslagit att 950 milj. kr. anvisas för tidigareläggning av bygg-
nadsinvesteringar och underhållsinsatser m. m. i sysselsättningsfrämjande
syfte. Medel från detta anslag kommer även att finnas tillgängliga under
budgetåret 1992/93. Av formella skäl bör ett reservationsanslag på 1000
kr. föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa investeringar m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

D. Riksgäldskontoret och kostnader för
statsskuldens förvaltning

Övergripande mål: Jag anser att det inte finns skäl till att ändra de
övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92—1993/94.

Resurser:

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Anslag (exkl. mervärdeskatt)		72 355000 kr.
Dl.	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader ramanslag	72 355000 kr.
D2.	Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvalt- ning förslagsanslag	554880000 kr.
D3.	Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet förslagsanslag	1 000 kr.
D4.	Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet förslagsanslag	1 000 kr.

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och
förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har dessutom bl.a. till
uppgift att ge krediter till och mottaga inlåning från statliga myndigheter
och affärsverk samt att sköta viss garantigivning.

Riksgäldskontoret har inkommit med en förenklad anslagsframställan
för budgetåret 1992/93 och står nu inför det andra året i den treåriga
budgetcykeln. En resultatredovisning avseende budgetåret 1990/91 har
inkommit i en särskild rapport till regeringen.

Huvuddelen av kostnaderna för statens skuld är räntekostnader. Dessa
redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m. m. under sextonde
huvudtiteln. Övriga kostnader för statsskulden redovisas under anslagen
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader och Riksgäldskontoret: Kostna-
der för upplåning och låneförvaltning under sjunde huvudtiteln. Vid analys
av de totala kostnaderna för statsskulden bör dessa kostnadskomponenter
betraktas i ett sammanhang. Jag redovisar därför i nästa avsnitt uppgifter
om de totala kostnaderna för statsskulden. Därefter behandlas riksgälds-
kontorets anslag.

Kostnader för statens skuld

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp och förvalta lån till staten i
enlighet med lagen (1988:1387) om statens upplåning. Målet för denna
verksamhet skall vara att, inom ramen för de krav som penningpolitiken
ställer, minimera kostnaderna för upplåningen.

Statsskulden och dess fördelning har sedan 1987 utvecklats enligt följan-
de:

Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument per den 30 juni resp. år.

	Procentuell andel			Mdr.kr
	1987	1988	1989	1990	1991	1991
Statsräntelån och riksobligationslån	43	43	41	41	39	247
Statsskuldväxlar	13	12	13	15	21	134
Summa penning- och obligationsmarknaden	56	55	54	56	60	381
Premieobligationslån	8	9	10	8	8	49
Sparobligationslån/ Riksgäldskonto	5	6	5	4	3	17
Allemansspar	6	8	10	9	9	59
Summa hushålls- marknaden	21	23	25	21	20	125
Övrig upplåning i svenska kronor	2	4	3	9	8	47
Lån i utländsk valuta	21	18	18	14	12	74
Total statsskuld, miljarder kr.	609	598	590	582	627	627

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Tabellen visar att statsskulden ökar igen efter några år av fallande
volymer. Ökningen av statsskulden, som främst beror på ett ökat budget-
underskott men också på att utlåningen från riksgäldskontoret har fått en
allt större omfattning, har finansierats genom upplåning på penning- och
obligationsmarknaden. Det tillfälliga obligatoriska sparandet har också
bidragit till finansieringen med 8,4 miljarder kronor. Upplåningen från
hushållsmarknaden har minskat till följd av det ökade kravet på kostnads-
effektivitet för upplåningen samtidigt som konkurrensen om hushållens
sparande har ökat.

Upplåningen från penning- och obligationsmarknaden utgör 60% av
den totala statsskulden. Tillämpningen av valutalånenormen har inneburit
stora amorteringar av valutaskulden.

Intresset från utländska investerare att köpa svenska kronobligationer
har visat sig stort. Utlänningars innehav av svenska statsobligationer och
statsskuldväxlar uppgick per den sista augusti 1991 till 49,7 miljarder
kronor eller 12,3% av stocken.

Utgifterna för statsskulden kan delas in i tre komponenter: Ränteutgifter
och andra finansiella kostnader, såsom realiserade valutavinster och valu-
taförluster; kostnader för upplåning och låneförvaltning, t. ex. provisioner
till banker för förmedling och inlösen av upplåning; riksgäldskontorets
egna förvaltningskostnader, bl. a. lönekostnader för den egna personalen.
Vid analys av statsskuldens kostnader är det väsentligt att betrakta dessa
komponenter sammantagna eftersom de inte är oberoende av varandra.

Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1987/88—1990/91 fram-
går av följande sammanställning.

Prop. 1991/92:100

Utgifter för statsskulden budgetåren 1987/88 —1990/91

Miljarder kronor	87/88	88/89	89/90	90/91
Räntor på statsskulden m.m., brutto	54,03	59,06	65,27	63,34
Kostnader för upplåning och låneförvaltning	0.78	0,59	0,52	0,53
Riksgäldskontorets förvaltningskostnader	0,05	0,05	0,05	0,06
Summa utgifter	54,86	59,70	65,85	63,93
Utgifter i relation till statsskuldens storlek, procent	8,92	9,95	11,14	10,51

— Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret

— Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverk-
samheten och efter justering för förändrad redovisningsprincip för statsskuld växlar

Utgifterna för statsskulden uppgick under budgetåret 1990/91 till 63,9
miljarder kronor. Utgifterna för statsskulden är givetvis beroende av stats-
skuldens storlek. Utgiftsprocenten har blivit lägre i år än förra året trots att
statsskulden blivit större, bl. a. till följd av att ränteläget sjunkit under
perioden vilket ger ett omedelbart genomslag på kostnaderna för den
kortfristiga upplåningen.

För att målet om kostnadsminimering skall bli ett effektivt instrument i
den praktiska verksamheten är det nödvändigt att mäta och utvärdera
kostnaderna på ett korrekt sätt. Det krävs att verksamhetens totala kostna-
der inklusive orealiserade kursdifferenser beräknas och ställs i relation till
genomsnittlig marknadsvärderad skuld. Vid upplåning på hushållsmark-
naden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkom-
mer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda
regler.

Styrningen av statsskuldsportföljen sker med hjälp av två så kallade
riktmärkesportföljer, en för skulden i svensk valuta och en för skulden i
utländsk valuta. Genom att jämföra kostnaderna för den faktiska upplå-
ningen med de beräknade kostnaderna för en riktmärkesportfölj kan för-
valtningen av statsskulden utvärderas utifrån de övergripande riktlinjerna.
Riksgäldskontorets styrelse har beslutat att riktmärkesportföljen för kron-
upplåningen skall ha en räntebindningstid på 2,7 år och att riktmärkes-
portföljen för valutaupplåningen dels skall efterlikna valutasammansätt-
ningen i ecu och dels skall ha en modifierad duration på 2,0, motsvarande
en räntebindningstid på 2,5 år. Målet är att kostnaderna för den faktiska
skulden skall understiga kostnaderna för riktmärkesportföljen.

Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs kostnader under
budgetåren 1988/89-1990/91

Procentuell kostnad

	88/89	89/90	90/91
Upplåning i svenska kronor Penning- och obligationsmarknad	9,84	8,40	15,88
Hushållsmarknad	6,72	7,22	12,38
Total upplåning i svenska kronor netto	8,81	7,97	14,96
Riktmärkesportföljen i svenska kronor	9,72	8,17	16,01
Upplåning i utländsk valuta Lån i utländsk valuta	7,66	5,82	10,72
Riktmärkesportföljen i utländsk valuta	7,72	6,07	11,66

— Totala kostnader inkl, orealiserade kursdifferenser i förhållande till genomsnittlig
marknadsvärderad skuld.

— Pga. ändrade beräkningsprinciper förekommer vissa skillnader mellan denna
tabell och motsvarande tabell i prop. 1990/91:100, bil. 9, sid. 42.

Upplåningen i svenska kronor har i genomsnitt varit billigare än upplå-
ning enligt riktmärkesportföljen. Vad gäller penning- och obligationsmark-
nadsupplåningen har den lägre kostnaden uppnåtts genom att räntebind-
ningstiden totalt har varit något kortare än räntebindningstiden för rikt-
märket. En kortare löptid ger i tider av fallande räntor ett mer gynnsamt
resultat för en skuldförvaltare än en längre löptid. Kostnaden för penning-
och obligationsmarknadsupplåningen är justerad för kostnader i samband
med penningpolitiska åtgärder. Penningpolitiska åtgärder har under bud-
getåret inneburit kostnader för kronskulden på drygt 200 milj. kr. i sam-
band med emissioner av en större mängd statsskuldväxlar till riksbanken
under hösten 1990 och januari 1991.

Riksgäldskontoret har under det senaste året genomfört flera åtgärder i
syfte att öka likviditeten (omsättningsbarheten) i statspapper. Med en
ökad likviditet blir marknadens avkastningskrav lägre vilket innebär mins-
kade upplåningskostnader för riksgäldskontoret. Ett exempel på en sådan
likviditetshöjande åtgärd är att kontoret istället för att emittera nya lån har
öppnat gamla lån för nyteckning. Ett annat exempel är att obligationslån
med kort återstående löptid, som tenderar att vara illikvida, köps upp och
ersätts med likvida statsskuldväxellån. Det är svårt att värdera vilken
effekt dessa åtgärder har på de totala kostnaderna, men åtgärderna kan
antas ge ett väsentligt bidrag till minskade kostnader.

Hushållsupplåningen är huvudsakligen kortfristig vilket gör att denna
upplåningsform har varit gynnsam då räntorna har fallit. Villkoren sätts
dessutom på sådant sätt att räntan understiger den på penning- och obliga-
tionsmarknaden för motsvarande löptid, samtidigt som räntan skall vara
konkurrenskraftig efter skatt mot övrig privatmarknadsupplåning.

Riksgäldskontoret har under det gångna budgetåret introducerat ett nytt
upplåningsinstrument; Riksgäldskonto. Riksgäldskonto är en kontoba-
serad, fastförräntad sparform där räntan sätts mot en statsobligationsränta
med motsvarande löptid. Riksgäldskontot skall på sikt helt ersätta sparob-

1991/92: 100

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

ligationerna. I den totala kostnaden for upplåningen i svenska kronor ingår Prop. 1991 /92:100
kostnader och intäkter av utlånings- och inlåningsverksamheten. Dessa Bil. 8
intäkter respektive kostnader är till stor del justerade för icke marknads-
mässiga element i räntesättningen.

Riksgäldskontoret köpte under våren 1991 tillbaka en större mängd
utestående obligationer i utländsk valuta i syfte att öka återbetalningen av
valutaskulden. Åtgärden utgjorde en tillämpning av valutalånenormen.
Uppköpen innebar extraordinära kostnader på 100 milj. kr. då kontoret
fick betala ett pris för obligationerna som var högre än tidigare rådande
marknadspris. Den totala kostnaden för den faktiska skulden i utländsk
valuta är justerad för dessa extraordinära kostnader.

De låga kostnaderna för valutaskulden, jämfört med dess riktmärkes-
portfölj, har främst uppnåtts genom en överrepresentation av lågränteva-
lutan schweiziska franc och underrepresentation av högräntevalutorna
brittiska pund, italienska lire och spanska pesetas.

En mycket omfattande omstrukturering av valutaskuldens valutasam-
mansättning och räntebindning genomfördes efter kronans koppling till
ecu. Valutaskulden omstrukturerades från att efterlikna sammansättning-
en i korgindex till att efterlikna sammansättningen i ecu. Anpassningen
gjordes med hjälp av en stor mängd valutaswaps-, ränteswaps- och ter-
minskontrakt. De nuvärdesberäknade kostnaderna för dessa operationer
uppgår till ca 190 milj. kr.

Totalt sett har riksgäldskontoret under budgetåret 1990/91 uppnått en
besparing på 6,1 miljarder kronor jämfört med om upplåningen hade skett
enligt ett standardiserat schema och med konstant räntebindningstid. Be-
sparingen i skulden i svenska kronor uppgick till 5,41 miljarder kronor
varav 4,4 miljarder kronor är hänförligt till privatmarknadsupplåningen.
Besparingen i valutaskulden uppgick till 690 milj. kr.

Riksgäldskontoret skall spela en aktiv roll i effektiviseringsarbetet av
den statliga kassahållningen. Kontoret har inkommit med förslag till rege-
ringen om förändringar i kommuntransfereringssystem som innebär en
effektivare hantering av statens medel då förslaget innebär mindre sväng-
ningar i betalningsflödena. Förslaget beaktades i regeringens proposition
om den ekonomiska politiken. Riksgäldskontoret har vidare upptäckt
felaktigt gjorda betalningar och har på så sätt kunnat tillföra statskassan
räntekompensation på ca 5,3 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Det sätt på vilket statsskulden har styrts under det senaste budgetåret,
nämligen med hjälp av två riktmärkesportföljer, har visat sig vara ett
funktionellt och effektivt sätt att styra och utvärdera statsskuldens kostna-
der. Jag finner därför inget skäl till att ändra på sättet att styra statsskul-
den. Den justering av icke marknadsmässiga element i uppföljningen av de
totala kostnaderna som påbörjats bör fortsätta. Metoden får vidareutveck-
las successivt. Målet för statsskuldsförvaltningen bör även fortsättningsvis
vara att minimera kostnaderna för statens skuld.

Hemställan	Prop. 1991/92:100
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om styrningen och uppföljningen av de totala kostnaderna för statsskulden.	Bil. 8

D 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl

mervärdesskatt

1992/93 Förslag

72004000

70043000

68433077

72 355000

Anslaget belastas med riksgäldskontorets lönekostnader, systemutveck-
lingskostnader och andra förvaltningskostnader. Lönekostnader och andra
förvaltningskostnader som uppkommer i garantiverksamheten har förts
bort från anslaget fr. o. m. budgetåret 1991/92. Detta gäller även för detta
slag av kostnader som uppkommer i uppdragsverksamheten.

Riksgäldskontorets yrkande

Riksgäldskontoret yrkar i sin anslagsframställning att till förvaltningskost-
nader ett belopp på 68433077 kr. skall anslås. Detta motsvarar exkl.
mervärdeskatt vad som anvisats för budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

I förra årets budgetproposition föreslogs den treåriga budgetramen för
budgetåren 1991/92—1993/94 under anslaget till 210,9 milj. kr. inkl, mer-
värdeskatt. Detta innebär en oförändrad real nivå jämfört med budgetåret
1990/91. Denna nivå bör ligga fast. Mitt förslag till ramanslag för budget-
året 1992/93 har pris- och löneuppräknats med följande procentsatser;
löner 3,72%, lokalkostnader 4,25% och övrigt 7%.

Vid budgettillfället räknade riksgäldskontoret med att penningmark-
nadscentralen (PmC) skulle inrättas vilket för riksgäldskontorets del inne-
bar en besparingspotential under detta anslag på fem tjänster. Inrättandet
av PmC skulle innebära att statsskuldboken på sikt skulle kunna läggas
ned. PmC kan nu inte antas inrättas. Riksgäldskontoret bör möta den
uteblivna kostnadsminskningen med omprioriteringar under anslaget.

För finansiering i ADB- och kommunikationsutrustning beräknas riks-
gäldskontoret för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret på
högst 6426000 kr. Av detta belopp beräknas 1636000 kr användas för
lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning
som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. 4 790000 kr utgörs av ett
förlängt bemyndigande att ta upp lån i riksgäldskontoret. 51

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret
1992/93 anvisa ett ramanslag på 72 355 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

D 2. Riksgäldskontoret: Kostnader for upplåning och
låneförvaltning

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt

1992/93 Förslag

531 597 448

611040000

606887438

554 880000

Anslaget avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än
finansiella utgifter och riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. An-
slaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster
för upplåning och låneförvaltning.

Bakgrund och riksgäldskontorets yrkande

Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på följande
vis under budgetåren 1987/88 — 1990/91.

Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1987/88 — 1990/91

Miljoner kronor	87/88	88/89	89/90	90/91
Upplåning i svenska kronor	474	482	488	480
Upplåning i utländsk valuta	308	111	31	52
Totalt	782	593	519	532

Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är mycket starkt beroende
av hur upplåningsaktiviteten förändrar sig. Den största delen av nedgång-
en i upplåningskostnaderna förklaras av att bruttoupplåningen i utländska
valutor har minskat kraftigt under perioden. Minskningen av upplåningen
i utländsk valuta är en följd av tillämpningen av valutalånenormen. Kost-
naderna har dock minskat även av åtgärder som initierats av riksgäldskon-
toret.

I sin anslagsframställan och prognos för de kommande åren, antar
riksgäldskontoret att det ökade lånebehovet främst kommer att finansieras
genom upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Detta innebär
att belastningen under anslaget kommer att bli mindre än om finansiering-
en hade skett företrädesvis genom privatmarknadsupplåning. Vid budge-
teringstillfället var PmC fortfarande aktuellt; den inställda starten innebär
minskade kostnader då avgifter på 19 milj. kr. till PmC inte kommer att
betalas.

Valutaskuldens storlek antas bli oförändrad.

Riksgäldskontoret hemställer utifrån sin prognos att för budgetåret

1992/93 580 milj. kr. skall anslås till anslaget för kostnader för upplåning Prop. 1991/92:100
och låneförvaltning. Bil. 8

Föredragandens överväganden

Riksgäldskontoret har beräknat anslagsbehovet till 573 670000 kr och
hemställer om 580 milj. kr. Jag föreslår att det förstnämnda beloppet läggs
till grund för anslagsberäkningen.

Riksgäldskontoret har, vilket redan nämnts ovan, antagit att PmC skall
starta och därmed innebära kostnader i form av avgifter i storleksordning-
en 19 milj. kr. PmC-projektet synes nu inte komma till stånd och avgifter-
na kommer därmed inte att behöva betalas. Några andra kostnader under
detta anslag kommer ej att uppstå istället. Jag föreslår därför att riksgälds-
kontorets förslag minskas med motsvarande summa.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvalt-
ning för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 554880000
kr.

D 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Under detta anslag redovisas delar av den statliga garantiverksamheten.
Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av
statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till
följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten.
Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer i verk-
samheten belastar anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel skall
användas till att bestrida verksamhetens kostnader. Eventuella överskott,
netto, redovisas på inkomsttiteln Inlevererat överskott av riksgäldskonto-
rets garantiverksamhet. För budgetåret 1990/91 uppkom ett överskott i
verksamheten.

Bakgrund och riksgäldskontorets yrkande

Riksgäldskontoret förvaltar en betydande andel av samtliga statliga garan-
tier. Per den 30 juni 1991 var den garanterade kapitalskulden för de
garantier som riksgäldskontoret förvaltar 40,9 miljarder kronor. Den tota-
la statliga garantivolymen var 105 miljarder kronor. Bland övriga myndig-
heter som förvaltar statliga garantier är exportkreditnämnden volymmäs-
sigt den största.

Riksgäldskontorets kassamässiga utgifter och inkomster i garantiverk- Prop. 1991/92: 100
samheten har utvecklats på följande vis under de senaste budgetåren: Bil. 8

Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1987/88 —1990/91

Miljoner kronor	87/88	88/89	89/90	90/91
— Inkomster
Garantiavgifter	145	125	126	148
Återvinning infrianden	168	105	184	769
— Utgifter
Infrianden	229	987	9	14
Löner och övr förvalt.kost.	3	3	4	6
— Nettoinkomst	81	-760	296	897
Utestående garantiåtagande	43347	39421	42017	40931

Inför bokslutet per den 30 juni 1991 och införandet av ett nytt system av
kostnadsmässig resultatredovisning, gjorde riksgäldskontoret en riskan-
alys av utestående garantier och fordringar som hänger samman med
gjorda infrianden. Denna analys har inte föranlett några reserveringar för
förlustrisker på utestående garantier. De särskilda säkerheter kontoret har
för utestående fartygskreditgarantier anses vara tillfredsställande. Bedöm-
ningen av utestående fordringar föranledde dock nedskrivningar med
drygt 290 milj. kr. Nedskrivningen härrör ifrån fordringar som uppkom-
mit genom infrianden av fartygskreditgarantier, vilket är det garantislag
som genom åren förorsakat de största förlusterna.

Föredragandens överväganden

I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett
belopp om 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1000 kr.

D 4. Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Under detta anslag redovisas den utlåning och inlåning riksgäldskonto-
ret bedriver. På anslaget redovisas avgifter för utlåningen samt riksgälds-
kontorets kostnader för personal m. m. Ränteinkomster från utlåningen
och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m. m.

Bakgrund

Riksgäldskontorets verksamhet med utlåning till och inlåning från affärs-
verk och andra statliga myndigheter har under de senaste åren expanderat.
Utlåningen uppgick totalt till 26,8 miljarder kronor och inlåningen till
38,2 miljarder kronor per den 30 juni 1991.

Kostnaden for personal m. m. i utlånings- och inlåningsverksamheten
täcks mer än väl av kreditavgifter. Under budgetåret 1990/91 uppgick
intäkterna till 10,6 milj. kr. och utgifterna till 2,3 milj. kr.

Kapital för utlåningsverksamheten anskaffas gemensamt med riksgälds-
kontorets upplåning för att refinansiera statsskulden. Styrningen av verk-
samheten sker för närvarande tillsammans med styrningen av skulden i
svenska kronor och resultatet ingår som en del i denna.

Utlånings- och inlåningsverksamheten skall bedrivas på marknadsmäs-
siga villkor och målet skall vara att kostnaderna för verksamheten täcks av
dess intäkter.

Föredragandens överväganden

I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett
belopp om 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förelår riksdagen

att till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

E. Vissa centrala myndigheter m. m.

E 1. Tullverket

1990/91	Utgift	1 120103 542
1991/92	Anslag	1 054 523000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	1033174644
1992/93	Förslag	1 173912000

Tullverket uppbär tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid
införsel av varor samt samlar in och bearbetar uppgifter för utrikeshan-
delsstatistik.

Tullverket övervakar och kontrollerar trafiken till och från utlandet så
att bestämmelser om införsel och utförsel av varor efterlevs samt bedriver
viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot dessa bestäm-
melser.

Tullverket omfattar generaltullstyrelsen samt regionala och lokala tull-
myndigheter. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet inom tullverket.

Närmare bestämmelser om tullverkets ledning och organisation m. m.
finns i förordningen (1991:1524) med instruktion för tullverket.

Generaltullstyrelsen

Verksamhetsinriktning m. m.

Vid behandlingen av budgetpropositionen 1991 fattade riksdagen beslut
om att en ny organisation för tullverket skulle införas den 1 januari 1992.
Arbetet med att omorganisera tullverket har enligt generaltullstyrelsen
bedrivits enligt planerna.

Ett medlemskap i EG kommer att få omfattande konsekvenser för en
myndighet vars verksamhet bygger på gränskontroll i vid bemärkelse. Av
detta skäl har generaltullstyrelsen inlett ett arbete med att analysera tänk-
bara följder för tullverket. EES-avtalet kommer enligt styrelsen däremot
inte att få några mer omfattande konsekvenser för tullverket. Tullproce-
durfrågor kommer dock enligt styrelsen att få stor tyngd redan inför ett
EG-medlemskap.

Generaltullstyrelsen har inlett arbetet med att skapa förutsättningar för
att tillgodose redovisningskraven enligt bokföringsförordningen i dess ly-
delse fr. o. m. den 1 juli 1991. Fr. o. m. budgetåret 1992/93 kommer denna
princip att tillämpas för uppbördsredovisningen hos tullverket.

Generaltullstyrelsen har vidare påbörjat arbetet med ett nytt ekonomi-
system som planeras att införas till den ljuli 1993. Därmed har också
förutsättningar skapats för tullverket att redovisa hela sin verksamhet
enligt de nya bokföringsmässiga principerna.

Rationaliseringskrav

Generaltullstyrelsen har i sin anslagsframställning redogjort för vissa ratio-
naliseringsåtgärder. De viktigaste av dessa är datoriseringen av tullproce-

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

duren och omstruktureringen av organisationen. Både datoriseringen och Prop.
organisationsförändringarna bekostas genom besparingar nu och under de Bil. 8
närmaste åren till sin huvuddel av tullverket.

Styrelsen redovisar även vissa andra åtgärder såsom en ny kontrollstra-
tegi, undantag från skyldigheten att lämna vissa handlingar med tulldekla-
ration, resultatorienterad styrning via verksamhetsöverenskommelser och
nytt ekonomiadministrativt system som syftar till effektivare och förenkla-
de tullkontroll- och tullklareringsrutiner samt förbättrade ekonomiadmi-
nistrativa rutiner. Vissa av åtgärderna initieras av styrelsen i en del av
organisationen och genomförs sedan under en följd av år innan de nått
hela verket. Under innevarande budgetår disponerar styrelsen 13,6 milj,
kr. för sådana särskilda effektivitetshöjande åtgärder.

Enligt generaltullstyrelsen bör de föreslagna åtgärderna för 1992/93 leda
till att de medel som frigörs vid tillämpning av rationaliseringskravet på
tullverket får användas inom tullverksamheten.

Tulldatasystemet

Under budgetåret 1990/91 har export- och exportrelaterade transitrutiner i
tulldatasystemet (TDS) successivt börjat driftsättas hos tullmyndigheter-
na. Därmed räknar generaltullstyrelsen med att exportdelen av TDS skall
kunna vara införd i hela landet vid årsskiftet 1991/92. När det gäller
import- och uppbördssystemen avser styrelsen numera att driftsätta dessa
inom hela organisationen under en begränsad tidsperiod före sommaren
1992. Styrelsen anser vidare att de återstående systemen för vissa import-
funktioner och efterkontroll m. m. skall kunna införas enligt den ursprung-
liga tidsplanen så att i stort sett samtliga tullplatser skall kunna ha tillgång
till ett komplett tulldatasystem under år 1993.

Generaltullstyrelsen redovisar vidare att med början i mars 1991 fem
företag hittills har anslutits till TDS. Arbete pågår med att ansluta ytterli-
gare ett 10-tal företag.

Ett fortsatt intensivt arbete bedrivs av generaltullstyrelsen för att försö-
ka förmå svenskt näringsliv att intressera sig för TDS som ett steg på vägen
mot rationell informationshantering. Styrelsen konstaterar dock att det
från näringslivets sida finns en viss tveksamhet att satsa på denna utveck-
ling, men att intresset bedöms vara större för en kommande anslutning till
importdelen av TDS. Tullverkets ansträngningar kommer enligt styrelsen i
första hand att inriktas mot att få de större import- och exportföretagen
samt speditörer och ombud anslutna till TDS. För att stimulera företagen
att ansluta sig till TDS har styrelsen beslutat att fr. o. m. den 1 januari 1992
sätta ned tullförrättningsavgifterna med 50% för de företag som lämnar
uppgifter elektroniskt till tullverket.

Generaltullstyrelsen har i en skrivelse den 23 september 1991 lämnat en
särskild redovisning av TDS kostnader. Den förnyade kostnadsbedöm-
ningen stämmer enligt styrelsen i allt väsentligt överens med den ekono-
miska bedömning och lönsamhetskalkyl för TDS som styrelsen tillsam-
mans med statskontoret gjorde hösten 1990, om hänsyn tas till de prisför-
ändringar som skett mellan kalkyltillfällena.

1991/92:100

För budgetåret 1992/93 bedömer generaltullstyrelsen medelsbehovet för
TDS till drygt 85 milj, kr., dvs. en ökning med 1 milj. kr. i förhållande till
anslagsframställningen. Det nu bedömda medelsbehovet för nästkomman-
de budgetår får, förutom genom begärt anslag i anslagsframställningen,
täckas genom ingående reservation, intern finansiering, m. m. Generaltull-
styrelsen begär 72,5milj. kr. i förvaltningskostnader för att täcka drift-,
hyres- och energikostnader för ADB-byrån i Luleå samt 7,5 milj. kr. i form
av projektmedel.

Generaltullstyrelsen har planerat att genomföra det besparingskrav på
300 milj. kr. under fem-sex år som statsmakterna uppställt för TDS finan-
siering genom personalbesparingar enligt följande.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Personalbesparingar på lokal och regional nivå i årsarbetskrafter (åa) fördelat på
budgetår (bå)

	Antal åa
Bå 91/92 (920101)	63,5
Bå 92/93	61
Bå 93/94	98
Bå 94/95	78
Bå 95/96	62,5

Summa: 363

Härutöver tillkommer personalbesparingarna på central nivå som gene-
raltullstyrelsen uppskattar till ca 110 åa, fram t. o. m. bå 1995/96. Styrelsen
avser att återkomma, senast i samband med arbetet med regleringsbrevet
för bå 1992/93, med en redovisning över hur personalbesparingarna på
central nivå tidsmässigt kan genomföras.

Generaltullstyrelsens förslag till resursförstärkningar

Tullkontrollen inriktas i allt högre grad på förstärkta insatser för narkoti-
kabekämpningen. Särskilda rörliga gränskontrollstyrkor har inrättats eller
kommer att upprättas inom var och en av de fyra tullregionerna.

Tullverket noterar en viss ökning av antalet narkotikabeslag. Fler större
beslag har gjorts, vilket, enligt styrelsen, kan vara tecken på att Sverige
utvecklas mot att bli genomgångsland för narkotika.

För budgetåret 1992/93 yrkar generaltullstyrelsen 7 milj. kr. för förstärk-
ta insatser mot narkotikasmuggling enligt följande:

— en fortsatt utbyggnad av SPADI-systemet (4,2 milj, kr.);

— en sambandsman för Östeuropa (1,3 milj, kr.);

— utrustning för gränskontrollstyrka i Norra regionen (1,5 milj. kr.).

För tullverkets merarbete med det för handeln mellan EG- och EFTA-
länderna gemensamma enhetsdokumentet behövs enligt styrelsen även
under budgetåret vissa medel. Först när anslutningen av företag till tullda-
tasystemet nått en större omfattning anser styrelsen att behovet av dessa
resurser bortfaller. Styrelsen beräknar numera resursbehovet för merarbe-
tet med enhetsdokumentet till ca 5,4 milj. kr.

Anslagsöversikt

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring
1992/93

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)
Lokalkostnader

Summa kostnader

Intäkter

Ränta på tullverkets
checkräkning

Tullforrättningsav-
gifter

Försäljning av informa-
tions- och statistik-
tryck m. m.

Summa intäkter
Nettokostnad

979725812

(850269000)

123455000

1 103180812

+ 118422356

(+ 63 366000)

+ 17615000

+ 136037356

10000000

50000000 - 4700000

10006168

70006168

1033174644

- 4700000
+ 140737356

Föredragandens överväganden

Verksamhetsinriktning m. m.

Inriktningen av tullverksamheten påverkas for närvarande av ett omfat-
tande förnyelse- och förändringsarbete. För tullverket gäller det nu när-
mast att se till att den nya tullorganisationen blir effektiv och rationell så
att genomförandet av datoriseringen av tullverksamheten klaras av enligt
planerna. Det är därvid av väsentlig betydelse hur tullverket lyckas i sina
ansträngningar att förmå företagen att ansluta sig till tulldatasystemet.

Vidare har generaltullstyrelsen i uppdrag att i sin fördjupade anslags-
framställning för budgetåren 1993/94—1995/96 redovisa en analys av de
närmare effekterna för tullverksamheten i ett EG-perspektiv. Resultatet
härav bör enligt min mening kunna ingå i kommande utredningsarbete om
konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i EG.

Jag har erfarit att generaltullstyrelsen har inlett ett arbete med att skapa
förutsättningar för att tillgodose redovisningskraven enligt bokföringsför-
ordningen i dess lydelse fr.o.m. den ljuli 1991. Fr.o.m. budgetåret
1992/93 kommer dessa redovisningskrav att kunna uppfyllas för upp-
bördsredovisningen hos tullverket. För redovisning av tullverkets övriga
verksamhet anser jag det angeläget att generaltullstyrelsen vidtar fortsatta
åtgärder så att redovisningskraven kan tillgodoses för hela verksamheten
inför budgetåret 1993/94.

Rationaliseringskrav

Under innevarande budgetår disponerar generaltullstyrelsen 13,6 milj. kr.
för särskilda av styrelsen redovisade effektivitetshöjande åtgärder. Vissa
av åtgärderna initieras i en del av tullorganisationen för att sedan under
flera år genomföras inom hela tullverket.

För budgetåret 1992/93 har jag beräknat 14,5 milj. kr. för sådana fortsat-

ta åtgärder som i första hand ska leda till förbättrad ekonomiadministra- Prop.
tion samt därutöver förenklade kontroll- och klareringsrutiner inom tull- Bil. 8
verksamheten. Medlen bör kunna disponeras av generaltullstyrelsen först
efter särskilt beslut av regeringen.

Tulldatasystemet

Generaltullstyrelsen har redovisat de åtgärder som har vidtagits för det
fortsatta införandet av tulldatasystemet (TDS). Enligt den ursprungliga
tidsplanen kommer i stort sett samtliga tullplatser att få tillgång till ett
komplett tulldatasystem under år 1993.

För att tulldatoriseringen skall få avsedda effekter anser jag det särskilt
viktigt att stora ansträngningar görs inom tullorganisationen för att få
import- och exportföretagen samt ombuden för dessa anslutna till TDS.
Genom generaltullstyrelsens redovisning har jag också inhämtat att ett
intensivt arbete för närvarande bedrivs inom tullverket för att få ett ökat
intresse från näringslivets sida till en anslutning till TDS. Jag förutsätter
därvid att företagen skall finna det angeläget att kunna ta till vara de
möjligheter till rationell informationshantering som en anslutning till TDS
kan erbjuda.

I budgetpropositionen 1991 redogjordes för TDS kostnader och finansi-
ering mot bakgrund av den ekonomiska bedömning och lönsamhetskalkyl
som generaltullstyrelsen i samråd med statskontoret överlämnat till rege-
ringen. Med utgångspunkt i redogörelsen uppställdes ett besparingskrav på
300 milj. kr. som tullverket skall kunna uppfylla under en femårsperiod för
att finansiera TDS. För TDS kostnader har på tilläggsbudget II till stats-
budgeten för budgetåret 1990/91 anvisats ett reservationsanslag på 180
milj. kr.

Generaltullstyrelsen har i september 1991 lämnat en ny redovisning av
TDS kostnader. Den förnyade kostnadsbedömningen stämmer i allt vä-
sentligt överens med den ekonomiska bedömning och lönsamhetskalkyl
för TDS som styrelsen tillsammans med statskontoret gjorde hösten 1990,
om hänsyn tas till de prisförändringar som skett mellan kalkyltillfällena.

Som utgångspunkt för min bedömning av medelsbehovet för TDS för
budgetåret 1992/93 gäller att kostnaderna ryms inom den tidigare av
riksdagen godkända lönsamhetskalkylens ramar. Tullverket bör i enlighet
härmed tillföras begärda medel. Jag har därför för TDS — som numera får
anses ha övergått i en förvaltningsfas — beräknat 72,5 milj. kr. för att
täcka drift-, hyres- och energikostnader för ADB-byrån i Luleå samt 7,5
milj. kr. som projektmedel.

Jag utgår från att tullverket skall uppfylla det fastlagda besparingskravet
på 300 milj. kr. För innevarande budgetår görs en besparing med 5,4 milj,
kr. De fortsatta besparingarna på regional och lokal nivå inom tullverket
innebär för budgetåret 1992/93 ett minskat anslagsbehov av 19,2 milj. kr.
och för budgetåret 1993/94 en anslagsminskning med 24,5 milj. kr. Jag
avser att ta upp fördelningen av de totala besparingarna för TDS finansi-
ering, inkl, central nivå, inom tullorganisationen i samband med regle-
ringsbrevet för budgetåret 1992/93. De åtgärder som vidtas genom bespa-

1991/92:100

ringarna under budgetåren 1992/93 och 1993/94 utgör också tullverkets Prop. 1991/92:100

del i omställning och minskning av den statliga administrationen. Bil. 8

Vissa resursförstärkningar

Utvecklingen av narkotikabeslagen och den ökade rörligheten över grän-
serna, främst till följd av utvecklingen i Östeuropa, motiverar en fortsatt
satsning på tullens narkotikabekämpning. För en fortsatt utbyggnad av
SPADI-systemet, nyanskaffning av narkotikautrustning och för en sam-
bandsman i Östeuropa har jag beräknat 7 milj. kr. för att förstärka tullens
insatser mot narkotikasmuggling.

För tullverkets merarbete med det för handeln mellan EG- och EFTA-
länderna gemensamma enhetsdokumentet föreslår jag att tullverket även
under nästa budgetår får disponera vissa medel — 4 milj. kr. — i avvaktan
på att tulldatasystemet tas i bruk. Härefter räknar jag med att några
ytterligare medel för denna resursinsats inte skall behöva anvisas.

För investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning har jag beräk-
nat 12180000 kr. engångsvis. Engångsanvisningen kommer att ersättas
med lån i riksgäldskontoret det budgetår myndigheten tillgodoser redovis-
ningskraven enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr. o. m. den 1 juli
1991.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Tullverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag
på 1 173912000 kr.

E2. Konjunkturinstitutet

1990/91	Utgift	25051 470
1991/92	Anslag	24270000
1991/92	Anslag exkl
	mervärdeskatt	23 340600
1992/93	Förslag	24 733000

1 Basen för 1991/92 har till följd av ökade hyreskostnader höjts genom en ändring av
regleringsbrevet for innevarande budgetår.

Konjunkturinstitutet är ett vetenskapligt forsknings- och utredningsor-
gan med uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom
och utom landet, utarbeta prognoser för den svenska ekonomin samt
bedriva forsknings- och utredningsverksamhet i anslutning härtill.

Riksdagen har beslutat om konjunkturinstitutets verksamhet för treårs-
perioden 1991/92—1993/94. I regleringsbrev 1991-06-20 har regeringen
fastställt budgetramen för institutets verksamhet under treårsperioden till
70 104 000 kr. Detta innebär en reducering av ramanslaget med 5% i volym
under treårsperioden.

Konjunkturinstitutets förslag Prop. 1991/92:100

Institutets huvudförslag for budgetåret 1992/93 ansluter sig till budgetdi- &

rektiven och innebär en reducering motsvarande 1,5% av föregående års
anslag räknat exklusive mervärdeskatt.

Institutet hemställer att medel motsvarande 22 957 000 kr. ställs till

förfogande för verksamheten under budgetåret 1992/93.

Föredraganden

Förslag'.

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl att föreslå förändringar av de övergripande
mål som gäller treårsperioden 1991 /92 — 1993/94.

Resurser:

Ramanslag 1992/93 24,733 milj. kr.

Slutsatser:

Konjunkturinstitutets redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte
givit anledning att föreslå någon förändring av den tidigare fastställda
inriktningen.

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdeskatt ----------------

Föredraganden

Ramanslag 23340600 +1392400

Förslaget for budgetåret 1992/93 ansluter sig till den fastställda treåriga
budgetramen och innebär, förutom pris- och löneomräkning, en reduce-
ring motsvarande 1,5% av det omräknade anslaget.

Förslaget ansluter sig principiellt till konjunkturinstitutets anslagsfram-
ställning för budgetåret 1992/93.

Konjunkturinstitutet omfattas fr. o. m. innevarande budgetår av den
försöksverksamhet med ändrad finansieringsmodell för investeringar i
viss ADB- och kommunikationsutrustning som initierades budgetåret
1990/91. För finansiering av ADB-utrustning beräknas konjunkturinstitu-
tet för budgetåret 1992/93 få ta upp lån i riksgäldskontoret på högst
2 589000 kr. Av detta belopp beräknas 1 829000 kr. användas för lösen av
återstående kapitalskuld hos statskontoret för ADB-utrustning som an-
skaffats t.o.m. innevarande budgetår. Resterande del — 760000 kr. —
utgörs av ett förlängt bemyndigande att ta upp lån i riksgäldskontoret.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett ram-
anslag på 24 733 000 kr.

E 3. Finansinspektionen

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1000

88275000

Reservation

Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
utöva tillsyn över finansiella institutioner och marknader.

Finansinspektionen leds av en generaldirektör som också är ordförande
i inspektionens styrelse.

Finansinspektionen bildades den 1 juli 1991 genom en sammanslagning
av bankinspektionen och försäkringsinspektionen. En särskild utredare
(dir. 1991:33) har under hösten 1991 gjort en översyn av inspektionens
organisation och lämnat förslag till förändringar. Förslaget bereds för
närvarande i finansdepartementet. Inspektionens inre organisation beräk-
nas kunna läggas läggas fast i början av 1992.

Finansinspektionens verksamhet finansieras genom obligatoriska avgif-
ter från de institut som står under tillsyn av inspektionen. Avgifterna har
inte tagits upp på statsbudgetens inkomstsida utan förts till ett reserva-
tionsanslag som uppbördsmedel. För inspektionens verksamhet har rege-
ringen fastställt en utgiftsstat för budgetåret.

I den pågående omläggningen av budgetprocessen ingick bankinspektio-
nen och försäkringsinspektionen i budgetcykel 2 (1992/93 — 1994/95).
Sammanslagningen av de båda inspektionsmyndigheterna har lett till att
finansinspektionens inträde i den nya budgetprocessen har förskjutits till
1993/94. Myndighetsspecifika direktiv för inspektionen skall enligt nuva-
rande planering beslutas av regeringen i början av 1992.

Finansinspektionen

Finansinspektionens förslag kan sammanfattas enligt följande.

Inspektionen redovisar flera aspekter på den snabba utvecklingen av
finansmarknaden med omfattande strukturförändringar och internationa-
lisering av de finansiella företagen. Det redovisas också hur inspektionens
arbetsformer har anpassats efter detta med en inriktning och koncentra-
tion på de mest betydande tillsynsområdena.

Sammanslagningen av inspektionsmyndigheterna leder i flera avseen-
den till rationaliseringsvinster och efifektiviseringar, där frigjorda resurser
på sikt kan styras över till eftersatta områden. Finansinspektionens nuva-
rande personalresurser ställda i relation till verksamhetens omfattning och
komplexitet motsvarar emellertid inte de verkliga behoven. De svenska
finans- och försäkringsmarknaderna är både större och mer differentierade
än i flertalet länder. Vid en internationell jämförelse framstår därför

inspektionens personalresurser som små. Enligt inspektionens mening kan Prop. 1991/92: 100
ingen annan slutsats dras än att tillsynsverksamheten bör rustas upp på Bil. 8
både kortare och längre sikt och att detta kommer att kräva resurstillskott.

Inspektionen finner att den påbjudna generella nedskärningen inte
framstår som realistisk. I stället redovisas ett alternativt budgetförslag för
budgetåret 1992/93.

Förslaget innebär kompensation för pris- och löneomräkningar samt en
förstärkning av resurserna med 18090000 kr., varav 835000 kr. engångs-
vis. Av förstärkningen avser 5 900000 kr. lönekostnader motsvarande
fjorton nya tjänster och 4400000 kr. ADB-investeringar.

Inspektionen har anlitat en extern konsult for en total genomlysning av
myndighetens behov av ADB-stöd i framtiden. Genomgången utfördes
under oktober månad 1991. För att förverkliga de angelägna ADB-projek-
ten behöver inspektionens nuvarande maskinutrustning helt bytas ut. Att i
detta skede lämna ett utförligt kostnadsförslag för ADB-satsningen anses
inte möjligt. Kostnaderna för satsningen uppskattas till ca 13 milj, kr.,
varav hårdvarudelen beräknas till ca 10 milj. kr. Uppbyggnaden av inspek-
tionens nya ADB-miljö föreslås starta under våren 1992 och genomföras
under en treårsperiod. En sådan kraftig utbyggnad av inspektionens ADB-
stöd ställer också krav på ytterligare ADB-personal och utbildningsinsat-
ser. ADB-gruppen behöver förstärkas med tre personer alt. konsulttjänster
till en kostnad av 1,3 milj. kr. Däremot finns inga ökade kostnader för drift
och underhåll medtagna.

Föredragandens överväganden

Ändrad anslagsform

Jag har i det föregående erinrat om att finansinspektionens verksamhet
finansieras genom avgifter från de kreditinstitut och försäkringsföretag
m.fl. som står under inspektionens tillsyn. I statsbudgeten tas upp ett
reservationsanslag på 1 000 kr. och i regleringsbrevet fastställer regeringen
en utgiftsstat för det kommande budgetåret. Anslaget får inte uppvisa
någon belastning per den 30 juni och anvisade medel, 1 000 kr., skall vid
samma tidpunkt omföras till inkomsttitel. Den anslagsform som nu tilläm-
pas för finansinspektionen är en konstruktion som inte systematiskt kan
hänföras till någon av de anslagsformer som vanligen används. Enligt min
mening bör denna särskilda anslagsform ersättas med anslagsformen ram-
anslag. Ett byte av anslagsform förutsätter att de avgifter som finansierar
inspektionens verksamhet förs till särskild inkomsttitel i statsbudgeten.
Avgifterna beräknas för budgetåret till 107 000 000 kr.

Anslagsnivå

Som övergripande mål för verksamheten gäller att inspektionen skall se till
att laglighet, säkerhet och sundhet råder inom tillsynsområdet och att
förtroendet upprätthålls för marknadernas stabilitet och funktionsförmå-
ga. Inspektionen skall också se till att en ändamålsenlig struktur och

inriktning på marknaden främjas. Det är angeläget att inspektionens till- Prop. 1991/92: 100
synsverksamhet präglas av en hög ambitionsivå såväl nationellt som inter- Bil. 8
nationellt.

Som tidigare översiktligt nämnts sker betydande förändringar inom
tillsynsområdet. Denna utveckling kräver ändrad eller ny lagstiftning. De
lagändringar som nyligen genomförts kommer, liksom de lagändringar
som föranleds av de utredningsförslag som lagts eller kommer att läggas
fram, att på olika sätt påverka arbetsuppgifterna för inspektionen.

De ändringar som föranleds av Sveriges undertecknande av EES-avtalet
kommer att ställa särskilda krav på insatser från inspektionens sida. Vida-
re innebär allmänhetens stora intresse för ekonomiska frågor att även
massmedierna ställer krav på inspektionens service och insatser i olika
avseenden.

Det är mot denna bakgrund angeläget att inspektionens resurser an-
vänds på ett så effektivt sätt som möjligt, så att organisationen klarar att
möta de krav som utvecklingen inom tillsynsområdet ställer.

Inspektionsmyndigheterna har under flera år erhållit betydande resurs-
tillskott. Under de tre senaste budgetåren har resursökningen, inklusive
pris- och löneomräkning, uppgått till 44 milj. kr. Finansinspektionens stat
höjdes inför innevarande budgetår med 26 784000 kr., från 62 599000 kr.
till 89 383000 kr. inkl, mervärdeskatt.

Vid sammanslagningen av de båda inspektionsmyndigheterna förutsat-
tes (prop. 1990/91:177 s. 12) att rationaliserings- och effektivitetsvinster
skulle uppstå och vara avläsbara från och med budgetåret 1992/93. I
direktiven angående inspektionens organisation anges (dir. 1991:33 s. 3)
att utredaren bör utgå från att inspektionens avgiftsfinansierade utgifts-
ram — bortsett från pris- och löneomräkning — under perioden t.o.m.
budgetåret 1994/95 skall hållas på en nivå motsvarande den ram som har
föreslagits för budgetåret 1991/92 i prop. 1990/91:177. Innan finansin-
spektionens organisation lagts fast och effekterna av sammanslagningen
kunnat utvärderas bör enligt min mening inspektionen inte tillföras ytterli-
gare resurser. Jag föreslår därför att inspektionen i förhållande till inneva-
rande budgetår skall bedriva sin verksamhet med en i reala termer oför-
ändrad resurstilldelning. Detta innebär att erforderliga reformer får finan-
sieras genom sedvanliga omprioriteringar inom myndigheten och genom
de rationaliserings- och effektivitetsvinster som uppstår vid sammanslag-
ningen.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen för innevarande budgetår

till 5 886000 kr.

Med hänvisning till vad jag anfört bör anslagsnivån for finansinspek-
tionen sättas till 88 275000 kr. exkl. mervärdeskatt för nästa budgetår.

Investeringar i anläggningstillgångar

Chefen för finansdepartementet har tidigare denna dag presenterat en
försöksverksamhet som innebär en ny beslutsordning och en ändrad finan-
sieringsmodell för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar.
Finansinspektionen omfattas av denna försöksverksamhet. För investe- 65

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

ringar i anläggningstillgångar beräknas inspektionen ta upp lån i riksgälds- Prop. 1991/92:100
kontoret på högst 12 717000 kr. under tiden till och med budgetåret Bil. 8

1994/95. Av detta belopp beräknas 2 717000 kr. användas för lösen av
återstående kapitalskuld hos statskontoret for ADB-utrustning som an-
skaffats t. o. m. innevarande budgetår samt for lösen av ianspråktaget
utrustningsanslag som kvarstår att amortera.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Finansinspektionen för budgetåret 1992/93 anvisa ett ram-
anslag på 88 275 000 kr.

E4. Riksrevisionsverket1

1990/91	Utgift	151 424000
1991/92	Anslag	153222 000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	147167600
1992/93	Förslag	166 240000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget B 4. Riksrevisionsverket.

Inkomsterna vid riksrevisionsverket (RRV) budgeteras under budget-
året 1992/93 till 123 298000 kr. De totala utgifterna uppgår således till
289 538000 kr.

Riksrevisionsverket (RRV) är enligt sin instruktion (1988:80, ändrad
senast 1991:1389) central förvaltningsmyndighet för statlig redovisning
och revision.

RRV tilldelades inte någon treårig budgetram för perioden 1991/92 —
93/94 i avvaktan på ställningstagande till utredningen om stabsmyndighe-
ternas verksamhet (C 1990:04). Den huvudsakliga inriktningen av RRV:s
verksamhet gäller enligt verkets regleringsbrev t.o.m. budgetåret 1993/94.
RRV har lämnat en förenklad anslagsframställning och redovisar i denna
endast frågor som kan hänföras till väsentligt ändrade förhållanden, nya
förutsättningar eller konsekvenser av beslut under 1990/91.

Verket föreslår i sin anslagsframställning bl. a. att resurstillskott ges för
den utökade granskningen av myndigheternas årsredovisningar. Om också
årsredovisningarna inom försvarets myndigheter skall granskas av RRV
behöver ytterligare resurser tillföras. För att säkerställa ett effektivt infö-
rande av den nya redovisningsmodellen bedömer RRV att särskilda medel
behöver tillföras. European Organisation of Supreme Audit Institutions
(EUROSAI) har uppdragit åt RRV att vara värd för organisationens andra
kongress i juni 1993. För genomförande av kongressen krävs enligt RRV
ett resurstillskott om 3 milj. kr. RRV föreslår vidare att internationella
revisionsuppdrag får faktureras berörda departement för kostnader som
inte ersätts av de internationella organen.

För budgetåret 1992/93 föreslår verket ett ramanslag på 157 522000
kr., varav 4900000 kr. som en engångsutgift.

Föredraganden

Förslag

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Övergripande mål:

Vissa förändringar görs i de övergripande mål som gäller treårspe-
rioden 1991/92— 1993/94 mot bakgrund av det förslag som lämnas
om utformningen av stödet till regeringen m. m. i samband med
införandet av nya styrformer i statsförvaltningen.

— Redovisningsrevisionen skall verka oberoende och självständig i
förhållande till den normerande verksamheten vid verket.

— RRV skall svara för det metod- och utvecklingsarbete och till-
handahållandet av de ekonomisystem som den förändrade styr-
ningen av statsförvaltningen kräver.

Resursförstärkningar görs för granskningen av årliga resultatre-
dovisningar och för arbetet med att utforma redovisningsföreskrif-
ter och god redovisningssed i staten samt för förbättringar av RRV:s
inkomstberäkningar.

Förändringen av riksrevisionsverkets organisation bör träda i
kraft den 1 juli 1992.

Resurser:

Ramanslag 1992/93 166 240000 kr.

Slutsatser:

Jag har tidigare idag redogjort för mitt ställningstagande till utredningen
om stabsmyndigheternas verksamhet.

Mot bakgrund av regeringskansliets och myndigheternas förändrade
roller och behovet av att säkerställa införandet av nya styrformer i statsför-
valtningen föreslår jag vissa förändringar av den verksamhet som idag
bedrivs inom riksrevisionsverket (RRV).

Vad gäller inriktningen av verksamheten vill jag anföra följande. Re-
dovisningsrevisionen skall bedrivas oberoende och självständig i förhål-
lande till normerande verksamhet vid verket. Jag är nu inte beredd att
föreslå att revisionen förs över till en egen myndighet. Frågan om en
separat revisionsmyndighet kan komma att aktualiseras om erfarenheter-
na av det pågående förändringsarbetet och dess genomslag hos myndighe-
terna och regeringskansli påkallar detta. Förvaltningsrevisionen skall även
i fortsättningen bedrivas oberoende och egeninitierat. Regeringen har
sedan tidigare i viss utsträckning haft möjlighet att ge uppdrag till RRV:s
förvaltningsrevision. Sådana uppdrag bör även framledes kunna ges utan
att konflikt uppstår med kravet på oberoende.

RRV skall svara för det metod- och utvecklingsarbete som den förändra-
de styrningen av statsförvaltningen kräver. RRV skall ge stöd både åt
regeringskansli och myndigheter i frågor som rör budgetprocess, mål- och
resultatstyrning, redovisning, systemanvändning och övriga ekonomistyr-
ningsfrågor. Jag anser att normeringsverksamheten inom redovisningsom-

rådet skall förstärkas organisatoriskt inom verket. Jag föreslår också en Prop. 1991/92:100
förstärkning av den inkomstberäkningsfunktion som finns inom RRV. Bil. 8

Myndigheterna skall ta ett ökat ansvar för sin ekonomi. Detta förutsät-
ter en hög standard på myndigheternas redovisning. Jag föreslår att RRV
under budgetåret 1992/93 får utökade resurser för att stödja myndigheter-
na vid övergången till de nya redovisningsmetoderna. Jag bedömer också
att resurser måste tillföras för granskningen av de årliga resultatredovis-
ningarna (utom för försvarets myndigheter). Jag bedömer vidare att för-
stärkningar måste göras på det ekonomiadministrativa området för att
tillgodose riksdagens och regeringens krav på information samt för att
möta de krav som ställs på myndigheterna.

Budget

1000-tals kr.

1991 /92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdesskatt ----------------

Föredraganden

Summa anslag 147167 +19073

Summa intäkter 97400 +20898

Summabudget 250622 +38916

Anslaget för budgetåret 1992/93 har beräknats utifrån följande utgångs-
punkter. För att revisionen skall kunna genomföra granskningen av myn-
digheternas årliga resultatredovisningar och för arbetet med att utforma
redovisningsföreskrifter och god redovisningssed i staten samt för förbätt-
ringar av RRV:s inkomstberäkningar har 8 milj. kr. tillförts verksamheten.
En ramförstärkning med 1 milj. kr. har gjorts för redovisningsrevision av
banverket. Medel har beräknats för de frågor som har förts över från
civildepartementet till RRV genom ändring i instruktionen (1991:1389).
För genomförandet av 1993 års EUROSAI — kongress har medel beräk-
nats under anslaget A 4. Utvecklingsarbete. På detta anslag har även medel
beräknats för att stödja myndigheterna i deras övergång till de nya
redovisningsmetoderna. Resurser för medverkan i EG-anpassningen av
offentliga upphandlingsregler bör klaras genom omprioriteringar av resur-
ser. Jag tar inte nu ställning till frågan om finansiering av internationella
revisionsuppdrag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksrevisionsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett ram-
anslag på 166240000 kr.

E5. Statskontoret1

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

1990/91	Utgift	90734000
1991/92	Anslag	90567000
1991/92	Anslag exkl.	88 848 336
	mervärdeskatt
1992/93	Förslag	101878000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln anslaget B 2. Statskontoret (Prop.
1990/91:100, bil. 15)

Inkomsterna vid statskontoret har beräknats till 12 314464kr. under
budgetåret 1992/93. Inkomsterna består till största delen av ersättning för
anskaffning och förvaltning av ADB-utrustning, som beräknas till
10170000kr. Övriga inkomster utgör ersättning för vissa produkter och
tjänster såsom publikationer, seminarier m. m. De totala utgifterna uppgår
således till 114193 000 kr.

Statskontoret är central förvaltningsmyndighet för administrativ ut-
veckling och rationalisering. Statskontoret skall enligt sin instruktion
(1988:959, ändrad senast 1991:1391) verka för att statlig verksamhet
bedrivs under god hushållning med tillgängliga resurser genom att utföra
och medverka i utredningar, utveckla och lämna förslag om formerna för
styrning och organisation av statlig och statligt finansierad verksamhet,
verka för och lämna förslag om en ändamålsenlig ansvars- och uppgiftsför-
delning för den offentliga verksamheten samt verka för effektiv och säker
användning av ADB.

Statskontoret har i sin förenklade anslagsframställning i avvaktan på
regeringens slutliga ställningstagande till utredningen om stabsmyndighe-
ternas verksamhet (C 1990:04) utgått från en i förhållande till innevarande
budgetår oförändrad verksamhetsinriktning.

Statskontoret föreslår ett ramanslag för 1992/93 på 87 515 000 kr. exklu-
sive mervärdeskatt, vilket innebär att resurserna realt skärs ned med 1,5 °/o.

Föredragandens överväganden

Förslag

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Övergripande mål

Statskontorets huvudinriktning skall vara att ge regeringen stöd i
genomförandet av de nya styrformerna.

Statskontoret skall på uppdrag från regeringen biträda i arbetet
med att formulera mål- och resultatkrav för olika verksamhetsområ-
den, belysa samband mellan olika verksamheter och departements-
områden, utföra analyser inom och över sektorgränser, klarlägga
effekter av olika styrmedel.

Statskontorets verksamhet inom det informationsteknologiska
området skall preciseras under våren avseende koncerngemensam-
ma och strategiska frågor.

Resurser m.m.

Ramanslag 1992/93 101 878000 kr.

Slutsatser:

Allmänt om verksamhetsinriktningen

Verksamheten vid statskontoret beräknas under budgetåret 1992/93 bedri-
vas i oförändrad omfattning. Det fortsatta organisationsarbetet får klarläg-
ga inriktningen och omfattningen av statskontorets arbete på ADB-områ-
det liksom de preciseringar som behövs när det gäller stabsmyndighetens
roll i förhållande till förvaltningsrevisionen vid RRV.

Anskaffning och förvaltning av ADB-utrustning

Som jag tidigare redovisat (bilaga 1, Särskilda frågor, avsnitt 7) kommer
det reservationsanslag för anskaffning av ADB-utrustning som disponeras
av statskontoret att avvecklas till följd av att en ny finansieringsmetod
med lån i riksgäldskontoret införs. Statskontoret ansvarar även fortsätt-
ningsvis för anslaget till dess att samtliga myndigheter löst ut sina kapital-
skulder.

Omfattningen och formerna för ett fortsatt stöd till regeringskansliet vid
prövningen av stora ADB-investeringar får övervägas i samband med att
statskontorets framtida stabsuppgifter ytterligare preciseras.

Statskontoret behåller under budgetåret 1992/93 sina uppgifter i sam-
band med upphandling av ADB-utrustning. I de fortsatta övervägandena
bör dock inriktningen vara att så långt möjligt delegera upphandlingsverk-
samheten till myndigheterna. I samband med en precisering av statskonto-
rets uppgifter bör behovet av och formerna för en fortsatt inköpssamord-
ning inom ADB-området i statsförvaltningen genom avrops- och ramavtal
prövas.

Statens person- och adressregisternämnd Prop. 1991/92:100

Hil 8

Statskontoret har hittills mot ersättning tillhandahållit kansliresurser åt
statens person- och adressregisternämnd (SPAR-nämnden). SPAR-nämn-
den är huvudman för det statliga person- och adressregistret. Nämndens
verksamhet m.m. framgår av förordningen (1988:1101) med instruktion
för statens person- och adressregisternämnd (ändrad senast 1989:165).
För budgetåret 1992/93 har kostnaderna för nämnden beräknats under
statskontorets anslag. Detta innebär inte någon förändring i nämndens
ansvar och verksamhet.

Anslaget:

1991/92 Beräknad ändring

exkl. 1992/93

mervärdesskatt ----------------

Föredraganden

Budget

Utgifter:
Förvaltnings-
kostnader

Inkomster:
Ersättning för
anskaffning och
förvaltning av
ADB-utrustning
Ersättning för
vissa produkter
och tjänster

105155 300 + 9038000

13600000 - 3430000

2 706964 - 564000

88848336 +13030000

Anslaget har beräknats utifrån följande utgångspunkter:

1. Ett rationaliseringskrav på 1,5% har tillämpats.

2. Medel har beräknats för de frågor som förts över från civildeparte-
mentet till statskontoret genom förändring i instruktionen (1991:1391).

3. Medel har beräknats för SPAR-nämnden, vars anslag (tidigare C6.
under trettonde huvudtiteln) upphör.

4. Medel har beräknats för täckning av inkomstbortfall till följd av den
påbörjade avvecklingen av reservationsanslaget Anskaffning av ADB-ut-
rustning (tidigare B 3. under trettonde huvudtiteln).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statskontoret för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag
på 101 878000 kr.

E 6. Regeringskansliets förvaltningskontor1 Prop. 1991/92:100

Bil. 8

1990/91	Utgift	362435325
1991/92	Anslag	386940000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	380471221
1992/93	Förslag	420437000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln anslaget A 3 (prop. 1990/91:100,
bil. 15)

Regeringskansliets förvaltningskontor (FK) är enligt sin instruktion
(1988:1147, ändrad senast 1991:1403) ett gemensamt förvaltnings- och
arbetsgivarorgan för frågor som enbart rör statsrådsberedningen, departe-
menten, utrikesrepresentationen eller kommittéerna.

Förvaltningskontoret leds av en styrelse. Chef för förvaltningskontoret
är en förvaltningsdirektör.

	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Föredraganden
Personal	245		+ 8
Anslag Förvaltningskostnader	58089438	+	2234779
(därav lönekostnader)	(54 176000)	( +	2092000)
Lokalkostnader	277 211000	+ 27 889000
Gemensamt utvecklings-
arbete	765087
Gemensamma investeringar Gemensamma förvaltnings-	619494
kostnader	42 886202	+	6986 000
Engångsanvisning Kostnader för statsråds-	900000	—	750000
bilar		+	3606000
	380471 221	+ 39965779

Förvaltningskontoret

Förvaltningskontoret föreslår i sin anslagsframställning bl. a. följande:

1. Undantag från besparingskravet.

2. För nytillkomna resp, avvecklade lokaler föreslås en nettoökning av
anslagsposten Lokalkostnader med 3,4 milj, kr (utöver byggnadsstyrelsens
avisering) samt ökning av anslagsposten p.g.a. byggnadsstyrelsens ändrade
ansvarsområde avseende invändigt underhåll av fastigheterna.

3. För ökade underhållskostnader inom ADB-området samt för vissa
åtgärder i telefonväxeln föreslås en ökning av anslagsposten 5 Gemensam-
ma förvaltningskostnader med 1 milj. kr. (varav 150000 kr som engångs-
anvisning).

Föredraganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
420437000 kr.

Förvaltningskontoret undantas från rationaliseringskravet endast med Prop. 1991/92: 100
avseende på lokalkostnader. Återlagda medel skall användas for att höja Bil. 8
den ekonomiadministrativa standarden.

För kostnader i samband med att förvaltningskontoret från byggnadssty-
relsen övertar ansvaret för inre underhåll av de förhyrda lokalerna har jag
beräknat 3 748 000 kr och för övertagande av ansvaret för statsrådsbilarna
från civildepartementet 3 606000 kr. Vidare har jag engångsvis räknat
med 150000 kr avseende kostnader för anslutningsarbeten i departemen-
tens växel vid utbildningsdepartementets flyttning till nya lokaler. Jag har
också beräknat 580000 kr. för ökade underhållskostnader inom ADB-
området i samband med att säkerheten förbättras. Möjligheterna till kom-
munikation mellan departementen via datanät ökas därigenom.

Mot bakgrund bl.a. av vad som framfördes i kompletteringsproposi-
tionen 1990/91:150 om behovet av att regeringskansliets arbetsformer och
organisation vidareutvecklas och att internadministrationen rationaliseras
och görs effektivare kommer jag inom kort att lämna förslag om en översyn
av dessa frågor. Härvid skall beaktas möjligheterna till större efterfråge-
styrning av förvaltningskontorets verksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 420437000 kr.

E 7. Inredning och utrustning m.m.1

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

19 202 301

12000000

10610000

*Reservation

7 592 765

1992/93 Förslag 35000000

* exkl. mervärdeskatt

1 Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget C 2. Inredning och utrustning
m.m.

Föredragandens överväganden

Anslaget disponeras delvis av byggnadsstyrelsen och får användas för
inredning och utrustning m. m. av statliga lokaler efter beslut av regering-
en.

I gällande plan finns uppfört kostnadsramar för inredning och utrust-
ning om drygt 182 milj. kr. för regeringskansliets lokaler i Södra Klara och
boverket i Karlskrona. Medelsförbrukningen för dessa pågående och be-
slutade projekt beräknas till ca 22 milj. kr. under nästa budgetår.

För nästa budgetår föreslår jag en ny kostnadsram för inredning och
utrustning för Sagerska huset om 12,1 milj. kr. Det ankommer vidare på
regeringen att besluta om mindre justeringar av aktuella kostnadsramar.

För fortsatt ADB-utbyggnad och säkerhetshöjande åtgärder för regerings-
kansliet i Södra Klara m. m. beräknar jag ett tillkommande behov av ca 18
milj. kr.

Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas till 35 milj. kr. Under ansla-
get bör en anslagspost ställas till byggnadsstyrelsens disposition för inred-
ning och utrustning som sammanhänger med byggnadsåtgärder, medan
övriga medel bör ställas till regeringens disposition.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Inredning och utrustning m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 35 000000 kr.

E 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser*

1990/91	Utgift	419613000
1991/92	Anslag	431 442000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	418811000
1992/93	Förslag	435033000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 2. Statistiska centralby-
rån: Statistik, register och prognoser (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den
statliga statistikproduktionen och ansvarar för huvuddelen av denna. För-
utom under anslaget E 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser anvisas SCB också medel under anslagen E 9. Statistiska cen-
tralbyrån: Uppdragsverksamhet samt E 10. Folk- och bostadsräkningar.
Bestämmelser om SCB:s ledning och organisation m. m. finns i verkets
instruktion (1988: 137, ändrad senast 1989:749).

SCB är en av de myndigheter som på försök tillämpat treåriga budget-
ramar. Budgetåret 1992/93 är sista året i en treårsperiod. SCB tillämpar
dessutom programbudgetering och tilldelas anslag i programtermer. Föl-
jande huvudprogramindelning gäller för SCB.

I Statistik, register och prognoser

II Uppdragsverksamhet

Program I är indelat i 14 delprogram, ett för varje departement och ett
för gemensamma frågor.

Från anslaget betalas utgifter för huvudprogrammet Statistik, register
och prognoser, som avser statistikproduktion, samordning av den statliga
statistiken, förande av vissa register samt prognos- och utvecklingsarbete
inom statistikens område m. m.

Statistiska centralbyrån

SCB föreslår bl. a. följande.

— För verksamheten under program I, Statistik, register och prognoser,

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

anvisas ett ramanslag under VII huvudtiteln E8. Statistiska centralby- Prop. 1991/92:100
rån: Statistik, register och prognoser på 371 729000 kr., ett förslagsan- Bil. 8

slag under IX huvudtiteln på 37485000 kr. samt ett förslagsanslag
under XIV huvudtiteln på 1 330000 kr.

— Pris- och löneomräkning sker av medlen under dessa anslag.

— Regeringen prövar de förslag till utökningar utanför anslagsramen som
SCB anmäler och anvisar i förekommande fall ytterligare medel under
anslag E 8. under VII huvudtiteln.

— Verket ges tillstånd att ta upp lån hos riksgäldskontoret på 19200000

kr. för anskaffning av ADB-utrustning.

Föredraganden

Några huvudpunkter

1. Den treårsram och allmänna inriktning av SCB:s verksamhet
som presenterades i budgetpropositionen 1990 ligger i huvudsak
fast. Vissa förändringar genom omprioriteringar inom ramen för
statistikanslaget samt inom andra anslag gjordes i budgetproposi-
tionen 1991 och görs även nu. Ny statistik är bl.a. statistik över
avlagda poäng i högskolan och över företagens personalutbildning.
Verksamhet som innebär en anpassning till EES-avtalet och förbere-
delser för en EG-integration prioriteras.

2. SCB tar över de konsumentprismätningar som tidigare utfördes
av statens pris- och konkurrensverk och länsstyrelserna.

3. Ett ramanslag på 435033000 kr. anvisas (under VII huvudti-
teln) för budgetåret 1992/93

Beräkning av anslaget m. m.

Ramanslaget

	1990/91 Utgift tkr	1991/92' Budget tkr	1992/93' Föredra- ganden tkr
1. Justitie	5 853	5809	6487
2. Utrikes	-653	294	343
3. Försvars	641	902	1025
4. Social	30955	29190	32267
5. Kommunikations	9283	9517	10728
6. Finans	82 967	81758	152356
7. Utbildnings	27949	21445	22 873
8. Jordbruks	54451	49627	578762
9. Arbetsmarknads	54 295	51826	58 764
10. Bostads	24293	22 341	—
Kultur	—	—	4153
11. Industri	29 882	31976	—
Närings	-	-	34636
12. Civil	47934	49643	10728
13. Miljö	7 499	10415	15080
14. Gemensamma frågor	71 190	60484	64578
Örebrohuset inredning	10403	29 569	1 350
Till regeringens disposition		2000	2000
Ej disponibla medel		13172	-
Summa	456 942	469968	475244
Varav ramanslaget VII HT	419613	431442	435033
varav IX HT	37 329	38 526	402112

1 Indelningen i delprogram är inte helt jämförbar mellan åren.

2 Regeringen har för avsikt at senare förelägga riksdagen förslag om behovet av
statistik rörande jordbruk och livsmedel, vilket kan komma att påverka anslaget H 8.
Livsmedelsstatistik under IX ht.

Den treårsram och allmänna inriktning av SCB:s verksamhet för bud-
getåren 1990/91 — 1992/93 som presenterades i budgetpropositionen 1990
(bil. 15 s 34 ff) ligger till grund för anslagsberäkningarna för budgetåret
1992/93. I de fall förslag till utökningar förekommer har också en finansi-
eringslösning presenterats.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrust-
ning beräknas SCB för budgetåret 1992/93 ta upp ett lån i riksgäldskonto-
ret på 39407 000 kr. Av detta belopp är 16457 000 kr. avsatt för erläggande
av återstående avgifter till statskontoret för ADB-utrustning som anskaf-
fats t.o.m. innevarande budgetår. 22 950000 kr. utgörs av ett förlängt
bemyndigande att ta upp lån i riksgäldskontoret.

Aviserade besparingsåtgärder med anledning av omställning och minsk-
ning av den statliga administrationen kommer att redovisas i 1993 års
budgetproposition.

I anslutning till pågående översyn av styrformerna m. m. på statistikens
område skall SCB i samråd med riksrevisionsverket se över sina ekonomi-
administrativa rutiner och härvid särskilt beakta frågor som hänger sam-
man med gränsdragningen mellan anslags- och uppdragsfinansierad verk-
samhet.

Jag föreslår att SCB för nästa budgetår anvisas ett ramanslag under E 8.
Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser på 435033000
kr. Detta motsvarar tredje året i treårsplanen efter prisomräkning och med

Prop.1991/92:100

Bil. 8

de tillägg och neddragningar som beslutades i budgetpropositionen 1991 Prop. 1991/92:100
och de ytterligare förändringar som redovisas nedan. I fråga om delpro- Bil. 8
grammen 1 — 5 samt 7—13 har jag samrått med berörda statsråd.

Delprogram 6 Finansdepartementet

SCB föreslås ta över ansvaret för de konsumentprismätningar som idag
utförs av statens pris- och konkurrensverk och länsstyrelserna. Kostnaden
för detta arbete har jag beräknat till 2 400000 kr.

För den årliga lönestatistiken överförs 1 400000 kr. av de medel som
tidigare legat under utredningsanslaget i avvaktan på kompletterande un-
derlag. Medlen skall bl. a. möjliggöra en fortsatt produktion av lönestatis-
tik för landstingsanställda. Denna skulle annars lagts ned i enlighet med
treårsplanen.

För en anpassning av statistiken till EG:s krav och för att möjliggöra
vissa tillfälliga merkostnader p.g. a. skattereformen har jag räknat med
omprioriteringar av statistiken inom delprogrammet.

Delprogram 7 Utbildningsdepartementet

För statistik över avlagda poäng inom högskolan och över företagens
personalutbildning har jag beräknat 250000 kr. resp. 700000 kr. Medlen
överförs från anslag inom utbildningsdepartementets område.

Delprogram 9 Arbetsmarknadsdepartementet

För att genomföra den arbetstidsundersökning som aviserades i budget-
propositionen 1991 överförs 1 040000 kr. från fonden för arbetsmiljöför-
bättringar till statsbudgetens inkomsttitel.

Delprogram 11 Näringsdepartementet

300000 kr. överförs från anslag inom näringsdepartementets område för
insatser inom näringspolitik och turism för att anpassa statistiken till krav
i samband med EES-avtal och EG-integration.

Övrigt

SCB har begärt medel för miljöskyddsstatistik och statistik över havsför-
oreningar. Kostnader för dessa undersökningar tas upp under miljödepar-
tementets huvudtitel.

För statistik producerad av SCB avsätts även medel under andra depar-
tement. Några nya medel utöver vad som aviserades i budgetpropositio-
nerna 1990 och 1991 redovisas inte.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statistiska centralbyrån:

Statistik, register och prognoser för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 435 033 000 kr.

att godkänna den av mig föreslagna överföringen från fonden för
arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens inkomsttitel.

E9. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet1 Prop. 1991/92:100

Bil. 8

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 3. Statistiska centralby-
rån: Uppdragsverksamhet (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Under anslaget redovisas inkomster och utgifter för huvudprogrammet
uppdragsverksamhet.

Statistiska centralbyrån

1. SCB föreslår att anslaget förs upp med ett oförändrat belopp om 1 000

kr.

2. SCB föreslår att den rörliga krediten ökas från 15 000000 kr till
25000000 kr.

Föredraganden

Jag föreslår att anslaget för uppdragsverksamheten förs upp i statsbudge-
ten för nästa budgetår med ett formellt belopp av 1 000 kr. Jag godtar en
ökning av nivån på den rörliga krediten från 15000000 kr till 20000000
kr.

Uppdragsverksamhetens volym bör för budgetåret 1992/93 öka med
minst 10%.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 10. Folk-och bostadsräkningar1

1990/91	Utgift	84 755 000
1991/92	Anslag	25 074000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	24 580000'
1992/93	Förslag	1 576000

1 Tidigare redivisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 15. Folk- och bostads-
räkningar (prop. 1990/91:100, bil. 15)

2 Inkl. 820000 kr i tilläggsbudget 1, FiU7, rskr. 106.

Under anslaget redovisas utgifter för statistiska centralbyråns folk- och
bostadsräkningar.

Under år 1990 genomfördes en folk- och bostadsräkning (FoB 90) i
Sverige. Bestämmelserna härom finns dels i en lag (1989:329), dels i en
förordning (1989:330). Räkningen genomförs av SCB genom en kombina-

tion av registeruppgifter och blankettuppgifter. Kommunerna har deltagit Prop. 1991/92:100
i arbetet med registrering av blanketterna. Bil. 8

Den totala kostnaden i 1988 års prisnivå för FoB90 är 180milj. kr.
fördelat på budgetåren 1989/90—1992/93 (prop. 1988/89:91). Av denna
kostnad ansvarar statistiska centralbyrån för 104 milj. kr.

För budgetåret 1992/93 har jag beräknat 1 576000 kr. I detta belopp
ingår 1 milj.kr. från utbildningsdepartementet för utbildningsvariabeln i
FoB 90. Budgetåret 1992/93 är sista året som anslag för FoB 90 förs upp på
statsbudgeten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Folk- och bostadsräkningar för budgetåret 1992/93 anvisa

ett reservationsanslag på 1 576000 kr.

F. Statliga arbetsgivarfrågor

Fl. Statens arbetsgivarverk1

1990/91	Utgift	54 111 000
1991/92	Anslag	57 136000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	53 770000
1992/93	Förslag	60448000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget B 5. Statens arbetsgivar-
verk (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Inkomster vid statens arbetsgivarverk budgeteras att uppgå till
19990000kr. under budgetåret 1992/93. Inkomsterna består av ersätt-
ningar för medverkan i förhandlingsarbete för de aflarsdrivande verken
och för vissa ickestatliga institutioner. De totala utgifterna uppgår således
till 80438400kr.

Statens arbetsgivarverk är enligt sin instruktion (1989:517, ändrad se-
nast 1991:1390) central förvaltningsmyndighet för dels förhandlingar i
och samordning av frågor som rör reglering mellan offentliga arbetsgivare
och deras arbetstagare, när det gäller anställnings- och arbetsvillkor som
fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, dels arbetsgivarpolitiken och arbetsmarknadsfrågor inom
statsförvaltningen. Arbetsgivarverket skall också inom sitt verksamhets-
område följa upp och utvärdera effekterna av kollektivavtal som verket
har slutit.

I den förenklade anslagsframställningen hänvisar arbetsgivarverket till
den tidigare inlämnade treårsplanen för perioden 1991/92—1993/94 och
föreslår att

— ett ettårigt ramanslag anvisas för budgetåret 1992/93

— inkomstkravet sänks i förhållande till bortfallet av intäkter från de
affärsverk som enligt beslut av riksdagen skall ombildas till aktiebolag

— frigjorda rationaliseringsresurser får disponeras för intern kompetens-
utveckling

Föredragandens överväganden

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra den redan fastlagda inrikt-

ningen för treårsperioden 1991 /92 — 1993/94.

Resurser

Ramanslag 1992/93 60448 000 kr.

Slutsatser:

I budgetpropositionen år 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 15, AU 18 rskr. 167)

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

anmälde dåvarande chefen för civildepartementet att verksamheten vid Prop. 1991/92: 100
arbetsgivarverket var föremål för en översyn i utredningen (C 1990:04) Bil. 8
om stöd till förnyelsearbetet i statsförvaltningen. Någon budgetram före-
slogs därför inte för den kommande treårsperioden men däremot föreslogs
att verksamhetens långsiktiga målsättning och inriktning kunde läggas fast
och att arbetsgivarverket skulle anvisas ett ramanslag för budgetåret
1991/92. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget.

Arbetsgivarverkets redovisade resultat för budgetåret 1990/91 har inte
givit mig anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda
inriktningen.

Jag har tidigare redovisat att jag anser att utredningen om stabsmyndig-
heternas verksamhet inte ger tillräckligt underlag för beslut om den statliga
arbetsgivarorganisationens framtida omfattning, organisation, finansi-
ering och styrning. I avvaktan på att ett nytt beslutsunderlag tas fram
föreslår jag att arbetsgivarverket anvisas ett ramanslag för budgetåret
1992/93.

Anslaget:

Ramanslaget för budgetåret 1992/93 har beräknats på följande sätt.

	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Föredraganden
Budget Utgifter Förvaltningskostnader1	76 532 800	+ 3905218
Inkomster Ersättning från de affärsdrivande verken	21660000	-2 540635
Ersättning från vissa icke statlig institutioner	1 102 800	- 232155
Nettoutgift	53770000	+ 6678400

1 Av budgeterade medel för förvaltningskostnader får statens arbetsgivarverk dispo-
nera högst 1000000 kr. för åtgärder som stimulerar utveckling av metoder för
jämställdhetsarbetet i statsförvaltningen.

Ett rationaliseringskrav på 1,5% har tillämpats. 1 000000 kr. som tidiga-
re har beräknats under anslaget, men har diponerats av regeringen för
insatser inom det personalpolitiska området, har i årets budgetförslag
överförts till sjunde huvudtitelns anslag Al. Finansdepartementet.

Vid beräkningen av ersättningen från de affärsdrivande verken har jag
tagit hänsyn till att verksamheten vid domänverket och huvuddelen av
verksamheten vid statens vattenfallsverk under år 1992 överförs till aktie-
bolagsform. Inkomstkravet har sänkts i förhållande till respektive affärs-
verks nuvarande andel av de beräknade inkomsterna. Utgifterna har be-
räknats minska med 500000 kr. Sammantaget innebär detta att utgifterna
under anslaget kommer att öka under budgetåret 1992/93 med
6678000 kr. 81

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 60 448 000 kr.

F 2. Statens löne-och pensionsverk1

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 1. Statens löne- och
pensionsverk (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Statens löne- och pensionsverk (SPV) är enligt sin instruktion
(1988:1 13, senast ändrad 1990:1 177) central förvaltningsmyndighet för
ärenden som rör den statliga personalpensioneringen och därmed sam-
manhängande frågor och för ärenden som rör de centrala personaladmini-
strativa ADB-systemen hos staten, i den mån sådana ärenden inte ankom-
mer på någon annan myndighet. Vidare handlägger SPV ärenden om
sådan grupplivförsäkring som meddelas av staten, i den mån det inte
ankommer på statens tjänstepensions- och grupplivnämnd.

Inom SPV finns en pensionsavdelning, en ADB-enhet och en admini-
strativ enhet.

SPV deltar i försöket med treåriga budgetramar och avgav 1989 en
fördjupad anslagsframställning.

SPV är sedan den 1 juli 1990 helt avgiftsfinansierat.

Statens löne- och pensionsverk

SPV:s verksamhet gav under budgetåret 1990/91 ett överskott på 8 261 357
kronor. Detta har förts till det riskkapital som SPV får bygga upp för att i
första hand användas för att möta tillfälliga underskott i verksamheten.

Under 1988/89 och 1989/90 hade SPV en avtagande produktivitet bero-
ende bl. a. på att SPV då bedrev en omfattande utvecklingsverksamhet.
Resultaten av denna utvecklingsverksamhet har medverkat till att SPV
fick en ökad produktivitet under 1990/91. De har också bidragit till att
produktivitetsutvecklingen för perioden 1986/87 till 1990/91 är positiv.

SPV, som på uppdrag av regeringen har bedrivit ett arbete med utveck-
ling av system för personaladministration i staten, har i en rapport om
detta projekt lämnat en plan för det fortsatta arbetet.

SPV hemställer om

— att SPV medges ersättning för administration av lärarpensioner m. m.,

— att SPV får disponera en tillfällig rörlig kredit på 22 miljoner kronor,

— att verksamheten under budgetåret 1992/93 finansieras genom avgifter.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare i dag redogjort för mitt ställningstagande till utredningen
om stabsmyndigheternas verksamhet. Frågan om stöd till myndigheterna

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

bör övervägas ytterligare. Vid utformningen av en efterfrågestyrd stöd-
funktion för myndigheternas behov bör konkurrenssituationen studeras så
att det kan klargöras vilka verksamheter som bör bedrivas i statlig regi eller
under ett statligt huvudmannaskap. Utformningen av stödfunktion för
myndigheternas behov berör bl. a. SPV. Jag har för avsikt att återkomma
till riksdagen i nästa års budgetproposition med förslag angående myndig-
heternas behov av stöd.

Jag anser att SPV:s inriktning av arbetet med systemlösningar för perso-
naladministration i staten i huvudsak kan godtas.

Kostnaderna för administration av pensions- och grupplivförmåner för-
delas på anställningsmyndigheterna genom avgifter som baseras på antalet
anställda. Till följd av kommunaliseringen av skolorna finns inom denna
sektor ett stort antal f. d. lärare med statligt reglerade pensionsvillkor, men
inga aktiva lärare med statligt reglerade lönevillkor. Ersättning till SPV för
administration av förmånerna till dessa f. d. lärare har för budgetåret
1991 /92 i stället tagits ur de medel som från utbildningshuvudtiteln tillförs
pensionsmedel. Jag anser att motsvarande kan gälla även fortsättningsvis.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrust-
ning beräknas SPV för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskontoret
på högst 9 380000 kr. Av detta belopp är 8 400000 kr. avsett för erläggande
av återstående avgifter till statskontoret för ADB-utrustning som anskaf-
fats t. o. m. innevarande budgetår.

Jag anser att SPV även under budgetåret 1992/93 skall vara avgiftsfinan-
sierat och föreslår att det förs upp ett formellt anslag på 1 000 kr. i förslaget
till statsbudget för nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kronor.

F3. Statens arbetsmiljönämnd1

1990/91	Utgift	2 649 279
1991/92	Anslag	3020000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	2 875 000
1992/93	Förslag	2 992000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget B 6. Statens arbetsmiljö-
nämnd (prop. 1990/91:100 bil. 15).

Statens arbetsmiljönämnd (SAN) skall främja utvecklingen av arbets-
miljöverksamheten inom statsförvaltningen, ge ut information och lämna
råd i hithörande frågor. SAN skall vidare vara fackansvarigt organ för
innehållet i den partsgemensamma utbildningen inom arbetsmiljöområ-
det, främja forskning inom arbetsmiljöområdet samt på begäran av arbets-
miljöfonden yttra sig över myndigheternas och arbetstagarorganisationer-

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

nas ansökningar till fonden om medel för arbetsmiljöutbildning och ar-
betsmiljöforskning.

SAN:s organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1141) med
instruktion för SAN.

Statens arbetsmiljönämnd

SAN har lämnat en förenklad anslagsframställning. Nämnden föreslår att
den verksamhet som beskrevs i den fördjupade anslagsframställningen for
budgetåren 1991/92—1993/94 skall fullföljas och beräknar anslagsbehovet
för budgetåret 1992/93 till 2 908 000 kr.

Föredraganden

Förslag

Övergripande mål:

I avvaktan på en ny form för samverkan i arbetsmiljöfrågor skall
verksamhetens huvudsakliga inriktning under budgetåret 1992/93
vara i enlighet med vad som angavs i 1991 års budgetproposition.
Resurser:

Förslagsanslag 1992/93 2 992 000 kr.

Slutsatser:

SAN:s redovisade resultat for budgetåret 1990/91 har inte givit mig anled-
ning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen.
Min uppfattning är att SAN i allt väsentligt fullgjort sina uppgifter enligt
hittills gällande avtal och instruktion på ett tillfredsställande sätt.

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, AU 18, rskr.
167) anförde dåvarande chefen for civildepartementet att det skett en del
förändringar sedan SAN bildades 1982 som motiverade en mer samlad
bedömning av verksamhetens fortsatta inriktning och organisation. Någon
budgetram föreslogs därför inte för SAN:s del.

Riksdagen har vidare godkänt de allmänna riktlinjerna för omställning-
en och minskningen av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150
del 11, FiU37, rskr. 390) som bl. a. innebär en översyn av vissa små nämn-
der och myndigheter. Dåvarande regeringen gav därför statens arbetsgivar-
verk i uppdrag att förhandla om en ny form for central samverkan i arbets-
miljöfrågor. Syftet är bl. a. att denna samverkan skall organiseras och finan-
sieras på ett annat sätt av parterna och att SAN därmed skall upphöra som
myndighet.

Jag har inte funnit några skäl att föreslå någon förändring av den redan
fastställda inriktningen för att förnya samverkansformerna för arbets-
miljöfrågorna. Jag föreslår därför inte någon budgetram för SAN. I avvak-
tan på resultatet av förhandlingarna har jag för budgetåret 1992/93 beräk-
nat anslaget till 2 992 000 kr.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens arbetsmiljönämnd för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 2 992 000 kr.

F 4. Statens institut för personalutveckling:

Avvecklingskostnader

1992/93 Nytt anslag (förslag) 1 000 kr.

Det nya anslaget ersätter följande anslag som tidigare har redovisats
under trettonde huvudtiteln, nämligen B 8. Statens institut för personalut-
veckling: Bidrag till myndighetsuppgifter och B 9. Statens institut för per-
sonalutveckling: Uppdragsverksamhet.

Statens institut för personalutveckling (SIPU) är central servicemyndig-
het för kompetensutveckling inom statsförvaltningen.

Det nuvarande anslaget till myndighetsuppgifter finansierar en mindre
del av SIPU:s verksamhet. Det är bl.a. avsett att täcka kostnader för att
bevaka statens behov av kompetensutveckling och kostnader för att öka de
statliga myndigheternas utnyttjande av utbildningsväsendet för personal-
utbildning.

Den nuvarande uppdragsfinansierade delen av SIPU:s verksamhet be-
står i att SIPU som servicemyndighet utvecklar, marknadsför och genom-
för utbildning och konsultverksamhet som efterfrågas av myndigheterna.
Hit hör även driften av Sjudarhöjdens kurs- och konferenscenter, interna-
tionell konsult- och utbildningsverksamhet samt statens institut för ledar-
skap (STIL).

SIPU:s uppgifter m.m. framgår av förordningen (1988:1006) med in-
struktion för SIPU.

SIPU har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
1992/93-1994/95.

I sin anslagsframställning lägger SIPU stor vikt vid stödet till regering-
ens och myndigheternas förnyelsearbete. SIPU avser att särskilt utveckla
och samla kompetens och tjänster kring ledningsutveckling, resultatorien-
terad styrning och ekonomi, personal- och förändringskunnande samt
omstrukturering och internationalisering.

SIPU hemställer bl.a. om att ombildas till affärsverk. SIPU föreslår
vidare, som ett led i den fortsatta marknadsorienteringen av stödet till
myndigheternas förnyelsearbete, att anslaget till SIPU successivt avveck-
las under treårsperioden. Verksamheten skall därefter uppdragsfinansieras
helt och hållet.

SIPU beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till sammanlagt
13,5milj, kr., varav 4,5milj.kr. är avsedda att som riskkapital tillföras
SIPU:s utvecklingsfond. Anslaget för budgetåret 1993/94 är beräknat till
4,5 milj. kr. Därefter skall anslaget upphöra.

SIPU:s verksamhet var under budgetåret 1990/91 till 90% finansierad

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

genom uppdrag. Omsättningen under de senaste två åren har ökat med ca Prop. 1991/92: 100
15% per år. Bil. 8

SIPU:s verksamhet är i huvudsak koncentrerad till den offentliga sek-
torn. De största kunderna är större statliga myndigheter och myndigheter
med regional och lokal organisation.

SIPU:s intäkter av renodlad utbildningsverksamhet har gradvis mins-
kat, medan intäkterna av rent myndighetsanpassade utbildningar och kon-
sultuppdrag har ökat kraftigt. Sammantaget har andelen uppdrag från
myndigheterna ökat från 70% under budgetåret 1985/86 till 85% under
budgetåret 1990/91. SIPU:s marknad har successivt utvidgats till att om-
fatta tjänster även till kommuner och landsting.

Den internationella verksamheten svarar för ca 25% av omsättningen
och avser främst export av utbildning och konsultinsatser till offentlig
förvaltning. En stor del av konsultverksamheten i utlandet bedrivs inom
ramen för SIDA:s biståndsverksamhet för utvecklingsländer i Afrika med
tyngdpunkter i Zimbabwe, Botswana och Tanzania. Kretsen av både upp-
dragsgivare och mottagarländer har dock breddats med bl.a. uppdrag i
Östeuropa.

Bokslutet för budgetåret 1990/91 visar att SIPU har ett överskott i
verksamheten.

Föredraganden

Utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet har i betänkandet
Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner (SOU 1991:40 och 41)
föreslagit att ett konsultföretag bildas på grundval av verksamheten vid
SIPU.

Jag har tidigare i dag redogjort för mitt ställningstagande till denna
utredning. En stödverksamhet bör så långt som möjligt vara efterfråge-
styrd. Stöd som idag finns att köpa på marknaden bör enligt min mening
av rent principiella skäl inte tillhandahållas av staten. Jag anser därför att
det statliga huvudmannaskapet för SIPU bör upphöra. SIPU bör av detta
skäl upphöra som statlig myndighet fr.o.m. den 1 juli 1992. Ökningen av
den myndighetsanpassade utbildningen och konsultuppdragen till myndig-
heterna tyder enligt min bedömning på att SIPU:s verksamhet fyller ett
behov i de statliga myndigheternas förnyelsearbete. Härigenom torde det
finnas marknadsförutsättningar för att sådana tjänster, som SIPU hittills
har utfört, i fortsättningen skall kunna drivas i en annan form än genom ett
statligt huvudmannaskap.

Jag är därför beredd att verka för att en snabb övergång kan komma till
stånd till annat huvudmannaskap och annan verksamhetsform för SIPU:s
verksamhet och att det sker under så smidiga former som möjligt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att Statens institut för personalutveckling upphör som statlig
myndighet fr.o.m. den 1 juli 1992

2. att till Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskost-
nader för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 5. Vissa avtalsstyrda anslag

1992/93 Nytt anslag (förslag) 23274000

Anslaget är budgeterat inkl, mervärdeskatt.

Följande avtalsstyrda anslag, som tidigare har redovisats under tretton-
de huvudtiteln, har förts samman till ett anslag, nämligen anslagen C 4.
Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering, C 9. Viss för-
slagsverksamhet m.m., C 12. Externa arbetstagarkonsulter och C 13. Ad-
ministration av statens personskadeförsäkring m. m.

Avgångsbidrag på grund av vilande rätt

Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars
1990 ett avtal om vissa övergångsregler till trygghetsavtalet. Övergångsav-
talet reglerar bl. a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt
tidigare avtal om avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtalet har en
arbetstagare, som senast den 31 mars 1990 övergick till annan icke-statlig
anställning, rätt till avgångsbidrag enligt det tidigare avtalet om han inom
fem år sägs upp på grund av arbetsbrist och blir arbetslös.

Medel för utbetalning av vilande rätt till avgångsbidrag har under bud-
getåren 1990/91 och 1991/92 belastat anslaget C 4. Lönekostnader för viss
omskolning och omplacering. Medlen bör i fortsättningen disponeras av
statens arbetsgivarverk för utbetalning efter beslut av statens trygghets-
nämnd.

Jag har beräknat medelsbehovet till 500000 kr. för budgetåret 1992/93.

Viss förslagsverksamhet m. m.

1990/91 Utgift 577233

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

Från anslaget betalas ersättningar i förslagsverksamheten i den utsträck-
ning som statsförvaltningens centrala förslagsnämnd beslutar om sådana
ersättningar. Statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisa-
tioner har den 29 april 1981 slutit avtal om förslagsverksamhet hos statliga
myndigheter.

Verksamheten regleras i förordningen (1981:606) om förslags- och triv-
selverksamheten vid statliga myndigheter (ändrad senast 1987:1223).

Nämndens uppgifter och organisation m.m. framgår av förordningen
(1988:1103) med instruktion för nämnden.

Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd

Nämnden beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 800000 kr.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Föredraganden

Prop. 1991/92: 100

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, AU18, rskr. 167) &

aviserades ett nytt avtal om ändring av reglerna för förslagsverksamheten.
Inriktningen bör enligt min uppfattning vara att beslut i förslagsärenden i
sin helhet skall ligga på myndighetsnivå.

I avvaktan på att avtal sluts om nya regler har jag endast beräknat ett
formellt belopp på 1 000 kr. för budgetåret 1992/93 för förslagsverksamhe-
ten.

Externa arbetstagarkonsulter

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

8 539 771

8 493000

Från anslaget betalas utgifter för konsulter som personalorganisationer-
na anlitar i rationaliseringsfrågor med stöd av medbestämmandeavtal som
har godkänts av den dåvarande regeringen. Anslaget disponeras av statens
arbetsgivarverk.

I RALS 1991/93 har parterna enats om att medlen för anlitande av
externa arbetstagarkonsulter skall räknas upp med 3,3 % för budgetåret
1992/93.

Föredraganden

Medbestämmandeavtalet har funnits sedan 1978. Statens arbetsgivarverk
fick 1984 i uppdrag av den dåvarande regeringen att redovisa myndighe-
ternas erfarenheter av systemet med externa arbetstagarkonsulter. Parter-
na gjorde en ny undersökning 1988. Dessa undersökningar har enligt min
bedömning inte visat att anlitandet av externa arbetstagarkonsulter i nå-
gon nämnvärd grad har varit positivt från rent verksamhetsmässiga ut-
gångspunkter. Sedan 1978 har dessutom en del förändringar skett som
motiverar ett nytt ställningstagande till verksamheten.

Mot den bakgrund, som jag har beskrivit, avser jag att snarast aktualise-
ra frågan om den fortsatta verksamheten med extern arbetstagarkonsult
med statens arbetsgivarverk.

Jag har beräknat kostnaderna för budgetåret 1992/93 till 8 773000 kr.

Administration av statens personskadeförsäkring m. m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

7150000

14000000

Statens trygghetsnämnd prövar bl. a. ärenden, som gäller den statliga
personskadeförsäkringen. Anslaget täcker kostnader för AMF-trygghets-
försäkrings (AMF) medverkan i administrationen av statens personskade-
försäkring m. m. AMF:s medverkan är reglerad i ett av regeringen godkänt

avtal den 10 december 1987 mellan dåvarande statens förhandlingsnämnd Prop. 1991/92:100
och AMF. Bil. 8

Kostnaderna fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovis-
ning. För år 1991 fastställdes kostnaderna i en överenskommelse mellan
statens arbetsgivarverk och AMF till 14 milj.kr. exkl. mervärdeskatt. För-
handlingarna för år 1992 är ännu inte slutförda.

I avvaktan på förhandlingsresultatet har jag beräknat kostnaderna ut-
ifrån innevarande budgetårs anslag till
14000000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 23274000 kr.

F 6. Bidrag till Statshälsan1

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

401292392

392000000

345280000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 8. Bidrag till Statshälsan
(prop. 1990/91:100 bil. 15).

Från anslaget betalas bidrag till stiftelsen Statshälsan i enlighet med
kollektivavtal mellan SAV och huvudorganisationerna. Statshälsan är stif-
tad av de avtalsslutande parterna.

Parterna har den 21 november 1991 träffat ett nytt avtal om statlig
företagshälsovård vilket ersätter det gamla avtalet från 1979. Det nya
avtalet har ett inledande avsnitt med bl. a. parternas gemensamma värde-
ringar. Den statliga företagshälsovården skall lägga stor vikt vid tidiga
insatser i förebyggande syfte. För att kunna arbeta förebyggande måste
företagshälsovården ges möjlighet att aktivt delta i arbetsplatsens föränd-
ringsarbete och att bistå med råd och förslag. Arbetstagarens behov av
sjukvård skall i första hand tillgodoses inom ramen för samhällets hälso-
och sjukvård. I avtalet betonas att arbetsmiljöarbetet skall bedrivas i
linjeorganisationen med linjecheferna som närmast ansvariga, och att det i
första hand är dessa som skall stå som beställare av företagshälsovårdens
tjänster. Vidare ses samverkan mellan parterna som en viktig förutsättning
för ett bra resultat av arbetsmiljöarbetet.

Enligt avtalet är statliga arbetsgivare skyldiga att se till att det finns en
företagshälsovård som uppfyller de krav på kvalitet och inriktning som
anges i avtalet. Utifrån denna utgångspunkt ger avtalet arbetsgivaren rätt
att välja eller byta företagshälsovårdsorganisation. En myndighet kan allt-
så välja en annan företagshälsovårdsorganisation än Statshälsan. Innan ett
sådant beslut fattas måste en lokal förhandling genomföras. Dessutom
gäller viss varsel- och uppsägningstid.

Statshälsans organisation är föremål för en prövning. Bl. a. övervägs om
verksamheten vid hälsocentralerna bör bedrivas i aktiebolagsform.

Hittills har Statshälsan finansierats från ett centralt anslag på statsbud-
geten. Myndigheterna har i viss mån bidragit till finansieringen av före-
tagshälsovården genom att de har betalt ett visst belopp per anställd till en
inkomsttitel på statsbudgeten. Av förhandlingsprotokollet till det nya av-
talet framgår att parterna nu har kommit överens om en ny finansierings-
form för Statshälsan fr. o. m. den 1 januari 1993. Den nya finansieringsfor-
men innebär att de myndigheter, som är anslutna till Statshälsan, betalar
avgifter direkt till Statshälsan. Dessa avgifter fastställs av Statshälsan. Ett
mindre centralt anslag kommer att finnas för att bl. a. täcka merkostnader
vid centraler med svagt underlag, central kompetensutveckling, viss FoU-
verksamhet samt vissa stabsuppgifter. Anslagsmyndigheterna kommer att
kompenseras med avtalsnivån genom en uppräkning av anslagen.

Avtalsnivån för Statshälsan är beräknad till 332 milj. kr. för budgetåret
1992/93. Anslaget har beräknats med hänsyn till de två finansieringsfor-
merna under budgetåret. Det centrala anslaget har därvid beräknats till
20 milj. kr. för första halvåret 1993, motsvarande 40 milj. kr. förbudgetår.

Övergången till det nya finansieringssystemet avses genomföras på föl-
jande sätt. Statshälsans verksamhet under första hälften av budgetåret
1992/93 finansieras med medel från anslaget enligt nuvarande ordning.
Dessutom skall på samma sätt som hittills affärsverken bidra till företags-
hälsovårdens finansiering genom att till en inkomsttitel på statsbudgeten
betala in 300 kr. per anställd. Övriga myndigheter skall betala in 150kr.
per anställd.

Under andra hälften av budgetåret 1992/93 betalar affärsverken och
myndigheterna avgifter direkt till Statshälsan. Anslagsmyndigheterna
kommer att kompenseras med avtalsnivån. Affärsverk och uppdragsmyn-
digheter däremot kommer inte att kompenseras. 20 milj. kr. tillförs Stats-
hälsan som ett centralt bidrag.

Avtalsnivån för budgetåret 1993/94 är beräknad till 257 milj. kr.

Föredraganden

Det nya finansieringssystemet bör leda till ett effektivare resursutnyttjande
genom att producent- och beställarrelationerna görs tydliga. Jag föreslår
att anslaget förs upp med det belopp som parterna har kommit överens om
i det nya avtalet om statlig företagshälsovård för budgetåret 1992/93 och
att en prisomräkning görs enligt sedvanliga grunder för bidragsanslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Statshälsan för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 345 280000kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

F7. Täckning av merkostnader för löner och pensioner Prop. 1991/92:100

m. m.	Bil. 8
1990/91 Utgift 2094 441 917
1991/92 Anslag 1 600 000 000
1992/93 Förslag 1200000000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 14. Täckning av mer-
kostnader för löner och pensioner m.m. (prop. 1990/91:100, bil. 15)

Till grund for beräkningen av anslagsmedlen till avlöningar och pen-
sioner under nästa budgetår har, som jag tidigare denna dag har redovisat i
min anmälan av punkt 9 i Statsbudgeten och särskilda frågor (bil. 1 till
budgetpropositionen), lagts de lönekostnader som enligt gällande avtal
tillämpas fr. o. m. den 1 oktober 1990 resp, den 1 juli 1991. Lönekostnads-
pålägget har beräknats med 41,5 % av lönekostnaderna.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknas med utgångspunkt i gällan-
de avtal mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. Jag förordar att
anslaget för nästa budgetår förs upp med 1 200 milj. kr.

Regeringen bör i huvudsaklig överensstämmelse med vad som har gällt
beträffande tidigare anvisade täckningsanslag — efter prövning i varje
särskilt fall — kunna från anslaget anvisa de medel som behövs utöver
reservationsanslag och obetecknade anslag på grund av lönehöjningar
m. m. som föranleds av avtal som har godkänts av riksdagens finansutskott
eller av regeringen.

På motsvarande sätt bör medel kunna anvisas, när merbelastning inte
bör ske av förslagsanslag och förslagsvis betecknade anslagsposter som har
maximerats av regeringen.

Merkostnaderna för de affärsdrivande verken bör dock betalas på sam-
ma sätt som verkens övriga utgifter. Merkostnader för löner som faller på
anslag inom utgiftsramarna för det militära försvaret bör täckas av fjärde
huvudtitelns anslag för reglering av prisstegringar.

Regeringen bör vidare i likhet med vad som gäller för innevarande
budgetår ha möjlighet att — efter prövning i varje särskilt fall — från
anslaget kunna anvisa de medel som behövs, när reservationsanslag, obe-
tecknade anslag eller affärsverk belastas med större utgifter än vad som har
beräknats i budgetpropositionen eller särskild anslagsproposition på grund
av att personliga tjänster har inrättats för tjänstemän som enligt beslut av
statens trygghetsnämnd bör undantas från flyttning från Stockholmsområ-
det i samband med myndighets omlokalisering.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 200000000 kr.

F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda1

Prop. 1991/92: 100
1991/92 Anslag 89 175000 B1L 8

1992/93 Förslag 61 738000

' Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 16. Trygghetsåtgärder
för statsanställda (prop. 1990/91:150 bil. 1.8).

Anslaget är budgeterat inkl, mervärdeskatt.

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 15, AU18
rskr. 213) lämnades en redovisning av innehållet i det statliga trygghetsav-
tal, som gäller från den 1 april 1990. I olika ramavtal om löner for stats-
tjänstemän m.fl. (RALS) har de centrala parterna avsatt medel till en
partsgemensam stiftelse, Trygghetsstiftelsen, som ger råd och stöd i överta-
lighetsfrågor och som ansvarar för användningen av de medel som har
avsatts. F. n. finns ca 440 milj. kr. i fonderade medel.

Parterna har i RALS 1991—93 avsatt 0,1 % av lönesumman fr. o. m. den
1 juli 1991. Jag har med ledning av avtalet beräknat medelsbehovet för
budgetåret 1992/93 till 61 738000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trygghetsåtgärder för statsanställda för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 61 738 000 kr.

G. Bostadsväsendet

Bostadsbeståndet

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

År 1990 fanns det drygt 4 milj, permanentbostäder i riket, en ökning med
358000 på tio år. Eftersom 417000 nya lägenheter färdigställdes under
perioden kan nästan 60000 lägenheter beräknas ha försvunnit genom
sammanslagning, rivning och annan avgång under samma tid.

Antalet lägenheter enligt FoB 1990 var ca 200 000 fler än antalet hushåll.
Huvuddelen av det överskjutande antalet lägenheter är inte lediga utan
utnyttjas för andra ändamål än permanent boende.

År 1990 disponerade statistiskt sett varje boende 2,01 rumsenheter (rum
eller kök), en ökning med 0,2 på tio år. Förändringen beror både på att den
genomsnittliga hushållsstorleken har minskat och på att den genomsnittli-
ga lägenhetsstorleken har ökat.

Bostadsproduktion år 1990 — 91

År 1990 påbörjades byggande av drygt 67000 lägenheter. Under de tre
första kvartalen år 1991 påbörjades enligt SCB nybyggnad av hus med
sammanlagt 42 500 lägenheter. Det innebär en minskning med 12% i
förhållande till samma period 1990.

Antalet lägenheter som färdigställdes år 1990 uppgick till 58 400. De
fördelade sig på knappt 24 700 i småhus (42%) och drygt 33 700 i flerbo-
stadshus (58%). Av de färdigställda småhusen utgjorde 41 % småhus med
äganderätt (egnahem) och resten hyres- och bostadsrättshus. Av alla fär-
digställda lägenheter år 1990 utgjorde 17% småhus med äganderätt, 32%
bostadsrätter och 51 % hyresrätter.

Antalet lägenheter i hus där modernisering, andra ombyggnader eller
tillbyggnader slutfördes under år 1990 var 22000. Tillskottet av moderna
lägenheter var omkring 4 500.

Produktionskostnader och bostadssubventioner

Produktionskostnaderna för projekt med beslut om bostadslån ökade un-
der åren 1986—1989 med 42% för såväl flerbostadshus som gruppbyggda
småhus. Konsumentprisindex ökade under samma tid med bara 17%.
Under år 1990 steg produktionskostnaderna med 13 % och konsumentpris-
index med 10,4%. Under åren 1986—1989 steg således produktionskost-
naderna 2,5 gånger snabbare än inflationen. År 1990 var ökningstakten 1,3
gånger snabbare än inflationen.

De regionala skillnaderna i kostnadsutveckling var stora, vilket framgår
av följande tabell.

Genomsnittlig produktionskostnad kr./m2 år 1989 och år 1990 samt ökning i % mellan Prop. 1991/92: 100
åren 1986 och 1989 resp, mellan år 1989 och år 1990 R;| o

	Hela landet	AB-län	O-län	M-län
Flerbostadshus
År 1989	9069	9 923	8954	9743
År 1990	10126	11 343	10224	10010
Ökning, %
1986-89	42	49	22	54
1989-90	12	14	14	3
Gruppbyggda småhus
År 1989	8622	9213	9029	8405
År 1990	9891	11095	10105	9105
Ökning, %
1986-89	42	35	38	49
1989-90	15	20	12	8

Ökningstakten för faktorpriserna har dämpats de senaste åren. Fr. o. m.
det fjärde kvartalet år 1990 t.o.m. det tredje kvartalet år 1991 ökade
faktorprisindex för flerbostadshus, inkl, löneglidning, med 4,1%. Under
motsvarande period ett år tidigare var ökningen 10,1 %.

De starkt stigande produktionskostnaderna i förening med ett högt
ränteläge och ett kraftigt ökat bostadsbyggande, särskilt under år 1990, har
inneburit att subventionerna till bostadssektorn har ökat starkt under
senare år. Särskilt markant är ökningen av räntebidragen för ny- och
ombyggnad. Statens utgifter för räntebidrag har mellan åren 1987 och
1991 ökat med närmare 100%.

Subventioner till bostadssektorn åren 1987 — 1991. Miljarder kr., löpande
priser

	1987	1988	1989	1990	1991
Bostadsbidrag1	7,5	8,1	8.3	9,3	12,6
Räntebidrag2	13,3	15,2	20,5	22,9	28,0
Summa	20,8	23,3	28,8	32,2	40,6

1 Avser både bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl. och de kommunala bostadstill-
läggen till folkpension (KBT). Beloppet for år 1991 är beräknat.

2 Uppgiften avser det budgetår som börjar den 1 juli under kalenderåret. Beloppet for
budgetåret 1991/92 är beräknat.

De totala räntebidragen för år 1991 fördelar sig med 85 % på hyres- och
bostadsrättshus och 15% på egnahem. Av räntebidragen till hyres- och
bostadsrättshus avser 70% nybyggnad och 30% ombyggnad. Motsvarande
fördelning för egnahemmen är 75%, resp. 25%. Hela 85% av de totala
räntebidragen avser hus som färdigställts under de senaste fem åren.

Utöver angivna subventioner tillkommer ett skattebortfall inom bostads-
sektorn till följd av ränteavdrag för egnahem, men också en skattemässig
intäcktssida på grund av de ränteinkomster som långivningen till egnahems-
ägarna medför. Riksrevisionsverket beräknar skattebortfallet för år 1991 till
13,9 miljarder kr. Någon beräkning av skatteintäkterna på grund av de
räntor egnahemsägarna betalar har inte gått att göra.

Boverket

Boverket handlägger frågor som rör bostadsförsörjning och bostadsmark-
nad, byggande och stadsmiljö samt fysisk planering och hushållning med
naturresurser. Verket är också chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna.
Därutöver handlägger verket det statliga stödet till allmänna samlingsloka-
ler m. m.

Boverket leds av en styrelse med nio ledamöter. Chef for verket är en
generaldirektör. Inom verket finns sex avdelningar, nämligen bostads-
marknadsavdelningen, plan- och naturresursavdelningen, stadsmiljöav-
delningen, byggavdelningen, juridiska avdelningen och administrativa av-
delningen. Inom verket finns vidare ett verkssekretariat, en typgodkän-
nandeenhet och en tjänsteexportenhet. Ärenden om allmänna samlingslo-
kaler handläggs inom verket av en samlingslokaldelegation. Till verket
finns slutligen knutna ett stadsmiljöråd och ytterligare fyra rådgivande
organ, nämligen bostadsmarknadsrådet, rådet för samhällsplanering,
byggrådet och konstruktionsrådet.

Boverket är lokaliserat till Karlskrona.

Bakgrund

Boverket bildades den 1 juli 1988 genom en sammanslagning av bostads-
styrelsen och statens planverk och bedrev inledningsvis verksamheten i
Stockholm. Året efter bildandet omlokaliserades verket till Karlskrona.
Flyttningen från Stockholm till Karlskrona innebar på många sätt en stor
omställning för verket och dess personal, vilket krävde extraordinära
insatser. Då mindre än 5% av den tidigare personalen valde att flytta med
och bosätta sig i Karlskrona blev en av verksledningens första uppgifter att
rekrytera personal till så gott som samtliga befattningar.

Verket fick inledningsvis stora problem med de ekonomiadministrativa
funktionerna, huvudsakligen till följd av brister i det centrala datasystemet
för låne- och bidragshanteringen (UDS-C) som driftsattes strax före ver-
kets bildande. Ett resultat av omställningen blev också att utvecklingspro-
jekt fick skjutas på framtiden, att vissa ärendebalanser ökade liksom vissa
kostnader samt att förväntade rationaliseringsvinster till viss del uteblev.

Det senaste verksamhetsåret, 1990/91, har inneburit väsentliga förbätt-
ringar på olika områden. För det första har rekryteringsinsatserna givit ett
positivt resultat. Verket är nu i det närmaste fullrekryterat och därmed
förbättras arbetssituationen successivt. Den 1 oktober 1991 var 199 tjäns-
ter tillsatta på verkets sex avdelningar. Därutöver är 25 tjänster tillsatta på
verkets båda uppdragsfinansierade verksamheter — typgodkännandeverk-
samheten och tjänsteexporten. För det andra har resurserna för verkets
ekonomiadministration kraftigt förstärkts.

Ett arbete har inletts avseende uppbyggnaden av ett nytt ekonomisystem
som är anpassat till de krav den nya resultatorienterade styrningen ställer
på verket. Dessutom pågår arbete med att utveckla ett nytt datasystem för
hantering av den nya bostadsfinansieringens subventionssystem. Det nya
datasystemet skall tas i drift vid årsskiftet 1991/92.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Boverket

Boverket har lämnat en särskild rapport till regeringen samt en fördjupad
anslagsframställning for perioden 1992/93—1994/95.

Sammanfattningsvis redovisar boverket en verksamhetsinriktning och
verksamhetsnivå för budgetåret 1992/93 som efter pris- och löneomräk-
ning skulle kräva en resurstilldelning på 151 022 000 kr. Detta motsvarar
en real ökning med 20,5% i förhållande till innevarande budgetår.

Den främsta orsaken till den kraftiga ökningen är behovet av medel för
ADB-drift kommande budgetår. Vid sidan av det nya datasystemet för
bidragshanteringen kommer verket att övergångsvis behöva använda det
nuvarande centrala datasystemet för låne- och bidragshanteringen (UDS-
C). Den totala driftkostnaden för datasystemen beräknar verket till 22,5
milj.kr. under budgetåret 1992/93. Exklusive datakostnaderna uppgår den
reala ökningen till ca 3 %.

Den rörliga krediten hos riksgäldskontoret för den uppdragsfinansierade
typgodkännandeverksamheten föreslås höjd från 1 milj.kr. till 1,3 milj.kr.
Typgodkännandeverksamheten behöver likvida medel motsvarande kost-
nader under tre månader beroende på bl. a. fasförskjutningen mellan in-
täkter och kostnader. Tre månaders kostnader uppgår numera till drygt 1,3
milj.kr.

Boverket har i anslagsframställningen inte tagit upp de ytterligare re-
sursbehov som föranleds av ett svenskt medlemskap i EG.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Föredragandens överväganden

Förslag

Verksamhetens inriktning

Boverket är for närvarande hårt ansträngt bl.a. beroende på de
förändringar och övergångsregler beträffande bostadsfinansieringen
för år 1992 som riksdagen har beslutat i avvaktan på att ett helt nytt
system kan träda i kraft fr.o.m. år 1993. Beslutet innebär att nya
rutiner och blanketter måste tas fram. Det kräver vidare omfattande
utbildningsinsatser från verkets sida samt en annan ADB-hantering
än i dagens system. Som tidigare har aviserats avser regeringen att
under år 1992 redovisa förslag till ett nytt och förenklat system för
bostadsfinansieringen fr.o.m. år 1993. I samband därmed kommer
boverkets bidragshantering att övervägas.

Även verksamhetens inriktning inom verkets övriga verksamhets-
områden — byggande, fysisk planering och naturresursfrågor —
kommer att omprövas under år 1992. Avsikten är att dels kartlägga
boverkets kontaktytor mot andra myndigheter, dels med denna
kartläggning samt övriga omvärldsförändringar som grund pröva
verkets framtida arbetsuppgifter och dimensionering inom verkets
olika arbetsområden. Målet är att nå ytterligare förenkling och
avreglering.

Verkets arbete inom den fysiska samhällsplaneringen bör även
fortsättningsvis vara inriktad mot ökade miljöhänsyn.

Den resultatorienterade styrningen ställer stora krav på uppfölj-
ning och utvärdering av de olika stödsystem och regelverk boverket
ansvarar för samt på verkets interna effektivitet. Arbetet med att
utveckla modeller för uppföljning och utvärdering av verksamheten
måste därför intensifieras.

EES-avtalet beräknas träda i kraft den 1 januari 1993. Ikraftträ-
dandet förutsätter ett omfattande förberedelsearbete på bl. a. bygg-
regelområdet. Verkets internationella arbete med europaharmonise-
ringen måste därför i huvudsak inriktas på att förbereda avtalets
ikraftträdande.

Resurser m. m.

Ramanslag 1992/93 144787000 kr.

Förslagsanslag 1992/93 1 000 kr.

Resultatbedömn i ng

Bedömningen av boverkets effektivitet de senaste tre budgetåren tar sin
utgångspunkt i dels en analys av effektiviteten i verkets ärendehandlägg-
ning, dels en analys och avstämning av verkets resursinsats per verksam-
hetsområde i förhållande till rådande prioriteringsordning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Vad gäller verkets ärendehandläggning kan sammanfattningsvis konsta- Prop. 1991/92: 100
teras att ärendebalanserna avseende förvärvslån, bostadsfinansiering, er- Bil. 8
sättningslån, återkrav av lån och bidrag samt skadeståndskrav på grund av
försenad utbetalning av lån och bidrag ökade under perioden. Verket har
avdelat extra resurser för denna ärendehantering och antalet avgjorda
ärenden har därigenom ökat. Situationen är dock ännu inte tillfredsstäl-
lande. Vad gäller ärendebalanserna avseende bostadsbidrag, allmänna
samlingslokaler samt bidrag till konstnärlig utsmyckning bedömer jag
däremot situationen som tillfredsställande.

Enligt den prioriteringsordning som angavs i regeringens särskilda di-
rektiv till verket inför den fördjupade anslagsframställningen för budget-
året 1992/93 skall verket i första hand prioritera löpande ärenden, därefter
regeringsuppdrag och sist utvecklingsprojekt. En avstämning mot denna
prioriteringsordning av hur boverket använt tillgängliga resurser visar att
resurserna för regeringsuppdragen ökat under den analyserade perioden.
Detta förklaras dels av boverkets uppdrag att utveckla ett nytt datasystem
för hantering av bostadssubventioner, dels av uppdraget att utarbeta all-
männa råd till plan- och bygglagen. Avstämningen visar även att löpande
ärenden prioriterats högt under perioden. Hälften av tillgängliga resurser
har använts till löpande ärenden. Ungefär 35% av boverkets resurser har
under perioden använts för olika utvecklingsprojekt.

Sammanfattningsvis kan konstateras att endast marginella förändringar
framträder vid en jämförelse mellan de analyserade budgetåren. Min
bedömning är att verket utan att försumma övriga arbetsuppgifter kunnat
möta regeringens krav på ökade resurser för regeringsuppdrag. Den redo-
visade resursinsatsen under perioden och resultatet av densamma står i
överensstämmelse med rådande prioriteringsordning och huvudsakligen i
överensstämmelse med förväntat resultat.

I sammanhanget kan noteras att en stor arbetsinsats lagts ned på att
bygga upp ett kontaktnät med länsstyrelser och centrala verk. Effekterna
av en sådan kontaktskapande verksamhet är svår att värdera då den sällan
avsätter konkreta och mätbara resultat. Min bedömning är dock att ver-
kets insatser i avgörande grad medverkat till en kompetenshöjning på
länsstyrelser och centrala verk.

Slutsatser

Boverket har mot bakgrund av sin resultat-, framtids- och resursanalys
föreslagit att medel för verksamheten anvisas med tillämpning av treåriga
budgetramar. Med hänsyn till kommande överväganden ifråga om verkets
uppgifter är jag inte nu beredd att biträda verkets förslag om en treårig
budgetram för perioden. Jag förordar istället att verket anvisas ett raman-
slag för budgetåret 1992/93 enligt följande.

G 1. Boverket: Förvaltningskostnader

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

139824656

129756000

117392247

144787000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget Bl. Boverket (prop.
1990/91:100 bil. 13)

Anslaget för budgetåret 1992/93 har beräknats med utgångspunkt från
innevarande års anslag och en pris- och löneomräkning på totalt 6,8 %. På
detta belopp har ett rationaliseringskrav på 1,5% tillämpats. Därefter har
ett effektivitetstillägg på 1,0% gjorts, vilket innebär en nettobesparing på
0,5% av förvaltningsanslaget jämfört med innevarande budgetår. Därut-
över har medel tillförts anslaget med sammanlagt 22,5 milj.kr. för ADB-
drift. Dessutom har anslaget tillförts 2,5 milj.kr. för information och
utbildning.

De båda uppdragsfinansierade verksamheterna för typgodkännande och
tjänsteexport läggs utanför boverkets ramanslag.

G 2. Boverket: Uppdragsverksamhet1

1992/93 Nytt anslag (förslag) 1000

1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget Bl. Boverket (prop.
1990/91:100 bil. 13)

Verksamheterna inom boverkets uppdragsfinansierade verksamhet om-
fattar typgodkännande och tjänsteexport.

I samband med att boverket för budgetåret 1992/93 anvisas ett raman-
slag för sina förvaltningskostnader bör uppdragsverksamheterna föras upp
på statsbudgeten under ett särskilt anslag.

Den rörliga krediten för typgodkännandeverksamheten bedömer jag bör
ökas till av verket föreslagna 1,3 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den huvudsakliga inriktningen av verksamheten
skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Förslag,

2. till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa
ett ramanslag på 144 787000 kr.,

3. till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 1000 kr.

Länsbostadsnämnderna

Länsbostadsnämnderna finns i alla län utom Gotlands län. Nämnden är
länsmyndighet för frågor om statens stöd till bostadsförsörjningen. I Got-
lands län fullgörs motsvarande uppgifter av länsstyrelsen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Boverket

Boverket har begränsat sitt budgetförslag för länsbostadsnämnderna till
budgetåret 1992/93. Bakgrunden är den stora osäkerhet som råder beträf-
fande nämndernas framtida roll. Boverket har utgått från att länsbostads-
nämnderna kommer att ställas inför en övergångsperiod då hittillsvarande
arbetsuppgifter till betydande del försvinner eller förändras samtidigt som
nya arbetsuppgifter tillkommer och att detta kommer att innebära föränd-
ringar i organisation och resursdimensionering.

För budgetåret 1992/93 föreslår boverket en verksamhetsnivå som efter
pris- och löneomräkning innebär en total medelsram på 160 524000 kr.,
varav Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB betalar 43%. Netto-
anslaget beräknas till 88 498 680 kr. Boverket har i sina beräkningar utgått
från att ett räntelåne- och kreditgarantisystem för ny- och ombyggnad av
bostäder genomförs den 1 januari 1992 samt från de bedömningar som
görs i betänkandet (SOU 1991:43) Den framtida länsbostadsnämnden.

Boverkets förslag innebär en kraftig ökning av medelsramen. Den främ-
sta orsaken härtill uppges vara dels behovet att behålla personalstyrkan
oförändrad under övergångsperioden till ett nytt bostadsfinansieringssys-
tem, dels behovet av ökade insatser för information, datadrift samt an-
skaffning av kontorstekniska hjälpmedel. Medel för dessa ändamål beräk-
nas till totalt 26,5 milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

100

Föredragandens överväganden

Förslag

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Verksamhetens inriktning

Riksdagens beslut den 17 december 1991 om bostadsbyggandets
finansiering år 1992 (prop. 1991/92:56, BoU9, rskr. 75) medför
väsentliga förändringar i förutsättningarna för länsbostadsnämn-
dernas verksamhet. Beslutet innebär bl. a. att den statligt reglerade
bostadslånegivningen upphör den 1 januari 1992. Länsbostads-
nämndernas befattning med beviljande, utbetalning och förvaltning
av nya lån kommer därför att successivt upphöra vid utgången av år
1991. De av riksdagen beslutade ändringarna kommer emellertid
också att medföra att SBAB övertar förvaltningen av äldre lån i egen
regi. Överföringen av låneförvaltningen till bolaget är planerad att
ske successivt under år 1992 och första halvåret 1993. Under bud-
getåret 1992/93 kommer nämndernas verksamhet i huvudsak att
bestå i att bevilja och förbereda utbetalningar av bidrag för olika
ändamål, i första hand räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostä-
der samt för underhåll m. m. av bostadshus. Den omdimensionering
som blir följden av att arbetsuppgifter tas över av SBAB kommer
därför att inledas redan under våren 1992. Den berör sammanlagt
230 tjänster.

Resurser m. m.

Ramanslag 1992/93 126066000 kr.

Resultatbedömning m. m.

På grund av de kommande förändringarna av nämndernas arbetsuppgifter
gör jag inte någon resultatbedömning av länsbostadsnämndernas verksam-
het. Inte heller gör jag någon fördjupad prövning av verksamheten.

Jag föreslår att länsbostadsnämnderna anvisas ett ramanslag för budget-
året 1992/93. Det bör anvisas med ett belopp motsvarande kostnaderna
för verksamheten. Ersättningen från SBAB för nämndernas låneförvalt-
ning under budgetåret 1992/93 bör föras mot inkomsttiteln Övriga in-
komster av statens verksamhet. Med hänsyn härtill bör ett ramanslag på
126066000 kr. anvisas förbudgetåret 1992/93.

101

G 3. Länsbostadsnämnderna1

1990/91 Utgift 57 617 119

1991/92 Anslag 58 263000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 56 733 508

1992/93 Förslag

126066000

1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget B2. Länsbostadsnämnderna
(prop. 1990/91:100 bil. 13)

Anslaget har beräknats med utgångspunkt från att nämnderna skall
tilldelas realt minskade resurser i förhållande till innevarande budgetår.
Det föreslagna ramanslaget innebär en real minskning av nämndernas
totala medel med 6,8 % i förhållande till innevarande budgetår.

Bakgrunden till den av mig föreslagna minskningen är att länsbostads-
nämndernas arbetsuppgifter kommer att minska som en följd av föränd-
ringarna i bostadsfinansieringssystemet. Länsbostadsnämndernas befatt-
ning med utbetalningar av bostadslån för ny- och ombyggnad av bostäder
kommer att upphöra under våren 1992. Dessutom skall övrig låneförvalt-
ning avseende sådana lån och vissa andra lån successivt föras över till
SBAB. Överföringen skall vara genomförd senast den 1 juli 1993. Dessa
förändringar berör sammanlagt 230 tjänster vid nämnderna.

Jag räknar med att den nödvändiga sänkningen av kostnaderna för
verksamheten vid länsbostadsnämnderna som följer av mitt förslag till
anslag för budgetåret 1992/93 i huvudsak kan klaras genom naturlig av-
gång och genom den kostnadsminskning som följer av att viss personal vid
länsbostadsnämnderna tidvis under budgetåret 1992/93 kommer att arbe-
ta åt SBAB med överföringen av låneförbindelser och säkerhetshandlingar.
Enligt vad jag har erfarit tillämpar boverket anställningsstopp på länsbo-
stadsnämnderna sedan september i år. Någon indragning av tjänster med
innehavare bedöms därför inte behöva ske under år 1992.

1 övrigt gäller i fråga om organisationens anpassning till den successiva
minskningen av arbetsuppgifter som kommer att äga rum fram till utgång-
en av budgetåret 1992/93 att det ankommer på boverket att vidta erforder-
liga åtgärder enligt trygghetsavtalet för indragning av tjänster och uppsäg-
ning av personal. Regeringen bör dock lämna verket vissa riktlinjer för
personalminskningarna. Jag avser att i annat sammanhang återkomma
med förslag till sådana riktlinjer. För sammanhangets skull vill jag dock
redan nu nämna att med hänsyn till den verksamhet i fråga om låneförvalt-
ningen som nämnderna fortfarande måste upprätthålla under budgetåret
1992/93 och personalens rättigheter enligt gällande trygghetsavtal endast
tjänster motsvarande 60 helårstjänster bör dras in så att uppsägningstiden
för berörd personal löper ut vid utgången av juni 1993. Övriga tjänster
motsvarande 170 helårstjänster bör dras in så att uppsägningstiden för
berörd personal löper ut senast vid utgången av år 1993.

Kostnaderna för länsbostadsnämndernas lokaler påverkas inte nu av
den förestående omställningen och beräknas därför uppgå till totalt 18,3
milj.kr. under budgetåret.

Inkomsterna av administrationsavgifter beräknas minska med drygt

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

102

80% budgetåret 1992/93 som en följd av att den statligt reglerade bostads- Prop. 1991/92:100
lånegivningen upphör. Jag beräknar mot bakgrund av detta att inkomster- Bil. 8
na från avgifter kommer att uppgå till 3 milj.kr. under budgetåret.

På anslaget till länsbostadsnämnderna har hittills som en inkomstpost
redovisats den ersättning som SBAB betalar för länsbostadsnämndernas
arbete med låneförvaltningen åt bolaget. Ersättningen har schablonmässigt
bestämts till 43 % av de beräknade totala förvaltningsutgifterna. Genom
att nämndernas medverkan i låneförvaltningen successivt kommer att
upphöra kommer bolagets ersättning till nämnderna att minska. Överlägg-
ningar om ersättningens storlek under budgetåret 1992/93 kommer att tas
upp mellan företrädare för bolaget och staten under våren 1992. Med
hänsyn härtill förordar jag att anslaget beräknas utan hänsyn till komman-
de ersättning från SBAB. Ersättningen bör istället föras mot inkomsttiteln
Övriga inkomster av statens verksamhet.

Mot denna bakgrund beräknar jag anslagsbehovet för länsbostadsnämn-
derna budgetåret 1992/93 till 126066 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den huvudsakliga inriktningen av verksamheten
skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Förslag,

2. till Länsbostadsnämnderna för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 126066000 kr.

G 4. Räntebidrag m. m.1

1990/91 Utgift 23058 800000
1991/92 Anslag 22 710000000
1992/93 Förslag 29 310000000
1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget B4. Räntebidrag m.m. (prop.
1990/91:100 bil. 13)

Från anslaget betalas räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus,
för underhålls-, reparations- och energisparåtgärder i bostadshus samt, i
vissa fall, för förvärv av bostadshus. Från anslaget betalas vidare ung-
domsbostadsstöd, nybyggnadsbidrag, bidrag till bostadskostnader efter
ombyggnad, bidrag till hyresrabatter samt s. k. 33 §-ersättning till kommu-
ner.

Bestämmelser om räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus
finns f. n.. dels i nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692),
resp, ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693), dels i förord-
ningen (1989:858) om ersättningslån för bostadsändamål, dels i bostads-
finansieringsförordningen (1974:946) och bostadslånekungörelsen
(1967:552). Sammantaget innebär dessa bestämmelser att räntebidrag
lämnas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan en beräknad
räntekostnad för bostadslånet och underliggande kredit inom låneunderla-
get för bostäder och en garanterad ränta för dessa lån. Den garanterade

103

räntesatsen for det första året av lånetiden varierar, beroende på låntagar- Prop. 1991/92: 100
kategori, mellan 3,4% och 4,9% for nybyggnadslån och mellan 5,25% och Bil. 8
10% for ombyggnadslån. Avser ombyggnadslånet vissa åtgärder eller än-
damål kan dock för det första året av lånetiden en lägre räntesats gälla.
Den garanterade räntan höjs årligen med 0,25 procentenheter respektive
0,5 procentenheter till dess att den faktiska räntenivån uppnås, varvid
räntebidraget upphör.

Riksdagens beslut den 17 december 1991 om bostadsbyggandets finansi-
ering år 1992 (prop. 1991/92:56, BoU9, rskr. 75) innebär vissa förändring-
ar i dessa regler. De särskilda garanterade räntorna vid ombyggnad slopas.
Vidare införs enhetliga regler för beräkning av den bidragsgrundande
räntekostnaden. Räntebidragen lämnas dessutom oberoende av den faktis-
ka finansieringen och bidragstiden beräknas från dagen för husets färdig-
ställande.

Bestämmelser om räntebidrag för vissa underhållsåtgärder finns dels i
förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostads-
hus för hus med hyres- eller bostadsrättslägenheter, dels i förordningen
(1983:40) om räntebidrag för underhåll i vissa fall. Räntebidrag enligt
förordningen om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus beräknas
med utgångspunkt i en schablonmässigt bestämd kostnad för utförda
åtgärder och en på denna kostnad beräknad ränta. Bidraget grundas på en
räntesats som bestäms utifrån de räntor som tillämpas på den allmänna
lånemarknaden. Bidragstiden är 10 eller 20 år beroende på hur lång tid
åtgärderna kan nyttiggöras.

Räntebidrag enligt förordningen (1983:40) om räntebidrag för under-
hållslån i vissa fall lämnas till allmännyttiga bostadsföretag och student-
bostadsföretag, som för år 1983 beviljades lån på den allmänna lånemark-
naden till underhåll av bostadshus.

Bestämmelser om räntebidrag för reparations- och energisparåtgärder
finns dels i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring
av bostadshus, dels i förordningen (1982:644) om lån för byggnadstekniska
åtgärder i bostadshus samt förordningen (1977:332) om statligt stöd till
energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. (upphävd 1980:334).

Bestämmelser om räntebidrag för förvärv av bostadshus finns dels i
förordningen (1984:614) om lån för förvärv av vissa bostadshus som har
förköpts enligt förköpslagen (1967:868) dels i förordningen (1987:258) om
stöd till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem (upphävd 1991:410). Ränte-
bidrag enligt dessa förordningar beräknas på ett likartat sätt som räntebi-
drag för nybyggnad av egnahem, dock med en något högre garanterad
räntesats.

Bestämmelserna om ungdomsbostadsstöd finns i förordningen
(1987:530) om ungdomsbostadsstöd. Stödet lämnas i form av bidrag till
vissa kommuner för att öka utbudet av bostäder för ungdomar. Bidraget
uppgår till 200 kr. per månad för varje lägenhet som förmedlas till ungdo-
mar av kommunen eller ett av kommunen utsett organ. Bidrag lämnas för
den tid som lägenheten hyrs ut till personer som är yngre än 25 år.

Bestämmelser om nybyggnadsbidrag finns i förordningen (1986:1399)
om bidrag vid nybyggnad av bostäder. Nybyggnadsbidraget lämnas till

104

ägare av nybyggda hyres- och bostadsrättshus som påbörjades under slutet
av år 1986 eller under åren 1987 och 1988. Bidraget lämnas i två år och
uppgår till 60 kr./m2 under det första bidragsåret och till 30 kr./m2 under
det andra bidragsåret upp till ett visst högsta belopp per lägenhet. Bidrags-
tiden beräknas från tidpunkten då huset färdigställts.

Bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad, s. k. kvarboendegaranti,
lämnas för de hyresgäster och bostadsrättsinnehavare som bor kvar i
sådana hus som byggts om med stöd av bostadslån under förutsättning
läneansökan lämnats in under tiden den 5 november 1986 — den 31 decem-
ber 1989. Bidrag lämnas i tre år. Bidraget för det första året motsvarar
60% av den höjda bostadskostnaden till den del höjningen överstiger 25
kr./m2. Därefter minskas bidraget med en tredjedel årligen. Bestämmelser-
na finns i förordningen (1986:1398) om bidrag till bostadskostnader efter
ombyggnad.

Bestämmelser om statsbidrag till hyresrabatter finns i förordningen
(1982:1285) om statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus. Bidrag lämnas
till ägare av vissa hyres- eller bostadsrättshus där ny- eller ombyggnaden
påbörjades under något av åren 1982—1985. Bidrag lämnas under en tid
av fem år räknad från färdigställandet. Under det första året av bidragsti-
den lämnas bidrag med ett belopp som varierar mellan 22,50 och 60 kr./m2
beroende på påbörjandetidpunkt och typ av åtgärder. Bidraget minskas
årligen med en femtedel. Bidragsgivningen är begränsad till hus i vissa
kommuner.

Bestämmelser om s.k. 33 §-ersättning finns i 1962 års bostadslåne-
kungörelse (1962:537) och motsvarande äldre bestämmelser. Om vissa
villkor är uppfyllda är staten skyldig att i efterhand ersätta kommun med
80% av det belopp som kommunen har lämnat för att täcka förvaltnings-
förluster för hus med lån enligt nämnda bestämmelser.

Utöver 33 §-ersättningen betalas från anslaget även engångsbidrag till
åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter. Bidrag
kan beviljas av regeringen till kommuner som för framtiden avstår från sin
rätt till sådan ersättning. Regler för engångsbidraget finns i förordningen
(1984:337) om ändrade bestämmelser om statens skyldighet att betala
ersättning till kommuner enligt 33 § bostadslånekungörelsen (1962:537)
m. m.

Boverket

Bidragsgivningens omfattning

Under budgetåret 1990/91 uppgick det totalt aviserade subventionsbelop-
pet avseende räntebidrag för ny- och ombyggnad till 23059 milj.kr. Av
beloppet hänförde sig 83% till hyres- och bostadsrättslägenheter och 17%
till egnahem.

Räntestöd för underhåll samt för energisparåtgärder och reparationer i
hyres- och bostadsrättshus skall i princip motsvara skattereduktionen för
en egnahemsägare som tar upp lån för att genomföra motsvarande åtgär-
der. Under budgetåret 1990/91 beviljades bidrag för nya åtgärder på

Prop.1991/92: 100

Bil. 8

105

grundval av ett totalt bidragsunderlag om 4478 milj.kr. Bidragsgivningen Prop. 1991/92: 100
under budgetåret 1990/91 låg därmed på ungefär samma nivå som budget- Bil. 8
året innan. Av bidragsunderlaget på 4478 milj.kr. hänför sig 2 974 milj.kr.
till underhåll, 774 milj.kr. till energisparåtgärder och 730 milj.kr. till repa-
rationsåtgärder.

Räntestöd till vissa flerbarnsfamiljer för förvärv av äldre egnahem lämnas
sedan den 1 juli 1991 endast för hus förvärvade under åren 1987— 1990.
Under budgetåret 1990/91 uppgick denna bidragsgivning till 351 milj.kr.

Bidragsgivningen inom ramen för det statliga ungdomsbostadsstödet
uppgick till 24 milj.kr. under budgetåret 1990/91.

Nybyggnadsbidrag till ägare av hyres- eller bostadsrättshus som på-
börjats under slutet av år 1986 eller under åren 1987 och 1988 har lämnats
med 56 milj.kr under budgetåret 1990/91.

Beslut om s.k. kvarboendegaranti har lämnats med sammanlagt 213
milj.kr. Under budgetåret 1990/91 utbetalades 57 milj.kr.

Statsbidrag till hyresrabatter till ägare av vissa hyres- och bostadsrätts-
hus som påbörjats under åren 1982—1985 har under budgetåret 1990/91
uppgått till 23 milj.kr.

Bidrag till kommuner, 5. k. 33 §-ersättning, för förvaltningsförluster i
allmännyttiga hus med lån enligt 1962 års bostadslånekungörelse eller
motsvarande äldre bestämmelser, har preliminärt uppgått till 8 milj.kr.
under budgetåret 1990/91.

A nslagsberäkn i ng

I anslagsframställningen beräknade verket utgifterna under räntebidrags-
anslaget till sammanlagt 28 700 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Dessa
beräkningar byggde på den då gällande förutsättningen att ett räntelåne-
system skulle införas för nya lån fr.o.m. den 1 januari 1992. Verket har
senare under hand redovisat beräkningar med utgångspunkt från numera
gällande förutsättningar. Verket har därvid beräknat medelsbehovet för
budgetåret 1992/93 till 31 300 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Avveckling av vissa äldre stödformer

Som har framgått av min redovisning i det föregående betalas från anslaget
bl. a. statsbidrag till hyresrabatter, nybyggnadsbidrag och bidrag till boen-
dekostnader efter ombyggnad av vissa bostadshus. Dessa bidragsstöd in-
fördes för att underlätta ny- och ombyggnader av bostäder under olika
perioder på 1980-talet. En förutsättning för att dessa stöd skall lämnas är
att ny- eller ombyggnaden påbörjats under viss tid, alternativt att ansökan
om stöd för projektet har lämnats in senast en viss dag.

Jag anser att dessa stödformer bör avvecklas. Såväl principiella som
statsfinansiella skäl talar för detta. Stöden bidrar till att avskärma bostads-
sektorn från den ekonomiska politiken. Eftersom nya beslut om stöd enligt
dessa stödformer sedan länge inte kan meddelas anser jag det dessutom
både olämpligt och omotiverat att i dag stå kvar vid åtaganden om stöd till

106

projekt vilka inte har fullföljts. Jag bedömer det dock inte som möjligt att
omedelbart helt avveckla de nämnda stödformerna. Viss hänsyn bör tas
till att projekten har startats med utgångspunkt från att ett sådant stöd
skulle lämnas. En utgångspunkt för avvecklingen bör därför vara att rätten
till bidrag behålls i fråga om sådana projekt för vilka bidrag redan betalats
ut samt sådana pågående projekt som nu blir färdigställda.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag följande. För
utbetalning av statsbidrag till hyresrabatter och nybyggnadsbidrag bör nu
krävas att ny- eller ombyggnad har färdigställts före en viss tidpunkt. Med
hänsyn till att bidragen avser projekt som skall ha påbörjats, i fråga om
statsbidrag till hyresrabatter under åren 1983 — 85 och ifråga om nybygg-
nadsbidrag under åren 1987 eller 1988, bör utbetalningar av bidrag be-
gränsas till projekt som är färdigställda vid tidpunkten för budgetproposi-
tionens avlämnande till riksdagen.

För utbetalningar av bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad bör
med hänsyn till att stödet är direkt sammankopplat med bostadslån för
ombyggnad på motsvarande sätt nu krävas att slutlig ansökan om lån och
bidrag görs före en viss tidpunkt. Med hänsyn till att bidragsgivningen
avsåg alla ombyggnadsprojekt för vilka ansökan om bostadslån och bidrag
lämnades in före den 1 januari 1990 och för att ge byggherrar med projekt
som är i slutskedet möjligheter att avsluta projektet i enlighet med de
ursprungliga förutsättningarna bör senaste dag för när ansökan om slutligt
beslut skall vara inlämnad sättas till den 30 juni 1992.

Det bör ankomma på regeringen att vidta de ytterligare åtgärder som
kan behövas för att genomföra den avveckling som jag nu har förordat.

I samband med riksdagens beslut om räntelån togs också beslut om att
fr. o. m. år 1993 avveckla räntebidrag enligt vissa äldre stödformer (prop.
1990/91:144, BoU20, rskr. 380). Avvecklingsbeslutet avser bl.a. det i
föregående nämnda stödet vid kommunalt förköp av en- och tvåbostads-
hus i vissa kommuner och innebär att beviljade bidrag skall avvecklas
under en treårsperiod. Beslutet hindrar dock inte att bidrag beviljas i nya
ärenden under år 1992. Enligt min mening bör med hänsyn till de ändring-
ar i övrigt som nu genomförs i fråga om bostadsfinansieringen inga nya lån
och bidrag beviljas inom ramen för denna stödform. Jag förordar således
att möjligheten att bevilja lån och bidrag för ändamålet upphör redan den
1 januari 1992.

Vad jag nu har förordat i fråga om stödet för kommunala förköp kräver
riksdagens godkännande. I avvaktan på riksdagens ställningstagande bör
reglerna för stödet ändras så att nya lån och bidrag tills vidare inte kan
beviljas. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med
förslag till en sådan ändring.

Avveckling av ungdomsbostadsstödet

Som framgått betalas vidare från anslaget det s. k. ungdomsbostadsstödet.
Stödet är ett bidrag som kommunen får till sina kostnader för att förmedla

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

107

bostäder åt personer under 25 år. Bidraget lämnas med 200 kr. per månad Prop. 1991/92: 100
och förmedlad lägenhet. Bidraget betalas ut halvårsvis i efterskott på Bil. 8
ansökan av kommunen.

Vad jag i det föregående har anfört som skäl för att avveckla statsbidrag
till hyresrabatter m. fl. äldre stödformer gäller även denna stödform. Sta-
ten bör inte genom selektiva stödåtgärder av detta slag gynna vissa grupper
på bostadsmarknaden och därigenom på ett konstlat sätt styra efterfrågan
på bostäder av en viss typ. Det finns också skäl att notera att det i dag finns
71 kommuner som genom beslut av regeringen getts möjligheter att utnytt-
ja det. Det är dock bara drygt hälften av dessa som faktiskt utnyttjar
stödet.

Jag förordar att ungdomsbostadsstödet nu avvecklas. Med hänsyn till
gällande ansöknings- och utbetalningsrutiner bör avvecklingen göras på så
sätt att bidrag inte lämnas för tid efter utgången av år 1991. Det bör
ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att genomfö-
ra en sådan avveckling.

Anslagsberäkning

I 1991 års budgetpropositionen beräknades medelsbehovet för räntebidrag
m. m. för budgetåret 1991/92 till 22 710 milj.kr. Riksrevisionsverket har i
sin senaste budgetprognos (december 1991) angett utfallet till 28000
milj.kr. Skillnaden beror på att räntelånesystemet inte genomförs, att en
förutsatt besparing på grund av extra upptrappningar faller ut senare än
förutsatt, att vissa volymantaganden beträffande ny- och ombyggnad juste-
rats uppåt samt att utbetalningsrutinerna för räntebidrag för ny- och
ombyggnad läggs om fr. o. m. år 1992.

Statens utgifter för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus
under budgetåret 1992/93 beräknar jag till 28 565 milj.kr. Jag har i min
beräkning utgått från boverkets aviseringsstatistik beträffande räntebidrag
för budgetåret 1990/91 och lagt till räntebidrag för nytillkommande pro-
jekt under budgetåren 1991/92 och 1992/93. De volymantaganden i fråga
om nytillkommande projekt som jag därvid har gjort bygger på boverkets
statistik över påbörjade ny- och ombyggnader. Bidragsunderlaget för rän-
tebidrag för nybyggnad kan med dessa antaganden beräknas uppgå till ca
390 miljarder kr. budgetåret 1992/93 och för ombyggnad till ca 140 miljar-
der kr. Mina beräkningar baseras vidare på en antagen räntenivå för år
1992 på 10,85% och för år 1993 på 10,6%. Med utgångspunkt från dessa
räntenivåer och de garanterade räntor som gäller idag beräknar jag att
räntebidrag för nybyggnad kommer att ges till ca 1 080 000 lägenheter och
räntebidrag för ombyggnad till ca 675000 lägenheter under budgetåret
1992/93.

Regeringen har i prop. 1991/92:60 föreslagit ändrade kapitalbeskatt-
ningsregler fr. o. m. år 1993. Förslaget innebär bl. a. att kapitalkostnaderna
för egnahem netto efter skatt kommer att öka från 70 till 75%. Jag har i
mina beräkningar utgått från att en motsvarande ökning av kapitalkostna-
derna skall göras för hyres- och bostadsrättshusen inom ramen för ränte-
bidragssystemet. Den minskning av statens kostnader för räntebidrag för 108

ny- och ombyggnad av bostäder som följer härav kan beräknas till 700 Prop. 1991/92:100
milj.kr. for budgetåret 1992/93. Vidare har jag i mina beräkningar utgått Bil. 8
från att det för budgetåret 1992/93 måste göras en ytterligare utgiftsbe-
gränsning om 1 000 milj.kr. i fråga om räntebidrag för ny- och ombyggnad
av bostäder. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen
med förslag om de ändringar av räntebidragssystemet som behöver göras
den 1 januari 1993 för att angivna utgiftsbegränsningar skall kunna upp-
nås.

Statens utgifter for räntestöd för förbättring av bostadshus under budget-
året 1992/93 beräknar jag till 640 milj.kr. Jag har även här utgått från
boverkets aviseringsstatistik för budgetåret 1990/91 och lagt till räntebi-
drag för nytillkommande ärenden under budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Jag har vid beräkningen av medelsbehovet för de nu aktuella räntebidra-
gen vidare utgått från att en ökning av kapitalkostnaderna skall göras som
motsvarar de föreslagna ändringarna i kapitalkostnaderna för egnahem.
Den minskning av statens kostnader för räntestödet som följer härav har
jag beräknat till 80 milj.kr. for budgetåret 1992/93. Jag avser att i annat
sammanhang återkomma till regeringen med förslag om de ändringar som
behöver göras i stödet den 1 januari 1993 med anledning av vad jag nu har
anfört.

Statens utgifter för övriga stödformer som belastar anslaget beräknar jag
till 105 milj.kr. Jag har därvid tagit hänsyn till mitt förslag om avveckling
av ungdomsbostadsstödet som innebär att inga utbetalningar av sådant
stöd kommer att belasta anslaget budgetåret 1992/93. Kostnadsminskning-
en med anledning härav beräknat jag till 45 milj. kr.

Jag beräknar således det totala anslagsbehovet för budgetåret 1992/93
till 29 310000000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna vad jag förordat i fråga om avveckling av

1. statsbidrag till hyresrabatter,

2. nybyggnadsbidrag,

3. bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad,

4. räntebidrag för förvärv av vissa fastigheter som har förköpts
enligt förköpslagen,

5. ungdomsbostadsstödet,

dels att

6. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 29 310000000 kr.

G 5. Investeringsbidrag för bostadsbyggande1

1991/92 Anslag 5400000000
1992/93 Förslag 6 600000000
' Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget B 17. Investeringsbidrag för
bostadsbyggande (prop. 1990/91:100 bil. 13)

109

Bestämmelser om investeringsbidrag finns i förordningen (1990:1369) Prop. 1991/92:100
om investeringsbidrag för bostadsbyggande. Bidraget har till syfte att Bil. 8
kompensera bostadsbyggandet för de ökade kostnader som följer av att
mervärdeskatten för byggnads- och anläggningsarbeten sedan den 1 janua-
ri 1991 tas ut utan reduktion. Bidrag lämnas med 9,3% eller 3,1% av
kostnaden för mervärdeskattepliktiga byggnads- och anläggningsarbeten,
beroende på tidpunkten för ansökan och påbörjande. Kostnaderna för
mervärdeskattepliktiga arbeten beräknas huvudsakligen enligt schabloner
som boverket fastställer.

Boverket

Under budgetåret 1990/91 uppgick det totala bidragsbeloppet till 136
milj.kr. Det låga beloppet sammanhänger med att huvuddelen av de
projekt som färdigställdes våren 1991 på grund av ikraftträdandereglerna
för skatteändringen inte belastades med den ökade mervärdesskatten på
byggnads- och anläggningsarbeten eller belastades endast till en mindre
del.

För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknar verket utgifterna för
investeringsbidraget till 4400, resp. 6975 milj.kr. Verkets beräkningar
utgår från att investeringsbidrag i genomsnitt betalas ut 1—2,5 år efter
byggstart.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har på regeringens förslag beslutat (prop. 1991/92:38, FiUlO,
rskr. 108) att den 1 januari 1992 minska investeringsbidraget från 9,3% till
3,1 % av den beräknade kostnaden för bidragsberättigade ändamål. Riks-
dagen har emellertid också beslutat att vissa projekt för vilka bostadslån
sökts före den 1 januari 1992 alltjämt skall lämnas bidrag med den högre
bidragsandelen.

Den beslutade minskningen innebär en utgiftsbegränsning för staten
som med utgångspunkt från nuvarande produktionskostnader och produk-
tionsvolymer inom bostadssektorn kan beräknas uppgå till ca 4400
milj.kr. för helår. På grund av den tid som förflyter mellan byggstart och
utbetalning av investeringsbidraget och med hänsyn till de undantag som
riksdagen har beslutat kommer sänkningen av bidragsandelen dock att få
endast marginell effekt såvitt gäller anslaget för budgetåret 1992/93.

Jag beräknar behovet av medel för utbetalning av investeringsbidrag
under budgetåret 1992/93 till 6 600 milj.kr. Beräkningen grundas på ett
färdigställande av 59000 lägenheter i nyproduktionen och 21 600 lägenhe-
ter i ombyggnadsverksamheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 6600000000 kr.

110

G 6. Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus1

1992/93 Nytt anslag (förslag) 220000000

1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslaget B6. Tilläggslän till ombyggnad
av vissa bostadshus m. m. (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och
bostadsrättshus är ett ränte- och amorteringsfritt lån. Det lämnas under
vissa förutsättningar och med vissa begränsningar för den del av den
godkänna kostnaden för låneberättigade åtgärder som inte kan förräntas av
fastigheten på normala villkor. Ränte- och amorteringsfriheten omprövas
vart femte år under lånetiden. Vid omprövningen avskrivs under perioden
upplupen amortering. Lånetiden är sammanlagt högst 20 år. Lån eller
delar av lån som vid utgången av lånetiden alltjämt är ränte- och amorte-
ringsfria efterges.

Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder lämnas i frå-
ga om hyres- och bostadsrättshus som är yngre än 30 år dels för åtgärder
för att avhjälpa olika byggnadstekniska brister såsom röt-, mögel-, fukt-
och korrosionsskador, dels för åtgärder för att avhjälpa fel som beror på
oprövad teknik och material, dels för åtgärder i syfte att minska radondot-
terhalten.

Närmare bestämmelser om långivningen finns i förordningen
(1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus.

Riksdagen fastställer årligen ramar för beslut om tilläggslån. Tilläggslån
för reparations- och ombyggnadsåtgärder i hus som är yngre än 30 år får
under budgetåret 1991/92 beviljas intill sammanlagt 220 milj.kr. Ramen
omfattar dock inte beslut om tilläggslån för åtgärder mot radon. Den
långivningen får ske utan rambegränsning.

Boverket

Under budgetåret 1990/91 beviljades sammanlagt 201 milj.kr. i tilläggslån
för reparations- och ombyggnadsåtgärder i hus som är yngre än 30 år. Det
var 18 milj.kr. mindre än vad den av riksdagen anvisade ramen medgav.
Anledningen till att hela ramen inte togs i anspråk var vissa problem med
rutinerna för ramavräkningen mellan boverket och länsbostadsnämnder-
na. Från och med innevarande budgetår tillämpas därför en ordning för
ramavräkning som innebär att länsbostadsnämnderna tilldelas ram med
hänsyn till de ansökningar som ligger inne vid en viss tidpunkt. Tilldel-
ningen av ram sker en gång på hösten och en gång på våren.

Hittills under innevarande budgetår har sammanlagt 145 milj.kr. förde-
lats. Inför den andra fördelningen finns ansökningar om tilläggslån på
sammanlagt ca 470 milj.kr.

Boverket föreslår oförändrad ram för budgetåret 1992/93.

Behovet av medel för utbetalningar av beviljade tilläggslån beräknas av
boverket till 220 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

111

Föredragandens överväganden

Ränte- och amorteringsfria tilläggslån för reparation och ombyggnad av
hus yngre än 30 år infördes år 1983. Låneformen ingick i det åtgärdspro-
gram för att öka ombyggnadsaktiviteten inom bostadssektorn som kom att
gå under namnet det tioåriga bostadsförbättringsprogrammet.

Tilläggslånegivningen för reparation och ombyggnad av yngre hus kän-
netecknar en bostadspolitik som bygger på uppfattningen att nytillkom-
mande problem bäst löses genom statliga åtgärder, främst i form av nya
eller ökade subventioner. Effekten av nya eller ökade subventioner blir
emellertid inte så sällan omfattande åtgärder med åtföljande kostnadsök-
ningar för både staten och de boende. Effekten blir också att åtgärder
vidtas vid en annan tidpunkt än den som tekniskt sett är mest lämplig.
Dessutom döljer subventionerna i hög grad de verkliga kostnaderna och
gör fastighetsägarna mera prisokänsliga.

Den politik som nu måste föras skall bl. a. syfta till att minska statens
inblandning i och styrning av ny- och ombyggnadsverksamheten inom
bostadssektorn. Ansvaret att bestämma vilka bostäder som skall byggas
och byggas om måste överlåtas på fastighetsägarna och de boende. Efter-
som bl. a. möjligheten att få tilläggslån för reparation och ombyggnad av
yngre hus motverkat en sådan utveckling anser jag att denna långivning nu
bör avvecklas. Jag vill i sammanhanget också peka på att det tioåriga
bostadsförbättringsprogrammet, som tilläggslånegivningen utgör en del
av, i praktiken redan har upphört genom de åtgärder och beslut som
vidtagits under senare år. Jag tänker bl. a. på de begränsningar av ombygg-
nadslånegivningen som genomfördes i konjunkturpolitiskt syfte år 1988.

Jag förordar således att en avveckling av tilläggslånegivningen för repa-
ration och ombyggnad av yngre hus nu inleds. Avvecklingen bör emellertid
ske med särskilt hänsynstagande till de ombyggnadsprojekt som har på-
börjats med utgångspunkt från att stöd i form av tilläggslån skulle komma
att lämnas för projektet. Det innebär att långivningen bör få fortgå ännu
en tid men i fortsättningen bara få omfatta sådana reparationer och om-
byggnader som utgör nya etapper av ett redan pågående projekt. Med
hänsyn till den prioriteringsordning för ramtilldelning som infördes för
innevarande budgetår bör till pågående projekt endast räknas de som
under detta budgetår har fått eller får tilldelning ur ramen.

Vad jag nu har föreslagit innebär att den aktuella långivningen fr. o. m.
budgetåret 1992/93 begränsas till ett antal etappindelade projekt som
huvudsakligen avser åtgärder för att avhjälpa brister som medför hälsoris-
ker för de boende. Med utgångspunkt från ett uppskattat behov av till-
läggslån för dessa projekt på totalt 300 milj.kr. och med hänsyn till vad
som är känt om beräknad tid för påbörjande av återstående etapper
förordar jag att beslut om tilläggslån för ombyggnad av hus som är yngre
än 30 år får meddelas inom en ram av 175 milj.kr. under budgetåret
1992/93.

Som jag inledningsvis har redovisat lämnas tilläggslån för åtgärder i
syfte att minska radondotterhalten utan begränsning i form av besluts-
ramar. Enligt vad jag erfarit har, såvitt gäller hyres- och bostadsrättshus,

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

112

lån för detta ändamål inte lämnats under den tid som lånemöjligheten har Prop.
stått öppen. Jag förordar att långivningen i denna del avvecklas helt vid Bil. 8
utgången av innevarande budgetår.

Behovet av medel för utbetalningar av beviljade tilläggslån för här
avsedda ändamål under budgetåret 1992/93 beräknar jag, i likhet med
boverket, till 220 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat i fråga om avveckling av tilläggslån för
åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år,

2. medge att beslut om tilläggslån för åtgärder i bostadshus som är yngre
än 30 år får meddelas inom en ram på 175000000 kr. för budgetåret
1992/93,

3. till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres-
och bostadsrättshus för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag
på 220000000 kr.

G 7. Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter m. m.1

1990/91 Utgift 26023 000

1991/92 Anslag 50000000

1992/93 Förslag 25000000

1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln anslaget B5. Åtgärder i bostadsområden
med stor andel outhyrda lägenheter m.m. (prop. 1990/91:100 bil. 13).

Från anslaget betalas bidrag enligt förordningen (1986: 286) om statsbi-
drag till förnyelseåtgärder i vissa bostadsområden (upphävd 1989:344).

Anslaget belastas också med eftergifter av hyresförlustlån enligt förord-
ningen (1976: 260) om hyresförlustlån. Hyresförlustlån kunde lämnas för
att täcka vissa hyresförluster under åren 1971 —1980. Utestående hyresför-
lustlån kan efterges under vissa förutsättningar.

Boverket

Under budgetåret 1990/91 betalades 26 milj.kr. i bidrag till förnyelseåtgär-
der. Vid budgetårsskiftet återstod 92 milj.kr. att betala ut i sådana bidrag.
För budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas utbetalning av förnyelse-
bidrag uppgå till 25 milj.kr. vardera året.

Några eftergifter av hyresförlustlån har inte meddelats under senare år.

Anslagsbelastningen för budgetåret 1992/93 beräknar verket till 25
milj.kr.

Föredragandens överväganden

Bidragsgivningen enligt förordningen om statsbidrag till förnyelseåtgärder
i vissa bostadsområden upphörde den 1 juli 1989. För bidrag som beviljats

1991/92:100

113

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

före denna tidpunkt gäller fortfarande bestämmelserna i den upphävda
förordningen. Det innebär bl. a. att rätten till bidrag inte villkoras av att
åtgärderna utförs inom en viss tid. Följden blir att behovet av medel för
utbetalning av bidrag kan kvarstå mycket långt efter det att bidragsgiv-
ningen har upphört. Jag anser att en sådan ordning inte kan accepteras. Jag
förordar att en senaste dag för ansökan om utbetalning av beviljat bidrag
nu fastställs. Ansökningar som görs efter den tidpunkten bör avslås. Med
utgångspunkt från att bidragstagaren skall ha möjligheter att avsluta pågå-
ende projekt förordar jag att senaste dag för när ansökan om utbetalning
av förnyelsebidrag skall ha kommit in till myndigheten bestäms till den 31
december 1992.

Med hänsyn till vad jag nu har föreslagit om en senaste ansökningstid-
punkt kan behovet av medel för bidragsutbetalningar under budgetåret
1992/93 komma att bli något större än vad boverket har beräknat. Det
råder dock osäkerhet när det gäller den tidpunkt då bidrag till fortfarande
aktuella projekt kan behöva betalas ut. Jag beräknar därför, i likhet med
boverket, medelsbehovet för utbetalningar av förnyelsebidrag till 25
milj.kr. under budgetåret 1992/93. Jag gör vidare bedömningen att några
ytterligare eftergifter inte kommer att lämnas på grund av bestämmelserna
i förordningen (1976:260) om hyresförlustlån. Jag beräknar därför anslags-
behovet till 25 milj.kr. förbudgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat i fråga om utbetalning av förnyelsebidrag,

2. till Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter
m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 25000000
kr.

G 8. Bidrag till förbättring av boendemiljön1

1990/91 Utgift 2420000

1991/92 Anslag 1000000

1992/93 Förslag 1000000

1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslag B9. Bidrag till förbättring av
boendemiljön (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Från anslaget betalas bidrag till förbättring av boendemiljön enligt för-
ordningen (1975:129) om bidrag av statsmedel till förbättring av boende-
miljöer (upphävd 1986:291).

Boverket

Enligt verkets beräkningar fanns vid ingången av budgetåret 1990/91
beviljade bidrag på sammanlagt 27,5 milj.kr. som inte hade betalats ut.

Föredragandens överväganden

Bidragsgivningen upphörde den 1 juli 1986. För bidrag som beviljats före
den tidpunkten gäller dock fortfarande bestämmelserna i nyssnämnda

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

114

förordning. Den innehåller inte något villkor om att åtgärderna skall ha Prop. 1991/92: 100

utförts inom viss tid. Följden blir, liksom när det gäller det nyss berörda Bil. 8

bidraget för förnyelseåtgärder i vissa bostadsområden, att behovet av
medel för utbetalning av bidrag kan finnas kvar mycket lång tid efter det
att bidragsgivningen har upphört.

Av samma skäl som i fråga om förnyelsebidraget förordar jag att en
senaste dag för när ansökan om utbetalning av bidrag skall ha kommit in
till myndigheten fastställs. Med hänsyn till den tid som har förflutit sedan
bidragsgivningen upphörde bör den senaste dagen sättas till 30 juni 1992.
För att klara återstående utbetalning bör det även för budgetåret 1992/93
anvisas ett anslag om 1 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat i fråga om utbetalning av boende-
miljöbidrag,

2. till Bidrag till förbättring av boendemiljön för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 1 000000 kr.

G 9. Vissa lån till bostadsbyggande1

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

8313000

1000000

1992/93 Förslag 1000000

1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslag B3. Vissa lån till bostadsbyggan-
de (prop. 1990/91:100 bil. 13)

Från anslaget betalas hyresförlustgarantilån och räntebärande förbätt-
ringslån. Dessutom har under tidigare år anslaget belastats med låneutbe-
talningar avseende bostadslån som sammanhänger med vissa beslut av
regering och riksdag.

Bestämmelser om hyresförlustgarantilån finns i förordningen (1982:
1286) om statlig hyresförlustgaranti. Lån kan lämnas för hyresförluster i
sådana hyres- eller bostadsrättshus som har lämnats bidrag enligt förord-
ningen (1982:1285) om statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus, dvs. hus
som påbörjades under åren 1982—1985.

Förbättringslån lämnades enligt förbättringslåneförordningen (1980:
261) eller motsvarande äldre bestämmelser. Långivningen upphörde den
30juni 1987.

Boverket

Enligt boverkets noteringar har hittills inga hyresförlustgarantilån bevil-
jats. Verket föreslår därför att förordningen (1982:1286) om statlig hyres-
förlustgaranti upphävs.

Förbättringslån på sammanlagt 275000 kr. betalades ut under budget-
året 1990/91. Enligt boverket återstod i juni 1991 förbättringslån att betala
ut till en summa av ca 200 000 kr. Boverket föreslår att föreskrifter medde-
las som innebär att förbättringslån inte skall utbetalas efter den 30 juni
1992.

115

Föredragandens överväganden

Jag biträder boverkets förslag vad gäller hyresförlustgarantilånen och för-
ordar att stödet avvecklas vid utgången av innevarande budgetår.

Med hänsyn till vad boverket har anfört om ännu ej utbetalade förbätt-
ringslån förordar jag att det även för budgetåret 1992/93 anvisas ett anslag
om 1 milj.kr. för att klara återstående utbetalningar. Boverkets förslag om
en tidsfrist för utbetalning av återstående förbättringslån är en fråga för
regeringen. Jag avser att återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa lån till bostadsbyggande för budgetåret 1992/93 anvi-
sa ett förslagsanslag på 1 000000 kr.

G 10. Statens bostadskreditnämnd

1992/93 Nytt anslag (förslag) 1000

Den 1 januari 1992 inrättas en ny statlig myndighet, statens bostadskre-
ditnämnd. Nämnden har till uppgift att lämna statliga kreditgarantier för
sådana lån på kreditmarknaden som tas upp för att slutligt finansiera ny-
och ombyggnad av bostäder. Nämnden har dessutom till uppgift att beva-
ka att kreditförsörjningen vad gäller ny- och ombyggnad av bostäder
fungerar och, när så inte är fallet, ta de initiativ som behövs for att lösa
problemet.

Nämnden skall ledas av en styrelse som består av högst fem personer.
Chef för nämnden är en överdirektör. Hos nämnden skall vidare finnas ett
rådgivande organ, kreditmarknadsrådet, för samråd med kreditinstituten
och för att ge nämnden råd i frågor om kreditförsörjning. Nämnden skall
vara lokaliserad i Karlskrona.

Riksdagen har (prop. 1990/91:34, BoU4, rskr. 92) på tilläggsbudget för
budgetåret 1990/91 under elfte huvudtiteln till Nämnden för kreditgaran-
tier för bostäder anvisat ett reservationsanslag på 5 000000 kr. Medlen är
avsedda att täcka bostadskreditnämndens kostnader för verksamheten i
ett inledningsskede.

Vidare har riksdagen (prop. 1991/92:25 bil. 10, BoU8, rskr. 77) bemyn-
digat regeringen att besluta om en rörlig kredit i riksgäldskontoret för
nämnden inom en ram av 50000000 kr. Långsiktigt är krediten avsedd att
överbrygga tillfälliga likviditetssvackor som beror på att inkomster och
utgifter i nämndens verksamhet inte alltid sammanfaller i tiden. För
krediten skall betalas marknadsmässig ränta.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Föredragandens överväganden

Enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:56, BoU9, rskr. 75) skall den
hittillsvarande bostadslånegivningen via länsbostadsnämnderna upphöra
den 1 januari 1992. I stället skall det fr.o.m. denna dag lämnas statliga
kreditgarantier för sådana lån på allmänna lånemarknaden som behövs för 116

att täcka den del av lånebehovet som tidigare täckts med bostadslån. En

sådan kreditgaranti lämnas på begäran av långivaren och mot en årlig Prop. 1991/92:100
avgift tills vidare på 0,5% av det statsgaranterade lånebeloppet. Inkoms- Bil. 8
terna från avgiften skall användas dels for att täcka kostnader for nämn-
dens verksamhet, dels för att täcka nämndens kostnader för att internt
bygga upp en säkerhetsfond.

Kostnaderna för nämndens verksamhet kommer således att täckas via
avgifter för utestående garantier. Som anslag till statens bostadskredit-
nämnd behöver därför endast ett formellt belopp föras upp på statsbudge-
ten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till statens bostadskreditnämnd för budgetåret 1992/93 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G 11. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån1

1990/91 Utgift 23 267

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

1 Tidigare redovisat under trettonde huvudtiteln, anslaget C 11. Statlig kreditgaranti
för bostadsanskaffningslån (prop. 1990/91:100 bil. 15).

Anslaget är budgeterat inkl, mervärdeskatt.

Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig
garanti till statstjänstemän m. fl. har under vissa förutsättningar lån med
statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontant-
insats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av
tjänstgöringsort har fått eller kunnat få anstånd med omstationering.
Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr. och längsta amorteringstid 10 år.

Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att
den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av kam-
markollegiet.

Enligt uppgift från Nordbanken och kammarkollegiet fanns det 464 lån
med statlig kreditgaranti i början av september 1991. Den sammanlagda
lånesumman var 4,1 milj.kr. År 1986 var antalet lån 2 964 och lånesum-
man 38,7 milj.kr.

Föredraganden

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, AU18, rskr. 167)
aviserades en avveckling av den statliga garantin för bostadsanskaffnings-
lån. Det successivt minskade utnyttjandet visar att kreditgarantin numera
inte i någon högre grad gör det lättare att lösa bostadsfrågan på den nya
tjänstgöringsorten. Regeringen har därför nyligen upphävt förordningen
om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den 1 januari 1992 beviljas inga nya
lån. Förordningen gäller dock för lån som har beviljats dessförinnan.

117

Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med endast Prop. 1991/92:100
ett formellt belopp på 1 000 kr. Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G 12. Bonusränta för ungdomsbosparande1

1991/92 Anslag 130000

1992/93 Förslag 2000000

1 Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget G 6. Bonusränta för ung-
domsbosparande (prop. 1990/91:150, bil. 1:4)

Under år 1988 beslutade statsmakterna att ett speciellt ungdomsbospa-
rande skulle inrättas (prop. 1987/88:150 bil. 3, FiU21, rskr.395) Lagen
(1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988.

Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparan-
de i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år
spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. Efter
det att kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet
uppgår till minst 5 000 kr., blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig
bonusränta på 3 %. Bonusräntan bekostas av staten. Då nämnda villkor är
uppfyllda kan kontoinnehavaren efter sedvanlig kreditprövning också låna
upp till tre gånger insatt kapital (exklusive ackumulerad ränta och bonus).
Bonusräntan betalas ut då kontoinnehavaren begär det eller när lån erhål-
les. När bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdoms-
bosparandet.

Under budgetåret 1992/93 kommer ca 29 900 sparare att vara berättiga-
de till bonusränta. Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom
bonusränta utbetalas först då kontot avslutas. Jag anser att ett rimligt
antagande om hur stor andel av spararna som kan komma att avsluta sina
konton under budgetåret 1992/93 är 10%, vilket skulle innebära att den
totala bonusräntan som ska betalas ut uppgår till ca 2000000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 2 000 000 kr.

118

H. Bidrag och ersättningar till kommunerna

Skatteutjämningssystemet

Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna de stora skillnader som
finns mellan enskilda kommuner resp, landsting i fråga om skattekraft och
kostnader för bedrivande av kommunal verksamhet. Systemet skall främja
en i möjligaste mån likvärdig kommunal service i olika delar av landet,
oavsett skattekraft. Systemet i sin helhet omfattar ordinarie skatteutjäm-
ningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjämningsavgift
samt särskild skatteutjämningsavgift.

Skatteutjämningsbidrag minus skatteutjämningsavgifter motsvarar en
för år 1992 kommunal skattesats på 1:07 kr./skr. i genomsnitt för landet,
eller ca 880 kr./invånare. Den största betydelsen har skatteutjämningssy-
stemet för Gotlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Utvecklingen av skatteutjämningsbidrag och skatteutjämningsavgifter
under senare år framgår av följande sammanställning.

Skatteutjämningsbidrag och skatteutjämningsavgifter till kommuner och landsting åren
1986-1992

(milj, kr.)

	1987	1988	1989	1990	1991	1992'
Ordinarie skatteutjämningsbidrag	12908	13924	15329	16988	19061	22054
varav till
kommuner	7 143	7 684	8 599	9564	10855	14960
landsting	5 765	6240	6 730	7424	8 206	7094
Extra skatteutjämningsbidrag	356	323	287	230	224	231
Totalt	13264	14 247	15616	17218	19291	22285
Skatteutjämningsavgifter	2700	3987	4576	6719	8734	14743
Bidrag, netto	10564	10260	11040	10499	10551	7542

1 Preliminära uppgifter

Ordinarie skatteutjämningsbidrag

Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag finns i lagen (1988:491) om
skatteutjämningsbidrag och förordningen (1988:494) om skatteutjäm-
ningsbidrag.

Skatteutjämningsbidrag garanteras kommuner och landsting vars egen
skattekraft är lägre än den de anses behöva för att kunna ge medborgarna
likvärdig kommunal service oavsett i vilken kommun man bor. Denna
garanterade skattekraft anges i procent av medelskattekraften och omfat-
tar följande delar:

— grundgaranti

— tillägg eller avdrag på grund av ogynnsam resp, gynnsam åldersstruktur
och social struktur

— tillägg för befolkningsminskning.

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU35, rskr. 335, SFS
1979:362) om en omfattande förändring av skatteutjämningssystemet.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

119

Reformen var fullt genomförd år 1982 och innebar att grundgarantinivån Prop.
höjdes i framfor allt de södra och mellersta delarna av landet. Inriktningen Bil. 8
av reformen ledde emellertid till att skattesatserna generellt sett blev
betydligt högre i Norrland, framfor allt i skogslänen, än i övriga delar av
landet. För att bryta denna utveckling och åstadkomma en bättre regional
balans beslöt riksdagen våren 1988 (prop.1987/88:100 bil.9, FiU19, rskr.
244) att ändra systemet för kommunal skatteutjämning.

Ändringen innebar att man inom en i stort sett oförändrad ram höjde
grundgarantinivån för kommunerna i Norrland liksom för de kommuner i
mellersta och södra Sverige som ingår i stödområden. Även i vissa delar av
Östergötland, östra Småland och Blekinge höjdes grundgarantierna. Höj-
ningarna motsvarades av sänkta garantier för övriga delar av landet.

Grundgarantierna har på så sätt fått en mer markerad regionalpolitisk
profil, vilket förutsätts leda till minskade utdebiteringsskillnader. Den
tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet, med bl.a. anknyt-
ning till medelskattekraften som en viktig del, ändrades inte.

En maximering av den skattesats som läggs till grund för bidragsberäk-
ningen har införts i syfte att begränsa den enskilda kommunens möjlighe-
ter att påverka bidragets storlek. Den är satt till 16:00 kr./skr. för kommu-
nerna, 13:50 kr./skr. för landstingen och till 29:50 kr./skr. för de kommu-
ner som inte ingår i landsting. De kommuner och landsting som hade en
högre skattesats fick genom denna ändring minskat skatteutjämningsbi-
drag. Denna bidragsminskning har kommunerna och landstingen i norra
Sverige kompenserats för genom en högre grund-garanti.

Sedan dessa högsta skattesatser fastställdes har skatteväxlingar — bl.a.
på grund av äldrereformen — genomförts mellan landstingen och kommu-
nerna. Regeringen har med anledning av detta beslutat om nya högsta
skattesatser för beräkning av skatteutjämningsbidrag. Beloppen varierar
från län till län.

För år 1992 får kommuner och landsting tillsammans ordinarie skatte-
utjämningsbidrag med preliminärt 22054 milj.kr. Av landets totalt 284
kommuner erhåller 237 (83%) skatteutjämningsbidrag. Samtliga landsting
utom tre, Stockholms, Uppsala samt Göteborgs och Bohus läns landsting,
får skatteutjämningsbidrag.

Extra skatteutjämningsbidrag

Som ett komplement till ordinarie skatteutjämningsbidrag får regeringen
enligt 7 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag bevilja extra skatte-
utjämningsbidrag. För år 1992 har regeringen hittills beviljat 231 milj. kr. i
sådana bidrag. Extra skatteutjämningsbidrag beviljas, efter ansökan, kom-
muner och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårighe-
ter. Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas också för att trygga kollektiv-
trafik i glesbygd sedan statsbidraget för detta ändamål slopats samt, efter
särskild ansökan, till de kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor.

1991/92:100

120

Allmän skatteutjämningsavgift Prop. 1991/92:100

Ril X
Bestämmelser om allmän skatteutjämningsutgift finns i lagen (1987:560)
om skatteutjämningsavgift.

Den allmänna skatteutjämningsavgiften infördes år 1986 och bestämdes
då till 0:14 kr./skr. Avsikten var att avgiften skulle finansiera den automa-
tiska ökningen av skatteutjämningsbidragen mellan åren 1985 och 1986.
Av samma skäl har avgiften höjts för åren 1987, 1988, 1990 och 1991.
Höjningarna har uppgått till 0:08 — 0:10 kr./skr. för dessa år. Fr. o. m. år
1987 höjdes dessutom skatteutjämningsavgiften med 0:13 kr./skr. för
kommunerna för att ersätta en utebliven besparing inom skolans område.
År 1990 höjdes avgiften för kommunerna med 0:09 kr./skr. för att delvis
finansiera 1990 års satsning på barnomsorgen.

Sedan år 1990 beräknas skatteutjämningsavgiften enbart på det egna
skatteunderlaget (prop. 1988/89:150 bil.6, FiU29, rskr. 326). Tidigare
beräknades avgiften på summan av det egna taxerade skatteunderlaget och
tillskottet av skatteunderlag enligt lagen om skatteutjämningsbidrag. För
att inkomsterna från skatteutjämningsavgiften efter förändringen skulle
uppgå till oförändrat belopp, höjdes avgiften för år 1990 med 0:05 kr./skr.
för kommunerna och 0:04 kr./skr. för landstingen.

År 1992 uppgår den allmänna skatteutjämningsavgiften till 1:15 kr./skr.
för kommuner och 0:92 kr./skr. för landsting. Härav avser 0:25 kr./skr. en
för år 1992 förhöjd avgift.

Särskild skatteutjämningsavgift

Bestämmelserna om särskild skatteutjämningsavgift finns i lagen
(1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift.

Fr. o. m. år 1986 tas en särskild skatteutjämningsavgift ut av kommuner
med hög skattekraft. Denna avgift, som är progressiv, skärptes år 1988
(prop. 1986/87:100, FiU29, rskr. 343 ) och år 1989 (prop. 1987/88:100,
FiU19, rskr. 244). Våren 1989 (prop. 1988/89:150 bil.6, FiU29, rskr. 326)
beslöt riksdagen att ändra reglerna så att den särskilda avgiften fr. o. m. år
1990 skall omfatta alla kommuner med ett skatteunderlag som överstiger
medelskattekraften. Avgiften tas ut på den del av det egna skatteunderla-
get som överstiger 100% av medelskattekraften, dock inte för den del av
skatteunderlaget som understiger det för kommunen garanterade skatteun-
derlaget enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag. Riksdagen
har hösten 1991 beslutat (prop. 1991/92:38, FiUlO, rskr. 108) att ändra
avgiften så att ingen kommun vid en ökning av skatteunderlaget behöver
betala mer i skatteutjämningsavgift än vad skatteinkomsterna ökar. Avgif-
ten har fr. o. m. år 1992 följande utformning:

121

Särskild skatteutjämningsavgift (kr./skr.) Prop. 1991/92: 100

Skattekraften i % av av medelskattekraften	Avgiften per skattekrona i intervallet
100-109,99	1:-
110-119,99	2:-
120-124,99	3:-
125-129,99	4:-
130-134,99	6:-
135-139,99	8:-
140-	10:-

Skatteutjämningsavgifterna uppgår år 1992 till sammanlagt 14 743
milj.kr., varav 664 milj.kr. avser den särskilda skatteutjämningsavgiften.
År 1992 betalar 41 kommuner särskild skatteutjämningsavgift.

Finansiering av skatteutjämningsbidragen

Skatteutjämningsbidragen följer automatiskt skatteunderlagets föränd-
ringar, eftersom de är knutna till medelskattekraften.

Sedan år 1986 tas skatteutjämningsavgifter ut för att neutralisera ök-
ningen av bidraget. Vid oförändrat avgiftsuttag (exkl. den tillfälliga höj-
ningen på 0:25 kr./skr.) beräknas ökningen mellan åren 1992 och 1993
uppgå till ca 800 milj.kr. netto. Skatteutjämningsbidragen beräknas då öka
med ca 1 600 milj.kr. och skatteutjämningsavgifterna med sammanlagt ca
800 milj.kr.

För att neutralisera ökningen av kostnaderna i skatteutjämningssyste-
met mellan åren 1992 och 1993 skulle den allmänna skatteutjämningsav-
giften behöva höjas med 0:06 kr./skr. för år 1993. Det skulle innebära en
avgift år 1993 på 0:96 kr./skr. för kommunerna och 0:73 kr./skr. för
landstingen. Kommunalekonomiska kommittén har i sitt betänkande före-
slagit att den allmänna och särskilda skatteutjämningsavgiften slopas. Den
ökade belastningen på statsbudgeten föreslås finansieras genom en mot-
svarande reducering av statsbidragen. Jag avser återkomma med ett för-
slag till proposition om de kommunalekonomiska frågorna under 1992.
Den kommer även att behandla skatteutjämningssystemet.

Anslagsberäkningar

H 1. Skatteutjämningsbidragtill kommunerna m.m.1

1990/91 Utgift 18 251488 603
1991/92 Anslag 20868000000
1992/93 Förslag 23100000000

1 Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget Fl. Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m. m.

Från anslaget betalas skatteutjämningsbidrag till kommuner och lands-
ting enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag samt lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatte-
underlaget m.m. Ytterligare föreskrifter för bidragsgivningen finns i för-

122

ordningen (1988:494) om skatteutjämningsbidrag. Vidare betalas kostna- Prop. 1991/92: 100
derna för skatteutjämningsnämnden, som är ett rådgivande organ i frågor Bil. 8
om extra skatteutjämningsbidrag, från detta anslag.

Med utgångspunkt i 1992 års skattesatser och en viss antagen höjning av
skatteunderlaget samt med antagande att åldersstrukturen är densamma
som för 1992 bedöms det ordinarie skatteutjämningsbidraget uppgå till
23 685 milj.kr. år 1993.

Extra skatteutjämningsbidrag beviljas efter ansökan sådana kommuner
och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. För
år 1992 har sådana bidrag hittills beviljats med 129 milj.kr. Dessutom
utbetalas vissa andra, riktade bidrag inom ramen för det extra skatte-
utjämningsbidraget. För att trygga kollektivtrafik i glesbygd, sedan stats-
bidraget för detta ändamål slopats, utbetalas ett särskilt bidrag om 70
milj.kr. till Gotlands kommun samt till kommunerna och landstingen i de
s.k. skogslänen. Inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag beviljas
också efter ansökan 25 milj.kr. som stöd till kommuner som vidtar före-
byggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.

Anslagsbehovet år 1993 för extra skatteutjämningsbidrag beräknas till

230 milj.kr.

Medelsbehovet under budgetåret 1992/93 avser bidrag som utbetalas
under andra halvåret 1992 och första halvåret 1993. Bidragen under 1992
uppgår till 22 285 milj.kr. och beräknas för 1993 till 23915 milj. kr. enligt
dagens regelsystem. Hälften av beloppen för kalenderår 1992 resp. 1993,
23 100 milj.kr., utbetalas under budgetåret 1992/93. Jag avser att återkom-
ma med ett förslag om ett nytt statsbidragssystem i en proposition under

1992. I avvaktan härpå beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1992/
93 till 23 100 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att bemyndiga regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år
1993 i enlighet med vad jag förordat,

2. att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 23 100000000 kr.

H 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen1

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

876 153737

879 172000

1 Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget F2. Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen

Från anslaget betalas bidrag till kommunerna som kompensation för det
intäktsbortfall som blivit en följd av att den kommunala beskattningen av
juridiska personer upphört (prop. 1983/84:133 bil. 1, FiU39, rskr. 422,

123

SFS 1984:504). Första bidragsåret var 1985. För år 1986 beslöt riksdagen Prop. 1991/92: 100
(prop. 1984/85:150, FiU29, rskr. 29) att kompensationen skulle reduceras Bil. 8
med 30 kr./invånare. En ytterligare reducering med 90 kr./invånare har
riksdagen beslutat om fr.o.m. år 1988 (FiU 1986/87:29, rskr. 343). Rege-
ringen har i september 1991 fastställt beloppet till sammanlagt ca 879
milj.kr. för år 1992. Jag föreslår att ett motsvarande belopp uppförs år

1993. Jag avser att överväga om detta bidrag redan år 1993 bör inordnas i
ett nytt statligt utjämningssystem i samband med att jag i ett förslag till en
proposition våren 1992 behandlar de kommunalekonomiska frågorna in-
för år 1993.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av

den kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1992/93 anvi-

sa ett förslagsanslag på 879 172 000 kr.

124

I. Övriga ändamål

I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon1

Prop.1991/92:100

Bil. 8

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

14 777 000

15000000

1992/93 Förslag 10000000

1 Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget G 2. Bidrag till vissa handi-
kappade ägare av motorfordon (prop. 1990/91:100 bil. 9)

Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av
motorfordon, som upphävts vid utgången av september 1988 men som
tillämpas övergångsvis i vissa fall, utgår bidrag till sådana handikappade
motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från årlig
vägtrafikskatt. Bidragen motsvarar skattekostnaderna för viss mängd ben-
sin som för ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel till
250 liter för helt år. Bidragen betalas i efterskott för budgetår. Ärenden om
bidrag handläggs av riksskatteverket.

En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1
oktober 1988 medför att utbetalningarna på detta anslag minskar succes-
sivt. För budgetåret 1992/93 beräknar jag kostnaderna för bidrag enligt
detta anslag till 10000000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 10000000 kr.

I 2. Exportkreditbidrag1

1990/91 Utgift 0

1991/92 Anslag 1000

1992/93 Förslag 1000

1 Tidigare redovisat under sjunde huvudtiteln, anslaget G 3. Exportkreditbidrag
(prop. 1990/91:100 bil. 9)

Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401)
om exportkreditstöd.

En förutsättning för att exportkreditstöd skall komma i fråga är bl. a. att
exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd
görs i första hand hos exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de
allmänna förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av
antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bi-
drag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om
utbetalning av bidrag skall göras hos riksskatteverket senast en månad
efter det att exportföretagets taxeringar för beskattningsåret har vunnit
laga kraft.

125

Riksskatteverket

Under de år möjlighet funnits till exportkreditbidrag har endast ett fåtal
ansökningar kommit in till riksskatteverket. Då någon prognos for budget-
året 1992/93 inte låter sig göras föreslår riksskatteverket att anslaget tas
upp med 1 000 kr. i statsbudgeten.

Föredraganden

Någon tillförlitlig beräkning av medelsbehovet under detta anslag är inte
möjlig att göra. Ett av skälen till detta är att yrkandena om bidrag är
beroende av taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om vilket me-
delsbehov som kan bli aktuellt förordar jag att anslaget förs upp med ett
formellt belopp av 1 000 kr. också i statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Exportkreditbidrag för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.

13. Kostnader för vissa nämnder m. m.1

1990/91	Utgift	2486 829
1991/92	Anslag	3115000
1991/92	Anslag exkl. mervärdesskatt	3080000
1992/93	Förslag	3187000

1 Tidigare redovisat dels under sjunde huvudtiteln, anslagen G 1. Bidrag till vissa
internationella byråer och organisationer m.m. och G 4. Kostnader för vissa nämnder
(prop. 1990/91:100, bil. 9), dels under trettonde huvudtiteln, anslaget C 7. Kostnader
för vissa nämnder m. m. (prop. 1990/91:100 bil. 15).

Fr. o. m. budgetåret 1992/93 är anslaget under trettonde huvudtiteln C 7.
Kostnader för vissa nämnder m.m. sammanslaget med de under under
sjunde huvudtiteln uppförda anslagen G 1. Bidrag till vissa internationella
byråer och organisationer m. m och G 4. Kostnader för vissa nämnder. Från
anslaget betalas kostnader — i regel arvoden till ledamöter och ersättare
m. m. — för statstjänstenämnden (såvitt avser statsverket), statens tjänste-
bostadsnämnd, statens trygghetsnämnd, skiljenämnden i vissa trygghetsfrå-
gor, skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, statens ansvarsnämnd, offentliga
sektorns särskilda nämnd, statsförvaltningens centrala förslagsnämnd, of-
fentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (såvitt avser statsverket), statens
tjänstepensions- och grupplivnämnd, nämnden för vissa pensionsfrågor,
statens utlandslönenämnd, nämnden för lokalanställda, statens chefslöne-
nämnd, ekonomiska rådet, statens krigsförsäkringsnämnd och statens krigs-
skadenämnd. Från anslaget betalas även Sveriges bidrag till nordiska skat-
tevetenskapliga forskningsrådet.

Jag har samrått med statsrådet Bo Lundgren vid beräkningen av medels-
behoven för statens krigförsäkringsnämnd, statens krigsskadenämnd och i
fråga om Sveriges bidrag till nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

126

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för vissa nämnder m. m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 3 187 000 kr.

I 4. Bokföringsnämnden1

1990/91	Utgift	3 328 765
1991/92	Anslag	4078000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	3913000
1992/93	Förslag	4 377000

1 Tidigare redovisat under andra huvudtiteln, anslaget G 3. Bokföringsnämnden
(prop. 1990/91:100, bil. 4)

Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god re-
dovisningssed i företagens bokföring och offentlig redovisning.

Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens
kanslifunktion fullgörs av finansinspektionen.

1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnad	3 511000	+ 266000
(därav
lönekostnader)	(1 885000)	( + 134000)
Lokalkostnader	402000	+ 198000
mervärdeskatt	./.165000
Summa	3913000	+ 464000

Bokföringsnämnden

Bokföringsnämndens kanslifunktion fullgörs av finansinspektionen. Vissa
besparingar bör kunna göras genom denna samordning. Även när det
gäller nämndens funktion att utveckla god redovisningssed kan samord-
ningsvinster på sikt uppnås. Sammanslagningen kan dock under budget-
året 1992/93 medföra behov av en allmän genomgång av de föreskrifter
som bankinspektionen, försäkringsinspektionen och bokföringsnämnden
utfärdat på redovisningsområdet.

Även efter bildandet av Stiftelsen för utvecklande av god redovisnings-
sed (redovisningsrådet) har nämnden arbetat med frågor om uppföljning
och utveckling av årsredovisningspraxis i frågor som också berör publika
företag. Verksamheten kommer i fortsättningen att koncentreras på frågor
om löpande redovisning och bokslutsfrågor, som inte främst berör börsfö-
retag och andra större bolag, normer för ADB-system för redovisning samt
uppföljning av börsföretagens redovisningar. Nämnden räknar med att
arbetet med att utforma normer på redovisningsområdet volymmässigt

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

127

kommer att bli minst lika omfattande som tidigare år. Inte heller arbetet Prop. 1991/92:100

med frågor om tillämpningen av lagstiftningen på redovisningsområdet Bil. 8

eller arbetet med remissvar kommer att förändras väsentligt under kom-
mande budgetår. Ett område som kan förutses kräva betydande insatser är
analys av internationell redovisningsstandard och behovet av anpassning
av svenska redovisningsnormer till denna standard.

Bokföringsnämnden föreslår att anslaget för budgetåret 1992/93 räknas
upp med 198 000 kr för ökade hyreskostnader.

Föredragandens överväganden

Fr. o. m. budgetåret 1992/93 förs anslaget för bokföringsnämnden över till
finansdepartementets huvudtitel. En kommitté med uppgift att göra en
översyn av redovisningslagstiftningen har tillkallats (dir. 1991:71). Kom-
mittén skall bl. a. överväga vilka principer som bör gälla för sådan kom-
pletterande regelgivning som sker genom rekommendationer av olika ex-
pertorgan på redovisningsområdet. Det kan t. ex. diskuteras på vilket sätt
redovisningsrådets bildande påverkar bokföringsnämndens funktion inom
området. De åtgärder som kommittén kan komma att föreslå i detta
hänseende påverkar dock inte bokföringsnämndens resursbehov för bud-
getåret 1992/93. Rationaliseringsavdraget med en enprocentig återföring
av avdraget bör tillämpas på nämnden.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen

att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 4 377 000 kr.

15. Stöd till idrotten1

1990/91 Utgift 385 700000 Reservation 23912227

1991/92 Anslag 411 128000

1992/93 Förslag 511 173000

1 Tidigare redovisat under elfte huvudtiteln, anslagen El. Stöd till idrotten och E2.
Stöd till idrottens forskning och utveckling m. m. (prop. 1990/91:100, bil. 13). Vidare
överförs från trettonde huvudtiteln del av anslaget F4. Bidrag till folkrörelserna.
Ovan under utgift och anslag redovisas de tidigare anslagen El. och E2. samlat.

Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den
verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisa-
tioner. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF stående
organisationer och till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna.
För anslagets användning gäller de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjer-
na för organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, SU122, rskr. 291).
Från anslaget lämnas vidare bidrag till riksanläggningar för den samlade
idrottsrörelsens behov samt bidrag till mindre föreningsanläggningar för
idrott och friluftsliv. Sådana bidrag lämnas enligt de riktlinjer som fast-

128

ställts av riksdagen (prop. 1970:79, JoU33, rskr. 239, prop. 1979/80:100 Prop. 1991/92: 100
bil. 13, KrU30, rskr. 377 och prop. 1989/90:100 bil. 13, s. 81, KrU15, rskr. Bil. 8
161) samt vissa av regeringen angivna villkor, vilka grundar sig på nämnda
riktlinjer. Därutöver lämnas från detta anslag bidrag till lokal ungdoms-
verksamhet på idrottens område (prop. 1989/90:100 bil. 13, s. 80, KrUl 5,
rskr. 161). Vidare lämnas från detta anslag bidrag till RF som stöd för den
forskning och utveckling m. m. som bedrivs av förbundet. För anslagets
användning gäller de av riksdagen beslutade riktlinjerna för statens stöd
till forskning och utveckling m.m. inom idrotten (prop. 1989/90:110, bil.

13, s. 82, KrU15, rskr. 161 samt prop. 1989/90:90, s. 398, KrU23, rskr.

334).

Sveriges riksidrottsförbund (RF)

Idrotten erbjuder miljoner människor i Sverige glädje, gemenskap och en
hälsosam och meningsfull fritidssysselsättning. I idrottsrörelsen fostras
hundratusentals ungdomar i samarbete, demokratiska spelregler, hänsyn
och respekt för medmänniskor. På så sätt är idrottsrörelsen för många
unga människor i Sverige en skola för livet.

Enligt RF:s stadgar skall idrott utformas och organiseras så, att den i någon
form blir tillgänglig för alla och kan ge utövaren tillfredsställelse med
hänsyn till vars och ens värderingar. Uppskattningsvis lägger idrottens ca
500000 ideella ledare tillsammans ner 135 milj, timmar per år på att leda
svensk ungdom i lokala idrottsorganisationer runt om i landet. Ansträng-
ningar har gjorts för att utjämna de kostnadsskillnader som följer av olika
förutsättningar att delta i organiserad idrottsverksamhet i olika delar av
landet. Speciella satsningar har genomförts för att förbättra kvinnors vill-
kor i idrotten. Särskilda insatser har gjorts för att öppna idrottsrörelsen för
handikappade och invandrargrupper som ännu inte fullt ut kunnat tillgo-
dogöra sig idrottens verksamhetsutbud.

Vid 1991 års riksidrottsmöte (RIM) antogs en prioritering av tre områ-
den för idrottsrörelsen under den kommande tvåårsperioden. Dessa var
stärk idrottens trovärdighet, förbättra idrottens förutsättningar och stärk
idrottens internationella agerande. Därutöver gjordes bl.a. ett uttalande
om att idrottens vilja är att regeringen inte bör ha ombudsplatser i riks-
idrottsstyrelsen. Styrelsen fick i uppdrag att förutsättningslöst diskutera
olika alternativ med företrädare för regeringen samt att återkomma vid
1993 års riksidrottsmöte med förslag. Vidare uttalade RIM en önskan att
statens stöd till idrottens forskning i ökad utsträckning bör tillföras Cent-
rum för idrottsforskning.

En viss självfinansiering är enligt RF en nödvändighet för hela idrottsrö-
relsen. Graden av självfinansiering har ökat under senare år och uppgår nu
i genomsnitt till 63%. En tredjedel avser interna avgifter av olika slag,
exempelvis avgifter för tävlingsdeltagande, kurser eller konferenser samt
medlemsavgifter. Sponsorintäkter och reklamavtal svarade förra verksam-
hetsåret för 40% av specialidrottsförbundens egenfinansiering.

För föreningarna har traditionellt lotterier och spel utgjort en viktig
inkomstkälla. RF anser dock att idrottens möjligheter att finansiera sin

129

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

verksamhet på detta sätt olyckligtvis har försämrats under en längre tid. Ett
undantag utgör bingospel, där den sammanlagda omsättningen under år
1990 ökade med 15%, bl.a. som en följd av de lättnader som tidigare
beslutats av riksdagen.

Enligt RF medför den av riksdagen beslutade skattereformen även fort-
sättningsvis en tung belastning på föreningarnas och förbundens ekonomi.
Främst rör det sig om fördyringar av resor, mat och logi, som en följd av
den breddade basen för mervärdeskatt. Här utgör merkostnaderna en fara
inte minst för barn- och ungdomsverksamheten. Vidare menar RF att
vissa idrotter drabbats speciellt hårt genom att hyra av vissa anläggningar
belagts med mervärdeskatt. Sammanlagt begär RF mot bakgrund i detta,
ytterligare 355 milj. kr. som kompensation för skatteomläggningens kost-
nadseffekter på föreningsnivå.

RF:s anslagsframställan uppgår sammanlagt till 1 208,7 milj. kr. och
omfattar i sina huvuddrag fyra utgiftsområden. RF begär 506,5 milj. kr.
som stöd till idrottens organisationer, 14 milj. kr. som stöd till utveckling
av riksanläggningar och föreningsbyggda anläggningar, 18,2 milj. kr. som
stöd till Sveriges deltagande i sommar-OS och handikapp-OS i Spanien
samt 670 milj. kr. som stöd till lokala organisationer. Sammantaget inne-
bär anslagsframställan ett ökat statsanslag med 732,6 milj. kr. eller
153,9%.

För specialidrottsförbunden (SF) inriktas den planerade verksamheten
budgetåret 1992/93 främst på att stärka idrottens finansiering och det
ideella ledarskapet, i syfte att utveckla barn- och ungdomsidrotten, att öka
jämställdheten och att utveckla föreningsarbetet. SF begär särskilda medel
för att att uppnå ”en fullständig resekostnadsutjämning inom idrotten”
och att ge alla, oavsett ålder, kön eller specialintressen, möjlighet att på
lika villkor tävla i organiserad form. Speciella insatser för att stärka rekry-
teringen och utbildningen av ideella ledare prioriteras.

Idrotten internationaliseras alltmer. Mängder av beslut, som i grunden
påverkar svensk idrott, fattas i dag på internationell nivå. RF understryker
att den svenska representationen i internationella förbunds styrelser behö-
ver förstärkas. Detta bidrar bl.a. till att öka Sveriges möjligheter att
erhålla värdskap för internationella idrottsevenemang. Sveriges ansökan
om medlemskap i EG ökar möjligheterna för svensk idrott att agera i
Europa.

För de utanför RF stående organisationerna begär RF 41,1 milj. kr. RF
har valt att redovisa även dessa organisationers anslagsframställningar i
sin helhet.

För uppförande, tillbyggnad eller upprustning av mindre idrottsanlägg-
ningar som ägs av idrottsförening kan bidrag lämnas av RF. Bidragen skall
vara av betydelse för anläggningarnas tillkomst och varje beslut om bidrag
prövas utifrån sökandens investerings- och driftskalkyler.

RF har vidare begärt medel för fortsatt upprustning av idrottens riksan-
läggning i Lillsveds Gymnastikfolkhögskola.

RF begär sammanlagt 24,5 milj. kr. som stöd till idrottens forskning och
utveckling m. m. RF menar att kampen mot dopningmissbruket är en av
idrottsrörelsens prioriterade arbetsområden. De viktigaste områden RF

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

130

vill prioritera är dels en utbyggnad av dopninglaboratoriet vid Huddinge
sjukhus, dels en antidopningkampanj riktad till tonårsgrupperna.

Föredragandens överväganden

Ungefär 4 milj, människor i vårt land utövar aktivt någon form av idrott
eller motion. Med sina över 2 milj, medlemmar är idrottsrörelsen vårt
lands största ideella folkrörelse. Inom idrottsrörelsen aktiveras fler ungdo-
mar än inom någon annan folkrörelse. Gemenskapen i idrottsföreningen
är av stor vikt for många människor över hela landet. Idrottsrörelsens
förmåga att engagera medborgare i idrottsaktiviteter, social verksamhet
och i demokratiska beslutsprocesser spelar en viktig roll i utvecklingen av
det svenska samhället. Enligt min mening innebär bl.a. dessa förhållanden
att det är angeläget för det allmänna att på olika sätt stödja idrottsrörelsens
verksamhet.

Idrottsrörelsens frihet och oberoende utgör en väsentlig del för dess
funktion som en ideell och demokratisk folkrörelse. Mot denna bakgrund
bör inte regeringen utse representanter i riksidrottsstyrelsen. Jag välkom-
nar det uttalande som riksidrottsmötet gjort i denna fråga. Med anledning
av mitt principiella ställningstagande kommer jag att föreslå regeringen att
inte tillsätta några ombud för regeringen i riksidrottsstyrelsen i samband
med att mandatperioden 1993 går ut för de ombud som den tidigare
regeringen utsett. De intressen regeringens ledamöter hittills haft att före-
träda i styrelsen, får tillgodoses på annat sätt. Jag avser att återkomma till
detta i ett senare sammanhang.

Som jag framhållit tidigare är det angeläget för det allmänna att stödja
idrottsrörelsens verksamhet. För att stärka dess frihet och oberoende är
det viktigt att stärka idrottsrörelsens möjligheter till egenfinansiering. De
ideella organisationernas andel av spelmarknaden har minskat. Dess net-
tointäkter efter olika skatter och andra kostnader har ej heller utvecklats
som vore önskvärt.

Förutom den uppräkning av stödet till idrotten som jag föreslår, genom-
förs från årsskiftet skattesänkningar som minskar idrottsrörelsens kostna-
der med närmare 70 milj. kr. I samband med ställningstagande till de
utredningar som berör lotteriverksamhet och spelmarknaden i stort bör
möjligheterna att bereda de ideella organisationerna ökat utrymme särskilt
beaktas. Det är också naturligt att en viss del av AB Tipstjänsts överskott
överförs till idrotten med tanke på att AB Tipstjänsts spel till stor del
baseras på idrottsevenemang. Jag återkommer senare till denna fråga.

Så långt det är möjligt bör administrativa uppgifter begränsas för de
ideellt verkande ledarna, då dessa uppgifter ofta upplevs som byråkratiska
och krångliga. Mot den bakgrunden föreslår jag att den övre gränsen för
skattefria tävlingspriser höjs till 1 000 kr. från nuvarande 300 kr. I det
följande redovisar jag med anledning av detta förslag till ändring i kommu-
nalskattelagen.

Den sammantagna ökningen av det ekonomiska utrymmet för idrottsrö-
relsen under budgetåret 1992/93 blir genom mitt förslag följande:

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

131

* Anslagsökning ca 35000000 kr.

* Sänkt mervärdeskatt ca 68 500000 kr.

* Del av Tipstjänsts överskott ca 5 000 000 kr.

Totalt förbättras således idrottsrörelsens ekonomi med drygt 108 milj,
kr. for budgetåret 1992/93. Sänkningen av mervärdeskatten träder i kraft
den 1 januari 1992. Det innebär att idrottens kostnader redan under
innevarande budgetår minskar med ca 34 milj. kr.

Anslagets fördelning

Den roll som RF har i fördelningen av statens stöd till idrotten förutsätter
att nödvändiga prioriteringar redovisas. RF har vid årets anslagsframställ-
ning valt att överlämna SF:s och de utanför RF stående organisationernas
anslagsframställningar utan eget yttrande. RF har därmed överlämnat till
regeringen att göra erforderliga prioriteringar.

En fråga som får allt större vikt är folkhälsoarbetet. Idrottens betydelse
for människors allsidiga rekreation är stor. RF har vid riksidrottsmötet
prioriterat detta arbete. RF bör prioritera insatser för att aktivera handi-
kappade. Idrottens betydelse i rehabilitering av handikappade är av stor
vikt. Idrotten spelar en stor roll i arbetet med att integrera invandrare i det
svenska samhället. Riksidrottsmötets beslut att öka ansträngningarna för
att rekrytera ungdomar till idrottens beslutande församlingar ser jag som
ett mycket viktigt steg for att ta vara på ungdomens vilja och skaparkraft.
Jag delar också RF:s uppfattning att det är angeläget att engagera fler
kvinnor som aktiva och som ledare samt i de beslutande församlingarna.
Jag vill peka på betydelsen av den information som riksdagen begärt att få
utförligt och samlat redovisad, om hur anslaget fördelas mellan idrott som
utövas av män respektive kvinnor. Under anslaget har medel beräknats för
dessa ändamål.

Elitidrotten är en liten men betydelsfull del av det totala idrottsutbudet.
Den tilldrar sig stor massmediai uppmärksamhet och bidrar i betydande
omfattning till medborgarnas upplevelser och samhörighet på olika nivåer.
Den är också synnerligen betydelsefull for att väcka och bredda intresset
för motion och fysisk fostran. Det är en fråga för RF och dess specialför-
bund att med stöd av anslaget sörja för att erforderligt stöd till elitidrotten
ges.

Jag vill liksom RF framhålla den stora vikten av de ideellt arbetande
ledarnas insatser för idrotten och samhället i stort. Det är därför angeläget
att ledarna ges bra utbildningsmöjligheter. Jag vill här särskilt peka på det
arbete som utförs inom ramen för idrottens eget studieförbund (SISU).

Insatser för barn och ungdomar är en viktig del av idrottsrörelsens
verksamhet. Idrottsrörelsen aktiverar ett stort antal barn och ungdomar.
Det lokala aktivitetsstödet är av stor betydelse för den lokala idrotten och
dess möjlighet att aktivera ungdomar. Under budgetåret 1990/91 genom-
fördes mer än 6,7 miljoner bidragsberättigade aktiviteter av föreningar
som erhåller bidrag under detta anslag. Riksdagen har gett regeringen i
uppdrag att utforma nya regler för det statliga stödet till lokal ungdoms-

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

132

verksamhet efter förslag från idrottsrörelsen. De nya reglerna gäller
fr.o.m. den 1 juli 1991. För innevarande budgetår har 182 milj. kr.
anvisats under denna del av anslaget. Jag har beaktat idrottsrörelsens
önskemål om förstärkning av detta bidrag.

Vid utarbetande av förslag till fördelningen av medel till de studerandes
motionsverksamhet förutsätts att RF vid förslag till fördelningen av stödet
har nära kontakt med Sveriges Förenade Studentkårer (SFS).

Det är angeläget att det finns förutsättningar att utöva idrott i hela vårt
land. Genom de långa avstånden försvåras möjligheten för idrottsutövan-
de i främst norra Sverige. Riksidrottsmötet har fattat beslut om att special-
idrottsförbunden genom olika åtgärder skall medverka till att skapa förut-
sättningar för idrott på lika villkor över hela landet. Jag vill understryka
betydelsen av att så sker och jag har beräknat medel för detta inom
anslaget.

Riksidrottsmötet beslutade att stärka idrottens internationella agerande
och att verka för ett enat idrotts-Europa och för en utveckling av idrotten
på dess egna villkor och på demokratiska grunder. RF pekar också på
betydelsen av att svenskar ges förutsättningar att åta sig internationella
förtroendeuppdrag på idrottens område. Jag delar RF:s uppfattning att
detta är av stor betydelse för den svenska idrottsrörelsen. Jag ser positivt
på att RF arbetar för att stärka Sveriges möjligheter att erhålla värdskap
för internationella idrottsevenemang. I samband med förberedelserna for
ett svenskt medlemskap i EG vill jag understryka vikten av att den svenska
idrottsrörelsen nära följer utvecklingen i de frågor som är av betydelse för
idrotten.

Jag har beräknat medel för Sveriges deltagande vid sommar-OS och
handikapp-OS i Spanien 1992.

Det är av stort värde att de lokala föreningarna ges möjlighet att uppföra
anläggningar av olika slag. För att stimulera till och möjliggöra detta finns
det under detta anslag särskilda stödet till s. k. mindre anläggningar. Detta
stöd får användas for uppförande, köp, tillbyggnad eller upprustning av
mindre idrottsanläggning som ägs av idrottsförening, enligt de riktlinjer
som riksdagen fastställt (prop. 1979/80:100, s. 166—167, KrU30, rskr.
377). Jag vill erinra om att idrottsorganisationer även kan ansöka om
medel ur allmänna arvsfonden till ungdomslokaler, klubbstugor och dy-
likt. Under förra året bidrog fonden med ca 2,2 milj. kr. för sådana
ändamål. Jag har inom anslaget beräknat medel för stödet till mindre
anläggningar liksom till den fortsatta upprustningen av Lillsveds Gymas-
tikfolkhögskola. Det ankommer på RF att inom ramen för anslaget tillgo-
dose detta.

Den särskilda anslagsposten Stöd till idrottens forskning och utveckling
m.m. föreslås upphöra och medlen för detta ändamål anvisas i stället
under förevarande anslag. Detta möjliggör för riksidrottsstyrelsen att fri-
are inom anslaget prioritera dessa frågor.

Enligt RF är idrottsrörelsens resurser på antidopningområdet otillräckli-
ga för att RF skall kunna fullfölja sina ambitioner i kampen mot dopning.

Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten
skall kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt. Det gäller såväl från

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

133

folkhälsosynpunkt som från rent idrottslig synpunkt. Jag ser förstärkta
insatser på idrottsutbildningens område och en mera långsiktig kunskaps-
uppbyggnad inom idrottsforskningen som betydelsefulla förutsättningar
för utvecklingen av svensk idrott.

Medel för grundforskning anvisas bl. a. under anslagen till forskningsrå-
den under åttonde huvudtiteln. Det förevarande anslaget skall därför ses
som komplement till den forskning som kan erhålla anslag från forsknings-
råden samt de satsningar som gjorts och kan komma att göras genom
inrättande av nya professurer med inriktning på idrott vid landets högsko-
lor.

För det kommande budgetåret vill RF arbeta med att stimulera insatser
kring idrottens vitala frågor. RF vill prioritera produktion av mer lättill-
gänglig forskningsinformation för idrottens tränare och aktiva. Jag finner
denna prioritering angelägen. Det är av intresse med en bred spridning av
idrottsforskningens resultat. Jag utgår från att diskussionen mellan Idrot-
tens forskningsråd och Centrurti för idrottsforskning om en närmare sam-
ordning av verksamheten leder till ett positivt resultat. Vidare finns under
åttonde huvudtiteln medel beräknat för att tillgodose behovet av samord-
ning och information vid Centrum för idrottsforskning. Detta kan enligt
min mening bidra till att förstärka detta viktiga arbete.

Riksdagen har under hösten beslutat om lagstiftning mot dopning. Jag
konstaterar med tillfredsställelse att idrottsrörelsen konsekvent och mål-
medvetet ökat ansträngningarna för att motverka användningen av olika
Jiopningmedel och andra droger inom idrotten. Samhället tar genom lag-
stilyiingen ett ansvar för att hindra tillgängligheten av olika dopningpre-
parat som riskerar att skada användarna. Jag instämmer mot denna bak-
grund i RF:s vilja att prioritera idrottens arbete på detta område.

Sammanfattningsvis föreslås en uppräkning av anslaget med ca 100
milj, kr., varav engångsvis 16 milj: kr. och omföring från anslag ca 65 milj,
kr., till totalt ca 511 milj. kr.

Skattereformen

Idrottsrörelsen har vid olika tillfällen framhållit att skattereformen medför
negativa effekter för idrotten. Främst pekar man på ökade kostnader som
en följd av riksdagens beslut om breddning av mervärdeskatfetmderlaget
för hotell- och restaurangtjänster samt resor. Idrottsrörelsen har även
pekat på de administrativa merarbeten som den reformerade inkomstbe-
skattningen kan medföra, särskilt för de mindre föreningarna.

Riksdagen har redan beslutat om vissa åtgärder avsedda att i viss mån
kompensera idrottsrörelsen för den ekonomiska och administrativa börda
som skattereformen inneburit. Denna kompensation har bl.a. utgått ge-
nom ett anslag på 65 milj. kr. riktat till idrottsrörelsens lokala barn- och
ungdomsverksamhet. Anslaget föreslås nu överföras från trettonde huvud-
titelns anslag F 4. Bidrag till folkrörelserna till denna huvudtitels anslag
I 5. Stöd till idrotten.

Riksdagen har också beslutat om en' lagstiftning varigenom idrottslig

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

134

verksamhet är befriad från uttag av socialavgifter på ersättningar upp till Prop. 1991/92:100
ett halvt basbelopp. Bil. 8

Lättnader har genomförts för att stimulera folkrörelserna till att kunna
öka intäkterna från bingospel genom att den högsta vinsten i bingospel
justerats från ett halvt till ett helt basbelopp.

Riksdagen beslutade också att anvisa medel till idrotten via AB Tips-
tjänst.

Jag vill här redovisa ytterligare åtgärder för att kompensera idrottsrörelsen
för skattereformens konsekvenser.

Riksdagen har fattat beslut om sänkning av mervärdeskatten på vissa
varor och tjänster. Detta innebär att idrottsrörelsens krav på kompensa-
tion delvis har infriats. Enligt RF:s beräkningar motsvarar en sänkning av
mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster samt resor i enlighet
med riksdagens beslut 68,5 milj. kr. i minskade kostnader för idrottsrörel-
sen.

Jag har vidare uppdragit åt en särskild utredare att undersöka vissa
effekter av den breddade mervärdeskatten. Denne kommer också att bely-
sa effekter som uppkommer för idrotten.

Upprättat lagförslag

Idrottsrörelsen har pekat på det administrativa merarbete som följer av att
tävlingsvinster i form av nyttovaror överstigande 0,01 basbelopp avrundat
till närmsta hundratal kronor beskattas. Jag föreslår därför att detta belopp
höjs så att skatteplikt inträder först vid tävlingsvinster i form av nyttova-
ror överstigande 0,03 basbelopp avrundat till närmsta hundratal kronor,
vilket för närvarande motsvarar 1 000 kr. Jag föreslår således att den
aktuella bestämmelsen i 19§ kommunalskattelagen (1928:370) ändras.
Förändringen bör gälla redan under år 1992, således från 1993 års taxe-
ring. Denna bestämmelse föreslås också ändrad i prop. 1991/92:81. I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats ett
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Den föreslagna lagändringen är av en sådan beskaffenhet att lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.2.

Idrottens egenfinansiering

Idrottens möjligheter till egenfmansiering utöver samhällsstödet är som
jag tidigare berört av stor betydelse. Lotterier och bingo har sedan länge
varit en viktig inkomstkälla för föreningslivet. Den pågående översynen av
lotterilagstiftningen i en parlamentariskt sammansatt kommitté har här en
viktig uppgift att fylla. Enligt direktiven skall kommittén undersöka i vad
mån folkrörelserna i högre grad än för närvarande skulle kunna finansiera
sin verksamhet genom ökade intäkter av lotterier och spel och i vad mån
det ur kontrollsynpunkt är möjligt att förenkla eller avreglera vissa lotteri-
former.

Jag avser att i samarbete med chefen för civildepartementet nära följa

135

idrottsrörelsens och övriga folkrörelsers finansieringsfrågor, inte minst
från skatte- och avgiftssynpunkt. I samband med detta kan det finnas
behov att överväga om en samlad översyn bör göras för att klarlägga
föreningslivets arbetsvillkor.

AB Tipstjänst

Riksdagen beslutade (1989/90:FiU36, rskr. 288), vid behandlingen av
regeringens skrivelse (1989/90:121) med anledning av en granskning av
riksdagens revisorer gällande AB Tipstjänsts stöd till idrotten, att en större
del än för närvarande av AB Tipstjänsts vinst bör tillställas idrotten.

Efter riksdagens beslut ökade stödet till ca 20 milj. kr. år 1990.

Föredragande statsråd föreslog i 1991 års budgetproposition (prop.
1990/91:100) att AB Tipstjänst tills vidare bör vara oförhindrat att stödja
idrotten inom en ram på 50 milj. kr. årligen. Riksdagen biföll förslaget
(1990/91 :FiU19, rskr. 210), och ställde som villkor att alla insatser i form
av ersättningar m.m. av bolaget skall bedömas vara av värdefull godwill
karaktär på längre sikt eller på annat sätt vara långsiktigt kommersiellt
befogade.

Under år 1991 har AB Tipstjänst, i enlighet med riksdagens beslut,
lämnat sammanlagt 50 milj. kr. i sådant stöd till idrotten.

Tipstjänsts idrottsanknutna spel står för ca hälften av bolagets omsätt-
ning och för ca en tredjedel av bolagets vinst. Det är därför naturligt att AB
Tipstjänst har och har haft en nära koppling till idrotten. En stor målgrupp
för AB Tipstjänsts produkter är idrottspublik varför det också är naturligt
att en del av bolagets strikt kommersiella marknadsföringsinsatser styrs
mot idrottsevenemang och idrottsföreningar. Om dessa kommersiella
marknadsföringsinsatser beslutar naturligtvis bolaget.

Eftersom AB Tipstjänst använder idrottsevenemang som spelobjekt är
det enligt min mening rimligt att också en del av AB Tipstjänsts överskott
går till idrotten. Däremot anser jag inte att AB Tipstjänst bör besluta om
fördelning av detta stöd på det sätt som var fallet under 1991. Riksdagen
bör ta ställning till hur stor del av AB Tipstjänsts överskott som får
disponeras för direkt stöd till idrotten. Idrottsrörelsen bör inom sig fördela
medlen. Jag förutsätter emellertid att viss hänsyn härvid tas till på vilket
sätt medlen tidigare har fördelats.

Jag anser att AB Tipstjänsts bolagsstämma, utöver de strikt kommersi-
ellt betingade marknadsföringsinsatser som är ett normalt led i bolagets
verksamhet, skall ges möjlighet att besluta om stöd till idrotten i form av
ett samlat bidrag till riksidrottsförbundet att användas påföljande budget-
år.

För budgetåret 1992/93 anser jag att ramen för stöd efter beslut av
bolagsstämman bör uppgå till 55 milj. kr. Första halvåret 1992, innan det
föreslagna systemet träder i kraft, bör AB Tipstjänst i enlighet med riksda-
gens tidigare beslut vara oförhindrat att stödja idrotten, efter samråd med
RF, med upp till 25 milj. kr.

Prop.1991/92:100

Bil. 8

136

Övriga huvudtitlar

Jag vill slutligen ge en samlad redovisning över hela det statliga stödet till
idrotten. Sammanlagt kan de statliga anslagen till idrotten beräknas uppgå
till nära 1 000 milj. kr. Utöver det stöd som redovisas under detta anslag,
har idrotten erhållit medel under följande anslag.

Under tredje huvudtiteln har anvisats medel för idrottsrörelsens inter-
nationella deltagande, t. ex. i samarbetet inom idrottens område i Norden
och i Europarådet samt för vissa biståndsinriktade insatser.

Under fjärde huvudtiteln har anvisats omkring 2 milj.kr. för de idrottsp-
lutoner som för närvarande finns upprättade vid tretton förband i olika
delar av landet. Kostnaderna avser värnpliktskostnader för den del av
utbildningstiden som ägnas åt idrottsverksamhet. Därtill anslås omkring
1,2 milj.kr. till Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund och
Svenska Sportskytteförbundet samt medel till Försvarets civila idrottsför-
bund och Svenska Pistolskytteförbundet.

Under femte huvudtiteln har utgått vissa projektmedel för idrottsrörel-
sens deltagande i samhällsarbetet mot droger och missbruk.

Under denna huvudtitel har den statliga garantiverksamheten under
föregående budgetår belastats med 15,6 milj. kr. för att täcka förlusterna
vid genomförandet av Ryttar-VM i Stockholm.

Under åttonde huvudtiteln har utgått ca 6 milj. kr. till landets idrotts-
gymnasier, ca 17,5 milj. kr. till idrottens studieförbund SISU, 11 milj. kr.
till driften av idrottens folkhögskolor i Lillsved och Bosön samt 2,6 milj,
kr. till Hästsportens folkhögskola i Kolbäck. Vidare har anvisats drygt 7
milj. kr. för professurer med anknytning till idrott samt för verksamheten
vid Centrum för idrottsforskning m. m. Från åttonde huvudtiteln finansi-
eras även idrottssamarbete inom UNESCO:s ram. Fr. o. m. innevarande
budgetår anslås ej särskilda medel direkt till varje idrottslig gymnasie- och
folkhögskoleutbildning. Regeringen har därför inget direkt inflytande över
storleken på medel som fördelas till varje speciell typ av sådan utbildning.

Under tionde huvudtiteln har anvisats medel för 3 000 — 3 500 lönebi-
dragsanställda som huvudsakligen är verksamma i idrottsföreningar. Sta-
tens bidrag kan här uppskattas till drygt 450 milj. kr. Vidare har vissa
projektmedel anslagits för idrottsrörelsens verksamhet bland invandrare
och mot rasism.

Ytterligare projekt rörande bl.a. jämställdhet inom idrotten har erhållit
medel under trettonde huvudtiteln.

Riksdagen har tidigare beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1992 inrätta en
idrottshögskola i Stockholm. Idrottshögskolan kommer att utgöra en viktig
del i att utveckla och samordna idrotten i högskolan. Ett samlat grepp kan
genom denna tas över idrottsutbildningar, vilket gynnar såväl de olika
utbildningarna som idrottsrörelsen.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslås en uppräkning av anslaget Stöd till idrotten
med drygt 100 milj, kr., varav engångsvis 16 milj. kr. och omföring från

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

137

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

anslag ca 65 milj, kr., till totalt ca 511 milj. kr. Det bör ankomma på Prop. 1991/92: 100
regeringen att efter förslag från RF besluta om närmare fördelning av Bil. 8
anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att till Stöd till idrotten för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 511 173 000 kronor,

dels föreslår riksdagen att anta förslag till ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det
föregående om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts överskott.

I 6. Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken

1990/91 Utgift 44441414

1991/92 Anslag 0

1992/93 Förslag 31000000

Nordiska investeringsbanken har till ändamål att ge lån och ställa garan-
tier på bankmässiga villkor i överensstämmelse med samhällsekonomiska
hänsyn för genomförande av investeringsprojekt och export av nordiskt
intresse. Bankens styrelse gjorde i juni 1991 en framställan till Nordiska
ministerrådet om en höjning av bankens grundkapital med 800 miljoner
SDR.1

Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) antog den 21 augusti
1991 ett förslag om höjning av bankens kapital avsett att föreläggas Nor-
diska rådet för yttrande.

Förslaget innebär att grundkapitalet ökas med 800 milj, till 2400 milj.
SDR. Den inbetalade delen av kapitalet beräknas av Ministerrådet kunna
sättas vid 60 milj. SDR, eller 7,5%, utan att bankens kreditvärdighet
påverkas. Anmodan om inbetalning av den återstående delen sker i den
mån styrelsen finner det nödvändigt för att uppfylla bankens skuldförplik-
telser. Enligt förslaget ställs 30 milj. SDR till förfogande genom direkta
inbetalningar från medlemsländernas sida, medan resterande 30 milj.
SDR överförs från bankens reservfond. Efter höjningen kommer den
inbetalade andelen att uppgå till totalt 260 milj. SDR eller 10,8% av det
samlade grundkapitalet på 2400 milj SDR. Medlemsländernas inbetal-
ningar föreslås ske i tre årliga lika stora rater med början den 15 maj 1993.

Nordiska rådets presidium antog den 13 november 1991 en rekommen-
dation till Ministerrådet att snarast besluta om en kapitalhöjning i enlighet
med det här refererade förslaget. Ett sådant beslut fattades av Ministerrå-
det den 11 december 1991. Beslutet träder i kraft först efter godkännande
av resp, medlemslands folkrepresentation.

En särskild dragningsrätt motsvarade 8,207 svenska kronor den 4 december 1991.

138

Nordiska investeringsbanken kan, enligt bankens stadgar, ge lån och Prop. 1991/92: 100
ställa garantier upp till ett sammanlagt belopp motsvarande 250% av Bil. 8
grundkapitalet. Denna princip sammanfaller med de regler som gäller för
den Europeiska investeringsbanken och är motiverad av hänsyn till ban-
kens kreditvärdighet. Nordiska ministerrådet konstaterar att banken per
den 31 augusti 1991 hade utestående och beviljade, ännu icke utbetalda
lån, motsvarande ca 3100 milj. SDR. Drygt tre fjärdedelar av bankens
totala låneram var därmed utnyttjad.

Den genomsnittliga årliga nettotillväxten för bankens engagemang har
under perioden 1986 t.o.m. 1990 uppgått till omkring 20%. Nettotillväx-
ten har emellertid visat en fallande tendens bl.a. beroende på ökande
återbetalningar. Den framtida ökningstakten beräknas därför stanna vid
omkring 10% årligen. Enligt bankens bedömning kommer den nuvarande
låneramen därmed att vara fullt utnyttjad vid årsskiftet 1993/94.

Ministerrådet konstaterar att banken under hela sin verksamhetsperiod
har lidit endast obetydliga förluster i förhållande till verksamhetens omfatt-
ning. Avkastningen på bankens egenkapital har varit 9,2% för perioden
1976— 1982, 12,8% för perioden 1983 — 86 samt 10,6% för perioden
1987— 1990. Bankenhar vid tre tillfällen, senast 1991, lämnat utdelning till
medlemsländerna. Banken kan därför anses ha bedrivit sin verksamhet i
överenstämmelse med bankmässiga principer och tillgodosett stadgarnas
krav på en rimlig förräntning på det insatta kapitalet.

För att banken skall kunna fortsätta den verksamhet, som enligt Nordis-
ka ministerrådet hittills har utvecklats positivt, krävs en höjning av ban-
kens grundkapital.

Enligt bankens stadgar skall en eventuell höjning av grundkapitalet
fördelas mellan medlemsländerna enligt den vid varje tidpunkt av Nordis-
ka ministerrådet fastställda fördelningsnyckeln för gemensam nordisk fi-
nansiering. Enligt den för 1991 gällande fördelningen skall Danmark teck-
na sig för 21,3% eller 170,4 milj. SDR, Finland för 21,2% eller 169,6 milj.
SDR, Island 1,1 % eller 8,8 milj. SDR, Norge 18,9% eller 151,2 milj. SDR
och Sverige 37,5% eller 300 milj. SDR av höjningen på 800 milj. SDR.

Den del av kapitaltillskottet som skall inbetalas avses ställas till bankens
förfogande enligt följande:

Överföring
från reserv-
fonden

Milj. SDR

Totalt

Fördelnings-
nyckel för
kapitaltill-
skott (%)

Inbetalning från med-
lemmarna

l:a 2:a

inbetalningen

15.5.93 15.5.94

3:e

15.5.95

Danmark	6,423	2,130	2,130	2,130	12,813	21,3
Finland	5,220	2,120	2,120	2,120	11,580	21,2
Island	0,297	0,110	0,110	0,110	0,627	1,1
Norge	5,487	1,890	1,890	1,890	11,157	18,9
Sverige	12,573	3,750	3,750	3,750	23,823	37,5
Totalt:	30,000	10,000	10,000	10,000	60,000	100,0

139

Föredragandens överväganden Prop. 1991/92:100

Bil 8

Jag delar Nordiska ministerrådets uppfattning att bankens verksamhet har
utvecklats positivt och att den föreslagna höjningen av bankens grundkapi-
tal är motiverad.

Jag föreslår därför att svenska staten åtar sig betalningsansvaret för
Sveriges andel av höjningen av grundkapitalet i Nordiska investeringsban-
ken i enlighet med Nordiska ministerrådets beslut samt att ett förslagsan-
slag på 31 milj. kr. tas upp på budgeten för budgetåret 1992/93 för att
finansiera den första svenska inbetalningen till kapitalhöjningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att svenska staten ikläder sig betalningsansvaret för Sveri-
ges andel, uppgående till 300 milj. SDR, av höjningen av Nordiska
investeringsbankens grundkapital, och ställer 11,25 milj. SDR till
bankens förfogande inom överenskomna tidsfrister,

2. till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 31 000000 kr.

I 7. Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social
ujämning

1992/93 Nytt anslag (förslag) 270000000

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare idag (bilaga 1, Särskilda frågor, avsnitt 7) redogjort för de
utgiftsåtaganden som följer av EES-avtalet. Bidraget till fonden för ekono-
misk och social utjämning beräknas uppgå till ca 270000000 kr. under
budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till EFTA.s fond för ekonomisk och social utjämning

för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 270000000 kr.

140

Övriga frågor inom finansdepartementets
verksamhetsområde

1 De kyrkliga kommunerna

1.1 Folkbokföringsreformen

Min bedömning och mitt förslag:

— De kyrkliga kommunerna bör sänka sina skattesatser motsvaran-
de den kostnadsminskning som uppstår på grund av att kyrkan
inte längre handhar folkbokföringen.

— Den andel av församlingsskatten som skall betalas av den som
inte tillhör svenska kyrkan minskas från 30 till 25 %.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Skälen till min bedömning och mitt förslag:Den 1 juli 1991 överfördes
folkbokföringen till skattemyndigheterna. Förändringen innebär för de
kyrkliga kommunerna en kostnadsminskning som under de närmast föl-
jande åren bedöms uppgå till ca 300 milj.kr. per år (prop. 1990/91:100,
bil. 9). Ytterligare kostnadsminskningar kommer att kunna genomföras
successivt bl.a. som en följd av att kyrkobokföringshandlingar fors över till
de statliga arkivmyndigheterna. Eftersom de kyrkliga kommunerna inte
skall ta ut skatt för uppgifter som man inte längre handhar, anser jag att de
minskade kostnaderna skall resultera i ett minskat skatteuttag hos dessa
kommuner. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har för-
klarat sig berett att rekommendera de kyrkliga kommuner som berörs att
sänka skatten. Om sådan skattesänkning inte sker bör regeringen överväga
särskilda åtgärder.

Den som inte är medlem i svenska kyrkan betalar endast den del av
församlingsskatten som är avsedd att täcka kostnaderna för kyrkans folk-
bokförings- och begravningsverksamhet. Denna andel utgör 30% av den
kyrkliga utdebiteringen och motsvarar därvid ett genomsnitt av samtliga
kyrkliga kommuners kostnadsandel (jfr prop. 1973:84, SkU65, rskr. 317).
Även denna procentsats bör sänkas med anledning av att kyrkan inte
längre ansvarar for folkbokföringen. Jag föreslår därför, i samråd med
statsrådet Bo Lundgren och chefen för civildepartementet, att skatteutta-
get sänks till 25 % av det för debiteringen bestämda beloppet, vilket således
skall anses motsvara begravningsverksamhetens andel av de kyrkliga kom-
munernas nettokostnader. Denna nivå överensstämmer väl med de beräk-
ningar som statskontoret redovisar i rapporten Svenska kyrkans ekonomi
(1991:12). Ändringen bör göras med verkan fr. o. m. år 1993.

141

1.2 Skattereformen

Prop. 1991/92: 100

Bil. 8

Min bedömning:

— De ökade intäkterna för de kyrkliga kommunerna på grund av
inkomstskattereformen kan såvitt nu går att bedöma kvittas mot
breddningen av basen för mervärdeskatt och de statsbidragsin-
dragningar som riksdagen beslutade med anledning av förra årets
budgetproposition.

Skälen till min bedömning:! förra årets budgetproposition (prop.
1990/91:100, bil. 9) redovisades utfallet av skattereformen och folkbokfö-
ringsreformen för de kyrkliga kommunerna avseende åren 1991-1995.
Riksdagens beslut (FiU29, rskr. 248) innebar att neutraliseringen mellan
staten och de kyrkliga kommunerna av reformernas ekonomiska netto-
effekter för åren 1991 och 1992 skulle ske genom indragning av vissa
statsbidrag. Den dåvarande regeringen angav att fr.o.m. år 1993 måste
ytterligare åtgärder vidtas för att en neutralisering skall uppnås.

Jag har tidigare anfört att de kyrkliga kommunerna bör sänka sina
skattesatser motsvarande de minskade kostnaderna med anledning av att
kyrkan inte längre ansvarar för folkbokföringen.

Beträffande skattereformen gör jag nu bedömningen att de ökade intäk-
terna på grund av inkomstskattereformen fr.o.m. år 1993 i huvudsak
motsvaras av dels kostnadsökningar till följd av breddningen av basen för
mervärdeskatt, dels redan beslutade statsbidragsindragningar. Om dessa
förändringar kvittas mot varandra skulle några ytterligare åtgärder alltså
inte behövas för att upprätthålla ett budgetmässigt neutralt utfall mellan
staten och de kyrkliga kommunerna. Jag har i denna fråga samrått med
chefen för civildepartementet.

1.3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för-
slag till

lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten
för den som icke tillhör svenska kyrkan

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.1.

Lagförslaget är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

1.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta lagförslaget.

142

2 Ränteersättningar

Föredragandens överväganden

Under budgetåren 1988/89 till 1991/92 har anslaget G5. Ränteerseättning-
ar m. m. varit uppfört på statsbudgeten under sjunde huvudtiteln. Anslaget
har inte belastats. Frågan om räntebärande placering av så kallade nedsat-
ta och deponerade medel bör beredas samlat med utvecklingen av generell
räntebeläggning av statliga medelsflöden. Jag föreslår därför att anslaget
avförs från statsbudgeten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att anslaget G 5. Ränteerseättningar m.m. avförs från
statsbudgeten.

143

Bilaga8.1 Prop. 1991/92: 100
Bil. 8

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1951:691) om viss lindring i skatt-
skyldigheten for den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Sådan församlingsskatt enligt
församlingslagen (1988:180), som
efter kyrkofullmäktiges beslut eller
annars debiteras efter samma grun-
der som gäller för debitering av
kommunalskatt, skall påföras den,
som vid ingången av inkomståret
inte tillhörde svenska kyrkan, efter
endast trettio procent av det för de-
biteringen bestämda beloppet. Vad
nu sagts gäller också den som till-
hörde svenska kyrkan men inte va-
rit folkbokförd här i riket under nå-
gon del av inkomståret.

Föreslagen lydelse

§'

Sådan församlingsskatt enligt
församlingslagen (1988:180), som
efter kyrkofullmäktiges beslut eller
annars debiteras efter samma grun-
der som gäller för debitering av
kommunalskatt, skall påföras den,
som vid ingången av inkomståret
inte tillhörde svenska kyrkan, efter
endast 25 procent av det för debite-
ringen bestämda beloppet. Vad nu
sagts gäller också den som tillhörde
svenska kyrkan men inte varit folk-
bokförd här i riket under någon del
av inkomståret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
vid debitering av skatt enligt 1994 års taxering. Lagen tillämpas dock vid
utbetalning under åren 1993 och 1994 av förskott som avses i 4 a § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menig-
hets utdebitering av skatt, m. m.

Senaste lydelse 1991:502.

144

Bilaga 8.2 Prop. 1991 /92:100

Bil. 8

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19§‘

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke'.

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär-
vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärda-
de premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grun-
das på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skatteplik-
tig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av
trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av ska-
deståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som
motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet
inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens
tjänst;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för näringsverksamhet;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,

Senaste lydelse 1991:1832.

145

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör
ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens
räkning;

stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår perio-
diskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras
för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-
drag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndig-
het meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd
härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts
skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter varje avliden
förälder inte överstiger 0.4 basbelopp;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör
ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt 3
kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäk-
ring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd, särskilt pensionstillägg
enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag
och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommuna-
la medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;

hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig tävlingsvinst som inte hänför sig
till anställning eller uppdrag och till anställning eller uppdrag och

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

146

Nuvarande lydelse

som utgår i annan form än kontant
eller därmed likställd ersättning,
om vinsten avser minnesföremål el-
ler värdet inte överstiger 0,01 bas-
belopp avrundat till närmaste
hundratal kronor;

Föreslagen lydelse

som utgår i annan form än kontant
eller därmed likställd ersättning,
om vinsten avser minnesföremål el-
ler värdet inte överstiger 0,03 bas-
belopp avrundat till närmaste
hundratal kronor;

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt-
ningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverk-
samhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och
2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpel-
skatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift
om sådan ränta for den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt
inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäk-
ring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av
anvisningarna till 22 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1993 års taxering.

147

Register

Sid.

Anslag kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 8

I Översikt

II Organisation av stöd till regeringskansli
och myndigheter

19	A. Finansdepartementetm.m.
19	1.	Finansdepartementet	121037000
20	2.	Ekonomiska råd	4302000
20	3.	Utredningar m. m.	29 500000
21	4.	Utvecklingsarbete	40000000
23	B.	Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
29	1.	Riksskatteverket	995439000
31	2.	Skattemyndigheterna	3 508 878 000
33	3.	Kronofogdemyndigheterna	613021000
34	4.	Stämpelkostnader	2 500000
35	5.	Fastighetstaxering	22991000
35	6.	Ersättning till postverket m.fl. for bestyret med skatteuppbörd m. m.	57380000
37	C.	Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
37	1.	Byggnadsstyrelsen	1000
38	2.	Stabs- och servicemyndigheten	70000000
43	3.	Täckning av merkostnader för lokalkostnader m. m.	60000000
44	4.	Fastighetsförvaltningsmyndigheten	1000
44	5.	Vissa investeringar m. m.	1000
46	D.	Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Riksgäldskontoret:
51	1.	Förvaltningskostnader	72355000
52	2.	Kostnader för upplåning och låneförvaltning	554880000
53	3.	Garantiverksamhet	1000
54	4.	U ppdrags verksamhet	1000
56	E.	Vissa centrala myndigheter m. m.
56	1.	Tullverket	1 173912000
61	2.	Konjunkturinstitutet	24733000
63	3.	Finansinspektionen	88275000
66	4.	Riksrevisionsverket	166240000
69	5.	Statskontoret	101878000
72	6.	Regeringskansliets förvaltningskontor	420437000
73	7.	Inredning och utrustning m. m.	35000000

148

Anslagkr. Prop. 1991/92:100

Sid.

Statistiska centralbyrån:
74	8. Statistik, register och progonoser	435033000
78	9. Uppdragsverksamhet	1000
78	10. Folk- och bostadsräkningar	1 576000
80	F. Statliga arbetsgivarfrågor
80	1. Statens arbetsgivarverk	60448000
82	2. Statens löne- och pensionsverk	1000
83	3. Statens arbetsmiljönämnd	2 992000
85	4. Statens institut for personalutveckling:
	Avvecklingskostnader	1000
87	5. Vissa avtalsstyrda anslag	23274000
89	6. Bidrag till Statshälsan	345280000
91	7. Täckning av merkostnader för löner och pensioner
	m. m.	1200000000
92	8. Trygghetsåtgärder for statsanställda	61 738000
93	G. Bostadsväsendet Boverket:
99	1. Förvaltningskostnader	144787000
99	2. Uppdragsverksamhet	1000
102	3. Länsbostadsnämnderna	126066000
103	4. Räntebidrag m.m.	29310000000
109	5. Investeringsbidrag för bostadsbyggande	6 600000000
111	6. Tilläggslån for vissa reparations- och ombygg-
	nadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus	220000000
113	7. Åtgärder i bostadsområden med stor andel out-
	hyrda lägenheter m. m.	25000000
114	8. Bidrag till förbättring av boendemiljön	1000000
115	9. Vissa lån till bostadsbyggande	1000000
116	10. Statens bostadskreditnämnd	1000
117	11 .Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån	1000
118	12.Bonusränta för ungdomsbosparande	2000000
119	H. Bidrag och ersättningar till kommunerna
122	1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.	23100000000
123	2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaf-
	fandet av den kommunala företagsbeskattningen	879172000

149

Sid.		Övriga ändamål	Anslag kr.	Prop. 1991/92:100 Bil. 8
125	I.	Övriga ändamål	Anslag kr.	Prop. 1991/92:100 Bil. 8
125	1.	Bidrag till vissa handikappade ägare av motor- fordon	10000000
125	2.	Exportkreditbidrag	1000
126	3.	Kostnader för vissa nämnder	3187000
127	4.	Bokföringsnämnden	4 377000
128	5.	Stöd till idrotten	511 173000
138	6.	Höjning av grundkapitalet i Nordiska investerings- banken	31 000000
140	7.	Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning	270000000
		Totalt för finansdepartementet 71 531 873 000

Övriga frågor inom finansdepartementets område

141 1. De kyrkliga kommunerna

143 2. Ränteersättningar

144 Bilaga 8.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

145 Bilaga 8.2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

150

Regeringens proposition

1991/92:100 Bilaga 9

Utbildningsdepartementet

(åttonde huvudtiteln)

>♦.4

1 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Bilaga 9 till budgetpropositionen 1992

Utbildningsdepartementet

(åttonde huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil. 9

Översikt

Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör det obligatoriska
och det frivilliga skolväsendet, folkbildningen, den grundläggande hög-
skoleutbildningen, forskningen och forskarutbildningen samt studiestö-
det. Departementet svarar inom regeringskansliet även för ärenden rö-
rande samordning av forskningsfrågor och samefrågor.

Inom skolan skall gränsen mellan skolans och barnomsorgens mål
och uppdrag vara tydlig. Den flexibla skolstartsåldern vid sex eller sju år
bibehålls. För att skapa en verklig frihet för elever och föräldrar att väl-
ja skola kommer det kommunala skolmonopolet att brytas upp och ett
system med skolpeng att införas. Statsbidraget för elever i fristående
grundskolor räknas upp till samma nivå som bidraget i dag är per elev i
den kommunala grundskolan. För fristående skolor på gymnasial nivå
räknas bidraget upp så att alla skolor med likartade utbildningar får
mer likartade bidrag per elev. Specialskolorna får ytterligare 4,2 milj,
kr. för elevers hemresor och 3 milj.kr. för att förbättra lärarrekrytering-
en.

En proposition om nytt betygssytem för grundskolan och gymnasiet
skall läggas fram våren 1993. Våren 1993 kommer även en ny läroplan
för grundskolan, gymnasiet och den kommunala vuxenutbildningen att
läggas fram.

Riksdagsbeslutet om en förlängning av all gymnasial utbildning till
tre år ligger fast. Om kommunerna väljer att starta den nya utbildning-
en redan nästa läsår får de till följd av det ansträngda statsfinansiella lä-
get i huvudsak själva finansiera genomförandet.

Inom grundläggande högskoleutbildning genomförs viktiga reformer.

Det är viktigt att lärarna har omfattande kunskaper i sina ämnen för
att eleverna skall få bästa möjliga undervisning. Regeringen kommer
under våren 1992 att föreslå att en ny utbildning startar redan hösten
1992. Denna utbildning skall bygga på fördjupade ämneskunskaper och
erbjudas parallellt med den nuvarande senarelärarutbildningen för års-
kurserna 4 - 9 i grundskolan.

Regeringen kommer under våren att sända ett diskussionsunderlag Prop. 1991/92:100
om det fria universitetet till universitet och högskolor för synpunkter. Bil. 9
Stora delar av den statliga detaljstyrningen och regleringen avskaffas.
Förutsättningarna ska prövas för att i några fall pröva stiftelseformen.

Kvaliteten i den högre utbildningen skall höjas till internationell
toppnivå. Regeringen kommer därför att sända ut ett förslag om för-
stärkningav kvaliteten i grundutbildningen försynpunkter.

Högskoleadministrationen moderniseras och anpassas efter den fria
högskolans krav enligt vad regeringen föreslagit i en proposition under
hösten 1991.

Redan hösten 1992 tillkommer 3000 platser vid universiteten och
högskolorna utöver de 2000 som tidigare föreslagits. Tyngdpunkten
läggs på längre kvalificerade utbildningar. Särskilt förstärks de tekniska,
naturvetenskapliga humanistiska och konstnärliga utbildningarna.
Hälften av de nya platserna är vikta för lärarutbildningen. Fram t. o. m.
budgetåret 1995/96 tillkommer ytterligare 12 000 årsstudieplatser.

Kunskap måste sättas före allmän arbetslivserfarenhet, varför rege-
ringen ändrar antagningsreglerna till högskolans linjer redan hösten
1992. Hälften av platserna för dem som antas på högskoleprovet skall
tillsättas enbart efter provresultatet.

Hög prioritet ges åt forskning och forskarutbildning. 1990 års forsk-
ningspolitiska beslut fullföljs. Omvandlingen av utbildningsbidrag för
doktorander till doktorandtjänster påskyndas. 33 milj. kr. tillförs för
forskningssamarbete med EG. Inför 1993 års forskningspolitiska beslut
kommer en omfattande belysning att göras av den svenska forskningens
status.

Löntagarfonderna skall avvecklas och resurser från fonderna skall
tillföras forskningen. En proposition om detta kommer att läggas fram
under 1992.

Forskningsberedningen får en ny roll och vidgas till att bii ett nät-
verk för forskare. Ett årligt pris utdelas till landets mest lovande yngre
forskare.

En förbättring av högskolans lokaler inleds som ett led i regeringens
strävan att stärka kvaliteten inom högskoleutbildningen och forskning-
en. En plan för de åtgärder som i första hand bör vidtas under de när-
maste åren presenteras. Planen innebär att ett statsfinansiellt utrymme
av 300 milj. kr. per år avsätts till lokalförbättringar inom högskolan.

Långsiktigt gäller att tillgängliga resurser i första hand bör satsas på
sådana investeringar som bidrar till att skapa största möjliga stimulans
för utvecklingen sett i ett nationellt perspektiv. Detta synsätt leder till
en prioritering av lokallösningar som innebär att man tillgodoser behov
av samlade kreativa miljöer för utbildnings- och forskningsverksamhe-
ten. I den plan som nu presenteras avsätts därför resurser för att möjlig-
göra nybyggnad för fysik och mätteknik inklusive kemi och biologi i
Linköping, om- och tillbyggnad av lokaler vid tekniska högskolan i
Stockholm, tillbyggnad för mikroelektronik vid Chalmers tekniska hög-

skola och samlad lokallösning för utbildning och forskning i ekono- Prop. 1991/92:100
mämnen vid universitetet i Göteborg. Bil. 9

Vidare föreslås medel till bättre lokallösningar för högskolorna i
Gävle/Sanviken, Eskilstuna/Västerås, Kristianstad och Trollhät-
tan/Udddevalla samt för konsthögskolan i Stockholm.

För allmän upprustning av lokaler avsätts en summa av totalt ca 310
milj. kr. för budgetåren 1992/93 och 1993/94 sammantagna.

Integrationen med EG skall genomsyra hela utbildningsväsendet.
T.ex. tillsätts nu ett råd för att främja det europeiska samarbetet inom
högre utbildning och forskning.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget genomförs olika besparingar
inom utbildningsdepartementets område.

Folkbildningsrådet får 300 milj, kr i minskade anslag. Sektorsbidra-
get till komvux minskas med 350 milj kr. Stimulansbidraget till förbätt-
ringar av den fysiska miljön och bidraget till utrustning för gymnasier
m. m. slopas. Studielånemöjligheten i studiehjälpen avskaffas. Resurser-
na för korttidsstudiestöd och internatbidrag minskas med 150 milj. kr.
Anslaget till utvecklingen av skolväsendet minskas med 53 milj kr. Bi-
drag till fackliga organisationer, vissa yrkesorganisationer och till lönta-
garorganisationer slopas.

Sammanställning

Anslagsgrupp	Belopp i milj.kr.
Anslagsgrupp	Anvisat 1991/92	Förslag 1992/93	Förändring
Det offentliga skolväsendet	33 339	34 285	946
Folkbildning	2 243	1 895	-348
Grundläggande högskoleutbildning m	m. 7 272	8 005	733
Forskning och forskarutbildning	6 428	7 043	615
Studiestöd	8 487	8 801	314
Övrigt.	695	943	248
Totalt1 (milj.kr)	58 464	60 972	2 508

1 Den totala summan för 91/92 redovisas exkl. anslagen for kultur och mediaverksamhet.

Utbildningsdepartementet Pr°p i99i/92:ioo

Bil. 9

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991.

Föredragande: Statsrådet Unckel vad avser frågorna punkterna 1, 3, 4, 5
och littera A, D, E, F och G;

statsrådet Ask vad avser punkten 2, littera B och C.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Utbildningsministern anför

1 Inledning

Min anmälan av detta avsnitt sker efter samråd med statsrådet Ask.

Jag vill inledningsvis belysa några principer och utgångspunkter för
förändringsarbetet inom det svenska utbildningsväsendet. Därefter redo-
visas vissa större frågor inom skola, folkbildning, högskola, forskning
och forskarutbildning.

Det svenska utbildningsväsendet är nu inne i ett skede av snabbare
och mer genomgripande förändringar än under hela efterkrigstiden.
Skälen till detta är flera och speglar till en del förnyelsen av samhället
och tänkandet i stort. Strukturella och teknologiska förändringar gör att
kunskaps- och informationsmängden ökar i en dramatisk takt.

Inom de flesta sektorer har också utvecklingen gått från storskaliga,
enhetliga och likformiga lösningar till en inriktning på mångfald och
decentralisering av makt och ansvar. Det är regeringens grundsyn att en-
skildas, familjers och institutioners frihet och kreativitet bäst tillvaratas
då samhälleliga uppgifter löses på lägsta effektiva nivå. Även på andra
områden än det strikt ekonomiska har individnära och varierande lös-
ningar visat sig vara effektivare än de standardiserade och planmässiga.

Mångfald och decentralisering är det enda sättet att hantera den väx-
ande och snabbt föränderliga kunskapmassan. Det är också det bästa sät-
tet, i en föränderlig värld, att minimera risken för misstag. För
utbildningsväsendet, liksom för andra samhällssektorer, ställer detta nya
krav på kvalitet, flexibilitet och lyhördhet för förändringar.

Utbildningsverksamheten har sedan efterkrigstiden kännetecknats av
en stark central styrning. Större delen av verksamheten har varit regle-
rad i detalj genom lagar, förordningar och statsbidragsbestämmelser.
Därför är också det uppdämda förändringsbehovet stort.

Under de senaste åren har dock en betydande decentralisering skett
inom skol- och högskoleväsendet. Syftet har varit att göra skolan mer
mål- och resultatorienterad. Genom att lägga ansvaret för verksamheten
längre fram i organisationen, d.v.s. hos kommuner och skolor, är avsik-

ten att åstadkomma ett bättre resultat av arbetet i skolan. Ytterligare steg Prop. 1991/92:100
i detta reformarbete kommer att tas under det kommande året. Decen- Bil. 9
traliseringen är en förutsättning för att mångfald, valfrihet och flexibili-
tet skall uppnås. Reformeringen av skolväsendet skall också ses som en
första etapp i en allomfattande förnyelse och modernisering av utbild-
ningsväsendet i sin helhet.

Även den internationella politiska utvecklingen ökar förändringsbe-
hovet i utbildningsväsendet. På bara några år har den politiska kartan i
Europa genomgått de största förändringarna sedan första världskriget.
Möjligheterna till ett fritt utbyte av varor, idéer och kontakter har där-
med ökat dramatiskt.

Internationaliseringen och den europeiska integrationen motiverar
att svenskt utbildningsväsende på många områden ansluter till utveck-
lingen inom EG. Utvecklingen innebär också att det internationella
perspektivet måste prägla utbildningen och dess organisation.
ERASMUS-avtalet skapar nya möjligheter för studenter från Sverige att
studera utomlands, samtidigt som det ger svenska högskolor nya impul-
ser. EES-avtalet ger oss möjlighet att delta i alla EG:s utbildningspro-
gram.

Kontakterna med tidigare stängda grannländer är viktiga för utbild-
ning och forskning i Sverige. 1 regeringsförklaringen framhålls det spe-
ciella ansvar Sverige har för att bistå de baltiska nationerna. Detta gäller
inte minst på utbildningens område. Flera initiativ har redan tagits, bl.a.
har de nordiska utbildningsministrarna tillsammans med sina baltiska
kollegor nyligen kommit överens om ett program för bilaterala insatser
inom områden som lärarutbildning, språkundervisning och demokrati-
sering genom utbildningsinsatser. Fler insatser inom såväl skolans som
högskolans och forskningens område kommer att följa.

Internationaliseringen ställer nya kunskapskrav. Inte minst handlar
det om de stora europeiska språkens ställning. Regeringen har redan i
regeringsdeklarationen understrukit språkutbildningens höga prioritet.
Detta har särskilt framhållits i de nya direktiven till läroplanskommit-
tén (Dir. 1991:117). Vissa frågor kring skolans internationalisering be-
reds också av en särskild utredare (Dir. 1991:85).

Även om internationaliseringen ställer stora krav på utbildningsvä-
sendet, förtjänar det att påpekas att den integration som nu pågår likväl
handlar mer om möjligheter än om krav. Nya möjligheter öppnas för
svenskar att utbilda sig och för att få del av det internationella
kunskaps- och idéflödet.

Utbildningens kvalitet måste kunna mätas och mäta sig i internatio-
nella jämförelser. Det är angeläget att sådana jämförelser görs. Sverige är
av den anledningen med i många institutioner för internationella ut-
värderingar och kunskapsjämförelser.

Av den anledningen har regeringen också anhållit hos OECD om en
speciell granskning av högskola och skola, med särskild inriktning på de
kommande förändringarna av högskolan. Granskningen kommer att ge-
nomföras och redovisas under 1992.

Det finns anledning att kritiskt granska utbildningsväsendets resul- Prop. 1991/92:100
tat. Inte minst därför att en snabb utgiftsutveckling inte tycks följas av Bil. 9
motsvarande kvalitativa förbättringar. Sverige satsar, i jämförelse med
andra industriländer, mest resurser på utbildning. För att detta skall va-
ra rimligt måste vi också prestera toppresultat. Att vi i internationella
undersökningar uppvisar medelmåttiga resultat, även om det finns
många och viktiga undantag, kan inte vara tillfredsställande om vi skall
kunna bevara vår position som industriland. Det är inte acceptabelt att
exempelvis andelen gymnasieelever som går vidare och slutför högsko-
lestudier är lägre än i många konkurrentländer.

Produktivitetsdelegationen (SOU 1991:82) har pekat på några pro-
blem som också är viktiga utgångspunkter för utbildningsväsendets för-
ändringsarbete:

- Sverige har världens dyraste grundskola, men kvaliteten i utbild-
ningen har inte stigit i takt med resursinsatserna.

- Studieresultaten är otillräckliga, delvis beroende på pedagogiska
experiment.

- Industrianställda i Sverige har jämfört med motsvarande grupper i
några viktiga konkurrentländer lägre utbildning.

- Antalet utexaminerade från högskolan är relativt litet.

- Utbildningen klarar inte tillräckligt väl industrins behov.

- Systemet för dimensionering av den högre utbildningen är stelt.

Detta förtjänar att understrykas även mot bakgrund av utbildningens
växande betydelse för näringslivets utvecklingskraft och konkurrensför-
måga. Utbildningsväsendet är en allt viktigare del av en nations institu-
tionella infrastruktur.

När Sverige under några decennier utvecklades till en av världens ri-
kaste och mest framstående industrinationer spelade folkskolan en avgö-
rande roll för att höja och sprida kompetensnivån.

När nu den snabba förvandlingen från industrisamhälle till kun-
skapssamhälle äger rum, ställs åter höga krav på utbildning och kompe-
tenshöjning. Utmaningen är, liksom det en gång var för folkskolan, att
förena bredd med kvalitet. Skillnaden är att kvalitetskraven stiger och
att dimensionen "excellens" får en ännu större tyngd i ett hårdnande in-
ternationellt konkurrensklimat, där kunskap med hög kvalitet blir ett
avgörande konkurrensmedel.

Förändringsarbetet i utbildningsväsendet utgår från kvalitetskravet.
All utbildning skall ställa krav och i alla utbildningsformer skall det
mätas att kraven uppnås.

Kvaliteten främjas genom en ökad mångfald. Den genomgående am-
bitionen, från grundskola till högskola och forskning, är att skapa en
större mångfald av utbildningsvägar och kursinnehåll, av utbild-
ningsenheter med skilda former av ägande och organisation, av pedago-
gik och av system för exempelvis antagning.

Okad mångfald och flexibilitet är en väg att tillmäta individuella val
och intressen större betydelse. Det är också ett sätt att anpassa utbild-
ningsväsendet till en värld där kunskapskraven, liksom spelreglerna, är

snabbt föränderliga. Som konstaterats tidigare, är en mångfald av lös- Prop. 1991/92:100

ningar också ett sätt att åstadkomma pedagogisk förnyelse samtidigt som Bil. 9

en hetslösningarnas risk för enhetliga misslyckanden minimeras.

Samtidigt är det viktigt att slå fast att regering och riksdag har det
övergripande ansvaret för att det finns tillgång till utbildning på likvär-
diga villkor i alla delar av landet. Grundskolan är obligatorisk i den me-
ningen att det råder skolplikt men därav följer också en rätt till utbild-
ning av god kvalitet oavsett var man bor och oavsett social bakgrund.
När det gäller de frivilliga skolformerna, gymnasieskola, vuxenutbild-
ning och högskola är det angeläget att garantera tillgängligheten d.v.s.
att utbildningen finns att tillgå inom rimliga avstånd från hemorten.

Det förtjänar dock att understrykas att syftet med decentralisering
och avreglering är att detta arbete inte skall begränsas till staten. Det
viktiga kraftfältet för beslut och ansvar skall på skolans område finnas
mellan föräldrar, elever och den enskilda skolenheten och i högskolan
mellan högskolan och de studerande. Utgångspunkten för decentralise-
ringsstrategin för skolan är att kommunerna skall sprida vidare till sko-
lenheterna och lärarna och även till elever och föräldrar nya möjlighe-
ter som den statliga avregleringen har givit. Det är viktigt att konstatera
att ett mer decentraliserat utbildningsväsende kan innebära större möj-
ligheter till personliga val. Därmed innebär det också ett ansvar och en
skyldighet för familjer och studerande att göra aktiva val och positiva
ställningstaganden när det gäller sin egen eller sina barns utbildning.

Ambitionen är också att den statliga styrningen i första hand skall
reglera likvärdigheten och en lägsta kvalitet och minsta godtagbara om-
fattning på utbildningar, men aldrig en högsta nivå och sällan metoder-
na. Genom att den statliga styrningen blir mindre, klarare och koncen-
trerad till vad som är väsentligt kommer dock den styrning och kontroll
som staten likväl fullgör, också att bli mer auktoritativ.

Syftet med mångfald, decentralisering och flexibilitet och med allt
det arbete som nu pågår inom skolans och högskolans område är att
stärka kvaliteten och ge utbildningen en klarare kunskapsinriktning. De
kunskapsreformer som redan har aviserats, har också gett upphov till en
debatt om kunskapsbegreppet och framtidens kunskapskrav. Jag ser den
diskussionen som viktig och värdefull. Efter många års slagsida mot or-
ganisationsfrågor i utbildningsdebatten är det angeläget med en bred,
nationell diskussion om kunskap och kvalitet.

Jag vill i det här sammanhanget ge ett enda bidrag till den diskussio-
nen. Kunskap måste vara det mest centrala begreppet i skolan. Naturlig-
tvis har skolan en uppgift som går utöver själva kunskapsförmedlingen,
nämligen att stödja hemmen i deras fostrande och personlighetsdanande
gärning, men också i den uppgiften används kunskapsförmedlingen som
arbetsmetod. Genom att, till exempel, göra läxor vänjer sig eleven vid
att planera sin tid och arbeta självständigt. Mänskliga egenskaper som
tolerans och hänsyn tränas i det dagliga umgänget inom skolan, men
byggs också under och motiveras med kunskaper. Att ha kunskaper -
och i det ordet inbegriper jag även färdigheter - bidrar till att bygga upp

självförtroendet, vilket är en viktig uppgift för skolan. Man kan alltså sä- Prop. 1991/92:100
ga att kunskap är både mål och medel för skolan. Bil. 9

En annan utgångspunkt för utbildningspolitiken och synen på sko-
lans mål är en människosyn som bygger på att alla människor kan ut-
vecklas, växa och utveckla sin personlighet. Det är på enskilda männi-
skors förmåga att, själva och tillsammans med andra, skapa, ta ansvar
och finna lösningar som hela samhället vilar. Skolan ska vara ett ut-
tryck för samhällsgemenskapens vilja att ge varje individ maximalt goda
förutsättningar att utveckla sin inneboende förmåga - hela samhället har
intresse av att så sker.

Den sneda könsfördelningen vad gäller dem som har ansvaret för ut-
bildningen försvårar jämställdhetssträvandena. I förskolan och på låg-
och mellanstadiet möter barnen nästan bara kvinnliga barnskötare, för-
skollärare och lärare. Den här sneda könsfördelningen innebär en från-
varo av manliga förebilder för pojkarnas del och riskerar att befästa roll-
mönster istället för att uppmuntra självständiga individer.

Utbildningsväsendet måste aktivt ta ställning för att motverka det tra-
ditionella könsrollstänkandet som möter oss överallt i samhället. Det
handlar mycket om att förändra attityder. Eleverna måste till exempel
få möta såväl kvinnliga som manliga författare. De måste också få möj-
lighet att studera både kvinnors och mäns villkor i olika kulturer.

Jämställdhetsfrågorna måste ingå som en naturlig del i undervisning-

en.

Ytterligare en viktig utgångspunkt när framtidens kunskapskrav dis-
kuteras är de allt snabbare förändringarna av teknologi och informa-
tionsmängd. Femton år eller mer går oftast från det att en elev börjar
skolan till dess att högskolestudierna avslutas. Under den tiden hinner
mycket förändras i förutsättningar, kunskaper och spelregler. Det ställer
krav på utbildningsväsendets flexibilitet och mångfald. Det ökar också
betydelsen av att utbildningen lär ut vägar och arbetsmetoder att söka,
sovra och bearbeta kunskap och information.

Den snabba förändringen ställer större krav på förankring. I en tid
av snabb förändring ökar betydelsen av utbildningens ansvar för att för-
medla kunskap som är beständig i så måtto att den håller sitt värde även
om fem eller femton år. Jag tänker bl.a. på de allt viktigare kärnämne-
na, såsom språk och matematik.

Men dit hör också den kunskap som bygger upp individens egen
identitet och ger en kulturell förankring. Därvidlag är den etiska di-
mensionen, liksom kunskapen om hembygden, det svenska språket, his-
toria och kultur i vid mening särskilt viktiga.

Skolan bör bidra till att stärka förmågan att göra etiska ställningsta-
ganden. Skolan är politiskt och livsåskådningsmässigt neutral men den
är inte och skall inte vara värdemässigt neutral. Den bör liksom tidigare
bygga på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, indivi-
dens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda
människans särart och integritet och allas lika värde vilka genom kris-
ten etik och västerländsk humanism, har en djup förankring i vårt land.

Detta är värderingar som de flesta människor i Sverige, utifrån olika ut- Prop. 1991/92:100
gångspunkter och kulturell bakgrund, kan acceptera. Den etiska dimen- Bil. 9
sionen och dess förankring i kristna värden och humanism är väsentliga
inslag i dessa avseenden.

1 ett framtida Sverige, där hela landet skall leva och vara en del av
Europa, blir förankringen lika viktig som förmågan till förändring.

Statsrådet Ask anför

2 Skolområdet samt folkbildningen

De senaste årens genomgripande förändringar av styrningen och ansva-
ret för skolverksamheten innebär att det nu finns två centrala myndig-
heter på skolans område; statens skolverk och statens institut för handi-
kappfrågor i skolan (SIH). Ambitionerna bakom förändringarna är
tveklöst riktiga, även om det ännu är för tidigt att dra några slutsatser
om hur väl de lyckats. Jag ser det dock som angeläget att redan från
början följa, studera och utvärdera hur väl den nya organisationen
lyckas motsvara ambitionerna. Det är viktigt att fortlöpande följa exem-
pelvis hur skolverket lyckas med den kulturförändring som övergången
till en begränsad organisation för mål- och resultatstyrning innebär. Det
är också viktigt att se till att ordningen med en särskild myndighet för
handikappfrågor inte försvårar ambitionen att så långt möjligt integrera
de handikappade i den ordinarie skolverksamheten. Jag kommer att
noggrant följa utvecklingen härvidlag.

Det samlade sektorsbidraget till skolan innebär en större frihet för
kommunerna att prioritera och självständigt profdera skolan. Nästa steg
i arbetet på decentralisering och valfrihet är att öka möjligheten för fler-
talet familjer att göra ett aktivt val av skola.

Riksdagen har beslutat om lika behandling av kommunala skolor
och enskilda skolor godkända för vanlig skolplikt. Jag avser att föreslå
att en särskild proposition om tilldelning av medel till fristående skolor
läggs fram för riksdagen under våren 1992.

Ett friare skolval och ett större inslag av fristående skolor kan på sikt
bidra till såväl pedagogisk förnyelse som en effektivisering av skolan.
Men statsmakternas ansvar i det sammanhanget är framförallt att värna
om skolornas kvalitet samt om elevers och föräldrars rätt att välja på li-
ka villkor. Intresset för att starta fristående skolor är just nu mycket
stort och regeringen har under hösten medgivit statsbidrag till ytterliga-
re 12 skolor.

När de viktigaste stegen i förändringen av styrning och ansvar för
skolväsendet har tagits står nu de viktiga kvalitetsreformerna i främsta
rummet.

Speciellt viktigt i arbetet för kvalitet är lärarnas och rektorernas
kompetens, motivation och kunskap. Alldeles oavsett vilka reformer

som genomförs eller vilka resurser som satsas, är ingen skola bättre än Prop. 1991/92:100
dess lärare. Bil. 9

Det är angeläget att ge lärare möjligheter att skaffa sig en hög kun-
skapsnivå och få till stånd en mångfald av ämneskunskaper och praktis-
ka erfarenheter i lärarkåren. Det är likaså viktigt att förhindra läraryr-
kets isolering genom att finna fler vägar in i läraryrket från andra yrken
och samhällssektorer och genom att skapa karriärvägar för lärare som
innebär att läraren kan fortsätta att undervisa. Det finns också argument
som talar för att läraryrkets krav skall definieras genom någon typ av
"lärarcertifikat", snarare än genom hårt styrda och enhetliga utbild-
ningsvägar. Dessa frågor övervägs just nu och kommer att tas upp i en
kommande proposition om lärarutbildningen.

Även kraven på skolledarna förändras snabbt. När skolorna har
större frihet och självständighet och elever kan välja skola i större ut-
sträckning, ställs nya krav på skolledarnas kompetens och bredd i kom-
petens. Skolverket har fått regeringens uppdrag att lägga fram ett förslag
om en ny statlig rektorsutbildning. Det förtjänar dock att påpekas att
det huvudsakliga ansvaret för skolledarnas växande behov av utbildning
och fortbildning måste ligga hos kommunerna.

1 tilläggsdirektiven till den parlamentariska betygsberedningen (Dir.
1991:104) understryks vikten av ett nationellt fungerande betygssystem
för att ge elever och familjer information och för att upprätthålla kun-
skapskraven. De nya direktiven öppnar också möjligheten att ge betyg
tidigare än i dag. Betyg kan vara viktiga även tidigare än i de årskurser
de ges idag, som information och som ett hjälpmedel i skolans arbete att
förbereda elever för ett liv där krav ställs och kunskaper värderas.

Den nationella kontrollen och utvärderingen av kunskapsnivån hos
individerna och resultatet för skolväsendet i stort, blir i den nya decen-
traliserade skolan en av de få men viktiga statliga uppgifterna. Betygen
är ett hjälpmedel i det arbetet. Regeringen skall i kommande direktiv
till skolverket återkomma till vilka andra insatser den uppgiften kan
kräva av staten.

De nya direktiven till läroplanskommitten (Dir. 1991:117) innebär
att inriktningen på goda kunskaper i kärnämnen markeras klarare.
Språkkunskaperna, vilka inkluderar kunskaperna i svenska, ges särskild
prioritet. Målet är att de flesta elever skall ha goda kunskaper i två
språk utöver svenska när de lämnar grundskolan. Särskild vikt fästs
också vid skolans ansvar för att stärka individernas förmåga till etiska
ställningstaganden samt dess ansvar för det svenska och gemensamma
europeiska kulturarvet och den klassiska bildningen och intresse för
matematik och naturvetenskapliga ämnen i stort. Skolan skall förmedla
respekt för miljövärden och insikt om envars personliga ansvar för vär-
net av vår miljö liksom kunskaper om de ekologiska sambanden. Natur-
kunskapsämnena är viktiga för att skapa en sådan förståelse för de eko-
logiska sammanhangen och för att ge eleverna instrumenten att rätt vär-
dera miljöhoten. Ämnen som historia, samhällskunskap och geografi

ger på motsvarande sätt kunskaper och insikter om sambandet männi- Prop. 1991/92:100
ska - miljö. Bil. 9

Mycket tyder på att grundskolan har misslyckats med att ta tillvara
och utveckla det intresse för naturvetenskap och teknik som finns i tidig
ålder, inte minst hos flickorna. Det är viktigt att komma till rätta med
detta, liksom att höja nivån på matematikkunskaperna.

Det pekades i inledningen på skolans speciella ansvar för att för-
medla kunskaper som är bestående. Detta präglar i hög grad läroplans-
arbetet. Att ge eleverna större möjlighet till egna val, skolorna möjlighet
till profilering och att begränsa styrningen av elever och skolor genom
att lägga fast miniminivåer, men att aldrig sätta tak för elevernas ambi-
tioner att lära sig, har varit vägledande för arbetet med såväl betygsbe-
redningens som läroplanskommitténs direktiv.

I de nya direktiven till läroplanskommittén föreskrivs också att
kommitténs uppdrag inte längre skall omfatta mål- och riktlinjer för
barnomsorgen. Det kan finnas skäl att beröra de överväganden som lig-
ger till grund för den ståndpunkten.

I många kommuner pågår nu ett omfattande arbete för att skapa
större samverkan mellan skolan och barnomsorgen. Det finns såväl pe-
dagogiska som ekonomiska skäl som talar för en sådan samverkan. En
smidig övergång från barnomsorg till skola är viktig. Det finns viktiga
kunskaper och erfarenheter inom barnomsorgen och hos barnomsor-
gens personal som måste tas tillvara i skolans arbete. Det finns också
stora fördelar med samordning av exempelvis lokaler och andra resur-
ser. Det hindrar inte att även barnomsorgen skall präglas av höga peda-
gogiska ambitioner för att tidigt ta till vara barnens lust att lära.

Däremot är det viktigt att det finns en klar och tydlig gränsdragning
mellan uppgifterna för grundskolan, som omfattas av den allmänna
skolplikten och är obligatorisk för kommunerna att anordna, och den
frivilliga barnomsorgen och fritidsverksamheten. Av det skälet är ett ge-
mensamt måldokument olämpligt och det är rimligt att även framgent
hålla den gränsen klar genom skollag respektive socialtjänstlag. Jag åter-
kommer till dessa frågor under littera B där jag behandlar skolbarnom-
sorgskommitténs betänkande (SOU 1991:54) och mina ställningstagan-
den närmare.

Från och med höstterminen 1991 kan barnen börja skolan redan
vid sex års ålder. Kommunerna har dock möjlighet att under en över-
gångstid om sex år bestämma i vilken mån sexåringarna tas in i skolan.
Enligt tillgängliga uppgifter har mindre än två procent av sexåringarna
erbjudits och utnyttjat denna möjlighet, men de flesta kommunerna för-
bereder sig för att ta emot ett betydligt större antal av sexåringarna un-
der läsåret 1992/93.

Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av den flexibla skol-
starten eller att föreslå några ändringar av lagstiftningen på detta områ-
de. Men det är viktigt att följa utvecklingen med stor uppmärksamhet
för att senare kunna bedöma om det finns någon anledning att lämna
ytterligare förslag vad gäller sexåringars skolstart eller den avskaffade

möjligheten att börja skolan först vid åtta års ålder. Jag avser att åter- Prop. 1991/92; 100
komma till utvärderingen av den flexibla skolstarten i samband med de Bil. 9

direktiv till skolverkets fördjupade anslagsframställning som regeringen
skall ge under våren 1992. Jag avser också att återkomma för att få en
närmare belysning av konsekvenserna av en sänkt skolpliktsåider och
därmed sammanhängande frågor.

Gymnasieskolans reformering, med förlängningen av de yrkesförbe-
redande linjerna genomförs nu i den takt det ekonomiska läget och öv-
riga förutsättningar medger.

Arbetet med gymnasieskolan kommer att inriktas på att höja kvali-
teten och kunskapsnivån och därigenom lägga en bättre grund för hög-
skolestudier samt att öka elevernas möjligheter till individuella val och
alternativa studievägar. Det senare gäller såväl möjligheten till val av
ämnen och timplaner som möjligheten att välja skola eller för de yrkes-
förberedande linjerna mer företagsnära utbildningsformer. I dessa frågor
avser regeringen att återkomma i en proposition om gymnasieskolan.

I ett trängt ekonomiskt läge är det viktigt att inte kvaliteten på ung-
domsutbildningen urholkas. Den prioriteringen får dock inte förringa
vuxenutbildningens betydelse. Återkommande utbildning blir allt vikti-
gare inom alla yrkesområden. Men det finns möjligheter till effektivise-
ringar inom vuxenutbildningen. Den nya grundläggande vuxenutbild-
ningen, som införs den 1 juli 1992, innebär att kommunerna kan ut-
nyttja resurserna bättre.

Även när det gäller gymnasial vuxenutbildning kan ett effektivare re-
sursutnyttjande åstadkommas genom samverkan med gymnasieskolan
när det gäller lokaler, personal, administration och utrustning. Efter-
hand som gemensamma kursplaner införs för gymnasieskolan och vux-
enutbildningen skapas också nya möjligheter till samläsning.

Det kan också finnas betydande samordningsfördelar mellan kom-
munal vuxenutbildning och yrkesutbildning som anordnas av AMU-
gruppen, Statens skola för vuxna (SSV), Yrkestekniska Högskolan
(YTH) och i vissa fall högskolan.

En särskild utredning kommer att tillsättas för att göra en översyn av
dessa frågor och av möjligheten att utnyttja olika tekniker för distansut-
bildning.

Folkbildningen har djupa rötter i det svenska samhället och spelar
en viktig roll för kunskapssynen, bildningsidealet och därmed för den
enskildes frihet och personlighetsutveckling. Från och med den 1 juli
1991 övergick statens styrning från regelstyrning till målstyrning.

Den ideella föreningen Folkbildningsrådet har numera ansvaret för
fördelningen av statsbidraget mellan folkbildningens anordnare. Rådet
skall även följa upp och utvärdera verksamheten. Därutöver skall rege-
ringen vart tredje år låta göra en oberoende utvärdering av folkbildning-
en. Jag ser det som angeläget att folkbildningen får utvecklas med denna
frihet under ansvar, även i ett läge när samhällsekonomin gör resurser-
na knappare.

Utbildningsministern anför

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

3 Grundläggande högskoleutbildning

Kvaliteten i den svenska högre utbildningen måste ligga på högsta inter-
nationella nivå. Andelen ungdomar som genomgår högre utbildning
måste vara större än i jämförbara länder.

Sveriges relativa litenhet och geografiska belägenhet ställer den högre
utbildningen inför mycket stora krav. Det är en viktig utgångspunkt för
det nu förestående reformarbetet att göra universitet och högskolor rus-
tade att leva upp till dessa krav.

Under våren 1992 kommer jag att till universiteten och högskolorna
sända en remiss med principerna för vad jag kallar för fria universitet
och högskolor. Med detta begrepp menar jag universitet och högskolor
som i väsentliga hänseenden står fria i förhållande till statlig reglering.
Det beredningsarbete som för närvarande pågår på detta område tar sin
utgångspunkt bl.a. i det tidigare för riksdagen redovisade ställningsta-
gandet att från den 1 juli 1993 avveckla högskolans allmänna utbild-
ningslinjer.

Jag har två väsentliga motiv för att förorda en sådan frigörelse av
högskolan. Det första är kvalitativt. Universitet och högskolor, som står
fria, har de största förutsättningarna att förmedla en kvalificerad under-
visning. Avancerad kunskapsutveckling fordrar frihet, oberoende och
konkurrens.

Det andra motivet är principiellt. Ett samhälle som värnar mångfal-
den och som inser riskerna i en allomfattande statsmakt måste skydda
de kritiska motvikterna. Dit hör fria universitet och högskolor.

Regeringen kommer i en proposition senare att förorda en betydan-
de avreglering av högskolan. Jag kommer samtidigt att föreslå att nya in-
slag av konkurrens och kvalitetskontroll skall skapas. Jag räknar med
att de avgörande förändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1993.

Ett första inslag i denna förändring av universitetens och högskolor-
nas förhållande till staten utgörs av det förslag till ny central myndig-
hetsorganisation för högskolan som regeringen redan har presenterat för
riksdagen. Där skiljs mellan service å ena sidan och kvalitetskontroll å
den andra. En ny servicemyndighet skall bistå högskolorna i verksam-
het som med fördel kan bedrivas med större samordning. I denna myn-
dighet räknar jag med att högskolorna skall ha ett betydande inflytande
och också ta ett ansvar.

Det sekretariat för utvärdering och kvalitetskontroll som jag samtid-
igt föreslagit skall däremot stå fritt från direkt inflytande från högskolan
för att på bästa sätt kunna stimulera till resultat av hög kvalitet.

Möjligheterna att överföra något eller några universitet och högsko-
lor till stiftelseform skall ses i perspektiv av fria universitet och högsko-
lor. Stiftelseformen innebär att berörda universitet eller högskolor tiller-
känns en högre grad av självständighet i olika hänseenden än andra hög-
skolor.

Frågan om hur några universitet/högskolor med egen forskning kan Prop. 1991/92:100

överföras till från staten mer fristående ställning utreds under våren Bil. 9
1992. Såväl principiella som praktiska frågor analyseras. Jag utgår från
att de lösningar som kommer att föreslås kan bli olika beroende på re-
spektive universitets/högskolas särart, inriktning och historiska struktur.

I "Studenten och tvångsanslutningen" (SOU 1990:105) presenteras
en analys av förutsättningarna för förändringar av studenters skyldighet
att tillhöra kår eller nation. Betänkandet har remissbehandlats. De när-
mare formerna för hur en avveckling av det generella kravet på att stu-
denten skall tillhöra studerandesammanslutning kan ske, skall bli före-
mål för ytterligare beredning inom regeringskansliet innan proposition
framläggs.

I Sverige genomgår en mindre andel av varje ungdomsgeneration än
i många andra länder högre utbildning. Det är inte acceptabelt. Om vårt
land skali kunna hävda sig internationellt, bör det snarast vara så att
Sverige utbildar en större andel ungdomar vid universitet och högskolor
än andra. Således har 3 500 platser lagts ut åt de 5 000 platser som riks-
dagen tidigare har fattat beslut om. Av de resterande 1 500 platserna
kommer 30 platser att tas i anspråk för lantmäteriutbildning vid teknis-
ka högskolan i Lund i överensstämmelse med vad som föreslås i SOU
1991:96, delbetänkande av utredningen om lantmäteriutbildningarna.
Återstående platser tas i anspråk för utökning av lärarutbildningen.

Jag kommer att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en särskild
proposition under våren där jag närmare redovisar förslag om lärarut-
bildningen och dess dimensionering.

Jag avser att återkomma till frågan om den fortsatta dimensionering-
en av högskolan under återstoden av 1990- talet i samband med budge-
tarbetet inför nästa treårsperiod. Min utgångspunkt är därmed att anta-
let nybörjarplatser vid utgången av perioden bör ha utökats med ytterli-
gare ca 8 000. Därmed kommer också målet om 18 000 nya antagnings-
platser sedan 1991/92 att uppnås.

Jag vill i detta sammanhang understryka det angelägna i åtgärder
som främjar ett effektivt resursutnyttjande. Det är inom stora delar av
högskolan angeläget att stimulera insatser som ökar examinationsfre-
kvensen.

De förslag jag nu framlägger innebär en viss förstärkning av resurser-
na för konstnärlig utbildning. Den högre utbildningen inom detta om-
råde har ett välförtjänt gott rykte. Det är angeläget att medverka till en
ytterligare förbättring av dessa utbildningars position och möjlighet att
tillgodose det stora efterfrågetrycket och pröva nya verksamhetsformer.
Humanistisk och konstnärlig utbildning måste komplettera den mera
näringslivsinriktade utbildningsexpansion jag samtidigt förordar.

Den nödvändiga utbyggnaden av grundutbildningen måste förenas
med en förstärkning a-, kvaliteten.

Kvaliteten i den grundläggande högskoleutbildningen hör nära sam-
man med studenternas förkunskaper, d.v.s. väsentligen med gymnasie-
skolans studieförberedande förmåga.

I detta sammanhang vill jag också betona vikten av lärares kompe- Prop. 1991/92:100
tens, yrkeskunskap och professionalism. Under våren kommer regering- Bil. 9
en att förelägga riksdagen en särskild proposition om lärarutbildningen.

Jag vill gärna påminna om vad statsrådet Ask tidigare anfört om nya
direktiv till läroplanskommittén och tilläggsdirektiv till betygsbered-
ningen. Jag förutser väsentliga, långsiktiga förbättringar för högskolans
del som en följd härav.

Under våren 1992 kommer den s.k. högskoleutredningens förslag om
insatser för att öka kvaliteten i grundutbildningen att remissbehandlas.
Jag räknar med att kunna lämna förslag till riksdagen med anledning av
utredningen under år 1993.

För att klara den nödvändiga kvalitativa förstärkningen inom under-
visningen krävs emellertid inte bara goda lärare utan också ändamålsen-
liga lokaler. Jag föreslår i det följande omfattande åtgärder för att rätta
till rådande brister.

För att förbättra högskolans lokalsituation satsas ytterligare 300
milj.kr. per år. Härtill skall läggas de insatser som regeringen, som ett
led i sysselsättningspolitiken, föreslog riksdagen hösten 1991. Långsiktigt
gäller att tillgängliga resurser i första hand bör satsas på sådana lokalför-
ändringar som bidrar till att skapa största möjliga stimulans för utveck-
lingen, sett i ett nationellt perspektiv. Detta synsätt leder till att sådana
lokallösningar prioriteras som tillgodoser behov av samlade kreativa
miljöer för utbildnings- och forskningsverksamheten.

Den europeiska integrationen kommer att innebära både nya utma-
ningar och möjligheter för Sverige. ERASMUS-avtalet öppnar nya ut-
bildningsmöjligheter för svenska studerande. Det kräver emellertid
också att Sverige är attraktivt för studerande från andra länder.

Det är viktigt att nu ta ett samlat grepp om den svenska högre utbild-
ningens förhållande till Europa. Jag har därför sammankallat ett särskilt
råd som har till uppgift att bevaka Sveriges intressen på detta område
och komma med förslag.

Det europeiska samarbetet ställer krav på Sverige att förbättra vissa
utbildningar. Jag kommer senare att föreslå att utbildningar som är
knutna till s.k. EG-direktiv förlängs. Hit hör bl.a. apotekarutbildningen,
sjukgymnastutbildningen, sjuksköterskeutbildningen och utbildningen
av barnmorskor.

Jag utgår emellertid från att också sådana utbildningar som inte är
direkt bundna av EG-direktiv kommer att behöva reformeras och kom-
pletteras. För att nå internationell jämförbarhet kommer också det sven-
ska examenssystemet att behöva reformeras. Frågor av detta slag kom-
mer till en del att beröras i den remiss om fria universitet och högsko-
lor som jag tidigare nämnt. I denna föreslås en helt ny examensordning.

Jag vill till slut i fråga om den europeiska samordningen framhålla
betydelsen av att en växande del av undervisningen vid universitet och
högskolor sker på andra språk än svenska. En i verklig mening interna-
tionaliserad undervisning är nödvändig för att Sverige skall vara attrak-
tivt för studenter från andra länder.

2 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

4 Forskning och forskarutbildning

Det kommande budgetåret är det sista i den nu löpande treårsperioden
för forskningspolitiken. Ett nytt forskningsbeslut skall fattas våren 1993.

Forskning av högsta internationella standard är en nödvändig förut-
sättning för att Sverige skall klara en hårdnande internationell konkur-
rens. Särskilt angeläget är det att ett mer omfattande forskarutbyte kan
komma till stånd med andra länder, vilket innebär att det också måste
bli mer attraktivt för forskare från andra länder att verka i Sverige un-
der längre eller kortare tider. Genom det internationella forskarsamar-
betet kan Sverige tillföras kompetens vi själva saknar.

Ett positivt utbyte i det internationella forskarsamarbetet fordrar
emellertid att Sverige framstår som attraktivt för forskare inom skilda
discipliner. Det är en viktig uppgift för forskningspolitiken att bidra till
detta.

Sverige ges nu gradvis ökade möjligheter att delta i EGs forskningssa-
marbete. Till följd av EES-avtalet ökar Sveriges engagemang i EGs
forskningsprogram.

Riksdagen har fattat beslut om att löntagarfonderna skall avvecklas.
En del av fondernas tillgångar skall utnyttjas för att stimulera sparandet,
en annan del för att främja forskning och utveckling. Jag avser att sena-
re föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om hur
löntagarfondernas resurser bäst kan användas i det sistnämnda syftet.
Min utgångspunkt är att fonderna skall användas så att de ger maximal
stimulans på områden där Sverige kan tänkas ha särskilda goda konkur-
rensförutsättningar. De bör dessutom användas så att de förmår bidra
till att Sveriges attraktivitet i det internationella forskarutbytet förstärks.

Undervisningen vid högskolan skall i princip ske av disputerade lä-
rare. Dessa bör i så stor utsträckning som möjligt dessutom vara aktiva
inom forskningen. Andelen lärare som har denna bakgrund är idag för
liten. Det gäller framförallt högskolan, men jag vill gärna framhålla att
det har ett stort värde med en större andel disputerade lärare även i
gymnasieskolan. Tre insatser är särskilt viktiga för att komma till rätta
med detta:

Eör det första måste examinationen av doktorer utökas. En fördubb-
ling av antalet doktorsexamina till år 2000 är nödvändig om kvalitets-
kraven i grundutbildningen skall kunna upprätthållas.

Eör det andra måste den möjlighet som redan finns att ge lärare med
forskningsbakgrund möjlighet att forska i tjänsten utnyttjas till fullo. Ef-
tersom resurserna för detta alltjämt är begränsade, är det angeläget att
medlen fördelas på ett sådant sätt att de kommer till maximal nytta.

För det tredje måste professorerna stimuleras att i avsevärd utsträck-
ning medverka i undervisningen på den grundläggande nivån. Jag avser
att, för att säkerställa detta, föreslå regeringen att statens arbetsgivarverk

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

får i uppdrag att i nästkommande förhandling föreslå en ändring i avta-
let om professorernas tjänstgöring.

För det fjärde bör de lärare som idag tjänstgör i högskolan men som
saknar forskarkompetens erbjudas möjligheter att komplettera sin ut-
bildning upp till doktorsexamen. Fort- och vidarutbildning av den till-
gängliga personalen är det snabbaste sättet att höja kompetensen hos lä-
rarna och därmed kvaliteten i grundutbildningen.

Forskning och grundutbildning hör intimt samman. Detta samband
stärks genom vad jag här har framhållit om att högskolans lärare bör be-
redas bättre möjligheter att bedriva forskning i tjänsten. Härigenom
kommer även lärare vid de mindre och medelstora högskolorna att ges
bättre forskningsmöjligheter. På samma sätt stärks sambandet mellan
forskning och grundutbildning om professorer i ökad utsträckning del-
tar i undervisningen.

En ökning av examinationer från forskarutbildningen förutsätter att
doktorsexamen också uppskattas efter förtjänst på arbetsmarknaden.
Svenska företag har t.ex. en internationellt sett liten andel anställda med
forskarutbildning.

Målsättningen är att antalet doktorsexamina skall fördubblas fram till
år 2000. I nästa års forskningsproposition avser jag återkomma med för-
slag som syftar till att främja den målsättningen. Jag har dock funnit det
angeläget att redan nu förstärka omvandlingstakten av utbildningsbidrag
till doktorandtjänster. Förslaget är ett uttryck för regeringens intresse
för att öka attraktiviteten i forskarutbildningen.

I samma syfte kommer jag också att föreslå att det inrättas ett antal
priser för de varje år mest förtjänta forskarbegåvningarna. Dessa priser
skall vara en extra stimulans till nya forskarbegåvningar. Den närmare
utformningen av priserna kommer att beredas inom regeringens forsk-
ningsberedning.

Forskningsberedningen kommer att ges en delvis ny inriktning. Den
kommer att bestå av en större grupp framträdande forskare med uppgift
dels att ge regeringen kunskap om Sveriges position inom olika forsk-
ningsdiscipliner, dels att ge regeringen råd om hur den akademiska mil-
jön skall utvecklas för att ge bästa stöd för högkvalitativ utbildning och
forskning.

Ett utskott inom forskningsberedningen kommer att knytas fastare
till den löpande utvecklingen av forskningspolitiken. Inte minst gäller
detta förberedelserna inför 1993 års forskningsproposition. Dessa förbe-
redelser skall genomföras under så öppna former som möjligt. Därför
avser jag att ta initiativ till en serie utvärderingsseminarier vid vilka det
skall klargöras vilka möjligheter Sverige har samt på vilka områden och
hurudana förändringar av forskningspolitiken som behöver genomföras
för att vårt land skall kunna utnyttja dessa.

1993 års forskningsproposition kommer också att samordnas med en
treårsplan för den högre utbildningen. På detta sätt kan forskningen och
den högre utbildningen knytas samman. De beslut riksdagen med anled-

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

ning av detta beredningsarbete fattar våren 1993 kommer att lägga grun- Prop. 1991/92:100

den för Sveriges möjligheter att framgångsrikt möta nästa århundrade. Bil. 9

5 Utgångspunkter för budgeten

Utbildningen och forskningen är strategiska områden för att säkerställa
långsiktig växtkraft i ekonomin. De grundläggande förutsättningarna för
en kvalitativt god utbildning och forskning måste förstärkas.

Samtidigt är det ofrånkomligt att också utbildningsområdet måste
hushålla väl med resurserna i en tid när all statlig och kommunal verk-
samhet måste ske på knappa ekonomiska villkor. Detta präglar budge-
ten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Utgångspunkten har varit att i det arbetet, under kärva statsfinansiel-
la omständigheter, ge ungdomsutbildning, högre utbildning och forsk-
ning företräde framför andra utbildningsinsatser.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget genomförs olika besparingar
inom utbildningsdepartementets område.

Folkbildningsrådet får 300 milj.kr. i minskade anslag. Sektorsbidra-
get till komvux minskas med 350 milj.kr. Stimulansbidraget till förbätt-
ringar av den fysiska miljön och bidraget till utrustning för gymnasier
m.m. slopas. Studielånemöjligheten i studiehjälpen avskaffas. Resurser-
na för korttidsstudiestöd och internatbidrag minskas med 150 milj.kr.
Anslaget till utvecklingen av skolväsendet minskas med 53 milj.kr. Bi-
drag till fackliga organisationer, vissa yrkesorganisationer och till lönta-
garorganisationer slopas. Samtliga utgifter för högskoleprovet skall
täckas genom avgifter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

1. att ta del av vad statsrådet Ask och jag har anfört i det förgå-
ende under punkterna 1-5.

A. Utbildningsdepartementet m.m. i99i/92:ioo

A 1. Utbildningsdepartementet

1990/91	Utgift	51 310 126
1991/92	Anslag	43 723 046
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	42 598 154
1992/93	Förslag	43 622 000

1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Personal	137	-	18
Anslag
1. Förvaltningskostnader	42 598 154*	-	675 711
(därav lönekostnader)	(34 322 128)*	+	(137 126)
2. Utbildningsråd		+	1 699 557
Summa	42 598 154*	+	1 023 846

'omräknat belopp enligt regleringsbrev 1991-11-14

Genom förordningen (1991:1468) om ändring i departementsförord-
ningen (1982:1177) har utbildningsdepartementet tillförts ansvaret för
ärenden som rör forskningssamordning samt frågor gällande samesam-
ordning, medan ärenden som rör kultur- och mediafrågor har förts till
kulturdepartementets verksamhetsområde. Riksdagen har bemyndigat
regeringen (prop. 1991/92:100 bil. 2, Fi(J20, rskr. 132) att vid organisa-
toriska förändringar inom regeringskansliet, som hänger samman med
ändrad fördelning av ärenden mellan departementen, disponera om an-
visade anslag till departement och utredningar. Med stöd av detta be-
myndigande har regeringen den 14 november 1991 meddelat ändrade
bestämmelser om dispositionen av förevarande anslag under budgetåret
1991/92.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslagsbehovet
för nästa budgetår till 43 622 000 kr. Medelsbehovet har beräknats med
utgångspunkt i den nya organisationen och i en real minskning av utgif-
terna om 0,5 %. Samtidigt kommer 1% av den reala konsumtionen (i
princip förvaltningskostnader) att användas för effektivitetshöjande åt-
gärder i form av utbildningsinsatser och teknikstöd. Jag har vidare
beräknat en förstärkning av resurserna med 4 milj.kr. till följd av förän-
drat planerings- och uppföljningssystem för grundläggande högskoleut-
bildning och forskning. Med hänsyn till ökade internationella engage-
mang i första hand inom Europa och till behovet av en ökad informa-
tionsverksamhet från departementets sida har jag beräknat en förstärk-
ning av medlen för förvaltningskostnader med 1 500 000 kr. Samtliga
anslagsförstärkningar har finansierats genom omföringar från andra an-
slag inom utbildningsdepartementets område.

Jag har beräknat medel för tjänst som utbildningsråd vid OECD Prop. 1991/92:100
m.m. som förut beräknats under anslaget A2. Utredningar m.m., till Bil. 9
1 699 557 kr. för budgetåret 1992/93.

Medel som avser Bidrag till internationella kongresser m.m. i Sverige
samt Kostnader för vissa nordiska och övriga internationella ändamål har
beräknats under övriga berörda littera.

Medel för besvärsnämnden har jag beräknat under anslaget D3.
Överklagandenämnden för högskoleutbildning.

I lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde finns åtskilliga bestäm-
melser som gäller kultur- och medieområdena. Ansvaret inom rege-
ringskansliet för dessa områden har som jag nyss nämnde förts över från
utbildningsdepartementet till kulturdepartementet. Det är då inte lämp-
ligt att fortsatt ha bemyndigande blandade i en gemensam lag. Sådana
bemyndiganden som rör förvaltningsuppgifter inom kulturdeparte-
mentets verksamhetområde bör brytas ut och bilda en egen lag.

De bestämmelser i 1976 års lag som gäller generellt är få, de utgör så-
lunda endast två korta paragrafer. En uppdelning av lagen medför allt-
så inte att det uppstår två lagar med ett stort antal likalydande föreskrif-
ter.

1 en bilaga till sekretesslagen (1980:100) anges att tryckfrihetsförord-
ningens bestämmelser om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar skall gälla också handlingar hos de där uppräknade or-
ganen i den mån handlingarna hör till den verksamhet som anges i bil-
agan. Flera organ som nämns i lagen om överlämnande av förvaltnings-
uppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde finns
även angivna i bilagan med hänvisning till numret i Svensk författnings-
samling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har
upppdragits åt organet. Med anledning av de föreslagna lagändringarna,
bör bilagan därför ändras.

Inom utbildningsdepartementet har upprättats

1. förslag till lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande
av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhets-
område,

2. förslag till lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom
kulturdepartementets verksamhetsområde och

3. förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen bör fogas till detta protokoll som bilaga 9.1 - 9.3.

Lagförslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för
kulturdepartementet respektive statsrådet Reidunn Laurén.

Lagrådets hörande erfordras inte beträffande förslagen 1 och 2. För-
slaget avseende sekretesslagen är av så enkel beskaffenhet att lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 43 622 000 kr.

2. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1976:1046) om
överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdeparte-
mentets verksamhetsområde

3. anta förslaget till lag om överlämnande av förvaltningsupp-
gifter inom kulturdepartementets verksamhetsområde och

4. anta förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

A 2. Utredningar m.m.

1990/91	Utgift	30 180 013	Reservation 17
1991/92	Anslag	23 399 948
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	22 064 878
1992/93	Förslag	18 962 000	exkl. mervärdeskatt

Som jag nyss anförde vid min anmälan av anslaget Al. utbildnings-
departementet har under innevarande budgetår skett vissa förändringar
beträffande utbildningdepartementets verksamhetsområde och regering-
en har med stöd av riksdagens bemyndigande omfördelat anvisade an-
slagsmedel mellan berörda departement. Med utgångspunkt i detta och
med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamhe-
ten beräknar jag att åttonde huvudtitelns utredningsanslag bör uppgå till
18 962 000 kr. för nästa budgetår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reser-
vationsanslag på 18 962 000 kr.

A 3. Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco
m. m.
1990/91	Utgift	21 213 302
1991/92	Anslag	21 744 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	21 721 125
1992/93	Förslag	22 320 000

År 1950 anslöt sig Sverige till Förenta nationernas organisation för
utbildning, vetenskap och kultur, Unesco (Sveriges överenskommelse
med främmande makter 1950:114).

Enligt instruktionen för svenska unescorådet (SFS 1988:1462) har rå-
det till uppgift att för Sveriges del vara ett sådant nationellt samarbetsor-

gan som enligt stadgan för Förenta Nationernas organisation för utbild- Prop. 1991/92:100
ning, vetenskap och kultur (Unesco) förutsätts finnas för att samordna Bil. 9
de viktigaste nationella organen inom Unescos område med organisatio-
nens verksamhet. Rådet skall främja Unescos verksamhet i Sverige och
stödja svenska insatser inom ramen för organisationens program.

Medel för den upplysningsverksamhet i Sverige om Unesco, för vil-

ken svenska FN-förbundet ansvarar, anvisas över tredje huvudtiteln.

1991/92

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

1. Årsbidrag till Unesco 20 500 000		+	500 000
2. Svenska unescorådet för utrednings- och program- verksamhet, inkl, möten	631 125	+	169 000
3. Deltagande av Unescos generalkonferens 1991	180 000		180 000
4. Avgift till konvention om världens kultur- och naturarv	205 000	+	5 000
5. Medlemsavgift till International Centre for the Study of the Preservation and the Restoration of Cultural Property in Rome (ICCROM)	205 000	+	4 875
6. Bidrag till Unescos internationella kulturfond		+	100 000
Summa 21 721 125		+	598 875

Svenska unescorådet

Medlemsländernas bidrag till Unescos reguljära budget fastställs av ge-
neralkonferensen. Vid Unescos 26:e generalkonferens hösten 1991 fast-
ställdes organisationens budget för tvåårsperioden 1992-93 till ca.
US$ 445 miljoner. Den svenska andelen kalenderåret 1992 kommer en-
ligt nu föreliggande uppgifter att utgöra 1,10%. Unescorådet uppskattar
medelsbehovet för Sveriges bidrag till Unesco år 1992 till ca. 21 milj.kr.

Avgiften till konventionen om världens natur- och kulturarv uppgår
till 1% av Sveriges årsbidrag till Unesco, 210 000 kr. Bidraget till
ICCROM föreslås uppgå till 1% av årsbidraget, 210 000 kr.

Unescorådet begär en ökning av bidraget för utrednings- och pro-
gramverksamhet och för att utgivningen av Unesco-kuriren på svenska
skall kunna garanteras. Unescorådet begär vidare en ökning av bidraget
för att kunna stödja Unescos internationella kulturfond.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar en ökning av medlen till svenska unescorådet för
utrednings- och programverksamhet, inkl, möten, med 169 000 kr. för ut-
givning av Unescokuriren på svenska. Vidare beräknar jag 100 000 kr.
till bidrag för Unescos internationella kulturfond. Jag har i dennna frå-
ga samrått med chefen för kulturdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m. för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 22 320 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

B. Det offentliga skolväsendet

1 Skola-skolbarnsomsorg

1.1 Bakgrund

Den av regeringen genom beslut den 20 april 1989 tillsatta Skolbarn-
somsorgskommittén har i juni 1991 överlämnat sitt betänkande Skola-
Skolbarnsomsorg, en helhet (SOU 1991:54). Betänkandet har remissbe-
handlats under hösten 1991. En sammanställning av remissynpunkterna
bifogas denna proposition som bil 9.5.

Många av de frågor, som behandlas i betänkandet, tillhör det kom-
munala ansvarsområdet. Till några av förslagen har regeringen redan ta-
git ställning i samband med de nya direktiven till den sittande läroplans-
kommittén (dir. 1991:117). Andra ytterligare finns det anledning att
återkomma till i samband med regeringens ställningstagande till den
kommunalekonomiska kommitténs förslag och i samband med den avi-
serade propositionen om lärarutbildning.

Jag vill emellertid i detta sammanhang för riksdagens information
redogöra för regeringens principiella syn på de frågor som har behand-
lats av Skolbarnsomsorgskommittén och för hittills gjorda ställningsta-
ganden till kommitténs förslag.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1.2 Kommunernas ansvar

Ute i kommunerna pågår f.n. en snabb utveckling och en strukturför-
ändring av den kommunala verksamheten bl.a. på skola-
skolbarnsomsorgsområdet. Förändringarna hänger samman med de se-
naste årens reformer i såväl kommunala som statliga styrsystem, med
den nya kommunallagen och med en allt starkare decentralisering av
den offentliga verksamheten.

Åtta exempel i skolbarnsomsorgskommitténs betänkande visar vilka
ekonomiska effekter olika former av samarbete får avseende lokal- och
personalanvändning. Analysen innehåller vissa osäkerheter, men visar
dock att de samlade kostnaderna för en elev som går i skola och skol-
barnsomsorg var lägre i de integrerade lösningarna jämfört med de tra-
ditionella, dvs. skola och fritidshem separerade. De besparingar som re-
dovisas berör i första hand personalkostnader.

Av remissvaren på skolbarnsomsorgskommitténs betänkande framgår
också att kommunerna kommit långt när det gäller att i olika former
och modeller samordna skola och barnomsorg. Kommunerna är överlag
mycket positiva till det synsätt som speglas i betänkandet och till de för-
slag som läggs fram. Som jag framhöll i mitt inledande anförande, ser
jag också stora fördelar i en ökad samordning och samverkan mellan
skola och barnomsorg och har inga invändningar mot det arbete som
nu pågår i kommunerna.

I en mål- och resultatstyrd skolverksamhet är det dessutom entydigt
en kommunal uppgift att driva verksamheten på bästa sätt i enlighet

med de mål och riktlinjer som regering och riksdag anger. Det är såle- Prop. 1991/92:100
des helt riktigt att kommunerna nu själva bestämmer även i Bil. 9
samordnings- och samverkansfrågor.

1.3 Gränsdragning mellan skola och barnomsorg

För min del vill jag emellertid framhålla vikten av att det i de statliga
styrsystem görs en mycket klar beskrivning av skolans resp, barnomsor-
gens mål och uppdrag och en mycket tydlig gränsdragningen mellan
skolans och barnomsorgens roll och uppgifter. Med barnomsorg avser
jag här daghem, deltidsdaghem och fritidshem. I likhet med en rad re-
missinstanser anser jag också att det är olämpligt att förena den obligato-
riska skolverksamheten med den frivilliga barnomsorgsverksamheten.
Regeringen har därför i de nya direktiv (dir. 1991:117) som har utfär-
dats till läroplanskommittén angivit att uppdraget inte längre omfattar
mål och riktlinjer för barnomsorgen. Däremot skall läroplanskommit-
tén formulera utgångspunkterna för den skolförberedande verksamhe-
ten, så att ett närmande mellan denna verksamhet och grundskolan un-
derlättas i kommunerna.

1.4 Lagstiftning

Jag vill således, som jag redan har framhållit i mitt inledande anförande,
behålla den boskillnad mellan skola och barnomsorg som finns i dag
och som framförallt manifesterar sig i att skolfrågorna regleras i skolla-
gen och förskole- och fritidshemsfrågor regleras i socialtjänstlagen.

När det gäller kommitténs förslag om ändring av nuvarande sekretes-
slagstiftning, där verksamhet under socialtjänstlagen har en strängare se-
kretess än skolan, anser jag det viktigt att behålla den öppenhet och in-
syn i skolans verksamhet som nuvarande sekretessbestämmelser i skolla-
gen är ett uttryck för. I likhet med bl.a. justitieombudsmannen anser jag
att eventuella samarbetsproblem skall kunna gå att lösa genom ett s.k.
förtroendefullt samarbete eller genom uppdragsavtal.

Jag vill dessutom framhålla att sekretesslagstiftningen f.n. är föremål
för en översyn i samband med den ändrade kommunallagstiftningen.
Jag är därför inte nu beredd att föreslå några ändringar i gällande lag-
stiftning.

1.5 Statsbidrag

Kommittén har förordat att statsbidraget för skolbarnsomsorgen i avvak-
tan på kommunalekonomiska kommitténs betänkande samordnas med
sektorsbidraget till skolan. 1 avvaktan på regeringens ställningstaganden
till kommitténs förslag anser jag, i likhet med flera remissinstanser, bl.a.
riksrevisionsverket, att det inte finns anledning att nu föreslå någon
ändring av gällande statsbidragshantering.

1.6 Forskning och utvärdering

1 likhet med kommittén anser jag det mycket viktigt att det bedrivs
forskning om barn och barns utveckling och lärande i samband med
samhällets insatser för omsorg och utbildning. Ur ett utbildningspoli-
tiskt perspektiv är det också viktigt att i samband med utvärderingen av
skolans verksamhet följa upp och utvärdera den snabba utveckling som
nu sker i kommunerna på det organisatoriska planet och i samordning-
en mellan skola och skolbarnsomsorg och analysera dessa förändringars
effekt på skolans resultat och måluppfyllelse. Jag avser att återkomma
till regeringen i dessa frågor bl.a. i samband med direktiven till skolver-
kets fördjupade anslagsframställning.

1.7 Personalfrågor

Som framgår av inledningen avser regeringen att återkomma till riksda-
gen med en särproposition om lärarutbildning m.m. I samband med
denna proposition kommer de frågor i skolbarnsomsorgskommitténs be-
tänkande som berör utbildnings- och personalfrågor att behandlas.

2 Ändringar i skollagen

Enligt 5 kap. 19 § skollagen (1985:1100) får regeringen meddela före-
skrifter om vad som krävs för att flytta till högre årskurs och om be-
gränsningar i rätten att gå om årskurser i gymnasieskolan. Vidare får re-
geringen enligt 11 kap. 19 § nämnda lag meddela föreskrifter om ytterli-
gare behörighetsvillkor och om urval mellan behöriga sökande till gym-
nasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux. Jag fö-
reslår att regeringen bemyndigas att delegera dessa befogenheter till den
myndighet som regeringen bestämmer. Sådana bemyndigande bör tas in
i de nämnda paragraferna.

Enligt punkt 6 övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om
ändring i skollagen (1985:1100) (se SFS 1991:1111) får en kommun el-
ler ett landsting som under läsåret 1991/92 hade rätt att anordna utbild-
ning på specialkurser i gymnasieskolan även efter den 1 juli 1992, som
alternativ till de nationella programmen, anordna dessa specialkurser.
Intagning får dock inte ske efter läsåret 1994/95.

Specialkurser innefattande påbyggnadsutbildningar har funnits inom
gymnasieskolan och skall finnas kvar under en övergångstid. När den
nya gymnasieskolan införts försvinner specialkurserna som särskild ut-
bildningsväg från gymnasieskolan. I det nya systemet blir det en uppgift
för den kommunala vuxenutbildningen att anordna påbyggnadsutbild-
ningar. Hittills har emellertid specialkurserna fyllt en viktig funktion
och de bör därför fortsatt kunna anordnas där linjerna finns kvar. De
bör då jämställas med de nationella programmen såvitt avser mottagan-
de, intagning av elever, kostnader och interkommunal ersättning. Där-
med blir rättsläget i dessa hänseenden väsentligen detsamma som hittills

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

har gällt beträffande specialkurserna. När det gäller sådana specialkurser
som utgör påbyggnadsutbildningar förutsätts det att eleven har gått ige-
nom en gymnasieutbildning innan han börjar påbyggnadsutbildningen.
Detta medför att undantag måste göras från den generella bestämmelsen
om att reglerna för nationella program avseende mottagande av elever
skall tillämpas på specialkurserna. Här föreslår jag därför att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer ges ett bemyndigande
att meddela avvikande föreskrifter. Vidare kan det även i vissa andra fall
behövas avvikande föreskrifter och även här bör regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer få meddela dessa.

En reglering av den innebörd som jag nu föreslagit kan tas in i de
nämnda övergångsbestämmelserna till skollagen, där övergångsregler om
specialkurserna redan finns. När det gäller kommunernas skyldighet att
erbjuda ungdomarna utbildning föreskrivs det i 5 kap. 5 § skollagen att
kommunen är skyldig att erbjuda ungdomarna utbildning på nationella
program såvitt de inte tidigare har gått igenom utbildning på ett natio-
nellt program eller likvärdig utbildning. En tvåårig eller längre utbild-
ning på en specialkurs får anses utgöra en sådan likvärdig utbildning.
En kortare specialkurs kan dock inte anses utgöra en likvärdig utbild-
ning.

De ändringar i övergångsbestämmelserna som jag nu har föreslagit
bör ha formen av ett tillägg till punkt 6 i övergångsbestämmelserna till
lagen (1991:1107) om ändring i skollagen (1985:1100).

Mina förslag till ändring av skollagen finns samlade under anslaget
B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

3 Elever med läs- och skrivsvårigheter

En viktig hörnpelare i svensk utbildningspolitik utgör rätten till en för
alla elever likvärdig utbildning. Grunden för likvärdighet är att hinder
för att tillgodogöra sig undervisningen minimeras. Dyslexi eller läs- och
skrivsvårigheter är ett sådant allvarligt hinder. Enligt vissa studier har 5-
8 % av alla barn allvarliga läs- och skrivsvårigheter, betydligt fler är lin-
drigare drabbade. Jag anser det viktigt att på olika sätt underlätta utbild-
ningssituationen för personer med sådana svårigheter.

Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) har i sin anslags-
framställning föreslagit att 2 milj.kr. under vartdera tre budgetår anvisas
för särskilda insatser inom dyslexiområdet. Svenska Dyslexistiftelsen har
i särskild skrivelse hemställt om inrättande av ett statligt dyslexiinstitut
för forskning, utveckling och utvärdering av specialpedagogiska metoder
och försöksverksamheter. Vidare föreslår SIH och stiftelsen att dyslexi-
forskningen pekas ut som ett särskilt prioriterat forskningsområde. Uni-
versitetet i Linköping och Norrköpings kommun har vidare i en gemen-
sam skrivelse föreslagit att ett särskilt läspedagogiskt institut inrättas och
lokaliseras till Norrköping. I skrivelsen redovisas långt framskridna pla-
ner på bl.a. fördjupade specialpedagogiska fortbildningskurser (20 po-
äng) med forskningsanknytning.

Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter (FMLS) driver sedan år
1985 verksamheten Skrivknuten, dit både föräldrar till barn med läs-
och skrivsvårigheter, personer som själva har sådana svårigheter och lä-
rare kan vända sig för råd och hjälp. Personal från Skrivknuten medver-
kar även i lärarutbildningar och vid kommuners studiedagar. Efterfrå-
gan på Skrivknutens tjänster överstiger långt mera än vad de två helårs-
arbetskrafterna hinner med. Skrivknutens verksamhet har i hög grad bi-
dragit till att frågan om läs- och skrivsvårigheter uppmärksammats. För
många har Skrivknutens verksamhet inneburit en insikt om deras svå-
righeter och orsaken till dem samt för andra en ökad förståelse för pro-
blematiken.

Enligt min mening är läs- och skrivsvårigheter i undervisningssam-
manhang huvudsakligen en pedagogisk fråga och som sådan hör den till
skolverkets verksamhetsområde. Skrivknuten har ett väl etablerat sa-
marbete med pedagogiska institutionen vid Linköpings universitet. Sa-
marbete sker också med Svenska Dyslexistiftelsen. För innevarande
budgetår har 868 020 kr. tilldelats verksamheten Skrivknuten. FMLS
har begärt utökning av bidraget till verksamheten Skrivknuten för bud-
getåret 1992/93.

Jag är inte beredd att föreslå att ett statligt läspedagogiskt institut in-
rättas. Jag anser däremot att Skrivknutens verksamhet bör kunna utgöra
en naturlig kärna i arbetet med att förstärka insatserna på området för
läs- och skrivsvårigheter. Jag menar att ökade insatser på området behö-
ver göras och kommer därför under anslaget B 1. Statens skolverk att
föreslå vissa medel för förstärkning av verksamheten vid Skrivknuten.

Skolverket har ansvaret för att forskning stimuleras på för skolområ-
det aktuella områden. Skolverket disponerar också medel för särskilda
fortbildningsinsatser och stöd för utveckling inom skolväsendet. Jag ut-
går från att skolverket beaktar behov av särskilda insatser inom området
läs- och skrivsvårigheter. Särskilt viktigt är därvid att kunskapen om
dyslexi sprids till lärarna så att problemen uppmärksammas i tid och
möts med relevanta åtgärder.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

4 Avskaffande av vissa anslag

Bidrag till utrustning för gymnasier m.m.

Medlen under anslaget används huvudsakligen för start- och komplette-
ringsbidrag enligt förordningen (1987:708) om statsbidrag till anskaff-
ning av utrustning i gymnasieskolan samt för bidrag enligt förordningen
(SKOLFS 1991:48) om stimulansbidrag till anskaffning av datorutrust-
ning och programvara för tekniska, yrkestekniska och ekonomiska stu-
dievägar. Av främst statsfinansiella skäl föreslår jag att detta anslag upp-
hör med utgången av innevarande budgetår (- 107 427 000 kr.).

Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna Prop. 1991/92:100

Anslaget har planerats att utgå med 300 milj.kr. vartdera budgetår under
en tioårsperiod. Genom riksdagens beslut den 27 november 1991 (prop.

1991/92:10, UbU6, rskr. 26) har tidsperioden minskats till åtta år och bi-
drag under innevarande budgetår lämnats inom en medelsram av 900
milj.kr. Bidrag lämnas enligt förordningen (SKOLFS 1991:26) om sti-
mulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna till kost-
nader för aktuella åtgärder, varvid huvudmannen själv skall svara för
50 % av kostnaderna. Med den kraftiga satsning som årets bidrag inne-
burit och av statsfmansiella skäl anser jag att anslaget bör upphöra med
utgången av innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna vad jag anfört om avskaffande av anslagen Bidrag till
utrustning för gymnasier m.m. och Stimulansbidrag till förbättringar
av den fysiska miljön i skolorna.

Myndigheter

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

B 1. Statens skolverk

1991/92

1992/93

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

219 609 000

213 542 000

229 954 000

Statens skolverks arbetsuppgifter och organisation framgår i stort av
förordningen (1991:1121) med instruktion för statens skolverk.

Från anslaget bestrids även kostnader för nationell utvärdering och
prov samt statistikproduktion.

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning är i huvudsak en redovisning av den
närmare utformningen av verkets organisation och arbetsformer. Vidare
föreslås förändringar av den nu gällande anslagsstrukturen på skolområ-
det för anpassning till verkets beslutade programstruktur.

1. Skolverket föreslår att något rationaliseringskrav inte tas ut under
anslaget för 1992/93 med hänsyn till att verket är under uppbyggnad.

2. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 214 524 000 kr. (exkl. pris- och löneomräkning).

Anslagsberäkning

	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Anslag 1. Förvaltningskostnader	193 934 000	+ 15 454 000
(därav lönekostnader)	(111 595 000)	(+ 10 512 000)
2. Lokalkostnader	12 000 000	+ 3 828 000
3. Bidrag till vissa organisa- tioner m.m.	3 734 000	+ 1 004 000

4. Bidrag till löntagarorgani-

sationer	3 874 000	- 3 874 000
Summa	213 542 000	+ 16 412 000

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 19 179 000 kr. Enligt
vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lö-
nekostnadspålägg har jag beräknat lönekostnadspålägg om 41,5 %. Jag
anser att det rationaliseringskrav på 1,5 % som enligt budgetdirektiven
skall tillämpas på statlig verksamhet skall tas ut också på skolverket
även om verket startat sin verksamhet först innevarande budgetår. I syf-
te att höja den ekonomiadministrativa standarden vid myndigheten har
1 % återlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 1 030 000
kr.(l)

Avgifter för tjänster från statens löneuträkningssystem och pensions-
administration avseende specialskolornas personal betalas ur detta an-
slag. Jag föreslår att sådana avgifter skall belasta det anslag ur vilket me-
del disponeras till tjänsterna och har därför vid mina beräkningar fört
över 571 000 kr. från detta anslag till anslaget B 13. Specialskolor m.m.

I enlighet med vad som redovisats i inledningen - vad gäller nödvän-
diga besparingar med hänsyn till det statsfinansiella läget - anser jag att
olika former av stöd till facklig verksamhet kan minskas. Jag föreslår
därför att bidraget under detta anslag till löntagarorganisationernas
verksamhet med skolinformatörer och för information om utbildning
och rekrytering av handledare slopas (- 3 874 000 kr.).

Som anförts i inledningen till littera B anser jag att stödet till den av
förbundet mot läs- och skrivsvårigheter bedrivna verksamheten vid
Skrivknuten bör ökas. Jag har därför beräknat en ökning av detta anslag
med 700 000 kr. Det sammanlagda statsbidraget till verksamheten blir
därmed nära 1,6 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

2. att till Statens skolverk för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 229 954 000 kr.

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

33

B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan

1991/92

1992/93

Anslag
Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

80 439 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

78 217 000

90 615 000

Statens instituts för handikappfrågor i skolan (SIH) arbetsuppgifter
och organisation framgår av förordningen (1991:1081) med instruktion
för statens institut för handikappfrågor i skolan.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

1. SIH föreslår att något rationaliseringskrav inte tillämpas på ansla-
get för 1992/93 med hänsyn till att institutet är under uppbyggnad.

2. SIH föreslår att 900 000 kr. avseende medel för utvecklingsinsatser
under detta anslag i stället beräknas under ett nytt anslag benämnt Ut-
vecklingsarbete i skolan för elever med handikapp.

3. Om huvudmannaskapet för särskolan överförs till primärkommu-
nerna bör landstingens konsulentverksamhet för elever med flerhandi-
kapp föras över till SIH. SIH beräknar lönekostnaderna motsvarande 50
konsulenttjänster till 15 milj.kr. (inkl, sociala avgifter), kostnaderna för
resor och övriga expenser till 4 milj.kr. samt lokalkostnaderna till 1,3
milj.kr.

4. SIH anför att institutets verksamhetsområde även bör omfatta ele-
ver med medicinska handikapp. SIH föreslår därför att för stödinsatser
för dessa elever anvisas 2 milj.kr.

5. SIH föreslår att för den fortsatta driften av vissa kunskapscentra
utanför specialskolans ansvarsområde anvisas 7,5 milj.kr.

6. Enligt SIHs mening måste ytterligare medel beräknas för resekost-
nader dels med hänsyn till lokaliseringen av SIHs centrala del till Här-
nösand, dels ytterligare 2,5 milj.kr. för ökade resekostnader för konsu-
lenterna inom stödorganisationen på grund av ändrade skatteregler. SIH
har under oktober 1991 kompletterat sin anslagsframställning för bud-
getåret 1992/93 och därvid hemställt om en ökning med 12,1 milj.kr. för
institutets driftkostnader, 1 milj.kr. för investeringar i modern kommu-
nikation och 3,9 milj.kr. för vissa personaladministrativa åtgärder.

7. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 128 838 000 kr.

A nslagsberäkning

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Anslag Utgifter 1. Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) 2. Lokalkostnader	70 194 000 (55 000 000) 8 723 000	+ 11621 000 (+ 5 181 000) + 777 000
	78 917 000	+ 12 398 000
3. Inkomster	700 000	of.
Nettoutgift	78 217 000	+ 12 398 000

Föredragandens överväganden

SIH har i anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 utan priorite-
ring eller finansieringsförslag redovisat mycket expansiva förslag till en
reformkostnad av ca 55 milj.kr. eller en 70-procentig utökning av verk-
samheten. Redan det ekonomiska läget utgör ett hinder mot reformer i
den omfattningen. Jag finner också anledning påminna om gränsdrag-
ningen mellan skolverkets verksamhetsområde och institutets. Institutets
verksamhetsområde omfattar endast åtgärder rörande det speciella stödet
till handikappade elever. Skolverkets ansvar för läroplansutveckling, ut-
värdering, uppföljning samt tillsyn omfattar också de handikappade ele-
vernas undervisning inom såväl det kommunala skolväsendet som vid
de statliga specialskolorna.

Jag går nu över till förslag om resurser m.m. för budgetåret 1992/93.

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 6 174 000 kr. Enligt
vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lö-
nekostnadspålägg har jag beräknat lönekostnadspålägg om 41,5 %. Jag
anser att det rationaliseringskrav på 1,5 % som enligt budgetdirektiven
skall tillämpas på statlig verksamhet skall tas ut också på SIH, även om
institutet startat sin verksamhet först innevarande budgetår. 1 syfte att
höja den ekonomiadministrativa standarden vid myndigheten har 1 %
återlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 391 000 kr.(1)

I likhet med SIH anser jag att medel för utvecklingsinsatser bör sam-
las under ett anslag. Jag har därför vid min medelsberäkning fört medel
som innevarande budgetår beräknats under detta anslag till anslaget B 4.
Stöd för utveckling av skolväsendet (- 900 000 kr.).(2)

SIH har förslagit att medel skall föras över från anslaget B 9. Bidrag
till driften av särskolor m.m. till detta anslag för att inrätta tjänster som
konsulent för flerhandikappade elever i särskolan. Detta kommer jag att

ta ställning till i den särskilda proposition om särskolan, som jag avser Prop. 1991/92:100
föreslå regeringen under våren 1992.(3) Bil. 9

Enligt sin instruktion skall SIH ge hjälp och stöd till kommuner för
att underlätta skolgången för elever med handikapp. SIH har från läns-
skolnämnderna övertagit den regionala stödorganisationen för pedago-
giskt stöd till handikappade, som successivt byggts ut till att omfatta
104,5 tjänster för olika slag av handikapp. Jag förutsätter att dessa resur-
ser används flexibelt och målinriktat.

SIHs förslag om 2 milj.kr. för utökning av institutets verksamhets-
område till att omfatta elever med medicinska handikapp kan jag inte
biträda. Ett av de främsta hindren för att dessa elever skall få en bra
skolsituation är bristande kunskap hos lärare om elevernas sjukdomar
och symtom. Enligt 14 kap. skollagen (1985:1100) skall skolhälsovård
anordnas för eleverna. Huvudmannen för utbildningen ansvarar för att
så sker. Skolverket har tillsyn över skolhälsovården. Inom skolhälsovår-
den skall det finnas skolläkare och skolsköterska. Det är en uppgift för
dem att sprida kunskap om de medicinska handikappen. Därmed kan
förutsättningar skapas för att skolans verksamhet anpassas också till des-
sa elevers behov. Detta gäller såväl generellt som i fråga om den enskil-
de eleven.(4)

SIHs förslag om medel för fortsatt drift av vissa kunskapscentra utan-
för specialskolans ansvarsområde behandlar jag under anslaget B 7. Sär-
skilda insatser på skolområdet.(5)

Jag har räknat med en höjning av medlen för övriga förvaltnings-
kostnader (+ 6 225 000 kr.). Detta innebär en reell kostnadsökning
jämfört med vad motsvarande verksamheter kostade innan de samman-
fördes i SIH. Jag anser att högsta prioritet måste ges den verksamhet
som direkt riktar sig till de handikappade eleverna, dvs. stödorganisatio-
nen. Jag vill samtidigt anmäla att de medel för den regionala konsulent-
organisationens resor och lönekostnader (inkl, vikariekostnader) och
expenser som budgetåret 1990/91 utgått från anslaget B 2. Länsskol-
nämnderna i sin helhet överförts till detta anslag för 1991/92.

I enlighet med riksdagens uttalande (1990/91:UbU21, rskr. 389) har
jag beräknat medel för att institutet skall kunna finansiera merkostna-
der för handikapporganisationerna till följd av institutets lokalisering
till Härnösand (+ 300 000 kr.).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

3. att till Statens institut för handikappfrågor i skolan för budge-
tåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 90 615 000 kr.

Utveckling av skolväsendet m.m.

B 3. Utveckling och produktion av läromedel

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	16 675 478'	Reservation* 2 800 4301
1991/92	Anslag	16 084 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	15 378 000
1992/93	Förslag	17 454 000	♦exkl. mervärdeskatt

'Anslagen B 5. Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m.m. och B 6. Stöd
för produktion av läromedel

Ur anslaget utgår bidrag för produktion av läromedel i ämnen där
det är brist på lämpliga läromedel. Bidrag utgår enligt förordningen
(1991:978) om statsbidrag till produktion av vissa läromedel för produk-
tion av läromedel som är avsedda att användas vid hemspråksträning i
förskolan, inom undervisning som står under tillsyn av skolverket vid
arbetsmarknadsutbildning som anordnas av AMU-gruppen och för tol-
kordlistor.

Vidare betalas kostnader för utveckling och produktion av samt in-
formation om läromedel för elever med handikapp samt för minoritets-
och invandrarundervisningen. Från anslaget finansieras även kostnader
för arvoden till externa läromedelsproducenter och annan expertis samt
köpta tjänster för denna verksamhet.

Anslaget disponeras av statens skolverk och statens institut för handi-
kappfrågor i skolan (SIH).

Statens skolverk

1. Skolverket har påbörjat en översyn av det statliga stödet till ut-
veckling och produktion av läromedel, varför verket nu endast föreslår
prisomräkning av anvisat anslag (+ 229 000 kr.).

2. Skolverket föreslår att de medel som innevarande budgetår anvisas
under dels anslaget B 6. Fortbildning m.m. anslagsposten Produktion av
utbildningsprogram för kompletteringsfortbildning (2,9 milj.kr.), dels
anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsen-
det anslagsposten 5. medlen för särskilt produktionsstöd för läromedel
för gymnasieskolan inom det yrkesinriktade området (1 milj.kr.) förs
över till detta anslag.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

3. SIH föreslår prisomräkning med 386 000 kr.

4. Medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1992/93 beräknas av
skolverket och SIH till 20 599 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat prisomräkning med 1 076 000 kr. Jag har vidare från
anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsen-
det fört över medel för särskilt produktionsstöd för läromedel för gym-
nasial utbildning inom det yrkesinriktade området (+ 1 milj.kr.).(2)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Utveckling och produktion av läromedel för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 17 454 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

51 244 601

90 487 000

89 780 000

Reservation* 4 754 954

1992/93 Förslag

40 822 000

*exkl. mervärdeskatt

Ur anslaget utgår medel för vissa av statsmakterna fastlagda special-
destinerade utvecklingsinsatser enligt förordningen (SKOLFS 1991:4)
om statsbidrag till särskilda utvecklingsinsatser inom skolområdet. Ur
anslaget utgår vidare medel för utvecklings- och utvärderingsarbete
kring skolans dataundervisning.

Vidare bekostas av anslaget olika utvecklingsinsatser enligt bedöm-
ning av statens skolverk och statens institut för handikappfrågor i sko-
lan.

Slutligen utgår från anslaget medel för särskilda utvecklingsinsatser
för finskspråkiga elever, för bidrag till kommuner för kostnader för tek-
nikkurser för flickor, för insatser inom undervisningen för internatio-
nell förståelse, för insatser inom ANT-området samt medel för kurspla-
nearbete till följd av ny struktur av gymnasieskolans utbildningar enligt
riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen (1990/91:85)
Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Statens skolverk

1. Skolverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 för de
ändamål som verket disponerar under detta anslag till 92 124 000 kr.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

2. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) föreslår att ett
nytt anslag inrättas, till vilket samlas medel för utvecklingsarbete för ele-
ver med handikapp. SIH föreslår också att medel för utvecklingsarbete

m.m. inom dataområdet för elever med handikapp skall föras till detta
nya anslag.

3. SIH föreslår att 1 milj.kr. anvisas under vart och ett av budgetåren
1992/93 och 1993/94 för under budgetåret 1991/92 startad treårig för-
söksverksamhet med utveckling av ett datapedagogiskt resurscenter
inom handikappområdet - Datapedagogen-Handisoft.

4. SIH föreslår att institutets verksamhetsområde även skall omfatta
elever med dyslexi. För informations- och utbildningsinsatser om dysle-
xi samt för utredning av hur ett läspedagogiskt resurscentrum skulle
kunna utformas föreslås 2 milj.kr. för budgetåret 1992/93.

5. SIH föreslår vidare 2 milj.kr. för kostnader för drift och utveck-
ling av ett resurscenter för elever med autism.

6. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93, för de ändamål institutet disponerar samt de föreslagna nya in-
satserna, till 6 248 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Statens kulturråd

7. Statens kulturråd föreslår att den särskilda satsningen på dans i
skolan som enligt planen skall pågå t.o.m. budgetåret 1992/93 får fortsät-
ta även efter nämnda tidpunkt och att medel för detta tilldelas kulturrå-
det.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 3 591 000 kr. Det ratio-
naliseringskrav som enligt budgetdirektiven åligger all statlig verksam-
het innebär en minskning på 1,5 %. I syfte att höja den ekonomiadmi-
nistrativa standarden vid myndigheten har 1 % återlagts. Besparingen
har därvid kunnat begränsas under detta anslag med 449 000 kr.

Under anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan an-
visas innevarande budgetår medel för utvecklingsverksamhet på handi-
kappområdet. Jag anser att medel för sådana insatser skall beräknas
samlat och har därför fört över beloppet till detta anslag (+ 900 000
kr.).

Jag finner inte någon anledning att, som SIH föreslagit, inrätta ett
eget anslag för utvecklingsarbete för elever med handikapp. Tvärtom an-
ser jag att utvecklingsarbete på skolområdet skall omfatta alla elever i ett
sammanhang. Ett anslag innebär också en större överskådlighet i fråga
om de samlade utvecklingsinsatserna. Inom det totala anslaget kan emel-
lertid praktiska skäl tala för att låta SIH disponera en del medel. Jag
återkommer till regeringen i frågan i samband med förslag till beslut
om regleringsbrev.(2)

SIHs förslag om särskilda medel under budgetåren 1992/93 och
1993/94 för utveckling av ett datapedagogiskt resurscenter inom dataom-
rådet kan jag inte biträda. I SIHs verksamhet finns redan fyra rikscen-
traler för pedagogiska hjälpmedel (RPH-centraler), vilka var och en sär-
skilt skall beakta de olika handikapparternas behov. Jag anser inte att

ett särskilt datacenter skall utvecklas, utan menar att datatekniken i oli-
ka former skall beaktas vid befintliga RPH-centraler.(3)

Som redovisats i inledningen (avsnitt 3) anser jag att insatser mot läs-
och skrivsvårigheter primärt är en fråga för skolverket. SIHs förslag om
särskilda medel för utredning av ett läspedagogiskt resurscentrum har
jag behandlat under nämnda anslag.(4)

Jag har inte heller funnit det möjligt att beräkna medel i enlighet
med SIHs förslag om medel för resurscenter för elever med autism.(5)

I enlighet med i inledningen redovisade besparingar under utbild-
ningsdepartementets verksamhetsområde har detta anslag minskats med
53 milj.kr. Jag har beräknat denna minskning av det sammanlagda me-
delsutrymmet för anslagsposten 1. Utvecklingsarbete enligt skolverkets
bedömning och anslagsposten 2. Vissa specialdestinerade utvecklingsin-
satser. 1 förra årets budgetproposition anfördes att utvecklingsarbetet av-
seende högstadiet och kulturen i grundskolan borde betraktas som re-
guljära inslag i skolans verksamhet.

Med anledning av propositionen om ansvaret för skolan uttalade ut-
bildningsutskottet (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) att stor restriktivi-
tet borde iakttas i fråga om stimulansbidrag.

Mot denna bakgrund har jag inte beräknat några särskilda medel för
utvecklingsarbete på högstadiet eller för att främja kultur i skolan.

Åtgärder för att stimulera kommunernas intresse för dans i skolan
bör fortsätta enligt den plan som upprättats av statens kulturråd och
som enligt denna skall pågå t.o.m. läsåret 1992/93. Enligt min mening
bör några särskilda medel för detta ändamål inte utgå därefter.(7)

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

5. att till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 40 822 000 kr.

B 5. Forskning inom skolväsendet

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag
Anslag exkl.
mervärdeskatt

25 122 386

27 221 000

26 289 000

Reservation* 2 015 172

1992/93 Förslag

24 812 000

*exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas forskning inom ungdomsskola och vuxenut-
bildning samt informationsåtgärder i samband därmed. Statens skolverk
ansvarar för planering, samordning, utvärdering och spridning av infor-
mation om verksamheten.

Statens skolverk

1. Med hänvisning till direktiven för anslagsframställningar inför
1993 års forskningsproposition föreslår skolverket nu endast pris- och
löneomräkning av anslaget (+ 602 000 kr.).

2. Avgår ej disponibelt belopp (- 2,2 milj.kr.) budgetåret 1991/92
med anledning av förslag i propositionen om folkbildning (prop.
1990/91:82, UbU18, rskr. 358).

3. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 24 691 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 843 000 kr. Det rationa-
liseringskrav som enligt budgetdirektiven åligger all statlig verksamhet
innebär en minskning på 1,5 %. I syfte att höja den ekonomiadministra-
tiva standarden vid myndigheten har 1 % återlagts. Besparingen har
därvid kunnat begränsas till 120 000 kr. Vidare har jag dragit av medel
som skolverket ej disponerar under anslaget innevarande budgetår till
följd av förslag i propositionen om folkbildning (prop. 1990/91:82).(2)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

6. att till Forskning inom skolväsendet för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 24 812 000 kr.

B 6. Fortbildning m.m.

Föredragandens överväganden

I inledningen till denna huvudtitel har redovisats avsikten att under vå-
ren 1992 återkomma till regeringen med förslag till en proposition om
lärarutbildning m.m. 1 detta sammanhang bör även angelägna områden
för fortbildningsinsatser behandlas liksom den framtida skolledarutbild-
ningen.

Riksdagen har (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) uppdragit åt rege-
ringen att se till att det finns ett organ som kan svara för viss internatio-
nell fortbildning och samtidigt se till att internationella medel för
svensk lärarfortbildning tas till vara.

Skolverket har nyligen i en redovisning av ett regeringsuppdrag före-
slagit att fortbildningsavdelningen vid Uppsala universitet får fortsätta
med denna verksamhet och att medel härför disponeras av Uppsala uni-
versitet. Jag delar skolverkets uppfattning och återkommer härom i den
nyss nämnda propositionen, varvid jag också kommer att föreslå att me-
del för verksamheten överförs till universitetet.

1 avvaktan på denna proposition föreslår jag att ett preliminärt berä-
knat belopp förs upp under anslaget B 6. Fortbildning m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Jag vill dock nu ta upp några förslag av rent budgetteknisk natur.

I likhet med skolverket anser jag att medlen till skolledarhögskolan i
Örebro bör anvisas under högskolans anslag (- 578 000 kr.). Medlen har
tillförts anslaget D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående
kurser.

Medel under detta anslag som har använts dels för fortbildningsinsat-
ser för samtlig personal vid sameskolor, dels för musikpedagogiska kur-
ser vid folkhögskolor bör överföras till anslaget B 12. Sameskolor
(- 160000 kr.) resp, anslaget C 1. Bidrag till folkbildningen
(- 500 000 kr.).

Jag har vidare minskat anslaget med medel som ej disponerats under
anslaget innevarande år till följd av förslag i propositionen (prop.
1990/91:82) om folkbildningen (- 300 000 kr.).

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

7. att, i avvaktan på en särskild proposition om lärarutbildning
m.m., till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 beräkna ett re-
servationsanslag på 185 093 000 kr.

B 7. Särskilda insatser på skolområdet

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift 348 347 707

Anslag 100 298 000

Förslag 177 988 000

Från anslaget betalas kostnader enligt förordningen (1991:931) om
statsbidrag till särskilda insatser på skolområdet.

Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) fördelar de medel
som anvisats under anslaget mellan kommuner för regionala utbild-
ningsinsatser som en kommun gör för elever med handikapp eller med
andra särskilda behov i grundskolan och gymnasieskolan, för elever
med flera handikapp i särskolan samt för elever i grundskolan som får
särskild undervisning på sjukhus eller motsvarande. Medel utgår också
till kommuner som anordnar speciellt anpassad gymnasieutbildning för
svårt rörelsehindrade elever.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

SIHs anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i huvudsak
följande:

1. Pris- och löneomräkning 412 000 kr.

2. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret

1992/93 till 100 710 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat prisomräkning med 5 667 000 kr.

Jag föreslår att under detta anslag beräknas fr.o.m. nästa budgetår bi-
drag som - vid sidan av sektorsbidraget - lämnas för särskilt elevbaserat
tilläggsbidrag till dels Göteborgs, Stockholms och Umeå kommuner för
utbildningar i gymnasieskolan för svårt rörelsehindrade elever dels Öre-
bro kommun för utbildningar i gymnasieskolan för döva och hörselska-
dade elever. Under detta anslag bör även beräknas medel för ersättning
till Örebro kommun enligt avtal mellan staten och kommunen om viss
statlig ersättning avseende gymnasial utbildning för döva och hörselska-
dade elever från hela landet. Jag beräknar det sammanlagda medelsbe-
hovet för budgetåret 1992/93 för dessa ändamål till 71 248 000 kr. Dessa
bidrag har hittills belastat anslaget B 8. Bidrag till driften av det kom-
munala offentliga skolväsendet. Eftersom dessa bidrag är knutna till an-
talet elever som inte med säkerhet kan förutses vid budgeteringen, före-
slår jag att anslaget fr.o.m. budgetåret 1992/93 ändras till förslagsanslag
och att nu redovisade medel anvisas under en särskild anslagspost. Jag
avser att i regleringsbrevet återkomma till regeringen med förslag att
den särskilda anslagsposten betecknas förslagsvis.

SIH har under sitt förvaltningsanslag (B 2) föreslagit att 7,5 milj.kr.
anvisas för den fortsatta driften av vissa kunskapscentra utanför special-
skolans ansvarsområde. Verksamheten vid aktuella kunskapscentra, som
avser stöd till rörelsehindrade elever och MBD-barn, har huvudsakligen
bekostats med medel ur detta anslag. Ett center, Bräcke-Östergård i Gö-
teborg, har också fått medel från allmänna arvsfonden.

Innevarande budgetår är det sista året då stöd från allmänna arvsfon-
den kan påräknas för verksamheten vid Bräcke-Östergård. Jag anser att
medel för stöd till den verksamheten bör tillföras detta anslag
( + 775 000 kr).

Det ankommer på SIH att prioritera mellan en mängd olika behov
på handikappområdet. Den prioriteringen måste göras inom i huvudsak
oförändrade medelsramar. SIHs förslag om statlig finansiering av en
mängd verksamheter måste således institutet väga mot redan gjorda åta-
ganden.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

8. att till Särskilda insatser på skolområdet för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 177 988 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Verksamhetsbidrag

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet

1991/92 Anslag 30 276 451 0001

1992/93 Förslag 31 550 906 000

'Därutöver på tilläggsbudget 1 48 000 000 kr.

Från anslaget utbetalas ett generellt finansiellt stöd till verksamheten
i skolan och vuxenutbildningen (sektorsbidrag) enligt förordningen
(1991:1123) om statsbidrag till det offentliga skolväsendet m.m.

Från anslaget utbetalas, vid sidan av sektorsbidraget, ett elevbaserat
tilläggsbidrag till dels Göteborgs, Stockholms och Umeå kommuner för
utbildningar i gymnasieskolan för svårt rörelsehindrade elever, dels
Örebro kommun för utbildningar i gymnasieskolan för döva och hör-
selskadade elever.

Vid sidan av sektorsbidraget utbetalas även

- ett särskilt verksamhetsstöd till vissa gymnasiala utbildningar och
vissa vuxenutbildningar,

- bidrag till kostnader för gymnasiala utbildningar som övervägs att
överföras till annan utbildningsform,

- bidrag till engelskspråkig gymnasial utbildning,

- bidrag till kostnader för Sveriges anslutning till examensorganisa-
tionen International Baccalaureate Office (IBO) i Geneve,

- ett särskilt produktionsstöd för läromedel för gymnasieskolan inom
det yrkesinriktade området,

- bidrag till informationsinsatser om gymnasieskolans och vuxenut-
bildningens reformering.

Under anslaget beräknas också medel för pensionskostnader och
andra trygghetsförmåner (lönekostnadspålägg).

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i hu-
vudsak följande:

1. Skolverket har, i enlighet med riksdagens beslut med anledning av
propositionen om vissa skollagsfrågor m.m. (prop. 1990/91:115, UbU17,
rskr. 357), inräknat statsbidrag till fristående skolor på grundskolenivå
godkända för vanlig skolplikt i sektorsbidraget för budgetåret 1992/93.
Skolverket har beräknat antalet elever som omfattas av den nya bidrags-
ordningen till ca 5 600.

Bidraget per elev beräknas till ca 22 000 kr., det genomsnittliga bi-
draget per elev i grundskolan. Skolverket beräknar att förändringen av
bidragssystemet innebär att belastningen på sektorsbidraget ökar med ca
122 milj.kr. I förhållande till det statsbidrag som utgår innevarande bud-

getår till ifrågavarande fristående skolor beräknas ökningen på statsbud-
geten till ca 46 milj.kr. (+ 122 000 000 kr.).

2. Skolverket föreslår att medel förs över från anslagsposten 4. Gym-
nasiala utbildningar planerade att överföras till annan utbildningsform
till anslaget B 16. Bidrag till driften av fristående skolor (- 6 294 000
kr.).

3. Skolverket föreslår under anslagsposten 5. Kostnader för vissa
gymnasieutbildningar m.m. bl.a. att

- medel för produktionsstöd för läromedel för gymnasieskolan inom
det yrkesinriktade området förs över till anslaget B 3. Utveckling och
produktion av läromedel (- 1 000 000 kr.),

- medel inte anvisas under budgetåret 1992/93 för informationsinsat-
ser om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering
(-5 700 000 kr.).

4. I övrigt beräknar skolverket förändringar under anslaget med hän-
syn till volymförändringar och förändringar av löner och priser.

Föredragandens överväganden

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Anslagsberäkning

	1991/92	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
1. Sektorsbidrag 2. Särskilda bidrag för gymnasial utbildning för döva och hörsel- skadade samt svårt	27 220 400 000	+ 1 948 100 000
rörelsehindrade elever 3. Särskilt verksamhets- stöd till vissa gymna- siala utbildningar och	66 100 000	66 100 000
vuxenutbildningar 4. Gymnasiala utbild- ningar planerade att överföras till annan	6 000 000	+ 333 000
utbildningsform	14 000 000	7 868 000

5. Kostnader för vissa gym-

nasieutbildningar m.m.	13 212 000	5 810 000
6. Engångsbidrag	594 200 000	- 594 200 000
7. Lönekostnadspålägg	2 362 539 000	of.
Suinma	30 276 451 000	+ 1 274 455 000

Gymnasiereformens finansiering

Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med
kunskap (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356) skall gymnasieskolans re-
formering inledas fr.o.m. läsåret 1992/93 och vara fullt genomförd läså-
ret 1995/96 i den meningen att alla elever det läsåret tas in på de nya
programmen.

Riksdagsbeslutet innebar också att sektorsbidraget budgetåret 1992/93
skall höjas med dels 253 milj.kr. enligt förslag i propositionen, dels yt-
terligare 330 milj.kr. Riksdagsbeslutet medför således en ökning av stats-
bidraget med 583 milj.kr. Därutöver beslutade också riksdagen att kom-
munerna skulle bidra till gymnasiereformens finansiering genom att
sektorsbidraget skulle omfattas av ett rationaliseringskrav på 2 %. Ratio-
naliseringskravet skulle tas ut successivt med 0,5 % per år i fyra år med
början budgetåret 1992/93.

Enligt min mening är det inte förenligt med en ansvarsfull ekono-
misk politik att - med de samhällsekonomiska förutsättningar som råder
nu - öka statens kostnader i den storleksordningen. Jag föreslår således
att de höjningar av sektorsbidraget som riksdagen beslutat om på grund
av gymnasieskolans reformering inte genomförs under budgetåret
1992/93. Jag räknar däremot med att det blir möjligt att budgetåret
1993/94 påbörja den statliga delen av finansieringen av reformen.

Låt mig understryka att riksdagens beslut om gymnasieskolans och
vuxenutbildningens reformering i övrigt ligger fast. Det betyder också
att regeringen under våren kommer att fatta beslut om mål och riktlin-
jer för de nya programmen, liksom att nya kursplaner kommer att ut-
färdas för ett visst antal ämnen. Den kommun och det landsting som så
önskar kan alltså ta in elever på de nya programmen med början läsåret
1992/93. Genom det rationaliseringskrav som riksdagen har ställt på
kommunerna från budgetåret 1992/93 skapas också visst ekonomiskt ut-
rymme för detta. Riksdagens beslut i fråga om gymnasiereformen inne-
bär att det är valfritt för kommunerna att genomföra denna fram till år
1995. Statens stöd till genomförande av reformen vid inledningen av
den frivilliga perioden har nedjusterats i förhållande till tidigare riks-
dagsbeslut.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Sektorsbidraget

Jag har vid mina beräkningar av sektorsbidraget för budgetåret 1992/93 i
huvudsak utgått från den beräkningsgrund som skolverket har redovisat.

Jag har beräknat elevtalsförändringar m.m. i förhållande till närmast
föregående bidragsår och gjort en beräkning av kostnadskompensatio-
nen och utvecklingen av löner och priser i sektorsbidraget för budgetå-
ret 1992/93. Jag har i detta sammanhang dessutom beaktat kostnaden för
sänkt undervisningsskyldighet per den 1 juli 1991 för grundskolans lära-
re ( + 1 948,1 milj. kr.). För kostnadskompensationen för budgetåret
1992/93 skall regeringen under våren 1992 enligt förordningen

(1991:1123) om statsbidrag till det offentliga skolväsendet m.m. fastställa
ett skolindex.

Årliga beräkningar av sektorsbidraget skall grunda sig på offentlig
statistik. När det gäller antalet elever i grundskolan avser uppgifterna
förhållandena den 15 september föregående bidragsår. I det underlag
som utgör grund för statsbidrag ingår även asylsökande elever i grund-
skoleåldern som vistas på sluss eller förläggning och får undervisning i
kommunens skola. Enligt vad som uppgetts kan elevantalet i sådana fall
fluktuera relativt mycket, i synnerhet på orter med s.k. tillfälliga för-
läggningar. Jag avser därför att under innevarande budgetår föranstalta
om att mätningar görs vid flera tillfallen.

Om dessa mätningar resulterar i att bidraget till berörda kommuner
skulle avvika i påtaglig grad jämfört med vad enbart septembermätning-
arna ger, bör detta beaktas vid bidragsgivningen. Regeringen bör inhäm-
ta riksdagens godkännande av vad jag anfört om bidragsgivningen till
kommuner med sluss eller förläggning för asylsökande.

För elever i gymnasieskolan och i ett antal andra läroanstalter på
gymnasial nivå har det i studiestödssystemet funnits möjligheter att få
bidrag till inackorderingskostnader i form av tillägg till studiebidraget
fram till och med första kalenderhalvåret det år ungdomarna fyller 20
år. Riksdagen har efter förslag i propositionen om ansvaret för skolan
beslutat att ansvaret för inackorderade elever skall överföras till elever-
nas hemkommuner fr.o.m. den 1 juli 1992 (prop. 1990/91:18, UbU4,
rskr. 76). Statsbidrag för ändamålet skall ingå i sektorsbidraget och berä-
knas enligt beräkningsmodellen för gymnasieskolan. Inackorderingstill-
ägg enligt studiestödslagen bortfaller för elever i gymnasieskolan, i gym-
nasial vuxenutbildning och i påbyggnadsutbildning inom komvux.
Kommunerna bör hantera inackorderingsstödet med beaktande av det
övergripande målet att främja tillgängligheten till utbildning för sina
ungdomar. Det bör sedan i princip överlämnas åt kommunerna att välja
den väg som bäst leder mot dessa mål. Dock bör kommunerna åläggas
vissa skyldigheter när det gäller elever i gymnasieskolan som behöver
inackordering till följd av skolgången, nämligen att lämna ekonomiskt
stöd, kontant eller på annat sätt, för boende, fördyrat uppehälle och re-
sor till och från hemmet. Om stödet ges kontant bör det för varje hel
kalendermånad som eleven bor inackorderad uppgå till 1/30 av basbe-
loppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det ligger i sakens
natur att om stödet ges delvis kontant bör det sammanlagda värdet av
förmånerna uppgå till lägst det ovannämnda beloppet. Därmed uppnås
en nivå som nära ansluter till miniminivån i studiestödssystemet. Ge-
nom anknytningen till basbeloppet åstadkoms en rimlig automatisk an-
passning till kostnadsutvecklingen.

Kommunerna bör ha samma skyldigheter gentemot de ungdomar
som deltar i gymnasial vuxenutbildning eller i påbyggnadutbildning
inom komvux fram till och med det första kalenderhalvåret det år ung-
domarna fyller 20 år. Detta dock endast under förutsättning att kommu-

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

nen är skyldig att svara för kostnaderna för utbildningen enligt 11 kap. Prop. 1991/92:100
21 § andra stycket skollagen. Bil. 9

Bestämmelser om kommunernas skyldigheter i fråga om det ekono-
miska stödet till ungdomar i gymnasieskolan bör tas in i 5 kap. och i
fråga om ungdomar som deltar i gymnasial vuxenutbildning och på-
byggnadsutbildning i 11 kap. skollagen. Förslagen förutsätter en ny be-
stämmelse i 5 kap. skollagen, 5 kap. 33 §, och en ändring av 11 kap. 21
§ skollagen.

Till sektorsbidraget har jag fört medel, efter pris- och löneomräk-
ning, för inackorderingstillägg, vilka innevarande budgetår anvisas un-
der anslaget F 2. Studiestöd m.m. (+ 249,1 milj.kr.).

I likhet med skolverket har jag beräknat medel i sektorsbidraget för
budgetåret 1992/93 för fristående skolor på grundskolenivå. Till sektors-
bidraget har jag därför fört 76,7 milj, kr., vilka innevarande budgetår
anvisas under anslaget B 16. Bidrag till driften av fristående skolor. Jag
har vidare genom besparingar och omprioriteringar tillfört sektorsbidra-
get 46 milj. kr. till fristående skolor. Därmed har det genomsnittliga bi-
draget för elever i fristående skolor på grundskolenivå förts upp till den
genomsnittliga nivån för elever i grundskolan.

Beträffande kommunernas skyldighet att fördela tillgängliga resurser
på skolområdet efter behov till såväl offentliga som fristående skolor av-
ser jag att under våren 1992 återkomma i en proposition om fristående
skolor godkända för vanlig skolplikt.

Från sektorsbidraget har jag fört medel till

- anslaget D 8. Utbildning för tekniska yrken för fortsatt uppbyggnad
av den tvååriga ingenjörsutbildningen ( - 11,6 milj, kr.),

- anslaget D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser
för utbildningen vid Väfskolan i Borås (- 1 045 000 kr ),

- anslaget D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. för
kompletteringskurser till hälso- och sjukvårdslinjen (- 8,3 milj. kr.).

Jag har vidare fört medel för en propedeutisk kurs för agronomie
studerande till jordbruksdepartementets huvudtitel (- 2 920 000 kr.).

Jag har också minskat sektorsbidragets beräkningsmodell för kom-
munal vuxenutbildning med 350 milj. kr. Jag finner det angeläget att
understryka att dessa åtgärder inte bör påverka verksamheter som före-
slås förstärkta till följd av sysselsättningsläget.

I inledningen till littera B. har jag också tagit upp skolbarnsomsorg-
skommitténs betänkande Skola-skolbarnsomsorg, en helhet och redo-
gjort för min principiella syn på kommitténs förslag. Kommittén har fö-
reslagit att statsbidraget för skolbarnsomsorg med oförändrade regler bör
samordnas med statsbidraget för skolan fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Kommunalekonomiska kommittén har nyligen avlämnat förslag till re-
geringen innebärande att statsbidraget till det kommunala offentliga
skolväsendet skall inordnas i ett generellt statsbidrag till kommunerna.
Jag är därför inte beredd att biträda detta förslag.

Jag beräknar det totala sektorsbidraget för budgetåret 1992/93 till

29 168,5 milj.kr.

Övriga anslagsposter Prop. 1991/92:100

För övriga delar av anslaget vill jag anföra följande. B*'-

Jag anser att de medel som beräknats under detta anslag för tilläggs-
bidrag för vissa utbildningar för elever med handikapp i gymnasiesko-
lan bör föras över till anslaget B 7. Särskilda insatser på skolområdet
(- 66 100 000 kr.) Vidare anser jag, i likhet med skolverket, att medel för
gymnasiala utbildningar planerade att överföras till annan utbildnings-
form bör beräknas under anslaget B 16. Bidrag till driften av fristående
skolor (- 7 868 000 kr.).

Jag delar också skolverkets uppfattning att de medel som beräknats
under detta anslag för produktionsstöd för läromedel för gymnasiesko-
lan inom det yrkesinriktade området bör föras över till anslaget B 3. Ut-
veckling och produktion av läromedel (- 1 milj. kr.).

I likhet med skolverket beräknar jag inte några medel för informa-
tionsinsatser om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering
(- 5 700 000 kr.).

I övrigt räknar jag under denna del av anslaget endast med föränd-
ringar på grund av löne- och prisutvecklingen.

Upprättade lagförslag

De förslag jag nu har lagt fram under rubriken Ändringar i skollagen
och under detta anslag kräver i fråga om skollagen (1985:1100) dels att 5
kap. 19 § samt 11 kap. 19 och 21 §§ ändras, dels att det införs en ny pa-
ragraf, 5 kap. 33 §. Vidare krävs det en ändring av punkten 6 i över-
gångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i skollagen
(1985:1100).

1 enlighet med vad jag har anfört här och under rubriken Ändringar
i skollagen har inom utbildningsdepartementet utarbetats förslag till
ändring i skollagen (1985:1100), inbegripet de nyss nämnda övergångs-
bestämmelserna. Lagförslaget är av sådan beskaffenhet att det inte är er-
forderligt att höra lagrådet.

Förslaget bör fogas till detta protokoll som bilaga 9.4.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. anta förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100),

10. godkänna vad jag anfört om gymnasiereformens finansie-

ring,

11. godkänna vad jag anfört om bidragsgivningen till kommu-
ner som anordnar undervisning för asylsökande elever som vistas
på sluss eller förläggning,

12. till Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsen-
det för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
31 550 906 000 kr.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

956 434 951

992 407 000

999 978 000

Landstingskommunerna och de kommuner som inte ingår i land-
stingskommun samt kommuner som anordnar särskola i fall som avses i
6 kap. 5 § andra stycket skollagen (1985:1100) får statsbidrag med 95 %
av lönekostnaderna för skolledare och lärare vid särskolan. Bidrag läm-
nas också till lokal skolutveckling. Även till särskoleverksamhet som
anordnas med enskild huvudman utgår statsbidrag i vissa fall. Bidrags-
bestämmelserna finns i förordningen (1986:188) om statsbidrag till drift-
kostnader för särskolan m.m. samt i förordningen (1988:740) om statsbi-
drag till fristående särskolor. Verksamheten regleras i skollagen och i
särskoleförordningen (1986:573).

Statsbidraget utbetalas i form av förskott och slutreglering. Budgetå-
ret 1992/93 belastas anslaget med förskott för det budgetåret beräknat
på statsbidraget för redovisningsåret 1991/92 samt slutreglering av bidra-
get för redovisningsåret 1991/92.

Ur anslaget utgår även bidrag enligt ämbetsskrivelse den 21 augusti
1969 om godkännande av avtal avseende yrkesundervisning för hörsel-
skadade psykiskt utvecklingsstörda.

Statens skolverk

Skolverket föreslår inga andra förändringar under anslaget för budgetå-
ret 1992/93 än en uppräkning till följd av löne- och prisförändringar.

Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 1 017 217 000 kr.

Föredragandens överväganden

Särskolekommittén (U 1989:08), som har haft till uppgift att utreda frå-
gan om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan från land-
stingen till kommunerna, har slutfört sitt arbete under våren 1991.
Kommitténs betänkande (SOU 1991:30) Särskolan - en primärkommu-
nal skola har remissbehandlats. Kommittén har bl.a. lämnat förslag till
förändringar av statsbidraget till driften av särskolan. Kommitténs för-
slag och remissinstansernas synpunkter bereds för närvarande inom re-
geringskansliet. Kommunalekonomiska kommittén har dessutom över-
lämnat förslag till regeringen innebärande att statsbidraget till särskolor
skall inordnas i ett generellt statsbidrag till kommunerna. Jag avser att
återkomma i denna fråga i den proposition om särskolan som kommer
att föreläggas riksdagen under våren 1992.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Anslagsberäkning

	1991/92	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
1. Bidrag till lönekostnader	785 406 000	+	3 032 000
2. Bidrag till lokal skolutveckling	18 510 000	+	285 000
3. Bidrag till kostnader för tilläggspensionsavgifter	97 523 000	+	3 757 000
4. Lönekostnadspålägg	81 953 000		of.
5. Bidrag till kostnader för yrkesundervisning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda	8 600 000	+	475 000
6. Datautbildning i särskolan	362 000	+	20 000
7. Konferenser m.m.	53 000	+	2 000
Summa	992 407 000	+	7 571 000

Totalt beräknar jag statsbidraget till lönekostnader under anslagspos-
ten 1 till 788 438 000 kr. för budgetåret 1991/92. Mina beräkningar
grundar sig på antalet skolledare vid utgången av år 1990, beräknat
veckotimta) för undervisningen redovisningsåret 1991/92 samt på löne-
läget i juli 1991 med uppräkning för de kostnadsökningar som kan för-
väntas under redovisningsåret 1991/92. Vidare har jag beaktat att ett sär-
skilt veckotimpris skall beräknas för hemspråksundervisning.

Jag har också beaktat att denna anslagspost omfattas av ett förskotts-
och slutregleringsförfarande. Under budgetåret 1992/93 skall till huvud-
männen utbetalas dels ett förskott som grundar sig på det fastställda bi-
draget för redovisningsåret 1991/92, dels en slutreglering för redovis-
ningsåret 1991/92.

För bidrag till lokal skolutveckling under anslagsposten 2 beräknar
jag 18 795 000 kr. Även denna anslagspost omfattas av ett förskotts- och
slutregleringsförfarande.

Bidrag för tilläggspensionsavgifter beräknar jag till 101 280 000 kr.

Vidare har jag beräknat 382 000 kr. för försöksverksamhet med data-
baserad undervisning samt 55 000 kr. till regeringens disposition för
konferenser m.m.

Enligt ett av regeringen den 21 augusti 1969 godkänt avtal mellan
skolöverstyrelsen och Örebro läns landsting förbinder sig landstinget att
utan kostnad för den enskilde anordna yrkesutbildning för hörselskada-
de psykiskt utvecklingsstörda elever. Jag avser att återkomma i denna
fråga i samband med den aviserade propositionen om särskolan. Jag vill

emellertid redan nu anmäla att det finns skäl att se över avtalet, varför Prop. 1991/92:100
det kommer att sägas upp. Bil. 9

För budgetåret 1992/93 beräknar jag 9 075 000 kr. för bidrag till
kostnader för yrkesundervisning av hörselskadade psykiskt utvecklings-
störda elever i Örebro.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

13. att till Bidrag till driften av särskolor m.m. för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 999 978 000 kr.

B 10. Bidrag till driften av särvux

1991/92 Anslag 38 563 000

1992/93 Förslag 53 703 000

Från anslaget betalas kostnader för statsbidrag till vuxenutbildning

för psykiskt utvecklingsstörda, särvux. Bestämmelser om verksamheten
finns i skollagen (1985:1100) och i förordningen (1988:816) om vuxen-
utbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux. Bidrag utgår enligt re-
geringsbeslut den 20 juni 1991 om statsbidrag till särvux för budgetåret
1991/92.

Statens skolverk

1. Pris- och löneomräkning m.m. 2 063 000 kr.

2. Skolverket föreslår att ytterligare 13 milj.kr. anvisas under anslaget

för en fortsatt utbyggnad av särvux.

3. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret

1992/93 till 53 626 000 kr.

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare har anfört bereds för närvarande en proposition om
särskolan inom regeringskansliet. I propositionen kommer även särvux
att behandlas.

Jag beräknar pris- och löneomräkningen under anslaget till

2 140 000 kr. (1)

Vidare förordar jag en fortsatt utbyggnad av särvux och föreslår att

13 milj.kr. tillförs anslaget. (2)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

14. att till Bidrag till driften av särvux för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 53 703 000 kr.

B 11. Bidrag till undervisning av invandrare i svenska Prop. 1991/92:100
språket Bi|-9

1990/91	Utgift	303 594 667
1991/92	Anslag	290 000 000
1992/93	Förslag	278 652 000

Från anslaget utgår statsbidrag till svenskundervisning för invandrare
(sft), utom till sådan undervisning som bekostas enligt förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. De grund-
läggande bestämmelserna finns i skollagen (1985:1100). Bestämmelser
om statsbidrag m.m. finns i förordningen (1986:207) om grundläggande
svenskundervisning för invandrare.

Statens skolverk

1. Pris- och löneomräkning 11 600 000 kr.

2. Skolverket räknar med oförändrat deltagarantal i undervisningen,
dvs. 11 000 deltagare, vilket motsvarar 638 000 undervisningstimmar.

3. Det extra statsbidrag som utgår innevarande år enligt punkt 2
övergångsbestämmelserna till lagen (1986:159) om grundläggande sven-
skundervisning för invandrare upphör. Skolverket beräknar därför en
minskning av anslaget med 26 milj.kr.

4. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 275 600 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkningen under anslaget till 14 652 000
kr.(l)

1 likhet med skolverket beräknar jag en minskning av anslaget med
26 milj.kr., eftersom extra statsbidrag enligt punkt 2 övergångsbestäm-
melserna till lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning
för invandrare inte längre skall utgå.(3)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

15. att till Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språ-
ket för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 278 652 000
kr.

B 12. Sameskolor

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

19 407 964

27 532 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

26 934 000

28 940 000

Sameskolor finns i Karesuando, Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk
och Tärnaby. I Kiruna anordnas sameskola på försök. Innevarande läsår
förekommer undervisning i årskurserna 1-6. Integrerad samisk under-
visning bedrivs vid grundskolan i Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks,
Kiruna, Krokoms, Storumans, Strömsunds och Åre kommuner. Elevan-
talet vid sameskolorna uppgår läsåret 1991/92 till 137 och beräknas läså-
ret 1992/93 till 140. Därutöver deltar innevarande läsår 130 elever i den
integrerade sameundervisningen. Verksamheten regleras i skollagen
(1985:1100), i sameskolförordningen (1967:216) och i förordningen
(SKOLFS 1991:23) om försöksverksamhet med sameskola i Kiruna.

Vid sameskolan sker undervisning på svenska och samiska. Ämnet
samiska förekommer i samtliga årskurser.

Sameskolorna leds av en styrelse, vars kansli är förlagt till
Jokkmokk.

Från anslaget utgår även bidrag till samernas folkhögskola.

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i hu-
vudsak följande:

1. Pris- och löneomräkning 1 083 000 kr.

2. Skolverket föreslår att de medel för fortbildning som hittills tillde-
lats sameskolstyrelsen från anslaget B 6. Fortbildning m.m. förs över till
detta anslag (+ 150 000 kr.).

3. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 28 167 000 kr.

A nslagsberäkning

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

exkl. mer- -------------------------

värdeskatt Föredraganden

Anslag

Utgifter

1. Kostnader för

sameskolan	23 149 000	+	1 834 000
2. Bidrag till samernas folkhögskola	4 023 000	+	185 000
	27 172 000	+	2 019 000
3. Inkomster	238 000	+	13 000
Nettoutgift	26 934 000	+	2 006 000

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår bör anslaget räknas upp med 1 590 000 kr. med hän-
syn till pris- och löneutvecklingen. Enligt vad finansministern redovisat
i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lönekostnadspålägg har jag berä-
knat ett lönekostnadspålägg om 41,5 %. Det årliga rationaliseringskravet
av den statliga administrationen uppgår till 1,5 %. I syfte att höja den
ekonomiadministrativa standarden vid sameskolstyrelsens kansli har
1 % återlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 13 000 kr.(l)

I enlighet med skolverkets förslag förordar jag att medel förs över till
detta anslag från anslaget B 6. Fortbildning m.m. (+ 160 000 kr. inkl,
pris- och löneomräkning).(2)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

16. att till Sameskolor för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 28 940 000 kr.

B 13. Specialskolor m.m.

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

294 288 521

294 638 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

289 944 000

320 804 000

Synskadade elever med eller utan ytterligare handikapp undervisas
vid en skolenhet i Örebro (Ekeskolan). Döva och hörselskadade elever
undervisas vid dels fem regionala skolenheter, belägna i Stockholm
(Manillaskolan), Lund (Östervångsskolan), Vänersborg (Vänerskolan),
Örebro (Birgittaskolan) och Härnösand (Kristinaskolan), dels i särskilda
klasser förlagda till grundskolan (s.k. externa klasser). Döva och hörsel-
skadade elever med ytterligare handikapp undervisas vid en skolenhet i
Gnesta (Åsbackaskolan). Vid skolenheten i Sigtuna (Hällsboskolan) un-
dervisas normalbegåvade barn med grava språkstörningar samt hörsel-
skadade barn med beteendestörningar och vissa andra komplikationer.

Vid Tomtebodaskolan, Ekeskolan, Åsbackaskolan och Hällsboskolan
finns specialpedagogiska resurscenter.

Verksamheten regleras i skollagen (1985:1100), i specialskolförord-
ningen (1965:478) samt i förordningen (1988:1384) med instruktion för
Tomtebodaskolans resurscenter.

Bestämmelser om tilldelning av lärarresurser finns i förordningen
(1987:721) om lärarresurser i specialskolan m.m.

1 förordningen (SKOLFS 1991:37) meddelas bestämmelser om ut-
vecklingav verksamheten vid specialskolan m.m.

Från anslaget bekostas även resor för elever jämte ledsagare.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

1. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) beräknar pris-
och löneomräkningen till 11 818 000 kr.

2. SIH föreslår att en utredning tillsätts för att utforma ett åtgärds-
program för rekrytering av speciallärare.

3. Döva och hörselskadade elever i specialskolan kan undervisas i
särskilda klasser förlagda till grundskolan (externa klasser). Ersättning
till värdkommunen regleras därvid genom avtal mellan styrelsen för
specialskolan och värdkommunen i enlighet med ett av Kungl Maj:t år
1974 fastställt normalavtal. SIH föreslår att systemet med normalavtal
upphör och ersätts med normala lokalhyresavtal samt köp av tjänster.

4. SIH föreslår att lönemedlen för övrig personal ökas med 3,6
milj.kr.

5. SIH föreslår att medel för övriga förvaltningskostnader fortsätt-
ningsvis schablonberäknas till en nivå som motsvarar 20 % av övriga
anslagsposter (+ 15 997 000 kr.).

6. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 326 029 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Anslagsberäkning

	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Anslag Utgifter 1. Lönekostnader m.m. för skolledare och lärarpersonal	94 664 000	+	9 267 000
2. Utveckling av verksamheten vid specialskolan	7 043 000	+	493 000
3. Förvaltningskostnader	149 525 000	+	14 687 000
(därav lönekostnader)	(112 658 000)	(+ 8 564 000)
4. Lokalkostnader	39 624 000	+	6 476 000
	290 856 000	+	30 923 000
5. Inkomster	912 000	+	63 000
Nettoutgift	289 944 000	+	30 860 000

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 19 442 000 kr. Enligt
vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lö-
nekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om 41,5 %.
Det rationaliseringskrav som enligt budgetdirektiven skall tillämpas på
all statlig verksamhet uppgår til) 1,5 % av medlen för administration. 1
syfte att höja den ekonomiadministrativa standarden vid myndigheten
har 1 % återlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 110 000
kr. Vidare har jag från anslaget B 1. Statens skolverk fört över medel för
avgifter för tjänster från statens löneuträkningssystem och pensionsad-
ministration (+ 571 000 kr.).(l)

Jag delar SIHs oro över den allvarliga lärarsituationen i specialsko-
lan. Av 333 lärare är i dag 83 obehöriga, huvudsakligen lärare för döva
och hörselskadade. Pensionsavgångarna är också stora under den när-
maste tioårsperioden. Rekryteringen till utbildningsplatserna på special-
lärarlinjen är ett annat problem.

Jag föreslår att specialskolorna tills vidare under ett antal år får an-
ställa lärare utan speciallärarutbildning, som i sin tjänst får genomgå
specialpedagogisk påbyggnadsutbildning. Jag har beräknat en anslagshöj-
ning med 3 milj.kr. för detta ändamål.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med
förslag om att ge specialskolas styrelse möjlighet att välja det alternativ -
normalavtal eller lokal hyresavtal kombinerat med köp av vissa tjänster -

som i det aktuella fallet är lämpligast ur ekonomisk och rationell syn-
vinkel.(3)

SIHs förslag om ökade medel för lönekostnader för främst boende-
personal och personal vid resurscentren kan jag inte biträda.(4)

Jag har beräknat en ökning med 4 225 000 kr. för övriga förvalt-
ningskostnader.(5)

Trots årliga betydande medelstillskott visar boksluten för specialsko-
lorna underskott. I något fall har elevantalet vid en skola ökat och lett
till ökade hemresekostnader. Den mervärdeskatt som infördes på resor
har också inverkat på skolornas ekonomi. Med den sänkta momsen på
resor och de nu ökade medlen anser jag emellertid att ekonomin vid
skolorna bör kunna balanseras. Jag förutsätter att styrelserna för special-
skolorna använder sina anvisade medel på ett ekonomiskt och rationellt
sätt.

Enligt förordningen (1987:721) om lärarresurser i specialskolan
m.m. beräknas antalet lärarveckotimmar per elev. Av de samlade resur-
serna disponerar SIH en mindre del för behovsinriktad fördelning mel-
lan skolorna. Övriga resurser tillfaller skolorna direkt och styrelsen för
resp, skola beslutar om användningen. lånekostnaderna för lärarvecko-
timmarna belastar anslagsposten 1 som är förslagsvis betecknad.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att öppna
möjligheter att delvis använda resurser för lärarlönekostnader för för-
valtningskostnader. En sådan ordning kan enligt min mening bidra till
en mer rationell organisation av undervisningen och minskar risken för
framtida överskridanden.

Specialskolornas ställning som självständiga myndigheter har ifrågas-
atts. I förra årets kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. 1:5)
anmälde föredraganden som sin åsikt att någon ändring för närvarande
inte borde göras utan vidare analys. Riksdagen anslöt sig härtill
(UbU21, rskr. 389). Jag är inte heller beredd att nu föreslå några änd-
ringar därvidlag. Specialskolorna har under flera år haft svårt att hålla
sig inom ramen för anvisade medel. Det är inte uteslutet att en orsak till
detta kan sökas i specialskolornas ledningsformer. En fortsatt analys av
specialskolornas ställning bör också inkludera den ekonomiska styr-
ningen av verksamheten och fortsatta överskridanden kan därvid
mycket väl visa sig vara skäl till förändringar i ledningsstrukturen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

17. dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört
om omvandling av resurser för lärarlönekostnader samt

18. dels föreslår riksdagen att till Specialskolor m.m. för budge-
tåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 320 804 000 kr.

B 14. Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader Prop. 1991/92:100
Bil. 9

1990/91	Utgift	27 912 678
1991/92	Anslag	27 353 000
1991/92	Anslag exkl. mer- värdeskatt	27 082 000'
1992/93	Förslag	29 065 000

'Därutöver på tilläggsbudget 1 2 000 000 kr.

Statens skolor för vuxna (SSV) i Härnösand och Norrköping utgör
ett komplement till den kommunala vuxenutbildningen (komvux).

De grundläggande bestämmelserna om SSV finns i lagen (1991:1108)
om statens skolor för vuxna och i vuxenutbildningsförordningen
(1985:288). Ytterligare föreskrifter finns i förordningen (1986:64) om
uppdragsutbildning vid statens skolor för vuxna.

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

exkl. mer- -------------------------

värdeskatt Föredraganden

Undervisningstimmar 27 3501 of.

Anslag

1. Förvaltningskostnader	25 917 000	+	1 902 000
(därav lönekostnader)	(22 804 000)	( +	1 694 000)
2. Utveckling av verksam-
heten	292 000	+	20 000
3. Stödåtgärder för handi-
kappade studerande	96 000	+	7 000
4. Lokalkostnader	777 000	+	54 000
Summa	27 082 000	+	1 983 000

'Exkl. den biståndsrelaterade verksamheten vid SSV i Härnösand.

Statens skolverk

Pris- och löneomräkning 1 162 000 kr.

SSV har till regeringen inkommit med anslagsframställningar för
budgetåret 1992/93.

SSV i Norrköping begär bl.a. medel för ytterligare 6 000 undervis-
ningstimmar, för utökad studie- och yrkesorientering samt för utveck-
ling av undervisningsmetodiken (+ 2 525 000 kr.).

SSV i Härnösand begär medel för administrativa tjänster, förvalt-
ningskostnader och utvecklingsarbete (+ 3 020 000 kr.), för undervis-

ning (+ 1 365 000 kr.) samt för biståndsrelaterad språkutbildning Prop. 1991/92:100
(+ 937 000 kr.). Bil. 9

Föredragandens överväganden

Regeringen tillkallade i juni 1991 en särskild utredare för att genomföra
en förstudie om utvecklingen av distansutbildningen i Sverige
(U 1991:06). Utredningen omfattar även statens skolor för vuxna. Enligt
direktiven (Dir. 1991:47) bör förstudien göras under hösten 1991 och
redovisas senast i januari 1992.

För nästa budgetår bör anslaget räknas upp med 1 603 000 kr. med
hänsyn till pris- och löneutvecklingen. Enligt vad finansministern redo-
visat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av lönekostnadspålägg har jag
beräknat ett lönekostnadspålägg om 41,5 %. Det årliga rationaliserings-
kravet av den statliga administrationen uppgår till 1,5 %. I syfte att höja
den ekonomiadministrativa standarden vid skolornas kansli har 1 %
återlagts. Besparingen har därvid kunnat begränsas till 30 000 kr.

Övriga förslag föranleder ingen åtgärd från min sida.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

19. att till Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 29 065 000 kr.

B 15. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Förslag

43 966 404

52 086 000

53 931 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Från anslaget utbetalas statsbidrag enligt förordningen (1978:591) om
statsbidrag till svensk undervisning i utlandet .

Statsbidrag till utlandsskola utgår i form av bidrag till kostnader för
lärarlöner med belopp som i princip motsvarar lönen för motsvarande
lärartjänst vid svensk grundskola (grundresurs) samt för kompletterande
undervisningstimmar (kompletteringsresurs). Bidrag till skolans lokal-
kostnader utgår med 60 % av årskostnaden för nödvändiga undervis-
ningslokaler. Statsbidrag i form av särskilt driftbidrag utgår med 16%
av lönekostnader och vissa pensionskostnader. Vidare utgår statsbidrag
till korrespondensundervisning, kompletterande svensk undervisning
och svensk undervisning vid internationell skola.

Från anslaget betalas vidare statsbidrag till kostnader för resor och
flyttning för lärare vid utlandsskolor (SKOLFS 1991:34).

Överenskommelse har den 15 september 1982 träffats mellan Fin-
land, Norge och Sverige om samarbete på utlandsundervisningens områ-
de (ändrad 1991-09-02).

Organisationen vid de svenska utlandsskolorna innevarande läsår
framgår av följande sammanställning.

Statsunderstödda svenska utlandsskolor läsåret 1991/92

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

	Låg- och mellan- stadium		Hög- stadium
Europa	Belgien (Bryssel)	X	X
	England (London)	X	X
	Frankrike (Paris)	X	X
	Italien (Milano)	X
	Portugal (Lissabon)	X
	Schweiz (Geneve)	X
	Sovjetunionen (Moskva)	X
	Spanien (Fuengirola)	X	X
	(Madrid)	X	X

(Palma de Mallorca) x

	(Las Palmas) Tyskland (Berlin) ” (Hamburg)	X X X
Asien	Bangladesh (Dhaka)	X
	Saudi-Arabien (Riyadh)	X
	(Jeddah)	X
	Vietnam (Bai Bang)	X
	” (Hanoi)	X
Afrika	Angola (Luanda)	X
	Botswana (Gaborone)	X
	Burundi (Bujumbura)	X
	Etiopien (Addis Abeba)	X
	Guinea Bissau (Bissau)	X
	Kenya (Nairobi) Folkrepubliken	X	X
	Kongo (Pointe Noire)	X
	Mocambique (Maputo)	X
	Tanzania (Bukoba)	X
	(Dar es Salaam)	X
	(Nzega)	X
	Republiken Zaire (Semendua)	X
	Zambia (Lusaka)	X
Amerika	Argentina (Tucumån)	X
	Bolivia (Cochabamba)	X
	Brasilien (Sao Paulo)	X
	Ecuador (Quito)	X
	Nicaragua (Managua)	X
	Peru (Lima)	X

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1992/93 innebär i hu-
vudsak följande:

Pris- och löneomräkning m.m. 1 978 000 kr. Engångsanvisning om
2 milj.kr. avgår.

Svenska institutet

Svenska institutet begär ökade bidrag till Riksföreningen Sverigekontakt
för föreningens satsningar på Östeuropa (+ 100 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Regeringen tillkallade i juni 1991 en särskild utredare (U 1991:08) för
att utreda vissa frågor om skolans internationalisering och internationel-
la kontakter och om undervisningen av svenska barn och ungdomar i
andra länder (Dir. 1991:85). Arbetet skall slutföras före utgången av sep-
tember 1992.

Vid min beräkning av anslaget har jag endast räknat med förändring-
ar av automatisk natur (+ 1 845 000 kr.). Jag har därvid beaktat att i
samarbetsavtalet mellan Finland, Norge och Sverige en uppjustering har
skett av ersättningsbeloppet för läsåret 1991/92 till 19 000 svenska kr.
per elev. Enligt avtalet skall ekonomisk avräkning ske efter varje läsårs
slut. Ersättningen för läsåret 1991/92 kommer därför att betalas under
budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

20. att till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 53 931 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

B 16. Bidrag till driften av fristående skolor		Prop. 1991/92:100 Bil. 9
1990/91	Utgift 210 412 195'	Prop. 1991/92:100 Bil. 9
1991/92	Anslag 228 007 000
1992/93	Förslag 189 716 000

'Avser anslaget B 11. Bidrag till driften av grundskolor m.m., anslagsposten 3.
Bidrag till fristående skolor och anslaget B 20. Bidrag till driften av fristående
skolor på gymnasial nivå.

Från anslaget utgår bidrag till driften av fristående skolor dels för
elever med vanlig skolplikt, dels för elever över grundskolenivån.

A nslagsberäkning

	1991/92	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Anslag
1. Fristående skolor för
skolpliktiga elever	76 700 000		76 700 000
2. Fristående skolor över
grundskolenivån	114 026 000	+	27 557 000
3. Riksinternatskolor	36 200 000	+	10 809 000
4. Vissa extra statsbidrag	1 081 000	+	43 000
Summa	228 007 000	-	38 291 000

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning innebär i huvudsak följande.

1. I enlighet med riksdagens beslut föreslår skolverket att bidrag till
fristående skolor för elever med vanlig skolplikt skall utgå ur anslaget
B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet. Med-
len under anslagsposten 1 föreslås därför överförda till nämnda anslag.

2. Pris- och löneomräkning beräknas till 6 303 000 kr.

3. Skolverket föreslår att de medel som innevarande budgetår berä-
knats för stallchefsutbildning i Flyinge, Stenebyskolan Dals Långed, lär-
lingsutbildning inom VVS-området under anslaget B 8. Bidrag till drif-
ten av det kommunala offentliga skolväsendet, anslagsposten 4. Gymna-
siala utbildningar planerade att överföras till annan utbildningsform
förs över till detta anslag (+ 6 294 000 kr.).

4. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 163 904 000 kr.

Föredragandens överväganden

Enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om
vissa skollagsfrågor m.m. (prop. 1990/91:115, UbU17, rskr. 357) skall
elever i fristående skolor för skolpliktiga elever fr.o.m. budgetåret
1992/93 räknas in i underlaget för kommunernas sektorsbidrag. Medel
för det statsbidrag till nyssnämnda fristående skolor som innevarande
budgetår anvisats under detta anslag bör därför föras över till anslaget
B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet (- 76,7
milj.kr.).(l)

Riksdagens beslut innebär att statsbidraget per elev i fristående sko-
lor skall beräknas enligt samma nivå som för elev i grundskolan. När
det gäller grundskoledelen av riksinternatskolorna, Franska skolan, Gö-
teborgs högre samskola och Lundsbergs skola skall statsbidraget dock
även fortsättningsvis betalas direkt till skolan. Enligt min mening måste
statsbidragsnivån per elev höjas till samma nivå för dessa skolor som för
dem som ingår i sektorsbidraget. Jag har vid min medelsberäkning tagit
hänsyn till detta (+ 7 955 000 kr.). Höjningen berör Franska skolan
och Göteborgs högre samskola.

Som tidigare redovisats i inledningen till denna huvudtitel kommer
en proposition i detta ämne att föreläggas riksdagen under våren 1992.

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 14 053 000 kr. Vida-
re har jag till detta anslag fört över medel som innevarande budgetår be-
räknats under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offent-
liga skolväsendet för utbildningar i form av specialkurser i gymnasiesko-
lan, vilka numera förklarats berättigade till statsbidrag som fristående
skola över grundskolenivån (+ 7 868 000 kr.).(3)

Riksdagen fastställde efter förslag i 1991 års budgetproposition den
totala ramen för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående sko-
lor på gymnasial nivå till 4 552 med bemyndigande för regeringen att i
vissa fall utöka denna ram. Jag föreslår att ramen för sådana årselevplat-
ser fastställs till 4 754 för budgetåret 1992/93. Den nya gymnasieskolan
får enligt riksdagens beslut införas fr.o.m. budgetåret 1992/93. Det inne-
bär att de nuvarande utbildningarna i gymnasieskolan inom den s.k. lil-
la ramen avvecklas i motsvarande takt. Överväganden om en viss utbild-
nings fortsatta organisation kan leda till att den möjlighet som finns ge-
nom fristående skolor över grundskolenivån är att föredra. Jag föreslår
att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att få utöka den av
riksdagen fastställda ramen för statsbidragsgrundande årselevplatser vid
fristående skolor, om det visar sig nödvändigt för sådana fall.

Enligt tidigare uttalanden i propositionen (1983/84:118) om friståen-
de skolor på gymnasial nivå samt i 1986, 1989 resp. 1991 års budgetpro-
positioner skall bidraget vara detsamma per elev vid skolor med likarta-
de utbildningar. På förslag i 1989 och 1991 års budgetpropositioner har
medel anvisats för en stegvis sådan anpassning. Jag föreslår att medel i
detta avseende anvisas även för budgetåret 1992/93. Vid en sådan anpass-
ning bör hänsyn också tas till skolans storlek, eftersom en stor skola har
bättre möjligheter till en rationell resursanvändning. En viss differens i

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

65

s Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

bidragsnivån per elev bör alltså kunna accepteras inom samma grupp av Prop. 1991/92:100

utbildningar. Jag har beräknat ett medelsbehov av 8 533 000 kr. för detta Bil. 9

ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

21. godkänna mitt förslag till ram för budgetåret 1992/93 för
statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor på gym-
nasial nivå,

22. bemyndiga regeringen att, enligt vad jag anfört, i vissa fall

utöka den av riksdagen fastställda ramen årselevplatser för budge-

tåret 1992/93,

23. till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 189 716 000 kr.

Utrustning m.m.

B 17. Utrustning för specialskolor m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	8 258 797'	Reservation* 1 486 8341
1991/92	Anslag	8 486 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	6 874 000
1992/93	Förslag	7 355 000	*exkl. mervärdeskatt

■Avser anslaget Specialskolan m.m.: Utrustning m.m.

Från anslaget betalas utgifter för läromedel, undervisnings- och ar-
betsmaterial, inventarier m.m., bibliotek samt hörsel- och talteknisk ut-
rustning. Vidare bekostas från anslaget utrustning till elevbostäder och
inköp av skolbussar.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

Statens instituts för handikappfrågor i skolan (SIH) anslagsframställning
för budgetåret 1992/93 innebär i huvudsak följande:

1. Prisomräkning 350 000 kr.

2. SIH föreslår engångsanvisning för utrustning av två nya elevbostä-
der (+ 250 000 kr.).

3. SIH föreslår att de medel som hittills anvisats under detta anslag
för att utveckla metodik och pedagogik vid användningen av datorbase-
rade hjälpmedel förs över till ett nytt anslag benämnt Utvecklingsarbete
för elever med handikapp (- 690 000 kr.).

4. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1992/93 till 8 386 000 kr.

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår bör anslaget räknas upp med 481 000 kr. med hän-
syn till prisutvecklingen.

Framställningen i övrigt föranleder inga förslag från min sida.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

24. att till Utrustning för specialskolor m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 7 355 000 kr.

B 18. Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial

m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

5 467 750

6 400 000

4 730 000

Reservation* 439 006

1992/93 Förslag

5 061 000

*exkl. mervärdeskatt

Ur anslaget betalas material för självstudier, andra läromedel och öv-
riga hjälpmedel som används i utbildningen samt utrustningskomplette-
ring m.m.

Anslaget tillförs inkomster från avgifter för studiematerial och andra
hjälpmedel enligt 6 § andra stycket lagen (1991:1108) om statens skolor
för vuxna.

Statens skolverk

Prisomräkning 576 000 kr.

Statens skolor för vuxna (SSV) har till regeringen inkommit med an-
slagsframställningar för budgetåret 1992/93.

SSV i Norrköping begär medel för datorutrustning för administratio-
nen och för en ny telefonväxel (+ 1 100 000 kr.).

Föredragandens överväganden

För närvarande pågåren utredning om distansutbildningen (U 1991:06).
Jag beräknar därför endast prisomräkning under anslaget (+ 331 000
kr).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

25. att till Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m.
för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 5 061 000
kr.

C. Folkbildning

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Avskaffande av anslaget Bidrag till central
kursverksamhet, m.m.

Medlen under anslaget Bidrag till central kursverksamhet, m.m. an-
vänds huvudsakligen för bidrag till arbetstagarorganisationer enligt för-
ordningen (1970:272) om statsbidrag till viss central kursverksamhet.
Jag föreslår att anslaget upphör med utgången av innevarande budgetår.
Medel till Nordens folkhögskola i Geneve bör fortsättningsvis beräknas
under anslaget C 1. Bidrag till folkbildningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna vad jag anfört om avskaffande av anslaget Bidrag
till viss central kursverksamhet, m.m.

C 1. Bidrag till folkbildningen

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

2 148 644 000

1 842 344 000

Statsbidraget utbetalas till Folkbildningsrådet som ett samlat finansi-
ellt stöd till folkbildning. Enligt förordningen (1991:977) om statsbidrag
till folkbildningen lämnar Folkbildningsrådet statsbidrag till folkhög-
skolor och studieförbund. Folkbildningsrådet beslutar vilka som skall
tilldelas statsbidrag och fördelar tillgängliga medel mellan dem.

Folkbildningsrådet

1. Pris- och löneomräkning utförs inom regeringskansliet.

2. Folkbildningsrådet föreslår, med hänvisning till de besparingar
som anslaget varit föremål för vid övergången till ett nytt anslag, att yt-
terligare krav på ökad produktivitet ej skall ställas på Folkbildningsrå-
det.

3. Folkbildningsrådet föreslår att 500 000 kr. från anslaget B 6. Fort-
bildning m.m. förs över till folkbildningsanslaget för de musikpedago-
giska kurser som arrangeras som folkhögskolekurser.

4. Folkbildningsrådet beräknar medelsbehovet under anslaget för
budgetåret 1992/93 till 2 049 144 000 kr.

Verksamhetsutveckling

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Studieförbunden

Studiecirklar:
	Antal
cirklar	deltagare	studietimmar
1989/90 315 543	2 644 560	10 086 917
1990/91 343 732	2 867 812	11 195 002

Kulturprogram:

	arrangemang	Antal deltagare	medverkande
1989/90	102 141	10 711 199	613 205
1990/91	102 697	10 517 886	639 510

Kulturgrupper:

	arrangemang	Antal deltagare	sammankomster
1989/90	27 444	403 286	372 818
1990/91	27 541	404 938	377 685

Folkhögskolorna

	1989/90	1990/91
Antal skolor	128	128
därav landstings- och
kommunskolor	52	51
rörelse- och stöd-
föreningsskolor	76	77
Antal deltagare	235 400	236 763
Antal kurser	11 200	11 200

Anslagsberäkning

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

1. Bidrag till folkbild-

ningen	2 048 644 000	- 206 562 000
2. Medel för slutreglering
av statsbudget för budgel	:-
året 1990/91	100 000 000	- 100 000 000
3. Bidrag till föreningen
Nordisk folkhögskola
i Geneve	-	+ 262 000
Summa	2 148 644 000	- 306 300 000

Föredragandens överväganden

Med anledning av folkbildningspropositionen (prop. 1990/91:82,
UbU18, rskr. 358) har riksdagen beslutat att folkbildningen själv skall ta
ansvar för fördelning av statsbidrag, administration, organisation samt
uppföljning och utvärdering av den verksamhet som bedrivs med stats-
bidrag. Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorgani-
sation och Landstingsförbundet har för dessa ändamål bildat en ideell
förening, Folkbildningsrådet.

Riksdagen har beslutat att en treårig budgetram skall införas för folk-
bildningen och att en årlig justering av bidraget med hänsyn till löne-
och prisutvecklingen i samhället bör göras under mellanåren (UbU
1990/91:18, rskr. 358). Av skäl, som redogjorts för tidigare, är det nöd-
vändigt att göra ett avsteg från denna princip budgetåret 1992/93 och
därför beräknar jag en besparing på anslaget. Efter pris- och löneomräk-
ning och en besparing på 300 milj.kr. beräknar jag anslaget till
1 841 582 000 kr.

För musikpedagogiska kurser som arrangeras som folkhögskolekur-
ser har medel för innevarande budgetår beräknats under anslaget B 6.
Fortbildning m.m. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 bör resurser härför utgå
från detta anslag ( + 500 000 kr.).(3)

Jag har även i inledningen till detta littera redovisat att jag för nästa
budgetår inte beräknar några medel för viss central kursverksamhet
m.m. Däremot bör medel till Nordens folkhögskola i Geneve utgå även
fortsättningsvis. Jag har beräknat medel härför under detta anslag
(+ 262 000 kr. inkl, pris- och löneomräkning).

Anslaget bör tillföras 338,1 milj.kr. av de medel som tillfaller stats-
verket genom utbildningsavgiften.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

2. godkänna att 338 100 000 kr. av de medel som tillfaller statsver-
ket genom utbildningsavgiften för budgetåret 1992/93 används för
att delvis finansiera anslaget Bidrag till folkbildningen,

3. till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett
anslag på 1 842 344 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom
folkbildningen

1991/92 Anslag 43 569 000

1992/93 Förslag 44 991 000

Från anslaget utbetalas statsbidrag till nämnden för vårdartjänst (NV)
för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, forsknings- och ut-
vecklingsarbete samt förvaltningskostnader.

Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms universitet an-
svarar för fördelningen av statsbidrag till tolkutbiidning för döva, döv-
blinda och vuxendöva samt teckenspråkslärarutbildningen. Dessa ut-
bildningar skall planeras i samverkan med berörda handikapporganisa-
tioner.

Nämnden för vårdartjänst

1. Pris- och löneomräkning utförs inom regeringskansliet.

2. Under anslagsposten 1 föreslår NV en ökning av anslaget med 8,3
milj.kr. Av dessa är 4 milj.kr. avsedda för omfattande insatser för att gö-
ra byggnader tillgängliga för handikappade samt för fortbildning av folk-
högskolans personal.

Enligt NV är behovet av korta anpassningskurser för vuxna med
funktionshinder av skilda slag så stort att det endast kan tillgodoses om
verksamheten tillåts växa.

Till följd av kraftigt ökade kostnader för tolkar är det enligt NV nöd-
vändigt att tillföra anslaget ytterligare 1,3 milj.kr. för att behålla nuva-
rande omfattning (6-7 kurser per år) av aktiveringskurserna för dövblin-
da. För att fylla det behov som finns krävs en utökning av kursutbudet
med 10-12 kurser om året till en kostnad av ytterligare 1,5 milj.kr.

3. Från anslagsposten 2 utbetalas bidrag till förvaltningskostnader i
samband med utbildningsverksamheten. NV begär oförändrad anslagsni-
vå, 1,4 milj.kr., med hänsyn till att verksamheten är ny för nämnden.
Vidare föreslås att anslagsposten förs över till socialdepartementet, ansla-
get G 4. Nämnden för vårdartjänst, anslagsposten G 4.3.

4. Nämnden för vårdartjänst beräknar medelsbehovet (anslagsposter-
na 1-4) för budgetåret 1992/93 till 37 875 000 kr.

Tolk- och översättarinstitutet

1. Pris- och löneomräkning utförs inom regeringskansliet.

2. Utöver pris- och löneomräkning begärs sammanlagt 1,4 milj.kr.
för ökade insatser för tolkutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete.

3. TÖI beräknar medelsbehovet (anslagsposterna 5-7) för budgetåret
1992/93 till 15 069 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Anslagsberäkning

1991/92 Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

1. Bidrag för vissa handi-

kappåtgärder	27 675 000	+	2 573 000
2. Bidrag till förvaltnings- kostnader i samband med utbildningsverksam- heten1	1 400 000		1 400 000
3. Bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete	500 000	+	23 000
4. Bidrag för särskilda kostnader i samband med överförande av arbetsupp- gifter, engångsanvisning	325 000		325 000
5. Bidrag för tolkutbildning samt teckenspråkslärar- utbildning	13 194 000	+	607 000
6. Bidrag till Stockholms universitet för förvalt- ningskostnader vid tolk- och översättarinstitutet	400 000	4-	19 000
7. Bidrag för särskilda kost- nader i samband med över- förande av arbetsuppgifter, engångsanvisning	75 000		75 000
Summa	43 569 000	+	1 422 000

'Medlen förs över till socialdepartementets huvudtitel, anslaget G 4. Nämnden
för vårdartjänst.

Föredragandens överväganden

Fr.o.m. budgetåret 1991/92 disponerar nämnden för vårdartjänst (NV)
det särskilda statsbidrag som utgår för särskilda handikappåtgärder inom
folkbildningen. Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms uni-
versitet disponerar medel för teckenspråksutbildning och tecken-
språkslärarutbildning.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen under anslaget till
1 922 000 kr.

Nämnden för vårdartjänst har påtalat att de kraftigt ökade kostnader-
na för att genomföra s.k. aktiveringskurser för dövblinda får till följd att
nuvarande statsbidrag är otillräckligt för att bibehålla nuvarande omfatt-
ning av kurserna. Enligt min mening är denna verksamhet av särskilt
angeläget slag, varför jag beräknar ytterligare 1,3 milj.kr. för ändamålet.
Det blir härigenom möjligt att även fortsättningsvis anordna 6-7 kurser
per år för nämnda målgrupp.(2)

Bidrag till förvaltningskostnader i samband med utbildningsverksam-
heten bör fr.o.m. nästa budgetår beräknas under socialdepartementets
huvudtitel, anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst. I denna fråga har
jag samrått med chefen för socialdepartementet (- 1 400 000 kr.).(3)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen
för budgetåret 1992/93 anvisa ett anslag på 44 991 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

C 3. Bidrag till kontakttolkutbildning

1990/91	Utgift	4 624 841
1991/92	Anslag	7 241 000
1992/93	Förslag	7 594 000

Anslaget disponeras av Stockholms universitet för kostnader vid tolk-
och översättarinstitutet för kontakttolkutbildning. Tolk- och översättar-
institutet (TÖI) fördelar statsbidrag för kontakttolkutbildning till studie-
förbund och folkhögskolor enligt förordningen (1991:976) om statsbi-
drag till kontakttolkutbildning.

Från anslaget betalas kostnader för kontakttolkutbildning, anordna-
rens kostnad för deltagarnas resor och inackordering samt stipendier till
deltagare. Utbildning anordnas inom huvudområdena socialtolkning,
sjukvårdstolkning, arbetsmarknadstolkning, arbetsplatstolkning och
rättstolkning. Vid fördelningen av statsbidraget skall TÖI särskilt sträva
efter att kontakttolkutbildningen lokaliseras till de regioner och inriktas
på de språk där behovet av kontakttolkar är störst.

TÖI skall utöva tillsyn över kontakttolkutbildningen på folkhögsko-
lor och studieförbund, ansvara för att kvaliteten i kontakttolkutbild-

ningen upprätthålls bl.a. genom att kontinuerligt följa upp och utvärde- Prop. 1991/92:100
ra utbildningen. TÖI ställer upp de övergripande målen för kontakt- Bil. 9
tolkutbildningen och svarar för pedagogiskt och metodiskt utvecklings-
arbete samt för information om kontakttolkutbildningen.

TÖI har utformat bidraget som ett schablonbidrag per
undervisnings-/studietimme för utbildningskostnad och kursadministra-
tion, varvid en ökad lärartäthet förutsätts. Inackorderingsstöd, bidrag till
resekostnader samt stipendier utgår endast för folkhögskolekurser.

Tolk- och översättarinstitutet

1. Pris- och löneomräkning utförs inom regeringskansliet.

2. TÖI begär sammanlagt 1 milj.kr. för en volymökning och en höj-
ning av samhällets beredskap för nya tolkspråk.

Föredragandens överväganden

I enlighet med propositionen om folkbildningen (prop. 1990/91:82,
I_JbU18, rskr. 358) har riksdagen beslutat att anslaget skall disponeras av
tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms universitet. Institutet
skall vidare ha ett övergripande ansvar för utbildningen och fördela
statsbidrag på olika anordnare av kontakttolkutbildning.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen under anslaget till
333 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

5. att till Bidrag till kontakttolkutbildning för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 7 594 000 kr.

D. Grundläggande högskoleutbildning m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Utbildningsministern anför

1. Dimensionering av högskolan

Riksdagen beslutade våren 1991 om en utbyggnad av högskolan om ca
5 000 platser (nybörjarplatser) utöver regeringens förslag i budget-,
tillväxt- och miljöpropositionerna. Riksdagen gav samtidigt regeringen
till känna att den grundläggande högskoleutbildningen borde öka med
ytterligare ca 5 000 nya platser (nybörjarplatser) under budgetåret
1992/93. Enligt vad utbildningsutskottet anförde borde regeringen där-
vid överväga behovet av ökningar inom arkitektutbildning, civilingen-
jörsutbildning, yrkesteknisk högskoleutbildning, juristutbildning, läkar-
utbildning, sjukgymnastutbildning, tandläkarutbildning samt annan ut-
bildning inom vård- och undervisningsområdet; därtill borde komma en
ökning av antalet årsstudieplatser på fristående kurser dels för examens-
inriktad utbildning, dels för fortbildning och vidareutbildning m.m.
(UbU 1990/91:12, rskr. 355).

För att snabbare möta behovet av utbildningsplatser har riksdagen
nyligen, efter förslag av den nya regeringen, beslutat att 2 000 av de nya
platserna skall tillföras högskolan redan fr.o.m. vårterminen 1992 för lo-
kala och individuella linjer och fristående kurser (LIF) (prop.
1991/92:25 bil. 7, UbU 7, rskr. 87). Huvuddelen av dessa platser avser de
mindre högskolorna. Jag lämnar nu förslag om den fortsatta utbyggna-
den av högskolan under budgetåret 1992/93. 1 förslaget ingår dock inte
nu lärarutbildningarna. Jag kommer att förelägga riksdagen en särskild
proposition om dessa under våren 1992.

Jag kommer inte heller att nu ta upp förslag som innebär inrättande
av helt nya utbildningar inom högskolan eller lokalisering av befintliga
utbildningar till helt nya högskoleorter. Som jag tidigare anfört avser jag
att återkomma till riksdagen beträffande förslag om en civilingenjörsut-
bildning inom lantmäteriområdet i Lund. Övriga ställningstaganden av
detta slag bör, i den mån de fortsättningsvis skall ankomma på regering
och riksdag, ske inom ramen för samlat beredningsarbete inför nästa
treårsbudget, dvs. för perioden 1993/94 - 1995/96. Då kommer jag också
att ta upp frågan om inrättande av en optikerutbildning inom högsko-
lan, som har varit föremål för remissbehandling.

Inriktningen av mitt förslag ansluter i huvudsak till vad riksdagen
anfört. Jag vill understryka betydelsen av att Sverige satsar på högkvali-
tativa utbildningar som kan hävda sig framgångsrikt i den internationel-
la konkurrensen. Det innebär att jag ger försteg för längre utbildningar.
Jag utgår från att också de enskilda högskolorna är beredda att fullfölja
denna inriktning inom ramen för de åtaganden de har att ansvara för.
Jag vill dessutom understryka betydelsen av utbildningar som riktar sig
mot den enskilda sektorn.

Jag återkommer i det följande under respektive anslag till mina Prop. 1991/92:100

beräkningar med anledning av vad jag nu anfört. Sammanfattningsvis Bil. 9
framgår mitt förslag av följande sammanställning:

civilingenjörsutbildning
KTH	60
CTH	30
HLu	30
Summa	120
arkitektlinjen
KTH	10
UL	10
CTH	10
Summa	30
matematisk-naturvetenskaplig linje
US	45
uu	45
ULi	30
UL	30
UG	30
UUm	30
Summa	210
YTH
HG/S	30
ULi	30
UL	30
Summa	90
juristlinjen
US	40
UU	40
UL	40
Summa	120
psykologlinjen
UL	15
Summa	15
läkarlinjen
ULi	20
Summa	20
receptarielinjen
UU	20
Summa	20
tandhygienistlinjen
Jönköpings läns landsting	11
Vårdskoleförbundet i Göteborg	4
Västerbottens läns landsting	10
Summa	25

lokala och individuella linjer samt fristående kurser

US	60
Konstnärliga högskolor	35
UU	60
ULi	75
UL	60
UG	70
UUm	70
Kommunala vårdhögskolor	420
Summa	850
Total summa	1 500

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

US = universitetet i Stockholm, KTH = tekniska högskolan i Stockholm, UU =
universitetet i Uppsala, HG/S = högskolan i Gävle/Sandviken, ULi = universi-
tetet i Linköping, HJ = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Lund, UG
= universitetet i Göteborg, CTH = Chalmers tekniska högskola, UUm = uni-
versitetet i Umeå, HLu = högskolan i Luleå

Tillsammans med de 2 000 nya platser som tillkommer redan under
våren 1992 innebär detta en utökning av högskolan med 3 500 nybörjar-
platser, varav 1 704 vid universitet och forskningshögskolor och 1 796
vid övriga högskolor.

Sammanlagt kommer den nu föreslagna utbyggnaden att medföra en
ökning av utbildningsanslagen med ca 40,9 milj. kr. under 1992/93, som
helårseffekt i fullt utbyggt skick med ca 136,0 milj. kr. Utbyggnaden be-
räknas vidare medföra en ökning av statens kostnader för studiemedel
med ca 19,5 milj. kr. under 1992/93 och med ca 54,0 milj.kr. som slut-
lig helårseffekt. För lokaler m.m. beräknas motsvarande kostnader till
14,6 resp. 38,4 milj.kr.

Tillsammans med den redan beslutade utbyggnaden under 1991/92
och de kommande förslagen om lärarutbildning räknar jag med att mi-
na förslag nu kommer att medföra att antalet årsstudieplatser inom hög-
skolan vid slutet av nästa treårsperiod utökats med ca 22 000. Jag avser
att återkomma till frågan om den fortsatta dimensioneringen av högsko-
lan under återstoden av 1990-talet i samband med budgetförslaget inför
nästa treårsperiod. Min utgångspunkt är därvid att antalet årsstudieplat-
ser vid utgången av perioden bör ha förstärkts med ytterligare ca 12 500
platser. Detta innebär även att målet om ytterligare 18 000 nybörjarplat-
ser i högskolan då har uppnåtts.

I vad jag nu redovisat ingår inte effekterna av den successiva upp-
byggnaden enligt riksdagens tidigare beslut av den tvååriga ingenjörsut-
bildningen inom högskolan. Enligt den plan som redovisades för riksda-
gen år 1990 (prop. 1989/90:100 bil. 10, s.230) utökas antalet nybörjar-
platser på denna utbildning varje år t.o.m. budgetåret 1993/94 i takt
med att motsvarande minskning sker av antalet platser inom fjärde års-
kursen av gymnasiets tekniska linje. En förhållandevis stor andel av
denna utökning skall enligt planerna ske det sista året. Företrädare för
de tekniska högskolorna har i skrivelse till regeringen 1991-11-07 bl.a.

föreslagit att huvuddelen av den planerade utbyggnaden 1992/93 skall Prop. 1991/92:100
senareläggas. Enligt min mening bör det vara naturligt att pröva den Bil. 9
slutliga dimensioneringen av utbildningen i samband med budgetarbetet
för perioden 1993/94 - 1995/96. För budgetåret 1992/93 följer jag nu den
ursprungliga planeringen för utbildningen.

2. Nya antagningsregler till högskolan

De nya regler för tillträde till högskolan som gäller fr. o.m. antagningen
till hösten 1991 innebär i första hand en förändring av urvalsreglerna.
Högskoleprovet ger nu samtliga behöriga sökande en möjlighet att antas
till högskolans utbildningslinjer oberoende av betyg, d.v.s. även de som
kommer direkt från gymnasieskolan. Poäng för högskoleprovet kan
kombineras med arbetslivserfarenhet som då ger 0,5 poäng för minst
fem års arbetslivserfarenhet.

Totalt sett innebär de nya reglerna att det blivit enklare att gå direkt
från gymnasieskolan till högskolan. UHÄ har emellertid till regeringen
redovisat vissa negativa erfarenheter från antagningen under hösten
1991. Ett syfte med de nya antagningsreglerna är att provurvalet skall
vara en andra chans för dem som inte lyckats så bra med betygen, men
som ändå genom högskoleprovet kan visa en god studiefärdighet. Att ar-
betslivserfarenhet tillgodoräknas innebär att denna andra chans inte all-
tid gäller för dem som kommer direkt från gymnasieskolan.

För vissa utbildningar med hård konkurrens har det blivit i det när-
maste omöjligt att bli antagen i provurvalet om man inte har fem års ar-
betslivserfarenhet trots ett mycket högt resultat på högskoleprovet. För
ett fåtal, mycket attraktiva utbildningar, har det inte varit möjligt att an-
tas i provurvalet utan arbetslivserfarenhet ens om man haft högsta möj-
liga resultat på högskoleprovet d.v.s. 2,0 poäng.

Jag finner det otillfredsställande att vissa ungdomar med dokumente-
rad studiefärdighet som kommer direkt från gymnasieskolan inte skall
kunna antas i provurvalet. Enligt min mening bör kunskap sättas före
arbetslivserfarenhet. Mot bakgrund av de förslag till en långsiktig för-
stärkning och utbyggnad av högskoleutbildningen som jag tidigare redo-
visat anser jag det dessutom angeläget att högskolan kan vara öppen för
studiebegåvade ungdomar.

Jag avser därför att föreslå regeringen att ändra urvalsreglerna för an-
tagning till utbildningslinjer fr.o.m. antagningen till hösten 1992 så att
hälften av platserna inom provurvalet tillsätts enbart efter poäng på hög-
skoleprovet.

3. Löne- och prisomräkning

UHÄ har hemställt om löneomräkning för anslag till den grundläggan-
de högskoleutbildningen budgetåret 1992/93 med 114 050 000 kr. I detta
belopp ingår inte medel för löneomräkning för anslaget Universitets-
och högskoleämbetet, vissa anslagsposter under anslaget D 11. Utbild-
ning för undervisningsyrken eller ökade bidrag under anslaget D 14. Bi-

drag till kommunal högskoleutbildning m.m. UHÄ:s beräkningar avser
endast kostnader för centralt träffade avtal. Endast sådana merkostnader
kompenseras genom den löneomräkning, som görs i det årliga budgetar-
betet.

Löneomräkning har beräknats för grundläggande högskoleutbildning
i enlighet med UHÄ:s förslag. Den sammanlagda löne- och prisomräk-
ningen för den grundläggande högskoleutbildningen inklusive ökade lo-
kalkostnader uppgår till sammanlagt 182 644 000 kr. Till grund för lö-
neomräkningen av anslagen till grundläggande högskoleutbildning lig-
ger de avtal som tidigare idag har redovisats i bilaga 1 till budgetpropo-
sitionen, avsnittet Statsbudgeten och Särskilda frågor. UHÄ har dock in-
te redovisat kostnader för höjning av månadslönen fr.o.m. den 1 juli
1991 för anställda med månadslön under 14 201 kr. varför hänsyn ej
har kunnat tas till denna kostnad i löneomräkningen. Höjningarna av
professorslöner fr.o.m. den 1 oktober 1990 och den 1 januari 1991 har
beaktats. 1 löneomräkningen har vidare beräknats kostnader för löne-
höjningar för de arbetstagare som omfattas av det statliga läkaravtalet.
Höjningarna har beräknats fr.o.m. den 1 juli 1990. Vidare har beräknats
kostnader för ändringar i kollektivavtal för arvodesanställda lokalvårda-
re fr.o.m. den 1 oktober 1990. Den högskolevisa fördelningen redovisas
senare under varje anslag för den grundläggande utbildningen och för
forskning och forskarutbildning.

Jag har beräknat en generell prisomräkning med 7%. Däri ingår pris-
omräkning för bokinköp, samt för ersättning till kommun och land-
stingskommun som bereder studerande vid viss statlig högskoleutbild-
ning praktik.

4. Vissa anslagsfrågor

Jag har beräknat konsekvenser av riksdagens beslut från våren 1991
(1990/91 :UbU 12) om ökad dimensionering av grundläggande högskole-
utbildning i huvudsak i enlighet med UHÄ:s underlag under berörda
anslag.

Som min företrädare anmälde i förra årets budgetproposition räknar
jag med att det skall vara möjligt att bedriva en fortsatt rationalisering
av högskolans administrativa verksamhet under budgetåret 1992/93. Jag
kommer därför att beräkna en besparing med sammanlagt 11 204 000
kr. under anslagen för grundläggande högskoleutbildning.

Enligt vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräk-
ning av lönekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om
41,5%.

Universiteten i Uppsala, Lund och Umeå har fört fram förslag om
anslagsjusteringar till följd av utfallet i de lokala löneförhandlingarna.
UHÄ har tillstyrkt förslagen. Jag föreslår att dessa justeringar genomförs
och har beaktat detta vid beräkningarna under berörda anslag.

Efter förslag från regeringen har riksdagen bemyndigat regeringen att
medge överföringar mellan anslag på statsbudgeten och mellan anslags-
poster som har underställts riksdagen. Detta har bl.a. varit nödvändigt

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

för att erforderliga resurser för handikappåtgärder skall kunna dispone- Prop. 1991/92:100
ras på det sätt riksdagen beslutade om i enlighet med förslag i prop. Bil. 9
1980/81:100 bil. 12 (UbU 20, rskr. 246).

För att samma ordning skall kunna gälla även i fortsättningen be-
hövs ett förnyat bemyndigande av denna art. Regeringen bör därför fö-
reslå riksdagen att lämna ett motsvarande bemyndigande för budgetåret
1992/93.

1 propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen
inom högskole- och studiestödsområdena m.m. (prop. 1991/92:76) före-
slog jag att bl.a. universitets- och högskoleämbetet skall avvecklas med
utgången av juni 1992. I 27 § högskolelagen (1977:218) föreskrivs att för
högskolan skall finnas centrala förvaltningsmyndigheter enligt föreskrif-
ter som regeringen meddelar. Jag föreslår nu att den föreskriften upp-
hör.

Inom utbildningsdepartementet har upprättats förslag till lag om
ändring i högskolelagen (1977:218). Förslaget bör tagas till protokollet
som bilaga 9.6.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om urval (avsnitt 2),

2. bemyndiga regeringen att besluta om överföringar mel-
lan anslag för högskolan i enlighet med vad jag har förordat,

3. anta förslag till ny lag om ändring i högskolelagen
(1977:218).

81

6 Riksdagen 199H92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 9

Sammanfattning av budgetförslag för ProP 1991/92:100

högskoleutbildning BlL 9

Medlen för grundläggande högskoleutbildning kommer vid bifall till
mina förslag att fördelas på följande sätt.

Medel för grundläggande högskoleutbildning per utbildningssektor budget-
året 1992/93

Ändamål	Belopp
Utbildning för tekniska yrken	1 618 454 000
Utbildning för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken	594 089 000
Utbildning för vårdyrken	586 000 000
Utbildning för undervisningsyrken	1 010 651 000 ’
Utbildning för kultur- och informa-
tionsyrken	349 956 000
Lokala och individuella linjer
samt fristående kurser	972 959 000
Kommunal högskoleutbildning	271 153 000
Vissa särskilda utgifter inom
högskolan m. m.	40 659 000
Summa	5 443 921 000

iQf. Se anslaget D 11. Utbildning för undervisningsyrken.

Medel för grundläggande högskoleutbildning per högskoleenhet budgetåret Prop. 1991/92:100
1992/93 Bil. 9

Högskoleenhet m.m.	Belopp
Universitetet i Stockholm	339 558 000
Tekniska högskolan i Stockholm	346 217 000
Karolinska institutet	178 466 000
Högskolan för lärarutbildning i
Stockholm	165 762 000
Danshögskolan	9 727 000
Dramatiska institutet	29 473 000
Grafiska institutet och institutet för högre
kommunikations- och reklamutbildning	5 858 000
Konstfackskolan	39 016 000
Konsthögskolan	19 857 000
Musikhögskolan i Stockholm	41 913 000
Operahögskolan i Stockholm	7 387 000
Teaterhögskolan i Stockholm	10 091 000
Idrottshögskolan i Stockholm	1 435 000
Högskoleutbildning på Gotland	8 799 000
Universitetet i Uppsala	438 810 000
Högskolan i Eskilstuna/Västerås	72 838 000
Högskolan i Falun/Borlänge	72 311 000
Högskolan i Gävle/Sandviken	63 716 000
Högskolan i Örebro	108 151 000
Universitetet i Linköping	335 015 000
Högskolan i Jönköping	61 699 000
Universitetet i Lund	690 527 000
Högskolan i Halmstad	40 687 000
Högskolan i Kalmar	84 679 000
Högskolan i Karlskrona/Ronneby	30 431 000
Högskolan i Kristianstad	53 273 000
Högskolan i Växjö	100 036 000
Universitetet i Göteborg	521 638 000
Chalmers tekniska högskola	257 793 000
Högskolan i Borås	59 169 000
Högskolan i Karlstad	112 890 000
Högskolan i Skövde	32 607 000
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla	25 023 000
Universitetet i Umeå	367 038 000
Högskolan i Luleå	181 400 000
Högskolan i Sundsvall/Härnösand	108 099 000
Högskolan i Östersund	45 465 000
Kommunal högskoleutbildning	271 153 000
Ej fördelat	105 914 000
Summa	5 443 921 000

D 1. Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan

Nytt anslag förslag 19 800 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1 propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom
högskole- och studiestödsområdena m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag
att ett sekretariat för utvärdering av den högre utbildningen och forsk-
ningen skulle inrättas den 1 juli 1992. De medel som beräknas för ut-
värdering och kvalitetskontroll skall huvudsakligen användas till utvär-
deringsprojekt. Regeringen avser att senare föreslå hur stort belopp som
skall beräknas för förvaltningskostnader. Vissa medel bör stå till rege-
ringens disposition.

Jag beräknar sammanlagt 19 800 000 kr. för detta ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. till Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan för budgetå-
ret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 19 800 000 kr.

D 2. Servicemyndighet

Nytt anslag förslag 77 178 000

A nslagsfördelning

Anslag	1992/93
1. Servicemyndigheten	77 178 000
2. Högskoleprovet
Utgifter
Kostnader för
konstruktion och
genomförande av
prov	25 000 000
Inkomster
Avgifter från
provdeltagare	25 000 000
Anslag enligt
statsbudgeten	77 178 000

I propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom
högskole- och studiestödsområdena m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag
att en ny servicemyndighet skulle inrättas den 1 juli 1992 med uppgift
att utföra service åt högskolan m.m. För att förbereda och genomföra
den förändrade myndighetsstrukturen kommer jag att tillkalla en orga-
nisationskommitté. Avsikten är att den nya myndigheten på sikt skall

vara delvis anslagsfinansierad, delvis uppdragsfinansierad. Jag tar här in- Prop. 1991/92:100
te ställning till hur den nya myndigheten skall betecknas, utan kallar Bil. 9
den tills vidare endast servicemyndigheten.

Det första året räknar jag inte med att den uppdragsfinansierade
verksamheten får någon större omfattning.

För budgetåret 1992/93 beräknar jag 77 178 000 kr. för servicemyn-
dighetens lönekostnader, övriga förvaltningskostnader och lokalkostna-
der. Fördelningen till olika ändamål får anstå tills organisationskommit-
tén har avlämnat sitt förslag.

Ansvaret för högskoleprovet kommer att åvila den nya servicemyn-
digheten. Under anslagsposten 2. Högskoleprov beräknar jag medel i
form av en utgifts- och inkomstbudget under anslaget.

Mitt förslag innebär att samtliga utgifter för högskoleprovet täcks ge-
nom inkomst av avgift för anmälan. Genom mitt förslag till anslagskon-
struktion sker en bruttoredovisning av utgifter och inkomster på ansla-
get. Regeringen kan medge omräkning av anslaget. Härigenom garante-
ras att de fasta kostnaderna för provkonstruktion m.m. täcks oberoende
av antalet anmälningar till högskoleprovet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. till Servicemyndigheten för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 77 178 000 kr.

D 3. Överklagandenämnden för högskolan

Nytt anslag förslag 2 500 000

I propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom
högskole- och studiestödsområdet m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag
att den nuvarande besvärsnämnden för högskoleutbildning ombildas
och ges till uppgift att svara för samtliga överklagandeärendenden inom
högskolan. Denna ombildning bör ske den 1 juli 1992. Medel för be-
svärsnämnden har hittills anvisats under anslaget A 1. Utbildningsdepar-
tementet. Den nya nämnden, som jag föreslår skall benämnas överkla-
gandenämnden för högskolan, kommer att få utökade arbetsuppgifter.
Jag föreslår därför att medel för nämnden anvisas under ett nytt för-
slagsanslag och jag beräknar 2 500 000 kr. för verksamheten under
budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Överklagandenämnden för högskolan för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 500 000 kr.

D 4. Kostnader för universitets- och
högskoleämbetets, forskningsrådsnämndens och
utrustningsnämndens för universitet och högskolor
avvecklingsorganisation

Nytt anslag förslag 1 000

1 propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom
högskole- och studiestödsområdet m.m. (prop 1991/92:76) föreslog jag
att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), utrustningsnämnden för
universitet och högskolor (UUH) och forskningsrådsnämnden (FRN)
skall avvecklas med utgången av juni 1992.

Under budgetåret 1992/93 kommer vissa avvecklingskostnader att
uppstå. Det är i första hand fråga om personal-, lokal- och övriga för-
valtningskostnader. Det går idag inte att mer än översiktligt beräkna
dessa kostnader, varför de bör bestridas från ett särskilt anslag för bud-
getåret 1992/93.

Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
ansvara för att fullfölja avvecklingen av UHÄ, UUH och FRN efter den
1 juli 1992. Uppdraget kommer att innebära att den särskilda utredaren
från angiven tidpunkt övertar arbetsgivaransvaret för kvarvarande perso-
nal och slutför avvecklingsarbetet i övrigt vad avser lokaler, inventarier,
arkiv m.m.

Jag föreslår att det för täckande av sådana med avvecklingsorganisa-
tionen vid UHÄ, UUH och FRN oundvikliga kostnaderna uppförs ett
särskilt anslag på statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. till Kostnader för universitets- och högskoleämbetets, forsk-
ningsrådsnämndens och utrustningsnämndens för universitet och
högskolor avvecklingsorganisation för budgetåret 1992/93 anvisas
ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

D 5. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.			Prop. 1991/92:100 Bil. 9
1990/91	Utgift	117 060 000 Reservation 22 950 000	Prop. 1991/92:100 Bil. 9
1991/92	Anslag	82 697 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	80 541 000
1992/93	Förslag	40 659 000

Detta anslag avser verksamhet inom högskoleområdet för vilken medel
inte ställts till förfogande under annat anslag. Det avser bl.a. kostnader
för ett grundutbildningsråd. Anslaget avser även bidrag till Svenska in-
stitutet samt för Svenska studenthemmet i Paris.

A nslagsfördeln ing

Anslagspost

1991/92

Beräknad Varav löne-
ändring och pris-

1992/93 omräkning

Föredraganden

1. Till universitets- och
högskoleämbetets

disposition 44 074 000	44 074 000	-44 074 000	0
2. Rådet för grundut-
bildning	11 823 000	+ 440 000	440 000
3. Svenska institutet	3 186 000	+ 127 000	127 000
4. Svenska student-
hemmet i Paris	349 000	+ 237 000	14 000
5. Personalutveckling
inom högskolan	4 902 000	- 4 902 000	0
6. Till regeringens
disposition	16 207 000	+ 8 290 000	558 000
Summa kr.	80 541 000	- 39 882 000	1 139 000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet Prop. 1991/92:100
(UHÄ), Svenska institutet, Svenska studenthemmet i Paris och rådet för Bil. 9
grundutbildning.

UHÄ:s ändringsförslag innebär i korthet följande.

Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2	Förändringar av anslagsteknisk natur
2.1	Samverkan över Kvarken Anvisas under anslagsposten Till rege- ringens disposition		250 000
2.2	Internationalisering (COMETT-medel) Anvisas under ny anslagspost		13 098 000
2.3	EG-samarbete (ny anslagspost)	+	13 098 000
2.4	Till regeringens disposition För samverkan över Kvarken (från UHÄ: s disposition)	+	250 000
Summa under 2 3 Konsekvenser av tidigare beslut		+	0
3.1	H 91, engångsanvisning bå 1991/92	-	8 300 000
3.2	Personalutveckling inom högskolan Besparing enl. prop. 1990/91:150	■	3 000 000
3.3	Ökning av COMETT-avgift enl. avtal	-	1 051 000
3.4	Kostnad för ERASMUS-samarbetet enl. prop. 1990/91:172	+	22 000 000
Summa under 3		+	11 751 000
Summa punkterna 2-3		+	11 751 000

UHÄ hemställer att

1. behovet av medel för samarbete med Östeuropa (särskilt Balti-
kum) beaktas.

2. medlen för EG-samarbete (med programmen COMETT II och
ERASMUS) anvisas som en särskild anslagspost.

3. medel för Kvarkensamarbete fortsättningsvis anvisas under an-
slagsposten Till regeringens disposition,

4. en basnivå fastställs för systemunderhåll och viss vidareutveckling
av de lokala studieadministrativa systemen (LADOK, LANT) och att stö-
det till fortsatt utveckling härutöver trappas ned,

5. UHÄ erhåller medel för systemunderhåll av LADOK/LANT med

4 500 000 kr. 1992/93, varav 3 000 000 kr. skall anses utgöra basnivå,

6. under reservationsanslaget D 5 Vissa särskilda utgifter inom högsko- Prop. 1991/92:100
lan m.m. för budgetåret 1992/93 anvisas 72 300 000 kr. med av UHÄ Bil. 9

angiven fördelning på anslagsposter.

Svenska institutet

Stiftelsen Svenska institutet hemställer i sin anslagsframställning om
110 000 kr. för budgetåret 1992/93 för informations- och

dokumentations-centrumet (National Academic Mobility Information
Centre, NAMIC). För kurser och stipendier samt för svensk lektor i
Reykjavik föreslås oförändrat belopp.

Svenska studenthemmet i Paris

Svenska studenthemmet i Paris hemställer i sin anslagsframställning om
921 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

I propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom
högskole- och studiestödsområdena m.m. (prop. 1991/92:76) föreslog jag
att den nya servicemyndigheten skulle handha vissa uppgifter, som tidi-
gare åvilat universitets- och högskoleämbetet och som finansierats över
detta anslag. Det gäller dels vissa uppgifter rörande administrativ ut-
veckling och internationell samverkan, dels personalutveckling inom
högskolan. Jag beräknar nu medel för dessa uppgifter under anslaget
D 2. Servicemyndigheten.

De medel som universitets- och högskoleämbetet disponerat har
också avsett avgift för Sveriges deltagande i EG:s utbildningsprogram
COMETT. Jag kommer senare att föreslå att motsvarande medel fr.o.m.
budgetåret 1992/93 anvisas under ett nytt anslag, D 15. Europeisk ut-
bildningssam verkan.

De förändringar i högskolans styr- och anslagssystem som riksdagen
tidigare har beslutat om (prop. 1988/89:65, UbU 9, rskr. 148) samt de
förändringar som blir en följd av den administrativa rationalisering,
som beslutats för högskolan i enlighet med förslag i kompletteringspro-
positionen 1991 (prop. 1990/91:150, bil. 11:7, UbU 12, rskr. 355 del II,
Omställning och minskning av den statliga administrationen) bör enligt
min mening stödjas genom särskilda högskolegemensamma utvecklings-
projekt. Det gäller främst verksamheter som ekonomi-administrativ ut-
veckling och utvärdering av högskolans verksamhet samt utbildning i
anslutning till dessa aktiviteter. Jag beräknar därför ytterligare medel
under anslagsposten Till regeringens disposition för detta ändamål.

Svenska studenthemmet i Paris

För Svenska studenthemmet i Paris beräknar jag en ökning av anslags-
posten med 223 000 kr., bl.a. på grund av minskade möjligheter till
korttidsuthyrning av rum.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

8. till Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m. för budgetå-
ret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 40 659 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

D 6. Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

1 760 445 000

2 011 598 000

2 355 097 000

Från anslaget betalas innevarande budgetår utgifter för lokalhyror,
bränsle, lyse och vatten samt övriga kostnader för fastighetsdriften vid
de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksam-
hetsområde, kungl. biblioteket, Manne Siegbahninstitutet för fysik och
Nordiska institutet för samhällsplanering.

Från anslaget betalas även hyreskostnader för lokaler som har upplå-
tits för viss statlig verksamhet vid de kommunala undervisningssjukhu-
sen. Dessa hyror ingår i byggnadsstyrelsens avisering.

Samtliga under anslaget upptagna anslagsposter är förslagsvis beteck-
nade.

Anslagsfördelning

Myndighet

1991/92

Beräknad
ändring
1992/93

Därav för
befintliga
lokaler

Föredraganden

Lokalhyror

Universitetet i	Utgifter, f 222 695 000	+ 24 083 000	14 936 000
Stockholm1 Tekniska högskolan	Utgifter, f 215 652 000	+ 23 171 000	13 480 000
i Stockholm Karolinska	Utgifter, fl 12 065 000	+ 30 212 000	27 434 000
institutet2 Högskolan för	Utgifter, f 52 163 000	- 2 347 000	4 755 000
lärarutbildning i Stockholm Danshögskolan	Utgifter, f 5 172 000	+ 677 000	487 000
Dramatiska	Utgifter, f 9 587 000	+ 949 000	0

institutet

A nslagsfördelrting

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Myndighet

1991/92

Beräknad
ändring
1992/93

Därav för
befintliga
lokaler

Föredraganden

1 639 000

+ 154 000

105 000

Grafiska institutet Utgifter, f
och institutet
för högre
kommunikations- och
reklamutbildning

Konstfackskolan	Utgifter, f	20 661 000	+	1 896 000	1 302 000
Konsthögskolan	Utgifter, f	9 697 000	+	2 744 000	345 000
Musikhögskolan i Stockholm	Utgifter, f	11 585 000	+	1 237 000	244 000
Operahögskolan i Stockholm	Utgifter, f	1 459 000	+	159 000	92 000
Teaterhögskolan	Utgifter, f	3 875 000	+	1 023 000	884 000
i Stockholm Idrottshögskolan i Stockholm	Utgifter, f	0	+	11 070 000	0
Högskoleutbildning Utgifter,		f 971 000	+	155 000	0
på Gotland
Universitetet i	Utgifter, f232 858 000		+	42 350 00016 290 000
Uppsala Högskolan i Eskilstuna/ Västerås	Utgifter, f	13 389 000	-	839 000	515 000
Högskolan i Falun/Utgifter, f		10 078 000	+	11 167 000	489 000
Borlänge
Högskolan i Gävle/Utgifter, f		5 963 000	+	1 432 000	367 000
Sandviken
Högskolan i Örebro Utgifter, f22 186 000			+	3 637 000	2 096 000
Universitetet i	Utgifter, fl 11 539 000		+	16 420 000	6 878 000
Linköping Högskolan i Jönköping	Utgifter, f	9 952 000	+	865 000	622 000
Universitetet i	Utgifter, f 273 352 000		+	41 400 000	19 621 000
Lund Högskolan i Halmstad	Utgifter, f	8 734 000	+	1 698 000	554 000
Högskolan i Kalmar	Utgifter, f	11 211 000	+	8 539 000	2 116 000
Högskolan i	Utgifter, f	3 779 000	+	2 677 000	35 000
Karlskrona/Ronneby
Högskolan i Kristianstad	Utgifter, f	6 069 000	+	1 181 000	333 000
Högskolan i Växjö Utgifter, f		12 210 000	+	2 623 000	1 596 000

Anslagsfördelning

Myndighet

1991/92

Beräknad
ändring
1992/93

Prop. 1991/92:100

—---— Bil. 9

Darav for

befintliga

lokaler

Föredraganden

Universitetet i

Göteborg

Chalmers tekniska
högskola

Utgifter, f 234 045 000

36 326 000

8 966 000

Utgifter, fl35 864 000

14 961 000

10 251 000

Högskolan i Borås	Utgifter, f	18 738 000	+	1 275 000	678 000
Högskolan i Karlstad	Utgifter, f	14 090 000	4-	3 542 000	979 000
Högskolan i Skövde	Utgifter, f	4 606 000	4-	939 000	292 000
Högskolan i	Utgifter, f	6 000 000	4-	612 000	0
Trollhättan/Uddevalla
Universitetet i	Utgifter, fl 15 813 000		4-	20 656 000	6 574 000
Umeå
Högskolan i Luleå Utgifter, f		68 245 000	4-	13 158 000	4 581 000
Högskolan i	Utgifter, f	21 534 000	+	5 217 000	1 100 000
Su ndsval l/Härnösa nd
Högskolan i Östersund	Utgifter, f	7 867 000	+	717 000	493 000
Nordiska institutet Utgifter, f för samhällsplanering		1 559 000	+	36 000	0
Kungl. biblioteket	Utgifter, f	17 844 000	+	1 193 000	0
Manne Siegbahn- institutet för fysik	Utgifter, f	8 364 000	+	698 000	528 000
Utgifter Inkomster		15 000 000	+	0
Summa kr.	2 011 S98 0003		+ 326 987 000151250 000

1 Inkl, institutet för internationell ekonomi och statens psykologiak-padagogicka bibliotek

Inkl, institutet for miljömedicin

® Mot bakgrund av att lokalkostnader även vid Nordiska institutet för samhällsplanering och
kungl.blioteket tagits upp under detta anslag, uppgår förslagsanslaget till 2 028 110 000 kr.

Universitets- och högskoleämbetet

Anslagsframställning har lämnats av universitets-och högskoleämbetet
(UHÄ).

Enligt gällande regleringsbrev skall anslaget tillgodogöras dels ersätt- Prop. 1991/92:100
ningar motsvarande lokalkostnader enligt förordningen (UHÄ-FS Bil. 9
1982:113) om externt finansierad verksamhet vid högskoleenheterna
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, ändrad senast
1988:28, dels ersättningar och andra inkomster som avser ändamål för
vilka utgifterna bestrids från anslaget. Inkomsterna har fördelats mellan
högskoleenheterna med ledning av uppgifter beträffande den externt fi-
nansierade verksamhetens omfattning.

UHÄ föreslår att högskoleenheterna under övergångstiden tills det
nya budget- och styrsystemet införs får tillgodogöra sig influtna lokalhy-
ror från den externt finansierade verksamheten.

UHÄ hemställer att

1. under förslagsanslaget Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheter-
na för budgetåret 1992/93 anvisas 2 338 003 000 kr.

2. högskoleenheterna får tillgodogöra sig influtna lokalhyror från
den externt finansierade verksamheten.

Föredragandens överväganden

Utbildningsutskottet har bl. a. uttalat (UbU 1984/85:35 s. 3) att det i
budgetpropositionen bör kunna utläsas hur stor del av de föreslagna
ändringarna av högskoleenheternas lokalkostnader som beror på utöka-
de eller upprustade lokaler och hur stor del som beror på kostnadsför-
ändringar för befintliga lokaler.

Byggnadsstyrelsen, som utarbetar underlag för UHÄ:s anslagsfram-
ställning, har redovisat att av en lokalkostnadsökning 1992/93 - 1993/94
på drygt 326 987 000 milj.kr. är ca 151 250 000 milj.kr., eller drygt
46%, att hänföra till prisomräkning och marknadsanpassning för befint-
liga lokaler.

De större lokalförändringar som lett till en ökning av den aviserade
hyran mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 är följande:
Universitetet i Stockholm: Biologiämnen på Svante Arrheniusvägen
skall flytta in i en tillbyggnad under perioden varför den aviserade hy-
ran ökar med 0,4 milj.kr.

Tekniska högskolan i Stockholm: En personal- och elevrestaurang för
institutionen för elektroteknik färdigställs inom perioden vilket innebär
en ökning av den aviserade hyran med 1,8 milj.kr. För institutionen för
plasmafysik och fusionsforskning färdigställs en om- och tillbyggnad vil-
ket innebär en ökning av den aviserade hyran med 2,0 milj.kr. Sam-
manlagt ökar den aviserade hyran med 3,8 milj.kr.

Karolinska institutet: Fr.o.m. budgetåret 1992/93 betalar karolinska in-
stitutet hyran för sjukgymnasterna på institutet till byggnadsstyrelsen ef-
tersom nämnden för undervisningssjukhusens uppbyggnad (NUU-
nämnden) upphört. Detta innebär en ökning av den av byggnadsstyrel-
sen aviserade hyran med 1,5 milj. kr.

Högskolan för lärarutbildning: En idrottshögskola inrättas i Stockholm
fr.o.m. budgetåret 1992/93. Lokalkostnader för högskolan för lärarut-

bildning minskar med idrottshögskolans lokalkostnader, 10,8 milj, kr., Prop. 1991/92:100
som i stället aviseras den nya idrottshögskolan. Bil. 9

Universitetet i Linköping: Universitetet betalar fr.o.m. budgetåret
1992/93 hyran för utbildning inom regionsjukhuset till byggnadsstyrel-
sen eftersom NUU-nämnden upphört, vilket innebär att den av bygg-
nadsstyrelsen aviserade hyran ökar med 1,2 milj.kr.

Universitetet i Lund: För institutionen för tillämpad psykologi genom-
förs under perioden en ombyggnad av institutionens nuvarande lokaler
på Paradisgatan 5, vilket ökar den aviserade hyran med 1,8 milj.kr. Uni-
versitetet kommer fr.o.m. budgetåret 1992/93 att betala hyra för sjuk-
gymnastutbildningen och radiofysikutbildningen inom Lunds lasarett
till byggnadsstyrelsen eftersom NUU-nämnden upphört. Detta innebär
en ökning av den av byggnadsstyrelsen aviserade hyran med 0,6 milj.kr.
Detta innebär en sammanlagd ökning av den aviserade hyran med 2,4
milj.kr.

Högskolan i Kalmar: Fortbildning för journalister (FOJO) flyttar från
tre inhyrningar på Unionsgatan och Smålandsgatan till en ny inhyrning
på Norra vägen vilket, innebär en utökning av arean med 90 m2 och en
ökning av den aviserade hyran med 1,0 milj.kr.

Högskolan i Kristianstad: Polymer- och formteknik har fått utökade lo-
kaler på Väverigatan med 244 m2, vilket ger en ökning av den aviserade
hyran med 0,5 milj.kr.

Universitetet i Göteborg: Företagsekonomiska institutionen har flyttat
in i en ny inhyrning på Vasagatan, vilken ökar den aviserade hyran med
0,5 milj. kr. Till Haga flyttar samhällsvetarämnen och lämnar lokaler
på Berzeliigatan, vilket innebär en minskning av den aviserade hyran
med 2,1 milj. kr. Musikutbildningen lämnar lokaler på Kapellplatsen
vilket innebär en minskning av den aviserade hyran med 0,6 milj.kr.
Sammanlagt minskar hyran för universitetet i Göteborg med 2,0 milj,
kr.

Högskolan i Luleå: Nybyggnaden för ekonomiutbildning innebär en ök-
ning av den aviserade hyran med 5,8 milj. kr.

Universitetet i Umeå: Universitetet betalar hyra fr.o.m. budgetåret
1992/93 för utbildning inom regionsjukhuset till byggnadsstyrelsen efter-
som NUU-nämnden upphört, vilket innebär att den av byggnadsstyrel-
sen aviserade hyran ökar med 4,9 milj.kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

(2 028 110 000+ 326 987 000)= 2 355 097 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. till Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna för budgetå-
ret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 355 097 000 kr.

D 7. Vissa tandvårdskostnader

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	59 441 000	Reservation - 304 000
1991/92	Anslag	65 857 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	64 369 000
1992/93	Förslag	61 949 000

'När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat be-
slut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser den tandvård som bedrivs i anslutning till den odon-
tologiska utbildningen och forskningen vid karolinska institutet.

A nslagsfördelning

Anslagspost	1991/92	Beräknad ändring 1992/93	Varav löne- och pris- omräkning
Anslagspost	1991/92	Föredraganden
Karolinska institutet	64 369 000	- 4 298 000	1 867 000
Utgift	64 369 000
Uppbördsmedel Patientavgifter m.m.	5 800 000	0

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ).

UHÄ har beräknat en minskning av anslaget som en konsekvens av
beslut om minskning av antalet nybörjarplatser fr.o.m. budgetåret
1990/91.

UHÄ hemställer att

under ett reservationsanslag D 7. Vissa tandvårdskostnader för bud-
getåret 1992/93 anvisas 61 314 000 kr.

Föredragandes överväganden

Sedan den tandvårdande verksamheten som bedrivs i anslutning till
tandläkarutbildningen och den odontologiska forskningen genom avtal
överförts till annan huvudman, nämligen landstinget i Västerbottens län
(prop. 1985/86:68, UbU 9, rskr 111) och Göteborgs kommun (prop.
1987/88:170, UbU 39, rskr. 334) avser detta anslag endast verksamheten
vid karolinska institutet. Motsvarande medel för tandläkarutbildningen
vid universitetet i Lund beräknar jag tills vidare under anslaget D 10.
Utbildning för vårdyrken. Jag har för detta anslag beräknat en minsk-

ning som en följd av den neddragning av grundutbildningen som riks- Prop. 1991/92:100
dagen beslutade om våren 1990 (prop. 1989/90:100, bil. 10, UbU 18, Bil. 9
rskr. 228) med 4 298 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

10. till Vissa tandvårdskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 61 949 000 kr.

Grundläggande högskoleutbildning

D 8. Utbildning för tekniska yrken

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

1 217 258 000 Reservation 59 112 000 1

1 480 014 000

1 441 324 000

1 618 454 000

’När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat be-
slut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för tekniska yrken vid de
statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksam-
hetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildnings-
linjer och påbyggnadslinjer inom denna utbildningssektor. Under ansla-
get beräknas vidare medel för försöksverksamhet med ingenjörsutbild-
ning. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den lin-
jebundna utbildningen.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet/ Ändamål m.m.	1991/92	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden	Varav löne- och pris- omräkning
Universitetet i Stockholm 42 669 000		+ 14 978 000	1 885 000
Tekniska högskolan i
Stockholm	313 189 000	+ 19 219 000	7 168 000
Högskoleutbildning
på Gotland	1 472 000	+ 1 655 000	103 000
Universitetet i Uppsala	83 408 000	+ 16 165 000	2 128 000

Högskolan i Eskilstuna/

Västerås	28 276 000	+ 7 612 000	686 000
Högskolan i Falun/Borlängel5 374 000		+ 2 784 000	483 000
Högskolan i Gävle/
Sandviken	14 471 000	+ 3 033 000	350 000
Högskolan i Örebro	6 307 000	+ 1 321 000	184 000
Universitetet i Linköpingl34 092 000		+ 13 012 000	4 099 000
Högskolan i Jönköping	11 874 000	+ 3 730 000	284 000
Universitetet i Lund	207 166 000	+ 18 247 000	5 483 000
Högskolan i Halmstad	9 209 000	+ 2 614 000	268 000
Högskolan i Kalmar	27 284 000	+ 6 180 000	707 000
Högskolan i Karlskrona/
Ronneby	12 141 000	+ 2 773 000	305 000
Högskolan i Kristianstad	7 607 000	+ 3 450 000	153 000
Högskolan i Växjö	16 219 000	121 000	574 000
Universitetet i Göteborg	32 075 000	+ 8 216 000	2 058 000
Chalmers tekniska
högskola	228 698 000	+ 22 454 000	261 000
Högskolan i Borås	13 603 000	+ 2 593 000	310 000
Högskolan i Karlstad	17 751 000	+ 4 886 000	321 000
Högskolan i Skövde	7 894 000	+ 2 447 000	221 000
Högskolan i Trollhättan/
Uddevalla	9 832 000	+ 1 491 000	319 000
Universitetet i Umeå	46 863 000	+ 12 127 000	1 296 000
Högskolan i Luleå	101 748 000	+ 13 037 000	4 276 000
Högskolan i Sundsvall/
Härnösand	28 746 000	+ 4 371 000	894 000
Högskolan i Östersund	4 297 000	+ 172 000	131 000
Tekniskt basår	837 000	+ 20 000	20 000
Vissa kurser för aktiv
sjöpersonal	2 781 000	- 2 781 000	37 000
Vissa kurser inom
miljöområdet	4 120 000	- 4 120 000	0
Teknikerutbildning	5 007 000	- 5 118 000	111 000
Till regeringens dispositionö 314 000		+ 684 000	574 000

Summa kr.

1 441 324 000

+ 177 131 00045 689 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Anslagsframställning jämte komplettering härav har avgivits av
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

97

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Materialfysiklmjen, 180

PIaneringsramar (nybörjarplatser) för sektorn for utbildning for tekniska yrken budgetAret 1992/93

100

Planeringsramar (nybörjarplatser) för sektorn för utbildning för tekniska yrken budgetAret 1992/93

101

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande. Prop. 1991/92:100

----------------------------------------------------------------------- Bi( 9

Ändamål	Kostnad		budgetåret 1992/93
2 2.1	Förändringar av anslagsleknisk natur Omföring mellan anslag, UUm	+	2 080 000
Summa under 2		+	2 080 000
3 3.1	Konsekvenser av tidigare beslut Maskintekniklinjen, HLu	4-	374 000
3.2	Teknisk fysiklinjen, UUm	4-	652 000
3.3	Elektrotekniklinjen, KTH	+	2 186 000
3.4	Materialfysiklinjen, 180 p, UU	+	960 000
3.5	Civilingenjörsutbildning, bioteknik, 180 p, UU	+	1 176 000
3.6	Civilingenjörsutbildning, 180 p, KTH, ULi, UL, CTH, HLu	+	1 960 000
3.7	Matematisk-naturvetenskaplig linje, 160 p,US, UU, ULi, UL, UG, UUm	4-	15 601 000
3.8	Matematikerlinjen, 120 p, HV	-	867 000
3.9	Kemistlinjen, 120 p, HS/H	-	948 000
3.10	Matematisk-naturvetenskaplig linje, 160 p (utökning), UUm, US, UU, ULi, UL, UG	+	3 899 000
3.11	Miljö- och hälsoskyddslinjen, 120 p, UUm	4-	1 098 000

102

3.12	Ny ingenjörsutbildning, år 1, KTH, UU, HE/V, HF/B, HG/S, HÖ, ULi, HJ, UL,
	HK, HKr, CTH, HB, HKs, HS, HT/U, UUm, HLu, HS/H +	31 675 000
3.13	Ny ingenjörsutbildning, år 2, KTH, Gotland, UU, HE/V, HF/B, HG/S, ULi, HJ, UL, HH, HK, HKr, CTH, HB, HKs, HS, UUm, HLu, HS/H +	31 674 000
3.14	Ny ingenjörsutbildning, 80 p, år 2 (utökning, prop. 1990/91:87), UU, HE/V HK/R, HKs, UUm, HS/H +	7 056 000
3.15	Ny ingenjörsutbildning, 80 p, år 2 (utökning, UbU 1990/91:12), KTH, HE/V HK/R, HJ, UL, HH, CTH, HLu +	8 976 000
3.16	Konsekvens av nedlagd sjöbefäls- utbildning, HS/H	294 000
3.17	Omfördelning till matematisk- naturvetenskapliga linjen	2 600 000
3.18	Teknikerutbildning	5 007 000
Summa	under 3 +	97 571 000

Summa punkterna 2-3

+ 99 651 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

US = universitetet i Stockholm, KTH=tekniska högskolan i Stockholm,
UU = universitetet i Uppsala, HE/V = högskolan i Eskilstuna/Västerås,
HF/B = högskolan i Falun/Borlänge, HG/S = högskolan i Gävle/Sandviken,
HÖ = högskolan i Örebro, ULi = universitetet i Linköping, HJ = högskolan i Jön-
köping, UL = universitetet i Lund, HH = högskolan i Halmstad, HK = högskolan i
Kalmar, HK/R = högskolan i Karlskrona/Ronneby, HKr = högskolan i Kristian-
stad, HV = högskolan i Växjö, UG = universitetet i Göteborg, CTH = Chalmers te-
kniska högskola, HB = högskolan i Borås, HKs = högskolan i Karlstad,
HS = högskolan i Skövde, HT/U = högskolan i Trollhättan/Uddevalla,
UUm = universitetet i Umeå, HLu = högskolan i Luleå, HS/H = högskolan i
Sundsvall/Härnösand, HÖs = högskolan i Östersund

UHÄ hemställer att

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

2. under reservationsanslaget D 8. Utbildning för tekniska yrken an-
visas för budgetåret 1992/93 1 540 975 000 kr. med av UHÄ angiven för-
delning på anslagsposter.

Föredragandens överväganden

Jag ansluter mig till UHÄ:s förslag till förändringar under detta anslag
som samtliga avser konsekvenser av tidigare fattade beslut.

För en fortsatt uppbyggnad av den nya matematisk-
naturvetenskapliga utbildningslinjen har UHÄ beräknat medel i enlig-
het med tidigare beslut om uppbyggnad och utökad dimensionering. Jag
biträder UHÄ:s förslag och beräknar medel för budgetåret 1992/93, var-
av 2 577 000 kr. som en förstärkning av anslaget och 2 577 000 kr. ge-

103

nom omfördelning inom anslaget. Jag återkommer i det följande, under
anslaget D 13. med förslag om en minskning av antalet platser för fristå-
ende kurser som ersätts av det fjärde året av den förlängda naturvetarut-
bildningen. Medel motsvarande denna minskning ( + 5 152 000 kr.) be-
räknas nu under detta anslag.

Jag beräknar vidare medel för en fortsatt uppbyggnad av den tvååriga
ingenjörsutbildningen i enlighet med UHÄ:s förslag. Förslaget följer den
utbyggnadsplan som redovisades i budgetpropositionen 1990 och tar äv-
en hänsyn till de ytterligare 420 platser som riksdagen fattade beslut om
under våren 1991. Enligt planen tillkommer 900 nybörjarplatser under
budgetåret 1992/93 (+ 32 462 000 kr.). Jag har samtidigt, likaså i enlig
het med planen, beräknat en minskning av anslaget för avveckling av
verkstadsingenjörslinjen (30 platser) vid högskolan i Kalmar ( - 1 073
000 kr.).

Statsrådet Ask har tidigare denna dag beräknat en minskning av an-
slaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet i
förhållande till motsvarande minskning av antalet platser i den tekniska
linjens fjärde årskurs. Jag återkommer även i det följande, under ansla-
get D 13. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser med för-
slag om en minskning av antalet platser för lokala linjer med teknisk in-
riktning.

Vidare har jag vid min beräkning av anslaget fört vissa medel för in-
genjörsutbildning på Gotland, som hittills beräknats under anslagspos-
ten Tekniska högskolan i Stockholm, till anslagsposten Högskoleutbild-
ning på Gotland.

Medel för vissa kurser för aktiv sjöpersonal, som hittills stått till
UHÄ:s förfogande, anvisas fr.o.m. budgetåret 1992/93 till Chalmers tek-
niska högskola och högskolan i Kalmar med lika stort belopp vardera.
Jag förutsätter att berörda högskolor samråder sinsemellan om använd-
ningen av medlen.

På motsvarande sätt anvisas universiteten i Stockholm och Göteborg
samt högskolan i Kalmar medel för vissa kurser inom miljöområdet
med vardera lika stort belopp.

I enlighet med beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
skall en ettårig teknikerutbildning etableras inom kommunal vuxenut-
bildning. Medel för försöksverksamhet med teknikerutbildning i hög-
skolan förs därför bort från anslaget (- 5 118 000 kr.).

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensio-
nering beräknar jag medel för en utökning av yrkesteknisk högskoleut-
bildning (YTH) med 90 platser (+ 3 600 000 kr. ) , civilingenjörsut-
bildning med 120 platser (+ 6 000 000 kr.), arkitektlinjen med 30 plat-
ser (- 1 710 000 kr.) samt matematisk-naturvetenskaplig linje med 210
platser (+ 8 400 000 kr.)

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensio-
nering beräknar jag anslaget till ( 1 441 324 000 + 177 130 000 = )
1 618 454 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

104

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

11. fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet
med vad jag har förordat,

12. till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1992/93 an-
visa ett reservationsanslag på 1 618 454 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

105

D 9. Utbildning för administrativa, ekonomiska och
sociala yrken

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	486 121 000 Reservation 16 421 000
1991/92	Anslag	575 314 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	562 349 000
1992/93	Förslag	594 089 000

'När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat be-
slut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för administrativa, eko-
nomiska och sociala yrken vid de statliga högskoleenheterna (motsva-
rande) inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Under an-
slaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslin-
jer inom denna utbildningssektor. 1 tabellen över planeringsramar finns
en förteckning över den linjebundna utbildningen.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet/

Ändamål m.m.

1991/92

Beräknad Varav löne-
ändring och pris-

1992/93 omräkning

Föredraganden

Universitetet i Stockholm	93	113	000	+	5	879	000	3	586	000
Universitetet i Uppsala	63	319	000	+	4	360	000	1	363	000
Högskolan i Eskilstuna/
Västerås	5	943	000	+		250	000		171	000
Högskolan i Falun/
Borlänge	6	238	000	+		393	000		310	000
Högskolan i Gävle/
Sandviken	4	699	000	+		181	000		119	000
Högskolan i Örebro	34	845	000	+	1	558	000	1	095	000
Universitetet i Linköping	28	341	000	+		855	000		720	000
Högskolan i Jönköping	3	529	000	+		146	000		99	000
Universitetet i Lund	87	162	000	+	6	271	000	2	289	000
Högskolan i Kalmar	2	371	000	+		98	000		67	000
Högskolan i Kristianstad	3	249	000	+		472	000		83	000
Högskolan i Växjö	22	652	000	+	1	067	000		766	000
Universitetet i Göteborg	82	646	000	+	4	587	000	2	908	000
Högskolan i Borås	2	262	000	+		771	000		49	000
Högskolan i Karlstad	17	560	000	+		662	000		429	000
Högskolan i Skövde	7	321	000	+		377	000		280	000
Universitetet i Umeå	49	831	000	+	2	293	000	1	570	000
Högskolan i Luleå	8	316	000	+		479	000		369	000

106

Högskolan i Sundsvall/ Prop. 1991/92:100

Härnösand	10 659 000	+	453 000	313 000	Bil. 9
Högskolan i Östersund	23 682 000	+	1 009 000	694 000
Vissa kostnader för ekonom-
linjen	3 450 000	-	515 000	114 000
Till regeringens disposition	1 250 000	+	94 000	95 000

Summa kr.

562 349 000

+ 31 740 000

17 489 000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring innebär i korthet följande.

Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2 Förändringar av anslagsteknisk natur

2.1	Omföring mellan anslag, UUm	75 000
Summa under 2		-	75 000
3	Konsekvenser av tidigare beslut
3.1	Ekonomlinjen, 140 p, vissa kostnader för ekonomlinjen		148 000
3.2	Internationella ekonomlinjen, 160 p,
	UUm	+	466 000
3.3	Ekonomlinjen, 140 p, HKr, HB	+	1 048 000
3.4	Ekonomlinjen, 140 p, US, UU, ULi, UL, UG, UUm		4 404 000
3.5	Juristlinjen, 180 p, UL	+	1 040 000
3.6	Psykologlinjen, 200 p, US, UU, UL, UG	+	4 914 000
3.7	Sociala linjen, UL	+	624 000
Summa under 3		+	3 053 000
Summa punkterna 2-3		+	2 978 000

US = universitetet i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, HE/V = högskolan
i Eskilstuna/Västerås, HF/B = högskolan i Falun/Borlänge, HG/S = högskolan i
Gävle/Sandviken, HÖ = högskolan i Örebro, ULi = universitetet i Linköping,
HJ = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Lund, HK = högskolan i Kal-
mar, HKr = högskolan i Kristianstad, HV = högskolan i Växjö,
UG = universitetet i Göteborg, HB = högskolan i Borås, HKs = högskolan i Karl-
stad, HS = högskolan i Skövde, UUm = universitetet i Umeå, HLu = högskolan i
Luleå, HS/H = högskolan i Sundsvall/Härnösand, HÖs = högskolan i Östersund

107

Planeringsramar (nybörjarplatser) for sektorn för utbildning f&r administrativa, ekonomiska och sociala yrken budgetåret 1992/93_________________________________________

Ulbildningslinje/poäng US UU HE/V HF/B HG/S Hö ULi HJ UL HK HKr HV UG HB HKs HS UUm HLu HS/H Hö. Summa

ISdmhailsvetarhnjen. 120 p (80) (30) (110) (20) (60) (45) 345

108

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

109

UHÄ hemställer att

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som UHÄ förordat,

2. under reservationsanslaget D 9. Utbildning för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken anvisas för budgetåret 1992/93

565 326 000 kr. med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

Anslagsframställning har avgivits även av styrelsen för Stiftelsen Sto-
ra Sköndal.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar under detta anslag medel i huvudsaklig överensstämmelse
med UHÄ:s förslag och i konsekvens med tidigare fattade beslut.

I det följande kommer jag att föreslå förändringar vad avser påbygg-
nadslinjen fortbildning i socialt behandlingsarbete och linjen för kost-
ekonomi och kostterapi.

Mina förslag i fråga om nybörjarplatser för budgetåret 1992/93 på
linjer för utbildning inom sektorn framgår av tabellen över planerings-
ramar. Under a) i tabellen anges planeringsramar per linje och högsko-
leenhet, under b) planeringsramar per grupp av linjer och högskoleen-
het tillsammans med ett underlag i form av beräknad antagning per lin-
je och högskoleenhet.

Påbyggnadslinjen fortbildning i socialt behandlingsarbete

Påbyggnadslinjen fortbildning i socialt behandlingsarbete, omfattan-
de 30 poäng, anordnas innevarande budgetår vid universitetet i Lund.
Planeringsramen för denna linje är 20 nybörjarplatser.

Jag vill erinra om att min företrädare i prop. 1988/89:100, bil. 10, (s.
201), aviserade sin avsikt att ge UHÄ i uppdrag att redovisa ett förslag
till en utbildning för socionomer som skulle ge lämplig förberedelse för
utbildning i psykoterapi.

Genom regeringsbeslut den 16 mars 1989 gavs UHÄ i uppdrag att ef-
ter samråd med berörda myndigheter och organisationer redovisa ett
förslag till hur grundläggande utbildning i psykoterapi för socionomer
kan anordnas. Utbildningen skulle planeras så att den ger behörighet
till högskolans utbildning i psykoterapi.

UHÄ har den 23 september 1991 redovisat uppdraget och bl.a. anfört
följande. UHÄ anser att en grundläggande teoretisk utbildning i psyko-
terapi om 15 poäng vilken bygger på de kunskaper som påbyggnadslin-
jen i socialt arbete om 40 poäng med inriktning mot psykosocialt arbete
ger kan vara en lämplig grund för vidare studier i psykoterapi 60 poäng.

E.nligt UHÄ bör den föreslagna grundläggande teoretiska utbildning-
en i psykoterapi 15 poäng kunna ges som fristående kurs.

UHÄ föreslår att påbyggnadslinjen fortbildning i socialt behandlings-
arbete 30 poäng, som finns endast vid universitetet i Lund, snarast läggs
ned och ersätts av påbyggnadsutbildning i socialt arbete 40 poäng med

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

110

en dimensionering på 20 platser inom ramen för de resurser som idag
disponeras för 30-poängskursen.

Jag finner visserligen förslaget vara väl avvägt men är inte beredd,
med hänsyn till den förestående avregleringen av linjesystemet, att före-
slå lokalisering av någon ny utbildningslinje.

Enligt min uppfattning bör det överlåtas till de utbildningsansvariga
vid universitetet i Lund att skapa en påbyggnadsutbildning för sociono-
mer, som tillgodoser såväl arbetsmarknadens krav på psykoterapiutbild-
ade socionomer som de studerandes krav på adekvat förutbildning i psy-
koterapi för behörighet till fortsatt psykoterapiutbildning omfattande 60
poäng.

Utbildningen bör enligt min mening anordnas inom ramen för fri-
stående kurser.

Jag föreslår mot denna bakgrund att påbyggnadskursen fortbildning i
socialt behandlingsarbete vid universitetet i Lund läggs ned fr.o.m. bud-
getåret 1992/93. För att täcka kostnaderna för en påbyggnadsutbildning
av det slag jag förordat inom ramen för fristående kurser under budgetå-
ret 1992/93 beräknar jag medel under anslaget D 13. Lokala och indi-
viduella linjer samt fristående kurser. Samtidigt föreslår jag en minsk-
ning under detta anslag med motsvarande belopp (- 960 000 kr.).

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Linjen för kostekonomi och kostterapi

Linjen för kostekonomi och kostterapi, 120 poäng, är lokaliserad till
universiteten i Uppsala, Göteborg och Umeå med sammanlagt 164 ny-
börjarplatser. Linjen är i planeringsramen klassificerad som en s.k. a)-
linje.

Eftersom beläggningen på linjen länge varit ojämn och studieplatser
ofta står obesatta föreslår jag i planeringsramen att linjen förs till kate-
gorien b)-linjer budgetåret 1992/93. Härigenom skulle ett bättre utnytt-
jande av platsresurserna kunna åstadkommas.

Övriga frågor

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensione-
ring beräknar jag medel för en utökning av juristlinjen med 120 platser
( + 2 640 000 kr.) och av psykoioglinjen med 15 platser (+ 675 000 kr.)

Medel för utbildning vid Stiftelsen Stora Sköndal beräknar jag under
anslaget D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
( 562 349 000 + 31 740 000 = ) 594 089 000 kr.

111

Hemställan Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

13. bemyndiga regeringen att besluta om nedläggning av på-
byggnadskursen fortbildning i socialt behandlingsarbete vid uni-
versitetet i Lund fr.o.m. budgetåret 1992/93

14. fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet
med vad jag har förordat,

15. till Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yr-
ken för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på

594 089 000 kr.

D 10. Utbildning för vårdyrken

1990/91	Utgift	477 300 000	Reservation 3 204 000
1991/92	Anslag	545 575 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	536 594 000
1992/93	Förslag	586 000 000

1När statsbudgetens utfall for budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen
inte fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för vårdyrken vid de statli-
ga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsom-
råde. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och
påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbildningssektor. Medel för kom-
munal högskoleutbildning inom sektorn beräknas under anslaget D 14.
Bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m. 1 tabellen över plane-
ringsramar finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.

112

Anslagsfördelning

Högskoleenhet/	1991/92	Beräknad	Varav löne-
Ändamål m.m.		ändring	och pris-
		1992/93	omräkning
		Föredraganden
Karolinska institutet	166 410 000	+ 10 050 000	8 645 000
Universitetet i Uppsala	77 877 000	+ 7 228 000	3 418 000
Universitetet i Linköping	31 199 000	+ 3 767 000	1 765 000
Universitetet i Lund	96 363 000	+ 8 159 000	6 834 000
Universitetet i Lund,
enheten för tandläkar-
utbilding i Malmö	19 377 000	+ 7 383 000	533 000
Universitetet i Göteborg	83 104 000	+ 5 510 000	4 002 000
Universitetet i Umeå	58 149 000	+ 7 438 000	3 405 000
Till universitets- och
högskoleämbetets
disposition	2 097 000	- 2 097 000	0
Till regeringens disposition 2 018 000		+ 1 968 000	165 000
Summa kr.	536 594 000	+ 49 406 000	28 767 000
Anslagsframställning har	avgivits av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ).
UHÄ:s förslag till ändring innebär i korthet följande.
Ändamål		Kostnad budgetåret 1992/93

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

2.1

Förändringar av anslagsteknisk natur

Omföring mellan anslag, UUm

+ 1 330 000

Summa under 2

+ 1 330 000

3	Konsekvenser av tidigare beslut
3.1	Läkarlinjen, 220 p, UUm ökad planeringsram	+ 1 812 000
3.2	Tandläkarlinjen, 180 p, Kl minskad planeringsram	- 1 165 000
3.3	Tandläkarlinjen, 180 p, UL ökad planeringsram	+ 0
3.4	Utb i psykoterapi, 60 p, Kl minskad planeringsram	175 000

113

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100 Bilaga 9

Rättelse: S. 115 rad 11, 17, 21 S. 119 rad 1 S. 120 rad 15 nedifrån

3.5	Apotkarlinjen, 160 p, förlängning och ökad planeringsram, UU +	1 258 000
3.6	Logopedlinjen, 160 p, förlängning och ökad planeringsram, Kl, UL, UG +	0
3.7	Läkarlinjen, 220 p, UU ökad planeringsram +	2 101 000
3.8	Läkarlinjen, 220 p, UG ökad planeringsram +	2 101 000
3.9	Receptarielinjen, 80 p, UU ökad planeringsram +	395 000
3.10	Rehabiliteringslinjen, 100 p, UL ökad planeringsram +	768 000

Summa under 3

+ 7 095 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Summa punkterna 2-3

+ 8 425 000

Kl = karolinska institutet, UU = universitetet i Uppsala, ULi = universitetet i
Linköping, UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg,
UUm = universitetet i Umeå.

UHÄ hemställer att

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

2. under reservationsanslaget D 10. Utbildning för vårdyrken för
budgetåret 1992/93 anvisas 545 019 000 kr. med av UHÄ angiven för-
delning på anslagsposter.

Föredragandens överväganden

Anslaget Utbildning för vårdyrken avser de statliga utbildningarna inom
utbildningsdepartementets område. Under anslaget D 14. Bidrag till
kommunal högskoleutbildning m.m. anvisas medel till de kommunala
vårdutbildningarna. För sammanhangets skull behandlar jag här även
dessa utbildningar.

En sammanställning över antalet nybörjarplatser för den statliga och
kommunala utbildningen finns i tabellerna över planeringsramarna.

Läkarlinjen

Riksdagen beslöt under våren 1991 att antalet nybörjarplatser skulle öka
på läkarlinjen med 40 platser vid universiteten i Uppsala och Göteborg.
Vid beräkningen av andraårskostnaden för denna utökning har jag tagit
hänsyn till att universitetet i Göteborg nyligen avslutade en neddragning
av utbildningskapaciteten med 65 nybörjarplatser. Vid denna neddrag-
ning beräknades den genomsnittliga besparingen till ett belopp som i
1992 års kostnadsläge motsvarar 39 000 kr. per utbildningsplats. Jag fö-
reslår därför att kostnaden för den nu beslutade utökningen beräknas
enligt samma nivå. Detta innebär att den totala kostnaden för ytterligare
20 nybörjarplatser vid universitetet i Göteborg uppgår till 4 290 kr. Av
detta belopp har universitetet i Göteborg redan anvisats 1 515 000 kr.

114

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Planringsramar (nybörjarplatser) för statlig utbildning inom sektorn för utbildning för
vårdyrken budgetåret 1992/93

Högskoleort

Utbildningslinje nun.	Stock- holm	Uppsala	Linkö- ping	Lund/ Malmö	Göteborg	Umeå	Summa
Apotekarlinjen, 160 p		120					120
Logopedlinjen, 160 p	(28’)			(28’)	28’		84
Läkarlinjen, 220 p	280	130	80	190	123	122	925
Receptarielinjen, 80/40 p		3602					360
Re habilite ringel injen, Sjukgymnastik, 100 p	144			122			266
Tandläkarlinjen, 180 p	100			40	80	60	280
Utbildning i psykoterapi, 60 p	16			16		16	48
P&byggnadalinje i toxikologi, 20/80 p3	30						30
P&byggnadslinje i Sjukgymnastik, 20 p	20			20			40
P&byggnadalinje, fördjupn- ing i arbeteterapi, 20 p				10	20	10	40
P&byggnadalinje, fördjupn- ing i sjukgymnastik, 20 p	20			20			40
Summa	638	610	80	446	251	208	2 233

1 Antagning var fjärde termin, ingen antagning vid karolinaka institutet och universitetet i Lund lAairet 1992/93
* Varav 120 nybörjarplateer avser reeeptarieliajen, 80 podng.

3 Antagning var fjärde termin.

115

För budgetåret 1992/93 beräknar jag därför endast ytterligare 500 000 Prop. 1991/92:100
kr. för detta ändamål. Konsekvenserna för universitetet i Uppsala och Bil. 9
den av riksdagen tidigare beslutade utökningen vid universitetet i
Umeå beräknar jag enligt UHÄ:s förslag.

Universitets- och högskoleämbetet har i skrivelse den 6 maj 1991
hemställt om uppehåll i antagningen till läkarlinjen vid karolinska in-
stitutet för vårterminen 1993. Anledningen är att institutet planerar att
genomföra en större omläggning i sin lokala plan. För att inte belastas
med alltför mycket dubbelundervisning under en övergångsperiod före-
slår institutet att antagningen helt upphör under en termin. Den totala
dimensioneringen av läkarutbildningen får emellertid inte minska och
därför föreslår institutet att ytterligare 25 studerande antas per termin
under åren före och efter omläggningen av den lokala planen under en
period på fyra år. Jag har erfarit att UHÄ redan inför antagningen till
höstterminen 1991 gjort ett överintag med sammanlagt 25 för att förbe-
reda detta antagningsstopp.

Den nuvarande uppläggningen av läkarlinjen vid karolinska institu-
tet har visat sig medföra vissa problem för de studerande med lägre ge-
nomströmning som följd. Institutet planerar nu att genomföra en mer
omfattande reformering av utbildningens organisation och innehåll i
syfte att undvika dubbelundervisning och få ett effektivare resursutnytt-
jande.

Den förändring som planeras vid karolinska institutet är enligt min
mening nödvändig för att öka genomströmningen i grundutbildningen
och få fler studenter att avlägga läkarexamen. För att möjliggöra en så
omfattande förändring föreslår jag att inga nya studenter antas till vår-
terminen 1993 och att motsvarande överintag görs.

Tandläkarlinjen

Riksdagen beslöt under våren 1991 att som en del av biståndet till de
baltiska länderna skulle tio studerande från de baltiska länderna erbju-
das tandläkarutbildning vid karolinska institutet. Medel för andraårs-
kostnaderna för dessa studerande kommer att anvisas i särskild ordning.

Jag beräknar nu ytterligare 6 312 000 kr. för tandläkarlinjen vid uni-
versitetet i Lund. 1 avvaktan på förslag från den utredning som förhand-
lar om huvudmannaskapet för den tandvårdande verksamheten i anslut-
ning till tandläkarutbildningen i Malmö, inkluderar dessa medel också
medel för denna verksamhet. Samtidigt beräknar jag besparingen vid ka-
rolinska institutet, som en följd av neddragningen av tandläkarlinjen
där, till 1 178 000 kr. under förevarande anslag.

Tandteknikerutbildningen

I budgetpropositionen 1991 föreslog utbildningsministern att utbild-
ningen till tandtekniker skulle föras över till högskolan i enlighet med
förslag från utredningen för utbildningar för framtidens tandvård (SOU

116

1989:28). Dessa utbildningar bedrivs för närvarande som specialkurser
inom gymnasieskolan. Regeringens förslag innebar att en ny linje, tand-
teknikerlinjen omfattande 120 poäng, inrättas i högskolan den 1 juli
1992. Regeringen uppdrog till UHÄ att inom de ramar som finns på
statsbudgeten redovisa förslag om tandteknikerlinjens dimensionering
samt organisation. Därutöver skulle ämbetet redogöra för de utbild-
ningsmässiga och ekonomiska konsekvenserna av ett statligt resp, kom-
munalt huvudmannaskap.

UHÄ redovisade i oktober 1991 uppdraget om den nya tandtekniker-
utbildningen. UHÄ föreslog att utbildningen bedrivs med statligt hu-
vudmannaskap och anordnas vid karolinska institutet samt vid universi-
teten i Lund, Göteborg och Umeå. UHÄ har emellertid inte funnit det
möjligt att anordna utbildningen inom befintliga kostnader med hänsyn
tagen också till kostnader för lokaler och utrustning.

Ett flertal av de remissinstanser som yttrat sig över UHA:s förslag -
däribland de högskolor som föreslås få ansvar för utbildning - har utta-
lat oro för att planeringstiden för att genomföra en helt ny utbildning är
för kort med hänsyn till att de ekonomiska förutsättningarna inte är
helt klarlagda. Ett annat viktigt skäl till att skjuta på reformen till bud-
getåret 1993/94 är att det tar tid att nå ut med information om den nya
utbildningen till de presumtiva sökande.

Jag delar UHÄ:s uppfattning att utbildningen bör anordnas vid de
högskoleenheter som UHÄ föreslår. Eftersom högskolorna behöver tid
för planering av och information om den nya utbildningen föreslår jag
att utbildningen inte startar förrän budgetåret 1993/94 och med en något
lägre dimensionering än den UHÄ föreslagit, nämligen med 20 platser
vardera vid karolinska institutet och vid universitetet i Göteborg samt
med 16 platser vid universiteteten i Lund och i Umeå. Om kostnaderna
för den nya utbildningen får jag återkomma i nästa års budgetproposi-
tion men högskolorna bör i sin planering kunna räkna med högst det
belopp som UHÄ föreslagit.

Apotekarlinjen

Apotekarlinjen omfattar för närvarande 160 poäng. Utbildningen ger
behörighet för apotekaryrket enligt lagen (1984:542) om behörighet att
utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. 1 slutet av oktober 1991
slöt Sverige som medlem av EFTA avtal med EG, EES-avtalet. Detta in-
nebär att fr.o.m. januari 1993 kommer de 19 EG- och EFTA-länderna
tillsammans att utgöra en gemensam arbetsmarknad. I det förhandlings-
arbete som föregick avtalet identifierades de direktiv som avtalet skulle
omfatta. Bl.a. gäller det ett antal direktiv som rör rätten att utöva vissa
yrken inom hälso- och sjukvården. För dessa direktiv gäller vissa mini-
mikrav på utbildningen. Två av dessa direktiv reglerar minimikraven
för viss farmaceutisk verksamhet. Direktiven kräver minst fem års ut-
bildning, varav minst ett halvt år avser praktik vid apotek. EES-avtalet
innebär att en svensk apotekare, som vill få sin utbildning godkänd i ett

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

117

annat EG eller EFTA-land, måste uppvisa ett utbildningsbevis som Prop. 1991/92:100
grundar sig på en femårig utbildning i enlighet med EG:s direktiv Bil. 9
(85/432-433 EG). Jag föreslår därför att apotekarlinjen förlängs till 180
poäng fr.o.m. budgetåret 1992/93. Denna förlängning bör kunna anord-
nas inom de ekonomiska ramar som nu anvisas apotekarlinjen. Jag har
erfarit att Apoteksbolaget är berett att tillhandahålla praktiktjänster som
innebär att en person kan erhålla sådan praktik som erfordras för att
kunna uppnå minimikraven i avtalet. Universitetet i Uppsala kommer
att utfärda två slag av utbildningsbevis, dels ett som grundar sig på en
teoretisk utbildning om 180 poäng som grund för forskarutbildning el-
ler arbete inom t.ex. läkemedelsindustrin, dels ett som omfattar även
praktisk tjänstgöring och som ger behörighet för apotekaryrket.

Vissa dimensioneringsfrågor

När riksdagen fattade beslut om högskolans dimensionering våren 1991
(UbU 1990/91:12, rskr 355) bedömde riksdagen samtidigt att en dimen-
sioneringsökning borde ske av tandläkarutbildningen budgetåret
1992/93. Det finns emellertid enligt min mening anledning att vara nå-
got återhållsam när det gäller denna utbildning för närvarande. En för-
ändring av arbetsuppgifterna bland de yrkesgrupper som arbetar inom
tandvården innebär att uppgifter successivt delegeras från tandläkare till
tandhygienister och tandsköterskor. Behovet av tandläkare på längre
sikt måste därför bedömas mot denna bakgrund. Som jag tidigare nämnt
föreslår jag nu också en ökning av antalet platser på tandhygienistut-
bildningen. Behovet av ytterligare platser på tandläkarlinjen måste
också bedömas med beaktande av att examinationsfrekvensen först mås-
te höjas. Det ankommer på högskolorna att vidtaga de åtgärder som be-
döms nödvändiga för att antalet examinerade nu ökar utan att samtidigt
kraven på hög kvalitet eftersatts.

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensio-
nering beräknar jag medel för en utökning av läkarlinjen vid universite-
tet i Linköping med 20 platser (+1 600 000 kr.) samt receptarielinjen
vid universitetet i Uppsala med 20 platser ( + 500 000 kr.)

Vissa övriga frågor

Universitets- och högskoleämbetet disponerar sedan budgetåret 1991/92
medel för anordnande av läkares och tandläkares kunskapsprov efter
allmäntjänstgöringen, de s.k. AT-proven. Som en konsekvens av mina
förslag i propositionen om vissa förändringar av myndighetsstrukturen
inom högskole- och studiestödsområdet (prop. 1991/92:76) föreslår jag
att dessa medel istället disponeras av karolinska institutet. Institutet
skall i sin fördelning av medlen samarbeta med de övriga högskolorna
med läkar- och tandläkarutbildning samt med huvudmännen för hälso-
och sjukvården och för tandvården.

118

PlaneringBramar (nybörjarplatser) för sektorn för utbildning (Är vårdyrken budgetåret 1992/93 Kommunal högskoleutbildning

119

120

Medellänga vårdutbildningar

Översyn av sjuksköterskeutbildningen

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Mitt förslag: En ny sjuksköterskelinje om 120 poäng inrättas
den 1 juli 1993. Samtidigt avvecklas den nuvarande hälso- och
sjukvårdslinjen om 80 och 90 poäng, samt försöksutbildningen
om 120 och 130 poäng.

Den nya linjen inriktas mot allmän hälso- och sjukvård och
breddas till sitt innehåll. Specialinriktningarna avvecklas och
läggs som påbyggnadsutbildningar till den nya linjen. Huvud-
syftet med den nya linjen är att ge en bred bas för yrkesverk-
samheten inom hälso- och sjukvården och förbereda för fort-
satta studier.

Utredarens förslag: Inom utbildningsdepartementet har under budgetå-
ret 1990/91 gjorts en översyn av hälso- och sjukvårdslinjen vad avser
längd, innehåll, inriktningar, internationell gångbarhet, benämning och
påbyggnadsutbildningar i anslutning till linjen. Resultatet av denna
översyn redovisas i Ds 1991:81 Sjuksköterskeutbildningen mot 2000-
talet. Rapporten har av tidsskäl inte kunnat remissbehandlas, men ge-
nom att en referensgrupp med företrädare för bl.a. socialdepartementet,
finansdepartementet, UHÄ, socialstyrelsen, några vårdhögskolor, Land-
stingsförbundet och Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaför-
bund (SHSTF), varit knutna till utredningen, har de huvudsakliga in-
tressenterna kunnat följa och påverka förslagets utformning. I rapporten
föreslås följande:

- en förlängning av sjuksköterskeutbildningen från 80/90 poäng till
120 poäng,

- en namnändring från hälso- och sjukvårdslinjen till sjuksköterske-
linjen,

- en strukturförändring från sex inriktningar till en; allmän hälso-
och sjukvård,

- de övriga inriktningarnas specialistdelar blir påbyggnadsutbildning-
ar,

- att påbyggnadslinjerna till sjuksköterskeutbildningen organisato-
riskt och ekonomiskt överförs till anslaget för lokala linjer och indi-
viduella linjer och fristående kurser

- att barnmorskelinjen förlängs till 60 poäng.

Skälen för mitt förslag: De föreslagna förändringarna i rapporten angå-
ende en ändrad yrkesstruktur på sjuksköterskeutbildningen syftar till att
ge en bred bas för yrkesverksamheten och för fortsatta studier. Den
framtida hälso- och sjukvården kommer att ställa nya och ökade krav
på kompetens och fördjupade kunskaper hos sjuksköterskan. För att ge
tidsmässiga förutsättningar för en yrkesförberedelse som motsvarar

121

hälso- och sjukvårdens förväntningar och samtidigt uppfylla högskolans
allmänna mål om vetenskaplighet och förberedelse för fortsatta studier,
anser jag att sjuksköterskeutbildningen bör förlängas.

Sjuksköterskeutbildningen liksom barnmorskeutbildningen hör till
de utbildningar där EG har utfärdat särskilda direktiv som reglerar så-
väl innehållet i utbildningen som omfattningen av den kliniska utbild-
ningen. De svenska sjuksköterskorna och barnmorskorna utför avance-
rade uppgifter i vården och har ett internationellt sett gott rykte. Det är
viktigt att den framtida fria arbetsmarknaden inom EG och EFTA-
området inte hindras av att de svenska utbildningarna till sjuksköterska
och barnmorska framstår som i formellt hänseende otillräckliga i ett
framtida Europa. Av såväl nationella som internationella skäl föreslår
jag därför att sjuksköterskeutbildningen skall förlängas från 80/90 poäng
till 120 poäng fr.o.m. budgetåret 1993/94. Jag har tidigare idag under
detta anslag behandlat EES-avtalet. För att samtliga i Sverige utbildade
sjuksköterskor - oavsett längd på utbildningen - skall omfattas av EG:s
övergångsbestämmelser, föreslår jag att antagningen till vårterminen
1993 endast omfattar den treåriga försöksutbildningen. Jag kommer se-
nare att behandla barnmorskeutbildningen.

Den nuvarande linjebenämningen hälso- och sjukvårdslinjen är
otydlig. Den som har genomgått utbildningen på hälso- och sjukvårds-
linjen med godkänt resultat, får utbildningsbevis som sjuksköterska och
därefter legitimation som sjuksköterska. Det är därför logiskt att den
nuvarande benämningen hälso- och sjukvårdslinjen ändras till sjukskö-
terskelinje n.

Grundutbildningen till sjuksköterska är f.n. uppdelad på sex inrikt-
ningar. Av pedagogiska, individuella och vårdekonomiska skäl anser jag
att det är riktigt att gå från en bred, allmän grund och specialisera sig
senare. Därför menar jag att sjuksköterskeutbildningen bör ha en inrikt-
ning - allmän hälso- och sjukvård - i stället för som nu sex. Det ger den
enskilde en större bredd och tillträde till en bredare arbetsmarknad bå-
de nationellt och internationellt. De övriga inriktningarna blir i sam-
band med avvecklingen av hälso- och sjukvårdlinjen påbyggnadsutbild-
ningar.

Vad avser de ekonomiska konsekvenserna av en förlängning av lin-
jen som jag här föreslår, skall de prövas mot dels den analys av utbild-
ningskostnaderna som har gjorts i samband med statskontorets utred-
ning ”Den kommunala högskolan - kostnader och framtida statsbidrag”,
och dels den analys som utredaren av ett eventuellt statligt huvudman-
naskap för de medellånga vårdutbildningar, kommer att göra.

Jag anser att behörigheten till sjuksköterskeutbildningen måste vid-
gas. Regler för särskild behörighet till utbildningen bör tills vidare be-
slutas lokalt av huvudmännen. Det finns givetvis inget som hindrar att
huvudmännen, av praktiska skäl, kommer överens om gemensamma be-
hörighetskrav för sjuksköterskelinjen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

122

Barnmorskan har fått ett ökat antal nya arbetsuppgifter, breddat ar-
betsfält och nya tekniker. Jag föreslår därför att barnmorskeutbildning-
en förlängs med 10 poäng till 60 poäng fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Rehabiliteringslinjen

Under våren 1990 uttalade riksdagen (UbU 1989/90:21, rskr 232) att en
samlad, bred översyn av de medellånga vårdutbildningarnas längd borde
göras. I översynen borde det ingå ”dels att pröva utbildningens längd i
förhållande till de krav på väl avvägd utbildning som arbetsmarknaden
ställer, dels beakta de anpassningar till internationella förhållanden som
blir allt mer nödvändiga”. Även behovet av påbyggnadsutbildningar i
anslutning till grundutbildning på linje och eventuella påbyggnadsut-
bildningars organisation skulle omfattas av översynen.

UHÄ har utrett samtliga medellånga vårdutbildningar, förutom
hälso- och sjukvårdslinjen, vad gäller längd och internationell gångbar-
het. Utredningen har remissbehandlats. Uppdraget redovisades den 15
november 1991. Jag har inte tagit ställning till UHÄ:s förslag i dess hel-
het i detta budgetarbete.

Jag föreslår nu att utbildningen för såväl sjukgymnaster som arbetste-
rapeuter förlängs från 100 poäng till 120 poäng fr.o.m. 1 juli 1993.

Skälen till mitt förslag: Sjukgymnastik och arbetsterapi är tvärveten-
skapliga ämnes- och yrkesområden med rehabilitering som huvudmål.
Kunskapsutvecklingen har varit oerhört snabb under senare tid. Att va-
ra sjukgymnast resp, arbetsterapeut är ett självständigt yrke. Goda sjuk-
gymnaster och arbetsterapeuter sparar pengar för såväl samhället som
enskilda genom rehabiliterande insatser, som innebär minskat person-
ligt lidande, tidigare återgång till arbetet, mindre beroende av samhällets
vård, hemtjänst m.m. Dessutom minskar utbildade sjukgymnaster och
arbetsterapeuter behovet av läkarinsatser.

I samband med en förlängning av utbildningen med 20 poäng bör
påbyggnadslinjerna i anslutning till rehabiliteringslinjen avvecklas. I öv-
rigt finansieras reformen inom befintliga ramar.

Dimensionering av högskolan

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensione-
ring beräknar jag medel för en utökning av den kommunala delen av
högskolans anslag för lokala linjer och fristående kurser med 420 årsstu-
dieplatser (+ 4 995 000 kr.). Vidare föreslår jag med hänvisning till vad
jag nyss sagt om tandläkarutbildningen, att tandhygienistlinjen utökas
med 25 nybörjarplatser (+ 345 000 kr.).

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

123

Hemställan

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

16. bemyndiga regeringen att förlänga apotekarlinjen till 180
poäng,

17. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1993 inrätta en ny all-
män utbildningslinje, sjuksköterskelinjen om 120 poäng,

18. bemyndiga regeringen att fr.o.m. budgetåret 1993/94 av-
veckla nuvarande hälso- och sjukvårdslinjen,

19. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1993 förlänga barn-
morskeutbildningen med 10 poäng till 60 poäng,

20. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1993 förlänga rehabili-
teringslinjen med 20 poäng till 120 poäng,

21. bemyndiga regeringen att fr.o.m. budgetåret 1993/94 av-
veckla påbyggnadslinjerna i anslutning till rehabiliteringslinjen,

22. fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet
med vad jag förordat,

23. till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 586 000 000 kr.

D 11. Utbildning för undervisningsyrken

Inom regeringskansliet bereds för närvarande en proposition om lärar-
utbildningar m.m. I propositionen kommer även regeringens förslag
angående Högskolan för lärarutbildning i Stockholm att redovisas. Ar-
betet bedrivs med inriktning på att en särskild proposition skall föreläg-
gas riksdagen under våren 1992.

Medelsanvisningen under anslaget uppgår under innevarande budge-
tår till 1 010 651 000 kr. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår
jag att nämnda anslag förs upp med i förhållande till innevarande bud-
getår oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

24. i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till Utbild-
ning för undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 beräkna ett an-
slag på 1 010 651 000 kr.

124

D 12. Utbildning för kultur- och informationsyrken			Prop. 1991/92:100
1990/91	Utgift	289 889 000 Reservation 7 580 000 1	Bil. 9
1991/92	Anslag	335 832 000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	328 783 000
1992/93	Förslag	349 956 000

*När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen inte fattat be-
slut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för kultur- och informa-
tionsyrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdeparte-
mentets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för all-
männa utbildningslinjer och påbyggnadslinjer m. m. inom denna utbild-
ningssektor. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över
den linjebundna utbildningen.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet/	1991/92	Beräknad	Varav löne-
Ändamål m.m.		ändring	och pris
		1992/93	omräkning

Föredraganden

Universitetet i Stockholm	17 687 000	+	2 609 000	1 374 000
Danshögskolan	8 149 000	+	639 000	420 000
Dramatiska institutet	25 596 000	+	1 169 000	753 000
Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning	5 152 000	+	262 000	142 000
Konstfackskolan	31 912 000	+	1 488 000	981 000
Konsthögskolan	18 082 000	+	962 000	655 000
Musikhögskolan i Stockholm	23 694 000	+	1 342 000	954 000
Operahögskolan i Stockholm	6 450 000	+	347 000	174 000
Teaterhögskolan i Stockholm	8 856 000	+	463 000	225 000
Universitetet i Uppsala	24 430 000	+	2 751 000	967 000
Högskolan i Örebro	3 585 000	+	665 000	107 000
Universitetet i Linköping	4 353 000	+	252 000	112 000
Högskolan i Jönköping	1 225 000	+	677 000	20 000
Universitetet i Lund	33 317 000	+	1 851 000	858 000
Högskolan i Kalmar	5 107 000	+	212 000	150 000
Högskolan i Växjö	3 269 000	+	466 000	106 000
Universitetet i Göteborg	61 569 000	+	2 905 000	1 836 000

125

Högskolan i Borås	20 052 000	+	760 000	516 000	Prop. 1991/92:100
Högskolan i Karlstad	3 249 000	+	541 000	74 000	Bil. 9
Universitetet i Umeå	14 769 000	+	1 726 000	632 000
Högskolan i Luleå	2 030 000	+	95 000	70 000
Högskolan i Sundsvall/
Härnösand	3 379 000	+	1 864 000	62 000
Gemensamt för de konst-
närliga högskolorna	654 000	-	654 000	0

Antagningskostnader för vissa

konstnärliga utbildningar	297 000	297 000	0
Utbildning i svenska för
vissa invandrare 1	920 000	- 1 920 000	0
Summa kr. 328 783 000		+ 21 173 000	11 188 000

Anslagsframställning jämte komplettering har avgivits av universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

126

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2	Förändringar av anslagsteknisk nalur
2.1	Omföring mellan anslag, UUm	+	455 000
2.2	Anslagsposten Gemensamt för de konst- närliga högskolorna har fördelats på enheternas anslagsposter, DH, DI, GI/IHR, KF, KH, SMH, OH, TH	+	0
2.3	Anslagsposten Antagningskostnader för vissa konstnärliga utbildningar har fördelats på enheternas anslagsposter, DH, OH, TH, UL, UG	+	0
2.4	Anslagsposten Utbildning i svenska för vissa invandrare har fördelats på enheternas anslagsposter, US, UU, ULi, UL, UG, UUm	+	0
Suuma under 2		+	455 000
3	Konsekvenser av tidigare beslut
3.1	Designlinjen, UUm	+	374 000
3.2	Journalistlinjen, HS/H	+	1 234 000
3.3	Informationslinjen, HÖ, HV, HKs, HJ, HS/H	+	1 585 000
3.4	Informationslinjen, HÖ, HKs, HJ, HS/H	+	872 000
3.5	Religionsvetenskapliga linjen, UU, UL	-	250 000
Summa under 3		+	3 815 000
Summa punkterna 2-3		+	4 270 000

US = universitetet i Stockhollm, DH = danshögskolan, DI = dramatiska institu-
tet, GI/IHR = grafiska institutet och institutet for högre kommunikations- och re-
klamutbildning, KF = konstfackskolan, KH = konsthögskolan, SMH = musik-
högskolan i Stockholm, OH = operahögskolan, TH = teaterhögskolan, UU= uni-
versitetet i Uppsala, HÖ = högskolan i Örebro, ULi = universitetet i Linköping,
H J = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Lund, H V = högskolan i Växjö,
UG = universitetet i Göteborg, HKs = högskolan i Karlstad, UUm= universite-
tet i Umeå, HS/H = högskolan i Sundsvall/Härnösand,

UHÄ hemställer att

1. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om inriktningen av verk-
samheten fullföljs,

2. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som förordats,

3. under reservationsanslaget Dl2. Utbildning för kultur- och infor-
mationsyrken för budgetåret 1992/93 anvisa 333 053 000 kronor med av
UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

127

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Planeringsramar (nybörjarplatser) för sektorn for utbildning för kultur- och informationsyrken budgetAret 1992/93

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100 Bilaga 9

Rättelse: S. 135 rad 14, 15, 18, 29, 31-45 S. 136 rad 1-10

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

130

UHÄ har den 23 september 1991 kommit in med en skrivelse med Prop. 1991/92:100
förslag om ny bibliotekarieutbildning. Bil. 9

Föredragandens överväganden

UHÄ:s förslag till förändringar under detta anslag innebär i huvudsak
en uppföljning av de förslag som anmäldes i förra årets budgetproposi-
tion. Jag ansluter mig till UHÄ:s förslag. Förändringarna i sin helhet,
anslagsposterna och antalet nybörjarplatser, som är oförändrade framgår
av sammanställningarna.

Den utredare som tillkallats för att göra en översyn av de konstnärli-
ga utbildningarna (U 1990:04) skall enligt planerna presentera sina för-
slag denna vår.

Utredningen om konstnärliga högskoleutbildningar har redovisat ett
förslag att flytta operahögskolan i Stockholm till Södra teatern. Jag har
samrått med chefen för kulturdepartementet i frågan och hänvisar till
avsnittet teater, dans och musik under kulturdepartementets huvudtitel.

Betänkandet om verksamheten vid dramatiska institutet (SOU
1990:104) DI - en högskola i utveckling har remissbehandlats.

Ställningstagande till båda dessa utredningsförslag bör göras i sam-
band med budgetarbetet inför treårsperioden 1993/94-1995/96.

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensio-
nering kommer jag dock redan nu under anslaget D 13. Lokala och in-
dividuella linjer samt fristående kurser att föreslå en utökning av antalet
platser också inom de konstnärliga utbildningarna. Jag kommer att be-
räkna en ökning av antalet platser med 35, d.v.s. 5 platser per konstnär-
lig högskola.

Beträffande UHÄ:s förslag om innehåll och lokalisering av bibliote-
karieutbildningen avser jag återkomma till regeringen i samband med
ställningstagandet till ny examensordning i högskolan.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(328 783 000 + 21 173 000 = ) 349 956 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

25. fastställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet
med var jag har förordat,

26. till Utbildning för kultur- och informationsyrken för budgetå-
ret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 349 956 000 kr.

131

D 13 Lokala och individuella linjer samt fristående
kurser

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	664 564 000
1991/92	Anslag	857 416 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	838 707 000 2
1992/93	Förslag	972 959 000

Reservation 32 539 000 1

*När statsbudgetens utfall för budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen in-
te fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

2 Därutöver på tilläggsbudget I 20 950 000 kr.

Detta anslag avser dels utbildning på lokala och individuella utbild-
ningslinjer samt fristående kurser vid de statliga högskoleenheterna
(motsv.) inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, dels
forskningsanknytning av utbildningen inom hela högskolan

A nslagsfördelning

Högskoleenhet/

Ändamål m.m.

1991/92

Beräknad
ändring
1992/93

Varav löne-
och pris
omräkning

Föredraganden

Universitetet i Stockholm	146 961 000	+	15 662 000	5 944 000
Tekniska högskolan i Stockholm	12 327 000	+	1 482 000	697 000
Karolinska institutet	1 662 000	+	344 000	15 000
Högskolan för lärarut- bildning i Stockholm	6 206 000	+	373 000	168 000
Danshögskolan	702 000	+	236 000	17 000
Dramatiska institutet	2 434 000	+	325 000	88 000

Grafiska institutet och
institutet för högre kommu-

nikations- och reklam- utbildning	410 000	+	26 000	2 000
Konstfackskolan 1	234 000	+	337 000	60 000
Konsthögskolan	564 000	+	258 000	30 000
Musikhögskolan i
Stockholm	380 000	+	282 000	15 000
Operahögskolan i
Stockholm	372 000	+	213 000	4 000
Teaterhögskolan i
Stockholm	537 000	+	240 000	27 000
Idrottshögskolan i Stockholm	0	+	435 000	0

132

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Högskoleutbildning på

Gotland	4 943 000	+	729 000	324 000
Universitetet i Uppsala Högskolan i Eskilstuna/	91 713 000	+	9 261 000	2 679 000
Västerås Högskolan i Falun/	16 539 000	+	400 000	411 000
Borlänge Högskolan i Gävle/	16 130 000	+	8 481 000	423 000
Sandviken	14 934 000	+	1 170 000	304 000
Högskolan i Örebro	24 917 000	+	4 254 000	715 000
Universitetet i Linköping	34 789 000	+	8 129 000	687 000
Högskolan i Jönköping	10 019 000	+	853 000	201 000
Universitetet i Lund	85 094 000	+	13 256 000	2 312 000
Högskolan i Halmstad	14 329 000	+	1 521 000	455 000
Högskolan i Kalmar Högskolan i Karlskrona/	18 297 002	+	1 117 000	432 000
Ronneby	13 440 000	+	2 077 000	141 000
Högskolan i Kristianstad	9 829 000	-	286 000	233 000
Högskolan i Växjö	20 865 000	+	4 530 000	706 000
Universitetet i Göteborg	93 100 000	+	11 136 000	1 880 000
Chalmers tekniska högskola 5 025 000		+	1 616 000	163 000
Högskolan i Borås	13 709 000	+	2 173 000	273 000
Högskolan i Karlstad	25 507 000	+	3 292 000	572 000
Högskolan i Skövde Högskolan i Trollhättan/	13 702 000	+	866 000	373 000
Uddevalla	7 870 000	+	1 208 000	323 000
Universitetet i Umeå	83 663 000	+	8 712 000	2 283 000
Högskolan i Luleå Högskolan i Sundsvall/	14 235 000	+	2 454 000	423 000
Härnösand	25 841 000	+	3 453 000	628 000
Högskolan i Östersund	14 012 000	+	2 293 000	327 000
Långdistansundervisning Vissa insatser inom	1 133 000	+	67 000	25 000
miljöområdet Till universitets- och hög-	3 913 000	+	0	0
skoleämbetets disposition5 689 000		-	5 689 000	0
Till regeringens disposition 2 629 000		+	5 985 000	556 000
Summa kr.	859 657 000	+	113 302 000 24 916 000

133

Anslagsframställning har avgivits av universitets-och högskoleämbetet Prop. 1991/92:100
(UHÄ). Bil. 9

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

Ändamål

Kostnad budgetåret 1992/93

2.1

2.2

Förändringar av anslagsteknisk natur
Omfördelning mellan anslag, UUm +

Fristående kurser m.m., medel har be-
räknats under anslaget D 11. Utbildning
för undervisningsyrken, IH

230 000

433 000

Summa under 2

203 000

3	Konsekvenser av tidigare beslut
3.1	Avveckling av lokala ingenjörslinjer, KTH, UU, HE/V, HF/B, HG/S, HÖ, HH, HK, HK/R, HKr, HKs, HS, UUm, HÖs		10 304 000
3.2	Avveckling av fristående kurser. Resurser till matematisk-naturvetenskaplig linje, US, UU, ULi, UL, UG, UUm		10 399 000
3.3	Avveckling av lokala informations- linjer, HÖ, HV, HKs, HJ, HS/H		1 585 000
3.4	Resurser från matematikerlinjens tredje år, HV	+	867 000
3.5	Verksamhet inom kemiområdet, HS/H	+	948 000
3.6	Fristådende kurser i religionsvetensk. ämnen, UU, UL	+	250 000
3.7	Fortsatt regionalpolitisk satsning, HK/R	+	104 000
3.8	Utbildning inom det tekniska området, HE/V, HF/B, HH, HV, HS/H	+	5 007 000
3.9	Fristående kurser för examen, US, HLS, UU, HÖ, ULi, UL, HV, UG, HKs, UUm	+ 25 043 000
3.10	Fristående kurser enligt prop. 1990/91:87, KTH, HE/V, HF/B, HG/S, HÖ, ULi, UL, HK, HK/R, HV„ CTH, HKs, UUM, HLu, HS/H, HÖs	+	9 450 000
Summa under 3		+ 19 381 000
Summa punkterna 2-3		+ 23 400 000

KTH= Tekniska högskolan i Stockholm, IH = Idrottshögskolan i Stockholm,
UU = universitetet i Uppsala, HE/V = högskolan i Eskilstuna/Västerås,
HF/B = högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken,
HÖ = högskolan i Örebro, HJ = högskolan i Jönköping, UL = universitetet i Lund,
HK/R= högskolan i Karlskrona/Ronneby HKr = högskolan i Kristianstad, HV =
högskolan i Växjö, UG = universitetet i Göteborg, CTH = Chalmers tekniska

134

högskola, HKs = högskolan i Karlstad, HT/U= högskolan i Trollhät- Prop. 1991/92:100
tan/Uddevalla, HS/H = högskolan i Sundsvall/Härnösand, HÖs = högskolan i q

Östersund, L&ngDiU = långdistansundervisning

UHÄ hemställer att

1. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om inriktningen av verk-
samheten fullföljs,

2. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som förordats,

3. under reservationsanslaget D13. Lokala och individuella linjer
samt fristående kurser anvisas för budgetåret 1992/93 857 885 000 kro-
nor med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

Planeringsramar för lokala och individuella linjer samt fristående kurser
budgetåret 1992/93.

Högskoleenhet (motsv) årsstudieplatser

1.	Universitetet i Stockholm	9 381
2.	Tekniska högskolan i Stockholm	295
3.	Karolinska institutet	35
4.	Högskolan för lärarutbildning i Stockholm	310
5.	Danshögskolan	28
6.	Dramatiska institutet	51
7.	Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklam- utbildning	15
8.	Konstfackskolan	35
9.	Konsthögskolan	23
10.	Musikhögskolan i Stockholm	18
11.	Operahögskolan i Stockholm	14
12.	Teaterhögskolan i Stockholm	17
13.	Idrottshögskolan i Stockholm	40
14.	Högskoleutbildning på Gotland	223
15.	Universitetet i Uppsala	4 942
16.	Högskolan i Eskilstuna/Västerås	765
17.	Högskolan i Falun/Borlänge	748
18.	Högskolan i Gävle/Sandviken	915
19.	Högskolan i Örebro	1 454
20.	Universitetet i Linköping	1 713
21.	Högskolan i Jönköping	500
22.	Universitetet i Lund	6 253
23.	Högskolan i Halmstad	645
24.	Högskolan i Kalmar	639
25.	Högskolan i Karlskrona/Ronneby	645
26.	Högskolan i Kristianstad	552
27.	Högskolan i Växjö	1 163
28.	Universitetet i Göteborg	6 039
29.	Chalmers tekniska högskola	176

135

30 Högskolan i Borås 586

31. Högskolan i Karlstad 1 512

32. Högskolan i Skövde 556

33. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla 345

34. Universitetet i Umeå 3 922

35. Högskolan i Luleå 718

36. Högskolan i Sundsvall/Härnösand 877

37. Högskolan i Östersund 650

38. Långdistansundervisning 200

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Summa

47 000

1 Härutöver kommer verksamhet dels vid tolk- och översättarinstitutet, dels med
teckentolkar i en omfattning som motsvarar 290 årsstudieplatser.

Avvikelser från planeringsramarna skali anmälas till utbildningsdepartemen-
tet.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om högskolans dimensione-
ring beräknar jag medel under anslaget för ytterligare 430 årsstudieplat-
ser (+ 10 750 000 kr.).

Den verksamhet som bekostas från detta anslag är av skiftande ka-
raktär. En stor del av högskoleenheternas basutbud av ämneskurser
framför allt inom humaniora och samhällsvetenskap finns här. En stor
del av resurserna används också för fortbildning och vidareutbildning.

Jag viil för riksdagen redovisa hur jag ser på planeringen av utbudet
inom detta område.

Jag räknar med att universitet och högskolor i sin planering av såväl
befintliga som nya ämneskurser strävar efter att ge de studerande möj-
lighet och stimulans till att bedriva längre och fördjupade studier.

När det gäller planeringen av övriga kurser vill jag framför allt peka
på två områden där en ökning av insatsterna behövs.

Skolans lärare har ett stort behov av att kunna förnya och fördjupa
sin fortbildning inom ämnena. Om detta skall vara möjligt måste hög-
skolan planera sitt utbud av kurser så att man särskilt vänder sig till
skolans lärare.

1 vårt samhälle kommer kraven på kunskaper om det europeiska in-
tegrationsarbetet att bli allt större. Ett mycket viktigt delområde är kun-
skaper i EG-rätt och övrigt internationaliseringsarbete. Arbetet har här
kommit olika långt i landet. Yrkesverksamma jurister och andra med
behov av kunskaper inom området bör därför beredas möjligheter till
fortbildning.

Det bör ankomma på berörda högskolor att redovisa vilka åtgärder
de vidtar inom aktuella områden.

I prop. 1991/92:25 med anmälan om tilläggsbudget 1 till statsbudge-
ten för budgetåret 1991/92 anmälde jag en ökning av antalet platser i
den grundläggande högskoleutbildningen med 2000 fr.o.m vårterminen

136

1992. Andraterminskostnaderna för dessa utbildningsplatser beräknas
nu under detta anslag till 20 950 000 kr.

I prop. 1988/89:90 om ingenjörsutbildning angav min företrädare (s.
22) att utbildning på lokala linjer motsvarande sammanlagt ca 800 ny-
börjarplatser borde överföras till den nya ingenjörsutbildningen. UHÄ
har redovisat en plan för hur den samlade avvecklingen av dessa linjer
skall fördelas t.o.m. budgetåret 1994/95. För budgetåret 1992/93 har jag i
mitt förslag följt UHÄ:s plan.

I takt med att den nya tvååriga ingenjörsutbildningen byggs ut av-
vecklas lokala ingenjörslinjer vid ett antal högskolor, framför allt vid de
mindre och medelstora enheterna. Denna fråga har jag redan anmält
under anslaget D 8. Utbildning för tekniska yrken. Avvecklingen leder
till en fortsatt minskning av förevarande anslag (- 10 211 000 kr.).

Det fjärde året i den förlängda naturvetarutbildningen ersätter vissa
fristående kurser som finansierats av resp, universitets anslag för lokala
och individuella linjer samt fristående kurser. I enlighet med riksdagens
uttalande (UbU 1989/90:19, rskr 229) har UHÄ gjort en förnyad bedöm-
ning av hur stort belopp som därmed kan föras över från universiteten.
Detta belopp uppgår för budgetåret 1992/93 till 5 000 000 kr. Jag be-
räknar en minskning under förevarande anslag i enlighet med UHÄ:s
bedömning (-5 000 000 kr.) och har tidigare föreslagit motsvarande ök-
ning under anslaget D 8. Utbildning för tekniska yrken.

Som jag tidigare nämnt under anslaget D 9. Utbildning för adminis-
trativa, ekonomiska och sociala yrken har jag beräknat 960 000 kr. för
att täcka kostnaderna för en påbyggnadsutbildning för socionomer un-
der detta anslag.

De medel för högskolesamverkan över Kvarken, som innevarande
budgetår anvisats under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan
m.m., anslagsposten Till universitets- och högskoleämbetets disposition,
beräknar jag nu under förevarande anslag, anslagsposten Universitetet i
Umeå.

Riksdagen beslutade år 1988 med anledning av proposition om sär-
skilda regionalpolitiska satsningar i delar av Bergslagen och Norra Sve-
riges inland, om en långsiktig utbyggnad av den permanenta basorgani-
sationen vid bl a högskolan i Falun/Borlänge (prop. 1987/88:64, UbU 9,
rskr 211). Vissa medel har tidigare tillförts högskolan i enlighet härmed
(prop 1989/90:100, bil 10, s. 291, UbU 19, rskr 229). Jag beräknar nu
medel för ett fullföljande av riksdagens tidigare beslut ( + 8 319 000 kr.).

Kostnaderna för verksamheten vid tolk- och översättarinstitutet är
fr.o.m. innevarande budgetår beräknade under detta anslag och ingår i
anslagsposten till universitetet i Stockholm.

Medel för skolledarutbildning i Örebro som innevarande budgetår
har anvisats under anslaget B 6. Fortbildning m.m. beräknar jag för
budgetåret 1992/93 under förevarande anslag, anslagsposten Högskolan
i Örebro ( + 578 000 kr.).

Medel för utbildning vid Väfskolan i Borås, som innevarande budge-
tår har anvisats under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommuna-

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

la offentliga skolväsendet beräknar jag för budgetåret 1992/93 under fö-
revarande anslag, anslagsposten Högskolan i Borås (+ 1 045 000 kr.).

I tabellen över planeringsramar för lokala och individuella linjer
samt fristående kurser anger jag för budgetåret 1992/93 det sammanlag-
da antalet årsstudieplatser som svarar mot varje högskoleenhets anslags-
post enligt den beräkning jag nyss redovisat. Det får ankomma på rege-
ringen att fastställa rikttal för antagningskapaciteten på lokala och indi-
viduella linjer.

Studerandehälso vården

Regeringen har genom beslut den 23 februari 1989 låtit utreda frågan
om kårobligatoriet. En särskild utredare överlämnade i november 1990
underlag i frågan i betänkandet (SOU 1990:105) Studenten och tvångs-
anslutningen. Vad händer om obligatoriet försvinner? I utredningen be-
tonas att det måste finnas en garanti för en fungerande studerandehälso-
vård och att den i första hand bör vara inriktad på förebyggande samt
sociala och kurativa insatser. Studerandekårerna, vilka idag är huvud-
män, har inget ansvar för detta. Utredningen anser därför att högskolan
bör ta detta ansvar och föreslår att studerandehälsovården på varje ort
organiseras som stiftelse med högskolan som en av stiftarna.

Mot denna bakgrund förordar jag att medlen för studerandehälsovår-
den fördelas direkt till högskoleenheterna. Det blir därmed ett ansvar
för resp, högskoleenhet att på bästa sätt tillgodose de lokala behoven. I
vilken form detta skall ske kan bäst avgöras lokalt. Medel för detta ända-
mål har innevarande budgetår anvisats under anslaget F 6. Bidrag till
vissa studiesociala ändamål, anslagsposten 1. Bidrag till hälso- och sjuk-
vård för studerande. Jag beräknar nu motsvarande medel (15 826 000
kr.) under förevarande anslag under anslagsposterna för resp, högskola,
fördelat efter antalet årsstudieplatser.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(859 657 000 kr. + 113 304 000 kr. = ) 972 959 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

27. faställa planeringsramar för budgetåret 1992/93 enligt vad
jag har förordat,

28. till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för
budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 972 959 000
kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

138

D 14. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift 214 780 000

Anslag 256 000 000

Förslag 271 153 000

Reservation - 11 971 000 1

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

LNär statsbudgetens utfall for budgetåret 1990/91 fastställdes hade regeringen
inte fattat beslut om vissa merkostnader for löner.

Detta anslag avser statsbidrag till kommuner ocli landsting för utbild-
ning på allmänna utbildningslinjer, påbyggnadslinjer och fristående
kurser m. m. Anslaget avser även statsbidrag till vissa enskilda sjukskö-
terskeskolor och bidrag till Ericastiftelsen, Handelshögskolan i Stock-
holm, musiklärarutbildning i Arvika och Stiftelsen Edsbergs Musikinsti-
tut, Stiftelsen Stora Sköndal samt Stockholms Musikpedagogiska Insti-
tut.

Frågor om dimensionering och lokalisering m. m. av utbildning
inom kommunal högskoleutbildning redovisas under resp, sektorsanslag
och anslaget till lokala och individuella linjer samt fristående kurser.

A nslagsfördelning

Anslagspost

1991/92

Beräknad Varav löne-
ändring och pris-

1992/93 omräkning

Föredraganden

Utbildning för vårdyrken	195 263 000	+	9 468 000	6 069 000
Bidrag till Erica- stiftelsen	4 383 000	+	238 000	238 000
Bidrag till Handels- högskolan i Stockholm	21 781 000	+	3 815 000	3 815 000
Bidrag till musiklärarut- bildning i Arvika	18 673 000	+	1 105 000	1 105 000
Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut	2 838 000	+	96 000	96 000
Bidrag till Stiftelsen Stora Sköndal	3 529 000	+	110 000	110 000
Bidrag till Stockholms musikpedagogiska Institut	6 534 000	+	218 000	218 000
Till regeringens disposition 2 999 000		+	103 000	103 000
Summa kr.	256 000 000	+	15 153 000	11 754 000

139

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbe-
tet (UHÄ)

UHA avger anslagsframställning även för Ericastiftelsen och musik-
lärarutbildningen i Arvika.

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Ändamål Kostnad budgetåret 1992/93

2	Förändringar av ans lags teknisk natur
2.1	Utbildning för vårdyrken Uppräkning av statsbidrag	+	2 381 000
	Hälso- och sjukvårdslinjen, förlängd	+	8 401 000
Summa under 2		+	10 782 000
3	Konsekvenser av tidigare beslut
3.1	Hälso- och sjukvårdslinjen, 120/130 p	+	2 528 000
3.2	Rehabiliteringslinjen, 100 p	+	401 000
3.3	På byggnadslinjen i anslutning till laboratorieassistentlinjen, 2 p	+	19 000
3.4	Bidrag till Ericastiftelsen	+	299 000
Summa under 3		+	3 236 000
4	Budgetförslag
4.1	Sociala omsorgslinjen, 100 p	+	408 000
4.2	Påbyggnadslinjen i anslutning till hälso- och sjukvårdslinjen, 40 p		116 000
4.3	Påbyggnadslinjen Fördjupning i social omsorg, 20 + 20 p	+	291 000
Summa under 4		+	583 000
Summa punkterna 2-4		+	14 601 000

UHÄ hemställer att

1. anslagsposten Utbildning för vårdyrken beräknas utifrån 100 %
utnyttjande av nybörjarplatser och årsstudieplatser,

2. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om sociala omsorgslinjens
inriktning och förlängning samt inrättandet av en påbyggnadslinje i so-
cial omsorg, 40 poäng, fullföljs,

3. lokalisering och dimensionering av påbyggnadslinjen i social om-
sorg, 40 poäng, sker på det sätt som UHÄ föreslagit,

4. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som förordats,

5. under reservationsanslaget D 14. Bidrag till kommunal högskole-
utbildning med angiven fördelning på anslagsposterna anvisas

232 920 000 kronor.

140

Vidare har anslagsframställningar inkommit från handelshögskolan i Prop. 1991/92:100

Stockholm, Stiftelsen Stora Sköndal, Stockholms musikpedagogiska in- Bil. 9
stitut samt Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar under detta anslag medel för bidrag till allmänna utbild-
ningslinjer och lokala och individuella linjer samt fristående kurser
inom kommunal högskoleutbildning. I fråga om utbildningens dimen-
sionering och lokalisering m.m. hänvisar jag till vad jag anfört under
resp, sektorsanslag. Min medelsberäkning under förevarande anslag ut-
går i huvudsak från de planeringsramar som jag där har angett för ifrå-
gavarande utbildning. Under detta anslag beräknas också medel till vissa
fristående skolor. Antalet nybörjarplatser per landsting (motsvarande)
anges under anslaget D 10. Utbildning för vårdyrken. Statsrådet Ask har
minskat anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet, med 8,3 milj. kr. på grund av avvecklingen av den vårdin-
riktade kompletteringskursen i gymnasieskolan. Jag ökar förevarande
anslag med motsvarande belopp, vilket förs till anslagsposten Utbildning
för vårdyrken.

Sektorn för administrativa, ekonomiska och sociala yrken

Handelhögakolan i Stockholm

Bidraget till Handelshögskolan i Stockholm beräknar jag för nästa bud-
getår till sammanlagt 25 596 000 kr. I beloppet ingår 4 418 000 kr. för
utbildningsbidrag till doktorander. Som slutreglering av statsbidraget för
budgetåret 1989/90 beräknar jag 1 938 000 kr. Dessutom har jag berä-
knat 235 000 kr. för justering av utbildningsbidragen inom forskarut-
bildningen.

Stiftelsen Stora Sköndal

Jag beräknar bidraget till Stiftelsen Stora Sköndal till 3 639 000 kr. för
budgetåret 1992/93.

Sektorn för utbildning för vårdyrken

Jag har tidigare under anslaget D 7. Utbildning för vårdyrken behandlat
frågor om den kommunala högskolans utbildningar.

141

Mitt förslag: Ett nytt statsbidragssystem för den kommunala
delen av högskolan införs den 1 juli 1992. Statsbidragssystemet
ersätter det nuvarande bidragssystemet och grundar sig i prin-
cip på den genomsnittsmodell som statskontoret har utarbetat i
sin utredning 1991:25 Den kommunala högskolan - kostnader
och framtida statsbidrag. Bidraget per utnyttjad årsstudieplats
blir ett och detsamma för samtliga utbildningar inom den
kommunala delen av högskolan.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Statskontoret har haft i uppdrag att utreda och föreslå ett förenklat
schablonbidragssystem för den kommunala delen av högskolan. Stats-
kontoret skulle utarbeta förslag till ett så enkelt och lättöverskådligt
statsbid: ugssystem som möjligt utan att statens kostnader ökade. Uppdra-
get redovisades i oktober 1991 i statskontorets rapport 1991:25 Den
kommunala högskolan - kostnader och framtida statsbidrag. Flera mo-
deller för statsbidraget presenterades.

Genomsnittsmodellen innebär att ett bidragsbelopp i stället för da-
gens tre olika bidragsbelopp utbetalas till alla typer av medellånga vård-
utbildningar inom den kommunala delen av högskolan. Samma belopp
betalas ut per utnyttjad årsstudieplats, oavsett vilken av de allmänna ut-
bildningslinjer, lokala linjer och fristående kurser inom planeringsra-
men som avses. Tilldelningen av statsbidrag beräknas utifrån utnyttjade
antal årsstudieplatser för budgetåret före. Statsbidraget för budgetåret
1992/93 beror alltså på det totala antalet utnyttjade årsstudieplatser för
1991/92. Ett landsting kan emellertid inte få mer i statsbidrag än det an-
tal planerade årsstudieplatser som landstinget enligt planeringsramen
har fått sig tilldelat. Utbetalningen bör ske en gång per år ( i stället för
som nu två gånger per år). För enkelhetens och flexibilitetens skull
skall vid utbetalningstillfället ingen vikt fästas vid vilken eller vilka ut-
bildningar inom planeringsramen som huvudmännen har prioriterat.
Skälen för mitt förslag: Jag föreslår att den s.k. genomsnittsmodellen till-
lämpas, eftersom;

- den är enkel att förstå,

- den inte förändrar kostnadsfördelningen mellan staten och landstings-
kollektivet (motsv.) i stort,

- den inte kan generera varken reservationer eller underskott.

- den inte kostar mer för staten än dagens statsbidrag gör.

Genomförandet av genomsnittsmodellen innebär att såväl staten som
landstingen kan göra betydande rationaliseringsvinster.

Ericastiftelsen

Jag beräknar bidraget till Ericastiftelsen till 4 621 000 kr för budgetå-
ret 1992/93.

142

Sektorn för undervisningsyrken

Jag beräknar medel för musiklärarutbildning i Arvika med 19 778 000
kr. Vidare beräknar jag 6 752 000 kr. för statsbidrag till Stockholms
Musikpedagogiska Institut.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Sektorn för kulturyrken

Jag beräknar bidraget till Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut till 2 934 000
kr. för budgetåret 1992/93.

I övrigt är mitt förslag till beräkning av detta anslag en uppföljning
av de förslag som min företrädare anmälde i förra årets budgetproposi-
tion.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
( 256 000 000 + 15 153 000 = ) 271 153 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

29. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1992 införa ett nytt
statsbidragssystem för den kommunala delen av högskolan, i över-
ensstämmelse med de riktlinjer som här förut angivits

30. till Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m. för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 271 153 000 kr.

143

D 15. Europeisk utbildningssamverkan

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1992/93 Nytt anslag förslag 45 169 000

Från anslaget bestrids kostnader för Sveriges deltagande i den europeis-
ka gemenskapens utbildningsprogram, COMETT, ERASMUS och
TEMPUS.

Anslagsfördelning

Anslagspost/ Medel för	Anslagsfördelning
Anslagspost/ Medel för	Föredraganden
1 COMETT	14 169 000
2. ERASMUS	22 000 000
3. TEMPUS	9 000 000
Summa kr.	45 169 000

Föredragandens överväganden

Sverige deltar sedan den 1 januari 1990 i de europeiska gemenskapernas
(EG) utbildningsprogram COMETT som har tillkommit för att genom
utbildning underlätta kunskapsöverföring mellan högskola och närings-
liv. Medel för avgiften för programdeltagandet anvisas innevarande bud-
getår under anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., an-
slagsposten Till universitets- och högskoleämbetets disposition. Jag före-
slår nu att dessa medel anvisas under ett nytt förslagsvis betecknat anslag
D 15 Europeiskt utbildningssamarbete. Under detta anslag beräknar jag
också kostnaderna för svenskt deltagande i EG-programmet ERASMUS,
som är ett program för utbyte av studenter, lärare och administratörer
mellan universitet och högskolor i EG- och EFTA-området.

Regeringen har vidare gett UHÄ i uppdrag att förbereda svenskt del-
tagande i EG:s universitetsutbytesprogram med central- och Östeuropa
TEMPUS (Trans-European Mobility Scheme for University Studies)
fr.o.m. budgetåret 1992/93. Jag har beräknat medel även för detta ända-
mål under det nya anslaget.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

45 169 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

31. till Europeiskt utbildningssamverkan anvisa ett förslagsanslag
på 45 169 000 kr.

144

E. Forskning och forskarutbildning

Inledning

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Allmänt

Riksdagen beslutade våren 1990 på grundval av förslag i prop.
1989/90:90 om forskning om resursramar för de kommande tre budgetå-
ren (UbU 25, rskr. 328). För budgetåret 1992/93 innebär detta för forsk-
ningen och forskarutbildningen inom utbildningsdepartementets verk-
samhetsområde en resursförstärkning om 189,5 milj.kr. som fördelar sig
på följande ändamål.

Ändamål	(milj.kr.)
Studiefinansieringen i forskarutbildningen	31,2
Rådsorganisationen	16,0
Internationellt forskningssamarbete	18,0
Lokaler	28,0
Utrustning	7,0
Forskartjänster inom de humanistiska och
matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna	35,0
Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och
medelstora högskolor	8,0
Kulturvetenskaplig forskning	1,8
Konstnärligt utvecklingsarbete	3,2
Rörlig resurs för lärare inom den kommunala
delen av högskolan	7,0
Forskning om den offentliga sektorn	10,0
Vetenskapliga bibliotek	5,6
Vissa insatser för långsiktig kunskaps-
uppbyggnad
- Miljöforskning	9,0
- Materialteknik	5,0
- Ungdomsforskning	1,0
- Forskning om äldre	1,5
- Arbetsmarknadspolitisk forskning	1,0
- Europeisk integrationsrätt	1,2
Summa	189,5

1990 års forskningsproposition innebär att följande nya tjänster som
professor inrättas den 1 juii 1992.

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Rättelse: S. 147 rad 9 Tillkommit: Utbildningsbidragen---månad. S. 153, 154, 156,

158, 161, 163, 168, 170 Nya tabellbelopp S. 157 rad 11 nedifrån Står: 3083000 Rättat
till: 4000000---moms, S. 164 rad 11 Står: 8316000 Rättat till: 8422000 S. 171 rad

17 nedifrån Står: 6603000 Rättat till: 6666000

145

Fakultet/Ämne	Högskoleenhet 1
Humanistisk fakultet
Masskommunikationsforskning	UUm
Juridisk fakultet
Europeisk integrationsrätt	US
Samhällsvetenskaplig fakultet
Psykologi med inriktning mot äldre människor	UG
Sociologi med inriktning mot socialpolitik	UUm
Det konstnärliga området
Koreografi	DH
Violinspel	UL
Musikalisk instudering	OH
Dramatik	DI/TH

'US = universitetet i Stockholm, DH = danshögskolan, DI= dramatiska institu-
tet, OH = operahögskolan i Stockholm, TH = teaterhögskolan i Stockholm, UL
= universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet i
Umeå.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Omprövning av professurer

1 kompletteringspropositionen 1990/91:150, bil. 11:7 (s. 72 f.) föreslog fö-
redraganden att regering och riksdag inte skulle besluta om inrättande,
tillsättning och omprövning av tjänster som professor. Riksdagen hade
inte något att erinra mot förslaget (UbU 21, rskr. 389).

De nya reglerna skall träda i kraft den 1 juli 1993. Universitets- och
högskoleämbetet deltar efter den 1 oktober 1991 inte i behandlingen av
frågor om omprövning av professurer. Ärenden om omprövning skall i
stället intill utgången av budgetåret 1992/93 ställas direkt till regeringen.
I det följande redovisas ställningstaganden i fråga om de förslag till om-
prövning som inkommit till regeringen.

Sludiefinansiering inom forskarutbildningen

Efter förslag i 1990 års forskningsproposition beslöt riksdagen att ytterli-
gare 100 milj. kr. skulle användas för kostnader för omvandling av ut-
bildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster under treårspe-
rioden 1990/91-1992/93. Av det angivna beloppet har 37,6 milj.kr. an-
vänts för att omvandla samtliga utbildningsbidrag vid de tekniska fakul-
teterna under budgetåret 1990/91. Under budgetåret 1991/92 fördelades
sammanlagt 31,2 milj.kr. för omvandling av utbildningsbidrag till dok-
torandtjänster vid övriga fakulteter.

146

För budgetåret 1992/93 beräknar jag i det följande sammanlagt 41,9
milj.kr. för omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster.

Av detta belopp utgör 31,2 milj.kr. det tillskott till studiefinansie-
ringen, som riksdagen med anledning av forskningspropositionen 1990
beslutade om för det sista året av budgetperioden.

Jag beräknar vidare att ytterligare cirka 85 utbildningsbidrag kan
omvandlas under nästa budgetår för de 10,7 milj.kr. som nu kan till-
skjutas. Dessa medel bör fördelas mellan de humanistiska (4 milj.kr.)
och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (6,7 milj.kr.). Ut-
bildningsbidragen kommer från den 1 juli 1992 att utgå med 10 815 kr.
per månad.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Tandvård i anslutning till tandläkarutbildning och forskning

Den tandvård som bedrivs i anslutning till tandläkarutbildning och
forskning skall enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:41, UbU 23, rskr.
205) föras över till kommunalt huvudmannaskap. Hittills har riksdagen
beslutat om ändrat huvudmannaskap för den tandvård som bedrivs vid
universiteteten i Göteborg och Umeå (prop. 1987/88:170, UbU 39, rskr.
334 och prop. 1985/86:68, UbU 9, rskr. 111). Samarbetet mellan staten
och tandvårdshuvudmännen regleras i avtal. Staten betalar ersättning till
tandvårdshuvudmännen. Beloppen har fastställts genom förhandling.

Regeringen uppdrog i juni 1990 åt en särskild sakkunnig (landshöv-
dingen Rolf Wirtén) att föra statens talan i förhandlingar med Malmö
kommun om att föra över den tandvårdande verksamheten vid universi-
tetet i Lund till kommunalt huvudmannaskap.

Regeringen tillkallade i oktober 1990 en särskild utredare (landshöv-
dingen Rolf Wirtén) med uppdrag att pröva förutsättningarna för kom-
munaiisering av tandvården vid karolinska institutet. Utredaren skulle
också med utgångspunkt i det system för driftersättning i samband med
medicinsk klinisk utbildning och forskning som presenterades i prop.
1989/90:90 om forskning, avsnitt 17 s. 221, förbereda motsvarande för-
ändring för klinisk odontologisk utbildning och forskning m.m. Utred-
ningsarbetet har blivit försenat. Jag avser att återkomma till riksdagen
med förslag.

Tjänsteorganisation inom den kommunala delen av högskolan m.m.

I 1990 års proposition om forskning presenterades en ändrad tjänsteor-
ganisation för den kommunala högskolan. Landstingsförbundet hade
förklarat sig berett att verka för att tjänster som FoU-lärare ersätts med
tjänster som högskolelektor under innevarande treårsperiod. Regeringen
kommer inom kort att besluta om de förordningsändringar m.m. som
krävs för övergång till ändrad tjänsteorganisation för den kommunala
delen av högskolan. Landstingsförbundet kommer att vidta ytterligare
erforderliga åtgärder. Det ankommer på berörda statliga högskoleenhe-
ter att informera de kommunala högskolemyndigheterna om vilka reg-
ler och rutiner som gäller i samband med tillsättning av tjänster som
högskolelektor och vid fördelning av medel ur rörlig resurs.

147

I 1990 års proposition om forskning föreslogs också att 7 milj.kr.
fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle anvisas under anslaget till de medicin-
ska fakulteterna som en rörlig resurs för lärare inom den kommunala
delen av högskolan. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har på
regeringens uppdrag efter yttranden från berörda högskoleenheter,
Landstingsförbundet och vårdhögskolorna föreslagit att medlen fördelas
lika mellan de samhällsvetenskapliga och de medicinska fakulteterna.
Beträffande universitetet i Linköping föreslås medel enbart anvisas den
medicinska fakulteten. Jag finner UHÄ:s förslag väl avvägt och återkom-
mer i det följande under anslagen Samhällsvetenskapliga fakulteterna
m.m. och Medicinska fakulteterna med förslag beträffande ifrågavarande
medel.

Övriga frågor

I skrivelse till riksdagen 1990/91:50 redovisade regeringen sin avsikt att
genomföra ett treårigt program, där hela den statliga administrationen
genom produktivitetsförbättringar och strukturella förändringar skall
reduceras med 10 %. Anslagen till myndigheterna inom forskningsråds-
organisationen kommer i enlighet härmed att inför nästa budgetår
minskas med belopp som anges i det följande.

Fakuitetsanslagen samt anslagen till övriga myndigheter inom områ-
det forskning och forskarutbildning kommer inför budgetåret 1993/94
att minskas med motsvarande 10 % av den del av anslagen som utgör
kostnader för administration.

Det fortlöpande kravet på rationalisering inom den statliga adminis-
trationen innebär att den del av anslagen som avser dessa ändamål mins-
kas med 1,5 % varav två tredjedelar används för produktivitetshöjande
åtgärder inom resp, verksamhetsområde. Med avseende på verksamhets-
området forskning och forskarutbildning har här medel avsatts framför
allt för att höja den ekonomi-administrativa kompetensen.

De förändringar i högskolans styr- och anslagssystem som riksdagen
tidigare har beslutat om (prop. 1988/89:65, UbU 9, rskr. 148) samt de
förändringar som blir en följd av den administrativa rationalisering,
som beslutats för högskolan i enlighet med förslag i kompletteringspro-
positionen 1991 (prop. 1990/91:150 bil. 11:7, UbU 21, rskr. 389) Om-
ställning och minskning av den statliga administrationen, bör enligt min
rnening stödjas genom särskilda högskolegemensamma utvecklingspro-
jekt. Det gäller främst verksamheter som ekonomiadministrativ utveck-
ling samt utvärdering av högskolans verksamhet och utbildning i anslut-
ning till dessa aktiviteter Jag beräknar därför medel för detta änamål
under anslaget Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, anslags-
posten Till regeringens disposition.

Vissa anslagsfrågor

Fr.o.m. budgetåret 1991/92 beräknas anslagen exklusive mervärdeskatt. I
regleringsbrev för budgetåret 1991/92 har sammanlagt 123 987 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

148

förts bort från anslagen i form av Ej disponibla medel. Anslagsökningar-
na för budgetåret 1992/93 är beräknade exklusive mervärdeskatt.

Regeringen har beslutat att forskningsrådens beslut om anslag över-
stigande 3 milj.kr. inte längre behöver underställas regeringen för pröv-
ning.

UHÄ har fört fram förslag från universitetet i Umeå om vissa an-
slagsjusteringar till följd av dels ändrad fördelning av kostnaderna för
vissa gemensamma funktioner, dels korrigering av tidigare gjord löne-
omräkning. Universiteten i Uppsala och Lund har även fört fram för-
slag om anslagsjusteringar till följd av utfallet i de lokala löneförhand-
lingarna. UHÄ har tillstyrkt förslaget. Jag föreslår att dessa justeringar
genomförs, och har beaktat detta vid medelsberäkningarna under berör-
da anslag.

Enligt vad finansministern redovisat i bil. 1 (avsnitt 9) om beräkning
av lönekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om

41,5 %.

Med anledning av den treåriga forskningsramen i forskningsproposi-
tionen har myndigheterna i regel inte lämnat förslag till ytterligare för-
ändringar inför budgetåret 1992/93.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Löne- och prisomräkning

UHÄ har hemställt om löneomräkning för anslagen till forskning och
forskarutbildning budgetåret 1992/93 med 99 182 000 kr. UHÄ:s beräk-
ningar avser endast kostnader för centralt träffade avtal.

Forskningsråden och forskningsrådsnämnden har inkommit med
motsvarande underlag.

Till grund för löneomräkningen av anslagen till forskning och fors-
karutbildning ligger de avtal som tidigare i dag har redovisats i bilaga 1
till budgetpropositionen, avsnittet Statsbudgeten och Särskilda frågor.
Höjningarna av professorslöner fr.o.m. den 1 oktober 1990 och den 1 ja-
nuari 1991 har beaktats. I löneomräkningen har vidare beräknats kost-
nader för lönehöjningar för de arbetstagare som omfattas av det statliga
läkaravtalet. Höjningarna har beräknats fr.o.m. den 1 juli 1990. Vidare
har beräknats kostnader för ändringar i kollektivavtal för arvodesanställ-
da lokalvårdare fr.o.m. den 1 oktober 1990. UHÄ har dock inte redovi-
sat kostnader för höjning av månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1991 för an-
ställda med månadslön under 14 201 kr. varför hänsyn ej har kunnat tas
till denna kostnad i löneomräkningen. Vid löneomräkningen av forsk-
ningsrådsanslagen har inte kunnat beaktas de belopp som avsattes i
RALS 1989-90 för löneåtgärder främst för marknadskänsliga grupper
och för att trygga en långsiktig personalförsörjning vid i första hand an-
slagsmyndigheter. Kostnaderna för nämnda löneökningar kommer att
regleras genom beslut om täckning av merutgifter avseende lönekostna-
der för budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Jag har beräknat en generell prisomräkning med 7 %.

149

Den sammanlagda löne- och prisomräkningen för anslagen till forsk-
ning och forskarutbildning uppgår till 312 589 000 kr. Löne- och pris-
omräkningen redovisas i det följande för varje anslag och anslagspost.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Sammanfattning av budgetförslag för forskning och forskarutbildning m.m.

Medel för forskning och forskarutbildning m.m. kommer vid bifall till
mina förslag att fördelas på följande sätt.

Medel för forskning och forskarutbildning fördelade på fakulteter
(motsvarande)

Ändamål	Milj.kr.
Humanistiska fakulteterna	404
Teologiska fakulteterna	31
Juridiska fakulteterna	38
Samhällsvetenskapliga fakulteterna	466
Medicinska fakulteterna	870
Odontologiska fakulteterna	91
Farmaceutiska fakulteten	33
Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna	917
Tekniska fakulteterna	896
Temaorienterad forskning	40
Konstnärligt utvecklingsarbete	21
Övrigt	76
Ej fördelat	115
Summa	3 998

Medel för forskning och forskarutbildning under fakultetsanslagen
fördelade på högskoleenheter

Högskoleenhet

Belopp kr.

Universitetet i Stockholm

Tekniska högskolan i Stockholm

Karolinska institutet

Högskolan för lärarutbildning i Stockholm

Universitetet i Uppsala

Universitetet i Linköping

Universitetet i Lund

Universitetet i Göteborg

Chalmers tekniska högskola

Universitetet i Umeå

Högskolan i Luleå

480

279

330

622

222

670

470

247

378

113

150

De mindre och medelstora högskolorna	45	Prop. 1991/92:100
Övrigt	21	Bil. 9
Ej fördelat	115
Summa	3 998

Medel för forskningsråden m. m.
Ändamål	Milj.kr.
Forskningsråd m.m.
- viss tvärvetenskaplig forskning	73
- humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet	194
- medicinska forskningsrådet	341
- naturvetenskapliga forskningsrådet	464
- rymdforskning	32
- polarforskning	20
Övrigt forskningsstöd
- europeisk forskningssamverkan	352
- forskningsinstitut m.m.	60
- kungl. biblioteket m.m.	106
- vissa ersättningar för klinisk utbildning
och forskning m.m.	1 371
Övrigt	32
Summa	3 045

151

E 1. Humanistiska fakulteterna

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	272 497 000	Reservation* 7 369 158
1991/92	Anslag	363 116 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	355 975 000
1992/93	Förslag	404 401 000	* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser humanistisk forskning och forskarutbildning vid uni-
versiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå.

Anslagspost	1991/1992 exkl. mer- värdeskatt		Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Universitetet i	Stockholm	86 904 000	+ 12 152 000	3 562 000
Universitetet i	Uppsala	85 888 000	+ 10 680 000	3 067 000
Universitetet i	Lund	70 954 000	+ 9 584 000	2 303 000
Universitetet i	Göteborg	75 106 000	+ 9 526 000	2 469 000
Universitetet i	Umeå	37 123 000	+ 6 484 000	947 000
Summa		355 975 000	-i- 48 426 000	12 348 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel
för vissa ändamål inom de humanistiska fakulteterna budgetåret 1992/93
enligt följande.

För vissa forskningsinsatser inom det humanistiska området beräk-
nas 3 500 000 kr. med reduktion för moms för var och en av de fem fa-
kulteterna. I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 10 s.
173) har redovisats vilka riktlinjer som gäller för medlens nyttjande.

Jag har vidare beräknat en förstärkning av medlen för de vetenskap-
liga bibliotekens verksamhet inom det humanistiska området med
900 000 kr. med reduktion för moms för vart och ett av de berörda uni-
versiteten.

För förstärkning av forskningen vid centrum för stillahavsasienstudi-
er vid universitetet i Stockholm beräknas 980 000 kr.

Vidare beräknar jag medel för en tjänst som professor i masskom-
munikationsforskning vid universitetet i Umeå.

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Regeringen har beslutat att professuren i semitiska språk vid universi-
tetet i Lund skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1, bil. 10, s
361, SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit att tjänsten som profes-
sor i språkvetenskaplig databehandling vid universitetet i Göteborg åter-

152

besätts som professur i språkvetenskaplig databehandling med särskild Prop. 1991/92:100
inriktning på svenska. Bil. 9

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
sammanlagt 4 980 000 kr. Därutöver beräknar jag, i enlighet med vad
jag tidigare anfört ytterligare medel för detta ändamål (+ 4 000 000 kr.).
För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa
budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet

Universitetet i Stockholm

Universitetet i Uppsala

Universitetet i Lund

Universitetet i Göteborg
Universitetet i Umeå

Belopp kr.

21 742 000

21 400 000

19 792 000

17 358 000

7 307 000

87 599 000

Övriga frågor

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar
avseende universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(355 975 000 + 48 426 000= ) 404 401 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att till Humanistiska fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvi-
sa ett reservationsanslag på 404 401 000 kr.

E 2. Teologiska fakulteterna

1990/91	Utgift	23 232 339
1991/92	Anslag	29 314 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	28 872 000
1992/93	Förslag	31 171 000

Anslaget avser teologisk forskning och forskarutbildning vid univer-
siteten i Uppsala och Lund.

153

A nslagsfördelning

Högskoleenhet	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Universitetet i Uppsala	14 550 000	+ 1 067 000	515 000
Universitetet i Lund	14 322 000	+ 1 232 000	521 000
Summa	28 872 000	+ 2 299 000	1 036 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag en för-
stärkning av medlen för de vetenskapliga bibliotekens verksamhet inom
det teologiska området med 250 000 kr. med reduktion för moms för
vart och ett av universiteten.

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet1
Kyrko- och samfundsvetenskap	UU
Kyrko- och samfundsvetenskap	UL
■UU = universitetet i Uppsala, UL =	universitetet i Lund

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
sammanlagt 542 600 kr.

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör
nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet	Belopp kr.
Universitetet i Uppsala	3 450 000
Universitetet i Lund	3 236 000
	6 686 000

154

Övriga frågor

Jag har vid mina beräkningar tagit hänsyn till vissa anslagsjusteringar
avseende universiteten i Uppsala och Lund.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

(28 872 000+ 2 299 000 = ) 31 171 000 kr

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

2. att till Teologiska fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 31 171 000 kr.

E 3. Juridiska fakulteterna

1990/91	Utgift	28 030 726	Reservation* 100 683
1991/92	Anslag	35 197 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	34 286 000
1992/93	Förslag	38 258 000	* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser juridisk forskning och forskarutbildning vid universi-
teten i Stockholm, Uppsala och Lund.

Högskoleenhet	1991/92	Beräknad	Löne- och
	exkl. mer-	ändring	prisom-
	värdeskatt	1992/93	räkning
Universitetet i Stockholm 13 230 000		+ 2 277 000	1 316 000
Universitetet i Uppsala	11 845 000	+ 1 125 000	213 000
Universitetet i Lund	9 211 000	+ 570 000	169 000
Summa	34 286 000	+ 3 972 000	1 698 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel
för en tjänst som professor i europeisk integrationsrätt vid universitetet i
Stockholm.

Ämnesinnehåll för tjänst som professor

Regeringen har beslutat att professuren i försäkringsrätt vid universitetet
i Stockholm skall återbesättas med oförändrat ämnesinnehåll.

155

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
sammanlagt 537 000 kr.

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör
nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Högskoleenhet

Belopp kr.

Universitetet i Stockholm

Universitetet i Uppsala

Universitetet i Lund

2 321 000

3 179 000

2 430 000

7 930 000

Övriga frågor

Jag har vid mina beräkningar tagit hänsyn till vissa anslagsjusteringar
avseende universiteten i Uppsala och Lund.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(34 286 000 + 3 972 000 =) 38 258 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

3. till Juridiska fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett re-
servationsanslag på 38 258 000 kr.

E 4. Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.

1990/91	Utgift	322 558 015	Reservation* 12 402 732
1991/92	Anslag	439 396 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	430 845 000
1992/93	Förslag	471 591 000	* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser samhällsvetenskaplig forskning och forskarutbildning
vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg,
Umeå och högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt verksamhe-
ten vid statens psykologisk-pedagogiska bibliotek.

156

Anslagsfördelning

Högskoleenhet	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93		Löne- och prisom- räkning
Universitetet i Stockholm	98 502 000	+	10 881 000	3 947 000
Högskolan för lärarut- bildning i Stockholm	6 156 000	+	267 000	165 000
Universitetet i Uppsala	70 528 000	+	6 795 000	2 455 000
Universitetet i Linköping	8 592 000	+	585 000	375 000
Universitetet i Lund	76 575 000	+	5 619 000	2 227 000
Universitetet i Göteborg	95 646 000	+	11 565 000	2 917 000
Universitetet i Umeå	69 313 000	+	4 797 000	2 373 000
Statens psykologisk- pedagogiska bibliotek	5 533 000	+	237 000	175 000
Summa	430 845 000	+ 40 746 000		14 634 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel
för vissa ändamål inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.
budgetåret 1992/93 enligt följande:

- en professur i psykologi med inriktning mot äldre människor vid uni-
versitetet i Göteborg,

- en professur i sociologi med inriktning mot socialpolitik vid universi-
tetet i Umeå,

- förstärkningar avseende vårdvetenskap vid universitetet i Uppsala,

- förstärkningar avseende ekonomi med socialpolitisk inriktning vid
universitetet i Lund.

Forskning om offentlig sektor

Enligt riksdagens beslut i anledning av proposition Forskning om den
offentliga sektorn (prop. 1991/92:16, FiU 4, rskr. 14) beräknas en för-
stärkning av medlen för forskning om offentlig sektor med + 4 000 000
kr., med reduktion för moms, vardera vid universiteten i Stockholm
och Göteborg.

Ämnesinnehåll för tjänster som professor m.m.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll

Högskoleenhet 1

Socialt arbete	US
Pedagogik	HLS
Pedagogi k	UU
Sociologi	uu
Vuxenpedagogik	ULi

157

1 US = universitetet i Stockholm, HLS = högskolan för lärarutbildning i Stock-
holm, UU = universitetet i Uppsala, ULi = universitetet i Linköping

Jag förordar i enlighet med förslag från universitetet i Göteborg och
Chalmers tekniska högskola, att den för universitetet och högskolan ge-
mensamma professuren i administrativ databehandling fr.o.m. den 1 juli
1992 skall omfatta tjänstgöringsskyldighet enbart vid universitetet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Studiefinansiering inom, forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
sammanlagt 5 990 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och
doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som
anges i följande tabell.

Högskoleenhet	Belopp kr.
Universitetet i Stockholm	20 432 000
Universitetet i Uppsala	18 866 000
Universitetet i Linköping	1 670 000
Universitetet i Lund	22 640 000
Universitetet i Göteborg	23 206 000
Universitetet i Umeå	10 495 000
Summa	97 309 000

Vissa forskningsresurser för lärare inom kommunal högskoleutbildning

I enlighet med vad jag inledningsvis anfört har jag vid min beräkning av
förevarande anslag beräknat motsvarande 583 000 kr. till vardera uni-
versitetet i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå för en rörlig
resurs för lärare inom den kommunala delen av högskolan.

Övriga frågor

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar
avseende universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(430 845 000 + 40 746 000 = ) 471 591 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. bemyndiga regeringen att ändra tjänstgöringsskyldighet för
tjänst som professor i enlighet med vad jag förordat,

5. till Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 471 591 000 kr.

158

E 5. Medicinska fakulteterna

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	667 405 693
1991/92	Anslag	831 590 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	812 653 000
1992/93	Förslag	870 043 000

Anslaget avser medicinsk forskning och forskarutbildning vid karo-
linska institutet samt vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Gö-
teborg och Umeå.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Karolinska institutet	276 764 000	+ 21 806 000	15 187 000
Universitetet i Uppsala	114 861 000	+ 4 583 000	4 805 000
Universitetet i Linköping	61 468 000	+ 6 522 000	4 315 000
Universitetet i Lund	126 038 000	+ 10 022 000	7 899 000
Universitetet i Göteborg	129 548 000	+ 9 772 000	6 298 000
Universitetet i Umeå	99 906 000	+ 8 753 000	4 622 000
Universitets- och
högskoleämbetet	4 068 000	- 4 068 000
Summa	812 653 000	+ 57 390 000	43 126 000

Skrivelse har inkommit från Riksförbundet Cystisk Fibros angående
inrättande av en professur för klinisk CF-forskning.

Skrivelse har inkommit från Sveriges Riksidrottsförbund angående
ökade resurser för idrottsforskning m.m.

Föredragandens överväganden

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1 bil. 10 s. 361, SU
42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för tjäns-
ter som professor enligt följande:

Tidigare ämnesinnehåll Högskoleenhet 1	Ändrat ämnesinnehåll
Chock- och brännskadevård, UU förenad med överläkartjänst vid Akademiska sjukhuset	Intensiv- och bränn- skadevård, förenad med överläkartjänst vid Akademiska sjuk- huset

Farmakologi

Muskelforskning

159

Klinisk fysiologi, förenad UL
med överläkartjänst vid

Malmö allmänna sjukhus

Transplantationsbiologi UG

Klinisk fysiologi med
nuklearmedicin,
förenad med över-
läkartjänst vid Malmö
allmänna sjukhus

Transfusionsmedicin,
förenad med över-
läkartjänst vid
Sahlgrenska sjukhuset

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i
Göteborg

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas
med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet 1
Barn- och ungdomspsykiatri, förenad med överläkartjänst vid Akademiska sjukhuset	UU
Endokrinologi, förenad med överläkartjänst vid Malmö allmänna sjukhus	UL
Allmänmedicin, förenad med överläkar- tjänst vid vårdcentral i Umeå	UUm
Oto-rhino-laryngologi, förenad med över- läkartjänst vid regionsjukhuset i Umeå	UUm
Virologi, förenad med överläkartjänst vid regionsjukhuset i Umeå	UUm

•UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i Lund, UUm = universitetet i
Umeå.

Vissa forskningsresurser för lärare inom kommunal högskoleutbildning

I enlighet med vad jag inledningsvis har anfört har jag vid beräkning av
förevarande anslag beräknat motsvarande 583 000 kr. till vardera karo-
linska institutet, universitetet i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå,
samt till hälsouniversitetet i Linköping 1 170 000 kr. för en rörlig resurs
för lärare inom den kommunala delen av högskolan.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
sammanlagt 6 121 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och
doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som
anges i följande tabell.

160

Högskoleenhet

Belopp kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Karolinska institutet

Universitetet i Uppsala
Universitetet i Linköping
Universitetet i Lund
Universitetet i Göteborg

Universitetet i Umeå

Lund

23 610 000

13 329 000

4 942 000

15 083 000

14 466 000

9 538 000

80 968 000

Övriga frågor

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag ökade
medel för den folkhälsovetenskapliga forskningen vid karoiinska institu-
tet (+ 408 000 kr.).

Riksdagen har beslutat om en ökning av antalet platser på läkarlin-
jen vid universitetet i Umeå (prop. 1988/89:100 bil. 10, UbU 21 och 25,
rskr. 196 och 207). Bedömningar av resursbehoven för grundläggande
högskoleutbildning resp, forskning och forskarutbildning görs normalt
utifrån skilda kriterier. Riksdagen anförde dock att ökningen av antalet
platser i Umeå borde följas av en uppräkning av resurser för både
grundutbildning och forskning. Medel har beräknats för utökad forsk-
ningsorganisation vid universitetet i Umeå i enlighet med universitets-
och högskoleämbetets (UHÄ) förslag (+ 1 520 000 kr.).

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar
avseende universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Jag har i det föregående under anslaget D 2. Servicemyndigheten be-
räknat medel för vissa kostnader för försöksdjur m.m. Medlen avser
bl.a. kurser för personal som arbetar med försöksdjur. I enlighet här-
med föreslås en motsvarande minskning av förevarande anslag (-
4 346 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(812 653 000 + 57 390 000 = ) 870 043 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Medicinska fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 870 043 000 kr.

161

11 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 100. Bilaga 9

E 6. Odontologiska fakulteterna

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	65 241 130	Reservation* 7 470 192
1991/92	Anslag	89 243 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	87 556 000
1992/93	Förslag	91 221 000	* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser odontologisk forskning och forskarutbildning vid ka-
rolinska institutet samt universiteten i Lund, Göteborg och Umeå.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet	1991/92	Beräknad	Löne- och
	exkl. mer-	ändring	prisom-
	värdeskatt	1992/93	räkning
Karolinska institutet	27 364 000	+ 1 582 000	864 000
Universitetet i Lund	21 787 000	+ 711000	546 000
Universitetet i Göteborg	16 744 000	+ 1 034 000	586 000
Universitetet i Umeå	21 661 000	+ 338 000	582 000
Summa	87 556 000	+ 3 665 000	2 578 000

Föredragandens överväganden

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1 bil. 10 s. 361,

SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för
tjänster som professor enligt följande:

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet 1	Nytt ämnesinnehåll
Odontologisk röntgendiag- nostik, förenad med upp- drag som övertandläkare	UL	odontologisk diagno- stik, särskilt radio- logisk diagnostik, förenad med uppdrag som övertandläkare
Oral kirurgi, förenad med uppdrag som övertandläkare	UL	oral kirurgi med maxillofacial kirurgi förenad med uppdrag som övertandläkare alternativt överläkar- tjänst
Klinisk bettfysiologi, före- nad med uppdrag som över- tandläkare	UG	odontologisk psyko- somatik, förenad med uppdrag som över- tandläkare

162

Odontologisk röntgen- UUm

diagnostik, förenad med
uppdrag som övertandläkare

oral diagnostisk radio-
logi, förenad med
uppdrag som över-
tandläkare

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

lUL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg, UUm = universitetet
i Umeå

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
974 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjäns-
ter bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande
tabell.

Högskoleenhet

Belopp kr.

Karolinska institutet

Universitetet i Lund

Universitetet i Göteborg

Universitetet i Umeå

4 556 000

2 989 000

2 962 000

2 324 000

12 831 000

Övriga frågor

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar
avseende universiteten i Lund och Umeå .

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(87 556 000 + 3 665 000 =) 91 221 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. till Odontologiska fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 91 221 000 kr.

E 7. Farmaceutiska fakulteten

1990/91	Utgift	27 136 797	Reservation* 728 200
1991/92	Anslag	31 682 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	30 811 000
1992/93	Förslag	32 606 000	* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser farmaceutisk forskning och forskarutbildning vid uni-
versitetet i Uppsala.

163

Anslagsfördelning				Prop. 1991/92:100 Bil. 9
Högskoleenhet	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning	Prop. 1991/92:100 Bil. 9
Universitetet i Uppsala	30 811 000	+ 1 795 000	949 000
Summa	30 811 000	+ 1 795 000	949 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
631 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjäns-
ter bör nästa budgetår beräknas minst 8 422 000 kr.

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat viss anslagsjustering.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(30 811 000 + 1 795 000 =) 32 606 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

8. att till Farmaceutiska fakulteten för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 32 606 000 kr.

E 8. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
m.m.

1990/91	Utgift	642 049 772
1991/92	Anslag	835 101 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	812 216 000
1992/93	Förslag	921 034 000

Anslaget avser matematisk-naturvetenskaplig forskning och forskar-
utbildning vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och
Umeå. Från anslaget bestrids vidare kostnader för vissa nationella forsk-
ningsanläggningar samt för det Internationella meteorologiska institutet
i Stockholm.

164

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

A nslagsfördelning

Högskoleenhet	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93		Löne- och prisom- räkning
Universitetet i Stockholm 202 947 000		+	48 685 000	8 935 000
Universitetet i Uppsala	232 322 000	+	19 766 000	7 100 000
Universitetet i Lund	157 097 000	+	15 572 000	4 975 000
Universitetet i Göteborg	94 761 000	+	12 909 000	3 440 000
Universitetet i Umeå	113 767 000	+	12 626 000	4 143 000
Internationella mete- orologiska institutet i Stockholm	1 462 000	+	121 000	102 000
Botaniska trädgården i Göteborg	4 200 000	+	287 000	294 000
Till regeringens dispo- sition	5 660 000	-	1 148 000	396 000
Summa	812 216 000	+108 818 000		29 385 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel
för vissa ändamål inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
budgetåret 1992/93 enligt följande.

För vissa forskningsinsatser inom det matematisk-naturvetenskapliga
området beräknas 3,5 milj.kr. med reduktion för moms, för var och en
av de fem fakulteterna. I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100,
bil. 10 s. 173) har närmare redovisats vilka riktlinjer som gäller för
medlens nyttjande.

Resurserna för den för universitetet i Göteborg och Chalmers teknis-
ka högskola gemensamma miljöforskningsorganisationen förstärks med
490 000 kr. under förevarande anslag. En lika stor förstärkning föreslås
under anslaget till de tekniska fakulteterna.

Resurserna för verksamheten vid de marina forskningscentra för-
stärks med 1,5 milj.kr. vid universitetet i Stockholm, 1,5 milj.kr. vid
universitetet i Göteborg och 1,0 milj.kr. vid universitetet i Umeå, samt-
liga belopp med reduktion för moms. Naturvetenskapliga forskningsrå-
det har föreslagit att medel motsvarande lön för tre professurer och tre
forskarassistenttjänster överförs från rådets anslag till de matematisk-
naturvetenskapliga fakulteterna. Medlen avser tjänster knutna till nämn-
da centra. I enlighet med rådets förslag beräknar jag medel härför enligt
följande, universitetet i Stockholm (+ 1 253 000 kr.), universitetet i Gö-
teborg (+ 308 000 kr.) samt universitetet i Umeå ( + 736000 kr.). Jag
förordar vidare att, en tjänst som professor i brackvattensekologi inrättas
vid universitetet i Stockholm med Ragnar Elmgren som förste inneha-
vare, en tjänst som professor i fysisk oceanografi med särskild inriktning
på Östersjön inrättas vid universitetet i Stockholm med Gary Shaffer
som förste innehavare samt att en tjänst som professor i marin mikro-

165

biologi inrättas vid universitetet i Umeå med Åke Hagström som förste
innehavare. Samtliga tjänster inrättas den 1 juli 1992.

Regeringen uppdrog genom beslut den 16 maj 1991 åt generaltulldi-
rektören Ulf Larsson att föreslå organisationsform för samordnat utnytt-
jande av fartyg för marin forskning. Utredaren har den 25 oktober 1991
överlämnat rapporten, Organisationsform för samordnat utnyttjande av
fartyg för marin forskning, DS 1991:74. Rapporten har remitterats och
jag har för avsikt att under våren 1992 återkomma till regeringen med
förslag med anledning av rapporten och remissbehandlingen. De medel
som till följd av förslag i proposition 1990/91:90 föreslås bli anvisade för
att tillgodose behovet av fartyg för de marina forskningscentra budgetå-
ret 1992/93, 4 512 000 kr. har beräknats under anslagsposten Till rege-
ringens disposition under förevarande anslag.

Innevarande budgetår disponeras 1 500 000 kr. under anslagsposten
Till regeringens disposition för miljöforskningsinformation vid de bota-
niska trädgårdarna. Medlen har genom regeringsbeslut den 27 juni 1991
fördelats med 375 000 kr. vardera till universiteten i Stockholm, Uppsa-
la, Lund och Göteborg. Motsvarande belopp för budgetåret 1992/93 har
efter löne- och prisomräkning beräknats under resp, universitets an-
slagspost.

Regeringen har genom beslut den 6 juni 1991 uppdragit åt statens
naturvårdsverk (SNV) att redovisa vilka resurser vid verket som bör fö-
ras över till andra myndigheter och organisationer med anledning av
den omorganisation av verket som riksdagen fattat beslut om. SNV före-
slår efter samråd med universitetet i Stockholm att verksamheten avse-
ende miljögifter och systemekologi överförs till universitetet den 1 juli
1992. Överenskommelse rörande de närmare formerna för överföringen
har träffats mellan SNV och universitetet. Jag föreslår efter samråd med
chefen för miljödepartementet att 26 865 000 kr. överförs från anslaget
B 1. under fjortonde huvudtiteln till universitetets i Stockholm anslags-
post under förevarande anslag. Överföringen påverkar inte det avtal som
föreligger mellan universitetet i Umeå och naturvårdsverket rörande vis-
sa miljögiftsanalyser.

Superdatorcentrum Norr (SDCN), knutet till universitetet i Umeå,
har inkommit med en anslagsframställning för budgetåren 1992/93-
1993/94. Den snabba utvecklingen av verksamheten medför behov av
utökade medel för främst drift och användarstöd. Resursfrågan för pla-
neringsperioden 1993/94-1995/96 bör behandlas i 1993 års proposition
om forskning. Med hänvisning till att vissa bidrag från privata finansiä-
rer bortfaller fr.o.m. budgetåret 1992/93 avser jag att återkomma till re-
geringen med förslag till en engångsanvisning av medel motsvarande
kostnaderna för två doktorandtjänster.

Jag avser, vilket närmare redovisas vid min anmälan av anslaget E

10. Temaorienterad forskning, att återkomma till regeringen med förslag
att överföra den av T. Rosswall innehavda professuren vid tema Vatten i
natur och samhälle vid universitetet i Linköping till universitetet i
Stockholm.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

166

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1, bil 10, s 361,
SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för
tjänst som professor enligt följande:

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet 1	Nytt ämnesinnehåll
Organisk kemi	UL	organisk kemi, sär- skilt syntetisk or- ganisk kemi

*UL = universitetet i Lund

Regeringen har beslutat att följande professur skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet 1
Elementarpartikelfysik	US
1 US = universitetet i Stockholm

Jag förordar att följande professur återbesätts med ändrat ämnesinne-
håll.

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet 1	Nytt ämnesinnehåll
Kemisk miljöanalys	US	teoretisk kemi

!US = universitetet i Stockholm

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
10 127 000 kr. Därutöver beräknar jag, i enlighet med vad jag tidigare
anfört, ytterligare medel för detta ändamål (+ 6 700 000 kr.). För ut-
bildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa budge-
tår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

167

Högskoleenhet	Belopp kr.
Universitetet i Stockholm	37 310 000
Universitetet i Uppsala	50 107 000
Universitetet i Lund	35 435 000
Universitetet i Göteborg	23 539 000
Universitetet i Umeå	17 137 000
	163 528 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Övriga frågor

Jag har vid mina beräkningar av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar
avseende universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(812 216 000 + 108 818 000 = ) 921 034 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. bemyndiga regeringen att inrätta tjänst som professor i en-
lighet med vad jag förordat,

10. bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst
som professor i enlighet med vad jag förordat,

11. till Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m. för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 921 034 000 kr.

E 9. Tekniska fakulteterna

1990/91	Utgift	658 042 365	Reservation*52 796 925
1991/92	Anslag	875 247 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	855 306 000
1992/93	Förslag	896 016 000	* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser teknisk forskning och forskarutbildning vid tekniska
högskolan i Stockholm, universiteten i Uppsala, Linköping och Lund,
Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå. Från anslaget be-
strids vidare kostnader för vissa nationella forskningsanläggningar.

168

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

A nslagsfördelning

Högskoleenhet	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Tekniska högskolan i
Stockholm	266 128 000	+ 9 960 000	5 972 000
Universitetet i Uppsala	10 178 000	+ 1 117 000	141 000
Universitetet i Linköping 98 167 000		+ 4 905 000	3 721 000
Universitetet i Lund	144 065 000	+ 5 214 000	3 977 000
Chalmers tekniska
högskola	231 377 000	+ 13 199 000	8 943 000
Högskolan i Luleå	105 391 000	+ 6 315 000	5 069 000
Summa	855 306 000	+ 40 710 000	27 823 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel
för vissa ändamål inom de tekniska fakulteterna budgetåret 1992/93 en-
ligt följande.

Deri för Chalmers tekniska högskola och universitetet i Göteborg ge-
mensamma miljöforskningsorganisationen förstärks med 490 000 kr.
under förevarande anslag.

Materialteknikforskningen vid universitetet i Uppsala och vid Chal-
mers tekniska högskola förstärks med 978 000 kr. resp. 988 000 kr.

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1, bil. 10, s. 361,
SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för
tjänster som professor enligt följande.

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet 1	Ändrat ämnesinnehåll
Matematisk analys, särskilt	KTH	matematik
differentialekvationer Plasmafysik med fusions-	KTH	fusionsplasmafysik
forskning Mikrovågsteknik med	KTH	fotonik med mikro-
fiberoptik		vågsteknik
Teletransmissionsteori	UL	telekommunika-
Byggnadsteknik	CTH	tionsteori byggnadsfysik
Elektrisk anläggningstek-	CTH	elkraftsystem
nik Tillämpad elektronik	CTH	signalbehandling
Elektronisk systemteknik	CTH	kommunikations-
Elektrisk mätteknik	CTH	system optoelektronik
Gatuteknik	HLu	trafikteknik

169

'KTH = tekniska högskolan i Stockholm, UL = universitetet i Lund, Prop. 1991/92:100
CTH = Chalmers tekniska högskola, HLu = högskolan i Luleå Bil g

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas

med oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet 1
Datorsystem för konstruktion och tillverkning	KTH
Kärnkemi	KTH
Kemisk reaktionsteknik	CTH
Bergmekanik	HLu
Byggnadsmekanik	HLu
Verkstadsteknik	HLu

*KTH = tekniska högskolan i Stockholm, CTH = Chalmers tekniska högskola,
HLu = högskolan i Luleå.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

För doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp
som anges i följande tabell.

Högskoleenhet	Belopp kr.
Tekniska högskolan i Stockholm	46 294 000
Universitetet i Linköping	26 435 000
Universitetet i Lund	37 569 000
Chalmers tekniska högskola	57 563 000
Högskolan i Luleå	12 000 000
	179 861 000

Övriga frågor

Nationellt superdatorcentrum (NSC), knutet till universitetet i Linkö-
ping, har inkommit med en anslagsframställning för budgetåren
1992/93-1993/94. Resursfrågan för NSC bör behandlas i 1993 års propo-
sition om forskning.

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar
vid universiteten i Uppsala och Lund.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(855 306 000 + 40 710 000 = ) 896 016 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

12. till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 896 016 000 kr.

170

E 10. Temaorienterad forskning

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	27 207 815	Reservation* 270 211
1991/92	Anslag	38 212 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	37 467 000
1992/93	Förslag	39 706 000	* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser temaorienterad forskning och forskarutbildning vid
universitetet i Linköping. Verksamheten bedrivs inom ramen för en
sektion av den filosofiska fakulteten.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Universitetet i Linköping 37 467 000		+ 2 239 000	1 463 000
Summa	37 467 000	+ 2 239 000	1 463 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag en för-
stärkning av medlen till forskningsområdet hälsoekonomi inom tema
Hälso- och sjukvården i samhället.

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för
omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
539 000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjäns-
ter bör nästa budgetår disponeras minst 6 603 000 kr.

Innehavaren av en av professurerna vid tema Vatten i natur och
samhälle har varit tjänstledig från sin professur sedan år 1986 för upp-
draget som direktör för det internationella IGBP-projektet (Global
Change). Projektet beräknas fortsätta lång tid framöver. För att ge uni-
versitetet möjlighet att besätta tjänsten med en permanent innehavare
ämnar jag föreslå regeringen att inrätta ytterligare en tjänst som profes-
sor vid tema Vatten i natur och samhälle den 1 juli 1992. Den av T.
Rosswall innehavda professuren bör i anslutning härtill överföras till
universitetet i Stockholm. Vidare bör 690 000 kr. som till följd av rege-
ringens förslag i proposition 1987/88:80 disponeras av universitetet i
Linköping för vissa kostnader i anslutning till IGBP-projektet överföras
till Vetenskapsakademien, som ansvarar för kansliet för projektet. När
Rosswall återgår i tjänst skall medel motsvarande kostnaderna för pro-
fessuren tillföras universitetet i Stockholm från statsbidraget till Veten-
skapsakademien. Såväl universiteten i Stockholm och Linköping som
Vetenskapsakademien har tillstyrkt förslagen.

171

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(37 467 000 + 2 239 000 = ) 39 706 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

13. att till Temaorienterad forskning för budgetåret 1992/93 an-
visa ett reservationsanslag på 39 706 000 kr.

172

Eli. Konstnärligt utvecklingsarbete m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	13 805 156
1991/92	Anslag	18 067 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	17 172 000
1992/93	Förslag	21 142 000

Reservation* 5 501 716

* exkl. mervärdeskatt

Anslaget avser konstnärligt utvecklingsarbete samt viss långsiktig
k u nskapsu ppbyggnad.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93		Löne- och prisom- räkning
Danshögskolan	469 000	+	703 000	29 000
Dramatiska institutet	938 000	+	836 000	42 000
Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning	203 000	+	5 000	2 000
Konstfackskolan	1 543 000	+	76 000	57 000
Konsthögskolan	687 000	+	211 000	26 000
Musikhögskolan i Stockholm	2 079 000	+	116 000	87 000
Operahögskolan i Stockholm	1 085 000	+	597 000	41 000
Teaterhögskolan i Stockholm	823 000	+	74 000	60 000
Universitetet i Lund	2 932 000	+	734 000	74 000
Universitetet i Göteborg	5 223 000	+	273 000	226 000
Universitetet i Umeå	376 000	+	207 000	5 000
Högskolan i Luleå	104 000	+	103 000	3 000
Gästprofessur i konst- närligt utvecklingsarbete	710 000	+	34 000	24 000
Summa	17 172 000	+	3 970 000	676 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel
för vissa ändamål inom verksamhetsområdet konstnärligt utvecklingsar-
bete budgetåret 1992/93 enligt följande.

- en professur i koreografi vid danshögskolan i Stockholm,

- en professur i musikalisk instudering vid operahögskolan i Stockholm,

- en professur i violinspel vid universitetet i Lund,

- en professur i dramatik vid dramatiska institutet med tjänstgörings-
skyldighet även vid teaterhögskolan i Stockholm.

Vidare beräknar jag en förstärkning av medlen för konstnärligt ut-
vecklingsarbete med 763 700 kr.

173

Ämnesinnehåll för tjänster som professor

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet1
Industridesign	KF
Måleri	KF
Skulptur	UUm

lKF = konstfackskolan, UUm = universitetet i Umeå

Avgångsvederlag för professor vars tjänst är förenad med konstnärligt
utvecklingsarbete

I propositionen 1984/85:57 om ny arbets- och tjänsteorganisation för lä-
rare i den statliga högskolan behandlades frågan om avgångsvederlag för
innehavare av sådana tidsbegränsade tjänster som professor inom konst-
närlig utbildning som förordnas av regeringen.

Föredragande statsrådet förordade att innehavare av ifrågavarande
tjänster vid förordnandets upphörande skulle kunna erbjudas någon
form av avgångsvederlag för att underlätta återgången till egen konstnär-
lig verksamhet. Beloppet borde efter särskild prövning i varje enskilt
fall uppgå till högst tre årslöner som professor och bestämmas i förhål-
lande till förordnandetidens längd och andra omständigheter såsom t.ex.
stadigvarande inkomster från egen verksamhet och/eller anställning efter
förordnandetidens utgång. Riksdagen godkände vad regeringen föreslagit
(UbU 9, rskr. 115).

Enligt de förslag som framlagts i prop. 1990/91:150, bil. 11:7 (UbU
21, rskr. 389) kommer samtliga tjänster som professor att tillsättas av lo-
kal högskolemyndighet efter utgången av juni 1993. Mot denna bak-
grund bör även frågan om rätt till avgångsvederlag handläggas på lokal
nivå. Jag återkommer till denna fråga i 1993 års forskningsproposition.

Övriga frågor

Medlen till en gästprofessur i konstnärligt utvecklingsarbete har hittills
fördelats mellan berörda högskoleenheter av universitets- och högskole-
ämbetet. För en nationell planering är det viktigt att medlen även fort-
sättningsvis hålls samman.

Medlen under anslagsposten Gästprofessur i konstnärligt utvecklings-
arbete bör för budgetåret 1992/93 fördelas av humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Jag avser att mer långsiktigt be-
handla frågan i 1993 års forskningsproposition.

Jag har vid min beräkning av anslaget beaktat vissa anslagsjusteringar
avseende universitetet i Lund.

174

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(17 172 000 + 3 970 000 = ) 21 142 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

14. till Konstnärligt utvecklingsarbete m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 21 142 000 kr.

E 12. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål

1990/91	Utgift	45 832 554
1991/92	Anslag	103 775 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	102 874 000
1992/93	Förslag	185 745 000

Reservation*25 344 228

• exkl. mervärdeskatt

A nslagsfördelning

Anslagspost	1991/92	Beräknad	Löne- och
	exkl. mer-	ändring	prisom-
	värdeskatt	1992/93	räkning

Forskningsstöd]ande åt- gärder Högskolan i Eskilstuna/ Västerås	1 878 000	+	457 000	31 000
Högskolan i Falun/ Borlänge	1 833 000	+	430 000	15 000
Högskolan i Gävle/ Sandviken	1 853 000	+	450 000	31 000
Högskolan i Örebro	3 764 000	+	1 066 000	47 000
Högskolan i Jönköping	1 879 000	+	466 000	44 000
Högskolan i Halmstad	1 823 000	+	463 000	52 000
Högskolan i Kalmar	1 821 000	+	453 000	42 000
Högskolan i Karlskrona/ Ronneby	1 051 000	+	164 000
Högskolan i Kristianstad	1 861 000	+	440 000	20 000
Högskolan i Växjö	3 906 000	+	1 168 000	113 000
Högskolan i Boras	1 863 000	+	473 000	60 000
Högskolan i Karlstad	3 880 000	+	1 105 000	50 000
Högskolan i Skövde	1 823 000	+	455 000	42 000
Högskolan i Trollhättan/ Uddevalla	1 066 000	+	208 000	54 000
Högskolan i Sundsvall/ Härnösand	3 298 000	+	815 000	78 000
Högskolan i Östersund	1 853 000	+	456 000	39 000
Kontaktsekretariat	2 949 000	+	142 000	99 000
Kontaktforskare	7 939 000	+	364 000	235 000
Forskarutbyte med utlandet Nämnden för svensk- amerikanskt forskarutbyte (Fulbright Commission)	1 855 000	+	223 000	223 000

175

Övrigt forskarutbyte med

utlandet	11 092 000	+	3 331 000	1 331 000
Fora för kvinnliga for- skare m.m.	5 833 000	+	271 000	196 000
Bilateralt forsknings- samarbete
Svenska institutet	2 500 000	+	4 675 000	175 000
Universitetet i Stockholm Tekniska högskolan i	1 000 000	+	1 070 000	70 000
Stockholm		+	2 000 000
Karolinska institutet		+	2 000 000
Universitetet i Uppsala	2 000 000	+	140 000	140 000
Universitetet i Linköping	1 000 000	+	70 000	70 000
Universitetet i Lund	2 000 000	+	140 000	140 000
Universitetet i Göteborg	1 000 000	+	1 070 000	70 000
Chalmers tekniska högskola		+	2 000 000
Universitetet i Umeå	1 000 000	+	1 070 000	70 000
Högskolan i Luleå Sveriges lantbruks-		+	1 000 000
universitet	2 000 000	+	140 000	140 000
Ej fördelade medel	2 500 000	+	675 000	175 000
Stöd till forskarutbildning av högskolelärare utan doktorsexamen	1 887 000	+	82 000	48 000
Forskningsinformation
Universitetet i Stockholm Tekniska högskolan i		+	1 150 000	48 000
Stockholm		+	770 000	32 000
Karolinska institutet		+	850 000	36 000
Universitetet i Uppsala		+	1 650 000	69 000
Universitetet i Linköping		+	600 000	25 000
Universitetet i Lund		+	1 800 000	75 000
Universitetet i Göteborg		+	1 200 000	50 000
Chalmers tekniska högskola		+	680 000	30 000
Universitetet i Umeå		+	1 000 000	42 000
Högskolan i Luleå		+	300 000	13 000
Forskning om högskolan		+	9 000 000	364 000
Till regeringens disposi-
tion	20 867 000	+ 34 339 000		2 264 000
Summa 102 874 000		+ 82 871 000		6 164 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag ytterliga-
re sammanlagt 8 milj.kr. under anslagsposten Forskningsstödjande åtgär-
der vid mindre och medelstora högskolor.

Medlen för forskarutbyte med utlandet förstärks i enlighet med forsk-
ningspropositionen med 2 milj.kr. fr.o.m. budgetåret 1992/93.

Medlen under anslagsposterna Kontaktsekretariat, Kontaktforskare
samt Fora för kvinnliga forskare m.m. har hittills fördelats av
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Regeringen har i propositio-
nen (prop. 1991/92:76) om Vissa förändringar av myndighetsstrukturen

176

inom högskole- och studiestödsområdena, m.m. bl.a. föreslagit att ämbe- Prop. 1991/92:100
tet avvecklas med utgången av budgetåret 1991/92. Medlen under ovan- Bil. 9
nämnda anslagsposter bör fortsättningsvis disponeras av berörda univer-
sitet och högskolor. Jag återkommer till regeringen med förslag till för-
delning av ifrågavarande medel.

Vidare bör medel motsvarande vad som innevarande budgetår anvi-
sas under anslaget Universitets- och högskoleämbetet, anslagsposten
Forskning om högskolan budgetåret 1992/93 anvisas under förevarande
anslag (+ 9 000 000 kr.). Inom ramen för dessa medel skall bl.a. kostna-
der för forskning och uppföljning i samband med högskoleprovet finan-
sieras. Särskilt bör orsakerna till skillnaden mellan kvinnor och män i
genomsnittligt resultat på högskoleprovet studeras.

Bilateralt forskningssamarbete

1 enlighet med 1990 års forskningsproposition skall ytterligare

15 milj.kr. anvisas för bilateralt forskningssamarbete med i första hand
Östeuropa budgetåret 1992/93. Tillsammans med de medel som anvisats
fr.o.m. budgetåret 1991/92 disponeras således 30 milj.kr. för ändamålet.

Regeringen har i 1990 års forskningsproposition och i proposition
1990/91:100, bil. 10, s 202 redovisat de principer som skall gälla för för-
delning och disposition av dessa medel.

De medel som anvisas till Svenska institutet skall också utnyttjas för
visst bilateralt forskningssamarbete med Portugal, Irland och Brasilien.

Forskningsinformation

Innevarande budgetår anvisas medel för vissa insatser inom forsknings-
information under anslaget till forskningsrådsnämnden. Regeringen har
i propositionen om Vissa förändringar av myndighetsstrukturen inom
högskole- och studiestödsområdena, m.m. föreslagit att forskningsråds-
nämnden läggs ned i och med utgången av innevarande budgetår. Uni-
versitet och högskolor, till vilka fakultetsorganisation är knuten, bör i
anslutning härtill ges en förstärkning av resurserna för forskningsinfor-
mation. I likhet med vad som gäller för medlen under fakultetsanslagen
bör dessa medel också användas för verksamhet vid de mindre och me-
delstora högskolorna.

Övriga frågor

Genom 1990 års forskningsproposition beslöts att sammanlagt 45
milj.kr. skulle tillföras högskolan för kostnader för lokaler för forskning
under treårsperioden. För budgetåret 1992/93 belöper sig ökningen till
28 milj.kr. I den mån medlen inte tas i anspråk för lokaländamål kom-
mer de efter särskilda beslut av regeringen att ställas till förfogande för
inköp av vetenskaplig utrustning. Medlen beräknas under anslagsposten
Till regeringens disposition.

177

12 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Jag har i det föregående framhållit vikten av att förbättra de Prop. 1991/92:100
ekonomi-administrativa systemen inom högskolan. Under förevarande Bil. 9
anslag, anslagsposten Till regeringens disposition, beräknar jag medel
för detta ändamål.

Under förevarande anslag, anslagsposten Till regeringens disposition
beräknar jag även medel för priser till forskare i enlighet med vad jag
inledningsvis har anfört.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

(102 874 000 + 82 871 000 = ) 185 745 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

15. att till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för bud-
getåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 185 745 000 kr.

E 13. Vissa ersättningar för klinisk utbildning och
forskning m.m.

1990/91	Utgift	1 152 732 000
1991/92	Anslag	1 279 630 000
1992/93	Förslag	1 371 381 000
Från	anslaget	utgår ersättning till vissa landsting/kommuner enligt

avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. Från ansla-
get utgår också ersättning till Göteborgs kommun och Västerbottens
läns landsting enligt avtal om samarbete om tandläkarutbildning och
forskning i Göteborg och Umeå.

Högskoleenhet

Medicinsk utbildning
och forskning

1991/92

Beräknad
ändring
1992/93

Löne- och
prisom-
räkning

Karolinska institutet

Universitetet i Uppsala
Universitetet i Linköping
Universitetet i Lund
Universitetet i Göteborg
Universitetet i Umeå

353 254 000

148 537 000

89 806 000

247 463 000

247 207 000

116 363 000

+ 26 533 000

+ 11 157 000

+ 6 746 000

+ 18 932 000

+ 18 567 000

+ 9 816 000

26 533 000

11 157 000

6 746 000

18 587 000

18 567 000

8 740 000

178

Odontologisk utbildning
och forskning

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Universitetet i Göteborg, f 40 000 000

Universitetet i Umeå, f 31 000 000

Investeringsersättningar, f 6 000 000

of
of
of

Summa

1 279 630 000 + 91 751 000 90 330 000

Föredragandens överväganden

Tandvården vid universiteten i Göteborg och Umeå har kommunal
huvudman. Jag har i det föregående anmält att den utredning som bl.a.
förbereder ett nytt system för ersättningar till tandvårdshuvudmännen
för vissa kostnader i samband med tandläkarutbildning och odontolo-
gisk forskning har blivit försenad. I avvaktan på utredarens förslag före-
slår jag att ersättningen till huvudmännen för odontologisk utbildning
och forskning förs upp med oförändrat belopp.

Riksdagen har fattat beslut om en ökning av antalet platser på läkar-
linjen vid universitetet i Umeå (prop. 1988/89:100 bil. 10, UbU 21 och
25, rskr. 196 och 207) och på rehabiliteringslinjens inriktning mot sjuk-
gymnastik vid universitetet i Lund (UbU 1990/91:12, rskr. 355). Detta
påverkar ersättningen till berörda sjukvårdshuvudmän. Jag har vid be-
räkningen av anslaget tagit hänsyn härtill (+ 1 076 000 kr. resp. 345 000
kr.).

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(1 279 630 000 + 91 751 000 = ) 1 371 381 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

16. att till Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning
m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
1 371 381 000 kr.

E 14. Viss tvärvetenskaplig forskning (Nytt anslag)

1990/91	Utgift	69 331 801 1	Reservation* 849 851
1991/92	Anslag	81 105 000 i
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	79 320 000 i
1992/93	Förslag	73 141 000	*exkl. mervärdeskatt

'Avser anslaget Forskningsrådsnämnden

Regeringen har i propositionen (prop. 1991/92:76) om Vissa föränd-
ringar av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområde-

179

na, m.m. föreslagit att vissa myndigheter, däribland forskningsråds- Prop. 1991/92:100
nämnden, avvecklas. Bil. 9

I enlighet med förslaget bör medel motsvarande vad som innevaran-
de budgetår anvisas under anslaget Forskningsrådsnämnden anslagspos-
ten Initiering, samordning och stöd av forskning inklusive löne- och
prisomräkning budgetåret 1992/93 anvisas under förevarande anslag.
Medel för forskningsinformation föreslås fortsättningsvis anvisas dels
under anslaget D 2. Servicemyndigheten, dels under anslaget E 12. Vissa
särskilda utgifter för forskningsändamål. Behållningen vid utgången av
budgetåret 1991/92 på anslaget Forskningsrådsnämnden skall tillföras fö-
revarande anslag.

Efter förslag i 1990 års proposition om forskning beslutade riksdagen
om förstärkningar 1992/93 enligt följande:

- ungdomsforskning (+ 978 000 kr.),

- analyser samt utveckling av flervetenskaplig forskning med betydelse
för förhållandet människa, samhälle, naturresurser, miljö och energi
(+ 2 934 000 kr.),

- allmän förstärkning (+ 4 890 000 kr.).

Riksdagen beslutade vidare om en förstärkning av resurserna för
kvinno- och jämställdhetsforskning (+ 1 956 000 kr.).

Jag beräknar medel för dessa förstärkningar under förevarande an-
slag.

Riksdagen har beslutat att kostnaderna för det administrativa arbetet
vid bl.a. forskningsråden skall minskas med 10 %. Jag har vid medelsbe-
räkningen tagit hänsyn härtill.

Forskningsrådsnämnden bör under våren 1992 göra en fördelning av
anslaget. En organisationskommitté kommer att bl.a. ta fram underlag
för fördelning av medlen för tvärvetenskaplig forskning mellan forsk-
ningsråden fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Jag beräknar anslaget till (61 914 000 + 11 227 000 = ) 73 141 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

17. att till Viss tvärvetenskaplig forskning för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 73 141 000 kr.

E 15. Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet

1990/91	Utgift	134 988 170	Reservation*31 932 993
1991/92	Anslag	177 723 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	174 702 000
1992/93	Förslag	194 275 000	*exkl. mervärdeskatt

180

Från anslaget betalas kostnaderna för den verksamhet som Prop. 1991/92:100
humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet finansierar samt för Bil. 9
rådets förvaltning. Från anslaget bestrids bl.a. kostnaderna för 17 tjäns-
ter som professor, två gästprofessurer och högst 35 forskartjänster. Från
anslaget betalas också kostnaderna för vissa doktorandtjänster. För för-
valtningskostnader får budgetåret 1991/92 disponeras högst 6 971 000 kr.

Anslag

1991/92 Beräknad Löne-och

exkl. mer- ändring prisom-

värdeskatt 1992/93 räkning

Humanistisk-sam hälls-
vetenskaplig forskning

174 702 000 + 19 573 000 6 661 000

Summa

174 702 000 + 19 573 000 6 661 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning har jag beräknat en
förstärkning om 1 966 000 kr. Härav avser 983 000 kr. översättnings-
kostnader och 983 000 kr. forskningsinsatser inom områden av betydel-
se för arbetsmarknadspolitiken.

Forskning om offentlig sektor

Riksdagen har beslutat att kostnaderna för det administrativa arbetet
vid bl.a. forskningsråden skall minskas med 10 %. Jag har vid medelsbe-
räkningen tagit hänsyn härtill.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

18. att till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för
budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 194 275 000 kr.

E 16. Medicinska forskningsrådet

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

288 863 116

330 490 000

316 279 000

340 855 000

Reservation*31 072 893

* exkl. mervärdeskatt

181

Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som medicin- Prop. 1991/92:100
ska forskningsrådet finansierar samt för rådets förvaltning. Från anslaget Bil. 9
bestrids bl.a. kostnaderna för 7 tjänster som professor och 45 forskar-
tjänster. Från anslaget bestrids även kostnader för vissa doktorandtjäns-
ter. För förvaltningskostnader får budgetåret 1991/92 användas högst

5 719 000 kr.

Anslagspost	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Medicinska forsknings-
rådet	316 279 000	+ 24 576 000	19 300 000
Summa	316 279 000	+ 24 576 000	19 300 000

Föredragandens överväganden

Utöver löne- och prisomräkning har jag i enlighet med 1990 års propo-
sition om forskning beräknat en förstärkning om 2 871 000 kr.

Riksdagen har beslutat att kostnaderna för det administrativa arbetet
vid bl.a. forskningsråden skall minskas med 10 %. Jag har vid medelsbe-
räkningen tagit hänsyn härtill.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(316 279 000 + 24 576 000 = ) 340 855 0000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

19. att till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 340 855 000 kr.

E 17. Naturvetenskapliga forskningsrådet

1990/91	Utgift	383 796 562	Reservation*22 070 446
1991/92	Anslag	455 611 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	440 576 000
1992/93	Förslag	464 176 000	* exkl. mervärdeskatt
Från	anslaget bestrids	kostnaderna för	den verksamhet som natur-

vetenskapliga forskningsrådet (NFR) finansierar samt för rådets förvalt-
ning. Från anslaget bestrids bl. a. kostnaderna för 19 tjänster som pro-
fessor, en gästprofessur och 77 tjänster som forskare. Från anslaget be-
strids även kostnader för vissa doktorandtjänster. För förvaltningskost-
nader får budgetåret 1991/92 användas högst 15 961 000 kr.

182

Anslag	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Naturvetenskapliga
forskningsrådet	440 576 000	+ 23 600 000	21 965 000
Summa	440 576 000	+ 23 600 000	21 965 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning förstärks rådets resur-
ser med sammanlagt 9 670 000 kr. Av detta belopp avser 2,9 milj.kr.
NFR:s bidrag till materialtekniska konsortier utöver de medel som rådet
i övrigt kan fördela till området samt 970 000 kr. miljörelaterad forsk-
ning.

NFR har föreslagit en överföring till fakultetsanslag av medel för
sammanlagt tre professurer och tre forskarassistenttjänster vid de centra
för marin forskning som finns vid universiteten i Stockholm, Göteborg
och Umeå. Jag har vid min anmälan av anslaget E 8. Matematisk-
naturvetenskapliga fakulteterna m.m. förordat en överföring i enlighet
med rådets förslag (- 2 297 000 kr.).

NFR har sedan budgetåret 1986/87 disponerat vissa medel i anslut-
ning till ett tidsbegränsat tvärvetenskapligt program för skogsforskning
(prop. 1985/86:100, bil. 10, s. 340, UbU 33, rskr. 341). Enligt beslutet
skulle programmet pågå under en femårsperiod. Anslaget bör nu räknas
ner med 8 milj.kr. NFR:s särskilda ansvar för skogsforskningen upphör
därmed. Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbruksdeparte-
mentet.

Som jag anförde vid min anmälan av anslagen till de matematisk-
naturvetenskapliga och de tekniska fakulteterna föreligger anslagsfram-
ställningar både från nationellt superdatorcentrum i Linköping och från
superdatorcentrum Norr i Umeå. Jag utgår från att den av NFR tillsatta
superdatorkommittén bereder frågan om erforderliga insatser för den
fortsatta utvecklingen av svenskt superdatorutnyttjande inför de anslags-
framställningar som berörda myndigheter skall inge för planeringsperio-
den 1993/94-1995/96.

Riksdagen har beslutat att kostnaderna för det administrativa arbetet
vid bl.a. forskningsråden skall minskas med 10 %. Jag har vid medelsbe-
räkningen tagit hänsyn härtill.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(440 576 000 + 23 600 000 = ) 464 176 000 kr.)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

20. att till Naturvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 464 176 000 kr.

183

E 18. Rymdforskning

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1990/91	Utgift	21 224 516	Reservation* 5 001 455
1991/92	Anslag	30 678 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	30 252 000
1992/93	Förslag	32 257 000	* exkl. mervärdeskatt
Från	anslaget bestrids	kostnaderna för	den grundforskning som

rymdstyrelsen, t.o.m. den 31 december 1991 statens delegation för rymd-
verksamhet, finansierar.

Anslag	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Rymdforskning	30 252 000	+ 2 005 000	1 911 000
Summa	30 252 000	+ 2 005 000	1 911 000

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(30 252 000 + 2 005 000 = ) 32 257 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

21. att till Rymdforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett re-
servationsanslag på 32 257 000 kr.

E 19. Europeisk forskningssamverkan

1990/91	Utgift	293 015 144
1991/92	Anslag	303 680 000
1992/93	Förslag	352 360 000
Från	anslaget bestrids kostnader för Sveriges deltagande i den euro

peiska rymdorganisationens (ESA) vetenskapliga program samt för Sve-
riges bidrag till Esrange specialprojekt (prop. 1972:48 bil. 1, UbU 27,
rskr. 217). Kostnaderna för Sveriges deltagande i ESA:s grundprogram
och tillämpningsprogram bestrids från anslag under näringsdepartemen-
tets huvudtitel (prop. 1972: 48 bil. 2, NU 37, rskr. 216).

Från anslaget bestrids vidare kostnader för Sveriges deltagande i den
europeiska kärnforskningsorganisationen (CERN) (jfr prop. 1953:127,
SU 77, rskr. 167 samt prop. 1970:182, SU 224, rskr. 439), den europeis-
ka organisationen för astronomisk forskning rörande södra stjärnhimlen

184

(ESO) (jfr prop. 1961:138, UU 3, rskr. 253), det allmänna programmet
inom den europeiska konferensen för molekylärbiologi (CEBM) (jfr
prop. 1968:1 bil. 10, SU 41, rskr. 114), dess program för ett europeiskt
laboratorium för molekylärbiologi (EMBL) (jfr prop. 1973:1 bil. 10,
UbU 10, rskr. 108) samt den europeiska synkrotronljuskällan (ESRF)
(prop. 1989/90:90, UbU 25, rskr. 328).

Från anslaget bestrids också kostnaderna för Sveriges samarbete på
programnivå med EG inom programmen för fusionsforskning, SCIEN-
CE och SPES.

Från anslaget bestrids slutligen kostnaderna för det svenska deltagan-
det i Internationella institutet för tillämpad systemanalys, IIASA, samt
för tull- och mervärdeskatt på viss utrustning för European Incoherent
Scatter Facility (EISCAT).

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Anslagspost	1991/92	Beräknad ändring
		1992/93

Bidrag till det europeiska
rymdorganets (ESA) veten-
skapliga program, f

Bidrag till Esrange
specialprojekt, f

Bidrag till vissa inter-
nationella forsknings-
anläggningar m.m., f

Bidrag till forsknings-

samarbete med EG, f

a) Fusionsforskning och
programmet SCIENCE, f

b) Programmet SPES, f

c) Forskningssamarbete
i övrigt

Bidrag till HASA, f

Bidrag till EISCAT
Scientific Association, f

Summa

61 230 000

11 629 000

159 834 000

65 847 000

550 000

3 890 000

700 000

303 680 000

+ 6 170 000

+ 1 011 000

+ 8 150 000

+ 633 000

284 000

+ 33 000 000
of

+ 48 680 000

Föredragandens överväganden

Kostnaderna för Sveriges deltagande i berörda internationella organisa-
tioner har beräknats utgående från uppgifter som har lämnats av de
myndigheter som ansvarar för kontakterna med respektive organisation.
Ansvarig myndighet och beräknad kostnad framgår av följande tabell.

185

Internationell organisation1	Ansvarig myndighet1	Kostnad 1992/93 milj.kr.
Det europeiska rymdorganets (ESA) vetenskapliga program ESA	rymdstyrelsen	67,4
Esrange specialprojekt
ESRANGE	rymdstyrelsen	12,6
Vissa internationella forsk- ningsanläggningar m.m. CERN	NFR	129,0
ESO	NFR	21,9
ESRF	NFR	8,5
CEBM	NFR	1,7
EMBL	NFR	6,9
Forskningssamarbete med EG
Fusionsforskning	NFR	56,5
Programmet SCIENCE m.fl.	NFR	43,7
Programmet SPES	HSFR	0,3
Internationella Institutet för tillämpad systemanalys HASA	FRN 2)	3,9

■CEBM = Conférence Européenne pour la Biologie Molcculaire,
CERN = European organization for Nuclear Research, EG = Europeiska Gemen-
skaperna, EMBL = European Molecular Biology Laboratory, ESA = European
Space Agency, ESO = European Southern Observatory, ESRANGE = den sven-
ska rymdbasen i Kiruna, ESRF = European Synchrotron Radiation Facility,
FRN = forskningsrådsnämnden, HSFR = humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet, NFR = naturvetenskapliga forskningsrådet, HA-
SA = International Institut for Applied Systems Analysis, SC1EN-
CE = Stimulation des Cooperations Internationales et de Echanges Nécessaires
aux Chercheurs Européens, SPES = European Stimulation Plan for Economic
Science

2lntill 30 juni 1992.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Forskningssamarbete med EG

Genom den planerade överenskommelsen om det Europeiska Ekono-
miska Samarbetsområdet (EES) kommer Sverige liksom övriga EFTA-
länder att fr.o.m. den 1 januari 1993 delta i hela EG:s ramprogram för
forskning på i princip samma sätt som EG:s medlemsstater. Avgiften till
EG avses beräknas utgående från Sveriges andel av bruttonationalpro-
dukten för berörda länder. Om avtalet slutligt godkännes beräknas Sve-
rige kunna delta fr.o.m. den 1 januari 1993. Det belopp som skall beta-
las för första halvåret 1993 blir beroende av ännu icke fattade EG-beslut
om bl.a. kostnadsfördelning över tiden av olika delprogram. 1 avvaktan
på att förutsättningar finns för en korrekt beräkning av kostnaderna har
de tillkommande kostnaderna under utbildningsdepartementets huvud-
titel beräknats till 33 milj.kr.

186

Jag avser att under våren 1992 återkomma till regeringen med för-
slag till ansvarig myndighet för Sveriges kontakter med HASA.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

22. att till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 352 360 000 kr.

E 20. Kungl. biblioteket

1990/91	Utgift	77 074 669
1991/92	Anslag	83 117 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	79 544 000
1992/93	Förslag	84 477 000

Kungl. biblioteket (KB) är Sveriges nationalbibliotek. För KB gäller
förordningen (1988: 678) med instruktion för kungl. biblioteket.

Anslagspost	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93		Löne- och prisom- räkning
Verksamhet vid kungl. biblioteket	68 242 000	+	4 176 000	2 914 000
Planerings- och samord- ningsuppgifter inom biblioteksområdet	4 248 000	+	281 000	259 000
Bidrag till ansvars- bibliotek	4 200 000	+	308 000	308 000
Bidrag till Stiftelsen Svenska barnboksinsti- tutet	2 854 000	+	168 000	141 000
Summa	79 544 000	+	4 933 000	3 622 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag en för-
stärkning av resurserna för verksamhet vid kungl. biblioteket med
537 000 kr.

Kungl. biblioteket har enligt sin instruktion bl.a. till uppgift att beva-
ra och tillhandahålla svenska böcker och annat tryck som anges i lagen
(1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.

187

En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en samlad översyn av Prop. 1991/92:100
pliktexemplarslagen (Dir. 1991:28). Utredaren skall avlämna sina förslag Bil. 9
senast den 1 september 1992.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

(79 544 000 + 4 933 000 =) 84 477 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

23. att till Kungl. biblioteket för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 84 477 000 kr.

E 21. Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader

1990/91	Utgift	13 077 737
1991/92	Anslag	14 021 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	13 512 000
1992/93	Förslag	14 880 000

Arkivet för ljud och bild har enligt sin instruktion (1988:342) bl.a.
till uppgift att bevara och tillhandahålla sådana ljud- och bildupptag-
ningar som anges i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och
ljud- och bildupptagningar.

Anslagspost	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93	Löne- och prisom- räkning
Förvaltningskostnader	7 842 000	+ 589 000	467 000
Lokalkostnader, f	3 833 000	+ 779 000	779 000
Bandkostnader	1 837 000	of	-
Summa	13 512 000	+ 1 368 000	1 246 000

Föredragandens överväganden

En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en samlad översyn av
pliktexemplarslagen (Dir. 1991:28). Utredaren skall avlämna sina förslag
senast den 1 september 1992. Arkivet för ljud och bild har i anslags-
framställning för budgetåret 1992/93 begärt en förstärkning av arkivets
resurser om sammanlagt 11 milj. kr. Resursförstärkningen motiveras
dels av att arkivets uppgifter utökats, dels av ett konverteringsbehov för
äldre material till nyare teknik. Anslagsframställningen har i denna del
överlämnats till den pågående utredningen.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(13 512 000 + 1 368 000 =) 14 880 000 kr.

188

Hemställan	Prop. 1991/92:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen	Bil. 9

25. att till Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 14 880 000 kr.

E 22. Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet
m.m.

1990/91	Utgift	548 558	Reservation* 369 205
1991/92	Anslag	495 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	401 000
1992/93	Förslag	429 000	* exkl. mervärdeskatt

Från anslaget bekostas dels arkivets för ljud och bild (ALB) förvärv
av äldre ljud- och bildmaterial samt andra ljud- och bildupptagningar
som ALB införlivar i sina samlingar, dels materielunderhåll och ersätt-
ningsanskaffning av viss apparatur.

Föredragandens överväganden

För prisomräkning beräknar jag 28 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

25. att till Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m.m.
för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 429 000 kr.

E 23. Institutet för rymdfysik

1990/91	Utgift	27 433 067	Reservation* 1 263 871
1991/92	Anslag	34 287 000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	33 618 000
1992/93	Förslag	36 422 000	* exkl. mervärdeskatt

Institutet för rymdfysik (1RF) har enligt förordningen (1988:1200)
med instruktion för institutet till uppgift att bedriva och främja forsk-
ning samt mät- och registreringsverksamhet inom området rymdfysik.
IRF bedriver verksamhet i Kiruna, Sörfors, Umeå, Lycksele och Uppsa-
la och skall vidare inom sitt verksamhetsområde medverka i forskarut-
bildning som anordnas vid universiteten i Uppsala och Umeå.

189

Föredragandens överväganden	Prop. 1991/92:100
För löne- och prisomräkning beräknar jag 2 463 000 kr. Jag har beräk- nat 9 961 000 kr. för institutets hyreskostnader budgetåret 1992/93.	Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

26. att till Institutet för rymdfysik för budgetåret 1992/93 anvisa
ett reservationsanslag på 36 422 000 kr.

E 24. Manne Siegbahninstitutet för fysik

1990/91	Utgift	14 354 201
1991/92	Anslag	21 700 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	21 394 000
1992/93	Förslag	23 221 000

Institutet skall enligt förordningen (1988:734) med instruktion för
Manne Siegbahninstitutet för fysik bedriva forskning och utbildning
inom atomfysik i vid bemärkelse, särskilt den acceleratorbaserade
atom-, kärn- och elementarpartikeifysiken med angränsande områden.

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning har jag beräknat en
förstärkning om 493 000 kr.

För pris- och löneomräkning beräknar jag 1 048 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

27. att till Manne Siegbahninstitutet för fysik för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 23 221 000 kr.

E 25. Polarforskning

1990/91	Utgift	11 067 249	Reservation*7 646 857
1991/92	Anslag	19 037 000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	18 586 000
1992/93	Förslag	19 825 000	* exkl. mervärdeskatt

190

Från anslaget bestrids vissa kostnader för planering och genomföran- Prop. 1991/92:100
de av svensk polarforskningsverksamhet i Arktis och Antarktis. Bil. 9

Föredragandens överväganden

Genom tilläggsbudget I (prop. 1991/92:25 bil. 7, UbU 7, rskr. 87) har
för budgetåret 1991/92 anvisats ytterligare 14 000 000 kr. till polarforsk-
ning till följd av att en väsentlig del av kostnaderna för den svenska po-
larforskningsverksamheten uppstår under innevarande budgetår, bl.a.
genom en expedition i Norra Ishavet med isbrytaren Oden. Till följd hä-
rav kommer i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 att föreskrivas att en
del av anslaget inte får disponeras.

För pris- och löneomräkning beräknar jag 1 187 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

28. att till Polarforskning för budgetåret 1992/93 anvisa ett re-
servationsanslag på 19 825 000 kr.

E 26. Vissa bidrag till forskningsverksamhet

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

27 931 000

30 165 000

32 325 000

Under anslaget beräknas de statliga bidragen till Vetenskapsakademi-
en, de svenska instituten i Rom och Athen samt det svenska forsknings-
institutet i Istanbul.

Anslagspost

1991/92 Beräknad ändring

1992/93

Bidrag till Vetenskaps-

akademien	25 162 000	+	1 696 000
Bidrag till svenska institutet i Rom	3 610 000	+	408 000
Bidrag till svenska institutet i Athen	972 000	+	39 000
Bidrag till svenska forskningsinstitutet i Istanbul	421 000	+	17 000
Summa	30 165 000	+	2 160 000

Anslagsframställningar har avlämnats av Vetenskapsakademien,
Svenska institutet i Rom, Svenska institutet i Athen och Svenska forsk-
ningsinstitutet i Istanbul.

191

Föredragandens överväganden

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Bidrag till Vetenskapsakademien

Sekretariatet för det internationella IGBP-projektet (Global Change) är
förlagt till Vetenskapsakademien. Vissa av kostnaderna för sekretariatet
anvisas innevarande budgetår, som jag närmare redovisat vid min anmä-
lan av anslaget E 10. Temaorienterad forskning, över detta anslag. Han-
teringen av medlen förenklas om samtliga medel fr.o.m. budgetåret
1992/93 anvisas över förevarande anslag (+ 690 000 kr.). När professor
T. Rosswall, som upprätthåller uppdraget som direktör för projektet
återgår till sin professur skall medel motsvarande lönekostnaderna för
hans tjänst överföras till universitetet i Stockholm.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(30 165 000 + 2 160 000 = ) 32 325 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

29. att till Vissa bidrag till forskningsverksamhet för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 32 325 000 kr.

192

F. Studiestöd m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m.

1990/91	Utgift	128 657 274
1991/92	Anslag	157 095 000
1991/92	Anslag exkl. mervärdeskatt	147 266 000
1992/93	Förslag	149 977 000

Centrala studiestödsnämnden (CSN) är enligt förordningen
(1988:502) med instruktion för centrala studiestödsnämnden central för-
valtningsmyndighet för studiesociala frågor. Delegationen för utländska
studerande handlägger frågor rörande utländska studerandes principiella
rätt till svenskt studiestöd. Fr.o.m. den 1 januari 1991 fullgör CSN även
vissa uppgifter i samband med lån till hemutrustning för flyktingar och
vissa andra utlänningar. Kostnaderna härför betalas ur anslag under
elfte huvudtiteln.

Från anslaget betalas även kostnaderna för portoavgifter till postver-
ket samt avgifter till kronofogdemyndigheter och tingsrätter för inkasso-
verksamhet.

A nslagsberäkning

	1991/92 exkl. mer- värdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Anslag Utgifter Förvaltningskostnader	237 966 000	+ 22 011 000
Inkomster Avgifter från återbetal- ningsverksamheten	90 700 000	+ 19 300 000
Anslag enligt stats- budgeten	147 266 000	+ 2 711 000

45 400 000 kr. av utgifterna under anslaget rör administration av och
information om vuxenstudiestöden och täcks av medel från utbildnings-
avgiften.

193

13 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Centrala studiestödsnämnden

1. Pris- och löneomräkning sker i regeringskansliet.

2. CSN anmäler förändringar och komplettering av verksamhetsin-
riktning samt för den administrativa och organisatoriska utvecklingen
t.o.m. 1992/93.

3. Återstående besparingskrav för perioden 1990/91 - 1992/93,
8 294 000 kr., skall infrias under budgetåret 1992/93.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) redovisar i sin anslagsframställning
två och ett halvt års erfarenheter av det nya studiemedelssystemet. CSN
konstaterar därvid att

- antalet beslut om studiemedel för studier i Sverige har ökat med
drygt 15 000 ärenden eller ca 9 % under budgetåret 1990/91,

- antalet beslut om studiemedel för studier utomlands har ökat med
ca 1 500 ärenden eller ca 33 % under budgetåret 1990/91. Även antalet
telefonsamtal och brev med förfrågningar om villkoren för studier och
ekonomiskt stöd vid studier utomlands har ökat kraftigt,

- ärendeökningen inom återbetalningsområdet har fortsatt, likaså an-
talet telefon- och brevförfrågningar. T.ex. har antalet telefonförfrågning-
ar ökat med ca 50 000 eller ca 20 % och antalet brevförfrågningar med
ca 2 000 eller ca 10 %. Antalet ansökningar om anstånd med återbetal-
ningen har ökat med ca 13 000 eller ca 8 %.

För att möta de ökade krav som ställs på återbetalningsområdet har
CSN fortsatt sitt tidigare påbörjade åtgärdsprogram. De viktigaste åtgär-
derna har varit omlokalisering av ärendehandläggningen från CSN till
länskanslierna. Omlokaliseringen beräknas vara slutförd under hösten
1991 då återbetalningsuppgifter överförs till kanslierna i Stockholm och
Visby. CSN har även inrättat en ny kundserviceenhet vid CSN. Telefon-
växlarna har bytts ut. CSN gör den bedömningen att, trots de vidtagna
åtgärderna, önskad servicenivå inom återbetalningsområdet ännu inte
har uppnåtts. Den önskade nivån bör dock kunna uppnås under inne-
varande budgetår. Handläggningstider och service inom övrig verksam-
het är däremot på en hög nivå.

Den av riksdagen beslutade förändringen av den studiesociala organi-
sationen (prop. 1989/90:100 bil. 10, SfU 14, rskr. 202) fortsätter planen-
ligt. Sålunda handläggs samtliga studiestödsformer i dag vid kanslierna i
Stockholm, Uppsala, Linköping, Växjö, Visby, Kristianstad, Lund, Göte-
borg, Borås, Örebro, Gävle, Östersund samt Umeå. Vid övriga kanslier
sker handläggning av vissa studiemedelsärenden vid sidan av kansliets
reguljära verksamhet.

Vad gäller ekonomin konstaterar CSN i sin anslagsframställning att
myndigheten i princip har en balanserad ekonomi vid ingången till
budgetåret 1991/92. Det innebär att den bekymmersamma ekonomiska
situation som gällde vid början av budgetåret 1990/91 i allt väsentligt
har tillrättalagts. Visserligen redovisas ett balanserat underskott med ca

194

4 milj.kr., men i det beloppet inryms bl.a. balanserade skulder för Prop. 1991/92:100
ADB- driften. Den avsevärt förbättrade ekonomin har uppstått genom Bil. 9
ökade inkomster, förändrade kostnadsavtal, reducerade ADB-kostnader
samt inte minst genom ett omfattande besparings- och rationaliserings-
arbete.

Jag har funnit det vara angeläget att ge denna relativt omfattande re-
dogörelse för den nu aktuella arbetssituationen inom studiestödsorgani-
sationen. Jag gör den bedömningen att CSN har uppnått ett gott verk-
samhetsresultat under den redovisade perioden och lagt en god grund
för fortsatta förbättringar.

Under anslaget har jag gjort löneomräkning med hänsyn till träffade
avtal samt sedvanlig prisomräkning med sammanlagt 14 666 000 kr. En-
ligt vad finansministern redovisat i bilaga 1 (avsnitt 9) om beräkning av
lönekostnadspålägg har jag beräknat ett lönekostnadspålägg om 41,5 %.
Jag har minskat anslaget med 350 000 kr. som utgör återbetalning av
gjorda investeringar. Jag har vidare minskat anslaget med 8 294 000 kr.
som motsvarar det besparingskrav som åligger CSN under ramperioden.

Regeringen har i propositionen (1991/92:76) om vissa förändringar
av myndighetsstrukturen inom högskole- och studiestödsområdena
m.m. bl.a. föreslagit riksdagen att studiemedelsnämnderna och vuxenut-
bildningsnämnderna läggs ned fr.o.m. budgetåret 1992/93. Den föreslag-
na åtgärden medger en besparing under detta anslag på 5,0 milj.kr. un-
der nästa budgetår.

Nedläggningen av de berörda nämnderna föranleder följande änd-
ringar i studiestödslagen (1973:349). 1 kap. 6a § och 8 kap. 21 § bör
upphävas. 1 kap. 6 §, 3 kap. 16 §, 4 kap. 37 §, 6 kap. 6 § och 8 kap.
23 § bör ändras. Vidare bör ändringar göras i 4 § lagen (1983:1030) om
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt i 3 kap. lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrust-
ning beräknas CSN för budgetåret 1992/93 ta upp lån i riksgäldskonto-
ret (RGK) på högst 13,2 milj.kr. Av detta belopp beräknas 5,7 milj.kr.
användas för lösen av återstående kapitalskuld hos statskontoret för
ADB-utrustning som anskaffats t.o.m. innevarande budgetår. 7,5 milj.kr.
utgörs av bemyndigande att ta upp lån i RGK.

Den sammanlagda belastningen på anslaget beräknar jag till

149 977 000 kr., en ökning med 2 711 000 kr.

Mina förslag till lagändringar finns samlade under anslaget F 4. Vux-
enstudiestöd m.m.

Jag beräknar slutligen kostnaderna för administrationen av vuxenstu-
diestöden till 45,4 milj.kr. Dessa medel bör tillföras anslaget av de me-
del som tillfaller statsverket genom inkomsterna från utbildningsavgif-
ten.

195

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att 45 400 000 kr. av de medel som tillfaller staten
genom utbildningsavgiften för budgetåret 1992/93 används för att
delvis finansiera anslaget,

2. till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett ramanslag på 149 977 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

F 2. Studiehjälp m.m.

1990/91	Utgift	2 673 993 526
1991/92	Anslag	2 688 400 000
1992/93	Förslag	2 331 335 000
Från	anslaget betalas	utgifter enligt 3 kap. studiestödslagen

(1973:349) för studiehjälp i form av studiebidrag, inackorderingstillägg
och extra tillägg samt enligt 3, 4 och 7 kap. samma lag för studiehjälp,
studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd i form av resekostnadsersätt-
ning. Vidare betalas från anslaget enligt särskild förordning (CSNFS
1983:17) ersättning till svenska elever utomlands för dagliga resor.

Centrala studiestödsnämnden

I regeringens direktiv för centrala studiestödsnämndens (CSN) anslags-
framställning för budgetåren 1990/91 - 1992/93 har nämnden getts i
uppdrag att göra en översyn av studiehjälpssystemet. Översynsarbetet re-
dovisas i en särskild rapport ”Från studiehjälp till ungdomsstudiebi-
drag” som bifogats årets anslagsframställning.

Nämnden har gjort en analys av måluppfyllelsen av studiehjälpssyste-
met och av omgivande samhällssystem, som familje- och socialpolitik.
De studier som CSN gjort, tyder på att det främst är andra faktorer än
studiestödet som är avgörande för ungdomars val av utbildning och val
mellan utbildning och andra sysselsättningar. Studiehjälpens utbild-
ningspolitiska betydelse har minskat och den har fått en allt starkare fa-
miljepolitisk roll under de 25 år som gått sedan systemet infördes. I sina
förslag till förändringar av studiestödet till ungdomar i gymnasial utbild-
ning har CSN lagt särskild vikt vid effektivitet, regelförenklingar och
service.

CSN anser att studiehjälpens huvudmål i framtiden bör vara att - till-
sammans med andra familjepolitiska stöd - bistå föräldrarna i deras skyl-
dighet att stå för barnens grundläggande utbildning i gymnasieskolan.
Föräldrarnas underhållsskyldighet är utgångspunkten vid en diskussion
om det ansvar som vilar på stat och kommun. Vidare anser nämnden
att ungdomar bör ges en grundläggande gymnasial utbildning utan
skuldsättning samt att det ekonomiska stödet bör anpassas till föränd-
ringar på skolområdet, främst till den nya gymnasieskolan. Man bör vi-

196

dare eftersträva en samordning mellan studiehjälpen och andra familje- Prop. 1991/92:100
politiska stöd. För studiehjälpssystemet bör höga krav ställas på service Bil. 9
till elever och föräldrar och reglerna bör göras enklare. Slutligen menar
nämnden att förändringsförslagen bör rymmas inom oförändrade eko-
nomiska ramar.

Nämnden föreslår att de nuvarande stödformerna extra tillägg och
studielån avskaffas. Stödet till inkomstsvaga familjer med ungdomar un-
der 20 år i gymnasial utbildning bör i stället ges i form av bostadsbidrag.,t
Föräldrarnas underhållsskyldighet bör gälla för alla barn upp till 20 år.
Det generella studiebidraget bör även i framtiden vara ett statligt stöd
och ges till alla ungdomar som tas in i gymnasial utbildning. Stödet bör
kallas ungdomsstudiebidrag. CSN föreslår att bidraget, som hittills, be-
loppsmässigt samordnas med det allmänna barnbidraget. Ungdomsstu-
diebidraget bör alltid betalas ut till eleven själv och bör som nu utgå
utan ansökan samt föreslås utgå under årets alla månader. Den som av-
slutar sin utbildning under den första hälften av en månad bör dock få
ungdomsstudiebidrag med ett halvt månadsbelopp. Bidraget bör alla få
som följer ett nationellt program i gymnasieskolan och dessutom vid
studier på individuella program på minst halvtid. Utländska medborga-
re föreslås få rätt till ungdomsstudiebidrag om de är folkbokförda i Sve-
rige. Studerande som bor utomlands med sina föräldrar skall ha rätt till
ungdomsstudiebidrag om vistelsen beräknas vara högst ett eller i vissa
fall högst tre år. Dessa elever bör kunna få ett tillägg till bidraget för in-
ackorderingskostnader eller resor till och från skolan. Bidraget bör des-
sutom kunna utgå för ett års studier i utlandet vid t.ex. high-school, vil-
ket inte är möjligt med nuvarande regler. Resekostnadsersättning för
elever med studiehjälp, som studerar vid statens skolor för vuxna bör
avskaffas, eftersom kommunerna numera har ansvaret för ungdomarnas
resor. Nämnden föreslår att ändringarna införs den 1 juli 1992, men att
extra tillägg skall kunna ges övergångsvis för höstterminen 1992.

CSN beräknar utgiften för ungdomsstudiebidrag för studier i Sverige
och utomlands till 2 622,4 milj.kr. budgetåret 1992/93. För tillägg till bi-
draget för utlandsstuderande beräknas kostnaden till 2,8 milj.kr. och för
övergångsreglerna om extra tillägg till 25,9 milj.kr. höstterminen 1992.
Nämnden beräknar kostnaderna för resekostnadsersättning för studeran-
de vid statens skolor för vuxna till 4 milj.kr. nästa budgetår och föreslår
samtidigt att anslagsposten flyttas från anslaget F 2. Studiehjälp m.m. till
F 6. Bidrag till vissa studiesociala ändamål. Totalt beräknar CSN för stu-
diehjälp utgiften till 2 655,1 milj.kr. budgetåret 1992/93, vilket är en
minskning jämfört med innevarande års anslag med 33,3 milj.kr. Utgif-
ten för studiebidrag ökar på grund av fler studerande och högre belopp,
men totalkostnaden beräknas ändå minska, främst eftersom inackorde-
ringstillägget upphörden 1 juli 1992.

Om de föreslagna förändringarna i studiehjälpssystemet inte genom-
förs den 1 juli 1992, föreslår CSN både högre belopp och inkomstgrän-
ser för det extra tillägget. Nämnden föreslår i så fall att det ekonomiska

197

underlaget för extra tillägg höjs med 5 000 kr. och att beloppen höjs till Prop. 1991/92:100
795, 530 resp. 265 kr. per månad. Bil. 9

CSN har i en särskild skrivelse den 29 augusti 1991 redovisat det av
regeringen givna uppdraget att i samråd med Svenska kommunförbun-
det lämna förslag till hur det kommunala ansvaret för studiehjälpsberät-
tigade elevers inackordering bör utformas med hänsyn till förändringar
av det offentliga skolväsendet.

Syftet med inackorderingstillägget är, enligt CSN, att genom ett di-
rekt ekonomiskt stöd undanröja geografiska hinder för utbildning och
att minska de merkostnader som uppstår i familjer där barnen måste in-
ackordera sig på skolorten. I de flesta fall täcker tillägget inte alla de
merkostnader som uppstår. Eftersom överförandet till kommunerna
skall ske inom ramen för oförändrade statliga kostnader kan det därför
inte krävas att kommunerna skall stå för hela merkostnaden.

Då ansvaret för inackorderade elever förs över till kommunerna
finns det enligt CSNs mening anledning att ställa upp något vidare mål
än vad som har gällt för inackorderingstillägget. Det övergripande målet
bör vara att kommunen skall främja tillgängligheten till utbildning för
sina ungdomar. Det bör sedan överlämnas åt kommunerna att välja den
väg som bäst leder mot dessa mål. Effekterna av det förändrade ansvaret
bör fortlöpande utvärderas. Ungdomars möjlighet att välja en önskad ut-
bildning på annan ort får inte försämras.

Vid sidan av ett schabloniserat direkt ekonomiskt stöd finns det en
rad andra metoder som kommunen kan använda för att främja tillgäng-
ligheten till utbildning. Det bästa är naturligtvis om man kan erbjuda
den önskade utbildningen så nära föräldrahemmet att en inackordering
blir obehövlig. Kommunen kan även förbättra möjligheterna för ungdo-
mar att resa dagligen mellan hemmet och skolan. Om kommunen väljer
att även i fortsättningen ge ett direkt ekonomiskt stöd kan detta differen-
tieras efter de faktiska inackorderingskostnaderna. Kommunen kan även
genom andra åtgärder än direkta ekonomiska bidrag stödja ungdomars
boende och uppehälle.

CSN föreslår att kommunernas skyldighet att främja tillgängligheten
till utbildning och att stödja ungdomar som behöver inackordering skall
regleras i skollagen. I lagparagrafen bör även exempel ges på olika vägar
att nå målen. Det är angeläget att stödet utformas så effektivt som möj-
ligt och att skillnaderna mellan olika kommuner inte blir alltför stora.
Elever och familjer bör så långt som möjligt ha valfrihet och kontakter-
na med föräldrahemmet bör underlättas. Rätten till stöd vid inackorde-
ring bör främst bedömas utifrån den tid det tar för eleverna att resa mel-
lan skolan och föräldrahemmet.

Kommunens ansvar bör endast gälla för elever i det offentliga skolvä-
sendet. Det statliga stödet till inackorderade elever utanför det offentliga
skolväsendet bör ges via statsbidraget till folkbildningen för folkhögsko-
leelever och via statsbidragen till fristående skolor och riksinternatsko-
lor. I de förordningar som styr statsbidragen bör skolorna åläggas att
stödja elever under 20 år som behöver inackordering.

198

Föredragandens överväganden

Rapporten Från studiehjälp till ungdomsstudiebidrag

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har i sin rapport Från studiehjälp
till ungdomsstudiebidrag föreslagit vissa förändringar i det nuvarande
studiehjälpssystemet. I rapporten lämnas en väl genomförd analys av
måluppfyllelsen av studiehjälpen tillsammans med andra familje- och
socialpolitiska åtgärder. Enligt min mening bör den gjorda analysen
kunna utgöra en god grund för fortsatta överväganden dels inom CSN,
dels inom regeringskansliet i samband med en fortlöpande översyn av
studiehjälpssystemet. Av de förändringar som CSN föreslår i sin rapport
bör följande genomföras under budgetåret 1992/93.

- Studielån prövade mot dels föräldrarnas ekonomi, dels elevens egen
bör upphöra att utgå.

- Den som avslutar sin utbildning under den första hälften av en må-
nad får studiebidrag med ett halvt månadsbelopp under avslutningsmå-
naden i stället för som nu ett helt månadsbelopp.

- CSNs förslag att det extra tillägget i studiehjälpen skall upphöra
fr.o.m. den 1 januari 1993 och att motsvarande bidrag istället skall utgå
inom ramen för bostadsbidrag finner jag vara intressant. Frågan behöver
dock ytterligare belysas och beredas innan jag tar slutgiltig ställning till
om förslaget bör genomföras. För kommande budgetår beräknar jag så-
ledes medel för extra tillägg i studiehjälpen under detta anslag.

En särskild utredare har tillkallats för att utreda vissa frågor om sko-
lans internationalisering och internationella kontakter och om under-
visningen av svenska barn och ungdomar i andra länder (Dir. 1991:62).
Arbetet skall slutföras före utgången av september 1992. CSNs förslag
om att studiebidrag skall kunna utgå för ett års studier i utlandet vid
t.ex. high-school bör prövas i samband med beredningen av de förslag
som utredaren kommer att lägga fram.

CSNs förslag i övrigt är jag inte beredd att nu biträda.

Jag kommer i det följande att ytterligare belysa de förslag som jag nu
har lämnat samt redovisa de budgetmässiga konsekvenserna härav.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Studiebidrag

Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barnbi-
draget. Studiebidrag utgår med 750 kr. per månad under kalenderåret
1992 och höjs till 835 kr. per månad fr.o.m. den 1 januari 1993. Jag be-
räknar utgiften för studiebidrag till 2 268,1 milj.kr. under kommande
budgetår.

Extra tillägg

Antalet studerande som uppbär extra tillägg har uppvisat en vikande
tendens under en följd av år. För budgetåret 1990/91 har endast 8 800
elever fått sådant tillägg, en minskning med 600 elever i förhållande till
1989/90.

199

Enligt nuvarande regler beviljas extra tillägg med 750, 500, resp. 250
per månad. I enlighet med CSNs förslag föreslår jag att extra tillägg be-
viljas med 795, 530 resp. 265 kr. per månad. Förslaget kräver ändring av
3 kap. 11 § studiestödslagen (1973:349). Vidare anser jag, likaså i enlig-
het med CSNs förslag, att det ekonomiska underlaget bör höjas med
5 000 kr. Detta innebär att maximalt tillägg kommer att beviljas om det
ekonomiska underlaget är lägre än 75 000 kr., medan inget tillägg bevil-
jas om underlaget överstiger 115 000 kr. Det ankommer på regeringen
att utfärda närmare bestämmelser för det ekonomiska underlaget. Jag
beräknar utgiften för extra tillägg till 55,6 milj.kr. under budgetåret
1992/93. Beräkningarna baseras på att 8 000 elever får sådant tillägg.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

I nac korde rings tillägg

Riksdagen beslöt den 12 december 1990 att godkänna regeringens för-
slag till nya riktlinjer för statsbidragssystemet i fråga om gymnasieskolan
(prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). Beslutet innebar bl.a. att utgiften för
de studerandes studiehjälp i form av inackorderingstillägg fr.o.m. budge-
tåret 1992/93 skulle ingå i den del av sektorsbidraget som är hänförligt
till gymnasieskolan.

Mot bakgrund av riksdagens sålunda fattade beslut beräknar jag un-
der detta anslag inga resurser för inackordering av elever inom det of-
fentliga skolväsendet vilket innebär en minskning av anslaget med 236
milj.kr. Resurser för ändamålet har i stället beräknats under anslaget B
8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet.

CSN har föreslagit att kommunens ansvar för inackordering endast
bör gälla elever i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildning-
en. Jag delar denna uppfattning.

CSN har föreslagit att det statliga stödet till inackorderade elever
utanför gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen bör ges
via statsbidraget till folkbildningen för folkhögskoleelever och via stats-
bidragen till fristående skolor och riksinternatskolor för elever i dessa
skolformer. För min del anser jag att inackorderingstillägg för dessa ele-
ver tills vidare bör hanteras av CSN på sätt som nu sker och betalas ur
detta anslag. Såsom gäller för närvarande bör frågor om inackorderings-
tillägg i samband med studier utomlands handläggas av CSN.

Enligt nu gällande regler beviljas inackorderingstillägg med lägst
1 000 och högst 2 010 kr. per månad. Jag bedömer att en uppräkning
till lägst 1 070 och högst 2 150 kr. per månad bör ske.

Bestämmelser om inackorderingstillägg finns i 3 kap. 7 och 30 §§
studiestödslagen. Jag förordar att dessa paragrafer upphör att gälla och
att det i studiestödslagen tas in en föreskrift om att inackorderingstillägg
skall utgå till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer som
regeringen bestämmer särskilt, om den studerande behöver inackorde-
ring. Den föreskriften bör tas in i 3 kap. 12 § studiestödslagen. En be-
stämmelse om bl.a. inackorderingstilläggets storlek bör tas in i 3 kap.
13 §. 1 förtydligande syfte bör det vidare i 3 kap. 1 § föreskrivas att stu-
diehjälp utgår till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer

200

som regeringen bestämmer om inte något annat följer av andra bestäm-
melser i kapitlet. Ett skäl till detta är att det av 3 kap. 14 § direkt fram-
går att resekostnadsersättning utgår till studerande vid skolenhet med
statlig vuxenutbildning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Studiehjälp till studerande utomlands

Jag beräknar utgiften för studiehjälp till studerande utomlands till oför-
ändrat 10,2 milj.kr. I detta belopp har jag inräknat 1,0 milj.kr. till er-
sättning för dagliga resor till och från skolan för elever som har minst
sex kilometers avstånd till skolan.

Studielånemöjlighelerna i studiehjälpen avskaffas

Studielån prövat mot föräldraekonomi utbetalades budgetåret 1990/91
till ca 1 300 elever. Behovet av lån bedöms i stort sett på samma sätt
som för extra tillägg, dvs. mot föräldrarnas och elevens inkomst. Lånen
kan beviljas med högst 10 000 kr. per år om eleven är över 18 år och
med högst 5 000 kr. per år för omyndiga elever. Maximalt belopp kan
utbetalas om det ekonomiska underlaget är högst 140 000 kr. för famil-
jer med ett barn.

Studielån prövat mot elevens egen ekonomi betalas endast ut till ca
1 000 elever per år. Reglerna för stödet har till stor del utformats efter
de regler som gäller för studiemedel och det belopp som utbetalas skall,
tillsammans med övrig studiehjälp och förmåner som fria läromedel
och fria skolmåltider, vara lika stort som studiemedelsbeloppet. Studie-
lån mot egen ekonomi kom till år 1979 för att göra det möjligt för myn-
diga elever att själva finansiera sina gymnasiestudier. Alla som hade en
självständig ekonomi kunde få lånet. Reglerna har därefter skärpts vä-
sentligt, så att det nu är möjligt att få lån endast om det finns särskilda
skäl.

Enligt CSN uppfyller studielånen prövade mot föräldraekonomin
varken de utbildningspolitiska eller de familjepolitiska målen för studi-
estödet. Bl.a. rädslan för skuldsättning gör att stöden inte går till famil-
jer med störst behov. Ungdomar skall kunna få en gymnasial utbildning
utan skuldsättning. Såvitt gäller studielån prövat mot elevens egen eko-
nomi visar CSN i sin rapport att nästan 90 % av alla som har lån upp-
bär sådant under endast en eller två terminer. Endast i undantagsfall
tycks möjligheten att få studielån ha påverkat beslutet att börja studera.
Det avgörande har varit att man insett att man behöver mera utbild-
ning. Mot denna bakgrund föreslår CSN att nuvarande lånemöjligheter
upphör. Jag delar den uppfattning som CSN redovisat. Det totala utflö-
det av studielån för budgetåret 1992/93 minskas härigenom med 34,4
milj.kr.

De grundläggande bestämmelserna om studielån inom studiehjälpen
finns i 3 kap. 12 och 13 §§ studiestödslagen. Dessa bestämmelser bör ut-
gå och, i enlighet med vad jag tidigare har föreslagit, ersättas av bestäm-
melser om inackorderingstillägg. Uppräkningen i 1 kap. 2 § om studie-

201

hjälpens olika delar bör också ändras. De särskilda bestämmelserna i 3 Prop. 1991/92:100
kap. 16 a - 19 och 23 §§ om studiehjälp i form av studielån under sjuk- Bil. 9
dom och i 3 kap. 25 - 28 §§ om gifta studerande och om föräldrar och
vårdnadshavare bör upphävas. Vissa konsekvensändringar bör också gö-
ras i 3 kap. 5, 15 och 16 §§, 8 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 2 §.

Halvt studiebidrag för avslutningsmånaden

Enligt 3 kap. 5 § studiestödslagen utgår studiehjälp för sådan del av lä-
sår under vilken den studerande bedriver studier. Studiebidrag och ext-
ra tillägg kan dock utgå för annan tid än läsår enligt de närmare före-
skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer. I 3 kap. 6 § studiestödsförordningen (1973:418) före-
skrivs att studiebidrag till en studerande som under kalenderhalvåret be-
drivit studier under en viss minsta tid skall utgå för hela kalenderhalvå-
ret.

CSN föreslår att den som avslutar sin utbildning under första hälften
av en månad endast bör få studiebidrag med ett halvt månadsbelopp för
denna månad. Jag biträder detta förslag. Det bör ankomma på regering-
en att utfärda de närmare bestämmelser som behövs.

Den föreslagna förändringen innebär enligt mina beräkningar en be-
sparing för statsverket på 33 milj.kr. under nästa budgetår.

Övrigt

För resekostnadsersättning till studerande vid statens skolor för vuxna i
Härnösand och Norrköping har för innevarande budgetår beräknats 1,5
milj.kr. Fr.o.m. nästa budgetår bör i enlighet med CSNs förslag medel
för detta ändamål anvisas under anslaget F 6. Bidrag till vissa studieso-
ciala ändamål vilket innebär en minskning med 1,5 milj.kr.

Mina förslag till ändringar av studiestödslagen finns samlade under
anslaget F 4. Vuxenstudiestöd m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

3. att till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 2 331 335 000 kr.

F 3. Studiemedel m.m.

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Förslag

3 331 777 499

3 683 000 000

4 686 000 000

202

Från anslaget betalas utgifter för studiebidrag enligt 4 kap. och ränte- Prop. 1991/92:100
subventioner för och avskrivning av studielån enligt 3, 4 och 7 kap. stu- Bil. 9
diestödslagen (1973:349).

Återbetalning av studielån regleras i 8 kap. samma lag.

Från anslaget betalas dessutom kostnader för avskrivning och inlösen
av vissa studielån med statlig kreditgaranti i enlighet med kungörelsen
(1961:384) om avskrivning av lån för studier eller på grund av att lånta-
garen avlidit eller varaktig betalningsoförmåga inträtt.

Centrala studiestödsnämnden

Statsmakterna har nyligen fattat beslut om omfattande förändringar av
gymnasieskolan, vuxenutbildningen och folkbildningen. I regeringens
direktiv för den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren
1993/94 - 1995/96 har CSN fått i uppdrag att utvärdera det nya studie-
medelssystemet i allmänhet och dess återbetalningsvillkor i synnerhet.
Därför föreslår CSN i årets anslagsframställning inga genomgripande
förändringar av studiemedels- eller återbetalningsreglerna.

CSN föreslår en ändring av bestämmelserna om beviljning av nytt
studiestöd till den som inte skött betalningen av tidigare studieskulder.
Ändringen innebär en harmonisering mellan olika former av studies-
töd. Beträffande återbetalning av studiemedel föreslås en harmonisering
av bestämmelserna om sista ansökningsdag för ändring av inkomst i
samband med anståndsbeslut, ändrade bestämmelser för återbetalning av
för mycket inbetald preliminär avgift vid anstånd samt att det görs en
redaktionell översyn av de äldre bestämmelserna för återbetalning av
studiemedel.

CSN beräknar utgiften för studiemedel i form av studiebidrag till
2 625,8 milj.kr. budgetåret 1992/93. Det är en ökning i förhållande till
innevarande års anslag med 300,8 milj.kr. Ökningen beror främst på att
CSN räknar med ett ökat antal studerande med studiebidrag på efter-
gymnasial nivå samt en ytterligare ökning av antalet utlandsstuderande.
Utlåningen väntas också öka av samma skäl under budgetåret 1992/93.
Nämnden räknar med att utflödet av studielån kommer att uppgå till ca
4 888 milj.kr., vilket är drygt 400 milj.kr. mer än vad CSN räknar med
kommer att lånas ut under innevarande budgetår. Denna utgift belastar
inte statsbudgeten.

Utgiften för räntesubventioner och avskrivningar beräknas till 1 929
milj.kr. under budgetåret 1992/93, vilket innebär en ökning med 571
milj.kr. i förhållande till innevarande års anslag.

Totalt för studiemedel beräknar således CSN utgiften under budgetå-
ret 1992/93 till 4 554,8 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Inledningsvis vill jag hänvisa till vad jag tidigare anfört beträffande över-
syn av studiemedelssystemet. Jag föreslår därför nu inga genomgripande
förändringar av studiemedels- eller återbetalningsreglerna.

203

Studiemedel beviljas för år 1992 med ett belopp på 6 740 kr. per må- Prop. 1991/92:100
nad. Av beloppet utgörs 1 995 kr. av bidrag. Bil. 9

Jag beräknar att ca 193 000 studerande kommer att uppbära studie-
medel under budgetåret 1992/93. Utgiften för studiebidrag beräknar jag
mot denna bakgrund till 2 598 milj. kr. och kostnaderna för avskriv-
ningar och räntesubventioner till 2 088 milj. kr. Jag har därvid beräknat
att studielån kommer att utbetalas med sammanlagt ca 4 790 milj. kr. I
detta belopp inkluderas studielån som del av särskilt vuxenstudiestöd.

Förslag till ändrade bestämmelser

Den som är återbetalningspliktig för studielån men inte har betalt fast-
ställt årsbelopp eller debiterad studiemedelsavgift, kan inte beviljas nya
studiemedel. Däremot kan han eller hon beviljas särskilt vuxenstudies-
töd, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsarvode eller an-
nat studiestöd. I likhet med CSN anser jag att kraven på återbetalning
måste vara lika starka och konsekventa för alla låntagare och inte endast
ställas på dem som söker studiemedel. Jag biträder således CSNs förslag
om en ändring av 9 kap. 2 b § studiestödslagen.

För ansökningar om att preliminär avgift för visst avgiftsår inte skall
utgå eller nedsättas finns en sista ansökningsdag angiven i 8 kap. 39 §
studiestödslagen i dess lydelse före den 1 januari 1989. Enligt punkt 2d
i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studies-
tödslagen skall en sådan ansökan ha kommit in till CSN före utgången
av oktober månad året efter avgiftsåret. Ansökningar som kommer in
senare prövas i stället enligt reglerna för slutlig avgift i 43 §.

Ett beslut om att preliminär avgift inte skall utgå eller sättas ned kan
på ansökan av den återbetalningsskyldige omprövas av CSN. Någon fö-
reskrift om sista dag för en sådan ansökan finns emellertid inte.

CSN föreslår att för alla ansökningar enligt den berörda paragrafen
skall den 31 oktober året efter avgiftsåret gälla som sista ansökningsdag,
eftersom alla ansökningar om anstånd med preliminär avgift bör be-
handlas lika. Jag biträder detta förslag. Förslaget kräver en ändring av
punkt 2 d i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring
av studiestödslagen.

CSN fick år 1988 dispens av regeringen att driva försöksverksamhet
som innebär att studiemedel kan återbetalas även via bankgiro. Dispen-
sen gällde såvitt avser det äldre återbetalningssystemet till utgången av år
1991. Riksdagen har beslutat (prop. 1990/91:150, FiU 34, rskr. 391) att
CSN, efter samråd med riksrevisionsverket, får använda bankgiro för
hanteringen av återbetalning av studielån även efter budgetåret 1991/92.
Tillståndet att använda bankgiro bör enligt riksdagsbeslutet gälla tills vi-
dare. Enligt 8 kap. 65 § studiestödslagen i dess lydelse före den 1 janua-
ri 1989 skall bl.a. preliminär avgift erläggas till myndighet eller pen-
ninginrättning enligt de närmare bestämmelser som regeringen medde-
lar. Såvitt avser det nya återbetalningssystemet föreskrivs i 8 kap. 15 §
studiestödslagen att det fastställda årsbeloppet skall betalas enligt före-
skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering-

204

en bestämmer. Motsvarande reglering bör gälla även i det äldre återbe- Prop. 1991/92:100
talningssystemet. Lagtekniskt bör ändringen göras genom en ändring i Bil. 9
punkt 2 1 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i
studiestödslagen.

Jag bedömer att de förslag till ändring av studiestödslagen som jag
har lagt fram inte kommer att medföra några ökade kostnader för sta-
ten.

Mina förslag till ändring av studiestödslagen finns samlade under an-

slaget F4. Vuxenstudiestöd m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Studiemedel m.m. för budgeteåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 4 686 000 000 kr.

F 4. Vuxenstudiestöd m.m.

1990/91	Utgift	1 560 229 724	Reservation 13 669 005
1991/92	Anslag	1 617 700 000
1992/93	Förslag	1 341 300 000
Från	anslaget betalas	utgifter för korttidsstudiestöd, internatbidrag

och särskilt vuxenstudiestöd i form av vuxenstudiebidrag enligt 5, 6 och
7 kap. studiestödslagen (1973:349).

Från anslaget betalas också kostnader för statsbidrag till uppsökande
verksamhet på arbetsplatser m.m. samt för bidrag till centrala fackliga
organisationer för planering av uppsökande verksamhet och grundläg-
gande utbildning av fackliga studieorganisatörer samt för information
om vuxenstudiestöd m.m. Bidragsbestämmelserna återfinns i förord-
ningen (1980:483) om statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbets-
platser, m.m.

Från anslaget betalas också utgifter för särskilt vuxenstudiestöd i
form av vuxenstudiebidrag för arbetslösa. Bestämmelserna återfinns i la-
gen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

Utgifterna under anslaget täcks genom medel från vuxenutbildnings-
avgiften.

Centrala studiestödsnämnden

Utredningen om vuxnas finansiering av studier (FINVUX) har presente-
rat sitt betänkande. Utredaren har i sina förslag om ett reformerat studi-
estöd för vuxna beaktat de förändringar som beslutats för gymnasiesko-
lan, vuxenutbildningen och folkbildningen. Centrala studiestödsnämn-
den (CSN) återkommer senare till FINVUX förslag. CSN beräknar ut-
rymmet från vuxenutbildningsavgiften till vuxenstudiestöd m.m. och till
administrationen av dessa stöd till 1 595 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

205

Av detta belopp föreslår CSN att 45,4 milj.kr. reserveras för administra-
tionskostnader. Resterande belopp, 1 549,6 milj.kr., föreslår CSN avsätts
för vuxenstudiestöd och statsbidrag till uppsökande verksamhet m.m.
Det är en minskning med 68,1 milj.kr. i förhållande till anvisade medel
1991/92.

1. CSN föreslår att 55 milj.kr. anvisas för statsbidrag till uppsökande
verksamhet på arbetsplatser under 1992/93. Det är samma belopp som
under innevarande budgetår.

2. CSN föreslår att oförändrat belopp, 20 milj.kr., anvisas för plane-
ring m.m. av uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga studie-
organisatörer samt information om vuxenstudiestöd för 1992/93.

3. CSN föreslår att korttidsstudiestödet höjs från 65 till 70 kr. per
timme och att internatbidraget höjs från 290 till 325 kr. per dygn. För
korttidsstudiestöd och internatbidrag föreslår CSN att det anvisas 226
milj.kr. under 1992/93 eller lika mycket som under innevarande budge-
tår.

4. CSN föreslår att det anslås 1 173,6 milj.kr. för vuxenstudiebidrag
under 1992/93. Det är 68,1 milj.kr. mindre än under 1991/92.

5. CSN föreslår att oförändrat belopp, 75 milj.kr., anvisas till vuxen-
studiebidrag för arbetslösa under 1992/93.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

Utbildningsa vgiften

Utbildningsavgiften utgör under 1992/93 0,31 % av underlaget för ar-
betsgivaravgiften. Den del av avgiften som avser vuxenstudiestödsända-
mål (0,27 % av underlaget) beräknar jag till 1 765,3 milj.kr. Vid beräk-
ningen av tillgängliga resurser för 1992/93 skall dessutom tillföras resul-
tatet av slutregleringen av avgiften för 1990/91. Slutregleringen beräknas
ge ett överskott på 24 milj.kr.

Jag förordar att kostnaderna för timersättning till deltagare i sven-
skundervisning för invandrare (sfi) och i vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux) finansieras med medel från utbildningsavgif-
ten. Kostnaden beräknas till 64,5 milj.kr.

Vidare förordar jag att 338,1 milj.kr. överförs till anslaget C 1. Bi-
drag till folkbildningen m.m.

Kostnaderna för centrala studiestödsnämndens (CSN) administration
av vuxenstudiestöden beräknar jag till 45,4 milj.kr.

Utrymmet för vuxenstudiestöd blir med hänsyn till nyss nämnda
uppgifter 1 341,3 milj.kr.

Fin vuxutredningen

I Finvuxutredningens betänkande (SOU 1991:65) föreslås genomgripan-
de förändringar i reglerna för de olika vuxenstudiestöden och för verk-
samheten med uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Förslagen är
under beredning inom utbildningsdepartementet. De förslag som rör

206

stöden för längre studier kommer att bedömas i samband med de för- Prop. 1991/92:100
ändringar som kan bli aktuella till följd av den tidigare nämnda översy- Bil. 9
nen av studiemedelssystemet.

Korttidsstudiestöd och internatbidrag samt statsbidrag för uppsökande
verksamhet på arbetsplatser

Korttidsstudiestöd kan beviljas till arbetstagare som deltar i vissa studie-
cirklar, i vissa ämneskurser vid komvux och i s.k. korta kurser vid folk-
högskolor. Stödet ersätter förlorad arbetsförtjänst och utgör under
1991/92 65 kr per timme.

Vid sidan av korttidsstudiestödet finns internatbidrag som skall täcka
kostnaderna för resa, kost och logi i samband med deltagande i korta
kurser vid folkhögskolor eller statens skolor för vuxna (SSV). Internat-
bidrag kan beviljas både till arbetstagare och icke arbetstagare. Bidraget
är under 1991/92 290 kr. per dygn.

Stöden kan sökas kollektivt av fackliga organisationer och av enskil-
da personer. Genom en pågående försöksverksamhet har handikapp-
och pensionärsorganisationerna fått möjlighet att söka internatbidrag
kollektivt. Försöksverksamheten upphör den 30 juni 1992.

Korttidsstudiestöd och internatbidrag beviljas av vuxenutbildnings-
nämnden i resp. län. Under 1991/92 disponerar nämnderna tillsammans
226 milj.kr. för sådana stöd. De grupper som har störst behov av utbild-
ning och stöd skall ges företräde.

Av utbetalade medel 1989/90 (190 milj.kr.) avsåg 90 % kollektivt
sökta stöd från löntagarorganisationerna, 5 % kollektivt sökta stöd från
handikapp- och pensionärsorganisationerna och 5 % ansökningar från
enskilda personer.

Finvuxutredningen föreslår att det kollektiva ansökningsförfarandet
skall upphöra och att stödet i fortsättningen skall kunna sökas enbart av
enskilda personer för studier i främst basämnena svenska, engelska, ma-
tematik och samhällskunskap.

För statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser har för
1991/92 avsatts 55 milj.kr. Bidrag kan sökas av fackliga löntagarorganisa-
tioner samt av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Företagarnas Riksor-
ganisation och Sveriges Fiskares Riksorganisation (SFR). Bidrag skall i
första hand beviljas för projekt som vänder sig till grupper i arbetslivet
som har stort behov av utbildning och stöd. Medlen fördelas av vuxen-
utbildningsnämnderna i resp. län. Av beviljade medel 1989/90 gick 88 %
till organisationer inom LO, 8 % till organisationer inom TCO och 4 %
till övriga organisationer. Medlen har alltså i betydande utsträckning
gått till organisationer med en god betalningsförmåga. De fackliga orga-
nisationerna söker som regel bidrag för uppsökande verksamhet och
medel för korttidsstudiestöd och internatbidrag samtidigt.

Under hösten 1990 genomförde Staffan Larsson vid pedagogiska in-
stitutionen i Linköping för Finvux räkning en studie (Rapport LiU-
PEK-R-123) av 36 projekt där medel beviljats för uppsökande verksam-
het och korttidsstudiestöd/internatbidrag. Resultaten visar bl.a. att rekry-

207

teringen till största delen gällt kurser som ingått i organisationens eget Prop. 1991/92:100
utbud. I en mindre del av projekten har man informerat om annan ut- Bil. 9
bildning, t.ex. komvux. För många av uppsökarna är kursverksamheten
en del av det fackliga arbetet.

Det viktigaste syftet med korttidsstudiestödet och internatbidraget är
att öka rekryteringen av personer med kort tidigare utbildning och svå-
ra arbetsförhållanden till utbildning av överbryggande karaktär. Erfa-
renheterna av kollektivt sökta och fördelade stöd är i det avseendet inte
helt positiva. De invändningar som har kommit fram gäller framför allt
det förhållandet, att stöden i så stor utsträckning använts för cirklar och
kurser i fackliga ämnen; utbildning som i större utsträckning borde
kunna finansieras av de fackliga organisationerna själva. Under senare
år har emellertid vissa insatser gjorts för att bredda informationen och
kursutbudet, t.ex. inom ramen för den s.k. ABF-skolan.

Mot bakgrund av behovet av besparingar i statens utgifter förordar
jag en minskning av resurserna för korttidsstudiestöd och internatbidrag
med 150 milj.kr. till 76 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Jag anser vi-
dare att det kollektiva ansökningsförfarandet bör upphöra. Stöden bör i
fortsättningen sökas av enskilda personer. Förslaget kräver ändring i 5
kap. 4 § samt 6 kap. 4 § studiestödslagen (1973:349). Vidare bör 6 kap. 8
§ samma lag upphävas. Slutligen förordar jag att medel för bidrag till
uppsökande verksamhet på arbetsplatser samt för planering av uppsö-
kande verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisatörer inte
längre skall anvisas.

Det minskade antalet korttidsstudiestöd och internatbidrag gör det
angeläget tillse att bidragen styrs till grupper som har kort och bristfällig
utbildning. Jag vill här något beröra dessa frågor. I mina bedömningar
har jag delvis beaktat Finvuxutredningens förslag.

Liksom hittills bör korttidsstudiestöd förbehållas arbetstagare, som
förlorar inkomst på grund av studierna. Internatbidraget skall på samma
sätt som i dag kunna beviljas både till arbetstagare och icke arbetstagare.

Enligt 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § studiestödslagen ankommer det på
regeringen eller den myndighet som regeringen utser att bestämma vil-
ket slag av utbildning som korttidsstudiestöd och internatbidrag kan
lämnas för. För riksdagens information vill jag nämna att dessa stöd i
fortsättningen bör kunna beviljas för studier i svenska, engelska, mate-
matik och samhällskunskap på grundskole- och gymnasieskolenivå. Vi-
dare bör även i fortsättningen cirklar och kurser för att utveckla handi-
kappades färdigheter ge rätt till stöd. När det gäller korta kurser i de
nämnda ämnena vid folkhögskolor eller statens skolor för vuxna bör
korttidsstudiestöd och internatbidrag i första hand vara tillgängligt för
dem som kombinerar studier på deltid i ämnet med en sådan kort hel-
tidskurs. Stöd bör i fortsättningen lämnas enbart vid heltidskurser som
omfattar högst två veckor. Därigenom uppnås en klar avgränsning mel-
lan korttidsstudiestöd och stöden för längre studier.

Bidragen bör ges till personer som har högst en tvåårig gymnasieut-
bildning (motsvarande). Undantag bör dock göras för deltagare i cirklar

208

och kurser för handikappade, där tidigare utbildningsbakgrund saknar Prop. 1991/92:100
betydelse. En övre åldersgräns bör införas som markerar att stöden är Bil. 9
avsedda för personer i yrkesverksam ålder. Stöd bör endast lämnas till
dem som är högst 64 år. Huvudreglerna om en övre åldersgräns och
högsta tidigare utbildning bör tas in i 5 kap. 2 § och 6 kap. 2 § studies-
tödslagen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör
få meddela de föreskrifter om undantag från huvudreglerna som nyss
nämnts. Bestämmelserna i 6 kap. 2 § om att internatbidrag inte utgår
till den som uppenbart inte är i ekonomiskt behov av stöd behövs inte
längre och bör upphävas.

Innan utbetalning av stöd görs bör personen ifråga kunna styrka dels

- ifråga om korttidsstudiestöd - att inkomstbortfall uppstått, dels att han
eller hon deltagit i utbildningen. Det bör ankomma på regeringen att
meddela närmare bestämmelser i dessa frågor.

Jag förordar att beloppet i korttidsstudiestödet höjs från 65 till 68 kr
per timme. Internatbidraget bör räknas upp från 290 till 305 kr. per
dygn. Förslagen kräver en ändring i 5 kap. 5 § och i 6 kap. 5 § studies-
tödslagen.

Den gällande regleringen av korttidsstudiestöd och internatbidrag in-
nebär att fördelningen av stöden sker länsvis. Mot bakgrund av den fö-
reslagna nedläggningen av vuxenutbildningsnämnderna bör bestämmel-
serna i 5 kap. 7 § och 6 kap. 6 § studiestödslagen om att stöd får utgå
endast till den som är bosatt i länet eller som utför sitt arbete huvudsak-
ligen i länet kunna upphävas. Det bör få ankomma på regeringen att be-
stämma om den regionala fördelningen av resurserna.

Särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

Jag beräknar 1 190,3 milj.kr. för särskilt vuxenstudiestöd och oförändrat
75 milj.kr. till särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

Resurserna för särskilt vuxenstudiestöd fördelas länsvis. Stöd får läm-
nas till den som är bosatt i länet. Analogt med vad jag sagt i fråga om
fördelningen av korttidsstudiestöd och internatbidrag förordar jag att be-
stämmelserna i 7 kap. 10 § studiestödslagen upphävs. Konsekvensänd-
ringar bör göras i 7 kap. 12 och 15 §§.

Fr.o.m. läsåret 1992/93 upphör grundvux som egen skolform och
inordnas i den grundläggande vuxenutbildningen i komvux. Bestämmel-
sen i 7 kap. 5 § studiestödslagen om att studier i grundvux får medrä-
knas vid bedömningen av rätt till särskilt vuxenstudiestöd för heltidsstu-
dier bör därför upphöra att gälla. Vidare bör beteckningen ”grundläg-
gande svenskundervisning för invandrare” i paragrafen ändras i överens-
stämmelse med ändring i skollagen (1985:1100) till ”svenskundervisning
för invandrare”.

Genom lagen (1991:744) om ändring i lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring byttes orden ”erkänd arbetslöshetskassa” ut mot ”ar-
betslöshetskassa”. Motsvarande ändring bör nu göras i 7 kap. 7 § studi-
estödslagen.

209

14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Medelsförbrukning	Prop. 1991/92:100
Under anslaget för budgetåret 1992/93 bör tas upp 1 353 milj.kr. med följande fördelning:	Bil. 9

Korttidsstudiestöd och internatbidrag

Särskilt vuxenstudiestöd

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

Summa

Milj.kr.

76,0

1 190,3

75,0

1 341,3

Jag förordar att anslaget i sin helhet finansieras med medel från ut-
bildningsavgiften.

Upprättade lagförslag

De förslag jag nu lagt fram under anslagen Fl. Centrala studiestöds-
nämnden m.m. - F 4. Vuxenstudiestöd m.m. kräver i fråga om studies-
tödslagen (1973:349) dels att 1 kap. 6 a §, 3 kap. 7, 16 a-19, 23, 25-28
och 30 §§, 5 kap. 7 §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 10 samt 8 kap. 21 § upphävs,
dels ändring av 1 kap. 2 och 6 §§, 3 kap. 1, 4, 5, 11-13, 15 och 16 §§, 4
kap. 37 §, 5 kap. 2, 4 och 5 §§, 6 kap. 2 och 4-6 §§, 7 kap. 5, 12 och 15
§§, 8 kap. 17, 18 och 23 §§, 9 kap. 2 och 2b §§, samt punkterna 2 d och
2 I i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studi-
estödslagen. Vidare krävs ändring av dels 4 och 5 §§ lagen (1983:1030)
om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, dels 3 kap. 13 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

I enlighet med vad jag har anfört under detta anslag samt under an-
slagen F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m., F 2. Studiehjälp m.m.
samt F 3. Studiemedel m.m. har inom utbildningsdepartementet upprät-
tats förslag till

1. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

2. lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa samt

3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kont-
rolluppgifter.

Lagförslaget under 3 har upprättats efter samråd med statsrådet
Lundgren.

Lagförslagen bör fogas till detta protokoll som bilagorna 9.7, 9.8 och
9.9.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. anta förslagen till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),

6. anta förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om sär-
skilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och

210

7. anta förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om själv- Prop. 1991/92:100

deklaration och kontrolluppgifter Bil. 9

8. godkänna att 1 341 300 000 kr. av de medel som tillfaller
statsverket genom utbildningsavgiften för budgetåret 1992/93 an-
vänds för att finansiera anslaget,

9. till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 1 341 300 000 kr.

F 5. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar

1990/91 Utgift 152 780 334

1991/92 Anslag 107 200 000

1992/93 Förslag 68 500 000

Från anslaget betalas utgifter för timersättning vid grundutbildning
för vuxna (grundvux) och vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstör-
da (särvux) samt vid grundläggande svenskundervisning för invandrare
(sfi) enligt förordningen (1986:395) om timersättning vid vissa vuxenut-
bildningar.

Från anslaget betalas även studiesocialt stöd vid vissa kurser i tecken-
språk.

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår att ersättningen till stude-
rande med inkomstbortfall höjs från 65 till 70 kr. per timme.

CSN föreslår att 60,3 milj. kr. anvisas för grundvux och särvux och
att 64,2 milj. kr. anvisas för timersättning vid sfi.

CSN föreslår att 5 milj. kr. anvisas för studiesocialt stöd vid vissa
kurser i teckenspråk.

Föredragandens överväganden

Den undervisning som motsvarar nuvarande grundvux ingår fr.o.m. lä-
såret 1992/93 som en integrerad del i den grundläggande vuxenutbild-
ningen i komvux. Timmar som motsvarar nuvarande grundvux bör i
fortsättningen inte särskiljas från övrig undervisning. De studerande i
komvux kan beviljas korttidsstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd eller
studiemedel. Jag har därför inte räknat med några utgifter för timersätt-
ning till denna grupp.

Jag förordar att beloppet i timersättningen höjs från nuvarande 65
till 68 kr. per timme.

Kostnaden för timersättning till studerande i sfi beräknas till 62,5
milj.kr. och för studerande i särvux till 2 milj.kr. För försöksverksam-
heten med studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk har jag berä-
knat oförändrat 4 milj.kr.

211

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

10. godkänna att 64 500 000 kr. av de medel som tillfaller stats-
verket genom utbildningsavgiften för budgetåret 1992/93 används
för att finansiera anslaget Timersättning vid vissa vuxenutbildning-
ar,

11. till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 68 500 000 kr.

F 6. Bidrag till vissa studiesociala ändamål

Inom regeringskansliet bereds för närvarande frågor som gäller Bidrag
till vissa studiesociala ändamål. Avsikten är att dessa frågor skall be-
handlas i en särskild proposition som skall föreläggas riksdagen under
våren 1992.

Medelsanvisningen under anslaget Bidrag till vissa studiesociala än-
damål uppgår under innevarande budgetår till 117 867 000 kr., varav
15 217 000 kr. anvisats för Bidrag till hälso- och sjukvård för studeran-
de. Jag har tidigare hemställt att medel för detta ändamål fr.o.m. budge-
tåret 1992/93 skall anvisas under anslaget I) 13. Lokala och individuella
linjer samt fristående kurser. 1 avvaktan på att beredningen av den sär-
skilda propositionen slutförs, föreslår jag att anslaget förs upp med ett i
förhållande till innevarande budgetår oförändrat belopp minskat med
15 217 000 kr., dvs. 102 650 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

12. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag
till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1992/93 beräkna ett
förslagsanslag på 102 650 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

F 7. Utbildningsarvoden till studerande vid vissa
lärarutbildningar

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

111 583 692

126 800 000

121 400 000

Från anslaget betalas utgifter för utbildningsarvoden til) studerande
vid folkhögskollärarlinjen, handels- och kontorslärarlinjen, industri-
och hantverkslärarlinjen, vårdlärarlinjen och specialpedagogiska på-
byggnadslinjen enligt 7 a kap. studiestödslagen (1973:349).

212

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår att 134,4 milj.kr. anvisas
för utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar.

Föredragandens överväganden

Det ankommer på regeringen att bestämma vilka utbildningar som skall
berättiga till utbildningsarvode.

Utbildningsarvodet ersätter i princip förlorad arbetsförtjänst. Syftet
med arvodet är att rekrytera personer med bred erfarenhet från ett aktu-
ellt yrkesområde till läraryrket. Folkhögskollärarlinjen skiljer sig från
övriga linjer bl.a. genom att kravet på tidigare yrkeserfarenhet för antag-
ning är mindre uttalat. Bland dem som antas finns många som har lång
erfarenhet från folkrörelser, ungdomsorganisationer m.m., men också
jämförelsevis unga personer utan yrkeserfarenhet. Till skillnad från vad
som gäller för skolväsendet i övrigt ställer det allmänna numera inte
heller några krav på att folkhögskolan skall ha lärare med någon viss lä-
rarutbildning. Jag kommer därför att föreslå regeringen att utbildnings-
arvode inte längre skall utges till studerande vid folkhögskollärarlinjen.

Utbildningsarvodet, som för närvarande är 10 363 kr. per månad,
bör höjas till 10 770 kr. per månad. Belastningen på anslaget beräknas
minska med 5,4 milj.kr. Totalt beräknas medelsbehovet uppgå till 121,4
milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

13. att til) Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarut-
bildningar för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
121 400 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

213

G. Lokalförsörjning m.m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Inledning

Förändringar av lokalförsörjningen för högskolans del avses ske inom
ramen för övergången till budgetsystemet med treåriga budgetramar och
ramanslag, fr o m budgetåret 1993/94. Regeringen har den 4 april och
den 12 september 1991 meddelat myndighetsspecifika direktiv för an-
slagsframställningarna.

Högskoleenheternas sammanlagda lokalinnehav uppgår till ca

2,3 milj. m2. Av lokalinnehavet är ca 84 % statsägda lokaler, medan res-
ten utgörs av förhyrda lokaler. Högskoleenheterna disponerar under in-
nevarande budgetår ca 2 miljarder kr. för lokalkostnader, vilket motsva-
rar ca 20% av anvisade medel vid högskoleenheterna.

Under innevarande budgetår kommer följande byggnadsprojekt att
ha färdigställts: om- och tillbyggnad för plasmafysik vid tekniska hög-
skolan i Stockholm, lokaler för marint forskningscentrum i Askö vid
universitetet i Stockholm, ombyggnad för dataämnen m.m., etapp 2 a
och b, vid universitetet i Uppsala, om- och tillbyggnad för musikutbild-
ning m.m. vid universitetet i Göteborg, om- och tillbyggnad, etapp 1,
vid högskolan i Karlstad, entresolering av bibliotek, etapp 1, vid univer-
sitetet i Umeå och nybyggnad för industriell ekonomi och samhällsve-
tenskap vid högskolan i Luleå. Sammanlagt innebär det en ökad lokal-
kostnad om ca 49,7 milj.kr. för nästa budgetår. Ökningen belastar ansla-
get D 6. Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna.

Myndigheternas förslag

För budgetåret 1992/93 har byggnadsstyrelsen i samråd med universitets-
och högskoleämbetet redovisat en lokalförsörjningsplan som tar hänsyn
till högskoleenheternas lokalbehov oavsett om dessa löses genom en stat-
lig investering eller genom förhyrning. Lokalförsörjningsplanen upptar
32 ärenden som måste underställas regeringen. Av dessa bör enligt bygg-
nadsstyrelsens bedömning 24 påbörjas under den närmaste treårsperio-
den. Dessutom är det önskvärt att ytterligare tretton projekt genomförs
under treårsperioden. Byggnadsstyrelsen räknar med ett investeringsbe-
hov om 908 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för utbildningsdepartemen-
tets verksamhetsområde.

I den följande redogörelsen för byggnadsstyrelsens förslag redovisas
endast de byggnadsobjekt som kräver riksdagens godkännande för utfö-
rande och för vilka byggstart beräknas kunna ske under de tre närmaste
budgetåren, dvs. för perioden 1992/93-1994/95. Kostnaderna redovisas i
det följande i prisläget den 1 januari 1991 om inte annat anges.

214

Stockholm

Nybyggnad för geologi. I investeringsplanen finns en preliminär kost-
nadsram om 100 milj. kr. (prop 1988/89:100 bil. 10 s. 479). Byggnadssty-
relsen har nu redovisat förslag till nybyggnad för geologi vid universite-
tet i Stockholm. Lokalprogrammet för den första etappen omfattar 5 800
m2 LOA:V. Etappen är avsedd för geologiska institutionen och naturge-
ografiska institutionens grundutbildning, som idag är inrymda i fastighe-
ten Kungstensgatan 45. Lokalerna hyrs sedan fastigheten såldes 1988.
Nybyggnaden har kostnadsberäknats till 157 milj.kr.

Ombyggnad av hus 43:3 vid tekniska högskolan i Stockholm. Nybygg-
naden för sektionerna E och D har nu färdigställts. Verksamheterna
flyttar ur ca 6000 m2 LOA i huvudbyggnaden vid högskolan. Omfattan-
de upprustningsåtgärder behöver genomföras för att åtgärda brister i in-
stallationssystem, brandskydd m.m. Kostnaderna för att underhålla, höja
den tekniska standarden och ge lokalerna en generell utformning för
undervisningsändamål uppskattas av byggnadsstyrelsen till ca 200-250
milj.kr i prisläget den 1 januari 1990, varav ca 40% utgörs av kostnader
för underhåll. Årskostnadsökningen uppskattas till ca 18 milj.kr. Avsik-
ten är att samla instutionen för matematik i huvudbyggnaden och möj-
liggöra andra angelägna omflyttningar av verksamheter samt friställa in-
hyrda lokaler i Lill-Janshuset m.m. Byggnadsstyrelsen avser att genom-
föra projektet som ett åtgärdsprogram under 5 år.

Om- och tillbyggnad, etapp 2, för konsthögskolan. Regeringen upp-
drog den 6 juni 1991 åt byggnadsstyrelsen att inom en kostnadsram om

81,5 milj.kr. fortsätta projekteringen av om- och tillbyggnad, etapp 2,
för konsthögskolan i Stockholm till och med bygghandlingar. Eitapp 2
omfattar ombyggnad av kasern 3 med tillbyggnad på Skeppsholmen.

Kostnaden beräknas nu enligt byggnadsstyrelsen till 80,4 milj.kr. Av
nämnda kostnad finansieras 12 milj.kr. med underhållsmedel, varför en
kostnadsram om 68,4 milj.kr. bör föras upp i investeringsplanen.

Linköping

Om- och tillbyggnad för institutionen för fysik och mätteknik m.m.
Byggnadsstyrelsen har redovisat förslag till om- och tillbyggnad för
institutionen för fysik och mätteknik inkl, kemi och biologi vid
universitetet i Linköping. Programskissen omfattar sammanlagt 26 657
m2 LOA, varav 10 418 m2 LOA i ombyggda lokaler och 16 239 m2
LOA i tillbyggnaden. Kostnaden för projektet beräknas till 334 milj.kr.,
varav 20 milj.kr. för ombyggnaden och 314 milj.kr., för tillbyggnaden.
Årskostnaden beräknas öka med 44,1 milj.kr.

Lund

Nybyggnad av ekologihus. I investeringsplanen finns en kostnadsram
motsvarande 145 milj.kr. i prisläget den 1 januari 1991 för nybyggnad
av ekologihus vid universitetet i Lund. Byggnadsstyrelsen har nu redovi-

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

215

sat systemhandlingar för projektet, som omfattar 11 130 m2 LOA och Prop. 1991/92:100
har kostnadsberäknats till 151 milj.kr. Kostnadsökningen i förhållande Bil. 9

till tidigare nämnd ram beror på att ytterligare tekniska utrymmen samt

nya bestämmelser och krav har tillkommit.

Göteborg

Ny- och ombyggnad för handelshögskolan vid universitetet i Göteborg.
Byggnadsstyrelsen redovisar en planering för att samla lokalmässigt
spridda verksamheter till ny- och ombyggda lokaler vid nuvarande
handelshögskolan. Projeketet innebär att ett ekonomiskt-
samhällsvetenskapligt centrum skapas tillsammans med för universitetet
nyuppförda förhyrda lokaler i stadsdelen Haga. Kostnaderna uppskattas
till 320 milj.kr., varav universitetet räknar med att erhålla 150 milj.kr. i
donationer och att tomtmarken skänks av kommunen. Resterande 170
milj.kr. bidrar staten med. Planerad utbyggnad beräknas medföra en
ökad årskostnad om ca 15 milj.kr. för universitetet efter avdrag för
kostnaden för de lokaler som kan lämnas.

Tillbyggnad för mikroelektronik vid Chalmers tekniska högskola. Rege-
ringen uppdrog den 25 maj 1989 åt byggnadsstyrelsen att utarbeta bygg-
nadsprogram för ett mikroelektroniskt centrum vid Chalmers tekniska
högskola. Förslaget omfattade ett lokalbehov om 5 500 m2 LOA:V som
tillgodoses genom en tillbyggnad till befintligt fysikhus inom Chalmers-
området. Projektet innebär att verksamheter som nu är spridda inom
olika delar av högskolan får samlade, utökade och kvalitativt bättre lo-
kaler och att sambruk av dyrbar utrustning underlättas.

Umeå

Nybyggnad av matematiskt-informationsteknologiskt hus. I investerings-
planen finns en preliminär kostnadsram om 141 milj.kr i prisläget den
1 januari 1990 för nybyggnad av matematiskt-informationsteknologiskt
hus vid universitetet i Umeå. Redogörelse för projektet lämnades i prop.
1989/90:90 (s. 221).

Regeringen uppdrog den 22 augusti 1991 åt byggnadsstyrelsen att
inom en kostnadsram om 151 milj.kr. motsvarande en årskostnad om

17,4 milj.kr. projektera nämnda projekt till och med bygghandlingar.

Nybyggnad för ingenjörsutbildningen. Regeringen uppdrog den 16 maj
1991 åt byggnadsstyrelsen att utarbeta bygghandlingar inom en kostnads-
ram motsvarande en årskostnadsökning om 6 250 000 kr. för ingenjörs-
utbildningen i Umeå. Byggnadsstyrelsen har redovisat byggnadsprogram
för nybyggnad för ingenjörsutbildningen vid universitetet i Umeå. Pro-
jektet omfattar ca 5 800 m2 LOA och har kostnadsberäknats till 73
milj.kr. Projektet har utökats med lokaler för tillämpad forskning och
teknikutveckling. Umeå kommun har gett universitetet ekonomiska
garantier så att sistnämnda verksamhet utöver ingenjörsutbildning kan
bära sina lokalkostnader när nybyggnaden står färdig.

216

Luleå

Om- och nybyggnad för högskolan. Regeringen uppdrog den 16 maj 1991
åt byggnadsstyrelsen att utarbeta bygghandlingar inom en kostnadsram
motsvarande en årskostnadsökning om 5,8 milj.kr. för ingenjörsutbild-
ningen vid högskolan i Luleå. Byggnadsstyrelsen har redovisat förslag
till lokaler för ingenjörsutbildningen m.m. Lokalbehovet för nämnda
utbildning tillgodoses i befintliga lokaler genom att verksamheter i dessa
flyttas till ombyggda lokaler i nuvarande bibliotek och i en nybyggnad.
Projektet har utökats och kostnadsberäknats till 51 milj.kr. motsvarande
en årskostnadsökning om 6,6 milj.kr. Av sistnämnda belopp avser
800 000 kr. lokaler för utökningen av grundutbildningen och finansie-
ras med medel från anslagsposten 1.2.4. Till regeringens disposition för
utökade utbildningar.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

Jag har i inledningsavsnittet redogjort för min syn på lokalförsörjnings-
frågorna. Jag begränsar mig i det följande till en i huvudsak teknisk re-
dogörelse.

För att förbättra högskolans lokalsituation räknar jag med ett ökat
utrymme för lokalkostnader m.m. om 300 milj.kr. För de tre
kommande budgetåren intecknas utrymmet helt av kostnader för
planerade nya byggnadsobjekt och förhyrningar samt av mina förslag i
det följande under anslaget Gl. Jag räknar vidare med att åtgärderna
fullt genomförda därefter belastar utrymmet med preliminärt 185
milj.kr. Beträffande återstående utryme avser jag att återkomma i
samband med budgetpropositionen för budgetåret 1993/94.

I gällande investeringsplan finns kostnadsramar uppförda för pågåen-
de och beslutade byggnadsobjekt inom utbildningsdepartementets verk-
samhetsområde om sammanlagt ca 2 158 milj.kr.

Jag räknar med att nybyggnad för geologi vid universitetet i Stockholm
nybyggnad av ekologihus vid universitetet i Lund och nybyggnad av
matematiskt-informationsteknologiskt hus vid universitetet i Umeå, vilka
ännu inte har kunnat påbörjas, skall komma igång så snart det är möj-
ligt.

Regeringen har redan fattat beslut om följande objekt mellan 50 och
25 milj.kr. i syfte att främja sysselsättningen: om- och tillbyggnad för in-
genjörsutbildning vid högskolan i Karlstad och ombyggnad för fotohögsko-
lan vid universitetet i Göteborg. Dessutom räknar jag med att tillbyggnad
till Ekonomicentrum m.m. vid universitetet i Lund kan påbörjas under pe-
rioden.

Jag räknar vidare med att ombyggnad för matematiska institutionen
vid universitetet i Stockholm samt nybyggnad i Almby, etapp 2, för
ingenjörs- och driftteknikerutbildning m.m. vid högskolan i Örebro skall
komma till stånd inom ramen för av regeringen föreslagna sysselskapan-
de åtgärder (prop. 1991/92:25 bil. 6 s. 23).

217

Jag föreslår nu att följande nya byggnadsobjekt över 50 milj.kr. skall Prop. 1991/92:100
genomföras: ombyggnad för tekniska högskolan i Stockholm, om- och till- Bil. 9
byggnad för konsthögskolan, etapp 2, om- och tillbyggnad av lokaler för
fysik och mätteknik m.m. vid universitetet i Linköping, ny- och ombyggnad
för handelshögskolan vid universitetet i Göteborg, tillbyggnad för mikro-
elektronik vid Chalmers tekniska högskola, nybyggnad av lokaler för in-
genjörsutbildning vid universitetet i Umeå samt om- och tillbyggnad för
högskolan i Luleå.

Dessutom avser jag att senare föreslå regeringan att besluta om för-
bättring av lokalsituationen för högskolorna i Kristianstad, Gäv-
le/Sandviken, EskilstunalVösterås och Trollhättan!Uddevalla. Vidare behö-
ver frågor om lokaler, inredning och utrustning för den tvååriga ingen-
jörsutbildningen på vissa orter lösas redan nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om lokalförsörjning m.m. för

högre utbildning och forskning.

G 1. Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m.m.

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdeskatt

Förslag

496 969 989' ^Reservation 108 090 415

715 500 0001’2

594 752 7841,2

858 000 0003 *exkl. mervärdeskatt

1 Avser anslaget 12. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m.

2 Av nämnda belopp har 5,4 milj.kr. anvisats på tilläggsbudget I (Jfr prop. 1991/92:25 bil. 7, s. 32)

3 Preliminär beräkning i avvaktan på proposition om lärarutbildningar m.m.

Från detta reservationsanslag - som för budgetåret 1991/92 benämns 1 2.
Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. - beta-
las utgifter för inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheter-
na inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde samt vid vissa
statliga institutioner inom bl.a. skolområdet. Medel för lokalkostnader
samt för inredning och utrustning för utökade utbildningar förs upp
under detta anslag i avvaktan på fördelning på respektive anslag. För
budgetåret 1991/92 betalas från anslaget även utgifter för ändamål som
den 1 december 1991 har förts över till kulturdepartementets område.

Av anslaget disponeras innevarande budgetår 107 milj. kr. av bygg-
nadsstyrelsen enligt en av regeringen fastställd inredningsplan. Utrust-
ningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) disponerar
437,2 milj. kr. enligt en av regeringen fastställd utrustningsplan. En an-
slagspost om ca 5 milj.kr. står till regeringens allmänna disposition och

218

en om 45,5 milj.kr. står till regeringens disposition för utökade utbild- Prop. 1991/92:100
ningar. Bil. 9

Myndigheterna

Byggnadsstyrelsen hemställer att 100 milj. kr. anvisas för verkets inred-
ningsverksamhet budgetåret 1992/93. UUH föreslår med överlämnande
av förslag från berörda myndigheter m. fl. att den för UUH:s verksam-
hetsområde avsedda anslagsposten för budgetåret 1992/93 beräknas till
507 milj.kr. För tiden den 1 januari 1990 till den 1 januari 1991 beräk-
nar byggnadsstyrelsen prislägesförändringen för inredning till genom-
snittligt 8%. UUH beräknar prislägesförändringen för utrustning till
3,5%.

Föredragandens överväganden

Enskilda objekt

För inredning föreslår byggnadsstyrelsen nya eller ändrade kostnadsra-
mar till ett sammanlagt belopp om ca 281 milj.kr. fördelade på 15 olika
kostnadsramar inom högskoleområdet. Av beloppet avser ca 40,3
milj.kr. inredning till följd av fem planerade eller pågående byggnadsob-
jekt. UUH föreslår inom sitt ansvarsområde kostnadsramar för utrust-
ning till särskilt redovisade utrustningsobjekt för sammanlagt ca 606
milj. kr. inom högskoeområdet. Av beloppet avser ca 152,5 milj. kr. ut-
rustning till följd av 12 planerade eller pågående byggnadsobjekt.

I gällande inredningsplan finns kostnadsramar om ca 544 milj. kr.
uppförda i prisläget den 1 januari 1990.

Med utgångspunkt i redovisat förslag föreslår jag att i inredningspla-
nen för nästa budgetår förs upp nya och ändrade kostnadsramar om
sammanlagt 52 335 000 kr. i prisläget den 1 januari 1991 för nybyggnad
för mikrobiologiskt centrum vid karolinska institutet, nybyggnad av ekolo-
gihus i Lund, musik- och teaterutbildning samt matematiskt centrum, etapp
1, i Göteborg, nybyggnad för matematiskt och informalionsteknologiskt
hus i Umeå samt industriell ekonomi och samhällsvetenskap i Luleå.

För inredning för tvåårig ingenjörsutbildning beräknar jag ett ramut-
rymme för nästa budgetår om 70 milj.kr.

I gällande utrustningsplan finns kostnadsramar om ca 2,2 miljar-
der kr. uppförda i prisläget den 1 januari 1990.

För utrustningsändamål föreslår jag att kostnadsramar om samman-
lagt 74 690 000 kr. i prisläget den 1 januari 1991 förs upp i utrustnings-
planen för nästa budgetår för nybyggnad för mikrobiologiskt centrum vid
karolinska institutet, ombyggnad för arkivet för ljud och bild, nybyggnad
av ekologihus i Lund, matematiskt centrum, etapp 1, i Göteborg, marint
forskningscentrum i Kristineberg samt nybyggnad för matematiskt och in-
formalionsteknologiskt hus i Umeå.

219

För utrustning för tvåårig ingenjörsutbildning beräknar jag ett ramut- Prop. 1991/92:100
rymme för nästa budgetår om 88,5 milj.kr. Bil. 9

För nya telefonväxlar för karolinska institutet, universitetet i Uppsa-

la, högskolorna i Eskilstuna/Västerås, Gävle/Sandviken och Örebro, uni-
versiteten i Linköping och Lund, högskolorna i Karlskrona/Ronneby
och Växjö, universitetet i Göteborg, högskolorna i Borås, Karlstad,
Skövde och Trollhättan/Uddevalla, universitetet i Umeå samt högskolor-
na i Luleå och Sundsvall/Härnösand beräknar jag ett ramutrymme om

46,3 milj. kr. Vidare föreslår jag en kostnadsram om 500 000 kr. för ul-
redningskostnader (budgetåret 1992/93).

Fördelningsramarna

Den nya servicemyndigheten för högskolan bör få i uppdrag att fullfölja
fördelningen av medel ur kostnadsram som motsvarar För universitets-
och högskoleämbetets fördelning för s.k. riktade insatser till påbörjade
satsningar för läkarutbildningen och naturvetarlinjen i enlighet med
UHÄ:s intentioner samt fördela medel till utrustning i samband med
byggåtgärder och/eller lokalförändringar för televäxlar etc. i enlighet
med tidigare direktiv. Vidare skall myndigheten fördela medel ur kost-
nadsramen för utrustningsbehov, i första hand till följd av lokalföränd-
ringar, som uppkommer på grund av centralt beslutade nya och utöka-
de utbildningar samt sysselsättningsskapande åtgärder.

I utrustningsplanen är kostnadsramen För universitets- och högsko-
leämbetets fördelning - UHA-ramen - för innevarande budgetår uppförd
med ett belopp om 159,8 milj.kr. Jag beräknar att UHÄ-ramen för nästa
budgetår ersätts med en ny ram om 161 milj.kr. och föreslår att den be-
nämns Fördelningsram för utrustning. Jag har därvid räknat med att kost-
naderna för byggnadspåverkande utrustning för nybyggnad för geologi
vid universitetet i Stockholm samt för om- och tillbyggnad för kungliga
biblioteket skall förskottsvis belasta nämnda ram. Vidare föreslår jag att
kostnadsramar om 161 milj.kr. vartdera för de efterföljande budgetåren
1993/94 och 1994/95 förs upp i utrustningsplanen.

I utrustningsplanen är för innevarande budgetår uppförd en kost-
nadsram om 211 milj.kr. För forskningsrådsnämndens fördelning, FRN-
ramen. Jag föreslår nya kostnadsramar om 218,4 milj.kr. för vartdera av
budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95. Jag föreslår att ramarna be-
nämns Dyrbar vetenskaplig utrustning.

I inredningsplanen är kostnadsramen För byggnadsstyrelsens fördel-
ning för innevarande budgetår uppförd med 66 625 000 kr. Regeringen
föreslår nu åtgärder för att förbättra lokalsituationen för högre utbild-
ning och forskning. Det är också nödvändigt att förbättra inrednings-
standarden. En stor del av de åtgärder som tidigare beslutats genererar
även insatser för att ersätta/förbättra inredningen. Vidare behöver inred-
ning anskaffas i samband med lokalförändringar för nya och utökade
utbildningar m.m. För att tillgodose de tillkommande behoven föreslår
jag att kostnadsramen för budgetåret 1992/93 förs upp med 87 milj.kr. I
likhet med föregående år föreslår jag att kostnadsramar om 87 milj.kr.

220

vardera för de efterföljande budgetåren 1993/94 och 1994/95 förs upp i Prop. 1991/92:100
inredningsplanen. Bil. 9

Vid utgången av budgetåret 1990/91 utgjorde behållningen på ifråga-
varande anslag drygt 130 milj.kr. För innevarande budgetår har
594 752 784 kr. exkl. mervärdeskatt förts upp under anslaget. Jag räknar
med att sammanlagt 858 milj.kr. bör anvisas för nästa budgetår. Av des-
sa medel bör 4,4 milj.kr. tillföras anslagsposten 3. Till regeringens dispo-
sition. Medel för motsvarande ändamål inom kulturdepartementets om-
råde beräknas av chefen för kulturdepartementet under elfte huvudti-
teln.

Under anslaget har för utökade utbildningar budgetåret 1991/92 an-
visats 45,5 milj.kr. varav 5,4 på tilläggsbudget I. Som konsekvens av de
budgetåret 1991/92 beslutade nya platserna i högskolan behöver ytterli-
gare medel för lokalkostnader, inredning och utrustning tillföras. Jag
har tidigare i denna proposition föreslagit en ytterligare utbyggnad med
1 500 nybörjarplatser som kommer att medföra kostnader för lokaler,
inredning och utrustning. För budgetåret 1992/93 beräknar jag det sam-
manlagda medelsbehovet till 85,9 milj.kr. Jag avser att senare föreslå re-
geringen att fördela tillgängliga medel.

Jag avser att återkomma till beräkningen av anslaget vid min anmä-

lan av propositionen om lärarutbildning.

Underhäll och upprustning av lokaler

Byggnadsstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet samt svenska aka-
demiska rektorskonferensen har gemensamt påtalat behovet av förnyelse
av högskolans fasta resurser. Regeringen har redan innevarande budget-
år anslagit särskilda resurser till underhåll och till genomförande av vis-
sa angelägna byggnadsåtgärder inom av högskolorna disponerade loka-
ler. Mina förslag i det föregående om resurser för nya lokaler m.m. in-
nebär en betydande upprustning. Jag föreslår nu ytterligare upprust-
ningsåtgärder inom det statligt ägda lokalbeståndet och beräknar för un-
derhåll och upprustning av högskolelokaler 175 milj.kr. för budgetåret
1992/93 och preliminärt 133 milj.kr. för budgetåret 1993/94. Jag avser
att senare föreslå regeringen att fördela dessa medel.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att i avvaktan på särskild
proposition om lärarutbildning

2. bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av inred-
ning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. inom
de kostnadsramar som jag förordat i det föregående,

3. bemyndiga regeringen att besluta om underhåll och upprust-
ning av lokaler i enlighet med vad jag förordat i det föregående,

4. till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna
m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
858 000 000 kr.

221

Förslag till Bilaga 9.1 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande
av förvaltningsuppgifter inom utbildnings-
departementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:1046) om överlämnande

av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhets-
område1

dels att 1,2 a, 5, 6, 7 a, 8, 10-10 c, 11 b och 12 a-12 c §§ skall upphö-

ra att gälla,

dels att 3 och 14 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Musikaliska akademien prövar

1. frågor om statsbidrag till mu-
sikpedagogisk utbildningsverksam-
het inom privata musikskolor i
Stockholm och om villkor för det-
ta bidrag,

2. frågor om statsbidrag till or-
gelspelarkurs och om villkor för
detta bidrag och

3. frågor om statsbidrag till tryck-
ning av verk som ges ut av musik-
förlag.

Föreslagen lydelse

3 §

Musikaliska akademien prövar

1. frågor om statsbidrag till mu-
sikpedagogisk utbildningsverksam-
het inom privata musikskolor i
Stockholm och om villkor för det-
ta bidrag,

2. frågor om statsbidrag till or-
gelspelarkurs och om villkor för
detta bidrag.

Musikaliska akademien handhar

1. orgelspelarkurs och

2. kurser för avläggande av organist- och kantorsexamen, för avläggan-
de av pedagogisk examen för kyrkokantorer samt för utbildande av kyr-
komusiker vid Svenska diakonsällskapets diakonskola.

Beslut enligt denna paragraf fattas av akademiens styrelse.

14 §

Om ett beslut som avses i 2 och
12 a-c får överklagas, tillämpas
bestämmelserna i 23-25 och 30 §§
förvaltningslagen (1986:223).

Om ett beslut som avses i 2 § får
överklagas, tillämpas bestämmel-
serna i 23-25 och 30 §§ förvalt-
ningslagen (1986:223).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

1 Lagen omtryckt 1990:232.

222

Förslag till Bilaga 9.2 Prop. 1991/92:100

r . Bil. 9

Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter mom
kulturdepartementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag prövar frågor om ka-
talogdatorstöd, kreditstöd och sortimentsstöd samt utbildnings- och råd-
givningsstöd till bokhandeln.

Den som hos Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag har tagit
befattning med något ärende som avses i första stycket får inte obehöri-
gen röja vad han därvid har fått veta om enskilds affärs- eller driftsför-
hållanden.

2 § Föreningen svenska tecknare utser och entledigar en ledamot och
en suppleant för denne dels i styrelsen för Sveriges författarfond, dels i
styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond.

3 § Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare utser
och entledigar två ledamöter och två suppleanter för dessa i styrelsen för
Sveriges bildkonstnärsfond.

4 § Konstnärernas riksorganisation utser och entledigar sex ledamöter
och sex suppleanter för dessa i styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond.

5 § Musikaliska akademien prövar frågor om statsbidrag till tryckning
av verk som ges ut av musikförlag.

Beslut enligt denna paragraf fattas av akademiens styrelse.

6 § Stiftelsen Nordiska museet får, i fråga om personal som är anställd
vid museet, fatta sådana beslut som avser myndighetsutövning i den
mån inte något annat är föreskrivet.

7 § Stiftelsen Svenska Filminstitutet prövar frågor om fördelning av stat-
liga medel inom stiftelsens verksamhetsområde.

8 § Stiftelsen Svenska rikskonserter prövar

1. frågor om statsbidrag och förlusttäckningsgarantier av statliga me-
del till regionala och lokala musikaktiviteter, samt

2. fråga om statsbidrag till svenska musikers utlandsverksamhet.

9 § Stiftelsen Svensk-norska samarbetsfonden prövar frågor om statliga
stipendier inom fondens verksamhetsområde.

10 § Stiftelsen Tekniska museet får, i fråga om personal som är anställd
vid museet, fatta sådana beslut som avser myndighetsutövning i den
mån inte något annat är föreskrivet.

223

11 § Svenska Fotografernas Förbund utser och entledigar en ledamot Prop. 1991/92:100
och en suppleant för denne dels i styrelsen för Sveriges författarfond, Bil. 9

dels i styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond.

12 § Svenska gruvföreningen utser och entledigar en ledamot i nämn-
den för isotopgeologi vid naturhistoriska riksmuseet.

13 § Svenska riksteatern prövar frågor om statsbidrag till finsk amatör-
teaterverksamhet i Sverige.

14 § Svenska språknämnden får, i fråga om personal som är anställd
vid nämnden, fatta sådana beslut som avser myndighetsutövning i den
mån inte något annat är föreskrivet.

15 § Sveriges författarförbund

1. prövar frågor om fördelning av statliga medel till författare och
översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltid-
ningar, samt

2. utser och entledigar åtta ledamöter och en suppleant för var och en

av dem i styrelsen för Sveriges författarfond.

16 § För utövande av förvaltningsuppgift enligt denna lag gäller de före-
skrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som rege-
ringen utser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser kan besluta om
undantag från föreskrifterna i denna lag.

17 § Om ett beslut som avses i 6, 10 och 14 §§ får överklagas, tillämpas
bestämmelserna i 23-25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

224

Förslag till Bilaga 9.3 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att bilagan till sekretesslagen (1980:100)’ skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga1

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet
hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning
till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med
stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ Verksamhet

Folkbildningsrådet

Folkbildningsförbundet

Handelshögskolan i Stockholm

Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag

Kungliga Musikaliska akademien

Kungliga Skogs- och Lantbruks-
akademien

fördelning av statsbidrag mellan
folkhögskolor och studieförbund
(SFS 1976:1046)

fördelning av statliga medel mel-
lan länsbildningsförbunden för
stöd till kulturverksamhet genom
ideella föreningar (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av utbildnings-
bidrag för doktorander (SFS
1976:1046)

ärenden om TV-avgifter (SFS
1989:41)

statligi stöd till utbildnings- och ut-
givningsverksamhet (SFS

1976:1046)

prövning av anställnings- och ar-
betsvillkor och andra frågor som
rör statligt reglerad anställning hos
akademien

1 Lagen omtryckt 1989:713.

2 Senaste lydelse 1991:1126.

225

15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Nuvarande lydelse

Organ

Kungliga Svenska Aeroklubben

Länsbildningsförbunden

Notarius publicus

Verksamhet

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

besiktning och tillsyn av luftfartyg
samt utfärdande och förnyande av
luftvärdighetsbevis (SFS 1957:297)

statligt stöd till kulturverksamhet
genom ideella föreningar (SFS
1976:1046)

all verksamhet som notarius publi-
cus (SFS 1981:1363)

Regleringsföreningen Svensk fisk,
ekonomisk förening

Riksprovplatserna Aktiebolaget

Statens Anläggningsprovning, Ak-
tiebolaget Svensk Bilprovning och
Apoteksbolaget Aktiebolag

Stiftelsen Svenska institutet

Stiftelsen Svensk-norska samar-
betsfonden

Stiftelsen Lantbrukarnas skörde-
skadeskydd

Stiftelserna Nordiska museet,
Riksutställningar, Stockholms in-
ternationella fredsforskningsinsti-
tut (SIPRI), Sveriges Tekniska mu-
seum och WHO Collaborating
Center on International Drug Mo-
nitoring

Svenska föreningen Norden

Svenska institutet i Rom

Svenska språknämnden

statligt stöd i marknadsreglerande
syfte (SFS 1974:226)

obligatorisk kontroll (SFS

1985:1105)

all verksamhet

statligt stöd i form av stipendier
(SFS 1976:1046)

prövning av ärenden om skörde-
skadeskydd (SFS 1988:89)

prövning av anställnings- och ar-
betsvillkor och andra frågor som
rör statligt reglerad anställning hos
stiftelsen (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av bidrag till re-
sor och stipendier (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av stipendier

prövning av anställnings- och ar-
betsvillkor och andra frågor som
rör staligt reglerad anställning hos
nämnden (SFS 1976:1046).

22b

Föreslagen lydelse

Bilaga

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Organ Verksamhet

Folkbildningsrådet

Folkbildningsförbundet

Handelshögskolan i Stockholm

Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag

Kungliga Skogs- och Lantbruks-
akademien

Kungliga Svenska Aeroklubben

Länsbildningsförbunden

Musikaliska akademien

Notarius publicus

fördelning av statsbidrag mellan
folkhögskolor och studieförbund
(SFS 1976:1046)

fördelning av statliga medel mel-
lan länsbildningsförbunden för
stöd till kulturverksamhet genom
ideella föreningar (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av utbildnings-
bidrag för doktorander (SFS
1976:1046)

ärenden om TV-avgifter (SFS
1989:41)

prövning av anställnings- och ar-
betsvillkor och andra frågor som
rör statligt reglerad anställning hos
akademien

besiktning och tillsyn av luftfartyg
samt utfärdande och förnyande av
luftvärdighetsbevis (SFS 1957:297)

statligt stöd till kulturverksamhet
genom ideella föreningar (SFS
1976:1046)

statligt stöd till utbildnings- och ut-
givningsverksamhet (SFS 1976:1046
och 1992:000)

all verksamhet som notarius publi-
cus (SFS 1981:1363)

227

Föreslagen lydelse

Organ

Verksamhet

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Regleringsföreningen Svensk fisk,
ekonomisk förening

Riksprovplatserna Aktiebolaget
Statens Anläggningsprovning, Ak-
tiebolaget Svensk Bilprovning och
Apoteksbolaget Aktiebolag

statligt stöd i marknadsreglerande
syfte (SFS 1974:226)

obligatorisk kontroll (SFS

1985:1105)

Stiftelsen Svenska institutet

all verksamhet

Stiftelsen Svensk-norska samar-
betsfonden

Stiftelsen Lantbrukarnas skörde-
skadeskydd

Stiftelserna Nordiska museet,
Riksutställningar, Stockholms in-
ternationella fredsforskningsinsti-
tut (SIPRI), Tekniska museet och
WHO Collaborating Center on In-
ternational Drug Monitoring

Svenska föreningen Norden

Svenska institutet i Rom

Svenska språknämnden

statligt stöd i form av stipendier
(SFS 1992:000)

prövning av ärenden om skörde-
skadeskydd (SFS 1988:89)

prövning av anställnings- och ar-
betsvillkor och andra frågor som
rör statligt reglerad anställning hos
stiftelsen (SFS 1992:000)

statligt stöd i form av bidrag till re-
sor och stipendier (SFS 1976:1046)

statligt stöd i form av stipendier

prövning av anställnings- och ar-
betsvillkor och andra frågor som
rör staligt reglerad anställning hos
nämnden (SFS 1992:000).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig till 6 och 12 a-12 c §§ lagen
(1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbild-
ningsdepartementets verksamhetsområde i dess lydelse före den 1 juli
1992.

228

Förslag till Bilaga 9.4

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)'

dels att 5 kap. 19 §, 11 kap. 19 och 21 §§ samt punkt 6 i övergångs-
bestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i nämnda lagskall ha
följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 33 §, samt när-
mast före 5 kap. 33 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

5 kap.

19 §

Regeringen får meddela före-
skrifter om vad som krävs för att
flytta till högre årskurs och om be-
gränsningar i rätten att gå om års-
kurser.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om vad som krävs
för att flytta till högre årskurs och
om begränsningar i rätten att gå
om årskurser.

Stöd till inackordering

33 §

Till elever i gymnasieskolan som
behöver inackordering till följd av
skolgången skall hemkommunen
lämna ekonomiskt stöd. Skyldighe-
ten gäller till och med del första ka-
lenderhalvåret det år då ungdomar-
na fyller tjugo år. Stödet skall avse
boende, fördyrat uppehälle och re-
sor till och från hemmet. Stödet
skall ges kontant eller på annat
lämpligt sätt. Om stödet ges kontant,
skall det utgå med lägst 1/30 av bas-
beloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för varje hel ka-
lendermånad under vilken eleven
bor inackorderad. Beloppet får <n>-
jämnas till närmast lägre hela tiotal
kr.

1 Lagen omtryckt 1991:1111.

229

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

11 kap.

19 §

Varje kommuninnevånare är behörig att delta i gymnasial vuxenut-
bildning om han är bosatt i landet och i övrigt uppfyller föreskrivna
villkor,

1. från och med andra kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, eller

2. när han slutfört utbildning på ett nationellt program eller likvärdig
utbildning i gymnasieskolan.

Regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet
skall vara behörig att delta.

Föreskrifter om ytterligare behö-
righetsvillkor och om urval mel-
lan behöriga sökande meddelas av
regeringen.

Föreskrifter om ytterligare behö-
righetsvillkor och om urval mel-
lan behöriga sökande meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Bestämmelserna i denna paragraf galler inte den som ar intagen i kn-
minalvårdsanstalt.

21 §

Den som vill delta i gymnasial vuxenutbildning skall ansöka om detta
hos styrelsen för utbildningen i sin hemkommun. Om ansökan avser en
utbildning som en annan kommun eller ett landsting anordnar eller lå-
ter anordna, skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrel-
sen för utbildningen där. Till ansökan skall styrelsen foga ett yttrande av
vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kosntaderna
för elevens utbildning, såvida det inte på grund av tidigare överenskom-

melse är onödigt.

Åtagande att svara för kostnader-
na skall alltid lämnas om den sö-
kande med hänsyn till sina per-
sonliga förhållanden har särskilda
skäl att få gå i en annan kommuns
gymnasiala vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning. / sådant fall
äger 5 kap. 33 § motsvarande till-
lämpning beträffande ungdomar
fram till och med det första kalen-
derhalvåret det år då ungdomarna
fyller tjugo år.

230

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

6.2 En kommun eller ett landsting som under läsåret 1991/92 hade
rätt att anordna utbildning på linjer i gymnasieskolan får även efter den
1 juli 1992, som alternativ till de nationella programmen, anordna dessa
linjer med undantag för tvåårig ekonomisk och tvåårig teknisk linje. In-
tagning till årskurs 1 får dock inte ske efter läsåret 1994/95.

Har elever tagits emot på linjer med stöd av första stycket, skall ut-
bildningen fortsättningsvis anordnas till dess eleverna har avslutat den.

Bestämmelserna om nationella program skall tillämpas beträffande
sådan utbildning på linjer som anordnas enligt första stycket.

En kommun eller ett landsting som under läsåret 1991/92 hade rätt
att anordna utbildning på specialkurser i gymnasieskolan får även efter
den 1 juli 1992, som alternativ till de nationella programmen, anordna
dessa specialkurser. Intagning får dock inte ske efter läsåret 1994/95.

Bestämmelserna om nationella
program skall, såvitt avser motta-
gande av sökande, intagning av ele-
ver, kostnader och interkommunal
ersättning, tillämpas beträffande ut-
bildning på specialkurser som an-
ordnas enligt fjärde stycket om inte
annat följer av föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2 Senaste lydelse 1991:1111.

231

Bilaga 9.5

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Remissammanställning över skolbarnsomsorgs-
kommitténs betänkande (SOU 1991:54) Skola-
skolbarnsomsorg, en helhet

Skolbarnsomsorgskommittén hade till uppgift att följa, stimulera och
påskynda en utveckling i riktning mot en organisatoriskt och pedago-
giskt samlad verksamhet för skola och skolbarnsomsorg.

Flera av kommitténs förslag avser också åtgärder som numera ligger
inom kommunernas beslutsområde.

Remissyttrandena visar att ett omfattande arbete har skett och fortfa-
rande pågår i kommunerna för att utveckla olika former för samverkan
mellan skolan och skolbarnsomsorgen både innehållsligt, lokalmässigt,
organisatoriskt och ekonomiskt.

Remissbilden

Skolbarnomsorgskommitténs betänkande (SOU 1991:54) Skola-
skolbarnsomsorg, en helhet har remitterats till totalt 69 instanser, varav
42 kommuner. Den övervägande delen av dessa har besvarat remissen.

En majoritet av remissinstanserna, företrädesvis kommunerna, till-
styrker kommitténs förslag i dess helhet, medan andra har haft invänd-
ningar mot en del av förslagen. Nedan redovisas några av remissinstan-
sernas synpunkter.

Heldagsskola

I kapitlet Verksamhetens organisation och arbetsformer beskrivs i ett
avsnitt med rubriken Mot en heldagsskola innebörden av begreppet
"heldagsskola" på följande sätt: "Genom att utveckla skoldagen till en
heldagsskola kan fritidshemmets och skolans verksamhet växa samman
pedagogiskt och organisatoriskt. Heldagsskolan förenar den obligatoris-
ka skolan med den frivilliga skolbarnsomsorgen. I en heldagsskola kan
barnen erbjudas en varierad verksamhet som inte på samma sätt som ti-
digare är bunden av ämnes- och tidsmässig uppdelning. Genom att de
obligatoriska inslagen kan kombineras med fria aktiviteter undanröjs
den risk för tidspress som barnen i dag får känna av redan på lågstadi-
et."

Socialstyrelsen ställer sig bakom det väl utvecklade pedagogiska reso-
nemang som förts i detta avsnitt men betonar vikten av att konsekven-
serna av en heldagsskola för barn och föräldrar noga beaktas i varje
kommun. Förslaget om heldagsomsorg tillstyrks också av bl.a. Lunds
universitet och högskolan i Gävle-Sandviken samt av Landsorganisationen

232

i Sverige (LO), som anser att "Heldagsomsorg för skolbarn behövs som Prop. 1991/92:100
ett komplement till den obligatoriska skolans verksamhet....". Lärarnas Bil. 9
Riksförbund (LR), ser däremot kommitténs beskrivning som en fara för
en allvarlig försämring av skolans huvuduppgift att ge eleverna goda
kunskaper och färdigheter. Vidare är begreppet "heldagsskola" att anse
som en synonym till samlad skoldag. Det är också orimligt anser LR att
förena obligatorisk undervisning med frivillig verksamhet. Riksförbun-
det Hem och Skola (RHS) anser det viktigt att verksamheten organiseras
på ett sådant sätt, att föräldrarna inte uppfattar den icke obligatoriska
delen som tvingande. Uttrycket "heldagsskola" bör därför inte användas.
Jönköpings och Mora kommuner betonar att det är viktigt att heldagssko-
lan inte görs obligatorisk utan att den skall vara frivillig. Föräldrarna
måste kunna välja omfattningen av omsorg utanför den obligatoriska
skoldagen. Köpings kommun anser att heldagsomsorg är ett mycket vik-
tigt mål samtidigt som en strävan skall vara att skola och skolbarnsom-
sorg i större utsträckning skall växa samman både innehållsmässigt och
organisatoriskt. Grunden för en god heldagsomsorg skall vara personal-
gruppernas kompetens i samverkan. Täby kommun är tveksamt inställd
till begreppet heldagsskola eftersom det "klingar obligatorium" och det
är en olycklig beteckning på en verksamhet där både obligatorium och
frivillighet skall integreras.

Ett samlat måldokument

Beträffande ett samlat måldokument för den föreslagna verksamheten
anser kommittén bl.a. att ett måldokument för skola-skolbarnsomsorg
bör omfatta all den verksamhet som samhället bedriver - utbildning,
omsorg och rekreation - och som syftar till att fostra och stödja barn
och ungdom i deras utveckling.

Att ett samlat måldokument skall utvecklas tillstyrks av bl.a. social-
styrelsen som anser att ett gemensamt måldokument är en odiskutabel
förutsättning för en samordnad verksamhet. Vidare är det väsentligt att
de gemensamma målen omfattar förskolans, skolans och skolbarnsom-
sorgens verksamheter. Högskolan i Jönköping finner det angeläget att
personal i skola och skolbarnsomsorg får en gemensam fortbildning för
att kunna utarbeta gemensamma måldokument, medan LR menar att
tydliga yrkesroller är en förutsättning för kvalitet och struktur i varje
verksamhet där flera ansvarsområden ingår. I ett samlat måldokument
för skola-skolbarnsomsorg måste därför de olika ansvarsområdena göras
tydliga. Statskontoret utgår ifrån att det samlade måldokumentet kom-
mer att utgöras av grundskolans läroplan. Något separat dokument för
skolbarnsomsorgen bör inte förekomma om den önskade integrationen
skall kunna genomföras. Statens institut för handikappfrågor i skolan
(SIH) delar kommitténs uppfattning om ett samlat måldokument liksom
RHS som stöder förslaget och särskilt betonar vikten av att barn och för-
äldrar skall ha inflytande på och delaktighet i verksamheten. Svenska
Kommunförbundet anser att samhällets insatser för barns fostran och ut-

233

veckling måste utgå från ett gemensamt mål. Detta innebär inte att skill- Prop. 1991/92:100
naderna mellan barnomsorg och skola raderas ut, utan snarare att man Bil. 9
med barnens behov i centrum tydliggör och profilerar de olika profes-
sionaliteternas särart och olika uppgifter i förhållande till barnet.

En rad kommuner, bl.a. Norrköpings, Färgelanda, Karlstad, Mora,
Hällefors och Östersunds kommuner stöder förslaget om ett samlat mål-
dokument, medan andra har invändningar. Bl.a. hävdar Stockholms
kommun att ett gemensamt nationellt program inte bör tas fram av re-
spekt för att skolan och fritidsverksamheten har delvis olika uppgifter
och förutsättningar. SACO anser inte heller att det bör föreligga något
gemensamt måldokument för skolan och skolbarnsomsorgen.

Statsbidrag

Som en lösning av statsbidragsfrågan föreslår kommittén i avvaktan på
kommunalekonomiska kommitténs betänkande att statsbidraget för
skolbarnsomsorgsverksamheten med oförändrade regler skall samordnas
med sektorsbidraget till skolan.

Socialstyrelsen och Riksrevisionsverket (RRV) anser att resultatet av
den kommunalekonomiska utredningen bör avvaktas innan ställning tas
i statsbidragsfrågan. RHS anser att statsbidragen för skola och skolbarn-
somsorg bör samordnas. Svenska Kommunförbundet föreslår ett generellt
statsbidrag till skola-skolbarnsomsorg. Detta underlättar en anpassning
av skolbarnsomsorgen till de lokala behoven. Täby kommun anser att
statsbidragsrutinerna skall samordnas med dem som gäller för grundsko-
lan. Målet är att åstadkomma förenkling, exempelvis genom att sykroni-
sera avstämningsdatum. Skurups kommun framhåller att statsbidraget, i
enlighet med kommitténs förslag, bör ses över. Men då för att finna for-
mer för ett gemensamt statsbidrag skola- skolbarnsomsorg. Det är viktigt
i detta sammanhang att statsbidragsnivån blir minst densamma som
idag.

Verksamhetsledning

I kapitlet Principer för verksamhetens ledning och styrning anför kom-
mittén bl.a. att "Kunskap om de olika verksamheternas historia och
kultur blir viktig i arbetet med att utveckla samverkan" och att "Det
kommer att ställas stora krav på ledaren för den samlade verksamheten.
Han/hon måste ha goda ledaregenskaper och pedagogisk insikt."

Socialstyrelsen påpekar att barnomsorgen ofta är den del av kommu-
nens verksamhet som går i spetsen för ett förnyelsearbete när det gäller
ansvar, befogenheter och decentralisering i en målstyrd organisation. Ett
viktigt ledningsansvar, anser socialstyrelsen, är att aktivt medverka för
ökad jämställdhet i personalsammansättningen. Frånvaron av manliga
förebilder är en mycket negativ faktor i många barns utvecklingsmiljö.
Insatser för att uppnå en mer jämn könsfördelning i personalgrupperna

234

måste prioriteras. Statens skolverk (skolverket) anser att det finns grund-
läggande skillnader mellan verksamheterna inom skolan och skolbarn-
somsorgen som har stor betydelse för styrningen av och ansvaret för des-
sa verksamheter. Skolbarnsomsorgen förusätts inte omfatta alla barn
och behovet att centralt styra verksamhetens innehåll förefaller inte i al-
la avseenden lika uttalat. LR hävdar att ledaren för en samlad verksam-
het, i vilken skolan utgör kärnan, måste ha skaffat sig kunskaper om
skolans mål och genom praktisk erfarenhet prövat olika pedagogiska
teorier. SACO anser att brister i samarbete/samordning/samverkan mel-
lan skolan och skolbarnsomsorgen i första hand är en ledningsfråga.
Oavsett vilken organisatorisk lösning kommunerna väljer, så är det led-
ningen för den samordnade verksamheten eller ledningarna för de skil-
da verksamheterna som har det yttersta ansvaret. Värnamo kommun un-
derstryker behovet av ledarfortbildning. Ledaren för den samlade verk-
samheten kan givetvis rekryteras från såväl skola som barnomsorg. Det
är därför viktigt att ledarutbildningen tar hänsyn till de nya krav som
ställs på ledaren i en samordnad verksamhet. Skurups kommun anser att
den "nya ledarprofilen" är viktig och att det krävs ett nytänkande för att
ge en förutsättning till en positiv utveckling inom de olika verksamhets-
områdena. Färgelanda kommun uttrycker att de samlade ledningsfunk-
tionerna bör vara sammansatta på ett sådant sätt att såväl skolans som
barnomsorgens kunskaper och erfarenheter finns representerade. När
det gäller val av ledningspersoner bör stor vikt fästas vid förmåga att på
ett rationellt sätt använda de resurser som finns inom ramen för den
samordnade verksamheten. Enligt Karlstads kommun är det angeläget att
arbetsledarna för den nya verksamheten får en adekvat utbildning. Häl-
lefors kommun ansluter sig till kommitténs uppfattning att ledningen för
verksamheten måste rekryteras friare. En av de viktigaste uppgifterna
blir att tydliggöra verksamhetens mål och att se till att de konkretiseras
och utvärderas på ett tillfredsställande sätt. Köpings kommun anser att le-
daren för den samlade verksamheten skall ha goda ledaregenskaper och
stor pedagogisk insikt för att kunna skapa goda förutsättningar för en
god utveckling och omsorg.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Sekretesslagen

Kommittén har föreslagit att en ändring av sekretesslagen görs så att
personalen i en integrerad skola-skolbarnsomsorg måtte iaktta samma
starka sekretess som socialtjänsten. Detta förslag stöds inte av riksdagens
ombudsmän (JO) som betonar att varje föreskrift om sekretess utgör ett
avsteg från grundlagarnas huvudregel om offentlighet och insyn i myn-
digheternas verksamhet. De av kommittén anförda skälen för en bety-
dande förskjutning från insyn till sekretess inom skolan finner JO föga
bärkraftig. Högskolan i Falun-Borlänge anför att det krävs mycket nog-
granna överväganden innan man ändrar sekretesslagen för skolan. Den
kultur som präglar skolan är genom historia och tradition skild från
den kultur som gäller inom barnomsorgen. SIH pekar på de tydliga an-

235

visningar som finns om sekretess och anser inte att sekretessbestämmel-
serna skall ändras för skolans personal. Högskolan för lärarutbildning i
Stockholm stöder kommitténs förslag och anser att en enhetlig lagstift-
ning skall gälla för den föreslagna integrerade verksamheten. Eftersom
en översyn av sekretesslagen för närvarande pågår, vill högskolan inte
nu ta ställning till kommitténs förslag om en ändring av sekretesslagen.
Svenska Kommunförbundet framhåller att samma sekretess bör gälla bå-
de för skolan och skolbai nsomsorgen. RHS anser att det är viktigt att en
översyn av sekretesslagarna görs. Både Huddinge och Täby kommuner
anser att sekretessen bör utvidgas till att gälla all personal som arbetar
inom den integrerade verksamheten. Skurups kommun instämmer i
kommitténs förslag beträffande översyn av sekretesslagen, eftersom man
anser att det är omöjligt att arbeta utifrån olika sekretessbestämmelser
när personalen arbetar i nära samverkan och med samma barn. Köpings
kommun delar uppfattningen att sekretesslagen bör ses över. Ail perso-
nal måste omfattas av samma sekretessregler. Mora kommun anser att
oförändrad lagstiftning innebär svårigheter i en organisatoriskt samord-
nad skola-skolbarnsomsorg. Ett klargörande i sekretesslagstiftningen
krävs därför.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

236

Förslag till Bilaga 9.6 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom föreskrivs att 27 § högskolelagen (1977:218) skall upphö-

ra att gälla vid utgången av juni 1992.

237

Förslag till Bilaga 9.7 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)'

dels att 1 kap. 6 a §, 3 kap. 7, 16 a-19, 23, 25-28 och 30 §§, 5 kap.

7 §,6 kap., 8 §, 7 kap. 10 § samt 8 kap. 21 § skall upphöra att gälla,

dels att i 7 kap. 7 § orden ”erkänd arbetslöshetskassa” skall bytas ut
mot ”arbetslöshetskassa”,

dels att 1 kap. 2 och 6 §§, 3 kap. 1, 4, 5, 11-13, 15 och 16 §§, 4 kap.

37 §, 5 kap. 2, 4 och 5 §§, 6 kap. 2 och 4-6 §§, 7 kap. 5, 12 och 15 §§, 8
kap. 17, 18 och 23 §§, 9 kap. 2 och 2 b §§, punkterna 2 d och 2 1 i över-
gångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i nämnda lag
samt rubriken närmast före 3 kap. 12 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 6 § skall lyda ”Studiebidrag och
extra tillägg” och rubriken närmast före 8 kap. 21 § ”Uppgiftsskyldighet
m.m.”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Studiehjälp består av studiebi- Studiehjälp består av studiebi-
drag yämte tillägg, studielån och re- drag, extra tillägg, inackorderings-
sekostnadsersättning. tillägg och resekostnadsersättning.

Tillägg till studiebidraget utgår i
form av inackorderingstillägg och
extra tillägg.

Studiestödet handhas av centrala
studiestödsnämnden, studiemedels-
nämnderna och vuxenutbildnings-
nämnderna.

Läroanstalt är skyldig att till
centrala studiestödsnämnden, stu-
diemedelsnämnderna och vuxenut-
bildningsnämnderna lämna de upp-
gifter som är av betydelse för till-
lämpningen av denna lag enligt de
föreskrifter som meddelas av rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Studiestödet handhas av centrala
studiestödsnämnden.

Läroanstalt är skyldig att till
centrala studiestödsnämnden läm-
na de uppgifter som är av betydel-
se för tillämpningen av denna lag
enligt de föreskrifter som medde-
las av regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer.

1 Lagen omtryckt 1987:303.
Senaste lydelse av

3 kap. 7 § 1991:924

3 kap. 16 a § 1988:877

3 kap. 17 § 1988:877

3 kap. 18 § 1991:1055

3 kap. 19 § 1988:877

6 kap. 8 § 1991:924

8 kap. 21 § 1988:877.

2 Senaste lydelse 1988:877.

238

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

3 kap.

1 §

Studiehjälp utgår till studerande
vid de läroanstalter och utbild-
ningslinjer som regeringen be-
stämmer.

Studiehjälp utgår dock längst till och med första kalenderhalvåret det
år under vilket den studerande fyller 20 år.

4 §

Om inte regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer
föreskriver något annat, utgår stu-
diebidrag jämte tillägg endast vid
heltidsstudier.

Studiehjälp utgår till studerande
vid de läroanstalter och utbild-
ningslinjer som regeringen be-
stämmer, om inte något annat följer
av bestämmelserna nedan i detta ka-
pitel.

Om inte regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer
föreskriver något annat, utgår stu-
diebidrag, extra tillägg och inackor-
deringstillägg endast vid heltidsstu-
dier.

5 §

Studiehjälp utgår för sådan del av läsår under vilket den studerande
bedriver studier. Vidare kan studiehjälp i form av studiebidrag och extra
tillägg utgå för annan tid än läsår enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Studiehjälp utgår även för tid
under vilken den studerande är
sjuk enligt vad som anges i 15-29
§§, om inte annat följer av bestäm-
melser som regeringen meddelar.

Studiehjälp utgår även för tid
under vilken den studerande är
sjuk enligt vad som anges i 15 och
76§§, om inte annat följer av be-
stämmelser som regeringen med-
delar.

Vid tillämpning av första stycket och bestämmelse som avses i andra
stycket beaktas endast hela, sammanhängande tidsperioder under ett ka-
lenderhalvår om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för deltids-
studerande om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av rege-
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Vid tillämpning av bestämmelse i detta kapitel skall läsår anses omfat-
ta det antal dagar som bestämmes av regeringen eller myndighet som re-
geringen utser. Detta antal dagar skall därvid anses infalla under det el-
ler de kalenderhalvår som bestämmes av regeringen eller myndighet
som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

3 Senaste lydelse 1991:924.

239

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Extra tillägg utgår med 750, 500
eller 250 kronor i månaden.

Närmare bestämmelser om extra I

Studielån

Studielån kan beviljas studerande
som är i behov av studiehjälp ut-
över dem som han fått med stöd av
övriga bestämmelser om studiehjälp.

Vid bedömandet av behovet av
studielån skall för studerande som
är ogift den studerandes och hans
föräldrars ekonomiska förhållanden
och för studerande som är gift den
studerandes ekonomiska förhållan-
den beaktas.

Om det föreligger särskilda skäl
och den studerande har brutit sam-
bandet med föräldraekonomin, får
dock, från och med månanden efter
den under vilken den studerande
fyller 18 år, hänsyn tas enbart till
den studerandes ekonomiska förhål-
landen.

För studielån gäller i övrigt de be-
stämmelser som meddelas av rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, av centrala studie-
stödsnämnden.

1 16-/9 §§ ges bestämmelser om
studiehjälp för tid under vilken
den studerande på grund av sjuk-
dom är helt oförmögen att bedriva
sina studier.

§4

Extra tillägg utgår med 795, 530
eller 265 kronor i månaden.

ti 1 lägg meddelas av regeringen.

Inackorderingstillägg

§5

Inackorderingstillägg utgår till
studerande vid de läroanstalter och
utbildningslinjer som regeringen be-
stämmer särskilt, om den studerande
behöver inackordering.

§6

Inackorderingstillägg utgår med
lägst I 070 och högst 2 150 kronor i
månaden. Närmare föreskrifter om
inackorderingstillägg meddelas av
regeringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer.

I 16 § ges bestämmelser om stu-
diehjälp för tid under vilken den
studerande på grund av sjukdom
är helt oförmögen att bedriva sina
studier.

4 Senaste lydelse 1991:924.

5 Senaste lydelse 1989:201.

6 Senaste lydelse 1988:877.

240

Nuvarande lydelse

1 nämnda paragrafer förstås med
sjukperiod: tid under vilken den
studerande på grund av sjukdom
oavbrutet varit oförmögen att be-
driva sina studier,

studietid: den del av ett kalen-
derhalvår under vilken den stude-
rande bedriver studier och den del
av kalenderhalvåret under vilken
han skulle ha bedrivit studier om
han ej blivit sjuk.

Föreslagen lydelse

I paragrafen förstås med

sjukperiod: tid under vilken den
studerande på grund av sjukdom
oavbrutet varit oförmögen att be-
driva sina studier,

studietid: den del av ett kalen-
derhalvår under vilken den stude-
rande bedriver studier och den del
av kalenderhalvåret under vilken
han skulle ha bedrivit studier om
han ej blivit sjuk.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

16 §7

Studiehjälp utgår för sjukperiod
som infaller under tid för vilken
den studerande har beviljats stu-
diehjälp. Sludiemedelsnämnd och
läroanstalt får, i fråga om andra stu-
dlehjälpstagare än sådana som upp-
bär studielån kräva att studie-
oförmåga på grund av sjukdom
skall styrkas genom läkarintyg en-
ligt de föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

För sjukperiod som infaller efter
studietidens början utgår studie-
hjälp i form av extra tillägg, in-
ackorderingstillägg och studielån
endast om den studerande ingett
ansökan om denna studiehjälp
dessförinnan. Om synnerliga skäl
föreligger, kan en studerande be-
viljas studiehjälp även för sådan
sjukperiod.

Studiehjälp utgår för sjukperiod
som infaller under tid för vilken
den studerande har beviljats stu-
diehjälp. Regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer får fö-
reskriva att studieoförmåga på
grund av sjukdom skall styrkas ge-
nom läkarintyg.

För sjukperiod som infaller efter
studietidens början utgår studie-
hjälp i form av extra tillägg och in-
ackorderingstillägg endast om den
studerande ingett ansökan om den-
na studiehjälp dessförinnan. Om
synnerliga skäl föreligger, kan en
studerande beviljas studiehjälp
även för sådan sjukperiod.

För det första kalenderhalvår under vilket en studerande bedriver stu-
dier som berättigar till studiehjälp utgår studiehjälp endast för sådan
sjukperiod som infaller efter det den studerande har påbörjat studierna.

7 Senaste lydelse 1988:877.

241

16 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

4 kap.

37 §

Allmän försäkringskassa skall
lämna centrala studiestödsnämn-
den och studiemedelsnämnderna
uppgift om sådan sjukperiod enligt
28 § som godkänts av kassan.

Allmän försäkringskassa skall
lämna centrala studiestödsnämn-
den uppgift om sådan sjukperiod
enligt 28 § som godkänts av kas-
san.

5 kap.

2 §

Korttidsstudiestöd kan utgå till Korttidsstudiestöd kan utgå till
studerande som är arbetstagare. studerande som är arbetstagare,
dock längst till och med det år han
fyller 64 år.

Om inte regeringen eller myndig-
het som regeringen bestämmer före-
skriver något annat lämnas inte
korttidsstudiestöd till en studerande
som har en längre tidigare utbild-
ning än tvåårig gymnasieskola eller
motsvarande.

4 §

Korttidsstudiestöd beviljas efter ansökan.

Ansökan görs av arbetstagaren el-
ler av facklig organisation för för-
delning mellan arbetstagare som
kan komma i fråga för sådant stöd.

Ansökan ges in inom den tid och i den ordning som bestäms av rege-
ringen eller den myndighet som regeringen utser. Om det finns särskil-
da skäl får ansökan prövas även om den kommit in för sent.

Korttidsstudiestöd utgör 65 kro- Korttidsstudiestöd utgör 68 kro-
nor för varje timme. nor för varje timme.

6 kap.

2 §

Internatbidrag utgår inte till stu-
derande som uppenbart inte är i
ekonomiskt behov av stödet.

Internatbidrag utgår längst till
och med det år den studerande fyl-
ler 64 år.

8 Senaste lydelse 1991:924.

242

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Om inte regeringen eller myndig-
het som regeringen bestämmer före-
skriver något annat lämnas inte In-
ternatbidrag till en studerande som
har en längre tidigare utbildning än
tvåårig gymnasieskola eller motsva-
rande.

4 §
Internatbidrag beviljas efter ansökan.

Ansökan görs av den studerande
eller av facklig organisation för för-
delning mellan arbetstagare som
kan komma i fråga för internatbi-
drag.

5§9

Internatbidrag utgör 290 kronor Internatbidrag utgör 305 kronor
för varje dygn. för varje dygn.

6 §

Internatbidrag inom ett län får ut-
gå till

1. arbetstagare som utför sitt ar-
bete huvudsakligen inom länet och
för vilken en facklig organisation
ansökt om sådant bidrag,

2. arbetstagare som på grund av
resor i sin anställning eller annan
omständighet ej utför sitt arbete
inom huvudsakligen ett län men för
vilken en facklig organisation, som
har sin postadress i länet, har an-
sökt om sådant bidrag,

3. studerande som själv har an-
sökt om sådant bidrag och som är
bosatt i länet, när han ger in ansök-
ningen.

9 Senaste lydelse 1991:924.

243

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Vuxenutbildnings nämnden får be-
stämma att viss del av det belopp
som står till förfogande för kort-
tidsstudiestöd och internatbidrag
skall utgå i form av internatbidrag
och förbehållas studerande som in-
te är arbetstagare.

Centrala studiestödsnämnden får
bestämma att viss del av det be-
lopp som står till förfogande för
korttidsstudiestöd och internatbi-
drag skall utgå i form av internat-
bidrag och förbehållas studerande
som inte är arbetstagare.

7 kap.

5 §"’

Särskilt vuxenstudiestöd kan ut-
gå såväl vid heltidsstuder om minst
15 dagar under ett kalenderhalvår
som vid deltidsstudier om minst
30 dagar under ett kalenderhalvår.
Till deltidsstuderande kan dock
särskilt vuxenstudiestöd utgå en-
dast om han bedriver studierna på
minst halvtid. Vid bedömande av
om den studerande har rätt till
särskilt vuxenstudiestöd för hel-
tidsstudier får, förutom till studier
som avses i 1 §, även hänsyn tas
till studier i grundutbildning för
vuxna (grundvux) eller grundläg-
gande svenskundervisning för in-
vandrare.

Särskilt vuxenstudiestöd får utgå för kalenderhalvår som infaller se-
nast under det år då den studerande fyller 50 år. Särskilt vuxenstudie-
stöd får även utgå för senare kalenderhalvår, om särskilda skäl förelig-
ger.

I fråga om särskilt vuxenstudiestöd tillämpas 4 kap. 6-8 §§ på motsva-
rande sätt.

Närmare föreskrifter om omfattningen av de studier som kan ge rätt
till särskilt vuxenstudiestöd meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

10 Senaste lydelse 1988:270.

244

Nuvarande lydelse

1 fråga om särskilt vuxenstudies-
töd för studier på gymnasieskole-
nivå äger 10 och 11 §§ motsvaran-
de tillämpning.

Föreslagen lydelse

12 §

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

1 fråga om särskilt vuxenstudies-
töd för studier på gymnasieskole-
nivå äger ll § motsvarande till-
ämpning.

15 §

Närmare bestämmelser om vil-
ken utbildning som vid tillämp-
ning av 10 -14 §§ skall anses ligga
på grundskole-, gymnasieskole- el-
ler högskolenivå meddelas av rege-
ringen eller myndighet som
regeringen utser.

Närmare bestämmelser om vil-
ken utbildning som vid tillämp-
ning av 11 -14 §§ skall anses ligga
på grundskole-, gymnasieskole- el-
ler högskolenivå meddelas av rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen utser.

8 kap.

17 §"

Om någon har uppburit studie-
lån för en sjukperiod enligt be-
stämmelserna i 3 kap. 15-19 §§, 4
kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och
de bestämmelser som anges där
gäller i fråga om återbetalningen
bestämmelserna i 18-19

Om någon har uppburit studie-
lån för en sjukperiod enligt be-
stämmelserna i 4 kap. 28-35 §§ el-
ler 7 kap. 17 § och de bestämmel-
ser som anges där gäller i fråga om
återbetalningen bestämmelserna i
18-19 §§.

18 §12

Studielån som avser den delen av en sjukperiod som följer efter en
karenstid om 14 dagar skall inte återbetalas annat än i de fall som anges
i 19 §.

I karenstiden får inräknas bara
tid under sådan studietid som av-
ses i 3 kap. 15 §, 4 kap. 28 § eller
7 kap. 17 §.

I karenstiden får inräknas bara
tid under sådan studietid som av-
ses i 4 kap. 28 § eller 7 kap. 17 §.

11 Senaste lydelse 1988:877.

12 Senaste lydelse 1988:877.

245

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Vid beräkning av karenstiden skall två eller flera sjukperioder räknas
som en sammanhängande sjukperiod, om den senare perioden börjar
inom 20 dagar efter det att den tidigare slutade.

23 §13

Allmän försäkringskassa skall
lämna centrala studiestödsnämn-
den och studiemedelsnämnderna
uppgift om sådan sjukpenning el-
ler ersättning som avses i 19 §. All-
män försäkringskassa skall i övrigt
lämna centrala studiestödsnämn-
den och studiemedelsnämnderna de
uppgifter som är av betydelse för
tillämpningen av detta kapitel en-
ligt de bestämmelser som regering-
en meddelar.

Allmän försäkringskassa skall
lämna centrala studiestödsnämn-
den uppgift om sådan sjukpenning
eller ersättning som avses i 19 §.
Allmän försäkringskassa skall i öv-
rigt lämna centrala studiestöds-
nämnden de uppgifter som är av
betydelse för tillämpningen av det-
ta kapitel enligt de bestämmelser
som regeringen meddelar.

9 kap.

2 §14

Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp
och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått genast
återkrävas.

Avbryter någon sina studier
skall första stycket tillämpas be-
träffande uppburet studiestöd som
avser tiden efter avbrottet. Beror
avbrottet på sjukdom skall studie-
stöd som den studerande uppburit
enligt 3 kap. 15-/9 §§, 4 kap. 28-
35 §§ eller enligt 7 kap. 17 § eller
7 a kap. 5 § och de bestämmelser
som anges där ej återkrävas. Det-
samma gäller vid sådan ledighet
som avses i 3 kap. 31 §, 4 kap.
44 §, 7 kap. 17 a § och 7 a kap.
6§.

Avbryter någon sina studier
skall första stycket tillämpas be-
träffande uppburet studiestöd som
avser tiden efter avbrottet. Beror
avbrottet på sjukdom skall studie-
stöd som den studerande uppburit
enligt 3 kap. 15 och 16 §§, 4 kap.
28-35 §§ eller enligt 7 kap. 17 § el-
ler 7 a kap. 5 § och de bestämmel-
ser som anges där ej återkrävas.
Detsamma gäller vid sådan ledig-
het som avses i 3 kap. 31 §, 4 kap.
44 §, 7 kap. 17 a § och 7 a kap.
6§.

Avser återkrav enligt första eller andra stycket studiehjälp enligt
3 kap. till sådan studerande, som vid utbetalningstillfället var omyndig,
åvilar betalningsskyldigheten den som då var den omyndiges förmynda-
re.

13 Senaste lydelse 1988:877.

14 Senaste lydelse 1990:635.

246

Nuvarande lydelse

På studielån enligt 3 kap., på stu-
diemedel enligt 4 kap., på särskilt
vuxenstudiestöd enligt 7 kap. och
på utbildningsarvode enligt 7 a
kap. som återkrävs enligt första el-
ler andra stycket utgår ränta från
den dag när medlen uppburits ef-
ter en räntesats som vid varje tid-
punkt med två procentenheter
överstiger statens utlåningsränta.
På andra former av studiestöd som
återkrävs enligt denna paragraf ut-
går ränta enligt samma räntesats
från den dag som infaller en må-
nad efter det beslut om återkrav
fattats. Om det finns särskilda skäl
kan den återbetalningsskyldige be-
frias helt eller delvis från sin skyl-
dighet att betala räntan.

Föreslagen lydelse

På studiemedel enligt 4 kap., på
särskilt vuxenstudiestöd enligt 7
kap. och på utbildningsarvode en-
ligt 7 a kap. som återkrävs enligt
första eller andra stycket utgår
ränta från den dag när medlen
uppburits efter en räntesats som
vid varje tidpunkt med två pro-
centenheter överstiger statens utlå-
ningsränta. På andra former av
studiestöd som återkrävs enligt
denna paragraf utgår ränta enligt
samma räntesats från den dag som
infaller en månad efter det beslut
om återkrav fattats. Om det finns
särskilda skäl kan den återbetal-
ningsskyldige befrias helt eller del-
vis från sin skyldighet att betala
räntan.

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

I samband med återkrav får också tas ut avgift för avisering enligt fö-
reskrifter som regeringen meddelar.

2 b §15

Till en studerande som tidigare
har uppburit studiestöd utgår nytt
sådant stöd endast om

1. fastställt årsbelopp, som för-
fallit till betalning före det kalen-
derår som de nya studiemedlen av-
ser, har betalats, och

2. återkrav med stöd av 2 § av
studielån enligt 3 kap., studiemedel
enligt 4 kap., särskilt vuxen-
studiestöd enligt 7 kap. eller utbild-
ningsarvode enligt 7 a kap. har reg-
lerats av den studerande så att åter-
krav, som avser högst ett kalender-
halvår, kvarstår oreglerat.

Till en studerande som tidigare
har uppburit studiestöd enligt 3, 4,
7 och 7 a kap. utgår nytt stöd enligt
dessa kapitel endast om

1. fastställt årsbelopp, som för-
fallit till betalning före det kalen-
derår som det nya studiestödet av-
ser, har betalats, och

2. återkrav med stöd av 2 § av
studiestöd enligt 3, 4, 7 eller 7 a
kap. har reglerats av den studeran-
de så att återkrav, som avser högst
ett kalenderhalvår, kvarstår oregie-
rat.

15 Senaste lydelse 199(1:635.

247

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Om det finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder
av vad som anges i första stycket.

2 d16 Ansökan enligt 8 kap.
39 § första stycket studiestödslagen
(1973:349) i dess lydelse före den 1
januari 1989 skall - i stället för vad
som föreskrivs i paragrafens andra
stycke - ha kommit in till centrala
studiestödsnämnden före utgången
av oktober månad året efter av-
giftsåret.

2 d16 Ansökan enligt 8 kap. 39 §
första stycket studiestödslagen
(1973:349) i dess lydelse före den 1
januari 1989 skall - i stället för vad
som föreskrivs i paragrafens andra
stycke - ha kommit in till centrala
studiestödsnämnden före utgången
av oktober månad året efter av-
giftsåret. Ansökan som avses i fjär-
de stycket samma paragraf skall för
att beaktas ha kommit in inom sam-
ma tid.

I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 43 § första stycket 3 studie-
stödslagen i dess lydelse före den 1 januari 1989 skall frågan om slutlig
avgift för ett avgiftsår prövas särskilt för viss återbetalningsskyldig om
denne inte har betalt den preliminära avgiften i sin helhet före utgången
av oktober månad året efter avgiftsåret och om han bedöms ha varit bo-
satt i riket under avgiftsåret.

2 I17 I stället för vad som före-
skrivs i 8 kap. 62 § första och and-
ra styckena studiestödslagen
(1973:349) i dess lydelse före den 1
januari 1989 skall preliminär och
kvarstående avgift betalas under
avgiftsåret eller senare respektive
under andra året efter avgiftsåret
enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller den myndighet re-
geringen bestämmer.

2 l17 I stället för vad som före-
skrivs i 8 kap. 62 § första och and-
ra styckena och 65 § studiestödsla-
gen (1973:349) i dess lydelse före
den 1 januari 1989 skall prelimi-
när och kvarstående avgift betalas
under avgiftsåret eller senare re-
spektive under andra året efter av-
giftsåret enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får också
meddela föreskrifter om sättet för
frivillig återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. De äldre bestämmelserna om
återbetalning av studielån i 8 kap. 17 och 18 §§ och om återkrav i 9 kap.
2 § skall fortfarande gälla beträffande sådana studielån som har beviljats
enligt 3 kap. i dess äldre lydelse.

16 Senaste lydelse 1990:209.

17 Till 1988:877. Senaste lydelse 1991:924.

248

Förslag till Bilaga 9.8 Prop. 1991/92:100

Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa

Härigenom föreskrivs i fraga om lagen (1983:1030) om särskilt vux-
enstudiestöd för arbetslösa

dels att i 5 § orden ”återbetalningspliktiga studiemedel” skall bytas ut
mot ”studielån”,

dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

4 §

Särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa handhas av centrala
studiestödsnämnden och vuxenut-
bildningsnämnderna.

Föreslagen lydelse

Särskilt vuxenstudiestöd för ar-
betslösa handhas av centrala
studiestödsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1992.

1 Senaste lydelse 1986:252.

249

Förslag till Bilaga 9.9 Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

13 §

Kontrolluppgifter om sjukpen-
ning, föräldrapenning, vårdbidrag,
kontant arbetsmarknadsstöd samt
andra förmåner i form av bidrag,
stöd eller ersättning som är skat-
tepliktiga intäkter för mottagaren
skall lämnas av

1. riksförsäkringsverket,

2. allmän försäkringskassa,

3. arbetslöshetskassa,

4. universitet och högskola,

5. vuxenutbildningsnämnd,

6. länsarbetsnämnd,

7. den som utgett ersättning en-
ligt 16 § lagen (1989:425) om sär-
skilda inskolningsplatser hos of-
fentliga arbetsgivare.

1. riksförsäkringsverket,

2. allmän försäkringskassa,

3. arbetslöshetskassa,

4. universitet och högskola,

5. centrala studiestödsnämnden,

6. länsarbetsnämnd,

7. den som utgett ersättning en-
ligt 16 § lagen (1989:425) om sär-
skilda inskolningsplatser hos of-
fentliga arbetsgivare.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått förmånen om det utbe-
talda beloppet uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.
Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär
A-skatt.

Riksförsäkringsverket skall, i fråga om sjukpenning, i kontrolluppgif-
ten ange om utbetalt belopp avser anställning eller annat förvärvsarbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

250

VIII. Utbildningsdepartementet

Prop. 1991/92:100

Bil. 9

Översikt

Anmälan till budgetpropositionen 1992

1 Inledning

2 Skolområdet samt folkbildningen

3 Grundläggande högskoleutbildning

4 Forskning och forskarutbildning

5 Utgångspunkter för budgeten

A Utbildningsdepartementet m.m.

1 Utbildningsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Kostnader för Sveriges medlemsskap i UNESCO
m.m., förslagsanslag

Summa littera A

B Det offentliga skolväsendet

1 Skola - skolbarnsomsorg

2 Ändringar i skollagen

3 Elever med läs- och skrivsvårigheter

4 Avskaffande av vissa anslag

Myndigheter

1 Statens skolverk, förslagsanslag

2 Statens institut för handikappfrågor

i skolan, förslagsanslag

Utveckling av skolväsendet m.m.

3 Utveckling och produktion av läromedel,
reservationsanslag

4 Stöd för utveckling av skolväsendet,
reservationsanslag

5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag

6 Fortbildning m.m., reservationsanslag

7 Särskilda insatser på skolområdet,
förslagsanslag

43 622 000

18 962 000

22 320 000

84 904 000

229 954 000

90 615 000

17 454 000

40 822 000

24 812 000

*185 093 000

177 988 000

251

Verksamhetsbidrag Prop. 1991/92:100

44	8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, förslagsanslag	31 550 906 000
50	9 Bidrag till driften av särskolor m.m.,
	förslagsanslag	999 978 000
52	10 Bidrag till driften av särvux, förslagsanslag	53 703 000
53	11 Bidrag till undervisning av invandrare i svenska
	språket, förslagsanslag	278 652 000
54	12 Sameskolor, förslagsanslag	28 940 000
56	13 Specialskolor m.m., förslagsanslag	320 804 000
59	14 Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader,
	förslagsanslag	29 065 000
61	15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
	förslagsanslag	53 931 000
64	16 Bidrag till driften av fristående skolor,
	förslagsanslag	189 716 000
	Utrustning m.m
67	17 Utrustning för specialskolor m.m.,
	reservationsanslag	7 355 000
68	18 Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial
	m.m., reservationsanslag	5 061 000
	Summa littera B	34 284 849 000

69		C Folkbildning
69	1	Bidrag till folkbildningen, ramanslag	1 842 344 000
72	2	Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, ramanslag	44 991 000
74	3	Bidrag till kontakttolkutbildning, reservations- anslag	7 594 000
		Summa littera C	1 894 929 000
76		D Den grundläggande högskoleutbildningen m.m.
		Inledning
76	1	Dimensionering av högskolan
79	2	Nya antagningsregler till högskolan
79	3	Löner- och prisomräkning
80	4	Vissa anslagsfrågor
82		Sammanfattning av budgettörslag för högskole- utbildning
84	1	Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan, reservationsanslag 1	19 800 000

252

2 Servicemyndighet, förslagsanslag 1

3 Överklagandenämnden för högskolan,
förslagsanslag 1

4 Kostnader för universitets- och högskoleämbetets,
forskningsrådsnämndens och utrustningsnämnden

för universitet och högskolors avvecklings-
orga n isatio n, förslagsanslag 1

5 Vissa särskilda ugifter inom högskolan m.m.,
reservationsanslag

6 Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna,
förslagsanslag

7 Vissa tandvårdskostnader,.reservationsanslag

Grundläggande högskoleutbildning

8 Utbildning för tekniska yrken, reservations-
anslag

9 Utbildning för administrativa, ekonomiska och
sociala yrken, reservationsanslag

10 Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag

11 Utbildning för undervisningsyrken,
reservationsanslag

77 178 000 Prop. 1991/92:100

Bil. 9

2 500 000

1 000

40 659 000

2 355 097 000

61 949 000

1 618 454 000

594 089 000

586 000 000

*1 010 651 000

12 Utbildning för kultur- och informationsyrken,
reservationsanslag

13 Lokala och individuella linjer samt fristående
kurser, reservationsanslag

14 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,
reservationsanslag

15 Europeisk utbildningssamverkan, förslagsanslag

Summa littera D

E Forskning och forskarutbildning

Inledning

1 Humanistiska fakulterna, reservationsanslag

2 Teologiska fakulteterna, reservationsanslag

3 Juridiska fakulteterna, reservationsanslag

4 Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.,
reservationsanslag

5 Medicinska fakulteterna, reservationsanslag

6 Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag

7 Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag

8 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
m.m., reservationsanslag

9 Tekniska fakulteterna, reservationsanslag

10 Temaorienterad forskning, reservationsanslag

349 956 000

972 959 000

271 153 000

45 169 000

8 005 615 000

404 401 000

31 171 000

38 258 000

471 591 000

870 043 000

91 221 000

32 606 000

921 034 000

896 016 000

39 706 000

253

11 Konstnärligt utvecklingsarbete m.m.,
reservationsanslag

12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,
reservationsanslag

13 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och
forskning m.m., förslagsanslag

14 Viss tvärvetenskaplig forskning, reservations-
anslag '

15 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet, reservationsanslag

16 Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag

17 Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservations-
anslag

18 Rymdforskning, reservationsanslag

19 Europeisk forskningssamverkan, förslags-
anslag

20 Kungl. biblioteket, reservationsanslag

21 Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader,
förslagsanslag

22 Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet
m.m reservationsanslag

23 Institutet för rymdfysik, reservationsanslag

24 Manne Siegbahninstitutet för fysik,
reservationsanslag

25 Polarforskning, reservationsanslag

26 Vissa bidrag till forskningsverksamhet,
reservationsanslag

Prop. 1991/92:100

21 142 000 Bil. 9

185 745 000

371 381 000

73 141 000

194 275 000

340 855 000

464 176 000

32 257 000

352 360 000

84 477 000

14 880 000

429 000

36 422 000

23 221 000

19 825 000

32 325 000

Summa littera E

7 042 958 000

F Studiestöd m.m.

1 Centrala studiestödnämnden m.m, ramanslag

2 Studiehjälp m.m.,förslagsanslag

3 Studiemedel m.m., förslagsanslag

4 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag

5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar,
förslagsanslag

6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål,
förslagsanslag

7 Utbildningsarvoden till studerande vid visssa
lärarutbildningar, förslagsanslag

149 977 000

2 331 335 000

4 686 000 000

1 341 300 000

68 500 000

*102 650 000

121 400 000

Summa littera F

8 801 162 000

254

214	G Lokalförsörjning m.m.	Prop. 1991/92:100 Bil. 9
214	Inledning
218	1 Inredning och utrustning av lokaler vid
	högskoleenheterna m.m., reservationsanslag	*85 8 000 000
	Summa littera G	858 000 000
	SUMMA VIII - Utbildningsdepartementet	60 972 417 000

Bilagor

222 9.1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av
förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verk-
samhetsområde

223 9.2 Förslag till

Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom kul-
turdepartementets verksamhetsområde

225 9.3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

229 9.4 Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

232 9.5 Remissammanställning över skolbarnomsorgskommitténs

betänkande (SOU 1991:54) Skola - skolbarnsomsorg, en hel-
het

237 9.6 Förslag till

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

238 9.7 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

249 9.8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudi-
estöd för arbetslösa

250 9.9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

1 Nytt anslag

♦ Särproposition under 1992

255

gotab 40433, Stockholm 1991

Proposition 1991/92:100

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

1. Försvarsdepartementet

2. Utredningar m.m.

1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

2. Arméförband: Anskaffning av materiel

3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

2. Marinförband: Anskaffning av materiel

3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

5. Försvarets materielverk

6. Anskaffning av anläggningar för försvaretsforskningsanstalt

7. Försvarets radioanstalt

8. Värnpliktsverket

9. Militärhögskolan

10. Försvarets förvaltningshögskola

11. Försvarets mediecenter

12. Krigsarkivet

13. Statens försvarshistoriska museer

14. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen

av totalförsvaret m.m.

15. Försvarets datacenter

Socialdepartementet

Verksamhetsområdet

Välfärdspolitiken

Sammanfattning av budgetförslagen

A 1. Socialdepartementet

A 2. Utredningar m.m.

A 3. Uppföljning, utvärdering m.m.

Hemställan

A 4. Internationell samverkan

A 5. Socialvetenskapliga forskningsrådet

A 6. Insatser mot aids

A 7. Awecklingskostnader

Sjukförsäkringsavgiftens användningsområden

B 1. Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket

B 2. Allmänna försäkringskassor

C 1. Allmänna barnbidrag

C 2. Bostadsbidrag1

C 3. Bidrag till föräldraförsäkringen

C 4. Vårdbidrag för handikappade barn

C 5. Bidragsförskott

C 6. Barnpensioner

C 7. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

C 8. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

Förmånernas ändamål och utformning

Redovisning i statsbudgeten

Försäkring vid sjukdom och handikapp

Totala sjukförsäkringskostnader

Sjukförsäkringsförmåner

Sjukpenning och sjuklön

Förtidspensioner

Åtgärder för att förstärka rehabiliteringen

Arbetsskadeförsäkringen

Ersättning vid närståendevård

Handikappersättningar

Sjukvårdsförmåner

Försäkring vid ålderdom m.m.

Bostadsstöd till pensionärer

Delpension

Särskilt pensionstillägg

Efterlevandepension till vuxna

Folkpension och ATP

Hemställan

D 1. Bidrag till sjukförsäkringen

Riksförsäkringsverket

Föredragandens överväganden

Hemställan

D 2. Förtidspensioner

Riksförsäkringsverket

Föredragandens överväganden

Hemställan

D 3. Handikappersättningar

Riksförsäkringsverket

Föredragandens överväganden

Hemställan

D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

6. Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt

Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och
kvalitet

Kontroll av medicintekniska produkter inkl, dentala material
m.m.

E 5. WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar