Bilaga 6 tillbudgetpropositionen 1991

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

Prop.

1990/91:100

Bil. 6

Översikt

Försvarsdepartementet har inom regeringskansliet ansvaret för de åtgär-
der som krävs för att förbereda landet för att motstå väpnad eller annan
yttre aggression och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållan-
den. Totalförsvaret består av en militär och en civil del.

Totalförsvarets militära del omfattar armén, marinen och flygvapnet
samt den operativa ledningen. Vidare ingår ett antal myndigheter som
benämns gemensamma myndigheter.

Totalförsvarets civila del utgörs av ett antal samhällssektorer benämnda
funktioner. Försvarsdepartementet ansvarar härvid för funktionerna Civil
ledning och samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst, Psykolo-
giskt försvar. Försörjning med industrivaror (utom energiförsörjning och
livsmedelsförsörjning) samt Kyrklig beredskap. Försvarsdepartementet
ansvarar vidare för samordningen inom regeringskansliet av samtliga
funktioner inom totalförsvarets civila del samt för räddningstjänsten i
fred.

1 Riksdagen 1990/91. 1 sainl. Nr 100 Bilaga 6

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Prop. 1990/91: 100

Bil. 6

Anmälan till budgetpropostitionen 1991

1 Huvudtitelns utformning

Jag tar i detta sammanhang upp anslagsfrågor för anslag endast under
littera A. Försvarsdepartementet m. m. Övriga anslag avsågs ursprungligen
ingå i en försvarsbeslutsproposition våren 1991 som skulle ligga till grund
för ett nytt försvarsbeslut avseende perioden 1991/92 — 1995/96. Under-
lag för ställningstaganden skulle tas fram av 1988 års försvarskommitté
(Dir. 1988:67). Regeringen har den 7 december 1990 beslutat att den
inriktning av 1988 års försvarskommitté som lagts fast inte längre skall
gälla. Regeringen har vidare beslutat att kommittén skall ombildas till en
beredning med företrädare för regeringen och riksdagspartierna för sam-
råd i frågor som rör inriktningen av totalförsvaret under tiden 1992/93 —
1996/97. De anslag som skulle tas upp i försvarsbeslutspropositionen tas
nu i stället upp i en särskild totalförsvarsproposition omfattande endast
budgetåret 1991/92. Denna särskilda proposition avses komma att föreläg-
gas riksdagen i februari 1991. Anslagen som skall ingå i den särskilda
propositionen är därför här beräknade med de belopp som har anvisats av
riksdagen för budgetåret 1990/91.

Jag tar även upp vissa strukturfrågor, bl. a. förslag om nedläggning av
försvarets rationaliseringsinstitut samt vissa tjänstepliktsfrågor.

2 Strukturfrågor

Chefen för civildepartementet, statrådet Bengt K Å Johansson, har tidiga-
re i dag redovisat en sammanfattning av utgångspunkterna för det treåriga
program för omställning och bantning av den statliga administrationen
som regeringen presenterade i sitt krispaket under hösten 1990.

Jag är inte beredd att i dag presentera något mer långsiktigt förslag till
strukturella förändringar av myndigheterna inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Jag avser att återkomma i samband med den särskilda totalförsvarspro-
positionen i februari 1991 i fråga om inriktningen av den framtida led-
nings- och myndighetsstrukturen inom försvarsdepartementets område.
Dessa förslag syftar till att under den kommande försvarsbeslutsperioden
kunna genomföra en motsvarande bantning och omställning av den statli-
ga administarationen inom fjärde huvudtiteln.

Jag vill emellertid redan här behandla en organisatorisk förändring som Prop. 1990/91: 100
särskilt berör försvarets rationaliseringsinstitut (FRI). Bil. 6

FRI är en central myndighet för frågor om organisationsutveckling och
rationalisering inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Institutets verksamhet syftar till att öka effektiviteten i vid bemärkelse
hos de myndigheter som verkar inom försvarsdepartementets område.

FRI organiserades 1968 efter beslut av riksdagen i anledning av prop.
1968:35 angående organisation m. m. av försvarets rationaliseringsverk-
samhet. Utgångspunkt för propositionen var en promemoria upprättad
inom försvarsdepartementet grundad på militära rationaliseringsutred-
ningens betänkande (Stencil Fö 1965: 7).

Därvid upphörde statskontorets militära enhet vid utgången av juni
1968 och ersattes av ett centralt verk, FRI. Institutet skulle inom försvars-
departementets verksamhetsområde i första hand medverka i strukturra-
tionaliseringsarbetet. Beträffande den interna rationaliseringsverksamhe-
ten vid de dåvarande myndigheterna under fjärde huvudtiteln föreslogs
institutet få i huvudsak samordnande och rådgivande uppgifter.

I anslagsframställan för budgetåret 1991/92 har FRI hemställt om att få
övergå till ny finansieringsform. Institutet föreslår att huvuddelen av
verksamheten intäktsfinansieras från och med budgetåret 1991/92. Från
och med budgetåret 1992/93 bör det ske en fullständig övergång mot
intäktsfinansiering. Det möjliggör för institutet att bli kundstyrt och där-
med tillhandahålla de tjänster som institutets kunder idag efterfrågar.
Därmed kommer heller inte institutet att styras direkt av regeringen.

Överbefälhavaren har i sitt yttrande över myndigheternas anslagsfram-
ställan för 1991/92 förordat att FRI övergår till en utökad uppdragsfinan-
siering.

Sedan institutet 1968 inledde sin verksamhet så har metoderna för
styrning, planering och genomförande av rationaliseringsverksamheten
ändrats. Erforderliga rationaliseringsåtgärder fastställs numera huvudsak-
ligen i anslutning till den ordinarie planerings- och budgetprocessen. Detta
är ett resultat av en efterhand ändrad syn på rationaliserings- och utveck-
lingsarbete inom försvarsmyndigheterna och institutets roll i detta. De
enskilda myndigheternas ansvar för effektiviteten betonas starkare än förr.
Institutet har därför kommit att mindre vara en central rationaliserings-
myndighet och mera en samlad resurs som stöd för förändringsarbetet.

För FRI har förändringen inneburit ändrade arbetsuppgifter och en
större betoning av institutets expert- och konsultroll. Regeringens styrning
av institutets verksamhet har därför efter hand minskat. Nödvändigheten
av att organisera sådant stöd i form av en central statlig myndighet kan
enligt min mening ifrågasättas.

Regeringen har i sin skrivelse 1990/91: 50 om åtgärder för att stabilisera
ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redovisat
behovet av ett besparingsprogram inom statlig förvaltning som innebär en
tioprocentig reducering av de statliga adminstrationsutgifterna. Även mot
denna bakgrund bör behovet av en särskild myndighet på central nivå som
stöd för förändringsarbetet inom försvarsdepartementets område ifråga-
sättas.

fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Jag förordar därför att FRI upphör som egen myndighet den 1 juli 1991. Prop. 1990/91: 100

Avvecklingen av institutets verksamhet skall ske i överensstämmelse med Bil. 6
de riktlinjer som regeringen har angivit tidigare denna dag i budgetpropo-
sitionens bilaga 2 och enligt trygghetsavtalet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har anfört om försvarets rationaliserings-
institut.

3 Vissa tjänstepliktsfrågor

Riksdagen beslutade den 14 november 1990 (1990/91 :FöU4, rskr.
1990/91:19) att regeringen närmare bör överväga och lämna riksdagen
förslag om ett ändrat förfarande vid ansökan om vapenfri tjänst.

Regeringen har genom beslut den 6 december 1990 tillsatt en arbets-
grupp inom försvarsdepartementet med uppgift att utreda och lämna
förslag till ett ändrat prövningsförfarande vid ansökan om vapenfri tjänst i
enlighet med riksdagens beslut.

Med hänsyn härtill och till framställda förslag om dels direktrekrytering
av värnpliktiga till civilförsvarsorganisationen dels värnpliktig samhälls-
tjänst inom hälso- och sjukvården anser jag att det finns behov av att se
över pliktsystemet.

Formerna härför kommer att redovisas närmare i den särskilda proposi-
tion som föreläggs riksdagen i februari 1991.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag nu anfört om vissa tjänstepliktsfrågor inom
totalförsvaret.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92
Fjärde huvudtiteln

A. Försvarsdepartementet m. m.

A 1. Försvarsdepartementet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

42324000

41860000

46950000'

Inklusive mervärdeskatt

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Uppdrag m. m.	1990/91	Beräknad förändring 1991/92
Förvaltningskostnader	41 860	+ 4180
(därav personalkostnader	34 708	+ 3 782)
Övrigt	0	+ 910
Medelsbehov	41860'	+ 5090

' Inklusive mervärdeskatt

Prop. 1990/91: 100

Bil. 6

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget, inklusive
mervärdeskatt, till 46 950000 kr. Vid min bedömning av försvarsdeparte-
mentets medelsbehov har jag tagit hänsyn till den reducering av anslaget
som en tillämpning av rationaliseringskravet medför. Jag har också tagit
hänsyn till att förvaltningskostnader för statens haverikommissions arbete
i samband med vissa allvarliga olyckor skall belasta anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 46950000 kr.

A 2. Utredningar m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

9084 796

5 500000

6 800000'

Reservation

3832710

1 Inklusive mervärdeskatt

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget, inklusive mervärdeskatt, för nästa budgetår uppgå till 6,8
milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 6 800000 kr.

Littera B t. o. m. L

Med hänvisning till vad jag har anfört inledningsvis hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1991/92 beräkna följande anslag:

B. Arméförband

1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 7 723 100000 kr.

2. Arméförband: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 2 594 800000 kr.

3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 432000000 kr.

C. Marinförband

1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 2 537 300000 kr.

2. Marinförband: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 2 333000000 kr.

3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 169000000 kr.

D. Flygvapenförband

1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

ett förslagsanslag på 4094 800000 kr.

2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 5 908 800000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 6

3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 375 000000 kr.

E. Operativ ledning m. m. Prop. 1990/91:100

1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet B11’ 6
ett förslagsanslag på 880660000 kr.

2. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av materiel

ett förslagsanslag på 121 300000 kr.

3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar

ett förslagsanslag på 110650000 kr.

4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling

ett förslagsanslag på 115 000000 kr.

F. Gemensamma myndigheter m. m. inom
försvarsmakten

1. Försvarets civilförvaltning

ett förslagsanslag på 117 330000 kr.

2. Försvarets sjukvårdsstyrelse

ett förslagsanslag på 37 180000 kr.

3. Anskaffning av anläggningar för gemensamma
myndigheter

ett förslagsanslag på 64 250000 kr.

4. Fortifikationsförvaltningen

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

5. Försvarets materielverk

ett förslagsanslag på 922 200000 kr.

6. Anskaffning av anläggningar för försvarets

forskningsanstalt

ett förslagsanslag på 51 520000 kr.

7. Försvarets radioanstalt

ett förslagsanslag på 302 560 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 6

8. Värnpliktsverket

ett förslagsanslag på 159 350000 kr.

9. Militärhögskolan

ett förslagsanslag på 62 130000 kr.

10. Försvarets förvaltningsskola

ett förslagsanslag på 17 420000 kr.

11. Försvarets mediecenter

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

12. Krigsarkivet

ett förslagsanslag 9070000 kr.

13. Statens försvarshistoriska museer

ett förslagsanslag på 18 620000 kr.

14. Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

ett förslagsanslag på 125 687 000 kr.

15. Försvarets datacenter

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

16. Reserv för det militära försvaret

ett förslagsanslag på 123000000 kr.

G. Gemensamma myndigheter m. m. utanför
försvarsmakten

1. Gemensam försvarsforskning

ett förslagsanslag på 403 180000 kr.

2. Försvarets rationaliseringsinstitut Prop. 1990/91: 100

ett förslagsanslag på 24 420000 kr.' &

1 Hur anslagsmedlen skall disponeras efter nedläggningen av försvarets rationalise-
ringsinstitut kommer att närmare behandlas i den särskilda totalförsvarsproposi-
tionen i februari 1991.

3. Försvarshögskolan

ett förslagsanslag på 6 430000 kr.

4. Kustbevakningen

ett förslagsanslag på 242 560000 kr.

5. Anskaffning av materiel for kustbevakningen

ett förslagsanslag på 60000000 kr.

6. Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret

ett förslagsanslag på 7 380000 kr.

7. Reglering av prisstegringar

ett förslagsanslag på 3 000000000 kr.

H. Civil ledning och samordning

I. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader

ett förslagsanslag på 52 520000 kr.

2. Civil ledning och samordning

ett reservationsanslag på 82 100000 kr.

3. Civilbefälhavarna

ett förslagsanslag på 28 400000 kr.

4. Signalskydd

ett reservationsanslag på 7 700000 kr.

5. Vissa teleanordningar

ett reservationsanslag på 9 100000 kr.

I. Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

1. Befolkningsskydd och räddningstjänst

ett förslagsanslag på 604400000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 6

2. Anläggningar för räddningsskolorna, m. m.

ett förslagsanslag på 23 100000 kr.

3. Skyddsrum, m. m.

ett förslagsanslag på 535 300000 kr.

4. Identitetsbrickor

ett förslagsanslag på 1 210000 kr.

5. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m.

ett förslagsanslag på 5 000 kr.

6. Frivilligorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m. m.

ett förslagsanslag på 64 550000 kr.

7. Vapenfristyrelsen

ett förslagsanslag på 148000000 kr.

J. Psykologiskt försvar

1. Styrelsen för psykologiskt försvar

ett förslagsanslag på 9 200000 kr.

K. Försörjning med industrivaror

1. Drift av beredskapslager

ett förslagsanslag på 248 044000 kr.

2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

ett reservationsanslag på 125 642000 kr.

3. Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m. m.

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 6

L. Övriga ändamål

1. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

2. Flygtekniska försöksanstalten

ett förslagsanslag på 10960000 kr.

3. Beredskapsstyrka för FN-tjänst

ett förslagsanslag på 38 876000 kr.

4. FN-styrkors verksamhet utomlands

ett förslagsanslag på 244 540000 kr.

5. Övervakningskontingenten i Korea

ett förslagsanslag på 4 964000 kr.

6. Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål

ett reservationsanslag på 6 954000 kr.

7. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets
område

ett förslagsanslag på 10898000 kr.

8. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Innehållsförteckning

Översikt

Prop. 1990/91: 100

Bil. 6

1 Huvudtitelns utformning .............................. 2

2 Strukturfrågor ...................................... 2

3 Vissa tjänstepliktsfrågor............................... 4

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92. Fjärde huvudtiteln ...... 4

A. Försvarsdepartementet m. m ........................... 4

Littera B t. o. m. L ..................................... 6

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1990

Bilaga 7 till budgetpropositionen 1991

Socialdepartementet

(femte huvudtiteln)

Prop.

1990/91:100

Bil. 7

ÖVERSIKT

V erksamhetsområdet

Till socialdepartementets verksamhetsområde hör det sociala trygghets-
systemet:

* Ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl, föräldraförsäkring och barnom-
sorg

* Försäkring vid sjukdom, arbetsskada, handikapp och ålderdom och i
samband med rehabilitering

* Hälso- och sjukvård

* Aldreomsorg och omsorger om handikappade

* Socialt behandlingsarbete och alkohol- och narkotikafrågor.

Socialdepartementet ansvarar också för statistik, forskning och utveck-
lingsarbete inom den sociala sektom.

Socialdepartementets ansvarsområden innefattar en stor del av den
offentliga sektom. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda.
De samlade sociala utgifterna inkl, landstingens och kommunernas ut-
gifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra
sociala insatser beräknas år 1991 uppgå till omkring 415 000 milj.kr.
Detta motsvarar ca 29 % av BNP.

Ca 245 000 milj.kr. eller nästan 60 % av de samlade sociala utgifterna
utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssek-
torn svarar för drygt 95 % av dessa transfereringsutgifter. De mest om-
fattande är pensioner, barnbidrag, sjuk- och föräldraförsäkring. En stor
del av utgifterna styrs av automatiska bindningar till konsumentprisindex
och lönenivå.

1 Riksdagen 1990191. 1 samt. Nr 100. Bilaga 7

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Totala statliga utgifter inom sociala sektorn (milj.kr)

	Beräknade utgifter		Förändring	%
	1990/91	1991/92	Förändring	%
Totala utgifter	278 349	296 066	17 717	6
därav
Allmän tilläggspension (ATP)	82 748	92 354	9 606	12
Folkpensioner exkl.
förtidspension	50 530	54 011	3 481	7
Kommunalt bostadstillägg (KBT)	1 464	1 525	61	4
Delpension	1 789	1 964	175	10
Förtidspension	12 470	13 510	1 040	8
Sjukförsäkring	54 932	52 467	- 2 465	- 4
Arbetsskadeförsäkring	10 778	12 503	1 725	16
Ekonomiskt stöd till
barnfamiljer inkl.
föräldraförsäkring	35 346	37 795	2 449	7
Socialförsäkringsadministration	5 137	5 363	226	4
Bidrag till barnomsorg	12 064	13 045	981	8
Hälso- och sjukvård	5 276	5 191	- 85	— 2
Äldre- och handikappomsorg
och närståendevård	4 371	4 863	492	11
Socialt behandlingsarbete,
alkohol- och narkotika-
politik	1 044	1 051	7	1
Övrigt	400	424	24	6

Av de samlade statliga utgifterna redovisas drygt 40 % på statsbud-
getens utgiftssida och ca 30 % på dess inkomstsida, medan ca 25 %
ligger utanför statsbudgeten.

Socialförsäkringssektorns del av de statliga utgifterna för budgetåret
1991/92 beräknas uppgå till 250 331 milj.kr., varav utgifterna för ATP
och delpension ligger helt utanför statsbudgeten. Jämfört med innevaran-
de budgetår beräknas utgifterna öka med 14 310 milj.kr.

Aktuella utvecklingslinjer

Befolkningsutvecklingen i landet påverkar förutsättningarna för socialpoli-
tiken. Den inverkar på hur behoven utvecklas, t.ex. genom förändringar
i efterfrågan på barn- resp, äldreomsorg. Den påverkar också möjlig-
heterna att tillgodose behoven, exempelvis genom tillgången på personer
i arbetsför ålder.

Flera faktorer i befolkningsutvecklingen medverkar nu till att efter-
frågan på sociala insatser ökar. Ökningen av antalet födda barn medför
att kostnaderna för barnbidragen, föräldraförsäkringen och barnomsorgen
stiger. Antalet äldre över 80 år ökar också kraftigt, vilket medför ökade
kostnader för hälso- och sjukvård, omsorg, social service och pensioner.
Antalet yngre pensionärer, 65-79 år, beräknas bli färre, vilket medför att
anspråken på vård och omsorg i denna grupp minskar.

Generell välfärdspolitik

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Socialpolitiken är en viktig del i välfärdssamhället. Det sociala välfärds-
systemet är ett uttryck för en fördelningspolitik som bygger på solidaritet
och rättvisa. Den svenska socialpolitiken skall även i fortsättningen bygga
på generella åtgärder och vara en socialpolitik för hela folket.

Omfördelningsmäl

Den svenska välfärdspolitiken är utformad utifrån övertygelsen om alla
människors lika värde. Det innebär att vaije människa har rätt till ekono-
misk trygghet och inflytande över sin egen situation och i samhället. En
viktig del i den svenska välfärdspolitiken är de trygghetssystem som
omfördelar resurser mellan olika grupper och skeden i livet.

Den största omfördelande uppgiften är att utjämna inkomsterna över
livsförloppet. Fördelningspolitiken kan liknas vid ett försäkringssystem
där skatter och avgifter blir som en försäkringspremie, som ger utdelning
i livets olika skeden. Omfördelningen gäller det normala livsförloppet, det
som nästan alla kan förväntas uppleva.

Barn och barnfamiljer är en grupp med höga kostnader och stort behov
av stöd. Barn för med sig ökade kostnader och ställer stora krav på
samhället genom behov av vård och omsorg, kunskaper och fostran.
Pensionärer är en annan grupp med stort behov av stöd. Inkomsterna
minskar och behovet av sjukvård och omsorg ökar. Mellangruppen,
förvärvsarbetande utan barn eller med vuxna barn, har inte samma behov
av stöd. Dessa blir en viktig komponent i fördelningspolitiken genom att
de tillför medel till den gemensamma kassan. Denna grupp står för en
ansenlig del av skatter och sociala avgifter.

Inkomstutjämningen syftar också till att ge alla möjlighet till en ekono-
misk grundtrygghet och ett självständigt liv. För att alla exempelvis skall
kunna få pensioner som går att leva av, måste en viss omfördelning ske
till låginkomsttagarnas fördel.

För att tillgodose tryggheten måste omfördelningen också verka när
något händer utöver det normala livsförloppet. Utan en sådan omfördel-
ning innebär risken att bli sjuk, handikappad eller arbetslös också en risk
att bli medellös. Omfördelningen genom offentliga system gör det möjligt
att också omfördela till dem som drabbas av ohälsa och arbetslöshet.

Lika villkor

Att välfärden är generell innebär att alla medborgare omfattas. Alla har
i samma situation vissa bestämda rättigheter baserade på behoven, utan
hänsyn till hur mycket eller litet den enskilde har bidragit med. Det är
behoven som avgör vilken samhällsinsats den enskilde är berättigad till.
Likhet i behov har i den svenska väl färdsmodellen tillämpats på två olika
sätt.

När det gäller t.ex. hälso- och sjukvård skall alla med lika behov ha rätt

till lika vård och behandling. Ett annat exempel är barnbidragen. Extra
utgifter som följer av att man har barn ersätts lika för alla.

En annan tolkning av likhet i behov tillämpas i sjukförsäkring och ATP.
Här utgår systemen från att likhet i behov innebär att man i stort sett
skall kunna behålla en oförändrad levnadsstandard.

I en välfärdsstat med en institutionell modell som den svenska är strävan
att sysselsättningspolitik och generell välfärdspolitik fungerar så väl och
heltäckande att t.ex. behovet av socialbidrag minimeras. Socialbidragens
omfattning blir en mätare på hur väl politiken fungerar.

Förutsättningar för välfärdspolitiken

Den viktigaste förutsättningen för en framgångsrik välfärdspolitik är en
stark ekonomi med god tillväxt, stabila priser, hög sysselsättning och
starka offentliga finanser. Viktigt för välfärden är också att välfärdspoliti-
ken och välfärdssystemen i sig utformas så att den svenska ekonomin
stärks.

Hög sysselsättning bidrar till att det sociala skyddsnätet i sin helhet kan
hållas intakt. Arbetslöshetens kostnader ökar trycket på de sociala kost-
naderna totalt sett, samtidigt som samhällets skatteinkomster minskar. En
svagare ekonomi med arbetslöshet och vikande statsinkomster gör det
svårare att upprätthålla en generell välfärdspolitik. Skyddsnäten kan då
snart komma att anses för dyra, och grogrunden för en selektiv politik
ökar.

Arbete är grunden för välfärd och trygghet. Det gäller både för indivi-
den och för välfärdssystemens finansiering. En aktiv sysselsättnings-,
arbetsmarknads- och utbildningspolitik som stärker människors förmåga
att få och upprätthålla ett arbete är grundläggande. Därtill krävs att de
sociala försäkringssystemen utformas så att de stimulerar till arbete.

Budgetförslagens huvudinriktning

Ekonomiskt stöd till barnfamiljerna

Samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna syftar till att utjämna
skillnaderna mellan barnfamiljer och familjer utan barn samt att skapa en
rättvis fördelning mellan olika slag av barnfamiljer. Stödets utformning
och omfattning framgår av diagram 1.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Diagram 1: Statens stöd till barnfamiljerna budgetåret 1991/92 (MKR)

■ Barnbidrag,17 200
ID Bostadsbidrag, 2 050

®l Föräldraförs., 16 992

□ Vårdbidrag, 870
ffl Bidragsförskott, 2 445

@ Barnpension, 776

® Studiehjälp, 2 688

Statsbidr. barnoms.,

13 045

I samband med skatteomläggningen höjs barnbidraget kraftigt åren 1991
och 1992. Sedan år 1982 har barnbidraget höjts åren 1983, 1985, 1987
och 1990. Utvecklingen av barnbidrag och flerbarnstillägg framgår av
diagram 2.

Diagram 2: Barnbidrag i familjer med 1, 3 resp. 5 barn åren 1982-1992. Löpande
priser

I samband med skatteomläggningen genomfors en höjning av bostadsbi-
dragen fr.o.m. den 1 januari 1991. I det följande föreslås vidare att
maximibeloppet för bidraget vid utländska adoptioner höjs från 20 000
kr. till 24 000 kr. den 1 juli 1991.

En arbetsgrupp i regeringskansliet överarbetarunderhållsbidragskommit- Prop. 1990/91:100
téns förslag i syfte att lägga fram en proposition om underhållsbidrag och Bil. 7
bidragsförskott under år 1991.

Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom

Genom socialförsäkringssystemet garanteras alla medborgare en allmän
ekonomisk trygghet vid ålderdom och ersättning för inkomstbortfall vid
sjukdom, handikapp och rehabilitering.

Socialförsäkringen omfattar sjukförsäkring (inkl, tandvårdsförsäkring),
föräldraförsäkring, folkpension med pensionstillskott, allmän tilläggspen-
sion (ATP), arbetsskadeförsäkring, delpensionsförsäkring, handikapper-
sättning och vårdbidrag.

De ersättningar som betalas ut från socialförsäkringarna har en mycket
stor fördelningspolitisk betydelse. Omkring 26 % av den totala privata
konsumtionen i landet sker med hjälp av de ersättningar som efter skatte-
avdrag betalas ut från socialförsäkringen och vissa andra stödsystem.

Det s.k. ohälsotalet kan beskrivas som det genomsnittliga antalet dagar
per försäkrad då ersättning utges i form av sjukpenning, arbetsskadesjuk-
penning och förtidspension. Under den senaste tioårsperioden har ohälso-
talet ökat med 20 %.

Ökningen av ohälsotalet har varit mindre kraftig under år 1989 än de
närmast föregående åren. Denna avmattning i ökningstakten beror uteslu-
tande på ett minskat antal sjukpenningdagar från sjukförsäkringen. Såväl
arbetsskadesjukpenning som ersättning i form av förtidspension/sjuk -
bidrag har ökat lika kraftigt som tidigare år.

Den stora ökningen av antalet godkända arbetsskador har medfört att
kostnaderna för arbetsskadeförsäkringen ökat med 7,8 miljarder kr. de
senaste tio åren - från 2,3 miljarder kr. år 1980 (omräknat i 1990 års
penningsvärde) till 10,1 miljarder kr. år 1990.

Under år 1989 har antalet långa sjukfall legat på samma nivå som under
år 1988. Endast de fleråriga fallen har fortsatt att öka. År 1989 svarade
sjukfall som varade 90 dagar och mer för 2 % av fallen och för 44 %
av kostnaderna. De sjukfall som varade mellan en och sex dagar svarade
för 80 % av fallen och 24 % av kostnaderna. Sjukpenningkostnademas
fördelning efter sjukfallens längd år 1989 framgår av diagram 3.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Diagram 3: Sjukpenningkostnadernas fördelning efter sjukfallens längd är 1989

Det är viktigt att på lång sikt uppnå stabilitet i socialförsäkringarnas
utgifter för att också i framtiden kunna bevara den ekonomiska tryggheten
för grupper som på grund av sjukdom eller ålderdom har svårt att klara
sin försöijning. Därför kommer nya regler inom sjukförsäkringen att
införas fr.o.m. den 1 mars 1991. Förändringarna genomförs för att
minska kostnaderna och dämpa den framtida kostnadsutvecklingen i
sjukförsäkringen. Kompensationsgraden för förlorad inkomst sänks från
90 % till 65 % de första tre ersättningsdagama och till 80 % för tiden
därefter t.o.m. nittionde dagen i en sjukperiod. Särskilda bestämmelser
ges bl.a. för personer med återkommande sjukfall. Tillfällig föräldrapen-
ning sänks från 90 % till 80 % for de första 14 dagarna per barn och år.

Fr.o.m. den 1 juli 1990 har försäkringskassorna möjlighet att köpa
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för 500 milj. kr. per år. Riksförsäk-
ringsverket skall senast den 1 november 1991 lämna en särskild redovis-
ning av de effekter som denna möjlighet har haft.

Regeringen avser att inom kort återkomma med mer omfattande och
genomgripande förslag för att stärka arbetslinjen inom socialförsäkringen.
Förslagen kommer bl.a. att omfatta ansvars- och samarbetsformer, upp-
följning, utvärdering och tillsyn av rehabilitering för den enskilde. Dess-
utom kommer en rehabiliteringspenning på 100 % att föreslås.

Förslagen syftar till tydligare roller för alla rehabiliteringsaktörer och
att arbetsgivaren skall få ett större ansvar. Bl.a. kommer arbetsgivaren att
bli skyldig att göra en rehabiliteringsutredning när den försäkrade varit
sjukskriven en viss tid.

Under våren kommer regeringen vidare att föreslå försöksverksamheter
i syfte att åstadkomma en bättre samordning av sjukvårdens och sjukför-
säkringens finansiering. I försöken kommer olika modeller att prövas med
totalt kostnadsansvar för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk-
och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension.

Det tidigare påböljade arbetet med en översyn av tandvårdsförsäkringen

fortsätter och försöksverksamheter med bl.a. olika alternativa ersättnings-
system planeras starta den 1 juli 1991. Vissa förändringar föreslås här i
ersättningsreglerna för tandvården.

I det följande föreslås också förändringar av vissa avgifter i syfte att
dämpa kostnadsutvecklingen. Läkemedelsavgiften för den enskilde höjs
från 75 kr. för varje inköpstillfälle till 90 kr. Avdraget på sjukpenningen
vid sjukhusvård höjs från 65 kr. per dygn till 70 kr. Motsvarande avgift
för ålderspensionär ökar från 55 kr. till 65 kr. För förtidspensionärer blir
avgiften också 65 kr. Denna grupp hade tidigare ett helt avgiftsfritt år.

Alla garanteras en god grundtrygghet genom folkpension och pensions-
tillskott. Ca 90 % av alla nytillkommande pensionärer får en ordentlig
kompensation för sitt inkomstbortfall genom tilläggspensioneringen.
Sammantagna medför dessa båda system - i kombination med avtalspen-
sioner och andra former av inkomster - att många av dem som nu och
framöver går i pension, kommer att leva på en ekonomisk nivå fullt
jämförbar med förvärvsarbetande. Pensionärer med låga inkomster som
inte betalar statlig skatt kan av naturliga skäl inte få del av den skatte-
sänkning som följer av skattereformen. För att kompensera denna grupp
för de prisstegringar som skall finansiera sänkningen av den statliga
skatten, höjdes år 1990 pensionstillskottet från 48 % till 50 % av basbe-
loppet. Den 1 januari 1991 sker ytterligare en höjning av pensionstillskot-
tet till 54 % av basbeloppet vid ålderspension, omställningspension,
särskild efterlevandepension och änkepension. Förtidspensionärer får
också en förbättring genom en höjning av pensionstillskottet till 104 %
av basbeloppet.

Vidare höjdes år 1990 hyresgränsen för kommunalt bostadstillägg
(KBT) för ensamstående från 1 500 kr. till 1 700 kr. per månad. För
pensionärspar höjdes gränsen från 1 650 kr. till 1 850 kr. Den 1 januari
1991 höjs hyresgränsema för KBT ytterligare, till 1 900 kr. för ensamstå-
ende och till 2 050 kr. för pensionärspar.

Fr.o.m. år 1991 reduceras inte KBT av taxeringsvärdet på villor, bo-
stadsrätter och fritidshus. För att skydda pensionärer i villor kommer
dessutom fastighetsskatten att räknas som en bostadskostnad, vilket den
inte gjort tidigare.

För att gynna de pensionärer som vill arbeta extra tas arbetsinkomstens
inverkan på det särskilda skatteavdraget bort fr.o.m. inkomståret 1991.
Vidare höjs fr.o.m. den 1 juli 1990 pensionen vid uppskjutet uttag av
ålderspensionen med 0,7 %, mot tidigare 0,6 %, för vaije månad som
uttaget skjuts upp.

Som ett led i förbättringar för handikappade höjs den 1 januari 1991
vårdbidraget från 58 212 kr. per år till 64 400 kr. Handikappersättning-
ens nivåer höjs till 36 %, 53 % och 69 % av basbeloppet.

För att likabehandla barn som har barnpension med dem som har bi-
dragsförskott och underhållsbidrag har barnpensionen gjorts skattefri upp
till 40 % av basbeloppet. Fr.o.m. år 1991 införs en ny ersättning till
föräldrar som vårdat sjukt eller handikappat barn under lång tid. Denna
ersättning ges i form av ett skattefritt särskilt pensionstillägg till ålders-

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

pensionen på högst 16 100 kr. per år och är avsett att kompensera för
bortfallet av ATP-poäng under vårdtiden.

Pensionsberedningen har i november 1990 överlämnat sitt slutbetänkan-
de. Beredningen konstaterar när det gäller den framtida finansieringen av
pensionerna att pensionssystemet som det nu är uppbyggt är mycket
känsligt för variationer i den ekonomiska tillväxten. Kostnaderna för den
allmänna pensioneringen har ökat mycket kraftigt, både realt och i för-
hållande till de förvärvsarbetandes inkomster, under de 30 år som ATP-
systemet varit i funktion. Den utvecklingen väntas fortsätta framöver och
accentueras från ca år 2010, framför allt på grund av demografiska
faktorer. Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till för-
ändringar av pensionssystemet.

Hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvården tar i anspråk en betydande del av landets samlade
tillgångar. Inom området arbetar omkring 450 000 personer vilket mot-
svarar ca 10 % av samtliga yrkesverksamma i landet. De totala kost-
naderna för hälso- och sjukvården har under åren 1986-1989 uppgått till

8,5 % av BNP, vilket är en mindre andel än tidigare år. En del av denna
minskning beror på att kostnaderna för omsorgsvården tidigare inräknades
i andelen. Även för år 1990 beräknas hälso- och sjukvårdskostnadernas
andel av BNP ligga på samma nivå. I kronor uttryckt uppgick de till 103
794 milj.kr. år 1989. Motsvarande belopp för år 1990 beräknas till ca
114 000 milj.kr. Staten bidrar med drygt en femtedel av kostnaderna
genom bidrag från den allmänna sjukförsäkringen och andra bidrag.

Den allmänna sjukvårdsersättningen beräknas till 14 772 milj.kr. för
år 1991. Därtill kommer bl. a. bidrag för rehabiliterings-och behandlings-
åtgärder inom hälso- och sjukvården, för ökad tillgänglighet och kapacitet
inom vården samt för psykoterapeutisk verksamhet. Sammantaget beräk-
nas ersättningarna enligt den s.k. Dagmar-överenskommelsen uppgå till
15 262 milj.kr. för år 1991.

Hälsosituationen i Sverige är vid en internationell jämförelse mycket
god. Vi har låg barnadödlighet, gott hälsotillstånd och hög medellivs-
längd. Bl.a. tack vare en väl utbyggd mödra-, barn- och tandhälsovård
tillhör de svenska barnen de friskaste i världen. Förutsättningarna för de
äldres hälsa och välstånd har också ökat; sedan 1980 har antalet höft-
ledsoperationer fördubblats, antalet gråstarrsoperationer tredubblats och
antalet kranskärlsoperationer mer än sexdubblats. Utvecklingen av medi-
cinska metoder och tekniker ger också ökade möjligheter till behandling.

Samtidigt kan konstateras att det finns hälsoklyftor som tenderar att
växa mellan olika sociala grupper. Ett annat problem är brister i vårdens
tillgänglighet och effektivitet. Vården kommer inte alltid dem tillgodo
som bäst behöver den.

En god hälso- och sjukvård för alla är en hörnpelare i välfärden. Med
dagens samhällsekonomiska situation är det emellertid inte möjligt att
tillföra mer resurser. I första hand måste verksamheten utvecklas med

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

hjälp av de resurser som redan finns.

Det krävs bättre metoder för att styra och följa upp hälso- och sjukvår-
dens verksamhet för att få ut mer och bättre vård med befintliga resurser.
Nya styrformer behöver prövas inom sjukvården och hierarkier och
beslutsvägar bör brytas ned och effektiviteten öka. Verktyg för att mäta
såväl kvalitet som effektivitet och produktivitet måste utvecklas.

Problem som köer, långa väntetider, färdigbehandlade patienter osv.
måste också angripas. I det s.k. Dagmar-50-projektet som startade år
1989 har 150 försöksprojekt startats i detta syfte. I projektet arbetar man
också med kritiska jämförelser av resurser, prestationer, produktivitet,
köer och väntetider mellan olika kliniker. Sådana jämförelser ger ny
kunskap om hur sjukvården kan utvecklas. För år 1990 avsattes samman-
lagt 79 milj.kr. till projektet och under år 1991 tillförs 10 milj.kr.

I årets Dagmar-avtal har parterna kommit överens om ett utvecklings-
arbete som har som mål att säkra ett effektivt utnyttjande av tillgängliga
ekonomiska och personella resurser och att kontinuerligt förbättra hälso-
och sjukvården. Utvecklingsarbetet skall skapa förutsättningar att bättre
styra verksamheten och underlätta resultatuppföljningen.

Dagens splittring av de totala sjukvårdsresurserna innebär att möjlig-
heterna till samordning och effektiv resursanvändning inte utnyttjas fullt
ut. Därför kommer regeringen, som tidigare nämnts, under våren att
föreslå en försöksverksamhet med större samordning mellan vård och
försäkring. Ett första steg i den riktningen togs i årets Dagmar-avtal. Där
avsattes 400 milj.kr. som skall användas i samarbete mellan sjukvårdshu-
vudmännen och försäkringskassorna för att anpassa landstingens resurser
och verksamhet så att väntetiderna för rehabiliteringsåtgärder inom sjuk-
vården kan minska.

Utveckling av styrning och organisation måste ske utifrån en helhetssyn
på människa och samhälle. Regeringens förslag om bättre samverkan
mellan vård och försäkring samt mellan vård och socialtjänst syftar till att
luckra upp gränserna mellan olika sektorer i den offentliga verksamheten
och att ställa människors behov i centrum.

Omsorg om barn och ungdom

En god barnomsorg är en viktig del i den generella välfärdspolitiken.
Barnomsorgens främsta syfte är att som komplement till familjens insatser
skapa goda uppväxtvillkor för alla barn samt göra det möjligt för både
kvinnor och män att förvärvsarbeta eller studera. I ett internationellt
perspektiv utgör barnomsorgen jämte föräldraförsäkringen ett unikt sam-
manhållet trygghetssystem för föräldrar med små barn.

Genom riksdagsbeslutet hösten 1985 lades principen fast om att förverk-
liga en rätt för alla barn att delta i bamomsorgsverksamhet från ett och
ett halvt års ålder till dess de böljar skolan. Barn vars vårdnadshavare
förvärvsarbetar eller studerar skall erbjudas plats i kommunalt daghem,
föräldrakooperativ eller familjedaghem. Barn som är i familjedaghem

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

eller vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas plats j öppen förskola Prop. 1990/91:100
eller deltidsgrupp. Bil. 7

Såväl bamafödandet som kvinnors förvärvsarbete har ökat betydligt mer
än prognoserna förutsett. Under år 1990 beräknas ca 125 000 bam ha
fötts i Sverige. Det kan jämföras med 92 000 bam år 1983.

Sedan 1982 har det, enligt kommunernas statsbidragsansökningar för år
1990, tillkommit 186 600 platser i daghem, familjedaghem och fritids-
hem. 86 % av barnen i åldern 18 månader - 6 år har idag tillgång till
någon form av kommunal bamomsorgsverksamhet. Så gott som alla
sexåringar finns i den allmänna förskolan (se diagram 4).

Diagram 4: Andel barn i kommunal barnomsorg, januari 1990

Källa: Barnomsorgsundersökningen 1990

□ :j kommunal
barnomsorg

E3 Öppen förskola*

■ Deltidsgrupp*

□ Familjedaghem

H Alternativt daghem

(n Kommunalt daghem

■ Avser endast barn utan
annan kommunal barnomsorg

För att underlätta kommunernas möjligheter att uppfylla målet om full
behovstäckning senast under år 1991, höjdes statsbidraget fr.o.m. den
1 januari 1990 samt beslutades om en utökning av antalet platser för ut-
bildning av bamomsorgspersonal.

Statsbidraget till barnomsorgen ökar med ca 1 000 milj.kr. till följd av
den utbyggnad av verksamheten som pågår. Fr.o.m. den 1 januari 1991
utbetalas statsbidrag också till personalkooperativ. Förslag om att stats-
bidrag skall utbetalas till daghem och fritidshem som drivs av Svenska
kyrkan läggs nu fram.

Regeringen tillsatte våren 1990 "Aktionsgruppen för barnomsorg", som
lade fram sin rapport i augusti samma år. Aktionsgruppen fann att ca tre
fjärdedelar av landets kommuner kommer att eller är nära att uppnå full
behovstäckning år 1991. Aktionsgruppen redovisade olika förslag för att
påskynda den fortsatta utbyggnaden och för att göra verksamheten effekti-
vare. Aktionsgruppens rapport remissbehandlas för närvarande.

Inför den översyn av grundskolans läroplan som nu förestår och utifrån
de pedagogiska programmen för barnomsorgen skall ett gemensamt mål-

dokument för grundskolan och barnomsorgen arbetas fram. Barnens
skolstart görs mer flexibel. Barnen skall ha rätt att böija skolan vid sex
års ålder, men skolstarten ska kunna variera utifrån vårdnadshavarens
önskemål och med hänsyn till barnets mognad. Reformen kommer bl.a.
att underlätta genomförandet av den fulla behovstäckningen inom barnom-
sorgen.

Konventionen om barnets rättigheter som antogs av FN den 20 novem-
ber 1989 har ratificerats av den svenska regeringen den 29 juni 1990.
Konventionen trädde i kraft den 2 september 1990. Regeringen beslutade
år 1990 att anvisa 10 milj.kr. per år under en treårsperiod för att bl.a.
frivilligorganisationer skall ges möjlighet att sprida kunskap om kon-
ventionen. I anslutning till öppnandet av FN:s generalförsamlings höstses-
sion år 1990 hölls på bl.a. svenskt initiativ ett toppmöte om barnens
villkor. Bamtoppmötet antog en deklaration och en handlingsplan för
barns överlevnad och utveckling under 1990-talet. Avsikten är att vaije
land under år 1991 formulerar en plan för att uppnå de av toppmötet
antagna målsättningarna.

Omsorg om äldre och handikappade

Frågan om äldreomsorgen har stått under diskussion under ett antal år.
Bakgrunden har varit det allt större antalet mycket gamla samt det oklara
ansvarsförhållande som rått mellan kommuner och landsting vad gäller
äldreomsorgens organisation.

Antalet äldre över 80 år har ökat från 263 000 år 1980 till 372 000 år

1990. Ökningen beräknas fortsätta under 1990-talet, och antalet äldre
över 80 år beräknas år 2000 uppgå till ca 440 000. Däremot ökar inte
den totala andelen personer över 65 år.

Det ökade antalet mycket gamla har lett till en kraftig utbyggnad av
äldreomsorgen under 1980-talet. Som exempel kan nämnas att antalet
hemhjälpstimmar ökat med 48 milj, mellan åren 1980 och 1989.

För att klara vården och den sociala servicen till de äldre krävs såväl
organisatoriska som ekonomiska samhällsinsatser. Det är väsentligt att
resurserna används på bästa sätt. I december 1990 beslutade riksdagen att
ge kommunerna ett samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre
och handikappade. Därigenom skapas klara ansvarsförhållanden och läggs
en grund för en ändamålsenlig organisation av framtidens äldreomsorg.

Riksdagen fattade också beslut om ett utökat statligt stöd om totalt

5,5 miljarder under en femårsperiod. Ett särskilt stöd ges för utveckling
av gruppboende för åldersdementa. Regeringen har för avsikt att våren
1991 lägga fram en proposition om lagändringar m.m. som kommer att
krävas för att genomföra en ekonomisk reglering av äldrereformen.
Regeringen har vidare för avsikt att under våren 1991 lägga fram en
proposition om den rättsliga regleringen av en försöksverksamhet med
primärkommunalt huvudmannaskap för primärvården.

Inom handikappområdet har under 1980-talet flera viktiga reformer
genomförts. Som exempel kan nämnas den nya omsorgslagen, ett nytt

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

och kraftigt förbättrat bilstöd, utgivning av dagstidningar för synskadade
samt förbättringar av vårdbidrag och tillfällig föräldrapenning för för-
äldrar med handikappade bam. I samband med äldrereformen beslutade
riksdagen att inrätta ett särskilt femårigt statligt stimulansbidrag för att
påskynda utvecklingen av gruppbostäder för psykiskt utvecklingsstörda
m.fl.

I det följande föreslås att anslagen till handikapporganisationerna höjs
med 21 milj.kr. till drygt 100 milj.kr. Vidare ökar anslagen till den
nyhetsförmedling som drivs av Föreningen Sveriges dövblinda samt till
Synskadades riksförbund för depåverksamhet för synskadade hantverkare.
Höjningar av grundbidraget och anskaffningsbidraget för bilstödet föreslås
för att minska urholkningen av stödet.

Inom handikapputredningen bedrivs ett viktigt arbete vad gäller det
framtida stödet för människor med funktionshinder. Regeringen räknar
med att på grundval av utredningens förslag kunna lägga fram en pro-
position som bl.a. syftar till att i högre grad än för närvarande tillförsäkra
svårt handikappade ett väl fungerande samhällsstöd. De resurser som kan
frigöras för insatser inom handikappområdet bör i första hand användas
för att finansiera reformer med anknytning till handikapputredningen.

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

Utifrån några oerhört tragiska misshandelsfall har samhällets beredskap
att skydda bam ifrågasatts. Det får inte råda någon som helst tvekan om
att det grundläggande syftet med lagstiftningen är skyddet för bam och
ungdom. Om det föreligger en konflikt mellan barnens behov och för-
äldrarnas behov måste barnets bästa vara utslagsgivande. Denna princip
har sedan länge gällt i Sverige, och den har bekräftats i den nya lagen om
vård av unga (LVU) som antogs av riksdagen år 1990. Det är angeläget
att kunskapen om bam förbättras i det sociala arbetet. Därför föreslås att
8 milj.kr. ställs till socialstyrelsens förfogande för en samlad satsning på
området.

För att socialtjänstens mål skall kunna uppfyllas fordras att samhället
kan ställa upp med erforderliga vård- och behandlingsresurser. På såväl
ungdomssidan som vuxensidan har det skett en minskning av behandlings-
platser för de mest vårdbehövande grupperna. På de särskilda ungdoms-
hemmen fanns 573 platser år 1983. Ar 1990 hade antalet platser minskat
till 464. En gemensam arbetsgrupp med representanter för socialstyrelsen
och de båda kommunförbunden genomförde i mars 1990 en undersökning
som visade att kommunerna sökte plats för 154 ungdomar. Av dessa
kunde endast 40 beredas plats. Denna situation är inte acceptabel. Därför
kommer regeringen inom kort att lägga fram förslag om omdisponeringar
i statsbidraget till ungdoms- och missbrukarvård som syftar till en snabb
utbyggnad av institutionsvården för de mest utsatta ungdoms- och miss-
brukargruppema.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Landets kvinnojourer utgör ett värdefullt komplement till socialtjänsten.
I det följande föreslås att ett särskilt organisationsbidrag inrättas för att
stödja kvinnojourerna och deras riksorganisation.

En proposition om alkoholpolitiken kommer att läggas fram under inne-
varande riksmöte. Regeringen har för avsikt att under våren 1991 besluta
om en översyn av socialtjänstlagen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Sammanfattning av budgetförslagen

Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln ökar
med 9 679,8 milj.kr. (+ 8 %) enligt följande sammanställning (milj.kr.).

Statsbudget Förslag Förändring

1990/91 1991/92'

Femte huvudtiteln

A	Socialdepartementet m.m.	321,3	373,7	+ 52,4
B.	Administration av social- försäkring m.m.	1 028,8	1 147,9	+ 119,1
C.	Ekonomiskt stöd till barn- familjer m.m.	19 361,2	23 345,2	+ 3 984,0
D.	Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom	72 758,8	76 919,0	+ 4 160,2
E.	Hälso- och sjukvård m.m.	5 276,0	5 191,1	84,9
F.	Omsorg om barn och ungdom	12 112,3	13 095,5	+ 983,2
G.	Omsorg om äldre och handikappade	4 356,2	4 846,3	+ 490,1
H.	Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotika- politik	1 044,5	1 051,3	+ 6,8
I.	Internationell samverkan	31,1	_2	31.1
Totalt För socialdepartementet		116 290,2	125 970,0	+ 9 679,8

' Riksdagen har med anledning av regeringens förslag (prop. 1989/90:111, SkU31,
rskr. 357) om reformerad mervärdeskatt m.m. ställt sig bakom att ändringar av
statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet införs fr.o.m. budgetåret
1991/92. Förslaget innebär bl.a. att myndigheternas anslag fr.o.m. nämnda budgetår
skall budgeteras exkl. mervärdeskatt. Chefen för finansdepartementet har emellertid
under särskilda frågor anmält att ytterligare beredning krävs i regeringskansliet innan
mervärdeskattebeloppen för resp, anslag kan fastställas. Han föreslår därför att rege-
ringen begär riksdagens bemyndigande att, i samband med att regeringen utfärdar
regleringsbreven för myndigheternas anslag för budgetåret 1991/92, hålla inne medel
motsvarande mervärdeskatt under resp, anslag.

2 Medel för internationell samverkan redovisas fr.o.m. budgetåret 1991/92 under
littera A. Socialdepartementet m.m. och under littera E. Hälso- och sjukvård m.m.

Socialdepartementet

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Thalén såvitt avser frågor under littera A1-2,
A4-6, B, C3, C5, Dl-4, D6-9 och E; statsrådet Lindqvist såvitt avser
frågor under littera A3, Cl-2, C4, C6-7, D5, F, G och H.

Anmälan till budgetpropositionen 1991

(Femte huvudtiteln)

A. Socialdepartementet m.m.

A 1. Socialdepartementet

1989/90

1990/91

Utgift

Anslag

Förslag

34 283 023

34 671 000

39 861 000

1991/92

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Anslag
Förvaltningskostnader	34 671 000	+ 5 190 000
(därav lönekostnader)	(29 056 000)	(+ 4 686 000)
Summa	34 671 000	+ 5 190 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa
budgetår till 39 861 000 kr. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn
till att ändrade debiteringsregler för telefonsamtalsavgifter kommer att
införas inom regeringskansliet fr.o.m. den 1 juli 1991.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 39 861 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.
1989/90	Utgift	36 006 338 Reservation	875 989
1990/91	Anslag	33 340 000
1991/92	Förslag	33 575 000

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 33 575 000 kr. under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 33 575 000 kr.

A 3. Socialvetenskapliga forskningsrådet

1989/90	Utgift	43 381 015' Reservation	11 198 114
1990/91	Anslag	58 526 000
1991/92	Förslag	72 179 000

1 Anslaget Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet.

Socialvetenskapliga forskningsrådet inledde sin verksamhet den 1 juli

1990. Rådet övertog då de uppgifter som tidigare legat på delegationen
för social forskning (DSF) och delegationen för invandrarforskning
(DEIFO) samt ansvaret för finansiering och samordning av handikapp-
forskningen som tidigare legat på forskningsrådsnämnden (FRN).

Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som socialveten-
skapliga forskningsrådet (SFR) finansierar samt för rådets administration.
Rådets uppgift är enligt instruktionen (1990:739) att stödja socialveten-
skapligt betydelsefull forskning.

Socialvetenskapliga forskningsrådet

Iregeringensproposition 1989/90:90om forskning anges förutsättningarna
för rådets verksamhet. Av propositionen framgår bl.a. regeringens förslag
till ekonomiska ramar för rådets verksamhet under perioden 1990/91 -
1992/93 samt vissa prioriteringar inom såväl det socialpolitiska som det
invandrarpolitiska området. Riksdagens behandling av propositionen
(1989/90:SoU19, rskr. 333 och 1989/90:UbU25, rskr. 328) innebar ett
stöd för dessa prioriteringar. Enligt riksdagsbeslutet skall rådets kärnom-
råde vara grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap
och socialpolitik. Riksdagen tillstyrkte vidare de riktlinjer för resurs-
förstärkningar förbudgetåren 1991/92 och 1992/93 somangetts för rådet.

Utöver de resursförstärkningar som riksdagen tillstyrkt föreslår SFR i
sin anslagsframställning att löne- och prisomräkningen av rådets anslag

skall följa de principer som tillämpas för forskningsråden under utbild- Prop. 1990/91:100
ningsdepartementet. Bil. 7

Föredragandens överväganden

I forskningspropositionen föreslog regeringen bl.a. särskilda satsningar
vad avser forskning för ökad välfärd. Vad gäller SFRs verksamhetsom-
råden föreslogs insatser avseende:

* folkhälsovetenskaplig forskning

* forskning om äldre

* invandrarforskning.

För budgetåret 1991/92 föreslogs en resursförstärkning på totalt

5,6 milj.kr. för dessa områden, varav för folkhälsovetenskaplig forskning

2,5 milj.kr., för äldreforskning 2,1 milj.kr. och för invandrarforskning
1,0 milj.kr. Jag har vid medelsberäkningen tagit hänsyn till detta.

Vid pris- och löneomräkningen av anslaget har jag tillämpat samma
principer som gäller för forskningsråden under utbildningsdepartementet.
Den totala omräkningen uppgår till drygt 8 milj.kr.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående beräknar jag
anslaget för nästa budgetår till 72 179 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 72 179 000 kr.

A 4. Informationsförsörjning

1989/90	Utgift	215 771	Reservation	1 054 229
1990/91	Anslag	1 270 000
1991/92	Förslag	6 270 000

Socialdepartementet har ett budgetmässigt ansvar för statligt finansierad
statistik inom det sociala området, oavsett om den produceras av statistiska
centralbyrån (SCB) eller av annan myndighet. Behov av och medel för
statistik- och informationsinsatser tas i stor utsträckning upp under de
skilda sakanslagen på femte huvudtiteln. Medel för statistik tas också upp
under SCBs anslag på trettonde huvudtiteln.

Under detta anslag beräknas medel dels för insatser för förbättringar när
det gäller samordning och utnyttjande av statistik m.m., dels för tillfälliga
insatser. Jag har bl.a. beräknat medel för en uppföljning av 1980 års
fruktsamhetsundersökning i vilken uppgifter om bl.a. demografisk ut-
veckling, den offentliga politikens betydelse samt relationen mellan ut-
bildning och förvärvsarbete skall behandlas. SCB har i sin anslagsfram-

2 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 7

ställning beräknat totalkostnaden för en sådan familjeundersökning till ca Prop. 1990/91:100

11 milj.kr., varav ca hälften belastar budgetåret 1991/92. Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Informationsförsörjning för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 6 270 000 kr.

A 5. Insatser mot aids

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

230 355 235 Reservation

193 500 000

29 480 249

Från anslaget bekostas särskilda insatser för att bekämpa spridningen av
det virus, Humant Immunbrist Virus (HIV), som kan leda till sjukdoms-
tillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad im-
munbrist). Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av
HIV/aids har senast antagits av riksdagen på grundval av prop.
1987/88:79 om åtgärder mot aids (SoU 10, rskr. 165). Handlingsprogram-
met innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k.
riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom
narkomanvård, kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt till medi-
cinsk och samhällsvetenskapligt orienterad forskning.

Från anslaget lämnas också ett extra bidrag till Stockholms läns lands-
ting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och
Malmöhus läns landsting. Genom bidraget, som avses utgå under en
övergångstid, ges stöd till smittskyddsarbetet inom de landsting och
kommuner där HIV-smittan är särskilt utbredd.

Sjukdomstillståndet aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion
av HIV, som kan leda till aids, hänförs enligt smittskyddslagen
(1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.

Det svenska samhället har mobiliserats i HIV/aids-bekämpningen. AIDS-
delegationen, som är knuten till socialdepartementet, har av regeringen
erhållit den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa
spridningen av HIV/aids.

Sverige deltar även i det internationella arbetet med att bekämpa aids.

HIV kommer att finnas kvar i vårt samhälle under mycket lång tid,
kanske i flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det
framtida förebyggande arbetet. HIV kommer att fortsätta att utgöra ett
potentiellt hot.

Fortsatta informationsinsatser är därför nödvändiga. Insatserna måste
inriktas på att långsiktigt motverka en framtida ökad smittspridning.
Centralt initierade informationsinsatser erfordras. De skall främst syfta
till att stödja och stimulera lokala aktiviteter.

Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till
organisationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1991/92.

Spridningen av HIV bland injektionsmissbrukare har mötts med en
kraftfull förstärkning av insatserna inom narkomanvården. Fortsatt stöd
måste utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att
utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrukare. Särskilda
medel bör vidare avsättas för att utveckla samarbetet mellan socialtjänsten
och psykiatrin.

Eftersom de tyngst belastade narkotikamissbrukarna ofta finns inom
kriminalvården bör fortsatt prioritet ges åt att utveckla effektiva sam-
arbetsformer mellan kriminalvård och narkomanvård.

Omfattningen av samhällets insatser för att motverka smittspridningen
bör i dagsläget inte reduceras. De statliga aidsmedlen måste emellertid
kunna utnyttjas mer flexibelt. Insatserna måste kunna sättas in där de
bedöms ha störst effekt för att motverka smittspridningen av HIV.

Insatserna mot HIV/aids har alltmer integrerats som en naturlig del i de
ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet. Det finns dock fort-
farande ett starkt behov av att i särskild ordning initiera förebyggande
insatser. En alltmer effektiv samverkan mellan myndigheter, kommuner,
landsting och frivilligorganisationer måste eftersträvas. Jag anser att det
finns starka motiv till att bibehålla AIDS-delegationen under ytterligare
ett antal år. Den bör vara placerad inom regeringskansliet.

Både AIDS-delegationen och socialstyrelsen initierar och bedriver med
stöd av de statliga aidsmedlen informations- och utbildningsaktiviteter
som syftar till att motverka smittspridning. Det bör emellertid vara möj-
ligt att göra kostnadsbesparingar genom en bättre samordning av de
utåtriktade förebyggande insatser som bedrivs från socialstyrelsens och
socialdepartementets sida. Kostnaderna för de kansliresurser, som behövs
för att bedriva det förebyggande arbete som initieras med stöd av de
statliga aidsmedlen, bör därvid i fortsättningen bestridas från förevarande
anslag.

Jag beräknar ett oförändrat anslag till insatser mot aids för budgetåret
1991/92 eller sammanlagt 193 500 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Insatser mot aids för budgetåret 1991 /92 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 193 500 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

A 6. Internationell samverkan

Nytt anslag (förslag) 28 367 000”

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

” Medel till internationell samverkan har tidigare anvisats på anslagen Bidrag till
Världshälsoorganisationen samt internationellt socialpolitiskt samarbete m.m. och
Vissa internationella kongresser i Sverige.

Samarbetet med Världshälsoorganisationen (WHO) är den mest omfattan-
de delen av socialdepartementets internationella verksamhet. Genom stora
extra bidrag stöder Sverige program som är av särskilt intresse för ut-
vecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. I juni 1991 anord-
nas i Sundsvall en världskonferens om hälsa och miljö. Inom WHOs
europaregion prioriteras f.n. insatser i Central- och Östeuropa.

Arbetet inom WHO har betydelse också för svensk hälsopolitik. De av
WHOs europaregion antagna 38 hälsopolitiska målen inom ramen för
Hälsa för Alla-strategin är ett exempel på detta. För budgetåret 1991/92
har ett bidrag om 200 000 kr. beräknats till en samnordiskt finansierad
insats för att stärka WHOs alkoholpolitiska arbete inom europaregionen.

Samarbetet inom Förenta nationerna (FN) gäller organisationens sociala
verksamhet, särskilt handikapp-, narkotika- och alkoholfrågor. Fr.o.m.
år 1990 är Sverige åter medlem i FNs ekonomiska och sociala råd (Eco-
soc) och i FNs narkotikakommission samt fr.o.m. år 1991 i kommissionen
för social utveckling (CSD). Sverige har ratificerat konventionen om
barnets rättigheter, vilken trädde i kraft den 2 september 1990 (prop.
1989/90:107, SoU28, rskr. 350). Sverige tog vid Ecosocs första session
1990 initiativ till en resolution, vilken ger CSD mandat att tillsätta en
arbetsgrupp för utarbetande av standardregler för att tillförsäkra handi-
kappade full delaktighet och jämlikhet. På grundval av ett norskt initiativ
i CSD anordnade den norska regeringen och FN i augusti 1990 ett
expertmöte om de negativa sociala konsekvenserna av alkoholmissbruk.
Rekommendationerna från expertmötet har överlämnats till FNs general-
sekreterare.

Även inom Europarådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) och Internationella arbetsorganisationen (ILO) bedrivs
ett omfattande social- och hälsovårdspolitiskt samarbete i vilket Sverige
deltar. I oktober 1990 anordnades Europarådets fjärde hälsovårdsminister-
konferens.

Såvitt avser överenskommelser inom Europarådet har Sverige under år
1990 ratificerat konventionen mot dopning (prop. 1989/90:142, SoU30,
rskr. 316), vilken trädde i kraft den 1 augusti 1990, samt undertecknat den
reviderade europeiska balken om social trygghet.

Det nordiska regeringssamarbetet på social- och hälsovårdsområdet
bedrivs bl.a. genom Nordiska ministerrådet och den nordiska socialpolitis-
ka kommittén. Till grund för verksamheten ligger det reviderade samar-
betsprogram som fastställdes av social- och hälsovårdsministrama vid
1988 års nordiska socialpolitiska ministerrådsmöte. Vid 1990 års möte
beslöt social- och hälsovårdsministrama bl.a. att utlysa år 1992 som

nordiskt reumatikerår. I januari 1990 beslöt de för narkotikafrågor an-
svariga ministrarna att kontaktmannaorganet för narkotikafrågor etableras
som ett permanent samarbetsorgan under Nordiska ministerrådet samt att
godkänna ett underlag för det fortsatta samarbetet på området.

Sverige har bilaterala samarbetsavtal på hälso- och sjukvårdsområdet
med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Regeringen räknar med utvid-
gade kontakter med Central- och Östeuropa på detta område och det
socialpolitiska området i stort. Samtidigt ställer det västeuropeiska integra-
tionsarbetet krav på större insatser.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Förslag

1991/92

1. Utgifter för svenskt deltagande i reguljära mellan- statliga sammankomster (FN, Unicef, WHO)	357 000
2. Bidrag till WHO	20 474 000
3. Stöd till internationellt samarbete inom alkohol- och narkotikaområdet	890 000
4. Nordiskt och bilateralt samarbete på social- och hälsovårdsområdet	2 047 000
5. Övrigt europeiskt och internationellt samarbete	4 599 000
Summa utgifter	28 367 000
Föredragandens överväganden
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag det sammanlagda anslagsbehovet till 28 367 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationell samverkan för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 28 367 000 kr.

B. Administration av socialförsäkring m.m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Mål

Det övergripande målet för socialförsäkringssystemet är att tillgodose
medborgarnas behov av ekonomisk grundtrygghet vid sjukdom, rehabilite-
ring, handikapp och ålderdom. Systemet omfattar hela befolkningen och
är till större delen samordnat i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
som omfattar sjukförsäkring (inkl, föräldraförsäkring och tandvårdsförsäk-
ring), folkpensionering och ATP.

Den ekonomiska omfattningen av trygghetssystemet, tillsammans med
övriga förmåner som utbetalas av riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna, framgår av nedanstående sammanställning.

	Utbetalningar budgetåret 1989/90 (milj, kr.)	Beräknade utbetalningar budgetåret 1990/91 (milj.kr.)
Allmänna barnbidrag	11 393	14 367
Föräldraförsäkring	14 220	16 565
Vårdbidrag för handikappade barn	695	797
Bidragsförskott (exkl. inbet.)	3 077	3 330
Barnpensioner (exkl. ATP)	225	260
Bidrag för vissa adoptivbarn	7	7
Bidrag till kostnader för interna-
tionella adoptioner	16	20
Sjukförsäkring	54 560	54 932
Folkpension och pensionstillskott	58 013	63 000
Allmän tilläggspension (ATP)	73 267	82 748
Kommunalt bostadstillägg (inkl.
kommunernas bidrag)	1 277	1 464
Delpension	1 604	1 789
Arbetsskade- och yrkesskade-
ersättning	9 159	10 778
Ersättning vid närståendevård	11	15
Bilstöd till handikappade	294	206
Kontant arbetsmarknadsstöd,
utbildningsbidrag	3 727	3 986
Dagpenning till värnpliktiga m.m.	303	241
Summa (avrundat)	231 848	254 505

De olika stödformerna redovisas under C-, D-, och G-avsnitten med
undantag för dem som ingår i de två sista punkterna. Dessa redovisas
under arbetsmarknads- och försvarsdepartementens resp, huvudtitel.

Det ekonomiska trygghetssystemets kostnadsutveckling i miljarder kr. Prop. 1990/91:100
(löpande priser) och relativa andel av samhällsekonomin framgår av Bil. 7
följande sammanställning.

	1970	1980	1985	1989
De sociala stödformernas
ekonomiska omfattning	19,5	97,8	165,2	249,7
Andel av BNP	11,3	18,6	19,9	20,4
Transfereringar från social-
försäkring m.m. till hus-
hållen (efter skatteavdrag)7	14,0	68,0	110,0	166,1
Andel av privat konsumtion7	15,0	25,0	25,0	26,0

1 År 1970 uppskattade värden

De belopp som efter skatteavdrag utgår från socialförsäkringen m.m.
motsvarar 26,0 % av den totala privata konsumtionen i landet och innebär
en betydande omfördelning av utrymmet för privat konsumtion framförallt
mellan de förvärvsaktiva och öviiga.

Riksförsäkringsverket (RFV) och de 26 försäkringskassorna svarar för
administrationen av huvuddelen av trygghetssystemet. RFVs ansvar
preciseras ytterligare i myndighetens instruktion. RFV skall svara för den
centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet
bl.a. genom att meddela föreskrifter och allmänna råd. Verket har ett
ansvar för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas likformigt
och rättvist. Vidare skall verket se till att allmänheten får en tillfredsstäl-
lande service och information om socialförsäkringsförmånerna. RFV skall
också följa utvecklingen av socialförsäkringens olika delar och utvärdera
dess effekter för individer och samhälle.

Målen för RFV och försäkringskassorna preciserades i regeringens regle-
ringsbrev för budgetåret 1990/91. Förutom att ge ersättning enligt social-
försäkrings- och bidragssystemen skall arbetet inriktas på att upptäcka
orsaker till och vidta åtgärder för att reducera behovet av långa sjukskriv-
ningar, förtidspensioneringar och arbetsskadeersättningar. Samtidigt
fastlades ett nationellt mål som innebär att det s.k. ohälsotalet sänks med
två dagar jämfört med föregående budgetår. Det nationella målet för
ohälsotalets minskning har brutits ner av RFV till mål för vaije försäk-
ringskassa.

De övergripande mål- och resultatkrav som formulerades i reglerings-
brevet föregående år bör gälla även för budgetåret 1991/92. Detta innebär
att ohälsotalet skall fortsätta att minska.

Utvecklingstendenser

Verksamheten inom försäkringskasseväsendet påverkas dels av demogra-
fiska och andra faktorer som styr utnyttjandet av förmånssystemet, dels
av de reformer och andra regelförändringar som beslutats av statsmakter-
na.

För att ge en översiktlig bild av hur verksamheten vid försäkringskassor- Prop. 1990/91:100
na har utvecklats, redovisas i nedanstående tabell fördelningen av s.k. Bil- 7
ärendetidsdagar (dvs. antal ärenden av olika slag vägda med genomsnittlig
tidsåtgång för respektive ärendeslag).

Verksamhetsvolymer/ vid försäkringskassorna

(1 OOO-tal ärendetidsdagar)

Ärendeslag	1985/86	1986/87	1987/88	1988/89	19892
Sjuk- och föräldra-
penning	1 180	1 230	1 442	1 664	1 384
Pensionsförsäkring	163	132	146	117	121
Bidragsärenden	81	81	82	87	91
Utredning rehabili-
tering/arbetsskador	282	257	274	278	286
Totalt	1 706	1 700	1 944	2 146	1 882

1 Uppgifterna baseras på arbetsredovisningssystemet för försäkringskassorna.

2 Indelningen i ärendeslag ändrades fr.o.m. 1990-01-01 varför jämförbara uppgifter
för 1989/90 ej är tillgängliga.

Den kraftiga volymökningen budgetåret 1987/88 berodde främst på den
sjukpenningreform som genomfördes den 1 december 1987. De nya
reglerna medförde bl.a. att uppgifter avseende årsarbetstid måste tas in
i samband med anmälan om sjukpenning o.d. Förändringarna i sjuk- och
föräldraförsäkringen kan även förklaras av ökade födelsetal och förändrade
regler för föräldraförsäkringen.

Den avtagande tendensen vad gäller pensionsärenden kan till stor del
förklaras med att den genomsnittliga ATP-nivån stigit, varigenom antalet
pensionärer som är berättigade till bostadsstöd har minskat. Volymök-
ningen inom bidragsområdet beror bl.a. på att antalet bidragsberättigade
bam har ökat.

Den ovan redovisade volymen för utredningar omfattar framförallt
rehabiliteringsutredningar. Därtill kommer utredningar i arbetsskadeären-
den, vilka under perioden 1987-1988 ökade med 20 %. Ökningstakten
avtog påtagligt år 1989. Antalet anmälda arbetsskador år 1989 är lägre än
år 1988. Stora ärendebalanser kvarstår. Vid utgången av 1989 var nästan
40 % av ärendena mer än ett år gamla.

Sedan budgetåret 1983/84 har ärendemängdema hos försäkringskassorna
ökat mer än personalresurserna. Ökade ärendemängder på arbetsskadesi-
dan i förening med periodvis extra arbetsbelastning till följd av förändrade
sjukpenningregler har under samma period begränsat resursutrymmet för
kontrollinsatser och för rehabiliteringsutredningar. Det kan inte uteslutas
att dessa omständigheter kan ha bidragit till det ökade antalet förtids-
pensioneringar i slutet av 1980-talet.

Utveckling av organisation och arbetssätt

Socialförsäkringens organisation och arbetssätt har utvecklats i en rad
avseenden under 1980-talet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Decentralisering

Inom socialförsäkringsadministrationen pågår en decentralisering med
målet att i stort sett all individinriktad handläggning av försäkringsären-
den skall förläggas till försäkringskassornas lokalkontor. Därmed skapas
förbättrade förutsättningar för en god service genom att allmänheten får
nära till kassan samtidigt som kassan kan samarbeta effektivt med arbets-
givare och med offentliga institutioner på orten. Organisation och arbets-
sätt förändras i riktning mot större ansvar och befogenheter för enskilda
handläggare.

RFVs uppföljning visar att decentraliseringen av de individinriktade
ärendeslagen i stort sett löper planenligt. Vad som återstår är mindre
frekventa ärenden med svårare utrednings- och bedömningsinslag som
kräver både god kompetens och lång erfarenhet vid handläggningen.

Enligt försäkringskassornas bedömning innebär decentraliseringen att de
försäkrade nu i större utsträckning än tidigare kan få besked direkt i de
flesta ärenden och av samma tjänsteman. Andra resultat är ökade möjlig-
heter till personalutveckling och högre arbetstillfredsställelse bland kassans
tjänstemän, vilket i sin tur skapar förutsättningar för bättre service till
allmänheten och bättre samarbete med företag och myndigheter.

Samtidigt har lokalkontorsnätet under de senaste årtiondena successivt
minskat.

År	1962	1972	1987	1990
Antal lokalkontor	608	400	433	414
Varav med färre än 5000 inv	321	71	45	33

Till 27 lokalkontor finns år 1990 dessutom s.k. servicekontor, filialex-
peditioner eller sambandskontor. Dessa har tidigare varit lokalkontor och
ombildats till kontor med begränsad service och öppethållandetider. I
områden med begränsat befolkningsunderlag kommer avståndet till lokal-
kontoret förmodligen att öka i framtiden, eftersom en fullständig decentra-
lisering av ärendehandläggningen i sig ökar det minsta tänkbara befolk-
ningsunderlaget för ett lokalkontor. Inrättande av filialkontor blir då ett
sätt att kompensera för den minskade tillgängligheten i glesbygden.

Rehabilitering och kampen mot ohälsan Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Mot bakgrund av det s.k. ohälsotalets utveckling har försäkringsadmini-
strationen påböijat en förnyelse av kompetens och organisation inom
ramen för den s.k. kampen mot ohälsan.

Under budgetåret 1990/1991 har försäkringskassorna möjligheter att
inom en ram på högst 500 milj.kr. köpa rehabiliteringstjänster av yrkesin-
riktad karaktär som bedöms erforderliga för att återföra en försäkrad i
arbete. Försäkringskassorna harbl.a. träffat avtal med länsarbetsnämnder,
arbetsmarknadsinstitut, rygginstitut, Samhall m.fl. avseende platser till
förfogande för rehabilitering.

Vidare har en försöksverksamhet inletts vid Malmöhus och Norrbottens
läns allmänna försäkringskassor i syfte att utveckla arbetsmetoder och
samarbetsformer som främjar en effektiv rehabilitering och att pröva nya
verksamhetsidéer inom rehabiliteringsområdet. Försöksverksamheten
skall pågå under två år. De två försökskassoma disponerar medel mot-
svarande 10 milj.kr. per år för köp av rehabiliteringsinsatser i situationer
där det är svårt att finna någon kostnadsansvarig. Tanken är att man
genom praktisk tillämpning skall få en inventering över vilka slags åt-
gärder som kan bli aktuella i detta sammanhang.

Andra viktiga inslag i satsningen på rehabilitering är intern kompetens-
och organisationsutveckling, utveckling av ADB-baserade informations-
system som stöttar den nya aktiva rollen samt ökad samverkan med andra
rehabiliteringsaktörer. Med utgångspunkt i rehabiliteringsberedningens och
arbetsmiljökommissionens betänkanden avser jag att tillsammans med
chefen för arbetsmarknadsdepartementet föreslå regeringen att under
våren 1991 återkomma med förslag om en förbättrad rehabilitering.

Resultatorienterad styrning

RFV och försäkringskassorna ingår i den första omgången av myndigheter
som omfattas av den nya budgetprocessen. I regeringens direktiv inför
RF Vs fördjupade anslagsframställning prioriteras det framtida arbetet med
att tidigt upptäcka och vidta åtgärder för att reducera antalet sjukskriv-
ningar, förtidspensioner och arbetsskador.

Som ett led i en bred framtidsdiskussion har RFV och kassorna ge-
nomfört ett arbete som konkretiserats i en s.k. verksamhetsidé. I verkets
fördjupade anslagsframställning redovisas idén och hur den skall omsättas
till praktisk verklighet. Enligt min bedömning utgör den framtagna idén
och den process som ligger bakom ett värdefullt led i förnyelsen av
social försäkringsadministrationen.

ADB-strukturens utveckling

Sedan år 1972 bygger försäkringskassornas ADB-struktur på en gemensam
ADB-anläggning i Sundsvall med ett antal centrala datorer. På försäkrings-
kassorna finns drygt 3 000 terminaler av PC-typ, vilka är hopkopplade i

lokala nätverk. De utnyttjas i huvudsak som terminaler mot de centrala
datorerna i Sundsvall vilka bl a innehåller centrala register avseende sjuk-
och föräldraförsäkringen, pensioner och bidrag av olika slag.

Inom ramen för det s.k. FAS 90-projektet bedriver RFV och försäkrings-
kassorna ett utvecklingsarbete med inriktning bl.a. mot en struktur där
registerhanteringen inom sjukförsäkringen förläggs lokalt. Utvecklings-
arbetet bedrivs bl.a. i form av olika delprojekt hos ett antal försäkrings-
kassor. Syftet med dessa delprojekt är att utveckla teknikstöd för rationell
och effektiv sjukfallshantering, uppföljning och utvärdering, samverkan
med sjukvården och samverkan med arbetsgivare.

Vidtagna och planerade åtgärder

I regeringens regleringsbrev till RFV inför budgetåret 1990/91 fastlades
att RFV och försäkringskassorna bl.a. skall effektivisera och utöka reha-
biliteringsverksamheten för att ge de försäkrade bättre möjligheter och
stöd att återvända till arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt efter en
sjukdom eller skada. Vidare uppställdes ett mål på nationell nivå att
ohälsotalet sänks med två dagar för budgetåret 1990/91 jämfört med bud-
getåret 1989/90.

Enligt min bedömning har RFV och försäkringskassorna på ett förtjänst-
fullt sätt inlett arbetet med att förverkliga dessa intentioner. På lokal och
regional nivå pågår en rad försöksverksamheter och metodutvecklingspro-
jekt samtidigt som aktiviteterna samordnas av RFV inom ramen för den
s.k. kampen mot ohälsan. Det är min bestämda uppfattning att satsningar
med inriktning att ytterligare sänka ohälsotalet måste fortsätta, både med
hänsyn till individernas välfärd och till behovet att begränsa expansionen
av socialförsäkringsutgiftema.

Organisation och resurser

Som bl.a. framgått av regeringens skrivelse 1990/91:50 till riksdagen
avser regeringen att genomföra ett treårigt program för att reducera den
statliga administrationen med 10 % på tre år.

För socialförsäkringsadministrationen är resursneddragningar av denna
storleksordning enligt min bedömning inte möjliga att uppnå genom margi-
nella anpassningar eller allmän produktivitetsförbättring. Vad som måste
övervägas är annorlunda organisationsstrukturer och regelförenklingar som
påtagligt reducerar omständlig och komplicerad ärendehandläggning. Jag
avser därför att initiera en intern översyn i samråd med RFV och Försäk-
ringskasseförbundet. Syftet är, med utgångspunkt i dels det pågående
förnyelsearbetet inom socialförsäkringsadministrationen, dels regeringens
program för besparingar av de statliga administrationskostnaderna, att
inför kompletteringspropositionen utforma en strategi för regelförändring-
ar, rationaliseringar och organisatoriska strukturförändringar. I översynen
skall ingå att utarbeta förslag till en tydligare rollfördelning mellan RFV
och försäkringskassorna och att pröva vilken innebörd ett beställar-utförar-

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

koncept skulle kunna ges vad gäller socialförsäkringsadministrationen. Prop. 1990/91:100
Med utgångspunkt i ambitionen att skapa en mer resultatorienterad styr- Bil. 7
ning i statsförvaltningen bör vidare RF Vs respektive kassornas ansvar och
förutsättningar vad gäller uppföljning/utvärdering analyseras.

Det är väsentligt att den nu pågående omvandlingen av arbetssätt, ADB-
stöd och styrsystem leder fram till att socialförsäkringsadministrationen
i slutet av treårsperioden uppvisar en ökad effektivitet i form av förbätt-
rade resultat och lägre kostnadsnivåer. ADB-modemiseringen stärker
möjligheterna till långsiktiga personalbesparingar. Samtidigt måste beaktas
att det för socialförsäkringsadministrationen handlar om att byta ut ett
reguljärt arbetssätt mot ett annat genom att de nya ansatser och metoder
som idag prövas inom ramen för projekt och försöksverksamheter skall
breddas till att omfatta hela organisationen.

Rehabilitering

Som jag betonat i det föregående, är det av största vikt att satsningen på
rehabilitering och arbetslinjen inom socialförsäkringen fortsätter. Merpar-
ten av de resurser som behövs för rehabilitering måste frigöras inom
ramen för socialförsäkringen genom fortgående rationalisering och regel-
förenklingsarbete. I samband med sitt beslut efter regeringens förslag
(prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104) om vissa förändringar i sjukförsäk-
ringen har riksdagen uttalat att regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Försla-
get bör läggas fram så att det kan träda i kraft senast den 1 januari 1992.
Detta kommer att påverka förutsättningarna för socialförsäkringsadmini-
strationen. Jag avser att föreslå regeringen att under våren 1991 lägga ett
förslag i riksdagen om införande av en arbetsgivarperiod och därvid
återkomma i fråga om de resursmässiga konsekvenserna av denna föränd-
ring. Detta har jag beaktat vid bedömningen av anslaget till försäkrings-
kassorna för budgetåret 1991/92.

Det är av stor betydelse att det praktiska utvecklingsarbete som har på-
böljats fullföljs. Den försöksverksamhet vid två försäkringskassor som
påböijades budgetåret 1990/91 för att utveckla arbetsmetoder och sam-
arbetsformer fortsätter även kommande budgetår. Försäkringskassornas
möjligheter att köpa rehabiliteringstjänster inom en ram på högst
500 milj.kr. som introducerades föregående år består.

Ett väsentligt resultat av den senaste överenskommelsen mellan staten
och sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen är
vidare att 400 milj.kr. avsätts för att förstärka rehabiliterings- och be-
handlingskapaciteten inom hälso- och sjukvården. En förutsättning för
utbetalning av dessa medel är att försäkringskassan och sjukvårdshuvud-
mannen kommer överens om hur medlen skall användas. Enligt min
mening kommer dessa överläggningar att bli en mycket betydelsefull
inledning på en bättre samverkan och samordning mellan socialförsäkring
och hälso- och sjukvården.

Regeringens skrivelse 1990/91:50 berör också frågan om samordning

mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård. Det är min avsikt att
en proposition med förslag om försöksverksamhet skall framläggas till
riksdagen under våren 1991.

Rationalisering och regelförenklingar

Väsentligt i arbetet med att åstadkomma såväl lägre förvaltningskostnader
som reducerade socialförsäkringsutgifter är att undersöka möjligheter till
rationalisering av rutiner och till regelförenklingar.

De nu gällande reglerna för föräldraförsäkringen medger en mycket stor
flexibilitet i utnyttjandet, vilket i vissa fall också medför att den admini-
strativa hanteringen blir mycket besvärlig och resurskrävande för kassor-
na. Jag avser därför att ge RFV i uppdrag att göra en översyn av de
administrativa konsekvenserna av nuvarande regelsystem och komma med
förslag till förändringar som skulle underlätta hanteringen av försäkringen.
Inriktningen bör vara att uppdraget skall redovisas så att vissa föränd-
ringar beträffande föräldraförsäkringsförmånema skall kunna träda i kraft
redan den 1 juli 1991.

Det lokala ADB-stödet

I likhet med vad min företrädare uttalade i föregående års budgetpro-
position delar jag i princip RF Vs uppfattning om uppbyggnaden av ett
kraftfullt lokalt datorstöd vid försäkringskassorna för att möjliggöra
rationell ärendehandläggning, tidig bevakning och uppföljning av sjukfall
och sammanställning av mer systematisk information om sjukfrånvaron
och dess orsaker. Datorstödet kommer att vara av stor betydelse för
effektiviteten i försäkringskassornas arbete. De uppgifter som registreras
kan emellertid vara av mycket känslig karaktär, vilket ställer särskilda
krav på integritetsskydd. En förutsättning för det slutliga ställningstagandet
till utformning och innehåll av de lokala registren är att riksdagen tagit
ställning till regleringen av de ADB-baserade personregister som är
aktuella i sammanhanget. Som framgår nedan har jag bemyndigat en
särskild utredare att utreda och lägga fram förslag om en sådan författ-
ningsreglering.

11990 års budgetproposition betonades behovet av en investeringskalkyl
av mer omfattande slag än vad som förelåg vid denna tidpunkt samt att
investering i lokala sjukförsäkringsregister inte bara borde ses som en
administrativ rationalisering utan också som ett väsentligt hjälpmedel i
arbetet med att minska sjukfrånvaron, att minska antalet arbetsskador samt
att förbättra rehabiliteringsarbetet. I de särskilda direktiven inför den
fördjupade anslagsframställningen ålades RFV att redovisa en plan som
skulle omfatta dels tekniska och organisatoriska konsekvenser, dels uppgif-
ter om kostnader och finansiering.

I RFVs fördjupade anslagsframställning redovisas verkets bedömning
vad gäller vissa rationaliseringseffekter, varvid bör beaktas att verket
utgick från det då aviserade förslaget om införande av lagstadgad sjuklön.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Vad beträffar konsekvenser i termer av förbättrad rehabilitering och Prop. 1990/91:100
därmed förknippade välfärdsvinster, konstaterar verket att införande av Bil. 7
FAS 90-förslaget ger verksamheten det stöd som gör det möjligt att
minska försäkringsutgiftema. Verket avstår dock från att beräkna storleken
av dessa effekter.

Med hänsyn bl.a. till vikten av att integritetsfrågoma beaktas i samband
med ADB-utvecklingen har jag den 4 oktober 1990 efter regeringens
bemyndigande förordnat en särskild utredare att utreda och lägga fram
förslag om författningsreglering av personregister på socialförsäkringsom-
rådet. Enligt direktiven för utredningen bör utredaren i en första etapp
redovisa förslag till reglering av lokala sjukförsäkringsregister (Dir.
1990:59). Jag avser senare att föreslå regeringen att i proposition till
riksdagen lägga fram förslag om en särskild registerlag. Mot bakgrund
härav och då RFV ännu ej funnit det möjligt att upprätta någon mer
omfattande investeringskalkyl för lokala sjukförsäkringsregister är jag för
närvarande inte beredd att ta ställning till ifrågavarande registerupplägg-
ning och genomförandeplan. En förstärkning av det lokala datorstödet är
dock nödvändig för att kassorna skall klara de ökade krav som ställs på

dem. Regeringen har nyligen givit RFV i uppdrag att i samråd med
statskontoret och i nära samarbete med försäkringskassorna utreda behovet
av en utökning av antalet arbetsplatsutrustningar och deras tekniska
utformning. I samband härmed bör bl.a. riksdagens uttalande att rege-
ringen bör återkomma med ett förslag om införande av en arbetsgivar-
period på 14 dagar belysas. Jag avser att föreslå regeringen att senare
återkomma till riksdagen i 1991 års kompletteringsproposition om medels-
behov för ADB-resurser budgetåret 1991/92.

Sammanfattningsvis anser jag att följande bör gälla i fråga om socialför-
säkringens administration:

* Det organisatoriska förnyelsearbete som syftar till förbättrad service
till de försäkrade och en aktiv satsning på rehabilitering skall fullföljas.

* Det är väsentligt att försäkringskassan får möjlighet att pröva nya
arbetssätt och att organisationen utvecklas mot större ansvar och befogen-
heter på den lokala nivån.

* ADB-stödet bör utvecklas.

* Mot bakgrund av det pågående förnyelsearbetet och kraven på resursbe-
sparingar inom den statliga förvaltningen skall socialförsäkringens admini-
stration ses över i syfte att utveckla en strategi för regelförenkling, ratio-
nalisering och utveckling av organisationsstrukturerna.

B 1. Riksförsäkringsverket

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

473 917 794

461 421 000

509 952 000

Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för
socialförsäkringen och anslutande bidragssystem - dvs. sjukförsäkring

inkl, föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, till- Prop. 1990/91:100
läggspensionering - samt delpensionsförsäkring och arbetsskadeförsäk- Bil. 7
ring, allmänna barnbidrag och bidragsförskott, bilstöd till handikappade,
ersättning till smittbärare, ersättning för vård av närstående samt för
ärenden som rör utbetalning av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsut-
bildning och dagpenning till vissa värnpliktiga m.fl.

RF Vs arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen

(1988:1204) med instruktion för riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket

RFV föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande.

1. RFV har i samråd med försäkringskassorna utformat en samlad
verksamhetsidé som vägledning för socialförsäkringsadministrationen.
Härvid avses att genom en allmän socialförsäkring ge ekonomisk trygghet
under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikap-
pade, barnfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom
och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete.

2.1 enlighet med givna direktiv har RFV redovisat ett huvudförslag för
treårsperioden 1991/92 - 1993/94 om 5 %, dvs. en minskning av resur-
serna med 13 638 000 kr. Med hänsyn till de stora insatser som under
tidsperioden kommer att krävas av verket i samband med den nya verk-
samhetsinriktningen inom socialförsäkringsadministrationen anser RFV
sig endast kunna klara en begränsad resursminskning. För budgetåret
1991/92 kan verket genom bl.a. fortsatt avveckling av yrkesskade- och
avgiftsenheten minska kostnaderna med 1 825 000 kr.

3. Statsmakternas ökade krav på resultatredovisning har medfört succes-
sivt ökade satsningar från RFVs sida. För fortsatt utveckling av resultat-
analysverksamheten, särskilt vad gäller rehabilitering och kampen mot
ohälsan samt servicemätningar, behövs medelsförstärkning för 1991/92
med 6,2 milj.kr. I beloppet ingår 2 milj.kr. för viss intervjuundersökning.

4. Det s.k. FAS 90-projektet är en central del i stödet av RFVs och
försäkringskassornas nya roll. För närvarande pågår utveckling av lokala
sjukförsäkringsregister i syfte att ge ett förbättrat stöd för den rehabilite-
rande och förebyggande verksamheten samt att få till stånd en mer ratio-
nell sjukfallshantering. De lokala registren avses att byggas upp successivt
och vara klara för drift vid samtliga försäkringskassor i mitten av år 1992.
I samband härmed krävs en väsentlig investering i ADB-utrustning vid
försäkringskassorna. Bl.a. behövs ytterligare 3 900 terminaler. För maski-
nell utrustning m.m. behövs ett tillskott under RFVs anslag om drygt
186 milj.kr. Investeringsbeloppet uppgår härvid till 370 milj.kr. För
utvecklingsarbete och registeruppbyggnad krävs för budgetåret 1991/92
resursförstärkning med sammanlagt 87 milj.kr.

5. För att säkerställa datorstödet vid ett eventuellt avbrott i elkraftförsöij-
ningen eller vid andra störningar i driften fordras vissa insatser, bl.a. an-

skaffning av reservkraftsaggregat. För budgetåret 1991/92 behövs Prop. 1990/91:100

7 milj.kr. RFV har härvid samrått med överstyrelsen för civil beredskap. Bil. 7

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	835		-6
Anslag Utgifter Förvaltningskostnader	200 598 000	+	17 184 000
(därav lönekostnader)	(182 488 000)	( +	16 016 000)
Lokalkostnader	43 983 000	+	21 316000
Kostnader för drift av datamaskinanläggning m.m.	198 912 000	+	14 417 000
(därav engångsanvisning)	( 10 590 000)	(-	500 000)
Försöksverksamhet på ADB-området	42 400 000
Ersättning till postverket m.m.	234 556 000	+	10 893 000
Medlemsavgift till inter- nationella socialförsäkrings- förbundet ISSAJ		+	289 000
Summa utgifter	720 449 000	+	64 099 000
Inkomster Försäljning av publika- tioner m.m.	25 000		5 000
Ersättning från allmänna pensionsfonden	61 108 000	+	1 408 000
Ersättning från de allmänna försäkringskassorna	191 895 000	+	13 865 000
Ersättning från de affärsdrivande verken	6 000 000	+	300 000
Summa inkomster	259 028 000	+	15 568 000
Nettoutgift	461 421 000	+	48 531 000

' Medel har tidigare anvisats på anslaget Bidrag till Världshälsoorganisationen samt
internationellt socialpolitiskt samarbete m.m.

Föredragandens överväganden

I juni 1989 utfärdade regeringen särskilda direktiv för fördjupad anslags-
framställning för budgetåren 1991/92 - 1993/94 för RFV och försäkrings-
kassorna. I enlighet med direktiven lämnar RFV i årets anslagsframställ-
ning en redovisning för verksamhetens resultat och utveckling under
perioden 1985/86 - 1989/90.1 inledningen till B-avsnittet har jag närmare
redogjort för RFVs resultatanalys. Jag godtar inriktningen av verksam-
heten framöver såsom den presenteras i RFVs s.k. verksamhetsidé. Jag
avser vidare att föreslå regeringen att komplettera instruktionen för verket
såvitt avser vidtagande av aktiva åtgärder i syfte att reducera behovet av
långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar.

Som jag anfört i avsnittsinledningen bör socialförsäkringens organisation
ses över, bl.a. med målsättningen att minska kostnaderna för socialförsäk-
ringens administration och att frigöra resurser för ökade rehabiliterings-
insatser. Jag föreslår mot denna bakgrund att en ettårig budgetram skall
gälla för RFV.

Jag utgår från att RFV kommer att fortsätta det inledda arbetet med att Prop. 1990/91:100
förbättra resultatanalysverksamheten. Behovet av att studera effektiviteten Bil. 7
ökar med satsningen på rehabilitering, arbetslinjen och kampen mot
ohälsan. I anslutning härtill anser jag att den av verket planerade intervju-
undersökningen bör genomföras. Vidare instämmer jag i verkets bedöm-
ning att en ökad grad av målstyrning och den pågående decentraliseringen
av ärendehandläggning och beslutsbefogenheter innebär ett ökat behov av
uppföljning med syfte att säkerställa en likformighet i tillämpningen av
regelsystemen.

Mot bakgrund härav har jag vid min beräkning av resurser till RFV för
budgetåret 1991/92 av det for statsförvaltningen generella produktivitets-
kravet om 1,5 % endast beräknat en resursminskning om 0,5 %.

RFV är funktionsansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Social-
försäkring m.m. Eventuella medel för beredskapsåtgärder kommer att
beräknas i särskild proposition om anslag inom försvarets område som
chefen för försvarsdepartementet avser att senare föreslå regeringen att
förelägga riksdagen.

Utbetalning av pension kan göras genom kontoinsättning eller särskild
pensionsanvisning. För att begränsa portokostnadema anser jag det moti-
verat att pensionsmottagare som har konto får underrättelse från RFV om
utbetald pension endast vid första utbetalningen och vid ändring av be-
loppets storlek. Avsikten är vidare att RFV skall utarbeta rutiner för att
vid varje årsskifte ge pensionsmottagaren besked om utbetalt årsbelopp
samt aktuellt månadsbelopp för följande år. Liknande rutiner gäller redan
för utbetalning av barnbidrag. Förändringen bör genomföras fr.o.m. den
1 januari 1992. För budgetåret 1991/92 kan kostnaderna härigenom
minska med ca 12 milj.kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

509 952 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 509 952 000 kr.

B 2. Allmänna försäkringskassor

1989/90	Utgift	586 527 855
1990/91	Anslag	567 350 000
1991/92	Förslag	637 951 000

Försäkringskassorna handlägger enskilda ärenden inom socialförsäkrings-
och bidragssystemen på regional och lokal nivå. Ärendenas karaktär och
komplexitet varierar, från rutinmässig hantering av korta sjukfall till om-
fattande utredningsarbete avseende arbetsskade- och rehabiliteringsfall.

Det finns 26 allmänna försäkringskassor i landet, en i vaije landstings-

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

kommun och i kommun som inte tillhör landstingskommun. I försäkrings- Prop. 1990/91:100
kassan finns en styrelse där ordförande och vice ordförande utses av Bil. 7
regeringen. Huvuddelen av den verksamhet som innebär kontakt med de
försäkrade sker vid något av de 420 lokalkontoren. I vaije kommun finns
minst ett lokalkontor. Härtill kommer ett 30-tal filialexpeditioner/service-
kontor.

Beslut i vissa socialförsäkringsfrågor fattas av socialförsäkringsnämnden
som är förtroendevald. Det finns 167 socialförsäkringsnämnder i landet.

Hos försäkringskassorna finns för närvarande omkring 15 100 års-
arbetare, varav ca 11 700 årsarbetare på lokalkontor och 3 400 på central-
kontor.

Bestämmelserna om allmänna försäkringskassor finns i lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Från anslaget finansieras 15 % av kostnaderna för försäkringskassornas
administration. Resterande 85 % finansieras med arbetsgivaravgifter och
egenavgifter från inkomsttitel på statsbudgeten. Anvisade medel fördelas
av riksförsäkringsverket mellan de olika försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket

I enlighet med givna direktiv har RFV lagt fram ett huvudförslag som
innebär en minskning av utgifterna med 5 % för budgetperioden 1991/92
- 1990/94. För att kunna genomföra de förändringar av verksamheten,
som var aktuella vid tidpunkten för anslagsframställan, förordar RFV att
medel tilldelas enligt ett s.k. tilläggsförslag. Verket utgick därvid från att
en sjuklöneperiod skulle införas den 1 januari 1991 och att de därmed
frigjorda resurserna skulle disponeras för ökade rehabiliteringsinsatser.

Tilläggsförslaget innebär i huvudsak oförändrade resurser med tillägg
för särskilda resursbehov. RFVs anslagsframställning innebär i huvudsak
följande.

1. Den kompetensutveckling som behövs för omställningen till och
genomförandet av ett aktivt rehabiliteringsarbete fordrar stora resurser.
RFV hemställer att kompetensutvecklingsprogrammet i huvudsak finan-
sieras genom de resurser som frigörs genom införandet av sjuklön.

2. För ersättning till riksförsäkringsverket för den del av verkets ADB-
kostnader som avser sjukförsäkringen har 392,3 milj.kr. begärts för bud-
getåret 1991/92.1 beloppet ingår beräknade kostnader för genomförandet
av det s.k FAS 90-projektet vad gäller sjukförsäkringen.

3. För fortsatt projekt- och försöksverksamhet beräknar RF V lOmilj.kr.

för budgetåret 1990/91.

4. För inköp av nya telefonväxlar under budgetåret 1991/92 begär RFV
medel engångsvis på 6,6 milj.kr. för en investering som är beräknad till
knappt 15 milj.kr. de närmaste tre budgetåren.

5. Decentraliseringen till lokalkontoren påverkar lokalbehovet. Viss om-
byggnad av lokalerna är också nödvändig för att kunna uppfylla de krav
på fysiskt skydd av bl.a datorerna som formulerats i förordningen
(1989:29) om säkerhetsanalyser av statliga myndigheters ADB-system.

RFV beräknar i sitt tilläggsförslag det ökade resursbehovet till Prop. 1990/91:100

120,0 milj.kr. förbudgetåret 1991/92. Bil. 7

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Anslag
Utgifter
Förvaltningskostnader	3 625 627 000'	+ 441 357 000'
(därav lönekostnader)	(3 064 805 000)	(+386 001 000)
Försöksverksamhet	18 500 000	—
Lokalkostnader	471 959 000	+ 92 345 000
Pensionskostnader	84 400 000	+ 12 100 000
Ersättning till postverket	43 748 000	- 6 359 000
Avgifter till SPV	0	+ 1 230 000
Summa utgifter, kr.	4 244 234 000	+ 540 673 000
Inkomster
Ersättning från allmänna
pensionsfonden	234 000 000	+ 35 000 000
Ersättning för extern verksamhet 2 900 000		-
Ersättning från arbets-
skadeförsäkringen	225 000 000	+ 35 000 000
Arbetsgivaravgifter m.m	3 214 984 000	+ 400 072 000
Summa inkomster, kr.	3 676 884 000	+ 470 072 000
Nettoutgift	567 350 000	+ 70 601 000

;Varav 2 033 492 000 kr. ställs till regeringens disposition

Föredragandens överväganden

Utgångspunkten och förutsättningarna för myndigheternas anslagsfram-
ställning har formulerats i särskilda direktiv till myndigheterna. Sedan
RFV lämnat sin anslagsframställning har emellertid förutsättningarna
ändrats. Regeringen lade i november 1990 fram förslag om vissa ändring-
ar i sjuk- och föräldraförsäkringen (prop. 1990/91:59). Vidare fastlades
att den statliga administrationen skall minska med 10 % under den närmas-
te treårsperioden. Som jag tidigare redovisat skall en översyn av socialför-
säkringsadministrationen genomföras.

Försäkringskassorna ingår i den grupp myndigheter som förts till den
första av de nya treåriga budgetcyklama med start budgetåret 1991/92.
Förutsättningama för den fördj upade anslagsframställningen har emellertid
förändrats till följd av nyss nämnda regeringsförslag. Mot bakgrund av
detta tillämpas därför för försäkringskassorna en ettårsram avseende
1991/92.

Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassorna för bud-
getåret 1991/92 utgått ifrån dessa nya förutsättningar. För statsförvaltning-
en gäller vidare ett generellt krav på en produktivitetsökning på 1,5 %. För
att samtidigt klara ambitionerna att förnya verksamheten i riktning mot en
mer aktiv roll i rehabiliteringsarbetet krävs vissa förstärkningar av försäk-
ringskassornas resurser. Därför har endast en resursminskning om 0,5 %
genomförts.

För försäkringskassornas personalkostnader beräknar jag för nästa Prop. 1990/91:100
budgetår drygt 3,5 miljarder kr. Vid min beräkning av resurstilldelningen Bil. 7
har jag tagit hänsyn dels till ökad arbetsbelastning till följd av kommande
förändringar inom sjuk- och föräldraförsäkringen, dels till ambitionen att
genomföra arbetslinjen inom socialförsäkringen. Jag vill framhålla att jag
anser att satsningen på kompetensutveckling har stor betydelse för försäk-
ringskassans möjlighet att klara av sina framtida uppgifter vad gäller såväl
rehabiliteringsarbetet som den övriga verksamheten.

Mitt förslag innebär i princip oförändrade resurser till försäkringskassor-
na budgetåret 1991/92 och att de resurser som kan frigöras genom fortsatt
rationalisering och regelförenkling tills vidare får behållas och sättas in
i kampen mot ohälsan. Förutsättningarna för försäkringsadministrationen
kommer emellertid att påverkas av införande av en arbetsgivarperiod i
enlighet med riksdagens uttalande (SfU9, rskr. 104) i samband med
beslutet efter regeringens förslag (prop. 1990/91:59) om vissa förändringar
i sjukförsäkringen. Hälften av försäkringskassornas förvaltningskostnader
bör därför ställas till regeringens disposition. Jag har för avsikt att föreslå
regeringen att återkomma till riksdagen om försäkringskassornas förvalt-
ningskostnader i samband med ett förslag om införande av en arbets-
givarperiod som beräknas träda i kraft den 1 januari 1992.

Liksom tidigare anser jag att den nuvarande försöksverksamheten med
förändrings- och utvecklingsarbete bör fortsätta. Projektmedlen ger försäk-
ringskassorna incitament att själva ta initiativ till och delta aktivt i förnyel-
sen av försäkringskassans verksamhet och organisation. Jag föreslår att
10 milj.kr. avsätts även för nästa budgetår för särskild projektverksamhet.

I anslagsposten övriga förvaltningskostnader har jag beräknat medel
motsvarande 6,6 milj.kr. för investering i nya telefonväxlar.

I beräkningen av kostnader för lokaler har jag tagit hänsyn till inträffade
och beräknade kostnadsökningar. De senaste åren har i stort sett all
individrelaterad ärendehandläggning decentraliserats till lokalkontoren,
vilket bidrar till ökade lokalbehov. Samtidigt har kassorna svårigheter att
på kort sikt minska lokalytan på centralkontoren. Det är angeläget att
försäkringskassorna i ökad utsträckning ges incitament att avväga lokal-
kostnaderna mot övriga förvaltningskostnader. Jag kommer därför att
föreslå att anslagspostens konstruktion ändras på ett sådant sätt att lokal-
kostnaderna i princip jämställs med övriga förvaltningskostnader.

Föregående års budgetförslag beträffande statens löne- och pensionsverk
innebär att kostnaderna för pensionsadministrationen skall täckas av
avgifter fr.o.m budgetåret 1990/91. Detta förslag kom även att beröra
försäkringskassorna. Jag har därför vid min medelsberäkning tagit hänsyn
till dessa avgifter.

Med hänvisning till sammanställningen och vad jag i övrigt anfört
beräknar jag anslagsbehovet för de allmänna försäkringskassornas förvalt-
ningsutgifter under nästa budgetår till 637 951 000 kr. varav hälften av
beräknade förvaltningsutgifter ställs till regeringens disposition.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 637 951 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst av
allmänna barnbidrag inkl, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, föräldraförsäk-
ring, bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappat bam.
Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående
adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att adoptera bam från
utlandet.

För att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stöd-
system som syftar till att ge ett ekonomiskt stöd under den period de har
en stor försöijningsbörda. Familjer med bam är generellt sett unga och
har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga levnadsomkostnader.
Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas resurser över livscykeln
genom att inkomsttagare som inte är försöijningsansvariga för bam, bidrar
till att stödja barnfamiljerna under den period deras ekonomiska behov är
som störst.

Ekonomisk grundtrygghet är särskilt viktigt för familjer i utsatta situatio-
ner t.ex när en förälder av något skäl blir ensam vårdnadshavare till ett
eller flera bam.

Följande exempel visar de bidrag som år 1991 kan utgå till en ensamstå-
ende förälder med två bam som har bidragsförskott, vid en beräknad
bostadskostnad på 4 000 kr./mån. och en förvärvsinkomst på 80 000 kr.

Bidrag	Kr./månad	Kr./år
Barnbidrag	1 500	18 000
Bidragsförskott	2 146	25 752
Bostadsbidrag	2 410	28 920

Totalt

6 056

72 672

Utveckling av det ekonomiska familjestödet

Följande sammanställning visar omfattningen och utvecklingen av sam-
hällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna (milj.kr.).

År	Barn- bidrag	Bostads- bidrag	Föräldra- Vård-		Bidrags- förskott	Barn- pension	Summa
År	Barn- bidrag	Bostads- bidrag	försäk- ring	bidrag	Bidrags- förskott	Barn- pension	Summa
1980	4 995	2 210	3 539	300	815	425	12 284
1985	8 289	2 865	6 144	427	1 518	574	19 817
1989	10 540	2 690	12 118	695	1 935	682	28 660
1990	12 155	2 690	16 350	790	2 160	738	34 883
1991	16 300	4 400	16 711	870	2 330	734	41 345

Uppgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade.

Om man till dessa belopp lägger studiehjälpen kan samhällets direkta Prop. 1990/91:100
stöd till barnfamiljerna år 1991 beräknas till 44 miljarder kr. Till detta Bil. 7
kommer statens bidrag till barnomsorgen med 13 miljarder kr.

De allmänna barnbidragen

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med bam ett
grundläggande ekonomiskt stöd. Allmänt barnbidrag lämnas till dess
barnet fyller 16 år. För elever i grundskolan eller viss annan utbildning
som fyllt 16 år utgår förlängt barnbidrag. Bidraget utgår med samma
belopp per månad som det allmänna barnbidraget.

Som ett led i skattereformen höjs det allmänna barnbidraget i två etap-
per. Den 1 januari 1991 höjs barnbidraget med 2 280 kr. och från den
1 januari 1992 föreslås en höjning med ytterligare 1 020 kr. per bam och
år. Av följande tabell framgår bidragsbeloppen åren 1991 och 1992 vid
olika barnantal samt antalet hushåll som fick barnbidrag i april 1990 efter
antal bam.

Antal barn 0-15 år	Är 1991	År 1992	Antal hus- håll
1	9 000	10 020	450 340
2	18 000	20 040	366 000
3 a/	31 500	35 070	135 440
4 aJ	49 500	55 110	26 080
5 a/	72 000	80 160	4 780
6 al	94 500	105 210	1 160
7 a/	117 000	130 260	290
8 a/	139 500	155 310	140

Summa 984 230

a/ Inkl, gymnasiestuderande.

Utöver det tidigare nämnda förslaget om höjning av det allmänna barn-
bidraget fr.o.m. den 1 januari 1992 kommer i det följande att lämnas vissa
förslag till förändringar av reglerna för barnbidrag vid utlandsvistelse.
Förslagen innebär att den utvidgade rätt till barnbidrag vid utlandsvistelse,
som nu gäller för bam till präster och missionärer, utvidgas till att omfatta
också t.ex. bam till biståndsarbetare knutna till frivilliga organisationer
och bam till medhjälpare till präster och missionärer. Också för dessa
grupper kommer i fortsättningen en treårsgräns för barnbidrag vid utlands-
vistelse att gälla. Dessa förslag står i överensstämmelse med den upp-
fattning riksdagen gett regeringen till känna i frågan (1989/90:SoU27,
rskr. 314). För att finansiera de ökade utgifter som utvidgningen av rätten
till barnbidrag leder till och dessutom uppnå parallellitet i bambidragslag-
stiftningen med skattelagstiftningen föreslås samtidigt att den generella
tidsgränsen för att uppbära barnbidrag vid utlandsvistelse sänks från ett
år till sex månader.

Föräldraförsäkringen Prop. 1990/91:100

Bil 7

Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna ersättning för inkomst-
förlust i samband med ledighet för vård av bam. Genom föräldraförsäk-
ringen har föräldrarna rätt till ersättning och genom föräldraledighetslagen
rätt till ledighet för att vårda bam. Från anslaget till föräldraförsäkringen
betalas kostnaderna för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och
havandeskapspenning.

Den beräknade kostnadsutvecklingen för de olika förmånsslagen framgår

av följande tabell (milj.kr. avrundat).

Föräldraförsäkring	1989	1990	1991	1992
Föräldrapenning	8 996	12 737	13 068	13 464
Tillfällig föräldra-	2 831	3 248	3 300	3 294
penning Havandeskapspenning	319	398	377	401
Avdrag från föräldra-	- 28	- 33	- 34	- 34
penning vid förlossnings- vård Summa	12 118	16 350	16 711	17 125
Statsbidrag	1 820	2 448	2 505	2 569

Riksdagen beslöt efter förslag från regeringen i proposition (1988/89:69)
om utbyggnad av föräldraförsäkringen och förstärkt föräldraledighet
(SfU12, rskr. 137) om riktlinjer för en utbyggnad av föräldraförsäkringen
i tre etapper till att omfatta 18 månader med ersättning på förälderns
sjukpenningnivå. Samtidigt fattades beslut om den första etappen i ut-
byggnaden vilken genomfördes den 1 juli 1989 och innebar en utbyggnad
av försäkringen med 90 dagar med ersättning på förälderns sjukpenning-
nivå.

I 1990 års budgetproposition föreslogs att en andra etapp i utbyggnaden
skulle genomföras den 1 juli 1990, varvid de 90 dagarna med ersättning
på garantinivån skulle omvandlas till dagar med ersättning på sjuk-
penningnivån. Riksdagen beslöt emellertid att avslå propositionen i denna
del i avvaktan på att de ekonomiska förutsättningarna för ett genomförande
av reformen skulle förbättras (SfU24, rskr. 305).

Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns ankomst
utbetalas således under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagama
betalas föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen till den
av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr.
per dag, det s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utgår endast
garantibeloppet. Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet fyller åtta
år eller avslutat det första skolåret.

En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda bam
under 12 års ålder har rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 60 (i
vissa fall 120) dagar per bam och år. Vid särskilda behov kan tillfällig
föräldrapenning utges även för bam mellan 12 och 16 år. Ersättningen
utges med samma belopp som sjukpenningen. Riksdagen har nyligen i

syfte att minska kostnadsutvecklingen for den allmänna forsäkringen Prop. 1990/91:100
beslutat om sänkt kompensationsgrad för tillfällig föräldrapenning från Bil. 7

90 % till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första
14 dagarna (prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104). För tid därefter skall
kompensationsgraden utgöra 90 %. De nya reglerna träder i kraft den
1 mars 1991.

Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos barnet eller dess
ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med barnet till barna-
vårdscentral m.m. Härutöver har fadern rätt till tillfällig föräldrapenning
i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är 10
för vaije nyfött eller adopterat bam.

Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldrarna utöver de nu
nämnda ersättningarna möjlighet att vaije år disponera två särskilda dagar
(kontaktdagar) for vaije bam som har fyllt 4 men inte 12 år. Dagarna är
bl.a. avsedda för besök i och kontakt med barnens vardagliga miljö, t.ex.
barnomsorg och skola.

Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbe-
tets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har
rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen
före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den ll:e dagen före
denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning utges
med samma belopp som sjukpenningen. Har kvinnan blivit avstängd från
sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges
ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.

Avsikten är att kvinnor som på grund av sitt havandeskap inte kan
fortsätta sitt vanliga arbete skall omplaceras till mindre ansträngande
arbete och alltså först om detta inte är möjligt få ersättning i form av
havandeskapspenning.

Vårdbidrag för handikappade barn

Föräldrar med ett sjukt eller handikappat bam som behöver särskild tillsyn
och vård i hemmet kan få vårdbidrag med samma belopp som folkpension
jämte pensionstillskott för en förtidspensionär. Vårdbidraget utges med
helt, halvt eller fjärdedels bidrag. Omkring 16 200 vårdbidrag per månad
beräknas utges under det kommande budgetåret. Vid beräkning av rätt till
vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom eller
handikapp. Bidraget beskattas som inkomst av tjänst. En viss del av
vårdbidraget kan dock bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna
del är skattefri. För bam som vårdas på institution kan s.k. ferievård-
bidrag lämnas när barnet vistas i föräldrahemmet.

Bidragsförskott m.m.

Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för
bam vars föräldrar lever åtskilda. Bidragsförskott utgår vanligen med
40 % av basbeloppet. Antalet bam för vilka bidragsförskott utgår kan

beräknas till drygt 278 000.

Underhållsbidragskommittén har överlämnat ett betänkande (SOU
1990:8) Samhällsstöd till underhållsberättigade bam. Betänkandet har
remissbehandlats. Mot bakgrund av bl.a. remissinstansernas synpunkter
har en arbetsgrupp tillsatts inom regeringskansliet med uppgift att med
utgångspunkt från kommitténs förslag arbeta fram en proposition i frågan
som skall kunna läggas fram under år 1991.

I det följande kommer jag att föreslå att maximigränsen för bidraget vid
utländska adoptioner höjs från 20 000 kr. till 24 000 kr, vilket i huvudsak
motsvarar den inflationsurholkning som skett sedan bidraget infördes.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Barnpensioner

Nya regler för efterlevandepensioneringen trädde i kraft den 1 januari

1990. Enligt de nya reglerna utges barnpension från folkpensioneringen
till bam under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar avlidit. För
bam som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpension
dock utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Nivån för barn-
pension är högst 40 % och lägst 25 % av basbeloppet. Denna nivå gäller
för pension efter vardera föräldern om båda föräldrarna avlidit.

C 1. Allmänna barnbidrag

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

11 392 694 740

14 010 000 000

17 200 000 000

Det allmänna barnbidraget höjs den 1 januari 1991 med 2 280 kr. till
9 000 kr. per år och bam under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarns-
tillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för
det tredje bamet, 100 % av ett helt barnbidrag för det fjärde bamet samt
150 % av ett helt barnbidrag till det femte bamet och vaije ytterligare
bam. Även 16-19-åringar som studerar medräknas vid bedömningen av
rätt till flerbarnstillägg. Bambidragshöjningen svarar for merparten av
anslagets ökning.

Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Motsva-
rande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat skäl än födelse.
Bidraget utges t.o.m. kvartalet då bamet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag utgår med samma belopp som det allmänna barn-
bidraget fr.o.m. kvartalet efter det då bamet har fyllt 16 år, när bamet
studerar vid grundskolan eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen
av barnbidragen handhas av riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna.

Riksförsäkringsverket Prop. 1990/91:100

Bil 7

Verket beräknar medelsbehovet for budgetåret 1991/92 till 17 405 milj.kr.
Beräkningarna grundas på statistiska centralbyråns befolkningsprognos
för riket från år 1989 men med en uppjustering grundad på de senaste två
årens oväntat höga födelsetal. Med ledning härav beräknas antalet bidrags-
berättigade bam vara ca 1 672 000 vid utgången av år 1991. Antalet
familjer med flerbarnstillägg beräknas till lägst 163 000. Antalet
mottagare av förlängt barnbidrag beräknas till ca 36 000.

Föredragandens överväganden

Vissa frågor om barnbidrag vid utlandsvistelse

Socialutskottet har i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1989/90:27
anfört följande:

"Utskottet förordar mot bakgrund av det anförda en ändrad lydelse av

1 § tredje stycket lagen om allmänna barnbidrag. Utskottets förslag
innebär att en ettårsgräns gäller som huvudregel men att undantag såvitt
nu är i fråga görs för viss ideellt inriktad verksamhet. Utskottet föreslår
att undantaget avgränsas så att det omfattar bam till personer som är
anställda av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant
samfund knutet organ eller av en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet. Utskottet förutsätter att riksförsäkringsverket i samråd
med SIDA till ledning för försäkringskassorna upprättar en förteckning
över ideella organisationer som har en uppbyggd och fungerande bistånds-
verksamhet. Utskottet anser alltså att för här nämnda fall bör barnbidrag
kunna utgå under utlandsvistelser som inte avses vara längre än tre år.

Regeringen bör framlägga förslag i enlighet med vad utskottet nu an-
fört. ”

Jag framlägger nu förslag i enlighet med vad riksdagen begärt och tar
dessutom upp frågan om hur lång tid barnbidrag i normalfallet skall utgå
vid utlandsvistelse.

Sedan tidigare gäller för präster/missionärer och biståndsarbetare att
barnbidrag får behållas även om utlandsvistelsen kommer att vara upp till
tre år. Jag föreslår nu att också bam till andra personer anställda av
svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till
sådant samfund ges rätt till barnbidrag upp till tre år i samband med
utlandsvistelse.

Till kyrklig verksamhet bedriven i utlandet av svenska kyrkan eller annat
svenskt trossamfund liksom till svensk missionärsverksamhet finns ofta
personal knuten som varken är präster/missionärer eller biståndsarbetare.
Exempel på sådana personalkategorier är ekonomibiträden och admini-
strativ personal. Sådan personal bör nu omfattas av undan tagsregleringen
i 1 § tredje stycket bambidragslagen och därmed ha rätt till barnbidrag
när de vistas utomlands, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre
år. Trossamfund som här avses skall ha sin styrelses säte i Sverige och

i övrigt vara så organiserat att det har stadgar och revisorer samt avger Prop. 1990/91:100
verksamhetsberättelse. Anställningsavtalet skall ha ingåtts i Sverige och Bil. 7
den som sänds ut skall ha varit bosatt i Sverige sedan minst sex månader.

Samma krav på organisationens uppbyggnad bör ställas på biståndsorga-
nisationer som på samfund och kyrkor. Likaså bör även i dessa fall krav
ställas på att anställningsavtalet ingås i Sverige och att den utsände då
uppfyller bosättningskravet.

Riksdagen har förutsatt att en lista på organisationer som uppfyller
kraven framställs av riksförsäkringsverket i samråd med SIDA till ledning
för försäkringskassorna. En sådan lista bör uppta de organisationer som
har bidrag från SIDA, men också andra organisationer som uppfyller
kraven bör kunna föras upp på listan. Beslut om barnbidrag i de enskilda
fallen bör fattas av försäkringskassan i vanlig ordning varvid organisa-
tionslistan har vägledande karaktär.

Enligt gällande regler kan i normalfallet barnbidrag utgå längst under
ett år vid utlandsvistelse. Denna regel överensstämmer med motsvarande
regel inom den allmänna försäkringen.

Inom beskattningen gäller däremot en sexmånadersregel. Det är enligt
min mening logiskt att tiden under vilken man är skyldig att betala skatt
sammanfaller med tiden under vilken man har rätt att uppbära barnbidrag.
Jag föreslår därför att tiden under vilken man kan uppbära barnbidrag
begränsas till sex månader. En begränsning av rätten till barnbidrag på
detta sätt ger också besparingar för staten vilka behövs för att finansiera
de utvidgningar av rätten till barnbidrag som jag nyss beskrivit.

Kostnadskonsekvenser och ikraftträdande

Ca 100 bam kan beräknas få rätt till barnbidrag enligt de nya reglerna för
personer som är anställda av svenska kyrkan eller svenskt trossamfund.
Ca 275 bam till biståndsarbetare kan också beräknas få rätt till barnbidrag.
Sammanlagt ökar kostnaderna på bambidragsanslaget med 3,4 milj .kr. På
utrikesdepartementets anslag bör beräknas en utgiftsminskning motsvaran-
de kostnaderna för de 275 bamen till biståndsarbetare. Jag har samrått
med statsrådet Hjelm-Wallén i denna fråga.

Ca 1 500 bam om året kan beräknas lämna landet under sådana för-
hållanden att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Kostnads-
minskningen sedan den föreslagna sexmånadersregeln trätt i kraft kan
beräknas till 6,8 milj.kr. per år.

Den totala kostnadsminskningen på anslaget C 1. Allmänna barnbidrag

kan beräknas till 3,4 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Förslagen bör genomföras den 1 juli 1991.

Jag föreslår vidare att det allmänna barnbidraget och det förlängda barn-
bidraget höjs fr.o.m. den 1 januari 1992 med 1 020 kr. till 10 020 kr. per
bam och år. Statsrådet Persson kommer senare denna dag att föreslå
motsvarande höjning av studiebidraget inom studiehjälpen.

Förslagen föranleder ändringar i 1 § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag och 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag. Förslag till lagar

om ändring i nämnda lagar har upprättats inom socialdepartementet och Prop. 1990/91:100

bör fogas till protokollet som bilagorna 7.1 och 7.2. Bil. 7

Anslagsberäkning

Med hänsyn tagen till de föreslagna förändringarna av rätten till barn-
bidrag vid utlandsvistelse, den beslutade höjningen av barnbidragen den
1 januari 1991, den föreslagna höjningen av barnbidragen den 1 januari
1992 samt till att antalet födda bam beräknas överstiga de antaganden som
tidigare gjorts av statistiska centralbyrån, beräknar jag anslagsbehovet för
budgetåret 1991/92 till 17 200 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
dels att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1991/92 anvisa

ett förslagsanslag på 17 200 000 000 kr.

C 2. Bidrag till föräldraförsäkringen

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift
Anslag

Förslag

2 091 892 229

2 240 000 000

2 550 000 000

Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnaderna för föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning samt havandeskapspenning.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet vad
gäller såväl finansieringen som administrationen av försäkringen. Kost-
naderna för föräldrapenningen, den tillfälliga föräldrapenningen och
havandeskapspenningen finansieras således till 15 % genom statsbidrag
på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare på inkomsttitel.

Riksförsäkringsverket

Beräkningarna av det totala antalet ersatta dagar år 1991 grundas på
statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda bam med en
uppjustering grundad på de senaste två årens oväntat höga födelsetal.

Med hänsyn härtill och med beaktande av kända löneökningar beräknar
riksförsäkringsverket de totala kostnaderna för föräldraförsäkringen till
16 711 milj.kr. respektive 16 373 milj.kr. för åren 1991 och 1992. An-
slagsbehovet för budgetåret 1991/92 beräknas därmed ti 11 ca 2 482 miIj. kr.

Föredragandens överväganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

I samband med genomförandet av den första etappen av utbyggnaden av
föräldraförsäkringen avsattes särskilda medel för informationsinsatser i
syfte att öka pappornas uttag av föräldrapenning. Sådana insatser avser
i första hand attitydpåverkan och behöver därför ske under en längre
tidsperiod för att ge erforderlig effekt. I den avsikten avsattes därför
särskilda medel även för innevarande budgetår. Jag föreslår mot denna
bakgrund att 1,5 milj.kr. avsätts för informationsinsatser i detta syfte
under budgetåret 1991/92. Regeringen avser att senare i vår återkomma
till frågan om pappaledighet i en särskild jämställdhetsproposition.

Föräldraförsäkringens regler möjliggör för föräldrarna att ta ut ersättning
i hela, halva eller fjärdedels dagar. Denna möjlighet ska finnas även i
framtiden. I vissa fall har emellertid flexibiliteten utnyttjats på ett sätt som
förorsakat en icke obetydlig administrativ belastning hos försäkrings-
kassorna. Till detta kommer att uttagsreglema i vissa fall ter sig svåröver-
skådliga. Jag avser därför att ge riksförsäkringsverket i uppdrag att göra
en översyn av de administrativa konsekvenserna av det nuvarande regel-
systemet och komma med de förslag till förändringar i systemet som
behövs för att underlätta handläggningen av försäkringen. Inriktningen bör
vara att uppdraget skall redovisas så att vissa förändringar beträffande
förmånerna skall kunna träda i kraft redan den 1 juli 1991.

På grundval av riksförsäkringsverkets beräkningar, riksdagens beslut an-
gående ändrade kompensationsnivåer inom den tillfälliga föräldrapen-
ningen och vad jag redovisat i övrigt beräknar jag med beaktande av
löneutvecklingens inverkan på de olika föräldraförsäkringsförmånema de
totala kostnaderna för föräldraförsäkringen under nästa budgetår till
16 990 milj.kr. Statsbidragskostnadema uppgår därmed till 2 550 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 2 550 000 000 kr.

C 3. Vårdbidrag för handikappade barn

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

695 130 424

790 000 000

870 000 000

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar bam under
16 års ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom
eller handikapp.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag under bud-
getåret 1991/92 till 838 milj.kr. utgående från ett antaget basbelopp om
31 800 kr. Antalet vårdbidrag beräknas uppgå till 16 200 varav 7 300
hela, 6 200 halva och 2 700 fjärdedels bidrag i genomsnitt under bud-
getåret. Vidare har en uppräkning gjorts till följd av retroaktiva utbe-
talningar och ferievårdbidrag.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av riksförsäkringsverkets beräkningar och med hänsyn till
utvecklingen av basbeloppet beräknar jag de totala kostnaderna för vård-
bidrag för handikappade barn under nästa budgetår till 870 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 870 000 000 kr.

C 4. Bidragsförskott

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

2 048 750 161

2 055 000 000

2 445 000 000

Bidragsförskott lämnas för bam som endast en av föräldrarna har vård-
naden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidrags-
förskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor
åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidrags-
förskott lämnas emellertid också för bam som studerar i åldem 18-20 år.
De bidragsberättigade barnen garanteras ett generellt ekonomiskt bidrag,
som i regel motsvarar 40 % av basbeloppet.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 31 800 kr.
kostnaderna för bidragsförskott under budgetåret 1991/92 till
2 355 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Antalet bam för vilka bidragsförskott utgår kan för budgetåret 1991/92
beräknas till ca 278 000. Bidragsförskottet uppgår vid basbeloppet
32 200 kr. till 12 864 kr. per bam och år.

På grundval av riksförsäkringsverkets beräkningar och prisutvecklingen Prop. 1990/91:100
beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 2 445 milj.kr. Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidragsförskott förbudgetåret 1991/92 anvisa ett förslags-
anslag på 2 445 000 000 kr.

C 5. Barnpensioner

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

225 426 420

250 000 000

272 000 000

Från detta anslag bekostas barnpension från folkpensioneringen. Barn-
pension utges till bam som är under 18 års ålder och vars far eller mor
eller båda föräldrar har avlidit. Barnpension kan utges även efter 18 års
ålder om bamet bedriver gymnasiestudier eller annan grundutbildning.
Pension kan dock utges längst t.o.m. första halvåret det år då bamet fyller
20 år.

Barnpension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den avlidne
förälderns arbetsinkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och
utgiften redovisas inte över statsbudgeten.

Riksförsäkringsverket

Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1991
uppgå till 30 400. Barnpensionens medelbelopp beräknas vid samma
tidpunkt uppgå till 26,3 % av basbeloppet.

Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för barnpensionen från folk-
pensioneringen under budgetåret 1991/92 till 262 milj.kr. utgående från
ett basbelopp av 31 800 kr.

Föredragandens överväganden

På grundval av riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av
basbeloppets utveckling beräknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår
till 272 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Barnpensioner för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags-
anslag på 272 000 000 kr.

C 6. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

1989/90	Utgift	6 505 412
1990/91	Anslag	8 200 000
1991/92	Förslag	8 200 000

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Ett särskilt bidrag lämnas till sådana bam som är adopterade av endast
en person. Reglerna for bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller
för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med 40 % av
basbeloppet per år för bam under 18 år och för bam som studerar i åldern
18-20 år.

Riksförsäkringsverket

Antalet bidragsberättigade bam beräknas till 620 under budgetåret
1991/92.

Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna till 7 890 000 kr. utgående
från ett basbelopp av 31 800 kr.

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnaderna för
bidraget till 8,2 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 8 200 000 kr.

C 7. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

1989/90 Utgift 15 506 208 Reservation 36 731 792

1990/91 Anslag 8 000 000

1991/92 Förslag 1 000

Från den 1 januari 1989 lämnas under vissa förutsättningar ett bidrag till
föräldrar som adopterar bam från utlandet. Bidrag lämnas med 50 % av
kostnaderna enligt schabloner för olika länder, dock högst 20 000 kr. per
bam. Bidraget administreras av riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna.

Riksförsäkringsverket

RFV har mot bakgrund av reservationen beräknat anslagsbehovet till ett
formellt belopp på 1 000 kr.

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Föredragandens överväganden

Bidragets maximibelopp

Det maximala bidraget vid internationella adoptioner har, sedan det
infördes, varit 20 000 kr. Med hänsyn till den inflationsutveckling som
varit sedan dess föreslår jag att maximibidraget höjs till 24 000 kr fr.o.m.
den 1 juli 1991. Förslaget föranleder en ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska bam. Ett inom socialdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i nämnda lag bör fogas till protokollet
som bilaga 7.3.

Anslagsberäkning

Antalet adoptioner av bam från utlandet har blivit väsentligt lägre än vad
som beräknades när bidraget infördes. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor räknar med att ca 1 000 bam skall komma till Sverige
nästkommande budgetår. Anslaget är ett reservationsanslag och RFV
beräknar att det vid slutet av budgetåret 1990/91 skall finnas en reserva-
tion på 24,4 milj.kr. Det innebär att kostnaderna för bidraget, inkl, den
höjning som jag tidigare föreslagit, under budgetåret 1991/92 täcks av
reservationen. Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp på
1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1463) om
bidrag vid adoption av utländska bam,

2. till Bidrag till kostnaderför internationella adoptionerför bud-
getåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och
ålderdom

Försäkring vid sjukdom och handikapp

Under detta avsnitt redovisas de delar av den allmänna försäkringen som
behandlar ersättning vid nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom eller
handikapp. Ersättningssystemet syftar till att ge ett skydd mot inkomstbort-
fall för den som drabbas av sjukdom eller handikapp. Ersättningen är
därför relaterad till den försäkrades aktuella eller tidigare förvärvsinkom-
ster. Ett annat syfte med sjukförsäkringen är att ge de försäkrade tillgång
till olika sjukvårdsförmåner inkl, läkemedel och tandvård till en rimlig
kostnad.

Utgifterna för de socialförsäkringsförmåner som har sin grund i nedsatt
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller handikapp har ökat kraftigt
under senare år. Det s.k. ohälsotalet, som utgör ett mått på frånvaro från
arbetsmarknaden till följd av sjukdom, arbetsskada eller förtidspension,
har under den senaste tioårsperioden stigit med omkring 20 %, vilket i sin
tur resulterat i en kraftig ökning av försäkringens kostnader. Dessa kost-
nadsökningar har inneburit en kraftig påfrestning på samhällsekonomin.

Ökningen av ohälsotalet har i stort sett avstannat under år 1989. Rege-
ringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1990/91 angett som mål en
minskning av ohälsotalet med två dagar.

För att samhället även fortsättningsvis skall kunna garantera inkomst-
tryggheten för personer som drabbas av sjukdom eller handikapp har
riksdagen efter förslag från regeringen (prop. 1990/91:59, SfU9,
rskr. 104) beslutat om vissa förändringar av kompensationsgraden inom
sjukpenningförsäkringen m.m. Vidare har regeringen i en skrivelse till
riksdagen (skr. 1990/91:50) aviserat att en mera fullständig samordning
av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen bör ske. Avsikten är att förslaget
skall träda i kraft den 1 juli 1991. Vidare bör ett system införas med
obligatorisk rehabiliteringsutredning och krav på rehabiliteringsplan. Syftet
är att påskynda rehabilitering och återgång till arbete, vilket förväntas
minska kostnaderna för den allmänna försäkringen. Regeringen avser att
förelägga riksdagen förslag om en förbättrad rehabilitering med utgångs-
punkt från förslag i rehabiliteringsberedningens betänkande (SOU
1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering.

På rehabiliteringsområdet kan också nämnas att den överenskommelse
som staten under hösten 1990 träffat med företrädare för sjukvårdshuvud-
männen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1991 och
som finns redovisad i en proposition (1990/91:51) till riksdagen innehåller
införandet av en ny särskild ersättning på 400 milj.kr. för att tillsammans
med en anpassning av landstingens resurser och verksamhet minska
väntetiderna för den medicinska rehabiliteringen.

Även försäkringens utgifter för sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt
under senare år. För att motverka dessa utgiftsökningar är det bl.a.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

nödvändigt att kontinuerligt anpassa avgiftsnivåerna på de olika delom-
rådena till den allmänna kostnadsutvecklingen. Detta har medfört olika
förslag om höjda avgiftsnivåer för budgetåret 1991/92. Inom flera av dessa
områden pågår ett förändringsarbete för att åstadkomma ett effektivare
utnyttjande av resurserna. Regeringen har nyligen träffat en överenskom-
melse med sjukvårdshuvudmännen om ett överförande av huvudmannaska-
pet för sjukresoma, både administrativt och ekonomiskt, från försäkrings-
kassorna till huvudmännen fr.o.m. år 1992. Regeringen avser att inom
kort förelägga riksdagen en proposition om detta.

Under våren 1990 lades den första propositionen med anledning av
rehabiliteringsberedningens nyss nämnda betänkande. I regeringens pro-
position (1989/90:62) om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivs-
fondens verksamhet, m.m. lämnades även förslag till riktlinjer för hur
de medel bör användas som enligt lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift
tillförs den genom lagen tillskapade arbetslivsfonden samt förslag till en
organisation för bidragsprövning och utbetalning av fondens medel.

Propositionen antogs av riksdagen, vilket innebär att försäkringskassan
har fått förbättrade möjligheter att aktivt arbeta med långa sjukfall och
rehabilitering. Försäkringskassan har fr.o.m. den 1 juli 1990 möjlighet
att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster till ett belopp motsvarande
500 milj, kronor. Hittills har det i första hand gällt platser för arbetsträ-
ning m.m. hos Samhall och väglednings-och rehabiliteringsinsatser från
arbetsmarknadsinstituten (AMI). Samtidigt anslogs medel till försöksverk-
samhet vid två försäkringskassor. Syftet med försöken är att utveckla
arbetsmetoder och samarbetsformer som främjar en effektiv rehabilitering.
För att finansiera åtgärder som bedöms nödvändiga, men där ingen be-
talningsansvarig kan hittas får försökskassoma disponera 10 milj, kronor.
Till försökskassor utsågs Malmöhus läns allmänna försäkringskassa och
Norrbottens läns allmänna försäkringskassa. Fyra sjukpenningnivåer har
införts fr.o.m. den 1 juli 1990. Samtidigt lagfästes möjligheten att få
ersättning för resekostnad i stället för sjukpenning.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare idag att föreslå
regeringen att förelägga riksdagen ett förslag till en lag om tillfällig
avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Det bör ankomma
på regeringen att med stöd av lagen besluta om överföring av 500 milj.kr.
från arbetslivsfonden till statens inkomsttitel. Medlen skall användas av
försäkringskassorna förköp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under
budgetåret 1991/92. Arbetsmarknadsministern har i denna fråga samrått
med mig.

Regeringen avser att under våren förelägga riksdagen en andra pro-
position om rehabilitering m.m. Utöver rehabiliteringsberedningens
betänkande utgör arbetsmiljökommissionens betänkande (SOU 1990:49)
Arbete och hälsa ett viktigt underlag för arbetet med den kommande
propositionen. Jag avser att i det sammanhanget återkomma med förslag
bl.a. omen rehabiliteringspenning, som ger full täckning for den försäkra-
des inkomstbortfall under rehabilitering. Utgiften för rehabiliteringspen-
ningen under budgetåret 1991/92 har beräknats till 650 milj.kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Vidare kommer jag i den nämnda propositionen att behandla vissa frågor Prop. 1990/91:100
om arbetshjälpmedel som en rehabiliteringsåtgärd. Mina förslag i denna Bil. 7
del kommer att medföra minskade utgifter för arbetsmarknadsmyndig-
heternas bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade. Efter samråd med
chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag därför beräknat att an-
slaget skall tillföras 86 482 000 kr. som omfördelats från tolfte huvudti-
telns anslag Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.

Om satsningen på tidig och effektiv rehabilitering skall få den avsedda
effekten måste attityder och arbetssätt förändras. Det gäller att förändra
förhållningssättet både hos de berörda - långtidssjuka, arbetsgivare,
fackliga företrädare, försäkringskassor, arbetsförmedlingar, företagshälso-
vård m.fl. - och i samhället som helhet. För att informera om nya regler
och om försäkringskassornas nya arbetssätt har 8 milj. kr. avsatts för sådan
information från RFV och försäkringskassorna.

Ersättningarna från den allmänna försäkringen är värdesäkrade genom
anknytning till basbeloppet som fastställs för vaije år på grundval av den
allmänna prisutvecklingen. Basbeloppet har för år 1991 fastställts till
32 200 kr. Vid beräkning av basbeloppet för år 1991 har enligt beslut av
riksdagen bortsetts från de prisförändringar som blivit en följd av att
indirekta skatter höjts för att finansiera den sänkning av den statliga
inkomstskatten som genomförs åren 1990 och 1991.

Sj ukförsäkri ngen

Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt
till sjukpenning vid sjukdom, hittills i regel med 90 % av arbetsinkomster
upp till 7,5 gånger basbeloppet (241 500 kr. år 1991).

Sjukförsäkringen svarar vidare för kostnader i samband med läkarvård
och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhus-
vård samt sjukresor. Vid vissa sjukdomar har den sjuke rätt till kostnads-
fria läkemedel och förbrukningsartiklar.

Sjukpenning

Riksdagen har, som jag tidigare nämnt, nyligen beslutat om nya regler
inom sjukpenningförsäkringen i syfte att dämpa kostnadsutvecklingen för
försäkringen. De nya reglerna träder i kraft den 1 mars 1991 och innebär
att kompensationsgraden sänks från 90 % till 65 % för de första tre
dagarna med sjukpenning i vaije sjukperiod och till 80 % för tid därefter
t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör ersättningen 90 %.
Reglerna innehåller också särskilda bestämmelser för bl.a. den som
genomgår rehabilitering samt för hälsosvaga personer med återkommande
sjukdomsfall.

I följande tabell belyses utvecklingen av antalet sjukdagar, sjukfalls- Prop. 1990/91:100
frekvens m.m. Bil. 7

År	Ersatta sjukdagar per försäkrad	Sjukfallsfrekvens Antal fall per försäkrad	Genomsnittligt antal dagar per fall
1965	15,7	0,66	23,9
1970	19,8	1,09	18,2
1975	22,0	1,37	15,6
1980	21,2	1,49	14,9
1985	20,9	1,68	11,8
1986	21,5	1,66	12,2
1987	23,1	1,75	12,3
1988	25,3	2,23	10,4
1989	24,5	2,18	10,6

En förändring av det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar med en dag
motsvarar en kostnadsförändring för sjukförsäkringen med totalt drygt
1 600 milj.kr. per år.

Av följande diagram framgår hur andelen sjukdagar resp, sjukfall förde-
lar sig på sjukfall av olika längd.

Som framgår av diagrammet svarar de korta sjukfallen för ca 80 % av
det totala antalet fall men endast för 20 % av sjukdagarna. De långa
sjukfallen är däremot få till antalet men svarar för 48 % av det totala
antalet sjukdagar.

Sjukdagarnas fördelning efter yukfallens längd, 1989

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

Det system för ersättning till sjukvårdshuvudmännen som infördes fr.o.m.
år 1985 kommer år 1991 att ändras i flera avseenden till följd av den
överenskommelse som under hösten 1990 träffades med sjukvårdshuvud-
männen för år 1991. Regeringen har genom proposition 1990/91:51 berett
riksdagen tillfälle att ta del av överenskommelsen (1990/91:SfU7, rskr.
94).

De två största förändringarna i överenskommelsen för år 1991 är att de Prop. 1990/91:100
särskilda ersättningarna för avinstitutionalisering, förebyggande åtgärder Bil. 7
samt tillhandahållande av hjälpmedel inordnas i den allmänna sjukvårdser-
sättningen samt att en ny särskild ersättning på högst 400 milj.kr. införs
för att tillsammans med en anpassning av landstingens resurser och verk-
samhet minska väntetiderna för den medicinska rehabiliteringen.

Andra nyheter i ersättningssystemet fr.o.m. år 1991 är att särskilda
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen införts för handledning av kiro-
praktorer, för överföring av vissa patienter från Sverige till Finland samt
för anordnande av institutioner för HIV-smittade som omhändertas enligt
smittskyddslagen (1988:1472).

Eftersom parterna inte kunde nå en uppgörelse om beloppet för den all-
männa sjukvårdsersättningen för år 1991 har detta fastställts av regering-
en. Sammanlagt är ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårds-
huvudmännen för år 1991 beräknade till 15 262 milj.kr., varav
14 772 milj.kr. avser allmän sjukvårdsersättning.

Patientavgifter i öppen hälso- och sjukvård

I anslutning till den träffade överenskommelsen mellan staten och sjuk-
vårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjuk-
vårdshuvudmännen m.m. för år 1991 avskaffas systemet med statligt
reglerade patientavgifter inom den öppna hälso- och sjukvården fr.o.m.
år 1991. Härigenom har sjukvårdshuvudmännen fått möjligheter att genom
en anpassning av avgiftsnivåerna uppnå ett effektivare utnyttjande av
vårdens resurser och organisation. Detta har redan medfört att huvud-
männen i betydande utsträckning beslutat tillämpa en differentierad av-
giftssättning mellan olika typer av mottagningar.

En förutsättning för denna avreglering är att systemet för skydd mot
höga sjukvårdskostnader blir beloppsbaserat. Riksdagen har nyligen
beslutat om en sådan ändring efter förslag från regeringen (prop.
1990/91:51, SfU7, rskr. 94). Jag återkommer till detta senare.

Även de avgiftsbestämmelser som gäller för patienter vid besök och be-
handling hos de till försäkringen anslutna privatpraktiserande läkarna och
sjukgymnasterna har reviderats till följd av avregleringen. En samordning
av deras avgifter har skett med den avgiftssättning som tillämpas hos
respektive sjukvårdshuvudman med utgångspunkt från att avgiftsnivån hos
de privata vårdgivarna skall motsvara vad som gäller för motsvarande vård
i sjukvårdshuvudmannens regi.

Jag vill här också framhålla att Landstingsförbundet åtagit sig att noga
följa hur sjukvårdshuvudmännen utnyttjar avregleringen som styrmedel
för ett effektivare resursutnyttjande och att redovisa detta till regeringen
i samband med kommande överläggningar mellan parterna om sjukförsäk-
ringsersättningar för tiden efter år 1991.

Läkemedelsförmåner och högkostnadsskydd

Läkemedelsförmånerna omfattar prisnedsatta och kostnadsfria läkemedel,
kostnadsfria förbrukningsartiklar vid sjukdom samt prisnedsatta livsmedel
vid vissa sjukdomar för bam under 16 år. Vid inköp av prisnedsatta
läkemedel och livsmedel betalar patienten den faktiska kostnaden, dock
högst 75 kr. vid vaije inköpstillfälle. Kostnaderna därutöver betalas av
sj ukförsäkringen.

För personer med stort behov av sjukvård och läkemedel finns ett s.k.
högkostnadsskydd. Det omfattar inköp av läkar- och tandläkarordinerade
läkemedel samt läkarvårdsbesök och annan sjukvårdande behandling. I
princip innebär skyddet för närvarande att en person blir befriad från
ytterligare kostnader för vårdbesök och läkemedel när avgift erlagts för
sammanlagt 15 läkarvårdsbesök eller inköp av prisnedsatta läkemedel.
Befrielsen gäller under en 12-månadersperiod räknat från första inköpet
eller vårdbesöket. För barnfamiljer gäller att inköp eller vårdbesök för
samtliga bam under 16 år får sammanräknas.

Fr.o.m. år 1991 gäller - som jag nyss redovisat - att kostnadsbefrielse
uppnås när de sammanlagda utgifterna för öppenvård och läkemedel under
en 12-månadersperiod uppgår till lägst 1 500 kr., i stället för som tidigare
15 inköp eller vårdbesök (prop. 1990/91:51, SfU7, rskr. 94). De nya
bestämmelserna ger sjukvårdshuvudmannen möjlighet att besluta om en
lägre nivå för högkostnadsskydd än 1 500 kr., vilken skall gälla för dem
som är bosatta inom huvudmannens område. Enligt vad jag inhämtat har
flertalet huvudmän beslutat om ett lägre högkostnadsskydd än 1 500 kr.

Sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsförmånerna fortsätter att öka
i ungefär samma höga takt som tidigare. Ökningen kan till stor del hänfö-
ras till prisutvecklingen, i synnerhet vad gäller tillkomsten av nya pro-
dukter. Ett förändringsarbete pågår på läkemedelsområdet med olika
inriktningar.

I den nyss redovisade överenskommelsen som staten nyligen träffade
med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
till huvudmännen m.m. anges att partema gemensamt skall utreda förut-
sättningarna för att ge sjukvårdshuvudmännen i stället för riksförsäkrings-
verket det direkta kostnadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso-
och sjukvården. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och en första
redovisning skall lämnas under våren 1991, som grund för ett ställnings-
tagande i denna fråga vid de då pågående överläggningarna mellan parter-
na om ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för
tiden efter år 1991. Min avsikt är att ändringen skall kunna genomföras
fr.o.m. år 1992.

I avvaktan på genomförandet av denna, enligt min bedömning, angelägna
systemförändring på läkemedelsområdet förordar jag med hänsyn till bl.a.
den allmänna kostnadsutvecklingen en höjning av den enskildes avgift för
läkemedel till 90 kr. för vaije inköpstillfälle fr.o.m. den 1 juli 1991.
Åtgärden beräknas medföra minskade försäkringsutgifter med ca

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

180 milj.kr. räknat per helår. Detta förslag föranleder ändring i 3 § lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

11990/91 års budgetproposition redovisade min företrädare att riksdagen
vid behandlingen av det tidigare framförda förslaget om förändringar i
systemet med läkemedelsförmåner för att skapa bättre rättvisa mellan olika
grupper som har betydande kostnader till följd av sjukdom eller handikapp
begärt att en förutsättningslös utredning skulle tillsättas. Dock skulle de
vedertagna principerna om kostnadsfria läkemedel bibehållas, med den
begränsning detta kunde innebära i utredningens direktiv. En sådan parla-
mentariskt sammansatt utredning (S 1990:4) har tillsatts och den skall
slutföra sitt arbete senast den 1 juli 1991.

Sjukhusvård m.m.

För vaije dag som en försäkrad vårdas på sjukhus görs avdrag från sjuk-
penningen med 65 kr. Avdraget får dock utgöra högst en tredjedel av den
sjukpenning som utges före skatt.

Det avgiftsfria året för pensionärer vid sjukhusvård avskaffades fr.o.m.
år 1989, varvid dock undantag gjordes för pensionärer med hel förtids-
pension. Samtidigt infördes vid sjukhusvård för ålderspensionärer och de
förtidspensionärer som förbrukat ett s.k. fritt år ett nytt avgiftsystem som
i stort sett motsvarar det som gäller vid sjukhusvård för sjukpenning-
försäkrade. Avgiften utgör per vårddag en tredjedel av summan av utbe-
talda pensionsförmåner från den allmänna försäkringen före skatt, dock
högst 55 kr., och tas ut genom avdrag vid utbetalning av nämnda förmå-
ner. Med pensionsförmåner avses ålderspension och förtidspension i form
av folkpension och tilläggspension (ATP) samt pensionstillskott. Individu-
ell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall med hänsyn till pensio-
närens ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen
bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.

Enligt vad jag nyss nämnt undantogs pensionärer med hel förtidspension
från beslutet att avskaffa det avgiftsfria året för pensionärer vid sjukhus-
vård. Detta motiverades med denna grupps behov av egna ekonomiska
medel för rehabilitering. Härmed åsyftades i första hand de yngre förtids-
pensionärerna. Dessa utgör dock en mycket liten del av hela gruppen
förtidspensionärer på ca 360 000. Flertalet förtidspensionärer lever under
ekonomiska förhållanden som är jämförbara med vad som gäller för
ålderspensionärerna. Mot bakgrund härav finner jag att den nuvarande
ordningen ur rättvisesynpunkt inte är tillfredsställande och förordar därför
ett slopande av det avgiftsfria året vid sjukhusvård även för pensionärer
med hel förtidspension. Avgift för sjukhusvård för dessa pensionärer bör
tas ut fr.o.m. den 1 juli 1991. För den grupp av framför allt yngre förtids-
pensionärer som på grund av sjukdom eller handikapp bedöms ha särskilda
behov av egna ekonomiska medel för sin rehabilitering bör åtgärder vidtas
så att de på annat sätt får erforderlig kompensation för detta. Jag avser
därför att snarast föreslå regeringen att ge den av regeringen tillsatta
utredningen (S 1990:4) om det samlade förmånssystemet för försäkrade

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

med betydande kostnader för sjukdom eller handikapp tilläggsdirektiv Prop. 1990/91:100
för att utarbeta förslag till lämpliga åtgärder för nämnda grupp. Mitt Bil. 7
förslag beträffande det avgiftsfria året vid sjukhusvård föranleder ändring

i 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Som jag nyss redovisat infördes systemet med avdrag på pensionsförmå-
nerna med högst 55 kr. per vårddag den 1 januari 1989. Med hänsyn till
kostnadsutvecklingen därefter är det enligt min uppfattning rimligt att
avdraget för pensionärerna höjs med 10 kr. till högst 65 kr. per vårddag
fr.o.m. den 1 juli 1991 och får gälla även för pensionärer med hel förtids-
pension. Av samma skäl förordar jag samtidigt en höjning av det sjuk-
penningavdrag som görs för förvärvsarbetande vid sjukhusvård med 5 kr.
till högst 70 kr. per vårddag. Åtgärderna, som beräknas minska försäk-
ringsutgiftema med sammanlagt ca 120 milj. kr. per år, föranleder ändring
i 2 kap. 12 § och 3 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

I detta sammanhang vill jag erinra om att sjukförsäkringens ersättning
för konvalescentvård, meddelad vid konvalescenthem upptagna i en av
riksförsäkringsverket fastställd förteckning, avskaffades genom beslut av
riksdagen fr.o.m. den 1 juli 1990. Rätten till ersättning från försäkringen
för resekostnader i samband med vård vid dessa förtecknade konvalescent-
hem kvarstår dock.

Tandvård

I sjukförsäkringen ingår också den allmänna tandvårdsförsäkringen. Den
omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Bam och ungdomar under
20 års ålder har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktand-
vård. De vuxnas kostnader för tandvård ersätts enligt tandvårdstaxan med
40 % upp till 3 000 kr. och med 75 % för kostnader däröver.

Försäkringens utgifter för tandvård har ökat mer än beräknat under
senare år. Samtidigt har tandhälsan blivit allt bättre för större delen av
befolkningen. Orsakerna till utgiftsutvecklingen är flera, men det nu-
varande prestationsinriktade ersättningssystemet är sannolikt den främsta
förklaringen till utgiftsökningen. Under de senaste åren har därför ett antal
olika åtgärder vidtagits för att dämpa utgiftsutvecklingen. Samtidigt har
mer genomgripande förändringar på sikt i tandvårdsförsäkringen och dess
konstruktion diskuterats.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen i böljan av år 1990 åt riksför-
säkringsverket att enligt vissa angivna riktlinjer och förutsättningar ut-
arbeta ett detaljerat förslag till en ändrad tandvårdstaxa. En riktlinje avsåg
utformning av s.k. bastandvård som skulle omfatta undersökning och
förebyggande åtgärder till en fast och förhållandevis låg avgift för patien-
ten och en fast ersättning till vårdgivaren, oberoende av om delar av
vården utfördes av annan personalkategori än tandläkare. Detta åtgärds-
paket skulle erbjudas alla försäkrade med viss regelbundenhet. I övrigt
skulle nuvarande taxekonstruktion behållas med undantag för de föränd-
ringar som riksförsäkringsverket ansåg vara nödvändiga. En annan viktig
riktlinje var att ersättningsbestämmelserna endast skulle omfatta sådana

behandlingar och åtgärder som kan motiveras från odontologisk synpunkt
för att uppnå ett funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat.
Vidare angavs att redovisade förslag totalt sett måste rymmas inom gällan-
de utgiftsram för tandvårdsförsäkringen.

Riksförsäkringsverket redovisadenyligensittutredningsuppdragtill rege-
ringen. Sammanfattningsvis föreslår verket att bastandvård införs, men
att denna av ekonomiska skäl begränsas till åldersgruppen 20-29 år med
möjlighet till etappvis påbyggnad. Vidare föreslår verket ett antal olika
förändringar i de gällande ersättningsreglerna. Bl.a. föreslås att en ytter-
ligare ersättningsnivå på 50 % införs för kostnadsintervallet

2 000 - 7 000 kr. i syfte att minska de vårdstyrande effekterna som
uppkommer till följd av att tandvårdsersättningen för närvarande ökar från
40 till 75 % när behandlingskostnaderna överstiger 3 000 kr. Verket
föreslår också en mindre utvidgning av den avgiftsfria tandvården så att
patienter som är muntorra till följd av Sjögrens syndrom omfattas av
denna. När det gäller den s.k. estetiska tandvården föreslås vissa be-
gränsningar i ersättningen, bl.a. i fråga om partiella implantat, samt vissa
ändringar i förhandsprövningsinstitutet. I övrigt föreslår verket ändringar
i föreskrifterna rörande behandlingsperiodens längd och ändringar i taxans
sanktionsystem vid brott mot taxans bestämmelser.

Sammanfattningsvis gör jag den bedömningen att vissa delar av verkets
förslag bör kunna genomföras under år 1991. För att motverka den
ogynnsamma utgiftsutvecklingen kommer jag att föreslå regeringen att
bestämmelserna om tandvårdsersättning i 7 § tandvårdstaxan ändras
fr.o.m. den 1 juli 1991 så att försäkringskassan lämnar tandvårdsersättning
med 50 % i stället för 75 % för den del av en behandlingskostnad som
överstiger 3 000 kr. men understiger 7 000 kr. För den del av en be-
handlingskostnad som överstiger 7 000 kr. skall tandvårdsersättningen
vara oförändrad 75 %. Vidare förutsätter jag att riksförsäkringsverket
fr.o.m. den 1 juli 1991 genomför sitt förslag om en skärpning av före-
skrifterna angående behandlingsperiodens längd. Dessa åtgärder beräknas
sammantaget reducera försäkringens utgifter med ca 270 milj.kr. per år.

Jag vill i anslutning härtill anmäla att riksdagen vid behandlingen av
socialförsäkringsutskottets betänkande Tandvårdsförsäkringen
(1990/91:SfU5, rskr. 34) bifallit en reservation om tandvårdsersättning
vid amalgamsanering. I denna anförs att det är rimligt att den som på
grund av sjukdomsbesvär vill byta ut sina amalgamfyllningar skall kunna
göra detta på ett enkelt sätt och till en rimlig kostnad. Vidare anförs att
de olika utredningar som riksförsäkringsverket anser bör föregå en amal-
gamsanering är såväl kostnadskrävande som tidsödande. Slutligen anförs
att patienter som inte får byta sina amalgamfyllningar kostnadsfritt bör,
därför att utredning inte kunnat fastställa samband mellan deras avvikande
reaktion och amalgamfyllningar, omfattas av huvudregeln om ersättning
inom tandvårdsförsäkringen. Med anledning härav förutsätter jag att
riksförsäkringsverket, i samverkan med socialstyrelsen, gör en översyn
av rekommendationerna om tillämpningen av bestämmelserna i 9 § tand-
vårdstaxan vad gäller utbyte av amalgamfyllningar i vissa fall. Detta

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

kommer sannolikt att medföra ökade utgifter för försäkringen. Prop. 1990/91:100

När det gäller frågan om införande av bastandvård är jag inte, främst Bil. 7
beroende på utgiftsaspektema, nu beredd till ett ställningstagande. Enligt
min uppfattning fordras ytterligare utredning och överväganden angående
utformningen av såväl själva bastandvården som de administrativa rutiner-
na som en sådan åtgärd kräver. Jag anser därför att det är angeläget att
genom i första hand försöksverksamhet skaffa underlag för ett beslut. Ett
sådant underlag bör vara möjligt att åstadkomma, eftersom flera landsting
under det senaste året påböijat ett utrednings- och utvecklingsarbete för
att uppnå både en ännu bättre tandhälsa och ett effektivare utnyttjande av
tandvårdens begränsade resurser till lägre kostnader. Den gemensamma
utgångspunkten för dessa projekt är att det nuvarande ersättningssystemet
styr mot ökade utgifter inte bara för landsting utan även för patienter och
försäkring. En annan viktig utgångspunkt för förändringsarbetet är de
stora geografiska skillnaderna i vårdresurser och därmed även i utbetald
försäkringsersättning per behandlad patient mellan olika delar av landet.
Dessa skillnader ifrågasätts då några motsvarande skillnader inte anses
föreligga ur tandhälsosynpunkt.

Det är främst landstingen i Blekinge, Bohuslän, Gävleborg och Kristian-
stad samt folktandvården i Göteborg som har aktuella sådana projekt.
Landstinget i Kristianstads län och folktandvården i Göteborg i samverkan
med landstinget i Bohus län har redan redovisat resultaten av sitt arbete
till socialdepartementet och har därvid gjort framställning om att få driva
försöksverksamhet. Övriga nämnda landsting förväntas också inkomma
med framställningar om försöksverksamhet.

Dessa utvecklingsaktiviteter ligger, enligt min bedömning, väl i linje
med vad som anges i regeringens skrivelse (1990/91:50) om åtgärder för
att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna,
då de har en inriktning mot ökad avreglering och decentralisering samti-
digt som de skapar förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av tand-
vårdens resurser.

De försöksverksamheter som kan komma att genomföras avses bli utfor-
made enligt följande huvudsakliga riktlinjer. Försöksverksamheterna skall
syfta till att pröva olika system för ersättning från försäkringen till huvud-
männen med utgångspunkt från att ersättningen beräknas efter ett visst
belopp per individ som omfattas av försöket. Några av försöken omfattar
även en satsning på undersökande och förebyggande åtgärder, bl.a. i form
av bastandvård som skall erbjudas de försäkrade med viss regelbundenhet
till en låg kostnad för dem. En ersättningsmodell som innehåller klara
incitament för patienterna att genom bättre förebyggande arbete - främst
i form av egeninsatser - kunna förbättra tandhälsan och därmed sänka
sina vårdavgifter har också utvecklats för försöksverksamhet. Av det sagda
följer också att det bör öppnas möjlighet att försöksvis helt eller delvis
tillämpa lokalt anpassade ersättningssystem i stället för den nuvarande
tandvårdstaxan. En viktig utgångspunkt för samtliga försöksverksam-
heterna är dock att patienterna inte skall komma att vidkännas några
avgiftshöjningar. Inom försöken kan såväl försäkringskassans som lands-

tingets roll komina att förändras väsentligt. I något av försöken kan det
också bli aktuellt att frångå de nuvarande reglerna för anslutning till
försäkringen.

Enligt min mening är det önskvärt att kunna genomföra försöksverksam-
heter enligt de principiella riktlinjer som jag har redovisat och att dessa
kan påböijas den 1 juli 1991 och pågå under en tid av högst tre år med
årlig uppföljning.

Försöksverksamheterna kommer - som framgått av det nyss sagda -
att i vissa avseenden behöva avvika från nuvarande ordning, vilken allt-
jämt bygger på den proposition (1973:45) och det riksdagsbeslut som låg
till grund för tandvårdsförsäkringens införande. Till följd härav anser jag
att riksdagen bör föreläggas förslag om godkännande av de riktlinjerna för
försöksverksamheterna som jag nu har redogjort för. Under förutsättning
att riksdagen ger sitt bifall avser jag att senare återkomma till regeringen
med förslag om de närmare föreskrifter som bör gälla för försöksverksam-
heten.

Sjukresor

Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för resekostnader i samband med
läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom.
Detsamma gäller resekostnader i samband med tillhandahållande av
hjälpmedel åt handikappad, tandvård, besök med anledning av sjukdom
hos läkare eller sjukgymnast inom företags- och studerandehälsovård samt
konvalescentvård. Sjukreseersättningen lämnas av försäkringskassan till
den försäkrade i efterhand efter prövning av ersättningsanspråken.

Den försäkrade betalar ett karensbelopp för vaije enkel resa. Återstående
kostnad för resan ersätts med vissa undantag av försäkringskassan.
Karensbeloppet är 15 kr. för resa med allmänna färdmedel, 20 kr. för resa
med bil och 30 kr. för taxiresa. Vid samåkning i taxi eller bil gäller lägre
karensbelopp.

Regelsystemet för ersättning vid sjukresa har sedan år 1987 varit föremål
för olika förändringar med syfte att både förenkla detta och bryta den otill-
fredställande utgiftsutvecklingen. De senaste åtgärderna vidtogs i samband
med taxinäringens avreglering den 1 juli 1990, då bl.a. karensbeloppet för
sjukresor med taxi höjdes med 10 kr. till 30 kr. samtidigt som ett kost-
nadstak för ersättning infördes för dessa resor.

I 1990 års budgetproposition framhöll min företrädare att det var natur-
ligt att förorda en överflyttning av huvudmannaskapet för sjukresead-
ministrationen från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen. Som
skäl för detta anfördes att försäkringskassorna saknade möjligheter att
inom ramen för gällande ersättningsregler och ansvarsfördelning på olika
huvudmän och med hänsyn till tillgängliga resurser bedriva en sådan
planering och samordning av sjukresoma som skulle krävas för att bryta
utgiftsutvecklingen. En överflyttning av huvudmannaskapet till sjukvårds-
huvudmännen skulle dessutom möjliggöra införandet av ett system med
sjukreseersättning som ger utrymme för hänsynstagande till de varierande

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

lokala förhållandena, t.ex. vad gäller kommunikationer och hälso- och
sjukvårdens organisation.

Det är därför med stor tillfredsställelse som jag nu kan meddela att över-
läggningarna med sjukvårdshuvudmännen om detta har resulterat i en
överenskommelse om ett överförande av huvudmannaskapet för sjukrese-
administrationen till huvudmännen fr.o.m. år 1992. Med anledning härav
kommer jag att föreslå regeringen att en proposition härom föreläggs
riksdagen i böijan av år 1991.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Totala sjukförsäkringskostnader

Kostnaderna för sjukförsäkringen (exkl. föräldraförsäkringen) beräknas
för år 1991 till 52 874 milj.kr. Kostnadsutvecklingen (milj.kr.) framgår
av följande sammanställning.

Är	Sjuk- penning	Öppen sjukvård	Tand- vård	Läke- medel	Övr. sjukv.	Summa
1970	2 683	584	15	516	313	4 111
1975	8 024	1 181	989	1 276	461	11 931
1980	12 635	3 739	2 174	2 326	1 721	22 595
1985	17 925	5 388	3 369	3 830	3 337	33 849
1986	20 212	4 316	3 114	4 199	3 351	35 192
1987	23 111	7 823	2 905	4 763	706	39 308
1988	31 088	8 298	3 206	4 449	795	47 836
1989	33 942	8 969	3 495	6 100	881	53 387
1990	35 853	9 590	3 872	7 011	970	57 296
1991	30 017	9 603	4 159	8 011	1 084	52 874

Uppgifterna för åren 1990 och 1991 år beräknade.

I öppen sjukvård ingår fr.o.m. år 1987 all ersättning som utbetalas till
sjukvårdshuvudmännen utom tandvård.I läkemedel ingår prisnedsatta
livsmedel och kostnadsfria förbrukningsartiklar.

Enligt lagen om allmän försäkring skall utgifterna för sjukförsäkringen
till 85 % finansieras genom socialavgifter och till 15 % över statsbud-
geten. För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd
allmänna sjukförsäkringsfonden. Enligt regeringens beslut 1982-06-17 är
fonden placerad på ett räntelöst konto hos riksgäldskontoret. Enligt de av
riksdagen år 1983 antagna riktlinjerna för budgetregleringen i finansplanen
för år 1983/84, skall tills vidare inga ytterligare avsättningar till fonden
göras. Bakgrunden till dessa ställningstaganden var en bedömning att
överskott skulle komma att uppvisas för en rad år framöver.

I och med den avsättning som gjordes 1983-06-28 uppgår fondens
behållning till 4 913 milj.kr. De över- resp, underskott som uppkommit
efterföljande år har avräknats direkt mot statsbudgeten.

RFV har löpande följt upp det finansiella utfallet av sjukförsäkringen.
Under 1980-talet har sjuktalet successivt stigit, varför det finansiella
överskottet av sjukförsäkringen sedan år 1985 förbytts i underskott. Enligt
RFVs anslagsframställning för 1991/92 - 1993/94 har utvecklingen
inneburit att det samlade överskottet av sjukförsäkringsavgiften t.o.m.
år 1988 uppgick till 1 006 milj.kr. För åren 1989 och 1990 beräknas

löpande underskott med 4 885 milj.kr. resp. 4 900 milj.kr. Prop. 1990/91:100

Regeringen har mot denna bakgrund tidigare denna dag beslutat att Bil. 7

överföra fondens behållning på 4 913 milj .kr. till statsbudgetens inkomst-
sida (inkomsttitel 1221 sjukförsäkringsavgift netto).

Förtidspensioner

I ohälsotalet ingår också effekterna av förtidspensioneringen. Förtids-
pensionernas antal har ökat kraftigt under senare år. Antalet förtidspensio-
ner från folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen och
kostnaderna för dessa framgår av följande sammanställning.

I slutet av år	Folkpension Antal	Kostnad milj.kr.	ATP Antai	Kostnad milj.kr.
1965	150 900	577	22 900	47
1970	189 500	1 040	77 500	359
1975	284 200	2 660	176 500	1 830
1980	291 400	5 200	212 200	4 640
1985	322 700	8 000	261 100	8 950
1989	355 300	10 450	305 400	13 750
1990	363 000	11 320	316 000	15 270
1991	371 000	12 520	328 000	17 360

Uppgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade.

Regeringen ser med oro på det höga antalet nybeviljade förtidspensioner.
En tidig och aktiv rehabilitering skall i möjligaste mån medföra att förtids-
pensioneringar undviks.

Handikappersättningar

Antalet och kostnaderna för handikappersättningen har genomgått följade
utveckling.

År	Antal	Kostnad (milj.kr.)
1965	11 300	20
1970	14 600	33
1975	21 900	66
1980	38 200	242
1985	42 200	430
1989	48 400	622
1990	49 700	680
1991	50 800	795

Uppgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade.

Arbetsskadeförsäkringen

Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföre-
tagare. Den ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som
drabbas av skada i sitt arbete.

Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäk-
ringen på så sätt att ersättning utges från sjukförsäkringen för de första
90 dagarna sedan skadan uppkom (samordningstiden). Från arbetsskade-
försäkringen utges efter samordningstidens slut ersättning for sjukvårds-
kostnader inkl, resor och andra kostnader. Vidare utges sjukpenning och
livränta. Livränta kan också utges till efterlevande.

Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den
försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Ersätt-
ning för arbetsskada utges vid bestående nedsättning av arbetsförmågan
i form av en livränta, som i princip skall utgöra skillnaden mellan den
inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats
och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter
årlig inkomstförlust upp till samma inkomsttak som gäller för ATP, dvs.

7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1991 motsvarar 241 500 kr.

Antalet arbetsskadeärenden har hittills ökat mycket snabbt. Ar 1985 var
antalet ärenden som skulle prövas hos försäkringskassorna drygt 64 000.
År 1988 var antalet drygt 117 000. Statistiken över inkommande ärenden
tyder emellertid på att den kraftiga ökningen har avstannat. För år 1990
kan antalet ärenden som skall prövas av försäkringskassorna beräknas till
120 000. Försäkringens kostnader har under perioden 1985 - 1990 ökat
från 1 813 milj.kr. till 10 066 milj.kr.

Antalet livränteprövningar fortsätter också att öka. I januari 1988 var
antalet livräntetagare 19 000. I januari 1990 hade antalet ökat till 44 800.
Tillväxten av livräntorna medför höga kostnader för försäkringen under
lång tid.

År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till
1 115 milj.kr. Utgiftsutvecklingen från år 1985 framgår av följande
diagram.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Arbetsskadeförsäkringens utgifter åren 1985-1990. Milj.kr.

Milj.kr.

Antalet godkända arbetssjukdomar har tidigare ökat mycket kraftigt.
Under år 1989 sjönk dock andelen godkända skador med nästan två
procentenheter och andelen godkända sjukdomar sjönk med drygt två
procentenheter.

Utvecklingen för arbetsskadeförsäkringen är mycket osäker. Det finns
- som tidigare nämnts - en tendens till att den tidigare ökningen av antalet
inkommande ärenden har avstannat. Med hänsyn till ärendebalansema är
det dock på kort sikt utvecklingen av antalet avgjorda ärenden som är
viktigast för utvecklingen av antalet dagar med arbetsskadesjukpenning
och antalet livräntor. Antalet avgjorda ärenden kan förväntas öka kraftigt
under år 1990, bl.a. beroende på att försäkringskassorna har fått ett antal
nya tjänster för arbetsskadeprövning budgetåret 1989/90. Av det skälet
torde även antalet dagar med arbetsskadesjukpenning fortsätta att öka
kraftigt. För åren därefter är det troligt att det sker en utplåning av antalet
avgjorda ärenden och därmed också av antalet dagar med arbetsskadesjuk-
penning. Antalet livräntor kommer dock med stor sannolikhet att fortsätta
öka under en följd av år.

Arbetsskadefondens medelsbehållning har stadigt minskat och uppvisar
sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1989 var underskottet
i fonden drygt 8 400 milj.kr. För år 1990 kan underskottet beräknas till
14 100 milj.kr. Främst är det kostnaderna för arbetsskadesjukpenning som
har stigit mycket kraftigt. De senaste två åren har även kostnaderna för
livräntor böijat stiga avsevärt.

I en skrivelse (1990/91:50) om åtgärder för att stabilisera ekonomin och
begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna har regeringen aviserat

5 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 7

förändringar, som innefattar bl.a. en mera fullständig samordning av
sjukpenningen inom den allmänna försäkringen och arbetsskadesjukpen-
ningen. I regeringskansliet bereds för närvarande dessa frågor. Arbetet
bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen
under våren 1991 och att ett ikraftträdande skall ske den 1 juli samma år.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Försäkring vid ålderdom m.m.

I detta avsnitt behandlas de delar av den allmänna försäkringen som avser
ersättning till försäkrade i form av ålderspension, efterlevandepension till
vuxna jämte tilläggsförmåner till olika typer av pension (pensionstillskott,
KBT, hustrutillägg och bamtillägg). Dessa ersättningar syftar till att ge
ekonomisk trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes
eller makas frånfälle går miste om inkomster av förvärvsarbete.

Antalet ålderspensionärer har ökat något under de senaste åren. Detta
har framför allt haft effekt på utgifterna inom ATP-systemet i och med
att en allt större andel av ålderspensionärerna tjänat in rätt till ATP-
förmåner. Eftersom pensionstillskottet är en tilläggsförmån avsedd för den
som har låg eller ingen ATP har denna utveckling medfört att antalet
utbetalda pensionstillskott minskat.

Antalet och kostnaderna (milj.kr.) för ålderspensionsförmånema från
folkpensioneringen har genomgått följande utveckling.

I slutet år	Ålderspension		Hustrutillägg		Barntillägg Antal	Kostnad
I slutet år	Antal	Kostnad	Antal	Kostnad	Barntillägg Antal	Kostnad
1965	851 400	3 146	41 000	88	11 100	13
1970	966 300	5 180	52 800	170	12 000	14
1975	1 082 000	9 945	67 400	450	16 000	19
1980	1 381 000	21 940	53 600	675	32 000	50
1985	1 480 100	33 295	37 700	600	34 400	68
1989	1 544 100	42 590	18 500	380	39 800	101
1990	1 552 000	45 615	15 900	356	36 500	98
1991	1 557 000	49 890	13 900	361	30 000	93

Uppgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade

Motsvarande utveckling av antal och kostnader för tilläggspension i form Prop. 1990/91:100
av ålderspension framgår av följande tabell. Bil. 7

I slutet av år	Antal	Kostnader
1965	76 500	57
1970	257 700	560
1975	455 300	2 450
1980	792 400	12 350
1985	994 000	28 840
1989	1 135 800	48 390
1990	1 165 000	54 260
1991	1 189 000	61 730

Utgifterna för åren 1990 och 1991 är beräknade.

ATP-pensionema finansieras genom socialavgifter och avkastning från
allmänna pensionsfonden. Denna uppgick vid utgången av år 1989 till
384 410 milj.kr.

Pensionsberedningen (S 1984:03) som gjort en översyn av hela det
offentliga pensionssystemet har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU
1990:76) Allmän pension. I betänkandet redovisas överväganden om bl.a.
förutsättningarna för finansiering framdeles av den allmänna pensionering-
en, reglerna för intjänande av rätt till ATP, indexering av pensionsrätt och
pensionsförmåner, den övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande
inkomst samt möjligheterna till integrering av folk- och tilläggspensione-
ringen. Till betänkandet är också fogade ett antal expertrapporter som
berör dessa frågor samt pensionssystemet och sparandet. Av betänkandet
framgår att möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna inom ramen
för ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den
ekonomiska tillväxten. Regeringen kommer, med utgångspunkt från att
beslut rörande pensionssystemets utformning måste vara långsiktiga och
präglas av en hög grad av stabilitet samt behovet av ett högre långsiktigt
sparande, att ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas beträffande
pensionssystemet i framtiden.

Bostadsstöd till pensionärer

De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är obligatoriska för
kommunerna. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall KBT svara för minst 80 %
av vaije del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 kr.
och 1 900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 kr. och 2 050 kr. för
makar. Kommunen får statsbidrag med 25 % av sina KBT-kostnader i
dessa intervall.

Kommunerna bestämmer själva vilka grunder som skall gälla, men bo-
stadstillägget måste minst täcka 80 % den bostadskostnad som ligger till
grund för statsbidraget.

Inkomstprövningsreglema är fastställda i lag. KBT administreras av riks-
försäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna och betalas ut

samtidigt med folkpension. Under år 1990 utges KBT till ca 542 000 Prop. 1990/91:100
pensionärer. Bil. 7

Kostnaderna för KBT ökar genom den allmänna hyreskostnadssteg-
ringen. Samtidigt har den fortgående ökningen av antalet pensionärer med
ATP en återhållande effekt på kostnadsutvecklingen.

Delpension

Förvärvsarbetande i åldern 60-65 år har möjlighet att minska arbetsinsat-
sen genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension.
Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer
av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a.
att den försäkrade har haft ATP-grundande inkomst under sammanlagt
minst 10 år fr.o.m. 45 års ålder och att vederbörande under de senaste
tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst
fyra månader.

För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem timmar
i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i veckan. Egna
företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt minst hälften och
därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Kompensations-
nivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet. Inkom-
sten beräknas med utgångspunkt från pensionspoängen för de sista fem
åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras och
därefter beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen till den inkomst
som motsvarar den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för de
återstående tre åren. Den genomsnittliga inkomsten räknas upp med
aktuellt basbelopp. Delpensionen är knuten till basbeloppet och är pen-
sionsgrundande för ATP.

Av följande sammanställning framgår hur antalet delpensionärer och Prop. 1990/91:100
kostnaderna för försäkringen har utvecklats. Bil. 7

I slutet av år	Antal	Utgifter per år (milj.kr.)
1978	41 900	687
1980	67 800	1 239
1982	61 700	1 457
1984	47 200	1 135
1986	32 200	764
1988	38 500	1 402
1989	39 200	1 523
1990	40 400	1 688

Uppgiften för år 1990 är beräknad.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift om 0,50 %
av avgiftsunderlaget från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften förs
till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1990 uppgick till
7 080 milj.kr.

Den kraftiga minskningen av antalet delpensionärer i mitten på 80-talet
berodde på att kompensationsnivån under perioden januari 1981 - juli
1987 var sänkt till 50 % av inkomstbortfallet.

D 1. Bidrag till sjukförsäkringen

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

8 138 481 724

9 009 000 000

7 867 000 000

Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassornas utgifter för
sjukförsäkringsförmåner (utom föräldraförsäkringen, som redovisas under
anslaget C 2). Statsbidrag lämnas med 15 % av kostnaderna för den
obligatoriska försäkringen, medan 85 % finansieras genom socialavgifter
från arbetsgivare och egenföretagare. Sedan år 1988 är avgiften 10,1 %
av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6 % för egenföretagare.

De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1962:381) om allmän
försäkring (omtryckt 1982:120) och lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverkets utgiftsberäkningar för nästa budgetår utgår från det
förväntade utfallet för budgetåret 1989/90. Sjukpenningutgiftema har
beräknats utifrån antagandena om oförändrade ersättningsregler och en
fortsatt sjuktalsminskning, vilken i stort sett överensstämmer med det mål
för en sänkning av ohälsotalet som regeringen angett i regleringsbrevet
för budgetåret 1990/91. När det gäller utgiftsberäkningama av sjukvårds-
förmånerna har verket utgått från de regler och ersättningsbelopp som

gäller för år 1990. Detta innebär också att de medel som fr.o.m. den 1
juli 1990 har avsatts för köp av yrkesinriktade rehabiliteringsinsatser och
försöksverksamhet för effektivare rehabilitering med tagits i beräkningarna.

Utifrån ovannämnda förutsättningar har riksförsäkringsverket beräknat
anslagsbehovet under budgetåret 1991/92 till 7 832 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Vid min beräkning av de sammanlagda sjukförsäkringsutgifterna för nästa
budgetår har jag utgått från riksförsäkringsverkets beräkningar. Härutöver
har jag beaktat de förändringar i kompensationsgraden inom sjukpenning-
försäkringen m.m. som efter beslut av riksdagen kommer att genomföras
fr.o.m. den 1 mars 1991. Vidare har jag beaktat en viss löne- och pris-
utveckling samt vissa volymförändringar. Jag har också tagit hänsyn till
de tidigare redovisade ändringarna i ersättningsreglerna för läkemedel,
tandvård och sjukhusvård, vilka innebär en sammanlagd utgiftsminskning
för sjukförsäkringen på ca 715 milj. kr. Med dessa förutsättningar beräknar
jag de sammanlagda sjukförsäkringsutgifterna (exkl. föräldraförsäkringen)
till 7 867 milj.kr. för nästa budgetår.

Inom socialdepartementet upprättade förslag till dels lag om ändring i
lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m., dels lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring bör fogas till protokollet i ärendet som bilagorna 7.4
resp. 7.5.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49)
om begränsning av läkemedelskostnader,m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels att

3. godkänna de av mig redovisade riktlinjerna för planerad försöks-
verksamhet på tandvårdsområdet,

dels att

4. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 7 867 000 000 kr.

D 2. Förtidspensioner

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift
Anslag

Förslag

11 330 000 000

12 450 000 000

13 510 000 000

Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensions-
tillskott till förtidspension och bamtillägg till förtidspension. Anslaget

utgör en del av det tidigare anslaget D 2. Folkpensioner.

Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbets-
förmåga varaktigt nedsatt med minst hälften. Förtidspension kan också
utges av enbart arbetsmarknadsskäl. Denna möjlighet upphör dock den
1 oktober 1991. Hel förtidspension utges för år räknat med belopp som
motsvarar 96 % av basbeloppet för en ogift pensionstagare och 78,5 %
för gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller förtidspension. Den
som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Detta utgör
fr.o.m. år 1991 högst 104 % av basbeloppet. Det reduceras med ATP-
pensionens storlek.

Bestämmelserna om förtidspension finns i lagen (1962:381) om allmän
försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Från anslaget bekostas även vissa läkarundersökningar m.m. för den
allmänna försäkringens behov främst vid riksförsäkringsverkets sjukhus
i Nynäshamn och Tranås.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1991/92 har riksförsäkringsverket föreslagit att anslaget
förs upp med 12 920 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna under
anslaget till 13 510 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förtidspensioner för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 13 510 000 000 kr.

D 3. Handikappersättningar

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift 671 000 000

Anslag 765 000 000

Förslag 860 000 000

Från anslaget bekostas fr.o.m. budgetåret 1991/92 handikappersättning
dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning.
Anslaget D 3. Handikappersättningar ingick tidigare som en del under
anslaget D 2. Folkpensioner.

Handikappersättning utbetalas till personer över 16 år som innan de fyllt
65 år fått sin funktionsförmåga nedsatt och därför behöver mer tidskrävan-
de hjälp av annan eller har merkostnader på grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utbetalas enligt nya ersättningsnivåer som gäller

fr.o.m. den 1 januari 1991 med belopp som per år motsvarar 36 %, 53 % Prop. 1990/91:100
respektive 69 % av basbeloppet. Handikappersättning kan utges tillsam- Bil. 7
mans med t.ex. förtidspension eller ålderspension, men också som enda
folkpensionsförmån.

Bestämmelser om handikappersättning finns i 9 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Riksförsäkringsverket

Vid beräkningen av utgifterna för handikappersättning för budgetåret
1991/92 har riksförsäkringsverket utgått från ett framskrivet antal ersätt-
ningar och utbetalt medelbelopp i december 1991. Antalet handikappersätt-
ningar i de respektive ersättningsnivåerna 36 %, 53 % och 69 % upp-
skattas till 15 300, 8 400 och 27 100. Med basbeloppet 31 800 beräknar
riksförsäkringsverket anslagsbehovet för handikappersättningar till
827 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med
beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag kostnaden under detta
anslag till 860 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handikappersättningar för budgetåret 1991/1992 anvisa

ett förslagsanslag på 860 000 000 kr.

D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

1989/90	Utgift	2 750 000
1990/91	Anslag	2 800 000
1991/92	Förslag	3 000 000

Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i
anledning av skadefall, där ersättningen på grund av speciella författningar
eller särskilda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1991 /92 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till 1,5
milj.kr. varav ca 0,4 milj.kr. för kvarstående uppräkningskostnader för
vissa livräntor från arbetsskade- resp, fiskarförsäkringsfonden. För nyare
skadefall beräknas medelsbehovet till 1,4 milj.kr. Riksförsäkringsverket

föreslår att anslaget förs upp med 2,9 milj.kr. med utgångspunkt från ett Prop. 1990/91:100
basbelopp av 31 800 kr. Bil. 7

Föredragandens överväganden

Jag har med utgångspunkt i riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna under
anslaget till 3 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissayrkesskadeersättningar m.m. förbudgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 3 000 000 kr.

D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift 1 603 000

Anslag 5 000 000

Förslag 3 000 000

Fr.o.m. den 1 juli 1989 gäller rätt till ersättning vid närståendevård
(prop. 1987/88:176, 1988/89:SoU6, rskr. 55) Reglerna innebär att en
närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet får rätt till ersättning
från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela
arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas. Bestämmelser-
na finns i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närstående-
vård.

Ersättningen utges med belopp motsvarande vårdarens sjukpenningnivå
och kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels dagersättning.

Kostnaderna för ersättning vid närståendevård finansieras enligt samma
regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag och
till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare.
Statsbidraget till ersättningen vid närståendevård finansieras från detta
anslag.

Riksförsäkringsverket

Under budgetåret 1989/90 har totalt 11 milj .kr. utbetalats i ersättning vid
närståendevård. Kostnaderna har blivit lägre än de beräkningar som
gjordes i propositionen vilket torde bero på att kännedom om ersättnings-
möjlighetema ännu inte nått ut till alla berörda. För budgetåret 1990/91
räknas med en viss ökning och för budgetåret 1991/92 beräknas ett an-
slagsbehov på 2 550 000 kr.

Föredragandens överväganden

Bedömning av anslagsbehovets utveckling är ännu svår att göra eftersom
ersättningsformen bara funnits under kort tid. Jag utgår dock från att ut-
nyttjandet av möjligheten till ersättning vid närståendevård kommer att
öka. Med hänsyn till ett ökat utnyttjande och den förväntade löneutveck-
lingen beräknar jag anslagsbehovet till 3 000 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 000 000 kr.

D 6. Ålderspensioner

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

44 450 000 000

47 495 000 000

51 345 000 000

Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspen-
sion, pensionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och bamtillägg till
ålderspension. Anslaget D 6. Ålderspensioner ingick tidigare som en del
av anslaget D 2. Folkpensioner.

Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. Ålderspension utges
från 65 års ålder. Den enskilde har dock möjlighet att mellan 60 och 70
års ålder själv bestämma tidpunkten för sin pensionering. Vid uttag av
ålderspension före 65 års ålder reduceras den utgående pensionen livsva-
rigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en höjning.
Det är även möjligt att ta ut halv ålderspension.

Folkpensionsförmånema är indexreglerade, vilket innebär att pensions-
beloppen automatiskt ändras i takt med basbeloppets utveckling.

Ålderspension utges för år räknat med 96 % av fastställt basbelopp för
ensam pensionär och med sammanlagt 157 % för två pensionsberättigade
makar. För den som inte har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras
folkpensionen med pensionstillskott, som fr.o.m. 1991 utges med 54 %
av basbeloppet för ensam ålderspensionär och med 108 % för makar
gemensamt. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående
ATP-pension. Däremot görs ingen avräkning mot annan pension eller
annat slag av inkomst.

Bestämmelserna om folkpensionsförmånema finns i lagen (1962:3 81) om
allmän försäkring (omtryckt 1982:120) samt i lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott.

Riksförsäkringsverket

Vid beräkningen av folkpensionskostnadema för budgetåret 1991/92 har
riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pensioner

och utbetalt medelbelopp i december 1991. Verket har uppskattat antalet Prop. 1990/91:100
ålderspensionärer till 1 557 000. Bil. 7

Med utgångspunkt från detta antal och basbeloppet 31 800 beräknar riks-
försäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner till
49 475 milj.kr. for budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Folkpensionernas grundbelopp kommer fr.o.m. den 1 januari 1991 och
vid basbeloppet 32 200 kr. att uppgå till 30 912 kr. per år för en ensam
pensionär och 50 554 kr. för ett pensionärspar. För den som saknar ATP
eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensions-
tillskott som kan uppgå till 17 388 kr. för en ålderspensionär.

För budgetåret 1991/92 beräknar jag med hänsyn till utvecklingen av
basbeloppet de sammanlagda kostnaderna under detta anslag till
51 345 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ålderspensioner för budgetåret 1991 /92 anvisa ett förslags-
anslag på 51 345 000 000 kr.

D 7. Särskilt pensionstillägg

1990/91 Anslag 17 000 000
1991/92 Förslag 41 000 000

Från detta anslag bekostas särskilt pensionstillägg till ålderspensionär
som har vårdat sjukt eller handikappat bam under minst 10 år.

Det särskilda pensionstillägget till ålderspension införs fr.o.m. den

1 januari 1991. Pensionstillägget avser att kompensera föräldrar som på
grund av vård av sjukt eller handikappat bam under lång tid har gått miste
om förvärvsinkomster och därmed fått låg ATP eller inte alls fått sådan
pension. Rätt till det särskilda pensionstillägget har en förälder som har
vårdat ett sjukt eller handikappat bam under minst 10 år och därvid avstått
från förvärvsarbete. Pensionstillägget är till sin konstruktion av temporär
karaktär. I takt med att allt fler människor kommer att uppbära vårdarlön
från bl.a. landstinget kommer behovet av tillägget att minska. Storleken
av det särskilda pensionstillägget beräknas på grundval av det antal vårdår
som föräldern räknas till godo, lägst 10 och högst 15. Pensionstillägget
utges med ett belopp som per kalenderår motsvarar lägst 25 % och be-
loppet höjs dämtöver för vaije ytterligare vårdår i hela 5 %-intervaller upp
till högst 50 % av basbeloppet.

Bestämmelserna om pensionstillägget finns i lagen (1990:773) om

särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller Prop. 1990/91:100
handikappat bam. Bil. 7

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensionstillägg
under budgetåret 1991/92 till 39 milj.kr. vid ett antaget basbelopp om
31 800 kr.

Föredragandens överväganden

Det särskilda pensionstillägget kommer fr.o.m. den 1 januari 1991 och
vid basbeloppet 32 200 kr. att uppgå till 8 050 kr. per år för 10 för-
värvade vårdår och 16 100 kr för 15 förvärvade vårdår.

För budgetåret 1991/92 beräknar jag med hänsyn till utvecklingen av
basbeloppet kostnaden för detta anslag till 41 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 41 000 000 kr.

D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

1 277 201 019

1 365 000 000

1 525 000 000

Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommunernas kostnader för
kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT). KBT skall enligt de nya
statsbidragsregler som träder i kraft den 1 januari 1991 före avdrag på
grund av inkomst täcka minst 80 % av vaije del av den månatliga bo-
stadskostnaden som överstiger 80 kr. men inte 1 900 kr. för ogift pensio-
när och 2 050 kr. för makar. Kommuner erhåller statsbidrag med 25 %
av sina bidragsberättigade kostnader för KBT.

Bestämmelserna om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folk-
pension finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostads-
tillägg till folkpension och förordningen (1979:830) om statsbidrag till
kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Riksförsäkringsverket Prop. 1990/91:100

Bil 7

Med utgångspunkt från gällande lagstiftning och ett antagande om oförän-
drad hyresnivå efter 1990 har riksförsäkringsverket beräknat anslagsbe-
hovet för budgetåret 1991/92 till 1 450 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av riksförsäkringsverkets beräkning och med beaktande av
de förändringar avseende statsbidrag till KBT som jag tidigare har redovi-
sat beräknar jag utgifterna under detta anslag till 1 525 000 000 kr. for
budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 525 000 000 kr.

D 9. Efterlevandepensioner till vuxna

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

1 512 000 000

1 650 000 000

1 765 000 000

Från detta anslag bekostas folkpensionsförmånema omställningspension,
särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till
dessa förmåner. Anslaget D 9. Efterlevandepensioner ingick tidigare som
en del under anslaget D 2. Folkpensioner.

Pension till vuxna efterlevande kan ges i form av omställningspension
och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt de
inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter dödsfallet
men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om bam
under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid
omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete
och inte har rätt till förtidspension.

De nya pensionsreglerna för efterlevande som trädde i kraft den 1
januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.

Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensione-
ringen utges för år räknat med 96 % av fastställt basbelopp. För den som
inte har någon ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen
med pensionstillskott, som fr.o.m. 1991 utges med högst 54 % av basbe-
loppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-
pension.

Bestämmelserna om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om
allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket Prop. 1990/91:100

Bil. 7
Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för efterlevandepensioner
till vuxna under budgetåret 1991/92 till 1 700 milj.kr. utgående från ett
antaget basbelopp om 31 800 kr och ett beräknat antal efterlevandepensio-
ner i december 1991. Uppdelat på respektive förmån utgör detta antal
57 900 änkepensioner, 3 800 omställningspensioner och ca 300 särskilda
efterlevandepensioner.

Föredragandens överväganden

Folkpensionernas grundbelopp vid omställningspension och särskild efter-
levandepension kommer fr.o.m. den 1 januari 1991 och vid basbeloppet
32 200 kr. att uppgå till 30 912 kr. per år. För den som saknar ATP eller
har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott
som kan uppgå till högst 17 388 kr.

Mot bakgrund av riksförsäkringsverkets beräkningar och med hänsyn till
utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnaderna under detta anslag
till 1 765 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Efterlevandepensioner till vuxna anvisa ett förslagsanslag

på 1 765 000 000 kr.

E. Hälso- och sjukvård m.m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Målet för en utveckling och förnyelse inom hälso- och sjukvården

Hälso- och sjukvården tar i anspråk en betydande del av landets samlade
tillgångar. Inom området arbetar ca 450 000 personer eller omkring 10 %
av samtliga yrkesverksamma i landet. Vårdens andel av bruttonational-
produkten (BNP) uppgår till drygt 8,5 %, inkl, kostnaderna för läkemedel
och privat meddelad hälso- och sjukvård, men exkl. kostnaderna för
omsorgsvården. Inräknas även den del av socialförsäkringen som avser
ersättning vid sjukdom och handikapp samt till förtidspensionärer, utgör
andelen drygt 15 % av BNP.

Målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård
på lika villkor för hela befolkningen. Detta gäller för alla, oavsett ålder
och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort.

Föredragande statsrådet har i budgetpropositionen 1990 (bil. 7) bl.a.
anfört att arbetet inom hälso- och sjukvården måste inriktas mot följande,
nämligen

* att ge patienterna, oavsett var de bor, bättre tillgänglighet till en hälso-
och sjukvård av god kvalitet och utökade möjligheter att välja var de
vill bli behandlade,

* att utveckla hälsofrämjande och förebyggande insatser, riktade mot de
stora folksjukdomarna, såsom hjärt- och kärlsjukdomar och cancer,

* att ge personalen en god arbetstillfredsställelse och ett gott utbyte av
de insatser den gör för att svara upp mot patienternas behov och önske-
mål,

* att skapa incitament för ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekono-
miska och personella resurser,

* att skapa ett system för kontinuerlig granskning av vårdorganisationen
för att kunna upptäcka och avlägsna onödiga hindrande faktorer som
stoppar upp vårdprocessen, s.k. flaskhalsar,

* att ge goda förutsättningar för en samordning av samhällets insatser för
vård och rehabilitering,

* att skapa goda förutsättningar för en effektivitet inom vård- och social-
försäkringssektorn som resulterar i en god samhällsekonomi,

* att utveckla mål- och resultatstyrning med krav på uppföljning och ut-
värdering,

* att decentralisera ansvar och befogenheter genom minskad
detaljreglering och införande av friare former för verksamheten på
basenhetsnivå.

Riksdagen har inte haft något att erinra mot uttalandena i denna del. Vad
som anförts bör vara vägledande för det fortsatta förnyelsearbetet inom
svensk hälso- och sjukvård inom en resursram, som är förenlig med en
samhällsekonomi i balans.

I samband med förhandlingarna om ersättning från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för år 1991 slöts en överenskommelse mellan

staten och Landstingsförbundet om inriktningen på förändrings- och
utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården. Nämnda krav utgjorde
därvid en av utgångspunkterna. Enligt överenskommelsen skall
utvecklingsarbetet, som har ett flerårsperspektiv, ha som mål att säkra ett
effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och personella resurser,
att kontinuerligt förbättra hälso- och sjukvården och att öka patienternas
möjligheter att fritt välja vårdgivare. Utvecklingsarbetet skall skapa
förutsättningar att bättre styra verksamheten och underlätta
resultatuppföljningen. I arbetet ingår bl.a. att utveckla former för att mäta
och värdera vårdens kvalitet samt att utarbeta kriterier för att sätta upp
patienter på väntelista och indikationer för intagning för behandling eller
operation för ett antal diagnoser m.m.

Socialdepartementet och Landstingsförbundet har påböij at ett gemensamt
utredningsarbete i fråga om förutsättningarna att ge sjukvårdshuvudmän-
nen i stället för riksförsäkringsverket det direkta kostnadsansvaret för
läkemedlen även inom den öppna hälso- och sjukvården. En första redo-
visning av detta utredningsarbete skall kunna lämnas i sådan tid att den
kan beaktas inför den överenskommelse som parterna förutsätts träffa
under nästa år för tiden efter år 1991. Min avsikt är att sjukvårdshuvud-
männen skall kunna överta det direkta kostnadsansvaret för läkemedel i
den öppna hälso- och sjukvården fr.o.m. den 1 januari 1992.

Den aktuella situationen

Hälso- och sjukvården är en av grundstenarna i den svenska välfärds-
politiken. Detta innebär, utöver att den skall vara tillgänglig för alla på
samma villkor, att den skall finansieras solidariskt.

Den svenska hälso- och sjukvården håller en hög standard. Den är i ett
internationellt perspektiv av hög klass och har större resurser, personellt
och ekonomiskt, till sitt förfogande än tidigare. Personalens kunnighet,
tjänstvillighet, varsamhet och omtanke omnämns ofta i positiva termer.

Generellt sett har hälsoläget i befolkningen successivt förbättrats i takt
med höjningen av den allmänna levnadsstandarden. Svenskarnas hälsa är
en av de bästa i Europa. Medellivslängden är bland de högsta och späd-
barnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Den medicinska och
tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler och allt äldre patienter kan
behandlas och rehabiliteras.

Trots denna generellt sett mycket positiva hälsoutveckling i Sverige är
skillnaderna i hälsoläge mellan olika sociala grupper emellertid fortfarande
alltför stora och förefaller därtill att för vissa av dessa vara växande. Att
utjämna dessa skillnader ställer särskilda krav på de förebyggande och
hälsofrämjande insatserna. Dessa bör omfatta - förutom åtgärder som
riktas mot de stora folksjukdomarna hjärt- och kärlsjukdomar, cancer,
psykisk ohälsa, olycksfallsskador och allergier - också insatser mot
tobaksbruket och mot alkoholmissbruk.

Skillnaderna i vårdresurser och vårdkonsumtion mellan olika delar av
landet och mellan olika delar av befolkningen är också betydande. Kost-

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

naderna varierade år 1989 mellan drygt 9 000 kr. och knappt 13 000 kr. Prop. 1990/91:100
per invånare och år mellan olika sjukvårdshuvudmän. Dessa och andra Bil. 7
skillnader vad gäller vårdens omfattning och inriktning mellan landets
sjukvårdsområden tycks inte motiverade av skillnader i hälsosituation eller
av demografiska eller epidemiologiska förhållanden. Till detta kommer
problem med bristande tillgänglighet och service inom vissa verksamheter
och inom vissa områden i landet. På samma gång bidrar en bristande
samordning mellan olika samhällssektorer till såväl ökande problem som
mindre god resurshushållning.

Samtidigt som hälso- och sjukvården och dess huvudmän brottas med
frågan om hur man skall få resurserna att räcka till den vård som efter-
frågas ökar utgifterna för sjukpenning, arbetsskadeersättning och förtids-
pension kontinuerligt.

Inom den offentliga sektorn behövs en större flexibilitet i fråga om verk-
samhetsformer och arbetssätt. Styrning, ledning och organisation av den
offentliga verksamheten behöver successivt ses över och revideras. Ett
viktigt inslag i förändringsarbetet är att ta bort de sektorsgränser som
inverkar negativt på resursanvändningen och som försvårar en anpassning
av den offentliga sektorns resurser till medborgarnas behov.

En viktig förutsättning för att skapa likvärdiga villkor för olika huvud-
män i fråga om att upprätthålla en god kvalitet i sjukvårdsservicen är att
resurserna är fördelade över landet efter vårdbehov hos befolkningen. Jag
vill i detta sammanhang också peka på att de stora vinsterna - humanitärt
och ekonomiskt - sannolikt inte kan uppnås enbart genom rationalise-
ringar inom ramen för ett strikt sjukvårdsperspektiv. Dagens splittring av
de totala sjukvårdsresurserna för vård, rehabilitering och försäkring
innebär att möjligheterna till samordning och effektiv resursanvändning
inte utnyttjas fullt ut. För att åstadkomma en bättre hushållning med
resurserna krävs en bättre samordning av ansvaret för hälso- och sjukvård
och sjukförsäkring.

Aktuella utvecklingslinjer

Hälso- och sjukvården befinner sig för närvarande i ett intensivt utveck-
lings- och förnyelsearbete.

Ansvaret för att utveckla vården ligger, med nuvarande kompetensfördel-
ning i samhället, på sjukvårdshuvudmännen. Under de två-tre senaste åren
har dessa skisserat och i några fall beslutat om relativt betydande ändrin-
gar av organisation, struktur och ekonomiadministrativa system. Detta
gäller t.ex. i Kopparbergs läns landsting, Bohuslandstinget, Malmöhus
läns landsting m. fl. Gemensamt för dessa och flera andra pågående projekt
är att man, inom det offentliga huvudmannaskapets ram, vill ta till sig
de positiva elementen i marknadens sätt att fungera, såsom t.ex. att skapa
positiva incitament för att effektivisera verksamheten utan att göra avkall
på dess kvalitativa nivå samt att skilja på politikernas roller som konsu-
ment- resp, producentföreträdare. Härtill kommer en gemensam strävan
att öka patienternas valfrihet och att öka personalens engagemang m.m.

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

På det ekonomiadministrativa området pågår en utveckling som syftar Prop. 1990/91:100
till att fördela landstingens totala ekonomiska resurser för hälso- och Bil. 7
sjukvård från landstinget centralt till primärvårdsdistrikt eller nämnder.
Enligt rapport 1990:2 från Institutet för Hälsoekonomi i Lund (IHE)
angående Ekonomistyrsystem i sjukvården har åtminstone 14 av de 26
sjukvårdshuvudmännen utvecklat en modell för befolkningsbaserad resurs-
tilldelning. Ambitionen är att fördela anslagen i relation till befolknings-
underlaget med justering för vissa socioekonomiska variabler.

På flera håll i landet pågår ett intensivt arbete för att effektivisera hälso-
och sjukvården, minska vårdköer och förbättra tillgängligheten till vården.
I västsvenska regionen har beslut fattats om att patienterna fritt får välja
vårdgivare inom hela regionen. Ett motsvarande beslut har även fattats i
den södra regionen.

Utvecklingsarbetet hittills har av naturliga skäl i huvudsak utgått från den
uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan primärkommuner,
landsting och staten. Vissa möjligheter att pröva en annan fördelning finns
emellertid enligt lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso- och
sjukvårdens område.

Mot bakgrund av vad jag framhållit i det föregående föreligger det starka
skäl att granska hur förändringar kan göras för att åstadkomma en nödvän-
dig samordning över nuvarande sektorsgränser och vilka konsekvenser
sådana förändringar medför ur såväl ett befolkningsperspektiv som ett
samhällsekonomiskt perspektiv. En sådan ansats har det översynsarbete
som nu pågår inom Landstingsförbundets projekt Vägval, i vilket social-
departementet och socialstyrelsen deltar.

När det gäller hälso- och sjukvården i relation till såväl socialtjänsten
som socialförsäkringen är det angeläget att verksamheterna utformas så
att en helhetssyn på medborgarnas situation främjas och att tillgängligheten
förbättras.

Möjligheterna att bedöma effekterna enbart med hjälp av teoretiska
analyser är begränsade. Det är därför angeläget med en brett upplagd
försöksverksamhet, där skilda vägar att samordna berörda sektorer prövas.
Härvid behöver försök även göras där ansvaret för produktionen och för
finansieringen skiljs åt.

Regeringen har i skrivelse till riksdagen i oktober 1990 (skr.
1990/91:50) redovisat att regeringen avser att lägga fram en proposition
om försöksverksamhet, som skall göra det möjligt att snarast inleda försök
i några primärvårdsområden med befolkningsbaserad resurstilldelning och
totalkostnadsansvar. I ett sådant ansvar skall ansvaret för de samlade eko-
nomiska resurserna för befolkningens hälso- och sjukvård, läkemedel,
sjukresor, sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension kunna ingå.

I skrivelsen diskuteras två skilda modeller för en sådan försöksverksam-
het. I den ena modellen läggs det samordnade kostnadsansvaret hos den
landstingskommunala primärvården och i den andra hos primärkommunal
primärvård. Enligt skrivelsen bör vidare försök övervägas, där någon eller
några försäkringskassor har totalkostnadsansvaret.

Väsentliga mål för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom

hälso- och sjukvård och socialförsäkring totalt sett på ett mer effektivt sätt Prop. 1990/91:100
samt att minska de samhällsekonomiska kostnaderna för socialförsäkringen Bil. 7
genom en reduktion av det s.k. ohälsotalet.

Avsikten är att en proposition med förslag om den här skisserade för-
söksverksamheten skall framläggas till riksdagen under våren 1991.

Försöksverksamheten bör inledas så snart som möjligt, dock senast den

1 januari 1992.

Vidtagna och planerade åtgärder

Olika stimulansåtgärder

För att underlätta för kliniker och sjukvårdshuvudmän att förändra och
effektivisera verksamheten inom hälso- och sjukvården avsattes 50 milj .kr.
i förhandlingarna om ersättning från staten till sj ukvårdshuvudmännen från
den allmänna försäkringen för år 1990 - de s.k. Dagmarförhandlingar-
na. Medlen skall stödja sådan utvecklings- och försöksverksamhet som
syftar till att höja produktiviteten, förbättra tillgängligheten och reducera
köerna samt minska antalet intagna, fardigbehandlade patienter. Under år
1990 har ytterligare 29 milj.kr. omdisponerats för detta ändamål. Medlen
används för olika stimulansåtgärder och för incitament till förändrings-
arbete, bl.a. genom att lyfta fram exempel på goda lösningar. För år 1991
har 10 milj .kr. avsatts för dessa ändamål samt visst annat utvecklings- och
utredningsarbete.

Till ca 150 projekt som hittills beviljats medel hör t.ex. sådana som
syftar till en effektivisering av operationsverksamheten, utökad poliklinise-
ring av kirurgisk verksamhet, samverkan över eller avveckling av klinik-
gränser, förbättrade samarbetsformer mellan sjukhus, kliniker och primär-
vård m.m.

Socialstyrelsen m.m.

Socialstyrelsen koncentrerar fr.o.m. den 1 januari 1990 de centrala delarna
av sina insatser kring tillsyn och uppföljning samt kunskapsutveckling och
kunskapsförmedling. Socialstyrelsens grundläggande uppgift är att följa
och värdera kommunernas och landstingens verksamhet och utveckling
samt att därvid bedöma om de mål som finns uppfylls, vilka problem som
orsakar eventuella brister i måluppfyllelsen och hur effektiv verksamheten
är. Denna aktiva tillsyn kommer att understödja och driva på den nöd-
vändiga förnyelsen och omställningen av hälso- och sjukvården.

Regionala ti 11 synsenheter knutna till socialstyrelsen inrättas nu. Vid en-
heterna kommer att finnas tillgång till kvalificerad medicinsk, odontolo-
gisk och juridisk expertis. Enheterna skall bl.a. handlägga patientärenden
och utöva tillsyn, t.ex. genom besök i förebyggande syfte. De skall vidare
följa och stödja lokalt utvecklings- och förnyelsearbete. Den regionala
organisationen har också en uppgift att med hänsyn till patientsäkerheten
bedriva en ”systemtillsyn" genom att följa upp att det finns fungerande

kvalitetssäkringssystem inom samtliga vårdenheter. Härigenom bevakas
patientsäkerheten och den enskilde patientens behov.

Den överenskommelse som slutits mellan staten och sjukvårdshuvud-
männen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvud-
männen m.m. för år 1991 bygger på att det är ett ansvar för sjukvårds-
huvudmännen att kontinuerligt följa upp verksamheten som ett led i
egenkontrollen. Detta innebär bl. a. att sjukvårdshuvudmännen i samverkan
med Landstingsförbundet och med stöd från socialstyrelsen och Sjuk-
vårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri)
inom ramen för sin egenkontroll påbörjar arbetet med att utveckla former
för att mäta och värdera vårdens kvalitet som underlag för att vid behov
förbättra denna. Genom denna överenskommelse har en tydligare marke-
ring skett av huvudmännens eget ansvar för kontroll, uppföljning och
utvärdering av sina verksamheter. Samtidigt har staten och sjukvårds-
huvudmännen startat ett gemensamt utvecklingsarbete, som har som mål
dels att säkra ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och
personella resurser, dels att med utnyttjande av dessa resurser kontinuer-
ligt förbättra hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsens uppgift att svara för den statliga uppföljningen och
tillsynen måste utformas mer tydligt med den ansvars- och rollfördelning
som jag nämnt som utgångspunkt. Det ankommer på socialstyrelsen att
beakta detta.

Vid den senaste översynen av socialstyrelsens uppgifter och organisation
lämnades beredskapsuppgiftema utanför denna. Jag anser att en översyn
av beredskapsuppgiftema nu bör göras. Därvid bör även möjligheterna
undersökas att göra effektivitets- och rationaliseringsvinster genom en
samordning av sådana beredskapsuppgifter som helt eller delvis samman-
faller vid olika myndigheter, förutom socialstyrelsen bl.a. de inom för-
svarsmakten. Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepar-
tementet.

Bekämpningen av HIV/aids

Sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome) utgör ett
allvarligt hot mot folkhälsan. Vid infektion av HIV (Humant Immunbrist
Virus), som kan leda till aids, uppkommer risk för smitta på samma sätt
som vid de veneriska sjukdomarna.

Arbetet med att motverka en spridning av HIV i det svenska samhället
har bedrivits mycket intensivt under de senaste åren. Samhället har satt
in stora ekonomiska resurser. Frivilliga organisationer spelar en viktig roll
i detta arbete.

HIV/aids är emellertid fortfarande ett allvarligt samhällsproblem. Ännu
krävs det speciella insatser i kampen mot HIV/aids. Omfattningen av sam-
hällets insatser för att motverka smittspridningen bör i dagsläget inte
reduceras.

Både den till socialdepartementet knutna AIDS-delegationen och social-
styrelsen initierar och bedriver med stöd av de av riksdagen anvisade aids-

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

medlen informations-och utbildningsaktiviteter som syftar till att motverka Prop. 1990/91:100
smittspridning. Det bör vara möjligt att uppnå kostnadsbesparingar i den Bil. 7
centrala organisationen genom rationellare drift och bättre samordning.

Viss samordning bör ske mellan socialdepartementets och socialstyrelsens
resurser i fråga om sådant förebyggande arbete med HIV/Aids, som utgörs
av insatser för att uppnå ett bestämt mål, dvs. det operationellt inriktade
arbetet.

Läkemedelsförsörjningen

Sedan läkemedelsutredningen år 1987 lade fram sitt slutbetänkande
(SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa har utvecklingen inom EG och det
pågående integrationsarbetet medfört nya förutsättningar för en reformerad
läkemedelslagstiftning. Beredning av utredningens förslag pågår bl.a. mot
denna bakgrund. En proposition planeras bli framlagd under år 1992 med
sikte på att en ny, med EG harmoniserad lagstiftning skall kunna genom-
föras fr.o.m. den 1 januari 1993.

Vissa av läkemedelsutredningens förslag har redan genomförts. Den stat-
liga läkemedelskontrollen har behandlats i regeringens, av riksdagen
godtagna proposition om en ny myndighet för kontrollen och tillsynen på
läkemedelsområdet m.m. (prop. 1989/90:99, SoU21, rskr. 270). Den nya
myndigheten, läkemedelsverket, har böljat sin verksamhet den 1 juli 1990.

Andra frågor, särskilt förslag rörande producentobunden läkemedels-
information, har realiserats i samarbete mellan socialstyrelsen, läkemedels-
verket, Apoteksbolaget och landstingen.

En fråga som uppmärksammats bl.a. vid riksdagsbehandlingen av
propositionen om det nya läkemedelsverket m.m., är behovet av ökad
läkemedelsepidemiologisk kunskap. Regeringen har den 1 november 1990
tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utreda förutsättningarna för att bilda
ett läkemedelsepidemiologiskt centrum, knutet till läkemedelsverket, med
uppgift att verka för en stärkt läkemedelsepidemiologisk verksamhet och
en utveckling av läkemedelsterapier avseende redan registrerade läkeme-
del. I gruppens uppdrag ingår att överväga hur en återföring av förskriv-
ningsdata till läkarna bäst skall kunna organiseras. Vidare skall frågan om
biverkningar genom beroendeframkallande medel särskilt uppmärksam-
mas. Arbetsgruppen skall vara färdig med sitt arbete senast den 1 maj

1991.

Läkemedelskostnaderna i Sverige har under de senaste åren ökat med
omkring 10 % per år. Under år 1989 innebar detta en ökning med 730
milj.kr. Enbart en mindre del av ökningen (2-3 %) är prishöjning. Åter-
stoden, 7-8 % eller 500 - 600 milj.kr. under år 1989, berodde på över-
gång från billigare till dyrare preparat och i vissa fall på ökad förskriv-
ning.

Läkemedelskommittéerna står för en del av informationen till läkarna.

För att göra läkarna mer kostnadsmedvetna krävs särskilt anpassat in-
formationsmaterial som ger upplysning om t.ex. billigaste preparat inom
de vanligaste grupperna av läkemedel.

Läkemedelsverket och Apoteksbolaget arbetar kontinuerligt med att Prop. 1990/91:100
förse läkemedelskommittéerna med obunden läkemedelsinformation och Bil. 7
därmed stimulera användningen av prisbilliga generika.

Folkhälsofrågor

För att påskynda arbetet med att skapa bättre möjligheter att förbättra
befolkningens hälsa och minska rådande skillnader i hälsotillståndet mellan
olika grupper i samhället inrättade regeringen år 1988 en särskild grupp,
kallad folkhälsogruppen. Den är ett rådgivande organ åt hälso- och sjuk-
vårdsberedningen och skall på ett konkret och aktivt sätt verka för att
förbättra folkhälsan. Folkhälsogruppen har till uppgift att arbeta tvärsek-
toriellt och har därför en mycket bred sammansättning. På beredningens
uppdrag utarbetar gruppen nu ett brett upplagt strategiskt aktionsprogram
för folkhälsoarbetet, som skall publiceras våren 1991. Dessförinnan
kommer socialstyrelsens folkhälsorapport att presenteras.

I det följande vill jag nämna två viktiga frågor inom folkhälsoområdet.

* Allergiförebyggande åtgärder

Allergi och annan överkänslighet är numera så vanlig att den kan betrak-
tas som en folksjukdom. T.ex. är vart tredje bam drabbat. Allergiutred-
ningen överlämnade i november 1989 sitt betänkande (SOU 1989:76) Att
förebygga ALLERGI/överkänslighet. Detta har därefter remissbehand-
lats. Utredningen föreslår åtgärder inom en rad områden. För att skapa
bättre möjligheter vad gäller utbildning, information och forskning före-
slår allergiutredningen bl.a. att ett särskilt allergicentrum skall inrättas.
Verksamheten föreslås drivas av en stiftelse med stat och näringsliv som
finansiärer. Jag kommer att under förslagsanslaget E 16. Bidrag till allmän
sjukvård m.m. föreslå att staten tillskjuter 1 milj.kr. till ett sådant allergi-
centrum som ett engångsvis lämnat startbidrag.

* Insatser mot tobaksanvändningen

Levnadsvanorna har stor betydelse för risken att drabbas av olika sjuk-
domar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer. Tobaksrökning
framstår som en av de viktigaste riskfaktorerna för dessa sjukdomsgrup-
per och har även betydelse för många andra sjukdomar. WHO har slagit
fast att ingen annan förebyggande åtgärd i de industrialiserade länderna
kan bidra mer till en förbättrad hälsa än minskad tobaksrökning.

Tobaksutredningen avlämnade sitt betänkande i mars 1990. Detta be-
handlar frågor om rökfria miljöer, reklam, prissättningens effekter och
produktkontroll m.m. Betänkandet har remissbehandlats.

Särskilda frågor

Cancerbekämpning

Sverige har vid genomförandet av EGs aktionsprogram mot cancer under
den första perioden 1987-1989 medverkat som observatör. Aktions-
programmets uppgift är i första hand att verka för att förebygga cancer,
men också för en tidig upptäckt av sjukdomen. Sverige har för den andra
perioden 1990-1994 erbjudits möjlighet till ett mer aktivt samarbete.

Riksdagen har för ettvart av budgetåren 1989/90 och 1990/91 anvisat
1 milj.kr. för Sveriges medverkan i EGs handlingsprogram mot cancer.
En formalisering av denna medverkan har skett genom skriftväxling med
EG-kommissionen med innebörd att Sverige nu skall delta aktivt i hela
aktionsprogrammet. Experter från Sverige ingår numera i nästan alla de
arbetsgrupper som genomför programmet. I den flemationella rådgivande
expertkommittén, som arbetar direkt med EGs samordningskansli för
cancerprogrammet i Bryssel, representeras Sverige av två personer.

För att skapa förutsättningar för en utökad samlad aktivitet har cancer-
fonden beslutat bidra med 1,5 milj.kr. per år för Sveriges arbete inom
ramen för EGs aktionsprogram mot cancer. Överenskommelsen med EG
innebär att Sveriges ekonomiska bidrag till programmet och kostnaderna
för vårt deltagande i olika projekt och delprogram skall administreras från
Sverige. För att samordna detta arbete och samtidigt skapa en formell
kontaktväg till kansliet för cancerprogrammet i Bryssel har regeringen
den 4 oktober 1990 beslutat att inrätta en särskild ledningsgrupp. I denna
ingår företrädare för regeringskansliet, cancerfonden, socialstyrelsen och
Landstingsförbundet. Ledningsgruppens kansli är knutet till folkhälso-
gruppen.

Specialistutbildning av läkare

Ett nytt utbildningssystem för specialistutbildningen av läkare avses att bli
infört den 1 januari 1992.

Socialstyrelsen skall senast under mars 1991 komma in med förslag till
specialitetsförteckning samt målbeskrivningar för allmäntjänstgöringen
och för olika specialiteter. Nuvarande system med tidsbestämda utbild-
ningsavsnitt ersätts av en målrelaterad utbildning med stor flexibilitet och
variation i uppläggningen. Systemet med FV-block för specialistutbild-
ningen avskaffas.

Socialstyrelsen skall svara för en övergripande planering och administra-
tion av specialistkompetenskurser (SK-kurser). Kurserna anordnas som
uppdragsutbildning vid de högskolor som har läkarutbildning.

Under år 1991 kommer att gälla hittillsvarande ordning för specialist-
utbildningen av läkare. Jag räknar med att socialstyrelsen skall kunna
anordna ca 260 kurser under nästa budgetår för läkare som genomgår
utbildning till specialistkompetens.

Läkarnas allmäntjänstgöring avslutas med ett sammanhållet s.k. AT-prov
i slutet av tjänstgöringsperioden. Detsamma gäller för tandläkarnas allmän-

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

tjänstgöring. Avsikten är att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) Prop. 1990/91:100
skall organisera dessa kunskapsprov fr.o.m. budgetåret 1991/92. Medel Bil. 7
för dessa prov kommer därför att beräknas under utbildningsdepartemen-
tets huvudtitel under anslaget D 7. Utbildning för vårdyrken, att dispone-
ras av UHÄ. Jag har i denna fråga samrått med utbildningsministern.

Tandvården

Jag har tidigare under avsnittet D 1. kommenterat utgiftsutvecklingen
inom tandvården. Jag har även under detta avsnitt redovisat vissa rikt-
linjer för försöksverksamheter inom tandvården i syfte att nå en jämnare
resursfördelning inom riket och en bättre hushållning med resurserna.
Försöksverksamheterna innebär en decentralisering av ansvaret från
central statlig nivå till lokal nivå samt en möjlighet till ökad avreglering.

Jag avser att föreslå regeringen att under våren 1991 förelägga riks-
dagen förslag om en ändring i behörighetsregleringen som ger ökade
möjligheter att delegera arbetsuppgifter från tandläkare till andra per-
sonalgrupper inom tandvården under hänsynstagande till den reella kom-
petensen hos vaije anställd.

Patienternas säkerhet i hälso- och sjukvården

Det är viktigt att målsättningen för statens tillsyn över hälso- och sjuk-
vården uttrycks klarare och att lagstiftningen bringas i överensstämmelse
med denna målsättning. Mot bl.a. denna bakgrund har utredningen
(S 1987:03) om översyn av bestämmelserna om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen, m.m. (tillsynsutredningen) tillkallats. Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i böijan av år 1991.

Av särskild betydelse för patienternas säkerhet i hälso- och sjukvården
är de nya bestämmelserna om chefsöverläkare och patientansvarig läkare,
som träder i kraft den 1 juli 1991 i enlighet med riksdagens beslut våren
1990 (prop. 1989/90:81, SoU24, rskr. 313). Bestämmelserna i hälso-och
sjukvårdslagen om det medicinska ledningsansvaret ersätts då av bestäm-
melser om att det, när det behövs med hänsyn till patienternas säkerhet,
skall finnas en särskild läkare med ett samlat ledningsansvar för en enhet
för diagnostik eller vård och behandling, en chefsöverläkare. Samtidigt
införs att vaije patient vid en sådan enhet skall få en särskilt utsedd
patientansvarig läkare.

Psykiatriutredningen

Regeringen har i november 1990 beslutat att de uppgifter som åvilat
utredningen (S 1989:01) om service, vård och stöd till psykiskt störda
skall övertas av en parlamentariskt sammansatt kommitté med tre leda-
möter. De tidigare direktiven har avgränsats och preciserats. Kommitténs
uppdrag inriktas främst på att överväga och föreslå åtgärder som avser
ansvarsfördelning och organisation av de öppna stöd- och vårdformerna
till psykiskt störda bam, ungdomar och vuxna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Den psykiatriska tvångsvården

Regeringen har den 15 november 1990 beslutat förelägga riksdagen en
proposition om psykiatrisk tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58). I pro-
positionen föreslås en ny lag om psykiatrisk tvångsvård och en särskild
lag om tvångsvård för bl.a. personer som har överlämnats till sådan vård
i ett brottmål (rättspsykiatrisk vård). Vidare föreslås nya påföljdsregler
för psykiskt störda lagöverträdare och nya regler om rättspsykiatriska
undersökningar.

Förslagen syftar främst till att stärka patienternas rättssäkerhet och att
öka den rättsliga kontrollen över den psykiatriska tvångsvården. Ett annat
viktigt syfte är att bättre kunna tillgodose samhällsskyddet vid behand-
lingen av de psykiskt störda lagöverträdarna.

Patientens eget vårdbehov blir utgångspunkten vid bedömningen av om
patienten skall ges tvångsvård. Samhällsskyddet skall givetvis beaktas
men det ges inte fullt så självständig betydelse som enligt nu gällande lag.

Riksdagsbehandling beräknas ske under våren 1991 och den nya lagstift-
ningen beräknas kunna träda i kraft den 1 januari 1992.

Civil hälso- och sjukvård i krig

Anslagsfrågor av totalförsvarskaraktär som berör den civila hälso- och
sjukvården i krig kommer att behandlas i en särskild försvarsproposition,
som lämnas i februari 1991. I samband därmed kommer även frågan om
huvudmannaskapet för akuta luftbuma sjuktransporter att tas upp.

E 1. Socialstyrelsen

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

202 265 515

196 144 000

206 117 000

Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör
socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd,
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor som rör
alkohol och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon
annan statlig myndighet.

Socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen
(1988:1236) med instruktion för socialstyrelsen.

Socialstyrelsens nya organisation trädde i kraft den 1 januari 1990 (prop.
1988/89:130, SoU24, rskr. 296).

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen föreslår i sin anslagsframställning utökning av resurserna
för bl.a.:

1. Kompensation för övertalighet i personalen (sammanlagt

4,5 milj.kr.).

2. Teknikstöd (2,7 milj.kr.).

3. Personalstrukturförändringar (2,4 milj.kr.).

4. Trainees (1,6 milj.kr.).

5. Lokalkostnader (3,4 milj.kr.).

6. Psykiatriska nämnden (1,2 milj.kr.).

Socialstyrelsen föreslår bl.a. följande intäktsförstärkningar som förut-
sätter riksdagens/regeringens medgivande:

1. Avgifter för registerutdrag ur hälsoregistren (825 000 kr.).

2. Avgifter för legitimationer (3,7 milj.kr.).

3. Avgifter för anmälan till specialistkompetenskurser (1 milj.kr.).

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Anslag
Fö rval tn ingsko stnader	160 272 000	+ 15 449 000
(därav lönekostnader)	(116 527 000)	(+ 12 877 000)
Lokalkostnader	25 826 000	+ 2 419 000
Ersättning for varor
och tjänster	0	0
Psykiatriska nämnden
och rättsliga rådet m.m.	2 151 000	-
En gångsanvisningar	7 895 000	- 7 895 000
Summa kr.	196 144 000	+ 9 973 000

Föredragandens överväganden

Riksdagen har våren 1989 beslutat om socialstyrelsens huvudsakliga upp-
gifter och verksamhetsinriktning (prop. 1988/89:130, SoU24, rskr. 296).
Enligt beslutet skall socialstyrelsen i första hand inrikta sitt arbete på
uppföljning och utvärdering av de kommunala verksamheterna. I rege-
ringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och
begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna betonas för socialstyrelsens
del denna uppgift. Av skrivelsen framgår i övrigt att en omställning och
bantning skall ske av den statliga administrationen.

Som ett inslag i regeringens program för en omställning och bantning
av den statliga administrationen kommer redan nu vissa åtgärder att

genomföras som ett led i en precisering av socialstyrelsens uppgifter och
roll. Ytterligare åtgärder kan bli aktuella vid en senare tidpunkt.

Jag har tidigare vid min anmälan av reservationsanslaget A 5. Insatser
mot aids anfört att det bör vara möjligt att göra kostnadsbesparingar
genom en bättre samordning av de utåtriktade förebyggande insatser som
bedrivs från socialstyrelsens och socialdepartementets sida. Jag har även
förordat att kostnaderna för erforderliga kansliresurser skall bestridas från
nämnda anslag. Vid min beräkning av medelsbehovet vid socialstyrelsen
har jag tagit hänsyn till kostnadskonsekvensema av dessa förslag.

Socialstyrelsen har ett funktionsansvar för den civila hälso- och sjuk-
vården, hälsoskyddet och socialtjänsten i krig. Överbefälhavaren har ett
funktionsansvar för den militära hälso- och sjukvården samt försvars-
maktens hälsoskydd i krig. Försvarets sjukvårdsstyrelse har inte något
motsvarande ansvar men har tillsammans med försvarsgrenschefema ett
produktionsansvar samt ett medicinskt fack- och tillsynsansvar.

För att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster avser jag att låta
genomföra en särskild översyn av hur socialstyrelsens uppgifter som
funktionsansvarig myndighet inom nämnda område kan lösas framöver.
I sammanhanget bör också övervägas om det finns några samordnings-
vinster att uppnå vid en samordning av hela eller delar av verksamheten
vid socialstyrelsen med nuvarande uppgifter av likartat slag hos försvars-
makten. En utgångspunkt bör vara att funktionsansvaret för hälso- och
sjukvård m.m. skall ligga kvar inom socialdepartementets verksamhets-
område. Detta ökar förutsättningarna för att beredskapsaspektema skall
beaktas inom olika delar och på olika nivåer av det omfattande verksam-
hetsområdet. Möjligheten att beakta de krav som ställs av hänsyn till
totalförsvaret i beredskapsplaneringen ökar genom att de planerings-
ansvariga har nära kontakt med den fredstida utvecklingen på området.
Översynen bör bedrivas skyndsamt. I avvaktan på resultatet av översynen
har jag tills vidare beräknat ett oförändrat medelsbehov for dessa upp-
gifter vid socialstyrelsen.

Ansvaret för utformningen och organisationen av kunskapsproven efter
läkarnas och tandläkarnas allmäntjänstgöring har förutsatts övergå till
högskolemyndigheterna fr.o.m. den 1 juli 1991. Socialstyrelsens medels-
behov beräknas av den anledningen minska med 400 000 kr. under bud-
getåret 1991/92. Medel kommer i stället att beräknas under åttonde
huvudtitelns anslag.

Jag har räknat med vissa besparingar till följd av rationaliseringar vid
socialstyrelsen med sammanlagt 400 000 kr.

Regeringen har aviserat skärpta krav på åtgärder för att begränsa ut-
giftstrycket. Ambitionen bör därför vara att snarast uppnå den personal-
dimensionering vid det centrala verket som styrelsen bedömer optimal
mot bakgrund av den ekonomiska ram samt övriga förutsättningar som
angivits i budgetpropositionerna för budgetåren 1990/91 och 1991/92.
För att underlätta omställningsprocessen finns fr.o.m. den 1 april 1990
ett trygghetssystem, som innefattar ett trygghetsavtal, fonderade medel
samt en partgemensam stiftelse. För kostnader för eventuell övertalighet

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

som inte kan täckas under anslaget avser jag att göra en särskild bedöm- Prop. 1990/91:100
ning inför utgången av budgetåret 1991/92. Bil. 7

Jag har inte räknat med att de av socialstyrelsen föreslagna intäktsök-
ningar som förutsätter ett medgivande från riksdagen eller regeringen
kommer att vara aktuella under budgetåret 1991/92.

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att anslaget tas upp
med 206 117 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags-
anslag på 206 117 000 kr.

E 2. Läkemedelsverket

1989/90 Utgift O1

1990/91 Anslag 661 OOO1

1991/92 Förslag 1 000

1 Anslaget Statlig kontroll av läkemedel m.m.

En fristående myndighet för kontroll och tillsyn på läkemedelsområdet
m.m. - läkemedelsverket - inrättades den 1 juli 1990 och arbets-
uppgifterna vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning fördes över till den
nya myndigheten. Läkemedelsverket ligger, liksom tidigare läkemedelsav-
delningen, i Uppsala. Vid verket fanns den 1 juli 1990 ca 185 anställda.

Farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter får i regel inte säljas
utan att vara registrerade av läkemedelsverket. Vaije registrerad speciali-
tet skall fortlöpande kontrolleras genom verkets försorg. Verket utövar
också kontroll av bl.a. naturmedel, kosmetiska och hygieniska medel,
fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål,
preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt narkotika.

Samtliga kostnader for kontrollen av läkemedel m.m. skall täckas med
avgifter.

Verksamheten omfattar följande tre huvudprogram.

Program 1. Godkännande och registrering av läkemedel m.m.

Programmet omfattar de verksamheter som ligger före en registrering av
en farmacevtisk eller radiofarmacevtisk specialitet. Häri ingår arbetet med
ansökningar om försäljning av oregistrerade preparat på licens, anmäl-
ningar om klinisk prövning av läkemedel samt arbetet med registrering
av farmacevtisk eller radiofarmacevtisk specialitet. Programmet omfattar
även godkännande av ny indikation för sådan farmacevtisk specialitet,
som redan har registrerats för viss annan indikation.

Program 2. Efterkontroll av och information om läkemedel m. m.

Programmet omfattar arbetet med kontroll av registrerade farmacevtiska
och radiofarmacevtiska specialiteter. I programmet ingår vidare den
inspektionsverksamhet som omfattar bl.a. tillverkare, partihandel och
apotek. Programmet omfattar även biverkningskontroll, annan tillsyns-
verksamhet samt konsumtionsstudier och de informationsinsatser som i
första hand riktar sig till personalen i hälso- och sjukvården och på apo-
teken.

Program 3. Andra produkter än läkemedel

Programmet omfattar kontroll av andra produkter än läkemedel såsom
bl.a. naturmedel, naturmedel för injektion, kosmetiska och hygieniska
medel, diabetestest, fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och
sjukvårdsändamål, preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga prepa-
rat, handeln med injektionssprutor och kanyler samt narkotika.

Läkemedelsverket

För budgetåret 1991/92 begär läkemedelsverket att ramen ökas med
5 milj.kr. varav 2,5 milj.kr. avser kostnaderna för tillsyn och kontroll av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat och 2,5 milj.kr. en utbyggd läke-
medelsepidemiologisk verksamhet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

Verksamheten vid läkemedelsverket är avgiftsfinansierad. Ett nytt avgifts-
system har införts vid läkemedelsverket. En strävan har därvid varit att
bättre än tidigare anpassa vaije avgift till den specifika kontroll- och
tillsynsuppgift som avgiften är avsedd att täcka. Avgifter tas dock ännu
inte ut för vissa av de arbetsuppgifter som ingår i kontrollen inom pro-
gram 3. Andra produkter än läkemedel. Detta gäller bl.a. för kontroll av
medicinska gaser, preventivmedel, tillsyn och kontroll av teknisk sprit
och alkoholhaltiga preparat, handel med injektionssprutor, kanyler och
narkotika samt utfärdande av certifikat för export. Läkemedelsverket har
till socialdepartementet lämnat förslag till hur avgifter bör tas ut för dessa
arbetsuppgifter.

I propositionen (1989/90:99) om en ny myndighet för kontrollen och
tillsynen på läkemedelsområdet m.m. informerade jag om att regeringen
avsåg att återkomma till riksdagen med förslag till författningsändringar
för att möjliggöra uttag av avgifter för vissa verksamheter. Jag föreslår
i det följande att bestämmelser införs som ger grund för ett sådant av-
giftsuttag när det gäller medicinska gaser, narkotika, preventivmedel samt
injektionssprutor och kanyler. Jag föreslår att regeringen far riksdagens
bemyndigande att meddela föreskrifter om detta. Frågan om avgifter för
kontroll av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat avses bli behandlad
i en proposition som planeras kunna föreläggas riksdagen senare under

våren 1991.

De medicinska gaserna utgör läkemedel men kan inte betraktas som
farmacevtiska specialiteter. Läkemedelsverket meddelar tillstånd för
tillverkning av dessa gaser. Tillståndsgivningen förutsätter inspektion av
tillverkningsförhållandena.

Enligt 16 § läkemedelsförordningen (1962:701) skall den som söker
eller erhållit registrering av en farmacevtisk specialitet erlägga särskilda
avgifter som bestäms av regeringen. I förordningen (1990:543) om av-
gifter för den statliga kontrollen av läkemedel m.m. för tiden den 1 juli
1990-den 30 juni 1991 har regeringen meddelat föreskrifter om sådana
avgifter. De medicinska gaserna omfattas emellertid inte av föreskrifterna
i denna förordning, eftersom de som nämnts inte kan betraktas som
farmacevtiska specialiteter.

Jag föreslår att en ändring görs i läkemedelsförordningen, så att den
som söker eller erhållit tillstånd att tillverka sådana medicinska gaser som
kontrolleras med stöd av förordningen skall erlägga särskilda avgifter som
bestäms av regeringen. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till
lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701) bör fogas till proto-
kollet i detta ärende som bilaga 7.6.

Tillstånd för införsel, utförsel, tillverkning och handel med narkotika
regleras i narkotikaförordningen (1962:704). Verksamheten består i att
pröva ansökningar om tillstånd för införsel, utförsel, tillverkning eller
handel med narkotika. Ställningstagande till beviljandet av tillstånd förut-
sätter oftast inspektion. Dessutom måste certifikat för export och import
utfärdas för vaije parti, innehållande narkotika som exporteras resp,
importeras. För att täcka statens kostnader för kontroll av narkotika
föreslår jag att den som importerar, exporterar, tillverkar eller driver
handel med narkotika skall erlägga särskilda avgifter som bestäms av
regeringen. Mitt förslag föranleder ett tillägg i narkotikaförordningen. Ett
inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i denna
förordning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7. 7.

Handeln med injektionssprutor och kanyler regleras i förordningen
(1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler.
Läkemedelsverkets tillståndsgivning gäller handel med och import av
sprutor och kanyler, som används huvudsakligen för sjukvårdsändamål.
För att täcka statens kostnader för kontroll av dessa varor föreslår jag att
den som söker eller erhållit tillstånd att driva handel med eller till riket
införa sådana varor skall erlägga särskilda avgifter som bestäms av rege-
ringen. Mitt förslag föranleder ändring i förordningen. Ett inom social-
departementet upprättat förslag till lag om ändring i förordningen
(1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.8.

Handeln med preventivmedel regleras i kungörelsen (1970:149) om
handel med preventivmedel. Villkor för försäljning av preventivmedel är
att de är godkända av läkemedelsverket. För kondomer och pessar ställs
krav i fråga om kvalitet och säkerhet. Kravet på spiraler och kemiska
preventivmedel motsvarar kraven på farmacevtiska specialiteter, vilket

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

innebär bl.a. att ändamålsenligheten skall visas i kliniska prövningar. Prop. 1990/91:100
Kontrollen innebär huvudsakligen utredningsarbete och bedömning av Bil. 7
dokumentation. Avgift bör lämpligen tas ut i samband med att produkter-
na godkänns och därefter årligen så länge de säljs. Mitt förslag föranleder
ändring i kungörelsen. Ett inom socialdepartementet upprättat förslag till
lag om ändring i kungörelsen (1970:149) om handel med preventivmedel
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.9.

Den svenska läkemedelsindustrin har i vissa fall behov av att få certifie-
rat att produkterna är registrerade som farmacevtiska specialiteter i
Sverige eller tillverkade i Sverige enligt s.k. GMP-krav, dvs. internatio-
nellt gällande regler om Good Manufacturing Practice. Läkemedelsverket
kan åta sig uppgiften att utfärda sådana certifikat. Ersättning för uppdrag
av detta slag skall enligt 3 § läkemedelsverkets instruktion (1990:434) tas
ut med belopp som svarar mot kostnaden för uppgiftens utförande.

Läkemedelsverket har för nästa budgetår föreslagit en ökad ekonomisk
ram. Jag delar uppfattningen att en ökning av ramen bör ske med an-
ledning av de tillämnade avgifterna för kontroll av teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat, eftersom detta är en ny verksamhet. När det
gäller andra nya avgifter, för vilka jag nu har lagt fram förslag om för-
fattningsstöd, bör däremot en motsvarande reduktion göras vid beräk-
ningen av avgifterna för läkemedelsverkets övriga arbetsuppgifter så att
en rättvis fördelning av kostnaderna uppnås.

Jag delar läkemedelsverkets uppfattning om vikten av en förstärkt läke-
medelsepidemiologisk verksamhet. Regeringen tillsatte den 1 november
1990 en arbetsgrupp med uppgift att utreda möjligheterna att tillskapa ett
läkemedelsepidemiologiskt centrum. Jag menar att en kraftsamling på
detta område där olika intressenters kompetens och kapacitet tas till vara
kommer att minska behovet av en utbyggnad av läkemedelsverkets egna
resurser. Läkemedelsverket kommer givetvis att utgöra stommen i ett
sådant centrum. Några nya medel bör mot denna bakgrund inte tillföras
läkemedelsverket genom höjning av avgifterna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att anta förslaget till lag om ändring i läkemedelsförordningen
(1962:701),

2. att anta förslaget till lag om ändring i narkotikaförordningen

(1962:704),

3. att anta förslaget till lag om ändring i förordningen (1968:70)
med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler,

4. att anta förslaget till lag om ändring i kungörelsen (1970:149)
om handel med preventivmedel,

5. att till Läkemedelsverket för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.

E 3. Statens rättskemiska laboratorium

Statens rättskemiska laboratorium (SRL) har till uppgift att utföra under-
sökningar av rättskemisk och blodgruppsserologisk art samt att bedriva
annan hithörande verksamhet med praktiskt och vetenskapligt syfte.
Laboratoriet är uppdelat på en toxikologisk-kemisk och en blodgrupps-
serologisk avdelning. Laboratoriets uppgifter och organisation framgår av
förordningen (1988:1237) med instruktion för statens rättskemiska labora-
torium.

Föredragandens överväganden

I regeringskansliet bereds f.n. vissa frågor om den rättsmedicinska och
rättskemiska verksamheten m.m. Arbetet bedrivs med sikte på att en pro-
position i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1991.

Jag förordar att anslaget, i avvaktan på att beredningen slutförs, förs
upp med ett oförändrat belopp av 26 702 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rätts-
kemiska laboratorium för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslags-
anslag på 26 702 000 kr.

E 4. Statens rättsläkarstationer

Statens rättsläkarstationer har till huvudsaklig uppgift att utföra rätts-
medicinska undersökningar av olika slag såsom obduktioner, undersök-
ningar av misshandlade eller för brott misstänkta personer samt labora-
torieundersökningar. Rättsläkarstationemaär underställda socialstyrelsen.

Rättsläkarstationer finns i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund,
Göteborg och Umeå.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vadjag anfört under anslaget E 3. Statens rättskemiska
laboratorium förordar jag att förevarande anslag förs upp med ett oför-
ändrat belopp i förhållande till riksdagens anvisning för budgetåret
1990/91, eller med 43 149 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens rätts-
läkarstationer för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på
43 149 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

E 5. Rättspsykiatriska stationer och kliniker

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift 106 843 673

Anslag 105 372 000

Förslag 112 979 000

Från anslaget bekostas verksamheten vid rättspsykiatriska stationer och
kliniker.

De rättspsykiatriska stationernas och klinikernas huvuduppgift är att
utföra rättspsykiatriska undersökningar enligt lagen (1966:301) om rätts-
psykiatrisk undersökning i brottmål. Därutöver utförs ett betydande antal
s.k. § 7-undersökningar,dvs.läkarundersökningarenligtlagen(1964:542)
om personundersökning i brottmål av häktade och icke häktade personer
misstänkta för brott. Vidare bedrivs viss vård samt rättspsykiatrisk forsk-
ning och utbildning. Det rättspsykiatriska undersökningsväsendet har
socialstyrelsen som chefsmyndighet. Arbetsuppgifter och organisation
framgår av förordningen (1988:1239) med instruktion för statens rätts-
psykiatriska kliniker och stationer.

Rättspsykiatriska stationer finns i Linköping och Umeå. Rättspsykia-
triska kliniker finns i Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen avser att vidta förändringar i den rättspsykiatriska organi-
sationens struktur. För närvarande pågår en omstrukturering av verksam-
heten i Lund. För att kunna genomföra minskning av vårdplatser och
rationalisering av utredningskapaciteten anser styrelsen det nödvändigt att
den får disponera 1,5 % av anslaget till utbildning och förstärkning av
rättspsy kiatrikerkåren.

Styrelsen föreslår att 2 milj.kr. tillförs anslaget, som engångsanvisning,
för utbyte av manöverpaneler. Dessa är förslitna och olämpliga ur arbets-
miljösynpunkt.

Styrelsen föreslår vidare att 4 milj.kr. tillförs anslaget för att täcka
beräknade awecklingskostnader för omstrukturering av den rättspsykia-
triska kliniken i Lund.

7 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 7

1990/91

____________ Prop. 1990/91:100

Beräknad Bil. 7

ändring 1991/92

Föredraganden

Personal	296	-
Anslag
Utgifter
Förvaltningskostnader	83 428 000	+ 7 197 000
(därav lönekostnader)	(65 434 000)	(+ 5 948 000)
Lokalkostnader	15 278 000	+ 410 000
Vårdverksamhet (löner)	6 231 000
Engångsanvisning (teknik-
stöd)	500 000
Summa utgifter	105 437 000	+ 7 607 000
Inkomster
Uppbördsmedel	60 000
Nettoutgifter	105 372 000	+ 7 607 000

Föredragandens överväganden

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen utarbetade år 1981 ett planerings-
underlag, "Förslag till rättspsykiatrisk regionvård". Underlaget har över-
lämnats till socialdepartementet. I planeringsunderlaget redovisas ett
förslag till en ny organisation av den rättspsykiatriska undersöknings-
verksamheten. Enligt förslaget skulle en regional organisation ha ett
integrerat ansvar för rättspsykiatri ska undersökningar och psykiatrisk vård
i vissa fall samt inordnas i den allmänpsykiatriska vårdstrukturen.

Regeringen gav år 1985 statens förhandlingsnämnd i uppdrag att träffa
avtal med berörda landsting och Göteborgs kommun om ett överförande
av den rättspsykiatriska verksamheten till dem. Landstingsförbundet
anförde emellertid i skrivelse den 10 november 1988 till statens förhand-
lingsnämnd att förbundets styrelse beslutat avbryta förhandlingarna.
Bakgrunden angavs vara att parternas ståndpunkter i förhandlingarna var
så skiljaktiga att förutsättningar för fortsatta förhandlingar inte förelåg.

Regeringen gav den 21 december 1989 departementsrådet Thomas
Luttropp i uppdrag att träffa avtal om att överföra driften av den rätts-
psykiatriska undersökningsverksamheten till sjukvårdshuvudmännen.
Förhandlingar pågår.

Verksamhetssituationen inom den nuvarande rättspsykiatriska undersök -
ningsorganisationen har under en följd av år varit problematisk. Ett stort
antal undersökningar har inte färdigställts inom den lagstadgade maximi-
tiden om sex veckor och väntetiderna inför undersökning av häktade har
tidvis varit alldeles för långa. Med hänsyn till att detta inte kan accepteras
har regeringen vidtagit olika åtgärder för att skapa förutsättningar för en
förbättring av förhållandena.

Ett exempel härpå är att regeringen den 1 december 1988 gav stats-
kontoret i uppdrag att i samarbete med socialstyrelsen genomföra en

översyn av de administrativa rutinerna m.m. inom de rättspsykiatriska
stationerna och klinikerna i syfte att lämna förslag till åtgärder, som
skulle leda till att tillåtna maximala undersökningstider ej överskrids och
att arbetet inom rättspsykiatrin effektiviseras. En rapport från statskon-
toret överlämnades till regeringen i februari 1989.

Mot denna bakgrund har socialstyrelsen också prövat olika åtgärder for
att höja effektiviteten i verksamheten. Dessa åtgärder omfattar bl.a.
förbättrade undersökningsrutiner med utveckling av teamarbete på
klinikerna, teknikstöd i form av automatiserad skrivfunktion och viss
annan datorisering samt telefax, begränsning av vårdtid i samband med
väntan på placeringsbeslut från socialstyrelsen och i väntan på plats vid
sjukvårdsinrättning inom allmänpsykiatrin samt effektivare ledning och
uppföljning av verksamheten. Jag har noterat att läget för verksamheten
också förbättrats något under år 1990.

Enligt min bedömning skulle en organisationsförändring med en när-
mare samordning av vården och undersökningarna tillsammans med en
ny lagstiftning om rättspsykiatriska undersökningar, som verkar i samma
riktning, ge avsevärt förbättrade förutsättningar för såväl undersöknings-
verksamhet som vård. Den proposition om psykiatrisk tvångsvård m.m.,
som regeringen i november 1990 förelagt riksdagen (prop. 1990/91:58),
ansluter till det jag här sagt. I propositionen läggs fram förslag till ny
lagstiftning om bl.a. rättspsykiatrisk vård och rättspsykiatriska undersök-
ningar. Förhandlingarna med berörda sjukvårdshuvudmän om överföring
av ansvar för rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet kan leda till att
rättspsykiatriska undersökningar i framtiden i övervägande antalet fall
kommer att utföras inom hälso- och sjukvården. Under förutsättning att
avtal kan träffas, avser jag att återkomma till regeringen med förslag om
att uppgörelsen redovisas för riksdagen. Därvid avses förslag läggas fram
om nya riktlinjer för organisationen av den rättspsykiatriska verksam-
heten. I den mån rättspsykiatriska undersökningar inte utförs inom hälso-
och sjukvården, får dessa även i fortsättningen utföras vid undersöknings-
enheter som drivs av staten.

Socialstyrelsen har föreslagit att vissa medel tillförs anslaget för utbyte
av manöverpaneler och för avveckling i samband med en omstrukturering
av den rättspsykiatriska kliniken i Lund. I avvaktan på resultatet av de
pågående förhandlingarna med sjukvårdshuvudmännen om övertagande
av hela eller delar av undersökningsverksamheten har jag inte ansett mig
böra beräkna medel till dessa ändamål.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört bör medel motsvarande
produktivitetskravet om 1,5 % få disponeras till utbildning m.m.

Jag vill i detta sammanhang peka på att den nya regleringen av den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten enligt propositionen
(1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m. föreslås träda i kraft den
1 januari 1992. Om riksdagen antar förslagen, som bl.a. syftar till att
åstadkomma en begränsning av det totala behovet av rättspsykiatrisk
verksamhet, kommer således en ny lagstiftning att gälla på området under

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

första halvåret 1992. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till Prop. 1990/91:100
detta. Bil. 7

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

112 979 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättspsykiatriska stationer och kliniker för budgetåret

1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 112 979 000 kr.

E 6. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

1989/90	Utgift	7 691 120
1990/91	Anslag	9 825 000
1991/92	Förslag	11 117 000

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva
frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjukvårds-
personal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjuk-
vårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen).

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av
förordningen (1988:1240) med instruktion för hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Verksamhetens omfattning beror på antalet anmälningar till nämnden.
Antalet avgjorda ärenden har ökat från 982 under budgetåret 1986/87 till
1 471 under budgetåret 1989/90. Under sistnämnda budgetår inkom 1 292
anmälningar. Antalet inte avgjorda ärenden och handläggningstidema har
minskat. I juni 1990 var den genomsnittliga handläggningstiden 19 måna-
der, vilket var en minskning med en halv månad i förhållande till år

1989.

1. Nämnden redovisar ett huvudförslag som innebär en minskning med

1,5 % eller med 146 000 kr. under budgetåret 1991/92. En konsekvens
blir enligt nämnden längre handläggningstider och en ökad ärendebalans.
Huvudförslaget står därmed i strid med strävandena att få en snabbare
handläggning och en minskad ärendebalans. Med hänsyn härtill föreslås
att nämnden undantas från tillämpningen av huvudförslaget.

2. Nämnden föreslår att medel beräknas till vissa ökade arvoden och
löner samt till ökade lokalkostnader (+ 614 000 kr.).

3. En engångsanvisning till viss utrustning m.m. fråndras
(- 98 000 kr.).

4. Nämnden föreslår också att medel beräknas till en ny tjänst som
vaktmästare (+ 203 000 kr.).

100

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	18	-
Anslag
Förvaltningskostnader	8 073 000	+ 1 100 000
(därav lönekostnader)	(6 803 000)	(+ 1 039 000)
Lokalkostnader	934 000	+ 290 000
Teknikstöd	720 000	-
Engångsanvisning	98 000	- 98 000
Summa	9 825 000	+ 1 292 000

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

HSANs verksamhet utgör en tillsyn över att hälso- och sjukvårdspersona-
len utför sina sysslor på ett korrekt sätt. Verksamheten har nära anknyt-
ning till socialstyrelsens allmänna tillsyn och övervakning över hälso- och
sjukvården.

Det är angeläget att patienter, som av någon anledning anser sig ha
blivit illa behandlade inom hälso- och sjukvården, har möjlighet att få
saken prövad. Med hänsyn såväl till anmälaren som till den som kan bli
utpekad inom hälso- och sjukvården bör avgörandet komma så snabbt
som möjligt, utan att behövlig utredning åsidosätts.

Rätten att klaga till HSAN är i princip obegränsad.

Mot bakgrund av att ärendebalansen ökat sedan HSAN kom till år 1980
uppdrogs i januari 1988 åt statskontoret att genomfora en översyn av
vissa administrativa frågor vid HSAN. Statskontoret lämnade sin utred-
ning HSAN-88 i juni 1988.

Statskontorets förslag hänsköts i vissa delar till tillsynsutredningen, som
lämnade vissa förslag rörande HSAN i september 1989 (SOU 1989:80).
Andra förslag borde enligt statskontoret kunna genomföras på HSANs
eget initiativ.

På grundval av statskontorets och tillsynsutredningens förslag har rege-
ringen vidtagit olika åtgärder. Medel till ett omfattande teknikstöd har
beräknats fr.o.m. den 1 juli 1989. Tillsynslagen har ändrats från nämnda
tidpunkt så att ordföranden i ansvarsnämnden får ensam fatta beslut, som
innebär avgörande av ärende om disciplinansvar i sak, under förutsättning
att det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon disciplinpåföljd.
HSAN upphandlar själv den medicinska expertisen fr.o.m. den 1 juli
1990, vilket ger möjlighet för HSAN att ställa krav som beställare. Medel
har beräknats fr.o.m. sistnämnda tidpunkt till ytterligare två handläggare
samt för anställning av särskild läkarexpertis, placerad på HSANs kansli,
för att biträda handläggarna vid bedömningen av ärenden m.m.

HSAN har ålagts att senast den 1 mars 1991 redovisa hur resurserna till
nämndens förfogande utnyttjas för att HSAN skall kunna bedriva arbetet
effektivare, undvika alltför långa handläggningstider och minska ärende-

101

balansen. Situationen vad gäller ärendebalansen och handläggningstider Prop. 1990/91:100
skall därvid redovisas. Bil. 7

Ordföranden har i överensstämmelse med statskontorets förslag förlagt
sin verksamhet till HSANs kansli i stor utsträckning.

Med de åtgärder som vidtagits för att effektivisera arbetet vid HSAN
finns det anledning att anta att ärendena skall komma att behandlas
snabbare än som hittills skett.

Det är emellertid önskvärt att målsättningen för statens tillsyn över
hälso- och sjukvården görs klarare och att lagstiftningen bringas i
överensstämmelse med denna målsättning. Mot denna bakgrund har
tillsynsutredningen tillkallats med uppgift att bl.a. utreda hur tillsynen
över hälso- och sjukvården skall utformas och organiseras och att även
undersöka om förenklingar kan göras i bestämmelserna om HSANs
verksamhet. Tillsynsutredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i böijan
av år 1991.

Med hänsyn till de skäl som HSAN har anfört bör nämnden undantas
från produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa
budgetår till 11 117 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 11 117 000 kr.

E 7. WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar

1989/90	Utgift	2 075 126
1990/91	Anslag	2 146 000
1991/92	Förslag	2 329 000

Från anslaget bekostas driften av de operativa delarna av verksamheten
vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO
Drug Monitoring Centre) som fr.o.m. 1978 har förts över till Sverige och
verkar som ett WHO Collaborating Centre. Verksamheten bedrivs i
stiftelseform.

Styrelsen för stiftelsen

Under budgetåret 1989/90 har ca 90 000 biverkningsrapporter bearbetats.
Databasen innehöll den 30 juni 1990 ca 820 000 rapporter med medicinsk
information rörande iakttagna läkemedelsbiverkningar.

Styrelsen framför i sin anslagsframställning bl.a. att de ekonomiska
ramarna inte är tillräckliga och att medelstilldelningen är otillräcklig för
verksamheten, som fullgörs enligt avtal med WHO. Sveriges förpliktel-

102

ser bör fullgöras. Det föreskrivna huvudförslaget bör därför inte tilläm- Prop. 1990/91:100
pas. Bil. 7

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	5	-
Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader	2 009 000 (1 075 000) 137 000	+ 183 000 (+ 113 000)
Summa	2 146 000	+ 183 000

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till de skäl som WHO-enheten anfört bör ett återläggande
göras som motsvarar produktivitetskravet.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
2 329 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till WHO-enhetenför rapportering av läkemedelsbiverkningar
för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 329 000 kr.

E 8. Statens institut för psykosocial miljömedicin

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

4 245 039

4 374 000

5 170 000

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till uppgift att
utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer,
riskgrupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forsk-
ning samt utbildning, dokumentation och information.

Institutets arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen
(1988:1242) med instruktion för statens institut för psykosocial miljö-
medicin.

Statens institut för psykosocial miljömedicin

Institutet föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande:

1. Att IPM undantas från tillämpningen av huvudförslaget.

2. Att IPM erhåller full kostnadstäckning för nuvarande fasta tjänster,
vilket innebär en förstärkning av lönekostnadsanslaget med 340 000 kr.

3. Att lönekostnadsanslaget därutöver förstärks med 695 000 kr. för

103

budgetåret 1991/92 (en forskare, en forskningsassistent och en sekretera- Prop. 1990/91:100

re) och att övriga kostnader i konsekvens därmed räknas upp med Bil. 7
150 000 kr.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	9	+ 1
Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader	3 490 000 (2 794 000) 884 000	+ 714 000 (+ 661 000) + 82 000
Summa	4 374 000	+ 796 000

Föredragandens överväganden

Jag anser att det är angeläget att IPM:s verksamhet kan bedrivas så
effektivt som möjligt och utvecklas i enlighet med riksdagens tillkänna-
givanden härom (SoU 1988/89:16, rskr. 214; SoU 1989/90:17,
rskr. 172). Jag föreslår därför att myndighetens anslag förstärks med
medel som motsvarar en sekreterartjänst och som täcker lönekostnaderna
för nuvarande personal.

Med hänsyn till de skäl som IPM anfört bör myndigheten undantas från
produktivitets- och sparkravet om 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
5 170 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens institutförpsykosocial miljömedicin för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 5 170 000 kr.

E 9-12. Statens bakteriologiska laboratorium

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med social-
styrelsen landets centrala organ för epidemiologiskt befolkningsskydd.
Dess huvudsakliga uppgift består i att förebygga infektionssjukdomar,
speciellt epidemiska. Laboratoriet utför diagnostik, framställer bakteriolo-
giska preparat och utövar epidemiologisk övervakning. En speciell gren
av verksamheten är upprätthållandet av beredskap mot epidemier.

Laboratoriets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1988:1241) med instruktion för statens bakteriologiska laboratorium.

104

Program

SBL tillämpar programbudgetering. Följande indelning i huvudprogram
gäller för närvarande.

1. Huvudprogrammet Diagnostik omfattar diagnostiska undersökningar
av prov från människa samt från läkemedel, livsmedel, vatten eller annat
material.

2. Huvudprogrammet Vaccinförsörjning innefattar tillhandahållande av
bakteriologiska preparat (vacciner, immunglobuliner m.fl.) genom egen
produktion eller inköp från annan tillverkare. I programmet ingår även
leveranser till civila och militära beredskapslager.

3. Huvudprogrammet Centrallaboratorieuppgifter omfattar funktioner
för bekämpning av och beredskap mot infektionssjukdomar, speciellt
epidemiska. I uppgifterna ingår verifikation av epidemiologiskt viktiga
diagnoser; s.k. fagtypningar för att spåra smittkällor; introduktion,
standardisering och utprovning av nya metoder; framställning och
standardisering av laboratoriereagens; konferenser för att främja enhetlig-
het i teknik och tolkning av diagnostiska undersökningar och för att ge en
avancerad fortbildning. Programmet omfattar även genomförandet av
olika åtgärder, som är ägnade att motverka spridningen av HIV/aids,
såsom utveckling av rapporteringssystem, speciell analys av epidemiolo-
giska data, screening med antikroppstester, särskild diagnostik av HIV,
medverkan i informationsinsatser samt medverkan i internationellt sam-
arbete för att bekämpa aids. Viss del av driften av ett säkerhetslabora-
torium för produktion av HIV-antigen ingår i programmet, som vidare
omfattar vattenundersökningar, sterilitetsundersökningar av medicinska
engångsartiklar, internationell referensverksamhet och bekämpning av
sjukhusinfektioner.

Centrallaboratorieuppgiftema utgör grunden för SBL:s viktigaste funk-
tion, nämligen att från centralt håll delta i bekämpningen av infektions-
sjukdomar, speciellt epidemiska, och att hålla beredskap mot dessa sjuk-
domar. Uppgi ftema berör följ ande arbetsområden, näml igen mikroorganis-
mer relaterade till sjukdomar som i smittskyddslagen karaktäriseras som
samhällsfarliga sjukdomar, potentiellt samhällsfarliga mikroorganismer
med epidemisk utbredning, mikroorganismer i sjukhusmiljö av potentiellt
epidemiologiskt intresse, mikroorganismer av betydelse för vattenburna
infektioner med epidemisk spridning samt mikroorganismer, vars diag-
nostik kräver nationell samordning.

4. Huvudprogrammet Försvarsmedicinsk verksamhet omfattar utveck-
ling av diagnostik och övervakning av infektionsepidemiologi av betydel-
se för totalförsvaret samt försvarsepidemiologisk verksamhet.

5. Huvudprogrammet Epidemiologiskverksamhet omfattar bevakning av
epidemiläget i Sverige och utomlands, informations- och rådgivnings-
verksamhet av olika slag (inkl, undervisning), epidemiologiskt fältarbete
vid utbrutna epidemier samt undersökningar för att följa befolkningens
immunitet mot vissa sjukdomar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

105

6. Huvudprogrammet Annan uppdragsverksamhet omfattar uppdrags- Prop. 1990/91:100
verksamhet som inte faller in under övriga huvudprogram. Bil. 7

Forsknings- och utvecklingsarbetet inom huvudprogrammet Diagnostik
tar bl.a. sikte på att förbättra diagnostiska metoder för identifiering av
infektionssjukdomar. Det syftar också till att öka kunskapen om infek-
tionssjukdomars uppkomst och utveckling.

Inom huvudprogrammet Vaccinförsöijning syftar forsknings- och ut-
vecklingsverksamheten till kvalitetsförbättring av nuvarande vaccinsorti-
ment samt till utveckling av nya produkter.

Anslag

Medel för laboratoriets verksamhet anvisas under följande anslag:

E 9. Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet

E 10. Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter

E 11. Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksam-
het

E 12. Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning

E 14. Epidemiberedskap m.m. (Vissa anslagsposter)

SBL:s verksamhet berörs vidare av följande anslag för statens insatser
inom den sjukdomsförebyggande verksamheten.

E 18. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård

i krig

E 19. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.

Förslagsanslaget till uppdragsverksamhet tas upp med ett formellt be-
lopp av 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för
programmen 1, 2 och 6 och till viss del även program 3. Anslaget får i
princip inte belastas. Regeringen har dock medgett att anslaget får be-
lastas med vissa merkostnader för löner till arbetshandikappade. För att
lösa tillfälliga eller säsongsmässiga likviditetsproblem för uppdragsverk-
samheten samt för att tills vidare tillgodose behovet av rörelsekapital
disponerar SBL en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 18 milj.kr.

E 9. Statens bakteriologiska laboratorium:

Uppdragsverksamhet

1989/90 Utgift 3 144 275
1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

Uppdragsverksamheten omfattar tillhandahållande av tjänster och prepa-
rat till andra statliga myndigheter, enskilda kunder, kommuner och lands-
ting samt viss export av preparat. För undersökningar och preparat upp-
bär SBL ersättning enligt en taxa, som SBL fastställer efter visst samråd
med riksrevisionsverket, varvid skall eftersträvas full kostnadstäckning.

106

SBL

Huvudprogram 1. Diagnostik

Antalet debiterade undersökningar framgår av följande tabell.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Antal debiterade	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92
undersökningar	Utfall	Utfall	Budget	Budget
Bakteriologisk diagnostik	102 640	87 252	81 041	75 000
Virologisk diagnostik	38 631	39 169	40 000	42 800
Immunologisk diagnostik	42 332	46 863	47 910	49 910
Parasitologisk diagnostik	18 275	21 263	17 529	17 355
Summa huvudprogram 1	201 878	194 547	186 480	185 065

SBL:s bakteriologiska diagnostik har minskat kraftigt under den senaste
1 O-årsperioden. Samtidigt har undersökningarna blivit mer arbetskrävan-
de.

Huvudprogram 2. Vaccinförsörjning

Programmet är framför allt inriktat på att förse den svenska förebyggan-
de sjukvården med erforderliga vacciner och immunglobuliner. Export
sker också till främst övriga nordiska länder. SBL:s sortiment domineras
av preparat som ingår i de officiellt rekommenderade och av samhället
finansierade vaccinationsprogrammen.

En modem metodik med cellkulturer för tillverkning av poliovaccin
leder till ett kraftigt minskat behov av apor vid SBL. Det nya poliovacci-
net avses ersätta det nuvarande vaccinet i slutet av år 1992.

Ett nytt vaccin mot kolera har tagits fram genom ett internationellt
samarbete. Arbete pågår att utveckla vaccinet vidare. Stort internationellt
intresse för detta SBL-vaccin har noterats.

SBL:s exportintäkter av vacciner under budgetåret 1989/90 uppgick till
ca 21,8 milj.kr.

107

Resultatutveckling

Resultatutvecklingen for program 1-7 (numera huvudprogram 1-6) fram-
går av följande tabell (tkr).

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

	1987/88	1988/89	1989/90
1. Diagnostiska undersökningar (Diagnostik) Intäkter	61 954	61 704	66 056
Kostnader	68 145	67 746	62 776
Resultat	- 6 191	- 6 042	+ 3 280
2. Preparatförsörjning (Vaccin- försörjning) Intäkter	145 322	172 203	159 261
Kostnader	133 129	162 131	169 005
Resultat	+ 12 193	+ 10 072	- 9 744
3. Centrallaboratorieuppgifter Intäkter	23 532	23 853	45 584
Kostnader	23 532	23 853	45 584
Resultat	0	0	0
4. Försvarsmedicinsk verksamhet Intäkter	4 270	4 362	5 000
Kostnader	4 270	4 362	5 000
Resultat	0	0	0
5. Epidemiologisk verksamhet Intäkter	6 199	6 536	8 609
Kostnader	6 199	6 536	8 609
Resultat	0	0	0

Tidigare program som nu ingår i huvudprogrammet för centrallaboratorieupp gifter:

Bekämpning av AIDS
Intäkter	20 589	15 886	—
Kostnader	22 854	15 886	-
Resultat	- 2 265	0	—
6. Säkerhetslaboratorium
Intäkter	5 184	7 348	5 328
Kostnader	5 609	7 400	5 628
Resultat	- 425	- 52	- 300
7. Service till utomstående
(6. Annan uppdragsverksamhet)
Intäkter	6 731	11 649	17 129
Kostnader	6 731	11 649	17 129
Resultat	0	0	0
Summa intäkter	273 781	303 541	306 967
Summa kostnader	270 469	299 563	313 731
Rörelseresultat	+3 312	+ 3 978	- 6 764
	1987/88	1988/89	1989/90
Personal	560	587;	554'

1 Inberäknat personal som tidigare varit projektanknuten.

108

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget tas upp med ett formellt belopp om 1 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiskalaboratorium: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 10. Statens bakteriologiska laboratorium:
Centrallaboratorieuppgifter

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift
Anslag

Förslag

43 614 000

42 947 000

46 195 000

Detta anslag finansierar huvudprogram 3. Centrallaboratorieuppgifter.

SBL

SBL redovisar i sin anslagsframställning ett huvudförslag, som innebär
en minskning med 1,5 % av anslaget eller en besparing med 644 000 kr.
för budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till sammanlagt 46 195 000 kr. Produktivitetskravet
genomförs därvid med en minskning av utgifterna om 1,5 % för bud-
getåret 1991/92 i enlighet med SBL:s förslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorie-
uppgifter för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
46 195 000 kr.

Eli. Statens bakteriologiska laboratorium:
Försvarsmedicinsk verksamhet

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift
Anslag

Förslag

4 507 000

4 604 000

4 943 000

Detta anslag finansierar program 4. Försvarsmedicinsk verksamhet.

109

SBL

SBL föreslår för budgetåret 1991/92 ett anslag på 4 535 000 kr. Härvid
har en besparing på 1,5 % genomförts.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 4 943 000 kr. Produktivitetskravet genomförs
därvid i enlighet med vad SBL förordat med en minskning av anslaget
med 1,5 % förbudgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
4 943 000 kr.

E 12. Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning

1989/90	Utgift	2 710 711	Reservation	4 209 010
1990/91	Anslag	3 190 000
1991/92	Förslag	3 190 000

SBL:s anskaffning av utrustning finansieras dels genom utnyttjande av
detta reservationsanslag för anskaffning av utrustningsobjekt, vars värde
överstiger 10 000 kr. och har en livslängd överstigande tre år, dels genom
anlitande av medel under resp, huvudprogram för utrustningsobjekt, vars
värde inte uppgår till ifrågavarande belopp. Medel motsvarande avskriv-
ning och förräntning av utrustningskapitalet tas upp i SBL:s budget och
inlevereras till staten under inkomsttitel.

SBL

SBL beräknar investeringsbehovet beträffande utrustning under budget-
året 1991/92 till 6 096 000 kr.

Behovet av ersättning av försliten utrustning har ökat. De nya verksam-
heterna - aidsbekämpningen och HIV-produktionen vid säkerhetslabora-
toriet - ställer också krav på högspecialiserad utrustning.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar för budgetåret 1991/92 ett medelsbehov av oförändrat
3 190 000 kr. för utrustningsanskaffhing.

110

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning för
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 190 000 kr.

E 13. Bidrag till hälsoupplysning, m.m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

1989/90	Utgift	3 620 001
1990/91	Anslag	6 764 000
1991/92	Förslag	7 035 000

Från förevarande anslag bekostas upplysningsverksamhet genom vissa
organisationer, bl.a. Nationalföreningen för upplysning om tobakens
skadeverkningar (NTS) och Riksförbundet försexuell upplysning (RFSU).

Socialstyrelsen

Anslaget fördelas till organisationer som arbetar för att förbättra folk-
hälsan och därvid bedriver hälsoupplysning till angelägna målgrupper.

Anslaget har under många år fördelats på samma organisationer. Från
och med budgetåret 1990/91 har en organisation tillkommit, nämligen
Cancerfonden.

NTS och Riksförbundet Visir har under senare år haft stora svårigheter
att totalfinansiera sina verksamheter. Socialstyrelsen har påtalat behovet
av att rationalisera arbetet bl.a. genom ökad samverkan. Organisationer-
na har nu sett över arbetsuppgifter och arbetssätt vilket bl.a. har lett till
ett administrativt samgående. Socialstyrelsen anser att en både önskvärd
och ändamålsenlig rationalisering har åstadkommits.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Bidrag till
organisationer	6 764 000	+ 271 000

Föredragandens överväganden

Folkrörelser och organisationer har en viktig uppgift i arbetet med hälso-
upplysning. Det är enligt min mening viktigt att se hälsoupplysningen
som en del av ett folkbildningsarbete som syftar till att fördjupa befolk-
ningens kunskaper om hälsorisker och bredda intresset för hälsofrämjande
verksamhet. Det är därför av avgörande betydelse att samhällets insatser
inom hälsoupplysningen bedrivs i samarbete med folkrörelser och organi-
sationer. Härigenom ökar förutsättningarna för en mer nyanserad debatt
och opinionsbildning i hälsopolitiska frågor, som kan bli en viktig mot-

111

lade människosyn som präglar vissa delar av t.ex. den kommersiella
reklamen och massmediautbudet, vars genomslagskraft är stor hos bl.a.
bam och ungdom.

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 7 035 000 kr. Regeringen
beslutar efter förslag av socialstyrelsen om den närmare fördelningen av
tillgängliga medel under anslaget.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till hälsoupplysningm.m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 7 035 000 kr.

E 14. Epidemiberedskap m.m.

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

20 146 940

19 462 000

19 072 000

Anslaget kan beskrivas som ett allmänt beredskapsanslag för hälso- och
sjukvården såvitt avser smittsamma sjukdomar.

Från anslaget utgår ersättning för vissa kostnader och förluster som
uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra spridning
av smittsam sjukdom. Bestämmelserna i ämnet finns bl.a. i kungörelsen
(1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i
hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
Från anslaget bekostas också planläggning av epidemiberedskap inom
riket och medicinsk katastrofberedskap m.m.

Från anslaget bekostas även den epidemiologiska verksamhet, som
bedrivs vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL).

112

Socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och SBL Prop. 1990/91:100

Bil 7

Beräknat medelsbehov för verksamheten under budgetåret 1991/92 är
följande.

1. Socialstyrelsen

Planläggning av epidemiberedskap inom riket, medicinsk katastrofbe-

redskap samt diverse kostnader, främst för epidemiförebyggande

åtgärder med avseende på den internationella trafiken 1 045 000

Kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador

enligt socialdepartementets beslut 1 379 000

2. Riksförsäkringsverket

Ersättning till smittbärare 9 500 000

3. SBL

Epidemiologisk verksamhet 5 572 000

Immunitetsanalyser 1 478 000

Civil beredskapslagring 272 000

Summa 19 246 000

1. Inom ramen för sin planläggning av epidemiberedskapen i riket avser
socialstyrelsen att följa upp de förebyggande åtgärderna mot sexuellt
överförbara sjukdomar (STD), vilka ökat kraftigt under de senaste åren,
och tillsätta en arbetsgrupp för STD. Skyddet genom vaccination mot
difteri hos äldre personer kommer att bevakas. Vidare avses en utvärde-
ring av den nya smittskyddslagen att påböijas.

Socialstyrelsen medverkar även till en samordnad planering av den
medicinska katastrofberedskapen, bl.a. genom socialstyrelsens katastrof-
kommitté (SKK) och den katastrofmedicinska organisationskommittén
(KAMEDO), som utvärderar större olyckor och lämnar rapporter härom.
Verksamheten inom SKK och KAMEDO har huvudsakligen finansierats
genom medel från förslagsanslaget E 19. Driftkostnader för beredskaps-
lagring m.m. Medel till ändamålet begärs emellertid fr.o.m. budgetåret
1991/92 under förevarande anslag.

Medel erfordras vidare enligt styrelsen till åtgärder för att hindra in-
förande i riket av karantänssjukdomar och andra sjukdomar m.m.

2. Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, som gäller
fr.o.m. den 1 juli 1989, handhas alla sådana ersättningsärenden av försäk-
ringskassorna. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för budgetåret
1990/91 till 9,2 milj, kr och för budgetåret 1991/92 till 9,5 milj.kr.

3. Den epidemiologiska verksamheten vid SBL avser epidemibekämp-
ning genom övervakning, fältepidemiologisk verksamhet, rapportering,
rådgivning och information. Anslagsposten är avsedd att täcka utgifterna
för den epidemiologiska basorganisationen vid SBL. Anslaget har under
budgetåret 1989/90 belastats med vissa extraordinära utgifter till följd av
insatser för akut epidemibekämpning. Relativt omfattande immunitets-
studier har påböljats och bör fortsätta. SBL håller vissa bakteriologiska
preparat i lager såsom en civil beredskap. Om de inte kommer till an-

113

8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

vändning kan de behöva kasseras. SBL beräknar visst behov av medel för Prop. 1990/91:100
sådan kassation. Bil. 7

En besparing på 1,5 % för SBL:s epidemiologiska verksamhet kan
uppnås genom minskat anlitande av extern statistisk expertis och höjda
prenumerationsavgifter för veckorapporter.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 för ersättning till
smittbärare m.m. i enlighet med riksförsäkringsverkets förslag till
9 500 000 kr. och för socialstyrelsens planeringsverksamhet till
297 000 kr. Jag har därvid utgått från att behovet av medel till den
samordning av planeringen av den medicinska katastrofberedskapen som
sker genom SKK och KAMEDO skall kunna tillgodoses på annat sätt än
genom medel från förevarande anslag.

Anslagsbehovet för den löpande epidemiologiska verksamheten vid
statens bakteriologiska laboratorium (SBL) beräknar jag till 6 025 000 kr.
Härtill kommer 298 000 kr. för civil beredskapslagring vid SBL. Jag har
vid medelsberäkningen godtagit förslaget från SBL om besparingar, som
tillgodoser produktivitetskravet.

Socialstyrelsen har lagt fram ett förslag om seroepidemiologiska studier
för en uppföljning av immunitetsläget hos befolkningen vilken kan ligga
till grund för en fortlöpande omprövning av det allmänna vaccinationspro-
grammet. Ett program för en sådan uppföljning har tagits fram vid SBL.
Jag anser att det är angeläget att arbetet med dessa immunitetsanalyser
kan fortsätta. Jag beräknar därför en ram för budgetåret 1991/92 på
1 598 000 kr. för denna uppföljning av immunitetsläget hos befolkningen.

Till kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador
enligt socialdepartementets beslut beräknar jag 1 354 000 kr.

Anslaget för nästa budgetår bör tas upp med sammanlagt 19 072 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Epidemiberedskapm.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 19 072 000 kr.

E 15. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut

1989/90	Utgift	26 200 000
1990/91	Anslag	29 925 000
1991/92	Förslag	30 375 000

Från anslaget utgår statens bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri). Institutet har till uppgift att
främja, samordna och medverka i huvudmännens planerings- och rationa-

114

liseringsverksamhet inom hälso- och sjukvården samt socialvården. Prop. 1990/91:100
Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet (prop. Bil. 7
1967:68, SoU 105, rskr. 251, prop. 1976/77:100 bil. 8, SoU 25,
rskr. 200).

Staten och Landstingsförbundet har den 15 juni 1989 träffat ett nytt
avtal om Spri för perioden 1990 - 1995. Vidare har staten och Lands-
tingsförbundet träffat en överenskommelse om finansieringen av Spri
under åren 1990 - 1992. Bidragen från staten och Landstingsförbundet
lämnas till en fond som används till Spris verksamhet. Av överenskom-
melsen framgår att staten och Landstingsförbundet för finansieringsperio-
den sammanlagt skall tillskjuta 175 100 000 kr. till fonden. Av detta
belopp skall staten enligt överenskommelsen svara för hälften.

Staten och Landstingsförbundet har den 11 december 1990 träffat ett
avtal och en överenskommelse om ytterligare finansiering. Enligt avtalet
skall standardiseringsuppgiftema fr.o.m. den 1 januari 1991 övergå till
ett nybildat fackorgan, anslutet till standardiseringskommissionen i
Sverige (SIS), Hälso- och sjukvårdsstandardiseringen (HSS). Spri skall
för budgetåret 1991/92 erhålla ytterligare medel, vilka tillskjuts Spris
fond, för medverkan i standardiseringsarbetet.

Föredragandens överväganden

Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten för år
1991 tillskjuta 29,25 milj.kr. samt för år 1992 30,3 milj.kr. För Spris
medverkan i standardiseringsarbetet skall staten tillskjuta 600 000 kr.

Jag föreslår att Spri för sin verksamhet under budgetåret 1991 /92 tillförs
medel med sammanlagt 30 375 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut för budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på
30 375 000 kr.

E 16. Bidrag till allmän sjukvård m.m.

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

4 538 396 233

4 613 682 000

4 512 682 000

Från anslaget utgår dels det särskilda statsbidrag till den allmänna
sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985 utgår till sjukvårds-
huvudmännen från den allmänna försäkringen, dels ett bidrag till sjuk-
vårdshuvudmännen enligt överenskommelse med Landstingsförbundet om
ändring i 1966 års avtal om den psykiatriska vården m.m. (prop.
1983/84:190, SfU 31, rskr. 393 och prop. 1985/86:167, SfU 1, rskr. 9).

115

Från anslaget utgår även ersättning till landstingen och Gotlands kom- Prop. 1990/91:100
mun enligt överenskommelse mellan staten och dessa kommuner om Bil. 7
deras övertagande av statens ansvar för provinsialläkarnas pensionering
(prop. 1972:50, SoU 17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmännen för
deras åtaganden genom utbetalning av dels ett engångsbelopp motsvaran-
de pensionsskulderna, dels årliga bidrag.

Vidare betalas från anslaget vissa övergångsbidrag till Uppsala läns
landsting enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska
sjukhuset i Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU 40, rskr. 267).

Riksförsäkringsverket

I enlighet med träffade överenskommelser om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. har det särskilda statsbidraget till den
allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag hittills utgått med
4 300 milj.kr. för budgetår. Verket räknar med ett oförändrat belopp och
föreslår att 4 300 milj.kr. beräknas för ändamålet for budgetåret 1991/92.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för pensioner till provinsialläkar-
na för budgetåret 1991/92 till 15 025 000 kr.

Enligt överenskommelse skall staten till sjukvårdshuvudmännen utge ett
särskilt bidrag till den psykiatriska vården fr.o.m. 1985 t.o.m. 1991.
Preliminärt beräknas samma belopp som for år 1990, eller 176 milj.kr.
Socialstyrelsen beräknar vidare 70 657 000 kr. till pensionskostnader
enligt överenskommelsen.

Föredragandens överväganden

En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvud-
männen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1991.
Den bygger vidare på det system med schabloniserade ersättningar till
huvudmännen som har gällt sedan år 1985. Parterna har emellertid inte
kunnat enas om storleken på den generella höjningen av den allmänna
sjukvårdsersättningen för år 1991. Överenskommelsen finns redovisad i
regeringens proposition 1990/91:51 om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen m.m. Jag räknar emellertid med att det från förevarande
anslag skall utgå oförändrat 4 300 milj.kr. till detta ändamål för bud-
getåret 1991/92.

Enligt en överenskommelse om särskilt bidrag till den psykiatriska
vården m.m. för år 1991 skall ett sådant bidrag utgå med 186 milj.kr.
Något bidrag för tiden efter år 1991 skall inte utgå. Överenskommelsen
redovisas också i nämnda proposition. Mot bakgrund av den träffade
överenskommelsen beräknar jag ett medelsbehov för ändamålet under
budgetåret 1991/92 på 93 milj.kr. Med anledning av nämnda överens-

116

kommelse kommer också belastningen på detta anslag under budgetåret
1990/91 att öka med 5 milj.kr., vilket riksdagen bör underrättas om.

Ett belopp på 2 milj.kr. bör liksom för innevarande år ställas till rege-
ringens disposition för att möjliggöra särskilda statliga utrednings- och
utvecklingsinsatser inom hälso- och sjukvården.

De övergångsbidrag, som staten betalar till Uppsala läns landsting enligt
uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset i
Uppsala (prop. 1981/82:145, SoU 40, rskr. 267) är angivna i prisläget i
juli 1981. Overgångsbidragen minskar successivt. Den sista utbetal-
ningen skall ske i oktober 1992. Med beaktande av indexutvecklingen
beräknar jag att medelsbehovet för ändamålet kommer att uppgå till
30 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Sverige har anslutit sig till EGs program mot cancer, som har en stark
inriktning mot förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Under reserva-
tionsanslaget Medverkan i EGs aktionsprogram mot cancer har för bud-
getåret 1990/91 beräknats 1 milj.kr. Jag föreslår att medel för svensk
medverkan i EGs cancerprogram i fortsättningen beräknas under före-
varande anslag. Därvid bör 1 milj.kr. tas upp som en särskild anslagspost
till regeringens disposition.

Allergiutredningen har föreslagit inrättandet av ett Allergicentrum (SOU
1989:76). Verksamheten avses drivas som en stiftelse. En expertgrupp för
allergiförebyggande arbete avses knytas till stiftelsen. Allergicentrum,
som skall ha ett eget kansli, skall ägna sig åt information, utbildning och
forskning samt åt att initiera samarbete mellan kommuner, landsting,
lokala allergikommittér, myndigheter, departement, branscher och fors-
kare m.fl. Ett Allergicentrum är ett viktigt led i folkhälsoarbetet. Staten
bör i inledningsskedet skjuta till 1 milj.kr. såsom ett engångsvis lämnat
startbidrag. Beloppet bör tas upp som en särskild anslagspost till rege-
ringens förfogande.

Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 till
4 512 682 000 kr. Av detta anslag föreslås riksförsäkringsverket dis-
ponera 4 300 000 000 kr. som statsbidrag till den allmänna sjukvårdser-
sättningen. Socialstyrelsen föreslås disponera dels 178 682 000 kr. till det
särskilda bidraget till den psykiatriska vården, vissa pensionskostnader
och provinsialläkarpensioner, dels 30 000 000 kr. för övergångsbidrag
enligt uppgörelsen om ändrat huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset
i Uppsala. Som jag nämnt bör regeringen få disponera sammanlagt
4 000 000 kr. till olika insatser.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till allmän sjukvård m.m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 4 512 682 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

117

E 17. Specialistutbildning av läkare m.m.

1989/90	Utgift	39 459 855 Reservation
1990/91	Anslag	37 089 000
1991/92	Förslag	30 042 000

901 817

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Från anslaget bekostas olika utbildnings- och informationsinsatser som
socialstyrelsen svarar för. Dessa avser i huvudsak vidareutbildning av
läkare till specialistkompetens, viss specialistutbildning av tandläkare,
viss efterutbildning av läkare m.fl., kompletteringsutbildning för hälso-
och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning samt konferenser m.m.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen anför i sin anslagsframställning bl.a. följande.

På grundval av betänkandet (SOU 1987:53) Kompetensutvecklingen
efter läkarexamen jämte huvudbilaga (SOU 1987:54) Målbeskrivningar,
har regeringen lagt fram förslag i proposition (1988/89:138) om riktlinjer
förspecialiseringstjänstgöring för läkare m.m. (1988/89:SoU9, rskr. 16).
Styrelsen framhåller att ett nytt utbildningssystem, som utgår från mål-
beskrivningar för respektive specialitet, avses bli infört fr.o.m. år 1992.

Socialstyrelsen har i uppdrag att före den 31 mars 1991 komma in med
förslag till specialitetsförteckning, målbeskrivning för allmäntjänst-
göringen samt målbeskrivningar för olika specialiteter. Nuvarande utbild-
ningssystem med tidsbestämda utbildningsavsnitt avses bli ersatt av en
målrelaterad utbildning med stor flexibilitet och variation i uppläggning-
en. Systemet med FV-block för specialistutbildningen avskaffas därvid.

Socialstyrelsen skall svara för en övergripande planering och admini-
stration av specialistkompetenskurser (SK-kurser). Kurserna skall förläg-
gas till de högskolor som har läkarutbildning.

Allmäntjänstgöringen skall avslutas med ett sammanhållet AT-prov i
slutet av tjänstgöringsperioden. Provet avses bli utarbetat och genomfört
av högskolemyndigheterna. Socialstyrelsens ansvar för AT-prov skall
därmed upphöra. I avvaktan på beslut om överförandet av verksamheten
till högskolan beräknar socialstyrelsen emellertid medel till AT-prov för
nästa budgetår.

Antalet årligen avlagda examina for läkare beräknas uppgå till omkring
720 för budgetåret 1991/92. Härtill kommer ca 200 läkare med utländska
examina.

Socialstyrelsen redovisar att styrelsen föreslagit att regeringens hälso-
och sjukvårdsberedning skall i sitt läkarfördelningsprogram ta upp 990
block för fortsatt vidareutbildning för år 1991. Ett blockförordnande for
läkare under vidareutbildning omfattar alla de tjänstgöringsavsnitt som
behövs för att läkaren skall uppnå specialistkompetens. Som nämnts skall
systemet med FV-block upphöra med utgången av år 1991. Enligt gällan-
de vidareutbildningsbestämmelser krävs för specialistkompetens, förutom
praktisk läkartjänstgöring, att sex kurser genomgås.

Socialstyrelsen anser att det för budgetåret 1991/92 bör, för att behovet

118

skall tillgodoses, anordnas ca 260 specialistutbildningskurser för läkare
om vardera en vecka med i genomsnitt 25 deltagare i vaije kurs. Vaije
kurs beräknas kosta ca 105 000 kr. Hänsyn har därvid tagits till att trak-
tamente inte längre betalas ut till kursdeltagarna, vilket minskar kost-
naden för bidragen till dessa med omkring en tredjedel. Socialstyrelsen
beräknar kostnaden för 260 kurser till 30 030 000 kr., sedan också viss
uppräkning för förväntad pris- och lönestegring har gjorts.

För vidareutbildningen av läkare till specialistkompetens under bud-
getåret 1991/92 beräknar socialstyrelsen för omkostnader 370 000 kr., för
prov under allmäntjänstgöringen 1 500 000 kr. och för sekretariat hos
regionkommittéerna 900 000 kr. Administrationen av olika kurser kom-
mer emellertid sannolikt att överföras till högskolorna från de regionala
sekretariaten i den nya specialistutbildningen.

Antalet s.k. AT-prov i en centralt utformad kunskapskontroll, som skall
avsluta allmäntjänstgöringen (AT) för tandläkare, beräknas under bud-
getåret 1991/92 bli ca 235. Anordnandet av provet och material till det
m.m. beräknas kosta 335 000 kr. Om ansvaret för dessa AT-prov över-
förs till annan huvudman bör medlen emellertid omfördelas.

Det sammanlagda medelsbehovet för vidareutbildning av läkare och
tandläkare beräknar socialstyrelsen alltså till 35 135 000 kr.

Till efterutbildningskurser för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. beräk-
nar socialstyrelsen att 1 152 000 kr. erfordras.

Kurser m.m. för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning
syftar till att skapa förutsättningar för hälso- och sjukvårdspersonal med
utländsk utbildning att utöva olika vårdyrken i Sverige. Till detta ändamål
föreslås 4 405 000 kr.

Genom konferenser och seminarier kan socialstyrelsen bidra till att
sprida kunskaper och erfarenheter, samtidigt som styrelsen får tillfälle att
följa utvecklingen inom vårdområdet. Verksamheten är ett betydelsefullt
led i styrelsens tillsyn och planering. Styrelsen föreslår att 2 000 000 kr.
anvisas för detta ändamål.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
1. Vidareutbildning av läkare (därav kostnader för	30 074 000	- 7 322 000
systematisk undervis- ning med kunskapsprov)	(27 320 000)	(- 6 065 000)

2. Efterutbildningskurser
för hälso- och sjukvårds-

personal m.fl.	2 728 000	- 858 000
3. Kurser m.m. för hälso-
och sjukvårdspersonal
med utländsk utbildning	3 614 000	+ 1 079 000
4. Konferenser m.m.	673 000	+ 54 000
Summa	37 089 000	- 7 047 000

119

Föredragandens överväganden

Ett nytt utbildningssystem för specialistutbildningen av läkare skall in-
föras den 1 januari 1992.

Socialstyrelsen har i uppdrag att före den 31 mars 1991 komma in med
förslag till specialitetsförteckning, målbeskrivning för allmäntjänstgöring-
en samt målbeskrivningar för olika specialiteter. Under år 1991 kommer
emellertid att gälla hittillsvarande ordning för specialistutbildningen av
läkare. Även fr.o.m. år 1992 skall socialstyrelsen anordna kurser för
specialistkompetens för läkare.

Rese- och traktamentsersättningarna till kursdeltagarna har begränsats
genom en avtrappning. Den innebär att ersättningarna under innevarande
budgetår har minskats med en tredjedel av vad som skulle ha utgått med
ett oförändrat ersättningssystem. Ersättningarna bör kunna minskas med
ytterligare en tredjedel under andra halvåret 1991 för att sedan helt upp-
höra fr.o.m. den 1 januari 1992.

Jag räknar med att socialstyrelsen bör kunna anordna sammanlagt ca
260 kurser under nästa budgetår för läkare, som genomgår utbildning till
specialistkompetens, inom ramen för de medel som jag beräknar för
ändamålet.

När det däremot gäller anordnandet av prov under läkarnas och tand-
läkarnas allmäntjänstgöring är - som jag redan nämnt vid behandlingen
av anslaget E 1. Socialstyrelsen - avsikten att universitets- och högskole-
ämbetet (UHÄ) skall organisera dessa kunskapsprov fr.o.m. budgetåret
1991/92. Medel för dessa prov, för vilka 1 478 000 kr. beräknats för
budgetåret 1990/91 under förevarande anslag, kommer att i stället beräk-
nas fr.o.m. nästa budgetår under utbildningsdepartementets huvudtitel
under reservationsanslaget D 7. Utbildning för vårdyrken. Medlen skall
disponeras för ändamålet av universitets- och högskoleämbetet. Vid min
medelsberäkning under förevarande anslag tar jag därför inte upp medel
för ändamålet. Jag har i denna fråga samrått med utbildningsministern.

Socialstyrelsen har redovisat ett förslag om efterutbildningskurser för
hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. Styrelsen föreslår bl.a. att vissa kurser
inom medicinska ämnen för specialistutbildning för tandläkare anordnas.
Jag beräknar medel i överensstämmelse med socialstyrelsens förslag. Jag
beräknar vidare härutöver 500 000 kr. under anslagsposten till sådan
utbildning inom hälso- och sjukvården som regeringen finner vara särskilt
angelägen. Dessa medel bör stå till regeringens disposition.

Hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk vårdutbildning bör ges
möjlighet att utöva sitt yrke i Sverige. Förutsättningen för detta är dock
att erforderliga kurser anordnas för denna personal med inslag av kompe-
tenshöjande åtgärder och kunskapsprövning. Jag godtar socialstyrelsens
förslag i denna del och räknar upp anslagsposten för ändamålet med
1 079 000 kr., inberäknat pris- och löneomräkning.

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att anslaget tas upp
med 30 042 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

120

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Specialistutbildningav läkare m.m. förbudgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 30 042 000 kr.

E 18. Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och
sjukvård i krig

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anfört (bil. 6) att
han avser att i februari 1991 föreslå regeringen att besluta att lägga fram
en särskild försvarsproposition. I samband därmed kommer anslagsfrågor
för den civila hälso- och sjukvården i krig av totalförsvarskaraktär att tas
upp till behandling.

Jag föreslår att anslaget i avvaktan härpå förs upp med ett oförändrat
belopp av 62 790 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Beredskaps-
lagring och utbildningm.m. för hälso- och sjukvård i krig för bud-
getåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 62 790 000 kr.

E 19. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.

Med hänvisning till vad jag nyss anfört under föregående anslag E 18.
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig
förordar jag att anslaget tas upp med ett oförändrat belopp av
67 210 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Driftkostnader
för beredskapslagring m.m. for budgetåret 1991/92 beräkna ett
förslagsanslag på 67 210 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

121

F. Omsorg om barn och ungdom

Barnomsorg

Barnomsorgen omfattar verksamhet för bam i åldern 0-12 år. Den bedrivs
i form av daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritids-
hem och öppen fritidsverksamhet. Barnomsorgen är en kommunal uppgift.

Barnomsorgens uppgift är att genom pedagogisk gruppverksamhet ge
barnen stöd och stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella
utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor. Den är också viktig för för-
äldrarnas möjligheter att förena förvärvsarbete eller studier med vård och
ansvar för bam.

Barnomsorgen skall finansieras solidariskt så att alla bam, oavsett
föräldrarnas inkomst, kan efterfråga plats i omsorgen, den skall styras
demokratiskt så att verksamheten planeras för alla bam och fördelas efter
behov så att också bam med behov av särskilt stöd kan ges lika rätt till
omsorg. Mot denna bakgrund kommer barnomsorgen att prioriteras även
i framtiden och nya vägar prövas bl.a. för en flexiblare resursanvändning
och större valfrihet.

Det är nödvändigt att utveckla och uppvärdera arbetet i barnomsorgen.
Genom att decentralisera ansvar och befogenheter och genom att satsa på
fortbildning och annan personalutveckling kan verksamheten ges ett bra
innehåll och hög status.

Med familjepolitiken, där barnens rätt till barnomsorg är en viktig del,
blir det möjligt för nästa generation medborgare att utvecklas efter sina
egna förutsättningar, att känna respekt för sina medmänniskor och att växa
i harmoni. I detta syfte bör också samverkan mellan barnomsorg och skola
stegvis utvecklas.

Riksdagen har år 1985 fattat ett principbeslut om att alla bam över 1 1/2
års ålder senast år 1991 skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet.

Bam till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall erbjudas plats
i kommunalt eller annat statsbidragsberättigat daghem eller familjedaghem.
Bam som är i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande skall
erbjudas möjlighet att deltaga i öppen förskola eller fa plats i deltidsgrupp.

Förutsättningarna för att nå målet om en förskola för alla bam senast år
1991 har förändrats efter det att beslutet togs. I propositionen om en
förskola för alla bam (prop. 1984/85:209) uppskattades det återstående
utbyggnadsbehovet till ca 55 000 nya platser i daghem och familjedaghem.
Av diagram 1 framgår att de prognoser om barnafödande, som var under-
lag för de beräkningar som gjordes i samband med propositionsarbetet,
innebar en kraftig underskattning. Fram t.o.m. utgången av år 1990 har
det fötts närmare 90 000 fler bam än vad som beräknades. Samtidigt har
det tillkommit fler bam i förskoleåldern än beräknat som en följd av en
oväntat hög invandring.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

122

Diagram 1. Antal födda barn åren 1983-1990 jämfört med SCBs prognos 1983 Prop. 1990/91:100
Bil. 7

En annan faktor som har påverkat behovet av barnomsorg är kvinnornas
förändrade förvärvsmönster. Andelen kvinnor i arbetskraften har i stort
sett utvecklats i enlighet med de antaganden som tidigare gjorts. Vad som
däremot inte kunde förutses var att kvinnor med förskolebarn skulle
förlänga sina arbetstider i den omfatting som har skett. Av diagram 2 kan
man utläsa att antalet förskolebarn med förvärvsarbetande mödrar som
normalt arbetar heltid har ökat med ca 100 000 mellan åren 1980 och

1990. Antalet bam med mödrar som arbetar lång deltid (26-34 tim/vecka)
har under samma period ökat lika mycket, medan antalet bam med en mor
som inte alls förvärvsarbetar har minskat med närmare 175 000.

123

Diagram 2. Antal barn 0-6 år fördelade efter moderns arbetstid (för föräldra- Prop. 1990/91:100
lediga den arbetstid som gällde före ledigheten). År 1980 och 1990 Bil. 7

Källa: Barnomsorgs un dera ökningarna
1980 och 1990

En tredje faktor som påverkat efterfrågan på kommunal barnomsorg är
att antalet bam hos privata dagmammor och bam som tas omhand av en
mormor eller farmor har minskat med drygt 100 000 under samma tids-
period (se diagram 3.)

Diagram 3. Barn i åldern 0-6 år fördelade efter tillsynsform år 1980 och 1990

Modern som
dagbarnvSrdare
Privat betald
tillsyn

Annan privat
tillsyn

Enbart
deltidsgrupp
Kommunala
daghem
Alternativa
daghem

Familjedaghem

1000-tal

Källa: Barnomsorgsundersökningarna 1980 och 1990

124

Under de senaste åren har det skett en kraftig utbyggnad av den kommu-
nala barnomsorgen. Mellan åren 1980 och 1989 ökade antalet bam i
daghem, fritidshem och familjedaghem med ca 206 000 eller närmare 70
%. Antalet öppna förskolor ökar, medan antalet bam i deltidsgrupp
minskar något i takt med att daghemmen byggs ut. Av diagram 4 framgår
att i böljan av år 1990 fick 86 % av samtliga bam i åldern 18 månader
t.o.m. sex år, del av den kommunala barnomsorgen i någon form.

Diagram 4. Barn i åldern 18 månader — 6 år fördelade efter barnoinsorgsform
år 1990. Procent

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Kommunalt daghem 39%
■ Alternativt daghem 2%

[3 Familjedaghem 19%

E3 Deltidsgrupp* 9%

EU Öppen förskola* 18%

□ Annan 14%

♦ Avser endast bam utan
annan kommunal barnomsorg

K»ii»- Bamomsorgsundersökningen 1990

Av bamomsorgsundersökningen år 1990 framgår att det i januari månad
stod 62 600 bam i kö till kommunal barnomsorg, varav närmare hälften
var under 18 månader. Bamomsorgsundersökningen visar också att för
85 % av de bam som står i kö önskas plats i kommunalt daghem, 8 % i
familjedaghem och 7 % i alternativt daghem. I kö för plats i alternativ
barnomsorg fanns ca 4 700 bam.

Antalet bam i kö till kommunal barnomsorg fördelar sig efter ålder
enligt nedanstående tabell.

Ålder	Antal barn totalt	i kö	Procent i kö
6 år	94 300	2 600	3
5 år	93 121	2 900	3
4 år	101 000	4 900	5
3 år	103 200	6 200	6
2 år	106 500	8 900	8
18-23 mån	59 900	8 300	14
12-17 mån	51 400	14 300	28
3-11 mån	89 500	14 600	16
Totalt	699 000	62 600	9

Källa: Bamomsorgsundersökningen 1990.

125

Prop. 1990/91:100

Följande sammanställning visar utvecklingen av antalet barn i daghem, familje- Bil. 7
daghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1960 till år 1991.

År (31 dec.)	daghem	Antal barn
		familjedaghem		fritids- hem	sammanlagi antal barn	: antal barn i delt.gr
		0-6 år	7-12 år	fritids- hem	sammanlagi antal barn	: antal barn i delt.gr
1960	10 300	4 000		2 400	16 700	38 400
1970	33 000	32 000		6 500	71 500	82 900
1980	129 100	90 200	35 300	48 800	303 400	104 700
1985	184 400	113 500	48 900	73 800	420 600	78 000
1989	231 500	117 300	51 400	109 100	509 300	67 000
1990;	258 500	116 100	47 400	117 700	539 700	67 000
1991'	279 500	116 100	47 400	126 700	569 700	67 000

1 Uppskattat

Enligt gällande statsbidragssystem utgår statsbidrag per vaije femtontal
barn som är inskrivna i daghem, fritidshem eller deltidsgrupp. Bidrag
utgår också för öppen förskola. Statsbidrag till familjedaghem utgår per
inskrivet bam. I statsbidraget till daghem och fritidshem har inräknats dels
ett belopp för insatser för bam med behov av särskilt stöd, dels ett belopp
för fortbildningsinsatser för personalen inom barnomsorgen.

Statsbidrag lämnas till kommunerna även för alternativa daghem och
fritidshem under vissa förutsättningar.

Statsbidraget till barnomsorgen finansieras över statsbudgeten som
tillförs en särskild socialavgift från arbetsgivare och egenföretagare.
Avgiften uppgår till 2,2 % av avgiftsunderlaget.

I det följande kommer att föreslås att statsbidraget till hemspråksträning
i förskolan görs om till ett mer generellt stöd till invandrar- och flykting-
barn i förskolan.

För att skapa fler alternativ och underlätta utbyggnaden av barnomsorgen
har rätten till statsbidrag utvidgats. Enligt vad riksdagen har godkänt
(prop. 1990/91:38, SoU8, rskr. 49) skall från den 1 januari 1991 stats-
bidrag lämnas till daghem och fritidshem som ägs och drivs av personal
(personalkooperativ) under vissa förutsättningar. I det följande kommer
vidare att föreslås att statsbidrag skall lämnas också till daghem och
fritidshem som drivs av svenska kyrkan.

Regeringen tillsatte i mars 1990 en aktionsgrupp med uppgift att i nära
samarbete med kommunerna inventera möjliga åtgärder för att snabbt
bygga ut och förbättra situationen i barnomsorgen samt att överväga
möjligheterna att införa en lagstadgad rätt till plats i barnomsorgen för alla
bam. Aktionsgruppen har avslutat sitt arbete och redovisar i sin rapport
(SOU 1990:80) Förskola för alla bam 1991 - hur blir det? olika åtgärder
som kan underlätta utbyggnaden i kommunerna. Rapporten remissbehand-
las för närvarande.

Inom utbildningsdepartementet pågår, i samverkan med socialdeparte-
mentet, en utredning för att utveckla samverkan mellan skola och skol-
barnsomsorg. Kommitténs slutbetänkande väntas före sommaren 1991.

126

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har haft till uppgift att kartlägga Prop. 1990/91:100
praktiska och planeringsmässiga hinder för bamomsorgsutbyggnaden. Bil. 7
Kartläggningen har bl.a. omfattat om det finns statliga regler som kan
utgöra hinder för en fullt utbyggd barnomsorg. I gruppens arbete har
därvid särskilt uppmärksammats tillämpningen av plan- och bygglagen
(1987:10), arbetsmiljölagen (1977:1160) och livsmedelslagen (1971:511).
Arbetsgruppen har konstaterat att den aktuella lagstiftningen inte innebär
hinder för utbyggnaden av barnomsorgen. Lagstiftningen och de före-
skrifter som meddelas med stöd av denna innehåller oftast funktionskrav
som preciseras vid tillämpningen i särskilda fall. Det är i stället så att en
god arbetsmiljö, en god livsmedels- och hygienstandard m.m. är en
förutsättning för en bra bamomsorgsverksamhet. De krav som ställs på
arbetsförhållandena gagnar effektivitet i verksamheten och ger möjligheter
att rekrytera och behålla personalen, den viktigaste resursen vid bamom-
sorgsutbyggnaden.

Arbetsgruppen har i sitt arbete inhämtat synpunkter från olika företrädare
för kommuner, från bamomsorgspersonal och från centrala och regionala
statliga myndigheter. Det har därvid framkommit att det ofta kan uppstå
oklarheter om kravens innebörd i enskilda fall. Naturligtvis kan också
olika bedömningar göras av vilka faktiska åtgärder som måste vidtas för
att uppnå ett visst resultat. Av antalet överklaganden, t.ex. när det gäller
beslut enligt arbetsmiljölagen, att döma accepteras emellertid oftast de
enskilda myndighetsbeslut som fattas.

Arbetsgruppen har också kunnat konstatera att det ofta kan föreligga
skilda bedömningar och prioriteringar från olika organ inom samma
kommun när det gäller de frågor som regleras i den berörda lagstiftningen
och att sådana skiljaktigheter kan ha större betydelse än den statliga tillsyn
som kommunen utsätts för. Kommunen har genom sina specialreglerade
nämnder också en egen myndighetsroll vid tillämpningen av lagstiftningen.

En slutsats av arbetsgruppens arbete blir att svårigheterna att hitta bra
och rationella lösningar vid bamomsorgsutbyggnaden, med beaktande av
de olika krav som ställs, bl.a. beror på en bristande dialog eller ett bris-
tande förtroende mellan kommunen och de aktuella statliga myndigheterna.
En förbättring i dessa avseenden kan bl.a. åstadkommas genom en bättre
dialog i beredningen av ärendena med beaktande av kommunernas be-
slutsorganisation. Det är också viktigt att personalen och deras represen-
tanter på ett tidigt stadium får delta i planeringen av nya daghem och
förskolor och i myndighetsdialogen. En annan slutsats är att ett bra sätt
att åstadkomma förändringar är att visa på konkreta goda exempel på
lösningar.

I aktionsgruppens för barnomsorg betänkande redovisas exempel från
olika delar av landet på hur bamomsorgsverksamheten kan förenklas och
rationaliseras. Inom socialdepartementet planeras att under februari -
mars 1991 tillsammans med Svenska kommunförbundet anordna konferen-
ser där bl.a. effektiviseringen av barnomsorgen skall diskuteras och där
olika exempel på bra och billiga lösningar skall presenteras. I det samman-
hanget kommer också arbetsgruppens erfarenheter att tas tillvara.

127

Med utgångspunkt i arbetsgruppens arbete räknar jag vidare med att Prop. 1990/91:100
senare föreslå regeringen att i proposition lägga fram förslag om att Bil. 7
kommunerna skall överta länsstyrelsernas nuvarande uppgift att enligt 69 §
socialtjänstlagen pröva frågor om tillstånd att inrätta enskilda hem för
vård eller boende som avses användas för daghems- och fritidshemsända-
mål. En försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning har redan
inletts med stöd av en särskild lag inom ramen för frikommunförsöket.

Regeringen har tidigare uppdragit åt socialstyrelsen att utarbeta ett
särskilt informationsmaterial om vilka regler och villkor som gäller när
man startar alternativa daghem och fritidshem. Arbetet kommer att redovi-
sas under våren 1991.

I samband med behandlingen av propositionen (1984/85:209, SoU
1985/86:5, rskr. 27) om förskola för alla bam slog riksdagen fast vissa
grundläggande principer för verksamheten i förskolor (daghem, deltids-
grupp och öppen förskola) och familjedaghem. Socialstyrelsen har på
grundval av riksdagens beslut utarbetat ett pedagogiskt program för
förskolan. Socialstyrelsen har under år 1990 också presenterat ett
kompletterande material till det pedagogiska programmet för förskolan för
de äldre förskolebarnen.

Gemensamt ansvar för barnomsorg och skola - flexibel skolstart

Regeringen har i skrivelse till riksdagen (1990:50) redovisat det pågående
arbetet vad gäller ett gemensamt måldokument för barnomsorg och skola,
samverkan mellan barnomsorg och skola och flexibel skolstartsålder.
Arbetet sker i utbildningsdepartementet i nära samarbete med socialdepar-
tementet.

Gemensamt måldokument för barnomsorg och skola

Barnomsorgens utbyggnad betyder att allt fler bam har erfarenhet av
pedagogisk verksamhet och organiserad social samvaro när de böljar
skolan. Förutsättningarna att se barnomsorg och skola ur ett pedagogiskt
helhetsperspektiv har därmed ökat.

Det finns pedagogiska och utvecklingsmässiga argument för att ha ett
samlat pedagogiskt måldokument för förskola, grundskola och skolbarns-
omsorg. Vid en granskning av de dokument som nu styr respektive
verksamhetsform är det också tydligt att bärande principer som helhetssy-
nen på barnets utveckling, synen på demokratiska principer och människo-
syn är desamma.

I ett gemensamt måldokument är det angeläget att lyfta fram hur skola
och barnomsorg kan stödja varandra. Många av de teman, vardagssituatio-
ner och aktiviteter som förekommer i förskolan är utmärkta miljöer för
att utveckla barnens kunskaper, färdigheter och förståelse av omvärlden.
Denna kunskapsutveckling och de tillfällen som barnen bör få till reflek-
tion, tanke- och färdighetsutveckling är att betrakta som en inledande
undervisning.

128

Statsrådet Persson avser att senare under året föreslå regeringen att
påbörja arbetet med att ta fram en ny läroplan för grundskolan. I detta
sammanhang bör också frågan om ett gemensamt måldokument för bar-
nomsorg och skola behandlas.

Samverkan barnomsorg och skola

De senaste decennierna har inneburit en stegvis ökad samverkan mellan
förskola, skola och skolbarnsomsorg. En ökad kunskap om och insikt i
barns behov och vilka förutsättningar som är viktiga för barnets utveckling
har lett till att ansträngningarna ökat när det gäller att finna de praktiska
och organisatoriska formerna for en samverkan.

De övergripande målen för samhällets verksamhet för bam och ungdom
är desamma från tidig förskoleålder till avslutad grundskola. En nödvändig
förutsättning för att samhället skall kunna bedriva en bra verksamhet för
bam och ungdomar är att berörda grupper samverkar. Samtidigt som an-
svaret för skolområdet decentraliseras till kommunal nivå i samma ut-
sträckning som sedan länge varit fallet inom förskoleområdet måste
motiven för en samordning i första hand sökas i vad som är bäst för
barnen.

Med en fullt utbyggd barnomsorg har vi en av samhället driven social
och pedagogisk verksamhet som når alla bam i åldrama 1,5 till 16 år,
vartill kommer det kommunala uppföljningsansvaret som sträcker sig till
dess eleven fyllt 18 år. Hur samhället utformar denna verksamhet är av
stor betydelse för dessa bam och ungdomar. Genom forskning vet vi t.ex.
att barnens språkliga utveckling grundläggs mycket tidigt och att denna
utveckling är av avgörande betydelse för barnets möjlighet att i skolan
tillägna sig kunskaper och färdigheter. Likaså vet vi att barnets intellektu-
ella utveckling är beroende av att bamet far stöd och stimulans i sin
kreativa, sociala och känslomässiga utveckling.

Gemensam lokal organisation för skola och barnomsorg

De krav på helhetssyn som ställs på barnens pedagogiska och sociala ut-
veckling talar nu för att föra samman barnomsorg och skola i en gemen-
sam lokal organisation. Starka pedagogiska och sociala skäl talar således
för att låta dem växa samman.

Inom skolområdet har redan fattats beslut som underlättar en samordning
av de två områdena inom en gemensam organisation. Flera av de hinder
som tidigare angetts för en i och för sig önskad samordning är nu undan-
röjda. Riksdagen har beslutat att kommunen får ett helt och odelat arbets-
givaransvar för all personal i skolan (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58).
Därmed har kommunen det fulla arbetsgivaransvaret för all berörd perso-
nal.

Genom det nyligen fattade riksdagsbeslutet får kommunerna frihet att
organisera och administrera skolverksamheten och använda de tillgängliga
resurserna på det för skolan och skolans uppgifter mest effektiva sättet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

129

9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Riksdagen har vidare nyligen (SoU9, rskr. 97) beslutat om en ändring Prop. 1990/91:100
i socialtjänstlagen som innebär att det i fortsättningen skall stå kommuner- Bil. 7
na fritt att utforma sin nämndorganisation på det sätt som passar de lokala
förhållandena. Även detta kan underlätta samordningen mellan barnomsorg
och skola.

Nu nämnda beslut öppnar möjligheterna till en gemensam lokal organisa-
tion för barnomsorg och skola vilket betyder att kommunerna kan planera,
organisera och administrera hela området i ett sammanhang. Det ger en
ökad flexibilitet och därmed ökade förutsättningar för ett effektivare
resursutnyttjande. Det är dock angeläget att framhålla att motiven för en
samordning i första hand måste vara att höja kvaliteten på verksamheten.
Utgångspunkten måste vara barnets behov och kvalitetsaspekten måste
vara starkt framträdande.

Flexibel skolstart

Statsrådet Persson kommer senare att föreslå regeringen att barns skolstart
görs flexibel på så sätt att vårdnadshavaren får avgöra om bamet skall
börja skolan det år då bamet fyller sex år eller påföljande år. Utbildningen
i grundskolan skall dock normalt vara nioårig.

Alla bam skall ha rätt att bötja sin skolgång det år de fyller sex år.
Böljar de inte sin skolgång då, skall de påböija den när skolplikten inträ-
der, dvs. höstterminen påföljande år. Det bör ytterst ankomma på barnets
vårdare att avgöra om bamet är moget för den utbildning som skolväsen-
det kan erbjuda. Föreskrifter om skolmognad som villkor för att få påböija
sin skolgång bör därför slopas.

Den flexibla skolstarten ökar valfriheten för föräldrar och elever inom
skolområdet. En bättre samverkan mellan barnomsorgen och skolan
avdramatiserar själva skolstarten och leder till att det blir lättare för
föräldrarna att välja att deras bam böljar skolan vid sex års ålder. En
sådan utveckling kommer att få ekonomiska konsekvenser som i ett
samhällsekonomiskt perspektiv måste uppfattas som betydande. Reformen
kommer bl.a. att underlätta genomförandet av den fulla behovstäckningen
inom barnomsorgen.

På längre sikt blir de samhällsekonomiska konsekvenserna än mer gynn-
samma. En sänkning av skolstartsåldem till sex år medför att ungdomarna
kan lämna ungdomsskolan, dvs. normalt efter avslutad gymnasieskola, ett
år tidigare än de gör idag. I ett läge där bedömningen på lång sikt är att
landets arbetskraftstillgång i stort kommer att vara fullt utnyttjad kan ett
tillskott av en åldersklass till arbetsmarknaden få mycket positiva effekter
för ekonomisk tillväxt och utveckling. Även om samtliga linjer i gym-
nasieskolan blir treåriga, kvarstår en betydande del av de positiva effekter-
na för arbetsmarknaden. Dessa förstärks dessutom genom den kvalitets-
höjning av utbildningen som gymnasiereformen innebär.

130

Fortbildning Prop. 1990/91:100

Bil 7

En kontinuerlig fortbildning för personalen inom barnomsorgen är inte
bara ett sätt att utveckla den enskilde individen eller verksamheten. Fort-
bildningen har också stor betydelse för att klargöra och utveckla verksam-
hetens mål och innehåll samt att skapa trivsel, omväxling och förnyelse
i arbetet. Riksdagen har hemställt hos regeringen om en uppföljning av
kommunernas användning av de särskilda fortbildningsmedel som avdelats
inom statsbidragets ram och vilka åtgärder som erfordras (1988/89: SoU 18,
rskr. 166).

Som en följd av detta har Svenska kommunförbundet erhållit medel för
ett projekt om personalutveckling inom barnomsorgen. Den första delen
i projektet har bestått i en kartläggning av fortbildnings- och personal-
utvecklingsinsatserna i kommunerna. Denna visar bl.a. att av kommuner
med över 200 000 invånare erbjuder ca 50 % personalen mer än 30
timmars fortbildning. Av kommuner med 75 000 - 200 000 invånare
erbjuder ca 25 % personalen mer än 30 timmars fortbildning. Av kommu-
ner med 25 000 - 75 000 invånare erbjuder ca 50 % personalen mer än
30 timmars fortbildning, undantaget dagbamvårdama. Av kommuner med
färre än 25 000 invånare erbjuder 37 % personalen mer än 30 timmars
fortbildning.

Vid en jämförelse med en undersökning som gjordes år 1985 på social-
styrelsens uppdrag, visar det sig att fortbildningens omfattning inte har
ökat nämnvärt under de senaste fem åren. Personalgrupper som var
eftersatta då, är också eftersatta nu. Fortfarande är det bara cirka hälften
av landets kommuner som ger sin bamomsorgspersonal minst 30 timmars
fortbildning om året. I planerna för 90-talet har dock många kommuner
uttalade ambitioner att öka omfattningen av fortbildningen.

Projektets andra del består av regionala konferenser som kommer att
genomföras av Svenska kommunförbundet i samarbete med socialdeparte-
mentet. Konferenserna är upptakt till det fortsatta arbetet - lokalt och
regionalt - med att stimulera erfarenhetsutbyte, samarbete och nytänkan-
de inom barnomsorgens fortbildning och personalutveckling. Projektet
beräknas vara avslutat den 1 juni 1991.

Barn- och ungdomskultur

I samarbete med företrädare för utbildningsdepartementet och civildeparte-
mentet har inom socialdepartementet utarbetats ett gemensamt bam- och
ungdomskulturprogram, vars tema är barns och ungdomars skapande verk-
samhet. Syftet är att ge mer plats för bam och ungdomar inom alla kultur-
verksamheter. Programmet skall inspirera och underlätta för dem som i
sitt dagliga arbete har hand om bam och ungdomar. Det tar upp några
områden som kommer att ges särskild uppmärksamhet under den närmaste
treårsperioden.

Socialdepartementet kommer att stödja utvecklingsprojekt som syftar till
att bygga upp ett samarbete och en kompetens på bamkulturområdet för

131

personalen inom förskolan. Områden som särskilt kommer att prioriteras Prop. 1990/91:100
är utvecklingen av bamkulturcentra, forskning och utvecklingsarbete om Bil. 7
barns lek samt utvecklingen av ett internationellt kontaktnät på barnkultur-
området.

Barnkonventionen

FNs konvention om barnets rättigheter, som antogs den 20 november

1989, har efter riksdagens godkännande ratificerats av Sverige den 29 juni

1990. Konventionen trädde för svenskt vidkommande i kraft den 2 septem-
ber 1990. Hittills har konventionen ratificerats av totalt 63 stater.

För att kontrollera efterlevnaden av konventionen skall FN tillsätta en
särskild kommitté. Sverige har till ledamot i kommittén föreslagit general-
sekreteraren i Svenska Rädda Barnen, Thomas Hammarberg. Val till
kommittén äger rum den 27 februari 1991.

Regeringen beslutade den 15 februari 1990 att från allmänna arvsfonden
anvisa 10 milj.kr. per år under en treårsperiod för att bl.a. ge frivilligor-
ganisationema möjlighet att sprida kunskap om barnkonventionen. Av det
första årets anslag har hittills ca 7,5 milj.kr. fördelats för olika sådana
ändamål.

Regeringen har vidare den 20 december 1990 beslutat tillkalla en särskild
utredningsman för att i enlighet med riksdagens hemställan
(1989/90:SoU17, rskr. 172) utreda de närmare förutsättningarna för och
behovet av en statligt utsedd barnombudsman. Utredningen skall avse
arbetsuppgifternas innehåll, de organisatoriska formerna samt de finan-
siella förutsättningarna (dir. 1990:80).

I anslutning till öppnandet av FNs generalförsamlings höstsession 1990
hölls på bl.a. svenskt initiativ ett toppmöte om bamens villkor. Vid topp-
mötet deltog fler stats- och regeringschefer än som någonsin tidigare varit
samlade. Bamtoppmötet antog en deklaration och en handlingsplan för
barns överlevnad och utveckling under 1990-talet. Avsikten är att vaije
land under år 1991 formulerar en plan för att uppnå de av toppmötet
antagna målsättningarna.

F 1. Bidrag till kommunal barnomsorg

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

10 353 532 245

12 064 000 000

13 045 000 000

Statsbidrag för barnomsorg lämnas enligt förordningen (1987:860) om
statsbidrag till kommunerna för barnomsorg (ändrad senast 1990:1188)
för inskrivna bam i följande omsorgsformer och fr.o.m. år 1990 med
följande belopp.

132

Bidrag kr. Prop. 1990/91:100

per år Bil. 7

Daghem

För varje femtontal inskrivna bam

- varav för bam med behov av särskilt stöd

- varav for fortbildning av anställda i:

475 000

20 000

* daghem

* familjedaghem

* deltidsförskola/öppen förskola

Dämtöver för vaije nattöppen avdelning

Dämtöver för vaije avdelning med förlängt öppethållande

15 000

10 000

5 000

150 000

75 000

Fritidshem

För vaije femtontal inskrivna bam

- varav för öppen fritidsverksamhet

- varav för bam med behov av särskilt stöd

- varav för fortbildning av anställda i fritidshem/öppet
fritidshem

210 000

25 000

20 000

10 000

Deltidsgrupp

För vaije femtontal inskrivna bam

50 000

Öppen förskola

För vaije enhet som hålls öppen minst tre dagar per vecka

50 000

Familjedaghem

För bam inskrivna minst 7 tim./dag 18 000

För bam inskrivna mindre än 7 tim./dag 8 000

Statsbidragen till alternativa daghem och fritidshem beräknas enligt
samma regler som för kommunalt driven verksamhet. De delar som avser
insatser för bam med behov av särskilt stöd resp, fortbildning förmedlas
av kommunen till den som driver barnomsorgen endast i den mån denne
har kostnader for den verksamhet som avses.

Statsbidragen beviljas och betalas ut av socialstyrelsen. Förskott lämnas
med 75 % av statsbidraget för året före bidragsåret. Förskottet betalas ut
med en fjärdedel i vardera april, juli och oktober under bidragsåret samt
i januari året efter bidragsåret. Slutavräkning sker i april året efter
bidragsåret.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet utifrån styrelsens statistik över
utbetalda statsbidrag, kommunernas bamomsorgsplaner och SCB:s bam-
omsorgsundersökningar.

Socialstyrelsen föreslår att bidragen för fortbildningsinsatser höjs från

133

2,5 milj.kr. till 3,5 milj.kr., att medlen för utvecklings- och fömyelsearbe- Prop. 1990/91:100
te höjs från 14,5 milj.kr. till 20 milj.kr. och att 1,5 milj.kr. beviljas Bil. 7
styrelsen för granskning av statsbidraget till barnomsorgen.

Socialstyrelsen beräknar det totala medelsbehovet för statsbidragen till
barnomsorgen för budgetåret 1991/92 till 12 781 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Utbyggnaden av barnomsorgen sker i enlighet med riksdagens beslut.
Avsikten är att alla förskolebarn från ett och ett halvt års ålder ska få delta
i någon form av förskoleverksamhet. Deltagandet innebär att plats erbjuds
i daghem, familjedaghem, deltidsgrupp eller att bam erbjuds att delta i
öppen förskoleverksamhet beroende på föräldrarnas förvärvsarbete eller
studier och barnens behov.

Statsbidrag till daghem och fritidshem som drivs av svenska kyrkan

Statsbidrag för driften av daghem och fritidshem lämnas för närvarande
till kommunerna för dels den kommunala verksamheten, dels vissa alterna-
tiva dag- och fritidshemsformer. För dessa senare lämnas statsbidrag
under förutsättning att den som driver daghemmet eller fritidshemmet är
antingen en sammanslutning av föräldrar, som gemensamt tar ansvaret för
omsorgen om sina egna eller varandras baro, eller en sammanslutning som
har anknytning till en ideell organisation, erbjuder en speciell form av
pedagogik eller arbetar på liknande ideella grunder. Riksdagen har nyligen
beslutat (prop. 1990/91:38, SoU8, rskr. 49) att statsbidrag även skall
lämnas för barnomsorg i form av daghem och fritidshem som ägs och
drivs av personal (personalkooperativ). Som ytterligare förutsättningar för
statsbidrag gäller att daghemmet eller fritidshemmet är upptaget i kommu-
nens bamomsorgsplan samt uppfyller de krav som finns för motsvarande
kommunal verksamhet, dvs. verksamheten skall bedrivas fortlöpande,
barnen skall vara inskrivna och det skall finnas en överenskommelse med
föräldrarna om barnens vistelsetider. För de s.k. personalkooperativen
gäller vissa ytterligare förutsättningar för att statsbidrag skall lämnas.

Innebörden av dessa bestämmelser är bl.a. att statsbidrag kan lämnas för
av kommunen godkänd dag- och fritidshemsverksamhet som bedrivs av
t. ex. frikyrkliga församlingar. Däremot kan statsbidrag för närvarande inte
lämnas för motsvarande verksamhet om den bedrivs av församlingar
tillhörande svenska kyrkan.

Sedan länge bedriver emellertid svenska kyrkans församlingar en om-
fattande bam- och ungdomsverksamhet med stöd av kompetensbestämmel-
sen i 1 kap. 3 § andra stycket 1. församlingslagen 1988:180 (jfr prop.
1987/88:31, s. 247). Hit hör bl.a. kyrklig förskoleverksamhet och "kyr-
kans bamtimmar", som av många upplevs som ett värdefullt komplement
till den kommunala barnomsorgen. I den mån verksamheten bedrivs i
sådana former och med samma förutsättningar som gäller för motsvarande

134

verksamhet som andra ideella organisationer bedriver, kan jag inte se
något hinder för att även svenska kyrkans församlingar skulle komma i
fråga för statsbidrag till alternativ daghems- och fritidshemsverksamhet.

Jag föreslår nu att statsbidrag lämnas till kommunerna även för daghem
och fritidshem som drivs av församlingar inom svenska kyrkan. Som
förutsättning för statsbidrag skall gälla de riktlinjer som riksdagen tidigare
ställt sig bakom när det gäller alternativa former för barnomsorg genom
sammanslutningar i form av t.ex. föräldrakooperativ.

Kompletterande föreskrifter om statsbidragsvillkoren avses bli intagna
i förordningen (1987:860) om statsbidrag till kommunerna för barnom-
sorg. Föreskrifterna bör träda i kraft den 1 juli 1991, men tillämpas även
för verksamhet som bedrivs under första halvåret 1991.

Införande av statsbidrag för barnomsorg som drivs av kyrkliga försam-
lingar väcker frågan om primärkommunens formella befogenheter att ge
egna bidrag till den kyrkliga kommunen. Under förutsättning att verksam-
heten av kyrkan bedrivs som alternativ inom den kommunala barnomsor-
gen kan jag inte se några hinder för att så sker.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet och
statsrådet Wallström.

Jag har under anslaget beräknat oförändrat 2,5 milj.kr. till socialstyrel-
sen för fortbildningsinsatser. Jag har vidare beräknat oförändrat 14,5
milj.kr. för utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen samt
5 milj.kr. för initiativverksamhet inom bamomsorgsområdet. Jag har
vidare beräknat medel för en ny bamomsorgsundersökning år 1992. Det
totala anslagsbehovet beräknar jag till 13 045 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunal barnomsorg för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 13 045 000 000 kr.

F 2. Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan1

Nytt anslag (förslag) 40 000 000

1 Tidigare benämnt Bidrag till hemspråksträning för barn i förskolan.

Föredragandens överväganden

Från anslaget F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan utgår stats-
bidrag till kostnaderna för hemspråksträning för bam i förskoleåldrarna
med annat hemspråk än svenska. Under de senaste åren har antalet in-
skrivna bam i förskolan med annat hemspråk än svenska ökat med 3 000
bam per år. En bidragande orsak är att allt fler flyktingbarn kommit in
i barnomsorgen. Reglerna för statsbidrag till hemspråksträning i förskolan
har detaljstyrt stödet till invandrar- och flyktingbarn på ett sätt som kan
ha försvårat ett effektivt resursutnyttjande. Jag förordar därför en friare

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

135

resursanvändning som väntas innebära att fler invandrar- och flyktingbarn Prop. 1990/91:100
i förskolan får del av stödet, anpassat till olika behov, t.ex. hemspråksträ- Bil. 7
ning, tvåspråkig personalförstärkning, föräldrautbildning, kunskaps- och

metodutveckling.

Medlen bör inom den anvisade ramen fördelas av socialstyrelsen efter
ansökan från kommunerna och beräknas på grundval av antalet inskrivna
invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen i resp, kommun.

Jag avser att sedan riksdagen behandlat bidragsfrågan återkomma till
regeringen med förslag om nya förordningsbestämmelser avseende stats-
bidraget. De nya reglerna bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1991 och då ersätta
den nuvarande förordningen (1977:628) om statsbidrag till hemspråksträ-
ning i förskolan.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 40 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan för
budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på 40 000 000 kr.

F 3. Bammiljörådet

1989/90	Utgift	4 427 982
1990/91	Anslag	4 472 000
1991/92	Förslag	4 991 000

Bammiljörådet är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand-
lägga frågor rörande barns miljö och barns säkerhet. Instruktion för
bammiljörådet framgår av särskild förordning (1988:1127).

Bammiljörådet leds av en styrelse bestående av ordförande och tio övriga
ledamöter. I styrelsen, som utses av regeringen, ingår ledamöter med an-
knytning bl.a. till socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, konsumentverket,
plan- och bostadsverket och trafiksäkerhetsverket.

Bammiljörådets verksamhet omfattar olika samordningsprojekt inom
bamsäkerhets- och bammiljöområdet. Vidare arbetar rådet med särskild
information inom dessa områden genom skrifter, konferenser, utställ-
ningar, seminarier m.m.

Barnmiljörådet

För att på ett tillfredsställande sätt kunna svara mot de krav som ställs på
rådet anser rådet att dess löneanslag bör förstärkas. Rådet framhåller bl.a.
att bams livsvillkor har förändrats påtagligt under de senaste åren både
från bamsäkerhets- och bammiljösynpunkt. Ett ökande fysiskt våld i
samhället visar sig bl.a. genom att bamolyckoma i skolåldrarna har ändrat
karaktär. Detta ställer ökade krav på förebyggande insatser från bam-
miljörådets sida.

136

Bammiljörådet föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande:

1. Att rådet slipper genomfora en minskning på 5 % enligt huvudalterna-
tivet. Att genom produktivitets- och effektivitetsförbättringar göra be-
sparingar i denna storleksordning är inte möjligt utan att verksamheten
avsevärt påverkas negativt.

2. Medel begärs for en ny tjänst som handläggare av bammiljöfrågor
(+ 247 000 kr.), för förstärkning av informationsanslag (+ 100 000 kr.)
och för effektivisering av verksamheten genom dataanskaffning ( +
20 000 kr.).

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	11	0
Anslag
Förvaltningskostnader	3 951 000	+ 463 000
(därav lönekostnader)	(2 289 000)	(+ 325 000)
Lokalkostnader	491 000	+ 36 000
Engångsanvisning	30 000	+ 20 000
Summa	4 472 000	+ 519 000

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1991/92 delar jag i huvudsak bammiljörådets bedömning
av effekterna av en resursfördelning enligt huvudförslaget. Jag föreslår
att rådet undantas från det för statsförvaltningen generella produktivitets-
kravet på 1,5 %.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
4 991 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Barnmiljörådet för budgetåret 1991 /92 anvisa ett förslags-
anslag på 4 991 000 kr.

F 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

4 664 578

4 688 000

5 479 000

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en central
förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i
frågor rörande internationella adoptioner. Instruktion för NIA framgår av
särskild förordning (1988:1128).

Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta ett

137

yttrande från NIA om tillförlitligheten i ett förmedlingsärende när det är
fråga om adoption av utländskt bam utan medverkan av auktoriserad
organisation.

Nämnden ansvarar vidare för frågor enligt förordningen (1976:834) om
prövning av utländska beslut om adoption (ändrad 1981:674) samt frågor
om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om internatio-
nell adoptionshjälp (ändrad 1981:580 och 1984:1093). Efter ansökan och
särskild prövning kan NIA ge auktorisation till ideella organisationer som
avseratt arbeta med internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om
fördelningen av statsbidrag till sådana organisationer samt fastställer
årligen genomsnittskostnader att ligga till grund för beräkning av bidrag
vid adoption av utländska bam.

Nämnden består av elva ledamöter, som förordnas av regeringen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

NIA föreslår i sin anslagsframställning att myndigheten kompenseras för
de nedskärningar som följer av det för statsförvaltningen generella produk-
tivitetskravet på 1,5 % samt därutöver tilldelas vissa resurser. NIA före-
slår också att statsbidraget till de auktoriserade organisationerna räknas
upp med 1 milj.kr.

NIA föreslår vidare bl.a. följande:

1. Pris- och löneomräkning.

2. För bl.a. förstärkt informationsverksamhet och expenser önskas extra
medel (+ 60 000 kr.).

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	12	0
Anslag
Förvaltningskostnader	2 885 000	+ 317 000
(därav lönekostnader)	(2 142 000)	(+ 233 000)
Lokalkostnader	340 000	+ 415 000
Bidrag till auktoriserade organisationer	1 463 000	+ 59 000
Summa	4 688 000	+ 791 000

Föredragandens överväganden

Jag delar i huvudsak NIAs bedömning av effekterna av en resursfördelning
enligt huvudförslaget för budgetåret 1991/92. Jag föreslår att nämnden
undantas från produktivitetskravet om 1,5 %. Jag föreslår också att NIA
ges möjlighet att anskaffa inventarier för 30 000 kr.

138

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag medelsbehovet för Prop. 1990/91:100
nästa budgetår för nämndens verksamhet och för bidrag till auktoriserade Bil. 7
organisationer för internationell adoptionshjälp till 5 479 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens nämnd för internationellaadoptionsfrågor för bud-

getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 5 479 000 kr.

139

G. Omsorg om äldre och handikappade

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Mål och utveckling inom äldreomsorgen

Målen för samhällets service och vård till äldre har lagts fast i olika
sammanhang. I propositionen (1987/88:176) om äldreomsorgen inför 90-
talet angavs riktlinjer för den fortsatta utvecklingen av äldreomsorgen.
Riksdagen ställde sig bakom de riktlinjer som presenterades i propositio-
nen (1988/89:SoU6, rskr. 55). I propositionen fastslogs att människors
rätt att själva få bestämma och behålla sin integritet skall respekteras och
vara vägledande både för planeringen och i det dagliga service- och
vårdarbetet. Samhällets service och vård måste fortsätta att utvecklas så
att det är möjligt för människor att kunna välja att bo kvar hemma också
när vårdbehoven är stora. För dem som väljer att flytta till någon särskild
boende- eller vårdform bör det finnas ett varierat utbud.

I propositionen anfördes också att en av de viktigaste frågorna för den
framtida utvecklingen inom äldreomsorgen är ansvars- och uppgiftsfördel-
ningen mellan kommuner och landsting. Den av regeringen i maj 1988
inrättade äldredelegationen fick i uppdrag att analysera konsekvenserna
av de ändringar i huvudmannaskapet som aktualiserades i propositionen.
Delegationen överlämnade i maj 1989 rapporten Ansvaret för äldreomsor-
gen (Ds 1989:27) med förslag i syfte att ge kommunerna ett mer samlat
ansvar för service och vård till äldre och handikappade. Äldredelegatio-
nens rapport har varit föremål för en bred remissbehandling.

Regeringen överlämnade i oktober 1990 till riksdagen propositionen
(1990/91:14) Ansvaret för service och vård till äldre och handikappade
m.m.

Riksdagen har på grundval av propositionen fattat beslut den 13 decem-
ber 1990 (1990/91:SoU9, rskr. 97) om att kommunerna skall ges ett
samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre och handikappade.
Syftet med förändringen är att skapa klara ansvarsförhållanden och ända-
målsenliga organisatoriska förutsättningar för att utveckla samhälls-
insatserna efter de målsättningar som riksdagen tidigare lagt fast i fråga
om samhällets äldre- och handikappomsorg. Kommunerna skall den 1
januari 1992 överta de sjukhem och andra somatiska långvårdsinrättningar
i landstingen som har ett lokalt upptagningsområde samt, vid nämnda
tidpunkt eller senare, vårdinrättningar som ett landsting och en kommun
kommer överens om skall föras över till kommunen. Övertagandet av
sjukhemmen sker genom särskild lagstiftning. Det kommunala ansvaret
för äldres och handikappades boende, service och vård förtydligas i
socialtjänstlagen (1980:620). Kommunerna får en skyldighet att inrätta
särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre. Vidare får
kommunerna skyldighet att inrätta bostäder med särskild service för
handikappade. Kommunernas ansvar för dagverksamheter förtydligas.
Kommunerna ges skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård vid de över-
tagna sjukhemmen liksom vid övriga särskilda boendeformer och vid
kommunala dagverksamheter. Kommunerna ges också en befogenhet att

140

erbjuda hemsjukvård i ordinärt boende. Kommunernas skyldighet respekti-
ve befogenhet när det gäller hälso-och sjukvård omfattar inte läkarinsatser.
Kommunerna får vidare ett ekonomiskt ansvar för sådan somatisk långtids-
sjukvård som annan har verksamhetsansvar för liksom för de medicinskt
färdigbehandlade vid landstingens akutsjukvårdskliniker och vid de geria-
triska klinikerna. Det kommunala betalningsansvaret fastslås i särskild
lagstiftning.

Principerna för den ekonomiska reglering mellan kommuner och lands-
ting som reformen förutsätter redovisas i propositionen och har godtagits
av riksdagen. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att under våren 1991
lägga fram en proposition avseende de lagändringar m.m. som behövs i
detta hänseende.

Riksdagen fattade också beslut om ett utökat statligt stöd uppgående till
totalt 5,5 miljarder kronor under en femårsperiod. Av medlen skall

1,5 miljarder kronor avsättas till stimulansbidrag till gruppboende för
åldersdementa och psykiskt utvecklingsstörda. Ett motsvarande stimulans-
bidrag om totalt 0,5 miljarder kronor avsätts för att stimulera utbyggnaden
av nya gruppboendeformer för psykiskt sjuka och fysiskt handikappade.

En miljard kronor avsätts under en femårsperiod för utbyggnad och om-
byggnad av institutioner så att alla som önskar det skall kunna få bo i ett
eget rum.

Kommunerna kompenseras under en treårsperiod med ett statsbidrag om

1,5 miljarder kronor för att täcka kostnader för betalningsansvaret avseen-
de de medicinskt färdigbehandlade inom den somatiska korttidssjukvården.

Landstingen och de landstingsfria kommunerna tillförs ett särskilt stats-
bidrag på 500 miljoner kronor under 1992 med syfte att bl.a. nedbringa
kötiderna inom den somatiska korttidssjukvården.

Ett statligt stöd till utbildningsinsatser och viss information kommer att
utgå under 1991 med 500 miljoner kronor.

I propositionen anges vidare att försöksverksamhet med kommunalt
huvudmannaskap för primärvården bör komma till stånd. Riksdagen har
uttalat att regeringen skyndsamt bör lägga fram de förslag till lagändringar
som är påkallade för att kunna inleda försöksverksamhet med primärkom-
munal primärvård.

Regeringen gav i maj 1989 ett uppdrag till socialstyrelsen att i sam-
verkan med boverket följa upp och analysera hittillsvarande kunskaper och
erfarenheter av gruppbostäder för åldersdementa. Uppdraget redovisades
i november 1990 till socialdepartementet (Gruppboende och gruppbostäder
för äldre, huvudrapport november 1990). Av rapporten framgår bl.a. att
antalet platser i gruppboende ökat kraftigt. Hösten 1987 fanns det ett
sextiotal gruppboendeenheter för äldre och åldersdementa med sammanlagt
500 boende. Två år senare fanns det närmare 350 enheter för cirka 2 500
boende. Kommunernas bedömningar tyder på att det finns ett stort framti-
da behov av gruppbostäder för gruppen åldersdementa. Av rapporten
framgår att gruppbostadsformen visat sig vara särskilt lämplig för männi-
skor med åldersdemens men att gruppboendet inte skall betraktas som den
enda lösningen. Med socialstyrelsens och boverkets nu redovisade analys

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

141

av gruppboendet som underlag pågår ett beredningsarbete inom regerings- Prop. 1990/91:100
kansliet. När det gäller standardkraven anser riksdagen att regelsystemets Bil. 7
låneregler och statsbidragsbestämmelser för gruppboende för åldersdemen-
ta bör ses över och sådana lösningar sökas att ett decentraliserat besluts-
fattande möjliggörs.

För att uppnå målen med äldre- och handikappomsorgen måste tillgången
till personal säkerställas och åtgärder för att minska personalomsättningen
prövas. Socialstyrelsen redovisade våren 1988 ett regeringsuppdrag
avseende situationen inom hemtjänsten och lämnade ett antal förslag till
åtgärder i syfte att säkra den framtida personalförsöijningen. Regeringen
har uppdragit åt socialstyrelsen att senast den 1 januari 1991 redovisa en
uppföljning och utvärdering av utvecklingen på personalområdet samt
bedöma den utveckling som kan förutses under de närmast kommande
åren. I syfte att stödja kommunerna har regeringen vidare gett socialstyrel-
sen i uppdrag att samla in och sprida erfarenheter och idéer på det perso-
nalpolitiska området. Detta arbete kommer att slutföras under våren 1991.
Jag har erfarit att det sker ett omfattande utvecklingsarbete i landet och
att det i en mängd projekt prövas en förändrad arbetsorganisation och
andra åtgärder för en bättre arbetsmiljö och högre arbetstillfredsställelse.

I regeringens proposition (1987/88:176) Äldreomsorgen inför 90-talet
uppmärksammades de äldre invandrarna. Antalet äldre med invandrarbak-
grund förväntas öka under kommande år. En sådan utveckling kommer
att ställa nya och annorlunda krav på samhällets äldreomsorg. Kommuner
och landsting måste ta hänsyn till olika invandrargruppers etniska, språkli-
ga och kulturella särdrag, så att de socialpolitiska målen kan uppnås även
för äldre invandrare. Mot denna bakgrund har regeringen gett socialstyrel-
sen och statens invandrarverk i uppdrag att kartlägga och beskriva de äldre
invandrarnas situation i Sverige med speciell betoning på behoven av
service, omsorg och vård. Uppdraget skall avrapporteras senast den
1 september 1991.

Mål och reformer inom handikappområdet

Staten, kommunerna och landstingen ansvarar tillsammans för att männi-
skor med funktionshinder skall få möjligheter till ett liv på samma villkor
som övriga medborgare. Målet för handikappolitiken är att tillförsäkra
varje människa ekonomisk trygghet och inflytande över sin situation samt
att utforma samhället så att det, i vid bemärkelse, blir tillgängligt för alla.

Det arbete som för närvarande bedrivs i 1989 års handikapputredning
(S 1988:03) är av stor betydelse för utformningen av den framtida handi-
kappolitiken.

Handikapputredningen har hittills avlämnat tre delbetänkanden. Be-
tänkandet (SOU 1989:54) Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelse-
hindrade ungdomar har legat till grund för regeringens proposition
(1989/90:92) om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar.
I propositionen, som riksdagen ställde sig bakom (1989/90:SoU20,
rskr. 271), föreslogs bl.a. en i skollagen fastlagd rätt till gymnasieut-

142

bildning för svårt rörelsehindrade ungdomar med behov av speciellt
anpassad gymnasieutbildning. Vidare föreslogs inrättande av ett särskilt
statsbidrag för finansiering av boende i elevhem, övriga omvårdnadskost-
nader samt habilitering i anslutning till den specialanpassade utbildningen.

Betänkandet (SOU 1990:2) Överklagningsrätt och ekonomisk behovs-
prövning inom socialtjänsten har remissbehandlats och är för närvarande
föremål för beredning inom socialdepartementet.

I betänkandet (SOU 1990:19) Handikapp och välfärd har handikapp-
utredningen redovisat det omfattande kartläggningsarbete som genomförts
när det gäller situationen för personer med stora funktionshinder. Genom
utredningens försorg har betänkandet skickats ut på remiss till ett stort
antal myndigheter, huvudmän och organisationer.

Hjälpmedelsutredningen redovisade i sitt betänkande (SOU 1989:39)
Hj älpmedelsverksamhetens utveckling en ingående kartläggning och analys
av hjälpmedelsförsöijningen. På grundval av hjälpmedelsutredningens
förslag har, inom ramen för den överenskommelse som träffats mellan
staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen för år 1991, vissa åtgärder vidtagits för att
utveckla och stärka Handikappinstitutet i dess roll som samhällets centrala
organ inom hjälpmedelsområdet.

Överenskommelsen innebär att Handikappinstitutet i framtiden inte skall
ha uppgifter av normerande karaktär, utan i stället betonas dess roll på
forsknings- och utvecklingsområdet ytterligare. Den väsentliga höjning av
institutets anslag för år 1991 som följer av överenskommelsen ger goda
förutsättningar att ytterligare utveckla Handikappinstitutets verksamhet
inom forsknings- och utvecklingsområdet. Uppgörelsen innebär bl.a. att
Handikappinstitutets fond för att stödja produktion av vissa hjälpmedel
utökas från 1,5 till 4 milj .kr. Ett ytterligare resultat av överenskommelsen
är att institutet numera har ett uttalat ansvar för frågor om datateknik och
handikapp.

I enlighet med vad hjälpmedelsutredningen föreslagit innebär överens-
kommelsen att den rekommenderande hjälpmedelsförteckningen inte
kommer att utges fr.o.m. år 1991. Denna ersätts med kontinuerligt utgivna
förteckningar över bra hjälpmedelsprodukter samt information om centrala
mål och riktlinjer för hjälpmedelsförsöijningen. Det ankommer på social-
styrelsen att bedriva tillsyn över hjälpmedelsverksamheten.

Riksdagen har nyligen fattat beslut med anledning av regeringens pro-
position om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade
m.m. (prop. 1990/91:14, SoU9, rskr. 97). Avsikten med reformen är att
ge kommunerna ett mer samlat ansvar för service och vård till äldre och
handikappade. Beslutet innebär bl.a. att kommunerna, genom ett tillägg
till 21 § i socialtjänstlagen, får en skyldighet att inrätta bostäder med
särskild service för handikappade. Det beslutade tillägget innebär dock
ingen förändring av nu gällande ansvarsförhållanden när det gäller grupp-
bostäder för psykiskt utvecklingsstörda m.fl. enligt omsorgslagen. Jag vill
här påminna om att riksdagen samtidigt, i enlighet med vad som föresla-
gits i propositionen, beslutat inrätta ett särskilt femårigt statligt stimulans-

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

143

bidrag för att påskynda utbyggnaden av bl.a. gruppbostäder för psykiskt Prop. 1990/91:100
utvecklingsstörda inom landstingen. Bil. 7

Sverige har under många år spelat en aktiv roll i det internationella
handikapparbetet. Regeringen tog under fjolåret ett initiativ till att inom
Förenta Nationerna (FN) inleda ett arbete för att få till stånd internationel-
la regler om handikappades rätt till full delaktighet och jämlikhet. Initiati-
vet behandlades vid FNs sociala och ekonomiska råds (Ecosoc) första
session i maj 1990. Det svenska resolutionsförslaget, som hade fått stöd
av ett femtiotal medförslagsställare, antogs enhälligt av Ecosoc.

Avsikten är att arbetet med de internationella reglerna skall bedrivas i
en särskild arbetsgrupp, som FNs sociala utvecklingskommission har
bemyndigats att tillsätta. Förhoppningen är att ett slutgiltigt förslag till
internationella regler skall kunna föreläggas generalförsamlingen år 1993.

Sverige kommer även fortsättningsvis att spela en aktiv roll i arbetet med
de internationella reglerna om handikappades rätt till full delaktighet och
jämlikhet. Det är givetvis av stor betydelse att handikapporganisationerna
ges möjligheter att på lämpligt sätt medverka i arbetet.Den förstärkning
av statsbidraget till handikapporganisationerna som jag strax avser föreslå
med bl.a. inriktning på internationellt handikapparbete bör ge organisatio-
nerna goda möjligheter att medverka aktivt i processen.

Årets budgetproposition präglas genomgående av stramhet, och i princip
läggs inte några förslag om reforminsatser fram. Även på handikappom-
rådet är förutsättningarna för reformer begränsade. Orsaken till detta är
dels det statsfinansiella läget, dels det arbete som nu bedrivs i handikapp-
utredningen. Somjag redan framhållit bedömer jag handikapputredningens
arbete vara av stor betydelse för utformningen av det framtida samhälls-
stödet för människor med funktionshinder. De resurser som kan frigöras
för insatser på handikappområdet bör enligt min mening i första hand an-
vändas för att finansiera reformer med anknytning till handikapputred-
ningen. Jag räknar med att på grundval av utredningens bedömningar
och överväganden kunna föreslå regeringen att förelägga riksdagen en
proposition med förslag som bl.a. syftar till att i högre grad än for när-
varande tillförsäkra svårt handikappade ett väl fungerande samhällsstöd.

Genom omprioriteringar har likväl ett visst reformutrymme skapats
inom handikappområdet. Jag föreslår således en fortsatt utökning av
statsbidraget till handikapporganisationerna. Mitt förslag innebär att
statsbidraget för nästa budgetår bör höjas med 21 milj.kr. för att därmed
uppgå till drygt 100 milj kr. Vidare lämnar jag förslag om särskilda
resurstillskott dels till den nyhetsförmedling som bedrivs av Föreningen
Sveriges dövblinda (FSDB), dels till Synskadades riksförbund (SRF) för
dess depåverksamhet för synskadade hantverkare. För att säkra värde-
beständigheten i bilstödet föreslår jag också höjningar av grundbidraget
och anskaffhingsbidraget, samt justeringar av inkomstgränsema vid
fastställande av anskaffningsbidrag.

144

Omsorger om utvecklingsstörda Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. (omsorgslagen) ger psykiskt utvecklingsstörda och vissa andra
grupper rätt till de särskilda omsorger som de behöver på grund av sitt
handikapp. Verksamhetens mål är att ge personer som ingår i lagens
personkrets möjlighet att leva som andra och i gemenskap med andra.

Det är av stor betydelse att utvecklingsstörda bam och ungdomar får
växa upp i sina föräldrahem. För bam och ungdomar som trots allt inte
kan bo hemma finns familjehem eller elevhem. Ett tillfredsställande
samhällsstöd är avgörande för att familjer med utvecklingstörda bam eller
ungdomar skall kunna leva ett aktivt, tryggt och gott liv.

Ett mål för omsorgsverksamheten är att inte heller vuxna utvecklings-
störda skall behöva bo på vårdhem eller specialsjukhus. Avvecklingen av
vårdhemmen är beroende av utbyggnaden av gruppbostäder, daglig verk-
samhet och service i samhället. Huvudmännen gör betydande satsningar
för att bygga ut omsorgsverksamheten. Satsningarna har i huvudsak
kommit utbyggnaden av gruppbostäder till del. Antalet lägenheter i grupp-
bostad har under tiden 1980-1988 ökat med drygt 500 per år till totalt
cirka 7 500 lägenheter. Cirka 800 lägenheter har färdigställts under år
1989 och under år 1990 beräknas landstingen att ha färdigställt 1 100 -
1 200 nya lägenheter i gruppbostad. Ändå råder fortfarande en betydande
brist på gruppbostäder. Både avvecklingen av vårdhemmen och utvidg-
ningen av omsorgslagens personkrets har skapat ett ökat behov av sådana
bostäder och också av bostäder av mer varierande art än tidigare. Ett
relativt stort antal vuxna utvecklingsstörda personer som fortfarande bor
hos sina åldriga föräldrar behöver egna bostäder som är förenade med
särskild omsorg. Riksdagen har, som tidigare framgått, beslutat om ett
särskilt stimulansbidrag för gruppbostäder till bl.a. utvecklingsstörda.

Omsorgslagen ger ett landsting möjlighet att, efter regeringens med-
givande, överlåta uppgifter enligt lagen till en kommun i landstinget.
Syftet med sådan huvudmannaskapsförändring bör vara att utvecklings-
störda personer skall få en god service på sin hemort, att undvika gräns-
dragningsproblem mellan landsting och kommun samt att utnyttja de
samlade resurserna så rationellt som möjligt. Under år 1990 har regering-
en medgivit kommunerna i Hallands och Jämtlands län samt Avesta, Vara
och Tidaholms kommuner att från respektive landsting överta ansvar för
särskilda omsorger.

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja vård och fostran av bam
och ungdom samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av kammar-
kollegiet (fondbyrån) som en särskild fond, skild från statskapitalet. Under
budgetåret 1989/90 uppgick det utdelningsbara beloppet till 167 milj.kr.

Stöd ur fonden beslutas av regeringen samt bam- och ungdomsdelegatio-
nen. Enligt regeringsbeslut kan bam- och ungdomsdelegationen disponera

145

10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

25 % av det utdelningsbara beloppet årligen. För budgetåret 1989/90
disponerade bam- och ungdomsdelegationen 42 milj.kr. för stöd till
fostran av ungdom. Med ungdom avses i detta sammanhang åldrama 7
- 25 år. En närmare redovisning av bam- och ungdomsdelegationens stöd
ur allmänna arvsfonden återfinns under femtonde huvudtiteln.

Regeringen beviljar stöd till aktiviteter för bam under 7 år samt till
aktiviteter rörande fysiska, psykiska och sociala handikapp for alla åldrar.

Under budgetåret 1989/90 har regeringen beviljat stöd till 234 ansök-
ningar med ett sammanlagt belopp av ca 122 milj.kr. Stöd till omsorg om
handikappade har uppgått till ca 93 milj.kr. medan stöd till bam och
ungdomar utgått med sammanlagt ca 29 milj.kr.

Huvuddelen av stödet till handikappade har omfattat försöks- och utveck-
lingsverksamhet bl.a. datorteknik för handikappade, verksamhet för
dövblinda och hörselskadade, verksamhet för flerhandikappade, psykiskt
handikappade m.m. Ca 18 milj.kr. har utgått till handikapporganisationer-
nas informationsverksamhet, kurser och konferenser m.m. För vissa
insatser inom handikappområdet har medel överförts till socialstyrelsen
och handikappinstitutet med uppdrag att handlägga och besluta om pro-
jektansökningar.

Stödet till projekt rörande bam och ungdomar har uppgått till ca
29 milj.kr. Här kan särskilt nämnas drogförebyggande verksamhet,
information om FNs barnkonvention, kulturaktiviteter samt insatser för
utsatta ungdomar.

Stöd ur allmänna arvsfonden har framför allt utgått till föreningar och
organisationer.

Regeringen har i mars 1990 överlämnat en skrivelse (1989/90:131) till
riksdagen med redovisning för fördelningen av medel från allmänna
arvsfonden under budgetåret 1988/89.

Riksdagen beslutade i anslutning till behandlingen av denna skrivelse ge
regeringen till känna att en översyn bör göras av arvsfondens ändamålsbe-
stämmelse (1989/90:SoU29, rskr. 318).

Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till direk-
tiv för en sådan översyn.

En redovisning av fördelningen av stöd ur allmänna arvsfonden under
budgetåret 1989/90 avses senare att överlämnas till riksdagen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

G 1. Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m.

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

3 087 290 656

3 157 821 000

3 496 852 000

Ändringar i statsbidraget till den sociala hemhjälpen genomfördes fr.o.m.
den 1 januari 1989. Ändringarna innebar att bidraget gjordes likvärdigt
oavsett omsorgsform. Statsbidraget utges med 34 000 kr. per årsarbetare
inom hemtjänsten och med ett halvt årsarbetarbidrag per ålderdomshems-
plats. Vissa övergångsregler gällde under åren 1989 och 1990.

146

Statsbidraget till social hemhjälp och ålderdomshem betalas från detta Prop. 1990/91:100
anslag. Bidraget betalas för kalenderår i efterskott. Anslaget för budgetåret Bil. 7
1991/92 avser således bidrag för verksamhetsåret 1991. Socialstyrelsen
utbetalar statsbidraget.

Under anslaget anvisas dessutom särskilda medel för utvecklings- och
förnyelsearbete. Vidare anvisas under detta anslag bidrag till pensionärsor-
ganisationer.

Socialstyrelsen

Antalet ålderspensionärer uppgår för närvarande till ca 1,5 milj, motsva-
rande ca 18 % av befolkningen. Både antalet och andelen personer som
är 65 år och äldre förblir i stort sett konstant fram till sekelskiftet. An-
delen personer som är 80 år och äldre kommer att öka kraftigt. Omstruk-
turering av vård och omsorg innebär att allt fler grupper med speciella
behov behöver hemtjänst. Kommunerna måste klara omsorgen om yngre
människor med flerhandikapp, psykiskt sjuka, missbrukare och långtids-
sjuka. Det totala antalet personer som får hjälp har minskat under senare
år. Samtidigt har en förskjutning av ålderssammansättningen hos dem som
får hemhjälp skett där de som får hemhjälp har blivit allt äldre och där
hjälpbehoven har blivit allt större. Undersökningar visar att många av de
personer som får social hemhjälp också får allt mer omfattande hjälpinsat-
ser.

Socialstyrelsen föreslår att statsbidraget kompletteras med ett årsarbetar-
bidrag för arbetsledare inom hemtjänsten. Socialstyrelsen anser vidare att
statsbidragsreglema till den sociala hemhjälpen bör ses över så att de
stimulerar en utbyggnad av dygnet-runt-service. Därutöver föreslår social-
styrelsen att statsbidrag till hemhjälp även skall kunna utgå till personal
i landstingskommunala gruppbostäder för utvecklingsstörda.

Föredragandens överväganden

En strävan inom omsorgerna om äldre och handikappade är att det skall
vara möjligt för den som så önskar att bo kvar i den egna bostaden och
där få den service och vård som behövs. En utbyggd hemtjänst och
tillgång till sjukvårdsinsatser i hemmet är en förutsättning för att detta
skall kunna uppnås. För att valfrihet i boendet skall bli en realitet måste
ett varierat utbud av olika särskilda boende- och vårdformer utvecklas av
kommunerna. Den ökande gruppen personer över 80 år och ökningen av
människor med demenssjukdomar ställer ökade krav på en såväl kvantita-
tiv som kvalitativ utveckling av särskilda boende- och vårdformer.

Medelsbehovet för statsbidraget för verksamhetsåret 1991 beror på om-
fattningen av de kommunala insatserna. I denna del har medelsbehovet för
statsbidraget beräknats öka med 343 941 000 kr.

För budgetåret 1991/92 föreslås inga ändringar av statsbidraget till social
hemhjälp, ålderdomshem m.m. De förändringar som riksdagen beslutade

147

om med anledning av regeringens proposition (1990/91:14) Ansvaret för
service och vård till äldre och handikappade m.m. får betydelse för
utformningen av statsbidragssystemet först förbudgetåret 1992/93. Grun-
derna för fördelning av statens bidrag till kommunerna för stöd och hjälp
i boendet avses då bli ändrade så att medlen fördelas efter vissa behovskri-
terier som antalet förtidspensionärer, antalet personer i de högsta åldrarna
i kommunen, andelen ensamboende samt glesbygdsgraden.

Medel bör också för budgetåret 1991/92 anslås för att stimulera ut-
vecklingen och förnyelsen av äldreomsorgen. För innevarande budgetår
har 14,5 milj.kr. anvisats för utvecklings- och förnyelsearbete. För det
kommande budgetåret anser jag att 5 milj.kr. av dessa bör tas i anspråk
för kostnader avseende uppföljning och utvärdering av förslagen i rege-
ringens proposition (1990/91:14) Ansvaret för service och vård till äldre
och handikappade m.m. Jag beräknar medelsbehovet för fortsatt utveck-
lings- och förnyelsearbete till 9,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92.

Vidare utges från detta anslag bidrag till vissa pensionärsorganisationer.
I enlighet med vad som föreslogs i föregående års budgetproposition har
reglerna för bidrag till organisationerna justerats i syfte att göra fördel-
ningen mellan organisationerna mer rättvis och likvärdig. Jag beräknar
medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 2 352 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m. för bud-
getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 496 852 000 kr.

G 2. Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

582 499 554'

640 000 000

729 000 000

1 Anslaget Bidrag till färdtjänst

Från anslaget betalas statsbidrag till landstingskommuner och kommuner
för färdtjänst och särskilt anpassad kollektivtrafik. Bidraget utgår med
35 % av bruttodriftskostnadema. Det får dock inte öka med mer än ett
belopp som står i visst förhållande till antalet personer som är 65 år och
äldre samt utvecklingen av konsumentprisindex. Från anslaget utgår
statsbidrag till kommuners och landstingskommuners kostnader för
servicelinjer och motsvarande trafikformer. Bidragsbestämmelsema finns
i förordningen (1990:489) om statsbidrag till färdtjänst och särskilt an-
passad kollektivtrafik. Bidraget betalas för kalenderår i efterskott.
Anslaget för budgetåret 1991/92 avser således bidrag för verksamheten
under år 1991.

148

Socialstyrelsen

Färdtjänsten har i praktiskt taget samtliga kommuner vuxit i omfattning
och kostnader långt mera än beräknat. På olika sätt försöker kommunerna
minska sina kostnader och begränsa tillväxttakten bl. a. genom att förändra
färdtjänstens organisation, servicenivå samt egenavgiftemas storlek och
även kriterierna för vem som är berättigad till färdtjänst. Huvudmännen
försöker också finna nya former för att tillgodose transportbehovet för
människor med olika slag av funktionsnedsättningar som alternativ till
färdtjänsten. Mot bakgrund av de stora olikheterna mellan kommunerna
när det gäller utbyggnad och utformning av färdtjänsten föreslår socialsty-
relsen vissa förändringar av statsbidragskonstruktionen i syfte att utjämna
skillnaderna men också för att möjliggöra en lämplig avvägning mellan
färdtjänst, servicelinjer och andra alternativ till den traditionella färd-
tjänsten.

Föredragandens överväganden

Det finns enligt min mening för närvarande inte tillräckligt underlag för
att bedöma och ta ställning till en genomgripande förändring av stats-
bidragets utformning och konstruktion. Jag är därför inte beredd att nu
föreslå några förändringar när det gäller statsbidragskonstruktionen i dess
helhet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 729 000 000 kr.

G 3. Kostnader för viss omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.

1989/90

1990/91

1991/92

Utgifter 45 395 186

Anslag 40 136 000

Förslag 43 347 000

Psykiskt utvecklingsstörda och bamdomspsykotiska bam har enligt lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. rätt
till rådgivning och personligt stöd av olika specialister. Landstingskommu-
nerna och de kommuner som inte ingår i landstingskommun har t.o.m.
budgetåret 1988/89 erhållit statsbidrag till lönekostnader förvissa förskole-
konsulenter och talpedagoger som arbetar med utvecklingsstörda förskole-
barn. Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår statsbidrag för specialpedagogiska
insatser som görs för förskolebarn som tillhör eller kan antas komma att
tillhöra den personkrets som omfattas av omsorgslagen. De specialpedago-
giska insatserna skall kunna ges av förskolekonsulenter, talpedagoger,

149

logopeder eller andra liknande yrkesutövare inom omsorgsverksamheten Prop. 1990/91:100
eller den samordnade bamhabiliteringen. Bidraget betalas ut i efterskott Bil. 7
för kalenderår. Bidragsreglerna finns i förordningen (1989:791) om
statsbidrag till specialpedagogiska insatser för vissa förskolebarn.

Socialstyrelsen erhåller medel för viss kurs- och konferensverksamhet
för personal inom verksamheten med omsorger om psykiskt utvecklings-
störda. Syftet är bl.a. att främja utvecklingen och ge tillfälle till erfar-
enhetsutbyte inom verksamhetsområdet.

Socialstyrelsen

Bidraget till specialpedagogiska insatser föreslås att uppräknas med 7,2 %
i förhållande till det föreslagna beloppet för år 1990. Med ett beräknat
antal av 2 200 förskolebarn inom omsorgslagens personkrets och ett bidrag
av 193 000 kr. per vart tionde bam uppgår anslagsbehovet för år 1991 till

42 460 000 kr. Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för kurs-och kon-
ferensverksamhet till 210 000 kr.

Föredragandens överväganden

Ansvaret för barnomsorgen för psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn
ligger enligt socialtjänstlagen på primärkommunema. De psykiskt ut-
vecklingsstörda förskolebarnen behöver emellertid särskilt pedagogiskt
stöd. Detta behov tillgodoses genom att landstingskommunerna står för
specialpedagogiska och rådgivande insatser åt det enskilda bamet och dess
familj.

Jag beräknar statsbidraget för specialpedagogiska insatser till

43 130 000 kr. För socialstyrelsens kurs- och konferensverksamhet för
personal inom omsorgsverksamheten förpsykiskt utvecklingsstörda beräk-
nar jag 217 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda

m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på

43 347 000 kr.

G 4. Nämnden för vårdartjänst

1989/90	Utgift	42 146 669
1990/91	Anslag	83 717 000
1991/92	Förslag	100 989 000

Nämnden för vårdartjänst har till uppgift att organisera verksamheten
med vårdartjänst samt att administrera det statliga bidraget till denna.
Nämnden administrerar också det statliga bidraget till verksamheten med

150

särskilda omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och
habilitering) i anslutning till gymnasieskola med specialanpassad utbild-
ning för svårt rörelsehindrade ungdomar. Vidare skall nämnden bistå med
kansliresurser för den särskilda nämnd som skall avgöra frågor om intag-
ning till speciellt anpassad gymnasial utbildning. Från anslaget betalas
också kostnader för nämnden för vårdartjänsts kansli samt för viss ut-
vecklingsverksamhet.

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1988:1126) med instruktion för nämnden för vårdartjänst.

Nämnden för vårdartjänst

1. Nämnden för vårdartjänst beräknar anslagbehovet för verksamheten
med vårdartjänst åt svårt rörelsehindrade som studerar vid universitet,
högskolor och folkhögskolor till 48 200 000 kr. exklusive pris- och
löneo mräkning.

2. Nämnden beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala
omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till specialanpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar vid gymnasieskola till
sammanlagt 36 000 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning.

Nämnden räknar också med ett medelsbehov av 1 000 000 kr. i samband
med planeringen av verksamheten på respektive skolort samt för oförut-
sedda kostnader.

3. Nämnden begär ytterligare 300 000 kr. för informationsinsatser och
för omkostnader i samband med de administrativa uppgifter som åläggs
nämnden för den särskilda intagningsnämnden samt 220 000 kr. till att
finansiera en lönebidragberättigad arvodestjänst från anslaget för kansli-
verksamheten.

Nämnden begär också en förhöjd anslagsnivå för utvecklingsarbete
utöver pris- och löneomräkning.

Nämnden begär vidare att bli befriad från den besparing som huvudalter-
nativet innebär.

Föredragandens överväganden

1. Jag räknar med en fortsatt ökad efterfrågan på vårdartjänst åt elever
som studerar i eftergymnasial utbildning eller vid folkhögskola och beräk-
nar ett medelsbehov för denna på 56 481 000 kr.

2. Riksdagen har i maj 1990 (prop. 1989/90:92, SoU20, rskr. 271)
antagit en lag om ändring i skollagen (1985:1100). Lagändringen, som
träder i kraft den 1 januari 1991, innebär bl.a. att speciellt anpassad
utbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar skall kunna anordnas i
gymnasieskolan i de kommuner som regeringen bestämmer. Utbildningen
skall kombineras med särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i
elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering. Kostnaderna för de
särskilda omvårdnadsinsatsema täcks enligt riksdagsbeslutet av stats-

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

151

bidrag. Sådant statsbidrag har lämnats redan från och med höstterminen Prop. 1990/91:100

1990. Bil. 7

Under hösten 1990 har träffats överenskommelser mellan staten och

Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Stockholms läns
landsting om åtaganden att t.o.m. den 30 juni 1991 bedriva verksamhet
med särskilda omvårdnadsinsatser för svårt rörelsehindrade elever, som
intagits till speciellt anpassad utbildning i gymnasieskolan. Parterna är
ense om att före den 1 maj 1991 uppta förhandlingar om statens ersättning
fr.o.m. den 1 juli 1991. I avvaktan på förnyad överenskommelse med
huvudmännen beräknar jag medelsbehovet for särskilda omvårdnadsinsat-
ser till 39 086 000 kr.

3. Nämnden for vårdartjänst bör som tidigare disponera medel för att
bidra till utveckling av metoder för boendeservice och andra kvalificerade
insatser för personer med omfattande funktionshinder. Jag beräknar
medelsbehovet för detta till 1 273 000 kr.

Nämnden har en lönebidragsfmansierad arvodestjänst som datatekniker.

Jag anser att tjänsten bör ombildas till en lönetjänst och beräknar medels-
behovet till 220 000 kr.

Jag finner också att nämnden bör undantas från produktivitets- och
sparkravet om 1,5%.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 100 989 000 kr.

G 5. Ersättning till televerket för texttelefoner

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

35 944 492

39 100 000

52 800 000

Från anslaget ersätts televerket dels för texttelefoner som lämnas åt
döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade, dels för förmedlings-
tjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen
betalas budgetårsvis i efterskott och innefattar även ränta på nedlagt
kapital.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen uppskattar att omkring 520 texttelefoner kommer att
ordineras under det innevarande budgetåret. Inom förmedlingstjänsten
beräknas en trafikökning om ca 10 %. Det sammanlagda medelsbehovet
uppgår enligt socialstyrelsen till 47 900 000 kr.

152

Föredragandens överväganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Min bedömning är att 520 texttelefoner kommer att ordineras under
budgetåret 1990/91. För engångsavgifter beräknarjag därmed sammanlagt

9,1 milj.kr., medan servicekostnaderna uppskattas till 0,8 milj.kr. Kost-
naderna för förmedlingstjänsten beräknarjag till 40,2 milj .kr. Kostnadsök-
ningen inom förmedlingstjänsten beror dels på att mervärdeskatt införs på
teletjänster fr.o.m. den ljanuari 1991, dels på att en viss trafikökning kan
förutses. Medelsbehovet för ersättning till televerket för texttelefonverk-
samheten utgör därmed 50 100 000 kr. Härtill kommer ränta på grund av
att ersättningen till televerket betalas i efterskott.

Anslaget för nästa budgetår bör tas upp med 52 800 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till televerket för texttelefoner för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 52 800 000 kr.

G 6. Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

47 976 000

58 192 000

68 769 000

Från anslaget ersätts postverket för befordran av portofria blindskrifts-
försändelser. Ersättningen erhålls halvårsvis i efterskott.

Socialstyrelsen

Medelsbehovet för budgetåret 1991/92 anges av socialstyrelsen till
68 769 000 kr. Ökningen i förhållande till föregående budgetår beror på
att postavgiftema förändrats under år 1990 och på ett beräknat ökat antal
punktskriftsförsändelser. Socialstyrelsen aviserar en översyn av rutiner
m.m. avseende antalsberäkningama av portofria blindskriftsförsändelser.

Föredragandens överväganden

De portohöjningar som skett under år 1990 samt ett beräknat ökat antal
punktskriftsförsändelser kommer enligt min bedömning att medföra ökade
kostnader. Medelsbehovet för budgetåret 1991/92 bör därför beräknas till
68 769 000 kr.

153

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till postverket för befordran av blindskrifts-
försändelser för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
68 769 000 kr.

G 7. Kostnader för viss verksamhet för handikappade

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

1989/90	Utgift	38 213 000
1990/91	Anslag	37 533 000
1991/92	Förslag	42 748 000

Från anslaget får Synskadades riksförbund (SRF) bidrag till SRF Hant-
verk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till
viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) erhåller
bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund
(SDR) för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag
till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet,
De handikappades riksförbunds och Synskadades riksförbunds rekreations-
anläggningar samt till Föreningen Rekryteringsgruppen.

Synskadades riksförbund (SRF)

1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till 7 250 000 kr.

2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF till
16 500 000 kr.

3. Under anslaget utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet.
Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individin-
riktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd
för synskadades sysselsättning samt punktskriftprojekt. Kostnaden för
denna verksamhet anges för budgetåret 1991/92 till 13 935 000 kr.

Föreningen Sveriges Dövblinda (FSDB)

4. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utveckling av Tele-Nuet. Medels-
behovet för 1991/92 anges till 4 725 000 kr.

Sveriges dövas riksförbund (SDR)

5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor
betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för verk-
samheten under 1991/92 beräknas av SDR till 2 803 000 kr.

Handikappinstitutet

6. Rikstolktjänsten har till uppgift att bekosta tolktjänst som förtroendeval-
da i handikappades organisationer behöver när de utför uppdrag av riks-

154

övergripande karaktär. Handikappinstitutet beräknar medelsbehovet under Prop. 1990/91:100
det kommande budgetåret till 3 830 000 kr. Bil. 7

Naturhistoriska riksmuseet

7. Palynologiska laboratoriet vid naturhistoriska riksmuseet mäter och
rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till
radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Kostnaderna för
verksamheten anges till 660 000 kr.

De handikappades riksförbund (DHR) och Synskadades riksförbund
(SRF)

8. DHR hemställer om bidrag på 10 000 000 kr. till sina rekreationsan-
läggningar förbudgetåret 1991/92. För Almåsa semesterhem och kursgård
begär SRF för det kommande budgetåret 2 000 000 kr.

Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)

9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild
inriktning på nyhandikappade. Medelsbehovet för 1991/92 anges av RG
till 2 491 000 kr.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

1. SRF Hantverk, depåverksamheten

2. SRF för ledarhundar

3. SRF för viss övrig verksamhet

4. FSDB för tidningsutgivning

5. SDR för teckenspråksavdelning

6. Rikstolktjänst

7. Palynologiska laboratoriet

8. Bidrag till rekreationsanläggningar

9. Bidrag till rekryteringsgruppen

Summa utgifter

6 284 000	+	1 166 000
10 546 000	+	2 368 000
8 360 000	+	502 000
4 140 000	+	585 000
1 965 000	+	18 000
2 730 000	+	273 000
480 000	+	38 000
2 360 000	+	94 000
1 774 000	+	71 000
38 639 000	+	5 215 000

Föredragandens överväganden

1. Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga
bidrag till löner och omkostnader. SRF har i senare års anslagsframställ-
ningar anfört att det statliga bidraget inte har täckt verksamhetens faktiska
kostnader för löner och omkostnader. I syfte att stärka depåverksamhetens
ekonomi föreslog jag i fjolårets budgetproposition ett utökat statligt stöd
om 500 000 kr. utöver den reguljära pris- och löneomräkningen. Även för
budgetåret 1991/92 vill jag föreslå ett särskilt resurstillskott - 600 000 kr.
- utöver pris- och löneomräkning. SRF genomför för närvarande, i

155

samråd med socialdepartementet, en översyn av depåverksamheten. Jag
har i min beräkning av det föreslagna resurstillskottet för det kommande
budgetåret lagt in de kostnader som SRF har haft för genomförandet av
översynen.

Till depåverksamheten bör mot denna bakgrund anvisas ett sammanlagt
belopp om 7 450 000. Min bedömning är att verksamheten i och med
denna och fjolårets satsning fortsättningsvis bör kunna bedrivas inom de
nu givna ekonomiska ramarna.

2. För ledarhundsverksamheten uppgår pris- och löneomräkningen till
2 368 000 kr., varför ett belopp på 12 914 000 kr. bör anvisas.

3. Under detta anslag erhåller SRF statsbidrag till viss övrig verksamhet
som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser
på området. Verksamheten avser produktion av ersättningstidningar till
synskadade, individinriktade insatser för synskadade med flera funktions-
hinder, stöd för synskadades sysselsättning samt ett särskilt punktskrifts-
projekt. Jag föreslår fortsatt stöd till ovan nämnda verksamhet. Samman-
lagt 8 862 000 kr. bör anvisas till SRF för viss övrig verksamhet.

4. FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av
tidningen Nuet och nyhetsinformation via TeleNuet. Denna verksamhet
är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter till nyheter och
annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssamman-
hang och jag instämmer därför i FSDB:s uppfattning om vikten av en
fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedlingen. För
budgetåret 1991/92 har jag beräknat 4 725 000 kr. för ändamålet.

5. SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter for
att få till stånd en utveckling av teckenspråket. En fortlöpande utveckling
av teckenspråket är en förutsättning för dövas kommunikation och del-
aktighet i samhället. För budgetåret 1991/92 bör 2 083 000 kr. anvisas
till teckenspråksavdelningen.

6. Medlen till rikstolktjänst avser bidrag till tolktjänst som förtroende-
valda i handikapporganisationerna behöver för att kunna utföra uppdrag
av riksövergripande karaktär. Jag beräknar pris- och löneomräkning till
273 000 kr., varför totalt 3 003 000 kr. bör anvisas för verksamheten
under budgetåret 1991/92.

7. Till naturhistoriska riksmuseets palynologiska laboratorium beräknar
jag för det kommande budgetåret ett anslag på 518 000 kr.

10. Bidraget till DHR för merkostnader för verksamheten vid organisa-
tionens rekreationsanläggningar bör för budgetåret 1991/92 fastställas till
1 790 000 kr. Till SRF för merkostnader vid Almåsa semesterhem och
kursgård bör 664 000 kr. anvisas.

11. Rekryteringsgruppen har genom sina tränings- och rehabiliterings-
läger erbjudit nyhandikappade ökade möjligheter till ett aktivt och själv-
ständigt liv. Jag föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Sammanlagt
1 845 000 kr. bör anvisas till Föreningen Rekryteringsgruppen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

156

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för viss verksamhet för handikappade för bud-
getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 42 748 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

G 8. Statens hundskola

1989/90	Utgift	1 000
1990/91	Anslag	1 000
1991/92	Förslag	1 000

Enligt riksdagsbeslut (1987/88:SoU24, rskr. 303) har riksdagen godkänt
propositionen (1987/88:126) om inriktningen av verksamheten vid statens
hundskola m.m. Statens hundskola är en renodlad uppdragsmyndighet med
uppgift att mot ersättning tillhandahålla polis- och ledarhundar. Kost-
naderna för skolan skall täckas av intäkter från försäljningen av produkter
och tjänster.

Statens hundskola

Statens hundskola hemställer för budgetåret 1991/92 utöver sedvanlig kost-
nadstäckning för pris-, hyres- och löneökningar om ett tillskott med
3,8 milj.kr. för att undvika ett rörelseunderskott. Hundskolan har också
hemställt att verksamheten bör delas upp i skilda redovisningsenheter där
avelsverksamheten bör vara anslagsfinansierad och övrig verksamhet
intäktsfinansierad.

Föredragandens överväganden

Frågan om hundskolans organisation och finansiering har varit aktuell i
många år. Hundskolan ombildades senast 1988 till en intäktsfinansierad
myndighet efter att ha varit en anslagsfinansierad myndighet åren 1978
- 1988. I samband med ombildandet reglerades en ackumulerad skuld på

12,4 milj.kr. Vidare beslutade riksdagen om ett omställningsbidrag som
successivt skulle avvecklas fram t.o.m. innevarande budgetår. Trots de
åtgärder som vidtagits har hundskolan inte kunnat redovisa ett tillfreds-
ställande ekonomiskt resultat. För budgetåret 1990/91 har hundskolan
hemställt om ett tillskott om 2,6 milj.kr. för att undvika ett rörelseunder-
skott. Hundskolan har vidare i sin anslagsframställning hemställt om ett
årligt bidrag om 3,8 milj.kr. Skolan har inte heller lyckats fylla behovet
av framförallt ledarhundar för synskadade som förutsattes i samband med
omorganisationen.

Jag har nyligen bemyndigats att tillkalla en särskild utredare som skall
utreda om det finns förutsättningar för att driva statens hundskola i form
av aktiebolag. Mot bakgrund av bl. a. utredarens förslag har jag för avsikt
att föreslå regeringen att senare återkomma till riksdagen i denna fråga.

157

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om att hundskolans kostnader Prop. 1990/91:100
skall täckas av avgifter från verksamheten förordar jag att anslaget förs Bil. 7
upp med 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens hundskola för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G 9. Statens handikappråd

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

5 065 613

5 202 000

5 621 000

Statens handikappråd skall verka för förbättrade levnadsförhållanden för
handikappade och främja samarbetet i handikappfrågor mellan samhälls-
organen samt mellan dem och handikapporganisationerna. Regler om
rådets organisation finns i förordningen (1988:1094) med instruktion för
statens handikappråd.

Statens handikappråd

Statens handikappråd hemställer om dels löne- och prisomräknade medel,
dels ökade medel om 300 000 kr. för övriga förvaltningskostnader.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	13
Anslag Förvaltningskostnader	3 812 000	+ 350 000
(därav lönekostnader)	(2 912 000)	(+ 298 000)
Lokalkostnader	1 390 000	+ 69 000
Summa	5 202 000	+ 419 000

Föredragandens överväganden

Statens handikappråd skall, enligt sin instruktion, bedriva verksamhet som
i första hand inriktas på handikappfrågor som berör flera samhälls-
områden. Till statens handikappråds uppgifter hör bl.a. att främja samord-
ning och samarbete inom handikappområdet. Särskild uppmärksamhet har
sedan några år tillbaka ägnats frågor om insatser för flerhandikappade.
Sådana frågor förutsätter en samordnad verksamhet mellan många organ
i samhället. Denna inriktning av handikapprådets arbete bör enligt min
mening fortsätta. Jag har i mina bedömningar av anslagsbehovet för

158

budgetåret 1991/92 funnit att statens handikappråd bör undantas från Prop. 1990/91:100
produktivitets- och sparkravet om 1,5 %. Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens handikappråd för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 5 621 000 kr.

G 10. Bidrag till handikapporganisationer

1989/90	Utgift	70 615 284
1990/91	Anslag	79 075 000
1991/92	Förslag	100 238 000

Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till sin verk-
samhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan
organisationerna efter förslag av statens handikappråd. Följande 35 organi-
sationer har fått bidrag under innevarande budgetår:

Afäsiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningamas riksorganisation, De
handikappades riksförbund, Handikappförbundens centralkommitté,
Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter,
Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges dövblinda,
Hörselskadades riksförbund, ILCO- Svenskt förbund för stomiopererade,
Laryngförbundet.Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet
för blodsjuka, Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för
döva, hörselskadade och språkstörda bam, Riksförbundet för hjärt- och
lungsjuka, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka, Riksförbundet för
njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade bam och ungdomar, Riks-
förbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för trafik- och
polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda bam, ungdomar och
vuxna, Riksförbundet mot astma/allergi, Riksförbundet mot reumatism,
Riksförbundet för cystisk fibros, Riksföreningen AUTISM, STROKE-
Riksförbundet mot hjärnans kärl sjukdomar, Svenska celiakiförbundet,
Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet, Svenska psoriasis-
förbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamningsföreningars
riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet.

Föredragandens överväganden

Handikapporganisationernas verksamhet fullföljer en folkrörelsetradition.
Deras insatser har haft och har alltjämt en avgörande betydelse för utveck-
lingen av synen på handikapp och handikappfrågor.

Statsbidraget till handikapprörelsens riksorganisationer utgör innevarande
budgetår 79 075 000 kr. Handikapporganisationerna har i flera samman-
hang betonat vikten av att statsbidraget till dem fortsätter att utvecklas.

159

Jag bedömer det viktigt att så sker och kan också konstatera att stats- Prop. 1990/91:100
bidraget förbättrats betydligt under en följd av år. Bil. 7

Enligt min bedömning bör bidraget till handikapporganisationerna även
inför det kommande budgetåret vara ett prioriterat område. Jag vill i det
följande peka på några omständigheter som talar för att statsbidraget till
dem bör förstärkas ytterligare.

Ett starkt skäl är att handikapporganisationerna har höga merkostnader
för den verksamhet som man bedriver. Förbunden organiserar personer
med olika slag av funktionshinder. I många fall rör det sig om omfattande
funktionshinder. Av detta följer att verksamheten måste ha en hög grad
av anpassning. Det handlar bl.a. om att möteshandlingar och annan
information måste anpassas efter de speciella krav som ställs, t. ex. att
information för synskadade finns i punktskrift eller på kassett eller att
psykiskt utvecklingsstörda kan erhålla information i lättläst form. För att
döva och dövblinda skall kunna bedriva och delta i verksamhet fordras
tillgång till tolkar. När rörelsehindrade och andra personer med fysiska
eller medicinska funktionshinder har sammankomster, krävs att lokalerna
är väl anpassade. I många fäll ställs det också krav på att personliga
assistenter finns att tillgå. Detta innebär att kostnaderna för organisationer-
nas verksamhet blir höga.

Handikapporganisationerna har vidare i skrivelser till regeringen uttryckt
oro över de effekter som skattereformen får för deras möjligheter att
bedriva verksamhet. Enligt vad man framhållit innebär bl.a. momsbredd-
ningen att handikapporganisationerna åsamkas betydande kostnadsök-
ningar i sin verksamhet.

Ett ytterligare skäl för mitt förslag om ett förstärkt statsbidrag är handi-
kapporganisationernas ökande engagemang och utökade verksamhet när
det gäller internationella handikappfrågor. Det är enligt min bedömning
väsentligt att organisationerna kan ges rimliga ekonomiska förutsättningar
att bygga upp och bedriva intressepolitisk verksamhet inom det inter-
nationella området. Jag vill i sammanhanget bl.a. påminna om det initiativ
som den svenska regeringen tagit inom FN-systemet om utarbetande av
internationella regler med inriktning på full delaktighet och jämlikhet för
handikappade. Det är givetvis väsentligt att de svenska handikapporganisa-
tionerna ges möjligheter att medverka i detta arbete. Jag tänker här också
på den verksamhet som organisationerna bedriver eller planerar att starta
med anknytning till EG.

Utöver vad jag nu har framhållit syftar den föreslagna förstärkningen
även till att ge organisationerna möjligheter att genom t.ex. uppsökande
verksamhet söka integrera nya handikappgrupper i den ordinarie verksam-
heten.

Med hänvisning till vad jag nu sagt anser jag att statsbidraget till handi-
kapporganisationerna för budgetåret 1991/92 bör utökas med
21 163 000 kr., vilket innebär att totalt 100 238 000 kr. bör anvisas för
ändamålet.

160

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 100 238 000 kr.

G 11. Bilstöd till handikappade

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

1989/90	Utgift	293 984 967 Reservation
1990/91	Anslag	214 163 000
1991/92	Förslag	206 000 000

121 214 419

Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till
handikappade bam for anskaffning och anpassning av motorfordon m.m.
Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar grundbidrag, an-
skaffhingsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av riks-
försäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om
bilstödet finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd
till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handi-
kappade.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar medelsbehovet under budgetåret
1991/92 till 117 milj.kr. RFV föreslår att grundbidraget och det inkomst-
prövade anskaffningsbidraget höjs, samt att inkomstgränsema vid fast-
ställandet av anskaffningsbidraget justeras uppåt.

Föredragandens överväganden

Bilstödet, som infördes den 1 oktober 1988, har fått stor betydelse för
många förflyttningshandikappade. Anknytning till arbetslivet är inte längre
ett villkor för bilstöd. Stöd för inköp av bil kan även lämnas till handi-
kappade föräldrar med bam under 18 år eller till föräldrar med handi-
kappade bam under förutsättning att föräldern sammanbor med bamet och
har behov av fordon för förflyttning tillsammans med bamet. Under den
period som förflutit sedan stödet infördes har omkring 10 000 personer
beviljats bilstöd. I förhållande till de regler som gällde före oktober månad
1988 innebär det nya bilstödet väsentliga förbättringar även när det gäller
bidragsbelopp och inkomstgränser.

Det är givetvis av stor betydelse att bilstödet inte urholkas på grund av
inflation och höjda bilpriser. Det har nu gått drygt två år sedan de nu
gällande reglerna trädde i kraft och enligt min uppfattning finns väsentliga
motiv för att såväl höja grundbidraget och det inkomstprövade anskaff-
ningsbidraget som att justera de inkomstgränser som gäller vid fastställan-
de av anskaffningsbidraget. Därmed kan värdebeständigheten i stödet
säkras. Med instämmande i vad riksförsäkringsverket föreslagit anser jag

161

11 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 7

att följande justeringar bör göras fr.o.m. den 1 juli 1991. Prop. 1990/91:100

Helt grundbidrag, som för närvarande uppgår till 50 000 kr., bör höjas Bil. 7
till 60 000 kr. I linje härmed bör halvt grundbidrag höjas från nuvarande
25 000 kr. till 30 000 kr. Enligt nu gällande regler utgör högsta anskaff-
ningsbidrag 35 000 kr., vilket kan lämnas till den som har en årlig brutto-
inkomst som understiger 75 000 kr. Rätten att erhålla anskaffhingsbidrag
upphör i dag när årsinkomsten når upp till 138 000 kr. Högsta anskaff-
ningsbidrag bör fr.o.m. den 1 juli 1991 utgöra 40 000 kr. och kunna
lämnas till den vars årsinkomst understiger 88 000 kr. Rätten till anskaff-
ningsbidrag bör upphöra vid årsinkomster över 160 000 kr. Anskaffnings-
bidraget bör lämnas enligt följande skala.

Årlig bruttoinkomst Bidrag i % av Bidragsbelopp

kr. helt bidrag kr.

40 000 kr.

	87 999	100	40 000
88 000-	95 999	90	36 000
96 000-	103 999	80	32 000
104 000-	111 999	70	28 000
112 000-	119 999	60	24 000
120 000-	127 999	50	20 000
128 000-	135 999	40	16 000
136 000-	143 999	30	12 000
144 000-	151 999	20	8 000
152 000-	159 999	10	4 000
160 000-		0	—

Genom de av mig nu föreslagna höjningarna av bidragsbeloppen kommer
maximalt bilstöd att uppgå till 100 000 kr. Därutöver kan bidrag till
anpassning av fordonet lämnas.

Enligt min bedömning råder en viss osäkerhet när det gäller det antal
personer som kan förväntas erhålla bilstöd under det kommande bud-
getåret. Med hänsyn till denna osäkerhet och till de höjningar av bidrags-
beloppen som jag nyss förordat anser jag att anslaget för budgetåret
1991/92 bör beräknas till 206 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 206 000 000 kr.

162

H. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik

Individ- och familjeomsorg

Översyn av socialtjänstlagen m.m.

Genom 1982 års socialtjänstreform förändrades i grunden förutsättningarna
för det sociala arbetet. Socialtjänstlagen (1980:620) anger målen för sam-
hällets socialtjänst. Samhällets socialtjänst skall på demokratins och
solidaritetens grund främja människomas ekonomiska och sociala trygg-
het, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får
det stöd och den hjälp som de behöver.

Socialtjänstreformen innebar viktiga förbättringar för den enskildes
möjligheter att få samhällets stöd på sina egna villkor. Lagstiftningen gav
vidare kommunerna större frihet att arbeta utifrån lokala förutsättningar
och individens egna behov.

Under senare tid har dock kritiska uppfattningar framförts vad gäller
såväl socialtjänstlagens utformning som dess praktiska tillämpning.

På regeringens uppdrag har socialstyrelsen i det s.k. REBUS-projektet
genomfört en utvärdering av socialtjänstlagen, bl.a. med avseende på
lagens praktiska tillämpning i förhållande till bam och ungdom. Projektet
har vidare behandlat möjligheterna att ge människor alternativ till social-
bidrag, liksom organisatoriska och andra förutsättningar för socialtjänstens
individ- och familjeomsorg att i praktiken arbeta enligt socialtjänstlagens
intentioner. Projektet presenterar en i stora delar kritisk bild vad gäller
innehållet i verksamheten men också brister i planering, uppföljning och
utvärdering.

Inom ramen för ett annat projekt har socialstyrelsen i rapporten Behövs
socialbyrån? analyserat socialbyråernas arbete inom individ- och familje-
omsorgen. Rapporten visar bl.a. på de ökade krav som ställs på social-
byråerna. Enligt socialbyråprojektets uppfattning lever socialbyråerna i dag
inte upp till de högt ställda förväntningarna.

En annan del av kritiken gäller socialtjänstens insatser för de mest vård-
behövande ungdomarna. Inom ramen för den överenskommelse som
träffats mellan staten och de båda kommunförbunden om statsbidrag till
missbrukarvård och ungdomsvård har socialstyrelsen redovisat en analys
av tillgången på vårdresurser för de mest utsatta ungdoms- och miss-
brukargruppema. En efterfrågeundersökning visar på stor brist på platser
såväl när det gäller de särskilda ungdomshemmen som på de hem som
anordnas med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM).

Handikapputredningens delbetänkande (SOU 1990:2) Överklagnings-
rätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten har nyligen
remissbehandlats. Remissinstanserna har skiftande synpunkter men många
har ansett att en precisering behöver göras av socialtjänstlagens bistånds-

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

163

paragraf. Vidare har Svenska kommunförbundet i en skrivelse till rege- Prop. 1990/91:100
ringen hemställt om en översyn av biståndsreglerna och ansvarsförhållan- Bil. 7
dena mellan olika huvudmän.

Riksdagen har nyligen (1990/9 l;SoU6, rskr. 50) som sin mening givit
regeringen till känna att tiden nu är mogen för en allmän översyn av
socialtjänstlagen. En parlamentarisk kommitté bör enligt socialutskottet
tillkallas för ändamålet.

Jag har för avsikt att under våren 1991 föreslå regeringen att besluta om
en översyn av socialtjänstlagen.

Om utsatta barn

Under det gångna året har ett antal fall av barnmisshandel med dödlig
utgång inträffat. Dessa tragiska fall har riktat uppmärksamheten mot att
det även i vårt land finns bam som lever i ytterst utsatta situationer.

Under 1980-talet har det skett en viss ökning av antalet polisanmälningar
om barnmisshandel och om sexuella övergrepp mot bam. När det gäller
våld och övergrepp inom familjen är emellertid mörkertalen stora, varför
det är svårt att med rimlig säkerhet uttala sig om den faktiska omfatt-
ningen av sådana brott mot bam.

De fall av barnmisshandel och vanvård som uppmärksammats under det
senaste året har givit upphov till en debatt om socialtjänstens förmåga att
skydda bam i utsatta situationer. Sedan en tid tillbaka pågår också inom
socialarbetarkåren en diskussion om det som brukar kallas bristen på barn-
perspektiv i det sociala arbetet.

Socialstyrelsen har genom REBUS-projektets huvudrapport, Växa i
välfärdsland, riktat kritik mot socialtjänsten för otillräckliga kunskaper när
det gäller bam och ungdomar. Likaså anser styrelsen att dokumentationen
av det sociala arbetet ofta är bristfällig.

Socialstyrelsen har vidare inom ramen för sin tillsynsverksamhet särskilt
granskat ett antal utredningar om hjälp till familjer och bam. Gransk-
ningen visar bl.a. att socialsekreterarna sällan träffar barnen, att bedöm-
ningarna av barnen framstår som ytliga eller saknas helt, att föräldrarnas
egna problem som regel beskrivs men att föräldrarnas relation till barnen
och deras förmåga att tillgodose barnens behov sällan analyseras.

I arbetet med utsatta bam och ungdomar är det barnens och ungdomar-
nas behov som skall stå i centrum. Jag anser att det nu krävs en kraftfull
satsning för att utveckla ett bamperspektiv i det sociala arbetet. Ett syste-
matiskt förändringsarbete bör inledas i syfte att utveckla bamkompetensen
inom individ- och familjeomsorgen. Observansen på barnens situation
måste öka. Även förhållandet mellan bam och föräldrar behöver upp-
märksammas mer än vad som uppenbarligen sker i dag.

En utvecklad bamkompetens och en ökad observans på barnens situation
är enligt min mening en förutsättning för att socialtjänsten i tid skall
upptäcka vilka bam och föräldrar som är i behov av särskilt stöd. Det är
också en väg att förhindra barnmisshandel och allvarlig försummelse av
bam. Grava fall av barnmisshandel är dessbättre relativt sällsynta. Det

164

krävs därför en hög vaksamhet och en lyhördhet bland socialarbetare i
mötet med bam för att dessa fall skall upptäckas i tid.

Socialstyrelsen bör upprätta en plan for arbetet med att höja medveten-
heten och öka kompetensen inom socialtjänsten när det gäller utsatta bam.
En brett upplagd fortbildning bör ingå som en del i en sådan plan. Arbetet
bör vidare syfta till att utveckla arbetsformer och metoder. De ideella
organisationernas erfarenheter och kunskaper bör tillvaratas i utvecklings-
arbetet.

För att initiera en utveckling i den riktning som jag skisserat här föreslår
jag att 8 milj.kr. ställs till socialstyrelsens förfogande för en samlad
satsning för att i det sociala arbetet öka kompetensen att arbeta med och
för utsatta bam. I denna satsning bör även fortsättningsvis flykting- och
invandrarbarn ägnas särskild uppmärksamhet.

Ungdomsvård och missbrukarvård

Inom såväl ungdomsvården som missbrukarvården för vuxna har det skett
stora förändringar efter socialtjänstreformens genomförande. Antalet
institutionsplatser totalt sett har ökat. Under senare år har utbyggnaden
framför allt inom nykterhetsvården och narkomanvården men också på
bam- och ungdomssidan genomförts av stiftelser och organisationer eller
i annan privat regi. Många behandlingskollektiv och stiftelsedrivna be-
handlingshem har haft en förnyande och vitaliserande effekt på vård-
området. I vissa fall har dock privata hem för vård eller boende inte
fungerat tillfredsställande och i en del fall har hemmen utnyttjat den brist
på vårdresurser som funnits och kunnat ta ut mycket höga vårdavgifter.

Regeringen har gett socialstyrelsen i uppdrag att analysera utvecklingen
vad avser verksamhet i enskild regi inom missbrukarvården och bam- och
ungdomsvården. Styrelsen skall därvid analysera för- och nackdelar med
den utveckling som hittills skett. Detta uppdrag kommer att redovisas
inom kort.

En rad olika rapporter och utvärderingar har dock visat att tillgången på
vårdresurser inom vissa områden, framför allt för de mest utsatta miss-
brukarna och ungdomarna, är otillfredsställande. Den efterfrågeundersök-
ning som socialstyrelsen gjort i samverkan med de båda kommunför-
bunden visar att många ungdomar och grava missbrukare inte kunnat få
plats i särskilda ungdomshem eller i LVM-hem trots att de haft akuta
behov av sådana placeringar. Antalet platser i särskilda ungdomshem har
minskat från 573 år 1983 till 464 år 1990, medan platsantalet i LVM-
hem i stort sett är oförändrat trots en ökad efterfrågan.

Problemen inom den tyngsta institutionsvården gäller dock inte enbart
platsbrist utan hänger också samman med brister i planering, styrning och
ansvarstagande. En ökad samordning av resurserna fordras.

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en
proposition om statsbidragen till ungdomsvård och missbrukarvård m.m.
Förslaget kommer att syfta till en snabb utbyggnad av institutionsvården
för de mest utsatta ungdoms- och missbrukargruppema. Vidare kommer

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

165

riktlinjerna att dras upp för det fortsatta arbetet med att förändra organisa- Prop. 1990/91:100
tionen av institutionsvården för att göra den bättre skickad att motsvara Bil. 7
kraven på vårdinnehåll m.m.

Ökad uppmärksamhet har ägnats frågan om missbruk bland kvinnor.
Socialstyrelsen har lämnat stöd till stiftelsen Kvinnoforum som initierat
utvecklings-och utvärderingsinsatser när det gäller vården av kvinnliga
missbrukare. Stiftelsen driver också en omfattande utbildnings- och
konferensverksamhet. Socialstyrelsen har också gett stöd för att utveckla
behandlingshem för kvinnliga missbrukare. Under de senaste åren har ett
drygt tiotal sådana hem kommit igång.

Stöd har också utgått till utvecklingsprojekt som uppmärksammat utsatta
flickor i tonåren liksom bam till föräldrar som är missbrukare.

I samband med arbetet att bekämpa spridningen av HIV/aids har stöd
lämnats för insatser mot prostitutionen. De tre storstadskommunerna har
fått stöd för att utveckla sina prostitutionsförebyggande insatser. Utvärde-
ringsprojekt har initierats, bl.a. har studier gjorts om prostituerades
kunder. Stöd har också utgått till behandlingsinsatser för prostituerade
missbrukare.

Fortsatt uppmärksamhet bör ges åt problemet med missbruk av alkohol
och narkotika bland kvinnor. En del av anslaget för utvecklings- och
försöksverksamhet bör användas för detta ändamål. Initiativ bör tas för
att fortsätta utvecklingen av vården för kvinnliga missbrukare. Särskilt bör
gravida missbrukares vårdbehov uppmärksammas.

Spridningen av HI V-smitta bland narkotikamissbrukare fortsätter att öka.

Den 1 oktober 1990 fanns 569 rapporterade HIV-positiva missbrukare och
14 missbrukare med diagnosen aids. Ökningstakten har varit relativt
konstant de senaste tre åren. Huvuddelen av de HIV-positiva missbrukarna
är heroinmissbrukare. Merparten av de nysmittade är däremot amfetamin-
missbrukare. Detta inger oro eftersom amfetaminmissbruket har en väsent-
ligt större utbredning i Sverige än heroinmissbruket.

För att bekämpa spridningen av HIV bland narkotikamissbrukare måste
narkomanvården utvecklas och utvärderas. Under en femårsperiod - inne-
varande budgetår inräknat - har uppemot 370 milj.kr. satsats på att
förstärka narkomanvården.

Chefen för socialdepartementet har tidigare i dag föreslagit att en
medelsram om 193,5 milj.kr. ställs till regeringens förfogande för fortsatta
insatser mot HIV/aids. En del av dessa resurser bör användas för fortsatt
utveckling av en offensiv narkomanvård.

I denna satsning bör ingå att ta initiativ till att förbättra vården av HIV-
positiva missbrukare och för missbrukare med diagnosen aids. Stöd bör
kunna utgå till effektiva öppenvårdsprogram, liksom till en utveckling av
vårdinnehåll och behandlingsmetoder inom institutionsvården.

Vissa grupper av missbrukare måste uppmärksammas särskilt. Hit hör
missbrukare med grava psykiska störningar, gravida missbrukare och
missbrukare med små bam, samt missbrukare med invandrarbakgrund.

En del av anslaget bör användas för fortsatta samordningsinsatser mellan
socialtjänst och psykiatri, liksom mellan kriminalvård och narkomanvård.

166

Stöd bör vidare kunna utgå till fortbildning av personal samt till doku- Prop. 1990/91:100
mentation och utvärdering. Bil. 7

Våld mot kvinnor

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag kartlagt kvinno- och mans-
jourema i Sverige. Av kartläggningen framgår bl.a. att det finns 112
ideellt verksamma kvinnojourer och nio mansjourer.

Kvinnojourerna vänder sig till kvinnor som är utsatta för våld. Många
av dessa kvinnor vill av olika skäl inte ha kontakter med samhällets
hjälpinstanser. De män som söker sig till mansjourema gör det främst på
grund av skilsmässokriser eller vårdnads- och umgängestvister.

Kvinnojourerna får som regel kommunala bidrag i varierande omfatt-
ning. En del får även bidrag från landstingen. För mansjouremas vid-
kommande är förhållandena likartade.

Den verksamhet som bedrivs vid landets kvinnojourer utgör enligt min
mening ett värdefullt komplement till kommunernas och landstingens
verksamhet. Kvinnojourerna har sedan år 1984 kunnat bedriva projekt-
verksamhet med stöd av de medel för försöks- och utvecklingsverksamhet
som socialstyrelsen disponerar. Jag anser att stödet till kvinnojourerna och
deras riksorganisation nu bör utökas och ges en fastare form. Jag kommer
därför att föreslå ett särskilt organisationsanslag om 2 milj.kr. för detta
ändamål.

Socialbidrag

Under första hälften av 1980-talet ökade antalet socialbidragstagare
kraftigt. Därefter - fr.o.m. år 1987 - har en viss minskning av social-
bidragsberoendet skett. Bakom den kraftiga uppgången under 1980-talets
första år låg främst en kraftig konjunkturnedgång och en hög arbetslöshet.
Trots de senaste årens högkonjunktur ligger emellertid antalet social-
bidragstagare kvar på en hög nivå.

167

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Antal socialbidragstagare åren 1980 och 1985-1989

Steget ut på arbetsmarknaden har, även under högkonjunkturen, förblivit
långt bl.a. för ungdomar som aldrig hunnit få en fast plats på arbets-
marknaden, för invandrare och för fysiskt eller socialt handikappade.

För att förbättra dessa gruppers möjligheter att komma ut på arbets-
marknaden har socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen på regeringens
uppdrag gemensamt genomfört en rad insatser för att förbättra samverkan
mellan arbetsförmedlingarna och socialtjänsten. Regeringen har därefter
gett ett nytt uppdrag åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med riks-
försäkringsverket och socialstyrelsen initiera ytterligare försöksverk-
samhet med ökad samverkan mellan socialtjänst, försäkringskassor och
arbetsförmedling/arbetsmarknadsinstitut i storstadsområden med en stor
andel socialbidragstagare och långtidssjuka.

Särskilda åtgärder har vidtagits för att förbättra flyktingars och invand-
rares möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Riksdagen har antagit
regeringens proposition (1989/90:105) om ett nytt schabloniserat ersätt-
ningssystem till kommunerna för kostnader i samband med mottagandet
av flyktingar. Huvudsyftet med det nya ersättningssystemet är att skapa
en stor frihet för kommunerna att i samverkan med arbetsförmedlingen
på orten vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna skall bli självförsörjande.
Det nya ersättningssystemet gäller fr.o.m. den 1 januari 1991.

168

Alkoholpolitik

Mål

Överkonsumtion och missbruk av alkohol for med sig omfattande sociala
och medicinska problem. Samhällets kostnader för exempelvis social- och
sjukvård, produktionsbortfall och rehabilitering är mycket höga. Därtill
kommer det psykiska, sociala och ekonomiska lidande som drabbar
enskilda och deras anhöriga.

Mot denna bakgrund antog riksdagen år 1977 ett samlat alkoholpolitiskt
program (prop. 1976/77:108, SkU40, rskr. 231). Härigenom fastställdes
det regelsystem som omgärdar hanteringen av alkohol. Riksdagen slog fast
att samhället måste vidta åtgärder på en mängd olika områden i syfte att
minska alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna.

Sverige har ställt sig bakom WHOs hälsopolitiska strategi där bl.a. målet
att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden 1980-
2000 ingår.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Utvecklingstendenser

Försäljningen av alkoholdrycker i Sverige minskade med drygt 20 %
under tioårsperioden 1976-1985. Under senare delen av 1980-talet ökade
försäljningen på nytt. Särskilt starkölsförsäljningen gick upp under denna
period.

Tabell: Försäljning av alkoholdrycker i liter alkohol 100 % per invånare 15 år
och äldre 1975, 1980 och 1985-1989.

År	Sprit- drycker	Vin	Starköl	Öl II	Totalt
1975	3,75	1,36	0,21	2,29*	7,61
1980	3,42	1,53	0,78	1,01	6,74
1985	2,52	1,74	0,85	0,96	6,07
1986	2,59	1,77	0,96	1,02	6,34
1987	2,38	1,75	1,04	1,04	6,21
1988	2,31	1,81	1,17	1,11	6,40
1989	2,25	1,86	1,27	1,17	6,55

*Inklusive öl IIB (s.k. mellanöl)

Även i ungdomsgrupperna ökade alkoholkonsumtionen under senare
delen av 1980-talet, enligt de särskilda undersökningar som görs av ung-
domars alkoholvanor.

Preliminära försäljningssiffror för perioden januari-oktober 1990 visar
dock på en tydlig nedgång i försäljningen.

Vidtagna och planerade åtgärder

Sverige har medverkat till åtgärder på det internationella planet mot
alkoholmissbruket. Sverige kommer att delta i en samnordiskt finansierad
insats för att stärka WHOs alkoholpolitiska arbete inom Europaregionen.

169

Tillsammans med de övriga nordiska länderna har Sverige medverkat till
att ECOSOC uppmanat FNs generalsekreterare att vidta vissa åtgärder
som skulle leda till ökade alkoholpolitiska åtgärder inom FN.

Under åren 1989 och 1990 har en landsomfattande aktion mot alkohol
och andra droger genomförts. Aktionen leds av en arbetsgrupp, i vilken
ingår representanter for folkrörelser och myndigheter som arbetar med
drogfrågor. Arbetsgruppen, som kallar sig ATHENA-gruppen, har ini-
tierat olika drogförebyggande verksamheter och opinionsbildande insatser.
Gruppen har disponerat cirka 10 milj.kr. per år. Regeringen har nyligen
beslutat att förlänga gruppens mandat fram till den 1 juli 1991 för att
tillsammans med regeringens aktionsgrupp mot narkotika ytterligare
intensifiera och förstärka de lokala drogförebyggande insatserna.

Från olika håll har framlagts förslag om förändringar av den samlade
alkoholpolitiken. Riksdagen har ställt sig bakom ett av socialutskottet
framlagt betänkande (1989/90:SoU2, rskr. 13) omen aktiv alkoholpolitik
som redovisar behov av ställningstaganden på det alkoholpolitiska om-
rådet. Socialstyrelsen har även till regeringen överlämnat ett handlings-
program för att sänka alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000
och en rapport om minskad tillgänglighet av alkohol i ungdomsgrupperna.
Våldskommissionen har vidare behandlat sambandet mellan alkohol och
våld i offentliga miljöer och lämnat förslag till åtgärder som bl.a. berör
servering av alkoholdrycker vid restauranger.

Jag delar helt den uppfattning som socialutskottet uttalade i sitt nyss
nämnda betänkande, nämligen att vi måste finna konkreta åtgärder som
leder till en varaktig sänkning av alkoholkonsumtionen. Inte minst viktigt
anser jag det därvid vara att sätta in informationen om alkohol och andra
droger i ett vidare folkhälsoperspektiv, i syfte att ge individen ett bättre
underlag för medvetna val när det gäller både alkoholvanor och andra
levnadsvanor vilka är av strategisk betydelse för den enskildes hälsa.
Under våren 1991 avser jag att föreslå regeringen att i en proposition till
riksdagen lämna förslag till åtgärder inom det alkoholpolitiska området.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är i
enlighet med riksdagens beslut fr.o.m. den 1 juli 1990 en fristående
organisation i förhållande till socialstyrelsen. CAN erhåller statsbidrag
som fristående folkrörelseorgan för att fullfölja de arbetsuppgifter och den
inriktning som riksdagen förutsatte år 1984.

Statsbidrag utgår till folkrörelserna och andra organisationer dels i form
av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till verksamheter med
drogförebyggande syfte.

Nykterhetsrörelserna och vissa andra organisationer får omfattande
bidrag för sin centrala verksamhet. Socialstyrelsen fördelar medel till
föreningslivet för informationsinsatser och annan drogförebyggande
verksamhet. Särskilda medel utgår för insatser inom området alkohol och
arbetsliv. Medlen bör även kunna användas till insatser mot narkotika.
Socialstyrelsen fördelar också bidrag till organisationerna för deras insat-
ser i samband med rehabilitering av missbrukare.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

170

Förbidrag till organisationernas insatserinom drogområdet m.m. beräk- Prop. 1990/91:100
nar jag for nästa budgetår drygt 63 milj.kr. Bil. 7

Narkotikapolitik

Mål

Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt
samhälle. Detta mål har en stark förankring i den svenska medborgaropi-
nionen, de politiska partierna, ungdomsorganisationerna och övriga
folkrörelser. Den svenska regeringen har därför med kraft vänt sig mot
alla tankar på en legalisering av narkotika eller ett accepterande av narko-
tikamissbruk som en normal företeelse i samhället.

Utvecklingstendenser

Narkotikaläget i världen inger stor oro. Produktionen av illegal narkotika
ökar dramatiskt. Den illegala handeln av narkotika blir allt mer välorgani-
serad och svår att bekämpa. Från praktiskt taget hela världen rapporteras
dessutom en kraftig ökning av narkotikamissbruket, liksom av narkotika-
relaterade sjukdomar och skador. Sprutmissbrukama utgör en snabbt
växande andel av de aids-sjuka.

I takt med att narkotikaproblemet ökar i världen tilltar också uppgiv-
enheten. Ett tecken på detta är att allt fler röster böljar höjas för en
legalisering av narkotika. Sådana krav framförs i den allmänna debatten
i bl.a. USA, liksom i flera europeiska länder.

Under det senaste decenniet har narkotikamissbruket pressats tillbaka i
Sverige. Haschmissbruket bland unga har minskat liksom nyrekryteringen
av intravenösa missbrukare. Narkotikasituationen är dock fortfarande
mycket allvarlig. Narkotikaläget i världen påverkar naturligtvis också
situationen i Sverige. Tillgången på narkotika är stor. Nya preparat som
kokain har introducerats på den illegala marknaden. Läget är alltjämt så
labilt att kampen mot narkotikamissbruket måste fortsätta att föras med
oförminskad styrka.

Vidtagna och planerade åtgärder

Hösten 1989 inrättade regeringen en aktionsgrupp mot narkotika bestående
av cheferna för berörda myndigheter, företrädare för kommun- och
landstingsförbunden och ordförandena för ATHENA-gruppen, Statens
ungdomsråd och regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor
(SAMNARK).

Aktionsgruppen har bl.a. initierat en offensiv över hela landet för att
stärka det drogförebyggande arbetet. I samarbete med ATHENA skall
gruppen under våren 1991 engagera kommuner, skolor och frivilliga
organisationer för att ytterligare stärka det drogförebyggande arbetet.
Gruppen samlar nu också narkomanvård, polis, kriminalvård och andra

171

berörda i landets samtliga län i syfte att stärka de samordnade insatserna Prop. 1990/91:100
mot narkotikamissbruket i kommunerna. Särskilda insatser kommer vidare Bil. 7
att göras mot detaljhandeln med narkotika. Gruppen har också initierat
åtgärder riktade mot spridningen av kokain liksom insatser för att bekämpa
missbruket bland flyktingar och invandrare. Aktionsgruppen skall avsluta
sitt arbete den 1 juli 1991.

Sverige deltar mycket aktivt i det internationella narkotikasamarbetet.

I januari 1990 genomfördes ett nordiskt ministermöte om narkotika i
Sverige. Vid mötet diskuterades den handlingsplan mot narkotika som
nordiska kontaktmannaorganet for narkotikafrågor haft ansvaret att genom-
föra. Ministermötet fastställde ett åttapunktsprogram för det fortsatta
nordiska samarbetet inom detta område.

Inom den s.k. Pompidougruppen, som är en europeisk arbetsgrupp för
narkotikafrågor kopplad till Europarådet, hölls ett ministermöte i novem-
ber 1990. Mötet beslöt att genomföra ett nytt europeiskt åtgärdsprogam
mot narkotika. Våren 1991 kommer Pompidougruppen att anordna ett nytt
ministermöte, som helt skall ägnas åt den allvarliga narkotikasituationen
i Östeuropa.

Vid 1989 års generalförsamling i FN föreslog Sverige att FN skulle ut-
veckla ett globalt aktionsprogram mot narkotika. Förslaget accepterades
och vid FNs särskilda generalförsamling om narkotika i februari 1990
fastställdes innehållet i programmet. Efter förslag från Sverige har vidare
FNs generalsekreterare låtit göra en översyn av arbetet i de sekretariat
inom FN som arbetar med narkotikafrågan. På grundval av utredningens
rekommendationer har 1990 års generalförsamling beslutat att den
1 januari 1991 inrätta ett nytt FN-program i vilket de befintliga sekretaria-
ten integreras. Härmed kan FN samordna sina insatser effektivare och får
ökade möjligheter att stödja ländernas insatser mot produktion, handel och
missbruk av narkotika.

Sverige har också givit aktivt stöd åt WHOs nya drogprogam. Genom
programmet ökar WHO sina insatser for att förebygga alkohol- och
narkotikamissbruk. Även åtgärder för att motverka den illegala handeln
med och missbruket av sådana läkemedel som klassas som narkotika
inkluderas i programmet. Regeringen beslöt i november 1990 att anslå
12 milj.kr. för detta program inom WHO.

Sverige tillhör de länder som ger de största frivilliga bidragen till FNs
arbete mot narkotika. Under hösten 1990 beslöt regeringen att under inne-
varande budgetår bidra med 34 milj.kr. till FNs narkotikafond. Sverige
lämnar också ett årligt bidrag till narkotikafondens allmänna verksamhet.
Under anslaget A 6. beräknas 840 000 kr. för detta ändamål samt för
andra internationella insatser inom alkohol- och narkotikaområdet.

172

H 1. Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning, ProP- 1990/91:100

CAN Bil- 7

1989/90	Utgift	8 369 757 Reservation	- 713 490
1990/91	Anslag	9 167 000
1991/92	Förslag	10 542 000

Från anslaget utgår bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) som fr.o.m. den 1 juli 1990 är
en fristående organisation.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)

CAN hemställer om reservationsanslag på 15 105 000 kr. Som skäl för
hemställan redovisar CAN behov av att öka den verksamhet som anses
önskvärd utifrån samhällets drogpolitiska målsättningar. Därtill redovisar
CAN ökade kostnader med anledning av sin nya ställning som fristående
organisation.

Föredragandens överväganden

För CANs verksamhet har jag för budgetåret 1991/92 beräknat totalt
10 542 000 kr., vilket är en uppräkning med 1 375 000 kr. Hänsyn har
då tagits till de ökade kostnader som CAN fått i och med den nya organi-
sationen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,
CAN, för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
10 542 000 kr.

H 2. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

874 956 387

950 000 000

En överenskommelse om ett nytt statsbidragssystem har den 20 juni 1989
träffats mellan statens förhandlingsnämnd, Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet.

Riksdagen har beslutat bemyndiga regeringen att godkänna överenskom-
melsen (prop. 1989/90:25, SoU14, rskr. 91). Bidragssystemet gäller enligt
överenskommelsen t.o.m. år 1992.

173

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen föreslår att bidrag skall utgå i enlighet med överenskom-
melsen mellan statens förhandlingsnämnd och de båda kommunförbunden.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Föredragandens överväganden

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en
proposition om vissa ändringar i statsbidragssystemet.

Kostnaderna för statsbidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för
budgetåret 1991/92 har jag beräknat till 950 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budget-
året 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 950 000 000 kr.

H 3. Bidrag till organisationer

1989/90	Utgift	54 003 456 Reservation
1990/91	Anslag	59 135 000
1991/92	Förslag	63 501 000

1 509 636

Från anslaget utgår bidrag till organisationer enligt vad som redovisas
i sammanfattning nedan.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har en central uppgift när det gäller att stödja och utveckla
den drogförebyggande verksamheten inom organisationslivet och i
kommunerna.

De kamratstödjande insatser som görs inom arbetslivet bör även fortsätt-
ningsvis stödjas. Styrelsen föreslår att anslaget till arbetsmarknadens
organisationer ökas med 183 000 kr.

Bidrag till drogförebyggande verksamhet genom organisationslivet bör
ökas till 10 milj.kr. Socialstyrelsen hemställer om föreskrifter avseende
anslaget H 3 så att det framgår att organisationsstöd kan utgå till Före-
ningen Fruktdryckers allmänna verksamhet.

De frivilliga organisationer och föreningar som arbetar med rehabilite-
rings- och stödinsatser inom missbruksområdet fyller sedan länge en viktig
uppgift. Socialstyrelsen äskar oförändrat anslag för budgetåret 1991/92.

Socialstyrelsen föreslår ett nytt anslag för kommunernas och landstingens
drogförebyggande verksamhet på 2 milj.kr. Vidare föreslår styrelsen ett
nytt anslag på 2 500 000 kr. för bidrag till nöjesaktiviteter i alkoholfri
miljö.

Socialstyrelsen äskar 2 milj.kr. för organisationsstöd för kvinnojourer

174

och andra organisationer som arbetar med kvinnor som utsatts för våld,
samt 2 milj.kr. till stiftelsen Kvinnoforum vars verksamhet syftar till att
synliggöra kvinnorna i missbrukarvården.

Vissa ideella organisationer bedriver verksamhet som inriktar sig på
utsatta bam och familjer. Bidrag har under budgetåret 1989/90 utbetalats
till Barnens rätt i samhället (BRIS), familjehemmens organisationer och
Hassela solidaritet. Styrelsen föreslår att vissa andra organisationer skall
kunna ges stöd och att anslaget höjs till 3 milj.kr.

Vidare föreslår styrelsen att bidraget till de homosexuellas organisationer
för deras arbete på riksplanet skall räknas upp till 1,5 milj.kr.

Statens ungdomsråd

För att kompensera det senaste årets kostnadsökning föreslår rådet att
bidraget höjs med 205 000 kr.

Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykter-
hetsorganisationer m.fl.

Samarbetsnämnden äskar anslag med 26 milj.kr.

KALV-organisationerna

Organisationerna anhåller om att bidraget ökas till 6,6 milj.kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

175

Sammanfattning

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Anslag 1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Mynd.* Föredraganden

1. Bidrag för insatser inom
området alkohol, narkotika

och arbetsliv	4 584 000	+	183 000	+	183 000
2. Bidrag till drogförebyggande verksamhet genom organisa- tionslivet	8 212 000	+	1 788 000		0
3. Bidrag till ungdomsorganisa- tionernas droginformation	5 125 000	+	205 000	+	205 000
4. Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare, sam- manslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare samt organisationer som be- driver rehabiliteringsarbete	18 092 000		0	+	724 000
5. Organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. - Samarbetsnämnden för för- delning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.	16 155 000	+	9 845 000	+	974 000
- Nykterhetsrörelsens lands- förbund	398 000	+	52 000	+	16 000
6. Bidrag till KALV-organisatio- nerna (Länkens kamratför- bund, Alkoholproblematikers riksorganisation, Länkarnas riksförbund och Nykterhets- organisationen Verdandi)	3 489 000	+	6 600 000	+	140 000
7. Bidrag till organisationer som arbetar för utsatta barn och familjer	2 040 000	+	960 000	+	82 000
8. Bidrag till de homosexuellas organisationer	1 040 000	+	460 000	+	42 000
9. Bidrag till kvinnojourernas riksorganisation m.m.		+	2 000 000	+	2 000 000
Summa utgifter	59 135 000	+ 22 093 000		4-	4 366 000

* Punkterna 1-2,4 och 7-9 socialstyrelsen, punkt 3 statens ungdomsråd, punkt 5
samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m.fl., punkt 6 KALV-organisationerna.

Föredragandens överväganden

De frivilliga organisationerna utgör en viktig resurs i samhällets drogföre-
byggande arbete.

Som tidigare nämnts har regeringen beslutat att förlänga ATHENA-
gruppens mandat för att i samarbete med aktionsgruppen mot narkotika
intensifiera och förstärka det lokala drogförebyggande arbetet.

Genom en prioritering av de bidrag som fördelas av socialstyrelsen och
statens ungdomsråd till verksamheter som främst är inriktade på ungdomar

176

skapas förutsättningar för en bättre samordning och kraftsamling av
resurserna.

De områden som särskilt bör uppmärksammas är:

* Arbetslivet, genom bl. a. arbetsmarknadens organisationer och företags-
hälsovården.

* Skolområdet, såväl vid högstadier, gymnasier och folkhögskolor som
vid universitet och högskolor.

* Socialtjänsten, bl.a. för att informera om droger, lagstiftning och hjälp-
möjligheter, att bidra till att utveckla drogfria nöjesaktiviteter och
metoder för att nå och stödja ungdomar som är på väg in i ett miss-
bruk.

* Fritidssektorn, genom bl.a. utveckling av drogfria nöjesal temati v för
ungdomar över 15 år, aktiviteter som bidrar till gemenskap i bostads-
områden och andra fritidsaktiviteter.

Statsrådet Wallström kommer senare denna dag att föreslå ett särskilt
bidrag till folkrörelser som bedriver bam- och ungdomsverksamhet av
olika slag, som kompensation för deras ökade kostnader till följd av
skattereformen.

Socialstyrelsen fördelar medel till arbetsmarknadens organisationer som
bedriver ett viktigt drogförebyggande arbete inom arbetslivet. Jag beräknar
för den verksamheten 4 767 000 kr.

Vidare fördelar socialstyrelsen medel till förebyggande projekt till övriga
riksorganisationer och till kommuner som genomför lokala projekt. Jag
beräknar for den verksamheten 8 212 000 kr.

Statens ungdomsråd fördelar medel för drogförebyggande insatser
genom ungdomsorganisationerna. Jag beräknar för den verksamheten
5 330 000 kr.

Förbidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare, samman-
slutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare samt vissa organisa-
tioner sombedriver rehabiliteringsarbete inom missbruksområdet beräknar
jag för nästa budgetår 18 816 000 kr.

Organisationsstöd utgår till vissa nykterhetsorganisationer för deras
centrala verksamhet. Genom riksdagsbeslut år 1977 (prop. 1976/77:108,
KrU40, rskr. 232) uppdrogs åt en särskild nämnd att pröva frågor rörande
statsbidrag till sådana organisationer. Denna nämnd - samarbetsnämnden
- består av fem ledamöter samt personliga ersättare. Nämnden utses av
regeringen för tre år i sänder, efter förslag från de bidragsberättigade
organisationerna. Samarbetsnämnden utser inom sig ordförande och vice
ordförande.

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att vidta ändringar i förordningen
(1977:486, omtryckt 1984:369 och ändrad senast 1986:883) om statsbidrag
till organisationer som bedriver nykterhetsarbete, med innebörden att rege-
ringen skall utse ordförande i samarbetsnämnden och att övriga ledamöter
utses av de bidragsberättigade organisationerna.

Organisationsstödet till nykterhetsorganisationema bör förnäs ta budgetår
räknas upp med sammanlagt 974 000 kr. För samarbetsnämndens fördel-
ning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer har jag beräknat

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

177

12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

17 129 000 kr. och för Nykterhetsrörelsens Landsförbund 414 000 kr.
Bidrag som fördelas av samarbetsnämnden bör i fortsättningen även kunna
utgå till Föreningen Fruktdrycker. För KALV-organisationerna bör
beräknas 3 629 000 kr.

Jag delar socialstyrelsens uppfattning att organisationer som inriktar sitt
arbete på utsatta bam och familjer gör betydelsefulla insatser för dessa
bam. Föreningar som Barnens rätt i samhället (BRIS), Hassela solidaritet
och familjehemmens organisationer svarar för opinionsbildning, egna
insatser och en metodutveckling inom sina områden. Jag beräknar drygt
2 milj.kr. för organisationsstöd till dessa organisationer.

De homosexuellas organisationer bedriver en omfattande informations-
och rådgivningsverksamhet. För stöd till dessa organisationers arbete på
riksplanet beräknarjag drygt 1 milj.kr.

Kvinnojourerna och deras riksorganisation driver en omfattande och
värdefull verksamhet. Som stöd till deras verksamhet bör ett särskilt
organisationsanslag lämnas till riksorganisationen. Från anslaget bör även
stöd kunna lämnas till invandrarorganisationer som stöder misshandlade
kvinnor. Jag har för detta ändamål beräknat 2 milj.kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig föreslagna förändringarna angående
riktlinjerna för fördelning av anslaget Bidrag till organisationer samt

att till Bidrag till organisationer för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 63 501 000 kr.

H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet

1989/90	Utgift	33 038 801 Reservation	9 781 551
1990/91	Anslag	26 167 000
1991/92	Förslag	27 214 000

För innevarande budgetår disponerar socialstyrelsen 18 467 000 kr. för
utvecklings- och försöksverksamhet inom den öppna missbrukarvården,
socialbyråernas arbete med bam och ungdomar och socialtjänsten i övrigt,
inklusive kurs- och konferensverksamhet, utbildning av handläggare av
alkoholärenden hos länsstyrelserna, kvinnojourer, mansjourer samt socialt
arbete bland zigenare.

Av medlen skall minst 4 milj.kr. användas för utvecklingsarbete för
flyktingbarn och -ungdomar. Vidare skall minst 2 milj.kr. användas för
att stimulera utvecklingsarbete i kommuner och organisationer rörande
bam som utsatts för sexuella övergrepp.

Styrelsen disponerar även 5,7 milj.kr. till utvecklingsinsatser inom
narkomanvårdsområdet.

178

Socialdepartementet disponerar 2 milj.kr. för utvecklingsarbete inom Prop. 1990/91:100
socialtjänstens individ- och familjeomsorgsarbete m.m. Bil. 7

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen konstaterar att försöks- och utvecklingsverksamheten inom
socialt behandlingsarbete på det hela taget varit framgångsrik och avsatt
goda spår. Utvärderingar visar att verksamheter med stor livskraft har
kommit igång och kunnat utvecklas kvalitativt tack vare det statliga stödet.

Styrelsen föreslår ett delvis förändrat utvecklingsarbete där bl.a. en sats-
ning på utveckling av socialbyråernas arbete med bam ingår.

Föredragandens överväganden

Som jag anförde i inledningen till detta avsnitt är en utvecklad bamkompe-
tens och en ökad observans på barnens situation en förutsättning för att
socialtjänsten i tid skall upptäcka vilka bam och föräldrar som är i behov
av särskilt stöd. Olika rapporter har under senare tid visat på brister i
socialtjänstens arbete med utsatta bam. Ett stort behov föreligger av
utbildning, fortbildning, uppföljning och metodutveckling för att öka
kompetensen i det sociala arbetet med de utsatta bamen. Socialstyrelsen
bör ta ett samlat grepp för att initiera en sådan utveckling och jag föreslår
att av anslaget för utvecklings- och försöksverksamhet skall minst
8 milj.kr. avsättas för detta ändamål. Detta inkluderar socialtjänstens och
hälso- och sjukvårdens arbete med bam som utsatts för sexuella övergrepp
samt flykting- och invandrarbarn.

För att stimulera utvecklingsarbetet inom narkomanvården beräknarjag

6 milj.kr. Särskilt bör olika insatser som syftar till ett närmare samarbete
mellan socialtjänst och polis prioriteras liksom andra insatser som syftar
till en uppföljning av arbetet inom regeringens aktionsgrupp mot narko-
tika.

För att utveckla och utvärdera nya behandlingsmetoder och förbättra ut-
bildningen inom missbrukarvården, socialt arbete bland zigenare, utveck-
ling och utvärdering inom områdena vårdnad och umgänge, ekonomiskt
bistånd, familjehem och institutioner samt organisationsutveckling och ut-
värdering med anledning av decentraliseringar inom socialtjänsten har jag
beräknat ca 11,2 milj.kr. I detta ingår även kurs- och konferensverksam-
het bl.a. för handläggare av alkoholärenden vid länsstyrelserna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till lJtvecklings-ochförsöksverksamhetför\nidg&&ret 1991/92

anvisa ett reservationsanslag på 27 214 000 kr.

179

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1
skall ha följande lydelse.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Bilaga 7.1

Nuvarande lydelse

För bam, som är svensk medbor-
gare och bosatt i riket, skall av all-
männa medel såsom bidrag till bar-
nets uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 9 000 kro-
nor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

Föreslagen lydelse

1 §2

För bam, som är svensk medbor-
gare och bosatt i riket, skall av all-
männa medel såsom bidrag till bar-
nets uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 10 020
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt bam, som
icke är svensk medborgare, såframt bamet fostras av någon som är bosatt
och mantalsskriven i riket eller ock bamet eller endera av dess föräldrar
sedan minst sex månader vistas i riket.

Ett bam som lämnar Sverige skall
fortfarande anses vara bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år. Medföljande bam
till den som av en statlig arbetsgiva-
re sänds till ett annat land för arbete
för arbetsgivarens räkning, skall
under utsändningstiden anses bo-
satta i Sverige. Medföljande bam
till en svensk missionär eller präst,
som i annat fall är anställd i utlan-
det, skall fortfarande anses bosatta
här, om utlandsvistelsen är avsedd
att vara längst tre år.

Ett bam som lämnar Sverige skall
fortfarande anses vara bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst sex månader. Medföljan-
de bam till den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land
för arbete för arbetsgivarens räk-
ning, skall under utsändningstiden
anses bosatta i Sverige. Medföljande
bam till en person, som i annat fall
är anställd i utlandet av svenska
kyrkan, ett svenski trossamfund, ett
organ som är knutet till ett sådant
samfund eller en svensk ideell orga-
nisation som bedriver biståndsverk-

180

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

samhet, skall fortfarande anses
bosatta här, om utlandsvistelsen är
avsedd att vara längst tre år.

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 1 § första stycket den 1 januari
1992 och i övrigt den 1 juli 1991.

2. Äldre föreskrifter i 1 § tredje stycket om var bamet skall anses vara
bosatt gäller fortfarande för bam som lämnat Sverige före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1990:491.

181

13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna
medel med 750 kronor i månaden
från och med kvartalet efter det
under vilket eleven fyllt 16 år. Det-
samma gäller elever som deltar i
motsvarande utbildning i samesko-
lan, en riksintematskola eller en
sådan fristående skola som avses i
9 kap. 1 eller 2 § skollagen
(1985:1100).

En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna
medel med 835 kronor i månaden
från och med kvartalet efter det
under vilket eleven fyllt 16 år. Det-
samma gäller elever som deltar i
motsvarande utbildning i samesko-
lan, en riksintematskola eller en
sådan fristående skola som avses i
9 kap. 1 eller 2 § skollagen
(1985:1100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1990:492.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Bilaga 7.2

182

Förslag till Prop. 1990/91:100

Lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption B11- 7

av utländska bam Bilaga 7.3

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption

av utländska bam skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För vaije bam lämnas bidrag med
hälften av genomsnittskostnaden för
en adoption från barnets ursprungs-
land, dock högst med 20 000 kro-
nor.

För vaije bam lämnas bidrag med
hälften av genomsnittskostnaden för
en adoption från barnets ursprungs-
land, dock högst med 24 000 kro-
nor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre föreskrift gäller fortfaran-
de i fråga om bam som kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet
före ikraftträdandet.

183

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. att 3 § i dess lydelse enligt lagen (1990:000)
om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser-
na till lagen (1990:000) skall ha följande lydelse.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Bilaga 7.4

Nuvarande lydelse

I andra fall än som avses i 2 och
2 a § § skall det fastställda priset for
samtidigt på grund av sjukdom
förskrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp som
överstiger 75 kronor. Om en för-
skrivning är avsedd att expedieras
mer än en gång, gäller nedsättning-
en köpesumman vid vaije avsett ex-
peditionstillfälle. Vid beräkning av
prisnedsättningen beaktas inte den
avgift som kan ha uttagits för ex-
pedition av telefonförskrivna läke-
medel.

Föreslagen lydelse

I andra fall än som avses i 2 och

2 a § § skall det fastställda priset för
samtidigt på grund av sjukdom
förskrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp som
överstiger 90 kronor. Om en för-
skrivning är avsedd att expedieras
mer än en gång, gäller nedsättning-
en köpesumman vid vaije avsett ex-
peditionstillfälle. Vid beräkning av
prisnedsättningen beaktas inte den
avgift som kan ha uttagits för ex-
pedition av telefonförskrivna läke-
medel.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i
annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller
ammande kvinna eller till bam.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf kan regeringen undanta ett
visst läkemedel eller en viss grupp av läkemedel som avses i första styck-
et.

Denna lag träder i kraft den 1 ja-
nuari 1992. Har en kommun och en
landstingskommun med stöd av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:1402) om övertagande av
vissa sjukhem och andra vårdinrätt-
ningar kommit överens om att under
år 1991 föra över en vårdinrättning
till kommunen tillämpas de nya
bestämmelserna från och med den

Denna lag träder i kraft ifråga om
beloppet av prisnedsättning den
1 juli 1991 och i övrigt den 1 januari

1992. Har en kommun och en lands-
tingskommun med stöd av över-
gångsbestämmelserna till lagen
(1990:1402) om övertagande av
vissa sjukhem och andra vårdinrätt-
ningar kommit överens om att under
år 1991 föra över en vårdinrättning
till kommunen tillämpas de nya

184

Nuvarande lydelse

dag övertagandet skedde for dem
som vistas vid vårdinrättningen.

Föreslagen lydelse

bestämmelserna från och med den
dag övertagandet skedde for dem
som vistas vid vårdinrättningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

185

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § och 3 kap. 4 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Bilaga 7.5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

12 §2

För vaije dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får
sjukhusvård på grund av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift
enligt vad som anges i denna paragraf.

Avgift tas ut från den som uppbär
hel ålderspension. A vgift tas även ut
från den som uppbärhei förtidspen-
sion och som under tid med sådan
pension erhållit sjukhusvård på
grund av sjukdom under365 dagar.

Avgiften beräknas av försäkrings-
kassan med hänsyn till storleken vid
vårdtillfället av pensionsförmåner
i form av ålderspension och förtids-
pension enligt denna lag, pensions-
tillskott enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott och särskilt pen-
sionstillägg enligt lagen (1990:773)
om särskilt pensionstillägg till folk-
pension för långvarig vård av sjukt
eller handikappat bam. Avgiften
skall utgöra en tredjedel av summan
av förmånerna räknade per dag,
dock högst 55 kronor för vaije vård-
dag. Vid beräkningen av avgiften
per vårddag skall förmånernas må-
nadsbelopp delas med 30. Avgiften
per vårddag avrundas till närmast
lägre hela krontal. Avgiften för en
kalendermånad får aldrig överstiga
avgiften för 30 vårddagar.

Avgift tas ut från den som uppbär
hel ålderspension eller hel förtids-
pension.

Avgiften beräknas av försäkrings-
kassan med hänsyn till storleken vid
vårdtillfället av pensionsförmåner
i form av ålderspension och förtids-
pension enligt denna lag, pensions-
tillskott enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott och särskilt pen-
sionstillägg enligt lagen (1990:773)
om särskilt pensionstillägg till folk-
pension för långvarig vård av sjukt
eller handikappat bam. Avgiften
skall utgöra en tredjedel av summan
av förmånerna räknade per dag,
dock högst 65 kronor för vaije vård-
dag. Vid beräkningen av avgiften
per vårddag skall förmånernas må-
nadsbelopp delas med 30. Avgiften
per vårddag avrundas till närmast
lägre hela krontal. Avgiften för en
kalendermånad får aldrig överstiga
avgiften för 30 vårddagar.

Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensionsför-
måner som är avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena. Försäk-
ringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på
grund av att avgiftsgrundande förmåner inte längre lämnas, skall någon
avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensionsförmånerna vid
vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller

186

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 §. Av-
gifterna tillfaller den allmänna försäkringen.

3 kap.

4 §3

Om inte annat följer av 10—10 b §§ utgör hel sjukpenning för dag
följande andel av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad
med 365, nämligen

1. 65 procent för de första tre dagarna med sjukpenning i vaije sjuk-
period, dock med undantag som anges i 4 b §,

2. 80 procent för tid därefter till och med den nittionde dagen i sjuk-
perioden,

3. 90 procent för tid därefter. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela
krontal.

För vaije dag då den försäkrade
får sjukhusvård skall sjukpenning
enligt denna lag minskas med
65 kronor, dock med högst en
tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till när-
mast lägre hela krontal.

För vaije dag då den försäkrade
får sjukhusvård skall sjukpenning
enligt denna lag minskas med
70 kronor, dock med högst en
tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till när-
mast lägre hela krontal.

Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den försäkra-
de uppbär hel ålderspension enligt denna lag.

Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller lön under sjukdom för
samma tid som sjukpenningen avser, skall sjukpenning som utges med
den procentandel som anges i första stycket 1 eller 2 minskas med det
belopp som lönen under sjukdom överstiger 10 procent av vad den för-
säkrade skulle ha fått i lön om han varit i arbete, och sjukpenning som
utges med den procentandel som anges i första stycket 3 minskas med
hela lönen under sjukdom. Till den del lönen under sjukdom utges i
förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjuk-
penninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 2 § skall minskning
dock endast ske med belopp som överstiger 75 procent av lönen i arbete
när sjukpenning utges med den procentandel som anges i första stycket 1
och 90 procent av lönen i arbete när sjukpenning utges med den procent-
andel som anges i första stycket 2 eller 3.

Vid tillämpning av bestämmelserna i fjärde stycket skall ersättning som
utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

Det belopp varmed minskning skall göras avrundas till närmast lägre
hela krontal. Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av

187

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föran-
lett minskningen men får också göras vid närmast följande utbetalning av
sjukpenning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre föreskrifter gäller fort-
farande i fråga om avgift och sjukpenning vid sjukhusvård som avser tid
före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1982:120

2 Senaste lydelse 1990:774.

3 Senaste lydelse 1990:000.

188

Förslag till

Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom föreskrivs att 16 § läkemedelsförordningen (1962:701) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §'

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Bilaga 7.6

För att täcka statens kostnader för
kontrollen av farmacevtiska speciali-
teter och för granskningen av klinis-
ka läkemedelsprövningar skall den
som söker eller erhållit registrering
eller gör anmälan om klinisk pröv-
ning erlägga särskilda avgifter som
bestäms av regeringen. Motsvarande
gäller för den som anmäler vara
eller fått vara undantagen från läke-
medelskontrollen enligt 1 § 3 mom.
första stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 Senaste lydelse 1990:429.

189

Förslag till Prop. 1990/91:100

Lag om ändring i narkotikaförordningen (1962:704) Bil. 7

Härigenom föreskrivs att det i narkotikaförordningen (1962:704) skall Bilaga 7 7
införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8a§

För att täcka statens kostnader för
kontrollen av narkotika skall den
som söker eller erhållit tillstånd en-
ligt 3, 5 eller 6 § erlägga särskilda
avgifter som bestäms avregeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

190

För slag till ProP • 1990/91:100

Lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa be- B11- 7
stämmelser om injektionssprutor och kanyler Bilaga 7.8

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1968:70) med vissa bestämmel-
ser om injektionssprutor och kanyler skall införas en ny paragraf, 4 a §,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4a§

För att täcka statens kostnaderför
kontrollen av sprutor och kanyler
skall den som söker eller erhållit
tillstånd enligt 2 eller 4 § erlägga
särskilda avgifter som bestäms av
regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

191

Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1970:149) om handel med
preventivmedel

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

Bilaga 7.9

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1970:149) om handel med
preventivmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §'

Kostnader för undersökning eller
annan åtgärd, som äger rum utan
samband med införsel och som läke-
medelsverket föreskriver som
villkor för att godkännande skall
lämnas eller bestå, betalas av den
som saluhåller preventivmedlet.

För att täcka statens kostnaderför
kontrollen av preventivmedel skall
den som söker eller erhållit godkän-
nande erlägga särskilda avgifter som
bestäms av regeringen. Kostnader
för undersökning eller annan åtgärd,
som äger rum utan samband med
införsel och som läkemedelsverket
föreskriver som villkor för att god-
kännande skall lämnas eller bestå,
betalas av den som saluhåller pre-
ventivmedlet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 Senaste lydelse 1990:552.

192

Sid

Kronor

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

1 Översikt

15	Femte huvudtiteln
15	A.	Socialdepartementet m.m.
15	1.	Socialdepartementet, förslagsanslag	39 861 000
16	2.	Utredningar m.m., reservationsanslag	33 575 000
16	3.	Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag	72 179 000
17	4.	Informationsförsöijning, reservations- anslag	6 270 000
18	5.	Insatser mot aids, reservationsanslag	193 500 000
20	6.	Internationell samverkan, förslagsanslag	28 367 000
			373 752 000
22	B.	Administration av socialförsäkring m.m.
		Inledning
30	1.	Riksförsäkringsverket, förslagsanslag	509 952 000
33	2.	Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag 637 951 000
			1 147 903 000
38	C.	Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.
		Inledning
42	1.	Allmänna barnbidrag, förslagsanslag	17 200 000 000
45	2.	Bidrag till föräldraförsäkringen, för- slagsanslag	2 550 000 000
46	3.	Vårdbidrag för handikappade bam, för- slagsanslag	870 000 000
47	4.	Bidragsförskott, förslagsanslag	2 445 000 000
48	5.	Barnpensioner, förslagsanslag	272 000 000
49	6.	Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag	8 200 000
49	7.	Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, reservationsanslag	1 000
			23 345 201 000
51	D.	Försäkring vid sjukdom, handikapp och
		ålderdom m.m.
		Inledning
69	1.	Bidrag till sjukförsäkringen, förslags- anslag	7 867 000 000
70	2.	Förtidspensioner, förslagsanslag	13 510 000 000

193

71	3.	Handikappersättningar, förslagsanslag	860 000 000	Prop. 1990/91:100
72	4.	Vissa yrkesskadeersättningar m.m., för- slagsanslag	3 000 000	Bil. 7
73	5.	Bidrag till ersättning vid närstående- vård, förslagsanslag	3 000 000
74	6.	Ålderspensioner, förslagsanslag	51 345 000 000
75	7.	Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag	41 000 000
76	8.	Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag	1 525 000 000
77	9.	Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag	1 765 000 000
			76 919 000 000
79	E.	Hälso- och sjukvård m.m.
		Inledning
89	1.	Socialstyrelsen, förslagsanslag	206 117 000
92	2.	Läkemedelsverket, förslagsanslag	1 000
96	3.	Statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag	26 702 000*
96	4.	Statens rättsläkarstationer, förslags- anslag	43 149 000*
97	5.	Rättspsykiatriska stationer och kliniker, förslagsanslag	112 979 000
100	6.	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag	11 117 000
102	7.	WHO-enheten för rapportering av läke- medelsbiverkningar, förslagsanslag	2 329 000
103	8.	Statens institut för psykosocial miljö- medicin, förslagsanslag Statens bakteriologiska laboratorium:	5 170 000
106	9.	Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000
109	10.	Centrallaboratorieuppgifter, för- slagsanslag	46 195 000
109	11.	Försvarsmedicinsk verksamhet, för- slagsanslag	4 943 000
110	12.	Utrustning, reservationsanslag	3 190 000
111	13.	Bidrag till hälsoupplysning m.m., reservationsanslag	7 035 000
112	14.	Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag	19 072 000
114	15.	Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut	30 375 000
115	16.	Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag	4 512 682 000
118	17.	Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag	30 042 000

194

Beräknat belopp

18. Beredskapslagring och utbildning m.m.
för hälso- och sjukvård i krig,
reservationsanslag

19. Driftkostnader för beredskapslagring m.m.,
förslagsanslag

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

62 790 000*

67 210 000*

5 191 099 000

F. Omsorg om barn och ungdom

Inledning

1. Bidrag till kommunal barnomsorg,
förslagsanslag

2. Bidrag till invandrar- och flykting-
barn i förskolan

3. Bammiljörådet, förslagsanslag

4. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor, förslagsanslag

13 045 000 000

40 000 000

4 991 000

5 479 000

13 095 470 000

G. Omsorg om äldre och handikappade

Inledning

Bidrag till social hemhjälp, ålderdoms-

hem m.m., förslagsanslag

3 496 852 000

Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m.,
förslagsanslag

Kostnader för viss omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl., reservationsanslag
Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag
Ersättning till televerket för text-
telefoner, förslagsanslag

Ersättning till postverket för befordran
av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag
Kostnader för viss verksamhet för handi-

729 000 000

43 347 000

100 989 000

52 800 000

68 769 000

kappade, förslagsanslag

8. Statens hundskola, förslagsanslag

9. Statens handikappråd, förslagsanslag

10. Bidrag till handikapporganisationer,
reservationsanslag

11. Bilstöd till handikappade,reserva-
tionsanslag

42 748 000

1 000

5 621 000

100 238 000

206 000 000

4 846 365 000

195

* Beräknat belopp

H. Socialt behandlingsarbete, alkohol-
och narkotikapolitik

Inledning

I. Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning, CAN, reservations-
anslag

2. Bidrag till missbrukarvård och ungdoms-
vård, förslagsanslag

3. Bidrag till organisationer, reservations-
anslag

4. Utvecklings- och försöksverksamhet,
reservationsanslag

Totalt för socialdepartementet

Prop. 1990/91:100

Bil. 7

10 542 000

950 000 000

63 501 000

27 214 000

1 051 257 000

125 970 047 000

Lagförslag

7.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag

7.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt
barnbidrag

7.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1463) om bidrag
vid adoption av utländska bam

7.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring
i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.

7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring

7.6 Förslag till lag om ändring i läkemedelsförordningen
(1962:701)

7.7 Förslag till lag om ändring i narkotikaförordningen
(1962:704)

7.8 Förslag till lag om ändring i förordningen (1968:70) med
vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler

7.9 Förslag till lag om ändring i kungörelsen (1970:149) om
handel med preventivmedel

97414, Stockholm 1991

196

Regeringens proposition

1990/91:100 Bilaga 8

Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Bilaga 8 till budgetpropositionen 1991

Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Prop.

1990/91:100

Bil. 8

Översikt

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järn-
vägs-, sjö- och lufttransporter, post- och telekommunikationer, trafiksä-
kerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet på transportområdet.
Till kommunikationsdepartementet hör också bl. a. Sveriges meteorologi-
ska och hydrologiska institut (SMHI) och statens geotekniska institut
(SGI).

Det ungefärliga antalet antällda vid myndigheterna under kommunika-
tionsdepartementet framgår av nedanstående sammanställning.

Myndighet	Antal anställda* 1990	Myndighet	Antal anställda* 1990
Vägverket	8400	Postverket	68 500
Trafiksäkerhetsverket	650	Televerket	42 200
Statens järnvägar	22 000	Transportrådet	58
Banverket	6 900	Sveriges meteorologiska
Sjöfartsverket	1400	och hydrologiska
Handelsflottans		institut	800
pensionsanstalt	4	Statens väg- och tra-
Handelsflottans		fikinstitut	220
kultur- och fritidsråd	37	Statens geotekniska
Luftfartsverket	3 300	institut	82
Statens haveri-		Transportforsknings-
kommission	12	beredningen	14
Sjösäkerhetsrådet	2	Statens telenämnd	5

* Exkl. de anställda vid statliga bolag.

Inriktning

Utgångspunkten för regeringens arbete är riksdagens trafikpolitiska beslut
år 1988. Riksdagsbeslutet omfattar inriktningen av trafikpolitiken under
1990-talet samt ett flertal åtgärder. Regeringen avser att efter hand utvär-
dera det trafikpolitiska beslutet. Uppföljningen av grunderna för kostnads-
ansvaret inom trafiksektorn har redan inletts och kommer att redovisas år
1992. Det krävs dock redan nu en vidareutveckling av trafikpolitiken på
vissa punkter. 3

Regeringen redovisade i november 1990 for riksdagen sina övervägan-
den och aviserade samtidigt vissa åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin, förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa tillväxten av
de offentliga utgifterna mot bakgrund av en befarad obalans i statens
budget.

De åtstramningsåtgärder som regeringen aviserat inom kommunika-
tionsdepartementets område innebär en nivåsänkning av utgifterna på 946
milj.kr. i förhållande till innevarande budgetår. Åtstramningsåtgärderna
har utformats så att de inte skall försämra tillväxtbetingelsema i ekonomin
och har för övrigt i vissa delar givits en strukturell inriktning.

Även om det ekonomiska läget är allvarligt kommer utvecklingen av
trafiksektorns infrastruktur att prioriteras som ett led i en fortsatt tillväxt-
inriktad näringspolitik. I regeringens finansplan framhålls infrastruktu-
rens betydelse för samhällsutvecklingen. Under våren kommer regeringen
i en särskild proposition att återkomma med förslag som bl. a. gäller
finansieringen av trafikinfrastrukturen och en reformerad investeringspla-
nering. Förslag om en infrastrukturfond kommer att lämnas till riksdagen.

En annan prioriterad fråga gäller minskningen av trafikens miljöpro-
blem främst i storstäderna. Regeringen kommer under våren att återkom-
ma med en särskild proposition om bl. a. trafikens miljöfrågor.

Vidare prioriteras en effektivisering av trafiksäkerhetsarbetet samt arbe-
tet med att verka för en gemensam europeisk transportmarknad. Inom
regeringskansliet pågår en översyn av den ekonomiska och politiska styr-
ningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Utvecklingen inom transportområdet

Persontrafiken har ökat kraftigt under efterkrigstiden. Sedan början av
1960-talet har persontransportarbetet fördubblats. Det totala persontrans-
portarbetet var år 1989 ca 112 miljarder personkilometer.

Privatbilismen har ökat snabbt sedan slutet av 1940-talet, bortsett från
en stagnationsperiod under 1970-talet. Det är bl. a. privatbilismens tillväxt
under senare år som medverkat till att det totala persontransportarbetet
ökat. Personbilarnas transportarbete var år 1989 ca 88 miljarder personki-
lometer.

Kollektivtrafiken spelar en roll för lokalresor framför allt i tätorter med
fler än 25000 invånare. För de regionala resorna varierar kollektivtrafik-
andelen främst beroende på standard och trafikunderlag. När det gäller de
interregionala resorna ökar de kollektiva transportmedlen sina andelar
med ökat resa vstånd.

Vad gäller kollektivtrafik är det framför allt den regionala tåg- och
busstrafiken som ökat under 1980-talets första del. I övrigt svarar inrikes-
flyget för en kraftig tillväxt under 1980-talet.

Transportarbetets utveckling är för godstrafiken liksom för persontrafi-
ken nära förknippad med den ekonomiska utvecklingen i samhället. Efter
en kraftig uppgång under 1960-talet ägde en stagnation rum efter år 1974.
Sedan dess har godstrafikens omfattning fluktuerat mer än tidigare. År

1989 var det totala godstransportarbetet i landet — inkl, utrikestranspor-
ternas inrikesdel — ca 73 miljarder tonkilometer.

Lastbilstrafikens totala transportarbete ökade från ca 3 miljarder tonki-
lometer år 1960 till 26 miljarder tonkilometer år 1989. Särskilt de långväga
transporterna ökade snabbt från drygt en miljard tonkilometer i början av
1950-talet till drygt 19 miljarder tonkilometer år 1989. Under 1980-talet
har lastbilstrafikens transportarbete varit relativt konstant.

Järnvägens transportarbete mer än fördubblades från 8 miljarder tonki-
lometer år 1950 till ca 19 miljarder tonkilometer år 1989. Utvecklingen var
kraftigast under 1960-talet. Trafikökningen avbröts år 1974. Därefter har
trafikutvecklingen stagnerat med vissa kortsiktiga fluktuationer. För järn-
vägen utgör de långväga transporterna den helt dominerande delen av
transportarbetet.

Sjöfarten svarar för den dominerande delen av utrikestransporterna.
Transportarbetet för utrikes sjöfart utmed svenska kusten minskade emel-
lertid successivt mellan åren 1974 och 1982, bl. a. som följd av en omför-
delning mellan utrikes och inrikes transporter och från hamnar på östkus-
ten till hamnar på västkusten. Från år 1982 har dock transportarbetet ökat.
Transportarbetet för utrikes sjöfart utmed svenska kusten uppgick år 1989
till 21 miljarder tonkilometer. Det är betydligt större än det inrikes trans-
portarbetet med sjöfart som år 1989 var ca 8 miljarder tonkilometer.

Flygfrakten svarar jämfört med övriga transportmedel för en obetydlig
del av godsmängden. Värdemässigt har dock flygfrakten större betydelse.

I slutet av år 1989 beslöt riksdagen att genomföra en skattereform.
Principen för skatteomläggningen är bl. a. att inkomstskatten minskas,
vilket finansieras främst genom en breddning av skattebasen såsom utvid-
gad mervärdeskatt och ökade punktskatter. Reformen innebär att bensin
och dieselolja har belagts med mervärdeskatt fr.o.m. den 1 mars 1990.
Vidare införs en koldioxidskatt på bensin den 1 januari 1991. En höjd
bensinskatt med ett motsvarande belopp som denna koldioxidskatt har
dock gällt under tiden 1 januari till 31 december 1990. Koldioxidskatt införs
på inrikesflyget den 1 januari 1991. Därutöver införs mervärdeskatt på
persontransporter fr. o. m. den 1 januari 1991.

Utvecklingen på världsmarknaden under år 1990 har vidare inneburit
kraftigt ökade oljepriser som tillsammans med skatteomläggningens effek-
ter initialt ökade bensinpriserna med 2 — 3 kr. per liter mellan hösten 1989
och hösten 1990.

Den oförutsett kraftiga effekt som de ökade världsmarknadspriserna på
bensin åstadkom under hösten, föranledde regeringen att avisera en höj-
ning av avdraget för resor till och från arbetet. Särskilt stora är problemen
för dem som har långa resor till arbetet, inte minst i glesbygden. Avdraget
höjs till 11 kr. per mil år 1990 och till 12 kr. per mil år 1991. Regeringen
har också aviserat en utredning om hur avdragen skall utformas i framti-

den.

Det är ännu för tidigt att bedöma de totala effekterna av de ökade
drivmedelspriserna. Vissa preliminära bedömningar från bl. a. vägverket
tyder emellertid på att de senaste årens kraftiga trafiktillväxt inom vägtra-
fiken har brutits under år 1990.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Som en följd av att mervärdeskatt införs på persontrafiken har prishöj- Prop. 1990/91: 100
ningar och minskat utbud aviserats för både flyg och järnväg. 1 fråga om Bil. 8
lokal och regional kollektivtrafik varierar prishöjningar och trafikföränd-
ringar kraftigt mellan olika län. Effekterna för de olika trafikslagen är
också svåra att bedöma eftersom priskänsligheten varierar mellan de olika
trafikslagens resenärer. Möjligheter att kvitta in- och utgående mervärde-
skatt varierar också mellan olika delar av transportnäringen. En uppfölj-
ning av dessa förändringar kommer att ske både för gods- och persontrafik.

Vägväsende

Det svenska väg- och gatunätet uppgår till ca 415000 km. Vägnätet består
av allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Det allmänna
vägnätet omfattar omkring 104 300 km. Av dessa sköter staten genom
vägverket väghållningen på omkring 98 200 km statlig väg. Väghållningen
för de resterande 6 100 km — de s.k. statskommunvägarna — sköts av de
kommuner som förordnats som egna väghållare. Vägverket har på rege-
ringens uppdrag gjort en översyn av fördelningen av väghållningsansvaret
mellan stat och kommun. Utgångspunkten för översynen har varit att
staten skall vara väghållare för de allmänna vägarna på landsbygden samt
för de övergripande vägarna i tätorter, främst riksvägar och primära läns-
vägar. Kommunerna bör i sin tur svara för väghållningen för de övriga
allmänna vägarna i tätorterna. Översynen har inneburit att ca 200 kom-
muner nu är förordnade som väghållare från och med den 1 januari 1991.

I 1988 års trafikpolitiska beslut anges att det övergripande målet för
samhällets trafikpolitik är att erbjuda medborgarna och näringslivet i
landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörj-
ning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Bl. a. vägpolitiken
skall syfta till att förverkliga detta mål. För att möjliggöra detta har sex
delmål lagts fast

— ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat

— vägkapitalet måste säkras

— en god miljö skall åstadkommas

— trafiksäkerheten måste förbättras

— vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande

— en tillfredsställande vägstandard skall säkerställas på hela vägnätet

För verksamhetsåret 1989 har 8 449,7 milj. kr. anvisats till vägväsendet.
Effekterna av verksamheten samt fördelningen mellan olika åtgärder har
dock redovisats i 1989 års verksamhetsberättelse. Det särskilda program-
met för bärighetshöjande åtgärder har av vägverket redovisats i en särskild
verksamhetsberättelse. Programmet syftar bl. a. till att anpassa delar av
vägnätet till de bärighetsnormer som gäller inom EG. Under år 1990 har,
som en följd av programmet, betydande delar av vägnätet upplåtits för 10
tons axel- och 16 tons boggitryck samt 56 tons bruttovikt.

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om vissa
näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88, bil. 2, TU27, rskr. 325) har
vägverket givits ökade möjligheter att finansiera avgiftsbelagda vägobjekt
genom lån i riksgäldskontoret. Objekt vars byggkostnad understiger 100

milj.kr. beslutas av regeringen medan objekt vars byggkostnad överstiger Prop. 1990/91: 100
100 milj. kr. beslutas av riksdagen. Vägverket har rätt att självt besluta om Bil. 8
åtaganden som vart och ett understiger 30 milj. kr. Den sammanlagda ramen
för lånefinansierade objekt beslutade av regeringen och vägverket får uppgå
högst till 500 milj. kr.

Som en följd av regeringens åtstramningspaket föreslås att nivån på
anslagen till vägar minskar med 300 milj.kr. vilket skall kompenseras
genom rationaliseringsåtgärder.

Vidare föreslås att vägverket genom lån i riksgäldskontoret även får
finansiera vissa speciella investeringar som inte avses avgiftsbeläggas.
Kostnaderna för lånen skall betalas med inbesparade driftkostnader.

Trafiksäkerhet

Riksdagen lade år 1988 fast målen för trafiksäkerhetsarbetet inför 1990-
talet. Målen innebär att trafiken skall göras säkrare så risken att skadas
eller dödas i trafiken minskar. Det gäller i särskilt hög grad de oskyddade
trafikanterna.

Olycksutvecklingen sedan år 1982 visar att målen inte har uppnåtts.
Olyckskurvan pekar åt fel håll med undantag för åren 1987 och 1990. Bl. a.
mot denna bakgrund kommer regeringen att föreslå att det offentliga trafik-
säkerhetsarbetets organisation ses över i syfte att uppnå de av riksdagen
fastställda trafiksäkerhetsmålen samt åstadkomma en effektivare resursan-
vändning.

Riksrevisionsverket har utrett vissa frågor angående trafiksäkerhetsin-
formationen. Bl. a. mot denna bakgrund avser Nationalföreningen för tra-
fiksäkerhetens främjande att anpassa sin verksamhet för att kunna träffa
samarbetsavtal avseende informationsmedel.

För att mer effektivt utnyttja resurserna för den statliga fordonskontrol-
len kommer regeringen senare att ta ställning till en utglesning av besikt-
ningstillfallena samt ett förenklat efterkontrollsystem.

Den s. k. körkortsutredningen har med förtur behandlat frågan om utby-
te av utländska körkort. Utredningen har föreslagit att rätten att byta ut ett
utländskt körkort mot ett svenskt upphävs utom för körkort utfärdade i
Norden. Möjligheter till avsteg från de nya reglerna förutsätts kunna
ske genom överenskommelser med andra länder. Regeringen avser att ta
ställning till förslagen under våren 1991.

Järnvägar

Som en följd av den nya järnvägspolitiken har investeringarna i järnvägs-
nätet ökat avsevärt. I takt med att järnvägstrafiken utvecklas ökar kraven
på infrastrukturen då det gäller kapacitet och kvalitet. De banavgifter
trafikutövarna betalar för nyttjandet av infrastrukturen täcker endast en
mindre del av statens totala kostnader för järnvägsnätet. Arbetet med att
utveckla nya och kompletterande finansieringslösningar för såväl vägar
som järnvägar pågår och kommer att redovisas under våren.

Banverket har under år 1990 presenterat en plan för investeringar i

stomnätet för perioden 1991—2000. Planen utgår från den investerings- Prop. 1990/91: 100
nivå på 10miljarder kronor under lOår som riksdagen lagt fast. Utöver Bil. 8
detta har banverket redovisat vad som skulle kunna åstadkommas med
investeringsnivåer på 20 resp. 30 miljarder kronor. Regeringen föreslår för
budgetåret 1991/92 ett nyinvesteringsanslag för stomjärnvägar på 1,5 mil-
jarder kronor.

SJ befinner sig mitt i ett omfattande rekonstruktionsarbete som skall
vara avslutat vid utgången av år 1992. Affärsverket har för kalenderåret
1989 uppvisat ett positivt resultat efter finansnetto. Därmed bröts den
negativa utveckling som enligt tidigare prognoser befarades leda till mil-
jardförluster i början av 1990-talet. Resultatförbättringen för affärsverket
har åstadkommits dels genom SJs interna åtgärdsprogram, dels genom
införandet av den s.k. vägtrafikmodellen som innebär att ansvaret för
infrastrukturen och trafiken har åtskilts. SJ har genom omfattande ratio-
naliseringar och effektiviseringar minskat antalet anställda med ca 4000
personer utan att tappa försäljningsvolym. Ytterligare åtgärder krävs dock
för att SJ skall nå upp till kravet att genom ett åtgärdsprogram uppnå en
resultatförbättring på en miljard kronor fram till år 1992.

SJs ledning har utarbetat en koncernstrategi som syftar till att SJ skall
vara ett heltäckande transportföretag med järnvägen som kärnaffar. Rege-
ringen föreslår att den av SJ utarbetade koncernstrategin godkänns. Som
en konsekvens härav föreslår regeringen att SJs ensamrätt till bl. a. trafike-
ringen på stomnätet samt associationsform prövas. SJ har utnyttjat hela
den ram om 2,7 miljarder kronor för utförsäljning av fastigheter och aktier
som gavs i samband med rekonstruktionsperiodens början. Det frigjorda
kapitalet har använts till omfattande investeringar i rullande materiel och
fasta anläggningar. Som exempel på större investeringsobjekt kan nämnas
upprustning av ca 70 järnvägsstationer runt om i landet samt inköp av det
nya snabbtåget X2000. Det första snabbtåget sattes i trafik mellan Stock-
holm och Göteborg i september 1990.

Godstransportdivisionen har sedan år 1988 genomfört ett omfattande
åtgärdsprogram. Produktionsapparat och säljorganisation har anpassats
för att bättre svara mot transportmarknadens krav och behov. Fortfarande
återstår dock ett stort omstruktureringsarbete för godstransportdivisionen.
En koncentration av verksamheten till tunga och långväga transporter med
kundanpassade transportlösningar är nödvändig. Kombitrafiken bedöms
ha en fortsatt god utvecklingspotential. Målsättningen är att 10 miljoner
ton gods skall fraktas via kombitrafik år 2 000.

Den persontrafik som SJ inte anser sig kunna driva på företagsekono-
miska villkor offereras till staten. Genom transportrådet upphandlar sedan
staten den interregionala tågtrafik som anses regionalpolitiskt viktig.
Bland den trafik som därigenom tryggas är sovvagnstrafiken till och från
övre Norrland. Som en del i regeringens åtstramningspaket föreslås en
nivåsänkning av anslaget för upphandling av persontrafik med 60 milj. kr.
jämfört med innevarande budgetår. Staten köper därmed tågtrafik för 558
milj. kr. budgetåret 1991/92. Vidare avvecklas anslaget för ersättning till SJ
för utveckling av godstrafik.

Transportrådet har på uppdrag av regeringen utrett möjligheten till en

förnyad handläggningsordning av tågupphandlingen. Avsikten är att få en Prop. 1990/91: 100
mer långsiktig och regionalt förankrad upphandling. För närvarande sak- Bil. 8
nas dock förutsättningarna för en sådan förändring.

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut har ytterligare ett steg tagits i
trafikhuvudmannareformen genom att ansvaret för lokal och regional
persontrafik på järnväg tillförts trafikhuvudmännen. Ansvaret för person-
trafikförsörjningen har nu övertagits av trafikhuvudmännen. I flertalet fall
har regionerna valt att satsa på järnvägstrafik. Det har också kommit in
privata aktörer på länsjärnvägarna i form av BK Tåg som kör på entrepre-
nad för trafikhuvudmännen i Hallands, Jönköpings och Kalmar län.

Sjöfart

För den internationella sjöfarten har den gynnsamma utvecklingen av
världshandeln de senaste åren inneburit en avsevärd förbättring.

Även den svenska handelsflottan har påverkats av denna utveckling.
Den positiva utvecklingen för svensk sjöfart avspeglar sig främst i den
stora volymen beställningar för svenska redare. Beställningarna omfattar
ca 100 fartyg med en sammanlagd lastförmåga om ca 7 miljoner ton.

Det är i dagsläget svårt att bedöma hur stor andel av de beställda
fartygen som kommer att bära svensk resp, utländsk flagg. Genom de
sjöfartspolitiska åtgärder som riksdagen beslutade om år 1988 har emeller-
tid förutsättningarna för rederiverksamhet under svensk flagg kraftigt
förbättrats.

Regeringen föreslår en överföring av kostnaden för isbrytarnas bränsle
från statsbudgeten till sjöfartsverkets affärsverksamhet. Åtgärden är en del
av de åtstramningsåtgärder som gäller statsbudgeten för budgetåret
1991/92. Vad gäller stödet till gotlandstrafiken avskaffas stödet till vissa
lastbilsföretag för merkostnader vid godstransporter till och från Gotland.
Vissa besparingar föreslås också i fråga om anslaget till Trollhätte ka-
nalverk.

Sjöfartsverket räknar i sin prognos för åren 1991 — 1993 med en i förhål-
lande till år 1989 oförändrad fartygstrafik och godsomsättning. Godsom-
sättningen har de senaste kalenderåren legat på omkring 100 milj, ton per
år. Därav svarar farjegodset för 20%, oljetransporterna för 30% och övrigt
gods för 50%.

Luftfart

Flygtrafikens ökning fortsatte även under år 1989. Utrikestrafiken stod
under året för den största tillväxten, 13,5% mätt i antal passagerare.
Inrikestrafikens ökningstakt dämpades något — till 5% — medan charter-
trafiken, som karaktäriseras av stora fluktuationer mellan åren, noterade
en minskning med 2 %. Flygets utveckling ställer stora krav på luftfartsver-
kets verksamhet och innebär att arbetet med kapacitetsförbättringar inom
flygplats- och flygtrafikledningssystemen måste fortsätta.

Som en del i regeringens åtstramningspaket avvecklas stödet till flygtra-

fik på Gotland. Vidare minskas bidraget till den civila trafikflygarutbild- Prop. 1990/91:100
ningen med 25 milj. kr. Bil. 8

Luftfartsverket redovisar i sin treårsplan en kraftig ökning av investe-
ringsnivån till 4,7 miljarder kronor under perioden 1991 — 1993. Planen
har som grund en bedömd stabil årlig trafiktillväxt fram till år 2000 med i
genomsnitt 5,4% för inrikes flygtrafik, 6,7% för utrikes flygtrafik och 2%
för chartertrafik på svenska flygplatser. Samtidigt anmäler verket att man i
den nuvarande ekonomiska situationen inte kan klara den föreslagna
investeringsnivån inom ramen för de fastlagda ekonomiska målen.

Regeringen ser allvarligt på den avvikelse från den fastlagda soliditets-
nivån som redovisats av luftfartsverket. Verket föreslås få i uppdrag att
återkomma med förslag till åtgärder i syfte att under treårsperioden upp-
fylla de fastslagna ekonomiska målen. I avvaktan på en sådan redovisning
bör fastställas endast en investeringsram för åren 1991 — 1992 på 1,2
miljarder kronor.

Postväsende

Posten räknar med en fortsatt stabil efterfrågan på sina tjänster. Vidare
bedöms att strukturförändringar i postkontorsnätet blir nödvändiga samt
att produktiviteten måste öka. Affärsområdet Lättgods beräknas år 1993
ha vänt sin förlust till ett noll-resultat.

Post- och Teleutredningens betänkande (SOU 1990:27) Post och Tele —
Affärsverk med regionalt och socialt ansvar har remissbehandlats. Dagens
tidningstaxesystem föreslås upphävas och ersättas med affärsmässiga avtal
mellan parterna. Regeringen återkommer till frågor om postens verksam-
hetsinriktning och ekonomiska mål under våren 1991.

Telekommunikationer

Teletrafiken har ökat starkt under senare år. Under år 1990 ökade teletrafi-
ken i Sverige med 10,6%, vilket är den kraftigaste ökningen någonsin. Det
är främst mobiltelefoni och faxkommunikation som växer. Den totala
efterfrågeökningen inom telefoni, data och text beräknas innebära att det
totala kapacitetsbehovet i telenätet ökar med 10% per år under planerings-
perioden 1991 till 1994.

Riksdagen fattade under våren 1987 beslut om inriktning av telepoli-
tiken. Enligt beslutet skall telesystemet utformas så att det ger god tillgäng-
lighet och service för grundläggande telekommunikationer.

Televerket skall som affärsverk drivas enligt affärsmässiga principer med
krav på tillfredsställande lönsamhet. Verkets kostnader skall således täckas
av intäkter från dem som utnyttjar tjänsterna. I princip skall varje tjänst
bära sina kostnader. En översyn av de ekonomiska målen för televerket
pågår.

Regeringen återkommer till frågor om televerkets verksamhetsinrikt-
ning och ekonomiska mål under våren 1991.1 det sammanhanget kommer
också vissa telepolitiska frågor med anknytning till Post- och Teleutred-

ningens betänkande att behandlas. Regeringen kommer samtidigt att redo-
göra for sin syn på televerkets framtida associationsform.

Översyn av affärsverken

Under våren 1990 påbörjades ett arbete inom regeringskansliet med att se
över styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets
område. Syftet med arbetet är att inom ramen för dagens treåriga verksam-
hetsplanering utveckla en bättre tillämpning av såväl företagsekonomiska
som politiska styrmedel. Arbetet har hittills koncentrerats på den företags-
ekonomiska styrningen och förslag beträffande televerket avses presente-
ras under våren 1991.

Miljö

Riksdagen fattade år 1988 beslut om inriktningen av trafikpolitiken och
miljöpolitiken inför 1990-talet. Miljömålet for trafikpolitiken är att genom
omedelbara och långsiktiga åtgärder kraftigt begränsa trafikens miljö-
påverkan. Riksdagen beslöt också att trafiken skall bidra till att utsläppen
av kväveoxider begränsas med 30% från år 1980 till år 1995. Riksdagen
antog även ett mål for begränsning av koldioxidutsläppen, innebärande att
de inte bör öka över 1988 års nivå.

Den strategi för hur transportsektorn bör utvecklas for att medverka till
en bättre miljö som lades fast år 1988 innebär att miljövänliga och energi-
effektiva lösningar bör eftersträvas. Målsättningen är rent vid källan.
Miljökostnaderna skall omfattas av trafikens kostnadsansvar, tätorternas
situation bör särskilt uppmärksammas och det internationella arbetet bör
öka.

Regeringen har for avsikt att under våren 1991 återkomma med en
särskild proposition om trafikens miljöfrågor. Genom förslag i budgetpro-
positionen avvecklas anslagen for stöd till reningsutrustning for lastbilar,
bussar och personbilar. Detta är en del i regeringens åtstramningspaket
och innebär en besparing med 162,5 milj.kr. Dessa stöd har för övrigt
utnyttjats i liten utsträckning.

Våren 1990 tillsatte regeringen tre storstadsförhandlare. Storstadsför-
handlarna, en vardera for Stockholmsregionen, Göteborgsregionen och
Malmöregionen, skall senast i mitten av januari 1991 presentera förslag till
förbättrade trafiksystem som dels ökar effektiviteten dels minskar miljöbe-
lastningen i storstadsregionerna.

Storstadstrafikkommittén (STORK) överlämnade under år 1990 till re-
geringen sitt slutbetäknande (SOU 1990:16) Storstadstrafik 5 — Ett sam-
lat underlag. I betänkandet ges förslag till hur miljöproblemen i storstäder-
na, med ett stort antal samverkande åtgärder, skall bekämpas.

Även trafikverken har lämnat förslag inom sina resp, områden på miljö-
förbättrande åtgärder.

Under år 1990 har det internationella arbetet getts kraftigt ökad betydel-
se. Inom CEMT — den permanenta europeiska transportministerkonfe-
rensen som under år 1990 har haft svenskt ordförandeskap — har arbetet

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

med miljöfrågorna under året fått en betydligt större omfattning än tidiga-
re.

Inom nordiska ministerrådet har också miljöfrågorna fått en ökad bety-
delse. Arbetet med en rad program och projekt har intensifierats men även
policyfrågor och gemensamt internationellt agerande i internationella fora
behandlas.

Kollektivtrafik

Regeringen har låtit göra en översyn av transportrådets verksamhet. En
särskild utredningsman avlämnade sitt betänkande (SOU 1990:4) Trans-
portrådet i början av år 1990. Betänkandet har remissbehandlats. Rege-
ringen föreslår att transportrådet avvecklas och att verksamheten delas
upp på andra myndigheter. Detta innebär en besparing på 5 milj.kr. På
transportstödet till Norrland föreslås en besparing på 20 milj.kr. Bespa-
ringarna är en del i regeringens åtstramningspaket.

Inom yrkestrafikområdet fortgår den av riksdagen beslutade avregle-
ringen. Behovsprövningen har slopats för beställningstrafik med buss och
turisttrafik. För den långväga linjetrafiken med buss har tillståndsgivning-
en förenklats. En prövning sker i dag i vad mån trafiken kan skada redan
etablerad järnvägstrafik eller trafikhuvudmännens trafik. Skadlighetspröv-
ningen gentemot järnvägstrafik föreslås upphöra fr.o.m. den 1 januari
1992. Regeringen återkommer med erforderlig lagändring.

Den 1 juli 1990 avreglerades taxitrafiken. Kvittoskrivande och registre-
rande taxametrar är obligatoriska från och med årsskiftet 1990/91. En
skärpt lämplighetsprövning av den som söker tillstånd till yrkesmässig
trafik har genomförts, liksom en förstärkt tillsyn av lämpligheten. Som ett
led i detta arbete har under hösten 1990 införts krav på en särskild
utformning och färg på taxifordonens registreringsskyltar.

En betydande del av transportrådets överprövning av länsstyrelsernas
beslut i tillståndsfrågor har övertagits av kammarrätterna.

Föreskrifterna om handikappanpassning av kollektiva färdmedel har i
enlighet med riksdagens trafikpolitiska beslut kompletterats med föreskrif-
ter för bussar i beställningstrafik. Transportrådet har genomfört en utvär-
dering av föreskrifterna om handikappanpassad kollektivtrafik. Regering-
ens ställningstagande redovisas under avsnittet Särskilda frågor om handi-
kappanpassning av kollektivtrafiken.

Riksfärdtjänsten syftar till att ge gravt handikappade personer möjlighe-
ter att göra längre resor inom landet till normala kostnader. Målet med
riksdagens beslut våren 1989 är bl. a. att förenkla beställning och genomfö-
rande av resor med riksfärdtjänst.

Ett treårigt planeringssystem har inrättats för ett statsbidrag som syftar
till att främja miljöförbättringar, samordning och energihushållning i lokal
och regional kollektivtrafik. Bidraget utbetalas från anslaget B 4. Byggande
av länstrafikanläggningar.

Transportrådet har på uppdrag av regeringen utarbetat en trafikprognos
för perioden 1989— 1995 samt för åren 2000 och 2020. Prognosen avser
både person- och godstransporter.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Trafikhuvudmännen har under år 1990 fått fri trafikeringsrätt för den Prop. 1990/91: 100
linjetrafik med buss som de ansvarar för. Det innebär att de fått avsevärt Bil. 8
bättre möjligheter att planera sin trafik. Härigenom har trafikeringen
kunnat effektiviseras. Vidare har de kunnat handla upp trafiken under
marknadsmässiga former, vilket lett till icke oväsentliga besparingar.

Forsknings- och utvecklingsverksamhet

För att effektiviteten inom transportsektorn skall kunna höjas krävs ett
fortlöpande forsknings- och utvecklingsarbete rörande bl. a. fordon, trans-
portsystem och transportorganisation. Inte minsi kraven på framförhåll-
ning för att möta nya problem ställer krav på en långsiktigt kunskapsupp-
byggande forskning. Dessutom kan relevant forskning ge förbättrade möj-
ligheter för samhället att leva upp till och utveckla de trafikpolitiska
målen. En målmedveten satsning på forsknings- och utvecklingsverksam-
het är därför en viktig del av regeringens trafikpolitik.

Riksdagen antog våren 1990 en proposition om forskning, vari FoU om
infrastruktur, säkerhet och miljö prioriterades.

Det intensifierade arbetet med järnvägsforskning, bl. a. inrättandet av
en särskild järnvägsavdelning vid statens väg- och trafikinstitut, har lett
fram till ett FoU-program för järnvägsforskning.

Transportforskningsberedningen har tillsammans med statens väg- och
trafikinstitut, SJ, banverket, styrelsen för teknisk utveckling (STU), indu-
strin samt representanter för universitet och högskolor tagit fram ett
program om järnvägssystem. Syftet med programmet är att stimulera nya
forskningsinsatser inom järnvägsområdet.

Kommunikationer och regional utveckling

En grundförutsättning för att en balanserad regional utveckling i landet är
att det finns goda kommunikationsmöjligheter. Det gäller såväl person-
och godstransporter som post- och telekommunikationer. Kommunika-
tionssektorn betraktad som näringsgren har en omfattande sysselsättning i
olika delar av landet. Sektorn har därmed också från den utgångspunkten
betydelse för den regionala utvecklingen.

Riksdagen har framhållit kommunikationssektorns betydelse för den
regionala utvecklingen exempelvis i de trafik- och telepolitiska besluten år
1988. Dessa beslut har ökat möjligheterna att tillgodose regionalpolitiska
krav inom kommunikationssektorn.

Banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och vägverket lämnade vid
årsskiftet 1990/91 till regeringen långsiktiga investeringsplaner för infra-
strukturens utbyggnad under 1990-talet. En av utgångspunkterna för pla-
neringen är att investeringarna skall bidra till en balanserad regional
utveckling. Regeringen kommer under våren att föreslå en reformering av
investeringsplaneringen.

I fråga om vägar bör framhållas det 10-åriga investeringsprogrammet för
särskilda bärighetshöjande åtgärder som syftar till att anpassa bärighets-
normema på det svenska huvudvägnätet till de regler som gäller inom EG.

Detta program är viktigt inte minst från regionalpolitisk synpunkt. Bud- Prop. 1990/91: 100

getåret 1991/92 föreslås 724,7 milj.kr. till bärighetshöjandeåtgärder. Bil. 8

Statens köp av bl. a. regionalpolitiskt viktig interregional persontrafik av
SJ minskas med 60 milj. kr. kommande budgetår enligt förslag i regering-
ens åtstramningspaket.

Trafikhuvudmännen har övertagit trafikeringsrätten för flertalet läns-
järnvägar.

Budgetåret 1990/91 har anvisats totalt 320 milj. kr. till regionalpolitiskt
gods- och persontransportstöd samt till stöd som gäller datakommunika-
tion. Regeringen tillsatte i slutet av år 1989 en utredning om transportstö-
den som nyligen överlämnat sitt betänkande (SOU 1990:73) Transport-
stöd. Regeringen föreslår i enlighet med utredningens alternativ 2 att
nuvarande godstransportstöd bibehålls, men koncentreras mot de inre
delarna av stödområdet. Frigjorda resurser — ca en tredjedel av anslaget
— används till regionala utvecklingsbidrag som bör administreras av läns-
styrelserna. De nya reglerna införs den 1 januari 1992. Som en del i åtstram-
ningspaketet föreslår regeringen vidare att persontransportstödet, stödet till
datakommunikation samt godstransportstödet i zon 1 till transporter kor-
tare än 40 mil avvecklas vilket innebär en minskning av anslaget med 20
milj. kr.

Staten lämnar för närvarande 40 milj.kr. per år i stöd till farjetrafiken
på Gotland samt 6 milj.kr. per år i stöd till vissa lastbilsföretag för
merkostnader vid godstransporter till och från Gotland. Som en del i
regeringens åtstramningspaket föreslås att stödet till lastbilsföretag avskaf-
fas fr. o. m. 1 juli 1991.

I utredningen om transportstöden övervägdes också vissa förslag på
sjöfarts- och luftfartsområdena. Förutsättningarna för dessa stöd har emel-
lertid också ändrats som följd av regeringens åtstramningspaket.

Regeringen föreslår att anslaget till trafiken på Trollhätte kanal och
Vänern minskas till 59,8 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Det minskade
anslaget får bl. a. mötas med möjlighet för kanalverket att ta ut särskild
avgift för godset. En särskild utredningsman tillsätts för att se över stödet till
Vänersjöfarten.

Regeringen föreslår vidare att ersättningen för särskilda rabatter vid
flygtrafik på Gotland avskaffas. Ersättningen är 14,5 milj.kr. innevarande
budgetår. Länsstyrelsen har möjlighet till vissa transportutvecklingsinsats-
er inom ramen för sitt befintliga länsanslag.

Budgetåret 1991/92 anvisas 14,5 milj. kr. för bidrag till kommunala flyg-
platser huvudsakligen i Norrland. Bidragsgivningen koncentreras mot
Norrlands inland.

Regeringen föreslår att ersättningen till sjöfartsverket för bränslekostna-
der för isbrytning fortsättningsvis skall belasta handelssjöfarten genom
avgiftssystemet. Den statliga isbrytarassistansen kan därvid lämnas i sam-
ma utsträckning som tidigare.

Både postverket och televerket har stor betydelse för den regionala
utvecklingen. Televerket investerar för närvarande ca 10 miljarder kronor
per år i bl. a. nät och växlar. Televerket kommer därmed successivt att
kunna erbjuda ökad kapacitet och fler nättjänster i stora delar av landet.

Postverkets servicenät har stor betydelse för servicen i glesbygd. Den inom Prop. 1990/91: 100
regeringskansliet pågående översynen av styrningen av affärsverken inom Bil. 8
kommunikationsdepartementets område behandlar bl. a. postens och te-
leverkets regionalpolitiska ansvar.

Enligt uppdrag från regeringen har televerket under år 1990 slutfört en
omlokalisering av ca 100 arbetstillfällen till Gällivare.

Öresundsförbindelsema

I februari 1989 överlämnade den svenska Öresundsdelegationen betänkan-
det (SOU 1989:4) Fasta Öresundsforbindelser. Den danska delegationen
överlämnade samtidigt en dansk version av betänkandet till den danske
trafikministern.

Betänkandet remissbehandlades under år 1989. En sammanställning av
remissyttrandena har utarbetats inom kommunikationsdepartementet och
finns redovisad i promemorian (Ds 1989:54) Remissynpunkter på betän-
kandet Fasta Öresundsforbindelser (SOU 1989:4).

Under år 1990 har de danska och svenska Öresundsdelegationerna i
enlighet med sina direktiv påbörjat arbetet med att utforma ett förslag till
regeringsöverenskommelse om fasta Öresundsforbindelser. Arbetet är in-
riktat på att nå en överenskommelse om en kombinerad väg- och järnvägs-
förbindelse mellan Köpenhamn och Malmö. Förbindelsen skall avgiftsfi-
nansieras.

Som underlag för en sådan överenskommelse har kompletterande stu-
dier om bl. a. miljö, anläggningsteknik och ekonomi inletts. Arbetet, som
bedrivs av delegationernas expertgrupper, beräknas vara klart i början av
år 1991.1 anslutning härtill avses ett förslag till regeringsöverenskommelse
presenteras för den danska och den svenska regeringen.

Nordiska och internationella frågor

Det nordiska samarbetet på trafik- och transportområdet är väl utvecklat.
Inom Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT) drivs
ett flertal projekt som i huvudsak finansieras över Nordiska ministerrådets
budget. Under senare år har tyngdpunkten i projektverksamheten alltmer
kommit att ligga på trafikpolitiska frågor som tillsammans med miljöfrå-
gor och högteknologifrågor prioriteras vid val av nya projekt.

Nordiska trafiksäkerhetsrådet (NTR) har utarbetat en reviderad hand-
lingsplan för trafiksäkerhet i Norden. Handlingsplanen, som har antagits
av Nordiska ministerrådet, ligger till grund för det nordiska samarbetet på
trafiksäkerhetsområdet. Handlingsplanen föreslås gälla till och med år
1994. Förslaget till reviderat handlingsprogram har överlämnats till Nor-
diska rådet för behandling vid den ordinarie sessionen år 1991.

En arbetsgrupp under NÄT har under år 1990 fortsatt sitt arbete med
transporttjänster för handikappade. En sammanfattning har gjorts av de
båda tidigare rapporterna ”Handikappanpassning av kollektivtrafiken”
och ”Utveckling av transportjänster för handikappade”. Sammanfattning-

en består av en illustrerad guide som visar olika tekniska och organisatoris- Prop. 1990/91: 100
ka lösningar som underlättar handikappades förflyttningar. Bil. 8

Sverige deltar aktivt i arbetet med internationella transportpolitiska
frågor. Samarbete sker bl. a. inom ramen för Europeiska transportminis-
terkonferensen (CEMT), Landtransportkommittén inom FNs ekonomiska
kommission för Europa (ECE), FNs konferens för handel och utveckling
(UNCTAD), Sjöfartskommittén inom Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD), Konsultativa sjöfartsgruppen (CSG),
Internationella sjöfartsorganisationen (1MO), Internationella civila luft-
fartsorganisationen (ICAO) och Europeiska civila luftfartskonferensen
(ECAC). Sverige har år 1990 innehaft ordförandeskapet i CEMT.

Inom GATTs s.k. Uruguay-runda har Sverige, som nordisk talesman,
aktivt deltagit i ansträngningarna att åstadkomma ett handelsavtal för
tjänstesektorn. Kommunikationsfrågor har där haft en framträdande roll.
För telekommunikationstjänster föreligger ett förslag till sektorsannex som
kan ses som ett viktigt första steg i strävandena att öppna en global handel
med dessa tjänster. Även för land-, luft- och sjötransporter har framlagts
förslag till sektorsannex.

EGs stats- och regeringschefer beslöt år 1985 att den s.k. vitbokens
förslag om inrättande av en fri gemensam marknad inom EG fr. o. m. år
1993 skall genomföras. Flera viktiga beslut har därefter fattats för att
förverkliga detta mål, inte minst i fråga om en gemensam framtida trans-
portpolitik.

Denna utveckling kommer att få mycket stor inverkan på Sverige och
möjligheterna att på transportområdet bedriva konkurrens på lika villkor
med EG-länderna. Sverige har därför tillsammans med Norge i juni 1988
begärt förhandlingar med EG på luftfartsområdet. Sådana förhandlingar
har inletts år 1990. Förberedande samtal har förts med EG-kommissionen
om att tillsammans med Norge och Finland ta upp förhandlingar med EG
vad avser landtransporter. Dessa diskuteras emellertid också inom ramen
för de s. k. EEA-förhandlingarna. Samtidigt fortsätter arbetet inom CEMT
med att undersöka förutsättningarna för ingående av ett multilateralt avtal
om landsvägstrafiken. En arbetsgrupp under svenskt ordförandeskap stu-
derar för närvarande frågan.

Vid CEMTs ministermöte i november 1990 antogs en resolution om
vikten av god tillgänglighet för handikappade vid resa med buss och tåg.
Resolutionen betonar vikten av såväl tekniska lösningar som service- och
informationsåtgärder.

Det internationella samordningsarbetet beträffande trafik och miljö har
varit intensivt under år 1990.

Den rapport som ”Världskommissionen för miljö och utveckling” lade
fram hösten 1988 diskuterades vid ECEs konferens i Bergen år 1990.1 den
ministerdeklaration som blev resultatet av konferensen lyftes bl. a. trafi-
kens klimatpåverkan fram och deklarationen angav behov av åtgärder.

Arbetet med att förbereda 1992 års stora FN-konferens om miljö och
utveckling inleddes under år 1990. SWCC-Second World Climate Confe-
rence — i november 1990 antog en ministerdeklaration som tillsammans
med den från Bergenkonferensen skall ligga till grund för kommande

klimatförhandlingar inom FNs ram. Trafiken berörs i dessa förhandlingar.

Förutsättningarna för ett vidgat och mer handlingsinriktat europeiskt
och internationellt arbete på trafik- och miljöområdet förbättrades avse-
värt hösten 1989 då CEMT antog en särskild trafik- och miljöresolution
för vägtrafiken. Resolutionen ger de europeiska regeringarna en gemensam
plattform för det framtida miljöarbetet.

CEMT har i enlighet med resolutionen vidgat sitt miljöarbete under år
1990 och en särskild arbetsgrupp har bildats. Gruppens uppgift har under
året varit att dels medverka i förberedelsena för en europeisk kontaktkon-
ferens med öststaterna om miljöarbetet inom trafiken, dels att medverka i
förberedelserna för den internationella hearing CEMT arrangerade i no-
vember 1990 med företrädare för den internationella bil- och bränslein-
dustrin.

Även det nordiska arbetet har breddats under år 1990 genom att en
särskild miljögrupp bildats inom NÄT.

Gruppen har under året särskilt arbetat med förutsättningarna för ett
vidgat nordiskt engagemang vad gäller sjöfartens och flygets internationel-
la miljöarbete.

Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Östeuropa har under det
senaste året medfört ökad aktivitet på kommunikationsområdet mellan
Sverige och länderna i denna del av Europa. Det gäller framför allt vårt
närområde dvs. Polen och de baltiska delrepublikerna i Sovjetunionen
men också exempelvis Tjeckoslovakien och Ungern. Den ökade öppenhe-
ten och övergång till marknadsinriktade ekonomier har medfört ett starkt
ökat behov av ny kunskap inom berörda länder för att bl. a. förändra
näringslivet.

Regeringskansliet och myndigheter inom kommunikationsdepartemen-
tets område har fått ett flertal förfrågningar och propåer om samarbete.
Exempelvis gäller det utbildning och konsulthjälp i administrativa och
ekonomiska frågor samt önskemål om teknologiöverföring. Hittills har
aktiviteten varit störst inom väg- och telekommunikationssektorerna. Ver-
kens internationella utvecklingsbolag är exempelvis engagerade i detta
arbete. Under år 1990 har seminarier och utbildning genomförts bl. a. för
deltagare från Polen och Baltikum.

Mot bakgrund av att det ekonomiska utbytet i form av bl. a. handel
mellan Sverige och Östeuropa är under uppbyggnad, har ännu inte frågor
om de faktiska kommunikationerna tagit särskilt stort utrymme vid kon-
takterna med länderna i denna del av Europa. Hittills har uppbyggnaden
av vissa flyg- och färjelinjer varit aktuell. Arbetet med att utveckla kom-
munikationerna med Östeuropa bedöms dock komma att intensifieras i
takt med ett ökat ekonomiskt utbyte. Frågor om transitförbindelser genom
östländerna till exempelvis Sydeuropa kan också aktualiseras för svenskt
vidkommande.

Förutom trafikverkens egna kontakter på olika plan med länderna i
Östeuropa, har regeringskansliet med företrädare för bl. a. kommunika-
tionsdepartementet, genomfört en delegationsresa till Baltikum. Besök har
även skett i Ungern. Kommunikationsministern har under året besökt
Tjeckoslovakien och Polen. Sverige och Polen förbereder en konferens om

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

kommunikationer for länderna kring Östersjön. Inom Nordiska minister- Prop. 1990/91:100
rådet arbetar en grupp inom NÄT med uppslag for samarbete med de Bil. 8
östeuropeiska länderna på ett nordiskt plan.

Sammanfattning av budgetförslagen

Sammantaget innebär förslagen att anslagen under sjätte huvudtiteln ökar
med 576,0 milj.kr. enligt nedanstående sammanställning.

	Anvisat 1990/91	Förslag 1991/92	Föränd- ring
		Milj. kr.
Kommunikationsdepartementet m. m.	34,7	39,0	4,3
Vägväsende m. m.	10313,1	11003,1	690,0
Trafiksäkerhet	193,1	31,8	-161,3
Järnvägstrafik	4 734,7	5024,0	289,3
Sjöfart	813,9	758,0	- 55,9
Luftfart	127,3	88.5	- 38,8
Postväsende	164,9	0	-164,9
Kollektivtrafik m. m.	1 164,6	1 106,4	- 58,2
Transportforskning	90,0	100,7	10,7
Övriga ändamål	147,5	156,5	9,0
Telekommunikationer	3,7	4,0	0,3
Summa	17787,5	18312,0	524,5

Affärsverkens driftskostnader tas inte upp i statsbudgeten. De beräkna-
de driftskostnaderna inkl, avskrivningar för affärsverken under kommuni-
kationsdepartementet för kalenderåret 1991 är följande.

Sjöfartsverket
Luftfartsverket
Postverket

9,7 miljarder kronor

0,8 miljarder kronor

2,3 miljarder kronor

18,0 miljarder kronor

Televerket*

* Regeringen behandlar frågor om televerket under våren 1991.

Kostnaderna skall täckas av verkens intäkter.

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet G. Andersson

Anmälan till budgetpropositionen 1991

Inledning

Genomförande och vidareutveckling av det trafikpolitiska
beslutet

Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1,
TU 13, 15 — 24 och 27) anger inriktningen av trafikpolitiken inför 1990-
talet. Beslutet omfattar också ett flertal åtgärder inom transportsektorn.
Jag bedömer att huvuduppgiften för regeringen under budgetåret 1991/92
är att fortsätta genomförandet av det trafikpolitiska beslutet samt verka
för en vidareutvecklad trafikpolitik.

Regeringen har under hösten 1990 i en skrivelse (1990/91:50) till riksda-
gen presenterat ett åtstramningsprogram för att komma till rätta med de
allvarliga problemen i samhällsekonomin. Det gäller att stabilisera den
svenska ekonomin, förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa till-
växten av de offentliga utgifterna. Avsikten är också att åstadkomma
strukturella förändringar i samhällsekonomin. Jag kommer längre fram i
min framställan att redogöra för omfattningen av dessa åtstramningsåtgär-
der. Dessa aktualiserar också ett behov av utveckling av trafikpolitiken
bl. a. vad gäller marknadernas funktion.

Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 utgår från fem stora uppgifter.
Det gäller att kraftigt begränsa trafikens miljöpåverkan, minska antalet
dödade och skadade i trafiken, utveckla infrastrukturen för 2000-talets
behov, höja effektiviteten i transportsystemet samt säkerställa en tillfreds-
ställande trafikförsörjning i alla delar av landet.

Det övergripande målet för trafikpolitiken är enligt riksdagsbeslutet år
1988 att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en
tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnader. Detta mål vidareutvecklas i fem delmål:

— Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och näringslivets
grundläggande transportbehov tillgodoses.

— Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt
resursutnyttjande i samhället som helhet.

— Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav
på säkerhet i trafiken.

— Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och hushållningen
med naturresurser främjas.

— Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Inriktningen av trafikpolitiken i stort innebär att konsumenterna i så Prop. 1990/91:100
stor utsträckning som möjligt själva skall få välja trafikmedel. Effektiv Bil. 8
konkurrens mellan trafikutövare och transportsystem skall förenas med
ökad samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag. Beslut om hur
transporterna skall utföras bör fattas i så decentraliserade former som
möjligt. Samhället skall ansvara för att trafikanläggningar som behövs för
allmänna transportbehov kommer till utförande. I riksdagen finns en bred
enighet om dessa trafikpolitiska mål och riktlinjer.

Riksdagens regionalpolitiska beslut år 1990 (prop. 1989/90:76, AU 13,
rskr. 346) är också viktigt från trafikpolitisk synpunkt. Enligt riksdagsbe-
slutet skall en särskild regionalpolitisk redovisning årligen ske i budgetpro-
positionen (se översikten).

En prioritering sker nu av åtgärder för att utveckla infrastrukturen inom
trafiksektorn. Detta är enligt riksdagens beslut år 1990 (prop. 1989/90:88,
TU27, rskr. 325) en viktig del i en tillväxtinriktad näringspolitik. Infra-
strukturens betydelse för samhällsutvecklingen framhålls i årets finans-
plan. Trafikens negativa miljöpåverkan särskilt i storstadsområden ställer
krav på ytterligare åtgärder. Vidare anser jag att en effektivisering av
trafiksäkerhetsarbetet bör ske för att minska olyckorna och dess effekter
inom vägtrafiken.

Riksdagens trafikpolitiska mål och riktlinjer ställer också krav på utvär-
dering av utvecklingen som helhet, vilket kommer att kräva beslut och
forskningsinsatser inom skilda delsektorer under de närmaste åren. Under
år 1990 inleddes en uppföljning av principerna för trafikens kostnadsan-
svar.

Vidare pågår inom regeringskansliet en översyn av styrningen av affärs-
verken inom kommunikationsdepartementets område. Syftet med över-
synen är att inom ramen för dagens treåriga verksamhetsplanering utveck-
la en förbättrad tillämpning av såväl företagsekonomiska som politiska
styrmedel.

Särskilda åtstramningsåtgärder

Det åtstramningspaket som regeringen under hösten aviserade i skrivelse
(1990/91:50) till riksdagen innebär sammanlagt förslag om en nivåsänk-
ning av anslagen under kommunikationsdepartementets huvudtitel med
946 milj.kr. för budgetåret 1991/92 i förhållande till innevarande budget-
år. Skälet till åtstramningsåtgärderna är det ansträngda statsfinansiella
läget och en befarad obalans i statsbudgeten kommande budgetår om inte
kraftfulla besparingsåtgärder vidtas. Det är också regeringens avsikt att
åtstramningsåtgärderna skall medföra strukturella förändringar i bl. a.
transfereringssystemen för att hejda en accelerande kostnadsutveckling.

Även om dessa skäl för åtstramningen är överordnade andra sakskäl, har
dock regeringen strävat efter att begränsa effekterna av åtgärderna för bl. a.
trafikanter, resenärer och näringsliv.

Regeringen föreslår en besparing på 300 milj.kr. inom vägområdet.
Anslagen C4. och C5. som avser bidrag till avgasreningsutrustning för
lastbilar och bussar resp, äldre personbilar bör nu avskaffas. Anslagen har

hittills utnyttjats i begränsad omfattning. Förslaget att helt avskaffa dessa
anslag på sammanlagt 162,5 milj. kr. bedöms därför ha begränsad effekt.

Avskaffandet av stödet på 14,5 milj.kr. som gäller flygtrafiken till Got-
land och avskaffandet av den del på 6 milj.kr. av transportstödet till
Gotland som gäller vissa lastbilsföretag, innebär att staten koncentrerar
stödinsatserna till den koncessionsbundna färjetrafiken.

Regeringen föreslår vidare att betalningsansvaret för isbrytningens
bränslekostnader överförs till sjöfartsverkets affärsrörelse. Med hänsyn
taget till vissa ytterligare besparingar uppgår anslagsminskningen till 46
milj.kr. Dessutom föreslås en minskning av anslaget till Trollhätte ka-
nalverk med 10 milj. kr.

Inom den civila trafikflygarutbildningen råder vidare viss överkapacitet
vilket medför att en besparing på 25 milj. kr. kan genomföras med bibehål-
len grundläggande utbildningskapacitet.

Transportrådets avveckling innebär en kostnadsbesparing på 5 milj. kr.
samt att verksamheten överflyttas till regeringskansliet (kommunikations-
departementet) och andra myndigheter. Minskningen på 20milj.kr. av
anslaget till transportstöd for Norrland medför att driftstödet till datakom-
munikationer och persontransportstödet avskaffas samt att godstrans-
portstödet i zon 1 för transporter kortare än 40 mil avskaffas. Från regio-
nalpolitisk synpunkt är det dock viktigt att de mest stödberoende företagen
i Norrlands inland undantas från effekterna av besparingen.

Inom järnvägsområdet föreslås bidraget till SJ för utveckling av godstra-
fik avvecklas. Genom rationaliseringar inom SJ bedöms dock effekten på
trafikservicen kunna begränsas. En neddragning med 60 milj.kr. föreslås
av anslaget för statens köp av interregional persontrafik. Av regionalpoli-
tiska skäl kommer dock bl. a. sovvagnstrafiken till och från övre Norrland
att tryggas.

Inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde övervägs
även vissa andra struktur- och rationaliseringsåtgärder. Det gäller bl. a. en
översyn av trafiksäkerhetsarbetet samt vissa förslag som gäller rationalise-
ring av den statliga fordonskontrollen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Trafiksektorns infrastruktur

I riksdagens beslut (prop. 1989/90:88, TU27, rskr. 325) om en samlad
näringspolitik inför 1990-talet, framhölls bl. a. att nya finansieringsformer
bör utvecklas för att öka resurserna till vägar, järnvägar och kollektivtra-
fik. En inriktning mot ökad näringslivsmedverkan och avgiftsfinansiering
bör därför ske. Vidare bör investeringsplaneringen utvecklas. En särskild
infrastrukturfond skall inrättas.

Inom regeringskansliet pågår ett arbete som gäller åtgärder för att ut-
veckla trafiksektorns infrastruktur. Under våren kommer regeringen att
återkomma med bl. a. förslag om infrastrukturens finansiering samt för-
slag om en reformerad investeringsplanering.

Miljö

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Regeringen arbetar med att begränsa trafikens miljöproblem. Riktlinjerna
for detta arbete lades fast i de trafik- och miljöpolitiska besluten år 1988
och det är av största vikt att arbetet med att minska trafikens negativa
inverkan på miljön fullföljs.

Trafiken svarar i dag for en betydande del av Sveriges utsläpp av skadli-
ga ämnen. Hittills har effekter på framfor allt lokal och regional nivå
beaktats. I det framtida arbetet måste även de globala effekterna ges en
ökad uppmärksamhet.

Hittills vidtagna åtgärder inom transportsektorn har medfört avsevärda
förbättringar men är inte tillräckliga.

Regeringen avser bl. a. därför att under våren 1991 återkomma med en
särskild proposition om trafikens miljöfrågor.

Miljöläget i Europa är bekymmersamt. Man har såväl inom EG som
inom EFTA och OECD redovisat uppgifter som visar på behovet av
omfattande åtgärder. Även uppgifter från COMECONs sekretariat om
förhållandena i öststaterna pekar på ett behov av omfattande åtgärder.

Jag betraktar det som mycket angeläget att finna åtgärder som förbättrar
trafikens miljösituation i Europa.

Ett genombrott för miljöarbetet inom trafiken kom i november 1989.
Då antog CEMTs medlemsländer i stor enighet en särskild trafik- och
miljöresolution. Genom denna har grunden lagts för ett samlat europeiskt
miljöarbete.

Som ordförande i CEMT under år 1990 har jag arbetat mycket aktivt
med dessa frågor i syfte att följa upp de åtaganden resolutionen pekar ut.

Resolutionen behandlar ett flertal olika aspekter av trafikens miljöpro-
blem. Den rekommenderar medlemsländerna att aktivt arbeta på bred
front med miljöförbättringar, bl. a. effektivare avgasrening och större krav
på bränslet, användning av ekonomiska styrmedel, infrastruktursatsningar
och förbättrad trafikplanering särskilt i storstadsområdena.

De rapporter jag fått visar tydligt att i stort sett alla CEMTs medlemslän-
der nu har intensifierat sitt miljöarbete inom trafiken. Den nya politiska
situationen i Europa har också möjliggjort kraftigt utbyggda kontakter
med flertalet av Östeuropas länder.

Vid ett på svenskt initiativ arrangerat möte i oktober 1990 med trans-
portministrar från såväl Öst- som Västeuropa diskuterades förutsättning-
arna for ett väsentligt ökat samarbete på bl. a. miljöområdet. Frågan
väcktes även om att utforma ett för hela Europa gemensamt trafikpolitiskt
program.

Av särskilt stor betydelse för ett vidgat samarbete i Europa är att gemen-
samma fordonskrav och bränslekrav kan utvecklas som baseras på kun-
skap om bästa tillgängliga teknik. En bredare uppslutning för skärpta krav
är önskvärd.

För att diskutera förutsättningarna för detta arrangerade CEMT en
särskild hearing i november 1990 kring dessa frågor. Företrädare for
världens bil- och bränsleindustri medverkade i en utfrågning som Europas
transportministrar genomförde.

Den dialog som nu har inletts är viktig att fullfölja. CEMTs sekretariat
har getts uppgiften att redan i maj 1991 framlägga förslag till hur industri-
kontakterna skall kunna bibehållas och utvecklas. Avgörande för framgång
på detta område är att Europas regeringar samfällt medverkar till skärpta
krav både vad gäller utsläpp av skadliga ämnen och koldioxidreduktion.

Det nordiska samarbetet kring trafikens miljöarbete blir allt viktigare.
Jag har tillsammans med mina kollegor i de nordiska länderna tidigare
dryftat detta och fr.o.m. år 1990 finns en särskild miljögrupp inom
Nordiska ämbetsmannakommittén för transportfrågor (NÄT).

Storstadstrafikfrågor

Under år 1990 avlämnade storstadstrafikkommittén (STORK) sitt slutbe-
tänkande (SOU 1990:16) Storstadstrafik 5 — Ett samlat underlag. Betän-
kandet har remissbehandlats och kommer att utgöra ett av underlagen för
en proposition som regeringen lägger fram under våren i vilken bl. a.
trafikens miljöfrågor behandlas.

Tre förhandlare har tillkallats — en för Stockholmsregionen, en för
Göteborgsregionen och en för Malmöregionen — med uppdrag att med
berörda parter utarbeta överenskommelser som skall syfta till att genom
åtgärder i det samlade trafiksystemet förbättra regionernas miljösituation,
öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionernas ut-
veckling.

Förhandlarna skall medverka till att långsiktiga överenskommelser om
åtgärder och finansiering kan träffas. Överenskommelserna skall i första
hand omfatta perioden fram till år 2000.

Sverige och den europeiska integrationen

Den europeiska gemenskapen (EG) har som mål att en gemensam inre
marknad skall införas år 1993. Denna marknad omfattar även transporter-
na. Ministerrådet har tagit flera viktiga beslut för att genomföra en gemen-
sam transportmarknad, senast t. ex. om ytterligare liberalisering av luftfar-
ten och införande av cabotage i vägtrafiken. Det återstår dock vissa frågor
att lösa innan den gemensamma transportmarknaden kan genomföras,
främst frågan om utformningen och nivån på vägtrafikbeskattningen för
tunga fordon, gemensamma regler för den internationella busstrafiken och
införande av cabotage i sjöfarten.

Det är min uppfattning att svenska regler på sådana områden där EG
redan fattat eller förbereder beslut om en gemensam politik på transport-
området skall utformas på ett sådant sätt att konkurrenssnedvridningar
inte uppstår. Samtidigt är det väsentligt att förutsättningarna för att uppnå
de svenska miljömålen inte försämras. Svenska företag måste i framtiden
kunna arbeta på en gemensam europeisk transportmarknad på samma
villkor som konkurrenterna, utan risk för diskrimineringar.

Transportfrågorna ingår som en del i pågående EEA-förhandlingar. Vi-
dare pågår förhandlingar mellan Sverige, Norge och EG-kommissionen på
luftfartsområdet med sikte på ett tidigare ikraftträdande av en gemensam

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

marknad inom luftfarten. Vidare har sonderingar företagits tillsammans
med Norge och Finland hos EG-kommissionen att på motsvarande sätt få
till stånd förhandlingar på landtransportområdet.

Sverige söker också samtidigt som en följd av beslutet i Nordiska minis-
terrådet år 1987 att avveckla de hinder för trafiken som alltjämt finns
mellan de nordiska länderna. Beslut har därför tagits under år 1990 om
införande av cabotage i lastbilstrafiken i Norden. Sverige har också tagit
initiativ till att inom ramen för den europeiska transportministerkonferen-
sen (CEMT) utarbeta ett multilateralt avtal om landsvägstrafiken. För den
samlade europeiska transportpolitiken kommer CEMT att kunna spela en
mer aktiv roll åren framöver inte minst inom miljöområdet.

Den politiska och ekonomiska utvecklingen i Östeuropa kommer med
stor sannolikhet att kräva ökade insatser under de närmaste åren. Det
finns inte minst från länderna i vårt närområde ett uttalat behov av
kunskapsutbyte och uppbyggnad av kommunikationerna med bl. a. Sveri-
ge. Utbytet med Östeuropa bör ske på olika plan.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

A. Kommunikationsdepartementet m. m.

A 1. Kommunikationsdepartementet

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

25 503 976

26348000

30044000

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Personal	75	+ 3
Anslag
Förvaltningskostnader	25348000	+ 4096000
(därav lönekostnader)	(20478000)	( + 3 772 500)
Engångsanvisningar	1000000	- 400000
Summa	26348000	+ 3696000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa
budgetår till 30044000 kr. Jag har därvid beräknat medel motsvarande tre
tjänster som överfors till detta anslag från anslaget A 2. Utredningar m. m.
Jag har vidare som engångsanvisning beräknat medel för fortsatt utbygg-
nad av ADB-stödet inom departementet.

I avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag
mina överväganden med anledning av den översyn av transportrådets
verksamhet som gjorts. Mitt ställningstagande är att transportrådet bör
avvecklas vid årsskiftet 1991/92. Med anledning härav föreslår jag att
regeringen skall bemyndigas att senast den 31 december 1991 kunna
överföra erforderliga förvaltningsmedel från anslaget H 1. Transportrådet
till anslaget A 1. Kommunikationsdepartementet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1991/92 an-
visa ett förslagsanslag på 30044000 kr.

A2. Utredningarm.m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

8836 130

3 900000

4804000

Reservation

1473 589

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamhe-
ten bör anslaget uppgå till 4 804 000 kr. under nästa budgetår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 4 804 000 kr.

A 3. Viss internationell verksamhet

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

6515403

4450000

4119000

	Anvisat 1990/91	Beräknad ändring 1991/92
1. Förhandlingar rörande luftfarten	600000	36000
2. Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE)	600000	36000
3. Europeiska transport- ministerkonferensen (CEMT)	440000	110000
4. internationella järn- vägsfördragen (COT1F)	10000	15000
5. Internationellt sam- arbete rörande sjö- farten samt Interna- tionella sjöfartsorga- nisationen (IMO)	1 200000	72000
6. Diverse internationell verksamhet	600000	400000
7. Ministermöte 1990 (CEMT-SEV)	1000000	-1000000
Summa kr.	4450000	- 331000

Anslagsposten 6. inkluderar kostnader i samband med utländska besök.
Anslaget har beräknats till 4119 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1991/92 anvi-
sa ett förslagsanslag på 4 119 000 kr.

B. Vägväsende m. m.

1. Vägverkets uppgifter

Vägverket är central förvaltningsmyndighet for frågor om väghållning.
Verkets uppgifter är att svara för statens väghållning, planering av
riksvägar, fördelning av statsbidrag till vägar och kollektivtrafikanlägg-
ningar m. m. samt svara för tillsyn av statskommunvägar samt viss enskild
väghållning.

Väglagen (1971:948) samt vägkungörelsen (1971:954) innehåller de
grundläggande bestämmelserna om väghållningen.

År 1982 bildades ett av vägverket helägt bolag, Swedish National Road
Consulting Aktiebolag. Syftet med bolaget är att på affärsmässiga grunder
bedriva exportverksamhet på väghållningsområdet.

2. Vägnätet

Det svenska väg- och gatunätet är mycket omfattande och uppgår för
närvarande till ca 415000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda
vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring
104300 km. Av dessa sköter staten genom vägverket väghållningen på
omkring 98200 km statliga vägar. Väghållningen för resterande 6 100 km
— de s. k. statskommunvägarna — sköts av de kommuner som har förord-
nats till egna väghållare.

Vägverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av fördelningen
av väghållningsansvaret mellan stat och kommun. Utgångspunkten för
översynen har varit att staten skall vara väghållare för de allmänna vägar-
na på landsbygden samt för de övergripande vägarna, främst riksvägar och
primära länsvägar, i tätorter. Kommunerna bör vara väghållare för övriga
allmänna vägar i tätorter. Översynen har inneburit att ca 200 kommuner
nu är väghållare fr. o.m den 1 januari 1991. Beslut om förordnande av nya
väghållare fattas enligt väglagen (1971:948) av regeringen.

Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och gator —
omkring 29 400 km — samt av en mängd enskilda vägar vars sammanlagda
längd har uppskattats till omkring 210000 km. Av de enskilda vägarna får
omkring 72 500 km statliga bidrag.

I nedanstående tabell redovisas omfattningen vid slutet av vart och ett
av åren 1986—1990 av de statliga insatserna på vägnätet i resp, års
prisnivå, väglängden, antal anställda m. m.

Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar. Riksvägnä-
tet uppgår för närvarande till omkring 13 800 km och länsvägnätet till
omkring 84400 km. Vilka vägar som skall vara riksvägar beslutas enligt 1 §
vägkungörelsen (1971:954) av regeringen. Vissa riksvägar är utmärkta
som Europavägar i enlighet med 1950 års deklaration om Europavägar. En
ny konvention om Europavägar antogs år 1975 till vilken Sverige beräknas
ansluta sig under år 1991. Sverige kommer därefter att numrera om berörda
vägar under år 1992.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

	1986	1987	1988	1989	1990*
Allmänna vägar m.m. Statsvägar: väglängd (km) anslag/medel (milj, kr.)	98 300	98000	98100	98200	98200
— drift (inkl, invest. i anläggningstillgångar)	4 193	4420	4 544	4 925	5460
- byggande***	1088	1000	1053
a) riksvägar				1222	1418
b) länstrafikanläggningar c) bärighetshöjande				650	970
åtgärder			575	590	622
— beredskapsarbeten
(VVregi)	205	187	139	89	50
personal**	12100	11000	10832	11000	11000
därav fast anställda	8482	8251	8371	5 800	8178
statskommunvägar: väglängd (km) bidrag (milj, kr.)	5 800	5 800	5 800	5 800	6100
— drift	681	651	664	670	700
Kommunala gator gatulängd (km)	32 500	19400	29400	29400	29400
Enskilda vägar bidragsberättigade vägar (km) bidrag (milj, kr.)	70900	71200	71 800	72200	72 300
- drift****	343	361	408	422	439
- byggande	30	30
icke bidragsberättigade vägar (km)	210000	210000	210000	210000	210000
Totalt väglängd 30 juni (km)	410000	415000	415000	415000	415000
motorfordon (antal)	3608000	3 373000	3 840000	3998000	4023000
anslag/bidrag (milj.kr.)	6880	7 004	7813	8 568	9659

* Beräknat for år 1990.

** Per den 31 december.

*** Ingår fr. o. m. år 1989 i riksvägs- och länstrafikanslaget.
**** Fr. o. m. år 1988 avser anslaget både drift och byggande.

3. Trafik och trafikutveckling

(Avsnittet bygger på transportrådets prognos 1990:10 Framtidens trafik)

3.1 Inledning

Trafikarbetet på det statliga vägnätet ökade med drygt 5 % under både år
1988 och år 1989. Den största ökningen ägde rum på de riksvägar som inte
är Europavägar samt på de primära länsvägarna. Det totala persontrans-
portarbetet uppgick under år 1989 till nästan 112 miljarder personkilome-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

ter. Av dessa genererades 97 miljarder av vägtrafiken. Det totala transport- Prop. 1990/91: 100
arbetet beräknas minska till 108 miljarder personkilometer år 1990 for att Bil. 8
därefter återigen öka till drygt 129 miljarder personkilometer år 2000.

Förändringen av det totala persontransportarbetet beror till största delen
på personbilstrafikens utveckling.

Nedan redovisas dels trafikflödet på de mer trafikerade vägarna, dels
trafikarbetet på statsvägarna åren 1980— 1990.

Figur 2. Trafikarbetet på statsvägarna åren 1980—1990. Indexserie över trafikarbe-
tetåren 1980—1990.

Basår = 1980

3.2 Personbilstrafiken

Antalet personbilar i trafik har tredubblats mellan åren 1960 och 1989, och
uppgår i dag till ca 3,6 miljoner. År 2000 beräknas antalet ha ökat till 4,1
miljoner.

Personbilarnas transportarbete uppgick under år 1989 till 88 miljarder
personkilometer vilket innebär en ökning med 4% jämfört med år 1988.
Det totala persontransportarbetet ökade till nästan 112 miljarder person-
kilometer år 1989. Persontransportarbetet år 1990 beräknas minska med
ca 6% jämfört med år 1989 för att därefter öka med ca 20% till ca 99
miljarder personkilometer år 2000. Minskningen i personbilarnas tran-
sportarbete år 1990 torde bero på dels skattereformens effekter på bensin-
priset, dels det stigande världsmarknadspriset på olja till följd av höstens
händelser i Mellanöstern.

3.3 Lastbilstrafiken

1 slutet av år 1989 fanns det ca 295 000 lastbilar i trafik. Av dessa hade
drygt 34000 en totalvikt under två ton. Större delen av antalet lastbilar —

179000 — fanns i total viktsklassen 2 — 3,5 ton, medan drygt 22000 last-
bilar hade en totalvikt i intervallet 3,5— 10,0 ton. Resterande del — 59000
— var registrerade för en totalvikt över 10,0 ton. Antalet registrerade
påhängsvagnar i trafik uppgick i slutet av år 1989 till drygt 8000 och
antalet släpvagnar med en maximilastvikt över ett ton var vid samma
tidpunkt 45000.

Lastbilarnas godstransportarbete uppgick år 1989 till 26 miljarder tonki-
lometer. Av dessa svarade de långväga transporterna — över 10 mil — för
19 miljarder tonkilometer. Under de senaste tio åren ökade lastbilarnas
långväga transportarbete med 18%. Lastbilarnas totala godstransportarbe-
te beräknas till 30 miljarder tonkilometer år 2000, vilket innebär en
ökning med 15%. De långväga transporterna uppgår till drygt 70% av
dessa.

Totalt sett har den med lastbil transporterade godsmängden sedan bör-
jan av 1970-talet minskat från omkring 450 miljoner ton till 370 miljoner
ton år 1989.

Utvecklingen under 1980-talet visar en i stort sett oförändrad medel-
lastvikt och medeltransportlängd för den yrkesmässiga lastbilstrafiken,
medan den totala lastbilstrafiken uppvisar en ökning av medellastvikten
med 4% och av medeltransportsträckan med 20%. Lastbilstransporterna
till och från utlandet har ökat kraftigt under de senaste åren. Detta sam-
manhänger med en allt mer omfattande utrikeshandel. I början av 1980-
talet passerade omkring 10 miljoner ton gods Sveriges gränser med lastbil.
Motsvarande siffra för år 1989 var drygt 16 miljoner ton. Detta ställer
stora krav på en fortsatt internationell harmonisering av villkoren för
lastbilstransporter. Transportköparnas val av transportmedel styrs i stor
utsträckning av värdet på det aktuella godset. Den ökade andelen högvär-
digt gods har inneburit en förskjutning mot bl. a. lastbils- och flygtranspor-
ter. Vid varuvärden över 500 kr. per kilo dominerar i stor utsträckning
flygtransporterna, i intervallet 10 — 500 kr. per kilo dominerar lastbils-
transporterna, medan sjö- och järnvägstransporter dominerar vid varuvär-
den under 10 kr. per kilo.

Inom transportmarknaden finns en ökande efterfrågan på systemlös-
ningar vilka ofta innebär en kombination av flera transportmedel. Lastbi-
larna är en viktig länk i den totala transportkedjan.

Den utveckling av effektiva transportsystem som nu pågår såväl inom
Sverige som i övriga Europa kommer att ställa stora krav på en anpassad
utveckling inom hela transportkedjan. Inte minst gäller detta lastbilstrans-
porterna som måste svara mot de krav som t. ex. järnvägssystemet ställer.
Detta gäller särskilt viktbestämmelserna för lastbilstransporter.

3.4 Kollektivtrafiken

Den lokala och regionala kollektivtrafiken omfattade år 1989 totalt ca 19
miljarder personkilometer. Av detta svarade den spårburna trafiken för ca
40%. Till följd av länstrafikreformen i början av 1980-talet ökade antalet
resande, framför allt inom den regionala busstrafiken. Därefter har en
nedgång skett av antalet resande inom den lokala kollektivtrafiken. Detta

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

förklaras av bl. a. ett tidigare realt sett lågt bensinpris, höjda kollektivtra- Prop. 1990/91:100
fiktaxor samt höjda disponibla inkomster som i sin tur har inneburit ett Bil. 8
ökat bilresande.

Kollektivtrafiken har i huvudsak koncentrerat sina resurser till att tillgo-
dose behovet av arbets- och skolresor. Kollektivtrafiken har sin största
procentuella andel av resenärerna i stora och medelstora tätorter där
förutsättningarna är bättre för att bedriva en effektiv kollektivtrafik.

4. Väghållningsansvaret

Ansvaret för väghållningen delas som nämnts mellan staten, kommunerna
och enskilda. Staten är ansvarig för de allmänna vägarna och är genom
vägförvaltningarna väghållare för de flesta av dessa vägar. För närvarande
är dock sammanlagt ca 200 kommuner väghållare för vissa allmänna
vägar. De flesta av dessa kommuner är väghållare i centralorternas tätorts-
områden.

Ansvaret för de enskilda vägarna åvilar i princip ägarna till de fastighe-
ter som har nytta av vägarna. Kommunerna har dock i stor utsträckning
engagerat sig såväl ekonomiskt som rent praktiskt i den enskilda väghåll-
ningen. Den hittillsvarande uppdelningen av väghållningsansvaret mellan
stat, kommuner och enskilda bygger på de bestämmelser som infördes vid
vägväsendets förstatligande år 1944. Denna uppdelning har dock visat sig
vara alltmer otidsenlig. Som en följd av riksdagens trafikpolitiska beslut
(prop. 1987/88:50 bil. 1, TU 20, rskr. 297) har som tidigare nämnts
vägverket på regeringens uppdrag genomfört en översyn av väghållnings-
ansvaret.

5. 1989 års resultat

För verksamhetsåret 1989 har 8 449,7 milj.kr. anvisats till vägväsendet.
Effekterna av under året genomförda väghållningsinsatser samt fördel-
ningen mellan olika åtgärder har av vägverket redovisats i 1989 års verk-
samhetsberättelse.

5.1 Anslagsredovisning

Kostnaderna under verksamhetsåret har uppgått till totalt omkring 8 740,1
milj.kr. med fördelning enligt figur 3. Förutom med anslag har verksam-
heten finansierats med intäkter m.m. till ett belopp av omkring 105
milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Anslagsredovisning för räkenskapsåret 1/1 — 31/12 1989 (kkr.)

		Ingående reserva- tion	Regle- rings- brev	Kost- nader	Intäkter	Beviljat över- skridande	Utgående reserva- tion
1. Anslag
B 1.	Vägverket: Ambetsverksupp- gifter m.m. (f)		9950	9950
B 2.	Drift av statliga vägar (r) (1)	7 169	4920000	5171 505	53035		-191301
B 3.	Byggande av riksvägar (r)(2)	-125841	1222000	1 150265	32 509		- 21597
B 4.	Byggande av länstrafik- anläggningar (r)		545000	591699	17683		- 29016
B 5.	Bidrag till drift av kommuna- la vägar och gator (r)	140048	670000	668 100			141 948
B 6.	Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (r)		419000	419000
B 7.	Tjänster till utomstående (f) (3)		35 400	80609		45 209
B 8.	Vägverket: Försvarsuppgifter (r)	16187	38 325	49647	1463		6 328
B 9.	Vägverket: Särskilda bärig- hetshöjande åtgärder (r)	55227	590000	599 321	345		46 251
Summa		92 790	8449675	8740096	105035	45 209	- 47387

Figur 3. Anslagsredovisning för räkenskapsåret 1/1—31/12 1989 (kkr.)
Källa: Vägverkets verksamhetberättelse år 1989.

5.2 Drift

Beläggningar: Under året utfördes beläggningsarbeten för 1 368 milj.kr. I
detta belopp ingår en tidigareläggning av medel från 1990 års anslag med
300 milj. kr. Tillskottsmedlen användes till att höja kvalitén på det högtra-
fikerade vägnätet. Under året fattades dessutom beslut om att utöka mät-
ningsverksamheten av spår och ojämnheter på vägarna. Fr.o.m. år 1991
kommer ett mätprogram att finnas tillgängligt som ökar möjligheterna att
bedöma effekterna av beläggningsinsatsema på vägnätets tillstånd.

De tillståndsmätningar som utförts under året visar att endast en liten
del av de viktigaste vägarna har för stort medelspårdjup. Mätningarna
visar vidare att tillståndet på det lågtrafikerade vägnätet i många fall är
dåligt. Vägverket anger att åtgärderna på detta vägnät i fortsättningen
kommer att prioriteras högre.

Broar: Det finns totalt ca 12000 broar på det allmänna vägnätet. Ett
särskilt tioårigt program för bärighetshöjande åtgärder har inletts i syfte att
öka effektiviteten i näringslivet genom att bl. a. anpassa bärighetsnormer-
na på det svenska vägnätet till de som gäller inom EG. Verksamhetsåret
1989 var programmets andra år. Under året har sammanlagt 73 objekt
färdigställts samtidigt som arbete har påbörjats på ytterligare 46. Under
året har förberedelser genomförts inför den höjning av tillåtna fordonsvik-
ter som genomfördes den 1 april 1990. Fr. o. m. detta datum är det tillåtet
att på det s. k Bk 1-vägnätet (bärighetsklass 1) använda fordon med 10 tons
axel- och 16 tons boggitryck samt 56 tons bruttovikt. Kostnaderna för
programmet uppgick år 1989 till 599,3 milj. kr.

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Bärighet: Varma vintrar med mycket nederbörd och temperaturer kring Prop. 1990/91: 100
noll har en negativ påverkan på vägarnas bärighet. Under året har 7% eller Bil. 8
ca 4800 km av det belagda vägnätet haft nedsatt framkomlighet under
tjällossningsperioden. Antalet km väg som stängdes under året var lägre
under år 1989 än under tidigare år, samtidigt som antalet dagar under
vilka vägarna varit avstängda har ökat. Medelavstängningstiden har ökat
från 39 dagar åren 1984— 1986 till 46 dagar åren 1987— 1989.

I figur 5 redovisas dels kostnaderna för ordinarie bärighetsåtgärder
under åren 1986— 1989, dels kostnaderna för underhåll och nyinveste-
ringar/reinvesteringar i broar under åren 1987— 1989.

Figur 4. Kostnader för beläggningsunderhåll åren 1986— 1989

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1989.

Mkr Prop. 1990/91: 100

1986 1987 1988 1989 Ny- och reinvestering

Figur 5. Kostnaderna för ordinarie bärighetsåtgärder under åren 1986 — 1989 samt
kostnaden for underhåll och nyinvesteringar/reinvesteringar i broar åren 1987 — 1989.
Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1989.

Vinterväghållning: Kostnaderna för vinterväghållningen uppgick under
året till 531 milj.kr. En mild och snöfattig vinter i Syd- och Mellansverige
medförde att kostnaderna för vinterväghållningen i dessa områden blev
lägre än beräknat. Av denna anledning har medel kunnat frigöras till annat
arbete på vägnätet såsom dikning, siktröjning och andra trafiksäkerhets-
främjande åtgärder. I figur 6 redovisas kostnaderna för vinterväghållning-
en under åren 1986—1989.

Figur 6. Kostnaden for vinterväghållning åren 1986 - 1989

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1989.

Trafiksäkerhet: Under året skadades ca 12000 personer och 578 omkom Prop. 1990/91: 100
på det statliga vägnätet. Detta innebären ökning jämfört med föregående Bil. 8
år. Det totala antalet polisrapporterade olyckor uppgick till drygt 43000.
De investeringar som gjorts i vägnätet under år 1989 beräknas av vägver-
ket medföra ca 200 färre olyckor per år i framtiden. Ett särskilt trafiksäker-
hetssekretariat har inrättats på vägverkets huvudkontor.

Under året har en rapport presenterats avseende säkerheten vid vägar-
beten. 1 rapporten anges att vid större arbeten bör trafiken om möjligt
dirigeras om eller arbetet bedrivas när trafiken är ringa. Förbättrad skylt-
ning och information till trafikanterna direkt vid vägarbetsplatsen är också
åtgärder som bidrar till ökad säkerhet för både trafikanter och vägarbetare.
I figur 7 redovisas den s. k. skadekvoten, dvs. antalet dödade och skadade
per miljon axelparkilometer.

Figur 7. Skadekvot 1980—1989

Källa: Vägverkets verksamhetsberättelse år 1989.

Miljö: Under året har samtliga vägförvaltningar beskrivit miljöläget i
resp. län. Dessa beskrivningar kommer att ligga till grund för det fortsatta
miljöarbetet i vägverket. Miljökonsekvensbeskrivningar har gjorts för alla
objekt som fastställts samt dessutom för ett tjugotal utredningsplaner. För
att samordna miljöarbetet finns ett särskilt miljösekretariat på vägverkets
huvudkontor. Som ett led i satsningen på att bygga vackra och ändamåls-
enliga vägar och broar har vägverket inrättat ett råd för kultur och skönhet.

5.3 Byggande

Under år 1989 har 30 objekt med vardera en byggkostnad över 10 milj. kr.
öppnats för trafik.

Vägverket räknar med att en vägs ekonomiska livslängd uppgår till 40
år. För att vägnätets värde kalkylmässigt skall behållas krävs att investe-

ringarna är minst lika stora som avskrivningarna. Som investeringar räk- Prop. 1990/91: 100
nas anslagen till byggande av statliga vägar, särskilda bärighetshöjande Bil. 8
åtgärder, 10% av anslaget till drift och underhåll av statliga vägar samt
övrigt byggande av statliga vägar.

Fram till början av 1980-talet översteg investeringarna de årliga avskriv-
ningarna och vägkapitalets nettovärde ökade. Efter år 1983 har dock
investeringarna varit lägre än de totala avskrivningarna, vilket medfört att
vägkapitalet har minskat. Mellan åren 1983 och 1989 har enligt vägverket
vägkapitalet minskat med ca 6,5 miljarder kronor i 1989 års prisnivå.
Enbart under år 1989 minskade det beräknade vägkapitalet med ca 1
miljard kronor — från 71 till 70 miljarder kronor i 1989 års prisnivå.
Vägkapitalets nettovärde samt investeringar och avskrivningar redovisas i
figur 8.

Årliga investeringar och avskrivningar 1943 -1989

Vägkapitalets nettovärde 1943 -1989

FigurS. Vägkapitalets nettovärde samt investeringar/avskrivningar på vägar åren
1943-1989

6. Vägverkets anslagsframställning

6.1 Problem

Vägverket pekar i sin anslagsframställning for verksamhetsåret 1992 på
betydande problem inom väghållningen. Verket konstaterar att det för att
1988 års trafikpolitiska beslut skall kunna uppfyllas krävs att avsevärt
mycket mer medel används till infrastrukturen än vad som för närvarande
anslås. Det underhåll som ryms inom de nuvarande anslagen till vägväsen-
det är inte tillräckligt för att tillgodose behoven av väghållningsåtgärder.
Vägverket bedömer att behovet av investeringar i riksvägar fram till år
2000 uppgår till sammanlagt 70 miljarder kronor i 1992 års prisnivå. För
byggande av länstrafikanläggningar bedöms det totala behovet uppgå till
60 miljarder kronor. Av dessa avser 33 miljarder kronor länsvägar, 5
miljarder kronor länsjärnvägar och 22 miljarder kronor kollektivtrafikan-
läggningar.

Broar: På det statliga och det statskommunala vägnätet finns samman-
lagt ca 14000 broar. Av dessa är ca 7 000 byggda före år 1965. Till broarna
på det statliga och statskommunala vägnätet kommer ett betydande antal
på det enskilda vägnätet. Under år 1988/89 har allvarliga skador upptäckts
på flera stora broar.

Under år 1989 har revidering påbörjats av den plan för särskilda bärig-
hetshöjande åtgärder som upprättats i samråd med bl. a. vägverket och
näringslivet. Syftet med planen är bl. a. att höja den tillåtna belastningen på
huvudvägnätet till de bestämmelser som gäller inom EG. Den nu gällande
planen omfattar 5 750 milj.kr. i 1988 års prisnivå. I samband med den nu
pågående revideringen har länen redovisat ett utbyggnadsbehov av totalt
6 600 milj. kr. i 1990 års prisnivå för att till fullo genomföra den ursprungliga
planen.

I sin anslagsframställning anger vägverket att förslag har väckts om att
inrätta ett motsvarande program för de broar som finns på de mindre
vägarna i de södra och mellersta delarna av landet. Förslaget — som
omfattar ca 1 000 broar på det statliga vägnätet —beräknas kosta ca 3,5
miljarder kronor. I förarbetena till det s. k. bärighetspaketet konstaterades
att broarna på väg E 4 över Ångermanälven — det s. k. Sandökomplexet —
inte kunde upplåtas för de nya viktbestämmelserna. Med hänsyn till
objektets stora kostnad förutsattes finansiering ske i särskild ordning.
Projektets totalkostnad är beräknad till 2 miljarder kronor.

Beläggning och bärighet: I sin anslagsframställning konstaterar vägver-
ket att en betydande del av vägnätet har dålig bärighet. Bristerna är mest
påtagliga i de s. k. skogslänen samt i Älvsborgs län. I dessa områden finns
sammanlagt 90% av alla vägar med bärighetsrestriktioner under tjälloss-
ningsperioden. Under denna period är totalt 18000 km av det statliga
vägnätet avstängt för tung trafik. Tillståndet på vägnätets beläggning vari-
erar mellan olika delar av landet. De mätningar som vägverket genomfört
mellan åren 1987—1989 visar att spårdjupen och ojämnheterna på riksvä-
garna inte förändrats i någon större omfattning. Däremot tenderar spår-
djupen och ojämnheterna att öka på länsvägarna.

På så gott som samtliga statliga vägar är det högsta tillåtna axel- resp.

Prop.1990/91: 100

Bil. 8

boggitrycket 10 resp. 16 ton. Den högsta tillåtna fordonsvikten for de
största fordonstågen uppgick fram till och med den 31 mars 1990 till 51,4
ton. Fr. o. m. den 1 april 1990 är genom en ändring i vägtrafikkungörelsen
(1972:603) den högsta tillåtna bruttovikten 56 ton på stora delar av det
allmänna vägnätet — det s.k. Bk 1-vägnätet.

Bärighetsprogrammets andra steg innebär en höjning av den högsta
tillåtna bruttovikten till 60 ton och en höjning av det högsta tillåtna
boggitrycket till 18 ton. Denna höjning beräknas kunna genomföras om-
kring år 1995. Enligt vägverket är det framför allt de mindre, belagda
vägarna med en trafik över 125 fordon/dygn — ca 5000 km — som
behöver åtgärdas for att klara de högre vikterna.

Grusvägar: Vägverket anger att grusvägarna har små trafikmängder och
ett relativt sett lågt värde vilket leder till att åtgärder på dessa vägar
prioriteras bort. Det finns ett stort behov av en fungerande dränering på
grusvägnätet. Bristande dikning etc. innebär att vägarna får dålig bärighet
och att de i anslutning till tjällossningsperioderna under långa perioder är
avstängda.

Landsbygdsvägar: Vägverket konstaterar att det under de senaste åren
varit svårt att bibehålla och höja standarden på det lågtrafikerade vägnä-
tet. Utanför de större tätorterna och de stora pendlingsrelationerna är
såväl boende som företag hänvisade till landsvägstransporter. De boende
runt om i landet upplever olika problem när det gäller att klara de dagliga
transporterna. I framför allt de nordliga delarna av landet är avstånden
mycket långa. Detta kombineras ofta med dåliga vägar med bristande
bärighet. I andra delar av landet har utbyggnaden av infrastrukturen inte
lyckats hålla samma takt som senare års kraftiga trafiktillväxt. Detta har
medfört att stora trafikströmmar går genom områden med tät bebyggelse.

Trafiksäkerhet: Trafikutvecklingen och den ännu snabbare olycksut-
vecklingen skapar en hotbild inför 1990-talet som endast kan mötas med
kraftfulla och samlade insatser. Det är därför viktigt att väghållaren kan
tillskapa en trafikmiljö som är anpassad till trafikanternas förmåga och
kapacitet och där konsekvenserna av de olyckor som ändå inträffar blir så
lindriga som möjligt.

Miljö: I sin anslagsframställning konstaterar vägverket att miljö- och
naturresursfrågorna förutses bli dominerande och samtidigt utvecklings-
pådrivande. Inom transportsektorn kommer långtgående åtgärder att vid-
tas for att förhindra större belastningar än vad miljön tål. Inriktningen
skall vara att klara miljökraven utan att produktionsförmågan eller rörlig-
heten i transportsystemet försämras. Samtidigt pekar vägverket på att de
krav som såväl enskilda som samhället ställer på transportsystemet är
motstridiga. Det snabba och flexibla, men samtidigt säkra, miljövänliga,
billiga och energisnåla transportmedlet existerar for närvarande inte. En-
ligt vägverket måste en satsning göras på teknisk utveckling och på en ökad
systemsyn och integration mellan transportslagen både från samhället och
andra aktörers sida.

Problemen med buller, avgaser och barriäreffekter återfinns oftast i
tätorterna. Ca 75% av antalet bullerstörda finns i storstadsområdena. För
att minska störningarna skall vägverket och kommunerna i samspel ge-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

nomföra åtgärder som avlastar samhällen, ger vägförkortningar, jämn Prop. 1990/91: 100
trafikrytm och förbättringar för kollektivtrafiken. Detta kan uppnås bl. a. Bil. 8
genom byggande av förbifarter, satsningar på kollektivtrafikanläggningar
och samordning av trafiksignaler. Barriäreffekterna kan mildras genom
byggande av s.k. miljöprioriterade genomfarter. Tidigareläggning av för-
bifartsprojekt är angeläget för tätorter med stora buller-, avgas- och barri-
ärproblem.

Väghållarens miljöansvar innebär ett aktivt ansvar för vägtrafikens och
väghållningens miljöeffekter. Väghållarens planeringsansvar innefattar
krav på denna att bidra till att transportsystemet utvecklas så att en god
miljö och hushållning med naturresurserna främjas. Miljökonsekvens-
beskrivningar på olika nivåer i planeringsprocessen, liksom utökad sam-
rådsplikt, är medel för att få med miljöhänsyn i arbetet.

Näringslivet: Effektiva transporter, liksom effektiva logistiksystem, får
allt större betydelse för näringslivets och hela samhällets produktivitetsut-
veckling. Transportsystemets utformning, och däribland godstransportsy-
stemets effektivitet är en mycket väsentlig förutsättning för industrins
konkurrenskraft.

Godstransporternas betydelse har ökat under senare år. Från att tidigare
närmast ha betraktats som en belastning på produktionen börjar transpor-
terna alltmer uppfattas som ett konkurrensmedel och ett led i produktför-
ädlingen. Förändringar i produktions- och konsumtionsmönstret, tillsam-
mans med en tilltagande förädling och högre varuvärde, ställer ökade krav
på tidsprecision och säkerhet hos transporterna.

Forskning: Vägverkets forskningsverksamhet är ett viktigt medel för att
utveckla kompetens, metoder, tekniker och beslutsunderlag, som svarar
mot trafikanternas och statsmakternas förväntningar. Vägverkets verk-
samhet är till sin karaktär teknikintensiv. Sektorsforskningen avser därför
till största delen trafik-, väg-, bro- och produktionsteknik. Vägverket be-
driver dock även betydande forskningsverksamhet av samhällsplanerings-
karaktär.

6.2 Vägverkets medelsberäkning för budgetåret 1991/92m.m.

Vägverkets verksamhet är uppdelad på åtta programinriktade anslag i
statsbudgeten. Anslagsframställningen avser för samtliga anslag verksam-
hetsåret 1992.

I anslagsframställningen pekar vägverket på att kraftiga ökningar vad
gäller såväl drift- och underhållsåtgärder som investeringar krävs för att
vidmakthålla vägkapitalet. Det samlade behovet av investeringar i
riksvägar uppgår fram till år 2000 enligt vägverket till minst 70 miljarder
kronor i 1992 års prisnivå. Det totala behovet av investeringar i länsvägar
uppgår enligt verket till 33 miljarder kronor.

Vägverket hemställer för budgetåret 1991/92 om ett anslag på samman-
lagt 20057 milj. kr.

7. Föredragandens överväganden

7.1 Målen för vägpolitiken

I 1988 års trafikpolitiska beslut anges att samhällets trafikpolitik har som
sitt yttersta syfte att bidra till att bibehålla och utveckla välfärden.

Det övergripande målet for samhällets trafikpolitik är att erbjuda med-
borgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker
och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Vägpolitiken skall i sin tur syfta till att förverkliga detta mål. För
detta ändamål har sex olika delmål för vägpolitiken lagts fast. Dessa
delmål skall vara vägledande i beslutsprocessen bl. a. för hur de resurser
som anvisas till väghållningen bör fördelas.

Som vägpolitikens första delmål anges att ansvaret för väghållningen
skall vara lämpligt avgränsat. Staten bör därvid ha ett ansvar för den
övergripande vägplaneringen, medan kommunerna och trafikhuvud-
männen bör svara för lokala och i viss mån regionala bedömningar. Som
en följd av det trafikpolitiska beslutet (prop. 1987/88:50 bil. 1, TU 20,
rskr. 297) har, som tidigare redovisats, vägverket på regeringens uppdrag
gjort en översyn av väghållningsansvaret mellan stat och kommun.

Såsom vägpolitikens andra delmål anges att vägkapitalet skall säkras. De
medel som anvisas till väghållningen skall så långt som möjligt användas
till att upprätthålla standarden på vägnätet. Det trafikpolitiska beslutet
innebar en kraftig förstärkning av anslaget till Drift och underhåll av
statliga vägar i syfte att vidta åtgärder mot det eftersläpande underhållet
på vägnätet.

Vägpolitikens tredje delmål är att åstadkomma en god miljö. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att det enligt 4§ väglagen (1971:948) vid
väghållning skall tas hänsyn till enskilda och allmänna intressen, såsom
t. ex. trafiksäkerhet och miljö. Detta betyder att vid fastställelse av ar-
betsplaner för byggande av vägar bör minsta möjliga miljöeffekter efter-
strävas. Jag vill också i detta sammanhang påminna om de ändringar i
väglagen som riksdagen beslutade om år 1987 (prop. 1986/87:135, JoU 25,
rskr. 319). Det är från miljösynpunkt viktigt att miljökonsekvenserna av
en åtgärd blir belysta på ett så tidigt stadium som möjligt. Av denna
anledning har väglagen bl. a. kompletterats med krav på miljökonsekvens-
beskrivningar vid planering av vägar (15 § väglagen). Det är med denna
ordning naturligt att miljöintressen beaktas i ett tidigt skede i planerings-
och projekteringsprocessen. Jag kommer i annat sammanhang för rege-
ringen att redovisa ytterligare förslag om hur miljöaspekterna i vägplane-
ringen ytterligare skall kunna beaktas.

Som det fjärde delmålet anges att trafiksäkerheten måste förbättras. Bra
vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken. Det är
vidare angeläget att vidta åtgärder som förbättrar trafikanternas respekt
för gällande hastighetsbestämmelser. Av denna anledning kommer den
under år 1989 inledda försöksverksamheten med automatisk hastighets-
övervakning att fortsätta även år 1992. Denna verksamhet har även bety-
delse för att minska utsläppen från vägtrafiken.

Som det femte delmålet anges att vägnätet skall bidra till ett effektivt

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

resursutnyttjande. Goda kommunikationer är av strategisk betydelse for
utvecklingen av näringslivet i en ort eller region. För utvecklingen behövs
ett väl fungerande övergripande vägnät. En aktiv vägpolitik bör därför ses
som en integrerad del i näringspolitiken. Det trafikpolitiska beslutet inne-
bar därför bl. a. att ett särskilt anslag för byggande av riksvägar inrättades
och att anslagsnivån för detta ändamål höjdes.

Det sjätte och sista delmålet är att säkerställa en tillfredsställande stan-
dard i landets alla delar även på det lågtrafikerade vägnätet. Vägsystemet
är den mest vittförgrenade delen av transportinfrastrukturen. Då det täc-
ker i stort sett hela landets bebyggda yta innebär samhällets olika åtagan-
den för att säkerställa ett så omfattande vägnät en mycket stor regionalpo-
litisk insats.

7.2 Finansiering av vägarna

I sin anslagsframställning har vägverket framfört betydande anspråk på
medel till vägväsendet. Riksdagen har för verksamhetsåret 1991 anslagit
10313 milj.kr. för ändamålet. Vägverket begär 20057 milj.kr. för verk-
samhetsåret 1992.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen tidigare uttalat att det inte är
möjligt att över statsbudgeten tillgodose de stora behov som finns inom
väghållningen. Det framtida arbetet måste därför inriktas på att finna
kompletterande finansieringsformer.

Sedan några år finns möjlighet att finansiera infrastrukturinvesteringar
på annat sätt än med anslagsmedel. Riksdagens trafikpolitiska beslut inne-
bar möjligheter att avgiftsbelägga nya vägar, dvs. vägar byggda efter den 1
juli 1988. Dessutom skapades möjlighet för intressenter, t. ex. kommuner
och företag, att via förskottering av medel bidra till att vägobjekt som inte
inom rimlig tid kan byggas med traditionell finansiering nu kan realiseras
tidigare. De förskotterade medlen skall betalas tillbaka när medel finns
tillgängliga inom de ordinarie anslagen. För närvarande finns inget objekt
som finansierats med avgifter. Det finns dock långt framskridna planer på
avgiftsfinansierade broar bl. a. över Svinesund och Sunningesund i Göte-
borgs och Bohus län samt över Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i
Jämtlands län. Möjligheterna till förskottering har däremot utnyttjats i
viss utsträckning. För närvarande gäller att samtliga beslut om förskotte-
ring skall underställas regeringens prövning.

För de båda möjligheter till kompletterande finansiering som nyss redo-
visats gäller att de enligt min mening inte i annat än begränsad omfattning
kommer att kunna bidra till att säkerställa en väl fungerande infrastruktur
i hela landet. Av denna anledning föreslog regeringen i propositionen om
vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 bil. 2, TU27, rskr. 325)
ytterligare åtgärder för att utveckla möjligheterna till kompletterande fi-
nansiering. För det första innebar riksdagens beslut att vägverket ges rätt
att ta upp lån i riksgäldskontoret eller ställa borgen för delägda bolag.
Syftet med detta är att stimulera privat medfinansiering av väghållningen.
Riksdagens beslut innebär att objekt vars byggkostnad understiger 100
milj. kr. skall få finansieras genom kredit i riksgäldskontoret och att kredi-

Prop.1990/91:100

Bil. 8

ten skall återbetalas med de avgifter som uppbärs från objektet. Beslutet Prop. 1990/91:100

innebär vidare att vägverket ges rätt att gå in som delägare i bolag samt att Bil. 8

ta i anspråk anslagsmedel for att teckna aktier i sådana bolag. Regeringen
har därefter med stöd av riksdagens beslut delegerat beslutanderätten i
fråga om åtaganden som vart och ett understiger 30 milj. kr. Det samman-
lagda åtagandet i form av lån eller borgen för avgiftsbelagda objekt får tills
vidare uppgå till högst 500 milj. kr. Eventuella förluster skall belasta
vägverkets anslagsmedel. För objekt vars byggkostnad överstiger 100
milj.kr. skall riksdagens bemyndigande inhämtas. Av detta följer att den
högsta ramen om 500 milj.kr. inte innefattar objekt beslutade av riksda-
gen.

Det finns för närvarande ett antal objekt där en lånefinansiering även
utan avgifter är samhällsekonomiskt lönsam. Detta gäller ersättandet av
färjor med broar. Av denna anledning bör enligt min mening vägverket i
sådana fall ges möjlighet att ta upp lån i riksgäldskontoret för investeringar
som inte skall finansieras med avgifter. Räntor och amorteringar skall
därefter återbetalas med inbesparade driftmedel. Härigenom erhålls en
garanti för att endast ekonomiskt lönsamma objekt kommer till stånd.
Varje enskilt fall bör tills vidare underställas regeringens prövning. Den
totala låneramen för denna typ av lånefmansierade objekt bör tills vidare
uppgå till 200 milj.kr. Det är i sammanhanget angeläget att påpeka att
denna möjlighet inte får medföra en minskad strävan efter att realisera
avgiftsfinansierade objekt. Av denna anledning skall till de förslag som
underställs regeringens prövning bifogas en redovisning av möjligheterna
till att avgiftsfinansiera det aktuella objektet.

Som jag tidigare redovisat har möjligheten till förskottering av väginves-
teringar funnits i ett par år. Rutiner och mallar för avtal mellan vägverket
och de berörda intressenterna har utarbetats. Förskotteringsförfarandet
har kommit att i allt väsentligt bli rutinärenden. Det finns därför enligt
min mening inte längre några skäl att regeringen i fortsättningen skall
pröva varje enskilt fall. Jag föreslår därför att vägverket självt får besluta
om förskotteringsärenden där verkets åtaganden inte överstiger 20 milj. kr.
Förskotteringar, som innebär att vägverkets åtagande överstiger detta
belopp, sträcker sig över mer än en planperiod (dvs. objektet återfinns i
vägplanen efter kommande revideringstillfälle) eller innehåller index-
och/eller räntevillkor o. d. bör dock även fortsättningsvis underställas rege-
ringens prövning. Summan av de av vägverket och regeringen godkända
förskotteringarna bör dock inte överstiga 20% av det under året beviljade
anslagen. Det är en fråga för regeringen att meddela närmare anvisningar
för denna typ av förskottering.

7.3 Driften av vägarna

De senaste årens trafikökningar har överstigit de prognoser som gjorts. Av
denna anledning har också vägslitaget väsentligt överstigit de nivåer för
vilket anslagen för bl. a. Drift och underhåll av statliga vägar, Bidrag till
drift och underhåll av statskommunvägar samt Bidrag till drift och byg-
gande av enskilda vägar baserats på. Det är därför angeläget att nu vidta

åtgärder mot det eftersläpande underhållet på vägnätet. En större del av Prop. 1990/91: 100
uppräkningen bör därför enligt min mening avsättas till en förstärkning av Bil. 8
dessa anslag. Detta är angeläget inte minst mot bakgrund av vägunderhållets
regionalpolitiska betydelse. Jag avser att i annat sammanhang senare i vår
för regeringen redovisa mina överväganden när det gäller insatser för en
ökad investeringsnivå.

7.4 Resultatuppföljning

Inom vägverket har ett omfattande utvecklingsarbete genomförts i syfte att
utveckla metoder och modeller för verksamhetsuppföljning. Inom ramen
för detta arbete har vägverket publicerat en rapport som vägledning för en
fungerande och effektiv tillämpning och utveckling av målstyrningen i
vägverket. Av rapporten framgår att verksamheten bedrivs med utgångs-
punkt i ett marknadsorienterat synsätt. Resurser sätts in för att bedriva
verksamheter som leder till produkter och tjänster. Dessa har sådana
egenskaper att de efterfrågas på marknaden, dvs. kunderna upplever att de
har nytta av dem. Insatta resurser omvandlas eller förädlas till något som
kunden efterfrågar. Detta flöde betraktas i modellen som en förädlings-
kedja. Denna får i modellen följande utseende:

Produktions-
resurser

■ personal

■ omsättnings-
tillgångar

■ anläggnings-
tillgångar

rr
I I

I ■

I .

f Kunders/
i! Intressenter»
' behov, krav
i och
i förväntningar

I VÄGVERKET

Primär	Vägnät	Transport-
verksamhet		kvalité
Stöd-	Myndighets-	Omgivnings-
verksamhet	■ beslut	kvalttå
Verksamheta-	- bemötande	Konsekvenser
utveckling		för service-
	<_______________	mottagaren

ra* cy cy ty

Resurser Verksamhet Produkter Effekter Omvärlden

Figur 9. Väghållningens förädlingskedja

Verksamhetsuppföljning och resultatutvärdering motsvarande det jag
redovisat ovan är enligt min mening av betydelse för den framtida verk-
samheten och för att vägverket såväl som statsmakterna skall kunna värde-
ra resultatet av gjorda insatser. Jag anser det därför vara av stor vikt att
denna typ av uppföljnings- och utvärderingsprocess utvecklas till att bli ett
permanent inslag i verksamheten.

7.5 Investeringsplanering

Av tradition är planeringsprocessen vad gäller byggande av vägar decen-
traliserad. För närvarande sker byggandet av vägar i enlighet med tioåriga

planer som revideras vart tredje år. Planen for byggande av riksvägar
fastställs av vägverket, medan planerna för byggande av länstrafikanlägg-
ningar fastställs av resp, länsstyrelse. För att länsstyrelsen skall få fastställa
planen för byggande av länstrafikanläggningar och vägverket få fastställa
planen för byggande av riksvägar krävs att länsstyrelsen och vägverket är
överens om innehållet i planen. I annat fall beslutar regeringen om faststäl-
lelse.

Riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 innebar att samma investe-
ringsplaneringssystem som tidigare använts för väginvesteringar också
skall användas för investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanlägg-
ningar.

Medel för dessa ändamål skall således prioriteras samordnat i länsvisa
planer för byggande av länstrafikanläggningar. Planen för byggande av
länstrafikanläggningar fastställs som tidigare nämnts av länsstyrelsen.

Upprättandet av planerna sker i ett särskilt samordningsorgan beståen-
de av företrädare för länsstyrelsen, vägverket, trafikhuvudmannen,
banverket och statens järnvägar. Vägförvaltningen har i detta samman-
hang en kansliroll. Underlaget för planeringen tas fram av de verksamhet-
sansvariga, dvs. vägförvaltningen, trafikhuvudmannnen, banverket resp,
kommunerna.

Riksrevisionsverket har i en förvaltningsrevision granskat vägverkets
investeringsplanering. Resultatet av revisionen har redovisats i rapporten
Vägverkets investeringsplanering (1989:716). I rapporten framförs i vissa
stycken kritik mot planeringssystemet. Enligt riksrevisionsverket bör de
vägpolitiska målen ges ökad betydelse i vägverkets investeringsplanering.
Vidare anser riksrevisionsverket att de objektanalyser som tas fram för de
olika objekten endast i begränsad utsträckning används vid prioriteringen
av olika objekt.

J ag anser att delar a v denna kritik är berättigad. Jag avser därför att i annat
sammanhang för regeringen föreslå vissa förändringar i planeringssyste-
met.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att regeringen får bemyndiga vägverket att inom en
ram på 20000000 kr. besluta om förskottering av väginvesteringar i
enlighet med vad jag har anfört,

2. godkänna att regeringen får bemyndiga vägverket att ta upp lån
i riksgäldskontoret även för icke avgiftsfmansierade objekt i enlig-
het med vad jag har anfört samt

3. ta del av vad jag i övrigt anfört om vägväsendet m.m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

8. Anslag

B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m. m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

11105000

11484000

8 661000

Från anslaget betalas vissa kostnader för central administration (andel),
översiktlig vägplanering, fastställande av arbetsplaner samt vägverkets
internrevision.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 12 milj.kr. för budgetåret 1991/92
avseende verksamheten under år 1992.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 8,7 milj.kr. I följande sammanställning
redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för
år 1992. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.

Plan	1991 kr.
Central administration (andel)	1 165 000
Översiktlig vägplanering	2906000
Fastställande av arbetplaner	990000
Internrevision (andel)	3600000
	8661000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m. m.
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 8 661 000 kr.

för budgetåret

B 2. Drift och underhåll av statliga vägar

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

5815951 061

Reservation

2 200 386 354

5 859 900000

1991/92 Förslag

6 125 900000

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och underhåll av
statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för
köp av vissa omsättningstillgångar. Vidare betalas från anslaget vägverkets
räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av anläggningstill-
gångar.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 8020 milj.kr. för budgetåret
1991/92 avseende verksamheten under år 1992.

Föredraganden Prop. 1990/91: 100

Bil 8

Jag beräknar medelsbehovet till 6 125,9 milj.kr. I följande sammanställ-
ning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela
sig för år 1992. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga
fördelningen.

Plan	1992 kr.
Driftarbeten	2310000000
Underhållsarbeten	3 320900000
Förbättringsåtgärder	370000000
Smärre trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder	120000000
Anskaffning av utrustning för hastighets-
övervakning	5000000
	6125900000

I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör
vägverket ha möjlighet att göra mindre justeringar under ett enskilt år
mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen.

En förutsättning för en effektiv väghållning är att gällande hastighetsbe-
stämmelser respekteras. Både från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt
skulle påtagliga förbättringar uppnås om trafikanterna följde gällande
hastighetsgränser. Regeringen redovisade i 1989 års budgetproposition
sina överväganden om försök med automatisk hastighetsövervakning
(prop. 1988/89:100, bil. 8 s.44). Enligt min mening bör medel för inköp av
utrustning för automatisk hastighetsövervakning även fortsättningsvis
ställas till rikspolisstyrelsens förfogande. Jag föreslår således att 5 milj. kr.
beräknas för anskaffning av sådan utrustning för polisens behov. Jag
kommer i annat sammanhang att för regeringen redovisa mina övervägan-
den när det gäller den automatiska hastighetsövervakningens betydelse
från miljösynpunkt.

I samband med att statliga vägar byggs om och öppnas för trafik före-
kommer ofta att vägen i den gamla sträckningen dras in från allmänt
underhåll. Väghållningen av sådana vägar får som regel övertas av enskil-
da. Dessa vägar uppfyller ofta fordringarna för att få statsbidrag till enskild
väghållning. 1 de fall vägverket saknar medel under anslaget B 6. Bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar för detta ändamål bör det även under
nästa budgetår vara möjligt för vägverket att besluta om överföring av
medel motsvarande gällande statsbidrag till anslag B 6.

Som jag tidigare har redovisat har vägverket på regeringens uppdrag
genomfört en översyn av antalet väghållande kommuner. Resultatet av
översynen är att antalet väghållande kommuner har ökat från 110 vid
årsskiftet 1989/90 till ca 200 vid årsskiftet 1990/91. Då det är svårt att fullt
ut förutse omfattningen av denna och kommande ändringar i väghåll-
ningsansvaret, bör regeringen även för budgetåret 1991/92 inhämta riksda-
gens bemyndigande att vid ändringar i väghållningsansvaret få överföra
medel mellan anslag B 2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslag
B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar. Vidare bör det
även under budgetåret 1991/92 vara möjligt att använda anslag B 2. Drift

och underhåll av statliga vägar vid utbetalning av tilläggsbidrag enligt
förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtra-
fikanläggningar m. m. till de kommuner som blir väghållare även efter den
1 januari 1991.

För närvarande pågår inom många samhällsområden en omfattande
anpassning av inhemska regler till de som gäller inom EG. Som ett led i
denna anpassning beslutade riksdagen i anslutning till 1987 års budgetpro-
position om ett tioårigt broförstärkningsprogram i syfte att bl. a. anpassa
de svenska viktbestämmelserna till de som gäller inom EG (prop.
1986/87:100 bil. 8, TU19, rskr. 235). Omkring år 1995 kommer det på
betydande delar av vägnätet att vara tillåtet att köra med fordon med 10
tons axeltryck och 18 tons boggitryck. De största fordonstågen kommer då
att tillåtas ha en högsta tillåten bruttovikt på 60 ton. Trots detta program
återstår fortfarande vissa frågor att lösa när det gäller fordonens mått och
vikter.

I Sverige är högsta tillåtna drivaxeltryck för närvarande 10 ton. Inom
stora delar av Västeuropa tillåts ett drivaxeltryck på 11,5 ton för interna-
tionell trafik. Denna fråga har stor betydelse för anpassningen av den
svenska transportmarknaden till den som kommer att gälla inom EG. Det
finns enligt min mening en överhängande risk att den svenska åkerinäring-
ens konkurrenskraft försvagas om svenska åkare inte får trafikera kontinen-
ten på samma villkor som transportörer från andra länder. Detta kommer
att bli särskilt påtagligt vid ett avtal mellan EG och EFTA om en gemensam
transportmarknad. Ett sådant avtal kommer i slutändan att förutsätta att
betydande delar av vägnätet upplåts för 11,5 tons drivaxeltryck.

Vägverket har på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för och
effekterna av att tillåta 11,5 tons drivaxeltryck och därmed 19 tons boggi-
tryck för dels den gränsöverskridande, dels den nationella trafiken. Väg-
verket konstaterar att den årliga merkostnad som den gränsöverskridande
lastbilstrafiken skulle medföra under vissa förutsättningar endast skulle bli
av marginell betydelse. De ringa effekterna innebär enligt vägverket att det
inte finns några behov av förberedelser. När det gäller den nationella trafi-
ken konstaterar vägverket att det är av stor betydelse att de svenska viktbe-
stämmelsema anpassas så att Sverige kan tillåta fordon som uppfyller de
gemensamma reglerna inom EG. De ändrade reglerna bör enligt vägverket
på sikt gälla såväl internationell som nationell trafik. En höjning av högsta
tillåtna drivaxeltryck från 10 till 11,5 ton innebär dock krav på ett ökat årligt
underhåll på de belagda vägarna med ca 180 milj. kr. per år. Av vägverkets
redovisning framgår dock att det skulle vara mer ekonomiskt att genomföra
ett särskilt förstärkningsprogram till en kostnad av ca 1,5 miljard kronor
utöver vad som ryms inom ramen för det nu pågående programmet för
bärighetshöjande åtgärder samt ordinarie medel till drift och underhåll. Jag
kommer i annat sammanhang att för regeringen redovisa mina över-
väganden vad gäller det fortsatta anpassningsarbetet.

Det är med hänsyn till samhällsekonomin nödvändigt att inom flera
samhällsområden genomföra förändringar för att effektivisera statsförvalt-
ningen. Inom vägverket har ett utredningsarbete genomförts i syfte att

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

åstadkomma en mer ändamålsenlig organisation. Vägverket har presente- Prop. 1990/91: 100
rat sina överväganden för regeringen och jag avser att i annat sammanhang Bil. 8
för regeringen redovisa mina förslag med anledning av vägverkets utred-
ning. Jag har dock i min medelsberäkning redan nu tagit hänsyn till
möjliga besparingar. Jag bedömer således att en förändrad regional organi-
sation inom vägverket bör innebära en rationaliseringvinst motsvarande
300 milj.kr. I avvaktan på särskild proposition i ämnet anser jag att
besparingen kalkylmässigt bör redovisas under anslaget till Drift och un-
derhåll av statliga vägar. Regeringen bör dock inhämta riksdagens bemyn-
digande att senare göra den slutliga fördelningen av besparingen. Det
förslag jag nu har redovisat är ett inslag i regeringens program för en
omställning och bantning av den statliga administrationen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1991 /92
anvisa ett reservationsanslag på 6 125 900000 kr.,

2. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken
staten är väghållare, övergår till enskild väghållning får låta vägver-
ket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta
anslag och anslag B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar,

3. medge att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får
överföra medel mellan detta anslag och anslag B 5. Bidrag till drift
och underhåll av statskommunvägar,

4. godkänna att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen
den statliga väghållningen får ske i enlighet med vad jag har anfört,

5. godkänna vad jag har anfört om användningen av anslaget för
tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator,

6. godkänna vad jag anfört om användning av anslaget för an-
skaffning av utrustning för hastighetsövervakning samt

7. godkänna att regeringen får göra den slutliga fördelningen på
vägverkets anslag av den besparing som jag förordat.

B 3. Byggande av riksvägar

1989/90 Utgift 1535451 971 Reservation 607 300326

1990/91 Anslag 1512000000

1991/92 Förslag 1 588270000

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av riksvägar
samt lämnas bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som är
riksvägar. Från anslaget betalas vidare vägverkets ränteutgifter för kredi-
ten i riksgäldskontoret för utbyggnad av väg E 6, delen Stenungsund —
Ljungskile. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1017)
om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m. 49

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 4 170 milj.kr. for budgetåret
1991/92 avseende verksamheten under år 1992.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 1 588,3 milj. kr. Riksdagen beslutade den
13 maj 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235) bl. a. att godkänna
att en kredit inrättas i riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnaden
av väg E 6 som motorväg på delen Stenungsund —Ljungskile och att
kapitalkostnaden år 1987 får belasta anslaget. Regeringen har den 29
oktober 1987 hemställt att riksgäldskontoret inrättar krediten. Utbyggna-
den av väg E 6 mellan Stenungsund —Ljungskile pågår. Kapitalkostnaden
för krediten beräknas under år 1992 uppgå till 120 milj. kr.

I förarbetena till det s. k. bärighetsprogrammet konstaterades att broar-
na på väg E 4 över Ångermanälven, det s. k. Sandökomplexet inte skulle
kunna upplåtas för de nya viktbestämmelserna. Samtidigt ansågs kostna-
derna vara så stora att finansiering skulle ske i särskild ordning. Den totala
kostnaden för en ny bro över Ångermanälven har bedömts till ca 2 miljar-
der kronor. Vägverket har av denna anledning hemställt dels att 50
milj. kr. anvisas för år 1992 till fortsatta förberedelser för projektet, dels att
regeringen beslutar att fortsatta förberedelser för genomförandet av pro-
jektet sker med utgångspunkt från att det får särskild finansiering över
statsbudgeten. Jag kommer i annat sammanhang för regeringen att redovi-
sa mina överväganden vad gäller en ny förbindelse över Ångermanälven.

I följande sammanställning redovisas hur förbrukningen under anslaget
beräknas i stort fördela sig för år 1992. Det är en uppgift för regeringen att
göra den slutliga fördelningen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Plan	1992 kr.
Byggande och bidrag till byggande av riksvägar	1453 270000
Utrednings- och utvecklingsverksamhet	15000000
Kapitalkostnader for år 1992 för väg E 6
Stenungsund — Ljungskile	120000000
	1588 270000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Byggande av riksvägar för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 1 588 270000 kr.,

2. godkänna vad jag anfört om användningen av anslaget för att
täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E 6 som motorväg på
delen Stenungsund —Ljungskile samt

3. ta del av vad jag anfört om en ny bro över Ångermanälven.

B 4. Byggande av länstrafikanläggningar Prop. 1990/91:100

1989/90 Utgift 764 242 836 Reservation 634 396 709 B1L 8

1990/91 Anslag 1041800000
1991/92 Förslag 1073 519000

Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av länsvägar
och banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägar. Vidare lämnas
från anslaget bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som inte
är riksvägar, till väg- och gatuanläggningar samt till spåranläggningar för
kollektiv persontrafik och cykelleder. Vidare lämnas från anslaget bidrag
till kollektivtrafikåtgärder som främjar miljö, energieffektivitet och sam-
ordning. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1988:1 017) om
statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m. m. samt för-
ordningen (1988:953) om statsbidrag till vissa investeringar som rör kol-
lektiv persontrafik.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 4030 milj.kr. för budgetåret
1991/92 avseende verksamheten under år 1992.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 1073,5 milj.kr. I följande sammanställ-
ning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela
sig för år 1992. Det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga
fördelningen.

Plan	1991 kr.
Investeringar i länstrafikanläggningar	966 519000
Bidrag till investeringar i trafikmedel m. m.	87000000
Bidrag till byggande av cykelleder	20000000
	1073519000

Svenska lokaltrafikföreningen har i en skrivelse i oktober 1989 tagit upp
frågan om vem som skali bekosta investeringar som i första hand är
betingade av lokal och regional trafik. I dagsläget kan investeringar i
stomjärnvägsnätet som i första hand är betingade av lokal och regional
trafik till 50% bekostas via anslaget för byggande av länstrafikanläggning-
ar. Resterande andel får bekostas av resp, region. Investeringar i länsjärn-
vägar kan till 100% bekostas via anslaget till byggande av länstrafikanlägg-
ningar. Detta förhållande kan enligt min mening medföra en suboptime-
ring av regionens resurser och jag anser därför att även investeringar i
stomjärnvägar av tidigare omnämnt slag inom ramen för tillgängligt anslag
till 100% bör kunna bekostas via anslaget för byggande av länstrafikan-
läggningar. 51

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Byggande av länstrafikanläggningar for budgetåret 1991 /92
anvisa ett reservationsanslag på 1 073 519000 kr. samt

2. medge att investeringar i stomjärnvägar som är betingade av
lokal och regional trafik till 100% skall kunna belasta anslaget för
byggande av länstrafikanläggningar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

668 100000

595000000*

811400000

Reservation

558 148 000

* Genom riksdagsbeslut (prop. 1989/90:88 bil. 2, TU27, rskr. 325) disponerar väg-
verket 750000000 kr. for bidragsåret 1991.

Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt väg- och
gatuanläggningar för kollektiv persontrafik m. m. Bidragsgivningen regle-
ras genom förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och
kollektivtrafikanläggningar m. m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 1215 milj.kr. for budgetåret
1991/92 avseende verksamheten under år 1992.

Föredraganden

Svenska kommunförbundet har i en skrivelse i november 1990 föreslagit
att de medel som avsätts till forskning och utveckling för år 1992 höjs till

1,9 milj.kr. Vägverket tillstyrker att så sker. De till forskning och utveck-
ling anvisade medlen är enligt min mening till stor nytta för den kommu-
nala väghållningen. Det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs är
inriktat mot de speciella problem som gäller väghållningen i tätorter. Jag
anser den föreslagna ökningen vara väl motiverad och föreslår därför att
medlen till forskning och utveckling ökas till 1,9 milj. kr.

Jag beräknar medelsbehovet till 811,4 milj.kr. I följande sammanställ-
ning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela
sig för år 1992.

Plan	1992 kr.
Administration	2 400000
Forskning och utveckling	1900000
Bidragsbelopp	807100000
	811400 000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar for
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 811 400000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

534184414

Reservation

286 518 348

582000000

629600000

Från anslaget lämnas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda
vägar. Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om
statsbidrag till enskild väghållning.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 818 milj.kr. förbudgetåret 1991/92
avseende verksamheten under år 1992.

Föredraganden

Jag beräknar medelsbehovet till 629,6 milj.kr. I följande sammanställning
redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela sig för
år 1992.

Plan	1992 kr.
Administration och rådgivning	33 650000
Bidragsbelopp	595 950000
	629600000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budget-
året 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 629 600000 kr.

B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

750 717 560

669 900000

724 700000

Reservation

295923037

Från anslaget betalas vägverkets kostnader och lämnas bidrag till vissa
bärighetshöjande åtgärder på riksvägar och primära länsvägar samt på
länsvägar i övrigt i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr-
lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Från anslaget läm-
nas även bidrag till byggande av vissa enskilda vägar i dessa län. Denna

bidragsgivning regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag till Prop. 1990/91: 100
enskild väghållning. Bidragsgivningen till statskommunvägar regleras ge- Bil. 8

nom förordningen (1988:1019) om statsbidrag till vissa vägar och kollek-
tivtrafikanläggningar m. m.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 1 750 milj.kr. för budgetåret
1991/92 avseende verksamheten under år 1992.

Föredraganden

År 1992 är det femte året i det av riksdagen beslutade tioåriga investerings-
programmet för bärighetsupprustningen av de allmänna vägarna i de s. k.
skogslänen samt de viktigaste vägarna riksvägarna och de primära länsvä-
garna i övriga delar av landet (prop. 1986/87:100 bil. 8, TU 19, rskr. 235).
En upprustning av broarna på dessa vägar är nödvändig för att näringsli-
vets transporter skall kunna tillgodoses och en viktig del i en fortsatt
regional utveckling. Vägverket beslutade i december 1987, efter samråd
med berörda näringslivsorganisationer, om en tioårig plan för de nödvän-
digaste upprustningsåtgärderna. Denna plan har under år 1989 reviderats.
Under år 1989 har sammanlagt 129 objekt åtgärdats. Mellanåren 1989 och
1992 beräknas sammanlagt 350 objekt åtgärdas.

Jag beräknar medelsbehovet till 724,7 milj.kr. 1 följande sammanställ-
ning redovisas hur förbrukningen under anslaget beräknas i stort fördela
sig för år 1992.

Plan	1992 kr.
Administration	20000000
Bärighetshöjande åtgärder	684800000
Bidrag till bärighetshöjande åtgärder på det
enskilda statsbidragsberättigade vägnätet	19 900000
	724700000

Under åren 1989 — 1991 har medel anvisats under anslaget för inköp av
vågutrustning och byggande av fasta vågstationer. Det är enligt min me-
ning av stor vikt från såväl trafiksäkerhets- som vägslitagesynpunkt att
gällande viktbestämmelser respekteras. Av denna anledning anser jag att
medel även fortsättningsvis skall anvisas för detta ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budget-
året 1991 /92 anvisa ett reservationsanslag på 724 700000 kr.

B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter Prop. 1990/91:100

Bil 8

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att ansla-
gen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del
kommer att behandlas i en proposition som kommer att föreläggas riksda-
gen under våren 1991.1 avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp
med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Vägverket:

Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservations-
anslag på 41 000000 kr.

C. Trafiksäkerhet

1. Trafiksäkerhetsverkets uppgifter

Trafiksäkerhetsverket (TSV) är central förvaltningsmyndighet för frågor
om säkerheten i vägtrafiken. TSV skall särskilt samordna trafiksäkerhets-
arbetet. Verket ansvarar också för bil- och körkortsregistreringen, frågor
om körkort, frågor om trafik på väg, fordon och trafiksäkerhetsinforma-
tion.

TSVs verksamhet finansieras helt med avgifter via anslagen C 1. Trafik-
säkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant samt
C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m. m.

Statsmakternas styrning sker genom att trafiksäkerhetsmål och ekono-
miska krav fastställs.

2. Trafiksäkerhetssituationen

Under år 1989 omkom enligt polisens uppgifter 904 personer i vägtrafiken,
5 790 skadades svårt och 17 741 skadades lindrigt. Jämfört med år 1988
ökade antalet dödade och skadade. Den kraftigaste ökningen skedde lik-
som förra året bland bilisterna.

Om man jämför de första tio månaderna år 1990 med motsvarande
period år 1989 kan man skönja ett trendbrott. Enligt preliminära uppgifter
har antalet dödade och skadade minskat. Antalet dödade under årets tio
första månader uppgår till 556 personer, vilket är en minskning med ca
12% jämfört med motsvarande uppgifter for år 1989. Av antalet skadade
är det främst olyckor där motorcyklister och fotgängare varit inblandade
som minskat. Dessa olyckor har minskat med 14%. Det totala antalet
personskadeolyckor har minskat med 6 %.

3. Trafiksäkerhetsprogrammet

Vägtrafikens höga olycksrisker beror främst på dagens komplicerade tra-
fiksituation med stor variationsrikedom i trafiken. Strävan är därför att
göra trafikmiljön och trafiken enklare och mindre krävande. För att under-
lätta för TSV att fullgöra sin viktigaste uppgift — samordning — finns
under ledning av verket ett trafiksäkerhetsråd. I rådet ingår förutom TSV
representanter på högsta ledningsnivå för rikspolisstyrelsen, socialstyrel-
sen, vägverket, transportforskningsberedningen, skolöverstyrelsen, Lands-
tingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande.

Rådet utarbetar årligen ett rullande treårsprogram. Programmets främ-
sta syfte är att beskriva vilka åtgärder som måste vidtas for att uppnå
trafiksäkerhetsmålen. För perioden 1991/92—1993/94 har rådet antagit
1990 års trafiksäkerhetsprogram. Prioriteringen av åtgärderna har gjorts
utifrån samhällsekonomiska kostnader. För perioden prioriterar rådet
främst ett nytt hastighetsbegränsningssystem for landsbygdens vägnät.
Därefter prioriteras genomförandet av ett flertal ändringar i trafikmiljön

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

som t. ex. byggande av minicirkulationsplatser och gupp och hålor i vägen. Prop. 1990/91: 100
Bil. 8

TSVs resultat för budgetåret 1989/90

Målet for TSV är att varje verksamhetsområde skall bära sina egna kostna-
der samt att avgiftssättningen skall vara jämn över tiden.

För budgetåret 1989/90 visar verksamheten ett överskott på 8 milj.kr.

Detta är 36 milj. kr. mindre än föregående budgetårs överskott.

Verksamhetsområdet Register ger det största överskottet. Även For-
donsområdet ger ett visst överskott. För övriga områden är resultaten
däremot negativa. I synnerhet verksamhetsområdet Trafikant går med
förlust. Underskottet for det området uppgick till närmare 14 milj. kr.

4. TSVs anslagsframställning

TSV ingår bland de myndigheter som försöksvis har treåriga budgetramar.
Perioden omfattar budgetåren 1989/90—1991/92. Kommande budgetår är
således sista året i perioden.

TSV har i anslagsframställningen hemställt att verksamhetsområdet
Samordning skall vara det högst prioriterade området. Verket har vidare
hemställt att vid prövning av alternativt höjda ambitionsnivåer bör före-
slagna insatser inom verksamhetsområdena Samordning och Trafikant
prioriteras i nämnd ordning. Slutligen har verket hemställt att full kost-
nadstäckning skall eftersträvas inom varje verksamhetsområde samt att
ev. överskott skall tillföras verkskapitalet. Detta får tas i anspråk om
volymerna minskar oförutsett.

Riksdagen har fastställt följande mål for landets trafiksäkerhetsarbete:

1. Det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande
minska.

2. Risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas for
alla trafikantkategorier.

3. Risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad for
de oskyddade trafikanterna än för de skyddade. Barnens problem skall
särskilt beaktas.

5. Föredragandens överväganden

Under avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag
mina överväganden med anledning av den översyn av transportrådets
verksamhet som gjorts. Mitt ställningstagande är att transportrådet bör
avvecklas vid årsskiftet 1991/92. Med anledning härav föreslår jag att
regeringen bemyndigas att senast den 31 december 1991 kunna fora över
erforderliga arbetsuppgifter från transportrådet till trafiksäkerhetsverket.

5.1 Målen for trafiksäkerhetsarbetet och trafiksäkerhetsprogrammet

Under 1950- och 1960-talen ökade antalet olyckor i trafiken markant.

Antalet dödade följde tillväxten av antalet bilar. Riksdagens beslut att 57

fr.o.m. år 1965 infora obligatorisk kontrollbesiktning, det radikala beslu-
tet att gå över till högertrafik år 1967 och de kraftfulla informationsinsat-
ser från bl. a. frivilligorganisationerna som gjordes i samband med omlägg-
ningen bidrog starkt till att minska antalet dödade i trafiken.

Jag kan konstatera att sedan mitten av 1960-talet har mycket gjorts på
vägtrafiksäkerhetens område och stora resurser har satsats.

Trots detta har ökningen av antalet dödade sedan år 1982, när målen
först fastställdes, ökat med 146 personer eller 19% fram t.o.m. år 1989.
För år 1990 kan vi märka en nedgång i antalet dödade och skadade i
trafiken. Om detta är ett trendbrott är för tidigt att säga. Det kan noteras
att även år 1987 var relativt bra från trafiksäkerhetssynpunkt jämfört med
tidigare och följande år.

Olycksutvecklingen (dödade och skadade i vägtrafiken) från år 1982
framgår av följande diagram.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

1 årets trafiksäkerhetsprogram är åtgärderna prioriterade utifrån sam-
hällsekonomiska kostnader. Bland de högprioriterade åtgärderna finns ett
nytt hastighetsbegränsningssystem for andra vägar än tätortsvägar. TSV
har även i en särskild rapport redovisat kriterier for att fastställa hastig-
hetsgränserna for vägar utanför tätort. Regeringen har uppdragit åt TSV
att komplettera detta förslag utifrån samhällsekonomiska aspekter. Jag
avser därför att efter sedvanlig beredning senare återkomma till riksdagen
med mina ställningstaganden till TSVs förslag till ett nytt hastighetsbe-
gränsningssystem.

Trafiksäkerhetsarbetet är spritt på många myndigheter och organisatio-
ner. Samordningsarbetet är därför svårt.

Jag kommer därför senare denna dag föreslå regeringen att det
offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation ses över i syfte att åstad-
komma en effektivare resursanvändning samt öka förutsättningarna att
uppnå de av riksdagen fastställda trafiksäkerhetsmålen.

I avvaktan på resultatet av översynen av trafiksäkerhetsarbetet anser jag Prop. 1990/91: 100

att TSV, liksom hittills, skall prioritera verksamhetsområdena Samord- Bil. 8
ning och Trafikant.

5.2 Ekonomiska mål

Jag delar TSVs uppfattning att full kostnadstäckning skall eftersträvas.
Samtidigt vill jag erinra om att prisutvecklingen bör vara jämn över tiden.
Dessa två mål kan vara motstridiga. För budgetåret 1991/92 bör TSV
utöver den genomsnittliga inleveransen på 9% av intäkterna inleverera
163 milj.kr. Detta senare belopp utgör ersättning för länsstyrelsernas
arbete med körkortshanteringen och bilregistreringen.

5.3 Besparingar

Regeringen föreslog i prop. (1987/88:50) om ny trafikpolitik inför 1990-
talet att 450 milj. kr. skulle anvisas som bidrag till köpare av nya lastbilar
och bussar som i förtid uppfyller kommande obligatoriska avgaskrav.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Regeringen har
senare beslutat att skärpta utsläppskrav för tunga fordon skall införas
tidigare än som föreslogs i nyss nämnda proposition.

Regeringen har med anledning av riksdagens beslut (prop. 1987/88:85,
JoU 23, rskr. 373) infört ett bidrag till den som installerar avgasrenande
utrustning på äldre bilar. Bidraget har utnyttjats i mycket liten omfattning.
Som en del i regeringens åtstramningspaket föreslår jag att bidragen
fr.o.m. budgetåret 1991/92 avvecklas. Besparingen uppgår till 162,5 milj,
kr.

5.4 Den statliga fordonskontrollen

Riksrevisionsverket (RRV) har i en rapport till regeringen granskat den
statliga fordonskontrollen. Revisionen berör framför allt den obligatoriska
periodiska kontroll som utförs av AB Svensk Bilprovning (ASB) samt
polisens och TSVs kontroller på väg, s.k. flygande inspektioner. RRV
finner vid sin granskning att flera förhållanden föranleder behov av för-
ändringar inom trafiksäkerhetsområdet. Mot denna bakgrund har RRV
föreslagit åtgärder som enligt verkets bedömning bör leda till ett mer
effektivt utnyttjande av de resurser som satsas på trafiksäkerhetssektorn.

RRVs rapport har remissbehandlats. ASB har i sitt remissvar ställt sig
positiv till RRVs förslag att överföra verksamheten med flygande inspek-
tion från polisen och TSV till ASB. ASB är också i princip positiv till att
ersätta vissa efterkontroller med verkstadsintyg. Rikspolisstyrelsen (RPS)
delar RRVs inställning till stora delar. RPS anser att polisen bör vara med
vid kontroller på väg men att den bör biträdas av ASBs expertis på
området. RPS är positiv till att efterkontroller ersätts med intyg från en
verkstad. TSV instämmer i stort i RRVs bedömningar och förslag till
åtgärder, TSV anser dock att trafikövervakningen bör skötas av specialin-
riktad trafikpolis. Statens naturvårdsverk (SNV) anser att årlig besiktning

är nödvändig för att behålla nuvarande miljöambitioner. Verket delar inte Prop. 1990/91: 100
RRVs förslag i fråga om verkstadsintyg. SNV anser vidare att kontroll på Bil. 8
väg är ett bra komplement till den periodiska kontrollen. En utökning av
kontrollen på väg kan enligt SNV ge positiva miljöeffekter. Kungliga
Automobil Klubben (KAK) stöder i allt väsentligt RRVs förslag. KAK
framhåller vikten av ett mer nyanserat kontrollsystem där tidsintervallen
varierar med hänsyn till fordonens ålder och slitage. Motormännens riks-
förbund delar i stort de bedömningar och slutsatser som RRV kommit
fram till. Statens mät- och provstyrelse stöder RRVs förslag till stora delar
men anser inte att få anmärkningar motiverar att nästa kontrolltillfälle
senareläggs.

Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att besiktningen
för tre år gamla personbilar samt lätta lastbilar och bussar bör slopas. I
övrigt skall besiktningen ske enligt nu gällande ordning.

Motorcyklar och lätta släpvagnar bör besiktigas efter två år och därefter
vartannat år till dess att fordonen är tio år och därefter som hittills årligen.
Effekterna av dessa åtgärder bör utvärderas. Om utvärderingen visar att
åtgärderna innebär en effektivare användning av resurserna bör senare över-
vägas att fem år gamla personbilar samt lätta lastbilar och bussar undantas
från besiktning, om de har varit felfria året dessförinnan. Möjlighet till
efterkontroll med användning av verkstadsintyg bör införas. I princip bör
alla kategorier av fordon komma i fråga.

När det gäller efterkontrollen anser jag att den nuvarande instäl-
lelseskyldigheten hos ASB i viss utsträckning bör kunna ersättas med ett
intyg från en verkstad om att felet har åtgärdats. Den nuvarande möjligheten
att göra efterkontroll hos ASB bör dock vara kvar som ett alternativ. Efter-
kontroll bör anses ha skett när intyget kommit in till och godtagits av TSVs
registeravdelning. Vissa krav bör ställas på de verkstäder som får rätt att
utfärda verkstadsintyg. En verkstad bör därför godkännas efter ansökan.

Administration av ett system med godkända verkstäder och kontroll av
dessa verkstäder medför vissa kostnader som bör täckas av avgifter från
verkstäderna.

En sådan ordning skulle innebära stora samhällsekonomiska besparing-
ar, framför allt för den enskilde. Sammanlagt kan antalet besiktningar
beräknas minska med ca 850000 per år. Dessutom frigörs resurser som
skulle kunna användas till en ökad trafikövervakning på väg och för ökad
kontroll av tunga fordon.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag
i de hänseenden jag nu har berört. Genomförandet bör ske så snart som
möjligt.

6. Hemställan

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om inriktningen av trafiksäker-
hetsverkets verksamhet,

2. regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har

anfört om den statliga fordonskontrollen samt Prop. 1990/91: 100

3. godkänna att bidragssystemet för Bidrag till reningsutrustning Bil. 8

på nya lastbilar och bussar och Bidrag till reningsutrustning på äldre
personbilar skall upphöra.

7. Anslag

C 1. Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö,

Fordon och Trafikant

1989/90 Utgift 0

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1000

Anslaget omfattar verksamhetsområdena Samordning, Trafikmiljö,

Fordon och Trafikant.

7.1 Trafiksäkerhetsverkets anslagsframställning

TSV har som särskild uppgift att samordna trafiksäkerhetsarbetet. Sam-
ordningsansvaret omfattar alla nivåer, dvs. central, regional och lokal.

Med samordning avses arbetet med att bl. a. rikta olika myndighetsin-
satser mot de gemensamma mål som satts upp för trafiksäkerhetsarbetet.

För det centrala samordningsarbetet skall trafiksäkerhetsrådet samord-
na och planera de övergripande programplanerna för trafiksäkerhetsarbe-
tet.

Verket pekar i sin anslagsframställning på att det som ett led i fortsatt
effektivisering satsar på utveckling av genomförd decentralisering och
delegering, ökad effektivitet genom fortsatt datorisering, utbildnings- och
utvecklingsmöjligheter för de anställda samt arbete i projektform. Detta
innebär att verket centralt och gentemot distrikten fortsätter att arbeta
med målstyrning, decentralisering, budgetdialog, förbättrad ekonomistyr-
ning och kostnadskontroll.

Föredragandens överväganden

Övergången till försök med ett treårigt budgetsystem och målstyrning av
verksamheten har visat sig positiv. Verksamhetens planering underlättas
genom ökad långsiktighet. Det har dock visat sig att de åtgärder som
vidtagits varit otillräckliga för att uppnå trafiksäkerhetsmålen.

Jag avser att senare föreslå regeringen vissa höjningar av bl. a. förar-
provsavgifter i verkets taxa. Budgeten kan utifrån dessa avgifter och de
förutsättningar jag tidigare har angett beräknas enligt nedan. För budget-
året 1991/92 beräknas ett nollresultat.

1991/92 milj.kr.
Inkomster
Samordning	32.3
Trafikmiljö	17,0
Fordon	45.0
Trafikant	126,2
Räntor	8,1
Utgifter
Samordning	25.0
Trafikmiljö	23,6
Fordon	43.8
Trafikant	116.8
Inleverans	20.0
Resultat*	0.0
Verkskapital	-6,8

* För budgetåret 1990/91 beräknas underskottet till 3,4 milj. kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trafiksäkerhetsverket: Samordning, Trafikmiljö, Fordon
och Trafikant för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
1 000 kr.

C 2. Trafiksäkerhetsverket: Bil-och körkortsregister m.m.

1989/90 Utfall 0

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Anslaget omfattar verksamhetsområdet Register.

8. Trafiksäkerhetsverkets anslagsframställning

Verksamheten består i att administrera ett antal rikstäckande informa-
tionssystem. TSV svarar för driften av de datorbaserade bil-, körkorts- och
yrkestrafikregistren. Verket administrerar även systemet med parkerings-
anmärkningar samt tillhandahåller datorkapacitet och program- och syste-
meringsresurser för båtregistret. Dessutom bedriver TSV uppdragsverk-
samhet på kommersiell basis genom försäljning av registeruppgifter och
personliga skyltar.

Föredragandens överväganden

TSV har föreslagit ADB-investeringar för sammanlagt ca 45,5 milj.kr.
Jag föreslår att investeringar får göras för ca 5 milj. kr. av egna medel och
för ca 40,5 milj. kr. över trettonde huvudtitelns anslag B 2. Anskaffning av

ADB-utrustning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepar- Prop. 1990/91: 100
tementet. Bil. 8

Jag avser att senare föreslå regeringen vissa smärre avgiftshöjningar i
verkets taxa. Budgeten för budgetåret 1991/92 kan utifrån dessa avgifter
och de förutsättningar jag tidigare angett beräknas enligt nedan. Under-
skottet beräknas då till 16,7 milj. kr.

1991/92 milj. kr.
Inkomster
Fordon	231.9
Körkort	95,5
Vägtrafikskatt	136,7
Parkeringsanmärkningar	14,5
Y rkesmässig trafik	2,0
Uppdrag	38,5
Räntor	25,0
Utgifter
Fordon	150,8
Körkort	77,0
Vägtrafikskatt	85,7
Parkeringsanmärkningar	15,2
Y rkesmässig trafik	2,0
Uppdrag	21,0
Inleverans*	209.1
Resultat**	-16,7
Verkskapital	152,8

* Varav länsstyrelsekostnad 163,1 milj.kr.

** För budgetåret 1990/91 beräknas resultatet till 2,8 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m. m. för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 3. Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

29400000

30 576000

31 799000

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) hemställer
om 34,4 milj.kr. i bidrag för verksamheten under budgetåret 1991/92. Av
detta avses 2 milj. kr. användas för utvecklingsarbeten i syfte att hitta nya
och effektivare metoder för information och utbildning.

NTF har för budgetåret 1991/92 budgeterat kostnader för sin verksam-
het till 43 milj. kr. Kostnaderna avser särskilda aktiviteter och kampanjer
m.m. för 25,1 milj.kr. samt basverksamhet för 17,9 milj.kr., varav 9,8
milj. kr. avser regional och lokal verksamhet och 1,7 milj. kr. avser försälj-
ningsverksamheten. I kostnaderna ingår intäkter från Barnens Trafikklubb

samt förlagsverksamheten till en summa av 13,4 milj. kr. Verksamheterna Prop. 1990/91: 100
går dock med förlust och redovisas endast som kostnader. Bil. 8

NTF har budgeterat intäkterna för budgetåret 1991/92 till 43 milj.kr.
Dessa utgörs av 34,4 milj.kr. i statsbidrag och 8,6 milj.kr. från försäk-
ringsbranschen.

I syfte att effektivisera trafiksäkerhetsarbetet för budgetåret 1991/92
avser NTF att koncentrera verksamheten på ett mindre antal informa-
tionsobjekt enligt följande prioriterade områden

— hastighetsanpassning

— oskyddade trafikanter

— barn i trafiken

— trafikonykterhet

På NTFs uppdrag skall VTI bedriva långsiktig, kunskapsuppbyggande
forskning i syfte att på sikt effektivisera NTFs trafiksäkerhetsarbete.

Verksamheten har under år 1990 styrts mot en omfattande decentralise-
ring och överföring av resurser till trafiksäkerhetsförbunden och förening-
arna. Decentraliseringen kommer att fortsätta.

Föredragandens överväganden

Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag utvärderat riksda-
gens beslut att dela upp trafiksäkerhetsinformationen i s. k. sakinforma-
tion och s.k. pläderande information. Verkets sammanfattande bedöm-
ning är att målsättningen med uppdelningen inte har uppfyllts. Som ett
alternativ till nuvarande uppdelning av informationsmedlen föreslår RRV
att ansvaret för statligt finansierad trafiksäkerhetsinformation bör ligga på
TSV.

RRV har vidare bl. a. föreslagit att all statlig trafiksäkerhetsinformation
bör belasta fordonsägarna direkt.

Jag delar RRVs uppfattning om finansieringen av den statliga trafiksä-
kerhetsinformationen. Jag avser därför i samband med förslag till budget
för budgetåret 1992/93 lämna förslag till samverkansformer mellan staten
och NTF. Den slutliga utformningen bör avgöras när förslaget föreligger
från översynen av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation enligt
vad jag informerats om avser NTF att anpassa sin verksamhet med hänsyn
till att informationsmedlen fr. o. m. budgetåret 1992/93 kan komma att utgå
i andra former.

I avvaktan på resultatet av översynen föreslår jag att NTFs anslag för
nästa budgetår räknas upp med 4% till 31 799 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främ-
jande för budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på 31 799000 kr.

D. Järnvägstrafik

Banverket

Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvaltnings-
myndighet for frågor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att
främja järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens spåranlägg-
ningar samt att ha hand om säkerhetsfrågor for all spårtrafik i landet. I
detta ligger planering, projektering och byggande av nya banor samt drift
och underhåll av nuvarande banor.

Banverkets uppgift är att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att
järnvägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafiksäker del
av transportsystemet.

1. Planeringsförutsättningar

För persontrafikens utveckling är det avgörande om järnvägen kan erbjuda
snabba, frekventa och tillförlitliga förbindelser. Det är möjligheterna att
erbjuda högre hastighet, fler avgångar och god tidtabellshållning som blir
avgörande för järnvägens framtida konkurrenskraft.

På motsvarande sätt är det möjligheterna att minska den totala trans-
porttiden, skräddarsy transportlösningar samt förbättra punktlighet och
effektivitet som avgör om godstrafiken kan behålla och utöka sina mark-
nadsandelar.

1.1 Plan för nyinvesteringar för perioden 1991 — 2000

Banverket har i enlighet med förordningen om plan för stomjärnvägar
(SFS 1989:67) i maj år 1990 redovisat ett förslag till plan för investering-
ar i stomjärnvägsnätet för perioden 1991—2000. Planen har upprättats
utifrån nationella behov och omfattar ombyggnader som innebär en vä-
sentlig förbättring av de aktuella banorna samt nybyggda banor som kom-
mer att ingå i stomnätet. Prioriteringen mellan olika objekt har gjorts
utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Regeringens direktiv angav att planen skulle baseras på en nivå som
uppgick till 1000 milj.kr. per år i 1989 års prisnivå. Utöver denna nivå,
som i planen kallas Plan 10, har banverket valt att redovisa vad som kan
utföras vid två alternativa nivåer på nyinvesteringsanslaget. Dessa båda
nivåer innebär en dubblering resp, en tredubbling av Plan 10 och benämns
Plan 20 resp. Plan 30. Förslaget till stomnätsplan har remissbehandlats
och fastställts av banverket.

1.2 Godstrafikens utveckling

Järnvägens andel av godstransportarbetet ökade under 1980-talet. Ökning-
en gällde både inrikes och utrikes transporter. Transportrådets prognos
över godstrafikutvecklingen fram till år 2000 visar på en 20-procentig

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

ökning av antalet tonkilometer. Det är enligt prognosen framfor allt de Prop. 1990/91: 100
långväga transporterna och kombitrafiken som ökar. Motsvarande siffra Bil. 8
för ökningen av det totala transportarbetet är 12 %.

1.3 Persontrafikens utveckling

Ökningen av persontransportarbetet på järnväg på 1970-talet övergick till
en viss minskning under första hälften av 1980-talet. De senaste åren har
järnvägsresandet varit tämligen konstant.

Med utgångspunkt i en utbyggnad av infrastrukturen i enlighet med det
trafikpolitiska beslutet beräknar transportrådet att det totala persontrans-
portarbetet kommer att öka med 50% fram till år 2020. I samma prognos
beräknas den interregionala järnvägstrafiken öka med 50% fram till år
2000 och med 100% till år 2020. Om prognosen i stället baseras på
banverkets planeringsnivå om 30 miljarder kronor blir motsvarande ök-
ningssiffror för järnvägstrafiken 100% år 2000, resp. 170% år 2020.

1.4 Persontrafik på länsjärnvägar

1 enlighet med det trafikpolitiska beslutet har trafikhuvudmännen under
våren 1990 träffat överenskommelser med transportrådet om den framti-
da persontrafiken på länsjärnvägama. Endast i två fall har länen beslutat
om nedläggning av persontrafik. Flera län har dessutom beslutat om
utökad trafik. Detta innebär en ökning av antalet tågkilometer i 1990 års
tågplan med 14% jämfört med samma plan för år 1989.

2. Övriga frågor

2.1 Förskottering vid järnvägsinvesteringar

Under det gångna året har regeringen prövat frågan om förskottering av
medel till byggande av länsjärnvägar. Dagens regler innebär att samtliga
förskotteringar skall prövas av regeringen. Som jag tidigare nämnt under
avsnittet om finansiering av vägar (7.2) bör vägverket få möjlighet att självt
pröva förskotteringar där verkets åtaganden uppgår till högst 20 milj. kr. och
där förskotteringen inte sträcker sig över mer än en planperiod eller inne-
håller uppgörelser om indexuppräkning. Vidare bör summan av de god-
kända förskotteringarna inte överstiga 20% av de under året beviljade an-
slagen.

Föredragandens överväganden

Samma rutiner som för väginvesteringar bör enligt min mening gälla för
banverket vid järnvägsinvesteringar i både stom- och länsjärnvägar. Be-
loppsgränsen bör dock vara 50 milj. kr. då det gäller järnvägsinvesteringar.
Förskotteringsuppgörelserom medel till järnvägar som faller utanför ovan-
stående villkor bör även fortsättningsvis prövas av regeringen.

2.2 Inlandsbanan

Regeringen tillsatte den 9 juni 1988 en särskild förhandlare för persontrafi-
ken på inlandsbanan (K 1988:A). Förhandlingsmannens uppdrag var att
”pröva hur trafiken på inlandsbanan kan utvecklas i former som främjar
en ökad turisttrafik”.

Förhandlingsmannen rapporterade slutligt sitt uppdrag i juni år 1990. I
sin rapport behandlar han frågan om fortsatt huvudmannaskap for per-
sontrafiken på inlandsbanan och konstaterar att trafikhuvudmännen i den
trafikpolitiska lagstiftningen åläggs ett ansvar för transportförsörjningen
inom sitt län. Detta innebär enligt utredaren att varje annan trafiklösning
för inlandsbanan än en överlåtelse av driften på trafikhuvudmännen mås-
te göras i samförstånd med dessa. Då det gäller turismen i inlandet säger
utredaren att en samlad marknadsföring av inlandet som riktar sig till
bilturister förmodligen skulle ge ökade volymer av resenärer långt över den
möjliga ökningen av resenärer på inlandsbanan.

Föredragandens överväganden

Jag anser att trafikhuvudmännen bör ges möjlighet att ta över trafiken på
inlandsbanan. Staten bör således inte upphandla trafik på sträckan
Mora —Gällivare. Vidare anser jag att godstrafiken på inlandsbanan bör
ges möjlighet att utvecklas där statens järnvägar (SJ) anser att det finns ett
långsiktigt underlag. För att detta skall kunna genomföras måste banverket
anvisas särskilda medel. Sådana medel har beräknats under anslaget D 1.
Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. För att trafikhuvud-
männen skall kunna ta över trafiken bör regeringen ges bemyndigande att
sluta avtal med dessa om ersättning för övertagandet av ansvaret för
trafikförsörjningen.

2.3 Malmbanan

Den 6 juni 1988 tillkallade regeringen en svensk delegation (K 1988:03)
med uppgift att tillsammans med en norsk delegation se över rationalise-
rings- och samverkansmöjligheter mellan statens järnvägar och Norges
statsbaner i syfte att minska transportkostnaderna för järnmalmen från
LKAB.

Den svenska delegationen slutförde och rapporterade sitt arbete den 1
mars 1990. Delegationens arbete har i första hand inriktats på sådana
rationaliseringsåtgärder som kan vidtas ensidigt inom resp. land. Utgångs-
punkten har varit att finna den mest kostnadseffektiva och rationella
lösningen för den transportapparat som krävs för att frakta malmen från
gruva till hamn med beaktande av de krav som malmkunderna ställer.
Arbetet har berört tidtabeller, terminaler, infrastrukturanläggningar, lok-
och vagnunderhåll samt bundet kapital i form av lok, vagnar och spåran-
läggningar. Inom samtliga dessa områden har delegationen lagt fram för-
slag till rationaliseringsåtgärder på den svenska sidan. Genomförandet av

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

dessa åtgärder har inletts och fortsätter inom ramen for de berörda organi- Prop. 1990/91: 100
sationernas ordinarie verksamhet. Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att regeringen får bemyndiga banverket att inom en
ram på 50 milj.kr. besluta om förskotteringar av jämvägsinveste-
ringar i enlighet med vad jag har anfört (avsnitt 2.1),

2. godkänna vad jag anfört om den framtida trafiken på inlands-
banan samt

3. bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-
mer att träffa avtal med trafikhuvudmännen längs med inlandsba-
nan om ekonomisk ersättning för övertagande av ansvaret för trafik-
försörjningen.

3. Anslagsfrågor

D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

1989/90 Utgift 2 930106000
1990/91 Anslag 2 784000000
1991/92 Förslag 3 127300000

Anslaget finansierar banverkets kostnader för underhåll och reinveste-
ringar avseende det statliga järnvägsnätet.

Banverkets anslagsframställning

För att långsiktigt vidmakthålla järnvägsnätet anser banverket att det
behövs en kostnadsram på 3,8 miljarder kronor per år under den komman-
de treårsperioden. Bakgrunden till detta är enligt banverket prognoserna
om den framtida trafikutvecklingen samt de ökade behoven av underhåll
som följer av höjda krav på punktlighet, tillförlitlighet och komfort. Dess-
utom har den totala anläggningsmassan ökat. Vid en lägre anslagsnivå är
det enligt banverket främst de långsiktiga satsningarna i form av reinveste-
ringar som får senareläggas eller ges en lägre ambitionsnivå.

Föredragandens överväganden

Under anslaget har jag beräknat medel för de åtgärder som jag tidigare,
under avsnitt 2.2, föreslagit avseende trafiken på inlandsbanan. För detta
ändamål bör regeringen ges bemyndigande att föra över erforderliga medel
till anslaget G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss per-
sontrafik på järnväg.

Jag beräknar det totala medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till
3 127,3 milj. kr. inkl, pris- och löneomräkning. Kostnadsramen för år 1992
bör beräknas till 3 359 milj. kr. Banverket har i enlighet med det trafikpoli-
tiska beslutet möjlighet att låna i riksgäldskontoret för finansiering av

investeringar i eldriftsanläggningar och för de s.k. SL-investeringarna. Prop. 1990/91:100
Vidare får upplåning ske för produktions- och teleutrustning, rörelsekapi- Bil. 8
tal samt för finansiering av omsättningstillgångar. Jag föreslår att banver-

kets upplåning för år 1992 får ske inom en ram av 1 800 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar for budget-
året 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 127 300000 kr.,

2. godkänna att en kostnadsram på 3 359000000 kr. for drift och
vidmakthållande beräknas för kalenderåret 1992,

3. godkänna att banverkets upplåning i riksgäldskontoret år 1992

får ske inom en kostnadsram av 1 800 milj. kr. samt

4. bemyndiga regeringen att från anslaget fora över medel till
anslaget G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
persontrafik på järnväg.

D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

552 110000

Reservation

70536000

1 200000000

1 500000000

Anslaget finansierar banverkets kostnader för nyinvesteringar på
stomjärn vägsnätet.

Banverkets anslagsframställning

Banverket anser att den givna planeringsramen på 10 miljarder kronor
fram till sekelskiftet inte är tillräcklig för att motsvara de förväntningar på
nysatsningar som debatten i samband med det trafikpolitiska beslutet har
skapat. Anslagsnivån borde enligt banverket minst fördubblas för att de
mest angelägna investeringarna skall kunna genomföras inom rimlig tid.
Planeringsarbetet i samband med framtagandet av stomnätsplanen har
enligt banverket understrukit detta förhållande.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget för nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret
1991/92 höjs med 300 milj. kr. till 1 500 milj. kr.

Det är angeläget att medlen under anslagen D 1. och D 2. kan utnyttjas
så effektivt som möjligt. Banverket bör därför ges möjlighet att föra medel
mellan anslagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 69

anvisa ett reservationsanslag på 1 500000000 kr., Prop. 1990/91: 100

2. godkänna att medel kan föras mellan anslagen D 1. Drift och Bil. 8
vidmakthållande av statliga järnvägar och D 2. Nyinvesteringar i
stomjärnvägar.

D 3. Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader

989/90 Utgift

990/91 Anslag

991/92 Förslag

68354000

189000000

346000000

Anslaget finansierar banverkets kapitalkostnader på riksgäldslån för de
s. k. SL-investeringarna i Stockholmsområdet samt avskrivningskostnader
för eldriftsanläggningar.

Banverkets anslagsframställning

Banverket har fr.o.m. år 1989 övertagit befintliga riksgäldslån och befint-
ligt statskapital från SJ avseende eldriftsanläggningar. Räntor på lånen
betalas via anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.

Investeringarna inom ramen för den överenskommelse som år 1983
träffades mellan Stockholms Läns Landsting, SJ och staten finansieras
fr.o.m. budgetåret 1987/88 genom riksgäldslån frånsett den del som ut-
görs av direkta finansieringsbidrag.

Avskrivningskostnaderna för eldriftsanläggningar beräknas för budget-
året 1991/92 till 63 milj.kr. Statens andel av kapitalkostnaderna för SL-
investeringarna beräknas till 283 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Detta
innebär att de totala kostnaderna under anslaget beräknas till 346 milj. kr.
förbudgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Behovet av medel under anslaget har ökat kraftigt. Denna utveckling
kommer att fortsätta eftersom banverket måste ta upp nya lån för att täcka
statens andel av kostnaderna vid byggandet av Grödingebanan mellan
Flemingsberg och Järna. Det framtida behovet av medel för den del av
anslaget som avser SL-uppgörelsen beräknas utvecklas enligt följande:

Budgetår	milj. kr.
1992/93	348
1993/94	423
1994/95	450
1995/96	448

Kostnaderna beräknas därefter successivt avta i takt med att lånen
amorteras och ingen ytterligare nyupplåning görs.

Jag tillstyrker banverkets medelsberäkning och föreslår att 346 milj.kr.
anvisas till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader för bud-
getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 346000000 kr.

D. Särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar

Anslaget finansierade tidigare kostnader för utbyggnad av dubbelspår på
västkustbanan i enlighet med den Nordiska handlingsplanen för ekono-
misk utveckling och full sysselsättning. För budgetåren 1989/90 och
1990/91 anvisades dessutom medel för fortsatt utbyggnad av dubbelspår
på sträckan Göteborg— Kungsbacka. Det senare avsåg statens andel av den
uppgörelse om utbyggnad som träffades mellan staten, banverket och de
regionala intressenterna. Finansieringen av denna etapp är färdig och
därmed avvecklas anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att ta del av vad jag anfört
rörande särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar.

D 4. Järnvägsinspektionen

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

15 529000

11052000

13 136000

Anslaget finansierar kostnaderna för den till banverket knutna järnvägs-
inspektionen.

Järnvägsinspektionen skall verka för att all spårbunden trafik skall kun-
na bedrivas med hög trafiksäkerhet. Inspektionen har satt som mål att
spårtrafik skall vara säkrare än varje annat person- eller godstransportsy-
stem i Sverige samt att risken för att dödas eller skadas vid spårtrafik
fortlöpande skall minskas.

Banverkets anslagsframställning

Järnvägsinspektionens verksamhet kommer att påverkas av lagen
(1990:1157) om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg som trä-
der i kraft den 1 januari 1991. Järnvägsinspektionen räknar med ett
omfattande tekniskt och operativt normarbete samt ökad tillsynsverksam-
het till följd av den nya lagen. Därutöver tillkommer också tillsyn av han-
dikappanpassning av spårtrafikfordon.

Anslagsbehovet förjärnvägsinspektionen förbudgetåret 1991/92 beräk-
nas av banverket till 13,1 milj.kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100

Ril R

Jag delar banverkets uppfattning om ett ökat resursbehov inom järnvägs-
inspektionen i samband med den nya säkerhetslagstiftningen och föreslår
därför ett anslag för budgetåret 1991/92 på 13,1 milj. kr. inkl, pris- och
löneomräkning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 13 136000 kr.,

2. godkänna en kostnadsram på 14900000 kr. för kalenderåret

1992.

D 5. Banverket: Försvarsuppgifter

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att ansla-
gen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del
avses föreläggas riksdagen under våren 1991. 1 avvaktan på detta föreslår
jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att,

i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Banverket:
Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservations-
anslag på 37 600000 kr.

Statensjärnvägar

1. Utvecklingen hittills

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ givits möjligheter att utveck-
las till ett modernt, effektivt och kundinriktat tågtrafikföretag. SJ befinner
sig mitt i den av riksdagen angivna rekonstruktionsperioden som sträcker
sig t. o. m. år 1992. SJ redovisar för år 1989 ett resultat efter finansnetto på
28 milj. kr. för affärsverket och 337 milj. kr. för koncernen. SJs interna
åtgärder har därmed börjat ge positiva effekter på resultatet. Affärsverket
har sedan år 1988 genom rationaliseringar minskat antalet anställda, utan
att tappa försäljningsvolym, med ca 4000 årsanställda.

Enligt SJ-koncernens delårsrapport för 1990 års åtta första månader
uppgår resultatet efter finansnetto till 21 milj. kr. för affärsverket jämfört
med en förlust på 13 milj. kr. motsvarande tidsperiod år 1989 (justerat för
överföringen av SJ Buss från affärsverket till Swedcarriergruppen). För
helåret 1990 förväntas resultatet för både affärsverket och koncernen
uppgå till 1989års nivåer.

2. Affärsplan för åren 1991 — 1993

2.1 Ytterligare rationaliseringar

SJs affärsplan för åren 1991 — 1993 innebär ytterligare rationaliseringar
och effektivisering av kapitalanvändningen. Dessutom krävs det enligt SJ
nedskrivningar av anläggningstillgångar med drygt 2 miljarder kronor på
grund av försämrad avkastningsförmåga. Som skäl till åtgärderna anges
ändrade förutsättningar beslutade under år 1990, avseende bl. a. moms-
plikten för persontrafiken.

2.2 Omfattande investeringar

Stora investeringsbehov anges för den kommande treårsperioden. Totalt
planerar SJ att investera för i genomsnitt 2,5 miljarder kronor årligen i
affärsverket under åren 1991 — 1993. Som större investeringsobjekt kan
nämnas snabbtåget X2000, upprustning av drygt 100 stationer runt om i
landet samt förnyelse och komplettering av Hagalundsverkstaden i Solna.

2.3 Affärsidé

Affärsidén beskrivs som att SJ-koncernen skall erbjuda heltäckande
godstransport- och persontrafiktjänster i Sverige samt till och från Sverige.
Verksamheten skall bedrivas affärsmässigt och rationellt. Den skall med-
verka till internationell konkurrenskraft för det svenska näringslivet. Per-
sontrafik som inte har förutsättningar att utvecklas till lönsamhet offereras
till staten eller till trafikhuvudmän. Järnvägstrafiken är kärnaffären. Övriga
delar av verksamheten har nu organiserats så att de uppfyller kraven på
affärsmässighet samtidigt som de stödjer järnvägstrafiken.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

2.4 Beräknad ekonomisk utveckling

Den ekonomiska utvecklingen har för den kommande treårsperioden be-
räknats bli enligt följande tabeller med belopp i miljarder kronor:

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Affärsverket

År	1991	1992	1993
Omsättning	9,9	10,7	11,6
Resultat efter finansnetto	0,1	0,4	0,7
Investeringar	3,0	2,8	1,8
Soliditet (%)	43	40	44

Koncernen

År	1991	1992	1993
Omsättning	22,4	23,9	25,4
Resultat efter finansnetto	0,5	1,0	1.4
Investeringar	3,5	3,3	2,3
Soliditet (%)	34	38	42

2.5 Persontrafikdivisionen

Enligt SJ är fortfarande endast en mindre del av det totala järnvägsnätet
lönsamt. Genom kraftfulla marknadsåtgärder och effektivisering av verk-
samheten räknar SJ med att på 2 —3 års sikt nå lönsamhet på största delen
av persontrafiken på stomnätet. Det anges dock att införandet av mervär-
deskatt försvårar denna möjlighet.

Enligt de kundanalyser som divisionen genomfört kommer man att rikta
in sig på att i första hand tillfredsställa följande kundgruppers behov:

— afiarsresenärer/tjänsteresenärer

— barnfamiljer

— studerande/ungdomar

— pensionärer

Omfattande åtgärder genomförs för att utveckla nya produkter som till-
godoser detta syfte. Snabbtåget X2000, nya sovvagnar, kontorsvagnar och
barnfamiljevagnar är exempel på denna produktutveckling. Stora investe-
ringar görs också för att förstärka sälj- och distributionssystemen. Totalt
planeras investeringarna inom persontrafikdivisionen uppgå till drygt

2.5 miljarder kronor under åren 1991 — 1993.

2.6 Godstransportdivisionen

Ett omfattande åtgärdsprogram genomförs vid godstransportdivisionen
för att komma till rätta med de lönsamhetsproblem som divisionen vid-
känns. Verksamhetens känslighet för konjunkturförsämringar försvårar
emellertid situationen på kort sikt.

SJ Gods anger att dess konkurrensfördelar främst kommer till sin rätt i
långa, tunga och frekventa transporter. En koncentration av verksamheten
kommer därför att ske för att tillvarata dessa konkurrensfördelar. Konti-
nenttrafiken skall utvecklas för att kunna erbjuda exportindustrin attrakti- 74

va transportlösningar. Kombitrafiken skall fortsätta utvecklas till ett hög-

effektivt transportnät baserat på ett fåtal huvudterminaler mellan vilka
direkttåg går i fast tidtabell.

För godsdivisionen planeras det for investeringar på drygt 1,3 miljard
kronor under den närmaste treårsperioden.

Färjeverksamheten är ett eget affärsområde inom godsdivisionen. SJ vill
samordna denna färjeverksamhet med den övriga färjetrafik som bedrivs
inom SJ-koncernens Swedcarriergrupp. Fördelarna för affärsverket skulle
då bl. a. vara att godsdivisionen i fortsättningen belastas med marknads-
mässiga och därmed lägre priser för färjetransporterna. SJ hemställer att
denna överföring av färjeverksamhet från affärsverket till ett bolag inom
SJ-koncernen godkänns.

2.7 Maskindivisionen

Maskindivisionen genomgår även den omfattande förändringar. Under-
hållsverkstäderna bedöms ha potential att konkurrera med övriga företag
inom teknikområdena men behöver för detta en marknadsorienterad och
flexibel organisation. En samordning med det helägda dotterbolaget
TGOJs verkstad i Eskilstuna, genom en överföring av affärsverkets under-
hållsverkstäder till detta bolag, skulle ge sådana förutsättningar. SJ hem-
ställer att dessa överföringar godkänns.

2.8 Fastighetsdivisionen

Fastighetsdivisionen planerar fortsätta utvecklingen inom sina tre verk-
samhetsgrenar: fastighetsförvaltning, byggproduktion samt exploatering.
Förbättring av stationsmiljöerna är ett prioriterat område och upprustning
av stationer pågår runt om i landet. SJ anser att det stora fastighetsinne-
havet utgör en viktig finansieringskälla för investeringar i rullande materi-
el, stationer och verkstäder. SJ framhåller samtidigt att det krävs ett
omfattande planeringsarbete och samarbete med kommuner för resp, fas-
tighet innan SJ kan tillgodogöra sig något betydande värde från fastigheter-
na.

2.9 Dotterbolagen

Bolagen i SJ-koncernen, dels de av affärsverket direktägda och dels bola-
gen inom Swedcarriergruppen, bedöms stärka SJ-koncernens konkurrens-
möjligheter och därmed bidra till att utveckla järnvägstrafiken. SJ planerar
av denna anledning ett helt eller delvis fortsatt ägande av dessa bolag. SJ
hemställer att denna inriktning för koncernen godkänns.

2.10 Hemställan om utökade befogenheter

SJ hemställer om följande utökade beslutsbefogenheter:

— att det helt skall åligga SJ att fatta beslut om finansiering av verksamhe-
ten oavsett löptid och i vilken valuta det sker

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

— att obeskattade vinstöverföringar mellan affärsverket och dotterbolagen Prop. 1990/91: 100

kan ske på samma sätt som gäller koncernbidrag mellan aktiebolag Bil. 8

— att få besluta om avyttringar av verksamhet inom affärsverket

— att få bestämma om aktieöverföringar och överföring av verksamheter

mellan SJ och Swedcarrier AB och att samma skatteregler gäller vid

sådana överföringar som mellan bolag i en aktiebolagskoncern

— att självt få besluta om chefsförordnanden och chefslöner.

3. Föredragandens överväganden

3.1 Verksamhetens inriktning

I 1988 års trafikpolitiska beslut angavs att SJ skulle koncentrera sin verk-
samhet till järnvägstrafiken. Endast verksamheter som direkt stärkte järn-
vägens konkurrenskraft skulle behållas inom SJ-koncernen. En avyttring av
större delen av aktieinnehavet i Swedcarriergruppen ansågs som en förut-
sättning för att fullfölja den av riksdagen fastlagda koncernstrategin.

SJs styrelse och ledning har därefter ingående analyserat SJs förutsätt-
ningar på transportmarknaden. Slutsatsen har blivit densamma för per-
sontrafiken och för godstrafiken: SJ anser att järnvägens konkurrenskraft
stärks genom att resenärer och näringsliv erbjuds heltäckande transport-
lösningar. Järnvägen skall fortfarande vara kärnaffaren. Ett helt eller del-
vis ägande i kringverksamhetema är enligt SJ en förutsättning för att få
tillräckligt inflytande över alla delar i transportlösningarna.

Riksdagens revisorer anser i en rapport om SJ-koncernens verksamhet
(1989/90:6) att riksdagen snarast bör ta ställning till om de riktlinjer om
koncentration av verksamheten som fastställdes i 1988 års trafikpolitiska
beslut skall ligga fast eller ändras.

I syfte att klargöra konsekvenserna av olika strategier för SJs verksamhet
har en extern utredning genomförts. På uppdrag av kommunikationsde-
partementet har revisionsbyrån Öhrlings Reveko AB analyserat 1988 års
trafikpolitiska beslut i de delar som rör SJs inriktning samt den strategi
som SJ föreslår. Utredarna kommer fram till att SJs lönsamhet och kon-
kurrensförutsättningar skulle försämras om verksamheten koncentrerades
till enbart tågtrafik. En inriktning mot ett heltäckande transportföretag
överensstämmer med koncemstrategin hos såväl SJs konkurrenter på den
svenska transportmarknaden som hos ett flertal europeiska jämvägs-
förvaltningar.

Det är viktigt att det rekonstruktionsarbete som SJ nu är inne i inte störs
av oklarheter om vilken inriktning det fortsatta arbetet skall ha. Jag är för
min del beredd att godta den av SJ utarbetade koncernstrategin och
föreslår att riksdagen godkänner denna.

Med den nämnda inriktningen att vara ett heltäckande transportföretag
måste enligt min mening SJs ensamrätt till bl. a. trafikeringen av stomnätet
ifrågasättas. Jag återkommer till detta i följande avsnitt.

3.2 SJs trafikeringsrätt Prop. 1990/91: 100

Ril S
SJ kan i dag i egen regi, som enda transportföretag i Sverige, producera och ' °
sälja heltäckande transportlösningar där järnvägstransporter ingår. Det
gäller såväl persontrafiken, där tåg och buss kan komplettera varandra,
som godstrafiken där tåg-, färje- och lastbilstransporter kan kombineras
för att uppnå optimala transportlösningar. Dessa möjligheter anser jag i
princip också måste ges till övriga transportföretag.

Innan ett beslut kan fattas om den fortsatta trafikeringsrätten på stom-
nätet för persontrafik och på hela järnvägsnätet för godstrafik behöver en
mängd problem av principiell och praktisk natur belysas och lösas. Som
exempel kan nämnas trafikledningens organisatoriska placering, ansvaret
för systemsamordning av trafikplanering och tidtabellsarbete, det praktiska
tillvägagångssättet vid konkurrens på spåret, frågan om rätten till nyttjande
av stationsbyggnaderna samt effekterna för SJ i en konkurrenssituation. Jag
avser att föreslå regeringen att ge SJ, banverket, transportrådet, svenska
lokaltrafikföreningen (SLTF) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) i
uppdrag att redovisa konsekvenserna av och förutsättningarna för fri kon-
kurrens på järnvägsnätet.

Jag vill i sammanhanget erinra om betänkandet 1990/91:TU9 angående
konkurrensneutral form för järnvägens trafikledning. Med det jag här
anfört om kommande utredningar rörande trafikeringsrätten anser jag att
trafikutskottets begäran tillgodosetts.

I och med utgången av år 1992 är den av riksdagen angivna rekonstruk-
tionsperioden slut. Regler för trafikeringsrätten skulle därefter kunna änd-
ras. Jag vill i det här sammanhanget föreslå att SJs nuvarande befogenhe-
ter och trafikeringsrätt förlängs t.o.m. den ljuli 1993 så att bokslutet för
år 1992 kan ligga till grund för utvärderingen av SJs resultat. Detta innebär
att nya förutsättningar för SJ kan träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1993.

I detta sammanhang vill jag även nämna den s. k. skadlighetsprövningen
för interregional busslinjetrafik. Enligt 8 § yrkestrafiklagen (1988:263) får
tillstånd till linjetrafik ges endast om den avsedda trafiken inte kan antas
bli till skada för bl. a. redan etablerad järnvägstrafik. Ett sätt att öka
konkurrensen för SJ är att slopa denna bestämmelse för SJs trafik. Jag
föreslår att detta sker redan den 1 januari 1992. Frågan behandlas också i
avsnittet Särskilda frågor, Avveckling av transportrådet.

3.3 SJs associationsform

SJs framtida konkurrensförutsättningar påverkas också av SJs associa-
tionsform. Vid eventuell konkurrens om trafikeringsrätten på järnvägsnä-
tet och med utökad konkurrens från busstrafiken måste SJ få samma
villkor som andra aktörer på transportmarknaden.

I ovan nämnda rapporter från riksdagens revisorer och revisionsbyrån
påtalas att SJs konkurrensförutsättningar skulle förbättras samt att styr-
ning och uppföljning skulle förenklas om SJs verksamhet bedrevs i aktie-
bolagsform.

Inom regeringskansliet pågår ett arbete med att se över styrningen av
affärsverken. Detta arbete beskrivs i avsnittet Särskilda frågor, Översyn av

affärsverken. Eftersom SJ skiljer sig från de övriga affärsverken på några Prop. 1990/91: 100
avgörande punkter (bl. a. pensionsskulden, redovisningsmässiga principer Bil. 8
samt regionalpolitiska åtaganden) bör förutsättningarna för SJ att byta
associationsform redan nu kunna prövas. Principiella ställningstaganden
som soliditets-, avkastnings- och utdelningskrav efter rekonstruktionspe-
riodens utgång bör dock samordnas med arbetet i affärsverksöversynen.

3.4 Soliditetskrav för koncernen

Under rekonstruktionsperioden har soliditetskravet för affärsverket fast-
ställts till 40%. Eftersom jag föreslår att SJs inriktning som ett heltäckande
transportföretag skall godkännas bör det även fastställas ett soliditetskrav
för hela SJ-koncernen under återstoden av rekonstruktionsperioden.

Soliditetskravet för såväl affärsverket som koncernen bör fastställas
först efter en noggrann analys av SJs finansiella struktur och riskexpone-
ring. En sådan analys pågår för närvarande inom regeringskansliet och jag
avser att senare under våren 1991 föreslå nya soliditetsmål.

3.5 Resultatkravet t. o. m. år 1992

SJ skall enligt 1988 års trafikpolitiska beslut förbättra sitt resultat för
år 1992 med 1 miljard kronor jämfört med tidigare resultatprognoser. Det-
ta resultatkrav gäller enbart för affärsverket. Det mest intressanta vid
utvärderingen av SJs rekonstruktionsperiod är nämligen hur själva järn-
vägsrörelsen utvecklats. Dessutom vill jag poängtera att resultatkravet
gäller SJs förbättring genom interna åtgärder. Effekter av den s. k. vägtra-
fikmodellen samt av förändrade former för statens köp och bidrag skall
alltså inte påverka bedömningen av SJs interna resultatförbättring.

3.6 Utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter

SJs stora behov av investeringar i kombination med resultatet medför
finansieringsproblem. SJs internt tillförda medel via rörelsen i affärsverket
är inte tillräckliga för att finansiera dessa investeringar. Soliditetskrav på
affärsverket och koncernen förhindrar samtidigt en kraftigt ökad upplå-
ning. SJ föreslår att man löser finansieringsfrågan genom försäljning av
anläggningstillgångar.

SJ gavs genom det trafikpolitiska beslutet år 1988 bemyndiganden att
försälja och genom tomträtt upplåta fast egendom samt tillgodogöra sig
medel från försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag inom en ram på

2.7 miljarder kronor. Detta bemyndigande har SJ utnyttjat fullt ut, bl. a.
genom en stor fastighetsförsäljning under hösten 1990. SJ hemställer att
denna ram undanröjs eller i andra hand höjs till 6 miljarder kronor.

Jag anser att det är viktigt att SJ kan genomföra sitt planerade investe-
ringsprogram. Detta program tyder på en stark framtidstro och innebär en
offensiv satsning på järnvägen som positivt bidrar till järnvägens utveck-
ling. Jag anser mot denna bakgrund att SJ ges ett bemyndigande att under
återstoden av rekonstruktionsperioden sälja aktier och fastigheter inom en

ram på 2,5 miljarder kronor. I samband med att soliditetsmålen senare Prop. 1990/91: 100
fastställs for affärsverket och koncernen kan dock ramen komma att juste- Bil. 8
ras. Som tidigare angivits kommer jag att återkomma i dessa frågor i
samband med tillväxtpropositionen.

3.7 Färjeverksamhet och underhållsverkstäder till bolag

SJs planer på att överföra underhållsverkstäder och färjeverksamhet från
affärsverket till bolag inom SJ-koncernen anser jag vara ett steg i den
nödvändiga omstruktureringen av SJ.

Jag föreslår därför att dessa överföringar av verksamheter till bolag
godkänns att genomföras under år 1991. Beslut om genomförande av
överföringarna får dock inte fattas förrän efter riksdagens godkännande.

3.8 Utökade befogenheter

Att det finns gränser för SJs befogenheter är en konsekvens av SJs associa-
tionsform som affärsverk. SJ har under rekonstruktionsperioden medgi-
vits långtgående befogenheter jämfört med övriga affärsverk. Att utöver
detta ge ytterligare befogenheter anser jag inte vara rimligt. Enligt min
mening bör i stället undersökningen av förutsättningarna för SJ att byta
associationsform prioriteras.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om SJ-koncernens inriktning i avsnitt
3.1.

2. godkänna vad jag anfört om förlängningen av SJs nuvarande
befogenheter och trafikeringsrätt i avsnitt 3.2,

3. godkänna vad jag anfört om ekonomiska mål för statens järn-
vägar i avsnitt 3.4 och 3.5,

4. godkänna vad jag anfört om utökad ram för försäljning av
aktier och fastigheter i avsnitt 3.6 samt

5. godkänna vad jag anfört om överföringar av verksamhet från
affärsverket till bolag inom SJ-koncernen i avsnitt 3.7.

Anslagsfrågor Prop. 1990/91:100

Bil 8

D. Ersättning till statens järnvägar for utveckling av
godstrafik

Från anslaget ges ersättning till utveckling och omstrukturering av SJs
godstrafik.

Statensjärnvägar

SJ har i en skrivelse till regeringen den 22 november 1990 redovisat hur
anslaget använts under budgetåret 1989/90. Som exempel på åtgärder kan
nämnas:

— kampanjprissättning av kombitrafik

— utveckling av kombivagnar

— kombiterminalutveckling

— direkta godståg till kontinenten med låg beläggning i introduktionsfasen

— ombyggnad av systemvagnar

— färjetrafikutveckling

— ombyggnad av terminallok

— rationalisering av produktionsstrukturen.

Föredragandens överväganden

Med anslagen innevarande budgetår inräknade har SJ sedan år 1988 totalt
erhållit drygt 1,1 miljarder kronor för godstrafikens utveckling. Enligt min
bedömning har SJ använt och kommer använda dessa medel enligt de
riktlinjer som angavs i 1988 års trafikpolitiska beslut. Ett flertal av de
vidtagna åtgärderna kan beskrivas som engångsinsatser som dock kan
förväntas ge positiva effekter på godstrafikens långsiktiga utveckling.

Fortsatta årliga bidrag från statsbudgeten till SJ kan inte anses vara
förenligt med SJs nya roll som ett modernt affärsmässigt transportföretag.
Detta i kombination med det ansträngda statsfinansiella läget gör att jag
föreslår att ersättningen till SJ för utveckling av godstrafik avskaffas
fr.o.m. budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anslaget Ersättning till statens järnvägar för utveckling av
godstrajik avskaffas fr. o. m. budgetåret 1991/92.

D 6. Ersättning till statensjärnvägar i samband med Prop. 1990/91:100

utdelning från AB Swedcarrier Bil. 8

1989/90 Utgift 520758000

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Från anslaget ges ersättning till statens järnvägar motsvarande det be-
lopp som SJs förvaltningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa
verksamheter betalar i skatt på grund av att inget koncernförhållande
enligt aktiebolagens mening finns med SJ.

Statensjärnvägar

Som ovan nämnts under kapitel 3.2 Affärsplan för åren 1991 — 1993 begär
SJ att obeskattade vinstöverföringar mellan affärsverket och dotterbolagen
kan ske på samma sätt som gäller koncernbidrag mellan aktiebolag.

Föredragandens överväganden

Den inriktning som jag föreslår skall godkännas för SJ-koncernen förhind-
rar inte att delar av aktieinnehavet i AB Swedcarrier avyttras. Medel vid
sådan avyttring bör även i fortsättningen få användas till att stärka affärs-
verkets finansiella ställning och jag anser därför att anslaget skall vara kvar
under rekonstruktionsperioden. För budgetåret 1989/90 hade SJ dessutom
möjlighet att disponera anslaget även i samband med en extra ordinär
utdelning av obeskattade vinstmedel från AB Swedcarrier. Denna möjlig-
het var av engångskaraktär i syfte att påskynda den finansiella rekonstruk-
tionen av SJ och skall därför inte gälla för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning
från AB Swedcarrier för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag
på 1 000 kr.

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

E. Sjöfart

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har inom transportsektorn till uppgift att svara for väsentli-
ga delar av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i
dessa samt att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och
effektiva former. Därtill svarar sjöfartsverket för säkerheten ombord på
svenska fartyg oberoende av farvatten. Verksamheten inriktas huvudsakli-
gen på handelssjöfartens intressen, men även fritidsbåtstrafikens och fis-
kets intressen skall beaktas.

Statsmakternas styrning av sjöfartsverkets verksamhet sker genom att
ekonomiska mål och servicemål fastställs på grundval av rullande treårs-
planer. Verket tillämpar fr.o.m. år 1988 kalenderårsredovisning. Kostna-
der for verksamheten som inte skall ingå i handelssjöfartens betalningsan-
svar finansieras genom anslag över statsbudgeten.

Verksamhetens inriktning m. m.

Sjöfartsverket anger i sin treårsplan för 1991 — 1993 mål för samtliga
verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten un-
der perioden.

Målet för farleder och utmärkning är att

— skapa förutsättningar för säker vägledning av sjöfarten i Sveriges omgi-
vande farvatten samt säkerställa framkomlighet och underlätta hamn-
anlöp av fartyg vid nedsatt sikt och vintersjöfartsförhållanden.

Inriktningen av verksamheten under treårsperioden går ut på en fortsatt
anpassning av farledshållningen med hänsyn till ändrad trafikstruktur och
den tekniska utvecklingen.

Målet för lotsningen är att

— alla hamnar av betydelse för handelssjöfarten skall kunna påräkna
lotsningsservice,

— inom ramen för lotsningssamarbetet i Östersjön och Nordsjön erbjuda
öppensjölotsning och tillhandahålla genomlotsning av Öresund.

Inriktningen innebär att verket skall ge en fullödig service som inte
påverkas av de rationaliseringar som planeras.

Målet för sjöräddningen är att

— efterforskning och räddning av människor i sjönöd och sjuktransporter
från fartyg skall kunna utföras under alla väderleksförhållanden och
inom de vattenområden som räddningstjänstlagen och internationella
överenskommelser anger,

— ett räddningsfartyg når olycksposition inom tre timmar på svenskt
territorialhav och inom sex timmar på internationellt överenskommen
svensk sjöräddningsregion utanför svenskt territorialhav.

Räddningstjänstlagen har gett sjöfartsverket ett tydligare och mer om-
fattande ansvar för sjöräddningen än tidigare. Lagen innebär att verket har
ansvaret för sjöräddningstjänstens planering, ledning och genomförande

Prop.1990/91:100

Bil. 8

inbegripet övningsverksamhet och samordning med andra räddningstjäns- Prop. 1990/91: 100
ter. Bil. 8

Sjöfartsverket förstärker nu sin roll till att också omfatta ansvaret för
regional samordning av informationsverksamhet, resursproduktion, öv-
ningsplanering, utvärdering m. m. För att svara upp mot de krav som ställs
kommer verket att svara for utbildning av medverkande organisationers
personal.

Målet för isbrytningen är att

— vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla hamnar av betydelse.

Inriktningen av isbrytningsverksamheten har inneburit och kommer
fortsättningsvis att innebära en strävan att uppnå det angivna målet till
lägsta möjliga kostnad. Som en följd av vintrarnas olika svårighetsgrad
varierar kostnaderna för isbrytningen kraftigt mellan olika år med hänsyn
till gångtider och underhållsbehov.

Målet för sjökartläggningen är att

— få Sveriges sjöterritorium och övriga intresseområden tillfredsställande
sjömätta och resultatet redovisat på storskaliga djupkartor.

Mätverksamheten omfattar även den militära sjökartläggningen. Sjö-
mätningarnas resultat från en säsong skall vara utvärderat i djupkartans
form senast den 31 augusti nästföljande år.

Målet för sjökortsproduktionen är att

— producera moderna och tillförlitliga sjökort av olika slag och i olika
skalor över svenska och angränsande farvatten för att möjliggöra en
säker sjöfart — civil och militär — och förse förvaltning, näringsliv,
forskning, miljövård, fritidsverksamhet m. fl. med en för olika uppgif-
ter ändamålsenlig information,

— å jourföra alla befintliga sjökort så att de ständigt ger en aktuell bild av
inträffade förändringar, nya sjömätningar etc.

Målet för sjöfartsinspektionen är bl. a.

— att tillse att kraven på fartygs säkerhet och skydd mot vattenförorening-
ar från fartyg uppfylls med beaktande av internationell standard i
utvecklade länder.

Vidare har verket redovisat detaljerade mål för fartygstekniska frågor,
fartygsoperativa frågor och sjöolycksutredningar.

Ekonomiska mål m. m.

Som övergripande ekonomiskt mål för sjöfartsverket anges, liksom tidiga-
re år krav på full kostnadstäckning, dvs. intäkterna skall täcka samtliga
kostnader inkl, avskrivningar och därutöver lämna en av statsmakterna
fastställd avkastning. Finansieringen av verksamheten sker i dag främst
genom avgifter på handelssjöfarten. Verkets kostnader för bl. a. fritids-
båtsverksamheten finansieras över statsbudgeten. Från den 1 juli 1990 har
finansieringen av sjöfartsinspektionens verksamhet överförts från stats-
budgeten till handelssjöfartens kostnadsansvar.

Sjöfartsverket sätter som mål för sitt ekonomiska resultat för treårspe-

rioden att klara statsmakternas krav på avkastning på verkets fasta statska-
pital enligt fastställd avkastningsränta. Avkastningsräntan utgör för närva-
rande 11,50%.

Sjöfartsverkets resultat de senaste åren har väsentligt överstigit förränt-
ningskravet. Som affärsverk har sjöfartsverket fått möjlighet att fondera
överskottsmedel vilket givit möjlighet till en rimlig konsolidering. Fonde-
rade medel krävs bl. a. som gardering För stränga vintrar, oförutsedda
svängningar i konjunkturen och för att möjliggöra en betydande självfi-
nansiering av investeringarna.

Verket förordar som lämplig konjunkturmarginal ett överskott i förhål-
lande till omsättningen på 1,5 — 2% efter kapitalkostnader och avkast-
ningskrav, utjämnat över en konjunkturcykel.

Resultatprognosen for åren 1991 — 1993 präglas av lägre rationalise-
ringspotential och förväntade kostnadsökningar på grund av bl. a. ökade
resursbehov inom sjöfartsinspektionen och sjömätningsverksamheten. Ut-
fallet av verkets totala verksamhet kommer att följas kontinuerligt inte
minst mot bakgrund av osäkerheten om den framtida konjunkturutveck-
lingen, de ändrade principerna för sjöfartsinspektionens finansiering samt
gällande soliditetskrav.

Beträffande prissättningen har verket sedan början av 1980-talet haft
som mål att höjningar av de allmänna sjöfartsavgifterna skall hållas inom
inflationsramen. Vidare har verket eftersträvat full kostnadstäckning vid
prissättning på de produkter och tjänster som sjöfartsverket tillhandahål-
ler. Verket föreslår att detta skall gälla som mål även under treårsperioden
1991- 1993.

Sjöfartsverket anser dock att prishöjningarna på verkets allmänna fyr-
och farledsvaruavgifter fr.o.m. den 1 januari 1991 utöver inflationskom-
pensation även måste täcka kostnaderna för sjöfartsinspektionens verk-
samhet.

Verket anser sig inte ha ett lämpligt sammanvägt mått för att redovisa
produktivitetsförbättringar. Verket tar dock fram ett antal nyckeltal som
utnyttjas i resultatanalyser. Sammantaget ger dessa ett gott underlag för att
bedöma utvecklingen av sjöfartsverkets intäkter och kostnader och rela-
terar dessa till sjötrafikens utveckling. Verket anser också att en bild av
produktionsförändringar erhålls genom den sänkning av kostnadsnivån i
fast pris som löpande rationaliseringsåtgärder åstadkommer, dvs. 16,6
milj. kr. för kommande treårsperiod med en oförändrad servicenivå.

Soliditeten beräknas som andelen eget kapital (verkskapitalet) i förhål-
lande till balansomslutningen. Sjöfartsverket bedömer att soliditeten för
den närmaste treårsperioden, tack vare de goda ekonomiska resultaten
hittills och på grund av nedskärningar i investeringsplanen, kommer att
ligga runt 85%.

Investeringar

Verkets investeringsplan för treårsperioden omfattar ett belopp på 248.3
milj. kr. enligt följande fördelning.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Milj. kr.	1991	1992	1993
Farleder och
utmärkning	27,0	28,4	29,1
Lotsning	21,7	18,6	16,8
Sjöräddning	9,4	4,4	6,3
Sjökartläggning	19,6	11,6	30,0
Isbrytning	4,4	5,5	5,5
Övrigt	4,7	2,6	2,6
Summa	86,8	71,1	90,3

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Investeringarna avser till övervägande del återanskaffningar.

Sjöfartsverket har vanligtvis en jämn och relativt låg investeringsnivå. I
förhållande till övriga trafikverk är den mycket låg. När en enhet i flottan
av större arbetsfartyg skall ersättas ökar emellertid investeringsvolymen
kraftigt under ett å två år, varefter nivån åter sjunker tillbaka.

Jämfört med den investeringsplan som presenterades förra budgetåret
har ett par projekt inom sjökarteverksamheten, bl. a. laserbathymetrin, för
närvarande strukits från planerna.

Treårsplanens investeringsprogram om totalt 248,3 milj.kr. beräknas
finansieras till övervägande del av avskrivningsmedel, balanserade vinst-
medel samt till viss del genom lån i riksgäldskontoret.

Verket föreslår liksom för innevarande budgetår att marknadsmässig
upplåning kan ske i riksgäldskontoret inom en ram av 70 milj.kr. för
budgetåret 1991/92. Vidare föreslås att verket till den del löpande utbetal-
ningar inte kan bestridas med löpande inbetalningar under budgetåret
1990/91 får disponera en ram för kortfristig upplåning hos riksgäldskonto-
ret på 40 milj.kr. och att verket får sätta in kassamässigt överskott på
räntebärande konto i riksgäldskontoret.

Sjöfartsverket hemställer vidare om godkännande av den i planen före-
slagna allmänna inriktningen och omfattningen av verksamheten under
perioden 1991 — 1993 samt av föreslagna servicemål och ekonomiska mål
för perioden.

Föredragandens överväganden

Verkets huvudsakliga uppgifter är att svara för att sjöfart kan bedrivas i
svenska farvatten under säkra och effektiva former.

En annan viktig uppgift för verket är inspektionsverksamheten. Genom
den ökade miljömedvetenheten, och som en effekt av den ökande konkur-
rensen inom sjöfarten ställs också ökade krav på inspektionsverksamheten
för att värna om sjösäkerheten.

Jag anser att inspektionens resurser, inom ramen för den ekonomiska
planeringen, måste ges nödvändig prioritet.

Mot denna bakgrund godtar jag den av verket föreslagna allmänna
inriktningen och omfattningen av verksamheten under treårsperioden
1991 — 1993 samt föreslagna servicemål.

Beträffande de ekonomiska målsättningarna vill jag anföra följande.

Den av verket föreslagna investeringsplanen för åren 1991 — 1993 kan Prop. 1990/91: 100
fullföljas i sina huvuddrag. Bil. 8

Jag godkänner verkets rationaliseringsplan för treårsperioden där mål-
sättningen är att inom nuvarande servicemål uppnå en kostnadsminskning
på 16,6 milj.kr. Beträffande målet för produktiviteten vill jag dock under-
stryka vikten av att verket fortsätter arbetet med att ta fram och analysera
nyckeltal för de delar av verksamheten där detta är möjligt.

Jag finner ingen anledning att nu revidera de ekonomiska mål som
verket ställt upp för ekonomiskt resultat och prissättning för treårsperio-
den 1991-1993.

Jag vill erinra om att inspektionsverksamheten fr.o.m. budgetåret
1990/91 ingår i handelssjöfartens betalningsansvar. Jag kommer senare
under anslag E 1. att redovisa ett förslag om överföring av ansvaret för
isbrytningens bränslekostnader till affärsverksamheten fr. o. m. budgetåret
1991/92.

I enlighet med verkets förslag föreslår jag att verket under budgetåret
1991/92 får disponera en rörlig kredit hos riksgäldskontoret inom en ram
av 40 milj.kr. till löpande utbetalningar som inte kan bestridas med
löpande inbetalningar. Jag föreslår därutöver en ram för långfristig upplå-
ning på 70 milj. kr. för nästa budgetår varav 50 milj. kr. for finansiering av
det av riksdagen tidigare beslutade sjömanspensionssystemet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om inriktningen av sjöfartsver-
kets verksamhet under perioden 1991 — 1993,

2. godkänna de resultat-, pris-, soliditets- och servicemål for sjö-
fartsverkets verksamhet som jag har förordat for perioden 1991 —
1993,

3. godkänna vad jag har anfört om sjöfartsverkets investeringar
under perioden 1991 — 1993 samt bemyndiga regeringen att besluta
om avvikelser därifrån.

E 1. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

105616000

120200000

74 200000

Från anslaget betalas kostnader inom sjöfartsverkets ansvarsområde
som inte skall ingå i handelssjöfartens betalningsskyldighet.

Sjöfartsverkets anslagsframställning

Verket föreslår att 113,8 milj.kr. före pris- och löneomräkning anvisas
som ersättning till verket för vissa tjänster avseende farleds- och far-
tygsverksamhet förbudgetåret 1991/92.

Anslagsposten tjänster inom farledsverksamheten omfattar kostnader

inom farledsverksamheten som inte skall belasta handelssjöfarten. Av det
totala beloppet på 56,2 milj. kr. faller största delen på kostnader for fritids-
båtstrafik och yrkesfiske. Dessa kostnader avser åtgärder av typen särskild
utmärkning av farleder, sjöräddning m.m. Resterande medelsbehov skall
täcka kostnaderna för bl. a. bemanning av fyrar av regionalpolitiska skäl,
underskott i driften av Falsterbokanalen, viss verksamhet inom total-
försvaret samt deltagande i vissa internationella organisationers arbete.

Under anslagsposten tjänster inom fartygsverksamheten tar verket upp
kostnader för bl. a. sjömansregistret och deltagande i vissa internationella
organisationers arbete. Verket yrkar för anslagsposten tjänster inom far-
tygsverksamheten ett belopp på 4,5 milj. kr.

Anslagsposten vissa bemanningskostnader rymmer kostnader för resor
och traktamenten för anställd militär personal på isbrytarna samt beman-
ningskostnaderna för anställd militär personal på sjömätningsfartyg. Ver-
ket föreslår att 20 milj. kr. anslås för dessa ändamål.

Från anslaget har hittills även bränslekostnader för isbrytning betalats.
Slutligen finansieras även sjösäkerhetsrådet, sjöfartens del av statens have-
rikommissions verksamhet samt vissa kostnader för åtgärder som sjöfarts-
verket får föreskriva med hjälp av lagen om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg.

Föredragandens överväganden

I mitt förslag till anslag har jag beaktat den ändring som skett genom
utvidgningen av statens haverikommissions verksamhet. Den tidigare an-
slagsposten Ersättning till statens haverikommission, m.m. bör därför
fr.o.m. budgetåret 1991/92 endast inbegripa ersättning för åtgärder mot
vattenförorening från fartyg.

I regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen redovisas en minsk-
ning av utgifterna inom kommunikationsdepartementets område. Jag för-
ordar att bränslekostnaderna för isbrytningen fortsättningsvis skall betalas
av näringen och att följaktligen det belopp som för innevarande budgetår
tagits upp för detta ändamål, 43,9 milj, kr., skall utgöra del av denna
besparing. Den särskilda anslagsposten bränslekostnader m. m. kan därför
utgå. Vidare föreslår jag att ytterligare ca 2 milj. kr. sparas inom anslags-
posten tjänster inom farledsverksamheten vad avser bidrag till samtrafik-
kostnaderna för farledsverksamheten.

Kostnaderna för deltagande i vissa internationella organisationers arbe-
te skall senast budgetåret 1991/92 enligt den plan som tidigare redovisats
för riksdagen helt överföras från anslaget till affärsrörelsen. För nästa
budgetår har jag därför inte tagit upp några särskilda medel för detta
ändamål.

I anslagsposten ingåräven medel för sjöfartens beredskapsinvesteringar.
Dessa uppgår till 0,8 milj. kr. I avvaktan på den särskilda försvarspolitiska
proposition som avses föreläggas för riksdagen våren 1991 föreslår jag
oförändrat 0,8 milj. kr. för detta ändamål.

Under anslagsposten tjänster inom fartygsverksamheten har samlats den

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

del av sjöfartsverkets kostnad för fartygsverksamheten som inte skall
belasta handelssjöfarten.

Även i denna anslagspost ingår kostnader för deltagande i vissa interna-
tionella organisationers arbete. Min bedömning är här liksom tidigare att
den successiva överföring av dessa kostnader till affärsverksamheten som
fastlagts skall slutföras. För budgetåret 1991/92 har jag därför inte räknat
med särskilda medel för detta ändamål.

Mitt förslag till anslagsfördelning för budgetåret 1991/92 framgår av
följande tabell. Någon särskild pris- och löneomräkning har inte beaktats i
anslaget.

Anslagsposter	1990/91 Anvisat	1991/92 Enl. verkets förslag	Före- draganden
		tusental kr.
1. Sjösäkerhetsrådet 2. Tjänster inom	3460	3 170	3460
farledsverksamheten 3. Vissa bemannings-	52 220	56 159	50254
kostnader 4. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg	16000	20000	16000
förslagsvis 5. Tjänster inom fartygsverk-	135	135	1
samheten	4485	4485	4485
Summa anslag	76300*	83949*	74200

* Exkl. Bränslekostnader för isbrytning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 74 200000 kr.,

2. godkänna vad jag har anfört om betalningsansvaret för isbryt-
ningens bränslekostnader.

E2. Fritidsbåtsregister

1989/90 Utgift 9100000

1990/91 Anslag 7 900000

1991/92 Förslag 1000

Enligt lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skall registrering av vissa
båtar ske i ett fritidsbåtsregister som administreras av sjöfartsverket och
länsstyrelserna. Kostnaderna för registeruppläggning, drift, underhåll och
administration av registret skall täckas genom avgifter. Ägaren av register-
pliktig båt skall betala en årlig registeravgift.

Influtna registeravgifter har hittills redovisats under en särskild in-
komsttitel på statsbudgeten. Sjöfartsverket avses årligen före den 1 sep-

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

tember till regeringen lämna förslag till registeravgift for nästföljande år.
Som underlag for beräkningen av av«iften skall redovisas influtna avgifter
och samtliga utgifter for registret under föregående budgetår samt de
beräknade utgifterna för såväl löpande som for nästföljande budgetår.

Sjöfartsverkets anslagsframställning

Sjöfartsverket redovisar i sin anslagsframställning att registerbevis hade
skickats ut för 259 782 båtar den 30 juni 1990. Sjöfartsverket och SCB
bedömer att det totala antalet registerpliktiga båtar uppgår till ca 295000.

Registreringsbenägenheten hos ägare till registreringspliktiga båtar har
inledningsvis varit låg. Detta har skapat problem och förseningar i upp-
byggnaden av registret och av system kring detta och därmed för använ-
dandet av registret for de ändamål det skall tjäna.

Registreringsläget har emellertid nu förbättrats jämfört med föregående
år. Förbättringen är enligt verkets uppfattning ett resultat dels av de
informationskampanjer som drivits, dels av den intensifierade övervak-
ningen av efterlevnaden av reglerna om registreringsskyldighet från kust-
bevakningens och polisens sida.

Registeravgiften är 30 kr. för år 1990. Den principiella utgångspunkten
vid fastställande av avgiften var att avgiftsintäkterna de närmaste åren
skulle täcka hela driftskostnaden för registret inkl, en periodiserad del av
uppläggningskostnaden. Vidare förutsattes att det färdiga registret skulle
komma att omfatta 400000 båtar. Som framgått är det verkliga antalet
båtar betydligt lägre.

Registeravgiften, för närvarande 30 kr./båt, föreslår verket skall höjas
till 50 kr./båt.

Medelsbehovet för budgetåret 1991/92 beräknar sjöfartsverket till 10,1
milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag förordar fr. o. m. nästa budgetår att nuvarande anslagsfinansiering
ersätts med ett tusenkronorsanslag.

Det innebär att verket får disponera de avgifter som flyter in. Eftersom
avgiften nu i det närmaste kan beräknas täcka de löpande kostnaderna for
registerhållningen anser jag tills vidare att avgiften kan hållas oförändrad.
Jag vill emellertid erinra om att det finns balanserade kostnader på ca 9,6
milj. kr. som successivt också skall täckas av registeravgiften.

Jag är för närvarande inte beredd att föreslå en höjning av registeravgif-
ten. Den blir därmed för år 1991 oförändrat 30 kr.

Influtna registeravgifter skall förutom sjöfartsverkets kostnader för re-
gistret även täcka trafiksäkerhetsverkets och länsstyrelsernas kostnader.

Med hänsyn till att merparten av fritidsbåtarna redan har registrerats
bedömer jag inte att det finns skäl till kostnadsökningar för registerhåll-
ningen.

Jag avser ge sjöfartsverket i uppdrag att inkomma med förslag till
driftstat för fritidsbåtsregistret för kommande budgetår. I det fall att

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

löpande kostnader inte skulle kunna täckas med influtna medel anser jag Prop. 1990/91: 100
att sjöfartsverket övergångsvis bör få möjlighet att finansiera detta genom Bil. 8
upplåning i riksgäldskontoret. Verket bör vidare i sin anslagsframställning
redovisa erfarenheterna av registret.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Fritidsbåtsregister för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.

44952000

46000000

69000000

E 3. Transportstöd för Gotland

1989/90 Utgift
1990/91 Anslag
1991/92 Förslag

Från anslaget ges statsbidrag till linjesjöfarten till och från Gotland.
Transportstödet omfattar såväl person- som godsbefordran och är inbyggt i
den taxa som tillämpas. Vidare ges i dag från anslaget bidrag till vissa
lastbilsföretag for att täcka de merkostnader för godstransporter till och
från Gotland som inte kompenseras av det s. k. Gotlandstillägget. Anslaget
administreras av transportrådet.

Resultat under år 1989

I budgeten för kalenderåret 1989 beräknades att stödet till färjetrafiken
skulle uppgå till ca38milj.kr. Det verkliga utfallet blev 40milj. kr. Avvi-
kelsen från budget beror bl. a. på att bunkerpriser och hamnavgifter har
ökat mer än beräknat. I reala termer har statsbidraget under perioden
1985— 1989 minskat. Under samma period har både antalet passagerare
och godsvolymen i färjetrafiken ökat.

Transportrådet

Transportrådet har för budgetåret 1991/92 beräknat kostnaderna för trans-
portstödet till 85 milj. kr. varav 6 milj. kr. avser statsbidraget till lastbilsfö-
retagen. Den relativt stora ökningen i förhållande till föregående budgetårs
anslag beror på kraftigt ökade bunkerpriser och räntekostnader samt in-
täktsbortfall till följd av förväntat trafikbortfall. Antal passagerare förvän-
tas minska avsevärt till följd av höjda taxor på grund av införande av
mervärdeskatt på resor. Statistik för perioden januari —oktober 1990 visar
på en nedgång i resandet.

Under år 1990 har en ny färja köpts in, främst för att tillgodose de ökade
transporterna av gods och transporter av farligt gods.

Utredningar om transportstödet

I betänkandet (SOU 1990:73) Transportstöd, som överlämnats till rege-
ringen, föreslås att administrationen av stödet till färjetrafiken till och från

Gotland överfors till länsstyrelsen i Gotlands län. Transportrådet föreslås
dock ha kvar ansvaret för förhandlingar, avtalsfrågor m. m. med rederiet.
Vidare föreslås att stödet till lastbilsföretagen överförs till länsstyrelsen i
Gotlands län under länsanslaget för regionala utvecklingsinsatser.

Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har regeringens uppdrag att
följa och utvärdera stöden till godstransporterna. SPK anser att det s. k.
Gotlandstillägget bör avvecklas och att transportköparna får bidrag i varje
enskilt fall efter prövning. SPK anser vidare att nuvarande bidrag som
utgår till vissa lastbilsföretag är överskattat och förmodligen är större än de
verkliga merkostnaderna.

Föredragandens överväganden

Som en del i regeringens åtstramningspaket föreslår jag att statsbidraget
till vissa lastbilsföretag för merkostnader i godstransporter till och från
Gotland upphör fr. o. m. den 1 juli 1991. Vad gäller behovet av att utveckla
olika transportsystem för Gotland vill jag, efter samråd med industrimi-
nistern, erinra om att länsstyrelsen med medel från anslaget för regionala
utvecklingsinsatser har möjlighet att stödja utvecklingsprojekt även inom
transportområdet.

Riksdagen har i beslut (prop. 1985/86:105, TU26) uttalat att en rimlig
nivå för transportstödet till Gotland är ca40milj. kr. Denna nivå motsva-
rar ca 55 milj. kr. i 1990 års prisnivå. Riksdagens uttalande har dock skett
utan beaktande av bl. a. införande av mervärdeskatt på resor och kraftiga
variationer i drivmedelspriser och ränteläge.

En tredje fäija i koncessionstrafiken har ansetts nödvändig för att till-
fredsställa godstransporterna, däribland transporterna av farligt gods.
Denna färja bör efter viss ombyggnad kunna sättas i trafik under våren

1991.

Införande av mervärdeskatt på resor år 1991 har skapat en viss osäker-
het i bedömningen av antalet resande i Gotlandstrafiken. Det är i sam-
manhanget viktigt att beakta den samlade effekten av skattereformen som
innebär en inkomstförstärkning. Min bedömning är att antalet resande
inte kommer att minska i den utsträckning transportrådet angivit.

Systemet med det s. k. Gotlandstillägget och högstprisregleringen är ett
konkurrensbegränsande och provisoriskt system. Riksrevisionsverket
kommer under våren 1991 att redovisa förutsättningarna för och konse-
kvenserna av att tillägget och högstprisregleringen slopas.

Regeringen har den 8 november 1990 beslutat om att förordna en aukto-
riserad revisor för att granska den del av koncessionsinnehavarens verk-
samhet som påverkar inkomster och utgifter i koncessionstrafiken.

Jag anser att förhandlingsuppgifterna och administrationen av trans-
portstödet till Gotland är av sådan art att de bör vara kvar på en central
nivå. I avsnittet Särskilda frågor, om en avveckling av transport rådet,
kommer jag att behandla frågan om den framtida administrationen m. m.
av transportstödet till Gotland.

Med beaktande av ovannämnda beräknar jag medelsbehovet för ansla-
get till 69milj. kr. för budgetåret 1991/92.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Transportstödjor Gotland för budgetåret 1991 /92 anvisa ett
förslagsanslag på 69000000 kr.,

2. godkänna vad jag anfört om statsbidraget till vissa lastbilsföre-
tag för merkostnader i godstransporterna till och från Gotland.

E 4. Handelsflottans pensionsanstalt

1989/90 Utgift 0

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Handelsflottans pensionsanstalt (HPA) handlägger ärenden om pensio-
nering av sjömän enligt kungörelsen (1972:412) om sjömanspension (änd-
rad senast 1989:264).

Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter skall arbetsgivare som syssel-
sätter sjömän betala sjömanspensionsavgift.

Kostnaderna för pensionsanstaltens administration betalas med dessa
avgifter. Av medlen tas ett så stort belopp i anspråk till pensionsanstalten,
som motsvarar summan av anstaltens avlöningar och omkostnader med
avdrag för 1 000 kr.

HPAs anslagsframställning

HPA beräknar utgifterna för administration av pensionssystemet till
1 836000 kr. före pris- och löneomräkning under budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Efter pris- och löneomräkning beräknarjag kostnaderna för HPAs admini-
stration till 1983000 kr. under budgetåret 1991/92. Över statsbudgeten
anvisas oförändrat 1 000 kr.

Riksdagen har i december 1989 beslutat om slopande av den särskilda
sjömanspensioneringen fr. o. m. den 1 januari 1990.

Beslutet innebär att en sjöman som vid utgången av år 1989 har beviljats
pension eller som då har fyllt 55 år har rätt till pension enligt år 1989
gällande basbelopp. För en sjöman som vid utgången av år 1989 uppnått
en ålder av 46 år och 8 månader men inte 55 år och som i övrigt kvalifice-
rat sig för pension utgår reducerad pension enligt följande:

51 år eller lägre

52 år

53 år

54 år

20%

40%

60%

80%

Den övergångsordning som beslutats innebär att fondkapitalet kan be-
räknas vara slut under budgetåret 1991/92. Den fortsatta finansieringen av
pensionsåtagandena — efter det att fondkapitalet förbrukats — bör som

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

tidigare redovisats ske genom upplåning i riksgäldskontoret och genom Prop. 1990/91: 100
redaravgifter. Upplåningsbehovet kan uppskattas till ca 75 milj.kr. exkl. Bil. 8
räntekostnader. Jag anser att upplåningen i riksgäldskontoret bör ske
genom sjöfartsverkets försorg. Sjöfartsverket får därefter ställa nödvändi-
ga medel till HPAs disposition. Upptagna lån och därmed sammanhängan-
de räntekostnader skall återbetalas genom redaravgifter.

HPA har för budgetåret 1991/92 bedömt upplåningsbehovet till 50
milj.kr. Detta belopp skall följaktligen lånas upp i riksgäldskontoret av
sjöfartsverket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 5. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

1989/90 Utgift 0

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) planlägger, samordnar och
genomför kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk. Rådets verksamhet
inriktas på kulturell service till ombordanställda i den svenska handelsflot-
tan som avses ge en bild av det svenska kulturutbudet genom distribution
av böcker, tidningar, telegrafiska nyhetssammandrag, inspelade TV-pro-
gram, film m. m. Vidare lämnas även service till utländska handelsfartyg i
fem svenska hamnar.

HKF beräknar utgifterna till 17 866 000 kr. före pris- och löneomräkning
under budgetåret 1991/92.

HKFs verksamhet finansieras genom att kostnaderna till viss del avräk-
nas mot handelssjöfartens erlagda fyravgifter. Resterande kostnader för
filmverksamheten m. m. finansieras genom intäkter.

Rådet hemställer att för budgetåren 1991/92— 1993/94 ytterligare medel
beviljas motsvarande en procent av fyravgifterna, eller ca 2,5 milj.kr. för
att

a) bestrida lönekostnaderna för HKFs lönebidragsanställda, totalt ca 2
milj.kr. i 1990/91 års löneläge, samtidigt som vissa länsarbetsnämnder
successivt avlastas motsvarande kostnad under treårsperioden,

b) beträffande återstående medel ingå i en nyinrättad investerings- och
utjämningsfond för främst investeringsändamål, samt att fonden förvaltas
av HKFs styrelse.

Föredragandens överväganden

Handelsflottans kultur- och fritidsråds främsta uppgift är att erbjuda sjö-
män ett så meningsfullt och attraktivt fritids- och kulturliv som möjligt.

HKF har till regeringen utförligt redovisat en fördjupad anslagsframs- Prop. 1990/91:100
tällning för budgetåren 1991/92—1993/94. Bil. 8

Ett viktigt element i den statliga budgetprocessen är att kontinuerligt
ompröva de statliga verksamheterna. Jag anser att det finns skäl att närma-
re undersöka om det kan finnas bättre alternativ till dagens statliga huvud-
mannaskap för handelsflottans kultur- och fritidsråd.

Mot denna bakgrund vill jag avvakta med ett ställningstagande till den
föreslagna treårsbudgeten.

För nästa budgetår räknar jag med att 16 930000 kr. avräknas från
fyravgifterna för HKFs verksamhet.

Över statsbudgeten anvisas ett oförändrat belopp om 1 000 kr.

Eftersom det saknas samband mellan sjöfartsverkets inkomster från
fyravgifter och HKFs verksamhet anser jag att systemet med procentav-
räkning, för närvarande 9%, slopas.

HKF har föreslagit att nuvarande handelsflottans kultur- och fritidsråds
fond får ombildas till en fond för investeringar, utvecklingsarbete och
utjämningsändamål. Behållningen i fonden uppgår för närvarande till
3 200000 kr. Jag anser att detta belopp skall kunna användas av HKF efter
särskilt beslut av regeringen. Det överskott som kan uppstå fr. o. m. bud-
getåret 1991/92 bör fritt få disponeras efter beslut av HKFs styrelse.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om finansiering av Handelsflot-
tans kultur- och fritidsråd,

2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 6. Ersättning till viss kanaltrafik m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

60500000

69 780000

59 780000

Från anslaget kompenseras Trollhätte kanalverk och Vänerns segla-
tionsstyrelse enligt statsmakternas beslut om att slopa de särskilda passa-
geavgifterna för Vänertrafiken (prop. 1978/79:24, TU6, rskr. 61). Riksda-
gen har därefter beslutat (prop. 1985/86:100 bil. 8, TU14, rskr. 228) att
kostnaderna över anslaget skall betalas av staten.

Statens vattenfallsverks anslagsframställning

Trollhätte kanalverk som ingår i Vattenfallskoncernen beräknar driftsun-
derskottet under andra halvåret 1991 till 36,3 milj. kr. samt för år 1992 till

75,5 milj. kr. Enligt verket skulle mot denna bakgrund anslaget för budget-
året 1991/92 behöva uppgå till 71,9 milj.kr. Den kraftiga ökningen beror
enligt kanalverket framför allt på löneökningar och ökade underhållskost-
nader. 94

Vänerns seglationsstyrelse begär en ersättning för budgetåret 1991/92 på Prop. 1990/91:100
7 780000 kr. I detta belopp ingår kostnader för utmärkning av fritidsbåts- Bil. 8
leder i Vänern. Ökningen av anslaget motiveras av kostnadsökningar
speciellt på personalsidan, vilka inte kunnat kompenseras trots rationalise-
ringsåtgärder och justeringar av de taxor som styrelsen kan påverka.

Transportstödsutredningen

Transportstödsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:73) Trans-
portstöd berört anslaget till viss kanaltrafik m.m. och därvid övervägt
frågan om en regionalisering av ansvaret för stödet till Vänersjöfarten.
Utredningen uttalar i sammanhanget att Vänerregionens transportsystem
av vägar, järnvägar och sjöfart bör ses i ett samlat perspektiv.

Utredningen föreslår bl. a. mot den bakgrunden i sitt betänkande att
transportrådet skall överta ansvaret för anslaget Ersättning till viss kanal-
trafik m. m. En uppgift för transportrådet i dess nya roll skulle enligt
utredningen bli att gemensamt med berörda parter närmare överväga om
nuvarande avgifts- och anslagssystem är optimalt och om så anses lämpligt
ge förslag på alternativa system.

Föredragandens överväganden

Det nuvarande systemet med kompensation via statsbudgeten för utebliv-
na passageavgifter för Vänersjöfarten tillkom som framgått år 1986. An-
slagsbelastningen har under de gångna åren ökat väsentligt, och har nu
enligt min mening nått en nivå då ytterligare överväganden måste göras
om det statliga stödet till Vänersjöfarten.

I regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen aviseras som jag tidi-
gare har berört ett åtstramningspaket inom kommunikationsdepartemen-
tets område. För nästa budgetår föreslår jag mot denna bakgrund ett anslag
på 59,8 milj.kr. Ersättningen till kanalverket uppgår därvid till 52,8
milj.kr. och till Vänerns seglationsstyrelse till 7,0 milj.kr. Jag har därvid
inte beräknat någon särskild ersättning för utgifter i samband med utmärk-
ning m. m. av fritidsbåtsleder.

Kanalverket bör emellertid enligt min mening nu även ges möjlighet att
ta ut särskilda avgifter av trafiken på kanalen. En stor del av trafiken är
numera fullt avgiftsbefriad genom att den utförs som inrikes trafik. Ka-
nalverket bör avväga denna avgift mot olika servicenivåer och rationalise-
ringsåtgärder i syfte att åstadkomma bästa möjliga service i förhållande till
Vänersjöfartens behov och betalningsvilja.

Transportstödsutredningen har som framgått föreslagit att stödet till
Vänersjöfarten fortsättningsvis skulle administreras centralt för att åstad-
komma en nödvändig systemsyn på Vänerregionens transportbehov och
på inlandssjöfartens framtid. Detta förslag tillstyrks av samtliga berörda
remissorgan, bl. a. transportrådet, sjöfartsverket, statens vattenfallsverk,
Vänerns seglationsstyrelse och hamnförbund samt länsstyrelserna i Skara-
borgs och Värmlands län. Även utredningens förslag om en översyn av
nuvarande avgifts- och anslagssystem tillstyrks av samma remissinstanser.

Jag delar i allt väsentligt utredningens syn i dessa frågor. Jag kommer Prop. 1990/91: 100
emellertid senare denna dag att redogöra för mitt förslag beträffande en Bil. 8
avveckling av transportrådet. Chefen för industridepartementet avser att
senare under riksmötet redovisa ett förslag om att ombilda statens vatten-
fallsverk, till vilket kanalverket hör, till aktiebolag. Mot denna bakgrund
finns anledning till ytterligare överväganden rörande bl. a. de administrati-
va frågorna. Jag vill för egen del särskilt ta fasta på den systemsyn på
Vänerregionens transportbehov som transportstödsutredningen presente-
rat. Jag avser därför senare att föreslå att en särskild utredningsman får i
uppdrag att utvärdera det hittillsvarande stödet till Vänersjöfarten och
tillsammans med berörda parter utforma ett förslag till hur en sådan
systemsyn kan uppnås.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört i fråga om införande av en passageav-

gift för Vänersjöfart,

2. till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 59 780000 kr.

E 7. Stöd till svenska rederier

1989/90 Utgift 0

1990/91 Anslag 20000000

1991 /92 Förslag 5 000 000

Våren 1982 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska frågor
(prop. 1981/82:217, TU 37, rskr. 437). Beslutet innebar bl. a. ett tidsbeg-
ränsat stöd till svenska rederier. Stödet grundas i normalfallet på den
sjömansskatt som inbetalats åren 1982— 1985. Stödet administreras av
nämnden för rederistöd.

Nämndens för rederistöd anslagsframställning

Nämnden för rederistöd redovisar i sin anslagsframställning att man
t.o.m. halvårsskiftet 1989 utbetalat sammanlagt 643 milj.kr. i stöd. Av
beloppet avser 424 milj.kr. konsolideringsstöd. Budgetåret 1989/90 har
nämnden inte beviljat något stöd. För budgetåret 1991/92 beräknar nämn-
den att stödet kommer att uppgå till ca 5 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag förordar för nästa budgetår ett anslag på 5 milj. kr. för stöd till svenska
rederier.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 5 000 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

E 8. Bidrag till svenska rederier

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

451000000

550000000

Våren 1988 fattade riksdagen beslut om vissa sjöfartspolitiska åtgärder
(prop. 1987/88:129, TU27, rskr. 337). Beslutet innebar att ett särskilt
statsbidrag lämnas till svenska rederier för att sänka redarnas bemannings-
kostnader. Bidraget infördes fr.o.m. den 1 januari 1989 med 38000 kr.
per helårsanställd sjöman sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart.
Statsbidraget administreras av nämnden för rederistöd. Från anslaget
utbetalas även bidrag motsvarande den sjömansskatt som erläggs för sjö-
män anställda på svenska handelsfartyg i fjärrfart.

Nämndens för rederistöd anslagsframställning

Nämnden för rederistöd beräknar kostnaderna for bidraget avseende sjö-
mansskatt för budgetåret 1991/92 till ca 250 milj.kr. och bidraget till
kostnaderna för socialavgifter till ca 300 milj.kr. Nämnden beräknar
administrationskostnaderna till 1,2 milj. kr. förbudgetåret 1991/92.

Nämnden för rederistöd har vidare överlämnat en skrivelse i vilken
nämnden begär att den del av bidraget som är relaterat till de sociala
kostnaderna räknas upp från 38000 kr. till 49000 kr. per helårsanställd
sjöman.

Föredragandens överväganden

Jag förordar i likhet med nämnden ett anslag på 550 milj.kr. för nästa
budgetår. Jag har vidare inte någon erinran mot nämndens beräkning av
administrationskostnaderna.

Bidraget har till syfte att bl. a. motsvara den skattefrihet som i många fall
gäller för sjöfart under utländsk flagg.

Nämnden har som framgått begärt en uppräkning av en del av stödet.
Eftersom stödet också är bundet till sjömansbeskattningen vill jag i sam-
manhanget erinra om regeringens förslag om fortsatt reformering av
inkomst- och företagsbeskattningen (prop. 1990/91:54). I denna föreslås att
sjömansskattelagen upphävs och att sjömännen fr.o.m. 1993 års taxering
beskattas enligt landskattesystemet. För att inte övergången skall medföra
en påtaglig skärpning av sjömännens beskattning är regeringens avsikt att ett
system med särskilda sjöarbetsinkomstavdrag för inkomster ombord på
svenska handelsfartyg skall införas i samband med övergången till landskat-

7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

tesystemet. Med hänvisning till detta är jag inte beredd att tillstyrka förslå- Prop. 1990/91: 100
get om en uppräkning av bidraget. Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 550000000 kr.

F. Luftfart

Luftfartsverket

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Det övergripande målet for luftfartsverket är att främja en på sunda
ekonomiska villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för att en
tillfredsställande flygtransportförsörjning uppnås och vidmakthålls till
lägsta möjliga kostnader.

Verket har fem huvuduppgifter:

— att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även
ansvara för driften av stationsområden för civil luftfart vid militära
flygplatser,

— att i fred svara för civil och militär flygtrafikledning,

— att ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten,

— att utöva vissa luftfartspolitiska myndighetsfunktioner, samt

— att ombesörja beredskapsplanläggning i fråga om den egna verksamhe-
ten och den civila flygtransportsektorn i övrigt.

Styrningen av luftfartsverket sker genom fastställande av ekonomiska
mål och servicemål på grundval av rullande treårsplaner.

Luftfartsverket tillämpar fr.o.m. den 1 januari 1991 kalenderårsre-
dovisning, varför den aktuella treårsplanen avser perioden 1991 — 1993.

Verksamhetens inriktning m. m.

Luftfartsverket anger i sin treårsplan för 1991 — 1993 mål för samtliga
verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamheten un-
der perioden.

Luftfartsverkets verksamhetsinriktning ligger fast. Verkets agerande tar
sikte på att stärka flygtransportsektorns konkurrensförmåga. Förutom en
stor följsamhet av tjänsteutbudet till förändrade behov eller möjligheter
skall flygbolagen kunna erbjudas förutsättningar för hög regularitet, korta
markuppehåll och smidig trafikavveckling utan att detta sker på bekostnad
av flygsäkerheten eller miljön.

Luftfartsverkets tjänsteproduktion delas in i dels systemtjänster, dels
kommersiella tjänster. Till gruppen systemtjänster hör tjänster som är en
nödvändig och obligatorisk förutsättning för att en flygtransport skall
kunna ske. Övriga tjänster som luftfartsverket tillhandahåller benämns
kommersiella tjänster.

Servicemålen för systemtjänster är följande:

För start- och landningstjänst att:

— medge start, landning och markstopp med de flesta i kommersiell
flygverksamhet använda flygplanstyper under resp, flygplats öppethåll-
ningstid. Trafikbortfallet av antalet rörelser med flygplan över 15 ton
under vinterperioden skall uppgå till högst 1 %. Det antal starter och
landningar skall medges med olika flygplanstyper och trafikslag (in- och
utrikes linjefart och chartertrafik) som följer av de tidtabeller som
godkänts.

För passagerartjänst att:

— tillhandahålla passagerarutrymmen, passagerarservice och övrig service
som kan förväntas av kunder under resp, flygplats öppethållningstid
eller i övrigt efter överenskommelse.

För flygtrafiktjänst en route att:

— befrämja en säker och välordnad flygtrafik inom svenska flyginforma-
tionsregioner. Tjänstegrensvisa insatser och tekniska funktioner skall
tillhandahållas åt såväl civil som militär luftfart så att all luftfart kan
bedrivas säkert och rationellt.

För flygsäkerhetstjänst att:

— säkerhetsarbetet skall bedrivas med ökad kraft och intensitet, och flyg-
säkerhetsstandarden skall lägst vara i nivå med den som finns i övriga
välutvecklade luftfartsnationer.

För trafikpolitiska tjänster att:

— verket genom eget planerings- och utredningsarbete samt uppföljning
av utvecklingen inom flygtransportsektorn skall bygga upp kunskap
som underlag till förslag och beslut som leder till sektorns sunda utveck-
ling,

— verket i sin prisreglerande verksamhet skall se till konsumenternas
intresse av rimliga priser på en marknad av monopol- eller oligopolka-
raktär. Samtidigt skall flygföretagens behov av att hålla en intäktsnivå
som är tillräcklig för långsiktig lönsamhet tillgodoses.

Syftet med att producera kommersiella tjänster är att öka effektiviteten
och konkurrensförmågan i flygtransportsystemet, bl. a. genom att hålla
tillbaka priserna på de trafikinriktade tjänsterna. Till de kommersiella
tjänsterna hör ramptjänst, expeditionstjänst, hangar- och parkeringstjänst,
bilparkering, lokaluthyrning, tankningstjänst, konferensservice, reklam-
platsförsäljning, lokalvård, flygplansstädning och arrende.

Produktionen av kommersiella tjänster skall vara ett komplement till
produktionen av systemtjänster. Den får således inte bedrivas så att den
primära uppgiften att producera tjänster direkt inriktade mot flygtrafiken
hindras eller blir eftersatt.

Luftfartsverket skall vara öppet för att lansera nya kommersiella tjäns-
ter. Härvid skall den konkurrensfördel som ligger i att verket på flygplat-
serna har tillgång till personal, byggnader, mark och utrustning tas tillvara.

Luftfartsverket föreslår som mål för kommersiella tjänster att priset i
princip skall sättas så att överskottet blir så stort som möjligt, dock med
möjlighet till vissa avsteg från denna princip.

Ekonomiska mål m. m.

Luftfartsverket anger i treårsplanen beträffande ekonomiska mål att verket
under budgetåret 1990/91 till staten skall inleverera avkastning på verkets
fasta statskapital enligt fastställd avkastningsränta (11,5%), samt inrikta
sin verksamhet på att uppnå ett resultat som därutöver medger en återbe-
talning till staten på 260 milj. kr. Beloppet utgör en del av före budgetåret
1987/88 ackumulerad underförräntning, som den I juli 1990 utgjorde 429
milj.kr. Staten skall senast budgetåret 1991/92 helt ha kompenserats för
ackumulerad underförräntning.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

100

Som en följd av övergången till kalenderårsredovisning har budgetåret Prop. 1990/91: 100
1989/90 förlängts till 18 månader. Bil. 8

Enligt verkets delårsrapport uppgick det ekonomiska resultatet for 12-
månadersperioden 1 juli 1989 —30 juni 1990 till 486 milj.kr., vilket över-
steg det statliga forräntningskravet med 317 milj.kr. För det förlängda
budgetåret 1989/90 beräknas resultatet före dispositioner uppgå till 709
milj.kr. Redovisade och bedömda överskott medger förutom återbetal-
ning till staten en fondering av överskottsmedel för kommande investe-
ringar.

Till grund för treårsplanen som verket redovisar ligger en bedömd årlig
passagerartillväxt fram till år 2000 med i genomsnitt 5,4 % för inrikes
trafik, 6,7 % för utrikes trafik och 2 % för chartertrafik på svenska flygplat-
ser.

För att kunna upprätthålla nuvarande servicenivå med den ökning i
trafiken som förutses bedöms personal och övriga driftresurser behöva
ökas med i genomsnitt ca 3 % per år. Som mål för produktiviteten under
treårsperioden föreslås en ökning med i genomsnitt 2 % per år, vilket
innebär en sänkning jämfört med gällande mål. Som motiv för detta anger
verket en lägre förväntad trafiktillväxt tillsammans med ökade personalbe-
hov till följd av genomförda investeringar. För innevarande budgetår
beräknas således endast en enprocentig produktivitetsförbättring.

Vid ingången av tolvmånadersperioden juli 1989—juni 1990 uppgick
soliditeten till 52 %. Till följd bl. a. av fördyringar i samband med den nya
inrikesterminalen på Arlanda anger verket att soliditeten vid utgången av
det förlängda budgetåret 1989/90 beräknas ha sjunkit till 40%. Luftfarts-
verket redovisar att man med anledning av detta har vidtagit kraftfulla
åtgärder under hösten 1990. Bl. a. har i princip införts investeringsstopp
och investeringsramen för år 1991 har skurits ned med ca 25 %.

För treårsperioden 1990/91 — 1992/93 gäller enligt regeringens beslut att
soliditeten inte får understiga 45 %. Luftfartsverket anser att detta mål bör
sänkas till 40% för treårsperioden 1991 — 1993, varjämte verket föreslås få
viss möjlighet till extern finansiering utanför riksgäldskontoret.

Nuvarande målsättning för prissättningen innebär att höjningen av luft-
fartstaxorna skall begränsas till att ligga något under den allmänna prisök-
ningen. Detta styrs av det s.k. SILA-protokollet, vilket för närvarande
begränsar möjligheten att via prissättningssystemet täcka kostnader för
verkets totala investeringsbehov. Diskussioner pågår mellan företrädare
för kommunikationsdepartementet och SILA om protokollets utformning
i denna del. Inom luftfartsverket pågår i anslutning till detta en översyn av
verkets prispolicy och prissättningssystem. I avvaktan på dessa översyner
föreslår luftfartsverket att nuvarande målsättning skall gälla.

Treårsplanens investeringsprogram, som omfattar totalt 4,7 miljarder
kronor beräknas finansieras genom verkets resultatöverskott från tidigare
år, genom avskrivningsmedel och genom lån i riksgäldskontoret. Mot
bakgrund av de stora investeringsbehoven och svårigheterna att klara
soliditetsmålet föreslår verket vidare att det ges ökade möjligheter att
frigöra kapital ur fast egendom, vilket skulle begränsa upplåningsbehovet
och utgöra ett alternativ till dagens finansieringsmöjligheter.

101

Verket föreslår mot denna bakgrund att inom en ram på 1,5 miljarder Prop. 1990/91:100
kronor få rätt till ”fastighetsrenting” och ”sale-lease-back” där försäljning Bil. 8
av fast egendom ingår som ett led i affären.

För tolvmånadersperioden juli 1989 — juni 1990 uppgick riksgäldsfinan-
sieringen till 1020 milj.kr. och för perioden juli-december 1990 bedöms
behovet till 550 milj.kr. Behovet av riksgäldsmedel för treårsperioden
1991 — 1993 beräknas till ca 250 milj.kr. under förutsättning att verkets
föreslagna nya finansieringsformer kan godtas. Luftfartsverket föreslår i
sin treårsplan att de beloppsmässiga begränsningarna för verkets upplå-
ning i riksgäldskontoret fortsättningsvis skall slopas. Verket föreslår också
att det skall få befogenhet att besluta om samtliga investeringar oavsett
belopp och hur de skall finansieras inom ramen for en av statsmakterna
godkänd inriktning av investeringsverksamheten och med beaktande av
uppställda servicemål samt miljöpolitiska och ekonomiska mål.

Luftfartsverket föreslår vidare att verket bemyndigas att inom en ram av
10000000 kr. teckna aktier i ett bolag med uppgift att exploatera mark for
kommersiell användning på Göteborg — Landvetter flygplats samt att där
uppföra anläggningar och förvalta fastigheter och anläggningar.

Remissyttranden

Linjeflyg AB (LIN) och Scandinavian Airlines System (SAS) har yttrat sig
över luftfartsverkets treårsplan. Båda företagen instämmer i allt väsentligt
i luftfartsverkets bedömningar om behovet av investeringar. Man under-
stryker angelägenheten av att färdigställandet av en tredje start- och land-
ningsbana på Arlanda påskyndas.

LIN och SAS anser att produktivitetsutvecklingen inom luftfartsverket
är oacceptabelt låg och att nya och bättre produktivitetsmått snarast måste
utvecklas. LIN och SAS framfor också krav på att luftfartsverkets solidi-
tetsmål bör sänkas infor den kommande perioden med stora investeringar.

Föredragandens överväganden

Flygtrafikens ökning fortsatte även under år 1989. Utrikestrafiken stod
under året för den största tillväxten, 13,5% mätt i antal passagerare.
Inrikestrafikens ökningstakt dämpades något till 5 % medan chartertrafi-
ken, som karaktäriseras av stora fluktuationer mellan åren, noterade en
minskning med 2 %. Den kontinuerliga utvecklingen av flyget ställer stora
krav på luftfartsverkets verksamhet och innebär att arbetet med kapaci-
tetsförbättringar inom flygplats- och flygtrafikledningssystemet måste fort-
sätta.

Konkurrenskommittén har i sitt betänkande (SOU 1990:58) Konkur-
rens i inrikesflyget framfört förslag till vissa avreglerande åtgärder inom
det svenska inrikesflygnätet. Vidare har flygplatsutredningen i sitt betän-
kande (SOU 1990:55) Flygplats 2000 framfört förslag angående de svens-
ka flygplatsernas huvudmannaskap i framtiden m. m. Remissförfarandet
av dessa betänkanden har nyligen avslutats. Jag avser att återkomma till
riksdagen i dessa frågor under våren 1991.

102

Jag godtar den av verket föreslagna allmänna inriktningen av verksam-
heten under treårsperioden 1991 — 1993 samt föreslagna servicemål. Verk-
samhetsinriktningen syftar till att stärka flygets konkurrenskraft. Verk-
samheten utformas i nära samarbete med flygbolag, kommuner och andra
berörda intressenter såväl i fråga om inriktningen som omfattningen av
service och investeringsåtgärder.

Målet för luftfartsverkets kommersiella tjänster innebär dels att verk-
samheten skall täcka alla kostnader, dels ge en av verksledningen fastställd
avkastning. Mot bakgrund bl. a. av den ökande konkurrensen inom sek-
torn är det enligt min mening viktigt att i denna avkastning även inräknas
den risk som kan hänföras till verksamheten. Den kommersiella verksam-
heten bör också särredovisas i verkets treårsplan och i bokslut.

I treårsplanen för perioden 1990/91 — 1992/93 föreslog luftfartsverket en
väsentligt höjd investeringsnivå till 3,6 miljarder kronor. Genom framför
allt den positiva trafikutvecklingen med därvid följande intäktsökningar
bedömde verket att detta investeringsprogram skulle kunna genomföras
utan ändring av vare sig soliditetsmålet, något av de övriga ekonomiska
målen eller av servicenivån. Riksdagen godkände mot denna bakgrund
investeringsnivån.

I årets treårsplan redovisar verket en ny investeringsnivå på 4,7 miljarder,
en ökning med 1,1 miljarder jämfört med föregående plan. Vidare anmäler
verket att man inte kan klara det fastställda soliditetsmålet för innevarande
treårsplan. Man föreslår också ett sänkt krav på produktivitetsökning. Som
huvudorsak till den nya situationen nämns att den nya inrikesterminalen på
Arlanda på grund av en kraftig fördyring tagit en stor del av det tillgängliga
soliditetsutrymmet i anspråk och att en lägre trafikökning än beräknat på-
verkat produktiviteten negativt.

Genom flera riksdagsbeslut, bl. a. åren 1985, 1987 och 1989 har luft-
fartsverket successivt givits ökade befogenheter och betydande finansiell
rörelsefrihet och därmed ökade möjligheter att möta kundernas önskemål.
Samtidigt innebär denna delegering av ansvar och befogenheter till verket
att statsmakternas styrning av verksamheten genom fastlagda mål ökar i
betydelse. Jag ser mot denna bakgrund med allvar på den sjunkande soli-
diteten i luftfartsverket. Eftersom de ekonomiska målen sammantaget
avses vara dimensionerande för verksamheten kan det allmänt sett inte vare
sig vara lämpligt att ändra målen när dessa inte kan uppnås på grund av den
aktuella ekonomiska utvecklingen, eller att ge verket vidgade befogenheter
för att uppnå dessa mål. Detta gäller särskilt som det arbete som pågår i
regeringskansliet och som berör affärsverken inom kommunikationsdepar-
tementets område ännu inte slutförts for luftfartsverkets del.

Med hänsyn till den betydelse som således målstyrningen av affärsverken
måste tillmätas, ställs stora krav på verkens system för ekonomisk styrning
och resultatuppföljning. Jag anser mot den redovisade bakgunden att luft-
fartsverket med stöd av utomstående expertis bör genomföra en skyndsam
översyn av verkets ekonomiska styrsystem och resultatuppfölj ning samt åter-
komma med förslag på förbättringsåtgärder.

Beträffande de av luftfartsverket föreslagna ekonomiska målen for peri-
oden 1991 — 1993 vill jag anföra följande.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

103

I ett ansträngt ekonomiskt läge bör enligt min mening produktivitets- Prop. 1990/91: 100

höjande åtgärder prioriteras. Jag anser detta vara av särskild betydelse i Bil. 8

den period av dämpad efterfrågan som nu kan förväntas. Jag kan således
inte godta det av verket föreslagna, sänkta målet för produktivitetsförbätt-
ring under perioden 1991 — 1993.

Det hittills använda måttet för totalproduktivitet är inte heltäckande. Jag
anser att det är viktigt att ett mer komplett produktivitetsmått utvecklas för
luftfartsverkets verksamhet. Jag har erfarit att ett sådant utvecklingsarbete
pågår inom verket och jag vill understryka vikten av att detta arbete påskyn-
das. 1 avvaktan på detta bör ett oförändrat mål på 3 % produktivitetsför-
bättring gälla för perioden 1991 — 1993. Jag har också under hand erfarit att
luftfartsverket i sin interna styrning fastlagt ett besparings- och resultatför-
bättringskrav för år 1991 på 4% jämfört med föregående budgetår.

Beträffande avkastning, resultat och priser har jag ingen invändning mot
de av verket föreslagna målen för verksamheterna. Beträffande målet om
prissättning bör detta gälla tills vidare i avvaktan på slutförande av de
pågående diskussionerna om en eliminering av SILA-protokollets begräns-
ningar.

Beträffande soliditetsmålet kan som framgått konstateras att verket redan
försatt sig i en situation där soliditetsmålet 45% inte kan uppnås inneva-
rande budgetår. För år 1991 finns inom ramen för gällande mål och befo-
genheter endast ett investeringsutrymme på 200 milj. kr. Denna nivå anser
jag i likhet med verket vara orimligt låg och närmast orealistisk i förhållande
till de nödvändiga investeringar som krävs inte minst av flygsäkerhetsskäl.
Samtidigt är jag som framgått inte beredd att nu förorda ett generellt sänkt
soliditetsmål eller externa finansieringslösningar i syfte att uppnå soliditets-
målet. Jag efterlyser därför en kompletterande redovisning av ett inves-
teringsalternativ som förutsätter oförändrade ekonomiska mål.

Jag avser mot denna bakgrund att ge luftfartsverket i uppdrag att snarast
återkomma till regeringen med en redovisning av åtgärder för att kunna
uppfylla även det soliditetsmål som riksdagen fastställt. Redovisningen bör
innefatta en nivå, inriktning och prioritering av investeringarna samt ratio-
naliseringsåtgärder i syfte att kraftsamla verksamheten inom verket mot de
mest prioriterade områdena och projekten. Det gäller bl. a. den planerade
tredje rullbanan på Arlanda, som för närvarande prövas av regeringen enligt
naturresurslagen. I avvaktan på de förslag till åtgärder som verket senare
kommer att redovisa vill jag ange en planeringsram för investeringar för
endast åren 1991 — 1992 på totalt 1,2 miljarder kronor. Jag avser att åter-
komma till riksdagen i dessa frågor.

Beträffande verkets förslag till ökade befogenheter i fråga om beslut om
investeringar och slopande av ram för riksgäldsupplåning anser jag mot
den angivna bakgrunden inte det som lämpligt att biträda dessa förslag.
Jag beräknar att de förordade ekonomiska ramarna innebär ett upplå-
ningsbehov i riksgäldskontoret på ca 250 milj.kr. under treårsperioden. I
likhet med innevarande budgetår anser jag att verket från samma konto i
riksgäldskontoret bör få disponera 40 milj. kr. för kortfristig upplåning av-
likviditetsförsörjningsskäl. Det bör ankomma på regeringen att ge

104

luftfartsverket nödvändiga bemyndiganden for upplåningen i riksgälds-
kontoret.

Beträffande förslaget om rättighet till nya finansieringsformer anser jag
som framgått inte att ”sale-lease-back” etc. kan accepteras som ett medel
för att uppfylla uppsatta soliditetsmål. En sådan lösning ställer sig i regel
dyrare än riksgäldsupplåning. Däremot är möjligheterna att genom olika
lösningar frigöra resurser och öka förräntningen av verkets fasta egendom
intressant som ett sätt att bättre använda tillgängliga resurser. Detta kan
också användas i en långsiktig strategi för att renodla verksamheten mot
luftfartsverkets kärnområden. Jag anser att sådana lösningar bör diskute-
ras och behandlas från fall till fall.

Verket föreslår liksom i föregående treårsplan att det bemyndigas att
inom en ram av 10000000 kr. teckna aktier i ett bolag med uppgift att
exploatera mark för kommersiell användning på Göteborg —Landvetter
flygplats samt att där uppföra anläggningar och förvalta fastigheter och
anläggningar. Jag är emellertid mot bakgrund av tidigare nämnda översyn
inte nu beredd att tillmötesgå verket i denna fråga.

Beträffande verkets redan inledda engagemang i den kommersiella an-
läggningen Arlanda Centrum/Sky City har verket redovisat att det bolag —
LFV Airport Center AB — som enligt riksdagens beslut har till uppgift att
uppföra och förvalta anläggningen, nu har bildats. Bl. a. med anledning av
igångsättningstillståndets utformning står luftfartsverket under byggna-
tionen som byggherre med bolaget som ombud, dock utan att luftfartsver-
kets upplåning påverkas. Regeringen och riksdagen har vid flera tillfällen,
senast våren 1990 ställt sig bakom verkets engagemang i detta projekt. Jag
har ingen erinran mot den av verket valda uppläggningen.

Jag vill slutligen beröra frågan om tull- och passkontrollsystemet vid
SAS svävarterminal i Malmö. Sedan år 1984 får luftfartsverket en årlig
ersättning för bortfallna intäkter från Sturupterminalen till följd av att
SAS driver sin terminal i egen regi. För budgetåret 1990/91 uppgår ersätt-
ningen till 675 000 kr. Med hänsyn till dagens förändrade konkurrensbild
bör enligt min mening denna ersättning slopas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om inriktningen av luftfartsver-
kets verksamhet under perioden 1991 — 1993,

2. godkänna de resultat-, pris-, och servicemål för luftfartsverkets
verksamhet som jag förordat för perioden 1991 — 1993,

3. godkänna vad jag har anfört om luftfartsverkets investeringar
under perioden 1991 — 1993 samt bemyndiga regeringen att besluta
om avvikelser därifrån,

4. godkänna vad jag har anfört om ersättning till luftfartsverket
för tull- och passkontrollsystemet vid Sturup.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

105

Anslagsfrågor

F 1. Beredskap för civil luftfart

Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för
flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under be-
redskapstillstånd och krig.

Chefen för försvarsdepartementet har tidigare denna dag anmält att
anslagen inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila
del kommer att behandlas i en särskild försvarspolitisk proposition som
avses föreläggas riksdagen under våren 1991. 1 avvaktan på detta föreslår
jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1991 /92 anvisa ett
reservationsanslag på 48 500 000 kr.

F 2. Bidrag till kommunala flygplatser m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

16715000

14000000

14 560000

Från anslaget kan bidrag utgå för drift och investeringar till huvudmän
för kommunala flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linje-
trafik.

Luftfartsverket

Luftfartsverket har för nästa budgetår föreslagit ett anslag på 18 milj. kr.

Transportstödsutredningen

Transportstödsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:73) Trans-
portstöd föreslagit att, som en del i en större reform av transportstöden till
Norrland, driftsdelen av anslaget till kommunala flygplatser bör admini-
streras av länsstyrelserna och i samband därmed överföras till en ny
delpost kallat regionalt transportutvecklingsbidrag inom ramen för ansla-
get Regionala utvecklingsinsatser under industridepartementets huvudti-
tel.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har sedan budgetåret 1987/88 anvisat ett bidragsanslag till drift
och investeringar vid kommunala flygplatser i skogslänen. För budgetåret
1990/91 har anvisats totalt 14 milj.kr., varav 4 milj.kr. till investeringar
och resten till drift.

Beträffande förslaget om en regional administration av anslaget till de

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

106

kommunala flygplatserna bereds denna fråga for närvarande inom rege- Prop. 1990/91: 100
ringskansliet. Jag avser att återkomma till riksdagen i denna del i budget- Bil. 8
propositionen for år 1992/93.1 dessa frågor har jag samrått med chefen for
industridepartementet.

För budgetåret 1991/92 beräknarjag ett anslag på 14560000 kr. Av
detta anslag bör 4 milj. kr. användas for investeringar och resten for drift.

Under det senaste året har flera projekt aktualiserats rörande tvärgående
flygtrafik på Nordkalotten. För egen del har jag stor förståelse for önske-
målen att förbättra transportförsörjningen genom satsningar i flygets infra-
struktur. Som en huvudprincip anser jag att stödinsatserna inte bör utfor-
mas som bidrag till själva flygtrafiken. Enligt min mening bör en större
tyngd i bidragsgivningen läggas på flyget i Norrlands inland. Genom en
sådan förändring bedömer jag att den regionalpolitiska effekten av anslags-
medlen ytterligare kan ökas. Jag vill emellertid inte utesluta att viss inter-
nordisk tvärgående flygtrafik på Nordkalotten kan komma ifråga för stöd.
Om det skulle bli nordisk enighet om att inrätta och stödja sådan flygtrafik
anser jag dock att detta bör tas upp i särskild ordning med riksdagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunala flygplatser m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 14 560000 kr.

F 3. Civil trafikflygarutbildning

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

50310000

50400000

25 400000

Reservation

13 211000

Från anslaget utbetalas ersättning till chefen för flygvapnet (CFV) för
civil pilotutbildning vid trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed (TFHS). Vi-
dare kan från anslaget utbetalas bidrag för sådan civil pilotutbildning som
bedrivs i privata skolor enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för
utbildning av trafikflygare m. m.

Chefens för flygvapnet anslagsframställning

Under budgetåret 1989/90 slutfördes grundinvesteringarna vid TFHS.
Samtidigt har en avmattning i flygbolagens behov av piloter inträtt. Tidi-
gare har utbildningskapaciteten planerats för 60 elever, vartill kommer
högst 40 norska elever enligt särskilt avtal. Utbildningen av de norska
eleverna bekostas av den norska staten. I den nu uppkomna situationen
har TFHS i samråd med flygbolagen beslutat minska intagningen på sko-
lan till 50 svenska elever 1991 /92, vartill kommer 14 norska elever. Chefen
för flygvapnet föreslår i årets anslagsframställning mot denna bakgrund ett

107

minskat anslag på 50,0 milj.kr. I denna summa innefattas då 800000 kr. Prop. 1990/91: 100
till flyglärarutbildning men inga ytterligare medel till pilotutbildning vid Bil. 8
andra skolor än TFHS.

Föredragandens överväganden

Den civila pilotutbildningen bedrivs i samarbete mellan staten (chefen för
flygvapnet), SAS, Linjeflyg och Swedair i enlighet med ett avtal mellan
parterna. Flygbolagen svarar i det sammanhanget för den bolagsanpassade
utbildningen.

Under år 1990 har flygbolagen anmält väsentligt mindre behov av pilo-
ter än vad som tidigare planerats. TFHS har under hösten ytterligare
minskat kursstorleken för utbildningen under år 1991/92.

1 regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen aviseras ett åtstram-
ningspaket inom kommunikationsdepartementets område. Enligt min me-
ning bör 25 milj.kr. av besparingen ske genom en neddragning av detta
anslag. Jag beräknar följaktligen att 25,4 milj.kr. bör anvisas för utbild-
ningen vid TFHS under budgetåret 1991/92. Något utrymme finns då inte
för att bibehålla bidraget till lärarhögskolan i Stockholm för utbildning av
flyglärare.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Civil trafikflygarutbildning för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 25 400000 kr.

F. Ersättning för särskilda rabatter vid flygtrafik på Gotland

1989/90 Utgift 14 500000

1990/91 Anslag 14 500000

Från anslaget utbetalas ersättning till flygbolag för särskilda rabatter vid
flygtrafik till och från Gotland. För närvarande bedrivs reguljär flygtrafik
till och från Gotland av Linjeflyg och flygbolaget Avia.

Verket anser att syftet med stödet skall kunna uppnås med ett oföränd-
rat anslag.

Föredragandens överväganden

I regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen aviseras ett åtstram-
ningspaket inom kommunikationsdepartementets område. Enligt min me-
ning bör 14,5 milj.kr. av besparingen ske genom att detta anslag slopas.
Med det system med lågprisavgångar som inrikesflyget utvecklat har den
särskilda rabatten successivt minskat i betydelse.

Vad gäller behovet av att utveckla olika transportsystem för Gotland vill
jag, efter samråd med industriministern, erinra om att länsstyrelsen, med
medel från anslaget för regionala utvecklingsinsatser, har möjlighet att
stödja utvecklingsprojekt även inom transportområdet.

108

Hemställan Prop. 1990/91:100

Bil 8

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att ta del av vad jag har anfört rörande regionalpolitiskt stöd till
flygtrafik på Gotland.

109

G. Kollektivtrafik m. m.

G.l Transportrådet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

22014397

23094000

13613000

Transportrådet (TPR) har enligt sin instruktion (SFS: 1179) uppgifter
inom i huvudsak följande områden:

— trafikplanering

— energihushållning inom transportområdet

— handikappanpassning av kollektiva färdmedel

— civil transportverksamhet under kriser och krig

— riksfärdtjänsten

— statlig upphandling av viss persontrafik på järnväg

— regionalpolitiskt transportstöd

— yrkestrafik och internationell vägtrafik

— ransonering av drivmedel

TPRs generaldirektör är chef för rådet och leder myndigheten. I rådets
styrelse ingår generaldirektören samt högst sju ledamöter och två personal-
företrädare. Vid transportrådet finns två rådgivande delegationer, en för
beredskapsfrågor och en för handikappfrågor samt en nämnd för yrkestra-
fikfrågor.

Transportrådets anslagsframställning

Grunden för transportrådets verksamhet är de trafikpolitiska målsättning-
ar och principer som riksdagen fastställt i det trafikpolitiska beslutet år
1988. Den övergripande målsättningen för trafikpolitiken är att erbjuda
medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande,
säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekono-
miska kostnader. Trafikpolitikens inriktning skall präglas av valfrihet för
konsumenterna, mindre detaljreglering, viss decentralisering samt av att
konkurrens mellan olika trafikutövare och transportmedel tas till vara.
Vidare innebär inriktningen att samhället även i framtiden skall ha huvud-
ansvaret för transportinfrastrukturen. Transportrådet arbetar med att
inom ramen för ett samhällsekonomiskt synsätt ta fram utredningar och
beslutsunderlag, fördela resurser till enskilda och företag för att kompense-
ra för handikapp eller långa avstånd, skapa förutsättningar för internatio-
nella vägtransporter samt verka för hög funktionssäkerhet inom den civila
delen av totalförsvaret.

För att transportrådet skall kunna svara mot statsmakternas ökade krav
på beslutsunderlag, beträffande i synnerhet investeringplanering och trans-
portprognoser, krävs enligt rådet ökade resurser. Den samordnade investe-
ringplaneringen anses ha en viktig roll för att möjliggöra att de resurser
som avsätts till infrastrukturinvesteringar används på ett effektivt sätt. En
ökad tonvikt har också från statsmakternas sida lagts vid prövning av bl. a.
olika finansieringsformer. För att nya finansieringskällor skall kunna ut-

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

110

vecklas och användas i framtiden kan också förutses att länsstyrelserna
måste ha kunskap om trafikunderlag och effekter av olika investeringar
och finansieringsformer. TPR tillhandahåller därför länsstyrelserna under-
lag i form av analyser av olika investeringsinriktningar.

TPR anser därför att tre nya tjänster bör inrättas för frågor om trafik-
ekonomi och trafikprognoser.

Föredragandens överväganden

I avsnittet Särskilda frågor avser jag senare att redovisa mina övervägan-
den med anledning av den översyn av transportrådets verksamhet som
gjorts. Därvid behandlas också anslaget G 1. Transportrådet och vilka
organ som efter avvecklingen av TPR vid årsskiftet 1991/92 skall dispone-
ra detta anslag.

Jag har vid medelsberäkningen av anslaget G 1. beaktat denna organisa-
tionsförändring. Vid beräkningen av förvaltningskostnaderna har således
hänsyn tagits till att TPRs nuvarande uppgifter skall utföras av andra
organ. En besparing på 5 milj.kr. i statsbudgeten uppnås genom en omor-
ganisation och slopande av vissa uppgifter inom verksamheten. Därutöver
minskar belastningen på statsbudgeten med ytterligare drygt en miljon
genom att tre tjänster som nu finns hos rådet föreslås bli avgiftsfinansiera-
de hos den mottagande myndigheten. Kostnadsminskningar på anslaget
uppnås också genom att transportrådets lokalkostnader för budgetåret
1991/92 är beräknade endast på halvårsbasis.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Transportrådet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags-
anslag på 13 613 000 kr.

G 2. Transportstöd för Norrland m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

304 555423

320 300000

300300000

Från anslaget ges stöd för att utveckla och stärka näringslivets konkur-
renskraft i de norra delarna av landet genom kompensation för merkostna-
der till godstransporter och persontransporter samt till datakommunika-
tion.

Godstransportstödet är ett fraktbidrag i efterskott till företag. Bidrag
lämnas för järnvägs- och landsvägstransporter i yrkesmässig trafik. Det
gäller transporter av dels varor som förädlats inom stödområdet till hel-
eller halvfabrikat, dels råvaror och halvfabrikat som anskaffas av företag i
stödområdet inom vissa bestämda näringsgrenar samt vissa jordbruks- och
livsmedelsprodukter som härrör från stödområdet. Stödet lämnas med
10—50% av nettofraktkostnaden beroende på transportsträckans längd
och var avsändningsorten är belägen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

111

Persontransportstödet omfattar tjänsteresor med flyg och järnväg för Prop. 1990/91: 100
personal anställda vid industriföretag med arbetsställe inom stödområdet. Bil. 8
Företagens produktion skall vara sådan att den är berättigad till godstrans-
portstöd eller är inriktad på uppdragsverksamhet av datateknisk och tek-
nisk natur samt vissa former av ekonomisk natur.

Datastödet möjliggör kraftigt reducerade kostnader för datakommuni-
kation med malmfälten.

TPRs anslagsframställning

Behovet av bidragsmedel för godstransportstödet är beroende dels av de
stödberättigade transporternas omfattning, dels av de taxor som transport-
företag och SJ tillämpar. Volymförändringar i transportstödet följer i stort
konjunkturutvecklingen för svensk industri. Ökningstakten i stödet har
därför varierat mellan åren. För år 1989 utbetalades 294 milj. kr. vilket är
en ökning med drygt 13% jämfört med föregående år. Denna ökning
förklaras till största delen av att transportföretagen ökat sina priser. Trans-
portrådet har beräknat en kommande volym- och fraktprisökning på 2
resp. 6% och yrkar mot bakgrund av detta ett anslag på 342,9 milj. kr.

För persontransportstödet är det bidragsreglerna som styr medelsåtgång-
en. TPR räknar med en volym- och prishöjning på 4 resp. 5% för budget-
året 1991/92 och yrkar på 12,4 milj. kr.

För datastödet bedrivs en förlängd försöksverksamhet inom en kost-
nadsram på 1 milj, kr per år.

Transportstödsutredningen

En översyn av transportstödet har gjorts under året. Utredningen har till
regeringen överlämnat sitt betänkande (SOU 1990:73) Transportstöd.

I betänkandet har två förslag för ett reformerat transportstöd redovisats.

Det första alternativet innebär att godstransportstödet, persontrans-
portstödet, datastödet samt driftsdelen av anslaget till kommunala flyg-
platser upphör från den 1 januari 1992. Medlen, som budgetåret 1990/91
uppgick till 330 milj.kr., överförs till en ny delpost kallat regionalt trans-
portutvecklingsbidrag inom ramen för anslaget Regionala utvecklingsin-
satser under industridepartementets huvudtitel och administreras av sta-
tens industriverk. Medlen fördelas sedan mellan länsstyrelserna i Värm-
lands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbot-
tens och Norrbottens län. Länsstyrelserna får inom ramen för sina resp,
anslag frihet att utforma stödet till näringslivets transporter av gods och
personer på ett för regionen lämpligt sätt. Som grundregel för insatserna
gäller att dessa bör avse drifts- eller utvecklingskostnader.

Det andra alternativet innebär att nuvarande godstransportstöd behålls,
varvid TPR svarar för central administration av transportstödet, men
koncentreras mot de inre delarna av stödområdet och till längre trans-
portsträckor. Anslagen till persontransportstöd, datastöd och driftsdelen
av anslaget till kommunala flygplatser upphör. Frigjorda resurser används
till regionala utvecklingsbidrag administrerade av länsstyrelserna i Väster-

112

norrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelserna Prop. 1990/91: 100
får fordela dessa medel enligt de regler som beskrivits för det första Bil. 8
alternativet. Statens industriverk föreslås även i detta alternativ få ansva-
ret för uppföljning och utveckling av det regionala utvecklingsbidraget
medan transportrådet skulle svara för det kvarstående transportstödet till

Norrland.

Remissinstanserna

Vid remissbehandlingen har länsstyrelserna i Värmlands län och i Norr-
bottens län tillsammans med glesbygdsdelegationen förordat en fullständig
regionalisering enligt det första alternativet. Det andra alternativet har
förordats av SJ, sjöfartsverket, statens industriverk, länsstyrelserna i Kop-
parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt av Bjur-
holms kommun. TPR och länsstyrelsen i Västerbottens län är tveksamma
till en regionalisering och påpekar en del problem. Norrlandshandelskam-
rarnas trafikpolitiska råd har ställt sig avvisande till en förändring.

En fullständig remissammanställning finns att tillgå på kommunika-
tionsdepartementet.

Föredragandens överväganden

Transportstödsutredningen konstaterar att godstransportstödet i dess nu-
varande form fyller en viktig funktion för företag speciellt i Norrlands
inland, och att den centrala administrationen av detta stöd fungerar effek-
tivt.

Samtidigt finns det en rad skäl för att förändra systemet. Driftsstöd
kritiseras ofta för att de kan bidra till att konservera en förlegad närings-
livsstruktur. Vidare är det svårt att mäta effekterna av stödet. Konstruk-
tionen av stödet har också inneburit en automatik i de årliga kostnadsök-
ningarna. Detta kan dels förklaras av ökade transportvolymer och dels av
ökade fraktpriser. Tveksamhet råder dessutom om transportstödet kan
accepteras vid ett svenskt närmande till den Europeiska Gemenskapen.

Enligt min mening innebär det alternativ som utredningen förordar,
vilket innebär en delvis regionalisering av godstransportstödet, en väl
avvägd förändring mot ett förbättrat stödsystem.

Förändringarna innebär att:

— Nuvarande godstransportstöd bibehålls med central administration av
TPR, men koncentreras mot de inre delarna av stödområdet och mot de
längsta transporterna. Frigjorda resurser används till regionala trans-
portutvecklingsbidrag administrerade av länsstyrelserna.

— Godstransportstödet för transporter under 400 km slopas i hela landet.

— Godstransportstödet i Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län
slopas utom för Torsbys, Malungs, Moras, Orsas, Älvdalens och Ljus-
dals kommuner, där stödet i stället höjs från 10% till 30% på transpor-
ter över 400 km.

— Godstransportstödet i Västernorrlands län slopas i Sundsvalls, Timrås 113

8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

och Härnösands kommuner, men höjs i Ånge kommun från 20% till
30% för transporter över 400 km.

— Godstransportstödet i Västerbottens och Norrbottens kustland (hittills-
varande zon 4) sänks från 35% till 20%.

— De frigjorda resurserna (ca 70 milj, kr.) överfors till anslaget Regionala
utvecklingsinsatser under industridepartementets huvudtitel budget-
året 1992/93.

— Medlen fördelas mellan länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Medlen skall användas för att upp-
nå en hög grad av transportkvalité för företagen i berörda områden. För
små företag kan det t. ex. röra sig om förbättrad transportplanering och
samverkansprojekt och för medelstora företag mera kvalificerade mate-
rialadministrativa projekt. Det bör ankomma på regeringen att utforma
regler för dessa bidrag. Transportutvecklingsbidragen bör sålunda an-
vändas för utvecklingsinsatser medan bidrag till löpande transportutgif-
ter lämnas via godstransportstödet.

I övrigt bör det ankomma på regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, att fortsättningsvis utforma de övriga regler som
skall gälla för godstransportstödet.

Förändringarna bör genomföras den 1 januari 1992. På grund av syste-
mets konstruktion kommer dock inte anslagen att beröras förrän från och
med budgetåret 1992/93.

Förslaget innebär att stödet koncentreras till de mindre företagen i
Norrlands inland för vilka det har störst betydelse. Företag belägna i
inlandet i de norra delarna av landet har otvetydigt höga transportkostna-
der till följd av lokaliseringen och de stora avstånden till sina marknader.

Samtidigt frigörs medel (ca 70 milj, kr.) för andra stöd- och utvecklings-
insatser inom transportområdet i de regionalpolitiskt mest angelägna de-
larna av landet. De decentraliserade transportutvecklingsbidragen gör det
möjligt för resp, län att utveckla och pröva nya idéer inom transportområ-
det. Jag bedömer, i enlighet med utredningens förslag, att en del av de
frigjorda medlen, transportutvecklingsbidragen, kan komma att användas
för att kompensera vissa företag till följd av de ändrade generella reglerna.
Detta är sålunda ett avsteg från de generella reglerna som innebär att bidrag
till löpande transportutgifter bör täcka via godstransportstödet. Det bör med
hänsyn taget till internationella harmoniseringssträvanden, ske under en
övergångsperiod och det bör ankomma på regeringen att utforma riktlinjer
för användningen av de frigjorda medlen.

I denna fråga har jag samrått med chefen för industridepartementet och
med chefen för civildepartementet.

I regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen aviserades ett åtstram-
ningspaket inom kommunikationsdepartementets område. Enligt min me-
ning bör ca 20 milj. kr. av dessa inbesparingsmedel fördelas på transport-
stödet genom att data- och persontransportstöden samt godstransportstö-
det för transporter kortare än 40 mil i nuvarande stödzon 1 slopas.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

114

land m.m. och vilket organ som efter avvecklingen av TPR årsskiftet Prop. 1990/91:100

1991/92 skall disponera detta anslag. Bil. 8

Jag beräknar att medelsbehovet för godstransportstöd till Norrland för

budgetåret 1991/92 uppgår till 300300000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Transportstöd for Norrland m.m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 300300000 kr.,

2. godkänna vad jag anfört om en systemförändring i transport-
stödet från och med den 1 januari 1992,

3. godkänna vad jag anfört om en besparing på godstransportstö-
det för transporter kortare än 40 mil i zon 1 och indragning av data-
och persontransportstödet.

88214953

96 500000

G 3. Riksfårdtjänst

1989/90 Utgift
1990/91 Anslag
1991/92 Förslag

Från anslaget ges stöd till riksfårdtjänst. Syftet med riksfärdtjänsten är
att ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor inom landet till
normala kostnader. Berättigade till riksfårdtjänst är personer som på
grund av sitt handikapp och brist på tillgängliga trafikmedel måste resa på
ett dyrare sätt än normalt. Riksfärdtjänsten kan ske med flyg, tåg, båt,
taxibil eller med specialfordon som motsvarar kostnaden för att åka andra
klass med tåg inkl, anslutningsresor. I vissa fall kan även ledsagare med-
följa. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna.

TPRs anslagsframställning

TPRs bedömning av anslagsbehovet för nästkommande budgetår grundar
sig på ett förväntat utfall beträffande anslaget för innevarande år med

121,9 milj.kr. att jämföras med utfallet för budgetåret 1989/90 som var
88,2 milj.kr. Den stora ökningen beror bl.a. på avregleringen av taxi och
ökade priser på inrikesflyget.

För budgetåret 1991/92 förväntas bidraget per resa öka med 16% jäm-
fört med nuvarande budgetår. Antalet resor beräknas öka med 5% och
antalet resenärer med 2%. Att genomsnittskostnaden blir så hög jämfört
med resandefrekvensen beror bl. a. på införandet av moms på persontrans-
porter och prishöjningarna vid årsskiftet 1990/91.

Kostnaderna för riksfärdtjänsten har ökat varje år. Utvecklingen av
bidragsbehovet är dock svårbedömt på sikt på grund av mängden faktorer
som kan påverka kostnadsutvecklingen för riksfärdtjänsten. TPR har dock
antagit beträffande kostnadsutvecklingen på lång sikt att ökningen av
antalet resenärer är konstant, ökningstakten av antalet resor är låg åren
1990— 1992 och att bidraget per resa ökar med 5% per år.

115

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91: 100

I sin anslagsframställning aviserar TPR en fortsatt ökning av kostnaderna.

Bara mellan föregående budgetår och budgetåret 1991/92 beräknas kostna-
derna öka med ca 70% och till mitten av 1990-talet förväntas medelsbe-
hovet mer än fördubblas jämfört med den nuvarande nivån. För att
begränsa kostnadsökningarna föreslår jag därför att anslaget görs om till
ett reservationsanslag.

I avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag
mina överväganden med anledning av den översyn av TPRs verksamhet
som gjorts. Därvid behandlas också anslaget G 3. Riksfårdtjänst och hur
ansvaret föreslås bli efter avvecklingen av TPR vid årsskiftet 1991/92.

I avvaktan på att förhandlingar genomförs med kommunförbunden om
överförandet av huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten beräknar jag
medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 96 500000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksfårdtjänst för budgetåret 1991/92 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 96 500 000 kr.

G 4. Kostnader för visst värderingsförfarande

1989/90 Utgift 1000

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Från anslaget betalas kostnaderna för buss- och taxivärderingsnämn-
dens verksamhet. Nämnden prövar frågor om inlösen av trafikrörelser
enligt 5§ lagen (1985:449) om rätt av driva viss linjetrafik. Nämnden
består av tre ledamöter med ersättare som samtliga utses av regeringen.
Nämndens kostnader förskotteras av staten och belastar slutligen den
inlösenskyldige genom utdebitering efter varje värdering. TPR svarar för
nämndens kanslifunktion.

TPRs anslagsframställning

TPR förordar att anslagsbeloppet under nästa år förblir oförändrat 1 000
kr.

Föredragandens överväganden

1 avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina
överväganden med anledning av den översyn av TPRs verksamhet som
gjorts. Därvid behandlas också anslaget G 4. Kostnader för visst värde-
ringsförfarande och vilket organ som efter avvecklingen av transportrådet
årsskiftet 1991/92 skall disponera detta anslag.

Jag ansluter mig till TPRs bedömning och föreslår att anslaget under
nästa budgetår förs upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.

116

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för visst värderingsförfarande för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G 5. Köp av interregional persontrafik på järnväg

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

583 800000

618000000

558000000

Från anslaget finansieras statens köp av interregional persontrafik på
järnväg som är regionalpolitiskt angelägen men som inte kan upprätthållas
på företagsekonomiska villkor. Anslaget kan även disponeras för ersätt-
ning till statensjärnvägar (SJ) för vissa samkostnader på länsjärnvägar.

Transportrådet

Transportrådet har på uppdrag av regeringen redovisat ett förslag till
tågupphandling för budgetåret 1991/92. Förslaget förutsätter ett anslag på
668 milj. kr. förbudgetåret 1991/92, vilket innebären indexuppräkning av
1990/91 års anslag. Förslaget omfattar i princip samma trafik som upp-
handlats för budgetåret 1990/91.

Transportrådet begär 1 milj.kr. som ersättning för administrationskost-
nader i upphandlingsarbetet.

Ny handläggningsordning

Transportrådet har på regeringens uppdrag utrett hur statens upphandling
av tågtrafik kan förnyas. I uppdraget angavs i enlighet med riksdagsbeslu-
tet (prop. 1989/90:100, bil. 8, TU 17) att man skulle utreda möjligheterna
till långsiktiga avtal, ökad regionalisering samt om alternativa trafikmedel
kan användas för att begränsa medelsbehovet för upphandlingen.

I en rapport till regeringen den 12 september 1990 föreslår transportrå-
det att trafikavtal skall kunna slutas på upp till tio år. Vidare förordas en
fortsatt regionalisering av upphandlingsförfarandet där valet av modell
bör avgöras med hänsyn till den aktuella trafikens förutsättningar. För att
få en mer affärsmässig trafikupphandling som kan främja den regionalpoli-
tiska nyttan föreslås att det i princip inte läggs några restriktioner vid val
av trafikmedel. 1 första hand bör en närmare prövning av kompletterande
busstrafiklösningar göras enligt transportrådet.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår, som en del i regeringens åtstramningspaket, en nivåsänkning
av anslaget för statens köp av interregional persontrafik på järnväg med 60
milj.kr. i förhållande till 1990/91 års anslag. Detta innebär att viss trafik
inte längre blir föremål för statlig upphandling. Transportrådet har därför

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

117

den 11 december 1990 på regeringens uppdrag redovisat en reviderad Prop. 1990/91:100
tågupphandling inom kostnadsramen 558 milj.kr. Efter överväganden Bil. 8

med hänsyn till den berörda trafikens regionalpolitiska och interregionala
betydelse, bedömda utvecklingsmöjligheter samt vilka alternativa rese-
möjligheter som finns har transportrådet upphandlat följande trafik för
budgetåret 1991/92:

Sträcka	Antal tågpar per dag
Nattåg till och från övre Norrland	3 + 1 sommartid
Malmbanan	2 + 1 sommartid
Östersund — Storlien	4
Mora —Borlänge	4
Gävle — Borlänge — Örebro	4 Gävle —Falun 3 Falun-Örebro
Eskilstuna — Södertälje	4*
Västerås — Katrineholm	4
Örebro —Mjölby	4
Karlstad — Charlottenberg	3
Uddevalla — Herrljunga — Borås	6
Kalmar/Karlskrona — Alvesta	8
Alvesta — Göteborg	4
Nässjö —Falköping —Skövde	8

* Antal tågpar på sträckan Eskilstuna —Södertälje sammanhänger med resultatet från
överläggningar mellan SJ och berörda trafikhuvudmän.

Jag godtar transportrådets bedömning och beräknar anslaget för statens
köp av interregional persontrafik på järnväg till 558 milj. kr. för budgetåret
1991/92. I medelsberäkningen ingår transportrådets förhandlingskostna-
der och ersättning till SJ for samkostnader på länsjärnvägar. Denna sam-
kostnadsersättning har trappats ner ytterligare från föregående år.

Den trafik som offererats av SJ men som inte ryms inom medelsramen
är följande:

Sträcka	Milj. kr.	Antal tågpar
Inlandsbanan	60	1-3
Gävle — A vesta/Kry Ibo — Örebro	25	3
Kristianstad — Hässleholm	8	5
Fjärranslutningar i Värmland	10
Sundsvall — Östersund	3,5

Vidare har besparingar på nattågen till och från övre Norrland med 28
milj. kr. skett genom bl. a. indragning av vissa helgtåg under vintersäsong-
en och genom en omläggning av SJs taxesystem. På sträckorna Örebro —
Mjölby, Västerås—Katrineholm och Eskilstuna —Södertälje sker en sam-
manlagd besparing med 10 milj.kr. På sträckan Nässjö —Falköping
— Skövde sker en besparing med 5 milj.kr. genom en neddragning av SJs
ersättning för trafiken på sträckan.

Frågan om inlandsbanan behandlas utförligare under littera D. Järn-
vägstrafik.

118

Handläggningsordningen

Upphandlingen av interregional tågtrafik bör enligt min mening på sikt ges
en inriktning mot långsiktiga trafikavtal och ökat regionalt inflytande. Jag
vill i det här sammanhanget emellertid referera till min redogörelse för SJs
verksamhet där jag anger att frågan om trafikeringsrätten på stomnätet bör
prövas. Jag avser att föreslå regeringen att ge SJ, banverket, transportrå-
det, Svenska Lokaltrafikföreningen samt statens pris- och konkurrensverk
i uppdrag att utreda vilka konsekvenser en förändring av trafikeringsrätten
på stomnätet kan få bl. a. för den statliga upphandlingen av tågtrafik. Jag
anser att man därvid bör beakta möjligheten att upphandla trafik av andra
trafikutövare än SJ och även med inriktning mot långsiktiga trafikavtal.

Av ovannämnda skäl anser jag att den statliga upphandlingen av interre-
gional persontrafik på järnväg även för budgetåret 1992/93 i huvudsak bör
grundas på nuvarande förutsättningar. Som utgångspunkt inför förhand-
lingarna om tågtrafiken för budgetåret 1992/93 bör den nu föreslagna
anslagsnivån gälla efter omräkning med hänsyn till pris- och rationalise-
ringseffekter.

I avsnittet Särskilda frågor, om transportrådets avveckling, redovisar jag
mina överväganden om vilket organ som bör överta förhandlingsuppgif-
terna och administrationen av anslaget för köp av interregional persontra-
fik på järnväg.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 558000000kr.,

2. godkänna vad jag anfört om tågupphandlingens handlägg-
ningsordning och principerna om en kostnadsnivå på 558000000
kr. förbudgetåret 1992/93.

88812000

103 500000

138 000000

G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
persontrafik på järnväg

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag
1991/92 Förslag

Under anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års
trafikpolitiska beslut skall lämnas till trafikhuvudmännen för viss trafik på
länsjärnvägar.

TPRs anslagsframställning

TPR har fått ett regeringsuppdrag att administrera bidraget till trafik-
huvudmännen. För budgetåret 1991/92 räknar TPR med att ersättningsbe-
loppet för den aktuella trafiken på länsjärnvägarna kommer att uppgå till
138000000 kr. Detta belopp är indexuppräknat med utgångspunkt i de

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

119

ersättningsbelopp som trafikhuvudmännen avtalsenligt har rätt till. Vid Prop. 1990/91: 100
anslagsberäkningen har vidare beaktats det krav som banverket har ställt i Bil. 8
enlighet med vad som anfördes i det trafikpolitiska beslutet år 1988. Enligt
det beslutet har trafikhuvudmännen rätt att få sin ersättning uppräknad
om banverket ställer krav på utökade tåginsatser för att banhållningen
skall vara samhällsekonomiskt motiverad. Staten är därmed förpliktigad
att utbetala drygt 1 milj, kr mer i bidrag.

Föredragandens överväganden

I avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag mina
överväganden med anledning av den översyn av TPRs verksamhet som
gjorts. Därvid behandlas också anslaget G 6. Ersättning till trafikhuvud-
männen för köp av viss persontrafik på järnväg och vilket organ som efter
avvecklingen av TPR årsskiftet 1991/92 skall disponera detta anslag.

I 1988 års trafikpolitiska beslut (1987/88:50, TU 19, rskr. 230) lades
reglerna för ersättningen till trafikhuvudmännen beträffande länsjärn-
vägarna fast. Jag beräknar, i likhet med TPR, detta belopp till 138000000
kr.

Med hänsyn till att anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen
G5. och G6. kan komma att behöva justeras bör regeringen bemyndigas att
göra erforderliga omfördelningar mellan anslagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontra-
fik på järnväg för budgetåret 1991 /92 anvisa ett reservationsanslag
på 138000000 kr.,

2. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92 vid behov
omfördela medel mellan anslagen G 5. Köp av interregional per-
sontrafik på järnväg och G 6. Ersättning till trafikhuvudmännen för
köp av viss persontrafik på järnväg.

120

H. Transportforskning

H 1. Statens väg- och trafikinstitut

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

1989/90 Utgift 0

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

H 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

46 107831

44881 000

52289000

Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har enligt sin instruktion till huvud-
uppgift att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet som avser vägar
och järnvägar, vägtrafik och järnvägstrafik, samt säkerhet i sådan trafik.
Institutet skall också bedriva informations- och dokumentationsverksam-
het inom sitt verksamhetsområde.

VTI leds av en styrelse. I denna ingår generaldirektören och åtta andra
ledamöter som utses av regeringen. Antalet heltidsanställda vid institutet
uppgår till ca 220 personer. Institutet är administrativt uppdelat på fem
avdelningar: en vägavdelning, en trafikant- och fordonsavdelning, en tra-
fikavdelning, en järnvägsavdelning och en driftavdelning. Verksamheten
är för närvarande indelad i fem olika program, nämligen trafiksystem, väg,
järnväg, trafikant och fordon samt myndighetsuppgifter.

VTIs verksamhet finansieras dels med bidrag direkt över statsbudgeten,
dels med ersättning för uppdragsforskning. Bidraget över statsbudgeten
avser att täcka kostnader för programmet Myndighetsuppgifter samt egen
FoU-verksamhet vid institutet.

Bidragsmedel används huvudsakligen for att höja kunskapsnivån och
förändra kunskapsprofilen så att institutets attraktionskraft som uppdrags-
myndighet kan öka samt för att utföra forskning inom områden som av
statsmakterna angivits som viktiga men där uppdragsgivare saknas. Till
grund för VTIs verksamhet ligger ett av institutet utarbetat s. k. rampro-
gram.

VTIs anslagsframställning

Institutet föreslår i sin anslagsframställning att anslaget H 2. Bidrag till
statens väg- och trafikinstitut bibehålls på en realt oförändrad nivå för
budgetåret 1991/92.

Institutet redovisar även ett besparingsalternativ med en tvåprocentig
nedskärning budgetåret 1991/92. VTI avvisar dock detta alternativ. Beho-
vet av en stark egen FoU beror framför allt på att det enligt alla erfarenhe-
ter krävs en väl etablerad och erkänd forskning på hög nivå för att upp-
dragsgivare skall anlita institutet. Risken för ett negativt rörelseresultat för
VTIs del ökar också på grund av att 80% av uppdragsgivarna är statliga
organ som själva i flera fall har fått sina anslag minskade.

121

Institutet räknar med att utbyggnaden av en järnvägsforskning fortsätter Prop. 1990/91: 100
som planerat. Det innebär en real ökning med 3 milj.kr. för budgetåret Bil. 8
1991/92 enligt riksdagens beslut år 1990 om forskning for att VTI tillsam-
mans med SJ och banverket skall kunna prioritera järnvägsforskningen på
det sätt regeringen uttalat.

Institutet yrkar 7 milj.kr. under en treårsperiod, för att utveckla VTIs
metodkunnande, i första hand för samordnad investeringsplanering och
storstadstrafik. VTI beräknar för budgetåret 1991 /92 en ökning av anslaget
med 3 milj. kr.

Föredragandens överväganden

I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den
föreslagna ändringen.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Personal
(årsarbetskrafter)	204	+ 16
Kostnader (tkr)
Myndighetsuppgifter	11000	+ 1850
Egen FoU	33881	+ 5 558
FoU-uppdrag	67 500	+ 4900
Div. försäljning	2 500	-
Totalt	114881	+ 12308
Intäkter
Anslag myndigheten	11000	+ 1850
Anslag egen FoU	33881	+ 5 558
Summa anslag	44881	+ 7 408
FoU på uppdrag	67 500	+ 4900
Div. försäljning	2 500	-
Totalt	114881	+ 12308

Institutet fick genom riksdagens forskningspolitiska beslut (prop.
1989/90:90 avsnitt 15, TU26, rskr. 335) en real nivåhöjning av sitt
bidragsanslag med 1 milj.kr. förbudgetåret 1990/91, 3milj.kr. förbudget-
året 1991/92 samt 2 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för FoU inom järn-
vägsområdet. Jag anser att utvecklingen av järnvägsforskningen vid VTI är
av stor vikt och mitt förslag är att anslaget skall realt räknas upp med
3 milj. kr. för nästa budgetår i enlighet med forskningspolitiska beslutet.

I avsnittet Särskilda frågor i denna budgetproposition redovisar jag
mina överväganden med anledning av den översyn av transportrådets
verksamhet som gjorts. Mitt ställningstagande är att transportrådet bör
avvecklas vid årsskiftet 1991/92. Med anledning härav föreslår jag att
regeringen skall bemyndigas att senast den 31 december 1991 kunna
överföra erforderliga förvaltningsmedel från anslaget G 1. Transportrådet
till anslaget H 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut.

122

Hemställan Prop. 1990/91: 100

Bil 8

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1991/92 anvisa

ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret

1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 52289000 kr.

H 3. Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss
basutrustning

Utgift 1989/90

Anslag 1990/91

Förslag 1991/92

3 698 539

5 000000

Reservation

1 301460

VTIs anslagsframställning

En stor del av institutets nuvarande utrustning finansierades i samband
med utlokaliseringen till Linköping. Denna utrustning är nu över 10 år
gammal och måste enligt VTI successivt förnyas för att institutet skall
kunna bibehålla och vidareutveckla sin kompetens så att inte konkurrens-
kraften går förlorad. Institutet saknar möjligheter att fondera medel i den
omfattning som behövs för sådana tillfälliga och relativt omfattande re-
investeringar. För detta krävs att extraordinära finansieringsåtgärder prö-
vas. VTI hemställde i sin anslagsframställning för budgetåret 1989/90 om
ett särskilt anslag för återanskaffning av viss basutrustning. Därvid angavs
att det totala medelsbehovet uppgick till 25 milj.kr. fördelat över en
femårsperiod varav 5 milj.kr. har anvisats för budgetåren 1989/90 och
1990/91. I årets anslagsframställning för budgetåret 1991/92 redovisar
myndigheten ett totalt behov på 50 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag delar VTIs bedömning att det föreligger ett medelsbehov på 5 milj. kr.
för budgetåret 1991/92 för återanskaffning av viss basutrustning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens väg- och trafikinstitut: Återanskafihing av viss basut-
rustning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
5000000 kr.

123

H 4. Transportforskningsberedningen

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

46494 564

40133000

43361000

Reservation

Prop. 1990/91: 100

6494 472 B1L 8

Transportforskningsberedningen (TFB) har enligt sin instruktion till
uppgift att initiera, stödja och samordna forskning, utveckling och de-
monstrationsprojekt som rör transporter, trafik och trafiksäkerhet.

TFB leds av en styrelse på nio personer. Vid beredningen finns ett kansli
på 14 personer som leds av överdirektören, samt en rådgivande delegation
som företräder olika intressenter på transportforskningens område.

Beredningen arbetar enligt ett långsiktigt forskningsprogram och verk-
samheten har indelats i följande områden: persontransporter, godstrans-
porter, trafiksäkerhet, samhälls- och transportekonomi, post- och telefrå-
gor samt information och dokumentation, miljö- och energi samt infra-
struktur.

TFBs anslagsframställning

Eftersom beredningen inte har separata anslag för förvaltning och övriga
ändamål redovisas TFBs hela verksamhet i enlighet med regeringens an-
visningar för förvaltningsanslag. Anslagsframställningen omfattar tre bud-
getår.

TFB anför i sin anslagsframställning ett ökat anslag för FoU-verksamhe-
ten till 47,2 milj, kr., vilket skall jämföras med 40,1 milj. kr. för budgetåret
1990/91. Denna ökning är nödvändig för att TFB skall kunna fullfölja
åtaganden inom europeiska samarbetsprojekt (t. ex. DRIVE, EURET) och
för att få till stånd en meningsfull forskning på post- och teleområdet utan
att viktiga områden skärs ner.

Under budgetåret 1988/89 tecknade TFB kontrakt med flera svenska
forskare för arbete inom EG-projektet DRIVE. TFB kommer under en
treårsperiod att satsa 5 milj. kr. per år. Den viktigaste orsaken till att nya
satsningar inte blir möjliga annat än på sikt vid oförändrad anslagsnivå är
enligt TFB att en stor del av FoU-medlen är uppbundna i långsiktiga
projekt.

TFB hemställer om ett nytt engångsanslag for att utveckla den lokala och
regionala kollektivtrafiken i miljövänlig riktning.

TFB har for förvaltningskostnadsdelen begärt att få bli undantaget från
huvudalternativet. Fr.o.m. budgetåret 1990/91 ställs det ökade krav på
TFB när det gäller samordning av all transportforskning samt samordning
av energirelaterad transportforskning. Om en nedskärning sker enligt bud-
getanvisningarna innebär detta att reseanslaget måste reduceras. TFB
anser dock att resorna är ytterst angelägna för att beredningen skall kunna
följa med i utvecklingen, upprätthålla kontakter med forskare och avnä-
mare både inom Sverige och internationellt.

Beredningen har for närvarande en projektanställd vaktmästare. Denne
vill TFB anställa för att klara utskick och andra praktiska göromål. Kost-
nadsökningen beräknas till 120000 kr.

124

Beredningen hemställer slutligen även att få göra åtaganden under ansla- Prop. 1990/91:100
get H 4. for budgetåret 1992/93 om 36 milj. kr. och for budgetåret 1993/94 Bil. 8
om 25 milj. kr.

Föredragandens överväganden

I följande sammanställning redovisas den totala verksamheten samt den
av mig föreslagna förändringen.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Personal	14	0
Kostnader (tkr.)
Förvaltningskostnader	6 567	+ 593
(därav lönekostnader)	(4241)	( + 479)
Lokalkostnader	616	+ 317
Bidrag till forskning, utveckling och
demonstrationsprojekt	32950	+ 2318
Uppdragsforskning	1	0
Totalt	40134	+ 3228
Inkomster (tkr.)
Anslag H 4. Transportforskningsberedning-
en	40133	+ 3228
Ersättning för uppdrag m. m.	1	0
Totalt	40134	+ 3228

Transportforskningsberedningen fick genom riksdagens forskningspoli-
tiska beslut (prop. 1989/90:90 avsnitt 15, TU26, rskr. 335) en real nivåhöj-
ning av sitt bidragsanslag med 2 milj. kr. för budgetåret 1990/91, 1 milj. kr.
för budgetåret 1991/92 samt 1 milj.kr. för budgetåret 1992/93 för att
möjliggöra ytterligare forskningsinsatser inom de av beredningen priorite-
rade områdena. Beredningens förslag i anslagsframställningen är i enlighet
med detta beslut. Min bedömning är att 1 milj. kr. bör tas upp för budget-
året 1991/92 under denna anslagspost. Till detta kommer särskilda medel
för energirelaterad transportforskning.

Jag föreslår att en uppräkning med 4% på FoU-medelsdelen sker för
budgetåret 1991/92 i likhet med vad som förordas beträffande andra
forskningsstödjande organ.

Jag har inget att erinra mot beredningens hemställan angående medels-
dispositioner för budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att till Transportforskningsberedningen förbudgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 43 361 000 kr.,

2. att medge att regeringen bemyndigar transportforskningsbered-
ningen att besluta om statligt stöd till forskning, utveckling och
demonstrationsprojekt under budgetåren 1992/93 och 1993/94
inom en ram av 36000000 kr. resp. 25 000000 kr.

I. Övriga ändamål

I 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

1989/90 Utgift 0

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är central
förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanogra-
fiska frågor. SMHI skall bedriva uppdragsverksamhet samt tillämpad
forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde.

SMHI leds av en styrelse. I styrelsen ingår generaldirektören och sex
ledamöter som utses av regeringen. En av ledamöterna är ordförande.

SMHIs verksamhet finansieras dels med bidrag över statsbudgeten, dels
med ersättning för uppdragsverksamhet. Bidraget avser att täcka kostna-
derna för institutets myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge
full kostnadstäckning.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Resultat under år 1989

Det ekonomiska resultatet av SMHIs verksamhet för budgetåret 1989/90,
budget for 1990/91 samt bedömningar för anslagsåret 1991/92 framgår av
följande sammanställning.

	Utfall 1989/90 tkr.	Budget 1990/91 tkr.	Prognos 1991/92 tkr.
Intäkter
Myndighetsuppgifter	105 367	1 17781	125665
U ppdragsverksamhet	131250	143 800	150000
Övrigt	24 159	11000	11000
	260776	272 581	286665
Kostnader	251531	267 281	279665
Resultat före avskrivningar	9 245	5300	7000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för bud-
getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

126

I 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

105 367 000
117781000
125665000

Reservation

4 288000

Anslaget skall täcka kostnaderna för SMHIs myndighetsuppgifter.

SMHIs anslagsframställning

SMHI har redovisat ett huvudförslag enligt anvisningarna. SMHI har
begärt ökat anslag för olika reformer, totalt 33,5 milj, kr., varav de största
redovisas i det följande.

Sverige är sedan starten år 1986 medlem i den europeiska vädersatellit-
organisationen EUMETSAT. Organisationen skall inom en snar framtid
ersätta både ett geostationärt och ett polärt satellitprogram. För budgetåret
1991/92 begär SMHI knappt 19 milj. kr. Om organisationen bestämmer att
ett konstant belopp skall betalas årligen, kommer årskostnaden för Sveri-
ges vidkommande att bli ca 30milj. kr. under perioden 1991 —2010.

För att SMHI skall utgöra ett kunskapscentrum inom sina fackområden
och därmed kunna fullgöra sin roll som central förvaltningsmyndighet
begärs medel för ökad FoU-verksamhet.

Föredragandens överväganden

Arbetet inom den europeiska vädersatellitorganisationen EUMETSAT har
jag redovisat tidigare i prop. 1988/89:100 (bil. 8). Sverige bör enligt min
mening fortsätta att delta i EUMETSAT-samarbetet. SMHI kan nu, som
jag har angivit tidigare, ange ett genomsnittligt medelsbehov om ca
30 milj. kr. under ca 20år. Frågan om finansiering av kostnaderna för
Sveriges deltagande i EUMETSAT skall beredas vidare under våren 1991
inom regeringskansliet.

Jag föreslår att SMHI tilldelas ett realt oförändrat anslag för budgetåret
1991/92 enligt följande:

	Plan 1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	Plan 1990/91	Föredraganden
Förvaltningskostnader	94269	8060
(därav lönekostnader)	(73251)	(6446)
Lokalkostnader	10502	-696
Internationella organisationer	13010	520
Summa	117781	7884

127

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
förbudgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 125 665000
kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

I 3. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Utrustning

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

15197364

17000000

Reservation

18550718

SMHIs anslagsframställning

Totalt beräknar SMHI investeringsbehovet till ca22milj.kr. for budget-
året 1991/92 varav de största investeringarna redovisas i det följande.

Medel begärs for arbetsplatsutrustning for prognosproduktion samt för
produktionssystemet där tre olika projekt ingår: DRIFT 90, anskaffning av
nya lagringsmedia samt anpassning av datorsystemstrukturen. Samtliga
projekt är av rationaliseringskaraktär.

Föredragandens överväganden

För kommande budgetår anser jag att investeringsbeloppet skall beräknas
till 17 milj.kr. Prioritering mellan ny- och ersättningsinvestering bör
SMHI göra. Räntor och avskrivningar för investeringar skall till den del de
används inom uppdragsverksamheten återföras till statsbudgetens in-
komstsida.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrust-
ning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
17000000 kr.

I 4. Statens geotekniska institut

1989/90 Utgift 0

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Statens geotekniska institut (SG1) är central förvaltningsmyndighet för
geotekniska frågor. Institutets verksamhet består av geoteknisk forskning,
utveckling av metoder för grundläggning och jordförstärkning, jordskreds-
övervakning, miljö- och energifrågor. SGI sprider också geoteknisk kun-

128

skap samt utför uppdrag åt i huvudsak statliga myndigheter och kommu-
ner.

SGI leds av en styrelse. Verksamheten finansieras dels med bidrag över
statsbudgeten, dels med uppdragsintäkter. Bidraget avser att täcka institu-
tets myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnads-
täckning.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

SGIs resultat samt uppdragsverksamhet

SGIs rörelseintäkter inkl, statens bidragsanslag uppgick till ca 42 milj.kr.
för budgetåret 1989/90. Resultatet för budgetåret 1989/90 före avsättningar
blev ca 1,5 milj.kr. Uppdragsverksamheten stod för 68% av institutets
intäkter. Institutet strävar efter en uppdragsdel på 60% av de totala intäk-
terna. I uppdragsverksamheten ingår konsultverksamhet, informations-
verksamhet och forskningsverksamhet.

Det ekonomiska resultatet av SGIs verksamhet framgår av följande
sammanställning.

	Utfall 1989/90 tkr.	Budget 1990/91 tkr.	Prognos 1991/92 tkr.
Intäkter
Bidrag, anslag I 5.	12857	14075	13 825
Uppdragsverksamhet	28 979	28365	31091
Övrigt	129	63	63
	41965	42 503	44979
Kostnader	40470	41704	44807
Resultat före
avsättningar	1495	799	172

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens geotekniska institut för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.

I 5. Bidrag till statens geotekniska institut

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

12857000

12 725000

13825000

Reservation

378 148

Från anslaget betalas kostnaderna för SGIs myndighetsuppgifter.

SGIs anslagsframställning

SGI begär ett pris- och löneomräknat anslag samt extra medel om
3450000 kr. De extra medlen avser inköp av en telefonväxel, utökning av
remiss- och rådgivningsverksamheten och medel för anpassning av svens-
ka regler till EGs regelsystem.

Av bidragsanslaget för budgetåret 1989/90 användes ca 7,3 milj. kr. eller

129

9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

ca 48 % av institutets totala forskningsbudget för i huvudsak kunskapsupp-
byggande forskning. En viss del av dessa utgifter användes för samfinansie-
rade forskningsprojekt. Av bidragsanslaget användes vidare ca 4,7 milj. kr.
för informationsverksamhet (litteraturtjänst m. m.) och ca 0,9 milj. kr. för
remiss- och rådgivningsverksamhet.

Föredragandens överväganden

Vid beräkning av reservationsanslaget har jag utgått från ett pris- och
löneomräknat anslag utan något krav på besparing.

	Plan 1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Förvaltningskostnader	10650	955
(därav lönekostnader)	(8423)	(786)
Lokalkostnader	2075	145
Summa	12725	1100

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till statens geotekniska institut för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 13 825 000 kr.

I 6. Statens haverikommission

1989/90 Utgift 0

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Statens haverikommission (SHK) inrättades den 1 juli 1978 med uppgift
att utreda allvarliga civila och militära olyckor.

Fr.o.m. den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:104, TU23, rskr. 265) utökades
SHKs uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att från säkerhetssyn-
punkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oav-
sett om olyckan inträffat till sjöss, i luften eller någon annanstans.

SHK skall vidare följa den nationella och den internationella utveckling-
en på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet samt
samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras haveriförebyggande
verksamhet.

För varje utredning utses en kommission med minst två ledamöter. Till
kommissionen knyts de experter som erfordras för utredningen.

Statens haverikommissions anslagsframställning

SHK hemställer i sin anslagsframställning att ett förslagsanslag å 1 000 kr.
anslås för budgetåret 1991/92.

SHK redovisar i sin anslagsframställning ett förslag till driftstat på ca

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

130

5400000 kr. för budgetåret 1991/92. Driftstaten är ett uttryck för en Prop. 1990/91: 100
uppskattning av kostnader för administration och utredningar. Enligt gäl- Bil. 8
lande principer skall dessa kostnader slutligt fördelas på luftfartsverket,
sjöfartsverket, banverket, chefen för flygvapnet och staten genom försvars-
departementet.

Föredragandens överväganden

Jag förordar i likhet med SHK ett anslag på 1 000 kr. för nästa budgetår.

Mot bakgrund av att kommissionen i sin nya roll endast verkat under
knappt ett halvår saknas ett mer precist underlag för att nu lägga fast en
driftstat för den fasta administrationen. Som framgått av riksdagsbeslutet
om den utvidgade haverikommissionen skall kostnaderna för själva
utredningsverksamheten belasta berörda intressenter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens haverikommission för budgetåret 1991/92 anvisa

ett förslagsanslag på 1 000 kr.

J. Telekommunikationer

Televerket

Föredragandens överväganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Jag avser att återkomma till frågor om televerkets verksamhetsinriktning
och ekonomiska mål under våren 1991. Jag kommer i det sammanhanget
också att behandla vissa telepolitiska frågor med anknytning till post- och
teleutredningens betänkande (SOU 1990:27) om post och tele, affärsverk
med regionalt och socialt ansvar samt redogöra för mina synpunkter på
televerkets framtida associationsform.

J 1. Statens telenämnd

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

3022155

3 721000

4019000

Statens telenämnd (STN) inrättades den 1 juli 1989 och påbörjade sin
egentliga verksamhet den 1 januari 1990. Nämnden har till uppgift att
meddela föreskrifter och registrera utrustning enligt 2 § teleförordningen
(1985:765). Nämnden skall också följa den tekniska utvecklingen, det
nationella och internationella standardiseringsarbetet samt konkurrenssi-
tuationen inom nämndens verksamhetsområde och göra de framställning-
ar till regeringen och andra statliga myndigheter som nämnden anser
behövas.

Nämnden består av högst åtta ledamöter samt chefen för nämndens
kansli.

Nämndens registreringsverksamhet är avgiftsbelagd. Intäkterna redovi-
sas under en särskild inkomsttitel. Televerket skall till samma inkomsttitel
betala för den delen av nämndens verksamhet som är av mer allmänt
intresse för verkets kunder. Avgifterna och ersättningen från televerket
skall sammantaget balansera nämndens utgifter.

STNs anslagsframställning

STNs personalstyrka är ännu inte fulltalig och rekrytering pågår. Vidare är
ADB-systemet under uppbyggnad.

Nämnden erinrar om att frekvensrättsutredningen (K 1990:02) enligt
sina direktiv (dir. 1990:4) i första hand skall överväga ett alternativ som
innebär att STN tar över myndighetsuppgifter på radioområdet. Nämn-
dens anslagsframställning är dock baserad på oförändrade arbetsuppgifter.

STN beräknar de totala utgifterna under budgetåret 1991/92 till ca 3,8
milj.kr. varvid hänsyn tagits till beräknade prisökningar men ej till löne-
ökningar.

Föredragandens överväganden

Jag förordar för nästa budgetår att ett pris- och löneomräknat anslag på
4019 000 kr. anvisas för STN.

132

Hemställan

Prop. 1990/91:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens telenämnd för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 4019000 kr.

Bil. 8

133

Postväsende

Postens verksamheter

Postverkets huvuduppgift är att bedriva poströrelse, vari ingår att distri-
buera brev och paket samt att förmedla betalningar. Postverket får också
driva annan verksamhet som det har särskilda förutsättningar för.

Postverket bildar tillsammans med sina aktiebolag en affärsverkskon-
cern. Koncernen (posten) leds av en styrelse som utses av regeringen.
Rörelseintäkterna för posten beräknas för år 1990 till ca 20,5 miljarder
kronor, varav aktiebolagen beräknas svara för ca 1 miljard kronor. Medel-
antalet anställda i posten uppgår till ca 57000 varav drygt 2000 inom
bolagssektorn.

Postverket består av fem affärsområden och ett antal resultatenheter.
AfFärsområdena är Brev, Lättgods, Postgirot, Bank och Kassa samt Utri-
kes.

Statsmakterna styr posten genom servicemål, kvalitetsmål och ekono-
miska mål. Regeringen beslutar om priset på normalbrev och för postbe-
fordran av vissa tidningar medan posten bestämmer priserna på övriga
produkter. Postverket finansierar samtliga investeringar med i rörelsen
tillgängliga medel. En konsolidering av postverkets ekonomi sker helt i
verkets räkenskaper.

Postverket får självt förvalta de likvida medel som inte behövs i rörelsen
med iakttagande av särskilda regler för denna förvaltning som anges av
regeringen.

Mål och resultat

Mål

Regering och riksdag har lagt fast följande mål för posten.

Service och kvalitet

En god grundläggande service skall ges till såväl stora som små kunder i
hela landet till rimliga priser. Kundernas efterfrågan bör vara styrande för
postens insatser. Anpassningen av servicens utformning i glesbygd bör ske
varsamt.

— Postverkets produktionssystem skall vara uppbyggda så att i princip
100% av normalbreven kan gå fram över natten. Andelen normalbrev
som faktiskt går fram över natten skall vara minst 95%.

— Den höga geografiska täckningsgraden för daglig postkassaservice via
postkontor och lantbrevbäring till hushållen skall behållas.

Ekonomi

Posten skall driva verksamheten på ett så effektivt sätt att det möjliggör
ekonomisk överlevnad av egen kraft.

— Postens verksamhet bör drivas så att den över åren kan ge ett genom-

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

134

snittligt överskott som motsvarar 5% av rörelseintäkterna. Överskottet Prop. 1990/91: 100

skall användas till att ge staten en tillräcklig avkastning på verkets fasta Bil. 8

statskapital, till nödvändiga investeringar och till en viss konsolidering.

Resultat

Posten har redovisat sin måluppfyllelse på följande sätt.

1. Den höga geografiska täckningsgraden för daglig postkassaservice har
bibehållits under år 1989. Antalet postkontor minskade med 35. Berörda
kunder har erbjudits alternativa serviceformer, ofta genom lantbrevbä-
ring.

2. Andelen normalbrev som kom fram över natten låg under år 1989 i
genomsnitt på 94,1 %, vilket innebär att kvalitetsmålet inte uppnåddes
helt. Under första halvåret år 1990 låg genomsnittet dock på 96,0%.

3. Postens ekonomiska resultat uppgick år 1989 till 942 milj. kr. — varav
17milj.kr. genererades av bolagssektorn —, vilket motsvarar 5,5% av
rörelseintäkterna. För år 1990 beräknas resultatet till 8% av rörelseintäk-
terna.

Postens treårsplan 1992—1994

Mål

Av de mål som posten satt upp för verksamheten märks bl. a. mål för
kundupplevd kvalitet, mål för personalens trivsel samt mål för en högsta
kötid på postkontoren. Vidare har posten preciserat målen för verksamhe-
ten enligt följande:

— att kvalitetsmålet för normalbrev bör vara att lägst 98% av lokalbreven
och lägst 95% av riksbreven skall komma fram över natten

— att servicemålet bör avse ”att alla hushåll normalt skall kunna få post-
service fem dagar i veckan”

— att det ekonomiska målet bör anges till ”att postens resultat långsiktigt
skall vara lägst 5 % av rörelseintäkterna”.

Posten anför också att dess syfte skall vara ”att över hela landet förmed-
la meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella tjäns-
ter”. Med meddelanden avser posten individuell kommunikation och
massproducerad kommunikation. Med finansiella tjänster avser posten
traditionella banktjänster, privatekonomisk och juridisk rådgivning samt
likviditetsplanering.

Verksamhetsinriktning

Posten vill satsa på kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och
kommunikation. Några av de viktigaste åtgärderna som posten vill genom-
föra är att:

— bygga upp Postnet

Postnet är samlingsnamnet på alla de tjänster som posten utvecklar för
att öka sin effektivitet och konkurrenskraft genom data- och telekommuni-

135

kation. Alla ledningar hyrs av televerket. Stora företag och myndigheter
skall också kunna ansluta sig till nätet. Elektronisk post och en ny genera-
tion postkassamaskiner kommer att kopplas in på nätet. Postgirot och
banktransaktioner kommer att utgöra den grundläggande beläggningen på
telematiknätet. I ett längre perspektiv skall det vara möjligt för en avsän-
dare att skicka information genom det medium han eller hon vill —
stordator, persondator, telefax, teleguide, brev — och veta att meddelan-
det och/eller pengarna når mottagaren oberoende av var denne befinner
sig eller har för mottagningsmöjligheter.

— effektivisera och utveckla kassanätet

Hela kontorsnätet och lantbrevbäringen kommer att vara datoriserade
år 1994. Installationen av postens nya kassasystem medför att postgirot i
Stockholm kan effektivisera sin verksamhet så att 300 — 400 årsanställda
kan frigöras. Inom postverket pågår en översyn av postkontorsnätet
(NÄT 92). Affärsområdet Lättgods kommer att pröva nya utlämningsstäl-
len för postpaket för att därigenom effektivisera och bättre kundanpassa
sina distributionsformer.

— utveckla bankverksamheten

— begränsa köerna

— införa ett nytt brevsortiment

— genomföra nya produktionssystem för postpaket och för företagspaket.
Affärsområdet Lättgods beräknar att uppnå ett nollresultat år 1993

— att förbättra kostnadseffektiviteten genom att låta postens åkerier få
konkurrera med privata åkerier samt att investera i bre vsort eri ngsma-
skiner

— utveckla den internationella posttrafiken genom att höja kvalitén i den
internationella posttrafiken. Det krävs därvid ytterligare produktut-
veckling och några strategiska företagsförvärv, i vilka posten behöver
delta för att utvecklingen skall drivas vidare

— utveckla cash-managementtjänsterna

— skapa 2000-talets arbetsorganisation, bl. a. genom delegering, bildande
av lokala resultatenheter, extern och intern konkurrens och förbättrad
arbetsmiljö.

Posten beräknar att under perioden 1992— 1994 höja investeringsnivån
med anledning av den snabba tekniska utvecklingen inom meddelande-
hanteringsområdet, rationaliseringen inom lättgodsområdet och affärs-
utvecklingen mellan de nationella postverken.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Resultatprognos

För att kunna självfinansiera en högre investeringsnivå anser posten att
resultatnivån de närmaste åren behöver uppgå till 6% av rörelseintäkter-
na. Förutsättningarna för resultatutvecklingen är enligt posten:

— en fortsatt stabil efterfrågan på postens tjänster

— strukturförändringar inom affärsområdet Bank och Kassa

— en ökad produktivitet.

Posten beskriver sin långsiktiga finansiering enligt följande.

136

Prop. 1990/91:100

	1989 Utfall	1990 Prog- nos	1991 Prog- nos	1992	1993	1994
	1989 Utfall	1990 Prog- nos	1991 Prog- nos	Affärsplan
Resultat	942	1 600	1 400	1 500	1800	1 900
Avskrivningar	361	485	655	770	890	970
Investeringar	- 1 132	-1 540	-2020	-2230	-2470	-2500
Utdelning	- 47	- 50	- 50	- 50	- 50	50
Netto	124	495	- 15	- 10	170	320

Postens regionala och sociala ansvar

Posten beskriver sitt regionala och sociala ansvar på följande sätt.

Posten har ansvar för att hålla en grundläggande postservice i hela
landet där samma tjänst kostar lika mycket oberoende av var i landet den
köps. Det väsentliga i postservicen är inte formerna för den utan innehål-
let. Ändringar i kundunderlag och postmängd liksom den tekniska utveck-
lingen samt kraven på en fortgående effektivisering gör att posten fortlö-
pande måste förnya formerna för postservicen.

Postens bolag

Inom postkoncernen finns 17 aktiebolag, varav ett är vilande. I koncernen
finns också smärre aktieinnehav i ett tjugotal bolag. Postbolagen AB är
moderföretag för 13 aktiebolag medan Fastighetsaktiebolaget Certus har
ett helägt bolag. Moderbolagen ägs helt av postverket och dotterbolagen
ägs fullt ut av resp, moderbolag. Postverket anser att aktiebolagen på ett
naturligt sätt stödjer och kompletterar den egentliga postverksamheten.

Nedan följer en kortfattad beskrivning av de viktigaste bolagens verk-
samheter.

Tidningstjänst AB

Bolaget delar ut ca 1 miljon tidningar varje morgon.

Hultbergs Inrikes Transporter AB

Bolaget distribuerar kvällstidningar och företagspaket. Bolaget köper alla
transporttjänster.

Falcon Aviation AB

Bolaget hyr (leasing) fyra flygplan, som vardera lastar 15 ton. Nattetid
fraktas brev och paket och på dagtid passagerare.

Postens Transporttjänst AB (postens bud)

Bolaget driver kurirverksamhet i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bola-
get kan också sy ihop transportlösningar mellan dessa städer.

Bertex Mail AB

Bolaget paketerar veckotidningar och förser dem med adresslappar.
Postverket distribuerar sedan tidningarna.

Swedpost Consulting AB

Bolaget säljer postal know how utomlands.

Malmfältens Omnibus AB

Bolaget utför person- och godstransporter. Verksamheten drivs i nära
samarbete med Postverkets Diligenstrafik.

137

Internationell utveckling Prop. 1990/91: 100

Den beslutade avregleringen inom EG kommer att innebära nya förutsätt-
ningar for transport- och betalningsverksamheten. Postens konkurrenter
— expressföretag, åkerier och banker — stärker sina positioner inför år
1993 genom bl. a. företagsförvärv och allianser. Posten anser att de måste
gå samma väg och medverka i utvecklingen av nya produkter och produk-
tionssystem tillsammans med andra postförvaltningar och giroföretag.
Utvecklingen i Östeuropa öppnar nya möjligheter för posten. Affärsområ-
det Utrikes har i samarbete med andra postverk och Unipost (ett samord-
nings- och utvecklingsbolag som ägs av några postverk, bl. a. den svenska
posten) utarbetat ett grundkoncept för integrerade transporttjänster med
tidsgaranti i tre olika standards med avseende på hastighet och pris.

Särskilda frågor

Postverket föreslår att nuvarande ordning för beslut om porton för nor-
malbrev ändras. Verket anser att dessa beslut bör delegeras till postverket
samt att statsmakterna fastställer ett prismål för portoökningen på nor-
malbrev. Prismålet bör därvid kopplas till ett index och till en produktivi-
tetsfaktor. Prisökningen, sedd över ett antal år, skulle då, enligt verket,
högst få uppgå till index minus två procentenheter.

Postverket anser vidare att styrningen av posten successivt bör anpassas
till vad som gäller för styrning av aktiebolag. Postverkets beslutsbefogenhe-
ter bör sålunda anpassas till vad som gäller för näringslivet i övrigt.
Förutom prissättningsfrågan, som är den viktigaste, bör verket ges möjlig-
heter att bl. a. fritt få försälja fast egendom, rätt att ta upp lån på kredit-
marknaden, rätt att fatta beslut om koncernbidrag m. m.

Posten anser också att statsmakterna bör fastställa treårsplanen så nära
planeringsperioden som möjligt.

Föredragandens överväganden

Jag avser att återkomma till frågor om postens verksamhetsinriktning och
ekonomiska mål under våren 1991. Jag kommer då att närmare redovisa
inriktningen av analysen av förutsättningarna för postens verksamhet
inom ramen för den pågående affarsverksöversynen.

Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser

Anslaget G 1. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändel-
ser upphör.

Tjänstebrevsrätten och den s.k. frankeringsfriheten upphörde den ljuli
1990. Under innevarande budgetår utgår medel i efterskott för de tjänster
som postverket utfört under budgetåret 1989/90. Vidare utgår medel till
postverket för de kostnader verket har för att utföra särskild postdelgiv-
ning. För innevarande år beräknas dessa kostnader till 3,9 milj. kr. Institu-
tet särskild postdelgivning skall finnas kvar och utföras av postverket. Jag

138

anser att kostnaderna for den särskilda postdelgivningen, i likhet med vad Prop. 1990/91: 100
som numera gäller for myndigheternas tjänstepost, bör betalas av dem som Bil. 8
nyttjar tjänsten. Medel om 3,9milj.kr. för budgetåret 1991/92 bör därför
överföras till de myndigheter som använder sig av denna tjänst. Anslaget
upphör därmed. Jag har i denna fråga samrått med cheferna för finans-,
justitie- och civildepartementen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag förordat om finansieringen av den särskilda
postdelgi vningen.

Ersättning till postverket för tidningsdistribution

Anslaget G 2. Ersättning till postverket för tidningsdistribution upphör.

Riksdagen beslöt år 1976 (prop. 1975/76:127, TU22, rskr. 301) att an-
slaget till postverket för att täcka särkostnadsunderskottet i verkets tid-
ningsrörelse skulle upphöra i och med utgången av budgetåret 1990/91.

Bakgrund

Riksdagen beslöt år 1970 (prop. 1970:112, SU 1970:130, rskr. 1970:294)
bl. a. att avgifterna i postverkets tidningsrörelse skulle fastställas av rege-
ringen sedan reella överläggningar i frågan skett mellan representanter för
postverket och tidningarna. Tidningarna representeras av Svenska Tid-
ningsutgivareföreningen (TU), Svenska Veckopressens Tidningsutgivare-
förening (Vectu) och av Fack- och Konsumentpressens Postkommitté
(FKP).

Regeringen beslöt hösten 1973 att införa en rabattklausul i tidningstax-
an. Denna s. k. trohetsrabatt innebär att rabatt ges åt tidningar som är
beredda att anlita postverket i samma utsträckning ett år framåt som
under det år som gått. I prop. 1975/76:127 (TU22, rskr. 301) bestämdes
också följande: Taxesystemet skall bygga på principen om full särkostnads-
täckning via taxeavgifter, enhetsportoprincipen skall gälla dvs. postverket
och enskilda tidningsutgivare skall inte kunna träffa separata avtal om
avgifter och villkor för tidningsdistributionen i andra fall än som dittills
förekommit och att postverket har transportplikt över hela landet mot
fastställda avgifter. Det beslöts också att komponenterna i avgiftssystemet
bl. a. skall utgöras av: grundavgift, exemplaravgift och viktavgift. Avgifter-
na skall variera beroende på avstånd, snabbhet, periodicitet på utgivning-
en samt om tidningarna skall delas ut på lördagar eller inte. Vidare be-
stämdes att postverket får avtala om olika rabatter beroende på vilka
volymgarantier som tidningarna kan åta sig. Slutligen beslöts att det bris-
tande särkostnadsunderskottet skulle avvecklas under en period av 15 år.
År 1961 beräknades underskottet till 50 milj. kr. och för år 1975 till
90milj. kr. För att få bort särkostnadsunderskottet beslutade staten att
postverket skulle erhålla ett bidrag om 90milj.kr. fr.o.m. budgetåret

139

1976/77. Under samma period skulle taxorna samtidigt höjas på så sätt att Prop. 1990/91: 100

postverket efter 15 år inte skulle uppvisa något särkostnadsunderskott. Bil. 8

Marknad

Volymutveckling i postverkets tidningsrörelse:

Dagstidningar (abonnemang med utdelning samma dag eller senast da-
gen efter): Antalet dagstidningar beräknas för år 1990 uppgå till 154 miljo-
ner exemplar. Sedan år 1987 har volymerna minskat årligen och samman-
lagt med 43 miljoner exemplar. Konkurrenterna utgörs av de företag som
delar ut dagstidningarna som morgontidning. Det totala antalet dagstid-
ningar är ca 1 500 miljoner exemplar.

Veckotidningar (abonnemang med utdelning 0 — 2 dagar): Antalet vec-
kotidningar beräknas för år 1990 uppgå till 85 miljoner exemplar. Volym-
utvecklingen har varit relativt konstant sedan år 1987. Konkurrenter sak-
nas.

Fack- och konsumentpress (abonnemang med utdelning 0 — 3 dagar):
Antalet fack- och konsumenttidningar beräknas för år 1990 uppgå till
275 miljoner exemplar. Volymutvecklingen har varit relativt konstant se-
dan år 1987, dock med en tendens att vika. Konkurrenter saknas.

Gällande bestämmelser

Villkor och avgifter i postverkets tidningsrörelse regleras i postala tid-
ningskungörelsen (1968:489). De närmare villkoren för att postbefordran
skall få ske meddelas av postverket. Kungörelsen är tillämplig på periodis-
ka skrifter som normalt trycks och utges i Sverige.

Post- och teleutredningen

Den 5 maj 1988 bemyndigade regeringen min ställföreträdare att tillkalla
en kommitté för att bedöma och föreslå preciseringar av statens regional-
politiska och sociala ansvar på tele- och postområdena. Kommittén avslu-
tade sitt arbete i mars 1990 genom att överlämna sitt betänkande
(SOU 1990:27) Post & Tele — Affärsverk med regionalt och socialt ansvar.
Betänkandet har remissbehandlats.

Kommittén föreslår vad avser postverkets tidningsrörelse,

att postens regionalpolitiska och sociala ansvar inte skall omfatta distri-
bution av tidningar

att postens distribution av tidningar och tidskrifter bör ske på mark-
nadsmässiga villkor till full kostnadstäckning

att skäl saknas för regeringen att fastställa priser eller övriga villkor i
postens tidningsrörelse

att posten dock skall vara beredd att på begäran offerera distribution av
tidningar.

En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag.
Fack- och Konsumentpressens Postkommitté och Landsorganisationen i
Sverige avstyrker dock förslaget. Invändningarna tar främst sikte på att ett

140

affärsmässigt avtal mellan parterna blir dyrare än om regeringen reglerar Prop. 1990/91: 100
avgifter och villkor. Bil. 8

Postverkets förslag

Regeringen gav under våren 1987 postverket i uppdrag att — efter för-
handlingar med berörda parter — föreslå nya principer for fastställande av
taxorna i postverkets tidningsrörelse.

Postverket har den 30 november 1990 redovisat sitt uppdrag. Postverket
föreslår att priser och villkor för tidningsdistributionen fastställs efter
årliga affärsförhandlingar mellan parterna och att regeringens fastställelse
av priser och villkor skall upphöra. Postverket har ingått ramavtal med
TU och Vectu enligt de föreslagna principerna. Med FKP har postverket
inte kunnat sluta något avtal. Vectu:s skäl för en avreglering av dagens
tidningstaxesystem är följande. Veckotidningar (även fack- och konsu-
mentpress) är enligt dagens system tvingade att utnyttja postverkets tjäns-
ter för samtliga delar av distributionen från tryckeri till prenumerant.
Detta gäller dock inte för dagstidningarna som genom att själva utföra
distanstransporter från tryckeri till postterminalerna kan minska sina pre-
numerationsporton. Vidare kan dagstidningarna i vissa fall välja bort
postverket och låta andra företag dela ut dagstidningarna. De intäkts-
minskningar som härvid uppstår hos postverket har inte kompenserats
med motsvarande kostnadsminskningar. Kostnaderna har i stället fått
betalas av veckopressen (och av fack-och konsumentpressen). Dagens
tidningstaxesystem bör därför enligt Vectu avskaffas.

Föredraganden

Postverket utför i dag åt samhället en rikstäckande grundläggande post-
service. Postkoncernens verksamheter skall över åren ge en vinst på i
genomsnitt 5 % av rörelseintäkterna. Postverkets tidningsrörelse uppvisar
i dag en förlust på ca 300 milj. kr. Andelen samkostnader och särkostnader
är ungefär lika stora. En enig post- och teleutredning samt de två huvudak-
törerna på tidningsutgivarsidan har uttalat sig för en marknadsmässig
prissättning av den tidningsdistribution som i dag sker genom postverket.
Jag anser att dagens tidningstaxa bör ersättas av avtal med marknadsmäs-
siga villkor mellan postverket och tidningsutgivarna. Regeringen bör såle-
des i fortsättningen inte fastställa priser och villkor i postverkets tidnings-
rörelse, varför den postala tidningskungörelsen bör upphävas.

För vissa tidningar inom FKP-gruppen (framför allt fackföreningstid-
ningar) som inte kan påverka postverkets priser bör ett prismål anges.
Detta prismål bör bygga på principen om full kostnadstäckning och knytas
till ett kostnadsindex och en produktivitetsfaktor. Prismålet bör fastställas
av regeringen. Den rikstäckande grundläggande postservice som postver-
ket i dag har bör garantera att postverket också i fortsättningen på begäran
kommer att offerera distribution av tidningar i hela landet. Den nya
ordningen bör träda i kraft den ljuli 1991. En utvärdering av den nya

141

ordningen bör ske efter det att systemet varit i kraft i tre år. Jag har i denna
fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag anfört om en ny ordning för postverkets
tidningsrörelse.

142

Särskilda frågor

A. Översyn av affärsverken

1. AfTärsverksöversynen

Under våren 1990 påbörjades inom regeringskansliet ett arbete med att se
över styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets
område, dvs. posten, televerket, statensjärnvägar, sjöfartsverket och luft-
fartsverket. Översynen innefattar bl. a. redovisningsfrågor, ekonomisk
styrning, treårsplaner samt hur verkens redovisning av det regionalpolitis-
ka och sociala ansvaret skall utformas. Arbetet skall bl. a. utmynna i en
precisering av formerna för den ägarmässiga resultatuppföljningen inom
regeringskansliet.

Syftet med arbetet är att inom ramen för dagens treåriga verksamhets-
planer utveckla möjligheterna till en bättre tillämpning av både företags-
ekonomiska och politiska styrmedel.

Jag kommer i det följande att redogöra för resultatet av det arbete som
genomförts och för det arbete som planeras inom ramen för översynen.

1.1 Genomfört arbete

Arbetet har i den första fasen inriktats på den företagsekonomiska styr-
ningen. Nuvarande förhållanden både vad gäller redovisning och resultat-
mätning har kartlagts.

Syftet med kartläggningen har varit att ta fram de redovisningsmässiga
skillnader som i dag finns mellan de olika affärsverken och mellan affärs-
verken och aktiebolag. Med kunskap om dessa skillnader kan relevanta
jämförelser göras mellan de båda verksamhetsformernas resultat. Dessut-
om kan balans- och resultaträkningar användas för att på ett rättvisande
sätt bedöma verksamhetens effektivitet.

Arbetet har medfört att samtliga affärsverk har lämnat förslag till revide-
ring av sina balans- och resultaträkningar för att uppnå största möjliga
överensstämmelse med vad som i dag gäller för aktiebolag. Detta har bl. a.
inneburit beräkningar av pensionsskuld och årliga pensionskostnader.

1.2 Det fortsatta arbetet

Nästa steg blir att mer specificerat ange vilka krav på affärsverken som
betingas av statens roll som ägare och vilka som kommer utifrån rollen
som uppdragsgivare eller beställare. Beställarkraven avser produkter,
tjänster, service- och kvalitetsnivå m.m. Ägarkraven är i stort sett de
företagsekonomiska kraven såsom avkastning, utdelning och soliditet.

Som en tredje del i arbetet skall det sociala och regionalpolitiska ansva-
ret tas upp och en kartläggning göras av de krav som ställs på verken i dag.
Vidare skall metoder för att kostnadsberäkna detta ansvar utvecklas.

Därefter skall verkens befogenheter behandlas. Skillnader i befogenheter
mellan affärsverk och aktiebolag skall redovisas. Ett försök att värdera
dessa skillnader med hjälp av kostnadsberäkningar skall utföras och resul-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

143

tera i en utvärdering av vilka skillnader som är befogade. I detta samman- Prop. 1990/91:100
hang skall också belysas de fördelar som verken har av att vara en integre- Bil. 8
rad del av staten samt de fördelar som uppkommit via tidigare och nuva-
rande monopolställning på resp, område.

Översynen skall avslutningsvis behandla affärsverkens nuvarande orga-
nisation och framtida organisationsform.

2. Resultat av den första arbetsfasen

Det arbete som genomförts har utmynnat i en modell för förändrade
redovisningsmetoder inom affärsverken. Modellen innebär en anpassning
till vad som i dag gäller för aktiebolag. Genom en sådan förändring
möjliggörs relevanta jämförelser med liknande verksamheter samtidigt
som det innebär att en mer rättvisande bild av verkens faktiska ekonomis-
ka ställning kan presenteras. Detta underlättar i sin tur fastställandet av
rimliga och effektivitetsfrämjande avkastningskrav på affärsverken.

3. Förändrade redovisningsprinciper

En anpassning av affärsverkens redovisning till aktiebolagslagen innebär
följande förändringar:

— Redovisning av pensionsskulder

— Redovisning av total årlig pensionskostnad

— Införande av skattemotsvarighet

3.1 Redovisning av pensionsskulder

1 dag redovisar de flesta affärsverken inte sin pensionsskuld i balansräk-
ningen. SJ är på denna punkt det enda undantaget bland affärsverken
inom kommunikationsdepartementets område. Inom SJ har avsättningar
bl. a. gjorts i samband med 1987 års bokslut och pensionsskulden redovi-
sas i dag fullt ut.

Redovisning av pensionsskulder får konsekvenser både vid beräkning av
soliditet och räntabilitet. Det egna kapitalets andel blir lägre och därige-
nom sjunker soliditeten. Vid en sådan redovisning måste motsvarande
uppskrivning göras av balansräkningens tillgångssida. Finns det inga dolda
övervärden på tillgångssidan måste införandet av pensionsskulden göras
via resultaträkningen. Detta påverkar resultatet i negativ riktning vilket i
sin tur påverkar det egna kapitalets storlek och därigenom även solidite-
ten. Med samma resonemang kan även räntabiliteten bli lägre om pen-
sionsskulden redovisas. En rättvisande redovisning av verkens pensions-
åtaganden förbättrar möjligheterna att föra meningsfulla resonemang
kring verkens ekonomiska resultat. ,

3.2 Redovisning av total årlig pensionskostnad

1 dag kostnadsredovisar affärsverken, med undantag för SJ, endast under
året utbetalda pensioner till redan pensionerad personal. Detta påverkar 144

naturligtvis resultatet eftersom den verkliga pensionskostnaden är betyd- Prop. 1990/91: 100
ligt större än den som redovisas. För att åstadkomma en riktig kostnadsre- Bil. 8
dovisning av pensioner måste en försäkringsteknisk beräkning av den
årliga pensionskostnaden genomföras för samtliga affärsverk. Ett sådant
arbete har inletts i samarbete mellan de aktuella verken och Statens löne-
och pensionsverk (SPV).

3.3 Införande av skattemotsvarighet

För att underlätta jämförelser med liknande verksamheter bör en skatte-
motsvarighet inforas för affärsverken. Skattemotsvarigheten skall belasta
resultatet och levereras in.

4. Särredovisning av regionalpolitiska och sociala åtaganden

Kostnader för regionalpolitiska och sociala åtaganden skall i den mån de
inte är affärsmässigt betingade särredovisas. Riksdagen kan härigenom
lättare ta ställning till dessa kostnader. Metoder för att beräkna dessa
åtaganden måste kartläggas och utvecklas.

5. Subsidier mellan olika verksamhetsgrenar inom ett
affärsverk skall redovisas öppet

En redovisningsfråga som inte direkt hänger samman med en anpassning
till aktiebolagslagen är frågan om intern subsidiering mellan olika verk-
samhetsgrenar inom affärsverken. Genom en öppen redovisning av sådana
förhållanden ges riksdagen möjlighet att ta ställning till och besluta om
korssubsidiering mellan olika verksamhetsgrenar.

6. Förändrad resultatmätning

En förändring av redovisningsprinciperna i enlighet med vad jag nyss
redogjort för kräver även en förändring av de av staten uppsatta resultat-
kraven på affärsverken.

6.1 Förändrade avkastningskrav

Avkastningskraven för affärsverken bör fastställas med beaktande av mot-
svarande krav inom liknande privata verksamheter. Förändrade avkast-
ningskrav bör kombineras med nya mål för soliditeten. Soliditeten kom-
mer i hög grad att påverkas av den föreslagna redovisningen av faktisk
pensionsskuld.

6.2 Utdelningskrav

Staten bör ställa krav på direktavkastning från affärsverken i form av
utdelning. En sådan utdelning bör ersätta de inleveranskrav som finns i
dag. Storleken på utdelningskravet bör bl. a. fastställas mot bakgrund av 145

10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. BilagaS

motsvarande utdelningskrav på liknande privata verksamheter. Statens Prop. 1990/91: 100
totala inleverans från affärsverken kommer då att bestå dels av utdelning Bil. 8
men även av en inbetalning av fiktiv skatt. Från denna summa bör av
statsmakterna godkända kostnader for verkens regionalpolitiska och soci-

ala åtaganden avräknas.

7. Genomförande

Ett genomförande av förändrad ekonomisk styrning av affärsverken måste
anpassas till de speciella förutsättningar som gäller för resp, verk och
genomföras när förutsättningar för en sådan omläggning finns. Jag bedö-
mer att det redan i samband med den tillväxtpolitiska propositionen bör
vara möjligt att presentera en omläggning av televerkets redovisning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

ta del av vad jag i det föregående anfört om genomfört och
planerat arbete inom ramen för affärsverksöversynen.

146

B. Avveckling av transportrådet

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Transportrådet (TPR) inrättades den 1 januari 1980 som en följd av 1979
års trafikpolitiska beslut. Rådet övertog de arbetsuppgifter som tidigare
ombesörjdes av transportnämnden, fraktbidragsnämnden och bussbi-
dragsnämnden. Vidare tillfördes rådet arbetsuppgifter rörande bl. a. viss
trafikplanering, den yrkesmässiga trafiken, handikappanpassning av den
kollektiva trafiken och energihushållning inom transportsektorn.

Enligt förordningen (1988:1179) med instruktion for TPR är TPR cen-
tral förvaltningsmyndighet för frågor som rör

— trafikplanering.

— energihushållning inom transportområdet,

— handikappanpassning av kollektiva färdmedel,

— civil transportverksamhet under kriser och krig,

— riksfärdtjänsten,

— statlig upphandling av viss persontrafik på järnvägar,

— regionalpolitiskt transportstöd,

— yrkestrafik och internationell vägtrafik samt

— ransonering av drivmedel.

TPRs generaldirektör är chef för rådet och leder myndigheten. I rådets
styrelse ingår generaldirektören samt högst sju ledamöter och två personal-
företrädare. Vid TPR finns fr.o.m. den 1 januari 1989 två rådgivande
delegationer, nämligen en för beredskapsfrågor och en för handikappfrå-
gor, samt en nämnd för yrkestrafikfrågor. Vidare finns olika samrådsgrup-
per bl. a. för trafikplaneringsfrågor.

1.2 Hittillsvarande förändringar i transportrådets verksamhet

Transportrådets uppgifter är av skiftande karaktär och utförs inom skilda
områden. Helt naturligt har därför genomförts fortlöpande förändringar
av rådets arbetsuppgifter. Exempelvis har det statliga driftbidraget till
lokal och regional kollektivtrafik avvecklats. Detta administrerades tidiga-
re av rådet.

TPR har emellertid också fått nya arbetsuppgifter. En sådan utvidgning
skedde år 1984 då riksdagen beslöt om en permanentning av riksfärdtjäns-
ten och att administrationen av denna skulle förläggas till rådet. Vidare
har godstransportstödet kompletterats med ett persontransportstöd och ett
stöd till viss datakommunikation. TPR har fått vidgade uppgifter också
inom energihushållningsområdet. Rådet har därutöver blivit funktions-
ansvarig myndighet för beredskapsplaneringen inom transportsektorn.

Stora förändringar i arbetsuppgifterna har vidare ägt rum till följd av
1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1. TU14. rskr. 157).
Förändringarna innebär både att vissa uppgifter minskat i omfattning och
att andra uppgifter tillkommit. Förändringarna har skett inom i huvudsak
följande fem sakområden:

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

147

— yrkestrafiklagstiftningen och därmed närbesläktad lagstiftning,

— handikappanpassning av färdmedel och terminaler inom den kollektiva
trafiken,

— statsbidrag till vissa investeringar som rör kollektiv persontrafik,

— upphandling av interregional persontrafik på järnväg,

— förhandling om avtal for ersättning till trafikhuvudmännen för överta-
gande av ansvaret för viss persontrafik på järnväg.

En annan omständighet som i grunden förändrat förutsättningarna för
TPRs befattning med yrkestrafikfrågorna är att prövningen av överklagan-
den i dessa frågor till större delen flyttats från rådet till domstol
(prop. 1988/89:26, TU 4, rskr. 49). Härigenom har en stor ärendegrupp
bortfallit utöver vad som följer av själva avregleringen av yrkestrafiken.

Regeringen har alltsedan rådets tillkomst lagt ett antal utrednings— och
förhandlingsuppdrag på rådet. I utvecklingsarbetet som föregick 1988 års
trafikpolitiska beslut biträdde TPR med utredningsmaterial beträffande
utvecklingen inom person- och godstransportmarknaderna, energihushåll-
nings- och miljöfrågor m. m. Bland de senaste årens uppdrag kan nämnas
den långväga busstrafiken, nedläggningsprövning av trafiksvaga järnvägar,
riksfärdtjänsten, taxitaxan, Gotlandstrafiken m.m. TPR har även tillde-
lats vissa uppgifter inom ramen för en samordnad investeringsplanering
inom transportsektorn. Så skedde i en första omgång inför 1988 års trafik-
politiska riksdagsbeslut. Därefter har arbetet utvidgats genom det uppdrag
regeringen givit åt TPR i november 1988. Rådet skall enligt detta uppdrag
utarbeta ett gemensamt planerings- och prognosunderlag till grund för
trafikverkens långsiktiga investeringsplanering. TPR skall också utvärdera
planerna och redovisa till regeringen resultatet härav. Vidare kan nämnas
att regeringen genom beslut den 31 maj 1990 gett TPR i uppdrag att
utarbeta ett beslutsunderlag till grund för en vidareutveckling av den
samordnade investeringsplaneringen inom transportsektorn. Uppdraget
redovisades i början av oktober 1990.

Inför regeringens arbete med en proposition år 1991 om bl. a. trafikens
miljöfrågor har TPR tilldelats ett antal uppdrag. Vidare har TPR på
uppdrag av regeringen utarbetat en trafikprognos för perioden 1989— 1995
samt för åren 2000 och 2020. Prognosen avser både person- och gods-
transporter.

Det är kännetecknande för TPRs utveckling att det är trafikplanerings-
och utredningsverksamheten inom myndigheten som vuxit i omfattning
och betydelse. Ett betydande antal rapporter har givits ut, varav en del på
uppdrag av regeringen. TPRs roll som stabsorgan åt regeringen har således
blivit allt mer markant.

TPRs verksamhet har under årens lopp inte varit oomstridd. Hantering-
en av frågor såsom nedläggningsprövning av olönsamma järnvägar har av
naturliga skäl mött åtskillig kritik även om de statsfinansiella och sam-
hällsekonomiska vinsterna varit stora. Kritiken har, som en direkt följd av
de medelsramar som stått till förfogande, bl. a. tagit sig uttryck i riksdags-
motioner i vilka föreslagits mer eller mindre långtgående uppdelningar av
TPR. Något särskilt tillkännagivande till regeringen har dock inte före-
kommit från riksdagens sida. Under senare tid har i stället hänvisats till

Prop.1990/91: 100

Bil. 8

148

den översyn av TPR som regeringen aviserade i 1988 års budgetproposi- Prop. 1990/91: 100
tion. Bil. 8

1.3 Uppdraget till utredningsmannen

1988 års trafikpolitiska beslut och beslutet om den ändrade instansord-
ningen vid prövningen av yrkestrafikfrågor har som tidigare nämnts inne-
burit väsentliga förändringar för TPR. Med stöd av regeringens bemyndi-
gande tillkallade min företrädare därför i december 1988 en särskild utred-
ningsman for att förutsättningslöst se över verksamheten vid rådet.

1 direktiven (Dir. 1988:70) framhålls bl. a. att regeringen även fortsätt-
ningsvis har behov av tillgång till högkvalitativa utredningsresurser på
transportområdet. De frågor och problem som hänger samman med att det
även inom andra myndigheter bedrivs verksamhet, liknande den som
finns inom TPR, borde emellertid också belysas. I det sammanhanget
omnämns ett stort antal gränsdragningsområden, bl. a. följande:

— energihushållning

— miljöfrågor och hushållningen med naturresurser

— yrkestrafikfrågor

— intäkts- och kostnadsutvecklingen i buss- och taxitrafiken

— handikappanpassning av den kollektiva trafiken

— statsbidrag till den kollektiva trafiken

— statistikproduktion inom kommunikationsområdet

— transportstöd

Sammanfattningsvis framhölls i direktiven att gränsdragningen i förhål-
lande till andra statliga organ var en viktig fråga, både när det gäller de
områden som nämnts och inom andra eventuellt förekommande gränsom-
råden. En arbetsfördelning som innebär förenkling och decentralisering
och undvikande av dubbelarbete borde eftersträvas. Vidare skulle kost-
nadseffekterna av olika tänkbara förslag klarläggas.

Utredningen (K 1988:04) Översyn av transportrådets verksamhet (ut-
redningsman f. d. generaldirektören Sven Moberg) avgav i januari 1990
betänkandet (SOU 1990:4) Transportrådet.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttran-
dena finns tillgänglig på kommunikationsdepartementet (Dnr IV 176/90).
En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 1.

Jag avser nu att ta upp de frågor om transportrådet som aktualiserats av
betänkandet.

2. Övergripande trafikpolitiska frågor

Mitt förslag:

— Utrymmet för politisk styrning från regering och riksdag över centrala
trafikpolitiska frågor ökas. Målstyrning från regeringens sida av myn-
digheterna bör också öka.

— Formulering av mål inom trafikpolitiken, trafikpolitiska analyser samt
utformning av underlag för regeringsbeslut skall i ökad utsträckning ske
i regeringskansliet — inte på myndighetsnivå.

149

— Till regeringskansliet (kommunikationsdepartementet) överfors från
TPR medel motsvarande fem års arbetskrafter for beredning av övergri-
pande trafikpolitiska frågor.

Utredningens förslag: TPR bör ombildas till ett renodlat prognos-, pla-
nerings- och utredningsorgan med ställning som ett kvalificerat stabsorgan
åt regeringen.

Remissinstanserna: Rent allmänt kan sägas att ungefär hälften av re-
missinstanserna tillstyrker utredningens förslag. Det finns emellertid ock-
så ett betydande antal som är negativa eller tveksamma, särskilt när det
gäller frågan om rådet bör vara det centrala stabsorganet inom kommuni-
kationssektorn. Dit hör bl. a. vägverket, statens väg- och trafikinstitut
(VTI), luftfartsverket, statskontoret, statens pris- och konkurrensverk
(SPK), statens naturvårdsverk, AB Svensk Bilprovning, Svenska kommun-
förbundet, landstingsförbundet, Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF)
och Svenska vägföreningen. Flera av dessa instanser förordar i stället att
ett alternativ med ett utredningsorgan i regeringskansliet övervägs. Väg-
verket anser att TPR bör avskaffas.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Skälen till mitt förslag:

Nya förutsättningar nödvändiggör omprövningar

Jag bedömer att TPR på ett förtjänstfullt sätt medverkat i det trafikpoliti-
ska utvecklingsarbetet och aktivt bidragit till en på samhällsekonomiska
grunder förbättrad trafikförsörjning. TPRs insatser att ta fram planerings-
och beslutsunderlag, genomförandet av olika förhandlingsfrågor och han-
teringen av dess tillsynsuppgifter har varit betydelsefulla och skötts på ett
effektivt sätt. De utgångspunkter som låg till grund för TPRs bildande
behöver dock omprövas med hänsyn till de nya förutsättningar och den
förändrade omvärld som vi nu står inför. Jag har härvid gjort följande
övergripande trafikpolitiska bedömning.

Stabsfunktionen är en uppgift för regeringskansliet

Förslaget om att ombilda TPR till ett renodlat stabsorgan åt regeringen
med uppgift att ansvara för prognos-, planerings- och utredningsverksam-
het inom kommunikationssektorn har mött kritik från åtskilliga håll. Flera
remissinstanser har ifrågasatt om inte en sådan stabsfunktion snarare hör
hemma i regeringskansliet. För egen del har jag kommit fram till att det
finns anledning att överväga detta.

Den kritik som har förts fram mot förslaget att omvandla TPR till ett
stabsorgan åt regeringen går i huvudsak ut på följande.

Centrala trafikpolitiska beredningsuppgifter bör handläggas på ett de-
partement och inte på myndighetsnivå. Det är felaktigt att lägga sådana
uppgifter på en fristående myndighet som kan komma att bli betraktad
som ett politiskt organ.

Kritik framförs också mot att TPR fått alltför vittgående uppgifter på
kollektivtrafikens område. Detta skulle än mer förstärkas om utredningens
förslag skulle genomföras. Svenska kommunförbundet, landstingsförbun- 150

det och SLTF riktar på den punkten skarp kritik mot att TPR skulle få Prop. 1990/91: 100
karaktär av en central myndighet for kollektivtrafiken. Enligt förbundens Bil. 8
uppfattning ger nuvarande lagstiftning kommuner och landsting ett full-
ständigt och självständigt ansvar for kollektivtrafiken inom länen. Förbun-
den motsätter sig därför bestämt en sådan central ställning som TPR
uppfattas få i betänkandet.

Några remissinstanser betonar de olika myndigheternas självständiga
ansvar att vidta åtgärder på transportområdet. TPRs roll som utvärde-
ringsorgan gentemot andra myndigheters verksamhet ifrågasätts av bl. a.
vägverket, luftfartsverket och statens naturvårdsverk. Man menar att ut-
värderingarna i stället bör ske inom regeringskansliet eftersom det rör sig
om politiskt betonade avvägningar mellan skilda samhällssektorer.

Det finns således starka skäl som talar mot att TPRs verksamhet ges den
av utredningen föreslagna inriktningen. I stället bör övervägas om inte
vissa centrala funktioner i fråga om planerings- och utvärderingsverksam-
heten samt resultatuppföljningen bör åvila regeringskansliet.

Det finns naturligtvis skäl som talar emot att belasta regeringskansliet
med nya arbetsuppgifter. Fortlöpande och mera omfattande utrednings-
verksamhet är något som naturligen hör hemma på myndighetsnivå. Prog-
nosverksamhet och utarbetande av statistiskt underlag inom transportsek-
torn bör således inte vara en departementsuppgift, något som jag återkom-
mer till längre fram (avsnitt 3).

Däremot är det otvetydigt så att 1988 års trafikpolitiska beslut, liksom
också riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition
(1989/90:88) om vissa näringspolitiska frågor (TU27, rskr. 325), ställer
allt högre krav på politiskt betonade avvägningar mellan de skilda målen
för trafikpolitiken i förhållande till bl. a. näringspolitikens mål om ökad
effektivitet inom transportnäringen.

Målen inom trafikpolitiken behöver preciseras

Det övergripande målet för trafikpolitiken är att medborgarna och nä-
ringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och
miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kost-
nader. Det trafikpolitiska målet har indelats i delmål som gäller tillgänglig-
het, effektivitet, säkerhet och regional balans samt god miljö och hushåll-
ning med naturresurser.

Trafikpolitikens inriktning skall präglas av valfrihet for konsumenterna,
mindre detaljreglering, viss decentralisering samt av att konkurrens mel-
lan olika trafikutövare och transportlösningar främjas. En långtgående
delegering från riksdagen och regeringen av beslutanderätten i frågor av
central betydelse måste emellertid kombineras med en väl utvecklad mål-
styrning. Behovet av en vidareutvecklad målstyrning från riksdag och
regering skall ses inte minst i belysningen av de komplicerade sammanväg-
ningar av intressen som krävs när man skall ta ställning i övergripande
trafik- och transportfrågor.

Ett av instrumenten för att åstadkomma en ökad målstyrning på infra-
strukturområdet är den av riksdagen beslutade samordnade, långsiktiga

151

investeringsplaneringen. Denna planering är ett av flera områden där Prop. 1990/91:100
avvägningar måste göras mellan skilda mål inom trafikpolitiken och inom Bil. 8
närings- och regionalpolitiken for att långsiktiga investeringsstrategier
skall kunna utarbetas. För att detta skall vara möjligt krävs ett fullgott
beslutsunderlag.

Utformning av beslutsunderlag inom trafikpolitiken

Utformningen av ett sådant beslutsunderlag är enligt min och också enligt
åtskilliga remissinstansers uppfattning en uppgift som bör ligga på rege-
ringskansliet. Avvägningar mellan de skilda mål som jag nämnt är av
politisk natur och är inte en myndighetsuppgift. Själva den utrednings-
verksamhet som bör ligga till grund for beslutsunderlaget kan däremot,
som jag tidigare framhållit, med fordel bedrivas inom en myndighet.
Utformningen av direktiven for utredningarna och utvärderingen av resul-
taten av dessa bör emellertid ske inom regeringskansliet. Jag har på den
punkten en förståelse for den oro som en del trafikverk hyser över att TPR
skulle kunna få rollen av något av en ”övermyndighet” inom transportsek-
torn. Verksamhet som är sektorsövergripande, där en styrning kan erford-
ras av verk och myndigheter, hör vanligtvis inte hemma hos en myndighet.

I ett läge med begränsade investeringsmedel är det särskilt viktigt att
resurserna används på bästa sätt och fördelas mellan de olika trafikslagen
så att den samhällsekonomiska nyttan blir så stor som möjligt. Som
framgår av regeringens skrivelse (1990/91:50) till riksdagen om åtgärder
for att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgif-
terna behöver planering och resursutnyttjande avseende väg- och järnvägs-
investeringar effektiviseras och koncentreras på större projekt.

Därvid framhålls att en ökad användning av systemanalys och en bättre
samordning av de olika trafikslagens investeringar ger förutsättningar for
att öka effektiviteten i det samlade transportsystemet. De för nationella
transportbehov strategiska väg- och järnvägsnäten behöver identifieras
och en större del av investeringsmedlen avsättas for dessa. Detta förbättrar
möjligheterna till rationella transporter i hela landet. Vidare bör en syste-
matisk uppföljning och utvärdering av genomförda investeringar införas.

Investeringsplaneringen behöver förstärkas

Som framgår av skrivelsen behöver den samordnade investeringsplane-
ringen utvecklas. I en samlad strategi för hur infrastrukturen skall finansi-
eras ingår det att på samhällsekonomiska grunder avväga resurserna mel-
lan de olika trafikgrenarna och att utföra analyser över sådana strategiska
investeringar som på ett avgörande sätt kan påverka färdmedelsfördel-
ningen, kapaciteten inom andra trafikgrenar m.m. Även en ökad grad av
samfinansiering av olika infrastrukturobjekt ställer krav på en bättre pla-
neringsberedskap från statens sida och en systemsyn i planeringen. Min
slutsats är således att arbetet med utvärderingar och resultatuppföljning
behöver förstärkas och att planeringen av tyngre investeringsobjekt inom

152

infrastrukturen behöver förenklas och koncentreras till vad som är poli-
tiskt relevant för statsmakterna. Detta arbete bör ledas från regeringskan-
sliet.

Kraven på ökad effektivitet och bättre resultat nödvändiggör en om-
prövning av verksamheter. Regeringskansliet måste ges förutsättningar att
leva upp till denna, delvis nya roll. Man måste således självt, inom sin egen
organisation, kunna förfoga över de planeringsresurser som krävs för att
snabbt kunna åstadkomma nödvändiga omprövningar.

Kraven på myndigheterna behöver preciseras

Det ligger ett ökat ansvar på regeringskansliet när det gäller förnyelsen av
den statliga verksamheten. Det sätt på vilket den statliga administrativa
verksamheten leds håller nu målmedvetet på att ändras. Genom verksled-
ningsbeslutet år 1987, genom den nya budgetprocessen och genom en
sedan flera år pågående delegering av arbetsgivaruppgifter får myndighe-
terna ökade befogenheter att avgöra hur verksamheten skall bedrivas och
ett ökat ansvar för resultaten av verksamheten.

Det nya ledningssystemet bygger på att regeringen bättre än i dag preci-
serar sina krav på myndigheterna. För att bringa klarhet och medvetenhet
i dessa frågor krävs en kvalificerad analysverksamhet som är verklighets-
förankrad och i samklang med den politiska ledningens värderingar.

Resultaten av denna analys skall komma till uttryck i bl. a. de myndig-
hetsspecifika direktiven för den fördjupade anslagsframställningen. En
kvalificerad analysfunktion behövs också vid bedömningen av särskilda
rapporter och av den fördjupade anslagsframställningen, liksom när de
förväntade resultaten skall preciseras i de årliga regleringsbreven och när
den årliga resultatredovisningen skall bedömas. Regeringen behöver med
andra ord vara kompetent beställare av offentliga tjänster och kunna
värdera erhållna tjänster på ett riktigt sätt.

Det är utomordentligt viktigt att det inom regeringskansliet finns den
kompetens som behövs för att man skall kunna ta initiativ till förnyelseåt-
gärder, beställa analyser t. ex. hos statskontoret och RRV samt ange öns-
kad inriktning och förväntade resultat av myndigheternas verksamhet.
Detta är av helt avgörande betydelse för att den ansvarsfördelning som det
nya ledningssystemet bygger på skall kunna förverkligas.

Behov av resurser för analysverksamhet

Regeringskansliets organisation och personalresurser är i första hand an-
passade för att hantera den traditionella budgethanteringen, utforma pro-
positioner och handlägga ärenden. I likhet med många andra departement
har kommunikationsdepartementet — för att nu återgå till de frågor som
betänkandet aktualiserar — mycket begränsade egna analysresurser av det
slag som jag har beskrivit. Hittills har detta behov tillgodosetts genom
uppdrag till bl. a. TPR i skilda frågor. Mot bakgrund av de grannlaga

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

153

politiska avvägningar som inryms i dessa arbetsuppgifter bör den stabs- Prop. 1990/91: 100
funktion på det trafikpolitiska området som jag tidigare beskrivit knytas Bil. 8
till regeringskansliet (kommunikationsdepartementet).

Enligt den sammanställning över arbetsfördelningen inom TPR som
redovisas i utredningen (s. 92) och som bygger på uppgifter lämnade av
personalsektionen vid TPR, fanns det vid årsskiftet 1989/90 sex årsarbets-
krafter inom funktionen Trafikplanering (exkl. frågor om köp av interregio-
nal järnvägstrafik). Härtill kommer att av de 14 årsarbetskrafter, som av
utredningen förts till områdena Gd-sekretariatet samt Personal och eko-
nomi, några årsarbetskrafter har en viss budgetmässig anknytning till funk-
tionen Trafikplanering.

För egen del vill jag föreslå att medel motsvarande fem årsarbetskrafter
förs över från TPR till regeringskansliet (kommunikationsdepartementet).

3. Trafikprognoser, planeringsmetoder och
samhällsekonomiska bedömningar

Min bedömning och mitt förslag:

— Statens väg- och trafikinstitut (VTI) skall utarbeta prognoser, plane-
ringsmetoder samt samhällsekonomiska bedömningar av effekter av
trafikutvecklingen. Från TPR överförs till VTI medel motsvarande sju
årsarbetskrafter.

— Statens väg- och trafikinstitut (VTI) skall utarbeta nulägesbeskrivningar
och statistik rörande transporter och trafik. Från TPR överförs till VTI
medel motsvarande tre årsarbetskrafter.

— Regeringens roll skall vara att ge direktiv för prognosverksamheten och
de samhällsekonomiska bedömningarna, att utvärdera resultaten och
konsekvensbeskrivningarna samt på grundval härav utarbeta beslutsun-
derlag av trafikpolitisk natur. Till kommunikationsdepartementet över-
förs från TPR medel motsvarande fyra årsarbetskrafter.

— TPRs databas för person- och godstransporter och teknisk utrustning
för denna verksamhet samt utarbetad metodik för prognoser och för
samhällsekonomiska bedömningar bör överföras till statens väg- och
trafikinstitut.

Utredningens förslag: Verksamheten bör i allt väsentligt ske inom TPR, i
samverkan med VTI, TFB och SCB.

Remissinstanserna: I ett tiotal remissvar tas särskilt upp frågor som
hänger samman med prognos verksamheten. Banverket anser att det krävs
ett i förhållande till trafikmedlen neutralt organ vilket svarar för grundläg-
gande prognos- och planeringsverksamhet och att TPR, efter förstärkning,
bör vara den lämpligaste myndigheten för detta. Även andra remissinstan-
ser pekar på vikten av att TPR tillförsäkras erforderlig kompetens och
samarbetar med andra organ som VTI, TFB och SCB för att förbättra
kvaliteten i prognoserna. Vägverket, statens naturvårdsverk och AB
Svensk Bilprovning ifrågasätter om TPR är den lämpligaste organisatio-
nen för denna verksamhet.

Skälen till min bedömning och mitt förslag: Jag delar utredningens upp-

154

fattning att prognosverksamheten och utarbetande av samhällsekonomis-
ka bedömningar inte bör vara en uppgift för regeringskansliet.

Ett argument som TPR åberopat för att rådet skall bibehållas oförändrat
är att dess olika arbetsuppgifter har ett naturligt inbördes samband efter-
som de bidrar till att uppfylla trafikpolitikens gemensamma mål. TPR
anför:

”Transportstöden och upphandlingen av järnvägstrafiken bidrar till re-
gional balans. Handikappanpassningen och riksfärdtjänsten gäller bl. a.
målen om tillgänglighet och säkerhet över hela landet. Energihushållning-
en bidrar till effektiva transporter och miljöförbättringar. Administrativa
åtgärder som gäller trafiktillstånd bidrar till effektivitet och bättre säkerhet
i trafiken genom utbildning och uppföljning av trafikutövarna.”

Om man vill bibehålla TPR som en myndighet inom trafikpolitiken,
håller jag med om att rådet bör ha kvalificerade arbetsuppgifter. Ett
”avlövat” TPR skulle inte heller enligt utredningen kunna fungera särskilt
tillfredsställande under någon längre tid.

När det gäller huvuddelen av rådets nuvarande uppgifter finns det bland
remissinstanserna en klar majoritet för förslaget om överflyttning av de
flesta av uppgifterna till andra myndigheter. Även jag kan i princip ansluta
mig till utredningens förslag i den delen. Jag återkommer längre fram (av-
snitt 7) till hur denna överflyttning av TPRs s. k. tillsynsuppgifter lämpligen
bör ske.

De uppgifter som med dessa utgångspunkter i fortsättningen skulle
ankomma på TPR blir då så få och sinsemellan så olika att det inte är
försvarligt att ha kvar en central myndighet enbart för dessa. Till dessa
uppgifter hör arbetet med trafikprognoser och samhällsekonomiska be-
dömningar.

I fråga om de trafikprognosmodeller som är grundläggande för det mesta
inom vår trafikpolitik har TPRs insatser ansetts vara de bästa som i dag
finns på området. Det ligger ett omfattande vetenskapligt grundat utveck-
lingsarbete bakom dagens modeller. Det finns dock alltid anledning att på
metodområdet utveckla och fördjupa det så nödvändiga utvecklingsarbe-
tet med prognosmetodiken och med metodik för samhällsekonomiska
bedömningar.

Jag kan då konstatera att flera remissinstanser såsom vägverket, statens
naturvårdsverk och AB Svensk Bilprovning hänvisar till VTIs höga kom-
petens på dessa områden.

Inom TPR finns en i sammanhanget unik databas för både gods- och
persontransporter och kompetens för att snabbt kunna ta fram detaljerade
beräkningsresultat beträffande den framtida trafikutvecklingen. VTI har
vetenskaplig kompetens inom transportekonomi. En sammanslagning av
de båda myndigheternas arbetsuppgifter skulle därför på sikt kunna ge en
förstärkning och en fruktbar integrering av olika kunskapsområden. VTI
anser självt att institutet kan ta ett betydligt större ansvar för metodut-
vecklingen inom hela det transportekonomiska området.

Mitt förslag är således att resurser motsvarande sju årsarbetskrafter bör
överföras från TPR till VTI för arbetet med trafikprognoser, planerings-
metoder och samhällsekonomiska bedömningar. Härutöver bör resurser

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

155

motsvarande tre årsarbetskrafter överföras från TPR för nulägesbeskriv- Prop. 1990/91: 100
ningar rörande transporter och trafik. Detta kan motiveras med att det är Bil. 8
viktigt att det finns resurser för allmänna utredningar i trafikgrensöver-
skridande frågor och att det kontinuerligt byggs upp en allmän kunskap om
transportsektorn.

Jag har erfarit att arbete pågår med att dokumentera TPRs databaser
och prognosmetoder samt metodik för samhällsekonomiska bedömningar.
Det är ett betydande samhällskapital som under en tioårsperiod byggts
upp inom TPR i form av databaser och prognosmetodik m. m och framför
allt genom kompetens hos personalen. Verksamheten har till inte ringa del
fått stöd genom statliga forskningsmedel. Det är angeläget att det kvalifice-
rade utvecklingsarbete som utförts inom TPR så långt som möjligt under
övergångstiden kan föras vidare i nära samverkan mellan TPR och VTI.

Som jag tidigare har nämnt är arbetet med trafikprognoser och samhälls-
ekonomiska bedömningar en viktig grund för trafikpolitiken. På regerings-
kansliet ankommer det att utvärdera beräkningsresultaten och kon-
sekvensbeskrivningarna. Av och till kan det också bli fråga om att ge
direktiv, t. ex. för att få fram underlag för den samordnade investeringspla-
neringen. Även om det egentliga utvecklings- och beräkningsarbetet skall
äga rum inom ett förstärkt VTI, kan även regeringskansliets arbete bli
resurskrävande. Jag bedömer att medel motsvarande fyra årsarbetskrafter
bör överföras från TPR till kommunikationsdepartementet.

4. Länstrafikanläggningar

Mitt förslag:

— Dispositionsrätten till delposten ”Bidrag för investeringar i trafikmedel
m. m.” inom anslaget B 4. Byggande av länstrafikanläggningar överförs
till vägverket. Trafikhuvudmännen skall kunna ansöka om bidragsme-
del direkt hos vägverket.

— Vägverket och banverket skall vara statens företrädare för kollektivtra-
fikfrågor på central nivå.

Utredningens förslag: Till TPR överförs från och med den ljuli 1991
från vägverket uppgiften att på länen fördela medel för investeringar i
länsvägar, statskommunvägar som inte är riksvägar, kollektivtrafikanlägg-
ningar och länsjärnvägar. Vägverket och banverket skall dock även fort-
sättningsvis ha ansvaret för beräkningshandledning och objektanalyser för
de nämnda slagen av investeringar.

Remissinstanserna: Förslaget att TPR skall från vägverket överta hand-
läggningen av länstrafikanslaget tillstyrks av SJ, banverket, luftfartsverket,
TPR, statens industriverk (S1ND), länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings,
Malmöhus, Jämtlands och Norrbottens län. I flera remissvar framhålls
vikten av att TPR tillförs erforderlig kompetens för uppgiften. Länsstyrel-
sernas organisationsnämnd vill inte motsätta sig att förslaget genomförs
och länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län varken motsätter sig eller
tillstyrker de föreslagna ändringarna. Vägverket, statens naturvårdsverk,
länsstyrelsen i Västmanlands län, Svenska kommunförbundet, landstings-

156

förbundet, SLTF, Svenska vägföreningen, LO och Statstjänstemannaför- Prop. 1990/91: 100
bundet avstyrker förslaget. Bil. 8

Skälen till mitt förslag: Remissinstanserna har framfört uppfattningar
som i ovanligt stor utsträckning är delade beträffande utredningens förslag
att överföra länstrafikanslaget till TPR. Flera, däribland banverket, tryc-
ker hårt på att det bör vara ett i förhållande till trafikgrenarna neutralt
organ som fördelar medlen på de olika länen. Självfallet ligger det mycket i
detta. Jag noterar emellertid att de remissinstanser som företräder de
bidragsmottagande kommunerna och trafikhuvudmännen, nämligen
Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet och SLTF, finner att
vägverket hittills skött uppgiften på ett tillfredsställande sätt. Dessa re-
missinstanser framhåller i stället vikten av att det på länsnivå finns en
trafikneutral beslutsinstans, nämligen länsstyrelsen. Länsstyrelsernas ställ-
ning kommer härvidlag att stärkas genom riksdagens beslut om en samord-
nad länsförvaltning (prop. 1989/90:154, BoU:4 och 9, rskr. 89). Beslutet
innebär att beredningen inför länsstyrelsernas ställningstagande till läns-
trafikplanen kan komma att ske inom länsstyrelsen. Föredragande blir
länsstyrelsens expert i kommunikationsfrågor.

En annan invändning mot att på central nivå överföra medlen från
vägverket till TPR är att medlen där riskerar att få en mindre god samord-
ning mellan de skilda investeringsplanerna för riksvägar, bärighetsupp-
rustning och länstrafikanläggningar. I denna planering fordras hela tiden
en dialog mellan å ena sidan långsiktig och kortsiktig planering och å den
andra sidan verkställigheten och genomförandet, vilket TPR har mindre
goda förutsättningar än vägverket att klara. En koppling måste således
finnas till byggandet, dvs. till vägförvaltning, kommun och trafikhuvud-
man. Utredningen har heller inte beaktat problemen med att överföra
delar av vägverkets vägdatabank till TPR.

En svaghet med utredningens förslag är att TPR är en central organisa-
tion utan egen regional representation, vilket kan komma att leda till ett
sämre utbyte av erfarenheter mellan den centrala nivån och den regionala
och lokala nivån om nuvarande system skall bibehållas. Inom vägverket
finns ett sådant erfarenhetsutbyte etablerat sedan lång tid. Dessutom sker
en samverkan med länsstyrelserna på ett formaliserat sätt enligt flera olika
bestämmelser i väglagstiftningen. Vägverket har dessutom börjat bygga
upp en egen kompetens inom kollektivtrafiksektorn i form av ett kollek-
tivtrafiksekretariat.

Om man vill behålla kraven på trafikneutralitet även på riksplanet, men
ändå kunna göra kvalificerade samhällsekonomiska bedömningar, måste
man behålla och även utveckla ett omfattande samarbete med vägverket
och banverket oavsett vilket organ som gör den slutliga bedömningen.
Härutöver skulle krävas en personalförstärkning hos TPR som troligtvis
skulle behöva bli större än vad utredningen anger. Utredningen har t. ex.
inte berört den så viktiga budgetuppföljningen och hur arbetet med denna
skulle fördelas mellan TPR, vägverket och banverket. En annan komplika-
tion är att arbetet med länstrafikplanerna är starkt säsongbundet med
mycket ojämn arbetsfördelning under treårsperioderna. Sådana ojämnhe-
ter klaras självfallet mycket bättre av i en stor organisation som vägverket.

157

Sammanfattningsvis finner jag att utredningens förslag är förenat med
en rad praktiska olägenheter. Detta talar för att man bör behålla vägverket
som ett centralt organ för länstrafikanslaget. I den mån statsmakterna vill
anlägga synpunkter på den övergripande medelsanvändningen är detta
fullt möjligt inom ramen för planerings- och budgetprocessen. Jag vill
också peka på att de egentliga besluten om medelsanvändningen sker hos
länsstyrelserna. Jag utgår härvid också från att länsstyrelsernas bered-
ningsarbete liksom hittills får sitt stöd i en samverkan mellan vägverket,
banverket, trafikhuvudmännen och kommunerna.

En konsekvens av mitt ställningstagande är att dispositionsrätten till
den delpost i anslaget B 4. Byggande av länstrafikanläggningar, som får
användas for statsbidrag till investeringar i trafikmedel m. m. som främjar
miljö, samordning och energieffektivitet bör flyttas från TPR till vägver-
ket. Härigenom nås samordning med vägverkets handläggning av statsbi-
dragsgivningen till investeringar i kollektivtrafikanläggningar. Detta bör
ur de bidragssökande organens synvinkel vara en fördel.

Ansvaret för den lokala och regionala kollektivtrafiken ligger otvetydigt
på trafikhuvudmännen i länen. Vägverket har under senare år lagt ner
mycket arbete på kollektivtrafikfrågorna. Den nya situationen med att
planerings- och utredningsuppgifterna inom trafiken överförs från TPR till
andra organ innebär dock att vägverket får en delvis ny roll. Vägverket blir
då statens företrädare på den centrala nivån för frågor om kollektivtra-
fiken på väg. Därvid bör det åvila verket att tillhandahålla viktiga delar av
det beslutsunderlag som regering och riksdag behöver för att kunna följa
utvecklingen. Det kan ställa krav på en ytterligare kompetenshöjning inom
verket på detta område och av en markering utåt och inåt av att verket
skall tillgodose såväl drifts- som investeringsbehoven inte bara för biltrafi-
ken i allmänhet utan även med särskild inriktning för kollektivtrafiken.
Särskilt i de delar av landet där kollektivtrafiken svarar för en betydande
del av trafikarbetet är det naturligt att vägverket utvecklar sin kompetens i
kollektivtrafikfrågor. På samma sätt bör banverket vara statens företräda-
re på central nivå beträffande järnvägstrafiken.

När det gäller det praktiska förfarandet vid ansökan om statsbidrag till
investeringar i trafikmedel m. m. vill jag föreslå en förenkling.

Nuvarande regler innebär att trafikhuvudmän och kommuner lämnar in
sina ansökningar till länsstyrelsen som gör en prioritering. Länsstyrelsen
skall därvid, med ledning av de preliminära ramar som TPR meddelar,
upprätta en treårig plan över de åtgärder som uppfyller förutsättningarna
för bidrag och som planeras påbörjas under planperioden. Planen skall
lämnas till TPR senast den 15 februari under planperiodens första år.

Länsstyrelsens plan skall utgöra en förteckning över åtgärderna i angelä-
genhetsordning med uppgifter om bidragsgrundande kostnader och deras
fördelning över tiden.

På grundval av upprättande planer och tillgång till medel fastställer TPR
definitiva länsvisa planer.

Dessa länsvisa planer är ett uttryck för en alltför ambitiös planerings-
strävan. Trafikhuvudmännen har ju hela det ekonomiska och politiska
ansvaret för trafiken. Man frågar sig därför om det är nödvändigt att

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

158

länsstyrelsen upprättar planerna. Betydligt enklare blir det om trafik-
huvudmännen ansöker om bidrag direkt hos vägverket. Liksom hittills
skall även åtgärder som genomfors av entreprenörer till en trafikhuvud-
man kunna få bidrag via trafikhuvudmannen. Med entreprenör menas här
även kommunala trafikföretag. Förutsättningen är att det finns ett avtal
mellan parterna om den aktuella åtgärden och kostnadsfördelningen dem
emellan. Eventuellt bidrag betalas ut via trafikhuvudmannen.

Om mitt förslag i denna del godtas innebär det att förordningen
(1988:933) om statsbidrag till vissa investeringar som rör kollektiv per-
sontrafik behöver ändras.

I denna fråga har jag samrått med chefen för civildepartementet.

5. Förhandlingsuppgifter

Mitt förslag:

— En eller flera särskilda förhandlare utses vid behov för förhandling om
statens köp av interregional persontrafik på järnväg som är regionalpo-
litiskt angelägen men som inte kan upprätthållas affärsmässigt (anslag
G5.).

— I förhandlingsuppgiften ingår att administrera det statsbidrag som i
enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut skall lämnas till trafik-
huvudmännen för köp av viss persontrafik på länsjärnvägar (anslag G 6.).

— Kostnaderna för förhandlingsverksamheten på järnvägsområdet finan-
sieras inom ramen för anslaget G 5.

— Administrationen av transportstödet till Gotland överförs från TPR till
sjöfartsverket och finansieras inom ramen för anslaget E3. Transport-
stöd för Gotland.

— Ansvaret för förhandlingar om avtal om koncessioner för linjesjöfarten
till och från Gotland skall åvila regeringskansliet.

Utredningens förslag: De båda förhandlingsuppgifterna på järnvägsom-
rådet kvarstår hos TPR. Stödet till Gotlandstrafiken behandlades inte i
utredningen.

Remissinstanserna: Endast banverket och TPR tillstyrker förslaget. De
flesta av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga ställer sig avvak-
tande. Länsstyrelsen i Östergötlands län och NO framför särskilda syn-
punkter.

Skälen till mitt förslag: Förhandlingsarbetet inom TPR är ett alldeles
specifikt arbetsområde. Jag avser därvid statens köp av olönsam interre-
gional persontrafik på järnväg (anslag G 5.) och administrationen av stats-
bidraget till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på länsjärnvä-
gar (anslag G 6.) samt statsbidraget till linjesjöfarten till och från Gotland
(anslag E3.).

Särskilt statens köp av interregional järnvägstrafik kan tidvis vara ett
krävande och tidsödande förhandlingsarbete. Under vissa perioder ligger
emellertid det direkta förhandlingsarbetet nere till förmån för uppföljande
och förberedande arbete. Detta talar för att förhandlingsuppgiften egentli-
gen inte hör hemma hos en myndighet utan hellre bör anförtros en eller
flera förhandlare som utses i särskild ordning när behovet så påkallar.

De båda förhandlingsuppgifterna på järnvägsområdet bör utföras med

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

159

iakttagande av trafikhuvudmännens och länsstyrelsernas synpunkter på
val av trafikmedel och standard inom trafikförsörjningen.

För förhandlarnas verksamhet behövs vissa resurser. Personalen bör stå
till resp, förhandlares förfogande, dels under och inför det egentliga för-
handlingsarbetet, dels i löpande verksamhet. För upphandling av tågtrafi-
ken krävs att det kontinuerligt samlas in underlag som möjliggör bedöm-
ning och prioritering av vilken trafik som skall handlas upp. Upphandling-
en kan ju sägas bestå i att å statens vägnar handla upp rätt trafik till rätt
pris. Vidare ingår i uppgiften att utbetala de statliga medlen.

Administrationskostnaderna för förhandlingsarbetet på järnvägsområ-
det bör finansieras inom ramen för anslaget G5. I kostnaderna ingår
arvoden, resor m. m. för resp, förhandlare samt kostnader för löner m. m.

Formellt får verksamheten karaktären av en statlig kommitté som dispo-
nerar de båda anslagen. Det är viktigt att kommittén får en självständig ställ-
ning i förhållande till kommunikationsdepartementet i sitt förhandlingsar-
bete inom de ekonomiska ramar som statsmakterna ställer till förfogande.

Administrationen av transportstödet till Gotland bör åvila sjöfartsverket
som övertar dispositionsrätten till anslaget E 3. Transportstöd för Gotland.
I uppgiften ingår bl. a. att besluta om taxor och trafikutbud i koncessions-
trafiken. Kostnaderna för verksamheten bör finansieras inom ramen för
anslaget E3.

Färjetrafiken till och från Gotland bedrivs nu i enlighet med ett tioårigt
avtal. Ansvaret för förhandlingar om avtal i denna trafik bör fortsättnings-
vis åvila regeringskansliet.

6. Beredskapsplanering

Mitt förslag:

— Till statens väg- och trafikinstitut (VTI) överförs ansvaret för funktio-
nen Transporter inom den civila delen av totalförsvaret.

— Till statens väg- och trafikinstitut (VTI) överförs ansvaret för uppgiften
drivmedelsransonering inom delfunktionen bränslen och drivmedel.

— Från TPR bör medel motsvarande fem årsarbetskrafter överföras till
VTI.

— Från TPR bör till VTI överföras den rådgivande delegation för bered-
skapsfrågor.

Utredningens förslag: Uppgifterna bör åvila TPR.

Remissinstanserna: Utredningens förslag att TPR bör behålla sina upp-
gifter inom totalförsvaret tillstyrks nästan genomgående av det tiotal re-
missinstanser som behandlat denna fråga.

Svenska kommunförbundet pekar på alternativa lösningar, medan läns-
styrelsen i Norrbottens län föreslår att statens energiverk bör svara för
frågor om drivmedelsransonering.

Bakgrund til) mitt förslag: Enligt förordningen (1986:294) om ledning
och samordning inom totalförsvarets civila del ansvarar TPR för funktio-
nen Transporter.

Inom funktionen har förutom TPR följande myndigheter uppgifter:
statensjärnvägar

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

160

banverket
vägverket
luftfartsverket
sjöfartsverket
trafiksäkerhetsverket
statens räddningsverk

I egenskap av funktionsansvarig myndighet skall TPR dels samordna
verksamheten inom funktionen, dels samordna denna verksamhet med
verksamhet vid andra myndigheter inom totalförsvaret. I fred innebär
funktionsansvaret bl. a. att TPR skall utarbeta underlag för statsmakternas
beslut om målen för funktionen, samordna planering och budgetering av
beredskapsförberedelser, svara för att personal utbildas, svara för att öv-
ningar genomförs och att regelbundet till regeringen redovisa beredskaps-
läget. TPR skall också svara för programplanering inom transportfunk-
tionen.

Under kriser och krig skall TPR verka för att landets civila transportre-
surser utnyttjas så att de transporter som är nödvändiga för totalförsvaret
genomförs. TPR skall besluta föreskrifter i detta avseende.

TPR har ett speciellt ansvar för att planera och leda landsvägstransporter
under kriser och krig. TPR skall också, i den mån det inte ankommer på
någon annan myndighet, planlägga, samordna och genomföra ransonering-
ar och andra regleringar av förbrukningen av flytande bränsle för motor-
drift.

Skälen till mitt förslag: Mina förslag i det föregående bygger på att TPRs
nuvarande planerings- och utredningsuppgifter flyttas över till andra or-
gan. Det finns då inte någon anledning att behålla beredskapsplaneringen
inom TPR.

En viktig utgångspunkt för vilket organ som i fortsättningen bör svara
för beredskapsplaneringen är att samordningsfunktionen bör finnas hos en
myndighet som hör till kommunikationsdepartementets verksamhetsom-
råde. Detta ökar förutsättningarna för att beredskapssynpunkter skall kun-
na beaktas i olika delar av och på olika nivåer inom det komplexa trans-
portområdet. Kvaliteten i beredskapsplaneringen bör också vinna på att
de för planeringen ansvariga har nära kontakt med den fredsmässiga
utvecklingen på området.

Ett alternativ som övervägts är att låta vägverket svara för samordnings-
uppgiften. För en sådan lösning talar vägtrafikens stora betydelse för
transportförsörjningen och för att delfunktionen Landsvägstransporter
skulle kunna inordnas i verkets övriga beredskapsplanering. Alternativet
bör emellertid avvisas med hänsyn till de praktiska svårigheter som väg-
verket såsom sektorsansvarigt organ skulle få att samordna beredskapspla-
neringen för vägtrafiken med järnvägs- och flygtrafiken och med sjöfarten.
På samma grunder bör SJ och banverket avvisas. Dessa båda verk har
visserligen en gemensam beredskapsplanering och har därför en viss vana
vid samordningsarbete men skulle ändå ha svårigheter att samordna pla-
neringen för järnvägstrafiken med planeringen för de tre andra trafikgre-
narna.

Man kan naturligtvis också tänka sig att dela upp beredskapsplaneringen

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

161

11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

inom TPR och lägga ansvaret för drivmedelsransoneringen på statens
energiverk. För genomförande av ransonering av bl. a. flytande bränsle för
annat ändamål än motordrift svarar bränslenämnden enligt förordningen
(1988:521) med instruktion för bränslenämnden. Vid nämnden finns ett
kansli vars personal är anställd vid statens enerigiverk. Det fredstida
arbetet med bränsleransonering utförs av energiverket. Jag ser det emeller-
tid som klart olämpligt med en uppdelning. Planeringen av drivmedelsran-
sonering har ett mycket nära samband med den övriga delen av TPRs
nuvarande beredskapsplanering. En uppdelning skulle därför medföra ef-
fektivitetsförluster.

Mot bakgrund av att beredskapsplaneringen bör hållas samman och att
verksamheten kan dra viss nytta av utrednings- och prognosverksamheten
inom transportsektorn i övrigt finner jag det följdriktigt att ge VTI ansva-
ret. Detta mitt ställningstagande kan måhända te sig överraskande med
hänsyn till VTIs nuvarande uppgift att i första hand vara ett forskningsor-
gan. Man bortser emellertid då från att VTI genom mina förslag i det
föregående (avsnitt 3) omvandlas till ett delvis nytt organ med kvalificera-
de utredningsuppgifter inom hela transportsektorn av det slag som legat
till grund för TPRs nuvarande beredskapsplanering. VTI skall således vara
en allmän kunskapskälla rörande trafik och transporter samt, vilket är
särskilt viktigt för planeringen av drivmedelsransonering, ha uppgiften att
göra detaljerade prognoser över trafikutvecklingen för samtliga trafikslag.
Allt detta är betydelsefullt för beredskapsplaneringen i dess helhet. Jag vill
också hänvisa till mina förslag i det följande (avsnitt 7.4) rörande VTIs
arbete med att utföra konsekvensbeskrivningar på energiområdet med
hänsyn till trafikutvecklingen. Denna verksamhet förstärker ytterligare
institutets roll som ett lämpligt organ för beredskapsplanering.

Med anledning av mitt förslag bör medel motsvarande fem årsarbets-
krafter överföras från TPR till VTI. Enligt uppgifter lämnade till utrednings-
mannen av personalsektionen vid TPR var vid årskiftet 1989/90 6,5
årsarbetskrafter verksamma i beredskapsplaneringen. Successiva rationali-
seringar sedan dess gör att medelsbehovet vid VTI bör kunna begränsas på
det sätt som jag angivit. Den rådgivande delegation för beredskapsfrågor
som nu är knuten till TPR bör genom mitt förslag i organisationsfrågan
knytas till VTI.

Återstående medel för budgetåret 1991/92 under anslaget Åtgärder inom
den civila delen av totalförsvaret bör med anledning av mitt förslag senast
den 31 december 1991 överföras till VTI.

I denna fråga har jag samrått med chefen för försvarsdepartementet och
med chefen för industridepartementet.

7. Överföring av TPRs tillsynsuppgifter till andra organ

7.1 Allmänt

Mitt förslag: TPRs tillsynsuppgifter bör i princip överföras till andra
organ.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt, men med delvis andra
motiv.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

162

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som behandlat denna fråga Prop. 1990/91: 100
mera principiellt ställer sig positiva till att TPRs tillsynsuppgifter förs över Bil. 8
till andra myndigheter i den utsträckning som utredningen föreslagit.

TPR, RRV, SACO och Statstjänstemannaförbundet avstyrker dock de
föreslagna överföringarna. Enligt TPRs uppfattning utgör handikappan-
passning, riksfärdtjänst, energi- och miljöfrågor samt yrkestrafikfrågor
centrala planerings- och utredningsfrågor inom trafikpolitiken. Uppgifter-
na har ett naturligt samband med TPRs övriga uppgifter varför de även
framgent bör handläggas inom TPR.

Skälen till mitt förslag: Utredningens förslag att överföra tillsynsuppgif-
terna till andra organ motiveras närmast med att TPR borde koncentrera
sig på planerings- och utredningsuppgifterna. När jag nu i det föregående
har föreslagit att dessa uppgifter skall utföras inom andra organ än TPR
bortfaller detta motiv. Jag kommer nu att i det följande behandla de olika
uppgifternas organisatoriska placering.

7.2 Handikappanpassning av den kollektiva trafiken m. m.

Mitt förslag:

— Trafiksäkerhetsverket skall ha den överordnade rollen att definiera
funktionskrav, initiera, planera och följa upp handikappanpassningen
av kollektiva färdmedel samt verka för att handikappanpassningen
samordnas mellan olika trafikslag.

— Banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och trafiksäkerhetsverket
skall inom sina resp, verksamhetsområden genom åtgärder i fordonens
och terminalernas konstruktion och utrustning verka för att handikap-
pades resor underlättas.

— Statens järnvägar, banverket, luftfartsverket, trafiksäkerhetsverket och
vägverket skall genom driftsåtgärder inom sina resp, verksamheter un-
derlätta handikappades resor.

— Resursåtgången inom TSV för de nya uppgifterna bör uppgå till medel
motsvarande en årsarbetskraft och bör avgiftsfinansieras.

— Den rådgivande delegationen för handikappfrågor som nu finns inom
TPR bör knytas till TSV.

— Boverket skall inom ramen för projektet TRÅD verka för samordning
av handikappanpassning av färdmedel med trafikmiljön i övrigt.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Dock om-
nämns inte i utredningen att trafikverken skulle ha ett särskilt ansvar för
att genom driftåtgärder underlätta handikappades resor. Ej heller betonas
lika starkt som i mitt förslag de olika trafikgrenarnas direkta ansvar för
handikappanpassningen.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till förslagen,
däribland Synskadades Riksförbund, AB Svensk Bilprovning och TSV.
Statens handikappråd, Handikappinstitutet, De Handikappades Riksför-
bund (DHR), Handikappförbundens Centralkommitté (HCK) genom
Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR) samt TPR avstyrker
emellertid förslaget. Socialstyrelsen framhåller att TPR även fortsättnings-
vis bör ha den överordnade rollen att initiera, planera och följa upp handi-

163

kappanpassningen samt verka for att anpassningen samordnas mellan
skilda trafikslag.

Bakgrund till mitt forslag: Enligt lagen (1979:558) om handikappanpas-
sad kollektivtrafik skall de färdmedel som används i kollektivtrafik så
långt som möjligt vara lämpade for handikappade resenärer. När kollek-
tivtrafik planeras och genomfors skall handikappades särskilda behov
beaktas så långt det är möjligt. Den som har tillsyn över kollektivtrafik och
den som utövar sådan trafik skall se till att trafiken anpassas med hänsyn
till handikappade.

TPR skall enligt förordningen (1980:398) om handikappanpassad kol-
lektivtrafik initiera, planera och följa upp anpassningen samt verka för att
anpassningen samordnas. Vidare skall rådet meddela de föreskrifter om
anpassningen som behövs.

TPR har utfärdat föreskrifter för handikappanpassning av alla slag av
kollektiva färdmedel, med undantag för fordon som används i taxitrafik.

När det gäller vägtrafikfordon skall AB Svensk Bilprovning kontrollera
att kraven uppfyllts. För kontrollen av övriga transportmedel som flyget
och passagerarfartyg svarar luftfartsinspektionen resp, sjöfartsinspek-
tionen. Avsikten är att järnvägsinspektionen skall få motsvarande funk-
tion för den spårbundna trafiken.

1 arbetet med handikappanpassning av fordon har TPR kontakter med
trafikmedelstillverkare, trafikföretag, trafikverken, TSV, branschorgan,
handikappinstitutet, handikapporganisationer, forskningsprojekt m.fl.

Skälen till mitt förslag: För att innehållet i föreskrifterna skall få effekt i
form av bättre tillgänglighet för handikappade ligger det i sakens natur att
de måste vara detaljerade och grundade på konstruktionsmässiga egenska-
per hos de olika färdmedlen. Det skall också gå att på ett rutinmässigt sätt
kontrollera att fordonens utformning överensstämmer med vad som sägs i
föreskrifterna. Det betyder att utformningen av föreskrifter för handikapp-
anpassning i sina huvuddrag bör överensstämma med vad som allmänt
gäller beträffande tekniska och säkerhetsmässiga krav på fordon.

När det gäller vägtrafiken utfärdar TSV i enlighet med fordonskungörel-
sen (1972:595) föreskrifter beträffande fordons lämplighet i olika avseen-
den. Handikappanpassningen borde, har hävdats från flera håll, kunna ske
på grundval av de föreskrifter som TSV utfärdar för just detta ändamål.

Från fordonstillverkare, AB Svensk Bilprovning och trafikhuvudmän
har framförts önskemål om att endast en myndighet skall svara för före-
skriftsarbetet rörande fordons beskaffenhet och utrustning. Man har funnit
det opraktiskt med flera föreskrivande myndigheter på det fordonsteknis-
ka området utöver TSV och naturvårdsverket. Detta kan leda till oklarhe-
ter beträffande definitioner, till variationer i anpassningen till internatio-
nella reglementen m.m. Även detta talar för att TSV bör handha handi-
kappanpassningen av vägtrafikfordon.

Jag kommer senare denna dag föreslå regeringen att besluta om en
översyn av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation. Mitt förslag
om TSVs ansvar för handikappanpassningen gäller därför i avvaktan på
resultatet av översynen.

I analogi med vad jag nu har anfört beträffande vägtrafiken bör myndig-

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

164

hetsansvaret för handikappanpassningen för övriga trafikslag åvila resp,
trafikverk, dvs. banverket, sjöfartsverket och luftfartsverket. För undvi-
kande av missförstånd vill jag tillägga att banverkets ansvar för föreskrifter
för handikappanpassning av järnvägstrafiken omfattar såväl fasta anlägg-
ningar som rullande materiel.

Mitt förslag innebär, om det godtas, att ändringar krävs i förordningen
(1980:398) om handikappanpassad kollektivtrafik samt i instruktionerna
för resp. verk.

Mitt förslag innebär att bestämmelserna om föreskrifter för handikapp-
anpassning delas upp på det sätt som gällde under början av 1980-talet.
Huvudmotivet för en återgång är att allt föreskriftsarbete som rör en
trafikgren och som avser fordonens och terminalernas konstruktion, ut-
rustning och drift bör utföras av resp, trafikverk.

Enligt min mening skall handikappanpassningen vara en naturlig del
inom de olika trafikgrenarnas verksamhet. Detta är en uppfattning som
ofta framförs av handikapporganisationerna. I detta ligger att trafikverken
bör få ett större ansvar, inte bara för teknisk anpassning av fordon och
terminaler utan också för driftsåtgärder, d. v. s. för servicen gentemot han-
dikappade. Servicekravet gäller då även SJ. Inte minst viktigt är en god
information till resenären före och under resan. Med nuvarande system
finns en risk med att verken undandrar sig sitt serviceansvar med hänvisning
till TPRs föreskrifter om teknisk utformning. Genom mitt förslag kan de
handikappade tydligare se var det samlade ansvaret ligger för de olika tra-
fikgrenarna.

Det kan emellertid fortfarande finnas många frågor som är gemensam-
ma för trafikverken. Mycket av det grundläggande utvecklingsarbete som
behövs är gemensamt för de olika trafikslagen. Det är också viktigt att
inriktningen av anpassningsätgärderna sker på ett samordnat sätt med
beaktande av de funktionskrav som olika grupper av handikappade kan
ställa. Det är därför lämpligt att TSV från TPR övertar den övergripande
rollen att initiera och driva på, planera och följa upp handikappanpass-
ningen samt att verka för att anpassningen samordnas mellan skilda tra-
fikslag. Medicinsk kompetens finns vid TSV sedan verket den 1 januari
1990 tillförts en ny enhet för trafikmedicin.

TSV bör också från TPR överta eventuellt återstående medel från det
engångsanslag för handikappanpassning av kollektivtrafiken som riksda-
gen beslöt om med anledning av förslag i 1988 års trafikpolitiska proposi-
tion (1988/89:50 bil. l,TU20, rskr. 297).

Den rådgivande delegationen för handikappfrågor inom TPR bör knytas
till TSV. Den skall bistå TSV och trafikverken i frågor om handikappan-
passning av färdmedel. Ordförandeskapet bör utövas av generaldirektören
för TSV.

För att TSV skall kunna fullgöra sitt samordningsansvar och sitt före-
skriftsarbete vad gäller handikappanpassning av vägtrafikfordon krävs
resurser motsvarande en årsarbetskraft. Banverket, luftfartsverket och
sjöfartsverket bör kunna fullgöra sina uppgifter utan förstärkning eftersom
det grundläggande föreskriftsarbetet på fordonsområdet redan är gjort.
Uppföljning av effekterna av hittills meddelade föreskrifter är emellertid
en viktig uppgift.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

165

1 utredningen redovisas också behovet av att bättre kunna samordna
handikappanpassningen av färdmedel och terminalbyggnader. Målet bör
vara att omgivningen, både transportmedlen och närmiljön, anpassas till
handikappades forflyttningsbehov.

Flertalet frågor med tyngdpunkt i trafikmiljön behandlas av boverket,
vägverket, TSV, naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet i ett
projekt benämnt TRÅD: Allmänna råd för planering av stadens trafiknät.
De publikationer projektet utarbetat och löpande reviderar innehåller
bl. a. råd angående trafiknätens och bebyggelsens utformning så att bättre
förutsättningar skapas för kollektivtrafik och för gång- och cykeltrafik med
beaktande av handikappades behov. I arbetet är även handikapporganisa-
tionerna representerade. TPR har hittills inte deltagit i detta arbete.

Eftersom handikappanpassningen av kollektiva färdmedel är beroende
av trafikmiljöns utformning i vid mening bör alla projekt som avser
samordning av de olika trafikmedlen med miljön i övrigt ske inom ramen
for TRÅD. TRÅD ligger till grund for ARGUS, Handbok for allmänna råd
för gators utformning och standard, som utarbetas av Svenska kommun-
förbundet och vägverket i samarbete med boverket och TSV. Det bör
ankomma på boverket att verka for att trafikmiljöns handikappfrågor följs
upp i såväl TRÅD som ARGUS.

I denna fråga har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

7.3 Riksfårdtjänst

Min bedömning:

— Överläggningar skall tas upp med kommunförbunden om överföring av
huvudmannaskapet for riksfärdtjänsten. Inriktningen skall därvid vara
att verksamheten kommunaliseras vid årsskiftet 1991/92.

Utredningens förslag: Socialstyrelsen bör från den 1 juli 1991 ha ansva-
ret för riksfärdtjänsten.

Remissinstanserna: Utredningens förslag att ansvaret for riksfärdtjäns-
ten skall överföras från TPR till socialstyrelsen tillstyrks av RRV, länssty-
relsen i Malmöhus län, Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet
samt med vissa reservationer också av Svenska Busstrafikförbundet. Av-
styrkan kommer från TPR samt från socialstyrelsen och de myndigheter i
övrigt och organisationer som arbetar med handikappfrågor. DHR fram-
håller därutöver att en särskild nämnd för handikappades resor bör inrät-
tas. Enligt NHR bör den rådgivande delegationen for handikappfrågor få
beslutande befogenheter.

Bakgrund till min bedömning: Riksfärdtjänsten inrättades år 1980 som
en försöksverksamhet. Genom riksdagens beslut år 1984 permanentades
verksamheten och ansvaret lades på TPR.

Ersättning för riksfärdtjänst sker i enlighet med förordningen
(1989:340) om riksfärdtjänst samt TPRs föreskrifter (TPRFS 1989:6) om
riksfärdtjänst och (TPRFS 1989:7) om egenavgifter vid resor med riks-
färdtjänst. TPR har också meddelat allmänna råd (1989:3) för verksamhe-
ten.

Syftet med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet att

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

166

göra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till
riksfärdtjänst är personer som på grund av sitt handikapp och brist på
tillgängliga trafikmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt.

Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, tåg, taxibilar eller med specialfor-
don till ett pris som i princip motsvarar kostnaden för att åka andra klass
tåg. I vissa fall kan även ledsagare medfölja. TPR har till uppgift att
utfärda föreskrifter, fördela medelsramar till kommunerna, betala ersätt-
ning för genomförda resor, informera och ge råd samt i vissa fall att träffa
avtal med trafikföretag.

Riksfärdtjänsten bekostas genom statliga medel som täcker resenärens
resekostnader exkl. dennes egenavgift. Det är emellertid kommunerna
som meddelar tillstånd till riksfärdtjänst och också anger de villkor som är
förknippade med tillståndet såsom valet av färdmedel.

Skälen till min bedömning: Resandet inom riksfärdtjänsten har successivt
ökat. Så till exempel har antalet resenärer ökat från 6600 budgetåret
1981/82 till 24900 budgetåret 1990/91. Antalet resor har ökat ännu snab-
bare, nämligen från 10600 till 48 800. Någon påtaglig tendens till avmatt-
ning i resandet med riksfärdtjänsten kan heller inte skönjas. I stället sker
en viss ökning av antalet resor per resenär. Ett annat problem hänger
samman med att inte mindre än en tredjedel av resorna sker på avstånd
under 10 mil vilket bör ställas i relation till syftet med inrättandet av
riksfärdtjänsten som var att tillgodose i huvudsak det långväga resandet.

En annan brist i måluppfyllelsen gäller färdmedelsvalet. Statsmakternas
intentioner med riksfärdtjänsten var att de flesta resorna skall utföras med
reguljära fjärrtrafikmedel, dvs. tåg, buss, båt eller flyg. Den s. k. HAKO-
utredningen angav i sitt betänkande (SOU 1975:68) Handikappanpassad
kollektivtrafik att endast 10% av resorna skulle komma att göras med taxi
eller specialfordon. Detta antagande har visat sig vara helt felaktigt. Ande-
len taxi/specialfordonsresor uppgår i stället till drygt 80%.

En sådan färdmedelsfördelning har naturligtvis bidragit till att kostna-
derna för riksfärdtjänsten blivit oväntat höga. Härtill kommer att själva
resandet har ökat i omfattning på ett sätt som knappast förutsågs vid
riksdagsbeslutet år 1979 om att riksfärdtjänsten skulle inrättas.

När det gäller kostnadsutvecklingen ser jag ett särskilt problem i att det
finns en uppdelning i beslutsfattande och kostnadsansvar för riksfärdtjäns-
ten. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna medan det är staten
som står för den allra största delen av kostnaderna. Detta är ett grundläg-
gande systemfel i administrationen av riksfärdtjänsten.

Genom riksdagens beslut våren 1989 med anledning av regeringens
proposition (1988/89:81, TU 17, rskr. 230) om riksfärdtjänsten gjordes ett
försök att förenkla regelsystemet och att bromsa kostnadsutvecklingen.

Det skall således finnas en möjlighet för kommunerna att i sina beslut
om riksfärdtjänst kunna pröva i vad mån sökanden behöver resa särskilt
ofta. Vidare infördes en ordning som innebär att beslut och kostnadsramar
har lagts på ett och samma organ. Det statliga anslaget för ersättning för
riksfärdtjänst överförs årligen till kommunerna, inom Stockholms län till
landstinget. Besluten om tillstånd till riksfärdtjänst skall ske med beaktande
av de medelsramar som staten genom TPR ställer till förfogande. 1 det fall

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

167

större generella taxehöjningar uppstått under det löpande budgetåret och
som rimligen inte kunnat förutses, kan TPR dock utöka medelsramarna.
Det är också möjligt för kommunerna att, om behov föreligger, förskottera
medel för riksfärdtjänstresor varvid avräkning sker utifrån vad som finns
tillgängligt under kommande budgetår.

Detta nya system har kanske i en del fall varit återhållande på kommu-
nernas beslut att bevilja tillstånd för riksfärdtjänst. Fortfarande gäller ju
dock att riksfärdtjänsten finansieras med ett statligt förslagsanslag, vilket i
praktiken innebär att de årliga ramar som tilldelas kommunerna får över-
skridas.

Detta är bakgrunden till mitt förslag i avsnittet Kollektivtrafik m. m. om
att riksfärdtjänsten från och med budgetåret 1991/92 skall finansieras
inom ramen för ett reservationsanslag. Ramarna till kommunerna får
därmed inte överskridas.

Många skäl talar för att det samlade ansvaret för riksfärdtjänsten även i
formell mening bör ligga på kommunerna. Som jag tidigare har nämnt
består en stor andel av resorna med riksfärdtjänst av kortväga resor. En
fjärdedel av resorna sker exempelvis inom länsgränserna. För denna del av
resandet finns ett uppenbart samband inte bara med den kommunala
färdtjänsten utan också med sjukresorna och med den länsfärdtjänst som
håller på att växa fram. Alla dessa verksamheter syftar till att underlätta
rörligheten för handikappade och äldre men är nästan alltid organiserade
var för sig och på ett sådant sätt att det som regel irte sker någon samåk-
ning i fordonen trots att resmålen kan vara de samma.

En mera övergripande och samordnande syn såväl på riks-, läns- och den
kommunala färdtjänsten som på sjukreseverksamheten bör kunna leda till
rationaliseringsvinster, t. ex. i samband med upphandling av transport-
tjänster från taxi och andra transportföretag och genom inrättande av
moderna gemensamma beställnings- och samordningsenheter. Möjlighe-
terna att styra resandet i tid och rum och att öka samåkning mellan de
olika resandekategorierna är sannolikt inte obetydliga. Administrations-
och kostnadsfunktionerna i de olika verksamheterna kan också behöva
förbättras.

Mitt tidigare lämnade förslag om att riksfärdtjänsten skall finansieras
med ett reservationsanslag kan ses som ett steg mot att verksamheten
också i formell mening blir en kommunal uppgift. Samåkningen kan då
organiseras bättre, liksom också beställningsverksamheten vilket bör kun-
na leda till kostnadsminskningar och inbesparade allmänna medel. Detta
bör särskilt kunna gälla om samverkan sker med trafikhuvudmannen i
länet. Genom ökad handikappanpassning av färdmedel och terminaler
och genom att inrätta s. k. servicelinjer bör, som erfarenheterna visar från
bl. a. Borås, kostnaderna för handikappades resor kunna minska. En ytter-
ligare fördel med att lägga det formella ansvaret för riksfärdtjänsten på
kommunerna är att beslut och kostnadsansvar då ligger på samma organ.
För handikappade som söker tillstånd till riksfärdtjänst innebär detta ett
förenklat resande med färre inblandade.

En sådan överföring av ansvaret till kommunerna förutsätter lag. Jag
återkommer längre fram (avsnitt 8.1) på vad sätt författningsfrågorna bör

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

168

lösas i samband med mina ställningstaganden till de uppgifter som nu
åvilar TPR.

Ett överförande av riksfärdtjänsten till kommunerna och i Stockholms
län till landstinget bör tas upp i överläggningar med kommunförbunden.
Inriktningen bör vara att riksfärdtjänsten kommunaliseras från och med
årsskiftet 1991/92.

Min avsikt är att föreslå regeringen att under kalenderåret 1991 åter-
komma till riksdagen med de lagförslag och med de förslag till ekonomiska
ramar som kommunaliseringen föranleder. Tillsvidare disponerar TPR
anslaget G 3. Riksfärdtjänst.

7.4 Energihushållning, miljö m. m.

Mitt förslag:

— Banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och vägverket får ansvaret för
information om energianvändning, energisparande och miljö inom
resp, trafikgren.

— Konsumentverket övertar från TPR ansvaret för förhandlingar med
personbilsleverantörer om begränsning av bränsleförbrukningen hos
nya personbilar.

— Uppgiften att ta fram beslutsunderlag i form av konsekvensbeskriv-
ningar för energihushållningen och miljön av olika trafik- och miljöpo-
litiska åtgärder inom transportsektorn överförs från TPR till VTI. Till
VTI överförs från TPR medel motsvarande tre årsarbetskrafter.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Utred-
ningen föreslår dock att TSV i stället för vägverket får ansvaret för infor-
mation om energianvändning, energisparande och miljö inom vägtrafiken
och att TSV skulle överta ansvaret för förhandlingar med personbilsleve-
rantörer om begränsning av bränsleförbrukningen. Uppgiften att utarbeta
konsekvensbeskrivningar för energihushållningen och miljön behandlades
inte i betänkandet.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen, TSV, sjöfartsverket, boverket, sta-
tens energiverk, NTF och Bilindustriföreningen tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslagen. TPR, konsumentverket, statens naturvårds-
verk, AB Svensk Bilprovning och Svenska kommunförbundet framför
olika invändningar och alternativa lösningar. De förslag till ansvariga
myndigheter som nämns är bl. a. konsumentverket, statens naturvårdsverk
och statens energiverk.

Skälen till mitt förslag: Mot bakgrund av att varje trafikslag kräver sin
speciella utformning av energispar- och miljöinformation och svårigheten
att samordna olika intressen bör ansvaret för information om energispa-
rande och trafikens miljöpåverkan i första hand åvila trafikverken. Detta
är i linje med det ansvar som riksdagen genom 1988 års trafikpolitiska
beslut lagt på trafikverken att i sina beslut beakta följdeffekterna med
avseende på energiförbrukning och miljöpåverkan. Informationen kan
härigenom utformas efter varje trafikslags behov och samordnas med
verkens övriga informationsverksamhet.

Denna grundtanke stöds av ett stort antal remissinstanser. Statens ener-

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

169

giverk (STEV) erinrar visserligen om att STEV är den centrala myndighet
som har ansvaret för energiförsörjning. STEV anser det emellertid princi-
piellt riktigt att resp, ansvarig sektorsmyndighet bevakar såväl energi- som
miljöfrågorna. De skall också ha ansvaret att informera om energisparmöj-
ligheter.

Mot bakgrund av 1988 års trafikpolitiska beslut finner jag det mest
logiskt att resp, trafikverk, dvs. banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket
och vägverket skall ansvara för information om energianvändning, ener-
gisparande och miljö inom resp, trafikgren.

Detta innebär att jag på ett delområde frångår utredningens förslag att
informationsansvaret rörande vägtrafiken skulle åvila TSV. Jag finner
således att vägverket har större förutsättningar än TSV att i samband med
investeringplaneringen för vägtrafiksektorn beakta följdeffekterna för
energihushållning och miljö. Jag vill också hänvisa till att väghållaren
genom modern informationsteknik kan medverka till energibesparingar i
trafiken, t. ex. genom minskade köbildningar. Miljön är också ett av väg-
verket särskilt utpekat satsningsområde inom ramen för projektet ”Vägvi-
saren”.

Med hänsyn till att banverket, luftfartsverket, sjöfartsverket och vägver-
ket redan nu bedriver ett omfattande arbete på miljö- och energihushåll-
ningsområdena bedömer jag att den nu aktuella informationsverksam-
heten skall kunna klaras inom ramen för oförändrade resurser. Jag förut-
sätter också att de fyra verken samverkar sinsemellan i sina informations-
insatser samt utnyttjar den kompetens som finns t. ex. inom statens na-
turvårdsverk, STEV och konsumentverket.

TPR förhandlar också om nya personbilars bränsleförbrukning. Utred-
ningens förslag är att uppgiften flyttas till TSV. Förslaget har rönt kritik
från ett antal remissinstanser, bl. a. statens naturvårdsverk och konsu-
mentverket som menar att förslaget bygger på missuppfattningar rörande
TSVs nuvarande uppgifter på området.

Jag har tagit intryck av kritiken. På samma sätt som naturvårdsverket
haft att svara för personbilars avgasemissioner har konsumentverket kom-
mit att bli en myndighet som haft en betydande del av ansvaret beträffande
personbilars bränsleförbrukning. Konsumentverket har under hela 1980-
talet även bevakat den internationella utvecklingen inom ramen för arbe-
tet i ECE.

Konsumentverket hänvisar också till att verket har lång erfarenhet av
olika slag av förhandlingar med billeverantörerna. Åtskilliga överläggning-
ar har förts med nybilsleverantörerna om förbättringar av produkter,
tjänster, marknadsföring, avtalsvillkor m.m. från konsumentsynpunkt
och förbättringar har uppnåtts på flera områden.

Med hänsyn till konsumentverkets höga kompetens på personbilsområ-
det bedömer jag att verket inte behöver någon extra resursförstärkning för
uppgiften.

I denna fråga har jag samrått med chefen för civildepartementet.

Ytterligare ett område som har ett samband med TPRs arbete med
miljöfrågor och energihushållning gäller utarbetandet av konsekvensbe-
skrivningar för miljön och energiåtgången av olika slag av åtgärder inom

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

170

transportsektorn. Exempel på sådana utredningar som TPR utfört är Prop. 1990/91:100
"Mål, miljö, trafikstrategi” (TPR rapport 1990:1), ”Trafik, miljö, kostna- Bil. 8
der” (1990:8), ”Trafik, energi och koldioxid” (1990:11) samt det material
som redovisas i Miljöavgiftsutredningens betänkande (SOU 1989:83) Eko-
nomiska styrmedel i miljöpolitiken i dess bilagedel (SOU 1989:84). Där
redovisas bl. a. konsekvenserna i form av trafikmängder, olika slag av
avgasutsläpp, energiåtgång m.m. som resultat av miljöavgifter och olika
slag av beskattningsåtgärder. Sådana konsekvensberäkningar utgör ett vik-
tigt beslutsunderlag inom trafik- och miljöpolitiken. För att man skall
kunna utföra beräkningarna är det nödvändigt att ha en tillförlitlig databas
som successivt byggs upp för att kunna användas med kort varsel. Verk-
samheten har ett nära samband med det arbete som jag i avsnitt 2 benämnt
Övergripande trafikpolitiska frågor och som jag föreslagit bli överfört från
TPR till kommunikationsdepartementet. Själva beräkningsarbetet och
vidmakthållandet av databasen bör emellertid förläggas till VTI. Detta
gäller således både arbetet med trafikprognoser enligt mitt förslag i det
föregående (avsnitt 3) och det nu beskrivna arbetet med konsekvensbe-
skrivningar för miljön och energiåtgången.

Resursåtgången vid institutet bedömer jag bör motsvara tre årsarbets-
krafter.

7.5 Inrikes yrkestrafik

Mitt förslag:

— TSV skall få ansvaret för frågor om inrikes yrkestrafik. I detta ansvar
ligger bl. a. uppgiften att som första instans svara för tillståndsprövning
av sådan inrikes linjetrafik som berör flera län, att avgöra om en
trafikhuvudman skall kunna utan tillstånd få driva linjetrafik över
länsgräns samt meddela vissa föreskrifter i fråga om yrkesmässig trafik,
transportförmedling och biluthyrning.

— Nämnden för yrkestrafikfrågor knyts till TSV.

— Kanslifunktionen för buss- och taxivärderingsnämnden, resp, för kol-
lektivtrafiknämnden skall finnas hos TSV.

— Resursåtgången inom TSV för de nya uppgifterna motsvarar två årsar-
betskrafter och bör avgiftsfinansieras.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Till-
ståndsprövning för linjetrafik med buss som berör flera län föreslås emel-
lertid ankomma på regeringen. Utredningen har heller inte behandlat
frågorna om biluthyrning och transportförmedling samt kanslifunktionen
för buss- och taxivärderingsnämnden, resp, för kollektivtrafiknämnden.
Utredningen utgår från att skadlighetsprövningen enligt 8 § yrkestrafik-
lagen skall finnas kvar.

Remissinstanserna: Förslaget att TSV skall svara för frågor om inrikes
yrkestrafik tillstyrks av TSV, länsstyrelsernas organisationsnämnd och
Svenska kommunförbundet. TPR, Svenska taxiförbundet och Svenska
Busstrafikförbundet avstyrker förslaget.

Svenska kommunförbundet och SLTF tillstyrker förslaget att regeringen
(kommunikationsdepartementet) bör såsom första instans vara ansvarig

171

for tillståndsprövningen av busstrafik som berör flera län. TPR, NO, SPK
och länsstyrelsen i Malmöhus län avstyrker eller ifrågasätter förslaget.

Bakgrund till mitt förslag: Yrkestrafiken har under de senare åren suc-
cessivt avreglerats. Härigenom har TPRs uppgifter inom detta område
minskat i samma takt.

Vidare gäller numera en ändrad instansordning vid prövning av tillstånd
till yrkesmässig trafik, transportförmedling och biluthyrning. Instansord-
ningen är inte längre länsstyrelsen — TPR — regeringen utan länsstyrelsen
— kammarrätten — regeringsrätten.

Detta innebär sammantaget att ett mycket stort antal överprövnings-
ärenden per år avlastats TPR. En konsekvens härav har redan tagits
genom att riksdagen med anledning av förslag i 1990 års budgetproposi-
tion beslutat sänka TPRs förvaltningsanslag H 1. med 1 milj. kr.

TPR fattar numera beslut endast om tillstånd till interregional linjetra-
fik enligt yrkestrafiklagen (1988:263) samt beslutar enligt lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik om trafikhuvudmännens rätt
att driva länsgränsöverskridande linjetrafik utan tillstånd. Rådet över-
prövar också länsstyrelsernas beslut i dispensärenden om taxameter och
om s. k. skyddskåpa i taxifordon.

TPR meddelar föreskrifter om det yrkeskunnande som krävs för att få
tillstånd till yrkesmässig trafik resp, till biluthyrning i enlighet med yrkes-
trafikförordningen (1988:1503) och förordningen (1988:1505) om bilut-
hyrning. Föreskrifter finns redan utfärdade men kräver självfallet ett visst
uppföljningsarbete. Rådet granskar och godkänner bl. a. de olika kurspla-
nerna för gods-, buss- och taxitrafik. Vidare får rådet enligt förordningen
(1988:1 504) om transportförmedling föreskriva eller i enskilda fall medge
att bestämmelserna om transportförmedling inte skall tillämpas på sådana
godstransporter som utförs endast inom visst begränsat område eller på en
viss vägsträcka.

TPR har utarbetat allmänna råd för handläggning av trafiktillstånd.
Dessa har haft en stor betydelse för att en enhetlig praxis inom detta
område utbildas hos länsstyrelserna.

En viktig uppgift för TPR är att följa upp den nya yrkestrafiklagstift-
ningen. Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut skall uppföljningen särskilt
gälla effekterna av avregleringen av taxitrafiken.

Nämnden för yrkestrafikfrågor är knuten till TPR. Nämnden har enligt
TPRs instruktion till uppgift att följa utvecklingen på yrkestrafikområdet
och ge förslag till åtgärder.

Rådet har även kanslifunktionen för buss- och taxivärderingsnämnden
och för kollektivtrafiknämnden.

Skälen till mitt förslag: TSV skall utöver sitt arbete med trafiksäkerhets-
frågor svara för frågor om körkort, förarutbildning och förarprov, frågor
om trafik på väg och i terräng samt frågor om fordons beskaffenhet och
utrustning. Fr. o. m. år 1986 svarar TSV för såväl arbetstids- som fordons-
kontroll inom yrkestrafiken. Härtill kommer att TSV nyligen fattat beslut
om en ökad satsning på yrkestrafik.

Efter den nu genomförda avregleringen är det naturligt att TSV övertar
ansvaret för de frågor rörande inrikes yrkestrafik som nu åligger TPR. Jag

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

172

ansluter mig härmed i huvudsak till utredningens förslag och vill särskilt
fasta uppmärksamheten på vikten av en uppföljning av den ändrade
yrkestrafiklagstiftningen. I riksdagens trafikpolitiska beslut nämns särskilt
effekterna av avregleringen av taxitrafiken. Jag vill vidare anföra följande.

När regeringen i samband med arbetet med 1988 års trafikpolitiska
proposition övervägde om behovsprövningen skulle slopas för linjetrafik,
befarades att en fullständigt fri konkurrens på området skulle medföra
skadeverkningar för den trafik som samhället bedriver genom trafik-
huvudmännen och SJ. Den rekonstruktion av SJ som skulle ske motivera-
de att tågtrafiken borde skyddas under i vart fall en viss övergångstid.
Trafikhuvudmännen som ansvarar för trafikförsörjningen inom sina resp,
län och således skall driva både lönsam och olönsam trafik borde få
möjlighet att täcka kostnaderna för den olönsamma genom att få ensamma
driva den lönsamma trafiken. Därför infördes en skadlighetsprövning som
innebär att tillstånd till linjetrafik får ges endast om den avsedda trafiken
inte kan antas bli till skada för redan etablerad järnvägstrafik eller trafik
som drivs enligt lagen om rätt att driva viss linjetrafik.

TPR har i en rapport i december 1990 till regeringen redovisat resulta-
ten av en uppföljning av skadlighetsprövningen. TPR konstaterar att in-
tentionerna bakom avregleringen av busstrafiken inte har uppnåtts. Pröv-
ningen av ansökningar om linjetillstånd har varit alltför restriktiv. Det har
resulterat i att få nya linjer har kunnat etableras. TPR anser att busstrafiken
måste kunna utvecklas i samverkan och konkurrens med järnvägstrafiken.
TPR föreslår därför att skadlighetsprövningen avskaffas. För det fall stats-
makterna inte är beredda att avskaffa prövningen lämnar TPR förslag till
förändringar i lagen som syftar till att göra skadlighetsprövningen väsentligt
mindre restriktiv.

Jag har for egen del kommit fram till att lagstiftningen rörande skadlig-
hetsprövningen bör ses över. Ett avskaffande av denna prövning skulle för
SJs del kunna ses som ett steg mot en ökad konkurrens. Jag vill här hänvisa
till remissyttranden från SPK och NO som har starka invändningar mot
att denna prövning skall behållas. Under avsnittet om Järnvägstrafik föreslås
att skadlighetsprövningen gentemot tågtrafik skall avskaffas vid årsskiftet
1991/92. Avgränsningen av den interregionala busstrafiken gentemot hu-
vudmannatrafiken ställer emellertid krav på särskilda överväganden. Jag
har för avsikt att initiera ett lagstiftningsarbete i syfte att ytterligare avre-
glera busstrafiken.

Förslaget om att regeringen skulle som första instans pröva tillstånd till
interregional linjetrafik finner jag mindre lämpligt. Det bör liksom hittills
finnas en tvåinstansordning. Med hänsyn till att TSV även i övrigt enligt
mitt förslag bör svara för frågor om inrikes yrkestrafik, bör TSV också
svara för prövning av tillstånd för sådan inrikes linjetrafik med buss som
berör flera län.

Enligt 2§ lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik får TPR
besluta att en trafikhuvudman utan tillstånd får driva linjetrafik på be-
stämda linjer som sträcker sig från det län där huvudmannaskapet gäller in
i ett angränsande län. Denna möjlighet till fri trafikeringsrätt har tillkom-
mit genom 1988 års trafikpolitiska beslut. Trafikhuvudmannen kan på så
sätt få större flexibilitet i sin trafikering.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

173

Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om TSVs uppgifter i
övrigt inom yrkestrafiken finner jag att TSV bör överta beslutanderollen
från TPR även när det gäller ärenden enligt nämnda lag.

Många gemensamma frågor inom yrkestrafiken, inte minst lämplig-
hetsprövning och åtgärder mot olika missförhållanden inom de olika bran-
scherna, motiverar att nämnden för yrkestrafikfrågor finns kvar och knyts
till TSV. En viktig fråga är som tidigare nämnts uppföljningen av avregle-
ringen av taxi men också av busstrafiken. Knytningen till TSV medför att
nämnden bör kunna ta upp andra frågor av väsentlig betydelse, t. ex.
trafiksäkerhets- och trafikmiljöfrågor.

Två andra smärre uppgifter vill jag också ta upp till behandling. Det
gäller kanslifunktionerna för buss- och taxivärderingsnämnden i enlighet
med lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden och för kol-
lektivtrafiknämnden i enlighet med lagen (1978:440) om kollektivtrafik-
nämnd. Antalet ärenden hos de båda nämnderna kan i framtiden beräk-
nas bli ytterst få. Kanslifunktionerna bör emellertid tills vidare finnas kvar
och fullgöras av TSV.

Utredningen har bedömt att TSV skulle behöva förstärkas med en
årsarbetskraft. Mitt förslag innebär emellertid fler arbetsuppgifter för
TSV. TSV bör därför förstärkas med ytterligare medel motsvarande en
årsarbetskraft, alltså sammanlagt två. Uppgifterna inom TSV förutsätts bli
avgiftsfinansierade. I denna resursbehovsbedömning har jag beaktat att
TSV får utökade befogenheter, låt vara mycket begränsade, vad gäller
frågor om utrikes yrkestrafik. Dessa frågor behandlar jag i det följande.

7.6 Utrikes yrkestrafik

Mitt förslag:

— Uppgiften att föra förhandlingar om tillstånd och kvoter överförs från
TPR till regeringskansliet.

— Till regeringskansliet överförs från TPR medel motsvarande en årsar-
betskraft för handläggning av förhandlingsverksamheten.

— Länsstyrelserna prövar frågor om åkares lämplighet att utföra interna-
tionella vägtransporter såvitt rör godstrafik och beställningstrafik med
buss.

— Tullverket meddelar transporttillstånd i fråga om godstrafik och beställ-
ningstrafik med buss.

— TSV handlägger frågor om internationell linjetrafik och bemyndigas att
utfärda föreskrifter om internationella vägtransporter.

— Till tullverket överförs från TPR medel motsvarande tre årsarbetskraf-
ter.

Utredningens förslag: Regeringskansliet bör svara för hela förhandlings-
verksamheten efter inrättandet av en gemensam europeisk transportmark-
nad, beräknat till den 1 januari 1993. Vid denna tidpunkt bör tullverket
svara för utdelning av tillstånd. Fram till dess ligger båda arbetsuppgifter-
na på TPR.

Remissinstanserna: Förslaget att flytta verksamheten från TPR avstyrks
av TPR, Svenska åkeriförbundet och Svenska Busstrafikförbundet. Övriga

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

174

instanser som yttrat sig i denna fråga har en positiv inställning till försla-
gen, däribland tullverket, som dock gör vissa reservationer i resursfrågan.

Skälen till mitt förslag: På uppdrag av regeringen i varje enskilt fall
biträder TPR med vissa förhandlingar med företrädare för trafikministeri-
er i skilda länder, som Sverige har avtal med, om storleken av till-
ståndskvoter. Avtalen i sin tur bygger på överenskommelser på regerings-
nivå. TPR handhar vidare frågor om tillstånd till internationella vägtrans-
porter.

Beträffande förhandlingsverksamheten bör observeras att om EG plan-
enligt genomför en gemensam transportmarknad den 1 januari 1993, kom-
mer Sverige sannolikt inte längre att förhandla med enskilda EG-länder
utan med EG direkt om villkoren för den internationella vägtrafiken
mellan Sverige och EG-området. Redan nu har emellertid TPRs förhand-
lingsverksamhet en nära anknytning till det internationellt inriktade arbe-
te som bedrivs i regeringskansliet i förhållande till EG och EFTA. Även
när det gäller förhandlingsarbetet med öststaterna och med andra länder
finns en politisk dimension som växer i omfattning. Den innebär att det
grundläggande arbetet måste ske i regeringskansliet. Dubbelarbete kan
undvikas om den del av verksamheten som nu finns på TPR flyttas från
myndighetsnivån till regeringskansliet.

På den punkten delar jag således inte vad som framförs av TPR i dess
remissyttrande, nämligen att även uppgiften att förhandla om nya avtal
skulle flyttas från regeringskansliet till rådet. Detta är en politisk uppgift
som inte bör ligga på en myndighet. Även förhandlingar om årliga kvoter
får, som jag nyss nämnde, allt mer en politisk dimension och bör därför
flyttas från TPR till regeringskansliet. Jag bedömer att det skall räcka med
att medel motsvarande en årsarbetskraft överförs från TPR till departe-
mentet för uppgiften.

Den konkreta tillståndsgivningen regleras genom kungörelsen
(1974:681) om internationella vägtransporter.

Kungörelsen innebär i huvudsak följande. Internationella vägtranspor-
ter med svenskregistrerade fordon får i princip utföras endast av den som
har tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) att bedriva motsvarande
trafik.

För transporter som rör godstrafik och beställningstrafik med buss med
svenskregistrerade fordon fordras av vissa länder särskilda, i fråga om
godstrafik oftast kvoterade tillstånd, s.k. transporttillstånd. Tillstånden
ges i form av antingen årstillstånd eller resetillstånd. Årstillstånden utdelas
i december, vilket föranleder en hård belastning hos tillståndsmyndigheten
vid den tiden av året. I de fall fråga om tillstånd skall behandlas av en
svensk myndighet är TPR behörig myndighet. Tillstånd får endast medde-
las den som kan förväntas iaktta de bestämmelser som gäller för trafiken.
Enligt praxis sker denna lämplighetsprövning genom ett särskilt beslut av
TPR, där sökanden godkänns för internationella vägtransporter. Den som
fått ett generellt godkännande kan sedan komma i fråga för transporttill-
stånd.

Internationell vägtransport i Sverige med i utlandet registrerade fordon
fordrar tillstånd, om inte annat avtalats genom överenskommelse mellan

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

175

Sverige och annan stat. Tillståndsmyndighet är TPR. Tillstånden som
sådana utfärdas dock av utländska myndigheter.

Meddelade tillstånd kan återkallas vid svåra eller upprepade överträdel-
ser mot reglerna om yrkesmässig trafik m.m. Olaga trafik medför straff-
ansvar.

TPRs beslut enligt kungörelsen får överklagas hos regeringen.

TPR får meddela ytterligare föreskrifter för verkställigheten av förord-
ningen.

Utredningen har övervägt flera olika alternativ beträffande vilket organ
som skulle svara för tillståndsgivningen. Alternativen har varit tullverket,
en polismyndighet i Skåne, kommerskollegium och länsstyrelsen i Malmö-
hus län. Utredningen har slutligen föreslagit tullverket, eftersom verket
har en organisation som täcker hela landet och redan svarar för kontroll av
utrikestrafiken. Tullverket har för sin del tillstyrkt förslaget men reserverar
sig i resursfrågan.

Jag gör följande bedömning.

Meddelande av transporttillstånd för godstrafik och beställningstrafik
med buss är som framgår av vad jag nyss har sagt uppdelat i två beslut.
Först meddelar TPR ett beslut som avser lämpligheten. Därefter tilldelar
TPR transportören i mån av tillgång transporttillstånd. Denna ordning
grundas på internationella avtal och kan inte ändras ensidigt av Sverige.
Det är dock inte nödvändigt att båda prövningarna sker hos samma
myndighet.

Frågor om tillstånd till godstrafik och beställningstrafik med buss prövas
enligt yrkestrafiklagen av den länsstyrelse där sökanden är kyrkobokförd
eller i fråga om juridisk person den länsstyrelse där företagets ledning
finns. Den länsstyrelse som har meddelat ett tillstånd är tillsynsmyndighet.

Den länsstyrelse som är tillståndsmyndighet i fråga om tillstånd till
inrikes transporter har i allmänhet en sådan kännedom om en sökande till
ett generellt tillstånd att bedriva internationella transporter, att denna
länsstyrelse utan tvekan framstår som bäst skickad att göra ifrågavarande
lämplighetsbedömning vad gäller internationella transporter i godstrafik
och beställningstrafik med buss.

Jag delar utredningens uppfattning att transporttillstånd för godstrafik
och beställningstrafik med buss bör meddelas av tullverket. Beslut i fråga
om lämplighet kan utan större anordningar införas i yrkestrafikregistret
och således finnas lätt tillgängligt för tullverket.

Tillstånd till internationell linjetrafik beviljas av det land där trafiken
skall bedrivas. I allmänhet överenskommer ett svenskt och ett utländskt
bussföretag om att bedriva viss internationell linjetrafik. Ansökan från
företagen görs hos TPR i fråga om den linjesträcka som går inom Sverige
och hos vederbörande utländska myndighet i fråga om linjesträckningen i
det landet. En första lämplighetsprövning görs i vardera företagets hem-
land varefter samarbete sker mellan myndigheterna.

Frågor om tillstånd till interregional linjetrafik inom Sverige beslutas
enligt yrkestrafiklagen av TPR. Jag har tidigare (avsnitt 7.5) föreslagit att
TSV bör handlägga sådana frågor. Detsamma bör gälla frågor om interna-
tionell linjetrafik. Som skäl härför kan anföras dels att sådan linjetrafik i

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

176

allmänhet är av interregional natur, dels att samarbetet med utländska
myndigheter kan fordra särskild samordning och ställa särskilda krav på
handläggarna av sådana ärenden.

TPRs föreskriftsrätt enligt kungörelsen om internationella vägtranspor-
ter bör överflyttas till TSV.

Beträffande resursbehovet för tillståndsgivningen gör jag följande bedöm-
ning.

Utredningen har för tullverkets del anfört att den tillkommande uppgif-
ten inte skulle behöva något resurstillskott. För egen del har jag bedömt att
nya resurser behövs. Det krävs nämligen både stor noggrannhet vid utfär-
dandet av tillstånden och snabb expediering. Det bör obeserveras att även
om förhandlingsverksamheten kommer att gå ner i omfattning efter det att
EG bildat en gemensam transportmarknad, minskar för den skull inte
antalet tillstånd, Det beror på att den utrikes buss- och lastbilstrafiken
både till EG och till andra länder hela tiden ökar. Jag har med anledning
härav bedömt att från TPR bör överföras medel motsvarande tre årsar-
betskrafter till tullverket. Sammanlagt innebär mitt förslag ändå en viss
rationaliseringsvinst i förhållande till resursåtgången inom TPR.

I denna fråga har jag samrått med chefen för finansdepartementet.

För TSVs del bedömer jag att arbetsbelastningen kommer att öka endast
marginellt. Behovet av resurser får tillgodoses, som jag tidigare nämnt
(avsnitt 7.5), inom ramen för de resurser som TSV avgiftsfinansierar för
att handlägga frågor om inrikes yrkestrafik.

7.7 Regionalpolitiskt transportstöd till Norrland m. m.

Mitt förslag:

— Administrationen av transportstödet till Norrland bör skötas av
statens industriverk (SIND).

— Till SIND överförs från TPR medel motsvarande fyra årsarbetskrafter.

Utredningen: I avvaktan på resultatet av en särskild utredning om trans-
portstödet har frågan inte närmare studerats.

Remissinstanserna: Behandlar inte denna fråga.

Skälen till mitt förslag: Från anslaget G 2. Transportstöd till Norrland
m.m. ges stöd för att utveckla näringslivet i de norra delarna av landet
genom bidrag till gods- och persontransporter samt till datakommunika-
tion.

Utredningen om transportstödet har i september 1990 överlämnat sitt
betänkande (SOU 1990:73) Transportstöd till regeringen. Betänkandet har
remissbehandlats.

Av de alternativ som har studerats har jag tidigare i denna budgetpropo-
sition föreslagit att nuvarande godstransportstöd behålls och då med cen-
tral administration av TPR, men koncentreras mot de inre delarna av
stödområdet. Frigjorda resurser används till regionala utvecklingsbidrag,
administrerade av länsstyrelserna.

I konsekvens med mitt tidigare ställningstagande beträffande TPRs nu-
varande tillsynsuppgifter föreslår jag att den centrala handläggningen av
transportstödet överförs till en annan myndighet. Det lämpligaste organet

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

177

12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

för uppgiften är statens industriverk (SIND) som även i övrigt handlägger
olika former av regionalpolitiskt stöd.

Jag bedömer att SIND behöver tillföras medel motsvarande fyra årsar-
betskrafter. Härvid har beaktats mina tidigare lämnade förslag i denna
budgetproposition att stöden till persontransporter och datakommunika-
tion skall avvecklas.

I denna fråga har jag samrått med chefen för industridepartementet.

8. Genomförandet av avvecklingen av transportrådet

8.1 Tidpunkt för genomförandet m. m.

Mitt förslag:

— Avvecklingen av TPR skall vara genomförd vid årsskiftet 1991/92.

— Uppgifter motsvarande 44 årsarbetskrafter skall överföras från TPR till
andra organ.

— Regeringen bemyndigas att senast den 31 december 1991 överföra åter-
stående förvaltningsmedel från anslaget G 1. Transportrådet till de or-
gan som senast vid årsskiftet 1991/92 får ansvaret för uppgifterna.

— Senast den 31 december 1991 överförs återstående medel från anslagen
G 2., G4., G 5., G 6. och E3. samt engångsanslaget för handikappan-
passning av kollektivtrafiken till de organ som föreslås få ansvaret för
uppgifterna.

Skälen till mitt förslag: Mitt förslag innebär att TPR bör avvecklas. Det
är angeläget att avvecklingen kan ske så att kompetensen inom TPR kan
tas till vara. Eftersom så många myndigheter är inblandade och eftersom
avvecklingen förutsätter ett inte obetydligt författningsarbete, bedö-
mer jag den 31 december 1991 vara den tidigaste möjliga tidpunkten vid
vilken rådet skall vara helt avvecklat.

Mina förslag i det föregående sammanfattas i följande tabell som anger
omfattningen av uppgiftsöverföringarna vid en avveckling av TPR.

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

178

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

Uppgiftsöverföringar i form av medel, räknat i antal årsarbetskrafter, vid en avveckling av TPR

Från Mottagande organ

Funktion TPR ---------------------------------------------------------------------

K VTI För- TSV - KV VV BV LFV SJFV Tullen SIND
handl

-T TT

ri I

179

De uppgifter, motsvarande 44 årsarbetskrafter, som föreslås bli överflyt-
tade till andra organ finansieras på följande sätt:

— Övertagande myndigheter får kompensation med medel motsvarande
35årsarbetskrafter med 349tkr. per årsarbetskraft = 12215 tkr., beräk-
nat på helår.

— Medel motsvarande en årsarbetskraft for handikappanpassning av kol-
lektivtrafiken överförs till TSV varvid verksamheten avgiftsfinansieras.

— Medel motsvarande två årsarbetskrafter for inrikes yrkestrafik m.m.
överförs till TSV varvid verksamheten avgiftsfinansieras.

— Medel motsvarande tre årsarbetskrafter for riksfärdtjänsten finansieras
inom ramen för anslag G 3. i avvaktan på en kommunalisering av
verksamheten.

— Medel motsvarande tre årsarbetskrafter for förhandlingar om statens
köp av interregional järnvägstrafik, for handläggning av statsbidraget
till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg och för
stödet till linjesjöfarten till och från Gotland finansieras inom ramen
för anslagen G 5. och E 3.

Med hänvisning till den icke oväsentliga besparing som mina förslag
innebär och som jag närmare beskriver i det följande (avsnitt 8.2) bör
regeringen hemställa om riksdagens bemyndigande om överföring senast
den 31 december 1991 av återstående medel inom anslaget G 1. Transport-
rådet. Medelsöverföringen kan dock i sina detaljer tänkas bli något annor-
lunda än vad som framgår av tablån. Under det år som löper efter avläm-
nandet av denna proposition och fram till tidpunkten för avvecklingen av
TPR kan en del förskjutningar ske i inriktningen av de olika verksamheter-
na och som nu inte kunnat förutses. Regeringen bör kunna bemyndigas att
kunna verkställa även sådana smärre förskjutningar av arbetsuppgifterna
och därmed medelstilldelningen.

Det kan heller inte uteslutas att personal på TPR lämnar rådet under
året. För att inte verksamheten skall skadas kan det därför bli nödvändigt
att redan före den 1 januari 1992 överföra såväl uppgifter som anslagsme-
del från TPR till de organ som efter årsskiftet 1991/92 blir ansvariga for
uppgifterna. Av praktiska skäl bör således regeringen bemyndigas till
sådana successiva överföringar.

Det är också viktigt att ”mottagande” myndigheter och organ tillvaratar
den kompetens som finns samlad på TPR. Således bör dessa redan under
våren 1991 — i samverkan med TPR — förbereda bemanningen för de
uppgifter som föreslås föras över. Genom ett sådant förfarande kan man
undvika att kompetensen inom TPR skingras. Jag vill i detta sammanhang
också erinra om det statliga trygghetssystemet och vad som i övrigt sägs av
chefen for civildepartementet i denna fråga under bilaga 2 beträffande
Utveckling av den offentliga sektorn — gemensamma frågor.

Under våren 1991 bör en departementspromemoria utarbetas med för-
slag till de ändringar av lagar som behövs. Ändringar behöver också göras i
ett mycket stort antal andra författningar. Efter remissbehandling av de-
partementspromemorian är avsikten att regeringen skall återkomma till
riksdagen under hösten 1991 med lagförslagen och med de återstående
frågor som jag berört i det föregående och som inte behandlats av riksda-

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

180

gen i dess principbeslut våren 1991 med anledning av mitt förslag om en Prop. 1990/91: 100
avveckling av TPR. Bil. 8

8.2 Besparingar av förvaltningsmedel

Mitt forslag:

— 5,0 milj.kr. per år bör kunna inbesparas på statsbudgeten. Härutöver

sker en besparing inom statsbudgeten med 1,1 milj. kr. genom att upp-
gifter motsvarande tre årsarbetskrafter förs över till TSV och där finan-
sieras genom avgifter.

Utredningens förslag: Den sammanlagda minskningen på statsbudgeten
blir 5,6 milj. kr. Häremot skall ställas en avgiftsfinansierad kostnadsökning
för TSV på 1,6 milj.kr.

Remissinstanserna: De remissinstanser som redovisat synpunkter i re-
sursfrågan är få. Deras synpunkter framgår under resp, avsnitt i det föregå-
ende.

Skälen till mitt förslag: Jag har tidigare i min redovisning föreslagit att
uppgifter motsvarande 44 årsarbetskrafter bör överföras till andra myn-
digheter och organ. TPR har enligt sin anslagsframställning för budgetåret
1991/92 58 årsarbetskrafter. Det innebär en minskning av medel motsva-
rande 14 årsarbetskrafter. Med utgångspunkt i rådets förvaltningskostna-
der för budgetåret 1990/91 uppräknat till 1991/92 års pris- och lönenivå
beräknas detta medföra en besparing med 5 milj. kr.

Det sker emellertid också en besparing på 1,1 milj.kr. genom att vissa
uppgifter fortsättningsvis kommer att finansieras på annat sätt än över
statsbudgeten. Det gäller frågor rörande handikappanpassning av kollek-
tivtrafiken och inrikes yrkestrafik m.m., vilka båda uppgifter förs till
trafiksäkerhetsverket och förutsätts bli avgiftsfinansierade där.

9. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att beträffande övergripande trafikpolitiska frågor

1. godkänna de riktlinjer jag anfört om ökad politisk styrning av
myndigheterna, om målformuleringar och trafikpolitiska analyser
samt om utformning av beslutsunderlag (2),

dels att beträffande transportrådet

2. godkänna vad jag anfört om att transportrådet avvecklas vid års-
skiftet 1991/92 (8.1),

dels att beträffande transportrådets nuvarande uppgifter

3. godkänna vad jag anfört om de uppgifter och medel som senast vid
årsskiftet 1991/92 skall överföras till vissa organ och myndig-
heter (2, 3, 4, 6, 7.1, 7.2, 7.4, 7.5, 7.6, 7.7 och 8.1),

dels att beträffande anslaget G 1. Transportrådet för budgetåret 1991/92

4. bemyndiga regeringen att, med anledning av vad som sägs under
punkterna (2) och (3), under året få disponera återstående medel
(8.1,8.2),

dels att beträffande byggande av länstrafikanläggningar 181

13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

5. godkänna vad jag anfört om att trafikhuvudmännen skall kunna
söka bidrag direkt hos vägverket (4),

6. godkänna de riktlinjer jag i övrigt anfört för vägverkets statsbi-
dragsgivning och om vägverkets och banverkets ansvar för kollek-
tivtrafiken (4),

dels att beträffande vissa förhandlingsuppgifter

7. bemyndiga regeringen att senast vid årsskiftet 1991/92 förordna
en eller flera förhandlare för statens köp av interregional person-
trafik på järnväg (anslag G 5.) och för ersättning till trafikhuvud-
männen för köp av viss persontrafik på järnväg (anslag G 6.) (5),

8. att godkänna vad jag anfört om att förhandlingsverksamheten
under punkt (7) skall finansieras inom ramen för anslaget G 5. (5),

9. godkänna vad jag anfört om att administrationen av transportstö-
det till Gotland överförs till sjöfartsverket (5),

10. godkänna vad jag anfört om att verksamheten under punkt (9)
skall finansieras inom ramen föranslaget E3. Transportstöd för
Gotland (5),

11. godkänna vad jag anfört om förhandlingar om avtal om konces-
sioner för linjesjöfarten till och från Gotland (5),

Härutöver hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

12. ta del av vad jag har anfört om transportrådets databas och meto-
dik för prognoser och samhällsekonomiska bedömningar (3),

13. ta del av vad jag har anfört om riksfärdtjänsten (7.3).

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

182

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:4)

Transportrådet

Utredningsmannen (f. d. generaldirektören Sven Moberg) framhåller att
det under utredningsarbetets gång framförts från andra myndigheter,
organisationer och enskilda personer delvis kritiska synpunkter på TPRs
arbetsuppgifter och verksamhet. Dessutom har från flera håll framhållits
att ansvars- och arbetsfördelningen mellan verk och myndigheter inom
transportsektorn i dess helhet i några avseenden är mindre ändamålsenlig.

I några avseenden ansluter sig utredningsmannen till den kritik som
framförts mot nu gällande ansvars- och arbetsfördelning. För det första
anser han att vägverkets roll som centralt organ för planering av länstrafi-
ken och för tilldelningen av resurser till länen för investeringar i länsvägar,
statskommunvägar, kollektivtrafikanläggningar och länsjärnvägar i prin-
cip är olämplig. Den uppgiften bör handhas av ett gentemot enskilda
trafikslag neutralt organ. För det andra är ansvarsfördelningen i fråga om
olika tillsynsuppgifter inom trafiksektorn olämplig, vilket bidrar till dub-
belarbete och andra störningar mellan myndigheterna. För det tredje är
ansvars- och arbetsfördelningen mellan TPR, statens väg- och trafikinsti-
tut (VTI) och transportforskningsberedningen (TFB) i praktiken oklar.

Effektiviteten och rationaliteten i det omfattande arbete som verk och
myndigheter inom transportsektorn utför för att förverkliga intentionerna
bakom 1988 års trafikpolitiska beslut kan förbättras om ett antal föränd-
ringar görs i ansvars- och arbetsfördelningen mellan berörda myndigheter.

Utredningen har därvid övervägt olika typer av förändringar och stan-
nat för att TPR bör förändras till ett renodlat prognos-, planerings- och
utredningsorgan med ett utökat ansvar för stödet till länstrafiken.

För att förstärka metodutvecklingen rörande prognoser och samhälls-
ekonomiska analyser och modeller förordas ett organiserat samarbete mel-
lan TPR och VTI.

De tillsynsuppgifter som TPR för närvarande har, föreslås bli överförda
till trafikverken och till andra tillsynsmyndigheter, främst 7.ST'och social-
styrelsen.

Den konkreta innebörden av förslagen är att TPR den ljuli 1991 får
följande arbetsuppgifter: prognosverksamhet, medverkan i samordnad in-
vesteringsplanering, handläggning av länstrafikanslaget, för statens räk-
ning köpa sådan interregional persontrafik som är regionalpolitiskt önsk-
värd, förhandla om och utbetala ersättning till trafikhuvudmännen för
trafikeringsrätten på länsjärnvägar, beredskapsplanering av civila trans-
porter inkl, drivmedelsransonering samt utredningsuppgifter i övrigt inom
kommunikationsdepartementets hela verksamhetsområde.

Vidare föreslås att TPR tills vidare bör ha kvar handhavandet av det
regionalpolitiska transportstödet. Rådet bör också ha kvar ansvaret för
utrikes yrkestrafik i avvaktan på inrättandet av en gemensam europeisk
transportmarknad.

Den totala personalstyrkan för dessa uppgifter vid ett ombildat TPR bör
uppgå till sammanlagt 47 årsarbetskrafter (åa), varav fem åa avser det
regionalpolitiska transportstödet och fem åa utrikes yrkestrafik. Det inne-

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

183

bär att TPRs myndighetsanslag budgetåret 1991/92 beräknas till 18,7 Prop. 1990/91:100
milj.kr. dvs. en minskning med 4,4 milj.kr. jämfört med förslaget i bud- Bil. 8
getpropositionen 1990 avseende budgetåret 1990/91.

184

Innehåll

1. Inledning................................................. 147

1.1 Bakgrund ............................................. 149

1.2 Hittillsvarande förändringar i transportrådets verksamhet ... 149

1.3 Uppdraget till utredningsmannen ........................ 151

2. Övergripande trafikpolitiska frågor........................... 151

3. Trafikprognoser, planeringsmetoder och samhällsekonomiska be-
dömningar ................................................ 156

4. Länstrafikanläggningar ..................................... 158

5. Förhandlingsuppgifter...................................... 161

6. Beredskapsplanering ....................................... 162

7. Överföring av TPRs tillsynsuppgifter till andra organ........... 164

7.1 Allmänt .............................................. 164

7.2 Handikappanpassning av den kollektiva trafiken m. m....... 165

7.3 Riksfärdtjänst ......................................... 168

7.4 Eneregihushållning, miljö m. m........................... 171

7.5 Inrikes yrkestrafik...................................... 173

7.6 Utrikes yrkestrafik ..................................... 176

7.7 Regionalpolitiskt transportstöd till Norrland m.m.......... 179

8. Genomförandet av avvecklingen av transportrådet............. 180

8.1 Tidpunkt för genomförandet m. m........................ 180

8.2 Besparingar av förvaltningsmedel ........................ 183

9. Hemställan ............................................... 183

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:4) Transport-

rådet ........................................................ 185

Prop. 1990/91: 100

Bil. 8

185

C. Handikappanpassning av kollektivtrafiken

1. Bakgrund

1.1 1979 års trafikpolitiska beslut

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

Utgångspunkten för arbetet med handikappanpassning av kollektivtra-
fiken under 1980-talet har varit 1979 års trafikpolitiska beslut (prop.
1978/79:99, TU18).

Därvid slogs fast att målet for trafikpolitiken bör vara att tillförsäkra
medborgarna en tillfredsställande transportförsörjning. Som en följd där-
av utfärdades lagen (1979:538) om handikappanpassad kollektivtrafik. Av
denna framgår det att när kollektivtrafik planeras och genomförs skall
handikappades särskilda behov beaktas så långt det är möjligt.

I beslutet angavs att målet bör vara en så långt möjligt fullständig
anpassning av den kollektiva trafiken till handikappades behov. Av teknis-
ka och ekonomiska skäl måste anpassningen ske successivt och man fram-
höll särskilt att det borde satsas på forsknings- och utvecklingsarbete.
Beslutet byggde på HAKO-utredningen som år 1975 avgav betänkandet
(SOU 1975:68) Handikappanpassad kollektivtrafik. I betänkandet redovi-
sades ett ramprogram för anpassningen som avsåg färdmedel, närmiljö,
terminaler samt forskning och utveckling. Riksdagen anslöt sig i huvudsak
till programmet. Vissa justeringar gjordes dock från riksdagens sida beträf-
fande hur långtgående handikappanpassningen skulle vara för tätortstrafi-
ken. Man framhöll bl. a. att en långtgående handikappanpassning kan
innebära vissa problem när det gäller närtrafik med buss och tunnelbana i
rusningstid då trafiksystemet är känsligt för förseningar. Kraven på an-
passning borde utformas med beaktande av de särskilda förhållanden som
gäller för tätortstrafiken.

Beslutet innebar att man valde att driva arbetet med handikappanpass-
ningen genom att prioritera generella åtgärder som skulle komma så stora
grupper som möjligt till godo. En utgångspunkt var att man i planeringen
av kollektivtrafiken skulle undvika permanenta speciallösningar som en
väg att lösa förflyttningsproblemet för handikappade. I stället fastställdes
att man så långt som möjligt skulle anpassa den kollektiva trafikapparaten
till handikappades behov.

1.2 1988 års trafikpolitiska beslut

I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50, TU 15, rskr. 201)
angavs att en helhetssyn borde läggas på samhällets olika insatser —
kommunal färdtjänst, bilstöd, handikappanpassning av kollektiva färdme-
del och riksfärdtjänst — för att säkerställa handikappades förflyttnings-
möjligheter. Valfrihet var en grundläggande princip i beslutet och det
ansågs önskvärt att öka möjligheterna till frihet i färdmedelsval för handi-
kappade. Därmed konstaterades att handikappade och äldre kan erhålla
denna valfrihet först när den kollektiva trafiken kan tillgodose deras behov

186

på ett bättre sätt. Å andra sidan borde behovet av ekonomiska medel till Prop. 1990/91: 100
olika former av särlösningar kunna minska allteftersom handikappanpass- Bil. 8
ningen av kollektivtrafiken ökar.

Beslutet innebar också att det inrättades ett statligt engångsstöd till
investeringar for ökad handikappanpassning av befintliga fordon och äldre
terminaler. Skälet var att öka incitamenten för trafikföretagen att vidta
åtgärder utöver de fastställda kraven.

Dessutom ändrades lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektiv-
trafik så att även fordon i beställnings-, turist- och färdtjänsttrafik omfat-
tades. Syftet var att tillskapa fler resalternativ for handikappade. Med
anledning av lagändringen gavs transportrådet i uppdrag att meddela
föreskrifter om handikappanpassning också for dessa slag av färdmedel.

1.3 Föreskrifter om handikappanpassad kollektivtrafik

Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall de
färdmedel som används inom kollektivtrafiken så långt det är möjligt vara
lämpade för handikappade resenärer.

Transportrådet (TPR) har enligt förordningen (1980:398, ändrad
1985:815) om handikappanpassad kollektivtrafik till uppgift att initiera,
planera och följa upp anpassningen samt verka för att anpassningen sam-
ordnas. Vidare skall TPR meddela de föreskrifter om anpassningen som
behövs. Rådet skall samråda med företrädare för handikappade. TPR skall
vidare samråda med SJ, vägverket, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket och
luftfartsverket innan rådet meddelar föreskrifter inom myndigheternas
verksamhetsområden, om föreskrifterna avser färdmedlens konstruktion,
utrustning eller driftsfrågor.

Med stöd av förordningen om handikappanpassad kollektivtrafik har
TPR under 1980-talet utfärdat föreskrifter som rör utformningen av
bussar, loktågsvagnar, spårvagnar, tunnelbanevagnar, färdtjänstfordon,
fartyg, motorvagnar, förortståg och flygplan.

1.4 TPRs rapport om handikappanpassning av kollektivtrafiken

TPR har till regeringen överlämnat sin rapport (1990:3) ”Handikappan-
passning av kollektivtrafiken. Utvärdering av tio års anpassningsarbete
och förslag till inriktning under 1990-talet”. Rapporten har remissbehand-
lats. En sammanfattning av innehållet i remissvaren finns att tillgå på
kommunikationsdepartementet.

TPR som har ansvaret för att utfärda föreskrifter för handikappanpass-
ningen, har i denna rapport utvärderat hittills genomförda åtgärder. I
rapporten lämnas också förslag till inriktning av handikappanpassningen
under 1990-talet.

TPR konstaterar i rapporten att en allmän höjning av tillgängligheten
har ägt rum för de allmänna färdmedlen. Bl. a. har en transportstol och en
rullstolslyft utvecklats för att underlätta för rullstollsbundna personer att
åka med t. ex. flyg, buss och tåg. Det har utvecklats teknik för att sänka
bussens framvagnsdel i förhållande till gatunivån vid hållplatser så att det

187

är lättare att kliva på bussen. Svårigheter för gravt handikappade att färdas Prop. 1990/91: 100
med allmänna kommunikationsmedel kvarstår dock. Vidare måste de Bil. 8
tekniska förbättringarna avse hela resekedjan, det vill säga från start till
mål, för att handikappade skall kunna åka kollektivt.

För att tekniska förbättringar och hjälpmedel skall få avsedd verkan
måste de kompletteras med kunskap om förflyttningshandikappades situa-
tion hos den servicepersonal som arbetar i transportsektorn i en större
omfattning än för närvarande.

1.5 Utbyggnaden av den kommunala färdtjänsten

Ett komplement till kollektivtrafiken är den kommunala färdtjänsten som
underlättar resandet väsentligt för personer med förflyttningssvårigheter.
Färdtjänsten sker med taxi eller specialfordon. Färdtjänsten inrättades i
slutet av 1960-talet och var från början ett frivilligt åtagande för kommu-
nerna. År 1975 infördes statsbidrag för färdtjänst. Bestämmelser om färd-
tjänsten finns i socialtjänstlagen (1980:620).

Andelen färdtjänstberättigade av

hela befolkningen Antal resor per år

Till grund för beslut om legitimering för kommunernas färdtjänst ligger,
utöver fysiska och psykiska handikapp, även sociala handikapp. Färd-
tjänsten har under 1970- och 1980-talen haft en konstant ökning. Antalet
färdtjänstberättigade har ökat med 9% per år sedan år 1974 och antalet
resor uppgick år 1989 till knappt 19 miljoner till en sammanlagd kostnad
av 1,8 miljarder kronor.

2. Handikappanpassningen på 1990-talet

2.1 Trafikverkens ansvar

Mina förslag:

— Trafiksäkerhetsverket (TSV), banverket, luftfartsverket och sjöfartsver-
ket skall ha ett ansvar för handikappanpassningen inom sina resp.

188

verksamhetsområden genom utformning av föreskrifter vad gäller åt-
gärder i fordonens och terminalernas konstruktion och utrustning. 1
fråga om TSV gäller mitt förslag i avvaktan på översynen av det offentli-
ga trafiksäkerhetsarbetets organisation.

— SJ, banverket, luftfartsverket, vägverket och TSV skall genom driftsåt-
gärder underlätta handikappades resor.

— Kostnaderna för åtgärder skall rymmas inom trafikverkens och trafikfö-
retagens ordinarie ekonomiska ramar.

— TSVs föreskriftsarbete skall — i avvaktan på den tidigare nämnda
översynen — ske i samverkan med trafikverkens, boverkets och kom-
munernas insatser för att underlätta resandet för handikappade. Arbe-
tet skall präglas av en helhetssyn. I detta ingår att beakta behovet av
insatser längs hela resekedjan.

— Handikappades erfarenheter bör bättre tas till vara i det fortsatta arbe-
tet.

Rapporten: Överensstämmer delvis med mitt förslag. Dock behandlas
inte frågan om verkens ansvar och inte heller deras ansvar för serviceåtgär-
der. TPR anser att rådet skall ha ansvar för att utfärda föreskrifter. TPR
anser också att det bör införas plana insteg på regionaltågen och på
tätortsbussar.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna instämmer i att de
som utför transporter bör ta ett ökat ansvar utan att ange hur långt detta
ansvar bör sträcka sig. När det gäller kostnaderna för handikappanpass-
ningen framförs många kritiska synpunkter. SJ, Svenska Kommunförbun-
det och Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) framhåller att dessa måste
begränsas till rimliga ramar. Även transportforskningsberedningen (TFB)
framhåller att man noga bör överväga vilka kostnader som åtgärderna
medför. TFB, statskontoret, Landstingsförbundet, Svenska Kommunför-
bundet, SLTF och Svenska Busstrafikförbundet anser att frågan om kost-
nader kräver en avsevärt bredare utredning än vad som har redovisats i
rapporten. Olika åtgärders kostnader måste redovisas betydligt mera ingå-
ende. Socialstyrelsen, TSV, luftfartsverket, TFB, boverket, statskontoret,
Synskadades Riksförbund, Svenska Busstrafikförbundet och SLTF på-
pekar särskilt vikten av helhetssyn och samordning längs hela resekedjan.
De Handikappades Riksförbund, Handikappinstitutet, Handikappförbun-
dens Centralkommitté och Neurologiskt Handikappades Riksförbund an-
ser att rådet gjort en bra beskrivning av genomförda åtgärder och att den
föreslagna inriktningen är bra men att ytterligare åtgärder bör vidtas.

Skälen till mina förslag:

Trafikverken behandlar redan i dag frågor som hänger samman med han-
dikappades behov. Handikappanpassningen skall vara en naturlig och
viktig del inom de olika trafikgrenarnas verksamhetsområde. Ett uttalat
ansvar för de olika trafikverken beträffande handikappanpassningen inne-
bär ett förtydligande avseende ansvaret för att utföra anpassningsåtgärder.
Anpassningsåtgärderna skall drivas på ett samordnat sätt med beaktande

Prop. 1990/91:100

Bil. 8

189

av de funktionskrav som olika grupper av handikappade kan ställa. Strä- Prop. 1990/91: 100
van bör vara att hela resekedjan från dörr till dörr är anpassad och att Bil. 8
insatser i fordon, terminaler och kollektivtrafikens närmiljö samordnas.

Den övergripande rollen att initiera, planera och följa upp handikappan-
passningen samt att verka för att anpassningen samordnas mellan olika
trafikslag kommer från den 1 januari 1992 att övergå från TPR till TSV
enligt vad jag tidigare redovisat i min föredragning under punkten Särskil-
da frågor: Avveckling av transportrådet. I fråga om TSV gäller mina
förslag i avvaktan på översynen av det offentliga trafiksäkerhetsarbetets
organisation. TPR har under år 1990 utfärdat allmänna råd om handi-
kappanpassning av taxibilar. De anger bl. a. hur taxibilar bör utformas för
att passageraren lättare skall kunna kliva i och ur bilen. I TSVs ansvar skall
särskilt ingå att se över de möjligheter som finns för en ytterligare handi-
kappanpassning vad gäller taxibilar.

TPR har i sin rapport angivit en ambitiös målsättning att inga hinder
bör finnas för handikappade att utnyttja kollektiva färdmedel. Flertalet
remissinstanser har dock framfört allvarlig kritik mot att kostnaderna för
att vidta åtgärder inte behandlas i tillräcklig omfattning i rapporten. In-
stanserna menar att innan åtgärder kan vidtas måste man beakta vilka
åtgärder som är mest kostnadseffektiva. Jag har beaktat denna kritik.

Därutöver finner jag att vissa åtgärder även ur teknisk synpunkt inte i
tillräcklig utsträckning har utretts. Som exempel kan nämnas att införan-
det av plana insteg på regionaltågen avsevärt kompliceras av att perronger-
na är byggda i tre olika plan vilket gör införandet av plant insteg tekniskt
svårgenomförbart.

I SLTFs nya normbusspecifikation, som för närvarande remissbehand-
las, ingår så kallade låggolvbussar som ett alternativ. Utvecklingen av
dessa är dock ännu i ett inledande skede.

Ytterligare en aspekt som bör beaktas vid en översyn och förnyelse av
handikappanpassningen är det stöd som stat och kommuner står för be-
träffande handikappades och äldres resor. Under 1970- och 1980-talen har
ett antal kompletterande färdsätt vid sidan om den reguljära kollektivtra-
fiken utvecklats i en omfattning som är unik. Den kommunala färdtjäns-
ten, som kompletterar kollektivtrafiken och underlättar handikappades
och äldres resor, har haft en snabb utveckling både beträffande antal resor
och antal resande. Detsamma gäller för riksfärdtjänsten. Genom bilstödet
kan handikappade ges bidrag till inköp och anpassning av bil. Genom den
reform som genomfördes den 1 oktober 1988 har mottagarkretsen för
bilstödet vidgats väsentligt.

Jag har beaktat remissinstansernas utförliga kritik om kostnadsberäk-
ningarna i TPRs rapport. Innan beslut om ytterligare krav på skärpta
bestämmelser för kollektivtrafiken införs måste därför kompletteringar
göras i fråga om kostnadsberäkningar för olika åtgärder. Dessa komplette-
ringar bör visa vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva för att anpassa
kollektivtrafiken till äldre och handikappades behov. Det är viktigt att
ansvariga myndigheter har kunskap om hur man skall väga olika insatser
mot varandra och efter vilka kriterier man bör välja olika insatser. Åtgär-
derna bör även präglas av den helhetssyn som jag tidigare redogjort för.

190

Därvid bör tillgången på färdtjänst, riksfärdtjänst och bilstöd beaktas. Inte Prop. 1990/91: 100
minst viktigt är också att klargöra vilken målgrupp som den framtida Bil. 8
handikappanpassningen inom kollektivtrafiken skall ha som utgångspunkt
för valet av strategi och åtgärder. Detta är också nödvändigt för att ange
hur åtgärderna skall finansieras. Denna typ av underlag är bristfälligt i
rapporten. Jag anser att det fortsatta arbetet bör ha till syfte att skapa
klarhet i dessa frågor.

En central förutsättning för det framtida arbetet är att det kan ske inom
en rimlig kostnadsram. Ombyggnader av i dag befintliga terminaler och
fordon kräver stora resursinsatser, bl. a. beroende på deras långa livslängd.
Beträffande terminalerna har boverket beräknat att en total upprustning
till högsta tillgänglighetsstandard av hela kollektivtrafiknätet skulle kosta
ca tre miljarder kronor. Inriktningen bör därför liksom hittills vara den att
anpassningen sker i samband med nybyggnader. Det gäller bl. a. höjden på
perronger. För offentligt tillgängliga miljöer, terminaler, busshållplatser
m. m. är ansvaret för utformning och drift delad mellan flera huvudmän.
Boverket svarar för anvisningarna till plan- och bygglagen, medan kom-
munerna, trafikhuvudmännen, SJ, banverket och vägverket både svarar
för drift och utförande av terminaler m. m. En ökad handikappanpassning
kan också ur trafikföretagens synvinkel vara kommersiellt motiverad då
det ger fler personer möjlighet att resa.

Med hänsyn till att det för närvarande saknas ett tillfredsställande
underlag beträffande bl. a. kostnader och tekniska problem är jag inte
beredd att biträda de förslag som TPR presenterat. Härtill kommer det
mycket stora stöd med statliga och kommunala medel som vuxit fram
under senare år.

Det har i det tidigare arbetet med handikappanpassning funnits en
tendens att nästan enbart inrikta insatserna på tekniska åtgärder. Studier
som gjorts av bl. a. TFB har dock visat att det är lika viktigt med sociala
faktorer, trygghet och service. För att kollektivtrafiken skall vinna flera
trafikanter bland äldre och handikappade måste verkens och företagens
åtgärder också inriktas på att förändra attityder och utveckla servicen.
Tekniska åtgärder måste kompletteras med lösningar som ses i ett vidare
sammanhang. Denna aspekt behandlas inte tillräckligt i TPRs rapport.

Kunskapen om brukarnas erfarenheter är också begränsad. En del stu-
dier har gjorts men det är angeläget att få ytterligare klarhet i resenärernas
syn på handikappanpassningen och behovet av andra åtgärder för att
underlätta handikappades resor. Inför kommande arbete med föreskrifter
om tekniska åtgärder hos fordon, terminaler och närmiljö och om driftsåt-
gärder från trafikföretagens sida bör studier om resenärernas uppfattning
tas fram. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om att
ge ett uppdrag till TFB om att utvärdera handikappanpassningen ur bru-
karnas synvinkel och utifrån detta föreslå åtgärder som trafikverken och
föreskrivande myndigheter kan använda som utgångspunkt i arbetet med
handikappanpassningen. På det viset bör också den helhetssyn som behövs
för att genomföra lämpliga åtgärder för en ökad handikappanpassning inom
transportsektorn förstärkas.

I verkens ansvar ingår också att ta ansvar för de driftsåtgärder som är

191

nödvändiga för att gjorda åtgärder skall upprätthållas. Beträffande kostna- Prop. 1990/91: 100
derna gäller även för driftsåtgärderna att dessa skall ingå i verkens ordina- Bil. 8
rie kostnadsramar.

2.2 Servicelinjer

Min bedömning:

— Servicelinjer är ett värdefullt komplement till den reguljära kollektiv-
trafiken, där reseunderlaget är begränsat. Brukarnas erfarenheter av
servicelinjer kommer att ses över.

Rapporten: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: TFB och boverket instämmer i rapportens slutsats
att servicelinjernas omfattning bör öka. Det gör också Svenska Kommun-
förbundet som dock särskilt påpekar vikten av att reglerna för statsbidrag
förenklas. Socialstyrelsen hänvisar till att verket initierat en uppföljning av
de ekonomiska effekterna.

Skälen till min bedömning:

En anpassning av kollektivtrafiken måste ske i olika stor omfattning bero-
ende på hur stort förflyttningshandikapp resenären har. Målet bör emeller-
tid vara att resenären så långt möjligt använder sig av färdmedel som
innebär att resandet normaliseras. Ett sådant färdmedel är servicelinjer.

Servicelinjer är en form av kollektivtrafik, särskilt avpassade för äldre
och handikappade, där ett stort steg har tagits mot kravet på integrering
och normalisering av äldre och handikappade i samhället. Vid inrättandet
av en servicelinje tas särskilda hänsyn till resenärernas behov i fråga om
bl. a. linjesträckning, turintervall och fordonsutformning. Effekterna av en
sådan utformning av resandet blir att stressmoment i resandet försvinner,
den personliga servicen ökar och resan upplevs som tryggare, säkrare och
trevligare. Att resa med bussar på servicelinjer innebär emellertid också att
resenären slipper att beställa färdtjänst, vänta på fordonet och på olika sätt
särbehandlas. Servicelinjer är kollektivtrafik, öppen för alla och tidtabells-
bunden med fasta avgångstider.

I Borås har inrättandet av servicelinjer utvärderats av TFB. Resultatet
av de studier som gjorts visar att det totala resandet ökat samtidigt som en
stor del av de resor som tidigare gjordes med färdtjänst nu i stället sker
med servicelinjerna. I Borås minskade antalet färdtjänstresor betydligt
vilket innebar en besparing för kommunen. De resande upplevde också
resorna med servicelinjerna som bekvämare än resorna med färdtjänsten.
Dessutom ansåg resenärerna att servicelinjerna gav en större valfrihet i
resandet.

Servicelinjerna upplevs som tillgängliga, servicemässigt nära samt tryg-
ga och säkra. De kompletterar kollektivtrafiken då de löser många av de
problem för äldre och handikappade som inte till rimliga kostnader kan
lösas genom tekniska förändringar i normala bussar.

Utbudet av servicelinjer har ökat kraftigt under slutet av 1980-talet. För

192

närvarande finns servicelinjer i ca 20 kommuner. Detta är mycket positivt. Prop. 1990/91: 100
Servicelinjerna innebär att allt fler äldre och handikappade börjat åka Bil. 8
kollektivt och att människor med olika former av funktionshinder ges
större möjlighet att resa där det finns förutsättningar för servicelinjer.

Servicelinjerna medför också besparingar i färdtjänsten.

Servicelinjerna bör också betraktas i ett vidare perspektiv utifrån bru-
karnas erfarenheter av ett ökat utbud av servicelinjer. Ett sådant underlag
skulle kunna ge möjligheter att ytterligare förbättra servicelinjerna för
resenärerna. Jag avser därför att i uppdraget till TFB om att utvärdera
handikappanpassningen ur brukarnas synvinkel även ta upp frågan om
brukarnas erfarenheter av ett ökat utbud av servicelinjer.

3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som jag anfört om trafikverkens ansvar
(kap. 2.1),

dels bereder riksdagen tillfälle att

2. ta del av vad jag anfört om servicelinjer (kap. 2.2).

193

Register	Prop. 1990/91:100
3 Översikt	Bil. 8
19 Inledning Sjätte huvudtiteln
25 X. Kommunikationsdepartementetm.m.
25 1 Kommunikationsdepartementet	30044000
25 2 Utredningar m. m.	4 804000
26 3 Viss internationell verksamhet	4 119000 38 967 000
27 B. Vägväsende m. m.
46 1 Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m. m.	8661000
46 2 Drift och underhåll av statliga vägar	6125 900000
49 3 Byggande av riksvägar	1 588 270000
51 4 Byggande av länstrafikanläggningar	1073 519000
52 5 Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar	811400000
53 6 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar	629600000
53 7 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder	724 700000
55 8 Vägverket: Försvarsuppgifter	41000000 11003050000
56 C. Trafiksäkerhet Trafiksäkerhetsverket
61 1 Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant	1000
62 2 Bil- och körkortsregister m. m.	1000
63 3 Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäker- hetens främjande	31 799000 31801000
65 D. Järnvägstrafik
68 1 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar	3127 300000
69 2 Nyinvesteringar i stomjärnvägar	1 500000000
70 3 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader	346000000
71 4 Järnvägsinspektionen	13 136000
72 5 Banverket: Försvarsuppgifter	37 600000
81 6 Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier	1000 5024 037000
82 E. Sjöfart Sjöfartsverket
86 1 Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster	74 200000
88 2 Fritidsbåtsregister Övriga sjöfartsändamål	1000
90 3 Transportstöd för Gotland	69000000
92 4 Handelsflottans pensionsanstalt	1000
93 5 Handelsflottans kultur- och fritidsråd	1000
94 6 Ersättning till viss kanaltrafik m. m.	59 780000
96 7 Stöd till svenska rederier	5000000
97 8 Bidrag till svenska rederier	550000000 757 983000
99 F. Luftfart
106 1 Beredskap för civil luftfart	48 500000
106 2 Bidrag till kommunala flygplatser m. m.	14 560000
107 3 Civil trafikflygarutbildning	25 400000 88 460000

194

110	G.	Kollektivtrafik m.m.		Prop. 1990/91: 100
110	1	Transport rådet	13613000	Bil. 8
111	2	Transportstöd för Norrland m. m.	300300000	Bil. 8
115	3	Riksfärdtjänst	96 500000
116	4	Kostnader för visst värderingsförfarande	1000
117	5	Köp av interregional persontrafik på järnväg	558000000
119	6	Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss persontrafik på järnväg	138000000
			1 106414000
121	H.	Transportforskning
121	1	Statens väg- och trafikinstitut	1000
121	2	Bidrag till statens väg- och trafikinstitut	52289000
123	3	Statens väg- och trafikinstitut: Återanskaffning av viss basutrustning	5000000
124	4	Transportforskningsberedningen	43 361000
			100651000
126	I.	Övriga ändamål
126	1	Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	1000
127	2	Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	125 665000
128	3	Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning	17000000
128	4	Statens geotekniska institut	1000
129	5	Bidrag till statens geotekniska institut	13825000
130	6	Statens haverikommission	1000
			156493000
132	J.	Telekommunikationer
132	1	Statens telenämnd	4019000
			4019000
		Summa kr.	18311875000
134	Postväsende

138 Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser

139 Ersättning till postverket för tidningsdistribution

143 Särskilda frågor

143 A. Översyn av affärsverken

147 B. Avveckling av transportrådet

186 C. Handikappanpassning av kollektivtrafiken

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

195

Bilaga 9 till budgetpropositionen 1991

Finansdepartementet

(sjunde huvudtiteln)

Prop.

1990/91:100

Bil. 9

Översikt

Finansdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om ekonomisk
politik och skattepolitik och frågor som rör statens budget och resursför-
delningen inom den offentliga sektorn samt frågor rörande finansiella
institutioner och marknader.

Vidare omfattar verksamheten frågor om skatteutjämningsbidrag m.fl.
generella statliga bidrag till den kommunala sektorn och andra kom-
munalekonomiska frågor. Till departementets verksamhetsområde hör
också frågor som rör statsskuldens förvaltning och tullfrågor, exkl. frågor
som rör tulltaxan och befrielse från tull. Vidare bereder departementet
frågor som rör statlig lokalförsörjning, bank- och försäkringsväsendet,
värdepappersmarknaden, vissa statliga bolag och AP-fonden samt frågor
om Sveriges medverkan i internationellt ekonomiskt och finansiellt
samarbete.

De förslag till utgifter inom finansdepartementets verksamhetsområde
som nu läggs fram för budgetåret omfattar 28 776 milj. kr. Detta innebär
en ökning med 2 397 milj. kr. i förhållande till motsvarande budgeterade
utgifter under innevarande budgetår. Ökningen beror främst på att ut-
gifterna för bidrag och ersättningar till kommunerna ökar med 1 980
milj. kr.

Samtliga utgiftsökningar utöver pris- och löneomräkning av anslagen
har finansierats inom ramen för en i princip oförändrad budget.

Vidare redovisas under resp, myndighetsavsnitt olika strukturella
projekt för ökad effektivitet och produktivitet. Dessa projekt kommer
under en tre- till femårsperiod leda till radikalt minskade utgifter i
statsbudgeten.

Den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Inom finansdepartementet utarbetas riktlinjerna för den ekonomiska
politiken. Vidare utarbetas budgetpolitiska riktlinjer på kortare och längre
sikt. Regeringskansliets arbete med budgetförslaget leds och samordnas
av finansdepartementet.

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken redovisas
i finansplanen tillsammans med förslaget till statsbudget. I bilagor till

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100 Bilaga 9

Rättelse: S. 10 rad 12 nedifrån Står: 14 433 000 Rättat till: 11 261 000

finansplanen redovisas en preliminär nationalbudget (PNB) samt riks- Prop. 1990/91
revisionsverkets inkomstberäkning och beräkning av budgetutfället. Bil. 9
Nationalbudgeten utarbetas inom finansdepartementet, med underlag från
bl.a. konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten innehåller analyser av och
prognoser för den ekonomiska utvecklingen internationellt och i Sverige.

Inom finansdepartementet görs även analyser av fördelningsfrågor och
frågor som rör den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Finansde-
partementet svarar vidare för arbetet med de statliga långtidsutred-
ningarna och de s.k. långtidsbudgetarna över statens utgifter och inkom-
ster för de kommande fem budgetåren. Ett huvudsyfte med långtidsutred-
ningarna är att analysera olika strategier för att uppnå de grundläggande
ekonomisk-politiska målen. I detta arbete kartläggs både de resurser som
finns tillgängliga i framtiden och de anspråk på resurserna som kan kom-
ma att ställas. Långtidsutredningar publiceras vart tredje år.

Långtidsbudgeten presenteras i samband med kompletteringsproposi-
tionen vaije år. Långtidsbudgetkalkylema beskriver vilken budgetutveck-
ling som blir följden av redan fattade beslut och gjorda åtaganden med
i övrigt oförändrade skatte- och utgiftsregler. De utgör däremot inte
någon prognos över innehållet i kommande statsbudgetförslag, utan är
rena konsekvensframskrivningar av gällande åtaganden.

Internationellt ekonomiskt och finansiellt samarbete

Sverige deltar aktivt i arbetet inom flera internationella organisationer för
ekonomisk-politiskt och finansiellt samarbete. Finansdepartementet verkar
härvid i samråd med övriga berörda departement och myndigheter.
Finansdepartementets ekonomiska attachéer, liksom handelsråden i de
större länderna och i Norden, spelar en viktig roll genom att tillhan-
dahålla värdefull information på det ekonomiska och ekonomisk-politiska
området.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är
den mest betydelsefulla organisationen för ekonomiskt samarbete mellan
industriländerna. Inom ramen för OECD analyseras det ekonomiska läget
och utsikterna samt diskuteras aktuella ekonomisk-politiska frågor.
Ungefär en gång per år granskas dessutom vaije enskilt medlemsland
med avseende på den ekonomiska utvecklingen och den förda ekono-
miska politiken.

Internationella valutafonden (IMF) spelar en central roll i det inter-
nationella valutasamarbetet och i arbetet med att lösa betalningsproble-
men i de skuldtyngda länderna. Konsultationer sker regelbundet mellan
IMF och vaije enskilt medlemsland om den ekonomiska och ekonomisk-
politiska utvecklingen i landet.

Ekonomisk-politiska och finansiella spörsmål avhandlas även i den s.k.
Tio-gruppen (G 10) där Sverige som ett av de numera elva med-
lemsländerna aktivt deltar.

Världsbanksgruppen omfattar Världsbanken (IBRD), Internationella ut-
vecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och
Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA). Tyngdpunkten i grup-

pens verksamhet ligger på projekt- och programlånegivning till utveck-
lingsländer samt på olika former av tekniskt bistånd. Under de senaste
åren har utlåning för att främja strukturanpassning fått särskild betydelse.
Finansdepartementet har huvudansvaret för frågor rörande världsbanks-
gruppen med undantag för IDA.

I Parisklubben sker överläggningar om konsolidering av skulder till
offentliga kreditorer, i huvudsak OECD-ländema. De multilaterala över-
enskommelser som träffas inom klubbens ram ligger till grund för bila-
terala avtal med enskilda skuldländer. Parisklubben är vidare ett viktigt
samrådsforum för kreditorländema.

Från svensk sida följer vi noggrant och analyserar den pågående
integrationen i Västeuropa. För finansdepartementets del gäller detta
arbete framför allt frågor rörande allmän ekonomisk-politisk samordning,
kapitalliberalisering, finansiella tjänster, skatter och upphandling. Depar-
tementet deltar också i överläggningar inom den europeiska frihandels-
sammanslutningen (EFTA) och med de europeiska gemenskaperna (EG)
för att förbereda ett närmare samarbete mellan EFTA och EG.

Inom ramen för Sveriges samarbete med EG genomförs vidare årliga
överläggningar med EG-kommissionen. Därvid diskuteras frågor om den
ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska politiken samt om den
pågående integrationen i Västeuropa.

Inom EFTA är arbetet i väsentligt ökad utsträckning inriktat på
integrationen i Västeuropa. EFTAs roll som forum för diskussioner om
det ekonomiska läget i medlemsländerna kvarstår dock.

Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet inom den s.k. 24-
gruppen, vars huvudsäkliga syfte är att samordna OECD-ländemas
bilaterala stöd till Central- och Östeuropa. Vidare ansvarar finansdepar-
tementet för frågor rörande den Europeiska banken för återuppbyggnad
och utveckling (EBRD). Banken, vars syfte är att stödja övergången till
öppna marknadsorienterade ekonomier i Central- och Östeuropa, väntas
inleda sin verksamhet under våren 1991.

Under de senaste åren har vidare ett brett bilateralt besöks- och mötes-
utbyte etablerats med länder i Central- och Östeuropa och i synnerhet
Sovjetunionen.

De nordiska finansministrarna möts normalt två gånger per år varvid
frågor av gemensamt intresse och förberedelser för gemensamma nordi-
ska ställningstaganden i internationella sammanhang diskuteras. En fram-
skjutande plats har därvid olika aspekter av den västeuropeiska integratio-
nen. Frågor inom finansministrarnas område bereds av den nordiska äm-
betsmannakommittén for ekonomi och finanspolitik. Som ett resultat av
arbetet i den nordiska konjunkturgruppen publiceras varje höst en gemen-
sam nordisk konjunkturrapport. Nordiska ståndpunkter i IMF och Världs-
banken förbereds i det nordiska finansiella utskottet resp, i den nordiska
bankgruppen. Nordiska ekonomiska forskningsrådet ger stöd till analyser
av och utredningar om aktuella frågor rörande de nordiska ekonomierna.

En viktig del av det nordiska ekonomiska samarbetet har under de
senaste åren skett inom ramen för ekonomiska handlingsplaner. Den
sista, "Ett starkare Norden", fastställdes av ministerrådet i mars 1989

Prop. 1990/91

Bil. 9

och avser perioden 1989-1992. I handlingsplanen har frågor i direkt an- Prop. 1990/91
slutning till den pågående integrationen i Västeuropa samlats i arbetspro- Bil. 9
grammet "Norden i Europa".

Finansdepartementet har också huvudansvaret för frågor som rör
Nordiska investeringsbanken. Nordiska ministerrådet har under 1990
beslutat om en utvidgning av ramen för bankens projektinvesteringslån.
En betydande del av projektfinansieringslånen går till kreditvärdiga
länder i Central- och Östeuropa. Dessutom har ministerrådet lättat beslut
om att upprätta ett nordiskt miljöfinansieringsbolag, NEFCO.

Finansdepartementet deltar också i arbetet inom FNs ekonomiska
kommission för Europa (ECE), där bl.a. den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen i kretsen av medlemsländer analyseras. ECEs verksamhet
är för närvarande föremål för översyn mot bakgrund av utvecklingen i
Central- och Östeuropa.

FNs konferens för handel och utveckling (UNCTAD) håller normalt
möten vart fjärde år. Den senaste konferensen ägde rum i juli 1987.
Dessemellan hålls möten med UNCTADs styrelse, olika expertgrupper
etc. Nästa konferens äger rum den 19 september till den 8 oktober 1991.
Finansdepartementets medverkan avser främst monetära och finansiella
frågor.

Under 1989 inleddes internationella överläggningar om åtgärder för att
stävja s.k. tvättning av inkomster från narkotikahandel. Arbetet utmyn-
nade i ett antal rekommendationer som flertalet industriländer, bl.a.
Sverige, har ställt sig bakom. Finansdepartementet deltar i den särskilda
aktionsgrupp som har utarbetat rekommendationerna och som nu följer
upp hur de genomförs.

Finansdepartementet deltar även i samarbetet i GATT, som verkar för
att främja multilateral frihandel. I den senaste förhandlingsomgången, den
s.k. Uruguay rundan, deltar finansdepartementet aktivt i förhandlingarna
gällande finansiella tjänster.

Finansdepartementet medverkar vidare i de bilaterala blandade rege-
ringskommissionema med bl.a. Tyskland, Norge och Japan.

Myndighetsfrågor inom finansdepartementets verksamhetsområde

Finansdepartementet har under föregående budgetår påbörjat en mål-
och resultatdialog med flertalet av myndigheterna inom finansdepar-
tementets verksamhetsområde. Denna dialog är ett centralt element i den
nya budgetprocessen. Avsikten är att detta arbete skall vidareutvecklas
under kommande budgetår samt omfatta samtliga myndigheter. Metoder-
na för mätning och redovisning av myndigheternas resultat skall förbätt-
ras liksom uppföljningen av resultaten med syfte att höja kvaliteten och
öka effektiviteten i verksamheten. Det är de olika myndighetsverksamhe-
ternas resultat som skall vara avgörande vid kommande prövningar av
verksamheternas resursbehov.

Denna förändrade styrning via mål och resultatkrav förutsätter att myn-
digheterna ges ett ökat utrymme att välja den effektivaste vägen att verk-
ställa sina uppgifter.

Vidare har samtliga förvaltningskostnadsanslag inom sjunde huvudtiteln Prop. 1990/91
minskats med 1,5 % i effektivitets- och produktivitetshöjande syfte. Bil. 9
Härav har 1 % återlagts på olika effektivitetshöjande åtgärder inom
finansdepartementets verksamhetsområde.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skat-
teförvaltningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som
central förvaltningsmyndighet för frågor om folkbokföring och allmänna
val.

En huvuduppgift för verket inom skatteområdet är att verka för en
effektiv skatteadministration och en rättvis beskattning. Inom skat-
teförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter. Inom dessa
finns lokala skattekontor på sammanlagt 120 orter.

Ett väl fungerande skattesystem och en effektiv skatteadministration är
av stor betydelse för samhällets verksamhet. De senaste åren har en lång
rad reformer genomförts i syfte att förenkla och förbättra skattesystemet.
En genomgripande skattereform har genomförts och huvuddelen av de
nya skattereglerna gäller fr.o.m. år 1991. Reformer har också genomförts
vad gäller såväl organisationen som taxeringsförfarandet och andra
förfaranderegler.

Inom den nya organisation som nu har trätt i kraft, med en gemensam
skattemyndighet i vaije län, kommer under de närmast följande åren den
inre organisationen att förändras med sikte på integrerad verksamhet och
decentralisering. Målet är att vaije skattskyldig i princip bara skall ha en
kontaktpunkt inom skatteförvaltningen.

Ett viktigt syfte med den nya organisation för exekutionsväsendet som
genomfördes den 1 juli 1988 var att få en mera flexibel organisation, där
resurser lättare kan omfördelas så att insatserna görs där de bäst behövs.
RSV har redovisat en plan för hur omfördelning skall kunna ske fram till
utgången av juni 1993.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet har i likhet med andra
myndigheter utsatts för en strikt budgetprövning med ökade krav på
omprioriteringar och höjd verkningsgrad. Ett långsiktigt rationaliserings-
krav har också ställts upp för den närmaste femårsperioden.

Statlig lokalförsörjning

Styrningen av byggnadsstyrelsen kommer att fortsätta utvecklas mot ökad
resultatorientering. Ett resultatkrav om 1 272 milj. kr. kommer ställas på
fastighetsförvaltningen inom verket för budgetåret 1991/92. Till detta
kopplas även räntabilitetskrav. De statliga lokalbrukama kommer att få
ett större kostnadsansvar för sin lokalförsöijning i och med övergången
till treårsbudgetering och ramanslag.

Tullverket

Tullverket har till uppgift att debitera, uppbära och redovisa tullar,
skatter och avgifter som skall tas ut för varor vid införsel. Vidare
övervakar verket att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs
samt utövar uppsikt och kontroll över trafiken till och från utlandet. Inom
tullkontrollen är bekämpning av narkotikasmuggling ett högt prioriterat
område. Bekämpning av ekonomisk brottslighet är ett annat särskilt
prioriterat område inom tullverksamheten.

Inom de närmaste åren är det särskilt angeläget att tullverket fortsätter
uppbyggnaden av tulldatasystemet så att det blir tillgängligt i hela landet.
Det är samtidigt av stor vikt att det snarast tillskapas en mer effektiv och
rationell tullorganisation enligt de riktlinjer som nu föreslås. Under den
kommande femårsperioden skall besparingar om totalt 300 milj.kr. åstad-
kommas inom tull verksamheten.

På lite längre sikt kommer det sannolikt att bli en mycket avgörande
fråga att anpassa tull verksamheten till de förhållanden som kommer att
råda vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EG.

Resursförstärkningar föreslås för tullinsatser i samband med nya
fäijelinjer m.m., för utbyggnad av tullverkets s.k. SPADI-system för
narkotikabekämpning och för det fortsatta arbetet med granskning och
registrering av enhetsdokumentet i EG/EFTA-handeln. Vidare föreslås
medel för nyanskaffningar av teknisk utrustning för narkotikabekämpning
samt för sambands- och telemateriel.

Bank- och försäkringsverksamhet m.m.

Den svenska finansmarknaden har förändrats radikalt som följd av den
avreglering som successivt skett under 1980-talet. Den pågående ut-
vecklingen präglas i hög grad av snabba och omfattande förändringar.
Nya finansiella instrument och nya aktörer tillkommer i takt med en
utvidgad internationalisering av tjänstehandeln. Bankernas, de övriga
kreditinstitutens och försäkringsbolagens verksamheter breddas under
tilltagande konkurrens mellan instituten. Tendenserna till en utsuddning
av de traditionella verksamhetsgränserna blir allt starkare (branschglid-
ning). Arbetet på genomförande av en europeisk inre marknad för handel
med finansiella tjänster föranleder genomgripande förändringar av
nationell lagstiftning. Avskaffandet av praktiskt taget alla återstående
valutarestriktioner har gett förutsättningar för liberaliserade svenska
regler om etablering av filialer till banker och andra kreditinstitut och for
ökat utländskt ägande i svenska finansiella företag. Utvecklingen har
allmänt sett medfört ett ökat riskinslag i verksamheterna, vilket belyses
bl.a. av den nyligen inträffade finansbolagskrisen. Internationella över-
enskommelser har också träffats om en samordning av tillsynsfunktioner
och om internationell standard för bl.a. kapitalkrav i banker. Utveck-
lingen har påkallat genomgripande utredningar och reformer på de olika
marknadsområdena.

Kreditmarknadskommitténs huvudbetänkande (SOU 1988:29) Förnyelse
av kreditmarknaden avlämnades 1988. Förslagen har hittills resulterat i

Prop. 1990/91

Bil. 9

internationellt anpassade kapitaltäckningsnormer. Dessutom har tidigare
förbud mot utländskt ägande i banker och andra kreditinstitut upphävts.
Utländska banker har fått rätt att etablera filialer här i landet. Vidare
kommer hypoteksutredningens betänkande (SOU 1989:103) Hypo-
teksinstituten i framtiden att behandlas. Detsamma gäller en inom
finansdepartementet upprättad promemoria (Ds 1990:57) Branschglidning
i den finansiella sektorn. Dessutom är den framtida sparbanksstrukturen
föremål för beredning inom finansdepartementet.

Värdepappersmarknadskommittén avlämnade sitt betänkande (SOU
1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden i slutet av år 1989.
Betänkandet har hittills lett till en ny internationellt anpassad insiderlag
(SFS 1990:1342), som träder i kraft den 1 februari 1991. För närvarande
bereds förslag till nya regler om handel på värdepappersmarknaden, om
fondkommissionärer samt om börs- och clearingverksamhet.

Regler om en ny försäkringsform, livförsäkringar med aktiefondsan-
knytning, har införts i böijan av 1990. Samtidigt ändrades försäkringsrö-
relselagens pantsättningsregler och placeringsbestämmelser avseende för-
säkringstekniska skulder. Regeringen har i september 1990 tillsatt en
kommitté som ska se över stora delar av försäkringsområdet (Dir.
1990:56). Syftet är att skapa mer rationella och internationellt anpassade
rörelseregler för försäkringsbolagen. I juni 1990 tillsattes en utredning
för att undersöka på vilket sätt Lloyd's och andra försäkringssammanslut-
ningar kan få möjlighet att etablera sig här i landet (Dir. 1990:49).

Intresset av att åstadkomma ett vidgat internationellt samarbete på bl.a.
det finansiella området föranleder allt större arbete. Sveriges närmande
till den Europeiska ekonomiska gemenskapen kommer att kräva avsevär-
da resurser för deltagande i förhandlingsarbetet, för den lagstiftning som
behövs för harmonisering och för vidgade tillsynsuppgifter. Inom GATT
och andra samarbetsorgan bedrivs ett arbete som syftar till global libe-
ralisering av handel med tjänster. Den finansiella sektorns betydelse för
ekonomisk utveckling och Sveriges engagemang i frågorna kräver allt
större insatser.

Sammantaget kan vad som nu sagts föranleda ny eller ändrad lagstift-
ning inom praktiskt taget hela det finansiella området. Samtidigt ställs
ökade krav på tillsynen av de finansiella marknaderna. Inspektionsmyn-
dighetema kommer därför att ställas inför nya och betydande arbets-
uppgifter under de närmaste åren. Regeringen har i februari 1990 gett
direktiv till en utredning (Dir. 1990:12) med uppgift att se över tillsyns-
myndigheternas organisation och tillsynsarbetets inriktning. Resultatet av
utredningsmannens arbete kan komma att påverka tillsynsmyndigheter-
na redan under budgetåret 1991/92.

Bankinspektionen och försäkringsinspektionen

Utvecklingen inom den finansiella sektorn har redan föranlett betydan-
de förstärkningar av bank- och försäkringsinspektionemas resurser och
ställer även under det närmaste budgetåret krav på vissa resursförstärk-
ningar. Verksamheten hos inspektionerna finansieras genom obligatoriska

Prop. 1990/91

Bil. 9

avgifter från de institut som står under tillsyn. Den ökade aktiviteten och
de skärpta kraven på tillsyn av de finansiella marknaderna har lett till att
bankinspektionen och försäkringsinspektionen föreslås få förstärka sina
resurser för att möta de ökade kraven.

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret huvuduppgift är att handha statens upplåning, inom och
utom landet, och att förvalta statsskulden. Riksgäldskontoret har dess-
utom bl.a. till uppgift att ge krediter till och motta inlåning från vissa
statliga myndigheter samt att sköta viss statlig garantigivning. Riksgälds-
kontoret har en arbetsstyrka på ca 160 årsarbetskrafter.

Riksdagen behandlade i november 1990 en proposition (1990/91:29)
om riksgäldskontorets uppgifter inom statsskuldspolitiken och den statliga
finansförvaltningen. Det fastslogs då att riksgäldskontorets övergripande
mål skall vara att minimera kostnaderna för statens upplåning. Dessutom
bestämdes att riksgäldskontoret skall ha en central roll vid finansiering
av statlig verksamhet utanför statsbudgeten, och att sådan finansiering
skall ske på marknadsmässiga villkor. Riksgäldskontoret gavs också i
uppgift att verka för att statlig kreditgarantigivning bedrivs på ett
systematiskt och effektivt sätt.

För den kommande treårsperioden redovisas i avsnittet Riksgäldskon-
toret och kostnader för statsskuldens förvaltning vissa riktlinjer för
uppföljning och utvärdering av riksgäldskontorets verksamhet. Upplå-
ningen och förvaltningen av statsskulden är härvidlag av central betydel-
se; utgifterna för statsskulden utgjorde för budgetåret 1989/90 ca 16 %
av de totala utgifterna på statsbudgeten. Riksgäldskontoret har utarbetat
en metod som möjliggör en förbättrad uppföljning av upplåningsverksam-
heten. För kontorets garantiverksamhet skall en redovisning utarbetas
som möjliggör att verksamhetens kostnader, inkl, förändringar av värdet
av garantiåtaganden och fordringar, kan beräknas årligen.

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Konsumtion och investeringar i kommuner och landsting uppgår i dag till
cirka 300 miljarder kr. Det motsvarar ca 20 % av BNP.

Staten finansierar ungefär en fjärdedel av den kommunala verksamhe-
ten genom statsbidrag och ersättningar från sjukförsäkringen. Budget-
året 1991/92 uppgår statsbidragen till den kommunala sektorn till ca 85
miljarder kr. Det största enskilda statsbidraget är skatteutjämningsbidra-
get. Totalt kommer 18,3 miljarder kr. i sådant bidrag att fördelas budget-
året 1990/91.

Skatteutjämningsbidraget är en del i skatteutjämningssystemet. Systemet
i sin helhet omfattar, utöver ordinarie skatteutjämningsbidrag, extra
skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjämningsavgift och särskild skatte-
utjämningsavgift. Bidrag minus avgifter uppgår till 10,5 miljarder kr. för
budgetåret 1990/91. Ar 1991 uppgår den allmänna skatteutjämningsav-
giften till 0:79 kr./skr. för kommuner och 0:56 kr./skr. för landstings-
kommuner.

Prop. 1990/91

Bil. 9

Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna de stora skillnader som
finns mellan enskilda kommuner resp, landsting i fråga om skattekraft
och kostnader för att bedriva kommunal verksamhet. Systemet skall främ-
ja en i möjligaste mån likvärdig kommunal service, oavsett skattekraft,
i olika delar av landet.

Sedan år 1985 får kommunerna bidrag med anledning av att den
kommunala beskattningen av juridiska personer har upphört. Bidraget
uppgår till 0,9 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. Kommuner, lands-
ting och kyrkliga kommuner har också fått bidrag som kompensation för
avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. Bidraget ut-
betalas för sista gången till kommuner och landsting år 1990. För budget-
året 1990/91 uppgår bidraget till 0,5 miljarder kr.

Bolag inom finansdepartementets verksamhetsområde

Finansdepartementet har det senaste året bedrivit ett arbete med syfte att
utveckla rollen som ägare av de statliga bolagen. Som ett led i detta
arbete genomför departementet, på grundval av ett tidigare utarbetat
policydokument, diskussioner med resp, bolag om strategierna för den
fortsatta verksamheten. Vidare utvecklas ett system för uppföljning av de
berörda bolagens resultat.

Sammanfattning

Förändringarna inom finansdepartementets verksamhetsområde för bud-
getåret 1991/92 i forhållande till motsvarande utgiftsändamål på stats-
budgeten för budgetåret 1990/91 framgår av följande sammanställning.

Prop. 1990/91

Bil. 9

	Anvisat 1990/91 milj. kr.	Förslag 1991/92 milj. kr.	Föränd- ring milj. kr.
A Finansdepartementet m.m.	105,5	141,2	35,7
B Skatteförvaltningen och	4 775,3	5 269,3	494,0
exekutionsväsendet
C Statlig lokalförsörjning	23,0	12,0	-11,0
D Riksgäldskontoret och kostnader
för statsskuldens förvaltning	747,8	681,1	-66,7
E Vissa centrala myndigheter m.m.	1 049,1	1 078,8	29,7
F Bidrag och ersättningar
till kommunerna	19 596,8	21 577,2	1 980,4
G Övriga ändamål	81,9	17,0	-64,9
Totalt för finansdepartementet	26 379,4	28 776,6	2 397,2

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Föredragande: statsrådet Larsson såvitt avser frågorna under littera A, C,
F och punkterna E2, G4 (ekonomiska rådet), G5 samt avsnitten om vinst-
sparandet och AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten; statsrådet Asbrink
såvitt avser övriga frågor

Anmälan till budgetpropositionen 1991

A. Finansdepartementet m.m.

A 1. Finansdepartementet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

91 639 000

83 094 000

99 527 000

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	244
Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)	83 094 000 (71 803 000)	+ 16 433 000 (+ 11 261 000)
	83 094 000	+ 16 433 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för nästa
budgetår till 99 527 000 kr.

Arbetsbelastningen i finansdepartementet är fortsatt hög. Bidragande
orsak härtill är t.ex. det omlättande arbetet med EG-anpassning av lag-
stiftningen inom finansmarknads- och skatteområdena.

Utöver pris- och löneomräkningen har jag beaktat, att arbetet med upp-
följning av ekonomisk-politiska och andra åtgärders fördelningspolitiska
effekter fordrar omfattande extern databashantering, m.m. För detta än-
damål har jag beräknat 2 milj, kr., som har finansierats genom ompriori-
teringar inom departementets verksamhetsområde.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Finansdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 99 527 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

A 2. Ekonomiska attachéer

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

3 685 000

3 403 000

3 680 000

Från anslaget bestrids kostnaderna för ekonomiska attachéer. Sådana
tjänster finns inrättade i Bryssel, Paris och Washington. Medelsbehovet
för nästa budgetår beräknarjag till 3 680 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ekonomiska attachéer för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 3 680 000 kr.

A 3. Utredningar m.m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

20 535 000

19 000 000

38 000 000

Reservation

3 245 474

Från anslaget bestrids

- kostnaderna för departementets kommittéer

- kostnaderna för de ekonomiska långtidsutredningarna

- kostnaderna för vissa arbetsgrupper

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamhe-
ten inkl, förväntad tidigareläggning av vissa kostnader för kommande
långtidsutredning m.m., beräknarjag anslagsbehovet till totalt 38 milj,
kr. under nästa budgetår.

För budgetåret 1990/91 anvisades på anslaget för riksskatteverket 5
milj. kr. till regeringens disposition för uppföljning av skattereformen.
Efter beslut av regeringen den 7 juni 1990 tillkallades en kommitté under
finansdepartementet med uppdrag att följa upp och rapportera om olika
effekter av 1990-1991 års skattereform. Uppdraget skall redovisas lö-
pande och arbetet avslutas genom en slutrapport i maj 1995. Jag anser
att kostnaderna för kommitténs fortsatta arbete bör belasta detta anslag
Utredningar m.m. och har vid bedömningen av medelsbehovet beräknat
kostnaderna för kommittén under budgetåret 1991/92 till 5 milj. kr.

Vid beräkningen av medelsbehovet för kommande budgetår har jag

även tagit hänsyn till nödvändigheten av att för olika uppgifter i finans-
departementets verksamhet, bl. a. inom finansmarknadsområdet och i frå-
gor gällande de statliga bolagen, anlita konsulter och annan expertis. Jag
beräknar kostnaderna for detta ändamål till 2 milj. kr. Jag har i bilaga 1
till budgetpropositionen 1991 under avsnittet särskilda frågor redogjort
för utgångspunkterna i det utvecklingsarbete som inletts inom finansde-
partementet med avseende på den finansiella styrningen av statsförvalt-
ningen. För särskilda utrednings- och konsultinsatser m.m. avseende det-
ta ändamål beräknarjag kostnaderna till 1 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 38 000 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

1 Allmänt om skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet

Ett väl fungerande skattesystem är av stor betydelse för samhällets
verksamhet. Regeringen har under senare år gjort en målmedveten
satsning i syfte att förenkla och förbättra skattesystemet. Insatserna gäller
såväl de materiella beskattningsreglerna som förfarandereglema. Arbetet
med en genomgripande skattereform är nu i princip avslutat och huvud-
delen av de nya bestämmelserna tillämpas fr.o.m. år 1991. Ett nytt
taxeringsförfarande tillämpas för första gången vid 1991 års inkomst- och
förmögenhets taxering.

Vidare har organisatoriska förändringar gjorts för att få en mer
ändamålsenlig förvaltning samt för att förbättra centralmyndighetens
lednings- och stymingsfunktion. Den 1 januari 1991 träder en ny
organisation för skatteförvaltningen i länen i kraft (SOL 90). Nuvarande
länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en
gemensam skattemyndighet i varje län. På de orter där det i dag finns en
lokal skattemyndighet skall det i fortsättningen finnas ett lokalt skattekon-
tor. Inom den gemensamma myndigheten skall en ny inre organisation
införas successivt. Verksamheten skall decentraliseras till de lokala
skattekontoren och arbetet skall bedrivas mera integrerat än för närvaran-
de i fråga om olika skatter och avgifter. Ett mål för omorganisationen är
att alla skattskyldiga med undantag av större företag skall kunna vända
sig till det lokala skattekontoret i alla frågor som rör deras beskattning.

Den 1 juli 1991 förs de arbetsuppgifter för folkbokföringsmyndighet
som i dag ankommer på pastorsämbetena över till skatteförvaltningen.
Arbetet med att genomföra folkbokföringsreformen bedrivs för närvaran-
de i en organisationskommitté (Fi 1988:02). All löpande folkbokförings-
verksamhet skall i den nya organisationen skötas på lokal nivå, dvs. vid
de lokala skattekontoren. De allmänna försäkringskassorna skall
medverka i arbetet genom att lämna information till allmänheten,
tillhandahålla blanketter samt hjälpa enskilda med att upprätta anmäl-
ningar eller kontrollera anmälningar som dessa har upprättat på egen
hand. Registerföring och handläggning av folkbokföringsärenden skall
ske med ADB-stöd. Riksdagen har nyligen beslutat en lag om folkbok-
föringsregister, som reglerar ändamål och innehåll m.m. för de dator-
baserade registren (prop. 1990/91:53, SkU9, rskr. 109).

En ny lag om betalningsföreläggande och handräckning (SFS 1990:746)
har beslutats av riksdagen och avses träda i kraft omkring årsskiftet
1991/92. Den nya lagen innebär bl.a. att den summariska processen
(lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning) flyttas över från
tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Genom att den summariska
processen kan samordnas med verkställighetsförfärandet hos kronofogde-
myndigheten görs rationaliseringsvinster. Samordningen innebär också
väsentliga förenklingar för de enskilda och ett snabbare förfarande.

Den totala anslagsökningen för skatteförvaltningen och exekutions-
väsendet uppgår till ca 860 milj. kr.

Prop. 1990/91

Bil. 9

2 Resultatet av verksamheten under det senaste
verksamhetsåret, m.m.

Enligt den senast avgivna årliga resultatredovisningen för skatteförvalt-
ningen och exekutionsväsendet, som i princip avser kalenderåret 1989,
har under perioden 1986-1989 de totala kostnaderna för skatteförvaltning-
en och exekutionsväsendet ökat med 182 milj. kr. i fasta priser. Det är
främst ADB-stödet som svarar för ökningen, medan bl.a. lönekostnaderna
minskat.

Av de samlade resurserna inom riksskatteverkets verksamhetsområde
används ca 79 procent för beskattning. Inom beskattningsverksamheten
är det administrationen av inkomst- och förmögenhetsskatten som kräver
mest resurser, ca 84 procent av de totala resurserna för beskattning.
Enbart för taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt förbrukas
närmare 40 procent av beskattningsverksamhetens totala resurser.

Det totala antalet inkomstskattebetalare har under 1980-talet ökat med
i genomsnitt en procent per år och under samma tid har antalet skattskyl-
diga juridiska personer fördubblats. Antalet arbetsgivare har ökat med ca
tio procent under de senaste fem åren. Under samma tid har antalet
mervärdeskattedeklarationer ökat med ca 15 procent.

Revisionsverksamheten svarade under år 1989 för tio procent av resurs-
förbrukningen. Antalet genomförda revisioner har minskat något jämfört
med år 1986. Som en följd av att verksamheten allt mera inriktats på
stora och komplicerade revisionsobjekt har emellertid antalet revisionsda-
gar trots detta ökat. De totala föreslagna skattehöjningarna som följd av
revisioner har ökat från ca 2,5 miljarder kr. år 1986 till drygt 7,3 mil-
jarder kr. år 1989, vilket motsvarar en ökning från ca 19 000 kr. till ca
57 000 kr. per revisionsdag. Vad gäller processföringen i skattedomstol
har antalet mål minskat de senaste åren, bl.a. har antalet överklaganden
av myndigheterna (offensiva processer) minskat från närmare 26 000 år
1985 till knappt 16 000 år 1989. Trots detta har har det beloppsmässiga
utfellet, beräknat som debiterad tillkommande skatt, mer än fördubblats
under samma tid och uppgick uppbördsåret 1989 till ca 2,3 miljarder kr.

Riksskatteverket redovisar också beräkningar av produktivitetsutveck-
lingen under perioden 1986-1989. Uppgifterna i resultatredovisningen ger
enligt verkets bedömning stöd för slutsatsen att produktiviteten för skat-
teförvaltningen totalt sett har ökat med ca 4,5 procent under perioden
eller således med i genomsnitt 1,5 procent per år. Vid beräkningen har
fastighetstaxeringen och punktskatteområdet uteslutits.

Resursåtgången för exekutionsväsendet motsvarar ca 19 procent av de
samlade resurserna. Antalet allmänna mål (mål som avser indrivning av
skatter och avgifter samt böter m.m.) minskade i böljan av perioden
1986-1989 men har åter ökat mot slutet. Däremot har antalet enskilda
utsökningsmål (dvs. mål om verkställighet av fordringsanspråk m.m. på
civilrättslig grund) ökat kraftigt under hela den senaste femårsperioden
och med sex procent, från drygt 483 000 till 513 000 mål, enbart från år
1988 till år 1989. Ökningen motsvarar grovt räknat 2,7 procent av myn-
digheternas samlade arbetsmängd. Antalet konkurser har ökat kraftigt,

Prop. 1990/91

Bil. 9

vilket påverkar arbetet med konkurstillsyn. Produktivitetsberäkningar för Prop. 1990/91
exekutionsväsendet har gjorts med användande av två skilda prestations- Bil. 9
mått, nämligen dels antalet handlagda mål, dels inlevererat belopp. Re-
sultaten av mätningarna går starkt isär, vilket kan sägas belysa behovet
av att ytterligare analysera verksamheten och vidareutveckla resultatmått-
en inom detta område.

3 Prioriteringar under budgetåret 1991/92

Under budgetåret 1991/92 kommer verksamheten inom skatteförvaltning-
en att påverkas i hög grad av de stora reformer som nu skall genomföras.
Som redan har nämnts genomförs år 1991 den första inkomst- och för-
mögenhetstaxeringen med det nya förfarandet. Ar 1992 sker taxeringen
för första gången med tillämpning av det nya skattesystemets materiella
regler. Genomförandet av dessa båda reformer, liksom övergången till
en ny organisation, medför bl.a. behov av omfattande utbildning för per-
sonalen, information till allmänheten och anpassning av ADB-stödet till
de nya regelsystemen.

Vidare genomförs under år 1992 den allmänna fastighetstaxeringen av
jord- och skogsbruksfästigheter, vilket är sista steget i den uppdelade
fastighetstaxering som påbörjades år 1988.

För exekutionsväsendet gäller att det under nästa budgetår kommer att
krävas särskilda insatser för genomförandet av den nya summariska
processen. Vid sidan härav måste arbetet med att förkorta handläggnings-
tidema och i andra avseenden höja ambitionsnivån i verksamheten i de
mest arbetstyngda länen fortsätta.

Prioriteringen av de stora reformer som skall genomföras gäller
givetvis också riksskatteverket som centralmyndighet. Härutöver bör
verket ägna särskild uppmärksamhet åt det fortsatta arbetet med att
utveckla system för planering och uppföljning av verksamheten inom
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet och vidareutveckla resul-
tatredovisningen samt vidta andra åtgärder som behövs inför övergången
till den nya budgetprocessen. Riksskatteverket bör också vidta åtgärder
för att förbättra den interna kontrollen av penningflödet vid skatte-
uppbörden. Ett annat område där det är angeläget att nu vidta åtgärder
är statistiken över de indirekta skatterna. Bl.a. har finansutskottet
(1989/90:FiU4) framhållit behovet av bättre mervärdeskattestatistik.
Förbättringar av statistiken över de indirekta skatterna behövs med
hänsyn till skatteomläggningen, EG-integrationen och de indirekta
skatternas allt större ekonomiska betydelse.

4 Omställning och bantning av den statliga
administrationen

Som jag nyss har redogjort för är det omfattande reformer som under den
närmaste tiden skall genomföras inom riksskatteverkets verksamhetsområ-
de. För att genomförandet inte skall äventyras kommer jag i det följande
att föreslå vissa reala resurstillskott till skatteförvaltningen och exeku-
tionsväsendet för närmare angivna ändamål.

Den omstrukturering som nu pågår ger riksskatteverket och ledningen
för skatteförvaltningen i länen bättre styr- och ledningsmöjligheter och
en mer flexibel resursanvändning och även ökade möjligheter till ratio-
nalisering. Den nya organisationen för folkbokföringen kommer på sikt
att kunna drivas till en lägre kostnad än vad som är möjligt i inlednings-
skedet. Jag vill i det här sammanhanget också peka på de möjligheter
som enligt min mening bör finnas att genom samverkan mellan myndig-
heter minska kostnaderna för olika internadministrativa funktioner. Jag
tänker i första hand på servicekontorslösningar, vad gäller löpande admi-
nistrativa göromål etc., för flera myndigheter och organ på samma ort,
men också på möjligheterna till sådan samverkan och samverkan i fråga
om t.ex. personalutbildning mellan flera myndigheter av samma slag.

Förändringarna i organisation och arbetssätt på regional och lokal nivå
inom skatteförvaltningen är så stora att det nu är naturligt att också inleda
en översyn av fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar mellan central-
myndigheten och länen. Regeringen har redan, i regleringsbrevet för bud-
getåret 1990/91, uppdragit år riksskatteverket att undersöka möjligheterna
till bl.a. en ändrad fördelning av kostnadsansvaret för ADB-stödet. Den
översyn som jag nu tänker på bör emellertid omfatta all verksamhet som
i dag bedrivs centralt, formerna för styrning, utveckling och drift av
tekniska system etc. Övergripande mål för översynen bör vara decentrali-
sering, utvecklad målstyrning och besparingar. Jag avser att inom den
närmaste tiden återkomma till regeringen med förslag till hur utred-
ningsuppdraget närmare bör utformas.

Utan att avvakta resultatet av den översyn som jag nu har förordat,
anser jag det klart att resursförbrukningen inom verksamhetsområdet bör
kunna minskas fram till budgetåret 1996/97 med ett belopp som motsva-
rar 5—10 procent av anslagen till skatteförvaltningen. Jag är inte beredd
att för närvarande ta ställning till hur besparingen skall fördelas mellan
olika anslag eller ange närmare hur den bör fördelas på de mellanliggan-
de budgetåren.

Prop. 1990/91

Bil. 9

5 Översyn av taxesättning m.m.

Med anledning av ett förslag från riksdagens revisorer (1986/87:7) har
riksdagen uttalat att det är angeläget att närmare utreda riktlinjer för
taxesättningen inom exekutionsväsendets område (utsökningsavgiftema).
I samband därmed bör nivåerna för de olika avgifterna ses över och frå-
gor om ansökningsavgift och differentierad grundavgift och försäljnings-

avgift prövas förutsättningslöst (LU 1986/87:21, rskr. 231). Grundavgif-
ten har därefter höjts och en viss differentiering skett med verkan fr.o.m.
den 1 oktober 1989. Vid behandlingen av 1989 års kompletteringspropo-
sition, där den kommande justeringen av avgifterna aviserades, vidhöll
riksdagen att frågan om taxesättningen borde bli föremål för närmare
överväganden (prop. 1988/89:150 bil. 4, LU 37, rskr. 279).

I samband med tidigare höjningar av utsökningsavgiftema har det sla-
gits fäst att principen om full kostnadstäckning bör gälla. Av bl.a. riks-
skatteverkets senast avgivna resultatredovisning och uppgifter som däref-
ter har inhämtats från verket framgår emellertid att statens inkomster av
utsökningsavgifter för närvarande bara täcker något mer än hälften av
kostnaderna för verkställigheten.

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt riksrevisions-
verket, i samarbete med riksskatteverket, att göra den av riksdagen be-
gärda översynen av taxesättningen. Uppdraget bör redovisas i etapper.
I en första etapp bör förslag lämnas till de ändringar som krävs med an-
ledning av den nya summariska processen.

Utan att avvakta översynen av taxesättningen avser jag emellertid att
föreslå regeringen att grundavgiften i enskilda utsöknings- och återtag-
ningsmål höjs så att den i huvudsak täcker kostnaderna för förfärandet.
Höjningen torde kunna genomföras tidigast den 1 juli 1991.

Jag avser vidare att inför kompletteringspropositionen återkomma med
förslag om att ändra redovisningen av utsökningsavgiftema. Inriktningen
bör vara att avgifterna redovisas mot anslaget till kronofogdemyndighe-
terna i stället för som i dag mot en inkomsttitel (2532) i statsbudgeten.
Syftet med detta är i första hand att få en smidigare anpassning av resurs-
tillgången till förändringar i arbetsmängden. Jag gör emellertid också
bedömningen att man genom en mera direkt koppling mellan inkom-
mande uppdrag och resurstillgång kan bidra till bl.a. ett stärkt resultat-
medvetande hos de anställda.

6 Vissa regionalpolitiska frågor

De omfattande reformer som nu genomförs inom riksskatteverkets verk-
samhetsområde får vissa effekter på lokaliseringen av arbetstillfällen in-
om skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. En omfördelning av re-
surser pågår också, vilken syftar till att uppnå balans mellan resurstilldel-
ning och arbetsmängd i länen. Den fortsatta omfördelningen innebär en
viss ytterligare överflyttning av resurser till framför allt Stockholms län.
Jag återkommer strax till den saken. I huvudsak kommer emellertid de
närmaste årens utveckling att medföra endast inomregionala förändringar.
Den sammantagna effekten av reformerna på skatteförvaltningens område
(SOL 90, det nya taxeringsförfarandet och folkbokföringsreformen) blir
att antalet arbetstillfällen inom skatteförvaltningen i residensstäderna
minskar något, medan arbetstillfällena kan komma att öka på övriga orter
där det finns ett lokalt skattekontor.

Det torde fortfarande finnas obalanser i resurstilldelningen mellan

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Prop. 1990/91

Bil. 9

länen. Jag vill mot den bakgrunden understryka vikten av att riksskatte- Prop. 1990/91
verket tar till vara möjligheten att fördela de reala resurstillskott som Bil. 9
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet föreslås få med anledning av
vissa reformer på ett sådant sätt att omfördelningen mellan länen påskyn-
das.

B 1. Riksskatteverket

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

779 890 000

848 406 000

1 000 071 000

Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om skatter
och socialavgifter samt folkbokföring och val, i den mån annat inte följer
av särskilda föreskrifter. Vidare är verket central förvaltningsmyndighet
för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan författ-
ning samt frågor om tillsyn i och lönegaranti vid konkurs, likaledes i den
mån annat inte följer av särskilda föreskrifter.

Bestämmelser om riksskatteverkets ledning och organisation m.m. finns
i 2 kap. förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvalt-
ningen.

1990/91

Beräknad
ändring 1991/92

Föredraganden

Personal

911

Anslag

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader)

Expenser för annat än eget behov
Utbildning och information
ADB-verksamhet

Till regeringens disposition

234 577 000

(173 383 000)

72 390 000

38 420 000

431 019 000

72 000 000

+ 52 631

(+ 46 520)

+ 7 053

+ 15 263

+ 140 395

- 63 677

Summa

848 406 000

+ 151 665

Riksskatteverkets yrkanden

Riksskatteverket har i anslagsframställningen för 1991/92 redovisat ett
tvåårigt huvudförslag som, jämfört med anslaget för innevarande budget-
år, innebär en minskning med 1,5 procent för 1991/92 och 1,7 procent
för 1992/93.

I enlighet med regeringens direktiv till myndigheterna har någon pris-
och löneomräkning för budgetåret 1991/92 inte gjorts.

Riksskatteverket har i anslagsframställningen yrkat undantag från ratio-
naliseringskravet. Som skäl anförs att stora förändringar för närvarande
pågår inom verksamhetsområdet. För att klara hela förändringsarbetet

ställs det stora krav på förvaltningen, inkl, centralmyndigheten, vad gäl-
ler såväl pengar som personal och oiganisation.

Utöver huvudförslaget lämnar riksskatteverket ett budgetförslag som för
verkets del innebär en utbyggnad av verksamheten med 171 milj. kr. För
skattereformens genomförande begärs 77,4 milj. kr. och för det nya
taxeringsförfarandet 3,7 milj. kr. För bl.a. ADB-stödet för den nya folk-
bokföringsorganisationen och visst fortsatt projektarbete inom folkbokfö-
ringsområdet begärs 78 milj. kr. För projektarbete m.m. på fåstighets-
taxeringsområdet begärs 22,3 milj, kr., för den nya summariska proces-
sen och en utbyggnad av terminalbeståndet hos kronofogdemyndigheterna
sammanlagt 34,9 milj, kr., for ADB-verksamheten vid riksskatteverket
i övrigt 43 milj. kr. och för förbättrad intemrevision m.m. 4,7 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Som framgår av det jag redan har sagt inbegriper de stora reformer som
nu skall genomföras inom såväl skatteförvaltningen som exekutionsväsen-
det även riksskatteverket. Genomförandet ställer stora krav på utveck-
lingsarbete samt ledning och styrning från verkets sida. Vid sidan härav
finns det, som jag redan har påpekat, anledning att särskilt uppmärksam-
ma vissa frågor som inte har med genomförandet av reformerna att göra.
För att göra det möjligt att trots anhopningen av reformer vidta de mest
angelägna åtgärderna på dessa områden föreslår jag att, av de medel som
sparas genom tillämpningen av ett rationaliseringskrav, medel motsvaran-
de en procent av anslaget ställs till regeringens disposition för att kunna
användas för effektivitetshöj ande åtgärder.

Beträffende anslaget till riksskatteverket vill jag i övrigt framhålla föl-
jande.

Pris- och löneomräkningen uppgår till 87,7 milj. kr.

För genomförande av skattereformen har jag beräknat 47,6 milj. kr.
För utvecklingsarbete m.m. inför 1992 och 1994 års allmänna fastighets-
taxeringar har jag beräknat 22,3 milj. kr. För utveckling m.m. av ADB-
stödet för den nya summariska processen har jag beräknat 9,2 milj. kr.
och för åtgärder som ankommer på verket med anledning av det nya
taxeringsförfarandet 3,7 milj. kr. För ADB-stöd, utbildning m.m. för
den nya folkbokföringsorganisationen har jag beräknat 78 milj. kr. För
anskaffning av ADB-utrustning har vissa medel beräknats på trettonde
huvudtitelns reservationsanslag Anskaffning av ADB-utrustning. Jag har
under förevarande anslag beräknat medel för de ökade kostnader i form
av avgifter till statskontoret och för tekniskt underhåll m.m. som följer
med anskaffningarna med, utöver vad som ingår i de nyss uppräknade
beloppen, 11,5 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört och i övrigt till sammanställ-
ningen beräknarjag anslaget till 1 000 071 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksskatteverket för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 071 000 kr.

Prop. 1990/91

Bil. 9

B 2. Regional och lokal skatteförvaltning

1989/90 Utgift 2 760 428 000

1990/91 Anslag 2 684 396 000

1990/91 Förslag 3 325 774 000

Den regionala och lokala skatteförvaltningen utgörs av 24 skattemyn-
digheter. Inom dessa finns lokala skattekontor på sammanlagt 120 orter.

Skattemyndigheten är regional förvaltningsmyndighet för frågor om
skatter, socialavgifter, pensionsgrundande inkomst och folkbokföring, om
inte annat följer av särskilda föreskrifter.

Bestämmelser om skattemyndighetens ledning och organisation m.m.
finns i 3 kap. förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvalt-
ningen.

Prop. 1990/91

Bil. 9

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	11 304
Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader Engångsutgifter Till regeringens disposition	2 444 797 000 (2 163 386 000) 383 724 000 43 806 000 0	+ 561 569 000 (+ 506 870 000) + 55 124 000 - 3 806 000 + 29 834 000
Summa	2 872 327 000	+ 642 721 000
Uppbördsmedel Ersättning från allmänna pensionsfonden Ersättning från dataenheterna	180 131 000 7 800 000	+ 9 143 000 - 7 800 000
Nettoutgift	2 684 396 000	+ 641 378 000

Riksskatteverkets yrkanden

Riksskatteverket har i anslagsframställningen för 1991/92 redovisat ett
tvåårigt huvudförslag som, jämfört med anslaget för innevarande bud-
getår, innebär en minskning med 1,5 procent för 1991/92 och med 1,7
procent för 1992/93.

I enlighet med regeringens direktiv till myndigheterna för budgetåret
1991/92 har någon pris- och löneomräkning inte gjorts.

Riksskatteverkets beräknade huvudförslag för budgetåret 1991/92 inne-
bär att anslaget räknas ned med 42 milj. kr. Verket yrkar emellertid att
skattemyndigheterna skall undantas från tillämpning av rationaliserings-
kravet. Som skäl anför verket bl. a. följande. Besparingar kan ske genom
ökad produktivitet eller minskad verksamhet. Hos skattemyndigheterna
skulle resursminskningarna leda till längre handläggningstider och sämre
kontroll av svåigranskade deklarationer. Den offensiva kontrollen i form
av främst revisioner och arbetsgivarkontroll skulle minska. Besparingarna
skulle också medföra att det pågående förändringsarbetet inom förvalt-
ningen försenas.

Utöver huvudförslaget redovisar riksskatteverket ett budgetförslag som
innebär en utbyggnad av verksamheten med 482,3 milj. kr. För genom-
förande av utbildning med anledning av skattereformen begärs 2,7 milj,
kr. För arbetet med omprövning i första instans enligt den nya taxerings-
lagen begärs 99,9 milj. kr. För skattemyndigheternas arbete med folk-
bokföringen begärs 256 milj, kr., för förbättrad kontroll av stora företag
m.m. 5 milj, kr., för åtgärder för att förbättra personalförsöijningen i
Stockholms län 20 milj. kr. och för anskaffning av inredning m.m. i
samband med flyttningar och byte av telefonväxlar 93,5 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Som jag redan har anfört anser jag att inriktningen för skattemyndigheter-
na främst bör vara att genomföra beslutade reformer och 1992 års all-
männa fastighetstaxering. Men det är också angeläget att, så långt det är
möjligt, upprätthålla den förbättrade kontroll av stora företag som har
kunnat byggas upp de senaste åren och höja ambitionsnivån i kontroll-
verksamheten i övrigt i de mest arbetstyngda länen till en nivå som bättre
än för närvarande motsvarar den som gäller för landet i övrigt. Jag före-
slår att, av de medel som sparas genom tillämpning av ett rationalise-
ringskrav, medel motsvarande en procent av anslaget ställs till regering-
ens disposition för att kunna användas för sådana effekti vitetshöj ande
åtgärder.

Beträffande anslaget till skattemyndigheterna vill jag i övrigt framhålla
följande.

Pris- och löneomräkningen uppgår till 388,3 milj. kr.

Genomförandet av skattereformen medför behov av betydande utbild-
ningsinsatser för skatteförvaltningens personal. För budgetåret 1991/92
har jag beräknat 2,7 milj. kr. för detta ändamål. Under den senare delen
av budgetåret böijar den nya ordningen med omprövning av taxeringsbe-
slut m.m. i första instans successivt att tillämpas. Samtidigt gäller att
oiganisationen för processföring i skattedomstol delvis måste hållas intakt
ännu någon tid, för att handläggningstidema inte skall bli alltför långa.
Den nya arbetsuppgiften medför därför behov av visst personaltillskott
till skattemyndigheterna. För detta ändamål har jag beräknat 52,7 milj,
kr., varav 12 milj. kr. avser engångsutgifter för inredning och utbildning
etc. För arbetet med folkbokföringen har jag beräknat 230,6 milj. kr. Det
innebär att jag i allt väsentligt ansluter mig till den bedömning av resurs-
behovet som redovisats av organisationskommittén för folkbokföringen.
Regeringen har nyligen lagt fram ett förslag till bestämmelser om åter-
betalning av mervärdeskatt till utländska företag. Bestämmelserna föreslås
träda i kraft den 1 april 1991. För administrationen av återbetalnings-
systemet har jag beräknat 3 milj. kr.

Många myndigheter inom skatteförvaltningen måste flytta under bud-
getåret och hos ett antal myndigheter bör äldre telefonväxlar bytas ut.
För dessa ändamål har jag engångsvis beräknat 40 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört och i övrigt till sammanställ-
ningen beräknarjag anslaget till 3 325 774 000 kr.

Prop. 1990/91

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Regional och lokal skatteförvaltning budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 3 325 774 000 kr.

Prop. 1990/91

Bil. 9

B 3. Kronofogdemyndigheterna

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift
Anslag

Förslag

780 402 000

717 760 000

844 648 000

Kronofogdemyndigheternas verksamhet avser dels indrivning av det
allmännas fordringar på skatter, avgifter och böter m.m., dels verkställig-
het i mål som anhängiggörs av enskilda rättsägare. Förfärandet hos kro-
nofogdemyndigheterna regleras bl.a. i utsökningsbalken. Dessutom hand-
lägger kronofogdemyndigheterna ärenden enligt lagen (1970:741) om
statlig lönegaranti vid konkurs. Vidare är vissa kronofogdemyndigheter
tillsynsmyndigheter enligt 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) och har
i denna egenskap tillsyn över förvaltningen i konkurser.

I vaije län finns en kronofogdemyndighet. Bestämmelser om kronofog-
demyndighetens ledning och organisation m.m. finns i 3 kap. förordning-
en (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal	2 764
Anslag
Förvaltningskostnader	597 264 000	+ 97 435
(därav lönekostnader)	(538 707 000)	(+ 88 079)
Lokalkostnader	99 240 000	+ 12 074
Exekutiva förrättningskostnader	7 927 000	- 118
Diverse ändamål	15 386 000	+ 9 120
Till regeringens disposition	0	+ 8 021
Summa	719 817 000	+ 126 532
Uppbördsmedel
Ersättning från allmänna
pensionsfonden	2 057	- 356
Nettoutgift	717 760 000	+ 126 888

Riksskatteverkets yrkanden

Riksskatteverket redovisar i anslagsframställningen för 1991/92 ett två-
årigt huvud-förslag som, jämfört med anslaget för innevarande budgetår,
innebär en minskning med 1,5 procent för 1991/92 och 1,6 procent för
1992/93.

I enlighet med regeringens direktiv till myndigheterna för budgetåret
1991/92 har någon pris- och löneomräkning inte gjorts.

Riksskatteverket yrkar att kronofogdemyndigheterna skall undantas från
tillämpning av rationaliseringskravet. Som skäl for yrkandet anför verket
bl.a. att en minskning av resurserna i den omfattning som tillämpning av
rationaliseringskravet innebär ger ännu längre handläggningstider, ute-
bliven utdelning i vissa fäll för enskilda borgenärer och minskade skatte-
inkomster för staten.

Utöver huvudförslaget redovisar riksskatteverket ett budgetförslag som,
jämfört med anslaget för innevarande budgetår, innebär en utbyggnad av
verksamheten med 69,5 milj. kr. För att de mest arbetstyngda länen och
verksamhetsortema skall kunna få en omedelbar förstärkning begärs ett
tillfälligt resurstillskott även för budgetåret 1991/92. Resursbehovet be-
räknas till 6 milj. kr. För arbetet med den nya summariska processen
begärs 48,3 milj. kr. För anskaffning av inredning m.m. i samband med
flyttningar samt byte av telefonväxlar hos vissa myndigheter begärs 14,7
milj. kr.

Föredragandens överväganden

Jag har redan pekat på att det finns behov av att höja ambitionsnivån i
kronofogdemyndigheternas verksamhet vad gäller bl.a. handläggningsti-
der i de mest arbetstyngda länen. Jag föreslår att, av de medel som
sparas genom tillämpningen av ett rationaliseringskrav, medel motsva-
rande en procent av anslaget ställs till regeringens disposition för att
kunna användas för effektivitetshöjande åtgärder av det nu angivna
slaget.

Beträffande anslaget till kronofogdemyndigheterna vill jag i övrigt an-
föra följande.

Pris- och löneomräkningen uppgår till 91,6 milj. kr.

Lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, som
bl.a. innebär att arbetet med den summariska processen flyttas över från
tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna, avses träda i kraft omkring
årsskiftet 1991/92. För budgetåret 1991/92 beräknarjag resursbehovet
för den nya arbetsuppgiften till 26,2 milj. kr.

Den kostnadskalkyl som tidigare har gjorts för den summariska pro-
cessen bygger bl.a. på att resursbehovet delvis kan täckas genom ratio-
nalisering av handläggningen av enskilda mål hos kronofogdemyndighe-
terna (jfr prop. 1989/90:85). Utgångspunkten för kostnadskalkylen är
måltillströmningen till kronofogdemyndigheterna under år 1988. Som
tidigare redovisats har antalet mål därefter ökat kraftigt. Uppgången av
antalet mål har också medfört att statens inkomster i form av utsöknings-
avgifter har ökat. För att kronofogdemyndigheterna skall kunna avsätta
de resurser som behövs för den summariska processen krävs det enligt
min bedömning att de får viss resursförstärkning med anledning av den
ökade målmängden. För detta ändamål har jag beräknat 10 milj. kr.

Ett antal myndigheter behöver anskaffa inredning i samband med flytt-
ningar eller byta ut äldre telefonväxlar. För detta ändamål har jag beräk-
nat 10 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört och i övrigt till sammanställ-
ningen beräknarjag anslaget till 844 648 000 kr.

Prop. 1990/91

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 844 648 (XX) kr.

Prop. 1990/91

Bil. 9

B 4. Stämpelkostnader

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2 643 632

2 812 000

Från detta anslag bestrids kostnaderna för postverkets uppbörd av in-
flutna stämpelmedel och tillhandahållande av stämpelmärken.

Kostnaderna för stämpel väsendet under nästa budgetår beräknarjag till
oförändrat belopp, dvs. 2 812 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stämpelkostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 2 812 000 kr.

B 5. Fastighetstaxering

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

134 802 000

99 925 000

40 000 000

Från detta anslag, som tidigare har benämnts Kostnader för årlig taxe-
ring m.m., har hittills betalats bl.a. ersättningar till ordförande och
kronoombud i taxeringsnämnder enligt 129 § taxeringslagen (1956:623)
samt kostnader för handräckning på grund av avtal med en främmande
stat i vissa beskattningsärenden. Från anslaget har även kostnader som
kunnat bli aktuella för allmän eller särskild fastighetstaxering fått be-
stridas. Sedan det nya taxeringsförfarandet böljat tillämpas kommer an-
slaget i princip endast att belastas med kostnader för fåstighetstaxerings-
nämndema och eventuell lekmannagranskning av fåstighetsdeklarationer
samt kostnader för medverkan i fastighetstaxeringen av bl. a. lantmäteri-
verket.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Fastighetstaxering för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 40 000 000 kr.

B 6. Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med
skatteuppbörd m.m.

Prop. 1990/91

Bil. 9

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991792 Förslag

33 498 000

52 000 000

56 000 000

Från anslaget betalas ersättningar till postverket och bankerna för deras
medverkan vid skatteuppbörden. Ersättningarna avser bl.a. uppbörd och
redovisning av skatt som betalas in genom postverket och bankerna, ut-
betalning genom postkontor av överskjutande preliminär skatt samt kost-
nader för postverkets bestyr med mervärdeskatten. Från anslaget betalas
vidare ersättning till postverket för de kostnader som uppstår genom att
posten vidarebefordrar de anmälningar om adressförändringar som har
gjorts till postkontoren.

Enligt en promemoria som har upprättats inom postverket beräknas
ersättningen till verket för nästa budgetår till drygt 71 milj. kr. Post-
befordringsavgifter och inbetalningsavgifter i postgirorörelsen har av
postverket beräknats i gällande avgiftsnivå.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att anslaget förs upp i statsbudgetförslaget för nästa budgetår
med 56 milj. kr. Det ankommer på regeringen att senare besluta om de
ersättningsbelopp som skall betalas ut. Detta sker på grundval av
särskilda framställningar som bygger på vederbörandes faktiska med-
verkan m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatte-
uppbörd m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
56 000 000 kr.

C. Statlig lokalförsörjning

1. En effektivare statlig lokalförsörjning

I regeringens direktiv för myndigheternas anslagsframställningar för bud-
getåret 1991/92 anmodas i likhet med tidigare år de civila statliga myn-
digheterna att i anslagsframställningen för 1991/92 redovisa i vilken om-
fattning och vid vilka tidpunkter som begränsningar i lokalinnehavet be-
räknas kunna genomföras under de närmast följande tre budgetåren. Re-
sultatet av hittills redovisade lokalbesparingar är att sedan 1982 har ca
100 000 m2 lokaler till en årskostnad om ca 50 milj. kr. lämnats.

Det kan därmed konstateras att det ekonomiska resultatet av det hit-
tillsvarande systemet varit dåligt. Det har funnits en inbyggd tröghet i
systemet som motverkat besparingar och effektiviseringar i det statliga
lokal innehavet.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet med uppgift att se över bestäm-
melserna för handläggning av statliga lokalförsöijningsärenden lade i
april 1990 fram en rapport (Ds 1990:50) med förslag till nya riktlinjer
för handläggningen av statliga lokalförsöijningsärenden inför övergången
till treårsbudgetering och ramanslag.

Riktlinjerna för den statliga lokalförsöijningen som lagts fast av
riksdagen baseras på regeringens förslag i 1988 års budgetproposition
(prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU26, rskr. 338). Innebörden av
dessa riktlinjer är följande.

Statsmakterna och myndigheterna bör lägga ökad vikt vid lokalkost-
naderna och deras förändringar

Verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat
Lokalförsörjning bör prövas långsiktigt

Myndigheter bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar
disponera resurser för lokaler

Handläggningen av lokalförsörjningen bör i ökad utsträckning kunna
delegeras till myndigheterna

En förutsättning för att inom ramen för nuvarande budgetpolitik kunna
delegera denna typ av beslut till myndigheterna är att dessa har ett kost-
nadsansvar för resursawägningen mellan lokaler och övriga resursslag.

Övergången till treårsbudget och ramanslag får till följd att myndig-
heternas ekonomiska ansvar för lokalförsörjningen kommer att ökas och
anpassas till det ekonomiska ansvar myndigheterna har för verksamheten
i övrigt. Inom givet ramanslag skall myndigheterna — under löpande
budgetår — kunna besluta om sådana förändringar i lokalförsörjningen
som inte förutsätter ändrad medelstilldelning utöver priskompensation.
Myndigheterna skall på motsvarande sätt få tillgodoräkna sig besparingar
under löpande bud-getår.

En friare resursanvändning för myndigheterna ökar incitamenten för
besparingar bl.a. genom ett effektivare lokalutnyttjande. Den friare re-
sursanvändningen möjliggör också att myndigheterna kan utöka sitt lokal-
innehav. Om myndigheterna själva beslutar om ny eller ändrad verksam-
het så ingår det i förutsättningarna för beslutet att även ev. lokalkostnads-

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

förändringar liksom kostnader för inredning och utrustning m.m. kan
finansieras inom ramen för en oförändrad medelstilldelning. Det ökade
ekonomiska ansvaret innebär vidare att myndigheternas ansvar i frågor
om lokalförsörjning utökas och att framförallt ansvarsfördelningen mellan
lokalbrukama och byggnadsstyrelsen förändras. Myndigheterna övertar
bl.a. en del av byggnadsstyrelsens programansvar för dimensioneringen
av lokalbehoven. Myndigheterna stärks som part och det blir en fråga om
ett delat ansvar för optimeringen av lokalförsörjningen.

Inför budgetåret 1991/92 går den första tredjedelen av myndigheterna
in i treårsbudgetering och erhåller ramanslag. Vid beslutet om medelstill-
delning för dessa myndigheter har hänsyn tagits till att kostnadsansvaret
för verksamhetsknutna lokalåtgärder övergår från byggnadsstyrelsen till
dessa myndigheter. Inför 1992/93 räknar jag med att övriga myndigheter
ska kunna överta kostnadsansvaret för dessa lokalåtgärder.

Statsmakterna beslutar således om medelstilldelning och ramar för
verksamheterna. Myndigheternas ekonomiska ansvar och beslutskompe-
tens blir större. Om överenskommelse träffes med byggnadsstyrelsen
skall myndigheterna även kunna ta ett ansvar för delar av festighetsdrif-
ten och det löpande underhållet. Jag återkommer till detta i det följande.

Viktiga restriktioner finns dock. Myndigheternas samlade och enskilda
agerande måste vara optimalt ur statens synvinkel. Detta kan komma till
uttryck i handlingsregler för byggnadsstyrelsen som ansvarig för den
statliga lokalförsöijningen så att byggnadsstyrelsen i ekonomiska frågor
kan kompensera en enskild myndighet om ett optimalt agerande ur statens
synvinkel i en lokalförsöijningsfråga ger negativa kostnadskonsekvenser
för myndigheten i form av högre lokalkostnader, flyttkostnader e.d.

Jag har för avsikt att under våren 1991, efter remissbehandling av
arbetsgruppens rapport Ds 1990:50, föreslå regeringen riktlinjer för
handläggningen av statliga lokalförsöijningsärenden där förutsättningar
anges för tillämpningsföreskrifter inom affärsverken, försvaret och den
övriga civila statsförvaltningen.

Som ett led i att effektivisera den statliga lokalförsörjningen har
utrikesministern tidigare denna dag, i bilaga 5 till budgetpropositionen
under littera A. Utrikesdepartementet, föreslagit att en treårig försöks-
verksamhet inleds i syfte att åstadkomma en effektivare och mer flexibel
resursanvändning inom utrikesförvaltningen. Den föreslagna verksam-
heten är i linje med de av riksdagen beslutade riktlinjerna för den statliga
lokalförsöijningen (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU26, rskr.
338). Projektet innebär att utrikesdepartementet ges kostnadsansvaret för
såväl resurser för verksamhet som lokaler (kanslier och chefsbostäder).
Inom ramen för utrikesdepartementets totala resurser ges departementet
frihet att själv bestämma fördelningen mellan kostnader för löner, övriga
förvaltningskostnader samt kostnader för kanslilokaler och chefsbostäder.

En aktiv förmögenhetsförvaltning förutsätter ett samlat agerande från
statsmakterna. Den statliga förvaltningens lokalförsöijning bygger därför
på en samordnad kompetens för fastighetsförvaltningen, koncentrerad till
ett fåtal myndigheter. Affärsverken svarar för sitt produktiva fastighets-
bestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den
statliga förvaltningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets- och fastighets-
förvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndigheterna skapas nu bety-
dande handlingsfrihet för de lokalbrukande myndigheterna i och med att
de erhåller ramanslag för sina förvaltningskostnader. Enligt de riktlinjer
som lagts fest av riksdagen kan myndigheterna få ökade befogenheter om
de i motsvarande mån övertar kostnadsansvaret för driften av sina lokaler
(prop. 1987/88:100 bil. 9, sid. 36—40, FiU26, rskr. 338). Dessa beslut
kan fettas av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och
verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom finns
förutsättningar för bättre resursavvägningar på initiativ av myndigheterna.

2. Entreprenad uppdrag inom den statliga
fastighetsförvaltningen

Inom den statliga sektorn sköts fastighetsförvaltning i huvudsak av
affärsverken, försvaret samt byggnadsstyrelsen. I fråga om den civila
statliga sektorn är byggnadsstyrelsen festighetsförvaltande myndighet och
bedriver festighetsdrift i statsägda lokaler i egen regi.

Statliga festigheter skall förvaltas på ett företagsekonomiskt effektivt
sätt. När det gäller fastighetsförvaltningen inom byggnadsstyrelsen sker
styrningen genom tillämpning av ett resultatkrav. Givet ett visst resul-
tatkrav får byggnadsstyrelsen själv besluta och prioritera frågor som rör
kostnader för drifts- och underhållsinsatser samt administration.

Jag kommer i det följande att förorda att resultatkravet för byggnads-
styrelsens fastighetsförvaltning skärps för budgetåret 1991/92.

Det skärpta resultatkravet innebär bl.a. att fastighetsförvaltningen måste
utföras på ett för staten mer kostnadseffektivt sätt.

Enligt min mening bör effektiviseringar och besparingar åstadkommas
genom att konkurrensen skärps på fastighets- och byggmarknaden.
Statliga festighetsförvaltande myndigheter bör istället för att bedriva
festighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning uppdra åt utomstående
producenter att sköta festighetsdriften och för detta betala en överens-
kommen ersättning. Detta under förutsättning att den utomstående
producenten kan bedriva festighetsdriften bättre (mer kostnadseffektivt)
eller minst lika bra som den statliga fastighetsförvaltaren.

Som ett led i att åstadkomma en effektivare och friare resursanvänd-
ning för myndigheterna vid övergången till treårsbudget och ramanslag
bör möjligheten öppnas för myndigheterna att lämna anbud på att sköta
festighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjar. Detta möjliggör en
effektivare resursanvändning i och med att den enskilda myndigheten
själv i högre grad kan styra servicenivån på festighetsdriften.

För att ytterligare bryta monopolsituationen bör även möjligheterna
öppnas för att låta andra aktörer på fastighets- och byggmarknaden lämna
anbud på festighetsdrifttjänster inom det statsägda fastighetsbeståndet.

Det finns inget egenvärde för staten att bedriva festighetsdrift i egen
regi utan det viktiga är att tjänsten utförs på ett för staten kostnads-
effektivt och rationellt sätt.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Dessa förändringar av producentansvaret för fastighetsdrifttjänster
förutsätter att byggnadsstyrelsens stabsroll i förhållande till regeringen
förstärks och utvecklas. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen
att precisera detta i ett förvaltningsbeslut med ett uppdrag till bygg-
nadsstyrelsen.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att statens uppdrag till byggnads-
styrelsen att förvalta de statsägda fastigheterna ligger fest. Någon över-
föring av det statsägda fastighetskapitalet till de lokalbrukande myndighe-
terna är som tidigare sagts inte aktuell.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
jag anfört om

1. en effektivare statlig lokalförsöijning,

2. entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsförvaltningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

C 1. Byggnadsstyrelsen

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

Byggnadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för civila statliga
myndigheter i frågor om lokalförsöijning, fastighetsförvaltning och
byggproduktion. Verkets uppgift är att åstadkomma en från samhällseko-
nomiska utgångspunkter effektiv statlig lokalförsöijning genom att utreda
behovet av, anskaffe och upplåta lokaler för myndigheterna inom
statsförvaltningen. Vidare skall byggnadsstyrelsen förvalta de fastigheter
som ägs av staten på ett företagsekonomiskt effektivt sätt och efter
uppdrag från regeringen utföra byggnadsföretag för statens räkning.
Byggnadsstyrelsen svarar även för ortsvis planering av generella lokaler
för samtliga statliga myndigheter inkl, affärsverken och totalförsvaret.

Inom byggnadsstyrelsen fanns vid utgången av budgetåret 1989/90
sammanlagt 2 138 anställda vilket är 20 fler än vid utgången av
föregående budgetår. Sett över de fem senaste åren har antalet anställda
minskat med ett par procent. Samtidigt har verksamheten decentraliserats
så att den regionala organisationen har utökats på bekostnad av den
centrala.

Kostnaderna för lokalförsöijningsplaneringen och för byggproduktionen
finansieras med hyresintäkter inom fastighetsförvaltningen.

Intäkterna inom fastighetsförvaltningen består till övervägande del av
hyror från statsmyndigheterna. Kostnaderna fördelas på statsägda lokaler,
inhyrda lokaler samt administration. Kostnaderna för de statsägda
lokalerna består av drift och underhåll m.m. samt kapitalkostnader.

I statsbudgeten förs endast upp ett formellt anslag av 1 000 kr. Anslag
för inredning redovisas särskilt. Tidigare fördes även upp ett anslag för

investeringar. Dessa finansieras fr.o.m. budgetåret 1990/91 genom lån
i riksgäldskontoret.

Resultat av verksamheten 1989/90

Verksamhetens totala intäkter inom fastighetsförvaltningen uppgick under
1989/90 till 6 847 milj, kr., vilket skall jämföras med antagandet i
regleringsbrevet om 6 314 milj. kr. Skillnaden förklaras framför allt av
högre hyror från myndigheter och större övriga intäkter än prognos-
tiserat. Årets resultat uppgick till 702 milj, kr., att jämföra med kravet
i regleringsbrevet om 651 milj. kr. Om intäkterna utöver budget hade
genererats med samma förhållande mellan intäkter och kostnader som
gällde för det totala utfallet 1989/90 hade resultatet dock blivit 150 milj,
kr. högre.

Verksamhetens totala intäkter, kostnader, resultat efter finansiella
poster samt årsresultat för de sju senaste budgetåren framgår av tabellen
nedan.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Resultatutveckling 1983/84-1989/90 (milj, kr.)

Budgetår	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	1988/89	1989/90
Intäkter	4 475	4 953	5 294	5 447	5 765	6 049	6 847
Kostnader	2 665	2 980	3 150	3 255	3 453	3 787	4 290
Intäkter/Kostnader Resultat efter	1,68	1,66	1,68	1,67	1,67	1,60	1,60
finansiella poster	331	386	528	521	662	490	753
Årets resultat	331	465	563	665	1 208	467	702

Intäkterna har ökat med i genomsnitt drygt 7 % per år, medan kost-
naderna ökat med drygt 8 % per år. Detta innebär att relationen mellan
intäkter och kostnader successivt försämrats. Däremot har resultatutveck-
lingen varit mycket god, vilket till stor del beror på att de finansiella
kostnaderna endast stigit med i genomsnitt 2 % per år.

Intäkterna består till 96 % av hyror, vilka i sin tur till 96 % härrör
från statliga myndigheter. Övriga intäkter, vilka ökat starkt under senare

år, består av uppdragsintäkter, parkeringsverksamhet, rådgivning m.m. Kostnaderna fördelade sig på följande sätt 1989/90:
Inhyrda lokaler	54 %
Driftskostnader	25 %
Underhåll och ombyggnad	15 %
Administration	4 %
Uppdrag	2 %
Inhyrda lokalers andel har	minskat under senare år. Samtidigt har

andelen för underhåll och ombyggnad ökat.

För budgetåret 1989/90 uppvisar verksamheten med inhyrda lokaler ett
underskott om ca 157 milj, kr., vilket är betydligt mer än tidigare år.

Huvuddelen av årets underskott beror på att byggnadsstyrelsen, liksom
tidigare budgetår, vid debitering av lokalhyror normalt inte får avvika
från den hyresavisering som gjorts (SFS 1980:598).

Det bokförda värdet av de statsägda fastigheterna inkl, mark uppgick
vid utgången av 1989/90 till 13 137 milj. kr. Fastigheternas marknads-
värde uppskattas av byggnadsstyrelsen till 45 miljarder kronor.

Räntabiliteten på genomsnittligt sysselsatt kapital (bokförda värden)
uppgick 1989/90 till 17,2 %, vilket är högre än tidigare år.

Direktavkastningen, dvs. rörelseresultatet före avskrivningar i relation
till fastigheternas marknadsvärde, uppgick till 5,7 %, vilket är lägre än
tidigare år.

Byggproduktionen omfattar såväl den civila statsförvaltningen som
uppdragsverksamhet för vissa affärsverk m.fl. Volymen för 1989/90 var
2 420 milj, kr., varav uppdragsverksamheten omfattade investeringar för
1 070 milj. kr.

Under 1989/90 har fastigheter förvärvats för 164 milj. kr. och avyttrats
för 40 milj. kr.

Byggnadsstyrelsens budgetförslag för 1991/92

Inom huvudområde lokalförsörjning kommer byggnadsstyrelsen fortsätta
att ompröva tidigare standard vad gäller areabehov. En fortsatt utveckling
av ramprogram och rutiner för ortsplanering kommer att ske. Kraven på
besparingar och de stora kraven på investeringar medför att arbetet med
att effektivisera lokalförsöijningen i hög grad måste inriktas på det
befintliga lokalbeståndet. Lokalförsöijningsplanema liksom de förstudier
och prioriteringar som byggnadsstyrelsen fört fram pekar på ett, i
förhållande till nuvarande planeringsram för byggproduktion, starkt ökat
investeringsbehov.

Inom huvudområde fastighetsförvaltning har arbetet med att utveckla
upplåtelsehandlingen fortsatt. I upplåtelsehandlingen regleras ansvarsför-
delningen mellan byggnadsstyrelsen och de statliga lokalbrukama i takt
med att de går in i det nya systemet med treårsbudgetering. I de nya
upplåtelsehandlingama, som är ömsesidiga, redovisas de villkor som
gäller för lokalupplåtelsen.

Byggnadsstyrelsen planerar för att kunna utnyttja överskott från
festighetsförsäljningar för att ha möjlighet att öka det statliga festighets-
innehavet när det med hänsyn till hyreskostnadsutvecklingen är lönsamt
med ett statligt ägande. Byggnadsstyrelsen pekar på att hyreskostnadsut-
vecklingen inom vissa kommuner resulterar i en ökad lönsamhet med
statsägda lokaler.

Byggnadsstyrelsens förslag till budget för fastighetsförvaltningen inne-
bär ett resultat före extraordinära poster om 998 milj. kr. Rörelsens in-
täkter beräknas uppgå till 7 817 milj, kr., vilket innebär en ökning med
knappt 17 % i förhållande till budgeten i anslagsframställningen för
1990/91. Kostnaderna beräknas öka med knappt 23 % till 4 626 milj. kr.
Avskrivningar och räntekostnader bedöms öka med 8 % till 2 193 milj,
kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

För huvudområde byggproduktion redovisar byggnadsstyrelsen en tre-
årsplan som i likhet med tidigare år innehåller en angelägenhetsgradering
av aktuella byggnadsprojekt.

Byggnadsstyrelsen föreslår att planeringsnivån höjs kraftigt med hänsyn
till redovisat lokalbehov.

Föredragandens överväganden

I 1989 års budgetproposition redovisade föredragande statsrådet förslag
till hur styrningen av byggnadsstyrelsen skall förändras genom en
övergång till en mer resultatorienterad styrning.

Den arbetsgrupp inom finansdepartementet som genomfört en översyn
av de förordningar och bestämmelser som styr byggnadsstyrelsens verk-
samhet har lagt fram en rapport (Ds 1989:14) Statsmakternas styrning av
byggnadsstyrelsen. I rapporten föreslås att den förändrade styrningen av
byggnadsstyrelsen bör utgå ifrån de tre huvudområdena lokalförsöijning,
fastighetsförvaltning och byggproduktion. Uppdragsverksamheten bör
styras och redovisas separat. Den ökade kundorienteringen gentemot lo-
kalbrukama betonas. Fastighetsförvaltningen föreslås styras genom resul-
tatkrav. Utbytbarhet bör gälla mellan kostnader för festighetsdrift, fastig-
hetsunderhåll och ombyggnad samt administration. Administrationen för
lokalförsörjning och byggproduktion bör styras genom någon form av
nyckeltal. Högstsättningen av byggnadsstyrelsens administration tas bort.
Förändringarna är avsedda att ske successivt fram t.o.m. budgetåret
1993/94, då byggnadsstyrelsen går in i en treårig budgetcykel.

I 1990 års budgetproposition föreslog föredragande statsrådet, i enlig-
het med arbetsgruppens förslag, att ett resultatkrav om 910 milj. kr.
skulle ställas på byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning, med ett anta-
gande om intäkter på 6 670 milj. kr. Inom denna ram skulle byggnads-
styrelsen besluta och prioritera frågor som rörde kostnader för drifts- och
underhållsinsatser samt administration.

Inför budgetåret 1990/91 togs vidare högstsättningen av byggnadsstyrel-
sens administration inom området byggproduktion bort och ersattes med
ett nyckeltal relaterat till omsättningen.

Inför budgetåret 1991/92 föreslår jag att utvecklingen mot en resultat-
orienterad styrning fortsättes genom att till resultatkravet även kopplas
räntabilitetskrav och villkor för den händelse de fektiska intäkterna skiljer
sig från de antagna.

Resultatkravet skall gälla före extraordinära intäkter och kostnader.
Dessutom föreslår jag, i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag, att
intäkter och kostnader avseende uppdrag, samordnad drift m.m., lyfts in
i resultatbudgeten.

Med utgångspunkt i ett antagande om intäkter om 7 817 milj. kr.
föreslår jag att ett resultatkrav om 1 272 milj. kr. före extraordinära
poster bör ställas på byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning, vilket är
274 milj. kr. högre än byggnadsstyrelsens förslag. Kravet innebär en
intäkts—kostnadsrelation om 1.80, vilken bör utgöra riktlinje om fektiska
intäkter avviker från antagna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Vidare föreslår jag att resultatkravet kompletteras med ett krav på Prop. 1990/91:100
drygt 20 % räntabilitet på genomsnittligt sysselsatt kapital för 1991/92. Bil. 9

Jag avser att till budgetåret 1992/93 återkomma till regeringen med
förslag om utformning av ett realt avkastningskrav, baserat på marknads-
värden. Vidare bör det ankomma på regeringen att utveckla nyckeltal för
en fortsatt, utvecklad resultatstyrning av verksamheten. Att utveckla
räntabilitetsmått och avkastningskrav baserat på marknadsvärden är ett
led i strävandena att effektivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen
(reg. skr. 1990/91:50).

Finansdepartementet och byggnadsstyrelsen har under 1990/91 inlett en
mål- och resultatdialog i syfte att bl.a. vidareutveckla mål och resul-
tatmått.

En försöksverksamhet med förändrad finansieringsmodell för in-
vesteringar i viss ADB- och kommunikationsutrustning initierades
budgetåret 1990/91. Byggnadsstyrelsen ingår i försöksverksamheten. För
investeringar i ADB-utrustning beräknas byggnadsstyrelsen för budgetåret
1991/92 ta upp lån i riksgäldskontoret på 20 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Byggnadsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.

Investeringar m. m.

Föredragandens överväganden

Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde redovisas i
form av en rullande treårsplan (prop. 1989/90:100, bil.9, FiU26, rskr.
266). Planen omfattar medel för både byggnadsarbeten och fas-
tighetsförvärv.

Gällande treårsplan för 1990/91 till 1992/93 omfattar investeringar på
1 650 milj. kr. i prisläget den 1 januari 1991. Beloppen för de två sista
åren är preliminära. Inom ramen för treårsplanen beslutar regeringen om
genomförande av enskilda byggnadsobjekt. För innevarande år far bygg-
nadsstyrelsen ta upp lån i riksgäldskontoret intill ett belopp av 2 000
milj. kr. för investeringar m.m. Lånen tillhandahålls på marknads-
mässiga villkor. Av praktiska skäl sätts ramen för upplåningen något
högre än det beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt
kan inträffe förändringar i de olika byggnadsprojekten. Regeringen har
även möjlighet att justera låneramen i erforderlig omfattning vid
oförutsedda händelser eller större förändringar.

Investeringsbehovet för treårsperioden 1991/92 till 1993/94 beräknas
till ca 4 650 milj. kr. En bedömning av investeringarnas fördelning på
resp, budgetår framgår av följande tabell. Min bedömning baseras på de
lokalförsöijningsplaner som har utarbetats av byggnadsstyrelsen och jag
har i dessa frågor samrått med berörda statsråd. Det bör noteras att

3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

byggnadsobjekten befinner sig i skilda planeringsstadier. Erfarenhetsmäs-
sigt innebär det att kostnaderna för de enskilda projekten kan komina att
ändras. Det ankommer på regeringen att besluta om mindre justeringar
av aktuella kostnadsramar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Investeringar milj. kr. i prisläget 1990-01-01

Treårsplan	1991/92	1992/93	1993/94
Pågående/beslutade investeringar	1 370	1 250	720
Nya investeringar m.m.	180	300	830
Summa investeringar	1 550	1 550	1 550

Treårsplanen är rullande. Av de byggnadsobjekt som redovisades i
1990 års budgetproposition har regeringen beslutat att igångsätta följande
större byggnadsobjekt, nämligen ombyggnad i kv. Brunkhalsen i
Stockholm, om- och tillbyggnad vid naturhistoriska riksmuseet i
Stockholm samt nybyggnad av förvaltningsbyggnad i Karlskrona.

Detta innebär att flera av de byggnadsobjekt som redovisades i 1990
års budgetproposition ännu inte har igångsatts. Dessa kvarstår i redovis-
ningen som ett mått på det åtagande som regeringen har inom ramen för
treårsplanen. Vid beräkningen av medelsförbrukningen i treårsplanen
beräknas dessa projekt som pågående/beslutade. Därutöver redovisas
förslag till ett utökat åtagande i form av nya investeringar m.m.

Sammanfattningsvis innebär detta att inom ramen för treårsplanen bör
följande byggnadsobjekt med kostnadsramar överstigande 50 milj. kr.
(exkl. ränta på investeringslån) kunna påböijas under perioden
1991—1993. Objekten redovisas i prioriteringsordning inom resp,
huvudtitel. Nya objekt, som inte tidigare redovisats för riksdagen,
markeras med kursiv stil i sammanställningen.

Prop. 1990/91:100

Dep	Byggnadsprojekt	Kostnad (milj.kr.)
Ju	Skogome. Om- och tillbyggnad av riksanstalt	68
	Vänersborg. Nybyggnad av lokalanstalt	70
UD	Washington. Kansli	121
	New York. Kansli	121
Fi	Stockholm. Ombyggnad i kv. Johannes Större	115
	Östersund. Förvaltningsbyggnad	90
U	Solna. Kl. Mikrobiologi	135
	Stockholm. Kungl. biblioteket	246
	Uppsala. Om- och nybyggnad för landsarkivet	89
	Göteborg. UG/CTH. Matematiskt centrum	112
	Stockholm. US. Nybyggnad för geologi	110 1501
	Lund. Nybyggnad av ekologihus Umeå. Nybyggnad av matematik- och informations-	110 1501
	teknologiskt hus	1421
	Lund. Max-lab II	62
	Göteborg. UG. Nybyggnad för biomedicinskt centrum	135
	Uppsala. Nybyggnad för lärarutbildningar	64
C	Huddinge. Förvaltningsbyggnad	187
	Örebro. Förvaltningsbyggnad	129

1 Se prop. 1989/90:90 om forskning.

I den nya treårsplanen föreslås nya byggnadsprojekt i Skogome,
Uppsala, Lund och Göteborg. Årskostnadsökningen till följd av dessa
projekt finansieras inom ramen för en i princip oförändrad medelstilldel-
ning för resp, huvudtitel.

I den nya treårsplanen föreslås en kostnadsram om 68 milj. kr. för
om- och tillbyggnad av riksanstalten i Skogome. Vidare har en utökad
kostnadsram om 70 milj. kr. förts upp i treårsplanen för byggnadsprojekt
med kostnadsramar överstigande 50 milj, kr., för nybyggnad av lokal-
anstalt i Vänersborg. Projektet har redovisats till riksdagen i tidigare års
budgetpropositioner.

En kostnadsram om 62 milj. kr. föreslås för nybyggnad av Max-lab
II i Lund.

Vidare föreslås en kostnadsram om 135 milj. kr. för nybyggnad av
biomedicinskt centrum i Göteborg.

Vidare föreslås en kostnadsram om 64 milj. kr. för om- och nybyggnad
av lokaler för nyetablering av lärarutbildning i Uppsala. Riksdagen
beslutade våren 1988 om inrättande av grundskollärarutbildning samt
återetablering av förskollärarlinjen fr.o.m. hösten 1989.

För kommande treårsperiod räknar jag dessutom med att treårsplanen
inrymmer att antal nya mindre byggnadsprojekt under 50 milj. kr.
Omfattningen av och kostnaderna för de objekt som redovisas i detta
sammanhang har prövats av regeringen.

Inom utrikesdepartementets område räknar jag med att en ombyggnad
för kansli och bostäder i Tallinn bör kunna komma till stånd under den

kommande treårsperioden. Vidare räknar jag med att en nybyggnad av
kansli för SIDA och ambassaden i Dar Es Salaam bör kunna komma till
utförande.

Inom utbildningsdepartementets område räknar jag med att tillbyggnad
i Kronoparken, etapp II för högskolan i Karlstad och att en nybyggnad
av marint forskningscentrum i Kristineberg bör kunna komma till
utförande.

Inom finansdepartementets område räknar jag med att en ombyggnad
och upprustning av Sagerska huset i Stockholm bör komma till utförande.

I 1990 års budgetproposition angavs planeringsnivån till 1 400 milj. kr.

1 prisläget 1989. Beloppen för 1991/92—1992/93 angavs som prelimi-
nära. Den föreslagna treårsplanen uppgår till 1 550 milj. kr. per år.
Treårsplanen avser planeringsläget i prisläget den 1 januari 1990.
Investeringarna kommer att betalas ut i det prisläge som gäller vid tid-
punkten för genomförandet. Medelsbehovet för nästa budgetår för färdig-
ställda, pågående och beslutade byggnadsobjekt, tillkommande byggnads-
objekt, större ombyggnader och planerade festighetsförvärv beräknarjag
till 1 850 000 000 kr. i aktuellt genomförandeprisläge.

Som jag inledningsvis nämnde bör ramen för upplåningen sättas något
högre än det i dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det
erfarenhetsmässigt kan inträffa förändringar i de olika byggnadsprojekten.
Jag föreslår därför att byggnadsstyrelsens ram för upplåning fastställs till

2 250 000 000 kr. Det bör få ankomma på regeringen att vid oförut-
sedda händelser eller större förändringar kunna justera ramen i erforder-
lig omfattning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna treårsplanen för Investeringar m.m. i enlighet med
vad jag förordat,

2. bemyndiga regeringen att besluta om att byggnadsstyrelsen får ta
upp lån i riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad
jag förordat.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

C 2. Inredning och utrustning m.m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

23 364 194

23 000 000

12 000 000

Reservation 3 393 158

Föredragandens överväganden

Anslaget disponeras av byggnadsstyrelsen och får användas för inredning
och utrustning m.m. av statliga lokaler efter beslut av regeringen.

I gällande inredningsplan finns uppfört kostnadsramar för inredning och
utrustning om drygt 200 milj. kr. för regeringskansliets lokaler i Södra
Klara, säkerhetslaboratorium vid Statens bakteriologiska laboratorium i

Solna, Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg samt plan- och bostads-
verket i Karlskrona. Medelsförbrukningen för dessa pågående och beslu-
tade projekt beräknas till ca 27 milj. kr. under innevarande år och nästa
budgetår.

För nästa budgetår föreslås inga nya kostnadsramar utöver dem som
redan finns uppförda i planen. Det ankommer på regeringen att besluta
om mindre justeringar av aktuella kostnadsramar. För den fortsatta ADB-
utbyggnaden för regeringskansliet i Södra Klara beräknar regeringskans-
liets förvaltningskontor ett tillkommande behov av 9,85 milj. kr.

Anslagsbehovet för nästa år beräknas till 12 milj. kr. Under anslaget
bör en anslagspost ställas till byggnadsstyrelsens disposition för inredning
och sådan utrustning som sammanhänger med byggnadsåtgärder, medan
övriga medel bör ställas till regeringens disposition.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Inredning och utrustning m.m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 12 000 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

D. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens Pr0P- 1990/91:100
förvaltning B1L 9

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och för-
valtningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har dessutom bl. a. till upp-
gift att ge krediter till och motta inlåning från statliga myndigheter samt
att sköta viss statlig garantigivning.

I prop. 1990/91:29 om riksgäldskontorets uppgifter inom statsskulds-
politiken och den statliga finansförvaltningen lämnade regeringen förslag
till inriktning av riksgäldskontorets verksamhet. Riksdagen har nyligen
behandlat propositionen och antagit regeringens förslag (FiU1990/91:4,
rskr. 38). Därmed har den övergripande inriktningen av riksgäldskonto-
rets verksamhet på väsentliga områden beslutats. Här behandlas därför
framför allt verksamhetens utveckling under de senaste åren och utform-
ningen av en resultatinriktad styrning av verksamheten samt förslag till
anslag för budgetåret 1991/92.

Riksgäldskontoret har inkommit med fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1991/92—1993/94. Resultatanalys avseende budgetåren
1986/87—1988/89 har lämnats i en särskild rapport till regeringen i mars
1990.

Huvuddelen av kostnaderna för statens skuld är räntekostnader. Dessa
redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under sextonde hu-
vudtiteln. Övriga kostnader för statsskulden redovisas under ansla-
gen Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader och Riksgäldskontoret:
Kostnader för upplåning och låneförvaltning under sjunde huvudtiteln.
Vid analys av de totala kostnaderna för statsskulden bör dessa kostnads-
komponenter betraktas i ett sammanhang. I nästa avsnitt redovisas därför
vissa delar av riksgäldskontorets resultatanalys av kostnaderna för stats-
skulden samt mina överväganden av hur dessa kostnader framdeles bör
behandlas vid utvärdering av riksgäldskontorets uppgift att handha statens
upplåning och förvalta statsskulden. I de följande avsnitten behandlas
sedan riksgäldskontorets anslag och i samband därmed riksgäldskontorets
övriga verksamhet.

Kostnader för statens skuld

Bakgrund

Genom riksdagens behandling av den nyss nämnda propositionen slogs
det fäst att det övergripande målet för riksgäldskontoret och statsskulds-
politiken skall vara att minimera kostnaderna för statens upplåning.
Övriga ekonomisk-politiska mål som berör riksgäldskontorets förvaltning
av statsskulden skall uttryckas som restriktioner för riksgäldskontorets
möjligheter att uppfylla målet om kostnadsminimering. En sådan restrik-
tion är normen för statens upplåning i utländsk valuta, utlandslånenor-
men. Enligt denna norm skall staten inte nettolåna i utländsk valuta för
att finansiera statliga budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden.
Vidare gäller att riksgäldskontoret skall samråda med riksbanken om

statsskuldspolitiken för att säkerställa att denna avvägs mot penningpoliti-
ken. För upplåning från hushållen skall samma krav ställas som för an-
nan upplåning, dvs. att den skall vara kostnadseffektiv. Upplåning från
hushållen i syfte att stimulera sparandet skall i regel ej ske om detta
strider mot det övergripande målet om kostnadsminimering.

Statsskuldens utveckling sedan budgetåret 1986/87 framgår av följande
tabell.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument per den 30 juni resp, år

	Procentuell andel					Mdr ■ 1990
	1986	1987	1988	1989	1990	Mdr ■ 1990
Statsräntelån och
riksobligationslån	43	43	43	41	41	235
Statsskuldväxlar	14	13	12	13	15	86
Summa penning- och
obligationsmarknad	57	56	55	54	56	321
Premieobligationslån	9	8	9	10	8	49
Sparobligationslån	5	5	6	5	4	23
Allemansspar	5	6	8	10	9	55
Summa hushållsmarknad	19	21	23	25	21	127
Övrig upplåning i
svenska kronor	4	2	4	3	9	51
Lån i utländsk valuta	20	21	18	18	14	83
Total statsskuld,
mifjarder kr.	596	609	598	590	582	582

Tabellen visar att statsskuldens utveckling under de senaste fyra åren
har varit stabil. Den totala statsskulden har varierat kring 600 miljarder
kronor. Upplåningen på den svenska penning- och obligationsmarknaden
har utgjort ca 55 % av statsskulden. Den mest märkbara förändringen av
statsskuldens sammansättning är att andelen lån i utländsk valuta har
fallit, vilket är en följd av tillämpningen av utlandslånenormen. Under
1987—89 ökade i stället upplåningen från hushållen genom allemansspar.
Under budgetåret 1989/90 minskade upplåningen från hushållen. I stället
ökade viss övrig upplåning, exempelvis genom att arbetslivsfondens me-
del och medel från det tillfälliga sparandet placerades i riksgäldskonto-
ret.

Utgifterna för statsskulden kan delas in i tre komponenter: Ränteutgif-
ter och andra finansiella kostnader, såsom realiserade valutavinster och
valutaförluster; kostnader för upplåning och låneförvaltning, t.ex. provi-
sioner till banker för förmedling och inlösen av upplåning; riksgäldskon-
torets egna förvaltningskostnader, bl.a. lönekostnader för den egna per-
sonalen. Vid analys av statsskuldens kostnader är det väsentligt att be-
trakta dessa komponenter sammantagna eftersom de inte är oberoende
av varandra. För viss slags upplåning utgår betydande provisioner, men
kostnaderna för upplåningen ter sig ändå acceptabla genom att räntenivån

är förmånlig. I andra fall kan en avvägning behöva göras mellan att be-
tala provisioner för förmedling av lån och att i riksgäldskontorets egen
regi administrera upplåningen, varav det senare alternativet leder till
högre förvaltningskostnader för riksgäldskontoret. Vägledande för dessa
typer av avvägningar, och utvärderingen av dem, bör vara att de totala
kostnaderna för statsskulden skall minimeras.

Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1986/87—1989/90 framgår
av följande sammanställning.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Utgifter för statsskulden budgetåren 1986/87-1989/90

Miljarder kronor	Budgetår
	1986/87 1987/88 1988/89 1989/90

Räntor på statsskulden m.m.

brutto	65,69	54,03	59,06	65,27
Kostnader för upplåning och låneförvaltning Riksgäldskontorets	0,84	0,78	0,59	0,52
förvaltningskostnader	0,05	0,05	0,05	0,06
Summa utgifter	66,58	54,86	59,70	65,85
Utgifter i relation till
statsskuldens storlek, procent	10,79	8,92	9,95	11,14

- Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret

- Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlånings-
verksamheten och efter justering för förändrad redovisningsprincip för statsskuld-
växlar

Utgifterna för statsskulden är givetvis beroende av statsskuldens stor-
lek. Den sista raden i tabellen eliminerar denna volymeffekt; där visas
utgifterna i procent av statsskulden. Variationerna i denna utgiftsprocent
beror framförallt av variationer i ränteläget på den inhemska och den
utländska marknaden och variationer i realiserade valutavinster och valu-
taförluster på lån i utländsk valuta.

Riksgäldskontoret kan påverka variationerna i utgiftsprocenten genom
val av upplåningsinstrument. Om långfristiga obligationer till fast ränta
emitteras blir genomslaget av ränteförändringar mindre. Om valutaskul-
den komponeras på samma sätt som den valutakorg som definierar kro-
nans värde i utländsk valuta, blir likaså genomslaget av förändringar i
enskilda valutors värde mindre på utgiftsprocenten för statsskulden.
Därmed ökar förutsägbarheten i ränteutgifterna på statsskulden.

En inriktning mot långfristig upplåning resp, en sammansättning av
valutaskulden som liknar valutakoigen minskar således variationerna i
utgifterna för en statsskuld av given volym. Detta innebär även att möj-
ligheterna minskar att erhålla finansiering av statsskulden till låga kost-
nader genom kortfristig finansiering när marknadsräntorna är låga, eller
genom koncentration av upplåningen till en valuta som förväntas ge

särskilt låga upplåningskostnader. Ä andra sidan minskar riskerna att
upplåningskostnadema ökar kraftigt om marknadsutvecklingen blir en
annan än vad som förväntats. I denna bemärkelse reduceras riskerna i
förvaltningen av statsskulden genom att långfristig upplåning används och
genom att en balanserad sammansättning av valutaskulden eftersträvas.

Utlandslånenormen innebär en bindande restriktion för val mellan
upplåning i svenska kronor och upplåning i utländsk valuta. Detta innebär
att det är lämpligt att styra och utvärdera dessa var för sig. Riksgälds-
kontorets styrelse har fettat beslut om riktlinjer för valutaskuldens
sammansättning som innebär att andelarna för resp, valuta inte får avvika
mer än ett visst antal procentenheter från motsvarande valutaandelar i
riksbankens valutakorg, och att räntebindningstiden skall ligga inom ett
visst intervall. För skulden i svenska kronor tillämpas på försök en
liknande modell för styrning av den genomsnittliga räntebindningstiden.
Jag har inhämtat att avsikten är att riksgäldskontorets styrelse framdeles
skall fetta beslut om ett intervall för den tillåtna räntebindningstiden för
skulden i svenska kronor.

För budgetåren 1986/87—1989/90 har riktlinjer av nyss nämnda art ej
tillämpats. Riksgäldskontoret har ändå i sin resultatanalys för den
perioden redovisat beräkningar av upplåningens kostnader och jämfört
dessa med kostnaderna för en statisk upplåningsstrategi, en "riktmärkes-
portfölj". Upplåning enligt riktmärkesportföljen antas i stort ha inneburit
upplåning i penning- och obligationsmarknadsinstrument med en genom-
snittlig löptid på ca tre år och en valutafördelning för lån i utländsk
valuta som sammanfeller med valutakorgens.

Genom att jämföra kostnaderna för den fektiska upplåningen med de
beräknade kostnaderna för upplåning enligt en riktmärkesportfölj kan
riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden utvärderas inom ramen för
de övergripande riktlinjer som styrelsen lagt fest för förvaltningen.
Eftersom riktlinjer ej varit fastlagda tidigare får jämförelser för de
gångna åren en hypotetisk karaktär. De är ändå av intresse för att studera
kostnaderna för statsskulden under de senaste åren.

Av metodskäl används en kostnadsmässig ansats för dessa beräkningar.
Även orealiserade förändringar av skuldens marknadsvärde ingår i kost-
nadsberäkningarna. Därigenom kan hänsyn tas till att upplåningsbesluten
under ett visst år påverkar utgifterna även under kommande budgetår.
Metoden innebär dock att kostnaderna inte på ett enkelt sätt kan relateras
till utgifterna för statsskulden ett enskilt år. I stället bör differensen mel-
lan kostnaderna för den fektiska upplåningen och kostnaderna för rikt-
märkesportföljen studeras. Strävan är att kostnaderna för den fektiska
skulden skall vara lägre än kostnaderna för riktmärkesportföljen.

I följande tabell presenteras en del av den resultatanalys som riksgälds-
kontoret har redovisat till regeringen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Den faktiska statsskuldens kostnader och en rikt märkes portföljs kostnader
under budgetåren 1986/87-1989/90

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Procentuell kostnad

1986/87 1987/88 1988/89 1989/90

Upplåning i svenska kronor

Penning- och obligationsmarknad Hushållsmarknad	7,20 9,78	10,45 11,39	9,85 6,72	8,02 7,22
Total upplåning i svenska kronor	7,79	10,51	8,81	8,02
Riktmärkesportföljen i svenska kronor	7,33	10,68	9,72	8,17
Upplåning i utländsk valuta Lån i utländsk valuta	2,26	4,81	7,86	5,11
Riktmärkesportföljen i utländsk valuta	5,63	7,36	7,93	5,68

Här skall endast ges några summariska kommentarer till den presen-
terade sammanfattningen av riksgäldskontorets resultatanalys av stats-
upplån ingen.

Upplåningen i svenska kronor har genomsnittligt varit något billigare
än upplåning enligt den definierade riktmärkesportföljen, vilken enbart
innehåller penning- och obligationsmarknadsinstrument. Avvikelserna
beror framförallt på de fektiska kostnaderna för hushållsupplåningen och
viss övrig upplåning vid sidan av penning- och obligationsmarknaden.

Av ett mer detaljerat material framgår att upplåning via allemansspar
och sparobligationer varit förhållandevis kostsam. Reglerna för denna
upplåning har i stor utsträckning styrts av önskemålet att främja hus-
hållens sparande. Riksgäldskontoret beräknar att staten under budgetåren
1986/87—1988/89 hade kunnat spara 2,4 miljarder kronor om upplåning-
en genom allemansspar genomförts på annat sätt. Från den 1 juli 1989
bestämmer riksgäldskontoret själv räntan på allemansspar. Denna föränd-
ring skapar tillsammans med det övergripande målet om en kostnadsef-
fektiv förvaltning av statsskulden förutsättningar för att allemansspar
fortsättningsvis skall kunna utgöra en upplåningsform som är både kost-
nadseffektiv för riksgäldskontoret och attraktiv för hushållen.

Kostnaderna för riksgäldskontorets premieobligationsskuld har under
budgetåren 1988/89 och 1989/90 varit låga. Detta har delvis sin grund
i förändrade skatteregler som har medfört att kurserna på premie-
obligationer har fallit kraftigt. Genom att orealiserade förändringar i
marknadsvärdet ingår i kostnadsberäkningarna med den valda metoden
för utvärdering, bidrar detta starkt till en låg uppmätt kostnad för
upplåning via premieobligationer.

Den övriga upplåningen, ej särredovisad i tabellen, har bidragit till låga
kostnader av orsaker som står utom riksgäldskontorets kontroll. En del
av den övriga upplåningen består nämligen av inlåning från myndigheter
som enligt förfettningsföreskrifter löper med icke marknadsmässig ränta.

Sammanfattningsvis förklaras således avvikelserna mellan kostnaderna

för skulden i svenska kronor och motsvarande riktmärkesportfölj i stor
utsträckning av faktorer som riksgäldskontoret har liten kontroll över.

Av tabellen framgår att upplåningen i utländsk valuta genomsnittligt har
lett till betydligt lägre kostnader än vad som hade följt av upplåning
enligt motsvarande riktmärkesportfölj. För budgetåren 1986/87 och
1987/88 är skillnaderna väsentliga. Även för budgetåren 1988/89 och
1989/90 har den fektiska upplåningen skett till lägre kostnader än
upplåning enligt riktmärkesportföljen, men skillnaden är för dessa år
mindre.

De goda resultaten för valutaupplåningen förklaras av att den fektiska
skuldens sammansättning har avvikit relativt kraftigt från riktmärkes-
portföljens. Avvikelserna har i genomsnitt varit väl valda. Bl.a. genom
en överrepresentation av upplåning i amerikanska dollar kunde kostnader-
na för den fektiska skulden hållas på en nivå som under budgetåren
1986/87 och 1987/88 var hela tre procentenheter lägre än kostnaderna för
riktmärkesportföljen. Besparingen möjliggjordes således bl.a. genom en
förhållandevis hög risknivå, i tidigare angiven bemärkelse, i valuta-
skulden. Riksgäldskontorets styrelse har som nämnts numera beslutat om
riktlinjer för förvaltningen av valutaskulden som innebär att valuta-
riskerna begränsas.

Utlandslånenormen är överordnad målet att minimera kostnaderna för
statsskulden. Syftet med normen är att bidra till att förtroendet för
kronans värde upprätthålls. Detta främjar de grundläggande ekonomisk-
politiska målen. Värdet härav är i praktiken omöjligt att kvantifiera. De
direkta statsfinansiella kostnaderna för att upprätthålla normen kan där-
emot uppskattas, åtminstone under snävt givna förutsättningar. Riksgälds-
kontoret har i sin fördjupade anslagsframställning angett att upplånings-
kostnadema genom tillämpningen av utlandslånenormen, som inneburit
att valutaskulden har amorterats vid valutainflöden, har varit sammanlagt
ca 2 miljarder kronor högre under budgetåren 1986/87—1989/90 än om
ingen amortering hade skett på valutaskulden under dessa år.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

Min bedömning: Riksdagen har nyligen lagt fast att den övergri-
pande målsättningen för upplåning och förvaltning av statsskulden
skall vara att minimera kostnaderna för statens upplåning.

Upplåningsverksamhetens resultat bör tills vidare utvärderas
genom att den faktiska skuldens kostnader jämförs med en rikt-
märkesportfölj s kostnader. Målsättningen bör vara att kostnaderna
för den faktiska skulden är lägre än kostnaderna för riktmärkes-
portföljen, sett över en längre tidsperiod.

Skälen för min bedömning: Riksdagen har genom behandlingen av
prop. 1990/91:29 lagt fest vissa riktlinjer för riksgäldskontorets upp-
låningsverksamhet. Jag anser för min del att det inte nu föreligger något

behov att från regeringens sida ytterligare precisera dessa riktlinjer. Riks-
gäldskontoret bör, med utgångspunkt i riktlinjerna, avgöra hur upplå-
ningsverksamheten skall bedrivas, vad gäller val av låneinstrument etc.,
så att kostnaderna för statsskulden minimeras.

Utgifterna för statsskulden utgjorde för budgetåret 1989/90 ca 16 % av
de totala utgifterna på statsbudgeten. Det är av stor vikt att styrningen
och utvärderingen av statens upplåning är ändamålsenlig och välawägd.
För min del anser jag att det beslut om riktlinjer för sammansättningen
av valutaskulden, med avseende på skuldens valutafördelning och ränte-
bindningstid, som riksgäldskontorets styrelse har tagit ger en tillfreds-
ställande ram for förvaltningen av valutaskulden. En liknande styrning
tillämpas på försök för upplåningen i svenska kronor. Det är enligt min
uppfattning väsentligt att denna styrning ges en fäst form. Jag avser
därför föreslå regeringen att i regleringsbrev för budgetåret 1991/92
anmoda riksgäldskontoret att verka for att styrningsformen förankras
genom ett styrelsebeslut om riktlinjerna för förvaltningen av skulden i
svenska kronor. Även för upplåningen i svenska kronor bör enligt min
uppfattning risken för att en uppgång i marknadsräntorna snabbt slår
igenom på ränteutgifterna för statsskulden kontrolleras genom att en
nedre gräns för skuldens genomsnittliga räntebindningstid fästställs.

Den modell för utvärdering av statens upplåning som riksgäldskontoret
använt i sin resultatanalys, nämligen att mäta den fäktiska skuldens
kostnader mot kostnaderna för en riktmärkesportfölj vars egenskaper
fästställts av riksgäldskontorets styrelse, ger goda förutsättningar för
uppföljning av upplåningsverksamheten. Val av räntebindningstider, upp-
låningsinstrument och valutasammansättning i valutaskulden kan utvär-
deras i efterhand. Enligt min mening bör riksgäldskontoret därför i reg-
leringsbrev för budgetåret 1991/92 åläggas att tills vidare i dess resultat-
redovisningar presentera en jämförelse mellan kostnaderna för den fäk-
tiska skulden och för en riktmärkesportfölj. Eftersom utvärderingsmo-
dellen nyligen har utvecklats och ytterligare preciseringar behöver göras,
bör det inte i detalj anges hur resultatredovisningen skall ske.

Vad gäller resultatmål för upplåningsverksamheten ligger det i sakens
natur att, med den stymingsform som här diskuterats, en målsättning blir
att kostnaderna för den fäktiska upplåningen skall vara lägre än kostna-
derna för upplåning enligt en riktmärkesportfölj. Det är dock inte enkelt
att precisera detta krav. Enskilda perioder kan upplåningskostnadema
överstiga den av riktmärkesportföljen givna jämförelsenormen utan att
detta betyder att upplåningen genomförts på ett oskickligt sätt; en
förvaltare kan inte förväntas uppnå bättre resultat än ett marknadsindex
under vaije enskild tidsperiod. Jag anser därför att det tills vidare är
tillräckligt att kräva att riksgäldskontoret skall redovisa jämförelser av
upplåningskostnadema med den ovan nämnda inriktningen. Frågan huru-
vida ett specificerat resultatmål skall ställas upp av regeringen bör anstå
till ett senare tillfälle. Kravet på resultatredovisning ger i sig en stark
styreffekt, vilken riksgäldskontoret kan förstärka genom att sätta upp
interna resultatmål för upplåningsverksamheten.

I och med att det inte tidigare funnits preciserade riktlinjer för förvalt-

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

ningen av statsskulden är en renodlad utvärdering av förvaltningen inte Prop. 1990/91:100
möjlig att göra för de gångna åren. Förutsättningarna för utvärderingar Bil. 9
förbättras nu väsentligt dels genom att riksdagen har fästställt att det
övergripande målet för statsskuldsförvaltningen är att minimera kost-
naderna för statsskulden, dels genom att en metod för utvärdering har
utarbetats vilken är kopplad till de öveigripande ramar för förvaltningen
av statsskulden som riksgäldskontorets styrelse beslutar om. De i
föregående avsnitt nämnda svårigheterna att utvärdera förvaltningen av
skulden i svenska kronor, som härrörde från att riksgäldskontorets
inflytande över villkoren för hushållsupplåning och viss övrig upplåning
har varit förhållandevis begränsat, kommer härigenom att elimineras eller
åtminstone avsevärt begränsas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

ta del av vad jag har anfört om styrningen och uppföljningen av

de totala kostnaderna för statsskulden.

D 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

1989/90 Utgift 62 070 000’

1990/91 Anslag 67 792 0001

1991/92 Förslag 70 043 000

1 Inkl, anslaget Riksgäldskontoret: Systemutveckling m.m. För budgetåret 1991/92
föreslås dels att det anslaget skall upphöra, dels att vissa kostnader för riksgäldskonto-
rets garantiverksamhet, som budgetåren 1989/90 och 1990/91 belastar anslaget för
förvaltningskostnader, i stället skall belasta anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverk-
samhet.

Riksgäldskontorets yrkande

Riksgäldskontoret yrkar att anslagskonstruktionen för riksgäldskontoret
skall ändras på så sätt att

- anslaget D5. Riksgäldskontoret: Systemutveckling m.m. slopas och
att motsvarande medel i stället anvisas under anslaget Dl. Riksgälds-
kontoret: Förvaltningskostnader.

- löner och andra förvaltningskostnader för garantiverksamheten
fortsättningsvis inte belastar anslaget Dl. Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader. Utgifterna föreslås i stället belasta D3.
Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet.

Anslaget för systemutveckling uppgår för budgetåret 1990/91 till

10 397 000 kr. Utgifter för löner och andra förvaltningskostnader för
garantiverksamheten beräknas till 2 460 000 kr.

Riksgäldskontoret redovisar en resursplan enligt vilken den totala
arbetsstyrkan (antal årsarbetskrafter) minskar från 162 för budgetåret
1990/91 till 159 för budgetåret 1993/94. För verksamheter som
finansieras via avgifter planeras en ökning av arbetsstyrkan med fyra
personer. Den planerade minskningen av personal som finansieras via

anslaget för förvaltningskostnader är således sju personer. Personal-
minskningen möjliggörs av rationaliseringsvinster från en förändring av
organisationen som riksgäldskontoret avser göra med stöd av en nyligen
beslutad ändring i dess instruktion samt av övergången till kontobaserad
upplåning. På vissa delområden förutsätts dock en ökning av personal-
insatserna, bl.a. vad gäller analysarbete.

Riksgäldskontoret bedömer att ett genomförande av ett huvudförslag,
som innebär en real minskning av förvaltningskostnaderna med 5 % över
treårsperioden, inte är möjligt att klara om angelägna reformer av
verksamheten skall kunna genomföras. Riksgäldskontorets reformförslag
består dels i en förbättring av de ekonomiska informationssystemen, dels
en satsning på att öka flexibiliteten i ADB-användningen. För att möj-
liggöra en utvecklad analys och styrning av upplåningsverksamheten
anser riksgäldskontoret det vara nödvändigt att förbättra redovisnings-
och analyssystemen. För detta krävs resurser både för utökad personal
och för utbyggnad och utveckling på systemsidan. Dessutom krävs resur-
ser för inköp av hårdvara som medger en öveigång till en mer flexibel
datamiljö på riksgäldskontoret. Riksgäldskontorets förslag innebär en real
ökning av förvaltningskostnaderna, inkl, kostnaderna för systemutveck-
ling som hittills har täckts av anslaget Riksgäldskontoret: Systemutveck-
ling m.m., med i genomsnitt 4 % under treårsperioden.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

Mitt förslag: Till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
anvisas för budgetåret 1991/92 ett ramanslag på 70 043 000 kr.

Budgetram: Budgetramen för perioden 1991/92—1993/94 har beräknats
till 210 129 000 kr.

Skälen för mitt förslag: Riksgäldskontorets förslag om förändrad
konstruktion av anslaget bör enligt min mening genomföras. Riksgälds-
kontoret måste i sin verksamhet arbeta aktivt med utveckling av ADB.
Utgifter för systemutveckling och kapitalutgifter för investeringar i
datautrustning kan förväntas vara förhållandevis stabila över åren.
Riksgäldskontoret bör ha möjlighet att löpande överväga huruvida
verksamheten kan bedrivas mest effektivt genom ytterligare systemin-
vesteringar som finansieras genom att andra förvaltningskostnader
minskas. Riksdagens och regeringens styrning av förvaltningskostnaderna
bör därför normalt avse kostnaderna inkl, de för verksamheten nödvän-
diga ADB-kostnadema.

Jag anser att även förslaget om förändrad finansiering av löner och
övriga förvaltningskostnader i garantiverksamheten bör genomföras.
Genom riksdagens ställningstagande till prop. 1990/91:29 festslogs att en
utgångspunkt för den statliga garantigivningen skall vara att kostnader för
verksamheten skall finansieras genom avgifter. Löner och och övriga
förvaltningskostnader för riksgäldskontorets garantiverksamhet bör därför

finansieras på anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. Prop. 1990/91:100

De reformer som riksgäldskontoret föreslagit är enligt min uppfattning Bil. 9
angelägna. En förutsättning för en förbättrad målstyrning av riksgälds-
kontorets upplåningsverksamhet är att redovisningssystem och andra
system för ekonomisk information är av sådan karaktär att man med en
rimlig arbetsinsats kan få erforderligt underlag för analyser och
ställningstaganden i frågor som sammanhänger med låneportföljens
sammansättning. Detta är väsentligt för den dagliga verksamheten inom
riksgäldskontoret, för en regelbunden rapportering till riksgäldskontorets
styrelse och för redovisningen av resultatanalys till regeringen. De
nuvarande systemen för ekonomisk information fyller inte dessa krav
och resurser måste tillföras för att förbättra situationen. Även ADB-
miljön behöver förbättras. Riksgäldskontoret föreslår att vissa investe-
ringar genomförs för att skapa en mer flexibel datorlösning, så att det
nuvarande förhållandevis starka beroendet av en enda leverantör kan
minskas. Mot bakgrund av storleken på de lån som riksgäldskontoret
förvaltar anser jag att en sådan utveckling är nödvändig.

Vad gäller resursbehov för verksamheten är jag dock inte beredd att
föreslå de reala resursökningar som riksgäldskontoret begär. De av
riksgäldskontoret föreslagna reformerna bör kunna genomföras inom en
oförändrad real resursram för förvaltningskostnaderna (inkl, kostnader
för systemutveckling m.m.). Detta motsvarar en anslagsnivå på
70 043 000 kronor för budgetåret 1991/92. För de två följande budget-
åren bör utgångspunkten vara en oförändrad real nivå på förvaltnings-
kostnaderna varför budgetramen för treårsperioden har beräknats till
210 129 000 kr. Därmed krävs ytterligare rationaliseringar under treårs-
perioden för att uppnå besparingar på genomsnittligt 4 %, jämfört med
vad riksgäldskontoret föreslagit. Det ankommer på riksgäldskontoret att
avgöra hur dessa rationaliseringar skall genomföras.

En försöksverksamhet med förändrad finansieringsmodell för in-
vesteringar i viss ADB- och kommunikationsutrustning initierades
budgetåret 1991/92. Riksgäldskontoret ingår i försöksverksamheten. För
investeringar i ADB-utrustning beräknas riksgäldskontoret för budgetåret
1991/92 ta upp lån i riksgäldskontoret på 1,45 milj.kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1991/92

anvisa ett ramanslag på 70 043 000 kr.

D 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

519 329 000

680 000 000

611 040 000

Anslaget avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än fi-
nansiella utgifter och riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. An-
slaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster
för upplåning och låneförvaltning. För budgetåret 1991/92 föreslås den
förändringen att anslaget fortsättningsvis belastas med externa kostnader
för marknadsföring av allemanssparkonton.

Bakgrund

Riksgäldskontoret redovisar i den fördjupade anslagsframställningen ut-
vecklingen av kostnaderna för upplåning och låneförvaltning inkl, vissa
förvaltningskostnader för upplåningsverksamheten. Kostnaderna har ut-
vecklats på följande vis under budgetåren 1986/87—1989/90.

Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1986/87-1989/90

Miljoner kronor	1986/87	1987/88	1988/89	1989/90
Upplåning i svenska kronor	621	489	516	517
Upplåning i utländsk valuta	244	313	119	38
Totalt, upplåning	865	802	635	555

Den största delen av nedgången i upplåningskostnadema förklaras av
att bruttoupplåningen i utländska valutor har minskat kraftigt under pe-
rioden. Minskningen av upplåningen i utländsk valuta är en följd av
tillämpningen av utlandslånenormen. Denna del av nedgången i upplå-
ningskostnadema kan därmed inte hänföras till åtgärder som riksgälds-
kontoret på egen hand kontrollerar.

Kostnaderna har dock minskat även genom åtgärder som beslutats av
riksgäldskontoret. Valörerna på premieobligationer har höjts från 200 till
1 000 kr., och vinstplanema har förändrats så att färre vinster betalas
ut. Därigenom har provisioner för försäljning och vinstutbetalning kunnat
minskas. Riksgäldskontoret beräknar besparingen vad avser försäljnings-
provisioner till sammanlagt 120 milj.kr. t.o.m. budgetåret 1989/90. För
vinstutbetalningsprovisioner uppgår besparingen till ca 70 milj.kr. årligen
fr.o.m. budgetåret 1988/89. Provisionerna för inlösen av premieobliga-
tioner har däremot ökat. Detta beror på att innehavarna av premieobliga-
tioner inte längre ges möjlighet att byta dessa till nyemitterade premieob-
ligationer när de ursprungliga premieobligationerna förfäller. Föränd-
ringen har genomförts bl.a. för att möjliggöra att nyemissioner av
premieobligationer sker vid annan tidpunkt än då utelöpande premieobli-

gationer förfaller till inlösen. Därmed erhålles en ökad flexibilitet i Prop. 1990/91:100
upplåningen, vilket ger möjlighet till lägre totala upplåningskostnader. Bil. 9
Utgifterna för inlösenprovisioner ökar dock på grund av att bankernas
hantering vid inlösen blir mer omfattande. För budgetåret 1989/90, då
premieobligationslån med en volym av 11,8 miljarder kronor löstes in,
medförde detta en utgiftsökning på ca 60 milj. kr.

Riksgäldskontoret har vidare utvecklat ett nytt upplåningsinstrument,
Riksgäldskonto, under de två senaste budgetåren. Riksgäldskonto är en
kontobaserad låneform, riktad framförallt till hushållen, vilken avses
ersätta upplåning genom sparobligationer. Riksgäldskontoret har i den till
regeringen inlämnade resultatanalysen bedömt att upplåning genom
Riksgäldskonto kan reducera kostnaderna för provisioner m.m. med
3 milj. kr. per upplånad miljard kronor, jämfört med den traditionella
upplåningen genom sparobligationer.

För budgetåret 1991/92 har riksgäldskontoret beräknat anslagsbehovet
för anslaget Riksgäldskontoret: Kostnader for upplåning och låneförvalt-
ning till 611 040 000 kr., vilket är en minskning jämfört med anslaget
för budgetåret 1990/91 med knappt 69 milj. kr. För budgetåret 1989/90
var utfallet betydligt lägre än anslaget för 1990/91 och det föreslagna
anslaget för 1991/92. Detta förklaras av den ringa omfattningen på
upplåningen i utländsk valuta under 1989/90. I det underlag som ligger
till grund för anslagsframställningar antar riksgäldskontoret att förfallande
lån i utländsk valuta skall refinansieras så att valutaskulden förblir
oförändrad. När detta inte sker, såsom under 1989/90, minskar anslags-
belastningen, eftersom valutaupplåning är förenad med förhållandevis
höga provisionskostnader.

Den föreslagna minskningen av anslagsbehovet på 69 milj. kr. mellan
budgetåren 1990/91 och 1991/92 beror till viss del på minskade
provisioner för vinstutbetalning och inlösen av premieobligationer. Vidare
beräknas provisionerna för sparobligationer/Riksgäldskonto och
allemansspar minska.

Riksgäldskontoret redovisar även bedömningar av anslagsbehovet för
budgetåren 1992/93 och 1993/94. För 1992/93 bedöms utgifterna bli
532 milj. kr. och för 1993/94 ytterligare något lägre, 521 milj. kr.
Minskningen från nivån för 1991/92 förklaras huvudsakligen av minskade
provisioner för inlösen av premieobligationer genom att inga premie-
obligationslån förfaller under 1992/93 och 1993/94.

4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Föredragandens överväganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Mitt förslag: Till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning
och låneförvaltning anvisas för budgetåret 1991/92 ett förslags-
anslag på 611 040 000 kr.

Min bedömning

- Styrningen av kostnaderna för riksgäldskontorets
upplåningsverksamhet bör inte inriktas specifikt på de kostnader
som belastar detta anslag, utan i stället på de totala kostnaderna
för upplåningen. Informationen om de kostnader som belastar
anslaget bör dock förbättras.

- Riksgäldskontoret bör ta över ansvaret för marknadsföring av
allemanssparkonton per den 1 juli 1991.

Skälen för mitt förslag och min bedömning: Riksgäldskontoret har
beräknat anslagsbehovet till 611 040 000 kr. för budgetåret 1991/92
under vissa av riksgäldskontoret angivna förutsättningar. Jag föreslår att
detta belopp anvisas på anslaget.

För närvarande ansvarar spardelegationen bl.a. för annonsering och
annan marknadsföring av allemanssparkonton. Dessa utgör en väsentlig
upplåningsform för riksgäldskontoret. Kontoret bestämmer sedan den 1
juli 1989 räntan på allemanssparkonton. Det är därför enligt min mening
ändamålsenligt att riksgäldskontoret i framtiden svarar för annonsering
och annan marknadsföring av allemanssparkonton. Jag föreslår i ett annat
avsnitt att spardelegationens verksamhet skall upphöra den 30 juni 1991.
Riksgäldskontoret bör därför svara för marknadsföring av allemans-
sparkonton fr.o.m. den 1 juli 1991. De erforderliga medlen för mark-
nadsföringen bör göras tillgängliga genom omdisponeringar av riksgälds-
kontorets totala marknadsföringskostnader. Jag föreslår därför inga
ytterligare anslagsmedel med anledning av denna nya uppgift.

I det inledande avsnittet om de totala kostnaderna för statens skuld
påpekade jag att belastningen på detta anslag inte är oberoende av
belastningen på anslaget för räntor på statsskulden. Detta sammanhänger
med att fördelningen mellan räntekostnader och andra kostnader, såsom
provisionskostnader, varierar mellan olika låneinstrument. För viss upp-
låning på utländsk marknad gäller dessutom att provisionskostnadema,
som kan vara av betydande storlek, de facto utgör en finansiell utgift. De
förmedlande bankerna sätter nämligen räntesatsen förhållandevis lågt och
säljer sedan lånet till underkurs. Dessa faktorer gör det nödvändigt att vid
styrning av upplåningsbeslut och vid resultatanalys i efterhand beakta de
totala kostnaderna för upplåningen sammantagna, snarare än att se på
kostnaderna under resp, anslag för sig.

Belastningen på anslaget är svår att förutsäga. Den totala upplånings-
volymen påverkas direkt av utfallet på statsbudgeten och är därför inte
känd på förhand. Fördelningen av upplåningen på de olika upplåningsin-
strumenten är inte heller given. Visserligen erfordras en hög grad av

stabilitet i riksgäldskontorets emissionsverksamhet, framfor allt för att Prop. 1990/91:100
upprätthålla marknaden for de olika låneformema. Inom denna restriktion Bil. 9
finns ändå betydande möjligheter att inrikta nyupplåningen mot de
marknader som förväntas erbjuda de lägsta totala upplåningskostnadema.

På så vis påverkas belastningen på anslaget av utvecklingen på markna-
den. Om riksobligationer är den mest effektiva upplåningsformen vid ett
visst beslutstillfälle, uppkommer bara en mycket begränsad belastning på
anslaget. Om i stället premieobligationer är den mest kostnadseffektiva
upplåningsformen, uppkommer en betydande belastning i form av kostna-
der för provisioner, marknadsföring och distribution.

På grund av de nämnda faktorerna anser jag att något resultatmål eller
resultatkrav inte bör tillämpas separat för detta anslag. Resultatstyrningen
bör avse de totala kostnaderna för upplåningen. Det är däremot angeläget
att vidareutveckla redovisningen av kostnaderna under anslaget. Riks-
gäldskontoret har i samband med den fördjupade anslagsframställningen
påböijat en utveckling som innebär att utgifterna för resp, upplåningsin-
strument relateras till storleken på de emitterade lånen och den utestående
lånestocken m.m.

Denna typ av information är nödvändig för att utvärdera rationalise-
ringsförslag som innebär en väsentlig förändring av verksamheten. Ett
aktuellt exempel är det ovan nämnda låneinstrumentet Riksgäldskonto.
Det medför initialt en viss ökning av riksgäldskontorets egna förvalt-
ningskostnader samtidigt som (de externa) kostnaderna för upplåning och
låneförvaltning kan minskas avsevärt.

Bl.a. i syfte att underlätta analys av framtida förändringar i upplånings-
verksamhetens uppläggning är det således önskvärt att informationen om
sammansättningen av kostnaderna för upplåning och låneförvaltning
ytterligare förbättras. De skärpta kraven på informationen bör tillämpas
för resultatredovisningen avseende upplåningen fr.o.m. budgetåret
1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. till Riksgäldskontoret: Kostnaderför upplåning och låneförvaltning

för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 611 040 000 kr.,
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

2. styrningen av anslaget, och

3. ansvaret för marknadsföring av allemanssparkonton.

D 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet Prop. 1990/91:100

Bil. 9

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

Under detta anslag redovisas delar av den statliga garantiverksamheten.
Anslaget får användas for att täcka eventuella förluster dels till följd av
statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels
till följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på stats-
budgeten. Influtna avgifter och återvunna medel skall användas till att
bestrida verksamhetens kostnader. Eventuella överskott, netto, redovisas
för närvarande på inkomsttitlarna Avgifter för statliga garantier resp.
Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier. För budgetåret
1989/90 uppkom ett överskott i verksamheten.

Bakgrund

Riksgäldskontoret förvaltar en betydande andel av samtliga statliga ga-
rantier. Per den 30 juni 1990 var den garanterade kapitalskulden för de
av riksgäldskontoret förvaltade garantierna 42 miljarder kr. Den totala
statliga garantivolymen var 108 miljarder kronor. Bland övriga myndig-
heter som förvaltar statliga garantier är exportkreditnämnden volym-
mässigt den största med en garanterad kapitalskuld på knappt 35 mil-
jarder kronor per den 30 juni 1990. Ytterligare myndigheter med omfet-
tande garantigivning, vad gäller storleken på de garanterade beloppen, är
statens vattenfellsverk, televerket, Sveriges riksbank och lantbruksstyrel-

sen.

Riksgäldskontoret har utfärdat i huvudsak två typer av garantier, grund-
fondsförbindelser och kreditgarantier.

Grundfondsförbindelser ligger som bottensäkerhet för mottagarnas för-
bindelser och stärker därmed deras kreditvärdighet. De har riktats fram-
för allt till vissa kreditmarknadsinstitut.

Kreditgarantier är kopplade till en viss kredit. Riksgäldskontorets kre-
ditgarantigivning har utgjorts framför allt av fertygskreditgarantier och
garantier riktade till eneigisektom.

Med gällande bestämmelser är det riksdag och regering samt, såvitt
avser fertygskreditgarantier, statens industriverk som fettar beslut om att
statlig garanti skall lämnas för ett visst ändamål. Detta innebär att riks-
gäldskontoret inte gör någon riskanalys av låntagare och projekt före
garantins utfärdande. Riksgäldskontorets primära roll är att påverka pris-
sättningen på de garanterade lånen och att bevaka statens rätt sedan ga-
rantierna har utfärdats.

Avgifter utgår för flertalet garantier. Riksdag och regering beslutar
vilka garantier som skall avgiftsbeläggas. Avgifterna varierar mellan
0,25 % och 1,25 % per år av det garanterade lånebeloppet.

Riksgäldskontoret redovisar i resultatanalysen och den fördjupade
anslagsframställningen utgifter och inkomster under 1980-talet för de
garantier som förvaltats av riksgäldskontoret. Sammanfattningsvis har

fertygskreditgarantiema åsamkat staten betydande nettoutgifter, medan Prop. 1990/91:100
övriga åtaganden sammantagna har gett staten nettoinkomster. Den ute- Bil. 9
stående garanterade kapitalskulden för fertygskreditgarantier kulminerade
1984 då den uppgick till ca 25 miljarder kronor. Fartygskreditgarantiema
är nu under avveckling, garantiåtagandet per den 30 juni 1990 var min-
dre än 4 miljarder kronor.

I följande tabell redovisas de ackumulerade nettoutgiftema under 1980-
talet (budgetåren 1980/81—1989/90) för fertygskreditgarantier resp, för
övriga garantiåtaganden som riksgäldskontoret förvaltar. Inkomster och
utgifter har ackumulerats med ränta på ränta; räntesatsen har schablon-
mässigt satts till 10 %. De redovisade uppgifterna avser således en
uppskattning av de totala nettoutgiftema för verksamheten under 1980-
talet i 1990 års prisnivå.

Uppskattade totala nettoutgifter under 1980-talet för de av riksgäldskontoret
förvaltade statliga garantiåtagandena

Miljarder kronor	Fartygskredit- garantier	Övriga garati- åtaganden	Totalt
Utgifter Infrianden av garantier	9,98	0,01	9,99
Inkomster Garantiavgifter	1,01	0,62	1,63
Återvinning av tidigare infrianden 2,34		0,00	2,34
Nettoutgift	6,63	-0,61	6,02

Beräkningsprincip: Se text omedelbart ovanför tabellen.

Redovisningen av anslagsbelastningen i garantiverksamheten är
kassamässig vad avser betalningar med anledning av infrianden av
garantier och återvinningar av fordringar som härrör från tidigare
infrianden. Detta innebär att anslagsbelastningen under ett visst budgetår
inte nödvändigtvis speglar händelseutvecklingen under det året. Utgifter
för infrianden kan hänföra sig till garantier som redan tidigare har
identifierats som riskabla, utan att avsättningar för förväntade utgifter har
gjorts. Likaledes kan återvinningar på fordringar som uppkommit vid
tidigare infrianden härröra från fordringar där det varit uppenbart att
åtminstone en del skulle komma att återvinnas, även om hela utgiften för
infriandet omedelbart belastat statsbudgeten. För en längre tidsperiod
blir dessa periodiseringsproblem av mindre vikt om utgifter och
inkomster ackumuleras över perioden. Redovisningen i tabellen torde
därför ge en god bild av kostnaderna för de av riksgäldskontoret
förvaltade garantiåtagandena under 1980-talet.

I följande tabell återfinns mer detaljerade uppgifter om riksgälds-
kontorets garantiverksamhet under budgetåren 1986/87—1989/90.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetären 1986/87-1989/90

Miljoner kronor	1986/87	1987/88	1988/89	1989/90
Fartygskreditgarantier Utgifter och inkomster - Utgifter Infrianden	464	229	987	9
Löner och övriga förvaltningskostn.	2	2	3	3
- Inkomster Garantiavgifter	72	48	37	25
Återvinning av tidigare infrianden	464	168	105	180
- Resulterande nettoutgift	-70	15	848	-193
Utestående garantiåtagande vid budgetårets slut	11 995	8 910	5 822	3 709
Grundfondsförbindelser Utgifter och inkomster - Utgifter Löner och övriga förvaltningskostn.	0	0	0	0
- Inkomster Garantiavgifter	55	66	73	86
- Resulterande nettoutgift	-55	-66	-73	-86
Utestående garantiåtagande vid budgetårets slut	26 461	26 440	26 440	30 855
Övriga garantiåtaganden Utgifter och inkomster - Utgifter Infrianden	3
Löner och övriga förvaltningskostn.	1	1	1	1
- Inkomster Garantiavgifter	3	31	14	15
Återvinning av tidigare infrianden	-	-	-	4
- Resulterande nettoutgift	1	-30	-13	-18
Utestående garantiåtagande vid budgetårets slut	7 408	7 997	7 159	7 453

Tabellen bekräftar att fertygskreditgarantiema har varit mest kost-
samma för staten och att de har avvecklats i stor utsträckning under de
senaste åren. Beloppsmässigt dominerar nu grundfondsförbindelser och
övriga garantiåtaganden (framförallt garantier till energisektorn).
Kostnaderna för dessa har varit ringa under de redovisade budgetåren.

Genom att riksdagen har antagit förslagen i prop. 1990/91:29 utvidgas
riksgäldskontorets uppgifter på garantiområdet. Riksgäldskontoret skall
verka för att statlig kreditgarantigivning bedrivs på ett systematiskt och
effektivt sätt och därvid fungera som samordnare och rådgivare till andra
myndigheter som handhar kreditgarantier. Riksgäldskontoret skall vidare
fortlöpande följa upp de kostnader som statliga kreditgarantier medför
och verka för att garantierna beläggs med en avgift som står i proportion
till den ekonomiska risk som garantin innebär för staten.

Föredragandens överväganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Mitt förslag: Till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet anvisas
för budgetåret 1991/92 ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Min bedömning: Riksdagen har nyligen lagt fast att statlig
kreditgaranti bör beläggas med avgift som står i proportion till
den ekonomiska risk som garantin medför för staten och att
utgångspunkten för avgiftssättningen skall vara att avgiften skall
täcka förväntade kostnader för garantin samt hanteringskostnader.
Riksgäldskontoret skall arbeta efter dessa riktlinjer i sin
garantiverksamhet.

Riksgäldskontoret bör utveckla en metod för årlig resul-
tatredovisning av sin garantiverksamhet där hänsyn tas inte bara
till garantiavgifter och utgifter för infrianden utan även till föränd-
ringar av värdet av garantiåtaganden och fordringar.

Skälen för mitt förslag och min bedömning: Det har av detta avsnitt
framgått att principen för redovisning på statsbudgeten innebär att resul-
tatet av garantiverksamheten på kort och meddellång sikt är svårt att
uppskatta. Detta är otillfredsställande. Enligt min mening bör riksgälds-
kontoret därför i de framtida årliga resultatredovisningarna ange en upp-
skattning av kostnaderna för den egna garantiverksamheten under budget-
året. Resultatredovisningarna bör därför innehålla en marknadsmässig
värdering av riksgäldskontorets garantiåtaganden och de fordringar som
kontoret har med anledning av att garantier har infriats. Resultatmätning-
en bör således ta hänsyn till, förutom avgifter och utgifter för infrianden,
även förändringar av värdet av garantiåtaganden och fordringar. En sådan
redovisning, i preliminär form, bör lämnas i resultatredovisningen för
budgetåret 1991/92, för att under nästpåföljande budgetår finna fästare
former.

Riksdagen har beslutat att utgångspunkten för avgiftsnivån på statliga
kreditgarantier skall vara att avgifterna täcker förväntade kostnader för
kreditgarantin inkl, hanteringskostnader. Därmed bör målsättningen för
riksgäldskontorets garantiverksamhet vara att resultatet, enligt en
kostnadsmässig redovisning, varken är negativt eller positivt, åtminstone
sett över en längre tidsperiod. Eftersom riksgäldskontoret med gällande
regler inte får bestämma vilka villkor som skall förenas med de garantier
man förvaltar, finns det dock enligt min mening inte nu förutsättningar
att specificera ett övergripande resultatmål för kontorets garantiverksam-
het. Det är nödvändigt att avvakta den genomgång av villkoren för
statliga kreditgarantier som riksgäldskontoret i prop. 1990/91:29
föreslogs få i uppdrag att göra.

Jag har i anslutning till behandlingen av anslaget Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader föreslagit att den av riksgäldskontoret begärda
förändringen av behandlingen av löner och övriga förvaltningskostnader
i garantiverksamheten genomförs. Förändringen innebär att dessa utgifter

fortsättningsvis belastar anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet. Prop. 1990/91:100
Riksgäldskontoret har vidare redovisat att man planerar att förstärka Bil. 9
arbetskraften inom garantiverksamheten med två personer över en
tvåårsperiod. Denna förstärkning förefaller rimlig eftersom kontorets
arbetsuppgifter inom garantiområdet har utökats. För att underlätta en
fortlöpande bedömning från regeringskansliets sida av resursinsatsen
inom garantiverksamheten bör lönekostnader, andra förvaltnings-
kostnader och antalet årsarbetskrafter för denna verksamhet anges särskilt
i riksgäldskontorets årliga resultatredovisning till regeringen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen
dels föreslår riksdagen att

1. till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

2. resultatredovisning av riksgäldskontorets garantiverksamhet.

D 4. Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

Under detta anslag redovisas riksgäldskontorets kreditgivning till affärs-
verk m. fl. Kreditgivningen sker inom av riksdagen angivna ramar. På
anslaget redovisas avgifter för kreditgivningen samt riksgäldskontorets
kostnader för personal m.m. Ränteinkomster från kreditgivningen och
ränteutgifter för det för kreditgivningen anskaffade kapitalet redovisas på
anslaget Räntor på statsskulden, m.m.

Bakgrund

Riksgäldskontorets kreditgivning till affärsverk och andra statliga myndig-
heter har under de senaste åren expanderat relativt kraftigt. Utlåningen
uppgick totalt till 16,2 miljarder kronor per den 30 juni 1990.

Kostnaderna för personal m.m. i utlåningsverksamheten täcks mer än
väl av kreditavgifter. Under budgetåret 1989/90 uppgick intäkterna till

8,7 milj, kr., medan utgifterna var 1,1 milj. kr.

Kapital för utlåningsverksamheten anskaffas gemensamt med riksgälds-
kontorets upplåning för att refinansiera statsskulden. Det är för när-
varande inte möjligt att särskilja ett resultat för utlåningsverksamheten
som inkluderar ränteutgifter och ränteinkomster.

Riksgäldskontoret tar emot inlåning från ett antal statliga myndigheter.
Denna inlåning bedrivs inte som uppdragsverksamhet. Verksamheten är
emellertid åtminstone till vissa delar av samma karaktär som utlånings-
verksamheten.

Riksgäldskontoret har i den fördjupade anslagsframställningen begärt
att all utlåning och inlåning skall få bedrivas som uppdragsverksamhet.
Eftersom det i vissa fall kan vara svårt att dra en gräns mellan inlåning
och den reguljära upplåningen begär riksgäldskontoret frihet att avgöra
hur uppdragsverksamheten i detalj bör avgränsas.

Riksdagen har i behandlingen av prop. 1990/91:29 tagit ställning för
att riksgäldskontoret skall ha till uppgift att granska avtalsvillkor vid
affärsverkens upplåning och garantigivning på utländsk marknad.
Riksgäldskontoret bör ta ut en avgift som täcker kostnaderna för arbetet.
Riksgäldskontoret hemställer att denna verksamhet skall få bedrivas under
uppdragsverksamheten.

Föredragandens överväganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Mitt förslag: Till Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet an-
visas for budgetåret 1991/92 ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Min bedömning: Riksdagen har nyligen lagt fast att riksgälds-
kontorets möjligheter till kostnadseffektiv upplåning skall använ-
das för att ge statliga myndigheter finansiering till låga kostnader
och att utlåning och inlåning i riksgäldskontoret som huvudregel
bör ske på marknadsmässiga villkor. Utlåning och inlåning bör
därför i allmänhet bedrivas som uppdragsverksamhet. Riksgälds-
kontoret bör avgöra hur uppdragsverksamheten i detalj skall
avgränsas vad gäller utlåning och inlåning.

Skälen för mitt förslag och min bedömning: Jag ansluter mig till
riksgäldskontorets uppfattning att utlåning och inlåning i allmänhet bör
bedrivas som uppdragsverksamhet. Förutsättningarna för en stabil
utveckling av verksamheten är goda. Risken för underskott är liten.
Riksgäldskontoret bör ha frihet att avgöra hur uppdragsverksamheten i
detalj bör avgränsas vad gäller utlåning och inlåning. Även granskning
av avtalsvillkor vid affärsverkens upplåning och garantigivning på ut-
ländsk marknad bör bedrivas som uppdragsverksamhet, eftersom denna
verksamhet skall finansieras helt och hållet med avgifter.

För närvarande omfattas inte riksgäldskontorets utlåningsverksamhet av
den övergripande styrningen av statsskuldens sammansättning som har
beskrivits i ett tidigare avsnitt. Det är inte heller möjligt att beräkna ett
resultat för utlåningsverksamheten som inkluderar ränteutgifter och rän-
teinkomster eftersom den upplåning som behövs för utlåningen inte är
separerad från annan upplåning. Detta innebär sammantaget att styr-
ningen av utlåningsverksamheten inte är tillfredsställande. Olika åtgärder
är tänkbara för att komma till rätta med detta problem. Jag har erfarit att
riksgäldskontoret under våren kommer att presentera ett förslag på hur
problemet skall lösas. Frågan om resultatredovisning för utlåningsverk-
samheten kommer att behandlas i regleringsbrevet för budgetåret
1991/92.

Utlåningen och inlåningen i riksgäldskontoret skall bedrivas på ett
sådant sätt att underskott i verksamheten undviks. Syftet med verksam-
heten är dock inte att generera så stora överskott som möjligt. Riksgäids-
kontorets utlåning skall bidra till att andra myndigheter får tillgång till
finansiering till så låga kostnader som möjligt med restriktionen att
riksgäldskontorets kostnader för utlåningen skall vara fullt täckta. En
lämplig förutsättning för planering av avgiftssättningen är därför att ett
måttligt överskott i verksamheten skall genereras. Därmed skapas en viss
maiginal för att täcka verksamhetens fästa kostnader vid en oväntad
nedgång i utlåningsvolymen. Stabila överskott av mer betydande
omfattning bör dock föranleda en sänkning av avgiftsnivån i kredit-
givningen.

Riksgäldskontoret har i sin anslagsframställning redovisat en planerad
förstärkning av personalstyrkan för verksamhetsområdet utlåning och
inlåning med två personer över en tvåårsperiod. Dessutom planeras en
utbyggnad av ADB-stödet for verksamheten till en kostnad av 1 milj. kr.
under budgetåret 1991/92. Kostnaderna för dessa satsningar kan täckas
utan att avgifterna för kreditgivningen höjs, och utan att underskott i
verksamheten riskerar att uppkomma. Eftersom riksgäldskontorets
utlåning och inlåning expanderat kraftigt under de senaste åren bedömer
jag dessa förstärkningar vara rimliga.

På samma sätt som för garantiverksamheten bör lönekostnader, andra
förvaltningskostnader och antalet årsarbetskrafter för uppdrags-
verksamheten anges särskilt i riksgäldskontorets årliga resultatredovis-
ning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. tillRiksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet förbudgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

2. avgränsningen av riksgäldskontorets uppdragsverksamhet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

E. Vissa centrala myndigheter m.m.

E 1. Tullverket: Förvaltningskostnader

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

1989/90 Utgift 1 095 988 2471
1990/91 Anslag 1 024 801 0001
1991/92 Förslag 1 054 523 000

1 Anslagen Tullverket: Förvaltningskostnader och Tullverket: Anskaffning av viss
materiel.

Tullverket har till uppgift att debitera, uppbära och redovisa tullar,
skatter och avgifter som skall tas ut för varor vid införsel. Det ankommer
vidare på tullverket att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om in-
försel och utförsel av varor samt att bedriva viss utrednings- och åkla-
garverksamhet i fråga om brott mot dessa bestämmelser. Verket utövar
uppsikt och kontroll över trafiken till och från utlandet och har även vissa
andra övervakningsuppgifter.

Den centrala ledningen för tullverket utövas av generaltullstyrelsen.
Chef för verket är en generaltulldirektör. Till verksledningen hör ett tull-
råd, ett sekretariat och en organisationsenhet. Inom styrelsen finns sex
byråer, nämligen kanslibyrån, ekonomibyrån, personalbyrån, tariffbyrån,
bevaknings- och kontrollbyrån samt ADB-byrån.

Tullverkets regionala organisation består av sju tullregioner, nämligen
Norrbottens tullregion, Norra tullregionen, Östra tullregionen, Södra
tullregionen, Helsingborgs tullregion, Västra tullregionen och Karlstads
tullregion. Chefsmyndigheter för tullregionema är tulldirektionerna i
Haparanda, Sundsvall, Stockholm, Malmö, Helsingborg, Göteborg och
Karlstad. Tullregionema är indelade i sammanlagt 21 tulldistrikt. Led-
ningsorgan för tulldistrikten är distriktstullkammare. Tulldistrikten vid
landgränsen är indelade i sju gränsbevakningsområden.

Generaltullstyrelsen

Resultatredovisning

Tullverket har klarat av stora årliga volymökningar av antalet dokument
m.m. i utrikeshandeln utan att ha erhållit särskilda resurser härför. För
det i EG/EFTA-handeln införda enhetsdokumentet har dock tullverket
engångsvis tillförts ett begränsat resurstillskott om 7,4 milj. kr. per år
under de senaste budgetåren. Genom att dessutom överföra vissa resurser
från kontrollområdet till ldareringsområdet har tullverket kunnat upp-
rätthålla en effektiv uppbörd och åstadkomma ett acceptabelt underlag
för utrikeshandelsstatistiken.

Inom tullkontrollen är narkotikabekämpningen ett högt prioriterat om-
råde. Det är ännu för tidigt att göra en mer samlad bedömning av de
två rörliga gränskontrollstyrkomas verksamhet, som inleddes under se-
nare delen av år 1989 i de södra resp, västra delarna av landet. Det ef-
tersträvade målet med dessa styrkor, nämligen att kunna variera
insatserna i tid och rum efter kontrollbehoven, håller dock på att uppnås.

Fram till den 1 juli 1990 har tullverket klarat av att utbilda drygt 200
tjänstemän i den nya grundutbildningen, som på sikt skall öka flexibilite-
ten i organisationen och därmed underlätta de förändringar som införan-
det av tulldatasystemet och en ny organisation medför. Under innevaran-
de budgetår har tullverket förstärkt sina utbildningsinsatser för att komma
till rätta med det besvärliga vakansläget och ytterligare ca 230 tulltjänste-
män beräknas bli färdigutbildade till den 1 juli 1991.

Försöksverksamhet med fördjupad budgetdialog har under innevarande
budgetår påbörjats med den Västra tullregionen. Försöket går ut på att
styrningen av verksamheten skall baseras på en "budgetöverenskommel-
se". I överenskommelsen specificeras målen för verksamheten och önskat
resultat. Regionen skall sedan ha frihet att inom givna ramar avgöra hur
målen skall uppnås. Inom försöksverksamhetens ram kommer verksam-
hetsmått att utarbetas och indelning i verksamhetsgrenar att ske. Försöks-
verksamheten avses även ge underlag till en dialog mellan finansdepar-
tementet och tullverket om innehållet i de myndighetsspecifika direktiv
som skall utarbetas under våren 1991.

Tullverkets ADB-baserade uppföljningssystem — "TUSS" — har nu
varit i drift i drygt ett år. Det är ett tidregistreringssystem som innehåller
uppgifter om resursinsatser (mantimmar), prestationer samt dokument-
och trafikstatistik uppdelat på verksamhetsområdena Kontroll, Klarering
och Administration. Med denna uppdelning är det emellertid svårt att ta
fram uppgifter om t.ex. hur stora resursinsatser som tullverket sätter in
för sin narkotikabekämpning. De hittills gjorda erfarenheterna är dock att
den översiktliga uppföljningen och analysen av verksamheten har under-
lättats genom TUSS. Uppgifterna ur TUSS har för första gången konkret
kunnat utnyttjas för dimensioneringsberäkningar i oiganisationsförslaget
(TOR-rapporten) samt även kunnat användas för intembudgetarbetet för
budgetåret 1990/91 och för den kontrollstrategiutredning som har genom-
förts av generaltullstyrelsen.

Generaltullstyrelsen har i bokslut för Tullverket 1988/89 och 1989/90
använt sig av TUSS för fördelning av tullverkets kostnader på olika verk-
samhetsgrenar enligt följande uppställningar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Ekonomisk verksamhetsredovisning 1988/89 (tkr)
Kostnaderna fördelade pä verksamhetsområden

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Verksamhets- områden	Lönemedel	Omkost- nader	Lokaler	Drift o underhåll anskaffning	Summa
Kontroll fördelning	200 312 0,29	34 544 0,29	20 752 0,29	15 488 0,68	271 096 0,29
Klarering fördelning	262 478 0,38	45 264 0,38	27 192 0,38	5 333 0,24	340 267 0,38
Administration/ utbildning fördelning	227 942 0,33'	39 309 0,33	23 614 0,33	1 778 0,08	292 643 0,33
Summa	690 732	119 117	71 559	22 598	904 006

'Därav 7 % utbildning

Ekonomisk verksamhetsredovisning 1989/90 (tkr)
Kostnaderna fördelade på verksamhetsområden

Verksamhets- Lönemedel Omkost- Lokaler Drift o Summa
områden nader underhåll

anskaffning

Utgifter

Verksamhetsområden:

Kontroll fördelning (exkl. TDS)	241 218 0,29	35 065 0,30	21 358 0,30	17 405 0,68	315 046 0,30
Klarering fördelning (exkl. TDS)	303 362 0,37	44 100 0,37	26 861 0,37	6 143 0,24	380 466 0,37
Administration fördelning (exkl. TDS)	273 108 0,33	39 701 0,33	24 182 0,33	2 048 0,08	339 039 0,33
TDS-utveckling	19 828	94 543	8 398	204	122 973
Summa	837 516	213 409	80 799	25 800	1 157 524
(exkl. TDS)	(817 688)	(118 866)	(72 401)	(25 596)	(1 034 551)

Organisationsöversynen

Generaltullstyrelsen har med en skrivelse den 20 juni 1990 överlämnat
rapporten Tullverkets organisationsöversyn (TOR), etapp 2 och bilagt
samrådsyttranden från riksrevisionsverket (RRV) och statskontoret samt
yttrande från Svenska tulltjänstemannaförbundet. I rapporten har den s.k.
TOR-utredningen lämnat följande förslag om tullverkets regionala och
lokala organisation:

- indelning av tullverket i fem tullregioner med en tulldirektion i vaije
region för regionala ledningsfunktioner samt för operativt och admi-
nistrativt stöd;

- indelning av tullregionema i 41 tulldistrikt med en tullkammare som
har totalansvar för verksamheten i vaije distrikt;

- minskning av antalet årsarbetskrafter med 352 under en femårsperiod
med böljan under budgetåret 1991/92;

- införande av den nya organisationen den 1 juli 1991.

Generaltullstyrelsen har i huvudsakliga delar ställt sig bakom TOR-
rapportens förslag. På en punkt, nämligen i fråga om antalet tullregioner,
har dock styrelsen ansett att en annan lösning bör väljas än den som
föreslagits av TOR-utredningen.

Enligt styrelsens mening bör ett regionalt organ ha något tiotal myn-
digheter under sig för att man skall kunna ge ledningsfunktionen en reell
innebörd. Det är därför enligt styrelsen svårt att se vilken ledningsfunk-
tion den av TOR-utredningen föreslagna Sydvästra tullregionen med Hel-
singborg som huvudort skulle tänkas kunna ha i förhållande till fyra tull-
myndigheter, varav en föreslås disponera över ca 80 % av resurserna.
Med hänsyn härtill anser generaltullstyrelsen att tullmyndigheten för Hel-
singborg åter bör ingå i Södra tullregionen medan tullmyndigheterna för
Halmstad, Varberg och Jönköping bör föras till den Västra tullregionen.
Vad gäller valet av huvudort för den Södra tullregionen anser styrelsen
att Malmö är det mest naturliga, vilket torde komma att bli än mer tyd-
ligt vid ett genomförande av en fast förbindelse över Öresund. Styrelsen
konstaterar att valet av Malmö dessutom innebär en återgång till vad som
tidigare har gällt för den Södra tullregionen med en organisation som kan
jämföras med den nu föreslagna. Genom den föreslagna ordningen skulle
enligt styrelsen de resurser som på så sätt kommer att frigöras inom ad-
ministrationen kunna utnyttjas för att bygga upp ytterligare en rörlig kon-
trollstyrka, förlagd till Norrland.

I sin skrivelse hemställer generaltullstyrelsen att regeringen godkänner:

- indelningen av tullverket i fyra tullregioner, nämligen den Norra,

Östra, Västra och Södra med Haparanda, Stockholm, Göteborg resp.

Malmö som regionorter med en tulldirektion för regionala lednings-
funktioner samt för operativt och administrativt stöd;

- indelningen av tullregionema i ett visst antal lokala tullmyndigheter (ca
40), där lokalisering och öppethållandetider bör utgå från trafikens och
näringslivets behov av tullinsatser samt statsmakternas krav på en
effektiv klarerings- och kontrollverksamhet hos tullverket;

- utnyttjandet av rationaliseringspotentialen för finansiering av tulldatasy-
stemet som årligen bör bedömas i ekonomiska termer i stället för så-
som TOR-utredningen föreslagit i årsarbetskrafter.

Statskontoret och RRV har inte ställt sig bakom förslaget att behålla
den regionala nivån genom att indela tullverket i fyra regioner. Enligt
statskontoret finns det i tullverksamheten inte något behov av en orga-
nisatorisk mellannivå utan landet skulle kunna indelas geografiskt och

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

administrativt i 14 tullkammare direkt underställda den centrala nivån.
RRV anser att den föreslagna central/lokala datorstrukturen talar för en
organisation utan tullregioner och att därför ett alternativ med 24 lokala
myndigheter med anknytning till länsgränsema hade bort undersökas när-
mare.

I sin anslagsframställning förordar generaltullstyrelsen ett successivt
genomförande av de föreslagna organisationsförändringarna, där kostna-
der och intäkter årligen presenteras i kommande anslagsframställningar.
För denna ordning talar enligt styrelsen särskilt det förhållande att före-
tagens anslutningsgrad till tulldatasystemet har en avgörande betydelse
för i vilken takt rationaliseringarna kan tas hem. För budgetåret 1991/92
föreslår generaltullstyrelsen en personalminskning med 30 halvårsarbets-
krafter motsvarande 3 milj. kr. Vidare föreslår styrelsen att en verkssty-
relse med lekmannainflytande blir inrättad hos tullverket hösten 1991 till
en årlig kostnad om 150 000 kr.

Tulldatasystemet (TDS)

Införandet av TDS har enligt generaltullstyrelsen numera inletts i Norr-
bottens tullregion med en provdriftsstart i Haparanda i juni 1990 för
export- och transitsystemen. Generaltullstyrelsen räknar med att export-
och transitsystemen därefter successivt skall kunna införas i hela landet
till juni 1992, då därmed också samtliga lokaldatorer skall ha installerats.
Beträffande import- och uppbördssystemen har införandet senarelagts med
ca ett halvår, så att styrelsen numera beräknar att systemen skall vara
färdigutvecklade och böija tas i bruk under hösten 1991. Styrelsen räknar
dock med att sluttidpunkten för införandet i oktober 1992 skall kunna
hållas. Styrelsen anser vidare att de återstående systemen för vissa im-
portfunktioner och efterkontroll m.m. skall kunna införas enligt den ur-
sprungliga tidsplanen så att i stort sett samtliga tullplatser skall kunna
ha tillgång till ett komplett tulldatasystem under år 1993.

För att kunna fortsätta att utveckla och införa TDS uppskattar general-
tullstyrelsen numera medelsbehovet för innevarande budgetår, 1990/91,
till totalt 130 milj. kr. För budgetåret 1991/92 behövs enligt styrelsen
totalt 131,5 milj. kr. för bl.a. löner, omkostnader och lokaler för ADB-
byrån i Luleå (69,7 milj, kr.) samt systemkonstruktion, utbildning m.m.
(38,2 milj. kr.).

Generaltullstyrelsen har med en skrivelse den 10 oktober 1990 över-
lämnat en i förhållande till tulldatautredningens slutrapport i juni 1989
förnyad ekonomisk bedömning och lönsamhetskalkyl för TDS samt bilagt
samrådsyttrande från statskontoret och protokoll från förhandling med
personalorganisationerna. Den nya kalkylen visar att kostnaderna för att
utveckla och driva TDS under uppbyggnadsskedet, dvs. under perioden
1989/90—1993/94, numera beräknas uppgå till 520 milj. kr. i 1990 års
prisläge, vilket innebär en ökning med ca 75 % i förhållande till tull-
datautredningens slutrapport. Detta gör att lönsamheten för TDS i mot-
svarande grad har försämrats, så att hela investeringen är återbetald först
budgetåret 2001/02, dvs. sex år senare än enligt tidigare beräkning.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Statskontoret konstaterar i sitt samråd att generaltullstyrelsen valt att
inte föreslå några åtgärder för att förbättra den redovisade lönsamheten
för TDS till en företagsekonomiskt sett rimlig tidsperiod, varför en ståts-
finansiell belastning kommer att kvarstå under en lång tid. Då möjlighe-
terna att påverka kostnadssidan är begränsade anser statskontoret att
ytterligare personalbesparingar utöver TOR-utredningens förslag måste
göras. För att åstadkomma en tidigareläggning av lönsamhetstidpunkten
från budgetåret 2001/02 till budgetåret 1996/97, med beaktande av ca två
års försening av TDS-projektet, krävs enligt statskontoret ytterligare be-
sparingar om 200 årsarbetskrafter eller 50 milj. kr. per år. Enligt stats-
kontoret bör tullverkets totala resursram och förekomsten av bl.a. vakan-
ser ge ett visst utrymme för omprioriteringar.

Generaltullstyrelsens förslag till resursförstärkningar

Tullens s.k. SPADI-system bedrivs för närvarande med 72 dataterminaler
och är avsett att ge informationsstöd till tullkriminal- och tullkontroll-
verksamheten. Generaltullstyrelsen har gjort en utvärdering av den hit-
tillsvarande verksamheten som pågått under 2 1/2 år. Utvärderingen vi-
sar att SPADI är ett effektivt hjälpmedel för verksamheten, även om det
visat sig svårt att mäta effekterna av systemet i konkreta termer, t.ex.
antalet beslag.

General tullstyrelsen föreslår en utbyggnad med 100 terminaler på tre
år till en kostnad av 15,8 milj, kr., vartill kommer löpande driftskostna-
der med 1,5 milj. kr. per år. För 1991/92 begärs en utbyggnad med 33
terminaler till en ökad kostnad av 6,9 milj, kr., varav 2,1 milj. kr. be-
hövs för att driva systemet på nuvarande nivå.

Den provverksamhet med flygövervakning som har pågått under två år
inom Norrbottens, Helsingborgs och Karlstads tullregioner visar enligt
generaltullstyrelsen att flygspaning utgör ett värdefullt komplement till
övriga resurser, såväl för den allmänna tillsynen i gränsområden som vid
målinriktade aktioner. Styrelsen anser därför att flygspaning bör utgöra
ett permanent inslag i den framtida tull verksamheten och begär 1,5 milj,
kr. för budgetåret 1991/92.

I avvaktan på att tulldatasystemet kommer att införas yrkar general-
tullstyrelsen 4,2 milj. kr. motsvarande 14 tjänster för det fortsatta merar-
betet i den s.k. produktionen med enhetsdokumentet och 4,5 milj. kr. för
att klara de fortsatta problemen i samband med den omfattande statistik-
bearbetningen på central nivå.

Styrelsen begär vidare en utbyggnad av systemet med elevlöner för
förtidsrekrytering av tulltjänstemän.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Anslagsöversikt

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

1990/91 Beräknad

ändring 1991/92

Föredraganden

Personal

(antal tjänster)

General tullstyrelsen Tullstaten	320 3 540 3 860
Anslagsposter
Förvaltningskostnader	894 701 000	+ 104 309 000
(därav lönekostnader)	(775 235 000)	(+ 75 034 000)
Lokalkostnader	99 800 000	+ 25 913 000
Uppbyggnads- och investerings-
kostnader för ett nytt tull-
datasystem	80 000 000	- 80 000 000
Summa kostnader	1 074 501 000	+ 50 222 000
Intäkter
Ränta på tullverkets checkräkning	10 000 000
Tullförrättningsavgifter	41 500 000	+ 8 500 000
Försäljning av informations-
och statistiktryck m.m.	1 700 000	+ 8 500 000
Summa intäkter	53 200 000	+ 17 000 000
Nettokostnad	1 021 301 000	+ 33 222 000

Föredragandens överväganden

Inriktning och resultat av verksamheten

Inom de närmaste åren är det särskilt angeläget att tullverket fortsätter
uppbyggnaden av tulldatasystemet så att det blir tillgängligt i hela landet.
Stora ansträngningar bör ägnas åt att förmå företagen att ansluta sig till
den elektroniska överföringen av uppgifter för import och export. En
förutsättning för att datoriseringen skall ge positiva effekter för samhället
är också att tullverkets organisation blir mer effektiv och rationell. Jag
återkommer i det följande till dessa frågor.

På lite längre sikt kommer det sannolikt att bli en mycket avgörande
fråga att anpassa tullverksamheten till de förhållanden som kommer att
råda vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EG.

Ett övergripande mål för den nuvarande tullverksamheten är att göra
en lämplig avvägning mellan näringslivets krav på en snabb och smidig
tullhantering samt statsmakternas krav på en effektiv tullkontroll. Här-
utöver skall tullverket säkerställa en riktig debitering och uppbörd av
tullar, skatter och avgifter samt ta fram underlag för utrikeshandelsstati-
stiken.

I budgetpropositionen 1990 (bil. 9, s. 49-50) redovisades resultatet av
redan gjorda satsningar på tullens narkotikabekämpning, där personal för-
stärkningar, fler narkotikahundar och bättre teknisk utrustning medfört
fler narkotikabeslag. Uppbyggnaden av särskilda gränskontrollstyrkor och

5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

SPADI-systemet syftar till en ännu effektivare narkotikabekämpning.

Under innevarande budgetår är det min avsikt att särskilt följa upp den
pågående försöksverksamheten med budgetöverenskommelse mellan
generaltullstyrelsen och Västra tullregionen samt tullverkets försök att
vidareutveckla uppföljningssystemet TUSS. Resultatet av denna uppfölj-
ningsverksamhet anser jag bör kunna ligga till grund för den kommande
dialogen mellan finansdepartementet och tullverket avseende de myndig-
hetsspecifika direktiv som skall utformas under våren 1991.

Enligt boksluten för tullverket 1988/89 och 1989/90 framgår av den
ekonomiska verksamhetsredovisningen att de totala kostnaderna för tull-
verket har ökat med 130,5 milj.kr. Ökningen utgörs till övervägande del
av lönekostnader inkl, kostnader för administration och utbildning. Här-
utöver tillkommer kostnader om ca 123 milj.kr. för att utveckla tulldata-
systemet. En analys av kostnadsutvecklingen har inte gjorts i tullverkets
bokslut. Det är nu enligt min mening angeläget att generaltullstyrelsen
i samband med kommande bokslut gör en kostnadsanalys av sin verksam-
het, varvid det nämnda uppföljningssystemet TUSS bör kunna vara till
god hjälp.

Organisationsöversynen

Generaltullstyrelsens förslag till ny regional och lokal organisation för
tullverket har remissbehandlats. Yttranden har inhämtats från länsstyrel-
serna, kommerskollegium och näringslivets oiganisationer samt de fack-
liga oiganisationema.

Länsstyrelserna uttrycker varierande åsikter beroende på hur den egna
regionen har behandlats i tulloiganisationsförslaget och motsätter sig i
princip föreslagna indragningar av tullmyndigheter. Länsstyrelsen i Mal-
möhus län motsätter sig förslaget att inordna Helsingborgs tullmyndighet
i den Södra tullregionen med Malmö som huvudort.

Flera av länsstyrelserna anser att det hade varit till stor fördel om
också förslaget till central oiganisation samt konsekvenserna av statskon-
torets och RRVs förslag hade kunnat utgöra underlag för en samlad be-
dömning av den framtida tullorganisationen.

Näringslivets organisationer förutsätter generellt att även den framtida
tullservicen kan fullgöras på ett tillfredsställande sätt. För ett genomfö-
rande av det nu föreliggande organisationsförslaget uttrycks en stor tvek-
samhet med anledning av oklarheter bl.a. i fråga om generaltullstyrelsens
kommande organisation, behovet av tullregioner, företagens benägenhet
att ansluta sig till tulldatasystemet och resultatet av tullens interna kon-
trollstrategiutredning.

De fackliga organisationerna ställer sig tveksamma till det nu presente-
rade organisationsförslaget och pekar på ett antal osäkerhetsfaktorer,
såsom företagens beräknade anslutningsgrad och därmed också den ra-
tionaliseringspotential som kan frigöras, utvecklingen i Östeuropa och
EG-integrationens effekter.

Svenska tulltjänstemannaförbundet har i en skrivelse den 13 december
1990 krävt att den s.k. TOR-utredningens förslag inte genomförs och att

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

nuvarande tullorganisation fryses i avvaktan på en EG-anslutning samt att
en särskild tullkommission i EG-frågor med bred tull- och samhällskun-
skap tillsätts.

Den avvaktande hållning som ett flertal av remissinstanserna ger ut-
tryck för måste enligt min mening vägas mot önskemålet om att så snart
som möjligt få en rationellare organisation också inom tullverket så att
verket står bättre rustat att möta de nya krav som tullverksamheten kom-
mer att ställas infor inte minst genom den europeiska integrationen. Jag
har också erfarit att generaltullstyrelsen har inlett ett visst arbete som
syftar till att belysa frågan om hur ett eventuellt svenskt medlemskap i
EG skulle påverka tullens verksamhet. Det är dessutom viktigt att tull-
verket — i likhet med andra statliga myndigheter — snarast underkastas
de ökade kraven på förnyelse och effektivitet.

I en analys av statskontorets och RRVs alternativa organisationsförslag
anför generaltullstyrelsen följande. De 14 tullmyndigheter som statskon-
toret föreslagit innebär i sig ingen ändring i förhållande till TOR-för-
slaget när det gäller var tullverksamhet skall vara lokaliserad. Statskonto-
ret har också utgått från samma resursmängd. Om budgetdelegering
kopplat till verksamhetsansvar skall ske från de föreslagna 14 myndighe-
terna till de lokala enheterna innebär detta, enligt generaltullstyrelsen, att
i praktiken 14 regioner har upprättats med statskontorets förslag, att jäm-
föra med de av styrelsen föreslagna fyra regionerna. Vid mer omfattande
förändringar av verksamheten som berör flera myndigheter måste bes-
luten enligt statskontorets förslag flyttas upp till central nivå. Styrelsen
anser att sådana frågor primärt skall lösas på regionnivå, dvs. så nära
verksamheten som möjligt.

Den av RRV föreslagna organisationen med 24 lokala tullmyndigheter
med anknytning till länsgränsema blir menar styrelsen, med tanke på
verksamhetsunderlaget, för stor i vissa delar av landet. Spännvidden
skulle variera mellan ca 900 tjänster vid tullmyndigheten i Malmöhus län
och 7 tjänster vid tullmyndigheten på Gotland. Vidare pekar styrelsen på
att den trafik- och näringslivsstruktur som utgör tullverkets verksam-
hetsområde ser annorlunda ut än samverkansmyndighetemas. Vad gäller
tulldatasystemets central/lokala struktur är denna enligt styrelsen endast
ett uttryck för en teknisk lösning och har ingen direkt koppling till led-
ningsstrukturen för tullverkets organisation.

Enligt min mening är det angeläget att nu lägga fast strukturen i tull-
verkets lokala och regionala organisation. Ett genomförande av det för-
slag som statskontoret lagt fram i samrådsyttrande skulle — liksom för
övrigt även RRVs förslag — medföra en inte obetydlig försening, efter-
som ytterligare utredningsarbete skulle behövas. Finansieringen av tull-
datasystemet skulle därmed också försämras och den erforderliga förny-
elsen av tullverket få skjutas framåt i tiden.

Ledning, styrning och uppföljning — liksom budgetdelegering —
kopplat till verksamhetsansvar i en så komplex och för hela landet
täckande organisation som tullverket, förutsätter som styrelsen anfört ett
led mellan den lokala verksamhetsnivån och den centrala nivån. Jag delar
således styrelsens uppfattning att en regional nivå inom tullverket bör

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

finnas kvar. I likhet med generaltullstyrelsen anser jag också att antalet
regioner bör begränsas så att det endast bör inrättas fyra tullregioner.
Tullmyndigheten i Helsingborg med 80 % av resurserna skulle såsom
styrelsen påpekat bli alltför dominerande i den av tullverkets organisa-
tionsutredning föreslagna Sydvästra tullregionen, som därtill endast skulle
omfatta ytterligare tre tullmyndigheter. Utvecklingen mot en fast för-
bindelse över Öresund talar också enligt min mening för Malmö framför
Helsingborg som regionhuvudort.

Inom de fyra regionerna bör det enligt min mening finnas ett lämpligt
antal lokala tullmyndigheter. Det bör dock inte ankomma på vare sig
regeringen eller riksdagen att exakt fastställa antalet lokala tullmyndighe-
ter eller lokaliseringen av dessa. I stället anser jag att det är trafikens och
näringslivets behov av tullinsatser samt statsmakternas krav på en effektiv
och rationell klarerings- och kontrollverksamhet hos tullverket som bör
vara styrande för hur tullverksamheten organiseras och lokaliseras.

I vilken takt som rationaliseringarna kan genomföras är, som styrelsen
påpekat, i mycket hög grad beroende av företagens benägenhet att ansluta
sig till tulldatasystemet. Det är också av detta skäl enligt min mening inte
ändamålsenligt att fastställa en exakt organisation för tullverket. Jag
förutsätter i stället att generaltullstyrelsen kontinuerligt anpassar organi-
sationen till rådande behov av tullinsatser. I samband med frågan om fi-
nansiering av tulldatasystemet återkommer jag till de besparingar som
behöver göras under de närmaste fem åren.

Sammanfattningsvis ställer jag mig således bakom de av generaltullsty-
relsen föreslagna organisationsändringama som innebär en indelning av
Sverige i fyra tullregioner — Norra, Östra, Västra och Södra — med
Haparanda, Stockholm, Göteborg resp. Malmö som regionhuvudorter.
Regionerna bör vidare indelas i ett antal tulldistrikt med en tullkammare
som har totalansvaret för verksamheten inom distriktet. Som en delvis
finansiering av tulldatasystemet godtar jag också förslaget om en per-
sonalminskning med 352 årsarbetskrafter under en femårsperiod med
böijan under budgetåret 1991/92. Härutöver tillkommer de besparingar
som krävs for att förbättra lönsamheten för tulldatasystemet, som jag
senare återkommer till. Den nya organisationen bör kunna införas den
1 januari 1992.

I likhet med vad som gäller för de flesta andra myndigheter bör det
enligt min mening även hos tullverket inrättas en verksstyrelse med lek-
mannainflytande. Det är därför min avsikt att inom kort föreslå regering-
en att vidta erforderliga ändringar i tullverkets instruktion. Jag har inte
beräknat några särskilda medel för inrättandet av verksstyrelsen.

Vid utformningen av den centrala organisationen hos tullverket utgår
jag från att generaltullstyrelsen anpassar även denna organisation till de
förändrade krav som framöver kommer att ställas på tullverket.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Tulldatasystemet (TDS)

Införandet av TDS har numera inletts i Norrbottens tullregion med en
provdriftsstart i Haparanda i juni 1990 för export- och transitsystemen.
Vad gäller import- och uppbördssystemen har tidpunkten för införandet
senarelagts med ca ett halvår, varför systemen numera beräknas bölja tas
i drift under hösten 1991. Generaltullstyrelsen räknar dock med att den
ursprungliga tidsplanen skall kunna hållas i fråga om införandet av de
återstående systemen för vissa importfunktioner och efterkontroll m.m.,
så att i stort sett samtliga tullplatser skall kunna ha tillgång till ett kom-
plett tulldatasystem under år 1993.

För att generaltullstyrelsen skall kunna fortsätta att utveckla och införa
TDS enligt de ursprungliga planerna har jag för avsikt att i samband med
förslag om utgifter på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret
1990/91 återkomma till behovet av medel för TDS.

I budgetpropositionen 1990 föreslog jag att 80 milj. kr. skulle anvisas
för ytterligare uppbyggnads- och investeringskostnader för TDS i avvak-
tan på att generaltullstyrelsen presenterar förslag om en finansiering av
TDS. I sin anslagsframställning har styrelsen pekat på sin särskilda skri-
velse med förslag till tullverkets regionala och lokala organisation som
en lämplig finansiering. Enligt förslaget kan totalt 352 årsarbetskrafter
inbesparas, varav 260 på grund av datoriseringen och 92 genom andra
effektiviseringar av verksamheten. Detta besparingsförslag bygger på
den lönsamhetskalkyl som lämnades i samband med tulldatautredningens
slutrapport i juni 1989. Generaltullstyrelsen har i samråd med statskonto-
ret gjort en förnyad ekonomisk bedömning och lönsamhetskalkyl för
TDS. Den nya kalkylen visar att kostnaderna för att utveckla och driva
TDS under uppbyggnadsskedet uppgår till 520 milj. kr. i 1990 års pris-
läge, vilket innebär en ökning av kostnaderna med ca 75 % i förhållande
till tulldatautredningens slutrapport. Detta gör att lönsamheten för TDS
i motsvarande grad har försämrats, så att hela investeringen är återbetald
först budgetåret 2001/02, dvs. sex år senare än enligt tidigare beräkning.

Enligt min mening är det angeläget att åtgärder vidtas som förbättrar
den nu redovisade lönsamheten för TDS till en företagsekonomiskt sett
rimlig tidsperiod för att undvika att en statsfinansiell belastning kvarstår
under en alltför lång tidsperiod. Såsom också statskontoret framhållit är
möjligheterna att påverka kostnadssidan begränsade varför ytterligare be-
sparingar utöver de föreslagna 352 årsarbetskrafterna måste göras. För
att få lönsamhet i systemet enligt den tidigare kalkylen krävs det ytter-
ligare besparingar om 50 milj. kr. per år under en femårsperiod, dvs.
totalt 250 milj.kr.

En förbättrad lönsamhet för TDS kan enligt generaltullstyrelsen huvud-
sakligen åstadkommas genom personalbesparingar, eftersom tullverkets
förvaltningskostnader till drygt 80 % består av löner.

Genom att maximalt utnyttja en tidigareläggning av de föreslagna per-
sonalminskningarna kan enligt tullverkets hittillsvarande planering kost-
naderna minska med ytterligare 35 milj.kr. under den närmaste femårs-
perioden. Härutöver anser jag att det bör vara möjligt, bl.a. genom att

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

endast inrätta fyra tullregioner samt genom vissa ändringar i den lokala Prop. 1990/91:100
och centrala organisationen, att under åren 1992—1996 minska kostnader- Bil. 9
na för tullverket med ytterligare 40 milj.kr.

Om tullverket dessutom skall klara av att finansiera de 175 milj.kr.
som återstår av de totalt 250 milj.kr. måste stora ingrepp göras i kvar-
varande tullstationers öppethållande eller i verksamhetens totala kon-
trollnivå. Effekterna härav skulle i många fäll innebära att stora avsteg
måste göras från rimliga kontrollambitioner.

Mot denna bakgrund är jag inte beredd att föreslå ytterligare bespa-
ringar inom tull verksamheten för att även finansiera de återstående 175
milj.kr. för att få TDS lönsamt till budgetåret 1996/97. Redan de före-
slagna besparingarna innebär stora påfrestningar för tullverksamheten
samtidigt som det kan förutses att rörligheten från framför allt Östeuropa
men även från andra delar av vår omvärld kommer att öka kraftigt och
att det därmed ställs ökade krav på tullverket. Det är enligt min upp-
fattning inte heller rimligt att tullverket helt skall bekosta den fördyring
av datoriseringen som beror på lokaliseringen av tulldatacentralen till
Luleå, införandet av ett tekniskt mycket komplicerat system i central/lo-
kal struktur och som dessutom drivs som statligt pilotfall inte minst vad
gäller elektronisk överföring av uppgifter och därtill knutna regler för
ansvarighet för lämnade uppgifter. Även de mycket avancerade säkerhets-
anordningarna vid tulldatacentralen i Luleå har bidragit till de ökade
kostnaderna.

Av vad som framgått av den tidigare redogörelsen utgör de totala be-
sparingarna som tullverket behöver göra under de närmaste 5-6 åren för
att finansiera TDS 352 årsarbetskrafter motsvarande ett ackumulerat
belopp om ca 225 milj.kr. samt ytterligare 75 milj.kr., dvs. totalt 300
milj.kr. För budgetåret 1991/92 har generaltullstyrelsen föreslagit en
besparing om 3,8 milj.kr. Det bör dock vara möjligt att åstadkomma en
större besparing redan under detta första år. Jag är dock inte nu beredd
att exakt ange storleken på besparingen för 1991/92. Jag räknar ändå
med att generaltullstyrelsen efter hand skall kunna ta fram erforderligt
material för statsmakternas uppföljning av de ekonomiska konsekvenserna
av tullverkets datorisering. Utgångspunkten måste dock vara att de ovan
nämnda besparingarna skall kunna åstadkommas under den kommande
femårsperioden.

Vissa resursförstärkningar

Vid tillämpning av ett rationaliseringskrav på tullverket för budgetåret
1991/92 har jag beräknat 13,6 milj. kr. för konkreta effektivitetshöjande
åtgärder inom tullverksamheten. Medlen bör kunna disponeras av gene-
raltullstyrelsen först efter särskilt beslut av regeringen.

Som jag har nämnt i det föregående anser jag det viktigt att tullverket
skall kunna ha en sådan rörlighet i sin organisation att den kan anpassas
till de olika krav som ställs från statsmakternas och näringslivets sida. I
ett läge med så kraftiga besparingar inom tullverksamheten för att fi-
nansiera tulldatasystemet finner jag det särskilt angeläget att tullverket

ges möjlighet att kunna upprätthålla en fullgod infrastrukturell klarerings-
och kontrollservice för att kunna tillgodose näringslivets och samhällets
ökade krav på tullinsatser i samband med nya fäijelinjer m.m. För tull-
förrättningar på obekväm tid och utom tullplats tar tullverket in avgifter
som beräknas uppgå till 50 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Av dessa
tullförrättningsmedel disponerar tullverket för närvarande 41,5 milj. kr.
för sin förvaltning. Med anledning av dessa oftast snabbt uppkomna be-
hov av tullinsatser för nyinrättade färjelinjer m.m. anser jag att även de
återstående 8,5 milj.kr. av tullförrättningsmedlen bör få återföras till
tullverket för sådana insatser.

För att effektivisera tullverkets narkotikabekämpning har jag beräknat

6,9 milj.kr. för en utbyggnad av SPADI-systemet. Däremot har jag inte
beräknat några särskilda medel för en verksamhet med flygövervakning.
I den mån generaltullstyrelsen ändå bedömer att denna verksamhet är
angelägen får den klaras av inom ramen för anvisade medel, t.ex. genom
en något lägre utbyggnadstakt av SPADI-systemet.

För det fortsatta arbetet med granskning och registrering av enhets-
dokumentet förordar jag att tullverket även under nästa budgetår får di-
sponera 7,4 milj.kr. i avvaktan på att tulldatasystemet tas i bruk.

I samband med att tullverket övertar ansvaret för tillståndsgivning för
viss utrikes yrkestrafik från Transportrådet fr.o.m. den 1 januari 1992
har jag beräknat medel för 3 årsarbetskrafter motsvarande 750 000 kr.

Den av generaltullstyrelsen föreslagna utbyggnaden av systemet med
elevlöner för förtidsrekrytering av tulltjänstemän är jag inte beredd att
ställa mig bakom med hänsyn till den anpassning av tulloiganisationen
som behöver göras om Sverige blir medlem i EG. Jag räknar med att
styrelsen skall återkomma till regeringen med en förnyad bedömning av
framtida rekryteringsbehov.

Andrad anslagskonstruktion

Anslaget E 2. Tullverket: Anskaffning av viss materiel föreslås tas in
under anslaget E 1. Tullverket: Förvaltningskostnader med ett oförändrat
belopp om 3,5 milj.kr. Under anslaget föreslås vidare den särskilda an-
slagsposten Drift och underhåll av teknisk materiel m.m. införas under
posten för Förvaltningskostnader. Intäkterna under anslaget för Tullför-
rättningsavgifter och för Försäljning av informations- och statistiktryck
m.m. föreslås öka med 8,5 milj.kr. vardera, vilket motsvarar de beräk-
nade inkomsterna för budgetåret 1991/92. Tullverket får tillgodoräkna sig
de totala inkomsterna under dessa två poster för sin förvaltning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1. dels beslutar att bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört angående inriktningen av de föreslagna ändringarna i tullver-
kets organisation,

2. dels föreslår riksdagen att till E 1. Tullverket: Förvaltningskostna-
der för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
1 054 523 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

E 2. Konjunkturinstitutet			Prop. 1990/91:100 Bil. 9
1989/90	Utgift	21 308 000	Prop. 1990/91:100 Bil. 9
1990/91	Anslag	22 257 000
1991/92	Förslag	24 270 000

Konjunkturinstitutet är ett vetenskapligt forsknings- och utredningsor-
gan med uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen
inom och utom landet, utarbeta prognoser for den svenska ekonomin och
bedriva forskning i anslutning härtill.

Chef för konjunkturinstitutet är en generaldirektör. Institutets uppgifter
är fördelade på tre verksamhetsområden: Forskning, löpande verksamhet
och administration.

Bakgrund

Konjunkturinstitutets verksamhet kan indelas i tre produktområden:

1. Konjunkturanalys och konjunturprognoser

2. Forskning och metodutveckling

3. Särskilda utredningar

Det dominerande inslaget i institutets arbete har varit konjunkturanaly-
ser och prognoser (löpande verksamhet), där också konjunkturbarometem
spelat en viktig roll. Den information som produceras ger underlag
främst för den ekonomiska politiken men också för andra bedömares
konj unkturprognoser.

De senaste 3—4 åren har ekonomiskt modellarbete blivit en betydelse-
full del i verksamheten. Delvis rör det sig om metodutveckling för de
egna prognoserna, men modellerna är också hjälpmedel för bl.a. lång-
tidsutredningarna samt i analyser och utvärderingar av ekonomisk politik.

Det viktigaste spridningssättet för analysresultaten är via olika slags
publikationer: Konjunkturrapporter, analysunderlag, konjunkturbaromet-
rama och pressmeddelanden. Uppdragsverksamheten har byggts ut de
senaste åren, men den är fortfarande av relativt begränsad omfattning.
Huvuduppgiften inom detta område är att tillhandahålla statistisk infor-
mation för vissa stora avnämare bland företag och oiganisationer.

Resursåtgången för konjunkturinstitutets löpande verksamhet har kunnat
minskas de senaste åren, trots en viss utökning av verksamheten. Till
detta har bl.a. en mer systematisk ADB-användning bidragit. Betydligt
större förändringar i det avseendet håller emellertid på att genomföras,
och det gäller också beträffande utnyttjandet av modellarbetets resultat i
prognoserna. Konsekvenserna av denna metodutveckling för analysar-
betets kostnader och kvalitet är än så länge svåra att överblicka.

Konjunkturinstitutets förslag

Institutets förslag för budgetåret 1991/92 och för den kommande tre-
årsperioden kan sammanfattas enligt följande.

Konjunkturinstitutets huvudförslag ansluter sig till budgetdirektiven och

innebär en reducering av ramanslaget med 5 % under perioden
1991/92—1993/94. Nedskärningen har fördelats med 1,5 procentenheter
på vardera av de två första budgetåren och 2 procentenheter på det tredje
året. Institutet framhåller att nedskärningen måste åstadkommas genom
personalminskning inom den löpande analys- och prognosverksamheten.

I ett alternativt förslag föreslår konjunkturinstitutet:

att de rationaliseringsvinster som kan uppnås i den löpande prognos-
verksamheten under budgetåren 1991/92—1993/94 får användas inom
institutet för utredningsprojekt inom särskilt angelägna områden samt
metod- och kompetensutveckling i anslutning till det översynsprojekt
som bedrivs i samarbete med ekonomiska rådet,

att personalstyrkan utökas med en heltidstjänst fr.o.m. budgetåret
1991/92 för konjunkturbarometem,

att en anslagsökning med 750 000 kr. beviljas för kompetenshöj ande
åtgärder,

att en investeringsram för ADB-utrustning på totalt 1 360 000 kr. för
treårsperioden godkänns.

Föredragandens överväganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Mitt förslag: Till Konjunkturinstitutet anvisas för budgetåret
1991/92 ett ramanslag på 24 270 000 kr.

Min bedömning:

— Huvudmålet för institutets verksamhet är att på ett effektivt
sätt göra högkvalitativa analyser av den ekonomiska utveck-
lingen.

— Konjunkturinstitutet bör under den kommande treårsperioden
vidareutveckla såväl förmågan att ta fram träffsäkra korttids-
prognoser som förmågan att göra ekonomisk-politiskt relevan-
ta analyser av förloppen och samband i tidsperspektivet 1—3
år.

Budgetram: För treårsperioden 1991/92—1993/94 bör medel för kon-
junkturinstitutets verksamhet beräknas med utgångspunkt från det huvud-
alternativ, med en reducering av ramanslaget med 5 % i volym under
treårsperioden, som konjunkturinstitutet utgår ifrån i sin anslagsframställ-
ning. Minskningen av utgifterna bör ske med 1,5 % vardera av de första
två budgetåren och med 2 % det tredje budgetåret.

Skälen för mitt förslag: Konjunkturinstitutets produkter utgör viktigt
underlag för regeringskansliets — framför allt finansdepartementets —
verksamhet. En stor del av institutets produktion används som avgörande
underlag för budgetpropositionen, kompletteringspropositionen, andra
propositioner, långtidsutredningarna samt annat arbete som finansdeparte-
mentet ansvarar för. Institutet skall också utföra forskning och metod-
utveckling samt särskilda utredningar.

Efterfrågan på snabb, aktuell konjunkturinformation har ökat på senare

tid. Institutet måste vidareutveckla såväl förmågan att ta fram träffsäkra
korttidsprognoser som förmågan att göra ekonomisk-politiskt relevanta
analyser av förloppen och samband i tidsperspektivet 1—3 år. Det stora
översynsprojekt, som har initierats i samarbete med ekonomiska rådet,
kommer att innehålla en genomgång av analysmetoder och prioriteringar,
särskilt med hänsyn till informationsbehovet för stabiliseringspolitiken.
Redan nu bör emellertid en första prövning göras av detaljeringsgraden
i prognosarbetet på olika områden mot behovet av disaggregerad prog-
nosinformation och ökad precision i prognoserna. Detta aktualiseras i
samband med att den ekonometriska makromodellen KOSMOS nu inte-
greras som hjälpmedel i prognosarbetet. Möjligheterna till tidsbesparingar
genom ett ökat inslag av modellkalkyler bör övervägas. Så t.ex. bör
känslighetsanalys och olika alternativa prognoskalkyler kunna genomföras
med KOSMOS. Flera delområden i den löpande verksamheten kan också
urskiljas, där ökade satsningar på metodutveckling och förbättrat
prognosunderlag är angelägna. På två sådana områden har en utbyggnad
redan inletts. Det gäller dels analyser av löneutveckling och lönebildning,
dels en utvidgning av barometerundersökningama till att också omfatta
varuhandeln och en del andra tjänsteproducerande branscher.

Forskningsenhetens verksamhet har i uppbyggnadsskedet dominerats av
arbetet med makroekonomiska modeller. Utrymmet för att formulera och
driva fristående, probleminriktade projekt har varit begränsat. Vidareut-
veckling av modellerna (särskilt prognosmodellen KOSMOS) kommer att
ta stora resurser i anspråk också de följande åren. Det gäller bl.a. att
utveckla utbudssidan i KOSMOS och komplettera den med delmodeller
för finansiella marknader och lönebildning. Vidare kommer modellut-
vecklingsarbete i anslutning till den kommande långtidsutredningen att
krävas. Samarbetet med utomstående forskare i KIs och ekonomiska
rådets översynsprojekt kommer i hög grad att engagera personalen vid
forskningsenheten. Bland särskilda projekt med hög angelägenhetsgrad
kan nämnas dels analyser av skattesystemets betydelse för resursanvänd-
ning, kapitalbildning och inkomstfördelning, dels tidsserieanalys av kva-
litativa indikatorer (barometerdata) som kan förbättra underlaget för kon-
junkturprognoser.

Vid en genomgång av framtida arbetsuppgifter måste slutligen beaktas
den snabbt ökande efterfrågan på insatser inom särskilda utredningspro-
jekt. Det kan gälla utvärdering av ekonomisk-politiska reformer, utveck-
ling av ekonomisk statistik och "politikanalys" inom ramen för statligt
kommittéarbete. Denna tredje huvuduppgift för institutet — vid sidan av
löpande verksamhet och forskning/metodutveckling — bör vara en viktig
del av verksamheten de närmaste åren.

Enligt min bedömning står de resultat som uppnåtts, huvudsakligen i
form av publikationer, rapporter, analysunderlag etc., i god relation till
de mål som uppställts. Effektiviteten har sålunda varit god och produk-
tiviteten har ökat med avseende på det som är möjligt att kvantitativt
mäta.

Sammanfattningsvis anser jag att konjunkturinstitutet under den kom-
mande treårsperioden bör vidareutveckla såväl förmågan att ta fram träff-

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

säkra korttidsprognoser som förmågan att göra ekonomisk-politiskt rele-
vanta analyser av förloppen och samband i tidsperspektivet 1—3 år. En
prövning bör göras av detaljeringssgraden i prognosarbetet på olika om-
råden mot behovet av disaggregerad prognosinformation och ökad pre-
cision i prognoserna. På forskningsområdet bör verksamheten, vid sidan
av arbetet med det pågående översynsprojektet samt modeluttvecklings-
arbete, inriktas på att analysera dels skattesystemets betydelse för re-
sursanvändningen, kapitalbildning och inkomstfördelning, dels indikatorer
som kan förbättra underlaget för konjunkturprognoser.

Från och med budgetåret 1991/92 beräknarjag, utöver den reducering
med 1,5 % i enlighet med det rationaliseringskrav som konjunkturinstitu-
tet utgår ifrån i sin anslagsframställning samt utöver pris- och löneomräk-
ning, 230 000 kr. årligen för utvidgningen av barometerundersökningen
till att också omfatta tjänsteproducerande företag. Denna utvidgning be-
dömer jag som mycket angelägen.

Förändringarna i arbetsuppgifter för enskilda handläggare och utredare
vid institutet ställer krav på kompetens över ett bredare fält. Denna kom-
petensutveckling kan i viktiga delar åstadkommas genom omdisponering-
ar. Det är emellertid också nödvändigt att i större utsträckning än nu
kunna rekrytera och behålla personal med forskningsmeriter och stor
utredarerfärenhet. Det är enligt min mening angeläget att andelen an-
ställda med kvalificerad utbildning över grundexamen ökas. Dessutom
bör institutet ges möjlighet att rekrytera personer med bred utredarerfe-
renhet för att stärka den ekonomisk-statistiska kompetensnivån.

Jag förordar att konjunkturinstitutet från och med budgetåret 1991/92
tillförs ett belopp på 500 000 kr. per år för en sådan kompetensutveck-
ling.

En försöksverksamhet med ändrad finansieringsmodell för investeringar
i viss ADB- och kommunikationsutrustning initierades budgetåret
1990/91. Konjunkturinstitutet omfattas fr.o.m. budgetåret 1991/92 av
denna verksamhet. För investeringar i ADB-utrustning beräknas konjunk-
turinstitutet för budgetåret 1991/92 att få ta upp ett lån i riksgäldskontoret
på 760 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att till Konjunkturinstitutet för budgetåret
1991/92 anvisa ett ramanslag på 24 270 000 kr.

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om in-
riktningen av konjunkturinstitutets verksamhet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

E 3. Bankinspektionen

1989/90 Utgift 1 000

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

Reservation

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Bankinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med huvudupp-
gift att utöva tillsyn över banker, bankfilialer och representationskontor
för banker. Inom bankområdet ingår det i inspektionens uppgifter att
följa såväl svenska bankers etableringar i utlandet som verksamheten vid
utländska bankers dotterbolag, filialer och representationskontor i Sve-
rige. Inspektionen är vidare tillsynsmyndighet för finansbolag, kredit-
aktiebolag, hypoteksinstitutionema, Stockholms fondbörs, fondkommis-
sionsbolag, Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, Upplysningscentra-
len UC Aktiebolag samt för fondbolag, dvs. bolag som förvaltar aktie-
fonder. Bankinspektionen är registreringsmyndighet för bankerna och
håller en förteckning över finansbolag. En särskild uppgift för bankin-
spektionen är att följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om
pris- och konkurrensförhållanden inom tillsynsområdet samt att föra kar-
tellregister. Inspektionens tillsynsverksamhet omfattar även uppgifter
inom konsumentskyddsområdet, t.ex. granskning av avtalsvillkor samt
tillsyn enligt konsumentkreditlagen. Bankinspektionen har uppgifter av
övervakande och utredande karaktär avseende den s.k. insiderhandeln
med värdepapper. Vidare har bankinspektionen ett samordningsansvar
rörande kapitalmarknadsstatistiken.

Bankinspektionen leds av en generaldirektör som också är ordförande
i inspektionens styrelse. Under generaldirektören finns en överdirektör
med samordnings- och utvecklingsansvar beträffande främst internationel-
la frågor. Efter omorganisationen vid halvårsskiftet 1990 finns inom
inspektionen tre huvudenheter, kreditinstitutavdelningen, finansmarknads-
avdelningen och administrativa byrån. Vidare finns en bankinspektör
med ett övergripande ansvar för lagstiftning inom inspektionens område.

Bankinspektionens verksamhet finansieras genom obligatoriska avgifter
från de institut och bolag som står under tillsyn av inspektionen. Avgif-
terna tas inte upp på statsbudgetens inkomstsida utan förs till ett reser-
vationsanslag som uppbördsmedel. För inspektionens verksamhet skall
regeringen fastställa en utgiftsstat för vaije budgetår.

I den pågående omläggningen av budgetprocessen ingår bankinspek-
tionen i budgetcykel 2 (1992/93—1994/95). Med hänsyn till den pågående
utredningen av omfattningen, inriktningen och organisationen av tillsynen
över de finansiella instituten och marknaderna (Dir. 1990:12) beslutade
regeringen den 7 juni 1990 att bankinspektionen — i avvaktan på ytter-
ligare direktiv från regeringen — inte skall påböija någon fördjupad verk-
samhetsanalys.

Bankinspektionen

Bankinspektionens förslag kan sammanfattas enligt följande.

Inspektionen konstaterar att den står inför uppgiften att tillgodose
kvalitetskraven på tillsyn inom finansmarknader som fortlöpande för-
ändras och växer i omfattning samt att det inte finns någonting som tyder
på att denna utveckling skulle avstanna utan att det tvärtom förefaller
som om omvandlingstakten ökar och får nya dimensioner. Den snabba
utvecklingen av finansmarknaden med omfattande strukturförändringar
och internationalisering av de finansiella företagen medför att kompetens-
och resursfrågorna är särskilt angelägna för inspektionen. Enligt inspek-
tionens mening framstår det som oundvikligt att tillsynsverksamheten
rustas upp både på kortare och längre sikt och att generella resursminsk-
ningar i enlighet med givna budgetdirektiv därför över huvud inte fram-
står som realistiska.

Inspektionen redovisar i stället ett alternativt budgetförslag för
budgetåret 1991/92 som nära ansluter till inspektionens motsvarande för-
slag i anslagsframställningen för innevarande budgetår.

Med hänsyn till kommande lagstiftning och till den i övrigt fortsatt
snabba utvecklingen inom tillsynsområdet har således inspektionen funnit
särskilda skäl att lägga fram ett budgetförslag som omfattar endast det
närmaste budgetåret. Förslaget innebär kompensation för pris- och löne-
omräkningar samt en förstärkning av resurserna med 8 528 000 kr., var-
av 680 000 kr. engångsvis. Av förstärkningen avser 4 290 000 kr. löne-
kostnader motsvarande elva nya tjänster. Under perioden måste en be-
manning och upprustning komma till stånd som gör det möjligt för bank-
inspektionen att fullgöra sina tillsynsuppgifter inom de områden som för-
ändras snabbast och som är mest komplexa nämligen i första hand pen-
ning- och valutamarknaderna, derivatmarknaden och ADB-teknik med
anknytning till dessa områden.

Inspektionen redovisar uppnådda resultat i den del av verksamheten
som låter sig registreras numeriskt, såsom exempelvis klagomålsären-
den. Inspektionen pekar emellertid på att huvuddelen av dess verksamhet
inte är av den arten att den låter sig mätas på det sättet.

Beträffande rationaliserings- och effektivitetseffekter av gjorda ADB-
investeringar menar inspektionen att dessa, på grund av att frigjorda re-
surser genast måste sättas in för att kompensera brister på andra områ-
den, är svåra att mäta. Inspektionen anmäler att den i samarbete med
statskontoret för närvarande utvecklar en ADB-strategi men att det redan
nu står klart att inspektionen kommer att satsa på ett s.k. öppet system
med samverkan mellan en basdator och persondatorer. Under budgetåret
föreligger därför behov av medel för att ersätta 10 terminaler med per-
sondatorer samt i övrigt för att upprätthålla nödvändig ADB-standard.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Stat Förvaltningskostnader	35 312 000	+ 10 286 000
(därav lönekostnader)	(21 194 000)	(+ 4 290 000)
Lokalkostnader	4 462 000	+ 357 000
Engångsanvisning	1 120 000	-440 000
- ADB		(+ 550 000)
- kapitalmarknadsstatistik		(+ 130 000) (- 1 120 000)
	40 894 000	+ 10 203 000

Jag har i det föregående erinrat om att bankinspektionens verksamhet
finansieras genom avgifter från de kreditinstitut m.fl. som står under in-
spektionens tillsyn. I statsbudgeten tas upp ett reservationsanslag om
1 000 kr. och i regleringsbrevet fästställer regeringen en utgiftsstat för
det kommande budgetåret. I likhet med tidigare år skall jag redovisa de
ändringar som nu kan beräknas i fråga om utgiftsstaten.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen for innevarande budgetår
till 3 765 000 kr.

Som övergripande mål för verksamheten gäller att inspektionen skall
se till att laglighet, säkerhet och sundhet råder inom tillsynsområdet och
att förtroendet upprätthålls för de finansiella marknadernas stabilitet och
funktionsförmåga. Inspektionen skall också se till att en ändamålsenlig
struktur och inriktning på kredit- och värdepappersmarknaden främjas.
Enligt min mening är det angeläget att inspektionens tillsynsverksamhet
präglas av en hög ambitionsnivå såväl nationellt som internationellt.

Som tidigare översiktligt nämnts präglas tillsynsområdet alltjämt av
snabba och omfattande förändringar. Denna utveckling kräver ändrad
eller ny lagstiftning samt ökade tillsynsinsatser. De lagändringar som
nyligen genomförts kommer, liksom de olika lagändringar som föranleds
av större eller mindre utredningsförslag som lagts eller kommer att
läggas fram, att på olika sätt påverka arbetsuppgifterna för inspektionen
och medföra ökade krav på tillsynsinsatser.

Den tilltagande internationaliseringen, bl.a. i form av ett växande antal
etableringar och delägarskap i utlandet från de svenska kreditinstitutens
sida och vice versa, samt EG-frågomas ökade vikt ställer också nya krav
på insatser från inspektionens sida. Detsamma gäller konsumentskydds-
frågoma, bl.a. bevakningen av kreditinstitutens avtalsvillkor. Över huvud
taget innebär allmänhetens stora intresse för ekonomiska frågor att även
massmedierna ställer krav på inspektionens service och insatser i olika
avseenden.

Det är angeläget att inspektionens resurser successivt förstärks såväl
kvalitativt som kvantitativt så att organisationen klarar att möta de krav
som utvecklingen inom tillsynsområdet ställer. Under det kommande bud-
getåret bör inspektionen därför förstärka sina resurser i syfte att i första

hand bygga ut sin verksamhet för att möta behoven på penning- och va-
lutamarknaderna, derivatmarknaden samt i övrigt för att möta de nya
och ökade krav på tillsyn som ställs genom ny lagstiftning. För att i för-
sta hand möta de behov jag nu nämnt bör inspektionen tillföras förstärkta
resurser, inkl, engångsanvisningar netto, med 6 438 000 kr.

Det jag nu sagt innebär emellertid inte att inspektionen undantas från
krav att rationalisera och på ett relevant sätt redovisa uppnådda rationali-
seringseffekter.

I det här sammanhanget finns anledning att uppmärksamma följande.
Jag kommer i det följande att förorda att inspektionen skall tillföras viss
del av de uppgifter som nu ankommer på spardelegationen. Jag har vid
min medelsberäkning för inspektionen tagit hänsyn till detta.

Beträffande medel för teknikstöd förordar jag att 948 000 kr. beräknas
på inspektionens utgiftsstat. I detta belopp ingår dels en engångsanvisning
på 550 000 kr., dels en avgift till statskontoret på 160 000 kr. för upp-
gradering av basdatorn och byte av dataterminaler mot persondatorer.
Detta svarar mot en investeringskostnad av 750 000 kr., vilken bekostas
med medel under trettonde huvudtitelns anslag Anskaffning av ADB-
utrustning.

Bankinspektionen arbetar kontinuerligt med att rationalisera, utvärdera
och ompröva sin verksamhet. Som jag nämnt har inspektionen i sin an-
slagsframställning i en allmänt hållen beskrivning redovisat rationalise-
rings- och effektivitetseffekter av ADB-investeringar. Inspektionens be-
skrivningar av rationaliserings- och effektivitetseffekter liksom uppnådda
resultat i övrigt måste dock fortsättningsvis konkretiseras och ställas i
relation till förbrukningen av de medel som ställs till inspektionens för-
fogande.

Med hänvisning till sammanställningen och vad jag anfört tidigare be-
räknar jag inspektionens utgifter till 51 097 000 kr. för nästa budgetår.
I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett
belopp om 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bankinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

E 4. Försäkringsinspektionen

1989/90 Utgift 1 000

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

Reservation

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Försäkringsinspektionen har som central förvaltningsmyndighet att ut-
öva tillsyn över det enskilda försäkringsväsendet, inkl, försäkringsmäk-
lama.

Försäkringsinspektionen leds av en styrelse. Chef för inspektionen är
en generaldirektör, som också är styrelsens ordförande. Under general-
direktören finns en chefstjänsteman med samordnings- och utvecklingsan-
svar inom de verksamheter som inspektionen bestämmer. Inom inspektio-
nen finns en avdelning för allmänna tillsynsärenden och en för försäk-
ringsjuridiska ärenden samt en byrå för administrativa ärenden.

Försäkringsinspektionens verksamhet finansieras genom obligatoriska
bidrag från försäkringsbolag, understödsföreningar samt försäkringsmäk-
lare. På samma sätt som gäller för bankinspektionen tas tillsynsbidragen
upp som uppbördsmedel under ett reservationsanslag utan att redovisas
på statsbudgetens inkomstsida. För inspektionens verksamhet fästställer
regeringen en stat för vaije budgetår.

I den pågående omläggningen av budgetprocessen ingår försäkringsin-
spektionen i budgetcykel 2 (1992/93—1994/95). Med hänsyn till den på-
gående utredningen angående omfattningen, inriktningen och organisatio-
nen av tillsynen över de finansiella instituten och marknaderna (Dir.
1990:12) beslutade regeringen den 7 juni 1990 att försäkringsinspektionen
— i avvaktan på ytterligare direktiv från regeringen — inte skall påböija
någon fördjupad verksamhetsanalys.

Försäkringsinspektionen

Inspektionens förslag avseende budgetåret 1991/92 kan sammanfattas
enligt följande.

Inspektionen har redovisat två alternativa budgetförslag, dels ett s.k.
huvudförslag enligt regeringens direktiv, dels ett alternativ som utgör
inspektionens budgetförslag. Det första alternativet avser budgetåren
1991/92 och 1992/93, dvs. fram till öveigången till den nya budgetpro-
cessen, och motsvarar 98,5 % av föregående års anslag. Inspektionen
anser att en sådan minskning av resurserna inte är realistisk med hänsyn
de ökade krav på tillsynsverksamheten som följer av utvecklingen på för-
säkringsområdet. Till detta kommer att frågan om inspektionens tillsyns-
inriktning och oiganisation är under utredning. Mot denna bakgrund an-
ser inspektionen att resursramen bör läggas fäst för endast ett budgetår
dvs. för budgetåret 1991/92.

Inspektionen har föreslagit en real resursförstärkning på 1 700 000 kr.,
varav

- 1 200 000 kr. för personal förstärkningar eller köp av konsulttjänster,
samt

- 500 000 kr. for övriga förvaltningskostnader, inkl, driftskostnader för Prop. 1990/91:100

ADB, 200 000 kr. Bil. 9

Föredragandens överväganden

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Stat Förvaltningskostnader	18 343 000	+ 3 562 000
(därav lönekostnader)	(14 793 000)	(+ 2 978 000)
Lokalkostnader	2 577 000	+ 873 000
Engångsanvisning	785 000	-585 000
- ADB		(+ 200 000) (- 785 000)
	21 705 000	+ 3 850 000

I det föregående har jag erinrat om att försäkringsinspektionens verk-
samhet finansieras genom avgifter från inspektionens tillsynsobjekt. I
statsbudgeten tas upp ett reservationsanslag på 1 000 kr. och i reglerings-
brev fastställer regeringen en utgiftsstat för det kommande budgetåret. I
likhet med vad som har skett tidigare år skall här redovisas de ändringar
som nu kan beräknas i fråga om utgiftsstaten.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen för innevarande budgetår
till 2 935 000 kr.

Tillsynsområdet präglas av snabba och omfattande förändringar.

Sedan den s.k. behovsprincipen upphävdes år 1985 har antalet konces-
sionsansökningar ökat. Mycket talar för att den höga aktiviteten på kon-
cessionsområdet kommer att fortsätta.

Ny lagstiftning har medfört ytterligare arbetsuppgifter för försäkringsin-
spektionen. En lag om försäkringsmäklare trädde i kraft den 1 januari
1990. Vaije försäkringsmäklare skall vara registrerad hos försäkringsin-
spektionen och stå under dess tillsyn.

Den 1 februari 1990 trädde lagstiftning om en ny försäkringsform, liv-
försäkringar med aktiefondsanknytning, i kraft. Samtidigt genomfördes
en genomgripande reformering av försäkringsrörelselagens pantsättnings-
regler.

Även andra utvecklingstendenser kräver ökad uppmärksamhet och
aktivitet från försäkringsinspektionens sida. Försäkringsbolagens place-
ringsverksamhet och marknadsföring har blivit alltmer offensiv till följd
av ökad konkurrens. Gränserna mellan försäkringsbolag och andra institut
på finansmarknaden tenderar att luckras upp (branschglidningen).

Den internationella bevakningen — särskilt av utvecklingen inom EG
— och kontakterna med tillsynsmyndigheter i andra länder kommer att
kräva ökade resurser.

Det är angeläget att inspektionen har möjlighet att möta de krav som
utvecklingen inom tillsynsområdet ställer.

Det sagda innebär att jag anser att resurserna i allt väsentligt skall

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

förstärkas i enlighet med inspektionens yrkande. Vad gäller ökade kost-
nader för ADB, 200 000 kr., är dessa av engångskaraktär. De bör därför
behandlas som en engångsanvisning.

Vad jag nu sagt innebär inte att inspektionen undantas från kravet att
rationalisera sin verksamhet. Det är angeläget att detta arbete fortsätter.
Vidare bör inspektionens redovisningar av rationaliseringsåtgärder, effek-
terna av dessa och uppnådda resultat i övrigt fortsättningsvis konkretise-
ras, så att en resultatorienterad styrning och budgetdialog kan komma till
stånd.

Med hänvisning till sammanställningen och till det anförda beräknarjag
inspektionens utgifter till 25 555 000 kr. för nästa budgetår. I likhet med
föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett belopp om
1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Försäkringsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

F. Bidrag och ersättningar till kommunerna Prop. 1990/91 :ioo

1. Den kommunala ekonomin B11' 9

1.1 Inledning

En dominerande del av den offentliga verksamheten sker i den kom-
munala sektorn. Det gäller främst hälso- och sjukvård, barnomsorg,
äldreomsorg och skolväsende. Totalt uppgår den kommunala sektorns
utgifter for konsumtion och investeringar till närmare 300 miljarder kr.
år 1991, dvs. drygt 20 % av BNP. Inkluderas även transfereringarna blir
utgifterna ca 360 miljarder kr.1 Omkring 85 % av de totala kommunala
utgifterna finansieras med kommunalskatt eller skattefinansierade statliga
transfereringar.

Anspråken på den kommunala sektom har successivt ökat. Under 1960-
och 1970-talen expanderade sektora mycket snabbt. Under 1980-talet har
utrymmet för den kommunala expansionen begränsats. Trots detta har
ambitionerna att tillfredsställa människornas önskemål varit stora. Under
1980-talet har den kommunala konsumtionen realt ökat med 23 %, dvs.
drygt 2 % per år. Det innebär att den kommunala sektorn i dag förfogar
över mer resurser än någonsin tidigare.

Den snabba volymutvecklingen under 1980-talet har varit väsentligt
högre än den av riksdagen uttalade målsättningen att volymökningen
skall begränsas till ca 1 % per år. Statsmakterna har vidtagit olika
åtgärder i syfte att dämpa volymökningen. Genom att ta i anspråk
fonderade medel och sälja ut tillgångar har kommuner och landsting ändå
kunnat expandera snabbare än vad deras inkomster har medgett.
Kommunalskatten har ökat med i genomsnitt ca 2 kr./skr. under 1980-
talet. Under senare år har dock den kommunala konsumtionens öknings-
takt allt mer närmat sig riksdagens målsättning.

Enbart förändringar i befolkningens sammansättning förklarar en
volymökning på ca 0,4 % per år under 1980-talet. Det innebär att
merparten av volymökningen har sin grund i bl.a. nya åtaganden och
ökad kvalitet i befintlig verksamhet. Barnomsorgen och omsorgen om de
psykiskt utvecklingsstörda är exempel på prioriterade områden som har
expanderat mycket kraftigt. Den redovisade volymökningen kan också till
viss del bero på en lägre produktivitet. Det finns emellertid inte något
bra underlag för att bedöma hur produktiviteten i sektorn som helhet har
utvecklats.

Det saknas också en samlad och systematisk uppföljning av om
resultaten i den kommunala verksamheten överensstämmer med uttalade
mål för de olika verksamheterna. Under 1990-talet måste mål- och
resultatuppföljning ställas i fokus. Detta förutsätter att fördelningen av
ansvaret mellan staten och kommunerna klargörs och att kommunerna får
befogenheter som överensstämmer med det ansvar som statsmakterna

1 Uppgifterna i detta avsnitt bygger på nationalräkenskaperna, om inget annat
anges i texten. Det innebär att de affärsdrivande verksamheterna ej ingår i redovis-
ningen annat än till den del de finansieras med skattemedel.

lägger på kommunerna. Chefen för civildepartementet kommer senare i
dag att redovisa sin syn på hur bl.a. dessa frågor bör drivas vidare.

Jag övergår nu till att redovisa min bedömning av den kommunala
ekonomins utveckling mot bakgrund av de samhällsekonomiska problem-
en.

1.2 Kommunerna behöver en svensk ekonomi i balans

Den svenska ekonomin präglas av allvarliga problem. Under de senaste
åren har inflationen varit högre än i omvärlden, tillväxten har dämpats
allt mer och underskottet i bytesbalansen har ökat. Arbetet med att
stabilisera ekonomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året.

Det centrala stabiliseringspolitiska problemet i dag är inflationen. Den
svenska ekonomins pris- och lönekostnadsutveckling måste brytas om
välfärden och sysselsättningen skall kunna värnas. Det är i längden inte
möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi med prisstegringar som
är snabbare än i omvärlden. I en politik for rättvisa och full sys-
selsättning måste inflationsbekämpningen sättas i första rummet.
Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra ambitioner och
krav. Det innebär att mycket starka restriktioner framgent måste läggas
på statens liksom på kommunernas och landstingens utgifter.

För att balans i ekonomin skall kunna uppnås måste den ekonomiska
politiken vidare vara inriktad så att den bidrar till tillväxt genom att
stimulera produktiviteten och skapa utrymme för investeringar i
produktionen och infrastrukturen. I motsvarande mån måste tillväxten i
privat och offentlig konsumtion begränsas. Den konkurrensutsatta sektorn
måste förstärkas. Investeringarna i Sverige ligger i dag under den nivå
som är förenlig med långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren
måste utrymmet för framtidssatsningar säkras både i näringslivet och i
den offentliga sektorn. Investeringarna måste öka såväl i den konkurrens-
utsatta sektorn som i infrastrukturen, t. ex. i transport- och kommunika-
tionssystem och i yrkeskunnande. Ökade investeringar kräver ökat spa-
rande, både privat och offentligt, och återhållsamhet både i offentlig och
privat konsumtion.

Finanspolitiken har som grundläggande uppgift att ange ramen för
hushållens, näringslivets, kommunernas och statens verksamhet. 1
nuvarande ekonomiska läge måste finanspolitiken vara stram. Öknings-
takten i statsutgifterna reduceras. Statens utgiftskvot i förhållande till
BNP minskar liksom skattekvoten. Regeringens ambition är att hävda
välfärden inom ramen för en politik som leder till att de offentliga
utgifternas andel av BNP minskar. Detta skall göra det möjligt att på sikt
sänka skattetrycket. Därmed ställs krav på ökad produktivitet och
effektivitet samt på omprövning av existerande utgiftsprogram.

Mot denna bakgrund måste även volymtillväxten i den kommunala
sektorn begränsas så att utgiftsökningen inte överskrider vad samhälls-
ekonomin tillåter.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

1.3 Obalans i den kommunala ekonomin

För år 1990 beräknas kommunernas utgifter bli ca 20 miljarder kr. högre
än inkomsterna. Differensen motsvarar ca 7 % av utgifterna. Enligt den
preliminära nationalbudgeten beräknas utvecklingen i den kommunala
sektorn bli följande.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Tabell 1.1 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr.			Procentuell förändring
1989 1990	1991	1992	1989 1990 1991	1992

Alternativ 1
Inkomster	294,4	326,8	354,6	388,8	10,0	11,0	8,5	9,6
Skatter	181,1	204,7	232,5	275,4	9,7	13,0	13,6	18,5
Bidrag från staten och
socialförsäkringssektorn	74,7	80,2	78,5	68,3	9,8	7,4	-2,1	-13,1
Övriga inkomster	38,6	41,8	43,6	45,1	11,5	8,5	4,2	3,5
Utgifter	299,4	345,9	358,7	376,2	9,4	15,5	3,7	4,9
Transfereringar till hushåll	23,0	25,5	29,1	30,0	9,7	11,2	14,1	3,0
Övriga transfereringar	28,2	30,8	33,8	35,7	9,0	9,1	9,9	5,5
Konsumtion	227,8	264,2	269,6	281,2	10,1	16,0	2,0	4,3
Investeringar1	20,4	25,3	26,1	29,3	2,2	24,1	3,2	12,1
Finansiellt sparande	-5,0	-19,1	-4,1	12,6
Alternativ 2
Inkomster			355,2	390,1			8,7	9,9
Utgifter			362,7	386,2			4,9	6,5
Finansiellt sparande			-7,5	3,9

I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks
investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De förutsättningar som ligger till grund för beräkningarna i alternativ
1 är att konsumtionsvolymen ökar med ca 1 % per år och att befintliga
löneavtal prolongeras år 1991. I alternativ 2 beräknas ett nytt avtal leda
till att utbetalda löner ökar med ca 2 % ytterligare år 1991. I detta
alternativ beräknas konsumtionsvolymen öka något långsammare. Hänsyn
har i båda alternativen tagits till de förslag som jag avser presentera i det
följande.

Beräkningarna visar att det finansiella sparandet förbättras något år
1991 och blir betydligt bättre år 1992. År 1992 beräknas den kommunala
sektorn få ett positivt finansiellt sparande. Förbättringen av det finansiella
sparandet är emellertid av tillfällig karaktär. År 1993 väntas utvecklingen
vända och det finansiella sparandet bedöms återigen bli negativt i mitten
på 1990-talet. Den tillfälliga förbättringen förklaras av att utvecklingen
av kommunernas utgifter och inkomster inte ligger i fäs med varandra på
grund av det avräkningsförfarande som tillämpas mellan staten och kom-
munerna beträffande kommunalskatten. Utgifternas ökningstakt begränsas
något med anledning av att löne- och prisökningstakten minskar fr.o.m.
år 1991. Kommunernas skatteinkomster däremot baseras på skatteunder-

laget två år tidigare. Löneutvecklingen 1990 påverkar därmed kommuner-
nas skatteinkomster först år 1992, och då med dubbel effekt till följd av
avräkningsförfårandet. Den positiva utvecklingen fram till år 1992
förutsätter således att löneökningarna i kommuner och landsting kan
hållas på en rimlig nivå.

Bedömningarna av den kommunala sektorns ekonomi visar också på
lång sikt ett underliggande underskott i det finansiella sparandet. Detta
gäller under förutsättning att kommunernas konsumtions- och in-
vesteringsvolym ökar med ca 1 % per år. Rörelsekapitalet, dvs.

omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder, blir då negativt. En
omfattande kommunal upplåning och utförsäljning av egendom kan därför
bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte kommunernas
grundläggande problem. I stället måste åtgärder vidtas för att långsiktigt
nå balans mellan kommunernas utgifter och inkomster. Dessa åtgärder
måste vara utformade så att den kommunala sektoms utveckling anpassas
till det samhällsekonomiska utrymmet.

1.4 Föredragandens överväganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Min bedömning:

- Kommuner och landsting måste inrikta sig på att klara sin verk-
samhet med en volymtillväxt som är mindre än 1 % per år.

- Kommunalt skattestopp råder t.o.m. år 1992. Den kommunala
utdebiteringen förutsetts inte heller höjas efter år 1992.

- Statsmakterna bör aktivt bidra till att den kommunala sektoms
utgifter kan begränsas.

Mitt förslag:

- År 1992 dras 3 miljarder kr. tillfälligt in från den kommunala
sektom genom att skatteutjämningsavgiften höjs med 0:25 kr./skr.

- Avräkningsskatten minskas fr.o.m. år 1992 för att neutralisera
effekter av skattereformens senaste steg.

Skälen till min bedömning och mitt förslag: Problemen i den svenska
ekonomin kräver att åtgärder vidtas för att stabilisera ekonomin och
begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. Regeringen har presenterat
åtgärder i syfte att begränsa de offentliga utgifterna. Det gäller bl.a.
åtgärder inom socialförsäkringens område och inom den statliga
administrationen.

Också kommuner och landsting måste bidra till att stabilisera den
svenska ekonomin. Enligt den preliminära nationalbudgeten beräknas den
kommunala sektom få ett överskott i det finansiella sparandet på drygt
15 miljarder kr. år 1992, förutsatt att inga särskilda åtgärder vidtas. Den
kommunala konsumtionen har där beräknats öka med ca 1 % per år.
Även i ett alternativ med en högre löne- och prisökning beräknas sektom
redovisa ett positivt finansiellt sparande som uppgår till ca 7 miljarder kr.
Bedömningar på olika håll visar att den kommunala sektom har ett

mycket stort underliggande underskott, dvs. utgifterna blir på sikt Prop. 1990/91:100
väsentligt större än inkomsterna om utgifterna realt ökar med 1 % per år. Bil. 9

Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektorns volym-
tillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar och ompröv-
ningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga. Regeringen har un-
der det senaste året vidtagit olika åtgärder som skall underlätta nödvändig
och önskvärd omstrukturering.

Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin under år 1992
får inte leda till att kommuner och landsting underlåter att vidta sådana
strukturella förändringar som innebär att utgifterna långsiktigt anpassas
till de löpande inkomsterna. Mot denna bakgrund föreslår jag att ca 3
miljarder kr. år 1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn.
Beloppet motsvarar knappt 1 % av sektorns totala utgifter.

Trots indragningen beräknas sektorn redovisa ett stort överskott i det
finansiella sparandet år 1992. Detta överskott bör inte utnyttjas for att
utöka verksamhetsvolymen. Det bör i stället utnyttjas för att konsolidera
den kommunala ekonomin eller användas till sådana investeringar i
infrastrukturen som på sikt leder till en ökad tillväxt i ekonomin.

Indragningen av 3 miljarder kr. bör ske genom en extra höjning av
skatteutjämningsavgiften med ca 0:25 kr./skr. år 1992. Utöver denna
höjning av skatteutjämningsavgiften kommer jag i det följande (avsnitt
3.4) att föreslå en ytterligare höjning med 0:11 kr./skr. i syfte att
finansiera de automatiska höjningarna av skatteutjämningsbidragen.

Jag har vidare övervägt frågan om en förlängning av det kommunala
skattestoppet. Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat
kommunalt skattestopp. Regeringen och företrädare för Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet har kommit överens om att
det kommunala skattetrycket inte heller efter år 1992 bör öka och att
kommunerna och landstingen därför inte bör höja sin utdebitering. Jag
är emellertid beredd att föreslå regeringen ett förlängt lagfäst skattestopp
om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skat-
tehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen
skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Kommunalekonomiska kommittén (Dir 1990:20) har bl.a. i uppdrag att
presentera förslag som innebär att en utjämning av kommunalskatterna
kan uppnås. Sådana förändringar i skattesatserna som följer av att ett nytt
statsbidragssystem införs bör kunna genomföras redan under åren 1993
och 1994. Ett ändrat statsbidragssystem förutsätter att det kommunala
skattetrycket inte höjs och att ändringarna leder till att skillnaderna i
kommunal utdebitering minskar.

Kommande förslag från kommittén kan i vissa fell tänkas leda till
sådana omfördelningseffekter att en förändring i ett enda slag inte kan
anses vara rimlig. För att underlätta en övergång från dagens stats-
bidragssystem till ett nytt mer generellt utformat system bör kommittén
föreslå hur de 3 miljarder kr. som år 1992 dras in från kommunerna
skall kunna återföras till dem.

Givetvis bör inte heller de kyrkliga kommunerna höja sin utdebitering
efter år 1992.

Neutralisering av skattereformens effekter fullföljs

På grundval av propositioner om inkomstskatten 1990 m.m. (prop.
1989/90:50), om reformerad inkomst- och företagsbeskattning (prop.
1989/90:110) och om reformerad mervärdesskatt m.m.
(prop. 1989/90:111) har rikdsdagen i anslutning till behandlingen av 1990
års kompletteringsproposition (prop. 1989/90:150 bil.4, FiU29, rskr.
359) beslutat införa en särskild avräkningsskatt för kommunerna, lagen
(1990:609) om avräkningsskatt. Syftet med avräkningsskatten är att
neutralisera de budgetmässiga effekterna av skattereformen i förhållandet
mellan stat och kommun.

Riksdagen har sedermera behandlat vissa kvarvarande frågor i
reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m. (prop.
1990/91:54, SkUlO, rskr. 106). De beslutade kompletteringarna av 1991
års skattereform ger sammantaget ett neutralt budgetmässigt utfall för
den konsoliderade offentliga sektorn. Kompletteringarna påverkar
emellertid balansen mellan stat och kommun genom att bl.a. skatten på
grupplivförsäkringar tillfaller staten medan kommunerna bär huvuddelen
av skattebortfallet genom högre reseavdrag, högre särskilda grundavdrag
för pensionärer samt delvis skattefri barnpension.

För att även fortsättningsvis upprätthålla en budgetmässig balans i
förhållandet mellan stat och kommun föreslår jag att avräkningsskatten
reduceras. Reduceringen skall motsvara det beräknade inkomstbortfallet
för kommuner och landsting till följd av riksdagens beslut. Avräknings-
skattens storlek bör således reduceras med de belopp som anges i tabell
1.2.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Tabell 1.2 Utfall för kommuner och landsting av beslutad fortsatt
reformering av inkomst och företagsbeskattning (miljarder kr. i
1991 års löne- och prisnivå)

	1992	1993	1994	1995
Minskade skatteinkomster:
Permanent effekt	0,2	1,1	1,1	1,1
Effekt på avräkningslikviden	0,2	1,1	0,9	-
Summa	0,4	2,2	2,0	1,1

Vid beräkningen av storleken på redovisade belopp har samma
beräkningsprinciper tillämpats som när avräkningsskatten infördes. Det
bör för fullständighetens skull nämnas att den särskilda löneskatten för
pensionspremier m.m., som också ligger med i det kompletterande
beslutet, redan tidigare har beaktats vid beräkningen av avräknings-
skattens storlek. Denna komplettering bör därför inte föranleda några
ytterligare åtgärder. Den tillfälliga höjningen av den allmänna löne-
avgiften är likvärdig med det senarelagda uttaget av särskild löneskatt på
pensionsförmåner också i fråga om balansen mellan stat och kommun.
Inte heller denna komplettering föranleder därför någon åtgärd.

Efter reducering av avräkningsskattens storlek blir skattesatserna Prop. 1990/91:100
följande (kr./skr.): Bil. 9

Tabell 1.3 Avräkningsskatt kr./skr.

År	Landsting	Kommuner	Landstingsfria kommuner
1991	0:34	0:60	0:94
1992	0:82	1:17	1:99
1993	1:20	1:63	2:83
1994	1:12	1:49	2:61
1995	1:03	1:41	2:44

Riktlinjer

Som jag tidigare har nämnt är det samhällsekonomiska utrymmet för en
volymtillväxt i den kommunala sektorn ytterst begränsad 1991 och 1992.
Det innebär att kommuner och landsting måste använda sina befintliga
resurser mer effektivt för att de skall kunna möta medborgarnas krav på
god vård och service. I många kommuner och landsting pågår redan nu
ett omfettande arbete för att förbättra resursutnyttjandet. Det är angeläget
att de goda erfarenheterna sprids så att resultat snabbt kan åstadkommas
i hela kommunsektorn.

Statsmakternas stöd för att bidra till att kommuner och landsting kan
genomföra förändringar i verksamheten bör vägledas av följande
principer:

- Kommuner och landsting åläggs inte nya uppgifter utan att de samtidigt
ges möjlighet att finansiera eventuella nya åtaganden med andra medel
än höjda skatter.

- Ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna resp, landstingen
klargörs. Staten formulerar övergripande mål och decentraliserar
ansvaret för verkställigheten ytterligare.

- Statliga riktlinjer som inte är nödvändiga för att trygga grundläggande
samhällsintressen i fråga om bl.a. likvärdig service för medborgarna
tas bort.

- Statsbidragen ges en mer generell utformning.

- En övergång till ökad målstyrning av kommunal verksamhet bör ske
samtidigt som större krav kommer att ställas på uppföljning av
resultaten.

- Åtgärder som syftar till att öka produktivitet och effektivitet i den
kommunala sektorn skall eftersträvas.

I det omstruktureringsarbete som krävs bör högsta prioritet ges åt
kommunernas primära ansvarsområden, dvs. hälso- och sjukvård, skola,
bam- och äldreomsorg och grundtrygghet för de svaga grupperna i
samhället. Det betyder emellertid inte att dessa områden skall undantas
från en ingående omprövning av hur tillgängliga resurser bäst kan

utnyttjas. Tvärtom är det nödvändigt att dessa verksamheter bedrivs så Prop. 1990/91:100
effektivt som möjligt för att välfärden skall kunna tryggas. Bil. 9

Chefen för civildepartementet kommer som nämnts att utveckla dessa
frågor ytterligare senare i dag (bilaga 2.), Utveckling av offentlig sektor -
gemensamma frågor

2 Åtgärder för att neutralisera effekterna av skattereformen
och folkbokföringsreformen för de kyrkliga kommunerna

2.1 Inledning

Skattereformen påverkar även de kyrkliga kommunernas ekonomi. I 1990
års kompletteringsproposition (prop. 1989/90:150 bil. 4) uttalades att
regeringen avsåg att återkomma till frågan om hur skattereformens
effekter bör neutraliseras vad gäller förhållandet mellan staten och de
kyrkliga kommunerna. Vidare uttalades att regeringen senare skulle ta
upp frågan om vissa justeringar vad gällde finansieringen av svenska
kyrkans verksamhet med anledning av att kyrkans kostnader minskar som
ett resultat av att folkbokföringen fr.o.m. den 1 juli 1991 överfors till
skattemyndigheterna. Jag tar nu upp dessa frågor till behandling.

2.2 Reformernas effekter

Inkomstskattereformen innebär att de kyrkliga kommunernas skatteunder-
lag kommer att öka på samma sätt som för kommuner och landsting. De
i tabell 2.1 angivna beloppen avseende inkomstskattereformen är
beräknade enligt samma principer som tillämpats for kommuner och
landsting.

Breddningen av basen för mervärdeskatten innebär att de kyrkliga
kommunernas utgifter for bränsle, el, vatten, viss fästighetsservice, hyror
etc. ökar. Att reduceringsreglema för mervärdeskatt inom byggområdet
slopas medför också ökade utgifter. Till skillnad mot kommuner och
landsting har de kyrkliga kommunerna inte fått möjlighet att dra av
ingående mervärdeskatt. Reformen innebär alltså i denna del ökade
kostnader för svenska kyrkan.

De kyrkliga kommunernas kostnader för folkbokföringen bedöms uppgå
till närmare 600 milj.kr. per år. Bedömningen är gjord med utgångspunkt
i en av statistiska centralbyrån i annat sammanhang gjord enkätunder-
sökning. Uppjustering har gjorts till 1991 års förväntade pris- och
lönenivå. I och med att folkbokföringen överförs till skattemyndigheterna
frigörs resurser i de kyrkliga kommuner som nu handhar dessa uppgifter.
Eftersom resurserna är fördelade på ett stort antal kyrkliga kommuner —
främst pastorat — är det svårt att bedöma i vilken omfattning och i vilken
takt medel kan frigöras. De i tabell 2.1 upptagna beloppen bygger på ett
antagande om att ca hälften av nuvarande resurser successivt bör kunna
frigöras på några års sikt. Vid bedömningen har engångskostnader under
åren 1991 och 1992 för inköp av datorutrustning, utbildningsinsatser
m.m. beaktats.

I tabellen sammanfattas de bedömda effekterna av skattereformen resp,
folkbokföringsreformen. Beträffande skattereformen har hänsyn tagits till
de tvååriga eftersläpningseffekter som beror på det avräkningsförfarande
som tillämpas mellan staten och kommunerna vad gäller kommunal-
skatten.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Tabell 2.1 Utfall av skattereformen och folkbokföringsreformen för kyrkliga
kommuner

(miljarder kr. i 1991 års pris- och lönenivå)

	1991	1992	1993	1994	1995
Folkbokföringen	+ 0,1	+ 0,2	+ 0,3	+ 0,3	+ 0,3
Breddad mervärdeskatt	-0,2	-0,2	-0,2	-0,2	-0,2
Inkomstbeskattningen		+ 0,3	+ 0,5	+ 0,4	+ 0,4
Summa	-0,1	+ 0,3	+ 0,6	+ 0,5	+ 0,5

- = försämrar den ekonomiska situationen för de kyrkliga kommunerna
+ = förbättrar det ekonomiska situationen för de kyrkliga kommunerna

2.3 Neutralisering av skattereformens och folkbokföringsreformens
effekter

Mitt förslag: Skattereformens och folkbokföringsreformens effek-
ter bör ge ett för de kyrkliga kommunerna budgetmässigt neutralt
utfall. Åtgärder bör vidtas i ett sammanhang för båda reformerna.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen har beslutat om neutralisering av
skattereformens effekter för kommuner och landsting fr.o.m. år 1991. En
motsvarande neutralisering bör göras även för de kyrkliga kommunerna.
Denna bör också omfatta den kostnadsminskning för kyrkan som folk-
bokföringsreformen innebär.

Avrundat till hundratal milj.kr. beräknas som tidigare redovisats (tabell
2.1) de båda reformerna sammantaget innebära att kyrkan far en mer-
kostnad på 100 milj.kr. år 1991. Däremot beräknas kyrkans ekonomiska
utrymme öka med 300 milj.kr. år 1992, 600 milj.kr. år 1993 och 500
milj.kr. per år därefter. Dessa medel bör återföras till staten för att bidra
till en helfinansiering av skattereformen och folkbokföringsreformen.

För åren 1991 och 1992 bör neutraliseringen genomföras enligt
följande. Nettoeffekten för de båda åren innebär att ca 140 milj.kr. skall
återföras till staten. Det föreslås ske genom indragning av statsbidragen
till kyrkofonden, eftersom dessa till största delen är avsedda att vidare-
fördelas till de kyrkliga kommunerna. Bidragen uppgår sammanlagt till
68 milj.kr. per år, dvs. 136 milj.kr. för båda åren. Statsbidrags-
indragningama berör sjunde huvudtiteln (finansdepartementet) och
trettonde huvudtiteln (civildepartementet).

Beträffande sjunde huvudtiteln har riksdagen för innevarande budgetår

beslutat (prop. 1989/90:150 bil. 4, FiU29, rskr. 359) att anvisa medel
avseende bidrag till de kyrkliga kommunerna med anledning av avskaf-
fandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. Jag föreslår nu att
detta bidrag på 30 milj.kr. per år slopas, vilket överensstämmer med vad
som tidigare har beslutats för kommuner och landsting. För att uppnå
tillräcklig neutraliseringseffekt sammantaget för åren 1991 och 1992
föreslår jag att bidraget dras in per den 1 januari 1991.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag att lämna förslag
om indragning av de statsbidrag som är att hänföra till trettonde
huvudtiteln.

Fr.o.m. år 1993 måste ytterligare åtgärder — utöver nämnda statsbi-
dragsindragningar — vidtas för att en neutralisering skall uppnås. Frågan
måste emellertid utredas ytterligare. Jag avser att återkomma om detta
senast i samband med 1992 års budgetproposition.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

3 Skatteutjämningssystemet

Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna de stora skillnader som
finns mellan enskilda kommuner resp, landsting i fråga om skattekraft
och kostnader för bedrivande av kommunal verksamhet. Systemet skall
främja en i möjligaste mån likvärdig kommunal service i olika delar av
landet, oavsett skattekraft. Systemet i sin helhet omfattar ordinarie
skatteutjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skat-
teutjämningsavgift samt särskild skatteutjämningsavgifit.

Skatteutjämningsbidrag minus skatteutjämningsavgifter motsvarar en för
år 1991 kommunal skattesats på 1:70 kr./skr. i genomsnitt för landet,
eller 1 238 kr./invånare. Den största betydelsen har skatteutjämnings-
systemet för Gotlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Utvecklingen av skatteutjämningsbidrag och skatteutjämningsavgifter
under senare år framgår av följande sammanställning.

Tabell 3.1 Skatteutjämningsbidrag till kommuner och landsting åren 1986-1991
(milj.kr.)

	1986	1987	1988	1989	1990	1	9911
Ordinarie skatteutjämningsbidrag	11 699	12 908	13 924	15 329	16 988	19	061
varav till
kommuner	6 470	7 143	7 684	8 599	9 564	10	855
landsting	5 229	5 765	6 240	6 730	7 424	8	206
Extra skatteutjämningsbidrag	230	356	323	287	230		230
Totalt	11 929	13 264	14 247	15 616	17 218	19	291
Skatteutj ämningsa vgifter	1 167	2 700	3 987	4 576	6 719	8	734
Bidrag, netto	10 762	10 564	10 260	11 040	10 499	10	557

1 Preliminära uppgifter

3.1 Ordinarie skatteutjämningsbidrag

Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag finns i lagen (1988:491) om
skatteutjämningsbidrag och förordningen (1988:494) om skatteut-
jämningsbidrag.

Skatteutjämningsbidrag garanteras kommuner och landsting vars egen
skattekraft är lägre än den de anses behöva för att kunna ge medborgarna
likvärdig kommunal service oavsett i vilken kommun man bor. Denna
garanterade skattekraft anges i procent av medelskattekraften och
omfattar följande delar:

- grundgaranti

- tillägg eller avdrag på grund av ogynnsam resp, gynnsam åldersstruktur
och social struktur

- tillägg för befolkningsminskning.

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU35, rskr. 335,
SFS 1979:362) om en omlättande förändring av skatteutjämningsystemet.
Reformen var fullt genomförd år 1982 och innebar att grundgarantinivån
höjdes i framför allt de södra och mellersta delarna av landet. Inriktnin-
gen av reformen ledde emellertid till att skattesatserna generellt sett blev
betydligt högre i Norrland, framför allt i skogslänen, än i övriga delar
av landet. För att bryta denna utveckling och åstadkomma en bättre
regional balans beslöt riksdagen våren 1988 (prop. 1987/88:100 bil.9,
FiU19, rskr. 244) att ändra systemet för kommunal skatteutjämning.

Ändringen innebar att man inom en i stort sett oförändrad ram höjde
grundgarantinivån för kommunerna i Norrland liksom för de kommuner
i mellersta och södra Sverige som ingår i stödområden. Även i vissa
delar av Östergötland, östra Småland och Blekinge höjdes grund-
garantierna. Höjningarna motsvarades av sänkta garantier för övriga delar
av landet.

Grundgarantiema har på så sätt fatt en mer markerad regionalpolitisk
profil, vilket förutsätts leda till minskade utdebiteringsskillnader. Den
tekniska uppbyggnaden av skatteutjämningssystemet, med bl.a. anknyt-
ning till medelskattekraften som en viktig del, ändrades inte.

En maximering av den skattesats som läggs till grund för bidragsbe-
räkningen har införts i syfte att begränsa den enskilda kommunens
möjligheter att påverka bidragets storlek. Den är satt till 16:00 kr./skr.
för kommunerna, 13:50 kr./skr. för landstingen och till 29:50 kr./skr. för
de kommuner som inte ingår i landsting. De kommuner och landsting
som hade en högre skattesats fick genom denna ändring minskat
skatteutjämningsbidrag. Denna bidragsminskning har kommunerna och
landstingen i norra Sverige kompenserats för genom en högre grund-
garanti.

För år 1991 får kommuner och landsting tillsammans ordinarie
skatteutjämningsbidrag med preliminärt 19 061 milj.kr. Av landets totalt
284 kommuner erhåller 236 (83 %) skatteutjämningsbidrag. Samtliga
landsting utom tre, Stockholms, Uppsala samt Göteboigs och Bohus läns
landsting, får skatteutjämningsbidrag.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

3.2 Extra skatteutjämningsbidrag Prop. 1990/91:100

Bil. 9
Utöver ordinarie skatteutjämningsbidrag får regeringen enligt 7 § lagen
(1988:491) om skatteutjämningsbidrag bevilja extra skatteutjämnings-
bidrag. För år 1991 har regeringen hittills beviljat 224 milj. kr. i sådana
bidrag. Extra skatteutjämningsbidrag beviljas, efter ansökan, kommuner
och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter.
Vid denna prövning tas hänsyn till bl.a. förluster i eldningsanläggningar
avsedda för inhemska bränslen. Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas
också för att trygga kollektivtrafik i glesbygd sedan statsbidraget för detta
ändamål slopats samt, efter särskild ansökan, till de kommuner som
vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.

3.3 Allmän skatteutjämningsavgift

Bestämmelser om allmän skatteutjämningsutgift finns i lagen (1987:560)
om skatteutjämningsavgift.

Den allmänna skatteutjämningsavgiften infördes år 1986 och bestämdes
då till 0:14 kr./skr. Avsikten var att avgiften skulle finansiera den
automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen mellan åren 1985 och
1986. Av samma skäl har avgiften höjts för åren 1987, 1988, 1990 och

1991. Höjningarna har uppgått till 0:08 - 0:10 kr./skr. för dessa år.
Fr.o.m. år 1987 höjdes dessutom skatteutjämningsavgiften med 0:13
kr./skr. för kommunerna för att ersätta en utebliven besparing inom
skolans område. Ar 1990 höjdes avgiften för kommunerna med 0:09
kr./skr. för att delvis finansiera 1990 års satsning på barnomsorgen.

Sedan år 1990 beräknas skatteutjämningsavgiften enbart på det egna
skatteunderlaget (prop. 1988/89:150 bil.6, FiU 29, rskr. 326). Tidigare
beräknades avgiften på summan av det egna taxerade skatteunderlaget
och tillskottet av skatteunderlag enligt lagen om skatteutjämningsbidrag.
För att inkomsterna från skatteutjämningsavgiften efter förändringen
skulle uppgå till oförändrat belopp, höjdes avgiften för år 1990 med 0:05
kr./skr. för kommunerna och 0:04 kr./skr. för landstingen.

3.4 Särskild skatteutjämningsavgift

Bestämmelserna om särskild skatteutjämningsavgift finns i lagen
(1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift.

Fr.o.m. år 1986 tas en särskild skatteutjämningsavgift ut av kommuner
med hög skattekraft. Denna avgift, som är progressiv, skärptes år 1988
(prop. 1986/87:100, FiU29, rskr. 343 ) och år 1989 (prop. 1987/88:100,
FiU19, rskr. 244). Våren 1989 (prop. 1988/89:150 bil.6, FiU29, rskr.
326) beslöt riksdagen att ändra reglerna så att den särskilda avgiften
fr.o.m. år 1990 skall omfatta alla kommuner med ett skatteunderlag som
överstiger medelskattekraften. Avgiften tas ut på den del av det egna
skatteunderlaget som överstiger 100% av medelskattekraften, dock inte
för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunen
garanterade skatteunderlaget enligt lagen (1988:491) om skatteutjäm-
ningsbidrag. Avgiften har fr.o.m. år 1990 följande utformning:

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Tabell 3.2 Särskild skatteutjämningsavgift (kr./skr.)

Skattekraften i % av av medel skattekraften	Avgiften per skattekrona i intervallet
100-109,99	1:-
110-119,99	2:-
120-124,99	3:-
125-129,99	4:-
130-134,99	6:-
135-139,99	8:-
140-144,99	10:-
145-149,99	12:-
150-	14:-

Skatteutjämningsavgiftema uppgår år 1991 till sammanlagt 8 734
milj.kr., varav 644 milj.kr. avser den särskilda skatteutjämningsavgiften.
År 1991 betalar 42 kommuner särskild skatteutjämningsavgift.

3.5 Finansiering av skatteutjämningsbidragen

Skatteutjämningsbidragen följer automatiskt skatteunderlagets föränd-
ringar, eftersom de är knutna till medelskattekraften.

Skatteutjämningsavgiftema tas sedan år 1986 ut för att neutralisera
ökningen av bidraget. Vid oförändrat avgiftsuttag beräknas ökningen
mellan åren 1991 och 1992 uppgå till ca 1 500 milj.kr. netto. Skat-
teutjämningsbidragen beräknas då öka med ca 2 800 milj.kr. och
skatteutjämningsavgiftema med sammanlagt ca 1 300 milj.kr.

För att neutralisera ökningen av kostnaderna i skatteutjämningssystemet
mellan åren 1991 och 1992 föreslår jag att den allmänna skatteut-
jämningsavgiften höjs med 0:11 kr./skr. för år 1992. Jag har tidigare
(avsnitt 1.4) föreslagit att skatteutjämningsavgiften dessutom tillfälligt
höjs med 0:25 kr./skr för år 1992. Skatteutjämningsavgiften 1992 blir
därmed 1:15 kr./skr. för kommuner och 0:92 kr./skr. för landsting.

3.6 Grundgarantier till vissa nybildade kommuner

Regeringen har beslutat att Nyköpings kommun skall delas i tre nya
kommuner vid årsskiftet 1991—1992. De nybildade kommunerna skall
benämnas Gnesta, Nyköping och Trosa.

I lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag ges samtliga kommuner
och landstingskommuner en garanterad skattekraft — grundgaranti —
uttryckt i procent av medelskattekraften. Således skall grundgarantier
fästställas för de nybildade kommunerna.

Enligt 4 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag är grund-
garantin 100 % för samtliga kommuner i Södermanlands län. Enligt min
uppfattning bör grundgarantin utgöra 100 % även för de tre nybildade
kommunerna. Någon ändring i lagen behöver då inte göras med
anledning av delningen av Nyköpings kommun.

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift

2. lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.1
och 9.2.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen

1. att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1987:560) om skat-
teutjämningsavgift,

2. att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1990:609) om
avräkningsskatt,

3. att bidraget till de kyrkliga kommunerna med anledning av
avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m. upphör för
tiden efter utgången av år 1990,

4. att grundgarantin enligt 4 § lagen (1988:491) om skat-
teutjämningsbidrag skall vara 100 % av medelskattekraften i riket för de
nybildade kommunerna Gnesta, Nyköping och Trosa.

6. Anslagsberäkningar

F 1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

16 413 991 976

18 240 000 000

20 698 000 000

Från anslaget betalas skatteutjämningsbidrag till kommuner och
landsting enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag samt lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala
skatteunderlaget m.m. Ytterligare föreskrifter för bidragsgivningen finns
i förordningen (1988:494) om skatteutjämningsbidrag. Vidare betalas
kostnaderna för skatteutjämningsnämnden, som är ett rådgivande organ
i frågor om extra skatteutjämningsbidrag, från detta anslag.

Med utgångspunkt i 1990 års skattesatser och en viss antagen höjning
av skatteunderlaget samt med antagande att åldersstrukturen är densamma
som för 1990 bedöms det ordinarie skatteutjämningsbidraget uppgå till
19 061 milj.kr. år 1991.

Extra skatteutjämningsbidrag beviljas efter ansökan sådana kommuner Prop. 1990/91:100
och landsting som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Bil. 9
För år 1991 har sådana bidrag hittills beviljats med 129 milj.kr.
Dessutom utbetalas vissa andra, riktade bidrag inom ramen för det extra
skatteutjämningsbidraget. Föi att trygga kollektivtrafik i glesbygd, sedan
statsbidraget för detta ändamål slopats, utbetalas ett särskilt bidrag om 70
milj.kr. till Gotlands kommun samt till kommunerna och landstingen i de
s.k. skogslänen. Inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag beviljas
också efter ansökan 25 milj. kr. som stöd till kommuner som vidtar
förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.

Anslagsbehovet år 1992 för extra skatteutjämningsbidrag beräknas till
oförändrat 230 milj.kr.

Medelsbehovet under budgetåret 1991/92 avser bidrag som utbetalas
under andra halvåret 1991 och första halvåret 1992. Bidragen under 1991
uppgår till 19 291 milj. kr. och beräknas för 1992 till 22 105 milj. kr.
Hälften av beloppen för kalenderår 1991 resp. 1992, 20 698 milj.kr.,
utbetalas under budgetåret 1991/92. Jag föreslår att anslaget förs upp
med detta belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år

1992 i enlighet med vad jag förordat,

2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 20 698 000 000 kr.

F 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

887 621 546

879 172 000

Från anslaget betalas bidrag till kommunerna som kompensation för det
intäktsbortfall som blivit en följd av att den kommunala beskattningen av
juridiska personer upphört (prop. 1983/84:133 bil. 1, FiU39, rskr. 422,
SFS 1984:504). Första bidragsåret var 1985. För år 1986 beslöt
riksdagen (prop. 1984/85:150, FiU29, rskr. 29) att kompensationen
skulle reduceras med 30 kr./invånare. En ytterligare reducering med 90
kr./invånare har riksdagen beslutat om fr.o.m. år 1988 (FiU 1986/87:29,
rskr. 343). Regeringen har i september 1990 fastställt beloppet till
sammanlagt ca 879 milj.kr. för år 1991.

7 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 879 172 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

G. Övriga ändamål

G 1. Bidrag till vissa internationella byråer och
organisationer m.m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

1989/90 Utgift 225 828

1990/91 Anslag 250 000

1991/92 Förslag 250 000

Från anslaget bestrids för närvarande Sveriges bidrag till nordiska
skattevetenskapliga forskningsrådet.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknar jag till avrundat 250 000
kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer
m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 250 000
kr.

G 2. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

18 860 000

15 000 000

Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av
motorfordon, som upphävts vid utgången av september 1988 men som
tillämpas övergångsvis i vissa fåll, utgår bidrag till sådana handikappade
motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från årlig
vägtrafikskatt. Bidragen motsvarar skattekostnaderna för viss mängd ben-
sin som for ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel
till 250 liter för helt år. Bidragen betalas i efterskott för budgetår.
Ärenden om bidrag handläggs av riksskatteverket.

En ny form av bilstöd för handikappade som böljat tillämpas den 1
oktober 1988 kan väntas medföra att utbetalningarna på detta anslag min-
skar. I avvaktan på att effekterna av det nya bilstödet kan bedömas säk-
rare beräknarjag för budgetåret 1991/92 kostnaderna för bidrag enligt
detta anslag till oförändrat 15 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 15 000 000 kr.

G 3. Exportkreditbidrag

1989/90 Utgift 2

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2 270 000

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

1 000

Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401)
om exportkreditstöd.

En förutsättning för att exportkreditstöd skall komma i fråga är bl. a.
att exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd
görs i första hand hos exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de all-
männa förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av
antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bi-
drag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om
utbetalning av bidrag skall göras hos riksskatteverket senast en månad
efter det att exportföretagets taxeringar för beskattningsåret har vunnit
laga kraft.

Riksskatteverket

Under de år möjlighet funnits till exportkreditbidrag har endast ett fåtal
ansökningar kommit in till riksskatteverket. Då någon prognos för bud-
getåret 1991/92 inte låter sig göras föreslår riksskatteverket att anslaget
tas upp med 1 000 kr. i statsbudgeten.

Föredraganden

Någon tillförlitlig beräkning av medelsbehovet under detta anslag är inte
möjlig att göra. Till svårigheten att överblicka omfattningen av underlaget
för exportkreditstödet kommer att det inte är möjligt att förutse taxerings-
utfället och de därav föranledda yrkandena om bidrag. Med hänsyn till
osäkerheten om vilket medelsbehov som kan bli aktuellt förordar jag att
anslaget förs upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. också i statsbud-
geten för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Exportkreditbidrag för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.

100

G 4. Kostnader för vissa nämnder

1989/90 Utgift 1 026 296

1990/91 Anslag 1 588 000

1991/92 Förslag 1 740 000

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Från anslaget bestrids kostnader för statens krigsförsäkringsnämnd och
statens krigsskadenämnd. Medelsförbrukningen för nästa budgetår be-
räknar jag för statens krigsförsäkringsnämnd till 62 500 kr. och för sta-
tens krigsskadenämnd till 37 500 kr.

Vidare bestrids från detta anslag kostnader för det ekonomiska rådet.
Medelsförbrukningen nästa budgetår beräknas till 1 640 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 1 740 000 kr.

G 5. Ränteersättningar m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

I prop. 1987/88:150, bil. 1, anmälde regeringen att en räntebärande
placeringsmöjlighet borde öppnas inom ramen för statens betalnings-
system. Arbetet med att utveckla denna placeringsform pågår för när-
varande inom riksrevisionsverket. Den ränteersättning som skall utbetalas
i samband med den nya placeringsformen skall bruttoredovisas under
detta anslag. Inledningsvis skall endast vissa av länsstyrelsernas och
kronofogdemyndigheternas förvaltade medel placeras i den nya place-
ringsformen. I avvaktan på en precisering av vilka medel som avses
föreslår jag att anslaget förs upp med ett belopp av 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ränteersättningar m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

101

Övriga frågor inom finansdepartementets område Prop. 1990/91 :ioo
. _ _ „ . Bil- 9

1. Sparframjande åtgärder

Föredragandens överväganden

Spardelegationen inrättades genom beslut av regeringen den 13 juni 1985.
Dess huvudsakliga uppgift har varit att svara för breda informations- och
utbildningsinsatser i syfte att långsiktigt främja hushållssparandet samt att
ansvara för statens informationsinsatser avseende allemanssparandet och
ungdomsbosparandet. Betydelsefulla insatser har gjorts för att öka kun-
skapen om ekonomi och sparande för en rad olika grupper, såsom ung-
domar, kvinnor, handikappade, invandrare etc. Spardelegationen publi-
cerar också jämförande information över olika sparalternativ vilket vän-
der sig till såväl de professionella aktörerna som till allmänheten. Spar-
delegationens arbete kännetecknas av relativt vida ramar där arbetsformer
och samarbetspartner varierar mellan olika projekt.

Den nyligen genomförda skattereformen och det ökade intresset för
privatekonomi förändrar förutsättningarna för spardelegationens arbete.
Sparandet kommer att gynnas i det nya skattesystemet samtidigt som
låntagandet kommer att missgynnas genom sänkningen av marginalskat-
terna och förändringar i kapitalbeskattningen. Hushållens sparande för-
väntas därigenom öka under de närmaste åren, företrädesvis genom ett
ökat amorteringssparande.

Allmänhetens intresse för privatekonomiska frågor har successivt vuxit.

Insatser från spardelegationen och organisationer har bidragit till en ökad
medvetenhet och kunskap om sparfrågor. Inte minst diskussioner rörande
skattereformen och dess effekter har bidragit till detta. Behovet av all-
mänt inriktade reklamkampanjer i offentlig regi avseende sparande be-
räknas minska efter skattereformens införande.

Mot bakgrund av ovanstående samt nödvändigheten att prioritera i den
offentliga sektorn (se även regeringens skrivelse 1990/91:50) förordar jag
en nedläggning av spardelegationen. En del av dess verksamhet bör dock
även fortsättningsvis drivas i offentlig regi.

Om speciella behov föreligger beträffande målgruppsinriktade informa-
tionsinsatser kan sådan informationsverksamhet bedrivas av berörda myn-
digheter eller organisationer. Marknadsföring rörande allemansspar kan
med fördel överlåtas åt riksgäldskontoret resp, fondbolagen. Därmed er-
hålles en närmare koppling mellan sparinstitutet och marknadsförings-
insatserna. Jag avser att senare återkomma angående ungdomsbosparan-
det.

Någon form av objektiv information rörande olika sparformers egen-
skaper och avkastning bör dock alltjämt bedrivas i offentlig regi. Den
information som för närvarande framställs av spardelegationen jämför
olika sparalternativ. Den enskilde spararen erhåller därmed ett bättre be-
slutsunderlag, till rimliga kostnader, för sitt placeringsbeslut. En sådan
viktig information skulle sannolikt inte bli producerad på marknaden. Jag
föreslår att bankinspektionen tar över denna verksamhet från spardelega-
tionen.

102

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att
avveckla spardelegationen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

2. Vinstsparandet

Den 1 januari 1985 upphörde statens ekonomiska ansvar för vinstsparan-
det. Banker och sparkassor fick möjlighet att driva denna sparform i egen
regi (prop. 1984/85:51, FiU7, rskr. 59). För statens del kvarstår emel-
lertid inflytande över vinstsparandet dels genom att regeringen enligt
lotterilagen (1982:1011) skall lämna tillstånd att anordna vinstsparandet,
som är en form av lotteri, dels genom att riksdagen alltjämt skall god-
känna sparbeloppets storlek.

Regeringen har således fästställt regler för det vinstsparande som drivs
genom affärs- och föreningsbankemas "Vinnarkonto", sparbankernas
"Miljonkonto" och Kooperativa förbundets "Vinstkonto". När det i fort-
sättningen talas om bankernas vinstsparande avses samtliga dessa former.

Regeringens lotteritillstånd för vinstsparandet begränsar, i enlighet med
vad riksdagen godkände vid avvecklingen av statens ekonomiska ansvar
för vinstsparandet, den högsta tillåtna månadsinsättningen till 800 kr.
Riksdagen har dock vid tre tillfällen efter 1985 tillåtit extra insättningar,
vaije gång med maximalt 5 000 kr. Det senaste tillfället avsåg perioden
den 1 april - 30 juni 1989 (prop. 1988/89:100, bil. 9 s. 81, FiU21, rskr.
104).

I en skrivelse till regeringen den 29 juni 1990 har Svenska Bankföre-
ningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Svenska Sparbanksföre-
ningen gemensamt föreslagit dels att maximibeloppet för ordinarie må-
nadsinsättningar i vinstsparandet höjs från 800 kr. till 1 600 kr., dels att
en ny möjlighet till extra insättning om maximalt 5 000 kr. införs, dels
att riksdagen bemyndigar regeringen att i fortsättningen fetta beslut om
ändrade beloppsgränser och extra insättningar för vinstsparandet. Banker-
na har i sin skrivelse framhållit att tillvägagångssättet vid beslut om än-
dring av sparbeloppets storlek blivit både tidsödande och administrativt
omständligt.

Vidare har bankerna i en skrivelse hemställt att lotterivinstskatten på
vinster i vinstsparande skall sänkas betydligt.

Skrivelsen rörande sparbeloppens storlek m.m. har remissbehandlats.

Bankinspektionen har förklarat att framställningen inte möter någon
invändning i fråga om tillsynen över vinstsparandet i bankerna och därtill
knuten utlottningsverksamhet. Konsumentverket anser att framställningen
inte bör bifellas om bankerna inte kan säkerställa en förbättrad kontroll
och insyn, garantera möjlighet till kompensation vid uppkommna fel samt
lämna tydligare information om reglerna för deltagande och vinstutdel-
ning. Riksgäldskontoret har, med hänsyn till vinstsparandets speciella
konstruktion, inget att invända mot bankernas förslag. Fullmäktige i

103

Sveriges riksbank har inget att erinra mot den omprövning och höjning
av gränsen för de månatliga insättningarna på vinstsparkonto som ban-
kerna hemställer om. Däremot är fullmäktige tveksamma till förslaget
om nya extrainsättningar. Fullmäktige anser att behovet av extrainsätt-
ningar försvagas om den ordinarie beloppsgränsen anpassas till en ny,
högre nivå. Vinstutlottningama i systemet sker efter tillstånd av rege-
ringen. Fullmäktige anser att beslut om olika regeländringar bör kunna
fattas av regeringen med stöd av lotterilagen.

Jag delar bankernas uppfattning att nuvarande ordning kan förenklas.
Sedan statens ekonomiska ansvar för vinstsparandet upphört bör enligt
min mening samtliga frågor som rör denna sparform beredas i ett sam-
manhang, det vill säga i samband med att regeringen meddelar tillstånd
enligt lotterilagen. Några särskilda skäl som motiverar att riksdagen skall
godkänna sparbeloppets storlek finns inte längre enligt min mening. Riks-
dagen bör således överlåta till regeringen att besluta i frågor som rör
sparbeloppet.

Sparbeloppets storlek har tidigare anpassats till de belopp som gäller
för allemanssparandet. Det kan dock övervägas om denna koppling bör
bestå. Allemanssparandet innehåller även efter den 1 januari 1991 ett
moment av skattegynnande, medan vinstsparandet avses bli beskattat en-
ligt de regler som gäller för kapitalinkomster och lotterivinster. Utan att
föregripa regeringens prövning av ändrade villkor för vinstsparandet vill
jag ifrågasätta om någon gräns för sparbeloppet verkligen behövs. Frågan
bör dock övervägas ytterligare.

Vinst vid vinstsparande beskattas enligt lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster. Skatten utgår med 40 % av vinstens värde vid vinstsparan-
de anordnat av bank eller sparkassa och med 30 % i fråga om annan
vinst. Vinster som uppgår till högst 100 kr. beskattas inte och på vinster
med högre värde utgår inte skatten med högre belopp än att av vinsten
återstår 100 kr. Skattesatsen för vinster vid vinstsparande är vald så att
skattebelastningen skall ligga på en nivå som motsvarar inkomstbeskatt-
ningen av den festa räntan i vinstsparandet. Fr.o.m. inkomståret 1991
kommer skatten på inkomst av kapital att vara 30 %. Lotteri vinstskatten
på vinstsparande bör därför sänkas till samma nivå. För att ytterligare
förstärka likformigheten i beskattningen bör även småvinstema beskattas
vid vinst i vinstdragning anordnad av bank eller sparkassa. Under ären-
dets beredning har diskussioner förts med företrädare för Svenska Bank-
föreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Svenska Sparbanks-
föreningen.

Slutligen vill jag beröra den fråga om förbättrad information till spa-
rarna som konsumentverket tagit upp.

Det är betydelsefullt att de sparare som överväger att placera sitt spar-
kapital på konto i vinstsparande får tillgång till information som klargör
skillnaden i storlek på räntan i vinstsparandet och den ränta som banken
erbjuder motsvarande placering på annat sparkonto. En sådan jämförelse
skall visa vad det kostar i utebliven ränta att delta i utlottningen på
vinstsparandet, eller med andra ord, vad "lotterna" för deltagande i vinst-
sparandets lotteridel kostar. Den genomsnittliga utlottningsprocenten bör

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

104

också anges. Spararen får därigenom möjlighet att själv bedöma om han Prop. 1990/91:100
vill byta en jämn och säker avkastning mot en lägre sådan förenad med Bil. 9
viss vinstchans. Det är också betydelsefullt att vinstplanen blir överskåd-
lig och att spararen därigenom kan få en god uppfattning om en lotteri-
andels procentuella vinstchans vid dragning i vinstsparandet. Bankerna
bör därför snarast utarbeta förslag till bestämmelser om hur den förbätt-
rade informationen skall utformas. Bestämmelserna skall utformas så att
de kan tas in i reglerna för det tillstånd för vinstsparandet som regeringen
beviljar.

Upprättat lagforslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats ett
förslag till

lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster.

Den föreslagna lagändringen är av sådan beskaffenhet att lagrådets
hörande skulle sakna betydelse.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.3.

Hemställan

Jag hemställer, att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad som förordats i fråga om vinstsparandet,

2. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster.

3. AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten

Riksdagens revisorer har granskat AB Tipstjänsts kostnader i form av
reklam samt stöd till olika ändamål inom den svenska idrotten (Rapport
1988/89:2). Revisorerna ifrågasatte det direkta stöd som bolaget lämnar
till idrotten eftersom det enligt deras mening inte var förenligt med de
föreskrifter som reglerade bolagets verksamhet.

Revisorerna granskade särskilt bolagets verksamhet år 1987. Bolagets
kostnader för reklam och PR-verksamhet uppgick 1987 till 73,9 milj.kr.
Ar 1987 betalade AB Tipstjänst dels vissa ersättningar till svenska
idrottsorganisationer som ett led i företagets marknadsföringsinsatser,
dels lämnades direkt penningstöd till föreningar och organisationer. En-
ligt en bokslutskommentar i verksamhetsberättelsen för år 1987 utbetala-
des i direkt stöd till idrotten 40,7 milj.kr. till bl.a. en idrottsprofessur,
Stora Tipsveckan, Riksidrottsförbundet, hallar och arenor. I denna sum-
ma ingick inte ersättningar enligt avtal med Svenska Fotbollsförbundet
eller sponsring av idrottsorganisationer.

Riksdagen beslutade (1989/90:FiU36, rskr. 288) vid behandlingen av
regeringens skrivelse (1989/90:121) med anledning av riksdagens revi-
sorers granskning av AB Tipstjänsts stöd till idrotten att en större del
än för närvarande av AB Tipstjänsts vinst bör gå tillbaka till idrotten.

Den typ av stöd som rikdagens revisorer kritiserade uppgick år 1988

105

till ca 13 milj.kr. År 1989 utgick inget stöd av detta slag. Efter riks-
dagens beslut har stödet ökat till ca 20 milj. kr. år 1990. Enligt min me-
ning bör AB Tipstjänst tills vidare vara oförhindrat att använda medel
för denna typ av stöd till idrotten upp till en ram på 50 milj. kr. årligen.
Detta stöd skall inte behöva anses kommersiellt befogat på kort sikt. Alla
insatser i form av ersättningar m.m. skall dock av bolaget bedömas vara
av värdefull goodwillkaraktär på längre sikt eller på annat sätt vara lång-
siktigt kommersiellt befogade i enlighet med riksdagens beslut.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört i det föregående om AB Tipstjänsts
ersättningar till idrotten.

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

106

Bilaga 9.1 Prop. 1990/91:100

Bil. 9

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:560) om
skatteutjämningsavgift;

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1987:560) om skatte-
utjämningsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avgiften utgör för landstings- Avgiften utgör för landstings-
kommun 56 öre per skattekrona. kommun 92 öre per skattekrona.

Avgiften utgör för kommun 79
öre per skattekrona.

Avgiften utgör för kommun 115
öre per skattekrona.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången i
fråga om skatteutjämningsavgift för år 1992.

lenaste lydelse 1990:610.

2Senaste lydelse 1990:610.

107

Bilaga 9.2 Prop. 1990/91:100
Bil. 9

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt;

Härigenom föreskrivs att 3 och 4
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avräkningsskatt utgör för lands-
tingskommun 0,34 kronor per
skattekrona avseende år 1991, 0,85
kronor per skattekrona avseende år

1992, 1,35 kronor per skattekrona
avseende år 1993, 1,25 kronor per
skattekrona avseende år 1994, 1,10
kronor per skattekrona avseende år
1995 och följande år.

Avräkningsskatt utgör för kom-
mun 0,60 kronor per skattekrona
avseende år 1991, 1,20 kronor per
skattekrona avseende år 1992, 1,80
kronor per skattekrona avseende år

1993, 1,65 kronor per skattekrona
avseende år 1994, 1,50 kronor per
skattekrona avseende år 1995 och
följande år.

För kommun som inte ingår i
landstingskommun utgör avräk-
ningsskatten, i stället för vad som
föreskrivs i första stycket, 0,94
kronor per skattekrona avseende år
1991, 2,05 kronor per skattekrona
avseende år 1992, 3,15 kronor per
skattekrona avseende år 1993, 2,90
kronor per skattekrona avseende år

1994, 2,60 kronor per skattekrona
avseende år 1995 och följande år.

§§ lagen (1990:609) om avräknings-

Föreslagen lydelse

Avräkningsskatt utgör för lands-
tingskommun 0,34 kronor per
skattekrona avseende år 1991, 0,82
kronor per skattekrona avseende år

1992, 1,20 kronor per skattekrona
avseende år 1993, 1,12 kronor per
skattekrona avseende år 1994, 1,03
kronor per skattekrona avseende år
1995 och följande år.

Avräkningsskatt utgör för kom-
mun 0,60 kronor per skattekrona
avseende år 1991, 7,77 kronor per
skattekrona avseende år 1992, 1,63
kronor per skattekrona avseende år

1993, 1,49 kronor per skattekrona
avseende år 1994, 1,41 kronor per
skattekrona avseende år 1995 och
följande år.

För kommun som inte ingår i
landstingskommun utgör avräk-
ningsskatten, i stället för vad som
föreskrivs i första stycket, 0,94
kronor per skattekrona avseende år
1991, 7,99 kronor per skattekrona
avseende år 1992, 2,83 kronor per
skattekrona avseende år 1993, 2,67
kronor per skattekrona avseende år

1994, 2,44 kronor per skattekrona
avseende år 1995 och följande år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången i
fråga om avräkningsskatt för år 1992.

108

Bilaga 9.3 Prop. 1990/91:100
Bil. 9

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1928:376) om skatt på lot-
terivinster1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§2

Skatt betalas enligt denna lag till staten för vinst i svenskt lotteri.

Skatten utgör fyrtio procent av
vinstens värde i fråga om vinst vid
vinstdragning i vinstsparande an-
ordordnat av bank eller sparkassa
och trettio procent av vinstens vär-
de i fråga om annan vinst. Skatt
skall dock inte betalas med högre
belopp än att av vinsten återstår
etthundra kronor.

Skatten utgör trettio procent av
vinstens värde. För andra vinster
än vinst vid vinstdragning i vinst-
sparande anordnat av bank eller
sparkassa skall skatt dock inte be-
talas med högre belopp än att av
vinsten återstår etthundra kronor.

Skatt skall inte betalas för

1. vinst vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar eller vinst
vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer,

2. vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar,

3. vinst i sådant spel som avses i lagen (1972:820) om skatt på spel,

4. vinst i pengar som utfallit på lott i lotteri som har anordnats av
sådan sammanslutning som avses i 11 § lotterilagen (1982:1011),

5. annan vinst i pengar som upp- 5. annan vinst i pengar som upp-
går till högst etthundra kronor. går till högst etthundra kronor och

som inte utgör vinst vid vinstdrag-
ning i vinstsparande anordnat av
bank eller sparkassa.

Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den
skatt som belöper på vinsten.

Skatt skall inte betalas för vinster som utfallit på lotter som inte sålts,
eller för vinster som inte tagits ut av vinnaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

'Lagen omtryckt 1984:152.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:152.

2Senaste lydelse 1988:840.

109

Register			Prop. 1990/91:100 Bil. 9
Sid. 1	Översikt	Anslag kr.	Prop. 1990/91:100 Bil. 9
10	A. Finansdepartementet m.m.
10	F inansdepartementet	99 527 000
11	Ekonomiska attachéer	3 680 000
11	Utredningar m.m.	38 000 000 141 207 000
13	B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
18	Riksskatteverket	1 000 071 000
20	Regional och lokal skatteförvaltning	3 325 774 000
22	Kronofogdemyndigheterna	844 648 000
24	Stämpelkostnader	2 812 000
24	Fastighetstaxering	40 000 000
25	Ersättning till postverket m.fl. for bestyret med skatteuppbörd m.m.	56 000 000 5 269 305 000
26	C Statlig lokalförsörjning
29	Byggnadsstyrelsen	1 000
36	Inredning och utrustning m.m.	12 000 000 12 001 000
38	D. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Riksgäldskontoret:
45	F örvaltningskostnader	70 043 000
48	Kostnader för upplåning och låneförvaltning	611 040 000
52	Garantiverksamhet	1 000
56	Uppdragsverksamhet	1 000 681 085 000
59	E. Vissa centrala myndigheter m.m.
59	Tullverket: Förvaltningskostnader	1 054 523 000
72	Konjunkturinstitutet	24 270 000
76	Bankinspektionen	1 000
80	Försäkringsinspektionen	1 000 1 078 795 000

110

83	F. Bidrag och ersättningar till kommunerna
96	Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.	20 698 000 000
97	Bidrag till kommunerna med anled- ning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen	879 172 000
		21 577 172 000
99	G. Övriga ändamål
99	Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m.m.	250 000
99	Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon	15 000 000
100	Exportkreditbidrag	1 000
101	Kostnader för vissa nämnder	1 740 000
101	Ränteersättningar m.m.	1 000
		16 992 000
Totalt för finansdepartementet		28 776 557 000

Prop. 1990/91:100

Bil. 9

102 Övriga frågor inom finansdepartementets område

102 1. Sparfrämjande åtgärder

103 2. Vinstsparandet

105 3. AB Tipstjänsts ersättningar till idrotten

107 Bilaga 9.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:560) om
skatteutjämningsavgift

108 Bilaga 9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:609) om
avräkningsskatt

109 Bilaga 9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt
på lotterivinster

111

gotab 97410. Stockholm 1991

Regeringens proposition

1990/91:100 Bilaga 10

Utbildningsdepartementet

(Åttonde huvudtiteln)

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Bilaga 10 till budgetpropositionen 1991

Utbildningsdepartementet

(åttonde huvudtiteln)

Prop.

1990/91:100

Bil. 10

Översikt

Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör skolväsendet, den
grundläggande högskoleutbildningen, forskningen och forskarutbildning-
en, vuxenutbildningen, folkbildningen, studiestödet, kulturverksamheten
samt massmedierna.

På skolområdet pågår ett intensivt arbete med att förändra skolan från en
regelstyrd till en målstyrd skola. Ett steg i den riktningen är de beslut som
riksdagen nyligen fattat med anledning av propositionen om ansvaret för
skolan (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76). Bl. a. kommer ett nytt stats-
bidragssytem att införas för det kommunala skolväsendet fr.o.m. den 1
juli 1991.

Förslag redovisas avseende ett samordnat ansvar för barnomsorg och
skola samt om en flexibel skolstart. Vidare föreslås att undervisningen i
hemspråk förläggs utanför timplanebunden tid men att kommunerna har
ansvaret för undervisningen och har skyldighet att anordna hemspråksun-
dervisning.

Till fristående skolor föreslås ett utökat statsbidrag. Sameskolstyrelsen
föreslås få ett ökat inflytande över och ansvar för sameskolorna och
produktionen av läromedel på samiska samtidigt som resurserna ökas med

1,2 milj.kr. Till resurscentra vid specialskolorna föreslås ökade medel
med 1,7 milj. kr. Vidare räknas kostnaderna för elevernas resor upp med 2
milj. kr.

Tillgången på lärare skall förbättras. För innevarande budgetår har 35
milj.kr. anslagits till ökad lärarutbildning. För nästa budgetår föreslås
ytterligare 55 milj. kr. för ändamålet. Pengarna skall bl. a. användas till en
utbyggd grundutbildning av lärare och till utbildning av personer som
tjänstgör som lärare, men som saknar behörighet.

Organisationen av den statliga skoladministrationen utreds för närva-
rande.

En proposition om den framtida gymnasieskolan beräknas avlämnas i
februari 1991. Avsikten är att den strukturförändring och utbyggnad som
föreslås i propositionen skall börja genomföras den 1 juli 1992 och genom-
föras under en fyraårsperiod. I propositionen tas även upp frågor om
vuxenutbildning.

Folkbildningen kommer att behandlas i en proposition som föreläggs
riksdagen i början av 1991.

I budgetpropositionen 1990 redovisade regeringen ett treårsprogram for Prop. 1990/91: 100
grundläggande utbildning inom högskolan. Detta program utgick från att Bil. 10
högskolans dimensionering och ekonomiska resurser i huvudsak skulle
vara oförändrade under budgetåren 1990/91-1992/93. Riksdagen anslöt
sig i stort till de principer som redovisades. Detta program fullföljs nu.
Detta innebär bl. a. att den pågående reformeringen av ingenjörsutbild-
ningen fortsätter.

Regering och riksdag har våren 1990 beslutat om resurser för forskning
och forskarutbildning under treårsperioden 1990/91 — 1992/93. Resurserna
för verksamhet inom utbildningsdepartementets område kommer under
perioden att öka med sammanlagt ca 650 milj.kr. Budgetåret 1991/92
uppgår ökningarna till cirka 210 milj. kr. Stora insatser görs för att ytterli-
gare förbättra studiefinansieringen inom forskarutbildningen. Över 30
milj.kr. avsätts för kostnader för omvandling av utbildningsbidrag för
doktorander till doktorandtjänster. Ökningarna i övrigt avser bl. a. forsk-
ningsråden, dyrbar vetenskaplig utrustning, särskilda forskningsresurser
inom högskolan och internationellt forskningssamarbete. Nya professurer
tillkommer inom en rad ämnesområden. Häribiand kan nämnas professu-
rer i ekonomi, sociologi och allmänmedicin, samtliga med särskild inrikt-
ning på kvinnoforskning. Anslagen till forskning och forskarutbildning
kommer budgetåret 1991/92 att uppgå till sammanlagt 6,5 miljarder kro-
nor.

Inom studiestödsområdet föreslås bl. a. höjt studiebidrag inom studie-
hjälpen fr.o.m. den 1 januari 1992. Även inackorderingstillägg och extra
tillägg höjs liksom korttidsstudiestöd och internatbidrag.

Budgetförslaget på kulturområdet innehåller i princip inte några real-
förstärkningar. Med hänsyn till det statsfinansiella läget skjuts delar av
den tredje och sista etappen i det pågående treårsprogrammet på framti-
den. Genom omprioriteringar inom kulturbudgeten skapas utrymme för
en konstnärspolitisk reform.

Inom medieområdet ökas insatserna för handikappade. Stödet till taltid-
ningar förstärks med 1,5 milj. kr. Även bidraget till Sveriges Dövas Riks-
förbund för produktion av videogram för döva ges en realförstärkning.
Utgivningen av en klassikerserie för skolans behov förlängs till att gälla
även nästa budgetår. Uppbyggnaden av finländska TV-sändningar i Sveri-
ge fortsätter. En finländsk TV-kanal beräknas vid fullt utbyggd verksamhet
i slutet av år 1991 vara tillgänglig för kabelnät på 24 orter. För nästa
budgetår förstärks stödet med ca 12 milj. kr.

En parlamentariskt sammansatt beredning har tillkallats inom radio-
och TV-området. Förslag rörande reklam-TV och Sveriges Radio m. m.
läggs fram i en särskild proposition under mars 1991. I en proposition i
februari 1991 kommer frågor avseende filmavtal m. m. att tas upp.

På investeringsområdet förs nya objekt upp i investeringsplanen: lokaler
för nyetablering av lärarutbildningen i Uppsala, nybyggnad av ekologihus
och MAXLAB II i Lund, nybyggnad för biomedicinskt centrum i Göteborg,
nybyggnad för matematik och informationsteknologi i Umeå, marint forsk-
ningscentrum i Kristineberg samt tillbyggnad för högskolan i Karlstad.

Under budgetåret 1989/90 har ur behållningen av de särskilda lotterier

som anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturändamål anvi- Prop. 1990/91: 100

sats medel med sammanlagt 9 825 000 kr. Medlen har fördelats enligt Bil. 10

följande:

2 100000 kr. till statens kulturråd för fördelning till investeringar,

3425000 kr. för investeringar inom teater-, dans- och musikområdet,

3 700000 kr. till investeringar inom konst-, musei- och utställningsom-
rådet,

600000 till andra ändamål.

Sammanställning

Lit- tera	Anslagsgrupp	Belopp i Anvisat 1990/91	milj. kr.
Lit- tera	Anslagsgrupp	Belopp i Anvisat 1990/91	Förslag 1991/92	Förändring
A	Utbildningsdepartementet	91,7	93,7	2,0
B	Det offentliga skolväsendet1	32 112,6	33425,1	1 312,5
C	Folkbildning2	1 888,6	1 888,6	0,0
D	Grundläggande högskoleutbildning ni. m.	6291,7	7155.9	864,2
E	Forskning och forskarutbildning	5670,8	6 540,2	869,3
F	Studiestöd	7 366,9	8486,7	1 119.8
G	Kulturverksamhet m. m.	2213.7	2441.1	227,5
H	Massmedier m. m.	837.9	876,8	38,8
I	Lokalförsörjning m. m.	544,4	684,3	139.9
Totalt for utbildningsdepartementet		57018,3	61 592,4	4 574,1

' För 1990/91 har en sammanslagning av anslag gjorts från såväl förutvarande littera
B — Skolväsendet som littera C — Vuxenutbildning för att ge en jämförelse med
1991/92.

2 Anslagen till folkbildning är upptagna med oförändrade belopp då en särskild
proposition om folkbildningen kommer att föreläggas riksdagen till våren 1991.

Diagram 1

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

UTGIFTSFÖRDELNING 1991/92

Övrigt

Massmedier m.m.

Kulturverksamhet m.m.

Studiestöd

Forskning
och
forskar
utbildning

Grundläggande
högskoleutbildning

Det offentliga skolväsendet

Folkbildning 1

1 Anslagen till folkbildning är upptagna med oförändrade
belopp i avvaktan på särskild proposition under våren 1991.

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Föredragande: Statsrådet Göransson såvitt avser frågorna punkterna 1, 3,
4, 5, 6, 7 littera A, D, E, G, H, 1;

statsrådet Persson såvitt avser punkten 2, littera B, C och F.

Anmälan till budgetpropositionen 1991

Utbildningsministern anför

1 Inledning

Min anmälan av detta avsnitt sker efter samråd med statsrådet Persson.

Ett centralt mål i svensk utbildnings- och kulturpolitik är att främja
jämlikhet och rättvisa. Alla skall ha rätt till en likvärdig utbildning. Alla skall
ha möjligheter att vara kulturellt aktiva och att berikas av kulturupplevelser.

Det praktiska reformarbetet under efterkrigstiden har utformats utifrån
denna jämlikhetssyn. Huvuduppgiften har varit att undanröja de ekono-
miska, sociala och geografiska hinder som begränsat individens möjlighe-
ter att skaffa sig en önskad utbildning och att ta del av kulturlivet. Jag vill
här ta upp några principiella resonemang som gäller hur väl utbildnings-
och kulturpolitiken medverkat till att bryta traditionella klassmönster. I
följande inledningsavsnitt redovisas därefter vissa större frågor inom ut-
bildnings- och kulturområdet som behandlas i årets budgetproposition.

Svensk utbildnings- och kulturpolitik har under senare år utvärderats i
olika internationella undersökningar. I huvudsak måste resultaten av des-
sa granskningar sägas ha fallit väl ut för svensk del. Den svenska skolan
bedöms hålla en hög och jämn kunskapsstandard. Den sammanhållna
grundskolan med en för alla elever gemensam läroplan framstår som
efterföljansvärd och har även införts i flera länder. Utbyggnaden av
gymnasieskolans yrkeslinjer och de goda möjligheterna till återkommande
utbildning är andra inslag i det svenska skolväsendet som rönt positiv
uppmärksamhet. Den högre utbildningen och forskningen hävdar sig väl
vid en internationell jämförelse. För kulturområdets del konstaterades
nyligen i en Europarådsrapport att Sverige när det gäller deltagandet i
kulturlivet nått längre än de flesta andra länder.

Svensk utbildnings- och kulturpolitik får i dessa internationella bedöm-
ningar således ett gott betyg. Som en vanlig förklaring till att utbildnings- och
kulturpolitiken lyckats anges ofta dess generella karaktär, som gynnat med-
borgerligt engagemang och ansvarstagande. Utbildnings och kulturpoliti-
ken har därigenom inte bara handlat om att skapa goda möjligheter för

individuell förkovran och upplevelser. Den har också betraktats som ett
medel att reformera samhället i riktning mot jämlikhet och demokrati.

På en punkt konstateras dock både i svenska och utländska studier att
utbildnings- och kulturpolitiken inte varit så framgångsrik som önskat;
den har endast i begränsad grad medverkat till att bryta traditionella
studieval och kulturmönster. Detta förhållande har i viss mån dolts genom
att den snabba kvantitativa utbyggnaden av utbildningsväsendet och kul-
turverksamheterna hela tiden vidgat kretsen personer som fått del av
reformerna.

På utbildningsområdet har det — sett över en längre tidsperiod — skett
en kraftig höjning av den genomsnittliga utbildningsnivån, som i sig bidra-
git till social utjämning. I början av 1950-talet fick den stora majoriteten
ungdomar bara en sjuårig utbildning, medan endast ett fåtal fortsatte till
universitetet. Spännvidden mellan ungdomarnas utbildning har sedan
dess dramatiskt minskat. I dag erhåller ca 90 % av alla ungdomar en
utbildning på 11 — 12 år. Utbildningsförsprånget för de ungdomar som
fortsätter på högskolan har därmed minskat betydligt.

Samtidigt har utbildningens betydelse för klasskiktningen i samhället
gradvis avtagit. Samhälle och arbetsmarknad differentierades tidigare i
stor utsträckning efter utbildningens nivå. I dag är utbildningens längd
troligen mindre avgörande: utbildningens inriktning, kvalitet och möjlig-
heter till påbyggnad torde spela en större roll för framtida inkomster och
arbetsvillkor.

Denna positiva utveckling förefaller dock ha avstannat. Aktuella uppgif-
ter om rekryteringen till den högre utbildningen tyder på att den sociala
snedrekryteringen till högskolan de senaste årtiondena tilltagit. En studie
som statistiska centralbyrån genomfört visar att andelen studerande från
arbetarhem under 1970- och 1980- talet har varit oförändrad eller inom
vissa utbildningsområden t. o. m. minskat. Andelen nybörjare vid högsko-
lan från akademikerhem har samtidigt ökat.

Forskare och utbildningsexperter är osäkra om hur denna utveckling
skall tolkas. En förklaring är att den kvantitativa expansionen av utbild-
ningen nu spelat ut sin roll som socialt utjämnande kraft. Valet till högre
utbildning bestäms därmed i högre grad av faktorer som det egna hemmets
studietraditioner och av den studiestimulans som barn och ungdomar får i
grund- och gymnasieskolan.

Sannolikt har detta antagande fog för sig, men vilken betydelse det har
för de studerandes utbildningsval jämfört med andra faktorer är i många
avseenden oklart. Jag anser det är angeläget att få till stånd en bättre
belysning av orsakerna till den sociala snedrekryteringen. Jag avser därför
att under våren föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla en utred-
ning med uppgift att kartlägga dess omfattning och orsaker. Utredningens
analys skall ligga till grund för den fortsatta reformeringen av ungdoms-
skolan och högskolan.

Av tidigare studier vet vi att den sociala snedrekryteringen grundläggs
tidigt. Den sociala selektionen i högskolan bestäms i hög grad av de
studieval som eleverna gör i grundskolan och i gymnasieskolan. Snedrek-
ryteringen förstärks sedan ytterligare vid övergången från gymnasieskolan

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

till högskolan. Insatser för att bryta den sociala snedrekryteringen måste
därför ta sikte på att förändra elevernas studieattityder inom grundskola och
gymnasieskola.

När det gäller att förändra traditionella studieval, bör man enligt min
mening även uppmärksamma, att det handlar om förändringar som måste
gå åt två håll. En viktig uppgift är att bryta de sociala barriärer som hindrar
ungdomar från arbetarhem att söka sig till högre studier. En lika viktig
uppgift är att bryta de sociala barriärer som hindrar ungdomar från soci-
algrupp ett att söka sig till yrkesutbildningar som ges i gymnasieskolan.

Den planerade utbyggnaden av gymnasieskolans yrkeslinjer tillgodoser
detta dubbla perspektiv. Målet är att åstadkomma ett fullt utbyggt treårigt
gymnasium för alla i slutet av 1990-talet. Reformen innebär dels att
yrkeslinjerna uppvärderas och ges en bredare kompetens, dels att alla
gymnasieutbildningar ger allmän behörighet för högskolestudier.
Sammantaget bör detta bidra till ett jämnare socialt urval till högskolan.

Det förtjänar att påpekas att vid sidan av den sociala snedrekryteringen
finns också en könsmässig snedrekrytering till olika former av utbildning.
En stor del av utbildningslinjerna inom de tekniska områdena resp, inom
vård och omsorg domineras nästan helt av det ena könet. De nämnda
förändringarna av den gymnasiala utbildningen som planeras, bör kunna
leda även till en mindre sned könsfördelning på de olika utbildningsvägar-
na.

När det gäller kulturpolitiken är situationen i många avseenden likartad
den som gäller på utbildningsområdet. Den senaste femtonårsperioden har
inneburit en utbyggnad av de regionala kulturinstitutionerna, en konsoli-
dering av konstnärspolitiken och en utbyggnad av branschstöden på kultu-
rområdet.

Det har samtidigt blivit allt tydligare att en enbart geografisk eller
ekonomisk tillgänglighet inte bryter klassmönstren när det gäller kulturva-
norna. Statistik om kulturvanor är svårare att samla in och tolka än
utbildningsstatistik. Tillgängliga siffror tyder på att kulturvanorna är rela-
terade till såväl klass som ålder och livscykelsituation. De visar också att
ekonomiska faktorer inte är avgörande, varken den enskildes ekonomi
eller kostnaderna för olika aktiviteter. Den viktigaste faktorn förefaller
vara utbildnings- och i vidare mening bildningstradition.

Skillnaderna i kulturvanor är förhållandevis små så länge barnen går i
skolan. Efter skolåldern ökar skillnaderna, men de är mindre i dag än förr.
De som får möjlighet att utveckla ett aktivt kulturintresse under sin
uppväxt får impulser för resten av livet. En av de mer framgångsrika
metoderna för att ge alla en chans att ta del av och själva pröva olika
kulturella uttrycksmedel är satsningen på kultur i skolan. Genom det nya
bidragssystemet för skolan ökar såväl ansvaret som möjligheterna för
kommunerna att lokalt utforma kulturverksamheterna så att alla barn kan
delta.

I det kulturprogram för barn och ungdom som tagits fram gemensamt av
utbildningsdepartementet, socialdepartementet och civildepartmentet re-
dovisas erfarenheterna från kulturverksamhet bland barn och ungdomar
under 1980-talet. Där konstateras att rapporterna från barnomsorg, sko-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

lor, ungdomsgårdar och föreningsliv ofta visar hur just kulturverksamhe-
terna kan engagera dem som annars drar sig undan. Kulturens olika
uttryckssätt kan fungera som en metod att utforska världen, medmänni-
skorna och den egna personen. Konsten är också ett annat sätt att uppfatta
och uttrycka verkligheten och har genom sin ofta upproriska karaktär
möjlighet att nå även de barn som känner sig på kant med tillvaron.

För att sprida kunskap dels om framgångsrika arbetsmetoder, dels om
de olika stödformer som finns för barn- och ungdomskultur har Svenska
kommunförbundet engagerat sig i en landsomfattande informationskam-
panj. En viktig resurs i det sammanhanget är den kommunala musiksko-
lan, som på många orter i samarbete med skolan lyckats vidga deltagandet
till nya grupper.

När det gäller de vuxnas kulturvanor finns det uppgifter som tyder på
sjunkande besökssiffror för teatrar och museer. Detta uppvägs troligen
mer än väl av ökande siffror för olika amatörverksamheter som t. ex.
körsång, folkdans och musik, amatörteater, hembygdsforskning och kul-
turmiljöengagemang.

Efter förslag i 1990 års budgetproposition ökades resurserna till olika
organisationer som är av central betydelse för en folkligt förankrad kultur i
hela landet och utgör viktiga mötesplatser för artister, amatörer och olika
publikgrupper. Det gäller främst Folkparkerna, Folkets Hus, bygdegårdar-
na och Våra gårdar samt de centrala amatörorganisationerna.

Kulturverksamheten i folkrörelseregi utgår från ett folkbildningsper-
spektiv som innebär att den engagerade och intresserade delar med sig av
sitt engagemang. På detta område finns också en gammal tradition av
samverkan mellan universitet och folkbildning. Studieförbunden fungera-
de tidigt som en förmedlande länk mellan forskaren och den intresserade
allmänheten. Amatörgruppen kunde för sin verksamhet inbjuda konstnä-
rer, regissörer och musiker.

Kontakterna mellan forskare, konstnärer och folkbildning har ökat under
senare år. Förutsättningarna för sådana kontakter har också förbättrats
genom utbyggnaden av universitet, högskolor och kulturinsitutioner i hela
landet. På många håll har ett samarbete etablerats mellan dessa institutio-
ner och amatörer på forsknings- eller kulturområdet. De olika folkrörelse-
organisationerna, som hembydsföreningar, konst- och teaterföreningar,
studieförbund och lokalhållande organisationer fungerar ofta som en för-
medlande länk i dessa sammanhang.

För att stimulera kontakter mellan konstnärer och amatörer har kulturrå-
det fått resurser för att engagera yrkesverksamma konstnärer som vill ägna
sig åt att utveckla arbetsmetoder för samverkan med amatörer. En liknan-
de verksamhet med s. k. länskonstnärer har länge bedrivits i Finland.

Genom 1990 års forskningsproposition (1989/90:90 s. 55 f) har kultur-
rådet fått ökade resurser för kulturpolitiskt forskningsarbete, framförallt
när det gäller att få belyst de olika verksamheter som syftar till att vidga
deltagandet och göra kulturvanorna mindre klassberoende.

Kulturrådet har i sin nyligen framlagda rapport Att vidga deltagandet i
kulturlivet, som behandlas i det följande, sammanfattat den bild dagens
forskning ger av deltagandet i olika kulturverksamheter. Jag förutsätter att

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

denna delvis kontroversiella rapport kommer att ge upphov till en bred Prop. 1990/91: 100
diskussion och en ökad uppmärksamhet för kulturens klassfrågor. Bil. 10

Statsrådet Persson anför

2 Skolområdet samt folkbildningen

En genomgripande förändring av styrningen av och ansvaret för skolverk-
samheten har nyligen beslutats av riksdagen (prop. 1990/91:18, UbU4,
rskr. 76). Som en konsekvens av detta beslut kommer jag att under våren
1991 förelägga regeringen ett förslag till skollag, som omfattar de skolfor-
mer som inte kommer att behandlas i samband med förslagen till föränd-
ringar inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Utbildningsministern har redan inledningsvis berört utbildningen i
gymnasieskolan och sambandet mellan den och den sociala snedrekryte-
ringen till högre utbildning. Vid övergången från grundskola till gymnasie-
skola har en social utjämning skett under de gångna åren. Steg för steg har
gymnasieutbildningen kommit att omfatta allt fler ungdomar. Andelen
ungdomar som söker gymnasieutbildning direkt från grundskolan har ökat
från 75 %år 1971 till 97 % år 1989.

Dagens gymnasieskola grundar sig på en struktur och en läroplan som
etablerades år 1971 när gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan fördes
samman till en ny skolform, gymnasieskolan. Under 1980-talet har förslag
till förändringar arbetats fram, och försöks- och utvecklingsarbete har
bedrivits för att ge ytterligare underlag för framtida ställningstaganden. Ett
omfattande underlag föreligger nu.

Som jag nu tidigare i skilda sammanhang aviserat, kommer jag att i
mitten av februari 1991 att föreslå regeringen en omfattande reformering
av gymnasieskolan och samtidigt därmed av den kommunala utbildningen
för vuxna. Förslaget kommer att innebära att alla studievägar i gymnasie-
skolan blir treåriga. En ny struktur av färre och bredare studieprogram
med radikalt utökade möjligheter för de studerandes individuella val
kommer att presenteras. I enlighet med de riktlinjer för planeringen av
gymnasieutbildningen, som riksdagen tagit ställning till i samband med
behandlingen av propositionen om ansvaret för skolan, kommer kommu-
nerna att få utökade möjligheter att besluta om anordnande av utbildning-
en.

På alla studievägar kommer det att finnas en gemensam kärna av
ämnen, en tyngdpunkt av karaktärsämnen och därtill ett fritt tillval. Tim-
planerna kommer att vara mindre detaljstyrande; hur tiden fördelas över
läsåret och mellan årskurserna får avgöras lokalt.

Gymnasieskolan skall vara en brygga för ungdomens väg ut i vuxenlivet,
en förberedelse både för arbete och vidare studier. Möjligheten att utan
komplettering gå vidare till högskolestudier kommer att bli större.

Den snabba utvecklingen mot ett mera kompetenskrävande och kun-
skapsintensivt arbetsliv kommer utan tvekan att skärpa anspråken på vårt

utbildningsväsende. Det måste utformas så att det på alla nivåer ger
möjligheter till återkommande utbildning.

Vuxenutbildningen i vårt land kan till del ses som en återkommande
möjlighet till gymnasial utbildning. När gymnasieskolan reformeras, är det
därför naturligt att samtidigt reformera vuxenutbildningen och knyta sam-
man gymnasieskolan och vuxenutbildningen i en för dessa skolformer
gemensam strategi för återkommande utbildning.

Vuxenutbildningen har utvecklats till ett vitalt inslag i vårt utbildnings-
väsende. Den har skapat en egen profil med en egen läroplan och med ett
kursbaserat studiesystem som gör det enklare för vuxna att delta i utbild-
ningen. Vuxenutbildningens erfarenheter, dess öppna system med stor
frihet för de studerande att välja kursinnehåll och sätta samman individu-
ella studievägar bör kunna utnyttjas i den reformering av gymnasieskolan
som förestår.

I en strategi för återkommande utbildning är det självklart med en
mycket aktiv samverkan mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
På senare år har också strävan till samverkan mellan skolformerna blivit
allt tydligare i kommunerna. Det är ett led i att effektivisera utbildningen
och göra den mer tillgänglig för alla. Det nyligen fattade beslutet om
ansvaret för skolan öppnar nya möjligheter för kommunerna i detta avse-
ende.

Jag avser också att föreslå regeringen en reform på folkbildningens
område med ledning av folkhögskolekommitténs betänkande (SOU
1990:65) Folkhögskolan i framtidsperspektiv samt av SÖs rapport Studie-
förbunden inför 90-talet och remissvaren över den.

Syftet med en sådan reform är att även på detta område övergå till en
mera mål- och resultatorienterad styrning och förändra statsbidragssyste-
met i överensstämmelse härmed.

Folkbildningen är en omistlig del i det svenska samhället som en garanti
för en demokratisk kunskapssyn och för den enskilda människans fria
kunskapssökande. Folkhögskolorna och studieförbunden är delar av den
samlade folkbildningsorganisationen. Denna organisation behöver för sin
fortsatta utveckling en tydlig identitet och ett tydligare uppdrag. Detta
synsätt kommer att ligga till grund för mina förslag.

Utbildningsministern anför

3 Grundläggande högskoleutbildning och forskning
och forskarutbildning

Budgetåret 1991/92 är andra året i en treårig planeringsperiod för högsko-
lan.

De förslag till förändringar som jag lägger fram innebär i fråga om den
grundläggande högskoleutbildningen i huvudsak en uppföljning av de för-
slag som jag anmälde i förra årets budgetproposition. Under det komman-
de budgetåret fullföljs flera reformer inom högskoleområdet. Det gäller

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

bl. a. fortsatt uppbyggnad av den matematisk- naturvetenskapliga linjen . Prop. 1990/91: 100
Vidare kommer jag att föreslå medel för nästa steg i uppbyggnaden av den Bil. 10
tvååriga ingenjörsutbildningen liksom en ytterligare utbyggnad av grund-
skollärarlinjen.

Den 1 juli 1992 inrättas en ny högskoleenhet med namnet idrottshögsko-
lan i Stockholm och skall svara för grundläggande utbildning i idrott för
skolans, idrottsrörelsens och andra avnämares behov. Principbeslut bör
också nu fattas om inrättande av en ny tvåårig tandhygienistlinje fr. o. m.
budgetåret 1992/93.

Budgetåret 1991/92 uppgår ökningarna till cirka 210 milj.kr. Stora
insatser görs för att ytterligare förbättra studiefinansieringen inom forskar-
utbildningen. Över 31 milj. kr. avsätts för kostnader för omvandling av
utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster. Ökningarna i
övrigt avser bl. a. forskningsråden, dyrbar vetenskaplig utrustning, särskil-
da forskningsresurser inom högskolan och internationellt forskningssam-
arbete. Nya professurer tillkommer inom en rad ämnesområden. Häri-
bland kan nämnas professurer i nationalekonomi, sociologi och allmänme-
dicin, samtliga med särskild inriktning på kvinnoforskning. Anslagen till
forskning och forskarutbildning kommer budgetåret 1991/92 att uppgå till
sammanlagt 6 540 milj. kr.

4 Kulturverksamhet m. m.

4.1 Allmänna utgångspunkter

För att främja förnyelse och utveckling i kulturlivet aviserade regeringen i
1989 års budgetproposition att de statliga kulturinsatserna under en treårs-
period skulle förstärkas med 300 milj. kr. Insatserna skulle främst inriktas
på att förbättra konstnärernas villkor, på att öka barns och ungdomars
möjligheter att möta kultur och på att stärka kulturlivet i hela landet.

De två första etapperna av treårsprogrammet har genomförts. Vid riks-
dagsbehandlingen har behovet av förstärkningar på ytterligare kulturom-
råden utöver de som angivits i treårsprogrammet uppmärksammats. Detta
har medfört att tillgängliga medel kommit att tas i anspråk även för dessa
ändamål.

Eftersom det statsfinansiella läget inte medger ytterligare utgiftsökning-
ar grundar sig mina förslag i det följande på en oförändrad utgiftsnivå. Det
innebär att det tredje årets planerade insatser för regionala institutioner
m. m. måste anstå till dess att den statsfinansiella situationen har förbätt-
rats.

Trots att delar av etapp tre får anstå tills vidare vill jag framhålla att
kultursektorn likväl är ett av de områden som under senare år erhållit en
mycket gynnsam statlig medelstilldelning. Detta är främst ett resultat av dels

de nyssnämnda åtgärderna, dels satsningen på en ny musikteaterbyggnad i
Göteborg, till vilken jag strax återkommer.

Av det tredje årets insatser finner jag det dock angeläget att genomfora
dem som syftar till att förbättra de konstnärliga yrkesutövarnas arbetsvill-
kor. Genom en omfördelning bidraget till Svenska Riksteatern kan förslag
till åtgärder inom det konstnärspolitiska området läggas fram. Jag återkom-
mer till denna fråga vid min anmälan av anslaget till Riksteatern.

Jag övergår nu till att ge en översiktlig redovisning av insatserna i
anslutning till treårsprogrammet for kulturen.

En strävan vid genomförandet av programmet har varit att reformmed-
len, där det är möjligt, skall tillgodose flera av de prioriterade ändamålen.
Detta kan illustreras med några konkreta exempel.

Ökat stöd till fria teatergrupper är motiverat för att ge konstnärliga
yrkesutövare bättre arbetsvillkor. Det innebär också att barn- och ung-
domsteatern lyfts fram, eftersom de fria grupperna svarar för 60% av alla
föreställningar för barn och ungdom.

Förstärkningen av filmfonden och insatserna för att förbättra distribu-
tionen av film och kvalitetsvideogram fungerar som ett stöd till svensk
filmproduktion, bidrar till att stärka biografkulturen i hela landet och
utgör samtidigt en satsning på ungdomskulturen.

Det ökade antalet grundbelopp till länens kulturinstitutioner har stimu-
lerat regional utveckling och skapat arbetstillfällen inom kultursektorn,
men har också gett möjlighet att ställa krav på länsinstitutionerna att
förbättra barn- och ungdomsverksamheten.

När det gäller länsinstitutionerna innebär de insatser som hittills har
gjorts inom programmet att vi nu har ett nät av väl fungerande och
konstnärligt framstående länsinstitutioner, som effektivt kan stimulera
kulturutvecklingen i de olika länen.

Till det regionala strukturmålet kan också föras ambitionen att skapa
kraftcentra i landet som kan representera viktiga konkurrenter till huvud-
stadens institutioner. Detta behov har bl. a. påtalats vid den granskning av
Sveriges kulturpolitik som år 1989 utfördes av Europarådet. Det är ett
uttryck för den betydelse regeringen tillmäter denna ambition att den har
redovisat ett förslag till riksdagen i samband med tilläggsbudgeten under
hösten 1990 (prop. 1990/91:25 bil. 4) att staten skall bidra med 347
milj.kr. till investeringen i en ny musikteaterbyggnad i Göteborg.

Intresset för kulturmiljövården är stort och tilltagande. För att utveckla
kulturturism och öka attraktionskraften hos kulturhistoriska sevärdheter
har riksantikvarieämbetet fått särskilda medel inom ramen för treårspro-
grammet. En utredning ser över frågan om vården av industriminnen, slott
och herresäten. Jag räknar med att det i en kommande proposition om
miljöpolitiken finns anledning att återkomma till kulturmiljövårdens upp-
gifter i ett miljöpolitiskt perspektiv.

Teater, dans och musik för barn och ungdom har inom programmet fått
en förstärkning. Stödet till fria grupper har räknats upp. För att stimulera
kvalitetsutveckling har särskilda bidrag gått till Unga Riks, Backateatern
och Unga Klara, vilka är ensembler som i praktiken tagit på sig ett ansvar
för barn- och ungdomsteaterns utveckling. Medel för barn och ungdom har

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

också avsatts inom grundbeloppssystemet för länsteatrarna. Slutligen kan
nämnas att ett barn- och ungdomsteaterpris nyligen har inrättats. Det
kommer att delas ut första gången under våren 1991.

Barn- och ungdomskulturen kommer att bli viktig under 1990-talet.
Kulturprojekten i skolan har visat en metod att förnya arbetet inom en stor
samhällsorganisation. Genom centrala projektmedel har skolan uppmunt-
rats att samarbeta med enskilda konstnärer, länsinstitutioner, lokala bio-
grafer eller med centrala institutioner som de s.k. R:en (Riksteatern,
Rikskonserter och Riksutställningar) och Filminstitutet. En viktig effekt
av detta arbete har varit en inbyggd fortbildning av personalen och många
gånger en större arbetsglädje.

Det för civil-, social- och utbildningsdepartementen gemensamma Kul-
turprogram för barn och ungdom som presenterades under augusti 1990
inleder ett treårigt utvecklingsarbete där dessa erfarenheter skall prövas
systematiskt.

Dansen och konstbildningen har i vissa avseenden haft svårare än andra
områden att hävda sina intressen. Uppbyggandet av Dansens Hus i Stock-
holm kommer att ge svensk danskonst en egen scen, som tillmäts en stor
betydelse långt utanför Sverige. Dansen har också en växande dragnings-
kraft på barn och ungdom, vilket belyses av framgångarna-för projektet
Dans i Skolan som bedrivs i ett växande antal kommuner. För utveckling
av konstbildningen har kulturrådet fått särskilda projektmedel.

Ett centralt inslag i programmet har varit att stimulera kvalitet i ama-
törverksamheten och att engagera nya grupper i kulturlivet. Anslagen till
kulturprogram och amatörverksamhet i studieförbund och folkrörelser har
höjts. För att förbättra samspelet mellan amatörer och professionella
konstnärer kan efter finsk modell bidrag utgå till s.k. länskonstnärer som
något eller några år vill ägna sig åt pedagogiskt arbete tillsammans med
amatörer. Hembygdsrörelsen har fått bidrag för att stimulera intresset för
kulturmiljö och hembygdshistoria. De centrala amatörorganisationerna
har fått ökade bidrag för att utveckla sin verksamhet. Jag vill även särskilt
peka på den framgångsrika verksamhet som med statligt stöd bedrivits i
hela landet inom ramen för Folkmusik- och dansåret 1990.

Som jag anmälde i 1990 års budgetproposition har statens kulturråd
studerat frågan om vilka aktiviteter och arbetsmetoder som är de mest
effektiva när det gäller att intressera nya grupper för kultur. Kulturrådet
har i november 1990 redovisat en rapport benämnd Att vidga deltagandet i
kulturlivet (Rapport från statens kulturråd 1990:4). Kulturrådet kommer
genom remisser och andra åtgärder som rådet finner lämpliga att fortsätta
beredningen.

För de centrala kulturinstitutionerna har preciseringar av verksamheter-
na kommit till stånd och avsevärda belopp har också avsatts för olika typer
av insatser.

En särskild utredning har tillsatts för att granska de nationella institution-
steatrarnas ekonomi, bl. a. i ett internationellt jämförande perspektiv.

En stor händelse på museiområdet är givetvis det nya Vasamuseet, som i
attraktionskraft och genom utnyttjandet av modern visningsteknik kan
tävla med de främsta museerna i världen. Genom den arkitekttävling som

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

utlysts för byggandet av ett nytt modernt museum på Skeppsholmen fästs
åter uppmärksamheten på den roll den moderna konsten kan spela. Sär-
skilda medel har också avsatts för byggandet av en omniteater/planetari-
um vid naturhistoriska riksmuseet. Genom det nya avtal som slöts år 1989
med näringslivet angående Tekniska museet har möjligheter skapats till
modernisering, upprustning och utveckling av science-centerverksamhe-
ten vid museet. De ekonomiska insatserna på museiområdet har under
treårsperioden varit betydande. Huvudsakligen har insatserna varit moti-
verade av behovet att lösa problem som museerna har haft. Jag tänker då i
första hand på museernas bevakningssituation.

På arkivområdet har det varit möjligt att under perioden presentera —
för första gången — en sammanhållen arkivpolitik med målpreciseringar,
ansvarsfördelning m. m.

För stödet till samekulturen har resurserna i stort sett fördubblats.

Sektorsjörskningen inom kulturområdet har förstärkts kraftigt och kom-
mer under den innevarande treårsperioden att ha flerdubblats.

En redovisning av det kulturpolitiska utvecklingsarbetet under treårspe-
rioden är ofullständig om den enbart behandlade insatser och åtgärder som
har kanaliserats över denna huvudtitel. Det finns anledning att också
uppmärksamma vissa för kulturpolitiken väsentliga ställningstaganden
som regeringen har gjort på föredragning av andra statsråd.

Låt mig sålunda erinra om att i samband med skatteomläggningen har
kulturens intressen i viktiga avseenden beaktats. Jag tänker framför allt på
undantagen från mervärdeskatten och den fortsatta skattefriheten för vissa
stipendier.

Inom regionalpolitikens område har kulturens utvecklingskraft noterats
och länsstyrelserna givits möjlighet att också mer systematiskt arbeta med
kulturfrågorna i ett regionalt perspektiv.

På bostadsdepartementets område har kulturens investeringsbehov ob-
serverats och en särskild stödordning etablerats med betydelse för bl. a. de
regionala kulturinstitutionerna.

Samverkan mellan naturvården och kulturmiljövården har utvecklats
vidare och skapar goda förutsättningar för ett sammanhållet miljöperspek-
tiv i framtiden. Vikten av att ta till vara odlingslandskapets kulturvärden
har med eftertryck förts in i livsmedelspolitiken.

4.2 Framtidsperspektiv

Kulturpolitiken — liksom andra samhällsområden — måste analyseras
med utgångspunkt i vad den statsstödda verksamheten faktiskt betyder för
medborgarna, hur effektivt resurserna utnyttjas och om verksamheten är
ändamålsenligt organiserad.

Det är nödvändigt att denna analys bedrivs fortlöpande men den blir
givetvis särskilt angelägen i ekonomiskt besvärliga tider.

För kulturområdets vidkommande aktualiseras dessa frågor bl. a. i sam-
band med att sektorn inträder i systemet med treåriga budgetramar. Enligt
den planering, som tillämpas, kommer regeringen under våren 1991 att ta
ställning till de direktiv som skall ligga till grund för myndigheternas

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

arbete med anslagsframställningarna. Dessa anslagsframställningar skall Prop. 1990/91: 100
ges in till regeringen under hösten 1992 och ligga till grund för den första Bil. 10
treårsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94. I vissa fall kan underlaget
behöva tas fram genom särskilda utredningar eller genom ett arbete inom
departementet. Även om ett tämligen intensivt arbete med hithörande
frågor har bedrivits inom utbildningsdepartementet under det senaste året
är det ännu för tidigt att mer i detalj kunna redovisa de fortsatta tekniska
förutsättningarna for detta utvecklingsarbete och de ambitioner som det
kan rymma.

Det förefaller mig dock uppenbart att den framtida analysen bör omfat-
ta frågor som rör kultursektorns myndighetsstruktur, ansvars- och kost-
nadsfördelning samt anslagsstrukturen. Här bör också frågan om markna-
dens betydelse för kulturverksamheten kunna belysas och analyseras.

Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor under våren 1991.

4.3 Vissa internationella kulturfrågor

De internationella aspekterna tillmäts allt större betydelse inom olika
samhällsområden. Även inom kulturområdet kan vi notera ambitioner
och aktiviteter på den internationella arenan, som vi har anledning att
noga följa.

För riksdagens information finns det därför anledning att förmedla en
sammanfattning av den internationella utvecklingen på kulturområdet.

Inom ramen för det nordiska samarbetet pågår en process som bl. a.
syftar till att skapa förutsättningar för ett genomförande av den s.k.
kulturhandlingsplanen, som fastställdes av Nordiska ministerrådet våren
1988 och trädde i kraft den 1 januari 1989.

Ett av de viktigaste målen med den nya planen är att stödja de kulturella
uttrycksformer som har en klar folklig förankring och som kan synliggöra
skaparkraften och vitaliteten i de folkliga kulturerna.

Nordiska ministerrådet har efter hand också förstärkt sin ambition att
sprida kunskap och information utomlands om de nordiska ländernas
kultur. Beslut att inrätta nordiska informationskontor i de baltiska repu-
blikerna är ett tydligt uttryck för denna strävan.

När det gäller Europasamarbete omfattar de pågående överläggningarna
mellan EG och EFTA inte kulturfrågorna. Inom det svenska regeringskans-
liet har dock sedan slutet av år 1988 funnits en arbetsgrupp för kultur- och
informationsutbyte med Europa, med företrädare för utrikes- och utbild-
ningsdepartementen, statens kulturråd. Svenska institutet och Sveriges Ra-
dio. Arbetsgruppen har dels kartlagt det svenska kulturlivets kontaktytor
gentemot Europa, dels etablerat vissa direktkontakter med EG-
kommissionen i Bryssel. Inom utbildningsdepartementet övervägs för när-
varande de närmare formerna för en analys av konsekvenserna för svensk
kulturpolitik och svenskt kulturliv av ett närmande till EGs allmänna regel-
verk.

Inom Europarådet har under år 1990 genomförts en omorganisation, på
bl. a. svenskt initiativ, som innebär en tydligare funktionell uppdelning
mellan kulturstyrelsens (CDCC) olika arbetsområden. Sålunda finns nu- 17

2 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 10

mera specialkommittéer för kultur, kulturarv, utbildning och universi-
tetsfrågor. Därmed torde förutsättningarna öka att få till stånd ett effektivt
informations- och erfarenhetsutbyte mellan kulturkonventionens med-
lemsländer, till vilka numera hör också flertalet av de östeuropeiska län-
derna.

Det på svenskt initiativ etablerade programmet för granskning av med-
lemsländernas kulturpolitik, som för svenskt vidkommande genomfördes
under år 1989, röner ett allt större intresse inom Europarådet. Antalet
länder som vill bli examinerade växer ständigt. Närmast på tur står nu
Österrike och Spanien.

Kulturfrågorna har sedan länge en etablerad status inom ramen för den
s. k. ESK-processen, dvs. det arbete som har sin utgångspunkt i den europe-
iska säkerhetskonferensen i Helsingfors år 1975. Från svensk sida förbe-
reds för närvarande deltagandet i den expertkonferens om kulturarvsfrå-
gor, som skall äga rum i Krakow i Polen i maj/juni 1991.

Som jag anmälde i 1990 års budgetproposition fick statens kulturråd i
januari 1989 regeringens uppdrag att i samråd med svenska unescorådet,
styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och Svenska institutet sam-
ordna de svenska insatserna inom ramen för FNs kulturårtionde. Cheferna
för de nämnda organen har därefter bildat en årtiondekommitté, till vilken
även knutits chefen för statens invandrarverk. Kommittén skall senast den
1 september varje år under årtiondet lämna en redogörelse till utbildnings-
departementet för vad som har åstadkommits under det gångna verksam-
hetsåret. Den föreliggande redogörelsen för år 1990 kan sammanfattas
enligt följande.

Arbetet med att inventera projekt som är lämpade att ingå i kulturår-
tiondet har fortsatt. Kommittén har fastställt ett huvudtema för de svens-
ka insatserna, nämligen det mångkulturella samhällets möjligheter och
problem. För projektarbete med anknytning till detta tema har kommittén
beräknat en kostnadsram på 10 milj. kr. utöver vad deltagande myndighe-
ter och organisationer kan anslå av egna medel. Regeringen har, inom
ramen för invandrarpolitiken, för ändamålet ställt 4,5 milj.kr. till kom-
mitténs förfogande från arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel, förde-
lat på tre budgetår. Syftet är bl. a. att främja goda etniska relationer och
kommittén avser att stödja projekt som kan bli effektiva inslag i opinions-
arbetet. Resterande medel tillskjuts av SIDA.

Ett särskilt projekt har till syfte att genom vetenskapliga studier och
vandringsutställningar belysa Östersjön som länk mellan länder och kultu-
rer. Medelsbehoven för projektet förutsätts bli beaktade inom ramen för
det biståndsfinansierade samarbete med Östeuropa som regeringen upp-
dragit åt beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS) och SIDA att svara för.

En rad andra projektidéer med anknytning till målen för kulturårtiondet
kommer att konkretiseras i det fortsatta arbetet.

Enligt den svenska modellen för det bilaterala kulturutbytet med andra
länder sköts denna uppgift av kulturlivet självt, i vissa fall med stöd från
Svenska institutet och/eller statens kulturråd. Det är en modell som har
mycket klara fördelar och därför även i framtiden bör utgöra grund för

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

detta utbyte. Jag vill i detta sammanhang erinra om att både Svenska
institutet och kulturrådet har fått ökade resurser for att kunna medverka
till att öka utbytet.

1 enstaka fall kan det dock vara motiverat att regeringens engagemang
ges en mer konkret roll än normalt.

Sålunda har under det senaste året kulturdelegationer, ledda av repre-
sentanter för utrikesdepartementet, besökt de baltiska republikerna for att
sondera förutsättningarna for ökat kulturutbyte. Det bör betonas att dele-
gationernas uppgift har varit att svara för kontaktetableringen. Det fortsat-
ta utbytet förutsätts ske i direktkontakter mellan institutioner, organisatio-
ner m. fl.

Under hösten 1990 bemyndigades jag av regeringen att träffa en över-
enskommelse med den grekiska staten om särskilda fondmedel för kultur-
utbyte mellan Sverige och Grekland. En sådan överenskommelse har också
undertecknats vid ett möte i utbildningsdepartementet mellan mig och den
grekiske ministern Mikis Theodorakis.

Avslutningsvis vill jag notera att Sverige — inom ramen för det kultur-
politiska erfarenhetsutbytet och med statens kulturråd som arrangör — på
begäran av det sovjetiska kulturministeriet under hösten 1990 engagerades
i en seminarieverksamhet, där de svenska kulturpolitiska erfarenheterna
förmedlades till representanter för Sovjetunionen och de olika rådsrepu-
blikerna.

5 Konstnärspolitiken

5.1 Inledning

Utbildningsdepartementet förordnade den 15 juni 1989 generaldirektören
Carl Tham att göra en översyn av de statliga insatserna för att förbättra
konstnärsskapets villkor. Utredaren överlämnade i maj 1990 betänkandet
(SOU 1990:39) Konstnärens villkor. Betänkandet har remissbehandlats.
En sammanfattning av förslaget samt en förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilagorna 10.1 — 10.2.

5.2 Bakgrund

Grunden for den gällande statliga konstnärspolitiken lades genom det
kulturpolitiska reformarbetet i mitten av 1970-talet. Efter ett omfattande
utredningsarbete formulerades i dc tre kulturpropositionerna (prop.
1974:28. 1975:20 och 1975/76:135) dels generella mål för kulturpolitiken,
dels förslag till en rad reformåtgärder bl. a. på det konstnärspolitiska
området. Kring både kulturpolitiska mål och medel nåddes en bred poli-
tisk uppslutning och detta förhållande har i allt väsentligt präglat den
fortsatta utvecklingen på bl.a. konstnärsområdet. Av de kulturpolitiska
mål, som formulerades i den första kulturpropositionen, är det främst tvä
som har särskild betydelse för fria konstnärliga yrkesutövare, nämligen att
kulturpolitiken skall

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

— medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsätt-
ningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas,

— möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse.

Ett viktigt motiv för statens stöd till sinsemellan mycket olika ström-
ningar i kulturlivet är att främja mångsidigheten. Kulturell verksamhet
erbjuder ett medel att utforska verkligheten och granska förhållanden i
samhället. Det är naturligt att den då ofta blir inopportun och inte stäm-
mer överens med gängse värderingar. Väsentliga delar av den kulturella
verksamheten är inte lönsam och kan inte förväntas bli det. För att
fortleva är den beroende av ekonomiskt stöd från bidragsgivare som
samtidigt kan kritiseras av olika konstnärer. Vill vi ha ett fritt och mångsi-
digt kulturliv får den samhällskritik som konstnärer kan utöva inte tas till
intäkt för påtryckningar och styrning från de anslagsbeviljande organens
sida. Det tillkommer de politiska organen att svara för kulturpolitikens
utformning men detta får inte innebära att också verksamhetens innehåll
styrs av dem.

Det konstnärliga arbetet består många gånger av fortlöpande försök och
experiment. Detta är ett arbete som måste få bedrivas utan att efterfrågan
är säkrad. Samhället måste genom olika slags insatser garantera att det
finns konstnärer som under viss tid får möjlighet att inrikta sig på experi-
ment och förnyelse utan krav på att kunna försörja sig på denna verksam-
het. Här liksom på andra områden måste man tolerera att försök misslyc-
kas. Tidigare eftersatta verksamhetsformer inom de olika konstarterna bör
också få goda möjligheter att utvecklas.

De principresonemang som fördes i den tredje ku'turpropositionen och
som baserades på betänkandet (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället
äger i dag samma giltighet som utgångspunkt för utformningen av en
statlig konstnärspolitik och förtjänar därför att upprepas.

Grunden för yrkesmässig konstnärlig verksamhet är människornas be-
hov av konstupplevelser och konstnärlig aktivitet. Konstnärerna skapar
och röjer väg för nya synsätt och uttrycksformer. Detta är omistligt för den
kulturella utvecklingen och därmed for samhällsutvecklingen som helhet.

Det ligger i den konstnärliga verksamhetens natur att den endast i
begränsad utsträckning kan utgå från på förhand kända behov. Många
konstnärliga landvinningar blir endast långsamt kända och uppskattade av
en större allmänhet. Samtidigt kan de få ett avgörande inflytande på den
konstnärliga utvecklingen genom den påverkan de utövar på andra konst-
närer och indirekt via dem på en bredare publik.

Den konstnärspolitik som riksdagen lade fast till följd av propositionen
kan sammanfattas på följande sätt:

Statens insatser bör inriktas mot att öka arbetstillfällena för konstnärer
och att förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk. De kultur-
politiska åtgärder som stat, kommuner och landstingskommuner vidtar
för att bl. a. stimulera till en ökad kulturell aktivitet gör att behovet av
konstnärernas insatser växer. Det finns också outnyttjade möjligheter att
ta konstnärernas kunnande i anspråk inom områden som av tradition inte
har ansetts ligga inom konstnärernas verksamhetsfält.

Av central betydelse i detta sammanhang är den upphovsrättsliga lag-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

stiftningen. Det är ett självklart önskemål att upphovsmännen skall kunna
försörja sig på sina konstnärliga prestationer. Därför är det skydd som
lagstiftningen ger dessa prestationer givetvis av stor betydelse. Samtidigt
är dock vissa inskränkningar i upphovsrätten nödvändiga, dels av prak-
tiska skäl, dels utifrån allmänna samhällsintressen.

I vilken form upphovsmannen skall få ersättning för sina prestationer
måste avgöras med hänsyn till många olika faktorer. Det kan i praktiken
visa sig svårt att finna former for att ge upphovsmannen ersättning som är
direkt relaterad till hans eget individuella arbete. I vissa situationer kan
ersättningen därför behöva ges i kollektiv form.

Vid sidan av nämnda åtgärder finns även ett behov av direkta insatser
för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet.

Konstnärernas förhållanden påverkas självfallet också av andra åtgärder
än kulturpolitiska. Liksom for andra medborgargrupper har socialpoli-
tiska, arbetsmarknadspolitiska och skattepolitiska åtgärder stor betydelse.
I många fall är det naturligt att man prövar sådana generella åtgärder
innan man väljer att söka lösa problemen inom kulturpolitikens ram.

Mot denna bakgrund fastlade riksdagen ett system av ersättningar och
bidrag till konstnärer som i stort sett fortfarande gäller. På vissa områden
har dock de statliga insatserna senare givits nya former. Sålunda har under
1980-talet tillkommit bildkonstnärernas visningsersättning, en förhand-
lingsordning för författarnas biblioteksersättning och särskilda ersätt-
ningsformer för dramatiker samt för upphovsmän och utövande konstnä-
rer på musikområdet. Det bör framhållas att 1976 års riktlinjer för konst-
närspolitiken och den utbyggnad av olika ersättningsformer som sederme-
ra skett har beslutats efter ingående samråd med konstnärernas organisa-
tioner. Det får anses vara en förutsättning för en meningsfull och effektiv
konstnärspolitik att den utformas i samförstånd med konstnärerna själva.

5.3 Utgångspunkter för fortsatta insatser

De alltjämt gällande utgångspunkterna vid valet av insatser för yrkesverk-
samma konstnärer är således att medverka till att öka arbetstillfällena och
avsättningen för konstnärliga verk, och därutöver i olika former kompen-
sera konstnärerna för att allmänheten i vissa fall har tillgång till konstnärli-
ga verk och prestationer. Vidare är det angeläget att konstnärer tidvis får
ägna sig åt utvecklingsarbete utan tanke på att det skall ge omedelbar
förtjänst. Avvägningen mellan skilda insatser skall ske i samråd med
konstnärernas organisationer.

När det gäller konstnärspolitiken har de två föregående budgetförslagen
inneburit väsentliga förstärkningar i enlighet med de riktlinjer som jag
nyss redovisat.

Sålunda har visningsersättningen åt bild- och formkonstnärer ökat med
drygt 6 milj. kr. och biblioteksersättningens örestal har höjts från 55 till 69
öre. Även bidraget till talboks- och taltidningsersättningen har höjts. Anta-
let inkomstgarantier har ökats från 129 till 145, varav tio garantirum avser
personer som innehaft befattningar bl.a. inom den högre konstnärliga
utbildningen. Konstnärsbidragen har — inkl, medlen för projektbidrag på

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

filmområdet — höjts med drygt 13 milj.kr. Vidare har bidragen till fria
teater-, dans- och musikgrupper samt arrangerande musikföreningar ökat
med drygt 9 milj. kr. Centrumbildningarna och bidragen till organisationer
på bild- och förmområdet har tillförts 3,5 milj.kr. Sammantaget innebär
dessa insatser en ökning av ersättnings- och bidragsbeloppen med drygt 50
milj. kr.

Även andra åtgärder har inneburit förbättringar av konstnärernas ar-
betsmöjligheter. Resurserna för artistförmedling har ökat och insatser har
gjorts för att ge särskilda möjligheter åt unga, oetablerade musiker och
sångare att komma i kontakt med publik över hela landet. Etableringen av
Dansens hus och de nyligen beslutade insatserna för en ny musikteater i
Göteborg kommer att få långsiktigt positiva effekter för resp, konstart.
Den förstärkning av den regionala kulturverksamheten som riksdagen
beslutade om i våras både sprider och ökar den konstnärliga arbetsmark-
naden på ett sätt som är av avgörande betydelse för den fortsatta utveck-
lingen av ett vitalt kulturliv.

1 direktiven till konstnärsutredningen anmodades utredaren att också
bedöma avvägningen mellan utbildningsinsatser och arbetsmöjligheter
inom olika konstnärsyrken. Jag vill i detta sammanhang påpeka att rege-
ringen sedermera beslutat att i särskild ordning låta se över de konstnärliga
högskoleutbildningarna.

De prioriteringar som ligger till grund för de förslag som jag i det
följande kommer att framlägga har gjorts efter samråd med ordföranden
för de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas samarbetsnämnd (KLYS).

5.4 Sysselsättningsskapande åtgärder

Min bedömning: Vissa riktade insatser görs för att förbättra sysselsätt-
ningsläget för olika konstnärsgrupper. Därför ökas verksamhetsbidragen
till främjandeorganisationerna på bild- och formkonstområdet samt till de
fria teater-, dans- och musikgrupperna. Utrymmet för regionala frilanspro-
duktioner på musikområdet säkerställs. Mina förslag för nästa budgetår
redovisar jag under berörda anslag.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mina ställningstaganden när
det gäller främjandeorganisationer, fria grupper och regionala frilanspro-
duktioner. Utredaren föreslår vidare att centrumbildningarna bör få möj-
lighet att utvecklas till rena branschorganisationer för berörda konstnärs-
grupper. Bidraget bör öka med 2 milj.kr. vari inbegrips medel för ett
planerat centrum för konst och hantverk. För att förbättra möjligheterna
för unga, oetablerade artister att nå en publik bör medel för projektanställ-
ning av s. k. husartister anslås. Projektet Konst där vi bor bör permanen-
tas.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker utredarens
förslag till sysselsättningsskapande åtgärder.

Skälen för min bedömning: Ett av målen för de kulturpolitiska insatserna
under nuvarande reformperiod är att skapa förutsättningar för ett vidgat
deltagande i kulturlivet. I den utsträckning som publiken på olika konst-
områden ökar genom att nya grupper efterfrågar resultaten av det konst-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

närliga skapandet så breddas marknaden for de yrkesverksamma konstnä-
rerna.

På bild- och formkonstområdet är den verksamhet som bedrivs av
Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund härvid av stor
betydelse. I det följande kommer jag under avsnittet Upphovsrätt m.m.
att redovisa mina skäl för att avvisa ett förslag angående en central fond
för utställningsersättning till konstnärer som ställer ut i föreningsregi. Jag
är i detta ställningstagande överens med utredaren. Jag delar också hans
uppfattning att det bästa sättet att främja organisationernas verksamhet -
och därmed öka deras ekonomiska förutsättningar att betala utställnings-
ersättning — är genom en allmän förstärkning av deras verksamhetsbi-
drag. Jag kommer därför under berört anslag att föreslå en sådan ökning.

Nya arbetstillfällen för bildkonstnärer av alla kategorier har under de
senaste åren skapats genom informationsprojektet Konst där vi bor. Pro-
jektet har haft som mål att informera byggherrar, arkitekter och andra
aktiva inom byggnadsproduktionen om de statliga lånen och bidragen till
konstnärliga insatser vid ny- och ombyggnad av bostadsområden för att
skapa bättre boendemiljöer i Sverige. Genom att kunskapen om låne- och
bidragsmöjligheterna spridits har dessa kommit att utnyttjas i betydligt
större utsträckning.

Projektet, som finansierats av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och ge-
nomförts med statens konstråd som huvudman, startade i januari 1989
och var avsett att pågå i en tvåårsperiod. Utredaren har föreslagit att
projektet nu skall permanentas med medel över kulturbudgeten. För egen
del anser jag det rimligt att projektet, som haft karaktären av försöksverk-
samhet och ännu inte slutförts, först utvärderas för att bl. a. klarlägga hur
eventuella resurser i framtiden bäst används för att bidra till att integrera
konst i boendemiljöerna. Jag förutsätter därvid också att frågan om kost-
nadsansvaret för denna typ av informationsinsatser belyses ytterligare.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag redan i förra årets budget-
förslag (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 368) behandlat det program för
förnyelsen av konstbildningsarbetet som kulturrådet har utarbetat. Den
ökning av anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m. som genomfördes förra året motiverades bl.a. av att kulturrådet
skulle ges möjligheter att stödja olika projekt som syftar till förnyelse av
konstbildningsarbetet. Kulturrådets förslag har numera remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remiss-
yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 10.3. Remiss-
behandlingen har inte givit mig anledning till något ändrat ställningstagan-
de. Det ankommer på kulturrådet att inom ramen för tillgängliga resurser
fullfölja förnyelsearbetet på konstbildningsområdet.

De fria teater-, dans- och musikgrupperna bedriver en värdefull och
omfattande verksamhet — inte minst för barn och ungdom. De fria grup-
perna har ofta stått för en vital konstnärlig utveckling inom sina konstom-
råden. Statsbidrag har utgått till de fria grupperna i mer än 20 år. Bidraget
från staten har i reala termer ökat kraftigt under denna tid. För nästa
budgetår bör bidraget till de fria grupperna, utöver sedvanlig prisomräk-
ning, öka med 2 milj. kr. för att förbättra villkoren för konstnärerna inom

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

detta område. Jag återkommer till denna fråga under anslaget Bidrag till Prop. 1990/91: 100
fria teater-, dans-och musikgrupper m. m. Bil. 10

Inom musikområdet har de frilansande musikerna många gånger svårt
att få engagemang. Det är därför viktigt att det i de offentliga bidragssyste-
men finns utrymme för att bereda arbetstillfällen för dessa musiker. För
att möjliggöra detta har staten och Landstingsförbundet i den överenskom-
melse, som slutits mellan parterna angående statsbidrag till regional mu-
sikverksamhet för år 1990, uttalat att av det totala bidragsbeloppet skall
minst 10 milj. kr. användas för att på sikt säkerställa nya arbetstillfällen för
frilansmusiker.

Jag vill också erinra om att Svenska rikskonserter sedan budgetåret
1989/90 bedriver ett särskilt projekt, Lansering 90, som syftar till att
hjälpa unga, oetablerade artister att komma ut på marknaden — både i
Sverige och internationellt. För budgetåret 1990/91 har beräknats 1,8
milj. kr. för projektet under kulturbudgeten. Därutöver bidrar arbetsmark-
nadsverket med särskilda medel.

Centrumbildningarna har en viktig funktion inom resp, konstområde
genom sina uppgifter som samarbetsorgan, informatörer, opinionsbildare
och arbetsförmedlare. Utredaren har fäst uppmärksamhet vid deras roll i
ett samlat program för sysselsättningsfrämjande åtgärder för konstnärer.
Han anser att bidraget till centrumbildningarna bör öka. Denna uppfatt-
ning delas av kulturrådet, som gjort en egen särskild översyn av verksam-
heten.

Jag delar synen på centrumbildningarnas betydelse för de olika konst-
områdena och vill erinra om att bidraget till centrumbildningarna har ökat
kraftigt för innevarande budgetår.

5.5 Upphovsrättm.m.

Min bedömning: De frågor med anknytning till upphovsrätten, som
utredaren har aktualiserat, behandlas i samband med den pågående bered-
ningen av upphovsrättsutredningens slutbetänkande. Statsmakternas år
1987 redovisade ställningstagande i frågan om utställningsersättning bör
stå fast. En statlig fond för ersättning till konstnärer som ställer ut i
föreningsregi bör därför inte inrättas.

Utredarens förslag: Utredaren förordar att en upphovrättsligt motiverad
kassettavgift införs och att konstnärer får rätt till ersättning vid vidareför-
säljning av konstverk. Vad gäller frågan om utställningsersättning överens-
stämmer utredarens uppfattning med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i
hithörande frågor ansluter sig till vad utredaren har förordat.

Skälen för min bedömning: Genom tillkomsten av nya media och den
marknad som utvecklats till följd härav har upphovsrätten fått en allt
större betydelse som inkomstkälla för de konstnärliga yrkesgrupperna.
Samtidigt har den snabba tekniska utvecklingen gjort det svårare för dessa
grupper att hävda sina intressen när det gäller nya former av nyttjande och
spridning av konstnärliga verk. Det är mot den bakgrunden angeläget att
ha ett upphovsrättsligt regelsystem som skapar en rimlig balans mellan

samhällets intresse av att konst och litteratur når ut till så många som
möjligt och upphovsmannens berättigade krav på ersättning för ett ökat
utnyttjande.

I utredarens uppdrag att kartlägga villkoren för de konstnärliga och
litterära yrkesutövarna har därför helt naturligt ingått att beröra utveck-
lingen av de upphovsrättsliga ersättningarna. Utredaren redovisar också
översiktligt gällande rätt på området och ger en kortfattad beskrivning av
befintliga ersättnings- och bidragsformer med anknytning till upphovsrät-
ten. Vissa av remissinstanserna har kritiserat utredarens summariska be-
handling av de upphovsrättsliga frågorna.

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) avlämnade sitt slutbetänkande
(SOU 1990:30) Översyn av upphovsrättslagstiftningen i april 1990. Utred-
ningen har i detta och tidigare redovisade delbetänkanden gjort en syste-
matisk genomgång av området mot bakgrund av den utveckling som ägt
rum såväl nationellt som internationellt under senare år. I utredningsarbe-
tet har konstnärsorganisationerna tagit aktiv del och framlagda förslag har
i väsentliga delar karaktären av samförståndslösning. Det har därför inte
funnits anledning för konstnärsutredningen att behandla upphovsrätten
annat än översiktligt. Utredaren har, som jag uppfattat det, närmast velat
framhålla upphovsrättens centrala kulturpolitiska betydelse. Genom att de
ekonomiska och praktiska förutsättningarna för kulturverksamhet numera
i så hög grad påverkas av upphovsrättens utformning blir denna också
styrande för vilka insatser i övrigt som bör göras inom ramen för den
totala kulturpolitiken.

Utredaren har likväl tagit ställning till två av upphovsrättsutredningens
förslag. Det gäller dels en upphovsrättsligt motiverad avgift på kassett-
band, dels en avgift, kopplad till en rätt till ersättning vid andrahandsför-
säljning av konstverk (s.k. droit de suite). Utredaren tillstyrker i båda
fallen en avgiftsbeläggning, vars juridiska form bör närmare regleras i
upphovsrättslagstiftningen.

Remissbehandlingen av upphovsrättsutredningens förslag har nyligen
avslutats och beredningen av ärendet fortsätter nu i regeringskansliet.

I anslutning till upphovsrätten har utredaren behandlat ett förslag som
Konstnärernas riksorganisation (KRO), Sveriges konstföreningars riksför-
bund och Konstfrämjandet har lagt fram angående en central förenings-
fond för utställningsersättning. dvs. ersättning till konstnär vid utställning
av verk i dennes ägo. Enligt förslaget skulle utställningsersättning betalas
direkt ur fonden till konstnärer som ställer ut i föreningsregi. Utredaren
avstyrker förslaget. Om man vill främja organisationernas verksamhet och
därmed öka deras förutsättningar att betala utställningsersättning bör det-
ta enligt utredarens uppfattning ske genom en allmän förstärkning av
verksamhetsbidragen till organisationerna.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att statsmakterna våren 1987, i
samband med ställningstagande till kulturrådets rapport 1979:2 Stöd till
konstutställningsverksamhet, redovisat en mycket klar ståndpunkt i den
länge diskuterade frågan om hur långt statens ansvar för konstnärernas
utställningsersättning skall sträcka sig. Staten har för egen del slutit ett
ramavtal om ersättning vid utställningar som anordnas av statliga och

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

vissa statsunderstödda institutioner. Detta avtal förnyades senast år 1988.
När det gäller ersättning vid utställningar med kommunal eller enskild
arrangör har riksdagen motsatt sig statlig medverkan. I 1987 års budget-
proposition (prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 340—341) anfördes att kravet på
ersättning skall riktas till den som anordnar utställningen. Vidare uttala-
des, att det med hänsyn till konstnärens ställning som ägare och upphovs-
man var självklart att den som vill arrangera en utställning med verk i
konstnärens ägo måste träffa överenskommelse med honom om samtliga
villkor för visningen. Det var varken lämpligt eller påkallat att en tredje
part gick in och påverkade villkoren. Riksdagen hade ingen erinran mot
dessa uttalanden (KrU 1986/87:12 s. 27, rskr. 161).

Jag delar således utredarens uppfattning att organisationernas krav på
en statligt finansierad fond för utställningsersättning bör avvisas. Utställ-
ningsersättning bör liksom hittills ses som en reguljär utgift, vilken varje
utställningsarrangör har att bereda utrymme för i kostnadskalkylen för
utställningen. Jag har i det föregående föreslagit en ökad bidragsgivning till
bl. a. Sveriges konstföreningars riksförbund och Konstfrämjandet. Genom
den allmänna förstärkning av organisationernas ekonomi som därmed upp-
nås bör även förutsättningarna öka för att betala en skälig utställningser-
sättning.

5.6 Ersättningar och bidrag

Min bedömning: Jag anser att nu gällande former för ersättning åt
konstnärerna för det allmännas utnyttjande av deras prestationer bör
bibehållas och tillföras viss medelsförstärkning. Visningsersättningen åt
bild- och formkonstnärer bör således ökas med 13,5 milj.kr. Vidare bör
talboks- och taltidningsersättningen ökas med 1,5 milj.kr. Anslaget till
särskilda insatser för upphovsmän på musikområdet samt musiker och
sångare bör ökas med 2 milj. kr. I enlighet med den överenskommelse som
slutits mellan regeringen och de berörda upphovsmännen bör bibliotekser-
sättningens grundbelopp för hemlån av originalverk höjas till 77 öre. Jag
anser slutligen att anslaget till bidrag till konstnärer i övrigt bör ökas med 1
milj.kr. för att ge konstnärena större möjligheter att medverka i interna-
tionellt kulturutbyte. Mina förslag för nästa budgetår redovisar jag under
berörda anslag.

Utredarens förslag: Utredaren lägger tyngdpunkten vid en kraftig ökning
av antalet inkomstgarantier, men föreslår dessutom vissa höjningar av
visningsersättningen, konstnärsbidragen och bidragen till deltagande i in-
ternationellt kulturutbyte. Utredaren föreslår också en koncentration i
ersättnings- och bidragsgivningen så att färre konstnärer tilldelas större
belopp än för närvarande. Förutsättningarna för en sammanslagning av
konstnärsnämnden och författarfonden bör utredas.

Remissinstanserna: Remissopinionen är delad i vad avser förslaget om
ökning av antalet inkomstgarantier. Organisationerna på konstnärsområ-
det prioriterar förstärkningar av ersättnings- och bidragssystemen. Utreda-
rens förslag om sammanslagning av konstnärsnämnden och författarfon-
den får inte stöd hos remissinstanserna.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

5.7 Skälen för min bedömning:

Allmänna utgångspunkter

Det system av ersättningar och bidrag till konstnärer som utgör ett fast
inslag i den statliga konstnärspolitiken har under de senaste femton åren
successivt utvecklats så att det i dag har en utformning som i sina huvud-
drag kan godtas av berörda parter. Systemet har utarbetats i nära samför-
stånd mellan statsmakterna och de konstnärliga yrkesutövarnas organisa-
tioner och former for en fortlöpande dialog har etablerats. Den principiella
utgångspunkten for systemets utformning är, som jag tidigare framhållit,
uppfattningen om det rimliga i att staten på olika sätt ersätter konstnärer-
na för utnyttjandet av deras verk eller prestationer i de fall där någon
upphovsrättslig reglering inte existerar. Som komplement till dessa ersätt-
ningar finns ett behov av stöd till det konstnärliga skapandet eller gestal-
tandet i form av bidrag och stipendier.

Arbetsförhållanden och försörjningsvillkor varierar mellan olika konst-
närsgrupper. Konstnärernas förhållanden förändras också till följd av den
allmänna samhällsutvecklingen och den varierande efterfrågan på deras
prestationer som denna leder till. Utredaren betonar det angelägna i att de
resurser som står till buds används på ett effektivt och kvalitetsmedvetet
sätt. I valet mellan att utnyttja medlen i form av ett begränsat stöd till
många eller mer rejäla stöd till ett färre antal förordar han det senare.

Författarfondens fördelningssystem fungerar enligt väl etablerade prin-
ciper. Vad gäller de bidragssystem som konstnärsnämnden handlägger
föreligger en betydande variation. Enligt utredarens mening bör statsmak-
terna uttala att den inom nämnden beslutade individuella visningsersätt-
ningen till bildkonstnärer bör slopas för att i stället skapa ekonomiskt
utrymme för ett färre antal stipendier av mer substantiell omfattning.
Också de övriga stödformerna inom konstnärsnämndens ansvarsområde
bör prövas i samma syfte.

För egen del vill jag erinra om den vikt som statsmakterna lagt vid
principen om en betydande frihet för de beslutande organen, där konst-
närsrepresentanterna utgör en majoritet, att själva besluta om fördelning-
en av ersättningar och bidrag. Det finns vidare anledning att erinra om att
väsentliga förändringar faktiskt gjorts i syfte att finna en lämplig avväg-
ning vid fördelningen av de ersättnings- och bidragsmedel som varit till-
gängliga.

Liksom tidigare utgår jag dock ifrån att konstnärsnämnden kontinuer-
ligt utvärderar befintliga bidragsformer och inom ramen för de allmänna
bestämmelser som gäller gör de förändringar som motiveras av utveckling-
en och med beaktande av vad statsmakterna tidigare har uttalat om
selektivitet i medelsanvändningen.

Enligt utredarens mening är det angeläget att pröva om inte myndig-
hetsstrukturen på konstnärsområdet borde ändras så att konstnärsnämn-
den och författarfonden slås samman till ett organ. Detta nya organ skulle
utöver de arbetsuppgifter som nu ligger på resp, myndighet också kunna
vara en dialog- och förhandlingspartner. Mot förslaget har konstnärsorga-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

nisationerna rest starka invändningar. För egen del är jag inte beredd att Prop. 1990/91: 100
nu ta upp frågan om organisationssstrukturen till övervägande. Bil. 10

Inkomstgarantier för konstnärer

Enligt utredaren är den mest angelägna reformen på ersättnings- och
bidragsområdet en kraftig ökning av antalet inkomstgarantier. Ökningen
bör främst utnyttjas för att ge sådana garantier till kvalificerade dansare,
koreografer, mimare, tonsättare, solister, jazzmusiker, fotografer, bild-
och formkonstnärer samt konsthantverkare. Utredaren föreslår en ökning
av antalet garantirum till sammanlagt 300. Kostnaden beräknas till 15
milj. kr.

Förslaget finner stöd hos vissa remissinstanser. Däremot är företrädarna
for konstnärerna själva tveksamma till en satsning på nya inkomstgaranti-
er. KLYS invänder mot garantisystemets praktiska utformning och menar
att värdet av garantin av flera skäl är diskutabelt. Även om systemet hade
fungerat som den inkomsttrygghet som utredaren anser, skulle KLYS
avstyrka förslaget. Skälet är enligt KLYS att garantisystemet binder till-
gängliga resurser på ett hårdare sätt än andra insatser. Konstnärsnämnden
avstyrker också förslaget och föreslår i stället att motsvarande belopp
används för att inrätta 150 stycken tioåriga bidrag om tre basbelopp utan
avräkning av andra inkomster.

Med en begränsad total reformram till förfogande finner inte heller jag
det lämpligt att binda upp en betydande resurs i långsiktiga fasta åtagan-
den. Mot den bakgrunden är jag inte beredd att ta fasta på utredarens
förslag om en fördubbling av antalet inkomstgarantier som en av de mer
angelägna reforminsatserna.

Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

De undersökningar som gjorts av konstnärernas ekonomiska och sociala
förhållanden visar att särskilt bildkonstnärer och konsthantverkare har
låga genomsnittsinkomster. Jag finner det därför speciellt angeläget att
staten medverkar till att förbättra dessa gruppers ekonomiska situation.
Detta bör i första hand ske genom en ökning av den kollektiva visningser-
sättningen åt bild- och formkonstnärer. Jag kommer under berört anslag
att föreslå en kraftig uppräkning av visningsersättningen. Jag anser att det
är inom ramen for denna ersättningsform som de mest konstruktiva insat-
serna kan göras och goda lösningar kan uppnås i samförstånd med organi-
sationerna. För detta talar den successiva förändring av principerna vid
fördelningen av tillgängliga medel ur bildkonstnärsfonden som genomförts
under senare delen av 1980-talet. Jag utgår ifrån att den förstärkning som
jag nu finner anledning att föreslå ytterligare kommer att underlätta en
samstämmighet i synen på hur medlen bör användas.

KRO har i sitt remissvar på konstnärsutredningen erinrat om de önske-
mål om konstruktion av en beräkningsgrund för visningsersättningen samt
förhandlingsrätt rörande ersättningsnivån som organisationen upprepade
gånger framfört.

Frågan om hur ett system for ersättningsberäkning som knyter an till
samhällets faktiska innehav av konst skall utformas behandlades utförligt i
samband med visningsersättningens tillkomst år 1982 (prop. 1981/82:100
bil. 12, prop. 1981/82:128, KrU 30, rskr. 360), varvid en rad praktiska och
principiella svårigheter uppmärksammades. De beräkningsförslag som se-
nare i olika sammanhang förelagts mig av bl. a. KRO har inte övertygat
mig om att en på särskilda grunder utförd anslagsberäkning på sikt skulle
ge konstnärerna större fördelar än en traditionell budgetprövning.

Jag förutsätter vidare att det inom berörda organisationer råder allmän
enighet om att visningsersättningen även i fortsättningen skall utgå kollek-
tivt till konstnärskåren. Därmed finns inte heller något tekniskt krav på att
knyta medelsberäkningen till ett faktiskt nyttjande eller innehav av konst-
verk.

Det samråd om ersättningsbehovet i forhandlingsliknande former, som
hittills förekommit som ett led i den årliga budgetberedningen, har alltid
avsett ett totalbelopp. Jag har inte uppfattat att detta har utgjort något
praktiskt hinder i samtalen. Jag har således inte för avsikt att nu ta initiativ
till nya former för regeringens beredningsarbete vad gäller visningsersätt-
ningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Andra ersättningar och bidrag

Vid avvägningen mellan olika konstnärsgruppers stödbehov har jag tagit
hänsyn till det utnyttjande av tonsättares och fonogramartisters verk som
sker genom biblioteksutlåningen av noter och fonogram. Jag är dock inte
beredd att förorda någon teknisk förändring av beräkningsgrunderna för
den särskilda insatsen för tonsättare och fonogramartister. Detta innebär
att de medel som ställs till konstnärsnämndens förfogande for ifrågavaran-
de ändamål inte heller i fortsättningen bör vara relaterade till bibliotekens
innehav eller utlåning av musikalier. Efter en allmän rimlighetsbedömning
vill jag dock föreslå en ökning av det belopp som utgår för särskilda
insatser för upphovsmän på musikområdet samt till musiker och sångare.
Beloppet bör ökas med 2 milj, kr., vilket jag beräknar under berört anslag.

Jag finner det också motiverat att öka den ersättning som utgår till
författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker
och taltidningar. Jag har under berört anslag beräknat en höjning av
talboks-och taltidningsersättningen med 1,5 milj.kr.

Jag vill slutligen redovisa att jag som ett resultat av den överenskommel-
se som slutits mellan regeringen och berörda upphovsmannaorganisa-
tioner om biblioteksersättningens grundbelopp under berört anslag kom-
mer att föreslå en höjning av ersättningen med 8 öre, så att grundbeloppet
för nästa budgetår uppgår till TI öre för hemlån av originalverk. Biblio-
teksersättningen kommer därigenom under innevarande treårsperiod att
ha ökat med 18 öre.

5.8 Skatter och sociala avgifter Prop. 1990/91:100

Min bedömning: Under år 1990 har en omläggning av inkomstbeskatt-
ningen genomförts. I flera avseenden har reglerna utformats med särskild
hänsyn till konstnärernas förhållanden. Några ytterligare åtgärder kan inte
komma i fråga. Ett särskilt stöd for att motverka uttaget av egenavgifter
bör inte inforas.

Utredarens förslag: Nuvarande principer för stipendiebeskattning änd-
ras inte. Skattelagstiftningen kompletteras med ytterligare anvisningar
rörande avdrag för kostnader i konstnärlig verksamhet. Ett särskilt stöd på
25 milj. kr. inrättas för att kompensera uttaget av egenavgifter hos rörelse-
idkande konstnärer.

Remissinstanserna: Konstnärsorganisationerna, konstnärsnämnden
m.fl. ansluter sig till vad utredaren anfört i skattefrågorna. Vad gäller
kompensation för egenavgifter genom ett särskilt stöd tillstyrker KLYS
m. fl. förslaget som principskiss men anser att utformningen av stödet bör
bearbetas ytterligare. Riksskatteverket (RSV) motsätter sig en direkt kopp-
ling av stödet till egenavgifterna och de årliga inkomstdeklarationerna,
medan riksförsäkringsverket inte har någon principiell invändning mot
förslaget eftersom det inte påverkar socialförsäkringens finansiering eller
gällande avgifts- och förmånsregler.

Skälen för min bedömning: För att bidrag, ersättningar och sysselsätt-
ningsfrämjande åtgärder skall få avsedd positiv effekt är det självfallet
angeläget att insatserna inte motverkas av regelsystem på andra områden
än det kulturpolitiska. Utredaren har särskilt framhållit vikten av att
skatte- och avgiftssystemen anpassas till konstnärernas i många fall sär-
präglade arbetsförhållanden. Under beredningsarbetet med skatterefor-
men hösten 1989 överlämnade utredaren en skrivelse om konstnärernas
skatter och avgifter. Skrivelsen innehöll synpunkter på en rad av de lagför-
slag på skatteområdet som var föremål för regeringens prövning. Utreda-
ren pekade bl. a. på att framlagda förslag om utvidgad mervärdesskatt,
avskaffande av upphovsmannakontot, höjt vinstkriterium och kvittnings-
förbud skulle få svåra konsekvenser för konstnärernas ekonomi om de
genomfördes. De konstnärliga och litterära yrkesutövarnas särskilda för-
hållanden har på väsentliga punkter beaktats vid den reformerade in-
komstbeskattningens slutliga utformning (prop. 1989/90:110 och 111,
SkU 30 — 31, rskr. 356). Detta har också noterats med tillfredsställelse i
konstnärsorganisationernas remissyttranden över konstnärsutredningens
huvudbetänkande.

Utredaren uppehåller sig också vid frågan om beskattningen av bidrag
och stipendier. Även i denna del har konstnärernas krav tillgodosetts
genom att riksdagen beslutat att stipendier och liknande bidrag skall vara
skattefria i samma utsträckning som hittills (prop. 1990/91:54, SkU 10).

Utredaren har vidare pekat på behovet av kompletterande lagregler när
det gäller rätten till avdrag för frilansande skådespelares m. fl. arbetskost-
nader och rörelseidkande konstnärers kostnader för arbetsrum och resor.
En av de bärande tankarna bakom skattereformen är att skattereglerna
skall utformas så att de leder till en mera likformig beskattning. Undantag

från kravet på enhetliga regler är därför få i skattereformen. Som framgår
av min tidigare redogörelse så utgör konstnärerna antagligen den grupp för
vilken flest undantag gjorts. Jag är mot den bakgrunden inte beredd att
föreslå ytterligare särregler.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen for finansdepartementet.

Utredaren föreslår vidare att konstnärer kompenseras för betalning av
egenavgifter genom ett särskilt stöd. Med hänsyn bl. a. till att socialavgifter
m. m. även betalas på anställda konstnärers lön kan jag inte biträda försla-
get. Härutöver vill jag erinra om att jag i det föregående angivit vissa
huvudlinjer for avvägningen mellan olika behov inom ramen for den
föreslagna totala satsningen i syfte att förbättra konstnärernas villkor.
Därvid har jag bl. a. framhållit det angelägna i att tillmötesgå bildkonstnä-
rernas berättigade krav på högre visningsersättning.

5.9 Internationellt kulturutbyte

Min bedömning: Det är angeläget att kulturlivet i Sverige kan få stimu-
lans och inspiration genom kontakter med andra länder. Staten bör med-
verka till att dessa möjligheter ökar. Jag föreslår därför att av de medel
som avser bidrag till konstnärer skall särskilda insatser göras för att öka
konstnärernas möjligheter till kontakter och utbyte med andra länder.
Mina förslag redovisas under anslaget Bidrag till konstnärer.

Utredarens förslag: Utredaren föreslår en ökning av medlen till statens
kulturråd, Svenska institutet och konstnärsnämnden för att förstärka in-
satserna för kulturutbyte.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker
i princip utredarens förslag.

Skälen för min bedömning: De internationella kontakterna får allt större
betydelse inom alla samhällsområden. Det gäller också inom kulturområ-
det. Det är väsentligt att det svenska kulturlivet ges samma möjligheter till
stimulans från andra länder och kulturer som verksamhet inom andra
samhällssektorer. Vi står nu infor en tid när det internationella kulturutby-
tet kommer att bli alltmer betydelsefullt, inte minst i ett nytt och öppnare
Europa. Detta kommer att öka kraven på medverkan från svenskt kultur-
liv i olika internationella sammanhang. De impulser utifrån som gästspel,
konstutställningar, författar- och konstnärsbesök m. m. kan ge är också av
avgörande betydelse för vårt kulturlivs mångfald och vitalitet. Europarå-
dets examinatörer av den svenska kulturpolitiken påpekade i sin rapport
från år 1989 Statlig kulturpolitik i Sverige att det finns en viss brist på
kontakt med andra länders konstnärer och konstnärliga produktion. Den
svenska staten borde enligt examinatörerna fundera på möjligheterna att
presentera mer av det som produceras utomlands, både för att skola
publiken och stimulera konstnärerna.

Det är väsentligt att samhället på olika sätt gör det möjligt för svenskt
kulturliv att delta i det internationella kulturutbytet. Statens roll i kultur-
utbytet är att stödja kulturlivets egna behov och önskemål utan att styra
innehåll och inriktning. De statliga stödåtgärderna bör således syfta till att

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

underlätta och stimulera utbytet över gränserna genom att bidra till att
ekonomiska och tekniska hinder kan övervinnas.

För många kulturinstitutioner — i synnerhet de stora teatrarna och
museerna — är kulturutbytet en naturlig del av verksamheten. Anslagen
till dessa verksamheter förutsätts också täcka kostnaderna för detta utbyte,
även om behoven många gånger överstiger tillgångarna. De fritt arbetande
konstnärerna har emellertid en svårare situation. Detta har framhållits i
betänkandet (SOU 1988:9) Sverigeinformation och kultursamarbete, där
utredaren föreslår en kraftig ökning av de statliga bidragen till kulturutbyte
inom alla områden. Dessa förslag har fångats upp av konstnärsutredning-
en.

Jag delar utredarens bedömning att det är väsentligt att resurserna för
det internationella kulturutbytet förstärks. Jag vill erinra om att efter
förslag i 1990 års budgetproposition Svenska institutet och statens kul-
turråd fick ökade resurser för detta ändamål. Vidare vill jag erinra om att
även konstnärsnämnden fått sådana förstärkningar av sina bidrag. För att
ytterligare förbättra konstnärernas möjligheter att delta i internationellt
kulturutbyte bör de medel som avser bidrag till konstnärer förstärkas. Jag
återkommer till denna fråga under anslaget Bidrag till konstnärer.

6 Massmedier

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att lägga fram en särskild proposi-
tion om radio- och TV-frågor för beslut av riksdagen under innevarande
riksmöte. Förslagen från TV-utredningen i betänkandet (SOU 1989:73)
TV-politiken och radiolagsutredningen i betänkandet (SOU 1990:7) Lag-
stiftning för reklam i svensk TV samt frågan om medelstilldelningen till
Sveriges Radio, televerket och radionämnden för år 1992 avses komma att
behandlas i propositionen. Vid regeringens behandling av dessa frågor
medverkar en beredningsgrupp med representanter för de i riksdagen
företrädda politiska partierna.

Nu gällande film- och videoavtal är uppsagt och upphör att gälla den 1
juli 1991. Regeringen har under den gångna hösten förhandlat om förläng-
ning av avtalet. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att lägga fram en
särskild proposition om filmstöd för beslut av riksdagen under innevaran-
de riksmöte. I propositionen kommer bland annat det förlängda avtalet att
redovisas.

Genom omprioriteringar inom medieenhetens område har vissa reform-
insatser kunnat föreslås på handikappstödets, litteraturstödets, fonogram-
stödets och språknämndens område.

7 Regionalpolitisk redovisning

Min anmälan av detta avsnitt sker efter samråd med statsrådet Persson.

Utbildningen och forskningen och kulturverksamheten är av stor bety-
delse för den regionala och lokala utvecklingen. Att sprida dessa verksam-
heter i landet är ett av de viktigaste instrumenten i regionalpolitiken.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

En decentraliserad och väl spridd utbildningsorganisation är en viktig
förutsättning för att tillgodose allas rätt till en god utbildning och ge alla
delar av landet reella utvecklingsmöjligheter.

I samtliga kommuner finns nioårig grundskola med en for alla likvärdig
utbildning. Gymnasieskolan har vidare byggts ut i alla delar av landet.
Skolorna i norra Sveriges inland har ofta ett litet elevunderlag. För utveck-
lingen i dessa regioner är det dock vitalt att dessa skolor kan finnas kvar
och att de kan ge en modern utbildning, såväl studieförberedande som
yrkesforberedande.

Gemensamt för praktiskt taget alla kommuner i norra Sveriges inland är
att en stor andel av invånarna har kort utbildning. Det innebär att de kan
ha svårt att klara en omställning i arbetslivet eller utbildning för ett nytt
yrke. Huvuddelen av komvux verksamhet består i att ge kompetensinrik-
tad teoretisk utbildning av grundläggande karaktär. Sådan utbildning är
ofta nödvändig som grund for en mer kvalificerad yrkesutbildning av det
slag som arbetsmarknaden i dag framför allt efterfrågar.

Förläggningen av högskoleutbildning i landet är en av faktorerna för att
skapa en infrastruktur för balanserad regional utveckling. Med tillkomsten
av högskolan i Trollhättan/Uddevalla den 1 juli 1990 har högskolans
organisation geografiskt nått sin fulla utbyggnad. I varje län finns nu minst
en högskola eller — vad gäller Gotlands län — en särskild organisation för
högskoleutbildning.

Volymmässigt domineras högskolans verksamhet — naturligt nog — av
de stora universiteten och fackhögskolorna som finns på sju orter och
svarar för ca 80 procent av hela antalet årsstudieplatser i högskolan. De nu
sammanlagt sjutton mindre och medelstora högskolorna svarar för ca 20 %
av årsstudieplatserna. Tillsammans har universitet och högskolor dessut-
om förlagt totalt 5 % av sin verksamhet som decentraliserad utbildning
utanför själva högskoleorterna.

Den ingenjörsutbildning som nu successivt byggs upp, och den nya
grundskollärarutbildningen, har båda såväl stor geografisk spridning som
en omfattande volym. Tillkomsten av dessa utbildningar påverkar därige-
nom fördelningen av högskoleutbildningen i landet i utjämnande riktning.
Totalt sett har den andel av årsstudieplatserna som faller på de mindre och
medelstora enheterna ökat med 3 % under 1980-talet fram t. o. m. budget-
året 1988/89, enligt vad universitet och högskolämbetet har redovisat i sin
verksamhetsberättelse för detta år. Den fortsatta uppbyggnaden av bl. a.
dessa utbildningar kommer att medföra en ytterligare förändring i denna
riktning.

I prop. 1989/90:76 om Regionalpolitik för 90-talet lämnades en utförli-
gare redovisning av de åtgärder under de senaste åren som bidragit till att
utveckla högskolans verksamhet i ett regionalpolitiskt perspektiv. 1 enlig-
het med vad som angavs där kommer regeringen att ge samtliga länsstyrel-
ser i uppdrag att utarbeta underlag av betydelse för högskolornas planering
av sin verksamhet, och till UHÄ att delta i detta arbete.

Forskningen inom högskolan har en mycket vid regional spridning.
Forskning bedrivs vid samtliga högskoleenheter med undantag för vissa

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

3 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Hilaga 10

högskolor för konstnärlig utbildning. Högskoleenheter med fakultetsorga- Prop. 1990/91: 100

nisation finns på sju orter i landet från Luleå i norr till Lund i söder. Bil. 10

Anslagen till forskning och forskarutbildning inom högskolan, fakultets-
anslagen, uppgår budgetåret 1990/91 till 3,2 miljarder kr. I 1990 års
proposition om forskning redovisades fakultetsanslagen till forskning och
forskarutbildning i relation till antalet invånare i olika delar av landet
(prop. 1989/90:90 avsnitt 17, s. 160 f.). Beräknade på detta sätt var
resurserna störst i Stockholm. Därnäst hade den norra regionen — kring
universitetet i Umeå och högskolan i Luleå — störst resurser, medan
resurserna var något lägre i Göteborgs- och Lundaregionerna. Universite-
tet i Linköping saknar bl. a. humanistisk och matematisk-naturvetenskap-
lig fakultet, vilket gör att förhållandena där inte är fullständigt jämförbara.

Till den verksamhet som finansieras via fakultetsanslagen kommer bety-
dande forskningsinsatser finansierade via forskningsråd eller av andra
statliga myndigheter, näringslivet etc. Den regionala fördelningen blir här
en följd av beslut om stöd till forskningsprojekt o. dyl.

Universitet och högskolor uppfattas allmänt vara av stor betydelse för
utvecklingen på och omkring de orter, där de är belägna. Samarbetet i
olika former har ökat väsentligt mellan universitet och högskolor å ena
sidan och näringsliv och samhälle i övrigt å den andra. Detta samarbete
gäller framför allt forskning.

En fråga som uppmärksammats mycket är möjligheterna till forskning
vid de mindre och medelstora högskolorna. Sedan högskolereformen i
mitten av 1970-talet bedrivs forskning också vid dessa högskolor. Efter en
försiktig början tog utvecklingen fart under 1980-talet. Stort intresse för
och engagemang i forskningsfrågor finns nu såväl vid högskolorna i fråga
som i deras omgivning. Genom 1990 års forskningsproposition ställs kraf-
tigt ökade resurser till förfogande för forskningsstödjande åtgärder vid de
mindre och medelstora högskolorna.

Åtgärderna inom massmediernas område har i många fall till syfte att
öka välfärden i alla delar av landet

Stödet till dagspressen syftar till att vidmakthålla mångfald genom att
andratidningarna får hjälp att överleva.

Vid uppbyggnaden av Sveriges Radios verksamhet har regionalpolitisl a
hänsyn haft stor betydelse. Sändningarna kan tas emot i alla bebodda delar
av landet. De rikstäckande programmen i ljudradio och TV speglar hän-
delserna i hela landet, bl. a. på grund av att en stor del av programproduk-
tionen är decentraliserad. Det sänds också regionala program, dels i TV 2,
dels genom lokalradion, som sedan en tid tillbaka disponerar en egen
kanal.

Flera åtgärder är inriktade på att förbättra möjligheten att se film utan-
för storstadsområdena. Som exempel kan nämnas stödet till parallelldistri-
bution av aktuella filmer på landsortens småbiografer.

Genom att talboks- och punktskriftsbiblioteket fungerar som lånecentral
inom sitt område kan synskadade i hela landet få tillgång till ett mycket
omfattande urval av litteratur.

Inom kulturpolitiken har strävan att stärka kulturens ställning i hela
landet länge legat i fokus. Ett viktigt delmål har varit att skapa ett väl

fungerande nät av länsinstitutioner som har kunnat utgöra bas för ett
aktivt kulturliv i varje region.

Med regeringens förslag till riksmötet 1989/90 togs ytterligare steg i den
riktningen. Då presenterades i budgetpropositionen förslaget till en bred
satsning på att fullfölja stödutbyggnaden till länsmuseernas olika verksam-
hetsområden, till regional teaterverksamhet och till musikverksamheten.
Satsningar presenterades också avseende kulturmiljövården och ifråga om
stödet till organisationer med betydelse för det lokala kulturlivet.

Förslagen i budgetpropositionen gavs motsvarigheter från mera renodlat
regionalpolitiska utgångspunkter i regeringens proposition om regionalpo-
litiken inför 90-talet (prop. 1889/90:76 s. 144— 148). Regeringen föreslog
då att länsstyrelserna skulle ges möjligheter att delta i finansieringen av
kultursatsningar med medel ur anslaget för regionala utvecklingsinatser.
Bakgrunden till förslaget var regeringens uppfattning att insatser inom
kulturområdet på olika sätt kan ha stor betydelse för den regionala utveck-
lingen. Genom den nya roll som därmed tilldelades länsstyrelserna för-
stärktes den profilering mot regional resursupprustning som följde av
budgetpropositionens förslag.

Denna profilering är ett bärande moment även i 1991 års kulturpolitik.
Det har blivit nödvändigt att begränsa den satsning som ursprungligen
planerades som en stegvis uppbyggnad under två år. Det andra årets tänkta
satsningar måste tills vidare skjutas upp.

Andra nya åtaganden verkar dock i kompenserande riktning. Avkort-
ningen måste sålunda bl. a. ses i relation till att riksdagen beslutat att i flera
avseenden kostnadsmässigt utvidga de förslag som regeringen presentera-
de i förra årets budgetproposition. Det gäller t. ex. i fråga om stödet till de
regionala kulturinstitutionerna. Jag tänker också på det ansvar som staten
tagit för att en ny musikteater i Göteborg skall komma till stånd. Som
anmäldes på tilläggsbudget för innervarande budgetår uppgår den statliga
andelen av musikteaterns finansiering till 347 milj. kr. Betydelsen av
denna satsning bör ses utifrån ett perspektiv som är betydligt vidare än
enbart det väst-svenska. Etableringen innebär sålunda att Stockholmsdo-
minansen i landets opera- och musikliv får en viktig balansering. Den bör
föra med sig positiva och långsiktiga verkningar för kulturens ställning i
hela landet.

I årets budgetförslag läggs den kulturpolitiska tyngdpunkten på att för-
bättra konstnärernas villkor. Därvid är det naturligt att poängtera vikten
av att konstnärerna inom olika områden inte exklusivt hänvisas till Stock-
holm och de största städerna för sin verksamhet och för att kunna få sin
bärgning.

Det är naturligt att utbildning och regionalpolitik sedan mitten av 1980-
talet har varit ett växande samarbetsområde. I april 1986 tillsatte dåvaran-
de industri- och utbildningsministrarna en gemensam arbetsgrupp för
dessa frågor. I två propositioner om särskilda regionalpolitiska insatser i
delar av Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64) och
Norrbottens län (prop. 1987/88:86) fanns totalt 190 milj.kr. som var
avsedda att användas till kompetenshöjande åtgärder inom utbildningsde-
partementets område. Ungefär 70 milj. kr. var specialdestinerade till vissa

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

högskolesatsningar, bl. a. distansprojekt, och till olika kulturinsatser, me-
dan resten skulle fördelas efter ansökningsförfarande.

Kommuner, landstingskommuner och högskolor har haft möjlighet att
vid två tillfällen ansöka om pengar till utbildningsprojekt. Länsstyrelserna
har prioriterat bland ansökningarna. Fram till i dag har regeringen fördelat
ca 90 milj. kr.

I propositionerna angavs vissa prioriterade områden som pengarna skul-
le användas till:

— Förnyelse av utrustning i gymnasieskolan. Många kommuner har
haft svårigheter att underhålla och nyinvestera i utrustning i den
takt som skulle behövas för att ha en modern yrkesutbildning.
Förnyelse av utrustning i gymnasieskolan gynnar ofta också
komvux eftersom komvuxutbildningen till stor del är förlagd till
gymnasieskolans lokaler.

— Fortbildning av yrkeslärare i gymnasieskolan. Den snabba tek-
niska utvecklingen har ökat fortbildningsbehovet men utbudet av
fortbildning har inte varit i överensstämmelse med detta ökade
behov.

— Komvuxutbildning. I huvudsak borde denna utbildning vara ett
inslag i projekt som syftar till att utveckla en ort eller en region.

— Högskolekurser som skulle öka kompetensen hos människor med
bristfällig utbildning.

Dessutom betonades vikten av att man samplanerade insatserna såväl
sinsemellan som med insatser inom andra områden i en kommun.

Insatser som kan stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden skulle
också prioriteras. Problemen är likartade i flertalet kommuner, nämligen
att unga kvinnor flyttar från inlandet i betydligt högre utsträckning än
unga män, ofta beroende på brist på lämplig utbildning och lämpligt
arbete.

Av de pengar som har fördelats fram till i dag har ca en tredjedel gått till
utrustning i gymnasieskolan. Det har fördelats ungefär lika mycket till
komvuxutbildning som till högskoleutbildning.

Regeringen anser att olika former av distansutbildning kan komma att
bli ett viktigt komplement till andra utbildningsformer i inlandet och
därför har en del pengar beviljats till utveckling av distansundervisning
med bl. a. videokonferenssystem.

Om man ser till vilken typ av utbildning som har prioriterats av länssty-
relserna och av regeringen kan man nämna:

— teknik och data

— småföretagarutbildning

— turismutbildning

— utbildning inom skog och trä

— utbildning inom livsmedelsområdet

— vuxenutbildning på grundläggande nivå.

Regeringen har givit SÖ, UHÄ och SIND ett gemensamt uppdrag att
utvärdera en del av de utbildningsinsatser som gjorts. Verken har nyligen
lämnat en första rapport och skall slutrapportera i början av 1992.

Den reformering av skolan som pågår skapar i viktiga avseenden nya och

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

bättre förutsättningar för skolplaneringen när det gäller att sprida och
behålla skolor. Det övergripande målet för reformeringen är att skapa en
mål- och resultatorienterad styrning och att ge kommunerna ett ökat
ansvar för skolväsendet.Riksdagen har nyligen i enlighet med förslagen i
propositionen (prop. 1990/91:18) om ansvaret för skolan beslutat om en
klarare ansvarsfördelning mellan staten och kommunerna på skolområdet.
Huvudprincipen är att staten skall styra verksamheten i skolan genom att
ange nationella mål och riktlinjer medan kommunerna skall ha ansvaret
för att de av staten angivna målen uppnås.

I skollagen skall de grundläggande målen för utbildningen anges. Mål
och riktlinjer för utbildningen skall anges i läroplaner samt tim- och
kursplaner, som i framtiden blir de direkta nationella styrmedlen för en
likvärdig skola över hela landet.

Riksdagen har också beslutat om ett nytt statsbidragssystem för skolan.
Syftet med det nya statsbidraget är att ge alla kommuner likvärdiga förut-
sättningar att bedriva skolverksamhet. Det nya sektorsbidraget till skolan,
som träder i kraft fr.o.m. läsåret 1991/92, innebär bl.a. att statsbidrags-
systemet:

— inte längre skall reglera skolorganisationens utformning i kom-
munerna

— skall ge möjlighet till en fri resursanvändning i kommunerna

— skall ge incitament till dels ett vardagligt rationaliseringsarbete
på kommunal nivå, dels samverkan över kommungränserna.

En schabloniserad behovsrelaterad beräkning av statsbidragen skall gö-
ras enligt olika beräkningsmodeller för skolformerna. Bidraget utgår sedan
som ett enda bidrag till skolsektorn. I beräkningsmodellerna skall struktu-
rella kriterier som bygger på offentlig nationell statistik användas. Beräk-
ningsmodellerna skall beakta kommunernas skiftande strukturella och
demografiska förutsättningar och behov. När det gäller beräkningsmodel-
len för grundskolan tas t. ex. hänsyn till att skolverksamheten i glesbygd är
mer kostnadskrävande per elev än i tätort. För såväl gymnasieskolan som
för komvuxutbildningar finns det vidare i beräkningsmodellen en faktor
som ger små kommuner mer pengar per individ.

Detta är gjort för att det är väsentligt att gymnasieskolan kan leva kvar
på de orter där den finns i dag, trots att elevunderlaget sjunker de närmaste
åren, och att volymen på komvuxutbildningen kan behållas på minst
samma nivå som i dag.

Det nya statsbidragssystemet ger således kommunerna själva möjlighet
att utifrån lokala förutsättningar och behov planera hur skolväsendet skall
organiseras i kommunen. Kommunerna avgör själva t. ex. om en skola
skall läggas ned eller inte och har därigenom möjlighet att i samband med
ett sådant beslut väga in skolans betydelse för en byggd.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

A. Utbildningsdepartementet m. m.

A 1. Utbildningsdepartementet

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

47438606

45 325000

49642000

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Personal

Anslag

1. Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)

2. Besvärsnämnd

3. Bidrag till internationella
kongresser m.m. i Sverige

4. Kostnader för vissa nordiska
och övriga internationella
ändamål

Summa

143	2
42 934000	+ 4211000
(35 320000)	+ (3 779000)
257000	+	20000
942000	+	38 000
1 192000	+	48000
45325000	+	4317000

Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget för nästa
budgetår till 49642000 kr. Medelsbehovet har beräknats med utgångs-
punkt i en real minskning av utgifterna om 0,5%. Samtidigt kommer 1 %
av den reala konsumtionen (i princip förvaltningskostnader) att användas
för effektivitetshöjande åtgärder i form av utbildningsinsatser och teknik-
stöd. Vidare har jag vid min anslagsberäkning beaktat överföring av medel
för telefonsamtalsavgifter från regeringskansliets förvaltningskontor.

Från anslagsposten Bidrag till internationella kongresser m.m. i Sverige
utgår bidrag till förberedelse- och administrationskostnader för i Sverige
anordnade internationella kongresser och symposier.

Från anslagsposten Kostnader för vissa nordiska och övriga internatio-
nella ändamål utgår medel enligt särskilda beslut av regeringen.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 49 642 000 kr.

A 2. Utredningar m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

17550450

24 670000

22330000

Reservation

410031

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

2. att till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 22 330000 kr.

A 3. Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

21 420350

21 697000

21 744000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

År 1950 anslöt sig Sverige till Förenta nationernas organisation för
utbildning, vetenskap och kultur, Unesco (Sveriges överenskommelse med
främmande makter 1950:114).

Enligt instruktionen för svenska unescorådet (SFS 1988:1462) har rådet
till uppgift att för Sveriges del vara ett sådant nationellt samarbetsorgan
som enligt stadgan för Förenta nationernas organisation för utbildning,
vetenskap och kultur (Unesco) förutsätts finnas för att samordna de vikti-
gaste nationella organen inom Unescos område med organisationens verk-
samhet. Rådet skall främja Unescos verksamhet i Sverige och stödja
svenska insatser inom ramen för organisationens program.

Medel för den upplysningsverksamhet i Sverige om Unesco, för vilken
svenska FN-förbundet ansvarar, anvisas över tredje huvudtiteln.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

1. Årsbidrag till Unesco

2. Svenska unescorådet för
utrednings- och program-
verksamhet, inkl, möten

3. Deltagande i Unescos
generalkonferens 1991

4. Avgift till konvention om
världens kultur- och naturarv

5. Medlemsavgift till International
Centre for the Study

of the Preservation and the
Restoration of Cultural
Property in Rome (ICCROM)

Summa

20500000	of
617000	+ 37000
170000	+ 10000
205000	of
205000 21697000	of + 47000

Svenska unescorådet

Medlemsländernas bidrag till Unescos reguljära budget fastställs av gene-
ralkonferensen. Vid Unescos 25:e generalkonferens hösten 1989 fastställ-
des organisationens budget för tvåårsperioden 1990 — 91 till ca. US$ 381
miljoner. Den svenska andelen kalenderåret 1990 utgör 1,20%. Unescorå-
det uppskattar medelsbehovet för Sveriges bidrag till Unesco år 1991 till
ca. 20,5 milj. kr. Avgiften för kalenderåret 1992 beslutas av Unescos gene-
ralkonferens hösten 1991.

Unescorådet begär en ökning av bidraget för utrednings- och pro-
gramverksamhet och för att utgivningen av Unesco-kuriren på svenska
skall kunna garanteras. Avgiften till konventionen om världens natur- och

kulturarv samt bidraget till ICCROM uppgår för var och en till 1 % av Prop. 1990/91: 100

Sveriges årsbidrag till Unesco. Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

3. att till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m. för

budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 21 744000 kr.

B. Det offentliga skolväsendet

1 En budgetprocess i utveckling

I regeringens proposition (1990/91:18) om ansvaret för skolan har jag
redovisat de grundläggande principerna för styrningen av skolan. Riksda-
gens beslut med anledning härav (UbU4, rskr. 76) innebär att en utveck-
ling mot en mer mål- och resultatorienterad styrning av skolan har på-
börjats.

Inom utbildningsdepartementet pågår ett intensivt arbete med att ta
fram riktlinjer för hur de framtida läroplanerna skall utformas. I anslut-
ning därtill pågår även ett arbete med att utveckla riktlinjer för den statliga
utvärderingen och utvecklingen av ett resultatorienterat uppföljningssys-
tem för skolverksamheten. Samtidigt har en särskild utredare tillsatts med
uppdrag att lägga fram förslag om och förbereda en ny statlig myndighet
för skolan. Min avsikt är som jag tidigare framhållit att det nya verket skall
börja fungera den 1 juli 1991.

Den förändrade styrningen av skolan får stora konsekvenser för rege-
ringens och riksdagens arbete. De nationella besluten om skolans organisa-
tion och resurser kommer att minska i antal när den tidigare så omfattande
regelstyrningen till stora delar avvecklas. Regeringens och riksdagens arbe-
te kommer i hög grad att koncentreras till mera övergripande finansiella
ställningstaganden och långsiktiga beslut om skollagstiftning och läropla-
ner samtidigt som intresset fokuseras på frågor om skolans resultat och
utveckling.

Förändringsarbetet inom skolområdet måste därför enligt min mening
också omfatta formerna för det nationella beslutsfattandet.

Regeringen och riksdagen måste ges möjligheter och former att samlat
uttrycka den nationella politiska viljeinriktningen om skolans utveckling. I
en nationell utvecklingsplan för skolan kan regeringen och riksdagen lägga
fast riktlinjerna för framtiden.

Beslutet om en nationell utvecklingsplan utgör ett naturligt led i den nya
statliga budgetprocessen. Myndigheterna skall vart tredje år lämna en
fördjupad anslagsframställning till regeringen som underlag för den fördju-
pade prövningen av verksamheten inför en kommande treårsperiod.
Underlaget för den nationella utvecklingsplanen ges således i skolverkets
fördjupade anslagsframställning. Regering och riksdag får på detta sätt en
redovisning och värdering av de uppnådda resultaten i skolan och ett
underlag för att lägga fast inriktningen för den kommande treårsperioden.

En nationell utvecklingsplan skall i första hand omfatta de styrmedel
staten har för att utveckla verksamheten i skolan. I utvecklingsplanen kan
den statliga styrningen konkretiseras och signaler ges om vilka förvänt-
ningar som ställs i förhållande till utvecklingen. Krav på den centralt
styrda fortbildningen och dess utbud kan formuleras. I utvecklingsplanen
kan också insatser och inriktning för det centrala utvecklingsarbetet, sek-
torsforskningen och utvärderingen anges.

Utvecklingsplanen utgör statsmakternas policydokument och är som
sådant en viktig utgångspunkt för det lokala utvecklingsarbetet.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Regeringens och riksdagens ställningstagande till en nationell utveck-
lingsplan kan också ses som ett försök att skapa en arena för den politiska
diskussionen och en möjlighet att rikta utbildningspolitiken mot syfte och
mål och en väg att vitalisera den.

Min avsikt är att ett förslag till utvecklingsplan för skolväsendet skall
kunna lämnas till riksdagen första gången i anslutning till budgetproposi-
tionen 1994 och avse perioden 1994/95—1996/97.

Den fördjupade anslagsframställningen och beslutet om en utvecklings-
plan för den kommande treårsperioden medför att anslagsframställningar-
na mellan fördjupningstillfällena kan ges en förenklad form och närmast
ses som en bekräftelse av tidigare beslut och de eventuella förändringar
och avvikelser som rapporterats av myndigheten. Den förenklade anslags-
framställningen kommer inom skolområdet liksom på andra områden att
åtföljas av en årlig resultatredovisning.

Inom utbildningsdepartementet pågår, som jag tidigare anfört, ett arbe-
te i samarbete med bl. a. Svenska kommunförbundet i syfte att utveckla ett
system för resultatuppföljning. Min avsikt är att uppföljningssystemet
skall utgöra grunden för resultatredovisningen och -analysen. Jag räknar
med att systemet delvis skall tas i bruk under budgetåret 1991/92 och att
den första årliga resultatredovisningen kan redovisas för regeringen hösten

1992.

Renodlingen av ansvarsförhållandena och övergången till en mål- och
resultatorienterad styrning av skolväsendet får inte bara följder för hur
riksdagen och regeringen arbetar med skolfrågorna. Det kommer också att
påverka relationen mellan regering och myndigheter. Ett led i denna
förändring är naturligtvis övergången till den nya budgetprocessen i vilken
den statliga skoladministrationen kommer att inordnas. Syftet med bud-
getreformen är just att åstadkomma en periodiskt återkommande fördju-
pad dialog mellan myndigheter och regering samt en genomlysning och
prövning av verksamhetsområdet i termer av mål och resultat.

Hittills har såväl anslagsframställningar från myndigheterna som rege-
ringens svar i budgetpropositionen till stor del behandlat detaljer. Försla-
gen i anslagsframställningarna har gällt en mängd delområden och detaljer
som regeringen har tagit ställning till ett och ett. Också regeringens egna
initiativ har i inte obetydlig utsträckning haft denna prägel.

Det nya mål- och resultatorienterade synsättet ger nya förutsättningar.
Jag har redan i denna budgetproposition i högre grad formulerat mig med
hänsyn till det nya styrsystemet. Det är riksdagens och regeringens uppgift
att formulera målen och inriktningen för verksamheten och att ange de
ekonomiska ramarna för den. Det ankommer på myndigheten att inom de
givna ramarna och utifrån de angivna målen göra en optimal prioritering
vid medelsanvändningen. Detta är alltså bakgrunden till att jag inte på
samma sätt som tidigare så utförligt behandlat myndigheternas förslag. Jag
vill här säga att detta inte är någon kritik av hur anslagsframställningarna
utformats. Dessa grundar sig på det styrsystem som rått hittills.

Ett samlat resultatansvar för myndigheterna måste enligt min uppfatt-
ning också leda till att befogenheterna anpassas därtill. Även detta är ett
skäl till att jag i många fall avstår från att via budgetprocessen detaljstyra

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

myndigheternas arbete. Ett led i detta är också min strävan att minska
antalet anslag och anslagsposter. Som exempel vill jag nämna ändringarna
beträffande sameskolan. Ett annat exempel är att anslaget Nationell utvär-
dering och prov föreslås inordnat i det nya skolverkets myndighetsanslag.
Om, som fallet är beträffande det nya skolverket, en myndighets huvud-
sakliga uppgift är utveckling och utvärdering, finns det inte någon anled-
ning att ha ett särskilt anslag för en verksamhetsgren som är en naturlig del
av en av huvuduppgifterna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

2 Den nya anslagsstrukturen

På grund av omläggningen av statsbidragssystemet för det offentliga
skolväsendet har anslagsstrukturen ändrats för nuvarande anslag under
littera B. Skolväsendet och littera C. Vuxenutbildning.

Till littera B. Det offentliga skolväsendet har förts nuvarande anslag
under littera B. samt anslag för det offentliga skolväsendet för vuxna under
littera C. Anslag som avser folkbildning anvisas under littera C. Folkbild-
ning.

I följande tabell redovisas anslagen i den nya strukturen för budgetåret
1991/92samthur medlen an visats under budgetåret 1990/91.

Anslagsindelningen är vad gäller myndigheter en följd av omorganisa-
tionen av den statliga skoladministrationen. Verksamhetsbidragen är upp-
byggda så att först kommer bidrag som riktar sig till kommun (anslagen
B 8 — B 11), därefter följer statliga skolor (B 12 — B 14) och sist kommer
bidrag till enskild huvudman (B 15 —B 16). Utrustningsbidragen har ord-
nats på motsvarande sätt.

Anslag 1991/92

Myndigheter

B 1. Statens skolverk'

B 2. Statens skolhandikapp-
institut1

(preliminär benämning)

Anslag 1990/91

B 1. Skolöverstyrelsen

B 2. Länsskolnämnderna

B 9. Nationell utvärdering och prov

B 17. Kostnader för viss personal
vid statliga realskolor

B 4. Statens institut för läromedel

Utveckling av skolväsendet m. m.

B 3. Utveckling och produk-
tion av läromedel

B 5. Utvecklingsinsatser på
läromedelsområdet m. m.

B 6. Stöd för produktion av lärome-
del

B 4. Stöd for utveckling av skol-
väsendet

B 5. Forskning inom skol-
väsendet

B 6. Fortbildning m. m.

B 7. Särskilda insatser på
skolområdet

Prop. 1990/91: 100
B 3. Stöd för utveckling av Bil. 10

skolväsendet, utom medlen för bi-
drag till kommunernas lokala skol-
utveckling

Bil. Bidrag till driften av grund-

skolor m. m., medlen för

— bidrag till kommuner och orga-

nisationer för vissa verksamheter

— särskilda utvecklingsinsatser

— utveckling av skolans dataun-
dervisning

B 7. Forskning inom skolväsendet

B 8. Fortbildning m. m.

Bil. Bidrag till driften av grund-
skolor m. m., vm del av medlen till
kompletteringsfortbildning

C 5. Undervisning för invandrare i
svenska språket m.m., medlen för
fortbildning

B 10. Särskilda insatser inom skol-
området

(ca 25 % av anslaget)

Verksamhetsbidrag

B 8. Bidrag till driften av det
kommunala offentliga
skolväsendet

B 3. Stöd för utveckling av skolvä-
sendet, medlen för bidrag till
kommunernas lokala skolutveck-
ling

B 10. Särskilda insatser inom skol-
området (75% av anslaget)

Bli. Bidrag till driften av grund-
skolor m. m., medlen för

— bas- och förstärkningsresurser
m. m.

— bidrag till lokal skolutveckling

— bidrag till kostnader för vissa so-
cialavgifter

— lönekostnadspålägg

— extra bidrag till syo och prao i
glesbygd

B 9. Bidrag till driften av
särskolor m.m.

B 10. Bidrag till driften av
särvux1

Bil. Bidrag till undervisning
av invandrare i svenska
språket'

B 12. Sameskolor

B 13. Specialskolor m. m.

B 14. Statens skolor for vuxna1

B 15. Bidrag till svensk
undervisning i utlandet m. m.

B 16. Bidrag till driften av
fristående skolor

— kompletteringsfortbildning
(utom medlen till Sveriges Radio)
B 18. Bidrag till driften av gymna-
sieskolor

B 19. Bidrag till åtgärder inom
kommunernas uppföljningsansvar
for ungdom under 18 år m. m.

C 1. Bidrag till kommunal utbild-
ning för vuxna, utom medlen för
särvux

F 3. Studiehjälp m.m., medel för
vissa elevresor avseende gymnasie-
skolan

B 16. Bidrag till driften av särskolor

C 1. Bidrag till kommunal utbild-
ning för vuxna, del av medlen till
undervisningsbidrag m. m.

C 5. Undervisning for invandrare

i svenska språket m. m. utom
medel för fortbildning

B 13. Sameskolor

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

B 14. Specialskolan m.m.: Utbild-
ningskostnader

Statens skolor för vuxna:

C 2. Utbildningskostnader

C 3. Undervisningsmaterial m. m.

B 12. Bidrag till svensk undervis-
ning i utlandet m. m.

Bli. Bidrag till driften av grund-
skolor m. m., medlen för bidrag till
fristående skolor

B 20. Bidrag till driften av friståen-
de skolor på gymnasial nivå

Utrustningsbidrag m. m.

B 17. Bidrag till utrustning for
gymnasier m. m.

B 21. Bidrag till utrustning för
gymnasieskolan m. m.

B 18. Stimulansbidrag till
förbättringar av den
fysiska miljön i skolorna

B 19. Utrustning för special-
skolor m. m.

1 Särpropositioner våren 1991

Nytt anslag

Prop.1990/91: 100

Bil. 10

B 15. Specialskolan m.m.: Utrust-
ning m. m.

3 Hemspråksundervisningen

De övergripande principerna för undervisningen i hemspråk i skolan slogs
fast år 1977 (prop. 1975/76:118, UbU33, rskr. 391 och prop. 1976/77:22,
UbUlO, rskr. 111). I anslutning till ställningstagandena till språk- och
kulturarvsutredningens förslag (SOU 1983:57 och 58) preciserades elevs
rätt till undervisning i hemspråk närmare (prop. 1984/85:100, bil. 10,
UbU12, rskr. 149).

Undervisningen i hemspråk skall enligt dessa principer i första hand
syfta till att stödja elevens allmänna språkutveckling och därigenom främ-
ja utvecklingen mot en aktiv tvåspråkighet. Rätten till hemspråksunder-
visning grundas på den enskilde elevens behov av språkstöd. Barnet skall
för att få rätt till hemspråksundervisning ha grundläggande kunskaper i
hemspråket. Vidare skall minst en vårdnadshavare använda hemspråket
som ett dagligt umgängesspråk med barnet.

Rätten till hemspråksundervisning motsvaras av en skyldighet för kom-
munerna att anordna undervisning för de elever som behöver och önskar
sådan undervisning. Den skall ges i den omfattning som fordras för att
täcka elevens behov. Länsskolnämnden kan befria kommun från skyldig-
het att anordna undervisning.

Antalet deltagare i hemspråksundervisning har ökat starkt under årens
lopp. Under perioden 1986/87— 1989/90 ökade antalet deltagare i grund-
skolan med 6 751 elever till sammanlagt 63499. 65% av de elever som har
annat hemspråk än svenska deltar i hemspråksundervisningen i grundsko-
lan, för gymnasieskolan är motsvarande siffra 48%.

Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en förvaltningsrevision av
bl. a. hemspråksundervisningen i grundskolan. RRV påpekar att det inte
är ovanligt att hemspråksundervisning ges till elever som inte uppfyller
kraven på grundläggande kunskaper och/eller inte använder språket som
dagligt umgängesspråk. Undervisningen bedrivs ofta enskilt eller i mycket
små grupper.

Granskningen har också visat att undervisningen i allmänhet bedrivs
parallellt med den ordinarie klassundervisningen, trots att inga formella
hinder föreligger mot en annan ordning. I klasser med elever som har olika
språk ges således hemspråksundervisningen på olika tider, vilket förutom
att de enskilda eleverna går miste om den ordinarie undervisningen också
innebär svårigheter att hålla samman klasserna. Eleven går miste om t. ex.

genomgångar i den ordinarie undervisningen och får därmed sämre möj-
ligheter att prestera ett gott studieresultat. 1 extrema fall uppstår behov av
stödundervisning. Det förekommer att elever av detta skäl avstår från
hemspråksundervisning. Det har förekommit att kommuner avvisat
önskemål från elever om att få undervisning utanför ordinarie lektionstid.

RRV påpekar särskilt att länsskolnämnderna som har möjlighet att
bevilja särskilda resurser inte gör någon reell bedömning av behovet, utan
mer eller mindre automatiskt beviljar sådana.

I rapporten konstateras vidare att undervisningen inte alltid organiseras
utifrån den enskilde elevens behov. Det har framkommit att det är lära-
rens tjänstgöringsvillkor som i hög grad styr bedömningarna av behoven.
RRV hävdar att detta bl. a. beror på bristande lokalt ledningsansvar och
att man i kommunerna ofta saknar möjligheter att bedöma underlaget för
lärarnas resursäskanden. Därutöver pekar RRV på stora problem med
bristande lärarkompetens. Hösten 1989 var 32,5% av hemspråkslärarna
obehöriga. Det förekommer t. ex. att föräldrar anställs som lärare enbart
på grund av att de behärskar språket.

De nyligen beslutade förändringarna inom skolområdet innebär att
kommunerna får ett större ansvar for organisationen av undervisningen
och för fördelningen av skolans resurser. Kommunerna kommer därmed
själva att fatta beslut om hemspråksundervisning skall anordnas eller inte.

De principer för elevers rätt till hemspråksundervisning som riksdagen
tidigare beslutat om skall ligga fast. Det ankommer på kommunen att
pröva om angivna villkor för rätt till hemspråksundervisning föreligger.

Det är angeläget både ur den enskildes och samhällets synvinkel att elev
med annat hemspråk än svenska så snabbt som möjligt tillägnar sig sådana
kunskaper i det svenska språket att eleven kan följa undervisningen i alla
ämnen och får med andra elever likvärdiga möjligheter till framgång i
skolarbetet.

Det är kommunens skyldighet att se till att studiehandledning på hem-
språk ges till elever som annars inte skulle klara undervisningen tillfreds-
ställande. Denna skyldighet ryms inom det ansvar att ge stöd till elever
med särskilda behov som åligger kommunen enligt skollagen.

Kommunerna måste också i större utsträckning eftersträva en kvalita-
tivt god och rationell undervisning i hemspråk. Det bör ankomma på
kommunen att utifrån lokala förutsättningar göra de avvägningar som
behövs i detta avseende. Det kan emellertid vara svårt att åstadkomma en
god miljö för inlärning och träning när undervisningen sker enskilt eller i
mycket små grupper. En rimlig minsta gruppstorlek i ett hemspråk är
enligt min mening fem elever. En sådan gruppstorlek används som villkor
för anordnande av tillval i tyska och franska i grundskolan. Hittills har
bristande tillgång till lärare på hemspråk utgjort skäl för kommun att inte
anordna undervisning. I fortsättningen bör även svårigheter att anordna
undervisning i ett hemspråk med minst fem deltagare kunna utgöra sådant
skäl. Jag utgår emellertid från att kommunerna tillsammans med berörda
elever, vårdnadshavarc och lärare gör allt för att skapa sådana lösningar att
så många elever som möjligt får den undervisning de behöver.

Detta kan bl.a. ske genom att undervisningen bedrivs i större grupper

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

utanför timplanebunden tid, vilket redan i 1985 års riksdagsbeslut fram-
hölls som önskvärt. Olika skolenheter och kommuner kan också gå sam-
man och anordna undervisning i sådana hemspråk, där eleverna är få eller
där det är svårt att rekrytera kompetenta lärare.

Särskilda regler gäller för samiska, tornedalsfmska och zigenska elever.
Även i fortsättningen bör dessa elever inta en särställning. Vad jag nu
anfört berör därför inte elever med dessa hemspråk.

Med de förändringar jag i dag föreslagit räknar jag med att staten kan
minska sektorsbidraget till kommunerna (— 300 milj. kr.). Jag vill särskilt
understryka att en viktig uppgift, inom ramen för den uppföljning och
utvärdering det nya skolverket skall bedriva, blir att följa utvecklingen av
hemspråksundervisningen och undervisningen i svenska som andra språk.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag som anpassar
föreskrifterna för hemspråksundervisningen i grundskolan och gymnasie-
skolan till mina förslag.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

4 Gemensamt ansvar för barnomsorg och skola —
flexibel skolstart

4.1 Bakgrund

Barnomsorgen omfattar verksamhet för barn i åldern 0—12 år. Den be-
drivs i form av daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola,
fritidshem och öppen fritidshemsverksamhet. Barnomsorgen är en kom-
munal uppgift.

Regeringen har i skrivelse till riksdagen (1990/91:50) redovisat det
pågående arbetet vad gäller samverkan mellan barnomsorg och skola samt
flexibel skolstartsålder.

En ökad samverkan mellan förskola och skola och mellan skola och
skolbarnsomsorg har utvecklats stegvis under de senaste decennierna.
Kunskap om och insikt i barns behov och vilka förutsättningar som är
viktiga för barnets utveckling har lett till ökade ansträngningar när det
gäller att finna de praktiska och organisatoriska formerna för en samver-
kan.

Olika utredningar under 1970- och 1980-talen har underst, ukit vikten av
att finna former för en praktisk och organisatorisk samverkan mellan för-
skola och skola. Skälet till att flera utredningar behandlat frågan anser jag är
ett uttryck for en oro över att den formella gränsen mellan de olika huvud-
männens ansvarsområden skulle förhindra en önskvärd samverkan mellan
förskolan och skolan.

Utredningen om skolans inre arbete fastslog i betänkandet (SOU
1974:53) Skolans arbetsmiljö nödvändigheten av ett närmande mellan
förskola, skola och skolbarnsomsorg.

Den s.k. förskola —skola —kommittén redogjorde i betänkandet (SOU
1985:22) Förskola — skola för förutsättningar for och möjligheter till en
samverkan mellan förskolan och skolan. Enligt regeringens proposition
om skolans utveckling och styrning (prop. 1988/89:4) bör målsättningen

vara att alla barn som behöver heldagsomsorg skall få det inom ramen för
den obligatoriska undervisningen och den frivilliga barnomsorgen i kom-
munen. Riksdagen delade denna uppfattning (UbU7, rskr. 95).

För närvarande arbetar den av regeringen tillsatta skolbarnsomsorgs-
kommittén (dir. 1989:16) med uppgiften att följa, stimulera och påskynda
en utveckling i riktning mot en organisatoriskt och pedagogiskt samlad
verksamhet för skola och skolbarnsomsorg.

Av kommitténs arbete har framgått att det visserligen lokalt finns orga-
nisatoriska och lokalmässiga hinder att övervinna när det gäller samver-
kan, men att det också, vilket försöksverksamheterna visar, finns både
pedagogiska och ekonomiska vinster i en samverkan. Kommittén kommer
att redovisa sitt arbete i ett betänkande under våren 1991.

4.2 Samverkan utifrån en helhetssyn på barnets utveckling

De övergripande målen för samhällets verksamhet för barn och ungdom är
desamma från tidig förskoleålder till avslutad grundskola. En nödvändig
förutsättning för att samhället skall kunna bedriva en bra verksamhet för
barn och ungdomar är att olika berörda grupper samverkar fullt ut. Samti-
digt som ansvaret för skolan decentraliseras till kommunal nivå i samma
utsträckning som sedan länge varit fallet inom barnomsorgen måste mo-
tivet for en samverkan i första hand sökas i vad som är bäst för barnen.

Med en fullt utbyggd barnomsorg har vi en av samhället driven social
och pedagogisk verksamhet som når alla barn och ungdomar i åldrarna 1,5
till 16 år. Härtill kommer det kommunala uppfoljningsansvaret som sträc-
ker sig till dess eleven fyllt 18 år. Hur samhället utformar denna verksam-
het är av stor betydelse. Genom forskning vet vi att barnets språkliga
utveckling grundläggs mycket tidigt och att denna utveckling är av avgö-
rande betydelse for barnets möjligheter att i skolan tillägna sig kunskaper
och färdigheter. Likaså vet vi att barnets intellektuella utveckling är bero-
ende av stöd och stimulans i den kreativa, sociala och känslomässiga ut-
vecklingen.

Alla delar av barnets utveckling är förenade med varandra — det går
inte att säga att en del är förknippad med barnets fritid och en annan del
med barnets inlärning i kognitiv bemärkelse. All personal som omger
barnet, oavsett om den arbetar inom förskolan, skolan eller skolbarnsom-
sorgen, måste verka utifrån en helhetssyn på barnets utveckling.

4.3 Gemensam lokal organisation för skola och barnomsorg

De övergripande samhällsmålen for skola och barnomsorg finns beskrivna
i skollag och socialtjänstlag. Barnomsorg och skola har ett gemensamt
ansvar för att ge barnen goda uppväxtvillkor och utvecklingsmöjligheter
och för att förmedla de demokratiska värdeprinciper som vårt samhälle
bygger på.

Barnomsorg och skola har kommunen som gemensam huvudman men
administreras oftast av skilda förvaltningar. De har vuxit fram utifrån
skilda behov; behovet av tillsyn för barnomsorgen och behovet av utbild-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

ning för skolan. I dag har barnomsorg och skola mer gemensamt i de
bärande principerna för sina resp, verksamheter än de skiljer sig åt.

Målen för verksamheterna ger i de måldokument som finns (läroplan
resp, pedagogiska program) uttryck för samma grundläggande syn på barn
och barns behov ur såväl social som pedagogisk aspekt. Förskolans krafti-
ga utbyggnad medför att allt fler barn vid skolstartsålder har erfarenhet av
pedagogisk verksamhet och organiserad social samvaro. Samtidigt föränd-
ras efter hand skolans arbetssätt mot ett ökat inslag av kreativa uttrycks-
sätt och utrymme för barnens sociala och kulturella behov.

Utvecklingen pekar mot att gränserna mellan förskola och skola suddas
ut alltmer. Det är frågan om en gradvis övergång från en verksamhetsform
till en annan. Förskolan och skolan växer samman.

Jag menar att den formella skillnaden mellan barnomsorgen och skolan,
som markeras av att ansvaret är fördelat på helt skilda organ i kommunen,
nu måste brytas. De krav på helhetssyn som ställs på barnens pedagogiska
och sociala utveckling talar nu för att föra samman barnomsorg och skola i
en gemensam lokal organisation.

Inom skolområdet har redan fattats beslut som underlättar en samord-
ning av de två områdena inom en gemensam organisation. Flera av de
hinder som tidigare angetts för en i och för sig önskad samordning är nu
undanröjda. Riksdagen har beslutat att kommunen får ett helt och odelat
arbetsgivaransvar för all personal i skolan (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr.
58). Därmed har kommunen det fulla arbetsgivaransvaret för all berörd
personal.

Riksdagen har nyligen (SoU9, rskr. 97) beslutat om en ändring i social-
tjänstlagen som innebär att det i fortsättningen skall stå kommunerna fritt
att utforma sin nämndorganisation på det sätt som passar de lokala förhål-
landena. Även detta kan underlätta samordningen mellan barnomsorg och
skola.

Nu nämnda beslut öppnar möjligheterna till en gemensam lokal organi-
sation för barnomsorg och skola, vilket betyder att kommunen kan plane-
ra, organisera och administrera hela området i ett sammanhang. Det ger en
ökad flexiblitet och därmed ökade förutsättningar för ett effektivt resurs-
utnyttjande. Man bör enligt min mening inte underskatta de positiva
effekter som en sammanhållen organisation kan få för en rationell resurs-
användning. Det är dock angeläget att framhålla att motiven för en sam-
ordning i första hand måste vara att höja kvaliteten på verksamheten.
Utgångspunkten måste vara barnets behov och kvalitetsaspekten måste
vara starkt framträdande för den nya organisationen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

4.4 Gemensamt måldokument för barnomsorg och skola

Ett gemensamt måldokument for barnomsorg och skola bör utarbetas.
Detta skall innehålla mål för verksamheten samt riktlinjer för verksamhe-
tens genomförande. Måldokumentet skall utformas så att det är möjligt att
utvärdera.

Det finns pedagogiska och utvecklingsmässiga argument för att ha ett
samlat nationellt måldokument för barnomsorg och skola. Vid en gransk-
ning av de dokument som nu styr resp, verksamhetsform är det också
tydligt att bärande principer som helhetssynen på barnets utveckling,
synen på demokratiska värderingar och människosyn är desamma.

Personal inom skolan och skolbarnsomsorgen kan på ett mer organiserat
sätt samarbeta kring de enskilda barnen. En förutsättning för samverkan
är dock att det finns en gemensam värdegrund. Av också det skälet är det
nödvändigt med gemensamma mål för grundskola och barnomsorg.

Jag avser att senare under år 1991 låta påböija arbetet med att ta fram
ett nytt gemensamt måldokument för skolan och barnomsorgen.

4.5 En flexibel skolstart

Barns skolstart görs flexibel på så sätt att vårdnadshavaren får avgöra om
barnet skall börja skolan det år då barnet fyller sex år eller påföljande år.
Utbildningen i grundskolan skall dock alltjämt normalt vara nioårig. Ut-
bildningstiden inom övriga skolformer förlängs inte heller.

Med en utvecklad samverkan mellan förskola och skola blir tidpunkten
för skolstarten avdramatiserad. Med utgångspunkt i barnets behov och
förutsättningar bör innehållet i den verksamhet som barnet deltar i vara
det viktiga, inte organisationsformen. Med en elevanpassad undervisning
kan tiden för skolstart bli mer flexibel.

Skolstarten bör inte som nu vara starkt bunden till det år barnet fyller
sju år. Oftast torde det med hänsyn till barnets utvecklingsnivå och andra
omständigheter vara positivt för barnet att få börja sin reguljära skolgång
redan det år barnet fyller sex år. Det bör därför, enligt min mening, vara en
angelägenhet för hemmet att, i samråd med skolans och förskolans perso-
nal, avgöra om barnet skall börja skolan vid sex eller sju års ålder.

Införandet av en flexibel skolstart i enlighet med vad jag nu har föresla-
git kräver ändringar i skollagen. I denna bör slås fast att alla barn har rätt
att börja sin skolgång höstterminen det år som de fyller sex år. Börjar de
inte sin skolgång då, skall de påbörja den när skolplikten inträder, dvs.
höstterminen påföljande år. Det bör ytterst ankomma på ett barns vård-
nadshavare att avgöra när barnet skall börja skolan. Föreskrifter om skol-
mognad som villkor för att få påbörja sin skolgång bör därför slopas. Med
hänsyn till detta och till vad jag redan har anfört om skolans skyldighet och
möjlighet att anpassa sin verksamhet efter elevernas mognadsgrad finns
det inte något skäl att behålla möjligheten att skjuta upp skolstarten till det
år då barnet fyller åtta år. En sådan syn på skolstart och skolmognad fördes
också fram av förskola —skola —kommittén (SOU 1985:22).

De nuvarande reglerna om att skolplikten normalt upphör då eleven

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

tillfredsställande slutfört högsta årskursen eller i vart fall efter det år då
eleven fyller 16 år (vid särskild skolplikt 17 år) bör behållas. Avsikten är
således att utbildningstiden normalt inte skall bli längre än i dag.

Med hänsyn till att den nu föreslagna reformen på kort sikt kan vålla
stora praktiska problem för en del skolhuvudmän bör bestämmelserna
åtföljas av övergångsregler som innebär att en skolhuvudman under en
övergångstid får möjlighet att avpassa sin organisation för att tillgodose
barnens rätt att börja sin skolgång redan det år då de fyller sex år. Om inte
plats i skolan under denna övergångstid kan erbjudas alla sexåringar,
vilkas föräldrar så önskar, bör enligt min mening barnets biologiska ålder
utgöra den främsta urvalsgrunden för skolstarten.

Den flexibla skolstarten ökar valfriheten för föräldrar och elever inom
skolområdet. Jag räknar med att inom några år kommer den övervägande
delen av föräldrarna att välja att deras barn börjar skolan vid sex års ålder i
stället för att fortsätta ytterligare ett år inom barnomsorgen. En sådan
utveckling menar jag får ekonomiska konsekvenser som i ett samhällseko-
nomiskt perspektiv är betydande.

Jag avser att återkomma med förslag till ändring i skollagen med det nu
angivna innehållet under våren så att ändringarna kan träda i kraft den 1
juli 1991.

Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Lindqvist.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

5 Åtgärder för att förbättra tillgången på lärare

Under de senaste åren har det blivit svårare att få behöriga lärare till
grundskolan. Detta är dock ingen unik situation. Tillgången på behöriga
lärare har växlat över åren. Under framför allt den första delen av 1970 —
talet ökade antalet behöriga lärare kraftigt som en följd av att lärarutbild-
ningen byggdes ut. Det gjorde att lärarsituationen var förhållandevis god i
mitten av 1970 —talet. Under den senare delen av 1970 —talet ökade
andelen obehöriga lärare på nytt. Lärarbristen var som störst läsåret
1980/81, då ca 18% av lärarna i grundskolan var obehöriga. Andelen
obehöriga minskade därefter under en följd av år till 5,8% läsåret 1986/87.
Trenden bröts 1987/88 och under de senaste åren har andelen obehöriga
lärare successivt ökat till 10,1% läsåret 1990/91. Det är emellertid stora
regionala skillnader. Södermanlands, Stockholms och Örebro län har de
högsta andelarna obehöriga lärare i landet. Tillgången är bäst i Malmöhus,
Hallands samt Göteborgs och Bohus län.

Under 1990 —talet kommer nyrekryteringsbehovet av lärare att öka som
en följd av ökade födelsetal och ökade pensionsavgångar bland lärarna.
Därtill kommer effekterna av 1989 års avtal för lärarna, som bl. a. innebär
att undervisningsskyldigheten sänks för stora lärargrupper. Under de när-
maste åren kommer samtidigt nytillskottet av lärare att minska på grund
av tidigare förändringar i dimensioneringen i samband med övergången
till den nya grundskollärarutbildningen. Det är därför sannolikt att ande-
len obehöriga lärare kommer att fortsätta att öka under de närmaste åren.
Detta är naturligtvis inte acceptabelt.

Jag tog i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10, UbU22,
rskr. 233) upp frågan om åtgärder för att förbättra tillgången på lärare.
Under innevarande budgetår har särskilda medel — 35 milj.kr. — avsatts
för att förbätta lärarsituationen. Medlen har i huvudsak använts för att
selektivt kunna utöka antalet utbildningsplatser inom den reguljära grund-
skollärarutbildningen. Regeringen har på så sätt tillfälligt kunnat utöka
antalet platser vid de högskoleenheter som har ett överskott på sökande.
Denna lösning gör att tillgång och efterfrågan balanseras på ett bättre sätt.
Också utbildning som bedrivs i samarbete mellan högskoleenheter med
lärarutbildning och högskoleenheter som normalt inte bedriver lärarut-
bildning har kunnat anordnas. Vissa resurser har också avsatts för utbild-
ning av obehöriga lärare, för kompletteringskurser inom kommunal vux-
enutbildning och antagningsprov inom högskolan.

Särskilda medel har också utgått till några högskoleenheter för bl. a.
planering av vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till
grundskollärare med inriktning mot årskurserna 1—7. Att en sådan utbild-
ning kommer till stånd redan fr. o. m. nästa läsår ser jag som synnerligen
angeläget mot bakgrund av den flexibla skolstart som jag tidigare föreslagit
(avsnitt 4.5). Det finns enligt min uppfattning anledning att möjliggöra en
flexibel uppläggning av denna utbildning. Ett skäl kan vara att utbildning-
en vänder sig till sådana som är yrkesverksamma inom det pedagogiska
området. Den yrkesverksamheten kan utnyttjas som ett led i utbildningen,
t. ex. så att de studerande kan fortsätta i sin yrkesverksamhet under utbild-
ningstiden. Det kan också finnas anledning att successivt slussa in dem
som genomgår utbildningen i skolans arbete, vilket också kan vara ett stöd
i lärarutbildningen. Det bör därför vara möjligt att dela in utbildningen i
etapper. En rimlig första etapp skulle i så fall ge utbildning för årskurserna
1—3. Utbildningen bör dock inte anses som en slutförd lärarutbildning
förrän den genomgåtts helt och hållet. En första etapp får således inte ses
som en ny lågstadielärarutbildning.

Enligt min mening är det väsentligt att även nästa budgetår utnyttja alla
möjligheter till flexibla lösningar i syfte att förbättra tillgången på lärare i
grundskolan. Jag menar därför att de särskilda insatserna för att förbättra
tillgången på behöriga lärare — bl. a. ökad dimensionering av grundskollä-
rarlinjen och utbildning av obehöriga lärare som har tjänstgjort en längre
tid inom skolväsendet — bör fortsätta och utökas nästa budgetår. Som jag
tidigare har nämnt anser jag det särskilt angeläget att vidareutbildning av
förskollärare och fritidspedagoger kommer till stånd. Även bland dessa
personalkategorier finns det en del som har tjänstgjort en längre tid som
lärare i grundskolan. Vid planeringen av den särskilda vidareutbildningen
bör särskild hänsyn tas till detta. Jag kommer därför att under anslaget B 6.
Fortbildning m.m. föreslå att ytterligare 55 milj.kr. avsätts för detta
ändamål.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

6 Den statliga skoladministrationen

Riksdagens beslut om ansvaret för skolan innefattade ett ställningstagande
till grundstrukturen i den framtida statliga skoladministrationen.

Skolöverstyrelsen (SÖ), länsskolnämnderna och statens institut för läro-
medel (SIL) avvecklas och ett nytt ämbetsverk, statens skolverk, och en ny
myndighet, ett institut för handikappfrågor inom skolväsendet, inrättas.
Skolverkets huvuduppgifter skall vara utveckling av skolan samt uppfölj-
ning, utvärdering och tillsyn av skolverksamheten.

Till det nya institutet förs alla uppgifter som rör statens stöd för de
handikappade eleverna inom skolväsendet, främst den regionala pedago-
giska stödorganisationen och de delar av SILs verksamhet som är inriktat
mot handikappområdet.

Det har varit en medveten strävan under hela 1980-talet att i allt större
utsträckning integrera de handikappade eleverna i grundskolan och gym-
nasieskolan. Denna strävan har varit framgångsrik. Den stödorganisation
som funnits vid länsskolnämnderna och de övriga insatser som gjorts av
myndigheter och organisationer har varit en förutsättning härför.

Ansvaret för skolverksamheten och därmed för integrationen av handi-
kappade elever blir nu ännu mer uttalat för kommunerna. Det behövs då,
enligt min mening, en statlig organisation som kan svara för stöd till
eleverna i skolsituationen, ett stöd som medför att de får sådana förutsätt-
ningar att genomföra sin skolgång som så långt möjligt är likvärdiga med
andra elever. Förändringarna syftar således till att åstadkomma en bättre
samordning av olika åtgärder för de handikappade eleverna och därige-
nom samla kompetensen och skapa goda utvecklingsmöjligheter för den.

Skolverket kommer i den framtida organisationen att ha ansvaret för
utvecklingen av bl.a. läroplanerna, som då givetvis skall gälla alla handi-
kappade elever, även om de går i specialskolan. Skolverket kommer också
att ha ansvaret för uppföljning och utvärdering av skolverksamheten även
avseende frågan i vilken utsträckning och på vilket sätt integreringen
genomförs.

Trots att förändringarna innebär en klar gränsdragning mellan de olika
myndigheternas ansvarsområden är det från nu angivna utgångspunkter
självklart att det finns viktiga beröringspunkter mellan dem. Det är en
viktig uppgift för utredarna av de skilda organisationerna, som jag nu har
tillsatt, att skapa goda förutsättningar för en samverkan och ett samarbete
mellan de olika myndigheterna.

Den nya handikappmyndigheten kommer i det nya systemet att ha en
verksamhet som i stor utsträckning är decentraliserad. Jag tänker särskilt
på stödorganisationen, enheterna för handikappläromedel och specialsko-
lorna. Centralt skall ligga uppgifterna att leda och samordna verksamhe-
ten. Frågan om var en myndighet i en sådan organisation skall vara
lokaliserad blir under dessa förhållanden mindre avgörande. Jag har där-
för övervägt möjligheten att förlägga institutet utanför Stockholm. Skälen
för en samlokalisering med skolverket talar inte tillräckligt starkt häremot.

Från regionalpolitisk utgångspunkt finns det ett starkt intresse av att

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

stärka Härnösand som utbildningsstad. Mina överväganden har därför lett
mig fram till att institutet bör lokaliseras dit.

I detta sammanhang vill jag emellertid understryka att det är av vitalt
intresse för ledningen av institutets verksamhet att den bedrivs så att de
handikappades organisationer kan få inflytande på verksamheten. Lokali-
sering av institutet får inte tillåtas inverka negativt i detta avseende. Jag
har därför gett utredaren i uppdrag att i sitt arbete särskilt beakta denna
fråga och komma med förslag som stärker samarbetet med organisationer-
na.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Myndigheter

B 1. Statens skolverk1

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1 Ny rubrik. Tidigare Skolöverstyrelsen

Föredragandens överväganden

Enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om
ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) avvecklas skol-
överstyrelsen (SÖ), länsskolnämnderna, fortbildningsnämnderna och sta-
tens institut för läromedel med utgången av juni 1991. Ett nytt ämbetsverk
för skolväsendet och en ny myndighet, ett institut för handikappfrågor
inom skolväsendet, skall inrättas.

I bilaga 15 till denna proposition beräknar civilministern medel för
utbildningsplanering utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv. Jag beräknar
en minskning under detta anslag med 12,5 milj. kr. med anledning härav.

Genom beslut den 11 oktober 1990 har regeringen tillkallat en särskild
utredare för att lägga fram förslag om och förbereda genomförandet av en
ny statlig myndighet för skolväsendet. Arbetet skall bedrivas så att under-
lag för beslut som bör underställas regering och riksdag lämnas fortlöpande
under arbetets gång. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag
till riksdagen rörande resurs- och budgetfrågor för skolmyndigheten i 1991
års kompletteringsproposition då jag också tar ställning till SÖs olika
förslag i anslagsframställningen om resursökningar. I avvaktan härpå före-
slår jag att ett preliminärt beräknat belopp förs upp under anslaget B 1.
Statens skolverk.

Jag tar också upp vissa frågor med anknytning till den förändrade
ansvarsfördelningen på skolans område.

Ansvaret för statistikproduktionen på skolans område ligger i dag hos
statistiska centralbyrån (SCB). Regeringen har beställaransvaret och an-
visar medel under anslagen till SCB. Det förändrade ansvaret och avregle-
ringen på skolområdet, som riksdagen nyligen beslutat om, ställer ökade
krav på underlag för mätning och analys av resultat samt informationssys-
tem om förhållandena i skolan och den offentligt organiserade vuxenut-
bildningen. Det nationella ansvaret för resultatuppföljning och utvärde-
ring samt läroplansarbete och utveckling av skolan blir det nya skolverkets
huvuduppgifter. Det blir också skolverkets uppgift att förse regeringen
med information om läget i det offentliga skolväsendet. Det är då naturligt
att också skolverket övertar regeringens roll som beställare av statistik
relevant för skolområdet.

Frågan om att i ökad grad låta användare beställa och finansiera statistik
utreds dessutom för närvarande särskilt (dir. 1990:68). I avvaktan på
ställningstagande till förslag från denna översyn överförs därför på försök
8436000kr. från anslaget XIIEC 2. Statistiska centralbyrån till detta an-
slag för finansiering av skol- och lärarstatistiken. Jag har vidare beräknat
ytterligare 0,8 milj. kr. för kostnader för sådan statistikproduktion.

Programmet för nationell utvärdering och prov fortsätter innevarande

år enligt den planering som presenterats i bl. a. 1987 års budgetproposition
(prop. 1986/87:100, bil. 10 s. 81 —83). SÖ kommer att under våren 1991
publicera en första s. k. treårsrapport av det slag som riksdagen beslutade
om med anledning av regeringens proposition (1988/89:4 s. 17) om sko-
lans utveckling och styrning.

Det nationella programmet för utvärdering, som SÖ har påbörjat, kom-
mer att utvecklas och förändras successivt enligt de riktlinjer som presen-
terats i propositionen om ansvaret för skolan. Ett arbete pågår inom
utbildningsdepartementet för att ta fram ytterligare underlag för det fort-
satta uppföljnings- och utvärderingsarbetet.

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om uppföljning och utvärde-
ring föreslår jag därför att medel som innevarande budgetår anvisas under
det särskilda anslaget B 9. Nationell utvärdering och prov (21 009000 kr.)
överförs till myndighetsanslaget.

Jag har beräknat pris- och löneomräkning på dessa medel med 1 847 000
kr. Med anledning av SÖs förslag om kompensation för ökade kostnader
till följd av den förhöjda förvaltningsavgiften inom högskolorna beräknar
jag ytterligare 500000 kr. Jag räknar vidare med en allmän förstärkning av
medlen för detta ändamål med 400000 kr. till följd av den ökade vikt som
kommer att läggas vid uppföljning och utvärdering i det nya skolverket.

Jag beräknar sammanlagt 23 756000 kr. för nationell utvärdering och
prov. Den behållning som vid utgången av budgetåret 1990/91 kan finnas
kvar på anslaget B 9. Nationell utvärdering och prov bör föras över till
anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Övrigt

Ur anslaget bekostas bidrag till vissa elev- och föräldraorganisationer dels
för stöd till deras verksamhet, dels för utbildning av nya funktionärer och
informationsinsatser bland nya medlemmar, dels ock till Elevorganisatio-
nen för möjligheter till utbildning för elevföreträdare i arbetsmiljöfrågor.
Stöd ur detta anslag utgår även till Förbundet mot läs- och skrivsvårighe-
ter. Vidare utgår ur anslaget bidrag till löntagarorganisationerna för deras
verksamhet med skolinformatörer och för information om utbildning och
rekrytering av handledare.

Jag anser att organisationernas verksamhet utgör viktiga inslag i möjlig-
heterna till delaktighet för olika intressenter i skolverksamheten. Jag har
därför beräknat 3 734000 kr. för bidrag till vissa organisationer m. m. och
3 874000 kr. för bidrag till löntagarorganisationer.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens
skolverk för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på
371 759000 kr.

B 2. Statens skolhandikappinstitut

Föredragandens överväganden

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om
ansvaret för skolan kommer den 1 juli 1991 ett nytt statligt institut för
handikappfrågor inom skolväsendet att inrättas (prop. 1990/91:18,
UbU4. rskr. 76). Det nya institutet övertar de uppgifter på handikappom-
rådet som i dag åvilar statens institut för läromedel (SIL). I institutet
inordnas också den regionala stödorganisationen för handikappfrågor som
nu ligger på länsskolnämnderna. Vidare förs skolöverstyrelsens förvalt-
ningsuppgifter för specialskolan över till det nya institutet.

Genom beslut den 20 december 1990 har regeringen tillkallat en särskild
utredare för att lägga fram förslag till organisation om och förbereda
genomförandet av en ny myndighet för handikappfrågor. Jag avser åter-
komma till regeringen med förslag till riksdagen rörande resurs- och bud-
getfrågor för skolhandikappinstitutet i 1991 års kompletteringsproposi-
tion. Benämningen på det nya institutet är preliminär. Jag återkommer till
namnfrågan i samband med mina förslag till organisation för institutet.

För innevarande budgetår anvisas medel till SIL under anslaget B 4.
Statens institut för läromedel. För den regionala verksamheten för pedago-
giskt stöd åt handikappade anvisas medel under anslaget B 2. Länsskol-
nämnderna. I avvaktan på att beredningen slutförs avseende den statliga
skoladministrationen föreslår jag att ett anslag med nämnda rubrik förs
upp med anslagsbeloppet för SILs verksamhet inkl, pris- och löneomräk-
ning samt en överföring om 275000kr. från nuvarande anslaget B 5.
Utveckling och produktion av läromedel. Dessutom bör rationaliserings-
kravet för statliga myndigheter om 1,5 % tillämpas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

2. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens
skolhandikappinstitut för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslags-
anslag på 26 533 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Utveckling av skolväsendet m. m.

B 3. Utveckling och produktion av läromedel

1991/92 Nytt anslag 16084000

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av vad jag tidigare har redovisat bör till ett nytt anslag,
Utveckling och produktion av läromedel, föras de nuvarande anslagen B 5.
Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m. m. och B 6. Stöd för pro-
duktion av läromedel. Från detta nya anslag bör betalas kostnader för
utveckling och produktion av samt information om läromedel för elever
med handikapp samt för minoritets- och invandrarundervisningen. Från
anslaget bör även finansieras kostnader för arvoden till externa lärome-
delsproducenter och annan expertis samt köpta tjänster för denna verk-
samhet.

Vidare bör ur anslaget utgå bidrag för produktion av läromedel i ämnen
där det är brist på lämpliga läromedel. Bidrag bör utgå för produktion av
läromedel som är avsedda att användas vid hemspråksträning i förskolan,
inom undervisning som står under tillsyn av det nya skolverket, arbets-
marknadsutbildning som anordnas av AMU-gruppen samt till tolkordlis-
tor.

Med anledning av riksdagens uttalande om produktion av läromedel i
form av talböcker för elever med grava läs- och skrivsvårigheter
(1989/9O:UbU3, rskr. 52) vill jag anmäla att jag uppdragit åt den särskilde
utredaren för den nya myndigheten för stöd till handikappade elevers
skolgång m. m. (skolhandikappinstitutet) att även utreda förutsättningar-
na för en sådan verksamhet inom den nya myndigheten. I uppgiften ingår
också att överväga prissättningen på de läromedel som skall produceras
inom myndigheten.

Jag förordar att de medel som anvisas under detta anslag får disponeras
av både skolverket och skolhandikappinstitutet efter de närmare bestäm-
melser som regeringen meddelar.

Statens institut för läromedel (SIL) har föreslagit att medel (275000kr.)
överförs från anslaget B 5. Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet
m. m. till anslaget B 4. Statens institut för läromedel för finansiering av ett
läromedelsprojekt för flerhandikappade elever. Jag delar SIL:s uppfattning
att detta projekt är ett viktigt insatsområde. Jag har därför fört dessa
medel till det nya anslaget B 2. Statens skolhandikappinstitut. Vidare har
jag fört medel (300000 kr.) från anslaget B 6. Stöd för produktion av
läromedel till anslaget B 12. Sameskolor för utveckling och produktion av
läromedel på samiska.

Under nuvarande anslaget B 6. Stöd för produktion av läromedel finns
ett system där förhandsbesked kan ges om produktionsstöd i form av ett
garantibelopp inom vissa fastställda ekonomiska planeringsramar, vilka
årligen revideras. Regeringen har fastställt planeringsramar för perioden
1991/92— 1994/95. Detta system bör finnas även i det nya anslaget. Med

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

stöd av SILs förslag föreslår jag för budgetåren 1992/93— 1995/96 följande Prop. 1990/91:100

planeringsramar (milj. kr.). Bil. 10

1992/93 1993/94 1994/95 1995/96

3,0 2,0 2,0 1,5

Efter pris- och löneomräkning beräknarjag medelshovet under anslaget

till 16084000kr. förbudgetåret 1991/92.

Den behållning som vid utgången av budgetåret 1990/91 kan finnas kvar

på anslagen B 5. Utvecklingsinsatser på läromedelsområdet m. m. och B 6.

Stöd för produktion av läromedel bör föras till detta anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

3. medge att förhandsbesked om statsbidrag till stöd för produk-
tion av läromedel får lämnas i enlighet med vad jag har förordat,

4. till Utveckling och produktion av läromedel för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 16084000 kr.

B 4. Stöd for utveckling av skolväsendet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

59838 233

53585000

90487000

Reservation

3629148

Ur anslaget utgår medel dels för regionala insatser till stöd för lokalt
utvecklingsarbete, dels för korttidsförordnade experter vid länsskolnämn-
derna och för nämndernas medverkan i programmet för samlad skolledar-
utbiidning enligt förordningen (SÖ —FS 1987:42) om skolledarutbildning,
dels för stöd till undervisningen i miljöfrågor, dels för bidrag till kommu-
nernas lokala skolutveckling enligt förordningen (1983:238) om särskilt
statsbidrag till lokal skolutveckling.

Slutligen utgår från anslaget medel för insatser inom undervisningen för
internationell förståelse, medel för centralt utvecklingsarbete samt medel
för kursplanearbete med anledning av försöksverksamheten med treåriga
yrkesinriktade studievägar.

Skolöverstyrelsen

l. Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslår att 2,2 milj. kr. av de medel som inneva-
rande år anvisas för länsskolnämndernas medverkan i skolledarutbild-
ningen fr.o.m. budgetåret 1991/92 överförs till anslaget Fortbildning

m. m., anslagsposten 1.

2. Försök med undervisning på ett modernt språk, främst engelska, i
andra ämnen än språk förekommer på ett antal platser i landet. Försöken
kan indelas i tre kategorier: a) hela studiegången ges på det främmande
språket, b) vissa ämnen ges på det främmande språket, c) ett visst tema
studeras utifrån ett främmandespråkligt material. Vanligare torde dock

vara att kommentarer och/eller diskussion av det främmandespråkliga
materialet sker på svenska.

SÖ föreslår en särskild satsning for att öka intresset att använda ett
främmande språk, företrädesvis engelska, som undervisningsspråk. An-
skaffande och bearbetning av lämplig kurslitteratur liksom översättning av
vissa prov bör ingå i försöket. SÖ föreslår att 300000 kr. anvisas årligen
under en treårsperiod för att främja användningen av främmande språk
som undervisningsspråk i ickespråkliga ämnen i gymnasieskolan.

3. SÖ föreslår att 300000 kr. anvisas engångsvis för utveckling och
förändring av grundvux och etapp 1 i komvux till komvuxutbildning på
grundskolenivå.

4. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under reserva-
tionsanslaget Stöd för utveckling av skolväsendet till 60 314 000 kr.

Föredragandens överväganden

Under detta anslag beräknarjag medel inom skolväsendet för olika utveck-
lingsinsatser enligt de prioriteringar som statsmakterna gör.

Jag förordar således att de medel som nu utgår från olika anslag för
utvecklingsinsatser av skilda slag fr.o.m. nästa budgetår förs samman
under ett anslag för stöd for utveckling av skolväsendet.

Som jag har anfört inledningsvis avser jag att återkomma i 1991 års
kompletteringsproposition till frågan om det nya skolverkets arbetsuppgif-
ter samt resurstilldelning för verksamheten.

Såsom jag redovisat i inledningen till littera B. Det offentliga skolväsen-
det (avsnitt 1) bör det nya mål- och resultatorienterade synsättet återspegla
sig i budgetprocessen. Det innebär att myndigheten inom ramen för anvi-
sade medel skall kunna prioritera mellan angelägna ändamål inom verk-
samhetsområdet.

Vidare har jag i inledningen till littera B. Det offentliga skolväsendet
(avsnitt 2) redovisat mitt förslag till ny anslagsindelning med en renodlad
anvisning av medlen under anslagen. Jag har därför till underlaget för
mina beräkningar av det nya sektorsbidraget under anslaget B 8. Bidrag till
driften av det kommunala offentliga skolväsendet fört de särskilda medlen
till kommunernas lokala skolutveckling under detta anslag. Till det anslag
jag nu behandlar har jag fört medel för särskilda utvecklingsinsatser, för
utveckling av skolans dataundervisning och för bidrag till kommuner och
organisationer för vissa verksamheter, vilka innevarande budgetår anvisas
under anslaget Bil. Bidrag till driften av grundskolor m. m.

1 propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18) redovisade
jag min syn på riktade statsbidrag vid sidan av sektorsbidraget. Vid t. ex.
stora reformer, som den förestående reformen av gymnasieskolan, är det
naturligt att stimulansbidrag kan förekomma. Verktyget stimulansbidrag
bör dock behandlas med restriktivitet och bidragen bör alltid vara tidsbe-
gränsade. Riksdagen delade denna uppfattning (UbU4, rskr. 76). Nu pågå-
ende s. k. särskilda satsningar utgör medlen för särskilda utvecklingsinsats-
er (kultur i skolan, utvecklingsarbete på grundskolans högstadium, sam-
verkan mellan skola och skolbarnsomsorg) och för utveckling av skolans

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

dataundervisning. Fastställda planer vid införandet av dessa bidrag omfat- Prop. 1990/91: 100
tar i något fall tiden t.o.m. budgetåret 1992/93. Enligt min mening bör Bil. 10
projekt som redan påbörjats eller planerats tilldelas medel även nästa
budgetår.

Jag vill nu for riksdagens kännedom redovisa de olika stimulansbi-
dragen.

Särskilda utvecklingsinsatser

Medel för särskilda utvecklingsinsatser inom grundskolan utgår för närva-
rande till åtgärder for att främja kultur i skolan, till utvecklingsarbete på
högstadiet samt till samverkan mellan skola och skolbarnsomsorg. Medlen
för främjande av kultur i skolan avser också gymnasieskolan.

Utvecklingsarbetet på högstadiet tar särskilt fasta på utvecklandet av
elevaktiva arbetssätt och arbetsmetoder samt främjandet av en ökad äm-
nessamverkan, i första hand mellan samhällsorienterande resp, natur-
orienterande ämnen.

En mindre del av utvecklingsmedlen har ställts till förfogande för dels
skolbarnsomsorgskommittén (dir. 1989:16), dels statens kulturråd för ut-
vecklingsarbete med dans i skolan.

Den särskilda satsningen på kultur i grundskolan och gymnasieskolan
inleddes år 1985. De projekt som kommit till stånd med stöd av dessa
medel har, från att till en början ha haft försökskaraktär, alltmer inriktats
på att bli permanenta inslag i skolans verksamhet. Som framfördes i 1990
års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10 s. 133) bör strävan vara
att inlemma kulturinsatserna i skolans reguljära verksamhet och att det
efter hand skall bli naturligt att de enskilda skolorna tar ansvar för sin egen
kulturverksamhet.

Åtgärder för att stimulera kommunernas intresse för dans i skolan bör
fortsätta enligt den plan som upprättats av statens kulturråd och som enligt
denna skall pågå t. o. m. läsåret 1992/93.

Skolbarnsomsorgskommittén kommer att avsluta sitt arbete våren 1991.
Det finns således inte behov av att avsätta medel till denna kommitté.

Ämnessamverkan på högstadiet och elevaktiva arbetsformer och arbets-
sätt är ännu inte naturliga företeelser i en del skolor. Den s. k. högstadie-
satsningen inleddes förra året och bör få fortsätta, som planerat, ytterligare
ett år. Bl. a. har det visat sig att tematiska studier, som undervisning i
miljöfrågor, är mycket lämpliga som utgångspunkt för ämnessamverkan
och elevaktiva arbetssätt.

Medel för nu nämnda verksamheter har hittills av SÖ fördelats till
länsskolnämnderna, vilka i sin tur har fördelat dem till kommunerna efter
projektansökningar. Medel för budgetåret 1991/92 bör fördelas av skol-
verksutredningen efter förslag av SÖ och länsskolnämnderna. På så sätt
bibehålls kontinuiteten i de projekt som redan inletts eller planerats.

Utvecklingsinsatser av de slag som stimulansbidragen gett upphov till,
bör nu betraktas som reguljära inslag i skolans verksamhet. Kommunerna
bör därför alltmer ta över ansvaret för sådana utvecklingsinsatser. Behovet

av särskilda medel kommer därför att vara lägre än tidigare. För budget- Prop. 1990/91: 100
året 1991/92 beräknar jag 33,5 milj.kr. för dessa utvecklingsinsatser. Bil. 10

Utveckling av skolans dataundervisning

Efter förslag i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10)
beslöt riksdagen att avsätta särskilda medel för en treårig försöks- och
utvecklingsverksamhet kring frågor om dataundervisning i skolan.

Verksamheten bedrivs dels som försöksverksamhet med datorn som
pedagogiskt hjälpmedel i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, special-
skolan och sameskolan, dels som utvecklingsarbete med inriktning på
utveckling av pedagogisk programvara, dels som regionalt utvecklingsar-
bete vid universitet och högskolor. Centralt leds arbetet inom ramen för
SÖs projekt Datorn och Skolan (DOS-projektet).

Inom DOS-projektet ingår också bl. a. uppgifter som utvärdering av
datorutrustning, nordiskt samarbete om utveckling av programvara för
skolan och kursplanearbete.

En utvärdering av verksamheten inom DOS-projektet har inletts vid
universitetet i Linköping och en fullständig utvärderingsrapport kommer
att överlämnas till regeringen hösten 1991.

Försöksverksamheten med datorn som pedagogiskt hjälpmedel avslutas
vid utgången av innevarande budgetår. Jag delar den uppfattning som SÖ
har framfört i sin anslagsframställning att det behövs fortsatta statliga
insatser när det gäller dataundervisningen i skolan. I likhet med SÖ anser
jag att sådana fortsatta insatser främst bör gälla utveckling och produktion
av programvara för skolbruk. Vidare bör det regionala utvecklingsarbete
som bedrivs vid universitetet i Uppsala och vid högskolan i Karlstad få
fortsätta.

Enligt min mening är det viktigt att i anslutning till det utvärderingsar-
bete som kommer att redovisas hösten 1991 också överväga hur den
framtida programvaruförsörjningen för skolan bör ske.

Mot denna bakgrund föreslår jag att fortsatta insatser för dataundervis-
ning i skolan bedrivs inom det nya skolverket.

För budgetåret 1991/92 beräknarjag 7,4 milj. kr. för detta ändamål.

A nslagsberäkning

År 1992 är det 150 år sedan tillkomsten av 1842 års folkskolestadga. För
att förbereda firandet av 150-årsjubileet, bl. a. planering av centrala aktivi-
teter inom olika områden, har SÖ tillsatt en särskild projektgrupp med
representanter för SÖ, länsskolnämnderna, Svenska kommunförbundet,
de fackliga organisationerna och Riksförbundet Hem och Skola. Det gäller
bl. a. utgivandet av skrifter som belyser skolans utveckling under 150 år
och en jubileumsutställning på Skansen i början av juni 1992. Firandet av
folkskolans 150-årsjubileum bör dock ha sin tyngdpunkt i skolorna i lan-
dets kommuner.

För genomförande av centrala aktiviteter i samband med 150-årsjubileet
beräknarjag 2 milj.kr. som engångsanvisning under budgetåret 1991/92.

Under anslaget har jag även beräknat 2,45 milj. kr. för samverkansåtgär-
der mellan olika skolformer. Jag avser att återkomma till hur dessa medel
skall disponeras i den tidigare aviserade propositionen om en ny gymna-
sieskola.

Jag anser, i likhet med SÖ, att de medel som hittills beräknats under
detta anslag för skolledarutbildningen bör föras över till anslaget B 6.
Fortbildning m.m. (— 2,2 milj.kr.) (1). Jag anser vidare att medel för
utveckling av samiska läromedel bör beräknas under anslaget B 12. Same-
skolor (— 220000 kr.).

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet för utvecklingsinsatser
m.m. förbudgetåret 1991/92 till 83 187000 kr. Jag anser att sådana förslag
som SÖ fört fram i anslagsframställningen (2 och 3) bör vara en priorite-
ringsfråga för det nya skolverket inom ramen för detta belopp.

För bidrag till kommuner och organisationer för vissa verksamheter
beräknar jag vidare 7,4 milj. kr. för budgetåret 1991/92 avseende dels
bidrag till Riksförbundet finska föreningar i Sverige, dels sommarkurser i
teknik för flickor, dels ock för pedagogisk utvecklingsverksamhet för
finskspråkiga elever.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

5. att till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret
1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 90487 000 kr.

B 5. Forskning inom skolväsendet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

37913807

25 252000

27221000

Reservation

3 387093

Från anslaget bekostas forskning inom ungdomsskola och vuxenutbild-
ning samt informationsåtgärder i samband därmed. Skolöverstyrelsen
(SÖ) ansvarar för planering, samordning, utvärdering och spridning av
information om verksamheten.

Skolöverstyrelsen

1. SÖ beräknar pris- och löneomräkning med 3634000 kr.

2. SÖ beräknar medelsbehovet under anslaget till 28 886 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 1 969000 kr.

Den förändrade ansvarsfördelningen på skolområdet innebär att staten
skall styra verksamheten i skolan genom att ange nationella mål och
riktlinjer medan kommunerna skall ansvara för att de angivna målen
uppnås.

Den styrning av skolverksamheten som staten anser nödvändig skall ske
via skollag, läroplaner med tillhörande timplaner och kursplaner.

Genom ett system för uppföljning och utvärdering, såväl innehållsmäs-
sigt som ekonomiskt, skall det bli möjligt att följa i vad mån de nationella
målen faktiskt uppfylls och hur verksamma olika styrmedel skall anses
vara.

Skolan som helhet behöver studeras på ett systematiskt sätt, för att
skolverksamheten successivt skall kunna omprövas. Jag ser ett stort värde
i tillgången till forskning på skolområdet och menar att detta anslag för
sektorsforskning är ett nödvändigt verktyg i den framtida utformningen av
skolan. Det nya skolverket bör liksom i dag SÖ förfoga över sektorsansla-
get för forskning.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

6. att till Forskning inom skolväsendet för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 27 221 000 kr.

B 6. Fortbildning m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

79931682

101882000

178896000

Reservation

2057 078

Under anslaget beräknas medel till högskolan för lärarutbildning i
Stockholm samt universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och
Umeå för den verksamhet med personalutbildning för skolväsendets be-
hov som fortbildningsnämnderna beslutar om. Vidare beräknas medel till
personalkostnader m. m. för fortbildningsnämndernas kanslier.

Från anslaget betalas också kostnader för skolledarutbildning och för
sådana övriga utbildningsinsatser där skolöverstyrelsen (SÖ) ansvarar för
genomförandet. SÖ ansvarar därvid för att vissa angelägna utbildningar
kommer till stånd, såsom vissa riksrekryterande kurser och andra utbild-
ningsinsatser för lärare i yrkesämnen samt kurser för personal vid special-
skolan, sameskolan samt fristående skolor på gymnasial nivå. Från ansla-
get anvisas medel för åtgärder som syftar till att förbättra tillgången på
lärare i ungdomsskolan samt medel för utbildning av lärare vid skolor som
skall medverka i den skolförlagda delen inom grundskollärarlinjen. Från
anslaget bekostas vidare bidrag till lärarorganisationer m.fl. för fortbild-
ningsverksamhet och publikationer samt bidrag till skolpersonal för delta-
gande i internationella kurser och konferenser. Inom anslaget disponerar
SÖ också medel för planering och uppföljning av samt information om
personalutbildning i skolan.

Skolöverstyrelsen

1. Pris- och löneomräkning 9550000kr. Dessutom föreslås en förhöjd

prisomräkning med 1,6 milj. kr. av medlen för skolledarutbildningen till
följd av fördyrade internatkostnader. SÖ föreslår att 2,2 milj. kr. av dc 65

5 Riksdagen 1900/91. / sainl. Nr 100. liilaga 10

medel, som anvisas för skolledarutbildningen under anslaget B 3. Stöd för Prop. 1990/91: 100
utveckling av skolväsendet, överförs till detta anslag i syfte att förenkla Bil. 10
hanteringen av resurserna.

2. För den särskilda fortbildningen av lärare som medverkar i för-
söksverksamheten med treåriga yrkesutbildningar föreslår SÖ att
10 milj. kr. anvisas.

3. Vidare föreslår SÖ att 2,5 milj. kr. anvisas för fortbildning av lärare,
som undervisar i social servicekunskap inom den kommunala vuxenut-
bildningen.

4. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under reserva-
tionsanslaget Fortbildning m. m. till 127 732000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har i inledningen till littera B. Det offentliga skolväsendet (avsnitt 5)
redovisat åtgärder för att förbättra tillgången på lärare i grundskolan, bl. a.
genom en ökad dimensionering av grundutbildningen för lärare, särskilda
utbildningar för obehöriga lärare, kompletteringsutbildningar av olika slag
m. m. För nästa budgetår föreslår jag att ytterligare 55 milj. kr. anvisas för
dessa åtgärder. Sammanlagt har jag beräknat 93,15 milj. kr. för särskilda
lärarutbildningsåtgärder nästa budgetår.

Fortbildningens syfte är att öka måluppfyllelsen och utveckla verksam-
heten i skolan.

Fr.o.m. den 1 januari 1991 får kommunerna det fulla ansvaret förlärare
och övrig personal. Det innebär bl. a. ett mer entydigt ansvar för kommu-
nerna att prioritera fortbildningsinsatserna. Det innebär också att den
statliga detaljregleringen beträffande angelägna fortbildningsbehov upp-
hör.

Låt mig dock understryka att detta inte innebär att staten avstår från att
styra fortbildningens inriktning. Staten har fortfarande ett intresse av att
utöva ett inflytande på fortbildningen. Detta behov snarare ökar med
övergången till en mål- och resultatorienterad styrning av hela skolväsen-
det.

Den statliga styrningen kommer att utövas i fråga om hur de statliga
resurserna skall användas. Den kan också utövas så att nationella mål
ställs upp för innehållet i fortbildningen. En väg att uttrycka detta är den
nationella utvecklingsplanen för skolan.

De nya principerna för skolans styrning innebär att skolverket får ett
tydligare ansvar och större befogenheter att direkt leda den statligt finansi-
erade fortbildningsverksamheten och också att ange dess konkreta innehåll
utifrån de mål riksdagen och regeringen ställer upp för fortbildningen eller
för skolan som sådan.

Fortbildningen fyller således en viktig funktion som förmedlare av de
samhälleliga målen för skolan. Men den har också en betydelsefull roll som
ett stöd på de områden där skolan har lyckats mindre bra.

Man kan alltså säga att de signaler som styr skolverkets prioriteringar
inom fortbildningsområdet är av tre slag:

— riksdagens och regeringens målformuleringar för fortbildningen

som sådan

— målen för skolans verksamhet

— resultaten av utvärderingen av skolan.

Till detta kommer givetvis det intresse som visas från skolpersonalens
sida och från de ansvariga skolhuvudmännen.

Fortbildning av lärare i anslutning till den nya lärarutbildningen för
grundskolan, den s. k. kompletteringsfortbildningen, inleddes läsåret
1989/90 och skall pågå under en tioårsperiod. Regeringen har i en särskild
förordning angivit vilka områden som bör prioriteras i fortbildningen.
Statsbidraget för kompletteringsfortbildning har hittills betalats ut av läns-
skolnämnderna till kommunerna. Fr.o.m. den 1 juli 1991 kommer bidra-
get att ingå i sektorsbidraget. Mot bakgrund av den nya ansvarsfördelning-
en mellan stat och kommun anser jag att staten inte längre skall styra
prioriteringen utan den bör ankomma på resp, kommun. Detta får inga-
lunda tolkas som en nedprioritering av kompletteringsfortbildningen som
sådan; endast som en anpassning till det nya styrsystemet.

Fortbildningsnämnderna, sex till antalet och knutna till de fem universi-
teten och lärarhögskolan i Stockholm, avvecklas den 1 juli 1991. Nämn-
dernas uppgift har bl. a. varit att fördela medel till högskoleenheterna för
verksamheten med personalutbildning för skolväsendets behov. De upp-
gifter som i fortsättningen skall åvila staten inom fortbildningsområdet
kommer att fullgöras av skolverket. Det blir skolverkets uppgift att i
framtiden använda dessa medel för att planera och genomföra fortbild-
ning.

Fortbildningsnämnderna har även varit en viktig förbindelselänk mel-
lan avnämare och utbildningsanordnare. Den uppgiften övertas nu av
skolverket, som får ansvara för samordning av fortbildningsbehov och för
att goda kontaktvägar skapas. Högskolan kan med sin kompetens spela en
viktig roll som anordnare av fortbildning även i framtiden. Fortbildning
som anordnas av högskolan och inte betalas genom högskoleanslag skall
organiseras som uppdragsutbildning. Detta innebär att principen om full
kostnadstäckning skall tillämpas. Jag vill dock betona att denna princip
inte innebär att högskolan har rätt att bedriva denna fortbildning i vinstin-
tresse.

Det är viktigt att planeringen och genomförandet av fortbildningen för
budgetåret 1991/92 inte hämmas av den pågående omorganisationen. Jag
räknar därför med att fortbildningsnämnderna fortsätter planeringen av
fortbildningen och därvid i erforderlig utsträckning samråder med den
särskilde utredaren för den nya skolmyndigheten.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att jag i propositionen om
ansvaret för skolan aviserade en översyn av skolledarutbildningen mot
bakgrund av de förändrade ansvarsförhållandena inom skolväsendet.
Denna översyn pågår nu. Jag räknar med att de som påbörjat sin skolledar-
utbildning skall kunna fortsätta den i stort sett som planerat. Redan nästa
läsår kan det vara möjligt att inleda försök med en modifierad utbildning.

Vad gäller inriktningen av fortbildning för lärare i gymnasieskolan och
vuxenutbildningen återkommer jag i samband med propositonen om gym-
nasieskola och vuxenutbildning.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Stipendier

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av kommunaliseringspro-
positionen (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58) återkommer jag nu till
riksdagen med frågan om ett särskilt stipendiesystem for den individuellt
motiverade fortbildningen. För nästa budgetår föreslår jag att 5 milj.kr.
anvisas för sådana åtgärder. Dessa medel skall ses som ett komplement till
andra insatser som görs inom fortbildningens ram. Jag föreslår att varje
stipendium skall uppgå till högst 25 000 kr. Det innebär att minst 200
lärare kan erhålla stipendium. Enligt min mening bör stipendierna kunna
användas för sådana fortbildningsbehov som är särskilt angelägna för den
enskilde lärarens utveckling men också viktiga för skolans utveckling, sett
framför allt i ett nationellt perspektiv. Det kan t. ex. röra sig om studiere-
sor till annat land eller till andra skolor, där annorlunda verksamhet
bedrivs t. ex. med alternativ pedagogik. Det kan också vara fråga om
internationella studier eller studier inom yrkeslivet. Stipendierna bör kun-
na sökas såväl av en enskild lärare som av flera lärare gemensamt, t. ex. ett
lärarlag. Det bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om
stipendiesystemet.

Läs- oeh skrivsvårigheter

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av utbildningsutskottets
uttalande i betänkandet om vissa skolfrågor m. m.( 1989/90: LJbU3, rskr.
52) återkommer jag även till frågan om fortbildning för att öka lärarnas
kompetens i att undervisa elever med grava läs- och skrivsvårigheter.

Som jag tidigare framhållit i propositionen om ansvaret för skolan
innebär det fullständiga kommunala huvudmannaskapet bl. a. att kommu-
nerna i högre grad svarar för fortbildningen av personalen i skolan. Staten
har genom bl. a. den nya grundskollärarlinjen, prioriterad fortbildning i
specialpedagogik, kompletteringsfortbildningen och den nya specialpeda-
gogiska påbyggnadsutbildningen vidtagit olika åtgärder för att öka lärarnas
kompetens på detta område. Läsåret 1991/92 startar dessutom särskilda
fördjupningskurser som bygger på den specialpedagogiska påbyggnadsut-
bildningen. Där ges möjlighet till ytterligare fortbildning i att undervisa
elever med uttalade läs- och skrivsvårigheter. Behövs ytterligare fortbild-
ningsinsatser inom detta område ankommer det i fortsättningen på kom-
munerna och skolverket att som en följd av uppföljningen och utvärde-
ringen vidta åtgärder för att en sådan fortbildning kommer till stånd.

Teknikens Hus

Teknikens Hus i Luleå tillkom år 1988. För verksamheten ansvarar en
stiftelse bildad av högskolan i Luleå och Norrbottens kommuner. Verk-
samheten har kommit till stånd med hjälp av gåvor och donationer från
företag och enskilda. Högskolan i Luleå svarar för en del av driftkostnader-
na. Avsikten med verksamheten är att göra tekniken i verkligheten mera
tydlig och åtkomlig för besökarna. Bland besökarna är barn och personal

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

från skolor, daghem och fritidshem en mycket stor grupp. En viktig del av
verksamheten är lärarutbildning och lärarfortbildning. Ett samarbete sker
med lärarutbildningen vid högskolan i Luleå. Genom sin inriktning har
Teknikens Hus kommit att bli en specialresurs för fortbildningen av lärare
och barnomsorgspersonal i hela Norrland avseende teknik och matematik.

Enligt min mening utgör den verksamhet som Teknikens Hus bedriver
en så värdefull resurs för fortbildningen av lärare att särskilda medel
fortsättningsvis bör avsättas till stöd för verksamheten. För budgetåret
1991/92 beräknarjag 2 milj. kr. för detta ändamål.

Övrigt

Jag förordar att 2,2 milj. kr. av de medel som anvisas för skolledarutbild-
ningen under nuvarande anslaget B 3. Stöd för utveckling av skolväsendet
förs över till detta anslag. (1)

Sedan budgetåret 1987/88 har särskilda medel utgått för kostnader i
samband med utbildning av lärare vid de skolor som skall medverka i den
skolförlagda delen av den nya lärarutbildningen förgrundskolan. Medlen
har således utgått under fyra budgetår. Enligt min mening bör utbildnings-
behovet nu vara täckt. Jag beräknar därför inga medel för detta ändamål
nästa budgetår.

Vidare har sedan budgetåret 1988/89 särskilda medel beräknats för
central och regional planering och information i samband med fortbild-
ningssatsningen i anslutning till den nya grundskollärarutbildningen. För
nästa budgetår beräknarjag inga medel för detta ändamål.

Av de medel som innevarande budgetår anvisats under anslaget Bli.
Bidrag till driften av grundskolor m.m. för kompletteringsfortbildning
avser ett visst belopp produktion av utbildningsprogram för etersändning.
Dessa medel har förts över till detta anslag (+ 2,9 milj. kr.). Övriga medel
avseende kompletteringsfortbildningen ingår i underlaget för beräkning av
sektorsbidraget till skolan.

För kostnader avseende kompletterande kompetensgivande utbildning
för lärare i grundläggande svenskundervisning för invandrare m. m. beräk-
nar jag 5,55 milj. kr. Dessa medel har förts från nuvarande anslaget C 5.
Undervisning för invandrare i svenska språket m.m. till detta anslag. Jag
återkommer till en redovisning av SÖs förslag om detta i samband med
den aviserade propositionen om gymnasieskola och vuxenutbildning som
skall föreläggas riksdagen under våren 1991.

I övrigt räknar jag för nästa budgetår inte med några andra förändringar
under detta anslag än sådana som är av automatisk natur.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. bemyndiga regeringen att vidta åtgärder för att förbättra till-
gången på lärare i enlighet med vad som redovisats under inledning-
en (avsnitt 5),

8. bemyndiga regeringen att utfärda föreskrifter vad gäller hand-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

läggningen av stipendieverksamhet, Prop. 1990/91:100

9. till Fortbildning m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser- Bil. 10
vationsanslag på 178 896000 kr.

B 7. Särskilda insatser på skolområdet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

319425920

349180000

100298000

Från anslaget betalas kostnader för statsbidrag enligt förordningen
(1987:738) om statsbidrag till särskilda insatser inom skolområdet.

Skolöverstyrelsen (SÖ) fördelar de medel som anvisats under anslaget
mellan länen i huvudsak med utgångspunkt i elevantalet i grund- och
gymnasieskolorna i resp. län. Vid fördelningen skall SÖ även beakta beho-
vet av resurser för de regionala undervisningsinsatser som föreslagits av
planeringsberedningarna.

Länsskolnämnderna fördelar medlen till dels kommuner som tar på sig
regionala undervisningsinsatser, dels kommuner som har behov av resurs-
tillskott för undervisning av handikappade och sjuka elever eller elever
med andra särskilda behov.

Skolöverstyrelsen

SÖs anslagsframställning för budgetåret 1991/92 innebär i huvudsak föl-
jande:

1. Pris- och löneomräkning 13 793000 kr.

2. SÖ föreslår att anslaget minskas med 4073000kr., varav 1 500000kr.
i engångsanvisningar, för att finansiera kostnader som följer av förslag
under anslagen till specialskolorna (B 14 och B 15).

3. SÖ föreslår att för regionala insatser för elever med handikapp,
planerade i samverkan med planeringsberedningarna, avsätts en större del
av anslaget än tidigare. För budgetåret 1991/92 föreslår SÖ att ramen höjs
till 30 milj. kr.

4. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under anslaget
Särskilda insatser inom skolområdet till 358 900000 kr.

Föredragandens överväganden

Från det nuvarande anslaget Särskilda insatser inom skolområdet om ca

349,2 milj. kr. utgår statsbidrag till kostnader för undervisningsinsatser
och elevvårdsinsatser av regional art och undervisningsinsatser av lokal art
som kommuner genomför för elever med handikapp eller andra särskilda
behov i grundskolan och gymnasieskolan. Resurser från detta anslag utgår
i dag utöver vad som avsätts för skolans ordinarie verksamhet.

Innevarande budgetår får för de åtgärder för elever med handikapp som
planerats i samverkan med planeringsberedningarna högst 22 milj.kr.

användas. Dessa medel kan också användas till bl. a. teckenspråksun-
dervisning för hörande barn med döva föräldrar eller syskon.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av förslagen i proposi-
tionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) skall de
medel som avser särskilda insatser på lokal nivå ingå i sektorsbidraget för
skolan. Den beräknade andelen insatser på lokal nivå uppgår till ca 75 % av
nuvarande anslag. Jag har därför fört över dessa medel till det nya sektors-
bidraget under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentli-
ga skolväsendet. Ca 25 % av anslaget används för insatser på regional nivå.
Dessa insatser är sådana som planerats i samråd med berörda kommuner,
länsskolnämnder eller planeringsberedningar och avser undervisningsin-
satser för elever med handikapp eller andra särskilda behov, t. ex. elever på
sjukhus, skoldaghem eller skolinternat.

Skolöverstyrelsen (SÖ) och länsskolnämnderna avvecklas den 1 juli

1991. Vidare kommer ett nytt skolverk och ett skolhandikappinstitut att
inrättas. Som jag tidigare redovisat pågår utredningar om organisationen
av dessa myndigheter. I samband därmed kommer också planeringsbered-
ningarnas ställning att ses över.

Med regionala insatser avses i fortsättningen samordnade utbildningsin-
satser för elever med handikapp eller andra särskilda behov, t. ex. särskild
undervisning på sjukhus, som i stor utsträckning kommer även sådana
elever till del vilka inte är mantalsskrivna i den kommun som anordnar
utbildningen. Medlen bör i princip få användas för samma ändamål som
hittills, dvs. för undervisnings- och elevvårdsinsatser av regional art inom
grundskolan och gymnasieskolan samt för elever med flera handikapp
inom särskolan. Dessutom bör medlen, liksom hittills, få användas för
teckenspråksundervisning för hörande elever med döva föräldrar eller
syskon. Jag vill i sammanhanget även erinra om riksdagens beslut med
anledning av propositionen om gymnasieutbildning för svårt rörelsehind-
rade ungdomar (prop. 1989/90:92, SoU20, rskr. 271).

Enligt min mening bör medlen under detta anslag i fortsättningen förde-
las av skolhandikappinstitutet och utbetalas direkt till resp, kommun som
anordnar undervisningen.

För att kommunerna skall få möjlighet att planera verksamheten för
nästa budgetår bör det ankomma på planeringsberedningarna och läns-
skolnämnderna att under våren 1991 lämna ett planeringsunderlag till den
särskilde utredaren för skolhandikappinstitutet, som under våren 1991 gör
en preliminär fördelning av medlen. Det ankommer sedan på den nya
myndigheten att efter den 1 juli 1991 fastställa fördelningen.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till de bestämmelser
som skall gälla för fördelning av anslaget efter budgetåret 1991/92 när de
nya myndigheternas organisation och verksamhet fastställts.

Det nya sektorsbidraget kommer att utbetalas till elevernas hemkom-
muner. Detta innebär att en kommun som tar emot elever från andra
kommuner i sin undervisning måste sluta avtal med resp, elevs hemkom-
mun om den ersättning som skall utgå till värdkommunen för de kostnader
som inte täcks via statsbidrag från detta anslag.

Jag beräknar anslaget till 100298000 kr. inkl, löne- och prisomräkning.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Jag har därvid beaktat vad SÖ har föreslagit i sin anslagsframställning om Prop. 1990/91: 100

att 8milj.kr. bör tillföras medlen for regionala insatser for elever med Bil. 10

handikapp genom att en minskning sker av de medel som anvisas för
lokala insatser. (3)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

10. att till Särskilda insatser på skolområdet anvisa ett anslag på
100298000 kr.

Verksamhetsbidrag

B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet

1991/92 Nytt anslag 30276451000

Föredragandens överväganden

Från anslaget utgår fr.o.m. den 1 juli 1991 statsbidrag till driften av det
kommunala offentliga skolväsendet (grundskola, gymnasieskola och kom-
munal utbildning for vuxna exkl. vuxenutbildningen for psykiskt utveck-
lingsstörda, särvux) bl. a. enligt riksdagens beslut med anledning av propo-
sitionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76).

Statsbidraget utbetalas till primärkommunerna som ett samlat finansi-
ellt stöd till driften av det kommunala offentliga skolväsendet (sektorsbi-
drag).

Från anslaget utgår vidare särskilda bidrag för gymnasial utbildning för
döva och hörselskadade samt svårt rörelsehindrade elever, ett särskilt
verksamhetsstöd till vissa gymnasiala utbildningar och vuxenutbildningar,
bidrag till vissa gymnasiala utbildningar som skall överföras till annan
utbildningsform, bidrag till vissa kostnader i samband med försök med
treåriga yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan samt ett bidrag av
engångskaraktär till driften av grundskolan.

Anslagsberäkning

	Förslag 1991/92 Föredraganden
1. Sektorsbidrag	27 220400000
2. Särskilda bidrag för gymnasial
utbildning för döva och hörselskadade
samt svårt rörelsehindrade elever	66 100000
3. Särskilt verksamhetsstöd till
vissa gymnasiala utbildningar och
vuxenutbildningar	6000000
4. Gymnasiala utbildningar planerade
att överföras till annan utbildningsform	14 000000
5. Till regeringens disposition
för vissa kostnader i samband med
försök med treåriga yrkesinriktade
studievägar i gymnasieskolan m. m.	13212000
6. Engångsbidrag	594 200000
7. Lönekostnadspålägg	2 362 539000
Summa	30 276451000

Sektorsbidraget som införs fr.o.m. den 1 juli 1991 utgör ett generellt
finansiellt stöd till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, dvs.
grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna exkl. sär-
vux. Statsbidrag till särvux beräknarjag under anslaget B 10. Bidrag till
driften av särvux. Mina beräkningar för budgetåret 1991 /92 grundar sig till

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

alla delar på de beräkningsmodeller för de tre skolformerna — grundskola,
gymnasieskola och vuxenutbildning — som ligger till grund för riksdagens
beslut om riktlinjer för statsbidrag till driften av det offentliga skolväsen-
det efter förslag i propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18,
UbU4, rskr. 76).

Jag delar upp min föredragning av anslaget så att jag först behandlar
några allmänna utgångspunkter för mina beräkningar av sektorsbidraget
för budgetåret 1991/92. Därefter behandlar jag uppbyggnaden av ett sär-
skilt skolindex. Som avslutning redovisar jag varje skolforms särskilda
frågor och beräkningar enligt det nya sektorsbidraget samt utbetalnings-
regler för det nya bidraget.

1 Allmänna utgångspunkter

Vid övergången den 1 juli 1991 från de nuvarande statsbidragssystemen
till ett finansiellt stöd i form av ett sektorsbidrag till skola och vuxenutbild-
ning skall bidragsnivån i det nya bidragssystemet stämma överens med
bidragsnivån framräknad enligt de nuvarande bidragssystemens regler.

En utgångspunkt i beräkningarna av sektorsbidraget för budgetåret
1991/92 är att utbetalning av bidraget skall ske utan ett förfarande med
förskott och slutreglering. Detta betyder att sektorsbidragets olika delar
anpassas så att hela bidraget för ett pågående verksamhetsår också betalas
ut under verksamhetsåret. Någon slutreglering kommer inte att göras av
statsbidragen förbudgetåret 1990/91.

Vidare har jag, i mina beräkningar av sektorsbidraget för 1991/92 för de
delar som avser grundskola och gymnasieskola, utgått från slutreglerat
statsbidrag för redovisningsåret 1988/89. Med detta som grund har jag
beräknat sektorsbidraget med hänsyn till såväl volymförändringar som
förändringar i organisationen för resp, skolform under budgetåren
1989/90 och 1990/91. Vidare har jag beaktat de löneförändringar som har
skett under budgetåren 1989/90 och 1990/91 med anledning av slutna
avtal under år 1989 om löner för skolans personal. Detta innebär att den
på detta sätt framräknade kostnaden för verksamheten under budgetåret
1990/91 utgör basåret för sektorsbidraget under 1991/92.

Härutöver har jag beräknat kostnader, som blir följden av att undervis-
ningsskyldigheten förändras för lärare i grundskolan och gymnasieskolan.
Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om oförändrad bidragsnivå
vid övergången till ett nytt bidragssystem, har jag beräknat de totala
kostnaderna av sänkt undervisningsskyldighet för gymnasieskolans lärare.
För grundskolans lärare har jag endast beaktat de kostnader som föranleds
av förändringar per den 1 juli 1990. En kostnadsberäkning av sänkt under-
visningsskyldighet per den 1 juli 1991 för grundskolans lärare avser jag att
återkomma till regeringen med i samband med 1992 års budgetproposi-
tion. Så hade också varit fallet i det hittillsvarande systemet.

Hänsyn har också för gymnasieskolans del tagits till utbyggnaden av
försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar på så sätt att
jag har fördelat de särskilda medlen för försöksverksamheten på kommu-
ner som har sådan försöksverksamhet.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

För gymnasieskolans del tas under uppbyggnaden av den nya linjestruk-
tur, som jag kommer att föreslå i annat sammanhang, årligen hänsyn även
till studievägsvalet, dvs. produktionskostnadsfaktorn.

För den del av sektorsbidraget som avser vuxenutbildningen har jag
beräknat kostnaden för timramar under 1990/91 och tagit hänsyn till
löneförändringar under budgetåren 1989/90 och 1990/91.

Jag har också beaktat att arbetsgivarinträde vid sjukdom inte gäller
fr. o. m. den 1 januari 1991 för lärare m. fl. De därav minskade kostnader-
na beräknarjag till 588,3 milj.kr.

I mina beräkningar har jag också tagit hänsyn till att kostnaderna för
vissa tjänstledigheter och andra förmåner enligt kommunala avtal är an-
norlunda än enligt statliga. Bakgrunden till detta är att det senaste avtalet
om löner för skolans personal (december 1989) innehöll en lönemässig
kompensation för de förändrade allmänna anställningsvillkor lärarna får
på grund av att de går över till kommunala avtal. Dessa allmänna anställ-
ningsvillkor, t. ex. bättre sjukförmåner och bättre förmåner vid ledighet,
har betalats av kommunerna. Dessa kostnader bortfaller fr. o. m. den 1
januari 1991. Denna minskning av bidraget för att rättställa kostnadsrela-
tionerna mellan stat och kommun beräknarjag till 500 milj. kr.

Jag har också, mot bakgrund av vad jag närmare redovisat i inledningen
till littera B. Det offentliga skolväsendet (avsnitt 3) om hemspråksunder-
visningen, minskat sektorsbidraget för budgetåret 1991/92 med 300
milj. kr.

Avvecklingen av statligt reglerade tjänster för skolledare och lärare
medför att statens ansvar för pensionskostnaderna och andra trygghetsför-
måner upphör. Kommunerna övertar detta ansvar för dem som avgår med
pension efter den 1 januari 1991. Staten har dock ett utbetalningsansvar för
dem som avgått med pension senast med utgången av december 1990. De
successivt minskade pensionskostnaderna för staten motsvaras av en suc-
cessivt ökad kostnad för kommunerna. Medel härför anvisas på detta
anslag och omförs till inkomsttiteln Pensioner. Under en övergångstid om
fyra budgetår utgår kompensation för faktisk kostnad genom utbetalning
av statens löne- och pensionsverk till kommunernas pensionsanstalt, var-
efter en successiv överföring till sektorsbidraget sker. I och med budgetåret
2005/06 skall överföringen till kommunerna via sektorsbidraget vara helt
genomförd. Jag har i denna del samrått med chefen för civildepartemen-
tet.

Som sista led har jag justerat mina beräkningar av sektorsbidraget för
budgetåret 1991/92 med hänsyn till föreskrifterna i förordningen
(1981:449) om minskning av vissa statsbidrag till kommunal utbildning.
Därmed har dessa föreskrifter om bidrag med 98 resp. 80% lagts in
permanent i systemet. Föreskrifterna kan därefter upphävas.

2 Skolindex

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen
om ansvaret för skolan skall sektorsbidraget för skola och vuxenutbildning

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

räknas upp med ett särskilt skolindex. Riksdagens beslut innebär att det
ankommer på regeringen att närmare bestämma hur detta index skall
beräknas.

Med stöd av propositionen om ansvaret for skolan har inom utbild-
ningsdepartementet i samråd med statistiska centralbyrån (SCB) utarbe-
tats ett förslag till ett skolindex.

I förutsättningarna for arbetet ingick att utarbeta ett skolindex som
består av

en lönedel, ett sammanvägt löneindex för samtliga offentligan-
ställda och

en varuprisdel, ett konsumentprisindex som fångar varuprisut-
vecklingen, exkl. de delar som inte kan sägas ha relevans för kom-
munernas skolverksamhet.

Till grund för beräkning av lönedelen i skolindex ligger dels lönestatisti-
ken for den offentliga sektorn, dels den totalundersökning av skolans
kostnader och intäkter under år 1989, som genomförts av SCB, Svenska
kommunförbundet och skolöverstyrelsen (SÖ).

Enligt totalundersökningen av skolans kostnader och intäkter under år
1989 utgjorde lönerna, inkl, personalomkostnadspålägg, 64,8% av den
totala kostnaden för kommunernas skolverksamhet. Denna löneandel kan
kallas den ursprungliga löneandelen. Från denna löneandel bör kostnads-
posterna interkommunala ersättningar och uppdragsutbildning lyftas ut.
Detta bör göras eftersom interkommunala ersättningar på totalnivå upp-
vägs av motsvarande intäkter. Uppdragsutbildning bör lyftas ut på grund
av att den skall vara självfinansierad. Efter dessa reduktioner blir lönean-
delen 66,8% (korrigerad löneandel).

Till den korrigerade löneandelen bör också föras över en större del av
kostnadsposten Andra varor och tjänster i konsumentprisindex (KPI).
Skälet till detta är att denna kostnadspost till betydande del avser kostna-
der för tjänster i form av t. ex. inköpt utbildning, där priset sannolikt till
största delen motiveras av personalkostnader.

På samma sätt bör också förfaras med en del, en tredjedel, av kostnader
för lokaler. Erfarenheter visar nämligen att många kommuner inte kan
fördela sina lokalkostnader på löner och andra kostnader.

Med dessa korrigeringar kan vägningstalet för lönedelen av skolindex
beräknas till 75,8%. Vägningstalet for varor och tjänster, exkl. löner blir
följaktligen 24,2%.

Till grund för beräkningen av varuprisdelen i skolindex ligger KPI.

Ett skolindex med denna utformning bör tillämpas första gången vid
regeringens beslut om sektorsbidraget till kommuner for budgetåret
1992/93.

J Grundskolan

I beräkningsunderlaget för den del av sektorsbidraget som avser grundsko-
lan — grundresurs och specialresurs 1 och 2 — ingår medel som for
närvarande anvisas under tre olika anslag.

Till grundresursen har jag efter pris- och löneomräkning fört huvudde-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

len, sammanlagt 13 732,3 milj, kr., av nuvarande anslaget B 11. Bidrag till Prop. 1990/91:100
driften av grundskolor m.m. Från detta anslag har jag fört medel för Bil. 10
basresurser, del (75,5%) av förstärkningsresurser, tilläggsbidrag, skolled-
ningsresurser, kallortstillägg och finskspråktillägg, lokal skolutveckling,
studie- och yrkesorientering samt praktisk arbetslivsorientering i glesbygd
och kompletteringsfortbildning.

Jag har också tillfört medel för särskilt bidrag till kommunernas lokala
skolutveckling under nuvarande anslag B 3. Stöd för utveckling av skolväs-
endet (11,9 milj. kr.).

Vidare har jag till grundresursen fört medel (ca 75%) efter pris- och
löneomräkning från anslaget B 10. Särskilda insatser inom skolväsendet
(267,2 milj. kr.).

Grundresursen beräknarjag till sammanlagt 14011,4 milj. kr.

Till specialresursen 1 har jag efter pris- och löneomräkning fört del
(24,5 %) av medel för förstärkningsresurser under anslaget Bil. Bidrag till
driften av grundskolor m. m. (876,2 milj. kr.).

Till specialresursen 2 har jag efter pris- och löneomräkning fört medel
för hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket samt
stödundervisning i svenska under anslaget B 11. Bidrag till driften av
grundskolor m.m. (911,1 milj.kr.). Jag har därvid beaktat förslaget om
minskat bidrag till hemspråksundervisning.

För specialresurs 1 och 2 beräknarjag sammanlagt 1 787,3 milj. kr.

Bidragen till socialavgifter för grundresursen och de två specialresurser-
na har jag beräknat till sammanlagt 3 428,6 milj. kr.

Den del av sektorsbidraget som avser driften av grundskolan beräknar
jag, efter justeringar — slopat arbetsgivarinträde vid sjukdom och mins-
kade kostnader för vissa tjänstledigheter och andra förmåner — som jag
har redovisat under punkt 1 (förgrundskolans del — 775,7 milj.kr.) under
detta anslag, förbudgetåret 1991/92 till sammanlagt 18451,6 milj.kr.

Vid övergången den 1 juli 1991 från de nuvarande statsbidragssystemen
till ett finansiellt stöd i form av ett sektorsbidragtill skola och vuxenutbild-
ning stämmer, som jag tidigare har anfört, bidragsnivån i det nya bidrags-
systemet överens med bidragsnivån framräknad enligt de nuvarande bi-
dragssystemens regler. Jag har också anfört att det inte kommer att göras
någon slutreglering av statsbidragen för redovisningsåret 1990/91.

Det enda undantaget från denna huvudprincip är att det under budget-
året 1991/92 bör ske en engångsvis kompensation för en del av slutregle-
ringen som kan framräknas enligt nuvarande regler för statsbidrag till
driften av grundskolan. Denna del motsvarar en lönedel i slutregleringen,
som enligt nuvarande regler skulle ha utgått till kommunerna under bud-
getåret 1991/92. Med denna engångsvisa kostnadskompensation kommer
bidragsnivån för grundskoledelen i det nya bidragssystemet att stämma
överens med bidragsnivån framräknad enligt nuvarande bestämmelser för
statsbidrag till driften av grundskolan.

Jag beräknar ett medelsbehov av 594,2 milj. kr. för denna kompensation
(anslagsposten 6).

Elevhemsfbreståndare

Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om kommunalt
huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syo-
funktionärer (prop. 1989/90:41, UbU 9, rskr. 58) skall den statliga regle-
ringen av nämnda tjänster upphöra att gälla vid utgången av december
1990. Inom grundskolan finns även tjänster som föreståndare och biträ-
dande föreståndare vid elevhem för vilka sektorsavtalet för civila statsför-
valtningen (SA-C) gäller. Enligt min mening bör den statliga regleringen
upphöra även för dessa tjänster med tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1991.

4 Gymnasieskolan

SÖ har i sin anslagsframställning fört fram förslag om utökning av för-
söksverksamheten med treåriga yrkesinriktade linjer med 4000 intagnings-
platser fr. o. m. läsåret 1991 /92. Med denna utökning skulle försöket kunna
omfatta alla intagningsplatser inom en utbildningsinriktning vid skolenhe-
ter som nu har både försöksverksamhet och reguljär utbildning. SÖ före-
slår vidare att 30 nya klasser får inrättas inom försöket med ettårig tekni-
kerutbildning, att de skolhuvudmän som så önskar skall få möjlighet att
anordna undervisning i engelska som C-språk och i teckenspråk som C-
språk, att de finskspråkiga linjerna i gymnasieskolan i Stockholm får bli
reguljära samt att resurser för undervisning för svårt rörelsehindrade ele-
ver i Göteborg och Umeå får beräknas enligt samma principer som för
Skärholmens gymnasium i Stockholm. SÖ bedömer att ett något högre
antal ungdomar kommer att omfattas av ungdomsuppföljningen under
budgetåret 1991/92 än vad som beräknats för budgetåret 1990/91.

Det nuvarande planeringssystemet avvecklas vid utgången av inneva-
rande läsår. Några statliga beslut om gymnasieorganisationen i kommu-
nerna kommer därmed inte längre att ske.

Utökade statsbidrag till årskurs 1 av försöksverksamheten med treåriga
yrkesinriktade linjer kan jag inte biträda. Som jag har redovisat i inled-
ningen (avsnitt 2) avser jag att inom kort återkomma till regeringen med
förslag till proposition om bl. a. en ny gymnasieskola. Med tanke på den
långa planeringstid som är nödvändig för en förändring av den omfattning
jag förutser kan en ny linjestruktur m. m. börja införas först fr. o. m. läsåret
1992/93. I avvaktan på dessa förslag föreslår jag nu inte någon utvidgning
av försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studievägar. Jag me-
nar dock att intagning till årskurs 1 läsåret 1991/92 bör få ske i nuvarande
omfattning i de kommuner som i dag har försökslinjerna. Det bör också
vara möjligt för den kommun som vill, att inom ramen för sektorsbidraget
utöka sin försöksverksamhet. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyn-
digande om intag till försöksverksamhetens linjer även läsåret 1991/92.
Till frågan om teknikerutbildning återkommer jag i propositionen om en
ny gymnasieskola.

Undervisning i engelska som C-språk resp, teckenspråk som C-språk
avgörs inom ramen för sektorsbidraget av skolhuvudmannen. Jag förutsät-
ter att kursplaner finns för verksamheten. Beträffande försöksverksam-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

heten med finskspråkiga linjer i gymnasieskolan i Stockholm har jag inget Prop. 1990/91: 100
att invända mot SÖs förslag. Bil. 10

Beräkningar

I beräkningsunderlaget för gymnasieskolans del av sektorsbidraget ingår
medel som i dag anvisas under anslaget B 18. Bidrag till driften av
gymnasieskolor för allmänt undervisningsbidrag (huvuddelen), särskilt
undervisningsbidrag, garantiresurs, skolledningsbidrag, särskilda löne-
kostnadsbidrag. avgifter för tilläggspension, avgifter för sjukförsäkrings-
och folkpensionsavgifter, lokal skolutveckling, studie- och yrkesoriente-
ring. inbyggd utbildning, lärlingsutbildning samt huvuddelen av de särskil-
da medlen för försök med treåriga yrkesinriktade studievägar i gymnasie-
skolan. I denna del ingår också nuvarande anslaget B 19. Bidrag till
åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år
m. m. samt bidrag till vissa elevresor som anvisas under anslaget F 3.
Studiehjälp m. m.

Jag beräknar, efter de justeringar som jag har redovisat under punkt 1
under detta anslag, medelsbehovet för den del av sektorsbidraget som
avser driften av gymnasieskolan för budgetåret 1991/92 till sammanlagt
7 511.8 milj. kr.

I enlighet med mina förslag i propositionen om ansvaret för skolan
beräknarjag medel för ett elevbaserat tilläggsbidrag utöver sektorsbidraget
till Göteborgs, Stockholms, Umeå och Örebro kommuner för utbildningar
i gymnasieskolan i dessa kommuner för svårt rörelsehindrade resp, för
döva och hörselskadade med sammanlagt 66,1 milj.kr. Jag har därvid
utgått från samma resurstilldelning till de tre kommunerna, som för Stock-
holm för utbildning för svårt rörelsehindrade elever, exkl. medel från
anslaget B 7. Särskilda insatser på skolområdet. Vidare beräknar jag i
enlighet med förslag i propositionen om ansvaret för skolan medel för
särskilt verksamhetsstöd med 5 milj. kr. Jag avser att i den aviserade
särskilda propositionen om bl. a. gymnasieskolan närmare redogöra för
vilka utbildningar jag anser skall kunna omfattas av det särskilda verksam-
hetsstödet.

1 pågående beredning inför förslag om en ny gymnasieskola övervägs
överförande av vissa utbildningar till annan skolform och annat huvud-
mannaskap. Jag finner det orationellt att låta resurser för sådana utbild-
ningar ingå i underlaget för sektorsbidraget för att senare lyftas ut och
föras till annat system. Jag föreslår att 14 milj. kr. beräknas för sådana
utbildningar utanför sektorsbidraget och avser att i den aviserade gymna-
siepropositionen återkomma till vilka utbildningar jag avser.

5 Vuxenutbildningen

SÖ har i sin anslagsframställning lämnat olika förslag till utökning av
anslaget Bidrag till kommunal utbildning för vuxna inför schablonisering-
en av statsbidragssystemet. SÖ föreslår att ett resurstillskott tillförs
grundvux och komvux med ca 5% (200000 undervisningstimmar eller

+ 81,9 milj. kr.). Ett sådant resurstillskott skulle enligt SÖ medföra att en
utjämning mellan länen kan ske utan negativa effekter. Vidare har SÖ
föreslagit en höjning av skolledningsresursen med 20% (+ 34,3 milj.kr.).
SÖ anför att skolledningsresursen för vuxenutbildningen är mellan 20 och
50% lägre än skolledningsresursen för en gymnasieenhet av motsvarande
storlek. SÖ har också påvisat att komvuxstuderande får mindre tillgång till
syo än gymnasiestuderande och att den andel som används för syo av
schablontillägget varierar i hög grad mellan kommunerna. SÖ föreslår
därför även att schablontillägget räknas upp med 10% (+ 9,7 milj. kr.).

SÖs förslag om ökade resurser vad gäller grundvux och komvux har jag
inte kunnat biträda.

Beräkningar

I beräkningsunderlaget för vuxenutbildningens del av sektorsbidraget in-
går medel som i dag anvisas under anslaget C 1. Bidrag till driften av
kommunal utbildning för vuxna för undervisningsbidrag m.m., skolled-
ningsbidrag, schablontillägg, särskilda lönekostnadsbidrag, bidrag till kost-
nader för tilläggspensionsavgifter, sjukförsäkrings- och folkpensionsavgift,
bidrag till lokal skolutveckling och till vissa handikappåtgärder m. m.

Från beräkningsunderlaget har borträknats medel för vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda, särvux. Medel för detta ändamål har beräk-
nats under anslaget B 10. Bidrag till driften av särvux.

Från beräkningsunderlaget har också borträknats medel för undervis-
ning i svenska av nytillkomna invandrare som går i grundvux. Fr. o. m.
den 1 januari 1991 beräknas medel för detta ändamål under anslaget B 11.
Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket.

Jag föreslår att kostnadsansvaret för vuxenutbildning för intagna på
kriminalvårdsanstalt och i frivården överförs till kriminalvården. Med
anledning härav har 38,7 milj.kr., motsvarande statsbidragskostnaderna
för den verksamhet som i dag bekostas från anslaget Bidrag till kommunal
utbildning för vuxna, överförts till andra huvudtiteln (justitiedepartemen-
tet). Avsikten är att kommunerna på uppdrag av kriminalvården skall ge
vuxenutbildning framför allt på den grundläggande nivån. Den vuxenut-
bildning som kommunerna på uppdrag ger försvarets anställda, får fort-
sättningsvis bekostas från fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet). Jag
har i dessa frågor samrått med cheferna för justitiedepartementet och
försvarsdepartementet.

Inom vuxenutbildningen kan göras en mindre besparing genom effek-
tivitetsvinster bl. a. inom grundvux, vilket framgår av rapporten
Grundvux —styrning och resursutnyttjande från riksrevisionsverket. Mot
den bakgrunden har jag minskat beräkningsunderlaget med 55 milj. kr. Jag
har för avsikt att i den i inledningen (avsnitt 2) aviserade propositionen
om gymnasieskola och vuxenutbildning återkomma till organisationen av
grundvux.

Vidare beräknarjag i enlighet med propositionen om ansvaret för skolan
medel för särskilt verksamhetsstöd med 1 milj. kr.

Jag beräknar, efter de justeringar som jag tidigare har redovisat, medels-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

behovet för den del av sektorsbidraget som avser driften av komvux för Prop. 1990/91: 100
budgetåret 1991/92 till sammanlagt 1 257 milj.kr. Bil. 10

Övergångsregler

Med anledning av riksdagens beslut beträffande behovet av övergångsreg-
ler vid införandet av ett nytt sätt att beräkna statsbidrag till vuxenutbild-
ningen (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76) vill jag anföra följande.

Den omfördelning mellan kommunerna som följer av det nya statsbi-
dragssystemet, vad avser beräkning av bidraget till vuxenutbildning, skall
via övergångsregler göras successivt under en fyraårsperiod. Övergångsreg-
lerna ska tillämpas första gången budgetåret 1991/92. Omfördelningen
skall göras inom ramen för det totala beloppet för riket.

Utifrån beräkningarna för budgetåret 1988/89 fastställs för varje kom-
mun avvikelsen mellan slutreglerat statsbidragsbelopp och framräknat
belopp enligt den nya statsbidragsmodellen. Avvikelsen låses och skall
beaktas vid statsbidragsberäkningen över fyraårsperioden enligt fastställda
procentsatser.

En kommun som har en negativ avvikelse, dvs. där det slutreglerade
statsbidraget för 1988/89 är större än beloppet beräknat enligt den nya
statsbidragsmodellen, erhåller år ett (1991/92), utöver ordinarie statsbi-
dragsberäkning, 80% av den fastställda avvikelsen. År två erhåller kom-
munen 60%, år tre 40%, år fyra 20% och år fem 0%.

En kommun som har en positiv avvikelse, dvs. där det slutreglerade
statsbidraget för 1988/89 är mindre än beloppet beräknat enligt den nya
statsbidragsmodellen, erhåller år ett (1991/92), utöver ordinarie statsbi-
dragsberäkning, en minskning med 80% av den fastställda avvikelsen. År
två erhåller kommunen en minskning med 60%, år tre 40%, år fyra 20%
och år fem 0 %.

Övergångsreglerna får konsekvenser för nivåerna på de interkommunala
ersättningarna och bör således beaktas vid de kommunala överenskom-
melserna.

Beräkningen av statsbidraget efter de nya reglerna kommer således att
slå igenom fullt ut budgetåret 1995/96.

6 Totalt medelsbehov

Det totala medelsbehovet för sektorsbidraget till driften av det kommuna-
la offentliga skolväsendet för budgetåret 1991/92 beräknarjag således till
27 220,4 milj. kr.

7 Utbetalning av sektorsbidraget m. m.

I enlighet med vad jag anförde i propositionen om ansvaret för skolan
återkommer jag till hur inhämtande av underlag för samt själva utbetal-
ningen av sektorsbidraget bör ske. För riksdagens information ger jag först
en redovisning av dagens system och går sedan över till vad som bör gälla
för det nya bidragssystemet. 81

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Dagens utbetalningssystem

För samtliga tre skolformer tillämpas ett förskotts- och slutregleringsförfa-
rande. Länsskolnämnden beslutar om organisationens omfattning för resp,
skolform på underlag från huvudmannen. För resp, skolform tillämpas
dock skilda utbetalningsregler.

Grunden för förskott utgör för grundskolan 90% av beslutat bidrag for
föregående redovisningsår. Förskott för gymnasieskolan och komvux utgår
däremot med kostnaderna i aktuellt löneläge, för 100% av preliminärt
statsbidragsgrundande timunderlag och skolledningsresurs pågående läsår.
Utbetalning sker utan rekvisition varje månad med för resp, skolform
olika procentuell fördelning.

Vid slutreglering tas för gymnasieskolan hänsyn till faktiskt antal elever
den 15 januari. För komvux tas hänsyn till faktiskt utnyttjat antal under-
visningstimmar under redovisningsåret.

Gemensamt för alla tre skolformerna är att hänsyn tas till faktisk löneni-
vå under det gångna redovisningsåret. 1 samband med slutreglering utbeta-
las för alla tre skolformerna också bidrag till sociala avgifter. Utbetalning-
en görs för de tre skolformerna med 98% av bidragsunderlaget. Utbetal-
ning av bidraget som avser landstingskommunernas utbildning inom vård-
området sker med 80% av bidragsunderlaget och den del av komvuxbidra-
get som avser grundvux med 100% av bidragsunderlaget.

Det framtida utbetalningssystemet

För det nya statsbidraget tillämpas inget rekvisitionsförfarande. Bidrag
utbetalas utan förskotts- och slutregleringsförfarande. Detta betyder, till
skillnad mot nuvarande bidragssystem, att sektorsbidragets olika delar
anpassas så att hela bidraget for ett pågående verksamhetsår också betalas
ut under verksamhetsåret. Utbetalning av sektorsbidraget under budget-
året 1991/92 skall ske månadsvis med i huvudsak samma utbetalningspro-
fil som en sammanvägning av vad de nuvarande systemen ger. Sammanta-
get innebär detta att det nya sektorsbidraget från den kommunala sektorns
synpunkt kommer att utgå på samma nivå och vid samma tidpunkt som
enligt det gamla systemet. Den kommunala ekonomin påverkas alltså inte
av övergången till det nya systemet. En slutreglering för budgetåret
1990/91 blir därmed inte aktuell. Riksdagens beslut med anledning av
propositionen om ansvaret for skolan innebär att sektorsbidraget kommer
att utbetalas direkt till samtliga primärkommuner. Detta innebär i sin tur
att landstingskommunerna inte automatiskt får motsvarigheten till slut-
regleringen för 1990/91. Detsamma gäller primärkommunerna i den mån
de tagit emot elever från andra kommuner. Detta kan vägas in i de avtal
som kommer att träffas mellan hemkommuner och utbildningsanordnare.
1 sådana överenskommelser kan också hänsyn tas till utbetalningsprofilen
för sektorsbidraget.

De uppgifter som ingår i de behovsrelaterade beräkningsmodellerna
kommer att kunna hämtas från befintlig offentlig statistik på nationell
nivå. Något uppgiftslämnande från kommunen behövs således inte.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

En av det nya skolverkets uppgifter blir att göra det årliga beräkningsun- Prop. 1990/91: 100
derlaget utifrån statistiska uppgifter beträffande elevantalsförändringar Bil. 10
m. m. i kommunerna, per den 15 september for grundskolan och per den
31 december for gymnasieskolan och vuxenutbildningen, lämna regering-
en förslag till årligt bidragsbeslut avseende samtliga kommuner samt årli-
gen inge anslagsframställning till regeringen. Jag finner det naturligt att
verket också administrerar utbetalningen av det nya sektorsbidraget.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till bestäm-
melser för sektorsbidraget m. m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

11. godkänna vad jag har anfört om uppbyggnaden av ett särskilt
skolindex,

12. godkänna vad jag har anfört om en engångsvis kompensation
för en del av slutregleringen av bidrag till driften av grundskolan
enligt det hittillsvarande systemet,

13. godkänna mitt förslag att avveckla den statliga regleringen av
tjänster som elevhemsföreståndare och biträdande elevhemsföre-
ståndare i grundskolan,

14. besluta att intagning får ske budgetåret 1991/92 till linjerna
inom försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade studie-
vägar,

15. godkänna mitt förslag till övergångsregler för resurserna för
kommunal utbildning för vuxna exkl. särvux,

16. till Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet

för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 30276451000

kr.

B 9. Bidrag till driften av särskolor m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

722330063

918 700000

992407000

Landstingskommunerna och de kommuner som inte ingår i landstings-
kommun samt kommuner som anordnar särskola i fall som avses i 6 kap.
2§ skollagen (1985:1100) får statsbidrag med 95% av lönekostnaderna för
rektorer, studierektorer, tillsynslärare och lärare vid särskolan. Även till
särskoleverksamhet som anordnas med enskild huvudman utgår statsbi-
drag i vissa fall. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1986:188)
om statsbidrag till driftkostnader för särskolan m. m. samt i förordningen
(1988:740) om statsbidrag till fristående särskolor. Verksamheten regleras
i särskoleförordningen (1986:573).

Bidragsbestämmelserna innebär i korthet att statsbidraget till särskolan
beräknas efter en grundresurs om sju veckotimmar per elev. Vidare beräk-
nas tilläggsresurser för undervisning i hemspråk resp, för stödundervisning 83

i svenska med fyra veckotimmar per elev samt för särskild undervisning
med fem veckotimmar per elev. Härutöver kan länsskolnämnden medge
en behovsprövad kompletteringsresurs uttryckt i veckotimmar. För sär-
skoleelever som är integrerade i grundskolan eller gymnasieskolan beräk-
nas en resurs om högst sju veckotimmar. Tilläggsbidrag till kostnader för
vikarier m.m. lämnas med 4,9% av lönebidraget. Regeringen fastställer
årligen dels veckotimpris per lärarveckotimme i särskolan, dels årslönebe-
lopp för tjänster som rektor och studierektor. Statsbidrag utgår även för
tilläggspensionsavgifter.

Statsbidraget utbetalas i form av förskott och slutreglering. Budgetåret
1991/92 belastas anslaget med förskott för det budgetåret beräknat på
statsbidraget för redovisningsåret 1990/91 samt slutreglering av bidraget
för redovisningsåret 1990/91.

Från anslaget betalas vidare kostnader för statsbidrag enligt förordning-
en (SÖ-FS 1986:100) om statsbidrag till lokal skolutveckling i särskolan
(ändrad SÖ-FS 1987:109). Även för detta bidrag gäller ett förskotts- och
slutregleringsförfarande.

Ur anslaget utgår bidrag enligt ämbetsskrivelse den 21 augusti 1969 om
godkännande av avtal avseende yrkesundervisning för hörselskadade psy-
kiskt utvecklingsstörda.

Skolöverstyrelsen (SÖ) erhåller dessutom medel till informations- och
konferensverksamhet för skolledare och lärare vid särskolor.

Skolöverstyrelsen

SÖs anslagsframställning för budgetåret 1991/92 innebär i huvudsak
följande:

SÖ har beräknat kostnaderna för redovisningsåret efter preliminärt vec-
kotimpris.

1. Ungefär 11 300 elever gick i särskolan läsåret 1989/90, vilket innebär i
stort sett oförändrat antal elever jämfört med föregående läsår. Antalet
skolledare var 140 och antalet utnyttjade lärarveckotimmar var ca
100000.

Anvisat belopp under anslagsposten 1 förbudgetåret 1990/91 innehåller
medel för kostnader för undervisning vid reguljär särskola och enskilda
inrättningar.

SÖs beräkning av anslagsposten 1 för budgetåret 1991/92 framgår av
följande sammanställning, belopp i tusental kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Budgetår	Beräknat statsbidrag till löne- kostnader	Förskott 50%	Slut- reglering	Summa
1989/90	739435'
1990/91	733296	369718
1991/92		366684	363 578	730262

1 Förskottsunderlag för budgetåret 1989/90

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

2. SÖ beräknar medelsbehovet for bidrag till lokal skolutveckling till

16,9 milj. kr. under budgetåret 1991/92, varav 8,5 milj. kr. i förskott för
redovisningsåret 1991/92 och 8,4milj. kr. i slutreglering för redovisnings-
året 1990/91.

3. SÖ beräknar bidraget för tilläggspensionsavgifter till 95,3 milj. kr. För
reducerat lönekostnadspålägg beräknar SÖ 81,9 milj. kr.

4. SÖ har vidare beräknat 8,6 milj. kr. för bidrag till kostnader för
yrkesundervisning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda, 51 000 kr.
för informations- och konferensverksamhet för skolledare m.fl. samt
360000 kr. för försöksverksamhet med databaserad undervisning.

5. SÖ föreslår — i enlighet med Särvux-kommitténs förslag i betänkan-
det (SOU 1990:11) Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda — att

2,7 milj.kr. anvisas för kostnader för yrkesutbildning av vuxna utveck-
lingsstörda inom yrkessärskolans ram.

6. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under förslagsan-
slaget Bidrag till driften av särskolor m. m. till 936020000 kr.

d nslagsberäkn ing

1990/91 Beräknad ändring 1991 /92

Föredraganden

1.	Bidrag till, lönekostnader	730885 000	+ 54 521000
2.	Bidrag till lokal skolutveckling	17 170000	+	1 340000
3.	Bidrag till kostnader for tilläggspensionsavgifter	79195 000	+ 18 328000
4.	Lönekostnadspålägg	81953000		of.
5.	Bidrag till kostnader för yrkesundervisning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda	8000000	+	600000
6.	Kostnader för informations- och konferensverksamhet för skolledare och lärare vid särskolan	49000		49000
7.	Information om ny läroplan för särskolan	1 113000		1 113000
8.	Datautbildning i särskolan	335 000	+	27 000
9.	Till regeringens disposition	—	+	53000
Summa		918700 000	+ 73707000

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100

Den I juli 1986 överfördes särskolan från socialdepartementets till utbild-
ningsdepartementets ansvarsområde. Från samma tidpunkt infördes ett
schabloniserat resurssystem för särskolan. Avsikten var att åstadkomma
en förenklad handläggning samt att ge huvudmännen större frihet att inom
en given ram organisera särskolan. Resurstilldelningssystemet är elevba-
serat och beräknas som grundresurs och tilläggsresurs för speciella verk-
samheter. Härutöver kan länsskolnämnderna medge en behovsprövad
kompletteringsresurs uttryckt i veckotimmar. När resurssystemet infördes
beräknades kompletteringsresursen uppgå till 8,7% av grundresursen. Un-
der de budgetår som resurssystemet tillämpats har det emellertid visat sig
att kompletteringsresursen ökat kraftigt och den uppgick budgetåret
1989/90 till i genomsnitt ca 19% av grundresursen. Kompletteringsresur-
sen varierar mycket mellan landstingsområdena. Ökningen kan delvis
förklaras med att antalet barn och ungdomar som tidigare inte erhållit
någon undervisning minskat från 463 år 1983 till fyra år 1987 samt att
antalet barn och ungdomar som tidigare enbart erhållit särskild undervis-
ning minskat från 253 år 1983 till 81 år 1987. 1 båda dessa grupper
återfinns mycket resurskrävande elever.

Statsbidrag till lärarlönekostnader utgår enligt ett av regeringen årligen
fastställt veckotimpris per lärarveckotimme. Veckotimpriset fastställs på
grundval av de faktiska lönekostnaderna för varje landstingskommun och
kommun som inte ingår i någon landstingskommun. Statsbidrag till löne-
kostnader för rektorer och studierektorer har lämnats med hänsyn till
årslönebeloppet för varje — efter beslut av skolöverstyrelsen (SÖ) —
inrättad tjänst. Med anledning av att skolledarna numera har individuella
löner, har regeringen beslutat om ändring av förordningen (1986:188) om
statsbidrag till driftkostnader för särskolan m.m. (SFS 1990:964). Änd-
ringen innebär att regeringen årligen skall fastställa ett genomsnittligt
årslönebelopp för tjänster som rektor och studierektor i särskolan.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av kommunaliserings-
propositionen (1989/90:41, UbU9, rskr. 58) har de detaljerade personal-
bestämmelserna i särskoleförordningen (1986:573) upphävts (SFS
1990:1218). Fr.o.m. den 1 januari 1991 finns föreskrifter om skolledare
och lärare i skollagen (1985:1100, ändrad senast 1990:1477). Från nämn-
da tidpunkt har styrelsen för särskolan stor frihet att avgöra hur skolan
skall organiseras och administreras. Till grund för dessa beslut skall givet-
vis ligga de mål och riktlinjer som anges i läroplanerna.

Enligt beslut av riksdagen avvecklas SÖ och länsskolnämnderna med
utgången av juni 1991 (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). 1 stället inrät-
tas ett nytt ämbetsverk, skolverket. Det nya skolverkets uppgifter skall
huvudsakligen vara utveckling av läroplaner, uppföljning och utvärdering
av skolverksamheten samt tillsyn. Uppgiften att medge en behovsprövad
kompletteringsresurs bör inte läggas på skolverket. I stället bör bidraget för
detta ändamål liksom bidraget till lönekostnader för skolledningen scha-
bloniseras. Förordningen (1986:188) om statsbidrag till driftkostnader för
särskolan m. m. måste därför ändras i vissa avseenden.

Särskolekommittén (U 1989:08), som har till uppgift att utreda frågan
om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan från landstingskom-
munerna till primärkommunerna, beräknas slutföra sitt arbete under vå-
ren 1991. Kommittén skall också — om den föreslår ett generellt överfö-
rande av huvudmannaskapet for särskolan — så långt möjligt anpassa
särskolans bestämmelser till det kommunala skolväsendet i övrigt. I denna
uppgift ingår bl. a. att se över statsbidragssystemet för särskolan.

I avvaktan på särskolekommitténs förslag, avser jag att föreslå regering-
en att besluta om sådana ändringar av statsbidragsförordningen som för-
anleds av dels avvecklingen av SÖ och länsskolnämnderna, dels upphä-
vandet av personalbestämmelserna i särskoleförordningen. Jag anser att
bestämmelsen om behovsprövad kompletteringsresurs bör upphävas
fr.o.m. den 1 juli 1991. I stället bör kompletteringsresursen för varje
landstingskommun fastställas till 1989/90 års nivå. Jag utgår från att
särskolekommittén — i sitt förslag till nytt statsbidragssystem för särsko-
lan — undersöker möjligheten att omfördela kompletteringsresursen, om
det behövs för att bättre svara mot kommunernas förutsättningar och
behov. Eftersom lärarna fr. o. m. den 1 januari 1991 har kommunalt regle-
rade anställningar, bör veckotimpriset i fortsättningen inte baseras på de
faktiska lönekostnaderna. Det bör ankomma på regeringen att fastställa de
närmare beräkningsgrunderna för veckotimpriset. Slutligen bör statsbidra-
get till lönekostnader för skolledningen beräknas på den organisation som
varje landstingskommun hade den 31 december 1990. Motsvarande bör
gälla för kommuner som inte ingår i någon landstingskommun.

I likhet med nuvarande bestämmelser beräknar jag en grundresurs om
sju veckotimmar för varje elev som efter beslut av styrelsen för särskolan
skall tas emot där. Vidare beräknarjag för varje elev som är berättigad till
undervisning i hemspråk resp, stödundervisning i svenska en tilläggsresurs
om högst fyra veckotimmar. För elever som får särskild undervisning i
stället för undervisning vid särskola beräknarjag högst fem veckotimmar.

Genom att statsbidraget till särskolan schabloniseras på detta sätt kan
huvudmännen för särskolan själva preliminärt beräkna den resurs som
kommer att utgå för verksamheten. Skolverket bör fastställa den slutliga
resursen med hänsyn till antalet elever vid särskolan den 15 september
resp, den 15 februari under redovisningsåret. Det ankommer därefter på
styrelsen för särskolan att besluta om bl. a. anställning av personal samt
om fördelningen av resursen på klasser, grupper och individuellt integrera-
de elever.

A nslagsberäkning

Totalt beräknarjag statsbidraget under anslagsposten 1 till 750 177000 kr.
för redovisningsåret 1990/91. Mina beräkningar grundar sig på antalet
inrättade tjänster som skolledare och ett beräknat veckotimtal för under-
visningen 1990/91 samt på löneläget i juli 1990 med uppräkning för de
kostnadsökningar som kan förväntas under redovisningsåret 1990/91. Vi-
dare har jag beaktat att ett särskilt veckotimpris skall beräknas för hem-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

språksundervisning, vilket baseras på skolhuvudmännens lönekostnad för Prop. 1990/91: 100
enbart hemspråkslärarna. Jag har också beaktat de förändrade regler för Bil. 10
arbetsgivarinträde vid sjukdom som gäller fr. o. m. den 1 juli 1991.

Som jag redovisat i det föregående omfattas denna anslagspost av ett
förskotts-och slutregleringsförfarande. Under budgetåret 1991/92 utbeta-
las till huvudmännen dels förskott baserat på det fastställda bidraget för
redovisningsåret 1990/91, dels slutreglering för redovisningsåret 1990/91.

Beräkning av förskott och slutreglering under anslagsposten 1, belopp i
tusental kr.

Budgetår	Beräknat statsbidrag till löne- kostnader	Förskott 50%	Slut- reglering	Summa
1989/90	679734'
1990/91	750177	339 867
1991/92		375088	410318	785406

1 Förskottsunderlag förbudgetåret 1989/90

Jag beräknar medelsbehovet för lokal skolutveckling budgetåret 1991/92
till 18,5 milj.kr., varav 8,7 milj.kr. utgör förskott för redovisningsåret
1991/92 och 9,8 milj.kr. utgör slutreglering för redovisningsåret 1990/91.
(2)

Bidrag för tilläggspensionsavgifter beräknarjag till °97,5 milj.kr. Av-
vecklingen av de statligt reglerade tjänsterna som skolledare och lärare
medför att statens ansvar för pensionskostnaderna upphör. Det system
som jag har förordat under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommu-
nala offentliga skolväsendet bör tillämpas även för särskolan. Jag beräknar
således medel för reducerat lönekostnadspålägg under detta anslag
(82 milj. kr.). Dessa medel kommer att omföras till inkomsttiteln Pen-
sioner. (3)

Jag beräknar vidare 8,6 milj.kr. för bidrag till kostnader för yrkesun-
dervisning av hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda, 362000 kr. för
försöksverksamhet med databaserad undervisning samt 53000 kr. till rege-
ringens disposition. (4)

I den aviserade propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildning-
en avser jag att behandla Särvux-kommitténs betänkande (SOU 1990:11)
Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. Jag är därför inte nu be-
redd att ta ställning till förslaget att under detta anslag beräkna medel för
yrkesutbildning av vuxna psykiskt utvecklingsstörda inom yrkessärskolans
ram. (5)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

17. att till Bidrag till driften av särskolor m.m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 992407 000 kr.

Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av
vad jag anfört om resurstilldelningssystemet för särskolan.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

B 10. Bidrag till driften av särvux

Särvux-kommittén (U 1988:15) har i februari 1990 lagt fram sitt betän-
kande (SOU 1990:11) Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda.
Kommitténs förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet. Jag
avser att återkomma i denna fråga i samband med den aviserade proposi-
tionen om gymnasiet och vuxenutbildningen som skall föreläggas riksda-
gen under våren 1991.

För innevarande år har under anslaget C 1. Bidrag till kommunal utbild-
ning för vuxna anvisats medel även för särvux. Nuvarande omfattning på
särvux motsvarar 22 387 000 kr. I avvaktan på att beredningen av de frågor
som hänger samman med kommitténs förslag slutförs, föreslår jag att ett
nytt anslag med nämnda rubrik förs upp med ett i förhållande till inneva-
rande budgetår oförändrat belopp för särvux.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

18. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till
driften av särvux för budgetåret 1991 /92 beräkna ett förslagsanslag
på 22 387 000 kr.

Bil. Bidrag till undervisning av invandrare i svenska
språket

Inom regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor som gäller
grundläggande svenskundervisning för invandrare. Avsikten är att dessa
frågor skall behandlas i den proposition om gymnasieskolan och vuxenut-
bildningen som, enligt vad jag tidigare redovisat, skall föreläggas riksdagen
under våren 1991.

Medelsanvisningen under anslaget C 5. Undervisning för invandrare i
svenska språket m. m. uppgår under innevarande budgetår till
277 316000kr. Den del av medelsanvisningen som avser statsbidrag till
kommunerna kommer för budgetåret 1991/92 att redovisas under ett nytt
anslag med rubriken Bli. Bidrag till undervisning av invandrare i svenska
språket. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs
upp med ett i förhållande till innevarande budgetår oförändrat belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

19. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till
undervisning av invandrare i svenska språket för budgetåret 1991 /92
beräkna ett förslagsanslag på 277 316000kr.

B 12. Sameskolor

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

16989469

19558000

23 509000

Sameskolor finns i Karesuando, Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk och
Tärnaby. I Kiruna anordnas sameskola på försök. Innevarande läsår före-
kommer undervisning i årskurserna 1 —6. Integrerad samisk undervisning
bedrivs vid grundskolan i Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna,
Krokoms, Storumans, Strömsunds och Åre kommuner. Elevantalet vid
sameskolorna uppgår läsåret 1990/91 till 133 och beräknas läsåret 1991/92
till 152. Därutöver deltar innevarande läsår 91 elever i den integrerade
sameundervisningen. Verksamheten regleras i sameskolförordningen
(1967:216), i förordningen (SÖ-FS 1985:64) om försöksverksamhet med
sameskola i Kiruna samt i förordningen (SÖ-FS 1988:78) om integrerad
samisk undervisning i grundskolan.

Vid sameskolan sker undervisning på svenska och samiska. Ämnet
samiska förekommer i samtliga årskurser.

Bestämmelser om tilldelning av lärarresurser finns i förordningen
(1989:640) om lärarresurser i sameskolan.

Sameskolorna leds av en styrelse, vars kansli är förlagt till Jokkmokk.

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetåret 1991/92 inne-
bär i huvudsak följande:

1. Pris- och löneomräkning 2 379000 kr. Engångsanvisning om
200000 kr. avgår.

2. SÖ föreslår att ytterligare medel (+ 110000kr.) anvisas för elevers
resor, att medel anvisas dels för planerings- och personalutvecklande åt-
gärder (+ 60000kr.), dels för dokumentations- och projektarbete i same-
skolstyrelsen (+ 247000kr.) samt att sameskolan i Kiruna permanentas
och att medel avsätts for att täcka ökade hyreskostnader for Kiruna same-
skola (+ 60000 kr.).

3. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under förslagsan-
slaget Sameskolor till 22 077 000 kr.

Översyn av verksamheten vid sameskolstyrelsen och dess kansli

År 1980 inrättades en särskild sameskolstyrelse med uppgift att ansvara
för och leda sameskolorna och de elevhem som är knutna till dem. Same-
skolstyrelsen skall vidare främja och utveckla samiska undervisningsinslag
i det allmänna skolväsendet samt bistå kommunerna när det gäller infor-
mation om sameskolan och om samiska undervisningsinslag i det allmän-
na skolväsendet.

Sedan sameskolstyrelsen inrättades har dess arbetsuppgifter successivt

förändrats. Exempelvis har internatdelen avvecklats vid samtliga same-
skolor med undantag för sameskolan i Tärnaby. Sameskolan i Änge lades
ner den 30 juni 1988, vilket lösgjorde resurser för utveckling av den
integrerade samiska undervisningen. Denna verksamhet har expanderat
kraftigt.

I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil. 10, s. 82) anmälde
föredraganden sin avsikt att ge den inom utbildningsdepartementet for-
ordnade sakkunnige för en översyn av den samiska kulturens fortbestånd
och utveckling uppdraget att också se över verksamheten vid sameskolsty-
relsen och dess kansli. Uppdraget kom senare att utföras av sameskolche-
fen med hjälp av en referensgrupp.

Sameskolstyrelsen har i en särskild skrivelse redovisat översynen. Där-
vid ges en allmän redogörelse av verksamhetens behov med utgångspunkt
från elevernas språkliga utveckling, sameskolornas speciella utbildnings-
krav, elevrekrytering, samisk integrering i grundskolan, läromedelsutveck-
ling och bemanning vid verksamhetens centrala kansli. I skrivelsen före-
slås förändringar i sameskolstyrelsens framtida verksamhet samt kansliets
funktion och bemanning. Sameskolstyrelsens förslag innebär i huvudsak
följande:

— inrättande av en tjänst som förskolekonsulent,

— överföring av medel för fortbildning av samelärare från fortbildnings-
nämnden i norra regionen till sameskolstyrelsen,

— nedsättning av undervisningsskyldigheten för tillsynslärare,

— utökning av resursen för lokal utveckling av verksamheten vid same-
skolorna,

— inrättande av en tjänst som konsulent för den integrerade undervisning-
en,

— medel anslås för anställning på heltid av en läromedelskonsulent/
projektledare för samiska läromedel,

— utökning av anslaget för utveckling av samiska läromedel,

— utökning av expertmedel för vidgad informationsverksamhet,

— inrättande av en tjänst som språkkonsulent,

— utökning av de administrativa resurserna motsvarande 25% av en
tjänst som byråassistent.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Anslagsberäkning Prop. 1990/91:100

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Anslag
Utgifter
1. Lönekostnader för
lärarpersonal m.m.	5 837 000
2. Integrerad
sameundervisning	3137000
3. Förvaltningskostnader	7 505000
(därav lönekostnader)	(4262000)	+ 3 969000
4. Lokalkostnader	3090000
5. Engångsanvisning	200000
	19769000	+ 3969000
6. Inkomster	211000	+ 18000
Nettoutgift	19558000	+ 3951000

Föredragandens överväganden

Med anledning av de förändringar inom det allmänna skolväsendet som
riksdagen nyligen beslutat om avser jag att återkomma till regeringen med
förslag till minskad reglering beträffande tilldelning och användning av
resurserna i sameskolan, som syftar till att ge sameskolstyrelsen en med
kommunerna i detta avseende mera likvärdig ställning.

Med hänsyn tagen till den särställning samerna intar såsom etnisk mino-
ritet och ursprungsbefolkning kommer jag också att föreslå en förstärkning
av samernas inflytande och ansvar över verksamheten genom att samtliga
ledamöter i sameskolstyrelsen utses efter förslag från samerna. Jag kom-
mer samtidigt att föreslå att antalet ledamöter minskas från nio till fem.

Vidare förordar jag att sameskolstyrelsen inom ramen för tilldelade
resurser får göra de prioriteringar mellan olika ändamål som den finner
lämpligt.

För närvarande finns permanenta daghem för samiska barn i Kiruna
och Gällivare. I det senare finns ett integrerat fritidshem. Sameskolstyrel-
sen föreslår att medel anslås för en förskolekonsulent. Ansvaret för barn-
omsorgsverksamhet åvilar kommunerna enligt socialtjänstlagen. Jag är
därför inte beredd att förorda att medel avsätts för detta ändamål.

Sameskolan i Kiruna har bedrivits som försöksverksamhet sedan läsåret
1985/86. Denna bör förlängas med ytterligare tre år. Jag avser att senare
återkomma med en analys av förutsättningarna för en eventuell perma-
nentning av verksamheten.

Fortbildningen av sameskolans lärare måste styras av nationella mål,
sameskolstyrelsens överväganden samt de lokala behoven. Frågor som rör
resurser till fortbildning och villkor för högskolans medverkan har tidigare
behandlats under anslaget B 6. Fortbildning m. m. Fortbildningsnämnden
i norra regionen, som även deltagit i nordiskt samarbete inom området,
har i nära samråd med sameskolstyrelsen planerat fortbildningsinsatserna
vilket bl. a. givit samordningsfördelar. Jag är inte beredd att till detta

anslag överfora de medel som nu utgår till fortbildningsnämnden i norra Prop. 1990/91: 100
regionen för fortbildning av sameskolans personal. Bil. 10

Jag beräknar pris- och löneomräkningen under anslaget, efter avdrag för
engångsanvisning m. m., till 2 261 000kr.

Läromedelssituationen för sameskolorna har förbättrats men fortsatta
insatser krävs. Betydande medel för att utveckla och producera läromedel
på samiska har avsatts av skolöverstyrelsen och statens institut för lärome-
del. Enligt min uppfattning bör sameskolstyrelsen få ett vidgat ansvar för
utveckling och produktion av läromedel. Jag förordar därför att medel
som för närvarande används för detta ändamål under anslagen B 3. Stöd
för utveckling av skolväsendet (220000 kr.) och B 6. Stöd för produktion
av läromedel (300000 kr.) förs över till detta anslag.

Jag har beräknat 1,2 milj.kr. för åtgärder till följd av den gjorda över-
synen. Det bör ankomma på sameskolstyrelsen att besluta om hur medlen
skall användas.

För statliga myndigheter tillämpas ett rationaliseringskrav. För same-
skolorna har därför en reducering gjorts på den del av anslaget som avser
administrativa kostnader (— 30000kr.).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört och till sammanställningen hemställer
jag att regeringen föreslår riksdagen att

20. godkänna vad jag anfört om reglering och användning av
resurser inom sameskolan.

21. till Sameskolor för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsan-
slag av 23 509 000 kr.

Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
ta del av vad jag har anfört om sammansättningen av sameskolsty-
relsen.

B 13. Specialskolor m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

269757610

259911000

294638000

Synskadade elever med ytterligare handikapp undervisas vid en skolen-
het i Örebro (Ekeskolan). Vid Ekeskolan mottas som elever även synskada-
de barn utan ytterligare handikapp. Döva och hörselskadade elever under-
visas vid dels fem regionala skolenheter, belägna i Stockholm (Manilla-
skolan). Lund (Östervångsskolan), Vänersborg (Vänerskolan), Örebro
(Birgittaskolan) och Härnösand (Kristinaskolan), dels i särskilda klasser
förlagda till grundskolan (s. k. externa klasser). Döva och hörselskadade
elever med ytterligare handikapp undervisas vid en skolenhet i Gnesta
(Åsbackaskolan). Vid skolenheten i Sigtuna (Hällsboskolan) undervisas

normalbegåvade barn med grava språkstörningar samt hörselskadade barn
med beteendestörningar och vissa andra komplikationer.

Vid Tomtebodaskolan, Ekeskolan, Åsbackaskolan och Hällsboskolan
finns specialpedagogiska resurscenter.

Verksamheten regleras i specialskolförordningen (1965:478) samt i för-
ordningen (1988:1384) med instruktion för Tomtebodaskolans resurscen-
ter.

Bestämmelser om tilldelning av lärarresurser finns i förordningen
(1987:721) om lärarresurser i specialskolan m. m.

I förordningen (SÖ-FS 1984:66) meddelas bestämmelser om utveckling
av verksamheten vid specialskolan.

Från anslaget bekostas även resor för elever jämte ledsagare.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetåret 1991/92 inne-
bär i huvudsak följande:

1. Pris- och löneomräkning m. m. 50 184000 kr.

2. SÖ föreslår att resurscentret vid Hällsboskolan förstärks med en
lärartjänst (+ 278000 kr.).

3. SÖ föreslår att resurscentren vid Ekeskolan, Hällsboskolan och Ås-
backaskolan förstärks med lönemedel motsvarande tre tjänster som assi-
stent och två och en halv tjänster som tekniker (+ 845000 kr.), en rörlig
resurs för anlitande av speciell kompetens som skolorna inte kontinuerligt
behöver (+ 1000000kr.) samt med medel till övriga förvaltningskostna-
der (+ 450000 kr.).

4. SÖ föreslår att medel anvisas för bidrag vid specialpedagogisk påbygg-
nadsutbildning (+ 353000kr.).

5. Vidare föreslår SÖ att medlen för elevernas resor räknas upp
(+ 2 151 000 kr.).

6. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under förslagsan-
slaget Specialskolan m.m.: Utbildningskostnader till 315 172000 kr.

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Föredraganden

Anslag

Utgifter

1. Lönekostnader m.m. for

skolledare och
	lärarpersonal	82 508000	+ 12 156000
2.	Utveckling av verksamheten vid specialskolan	6 390000	+ 864000
3.	Förvaltningskostnader	118 784000	+ 35 224000'
	(därav lönekostnader)	(102226000)	(+10432000)
4.	Resor för elever jämte ledsagare	19605 000	-19605 000
5.	Lokalkostnader	33468 000	+ 6 156000
		260755000	+ 34795000
6.	Inkomster	844000	+ 68000
Nettoutgift		259911000	+ 34727 000

1 Inkl, anslagsposten Resor för elever jämte ledsagare.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen under anslaget till
30825000 kr.

Skolöverstyrelsen (SÖ) redovisar vissa behov rörande verksamheten vid
resurscentren.

Till Hällsboskolans resurscenter anmäls ett ökande antal elever for
konsultation och utredning. Efterfrågan bottnar i en ökad medvetenhet om
språkstörda barns behov och om de möjligheter till hjälp och stöd som
centret kan ge dessa elever, berörd personal och föräldrar. Jag har därför
beräknat medel för ytterligare en lärartjänst enligt SÖ:s förslag . (2)

Därutöver har jag beräknat medel för förstärkning av assistent/tekniker-
resurserna (+ 772000kr.) samt för övriga förvaltningskostnader
(+ 150000 kr.) vid resurscentren vid Ekeskolan, Åsbackaskolan och Hälls-
boskolan. Vid resurscentren föreligger också mera tillfälliga behov av
speciell kompetens inom exempelvis det medicinska området. Det kan
därutöver gälla behov av logoped, sjukgymnast, barnskötare etc. Jag har
beräknat en rörlig resurs för detta ändamål (+ 500000kr.). (3)

SÖ redovisar att specialskolorna har svårigheter att rekrytera behöriga
lärare till skolorna. Därtill kommer att pensionsavgångarna under den
närmaste tioårsperioden vid vissa skolor är upp till fyra lärare per år. Det
är därför angeläget att intressera lärare för undervisning vid specialskolor-
na. Jag beräknar därför medel för bidrag vid specialpedagogisk påbygg-
nadsutbildning (+ 353000kr.). (4)

Jag har beräknat ytterligare medel (+ 1 952000 kr.) för ökade kostnader
för elevernas resor, bl. a. på grund av ändrade rabattmöjligheter och taxe-
höjningar. Enligt min mening bör skolorna sträva efter att använda annan
personal än lärare då behov av ledsagning föreligger. För att skolorna skall
få större möjlighet att pröva resekostnaderna i förhållande till andra kost-
nader och få större möjligheter att göra prioriteringar förordar jag att
anslagsposten Resor för elever jämte ledsagare slås samman med anslags-
posten Förvaltningskostnader. (5)

För statliga myndigheter tillämpas ett rationaliseringskrav. För special-
skolorna har därför en reducering gjorts på den del av anslaget som avser
administrativa kostnader (— 103 000kr.).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hemstäl-
ler jag att regeringen föreslår riksdagen att

22. till Specialskolor m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag av 294 638 000 kr.

B 14. Statens skolor för vuxna

Skolöverstyrelsen (SÖ) har i oktober 1989 på uppdrag av regeringen utvär-
derat verksamheten vid statens skolor för vuxna (SSV). SÖs utvärderings-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

rapport bereds för närvarande inom regeringskansliet. SÖ har vidare i sin Prop. 1990/91: 100
fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92—1993/94 lämnat Bil. 10
förslag om en ny inriktning av distansundervisningen. Jag avser att åter-
komma till en samlad bedömning av dessa frågor i den proposition om
gymnasiet och vuxenutbildningen som, enligt vad jag tidigare redovisat,
skall föreläggas riksdagen under våren 1991.

För innevarande år har under anslagen C 2. Statens skolor för vuxna:
Utbildningskostnader och C 3. Statens skolor för vuxna: Undervisnings-
material m. m. anvisats ett sammanlagt belopp om 31 096000 kr. 1 avvak-
tan på att beredningen slutförs föreslår jag att medlen till statens skolor för
vuxna beräknas under ett anslag och förs upp med ett i förhållande till
innevarande budgetår oförändrat belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

23. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens
skolor för vuxna för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag
på 31 096000 kr.

B 15. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

38084142

43979000

52086000

Statsbidrag till svensk undervisning i utlandet utgår enligt förordningen
(1978:591) om statsbidrag till svensk undervisning i utlandet .

Statsbidrag till utlandsskola utgår i form av bidrag till kostnader för
lärarlöner med belopp som i princip motsvarar lönen för motsvarande
lärartjänst vid svensk grundskola (grundresurs) samt för kompletterande
undervisningstimmar (kompletteringsresurs). Bidrag till skolans lokalkost-
nader utgår med 60% av årskostnaden för nödvändiga undervisningsloka-
ler. Statsbidrag i form av särskilt driftbidrag utgår med 16% av lönekost-
nader och vissa pensionskostnader. Vidare utgår statsbidrag till korrespon-
densundervisning, kompletterande svensk undervisning och svensk under-
visning vid internationell skola.

Från anslaget betalas vidare utgifter för statsbidrag till kostnader för dels
tilläggspensionsavgift för vissa lärare (SÖ-FS 1982:187), dels resor och
flyttning för lärare vid utlandsskolor (SÖ-FS 1978:182, ändrad senast
SÖ-FS 1988:67).

Överensskommelse har den 15 september 1982 träffats mellan Finland,
Norge och Sverige om samarbete på utlandsundervisningens område.

Skolöverstyrelsen

Organisationen vid de svenska utlandsskolorna innevarande läsår framgår
av följande sammanställning.

Statsunderstödda svenska utlandsskolor läsåret 1990/91 Prop. 1990/91: 100

	Låg- och mellan- stadium		Hög- stadium
Europa	Belgien (Bryssel)	X	X
	England (London)	X	X
	Frankrike (Paris)	X	X
	Italien (Milano)	X
	Portugal (Figuera da Foz)	X
	(Lissabon)	X
	Schweiz (Genéve)	X
	Sovjetunionen (Moskva)	X
	Spanien (Fuengirola)	X
	(Madrid)	X	X
	(Palma de Mallorca)	X
	(Las Palmas)	X
	Tyskland (Berlin) (Hamburg)	X
	Tyskland (Berlin) (Hamburg)	X
Asien	Bangladesh (Dhaka)	X
	Japan (Kosai)	X
	Saudi-Arabien (Riyadh)	X
	Vietnam (Bai Bang)	X
	(Hanoi)	X
Afrika	Angola (Luanda)	X
	Botswana (Gaborone)	X
	Burundi (Bujumbura) Centralafrikanska	X
	republiken (Berbérati)	X
	Etiopien (Addis Abeba)	X
	Guinea Bissau (Bissau)	X
	Kenya (Nairobi) Folkrepubliken	X	X
	Kongo (Pointe Noire)	X
	Mozambique (Maputo)	X
	Tanzania (Bukoba)	X
	(Dar es Salaam)	X
	(Nzega)	X
	Republiken Zaire (Semendua)	X
	Zambia (Lusaka)	X
Amerika	Argentina (Tucumän)	X
	Bolivia (Cochabamba)	X
	Brasilien (Sao Paulo)	X
	Nicaragua (Managua)	X
	Peru (Lima)	X

Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetåret 1991/92 in-
nebär i huvudsak följande:

1. Pris- och löneomräkning m. m. 6010000kr.

2. För läsåret 1991 /92 beräknar SÖ antalet skolor till 42. Antalet elever i
de statsunderstödda utlandsskolorna beräknas till 1 150, antalet elever i
korrespondensundervisning beräknas till 500 samt i kompletterande
svensk undervisning till 2 600.

3. Ekonomisk avräkning skall enligt samarbetsavtalet mellan Sverige,

7 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 10

Norge och Finland ske efter varje läsårs slut. SÖ beräknar att 825000 kr. Prop. 1990/91: 100
kommer att inbetalas till SÖ under budgetåret 1991/92 efter avräkning för Bil. 10
budgetåret 1990/91.

4. SÖ föreslår att regeringen tar initiativ till en ny översyn av behovet av
och formerna för svensk undervisning i utlandet.

5. SÖ föreslår en höjning av statsbidraget till Lycée International i Saint-
Germain-en-Laye, Frankrike, med 350000 kr., motsvarande kostnaden för
en lågstadielärartjänst och en adjunktstjänst.

6. SÖ föreslår att statsbidrag får utgå även under budgetåret 1991/92 till
förstärkt handledning av korrespondenselever på gymnasienivå i samband
med försöksverksamhet vid svenska utlandsskolan i Bryssel och beräknar
370000kr. för ändamålet.

SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991 /92 under förslagsansla-
get Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. till 50339000 kr.

Svenska institutet begär ökade bidrag till Riksföreningen Sverigekontakt
for föreningens satsningar på Östeuropa (+ 300000kr.)

Föredragandens överväganden

Den snabba internationaliseringen av näringslivet och den pågående euro-
peiseringsprocessen kommer att medföra en ökad rörlighet på den interna-
tionella arbetsmarknaden. Fler svenska familjer kan i framtiden komma
att vistas utomlands för en begränsad tid. För dessa familjer är det angelä-
get att skolundervisningen for deras barn kan tryggas under utlandstjänst-
göringen. Jag har därför för avsikt att, i enlighet med vad skolöverstyrelsen
(SÖ) föreslagit, föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare för att se
över formerna för svensk undervisning i utlandet, framför allt på gymna-
sienivå. I utredarens arbete bör även ingå att undersöka i vilken utsträck-
ning samarbetet med Norge och Finland på utlandsundervisningens områ-
de kan utsträckas till att omfatta även gymnasienivån. (4)

Enligt regeringens beslut den 26 maj 1988 utgår statsbidrag till komplet-
terande svensk undervisning av eleverna vid den svenska sektionen vid
Lycée International i Saint-Germain-en-Laye med belopp motsvarande
kostnaderna för en adjunktstjänst och en mellanstadielärartjänst. Vidare
utgår statsbidrag som allmänt driftbidrag motsvarande vad som gäller för
kompletterande svensk undervisning. Den svenska sektionen har ca 150
elever.

Jag tillstyrker SÖs förslag om utökat statsbidrag till lycéet med
350000 kr. motsvarande kostnaderna för två lärartjänster. (5)

Vid svenska skolan i Bryssel pågår efter regeringens medgivande för-
söksverksamhet med ändrad form för betygsättning vid korrespondensun-
dervisning samt med visst inslag av internationalisering av undervisning-
en på grundskolans högstadium och på gymnasienivå. 1 avvaktan på resul-
tatet av den aviserade utredningen bör försöksverksamheten få pågå även
under budgetåret 1991/92, varvid jag beräknar ett utökat statsbidrag för
nämnda budgetår med 370000 kr. (6)

Svenska skolan på Costa del Sol i Fuengirola har enbart låg- och mellan-

stadium. På högstadienivå bedrivs undervisningen i form av korrespon- Prop. 1990/91:100
densundervisning. Skolföreningen vid skolan har anhållit att statsbidrag Bil. 10
får utgå för reguljärt högstadium fr. o. m. budgetåret 1991/92.

Eftersom elevantalet på högstadienivå vid skolan i Fuengirola är högre
än på några av de skolor som har högstadium tillstyrker jag att även skolan
i Fuengirola får reguljär högstadieundervisning. Jag beräknar merkostna-
den för reguljär högstadieundervisning i stället för korrespondensun-
dervisning till 215 000 kr.

Styrelsen för svenska skolan i Paris har anhållit om bidrag till anskaffan-
de av nya lokaler. Skolan är nu inrymd i svenska kyrkans i Paris lokaler.
Enligt de statsbidragsbestämmelser som gällde före år 1978 kunde rege-
ringen medge bidrag för anskaffande av lokaler. År 1971 beviljades skolan
i Paris ett sådant bidrag som aldrig utnyttjades.

I Paris finns flera internationella organisationer, bl. a. OECD och
Unesco. Jag anser därför att det ligger i Sveriges intresse att det finns en
väl fungerande svensk skola i Paris för de personer som med sina familjer
vistas där en längre eller kortare tid. Med anledning därav och eftersom
skolan inte utnyttjat ett tidigare beviljat bidrag, föreslår jag att till den
svenska skolan i Paris får utgå ett bidrag om 2 milj. kr. som engångsanvis-
ning i samband med anskaffandet av nya lokaler.

Jag förordar ett ökat bidrag till Riksföreningen Sverigekontakt med
100000 kr. för föreningens satsningar på Östeuropa.

I övrigt räknar jag inte med andra förändringar under anslaget än sådana
av automatisk natur.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

24. att till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m. m. för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 52086000 kr.

B 16. Bidrag till driften av fristående skolor1

1989/90 Utgift 177024 9872

1990/91 Anslag 171 1660002

1991/92 Förslag 228007000

1 Ny rubrik. Tidigare Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial nivå

2 Avser anslaget Bli. Bidrag till driften av grundskolor m.m., anslagsposten 3.
Bidrag till fristående skolor och anslaget B 20. Bidrag till driften av fristående skolor
på gymnasial nivå

Från anslaget utgår bidrag till driften av fristående skolor dels för skol-
pliktiga elever, dels på gymnasial nivå.

.4 nslagsberäkn ing

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
1. Fristående skolor for skolpliktiga elever	51 300000	+ 25400000
2. Fristående skolor på gymnasial nivå	118 785 000	+ 31441000
3. Till regeringens disposition for extra bidrag till skolor på gymnasial nivå	1 081 000	of.
Summa	171 166 000	+ 56841000

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning innebär i huvudsak följande.

1. SÖ föreslår att bidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever utgår
med 9 797000 kr. till Kristofferskolan, med 4 138 000 kr. till Hillelskolan
och med 2 870000 kr. till de estniska skolorna. SÖ beräknar för bidrag till
övriga fristående skolor för skolpliktiga elever för budgetåret 1991/92 ett
anslagsbehov av 46 795 000 kr.

2. Pris- och löneomräkning för skolor på gymnasial nivå 21 462000 kr.

3. SÖ föreslår att regeringen föranstaltar om en översyn av principerna
för statens stöd till fristående skolor på gymnasial nivå.

4. SÖ föreslår att elevramen för bidrag till undervisning på grundskolans
högstadium vid Grännaskolan utökas ( + 5 årselevplatser).

5. SÖ beräknar behovet av antalet statsbidragsgrundande årselevplatser
budgetåret 1991/92 till oförändrat 4470.

6. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under förslagsan-
slaget Bidrag till driften av fristående skolor på gymnasial nivå till
141828000 kr.

Föredragandens överväganden

Medel för statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever anvisas
för närvarande under anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. och
för statsbidrag till skolor på gymnasienivå under anslaget Bidrag till drif-
ten av fristående skolor på gymnasial nivå. Jag föreslår att statsbidrag till
de båda skolformerna beräknas under ett gemensamt anslag som benämns
Bidrag till driften av fristående skolor. Jag lämnar först en kort redogörelse
för grunderna för de olika statsbidragen och övergår sedan till mina förslag
och beräkningar avseende resp, skolform.

Bestämmelser om bidrag finns i förordningen (1983:97) om statsbidrag
till fristående skolor för skolpliktiga elever samt i särskilda förordningar
om statsbidrag till Kristofferskolan, Hillelskolan och estniska skolor.

Ur innevarande års anslag B 20. Bidrag till driften av fristående skolor
på gymnasial nivå bekostas bidrag till bl. a. riksinternatskolor, skolor som
omfattas av privatskolförordningen (1967:270), till vilka numera även

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

100

hänförs lanthushållsskolorna Vackstanässkolan och Apelrydsskolan samt
till Bergsskolan i Filipstad. Bidrag lämnas enligt bestämmelser i dels
förordningen (1988:681) om statsbidrag till riksinternatskolor och vissa
privatskolor m.m., dels förordningen (1989:374) om statsbidrag för un-
dervisning på grundskolenivå vid riksinternatskolor och vissa privat-
skolor, dels ock förordningen (SÖ-FS 1988:97) om Bergsskolan i Filipstad.

Vidare bekostas ur anslaget också statsbidrag till sådana skolor med
enskild huvudman som av regeringen har förklarats berättigade till statsbi-
drag enligt förordningen (1984:573) om statsbidrag till fristående skolor
på gymnasial nivå.

Ur anslaget bekostas även vissa statsbidrag enligt särskilda föreskrifter,
bl. a. till engelskspråkig internationell gymnasial utbildning (IB-utbild-
ningen) vid Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SÖ-FS 1982:202)
och till Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund för riksomfattande
kursverksamhet (1984:574).

Fristående skolor på grundskolenivå

Anslagsberäkning

I propositionen (prop. 1990/91:18) om ansvaret för skolan anmälde jag
min avsikt att i 1991 års budgetproposition återkomma till vissa frågor
gällande fristående skolor. Jag redovisade där bl. a. den uppfattningen att
statsbidragsnivåerna för dessa skolor borde bli mer jämförbara med vad
som fortsättningsvis kommer att utgå i form av statligt stöd för kommu-
nernas verksamhet samt att skolor som godkänts bör få bidrag redan från
första verksamhetsåret efter godkännandet.

Innevarande år utgår bidrag enligt förordningen (1983:97) om statsbi-
drag till fristående skolor för skolpliktiga elever till totalt 37 skolor. Dess-
utom utgår bidrag till Kristofferskolan, Hillelskolan och de båda estniska
skolorna i Stockholm resp. Göteborg enligt särskilda förordningar. Dessa
skolor har i dag ett högre bidrag än övriga skolor.

Statsbidragsgivningen till de fristående skolorna är schabloniserad så till
vida att bidrag utgår med skilda belopp per elev för olika stadier. Statsbi-
draget utbetalas i form av förskott och slutreglering. Förskottet utgör 90%
av bidraget för föregående redovisningsår och utbetalas fyra gånger under
budgetåret. Slutreglering sker följande redovisningsår. Bidragsbeloppen
fastställs årligen av regeringen. För budgetåret 1989/90 utgick ett genom-
snittligt bidrag per elev motsvarande 9240 kr.

Enligt min mening bör bidrag enligt förordningen (1983:97) om statsbi-
drag till fristående skolor för skolpliktiga elever i likhet med det föreslagna
nya statsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet utgå med ett
enhetligt belopp för varje elev oavsett stadium och utgöra ett finansiellt
stöd till skolverksamheten. Detsamma bör gälla bidrag enligt förordningen
(1989:374) om statsbidrag för undervisning på grundskolenivå vid riksin-
ternatskolor och vissa privatskolor.

Som en konsekvens av det förändrade statsbidragssystemet för det of-
fentliga skolväsendet bör förordningen (SÖ-FS 1990:58) om statsbidrag
till kostnader för hemspråksundervisning vid vissa fristående skolor för

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

101

skolpliktiga elever ändras och anpassas till det nya systemet. Jag återkom-
mer till regeringen i denna fråga.

Till internationella skolor bör bidrag även i fortsättningen lämnas med
75% av beloppet.

För budgetåret 1991/92 räknar jag med en väsentlig höjning av bidraget
per elev. Jag föreslår ett bidrag om 13 000 kr. per elev, vilket motsvarar en
ökning av bidragsbeloppet med ca 3000 kr. per elev förutom automatiska
kostnadsuppräkningar. Beloppet bör årligen räknas upp med det skolindex
som kommer att fastställas for sektorsbidraget till det kommunala offentli-
ga skolväsendet.

För de skolor på grundskolenivå som nu har högre bidrag än förutnämn-
da belopp anser jag att bidragen bör ”frysas” på 1990/91 års nivå. Någon
höjning av bidraget till dessa skolor är således inte aktuell förrän bidraget
till övriga fristående skolor nått upp till dessa skolors nivåer. Enligt vad jag
senare kommer att redovisa gäller detta inte riksinternatskolor. Jag avser
återkomma till regeringen härom med förslag till ändringar i gällande
förordningar.

Som jag anförde i propositionen om ansvaret för skolan anser jag det
rimligt att frångå den nuvarande regeln om att en nystartad fristående
skola skall ha bedrivit sin verksamhet i minst tre år för att få statsbidrag. I
fortsättningen bör statsbidrag kunna utgå fr.o.m. första verksamhetsåret
efter beslut om godkännande.

Hittills har statsbidrag för en ny fristående skola beviljats successivt för
en årskurs i taget. I framtiden bör statsbidrag utgå för samtliga elever som
undervisas vid skolan. Regeringen bör dock även i fortsättningen fastställa
det högsta antalet årselevplatser vid resp, skola som får ligga till grund för
statsbidrag.

Vidare anser jag att utbetalningen av statsbidrag bör ske enligt samma
rutiner som för sektorsbidraget till det kommunala offentliga skolväsen-
det, dvs. hela bidraget för ett pågående verksamhetsår betalas ut under
budgetåret. Efter det att skolverket fastställt elevunderlaget för läsåret
utbetalas bidraget månadsvis och utan rekvisition. Någon slutreglering blir
därmed inte aktuell i framtiden.

Jag beräknar bidraget till Kristofferskolan, Hillelskolan och de estniska
skolorna till 15,5 milj. kr. för redovisningsåret 1991/92. Häri ingår även
belopp för bidrag till de s. k. kompletteringsskolorna (viss undervisning i
estniska språket m.m. som meddelas skolpliktiga elever av estniskt ur-
sprung på ett tiotal orter i landet).

Kostnaderna för bidrag till fristående skolor berättigade till statsbidrag
enligt förordningen (1983:97) om statsbidrag till fristående skolor för
skolpliktiga elever beräknarjag till 57,2 milj. kr.

Dessutom har jag avsatt 4 milj.kr. för slutreglering av statsbidraget för
1990/91 avseende samtliga fristående skolor för skolpliktiga elever.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

102

Fristående skolor på gymnasial nivå

I propositionen om ansvaret for skolan anmälde jag också min avsikt att
återkomma i 1991 års budgetproposition till vissa frågor om fristående
skolor på gymnasial nivå.

Nuvarande regler for statsbidrag till fristående skolor på gymnasial nivå
grundar sig på riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen
om fristående skolor på gymnasial nivå (prop. 1983/84:118, UbU27, rskr.
366). Den ordning som gäller för bidrag till sådana skolor har, enligt min
mening, hittills fungerat väl. Den innebär att riksdagen beslutar om en ram
för det totala antalet årselevplatser, som får ligga till grund för statsbidrag
till fristående skolor på gymnasial nivå resp, budgetår. Regeringen beslutar
om en skola skall förklaras bidragsberättigad och fastställer för varje skola
vilken utbildning och hur många årselevplatser som får ligga till grund för
statsbidrag. Statsbidrag utgår per ianspråktagen årselevplats. Bidrag utgår
med det belopp som regeringen årligen fastställer per högstadieelev enligt
förordningen (1983:97) om statsbidrag till fristående skolor för skolplikti-
ga elever multiplicerat med en faktor, som regeringen fastställer för utbild-
ning vid resp, skola. Utbetalning sker genom förskott en gång per kvartal
och slutreglering efter budgetårets utgång. Till fristående skolor med stat-
ligt reglerade tjänster utgår bidraget med hänsyn till skolornas faktiska
lönekostnader. Utbetalning till dessa skolor sker genom förskott må-
nadsvis och slutreglering sker efter budgetårets utgång.

Jag vill erinra om de villkor för statligt stöd som dåvarande utbildnings-
ministern redovisade i 1983/84 års proposition om fristående skolor på
gymnasial nivå. Dessa villkor bör gälla även i fortsättningen. Hon anförde
att ett generellt villkor för bidrag bör vara att utbildningen i någon form
utgör ett önskvärt komplement till utbildningen inom det allmänna
skolväsendet. Statligt stöd på det gymnasiala stadiet bör således utgå till
utbildningar som genom sitt utbildningsinnehåll helt eller åtminstone i
något väsentligt avseende skiljer sig från vad som förekommer inom
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Skolor som ger
utbildning kombinerat med internatboende fyller också ett behov för
samhället och enskilda. Denna typ av skolor gör det bl. a. möjligt för barn
till svenska medborgare med anställning utomlands att få en svensk gym-
nasial utbildning.

Det finns också en grupp fristående skolor som genom sin uppläggning
av studierna är särskilt anpassade för elever med annan studiebakgrund
och erfarenhet än den som gymnasieskolans elever normalt har. Statligt
stöd bör kunna utgå till skolor med utbildningar av detta slag. Till denna
grupp kan också, enligt min mening, räknas sådana skolor vars utbildning-
ar i och för sig bygger på en genomgången utbildning efter grundskolan
men har en uppläggning och ett innehåll som gör att den inte bör tillhöra
högskoleområdet.

Jag finner inte anledning att föreslå ändrat ställningstagande till utbild-
ningar vid de skolor som redan förklarats bidragsberättigade. Som jag
angav i propositionen om ansvaret för skolan räknar jag inte med att
behovet att bilda nya fristående skolor skall bli av någon större omfatt-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

103

ning. Det kan dock inte uteslutas att det också i framtiden uppkommer Prop. 1990/91: 100
behov som inte utan vidare kan tillgodoses inom ramen för det offentliga Bil. 10
skolväsendet och där en fristående skola med statligt stöd kan vara en
lämplig lösning. Vid prövning om en skola skall förklaras statsbidragsbe-
rättigad bör de villkor för statligt stöd jag redovisat ovan gälla.

Den statliga regleringen av löne- och anställningsvillkor för tjänster som
lärare, skolledare m.fl. vid privatskola, som avses i privatskolförordning-
en (1967:270), riksinternatskolor och Bergsskolan i Filipstad upphör med
utgången av år 1990 enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i
den s.k. kommunaliseringspropositionen (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr.
58).

Enligt privatskolförordningen (1967:270) skall bestämmelser i grund-
skoleförordningen (1988:655) och gymnasieförordningen (1987:743) vad
gäller bl. a. läroplaner, utbildningens organisation, betyg, uppflyttning
m. m. tillämpas. Bestämmelser om statsbidrag till verksamheten överens-
stämmer i huvudsak med nu gällande statsbidragssystem för gymnasiesko-
lan. Bidraget är kopplat till lärares och skolledares lönenivå. När nu staten
inte längre reglerar löne- och anställningsvillkor för personal vid dessa
skolor bör reglerna för statsbidraget ändras. Även den avreglering i övrigt
som sker för det kommunala offentliga skolväsendet till följd av riksdagens
beslut med anledning av förslag i propositionen om ansvaret för skolan bör
omfatta dessa skolor. Jag avser att senare återkomma med förslag till
regeringen i dessa frågor. Jag vill dock redan nu erinra om att riksinternat-
skolorna har en särställning i gruppen skolor vars skolledares och lärares
löne- och anställningsvillkor inte längre regleras av staten. Villkoren för
dessa skolor baserar sig på riksdagens beslut med anledning av förslag i
propositionen om riksinternatskolor (prop. 1970:53, SU 134, rskr. 297).

Jag föreslår att statsbidraget till dessa skolor ändras till att i likhet med
sektorsbidraget till det kommunala offentliga skolväsendet utgöra ett fi-
nansiellt stöd till skolverksamheten.

Beträffande nivån på statsbidraget uttalade redan dåvarande utbild-
ningsministern i propositionen (1983/84:118) om fristående skolor på
gymnasial nivå att bidraget per elev i princip bör vara lika stort för
likartade utbildningar. Jag delar i princip denna uppfattning.

I likhet med vad jag har anfört om bidrag till skolor på grundskolenivå
anser jag att en anpassning av nivån för statsbidrag till skolorna bör göras
så att nivåerna blir mer jämförbara med det statliga finansiella stödet till
kommunernas skolverksamhet. I en del fall är dock bidraget i dag högre än
vad som i genomsnitt utgår per elev i gymnasieskolan. Stöd till sådana
skolor har utgått sedan en mycket lång tid och utgör en förutsättning för
skolans och därmed utbildningens existens. Jag finner det utifrån nationel-
la och kulturella synpunkter viktigt att stöd i oförändrad omfattning får
utgå fortsättningsvis till sådana skolor.

Jag föreslår att statsbidrag till samtliga fristående skolor på gymnasial
nivå utformas som ett finansiellt stöd till skolverksamheten uttryckt som
ett bidrag per årselevplats inom en av regeringen fastställd ram. Dagens
bestämmelse om bidrag per ianspråktagen årselevplats och med till-
lämpning av en omräkningsfaktor bör därvid inte längre gälla.

104

Nivån på bidraget per årselevplats skall för budgetåret 1991 /92 relateras Prop. 1990/91: 100
till vad som gäller för resp, skolform inom sektorsbidraget till kommuner- Bil. 10
na och med utgångspunkt i för resp, skola fastställt bidrag för budgetåret
1989/90. Den årliga anpassningen till kostnadsutvecklingen efter budget-
året 1991/92 bör ske genom att samma skolindex används som för uppräk-
ning av sektorsbidraget. Jag föreslår vidare att utbetalning av bidraget
skall ske månadsvis. Något förskotts- och slutregleringsförfarande skall
inte tillämpas.

Enligt nu gällande ordning utgår bidrag till både grundskole- och gymna-
sieskolenivån vid riksinternatskolor och privatskolor ur anslaget B 20.
Bidrag till fristående skolor på gymnasial nivå. Med tanke på den särställ-
ning riksinternatskolorna har bör bidraget till grundskolenivån vid dessa
skolor samordnas med bidraget på gymnasienivå och beräknas under
samma anslagspost. Den frysning av bidraget som jag redovisat för skolor
på grundskolenivå bör inte gälla vid riksinternatskolor.

Enligt nu gällande bestämmelser lämnas vidare vid sidan av bidrag till
kostnader för skolledning och undervisning, bidrag till kostnader för elev-
hemspersonal m. m. vid riksinternatskolorna. Detta bidrag bör också i
fortsättningen beräknas vid sidan av det finansiella stödet till kostnader
för undervisningen och utformas som ett bidrag per elev inom en av
regeringen fastställd ram. För den årliga uppräkningen bör t. ex. del av
skolindexet kunna användas enligt regeringens bestämmande.

Bidrag till kostnader för den s.k. IB-utbildningen vid Sigtunaskolan
Humanistiska Läroverket beräknas enligt en särskild förordning (SÖ-FS
1982:202). Enligt min mening bör bidrag till dessa kostnader också i
framtiden regleras särskilt. Det bör ankomma på regeringen att utforma
bestämmelser härom.

För elever vid riksintematskola och med utlandssvenska föräldrar kan
dessutom bidrag lämnas motsvarande dagens interkommunala ersättning.
Jag ser ingen anledning göra någon ändring härvidlag. Jag ser heller ingen
anledning att föreslå någon ändring av villkoren i övrigt för riksinternatsko-
lor.

Anslagsberäkning

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 23 541 000 kr.

Riksdagen fastställde efter förslag i 1990 års budgetproposition den
totala ramen för fristående skolor på gymnasial nivå till 4470 årselevplat-
ser. För att ge utrymme för begärda ökningar av bidragsgrundande organi-
sation vid vissa skolor och i vissa fall för nytillkommande skolor föreslår
jag en ökning av ramen till 4 552 årselevplatser. (4)

I den aviserade propositionen om gymnasieskolan kommer jag att före-
slå att den s. k. lilla ramen avvecklas. Enligt förslag från den särskilde
utredaren borde utbildningar inom lilla ramen inordnas i det nya tredje
året av gymnasieskolans yrkesutbildningar medan resterande utbildningar
borde hänföras antingen till komvux eller högskolan. Det finns dock
utbildningar som inte är hänförliga varken till det offentligt anordnade
skolväsendet eller högskolan. Så t. ex. har regeringen den 20 december

105

1990 förklarat den av stiftelsen Sveriges Avels- & Hästsportcentrum i Prop. 1990/91:100
Flyinge bedrivna stallchefsutbildningen bidragsberättigad som fristående Bil. 10
skola på gymnasial nivå. Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens
bemyndigande att få utöka den av riksdagen fastställda ramen om det visar
sig nödvändigt.

Jag har beräknat 6 milj.kr för höjning av bidragsnivån utöver prisom-
räkning för att anpassa bidragsnivån så att skolor med likartade utbild-
ningar får bidrag med i huvudsak samma belopp per årselevplats. Detta
betyder en genomsnittlig ökning av bidraget per elev om 5 000 kr. till
flertalet skolor med lägst bidrag.

1 och med avvecklingen av statligt reglerade tjänster vid vissa skolor
upphör också statens ansvar för pensionskostnader. Ansvaret överförs i
stället till huvudmannen för skolan. Medel till pensionskostnader, som
staten hittills tillgodoräknat sig i form av lönekostnadspålägg bör i stället
överföras till huvudmannen och bör därvid inräknas i skolornas statsbi-
drag. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till detta.

Jag har vidare vid min medelsberäkning för budgetåret 1991/92 tagit
hänsyn till att slutreglering av bidraget för budgetåret 1990/91 belastar
anslaget.

Det förändrade statsbidragssystemet för det offentliga skolväsendet för-
anleder ingen ändring när det gäller hemspråksundervisningen vid fristå-
ende skolor på gymnasial nivå.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

25. godkänna vad jag förordat om bidrag till fristående skolor för
skolpliktiga elever,

26. godkänna vad jag förordat om den särskilda regleringen be-
träffande hemspråksundervisning vid fristående skolor,

27. godkänna vad jag förordat om bidrag till fristående skolor på
gymnasial nivå,

28. godkänna mitt förslag till ram för budgetåret 1991/92 för
statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor på gym-
nasial nivå,

29. bemyndiga regeringen att, enligt vad jag anfört, i vissa fall
utöka den av riksdagen fastställda ramen årselevplatser för budget-
året 1991/92,

30. till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret

1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 228007 000 kr.

106

Utrustningsbidrag m. m.

B 17. Bidrag till utrustning för gymnasier m. m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

156 865 076

103295000

107427000

Reservation

80 103 903

Från anslaget utgår statsbidrag till anskaffning av utrustning i gymnasie-
skolan. Bestämmelser om bidrag finns i förordningen (1987:708) om
statsbidrag till anskaffning av utrustning i gymnasieskolan.

Kommuner har enligt föreskrifterna rätt att i mån av medel få

— startbidrag till anskaffning av stadigvarande utrustning för karaktärs-
ämnena på studievägar inom de tekniskt-industriella och tekniskt-naturve-
tenskapliga områdena då en för kommunens gymnasieskola ny studieväg
införs eller då antalet platser på en redan införd studieväg utökas,

— kompletteringsbidrag då undervisningen på en redan införd studieväg
övergår i försök med treårig yrkesinriktad utbildning eller i andra fall läggs
om till följd av nya föreskrifter som medför behov av ny utrustning för
karaktärsämnen på samma studievägar som är berättigade till startbidrag
samt för studievägar inom det ekonomiskt-merkantila området.

Särskilda föreskrifter gäller i fråga om statsbidrag till kostnader för
datorutrustning och programvara i gymnasieskolan. Efter beslut av rege-
ringen i varje enskilt fall kan ur anslaget också anvisas medel för särskilt
verksamhetsstöd till vissa lågfrekventa utbildningar i gymnasieskolan.

Ur anslaget utgår efter särskilda beslut av regeringen medel för stöd för
verksamheten vid tekniska centra där gymnasieskolan medverkar.

1990/91 Beräknad ändring 1991 /92

Föredraganden

Anslag

1. Statsbidrag till kostnader

for start- och

kompletteringsbidrag

m. m.	75 758 000	of.
2. Datorutrustning
och programvara	16640000	+ 606000
3. Stöd till teknikcentra	7 000000	of.
4. Till regeringens
disposition	3 397 000	+ 3 526000
Summa	103295000	+ 4132 000

Skolöverstyrelsen

1. Prisomräkning 13429000kr.

2. Skolöverstyrelsen (SÖ) beräknar medelsbehovet under reservations-
anslaget Bidrag till utrustning för gymnasieskolan m. m. till 116 724000 kr.

3. SÖ föreslår oförändrad ram för start- och kompletteringsbidrag till
kostnader för utrustning inom gymnasieskolan för följande år.

107

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat prisomräkningen med sammanlagt 4 132000 kr.

I sin anslagsframställning for budgetåret 1990/91 föreslog SÖ vissa
strukturella förändringar av statsbidragsbestämmelserna som jag inte kun-
de biträda. SÖ avsåg dessutom att återkomma i sin anslagsframställning
för budgetåret 1991/92 med förslag beträffande utformningen av bidrags-
systemet.

SÖ har emellertid, med hänsyn till den generella översyn av statsbi-
dragssystemet som pågick när anslagsframställningen utarbetades, avstått
från att lägga fram ett sådant förslag.

Jag avser att i den tidigare aviserade propositionen om gymnasieskolan
återkomma till frågan om statsbidrag till utrustning. Jag vill emellertid
redan nu ta upp frågan om startbidrag till kommuner som ämnar starta
nya utbildningar läsåret 1991/92.

Jag avser att föreslå att nya treåriga linjer inrättas i gymnasieskolan.
Reformen skall genomföras med början tidigast budgetåret 1992/93. Jag
har flera skäl till detta. Helt nya kursplaner måste utarbetas och i andra fall
måste de kursplaner som finns för försöksverksamheten med treåriga
yrkesinriktade linjer revideras. Till detta kommer att elever, föräldrar,
skolans personal och avnämare behöver få information om de nya studie-
vägarna och tid medges till produktion av läromedel. Även fortbildning av
lärare bör ha påbörjats.

Det jag nu anfört anser jag utgöra starka skäl till att start- och komplette-
ringsbidrag inte skall utgå läsåret 1991/92 för årskurs 1. Jag anser det inte
vara rimligt att året innan en reform skall börja genomföras, genom
startbidrag till utrustning, stimulera en kommun till att anordna en utbild-
ning som senare kommer att förändras. Kompletteringsbidrag för redan
påbörjad försöksverksamhet bör däremot utgå på samma sätt som under
innevarande år.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

31. godkänna vad jag förordat om start- och kompletteringsbidrag
för utrustning till gymnasieskolan,

32. till Bidrag till utrustning för gymnasier m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 107427 000kr.

B 18. Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön
i skolorna

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1991/92 Nytt anslag

300000000

Föredragandens överväganden

Riksdagen har med anledning av propositionen om kommunalt huvud-
mannaskap för lärare m. fl. (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58) beslutat att

108

som stimulansbidrag ställa till kommunernas förfogande 300 milj.kr. per Prop. 1990/91: 100
år i 1990 års prisläge under en tioårsperiod för förbättringar av skolornas Bil. 10
fysiska miljö.

I propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18) har regering-
en förelagt riksdagen förslag till närmare bestämmelser om sådant stimu-
lansbidrag. Enligt riksdagens beslut (UbU 1990/91:4, rskr. 76) skall bidrag
i första hand lämnas till upprustning av undervisningslokaler och utrust-
ning dels för att förbättra skolans förutsättningar att variera såväl innehåll
i undervisningen som arbetssätt och arbetsformer, dels till investeringar i
inomhusmiljön som har till syfte att förebygga allergi. I andra hand skall
bidrag utgå till åtgärder för att förbättra övrig arbetsmiljö.

Mot bakgrund av att situationen kan bedömas vara särskilt bekymmer-
sam i storstadslänen förordar jag att, åtminstone under en femårsperiod,
en förhållandevis större andel av stimulansbidraget fördelas till kommu-
nerna i storstadslänen.

I övrigt bör bidraget fördelas på länsnivå i förhållande till antalet elever i
resp. län. Beslut om fördelning av medel till kommunerna bör fattas av
länsstyrelserna.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till fördelning av
stimulansbidraget till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna för
budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

33. till Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i
skolorna för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
300000000 kr.

B 19. Utrustning för specialskolor m. m.1

1989/90	Utgift	7937 130	Reservation	561 307
1990/91	Anslag	9 533000
1991/92	Förslag	8486000

1 Ny rubrik. Tidigare Specialskolan m. m.: Utrustning m. m.

Från anslaget betalas utgifter för läromedel, undervisnings- och arbets-
material, inventarier m.m., bibliotek samt hörsel- och talteknisk utrust-
ning.

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsens (SÖ) anslagsframställning för budgetåret 1991/92 inne-
bär i huvudsak följande:

1. Prisomräkning 1 022000 kr. Engångsanvisning på 1 675000 kr. avgår.

2. SÖ föreslår engångsanvisning för basutrustning till resurscentren
(+ 1 500000 kr.).

3. SÖ beräknar en ökning av kostnaderna för läromedel (+ 75000 kr.).

109

4. SÖ beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 under reserva- Prop. 1990/91: 100

tionsanslaget Specialskolan m. m.: Utrustning m. m. till 10455000 kr. Bil. 10

Föredragandens överväganden

Jag beräknar pris- och löneomräkning under anslaget till 628 000 kr.

Den behållning som vid utgången av budgetåret 1990/91 kan finnas kvar

på anslaget Specialskolan m. m.: Utrustning m. m. bör föras över till detta

anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

34. till Utrustning för specialskolor m. m. för budgetåret 1991/92

anvisa ett reservationsanslag på 8 486 000 kr.

110

C. Folkbildning Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Inom regeringskansliet bereds for närvarande frågor rörande bl. a. föränd-
rade statsbidragssystem till folkbildning m. m. att gälla fr. o. m. budgetåret
1991/92. Detta arbete bedrivs med inriktning på att en särskild proposi-
tion skall föreläggas riksdagen under våren 1991.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under utbildningsdepar-
tementets huvudtitel uppförda följande anslag som kommer att behandlas
i nämnda proposition:

C 4. Bidrag till studieförbunden m. m.

C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m. m.

C 7. Bidrag till viss central kursverksamhet

C 8. Bidrag till kontakttolkutbildning.

Medelsanvisningen under anslagen uppgår innevarande budgetår till

1 888 573 000 kr. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att
nämnda anslag förs upp med ett i förhållande till innevarande budgetår
oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till folk-
bildning m.m. för budgetåret 1991/92 beräkna ett anslag på
1 888 573000 kr.

D. Grundläggande
högskoleutbildning m. m.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Utbildningsministern anför

1 Bakgrund till budgetförslaget

1 förra årets budgetproposition redovisade jag ett förslag till treårsprogram
för grundläggande utbildning inom högskolan. Detta program utgick från
att dimensioneringen och de ekonomiska resurserna för denna del av
verksamheten inom högskolan i huvudsak skulle vara oförändrade under
budgetåren 1990/91 — 1992/93. Riksdagen har i stort anslutit sig till de
principer som jag redovisade (UbU 1989/90:18, rskr. 228 )

De förslag jag nu framlägger kan i huvudsak sägas vara ett fullföljande
av de principer och utgångspunkter jag då angav. Den ekonomiska utveck-
lingen i landet har sedermera gjort det nödvändigt för regeringen att lägga
fram ett omfattande åtgärdsprogram för att stabilisera den svenska ekono-
min, förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa tillväxten av de
offentliga resurserna. Detta program redovisades i regeringens skrivelse
1990/91:50.

I skrivelsen redovisar regeringen sin avsikt att genomföra ett treårigt
program där hela den statliga administrationen genom produktivitetsför-
bättringar och strukturella förändringar skall reduceras med 10%. Jag
avser att återkomma till regeringen i denna fråga i vår.

I proposition 1988/89:65 om formerna för högskolepolitiken angav
regeringen hur formerna för styrning och anslag inom högskolan skulle
utvecklas under de närmaste åren. Det finns nu skäl — bl. a. mot bakgrund
av de ökande kraven på en effektiv användning av samhällets resurser —
att ytterligare utveckla dessa former, bl. a. så att högskolans utbildnings-
åtagande mer än för närvarande anges i produktionstermer och så att
faktiskt uppnådda resultat påverkar resursfördelningen.

Jag har därför tagit initiativ till att ett särskilt beredningsarbete på-
börjats inom utbildningsdepartementet. Ett mål för detta arbete är att
mängden av internationellt gångbara examina bör kunna öka med minst
10% inom ramen för givna resurser under den kommande treårsperioden.
Arbetet bedrivs med stor intensitet så att nödvändiga förändringar kan ske
fr. o. m. den första treårsbudgetperioden för högskolan d. v. s. från budget-
året 1993/94. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga senare i
år.

Riksdagen har i sina beslut 1989 och 1990 med anledning av budgetpro-
positionen bl. a. ökat antalet utbildningsplatser i högskolan. Dessa beslut
har medfört kostnader för den statliga delan av högskolan som för budget-
året 1991/92 överstiger det av regeringen tidigare beräknade resursutrym-
met med 18,8 milj. kr. De därav motiverade anslagsökningarna motsvaras
i mitt förslag av lika stora anslagsminskningar vilka fördelats proportio-
nellt på de olika utbildningsanslagen.

112

2 Ny högskoleenhet på idrottens område

Mitt förslag: En ny högskoleenhet med namnet idrottshögskolan i
Stockholm inrättas den 1 juli 1992. Idrottshögskolan skall bedriva
grundläggande utbildning i idrott för skolans, idrottsrörelsens och
andra avnämares behov.

Den nuvarande idrottslärarlinjen förläggs till idrottshögskolan.
Den variant inom linjen, som avser utbildning till specialidrottslä-
rare, avvecklas. Linjen får därmed 24 nybörjarplatser.

Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS) skall förlägga
utbildningen i ämnet idrott inom grundskollärarlinjen och ämneslä-
rarlinjen till idrottshögskolan. Förutom medverkan i lärarutbild-
ningen skall idrottshögskolan bedriva utbildning på lokala linjer och
kurser för yrkesverksamhet som tränare, administratör, ledare
m. m. inom idrottsrörelsen och för andra sektorer av arbetsmarkna-
den samt utveckla och fördjupa ämnet idrott som högskoleämne.

Idrottshögskolan i Stockholm tillförs medel genom omfördelning
inom anslagen till grundläggande högskoleutbildning.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Utredaren: Utredarens förslag överensstämmer i stor utsträckning med
mitt. De nya medel som behöver tillföras den nya högskoleenheten bör
enligt utredarens mening finansieras inom ramen för statens samlade
bidrag till idrotten. En sammanfattning av förslagen finns fogad till proto-
kollet i detta ärende (bil. 10.4).

Remissinstanserna: Som framgår av sammanställningen av remissytt-
randena (bil. 10.5) är remissinstanserna i stort eniga om att förslaget bör
genomföras. Diskussionen vid remissbehandlingen har främst rört idrotts-
högskolans uppgifter. Remissinstanser med anknytning till idrottsrörelsen
anser att idrottshögskolan inte bara skall bedriva grundläggande utbild-
ning utan också ha en fast organisation för forskning och forskarutbildning
och godkänner därför inte utredarens kostnadsberäkningar. Diskussionen
har också rört idrottshögskolans uppgifter inom utbildningen av lärare för
skolans behov. Det finns invändningar mot att lärarutbildningen splittras
och mot de förslag som rör dimensioneringen av lärarutbildningen.

Remissinstanser med anknytning till idrottsrörelsen avstyrker förslaget
att medel skall tillföras idrottshögskolan från de statliga bidragen till
idrotten.

Skälen för mitt förslag:

Regeringen har enligt riksdagens beslut (1988/89: UbU 22, rskr. 197) låtit
utarbeta ett förslag om en självständig högskoleenhet i Stockholm för
grundläggande högskoleutbildning på idrottens område. En särskild utre-
dare överlämnade i början av år 1990 förslag i frågan i betänkandet (SOU
1990:3) En idrottshögskolastruktur, organisation och resurser för en själv-
ständig högskola på idrottens område.

Som förutsattes i riksdagsbeslutet föreslår jag att den nya högskoleenhe-

113

8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Rättelse: S. 118 rad 2, 10, 17 och 31 nedifrån ändrade belopp.

ten inrättas den 1 juli 1992. Namnet på den nya enheten diskuteras i ett
antal remissyttranden. Enligt min mening bör regering och riksdag redan
nu ta ställning till namnet. Jag föreslår att den nya enheten skall heta
idrottshögskolan i Stockholm.

I enlighet med riksdagsbeslutet föreslår utredaren att idrottshögskolan i
Stockholm skall vara en självständig högskoleenhet för grundläggande
högskoleutbildning på idrottens område utan egna fasta resurser för forsk-
ning. Jag är av samma mening och vill i sammanhanget påminna om att
den fakultetsorganisation som finns vid de högskoleenheter som har fasta
forskningsresurser är hela högskolans. Fakulteternas och fakultetsnämn-
dernas ansvar är således inte begränsat till de universitet eller de högskolor
till vilka de är knutna. Den forskning som kan bli aktuell i anslutning till
idrottshögskolan i Stockholm är sådan att den kan stödjas såväl från
humanistisk och samhällsvetenskaplig som medicinsk fakultet. Dessa fa-
kulteter finns representerade i Stockholm. I Stockholm finns också cent-
rum för idrottsforskning som, inrättades den 1 juli 1988, och som bl. a. har
till uppgift att på riksnivå samordna forskning inom idrottens område. Jag
kommer i det följande under anslaget E 5. Medicinska fakulteterna att
föreslå att detta centrum skall få disponera ytterligare medel för sin sam-
ordnings- och informationsverksamhet. Sammanfattningsvis anser jag att
det bör finnas goda möjligheter att bedriva forskning inom den blivande
idrottshögskolans område.

I uppdraget till utredaren ingick att undersöka förutsättningarna för en
samordning av verksamheten vid den nya högskoleenheten och vid cent-
rum för idrottsforskning. Jag delar utredarens uppfattning i denna fråga.
Mitt förslag är alltså att centrum för idrottsforskning skall finnas kvar med
nuvarande uppgifter och organisation och ha samma relationer till idrotts-
högskolan i Stockholm som till övriga universitet och högskolor som har
utbildning med inriktning mot idrottsområdet.

Idrottshögskolan i Stockholm skall alltså som framgår av mitt förslag
bedriva grundläggande utbildning i idrott för skolväsendets, idrottsrörel-
sens och andra avnämares behov. Därmed ingår det i den nya högskolans
uppgift att genom forskningsanknytning utveckla och fördjupa den utbild-
ning som högskolan skall svara för. I likhet med utredaren ser jag det som
en speciellt viktig uppgift för den nya högskolan att ta ansvar för utveck-
lingen av ämnet idrott som högskoleämne. Jag kommer i det följande att
föreslå att idrottshögskolan får ett tillskott av medel för forskningsanknyt-
ning av utbildningen.

Idrottshögskolans huvuduppgift blir att medverka i lärarutbildningen.
Med undantag för de remissinstanser, däribland skolöverstyrelsen och
Tjänstemännens Centralorganisation, som anser att förslaget innebär ett
avsteg från principen om en sammanhållen lärarutbildning instämmer
flertalet remissinstanser i den uppfattningen och godkänner också försla-
get att den nuvarande idrottslärarlinjen skall förläggas till idrottshögsko-
lan. Förslaget att idrottshögskolan skall ha en roll i utbildningen i ämnet
idrott inom grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen får också stöd i
remissbehandlingen. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och Cent-
ralorganisationen SACO/SR vill gå ett steg längre än förslaget och föreslår

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

114

att idrottshögskolan skall utnyttjas för ämnesutbildningen i idrott inom
båda varianterna av grundskollärarlinjen.

Det råder också enighet om förslagen när det gäller idrottshögskolans
övriga uppgifter även om flera remissinstanser, bl. a. Sveriges Riksidrotts-
förbund, anser att förslagen i denna del inte är tillräckligt utförligt behand-
lade. Enligt förbundet kommer idrottshögskolan med det förslag som
föreligger inte att kunna bli den viktiga resurs för utbildning av tränare/
instruktörer, administratörer, konsulenter samt verksamma ledare inom
friskvård och hälsofostran som förbundet väntar sig.

Utredaren bygger sitt förslag om linjer och kurser vid sidan av lärarut-
bildning på en avveckling av den variant inom idrottslärarlinjen som avser
specialidrottslärarutbildning. Varianten är för närvarande dimensionerad
för 45 nybörjarplatser. Genom de medel som frigörs får idrottshögskolan
en resurs för utveckling av nya linjer och kurser för idrottsområdet. Försla-
get avvisas av bl. a. Sveriges Förenade Studentkårer som anser att konse-
kvenserna av en avveckling måste diskuteras grundligare.

Som framgår av mitt förslag har jag inte funnit anledning att frångå
utredarens uppfattning vare sig om idrottshögskolans uppgifter inom lä-
rarutbildningen eller om dess övriga uppgifter. Jag utgår ifrån att både den
nya högskoleenheten, HLS och UHÄ har intresse av att upprätthålla
enhetligheten i lärarutbildningen. Jag vill också framhålla att lärarutbild-
ningen vid idrottshögskolan skall i alla avseenden vara parallell och jäm-
förbar med den utbildning som bedrivs vid högskolan i Örebro.

I samband med att idrottshögskolan inrättas upphör den nuvarande
institutionen för idrottslärarutbildning inom HLS. Den nya högskolan kan
förläggas till samma område och lokaler som nuvarande institution.

Enligt mitt förslag skall resurser tillföras idrottshögskolan genom omför-
delning inom anslagen till den grundläggande högskoleutbildningen. Hu-
vuddelen av resurserna består i överföring av medel från HLS. När det
gäller överföringen godtar jag utredarens kostnadsberäkningar. Beräkning-
arna, som är gjorda i 1989 års pris-och löneläge, innebär att i runt tal 17
milj.kr., därav 10,1 milj.kr.från anslaget D 2. Lokalkostnader m.m. vid
högskoleenheterna, 6,5 milj. kr. från anslaget D 8. Utbildning för undervis-
ningsyrken och 370000 kr.från anslaget D 10. Lokala och individuella
linjer samt fristående kurser, kan tillföras idrottshögskolan. Därutöver
föreslår jag i enlighet med utredningsförslaget ett tillskott av nya medel
med i runt tal 1,2 milj, kr., varav 450000 kr. är en ökning av resurserna för
forskningsanknytning av utbildningen vid högskolan och resten avsett för
kostnader för styrelse och rektorsämbete. Sammantaget kan idrottshögsko-
lan under sitt första verksamhetsår räkna med en budget på i runt tal 20,6
milj.kr. (i 1989 års pris- och löneläge). Då har jag också räknat med det
tillskott som uppstår genom att HLS betalar idrottshögskolan för dess
medverkan i lärarutbildningen inom grundskollärar- och ämneslärar-
linjen. Mitt förslag till resurstilldelning innebär att resurserna till den nya
högskolan är jämförbara med de resurser som står till förfogande för
motsvarande utbildning vid högskolan i Örebro.

Jag ansluter mig till utredarens förslag att en viss del av resurserna
tillförs den blivande idrottshögskolan redan det kommande budgetåret.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

115

Det behövs resurser för planering och praktiska förberedelser som jag Prop. 1990/91:100
beräknar till 1 milj.kr. Jag återkommer till detta vid min anmälan av Bil. 10
anslaget D 8. Utbildning för undervisningsyrken. Min beräkning bygger på
en omfördelning av medel inom de anslag som anvisas för grundläggande
högskoleutbildning. Övriga förändringar i anslagsberäkningarna behöver
inte genomföras förrän budgetåret 1992/93. Det ankommer på regeringen
att föreslå riksdagen de förändringar som då blir aktuella.

Beslut om de övergångs- och förberedelseåtgärder som behövs innan den
nya högskoleenheten inrättas ankommer också på regeringen. Jag avser att
föreslå regeringen att en interimsstyrelse tillsätts så snart riksdagens beslut
föreligger.

3 Utbildning på miljöområdet

UHÄ har under hösten med anledning av ett utredningsuppdrag från
regeringen redovisat förslag beträffande utbildning på miljöområdet i hög-
skolan. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i den miljöpoliti-
ska proposition som framläggs senare.

4 Löne-och prisomräkning

UHÄ har hemställt om löneomräkning för anslag till den grundläggande
högskoleutbildningen budgetåret 1991/92 med 449903000 kr. I detta be-
lopp ingår inte medel för löneomräkning för anslaget D 1. Universitets-
och högskoleämbetet, vissa anslagsposter under anslaget D 8. Utbildning
för undervisningsyrken eller ökade bidrag under anslaget D 11. Bidrag till
kommunal högskoleutbildning m. m. I en bilaga till denna skrivelse anger
UHÄ grunderna för beräkningen. UHÄ:s beräkningar avser endast kostna-
der för centralt träffade avtal. Endast sådana merkostnader kompenseras
genom den löneomräkning, som görs i det årliga budgetarbetet. UHÄ
framhåller att högskoleenheterna i vissa fall även tagit upp kostnader till
följd av lokalt träffade avtal och förändringar i den individuella lönesätt-
ningen. Härigenom ligger högskoleenheternas beräkningar av merkostna-
derna för löneökningar högre än vad som följer av de centralt träffade
avtalen.

Jag har beräknat löneomräkning för grundläggande högskoleutbildning i
enlighet med UHÄ:s förslag. Den sammanlagda löne- och prisomräkning-
en för den grundläggande högskoleutbildningen inklusive ökade lokalkost-
nader uppgår till sammanlagt 800 546000 kr. Till grund för löneomräk-
ningen har lagts de avtal om löner för statstjänstemän m. fl. avseende åren
1989 och 1990 som redovisats tidigare idag i bilaga 1 till budgetproposi-
tionen, avsnittet 9. Statsbudgeten och särskilda frågor. I löneomräkningen
har däremot inte kunnat beaktas de belopp som har avsatts dels för löneåt-
gärder främst för marknadskänsliga grupper och för att trygga en långsiktig
personalförsörjning vid i första hand anslagsmyndigheter, dels för kompe-
tensförsörjningsåtgärder, eftersom den lokala fördelningen av dessa löne-
ökningar ännu inte slutförts. Den högskolevisa fördelningen redovisas sen-

116

are under varje anslag för den grundläggande utbildningen och för forskning
och forskarutbildning.

Jag har beräknat en generell prisomräkning med 8%. Däri ingår prisom-
räkning för bokinköp med 9% samt en uppräkning med 10% av ersättning
till kommun och landstingskommun som bereder studerande vid viss
statlig högskoleutbildning praktik.

5 Vissa anslagsfrågor

Riksdagen beslöt våren 1990 att anvisa 25 milj. kr. under ett nytt anslag till
utrustning, benämnt Utrustning till grundutbildning för budgetåret
1990/91. Detta anslag fördelades sektorsvis av UHÄ på högskoleenheter.
UHÄ har i sin anslagsframställning lämnat förslag till fördelning av mot-
svarande belopp på aktuella anslag till grundläggande utbildning. Jag
beräknar medel till utrustning i enlighet med UHÄ:s förslag på de aktuella
anslagen för grundläggande utbildning.

Som jag anmälde i förra årets budgetproposition räknar jag med att det
skall vara möjligt att bedriva en fortsatt rationalisering av högskolans
administrativa verksamhet under budgetåret 1991/92. Jag kommer därför
att beräkna en besparing med sammanlagt 6,5 milj. kr. under anslagen för
grundläggande utbildning.

För att samma ordning skall kunna gälla även i fortsättningen behövs ett
förnyat bemyndigande av denna art. Regeringen bör därför föreslå riksda-
gen att lämna ett motsvarande bemyndigande för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att

1. besluta om inrättande av idrottshögskolan i Stockholm den 1
juli 1992,

2. bemyndiga regeringen att besluta om överföringar mellan an-
slag för högskolan i enlighet med vad jag har förordat.

Sammanfattning av budgetförslag för högskoleutbildning

Medlen för grundläggande högskoleutbildning kommer vid bifall till mina
förslag att fördelas på följande sätt.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

117

Medel för grundläggande högskoleutbildning budgetåret 1991/92

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål	Belopp
Utbildning for tekniska yrken	1445 777000
Utbildning for administrativa, ekonomiska och
sociala yrken	565201000
Utbildning for vårdyrken	537890000
Utbildning för undervisningsyrken	1007063000
Utbildning for kultur- och informationsyrken	334468000
Lokala och individuella linjer samt fristående kurser	739826000
Kommunal högskoleutbildning	253004000
Vissa tandvårdskostnader	65 857000
Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.	78 697000
Summa	5027783000

Medel för grundläggande högskoleutbildning budgetåret 1991/92 (exkl.
lokalkostnader och kostnader för central myndighet)

Högskoleenhet m.m.	Belopp
Universitetet i Stockholm	291838000
Tekniska högskolan i Stockholm	334 674000
Karolinska institutet	235 596000
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm	165 821000
Danshögskolan	8 779000
Dramatiska institutet	28 352000
Grafiska institutet och institutet för högre
kommunikations- och reklamutbildning	5 320000
Konstfackskolan	37452000
Konsthögskolan	18 798000
Musikhögskolan i Stockholm	40258000
Operahögskolan i Stockholm	6 702000
Teaterhögskolan i Stockholm	9 302000
Interimstyrelsen för idrottshögskolan i Stockholm	1000000
Högskoleutbildning på Gotland	4912000
Universitetet i Uppsala	389464000
Högskolan i Eskilstuna/Västerås	59219000
Högskolan i Falun/Borlänge	59069000
Högskolan i Gävle/Sandviken	56 711000
Högskolan i Örebro	98 563000
Universitetet i Linköping	302684000
Högskolan i Jönköping	54 107000
Universitetet i Lund	631528000
Högskolan i Halmstad	32690000
Högskolan i Kalmar	74263000
Högskolan i Karlskrona/Ronneby	20481000
Högskolan i Kristianstad	48097 000
Högskolan i Växjö	91686000
Universitetet i Göteborg	481353000
Chalmers tekniska högskola	232419000
Högskolan i Borås	51442000
Högskolan i Karlstad	98 142000
Högskolan i Skövde	26161000
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla	19401000
Universitetet i Umeå	330810000
Högskolan i Luleå	161862000
Högskolan i Sundsvall/Hämösand	94 138000
Högskolan i Östersund	38 759000
Kommunal högskoleutbildning	253004000
Ej fördelat	132867000
Summa kr.	5027783000

118

Centrala myndigheter för högskolan m. m.

D 1. Universitets-och högskoleämbetet

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

97835000

114139000

116515000

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är central förvaltnings- och
tillsynsmyndighet för de statliga högskoleenheterna inom utbildningsde-
partementets verksamhetsområde. För UHÄ gäller förordningen
(1988:670) med instruktion för universitets- och högskoleämbetet.

UHÄ:s roll och uppgifter har preciserats genom regeringens proposition
1988/89:65 om formerna för högskolepolitiken och regeringens beslut med
anledning därav.

UHÄ:s uppgifter är framför allt att göra utredningar och lämna underlag
för regeringens ställningstaganden till omfattning, inriktning och geogra-
fisk fördelning av högskolans verksamhet, att svara för uppföljning och
utvärdering av verksamheten samt att utöva tillsyn över högskolan.

På UHÄ vilar också en rad uppgifter där ämbetet avlastar regeringen
och regeringskansliet ärenden av icke-politisk karaktär t. ex. att vara sista
instans i nästan alla överklagandeärenden och att företräda Sverige i de
europeiska gemenskapernas högskoleutbildningsprogram.

UHÄ svarar också för en rad serviceverksamheter gentemot universitet
och högskolor. Den viktigaste av dessa är den centrala antagningen av
studerande där centraliseringen till UHÄ medför såväl kostnadseffektivi-
tet som god service och rättssäkerhet för de sökande.

Inom UHÄ finns också rådet för grundutbildning vars uppgift är att
inhämta och sprida kännedom om avslutade, pågående och planerade
utvecklingsinsatser av principiell och nydanande karaktär i Sverige och
utomlands samt att främja utvecklingen av den grundläggande högskoleut-
bildningen genom att fördela anslag till experimentbetonade utvecklings-
projekt, som ligger utom ramen för vad som normalt kan och bör bekostas
av sektorsanslagen. Rådet för grundläggande högskoleutbildning utses av
universitetskanslern för en period av tre år. Rådet skall ha högst tio
ledamöter och de studerande skall vara företrädda med minst tre ledamö-
ter. Medel för rådet för grundutbildning har beräknats under anslag D 4.
Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., anslagspost 2. Rådet för
grundutbildning.

119

Anslagsfördelning

Anslagspost	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden	Varav löne- och pris omräkning
1. Förvaltningskostnader	68 737000	+ 3 866000	6 360000
2. Lokalkostnader, f	11256000	+ 1715000	1 715000
3. Drift, underhåll och ut- veckling av datasystem för central antagning av stude-
rande, f	10469000	+ 712000	712000
4. Högskoleprov, f	10045000	+ 904000	904000
5. Personalutveckling inom
högskolan	6 554000	-6 554000	0
6. Forskning om högskolan	7078000	+ 1733000	733000
Summa kr.	114139000	+ 2376000	10424000

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Universitets- och högskoleämbetet

UHÄ:s anslagsframställning innebär i korthet följande.

1. Under anslagsposten 1. Förvaltningskostnader redovisas en 1,5-pro-
centig besparing. Under denna post begär dock UHÄ en uppräkning med
1 190000 kr.för att kunna hålla godtagbar servicegrad på antagningsver-
ksamheten samt för ökade kostnader avseende samordningen av intema-
tionaliseringsfrågor och deltagande i europasamarbetet. En engångsanvis-
ning om 500000 kr. begärs också för att kunna fullfölja arbetet med minsk-
ningen av ärendebalansen inom ekvivaleringsverksamheten.

2. Under anslagsposten 4. Högskoleprov beräknar UHÄ ytterligare me-
del (+3 218000kr.) för högskoleprovet på grund av det ökade antalet
prövanden samt för att öka antalet provtillfällen från två till tre per år.

3. UHÄ föreslåratt anslagsposten 5. Personalutveckling inom högskolan
skall anvisas under anslaget D 4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan
m. m.

UHÄ hemställer att

1. resursram för UHÄ fastläggs för endast ett budgetår,

2. medel för verksamhetens genomförande för budgetåret 1991/92 anvi-
sas genom ett förslagsanslag för verksamheten under D 1. Universitets-
och högskoleämbetet med 113 177000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har under anslagsposten 1. Förvaltningskostnader beräknat en fortsatt
administrativ besparing på 2034000 kr.

Sverige deltar fr.o.m. 1990 i EG-programmet COMETT (Community
action programme for Education and Training for Technology). UHÄ har
till uppgift att vara svenskt s.k. COMETT-kontor. Jag beräknar under
denna anslagspost ytterligare 40000 kr. för UHÄ:s ökade kostnader för
medverkan i COMETTis joint committee. Förhandlingar pågår för närva-
rande om svenskt deltagande i EG-programmet ERASMUS (Community
action programme for the Mobility of University Students). Jag räknar

120

med att under det kommande året uppdra åt UHÄ att vara svenskt Prop. 1990/91:100
ERASMUS-kontor. Bil. 10

Under anslagsposten 6. Forskning om högskolan har jag beräknat ytter-
ligare 1 milj.kr. fr.o.m. budgetåret 1991/92 (prop. 1989/89:90, UbU 25,
rskr. 328) för att fördjupa kunskapen om högre utbildning och forskning.

UHÄ föreslår att medel för anslagsposten 5. Personalutveckling inom
högskolan fortsättningsvis skall anvisas under reservationsanslaget D 4.
Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m. Jag biträder detta förslag
och har beräknat medel för detta ändamål under anslaget D4. Vissa
särskilda utgifter inom högskolan m. m.

Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget till
(114139000+ 2376000=) 116515000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

3. till Universitets- och högskoleämbetet för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 116 515 000 kr.

D 2. Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

1 581 348000

1 760445000

2011 598000

Från anslaget betalas innevarande budgetår utgifter för lokalhyror,
bränsle, lyse och vatten samt övriga kostnader för fastighetsdriften vid de
statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhets-
område, kung, biblioteket, Manne Siegbahninstitutet för fysik, och Nor-
diska institutet för samhällsplanering.

Från anslaget betalas även hyreskostnader för lokaler som har upplåtits
för viss statlig verksamhet vid de kommunala undervisningssjukhusen.

Samtliga under anslaget upptagna anslagsposter är förslagsvis beteckna-
de.

121

A nslagsjordelni ng

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Myndighet

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Lokalhyror

Universitetet i	Utgifter, f	198 324000	+	24 371000
Stockholm'	Inkomster, f	660000	+	0
Tekniska högskolan	Utgifter, f	187178000	+	28474000
i Stockholm	Inkomster, f	1200000	+	0
Karolinska	Utgifter, f	97 966000	+	14099000
institutet2	Inkomster, f	1 620000	+	0
Högskolan för lärarut-	Utgifter, f	50224000	+	1939000
bildning i Stockholm	Inkomster, f	60000	+	0
Danshögskolan	Utgifter, f	5030000	+	142000
Dramatiska institutet	Utgifter, f	8662000	+	925000
Grafiska institutet	Utgifter, f	1 375000	+	113000
och institutet för högre kommunikations- och
reklamutbildning	Utgifter, f	1488000	+	151000
Konstfackskolan	Utgifter, f	19405000	+	1256000
Konsthögskolan	Utgifter, f	8 120000	+	1 577000
Musikhögskolan	Utgifter; f	9 657000	+	1928000
i Stockholm
Operahögskolan	Utgifter; f	1261000	+	198000
i Stockholm
Teaterhögskolan	Utgifter; f	3610000	+	265000
i Stockholm
Högskoleutbildningen	Utgifter; f	825000	+	146000
på Gotland
Universitetet i Uppsala	Utgifter, f	214 768000	+	18090000
	Inkomster, f	560000	+	0
Högskolan i Eskilstuna/	Utgifter, f	8561000	+	4 828000
Västerås	Inkomster, f	180000	+	0
Högskolan i Falun/	Utgifter, f	9034000	+	1044000
Borlänge	Inkomster	45000	+	0
Högskolan i Gävle/	Utgifter, f	5 583000	+	380000
Sandviken	Inkomster, f	75000	+	0
Högskolan i Örebro	Utgifter, f	20391000	+	1 795000
	Inkomster, f	200000	+	0
Universitetet i	Utgifter, f	95 488000	+	16051000
Linköping	Inkomster, f	1 560000	+	0
Högskolan i	Utgifter, f	7 880000	+	2072000
Jönköping	Inkomster, f	45000	+	0
Universitetet i Lund	Utgifter.f	249517000	+	27168000
	Inkomster, f	2 100000	+	0
Högskolan i Halmstad	Utgifter, f	7676000	+	1058000
	Inkomster, f	60000	+	0
Högskolan i Kalmar	Utgifter, f	9 727000	+	1484000
	Inkomster, f	180000	+	0
Högskolan i Karlskrona/	Utgifter, f	400000	+	3 379000
Ronneby
Högskolan i	Utgifter, f	5 376000	+	693000
Kristianstad	Inkomster, f	30000	+	0
Högskolan i Växjö	Utgifter, f	9 844000	+	2 366000
	Inkomster, f	180000	+	0
Universitetet i	Utgifter, f	171610000	+	62435000
Göteborg	Inkomster, f	1 620000	+	0
Chalmers tekniska	Utgifter, f	125 559000	+	10305000
högskola	Inkomster, f	1260000	+	0
Högskolan i Borås	Utgifter, f	18 806000	—	68000
	Inkomster, f	60000	+	0
Högskolan i Karlstad	Utgifter, f	12 779000	+	1 311000
	Inkomster, f	75000	+	0
Högskolan i Skövde	Utgifter, f	3 240000	+	1 366000
	Inkomster, f	60000	+	0

Högskoleutbildningen i	Utgifter, f	2400000	+	3600000
Trollhättan/Uddevalla
Universitetet i Umeå	Utgifter, f	92852000	+	22961000
	Inkomster, f	1 560000	+	0
Högskolan i Luleå	Utgifter, f	61829000	+	6416000
	Inkomster, f	570000	+	0
Högskolan i Sundsvall/	Utgifter, f	18115000	+	3419000
Härnösand	Inkomster, f	60000	+	0
Högskolan i Östersund	Utgifter, f	7 391000	+	476000
	Inkomster, f	60000	+	0
Nordiska institutet för	Utgifter, f	1 398000	+	0
samhällsplanering
Kungl. biblioteket	Utgifter, f	16493000	+	0
Manne Siegbahn-	Utgifter, f	7420000	+	944000
institutet för fysik
Utgifter		1775445000	+ 251 153000
Inkomster		-15000000	+	0
Summa kr.		1760445000	+ 251 153000

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1 Inkl, institutet för internationell ekonomi och statens psykologisk-pedagogiska bib-
liotek

2 Inkl, institutet för miljömedicin

Universitets-och högskoleämbetet

Anslagsframställning har lämnats av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ).

Enligt gällande regleringsbrev skall anslaget tillgodogöras dels ersätt-
ningar motsvarande lokalkostnader enligt förordningen (UHÄ-FS
1982:113) om externt finansierad verksamhet vid högskoleenheterna
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, ändrad senast
1988:28, dels ersättningar och andra inkomster som avser ändamål för
vilka utgifterna bestrids från anslaget. Inkomsterna har fördelats mellan
högskoleenheterna med ledning av uppgifter beträffande den externt fi-
nansierade verksamhetens omfattning.

UHÄ föreslår att högskoleenheterna under övergångstiden tills det nya
budget- och styrsystemet infors får tillgodogöra sig influtna lokalhyror från
den externt finanasierade verksamheten.

Av UHÄ beräknade hyreskostnader för högskoleenheterna budgetåren
1990/91 och 1991/92 (belopp i tkr).

Lokalhyror	1990/91 enl. an- slagsfram- ställning	1991/92 enl. an- slagsfram- ställning	Skillnad mellan 1990/91 och 1991/92
Statliga	1498474	1660998	162 524
Inhyrda	268 111	364 238	96127
Inom kommunala
undervisningssjukhus	6435	6 765	330
SUMMA	1773020	2032001	258981

123

UHÄ hemställer att

1. under förslagsanslaget Lokalkostnader m.m.vid högskoleenheterna
for budgetåret 1991/92 anvisas 2 010 236 000 kr.

2. högskoleenheterna får tillgodogöra sig influtna lokalhyror från den
externt finansierade verksamheten.

Föredragandens överväganden

Utbildningsutskottet har bl. a. uttalat (UbU 1984/85:35 s. 3) att det i
budgetpropositionen bör kunna utläsas hur stor del av de föreslagna änd-
ringarna av högskoleenheternas lokalkostnader som beror på utökade eller
upprustade lokaler och hur stor del som beror på kostnadsförändringar för
befintliga lokaler.

Byggnadsstyrelsen, som utarbetar underlag för UHÄ:s anslagsframställ-
ning, har redovisat att av en lokalkostnadsökning 1990/91 — 1991/92 på
drygt 251 153000 milj.kr. är ca 150690000 milj.kr., eller drygt 60%, att
hänföra till prisomräkning och marknadsanpassning för befintliga lokaler.

Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget till

(1 760445000+ 251 153000=) 2011 598000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. till Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2011 598000kr.

D 3. Vissa tandvårdskostnader

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

54874000

59441000

65 857000

Reservation

— 81300001

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser den tandvård som bedrivs i anslutning till den odon-
tologiska utbildningen och forskningen vid karolinska institutet.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet/Ändamål m. m.	1990/9	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden	Varav löne- och pris- omräkning
Karolinska institutet	59441000	+ 6416000	+ 6416000
Utgift	59441000	+ 6416000	+ 6416000
Uppbördsmedel Patientavgifter m. m.	5 800000	+ 0

124

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet Prop. 1990/91: 100

(UHÄ). Bil. 10

I likhet med tidigare år räknar UHÄ endast med pris- och löneomräk-

ning av anslaget under den kommande anslagsperioden.

UHÄ hemställer att

under ett reservationsanslag D 3. Vissa tandvårdskostnader for budget-

året 1991/92 anvisas 59441 000 kr.

Föredragandes överväganden

Sedan den tandvårdande verksamheten som bedrivs i anslutning till tand-
läkarutbildningen och den odontologiska forskningen genom avtal (prop.
1985/86:68, UbU 9, rskr. 111) överförts till annan huvudman, nämligen
landstinget i Västerbottens län (prop. 1985/86:68, UbU 9, rskr. 111) och
Göteborgs kommun (prop. 1987/88:170, UbU 39, rskr. 334) avser detta
anslag endast verksamheten vid karolinska institutet. UHÄ har för detta
anslag endast beräknat kompensation för pris- och löneökningar. Jag biträ-
der UHÄ:s förslag och beräknar anslaget till (59441000 + 6416000= )
65 857 000 kr. för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. till Vissa tandvårdskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 65 857 000 kr.

D 4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1990/91 Förslag

48356000

117060000

78 697000

Reservation

17840000

Detta anslag avser verksamhet inom högskoleområdet för vilken medel
inte ställts till förfogande under annat anslag. Det avser bl. a. kostnader för
internationalisering av högskoleutbildningen och för administrativ ut-
veckling i högskolan samt för ett grundutbildningsråd. Anslaget avser även
bidrag till Svenska institutet dels för uppbyggnaden av ett informations-
och dokumentationscentrum i syfte att främja utbytet mellan Sverige och
andra länder på högskole- och gymnasienivå, dels för vissa insatser inom
undervisning för internationell förståelse m. m. Under anslaget beräknas
också kostnader för svenska studenthemmet i Paris.

125

A nslagsfördeln ing

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Anslagspost		1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden	Varav löne- och pris- omräkning
1.	Till universitets- och högskoleämbetets disposition	38 683000	+ 7 343000	4 822000
2.	Rådet för grundut- bildning	5 800000	+ 1023000	523000
3.	Ersättning för porto- kostnader	60019000	-60019000	0
4.	Svenska institutet	2 950000	+ 236000	236000
5.	Svenska student- hemmet i Paris	286000	+ 63000	63000
6.	Personalutveckling inom högskolan	0	+ 6106000	552000
7.	Till regeringens disposi- tion	14 322000	+ 1885000	1 833000
	Summa kr.	122060000	-43363000	8029000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ), Svenska institutet och Svenska studenthemmet i Paris.

UHÄ:s ändringsförslag innebär i korthet följande.

Ändamål		Kostnad	Ändamål		Kostnad
		budget-			budget-
		året			året
		1991/92			1991/92
		(tkr.)			(tkr.)
2	Förändringar av anslagstek-		4.	Budgetförslag
	nisk natur		4.1	STAR-projektet	+ 4 600
2.1	Samverkan över Kvarken	- 195	4.2	Administrativ informations-
2.2	Personalutveckling inom			försörjning	+ 1300
	högskolan (från D 1)	+ 6 554	4.3	EFTA-landsutbyte	+ 1000
		+ 6 359	4.4	Östeuropasamarbete	+ 1400
		+ 6 359	4.5	Portokostnader, bortfall	+ 5 000
3	Konsekvenser av tidigare be-		4.6	LADOK/LANT drift	+ 2000
	slut			utveckling/anpassning	+ 1500
3.1	ADB-system , H91	- 5000	4.7	Datakommunikationsinf-
3.2	ADB-system, LANT 91	- 6000		rastruktur, OSI	+ 1900
3.3 3.4	Rådet förgrundutbildning Personalutveckling, engångs-	+ 500	Summa under 4		+ 18700
	anvisning	- 1000	Summa punkterna 2 — 4		+ 13559
Summa under 3		- 11 500

UHÄ hemställer att

1. under reservationsanslaget D 4. Vissa särskilda utgifter inom högsko-
lan m.m.för budgetåret 1991/92 anvisas 118061000 kr.med av UHÄ
angiven fördelning på anslagsposter.

2. medel anvisas för COMETTavgiften med beaktande av den vid
utbetalningstillfället gällande valutakursen.

126

Svenska institutet

Stiftelsen svenska institutet hemställer i sin anslagsframställning om
600000 kr. för budgetåret 1991/92 för informations- och dokumentation-
centret (National Academic Mobility Information Centre, NAMIC). För
kurser och stipendier samt för svensk lektor i Reykjavik föreslås oföränd-
rat belopp.

Svenska studenthemmet i Paris

Svenska studenthemmet i Paris hemställer i sin anslagsframställning om
349 000 kr. för budgetåret 1991 /92.

Föredragandens överväganden

Administrativt utvecklingsarbete

Under anslagsposten 1. Till universitets- och högskoleämbetets disposition
har jag beräknat vissa medel för utveckling av ett nytt datorbaserat system
för lokal antagning (LANT 91/LADOK) och för att slutföra utvecklingen
av det nya centrala antagningssystemet (+ 13 500000 kr.).

Rådet för grundutbildning

Rådet för grundutbildning som har inrättats inom UHÄ i enlighet med
riksdagsbeslut 1989/90 UbU 18, rskr. 228, samt proposition 1990/91:100
bil. 10, tillförs ytterligare 500000 kr.

Medel för personalutveckling inom högskolan har överförts till anslaget
D 4. , anslagsposten 6 från anslaget D 1. Universitets- och högskoleämbe-
te, anslagsposten 5.

Ersättning för portokostnader

Tjänstebrevsrätten upphörde den 1 juli 1990 för samtliga myndigheter
inom högskolan. Ersättning för portokostnader för innevarande budgetår
beräknas under förevarande anslag, fördelat per högskoleenhet. Jag för-
delar nu dessa medel på respektive utbildning och forskningsanslag per
högskoleenhet i enlighet med tidigare fördelning. Prisomräkning för med-
len ingår i den allmänna prisomräkningen under varje anslag.

Med hänvisning till sammanställningen beräknarjag anslaget till

(117 060 000 - 43 363 000) = 78 697 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 78697 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

127

Grundläggande högskoleutbildning

D 5. Utbildning för tekniska yrken

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

1 122 754000 Reservation — 764970001

1217258000

1445777000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för tekniska yrken vid de
statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhets-
område. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer
och påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbildningssektor. Under anslaget
beräknas vidare medel för försöksverksamhet med ingenjörsutbildning. I
tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linjebundna
utbildningen.

128

Anslagsfördelning

Högskoleenhet/Ändamål

1990/91

Beräknad

Varav

m. m.

ändring

1991/92

löne- och pris-
omräkning

Föredraganden

Universitetet i Stockholm	37 385000	+	6334000	5310000
Tekniska högskolan i Stockholm	276116000	+ 47 525000		34 645000
Högskoleutbildning på Got- land	0	+	1418000	0
Universitetet i Uppsala	68 326000	+	13292000	7 744000
Högskolan i Eskilstuna/ Västerås	20043000	+	6 729000	2 243000
Högskolan i Falun/ Borlänge	10936000	+	4961000	1 531000
Högskolan i Gävle/ Sandviken	12316000	+	2 530000	1469000
Högskolan i Örebro	4703000	+	1 824000	633000
Universitetet i Linköping	117074000	+	18138000	13 877000
Högskolan i Jönköping	7 727000	+	3086000	851000
Universitetet i Lund	180388000	+	29101000	21935000
Högskolan i Halmstad	5235000	+	2 944000	705000
Högskolan i Kalmar	22655000	+	5024000	2123000

Högskolan i Karlskrona-

/Ronneby	10275000	+	152000	1 189000
Högskolan i Kristianstad	5093000	+	2 725 000	505000
Högskolan i Växjö	15 144000	+	1276000	2299000
Universitetet i Göteborg	27975000	+	3 829000	3050000
Chalmers tekniska
högskola	198189000	+	30721000	23074000
Högskolan i Borås	10491000	+	3 645000	1 393000
Högskolan i Karlstad	11408000	+	5 324000	1601000
Högskolan i Skövde	5 287000	+	2 784000	545000
Högskolan i Trollhättan/
Uddevalla	8 162000	+	1 817000	641000
Universitetet i Umeå	37 930000	+	7993000	4938000
Högskolan i Luleå	85369000	+	16480000	9 322000
Högskolan i Sundsvall/
Härnösand	22187000	+	5 993000	2763000
Högskolan i Östersund	3915000	+	464000	463000
Tekniskt basår	790000	+	69000	69000
Vissa kurser för aktiv
sjöpersonal	2 748000	+	107000	207000
Teknikerutbildning	4 650000	+	491000	491000
Till regeringens disposition	4 741000	+	1744000	574000
Summa kr.	1217258000	+ 228519000		146190000

Anslagsframställning jämte komplettering härav har avgivits av univers-
itets- och högskoleämbetet (UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

Rättelse: S. 129 mittentabell rad 12 och 19 nedifrån Står: 5 869000 resp. 1479000
Rättat till: 5 324000 resp. 5024000 S. 130 under Gävle tillkommit 30 summa 60
S. 131 högerrad 1 nedifrån Rättat till: 725 S. 132 summa under Gävle ändrad till: 60
S. 133 rad 5, 8 under Kalmar och slutsummor ändrade S. 138 mitten nedifrån rad 9,
14 och rad 2 till höger nya belopp.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

129

9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Planeringsramar for sektorn for utbildning för tekniska yrken budgetåret 1991/92

Utbildningslinje/poäng	Stock-	Uppsala Eskils-	Falun/	Gävle/	Örebro	Lin-	Jön-	Lund/
	holm	tuna/	Borlänge	Sand-		köping/	köping	Malmö
		Västerås		viken		Norr-

köping

Viss teknisk utbildning
(a-linjer)

Miljö- och hälsoskydds-
linjen, 120 p

Summa

Viss civilingenjörs- utbildning (b-linjer)
Arkitektlinjen, 180 p	60‘
Datatekniklinjen, 180 p Elektrotekniklinjen,	90'
180 p Farkosttekniklinjen,	295'
180 p Geoteknologilinjen, 180p Industriell arbetsmiljö- linjen, 180 p Industriell ekonomi-	90'
linjen, 180 p	30
Kemitekniklinjen, 180 p	120'
Lantmäterilinjen, 180 p Maskinteknik-	90'
linjen, 180 p Materialfysik-	250
linjen, 180 p Materialtekniklinjen,		45
180 p Samhällsbyggnads- tekniklinjen, 180 p Teknisk fysik-linjen,	90'
180 p Teknisk fysik- och elektroteknik-linjen, 180 p Väg- och vattenbygg-	120'	120
nadslinjen, 180 p	100'
Summa	7 335	165

120

188

120

186

125

118

180

608 721

Ingenjörsutbildning

(b-linjer)

Brandingenjörslinjen,

100 p

Data- och elektronik-
linjen, 80 p
Dataingenjörslinjen, 80 p
Driftingenjörslinjen, 80 p 30'
Sjöingenjörslinjen, 40 p
Textilingenjörslinjen, 80 p
Verkstadsingenjörs-
linjen, 80 p

Summa 30

30 60

130

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Utbildningslinje/poäng

Halm- Kal- Karls- Växjö Göte- Borås Karl-
stad mar krona/ borg stad

Ronneby

Skövde Troll- Umeå
hättan/
Udde-
valla

Luleå Sunds- Summa
vall/
Härnö-
sand

Viss teknisk utbildning (a-linjer) Miljö- och hälsoskydds- linjen, 120 p						62			62
Summa						62			62
Viss civilingenjörs- utbildning (b-linjer) Arkitektlinjen, 180 p				453					150
Datatekniklinjen, 180 p Elektrotekniklinjen,				12O3			90		510
180 p Farkosttekniklinjen,				25O3					731
180 p Geoteknologilinjen,									90
180 p							30		30
Industriell arbetsmiljö- linjen, 180 p							30		30
Industriell ekonomi- linjen, 180 p				603			30		308
Kemitekniklinjen, 180p				1003					345
Lantmäterilinjen, 180 p									90
Maskinteknik- linjen, 180 p Materialfysik-				18O3			140		808
linjen, 180 p Materialtekniklinjen,									45
180 p									90
Samhällsbyggnads- tekniklinjen, 180 p							30		30
Teknisk fysik-linjen, 180 p Teknisk fysik- och elektroteknik-linjen,				1003		30			437
180 p									180
Väg- och vattenbygg- nadslinjen, 180p				1O53			30		325
Summa				960		30	380		4199
Ingenjörsutbildn ing (b-linjer) Brandingenjörslinjen, 100 p									30
Data- och elektronik- linjen, 80 p						20		30	140
Dataingenjörslinjen, 80 p 45	30		60		30 30		30		255
Driftingenjörslinjen, 80 p	30			6O3				30	180
Sjöingenjörslinjen, 40 p Textilingenjörslinjen,	24			3O3					54
80 p Verkstadsingenjörs-				20					20
linjen, 80 p	30	16							46
Summa 45	114	16	60	90 20	30 30	20	30	60	725

131

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Utbildningslinje/poäng	Stock- holm	Uppsala	Eskils- tuna/ Västerås	Falun/ Borlänge	Gävle/ Sand- viken	Örebro	Lin- köping/ Norr- köping	Jön- köping	Lund/ Malmö
Teknikerutbildning (b-linjer)
Driftteknikerlinjen, 80 p Maskinteknikerlinjen, 80 p Produktionstekniker-	60'		60			30			60
linjen, 80 p Textil- och konfektions-			30
tekniklinjen, 80 p Summa	60		90			30			60
Yrkesteknisk utbild- ning YTH (b-linjer)5 Byggnadsteknik- linjen, 60 p Industriell teknik-	30' [60] 30'		60	0	0		0	90	30
linjen, 60 p	[60]		[60]	[60]	[30]		[30]	[90]	[60]
Summa	60		60	0	0		0	90	30
Nautisk utbildning (b-linjer) Radiokommunikations- linjen, 40 p Sjökaptenslinjen, 40 p Styrmanslinjen, 80 p
Summa
Matematisk-naturveten- skaplig utbildning (b-linjer) Biotekniklinjen*, 40 p Datavetenskapliga		12							10
linjen, 160 p Fiskevårdslinjen, 80 p		60					30
Matematisk- naturvetenskaplig linje, 160 p	2492	264					68		215
Summa	249	336					98		225
Summa a- och b-linjer	1734	501	150	30	60	30	736	90	1096

132

Utbildningslinje/poäng

Halm- Kal- Karls- Växjö

stad mar krona/

Ronneby

Göte- Borås Karl-
borg stad

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Skövde Troll- Umeå Luleå
hättan/
Udde-
valla

Sunds- Summa
vall/

Härnö-

sand

Teknikerutbildning
(b-linjer)

Driftteknikerlinjen, 80 p

Maskinteknikerlinjen,
80 p
Produktionstekniker-
linjen, 80 p

Textil- och konfektions-
tekniklinjen, 80 p

Summa

Yrkesteknisk utbild-
ning YTH

(b-linjer)5

Byggnadsteknik-
linjen, 60 p

Industriell teknik-
linjen, 60 p

Summa

60 15

120 15

603			30	60	435
453					75
		30		60	150
	40				40
705	40	30	30	720	700

Nautisk utbildning
(b-linjer)

Radiokommunikations-

30
[60]

3O3				0		60
[45]				[15]		[120]
60	0	60	30	90	30	555
[45]	[30]	[90]	[30]	[105]	[60]	[810]
90	0	60	30	90	30	570

linjen, 40 p	30
Sjökaptenslinjen, 40 p	24	483
Styrmanslinjen, 80 p	60	603
Summa	114	7 0S

120

222

Matematisk-naturveten-
skaplig utbildning
(b-linjer)

Biotekniklinjen*, 40 p	10		32
Datavetenskapliga
linjen, 160 p		30	120
Fiskevårdslinjen, 80 p	0		0
	[16]		[16]
Matematisk-
naturvetenskaplig
linje. 160 p	1884b	111	1095
Summa	7SS	757	1247
Summa a- och b-linjer 45 348 61	60 1541 60 120 60	30 263	500 210 7725

1 Tekniska högskolan i Stockholm.

2 Universitetet i Stockholm.

3 Chalmers tekniska högskola.

4a Universitetet i Göteborg. Antagning vartannat år.

4b Universitetet i Göteborg.

5 Antagning till flertalet linjer sker var tredje termin. Här anges antalet nybörjarplatser budgetåret 1991/92 och inom
klämmer det totala antalet årsstudieplatser.

* Påbyggnadslinje.

133

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål		Kostnad budget- året 1991/92 (tkr.)		Ändamål		Kostnad budget- året 1991/92 (tkr.)
2	Förändringar av anslagstek-			3.12	Ny ingenjörsutbildning, år 1,
	nisk natur				KTH, UU, HE/V, HF/B,
2.1	Medel for gemensamma				HG/S, ULi, HJ, UL, HH,
	funktioner, UL	—	33		HK, HKr, CTH, HB, HKs,
Summa under 2 — 33					HS, UUm, HLu, HS/Hs Ny ingenjörsutbildning, år 2,	+ 30450
3	Konsekvenser av tidigare be-				KTH, UU, HE/V, HF/B,
	slut				HÖ, ULi, HJ, UL, HH,HK,
3.1	Datatekniklinjen., KTH	+	525		HK/R, HKr, HV, CTH, HB
3.2	Industriell ekonomlinjen,				HKs, HS, HT/U, HLu, HS/H	+ 29148
	HLu	+	627	3.13	Yrkesteknisk högskoleutbild-
3.3	Maskintekniklinjen, HLu	+	718		ning (YTH), KS	+ 1075
3.4	Teknisk fysiklinjen, UUm	+	1253	3.14	Vissa kurser för aktiv sjöper-
3.5	Elektrotekniklinjen, KTH	+	1051		sonal	- 100
3.6	Elektrotekniklinjen, KTH	+	865	3.16	Omfördelning till matema-
3.7	Materialfysiklinjen, UU	+	1 845		tisk-naturvetenskapliga
3.8	Matematisk- naturveten-				linjen	- 1750
	skaplig linje, US, UU, ULi			3.17	Utrustning till viss grundut-
	UL, UG, UUm,	+	3 500		bildning, US, KTH, UU
3.10	Kemistlinjen, HS/H	—	912		HE/V, HF/B, HG/S, HÖ,
3.11	Utökning av matematisk-na-				ULi, HJ, UL, HH. HK,
	turvetenskapliga linjen,				HK/R, HV, UG.CTH, HB,
	UUm	+	276		HKs, HS, UUm, HLu, HS/H	+ 6 500
				Summa under 3		+ 70057
				Summa punkterna 2 — 3		+ 70024

' US=universitetet i Stockholm, KTH=tekniska högskolan i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HE/V-
=högskolan i Eskilstuna/Västerås, HF/B=högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken,
HÖ=högskolan i Örebro, ULi=universitetet i Linköping, HJ=högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund,
HH=högskolan i Halmstad, HK=högskolan i Kalmar, HK/R=högskolan i Karlskrona/Ronneby, HKr=hög-
skolan i Kristianstad, HV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, CTH=Chalmers tekniska högsko-
la, HB=högskolan i Borås, HKs=högskolan i Karlstad, HS=högskolan i Skövde, HT/U=högskolan i Trollhätta-
n/Uddevalla UUm=universitetet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå, HS/H=högskolan i Sundsvall/Hämösand,
HÖs=högskolan i Östersund

UHÄ hemställer att

1. utbyggnaden av ingenjörsutbildningen sker på det sätt som UHÄ
föreslagit,

2. data- och elektroniklinjen vid högskolan i Skövde fr. o. m. budgetåret
1991/92 ersätts med dataingenjörslinjen,

3. vid högskolan i Kalmar tills vidare ingen antagning görs till radiokom-
munikationslinjen och att friställda resurser används för närliggande verk-
samhet,

4. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

5. under reservationsanslaget D 5. Utbildning för tekniska yrken anvisas
för budgetåret 1991 /92 1 292 296 000 kr. med av UHÄ angiven fördelning
på anslagsposter.

134

Föredragandens överväganden

Jag ansluter mig i huvudsak till UHÄ:s förslag till förändringar under detta
anslag som innebär en uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra
årets budgetproposition.

Uppbyggnaden av den nya matematisk-naturvetenskapliga utbildnings-
linjen fortsätter under budgetåret 1991 /92 och avslutas först under budget-
året 1992/93. Jag beräkar medel för budgetåret 1991/92 i enlighet med
UHÄ:s förslag, varav (+1 750000 kr.) som en förstärkning av anslaget och
1 750000 kr. genom omfördelning inom anslagets ram.

Jag beräknar vidare medel för nästa steg i uppbyggnaden av den tvååriga
ingenjörsutbildningen. I enlighet med den utbyggnadsplan som presentera-
des i förra årets budgetproposition tillkommer under budgetåret 1991/92
ytterligare 900 nybörjarplatser (+ 31 230000 kr.). Statsrådet Persson har
tidigare denna dag beräknat en minskning av anslaget B 8. Bidrag till
driften av det kommunala offentliga skolväsendet i förhållande till mot-
svarande minskning av antalet platser i den tekniska linjens fjärde årskurs.
Jag återkommer även i det följande, under anslaget D 10. Lokala och
individuella linjer samt fristående kurser, med förslag om en minskning av
antalet platser för lokala linjer med teknisk inriktning.

Till frågan om teknikerutbildning i högskolan och gymnasieskolan åter-
kommer regeringen i ett sammanhang i den planerade propositionen om
gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Under budgetåret 1990/91 minskades anslaget för högskolan i Karlstad
tillfälligt på grund av en förskjutning av antagningen till linjen för industri-
ell teknik; förskjutningen gjordes i syfte att åstadkomma en jämnare total
antagning till den yrkestekniska utbildningen vid högskolan. Jag beräknar
nu medel för ett återställande av anslagsnivån (+ 960000 kr.). Vidare
bortfaller nu ett belopp svarande mot en engångsförstärkning budgetåret
1990/91 för vissa utbildningsinsatser inom sjöbefalsutbildningen på grund
av ILO-konventionen nr 164 om hälsoskydd och sjukvård för sjömän ( —
100000 kr.).

UHÄ har föreslagit att den befintliga tvååriga data- och elektroniklinjen
vid högskolan i Skövde fr. o. m. budgetåret 1991/92 får ersättas med den
likaledes tvååriga dataingenjörslinjen. UHÄ har vidare tillstyrkt att data-
och elektroniklinjen vid högskolan i Falun/Borlänge fr. o. m. budgetåret
1991/92 får ersättas med dataingenjörslinjen, samt att dataingenjörslinjen
fr. o. m. samma budgetår får vara inrättad vid högskolan i Jönköping inom
ramen för försöksverksamheten med ingenjörsutbildning. Jag biträder des-
sa förslag, som inte medför några kostnader.

UHÄ och skolöverstyrelsen (SÖ) har på regeringens uppdrag gemensamt
utrett den flygtekniska utbildningens organisation. Vad angår den del av
utbildningen som bör förläggas till gymnasieskolan avser regeringen att
återkomma i den planerade propositionen om gymnasieskolan och vuxen-
utbildningen.

Beträffande flygteknisk utbildning inom högskolan har utrednings-
uppdraget inte omfattat utbildning på civilingenjörsnivå. Av annan utbild-
ning finns för närvarande en lokal flygdriftingenjörslinje vid tekniska

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

135

högskolan i Stockholm (KTH), en inriktning mot lättkonstruktioner inom
försöksverksamheten med ingenjörsutbildning vid universitetet i Linkö-
ping, båda om 80 poäng, samt en flygteknikerutbildning om 40 poäng vid
högskolan i Eskilstuna/Västerås. De båda förstnämnda linjerna bygger på
treårig naturvetenskaplig eller teknisk linje, den senare på tvåårig flygtek-
nisk gren i gymnasieskolan.

Enligt förslaget från UHÄ och SÖ bör flygteknisk utbildning på ingen-
jörsnivå kunna inrymmas inom den totalram som riksdagen beslutat om
för den nya ingenjörsutbildningen. Utbildningen bör utformas som studi-
einriktningar inom den allmänna maskiningenjörslinje som förutses bli
inrättad sedan den nu pågående försöksverksamheten upphört. Beslut om
inrättande av sådan studieinriktning ankommer därmed på vaije enskild
högskola. Jag kan för egen del ansluta mig till detta förslag.

UHÄ och SÖ har därutöver föreslagit att de högskolor som startar sådan
utbildning — inom en ram om sammanlagt högst 120 årsstudieplatser —
skall erhålla extra resurser eftersom utbildningen är mer kostnadskrävande
än övriga ingenjörsutbildningar. Resursskälen och det begränsade platsan-
talet talar enligt UHÄ och SÖ också för att utbildningen endast bör
etableras vid ett begränsat antal högskolor; i första hand bör KTH ,
högskolan i Eskilstuna/Västerås och universitetet i Linköping vara aktu-
ella.

Jag har inget att invända emot övervägandena om utbildningens lokali-
sering, men är inte beredd att föreslå en särskild förstärkning av det
angivna slaget. Sådana variationer i resursbehoven mellan olika utbild-
ningar bör normalt sett kunna utjämnas inom de totala sektorsanslagen för
varje högskola.

Jag har i denna del samrått med försvars- och kommunikationsminist-
rarna samt med statsrådet Persson.

UHÄ har föreslagit att högskolan i Borås skall få anordna en längre
variant, om 120 poäng, av kemiingenjörslinjen samt att resurser för det
tillkommande tredje året skall tillföras förevarande anslag med motsva-
rande minskning av anslaget D 10. Lokala och individuella linjer samt
fristående kurser. Jag har för egen del inget att invända mot att högskolan
försöksvis prövar den föreslagna fördjupningen av kemiingenjörs-utbild-
ningen. Jag anser dock att den tills vidare bör genomföras genom att
högskolan utnyttjar möjligheten att inrätta en lokal påbyggnadslinje inom
ramen för det nämnda anslaget.

UHÄ har vidare föreslagit att ingen antagning skall göras till radiokom-
munikationslinjen vid högskolan i Kalmar fr. o. m. budgetåret 1991/92, i
avvaktan på att behovet av och förutsättningarna för radiotelegrafistut-
bildningen utreds. Under tiden bör resurserna för utbildningen få använ-
das för närliggande verksamhet inom den tekniska yrkesutbildningssek-
torn. Jag är för närvarande, innan resultatet av en sådan utredning förelig-
ger, inte beredd att ta ställning till förslaget. Jag har i denna fråga samrått
med försvarsministern.

Medel för försöksverksamhet med ingenjörsutbildning på Gotland har
under innevarande budgetår beräknats under anslagsposten för tekniska
högskolan i Stockholm. Jag tar nu upp motsvarande medel under anslags-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

136

posten Högskoleutbildning på Gotland. Detta innebär inte någon föränd-
ring av de utgångspunkter för planeringen av högskoleutbildning på Got-
land som regeringen tidigare redovisat (prop. 1987/88:100 bil. 10. s. 33).

Mina förslag i fråga om nybörjarplatser för budgetåret 1991/92 på linjer
för utbildning inom sektom framgår av tabellen över planeringsramar.
Under a) i tabellen anges planeringsramar per linje och högskoleenhet,
under b) planeringsramar per grupp av linjer och högskoleenhet tillsam-
mans med ett underlag i form av beräknad antagning per linje och högsko-
leenhet.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(1217258000 + 228519000=) 1445 777000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet
med vad jag har förordat,

8. till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 1 445 777 000 kr.

D 6. Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala
yrken

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

432123000

486121000

Reservation —36 777000'

1990/91 Förslag 565 201 000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för administrativa, ekono-
miska och sociala yrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildning-
sdepartementets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för
allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbild-
ningssektor. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den
linjebundna utbildningen.

137

Anslagsfördelning

Högskoleenhet/Ändamål

1990/91

Beräknad

Varav

m. m.

ändring

1991/92

löne- och pris-
omräkning

Föredraganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Universitetet i Stockholm	79434 000	+ 14335000	12411000
Universitetet i Uppsala	55 630000	+ 7916000	6 850000
Högskolan i Eskilstuna/
Västerås	5 352000	+ 743000	660000
Högskolan i Falun/Borlänge	5 589000	+ 856000	751000
Högskolan i Gävle/
Sandviken	4070000	+ 677000	599000
Högskolan i Örebro	30314000	+ 5 723000	4 188000
Universitetet i Linköping	24542000	+ 4246000	3 592000
Högskolan i Jönköping	3078000	+ 576000	503000
Universitetet i Lund	74783000	+ 11549000	9025000
Högskolan i Kalmar	2061000	+ 322000	198000
Högskolan i Kristianstad	2248000	+ 1092000	350000
Högskolan i Växjö	19676000	+ 3 323000	2 922000
Universitetet i Göteborg	69 724000	+ 11473000	9 560000
Högskolan i Borås	1985000	+ 347000	277000
Högskolan i Karlstad	15 069000	+ 2650000	2297000
Högskolan i Skövde	6 703000	+ 798000	708000
Universitetet i Umeå	43 516000	+ 7056000	5 888000
Högskolan i Luleå	7428000	+ 1029000	825000
Högskolan i Sundsvall/
Härnösand	9139000	+ 1515000	1 345000
Högskolan i Östersund	20898000	+ 3292000	2410000
Vissa kostnader för ekonom-
linjen	3 742000	- 576000	383000
Till regeringens disposition	1 140000	+ 138000	138000
Summa kr.	486121000	+ 79080000	65880000

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring innebär i korthet följande.

138

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål		Kostnad	Ändamål		Kostnad
		budget-			budget-
		året			året
		1991/92			1991/92
		(tkr.)			(tkr.)
2	Förändringar av anslagstek-		3.7	Ekonomlinjen HKr, HB	+ 672
	nisk natur		3.8	Ekonomlinjen	- 309
2.1	Medel for gemensamma		3.9	Påbyggnadslinjen i socialt ar-
	funktioner, UL	+ 181		bete, HÖ, HÖs	+ 716
Summa under 2		+ 181	3.10	ADB-linjen, HÖ, ULi, UL,
3	Konsekvenser av tidigare be- slut Juristlinjen, US, UU, UL Internationella ekonom- linjen, UG		3.11	UG, HV Ekonomlinjen, USUU, ULi,	+ 2 195
3.1 3.2		0 + 504	UL, UG, UUm 3.12 Utrustning till grundutbild- ning Summa under S		- 4 233 + 12600 + 10595
3.3	Ekonomlinjen, UG	- 202			- 4 233 + 12600 + 10595
3.4	PEG, US. UG	-1549	Summa punkterna 2 — 3		+ 10777
3.5	Ekonomlinjen	- 286
3.6	Internationella ekonom- linjen, UUm	+ 448

' US=universitetet i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HE/V=högskolan i Eskilstuna/Västerås,
HF/B=högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ=högskolan i Örebro, ULi-
=universitetet i Linköping, HJ=högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund, HK=högskolan i Kalmar,
HKr=högskolan i Kristianstad, HV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, HB=högskolan i Borås,
HKs=högskolan i Karlstad, HS=högskolan i Skövde, UUm=universitetet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå,
HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand, HÖs=högskolan i Östersund

UHÄ hemställer att

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad somUHÄ förordat,

2. under reservationsanslaget D 6. Utbildning för administrativa, eko-
nomiska och sociala yrken anvisas för budgetåret 1991/92 496858000
kr. med av UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar under detta anslag medel i huvudsaklig överensstämmelse
med UHÄ:s förslag och i konsekvens med tidigare fattade beslut.

Mina förslag i fråga om ny böij arplatser för budgetåret 1991/92 på linjer
för utbildning inom sektorn framgår av tabellen över planeringsramar.
Under a) i tabellen anges planeringsramar per linje och högskoleenhet,
under b) planeringsramar per grupp av linjer och högskoleenhet tillsam-
mans med ett underlag i form av beräknad antagning per linje och högsko-
leenhet.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(486 121 000 + 79080000=) 565 201 000 kr.

139

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Planeringsramar för sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken budgetåret 1991/92

Utbildningslinje/poäng

Stock- Uppsala Eskilstuna/ Falun/ Gävle/ Örebro Linkö- Jön- Lund/ Kal-

holm Västerås Borlänge Sandviken ping/ köping Malmö mar

Norr-
köping

Statlig högskole-
utbildning

a) Fortbildning i socialt
behandlingsarbete, 30* Socialt arbete, 40*	20
Handelslinjen, 60 (YTH) Kontorslinjen, 60 (YTH) Linjen för kost- ekonomi och	0[30]‘
kostterapi, 120		54
Psykologlinjen, 200 Storhushålls- och	30	30
restauranglinjen, 60 (YTH)
b) Förvaltnings-
linjen, 140 Hotell- och restau- rangekonomlinjen, 140	(150)	(60)
Linjen för personal- och arbetslivsfrågor, 140	(150)	(60)
Sociala linjen, 140	(210)		(60)2
Ekonomlinjen, 140 Internationella	(330)	(250)	(60)2
Ekonomlinjen, 140 Internationella	(330)	(250)
ekonomlinjen, 160		(90)
Juristlinjen, 180	(400)	(290)
Samhällsvetar- linjen, 120 Systemvetenskapliga		(80)
linjen, 120 Turismlinjen, 80	(90)	(60)
ADB-linjen, 60	(100)		(60)
Planeringsram för linjer enligt b)	1430	890	120
Summa a- och b-linjer	1480	974	120

0[30]‘

30[30]‘

(75) (60) (95)

		(45) (150)	(60)	(60) (150)
(60)2	(30)	(160)	(75)	(60)2	(260)
			(90)		(90)
					(315)
		(30)			(HO)
		(50)	(60)		(90)
(60)					(60)
	(30)	(20)	(20)		(60)
120	60	530	365	60	1230 60
120	60	550	365	60	1310 60

140

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Utbildningslinje/poäng

Kristian- Växjö Göte- Borås Karl- Skövde Umeå Luleå Sunds- öster- Summa

stad borg stad vall/ sund

Härnö-

sand

Statlig högskole-
utbildning

a) Fortbildning i socialt
behandlingsarbete, 30* Socialt arbete 40*	20
Handelslinjen, 60 (YTH) Kontorslinjen, 60 (YTH) Linjen för kost- ekonomi och
kostterapi, 120	72
Psykologlinjen, 200 Storhushålls- och restauranglinjen, 60 (YTH)	30

b) Förvaltnings-

linjen, 140 Hotell- och restau-		(30)	(120)
rangekonomlinjen, 140			(60)
Linjen för personal- och arbetslivs-
frågor, 140		(30)	(60)
Sociala linjen, 140	(60)3		(210)
Ekonomlinjen, 140	(60)3	(125)	(230) (60)3
Internationella ekonomlinjen, 160		(30)	(120)
Juristlinjen, 180			(120)4
Samhällsvetar- linjen, 120 Systemvetenskapliga		(20)	(60)
linjen, 120 Turismlinjen, 80		(40)	(90)
ADB-linjen, 60		(10)	(60)
Planeringsram för linjer enligt b)	60	285	1 130	60
Summa a- och b-linjer	60	285	1252	60

20				20	20 100 0[30]' 0[30]‘
		38			164
		30			150
					30[30]‘
(30)		(60)		(60)	740
					60
(30)		(60)		(30)	585
		(120)		(120)	960
(150)	(60)2	(100)(90)	(100)	(30)	2 290
		(30)			450
		(40)4			1 165
		(45)			345
(48)	(30)	(60) (30)	(30)	(60)	738
				(60)	180
			(30)		390
258	90	515 120	160	360	7 903
258	90	603 120	160	380	8367

♦ Påbyggnadslinje.

1 Antagning sker var tredje termin. Här anges antalet nyböijarplatser budgetåret 1991/92 och inom klämmer det totala
antalet åp. (YTH Ha US, Ko HG/S, St UL).

2 Varav 30 endast basblock. (Ekonomi. HE/V HF/B HJ HKr HS).

3 Endast basblock (Ekonomi. HB).

4 Avser grundläggande rättsutbildning, 80 p. (Juristl. UG UUm).

141

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet
med vad jag har förordat,

10. till Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yr-
ken för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
565201000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

D 7. Utbildning för vårdyrken

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

438 218000 Reservation -53441000'

477 300000

537890000

1 När statsbudgetens utfall for budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för vårdyrken vid de statli-
ga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområ-
de. Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och
påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbildningssektor. Medel för kommu-
nal högskoleutbildning inom sektorn beräknas under anslaget D 11. Bidrag
till kommunal högskoleutbildning m. m. I tabellen över planeringsramar
finns en förteckning över den linjebundna utbildningen.

A nslagsfördel n i ng

Högskoleenhet/ändamål	1990/91	Beräknad ändring 1991/92	Varav löne- och pris- omräkning
Högskoleenhet/ändamål	1990/91	Föredraganden
Karolinska institutet	151602000	+ 16465000	16 752000
Universitetet i Uppsala	67104000	+ 9114000	7 510000
Universitetet i Linköping	28 569000	+ 3117000	3086000
Universitetet i Lund	86074000	+ 10851000	10041000
Universitetet i Lund
enheten för tandläkar-
utbildning i Malmö	17 630000	+ 2285000	2217000
Universitetet i Göteborg	75053000	+ 7123000	8 509000
Universitetet i Umeå	50618000	+ 8 170000	5 983000
Till universitets- och
högskoleämbetets
disposition	0	+ 2097000	0
Till regeringens disposition	650000	+ 1368000	79000
Summa kr.	477300000	+ 60590000	54177000

Anslagsframställning har avgivits av universitets-och högskoleämbetet
(UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring innebär i korthet följande.

142

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål		Kostnad budget- året 1991/92 (tkr.)	Ändamål	Kostnad budget- året 1991/92 (tkr.)
2	Förändringar av anslagstek-		3.6 Utb i psykoterapi. Kl	- 168
	nisk natur		3.7 Utrustning till grundutbild-
2.1	Medel för gemensamma		ning	+ 2 500
	funktioner, UL, UL enheten for tandläkarutb i Malmö	+ 251	Summa under 3	+ 3854
Summa under 2		+ 251	4. Budgetförslag
3	Konsekvenser av tidigare be- slut Läkarlinjen, UG		4.1 Logopedlinjen, förlängning och utökad planeringsram,
3.1	Konsekvenser av tidigare be- slut Läkarlinjen, UG	-1914	Kl, UL, UG	0
3.2	Läkarlinjen, UUm	+ 1837	Summa under 4	0
3.3 3.4	Apotekarlinjen, UU Receptarielinjen, UU	+ 1465 + 694	Summa punkterna 2 — 4	+ 4105
3.5	Tandläkarlinjen, Kl	- 560

1 KI=karolinska institutet, UU=universitetet i Uppsala, ULi=universitetet i Linköping, UL=universitetet i
Lund, UG=universitetet i Göteborg, UUm=universitetet i Umeå.

UHÄ hemställer att

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

2. logopedlinjen förlängs från 120 till 160 poäng enligt UHÄ:s förslag,

3. under reservationsanslaget D 7. Utbildning för vårdyrken för budget-
året 1991/92 anvisas 481 405000 kr. med av UHÄ angiven fördelning på
anslagsposter.

Föredragandens överväganden

Anslaget Utbildning för vårdyrken avser de statliga utbildningarna inom
utbildningsdepartementets område. Under anslaget D 11. Bidrag till kom-
munal högskoleutbildning m. m. anvisas medel till de kommunala vårdut-
bildningarna. För sammanhangets skull behandlar jag här även dessa
utbildningar.

Riksdagen fastställde våren 1990 antalet nybörjarplatser för budgetåret
1990/91, vilket något översteg vad som föreslagits i budgetpropositionen.
Inför budgetåret 1991/92 föreslår jag endast marginella förändringar av
dimensioneringen. En sammanfattning av mina förslag i fråga om ny-
börjarplatser för budgetåret 1991/92 för den statliga och kommunala ut-
bildningen inom denna sektor finns i tabellerna över planeringsramar.

I min anslagsberäkning har jag beräknat medel för konsekvenser av
tidigare beslut i enlighet med UHÄ:s förslag.

143

Planeringsramar for statlig utbildning inom sektorn för utbildning för
vårdyrken budgetåret 1991/92

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Utbildningslinje m. m. Högskoleort

	Stock- holm	Upp- sala	Lin- kö- ping	Lund/ Malmö	Göte- i borg	Umeå	Sum- ma
Apotekarlinjen, 160 poäng		100					100
Logopedlinjen, 160 poäng	28'			28'	0		56
Läkarlinjen, 220 poäng Receptarielinjen, 80/40	280	110	60	190	103	122	865
poäng		32O2					320
Rehabiliteringslinjen, sjukgymnastik, 100 poäng	144			104			248
Tandläkarlinjen, 180 poäng	100			40	80	60	280
Utbildning i psykoterapi, 60 poäng	16			16		16	48
Påbyggnadslinje i toxikologi, 20/80 poäng3	30						30
Påbyggnadslinje i sjukgymnastik, 20 poäng Påbyggnadslinje, for-	20			20			40
djupning i arbetsterapi, 20 poäng Påbyggnadslinje, för- djupning i sjukgymnastik,				10	20	10	40
20 poäng	20			20			40
Summa	638	530	60	428	203	208	2067

1 Antagning var fjärde termin, ingen antagning vid universitetet i Göteborg 1991/92.

2 Varav 100 nybörjarplatser avser receptarielinjen, 80 poäng.

3 Antagning var fjärde termin.

144

Logopedlinjen

I förra årets budgetproposition anförde jag att jag inte var beredd att
tillstyrka UHÄ:s förslag att förlänga logopedlinjen från 120 till 160 poäng
och samtidigt glesa ut antagningstillfällena från var tredje termin till var
fjärde termin per ort. Skälet för mitt ställningstagande var att en förlängd
utbildning skulle innebära att farre studerande per år examinerades från
utbildningen och att det fanns oklarheter om tillgång på och behov av
logopeder.

UHÄ återkommer nu i sin anslagframställning med förslaget om en
förlängning av logopedlinjen med 40 poäng inom oförändrad kostnadsram
för linjen och med utglesning av antagningstillfällena. UHÄ föreslår emel-
lertid att antalet nybörjarplatser ökas från 24 till 28 per högskola för att
kompensera den lägre examination som blir en följd av reformen. En
förlängning av utbildningen kommer enligt UHÄ:s bedömning också att
innebära att fler studerande fullföljer utbildningen. Sammantaget anser
UHÄ att åtgärderna endast obetydligt kommer att påverka tillskottet av
examinerade logopeder till arbetsmarknaden.

UHÄ redovisar också aktuella uppgifter över tillgång och förväntad
efterfrågan på logopeder. Enligt dessa finns det ingen anledning att befara
att en förlängning av utbildningen skulle innebära att det uppkommer en
brist på logopeder.

Jag föreslår i enlighet med UHÄ:s förslag att logopedlinjen omfattar 160
poäng för dem som fr. o. m. höstterminen 1991 påbörjar utbildningen. Jag
föreslår också en ökad dimensionering från 24 till 28 nybörjarplatser per
högskoleenhet och med antagning var fjärde termin inom ramen för oför-
ändrade resurser.

Apotekarlinjen och receptarielinjen

I samband med att riksdagen under 1989/90 års riksmöte beslöt om en
ökning av antalet platser på apotekarlinjen och receptarielinjen gav riksda-
gen som sin mening regeringen tillkänna att såväl apotekar- som receptari-
elinjen under den nu aktuella treårsperioden vardera bör tillföras ytterliga-
re 20 nybörjarplatser. Jag har inte bedömt det vara möjligt att i rådande
budgetsituation föreslå denna utökning för budgetåret 1991/92.

Kunskapsprov efter läkares och tandläkares allmäntjänstgöring

I regeringens proposition( 1988/89:138) om riktlinjer för läkares speci-
alisttjänstgöring m. m. föreslogs att ansvaret för att utforma och organisera
kunskapskontrollen under läkares allmäntjänstgöring (AT) skulle föras
över från socialstyrelsen till utbildningsmyndigheterna. Jag utgår från att
utformningen av denna kunskapskontroll kommer att ske i nära samver-
kan mellan utbildningsmyndigheterna och huvudmännen för hälso- och
sjukvården och för tandvården samt socialstyrelsen. Regeringen har den 28
juni 1990 gett universitets- och högskoleämbetet i uppdrag att förbere-
da denna uppgift, som också innefattar prov under tandläkarnas allmän-

10 Riksdagen 1990/91. I samt. Nr 100. Bilaga 10

Rättelse: S. 152 mittentabell rad 3, 14, 19, och 27 samt S. 159 mittentabell rad 15 och
19 ändrade belopp.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

145

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

146

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Landst ingskommun/motsvarandc

147

tjänstgöring. Som en följd beräknar jag nu medel för detta ändamål under Prop. 1990/91: 100
anslaget Utbildning för vårdyrken ( + 2097000 kr.) att disponeras av Bil. 10
UHÄ. Jag har i denna fråga samrått med chefen for socialdepartementet.

Tandvårdsutbildningar

Översyn av tandvårdsutbildningarna

Mitt forslag: Tandhygienistlinjen förlängs från 40 till 80 poäng den
1 juli 1992. Möjlighet att välja tandsköterskekurs skall finnas så att
dubbel kompetens, enligt utredningens förslag, kan erhållas. Tand-
teknikerlinjen, 120 poäng, inrättas den 1 juli 1992 med samma
lokalisering som den tidigare utbildningen i gymnasieskolan. UHÄ
får i uppdrag att utreda huvudmannaskapsfrågan och dimensione-
ringen for tandteknikerlinjen samt dimensionering och lokalisering
för tandhygienistlinjen.

Utredarens förslag: Utredaren (Utbildningar för framtidens tandvård,
SOU 1989:28) föreslår att en ny utbildningslinje skall inrättas inom den
kommunala delen av högskolan, tandsköterskelinjen. Den föreslagna ut-
bildningen skall ersätta både den nuvarande tandhygienistutbildningen
inom den kommunala högskolan och den nuvarande tandsköterskeutbild-
ningen inom gymnasieskolan. En konsekvens av utredningens förslag blir
att dessa två utbildningar avvecklas. Utredningen föreslår också en ny
personalkategori i tandvården, benämnd legitimerad tandsköterska.

Den legitimerade tandsköterskans arbetsuppgifter skall sammanfalla
med de nuvarande for både tandsköterska och tandhygienist. Förslaget om
en dubbel kompetens föranleds enligt utredningen av nya arbetssätt inom
tandvården, där patienten skall få en individuellt tillämpad, fullgod vård
som skall ges av den personalgrupp som är bäst lämpad för uppgiften i det
enskilda fallet. Detta förfaringssätt leder till att resurserna i tandvården
utnyttjas på effektivaste sätt.

Utredningen anser att utbildningen både av den legitimerade tandskö-
terskan och av tandläkaren skall syfta till en relativt självständig roll för
den legitimerade tandsköterskan. Mot bakgrund av den förmodade ut-
vecklingen av tandhälsan är det rimligt att anta att legitimerade tandskö-
terskor kommer att utföra regelbunden kontroll och behandling av relativt
friska patienter som en första nivå av tre inom den framtida tandvården.
På de övriga nivåerna behandlas patienten av tandläkare eller specialist-
tandläkare biträdd av, och i samarbete med, legitimerad tandsköterska.

Utredningen föreslår att utbildningen skall omfatta två års studier om-
fattande 80 poäng och att den skall omfatta sex månaders allmäntjänstgö-
ring.

148

Utredningen föreslår att tandteknikerutbildningen får ett mycket nära
samarbete med tandläkarutbildningen. Den brist på tandtekniker som
finns i dag beror i stor utsträckning på att examinationsfrekvensen är
ovanligt låg. Utredningen anser att detta beror på att den nuvarande
gymnasieutbildningen lockat sökande som först under studierna insett
yrkets inriktning, och då i många fall valt att avbryta studierna. Utred-
ningen anser att i och med att utbildningen blir en högskoleutbildning
kommer de studerande att vara bättre förberedda. Examinationsfrekven-
sen kommer att öka, så att behovet av tandtekniker bättre tillgodoses.

Remissinstanserna: En fullständig remissammanställning och samman-
fattning av betänkandet finns i prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 487 — 497. De
flesta remissinstanser tillstyrker förslaget med en 80- poängs utbildning till
legitimerad tandsköterska som skall ersätta de två personalkategorier som
idag verkar inom vården som tandsköterska resp, tandhygienist. Tillstyr-
kandet är dock ofta kombinerat med förbehåll, speciellt angående yrkes-
och utbildningsbenämningen samt den legitimerade tandsköterskans
dubbla roll.

Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om att
tandteknikerutbildningen flyttas från gymnasieskolan till högskolan. De
flesta remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att tandteknikerut-
bildningen skall förläggas till den statliga högskolan i anslutning till tandlä-
karutbildningen. Några remissinstanser, såsom karolinska institutet (Kl),
anser dock att utbildningen bör vara en kommunal högskoleutbildning för
att underlätta samverkan med övriga medellånga vårdutbildningar, då
förkunskapskraven föreslås vara desamma.

UHA:s utvärdering av den tvååriga försöksutbildningen på tandhygienist-
linjen: UHÄ redovisade i juni 1990 regeringsuppdraget om utvärdering av
försöksverksamheten med tvåårig tandhygienistutbildning i den kommu-
nala högskolan. Utvärderingen redovisar mycket positiva resultat. Utbild-
ningen har lyckats väl med att rekrytera från gymnasieskolans allmänna
linjer (63% av de studerande kommer därifrån). De nya behörighetskraven
förefaller ha fungerat tillfredsställande. Studievana förefaller ha haft större
betydelse för goda studieresultat och få avhopp, än yrkeserfarenhet inom
området. Högskolorna uppger även att det är en fördel med olika bak-
grund och erfarenhet i undervisningen. Innehållet i utbildningen har för-
djupats med den längre utbildningstiden. Vidare har de studerande upp-
nått högre grad av klinisk mognad, större självständighet och initiativta-
gande i och med den längre utbildningstiden. Därmed har den tvååriga
utbildningen givit de studerande en bättre grund för det arbetssätt som
anges som mål i den tandvårdspolitiska propositionen.

Skälen för mitt förslag: I samband med prop. 1989/90:100 bil. 10, s.
253 — 257 behandlade jag utredningen Utbildningar för framtidens tand-
vård (SOU 1989:28). Jag framhöll då att jag skulle avvakta med ett förslag
angående de övriga tandvårdsutbildningarna (utom tandläkarlinjen) tills
UHÄ:s utvärdering av försöksverksamheten med en tvåårig tandhygienis-
tutbildning presenterades.

Mycket talar för att tandvården i framtiden kommer att behöva själv-
ständigt arbetande personalkategorier, som kommer att arbeta i tandvår-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

149

dsteam. På många orter i landet kommer en kombinationskompetens att
innebära ett optimalt utnyttjande av personalens utbildning och ett vari-
erat utbud av arbetsuppgifter. Försöksverksamheten med en tvåårig tand-
hygienistlinje visar att det finns mycket för tandvårdens del att vinna på
att tandhygienisternas kompetens förstärks, såväl ur ekonomisk synvinkel
som ur patientens.

Jag anser dock att det åtminstone i ett övergångsskede skall vara möjligt
att kunna utbilda sig för i första hand assisterande arbetsuppgifter inom
tandvården. Jag föreslår därför att tandsköterskeutbildningen inklusive de
påbyggnadskurser som bedrivs i anslutning till denna inom gymnasiesko-
lan fr. o. m. 1992/93 överflyttas till den kommunala delen av högskolan
som en del av utbudet inom ramen för lokala linjer och fristående kurser.

Jag föreslår vidare att tandhygienistlinjen, 40 poäng, inom den kommu-
nala högskolan förlängs till 80 poäng den 1 juli 1992. Den förlängda
utbildningen skall i princip baseras på den av UHÄ utvärderade försöksut-
bildningen. Dessutom bör tandsköterskemoment ingå som en frivillig
delkurs för de studerande som inte har tandsköterskeutbildning. På så sätt
kan de studerande skaffa sig den dubbla kompetens tandvården behöver i
framtiden. Jag har för avsikt att ge UHÄ i uppdrag att se över tandhygi-
enistlinjens dimensionering och lokalisering så att resurserna utnyttjas så
effektivt som möjligt.

När det gäller tandteknikerutbildningen ansluter jag mig till utredarens
och remissopinionens syn att utbildningen bör bedrivas i högskolan. Jag
föreslår att en ny linje inrättas, tandteknikerlinjen omfattande 120 poäng
den 1 juli 1992. När det gäller frågan om statligt resp, kommunalt huvud-
mannaskap ser jag inga större problem med någotdera alternativet. Lokali-
seringen i framtiden bör ändå enligt min mening ske vid samma orter där
tandläkarutbildning bedrivs, det vill säga den lokalisering som finns i dag.
Jag har för avsikt att under innevarande budgetår ge UHÄ i uppdrag att
redovisa ett förslag om den nya tandteknikerlinjens dimensionering samt
hur utbildningen kan planeras och genomföras utan ökning av de ekono-
miska ramar som finns på statsbudgeten för tandteknikerutbildningen.
UHÄ skall dessutom redogöra för de utbildningsmässiga och ekonomiska
konsekvenserna av ett statligt resp, ett kommunalt huvudmannaskap.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för socialdepartementet och
med statsrådet Persson.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Övriga medellånga vårdutbildningar

Enligt utbildningsutskottets betänkande 1989/90:UbU 21, s. 18, finns det
anledning att göra en samlad, bred översyn av de medellånga vårdutbild-
ningarnas längd. Det väsentliga i den översyn som utskottet föreslog var
att dels pröva utbildningarnas längd i förhållande till de krav på väl
avvägd utbildning som arbetsmarknaden ställer, dels beakta de anpass-
ningar till internationella förhållanden som blir alltmer nödvändiga. Beho-
vet av påbyggnadsutbildningar i anslutning till grundutbildning på linje
borde också omfattas av översynen liksom frågan om hur eventuella på-

150

byggnadsutbildningar skall organiseras. Även vårdutbildningarnas sam-
verkan med den statliga högskolan bör enligt riksdagen belysas i förekom-
mande fall.

För egen del vill jag anföra följande. Inom regeringskansliet utreds för
närvarande hälso- och sjukvårdslinjens längd, innehåll, inriktningar, inter-
nationell gångbarhet, benämning och påbyggnadsutbildningar i anslutning
till linjen.

Regeringen uppdrog den 3 maj 1989 åt UHÄ att se över sociala omsorgs-
linjen avseende bl. a. organisation, innehåll, rekrytering och påbyggnadsut-
bildningar. UHÄ utreder också rehabiliteringslinjens längd, innehåll och
förkunskapskrav. Utredningarna kommer att redovisas inom innevarande
budgetår. Tandhygienistlinjen har redan utretts och jag har tidigare redo-
gjort för mina ställningstaganden vad beträffar denna utbildning. Jag utgår
ifrån att UHÄ under budgetperioden även ser över de övriga medellånga
vårdutbildningarna vad gäller längd och internationell gångbarhet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

11. bemyndiga regeringen att förlänga logopedlinjen med 40 poäng
till 160 poäng,

12. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet
med vad jag förordat,

13. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1992 förlänga tandhygie-
nistlinjen med 40 poäng till 80 poäng,

14. bemyndiga regeringen att den 1 juli 1992 inrätta en allmän
utbildningslinje, tandteknikerlinjen om 120 poäng.

15 . till Utbildning för vårdyrken för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 537 890000 kr.

D 8. Utbildning för undervisningsyrken

1989/90 Utgift
1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

899456000 Reservation —19907000'

860673000

1007063000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för undervisningsyrken vid
de statliga högskoleenheterna samt den del av personalutbildningen för
skolväsendets behov som hänförs till universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ). Under anslaget beräknas medel för allmänna utbildningslinjer och
påbyggnadslinjer inom denna yrkesutbildningssektor samt för vissa kurser
m. m. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den linje-
bundna utbildningen. Medel för kommunal högskoleutbildning inom sek-
torn beräknas under anslaget D 11. Bidrag till kommunal högskoleutbild-
ning m. m.

151

Anslagsfördelning

Högskoleenhet/ändamäl 1990/91 Beräknad Varav

ändring löne- och pris-

1991/92 omräkning

Föredraganden

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Högskolan för lärarutbild-
ning

i Stockholm	138054000	+	22 608000	17 568000
Konstfackskolan	3 459000	+	608000	594000
Musikhögskolan i Stockholm	14618000	+	1 587000	1932000
Interimstyrelsen för
Idrottshögskolan i Stock-
holm	0	+	1000000	0
Universitetet i Uppsala	49154000	+	9910000	5 238000
Högskolan i Eskilstuna/Väs-
terås	12105000	+	1964000	1 373000
Högskolan i Falun/Borlänge	20105000	+	3 565000	1412000
Högskolan i Gävle/Sandvi-
ken	20603000	+	5 192000	2 625000
Högskolan i Örebro	29 538000	+	2211000	4242000
Universitetet i Linköping	68105000	+	9 320000	8 477000
Högskolan i Jönköping	24 508000	+	6003000	3 140000
Universitetet i Lund	95 841000	+	11932000	11 184000
Högskolan i Halmstad	10029000	+	3062000	1277000
Högskolan i Kalmar	19 242000	+	4 794000	1 776000
Högskolan i Kristianstad	24 595000	+	5 130000	2958000
Högskolan i Växjö	27054000	+	5 397 000	3 364000
Universitetet i Göteborg	119467000	+	18021000	15 458000
Högskolan i Borås	1467000	+	1 833000	182000
Högskolan i Karlstad	33654000	+	6 144000	4825000
Högskolan i Trollhättan/Ud-
devalla	2 357000	+	2 333000	293000
Universitetet i Umeå	70239000	+	12 806000	9025000
Högskolan i Luleå	33 540000	+	6 104000	3 770000
Högskolan i Sundsvall/Här-
nösand	25008000	+	5 140000	2 966000
Ej fördelade medel
Hemspråkslärarutbildning	973000	+	92000	92000
Utbildning av instruktörer
för näringsliv och förvaltning	1 975 000	+	215000	215000
Särskilda utbildningsåtgär-
der för
vissa lärare m. m.	6 335 000	+	453000	453000
Till regeringens disposition	2210000	+	959000	267000
Till universitets- och
högskoleämbetets disposi-
tion	6438000	-	1 993000	551000
Summa kr. 1	860673000	+ 146390000		105258000

Anslagsframställning jämte komplettering har avgivits av universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

152

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål		Kostnad budget- året 1991/92 (tkr.)	Ändamål		Kostnad budget- året 1991/92 (tkr.)
2	Förändringar av anslagstek-		3.5	Hushållslärarlinjen UUm	- 569
	nisk natur		3.6	Idrottslärarlinjen, HÖ	- 1378
2.1	Medel för gemensamma		3.7	Musiklärarlinjen
	funktioner, UL	- 117		ettämnes, SMH, UG, HLu	+ 2220
Summa under 2		- 117		tvåämnes, SMH, UL, UG, HLu	- 4416
3	Konsekvenser av tidigare be-		3.8	Slöjdlärarlinjen, ULi	- 2 655
	slut		3.9	Ämneslärarlinjen, HLS, UU,
3.1	Bildlärarlinjen, UUm	+ 1042		ULi, UL, UG, UUm, HKs	-13153
3.2	Fritidspedagoglinjen, UUm,		3.10	Frigjorda resurser vid redu-
	HLS	+ 95		cerad antagning 1987/88
3.3	Förskollärarlinjen, UU,			Bamavårdslinjen, UU	- 167
	HLS, UG, HB, HE/V, ULi,			Hushållslärarlinjen, UUm	- 570
	HJ, HH, HT/U, HLu, HS/H,			Idrottslärarlinjen, HÖ	- 920
	UHÄ	+ 4157		Musiklärarlinjen, ettämnes
3.4	Grundskollärarlinjen, inriktn			SMH	- 1267
	1-7, HLS, HF/B, ULi, HJ,			tvåämnes, UL, UG, HLu	- 2205
	UL, HKr, HV, UG, HKs,			Textillärarlinjen, UG	- 1 140
	UUm, HLu, HS/H, UU,			Ämneslärarlinjerna, HLS,
	HG/S, HK	+ 36 748		UU, ULi, UL, UG, HKs,
	Grundskollärarlinjen, inriktn			UUm	-19672
	4-9, HLS, UU, ULi, UL,		3.11	Planeringsmedel, UU, HG/S
	UG. HKs, UUm	+ 40515		HK	- 4 408
			Summa under 3		+ 32257
			Summa punkterna 2—3		+ 32140

' HLS=högskolan for lärarutbildning i Stockholm, KF=konstfackskolan, SMH=musikhögskolan i Stockholm,
UU=universitetet i Uppsala, HE/V=högskolan i Eskilstuna/Västerås, HF/B=högskolan i Falun/Borlänge,
HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ=högskolan i Örebro, ULi=universitetet i Linköping, HJ=högskolan i
Jönköping, UL=universitetet i Lund, HH=högskolan i Halmstad, HK=högskolan i Kalmar, HKr=högskolan i
Kristianstad, HV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, HB= högskolan i Borås, HKs=högskolan i
Karlstad, HT/U= högskolan i Trollhättan/Uddevalla, UUm=universitetet i Umeå, HLu=högskolan i Luleå,
HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand.

UHÄ hemställer att

1. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

2. under reservationsanslaget D 8. Utbildning för undervisningsyrken
anvisas för budgetåret 1991/92 892 813000 kr. med av UHÄ angiven för-
delning på anslagsposter.

Föredragandens överväganden

Jag ansluter mig till universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) förslag till
förändringar under detta anslag. I huvudsak innebär förändringarna en
uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra årets budgetproposition.
Förändringarna i sin helhet och fördelningen på anslagsposter framgår av
sammanställningen.

Under anslaget B 6. Fortbildning m. m. har statsrådet Persson beräknat
andraårskostnadema för de åtgärder för att förbättra tillgången på lärare i
ungdomsskolan som behandlades i förra årets budgetproposition (prop.
1989/90, bil. 10, s.l 19, UbU 22, rskr. 233).

153

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Planeringsramar för sektorn för utbildning för undervisningsyrken budgetåret 1991/92

Utbildningsiinje/poäng	HLS	Konst- fack	SMH	Upp- sala	Eskils- tuna/ Västerås	Falun/ Bor- länge	Gävle/ Sand- viken	Örebro	Lin- köping	Jön- köping	Lund/ Malmö
Barnavårdslärarlinjen, 120 Bildlärarlinjen, 120 Folkhögskollärarlinjen, 40		24							75
Fritidspedagoglinjen, 100	154				60	36	30	72	60	60	96
Förskollärarlinjen, 100 Grundskollärar-	708			60	144	102	144	120	180	120	270
linjen, 140—180 grenen för utbildning av lärare för åk 1 — 7 grenen för utbildning av	240			120		120	120		120	120	144
lärare för åk 4 — 9 Handels- och kontors-	222			136					120		125
lärarlinjen, 40	24										24
Hushållslärarlinjen, 120 Idrottslärarlinjen, 120 Industri- och hantverks-	693							36
lärarlinjen, 40	148										124
Musiklärarlinjen, 160 Slöjdlärarlinjen, 40			52					30	48		32
Slöjdlärarlinjen, 120 Studie- och yrkesoriente- ringslinjen, 120 Textillärarlinjen, 120	30			12					36		60
Vårdlärarlinjen. 60 Ämneslärarlinjen	96			48					32		72
160-220	50			42					20		40
Ämneslärarlinjen, 40 Lärarlinjen för jordbruk,	40			20					20		30
skogsbruk och trädgårdsskötsel*, 20				72
Specialpedagogiska påbygg- nadslinjen*, 40 — 60 Pedagogi k/metodiklärar-	192										96
linjen*, 20	18
Summa	1991	24	52	510	204	258	294	258	711	300	1 113

154

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Utbildningslinje/poäng	Halm- stad	Kal- mar	Kris- tian- stad	Växjö	Göte- borg	Borås	Karl- stad	Troll- hättan/ Udde- valla	Umeå	Luleå	Sunds- vall/ Härnö- sand	Sum- ma
Barnavårdslärarlinjen, 120 Bildlärarlinjen, 120									24			48
Folkhögskollärarlinjen, 40												75
Fritidspedagoglinjen, 100	30	30	30	60	84		60		30	36	30	958'
Förskollärarlinjen, 100 Grundskollärar-	120	120	138	120	300	60	150	60	120	150	120	3 3O62
linjen, 140—180
grenen för utbildning av lärare för åk 1 — 7		120	120	120	144		120		120	132	120	1980
grenen för utbildning av lärare för åk 4-9					179		60		130			972
Handels- och kontors-
lärarlinjen, 40					12				12			72
Hushållslärarlinjen, 120					12							12
Idrottslärarlinjen, 120 Industri- och hantverks-												105
lärarlinjen, 40					120				78		36	506
Musiklärarlinjen, 160					36					30		1804
Slöjdlärarlinjen, 40												48
Slöjdlärarlinjen, 120 Studie- och yrkesoriente-												36
ringslinjen, 120									60			150
Textillärarlinjen, 120					24				12			48
Vårdlärarlinjen, 60 Ämneslärarlinjen,					96				48			392
160-220					40				20			212
Ämneslärarlinjen, 40 Lärarlinjen för jordbruk,					30				10			150
skogsbruk och trädgårdsskötsel, *20												72
Specialpedagogiska påbygg- nadslinjen, 40 — 60 Pedagogi k/metodiklärar-					120				96			504
linjen*, 20					18							36
Summa	150	270	288	300	1215	60	390	60	760	348	306	9862

* Påbyggnadslinje

1 Härav avser minst 50 platser 50-poängsutbildning.

2 Härav avser minst 550 platser 50-poängsutbildning och minst 167 platser i Stockholm, Eskilstuna/Västerås, Linkö-
ping, Lund, Växjö och Göteborg utbildning för tvåspråkiga studerande. Därutöver finns 120 platser att fördelas av
universitets- och högskoleämbetet.

3 Härav avser högst 45 platser specialidrottslärarutbildning.

4 Härtill kommer 30 platser landstingskommunal högskoleutbildning i Arvika.

155

För att möjliggöra en ökning av dimensioneringen och förbättra utnytt-
jandet av platser på grundskollärarlinjen kommer jag att föreslå vissa
särskilda åtgärder. Mina förslag i fråga om nybörjarplatser (exkl. grund-
skollärarlinjen) för budgetåret 1991/92 på linjer för utbildning inom sek-
torn framgår av tabellen över planeringsramar.

Grundskollärarlinjen

Antalet nybörjarplatser på grundskollärarlinjen var under budgetåret
1989/902952, därav 1 980 på grenen för utbildning av lärare för årskurser-
na 1 —7 och 972 på grenen för utbildning av lärare för årskurserna 4 — 9.
Under innevarande budgetår har de särskilda medel som anslagits under
anslaget B 8. Fortbildning m. m. (prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 119, UbU
22, rskr.233) använts för att bl. a. öka dimensioneringen av grundskollä-
rarlinjen vid sådana högskoleenheter, där antalet kvarstående behöriga
sökande har medgivit detta.

Antalet antagna på grundskollärarlinjen har ökat mycket kraftigt sedan
starten. När utbildningen var ny år 1988 antogs ca 1800 studerande.
Antalet antagna ökade ytterligare 1989 och under 1990 räknar jag med att
det kommer att finnas ca 3 500 antagna på utbildningslinjen. Antalet kan
komma att öka ytterligare då sökandeintresset inför vårterminen 1991 är
mycket stort.

Det finns fortfarande obesatta platser i utbildningen. De finns framför
allt inom fördjupningen matematik och naturorienterande ämnen på in-
riktningen mot årskurserna 1 — 7 samt inom specialiseringen praktiskt-
estetiskt ämne och annat ämne på inriktningen mot årskurserna 4 — 9.
Antalet antagna till fördjupningen matematik och naturorienterande
ämnen på inriktningen mot årskurserna 1—7 har dock ökat med 84%
sedan starten 1988.

Jag vill erinra om att särskilda medel för kurser i barnkunskap, hemkun-
skap och idrott har anvisats under anslaget D 10. Lokala och individuella
linjer och fristående kurser (prop. 1987/88:100, bil.10, s. 276 — 277,
UbU25, rskr. 333).

Det är också svårt att rekrytera studerande till fördjupningen grundvux
på inriktningen mot årskurserna 1—7. Jag avser därför att närmare be-
handla dessa frågor i den planerade propositionen om gymnasieskolan och
vuxenutbildningen.

För att möjliggöra en ytterligare ökning av dimensioneringen på grund-
skollärarlinjen under budgetåret 1991/92 har statsrådet Persson tidigare i
dag föreslagit att ytterligare medel som kan användas för bl. a. utökat antal
nybörjarplatser anvisas under anslaget B 6. Fortbildning m. m.

Enligt min mening bör regeringen bemyndigas att under budgetperioden
öka dimensioneringen av grundskollärarutbildningen. Jag avser att i sam-
råd med statsrådet Persson återkomma till regeringen med ett uppdrag till
UHÄ att avgöra till vilka högskoleenheter utbildningsplatserna skall loka-
liseras. Detta innebär att de högskoleenheter som har ett överskott på
sökande kan få utökad planeringsram när alla platser fyllts.

De högskoleenheter som under budgetåret 1990/91 har lyckats uppnå

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

156

sin ursprungliga planeringsram och därtill antagit studerande utöver ra- Prop. 1990/91: 100
men bör enligt min mening kunna planera för minst samma antal utbild- Bil. 10
ningsplatser under budgetåret 1991/92. Därigenom kan planeringen av
utbildningen och lokalanvändningen underlättas.

I propositionen om ansvaret for skolan (prop. 1990/91:18, UbU 4,
rskr.76) betonades behovet av att öka samverkan mellan högskolan och
skolan och därigenom förstärka kvaliteten i lärarutbildningen. Detta kan
ske på många sätt. Både praktiken i lärarutbildningen och högskolans
deltagande i lärarfortbildningen bidrar till fördjupade kontakter. Dessut-
om kan lärarutbildarna delta i utvecklingsarbete eller delta som en särskild
resurs i planerings- och utvärderingsarbete i skolan. Jag anser det viktigt
att former för en fördjupad samverkan utvecklas och avser att återkomma
till regeringen med ett uppdrag till UHÄ med detta syfte. Jag räknar med
att särskilda kostnader som kan vara förbundna med lärarutbildarnas
medverkan i skolan skall kunna bestridas från medel som tidigare anvisats
för särskilda åtgärder inom lärarområdet (prop. 1989/90:100, bil. 10, s.
119, UbU 22, rskr. 233).

Specialpedagogiska påbyggnadslinjen

Under budgetåret 1991/92 kommer den nya specialpedagogiska påbygg-
nadsutbildningen att vara fullt utbyggd. Jag har därvid räknat med att
samtliga resurser som frigjorts för planerings- och utvecklingsarbete under
föregående budgetår skall användas i utbildningen. Jag har räknat med att
dessa medel skall disponeras av universiteten i Lund (+195000 kr.) och
Göteborg (+ 955 000 kr.). Resterande medel bör stå till UHÄ:s disposition
för de påbyggnadskurser som skall kunna anordnas i anslutning till linjen
( + 2 880000 kr.).Kostnaderna för högskoleenheternas antagning av stude-
rande till utbildningen ryms inom ramen för anvisade medel.

Lärarutbildning för gymnasieskola och gymnasial vuxenutbildning

Jag avser att återkomma till gymnasielärarutbildningen i samband med
den planerade propositionen om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
I det sammanhanget kommer jag även att behandla studie- och yrkesorien-
teringslinjen.

Den 1 juli 1988 inrättades en ny allmän linje i trä- och metallslöjd om
120 poäng med lokalisering till Linköping. Antagning till utbildning på
slöjdlärarlinjen, 40 poäng, skall göras sista gången till vårterminen 1991
(UbU 1987/88:25, rskr. 333). Med tanke på svårigheterna att rekrytera till
slöjdlärarlinjen, 120 poäng, anser jag att utbildning på slöjdlärarlinjen,
med varierande omfång, bör anordnas övergångsvis för att utbilda obehö-
riga slöjdlärare.

157

Övriga frågor

För ersättning till kommun som bereder studerande vid studie- och yrke-
sorienteringslinjen praktik har medel beräknats i 1990 års budgetproposi-
tion (prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 274) för berörda högskoleenheter.
Under innevarande budgetår har nytt avtal om ersättning slutits. Kostna-
derna härför ryms inom ramen för anvisade medel.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

16. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet
med vad jag har förordat,

17. bemyndiga regeringen att ändra planeringsramen för grund-
skollärarlinjen utifrån de skäl som jag har angett,

18. till Utbildning for undervisningsyrken för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 1 007 063 000 kr.

D 9. Utbildning för kultur- och informationsyrken

1989/90 Utgift
1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

260 519 000 Reservation - 26 884 0001

289889000

334468000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser grundläggande utbildning för kultur- och informa-
tionsyrken vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdeparte-
mentets verksamhetsområde. Under anslaget beräknas medel för allmän-
na utbildningslinjer och påbyggnadslinjer m. m. inom denna yrkesutbild-
ningssektor. I tabellen över planeringsramar finns en förteckning över den
linjebundna utbildningen.

158

A nslagsfördelni ng

Högskoleenhet/ändamål 1990/91 Beräknad Varav

ändring löne- och pris-

1991/92 omräkning

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Föredraganden

Universitetet i Stockholm	15 739000	+ 2 383000		2 262000
Danshögskolan	6949000	+	1248000	1 148000
Dramatiska institutet	22 316000	+	3 882000	3 263000
Grafiska institutet och
institutet för högre
kommunikations- och
reklamutbildning	4 639000	+	492000	486000
Konstfackskolan	27239000	+	5 135000	4 760000
Konsthögskolan	15 242000	+	3059000	2 779000
Musikhögskolan i Stockholm	20351000	+	3460000	2 682000
Operahögskolan i Stockholm	5 243000	+	1219000	1 122000
Teaterhögskolan i Stockholm	7 580000	+	1316000	1216000
Universitetet i Uppsala	22079000	+	2 672000	2 893000
Högskolan i Örebro	2 791000	+	917000	415000
Universitetet i Linköping	3 858000	+	564000	558000
Högskolan i Jönköping	555 000	+	703000	82000
Universitetet i Lund	29 756000	+	3 984000	3 606000
Högskolan i Kalmar	4 721000	+	560000	399000
Högskolan i Växjö	2 634000	+	681000	367 000
Universitetet i Göteborg	54498000	+	8 378000	7 306000
Högskolan i Borås	18 693000	+	2 108000	2084000
Högskolan i Karlstad	2 708000	+	571000	308000
Universitetet i Umeå	12251000	+	2 804000	1674000
Högskolan i Luleå	1 816000	+	256000	214000
Högskolan i Sundsvall/Här-
nösand	1 533000	+	1938000	218000
Gemensamt för de
konstnärliga högskolorna	612000	+	59000	59000
Antagningskostnader för
vissa konstnärliga ut-
bildningar	273000	+	32000	32000
Utbildning i svenska för
vissa invandrare	1813000	+	158000	158000
Till UHÄ:s disposition	4000000	-	4000000	0
Summa kr.	289889000	+ 44579000		40191000

Anslagsframställning jämte komplettering har avgivits av universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

159

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

a) Allmänpraktiska medielinjen, 40 16' 16

Bebyggelseantikvariska linjen, 120 20 20

Bibliotekarielinjen, 40/80 22016 220

Danslinjen, 40/60/120 272 27

Designlinjen, 170 3513 12 47

160

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

161

11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Rättelse: S. 164 mittentabell rad 23 och 30 ändrade belopp S. 166 rad 1, 24, 32
ändrade siffror.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål		Kostnad budget- året 1991/92 (tkr.)	Ändamål		Kostnad budget- året 1991/92 (tkr.)
2	Förändringar av anslagstek-		3.5	Informationslinjen, HÖ, HV,
	nisk natur			HKs. HJ, HS/H	+ 2029
2.1	Medel för gemensamma		3.6	Informationslinjen, HÖ, HV,
	funktioner, UL	+ 72		HKs, HJ, HS/H	+ 345
2.2	Bibliotekarielinjen, HB,		3.7	Religionsvetenskapliga-
	UUm (särskild framställning			linjen, UU, UL	- 483
	september 1990)		3.8	Konservatorslinjen, UG	+ 196
Summa under 2		+ 72	3.9	Kompetensutveckling i de- sign, UHÄ	-4000
3	Konsekvenser av tidigare be-		3.10	Utrustning till grundutbild-
	slut			ning	+ 3400
3.1 3.2	Linjen för fri konst, UUm Designlinjen, UUm	0 + 903	Summa under 3		+ 4144
3.3	Påbyggnadsutbildning i mu-		Summa punkterna 2 —3		+ 4216
	sik, SMH, UL, UG	+ 564
3.4	Journalistlinjen, HS/H	+ 1887

1 SMH=musikhögskolan i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HÖ=högskolan i Örebro, HJ=högskolan i
Jönköping, UL=universitetet i Lund, HV=högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, HKs=högskolan i
Karlstad, UUm=universitetet i Umeå, HS/H=högskolan i Sundsvall/Härnösand, HB= högskolan i Borås

UHÄ hemställer att

1. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om inriktingen av verksam-

heten fullföljs,

2. planeringaramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

3. under reservationsanslaget D9. Utbildning för kultur- och informa-
tionsyrken för budgetåret 1991/92 anvisa 294102000 kr. med av UHÄ
angiven fördelning på anslagsposter.

Föredragandens överväganden

UHÄ:s förslag till förändringar under detta anslag innebär i huvudsak en
uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra årets budgetproposition.
Jag ansluter mig till UHÄ:s förslag. Förändringarna i sin helhet och fördel-
ningen på anslagsposter framgår av sammanställningen.

I enlighet med mina uttalanden i förra årets budgetproposition kommer
dimensioneringen av utbildningen inom sektorn för kultur- och informa-
tionsyrken att vara oförändrad under treårsperioden 1990/91 — 1992/93.
Mina förslag i fråga om nybörjarplatser för budgetåret 1991/92 på linjer
för utbildning inom sektorn framgår av tabellen över planeringsramar.
Under a) i tabellen anges planeringsramar per linje och högskoleenhet,
under b) planeringsramar per grupp av linjer och högskoleenhet tillsam-
mans med ett underlag i form av beräknad antagning per linje och högsko-
leenhet.

162

En särskild utredare har nu tillkallats för att göra den översyn av högsko-
lans konstnärliga utbildning som jag anmälde i förra årets budgetproposi-
tion. Enligt direktiven skall arbetet leda fram till en samlad utvecklings-
plan med förslag om mål, inriktning och struktur för samtliga utbildningar
och om fördelningen av ansvar och resurser mellan högskoleorter och
högskoleenheter. Arbetet skall vara avslutat i sådan tid att regeringen kan
ta ställning till förslagen inför den budgetperiod som inleds med budget-
året 1993/94.

En särskild översyn har gjorts av verksamheten vid dramatiska institutet
och behandlas i betänkandet (SOU 1990:104) DI — en högskola i utveck-
ling. Remissbehandlingen av förslaget pågår.

UHÄ:s förslag till fortbildning och vidareutbildning av museitjänste-
män, som också anmäldes i förra årets budgetproposition, har mött in-
vändningar från ansvarsmuseernas sida. Framför allt har ansvarsmuseerna
invänt mot att huvuddelen av verksamheten skulle förläggas till universi-
tetet i Umeå. För egen del drar jag därför slutsatsen att det inte är lämpligt
att genomföra verksamheten i den föreslagna formen.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(289 889000 + 44 579000 =) 334468000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

19. fastställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 i enlighet
med var jag har förordat,

20. till Utbildning för kultur- och informationsyrken för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 334468000 kr.

D 10. Lokala och individuella linjer samt fristående kurser

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

554642000 Reservation -42 6720001

664 564000

739826000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader for löner.

Detta anslag avser dels utbildning på lokala och individuella utbild-
ningslinjer samt fristående kurser vid de statliga högskoleenheterna
(motsv.) inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, dels forsk-
ningsanknytning av utbildningen inom hela högskolan.

163

Anslagsfördelning

Högskoleenhet/ändamål 1990/91 Beräknad ändring Varav

1991/92 löne- och pris-

omräkning

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Föredraganden

Universitetet i Stockholm	117812000	+ 18416000		17 898000
Tekniska högskolan i Stockholm	10851000	+	182 000	1 105000
Karolinska institutet	1 544000	+	128000	121000
Högskolan för lärarutbild- ning i Stockholm	4 680000	+	479000	459000
Danshögskolan	481000	+	101000	99000
Dramatiska institutet	1 937 000	1	217000	209000
Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning	167000	+	22000	21000
Konstfackskolan	919000	+	92000	87000
Konsthögskolan	458000	+	39000	37000
Musikhögskolan i Stockholm	219000	+	23000	22000
Operahögskolan i Stockholm	222000	+	18000	17000
Teaterhögskolan i Stockholm	375 000	+	31000	30000
Högskoleutbildning på Gotland	3081000	+	413000	400000
Universitetet i Uppsala	75 745000	+	8 522000	8 724000
Högskolan i Eskilstuna/ Västerås	11 733000	+	550000	1 709000
Högskolan i Falun/Borlänge	13 395000	-	338000	1034000
Högskolan i Gävle/ Sandviken	8 605000	+	2 778000	1021000
Högskolan i Örebro	18 609000	+	1933000	2617000
Universitetet i Linköping	22 127000	+	3024000	2927000
Högskolan i Jönköping	8 396000	-	525000	921000
Universitetet i Lund	68 726000	+	8 628000	7917000
Högskolan i Halmstad	10141000	+	1 279000	1 234000
Högskolan i Kalmar	13282000	+	1602000	1 213000
Högskolan i Karls- krona/Ronneby	9 126000	+	928000	888000
Högskolan i Kristianstad	7 114000	+	100000	843000
Högskolan i Växjö	14631000	+	1 870000	2006000
Universitetet i Göteborg	75437000	+ 10375000		10547000
Chalmers tekniska högskola	3 969000	-	460000	492000
Högskolan i Borås	9 784000	+	1089000	1046000
Högskolan i Karlstad	17 438000	+	3 176000	2 951000
Högskolan i Skövde	9 562000	+	1027000	985000
Högskolan i Trollhättan/ Uddevalla	4815000		83000	379000
Universitetet i Umeå	68214000	+	9213000	8913000
Högskolan i Luleå	8 824000	+	1016000	977 000
Högskolan i Sundsvall/ Härnösand	19 535000	+	2150000	2649000
Högskolan i Östersund	9432000	+	758000	1075000
Långdistansundervisning	1051000	+	111 000	111000
Till UHÄ:s disposition	7093000	-	1277000	523000
Till regeringens dispo- sition	5034000		2 345000	609000
Summa	664564000	+	75262000	84818000

Anslagsframställning har avgivits av universitets-och högskoleämbetet
(UHÄ).

UHÄ:s förslag till ändring av anslagen innebär i korthet följande.

164

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål

Kostnad

Ändamål

Kostnad

		budget- året 1991/92 (tkr.)	budget- året 1991/92 (tkr.)
2	Förändringar av anslagstek-		3.6	Lokala linjer i Bergslagen:
	nisk natur			Elkraftteknisk linje, HE/V	+ 812
2.1	Medel for gemensamma			Linjen för hydraulik med
	funktioner, UL	+ 165		styrkteknik, HF/B	+ 556
Summa under 2		+ 165		Material- och produktions- teknisk linje, samt dataingen-
3	Konsekvenser av tidigare be-			jörslinjen, HG/S	+ 1925
	slut			Skogsindustrilinjen, HKs	+ 1970
3.1	Avveckling av lokala ingen-		3.8	Verksamhet inom kemiom-
	jörslinjer (till D 5) KTH,			rådet (från D 5), HS/H	+ 912
	UU, HE/V, HF/B, HJ, HKr,		3.9	Resurser för lokal påbygg-
	CTH, HKs, HT/U, HS/H	-9 590		nadslinje på ADB-linjen
3.3	Täckning av kostnader för			(från D 6) HV	+ 67
	internationella ekonomlinjen		3.10	Fristående kurser i reli-
	(till D 6), UG	- 504		gionsvetenskapliga ämnen
3.4	Resurser till påbyggnadslinje			(från D 9), UU, UL	+ 503
	i socialt arbete (till D 6), HÖ,		3.11	Fortsatt regionalpolitisk sats-
	HÖs	- 716		ning, HK/R	+ 672
3.5	Avveckling av lokala infor- mationslinjer (till D 9), HÖ,		Summa under 3		— 5412
	HV, HKs, HJ, HS/H	-2029	Summa punkterna 2 — 3		+ 5247

KTH= Tekniska högskolan i Stockholm, UU=universitetet i Uppsala, HE/V=högskolan i Eskilstuna/Väste-
rås, HF/B=högskolan i Falun/Borlänge, HG/S=högskolan i Gävle/Sandviken, HÖ=högskolan i Örebro,
HJ=högskolan i Jönköping, UL=universitetet i Lund, HK/R= högskolan i Karlskrona/Ronneby HKr=hög-
skolan i Kristianstad, HV= högskolan i Växjö, UG=universitetet i Göteborg, CTH=Chalmers tekniska högsko-
la, HKs=högskolan i Karlstad, HT/U= högskolan i Trollhättan/Uddevalla, HS/H=högskolan i Sundsvall/Här-
nösand,HÖs=högskolan i Östersund, LångDiU=långdistansundervisning

UHÄ hemställer att

1. de av UHÄ tidigare framlagda förslagen om inriktningen av verksam-
heten fullföljs,

2. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

3. under reservationsanslaget Dl 1. Lokala och individuella linjer samt
fristående kurser anvisas för budgetåret 1991/92 659 317000 kr.med av
UHÄ angiven fördelning på anslagsposter.

165

Planeringsramar för lokala och individuella linjer samt fristående kurser
budgetåret 1991/92.

Högskoleenhet (motsv.) ärsstudie-

platser

1.	Universitetet i Stockholm	8655'
2.	Tekniska högskolan i Stockholm	230
3.	Karolinska institutet	35
4.	Högskolan för lärarutbildning i
	Stockholm	310
5.	Danshögskolan	18
6.	Dramatiska institutet	36
7.	Grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklam-
	utbildning	36
8.	Konstfackskolan	20
9.	Konsthögskolan	13
10.	Musikhögskolan i Stockholm	8
11.	Operahögskolan i Stockholm	4
12.	Teaterhögskolan i Stockholm	7
13.	Högskoleutbildning på Gotland	153
14.	Universitetet i Uppsala	4 470
15.	Högskolan i Eskilstuna/Västerås	600
16.	Högskolan i Falun/Borlänge	625
17.	Högskolan i Gävle/Sandviken	740
18.	Högskolan i Örebro	1 150
19.	Universitetet i Linköping	1090
20.	Högskolan i Jönköping	400
21.	Universitetet i Lund	5 680
22.	Högskolan i Halmstad	490
23.	Högskolan i Kalmar	490
24.	Högskolan i Karlskrona/Ronneby	400
25.	Högskolan i Kristianstad	460
26.	Högskolan i Växjö	860
27.	Universitetet i Göteborg	5 450
28.	Chalmers tekniska högskola	90
29.	Högskolan i Borås	430
30.	Högskolan i Karlstad	1 220
31.	Högskolan i Skövde	400
32.	Högskolan i Trollhättan/
	Uddevalla	185
33.	Universitetet i Umeå	3 450
34.	Högskolan i Luleå	470
35.	Högskolan i Sundsvall/Härnösand	640
36.	Högskolan i Östersund	420
37.	Långdistansundervisning	200
Summa		39935

1 Härutöver kommer verksamhet dels vid tolk- och översättarinstitutet, dels med
teckentolkar i en omfattning som motsvarar 290 årsstudieplatser.

Avvikelser från planeringsramarna skall anmälas till universitets- och
högskoleämbetet.

Föredragandens överväganden

Mina liksom också UHÄ:s förslag till förändringar av detta anslag innebär
i stort sett en uppföljning av de förslag som jag anmälde i förra årets
budgetproposition. Förändringarna för anslaget som helhet och fördel-
ningen på anslagsposter framgår av sammanställningen.

I takt med att den nya tvååriga ingenjörsutbildningen byggs ut avvecklas
lokala ingenjörslinjer vid ett antal högskolor, framfor allt vid de mindre

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

166

och medelstora enheterna. Denna fråga har jag redan anmält under ansla-
get D 5. Utbildning för tekniska yrken. Avvecklingen leder till en fortsatt
minskning av det anslagjag nu behandlar (— 10750000 kr.).

I prop. 1988/89:90 om ingenjörsutbildning angav jag (s. 22) att utbild-
ning på lokala linjer svarande mot sammanlagt ca 800 nybörjarplatser
borde överföras till den nya ingenjörsutbildningen. UHÄ har redovisat en
plan för hur den samlade avvecklingen av dessa linjer skall fördelas t. o. m.
budgetåret 1994/95. För budgetåret 1991/92 har jag i mitt förslag följt
UHÄ:s plan. Jag vill dessutom framhålla att när det blir fråga om att
kommande budgetår ta ställning till den fortsatta avvecklingen av lokala
linjer bör även de skiftande ekonomiska konsekvenserna av detta for olika
högskolor beaktas vid den samlade avvägningen av anslagets fördelning.

I UHÄ:s förslag ingår även de lokala linjer for olika slags teknisk utbild-
ning som håller på att byggas ut vid högskolorna i Bergslagen. En redogö-
relse för de olika linjerna finns under anslaget D 5. Utbildning for tekniska
yrken i budgetpropositionen for budgetåret 1989/90 (prop. 1988/89:100
bil. 10, s. 249). Jag beräknar nu medel for den fortsatta utbyggnaden av
linjerna genom omfördelning inom ramen for detta anslag. Omfördelning-
en innebär att anslagsposterna Till UHÄ:s disposition och Till regeringens
disposition minskas med sammanlagt 4,7 milj. kr.

Kostnaderna för verksamheten vid tolk- och översättarinstitutet är
fr. o.m. innevarande budgetår beräknade under detta anslag och ingår i
anslagsposten Universitetet i Stockholm. Institutet har nyligen över-
lämnat en lägesrapport med redogörelse för erfarenheter och aktuella
problem inom institutets bevakningsområde. Samtidigt har skolöverstyrel-
sen under hösten fått ett uppdrag som rör den kontakttolkutbildning som
bl. a. finansieras från anslaget C 8. Bidrag till kontakttolkutbildning. Upp-
draget går ut på att klargöra möjligheterna och villkoren for att i fortsätt-
ningen bedriva kontakttolkutbildningen som uppdragsutbildning med
tolk- och översättarinstitutet som ny huvudman. Sedan uppdraget slutförts
avser jag att återkomma till regeringen med förslag i frågan.

UHÄ har i april 1990 redovisat ett uppdrag från regeringen om utbild-
ning för arkivtjänstemän. UHÄ föreslår dels att högskolan i Sundsvall/
Härnösand och universiteten i Lund och Göteborg bör öka sitt utbud av
kurser för grundutbildning inom området, dels att högskolan i Sundsvall/-
Hämösand skall svara för en samordnad fortbildning och vidareutbildning
for arkivtjänstemän.

Jag kan inte i nuvarande läge biträda förslaget om nya medel for arkiv-
utbildningen. De högskoleenheter som enligt UHÄ:s förslag bör ansvara
för utbildningen får själva avgöra om de inom redan tillgängliga ramar kan
utöka sitt kursutbud på området. Jag utgår ifrån att UHÄ kommer att folja
utvecklingen och bedöma om det finns anledning att återkomma i frågan
inför nästa treårsbudget.

1 tabellen över planeringsramar för lokala och individuella linjer samt
fristående kurser anger jag för budgetåret 1991/92 det sammanlagda anta-
let årsstudieplatser som svarar mot varje högskoleenhets anslagspost enligt
den beräkning jag nyss redovisat. Det får ankomma på regeringen att

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

167

fastställa rikttal för antagningskapaciteten på lokala och individuella
linjer.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(664 564000 + 75 262000 =■) 739 826000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

21. faställa planeringsramar för budgetåret 1991/92 enligt vad jag
har förordat,

22. till Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 739826000 kr.

D 11. Bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

203411000 Reservation — 60630001

214780000

253004000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om vissa merkostnader för löner.

Detta anslag avser statsbidrag till kommuner och landstingskommuner för
utbildning på allmänna utbildningslinjer, påbyggnadslinjer och fristående
kurser m. m. Anslaget avser även statsbidrag till vissa enskilda sjuksköters-
keskolor och bidrag till Ericastiftelsen, Handelshögskolan i Stockholm,
musiklärarutbildning i Arvika och Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut, Stif-
telsen Stora Sköndal samt Stockholms Musikpedagogiska Institut.

Frågor om dimensionering och lokalisering m. m. av utbildning inom
kommunal högskoleutbildning redovisas under resp, sektorsanslag och an-
slaget till lokala och individuella linjer samt fristående kurser.

Anslagsfördelning

Anslagspost

1990/91

Beräknad ändringVarav
1991/92 löne-och pris-

omräkning

Föredraganden

Vårdyrken	59917000	+ 32350000	19350000
Bidrag till Erica- stiftelsen	3 830000	+ 553000	553000
Bidrag till Handelshögskolan i Stockholm	17 867000	+ 3914000	3914000
Musiklärarutbildning i Arvika	16 962000	+ 1711000	1 711000
Stiftelsen Edsbergs Musikinstitut	2 532000	+ 306000	306000
Stiftelsen Stora Sköndal	3 148000	+ 381000	381000
Stockholms Musikpedago- giska Institut	5 829000	+ 705000	705000
Till regeringens disposition	4 695000	- 1696000	568000
Summa	214780000	+ 38224000	27488000

168

Anslagsframställning har avgivits av universitets- och högskoleämbetet • Prop. 1990/91:100
(UHÄ) Bil. 10

UHÄ avger anslagsframställning även för Ericastiftelsen och musiklära-
rutbildningen i Arvika.

UHÄ:s ändringsförslag fördelade på ändamål innebär följande.

Ändamål	Kostnad	Ändamål	Kostnad
	budget-		budget-
	året		året
	1991/92		1991/92
	(tkr.)		(tkr.)
2 Förändringar av anslagstek-		3 Konsekvenser av tidigare be-
nisk natur		slut
2.1 Uppräkning av statsbidrag		3.1 Hälso- och sjukvårdslinjen,
för utbildningen för vårdyr-		kostn. år 3	+ 288
ken	+ 23429	Summa under 3	+ 288
Summa under 2	+ 23429	Summa punkterna 2 — 3	+ 23717

UHÄ hemställer att

1. anslagsposten Utbildning för vårdyrken beräknas utifrån 100% utnytt-
jande av nybörjarplatser och årsstudieplatser,

2. planeringsramar fastställs i enlighet med vad som ovan förordats,

3. under reservationsanslaget DU. Bidrag till kommunal högskoleut-
bildning med ovan angiven fördelning på anslagsposterna Vårdyrken,
Bidrag till Ericastiftelsen och Musiklärarutbildningen i Arvika anvisas
204426000 kr.

Föredragandens överväganden

Handelshögskolan i Stockholm

Bidraget till Handelshögskolan i Stockholm beräknar jag for nästa budget-
år till sammanlagt 21 781 000 kr. Det preliminära bidraget för budgetåret
1991/92 är beräknat till 18045000 kr. 1 beloppet ingår 3031000 kr. för
utbildningsbidrag till doktorander. Som slutreglering av statsbidraget för
budgetåret 1988/89 beräknar jag 508 000 kr. Dessutom har jag beräknat
197 000 kr. för justering av utbildningsbidragen inom forskarutbildningen.

Stiftelsen Stora Sköndal

Jag beräknar bidraget till Stiftelsen Stora Sköndal till 3 529000 kr. for
budgetåret 1991/92.

Sektorn för undervisningsyrken

Jag beräknar medel för musiklärarutbildning i Arvika med 18673000 kr.
Vidare beräknar jag 6 534000 kr. for statsbidrag till Stockholms Musikpe-
dagogiska Institut.

169

Sektorn för kulturyrken Prop. 1990/91:100

Jag beräknar bidraget till Stiftelsen Edsberg Musikinstitut till 2 838000

kr. för budgetåret 1991/92.

Sektorn för utbildning för vårdyrken

Jag har tidigare under anslaget D 7. Utbildning för vårdyrken behandlat
frågor om den kommunala högskolans utbildningar.

P. g. a. en alltför hög belastning för budgetåret gör jag en tillfällig för-
stärkning på anslagsposten Vårdyrken (+ 13000000 kr). Jag utgår dock i
från att UHÄ och utbildningshuvudmännen beaktar att det belopp som
anvisas på anslagsposten inte får överskridas. I övrigt är mitt förslag till
beräkning av detta anslag en uppföljning av de förslag som jag anmälde i
förra årets budgetproposition.

Jag har vidare för avsikt att under budgetåret föreslå regeringen att ge
statskontoret i uppdrag att utreda bidragssystemet för den kommunala
delen av högskolan i avsikt att göra systemet så enkelt och lättöverskådligt
som möjligt.

Ericastiftelsen

Jag beräknar bidraget till Ericastiftelsen till 4383000 kr för budgetåret
1991/92. Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(214780000 + 38 224000=) 253004000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

23. till Bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m. för
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 253004000 kr.

170

E. Forskning och forskarutbildning

Inledning

Allmänt

Riksdagen beslutade våren 1990 på grundval av förslag i prop. 1989/90:90
om forskning om resursramar for de kommande tre budgetåren (UbU 25,
rskr. 328). För budgetåret 1991/92 innebär detta för forskningen och
forskarutbildningen inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde
en resursförstärkning om 213 milj. kr. som fördelar sig på följande ända-
mål.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål

(milj, kr.)

Utrustning och lokaler

Studiefinansieringen i forskarutbildningen

Rådsorganisationen

Internationellt forskningssamarbete
Forskartjänster inom de humanistiska och

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och
medelstora högskolor

Kulturvetenskaplig forskning

Konstnärligt utvecklingsarbete

Nationella anläggningar

Vetenskapliga bibliotek

Vissa insatser för långsiktig kunskapsuppbyggnad

— Miljöforskning

— Materialteknik

— Ungdomsforskning

— Forskning om äldre

— Arbetsmarknadspolitisk forskning

— Kvinno- och jämställdhetsforskning
Övrigt

Summa

32,0

31,2

28,9

32,1

15,0

12.0

10,6

3,6

4.5

1,0

14,0

5,0

1.5

3.5

3,8

12,8

213,0

1990 års forskningsproposition innebär att följande nya tjänster som
professor inrättas den 1 juli 1991.

171

Fakultet/Ämne	Högskoleenhet1
Humanistisk fakultet
Masskommunikationsforskning	US
Humanekologi	UL
Humanekologi	UG
Samhällsvetenskaplig fakultet
Sociologi med inriktning mot socialpolitik	US
Sociologi med inriktning mot äldre människor	UU
Sociologi, särskilt kvinnoforskning	UU
Massmedieforskning	UL
Nationalekonomi, särskilt kvinnoforskning	UL
Biblioteks- och informationsvetenskap	UG
Journalistik	UG
Nationalekonomi med särskild inriktning
mot socialpolitik	UG
Socialt arbete med inriktning mot familje-
politik	UG
Statsvetenskap, särskilt valforskning	UG
Vårdpedagogik	UG
Medicinsk fakultet
Allmänmedicin, särskilt kvinnoforskning	ULi
Temaorienterad forskning
Tema Barn	ULi
Det konstnärliga området
Kördirigering och körsång	SMH
Musikdramatisk gestaltning	OH
Orgelspel	UL
Musikdramatisk gestaltning	UG

1 US = universitetet i Stockholm, SMH = musikhögskolan i Stockholm, OH =
operahögskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, ULi = universitetet i
Linköping, UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Jag beräknar för dessa tjänster utöver medel för lönekostnaderna även
medel för vissa kostnader i anslutning till respektive tjänst. Dessa varierar
i storlek beroende på ämnesområdet i fråga.

Inom befintliga ramar inrättas vissa ytterligare tjänster som professor,
nämligen

— inom medicinsk fakultet

medicinsk genetik, vid universitetet i Umeå

— vid medicinska forskningsrådet
biologisk beroendeforskning,
medicinsk etik.

Omprövning av professurer

I 1990 års proposition om forskning framhölls att omprövningarna av
ledigblivande tjänster som professor bör ske samtidigt som ställning tas till
anslagsframställningarna för de treåriga planeringsperioderna för forsk-
ning och forskarutbildning. Högskoleförordningen har sedermera ändrats i
enlighet härmed. Inför forskningspropositionen förelåg inte förslag i fråga
om alla de tjänster som blir lediga fram t. o. m. utgången av budgetåret
1992/93, den planeringsperiod som behandlas i propositionen. Univer-

172

sitets- och högskoleämbetet (UHÄ) fick under våren 1990 regeringens Prop. 1990/91:100
uppdrag att inkomma med förslag beträffande återstående tjänster. UHÄ Bil. 10
har dock inte haft möjlighet att bereda frågan om ämnesinnehåll av samtli-
ga återstående professurer, som blir lediga under budgetåren 1991/92 och
1992/93. I det följande redovisas ställningstaganden i fråga om samman-
lagt 61 tjänster som professor.

Vissa resurstillskott till humanistisk och matematisk-naturvetenskaplig
fakultet

1 enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag i det
följande under anslagen till de humanistiska resp, de matematisk-naturve-
tenskapliga fakulteterna medel för kvalificerade forskningsmöjligheter för
högskolelektorer. Som angavs i forskningspropositionen skall medlen an-
vändas för att finansiera högskolelektorers forskning på i huvudsak de
villkor, som gäller för forskningsrådens forskartjänster. I detta ligger att
rimliga forskningsresurser skall ställas till förfogande för tjänsteinnehavar-
na. Medlen skall således möjliggöra kvalificerade forskningsinsatser på
heltid eller i det närmaste heltid av högskolelektorer. Självfallet kan med-
len användas såväl för att inrätta nya tjänster som att finansiera arbete
inom forskning för dem som redan har tjänst inom högskolan. Vid valet av
insatsområden skall samma höga vetenskapliga krav ställas som vid forsk-
ningsrådens beslut i fråga om särskilda forskartjänster.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

Efter förslag i 1990 års forskningsproposition beslöt riksdagen att ytterliga-
re 100 milj. kr. skulle användas för kostnader för omvandling av utbild-
ningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster under treårsperioden
1990/91 —1992/93. Av det angivna beloppet används 37 milj. kr. för att
omvandla samtliga utbildningsbidrag vid de tekniska fakulteterna under
budgetåret 1990/91. Återstoden anvisas budgetåren 1991/92 och 1992/93
för omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster vid övriga
fakulteter.

För budgetåret 1991/92 beräknar jag i det följande sammanlagt 31,2
milj. kr. för omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Jag
beräknar vidare en ökning av medlen för utbildningsbidrag för doktoran-
der med 10%. Det innebär att utbildningsbidragen fr.o.m. den 1 juli 1991
kommer att utgå med 10450 kr. per månad.

Övriga frågor

Inför budgetåret 1991/92 gäller ökade produktivitetskrav på all statlig
administration. Anslagen för dessa ändamål minskas därför med 1,5%,
varav två tredjedelar används för produktivitetshöjande åtgärder inom
resp, verksamhetsområde. Med avseende på verksamhetsområdet forsk-
ning och forskarutbildning har här medel avsatts för stöd till forskarutbild-
ning av lärare inom högskolan vilka saknar doktorsexamen.

173

I regeringens skrivelse till riksdagen 1990/91:50 redovisade regeringen Prop. 1990/91: 100
sin avsikt att genomfora ett treårigt program, där hela den statliga admini- Bil. 10
strationen genom produktivitetsförbättringar och strukturella förändring-
ar skall reduceras med 10%. Jag avser att återkomma till regeringen i
denna fråga i vår.

Bidrag till Riksföreningen mot cancer utgick tidigare från anslaget Vissa
bidrag till forskningsverksamhet under åttonde huvudtiteln. Enligt förslag
i budgetpropositionen 1990 anvisas numera bidraget under det under
socialdepartementets huvudtitel uppförda anslaget Bidrag till hälsoupplys-
ning, m. m. (prop. 1989/90:100 bil. 7, SoU 17, rskr. 172). Riksföreningen
har därför inte längre någon myndighetsutövande funktion på utbild-
ningsdepartementets område. Med anledning härav bör bestämmelsen om
förvaltningsuppgifter för Riksföreningen mot cancer utgå ur lagen
(1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildnings-
departementets verksamhetsområde.

I detta sammanhang bör även 2 § i ifrågavarande lag ändras. ”Dokto-
randstipendier” bör utgå — dessa är numera avskaffade.

Inom departementet har upprättats förslag till lag om ändring i lagen
(1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildnings-
departementets verksamhetsområde. Förslaget bör fogas till protokollet
som bilaga 6.

På grund av frågans beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.

Vissa anslagsfrågor

Efter förslag från regeringen har riksdagen bemyndigat regeringen, eller
den myndighet regeringen i sin tur bemyndigar, att medge överföringar
mellan anslag på statsbudgeten och mellan anslagsposter som har under-
ställts riksdagen. Detta har bl. a. varit nödvändigt för att erforderliga resur-
ser för handikappåtgärder skall kunna disponeras på det sätt riksdagen
beslutade om i enlighet med förslag i prop. 1980/81:100 bil 12, UbU 20,
rskr. 246. För att samma ordning skall kunna gälla även i fortsättningen
behövs ett förnyat bemyndigande av denna art. Regeringen bör därför
föreslå riksdagen att lämna ett motsvarande bemyndigande för budgetåret
1991/92.

Under anslagen till de medicinska, samhällsvetenskapliga resp, huma-
nistiska fakulteterna anvisas medel för verksamheten vid centrum för
idrottsforskning. Centrum har i skrivelse till regeringen framhållit att
resurserna för administrativa funktioner vid centret bör öka. Enligt min
mening är idrottscentrums resurser för närvarande klart otillräckliga för
att tillgodose behovet av samordning och information inom verksamhets-
området. Jag kommer därför i annat sammanhang att föreslå regeringen
att inom berörda anslagsposter ytterligare medel avsätts för idrottscent-
rum.

Efter förslag i 1989 års budgetproposition avvecklades tjänstebrevsrät-
ten fr. o. m. budgetåret 1988/89 för ett antal högskoleenheter. Fr. o. m. den
1 juli 1990 har tjänstebrevsrätten upphört för samtliga myndigheter inom
högskolan. Ersättning för portokostnader för innevarande budgetår har
anvisats under anslaget D 4. Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m.

(60019000 kr.). Motsvarande medel beräknas för budgetåret 1991/92
under resp, utbildnings- och forskningsanslag.

UHÄ har fört fram förslag från universitetet i Lund om vissa anslagstek-
niska justeringar till följd av ändrade finansieringsformer för dels forsk-
ningspolitiska institutet dels den botaniska trädgården. Jag föreslår att
dessa justeringar genomförs och har beaktat detta vid beräkningarna under
berörda anslag.

Riksdagen har i samband med behandling av 1989 års budgetproposi-
tion och 1990 års forskningsproposition beslutat om vissa förstärkningar
inom forskningsområdet, som skulle medföra att kostnaderna för budget-
året 1991/92 överstiger de av regeringen tidigare beräknade medelsramar-
na (sammanlagt 10137000kr). Dessa anslagsökningar motsvaras i mitt
förslag av lika stora anslagsminskningar, vilka fördelas proportionellt på
de olika anslagen till forskning och forskarutbildning.

Med anledning av den treåriga forskningsramen i forskningsproposi-
tionen har myndigheterna i regel inte lämnat förslag till ytterligare föränd-
ringar inför budgetåret 1991/92.

Löne- och prisomräkning

UHÄ har hemställt om löneomräkning för anslagen till forskning och
forskarutbildning budgetåret 1991/92 med 448 231000 kr. UHÄ:s beräk-
ningar avser endast kostnader för centralt träffade avtal. Endast sådana
merkostnader kompenseras genom den löneomräkning, som görs i det
årliga budgetarbetet. UHÄ framhåller att högskoleenheterna i vissa fall
även tagit upp kostnader till följd av lokalt träffade avtal och förändringar
i den individuella lönesättningen. Härigenom ligger högskoleenheternas
beräkningar av merkostnaderna för löneökningar högre än vad som följer
av de centralt träffade avtalen.

Forskningsråden och forskningsrådsnämnden har inkommit med mot-
svarande underlag.

Jag har beräknat löneomräkningen för anslagen till forskning och forskar-
utbildning i enlighet med myndigheternas förslag.

Löneomräkningen avser de avtal om löner för statstjänstemän m. fl. av-
seende åren 1989 och 1990 som redovisats tidigare idag i bilaga 1 till
budgetpropositionen, avsnittet Statsbudgeten och särskilda frågor. I löne-
omräkningen har däremot inte kunnat beaktas de belopp som har avsatts
dels för löneåtgärder främst för marknadskänsliga grupper och för att
trygga en långsiktig personalförsörjning vid i första hand anslagsmyndig-
heter, dels för kompetensförsörjningsåtgärder. Den lokala fördelningen av
dessa löneökningar har ännu inte slutförts.

Jag har beräknat en generell prisomräkning med 8%. För bokinköp har
jag beräknat en prisomräkning med 9%.

Den sammanlagda löne- och prisomräkningen för anslagen till forskning
och forskarutbildning uppgår till 658 750000 kr. Löne- och prisomräk-
ningen redovisas i det följande för varje anslag och anslagspost.

Sammanfattning av budgetförslag för forskning och forskarutbildning m. m.

Medel för forskning och forskarutbildning m.m. kommer vid bifall till
mina förslag att fördelas på följande sätt.

Prop.1990/91:100

Bil. 10

175

Medel för forskning och forskarutbildning fördelade på fakulteter
(motsvarande)

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändamål	Milj, kr
Humanistiska fakulteterna	362
Teologiska fakulteterna	29
Juridiska fakulteterna	35
Samhällsvetenskapliga fakulteterna	432
Medicinska fakulteterna	830
Odontologiska fakulteterna	89
Farmaceutiska fakulteten	32
Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna	833
Tekniska fakulteterna	873
Temaorienterad forskning	38
Konstnärligt utvecklingsarbete	18
Övrigt	39
Ej fördelat	67
Summa	3677

Medel för forskning och forskarutbildning under fakultetsanslagen
fördelade på högskoleenheter

Högskoleenhet	Milj. kr.
Universitetet i Stockholm	413
Tekniska högskolan i Stockholm	275
Karolinska institutet	313
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm	6
Universitetet i Uppsala	583
Universitetet i Linköping	209
Universitetet i Lund •	635
Universitetet i Göteborg	428
Chalmers tekniska högskola	234
Universitetet i Umeå	351
Högskolan i Luleå	108
De mindre och medelstora högskolorna	36
Övrigt	19
Ej fördelat	67
Summa	3677
Medel för forskningsråden m. m.
Ändamål	Milj. kr.
Forskningsråd m. m.
— forskningsrådsnämnden	80
— humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet	177
— medicinska forskningsrådet	330
— naturvetenskapliga forskningsrådet	455
— polarforskning	19
— rymdforskning	31
Övrigt forskningsstöd
— europeisk forskningssamverkan	304
— forskningsinstitut m. m.	56
— kungl. biblioteket m. m.	103
— vissa ersättningar för klinisk utbildning och forsk
ning m. m.	1280
Övrigt	30
Summa	2 865

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslag till lag om ändring i lagen (1976:1046) om över-
lämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde,

2. bemyndiga regeringen att besluta om överföringar mellan an-
slag för forskning och forskarutbildning i enlighet med vad jag har
förordat.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

E 1. Humanistiska fakulteterna

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

291 501 509

302 535 000

Reservation —21 868053'

1991/92 Förslag 362 382000

1 När statsbudgetens utfall for budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser humanistisk forskning och forskarutbildning vid univer-
siteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet		1990/91	Beräknad ändring 1991/92	Löne- och pris- omräkning
Universitetet i	Stockholm	74 348000	+ 14 149 000	10081000
Universitetet i	Uppsala	73 982000	+ 13 568 000	10077 000
Universitetet i	Lund	60121000	+ 12 055000	7 472000
Universitetet i	Göteborg	62 532000	+ 13 822 000	8407000
Universitetet i	Umeå	31058000	+ 6 747 000	4 501000

Universitets- och

högskoleämbetet	494000	- 494000
Utgift	302 535000	+ 59847000	40538000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för
vissa ändamål inom de humanistiska fakulteterna budgetåret 1991/92
enligt följande.

För vissa forskningsinsatser inom det humanistiska området beräknas
1 500000 kr. för var och en av de fem fakulteterna. Jag har i det föregående
redovisat vilka riktlinjer som bör gälla för medlens nyttjande.

För särskilda insatser vid universitetet i Göteborg beräknas 1 500000 kr.
samt för förstärkning av forskningen om arbetets historia vid universitetet
i Lund 500000 kr.

Vidare beräknar jag medel för tjänster som professor i
masskommunikationsforskning vid universitetet i Stockholm, i human-
ekologi vid universitetet i Lund och i humanekologi vid universitetet i
Göteborg.

177

12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Ändrat ämnesinnehåll jor tjänster som professor m. m. Prop. 1990/91: 100

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har lämnat förslag till ämnesin- Bil-
nehåll för vissa tjänster som professor.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet1
Baltiska språk	US
Engelska, särskilt engelskspråkig
litteratur	US
Filmvetenskap	US
Antikens kultur och samhällsliv	UG
Fonetik	UUm

1 US = universitetet i Stockholm. UG = universitetet i Göteborg, UUm = universite-
tet i Umeå.

Ämnesinnehållet för den ledigblivande professuren i nordiska språk,
särskilt ortnamnsforskning, vid universitetet i Uppsala bör bli föremål för
en fördjupad analys i samband med den fortsatta beredningen av frågor
om verksamheten vid dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
(DOVA).

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sam-
manlagt 4 950000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och dokto-
randtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i
följande tabell.

Högskoleenhet	Belopp kr.
Universitetet i Stockholm	18661000
Universitetet i Uppsala	18 384000
Universitetet i Lund	17075000
Universitetet i Göteborg	14952000
Universitetet i Umeå	6 342000
	75414000

Övriga frågor

Efter fördelningsbeslut av UHÄ har universiteten hittills tillförts medel för
vissa kostnader för tjänster som nordisk lektor. Fr. o.m. budgetåret
1991/92 beräknar jag medel för detta ändamål under anslagsposterna till
universiteten.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(302 535 000 + 59 847 000 =)362 382 000 kr.

178

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

3. att till Humanistiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvi-
sa ett reservationsanslag på 362 382 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

E 2. Teologiska fakulteterna

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

25273563

25037000

Reservation

-25172851

1991/92 Förslag 29253000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel for vissa merkostnader for löner.

Anslaget avser teologisk forskning och forskarutbildning vid universite-
ten i Uppsala och Lund.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Löne- och pris-
omräkning

Universitetet i Uppsala
Universitetet i Lund

12 737 000

12 300000

+ 2094000

+ 2 122000

1 700000

1 741000

Utgift

25037000

+ 4216000

3441000

Föredragandens överväganden

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sam-
manlagt 550000 kr.

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa
budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

Högskoleenhet	Belopp kr.
Universitetet i Uppsala	3051 000
Universitetet i Lund	2 849 000
	5900 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(25 037 000 -I-4 216 000=) 29 253000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Teologiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 29 253 000 kr.

179

E 3. Juridiska fakulteterna

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

28 186 185

Reservation

-1 959401'

1990/91 Anslag

30092000

1991/92 Förslag 35 124000

1 När statsbudgetens utfall for budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser juridisk forskning och forskarutbildning vid universite-
ten i Stockholm, Uppsala och Lund.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet	1990/91	Beräknad ändring 1991/92	Löne- och pris- omräkning
Universitetet i Stockholm	11813000	+ 1827000	1 566000
Universitetet i Uppsala	10151000	+ 1898000	1 595000
Universitetet i Lund	8 128000	+ 1 307000	1057000
Utgift	30092 000	+ 5032000	4218000

Föredragandens överväganden

Ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor m. m.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har lämnat förslag till ämnesin-
nehåll för vissa tjänster som professor.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet1
Civilrätt	US
Finansrätt	US
Offentlig rätt	UU

1 US = universitetet i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala.

Regeringen förordar att följande professur återbesätts med ändrat
ämnesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll	Högskole- enhet1	Nytt ämnesinnehåll
Lars Hiertas professur i nationalekonomi	US	Lars Hiertas professur i nationalekonomi med rätts- ekonomi

1 US = universitetet i Stockholm

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sam-
manlagt 550000 kr.

180

För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa Prop. 1990/91: 100
budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell. Bil. 10

Högskoleenhet	Belopp kr.
Universitetet i Stockholm	2035000
Universitetet i Uppsala	2 801000
Universitetet i Lund	2 171000
	7007000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(30092000 +5032000=) 35 124 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som
professor i enlighet med vad jag förordat,

6. till Juridiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 35 124000 kr.

E 4. Samhällsvetenskapliga fakulteterna m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

352 942 970

365373000

Reservation

-30119614'

1991 /92 Förslag 438 509 000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser samhällsvetenskaplig forskning och forskarutbildning vid
universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg, Umeå
och högskolan for lärarutbildning i Stockholm samt statens psykologisk-
pedagogiska bibliotek.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet	1990/91	Beräknad ändring 1991/92		Löne- och pris- omräkning
Universitetet i Stockholm	84 165000	+	16554000	12 147000
Högskolan för lärarut- bildning i Stockholm	5 379000	+	764000	718000
Universitetet i Uppsala	59 199000	+	12406000	7 805000
Universitetet i Linköping	7 582000	t	1 162000	954000
Universitetet i Lund	64 822000	+	13088 000	8219000
Universitetet i Göteborg	77818000	+	18 829000	10814000
Universitetet i Umeå	61 339000	1	9 602000	8064000
Statens psykologisk- pedagogiska bibliotek	5069 000	+	731000	447000
Utgift	365373000	+ 73136 000		49168 000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för
vissa ändamål inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m. budget-
året 1991/92 enligt följande:

181

— en professur i sociologi med inriktning mot socialpolitik vid universi-
tetet i Stockholm,

— en professur i sociologi med inriktning mot äldre människor vid
universitetet i Uppsala,

— en professur i massmedieforskning vid universitetet i Lund,

— en professur i biblioteks- och informationsvetenskap vid universite-
tet i Göteborg,

— en professur i journalistik vid universitetet i Göteborg,

— en professur i nationalekonomi med särskild inriktning mot socialpo-
litik vid universitetet i Göteborg,

— en professur i socialt arbete med inriktning mot familjepolitik vid
universitetet i Göteborg,

— en professur i statsvetenskap, särskilt valforskning, vid universitetet i
Göteborg,

— en professur i vårdpedagogik vid universitetet i Göteborg,

— förstärkningar avseende centrum för stillahavsasienstudier vid uni-
versitetet i Stockholm,

— förstärkningar avseende säkerhetspolitisk forskning vid universitetet
i Lund (4- 750000 kr.) och universitetet i Umeå ( + 250000 kr.),

— förstärkningar avseende socialt arbete vid universitetet i Umeå,

— förstärkningar avseende statens psykologisk-pedagogiska bibliotek .

Kvinnoforskning

Regeringen förordade i 1990 års proposition om forskning inrättande av
tre tjänster som professor med kvinnovetenskaplig inriktning den 1 juli
1991, varav två inom samhällsvetenskaplig fakultet. Den ena professuren
skulle avse ekonomisk forskning och den andra ett samhällsvetenskapligt
ämne av betydelse för studiet av våld mot kvinnor.

Mot bakgrund härav uppdrog regeringen åt universitets- och högskole-
ämbetet (UHÄ) att i samråd med humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR) föreslå närmare precisering av ämnesinnehåll och
lokalisering till högskoleenhet när det gäller dessa tjänster.

UHÄ har inhämtat förslag från universiteten. I samråd med HSFR
föreslår ämbetet att professuren i ekonomisk forskning benämns national-
ekonomi med särskild inriktning på jämställdhetsforskning. Ämnesinne-
hållet i den andra tjänsten föreslås vara samhällsvetenskaplig kvinno- och
jämställdhetsforskning. För denna tjänst förordas vidare en preciserande
ämnesbeskrivning. Tjänsterna föreslås ortsplaceras först efter det att inne-
havare utsetts.

Det normala är att regeringen förelägger riksdagen förslag om både
benämning och lokalisering av en professur. Den principen anser jag bör
tillämpas även nu. Tjänsterna bör knytas till institutioner som kan erbjuda
goda forskningsmiljöer och utvecklingsmöjligheter. De bör ges ett ämnes-
innehåll med utgångspunkt i vetenskapliga discipliner. Jag förordar att den
ekonomiskt inriktade professuren, vars ämnesinnehåll bör vara national-
ekonomi, särskilt kvinnoforskning, placeras vid universitetet i Lund (+ 1
milj. kr.). Goda verksamhetsbetingelser erbjuds vid universitetet, där det

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

182

bedrivs en omfattande ekonomisk forskning och utbildning. Tjänsten skall
ägnas studiet av kvinnors och mäns olika ekonomiska förhållanden. UHÄ
skall fastställa en ämnesbeskrivning med detta innehåll.

Den andra tjänsten bör benämnas sociologi, särskilt kvinnoforskning.
Tjänsten bör placeras vid universitetet i Uppsala, där det sedan länge
bedrivs en aktiv och framgångsrik kvinnoforskning (+ 1 milj. kr.). Tjäns-
ten skall ägnas studiet av förhållandet mellan makt och kön i familj och
samhälle, särskilt våld mot kvinnor. UHÄ skall fastställa en ämnesbeskriv-
ning med detta innehåll.

Ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har lämnat förslag till ämnesin-
nehåll för vissa tjänster som professor.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet1
I n vandri ngsforskn i ng	US
Pedagogik	US
Företagsekonomi	UL

1 US = universitetet i Stockholm, UL = universitetet i Lund

Regeringen förordar att följande professur återbesätts med ändrat
ämnesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet'	Ändrat ämnesinnehåll
Företagsekonomi	UL	företagskonomi med inriktning mot konsumentfrågor

1 UL = universitetet i Lund.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster sam-
manlagt 6100000kr. För utbildningsbidrag för doktorander och dokto-
randtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i
följande tabell.

Högskoleenhet

Belopp kr.

Universitetet i Stockholm

Universitetet i Uppsala

Universitetet i Linköping
Universitetet i Lund
Universitetet i Göteborg
Universitetet i Umeå

18 333000

16 632000

1 508000
20427000
20919000

9 793000

87612000

183

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till Prop. 1990/91:100

(365 373 000 + 73 136 000 =) 438 509 000 kr. Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som
professor i enlighet med vad jag förordat,

8. till Samhällsvetenskapliga fakulteterna m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 438 509000 kr.

E 5. Medicinska fakulteterna

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

715176794

735023000

829844000

Reservation

-71 666O521

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser medicinsk forskning och forskarutbildning vid karolins-
ka institutet samt vid universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg
och Umeå.

A nslagsfördelning

Högskoleenhet	1990/91	Beräknad ändring 1991/92	Löne- och pris- omräkning
Karolinska institutet	255032000	+ 29627 000	28089000
Universitetet i Uppsala	104653000	+ 13511000	11 577 000
Universitetet i Linköping	55 113000	+ 7447000	5 578000
Universitetet i Lund	112321000	+ 15251000	13019000
Universitetet i Göteborg	116465000	+ 14368000	12 249000
Universitetet i Umeå	87429000	+ 14308 000	9980000
Universitets- och
högskoleämbetet	4010000	+ 309000	321000
Utgift	735023000	+ 94821000	80813000

Föredragandens överväganden

Professur i allmänmedicin, särskilt kvinnoforskning

Regeringen förordade i 1990 års proposition om forskning inrättande av
tre tjänster som professor med kvinnovetenskaplig inriktning den 1 juli

1991. En av tjänsterna föreslogs inrättad for medicinsk kvinnoforskning.
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har haft i uppdrag att precisera
tjänstens ämnesinnehåll samt att föreslå lokalisering av tjänsten. UHÄ har
inhämtat förslag från karolinska institutet och universiteten. Ämbetet
föreslår att professuren får ämnesbenämningen medicinsk kvinnoforsk-
ning och att den närmare beskrivningen av ämnesinnehållet får följande
utformning: ämnet medicinsk kvinnoforskning innefattar forskning som

184

belyser sambandet mellan kvinnors livsvillkor och kvinnors hälsa. Tjäns-
ten föreslås förenad med antingen överläkartjänst eller distriktsläkartjänst.
Ämbetet anser det inte möjligt att föreslå lokalisering utan anser att
medicinska forskningsrådet bör få i uppdrag att ledigförklara tjänsten, som
sedan innehavare utsetts, placeras vid högskoleenhet.

Jag vill för egen del anföra följande. Det normala är att regeringen
förelägger riksdagen förslag om både benämning och lokalisering av en
professur. Den principen anser jag bör tillämpas även nu. I yttranden från
universitetet i Linköping har framhållits de goda förutsättningar som finns
för placering av professuren i anslutning till det s. k. hälsouniversitetet
därstädes. Jag delar denna uppfattning. Från universitetet har framhållits
att allmänmedicin är det verksamhetsområde som bäst skulle belysa de
problem det här är frågan om. Professuren bör enligt min mening få
benämningen allmänmedicin, särskilt kvinnoforskning. Tjänsten skall äg-
nas studiet av sambanden mellan kvinnors villkor i samhället och kvinnors
hälsa. UHÄ skall fastställa en ämnesbeskrivning med detta innehåll. Jag
förordar således att en professur i allmänmedicin, särskilt kvinnoforsk-
ning. förenad med tjänst som överläkare inrättas vid universitetet i Linkö-
ping den 1 juli 1991. Förslaget har beaktats vid medelsberäkningen
(+ 1 milj. kr.). Universitetet i Linköping har träffat en överenskommelse
med Östergötlands läns landsting om förening av en professur med en
tjänst som överläkare samt de ekonomiska konsekvenserna m. m. av ett
sådant förslag. Jag återkommer i det följande under anslaget Vissa ersätt-
ningar för klinisk utbildning och forskning m.m. med förslag om ersätt-
ningtill sjukvårdshuvudmannen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1 bil. 10 s. 361. SU
42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit att professuren i ortopedisk kirurgi
vid universitetet i Uppsala, förenad med överläkartjänst vid Akademiska
sjukhuset, skall återbesättas som professur i ortopedi med oförändrad
klinisk anknytning.

Universitets- och högskoleämbetet har lämnat förslag till ämnesinnehåll
för vissa tjänster som professor.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

185

Ämnesinnehåll Högskoleenhet1 Prop. 1990/91.100

Tumörpatologi, förenad med över- läkartjänst vid Karolinska sjukhuset	Kl
Kirurgi, förenad med överläkar- tjänst vid regionsjukhuset i Linköping	ULi
Diagnostisk radiologi, förenad med överläkartjänst vid regionsjukhuset i Linköping	ULi
Medicinsk cellbiologi, med inriktning mot fysiologi	ULi
Neurokirurgi, förenad med över- läkartjänst vid Sahlgrenska sjukhuset	UG
Klinisk fysiologi, förenad med över- läkartjänst vid regionsjukhuset i Umeå	UUm

1 Kl = karolinska institutet, ULi = universitetet i Linköping, UG = universitetet i
Göteborg, UUm = universitetet i Umeå.

Regeringen förordar att följande professur återbesätts med ändrat
ämnesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet'	Nytt ämnesinnehåll
Medicinsk cellbiologi, med inriktning mot medicinsk kemi	ULi	Medicinsk cellbiologi

1 ULi = universitetet i Linköping.

Förslag om inrättande av vissa professurer

Universitets- och högskoleämbetet föreslår att en professur i medicinsk
genetik inrättas vid universitetet i Umeå för att ersätta den för Lars
Beckman personliga professuren i ämnet. Jag biträder förslaget och föror-
dar att en professur i medicinsk genetik inrättas vid universitetet i Umeå
vid den tidpunkt då Beckman går i pension.

Regeringen förordade i 1990 års proposition om forskning ändrad be-
nämning och vissa andra förändringar för ett antal professurer. För vissa
professurer med klinisk anknytning, där innehavaren uppnår pensione-
ringsperiodens nedre gräns under de senare åren i budgetperioden hade
överenskommelse rörande kostnadsersättning inte träffats mellan berörd
högskoleenhet och sjukvårdshuvudman. UHÄ har på regeringens uppdrag
inkommit med lokalt träffade överenskommelser. Dessa innebär inga öka-
de kostnader för statsverket. Jag avser att föreslå regeringen att fatta
erforderliga beslut avseende de berörda tjänsterna.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster sammanlagt 6259 000
kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster bör nästa
budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell.

186

Högskoleenhet	Belopp kr.
Karolinska institutet	20864000
Universitetet i Uppsala	11793000
Universitetet i Linköping	4 352000
Universitetet i Lund	13241000
Universitetet i Göteborg	12754000
Universitetet i Umeå	8429000
	71433000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Övriga frågor

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag ökade
medel för den folkhälsovetenskapliga forskningen vid karolinska institu-
tet.

Riksdagen har beslutat om en ökning av antalet platser på läkarlinjen
vid universitetet i Umeå (prop. 1988/89:100 bil. 10, UbU 21 och 25, rskr.
196 och 207). Bedömningar av resursbehoven för grundläggande högskole-
utbildning resp, forskning och forskarutbildning görs normalt utifrån skil-
da kriterier. Riksdagen anförde dock i samband härmed att ökningen av
antalet platser i Umeå borde följas av en uppräkning av resurser for både
grundutbildning och forskning. Medel har beräknats for utökad forsk-
ningsorganisation vid universitetet i Umeå i enlighet med UHÄ:s förslag
(+ 2 837000 kr.).

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(735 023 000 + 94 821 000=)829 844 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. bemyndiga regeringen att inrätta tjänst som professor i enlighet
med vad jag förordat,

10. bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som
professor i enlighet med vad jag förordat,

11. till Medicinska fakulteterna for budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 829 844000 kr.

E 6. Odontologiska fakulteterna

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

77306456

77767000

89055000

Reservation

-491 1 7431

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser odontologisk forskning och forskarutbildning vid karo-
linska institutet samt universiteten i Lund, Göteborg och Umeå.

187

A nslags fordel ning

Högskoleenhet	1990/91	Beräknad ändring 1991/92	Löne- och pris- omräkning
Karolinska institutet	24 558000	+ 3 391000	3 1 18000
Universitetet i Lund	19 156000	+ 2 910 000	2498000
Universitetet i Göteborg	14 830000	+ 2 198000	1 842000
Universitetet i Umeå	19223000	+ 2 789000	2 443000
Utgift	77 767 000	+ 11288000	9901000

Föredragandens överväganden

Ändrat ämnesinnehåll for tjänster som professor

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har lämnat förslag till ämnesin-
nehåll för vissa tjänster som professor.

Regeringen har beslutat att följande professur skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet1
Ortodonti, förenad med uppdrag som övertandläkare	UL
1 UL = universitetet i Lund.
Regeringen förordar att följande professurer återbesätts med ändrat ämnesinnehåll.
Tidigare ämnesinnehåll Högskoleenhet1	Nytt ämnesinnehåll
Klinisk bettfysiologi, UL	klinisk smärtforskning,
förenad med uppdrag	förenad med uppdrag som
som övertandläkare	övertandläkare alternativt överläkartjänst
Odontologisk biotekno- UG	klinisk odontologisk tekno-
logi, förenad med upp-	logi, förenad med uppdrag
drag som övertandläkare	som övertandläkare

1 UL = universitetet i Lund, UG = universitetet i Göteborg.

UHÄ har föreslagit att professuren i klinisk smärtforskning vid universi-
tetet i Lund skall kunna förenas med uppdrag som övertandläkare vid
universitetet alternativt med tjänst som överläkare vid Malmö allmänna
sjukhus. Malmö sjukvårdsstyrelse har tillstyrkt förslaget. Jag tillstyrker
förslaget. Eventuella kostnader till följd härav skall rymmas inom de
resurser, som universitetet disponerar.

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för om-
vandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

188

992000 kr. För utbildningsbidrag for doktorander och doktorandtjänster Prop. 1990/91: 100

bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande tabell. Bil. 10

Högskoleenhet Belopp kr.

Karolinska institutet 4 044000

Universitetet i Lund 2654000

Universitetet i Göteborg 2623000

Universitetet i Umeå 2059000

11380000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(77 767 000+11 288 000=) 89 055000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

12. bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehållet för tjänst
som professor i enlighet med vad jag förordat,

13. till Odontologiska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 89 055 000 kr.

E 7. Farmaceutiska fakulteten

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

25710189

27414000

31616000

Reservation

471 583

Anslaget avser farmaceutisk forskning och forskarutbildning vid univer-
sitetet i Uppsala.

/I nslagsfördelning

Högskoleenhet

Universitetet i Uppsala

Utgift

1990/91 Beräknad ändring Löne-och pris-

1991/92 omräkning

27414000

+ 4 202000

+ 4 202 000

3318000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag for om-
vandling av utbildningsbidrag for doktorander till doktorandtjänster
649000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster
bör nästa budgetår beräknas minst 7 466 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(27 414000 + 4 202 000=) 31 616 000 kr.

189

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

14. att till Farmaceutiska fakulteten för budgetåret 1991/92 anvi-
sa ett reservationsanslag på 31 616 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

E 8. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

680438691

702298000

833398000

Reservation —65 1887941

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser matematisk-naturvetenskaplig forskning och forskarut-
bildning vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och
Umeå. Från anslaget bestrids vidare kostnader för vissa nationella forsk-
ningsanläggningar samt för det Internationella meteorologiska institutet i
Stockholm.

A nslagsfördel.n i ng

Högskoleenhet	1990/91	Beräknad ändring 1991/92		Löne- och pris omräkning
Universitetet i Stockholm	177 584000	+	30770000	24 113000
Universitetet i Uppsala	201896000	+	34678000	26972000
Universitetet i Lund	137 449000	+	24643000	17 994000
Universitetet i Göteborg	82401000	4	14591000	10645000
Universitetet i Umeå	99 570000	+	18450000	13207 000
Internationella meteoro- logiska institutet i Stockholm	1 398000	+	108000	112000
Botaniska trädgården i Göteborg	—	+	4 200000
Till regeringens dispo- sition	2000000	t	3 654000	160000
Utgift	702 298000	+ 131 100000		93 203000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för
vissa ändamål inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna bud-
getåret 1991/92 enligt följande.

För vissa forskningsinsatser inom det matematisk-naturvetenskapliga
området beräknas 1 500000 kr. for var och en av de fem fakulteterna. Jag
har i det föregående närmare redovisat vilka riktlinjer som bör gälla för
medlens nyttjande.

Resurserna för verksamheten vid de marina centra förstärks med
1 250000 kr. vid universitetet i Stockholm, 2000000 kr. vid universitetet i

190

Göteborg och 750000 kr. vid universitetet i Umeå. Jag återkommer i det
följande till frågan om lokaler och fartyg för den marina forskningen.

Resurserna för centrum för miljövetenskaplig forskning i Umeå för-
stärks med 1 000000 kr. Ett långsiktigt stöd från centrum till enheten för
miljökemi vid universitetet i Umeå bör bekostas inom ramen för dessa
medel.

Resurserna för växtcellbiologisk forskning och angränsande områden
vid universitetet i Lund förstärks med 2000000 kr.

Resurserna vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universi-
tetet i Göteborg förstärks med 1 200000 kr.

Resurserna för de nationella forskningsanläggningarna, The Svedbergla-
boratoriet i Uppsala och MAX-laboratoriet i Lund förstärks med 800000
kr. resp. 1 200 000 kr.

Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) har i skrivelse den 1 juni
1990 föreslagit att MAX-laboratoriet byggs ut med en ny synkrotronljus-
källa för en betydligt högre elektronenergi än vad som är möjligt med det
befintliga acceleratorsystemet. Projektet har bedömts med hjälp av inter-
nationella experter och rådet delar utvärderarnas uppfattning att anlägg-
ningen kan bli av stor vetenskaplig och teknisk betydelse för Sverige. Den
kommer att bli ett väsentligt nytt hjälpmedel för forskning inom bl. a.
områdena atomfysik, molekylfysik och fasta tillståndets fysik.

Forskningsrådsnämnden har ur investeringsramen för dyrbar veten-
skaplig utrustning avsatt medel för erforderlig utrustning under förutsätt-
ning att frågor rörande lokaler och lokalkostnader samt medel för drift av
acceleratorsystemet löses.

UHÄ har i skrivelse den 28 juni 1990 anslutit sig till uppfattningen att
projektet är angeläget och bör genomföras.

För egen del vill jag anföra följande. En utbyggnad av MAX-laboratoriet
enligt det föreliggande förslaget innebär utökade möjligheter för Sverige
att bidra till forskningen och det europeiska forskningssamarbetet inom
synkrotronljusområdet. En svensk satsning skulle utgöra en värdefull kom-
plettering till de insatser som görs på andra håll. Jag återkommer i anslut-
ning till min behandling av lokalförsörjningsåtgärderna för högskolan till
frågan om en utbyggnad av MAX-laboratoriet. Den tillkommande årskost-
naden bör bestridas från de medel som till följd av 1990 års forskningspro-
position reserverades för tillkommande byggobjekt (prop. 1989/90:90 s.
221).

Driftkostnaden för den utökade verksamheten bör bestridas inom ra-
men för de medel som står till förfogande för naturvetenskaplig forskning.
Regeringen har genom beslut denna dag uppdragit åt UHÄ och NFR att
utreda vissa frågor rörande de nationella forskningsanläggningarna. I upp-
draget ingår att närmare redovisa hur dessa kostnader skall finansieras.

Botaniska trädgårdar

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag 1,5 milj. kr.
för miljöforskningsinformation vid de botaniska trädgårdarna i Stock-
holm, Uppsala, Lund och Göteborg budgetåret 1991/92. UHÄ har efter

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

191

samråd med forskningsrådsnämnden föreslagit att medlen fördelas med
lika belopp till de berörda trädgårdarna samt att medlen anvisas under
anslagsposterna till de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid de
berörda universiteten.

Jag biträder UHÄ:s förslag. Medlen har beräknats under anslagsposten
Till regeringens disposition och jag återkommer till regeringen med förslag
om att de skall utbetalas till berörda universitet. Medlen avseende den
botaniska trädgården i Göteborg skall disponeras i samråd med styrelsen
for den botaniska trädgården i Göteborg.

Regeringen föreslog i 1990 års forskningsproposition att statsbidraget
till den botaniska trädgården i Göteborg fr. o. m. budgetåret 1991/92 skulle
anvisas under en särskild anslagspost. Medlen härför som hittills beräk-
nats under anslagsposten till den matematisk-naturvetenskapliga fakulte-
ten vid universitetet i Göteborg föreslås därför anvisade över denna nya
anslagspost. Det befintliga avtalet mellan staten och Göteborgs kommun
om statsbidraget till den kommunala botaniska trädgården i Göteborg
upphör att gälla den 30 juni 1991. Regeringen har uppdragit åt en särskild
förhandlingsman att med Göteborgs kommun förhandla om statsbidraget
till den botaniska trädgården i Göteborg fr. o. m. den 1 juli 1991. Jag avser
att återkomma till regeringen med förslag om ett nytt avtal baserat på den
överenskommelse som preliminärt träffats. I enlighet med denna beräknar
jag ett totalt statsbidrag till den botaniska trädgården i Göteborg om
4200000 kr. for budgetåret 1991/92.

Lokaler och fartygför marin forskning

Regeringen redovisade i 1990 års proposition om forskning sitt förslag till
utbyggnad av lokaler för den marina forskningen vid fältstationerna i
Stockholm (Askö) och Göteborg (Kristineberg). Byggnadsstyrelsen har nu
redovisat sitt förslag till dessa utbyggnader och hemställer om utförande-
uppdrag. Byggnadsstyrelsen har också redovisat behov av ytterligare lokal-
åtgärder för den marina forskningen nämligen vissa ombyggnader för
Stockholms marina forskningscentrum i Frescati samt för Umeå marina
forskningscentrum i Norrbyn.

Inom ramen för den miljörelaterade forskningen görs under innevaran-
de planeringsperiod en betydande förstärkning av verksamheten vid de
marina centra. Det ökade lokalbehovet är en naturlig konsekvens härav.
Jag återkommer vid min behandling av lokalförsörjningsåtgärderna för
högskolan till frågan om utbyggnader för den marina forskningen. Mina
förslag innebär att lokalförbättringarna utöver Askö och Kristineberg ock-
så kommer att omfatta lokalerna i Frescati och Norrbyn. Årskostnaderna
för de tillkommande objekten, ca 3,7 milj. kr. bör bestridas från de medel
som till följd av 1990 års forskningsproposition reserverades för tillkom-
mande byggobjekt (prop. 1989/90:90, s 221).

1 anslutning till den utbyggnad för Göteborgs marina forskningscentrum
i Kristineberg som kommer till stånd finns även anledning vidta vissa
åtgärder avseende Vetenskapsakademiens lokaler i Kristineberg. Investe-
ringskostnaderna för dessa åtgärder kan uppskattas till 6,5 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

192

Frågan om finansieringen av dessa åtgärder diskuteras för närvarande med
Vetenskapsakademien

Regeringen uppdrog genom beslut den 7 juni 1990 åt universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) att utarbeta förslag till hur behovet av fartyg för
marin forskning skall tillgodoses. Den av UHÄ utsedde utredaren har i
november 1990 avlämnat sin rapport till UHÄ, Fartygsbehov för marin
forskning och övervakning vid de marina centra i Göteborg, Stockholm och
Umeå, UHÄ-rapport 1990:11. UHÄ har den 19 december 1990 redovisat
detta uppdrag.

Av utredarens rapport framgår att vissa insatser bör göras redan nu. Jag
avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till fördelning
av de medel som innevarande år står till regeringens disposition för verk-
samhet vid de marina forskningscentra. Fördelningen av tillgängliga me-
del för budgetåret 1991/92 kommer att göras när UHÄ:s förslag har beretts
inom regeringskansliet. I avvaktan härpå har dessa medel (+ 2 000 000 kr.)
beräknats under anslagsposten Till regeringens disposition.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ändrat ämnesinnehåll jor tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1, bil 10, s361,SU
42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för tjänst
som professor enligt följande:

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet1	Ändrat ämnesinnehåll
Morfologisk zoologi	UU	zoologisk utvecklingsbiologi
Sedimentologi	UU	sedimentologi, särskilt recenta processer

1 UU = universitetet i Uppsala

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har lämnat förslag till ämnes-
innehåll för vissa tjänster som professor.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet'
Strukturkemi	US
Toxikologisk genetik	US
Fasta tillståndets fysik	UU
Hydrologi	UU
Oorganisk kemi	UU
Limnologi	UL
Matematisk statistik	UUm

1 US - universitetet i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, UL = universitetet i
Lund, UUm = universitetet i Umeå

193

13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10
Rättelse: S. 205 rad 11 nedifrån raden utbytt mot annan text.

Inom det naturvetenskapliga forskningsområdet har vidare beslut fattats Prop. 1990/91: 100
att återbesätta en professur i rymdfysik vid institutet för rymdfysik med Bil. 10
oförändrat ämnesinnehåll.

Regeringen förordar att följande professurer återbesätts med ändrat
ämnesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet1	Nytt ämnesinnehåll
Systematisk botanik	UL	evolutionär systematik med molekylärbiologisk inriktning
Zooekologi	UL	zoologisk ekologi

1 UL = universitetet i Lund

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag for om-
vandling av utbildningsbidrag for doktorander till doktorandtjänster
10580000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjäns-
ter bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som anges i följande
tabell.

Högskoleenhet

Universitetet i Stockholm

Universitetet i Uppsala

Universitetet i Lund

Universitetet i Göteborg
Universitetet i Umeå

Belopp kr.

31972000

42 790000

30632000

20418000

14 725000

140537000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(702 298 000 +131 100000=) 833 398 000kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

15. bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som
professor i enlighet med vad jag förordat,

16. till Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m. m. för bud-
getåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 833 398000 kr.

E 9. Tekniska fakulteterna

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

687 268 509

763003000

873400000

Reservation

-50962 776'

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

194

Anslaget avser teknisk forskning och forskarutbildning vid tekniska Prop. 1990/91:100
högskolan i Stockholm, universiteten i Uppsala, Linköping och Lund, Bil. 10

Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå. Från anslaget bestrids
vidare kostnader för vissa nationella forskningsanläggningar.

A nslagsfördeln i ng

Högskoleenhet 1990/91 Beräknad ändring Löne-och pris-

1991/92 omräkning

Tekniska högskolan i

Stockholm	240203000	+	34902000	35670000
Universitetet i Uppsala	9291000	+	1094000	1014000
Universitetet i Linköping	83852000	+	16061000	12 348000
Universitetet i Lund	126138000	+	20607000	16405000
Chalmers tekniska högskola	208 385000	+	25213000	22857000
Högskolan i Luleå	95134000	+	12 520000	11704000
Utgift	763003000	+ 110397000		99998000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för
vissa ändamål inom de tekniska fakulteterna budgetåret 1991/92 enligt
följande.

Resurserna för materialteknisk forskning förstärks med 2 000 000 kr. vid
universitetet i Linköping. Av medlen avser 500000 kr. kostnader för
försöksverksamhet med visst högskolesamarbete avseende kurser, materi-
al m. m. inom området. I denna del disponeras medlen i samråd med
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

Resurserna för de nationella forskningsanläggningarna, Nationellt su-
perdatorcentrum i Linköping och Onsala rymdobservatorium vid Chal-
mers tekniska högskola, förstärks med 1 000000 kr. resp. 1 500000 kr.

Kollektivtrafikforskningen förstärks med 2000000 kr. och resurserna
för lasercentrum förstärks med 1 000 000 kr. vid universitetet i Lund.
Kvalitetsteknikforskningen vid Chalmers tekniska högskola förstärks med
1 500000 kr.

Ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr. prop. 1966:1, bil. 10, s. 361,
SU 42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit ändrat ämnesinnehåll för en
tjänst som professor enligt följande.

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet'	Ändrat ämnesinnehåll
Trafiksäkerhets- forskning	CTH	förebyggande av person- skador

CTH = Chalmers tekniska högskola.

195

Universitets- och högskoleämbetet har lämnat förslag till ämnesinnehåll
for vissa tjänster som professor.

Regeringen har beslutat att följande professurer skall återbesättas med
oförändrat ämnesinnehåll.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet1
Hörselteknik	KTH
Reglerteknik	KTH
Hållfasthetslära	UU
Trafikteknik	UL
Arkitektur	CTH
Konstruktionsmaterial	HLu
Bergteknik	HLu
Reglerteknik	HLu
Teknisk psykologi	HLu

1 KTH = tekniska högskolan i Stockholm, UU = universitetet i Uppsala, UL = univer-
sitetet i Lund, CTH = Chalmers tekniska högskola, HLu = högskolan i Luleå.

Regeringen förordar att följande professurer återbesätts med ändrat
ämnesinnehåll.

Tidigare ämnesinnehåll	Högskoleenhet1	Nytt ämnesinnehåll
Trafikplanering	KTH	transport- och trafik- planering
Värme- och ugnsteknik	KTH	korrosionslära
Ångteknik	KTH	reaktorteknologi
Mekanisk värmeteori	UL	värmeöverföring
Tillämpad elektronik	UL	tillämpad elektronik, särskilt radioteknik
Mekanik	CTH	kondenserade materiens fysik
Arbetsmiljöplanering	HLu	industriell arbetsmiljö- utformning
Ekonomisk geologi	HLu	tillämpad geologi
Industriell organisation med företagsutveckling	HLu	industriell organisation
Tillämpad geofysik	HLu	vattenförsörjnings- och avloppsteknik

1 KTH = tekniska högskolan i Stockholm, UL = universitetet i Lund, CTH = Chal-
mers tekniska högskola, HLu = högskolan i Luleå

Studiefinansiering inom forskarutbildningen

För doktorandtjänster bör nästa budgetår disponeras minst de belopp som
anges i följande tabell.

Högskoleenhet

Belopp kr.

Tekniska högskolan i Stockholm
Universitetet i Linköping
Universitetet i Lund

Chalmers tekniska högskola
Högskolan i Luleå

40923000

24170000

34472000

52 596000

10 838000

162999000

196

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(763 003000+ 110 397 000=) 873400000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

17. bemyndiga regeringen att ändra ämnesinnehåll för tjänst som
professor i enlighet med vad jag förordat,

18. till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanlag på 873 400000 kr.

E 10. Temaorienterad forskning

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

30694613

31029000

Reservation

-3 545 599'

1991/92 Förslag 38 136000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Anslaget avser temaorienterad forskning och forskarutbildning vid uni-
versitetet i Linköping. Verksamheten bedrivs inom ramen för en sektion
av den filosofiska fakulteten.

Anslagsfördelning

Högskoleenhet 1990/91 Beräknad ändring Löne-och pris-

1991/92 omräkning

Universitetet i Linköping 31029000 +7107000 4393000

Utgift 31029000 +7107 000 4393000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för
en tjänst som professor inom tema Barn samt en förstärkning av medlen
till forskningsområdet hälsoekonomi inom tema Hälso- och sjukvården i
samhället.

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag för
omvandling av utbildningsbidrag för doktorander till doktorandtjänster
550000 kr. För utbildningsbidrag för doktorander och doktorandtjänster
bör nästa budgetår disponeras minst 5 859 000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(26 767000+7 107000=) 38 136000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

19. att till Temaorienterad forskning för budgetåret 1991/92 anvi-
sa ett reservationsanslag på 38 136 000 kr.

197

Eli. Konstnärligt utvecklingsarbete m. m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

12212798

12 759000

18037000

Reservation

1800162

Anslaget avser konstnärligt utvecklingsarbete samt viss långsiktig kun-
skapsuppbyggnad.

A nslagsfördelni ng

Högskoleenhet	1990/91	Beräknad ändring	Löne- och pri
		1991/92	omräkning
Danshögskolan	315000	+ 173000	24000
Dramatiska institutet	876000	+ 86000	88000
Grafiska institutet och insti-
tutet för högre kommunika-
tions- och reklamutbildning	100000	+ 111000	11000
Konstfackskolan	1 445 000	+ 159000	160000
Konsthögskolan	572000	+ 198000	49000
Musikhögskolan i Stockholm	1 537000	+ 574000	178000
Operahögskolan i Stockholm	315000	+ 874000	25000
Teaterhögskolan i Stockholm	637000	+ 184000	86000
Universitetet i Lund	1750000	+ 1241000	221000
Universitetet i Göteborg	4115000	+ 1563000	525000
Universitetet i Umeå	350000	+ 33000	31000
Högskolan i Luleå	97000	+ 9000	8000
Till universitets- och
högskoleämbetets dispo-
sition	650000	+ 73000	75000
Utgift	12 759000	+ 5278000	1481000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för
vissa ändamål inom verksamhetsområdet konstnärligt utvecklingsarbete
budgetåret 1991/92 enligt följande:

— en professur i kördirigering och körsång, musikhögskolan i Stock-
holm,

— en professur i musikdramatisk gestaltning, operahögskolan i Stock-
holm,

— en professur i orgelspel, universitetet i Lund,

— en professur i musikdramatisk gestaltning, universitetet i Göteborg.

Vidare beräknar jag en förstärkning av medlen för konstnärligt utveck-
lingsarbete med 1 400000 kr.

Ändrat ämnesinnehåll för tjänster som professor m. m.

Med stöd av riksdagens bemyndigande (jfr prop. 1966:1 bil. 10, s 361, SU
42, rskr. 125) har regeringen föreskrivit att professuren i svensk och
jämförande arkitekturhistoria vid konsthögskolan skall återbesättas som
professur i arkitekturhistoria.

198

Universitets- och högskoleämbetet har lämnat förslag till ämnesinnehåll
for vissa tjänster som professor.

Regeringen har föreskrivit att följande tjänster som professor skall åter-
besättas med oförändrat ämnesinnehåll.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Ämnesinnehåll	Högskoleenhet1
Musikpedagogik	SMH
Fotografi	UG
Interpretation	UG
Målning	UG

1 SMH = musikhögskolan i Stockholm, UG = universitetet i Göteborg

Musikpedagogik

Genom 1987 års proposition om forskning anvisades musikhögskolan i
Stockholm (SMH) särskilda medel för musikpedagogisk forskning.
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) framför i en skrivelse till rege-
ringen att den omständigheten att SMH saknar fakultetsorganisation, le-
der till en rad formella problem när man skall bygga upp forskning och
forskarutbildning. UHÄ föreslår därför att medlen för musikpedagogisk
forskning förs över till den humanistiska fakulteten vid universitetet i
Stockholm samt att fakultetsorgan vid universitetet i Stockholm fortsätt-
ningsvis skall fullgöra uppgifter även avseende SMH.

Ingen högskoleenhet och ingen forskarkompetent lärare står utanför
högskolans forskningsorganisation, fakulteterna. Det innebär att alla for-
skarutbildade lärare ingår i fakultetskollegierna. Fakultetsanslagen avser
inte bara verksamhet vid det universitet eller den högskola, dit resp, fakul-
tetsnämnd är knuten, utan är gemensamma för flera högskoleenheter.
Lärare från olika högskoleenheter kan ansöka om medel från de rörliga
resurser som fördelas av fakultetsnämnderna.

Högskoleförordningen föreskriver att forskarutbildning kan anordnas
inom ämnen som fastställs av fakultets- eller sektionsnämnd (motsv.) och
där det finns lärare som kan ge handledning. Där så är ändamålsenligt
anordnas forskarutbildning i samarbete med lärare inom fakulteter och
sektioner även vid andra högskoleenheter än den egna. En fakultetsnämnd
kan således ansvara för forskarutbildning som genomförs vid en annan
högskoleenhet eller vid en institution som inte tillhör det egna fakultets-
området.

SMH har när det gäller området musikpedagogik etablerat samarbete
med universitetet i Stockholm. Den närmare utformningen av detta avgörs
bäst, såsom skett, genom lokala beslut och behöver inte kodifieras genom
beslut av statsmakterna.

När den nuvarande tjänsteorganisationen för högskolan infördes, tillför-
des konsthögskolan inte tillräckliga lönemedel för en professur i skulptur.
Jag har i mina beräkningar tagit upp ytterligare 150000 kr. för detta
ändamål under anslagsposten Konsthögskolan.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(12 759000 + 5 278000=) 18037000 kr.

199

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

20. att till Konstnärligt utvecklingsarbete m. m. för budgetåret

1991792 an visa ett reservationsanslag på 18037 000 kr.

E 12. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål

1989/90 Utgift 27 963084

1990/91 Anslag 55 548000

1991/92 Förslag 103 668000

Reservation

15851833

Anslagsfördelning

Anslagspost 1990/91 Beräknad ändring Löne-och pris-

1991/92 omräkning

Forskningsstödjande

åtgärder

Högskolan i	Eskilstuna/
Västerås		1 155000	+	741000	94000
Högskolan i	Falun/
Borlänge		1 155000	+	741000	94000
Högskolan i	Gävle/
Sandviken		1 155000	+	741000	94000
Högskolan i	Örebro	2413000	+	1 492000	198000
Högskolan i	Jönköping	1 155000	+	741000	94000
Högskolan i	Halmstad	1 155000	+	741000	94000
Högskolan i	Kalmar	1 155000	+	741 000	94000
Högskolan i	Karlskrona/
Ronneby		773000	+	311000	63000
Högskolan i	Kristianstad	1 155000	+	741000	94000
Högskolan i	Växjö	2413000	+	1492000	198000
Högskolan i	Borås	1 155000	+	741000	94000
Högskolan i	Karlstad	2413000	+	1492000	198000
Högskolan i	Skövde	1 155000	+	741000	94000
Högskolan i	Trollhättan/
Uddevalla		773000	+	311000	63000
Högskolan i	Sundsvall/
Härnösand		2091000	+	1266000	171000
Högskolan i	Östersund	1 155000	+	741000	94000
Ej fördelade medel		250000	-	250000
Kontaktsekretariat		2 506000	+	470000	205000
Kontaktforskare		7284000	+	638000	655000

Forskarutbyte med

utlandet	8284000	+ 4644000	663000
Fora för kvinnliga forskare m. m.	5451000	+ 434000	447000
Bilateralt forsknings- samarbete		+ 15000000
Stöd till forskarut- bildning av högskole- lärare utan doktorsexamen		+ 1887000
Till regeringens disposition	9 347 000	+ 11523000	748000
Summa	55548000	48120000	4 549000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag ytterligare
sammanlagt 12 milj. kr. under anslagsposten Forskningsstödjande åtgär-
der.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

200

Beloppet under anslagsposten Ej fördelade medel har för innevarande Prop. 1990/91: 100
budgetår tilldelats högskoleutbildningen på Gotland. Medlen används i Bil. 10
huvudsak för åtgärder avseende kontakterna mellan högskolan och nä-
ringslivet. Motsvarande medel beräknas för budgetåret 1991/92 under
anslagsposten Kontaktsekretariat.

Medlen för forskarutbyte med utlandet skall i enlighet med forsknings-
propositionen öka med 4 milj. kr. fr. o. m. budgetåret 1991/92.

Bilateralt forskningssamarbete

I enlighet med 1990 års forskningsproposition skall 15 milj. kr. anvisas för
bilateralt forskningssamarbete med i första hand Östeuropa budgetåret
1991/92. Fr.o. m. budgetåret 1992/93 anvisas ytterligare 15 milj. kr. för
detta ändamål.

Den politiska utvecklingen i Östeuropa innebär väsentligt ökade möjlig-
heter till forskningssamarbete med berörda länder. Framförallt finns helt
nya förutsättningar för direkta, mer informella, kontakter mellan enskilda
forskare och mellan universitet och högskolor i Sverige och i våra grann-
länder runt Östersjön. Detta ger särskilt yngre, kvalificerade forskare i
Östeuropa en möjlighet att etablera internationella kontakter. Ett sådant
utbyte kommer att bli av väsentlig betydelse även för svenska forskare.
Forskare från Östeuropa kan exempelvis bidra med kvalificerad teoretisk
forskning och forskning baserad på ett månghundraårigt kulturarv. Svens-
ka forskare kan bidra med erfarenheter bl. a. av experimentell verksamhet
med avancerad utrustning och av hur modern samhällsvetenskap och
humaniora bedrivs och byggs upp. Gemensamma problem, t ex miljö-
situationen i vår del av världen kan angripas på ett effektivare sätt.

Vid medelsfördelningen skall beaktas de principer som angavs i 1990 års
forskningsproposition. Beslut om medelsanvändningen bör fattas så nära
den berörda verksamheten som möjligt. Huvuddelen av medlen bör såle-
des disponeras av universitet och högskolor. En del av medlen bör dispo-
neras av Svenska institutet för en utbyggnad av institutets stipendiepro-
gram. Slutligen bör en mindre del av medlen stå till regeringens förfogan-
de.

En sammanställning av medelsfördelningen ges i det följande. För att ge
tillfälle till en mer långsiktig medelsplanering redovisas också förslaget till
medelsfördelning för budgetåret 1992/93.

201

Medelsfördelning	1991/92	1992/93
Svenska institutet	2,5	7
Universitetet i Stockholm	1	2
Tekniska högskolan i Stockholm		2
Karolinska institutet		2
Universitetet i Uppsala	2	2
Universitetet i Linköping	1	1
Universitetet i Lund	2	2
Universitetet i Göteborg	1	2
Chalmers tekniska högskola		2
Universitetet i Umeå	1	2
Högskolan i Luleå		1
Sveriges lantbruksuniversitet	2	2
Till regeringens disposition	2,5	3
Summa	15	30

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Det forskningssamarbete som etableras bör i första hand avse vårt
närområde i Östeuropa, dvs. Estland, Lettland, Litauen, Polen och nord-
västra Sovjetunionen. Vissa kostnader för samarbetet bör också bestridas
av berört samarbetsland. Medlen bör inte användas för att bygga upp fasta
resurser om inte berörda högskolor är beredda att ta ansvar för verksamhe-
tens fortsättning efter den nu pågående planeringsperioden.

De medel som fördelas till universitet och högskolor bör stå till förfogan-
de för forskningssamarbete enligt en plan för vilken högskolestyrelsen
ansvarar. Åtgärderna bör koncentreras och relateras till existerande eller
planerade vänortsutbyten, egna profilområden etc. Möjligheterna att ge-
mensamt utnyttja forskningsbibliotek, arkiv, databaser, dyrbarare installa-
tioner samt att etablera nätverk bör beaktas. Behoven inom forskarutbild-
ningen bör särskilt beaktas. Riktmärket bör vara koncentration till
högkvalificerade kontakter runt metodfrågor inom centrala vetenskaps-
områden.

Viss samplanering av aktiviteterna mellan de olika högskoleenheterna
bör förekomma i avsikt att undvika dubbelarbete och oavsiktliga koncent-
rationer till vissa geografiska områden och ämnesområden.

De medel som anvisas till Svenska institutet bör också utnyttjas för visst
bilateralt forskningssamarbete med Portugal och Irland.

Jag kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen att 300000 kr.
tilldelas universitetet i Stockholm från beloppet Till regeringens disposi-
tion att användas för vissa kostnader i samband med det s. k. Copemicus-
projektet.

Övrigt

Till följd av de ytterligare effektivitets- och produktivitetskrav som ställs
på all statlig verksamhet har anslagen till forskning och forskarutbildning
till den del de avser administration dragits ner med 1,5%. Två tredjedelar
av det berörda beloppet bör användas för effektivitetshöjande åtgärder.
Dessa bör ha formen av stöd till forskarutbildning av högskolelärare som
saknar doktorsexamen.

Genom 1990 års forskningsproposition beslöts att 45 milj. kr. skulle

202

tillföras högskolan för kostnader för lokaler för forskning under treårspe- Prop. 1990/91: 100

rioden. För budgetåret 1991/92 belöper sig ökningen till 12 milj. kr. Av Bil. 10

dessa medel bör 1 765 000 kr. för ökade hyreskostnader beräknas under
anslaget D 2. Lokalkostnader m. m. vid högskoleenheterna. Jag kommer
att i annat sammanhang föreslå regeringen att genom särskilda beslut
fördela medel till ifrågavarande ändamål. Jag beräknar under förevarande
anslag under anslagsposten Till regeringens disposition ytterligare
10235000 kr. I den mån medlen inte tas i anspråk för lokaländamål
kommer de efter särskilda beslut av regeringen att ställas till förfogande för
inköp av vetenskaplig utrustning.

I 1990 års forskningsproposition redovisades statistiska centralbyråns
förslag beträffande forskningsstatistik för universitet och högskolor. För
ökade kostnader för det fortsatta arbetet på detta område beräknades
fr. o. m. budgetåret 1991/92 300000 kr. Jag tar under förevarande anslag,
anslagsposten Till regeringens disposition upp 300000 kr. för statistikin-
samling och redovisning.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till

(55 548000 + 48 120 000=) 103668000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

21. att till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål för bud-
getåret 1991 /92 an visa ett reservationsanslag på 103668 000 kr.

E 13. Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning

m. m.

1989/90 Utgift 544 7500001
1990/91 Anslag 1 161 132000
1991/92 Förslag 1 279630000
1 Anslaget Driftersättning enligt läkarutbildningsavtal m. m.

Från anslaget utgår ersättning till vissa landstingskommuner/kommuner
enligt avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m. m. Från
anslaget utgår också ersättning till Göteborgs kommun och Västerbottens
läns landstingskommun enligt avtal om samarbete om tandläkarutbildning
och forskning i Göteborg och Umeå.

203

Högskoleenhet	1990/91	leräknad ändring 991/92	Löne- och pris- omräkning
Medicinsk utbildning och forskning Karolinska institutet	299375 000	+ 53879000	34609 000
Universitetet i Uppsala	127490000	+ 21047 000	14 552000
Universitetet i Linköping	74279000	+ 15 527000	8 724000
Universitetet i Lund	210800000	+ 36663000	24 244000
Universitetet i Göteborg	210581000	+ 36626000	24219000
Universitetet i Umeå	97 607 000	+ 18 756000	11 400000
Vissa kostnader till följd av tidigare avtal	64000000	-64000000
Odontologisk utbild- ning och forskning Universitetet i Göteborg, f	40000000	of
Universitetet i Umeå, f	31000000	of
Investeringsersättningar, f	6000000	of
Summa	1 161 132000	118498000	117748000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Föredragandens överväganden

Innevarande budgetår beräknas 64 milj. kr. under anslagsposten Vissa
kostnader till följd av tidigare avtal. Avtal har träffats mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen om slutreglering av vissa investeringskostnader
m. m. Enligt avtalet skall detta belopp budgetåret 1991/92 fördelas mellan
sjukvårdshuvudmännen. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn
till vad som avtalats.

Jag har i det föregående förordat att en professur i allmänmedicin,
särskilt kvinnoforskning, förenad med tjänst som överläkare inrättas den 1
juli 1991 vid universitetet i Linköping. Enligt avtal om samarbete om
läkarutbildning och forskning m. m. skall landstingskommun och berörd
högskoleenhet träffa överenskommelse bl. a. om det ersättningsbelopp som
bör utgå i samband med inrättande av tjänst som professor inom medi-
cinskt kliniskt ämnesområde. Ett sådant avtal har träffats mellan universi-
tetet i Linköping och Östergötlands läns landstingskommun. Enligt avtalet
skall ersättning med 750000 kr. utgå till sjukvårdshuvudmannen. Jag har
vid min medelsberäkning tagit hänsyn härtill.

Tandvården vid universiteten i Göteborg och Umeå har kommunal
huvudman. Staten betalar drift- och viss investeringsersättning till huvud-
männen. Göteborgs kommun och Västerbottens läns landstingskommun
har begärt förhandling om ersättningen. Regeringen har tillkallat en sär-
skild förhandlare med uppdrag att förhandla om systemet för ersättning
till vissa tandvårdshuvudmän för kostnader i samband med tandläkarut-
bildning och odontologisk forskning m. m. I avvaktan på resultat av för-
handlingarna föreslår jag att oförändrade belopp beräknas under anslags-
posterna för Odontologisk utbildning och forskning. Jag avser att senare
återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(1 161 132000 + 118498000=) 1279630000 kr.

204

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

22. att tillK/ssa ersättningar för klinisk utbildning och forskning
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
1279 630000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

E 14. Forskningsrådsnämnden

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

51714220

63 630000

79 606000

Reservation

6 534259

Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som forsknings-
rådsnämnden (FRN) finansierar samt för nämndens förvaltning.

För förvaltningskostnader får budgetåret 1990/91 användas högst
8 151000 kr.

Sedan budgetåret 1979/80 disponerar FRN även en särskild kostnads-
ram för finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning för forskningsända-
mål under anslaget 1.2 Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleen-
heterna m. m.

Anslag	1990/91	Beräknad ändring 1991/92	Löne- och pris- omräkning
Initiering, samordning och stöd av forskning	48 761000	+ 14083000	6 324000
Forskningsinformation	14 869000	+ 1893 000	1929000
Utgift	63630000	+ 15976 000	8 253000

Föredragandens överväganden

Forskningsrådsnämnden har efter förslag i 1990 års proposition om forsk-
ning ansvar för utveckling av ungdomsforskningen. I enlighet härmed har
jag för detta ändamål beräknat en förstärkning av nämndens anslag
( + 1 500000 kr.)

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag medel för
analyser samt utveckling av flervetenskaplig forskning med betydelse för
förhållandet människa, samhälle, naturresurser, miljö och energi
( + 4000000 kr.).

Jag har i det föregående under anslaget Samhällsvetenskapliga fakulte-
terna m.m. beräknat medel för en professur i biblioteks- och informa-
tionsvetenskap. Tjänsten bör finansieras inom ramen för de medel som
avsatts för forskning inom biblioteksområdet under förevarande anslag.
Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn härtill (— 1 500000 kr.).

Vidare beräknar jag för kvinno- och jämställdhetsforskning 3600000 kr.

Medel för svenskt deltagande i the International Institute for Applied
Systems Analysis (HASA) beräknades t. o. m. budgetåret 1988/89 under
förevarande anslag och därefter under anslaget Europeisk forsknings-

205

samverkan. Jag har vid min anslagsberäkning av förevarande anslag korri- Prop. 1990/91:100
gerat en för hög överföring i samband med anslagsomläggningen Bil. 10
(+400000 kr.).

Riksarkivet bedriver, tillsammans med bl. a. kungl. biblioteket, ett forsk-
nings- och utvecklingsprojekt rörande metoder för masskonservering av
papper. FRN ansvarar för fördelning av medel till biblioteksvetenskaplig
forskning. Enligt min mening är papperskonservering ett angeläget ämne
med anknytning till den biblioteksvetenskapliga forskningen. Det är såle-
des naturligt att FRN behandlar ansökningar om medel till sådan forsk-
ning på samma sätt som övriga ansökningar dvs. utifrån vetenskapliga
kriterier.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(63630000 + 15976000=) 79606000kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

23.att till Forskningsrådsnämnden förbudgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 79 606 000 kr.

E 15. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

117103674

152 181 000

177352000

Reservation

15 292 359

Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som humanis-
tisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) finansierar samt för
rådets förvaltning. Från anslaget bestrids bl. a. kostnaderna för 16 tjänster
som professor, två gästprofessurer och högst 35 forskartjänster. Från an-
slaget bestrids också kostnaderna för vissa doktorandtjänster. För förvalt-
ningskostnader får budgetåret 1990/91 disponeras högst 6 500000 kr.

Anslag	1990/91	Beräknad ändring 1991/92	Löne- och pris- omräkning
Humanistisk-samhälls-
vetenskapliga forsknings-
rådet	152 181000	+ 25 171 000	20940000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning har jag beräknat en
förstärkning om 4700000 kr. Härav avser 1200000 kr. utveckling av
forskningssamarbetet med EG och 3 500000 kr. fördjupade forskningsin-
satser inom områden av betydelse för arbetsmarknadspolitiken.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(152181000 + 25 171000=) 177352000 kr.

206

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

24. att till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet för
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 177 352000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

E 16. Medicinska forskningsrådet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

233 749 537

286469000

329814000

Reservation

34863 172

Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som medicinska
forskningsrådet (MFR) finansierar samt för MFR:s förvaltning. Från an-
slaget bestrids bl. a. kostnaderna för 5 tjänster som professor och 45 fors-
kartjänster. Från anslaget bestrids även kostnader för vissa doktorand-
tjänster. För förvaltningskostnader får budgetåret 1990/91 användas högst
5 580000 kr.

Anslag 1990/91 Beräknad ändring Löne-och pris-

1991/92 omräkning

Medicinska forsknings-

rådet 286469000 +43345000 29305 000

Föredragandens överväganden

Medicinska forskningsrådet (MFR) föreslår att en professur i biologisk
beroendeforskning inrättas vid rådet. Vid rådet fanns tidigare en professur
inom området alkohol och andra beroendeframkallande medel. De profes-
surer som inrättats inom beroendeforskning under senare år har huvud-
sakligen givits en samhällsvetenskaplig inriktning. Jag delar rådets upp-
fattning att ett fortsatt behov föreligger av forskning med tyngdpunkt på de
grundläggande biologiska aspekterna på beroende. Mot denna bakgrund
avser jag att i annat sammanhang föreslå att en professur i biologisk
beroendeforskning inrättas vid MFR den 1 juli 1991. Kostnaderna för
tjänsten förutsätts rymmas inom ramen för de medel rådet disponerar.

MFR har i skrivelse till regeringen föreslagit att en professur i medicinsk
etik inrättas vid rådet. Regeringen har, med hänsyn till ämnets angelägen-
hetsgrad, föreskrivit att en professur i medicinsk etik inrättas den 1 juli
1991 vid rådet trots att förslaget väckts under löpande treårsperiod. Rådet
förutsätts finansiera professuren inom ramen för befintliga resurser.

Utöver löne- och prisomräkning har jag i enlighet med 1990 års proposi-
tion om forskning beräknat en förstärkning om 14,8 milj. kr. Härav avser

4,8 milj. kr. ett utökat forskningssamarbete med EG.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(286469000 + 43 345000=) 329 814000kr.

207

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

25. att till Medicinska forskningsrådet för budgetåret 1991/92 an-
visa ett reservationsanslag på 329814000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

E 17. Naturvetenskapliga forskningsrådet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

345093025

386973 000

454687000

Reservation

19647180

Från anslaget bestrids kostnaderna för den verksamhet som naturveten-
skapliga forskningsrådet (NFR) finansierar samt för NFR:s förvaltning.
Från anslaget bestrids bl. a. kostnaderna för 20 tjänster som professor, en
gästprofessur och 77 tjänster som forskare. Från anslaget bestrids även
kostnader för vissa doktorandtjänster. För förvaltningskostnader får bud-
getåret 1990/91 användas högst 15482000 kr.

Anslag

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Löne- och pris-
omräkning

Naturvetenskapliga

forskningsrådet

386973000

+ 67714000

44970000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning förstärks rådets resurser
med sammanlagt 23 900 000 kr. Av detta belopp avser 6 600 000 kr. medel
för projektsamarbete med EG, 3 000000 kr. NFR:s bidrag till materialtek-
niska konsortier utöver de medel som rådet i övrigt kan fördela till områ-
det samt 1 000000 kr. miljörelaterad forskning.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(386973000 + 67 714000=) 454 687000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

26. att till Naturvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 454687 000 kr.

E 18. Rymdforskning

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

29 346025

26 269000

30617000

Reservation

27 401

Från anslaget bestrids kostnaderna för den grundforskning som statens
delegation för rymdverksamhet (DFR) finansierar.

208

Anslag

1990/91

Beräknad ändring Löne- och pris- rrop. i

1991/92 omräkning Bil. 10

Rymdforskning 26269000 +4348000 2409000

Föredragandens överväganden

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag 2000000
kr. for förstärkning av resurserna for allmänt projektstöd m. m.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(26 269 000 + 4 348 000=)30 617 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

27. att till Rymdforskning for budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 30 617 000 kr.

E 19. Europeisk forskningssamverkan

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

244955076

282610000

303 680000

Från anslaget bestrids kostnader för Sveriges deltagande i den europeis-
ka rymdorganisationens (ESA) vetenskapliga program samt for Sveriges
bidrag till Esrange specialprojekt (prop. 1972:48 bil. 1, UbU 27, rskr. 217).
Kostnaderna för Sveriges deltagande i ESA:s grundprogram och tillämp-
ningsprogram bestrids från anslag under industridepartementets huvudti-
tel (prop. 1972:48 bil. 2, NU 37, rskr. 216).

Från anslaget bestrids vidare kostnader för Sveriges deltagande i den
europeiska kärnforskningsorganisationen (CERN) (jfrprop. 1953:127,
SU77, rskr. 167 samt prop. 1970:182, SU224, rskr. 439), den europeiska
organisationen för astronomisk forskning rörande södra stjärnhimlen
(ESO) (jfr prop. 1961:138, UU3, rskr. 253), det allmänna programmet
inom den europeiska konferensen för molekylärbiologi (CEBM) (jfr prop.
1968:1 bil. 10, SU41, rskr. 114), dess program for ett europeiskt laborato-
rium for molekylärbiologi (EMBL) (jfr prop. 1973:1 bil. 10, UbU 10, rskr.
108) samt den europeiska synkrotronljuskällan (ESRF) i Grenoble (prop.
1989/90:90, UbU 25, rskr. 328).

Från anslaget bestrids också kostnaderna for Sveriges samarbete på
programnivå med EG inom programmen for fusionsforskning, SCIENCE
och SPES.

Från anslaget bestrids slutligen kostnaderna för det svenska deltagandet
i Internationella institutet för tillämpad systemanalys, HASA, samt för
tull- och mervärdeskatt på viss utrustning för European Incoherent Scatter
Facility (EISCAT).

209

14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92		Prop. 1990/91:100 Bil. 10
Bidrag till det europeiska rymdorganets (ESA) veten- skapliga program,f	54 546000	+	6684000
Bidrag till Esrange specialprojekt, f	9643000	+	1986000
Bidrag till vissa internatio- nella forskningsanläggningar m. m., f	150534 000	+	9 300000
Bidrag till forskningssam- arbete med EG, f a Fusionsforskning och pro- grammet SCIENCE, f	63000000	+	2 847000
b Programmet SPES, f	517000	+	33000
Bidrag till HASA, f	3670000	+	220000
Bidrag till EISCAT Scientific Association, f	700000		of.
Utgift	282610000	+ 21070000

Föredragandens överväganden

Kostnaderna för Sveriges deltagande i berörda internationella organisatio-
ner har beräknats utgående från uppgifter som har lämnats av de myndig-
heter som ansvarar för kontakterna med respektive organisation. Kostna-
derna för forskningssamarbetet med de europeiska gemenskaperna, EG,
har beräknats utgående från gällande avtal. Ansvarig myndighet och be-
räknad kostnad framgår av följande tabell.

210

Internationell organisation'	Ansvarig myndighet1	Kostnad 1991/92 milj. kr.
Det europeiska rymd- organets (ESA) vetenskapliga program ESA	DFR	61,2
Esrange specialprojekt ESRANGE	DFR	11,6
Vissa internationella forskningsanläggningar m. m. CERN, ESO, ESRF, CEBM, EMBL	NFR	159,8
Forskningssamarbete med EG Fusionsforskning	NFR	56,2
Programmet SCIENCE	NFR	10,0
Programmet SPES	HSFR	0,6
Internationella Institutet for tillämpad systemanalys HASA	FRN	3,9

1 CEBM=Conférence Européenne pour la Biologie Moléculaire, CERN=European
organization for Nuclear Research, DFR=statens delegation för rymdverksamhet,
EG=Europeiska Gemenskaperna, EMBL=European Molecular Biology Laboratory,
ESA=European Space Agency, ESO=European Southern Observatory, ESRANGÉ-
=den svenska rymdbasen i Kiruna, ESRF=European Synchrotron Radiation Facility,
FRN=Forskningsrådsnämnden, HSFR=Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk-
ningsrådet, IIASA=Intemational Institute for Applied Systems Analysis, SC1EN-
CE=Stimulation des Cooperations Internationaux et des Echanges Nécessaires aux
Chercheurs Européens, SPES=Stimulation Plan for Economic Science

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Den europeiska kärnforskningsorganisationen CERN avser att under
1992 fatta beslut om verksamhetens fortsatta inriktning. Den nuvarande
storacceleratorn Large Electron Positron Collider (LEP) kommer att behö-
va kompletteras med en ny accelerator under senare delen av 90-talet. Ett
förslag om en sådan accelerator, Large Hadron Collider (LHC), diskuteras
för närvarande inom CERN. NFR har initierat en utredning för att analy-
sera konsekvenserna av ett deltagande i detta projekt för svensk forskning.
Jag räknar med att NFR:s bedömning kommer att föreligga i sådan tid att
frågan kan beredas i anslutning till regeringens ställningstaganden avseen-
de den planeringsperiod för forskningen som inleds budgetåret 1993/94.

NFR har aktualiserat frågan om Sveriges deltagande i efterföljaren till
programmet SCIENCE, programmet ”Human Capital and Mobility” i
anslutning till att EG:s tredje ramprogram för forskning successivt ersätter
det nuvarande andra ramprogrammet där SCIENCE ingår. Rådet föreslår
att Sverige deltar även i programmet ”Human Capital and Mobility”.

Frågan om Sveriges samarbete med EG diskuteras för närvarande inom
ramen för de s. k. EES-förhandlingarna. Vissa av forskningsråden har
inom ramen för sina anslag anvisats särskilda medel för forskningssamar-
bete med EG. Råden har också av sina övriga medel fördelat resurser för

211

detta samarbete. Jag förutsätter att forskningsråd och högskoleenheter Prop. 1990/91: 100
inom ramen för de samlade resurser man förfogar över ger forskningssam- Bil. 10
arbetet med EG fortsatt hög prioritet.

Frågan om resurser i övrigt för forskningssamarbete med EG bör be-
handlas när resultatet av de nyssnämnda förhandlingarna föreligger.

Medlen för Sveriges deltagande i det internationella institutet för tilläm-
pad systemanalys, HASA, anvisades t.o. m. budgetåret 1988/89 under
forskningsrådsnämndens anslag. Fr. o. m. budgetåret 1989/90 anvisas
medlen under förevarande anslag. I samband härmed överfördes även
medlen för vissa kostnader för FRN:s egna kompletterande insatser i
anslutning till medlemskapet. Förslagsanslaget för europeiskt forsknings-
samarbete bör endast avse avtalsbundna kostnader till de olika internatio-
nella organisationerna som berörs jämte vissa direkta följdkostnader, t. ex.
resor till sammanträden med organisationerna. Jag har i det föregående
beräknat medel för de nämnda kostnaderna vid FRN under anslaget
Forskningsrådsnämnden ( — 400000 kr.).

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(282610000 + 21070000=) 303 680000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

28. att till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 303 680000 kr.

E 20. Kungl. biblioteket

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

66 537 655

75 474000

82 941000

Reservation

— 4655 118*

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Kungl. biblioteket (KB) är Sveriges nationalbibliotek. För KB gäller
förordningen (1988: 678) med instruktion för kungl. biblioteket.

Anslagspost	1990/91	Beräknad ändring	Löne- och pri
		1991/92	omräkning
Verksamhet vid kungl. biblioteket	65 370000	+ 6272000	6061000
Planerings- och samord- ningsuppgifter inom biblio- teksområdet	3937000	+ 321000	321000
Bidrag till ansvars- bibliotek Bidrag till Stiftelsen Svenska barnboksinsti-	3 846000	+ 346000	346000
tutet	2 321000	+ 528000	232000
Summa	75474000	+ 7467000	6960000

212

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91: 100

I enlighet med 1990 års proposition om forskning beräknar jag en förstärk-
ning av resurserna for verksamheten vid kungl. biblioteket med 400000
kr. Vidare beräknar jag en ökning av bidraget till Stiftelsen Svenska barn-
boksinstitutet med 300000 kr.

En särskild utredare tillkallades sommaren 1988 med uppgift att se över
bestämmelserna i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud-
och bildupptagningar. Enligt direktiven (Dir. 1988:46) gällde översynen
bestämmelserna om pliktleverans av skrifter med hänsyn till nu rådande
tekniska förutsättningar. Det ingick också att belysa vissa speciella pro-
blem som rör bevarandet av publikationer for synskadade. Under hösten
1989 har förslag framlagts i betänkandet (SOU 1989:89) Översyn av lagen
om pliktexemplar. Sedan tidigare föreligger ett betänkande (SOU
1987:51) Ljud och bild för eftervärlden, avgivet av ljud- och bildbevaran-
de-kommittén, i vilket vissa utvidgningar av pliktexemplarslagen föreslås.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag att tillsätta en
utredning med uppgift att — med utgångspunkt i de nu nämnda utredning-
arna och remissyttrandena däröver — göra en samlad översyn av pliktex-
emplarslagen. Resultatet av utredningens arbete skall redovisas våren

1992.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(75474000 + 7 467000=) 82 941 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

29. att till Kungl. biblioteket för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 82 941 000 kr.

E 21. Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

12516690

12423000

14021000

Arkivet för ljud och bild har enligt sin instruktion (1988:342) bl. a. till
uppgift att bevara och tillhandahålla sådana ljud- och bildupptagningar
som anges i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och
bildupptagningar.

Anslagspost	1990/91	Beräknad ändring 1991/92	Löne- och pris- omräkning
Förvaltnings- kostnader	7 110000	+ 767 000	811000
Lokalkostnader, f	3040000	+ 831000	831000
Bandkostnader, f	2 273000	of	-
Utgift	12423000	+ 1598000	1642 000

213

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100

Ljud- och bildbevarandekommittén har överlämnat sitt betänkande (SOU
1987: 51) Ljud och bild for eftervärlden. Betänkandet har remissbehand-
lats. En särskild utredare tillkallades sommaren 1988 med uppgift att se
över bestämmelserna i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och
ljud- och bildupptagningar i vad avser skrifter med hänsyn till rådande
tekniska förutsättningar. Under hösten 1989 har förslag framlagts i betän-
kandet (SOU 1989:89 ) Översyn av lagen om pliktexemplar .

Förslagen har remissbehandlats.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag att tillsätta en
utredning med uppgift att — med utgångspunkt i de nu nämnda utredning-
arna samt remissyttrandena däröver — göra en samlad översyn av pliktex-
emplarslagen. Resultatet av utredningens arbete skall redovisas våren

1992.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(12423000 + 1 598000=) 14021000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

30. att till Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 14021 000 kr.

E 22. Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

397 323

459000

495000

Reservation

545311

Från anslaget bekostas dels arkivets för ljud och bild (ALB) förvärv av
äldre ljud- och bildmaterial samt andra ljud- och bildupptagningar som
ALB införlivar i sina samlingar, dels materielunderhåll och ersättningsan-
skaffning av viss apparatur.

Föredragandens överväganden

För prisomräkning beräknar jag 37 000 kr.

För nästa budgetår bör för insamlingsverksamhet m. m. vid arkivet för
ljud och bild anvisas 495000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

31. att till Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m. m. för
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 495000 kr.

214

E 23. Institutet för rymdfysik

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

26 878 782

30847000

Reservation

-2 124 909'

1991/92 Förslag 34 214000

' När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Institutet för rymdfysik (IRF) har enligt förordningen (1988:1200) med
instruktion för institutet till uppgift att bedriva och främja forskning samt
mät- och registreringsverksamhet inom området rymdfysik. IRF bedriver
verksamhet i Kiruna, Sörfors, Umeå, Lycksele och Uppsala och skall
vidare inom sitt verksamhetsområde medverka i forskarutbildning som
anordnas vid universiteten i Uppsala och Umeå.

Universitets- och högskoleämbetet är central förvaltningsmyndighet för
institutet.

Föredragandens överväganden

Regeringen har beslutat att en professur i rymdfysik vid institutet, som blir
ledig genom pensionsavgång, skall återbesättas med oförändrat ämnesin-
nehåll.

För löne- och prisomräkning beräknar jag 3462000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

32. att till Institutet for rymdfysik för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 34 214000 kr.

E 24. Manne Siegbahninstitutet för fysik

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

18781736

19 132000

Reservation

-5 112 970*

1991/92 Förslag 21654000

1 När statsbudgetens utfall för budgetåret 1989/90 fastställdes hade regeringen inte
fattat beslut om medel för vissa merkostnader för löner.

Institutet skall enligt förordningen (1988:734) med instruktion för Man-
ne Siegbahninstitutet för fysik bedriva forskning och utbildning inom
atomfysik i vid bemärkelse, särskilt den acceleratorbaserade atom-, kärn-
och elementarpartikelfysiken med angränsande områden.

Universitets- och högskoleämbetet är central förvaltningsmyndighet för
institutet.

Föredragandens överväganden

Regeringen har den 13 september 1990 uppdragit åt universitets- och
högskoleämbetet att utreda förutsättningarna för en integration av institu-
tet i högskoleorganisationen i Stockholm.

215

För pris- och löneomräkning beräknar jag 2 582000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

33. att till Manne Siegbahninstitutet för fysik för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 21 654000 kr.

E 25. Polarforskning

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2 538448

17410000

18 996000

Reservation

8489 661

Från anslaget bestrids vissa kostnader för planering och genomförande
av svensk polarforskningsverksamhet i Arktis och Antarktis.

Föredragandens överväganden

För pris- och löneomräkning beräknar jag 1627 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

34. att till Polarforskning för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 18 996000 kr.

E 26. Vissa bidrag till forskningsverksamhet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

16502716

27 931000

30100000

Reservation

Under anslaget beräknas de statliga bidragen till Vetenskapsakademien,
de svenska instituten i Rom och Athen samt det svenska forskningsinstitu-
tet i Istanbul.

Anslagspost	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Bidrag till Vetenskaps- akademien	23 298000'	+ 1 810000
Bidrag till svenska insti- tutet i Rom	3 343000	+ 259000
Bidrag till svenska insti- tutet i Athen	900000	+ 70000
Bidrag till svenska forsk- ningsinstitutet i Istanbul	390000	+ 30000
Summa	27 931000	+ 2 169000

10000000 kr. enligt Tilläggsbudget I.

216

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91: 100

Genom tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 (prop.

1990/91:25, bil 4, UbU: 3, rskr. 102) förstärks resurserna för forsknings-
och utvecklingssamarbetet med Sovjetunionen med 10 milj. kr. Vid min
anmälan till tilläggsbudgeten framhöll jag att modellen med ett bilateralt
avtal och att Vetenskapsakademien disponerar medel för samarbete bör
ses som en övergångslösning i avvaktan på att samarbetet i framtiden skall
kunna bedrivas i samma obundna former som råder för forskningssamar-
betet mellan västvärldens forskare.

Jag har i samband med min anmälan av anslaget E 8. Matematisk-
naturvetenskapliga fakulteterna m.m. redovisat mitt förslag till utbygg-
nadsåtgärderför den marina forskningen i Kristineberg. Som jag då anförde
diskuteras för närvarande med Vetenskapsakademien frågan om finansie-
ringen av de åtgärder som erfordras vad gäller akademiens lokaler i Kristi-
neberg.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
(27931000 + 2169000=) 30100000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

35. att till Vissa bidrag till forskningsverksamhet för budgetåret

1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 30 100000 kr.

217

Innehållsförteckning

Forskning och forskarutbildning

Inledning

El. Humanistiska fakulteterna

E 2. Teologiska fakulteterna

E 3. Juridiska fakulteterna

E 4. Samhällsvetenskapliga fakulterna m. m.

E 5. Medicinska fakulteterna

E 6. Odontologiska fakulteterna

E 7. Farmaceutiska fakulteten

E 8. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m. m.

E 9. Tekniska fakulteterna

E 10. Temaorienterad forskning

Eli. Konstnärligt utvecklingsarbete m. m.

E 12. Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål

E 13. Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forsk-
ning m. m.

E 14. Forskningsrådsnämnden

E 15. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrå-
det

E 16. Medicinska forskningsrådet

E 17. Naturvetenskapliga forskningsrådet

E 18. Rymdforskning

E 19. Europeisk forskningssamverkan

E 20. Kungliga biblioteket

E 21. Arkivet för ljud och bild: förvaltningskostnader

E 22. Arkivet för ljud och bild: insamlingsverksamhet

E 23. Institutet för rymdfysik

E 24. Manne Siegbahninstitutet för fysik

E 25. Polarforskning

E 26. Vissa bidrag till forskningsverksamhet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

362 382000

29253000

35124000
438 509000
829844000

89055000

31616000
833 398000
873400000

38136000

18037000

103668000

1 279630000

79 606000

177 352000

329814000

454687000
30617000

303680000

82941000
14021000
495000
34214000
21 654000
18996000
30100000
6540229000

218

F. Studiestöd m. m.

Anslagsteknisk förändring

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

För innevarande budgetår har centrala studiestödsnämndens utgifter för
portoavgifter till postverket samt avgifter till kronofogdemyndigheter och
tingsrätter för viss kravverksamhet betalats ur anslaget F 2. Ersättning till
vissa myndigheter för deras handläggning av studiesocialt stöd. Anslaget
upphör fr. o. m. budgetåret 1991/92 och medel för ändamålet anvisas i
fortsättningen under anslaget F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m.
Ändringen får till följd att övriga anslag under litterat får en ny numrering.

F 1. Centrala studiestödsnämnden m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

157O69OOO1

136 943 0001

157095000

1 Avser anslagen Centrala studiestödsnämnden m. m. och Ersättning till vissa myn-
digheter för deras handläggning av studiesocialt stöd.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) är enligt förordningen (1988:502)
med instruktion för centrala studiestödsnämnden central förvaltnings-
myndighet för studiesociala frågor. Nämnden är chefsmyndighet för sex
studiemedelsnämnderoch 24 vuxenutbildningsnämnder. Delegationen för
utländska studerande handlägger frågor rörande utländska studerandes
principiella rätt till svenskt studiestöd. Fr. o. m. den 1 januari 1991 fullgör
CSN även vissa uppgifter i samband med lån till hemutrustning för flyk-
tingar och vissa andra utlänningar. Kostnaderna härför betalas ur anslag
under tionde huvudtiteln.

Studiemedelsnämnderna (SMN) handhar ärenden om studiehjälp och
studiemedel. För studiemedelsnämnderna gäller en särskild instruktion
(1988:1196).

Vuxenutbildningsnämnderna (VUN), en i varje län, handhar ärenden
om vuxenstudiestöd, korttidsstudiestöd, internatbidrag, timersättning och
statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser. För vuxenutbild-
ningsnämnderna gäller en särskild instruktion (1988:1197).

Från anslaget betalas även kostnaderna för portoavgifter till postverket
samt avgifter till kronofogdemyndigheter och tingsrätter för inkassoverk-
samhet.

219

Centrala studiestödsnämnden, studiemedelsnämnderna och
vuxenutbildningsnämnderna

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Anslag	1990/91	Förändring 1991/92
Utgifter Förvaltningskostnader	1901430002	+ 57 652 000
Inkomster
Avgifter från återbetal- ningsverksamheten	53200000	+ 37 500000
Anslag enligt stats- budgeten	1369430002	+ 20152000

2 Avser anslagen Centrala studiestödsnämnden m. m. och Ersättning till vissa myn-
digheter för deras handläggning av studiesocialt stöd.

44000000 kr. av utgifterna under anslaget rör administration av och
information om vuxenstudiestöden och täcks av medel från vuxenutbild-
ningsavgiften.

Centrala studiestödsnämnden

1. Pris- och löneomräkning sker i regeringskansliet.

2. CSN föreslår att redovisade förändringar och kompletteringen av
verksamhetsinriktning och plan för den administrativa utvecklingen under
perioden 1990/91 — 1992/93 godkänns.

3. CSN föreslår att myndigheten får infria besparingskraven genom
besparing på dels anslaget F 2 med 4 milj. kr. budgetåret 1991/92, dels
detta anslag med 4 milj. kr. 1992/93.

4. CSN föreslår att ett s. k. CSN-krav införs i återbetalningsrutinerna
och att det avgiftsbeläggs med en avgift som motsvarar liknande ärenden
enligt inkassolagen, för närvarande 120 kr.

5. CSN föreslår att aviseringsavgiften höjs med 3 kr. till 18 kr. och att
påminnelseavgiften höjs från 50 kr. till 120 kr. CSN beräknar att inkoms-
terna från avgiften för återbetalningsverksamheten kommer att uppgå till
90,7 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

6. CSN föreslår att CSN i form av anslagskredit får disponera högst 4%
av budgeten för all annan verksamhet än återbetalningsverksamhet.

7. CSN föreslår att nämnden för återbetalningsverksamheten får dispo-
nera inbetalda avgifter och, i den mån detta inte täcker beräknade kostna-
der, upplåna skillnaden mellan beräknad kostnad och influtna avgifter. I
den mån möjligheten att låna medel tas i anspråk återlevereras dessa
medel då inkomsterna från avgifter så medger.

8. CSN beräknar medel till postverket med 25 331 000 kr. under budget-
året 1991/92.

9. CSN beräknar medel för avgifter till kronofogdemyndigheter och
tingsrätter for viss kravverksamhet till 1062000 kr. för budgetåret
1991/92.

220

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91: 100

Centrala studiestödsnämnden (CSN) redovisar i sin anslagsframställning
erfarenheterna av det första hela budgetåret, 1989/90, under vilket det
reformerade studiemedelssystemet verkat. CSN konstaterar därvid att

antalet ansökningar om studiemedel ökat med ca 8 000 eller ca 5 %,
antalet ansökningar om studiemedel för studier utomlands har ökat med
1 800 eller ca 50%. Antalet brev och telefonsamtal om utlandsstudier har
ökat synnerligen kraftigt,

reformen har fått de största administrativa konsekvenserna inom åter-
betalningsområdet. Antalet ärenden av olika slag har ökat kraftigt. Även
telefonförfrågningarna har ökat drastiskt,

antalet ärenden som skall prövas av delegationen för utländska stude-
rande har ökat med 10% och uppgick till ca 12000 under budgetåret
1989/90,

antalet ansökningar om uppskov med betalning av studiemedelsavgifter
i det äldre systemet har ökat med 20000 eller ca 12%. Ansökningarna om
anstånd med betalning av de nya studielånen var ca 6000 under första
halvåret 1990.

Den ur administrativ synpunkt mest bekymmersamma förändringen
inom organisationen är den utveckling som skett i låntagarnas kontakter
med myndighetsområdet. Antalet telefonförfrågningar har ökat markant.
Vid vissa tillfällen har CSN fått ta emot 10000 telefonsamtal per dag och
vid högbelastning drygt 1 500 samtal per timme. Orsakerna härtill är enligt
CSN de dubbla regelverken för återbetalning och ett ökat intresse från
låntagarna att i samband med beviljning även diskutera lånevillkor och sin
framtida betalningsförmåga. Vidare har en förändrad attityd inträtt som
innebär att den enskilde inte på samma sätt som tidigare accepterar
generell information utan vill ha information om just sitt unika ärende.

För att komma tillrätta med de övergångsvisa problem som reformen
medfört och kunna ge låntagarna en bra service har CSN beslutat om ett
särskilt åtgärdsprogram. De viktigaste inslagen i detta program är rationa-
lisering och samordning av verksamheter, förändringar i arbetsorganisa-
tion, omlokalisering av verksamhet till studiemedelsnämndskanslierna
och en gemensam myndighetsplanering. Omprioriteringar har även fram-
tvingats till förmån för insatser på återbetalningsområdet. CSN gör den
bedömningen att åtgärdsprogrammet, som i allt väsentligt kommer att
vara genomfört under våren 1991, skall komma till rätta med nuvarande
besvärliga arbetssituation.

Den ökade arbetsbelastningen inom återbetalningsområdet har medfört
att kostnaderna för denna verksamhet ökat kraftigt under det gångna
budgetåret och beräknas fortsätta att öka under kommande budgetår.

Kostnaderna för återbetalningsverksamheten skall i princip täckas ge-
nom avgifter (prop. 1988/89:100, SfU15, rskr. 173). CSN har i en särskild
skrivelse den 13 september 1990 redovisat att med oförändrade avgifter
skulle kostnaderna för återbetalningsverksamheten väsentligt överstiga
inkomsterna från avgifterna. CSN föreslår därför att aviseringsavgiften
höjs med 3 kr. till 18 kr. och att påminnelseavgiften höjs från 50 kr. till 120

221

kr. Höjningen bör genomföras redan fr. o. m. den 1 januari 1991. Med Prop. 1990/91: 100
föreslagna avgifter kan kostnader och intäkter for återbetalnings verksam- Bil. 10

heten enligt CSNs beräkningar sammanfattas enligt följande

	1989/90	1990/91	1991/92	1992/93
Intäkter	50,4	70,2	90,7	94,4
Kostnader	64,4	75,5	79,4	84,1
Summa	-14,0	- 5,3	+ 11,3	+ 10,3

Som framgår av sammanställningen överstiger kostnaderna beräknade
intäkter både 1989/90 och 1990/91. Därefter beräknas intäkterna överstiga
kostnaderna så att vid ramperiodens utgång ett i huvudsak balanserat
resultat föreligger for hela perioden. För att klara denna balansering av
budgeten förutsätter CSN att influtna avgifter får disponeras.

Jag har funnit det angeläget att ge denna relativt omfattande redogörelse
för den nu aktuella arbetssituationen inom studiestödsorganisationen. Jag
gör den bedömningen att de åtgärder som CSN vidtagit och avser att vidta
leder till att de övergångsvisa problem som studiemedelsreformen medfört
kommer att kunna lösas och att en fortsatt fullgod service åt låntagarna
skall kunna upprätthållas.

Jag finner det vidare angeläget att principen om att återbetalningsverk-
samheten skall bära sina egna kostnader upprätthålls. Regeringen har
därför den 29 november 1990 beslutat att aviseringsavgiften skall vara 18
kr. och påminnelseavgiften 120 kr. fr. o. m. den 1 januari 1991. I den mån
influtna avgifter överstiger kostnaderna for visst år får detta överskott
användas for att täcka tidigare uppkommet underskott i återbetalnings-
verksamheten. För budgetåret 1991/92 beräknar jag, i likhet med CSN,
inkomsterna från aviseringsavgifter m. m. till 90700000 kr.

Den rådande situationen inom CSN har lett till att CSN för närvarande
har en ansträngd ekonomi och för första gången tvingats utnyttja den
anslagskredit myndigheten har rätt till. Jag finner mot den bakgrunden det
vara rimligt att det besparingskrav på sammanlagt 8 294000 kr. som
åligger CSN under ramperioden får fullgöras först under budgetåret
1992/93.

I föregående års budgetproposition förordade jag en lösning där nuva-
rande studiemedelsnämnder och vuxenutbildningsnämnder avvecklades
och en länsstudiestödsnämnd inrättades successivt i varje län med början
den 1 juli 1991. Jag anmälde därvid min avsikt att, när frågan om de nya
nämndernas sammansättning och uppgifter ytterligare beretts, senare före-
slå regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag om ändrad
nämndorganisation.

Jag har nu kommit till den uppfattningen att frågan om den framtida
regionala studiestödsorganisationen i sin helhet bör ytterligare belysas och
prövas innan ställning tas till inrättande av länsstudiestödsnämnder. Jag
bedömer att arbetet härmed kan vara slutfört i sådan tid att jag kan
återkomma till regeringen med närmare förslag om den regionala studie-
stödsorganisationen i samband med behandlingen av kompletteringspro-
positionen förbudgetåret 1991/92.

222

Hittills har kostnaderna for ersättning till postverket för följesedelbun-
den post inom myndighetsområdet samt avgifter till kronofogdemyndig-
heter och tingsrätter för viss kravverksamhet anvisats under anslaget Er-
sättning till vissa myndigheter för deras handläggning av studiesocialt
stöd. Ifrågavarande kostnader bör fr. o. m. nästa budgetår betalas ur före-
varande anslag. I enlighet med CSNs förslag beräknar jag kostnaderna för
den följesedelbundna posten till 25 331000 kr, en ökning med 6 542000
kr., varav budgetanpassning 3 529000 kr. Likaså i enlighet med CSN
beräknar jag kostnaderna för avgifter till kronofogdemyndigheter och
tingsrätter till 1062000 kr, en minskning med 225000 kr., jämfört med
innevarande budgetår.

Under förvaltningskostnadsanslaget har jag gjort löneomräkningar med
hänsyn till träffade avtal samt sedvanliga prisomräkningar med samman-
lagt 14885000 kr. Härtill kommer tidigare redovisade kostnadsökningar
för följesedelbunden post och avgifter till kronofogdemyndigheter och
tingsrätter om sammanlagt 6 317 000 kr.

Jag har minskat anslaget med 700000 kr. som utgjorde engångsanvis-
ningar för innevarande budgetår samt med 350000 kr., som utgör återbe-
talning av gjorda investeringar.

Den sammanlagda anslagsbelastningen på anslaget beräknar jag till
157095000 kr., en ökning med 20 152000 kr.

Jag beräknar slutligen kostnaderna för administrationen av vuxenstu-
diestöden till 44000000 kr., en ökning med 2 500000 kr. Dessa medel bör
tillföras anslaget av de medel som tillfaller statsverket genom inkomsterna
från vuxenutbildningsavgiften.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att 44 000 000 kr. av de medel som tillfaller statsver-
ket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 an-
vänds för att delvis finansiera anslaget,

2. till Centrala studiestödsnämnden m. m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett ramanslag på 157 095 000 kr.

F 2. Studiehjälp m. m.

1989/90 Utgift 2 148 400000
1990/91 Anslag 2687 300000
1991/92 Förslag 2 688 400000

Från anslaget betalas utgifter enligt 3 kap.studiestödslagen (1973:349)
för studiehjälp i form av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra
tillägg samt enligt 3, 4 och 7 kap. samma lag för studiehjälp, studiemedel
och särskilt vuxenstudiestöd i form av resekostnadsersättning. Vidare
betalas från anslaget enligt särskild förordning (CSNFS 1983:17) — ersätt-
ning till svenska elever utomlands för dagliga resor.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

223

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår, med hänsyn till att nämn-
den enligt regeringens direktiv för anslagsframställningen för budgetåren
1990/91 — 1992/93 skall göra en översyn av studiehjälpssystemet, endast
mindre förändringar av reglerna. Ett samlat förslag med anledning av
översynsarbetet kommer att lämnas senare.

För innevarande budgetår har anvisats 2039,2 milj. kr. till studiehjälp i
form av studiebidrag. Utgiften beräknas för budgetåret 1991/92 öka med
306 milj. kr. till 2 345,2 milj. kr. trots att antalet elever med studiebidrag
förväntas minska med ca 2000. Utgiftsökningen uppstår om studiebidra-
get i likhet med det allmänna barnbidraget höjs från 750 kr. till 835 kr. per
månad fr. o. m. den 1 januari 1992.

CSN föreslår att beloppen i inackorderingstillägg räknas upp med hän-
syn till förväntade prisökningar. Förslaget innebär att det lägsta beloppet
höjs från 935 till 1030 kr. per månad. I en särskild skrivelse den 19
september 1990 har CSN föreslagit större höjningar för elever med minst
45 km mellan hemorten och skolorten med anledning av att persontrans-
porter beläggs med mervärdesskatt den 1 januari 1991. Förslaget innebär
att det högsta beloppet i inackorderingstillägg höjs från 1 880 till 2 330 kr.
per månad. Till följd av uppräkningen beräknas utgifterna öka från 255,3
milj. kr. under innevarande budgetår till 284,2 milj. kr. för budgetåret
1991/92.

CSN föreslår att såväl beloppen som inkomstgränserna för det extra
tillägget justeras med hänsyn till förväntade pris- och löneökningar. Enligt
nämndens förslag bör beloppen höjas från nuvarande 230, 460 och 690 kr.
per månad till 245, 490 och 730 kr. per månad. Inkomstgränserna bör
höjas med 5000 kr. Om dessa förslag genomförs beräknas den totala
utgiften för extra tillägg öka från 60,9 milj. kr. till 68,2 milj. kr. för
budgetåret 1991/92.

Till resekostnadsersättning för studerande vid statens skolor för vuxna
har för innevarande budgetår anvisats 2 milj. kr. CSN beräknar utgiften
till samma belopp för budgetåret 1991/92.

CSN föreslår att statsbidraget till länstrafikföretagen för gymnasieele-
vernas resor räknas upp med 93,6 milj. kr. till 386,8 milj. kr. för budget-
året 1991/92. Behovet av att öka statsbidraget beror på höjda biljettpriser,
som i sin tur främst är en följd av att tåg- och bussresor beläggs med
mervärdesskatt den 1 januari 1991.

CSN beräknar att utgiften för studiehjälp till studier utomlands kommer
att bli 9,0 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Därtill kommer en beräknad
utgift om 1,2 milj. kr. för ersättning till svenska elever utomlands för
dagliga resor.

CSN föreslår slutligen tre regeländringar som inte medför några eller
enbart försumbara ekonomiska konsekvenser för studiehjälpsanslaget.
Nämnden föreslår att nuvarande bestämmelser om att studiehjälp får
beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder tas bort, att studier i
grundvux eller grund-sfi som tillsammans med deltidsstudier vid studie-
hjälpsberättigande läroanstalt blir av heltidsomfattning skall berättiga till

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

224

studiehjälp samt att beviljade studielån skall reduceras med högre belopp
än nu för studiebidrag och extra tillägg.

CSN beräknar det totala medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till

3096,6 milj. kr. vilket innebär en ökning med 446 milj. kr. i förhållande
till vad som anvisats för budgetåret 1990/91.

Föredragandens överväganden

Inledning

Riksdagen har nyligen beslutat om nya riktlinjer ifråga om statsbidrag till
vissa elevresor och inackorderingstillägg (prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr.
76). Riktlinjerna innebär att ansvaret för gymnasieelevernas inackordering
och dagliga resor till och från skolan skall överföras till kommunerna.
Ansvaret för elevresorna skall övertas av kommunerna redan fr. o. m.
nästa budgetår medan ansvaret för inackorderingen förs över fr. o. m.
budgetåret 1992/93.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) skall enligt regeringens särskilda
direktiv för budgetåren 1990/91 — 1992/93 ägna särskild uppmärksamhet
åt studiehjälpssystemet. Nämnden arbetar för närvarande med en översyn
av hela systemet. Ytterligare omläggningar av regelsystemet bör, enligt
min mening, övervägas först när resultatet av CSNs analys föreligger.

Studiebidrag, extra tillägg och inackorderingstillägg

Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barnbidra-
get. Enligt tidigare beslut av riksdagen (prop. 1989/90:147, SfU26,
rskr.348) har studiebidraget i likhet med det allmänna barnbidraget
fr. o. m. den 1 januari 1991 höjts från 560 till 750 kr, per månad. Statsrådet
Lindqvist har tidigare denna dag föreslagit att barnbidraget höjs till 835 kr.
per månad fr. o. m. den 1 januari 1992. Jag föreslår motsvarande höjning
av studiebidraget från denna tidpunkt. Förslaget kräver ändring av 3 kap.
6 § studiestödslagen (1973:349).

Jag beräknar utgiften för studiebidrag till 2 345,2 milj. kr. I förhållande
till vad som anvisats under innevarande budgetår innebär detta en ökning
med 306 milj. kr. Eftersom antalet studerande i gymnasial utbildning
förväntas minska något till budgetåret 1991/92 beror ökningen i sin helhet
på den höjning av beloppet som jag har föreslagit.

CSN har föreslagit att inackorderingstillägget räknas upp med 10%.
Därutöver har nämnden föreslagit att tillägget höjs med hänsyn till att
kollektiv persontrafik fr. o. m. den 1 januari 1991 omfattas av mervärdes-
skattesystemet.

Enligt nu gällande regler beviljas inackorderingstillägg med lägst 935 och
högst 1 880 kr. per månad. Jag bedömer att en uppräkning till lägst 1 000
och högst 2010 kr. per månad är rimlig. Jag har därvid tagit hänsyn till att
det nya skattesystemet innebär att det stora flertalet hushåll kommer att
kunna öka sina disponibla inkomster och att föräldrarna därigenom kom-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

225

15 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 10

mer att kunna bidra till merkostnader för barnens inackordering i ökad
utsträckning. Förslaget kräver ändring av 3 kap. 7§ studiestödslagen.

Antalet studerande som uppbär extra tillägg har uppvisat en vikande
tendens under en följd av år. För budgetåret 1989/90 har endast 9400
studerande uppburit stöd. CSN kommer i sin översyn av studiehjälpssyste-
met att närmare analysera det extra tilläggets betydelse.

Enligt nuvarande regler beviljas extra tillägg med 690, 460 resp. 230 kr.
per månad. Beloppet differentieras med hänsyn till föräldrarnas ekono-
miska situation. CSN har föreslagit att bidraget räknas upp med sex
procent och att gränserna för det ekonomiska underlaget höjs med 5000
kr. Jag anser for min del att kostnadsutvecklingen motiverar en något
högre uppräkning. Mitt förslag innebär att beloppen i extra tillägg höjs
med åtta procent. Det innebär således att extra tillägg beviljas med 750,
500 resp. 250 kr. per månad. Förslaget kräver ändring av 3 kap. 11 §
studiestödslagen. Vidare beräknar jag i likhet med CSN att det ekonomis-
ka underlaget bör höjas med 5000 kr. Detta innebär att maximalt tillägg
kommer att beviljas om det ekonomiska underlaget är lägre än 70000 kr.
medan inget tillägg alls beviljas om underlaget överstiger 110000 kr. Det
ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser för det ekono-
miska underlaget. Jag beräknar utgiften för extra tillägg till 67,1 milj. kr.
under budgetåret 1991/92. Detta innebär en ökning med 6,2 milj. kr.
jämfört med vad som anvisats för innevarande budgetår.

CSN har föreslagit att bestämmelserna i studiestödslagen och studie-
stödsförordningen (1973:418) ändras så att det blir möjligt att bevilja
studiehjälp för en hel utbildning vid ett och samma tillfälle. Därigenom
räknar CSN med vissa rationaliseringsvinster. Jag delar CSNs uppfattning
att detta är en administrativ fråga som bör avgöras av myndigheten. 1
konsekvens med detta synsätt anser jag liksom CSN att vissa bestämmelser
i studiestödslag och studiestödsförordning kan upphävas. Detta gäller
sådana bestämmelser som detaljreglerar vid vilken tidpunkt vissa än-
dringsbeslut får fattas. Enligt 3 kap. 9§ studiestödslagen kan beslut om
inackorderingstillägg inte ändras om en ändring av inackorderingen sker
när mindre än en månad återstår av terminen. Enligt min mening bör
tillägget alltid utbetalas i förhållande till de faktiska inackorderingskostna-
derna under studietiden. Jag föreslår därför att 3 kap. 9§ studiestödslagen
upphävs.

Enligt 3 kap. 4§ studiestödslagen utgår studiebidrag jämte tillägg endast
vid heltidsstudier. CSN har föreslagit att studerande som kombinerar
studiehjälpsberättigande utbildning med studier i grundvux eller grundläg-
gande svenskundervisning för invandrare skall kunna beviljas studiehjälp
om den totala studieomfattningen uppgår till heltid. Jag delar CSNs upp-
fattning. Inom utbildningsdepartementet bereds för närvarande vissa frå-
gor om förändringar när det gäller bl. a. grundvux. Mot den bakgrunden
bör den här aktuella frågan lagtekniskt lösas så att det i studiestödslagen
lämnas ett bemyndigande för regeringen, eller myndighet som regeringen
bestämmer, att föreskriva undantag från huvudregeln i 3 kap 4§. Eftersom
det är ytterst få studerande som kombinerar studier på detta sätt blir
merkostnaden i studiehjälp försumbar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

226

Jag beräknar i likhet med CSN att studielån till studiehjälpsberättigade
studerande kommer att utbetalas med ett belopp om 34,8 milj. kr. under
budgetåret 1991/92. Jag har därvid tagit hänsyn till de förslag som CSN
har lämnat när det gäller justering av lånebeloppet för dessa studerande.
Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser i denna
fråga.

Jag beräknar utgiften för studiehjälp till studerande utomlands till 10,2
milj. kr. I detta belopp har jag inräknat 1,2 milj. kr. till ersättning för
dagliga resor till och från skolan för elever som har minst sex kilometers
avstånd till skolan.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Resekostnadsersättning och ersättning till länstrafikföretagen för
gymnasieelevernas resor

För resekostnadsersättning till studerande vid statens skolor för vuxna i
Härnösand och Norrköping beräknar jag en utgift med 1,5 milj. kr.

Statsbidraget för gymnasieelevernas resor anvisas fr. o. m. budgetåret
1991/92 under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentli-
ga skolväsendet. För detta ändamål har jag beräknat ett belopp om 381,2
milj. kr. Vid beräkningen har jag förutom sedvanlig prisomräkning även
tagit hänsyn till att kollektiv persontrafik fr. o. m. år 1991 innefattas av
mervärdesskattesystemet.

Mina förslag till ändringar av studiestödslagen finns samlade under
anslaget F 4 Vuxenstudiestöd m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

3. till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag om 2 688 400000 kr.

F 3. Studiemedel m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

2 328 200000

2 870000000

1991/92 Förslag

3683000000

Från anslaget betalas utgifter för studiebidrag enligt 4 kap. och ränte-
subventioner för och avskrivning av studielån enligt 3. 4 och 7 kap.
studiestödslagen (1973:349).

Återbetalning av studielån regleras i 8 kap. samma lag.

Från anslaget betalas dessutom kostnader för avskrivning och inlösen av
vissa studielån med statlig kreditgaranti i enlighet med kungörelsen
(1961:384) om avskrivning av lån för studier eller på grund av att låntaga-
ren avlidit eller varaktig betalningsoförmåga inträtt.

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår att nuvarande bestämmelser
om att studiemedel får beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder tas
bort. I stället föreslås att CSN bemyndigas att meddela närmare föreskrif-
ter om beviljningsperiodernas längd. Nämndens avsikt är att studiemedel i
många fall skall kunna beviljas för en hel utbildning på en gång, vilket
beräknas medföra betydande rationaliseringsvinster. Med samma syfte
föreslår CSN att nuvarande detaljbestämmelser i studiestödsförfattningar-
na om den tid för vilken studiemedel kan beviljas under ett läsår, om
läsårets fördelning på kalenderhalvår m. m. upphävs och att CSN i stället
bemyndigas att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen.

CSN föreslår att bestämmelserna ändras så att handikappad studerande
som har utbildningsbidrag endast i form av särskilt bidrag för merkostna-
der som kan anses förorsakade av handikappet, utan hinder av detta skall
kunna beviljas studiemedel. Vidare föreslår CSN att en bestämmelse in-
förs som förhindrar att studiemedel utgår till studerande som har studie-
hjälp för heltidsstudier enligt 3 kap. studiestödslagen.

Beträffande återbetalning föreslår CSN regeländringar som syftar till en
harmonisering av de olika bestämmelserna om återbetalning av studieme-
del resp, studielån. Vid återbetalning av studiemedel föreslås att inkomst-
begreppet för beräkning av avgiftsunderlag vid uppskov med betalning blir
samma som i det nya studielånesystemet, nämligen sammanräknad in-
komst. Vidare föreslås precis som i det nya studielånesystemet att förmö-
genhet inte skall beaktas vid prövning av uppskov med betalningen av
studiemedel. CSN föreslåratt reglerna om avskrivning vid dödsfall och vid
pensionsålder i studielånesystemet ändras så att de blir samma som i
studiemedelssystemet. För båda lånesystemen föreslås att man skall få rätt
till anstånd med betalningen om man studerar och uppbär vuxenstudie-
stöd för arbetslösa eller utbildningsarvode eller om man fullgör viss militär
utbildning. 1 det äldre systemet föreslås dessutom några smärre regelförän-
dringar. Det gäller bestämmelserna om anstånd för den som är bosatt i
utlandet under del av året och för sjömän, inkomstprövning i samband
med avskrivning vid vård av handikappat barn samt avräkning vid utbe-
talning av tillgodohavanden. Slutligen föreslås att de bestämmelser som
gäller under försöksverksamheten med uppbörd av studiemedelsavgifter
permanentas.

CSN beräknar för budgetåret 1991/92 utgiften för studiebidrag till

2475,1 milj. kr. Det är en ökning med 425,1 milj. kr. i förhållande till
anvisat belopp för innevarande budgetår. Ökningen beror på basbelopps-
förändringar och att CSN beräknar att fler studerande kommer att utnyttja
studiebidrag budgetåret 1991/92.

Utgiften för räntesubventioner och avskrivningar beräknar CSN kom-
mer att öka med 414,2 milj. kr. under budgetåret 1991 /92 i förhållande till
anvisat belopp för innevarande budgetår.

CSN beräknar det totala medelsbehovet under anslaget till 3 709,3 milj,
kr. för budgetåret 1991/92. Det är en ökning med 839,3 milj. kr. i förhål-
lande till anvisat belopp för innevarande budgetår.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

228

Föredragandens överväganden

Inledning

Det nya studiemedelssystemet har nu fungerat under två år. Erfarenheter-
na är i huvudsak positiva. Bl. a. har antalet studiemedelstagare ökat kraf-
tigt. Det är emellertid ännu för tidigt att redan nu dra några bestämda
slutsatser om det nya systemets funktion. För att en sådan analys skall bli
meningsfull är det, enligt min mening, nödvändigt att inhämta ytterligare
några års erfarenheter i mer systematiserad form. Senare under detta år
avser jag att föreslå regeringen att utfärda särskilda direktiv för centrala
studiestödsnämndens (CSN) nästa budgetperiod, som infaller under bud-
getåren 1993/94—1995/96. Det är enligt min mening lämpligt att nämn-
den i dessa direktiv får till uppgift att göra en utvärdering av systemets
funktion och effekter. Vid denna utvärdering bör återbetalningsfrågorna
prioriteras.

Beviljning av studiemedel

Antalet studiemedelstagare har som nämnts ökat kraftigt sedan det nya
systemet infördes. Ökningen beror främst på att fler studerande på efter-
gymnasial nivå uppbär studiemedlens bidragsdel. En kraftig ökning av
antalet studerande som beviljas studiemedel för högskolestudier utom-
lands kan också noteras.

Studiemedel beviljas för år 1991 med ett belopp om 6440 kr. per
månad. Av beloppet utgörs drygt 1 900 kr. av bidrag. Om man dessutom
tar hänsyn till de beslut om lättnader när det gäller reduceringen av
studiemedel, som riksdagen har beslutat om under 1989/90 års riksmöte,
tillförsäkras de studerande, enligt min mening, en fullt godtagbar standard
under studietiden.

CSN har i tidigare anslagsframställningar redovisat sina planer på ett
utvidgat samarbete med utbildningsanordnarna när det gäller handlägg-
ningen av studiemedelsansökningar. Jag delar CSNs uppfattning om att
det är möjligt att uppnå betydande effektivitetsvinster med en sådan
samverkan. I syfte att underlätta en sådan utveckling har CSN föreslagit
att studiemedel skall kunna beviljas för en hel utbildning vid ett och
samma tillfälle. Enligt 4 kap. 11 § studiestödslagen (1973:349) får studie-
medel beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder. Enligt min mening
bör den bestämmelsen kunna upphävas. Det bör istället kunna ankomma
på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela
bestämmelser om beviljningsperiodens längd. En förutsättning för att gå
utöver den nu stipulerade maximitiden är givetvis att en tillfredsställande
kontroll av studiemedelstagarnas studieaktivitet kan upprätthållas.
Grundläggande bestämmelser om studielämplighetsprövning finns för
närvarande i bl. a. 4 kap. 6§ studiestödslagen. Det föreskrivs där att
studiemedel till en studerande som tidigare inte varit inskriven vid en
studiemedelsberättigande läroanstalt eller utbildningslinje utgår utan före-
gående prövning av hans lämplighet för studierna. Till annan studerande
utgår studiemedel enligt andra stycket dock endast om det med hänsyn till

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

229

de resultat som han har uppnått måste anses sannolikt, att han kommer att Prop. 1990/91: 100

slutföra studierna inom normal tid. Vid bedömningen skall hänsyn tas till Bil. 10

förhållanden av personlig natur som kan antas ha inverkat på studieresul-
taten. De nuvarande bestämmelserna utgår alltså ifrån att studielämplig-
hetsprövningen görs i samband med att beslut om fortsatta studiemedel
fattas. Vid en övergång till ett system med längre beviljningsperioder
måste det införas en möjlighet att på grundval av en studielämplighets-
prövning ompröva rätten till studiemedel under den tid för vilken studie-
medel har beviljats. Jag föreslår därför att det i 4 kap. 6 § studiestödslagen
föreskrivs att för de fall studiemedel vid ett och samma tillfälle har bevil-
jats för längre tid än ett år beslutet skall omprövas om det därefter har
blivit sannolikt att den studerande inte kommer att slutföra studierna
inom normal tid. Prövningen bör göras utifrån samma grunder som finns
angivna i paragrafens andra stycke. Det innebär bl. a. att hänsyn skall tas
till sådana förhållanden av personlig natur som kan antas ha inverkat på
studieresultaten. Möjligheten att under löpande beviljningsperiod om-
pröva rätten till studiemedel bör givetvis inte heller kunna användas vid
tillfälliga studieförseningar. När möjligheten till omprövning har begrän-
sats till fall då studiemedel vid ett och samma tillfälle har beviljats för
längre tid än ett år ligger det i sakens natur att man med stöd av denna
bestämmelse inte skall låta omprövningen hänföra sig till resultaten under
kortare perioder än ett år. Bestämmelser i det hänseendet bör emellertid
kunna utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Enligt nu gällande regler kan studiemedel inte beviljas samtidigt som
utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildning. Den som är handikap-
pad har i vissa fall möjlighet att erhålla utbildningsbidrag i form av särskilt
bidrag för merkostnader som är orsakade av handikappet. Enligt nuvaran-
de regler har en sådan studerande inte rätt till studiemedel. Jag delar CSNs
uppfattning att det, i likhet med vad som redan gäller för studiehjälp, i
sådant fall bör vara möjligt att även bevilja studiemedel. Det ankommer
på regeringen att utfärda bestämmelser i denna fråga.

Det förekommer i enstaka fall att studerande som inte fyllt 20 år kombi-
nerar studier på gymnasienivå med högskolestudier. Om studierna på
gymnasiet bedrivs på heltid kan en sådan studerande i vissa fall vara
berättigad till såväl studiehjälp som studiemedel. Det finns nämligen inte
någon bestämmelse som hindrar att stöden uppbärs parallellt. CSN före-
slår därför att en sådan begränsning införs. Jag biträder CSNs förslag.
Förslaget kräver ändring av 4 kap. 3 § studiestödslagen.

Jag beräknar att ca 175000 studerande kommer att uppbära studieme-
del under budgetåret 1991/92. Därvid har jag beaktat den ökning av
antagningen till grundskollärarlinjen som chefen för utbildningsdeparte-
mentet tidigare denna dag har föreslagit. Utgiften för studiebidrag beräk-
nar jag mot denna bakgrund till 2 325 milj. kr. och kostnaderna för av-
skrivningar och räntesubventioner till 1 358 milj. kr. Jag har därvid beräk-
nat att studielån kommer att utbetalas med sammanlagt ca 4720 milj. kr. I
detta belopp inkluderas studielån som del av studiejälp resp, särskilt
vuxenstudiestöd.

230

Återbetalning och återkrav Prop. 1990/91:100

Erfarenheterna av det nya återbetalningssystemet är ännu begränsade.

Under år 1990 har knappt 30000 personer debiterats ett årsbelopp. Syste-
met har emellertid varit utsatt for en relativt omfattande kritik. Kritikerna
har hävdat att systemets utformning medför att stora grupper av låntagare
aldrig kommer att kunna återbetala sina studieskulder. Reformeringen av
skattesystemet har, enligt kritikerna, skärpt denna effekt eftersom studie-
låneräntan har höjts som konsekvens av att avdragseffekterna på inkomst-
skatten har begränsats till 30% av räntekostnaderna. Jag anser för min del
att kritiken i väsentliga delar saknar grund. De beräkningar som har gjorts
inom utbildningsdepartementet tyder inte på att det finns någon anledning
att frångå de bedömningar som efter noggranna beräkningar gjordes av
studiemedelskommittén. Som jag tidigare har redovisat anser jag emeller-
tid att det är angeläget att CSN under de närmaste åren, när ytterligare
erfarenheter har vunnits, gör en noggrann analys av systemets funktion
och effekter.

Den som är återbetalningsskyldig för studiemedel som uppburits före år
1989 har rätt till uppskov om det s. k. avgiftsunderlaget inte överstiger en
viss gräns. I avgiftsunderlaget inräknas förutom inkomst även förmögen-
het i den del den överstiger sex basbelopp, dvs. drygt 190000 kr. räknat
med 1991 års basbelopp. Eftersom gränsen för skattepliktig förmögenhet
fr. o. m. år 1990 uppgår till 800000 kr. saknar skattemyndigheterna uppgif-
ter om tillgångar som är lägre än detta belopp. CSN har därför endast i
undantagsfall möjlighet att kontrollera om en enskild person har tillgångar
som bör inräknas vid bedömningen av rätt till anstånd med återbetalning-
en. De nuvarande reglerna innebär därför betydande risker för att de
återbetalningsskyldiga får en olikartad bedömning. Jag delar CSNs upp-
fattning om att sådana osäkerhetsfaktorer inte bör byggas in i regelsyste-
met. Jag biträder därför CSNs förslag om att förmögenheten inte skall
beaktas vid ansökan om anstånd med återbetalning av äldre studiemedel.
Jag räknar inte med någon nämnvärd minskning av återbetalningen till
följd av den föreslagna förändringen. Förslaget kräver införande av en ny
övergångsbestämmelse till lagen (1988:877) om ändring i studiestöds-
lagen.

Enligt nuvarande regler kan den som uppbär studiestöd i form av
studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag un-
der arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag för doktorander få
uppskov med återbetalningen. Dessa regler gäller såväl i det nya som i det
äldre återbetalningssystemet. CSN föreslår att även den som uppbär ut-
bildningsarvode enligt 7 a kap. studiestödslagen, särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa eller fullgör viss militär utbildning också skall kunna få
uppskov med återbetalningen. Jag delar CSNs uppfattning. Förslaget krä-
ver ändring av 8 kap. 6§ studiestödslagen och punkt 2 e i övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen.

I det nya återbetalningssystemet avskrivs eventuell kvarvarande skuld
vid ingången av det år låntagaren fyller 65 år. Enligt bestämmelserna i det
äldre återbetalningssystemet avskrivs studieskulden i sådant fall ett år

231

senare. Jag finner i likhet med CSN att denna skillnad mellan de två
regelsystemen är omotiverad. Jag föreslår därför att reglerna i det äldre
återbetalningssystemet anpassas till motsvarande bestämmelser i det nya
systemet. Inte heller bör den extra avgift, som i vissa fall utgår enligt 8 kap.
67 § studiestödslagen i dess lydelse före den 1 januari 1989, uttas. Mina
förslag kräver ändring av punkt 1 i övergångsbestämmelserna till studie-
stödslagen samt införande av nya övergångsbestämmelser till lagen
(1988:877) om ändring av studiestödsiagen.

Även när det gäller reglerna om avskrivning vid dödsfall finns vissa
olikheter i de två återbetalningssystemen. Enligt reglerna i det nya återbe-
talningssystemet avskrivs hela den återstående skulden vid dödsfall medan
endast vid dödsfallet odebiterad skuld, inkl avgiften för dödsåret, avskrivs
enligt det äldre regelsystemet. Jag tillstyrker CSNs förslag att reglerna i det
äldre återbetalningssystemet bör förändras så att all kvarvarande skuld
avskrivs vid dödsfall. Förslaget kräver införande av nya övergångsbestäm-
melser till lagen (1988:877) om ändring av studiestödslagen.

Den som är vårdnadshavare för ett handikappat barn har under vissa
villkor rätt att få avskrivning med ett belopp motsvarande årsavgiften.
Som villkor för avskrivning gäller i sådant fall att den återbetalningsskyldi-
ge på grund av vård av det handikappade barnet varit förhindrad att
förvärvsarbeta och därför inte har någon inkomst. Vissa tolkningssvårig-
heter har funnits bl. a. när det gäller bedömningen av vilken lägsta inkomst
som bör kunna accepteras för avskrivning. CSN föreslår att avskrivning i
aktuella fall bör kunna komma ifråga i det fall den återbetalningsskyldige
har en inkomst som inte överstiger 75% av basbeloppet, dvs. ca 24000 kr.
per år räknat i 1991 års basbelopp. Jag finner för min del CSNs förslag väl
avvägt. Samma inkomstbegrepp som gäller för återbetalningssystemet i
övrigt bör därvid tillämpas. Förslaget kräver dels ändring av punkt 6 i
övergångsbestämmelserna till studiestödslagen, samt punkt 2 f i över-
gångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen
dels införande av en ny övergångsbestämmelse till lagen (1988:877) om
ändring i studiestödslagen.

I det äldre återbetalningssystemet kan den som har inbetalat ett högre
belopp än nödvändigt, med hänsyn till t. ex. uppskovsreglerna, få tillbaka
vad som erlagts för mycket. I det fall den återbetalningsskyldige har
obetalade avgifter eller återkrav skall emellertid en avräkning först göras.
Om en återbetalningsskyldig, som återbetalar samtidigt enligt såväl nya
som äldre regler, har ett tillgodohavande enligt äldre regler men har
obetalade avgifter i det nya återbetalningssystemet får CSN emellertid inte
göra någon avräkning. Jag delar CSNs uppfattning att sådana avräknings-
möjligheter bör införas även för dessa låntagare. Förslaget förutsätter
införande av en ny övergångsbestämmelse till lagen (1988:877) om änd-
ring av studiestödslagen.

CSN har sedan år 1988 bedrivit en försöksverksamhet i samband med
uppbörd av studiemedelsavgifter. Syftet med försöksverksamheten har
bl. a. varit att skapa ett system för uppgörelser om andra betalningsperio-
der än kvartalsvis. Även om CSN på grund av den hårda adminstrativa
belastningen under de senare åren inte har kunnat utveckla försöksverk-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

232

samheten i full skala anser nämnden att erfarenheterna är tillräckliga för
att verksamheten nu skall permanentas. CSN har i huvudsak utvecklat de
datatekniska system som är nödvändiga för att driva verksamheten i full
omfattning. För närvarande återbetalar ca 12 000 personer månadsvis men
antalet ökar kontinuerligt..

Det är enligt min bedömning viktigt att återbetalningsrutinerna görs
mer flexibla så att den enskildes önskemål i ökad utsträckning kan tillgo-
doses. I det äldre återbetalningsystemet är antalet inbetalningstillfällen
reglerade i lag. Av 8 kap. 62 § studiestödslagen i dess lydelse före den 1
januari 1989 föreskrivs att preliminära och kvarstående avgifter normalt
skall erläggas genom fyra respektive två delbetalningar per år. I likhet med
vad som gäller i det nya återbetalningssystemet anser jag att föreskrifter
om antalet inbetalningstillfällen bör kunna meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer. En förutsättning bör dock vara
att avgifterna skall erläggas under avgiftsåret, under andra året efter av-
giftsåret eller senare. Mot denna bakgrund föreslår jag att det i övergångs-
bestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen förs in
en bestämmelse om att det, istället för de i lagen angivna inbetalningsruti-
nerna, skall få ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om betalningsperioder för ifrågava-
rande avgifter. Den ovan nämnda försöksverksamheten kan, såvitt gäller
antalet inbetalningstillfällen, därmed upphöra i och med utgången av år

1991.

Jag är inte beredd att nu tillstyrka CSNs förslag om ändrade regler för
hänsynstagande till utlandsinkomster vid prövning om uppskov med åter-
betalning.

Jag bedömer att de förslag som jag har framlagt när det gäller återbetal-
ning av studiemedel inte kommer att medföra några ökade kostnader för
staten.

Mina förslag till ändring av studiestödslagen finns samlade under ansla-
get F 4 Vuxenstudiestöd m. m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. till Studiemedel m.m.för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 3 683 000000 kr.

F 4. Vuxenstudiestöd m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

1284900000

1465 800000

1 628100000

Reservation

108098 729

Från anslaget betalas utgifter för korttidsstudiestöd, intematbidrag och
särskilt vuxenstudiestöd i form av vuxenstudiebidrag enligt 5, 6 och 7
kap. studiestödslagen (1973:349).

Från anslaget betalas också kostnader för statsbidrag till uppsökande

233

verksamhet på arbetsplatser m. m. Bidragsbestämmelserna återfinns i för-
ordningen (1980:483) om statsbidrag till uppsökande verksamhet på ar-
betsplatser, m.m.

Vidare betalas från anslaget kostnader för bidrag till centrala fackliga
organisationer för planering av uppsökande verksamhet och grundläggan-
de utbildning av fackliga studieorganisatörer samt för information om
vuxenstudiestöd m. m.

Från anslaget betalas också utgifter för särskilt vuxenstudiestöd i form
av vuxenstudiebidrag för arbetslösa. Bestämmelserna återfinns i lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

Utgifterna under anslaget täcks genom medel från vuxenutbildningsav-
giften.

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) beräknar utrymmet från vuxenut-
bildningsavgiften till vuxenstudiestöd m.m. och till administrationen av
dessa stöd till 1 578,8 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Av detta belopp
föreslår CSN att 44 milj. kr. reserveras för administrationskostnaderna.
Resterande belopp, 1 534,8 milj. kr. föreslår CSN avsätts för vuxenstudie-
stöd och statsbidrag till uppsökande verksamhet m.m. Det är en ökning
med 69 milj. kr. i förhållande till anvisade medel för budgetåret 1990/91.

1. CSN föreslår ett borttagande av de bestämmelser som förhind-
rar att statsbidrag beviljas för uppsökande verksamhet bland arbets-
lösa och som utgör hinder mot att bedriva uppsökande verksamhet
utanför arbetsplatserna. Enligt nämndens förslag bör 55 milj. kr.
anvisas för statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser
under 1991/92.

2. CSN föreslår att 20 milj. kr. anvisas för planering m.m. av
uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga studieorganisa-
törer samt information om vuxenstudiestöd för 1991/92.

3. CSN föreslår att korttidsstudiestödet höjs från 53 till 65 kr. per
timme och att internatbidraget höjs från 265 till 300 kr. per dygn.
För korttidsstudiestöd och internatbidrag föreslår CSN att det anvi-
sas 226 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

4. CSN föreslår att nuvarande bestämmelser om att särskilt vux-
enstudiestöd får beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder tas
bort. För vuxenstudiebidrag föreslår CSN att det anslås 1 146,8 milj,
kr. under 1991/92.

5. CSN föreslår att 87 milj. kr. anvisas till vuxenstudiebidrag för
arbetslösa under budgetåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Vuxenutbildningsavgiften

Vuxenutbildningsavgiften utgör 0,27% av den totala lönesumman. Jag
beräknar inkomsterna från vuxenutbildningsavgiften till 1 731 milj. kr. för
budgetåret 1991/92.

Prop.1990/91:100

Bil. 10

234

Härutöver skall resultatet av slutregleringen av vuxenutbildningsavgif- Prop. 1990/91: 100
ten för budgetåret 1989/90 beaktas vid beräkningen av den tillgängliga Bil. 10
summan för budgetåret 1991/92. Slutregleringen beräknas ge ett överskott
på 140 milj. kr.

Jag förordar att anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet i sin
helhet finansieras med medel från vuxenutbildningsavgiften. Kostnaden
härför beräknar jag till 43,1 milj, kr., en ökning med 1,7 milj. kr.

Vidare förordar jag att kostnaderna för den högre timersättningen vid
grundutbildning för vuxna (grundvux), vuxenutbildning för psykiskt ut-
vecklingsstörda (särvux) samt grundläggande svenskundervisning (grund-
sfi) finansieras med medel från vuxenutbildningsavgiften. Kostnaden här-
för beräknar jag till 85,8 milj. kr. Beloppet kommer att tas upp under
anslaget F 5. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar.

Slutligen förordar jag att oförändrat 70 milj. kr. överförs till anslaget
Bidrag till studieförbunden m. m.

Kostnaderna för centrala studiestödsnämndens (CSN) administration
av stöden beräknar jag till 44,0 milj, kr., en ökning med 2,5 milj. kr.

Utrymmet för vuxenstudiestöd samt uppsökande verksamhet på arbets-
platser m. m. blir med hänsyn till nyss nämnda uppgifter 1628,1 milj. kr.

Gemensamma frågor

En särskild utredare har tillkallats för att utreda vuxnas möjligheter att
finansiera studier på grundskole-och gymnasieskolenivå (Dir. 1990:2).
Utredarens arbete bör vara slutfört senast den 1 juli 1991.

1 avvaktan på resultatet av hans arbete är jag inte beredd att nu föreslå
några förändringar i gällande regelsystem. Pågående försöksverksamheter
med kollektiv ansökan om internatbidrag för pensionärs- och handikapp-
organisationer samt med ett friare resursutnyttjande av medlen för vux-
enstudiestöd och uppsökande verksamhet bör, i avvaktan på mer slutgilti-
ga ställningstaganden, förlängas med ytterligare ett halvår till den 30 juni

1992.

Särskilt vuxenstudiestöd

Jag beräknar att 1 252,1 milj. kr. av de medel som inflyter från vuxenut-
bildningsavgiften kan avsättas till vuxenstudiebidrag. Det innebär en ök-
ning med 153,3 milj, kr., varför jag räknar med att ett ökat antal studeran-
de skall kunna få tillgång till vuxenstudiestöd under budgetåret 1991/92.

Korttidsstudiestöd och internatbidrag

Jag förordar att oförändrat 226 milj. kr. av de tillgängliga vuxenutbild-
ningsmedlen avsätts för korttidsstudiestöd och internatbidrag.

Jag förordar en höjning av timbeloppet från 53 till 58 kr. per timme och
en höjning av internatbidraget från 265 till 290 kr. per dygn. Förslagen
förutsätter en ändring i 5 kap. 5§ samt i 6 kap. 5 och 8 §§ studiestödslagen
(1973:349).

235

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

Jag beräknar oförändrat 75 milj. kr. för särskilt vuxenstudiestöd för arbets-
lösa.

Medelsfördeln i ng

Under anslaget bör för budgetåret 1991/92 sammanlagt 1628,1 milj. kr. tas
upp. Dessa medel bör fördelas enligt följande uppställning:

milj. kr.

Uppsökande verksamhet på arbetplatser 55

Planering av uppsökande verksamhet m. m. 20

Korttidstudiestöd och internatbidrag 226

Särskilt vuxenstudiestöd 1252,1

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa 75

Summa 1628,1

Jag förordar att anslaget i sin helhet skall finansieras med medel som
tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften.

Upprättade lagförslag

De förslag jag nu har lagt fram under anslagen F 2. Studiehjälp m. m. — F

4. Vuxenstudiestöd m.m. kräver i fråga om studiestödslagen (1973:349)
dels att 3 kap. 9 § upphävs, dels ändring av 3 kap. 4, 6, 7 och 11 §§, 4 kap. 3,
6, och 11 §§, 5 kap. 5§ , 6 kap. 5 och 8§§, 8 kap. 6§, punkt 6 i övergångsbe-
stämmelserna till lagen samt punkterna 1, 2 e och 2 f i övergångsbestäm-
melserna till lagen (1988:877) om ändring i lagen. Vidare krävs att det i
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestöds-
lagen införs sex nya punkter, 2g — 2 1.

1 enlighet med vad jag har anfört under detta anslag samt under anslagen
F 2. Studiehjälp m. m. samt F3. Studiemedel m.m. har inom utbildnings-
departementet upprättats förslag till lag om ändring i studiestödslagen.

Förslaget bör fogas till detta protokoll som bilaga 10.7.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. anta förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),

6. godkänna vad jag har förordat om förlängd försöksverksamhet
med friare resursutnyttjande beträffande vuxenstudiestöden och
med kollektiv ansökan om internatbidrag för handikapp- och pen-
sionärsorganisationer,

7. godkänna att 1628100000 kr. av de medel som tillfaller
stasverket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92
används för att finansiera anslaget,

8. till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 1 628 100000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

236

F 5. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

178 200000

106500000

96 800000

Från anslaget betalas utgifter for timersättning vid grundutbildning for
vuxna och vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda samt vid grund-
läggande svenskundervisning för invandrare enligt förordningen
(1986:395) om timersättning vid vissa vuxenutbildningar.

Från anslaget betalas även studiesocialt stöd vid vissa kurser i tecken-
språk.

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår att ersättningen till studeran-
de med inkomstbortfall höjs från 53 till 65 kr. per timme.

CSN föreslår att 88,1 milj. kr. anvisas för timersättning vid grundutbild-
ning för vuxna (grundvux) och vuxenutbildning för psykiskt utvecklings-
störda (särvux) och att 72,1 milj. kr. anvisas för timersättning vid grund-
läggande svenskundervisning för invandrare (grund-sfi).

CSN föreslår att 4 milj. kr. anvisas för studiesocialt stöd vid vissa kurser
i teckenspråk.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att det högre beloppet i timersättning för deltagare i grundut-
bildning för vuxna (grundvux), i vuxenutbildningen för psykiskt utveck-
lingsstörda (särvux) samt i grundläggande svenskundervisning för invand-
rare (grund-sfi) höjs från nuvarande 53 kr. till 58 kr.

Någon lägre timersättning om 13 kr. per studietimme utgår inte till de
studerande som har påbörjat studier i grund-sfi fr. o. m. den 1 juli 1990
(prop. 1989/90:102, UbU27, rskr. 279). Motiveringen härtill var främst
att den lägre timersättningen i flertalet fall i kommunerna samordnades
med socialbidrag varför den rådande ordningen endast innebar en rund-
gång av pengar, med omfatttande administrativt arbete till föga nytta. Jag
föreslår nu, med samma motivering, att den lägre timersättningen avskaf-
fas även för studier inom grundvux fr. o. m. den 1 juli 1991. För studeran-
de som påbörjat studier inom grundvux före detta datum bör dock sådan
ersättning kunna utgå under budgetåret 1991/92. Kostnaden härför beräk-
nar jag till 7 milj. kr.

Kostnaden för den högre timersättningen inom grundvux och särvux
beräknar jag till 34,8 milj. kr. Motsvarande kostnad för grund-sfi beräknar
jag till 51 milj. kr.

Jag beräknar slutligen kostnaderna för studiesocialt stöd till tecken-
språkskurser till oförändrat 4 milj. kr.

Det totala medelsbehovet under anslaget blir då 96,8 milj. kr.

237

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. godkänna vad jag har förordat om att den lägre timersättning-
en avskaffas för deltagare i grundutbildning för vuxna (grundvux),

10. godkänna att 85 800000 kr. av de medel som tillfaller stats-
verket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 an-
vänds för att finansiera anslaget Timersättning vid vissa vuxenut-
bildningar,

11. till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 96800000 kr.

F 6. Bidrag till vissa studiesociala ändamål

Inom regeringskansliet bereds för närvarande frågor som gäller Bidrag till
vissa studiesociala ändamål. Avsikten är att detta ämne skall behandlas i
en särskild proposition som skall föreläggas riksdagen under våren 1991.

Medelsanvisningen under anslaget Bidrag till vissa studiesociala ända-
mål uppgår under innevarande budgetår till 106474000, varav 89000000
kr. anvisats över tilläggsbudget. I avvaktan på att beredningen slutförs,
föreslår jag att anslaget förs upp med ett i förhållande till innevarande
budgetår oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

12. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till
vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1991/92 beräkna ett för-
slagsanslag på 106474000 kr.

F 7. Utbildningsarvoden till studerande vid vissa
lärarutbildningar

1990/91 Anslag 119 600 0001

1991/92 Förslag 126 800000

Från anslaget betalas utgifter för utbildningsarvoden till studerande vid
folkhögskollärarlinjen, handels- och kontorslärarlinjen, industri- och
hantverkslärarlinjen, vårdlärarlinjen och specialpedagogiska påbyggnads-
linjen enligt 7 a kap. studiestödslagen (1973:349).

Centrala studiestödsnämnden

Arvodet är för närvarande 9 776 kr. per månad. Enligt uppgift från
universitets- och högskoleämbetet omfattar berörda utbildningar ca 1 600
årsstudieplatser. Centrala studiestödsnämnden beräknar utgiften för ut-
bildningsarvoden, inkl, prisomräkning, till 126,8 milj. kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

238

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91: 100

För budgetåret 1991/92 bör arvodet höjas till 10363 kr. per månad. Jag

beräknar medelsbehovet till 126,8 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

13. att till Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbild-

ningar anvisa ett förslagsanslag på 126 800 000 kr.

239

G. Kulturverksamhet m. m.

Allmän kulturverksamhet m. m.

G 1. Statens kulturråd

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

21460502

19 529000

21 611000

Statens kulturråd är en central förvaltningsmyndighet inom kulturområ-
det.

Enligt förordningen (1988:676) med instruktion för statens kulturråd
skall rådet följa utvecklingen inom kulturområdet och ge ett samlat under-
lag för den statliga kulturpolitiken samt bistå regeringen vid genomföran-
det av denna. Rådet handlägger ärenden om statliga bidrag för kulturell
verksamhet och om andra statliga åtgärder som rör teater, dans, musik,
konst, museer, utställningar, litteratur, folkbibliotek, folkbildning och
folkrörelser i den mån sådana ärenden inte ankommer på någon annan
myndighet. Rådet skall varje år i anslutning till sin anslagsframställning
göra en sammanfattande bedömning av utvecklingen inom dessa delar av
kulturområdet och lämna förslag till de åtgärder som kan föranledas av
bedömningen.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Förvaltningskostnader	18109000	+ 1978000
(därav lönekostnader)	(12661000)	( + 2 629000)
Lokalkostnader	1 420000	+ 104000
	19529000	+ 2 082 000

Statens kulturråd

1. Kulturrådet begär att rådet undantas från rationaliseringskravet
( + 293000 kr.). Konsekvenserna av en utgiftsminskning medför att bi-
dragsfördelningen och den information som är knuten till den måste
handläggas mer summariskt, kvaliteten i arbetet försämras och bidragsför-
delningen äventyras.

2. Kulturrådet begär kompensation för vissa portokostnader för försän-
delser som kulturrådet uppdragit åt ett distributionsföretag att ombesörja.
Dessa försändelser fanns inte med i de beräkningar av postmängden som
gjorts. (+100000 kr.)

Föredragandens överväganden

Budgetåret 1989/90 upphörde tjänstebrevsrätten för bl. a. statens kul-
turråd och portokostnaderna beräknades under detta anslag. I det underlag

240

som togs fram för beräkning av portokostnaderna fanns emellertid inte
med vissa distributionskostnader som hänför sig till kulturtidskriftsstödet
och som uppdragits till ett distributionsföretag att svara för. Kulturrådet
har nu begärt kompensation för dessa kostnader. Då under anslaget Stöd
till kulturtidskrifter medel finns upptagna för bl. a. sådana kostnader, före-
slår jag att även nämnda portokostnader skall rymmas inom denna me-
delsram. Därmed erfordras inte någon förändring av förevarande anslag.

Av anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.får
380000 kr. användas för att täcka kostnader för arvoden, resor och andra
omkostnader för ledamöter i urvalsgrupper (referensgrupper). För nästa
budgetår bör dessa kostnader beräknas under förevarande anslag. Bidraget
till fria teater-, dans- och musikgrupper m. m. bör minskas med motsva-
rande belopp.

Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de
konsekvenser som myndigheten har redovisat. Minskningen av utgifterna
har därför kunnat begränsas till 45 000 kr. Med hänvisning till samman-
ställningen beräknar jag anslaget till 21611 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens kulturråd för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags-
anslag på 21 611 000 kr.

G 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m. m.

1989/90	Utgift	88 372005	Reservation	4 640 855
1990/91	Anslag	99405000'
1991/92	Förslag	104254000

1 Tilläggsbudget I 347000000 kr.

Från detta reservationsanslag anvisas bidrag för skilda ändamål till
organisationer och institutioner på kulturområdet samt till visst interna-
tionellt kulturutbyte.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

1.	Till statens kulturråds disposition for utvecklingsverksamhet	19 656000	+	80000
2. 2.1	Bidrag till organisationer och institutioner inom kulturområdet Centrala amatör- organisationer	5 355000	+	215000
2.2	Centrumbildningar	5712000	+	228000
2.3	Folkparkernas central- organisation för central service m. m.	4 638000	4-	186000

16 Riksdagen 1990/91. 1 sand. Nr 100. Bilaga 10

241

2.4	Folkets husföreningarnas				Prop. 1990/91:100
	riksorganisation för konstutställningar m. m.	2035 000	+	81000	Bil. 10
2.5	Bygdegårdarnas riksförbund för
	kulturverksamhet	466000	+	19000
2.6	Våra gårdar för kulturverksamhet	212000	+	8000
2.7	Riksförbundet Invandrarnas kulturcentrum	276000	+	11000
2.8	Baltiska institutet	578000	+	23000
2.9	Immigrantinstitutet för arkiv- och dokumentations-
	verksamhet	437 000	+	18000

2.10 Svenska pennklubben
för gäststipendium till

flyktingförfattare		81000	+	4000
2.11	Organisationer inom bild- och formkonst- området m. m.	11378000	+ 3455000
2.12	Zornsamlingama för fastighetsunderhåll	183000	+	7000
3.	Stiftelsen Drottningholms teatermuseum för föreställningsverksamheten vid Drottningholmsteatern spelsäsongen 1991	4 340000	+	175000
4.	Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien för kurs- och föreställnings- verksamheten	1 200000	+	48000
5.	Dansens Hus	4261000	+	739000
6.	Marionetteatern för verksamheten	774000	+	31000
7.	Kultur i arbetslivet	7280000	+	291000
8. 8.1	Bidrag till folkbibliotek Inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk	2 364000		2 364000
8.2	Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet	1034000	+	41000
8.3	Lokal biblioteksverk- samhet	6 784000	+	271000
9. 9.1	Bidrag till internationellt kulturutbyte Till statens kulturråds disposition	3 246000	+	239000
9.2	Till Stiftelsen Svenska institutets disposition	1 454000	+	58000
9.3	Svenska föreningen Norden	6 590000	+	264000
9.4	Svenskhemmet Voksenåsen A/S	4591000	+	651000
9.5	Svensk-norska samarbetsfonden för stipendier för vistelse vid Svenskhemmet Voksepåsen	202000	+	8000
9.6	Hanaholmens kulturcentrum för Sverige och Finland	663000	+	27000
9.7	International Amateur Theatre Association för verksamhet vid kansliet i Köpenhamn	105000		105000
10.	Till regeringens disposition	3 510000	+	140000
		99405000	+ 4849000

242

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår att varje anslagspost räknas upp med 11 % som kom-
pensation for pris- och löneutvecklingen. Under resp, anslagspost redogörs
för kulturrådets förslag till realökningar.

1 Till statens kulturråds disposition för utvecklingsverksamhet

Kulturrådet föreslår ett nytt utvecklingsprojekt för barn och ungdom i de
största städerna och begär för projektet, som beräknas pågå under tre år, 2
milj. kr. per år. För utvecklingsverksamhet inom folkbiblioteksområdet
föreslåsen ökning med 1 milj.kr.

2.1 Centrala amatörorganisationer

Kulturrådet anser att det fortfarande återstår behov av ökade resurser
innan stödet till de centrala amtörorganisationerna kan anses fullt utbyggt
och föreslår en ökning av anslaget med 500000 kr.

2.2 Centrumbildningar

Kulturrådet har under budgetåret 1989/90 gjort en särskild översyn av
centrumbildningarnas verksamhet och ekonomi. Resultatet har redovisats
i rapporten Centrumbildningarna på kulturområdet (Rapport från statens
kulturråd 1990:5), vilken överlämnats till utbildningsdepartementet. Rå-
det har också yttrat sig över en särskild ansökan från den nya organisatio-
nen Centrum för konst och hantverk. I rapporten redovisas ett antal
kriterier som kulturrådet beslutat att fr. o. m. budgetåret 1991/92 tillämpa
vid beslut om stöd till centrumbildningarna. För att nuvarande verksam-
het skall kunna behållas och utrymme skapas för ny verksamhet anser
kulturrådet att anslaget behöver förstärkas med 2,5 milj. kr.

2.3 Folkparkernas centralorganisation

Kulturrådet föreslår en ökning av bidraget med 500000 kr. för fortsatt
satsning på kulturverksamhet för barn och ungdom och 500000 kr. i
engångsanslag för kulturprogram i anslutning till 100-årsjubiléet.

2.4 Folkets husföreningarnas riksorganisation

För att möjliggöra en fortsatt utbyggnad av kulturverksamheten, framför
allt satsningar på barn och ungom, föreslår kulturrådet en höjning av
anslaget med 500000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

243

2.5 Bygdegårdarnas riksförbund

För en fortsatt utbyggnad av verksamheten föreslår kulturrådet en ökning
med 200 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

2.6 Våra gårdar

Kulturrådet föreslår en ökning av anslaget med 100000 kr.

2.7 Riksförbundet Invandrarnas kulturcentrum

Kulturrådet föreslår en höjning av anslaget med 100000 kr.

2.8 Baltiska institutet

Det stora behovet av kontakter inom kulturområdet mellan de baltiska
staterna och Sverige innebär nya och ökade krav på institutets resurser.
Kulturrådet föreslå därför en ökning av anslaget med 200000 kr.

2.9 Immigrantinstitutet

Kulturrådet föreslår en ökning av anslaget med 100000 kr.

2.11 Organisationer inom bild- och formkonstområdet

Kulturrådet föreslår en realökning av anslagsposten med 2 milj.kr. med
hänvisning till konstbildningsprogrammet och för att underlätta konst-
närsgruppers möjligheter att presentera samtida konstskapande. Här finns
behov som direkt motsvarar de fria teatergruppernas inför 1990-talet,
bl. a. vad gäller tvärkulturella och internationella projekt.

3 Stiftelsen Drottningholms teatermuseum

Stiftelsen begär ett ökat bidrag med 1095000 kr. Stiftelsen har vidare
begärt ett engångsanslag på 2050000 kr. för att 1991 års verksamhet skall
kunna genomföras utan inskränkningar föranledda av inställt gästspel på
Opéra Comique i Paris.

För att teatern skall kunna upprätthålla och vidareutveckla den föreställ-
ningsverksamhet som hitintills bedrivits är en ökning av anslaget nödvän-
dig och kulturrådet föreslår en ökning med 600000 kr.

4 Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien

Kulturrådet utgår från att riksdagen nu lagt fast en rimlig anslagsnivå för

de närmaste åren och föreslår därför ingen realökning av anslaget. 244

5 Dansens Hus

Stiftelsen Dansens Hus begär ett bidrag på totalt 5 620000 kr., dvs. en
ökning med 1 359000 kr., varav 570000 kr.avser tilläggshyra, 320000
kr. medel till en återanskaffningsfond samt priskompensation.

Kulturrådet föreslår en ökning av anslaget med 300000 kr. Priskompen-
sationen beräknas täcka de ökade hyreskostnaderna, som uppkommit till
följd av nödvändig ombyggnad av Dansens Hus nya lokaler.

6 Marionetteatern

Kulturrådet föreslår en realökning med 330000 kr.

7 Kultur i arbetslivet

Fr. o. m. budgetåret 1989/90 ingår i anslagsposten bidrag till kulturverk-
samhet inom arbetslivet (projektmedel), Riksskådebanan och arbetsplats-
bibliotek. Kulturrådet föreslår en förstärkning av anslagsposten med 1
milj, kr., främst för bidrag till projekt inom arbetslivet. Intresset för
projektbidragen har ökat och är nu mycket stort. Endast en liten del av
ansökningarna har kunnat bifallas på grund av brist på medel.

8 Bidrag till folkbibliotek

Kulturrådet föreslår i enlighet med förslagen i kulturrådets utredning
Lånecentraler och depåbibliotek (Rapport från statens kulturråd 1989:5)
att medlen till inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk förs
över till anslaget Bidrag till regional biblioteksverksamhet för att användas
till den föreslagna invandrarlånecentralen.

För den lokala biblioteksverksamheten avser kulturrådet att under år
1991 genomföra en utvärdering av bidragets effekter. I samband därmed
kan en förlängning av bidragsperioden aktualiseras.

Vidare föreslår kulturrådet ett nytt bidrag för uppsökande biblioteks-
verksamhet till äldre. Ett bidrag på 1,5 milj. kr. skulle innebära att ca 10
kommuner per år skulle kunna utveckla sin biblioteksservice till äldre.

9.1 Till kulturrådets disposition för internationellt kulturutbyte

För att täcka de snabbt växande bidragsbehoven för kultursamarbete och
kulturutbyte med utlandet föreslår kulturrådet en realökning av anslaget
med 4,5 milj. kr.

9.2 Stiftelsen Svenska institutet

För att främja kulturlivets internationalisering i vid bemärkelse begär
institutet en ökning av de s. k. gästspelsmedlen med 1,5 milj. kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

245

9.3 Svenska föreningen Norden

För att kunna bedriva verksamheten i samma omfattning som nu begär
föreningen en ökning av anslaget med 660000 kr.

Nordens Institut Biskops-Arnö begär ett anslag på 590000 kr. för tryggan-
de och utveckling av den nordiskt inriktade kulturverksamheten.

9.4 Svenskhemmet Voksenåsen A/S

Styrelsen för Svenskhemmet Voksenåsen begär en ökning av anslaget med
696000 kr., varav för ökade hyreskostnader med 550000 kr. och för verk-
samheten med 146000 kr.

9.5 Svensk-norska samarbetsfonden

Fondstyrelsen anhåller om en ökning av bidraget för stipender för vistelse
vid Svenskhemmet Voksenåsen med 98000 kr.

9.6 Hanaholmens kulturcentrum

Hanaholmen — kulturcentrum för Sverige och Finland anhåller om bidrag
motsvarande det finska anslaget med ca 725 000 kr. för det svensk-finländ-
ska kulturutbytet och bilaterala samarbetsprojekt.

Föredragandens överväganden

Kulturrådets resurs för utvecklingsverksamhet

Som jag framhöll i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10
s. 337) utgör kulturrådets resurs för utvecklingsverksamhet inom kultur-
området en synnerligen angelägen strategisk resurs inom den statliga kul-
turpolitiken. Under de senaste budgetåren har medlen ökat kraftigt och de
uppgår nu till 19,6 milj.kr. Kulturrådet redovisar i sin anslagsframställ-
ning att medlen huvudsakligen fördelas mellan följande fyra ändamål:

— Enstaka projekt och evenemang, som t. ex. festivaler, där olika invand-
rargrupper presenterar sina hemländers kultur, större kulturmanifesta-
tioner, barnkulturveckor, poesidagar etc.

— Systematiskt utvecklingsarbete, särskilt för barn och ungdom, samarbete
mellan amatörer och professionella kulturarbetare, institutioner och
organisationer samt visst stöd för utveckling av den samiska kulturen.
Anslaget är också avsett för insatser som föreslås i kulturrådets konst-
bildningsprogram.

— Kontinuerliga utvecklingsinsatser till verksamhetsutveckling inom folk-
biblioteken, stöd till nothyra av ny svensk musik och bidrag till tonsät-
tare m. m. samt daglig träning för frilansdansare.

— Stöd i akuta nödsituationer. Det har framför allt gällt fria grupper i
ekonomiskt trångmål.

Av den redovisning rörande den närmare fördelningen av medlen, som
jag tagit del av, framgår att de fördelar sig väl mellan de olika kulturområ-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

246

dena och att den geografiska spridningen är stor. Genom resursen har Prop. 1990/91: 100
enstaka behov på belopp från 5000 kr. till fleråriga projekt på upp till Bil. 10

1 milj.kr. kunnat tillgodoses. Enligt min mening har utvecklingsresursen
kommit till den användning som var syftet med den, nämligen att vara ett
komplement till de fasta bidragen och att utgöra en stimulans för nytän-
kande och utveckling av kulturverksamheten på olika områden. Jag vill
därför betona nödvändigheten av att denna resurs finns tillgänglig för
kulturområdet och att jag ser den som värdefull för denna typ av kulturin-
satser.

För budgetåret 1991/92 föreslår kulturrådet en ökning av medlen för
insatser som rör konstbildningsprogrammet, ett treårigt projekt för barn
och ungdom i de största städerna samt utvecklingsverksamhet vid folkbib-
lioteken. Mot bakgrund av de kraftiga ökningar som skett de senaste
budgetåren beräknar jag endast en mindre ökning av anslagsposten. I
förutsättningarna för den fria resursen ligger att kulturrådet får bedöma
hur medlen skall fördelas. De nämnda ändamålen ingår redan nu som
angelägna områden inom anslagsposten. Bl. a. framhölls behovet av insat-
ser för barn och ungdom och för konstbildningsarbetet när anslagsposten
innevarande budgetår ökade med 6 milj. kr. När det gäller konstbildnings-
programmet erinrar jag vidare om vad jag anfört under det konstnärspoli-
tiska avsnittet i inledningen.

Folkmusik- och dansåret 1990 har blivit en stor framgång med verksam-
het över hela landet. Staten har genom särskilda bidrag medverkat till
finansieringen av året. Det är väsentligt att denna verksamhet som utveck-
lats så starkt under 1990 kan fortsätta. Jag förutsätter att kulturrådet tar
hänsyn till detta vid sin fördelning av medel för utvecklingsverksamhet.

Kulturverksamhet i föreningslivet

Folkparkerna, Folkets hus, bygdegårdarna och Våra gårdar är viktiga
mötesplatser för artister, amatörverksamhet och olika publikgrupper. De
finns spridda i hela landet och har ofta en framträdande roll i det lokala
kulturlivet. Under senare år har verksamhet för barn och ungdom särskilt
uppmärksammats. Efter förslag i 1990 års budgetproposition gjordes en
väsentlig ökning av bidragen till dessa organisationer.

Även bidraget till de centrala amatörorganisationerna ökade kraftigt
efter förslag i 1990 års budgetproposition. Organisationerna är viktiga
centralpunkter för den livaktiga amatörverksamhet som finns i landet
inom olika konstområden. De centrala organisationerna fungerar bl. a.
som träffpunkter för utbildning, seminarier och festivaler.

Bild- och formkonstområdet m. m.

I enlighet med vad jag har anfört under avsnittet Konstnärspolitiken om
en förstärkning av bidragen till Konstfrämjandet och Sveriges konstföre-
ningars riksförbund föreslår jag en ökning av anslagsposten med 3 milj. kr.
Kulturrådet får fördela medlen mellan de nämnda bidragstagarna.

247

Dansens Hus

Stiftelsen Dansens Hus bildades hösten 1989. Stiftelsebildare är Operan,
Svenska riksteatern, Göteborgs musikteater, Östergötlands länsteater,
Malmö stadsteater, Dansmuseifonden och Danscentrum. Stiftelsen skall
presentera svenska och utländska dansare och danssällskap i första hand i
Folkets hus i Stockholm, där Dansens Hus hyr lokaler. Finansieringen av
Dansens Hus förutsätts ske genom bidrag från staten, Stockholms stad och
Stockholms läns landsting. Jag har för budgetåret 1991/92 under detta
anslag beräknat ett totalt bidrag till Dansens Hus på 5 milj. kr. Jag har
därvid beräknat en viss kompensation för ökade hyreskostnader.

Bidrag till folkbibliotek

Det svenska folkbiblioteksväsendet fyller centrala uppgifter i svenskt kul-
tur- och samhällsliv. Folkbiblioteket är otvivelaktigt en av de viktigaste
kommunala kulturinstitutionerna. Efter det att folkbiblioteken genomgå-
ende fått kommunala huvudmannaskap har de utvecklats kraftigt såväl
när det gäller boksamlingar och bokutlåning som nya uppgifter inom
allmän kulturell verksamhet t. ex. bland barn och ungdom. Folkbibliote-
ken har under 1980-talet kommit att mycket påtagligt framträda som
kommunernas kulturhus.

Expansionen omfattar både nya lokaler för nära en tredjedel av landets
huvudbibliotek och verksamheten, som ökat avsevärt i hela landet under
de senaste tio åren. En betydande standardutjämning har ägt rum mellan
kommunerna, men fortfarande finns det ett antal kommuner med lägre
biblioteksstandard. Av detta skäl infördes budgetåret 1985/86 (prop.
1985/86:141) ett särskilt statsbidrag för lokal biblioteksutveckling. Ett
villkor för att få bidrag är att kommunen antar en långsiktig utvecklings-
plan för biblioteket. Intresset för detta bidrag har varit mycket stort. I 1988
års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 10 s. 337) föreslogs därför
en förstärkning av insatserna under budgetåren 1989/90— 1991/92 för att
återstående behov skulle kunna prövas under denna period. Anslagsposten
förutsätts bli avvecklad vid utgången av budgetåret 1991/92.

Vi har i Sverige en struktur för en både offensiv och framgångsrik
biblioteksverksamhet. Möjligheterna är utomordentligt gynnsamma för att
bredda läsvanor, vinna nya läsargrupper och att organisera en omfattande
barn- och ungdomsverksamhet.

Kulturrådet har i sin långtidsbedömning aktualiserat frågan om införan-
det av en bibliotekslag, som bl. a. skulle garantera de avgiftsfria boklånen. I
regeringens proposition (prop. 1984/85:141 s. 23) om litteratur och folk-
bibliotek redovisades argumenten mot en bibliotekslag. I min föredrag-
ning förutsatte jag att bokutlåningen även i framtiden skulle vara kost-
nadsfri för låntagaren. Jag finner ingen anledning att ändra den stånd-
punkten.

1 enlighet med vad jag senare kommer att föreslå under anslaget Bidrag
till regional biblioteksverksamhet bör medlen för inköp av litteratur på
invandrar- och minoritetsspråk tillföras den nya invandrarlånecentralen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

248

Anslagsposten bör därför utgå ur detta anslag. Jag har för återstående
anslagsposter beräknat kompensation för prisutvecklingen. Kulturrådets
förslag om ett nytt bidrag för uppsökande biblioteksverksamhet till äldre
avvisas således. Enligt min mening bör sådan verksamhet ingå i bibliote-
kens ordinarie uppgifter.

Internationellt kulturutbyte

Mot bakgrund av förslagen i betänkandet (SOU 1988:9) Sverigeinforma-
tion och kultursamarbete ökade medlen till statens kulturråds och Svenska
institutets disposition innevarande budgetår med sammanlagt 1 milj. kr.
För närvarande ser jag inga ekonomiska möjligheter att förorda ytterligare
förstärkningar av resurserna för internationellt kulturutbyte.

Bidraget till International Amateur Theatre Association (IATA) för
verksamheten vid kansliet i Köpenhamn fördes för första gången inneva-
rande budgetår upp som en särskild delpost. Med hänsyn till bidragets
ringa storlek föreslår jag att det i fortsättningen beräknas under delposten
Till kulturrådets disposition för internationellt kulturutbyte. Vid min be-
räkning av anslagsposten i övrigt har jag tagit hänsyn till prisutvecklingen.
För Svenskhemmet Voksenåsen har jag dessutom beräknat kompensation
för viss del av hyreskostnaderna.

Övrigt

För de anslagsposter under detta anslag som jag inte har berört särskilt har
jag beräknat kompensation för prisutvecklingen. Jag beräknar anslaget till
totalt 104 254000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

2. till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m. m.
för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 104254000
kr.

G 3. Bidrag till samisk kultur

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2881 467

5429000

5646000

Ur detta anslag kan bidrag utgå till olika former av samisk kulturverk-
samhet och till de samiska organisationerna i enlighet med de i prop.
1976/77:80 (s. 116, 122, 128- 132 och 148, KrU 43, rskr. 289) angivna
riktlinjerna. Medlen fördelas av samefondens kulturdelegation.

Med anledning av förslag i prop. 1989/90:90 om forskning (avsnitt 17,
KrU 23, rskr. 334) disponerar samefondens kulturdelegation under nästa

249

budgetår 500000 kr. under anslaget Forsknings- och utvecklingsinsatser Prop. 1990/91:100
inom kulturområdet. Bil. 10

Styrelsen för samefonden

Samefonden föreslår, utöver en uppräkning for automatiska kostnadsök-
ningar, en höjning av anslagsramen med 600000 kr. Fonden pekar på att
ökade insatser behövs för Dälvadis teater, för Gaaltie, samiskt konst- och
kulturcentrum samt för Samernas nationalråds verksamhet.

Föredragandens överväganden

Jag vill erinra om att förevarande anslag i samband med den senaste
budgetbehandlingen ökade från 2 816000 kr.till 5 429000 kr., dvs. med
totalt 2613000 kr. Resurserna för samisk forskning ökade samtidigt med
500000 kr. Samefondens kulturdelegation bör således ha goda förutsätt-
ningar att inom dessa ramar utveckla det samiska kulturarbetet.

För nästa budgetår bör anslaget räknas upp med 217 000 kr. med hänsyn
till prisutvecklingen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

3. till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 5 646 000 kr.

250

Ersättningar och bidrag till konstnärer

G 4. Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

38000000

39520000

54 601000

Från anslaget lämnas ersättning till bild- och formkonstnärer för att
deras verk i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller an-
vänds på annat allmännyttigt sätt (visningsersättning).

Visningsersättningen anvisas i form av ett fast årligt belopp som tillförs
Sveriges bildkonstnärsfond, inrättad den 1 juli 1982. Fondmedlen får an-
vändas dels för ändamål som syftar till att ge yrkesverksamma konstnärer
ekonomisk och arbetsmässig trygghet, dels för andra ändamål som berör
verksamhet inom bildkonstens område. Med fondmedel betalas också viss
del av konstnärsnämndens förvaltnings- och lokalkostnader.

Frågor rörande fonden och fondmedlens användning handläggs av ett
organ inom konstnärsnämnden, kallat styrelsen för Sveriges bildkonst-
närsfond. Styrelsens verksamhet regleras i förordningen (1988:831) med
instruktion för konstnärsnämnden och i förordningen (1982:600) om Sve-
riges bildkonstnärsfond.

Konstnärsnämnden

Konstnärsnämndens styrelse föreslår att anslaget med hänsyn till inflatio-
nen höjs med 3 952 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har i inledningen under avsnittet Konstnärspolitiken redovisat mina
utgångspunkter för förändringar av anslagen till ersättningar och bidrag åt
konstnärer, varvid jag förordat en ökning av visningsersättningen åt bild-
och formkonstnärer med 13,5 milj. kr. utöver kompensation för prisut-
vecklingen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budget-
året 1991/92 anvisa ett anslag på 54 601 000 kr.

G 5. Bidrag till konstnärer

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

20881239

26 602 000

30562000

Reservation

4 182 383

251

Från anslaget lämnas bidrag enligt förordningen (1976:528) om bidrag
till konstnärer. Bidragen kan ha formen av konstnärsbidrag eller projekt-
bidrag.

Konstnärsbidrag kan beviljas för att ge aktiva konstnärer ekonomisk
trygghet. Konstnärsbidrag kan också tilldelas konstnärer för andra ända-
mål, t. ex. för resor och internationell kontaktverksamhet. Det kan ges till
samma konstnär för högst fem år i sänder utan omprövning. Bidrag av
pensionskaraktär och bidrag till efterlevande får beviljas årligen utan
tidsgräns.

Projektbidrag skall avse målinriktat konstnärligt utvecklingsarbete av
mer kostnadskrävande natur. Bidrag kan ges för avgränsade projekt som
kan antas få betydelse för utvecklingen inom det aktuella konstområdet
eller som utgör försök att vidga användningen av konstnärlig verksamhet
till nya områden i samhället.

Konstnärsbidrag och projektbidrag utdelas av styrelsen för Sveriges
författarfond till dramatiker, författare, översättare och kulturjournalister
och av konstnärsnämnden till övriga konstnärer.

Eftersom upphovsmän på musikområdet och fonogramartister inte er-
sätts för den fria biblioteksutlåningen av deras verk finns under detta
anslag medel för särskilda insatser till förmån för nämnda konstnärsgrup-
per. Medlen disponeras av konstnärsnämnden enligt förordningen
(1989:500) om vissa särskilda insatser på kulturområdet.

Enligt samma förordning kan bidrag lämnas till projekt på filmområdet.
Medel för detta ändamål anvisas under anslaget Filmstöd.

Konstnärsnämnden skall enligt förordningen (1988:831) med instruk-
tion för konstnärsnämnden, vid sidan av uppgiften att besluta om bidrag
och ersättningar till konstnärer, hålla sig underrättad om konstnärernas
ekonomiska och sociala förhållanden. Nämnden skall också gemensamt
med styrelsen för Sveriges författarfond avge förslag till innehavare av
inkomstgaranti för konstnärer.

Konstnärsnämnden leds av en styrelse. Inom nämnden finns vidare fyra
organ för handläggning av ärenden rörande bidrag och ersättningar till
konstnärer, nämligen styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond, arbetsgrup-
pen för upphovsmän på musikområdet, arbetsgruppen för musiker och
sångare samt arbetsgruppen för scen- och filmkonstnärer.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

252

Anslagets fördelning budgetåret 1990/91'

1.	Bidrag till författare, översättare och kulturjournalister	1 858000
2.	Bidrag till dramatiker	2 000000
3.	Bidrag till bild- och formkonstnärer	4 795000
4.	Bidrag till upphovsmän på musikområdet	3 309000
5.	Bidrag till scen- och filmkonstnärer samt musiker och sångare	11609000
6.	Särskilda insatser for upphovsmän på musikområdet samt musiker och sångare	1431000
7.	Särskilda insatser för enskilda konstnärers deltagande i internationellt kulturutbyte på bild-, form-, ton- och scenområdena	1 500000
8.	Statistisk undersökning av konstnärers ekonomiska och sociala förhållanden	100000
		26602 000

1 Anslaget får även användas for att betala förvaltningskostnader hos de medelsför-
delande myndigheterna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Styrelsen för Sveriges författarfond

Styrelsen begär en höjning av bidragsmedlen till författare, översättare och
kulturjournalister som kompensation för automatiska kostnadsökningar
( + 112000 kr.) samt för bidrag till enskilda författares, översättares och
kulturjournalisters deltagande i Sveriges kulturyttringar med andra länder
(+140000 kr.). Vidare begärs att bidragsmedlen till dramatiker räknas
upp med 270000 kr. för att motverka urholkning samt för internationellt
kulturutbyte.

Konstnärsnämnden

1. Då upphovsrättsutredningen avslutat sitt arbete och frågan om upp-
hovsrättslig biblioteksersättning torde ha avförts från dagordningen anser
konstnärsnämnden det vara ett första rangens rättvisekrav att upphovs-
män och utövare på musikområdet — i enlighet med nämndens förslag
från 1985 — får ersättning för att musikaliska verk används på bibliotek.
Med utgångspunkt från de beräkningsgrunder som nämnden redovisar är
anslagsbehovet 4416000 kr. Medlen bör anvisas över ett särskilt anslag,
benämnt Ersättning till komponister och musiker för användning av noter
och fonogram på bibliotek.

2. Bidragsmedlen till bild- och formkonstnärer, upphovsmän på musik-
området, scen- och filmkonstnärer samt musiker och sångare bör i enlighet
med konstnärsutredningens förslag öka med 4 milj. kr. Vidare bör medlen
för särskilda insatser för enskilda konstnärers deltagande i internationellt
kulturutbyte på bild-, form-, ton- och scenområdena förstärkas med 1
milj. kr.

3. Konstnärsnämnden föreslår att medel för stcW Zz7/ konsthantverks-
kooperativ överförs från anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m. m. till en ny anslagspost under detta anslag och uppräk-
nas till 1,7 milj. kr. samt att medlen för särskilda insatser på filmområdet
som nu uppförs under anslaget Filmstöd överförs till anslaget Bidrag till
konstnärer och att beloppet uppräknas till 4060000 kr.

253

4. De 15 milj. kr. som enligt konstnärsutredningens förslag skulle använ-
das för att fördubbla antalet inkomstgarantier bör i stället utnyttjas för att
inrätta 150 långtidsstipendier som utgår under högst tio år med en storlek
motsvarande tre basbelopp per år.

5. Konstnärsnämnden anser att det finns starka skäl för att den av
konstnärsutredningen föreslagna verksamheten med husartister handhas
av nämnden, som bör få i uppdrag att ytterligare bereda frågor om fördel-
ningen. För detta begärs en ökning av anslaget med 3 milj. kr.

6. Slutligen föreslår konstnärsnämnden att den i fortsättningen får inrät-
ta tjänster utan att först inhämta regeringens medgivande.

Föredragandens överväganden

Jag har i inledningen redovisat förslag till insatser för att förbättra de
konstnärliga yrkesutövarnas villkor. Därvid har jag fört ett förhållandevis
ingående resonemang kring syftet med och formerna för statens ersättning-
ar och bidrag till olika konstnärskategorier.

Med hänvisning till vad jag i det föregående har anfört beräknar jag en
ökning av förevarande anslag med 2 milj. kr. för särskilda insatser för
upphovsmän på musikområdet samt musiker och sångare samt med 1
milj. kr. för enskilda konstnärers deltagande i internationellt kulturutbyte.
Det bör liksom hittills ankomma på regeringen att, efter förslag från
konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond, fördela med-
len på olika anslagsposter.

Under innevarande budgetår disponerar konstnärsnämnden ett
engångsbelopp av 100000 kr. för en undersökning av konstnärernas eko-
nomiska och sociala situation. Anslaget bör för budgetåret 1991/92 mins-
kas med motsvarande belopp. Därutöver har jag beräknat en priskompen-
sation med 1 060000 kr.

Konstnärsnämnden har föreslagit att de medel för stöd till konsthant-
verkskooperativ som nu beräknas under anslaget Bidrag till utvecklings-
verksamhet inom kulturområdet m. m. och fördelas av kulturrådet bör
föras över till detta anslag. Jag är för närvarande inte beredd att biträda
detta förslag.

Konstnärsnämnden har vidare föreslagit att de medel för särskilda insat-
ser på filmområdet som nu anvisas under anslaget Filmstöd, men dispone-
ras av nämnden, överförs till detta anslag. Som jag tidigare angett, under
avsnittet Massmedier, avser jag att senare föreslå regeringen att för riksda-
gen vid 1990/91 års riksmöte lägga fram en särskild proposition om den
framtida statliga filmpolitiken. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att
nu tillstyrka konstnärsnämndens förslag.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 30 562 000 kr.

254

G 6. Inkomstgarantier för konstnärer

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

10324878

12069000

12858000

Enligt förordningen (1976:504) om inkomstgarantier för konstnärer kan
inkomstgaranti beviljas konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av
hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Beslut om innehavare
av inkomstgaranti fattas av regeringen efter gemensamt förslag av konst-
närsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond eller efter yttrande
av dessa organ.

Inkomstgaranti kan per år uppgå till högst fem gånger det basbelopp som
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde vid kalenderårets
ingång. Det för kalenderåret 1991 fastställda basbeloppet är 32200 kr.
Garantins maximibelopp för år 1991 uppgår således till 161000 kr. Detta
maximibelopp minskas med innehavarens årsinkomst upp till ett basbe-
lopp och med 75% av årsinkomsten i övrigt.

Regeringen har för budgetåret 1990/91 fastställt antalet inkomstgaranti-
er till 145. Härav avser nio garantirum personer som innehaft tidsbegrän-
sade lärartjänster inom högre konstnärlig utbildning och ett garantirum
professor Pontus Hultén.

Riksdagen (1988/89: KrU lös. 11, rskr. 183) har i samband med behand-
lingen av budgetförslaget för budgetåret 1989/90 uttalat att antalet garanti-
rum under budgetåren 1989/90— 1991/92 borde öka med totalt 20, varav
med sju för budgetåret 1989/90, sju för budgetåret 1990/91, och, följaktli-
gen, med sex för budgetåret 1991/92.

Konstnärsnämnden

Nämnden föreslår att antalet garantirum ökas med minst sex i enlighet
med vad riksdagen uttalat.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

UHÄ hemställer om inkomstgaranti för professorn i målning vid konst-
högskolan, Enno Hallek, vars förordnande går ut den 30 juni 1991.

Föredragandens överväganden

I avsnittet Konstnärspolitiken i inledningen till denna bilaga av budget-
propositionen har jag redovisat mina ställningstaganden beträffande av
konstnärsutredningen framlagda förslag om väsentlig förstärkning av anta-
let inkomstgarantier. Jag hänvisar till denna redovisning.

Jag föreslår att antalet garantirum för nästa budgetår ökas med ett, som
bör tilldelas professorn i målning vid konsthögskolan, Enno Hallek, vars
förordnande upphör vid utgången av juni 1991. Antalet garantirum för
budgetåret 1991/92 blir således 146. De allmänna förutsättningarna för en

255

ytterligare ökning har jag redogjort för under inledningen. För övrigt har Prop. 1990/91: 100
jag vid min beräkning av anslaget beaktat effekten av basbeloppets höjning Bil. 10
och ett ökat utnyttjande av befintliga garantier.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Inkomstgarantier för konstnärer for budgetåret 1991/92 an-
visa ett förslagsanslag på 12 858 000 kr.

G 7. Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

65807000

63 952OOO1

1991/92 Förslag 79 227000

1 Tilläggsbudget I 5 862000 kr.

Gällande bestämmelser om biblioteksersättning finns i förordningen
(1962:652) om Sveriges författarfond. Ersättning ges for utlåning genom
folkbibliotek och skolbibliotek av litterärt verk i original av svensk eller i
Sverige bosatt upphovsman och litterärt verk i svensk översättning. Ersätt-
ning ges även för böcker som ingår i folk- och skolbibliotekens referens-
samlingar.

Från detta anslag överförs årligen till Sveriges författarfond medel som
beräknas på grundval av vissa grundbelopp for biblioteksersättningen.
Innevarande budgetår uppgår grundbeloppen i fråga om originalverk till
69 öre för hemlån och till 276 öre for referensexemplar samt i fråga om
översatt verk till 34,5 öre för hemlån och till 138 öre for referensexemplar.
Av fondens medel utbetalas individuell ersättning till författare och över-
sättare (författarpenning och översättarpenning). Författarpenningen upp-
går till 41 öre for hemlån och 164 öre for referensexemplar samt översät-
tarpenningen 20,5 öre for hemlån och 82 öre for referensexemplar. För
upphovsmän med höga utlåningssiffror gäller vissa begränsningar. Styrel-
sen för Sveriges författarfond kan också bestämma att ersättning till viss
upphovsman skall utgå med högre belopp än det statistiskt beräknade.
Denna möjlighet använder styrelsen för att utse innehavare av s. k. garan-
terad författarpenning, vilken for kalenderåret 1991 har fastställts till
86000 kr. För närvarande utgår garanterad författarpenning till 235 upp-
hovsmän. Återstoden av fondens medel, den s. k. fria delen, används efter
styrelsens bestämmande till pensioner, understöd, stipendier och andra för
författare, översättare m. fl. gemensamma ändamål.

Ersättning åt författare och översättare for utnyttjande av deras verk i
form av talböcker och taltidningar fördelas av Sveriges författarförbund
enligt regler som förbundet fastställer.

Från anslaget utgår också medel till Sveriges författarfond för resesti-
pendier till svenska författare för vistelse i annat nordiskt land samt medel
till Sveriges författarförbund for nordiskt författarsamarbete.

256

Mellan regeringen och de upphovsmannaorganisationer som berörs av
biblioteksersättningen ingicks den 12 september 1985 en överenskommel-
se om förhandlingar angående biblioteksersättningens grundbelopp. Enligt
överenskommelsen åtar sig regeringen att som ett led i beredningen av sitt
förslag till statsbudget förhandla med organisationerna om storleken av
grundbeloppet för hemlån av originalverk. När avtal träffats skall regering-
en lägga fram förslag till riksdagen om anslagsberäkning på grundval av det
avtalade grundbeloppet.

Anslagets fördelning budgetåret 1990/91
1. Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek	61 532000
2. Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar	2 336000
3. Nordiska författarstipendier	63000
4. Nordiskt författarsamarbete	21000
	63952 000

Styrelsen för Sveriges författarfond

Medelsbehovet för biblioteksersättningen vid ett grundbelopp av 77 öre
per hemlån av originalverk beräknar fondstyrelsen till 75 521 000 kr.

Styrelsen förutser att den sammanlagda utlåningen via folk- och skolbib-
lioteken kommer att uppgå till 101 miljoner lån under år 1991, vilket
innebär en ökning med 1 miljon lån jämfört med styrelsens prognos för år
1990. Liksom föregående år har styrelsen i sin beräkning inbegripit en
schablonmässig uppskattning av lån i folkbibliotekens uppsökande verk-
samhet. Lånen i den uppsökande verksamheten har på grundval av förelig-
gande statistik uppskattats till 11 miljoner lån utöver det antal som regi-
streras via lånekort. Beståndet av referensböcker i folk- och skolbibliote-
ken uppskattar styrelsen till 7,9 miljoner volymer.

Fondstyrelsen anhåller om att bidraget till nordiska författarstipendier
skall ökas med 6000 kr. för att motsvara kostnadsutvecklingen.

Sveriges författarförbund

Författarförbundet räknar med oförändrad volym i talboksframställning-
en för budgetåret 1991/92. Förbundet yrkar en uppräkning av talboks- och
taltidningsersättningen, som motsvarar dels det ökade antalet talböcker,
dels den höjda biblioteksersättningen. Sammanlagt begär förbundet
6023000 kr. för ändamålet ( + 3 687 000 kr.).

För nordiskt författarsamarbete begär författarförbundet ett bidrag på
35000 kr.

Föredragandens överväganden

Regeringen har den 3 maj 1990 godkänt en överenskommelse mellan
regeringens förhandlare och berörda upphovsmannaorganisationer om bi-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

257

17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

blioteksersättningens grundbelopp. Enligt denna skall regeringen föreslå
riksdagen att grundbeloppet för hemlån av originalverk budgetåret
1991/92 skall vara 77 öre. Övriga grundbelopp bör vara för referensex-
emplar av originalverk 3 kr. 8 öre, för hemlån av översatt verk 38,5 öre och
för referensexemplar av översatt verk 1 kr. 54 öre. Som grund för beräk-
ningen av biblioteksersättningens totalbelopp för nästa budgetår har jag
godtagit de prognoser för utlåning och referensboksbestånd, som styrelsen
för Sveriges författarfond gjort för år 1991. Medelsbehovet för biblioteks-
ersättningen bör med dessa utgångspunkter beräknas till 75 457 000 kr.

Mot bakgrund av vad jag i inledningen under avsnittet Konstnärspoliti-
ken har anfört om ersättningen åt författare och översättare för utnyttjan-
de av deras verk i form av talböcker och i taltidningar förordar jag att
bidraget räknas upp med 1,5 milj. kr. utöver prisomräkning. För nordiska
författarstipendier och nordiskt författarsamarbete beräknar jag 66000
kr. resp. 22 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. till Ersättning åt författare m. fl.för utlåning av deras verk ge-
nom bibliotek m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag
på 79227000 kr.

G 8. Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

1989/90 Utgift 3000000

1990/91 Anslag 3120000

1991/92 Förslag 3 245000

Från anslaget utgår ekonomisk kompensation till rättighetshavare på
musikområdet för verkningarna av privatkopiering av fonogram. Efter
överläggningar med berörda organisationer har medlen för budgetåret
1990/91 fördelats på följande sätt.

Mottagare

Belopp 1990/91

Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM)

Svenska gruppen av the International Federation of Producers
of Phonograms and Videograms (IFPI)

Nordiska icke-kommersiella fonogramproducenters förening
(NIFF)

Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI)

1 248000

885 500

50 500

936000

3120000

Föredragandens överväganden

Anslagsbeloppet bör för nästa budgetår räknas upp med hänsyn till prisut-
vecklingen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

258

Hemställan

Prop. 1990/91:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

8. till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budget-
året 1991/92 anvisa ett anslag på 3 245000 kr.

Bil. 10

259

Teater, dans och musik

G 9. Bidrag till Svenska riksteatern

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

159282000

171137000

163805000

Reservation

Svenska riksteatern är en riksorganisation för lokala teaterföreningar.
Till Riksteatern är även länsteaterforeningar knutna.

Enligt de av Kungl. Maj:t den 28 juni 1974 utfärdade bestämmelserna
angående statsbidraget till Svenska riksteaterns verksamhet skall bidraget
användas för central och regional produktion och distribution av teater
som komplettering till regional och lokal teaterverksamhet. Riksteatern
skall vidare förmedla teaterföreställningar och gästspel av andra institutio-
ner och ensembler samt ge allmän information och rådgivning till yrkes-
mässigt arbetande teatrar och amatörteatrar. Teatern skall samarbeta med
bl. a. Operan och Dramatiska teatern och i övrigt samverka med myndig-
heter och folkbildningsorganisationer och med institutioner inom teatern
och andra konstområden.

Svenska riksteatern har under spelåret 1989/90 framfört 1 646 föreställ-
ningar. Antalet besök var 318 585. Riksteaterns utbud bestod av 48 turnéer
varav den egna produktionen omfattade 35.

Riksteaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1989/90 till
200839000 kr., varav 159 925000 kr. utgjordes av statsbidrag, 23 729000
kr. av gager och 17 185 000 kr. av övriga intäkter.

Svenska riksteatern

1. Riksteatern framhåller att statsbidraget under senare år inte haft
samma indexutveckling som Riksteaterns kostnader.

2. Riksteatern begär ökade medel för förstärkning av verksamheten med
15 milj. kr. De behov som främst måste tillgodoses är en ökning av Riks-
teaterns totala produktionsvolym. Genom en ökning av statsbidraget skul-
le Riksteatern kunna erbjuda landets arrangörer en kontinuerlig musik-
teaterproduktion, ytterligare balettproduktioner utöver Cullbergbaletten
samt mera barn- och familjeteater. Ökade resurser behövs också för stöd
till länsteaterföreningarna, för vidgad gästspelsverksamhet på Södra te-
atern samt för Tyst teater.

3. Stiftelsen Dansens Hus har redovisat kostnader för repetitionslokaler
för Cullbergbaletten i Dansens Hus. Kostnaderna omfattar 1,4 milj. kr. för
överlåtelse av lokalen, 500000 kr. för inredning och utrustning samt
2 005 000 kr. för hyror, varav 625 000 kr. avser hyran av lokalen i befintligt
skick.

Statens kulturråd

Kulturrådet begär för den kommande treårsperioden 15 milj. kr. i real-
ökning samt att Riksteatern undantas från besparingar.

260

Föredragandens överväganden Prop. 1990/91:100

Det statliga stödet till Svenska riksteatern uppgår budgetåret 1990/91 till

171 137000 kr. Jag föreslår i det följande att anslaget förbudgetåret 1991/

92 sänks med realt 23 milj, kr., vilka medel utnyttjas för att genomföra
insatser för de konstnärliga yrkesutövarna, i enlighet med vad som redovi-
sats i avsnittet 5. Konstnärspolitiken.

Skälet till att medel föreslås omfördelade från Svenska riksteaterns
anslag är att denna organisation av kulturinstitutioner och kulturorganisa-
tioner synes vara minst bunden vid fasta åtaganden och därför lättast bör i
en ekonomiskt krisartad situation kunna minska sin verksamhet. Jag har
därmed inte gjort någon negativ bedömning av värdet i sig av den tur-
néverksamhet och övriga teaterverksamhet som Svenska riksteatern bedri-
ver.

Teaterkostnadsutredningen, som gör en översyn av kostnaderna för att
driva teaterverksamhet med särskild inriktning på Riksteatern, Operan
och Dramaten, kommer att presentera sina resultat denna vår. Jag räknar
med att utredningens förslag skall kunna behandlas i 1992 års budgetpro-
position.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. till Bidrag till Svenska riksteatern för budgetåret 1991/92 anvi-

sa ett reservationsanslag på 163 805 000 kr.

G 10. Bidrag till Operan

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

197671000

201464000

213937000

Reservation

1000000

Operan bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksamheten
vid teatern gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmel-
serna om statsbidraget till Operan (KRFS 1977:23).

Under spelåret 1989/90 gav Operan 315 föreställningar och konserter i
Operahuset, på Drottningholmsteatem och på andra scener varav 56 före-
ställningar under turnéer. Dessutom har ett antal specialevenemang getts.
Antalet premiärer eller andra nyuppsättningar uppgick till 10. Genom-
snittligt har 86% av platserna varit belagda. Antalet besök vid Operans
föreställningar och turnéer uppgick sammanlagt till ca 160350.

Operans ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1989/90 till
245 664000 kr., varav 197 671000 kr. utgjordes av statsbidrag, 17020000
kr. av recetter och 30973000 kr. av övriga intäkter.

261

Operan

1. Operan föreslår en ökning av verksamhetsmedlen med drygt 8 %.

2. För underhåll och modernisering av teknik och lokaler begärs 5
milj. kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Statens kulturråd

Kulturrådet begär for den kommande treårsperioden 15 milj. kr. i real-
ökning samt att Operan undantas från besparingar.

Föredragandens överväganden

Jag har för budgetåret 1991/92 beräknat en ökning av Operans verksam-
hetsmedel med 6%. Därutöver har beräknats full kompensation för hyres-
ökningar.

Jag har vidare inlett en diskussion med Operan och Dramatiska teatern i
syfte att närmare precisera deras nationella uppgifter.

Beträffande teaterkostnadsutredningens arbete hänvisar jag till vad jag
har anfört under anslaget Bidrag till Svenska riksteatern.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

10. till Bidrag till Operan för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 213 937 000 kr.

Gli. Bidrag till Dramatiska teatern

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

108575000

117092000

125587000

Reservation

Dramatiska teatern bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För
verksamheten vid teatern gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärda-
de bestämmelserna om statsbidrag till Dramatiska teatern (KRFS
1977:22).

Dramatiska teatern hade under spelåret 1989/9020 premiärer och gav
sammanlagt 1351 föreställningar, inkl, föreställningar på andra än tea-
terns egna scener. Det sammanlagda antalet besök uppgick till 354 137.
Beläggningen var 88% utslagen på samtliga scener.

Dramatiska teaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret
1989/90 till 147 521 000 kr., varav 109099000 kr. utgjordes av statsbidrag,
27013000 kr. av recetter och 11 409000 kr. av övriga intäkter.

Dramatiska teatern

1. För att upprätthålla oförändrad verksamhet begär Dramaten en upp-
räkning av verksamhetsmedlen med drygt 11 %.

262

2. För nordiska och andra europeiska gästspel begärs 6,5 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Statens kulturråd

Kulturrådet begär 15 milj. kr. i realökning att fördelas under 3 år samt att
Dramaten undantas från besparingar.

Föredragandens överväganden

Jag har for budgetåret 1991/92 beräknat en ökning av Dramatiska teaterns
verksamhetsmedel med 6 %. Därutöver har beräknats full kompensation
for hyresökningar. Jag har vidare under anslaget Inredning och utrustning
av lokaler vid högskoleenheterna m.m.beräknat medel for utbyte av ett
övermaskineri m. m. för Dramatiska teaterns stora scen.

I syfte att precisera Operans och Dramatiska teaterns nationella roller
har jag nyligen inlett diskussioner med dessa teatrar.

Beträffande teaterkostnadsutredningens arbete hänvisar jag till vad jag
anfört under anslaget Bidrag till Svenska riksteatern.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

11. till Bidrag till Dramatiska teatern for budgetåret 1991/92 an-
visa ett reservationsanslag på 125 587 000 kr.

G 12. Bidrag till Svenska rikskonserter

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

54747 000

59 856000

66 540000

Svenska rikskonserter är en stiftelse, vars stadgar fastställts av regering-
en den 26 november 1987.

Till Svenska rikskonserters huvuduppgifter hör musikpolitiskt, konst-
närligt och musikpedagogiskt utvecklingsarbete, service till landsting,
kommuner, musikinstitutioner, artister m. m., internationell kontaktverk-
samhet, internationella och nationella produktioner. Vidare skall Svenska
rikskonserter bl. a. genom Stockholmsmusiken svara för musikproduktion
i Stockholms län, bl. a. inom försvarsmakten och i statsceremoniella sam-
manhang.

Svenska rikskonserter

1. Svenska rikskonserter önskar undantas från ett tillämpande av
huvudförslaget. Ett huvudförslag om 4,5 % för en treårsperiod skulle inne-
bära en total minskning med 2 693000 kr. och bl. a. kunna medföra mins-
kad subvention av Nutida musikserien, minskat musiksamarbete med de

263

nordiska länderna, reduktion av antalet musiker i Stockholmsmusiken
samt att fortbildningen av länsmusiker skulle upphöra liksom musik på
flyktingförläggningar i Svenska rikskonserters regi.

2. För ökad verksamhet begärs totalt 4815000 kr. Dessa medel avser
fortsatt uppbyggnad av projektet Lansering 90, ökad satsning på utlands-
projekt — i första hand i Östeuropa, insatser för frilansmusiker, satsning
på barn- och ungdomsfonogram, stöd till barns och ungdoms egna projekt,
insatser på jazzområdet, chefsutbildning för länsmusiken samt utgivning
av historiska ljudinspelningar.

3. För Stiftelsen Elektro-akustisk Musik i Sverige (EMS) föreslås en
ökning med totalt 2,3 milj, kr., varav 1,3 milj. kr. avser investeringsmedel
och 1 milj. kr. nordisk och internationell kontakt- och utbytesverksamhet,
förberedande utbildning i elektro-akustisk musik, högre utbildning, forsk-
ning och utveckling, konsertverksamhet samt en tjänst som programansva-
rig. Svenska rikskonserter har vidare i rapporten Den elektroakustiska
musikens situation i Sverige — en översyn av utbildning, produktion och
framförande lämnat förslag till en framtida förbättrad organisation avse-
ende utbildningsvägar, produktions- samt framförandemöjligheter for den
elektroakustiska musiken.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår att anslaget till Svenska rikskonserter, utöver kom-
pensation för pris- och löneutvecklingen, ökar med totalt 2 milj, kr., varav
1 milj. kr. avser ett treårigt engångsanslag för investeringsbehov vid EMS.
För Svenska rikskonserter tillstyrks medel for en ökad verksamhet med
frilansmusiker bl. a. inom jazzområdet samt ökat stöd till utlandsverksam-
het. Kulturrådet har vidare beräknat en mindre ökning för verksamheten
vid EMS.

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1991/92 har jag beräknat att anslaget bör uppgå till
66540000 kr. Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit
hänsyn till de konsekvenser som stiftelsen har redovisat. Minskningen av
utgifterna har därför kunnat begränsas till 139000 kr. Vid min beräkning
har jag inte kunnat ta hänsyn till kostnadsökningar till följd av statliga
löneavtal samt förändrade sociala avgifter for år 1991. Jag räknar med att
kompensation for detta får ges i form av särskilt beslut av regeringen
genom belastning av anslaget Täckning av vissa kostnader vid Svenska
rikskonserter.

Svenska rikskonserter bör vidare tillföras 6 328000 kr. från försvarsde-
partementets huvudtitel. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
förs varsdepart emen tet.

Sedan budgetåret 1989/90 bedriver Svenska rikskonserter ett projekt
benämnt Lansering 90, som syftar till att hjälpa unga oetablerade artister
att komma ut i musiklivet och på marknaden. Svenska rikskonserter har
för budgetåret 1990/91 erhållit 1,8 milj. kr. i bidrag över detta anslag för

264

projektet. Jag räknar med att Svenska rikskonserter kommer att redovisa
sina erfarenheter av projektet.

Jag har med tillfredsställelse noterat att Svenska rikskonserter har inrät-
tat en särskild barn- och ungdomsavdelning för att kunna utveckla sina
insatser inom detta område.

Regeringen gav den 29 mars 1990 chefen för armén i uppdrag att
redovisa försvarsmaktens erfarenheter av den nu gällande ordningen angå-
ende musiktjänst inom försvarsmakten. I uppdraget ingick även att utreda
försvarsmaktens behov av tjänstemusik samt lämna förslag hur den lämp-
ligast bör produceras samt bedöma kostnaderna härför. Uppdraget har
redovisats i november 1990. Förslagen bereds för närvarande i regerings-
kansliet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

12. till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 66 540000 kr.

G 13. Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter

1989/90 Utgift

5 446 0001

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

1 Tidigare anslaget Täckning av vissa kostnader vid Operan och Svenska rikskonser-
ter.

Ur detta anslag får medel utgå för täckning av löneavtal, motsvarande
genomsnittlig statlig nivå, m. m. för Svenska rikskonserter.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör beräknas med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

13. till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G 14. Bidrag till regional musikverksamhet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

182000000

170500000

209 350000

Riksdagen har med anledning av prop. 1984/85:1 (KrU 7, rskr. 53)
beslutat om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter fr. o. m.

265

den 1 januari 1988. Riksdagen har därefter med anledning av prop. Prop. 1990/91: 100
1985/86:114 (KrU 22, rskr. 330) godkänt statens ekonomiska förpliktelser Bil. 10

i överenskommelsen mellan statens förhandlingsnämnd och Landstings-
förbundet om ändrat huvudmannaskap för den regionala musikverksam-
heten.

Regeringen har vidare för sin del genom beslut den 23 oktober 1986
godkänt överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet och de
avtal som statens förhandlingsnämnd träffat med samtliga landstingskom-
muner, utom Stockholms, samt med Gotlands kommun om ändrat huvud-
mannaskap för den regionala musikverksamheten.

Det statliga bidraget till den regionala musikverksamheten skall faststäl-
las genom årliga förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet.

Föredragandens överväganden

Regeringen har i tilläggsbudget I för budgetåret 1990/91 (prop.
1990/91:25, KrU9, rskr. 98) informerat riksdagen om den överenskom-
melse som slutits mellan staten och Landstingsförbundet om statsbidrag
till regional musikverksamhet för kalenderåret 1990. Överenskommelsen
innebär en ökning av statsbidraget med 27 milj. kr. Överenskommelsen
innebär vidare att av det totala bidragsbeloppet skall minst 10 milj. kr.
användas för att på sikt säkerställa nya arbetstillfällen för frilansmusiker.

Statsbidragets storlek för kalenderåret 1991 har fastställts den 6 novem-
ber 1990 efter förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet. Rege-
ringen har den 29 november 1990 godkänt den gjorda överenskommelsen.
Överenskommelsen innebär att statsbidraget för kalenderåret 1991 uppgår
till 209 350000 kr. Vidare innebär förhandlingarna att den statliga ersätt-
ningen för försvarsmusiken för kalenderåret 1991 skall uppgå till
13 250000 kr. Förhandlingar avseende kalenderåret 1992 har ännu inte
inletts. 1 avvaktan på dessa har jag preliminärt beräknat det statliga bidra-
get för budgetåret 1991/92 under detta anslag till 209 350000 kr. Vidare
kommer den regionala musikverksamheten att tillföras medel från för-
svarsdepartementets huvudtitel. Jag räknar med att återkomma till rege-
ringen i dessa frågor.

Beträffande regeringsuppdraget till chefen för armén att redovisa
försvarsmaktens erfarenheter av den nu gällande ordningen angående
musiktjänst inom försvarsmakten m. m. hänvisar jag till vad jag har anfört
under anslaget Bidrag till Svenska rikskonserter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

14. till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 209 350000 kr.

266

G 15. Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

308 782957

314802000

350161000

Enligt förordningen (1974:451) om statsbidrag till teater-, dans- och
musikinstitutioner samt regionala skådebanor får institution, som bedri-
ver yrkesmässig teater-, dans- eller musikverksamhet och som uppbär
bidrag från kommun eller landstingskommun, statsbidrag till kostnader
för verksamheten, om regeringen förklarat institutionen berättigad till
sådant.

Statsbidraget utgår i form av grundbidrag. Underlaget for beräkningen
av grundbidraget utgörs av det antal grundbelopp som varje år fastställs for
institutionen eller den regionala skådebanan. Enligt beslut av regeringen är
för närvarande 23 teater- och dansinstitutioner, 12 musikinstitutioner och
6 regionala skådebanor berättigade till bidrag. Grundbeloppet för teater-
och dansinstitutioner är innevarande budgetår preliminärt 207 300 kr. och
för musikinstitutioner 241 700 kr., varav 15214 kr.resp. 17742 kr.avser
kostnader för lönekostnadspålägg. För institutioner där lönekostnadspå-
lägg ej skall beräknas är grundbeloppet 192 100 kr.resp. 224000 kr. För
regionala skådebanor är grundbeloppet preliminärt 192 100 kr. Regeringen
har bemyndigat statens kulturråd att besluta om fördelningen av grundbe-
loppen på de enskilda statsbidragsberättigade institutionerna och skådeba-
norna. Fördelningen skall redovisas för påföljande års riksmöte.

Bidragsunderlaget för varje institution motsvaras i första hand av de
tilldelade grundbeloppen.

Statsbidrag utgår med 55% av bidragsunderlaget. Till nyinrättade insti-
tutioner kan efter regeringens prövning statsbidrag utgå med 60% av
bidragsunderlaget under högst tre år.

För regional försöksverksamhet med mindre teaterensembler utgår un-
der detta anslag bidrag med 2 milj. kr.

Statens kulturråd

För budgetåret 1990/91 har kulturrådet beslutat om fördelning av statsbi-
draget till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner samt
till regionala skådebanor i enlighet med vad som framgår av tabellen. För
budgetåret 1991/92 föreslår kulturrådet nedan redovisade ökningar.

267

Institution	Av kulturrådet	Av
	beslutad för-	kulturrådet
	delning av an-	föreslagen
	talet grundbe-	ökning av an-
	lopp 1990/91	talet grund-
		belopp 1991/92

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Teater- och dansinstitutioner

Borås stadsteater 51

Folkteatern i Gävle 35

Folkteatern i Göteborg 64

Göteborgs Musikteater AB 286

Göteborgs stadsteater 211

Helsingborgs stadsteater 68

Kronobergsteatern 64

Länsteatern i Bohuslän 8

Länsteatern i Dalarna 35

Länsteatern i Jönköping 36

Länsteatern i Örebro 38,5

Malmö stadsteater 387

Mittlänsteatern 51

Norrbottensteatern 60

Norrlandsoperan 70

Skaraborgs länsteater 35

Stockholms stadsteater 300

Upsala stadsteater 80

Värmlands teater- och musikstiftelse 57

Västerbottensteatern 39

Västmanlands länsteater 37

Älvsborgsteatern 23

Östgötateatern 158

Dramatikergrundbelopp 5

Koreografgrundbelopp 2

2 200,5

+ 40

Musikinstitutioner

Stiftelsen Gävleborgs symfoniorkester 63

Göteborgs konsert AB 135

Stiftelsen Malmö symfoniorkester 85

Helsingborgs konsertförening 60

Symfoniorkestern i Norrköping 79

Kalmar läns musikstiftelse för

Kalmar läns kammarorkester 21

Stockholms konserthusstiftelse 170

Uppsala kammarorkester 13

Västerås musiksällskap 19

Örebro orkesterstiftelse 29

Stiftelsen musik i Västernorrland för

Sundsvalls kammarorkester 4

Jönköpings orkester- och

kammarmusikförening 4

Särskilda insatser för barn- och

ungdomsverksamhet,
tonsättaranställningar m. m. 2

684

Regionala skådebanor

Skådebanan i Göteborg 5

Skådebanan i Norrbotten 3

Skådebanan i Malmö 5

Skådebanan i Uppsala 4

Skådebanan i Linköping 4

Skådebanan i Norrköping 4

268

1. För pris- och löneomräkning föreslår kulturrådet en ökning med
34 628000 kr.

2. För budgetåret 1991/92 föreslås ytterligare 40 grundbelopp för teater-
och dansinstitutioner, varav 15 för barn- och ungdomsteater, 15 för den
samiska teatern Dälvadis och 10 för Östgötateaterns balettensemble. Vida-
re räknar kulturrådet med en fortsatt utbyggnad av Bohusläns teater.

3. För bidrag till regional försöksverksamhet med mindre teaterensemb-
ler begär kulturrådet en ökning med 3 milj. kr.

4. Till regionala musikinstitutioner begärs en ökning med 60 grundbe-
lopp.

Föredragandens överväganden

De allmänna förutsättningarna för mitt förslag på detta område har jag
redovisat under inledningen.

Vid min beräkning av grundbeloppet för teater- och dansinstitutioner
har jag utgått från ett preliminärt beräknat grundbelopp av 207 300 kr. i de
fall där lönekostnadspålägg skall beräknas. För institutioner där lönekost-
nadspålägg inte skall beräknas och för regionala skådebanor är grundbe-
loppet preliminärt beräknat till 192 100 kr.

För musikinstitutioner där lönekostnadspålägg skall beräknas har jag
preliminärt beräknat grundbeloppet till 241 700 kr. För sådana institutio-
ner där sådant pålägg inte skall beräknas har jag preliminärt beräknat
grundbeloppet till 224000 kr.

Budgetåret 1990/91 inleddes ett försök med stöd till teaterverksamhet i
län utan egen länsteater. Det statliga bidraget till denna verksamhet omfat-
tar 2 milj. kr.

De medel motsvarande 37 grundbelopp, som frigjorts på grund av
Skådebanans i Stockholm konkurs, har även innevarande budgetår an-
vänts till teaterfrämjande åtgärder. Medlen bör även för nästa budgetår tas
i anspråk för dessa ändamål. Det bör ankomma på regeringen att fatta
beslut om hur frigjorda medel skall disponeras. Statens kulturråd bör i sin
anslagsframställning för budgetåret 1992/93 lämna förslag till en mer
varaktig användning av medlen.

Det är med stor tillfredsställelse jag kan konstatera att de ekonomiska
förutsättningarna nu finns för etablering av en ny musikteaterbyggnad i
Göteborg. Regeringen har i tilläggsbudget I för budgetåret 1990/91 (prop.
1990/91:25) lämnat förslag som innebär att staten bidrar med 347 milj. kr.
till den nya musikteatern. Riksdagen har nyligen antagit regeringens för-
slag (1990/91: KrU 9, rskr. 98). Det är min övertygelse att denna satsning
kommer att betyda mycket för den fortsatta utvecklingen av den musik-
dramatiska teaterkonsten i Sverige.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

15. till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och mtisikin-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

269

stitutioner för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på

350161000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

G 16. Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

39 807 501

50279000

53910000

Reservation

192499

Enligt förordningen (1974:452) om statsbidrag till teater-, dans- och
musikverksamhet i mindre ensembler och fria grupper utgår efter beslut av
statens kulturråd bidrag till ensemble eller grupp som bedriver sin verk-
samhet i yrkesmässiga former eller under liknande förhållanden.

Statens kulturråd

/. Fria teatergrupper

Statens kulturråd avser att fr. o. m. budgetåret 1991/92 tillämpa en bi-
dragsmodell som utgår från att statsbidraget för ett antal fria teatergrupper
skall uppgå till högst 75% av de gemensamma bidragen från landsting och
kommuner, dvs. högst 43% av den samlade offentliga bidragsgivningen.

Kulturrådet avser att det nya bidragssystemet skall omfatta fler fria
teatergrupper än de som i dag erhåller verksamhetsbidrag. Ett tjugofemtal
grupper uppfyller för närvarande de grundkriterier som bör vara vägledan-
de vid urvalet av de grupper som bör ingå i bidragssystemet: dokumente-
rad konstnärlig kvalitet, kontinuitet i verksamheten, kommunal bidrags-
förankring och tillräcklig verksamhetsvolym.

Medlen för verksamhetsbidrag bör kompletteras med en rörlig pott, som
bör uppgå till minst 10% av det samlade bidragsbeloppet.

Av de 25 grupper som preliminärt beräknas ingå i bidragssystemet
återfinns 10 i Stockholmsområdet medan 15 grupper är verksamma i
landsorten.

Utöver det tjugofemtal fria teatergrupper, som förutsätts ingå i det nya
bidragssystemet finns det ett antal grupper som bör erhålla verksamhets-
bidrag baserade på andra bedömningsgrunder. De som avses är i första
hand de nationellt turnerande fria grupperna som saknar självklar bidrags-
relation till kommuner och landsting, mimgrupper och invandrargrupper.

De teatergrupper som står för konstnärlig och kulturpolitisk förnyelse
bör staten ha ett särskilt ansvar för och kulturrådet begär därför ökade
resurser bl. a. för att ge förutsättningar till internationella samarbetsprojekt
och medverkan av internationellt verksamma scenkonstnärer i svenska
produktioner. Det är också angeläget att stödja upphovsmän i samverkan:
dramatiker, kompositörer, koreografer.

Kulturrådet föreslår att statsbidraget till fria teatergrupper 1991/92 skall
uppgå till 35 milj. kr. uppdelade på följande delposter:

Fasta verksamhetsbidrag till 25 grupper 24,0 milj. kr.

Rörliga projektbidrag knutna till mottagare av

verksamhetsbidrag 2,4 milj. kr.

270

Verksamhetsbidrag efter individuell prövning
Projekt- och utvecklingsbidrag

4,0milj.kr. Prop. 1990/91:100

4,6 milj. kr. Bil. 10

2. Fria dansgrupper och frilanskoreografer

För att ge dansare och koreografer en tryggare ekonomisk arbetssituation
med avtalsenliga löner under produktionstiden begär kulturrådet utöver
kompensation för prisökningar en ökning av produktionsstödet med 1
milj. kr. samt 2,5 milj. kr. i ökning av verksamhets- och turnébidrag.

3. Musikgrupper och arrangerande musikföreningar

Utöver de 2 milj.kr.som aviserades i 1990 års budgetproposition som
förstärkning till de arrangerande musikföreningarna föreslår kulturrådet
kompensation för pris- och löneökningar.

Folkoperan har i särskild skrivelse till regeringen uttryckt önskemål om att
verka som stadsopera i Stockholm, som regionopera i Stockholms län samt
som turnéopera i samarbete med Riksteatern.

Föredragandensöverväganden

I utvecklingen av kulturpolitiken efter 1974 års beslut har på teaterområ-
det stora förhoppningar och förväntningar knutits till de fria teatergrup-
perna. Inte minst har detta kommit till uttryck i den offentliga bidragsgiv-
ningen. Sålunda har det statliga bidraget ökat mellan budgetåren 1975/76
och 1987/88 från ca 8 milj. kr. till 23 milj. kr. i 1988 års penningvärde.
Under de senaste åren har ökningen fortsatt. De fria teatergrupperna har
prioriterats inom den statliga kulturpolitiken.

Det är ingen tvekan om att denna satsning har resulterat i en mängd
spännande och nydanande teateraktiviteter, inte minst på barnteaterområ-
det där de fria grupperna gör en mycket betydande insats för att tillgodose
barns behov av teater.

Den ökade offentliga bidragsgivningen och ett växande teaterintresse
har samtidigt inneburit att antalet grupper har vuxit och härmed antalet
verksamma skådespelare och andra teaterarbetare i grupperna. Sålunda
kan nämnas att endast 56 personer var verksamma på heltid i de fria
teatergrupperna budgetåret 1969/70 medan de statsbidragsmottagande
teatergrupperna budgetåret 1988/89 representerade 583 årsverken.

Denna expansion av grupper och yrkesverksamma parad med kost-
nadsstegringen för fasta teaterlokaler m.m.har utsatt många grupper för
ekonomiska påfrestningar, som de har haft svårt att klara. Vi har också
nyligen sett exempel på grupper som efter att ha verkat under många år nu
har funnit anledning att upphöra med sin verksamhet.

Kulturrådets roll har i detta sammanhang varit tämligen otacksam.
Trots ständigt ökade resurser till rådets disposition har många grupper
upplevt sin situation försämrad och framfört kritiska synpunkter på rådets
bidragsfördelning. Kulturrådet har i viss utsträckning genomfört en kon-

271

centration av sin bidragsgivning så att de grupper som erhåller bidrag Prop. 1990/91:100
faktiskt skall ges rimliga förutsättningar för sitt arbete. Detta arbete har Bil. 10
dock skett under protester från delar av teatersektorn.

Mot bakgrund av den allmänna ekonomiska situationen och den om-
ständigheten att stödet till de fria teatergrupperna faktiskt har varit en
prioriterad verksamhet inom kulturpolitiken, finns det enligt min bedöm-
ning ingen möjlighet att genom expansion komma ur det besvärliga läge
som många från grupperna upplever. Det finns därför anledning att pröva
nya metoder. Det är bakgrunden till min syn på de förslag som kulturrådet
har fört fram.

De allmänna förutsättningarna för planerade ökningar enligt det s. k.
treårsprogrammet har jag redovisat i inledningen. Den ökning av bidraget
till fria grupper på 2 milj. kr. — utöver sedvanlig prisomräkning — som jag
här föreslår är ett uttryck för ambitionen att förbättra villkoren för konst-
närerna inom detta område.

Kulturrådet har i sin anslagsframställning informerat om att rådet
fr. o. m. nästa budgetår avser att tillämpa nya bidragsregler när det gäller
bidrag till de fria teatergrupperna. Syftet med de nya bidragsreglerna är att
möjliggöra en bättre anknytning till de prioriteringar som görs av kommu-
ner och landsting. Samtidigt anser rådet det viktigt att det fortfarande
finns vissa statliga medel för att stimulera den konstnärliga förnyelsen.

Enligt min uppfattning är det rimligt att kulturrådet nu prövar en
bidragsmodell som förhoppningsvis kan medverka till att skapa en stabila-
re ekonomisk situation för de grupper som erhåller verksamhetsbidrag.
Det presenterade systemet bör kunna möjliggöra en tydligare ansvarsför-
delning mellan stat, landsting och kommun. Enligt kulturrådets redovis-
ning medför systemet också att fler teatergrupper i landsorten bör kunna
komma i fråga för verksamhetsbidrag.

Jag anser det samtidigt väsentligt att ett nytt bidragssystem inte medför
alltför negativa, snabba och drastiska förändringar för dem som berörs.

Även i en ny bidragsmodell bör enligt min mening stor omsorg läggas
vid bidrag som avser förnyelse och utveckling i teatergruppernas konstnär-
liga arbete.

Av de teatergrupper som får bidrag under detta anslag intar Folkoperan i
Stockholm en särställning genom sin omfattande verksamhet och därmed i
dessa sammanhang stora ekonomiska omslutning. Det har under senare
tid blivit alltmer uppenbart att Folkoperan inte kan betraktas som en fri
teatergrupp i gängse mening och därför på många sätt inte kan jämföras
med den verksamhet som bedrivs av övriga fria teatergrupper, som får
bidrag under detta anslag. Detta skapar problem i avvägningen av bidrags-
medel mellan olika grupper. Folkoperan är genom sin fasta scen i Stock-
holm i hög grad en angelägenhet för Stockholmsområdet och får förutom
statsbidrag även bidrag från Stockholms stad och Stockholms läns lands-
ting. Jag anser med hänsyn till de särskilda skäl som råder i detta fall att
kulturrådet tillsammans med andra berörda bidragsgivare och Folkoperan
bör pröva om Folkoperan skall betraktas som en permanent institution
och därmed kunna ges bidrag i de former som sker till andra fasta teaterin-
stitutioner, dvs. för statens del under anslaget Bidrag till regionala och

272

lokala teater-, dans- och musikinstitutioner. Om så bedöms lämpligt bör
kulturrådet återkomma till regeringen med förslag.

Av detta anslag får medel användas för att täcka kostnader för arvoden,
resor och andra omkostnader för ledamöter i urvalsgrupper (referensgrup-
per). Fr. o. m. nästa budgetår bör 380000 kr. för nämnda kostnader beräk-
nas under anslaget Statens kulturråd och detta anslag minskas med mot-
svarande belopp.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

16. till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m. m. för
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 53 910000 kr.

G 17. Bidrag till Musikaliska akademien

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2201 999

2 570000

2 698000

Musikaliska akademien skall enligt sina av regeringen den 13 december
1990 fastställda stadgar främja tonkonsten och vårda musiklivet. Akade-
mien skall även följa utvecklingen inom det svenska och internationella
musiklivet, ta initiativ som främjar den svenska musikkulturen och inom
musikens områden stödja konstnärligt utvecklingsarbete m. m.

Musikaliska akademien

Akademien begär en uppräkning av anslaget med 256000 kr. för publika-
tioner, konferens- och kontaktverksamhet samt ökade lokalkostnader.

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår beräknar jag en höjning av anslaget med 128000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

17. till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1991/92
anvisa ett anslag på 2 698 000 kr.

273

18 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Bibliotek

G 18. Bidrag till regional biblioteksverksamhet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

28 928 840

27936000

33094000

Bidrag till regional biblioteksverksamhet lämnas enligt förordningen
(1985:528) om statsbidrag till folkbibliotek.

Underlaget för statsbidrag till kostnader for länsbiblioteken utgör 252
grundbelopp. Grundbeloppets storlek fastställs årligen av regeringen. In-
nevarande budgetår uppgår beloppet preliminärt till 172 200 kr. För verk-
samheten vid varje länsbibliotek beräknas lägst sex grundbelopp. Statsbi-
drag utgår med 55% av grundbeloppen. Av grundbeloppen avser tio låne-
centralsverksamhet i enlighet med vad riksdagen har uttalat härom (KrU
1987/88:14 s. 20).

Under anslaget har beräknats medel till lånecentraler och depåbibliotek
med 6 508000 kr. Av dessa medel får sammanlagt högst 3000000 kr.
användas för depåverksamhet.

Medlen under detta anslag fördelas av statens kulturråd.

Statens kulturråd

Kulturrådet erinrar om sitt våren 1989 avgivna förslag till ny organisation
för lånecentraler och bokdepåer. Förslaget innefattade i korthet

— att nuvarande lånecentralsorganisation bibehålls,

— att en särskild invandrarlånecentral inrättas,

— att depåverksamheten koncentreras till Umeå.

Kulturrådet upprepar nu förslaget om en invandrarlånecentral. Enligt
kulturrådets bedömning bör en invandrarlånecentral komma till stånd
med hänsyn till att var tionde svensk har något annat språk än svenska
som modersmål. Behovet är stort av en fungerande litteraturförsörjning
såväl för de senaste årens flyktinggrupper som för tidigare invandrargrup-
per. För att kunna åstadkomma en fullgod litteraturförsörjning med ett
någorlunda urval av böcker krävs en fungerande central lösning. Det är
inte rimligt att den enskilda kommunen skall förväntas bygga upp bokbe-
stånd för att tillgodose alla önskemål från olika invandrargrupper. Enligt
kulturrådets beräkningar uppgår kostnaderna för en invandrarlånecentral
till 3,6 milj. kr.

Statens kulturråd föreslår en ökning av anslaget med 9 197 000 kr., varav
3 500000 kr. utgör en uppräkning av bidraget till lånecentraler och depå-
bibliotek samt en invandrarlånecentral.

Föredragandes överväganden

Lånecentraler och depåbibliotek

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 366 — 367)
föreslog regeringen vissa förändringar av folkbibliotekens fjärrlåne- och

274

depositionsverksamhet, bl. a. att en för folkbiblioteken i hela landet ge-
mensam bokdepå skulle förläggas till lånecentralen i Umeå och att övriga
depåfunktioner skulle upphöra fr. o. m. budgetåret 1990/91. Mina förslag
grundade sig på statens kulturråds rapport (1989:5) Lånecentraler och
depåbibliotek. En sammanfattning av rapporten och en sammanställning
av remissyttrandena återfinns i nämnda budgetproposition (bilagorna
10.13 och 10.14).

I sitt betänkande (1989/90: KrU20 s. 4) uttalade kulturutskottet att det
är önskvärt att lånecentralernas depåfunktion finns kvar på de tre orter där
de nu finns och att det torde uppstå svårigheter för en enda bokdepå att
betjäna hela landet. För att depåerna skulle kunna fungera tillfredsställan-
de borde depåerna få ett medelstillskott om sammanlagt 1 milj. kr. Riksda-
gen (rskr. 222) beslöt i enlighet med utskottets förslag. Med anledning
härav vill jag anföra följande.

Efter hand som folkbibliotekens bokbestånd växer blir bevarandefrågor-
na allt viktigare. Det handlar om att garantera folkbibliotekens låntagare
tillgång till den äldre litteraturen. Depåbiblioteksverksamheten har hittills
inte fungerat helt tillfredsställande. Jag har också inhämtat att det i folk-
bibliotekskretsar numera föreligger en hög grad av samstämmighet kring
förslaget att lägga ner verksamheterna vid depåbiblioteken i Stockholm
och Malmö. Då det är av stor vikt att depåbiblioteksfrågan får en tillfreds-
ställande lösning finns det således ånyo anledning att överväga en om-
strukturering av depåverksamheten genom att koncentrera verksamheten
till depåcentralen i Umeå.Vid en sådan omstrukturering frigörs medel,
vilka därmed kan användas för att finansiera en invandrarlånecentral. Det
har länge ansetts som en självklar uppgift för folkbiblioteken att eftersträ-
va en fullgod litteraturförmedling med hänsyn till olika invandrargruppers
skiftande behov. Frågan om invandrarnas litteraturförsörjning är i dag
mer komplicerad än tidigare. Biblioteken skall i dag hantera betydligt fler
och mindre språkgrupper. Det ökade antalet språk ställer biblioteken inför
stora svårigheter. Den decentraliserade flyktingmottagningen ställer stora
krav på samordning och organisation av bibliotekens litteraturförmedling
på invandrarspråk. En invandrarlånecentral har enligt min mening en
viktig uppgift att fylla i detta sammanhang.

Mot bakgrund av vad jag har anfört föreslår jag på nytt att en för hela
landet gemensam bokdepå förläggs till lånecentralen i Umeå och att depå-
funktionerna i Stockholm och Malmö upphör fr. o. m. budgetåret 1991/92.
Kulturrådet får i anslutning till bidragsfördelningen mellan lånecentraler-
na utfärda de riktlinjer som under en övergångsperiod fordras med anled-
ning av omstruktureringen. Vidare föreslår jag att de medel som frigörs vid
omstruktureringen av depåverksamheten i stället används till en invand-
rarlånecentral. Kulturrådet får fatta erforderliga beslut i denna fråga. De
medel, 2 364000 kr., som beräknas för inköp av litteratur på invandrar-
och minoritetsspråk under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m. m. bör tillföras invandrarlånecentralen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

275

Anslagsberäkning Prop. 1990/91: 100

Under anslaget beräknar jag ett oförändrat antal grundbelopp. Vid beräk-
ningen av medelsbehovet har jag utgått från ett preliminärt beräknat
grundbelopp på 172200 kr., varav statsbidraget är 55%.

För lånecentraler och depåbibliotek samt invandrarlånecentral beräknar
jag 9227 000 kr. Vidare räknar jag med att tio grundbelopp även i fortsätt-
ningen skall tillföras lånecentralerna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att

18. till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret

1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 33094 000 kr.

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av jag har anfört i fråga
om

19. lånecentraler och depåbibliotek.

276

Bildkonst, konsthantverk m. m.

G 19. Statens konstråd

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

4496 571

5 439000

4 734000

Enligt förordningen (1988:743) med instruktion för statens konstråd har
rådet till uppgift att genom förvärv av konstnärliga arbeten till statens
byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter verka för att konst-
närliga värden införlivas med samhällsmiljön.

Rådet skall lämna statliga, kommunala och landstingskommunala myn-
digheter samt enskilda personer och företag information om förvärv av
konstnärliga arbeten som är av betydelse för samhällsmiljön samt i övrigt
om konsten i denna miljö.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Förvaltningskostnader	3116000	+ 282000
(därav lönekostnader)	(2 362000)	( + 236000)
Lokalkostnader	2 248000	-912000
Engångsanvisning	75 000	- 75000
	5439000	-705000

Statens konstråd

1. Ett uttag av besparingen enligt huvudförslaget kommer att medföra
att konstrådets informationsverksamhet måste skäras ned ytterligare.
Konstrådet hemställer att besparingskravet helt efterges.

2. Konstrådet föreslår för nästa budgetår en höjning av medlen för
informationsverksamhet med 250000 kr. Ökade resurser behövs för att
upprätthålla rådets uppsökande pedagogiska verksamhet på arbetsplatser,
för fortsatt kontinuerlig anskaffning av diabilder av offentlig konst till
rådets arkiv samt för fortsatt utgivning av rådets periodiska skrift.

3. Med hänvisning till förslaget i betänkandet Konstnärens villkor om
permanentning av projektet Konst där vi bor ansöker konstrådet om 4
milj. kr. för ändamålet. Det bör anställas en informatör per län för tjänst-
göring i genomsnitt en dag i veckan. Vid statens konstråd bör det finnas
två heltidstjänster för att hålla i övergripande frågor, såsom samordning,
utbildning, trycksaker, utställningar, mässor och konferenser m. m. Rådet
föreslår att projektet — som varit verksamt i två år — bedrivs och utveck-
las i ytterligare tre år och därefter utvärderas.

4. Därutöver behövs ökade medel för sammanträdesarvoden ( + 85000
kr.) samt en engångsanvisning på 150000 kr.för vissa slutliga datorise-
ringskostnader.

277

Statens kulturråd

Kulturrådet tillstyrker en ökning av anslaget till konstrådet för vidgat
informationsarbete i anslutning till projektet Konst där vi bor och för
utveckling av den konstbildande verksamhet som är riktad till arbetsplat-
serna.

översyn av statens konstråds organisation och rutiner

Ordföranden i statens konstråd har den 1 oktober 1990 till regeringen
överlämnat en översyn av verksamheten vid konstrådet. I denna översyn
har ordföranden studerat konstrådets organisation och rutiner och prövat
om det behövs några förändringar.

Ordföranden anser att konstrådets verksamhet väl svarat och svarar mot
vad som åsyftats med riksdagens och regeringens beslut om rådet. Ordfö-
randen anser att rådets interna organisation och rutiner bör kunna bedö-
mas som effektiva mot bakgrund av de positiva resultaten av verksamhe-
ten. Dock anser han att några förändringar bör kunna höja effektiviteten.
Bl. a. föreslås vissa förändringar i syfte att möjliggöra dels en enklare och
tydligare beslutsprocess, dels rationaliseringar när det gäller konstanskaff-
ningen så att en större del av förvärvsanslaget kan komma konstnärerna
till godo. Vidare föreslås att rådets kansli skall avlasta projektledarna vissa
uppgifter. Förändringarna kan enligt ordförandens mening genomföras
genom föreskrifter i regleringsbrev och genom ändringar i rådets instruk-
tion. Förändringarna föreslås bli genomförda från den 1 juli 1991.

Översynen av konstrådets organisation och rutiner remissbehandlas för
närvarande.

Föredragandens överväganden

Jag har i inledningen redovisat mina ställningstaganden till de förslag som
lämnats av konstnärsutredningen i betänkandet (SOU 1990:39) Konstnä-
rens villkor.

Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de
konsekvenser som myndigheten har redovisat. Minskningen av utgifterna
har därför kunnat begränsas till 12000 kr.

Ordföranden i statens konstråd har för mig redovisat en översyn av
rådets verksamhet och organisation. Översynen remissbehandlas för när-
varande. Jag kommer senare att ta ställning till om de förslag som lämnats
föranleder några åtgärder från min sida.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

20. till Statens konstråd för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 4 734000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

278

G 20. Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

26681334

27020000

28 101000

Reservation

-84132

Från anslaget bekostas sådana förvärv av konst till statens byggnader
och andra lokaler för statliga myndigheter som beslutas av statens
konstråd. Förvärven kan avse dels konst som särskilt beställts i anslutning
till olika byggnader, dels stafflikonst, skulptur, grafik, konsthantverk m. m.
Till dessa ändamål har för budgetåret 1990/91 anvisats 23410000 kr.
Utöver beställningar som är möjliga inom anslagets ram får konstrådet
innevarande budgetår beställa konst intill ett belopp av högst 6,8 milj. kr.
för betalning under följande budgetår. Under budgetåret 1990/91 har av
de medel som konstrådet disponerar under anslaget avdelats sammanlagt
600000 kr. for inköp och beställningar hos Föreningen Handarbetets
vänner.

Från anslaget utgår vidare bidrag med sammanlagt 3 610000 kr. för
konstinköp till folkparker, Folkets hus, bygdegårdar och nykterhetsorgani-
sationernas samlingslokaler. Förbudgetåret 1990/91 har bidrag utgått med
1270000 kr.till Folkparkernas centralorganisation och med 2340000
kr. till Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté att fördelas
mellan allmänna samlingslokaler inom Folkets husföreningarnas riksorga-
nisation, Bygdegårdarnas riksförbund och Riksföreningen Våra gårdar.

Statens konstråd

1. Konstrådet föreslår att den av rådet disponerade anslagsposten till
förvärv av konst för statens byggnader m. m. bestäms till minst en procent
av de förbudgetåret 1991/92 redovisade byggnadsinvesteringarna.

2. Då lokalförsörjningen för statliga verksamheter i allt högre grad
ordnas genom långtidsförhyrningar begär konstrådet 10 milj.kr.för för-
värv av konst till sådana lokaler.

3. För konstnärlig utsmyckning av redan befintliga lokaler föreslås ett
belopp på 4 milj. kr.

4. Utöver beställningar som blir möjliga inom anslagets ram bör konst-
rådet få beställa konst till ett belopp av 8 milj. kr. för betalning under
följande budgetår.

Statens kulturråd

Kulturrådet tillstyrker ett engångsbelopp för inköp av konst till befintliga
lokaler. Kulturrådet föreslår vidare att anslaget för konstinköp till folkpar-
ker, Folkets hus, bygdegårdar och nykterhetsorganisationernas samlingslo-
kaler höjs med 500000 kr.

279

Föredragandens överväganden

Anslaget bör i sin helhet föras upp med 28101 000 kr.

För statens konstråds förvärv har jag beräknat 24346000 kr. Jag har
utgått ifrån att utsmyckningen av lokaler för de afTärsdrivande verken i
huvudsak skall bekostas av verken själva.

Konstrådet bör enligt samma principer som gäller för innevarande bud-
getår medges att utöver beställningar som blir möjliga inom anslagets ram
beställa konst till ett belopp på högst 6,8 milj. kr. för betalning under
följande budgetår.

Föreningen Handarbetets vänner bör tillförsäkras stöd genom att ett
visst belopp av de medel för konstinköp som statens konstråd disponerar
avsätts för inköp och beställningar hos Handarbetets vänner.

Bidraget för konstförvärv till samlingslokaler och folkparker bör utgå
med 3 755 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

21. godkänna vad jag har anfört om beställningar av konst som
föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1991/92,

22. till Förvärv av konst för statens byggnader m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 28 101 000 kr.

G 21. Utställningar av nutida svensk konst i utlandet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

1477283

1 453000

1 566000

Reservation

50674

Enligt förordningen (1988:744) med instruktion för nämnden för ut-
ställningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU) har nämnden till
uppgift att anordna utställningar i utlandet av nutida svensk konst samt att
vara det organ som enligt stadgarna för nordiskt biennalråd har att plan-
lägga och genomföra svenskt deltagande i biennalutställningarna i Vene-
dig. Anslaget används av nämnden för direkta utställnings- och admini-
strationskostnader.

Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet

NUNSKU beräknar besparingen enligt huvudförslaget för nästa budgetår,
som är det andra året i en treårsperiod, till 43 000 kr. Om besparingen tas
ut leder det till att NUNSKUs utställningsaktivitet påverkas negativt.
Nämnden anhåller därför om att bli undantagen från huvudförslaget.

Nämnden föreslår därutöver att anslaget för nästa budgetår höjs med
187000 kr., dels för att kompensera automatiska kostnadsökningar, dels
för att möjliggöra fortsatt svenskt deltagande i Rostockbiennalen.

280

Statens kulturråd

Kulturrådet anser det viktigt att det inledda samarbetet kring Rostock-
biennalen kan upprätthållas i den nya politiska och kulturella situation
som uppstått i denna del av världen. För biennalen och för att kvaliteten
på verksamheten i stort skall kunna upprätthållas föreslår kulturrådet att
anslaget höjs med 500000 kr.

Föredragandens överväganden

Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de
konsekvenser som myndigheten har redovisat. Minskningen av utgifterna
har därför kunnat begränsas till 3000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

23. till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budget-
året 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 1 566000 kr.

G 22. Bidrag till Akademien för de fria konsterna

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

1 404000

1461000

1 519000

Akademien för de fria konsterna har till uppgift att inom Sverige främja
utvecklingen av målar-, bildhuggar- och byggnadskonsten och övriga till
den bildande konsten hänförliga konstarter samt att yttra sig i frågor som
hör till akademiens verksamhetsområde.

Akademien för de fria konsterna

För kompensation av automatiska kostnadsökningar föreslås en uppräk-
ning med 146000 kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med 1 519 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

24. till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret
1991/92 anvisa ett anslag på 1519 000 kr.

281

Arkiv

G 23. Riksarkivet och landsarkiven

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

106908976

108 353000

117906000

Riksarkivet och landsarkiven är statliga myndigheter med särskilt an-
svar för den statliga arkivverksamheten och för arkivvården i landet.
Riksarkivet är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och chefs-
myndighet för landsarkiven. Riksarkivet skall verka för en rationell orga-
nisation och utveckling av arkivverksamheten med hänsyn både till rätten
att ta del av allmänna handlingar och till forskningens behov.

De sju landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, Här-
nösand och Östersund är regionala arkivmyndigheter. I arkivmyndigheter-
nas uppgifter ingår att vara arkivdepåer, att främja forskning och att på
begäran ge kommunala myndigheter och enskilda råd i arkivfrågor.

Inom Stockholm fullgörs landsarkivfunktionen av Stockholms stadsar-
kiv och i Malmö av Malmö stadsarkiv.

För riksarkivet och landsarkiven gäller förordningen (1988:1187) med
instruktion för riksarkivet och landsarkiven.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Förvaltningskostnader	51068000	+ 5089000
(därav lönekostnader)	(47092000)	( + 4 273000)
Lokalkostnader	45 364000	+ 3682000
Riksarkivets nämnd för
enskilda arkiv	4 622000	+ 185000
Bidrag till Stiftelsen
Arbetarrörelsens arkiv	2414000	+ 97000
Vissa transportkostnader
m. m.	409000	+ 49000
Stockholms stadsarkiv	3 338000	+ 340000
Svensk arkivinformation i
Ramsele	1 138000 108353000	+ 111 000 + 9553000

Riksarkivet

1. Riksarkivet föreslår att myndigheten undantas från besparingar. Ett
uttag av besparingen måste enligt riksarkivet mötas med minskningar av
personalen, något som med nödvändighet skulle slå hårt mot arkivmyndig-
heternas verksamhet.

2. Riksarkivet föreslår att fyra tjänster inrättas vid myndigheten varav
två för verksamheten vid Svensk arkivinformation i Ramsele samt en
tjänst som juridisk expert och en avseende företagsarkiv.

3. Riksarkivet föreslår att myndigheten tillförs 5,5 milj. kr. för motta-
gande och förvaring av arkiv från myndigheter och enskilda.

282

4. Riksarkivet föreslår att 0,9 milj. kr. av medel som stått till myndighe-
tens förfogande såsom en engångsanvisning förs till myndighetens anslag
för förvaltningskostnader. Medlen bör användas för personalutveckling
inom myndigheten och för att förstärka myndighetens service mot ar-
kivanvändare.

5. Riksarkivet föreslår att myndighetens anslag för bidrag till enskilda
arkiv utökas med 1,5 milj. kr.

6. Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv har begärt medel för en halvtids-
tjänst för ADB-arkivering samt ökade medel för bokinköp (+125 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Enligt riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om
arkiv m.m. (prop. 1989/90:72, KrU 29, rskr. 307) anvisades riksarkivet
knappt 2 milj. kr. såsom en engångsanvisning under anslaget Statliga arkiv:
Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m. I propositionen (s. 86)
anförde jag att riksarkivet även i fortsättningen borde kunna påräkna att
utnyttja dessa medel för såväl engångsvisa insatser som för ändamål av
långsiktig karaktär. 1 enlighet med detta synsätt föreslår jag att 728000
kr. förs upp under riksarkivets förvaltningskostnader. Anslaget Statliga
arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m. m. bör minskas med
motsvarande belopp. Medlen bör användas för att täcka vissa kostnader
för personalutvecklingsinsatser och för service till arkivens användare i
enlighet med riksarkivets förslag m. m.

Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de
konsekvenser som myndigheten har redovisat. Minskningen av utgifterna
har därför kunnat begränsas till 228000 kr. Vid min beräkning av anslaget
har jag därutöver tagit hänsyn till pris- och löneutvecklingen.

Jag vill slutligen för riksdagens kännedom anmäla att arkivdepåkommit-
tén (U 1990:10) beräknas avsluta sitt arbete under våren 1991. Kommit-
tén har i uppdrag att lämna förslag om hur de statliga arkivdepåerna bör
utvecklas med hänsyn till tillväxten av arkivhandlingar. Förslagen i kom-
mitténs betänkande kommer att remissbehandlas under våren 1991.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

25. till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1991/92 be-
räkna ett förslagsanslag på 117 906 000 kr.

G 24. Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

21 411 773

20857000

22485000

I myndigheten dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv
(DOVA) ingår dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, ortnamnsarkivet

283

i Uppsala, dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, dialekt-, ortnamns- och
folkminnesarkivet i Göteborg, dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i
Umeå, svenskt visarkiv, arkivet for ordbok över Sveriges medeltida per-
sonnamn samt arkivet för ordbok över Sveriges dialekter. Myndigheten
har till uppgift att samla in, bevara, bearbeta och ge ut material om
svenska, samiska och finska dialekter, personnamn, ortnamn, visor, folk-
musik, folkminnen och den svenska jazzens historia samt att avge yttran-
den i ärenden om fastställande av ortnamn och granska förslag till namn
på allmänna kartor.

För myndigheten gäller förordningen (1988:969) med instruktion för
dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Förvaltningskostnader	14629000	+ 1 185000
(därav lönekostnader)	(14029000)	(+1 192000)
Lokalkostnader	5008000	+ 394000
Engångsanvisning	1 220000	+ 49000
	20857000	+ 1628000

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA)

1. I första hand yrkar DOVA att myndigheten undantas helt från bespa-
ringar ( + 133000 kr.) samt att myndigheten kompenseras fullt ut för
kostnadsökning på grund av 1989/90 års statliga löneavtal. Konsekvenser-
na av ett rationaliseringskrav skulle innebära att verksamhetsgrenar som
redan har drabbats av inskränkningar får fortsätta att drivas med nedsatt
intensitet. Det gäller främst kostnadskrävande verksamhet såsom insam-
ling i fält, inlösen av samlingar, arvodering av vetenskapliga medarbetare
m. m.

2. För utökning och förstärkning av kanslifunktionen föreslås
400000 kr.

3. För utökning av en trefjärdedelstjänst som arkivarie vid svenskt
visarkivs jazzavdelning till heltid begärs 62000 kr.

4. För utökade lokaler vid dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala
begärs 150000 kr.

Övrig finansiering (tkr.)

	1989/90 Utfall	1990/91 Anvisat/ Budget	1991/92 Beräknat
Intäkter		350
Ingående reservation	340	590
Länsarbetsnämnden	2151	2 200	2 200
Övriga inkomster	408	450	450
Medel från fonder	23	50	50
	2922	3640	2 700

284

Förslag om en administrativ anknytning till högskolan

Regeringen uppdrog den 23 februari 1989 åt statskontoret att i enlighet
med tidigare förslag och efter samråd med universitets- och högskoleämbe-
tet utreda möjligheterna och formerna för att knyta verksamheten vid
DOVA till högskolans organisation.

Rapporten (1990:10) Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visar-
kiv. Förslag om en administrativ anknytning till högskolan överlämnades
till regeringen i mars 1990. En sammanfattning av rapporten bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 10.8.

Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 10.9.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Föredragandens överväganden

Regeringen gav den 15 oktober 1987 statskontoret uppdraget att i samråd
med riksrevisionsverket (RRV) genomföra en översyn av samtliga statliga
myndigheter, som lyder direkt under regeringen och har färre än 100
anställda. Översynen syftade bl. a. till att med utgångspunkt i myndigheter-
nas verksamhet lämna förslag om myndigheter som statskontoret bedöm-
de lämpliga för fortsatt utredning. I rapporten (1988:23) föreslog statskon-
toret i fråga om dialekt- och ortnsamnarkiven samt svenskt visarkiv
(DOVA) att det borde utredas om dessa organisatoriskt kunde knytas till
universiteten på de orter, till vilka de är förlagda.

Mot denna bakgrund gav regeringen den 23 februari 1989 statskontoret i
uppdrag att i enlighet med statskontorets förslag och efter samråd med
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) utreda möjligheterna och for-
merna för att knyta verksamheten vid DOVA till högskolans organisation.
Statskontoret har redovisat sina förslag i rapporten (1990:10) Dialekt- och
ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv. Förslag om en administrativ an-
knytning till högskolan. Rapporten har remissbehandlats.

Statskontoret konstaterar att verksamheten vid DOVA har merparten av
sina funktionella samband och kontakter med institutioner för forskning
och forskarutbildning inom högskolan och/eller med amatörinriktad hem-
bygdsforskning. Enligt statskontoret hänger problemen vid DOVA som
myndighetskonstruktion i första hand samman med en alltför vagt utfor-
mad ledningsfunktion för verksamheten sådan den bedrivs i dag. De
ökade kraven på fortlöpande omprövning och förnyelse fordrar förstärkta
funktioner för ledning och styrning. Med en förstärkt ledningsfunktion
inom DOVA anser statskontoret att förutsättningar kan skapas för DOVA
att, inom ramen för sina resurser, åstadkomma en mer verklighetsnära
verksamhetsplanering. För det fortsatta arbetet med förnyelsen av DOVAs
inre och yttre organisation föreslår statskontoret att det inrättas en tjänst
som verkschef med ett direkt ledningsansvar även för nuvarande enhe-
ter/arkiv i Uppsala.

Vid sina överväganden om en administrativ anknytning till högskolan
har statskontoret funnit den mest ändamålsenliga lösningen vara att

285

DOVA administrativt knyts till universitetet i Uppsala. Genom avtal
mellan parterna skulle universitetet svara for kansliuppgifter åt styrelsen
och verksledningen samt ekonomi- och personaladministrativa funktio-
ner.

Remissinstanserna instämmer i statskontorets förslag om behovet av en
förstärkning av DOVAs ledning. Däremot anser de flesta remissinstanser-
na att det inte är lämpligt att kombinera verkschefsuppgiften med de
vetenskapliga uppgifter som ett direkt chefsskap för arkiven i Uppsala
innebär. När det gäller den administrativa anknytningen till universitetet i
Uppsala är remissinstanserna splittrade och de flesta är tveksamma till att
en sådan anknytning skulle vara till någon fördel för DOVA. Uppsala
universitet har förklarat sig berett att åta sig uppgiften. Samtidigt framhål-
ler universitetet att man finner det angeläget med en fortsatt utredning av
DOVAs förhållande till universiteten. En större integration med universi-
teten torde kunna medföra såväl vetenskapliga som administrativa för-
delar anser universitetet i Uppsala.

Mot bakgrund av statskontorets och remissinstansernas bedömningar av
DOVAs organisation m. m. har jag gjort följande överväganden.

DOVAs verksamhet är i hög grad specialistbetonad. Samtidigt knyter
den an till verksamhetsområden såväl inom kulturområdet som universi-
tets- och högskolesektorn. Den organisatoriska strukturen på myndigheten
är ovanlig och har uppenbarligen medfört en rad olägenheter. Det är
framför allt dessa olägenheter som statskontoret har gått igenom och
lämnat förslag om hur de skall åtgärdas.

Statskontoret har i sin rapport dock också konstaterat att verksamheten
vid DOVA har merparten av sina funktionella samband och kontakter
med institutioner för forskning och forskarutbildning inom högskolan
och/eller med amatörinriktad hembygdsforskning. Denna aspekt har också
betonats i remissyttrandet från universitetet i Uppsala.

Mot den bakgrunden är det inte helt tillfredsställande att ta fasta enbart
på de administrativa frågorna i myndighetens verksamhet. Även om jag
beklagar den osäkerhet för personalen vid de berörda institutionerna som
en ytterligare fördröjning av ett slutligt ställningstagande förvisso innebär,
har jag kommit till slutsatsen att ytterligare överväganden behöver göras
rörande den framtida organisationen av den verksamhet som DOVA be-
driver. Målet bör därvid vara att ett ställningstagande bör kunna presente-
ras i samband med redovisning av nästa forskningspolitiska proposition,
dvs. på våren 1993.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om hur ytterligare
underlag för denna bedömning skall tas fram.

Med hänsyn till vad jag här har anfört anser jag inte att det finns
anledning att nu ta ställning till frågan om inrättandet av en särskild
verkschefstjänst. Även i övrigt bör myndighetens organisation vara oför-
ändrad i avvaktan på ett senare ställningstagande. DOVAs eventuella
behov av administrativ service bör tills vidare kunna lösas genom avtal
mellan DOVA och universitetet i Uppsala, vilket universitetet i sitt yttran-
de har öppnat möjlighet för.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

286

Anslagsberäkningar Prop. 1990/91: 100

Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneut-
vecklingen. Vidare har jag vid beräkningen av rationaliseringskravet tagit
hänsyn till de konsekvenser som myndigheten har redovisat. Minskningen
av utgifterna har därför kunnat begränsas till 49000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

26. till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 22 485000 kr.

G 25. Svenskt biografiskt lexikon

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2 837 687

2 683000

2 928000

Svenskt biografiskt lexikon har till uppgift att fortsätta och slutföra
utgivandet av verket Svenskt biografiskt lexikon.

För myndigheten gäller förordningen (1988:630) med instruktion för
svenskt biografiskt lexikon.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Förvaltningskostnader	2487000	+ 230000
(därav lönekostnader)	(2277000)	( + 223000)
Lokalkostnader	196000	+ 15000
	2 683000	+ 245000

Svenskt biografiskt lexikon (SBL)

Rationaliseringskravet innebär en minskning med 32000 kr. En minsk-
ning av resurserna drabbar utgivningstakten och hotar en regelbunden
utgivning.

Föredragandens överväganden

Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de
konsekvenser som myndigheten har redovisat. Minskningen av utgifterna
har därför kunnat begränsas till 6000 kr. Därutöver har jag beräknat
kompensation för pris- och löneökningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

27. till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 2 928000 kr.

287

G 26. Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och
materiel m. m.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

3826456

6 473000

5 966000

Reservation

8 449 728

Från anslaget betalas kostnader för följande arkiv och ändamål.

Riksarkivet och landsarkiven i samband med datamediekontroll
m. m. för undersökning, vård och kontroll av tekniska medier (ADB-band,
ljud- och videoband, mikrofilm m.m.) och för anskaffning av teknisk
utrustning.

Riksarkivet för inköp av arkivalier och böcker samt publicering av
källskrifter. Landsarkiven för konservering av arkivalier, bokbindning
samt reproduktion av arkivhandlingar.

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) för arvo-
den för tillfälliga vetenskapliga medarbetare, inlösen av samlingar, skydds-
och säkerhetskopiering, resor och expenser.

Svenskt biografiskt lexikon för tryckningskostnader m. m.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Riksarkivet

Datamediekontroll m.m.	1960000	+ 152000
Engångsanvisning	2081000	- 561 000
Dialekt- och
ortnamnsarkiven samt
svenskt visarkiv	2077000	+ 161000
Engångsanvisning	90000	- 90000
Svenskt biografiskt lexikon	265000	-169000
	6473000	-507000

Riksarkivet

1. Riksarkivet begär en engångsanvisning om 0,8 milj. kr. för konverte-
ring av mikrofilmade arkivhandlingar.

2. Riksarkivet begär 750000 kr. för inredning och utrustning. Medlen
finns delvis tillgängliga genom den engångsanvisning som anvisats riksar-
kivet.

3. Riksarkivet framhåller att vården av magnetband blivit eftersatt och
begär 500000 kr. för att kunna åtgärda detta och för att kunna ta emot
ytterligare leveranser av magnetband.

4. Riksarkivet föreslår att myndigheten tillförs 433000 kr. för anskaff-
ning och service av ADB-utrustning främst för magnetbandsvården.

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA)

1. För att kunna åstadkomma en höjning av produktiviteten inom
myndigheten och för att upprätthålla verksamheten yrkas 200000 kr. för
anskaffning av tekniska hjälpmedel.

288

2. För publicering av bl. a. ortnamn och Sveriges medeltida ballader
begärs 500000 kr.

3. För en ny telefonväxel vid svenskt visarkiv begärs 90000 kr.

4. För att kunna öka takten i skyddskopieringen begärs en engångsanvis-
ning på 90000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Svenskt biografiskt lexikon (SBL)

Inkomstredovisning (tkr.)

1989/90

Utfall

1990/91

Anvisat

1991/92
Beräknat

Publikationer

323

292

Föredragandens överväganden

Riksarkivet

Jag har tidigare i min föredragning avseende anslaget Riksarkivet och
landsarkiven föreslagit att drygt 700000 kr. av de medel som hittills anvi-
sats som engångsanvisning under ifrågavarande anslag skall beräknas un-
der anslaget till riksarkivet och landsarkiven. Inom ramen for den
engångsanvisning som kvarligger under anslaget bör riksarkivet rymma
behovet av fortsatt konvertering till mikrofiche av arkivhandlingar liksom
erforderliga insatser för vården av magnetband m. m.

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA)

DOVA har under de senaste budgetåren som engångsanvisning erhållit
extra medel för att kunna påskynda takten i skyddskopieringen. Jag före-
slår nu att skyddskopieringen, liksom tidigare, får ske inom ramen for de
medel som anvisas under detta anslag. Därutöver beräknar jag inga andra
förändringar av anslagsposten till DOVA än viss kompensation för prisök-
ningarna och ett rationaliseringskrav.

Svenskt biografiskt lexikon (SBL)

Fr. o. m. innevarande budgetår anvisas medlen för SBLs tryckningskostna-
der och därmed sammanhängande kostnader under detta anslag. Föränd-
ringen genomfördes för att göra det lättare för myndigheten att disponera
medlen över budgetårsgränserna. Samtidigt togs inkomstposten bort un-
der förvaltningsanslaget och inkomsterna får numera tillföras förevarande
anslag. Budgetåret 1991/92 kommer enligt SBL inkomsterna att öka kraf-
tigt då ett band beräknas bli färdigt for försäljning. Vid min beräkning av
anslagsposten har jag tagit hänsyn till denna inkomstökning och till prisut-
vecklingen for tryckningskostnaderna samt ett rationaliseringskrav.

289

19 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

28. till Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel
m.m.Tör budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
5 966000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

290

Kulturmiljövård

G 27. Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

75081 983

69 689000

79492000

För myndigheten gäller förordningen (1988:1131) med instruktion för
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Myndigheten riksantikvarieämbetet och statens historiska museer om-
fattar riksantikvarieämbetet, statens historiska museum, kungl. myntkabi-
nettet, medelshavsmuseet, institutionen för konservering och ett bibliotek.
Myndighetens förvaltningskostnader upptas dels under detta anslag, var-
ifrån förvaltningskostnaderna för riksantikvarieämbetet (RAÄ) och biblio-
teket betalas, dels under anslaget Centrala museer: Förvaltningskostnader.

RAÄ svarar för myndighetens uppgifter inom kulturmiljövård. RAÄ
skall bevaka kulturmiljövårdens intressen i samhällsplaneringen och vid
bebyggelse och annan markanvändning, leda arbetet med att planmässigt
inventera och bygga upp kunskapen om kulturmiljöer och kulturminnen,
handlägga frågor om vård och bevarande av kulturmiljön och kultur-
minnen samt tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygg-
lagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m. RAÄ skall också utarbeta allmänna råd, främja utbildning och
information om kulturminnesvården samt följa den regionala kulturmin-
nesvården och biträda länsstyrelserna i ärenden som rör denna. RAÄ skall
medverka i det internationella arbetet med vård av kulturmiljön.

Biblioteket är ett specialbibliotek inom ämnesområdena arkeologi, me-
deltidens konsthistoria, numismatik och kulturmiljövård. Det skall svara
för biblioteksservice inom dessa områden till myndigheten och till forsk-
ning, utveckling och utbildning.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Förvaltningskostnader	59935000	+ 5045000
(därav lönekostnader)	(48 520000)	( + 4789000)
Lokalkostnader	9 754000	+ 2711000
Vissa gemensamma kostnader för museer		+ 2047000
	69689000	+ 9803000

Riksantikvarieämbetet

1. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) föreslår att myndighetens förvaltnings-
anslag genomgående undantas från besparingar enligt huvudförslaget.
RAÄ anför att bristen på resurser allvarligt hämmar både utvecklingsarbe-
te och effektivitetssträvanden.

291

2. RAÄ föreslår att myndigheten tillförs 1,4 milj. kr. för tre tjänster inom
byggnadsavdelningen samt för konsultmedel avseende fastighetsekonomi.

3. Myndigheten begär 300000 kr. för att kunna inrätta en bibliotekarie-
tjänst.

4. Myndigheten begär medel för den för centralmuseerna gemensamma
telefonväxel som myndigheten administrerar.

Föredragandens överväganden

Sju av de centrala museerna i Stockholm är anslutna till riksantikvarieäm-
betet och statens historiska museers telefonväxel. De fasta driftkostnader-
na för växeln har hittills betalats av medel inom RAÄs förvaltningskostna-
der. Bl.a. en kraftig ökning av dessa kostnader motiverar att museernas
andel av de gemensamma kostnaderna i fortsättningen redovisas under en
särskild anslagspost. Under en sådan ny post bör beräknas dels de medel
på 1 milj. kr. som RAÄ för närvarande disponerar för museernas räkning,
dels medel på 1047000 kr. som hittills beräknats för museerna under
anslaget Centrala museer: Förvaltningskostnader.

Under RAÄs förvaltningskostnadsanslag bör vidare beräknas 469000
kr. som tidigare såsom en engångsanvisning tagits upp under anslaget
Kulturmiljövård. Medlen utnyttjas för ändamål — ADB-utveckling och
vissa inventeringar — som gör att de bör beräknas under detta anslag.

Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de
konsekvenser som myndigheten har redovisat. Minskningen av utgifterna
har därför kunnat begränsas till 162 000 kr. Jag har vidare vid min beräk-
ning av anslaget tagit sedvanlig hänsyn till pris- och löneomräkningar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

29. till Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader för budget-
året 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 79492000 kr.

G 28. Kulturmiljövård

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

63 486 754

76415000

82 776000

Reservation

3837119

Från anslaget utgår bidrag enligt förordningen (1981:447) om statsbi-
drag till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medel får även utgå
till vård och underhåll av vissa kyrkliga inventarier.

Från anslaget utgår vidare ersättning enligt 2 kap. 7, 8, 14 — 16§§ samt 3
kap. 10 och 12 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., liksom för
bidrag enligt förordningen (1988:1189) om bidrag till kostnader för under-
sökning m. m. av fast fornlämning liksom medel för täckande av kostnader
föranledda av undersökningar av fornminnesplatser.

Anslaget skall dessutom användas för vård och underhåll av de fastighe-

292

ter som står under riksantikvarieämbetets förvaltning och för vård av
fornlämningar och kulturlandskap samt för insatser mot luftförorenings-
och försurningsskador på kulturminnen. Medel ur anslaget utgår slutligen
till information och utvecklingsverksamhet.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

1. Vård av kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse	44770000	+ 4551000
Vård m. m. av kultur- landskap och forn- lämningar	20094000	+ 2044000
Information och ut- vecklingsverksamhet m.m.	5474000	+	219000
Insatser mot luftför- orenings- och försur- ningsskador	5 408000	+	216000
Engångsanvisning	669000	-	669000
	76415000	+ 6361000

Riksantikvarieämbetet

1. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) föreslår att medlen för byggnadsvård
räknas upp med hänsyn tagen till förändringen av byggkostnadsindex och
med hänsyn till höjd mervärdeskatt. RAÄ begär också 5 milj.kr.för den
egna fastighetsförvaltningen och 5 milj. kr. för att kunna bredda program-
met för aktiv kulturmiljövård.

2. RAÄ föreslår att myndigheten tillförs 12 milj. kr. för kulturlandskaps-
vård samt 24 milj. kr. för vård av fornlämningar inkl, ruiner.

3. RAÄ begär 1,5 milj. kr.för information, för utvecklingsinsatser och
för stöd till organisationer.

4. RAÄ föreslår att de medel som myndigheten förfogar över för insatser
mot luftförorenings- och försurningsskador ökas med 4 milj. kr. Ökningen
ingår i det förslag till treårigt program för dessa insatser där insatserna
enligt RAÄ bör utökas med ytterligare 2,5 milj. kr.resp. 1,5 milj. kr.för
budgetåren 1992/93 och 1993/94.

5. RAÄ begär en engångsanvisning om 3 650000 kr. för inventeringar
m.m.rörande odlingslandskap och industriminnen samt för byggnadsre-
gistrering, vård av fotonegativ och för vissa inredningskostnader.

Föredragandens överväganden

Vid prisomräkningen av anslaget har jag noterat de synpunkter på omräk-
ningen av bl. a. medlen för byggnadsvård som framförts av riksdagen (KrU
1989/90:21, rskr. 224). Mitt förslag till beräkning innebär att priskompen-
sationen under posterna Vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och
Vård m. m. av kulturlandskap och fornlämningar utökas med sammanlagt
4 milj. kr.

Inom regeringskansliet genomförs för närvarande en översyn av de

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

293

bestämmelser i lagen om kulturminnen m.m.som syftar till skydd mot Prop. 1990/91: 100
plundring av fasta fornlämningar och platser för fornfynd. Jag räknar med Bil. 10
att inom kort föreslå regeringen att en proposition i denna fråga överläm-
nas till riksdagen.

Skyddet för fornfynd har samband med den ersättning som staten beta-
lar vid inlösen av fornfynd och såsom hittelön. Jag vill därför erinra om att
RAÄs anslagspost för vård m.m.av kulturlandskap och fornlämningar
beräknats med hänsyn till behovet av att kunna förstärka de medel som
statens historiska museum disponerar för detta ändamål (prop.
1987/88:104 s. 141, KrU21, rskr. 390).

I min föredragning angående anslaget till RAÄs förvaltningskostnader
har jag anmält att vissa medel som hittills anvisats under anslaget Kultur-
miljövård under delposten Engångsanvisning bör beräknas under nämnda
anslag. De medel som därefter återstår under delposten bör enligt min
uppfattning utnyttjas för att bekosta det arbete som statistiska centralby-
rån driver i samarbete med RAÄ för att utveckla kulturmiljövårdens
statistikförsörjning. Jag föreslår därför att anslagsposten utgår ur detta
anslag. I stället bör 449000 kr. beräknas under RAÄs förvalt ni ngskost-
nadsanslag och 200000 kr. under anslaget till statistiska centralbyrån. Jag
har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

Jag vill i sammanhanget också hänvisa till civilministerns föredragning
senare denna dag när det gäller kulturmiljövårdens tjänsteorganisation.
Förslag lämnas sålunda om förstärkningar till länsstyrelsernas kulturmiljö-
enheter i Västmanlands och Gävleborgs län.

RAÄ har lämnat förslag om ökade resurser för insatser mot de skador
som luftföroreningarna åsamkar kulturminnen och kulturmiljöer. Jag räk-
nar med att det i en kommande proposition om miljöpolitiken finns
anledning att återkomma till kulturmiljövårdens uppgifter i ett miljöpoli-
tiskt perspektiv.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

30. till Kulturmiljövård för budgetåret 1991/92 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 82 776 000 kr.

G 29. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag 1000

1991/92 Förslag 1000

Under detta anslag tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. för sådana
undersökningar och utredningar som föranleds av lagen (1988:950) om
kulturminnen m. m. och som på uppdrag av statlig eller kommunal myn-
dighet eller enskild utförs av riksantikvarieämbetet mot avgift.

294

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Föredraganden

Plan

Kostnader	15 500000 of.
Intäkter	15 500000 of.

Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet redovisar inga förslag till förändringar under ansla-
get.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör tas upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

31. till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budget-
året 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

295

Museer och utställningar

G 30. Centrala museer: Förvaltningskostnader

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

989/90 Utgift

990/91 Anslag

991/92 Förslag

358030081

346287000

394138000

Under detta anslag beräknas medel för de statliga museerna samt Nor-
diska museet och Tekniska museet.

För dessa gäller förordningen (1988:1 131) med instruktion för riksanti-
kvarieämbetet och statens historiska museer, förordningen (1988:677)
med instruktion for statens konstmuseer, förordningen (1988:1 183) med
instruktion för livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet,
förordningen (1988:1249) med instruktion för naturhistoriska riksmuseet,
förordningen (1990: 571) med instruktion för statens sjöhistoriska museer,
förordningen (1988:1185) med instruktion för folkens museum — etno-
grafiska, förordningen (1988:1186) med instruktion för arkitekturmuseet
samt förordningen (1988:1184) med instruktion för statens musiksamling-
ar. För Stiftelsen Nordiska museet gäller stadgar som har fastställts av
regeringen den 7 juni 1990 och för Stiftelsen Tekniska museet stadgar som
har fastställts av regeringen den 9 november 1989.

Statens historiska museum, statens konstmuseer, naturhistoriska riks-
museet, folkens museum — etnografiska samt Nordiska museet har vart
och ett inom sitt verksamhetsområde uppgiften att vara ansvarsmuseum.

296

Cx|

oo
c
C
-o

c
:cfl

ox
o

<D
-o

R5
00

■o

:O
U-

r-j
Ox

-o

:c3

t-
<D
CD

C
<u
•o

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

u
-o

C
:o5

Ox
O

Kl
00
<3

u
:O
LU

s
o
oo
oo
O>
Tf

xO
■'!’
Ox

0^1

8
r-
oo
irx

O
o
o
xO
m

OX
oo

•r,

o
o
o
X)
exi
r-
cq

o
CM
■*T
r-
cn

<D
-C

00
•o

<1>

CZ>

3
S

-t

1990/91 Beräknad

ändring

1991/92
Därav förberedelsearbete för Omniteatern 1 040 000 +3519 000

1990/91: Till regeringens disposition

297

Övrig finansiering av centralmuseernas verksamhet (tkr.)

Enligt anslagsframställningarna:	1989/90 Utfall	1990/91 Budget	1991/92 Beräknat
Statens historiska museer	14695	14090	14 230
Statens konstmuseer	560801	52 232	52 119
Naturhistoriska riksmuseet	32319	26600	26 600
Folkens museum — etnografiska	2449	3 295	2442
Nordiska museet	61 5642	49650	55 148
Livrustkammaren, Skoklosters
slott och Hallwylska museet	5 405	6 730	5 355
Statens sjöhistoriska museer
(inkl. Vasamuseet)	339893	296504	20450
Arkitekturmuseet	7 355	6669	8 350
Statens musiksamlingar	4676	3 200	3200
Tekniska museet	12050	12050	12050
Summa	2305825	204166	199944

1 Härav har 37072000 kr. tillförts anslaget Centrala museer: Vissa kostnader för
utställningar och samlingar m. m.

2 Härav avser 43 milj. kr. lönebidrag från AMS samt beredskapsarbeten.

3 Härav 14,5 milj. kr. intäkter av det s. k. Vasalotteriet.

4 Härav 9 milj. kr. intäkter av det s. k. Vasalotteriet.

5 Härav utgör ca 87 milj. kr. entré- och försäljningsmedel samt uppdragsinkomster
m. m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

1. För statens historiska museer beräknas besparingen enligt huvudför-
slaget till 673000 kr. för nästa budgetår. Detta innebär fortsatt personal-
minskning samt minskad publicerings-, utställnings- och programverk-
samhet. Myndigheten hemställer att besparingen återläggs.

2. Myndigheten begär 3,1 milj. kr. i ökade medel för pedagogisk verk-
samhet, föremålsregistrering och programverksamhet m.m.vid statens
historiska museum. Ökade verksamhetsmedel begärs även för myntkabi-
nettet och medelhavsmuseet. För myntkabinettet begärs härutöver en
engångsanvisning av 360000 kr. för restaurering av myntskåp och över-
gång till ADB-dokumentation.

3. För de tre historiska museerna begärs sammanlagt åtta nya tjänster,
därav en museilektor till statens historiska museum och en intendenttjänst
för medelhavsmuseets cypriotiska samlingar. Till institutionen för konser-
vering begärs fyra nya tjänster.

Statens konstmuseer

1. Konstmuseerna har redovisat huvudförslag för treårsperioden
1989/90— 1991/92. För budgetåret 1991/92 beräknas besparingen till ca 1
milj. kr. För treårsperioden innebär huvudförslaget att personalen måste
minskas med drygt 15 tjänster, vilket medför bl. a. att den utåtriktade
verksamheten läggs ner. Konstmuseerna yrkar att anslaget undantas från
besparing.

2. Konstmuseerna begär 14 milj. kr. i ökat anslag för bevakning. Vidare
begärs medel för en arkivarietjänst och för förstärkning av personal- och
ekonomiadministrationen vid myndigheten.

298

Naturhistoriska riksmuseet

1. Museet utgår från att dess forskningsverksamhet, vilken budgetåret
1989/90 svarade för 61 % av utgifterna, undantas från besparing. Vidare
räknar museet med att den medelstilldelning som avser omniteatern och
uppbyggnaden av nya basutställningar inte skall ingå i beräkningsunderla-
get för huvudförslaget. Med dessa utgångspunkter framlägger museet ett
huvudförslag som innebär att resurserna for administration och utåtriktad
verksamhet minskas med sammanlagt 314 000 kr. För att personal inte
skall behöva entledigas och den planering som ligger bakom beslutet om
museets ombyggnad skall kunna fullföljas måste museet undantas från
besparingskravet.

2. Museet begär 400000 kr. för personalbefrämjande åtgärder och för-
bättrad administration, 300000 kr. för förbättrad intern och extern infor-
mation och 320000 kr. för att förstärka arkiv- och biblioteksfunktionerna.

3. För att kunna fullgöra uppgiften som ansvarsmuseum behöver museet
400000 kr. i ökade medel för projektet Ekologisk kunskapsspridning och
övrig regional verksamhet samt 450000 kr. för utveckling av ett ADB-
baserat registreringssystem.

4. Museet begär vidare 292 000 kr. för utökad bevakning, en ökning med
360000 kr. av medlen för lokalvård samt 28000 kr. i kompensation för
överföring av telefonmedel till riksantikvarieämbetet och statens historis-
ka museer.

5. Tillbyggnaden för omniteatern blir sannolikt färdig i sådan tid att
teatern kan öppnas redan under hösten 1992. Museet räknar med att
anställa för driften nödvändig personal i sådan tid, att i det närmaste full
personalstyrka finns på plats vid ingången av budgetåret 1991/92. Vidare
krävs medel för att genomföra programproduktion m.m.till öppnandet.
Med anledning härav redovisar museet ett ökat medelsbehov av 3 519000
kr. för att slutföra förberedelsearbetet.

6. För vikariekostnader i samband med professorernas tjänstledighet för
egen forskning begärs 350000 kr.

Folkens museum — etnografiska

1. Museet har redovisat huvudförslag för treårsperioden 1990/91 —
1992/93. För budgetåret 1991/92 beräknas besparingen till 292 000 kr.,
vilket innebären personalminskning med 1,5 tjänst. Museet begär att få bli
undantaget från besparingskravet.

2. Museet begär 1,2 milj. kr. i ökat anslag för bevakning och ca 2 milj. kr.
för inrättande av 9 nya tjänster. Vidare begärs medel för drift och utveck-
ling av ADB, konservering av föremål samt uppsökande verksamhet.

Nordiska museet

1. Då museet efter genomförd omorganisation är i färd med att bygga
upp verksamheten ser museet inga möjligheter att tillämpa huvudförslaget
utan att åter komma i akut ekonomisk kris.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

299

2. Museet begär 2 milj. kr. for planerad utställningsverksamhet. För
samordningsfunktioner m.m.till följd av ansvarsmuseirollen begärs
500000 kr.och för räddning av nitratmaterialet i museets fotosamlingar
700000 kr.

3. Vidare begärs 650000 kr. för inrättande av ett fotosekretariat, 220000
kr. för inrättande av ett ADB-sekretariat (1NSAM), 600000 kr. för barn-
och ungdomsverksamhet samt 400000 kr. för handikappverksamhet.

4. För att förbättra säkerhetsnivån vid museets anläggningar begärs 1,9
milj.kr. För revisionskostnader, resor m.m.begärs ett ökat anslag med
237000 kr.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet

1. Myndigheten beräknar besparingen enligt huvudförslaget till 267000
kr., vilket skulle ytterligare försämra möjligheterna till en godtagbar be-
vakning. Myndigheten anhåller om att få bli undantagen från besparings-
kravet.

2. Bevakningskostnaderna beräknas nästa budgetår uppgå till 2950000
kr. Full kostnadstäckning begärs. Myndigheten pekar särskilt på behoven
av bevakning och brandskydd vid Skoklosters slott.

3. Myndigheten begär vidare medel för en tjänst som metallkonservator,
ersättning för ADB-kostnader samt kompensation för överföring av tele-
fonmedel till riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Statens sjöhistoriska museer

1. Myndigheten beräknar besparingen enligt huvudförslaget till 729000
kr. Denna kan tas ut endast genom minskning av lönekostnaderna vid
sjöhistoriska museet. Då anslaget inbegriper lokalkostnaderna för det i
övrigt självförsörjande Vasamuseet blir följden att besparingen beräknas
på ett underlag som är dubbelt så stort som driftbudgeten för sjöhistoriska
museet. Rationaliseringskravet kan således inte tillämpas enligt de gene-
rella anvisningarna utan orimliga konsekvenser. Myndigheten begär att
verksamheten i den nya form som tagit sin början med budgetåret 1990/91
ges möjlighet att stabiliseras utan besparingskrav de två närmaste budget-
åren.

2. Myndigheten begär att bevakningen vid sjöhistoriska museet inte
finansieras med Vasamuseets inkomster. Vidare begärs att Vasamuseets
inkomster inte skall behöva användas för stöd till kulturhistoriskt värde-
fulla segelfartyg.

Arkitekturmuseet

1. Museet har redovisat ett rationaliseringskrav för treårsperioden
1991/92— 1993/94 med en besparing på 61 000 kr. per budgetår. För nästa
budgetår har besparingen i sin helhet tagits ut på medlen till övriga
förvaltningskostnader, vilket betyder att en ökad andel av museets om-
kostnader måste betalas med intäktsmedel.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

300

2. Museets utvecklingsalternativ för budgetåret 1991/92 innebär ett krav
på reformer för 1050000 kr. samt ett engångsbelopp på 770000 kr. för
utrustning av museets fotoavdelning. Reformbehovet omfattar bl. a. en
tjänst som fotograf, en tjänst till utställningsavdelningen, en telefonist-
tjänst samt deltidstjänster för arkiv och bibliotek. Vidare begärs ökade
expensmedel och en provisorisk utökning av lokalerna i avvaktan på en ny
museibyggnad.

Statens musiksamlingar

1. Myndigheten redovisar ett huvudförslag för nästa budgetår som inne-
bär en minskning av lönemedlen med 143 000 kr. och av lokalkostnaderna
med 101000 kr. Besparingen nödvändiggör personalinskränkningar vid
kansliet, musikbiblioteket, musikmuseet och inom lokalvården. Vidare
måste utflyttning ur vissa lokaler övervägas. Myndigheten hemställer att
besparingar inte tas ut för budgetåret 1991/92.

2. Myndigheten begär 335000 kr. för att kunna avlöna viss personal vid
dokumentationsenheten över det ordinarie löneanslaget och 353000
kr. som kompensation för otillräcklig löneomräkning. För bevakning be-
gärs 490000 kr. och som kompensation för indragna telefonmedel 60000
kr.

3. Härutöver begärs reformmedel om drygt 1 milj. kr. för bl. a. en för-
stärkt barn- och ungdomsverksamhet.

Översyn av statens musiksamlingar

Regeringen uppdrog den 1 juni 1989 åt statens kulturråd att granska
verksamheten vid och organisationen av statens musiksamlingar. Kultur-
rådet avlämnade den 27 september 1989 rapporten Översyn av statens
musiksamlingar. Rapporten har därefter remissbehandlats. En samman-
fattning av rapporten samt en förteckning av remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 10.10.

Tekniska museet

Museet begär medel för att inrätta två tjänster som museilärare. Vidare
begärs 300000 kr. för hyra och underhåll av ett magasin vid Arlanda för
luftfartssamlingarna. För arvoden och reseersättningar m. m. åt av staten
utsedda huvudmän och styrelseledamöter begärs 150000 kr.

Statens kulturråd

Kulturrådet pekar på att de besparingar som avkrävts museerna under en
lång följd av år i stor utsträckning har tagits ut i form av vakantsättningar,
något som drabbar skilda verksamheter planlöst eftersom det i regel rör sig
om pensionsavgångar. Besparingskravet bör återtas beträffande samtliga

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

301

centralmuseer. Vidare är det nödvändigt att tillföra museerna allmänna Prop. 1990/91: 100
resurshöjningar för att basverksamheten skall kunna fungera. Detta är på Bil. 10
sikt en förutsättning for fortsatt utvecklingsarbete.

En annan förutsättning för en rimlig verksamhetsutveckling är att pro-
blemet med de starkt ökade bevakningskostnaderna löses. Ett nytt hot mot
museernas ekonomi är de förändringar som planeras i systemet med
lönebidrag genom arbetsmarknadsverket. Kulturrådet utgår ifrån att stats-
makterna skapar en framförhållning så att museerna kan göras ekonomiskt
skadeslösa om lönebidragen dras in.

Kulturrådet avstår från att närmare kommentera de bedömningar mu-
seerna gör av medelsbehoven för basverksamheten, men markerar vissa
särskilt angelägna behov.

Föredragandens överväganden

Förstärkning av centralmuseernas basverksamhet

För innevarande budgetår har under detta anslag anvisats en resursram på
10 milj. kr. för museernas bevakningskostnader. Vidare har under anslaget
Centrala museer: Vissa kostnader for utställningar och samlingar
m. m. anvisats ett lika stort belopp för utvecklingsverksamhet vid museer-
na. Riksdagen har den 13 december 1990 i samband med beslut om
tilläggsbudget I till statsbudgeten for budgetåret 1990/91 (prop.
1990/91:25 s. 20 — 22, KrU9, rskr. 98) godkänt regeringens förslag om
ändrad användning av denna samlade medelsram på 20 milj. kr. Beslutet
innebär att medlen får karaktären av allmän förstärkning av museernas
basverksamhet. Vidare har regeringen fått ett bemyndigande att, i den
mån särskilda skäl föreligger, disponera medlen även för kostnader avse-
ende andra statsunderstödda museer än de tio centralmuseerna. Regering-
en uppdrog den 25 oktober 1990 — under förutsättning av riksdagens
bifall till regeringens förslag — åt statens kulturråd att lämna underlag for
medlens fördelning för budgetåren 1990/91 och 1991/92. Kulturrådet har i
skrivelse den 14 december 1990 redovisat sina förslag. Jag kommer senare
denna dag att förelägga regeringen mitt förslag till medelsfördelning för
budgetåret 1990/91.

Fr. o. m. budgetåret 1991/92 bör medlen i sin helhet anvisas över detta
anslag. Jag beräknar därför en ökning av anslaget med 10 milj. kr. och en
motsvarande minskning av anslaget Centrala museer: Vissa kostnader för
utställningar och samlingar m. m. Jag har härutöver gjort viss prisomräk-
ning. Det betyder att till fördelning mellan museerna finns for nästa
budgetår ett belopp av drygt 20 milj. kr. Jag föreslår följande fördelning,
vilken står i överensstämmelse med vad kulturrådet har förordat.

302

Institution	Belopp, kr.
Statens historiska museer	2 500000
Statens konstmuseer	8000000
Naturhistoriska riksmuseet	2000000
Folkens museum — etnografiska	800000
Nordiska museet	2 600000
Livrustkammaren. Skoklosters slott
och Hallwylska museet	1 900000
Statens sjöhistoriska museer	400000
Arkitekturmuseet	400000
Statens musiksamlingar	400000
Tekniska museet	300000
Till kulturrådets disposition	1064000
Summa	20364000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Som framgår av tabellen har jag lämnat ett mindre belopp ofördelat.
Mitt skäl för detta är att det även under nästa budgetår bör finnas möjlig-
het att utnyttja riksdagens bemyndigande att inom ifrågavarande medels-
ram tillgodose särskilt angelägna behov hos en utökad krets av museer. Jag
anser det lämpligt att statens kulturråd får i uppdrag att pröva anmälda
behov. I detta sammanhang vill jag hänvisa till vad jag under anslaget
Bidrag till vissa museer kommer att anföra rörande Stiftelsen Thielska
galleriet.

För centralmuseerna har jag i övrigt beräknat följande förändringar i
anslagstilldelningen.

För statens konstmuseer har jag beräknat en ökning av lönemedlen med
124000 kr. för att möjliggöra en angelägen förstärkning av myndighetens
ekonomiadministrativa funktion. Jag har vidare beräknat ett medelstill-
skott för hyreskostnader med anledning av att konstmuseerna har fått
utökade lokaler i kvarteret Ostindienfararen.

Medlen till naturhistoriska riksmuseets laboratorium för isotopgeologi
anvisas för närvarande under en särskild anslagspost. Laboratoriet har
vissa intäkter av uppdragsverksamhet, men till övervägande del är löner
och expenser anslagsfinansierade. Verksamheten bedrivs inte i nämnvärt
annorlunda former än övrig forskningsverksamhet vid museet. Jag anser
praktiska skäl tala för att medlen i fortsättningen beräknas under anslags-
posten Förvaltningskostnader.

I 1990 års proposition om forskning (prop. 1989/90:90 s. 340) angav
regeringen, som förutsättning för att ett DNA-laboratorium skulle kunna
inrättas vid riksmuseet, att samtliga kostnader som är förbundna med
laboratoriet ryms inom de medelsramar som tilldelats museet för forsk-
ningsverksamhet. Museet har under anslaget Forsknings- och utvecklings-
insatser inom kulturområdet tilldelats ett anslag för grundforskning på 3
milj. kr. för budgetåret 1991/92. Museet räknar med att inom denna ram
kunna finansiera två nya tjänster och övriga kostnader för driften av
laboratoriet. För inredning och utrustning har laboratoriet erhållit en
privat donation på 1.5 milj. kr. Överslagsberäkningar pekar enligt museet
på att nämda donation jämte vissa inbesparade lönemedel kommer att
täcka såväl utrustningsbehovet som vissa ombyggnadskostnader. Någon
kostnadskalkyl för ombyggnaden har ännu inte redovisats. Jag finner att

303

det närmast åligger museets styrelse att ta ställning till om ekonomiska
förutsättningar finns för att inrätta ett DNA-laboratorium fr. o. m. nästa
budgetår. Det är dock av största vikt att styrelsen noggrant prövar finansi-
eringsmöjligheterna och därvid beaktar vad regeringen har anfört om de
ekonomiska förutsättningarna.

I 1989 och 1990 års budgetpropositioner (prop. 1988/89:100 bil. 10 s.
400 och prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 401) redogjorde jag för arbetet med
att vid naturhistoriska riksmuseet uppföra en s. k. omniteater. För förbere-
delse av verksamheten vid omniteatern disponerar museet under detta
anslag en årlig medelsram av ca 1 milj.kr.fr. o. m. budgetåret 1989/90.
Museet har nu anmält att omniteatern beräknas stå klar för att öppnas
hösten 1992. För att en intäktsgivande programverksamhet skall kunna
sättas igång vid öppnandet måste museet redan under innevarande och
nästa budgetår förfoga över erforderliga medel för personal och övriga
driftskostnader. Jag beräknar för budgetåret 1991/92 en ökning av nämn-
da medelsram med ca 3,5 milj. kr. Vidare kommer jag att föreslå regering-
en att för innevarande budgetår medge överskridande av den befintliga
medelsramen för förberedelsearbetet med 303 000 kr. Medlen bör liksom
hittills betraktas som ett lån, som skall återbetalas av de intäkter som
omniteatern ger. Med den medelsökning som jag här har förordat uppgår
det samlade lånekapitalet till ca 7 milj. kr. Det bör ankomma på regeringen
att föreskriva tidsplan och övriga villkor för återbetalningar.

Folkens museum — etnografiska har för närvarande begränsade möjlig-
heter att bedriva egen forskning med anknytning till museets samlingar.
Det är enligt min mening angeläget att den forskningsinriktade verksam-
heten vid museet förstärks. För detta ändamål beräknar jag en ökning av
museets anslag med 500000 kr.

Av den översyn som gjorts av statens musiksamlingars organisation
framgår att myndighetens interna samordningsproblem till viss del beror
på att en fast basorganisation som täcker alla delområden inte har kunnat
byggas upp vid myndigheten. För personalkostnader vid dokumentations-
enheten har statens kulturråd under ett antal år beviljat myndigheten ett
särskilt medelstillskott. Jag räknar med att kulturrådet även nästa budget-
år kommer att tillskjuta medel för ändamålet. Jag har nyss förordat att
musiksamlingarna tilldelas en viss allmän basresursförstärkning. Vidare
vill jag erinra om att myndigheten för innevarande budgetår fått en reell
anslagsökning på 0,5 milj. kr. Av prioriteringsskäl är jag för närvarande
inte beredd att tillstyrka en ytterligare resursförstärkning för myndighetens
del. Jag återkommer i det följande till frågan om statens musiksamlingars
organisation.

Arkitekturmuseet och Tekniska museet har under några budgetår haft en
något reducerad anslagsnivå till följd av tidigare överskridanden. Fr. o. m.
nästa budgetår bör åter full anslagstilldelning gälla. För Tekniska museet
har jag därutöver beräknat medel för arvodering av statens representanter
i museets styrelse och huvudmannagrupp. Vid anslagsberäkningen har jag
vidare beaktat behovet av utökade lokaler för arkitekturmuseet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

304

Centralmuseernas inkomster

För att ge en fullständigare bild av vilka resurser som står till centralmuse-
ernas förfogande har jag i det föregående översiktligt redovisat vilka medel
som museerna förfogar över vid sidan av de ordinarie statsanslagen.
Budgetåret 1989/90 disponerade museerna sammanlagt ca 380 milj. kr.
från anslagen Centrala museer: Förvaltningskostnader och Centrala muse-
er: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m. m. Härutöver tillde-
lades museerna lönebidragsmedel och bidrag för särskilda ändamål från
andra anslag i statsbudgeten. Vidare redovisade museerna intäkter av
entrébiljetter, försäljning och uppdragsverksamhet samt fondmedel till ett
sammanlagt belopp av ca 87 milj. kr. Totalomslutningen av centralmuseer-
nas verksamhet uppgick det aktuella budgetåret till drygt 600 milj. kr. 1
den mån intäktsmedlen inte har gått åt för att täcka kostnader i upp-
dragsverksamhet och annan självbärande verksamhet har dessa kunnat
utnyttjas som en rörlig resurs för bl. a. utställningar och föremålsförvärv.
Möjligheterna till ett sådant resursutnyttjande varierar självfallet från
museum till museum och från år till år. Jag ifrågasätter inte det rimliga och
naturliga i att museerna genom att skaffa sig intäkter kan förverkliga större
utställningsprojekt eller genomföra angelägna kompletteringar av sam-
lingarna. Jag kan dock inte bortse från att museerna härigenom har givits
möjlighet till en utvidgad verksamhet som också har verkat kostnadsdri-
vande på administration och lokaler. Det är i ett ansträngt budgetläge
visserligen angeläget att museerna eftersträvar en ökad egenfinansiering,
men det är under sådana omständigheter desto mer väsentligt med en
balanserad fördelning av inkomsterna på olika kostnadsslag. Jag erinrar
därvid om vad jag i föregående budgetproposition anförde om möjligheten
att väga in nödvändiga bevakningskostnader vid bestämningen av entréav-
gifter. I detta sammanhang finner jag det också lämpligt att riksdagen
informeras om att statens konstmuseer och naturhistoriska riksmuseet för
budgetåret 1989/90 anmält anslagsöverskridanden på 11 187 300 kr.resp.
903 900 kr. för bevakningskostnader. Riksmuseet har därutöver för samma
budgetår redovisat ett underskott på 532 000 kr. i budgeten för laboratoriet
för isotopgeologi. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag
rörande hanteringen av dessa överskridanden.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Telefonkostnader

Flertalet centrala museer är anslutna till en gemensam telefonväxel som
riksantikvarieämbetet administrerar. För innevarande budgetår har under
anslaget Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader anvisats 1 milj. kr.
för att täcka merutgifter som den gemensamma växeln förorsakat hos de
anslutna museerna. 1 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100
bil. 10 s. 382) anfördes att det var lämpligt att ämbetet övertog hela den
fasta driftskostnaden för systemet och att ämbetet i sin anslagsframställ-
ning för budgetåret 1991/92 borde ange vilka medelsöverföringar från
museerna som behövde göras med anledning härav. Ämbetet har beräknat
museernas andel av de fasta driftskostnaderna till 2047000 kr. Denna

305

20 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

kostnad är delvis finansierad genom det belopp på 1 milj. kr. som redan
har anvisats. Mellanskillnaden, 1 047000 kr., bör täckas genom överföring
av medel från detta anslag. Jag har beaktat denna minskning av anslaget
vid min beräkning av berörda museers anslagsposter.

Rationaliseringskrav

Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de
konsekvenser som museerna har redovisat. Minskningen av utgifterna har
därför kunnat begränsas till 781 000 kr. Beloppet har tagits ut proportio-
nellt under resp, anslagspost.

Statens musiksamlingars organisation

Förra året gjorde statens kulturråd på regeringens uppdrag en översyn av
statens musiksamlingars organisation. Översynen hade begärts av musik-
samlingarnas styrelse. Som skäl för sin begäran hade styrelsen angivit
svårigheterna for de i myndigheten ingående institutionerna musikbiblio-
teket och musikmuseet samt enheten för dokumentation att förverkliga det
övergripande samarbete som förutsatts av statsmakterna.

Efter en ingående analys av myndighetens verksamhet och organisation
konstaterar kulturrådet, att svårigheterna främst har sin grund i att biblio-
teks- och museiverksamheten inte har tillräckligt många naturliga samar-
betsområden. Kulturrådet har efter prövning av skilda organisatoriska
modeller stannat för att en delning av myndigheten i första hand bör
övervägas. Alternativen har därvid varit att biblioteks- och dokumenta-
tionsverksamheten antingen bildar en fristående organisation eller förs till
en annan institution inom samma eller näraliggande område. Om en
delning inte skulle vara möjlig att genomföra anser kulturrådet att biblio-
teks- och dokumentationsverksamheten bör föras samman till en institu-
tion inom myndigheten. Vidare anser kulturrådet att musikmuseet och
biblioteket/dokumentationsenheten bör få en mer självständig ställning i
förhållande såväl till varandra som till verkschefen.

Remissinstansernas reaktion i organisationsfrågan är blandad. Av sta-
tens musiksamlingars eget yttrande framgår att skilda uppfattningar också
råder inom myndigheten i denna fråga. Statskontoret anser, att samver-
kansproblemen närmast beror på en oklarhet i ledningsfunktionen och
följaktligen i första hand bör lösas genom förtydliganden av styrelsens,
ordförandens och institutionschefernas inbördes rollfördelning.

Det underlag i ärendet som numera föreligger får anses ge vid handen att
de organisatoriska problemen inom myndigheten inte är av mera akut slag.
Med hänsyn härtill och till vad statskontoret anfört har jag kommit fram
till att det bör vara styrelsens uppgift att pröva vilka förändringar som bör
göras i organisatoriskt hänseende. Styrelsen bör därefter för regeringen
ange vilka justeringar i regelverket för myndigheten som kan bli aktuella. I
detta sammanhang kan det även vara lämpligt att styrelsen i samråd med
riksarkivet ser över arkivverksamhetens uppläggning inom myndigheten.
Erfarenheten får utvisa om en mer genomgripande organisationsföränd-

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

306

ring blir nödvändig på sikt. Sådana frågor får styrelsen en naturlig anled-
ning att återkomma till i arbetet med anslagsframställningen inför myndig-
hetens första treårsbudgetcykel 1993/94— 1995/96.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

32. till Centrala museer: Förvaltningskostnader för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 394 138 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

G 31. Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och
samlingar m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

23929085

34 119000

14 495000

Reservation

2402 952

Från anslaget betalas innevarande budgetår kostnader för följande mu-
seer och ändamål.

Statens konstmuseer för utställningar och allmänkulturell verksamhet,
underhåll och ökande av samlingarna samt för inköp av konst av nu
levande svenska konstnärer.

Naturhistoriska riksmuseet för materiel m. m., uppbyggnad av nya bas-
utställningar samt för inredning och utrustning av en s. k. omniteater.

Statens musiksamlingar för bokinköp, utställningar, allmänkulturell
verksamhet samt underhåll och ökande av samlingarna.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Statens konstmuseer	4063000	+	316000
Naturhistoriska riksmuseet
Materiel m.m.	1 222000	4	95000
Basutställningar	2023000	+	794000
Omniteatern	15 900000	—	15 900000
Statens musiksamlingar	911000	+	71000
Utveckling av centralmuseernas
verksamhet	10000000	-	10000000
	34119000	-	19624000

Statens konstmuseer

Som huvudförslag beräknar myndigheten under detta anslag en minskning
av anslaget med 61000 kr. Myndigheten begär, förutom återtagande av
besparingen enligt huvudförslaget, en ökning av anslaget med 250000
kr. för att förstärka östasiatiska bibliotekets inköpsmedel.

Naturhistoriska riksmuseet

Under detta anslag redovisar museet ett rationaliseringskrav endast för
materielanslaget. Museet begär härutöver en ökning av medlen med

307

188000 kr.for driften av ett PC-nät, 120000 kr.för drift av en miljöprov- Prop. 1990/91: 100
bank, 100000 kr. for flyttning av samlingar på grund av ombyggnaden för Bil. 10
nya basutställningar. För arbetet med basutställningarna beräknas för

nästa budgetår ett sammanlagt medelsbehov på 5 milj. kr.

Statens musiksamlingar

Myndighetens huvudförslag under anslaget innebär en besparing på 30000

kr. Förutom återtagande av besparingen begärs en engångsanvisning på
400000 kr. för katalogisering m.m.

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår en ökning av medlen till centralmuseernas utveck-
lingsverksamhet med 1 100000 kr. som kompensation för prisökningar.

Föredragandens överväganden

Naturhistoriska riksmuseet

Xv den medelsram på 50 milj. kr. som riksdagen år 1986 (prop.
1985/86:100 bil. 10 s. 449. KrU 18, rskr. 192) beräknade för uppbyggna-
den av nya basutställningar vid naturhistoriska riksmuseet återstår vid
utgången av innevarande budgetår 29069000 kr. För det fortsatta arbetet
med basutställningarna under budgetåret 1991/92 beräknar naturhistori-
ska riksmuseet ett medelsbehov av ca 5 milj, kr., vilket innebär en ökning
av uttaget med 2977000 kr.jämfört med budgetåret 1990/91. Jag har
beaktat detta vid anslagsberäkningen och har härutöver beräknat viss
priskompensation. Vidare bör som uttag från 50 milj, kr.-ramen under
nästa budgetår redovisas ett ytterligare belopp på 2 655000 kr., vilket
avser kostnader i samband med basutställningsuppbyggnaden under bud-
getåren 1989/90 och 1990/91. Totaluttaget för budgetåret 1991/92 blir
med dessa beräkningar 7 817 000 kr. Av 50 milj, kr.-ramen återstår härefter
23 599000 kr.

För innevarande budgetår har ett engångsbelopp på 15,9 milj. kr. anvi-
sats för inredning och utrustning av den s. k. omniteater, som enligt planer-
na kommer att stå färdig hösten 1992. Anslaget kan således minskas med
detta belopp.

Omfördelning av medel till utveckling av centralmuseernas verksamhet

Som jag redan har anmält under närmast föregående anslag har riksdagen
den 13 december 1990 i samband med beslut om tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1990/91 godkänt regeringens förslag om änd-
rad användning av den medelsram på 10 milj, kr., som anvisats under
detta anslag för centralmuseernas utvecklingsverksamhet. Då medelsra-
men enligt riksdagens beslut i stället skall utgöra en allmän förstärkning av

308

museernas basverksamhet bör beloppet fr. o. m. nästa budgetår tillföras
anslaget Centrala museer: Förvaltningskostnader. Förevarande anslag bör
följaktligen minskas med 10 milj. kr.

Rationaliseringskrav

Rationaliseringskravet innebär en ytterligare minskning av anslaget med
9000 kr. för statens konstmuseer, 3000 kr. för naturhistoriska riksmuseet
och 2000 kr. för statens musiksamlingar.

Mina förslag i övrigt framgår av sammanställningen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

33. till Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och
samlingar m. m. för budgetåret 1991 /92 anvisa ett reservationsan-
slag på 14495 000 kr.

G 32. Bidrag till Skansen

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

16886934

14140000

16 384000

För Stiftelsen Skansen gäller stadgar som fastställts av regeringen den 1
mars 1984. Enligt dessa har friluftsmuseet Skansen i Stockholm till uppgift
att i sin verksamhet levandegöra svensk kultur och natur samt kring ett
centrum av kulturminnen skapa en levande miljö för olika fritidsintressen.
Till Skansen hör Biologiska museet. Ordföranden i stiftelsens styrelse utses
av regeringen. Av övriga ledamöter utses en av regeringen, tre av Stock-
holms läns landsting och två av Nordiska museet.

I ett år 1968 träffat avtal mellan staten och Stockholms stad (prop.
1968:46, SU 84, rskr. 202) regleras frågor om bidrag till Skansen. Avtalet
innebär att det underskott som uppkommit i Stiftelsen Skansens verksam-
het vart och ett av åren 1966— 1970 täcks till 40% av staten och till 60% av
kommunen. Avtalet är sedermera förlängt och gäller så länge det inte sagts
upp. Förutom driftbidrag utgår även särskilda investeringsbidrag. Staten
svarar för hela kostnaden för investeringar i kulturhistoriska byggnader
och för 40% av kostnaden för investeringar i vissa gemensamma anlägg-
ningar såsom vägar, parkanläggningar, vatten- och avloppsledningar, elek-
triska installationer m. m. Kommunen svarar för resterande 60% av kost-
naderna för dessa investeringar. Dessutom täcker kommunen hela kostna-
den för investeringar i andra anläggningar än kulturhistoriska byggnader
och gemensamma anläggningar.

Stockholms kommun och Stockholms läns landsting har den 5 maj 1982
träffat ett avtal med innebörd att landstinget fr. o. m. den 1 januari 1983
träder i kommunens ställe i det mellan kommunen och staten år 1968
träffade avtalet. Avtalets innebörd bibehålls i övrigt oförändrad. Efter

309

bemyndigande av riksdagen har regeringen genom beslut den 1 mars 1984 Prop. 1990/91:100
godkänt ändringen. Bil. 10

På grundval av förslag från Skansen har numera fastställts inkomst- och
utgiftsstat for år 1991. Enligt denna erfordras ett driftbidrag från statens
sida som uppgår till 14008 000 kr., medan tillskottet från Stockholms läns
landsting beräknas till 21 013000 kr. Av det statliga bidraget har 6478000
kr. anvisats för första halvåret 1991.

Beräkning av driftunderskott för Skansen

	1990 Stat	1991 Stat	1992 Skansens förslag
Egna inkomster	23 300000	26 500000	24 600000
Utgifter	54 148000	61 521000	61900000
därav löner, pensioner m. m.	(41488000)	(47 975000)	(47 975000)
Driftunderskott	30848000	35021000	37 300000
därav
staten	(12 339000)	(14008000)	(14 900000)
Stockholms läns landsting	(18 509000)	(21013000)	(22400000)

Statsbidragsberäkning

	Andra halvåret 1991 och första halvåret 1992
	Föredraganden
Driftunderskott	14 884000
därav
andra halvåret 1991	(7 530000)
första halvåret 1992	(7 354000)
Investeringsbidrag till kulturhistoriska byggnader	900000
Investeringsbidrag till övriga gemensamma anläggningar	600000
Statsbidrag 1991/92	16 384 000
Statsbidrag 1990/91	14 140000
Förändring 1991/92	+ 2 244000

Skansen

Skansen beräknar att antalet besök under år 1990 kommer att uppgå till
närmare 1,5 miljoner, vilket är en nedgång med drygt 190000 i förhållande
till år 1989.

Reparationsarbeten har pågått under året av ett antal av Skansens kul-
turhistoriska hus och gårdar.

Skansen begär en höjning av investeringsbidraget till kulturhistoriska
byggnader med 1 361 000 kr. till totalt 2,2 milj. kr. För gemensamma an-
läggningar begär Skansen ett investeringsbidrag från staten om 25,6
milj. kr.

Föredragandens överväganden

Skansen firar sitt hundraårsjubileum år 1991. Jubileet kommer att upp-
märksammas på många sätt. Kostnaderna för de olika aktiviteterna i
samband med jubileet uppgår till 8 milj. kr. fördelade under tre år. Skan-

310

sen har erhållit ett statligt bidrag på totalt 800000 kr. under år 1989. För
ändamålet anordnades även ett statligt lotteri under senare delen av år
1990.

Vid godkännandet av inkomst- och utgiftsstat för år 1991 har inkomstsi-
dan räknats upp med 3,2 milj. kr. På utgiftssidan har beräknats kompensa-
tion för löne- och kostnadsutvecklingen. Statsbidraget för att täcka väntat
underskott för år 1991 beräknas till 14008000 kr., en ökning med
1 669000 kr. i förhållande till 1990 års stat.

I fråga om investeringsbidrag till kulturhistoriska byggnader för nästa år
har jag beräknat 900000 kr. För investeringar till gemensamma anlägg-
ningar har jag för statens del beräknat 600000 kr. Till de investeringar som
landstinget helt bekostar har, enligt vad jag har inhämtat, beräknats ett
belopp av 900 000 kr. för år 1991.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

34. till Bidrag till Skansen för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 16 384000 kr.

G 33. Bidrag till vissa museer

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

17618000

23957000

26 543000

Från anslaget lämnas innevarande budgetår bidrag till Arbetets muse-
um, Dansmuseet, Drottningholms teatermuseum, Millesgården, Strind-
bergsmuseet, Thielska galleriet och Föremålsvård i Kiruna.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
1. Arbetets museum	8 200000	+ 254000
2. Dansmuseet	5046000	+ 1405000
3. Drottningholms teatermuseum1	3 908000	+ 478000
4. Millesgården	948000	+ 120000
5. Strindbergsmuseet	329000	+ 48000
6. Thielska galleriet	1056000	+ 102000
7. Föremålsvård i Kiruna	4 470000	+ 179000
	23957000	+ 2 586000

' För stiftelsens foreställningsverksamhet utgår bidrag från anslaget Bidrag till ut-
vecklingsverksamhet inom kulturområdet m. m.

1. Stiftelsen Arbetets museum

Stiftelsen begär ett verksamhetsbidrag om 12,5 milj. kr. för budgetåret
1991/92.

311

2. Stiftelsen Dansmuseifonden Prop. 1990/91:100

Stiftelsen begär ett engångsbidrag på ca 2 milj. kr. for att balansera museets
ekonomiska ställning efter flyttningen till nya lokaler. Vidare begärs en
uppräkning av det årliga driftbidraget med 2 254000 kr. för att förhindra
att nya underskott uppstår.

3. Stiftelsen Drottningholms teatermuseum

För stiftelsens musei-, biblioteks- och arkivverksamhet (MBA-verksamhe-
ten) begärs en ökning av statsbidraget med 993000 kr. Härutöver begärs
ett engångsanslag på 300000 kr. för omhändertagande av magasinerade
föremål.

4. Stiftelsen Carl och Olga Milles Lidingöhem

Stiftelsen begär en ökning av statsbidraget till driften av Millesgården med
152000 kr.

5. Stiftelsen Strindbergsmuseet

För att bibehålla oförändrad verksamhet på den vetenskapliga sidan begär
stiftelsen en höjning av statsbidraget med 33000 kr.

6. Stiftelsen Thielska galleriet

Stiftelsen begär ett med 3,3 milj. kr. utökat driftbidrag bl. a. för att kunna
förstärka museets bevakning. Härutöver begärs ett engångsbelopp på
350000 kr. för larmutrustning m. m.

7. Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna

Stiftelsen hemställer att anslaget höjs med 2 170000 kr. för att täcka de
reella kostnaderna för 1991/92. Vidare begärs 1 080000 kr. för omvandling
av lönebidrag till ordinarie anslag samt 400000 kr. för utredning och
projektering av en bildvårdssatsning.

Föredragandens överväganden

I januari 1991 kommer Dansmuseets nya utställningslokaler i Dansens
Hus att invigas. Utställningarna kommer att på ett naturligt sätt knyta an
till föreställningsverksamheten och övriga aktiviteter i Dansens Hus. För
Dansmuseet innebär det väsentligt ökade möjligheter att nå den dansin-
tresserade publiken, vilket också var huvudsyftet bakom beslutet att flytta
museet från den gamla lokalen på norra Djurgården. Lokaldispositionen i
Dansens Hus har dock medfört oförutsedda merkostnader bl. a. för bevak-
ning, vaktmästeri och lokalvård, vilket haft till följd att museets budget

312

under föregående och innevarande budgetår inte har kunnat balanseras.
Stiftelsen räknar med fortsatt underskott för budgetåret 1991/92 om inte
statsbidraget räknas upp.

Jag finner det angeläget att den satsning som redan har gjorts på museets
flyttning till Dansens Hus inte förfelas genom att museet tvingas till
drastiska nedskärningar i utställningsverksamheten. Mot den bakgrunden
förordar jag att bidraget till Dansmuseet ökas med 700000 kr. utöver pris-
och löneomräkning. Den sammanlagda ökningen för Dansmuseets del
föreslås därmed uppgå till ca 1,4 milj. kr. Härigenom bör museets öppet-
hållande i de nya lokalerna kunna säkras. Jag vill dock med skärpa fram-
hålla vikten av att stiftelsen iakttar stor återhållsamhet i utgiftsbudgete-
ringen och att nya åtaganden görs endast i den mån sådana finansieras på
annat sätt än genom tillskott av statsmedel.

Vid min anmälan av anslagen Centrala museer: Förvaltningskostnader
och Centrala museer: Vissa kostnader for utställningar och samlingar
m. m. har jag redogjort för vissa nyligen fattade riksdagsbeslut inom ramen
for tilläggsbudget I till statsbudgeten för innevarande budgetår (prop.
1990/91:25, KrU9, rskr. 98). Riksdagens beslut gör det möjligt for rege-
ringen att ur nämnda anslag tillgodose behov av hög angelägenhetsgrad
även hos andra statsunderstödda museer än de tio centralmuseerna. Jag
kommer senare denna dag att föreslå regeringen att ställa ett belopp på ca 1
milj. kr. till statens kulturråds disposition för särskilda museiändamål. Av
mina förslag under nämnda anslag framgår att kulturrådet även for nästa
budgetår bör få fördela en medelsram för motsvarande ändamål. Jag
förutsätter att kulturrådet inom denna ram kommer att pröva bl. a. Thiel-
ska galleriets behov av bevakningsinsatser.

Mina förslag i övrigt under detta anslag framgår av sammanställningen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

35. till Bidrag till vissa museer för budgetåret 1991/92 anvisa ett
anslag på 26 543 000 kr.

G 34. Bidrag till regionala museer

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

51 254 280

52512000

61025000

Statsbidrag utgår enligt förordningen (1977:547) om statsbidrag till
regionala museer till regionalt verksamt museum som regeringen har för-
klarat berättigat till sådant bidrag. Statsbidrag utgår endast till museum
som också får bidrag från landstingskommun eller kommun.

Statsbidrag utgår i form av grundbidrag. Underlaget för beräkningen är
det antal grundbelopp som varje år fastställs för museerna. Enligt beslut av
regeringen är 26 museer berättigade till bidrag. Antalet grundbelopp för
budgetåret 1990/91 har fastställts till 604. Härav får 50 grundbelopp utgå

tidigast den 1 januari 1991. Grundbeloppet för innevarande budgetår har Prop. 1990/91:100
preliminärt beräknats till 183 700 kr. Statens kulturråd fördelar grundbe- Bil. 10
loppen på de museer som regeringen har förklarat berättigade till statsbi-
drag.

Bidragsunderlaget för varje museum motsvaras i första hand av sum-
man av de tilldelade grundbeloppen. Statsbidrag utgår med 55% av bi-
dragsunderlaget.

Statens kulturråds fördelning av grundbelopp budgetåret 1990/91

Museum	Beslutad fördelning
Stockholms läns museum	15
Upplandsmuseet	19
Södermanlands museum	20
Östergötlands länsmuseum	21
Jönköpings läns museum	19
Smålands museum	15
Kalmar läns museum	20'
Gotlands fornsal	20
Blekinge läns museum	15
Kristianstads länsmuseum	22
Kulturhistoriska museet i Lund	431
Malmö museer	35
Hallands länsmuseer	20
Bohusläns museum	21
Göteborgs museer	92
Älvsborgs länsmuseum	19
Skaraborgs länsmuseum	19
Värmlands museum	15
Örebro läns museum	17
Västmanlands läns museum	16
Dalarnas museum	21
Länsmuseet i Gävleborgs län	19
Länsmuseet —Murberget	16
Jämtlands läns museum	24
Västerbottens museum	22'
Norrbottens museum	19‘
	604

1 Genom samarbetsavtal förmedlas vissa grundbelopp vidare inom regionen.

Statens kulturråd

Kulturrådet kommer under budgetåret 1990/91 att göra en analys av
regionmuseernas utvecklingsbehov utifrån de verksamhetsplaner som mu-
seerna redovisar. Resultatet kommer att ligga till grund för fördelningen av
det utökade antalet grundbelopp. Rådet beräknar en ökning av anslaget
med 12 629000 kr. för nästa budgetår, vilket motsvarar 125 nya grundbe-
lopp. Därutöver föreslås en ökning av anslaget med 5 776000 kr. som
kompensation för prisökningar.

Föredragandens överväganden

Som ett led i regeringens program för kraftigt förstärkta insatser för det
regionala kulturlivet föreslogs i 1990 års budgetproposition (1989/90:100
bil. 10 s. 75 och 408) att länsmuseerna skulle tilldelas ytterligare 225

314

grundbelopp for den närmaste tvåårsperioden. För budgetåret 1990/91 har
riksdagen anvisat 100 grundbelopp, varav 50 skall utgå tidigast den 1
januari 1991 (KrU 1989/90:21 s. 20, rskr. 224).

De allmänna förutsättningarna för mitt förslag på detta område har jag
redovisat under inledningen.

Vid anslagsberäkningen har jag utgått från en grundbeloppsnivå på
183 700 kr., varav statsbidraget utgör 55%.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

36. till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 61 025 000 kr.

G 35. Riksutställningar

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

24517636

25 833000

28219000

Reservation

-1468 531

Stiftelsen Riksutställningar har enligt sina stadgar (KRFS 1978:5) till
uppgift att främja utställnings- och konstbildningsverksamheten genom att
förmedla och anordna utställningar, biträda med rådgivning och annan
service samt i övrigt utveckla och förnya utställningen som medium för
kunskapsförmedling, debatt och upplevelse.

Riksutställningar skall samarbeta och samråda med statliga och kommu-
nala myndigheter, kulturinstitutioner, organisationer och enskilda som är
verksamma i samhälls- och kulturlivet.

Riksutställningar avser att starta ett treårigt projekt för utvärdering av
sin verksamhet. En modell för utvärderingen håller på att utarbetas.

Riksutställningar

1. Riksutställningar har inför nästa budgetår, som är det sista i en
treårsperiod, beräknat besparingen enligt huvudförslaget till 388000 kr.
Med hänvisning bl. a. till att totalt ca 2 milj. kr. fått omfördelas på grund av
besparingar och uteblivna investeringsmedel under en treårsperiod yrkar
Riksutställningar att stiftelsen undantas från besparingar.

2. För utställningsvärdar till Riksutställningars utställningståg, utställ-
ningssamarbete med de baltiska republikerna och investeringar i fordon
och utrustning begärs reformmedel om sammanlagt 3,3 milj. kr.

3. Som kompensation för arvoden till riksrevisionsverket begärs 90000
kr., varav 60000 kr. retroaktivt förbudgetåren 1989/90 och 1990/91.

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår en allmän nivåhöjning av anslaget för att öka de
rörliga medlen.

315

Föredragandens överväganden

Jag förordar en ökning av anslaget med 2 386000 kr. till nästa budgetår.
Vid beräkningen av rationaliseringskravet har jag tagit hänsyn till de
konsekvenser som Riksutställningar har redovisat. Minskningen av utgif-
terna har därför kunnat begränsas till 60000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

37. till Riksutställningar för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 28 219 000 kr.

G 36. Inköp av vissa kulturföremål

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag 100000

1991/92 Förslag 100000

Ur detta anslag utgår medel till inköp av kulturföremål, som har sådant
konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt värde att det är av synnerlig vikt
att de införlivas med offentliga samlingar. Anslaget, som disponeras efter
beslut av regeringen, kan belastas med högre belopp än vad som finns
beräknat i statsbudgeten. Regeringen har att i efterhand för riksdagen
anmäla den medelsförbrukning som erfordrats.

Föredragandens överväganden

Anslaget till inköp av kulturföremål bör föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

38. till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 100000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

316

Forskning

G 37. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom
kulturområdet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

5681 989

11 609000

21 654000

Reservation

1688 573

Ur anslaget utgår medel for verksamhetsforskning och utvecklingsarbete
inom kultursektorn. Medlen har utnyttjats för projekt inom statens kultur-
råds. ansvarsmuseernas (statens historiska museum, statens konstmuseer,
naturhistoriska riksmuseet, folkens museum — etnografiska och Nordiska
museet), riksarkivets och riksantikvarieämbetets ansvarsområden. Vidare
betalas kostnader för projektbidrag från samefondens kulturdelegation till
samisk forskning samt för grundforskning vid naturhistoriska riksmuseet.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

1.	Statens kulturråd	1 166000	+	605000
3	Ansvarsmuseerna	841 000	+	576000
3.	Riksarkivet	4 322000	-	2 389000
4.	Riksantikvarieämbetet	3 780000	+	4 340000
5.	Samefondens kulturdelegation	500000	+	45000
6.	Naturhistoriska riksmuseet	1 000000	+	2090000
		11609000	+ 10045000

Myndigheterna

Riksantikvarieämbetet, riksarkivet, statens kulturråd och naturhistoriska
riksmuseet begär att myndigheterna tillförs medel för forsknings- och
utvecklingsinsatser för budgetåret 1991/92 i enlighet med riksdagens be-
slut om regeringens proposition om forskning (prop. 1989/90:90 s. 339 —
341, KrU23. rskr. 334). Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visar-
kiv föreslår att den förstärkning av myndighetens forskningsresurser som
riksdagen beslutat om avseende budgetåret 1992/93 tidigareläggs till bud-
getåret 1991/92.

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat ökningar till kulturmyndigheternas forsknings- och ut-
vecklingsanslag i enlighet med riksdagens beslut med anledning av rege-
ringens proposition om forskning (prop. 1989/90:90 s. 339 — 341, KrU23,
rskr. 334). Beslutet innebär att medlen för nästa budgetår ökar med
500000 kr.för statens kulturråd, med 500000 kr.för ansvarsmuseerna,
med 2 milj. kr. för riksarkivet, med 4 milj. kr. för riksantikvarieämbetet,
och med 2 milj. kr. för naturhistoriska riksmuseet.

317

Jag har därutöver vid min beräkning tagit viss hänsyn till prisutveckling- Prop. 1990/91: 100

en. Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

39. till Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet

för budgetåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag på 21 654 000

kr.

318

H. Massmedier m. m.

Film m. m.

H 1. Statens biografbyrå

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

7460988

7 771000

7554 000

Inkomster vid statens biografbyrå, som redovisas på statsbudgetens
inkomstsida under rubriken 2522 Avgifter for granskning av filmer och
videogram, beräknas till ca 5,9 milj. kr. for nästa budgetår. (Budgetåret
1989/90 var inkomsterna 6,277 milj, kr.)

Statens biografbyrå skall enligt sin instruktion (SFS 1990:994) granska
filmer och videogram avsedda för offentlig förevisning. Byrån skall också
vara tillsynsmyndighet för videogrammarknaden. Byrån handhar även
fraktstödet för film enligt bestämmelser i förordningen (1984:465) om
fraktstöd för film. Byråns granskningsverksamhet finansieras med avgif-
ter.

Statens biografbyrå

Statens biografbyrå har enligt regeringens direktiv lämnat in en fördjupad
anslagsframställning för budgetåren 1991/92— 1993/94.

Byrån har också i mars 1990 lämnat en särskild rapport om fraktstöd för
film, enligt det uppdrag byrån fick i specifika direktiv från regeringen.
Rapporten har remissbehandlats. Frågan om fraktstöd behandlas i den
särskilda proposition om filmstöd som föreläggs 1990/91 års riksmöte i
början av år 1991.

Den fördjupade anslagsframställningen innebär i huvudsak följande.

Förslag

Byråns verksamhet och finansiering för de tre åren framgår av nedanståen-
de tabell.

Verksamhetsgren	Resursbehov 1991/92	1992/93	1993/94
Filmgranskning	5641	5661	5661
Tillsyn över
videogram	1 500	1 500	1 500
Fraktstöd	1213	1 213	1213

När det gäller målen och formerna för byråns verksamhet föreslår byrån
vissa förändringar, nämligen

— ytterligare en åldersgräns vid 18 år

— en ändring av 3§ i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av
filmer och videogram som gör det möjligt för byrån att medge avgiftsbefri-

319

else for granskning av filmer som är avsedda att visas för personer under
femton år vid festivaler m. m.

— avgifter för granskning av filmer och videogram för polisens förun-
dersökning i samband med prövning av åtalsmedgivanden skall inte beta-
las av polisväsendet utan skattefinansieras.

Byrån föreslår vidare att ytterligare en tjänst som censor på halvtid får
inrättas på grund av arbetsuppgifter som kommer att åligga censorerna i
samband med utbildning och information för de personer som skall arbeta
med tillsyn av videogram.

Från organisationskommittén (U 1990:02) för åtgärder mot skadliga
våldsskildringar har kommit förslag till organisation av tillsynen över
videogrammarknaden m. m. Kommittén beräknar där att den ram för
tillsynsorganisationen som gäller för detta budgetår inte ger utrymme för
de relativt omfattande informations- och utbildningsuppgifter som erford-
ras. Kommittén föreslår en högre arvodering av den regionala tillsynsper-
sonalen, dock utan att förorda en utökad totalram.

I särskild skrivelse har biografbyrån senare föreslagit att ramen för
tillsynsverksamheten skall höjas med 500000 kr.

Svenska museiföreningen har i skrivelse föreslagit att dokumentärfilm
som visas på museer inte skall behöva granskas av biografbyrån.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Föredraganden

Förslag:

Verksamhetens inriktning:

För den kommande perioden skall verksamhetens huvudsakliga
inriktning vara

granskning av filmer och videogram
tillsyn över videogrammarknaden

Ramanslag 1991/92 7554000 kr.

Butgelram:

Budgetramen för perioden har beräknats till 22 742000 kr.

Resultatbedömning:

Jag bedömer biografbyråns redovisning av granskningsverksamheten som
tillfredsställande. Jag anser också att hittills givna mål, nämligen att hind-
ra filmer med förråande karaktär att visas offentligt och att sätta ålders-
gränser. har nåtts på ett rimligt effektivt sätt.

Skäl:

Uppgifterna för biografbyrån finns i allt väsentligt fastslagna i lagen
(1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram.

320

Målen för granskningsverksamheten är

dels att hindra fdmer med förråande karaktär att visas offentligt

dels att sätta åldersgränser för filmer som kan vålla barn och ungdom
psykisk skada.

Målet for tillsynsverksamheten är att främja efterlevnaden av förbudet
mot olaga våldsskildring

dels genom medverkan i beivrandet av brott mot förbudet

dels genom att allmänt övervaka marknaden

dels genom att informera om gällande bestämmelser på området.

Förra budgetåret beslöt statsmakterna om åtgärder mot skadliga vålds-
skildringar i rörliga bilder. Detta innebar delvis ganska stora förändringar i
biografbyråns arbetsuppgifter. Bl. a. tillkommer för byrån, utöver den tra-
ditionella granskningen av filmer och videogram som skall förevisas of-
fentligt, uppgiften att ha tillsyn över marknaden också för de videogram
som hyrs ut eller säljs till hushållen. Den tillsynsorganisation som inrättats
för detta ändamål har inlett sin verksamhet den 1 januari 1990.

Det nya rådet mot skadliga våldsskildringar har i uppgift att samordna
verksamhet mot skadliga våldsskildringar och kommer, i samarbete med
biografbyrån, att etablera ett kontaktnät med myndigheter och frivilliga
organisationer i landet. Medel till rådets verksamhet anvisas under ansla-
get A2. Utredningar m. m. och rådet förfogar därtill över bidrag från den
allmänna arvsfonden.

Jag anser att biografbyråns organisation och resurser är väl avpassade
för uppgiften att granska de filmer som skall visas offentligt utan onödiga
dröjsmål för filmdistributörerna. Den förenkling av censurkriterierna som
företogs i och med att den nya lagen om granskning och kontroll av filmer
och videogram antogs av riksdagen innebär i huvudsak en anpassning till
praxis och kan således inte väntas förändra granskningsverksamheten.

Biografbyrån bör för budgetåren 1991/92— 1993/94 få en treårig budget-
ram. Byrån har också lämnat underlag till treårsbudgetering i form av en
fördjupad anslagsframställning. Enligt min mening bör således byrån för
denna period få en budgetram, inom vilken byrån har frihet att själv
fördela medel mellan olika typer av resurser. Jag har för budgetåret
1991/92 beräknat en besparing genom effektivisering om 0,5%.

Den förändring i lagen om granskning och kontroll av filmer och video-
gram som jag föreslår nu är en mindre justering av skyldigheten att
förhandsgranska film så att dokumentärfilm som visas på muséer i deras
normala utställningsverksamhet inte skall behöva granskas av biografby-
rån. Förslag till lagändringen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 10. II.

Lagförslaget rör i och för sig ett sådant ämne som avses i 8 kap. 18§
andra stycket i regeringsformen. Enligt min mening är dock frågan sådan
att lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

Frågan om hanteringen av fraktstödet som hittills hafts om hand av
biografbyrån bör behandlas i en särskild proposition om filmstöd som jag
kommer att föreslå regeringen att förelägga riksdagen i början av år 1991.
Medel för fraktstöd bör i avvaktan på denna proposition föras upp med ett

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

321

21 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 10

oförändrat belopp under ett särskilt anslag på statsbudgeten. Jag återkom- Prop. 1990/91: 100
mer till detta i det följande. Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till
lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av
filmer och videogram,

2. godkänna att den huvudsakliga inriktningen av verksamheten
inom ansvarsområdet för statens biografbyrå skall vara i enlighet
med vad jag förordat i avsnittet Förslag,

3. till Statens biografbyrå anvisa ett ramanslag för budgetåret
1991/92 på 7 554 000 kr.

H 2. Fraktstöd för film

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående anslaget H 1. Statens
biografbyrå hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

4. i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Fraktstöd
för film för budgetåret 1991/92 beräkna ett förslagsanslag på
1 213000 kr.

H 3. Filmstöd

Föredragandens överväganden

Som jag har angett i det föregående, avser jag att senare föreslå regeringen
att för riksdagen vid 1990/91 års riksmöte lägga fram en särskild proposi-
tion om den framtida statliga filmpolitiken.

I propositionen kommer att anmälas resultatet av de förhandlingar som
förts mellan staten, filmbranschen och videobranschen om ett fortsatt
avtalsförhållande efter det att 1982 års film- och videoavtal har upphört
att gälla. I avvaktan på den särskilda propositionen bör detta anslag föras
upp i förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 med preliminärt
beräknat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Filmstöd för
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag av 55 739000 kr.

322

H 4. Stöd till fonogram och musikalier

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

9207 134

10 566000

11 289000

Reservation

4 465 882

Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (1982:505) om statsbidrag
för framställning och utgivning av fonogram. Under anslaget utgår också
bidrag till Musikaliska akademien for utgivning av den musikhistoriska
fonogramantologin Musica Sveciae och för notutgivning av äldre svenska
tonsättares verk. Utgivningen av fonogramantologin regleras i ett avtal
mellan staten och akademien träffat den 25 juni 1987. Vidare finns under
anslaget medel för information och utgivning av noter. Stöd utgår även till
distribution av fonogram. Detta stöd regleras i ett avtal mellan staten och
CDA Distribution AB träffat den 14 juni 1990. Avtalet gäller till utgången
avjuni 1991.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Stöd till fonogram-
produktion	4 940000	+ 198000
Stöd till fonogram- distribution	1 000000	+ 40000
Stöd till utgivning av en musikhistorisk fonogramantologi	2 588000	+ 404000
Stöd till utgivning av äldre svenska ton- sättares verk	334000	+ 13000
Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM) — Svensk Musik för information och utgivning av noter	1 704000	+ 68000
	10 566000	+ 723000

Statens kulturråd, m. fl.

Kulturrådet föreslår en ökning av anslagsposten 1 med 743000 kr. varav
543000 kr. som kompensation för årets prisökningar och 200000 kr. till
marknadsföring m. m. främst av fonogramproduktioner for barn.

2. Utgivningen av fonogramantologin Musica Sveciae fortgår nu i den
takt som eftersträvades vid projektets början. Musikaliska Akademien
begär for budgetåret 1991/92 ett belopp på 4 440000 kr. Av detta belopp
avser 300000 kr. överföring av LP-skivor till CD. ( + 1 852000 kr.)

3. Musikaliska akademiens styrelse beräknar kostnaderna för utgivning
av noter till äldre svenska tonsättares verk till totalt 410000 kr. ( + 66000
kr.)

4. För allmän information till utlandet om svensk musik samt medel for
katalogisering, notutgivning, utskrifter och tryckning begär STIM-Svensk

323

Musik 4 milj. kr. STIM-Svensk Musik anför i detta sammanhang att den Prop. 1990/91: 100
svenska staten tar ett mindre kostnadsansvar än vad som görs i jämförbara Bil. 10
länder. Den begärda höjningen motiveras särskilt med behov inom not-
utskrifts- och notutgivningsområdena. ( + 2 856000 kr.)

5. För den fonogramdistribution som Compact (f. d. Caprice) Distribu-
tion AB (CDA) utför har kulturrådet föreslagit 1 100000 kr. i verk-
samhetsbidrag för budgetåret 1991/92. Bolaget, som ägs till 20% av Svens-
ka Rikskonserter och till 80 % av en rad mindre fonogramproducenter,
fick för perioden 1988— 1990 ett statsbidrag av engångskaraktär om sam-
manlagt 3 milj. kr. Bakgrunden till förslaget är önskemålet om att möjlig-
göra en fortsatt distribution av kvalitetsfonogram. Den distributionsväg
som CDA erbjuder är för många små bolag den enda möjligheten att få
tillgång till en professionell hantering.

Föredragandens överväganden

Fonogrambranschen som helhet har under det gångna året alltjämt haft en
god ekonomi. Flera mindre bolag som främst ger ut svensk musik har dock
ekonomiska problem. De fonogram som dessa bolag producerar finns
inom genrer där stora upplagor är sällsynta och där man sällan kan förvän-
ta sig att företagen kan fortleva enbart på marknadens villkor. Samtidigt är
det från kulturpolitisk synpunkt mycket angeläget att svensk musik och
svenska artister får tillfälle att komma ut på marknaden — särskilt med
tanke på den svenska marknadens stora inslag av utländsk musik, utländs-
ka artister och musiktexter på andra språk än svenska. Stödet till inspel-
ningar av svensk musik och svenska artister bör därför fortsätta.

Det är emellertid angeläget att stöd också kan ges till marknadsföring
och distribution av fonogram så att den breda allmänheten uppmärksam-
mas på att det finns ett utbud av svensk musik utanför de stora bolagens
sfär. Under innevarande budgetår har därför avtal slutits med distribu-
tionsbolaget CDA Distribution AB. vilket innebär att staten stöder distri-
butionen av mindre bolags produktioner av svensk musik.

Kulturrådet avser att under nästa budgetår göra en särskild insats för att
stödja distribution av fonogram för barn.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 11 289000 kr.

324

Dagspress och tidskrifter

H 5. Presstödsnämnden och taltidningsnämnden

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

3111000

4170000

4679000

Presstödsnämnden har till uppgift att fördela det statliga stödet till
dagspressen i enlighet med pressstödsförordningen (1990:524) och förord-
ningen (1988:673) med instruktion för presstödsnämnden. Därutöver har
nämnden enligt sin instruktion till uppgift att följa och analysera den
ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper och övriga väsentliga
förändringar inom pressen samt att rapportera om utfallet av de press-
stödjande åtgärderna och om förändringar inom tidningsägandet.

Taltidningsnämnden har till uppgift att fördela det statliga stödet till
radio- och kassettidningar enligt förordningen (1988:582) om statligt stöd
till radio- och kassettidningar och förordningen (1988:674) med instruk-
tion för taltidningsnämnden.

De två nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av presstödsnämn-
dens kansli.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
1. Förvaltningskostnader	3 997000	+ 353000
(därav lönekostnader)	(2 362 000)	(+ 271000)
2. Lokalkostnader	173000	+ 156000
	4170000	+ 509000

Presstödsnämnden

Den nya presstödsförordningen (1990:524) gäller fr. o. m. den 1 juli 1990.
De nya reglerna om driftsstöd tillämpas dock även på stöd som avser år
1990. Verksamheten präglas av arbetet med att anpassa presstödets
tillämpning till de nya stödformerna samt av den starka expansionen inom
taltidningsverksamheten. För budgetåret 1991/92 har nämnden räknat
med en resurstilldelning som realt motsvarar 98,5 % av 1990/91 års anslag
och som bör medge att nuvarande och tillkommande arbetsuppgifter kan
fullgöras. Nämnden har härvid utgått från oförändrade personal- och
lokalkostnader.

Föredragandens överväganden

Som ett led i de generella åtgärderna för rationalisering av den statliga
administrationen har jag beräknat att förevarande anslag reduceras med
0,5% under budgetåret 1991/92. ( — 24000 kr.)

Vid min medelsberäkning har jag räknat med en viss kompensation för
pris- och löneutvecklingen.

325

Mot denna bakgrund beräknar jag att anslaget bör räknas upp med Prop. 1990/91: 100
509000 kr. förbudgetåret 1991/92. Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. till Presstödsnämnden och taltidningsnämnden för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4679000 kr.

H 6. Driftsstöd till dagspressen

1990/91 Anslag 433 700000
1991/92 Förslag 440300000

Presstödsnämnden

För år 1990 har t. o. m. augusti månad 74 dagstidningar beviljats samman-
lagt 436 987 500 kr. i driftsstöd. Ytterligare driftsstöd för år 1990 beräknas
uppgå till ca 2,3 milj, kr, dvs. totalt för året 439,3 milj. kr. För budgetåret
1991/92 bedömer nämnden att anslagsbehovet till följd av nytillkomman-
de stödberättigade dagstidningar kommer att öka med 6,6 milj. kr. till
440300000 kr. (+ 6,6 milj. kr.).

Föredragandens överväganden

I prop. 1989/90:78 om reformerat presstöd redovisade regeringen sina
överväganden med anledning av dagstidningskommitténs betänkande
(SOU 1988:48) Reformerat presstöd. Riksdagen godtog i allt väsentligt
regeringens förslag (1989/9O:KU31, rskr. 302).

Det nya driftsstödet innebär bl. a. att stödet till hög- och medelfrekventa
dagstidningar nu baseras på upplaga i stället för som tidigare på pappers-
förbrukning. Det är ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser om
driftsstödets effektivitet.

Presstödsnämnden har av regeringen, i enlighet med riksdagens beslut
(jfr 1989/90:KU31 s. 9-12, 14), tilldelats ett uppdrag avseende stöd till
tidningar på annat språk än svenska. Nämnden har av regeringen även
givits ett uppdrag avseende reduktion av stödbelopp i särskilda fall (jfr
1989/9O:KU31 s. 14-15, 25). Båda uppdragen skall redovisas för rege-
ringen senast i anslutning till att presstödsnämnden lämnar sin anslags-
framställning för budgetåret 1993/94.

Jag beräknar anslaget i överensstämmelse med presstödsnämndens för-
slag. Anslaget bör föras upp med 440 300000 kr. för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

8. till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 440 300 000 kr.

326

H 7. Utvecklingsstöd till dagspressen

1990/91 Anslag 35 800000

1991/92 Förslag 35 800000

Anslaget har tillförts den behållning på 28 995 978 kr. som fanns kvar
under det tidigare anslaget G 6. Lån till dagspressen vid utgången av
budgetåret 1989/90.

Presstödsnämnden

Linder budgetåret 1989/90 har utvecklingsbidrag beviljats och utbetalats
till tolv tidningar med sammanlagt 5 171 600 kr. / samverkansbidrag har
utbetalats 3 550000 kr. av tidigare beviljat stöd. Dessutom har 3 200000
kr. beviljats, men ännu inte börjat utbetalas, för ett samverkansprojekt.
Totalt återstår 7 milj. kr. att utbetala i redan beviljade samverkansbidrag.

Under budgetåret 1989/90 har det tidigare beviljade lånet på 175 milj,
kr. till gemensam tryckerianläggning för Svenska Dagbladet och Aftonbla-
det utbetalats. Dessutom har lån på sammanlagt 26400000 kr. till ytterli-
gare tre företag utbetalats. Några ytterligare lån har inte beviljats. I och
med utgången av budgetåret 1989/90 upphörde möjligheten att bevilja lån
ur pressens lånefond. Samtliga lån skall vara slutamorterade år 2005.

Den nya stödordningen innebär att utvecklingsbidrag och samverkans-
bidrag ersatts av utvecklingsstöd fr. o. m. den 1 juli 1990. Tidigare beslut
om samverkansbidrag kommer att belasta detta anslag. 34 tidningar har
t. o. m. november månad ansökt om utvecklingsstöd. Presstödsnämnden
har under samma period fattat beslut om sådant stöd till 20 tidningar om
totalt 35 307000 kr. Åtta ansökningar har avslagits. För budgetåret
1991/92 begär nämnden oförändrat 35 800000 kr.

Föredragandens överväganden

Det nya och mer flexibla utvecklingsstödet infördes för att stimulera
strukturrationaliseringar hos tidningsföretagen. Det stora antalet ansök-
ningar om utvecklingsstöd som inkommit till presstödsnämnden tyder på
en glädjande ambition hos tidningsföretagen att vidta sådana åtgärder.

Riksdagen beslutade våren 1990 (jfr prop. 1989/90:78 s. 43 — 44, 55,
KU31 s. 20, 25) att särskilda medel engångsvis skulle anvisas för utbild-
ning i tidningsledning. Överläggningar pågår f. n. med företrädare för
universitetet i Göteborg om att förlägga sådan utbildning dit.

Jag beräknar anslaget i överensstämmelse med presstödsnämndens för-
slag. Anslaget bör föras upp med 35 800000 kr. för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

9. till Utvecklingsstöd till dagspressen för budgetåret 1991 /92 anvi-
sa ett reservationsanslag på 35 800000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

327

H 8. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

1 000

1000

Presstödsnämnden

Frågan om statlig kreditgaranti har hittills inte aktualiserats i något fall.
Förbudgetåret 1991/92 begär nämnden oförändrat 1 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget i överensstämmelse med presstödsnämndens för-
slag. Anslaget bör föras upp med 1 000 kr. för budgetåret 1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

10. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspres-
sen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

H 9. Distributionsstöd till dagspressen

1990/91 Anslag 79 500000

1991/92 Förslag 79 500000

Presstödsnämnden

Under budgetåret 1989/90 betalade nämnden ut sammanlagt 59 178 539
kr. i samdistributionsrabatt för drygt 996 miljoner samdistribuerade tid-
ningsexemplar. Den nya presstödsförordningen innebär att samdistribu-
tionsrabatten fr. o. m. den 1 juli 1990 ersatts av distributionsstöd. För bud-
getåret 1990/91 räknar nämnden med ett utfall som i huvudsak motsvarar
de anvisade medlen. För budgetåret 1991/92 begär nämnden oförändrat
79 500000 kr.

Föredragandens överväganden

Det nya distributionsstödet innebär att antalet rabattnivåer ökats från tre
till fyra och att öresbeloppen på varje nivå höjts. Syftet med förändringen
var att säkra en fortsatt samordnad tidningsdistribution. Med nuvarande
stödnivåer bör det vara möjligt för presstödsnämnden, tillsammans med
distributionsföretagen och tidningsföretagen, att främja ett rationellt di-
stributionssystem som tillgodoser de övergripande målen för presspoliti-
ken.

Jag beräknar anslaget i överensstämmelse med presstödsnämndens för-
slag. Anslaget bör föras upp med 79 500000 kr. för budgetåret 1991/92.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

328

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

11. till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 79 500000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

H 10. Stöd till kulturtidskrifter

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

19814380

20194000

21002000

Reservation

7 767

Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (1977: 393) om statligt stöd
till kulturtidskrifter.

Statens kulturråd, m. fl.

För budgetåret 1990/91 har hittills 306 tidskrifter ansökt om stöd. Bidrag
har beviljats till 216 tidskrifter med belopp mellan 5 000 och 240 000 kr.

För att verksamheten vid tidskriftsverkstäderna i Göteborg och Luleå
skall erhålla stabilitet och en omfattning som motsvarar tidigare etablera-
de verkstäder begär kulturrådet särskilda medel. ( + 800000 kr.)

Kulturrådet avser att pröva möjligheterna att etablera tidskrifter som
läromedel och pedagogiskt hjälpmedel i skolan och begär medel för att
kunna utveckla en sådan verksamhet. ( + 600000 kr.)

Kulturrådet begär också medel dels för att registrera kulturtidskrifter i
databasen Artikel-Sök, dels för olika utvecklingsinsatser, bl. a. inläsning av
kulturtidskrifter på kassett och utvidgat samarbete med bokhandeln.
( + 700000 kr.)

I övrigt räknar kulturrådet med en priskompensation om 11%.
( + 2 221 000 kr.)

Synskadades riksförbund har i en skrivelse föreslagit att en treårig för-
söksverksamhet skall startas med inläsning av tidskrifter och begärt sär-
skilda medel för detta ändamål.

Föredragandens överväganden

Även under nästa budgetår bör högst 1 milj. kr. av stödet få användas för
utvecklingsinsatser när det gäller marknadsföring, teknikutveckling och
utbildning i bl. a. ekonomi, juridik, administration och teknik. Som jag
tidigare under anslaget G 1. Statens kulturråd har anfört, bör kulturrådets
kostnader i samband med distribution av kulturtidskrifter rymmas inom
nämnda belopp.

Vid min medelsberäkning har jag räknat med viss kompensation för
prisutvecklingen.

Framställningarna i övrigt föranleder inga åtgärder från min sida.

329

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

12. till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 21 002 000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

H 11. Stöd till radio- och kassettidningar

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

38241 163'

57991000

1991/92 Förslag 63 555000

1 Tidigare reservationsanslag.

Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (1988: 582) om statligt stöd
till radio- och kassettidningar. Frågor om stöd prövas sedan den 1 juli 1988
av taltidningsnämnden i enlighet med nämnda förordning och förordning-
en (1988:674) med instruktion för taltidningsnämnden. Nämnden skall
också handlägga ärenden om fördelning av mottagarutrustningar för ra-
diotidningar och bedriva visst utvecklingsarbete.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

1. Bidrag till utgivnings-

verksamhet m. m.	57450000	+ 5 521000
2. Presstödsnämnden och taltidningsnämnden för utbildnings- och utveck- lingsverksamhet	541000	+ 43000
	57991000	+ 5564000

Taltidningsnämnden

Under budgetåret 1989/90 har totalt 52,5 milj. kr. av de anvisade medlen
under anslaget inkl, ingående reservation förbrukats. Därav avser 33,8
milj. kr. bidrag till 38 tidningsföretag för utgivningsverksamhet. Resteran-
de belopp avser inköp av radiotidningsmottagare, utbildningsverksamhet
samt ersättning till televerket för service, sändningskostnader m. m.

I augusti 1990 utkom 38 dagstidningar med taltidningsutgåva. Därav
utkom sju tidningar som kassettidning och 31 som radiotidning. Av radio-
tidningarna distribueras för närvarande tre tidningar genom den s. k.
RATS-metoden (radiosända talsyntestidningar för synskadade). Taltid-
ningsnämnden har beslutat om preliminär ersättning och meddelat sänd-
ningstillstånd för ytterligare sju tidningar. Underhandskontakter förekom-
mer därutöver med ytterligare ett tjugotal tidningar, som visat intresse för
verksamheten. Nämndens anslagsframställning baseras på att ett 15-tal
tidningar tillkommer under innevarande och nästa budgetår. Verksamhe-
ten antas därför omfatta ca 60 tidningar under nästa budgetår.

Om pågående fältförsök med RATS ger ett positivt resultat bör enligt
nämnden utbyggnadstakten av RATS-mottagare öka.

330

För budgetåret 1991/92 begär nämnden för bidrag till utgivningsverk-
samhet m. m. 83 790000 kr. (+ 26 340000 kr.).

För utbildnings- och utvecklingsverksamhet begär nämnden oförändrat
belopp, dvs. 541 000 kr.

I en skrivelse den 26 april 1990 föreslår taltidningsnämnden att även
organisationer, institutioner och vårdinrättningar, som betjänar synskada-
de. skall få rätt att abonnera på redigerade taltidningar. Förslaget innebär
att institutionerna i likhet med den enskilde synskadade skall få disponera
mottagarutrustningen kostnadsfritt.

Regeringen uppdrog den 15 mars 1990 åt taltidningsnämnden att senast
i anslutning till att nämnden lämnar förslag till anslagsframställning för
budgetåret 1991/92 lämna förslag till hur bestämmelserna i förordningen
(1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar kan preciseras.
Nämnden har redovisat sina förslag, vilka i huvudsak innebär följande.

Den avgörande principen för ersättning till taltidningarna är att tidning-
arna skall erhålla full nettokostnadstäckning. Nämnden utgår emellertid i
sina bedömningar av tidningsföretagens yrkanden från ett antal riktvärden
för olika kostnader. Företagen har uppmanats att successivt anpassa sig till
riktvärdena. Vissa variationer måste emellertid accepteras. En författ-
ningsreglering riskerar att slå sönder det samarbete som finns i dag och
skulle kunna uppfattas som att staten vill dra sig ur det åtagande som
principen om full nettokostnadstäckning representerar. Nämndens till-
lämpningar av riktvärdena har hittills inneburit att verksamheten kunnat
bedrivas till lägre kostnad än vad som en gång beräknades av taltidnings-
kommittén.

I genomsnitt uppgick vid det senaste budgetårsskiftet kostnaderna för
radiotidningarna till 12 000 kr. per abonnent och år. Beroende främst på
antalet abonnenter per tidning varierar kostnaden mellan 6000 kr. och ca
40000 kr. per abonnent. Ett utbyggt RATS-system beräknas kosta ca 5 000
kr. per abonnent. Både för radiotidningsmottagarna och RATS-mottagar-
na beräknas fem års avskrivningstid.

Nämnden har, när det gäller sändningstillstånd för radiotidning, som
riktpunkt att tidningen skall nå minst tio abonnenter per sändare. Om
antalet abonnenter är färre uppmanas företagen att i stället distribuera den
inlästa tidningen på kassett via posten.

Nämnden anser att förordningen lämnar utrymme för nämnden att
ställa villkor eller krav när det gäller minsta antal abonnenter. Nämnden
avråder från en förordningsändring scm innebär att gränser införs som
utesluter små tidningar och lågtäckningstidningar från möjligheten att ge
ut en taltidningsversion.

I enlighet med sitt uppdrag har nämnden uppmanat tidningsföretagen
att prioritera marknadsföringen. Tidningsföretagens aktiviteter sker i stor
utsträckning i samarbete med Synskadades riksförbunds lokala organisa-
tioner.

Sammanfattningsvis är taltidningsnämnden inte beredd att förorda en
ökad författningsstyrning av verksamheten. Nämnden anser det inte be-
hövligt att införa ökat författningsstöd för att kunna tillämpa riktvärden
och schabloner vid prövning av ersättning till tidningsföretagen. Enligt

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

331

nämnden tillgodoses målsättningen om snabb utbyggnad under effektiv
kostnadskontroll bäst med stöd av förordningen i nuvarande utformning.

Föredragandens överväganden

I regeringens proposition (1987/88:145) om stöd till radio- och kassettid-
ningar föreslogs att verksamheten skulle byggas ut och permanentas. Am-
bitionen för utgivningen angavs vara att den inom en femårsperiod skulle
omfatta ett femtiotal tidningar till en total kostnad av ca 55 milj. kr. i 1987
års prisläge.

Riksdagen beslutade (KU 1987/88:39, rskr. 291) i enlighet med rege-
ringens förslag att verksamheten skulle permanentas och gav samtidigt
regeringen till känna vad utskottet hade anfört om utgivningstakten. Ut-
skottet hade i denna fråga uttalat att 50 dagstidningar endast skulle ses
som ett delmål som borde uppnås så snart som möjligt. Skulle det ske inom
kortare tid än fem år, skulle det enligt riksdagens mening vara en stor
framgång. Samtidigt uttalades att riksdagen borde vara beredd att om-
pröva anslagets storlek, så att inte medelsbrist skulle hindra de tidningar
som så önskade att få anslag för utgivande av radio- och kassettidningar.

Vid behandlingen av 1989 års budgetproposition beslutade riksdagen
(1988/89:KU23, rskr. 105) att — med hänvisning till svårigheter att be-
stämma det faktiska medelsbehovet för budgetåret 1989/90 — ändra an-
slagsbeteckningen på stödanslaget från reservationsvis till förslagsvis.

Radio- och kassettidningarna spelar en mycket viktig roll for synskadade
både när det gäller den demokratiska processen i samhället och i fråga om
tillgången till information i vid bemärkelse. Jag kunde därför i fjolårets
budgetpropositon konstatera att det var glädjande att utgivningen av tal-
tidningar så snabbt kunnat nå en så betydande omfattning, men att fram-
gången inte varit lika stor när det gällde att nå ut till de synskadade. Jag
framhöll därvid betydelsen av att ett så omfattande stöd från staten följs
av ett rimligt brett utnyttjande inom målgruppen. Det kunde, menade jag,
vara svårt att motivera ett stöd av den enskilda prenumerationen i den
storleksordning som då var aktuell, nämligen en subvention upp till 40000
kr. Mot den bakgrunden ansåg jag det angeläget att taltidningsnämnden
uppmanade tidningsföretagen att vidta kraftfulla marknadsföringsåtgär-
der i syfte att väsentligt öka antalet prenumerationer per tidning och
därmed sänka kostnaderna per prenumerant till rimliga nivåer. Taltid-
ningsnämnden fick i uppdrag att lämna förslag till hur stödförordningen
skulle kunna preciseras samt redovisa vilka åtgärder som vidtagits när det
gäller marknadsföring m.m. Jag räknade med att därefter återkomma till
regeringen med förslag om att inhämta riksdagens godkännande av rikt-
linjer för bidragsverksamheten.

1 december 1990 hade — enligt vad jag erfarit — 43 tidningar startat
utgivning med sammanlagt drygt 4000 abonnenter. Subventionen per
abonnemang ligger för närvarande på mellan ca 6000 och 50000 kr. När
det gäller lågfrekventa tidningar kan subventionen i något enstaka fall
uppgå till 150 kr. per tidningsexemplar och abonnemang. Det är enligt min
mening svårt att försvara stödbelopp till enskilda prenumeranter i nämnda

Prop.1990/91:100

Bil. 10

332

storleksordningar. Med nuvarande regler skulle stödnivåerna for tillkom-
mande tidningar kunna bli ännu högre. Mot den här angivna bakgrunden
och med tanke på det statsfinansiella läget anser jag att det finns anledning
att ompröva det nuvarande regelsystemet. Ett femtiotal tidningar bör ses
som ett mål för femårsperioden, dvs. i och med utgången av budgetåret
1992/93. Jag föreslår också att anslaget återgår till att bli reservationsvis
betecknat. Efter femårsperioden bör mål och regler omprövas med ut-
gångspunkt i vunna erfarenheter, bl. a. tillämpningen av ny teknik.

Enligt min mening bör principerna om god geografisk spridning och
politisk mångfald av deltagande tidningsföretag samt principen att dessa
skall erhålla full nettokostnadstäckning även i fortsättningen ligga till
grund för bidragsgivningen.

Vad jag här har anfört innebär att i ett utbyggt skede ytterligare omkring
sju tidningar bör rymmas inom stödordningen, varav några planeras starta
redan innevarande budgetår. Tillkommande tidningar bör i första hand
höra till kategorin lågfrekventa. Under de två kommande budgetåren bör
det således finnas resurser för ytterligare några tidningar att starta. Jag har
för detta ändamål beräknat en realförstärkning av anslaget med 1,5 milj,
kr. I den mån resurserna så medger bör det även i fortsättningen finnas
möjlighet att successivt bygga ut RATS-systemet.

För att tillgodose den geografiska principen bör tidningar som i fortsätt-
ningen startar utgivningsverksamhet i första hand höra hemma i de län
som för närvarande saknar taltidning. I dessa områden kan också sprid-
ningen av rikstidningar på kassett få betydelse. Den politiska mångfalden
kan tillgodoses genom att rikstidningarna successivt görs tillgängliga i hela
landet.

Som jag nyss angett bör även principen om full nettokostnadstäckning
för utgivande tidningsföretag fortsätta att gälla. För att uppnå bästa möjli-
ga hushållning och effektivitet krävs även i fortsättningen en noggrann
prövning av tidningsföretagens bidragsansökningar. Taltidningsnämnden
bör i samarbete med företagen kunna hänvisa till de kostnadsschabloner
som nämnden utarbetat och i förekommande fall anvisa alternativa kost-
nadseffektiva lösningar. Schablonerna bör vara så konstruerade att tid-
ningsföretagen kan erhålla full täckning för de kostnader i verksamheten
som nämnden bedömer vara rimliga

I min anmälan till fjolårets budgetproposition diskuterade jag även
möjligheten att skärpa gränsen för lägsta antalet abonnenter, något som
taltidningsnämnden avråder från, eftersom det kan utesluta små tidningar
och lågtäckningstidningar från möjligheten att ge ut en taltidningsversion.
För egen del anser jag i stället att ett högstsatt stödbelopp per abonnemang
— eller när det gäller lågfrekventa tidningar per tidningsexemplar och
abonnemang — bör utgöra beräkningsgrund för det bidrag ett tidnings-
företag kan erhålla. Enligt min mening bör storleken av subventionen per
abonnemang under nästa budgetår vara högst 25000 kr. På motsvarande
sätt bör högsta bidragsbelopp per exemplar och abonnemang för låg-
frekventa tidningar inte överstiga 100 kr. De tidningsföretag som i dag har
ännu högre subvention per abonnemang bör, innan preliminär ersättning
beviljas, vidta åtgärder för att under nästa budgetår öka antalet prenume-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

333

rationer och därigenom sänka det genomsnittliga subventionsbeloppet. Prop. 1990/91:100
Om detta skulle visa sig vara ogörligt bör verksamheten avvecklas under Bil. 10
budgetåret 1991/92. De högstsatta stödbeloppen bör enligt min mening
inte låsas för någon längre tid. Det bör i fortsättningen ankomma på
regeringen att efter förslag från nämnden ange högsta belopp för dessa
ändamål.

Det ekonomiska utrymme, som eventuellt kan komma att frigöras ge-
nom att någon tidning inte klarar de här angivna subventionsgränserna,
bör i första hand användas för att utvidga RATS-systemet.

Mot bakgrund av vad jag nyss anfört om behovet av marknadsföringsin-
satser och av att antalet abonnenter utökas anser jag det motiverat, att
även institutioner och organisationer samt vårdinrättningar där synskada-
de och andra handikappade stadigvarande vistas, skall få rätt att teckna
abonnemang på redigerade taltidningar. Med tanke på de relativt höga
kostnaderna för mottagarutrustning och det särskilda behovet av abon-
nentutbildning bör dessa institutioner etc. inte omfattas av det s. k. RATS-
systemet. Även denna abonnentgrupp bör emellertid få disponera motta-
garutrustning kostnadsfritt. I likhet med taltidningsnämnden anser jag att
möjligheten att abonnera till kraftigt sänkt pris däremot inte bör gälla för
institutioner och motsvarande.

Efter hand som taltidningsverksamheten byggs ut bör det vara möjligt
att använda de medel som anvisats under anslagsposten 2. Presstödsnämn-
den och taltidningsnämnden för utbildnings- och utvecklingsverksamhet
även för utbildning av RATS-abonnenter.

Jag har räknat med en viss realförstärkning av anslagsposten 1. Bidrag
till utgivningsverksamhet m.m. (+ 1 500000 kr.) Vid min medelsberäk-
ning i övrigt har jag räknat med viss kompensation för prisutvecklingen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

13. godkänna de av mig förordade ändringarna i grunderna för
stödet till radio- och kassettidningar,

14. till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 63 555000 kr.

H 12. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och
litteratur

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

6384000

7 569000

7 634000

Enligt stiftelsens nuvarande stadgar, som fastställdes av regeringen den
22 juni 1988, har stiftelsen till ändamål att äga och ge ut en nyhetstidning
för begåvningshandikappade samt att ombesörja utgivning av lättlästa
böcker (LL-böcker). Tidningen bör utformas så att den blir till nytta även
för andra grupper med läshandikapp. Bokutgivningen bör koncentreras till

334

böcker för sådana vuxna läsare som har särskilt stora och inte tillgodo-
sedda läsbehov, framför allt begåvningshandikappade personer.

Mellan staten och stiftelsen träffades den 21 juni 1990 avtal för perioden
den 1 juli 1990 — den 30 juni 1993. Avtalet reglerar bl. a. frågor om bidrag
till stiftelsens verksamhet och om prenumerationsavgift för tidningen.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
1. Utgivning av Nyhetstidningen 8 SIDOR	3 381000	+ 270000
2. Utgivning av lättläst litteratur	3688000	+ 295000
	70690001	+ 565000

1 Härtill kommer 500000 kr. avseende en ökning av stiftelsekapitalet.

Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-stiftelsen)

1. LL-stiftelsen har redovisat erfarenheterna från verksamheten med Ny-
hetstidningen 8 SIDOR och utgivningen av LL-böcker samt planer för den
framtida bokutgivningen.

För 8 SIDOR har upplagan utvecklats och uppgår i november 1990 till
6200 exemplar. Kassettversionen för dem som behöver ett extra stöd för
att kunna tillgodogöra sig innehållet i tidningen motsvarar i aboanentantal
ungefär 30% av den tryckta upplagan.

2. Stiftelsen anser att tidningsutgivningen bör öka med fyra till fem
nummer per år till full veckoutgivning vilket varit stiftelsens ursprungliga
ambition. Tidningen bör även i olika avseenden utvecklas och förbättras
som nyhetsorgan. Anslagsposten för utgivning av Nyhetstidningen 8 SI-
DOR bör därför höjas med 27%. ( + 914000 kr.)

3. Bokutgivningen bör kunna omfatta minst ett 20-tal titlar per år
samtidigt som marknadsföringsinsatserna bör öka. Anslagsposten för ut-
givning av lättläst litteratur bör räknas upp med 47,5%. (+ 1 752000 kr.)

4. Stiftelsen begär att medlen i sin helhet skall betalas ut vid ingången av
budgetåret 1991/92.

5. Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna har
i en skrivelse bl. a. begärt att LL-stiftelsen anvisas särskilda medel för att ge
ut en lättläst uppslagsbok.

Föredragandens överväganden

Vid min medelsberäkning har jag tagit hänsyn till kostnadsutvecklingen
inom bl. a. den grafiska branschen. Jag räknar med en ökning av medelsbe-
hovet härför om sammanlagt 565 000 kr.

Framställningarna i övrigt föranleder inga förslag från min sida.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

335

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

15. till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litte-
ratur för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
7 634000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Litteratur

H 13. Litteraturstöd

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

35 928 111

35 715000

38 724000

Reservation

10502 584

Från anslaget utgår stöd till utgivning av litteratur enligt förordningen
(1978:490) om statligt litteraturstöd. De ändamål som får stöd under
anslaget framgår av följande sammanställning.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

1. Utgivningsstöd	28 376000	+ 2853000
2. Stiftelsen Litteratur- främjandet för utgivning av En bok för alla samt läsfrämjande åtgärder för barn och ungdom	7 261000	+	I53OOO
3. Kommittén för över- sättning till svenska av finsk facklitteratur	78000	+	3000
	35715000	+ 3009000

Statens kulturråd, m. fl.

1. Statens kulturråd föreslår för utgivningsstödet en prisomräkning med
9% med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom den grafiska industrin.

2. Kulturrådet begär för utgivningsstödet, förutom prisomräkning, 1,8
milj. kr. i realförstärkning. Stödbeloppet har successivt under 1980-talet
minskat med en tredjedel i fast penningvärde. Detta har medfört att
resp, titel erhåller mindre stöd än tidigare och att urvalskriterierna som
tillämpas av kulturrådet hårdnar, vilket kan få negativa konsekvenser för
utgivningen.

3. Högst 1370000 kr. bör avsättas för kostnader för arvoden m.m.i
samband med fördelningen av utgivningsstödet.

4. I skrivelse den 13 februari 1990 redovisar kulturrådet sina erfarenhe-
ter av utgivningen av en klassikerserie för skolans behov. I början av år
1991 kommer utgivningen att sammanlagt omfatta 56 titlar, vilka samtliga
skall lagerhållas och marknadsföras fram till slutet av år 1993 eller så långt
medlen räcker. Den hittills uppnådda försäljningen vittnar om att det

336

finns ett reellt behov i skolan av god skönlitteratur i attraktivt och hållbart
utförande till förmånligt pris. Kulturrådet föreslår därför att utgivningen
skall få fortsätta tills serien omfattar sammanlagt 100 titlar. För detta
ändamål begär kulturrådet 18 milj. kr. Beloppet föreslås utgå med 3 milj,
kr. per år under sex år. För urval m. m. för den föreslagna förlängningen av
klassikerserien bör under budgetåret 1991 /92 högst 135 000 kr. få avsättas.

5. Stiftelsen Litteraturfrämjandet begär, förutom att stödet för utgivning
av En bok för alla förstärks, att bidraget till läsfrämjande insatser på
arbetsplatser permanentas och samtidigt räknas upp med 100000 kr. till
sammanlagt 600000 kr. Bidraget bör anvisas under en särskild anslags-
post. ( +100000 kr.)

6. För läsfrämjande insatser for barn i förskola och skola begär Littera-
turfrämjandet ett särskilt projektbidrag under ett eller flera år. ( + 400000
kr.)

7. Expertkommittén for översättning av finskspråkig facklitteratur till
svenska betonar att principen om lika stort bidrag från Finland och Sveri-
ge talar for att det svenska bidraget höjs. Kommittén anhåller därför om
förstärkning av bidraget. ( + 42000 kr.)

8. Svenska Fotografernas förbund, Föreningen Svenska Tecknare och
Konstnärernas Riksorganisation har i en gemensam framställning begärt
att en särskild stödordning inom utgivningsstödet skall inrättas för bildbo-
ken. För detta ändamål bör anslagsposten 1 under förevarande anslag
förstärkas. ( + 4 500000 kr.) En framställning har också inkommit med
begäran om att utgivningsstöd bör kunna utgå till bibliografier.

9. Stiftelsen svensk dramatik m. fl. har i en skrivelse begärt att ett speci-
ellt efterhandsstöd bör inrättas för publicering av svensk dramatik i tid-
skrifter. Statens kulturråd har yttrat sig över skrivelsen och bl. a. anfört att
dramatiken nu ingår som en särskild stödkategori inom utgivningsstödets
stödordningar Ny svensk skönlitteratur och Skönlitteratur for vuxna i
översättning. Enligt rådet förefaller tidskriftspublicering av nyskrivna
svenska pjäser vara en möjlig metod att mångfaldiga dessa verk. Kostna-
derna för att stödja publicering av ett tiotal verk beräknas till ca 100000
kr., en summa som enligt rådet inte ryms inom nuvarande ram for utgiv-
ningsstödet. Under förutsättning att erforderliga medel ställs till förfogan-
de vill kulturrådet inte avvisa det i skrivelsen framförda förslaget.

Föredragandens överväganden

1 propositionen om litteratur och folkbibliotek (prop. 1984/85:141) före-
slogs att staten skulle ta initiativ till utgivning av en klassikerserie för
grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Riksdagen beslutade i en-
lighet med regeringens förslag (KrU: 21, rskr. 392). Därefter har sedan år
1986 i samarbete med olika bokförlag 48 titlar kunnat ges ut och säljas till
skolan. Inom kort kommer ytterligare åtta titlar att ges ut. I september
1990 hade totalt ca 330000 volymer sålts. Med tanke på den framgång som
klassikerserien rönt anser jag det angeläget att verksamheten kan förlängas

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

337

22 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

ytterligare en tid. Jag räknar därför med att kulturrådet skall kunna fortsät- Prop. 1990/91: 100
ta verksamheten även under nästa budgetår och förordar att högst Bil. 10

1 700000 kr. av anvisade medel får användas för ändamålet.

Kostnader i samband med fördelning av arvoden m.m.bör liksom tidi-
gare kunna belasta detta anslag i stället för kulturrådets förvaltningskost-
nadsanslag, anslaget G 1. Statens kulturråd. Det ankommer på regeringen
att efter förslag från kulturrådet ange högsta belopp för dessa ändamål.

Verksamheten En bok för alla regleras i ett treårigt avtal, som vid
utgången av innevarande budgetår gällt i två år. Ett nytt avtal för tiden
från den 1 juli 1992 bör träffas i god tid före denna tidpunkt så att
Stiftelsen Litteraturfrämjandet kan anpassa sin utgivnings- och personal-
planering till eventuellt ändrade förutsättningar. Mot bakgrund av den
fördjupade redovisning som skall göras av litteraturområdet inför peri-
oden 1993/94—1995/96 bör det nya avtalet vara ettårigt. Jag avser att
inför den nya avtalsperioden föreslå regeringen att ge kulturrådet i upp-
drag att utvärdera verksamheten och redovisa erfarenheterna av gällande
avtal.

Det i 1988 års budgetproposition (1987/88:100 bil. 10 s. 479) föreslagna
och av riksdagen godkända treåriga bidraget till läsfrämjande projekt i
arbetslivet upphör med utgången av innevarande budgetår. Jag räknar
med att Litteraturfrämjandet även i fortsättningen aktivt skall bedriva
uppsökande läsfrämjande arbete i arbetslivet inom ramen för anvisade
medel.

Vid min medelsberäkning har jag utöver viss kompensation för prisut-
vecklingen räknat med en realförstärkning.

Framställningarna i övrigt föranleder inga åtgärder från min sida.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen att

16. till Litteraturstöd för budgetåret 1991/92 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 38 724000 kr.

H 14. Kreditgarantier till bokförlag

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

180574

1000

Statliga kreditgarantier för lån till bokförlag utgår enligt förordningen
(1978: 490) om statligt litteraturstöd. Kreditgarantier får fr. o. m. budgetå-
ret 1985/86 beviljas inom en total engagemangsram av 6 milj. kr.

Statens industriverk

Under budgetåret 1989/90 har ingen garanti beviljats och inga ansökning-
ar avslagits. Två garantier på sammanlagt 180 574 kr. har infriats. Av
engagemangsramen var 0,6 milj. kr. intecknade vid ingången av inneva-
rande budgetår.

338

För budgetåret 1991/92 föreslår verket inte några förändringar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Föredragandens överväganden

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:141, KrU:21, rskr. 392)
har för de statliga kreditgarantierna till bokförlag en engagemangsram om
6 milj. kr. beviljats. Som information vill jag nämna att förlusten i garanti-
systemet uppgår t. o. m. budgetåret 1989/90 till 335 570 kr. Garantiramen
för verksamheten uppgår nu därför till 5 664430 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

17. till Kreditgarantier till bokförlag för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.

H 15. Stöd till bokhandel

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2 822200

2 909000

3025 000

Reservation

832380

Enligt förordningen (1985:525) om statligt stöd till bokhandeln kan
bl. a. sortimentsstöd utgå till bokhandel som inte är fackbokhandel. Denna
stödform utgår från förevarande anslag. Från anslaget utgår dessutom stöd
till spridning av bokinformation samt bidrag till Bokbranschens Finan-
sieringsinstituts AB (BF1) kostnader för administration av den statliga
stödverksamheten.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
1. Sortimentsstöd	1 114000	+ 45000
2. Stöd till spridning av
bokinformation	1235 000	+ 49000
3. Bokbranschens Finan-
sieringsinstitut AB	560000 2 909000'	+ 22000 + 116000

1 Av beloppet får BFI omfördela högst 200000 kr. mellan anslagsposterna. Till
anslagsposten 3 får dock inga medel föras.

Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI)

BFI har i anslutning till sin anslagsframställning överlämnat rapporten
Bokhandelsbranschen 1989/90. I rapporten redovisas bl. a. förändringar i
bokhandelsbeståndet mellan åren 1989 och 1990. Antalet fackbokhandlar
har ökat med 3 till totalt 247 och antalet servicebokhandlar är som tidigare
96.

Enligt rapporten har bokhandelns ekonomiska situation generellt för-

339

bättrats varje år sedan budgetåret 1984/85, då antalet konkurser och Prop. 1990/91:100
betalningsinställelser var mycket stort, och tycks fortfarande vara förhål- Bil. 10
landevis god.

BFI: s anslagsframställning innebär i huvudsak att sortimentsstödet bör
ökas med knappt 6%. Stödet till spridning av bokinformation bör med
hänvisning till ökade portokostnader och ökat antal barnfamiljer räknas
upp med drygt 13 %. Medlen för BFI:s administrativa kostnader bör ökas
med 7%.

Föredragandens överväganden

Det i propositionen (1984/85:141) om litteratur och folkbibliotek föreslag-
na och av riksdagen godkända treåriga stödet till spridning av bokinforma-
tion avsåg distribution av en årlig bokkatalog riktad till barn och ungdom.
Efter riksdagens beslut våren 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 10, KrU 16,
rskr. 322) förlängdes bidraget under ytterligare en treårsperiod och upphör
med utgången av innevarande budgetår.

Syftet med den statliga satsningen på en bred spridning av en för
bokbranschen gemensam katalog över så gott som hela den aktuella svens-
ka barnlitteraturen har varit att öka litteraturintresset hos barn och deras
föräldrar. Enligt vad jag har erfarit har denna bokinformation varit fram-
gångsrik och bl. a. kommit att bilda stommen i de bamboksveckor som nu
genomförs i hela landet. Mot denna bakgrund och med tanke på den
positiva läsfrämjande effekt som katalogen torde ha anser jag det angeläget
att bidrag till detta ändamål kan utgå under ytterligare två budgetår. Jag
vill påminna om att detta stödändamål — i likhet med hela litteraturområ-
det — kommer att bli föremål för en fördjupad analys inför perioden
1993/94-1995/96.

Vid min medelsberäkning har jag räknat med en viss kompensation för
prisutvecklingen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

18. till Stöd till bokhandel för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 3 025 000 kr.

H 16. Distributionsstöd till fackbokhandel m. m.

1989/90 Utgift 2406 189

1990/91 Anslag 3499000

1991/92 Förslag 3 814000

Från anslaget utgår statligt distributionsstöd till bokhandeln enligt be-
stämmelserna i förordningen (1981: 445) om statligt stöd till distribution
av böcker.

340

Statens kulturråd, m. fl.

Fr. o. m. budgetåret 1985/86 utgår det statliga stödet till distribution av
böcker med 30 procentenheter av den rabatt om 50% som förlagen lämnar
för litteraturstödda böcker. Det s. k. fackbokhandelsavtalet mellan för-
lagen och fackbokhandeln föreskriver att alla titlar för vilka förlag, anslut-
na till fackbokhandelsavtalet, söker statligt utgivningsstöd skall ingå i
bokhandelns abonnemang. Antalet titlar som fick distributionsstöd upp-
gick under budgetåret 1989/90 till 492 jämfört med 531 budgetåret
1988/89. Antalet stödberättigade bokhandlar uppgick till 246 liksom un-
der föregående budgetår. Kulturrådet föreslår en ökning av anslaget med
11 %.

Svenska Bokförläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen
har i en skrivelse redogjort for vissa omständigheter rörande det s. k. fack-
bokhandelsavtalet. På en punkt har fackbokhandelsavtalet inte fungerat,
nämligen när det gäller den regel som säger att abonnemangsexemplar av
litteraturstödda titlar får returneras tidigast andra året efter utgivnings-
året. Bestämmelsen infördes i 1985 års avtal och återfinns oförändrad i
1989 års avtal. Denna s. k. tvåårsregel kan inte tillämpas på den andel av
besluten om litteraturstöd som fattas efter årsskiftet eller senare under
våren. Det framgår således inte av den årsreturkatalog, som bokhandeln
använder i sitt returarbete, att vissa titlar är utgivningsstödda. Ett hundra-
tal titlar har därigenom hamnat utanför systemet och kommer inte med i
årsreturkatalogen. Parterna har mot denna bakgrund beslutat att tvåårsre-
geln skall utgå ur avtalet. 1 skrivelsen framhålls att slopandet av denna
regel inte innebär någon försvagning för den litteraturstödda utgivningen.

Statens kulturråd har yttrat sig över skrivelsen och bl. a. anfört att fack-
bokhandelsavtalet, bortsett från tvåårsregeln, fungerar tillfredsställande.
Att vissa stödbeslut försenas beror bl. a. på att en betydande del av ansök-
ningarna gällande höstens utgivning inkommer för sent på året till kultur-
rådet. Sannolikt går det inte att undvika att en restpost titlar får kvarstå till
början av påföljande år. Kulturrådet anser att en fullständig översyn krävs
av det statliga stödet till distribution av böcker, om en utökad lagerhåll-
ningstid i bokhandeln skall var möjlig att genomföra. En sådan bör lämpli-
gen komma till stånd i samband med att kulturrådet skall komma in med
en fördjupad redovisning av litteraturområdet inför perioden 1993/94 —
1995/96.

Föredragandens överväganden

Det statliga distributionsstödet har bl. a. till syfte att göra det möjligt för
branschen att stärka sina åtaganden vad gäller utsändning och lagerhåll-
ning av titlar med utgivningsstöd. Den överenskommelse som träffades
mellan parterna i februari 1990 innebär att det inte längre finns någon
skyldighet för fackbokhandeln att låta de utgivningsstödda titlarna bli
föremål för en förlängd lagerhållningtid.

Fackbokhandelsavtalets kulturpolitiska karaktär har successivt för-
stärkts bl. a. genom att bokhandelns abonnemangsåtagande utökats till att i

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

341

nu gällande avtal omfatta samtliga titlar i förlagens nyhetsutgivning med
undantag for särskilt dyra utgåvor. Enligt vad jag har erfarit har emellertid
nyligen några större bokförlag frånträtt avtalet och det finns en risk att fler
följer efter. Det är för närvarande omöjligt att överblicka konsekvenserna
för avtalet. Om anledning finns därtill har jag för avsikt att föreslå rege-
ringen att lägga fram förslag till riksdagen avseende ändringar av föreva-
rande stöd.

Vid min beräkning har jag tagit hänsyn till att belastningen på anslaget
bestäms av det totala antalet titlar som är stödberättigade samt av prisut-
vecklingen. Jag beräknar det ökade medelsbehovet till 315000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

19. till Distributionsstöd till fackbokhandel m.m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 814000 kr.

H 17. Lån för investeringar i bokhandel m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2395000

2 250000

2 290000

Reservation

2 395 200

Från anslaget utgår kreditstöd och stöd till rådgivning enligt förordning-
en (1985: 525) om statligt stöd till bokhandeln.

Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI)

BFI föreslår — med hänvisning till att efterfrågan på kreditstöd varit stor
— en ökning av anslaget med knappt 7 % eller 150000 kr.

Föredragandens överväganden

Vid min medelsberäkning har jag räknat med en viss kompensation för
prisutvecklingen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

20. till Lån för investeringar i bokhandel m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 2290000 kr.

342

H 18. Talboks-och punktskriftsbiblioteket:

Förvaltningskostnader

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

19334813

19 933000

22016000

Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) har enligt sin instruktion
(1988: 341) till uppgift att i samverkan med andra bibliotek i landet arbeta
för att synskadade och andra handikappade får tillgång till litteratur. Det
åligger biblioteket särskilt att framställa och låna ut talböcker och punkt-
skriftsböcker, att tillhandahålla punktskriftsböcker för försäljning samt att
inom sitt verksamhetsområde lämna information och råd till folkbibliotek
och andra. I fråga om utlåningen av talböcker skall TPB inrikta sin
verksamhet på att fungera som lånecentral. Biblioteket har för dövblinda
en central utskrivningstjänst som gäller punktskrift. Biblioteket svarar
också för framställning av studielitteratur för högskolestuderande, som är
synskadade, rörelsehindrade eller dyslektiker. Vidare beslutar TPB om
utbetalning enligt förordningen (1982:798) om kompensation i vissa fall
för kostnader på grund av kassettskatt. Utgifter härför bekostas av medel
ur anslaget. Till biblioteket är knuten en punktskriftsnämnd. Enligt förord-
ningen (1985: 391) om talboks- och punktskriftsbibliotekets punktskrifts-
nämnd har nämnden till uppgift att främja och utveckla punktskriften för
synskadade. Nämnden skall bl. a. utarbeta normer för den svenska
punktskriften.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
1. Förvaltningskostnader	16 864000	+ 1 151000
(därav lönekostnader)	(13 769000)	(+1396000)
2. Lokalkostnader	2 769000	+ 932000
3. Kompensation för kostnader
för kassettskatt	300000	— of.
	19933000	+ 2083000

Talboks- och punktskriftsbiblioteket

TPB: s utlåning av talböcker uppgick under budgetåret 1989/90 till nära
200000 lån, vilket innebär 6% ökning jämfört med budgetåret 1988/89.
Talboksutlåningen från folkbiblioteken uppgick år 1989 enligt uppgift från
statistiska centralbyrån till närmare 1,7 miljoner lån, vilket innebär en viss
ökning jämfört med år 1988.

TPB: s anslagsframställning innebär i huvudsak följande.

1. Huvudförslag 299000 kr.

2. TPB anser att biblioteket bör undantas från tillämpningen av huvud-
förslaget. ( + 299000 kr.)

3. TPB har i en skrivelse den 20 november 1990 redovisat sin lokalsitua-
tion och begärt extra medel för att kunna utöka lokalytan. Som stöd för sin

343

begäran anger TPB bl. a. att en planerad datorisering kommer att innebära Prop. 1990/91: 100
teknikanpassning för synskadade, vilket kräver stort utrymme. Bil. 10

Föredragandens överväganden

I stället för att tillämpa ett treårigt huvudförslag på bibliotekets förvalt-
nings- och lokalkostnader har jag beräknat att förevarande anslag reduce-
ras med 0,5% som ett led i de generella åtgärderna för en rationalisering av
den statliga administrationen. (— 110000 kr.)

Sammantaget bör medlen för anslagsposten 1. Förvaltningskostnader
under förevarande anslag ökas med 1151 000 kr.

Med tanke bl. a. på den utrymmeskrävande utrustning som behövs för
att verksamheten vid biblioteket skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt
anser jag det motiverat att biblioteket tillförs medel för att kunna utöka
sina lokaler. För nästa budgetår bör således beloppet för lokalkostnader
beräknas till 3 701 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

21. till Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1991 /92 an visa ett förslagsanslag på 22 016 000 kr.

H 19. Talboks- och punktskriftsbiblioteket:

Produktionskostnader

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

38 222 350

35 738000

38 837000

Reservation

1081509

Från anslaget bekostas talboks- och punktskriftsbibliotekets (TPB) pro-
duktion av talböcker och punktskriftsböcker samt kataloger och annat
informationsmaterial. Från anslaget utgår också bidrag till Sveriges dövas
riksförbund (SDR) för produktion av videogram för döva.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
1. Produktionskostnader för talböcker, punktskrifts- böcker, informations- material m. m.	26841000	+ 2147000
2. Produktionskostnader för punktskriftsböcker för försäljning	498000	+ 40000
3. Bidrag till Sveriges dövas riksförbund för produktion av videogram för döva	8 399000	+ 912000
	35738000'	+ 3099000'

Av beloppet får TPB omfördela högst 75000 kr. mellan anslagsposterna 1 och 2.

344

Talboks- och punktskriftsbiblioteket

Under budgetåret 1989/90 förvärvaoe biblioteket totalt 3 135 titlar, varav
893 från utomstående talboksproducenter. Produktionen av punktskrifts-
böcker uppgick till 592 titlar.

TPB: s anslagsframställning innebär i övrigt i huvudsak följande.

1. TPB begär — med tanke på att andelen talböcker för andra låntagar-
grupper än synskadade bör öka — medel till ökad talboksproduktion samt
fortsatt upprustning av talboksbeståndet. (+1 400000 kr.)

2. Det äldre punktskriftsbeståndet bör upprustas och produktionen av
punktskriftsböcker bör ökas. ( + 1 500000 kr.)

3. Ett nytt statsbidrag bör inrättas under ett år, så att ett tiotal kommun-
och högskolebibliotek kan bedriva försöksverksamhet och pröva hur ny
teknik kan användas på biblioteken. Syftet med försöket är att synskadade
och andra handikappade själva skall kunna söka sin information med
hjälp av t. ex. talsyntes och /eller punktskriftsdisplay. ( + 3000000 kr.)

4. TPB begär ett bemyndigande att for budgetåret 1991/92 få lägga ut
beställningar av talböcker, punktskriftsböcker och informationsmaterial
som belastar budgetåret 1992/93 upp till 10 milj. kr.

5. TPB föreslår att bidraget till SDR bör räknas upp med 16%. (+ 1 344
kr.) Av anvisade medel bör ett särskilt belopp avsättas för de kostnader
som TPB har med anledning av administrationen av anslaget.

6. Innevarande budgetår är femte och sista året i en femårsperiod under
vilken SDR:s videoverksamhet byggts ut i enlighet med en särskild, av
regering och riksdag godkänd, plan. Förändringar i planen kräver godkän-
nande av regeringen. TPB anser att SDR och TPB löpande och i samråd
bör kunna besluta om investeringar och reinvesteringar inom ramen for
bidraget, dock for högst 1 426000 kr., utan att en formell investeringsplan
upprättas.

Föredragandens överväganden

Vid min medelsberäkning har jag för anslagsposterna 1 och 2 räknat med
viss kompensation för prisutvecklingen.

TPB bör i likhet med föregående år ges ett bemyndigande att under
budgetåret 1991/92 få lägga ut beställningar av talböcker, punktskriftsböc-
ker och informationsmaterial som kommer att belasta anslaget budgetåret
1992/93. Jag föreslår att bemyndigandet får avse ett belopp om högst 10
milj. kr.

Riksdagen godkände våren 1987 förslaget om en femårig investerings-
och produktionsplan för SDR:s videoverksamhet (prop. 1986/87:100 bil.
10 s. 482 f., KrU 17, rskr. 209). Beslutet innebar att planen skulle vara
flexibel och möjlig att successivt justera. Det innebar också att det ankom-
mer på regeringen att pröva behovet av förändringar i planen.

Under perioden har TPB:s uppgifter som tillsynsmyndighet över SDR
utvecklats. Biblioteket har nu god insyn i SDR:s verksamhet med produk-
tion av videogram på teckenspråk. Enligt min mening har TPB därför goda
förutsättningar att utarbeta nya samarbets- och insynsrutiner när det gäller

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

345

SDR. Jag anser därför att biblioteket i fortsättningen — efter samråd med
SDR — bör få besluta om investeringar och reinvesteringar i förhållande
till produktionen vid SDR:s videoavdelning. I likhet med TPB anser jag
att högst 1 426000 kr. bör få användas i detta syfte under nästa budgetår.
Det bör i fortsättningen ankomma på regeringen att efter förslag från
biblioteket ange högsta belopp för detta ändamål.

Liksom tidigare bör en del av bidraget till SDR få användas för TPB:s
kostnader i samband med administrationen av bidraget till SDR. Det
ankommer på regeringen att efter förslag från TPB ange ett högsta belopp
för ändamålet.

Vid min medelsberäkning har jag förutom viss kompensation för prisut-
vecklingen även beräknat en realförstärkning av anslagsposten 3 under
förevarande anslag. Det bör därmed vara möjligt för SDR att upprätthålla
den planenliga produktionsnivån.

TPB:s framställning i övrigt föranleder inga åtgärder från min sida.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

22. godkänna vad jag har förordat om videoproduktion för döva,

23. medge att regeringen lämnar talboks- och punktskriftsbibliote-
ket det beställningsbemyndigande om 10 milj. kr. för budgetåret
1992/93 som jag har förordat,

24. till Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Produktionskostna-
der för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
38 837000 kr.

H 20. Bidrag till Svenska språknämnden m. m.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2529615

2476000

2930000

Från anslaget utgår medel till löner för föreståndare och fem forsknings-
assistenter vid nämndens sekretariat. Vidare utgår bidrag till vissa kostna-
der för lokaler och expenser samt projektet Terminologiskt utvecklingsar-
bete på invandrarspråk. Övriga kostnader täcks av anslag från olika fon-
der, prenumerationsavgifter för tidskriften Språkvård, m. m.

346

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

1.	Lönekostnader	1636000	+	254000
2.	Bidrag till lokal- och kontorskostnader	240000	+	26000
3.	Terminologiskt utveck- lingsarbete på invandrar- språk	184000	+	7 000
4.	Bidrag till Sverigefinska språknämnden	416000	+	167000
		2476000	+ 454000

Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden

1. Svenska språknämnden anhåller om medel för ytterligare tre statligt
reglerade tjänster som forskningsassistent ( + 810000 kr.). Nämnden före-
slår att även kontorspersonalen ges statligt reglerade tjänster.

2. På grund av en hårt ansträngd ekonomi anhåller Sverigefinska språk-
nämnden om ökade medel. Det svenska bidraget bör utgöra 3/4 av bi-
dragssumman. ( + 238000 kr.)

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår bör 2156000 kr. anvisas till kostnader för löner,
lokaler och expenser vid Svenska språknämnden. Utöver viss prisomräk-
ning har anslaget tillförts medel genom omprioriteringar inom medieom-
rådet.

För projektet Terminologiskt utvecklingsarbete på invandrarspråk har
jag beräknat 191 000 kr.

I övrigt föranleder språknämndens framställning inga förslag från min
sida.

För att Sverigefinska språknämnden skall kunna fullgöra sin uppgift att
vårda och utveckla finska språket i Sverige genom telefonrådgivning,
publikationsverksamhet m.m. har jag utöver prisomräkning beräknat en
realförstärkning av bidraget till nämnden om 150 000 kr. För Sverigefinska
språknämndens verksamhet bör sammanlagt 583000 kr. anvisas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

25. till Bidrag till Svenska språknämnden m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 930000 kr.

Radio och television

Sveriges Radio m. m.

Den 6 december 1990 förordnades ledamöter i en parlamentariskt
sammansatt beredningsgrupp med uppgift att inom utbildningsdeparte-
mentet delta i beredningen av frågor inom radio- och TV-området.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

347

Jag avser att senare föreslå regeringen att för riksdagen vid 1990/91 års Prop. 1990/91: 100

riksmöte lägga fram en särskild proposition om radio- och TV-frågor. Bil. 10

Förutom TV-reklamfrågan bör där även behandlas dels förslag till medels-
tilldelning för år 1992 avseende Sveriges Radio och televerket samt för
budgetåret 1991/92 avseende radionämnden, dels förslag om TV-avgiftens
storlek.

H 21. Kabelnämnden: Förvaltningskostnader

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

2 584663

3 539000

3 863000

Kabelnämnden skall enligt sin och närradionämndens instruktion (SFS
1988:340) pröva frågor om lokala kabelsändningar. Nämnden skall ha
tillsyn över verksamheten med sådana sändningar och även i övrigt följa
utvecklingen på området. Nämnden skall också handlägga ärenden om
avgifter enligt lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kabel-
sändningar samt pröva frågor om bidrag enligt förordningen (1985:1065)
om statsbidrag till lokal programverksamhet. Kostnaderna för kabelnämn-
dens verksamhet finansieras helt med avgifter.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
1. Förvaltningskostnader	3 295000	+ 296000
(därav lönekostnader)	(2203000)	(+241000)
2. Lokalkostnader	243000	+ 28000
3. Anskaffning av inredning
och utrustning	1000	of.
	3539000	+ 324000

Inkomster vid kabelnämnden, som redovisas på statsbudgetens in-
komstsida under rubriken 2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsänd-
ningar beräknas till 5,5 milj. kr. för nästa budgetår. (Budgetåret 1989/90
var inkomsterna 17,2 milj, kr.)

Kabelnämnden

1. Antalet tillstånd för satellitsändningar och upplåtelse av kanalutrymme
för egensändningar uppgick vid utgången av juni 1990 till 446. Av tillstån-
den avsåg 157 televerket, 37 bostadsföretag, 189 privata kabel-TV-bolag
samt 63 bostadsrätts- och samfällighetsföreningar. 206 kommuner var
berörda. Det fanns 18 lokala kabelsändarföretag. Antalet till kabel-TV-nät
anslutna bostäder med möjlighet att ta emot satellitsändningar uppgick till
ca 1,2 miljoner vilket motsvarar drygt 30 % av landets bostadshushåll.
Anslutningstakten i genomsnitt per månad under det senaste budgetåret

348

har varit ca 33 000 mot ca 24000 året innan. Ett 30-tal programkanaler
från satellit vidaresändes. Dessa sänder sammanlagt omkring 300 timmar
program under ett vanligt dygn.

2. Kabelnämnden föreslår att någon besparing i enlighet med huvudförs-
laget inte görs. En besparing skulle framtvinga en minskning av personalen
och leda till att nämnden inte kan fullgöra ålagda arbetsuppgifter.

Föredragandens överväganden

Som ett led i de generella åtgärderna för rationalisering av den statliga
administrationen har jag beräknat att förevarande anslag reduceras med
0,5 % under budgetåret 1991/92. (— 19000 kr.)

Anslaget bör beräknas till 3 863 000 kr.

Kabelnämnden beslöt den 15 februari 1989 att satelliten Astra 1 A vid
tillämpningen av kabellagen skall behandlas som en direktsändande satel-
lit och inte som en satellit i fast trafik. Den 29 november 1990 fattade
nämnden ett beslut med motsvarande innebörd i fråga om satellliterna
Eutelsat II F 1, Intelsat VI F 4, Tele-X, TV SAT 2 och Horizont 7
(programkanalen Moskva 1). Innebörden av besluten är att program från
de berörda satelliterna får vidaresändas i kabelnät utan tillstånd och att
den som vidaresänder program uteslutande från dessa satelliter inte är
skyldig att erlägga avgifter, även om han har tillstånd. Jag har räknat med
minskade avgiftsinkomster med anledning av kabelnämndens senare be-
slut.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

26. till Kabelnämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret
1991 /92 anvisa ett förslagsanslag på 3 863 000 kr.

H 22. Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

1001666

1250000

Reservation

649833

Från anslaget utgår stöd till lokal programverksamhet i enlighet med
bestämmelser i förordningen (1985: 1065) om statsbidrag till lokal pro-
gramverksamhet.

Kabelnämnden

Sedan kabelnämnden inrättades år 1986 har nämnden lämnat stöd till 80
projekt med sammanlagt drygt 4,4 milj. kr. Under budgetåret 1989/90
beviljades 886000 kr. till 26 projekt. Av stödbeloppet har 54% avsett
utbildning, 37% startstöd, 7% seminarier och annat erfarenhetsutbyte och
2% programproduktion.

349

Föredragandens överväganden

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

27. till Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet för
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 1 250000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

H 23. Närradionämnden

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

4061243

3 982000

4 345000

Närradionämnden skall enligt sin och kabelnämndens instruktion (SFS
1988: 340) pröva frågor om närradio och ha tillsyn över närradioverksam-
heten. Nämnden skall också handlägga ärenden om avgifter enligt förord-
ningen (1984: 463) om avgifter i ärenden om närradio. Kostnaden för
närradionämndens verksamhet finansieras helt med avgifter.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
1. Förvaltningskostnader	3616000	+ 321000
(därav lönekostnader)	(2485000)	(+ 272000)
2. Lokalkostnader	365000	+ 42000
3. Anskaffning av inredning och utrustning m. m.	1000	of.
	3982 000	+ 363000

Inkomster vid närradionämnden, som redovisas på statsbudgetens in-
komstsida under rubriken 2545 Närradioavgifter beräknas till 4,3 milj. kr.
för nästa budgetår. (Budgetåret 1989/90 var inkomsterna 4,7 milj, kr.)

Närradionämnden

1. I juli 1990 var 158 sändare i drift. Tillstånd fanns för sändare på
ytterligare tio orter. Antalet tillståndshavare var 2290 vid slutet av år
1988. Sändningstiden under året uppgick till 255 704 timmar, en ökning
med 6% sedan föregående år.

2. Närradionämnden föreslår att någon besparing enligt huvudförslaget
inte görs. En sådan besparing skulle försvåra möjligheten att ge myndig-
hetsservice till de föreningar som genom sina avgifter finansierar verksam-
heten.

350

Föredragandens överväganden

Som ett led i de generella åtgärderna for rationalisering av den statliga
administrationen har jag beräknat att förevarande anslag reduceras med
0,5 % under budgetåret 1991/92. ( — 22000 kr.)

Anslaget bör beräknas till 4 345 000 kr.

De avgifter som de sändande föreningarna skall erlägga anpassas så att
inkomsterna beräknas täcka kostnaderna för radionämndens verksamhet.
Fr. o. m den 1 juli 1987 är avgiften 15 kr. per sändningstimme. När en
någorlunda säker uppskattning av antalet sändningstimmar för budgetåret
1991/92 kan göras avser jag att om så behövs återkomma till regeringen
med förslag om ändring av avgifter fr.o.m.den 1 juli 1991. Min bedöm-
ning nu är att den föreslagna anslagshöjningen om 363000 kr. kan täckas
utan att avgiften höjs.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

28. till Närradionämnden för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 4 345 000 kr.

H 24. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

12250540

10912000

24488000

Från anslaget bekostas dels televerkets kostnader för rundradiosändning
i Sverige av finländska televisionsprogram, för tillhandahållande och över-
föring av en svensk programkanal till Finland samt för överföring av dessa
program till kabelnät på ett antal orter i Sverige, dels Sverigefinska Riks-
förbundets (tidigare Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige) kostnader
i samband med utsändning av den finländska programkanalen i Sverige.
De sistnämnda kostnaderna baserar sig på överenskommelser mellan riks-
förbundet och förhandlingsorganisationen Copyswede såsom företrädare
för vissa rättighetshavarorganisationer.

Utsändningen av ett finländskt program i Sverige sker med stöd av lagen
(1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Rege-
ringen får för tiden intill utgången av år 1991 medge rätt till rundradio-
sändning från radiosändare av televisionsprogram i radio- eller trådsän-
dning från Finland.

Regeringen har den 20 december 1990 meddelat Sverigefinska Riksför-
bundet tillstånd att också under år 1991 bedriva sådana sändningar. Som
villkor för tillståndet gäller bl. a. att en sändare i Nacka med viss räckvidd
skall användas, att sändningarna skall ske i en kanal, att sändningarna
skall bestå av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller kort
dessförinnan har sänts i Finland av Oy Yleisradio Ab samt att sändningar-
na inte får innehålla kommersiell reklam.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

351

På tilläggsbudget 1 till statsbudgeten (prop. 1990/91:25 bil. 4) lämnades Prop. 1990/91: 100
förslag om hur sändningar av finländsk TV kan utvidgas genom att möjlig- Bil. 10
heter till mottagning i kabelnät etableras på ett tjugotal orter i landet.
Riksdagen beslutade (KrU 1990/91:9, rskr. 98) i enlighet med förslaget.

Verksamheten inleds successivt med början strax före sommaren 1991.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
1. Televerket för tekniska kostnader m. m.	8 290000	+ 13392000
2. Bidrag till Sverigefinska Riksförbundet för sändningsverksamhet	2 622000	+ 184000
	10912000	+ 13 576 000

Televerket

För budgetåret 1991/92 behövs dels 1 573000 kr. for utsändning av ett
finländskt program över Storstockholm, dels 7 304000 kr. för tillhandahål-
lande och överföring av ett svenskt TV-program till Finland, varav
3 678000 kr. avser ersättning till Sveriges Television AB. Vidare begär
televerket 11 900000 kr. (+11 810000 kr.) för överföring av en finländsk
TV-kanal via fiberoptiskt nät till 24 orter i landet. Sammanlagt begär
televerket 20 777000 kr. (+ 12 487000 kr.).

Televerket anser att kalenderårsvisa medelsanvisningar bör införas för
TV-utbytet mellan Sverige och Finland. Övergångsvis kräver detta att
anslaget förs upp med ett belopp motsvarande medelsbehovet för ett och
ett halvt år.

Föredragandens överväganden

Sändningarna av finländska TV-program över Storstockholmsområdet
kommer i enlighet med riksdagens beslut inom kort att kompletteras med
möjligheter till mottagning i kabelnät på ett tjugotal orter i landet. Flera
finsktalande bosatta i Sverige kommer därmed att ges tillgång till TV-
sändningar på det finska språket. Med denna satsning samt den aktuella
finländska utbyggnaden av svenska sändningar uppnår Sverige och Fin-
land jämbördiga ambitionsnivåer för TV-utbytet. Mot bakgrund av de
många banden mellan de båda länderna är det värdefullt att detta TV-
utbyte sedan starten i juli 1986 successivt har kunnat byggas ut till en så
omfattande verksamhet.

I konsekvens med vad som tidigare föreslagits på tilläggsbudget I bör
televerket för nästa budgetår erhålla 11 900000 kr. för överföring av en
finländsk TV-kanal till 24 orter i landet. Utbyggnaden av överföringen
väntas vara avslutad före utgången av år 1991. (+ 11 810000 kr.)

Utöver dessa medel bör televerket få disponera 9 782 000 kr. för teknis-
ka kostnader m.m.avseende rundradiosändning av en finländsk kanal i

352

Storstockholmsområdet samt för kostnader för tillhandahållande och
överföring av en svensk programkanal till Finland. Av beloppet avser
6 104000 kr. televerkets kostnader och 3678000 kr. Sveriges Televisions
AB kostnader. Vid beräkningen av medlen har hänsyn tagits till kostnader
till följd av utökad mervärdeskatt på delar av verksamheten. (+ 1 582000
kr.).

Jag vill även informera om att regeringen den 20 december 1990 har
medgivit att innevarande budgetårs anslag får överskridas med högst
613 000 kr. för de kostnader som televerket har för utbetald mervärdeskatt
avseende perioden den 1 januari —30 juni 1991.

En kabeldistributionsmodell av det slag som behandlats på tilläggsbud-
get I är också möjlig att tillämpa för Storstockholmsområdet. Även om
utbyggnaden av kabelnät har skett i snabbt tempo finns det emellertid
fortfarande många finsktalande hushåll i regionen som inte är anslutna till
något kabelnät. Mot denna bakgrund ser jag nu ingen anledning att lägga
ned nuvarande marksändningar över Storstockholmsområdet. Med hän-
syn till detta bör den tidsbegränsade lagen om rundradiosändning av
finländska televisionsprogram förlängas med ytterligare ett år. Förslag
härom bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 10.12.

Lagförslaget rör i och för sig sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra
stycket regeringsformen. Enligt min mening är dock frågan av sådan be-
skaffenhet att yttrande från lagrådet skulle sakna betydelse.

Bidraget till Sverigefinska Riksförbundet utbetalas till förbundet av
regeringen. I föregående års budgetproposition informerade jag om att
resultatet av de förhandlingar som förts mellan företrädare för riksförbun-
det och berörda upphovsrättsorganisationer om ersättning för utsändning-
en är en viktig utgångspunkt vid mina bedömningar av medelsbehovets
storlek. Vid tidpunkten för regeringens beslut om budgetpropositionen
hade något avtal för kalenderåret 1990 ännu inte undertecknats varför
bidraget fördes upp med oförändrat belopp. Jag vill nu informera om att
regeringen den 25 januari 1990 tilldelade dåvarande Riksförbundet Finska
Föreningar i Sverige 2 805 540 kr. för detta ändamål, varav 1 494 540 kr.
utgjorde ett överskridande av anslaget i fråga.

Förhandlingar om ett motsvarande avtal för kalenderåret 1991 mellan
Sverigefinska Riksförbundet och företrädare för berörda upphovsrättsor-
ganisationer avseende ersättning för utsändningen pågår för närvarande.
Då något avtal ännu inte finns bör bidraget till riksförbundet föras upp
med det senast kända beloppet, nämligen 2 806000 kr. (+ 184000 kr.) Jag
avser att senare redovisa om utfallet av förhandlingarna har föranlett
ändringar i stödet till förbundet.

Framställningarna i övrigt föranleder inga åtgärder från min sida.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

29. anta ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till
lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av
finländska televisionsprogram,

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

353

23 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

30. till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland for
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 24 488000 kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

H 25. Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och
till europeiskt mediesamarbete

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

243541

2814000

2 926000

Reservation

104458

Från anslaget utgår stöd till den verksamhet med information om forsk-
ningsresultat och framtagning av mediestatistik som bedrivs av den svens-
ka avdelningen av Nordiska Dokumentationscentralen för Masskommuni-
kationsforskning (NORD1COM) vid universitetet i Göteborg.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
1. Basresurs för mediepolitisk forskning (NORDICOM)	462000	+ 70000
2. Dokumentation av debatten om den medie- politiska utvecklingen m. m.	352000	+ 42000
3. Bidrag till europeiskt medie- samarbete	2000000	+ of.
	2814000	+ 112 000

NORDICOM

NORDICOM begär ökade medel för mediestatistiskt arbete och kompen-
sation för löneökning. (+ 52 000 kr.)

Enligt en överenskommelse mellan de stater som deltar i samarbetsorga-
net för att främja europeisk film- och TV-produktion, det s. k. audiovisuel-
la Eureka, skall Sverige betala 2,5% av den gemensamma budgeten. För
1990 är Sveriges andel 32 500 ECU eller ca 230000 kr.

Föredragandens överväganden

Massmedieutvecklingen har under den senaste tiden kännetecknats av en
stark internationalisering och stora förändringar också på andra sätt. Inte
minst har demokratiseringen av staterna i Öst- och Mellaneuropa medfört
radikala förändringar i det europeiska medielandskapet. En stark och
oberoende mediestruktur i dessa länder är en förutsättning för att de
demokratiska landvinningarna skall kunna bevaras. Det är uppenbart att
Sverige har ett starkt intresse av att demokratin stabiliseras i dessa länder
och att vårt land påverkas av utvecklingen där. För att svenska myndighe-
ter skall kunna följa utvecklingen på massmedieområdet måste de få

354

tillgång till en systematisk dokumentation och bearbetning av data när det
gäller massmedier. Detta gäller både den svenska och den internationella
utvecklingen.

På svensk och nordisk nivå har arbetet med att insamla och bearbeta
mediestatistik nu kommit igång, framfor allt vid Nordiska Dokumenta-
tionscentralen for Masskommunikationsforskning (NORDICOM). Ett
fortsatt stöd till denna verksamhet är en nödvändighet.

Sverige medverkar också i flera europeiska utredningar om massmedie-
utvecklingen, bl. a. när det gäller tendenserna till koncentration inom med-
ierna, branschvis och över mediebranschgränserna. En löpande insamling
och bearbetning av data pågår inom Europarådets ram och ett internatio-
nellt samarbete för att stödja produktion av radio- och TV-program i
Europa har kommit i gång inom det s. k. audiovisuella Eureka.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

31. till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 2 926 000 kr.

355

I. Lokalförsörjning m. m.

Inledning

Fr.o.m. budgetåret 1988/89 redovisas investeringar m.m. for riksdagen i
form av en treårsplan. Regeringens bemyndigande att själv besluta om
utförande av byggnadsprojekt inom denna treårsplan har höjts till 50 milj,
kr. Medel för samtliga departements investeringar beräknas under avsnit-
tet Investeringar m.m. under sjunde huvudtiteln (prop. 1987/88:100, bil.
9, FiU 26, rskr. 338 och prop. 1989/90:100 bil. 9, FiU 26, rskr. 266).

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för högskoleenheterna. Högskoleenhe-
ternas sammanlagda lokalinnehav uppgår till ca 2,3 milj. m2. Av lokalinne-
havet är ca 85% statsägda lokaler, medan resten utgörs av förhyrda loka-
ler. Högskoleenheterna disponerar under innevarande budgetår ca 1,8
miljarder kr. för lokalkostnader, vilket motsvarar ca 20% av anvisade
medel vid högskoleenheterna.

Under innevarande budgetår kommer följande byggnadsprojekt att ha
färdigställts: om- och tillbyggnad för sektion kemi, etapp 5, och nybyggnad
för sektion E, etapp 2, vid tekniska högskolan i Stockholm. Vidare har nya
lokaler förhyrts i Falun och i Borlänge för högskolan. Slutligen planeras
förhyrning av lokaler för högskolan i Karlskrona/Ronneby. Sammanlagt
innebär det en ökad lokalkostnad om ca 35,3 milj. kr. för nästa budgetår.
Ökningen belastar anslaget D 2. Lokalkostnader m.m. vid högskoleenhe-
terna.

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för statliga institutioner inom kultur-
området, såsom bl. a. Operan, Dramatiska teatern, arkiv och museer.
Nuvarande lokalbestånd omfattar totalt ca 353 000 m2 varav större delen
utgör statsägda lokaler. Ifrågavarande institutioner disponerar under inne-
varande budgetår ca 259 milj. kr. för lokalkostnader, vilket motsvarar ge-
nomsnittligt 29% av anvisade medel för myndigheterna.

För närvarande pågår om- och tillbyggnad av naturhistoriska riksmuseet
samt en etappvis upprustning av Dramatiska teatern.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Myndigheternas förslag

För budgetåret 1991/92 har byggnadsstyrelsen i samråd med universitets-
och högskoleämbetet redovisat en lokalförsörjningsplan som tar hänsyn
till högskoleenheternas lokalbehov oavsett om dessa löses genom en statlig
investering eller genom förhyrning. Lokalförsörjningsplanen upptar 34
ärenden som måste underställas regeringen. Av dessa bör enligt byggnads-
styrelsens bedömning 21 påbörjas under den närmaste treårsperioden.
Dessutom är det önskvärt att ytterligare elva projekt genomförs under
treårsperioden. Byggnadsstyrelsen har i sin lokalförsörjningsplan för kul-
tursektorn den närmaste treårsperioden redovisat fortsatt upprustning av
Dramatiska teatern och museerna. Byggnadsstyrelsen räknar med ett in-
vesteringsbehov om 1060 milj. kr. förbudgetåret 1991/92 för utbildnings-
departementets verksamhetsområde.

356

Utbildning och forskning

Uppsala

Om- och nybyggnad för lärarutbildning. Riksdagen beslöt 1988 att grund-
skollärarlinjen, åk 1-7, skulle inrättas samt att förskollärarlinjen skulle
återetableras vid universitetet i Uppsala. Med anledning härav föreslår
byggnadsstyrelsen en om- och nybyggnad i anslutning till övriga lokaler för
lärarutbildningen i Uppsala. Nybyggnaden omfattar 3 220 m2 LOA till en
kostnad om 41 milj. kr. Kostnaden för ombyggnaden beräknas till 29 milj,
kr., varav 6 milj. kr. avser underhållskostnader. Årskostnaden beräknas
öka med 9,3 milj. kr. till följd av åtgärderna.

Lund

Nybyggnad av ekologihus. Redogörelse för projektet, som omfattar
ca 9 590 m2 lokalarea, lämnades i prop. 1989/90:90 (s. 221). Regeringen
uppdrog den 22 mars 1990 åt byggnadsstyrelsen att inom en kostnadsram
motsvarande 150 milj. kr. projektera nybyggnad av ekologihus vid univer-
sitetet i Lund t.o.m. bygghandlingar.

Utbyggnad av MAX-LAB II. Byggnadsstyrelsen redovisade den 30 okto-
ber 1990 förslag till lokallösning för utbyggnad av MAX-laboratoriet, som
innebär tillbyggnad till M-huset i vilket MAX I finns. Den nya anläggning-
en skall nämligen anslutas till redan befintlig utrustning. Tillbyggnaden
omfattar 4 530m2 bruttototalarea och har kostnadsberäknats till 62 milj,
kr. Årskostnaden beräknas öka med 7,3 milj. kr. till följd av utbyggnaden.

Göteborg

Nybyggnad för biomedicinskt centrum, etapp 1. Regeringen uppdrog den
20 september 1990 åt byggnadsstyrelsen att inom en kostnadsram motsva-
rande en årskostnad om 13milj.kr. projektera nybyggnaden t.o.m. sy-
stemhandlingar. Omfattningen av projektet styrs av tillgängligt årskost-
nadsutrymme. Projektet innebär att institutioner med biomedicinsk verk-
samhet samlas i omedelbar anslutning till inom Medicinarberget redan
befintliga sådana.

Föredragandens överväganden

I gällande investeringsplaner finns uppförda kostnadsramar för pågående
och beslutade byggnadsobjekt inom utbildningsdepartementets verksam-
hetsområde om sammanlagt drygt 1 886 milj. kr.

I gällande investeringsplan finns följande projekt uppförda som ännu ej
påbörjats: nybyggnad för mikrobiologi vid karolinska institutet, om- och
tillbyggnad vid kungliga biblioteket, om- och tillbyggnad för landsarkivet i
Uppsala, nybyggnad för matematiskt centrum, etapp 1 , i Göteborg och
nybyggnad för geologi vid universitetet i Stockholm.

För att byggnadsarbetena skall kunna påbörjas så snart som möjligt med
hänsyn till rådande regleringar inom byggmarknaden föreslår jag att föl-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

357

jande kostnadsramar över 50 milj. kr. fors upp i investeringsplanen: loka- Prop. 1990/91: 100
ler för nyetablering av lärarutbildningen i Uppsala, nybyggnad av ekologi- Bil. 10
hus och utbyggnad av MAX-LAB II i Lund, samt nybyggnad för biomedi-
cinskt centrum i Göteborg. Jag föreslår vidare en preliminär kostnadram
för nybyggnad för matematik och informationsteknologi i Umeå. Vidare
föreslår jag följande kostnadsramar mellan 50och25milj.kr.: marint
forskningscentrum i Kristineberg och tillbyggnad för högskolan i Karlstad.

Jag anser slutligen att om- och tillbyggnad, etapp 2, vid konsthögskolan i
Stockholm är ett högt prioriterat projekt av arbetsmiljöskäl m. m. Det är av
ekonomiska skäl inte nu möjligt att utföra projektet.

Beträffande högskolan för lärarutbildning i Stockholm och regeringens
förslag att åstadkomma en lösning på skolans lokalproblem genom att
lokalisera huvuddelen av verksamheten till Södertälje (prop. 1988/89:100
bil. 10 s. 230, 478) har riksdagen anfört att en mer ingående analys av vissa
frågor bör göras innan slutlig ställning tas till lokaliseringen av lärarutbild-
ning i Stockholmsregionen (UbU 1989/90:7, rskr. 57). Jag uppdrog åt en
sakkunnig i departementet att fördjupa analysen. Den sakkunnige över-
lämnade den 24 september 1990 rapporten ”Högskolan för lärarutbildning
i Stockholm - en analys av lokalisering av högre utbildning i Stockholms-
regionen” (Ds 1990:55). Rapporten har remissbehandlats. Beredning av
ärendet pågår. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. ta del av vad jag har anfört om lokalförsörjning m. m. för högre
utbildning och forskning,

2. ta del av vad jag har anfört om lokalförsörjning m.m. för
kulturändamål.

I 1. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

13919498

13100000

14310000

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) är en central
förvaltningsmyndighet med uppgift att planera och upphandla utrustning,
sluta centrala avropsavtal och ramavtal för upphandling av utrustning
samt att stödja myndigheterna med rådgivning och utbildning i deras
verksamhet med att anskaffa utrustning. Nämndens verksamhetsområde
är de statliga högskoleenheterna inkl, lantbruksuniversitetet inom jord-
bruksdepartementets område, de statliga arkiven, biblioteken och museer-
na, Operan och Dramatiska teatern samt de övriga inrättningar som rege-
ringen bestämmer särskilt, för närvarande naturvårdsverket inom miljö-
departementets område. För UUH gäller förordningen (1988:680) med
instruktion för utrustningsnämnden för universitet och högskolor. Enligt

358

instruktionen skall UUH verka för rationell utrustningsplanering och eko- Prop. 1990/91: 100
nomiskt gynnsam upphandling. UUH skall utifrån främst lönsamhetskri- Bil. 10
terier pröva förutsättningarna för central resp, decentraliserad upphand-
ling av utrustning inom ramen för av regeringen särskilt utfärdade bestäm-
melser.

Av UUH:s verksamhetsberättelse för budgetåret 1989/90 framgår bl. a.
att nämnden har fått allt fler uppdrag från myndigheterna att upphandla
utrustning för medel som dessa själva disponerar. Upphandlingen av
vetenskaplig specialutrustning har ökat med 17% till 312 milj. kr.Vidare
har antalet beställningar för över 1 milj. kr. ökat. Beställningsvolymen per
inköpare och år har ökat från 16,5 milj. kr. under treårsperioden
1984/85— 1986/87 till 26,2milj.kr. för treårsperioden 1987/88-1989/90.
Nämndens kassaverksamhet har under budgetåret 1989/90 omslutit
462 milj. kr. för utrustning till högskoleenheterna vilket är en ökning med
20milj.kr. Den samordnade upphandling av främst basutrustning för
grundutbildning, som möjliggjorts genom den samtidiga satsningen på
samma ämnesområden vid flera högskoleenheter, har medfört rabatter av
i genomsnitt 20 ä 25% och även legat till grund för tecknandet av nya
avropsavtal. Det ekonomiska utrymme som rabatterna skapat har utnytt-
jats för ytterligare inköp av utrustning. UUH:s 15 mest lönsamma affärer
budgetåret 1989/90 — med en beställningsvolym av sammanlagt ca 11,5
milj. kr. — gav rabatter om ca 24,5 milj. kr. i relation till priser angivna i de
ursprungliga anbuden.

UUH följer utvecklingen av de pågående internationella förhandlingar-
na och har inlett ett förberedelsearbete inför den planerade tillämpningen
av EG- och GATT-regler för offentlig upphandling. Nämnden förutser ett
omfattande utbildningsbehov såväl för nämndens handläggare som för
personal vid högskoleenheterna.

1. UUH har hemställt att nämnden undantas från att tillämpa regering-
ens generella rationaliseringskrav för budgetåren 1991/92 och 1992/93.
UUH:s verksamhet styrs av gällande regler för upphandling (upphand-
lingsförordningen m. m.) samt av beslut som andra myndigheter fattar och
som nämnden inte kan påverka. Nämnden anser sig ha små möjligheter att
ytterligare rationalisera verksamheten och ändå utföra ålagda uppgifter
med rimliga handläggningstider. UUH hänvisar till sin beskrivning i före-
gående anslagsframställning av konsekvenserna av besparingar.

2. UUH anför att statsmakternas krav på UUH, konsekvenserna av den
kraftiga höjningen av FRN-ramen. fler utlandsaffärer m. m. förutsätter att
nämnden också under kommande budgetår tilldelas förvaltningsresurser i
särskild ordning. Nämnden har innevarande år anvisats 3,2milj. kr. från
anslagsposten Till regeringens disposition under anslaget Inredning och
utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m.

Sammanfattningsvis anför UUH att nämnden har till uppgift att med-
verka till effektivare användning av statliga medel varför statsverket kan
göra större vinster genom att förstärka än genom att minska förvaltnings-
resurserna för UUH.

359

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Föredraganden

Personal	38	of
Anslag
1. Förvaltningskostnader	10716000	+ 1025000
(därav lönekostnader)	(9 746000)	(+ 975 000)
2. Lokalkostnader	2 384000	+ 185000
	13100000	+ 1210000

Föredragandens överväganden

Jag finner att den av utrustningsnämnden redovisade utvecklingen av
verksamheten väl överenstämmer med den inriktning som angivits i
tidigare budgetpropositioner (prop. 1984/85: lOObil. lOs. 591 f, prop.
1988/89:100 bil. 10 s. 481 och prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 482).

Mot bakgrund av behovet att utnyttja tillgängliga resurser maximalt
anser jag, att det är angeläget att upphandlingsverksamheten ytterligare
effektiviseras och att gällande regler för effektiv statlig upphandling följs. I
sammanhanget vill jag erinra om att upphandlingsförordningen skall til-
lämpas vid all upphandling för statlig myndighets räkning oavsett om
medlen anvisats över anslag eller erhållits på annat sätt.

För att ytterligare effektivisera upphandlingsverksamheten även vid de
lokala myndigheterna är det enligt min mening angeläget att UUH fortsät-
ter med och utökar sin inköpsutbildning av personal vid högskoleenheter-
na.

Mot bakgrund av uppnådda resultat anser jag det viktigt att arbetet med
samordnad upphandling fortsätter. Det är angeläget, mot bakgrund av
utvecklingen av de internationella förhandlingarna om Sveriges förhållan-
de till EG m.m., att UUH bevakar upphandlingsfrågorna och att det
skapas en handlingsberedskap inför ett eventuellt införande av nya system.

UUH har hemställt om undantag från rationaliseringskravet. Jag finner
nämndens skäl härför värda att beakta och beräknar nämndens anslag med
ett mindre rationaliseringskrav om 0,5%.

Jag räknar med att UUH även under nästa budgetår tillförs resurser för
verksamheten från anslaget I 2. Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

3. till Utrustningsnämnden för universitet oeh högskolor för bud-
getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 14 310000kr.

360

I 2. Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m.m.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

447356680

531300000

670000000

Reservation

95 906081

Från detta reservationsanslag betalas utgifter för inredning och utrust-
ning av lokaler vid högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde samt vid vissa statliga institutioner inom bl. a. skol-
och kulturområdena.

Av anslaget disponeras innevarande budgetår 44milj. kr. av byggnads-
styrelsen enligt en av regeringen fastställd inredningsplan. Utrustnings-
nämnden för universitet och högskolor (UUH) disponerar 483,3 milj. kr.
enligt en av regeringen fastställd utrustningsplan. En anslagspost om
4 milj. kr. står till regeringens disposition.

Myndigheterna

Byggnadsstyrelsen hemställer att 150milj.kr. anvisas för verkets inred-
ningsverksamhet budgetåret 1991/92. UUH föreslår med överlämnande av
förslag från berörda myndigheter m. fl. att den för UUH:s verksamhetsom-
råde avsedda anslagsposten för budgetåret 1991/92 beräknas till
566 milj. kr. För tiden den 1 januari 1989 till den 1 januari 1990 beräknar
byggnadsstyrelsen prislägesförändringen för inredning till genomsnittligt
9%. UUH beräknar prislägesförändringen för utrustning till 4%.

Föredragandens överväganden

Enskilda objekt

För inredning föreslår byggnadsstyrelsen nya eller ändrade kostnadsramar
till ett sammanlagt belopp om ca 225 milj. kr. fördelade på 16 olika kost-
nadsramar. Av beloppet avser ca 46,2 milj. kr. inredning till följd av fem
planerade eller pågående byggnadsobjekt. UUH föreslår inom sitt ansvars-
område kostnadsramar för utrustning till särskilt redovisade utrustnings-
objekt för sammanlagt ca 638 milj. kr. Av beloppet avser ca 105,5 milj. kr.
utrustning till följd av tio planerade eller pågående byggnadsobjekt.

I gällande inredningsplan finns kostnadsramar om ca 568 milj. kr. upp-
förda i prisläget den 1 januari 1989. Jag föreslår en prislägesförändring om
5% för inredningsramar som ännu ej slutredovisats.

Med utgångspunkt i redovisat förslag föreslår jag att i inredningsplanen
för nästa budgetår förs upp kostnadsramar om sammanlagt 29,1 milj. kr. i
prisläget den 1 januari 1990 för tillbyggnad av kursbyggnaden för polymer-
teknologi vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg samt nya lokaler i
Falun och i Borlänge för högskolan.

I gällande utrustningsplan finns kostnadsramar om drygt 2,2 miljar-
der kr. uppförda i prisläget den 1 januari 1989.

361

För utrustningsändamål föreslår jag att en kostnadsram om 14,2milj.kr. Prop. 1990/91:100
i prisläget den 1 januari 1990 fors upp i utrustningsplanen for nästa Bil. 10
budgetår for nya lokaler i Borlänge. I avvaktan på ställningstagande till
den tekniska lösningen av övermaskineri föreslår jag att en delram om
15 milj. kr. förs upp i utrustningsplanen for Dramatiska teatern. I beloppet
ingår byte av scenbelysning samt viss ljudutrustning.

För nya telefonväxlar beräknar jag ett ramutrymme om 57,8 milj, kr.i
enlighet med UUH:s förslag. Vidare föreslår jag en kostnadsram om
500000 kr. för utredningskostnader (budgetåret 1991/92).

Beträffande materialfysiklinjen räknar jag med att behovet av medel för
utrustning får prövas i samband med fördelningen av kostnadsramen För
UHÄ:s fördelning.

Fördelningsramarna

I likhet med tidigare år vill jag framhålla att det är en viktig uppgift för
högskolestyrelserna att se till att inom ramen för de totala medel som finns
tillgängliga uppnå en bättre balans mellan olika resursslag (prop.
1988/89:100 bil. 10 s. 483-484, prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 484).

Riksdagen (UbU: 1989/90:25, rskr. 328) anser att ett bättre underlag är
nödvändigt för en bedömning av rimliga resurstillskott för utrustning,
inredning m. m. inför nästa treårsperiod. Jag avser att uppdra åt UHÄ att
inför kommande treårsperiod presentera underlag för bedömning av beho-
vet av resurser för utrustning, inredning m. m.

1 utrustningsplanen är kostnadsramen För universitets- och högskoleäm-
betets fördelning — UHÄ-ramen — för innevarande budgetår uppförd med
ett belopp om 195,3 milj. kr. Jag föreslår att UHÄ-ramen för nästa budget-
år förs upp med 197,3 milj. kr. I likhet med föregående år föreslår jag att
kostnadsramar om 197,3 milj. kr. vardera för de efterföljande budgetåren
1992/93 och 1993/94 förs upp i utrustningsplanen.

I utrustningsplanen är för innevarande budgetår uppförd en kostnads-
ram om 226 milj. kr. För forskningsrådsnämndens fördelning — FRN-
ramen —. I prop. 1989/90:90 (s. 237) föreslogs förstärkningar av ramen
med 20milj.kr. för budgetåret 1991/92 och ytterligare 7milj.kr. fr.o.m.
budgetåret 1992/93. Jag beräknar kostnadsramen för budgetåret 1991/92
till 253milj. kr. samt förbudgetåren 1992/93 och 1993/94 till 260milj.kr.
för vartera budgetåret.

I inredningsplanen är kostnadsramen För byggnadsstyrelsens fördelning
för innevarande budgetår uppförd med 77 milj. kr. Jag föreslår att kost-
nadsramen för budgetåret 1991/92 förs upp med 81 milj. kr. I likhet med
föregående år föreslår jag att kostnadsramar om 81 milj. kr. vardera för de
efterföljande budgetåren 1992/93 och 1993/94 förs upp i inredningspla-
nen.

Kostnadsramen För statens kulturråds fördelning är för innevarande
budgetår i utrustningsplanen uppförd med 3,5 milj. kr. Jag beräknar kost-
nadsramen för nästa budgetår till 3,7 milj. kr. Jag föreslår vidare att kost-
nadsramar om 3,7 milj. !kr. vardera för de efterföljande budgetåren
1992/93 och 1993/94 förs upp i utrustningsplanen.

362

Vid utgången av budgetåret 1989/90 utgjorde behållningen på ifrågava- Prop. 1990/91: 100
rande anslag 95,9milj.kr. För innevarande budgetår har 531,3milj.kr. Bil. 10
förts upp under anslaget. Jag räknar med att sammanlagt 670 milj. kr. bör
anvisas för nästa budgetår. Av dessa medel bör 6milj. kr. tillföras anslags-
posten Till regeringens disposition.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av inredning
och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. inom de
kostnadsramar som jag förordat i det föregående,

5. till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
670000000 kr.

363

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Bilaga 10.1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:39)
Konstnärens villkor

Utgångspunkter

Riktlinjerna för kulturpolitiken som de beslutats vid olika riksmöten är
vid sidan direktiven konstnärsutredningens självklara utgångspunkt. De
grundläggande målen är att värna yttrandefriheten och skapa reella för-
utsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, främja kulturell
och konstnärlig förnyelse, motverka kommersialismens negativa verk-
ningar samt att värna den kulturella identiten. Stöd till konstnärligt ska-
pande är en del av denna politik. Utredningen Konstnärerna i Samhäl-
let (SOU 1975:14) drog upp riktlinjerna. De principiella uttalanden som
gjordes där har sedermera bekräftats av en rad riksdagar. Utredningen
underströk betydelsen av att främja det fria skapande konstnärliga arbe-
tet. Utredningen framhöll att de främsta möjligheterna att förbättra
konstnärernas utkomstmöjligheter ”ligger i att öka förutsättningarna för
att anlita konstnärerna och använda deras verk och andra insatser och
därmed tillmötesgå behov hos samhälle och individer. Det gäller såväl
konstnärernas traditionella arbetsuppgifter och arbetsområden som
nya”. Utredningen framhöll vidare att ”konstnärerna måste ersättas bät-
tre än hittills för utnyttjande av deras verk och insatser”. Jag delar dessa
synpunkter men det kommer emellertid alltid att även behövas ett di-
rekt stöd under kortare och längre perioder.

Utredaren har koncentrerat arbetet på de fria konstnärerna, dvs.
konstnärer som bedriver sin verksamhet som egen rörelse eller som fri-
lansartist och endast tillfälligt är anställd. Med konstnär avses alla slags
konstnärligt verksamma personer.

I utredningen (kap. 2 och 3) redovisas kortfattat ekonomiska aspek-
ter på kulturlivet och kultursatsningarnas betydelse för ekonomi och
sysselsättningen. Kulturmarknaderna är betydande och alltmer interna-
tionaliserade. Populärkultur och ”finkultur" är delvis beroende av va-
randra. Artister och institutioner som subventioneras av det allmänna
utnyttjas också inom populärkulturen. Omvänt ger populärkulturen
också många arbetstillfällen.

Kulturpolitiken syftar till att förhindra att den seriösa kulturen slu-
kas av populärkulturen eller går under på den hårda marknaden. Politi-
ken syftar såväl till att stimulera och bredda efterfrågan som att ge
konstnärerna drägliga arbetsförutsättningar. En viktig utgångspunkt är
då att samhället måste stödja sådan konstnärlig verksamhet som för egen
kraft skulle ha mycket svårt att överleva på marknaden. Många konst-
närliga uttrycksformer är och kommer att förbli smala. Vi vill inte låta

364

enbart marknaden avgöra vad som skall produceras och vilka konstnä- Prop. 1990/91: 100
rer som skall ha chansen. Kombinationen av marknad och stöd är nöd- Bil. 10
vändig. Kulturekonomin måste vara en biandekonomi.

De nya medierna i kombination med förändrade livsstilar och kon-
sumtionsmönster samt den offentliga kultur- och bildningspolitiken har
i stort ökat människors intresse för konstnärlig verksamhet. På vissa
områden kan man dock iaktta en dämpning av publikefterfrågan, t.ex.
biblioteksutlåning. Alltfler ungdomar dras till de konstnärliga yrkena.
De offentliga satsningarna på kulturpolitiken har ökat starkt under hela
80-talet.

Även om efterfrågan har ökat har antalet konstnärer eller personer
som vill försörja sig som konstnärer ökat än mer. Det kommer sanno-
likt alltid finnas fler människor som vill ägna sig åt konstnärlig verk-
samhet än vad marknaden spontant efterfrågar. Konstnärerna har därför
också en svag ställning på marknaden och erättningen för deras arbete
är ofta låg.

Utredningen har sökt sammanställa tillgänglig statistik vad gäller
konstnärers inkomstförhållanden m.m. (kap. 4). Den visar, föga förvå-
nande, att konstnärernas taxerade inkomster ofta är låga, inte sällan
mycket låga. Det gäller särskilt de fria konstnärerna och alldeles särskilt
konstnärer inom ”smala” sektorer som t.ex. fria dansare. Det är få fria
konstnärer som kan leva hyggligt på inkomsterna av sin konstnärliga
verksamhet.

Principiella överväganden

1. Utredaren har lagt stor vikt vid insatser som kan förbättra arbets-
situationen för konstnärerna och öka efterfrågan på deras konstnärliga
arbete. Utredningen betonar betydelsen av sysselsätiningsfräinjande insat-
ser i nära samverkan mellan kulturpolitik, arbetsmarknadspolitik och
regionalpolitik. Allmänt efterfrågestimulerande insatser är också viktiga,
som t.ex. insatser för ökad konstbildning, kultur i arbetslivet och kultur
i skolan. Som en följd av denna principiella hållning har utredningen
också lagt stor vikt vid vissa ersättningsfrågor. Dit hör inte bara de direk-
ta statliga bidragen utan också de upphovsrättsliga ersättningarna.
Konstnärernas skatter är i sammanhanget av självklart stor betydelse.

2. En andra huvudsynpunkt är betoningen av kvalitetskraven i den
allmänna kulturpolitiken. Utredaren påminner om att Europarådet i
sin granskning av den svenska kulturpolitiken visserligen i huvudsak är
starkt uppskattande men också har en del kritiska synpunkter. Grans-
karna efterlyser hårdare kvalitetskrav. Utredaren vill inte göra granskar-
nas bedömning i alla avseenden till sin men deras huvudintryck har be-
kräftats i de analyser utredningen gjort. /Avvägningarna när det gäller bi-
drag och stöd är naturligtvis mycket grannlaga frågor, men enligt utred-
arens mening bör man ge ökad tyngd just åt kraven på kvalitet.

3. Den tredje huvudsynpunkten är en stark betoning av del interna-
tionella perspektivet på konstlivet och behovet av ett intensivt kulturutby-
te. Givande och tagande är självklara förutsättningar för ett levande kul-

365

turliv. Skall kulturlivet ha kvalitet måste det kunna hävda sig vid inter-
nationella jämförelser, ungefär som forskning. Svenska konstnärer av al-
la kategorier måste ha möjligheter att utbilda sig och att exponera sin
konst utomlands. Det svenska kulturlivet måste få chansen att förnyas
och stimuleras av utländska gästspel och besök. Europarådets granskare
tyckte sig finna en insuiär hållning inte minst på bildkonstens område.
Frigörelsen i Öst- och Centraleuropa samt den fortgående europeiska
integrationen är också viktiga argument för ett ökat kulturutbyte. Men
perspektivet får inte göra halt vid Europa. Det är också viktigt med
kontakter med kulturerna i tredje världen. I det sammanhanget vill ut-
redaren påminna om att del mångkulturella samhällei är svenskt tema för
FN:s kulturårtionde. Sverige är redan ett mångkulturellt samhälle men
invandrarnas delaktighet i det svenska kulturlivet är förhållandevis li-
ten. Det gäller såväl konstnärlig verksamhet som det publika intresset.
Jag anser det vara av största betydelse att på olika sätt söka bryta även
detta mönster.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Sysselsätiningsfrämjande åtgärder

De arbetsmarknadspolitiska insatserna på kulturområdet har fått stor
betydelse under 80-talet. AMS har intagit en generös och innovativ håll-
ning till kulturlivet och uppmuntrat många olika initiativ för att främja
efterfrågan på kultur och konstnärer också utanför de reguljära konst-
marknaderna. Det är ingen överdrift att hävda att AMS-insatserna kom-
mit att bli en del av kulturstödet. Därav följer att de arbetsmarknadspo-
litiska insatserna på detta område har fått en speciell karaktär. De är
knappast av övergångsnatur i avvaktan på en konjunkturell uppgång av
efterfrågan. De är bara delvis inriktade på att söka slussa in den arbets-
lösa arbetskraften på andra områden. De är starkt koncentrerade till
storstäderna, särskilt till Stockholm. Det är också ofrånkomligt att det
blir kollision mellan konstnärernas konstnärliga ambitioner och de ar-
betsmarknadspolitiska kraven på t.ex. arbetslöshet som villkor för be-
redskapsarbete. För den enskilde konstnären ter sig systemet osäkert
och nyckfullt, men både kulturpolitiskt och från konstnärernas egna ut-
gångspunkter skulle läget vara mycket värre om stödet inte fanns eller
var mer snålt bedömt.

För att trygga kvalificerade fria konstnärers inkomster och möjlighe-
ter att arbeta krävs emellertid insatser utanför arbetsmarknadspolitikens
ram. I första hand gäller det att stärka produktions- och projektbidrag
till fria scenartister, särskilt koreografer och dansare. Utredaren föreslår
därför en fortsatt ökning av statsbidragen till fria teater-, dans- och mu-
sikgrupper med särskild inriktning på dans och musik. Bidragen bör rä-
knas upp med ytterligare 4 milj.kr. fr.o.m. 1991/92. l or att ge kvalifice-
rade fria konstnärer drägliga inkomster och göra dem mindre beroende
av kontantstöd och beredskapsarbete föreslås i det följande ett väsentligt
utökat antal inkomstgarantier. Vidare förordas en förstärkning av kul-
turrådets medel för bidrag till centrumbildningar och främjandeorgani-
sationer. Med insatser av detta slag och ett förstärkt regionalpolitiskt

366

stöd borde det vara möjligt att begränsa de arbetsmarknadspolitiska in-
satserna.

Förslagen i den regionalpolitiska propositionen innebär att en ny si-
tuation skapas för såväl den statliga länsförvaltningen som för de centra-
la kulturinstitutionerna och kulturarbetsförmedlingen.

För länsstyrelserna innebär förslaget att de tilldelas en ny uppgift
som syftar till att ta med kulturinsatser i den samlade regional plane-
ringen. Det är viktigt att planeringen sker i nära samverkan med de kul-
turinstitutioner som verkar i länet och att man ger ett generöst utrym-
me för idéer och uppslag från konstnärer och fria grupper. Propositio-
nens tankegångar är för sitt förverkligande helt beroende av ambitioner-
na hos länsmyndigheter, landsting och kommuner.

Centrumbildningarna borde få möjlighet att utvecklas till rena
bransch-organisationer för berörda konstnärsgrupper med ekonomiskt
och annat stöd från statens kulturråd. Bidraget från rådet bör öka med 2
milj.kr. Regionala centrumbildningar bör därutöver kunna räkna med
stöd från regionala instanser, bl.a. den nya länsförvaltningen. Förslaget
innebär att AMS får möjlighet att koncentrera och vidareutveckla för-
medlingsverksamheten inom kulturarbetsförmedlingens ram. Bl.a. kan
det bli fråga om att bygga upp en s.k. poolverksamhet för fler konstnärs-
grupper än scenartisterna.

I den föreslagna ökningen av statens kulturråds bidragsanslag ingår
också stöd till planerat centrum för konst och hantverk.

Invandrarnas kulturcentrum, 1KC, intar en särställning. Enligt gäl-
lande politik skall invandrade konstnärer inte särbehandlas. De skall
successivt få möjligheter att söka samma stöd som svenska konstnärer.
Erfarenheten visar emellertid att denna politik är svår att förverkliga.
Under en övergångstid kan det därför behövas ett särskilt stöd för IKC:s
medlemmar.

Sammantaget föreslås en ökning av bidraget till främjandeorganisa-
tioner m.m. på 4 milj.kr. Det ankommer på statens kulturråd att fatta
beslut om den exakta fördelningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Förstärkt frilansverksatnhet ute t landet

Länsmusikreformen har inneburit att frilansproduktionerna ute i landet
minskat kraftigt. De medel som anvisas för länsmusiken under anslaget
Bidrag till regional musikverksamhet används i första hand för länsmu-
sikens fasta kostnader. Utan att föregripa resultatet av de pågående för-
handlingarna mellan staten och landstingsförbundet föreslår utredning-
en att en del av det statliga bidraget (10 milj.kr.) öronmärkes för frilans-
verksamhet. Under förutsättning att landstingen bidrar med lika mycket
bör staten tillskjuta 5 milj.kr. i reformmedel för ändamålet.

I lusat lister

För att förbättra möjligheterna lör unga, oetablerade artister att nå ut
till en ev. marknad bör nya finansieringsvägar öppnas. Utredaren före-
slår därför en ny anslagspost under kulturrådets anslag Bidrag till ut-

367

vecklingsverksamhet inom kulturområdet. Arbetsnamnet på anslagspos- Prop. 1990/91: 100
ten är Husartister. Benämningen är lånad från den försöksverksamhet Bil. 10
med husdirigenter som pågår med stöd från kulturrådet. Anslagsposten
skulle göra det möjligt för rådet att efter ansökan lämna bidrag till i för-
sta hand regionala kulturinstitutioner som är beredda att under en pe-
riod av två år projektanställa en ung husartist. I första hand skulle med-
len användas för artister som normalt inte kan få tjänster t.ex. dirigen-
ter, tonsättare, dramatiker, dramaturger, koreografer, regissörer och sce-
nografer. Även sångsolister, dansare, konsertpianister och mimartister
skulle kunna komma i fråga. En rimlig och samtidigt maximal nivå på
det årliga bidraget per artist skulle vara fem basbelopp, dvs. i år 5 x
29700 = 148 500 kr. Förslagsvis skulle 20 utrymmen för sådana husar-
tister kunna inrättas till en årlig kostnad av ca 3 milj.kr. För att kunna
förverkligas behöver förslaget beredas ytterligare av kulturrådet.

Statens konstråd

Sedan den 1 januari 1989 är statens konstråd huvudman för det fram-
gångsrika projektet Konst där vi bor. Övriga deltagare i projektet är Bo-
verket, AMS och KRO. Projektet, som nu finansieras av AMS, bör per-
manentas. Årskostnaden för projektet var 4 milj.kr. 1989. Projektet är
värdefullt och bör permanentas. Det har redan gett upphov till nya ar-
beten för 30 miljoner och engagerat ett 60-tal konstnärer. Ett belopp
motsvarande projektmedlen 1989 bör tillföras statens Konstråd.

Skatter och avgifter

En analys av konstnärernas ekonomiska situation kan inte genomföras
utan att ta hänsyn till skatte- och avgiftssystemets inverkan på den en-
skilde konstnärens verksamhet. Mot den bakgrunden är det självklart att
skattereformens framtida innehåll får stor betydelse för konstnärerna.
De olika skatteutredningarna hade emellertid över huvud taget inte be-
aktat konstnärernas situation. Utredaren överlämnade därför en särskild
skrivelse om konstnärernas skatter och avgifter till regeringen i decem-
ber 1989 för beaktande i samband med skattereformen. Vissa av de frå-
gor som togs upp i skrivelsen har inte behandlats i den nyligen presen-
terade skattepropositionen. Därför tars på nytt upp bl.a. frågorna om sti-
pendiebeskattning och förslaget om en maximerad återbetalning av
egenavgifter till konstnärer. Ett genomförande av detta förslag skulle
bidra till att göra konstnärerna mer självförsörjande. Kostnaderna upp-
skattas till 25 milj kr.

Bidrag och ersättningar

Om vi önskar främja kvalificerad konstnärlig verksamhet krävs ett rejält
samhällsstöd. Det räcker inte med att främja efterfrågan och konstnärlig
produktion. Samhället borde inta samma generösa hållning till konst-
närliga verksamheter som till forskningen Det betyder inte att alla som
vill ha stöd kan få det - lika lite som när det gäller forskare. Kvalitets-

368

kraven är viktiga. De konstnärliga stödformerna måste vara utformade
så att dessa krav tillgodoses. Men stödet måste också vara utformat så att
de som har visat att de har förmåga kan ägna sig åt sin verksamhet
också under tider när exempelvis de upphovsrättsliga ersättningarna är
små. Precis som forskare måste konstnärer ha rätt att misslyckas. Sam-
hället - finansiären - måste vara berett att ta risker. Bidragen till konst-
närer bör framför allt ha följande inriktning och syften:

* Bidragen bör underlätta för unga, ännu inte etablerade konstnärer att
komma i gång med sin konstnärliga verksamhet och vinna inträde på
marknaderna.

* Genom projekt- och resebidrag etc. bör konstnärer få möjlighet att
satsa på nya konstnärliga verksamheter, skaffa sig erfarenheter och kun-
skaper samt delta i ett nödvändigt internationellt kulturutbyte.

* Genom rejäla bidrag under några år bör konstnärer få chansen att
koncentrera sig helt på den konstnärliga verksamheten. I bästa fall kan
detta göra det möjligt att senare i livet få tillräckliga upphovsrättsliga in-
komster för sin försörjning.

* Genom inkomstgarantierna skapas förutsättningar för erkända och
kvalificerade konstnärer att ägna sig åt sin verksamhet.

* Bidragsystemet bör också fylla vissa sociala syften bl.a. vad gäller pen-
sioner.

Det är uppenbart att det krävs en kraftig ökning av de statliga insat-
serna för konstnärliga bidrag och ersättningar om de tillnärmelsevis
skall tillgodose de krav som ovan angivits. Det mest angelägna i nuva-
rande läge är en kraftig ökning av antalet inkomstgarantier. Garantierna
ger konstnären en visserligen låg men dock inkomsttrygghet. Det kan
inte vara rimligt att erkända konstnärer efter åratal av konstnärligt arbe-
te skall vara hänvisade till arbetslöshetsunderstöd, beredskapsarbete eller
socialbidrag. Antalet inkomstgarantier bör utökas med 149, utöver den
ökning riksdagen förordat för 1991/92, vilket ger sammanlagt 300 garan-
tier. Kostnaderna för de nya 149 garatierna kan uppskattas till ca 15
milj.kr. Utredaren har då räknat med att kostnaden per garantirum blir
högre ju fler garantier som ges. Ökningen bör främst utnyttjas för gar-
antier till kvalificerade dansare, koreografer, mimare, tonsättare, soli-
ster, jazzmusiker, fotografer, bildkonstnärer och konsthantverkare. Ut-
byggnaden kan ske stegvis. Vidare föreslås en ökning av visningsersätt-
ning, bidrag till konstnärer och konstnärsnämndens främjande av inter-
nationellt kulturutbyte med sammantaget 5 milj.kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Bidragskonstrukiion

Liksom vad gäller forskningen och forskarna är det direkta statliga in-
flytandet över bidragsgivningen till konstnärer begränsat. Staten har gett
konstnärerna själva en betydelsefull för att inte säga avgörande roll. En-
ligt utredarens uppfattning är detta en riktig princip men den kan inte
lägga hinder i vägen för statsmakterna att slå fast vissa principer som
bör vara vägledande för bidragssystemen. De medel som anslås av riks-
dagen är en del av den statliga kulturpolitiken och det är naturligt att

369

24 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

man också fastställer sådana riktlinjer. Detta gäller även biblioteks- och
visningsersättning som visserligen är utformade med referenser till upp-
hovsrätten men som likväl är offentliga anslag till kulturlivet. Det är
emellertid också angeläget att de resurser som står till buds används på
ett effektivt och kvalitetsmedvetet sätt. I valet mellan ett begränsat stöd
till många och ett rejält stöd till ett mindre antal vill utredaren förorda
det senare. Därför föreslås att den individuella visningsersättningen som
utgår till 2 012 konstnärer på 3 000 kr. vardera slopas. Ett så blygsamt
belopp - som dessutom är beskattat och avgiftsbelagt - har ingen bety-
delse för mottagarnas ekonomiska situation. De 6 milj.kr. som bidraget
kostar skulle i stället kunna utnyttjas för t.ex. 100 stipendier på 60 000
kr. En sådan reform bör vara en förutsättning för en fortsatt ökning av
visningsersättningen. Också de övriga bidragen inom samtliga arbets-
gruppers områden bör prövas på motsvarande sätt.

Organisation

För närvarande fungerar knappast konstnärsnämnden och författarfon-
den som myndigheter i den meningen att de på statsmakternas uppdrag
hanterar förhandlingar med konstnärsorganisationerna, genomför utred-
ningar etc. Utbildningsdepartementet får i praktiken ta på sig vad som
egentligen borde vara myndighetsuppgifter.

Enligt utredarens mening bör man i högre grad än hittills betona
författarfondens och konstnärsnämndens ställning som myndigheter
med myndigheters uppgifter och ansvarstagande. Det saknas vidare
egentliga skäl att ha två styrelser inom detta område, en för författarna
och en för övriga konstnärer. Problemen inom resp, verksamhetsområ-
de är likartade. Överblicken skulle förbättras om styrelsen vore gemen-
sam.

Utredaren föreslår därför att konstnärsnämnden och författarfonden
slås samman till ett organ, låt oss kalla det konstnärsnämnden. Den nya
myndigheten bör inom sig ha ett antal beredningsgrupper för de olika
konstnärskategorierna. Riksdagens beslut bör omfatta dels bibliotekser-
sättning, dels visningsersättning som direkt styrda till resp, område, dels
ett klumpanslag som nämndens styrelse själv fördelar på olika konst-
närsområden. Styrelsen bör innehålla en mer markerad representation
av allmänna intressen som inte är partsbundna. Styrelsen bör själv utse
ledamöterna i de olika beredningsgrupperna.

Den organisation som föreslås skulle avlasta riksdag/regering en del
detaljbeslut. Nämnden skulle utöver sina nuvarande uppgifter kunna
vara dialog- och förhandlingspartner. Regeringen skulle inte behöva
specificera anslagen till olika konstnärsgrupper och olika verksamheter.
Myndigheten skulle kunna utföra utrednings- och analysuppgifter inom
sina verksamhetsområden.

Utredaren är medveten om att en förändring av detta slag kräver en
djupare prövning än vad som varit möjligt med hänsyn till den tid som
stått till konstnärsutredningens förfogande. En sådan prövning är emel-
lertid angelägen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

370

Upphovsrätt

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Me<l hänsyn till den pågående upphovsrättsutredningen begränsat sig
konstnärsutredningen till vissa upphovsrättsliga frågor av särskild bety-
delse för konstnärerna, nämligen utställningsersättning, Droit de suite
och upphovsrättslig avgift på tomkassetter.

Utsiälln ingsersätin ing

Regeringen har överlämnat en skrivelse till utredningen. I den föreslår
KRO, SKR och Konstfrämjandet att en central föreningsfond för utställ-
ningsersättning bildas. Från fonden skall utgå ersättning till berättigade
utställande konstnärer. Fondstyrelsen skall, enligt skrivelsen, bildas av
förslagsställande organisationer. Fonden föreslås få ett startbelopp på 3
milj.kr.

Utställningsersättningen är en rent upphovsrättslig ersättning i den
meningen att upphovsmannen, konstnären, kräver en ersättning för att
ställa ut sina verk. Konstnären förfogar helt över verket och dess an-
vändning. Ersättningen är en fråga mellan konstnären och utställaren.
Den kan beslutas individuellt men också regleras i avtal mellan utställa-
re och konstnärernas organisationer.

Staten har tagit ställning i frågan genom att sluta avtal med bild-
konstnärernas upphovsmannaorganisationer om bl.a. ersättningens stor-
lek. Ersättningen gäller utställningar som arrangeras av statliga organ.
Statens kulturråd har i en skrivelse avvisat tanken att staten skulle ersät-
ta kommunerna för att dessa betalar konstnärerna ersättning. Utredaren
delar kulturrådets uppfattning. Staten bör inte ge specialdestinerade bi-
drag av detta slag. Kommunerna bör ersätta konstnärerna för rätten att
ställa ut konsten utan att detta bör föranleda ett särskilt statligt stöd.
Detsamma gäller enligt min mening andra utställares ersättningar till
konstnärer. Det finns därför inte tillräckliga skäl att med statliga medel
bygga upp en särskild föreningsfond för utställningsersättning. Om man
vill främja de nämnda organisationernas verksamhet kan det ske genom
en ökning av verksamhetsbidragen till organisationerna. Frågan bör
prövas i samband med att regeringen tar ställning till kulturrådets pro-
gram förökad konstbildning.

Droit de suite

Utredaren anser att det finns starka skäl för införande av en rätt för
konstnäten till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av hans
verk. Enligt vad utredningen erfarit kommer upphovsrättsutredningen
att föreslå en sådan rätt, en s.k. droit de suite (kan ungefär översättas
med ”följerätt”) Den föreslås utformad som en rätt för konstnären till
andel i försäljningspriset, oavsett om det inträffat en värdestegring eller
ej. Vad gäller vidare analys av bl.a. de lagtekniska frågorna hänvisas till
upphovsrättsutredningens kommande betänkande.

371

En droit de suite av detta slag skulle kunna medföra icke oväsentliga
inkomster för bild- och formkonstnärer. Ersättningen bör av praktiska
skäl utgå till en legitimerad upphovsmannaorganisation som också av-
gör hur intäkterna skall fördelas.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Upphovsräuslig avgift på tomkassetter

1 ett flertal länder beläggs oinspelade ljud- och videokassetter med upp-
hovsrättsligt motiverade avgifter. Motivet är att tomkassetterna till stor
del används för kopiering och tidsförskjutet lyssnande/tittande på upp-
hovsrättsligt skyddade verk.

Enligt uppgift lär man nu inom regeringskansliet förbereda en lag-
rådsremiss med innebörden att en sådan kassettavgift skall införas även i
Sverige vid samma tidpunkt som den nuvarande kassettskatten upphör,
dvs. den 1 januari 1992. Ett sådant förslag tillstyrkes.

Avgiftens storlek, beräkningsmetoder och former för inkassering bör
fastställas i förhandlingar mellan de avgiftsskyldiga och upphovsmän-
nen. Utgångspunkten i förhandlingarna bör vara att intäkterna från den
nya avgiften skall avsättas för såväl direkta som indirekta ändamål. Ge-
nom en avgift av detta slag finns det möjligheter att förbättra stödet till
konstnärer och konstnärlig produktion vad gäller musik, film och vi-

deo. Avgiften skulle kunna ge upphovsmännen inom dessa områden av-
sevärda inkomster. Nämnas kan att kassettskatten 1989/90 beräknas ge
ca 180 miljoner i intäkter.

Utbildning och forskning

Utredningen skall enligt direktiven också belysa frågor om den konst-
närliga utbildningen. I kap. 4 redovisas en undersökning utredningen
låtit göra rörande konstnärernas utbildning. Endast genomsnittligt ca 15
procent av de yrkesverksamma inom kontnärsområdena har utbildning
från högskolan. Det är dock stora variationer. För skådespelare ligger
siffran på 50 procent. Ungefär hälften av dem som gått igenom konst-
närlig högskoleutbildning arbetar i ett konstnärsyrke. Rekryteringen av
konstnärer sker således fortfarande till stor del utanför konstnärernas
högskoleutbildning samtidigt som åtskilliga av de utbildade arbetar med
annat, helt eller delvis. Det är ett naturligt förhållande. Skall andelen
högskoleutbildade inte minska fram mot sekelskiftet krävs mellertid en
ökad antaning vid högskolan.

I rapporten redovisas också ungdomens starka intresse för konstnär-
liga utbildningar såväl på gymnasie-, folkhögskole- och högskolenivå.
En utbyggnad av den estetiska utbildning inom gymnasie- och folkhög-
skolan kommer sannolikt leda till ett ökat tryck mot högskolan och
kanske också mot de kulturella arbetsmarknaderna. Det är angeläget att
ungdomar som satsar på estetisk utbildning får klart för sig att konkur-
rensen på arbetsmarknaden är mycket hård och att de ekonomiska vill-
koren är ofördelaktiga.

De kontnärliga högskoleutbildningarna skall bli föremål för en sär-
skild utredning. Konstnärsutredningen har därför begränsat sin analys

372

till vissa allmänna påpekanden inför detta arbete. Utredaren erinrar om
att konstnärlig utbildning och utveckling har vidare syften än att vara
direkt yrkesförberedande. Det framgår bl.a. av den proposition
(1975/76:135) som utgör grunden för den nuvarande konstnärspolitiken.
Konstnärsutbildning bör domineras av målet att stimulera den konstnär-
liga mognadsprocessen och ge de studerande möjligheter att förverkliga
sina konstnärliga intentioner. Yrkesförberedelsen i utbildningarna på
kulturområdet bör ha som särskilt mål att ge de studerande möjligheter
till egna konstnärliga erfarenheter och bidra till utvecklingen och förny-
elsen av de konstnärliga uttrycksmedlen. Den konstnärliga utbildningen
är i sig själv en skapande process som inte i alla avseenden kan och bör
bedrivas på ett i förväg planerat sätt.

Utredaren framhåller också att en förstärkt högskoleutbildning skul-
le främja sysselsättningen för kvalificerade konstnärer. Till de konstnär-
liga högskoleutbildningarna knyts nämligen ofta lärare som i sin dagliga
gärning är utövande konstnärer.

Vidare har utredningen erfarit att UHÄ inlett samtal med
humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Riksbankens ju-
biléumsfond med syfte att intressera rådet och fonden för en vidgning av
deras forskningsstödjande verksamhet till att även omfatta konstnärligt
utvecklingsarbete och ev. framtida forskning vid de konstnärliga hög-
skolorna. Tillgång till medel avsedda för forskning skulle ytterligare öka
möjligheterna för kvalificerade konstnärer att få sysselsättning inom
högskolan.

För dansarna finns ingen högskoleutbildning. Den nuvarande dans-
linjen har två inriktningar: koreografi och danspedagogik. Utredaren fö-
reslår att den kommande översynen prövar möjligheten att införa en ut-
bildningslinje för dans. Utredaren tillstyrker också UHA:s förslag om
bl.a. en förlängning av danspedagogutbildningen till fyra år (160 poäng).
Samtidigt fäster utredningen uppmärksamheten på behovet av fortbild-
ning och vidareutbildning på det konstnärliga området.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Internationellt kulturutbyte

1 likhet med utredningen om de statliga insatserna inom Sverigeinfor-
mationen och kulturutbytet med utlandet, den s.k. IKU-utredningen.
lägger konstnärsutredningen stor vikt vid konstnärernas behov av stimu-
lans och inspiration genom kontakter med omvärlden. Utredaren ser
det därför som angeläget att inom ramen för det reformarbete som pågår
på kulturområdet också genomföra lKU-utredningens förslag. I en för-
sta etapp bör medlen för kulturutbyte med utlandet höjas med 5
milj.kr., fördelade lika på kulturrådet och Svenska institutet. Utredaren
erinrar också om att de besparingsförslag som förordades av 1KU ännu
inte är genomförda.

SKädeartister

Utredningen har gjort en särskild studie om skådeartister.

373

Utredningen saknar möjligheter att bedöma om det är en kulturpoli- Prop. 1990/91: 100
tiskt angelägen uppgift att stödja skådeartister men presenterar ändå vis- Bil. 10
sa förslag som skulle kunna förbättra situationen för denna konstform.
En möjlighet är att bevilja f olkparkernas Centralorganisation statsbi-
drag för att inrätta en turnerande folkparksvarieté med skådeartister. En
annan möjlighet är att med AMS tillstånd inrätta en privat skådeartist-
förmedling med inriktning på såväl den svenska som den internationel-
la marknaden.

Kostnader

Utredningen har haft som utgångspunkt för mitt arbete att det är rege-
ringens avsikt att föreslå riksdagen ökade insatser till stöd för konstnärer
och konstnärlig verksamhet. De förslag utredaren lagt innebär i flertalet
fall ökade utgifter. 1 vissa sammanhang handlar det om förslag om om-
fördelning. Detta gäller bl.a. förslaget vad gäller förändrade utbetalning-
ar från anslaget visningsersättningar samt förslaget om öronmärkning av
statens bidrag till länsmusiken vad gäller frilansartister. I några fall gäl-
ler förslagen upphovsrättsliga ersättningar som direkt belastar konsu-
menterna, nämligen kassettavgift och droit de suit. Utredaren pekar
också på möjliga finansieringskällor utanför kulturområdet, bl.a. regio-
nala utvecklingsanslag och forskningsrådsmedel. Vad gäller skatteförsla-
gen innebär givetvis mitt avstyrkande av stipendiebeskattning bortfall av
vissa statsinkomster, dock av måttlig omfattning. Återbetalningen av
egenavgifter är en direkt statlig utgift. Inom vissa sektorer - t.ex. utbild-
ning och forskning - har utredaren, med hänvisning till kommande ut-
redning avstått från att söka kostnadsberäkna förslagen.

Beträffande möjligheten till besparingar hänvisar jag till IKU-
utredningens förslag vad gäller besparingar inom området Sverigeinfor-
mation. Den föreslagna utbyggnaden av produktionsstöd för bl.a. dansa-
re. förstärkt stipendiestöd samt inte minst inrättande av flera inkomst-
garantier bör kunna medföra betydande besparingar för a-kassa och be-
redskapspengar. Slot leken därav är emellertid omöjlig att beräkna.

De direkta nya statliga utgifterna vid ett fullt genomförande av utred-
ningens förslag i övrigt beräknas (se sammanställning nedan) till 72
milj.kr Det är också i förhållande till kulturmarknadernas omsättning
och statens och kommunernas satsning på kultur i övrigt ett förhållan-
devis blygsamt belopp. I vissa avseenden kan förslagen genomföras steg-
vis. Det gäller bland annat förslaget om inrättande av nya inkomstgaran-
tier. Det är emellertid angeläget att det första steget är rejält och omfat-
tar minst hälften av de föreslagna nya garantierna. En tidsplan för ge-
nomförandet av hel;» förslaget bör fastställas.

Utredningen har inte sett det som sin uppgift att lägga fram förslag
om motsvarande inkomstförstärkning utan utgått från regeringens utta-
landen om att det föreligger ett faktiskt reformutrymme på kulturområ-
det. En grundläggande tanke i betänkandet är att populärkulturen -
som står för den stora omsättningen inom kulturindustrin - också kan

374

bidra till att finansiera konstkulturell verksamhet. Så sker redan och det Prop. 1990/91: 100
är självfallet möjligt att utvidga denna finansiering. Bil. 10

Sammanställning över förslag till direkta kostnadsökningar

Ändamål

Belopp (tkr.)

Centrumbildningar

IKC och främjandeorganisationer
Husart ister

Konst där vi bor

Regionala fri lansproduktioner

I ria grupper

Egenavgiftsfond

Inkomstgarantier

Övriga bidrag till konstnärer
Internationellt kulturutbyte
Summa

2 000

4 000

3 000

4 000

5 000

4 000

25 000

15 000

5 000

72 000

375

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Bilaga 10.2

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
remissyttranden över betänkandet (SOU 1990: 39)
Konstnärens villkor

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet Konstnärens villkor avgetts
av riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket, arbetsmarknads-
styrelsen (AMS), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöversty-
relsen, statens kulturråd, konstnärsnämnden, författarfonden, statens
konstmuseer, statens konstråd. Svenska Institutet, SIDA, riksförsäkrings-
verket, Svenska riksteatern. Svenska rikskonserter, Riksutställningar,
Operan, Dramatiska teatern. Svenska filminstitutet, Landstingsförbun-
det, Svenska kommunförbundet. TCO. SACO/SR, LO, Konstnärliga och
litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Sveriges konstförening-
ars riksförbund, Riksskådebanan, Folkbildningsförbundet, Danscem-
rum, Konstnärscentrum, Musikcentrum, Teatercentrum, STIM, SAMI,
Copyswede, Akademien för de fria konsterna, Musikaliska akademien,
Nämnden för hemslöjdsfrågor. Centrala hantverksrådet, Sveriges Radio
AB, Konstnärenas allmänna fackförbund (KAF), Svensk Teaterunion -
Svenska ITI-rådet, Svenska Unescorådet och Samefondens kulturdelega-
tion.

Riksskatteverket har bifogat yttranden från länsskattemyndigheterna
i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län samt lokala
skattemyndigheten i Uppsala. UHÄ har bifogat yttranden från Dramatis-
ka institutet, Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan och Teater-
högskolan i Stockholm, universiteten i Lund, Göteborg och Umeå samt
från linjenämnden för skådespelarlinjen vid universitetet i Lund.

Yttranden har dessutom inkommit från Svenska Journalistförbundet,
Konstnärernas Riksorganisation (KRO), Svenska Teaterförbundet, Sven-
ska Danspedagogförbundet, Föreningen Svenska Tonsättare, Svenska
Musikerförbundet, Sveriges Författarförbund, arbetsgruppen för Cen-
trum för Konst & Hantverk, Svenska Fotografernas Förbund, Sveriges
Konsthantverkare och Industriformgivare (K1F), Föreningen Svenska
Tecknare, Konstfack, Konstnärernas Kollektivverkstad i Stockholm,
Danshögskolan, Svenska Musikerförbundet, Kulturarbetarförbundet,
boverket. Dag Malmberg och Ulla Berglund-Leijonhufvud samt Svenska
Tonkonstnärsförbundet

376

1 Allmänt

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Flertalet remissinstanser uttrycker sin tillfredsställelse över att konstnä-
rernas villkor nu blivit föremål för en utredning, som präglas av en po-
sitiv grundsyn på konstens roll i samhället. Många remissinstanser be-
klagar dock den korta tid som stått till förfogande för arbetets genomfö-
rande och som lett till att utredaren, med hänsyn till det omfattande
uppdraget, inte haft möjlighet att hinna analysera erforderligt material.
KLYS ni.fl. anser att den allmänna bakgrundsteckning som ges blivit
bristfällig och flera remissinstanser ifrågasätter vissa sakuppgifter om
konstnärernas antal, utbildning, inkomster och sysselsättning. LO m.fl.
menar dock att utredningen åstadkommit ett aktningsvärt försök till
kartläggning av konstnärernas villkor och bl.a. Konstfack framhåller att
utredningen är väldisponerad och pedagogisk. Flertalet instanser anser
att utredningen utgör ett gott underlag för beslut om den statliga konst-
närspolitiken.

Utredningens principiella utgångspunkter kommenteras av bl.a. sta-
tens kulturråd som menar att målet att skapa betalda arbetstillfällen är
det avgörande, men att detta beklagligtvis inte har fått tillräckligt ge-
nomslag i de konkreta förslagen. Kvalitetskravet understöds av ett antal
remissinstanser och bl.a. Akademien för de fria konsterna betonar i sam-
manhanget betydelsen av stöd till konstnärligt utvecklingsarbete. Utred-
ningens framhävande av det internationella perspektivet och behovet av
internationellt kulturutbyte möter genomgående ett starkt gensvar hos
remissinstanserna.

2 Sysselsättningsskapande åtgärder

Riksrevisionsverket och AMS tillstyrker förslaget att centrumbildningar-
na bör utvecklas till rena branschorganisationer inom resp, konstområ-
de och upphöra med sin arbetsförmedlande roll. Mot detta vänder sig
huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Sre/tsÅa Musi-
kerförbundet motsätter sig bestämt att centrumbildningarna på något sätt
utvecklar aktiviteter som utgör ett alternativ till de fackliga organisatio-
nernas verksamhet och Svenska Teaterförbundel är tveksam på samma
punkt. Uppfattningen att centrumbildningarna bör ges ett ökat stöd för
både sina främjande- och arbetsförmedlande uppgifter direkt från sta-
tens kulturråd framförs av ett flertal remissinstanser, bl.a. Sveriges För-
fattarförbund, Svenska Fotografernas Förbund, Svenska rikskonserter,
Svenska filminstitutet, Musikcentrum, Teatercentrum, Danscentrum och ar-
betsgruppen för Centrum för Konst & Hantverk. Huvuddelen av centrum-
bildningarna själva anser att det föreslagna stödet är för litet och redovi-
sar sina egna behov.

Utredarens förslag om öronmärkning av medel för frilansproduktio-
ner inom länsmusiken får med något undantag stöd av samtliga remiss-
instanser som yttrat sig i frågan. Både statens kulturråd och Svenska riks-
konserter understryker frilansarnas besvärliga situation och det nödvän-
diga i att ytterligare öka antalet speltillfällen för dem. Musikaliska akade-

377

mien, Svenska Tonsältarförbundet och Svenska kommunförbundet tillstyr-
ker förslaget. Svenska Tonkonstnärsförbundet betonar vikten av att fri-
lansmusiker ingår som en naturlig del i länsmusiken och Svenska Musi-
kerförbundet understryker detta genom att framhäva behovet av mång-
fald i det regionala musiklivet. StWM&a leaterförbundei anser det vara
nödvändigt att tillstyrka varje förslag som kan förbättra frilanssituatio-
nen, även om förbundet menar att det är omöjligt att avgöra om detta
förslag är det mest ändamålsenliga. Landstingsförbundet avvisar förslaget
om öronmärkning av frilansmedel, då risk finns att denna nivå blir
normgivande och därmed motverkar sitt syfte.

Förslaget om bidrag för projektanställning av s.k. husartister till-
styrks av ett stort antal remissinstanser, bl.a. AMS, statens kulturråd,
Svenska rikskonserter, Operan, Musikaliska akademien. Landstingsförbun-
det, TCO och Svenska Musikerförbundet. Konstnärsnämnden anser att
nämnden bör fördela bidragen och föreslår att den får i uppdrag att be-
reda frågan ytterligare.

Utredarens förslag att projektet Konst där vi bor permanentas med
medel över kulturbudgeten tillstyrks av samtliga remissinstanser som yt-
trat sig i frågan, däribland statens kulturråd, statens konstråd, KRO, bo-
verket och konstnärsnämnden. Konsinärscentrum anser att AMS inom ra-
men för projektet bör stödja den informationsverksamhet som konst-
närscentrum bedriver regionalt. Statens konstråd pekar på ett växande
behov av kvalitetsgranskning i samband med länsbostadsnämndernas bi-
dragsprövning och anser att formerna för granskningen, liksom dess fi-
nansiering, bör utredas ytterligare.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

3 Skatter och avgifter

Utredarens synpunkler och förslag på skatte- och avgiftsområdet har
kommenterats av flertalet remissinstanser.

Utredarens förslag om fortsatt skattefrihet för stipendier tillstyrks av
alla som har yttrat sig i denna fråga.

Vad gäller avdrag för omkostnader i konstnärlig verksamhet tillstyrks
utredarens förslag till preciseringar i lagstiftningen av bl.a. statens kultur-
råd och konstnärsnämnden, medan riksskatieverkel anser att specialregler
för vissa grupper strider mot de nyligen fastslagna principerna om neu-
tralitet i beskattningen mellan olika typer av inkomster och olika yrkes-
kategorier.

Beträffande förslaget om egenavgiftsfond är remissopinionen splitt-
rad. Statens kulturråd, Sveriges författarförbund, Konstnärernas riksorgani-
sation och Föreningen svenska tecknare har redovisat en positiv inställ-
ning till förslaget. KLYS, Sveriges författarfond m.fl. har i princip inga
invändningar mot tanken på en egenavgiftsfond, men anser att förslaget
måste bearbetas ytterligare. I några yttranden, t.ex. av konstnärsnämnden
och Musikaliska akademien framhålls att ett genomförande av förslaget
inte får inkräkta på reformutrymmet för övrigt konstnärsstöd. Riksskat-
teverket, Danshögskolan, Operan, Föreningen svenska tonsättare och
Konstnärernas allmänna fackförbund avstyrker på olika grunder förslaget.

378

Rlksrevisionsverket och statskontoret har inga invändningar mot förslå- Prop. 1990/91: 100
gets tekniska utformning, men tar inte ställning i sakfrågan. Bil. 10

4 Bidrag och ersättningar m.m.

Utredarens syn på det angelägna i att bidrag och ersättningar används
på ett effektivt och kvalitetsmedvetet sätt leder fram till uppfattningen
att ett rejält stöd till ett mindre antal bör förordas före ett begränsat stöd
till många. Som en konskvens av detta föreslår utredaren att den indi-
viduella visningsersättningen bör slopas. Utredarens principiella upp-
fattning får stöd av statskontoret, statens kulturråd, Landstingsförbundet,
Konstfack m.fl.

Författarfonden anser att principerna för fördelning bör avgöras av
konstnärernas egna organisationer men delar dock utredarens uppfatt-
ning att det statliga stödet - i form av konstnärs- och projektbidrag - inte
bör styckas upp i alltför små belopp. Statens kulturråd menar att de re-
dan etablerade statliga bidragssystemen i stort sett fungerar väl, även om
vissa justeringar kan behöva göras. Statsmakterna bör kunna lägga fast
riktlinjer för medelsfördelningen och vid sidan av konstnärerna ha in-
flytande över fördelningen.

Flera remissinstanser tillstyrker förslaget om slopande av den indi-
viduella visningsersättningen, bl.a. statens kulturråd, Akademien för de
fria konsterna och Konstnärernas allmänna fackförbund. Konstnärsnämn-
den delar utredningens allmänna synsätt, men avstyrker förslaget att slo-
pa den individuella visningsersättningen. Denna uppfattning delas av
KRO och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare som framhål-
ler att den individuella ersättningen är viktig som princip. Det är fråga
om en ersättning för publikt bruk av offentlig bild- och formkonst. För
att ge upphovsmännen en långsiktig och stabil ekonomisk verksamhets-
grund bör visningsersättningen ökas och ekonomiskt ställas i relation
till antalet offentligt visade konstverk. KRO är starkt missnöjd med ut-
redningens uppfattning vad gäller visningsersättningen och hade förvän-
tat sig ett förslag omfattande en klar beräkningsgrund för samhällets
kostnader och ersättningar samt förslag till avtal mellan staten och upp-
hovsmännen i överensstämmelse med vad som gäller för bibliotekser-
sättningen.

Remissopinionen är delad i vad avser förslaget om en kraftig ökning
av antalet inkomstgarantier. Statens kulturråd, statens konstmuseer, Ope-
ran, Svenska filminstitutet, Svenska rikskonserter m.fl. tillstyrker förslaget,
i vissa fall med tanken att systemet bör byggas ut successivt. Statens
konstmuseer anser att en kraftig ökning av garantirummen är en åtgärd
av den största betydelse för en kvalitativ expansion på det konstnärliga
området. Musikaliska akademien är positiv men menar att man kan tän-
ka sig även andra former för stöd som innebär att mottagaren kan erhål-
la bidrag under en längre följd av år oavsett andra inkomster. Med lik-
nande argument avstyrker konstnärsnämnden förslaget och föreslår i stäl-
let inrättandet av 10-åriga stipendier motsvarande tre basbelopp. Fören-
ingen Svenska Tonsättare stödjer detta förslag. KLYS avstyrker med be-

379

stämdhet utredarens förslag och prioriterar i stället att motsvarande re-
formutrymme används för andra ersättnings- och bidragsformer. Denna
uppfattning delas av TCO, KRO, författarfonden, Sveriges författarför-
bund, Svenska Fotografernas Förbund m.fl.

Utredarens förslag om att pröva förutsättningarna för en samman-
slagning av konstnärsnämnden och författarfonden får visst stöd av sta-
tens kulturråd. Samtliga övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan är
dock negativa till förslaget, varvid skälen är något varierade. Statskonto-
ret avstyrker och förordar en bredare översyn av organisations- och an-
slagsstrukturen inom kulturområdet i samband med övergången till den
nya budgetprocessen. Rlksrevisionsverket förordar att de bägge organen
förs in under statens kulturråd. Med hänvisning bl.a. till att förslaget
bygger på en missuppfattning av den fundamentalt olikartade karaktär
som författarfonden och konstnärsnämnden har avvisas med skärpa tan-
ken på en sammanslagning av bl.a. TCO, konstnärsnämnden, författarfon-
den och KL YS.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

5 Upphovsrätt m.m.

Flertalet av de remissinstanser som kommenterat utredarens avsnitt om
upphovsrätt anmäler att de har för avsikt att återkomma till dessa frågor
i yttrande över upphovsrättsutredningens slutbetänkande. Många instan-
ser har trots detta valt att lämna synpunkter på vad utredaren anfört.

KLYS anser att betänkandet ger en felaktig bild av vad som menas
med upphovsrättsliga ersättningar, men avstår i övrigt från att diskutera
utredarens av naturliga skäl summariska synpunkter på upphovsrätten.
KLYS finner det dock värdefullt att utredaren har tillstyrkt upphovs-
rättsutredningens förslag om införande av s.k. droit de suite för bild-
konstnärer och en upphovsrättslig avgift på kassettband. Copyswede
framför liknande synpunkter. STIM understryker upphovsrättens ökan-
de roll för de skapande konstnärerna och att en utbyggnad av det upp-
hovsrättsliga skyddet därför tillhör kulturpolitikens viktigaste uppgifter.
SAMI framhåller att de nya metoderna för utsändning och framförande
av inspelningar har medfört att de utövande konstnärernas skyddsbehov
fått samma karaktär som upphovsmännens.

Såväl STIM som SAMI kräver att en upphovsrättslig kassettavgift in-
förs när den nuvarande kassettskatten upphör år 1993. Samma krav
framförs av Föreningen Svenska tonsättare. Förslaget biträds även av en
rad andra remissinstanser, t.ex., som redan nämnts KLYS och Copyswe-
de, samt statens kulturråd, Filminstitutet och Svenska teaterförbundet. Fle-
ra yttranden innehåller synpunkter på hur influtna medel bör admini-
streras och fördelas. Statskontoret är dock tveksamt till att en avgift på
kassetter införs omedelbart efter det att en punktskatt på samma objekt
har avskaffats.

I ett stort antal yttranden, t.ex. av statens konstråd, Akademien för de
fria konsterna och Riksutställningar tillstyrks en avgift på vidareförsälj-
ning av konst antingen som en s.k. droit de suite inom upphovsrätten

380

eller i annan form. Flertalet säger sig vilja återkomma i denna fråga i yt- Prop. 1990/91: 100
trande över upphovrättsutredningens betänkande. Bil. 10

1 rågan om en föreningsfond för utställningsersättning kommenteras

av bl.a. statens kulturråd och konstnärsnämnden, vilka delar utredarens
uppfattning att ett statligt stöd till föreningsdriven utställningsverksam-
het i första hand bör ha formen av ett ökat bidrag till främjandeorgani-
sationerna. KLYS säger sig stödja bildkonstnärernas grundläggande in-
ställning att den som åtnjuter statsbidrag för sin utställningsverksamhet
också skall vara skyldig att i enlighet med de åtaganden som staten gjort
för egen del utge utställningsersättning.

Konstnärsnämnden, Föreningen Svenska tonsättare, Svenska teaterför-
bundet och TCO yrkar på en med författargrupperna likvärdig behand-
ling när det gäller hiblioteksersättning för musikverk och fonogram.

6 Internationellt kulturutbyte

De flesta remissinstanser, som yttrat sig i frågan, delar utred ningens
uppfattning att det är av största vikt att resurserna för det internationel-
la kulturutbyte förstärks. Det gäller bl.a. statens kulturråd, konstnärs-
nämnden, Svenska institutet, SIDA, Riksteatern, Svenska rikskonserter.
Riksutställningar, TCO, KLYS, konstfackskolan, Sveriges författarförbund,
Svenska teaterförbundel, Svenska musikerförbundet och KRO.

Statens kulturråd framhåller att kulturpolitiken bör främja konstnä-
rernas möjligheter att samtidigt ta till sig idéer utifrån och utveckla den
svenska kulturens särart. Det kan också vara värt att notera att det inter-
nationella kulturutbytet medför en vidgad arbetsmarknad för t.ex. musi-
ker och dansare.

Konstnärsnämnden delar utredningens uppfattning att det är angelä-
get att fortlöpande öka konstnärsnämndens resurser för intet nationellt
kulturutbyte. Sveriges författarfond förutsätter att eventuella ökade re-
surser även kommer de litterära upphovsmännen till del.

Svenska institutet anser att det av utredningen föreslagna beloppet på
5 milj. kr. i sin helhet bör tillföras Svenska institutet. Skälet för detta är
att det torde vara en fördel för kulturlivet att få en statlig huvudansvarig
förhandlingspart.

SIDA vill erinra om betydelsen av kulturutbyte med Östeuropa och
Sovjetunionen. Det är enligt SIDA viktigt att svenska konstnärer får
möjlighet att besöka och arbeta i Östeuropa liksom att den svenska pu-
bliken får ta del av den östeuropeiska kulturen i dess olika former
Srtvis&a musikerförbundet och Svensk teaterunion - Svenska ITI-rådet
framhåller i sina svar att utbytet inte enbart får riktas mot Furopa och
USA utan även mot andra delar av världen såsom Latinamerika, Asien
och Afrika.

Svensk teaterunion - Svenska 1 Ll-rädet påpekar också att behoven av
ekonomiska förstärkningar för att möjliggöra internationellt kulturutby-
te också är mycket akuta hos kulturinstitutionerna och hos kulturarbe-
tarnas egna internationella organisationer. Riksutställningar menat att
det ibland kan förefalla som ett problem att några få centrala myndighe-

381

ter successivt samlar på sig medel som de operativa organen ute på fältet
sedan får söka. Alternativet är enligt Riksutställningar att lägga ut peng-
arna öronmärkta för en två - treårsperiod på t.ex. de statliga institutio-
ner som direkt arbetar med konstnärerna.

KRO framhåller att en större samverkan mellan bidragsgivande myn-
digheter på bildkonstområdet är nödvändig. Samordning och gemensam
policy samt en lättare bidragshantering möjliggör ett intensivare kultur-
utbyte.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

382

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Bilaga 10.3

Förteckning över remissinstanser och sammanställning
av remissyttranden över statens kulturråds förslag till
samlat program för förnyelse av konstbildningsarbetet

Remissinstanser

Efter remiss av förslagen har yttranden avgetts av statskontoret, skol-
överstyrelsen (SO), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), konst-
närsnämnden, statens konstråd, statens konstmuseer, Stiftelsen Riksut-
ställningar, Akademien för de fria konsterna. Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Bildlärarnas riksförening. Svenska bildlärarsällskapet, Svenska
museiföreningen, Länsmuseernas samarbetsråd, Folkbildningsförbundet,
Stiftelsen Konstfrämjandet, Sveriges konstföreningars riksförbund, För-
eningen Svensk Form. Konstnärernas riksorganisation (KRO), Fören-
ingen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare, Föreningen
Svenska tecknare, Svenska konstkritikersamfundet.

UHÄ redovisar yttranden från universiteten i Lund, Göteborg och
Umeå samt högskolan för lärarutbildning i Stockholm.

Yttranden har dessutom kommit in från Kalmar konstmuseum,
utbildnings- och kulturnämnden i Kalmar läns landsting. DIK-
förbundet inom SACO, kulturförvaltningen i Kalmar, Svenska arkitek-
ters riksförbund samt Riksföreningen Konst och Skola.

En del remissinstanser har framfört kritiska synpunkter på förslagen
i kulturrådets rapport.

Allmänna synpunkter

Enligt statskontorets mening utgör inte kulturrådets rapport ett färdigt
förslag till program för förnyelse av konstbildningsarbetet. En analys sa-
knas av dagens konstbildningsstruktur och de olika aktiviteter som be-
drivs i dag på olika håll inom konstbildningsområdet samt hur samarbe-
tet dem emellan tillgår. Det framgår inte vari problemen ligger för
konstbildningsarbetet i dagens struktur. Därför är det svårt att veta vilka
problem förslaget försöker lösa. Statskontoret anser att det är kulturrå-
det som bör utarbeta konkreta förslag till utveckling av konstbildningen
både vad gäller strukturella former som förslag till konkreta åtgärder,
f örslagen bör bygga på att ta tillvara de organisationer och ideella för-
eningar som verkar i dag och skapa förutsättningar för en utökad konst-
bildning och utställningsverksamhet och en bredare samverkan mellan
dessa på regional och lokal nivå.

383

Konstnärsnämnden delar kulturrådets uppfattning att det finns ett
stort behov av konstpedagogiskt arbete bland människor i olika åldrar.
Utgångspunkten för detta arbete måste vara skolans bildundervisning.
Det är där som attityderna till konst formas. Konstnärsnämnden anser
vidare att vissa förslag inte verkar helt genomtänkta.

Statens konstråd anser att konstbildningsprogrammet betonar vikten
av att utbilda goda konstkonsumenter, människor som förstår dagens
konst. Konstrådet menar att en förnyelse av konstbildningsarbetet borde
utgå från ett mer dynamiskt konstbegrepp, relaterat till den större visu-
ella miljön och med en bas i vidare personlig erfarenhet och utveckling
och tror inte att den föreslagna generella organisationsreformen ger gro-
grund för en sådan förnyelse. Det är inte i första hand organisationsfor-
mer för konstbildningen som behöver förstärkas. Men det finns ett stort
behov av stödpunkter i form av utbildningsinstitutioner, seminarier,
diskussionsfora, mötesplatser och publikationer, där konst, konstpeda-
gogik och utställningsformer diskuteras. Skolan är en nödvändig ut-
gångspunkt i konstpedagogiken.

Statens konstmuseer delar utredningens uppfattning i en rad betydel-
sefulla frågor och finner ett starkt stöd för det fortsatta arbetet som an-
svarsmuseum inom konstområdet.

Svenska kommunförbundet anser det mycket positivt att kulturrådet
med sina förslag till program för förnyelse av konstbildningsarbetet rik-
tat uppmärksamheten på ett på många håll eftersatt kulturområde.

TCO anser att programförslaget domineras av ett centralistiskt tän-
kande som kännetecknas av en övertro på centrala institutioners roll i
fråga om att nå ut till individen med en för individen subjektiv upple-
velse.

Svenska museiföreningen, Länsmuseernas samarbetsråd och Svensk
Form instämmer i huvudsak i kulturrådets bedömningar och tillstyrker
det förslag till program för förnyelse av konstbildningsarbetet som utar-
betats.

Sveriges konstföreningars riksförbund anser att kulturrådet har negli-
gerat konstnärerna, vilkas medverkan när det gäller kunskapsförmed-
lingen om konstens innehåll och konstnärernas villkor är oumbärlig,
och undervärderat de ideella konstföreningarna, på vilkas insatser det
landsomfattande konstbildningsarbetet i hög grad vilar. De centrala in-
stitutioner och organ som, enligt sin instruktion eller andra bestämmel-
ser för verksamheten, skall bedriva konstbildningsarbete, bör ge service
och information till de ideellt arbetande på konstbildningsområdet. De
skall däremot inte söka styra eller överta uppgiften att bredda konstin-
tresser på det lokala och regionala planet. Vidare anser riksförbundet i
ett uttalande från sin förbundsstämma att kulturrådets byråkratiska för-
slag till förnyelse av konstbildningen innebär ett förakt för det ideellt
baserade konslbiIdni ngsarbetet.

Svenska konstkritikersamfundei framhåller att de är rädda för att det
framlagda programmet kan leda till en ny konstbyråkrati och inte bli ett
välkommet stöd.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

384

Ett samlat program för ett förnyat konstbildningsarbete anser SACO
är helt i linje med det växande konstintresset runt om i landet. Förslaget
kommer i rätt tid för att möta och utveckla detta intresse och är bra
som ett led i motåtgärder mot den ökade kommersialiseringen av kon-
sten.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Stärk konsten och konstbildningens förankring på lokal nivå

Statskontoret anser att det inte är någon lösning att bilda nya lokala för-
eningar bestående av ett antal lokala organisationer som bas för en ny
organisation för Riksutställningar. Statskontoret instämmer i kulturrå-
dets syn att Riksutställningar bör ha som uppgift att stödja regional ut-
vecklingsverksamhet genom råd och konkret hjälp vid utställningsverk-
samhet.

För att stärka konsten och konstbildningen på lokal nivå föreslår
kulturrådet att Riksutställningar skall få i uppdrag att i samverkan med
Svenska kommunförbundet, representanter för konstorganisationerna,
skolor och folkbildningen utarbeta organisationsmodeller för en lång-
siktig utvecklingsplan för de lokala konstintressentföreningarna. SÖ har
inget att erinra mot detta men anser att ansvaret för de kommunala
konstbildningsinsatserna inom skolans område liksom i Kultur i skola-
satsningen bör ligga på skolstyrelserna i samverkan med kulturnämn-
derna.

UHÄ framhåller i sitt yttrande att av ekonomiska skäl bör en för-
stärkning av konstbildningsarbetet bygga på existerande organisationer
och strukturer. UHA tillstyrker förslaget att Riksutställningar får i upp-
drag att presentera förslag till organisationsmodeller.

Konstnärsnämnden framhåller att kulturrådet vill skapa ett nät av lo-
kala ”intressentföreningar” i kommunerna som ett slags infrastruktur åt
Riksutställningar men förefaller inte ha beaktat att endast en tredjedel
av Riksutställningars produktion utgörs av renodlade konstutställningar.
Som utbildningsministern påpekar i 1990 års budgetproposition är pro-
blemet för bildkonsten ute i landet inte att det saknas aktörer utan att
det inte finns väl utbyggda samverkansformer. Det problemet pockar
på lösning. Kulturrådets förslag är inte färdigbehandlat och fordrar när-
mare analys.

Statens konstråd ser positivt på att ett utvecklingsarbete kring konst-
bildning kommer till stånd och att Riksutställningar får i uppdrag att i
samråd med Svenska kommunförbundet. Sveriges konstföreningars riks-
förbund. Konstfrämjandet och bildningsförbunden studera former av lo-
kala initiativ och verksamheter som syftar till ett kulturanimerande
uppbyggnadsarbete. Man bör föreslå former för hur sådana initiativ kan
stödjas och utvecklas.

En förutsättning för ett framgångsrikt arbete är naturligtvis att stärka
konstens och konstbildningens förankring på bl.a. den lokala nivån.
Den väg som statens kulturråd föreslår, nämligen att med Riksutställ-
ningar som initiativtagare bygga upp en organisationsmodell som sedan
skall diskuteras och förankras ute i landet, är enligt Svenska kommun-

385

25 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

förbundet varken realistisk eller framkomlig. Uppbyggnaden av en
konstbildningsverksamhet måste starta på lokal nivå och bygga på regio-
nens egna förutsättningar och kan därför inte bli likadan över hela lan-
det.

Kulturrådet föreslår att regeringen ger Riksutställningar i uppdrag att
utreda och skissera tänkbara modeller för hur Riksutställningar, i den
del av verksamheten som ligger på konstens område, skulle kunna ut-
vecklas som konstbildande centrum, styrt av olika intressenter för
konstbildning. Riksutställningar finner frågan väl värd att utreda, och
detta sagt i fullt medvetande om de upprörda stämningar som det remit-
terande förslaget givit upphov till inom konstföreningsrörelsen. Riksut-
ställningar vill för sin del slå fast, att konstföreningsrörelsen, liksom na-
turligtvis bl.a. Konstfrämjandet och KRO, för Riksutställningar är själv-
klara och nödvändiga som samarbetsparter för att ett arbete skall kunna
bli framgångsrikt med en förnyelse av konstbildningen. Aven om Riks-
utställningar ser i huvudsak förutsättningslöst på en utredning, är ändå
en utgångspunkt, att hela den nuvarande verksamheten måste vägas in i
en bedömning om hur Riksutställningar kan få en förbättrad lokal för-
ankring genom någon form av föreningsbaserad verksamhet.

Landstingsförbundet framhåller att möjligheterna att se god konst
utanför de stora städerna är avgörande för ett framgångsrikt konstbild-
ningsarbete.

TCO delar kulturrådets uppfattning om behovet av ett bättre samspel
mellan konstbildande institutioner som finns på central nivå och regio-
nalt kultur- och konstliv. Det förefaller dock något verklighetsfrämman-
de att en central institution som Riksutställningar skulle vara den bäst
lämpade att utarbeta en organisationsmodell. Att det behövs en omorga-
nisation inom centrala institutioner på kulturområdet för att utveckla
samarbetsformer för att bättre nå ut till breda grupper är ett faktum. En
sådan omorganisation får dock inte leda till en centralstyrning av kon-
sten och konstbildningsarbetet.

Länsmuseernas samarbetsråd vill inte ifrågasätta angelägenheten av att
Riksutställningar ges en bättre lokal förankring. Det är emellertid inte
helt självklart att detta önskemål bäst tillgodoses genom tillskapande av
284 nya samarbetsorgan i kommunerna vid sidan av de redan existeran-
de organisationer, föreningar och museistiftelser som redan arbetar med
konstbildning på regional och primärkommunal nivå.

Kulturrådet föreslår att en föreningsbaserad verksamhet skall byggas
upp inom Riksutställningar. Folkbildningsförbundel anser det vara orim-
ligt att en statlig stiftelse skall ges i uppdrag att bygga upp en folkrörelse.
Det skulle endast leda till att ytterligare organisationer tillkommer, vil-
ket drar administrativa kostnader. I stället bör Riksutställningar samar-
beta mera med studieförbunden, länsbildningsförbunden. Konstfrämjan-
det och konstföreningarna.

Konstfrämjandet instämmer i att den riksbaserade föreningsverksam-
heten skall få inflytande i en omorganisation av Riksutställningar. Detta
skall ske genom att i första hand redan organiserade och folkrörelseför-
ankrade föreningar stärks.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

386

Sveriges konstföreningars riksförbund anser att kulturrådet har bort- Prop. 1990/91: 100
sett från den breda bas för konstbildningsarbete som genom åren byggts Bil. 10
upp genom lokala och regionala initiativ och i stället valt att söka lägga
ett enhetligt rutmönster över hela landet genom förslaget om en fören-
ingsbaserad riksutställningsorganisation byggd på lokala s.k. konstintres-
sentföreningar. Detta förslag strider enligt vår mening mot kraven på
mångfald och ett decentraliserat synsätt och leder ofrånkomligen till en
utökning av den redan omfattande kulturbyråkratin.

Svensk Form framhåller att det behövs ett bättre samspel mellan de
konstbildande organisationerna på central nivå och regionalt/lokalt
kultur- och konstliv. Vi är däremot tveksamma till att Riksutställningar
är den rätta huvudmannen för ett sådant samarbete.

KRO framhåller i sitt yttrande att det är olyckligt att på ett tidigt sta-
dium förklara Riksutställningar som den centralt samlande organisatio-
nen och det kan motverka syftet i konstbildningarbetet.

Kalmar läns landsting anser att modellen att låta Riksutställningar
omorganiseras och utvecklas med en föreningsbas av lokalkaraktär i lik-
het med Riksteatern är tilltalande. Man förutsätter att den organisations-
modell som Riksutställningar skall ta fram bygger på en redan befintlig
föreningsmodell, utan att det redan i dag fungerande organisations-
och/eller föreningslivets suveränitet kränks. Att från central nivå bygga
modeller kan, även om syftet är aldrig så gott, upplevas byråkratiskt och
motbjudande. Trots detta förordas förslagets modell.

Stärk intresset for bildkonsten genom att öka konstens närvaro i
samhället

Statens konstråd delar den syn på statens konstråds verksamhet som förs
fram i programmet. Det är vikiigt att konst av hög kvalitet också i fort-
sättningen kommer ut till arbetsplatser och offentlighet. ”Konst där vi
bor ”-projektet visar på möjligheterna med en uppsökande konstbildan-
de verksamhet som är regionalt förankrad. Från Informationscentrum
för offentlig konst skulle man med ökade resurser kunna organisera lik-
nande uppsökande verksamheter också till arbetsplatser som tidigare
fått kollektioner av samtidskonst genom statens konstråd - totalt ca 1400
under de senaste 10 åren. Det behövs kontinuerliga insatser för att syn-
liggöra dessa konstskatter.

Länsmuseernas samarbetsråd anser att om museerna i framtiden skall
kunna ge en rättvisande bild av konstens utveckling i vår tid måste en
dokumentationsverksamhet utvecklas. Statens konstmuseer bör, som
kulturrådet föreslår, anförtros uppgifter att finna former för denna.

•Stwzges konstföreningars riksförbund framhåller att konstbildning
förutsätter utställningar. Utställningar kräver lokaler. Det är varje kom-
muns ansvar att upplåta lokaler för konstutställningar. Staten bör över-
väga vilka insatser som bör möjliggöra för kommunerna att nå detta
mål.

KRO anser att ansvaret för ett konstbildande arbete måste vila på re-
gionalt arbetande konstideella, konstnärsfackliga och konstbildande in-

387

stitutioner och ev. nya och annorlunda samverkansformer. Detta tän- Prop. 1990/91: 100
kande sammanfaller för övrigt med kulturrådets syn vad gäller konstens Bil. 10
roll i bostadsområden och på arbetsplatser.

SACO framhåller att biblioteken i större utsträckning än vad som
sker i dag, kan ge utrymme för utställningar. Biblioteken har också i
många fall artoteksverksamhet och samlingar av konstlitteratur. Biblio-
teken är dessutom stadigt förankrade i det lokala kulturlivet och välbe-
sökta av alla kategorier.

Oka barns och ungdomars kontakt med bildkonst och skapande

Kulturrådet föreslår att Riksutställningar får en samordnande roll för
tillkomsten av bild- och konstskolor. SO har en avvikande mening och
anser att bild- och konstskolorna bör utvecklas inom ramen för samma
kommunala ansvarstagande som gäller för den kommunala musiksko-
lan. SÖ är positiv till att Riksutställningar är med och främjar utveck-
lingen av konst- och bildskolor.

Statens konstråd tillstyrker att Riksutställningar får en samordnande
roll för erfarenhetsutbyte och rådgivning vid tillkomsten av bild- och
konstskolor i kommunal eller annan regi. Vidare framhåller konstrådet
att skolans konstbildande roll inte får inskränkas till att bara gälla det
som förmedlas i undervisningen utan måste sträcka sig till hela miljön.
Barnen måste få se god konst i vardagen. Kulturrådets roll i det sam-
manhanget kan vara att stödja experiment kring skolkonst. På så sätt
kan också professionella konstnärer få en mer aktiv roll i skolan.

Förslaget om en utveckling av bildskolor för att öka barns och ung-
domars kontakt med konst och konstnärligt skapande tillstyrks av sta-
tens konstmuseer. Akademien för de fria konsterna anser att det är funda-
mentalt att undervisning om konst införs i skolan på alla stadier och att
den ges på ett kompetent sätt. Att ta del av bildkonsten borde i skolan
vara lika självklart som att lära sig läsa.

Svenska kommunförbundet anser att barns och ungdomars kontakt
med bildkonst och skapande i första hand skall ske i skolan, där man
når alla barn. Eventuella bild- och konstskolor måste därför ses som ett
komplement till skolans bildundervisning och inte tas som en förevänd-
ning för att ytterligare försvaga de estetiska ämnenas ställning i skolan.
Landstingsförbundet är positivt till en fortsatt utveckling av konst- och
bildskolor och kommer med intresse att följa utvärderingen av olika
försöksprojekt inom området.

En stor del av eleverna genomgår i dag skolan utan att någonsin ha
besökt en konstutställning framhåller Svenska bildlärarsällskapet. Kon-
sten och konstbildningen kan utgöra en betydande del av elevernas hela
kunskapsutveckling och mognad och bör därför inte separeras från sko-
lan för att fungera som ett kompensatoriskt inslag utanför dess vardags-
arbete.

Kulturrådet föreslår att kommunerna skall stödja utvecklingen av
konst- och bildskolor. Enligt Fölkbildntngsförbundets uppfattning är det
mycket angeläget att kommunerna ökar sitt stöd till studieförbunden,

388

så att dessa kan intensifiera sitt konstbildande arbete, såväl bland vuxna Prop. 1990/91: 100

som bland barn och ungdomar. Förbundet har inte heller något att in- Bil. 10

vända mot att de kommunala musikskolorna breddar sin verksamhet
till bild- och konstområdet.

De ideella konstbildningsorganisationerna bör stimuleras till kontakt
med barn och ungdom i skolor, förskolor och på arbetsplatser och till
att utveckla metoder och material anpassat till dessa grupper anser Sve-
riges konstföreningars riksförbund.

KRO framhåller att utvecklingen av kommunala konstskolor innebär
en radikal förstärkning av bildkonstkunskaper och ökad möjlighet för
ungdomar att tidigt komma i kontakt med skapande verksamhet. 1 viss
utsträckning kommer skolorna att innebära ett led i en allmän yrkesori-
entering och förhoppningsvis bidraga till ett vidgat intresse för bildkon-
sten. Det är viktigt att nu verksamma konstnärer knyts till skolorna och
genom sin yrkeserfarenhet påverkar deras utformning.

Stimulera förnyelse och spridning av erfarenheter från
konstbi Id n i ngsa rbetet

Konstnärsnämnden framhåller att behovet av en förnyelse av konstbild-
ningsarbetet är mycket stort. De idéer som kulturrådet tar upp är väl
värda en fördjupad analys. Flertalet remissinstanser tillstyrker att kultur-
rådet tilldelas 5 milj.kr. under en treårsperiod för initiativ av nydanande
art.

Övrigt

Kulturrådet nämner inrättandet av ett centralt bildarkiv för samtida
konst som ett exempel på initiativ som kan stimulera det konstbildande
arbetet. Statens konstmuseer anser att ett sådant arkiv skulle vara av stort
värde för en rad olika verksamheter inom konstområdet. Konstmuseer-
na föreslår att museerna får i uppgift att undersöka möjligheterna att in-
rätta ett centralt arkiv som bör förläggas till konstmuseerna. Man vill att
arbetet inleds med en försöksverksamhet under tre år.

Akademien för de fria konsterna anser att avsaknaden av speciella
konstprogram för barn och ungdom i TV-mediet känns besvärande.
Landstingsförbundet framhåller att trots allt är ett allmänt breddat intres-
se för konstbilder avgörande för att få större gehör för lokala och regio-
nala satsningar på utställningslokaler, konstskolor osv. Med hänvisning
till den stora genomslagskraft som TV har haft med sina konstprogram
understryker förbundet vikten av att bättre utnyttja TV och video i
konstbildande syfte. Förbundet föreslår att Riksutställningar/statens
konstmuseer ges i uppdrag att producera konstpedagogiskt material för
dessa medier anpassat för olika målgrupper. Konstfrämjandet är ense
med kulturrådet om att medierna och TVs roll bör förstärkas. Det vore
värdefullt om samarbete kunde etableras mellan TV och organisationer
i likhet med det samarbete som Konstfrämjandet och utbildningsradion
hade om tio bilder. Vad gäller samarbetet med etermedier, vill SACO

389

instämma i vikten av att ett sådant kommer till stånd. Frågan bör tas Prop. 1990/91:100

upp i samband med att nästa avtal med Sveriges Radio skall slutas. Bil. 10

390

Bilaga 10.4 Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Sammanfattning av betänkandet SOU 1990:3
En idrottshögskola i Stockholm — struktur,
organisation och resurser för en självständig
högskola på idrottens område

Riksdagen beslöt våren 1989 att regeringen bör förelägga riksdagen ett
förslag om en självständig högskoleenhet på idrottens område i Stock-
holm. Med anledning av riksdagens beslut tillkallade utbildningsministern
en särskild utredare med uppgift att ta fram ett underlag för en självständig
högskoleenhet i Stockholm för grundläggande högskoleutbildning på idrot-
tens område.

I utredningsuppdraget har alltså inte ingått att pröva om det finns ett
behov av en självständig högskoleenhet på idrottens område. Jag har
istället uppfattat att min uppgift varit av mer teknisk karaktär, nämligen
att föreslå hur en högskola på idrottens område skall inordnas i högskole-
systemet och hur den skall finansieras. Som bakgrund till mitt förslag och
för att underlätta för remissinstanser m. fl. att bedöma organisation, inrikt-
ning och en rimlig omfattning av idrottshögskolan innehåller betänkandet
en del deskriptivt material om högskolans organisation, linjestruktur, styr-
system, högskoleutbildning i idrott i de nordiska grannländerna m. m.

Kartläggningen av befintlig utbildning i idrott visar att högskoleutbild-
ning i idrott förekommer vid flera universitet och högskolor, men att den
totala omfattningen räknat i antalet utbildningsplatser är liten. Inom hög-
skolan är det endast högskolan för lärarutbildning i Stockholm och högsko-
lan i Örebro som har utbildning i idrott, dvs. kroppsövningar eller fysisk
aktivitet.

Utanför högskolan förekommer en omfattande utbildning i idrott. Äm-
net idrott ingår på samtliga stadier i grundskolan och på alla linjer i
gymnasieskolan. Flera folkhögskolor har en profilering mot idrott och
idrottsrörelsens egen utbildning av ledare och tränare har en imponerande
anslutning.

I stockholmsområdet är det i praktiken endast vid högskolan för lärarut-
bildning som det förekommer högskoleutbildning inom idrottsområdet.
Utbildningen är förlagd till institutionen för idrottslärarutbildning.

Institutionen ansvarar för idrottslärarutbildningen och utbildningen i
idrott för blivande lärare i grundskolan med specialiseringen idrott och
annat ämne. Merparten av utbildningsplatserna på idrottslärarlinjen avser
specialidrottslärarutbildning som har tillkommit på önskemål från idrotts-
rörelsen. Utbildningen är avsedd för blivande tränare och ledare inom
idrottsrörelsen men ger också behörighet för tjänst som idrottslärare i
grund- och gymnasieskolan. Idrottsrörelsen har ett avgörande inflytande
över urvalet av studerande till utbildningen. Det har påpekats att detta
dubbla syfte, att utbilda både för skolans och idrottsrörelsens behov, har
skapat en oklarhet om specialidrottslärarutbildningens mål och innehåll.

391

Mitt förslag innebär att institutionen för idrottslärarutbildning vid hög-
skolan för lärarutbildning i Stockholm bryts ur högskolan och bildar en
självständig högskola för grundläggande utbildning på idrottens område.
Idrottshögskolan i Stockholm bör inrättas den 1 juli 1992 och inordnas i
det normala regelverket för högskolan.

Jag har övervägt olika lokaliseringsalternativ för idrottshögskolan. Den
inomregionala obalans som råder i stockholmsområdet, som är särskilt
påtagligt när det gäller högre utbildning och forskning, talar för en lokalise-
ring av idrottshögskolan till stockholmsområdets södra del.

Jag föreslår likväl att idrottshögskolan förläggs till samma område och
lokaler som HLS institution för idrottslärarutbildning. Institutionen har
bra lokaler för en idrottsutbildning och är, åtminstone på kort sikt, det
ekonomiskt mest fördelaktiga alternativet.

En huvuduppgift för högskolan blir medverkan i lärarutbildningen.
Grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen, även med specialiseringen
idrott och annat ämne, bör som hittills vara inrättade vid högskolan för
lärarutbildning i Stockholm, men det bör föreskrivas att utbildningen i
idrott skall förläggas till idrottshögskolan. Idrottslärarlinjen bör däremot
inrättas vid idrottshögskolan.

Vid idrottshögskolan bör finnas lokala linjer och kurser för yrkesverk-
samhet som tränare, administratör, ledare m. m. inom idrottsrörelsen men
också med sikte på yrkesverksamhet inom andra områden av arbetsmark-
naden med ett behov av högskoleutbildad arbetskraft i idrott.

Jag föreslår att speciallärarutbildningen avvecklas från och med läsåret
1992/93. De medel som frigörs, motsvarande 45 nybörjarplatser på id-
rottslärarlinjen, bör överflyttas på idrottshögskolans anslag för lokala och
individuella linjer samt fristående kurser. Härigenom erhåller idrottshög-
skolan en resurs för utveckling av nya linjer och kurser för idrottsområdet.

En viktig uppgift för idrottshögskolan bör vara att utveckla och fördjupa
ämnet idrott som högskoleämne. Jag anser att högskolan bör tillföras
särskilda medel för detta och föreslår att ett förhållandevis stort belopp
anslås över anslaget för forskningsanknytning av grundläggande högskole-
utbildning m. m.

Det nyligen inrättade centrum för idrottsforskning bör bibehålla nuva-
rande uppgifter och representation. Centrets relation till idrottshögskolan
bör inte skilja sig från centrets relation med övriga universitet och högsko-
lor som har utbildning med inriktning mot idrottsområdet.

För att förbereda inrättandet av idrottshögskolan bör en interimstyrelse
tillsättas under våren 1991. Styrelsens uppgift blir bl. a. att utarbeta utbild-
ningsplaner för de linjer och kurser som skall finnas vid högskolan från
starten hösten 1992.

Inom ramen för nuvarande anslag överförs 16,6 milj. kr. (1989 års
priser) från högskolan för lärarutbildning i Stockholm budgetåret 1992/93
till idrottshögskolan. Därutöver bör inom ramen för statens samlade stöd
till idrottsrörelsen överföras 1,2 milj. kr. för den merkostnad som uppstår
när institutionen för idrottslärarutbildning övergår i en självständig hög-
skola.

För interimstyrelsens arbete beräknar jag för budgetåret 1990/91
350000 kr. och för 1991/92 800000 kr. Även dessa belopp får täckas inom
ramen för statens stöd till idrotten.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

392

Bilaga 10.5 Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Sammanställning av remissyttranden över
betänkandet (SOU 1990:3) En idrottshögskola
i Stockholm — struktur, organisation och resurser
för en självständig högskola på idrottens område
Remissinstanser

Yttranden över betänkandet har avgivits av överbefälhavaren (ÖB), bygg-
nadsstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrel-
sen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), rlksrevisionsverket (RRV),
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Riksidrotts-
förbund (RF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorga-
nisationen SACO/SR (SACO/SR), Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)
samt folkhögskolekommittén (U 1988:9).

UHÄ har bifogat yttranden från universiteten i Göteborg och Umeå,
högskolorna i Gävle/Sandviken, Örebro och Halmstad, högskolan för lä-
rarutbildning i Stockholm (HLS), linjenämnden vid gymnastik- och
idrottshögskolan i Stockholm (GIH) samt Centrum för idrottsforskning.

Särskilda yttranden har dessutom inkommit från Centrum för idrotts-
forskning, Svenska ishockeyförbundet, Huddinge, Botkyrka och Södertäl-
je kommuner, Svensk förening för beteendevetenskaplig idrottsforskning
(SVEBI), Forum för fritidsforskning vid universitetet i Stockholm, rek-
torsämbetet vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS), Jan
Sandgren för idrottspedagoglinjen vid universitetet i Umeå samt från
Peter Schantz, lärare vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm
(GIH).

Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om en självständig högskole-
enhet på idrottens område. SÖ avstyrker förslaget om lärarutbildningens
organisation och TCO menar att förslaget bör anstå till dess behov och
motiv för den nya organisationen utretts och presenterats.

Arbetsmarknadsstyrelsen har inga synpunkter på förslaget.

Högskoleenhetens namn

Vad gäller namnfrågan anser bl. a. UHÄ, SACO/SR och SFS att man bör
överväga om det inarbetade namnet GIH bör ändras.

Frågan bör avgöras av den föreslagna interimstyrelsen.

Lokalisering

Utredarens förslag om en lokalisering till nuvarande GIHs lokaler till-
styrks. Dock påpekar byggnadsstyrelsen att det finns behov av ett nytill-

393

skott av lokaler till en kostnad av ca 15 milj kronor. Huddinge, Botkyrka Prop. 1990/91:100
och Södertälje kommuner anser att en lokalisering till den södra delen av Bil. 10
länet är att föredra.

Uppgifter

RF anser att den idrottsliga forskarutbildningen är alldeles för fragmenta-
riskt hanterad i utredningen. Den kommande idrottshögskolan bör redan
från starten ha någon form av organisation för forskning och forskarutbild-
ning. Centrum för idrottsforskning anser att den nya högskolan inte bara
skall ha till uppgift att bedriva grundläggande utbildning utan även forsk-
ning och forskarutbildning inom karaktärsämnet idrott. De idrottsveten-
skapliga resurserna måste därför byggas ut.

Enligt UHÄ bör förslagen om forskning och forskarutbildning anstå tills
organisationen för den nya högskolan stabiliserats och innehållet i kurser-
na i idrott på olika nivåer fastlagts.

Förslaget att den nya idrottshögskolans huvuduppgift blir att medverka i
lärarutbildningen och att den nuvarande idrottslärarlinjen förläggs dit
stöds med några undantag av remissinstanserna. SÖ, som anser att ett
ämnesutbildningen inte bör skiljas från grundskollärar- och ämneslärarut-
bildningen för gymnasieskolan, avstyrker förslaget. SÖ anser att idrotts-
högskolans huvudsakliga uppgift bör vara att lyfta fram ämnet idrott som
högskoleämne. Även TCO menar att förslaget att skapa en särskild högsko-
la för idrotten innebär ett avsteg från en enhetlig högskola för lärarutbild-
ning och att det därför går tvärtemot de idéer som ligger bakom den nya
lärarutbildningen.

Centrum för idrottsforskning anser att uppgiften att utveckla utbild-
ningslinjer och fristående kurser för andra sektorer av arbetsmarknaden
inklusive idrottsrörelsen bör vara en likvärdig huvuduppgift för idrotts-
högskolan.

UHÄ tillhör de remissinstanser som delar utredarens förslag att en av
huvuduppgifterna för den nya idrottshögskolan är utbildning av idrottslä-
rare för skolväsendets behov. Då är det rimligt enligt UHÄ att även
utnyttja den nya högskolan för ämnesutbildningen i idrott för lärare för
årskurserna 1 —7 på grundskollärarlinjen. I denna fråga har HLS — efter
diskussion inom högskolan — tagit ställning för att den arbetsfördelning,
som gällt sedan grundskollärarutbildningen startade, inte bör förändras.
HLS tillstyrker alltså utredarens förslag.

Utredarens förslag om att avveckla den variant inom idrottslärarlinjen
som avser specialidrottslärarutbildning avvisas av flera remissinstanser.
SFS anser att konsekvenserna av en avveckling bör utredas innan en sådan
drastisk åtgärd kan vidtas. Centrum för idrottsforskning föreslår att de 45
platserna på varianten för specialidrottslärare behålls men att den får en
flexiblare utformning. Svenska ishockeyförbundet vill att specialidrottslä-
rarutbildningen bibehålls.

394

Finansiering och dimensionering

Utredarens förslag att skapa en idrottshögskola enbart inom ramen för
nuvarande medel till HLS, kompletterat med en omfördelning av statens
bidrag till idrottsrörelsen, kan RF inte acceptera. Även Centrum för
idrottsforskning avvisar utredarens förslag till dimensionering och finansi-
ering av idrottshögskolan.

I flera remissyttranden kommenteras den per capitakostnad för idrotts-
lärarlinjen som utredaren utgår ifrån i sina beräkningar. Enligt SACO/SR
och SFS är kostnaden inte tillräcklig för att utbilda kvalificerade idrottslä-
rare. UHÄ anser att per capitakostnaden för ettämnesutbildningen och den
för tvåämnesutbildningen inom grundskollärarlinjen i princip bör ligga på
samma nivå.

TCO avstyrker den minskning av antalet nybörjarplatser på idrottslärar-
linjen som förslaget leder till.

Vad gäller resurserna för forskningsanknytning tillstyrker remissinstan-
serna att den nya högskolan tillförs minst de resurser för forskningsanknyt-
ning som föreslås i betänkandet. UHÄ påpekar bl. a. att denna resurs är
oerhört väsentlig för att förstärka lärarkårens egen forskningskompetens
och för utvecklingen av ämnet idrott som högskoleämne.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Organisation

Centrum för idrottsforskning har ett förslag till organisatorisk uppbyggnad
av den nya högskoleenheten.

Utredarens förslag om att Centrum för idrottsforskning i Stockholm
bibehålls med nuvarande organisation och arbetsuppgifter, dvs. ett riks-
ansvar för idrottsrelaterad forskning i landet, får stöd av flertalet remissin-
stanser. Uppfattningen att centrets relationer till idrottshögskolan inte bör
skilja sig från dess relationer till andra universitet/högskolor delas av RF.
RR Vanser att det finns skäl att överväga om centret kan överföras till den
nya idrottshögskolan. SACO/SR menar att centret organisatoriskt bör ingå
i den nya högskolan.

395

Förslag till Bilaga 10.6 Prop. 1990/91: 100

Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande
av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdeparte-
mentets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:1046) om överlämnande
av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhets-
område1

dels att 4 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Handelshögskolan i Stockholm
prövar frågor om doktorand-
stipendier och utbildningsbidrag
för doktorander till studerande vid
högskolan.

Handelshögskolan i Stockholm
prövar frågor om utbildnings-
bidrag för doktorander till stude-
rande vid högskolan.

Beslut enligt denna paragraf fattas av högskolans lärarråd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 Lagen omtryckt 1990:232.

396

Förslag till Bilaga 10.7 Prop. 1990/91: 100

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) Bil’ 10

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)’

dels att 3 kap. 9 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 4, 6, 7 och 11 § §, 4 kap. 3, 6 och II §§, 5 kap. 5 §, 6
kap. 5 och 8 §§, 8 kap. 6 §, punkt 6 i övergångsbestämmelserna till la-
gen samt punkterna 1, 2 e och 2 f i övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:877) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om änd-
ring i nämnda lag skall införas sex nya punkter, 2 g - 2 I, av följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §

Studiebidrag jämte tillägg utgår
endast vid heltidsstudier.

Om inte regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer fö-
reskriver något annat, utgår studie-
bidrag jämte tillägg endast vid hel-
tidsstudier.

§2

Studiebidrag utgår med 835 kro-
nor i månaden

Närmare föreskrifter om om-
fattningen av de studier som kan ge
rätt till studiebidrag jämte tillägg
meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer.

Studiebidrag utgår med 750 kro-
nor i månaden.

7 §3

Inackorderingstillägg utgår med
lägst 935 och högst / 880 kronor i
månaden till studerande som be-
höver inackordering. Närmare fö-
reskrifter om inackorderings-
tillägg meddelas av regeringen el-
ler den myndighet som regering-
en utser.

Inackorderingstillägg utgår med
lägst 1 000 och högst 2 010 kronor
i månaden till studerande som be-
höver inackordering. Närmare fö-
reskrifter om inackorderings-
tillägg meddelas av regeringen el-
ler den myndighet som regering-
en utser.

Extra tillägg utgår med 690, 460 Extra tillägg utgår med 750, 500
eller 230 kronor i månaden. eller 250 kronor i månaden.

1 1-asen omtryckt 1987:303
i Senaste lydelse 1990:704.

3 Senaste lydelse 1990:209.

4 Senaste lydelse 1990:209.

397

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Närmare bestämmelser om extra tillägg meddelas av regeringen.

Studiemedel får ej beviljas för
tid för vilken särskilt vuxenstudie-
stöd enligt 7 kap. redan har bevil-
jats.

Beviljas studerande särskilt vux-
enstudiestöd för sådan tid för vil-
ken den studerande redan har be-
viljats studiemedel, får den stude-
rande ej uppbära studiemedlen för
denna tid. Har den studerande re-
dan uppburit studiemedel för sådan
lid gäller 7 kap. 20 §.

Studiemedel får inte beviljas för
tid för vilken studiehjälp enligt 3
kap. eller särskilt vuxenstudiestöd
enligt 7 kap. redan har beviljats.

Beviljas studerande studiehjälp
eller särskilt vuxenstudiestöd för
sådan tid för vilken den studeran-
de redan har beviljats studiemedel,
får den studerande ej uppbära stu-
diemedlen för denna tid.

Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras för tid för vilken ut-
bildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbidrag
för doktorander utgår, om ej annat följer av bestämmelse som regering-
en meddelar.

Studiemedel utgår inte för tid för vilken den studerande fullgör
tjänstgöring enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om va-
penfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74) eller lagen (1980:1021) om mi-
litär grundutbildning för kvinnor eller fullgör utbildning till reserv-
officer.

6 §

Till studerande, som avses i 1 § och som ej tidigare varit inskriven vid
läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 1 §,
utgår studiemedel utan föregående prövning av hans lämplighet för stu-
dierna.

Till annan studerande som avses i 1 § utgår studiemedel endast om
det med hänsyn till de resultat som han har uppnått måste anses sanno-
likt, att han kommer att slutföra studierna inom normal tid. Vid denna
bedömning skall hänsyn tas till förhållanden av personlig natur som
kan antas ha inverkat på studieresultaten.

Har studiemedel vid ett och sam-
ma tillfälle beviljats för längre tid
än ett år, skall beslutet omprövas,
om del vid en sådan bedömning
som avses i andra stycket därefter
har blivit sannolikt att den stude-
rande inte kommer att slutföra stu-
dierna inom normal tid.

5 Senaste lydelse 1990:635.

398

Nuvarande lydelse

Närmare föreskrifter för tillämp-
ningen av andra stycket meddelas
av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Föreslagen lydelse

Närmare föreskrifter för tillämp-
ningen av andra och tredje stycke-
na meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

11 §

Studiemedel beviljas efter ansökan.

Ansökan om studiemedel inges inom den tid och i den ordning som
centrala studiestödsnämnden bestämmer. Om särskilda skäl föreligger,
får ansökan prövas även om den inkommit för sent.

Studiemedel beviljas för högst
två kalenderhalvår i sänder.

5 kap.

5 §h

Korttidsstudiestöd utgör 53 kro- Korttidsstudiestöd utgör 58 kro-
nor för varje timme. nor för varje timme.

6 kap.

5§7

Internatbidrag utgör 265 kronor Internatbidrag utgör 290 kronor
för varje dygn. för varje dygn.

8 §B

Har en facklig organisation ansökt om internatbidrag för fördelning
mellan vissa arbetstagare gäller följande särskilda bestämmelser.

1. Bidraget får utgå till den fackliga organisationen i stället för till
den studerande.

2. Bidraget skall motsvara den faktiska kostnaden för resor, kost och
logi för den studerande.

3. For varje kurs får bidragen
dock aldrig beräknas till högre be-
lopp än som motsvarar 265 kro-
nor i genomsnitt för varje dygn
och varje studerande som har rätt
till bidraget.

3. För varje kurs får bidragen
dock aldrig beräknas till högre be-
lopp än som motsvarar 290 kro-
nor i genomsnitt för varje dygn
och varje studerande som har rätt
till bidraget

6 Senaste lydelse 1990:200.

7 Senaste lydelse 1990:209.

8 Senaste lydelse 1990:209.

399

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

8 kap.

6 §9

Årsbeloppet får sättas ned

1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, utbild-
ningsbidrag under arbetsmark-
nadsutbildning eller utbildnings-
bidrag för doktorander,

Årsbeloppet får sättas ned

1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, ulbild-
ningsarvode, särskilt vuxen-

studiestöd för arbetslösa, utbild-
ningsbidrag under arbets-

marknadsutbildning, utbildnings-
bidrag för doktorander eller fullgör
grundutbildning enligl värnplikts-
lagen (1941:967), lagen (1966:413)
om vapenfri tjänst, lagen
(1980:1021) om militär grundut-
bildning för kvinnor eller fullgör ut-
bildning till reservofficer,

2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan
beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet
har beräknats,

3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som lig-
ger till grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till
omständigheterna framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på
den taxeringen, eller

4. om det i något annat fall finns synnerliga skäl.

Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre
än ett år, får nedsättning ske tills vidare.

6.10 För studielån som har beviljats enligt studiehjälpsreglementet
(1964:402) gäller bestämmelserna i 22 §, 23 § andra och tredje styckena
samt 24 § studiehjälpsreglementet fortfarande, allt i den mån annat inte
följer av andra-åttonde styckena. För återbetalning av sådant studielån
enligt studiehjälpsreglementet för vilket låntagaren har begärt att stu-
dielånet skall få återbetalas enligt lagen (1983:271) om ändrade återbe-
talningsvillkor för vissa äldre studielån gäller dock enbart vad som föl-
jer av bestämmelserna i den lagen.

Låntagaren aviseras ränta, amortering och ränteannuitet. För avise-
ringen utgår aviseringsavgift med belopp som regeringen bestämmer.

Om låntagaren inte betalar ränta, amortering eller ränteannuitet
inom föreskriven tid, skall påminnelse om detta sändas till låntagaren.
För påminnelsen utgår påminnelseavgift med belopp som regeringen
bestämmer.

M Senaste lydelse 1988:877.
"•Till 1973:349.

400

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Om amortenngsplanen andras och amorteringstiden darfor utsträcks,
får amorteringstiden dock förlängas längst till och med det år då lånta-
garen fyller 65 år. En låntagare är inte skyldig alt hetala ränta, amorte-
ring eller ränteannuitet som förfaller till betalning efter det att låntaga-
ren har fyllt 65 år.

Om en låntagare åberopar tillfälliga svårigheter som skäl för att han
inte kan fullgöra sin betalningsskyldighet enligt amorteringsplanen, får
centrala studiestödsnämnden besluta om anstånd med erläggande av

ränta, amortering och ränteannuitet.
der högst sex månader.

Sadant beslut far avse anstand un-

Den, som under ett eller flera år
har uppburit eller uppbär vårdbi-
drag enligt 9 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller motsvarande och på grund
av vården av handikappat barn in-
te kan förvärvsarbeta, får befrias
från betalningsskyldighet såvitl av-
ser ett belopp som motsvarar
summan av amortering, ränte-
annuitet och årsränta för samma
år. Vad som nu sagts gäller även om
den återbetalningsskyldige utöver
vårdbidraget har en sammanräknad
inkomst av tjänst, näringsverksam-
het och kapital för året på högst 75
procent av basbeloppet.

Föreligger synnerliga skäl får låntagaren befrias från honom åvilande
betalningsskyldighet även i annat fall än som avses i sjätte stycket eller
24 § andra stycket studiehjälpsreglementet (1964:402).

En fordran skall avskrivas om indrivningen skulle vålla mer arbete
eller större kostnad än vad som är skäligt och indrivningen inte är på-
kallad från allmän synpunkt.

Vid frivillig slutreglering av studielån under perioden den 1 juli-den
31 december 1983 avskrivs tio procent av kapitalskulden, dock minst
200 kronor. Understiger kapitalskulden 200 kronor avskrivs i stället
återstående kapitalskuld.

1." Denna lag träder i kraft den
1 januari 1989. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om stu-
diestöd som avser tid före ikraft-
trädandet.

1. Denna lag träder i kraft den I
januari 1989. Äldre föreskrifter •
med undanlag av 8 kap. 35 och (>7
- 72 samt 9 kap. 2 a § - gäller
fortfarande i fråga om studiestöd
som avser tid före ikraftträdandet.

"Till 1QKH:«77.

401

26 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

2e 12 Regeringen eller ilen myn-
dighet som regeringen bestämmer
får i fråga om den som återbetalar
studiestöd enligt äldre föreskrifter
föreskriva att preliminär och slut-
lig avgift inte skall utgå eller skall
sättas ned för avgiftsår under vil-
ket den återbetalningsskyldige stu-
derar och uppbär studiehjälp, stu-
diemedel, särskilt vuxenstudiestöd,
utbildningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning eller utbild-
ningsbidrag för doktorander.

2 f" 1 stället för vad som före-
skrivs i 8 kap. 34 § studiestödsla-
gen (1973:349) i dess lydelse före
den 1 januari 1989 skall med in-
komst i 8 kap. 30 och 32 §§ förstås
den sammanräknade inkomsten av
tjänst, näringsverksamhet och ka-
pital vid taxeringen för avgiftsåret.

2e Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer
får i fråga om den som återbetalar
studiestöd enligt äldre föreskrifter
föreskriva att preliminär och slut-
lig avgift inte skall utgå eller skall
sättas ned för avgiftsår under vil-
ket den återbetalningsskyldige stu-
derar och uppbär studiehjälp, stu-
diemedel, särskilt vuxenstudiestöd,
utbildningsarvode, särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa, utbild-
ningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning eller utbild-
ningsbidrag för doktorander eller
fullgör grundutbildning enligt värn-
pliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, lagen
(1980:1021) om militär grund-
utbildning för kvinnor eller fullgör
utbildning till reservofficer.

2 f I stället för vad som före-
skrivs i 8 kap. 34 § studiestödsla-
gen (1973:349) i dess lydelse före
den 1 januari 1989 skall med in-
komst i 8 kap. 30 och 32 §§ samt i
punkt 2 j nedan förstås den sam-
manräknade inkomsten av tjänst,
näringsverksamhet och kapital vid
taxeringen för avgiftsåret.

2 g14 Den ålerbetalningsskyldiges
förmögenhet skall inte ingå i avgifts-
underlaget enligt 8 kap. 30 § studie-
stödslagen (1973:349) i dess lydelse
före den 1 januari 1989.

2 h'5 1 stället för vad som före-
skrivs i 8 kap. 4 och 59 studie-
stödslagen (1973:349) i dess lydelse
före den 1 januari 1989 skall preli-
minär och kvarstående avgift bort-
falla för år efter del den återbelal-
ningsskyldige fyller 64 år.

12 Till 1988:877. Senaste lydelse 1990:209.

11 Till 1988:877. Senaste lydelse 1990:1351).

14 Till 1988:877.

'5 Till 1988:877.

402

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 stället för vad som föreskrivs i 8
kap. 66 § andra stycket studiestöds-
lagen i dess lydelse före den 1 ja-
nuari 1989 skall beslut om debite-
ring av preliminär och kvarstående
avgift inte förfalla för avgiftsår efter
det år under vilket den åler-
betalningsskyldige fyller 61 år.

2 i,h Föreskrifterna om dödsboets
skyldighet att erlägga avgift i 8 kap.
11 § studiestödslagen (1973:349) i
dess lydelse före den 1 januari 1989
skall inte längre gälla.

2j 11 Föreskrifterna om befrielse
från återbetalningsskyldighet i 8
kap. 60 § andra stycket studiestöds-
lagen (1973:349) i dess lydelse före
den 1 januari 1989 gäller även om
den återbetalningsskyldige utöver
vårdbidraget har en inkomst för av-
gifisåret på högst 75 procent av bas-
beloppet.

2 k IK Vad som föreskrivs i 8 kap.
76 § studiestödslagen (1973:349) i
dess lydelse före den 1 januari 1989
skall också tillämpas på sådana års-
belopp och avgifter som avses i 8
kap. 1 § studleslödslagen i dess nya
lydelse och som förfallit till betal-
ning.

2l,lll stället för vad som före-
skrivs i 8 kap. 62 § första och andra
styckena sludiestödslagen

(1973:349) i dess lydelse före den 1
januari 1989 skall preliminär och
kvarstående avgift betalas under av-
giftsåret eller senare respektive un-
der andra året efter a vgifisåret enligt
föreskrifter som meddelas av rege-
ringen eller den myndighet regering-
en bestämmer.

■“Till 1988:877.
17Till 1988:877.
1 "Till 1988:877.

19 Ti 11 1988:877.

403

Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 6 §, 8 kap. 6 §, punkt 6 i
övergångsbestämmelserna till studiestödslagen och punkterna 1 och 2 e-
I i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i
studiestödslagen den 1 januari 1992 samt i övrigt den 1 juli 1991.

De nya föreskrifterna i punkt 2 g i övergångsbestämmelserna till la-
gen (1988:877) om ändring i studiestödslagen tillämpas med avseende
på bestämmande av slutlig avgift fr .o.m. avgiftsåret 1992.

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

404

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Bilaga 10.8

Sammanfattning av statskontorets rapport (1990:10)
Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv.
Förslag om en administrativ anknytning till högskolan

1 Utredningsuppdraget

Regeringen uppdrog den 23 februari 1989 åt statskontoret att i enlighet
med förslag i statskontorets rapport (1988:23) Översyn av små myndig-
heter - en förstudie och efter samråd med universitets- och högskoleäm-
betet (UHÄ) utreda möjligheterna och formerna för att knyta verksam-
heten vid dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA)
till högskolans organisation.

Enligt uppdraget skulle statskontoret grunda sina slutsatser bl.a. på
erfarenheterna från hur institutioner och verksamheter som knutits till
högskoleorganisationen har utvecklats. Exempel på sådana institutioner
är historiska museet i Lund, demografiska databasen i Umeå-Haparanda
och Linnés Hammarby.

Statskontoret har under utredningsarbetet haft fortlöpande kontakter
med representanter för DOVA-arkiven - styrelseledamöter, arkivchefer
och personalföreträdare - samt med berörda universitet och andra myn-
digheter ävensom med de centrala personalorganisationerna (TCO-S
och SACO).

2 Översynen av små myndigheter

Regeringen uppdrog den 15 oktober 1987 åt statskontoret att i samråd
med rlksrevisionsverket (RRV) genomföra en översyn av samtliga statli-
ga myndigheter, som lyder direkt under regeringen och har färre än 100
anställda; i rapporten (1988:23) kallade småmyndighetei.

Översynen syftade bl.a. till att med utgångspunkt i myndigheternas
verksamhet lämna förslag om myndigheter som statskontoret bedömde
lämpliga för fortsatt utredning. Om DOVA-arkiven anfördes i rappor-
ten (s. 22 och s. 238) att det borde utredas om dessa organisatoriskt kun-
de knytas till universiteten på de orter, till vilka de är förlagda.

3 Bakgrund och framväxt

DOVA skapades som myndighetskonstruktion år 1970 med målsättning-
en att vara en paraplyorganisation för dialekt- och ortnamnsarkivet i
Lund, ortnamnsarkivet i Uppsala, dialekt-och folkminnesarkivet i Upp-
sala samt svenskt visarkiv.

405

Därefter har tillförts dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Prop. 1990/91:100
Umeå (1971), dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg Bil. 10
(1974-1979) och projekten Ordbok över Sveriges dialekter och Ordbok
över Sveriges medeltida personnamn (1984).

Från 1977 till 1986 var DOVA underställd statens arkivstyrelse, men
har numera egen styrelse.

DOVA har ett gemensamt kansli, placerat i Stockholm och en ge-
mensam EA/PA-enhet, placerad i Uppsala.

En översiktlig redogörelse för några andra typer av institutioner och
verksamheter som tidigare (eller från början) har knutits till högskole-
organisationen lämnas i bilaga till rapporten.

4 Nuläge och problem

Verksamheten vid DOVA är reglerad i förordningen (1988:969) med in-
struktion för dialekt- och ortnamnsarkiven.

Verksförordningen (1987:1100) är tillämplig på myndigheten med
vissa undantag.

Till varje arkiv är knuten en rådgivande nämnd med uppgift att be-
handla frågor om arbetets vetenskapliga inriktning och allmänna upp-
läggning.

I ärenden om fastställande av ortnamn beslutar arkivchefen vid ort-
namnsarkivet i Uppsala efter hörande av rådgivande nämnden för ort-
namnsforskning och - i förekommande fall - annat berört DOVA-arkiv.

DOVA har 66 lönetjänster, 15 lönebidragstjänster, 4 arvodestjänster
samt 8 anställda med timarvoden. Till styrelsen och ordföranden är där-
utöver knuten en arvoderad, deltidsanställd tjänsteman med kanslichefs-
funktioner. Arkiven i Uppsala dominerar helt med 45 av de 66 löne-
tjänsterna.

En organisation av denna typ är med nödvändighet ytterst sårbar för
händelser den inte kan påverka, bl.a problemen med ersättare till sjuk-
eller föräldraledig personal. 1 praktiken har det också varit svårt att ska-
pa erforderligt medelsutrymme för gemensamma personalutvecklingsin-
satser.

DOVA som kulturinstitution har till uppgift att levandegöra äldre ti-
ders kultur. DOVA-arkiven är - enligt gängse språkbruk - inte heller att
betrakta som arkivinstitutioner. DOVA-verksamheten har merparten av
sina funktionella samband och kontakter med institutioner för forsk-
ning och forskarutbildning inom högskolan och/eller med amatörinrik-
tad hembygdsforskning.

5 Behov av förändringar

Enligt statskontoret sammanhänger problemen vid DOVA i första hand
med en alltför vagt utformad ledningsfunktion för verksamheten sådan
den bedrivs i dag.

De ökade kraven på fortlöpande omprövning och förnyelse, som i en
nära framtid kommer att möta även DOVA, fordrar förstärkta funktio-
ner (och resurser) för ledning och styrning.

406

Styrelsens ordförande är i dag myndighetens chef i verksförordning- Prop. 1990/91: 100
ens mening. Den rollkonflikt som finns mellan ordföranden och arkiv- Bil. 10
cheferna har emellertid formellt ett stöd i instruktionen genom att reg-
lerna i denna ger vissa befogenheter som verkschef även till arkivchefer-
na.

Ledningsfunktioner och beslutsformer bör förändras så att myndig-
hetens chefsfunktion förstärks. Lämpligen sker detta genom att en tjänst
som arkivchef vid uppkommande vakans ombildas till en tjänst som
verkschef. Därigenom skapas förutsättningar att åstadkomma en mer
verklighetsnära verksamhetsplanering.

6 Överväganden och forslag

Alternativ 1

DOVA-arkiven ombildas till en nationell inrättning vid universitetet i
Uppsala.

Statskontoret bedömer att de förändringar i regelverk och avtal som
detta skulle innebära kräver mer ingripande än nödvändigt för att lösa
problemen med ledning och styrning av verksamheten vid DOVA.

Alternativ 2: Statskontorets förslag

DOVA knyts administrativt till universitetet i Uppsala.

Förslaget bör läggas till grund för det fortsatta arbetet med förnyelsen
av DOVAs yttre och inre organisation.

En tjänst som verkschef bör inrättas med ett direkt ledningsansvar
även för nuvarande enheter/arkiv i Uppsala. Ekonomiskt utrymme för
den tjänsten kan DOVA skapa genom omprövning och förnyelse av
verksamheten i samband med det generationsskifte hland arkivcheferna
som kommer under 1990-talet.

Förordningsändringar

3 § om myndighetens ledning och 8 § om styrelsens ansvar och uppgif-
ter bör anpassas till verksförordningen. Formerna för handläggning och
beslut i de frågor som nu regleras genom dessa bestämmelser bör helt
överlämnas till styrelsen och verkschefen.

Förändringar i DOVAs inre organisation bör på motsvarande säti
överlämnas till styrelsen att avgöra på eget ansvar enligt 16 § verksför-
ordningen: att i arbetsordning eller särskilda beslut meddela föreskrifter
som behövs om myndighetens organisation och formerna för verksam-
heten.

Regeringens föreskrifter härom bör begränsas till en bestämmelse om
att styrelsen får inrätta rådgivande och samordnade organ samt en be-
stämmelse om var. dvs. på vilka orter DOVAs verksamhet är förlagd.

Därutöver bör införas en bestämmelse med innebörden att ärenden
som avses i 30 § verksförordningen får överklagas hos UIIA.

407

Med dessa ändringar bör därefter uppdras åt styrelsen för myndighe- Prop. 1990/91: 100
ten att på eget ansvar utforma de riktlinjer som behövs för verksamhe- Bil. 10
tens inre organisation och annan ansvarsfördelning, främst vad avser det
vetenskapliga arbetets inriktning, samt formerna för samverkan med
högskolan. Den senare uppgiften kräver vissa insatser av utvecklingska-
raktär och bör på lämpligt sätt samordnas med förberedelserna i övrigt
inför en övergång till treåriga budgetcykler och en fördjupad anslags-
framställning.

7 Genoinforandeplan

Riksdagens ställningstagande fordras endas till om anslaget skall beräk-

nas under högskolan eller kulturverksamheten.

Regeringen beslutar om ändringar i instruktion och om inrättande
av en tjänst som verkschef och om de myndighetsspecifika direktiven.

DOVA-styrelsen beslutar om övriga åtgätder som fordras i anslut-
ning till en omorganisation.

Om det bedöms angeläget att förverkliga förslagen bör de kunna ge-
nomföras med början den I juli 1991.

408

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Bilaga 10.9

Förteckning över remissinstanser och sammanställning
av remissyttranden över statskontorets rapport
(1990:10) Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt
visarkiv. Förslag om en administrativ anknytning till
högskolan

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över statskontorets rapport (1990:10)
Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv. Förslag om en ad-
ministrativ anknytning till högskolan lämnats av riksarkivet (RA), riks-
antikvarieämbetet (RAÄ), statens musiksamlingar, universitets- och hög-
skoleämbetet (UHÄ) - efter hörande av universitetet i Uppsala riksre-
visionsverket (RRV), dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visar-
kiv (DOVA), Nordiska museet, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) samt centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR).

Nuläge och problem

Statskontoret anser att en organisation av DOVAs typ med nödvändig-
het är ytterst sårbar för händelser den inte kan påverka, bl.a. problemen
med ersättare till sjuk- eller föräldraledig personal och svårigheter att
skapa erforderligt medelsutrymme för gemensamma personalutveck-
lingsinsatser. RA, DOVA och TCO påpekar att genom arbetsgivarinträ-
det vid barnledigheter har nu det viktigaste skälet till sårbarheten bort-
fallit.

Behov av förändringar

Enligt statskontoret sammanhänger problemen vid DOVA i första hand
med en alltför vagt utformad ledningsfunktion. Ledningsfunktioner och
beslutsformer bör förändras och det på ett sätt som förstärker myndig-
hetens chefsfunktion. De flesta remissinstanserna delar utredarens syn-
punkter om att DOVA behöver en förstärkt ledning. DOVA påpekar att
den rollkonflikt som enligt statskontorets mening finns mellan ordfö-
randen och arkivcheferna vid DOVA inte finns i verkligheten. Enligt
DOVA är rollerna tillräckligt kartlagda i instruktion och arbetsordning
och några konflikter har inte uppstått.

409

27 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Överväganden och iorslag

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Administrativ anknytning till Uppsala universitet

Statskontoret föreslår att DOVA administrativt knyts till universitetet i
Uppsala genom ett åliggande för universitetet att svara för kansliuppgif-
ter åt styrelsen och verksledningen samt EA/PA-funktioner vitl DOVA.
RRV tillstyrker statskontorets förslag. U1IA ti I lstyker förslaget då univer-
sitetet i Uppsala har förklarat sig herett att åta sig dessa uppgifter under
förutsättning att full kostnadstäckning erhålles. UHÄ vill understryka
allvaret i universitets påstående. Universitetet i Uppsala framhåller att
man finner det angeläget med en fortsatt utredning av DOVAs förhål-
lande till universitetet. En större integration med universiteten torde
kunna medföra såväl vetenskapliga som administrativa fördelar. RA, till
vilket DOVA under åren 1977-1988 haft administrativ anknytning, av-
styrker förslaget. RA anser att DOVA bör självi avgöra om det adminis-
trativa stödet skall utformas metl egna resurser eller köpas externt av an-
nan myndighet. TCO, som också avstyrker förslaget, anser att en admi-
nistrativ anknytning till universitetet i Uppsala där arbetsuppgifterna
sannolikt splittras upp på flera enheter inom universitetet och inom en-
heterna på flera personer skulle medföra att det pä universitetet inte
kommer att finnas någon person som hat helhetsbilden av DOVA. Sta-
tens musiksamlingar anser en lösning som innebär att DOVA får hand-
lingsfrihet på detta område är att föredra. DOVA anser att det får anses
ytterst tveksamt om en administrativ anknytning till högskolan skulle
vara till fördel för verksamheten. Enligt DOVA tyder allt på att det blir
dyrare med köpta tjänster från högskolan. DOVA måste också under al-
la föt hållanden ha en egen förvaltningsfuntktion, som alltid finns till-
gänglig och har kännedom om verksamhetens krav. SACO/SR anser inte
att de identifierade problemen kommet att lösas genom den föreslagna
administrativa kopplingen till Uppsala universitet. Det är enligt SA-
CO/SR inte heller troligt att en upphandling av de administrativa funk-
tionerna kommer att leda till någon förbättring eller lägre kostnader.

RAA påpekar att det är sannolikt att en samordning med besläktade
verksamheter vid myndigheter och institutioner utanför DOVA-
organisationen kan ge större vinstet i sakverksamhet och administration
och bli billigare än den föreslagna organisationen. Nordiska museet an-
ser att betydande vinster skulle kunna göras om arkiven förenades med
de institutioner utanför nuvarande DOVA som har ansvar för motsva-
rande verksamheter. RAÄ och Nordiska museet anser att frågan än en
gång grundligt bör övervägas. RAÄ föreslår en samverkan mellan DO-
VA, RAÄ, statens lantmäteriverk och Nordiska museet genom vissa för-
ändringar i styrelsen föt DOVzX. Nordiska museet förordar att huvud-
mannaskapet för verksamheterna inom DOVA flyttas till Nordiska mu-
seet. riksantikvarieämbetet och statens musiksamlingar. Om detta inte
kan komma till stånd bör enligt Nordiska museet av samordningsskäl en
representant för Nordiska museet ingå i DOVAs styrelse.

410

Inrättande ur en tjänst som verkschef m.m.

Statskontoret föreslår att det inrättas en tjänst som verkschef med ett di-
rekt ledningsansvar även för nuvarande enheter/arkiv i Uppsala. RRV
tillstyrker förslaget. RA, RAÄ, DOVA, Nordiska museet, TCO och 5/1-
CO/SR anser det olämpligt att kombinera verkchefsuppgifterna med de
vetenskapliga uppgifter som ett direkt chefsskap för arkiven i Uppsala
innebär. DOVA m.fl. anser att en sådan ordning skulle innebära dubbla
lojaliteter för verkschefen och skapa sådana spänningar inom myndig-
heten att verksamheten skulle störas. RA förordar att chefsfunktionen
förstärks genom att en verkschef anställs på halvtid och att kansliche-
fens/sekreterarens anställningstid utökas till halvtid. R/1/1 föreslår att
verkschefen, som tillika är ordförande i styrelsen, ges administrativt stöd
av en kanslichef med uppgift att vara föredragande och sekreterare i sty-
relsen. DOVA föreslår att styrelsens ordförande alltjämt skall vara myn-
dighetens chef biträdd av en kanslichef. Sistnämnda tjänst nyinrättas ge-
nom omvandling av nuvarande deltidstjänst som styrelsens sekreterare,
vilket innebär att tjänsten delvis är finansierad inom DOVAs budget.
Kanslichefen föreslås vara sekreterare och föredragande i styrelsen och
ansvarig för verkställande av styrelsens beslut. Kanslichefen skall också
vara chef för DOVAs kansli.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

Övriga förslag

RA och DOVA instämmer i utredarens förslag om ändringar i instruk-
tionen med anpassning till verksförordningen.

UHÄ har ingen erinran mot att ärenden får överklagas hos UHÄ.
DOVA och statens musiksamlingar har heller ingen erinran mot detta,
men påpekar att detta i praktiken synes bli i det närmaste meningslös,
om den inte kompletteras med ett förbud mot att överklara UHÄs be-
slut till regeringen i sådana ärenden där UHÄ har prövat ett överklagan-
de av ett beslut av DOVA. RA anser, i konsekvens med att RA anser att
DOVA självt hör avgöra om en administrativ anknytning skall ske till
universitetet i Uppsala, att DOVAs beslut i överklagandeärenden liksom
hittills skall få överklagas hos regeringen.

DOVA förordar alt medel för myndighetens verksamhet även fram-
deles anvisas under anslagen för kulturverksamhet

411

Bilaga 10.10

Sammanfattning av promemorian Översyn av statens
musiksamlingar (Statens kulturråd 1989-09-27) samt
förteckning över remissinstanser och sammanställning
av remissyttranden

1 Uppdraget

Statens kulturråd erhöll enligt regeringsbeslut 1989-06-01 i uppdrag att
granska verksamheten vid och organisationen av statens musiksamlingar
(SMS). Myndighetens styrelse hade själv begärt en översyn hos utbild-
ningsdepartementet våren 1988.

Som skäl för en översyn angav SMS att de mål som statsmakterna
1981 fastställde för verksamheten inte kunnat genomföras på det sätt
som avsågs. Enligt SMS har det övergripande samarbetet mellan de tre
ingående institutionerna Musikbiblioteket, Svenskt musikhistoriskt ar-
kiv1 och Musikmuseet, som förutsatts, inte kunnat förverkligas.

Regeringens uppdrag till kulturrådet innebär att rådet i samband
med översynen skall pröva vilka organisatoriska och andra förändringar
som kan vara ändamålsenliga för att resurserna skall kunna utnyttjas ra-
tionellt.

2 Översynen

Efter en ingående bakgrunds- och nulägesbeskrivning redovisas till ut-
redningen inkomna skrivelser från myndighetens tre enhetschefer samt
från personalorganisationerna. Där utvecklas argument för olika organi-
satoriska lösningar. Bibliotekschefen och chefen för dokumentationsen-
heten förespråkar en delning av myndigheten, medan chefen för musik-
museet uttalar sig för en total integration av enheterna inom en bibehål-
len myndighet. Det största problemet sägs dock vara den akuta bristen
på personalresurser. Erån personalorganisationernas sida förordas i för-
sta hand en lösning av myndighetens problem genom allmänna medels-
förstärkningar. Utredningen företar därefter en genomgång av olika för-
hållanden och problem inom myndigheten samt diskuterar tänkbara åt-
gärder.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

1 Svenskt Musikhistoriskt arkiv heter i nuvarande organisation ”dokumentationsenhe-
ten”

412

3 Slutsatser

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

De hittillsvarande erfarenheterna av nuvarande organisation visar tyd-
ligt att målsättningen om ökad integration, som var en bärande tanke i
1981 års organisation, inte har kunnat uppnås. Ett viktigt skäl är att
verksamheten bedrivits på skilda ställen och att framför allt ett bibliotek
resp, ett museum inte har tillräckligt många naturliga samarbetsområ-
den. Ett steg mot ökad integration fordrar en genomgripande förändring
av hela organisationen. De sammanlagda fördelar man skulle vinna med
detta är enligt utredningens bedömning alltför osäkra i förhållande till
de nya problem som med säkerhet skulle uppstå i samband med en så
stor förändring. Utredningens slutsats blir därför att en uppdelning av
SMS i första hand bör övervägas. Detta innebär att biblioteks-/dokumen-
tationsverksamheten bryts ut och bildar en fristående organisation eller
läggs samman med annan biblioteksinstitution. Tänkbara institutioner
är Kungl. biblioteket eller Stockholms universitet.

Vid en utbrytning av biblioteket bortfaller de nuvarande inbyggda
problemen i SMS-konstruktionen, vilka berör i första hand styrelse, led-
ning och kansli. Vidare försvinner många komplikationer i samband
med interninformation och praktiska dagliga rutiner (internpost m.m ).
Det gemensamma kansliet avvecklas och tjänsterna på kansliet fördelas
på resp, biblioteket och museet. Dokumensationsverksamheten föreslås
integreras med. biblioteket. En särskild översyn av arkivfrågorna bör
överväga om bildarkivet skall förläggas till museet eller till biblioteket.

Om det inte är möjligt att bilda en fristående biblioteksinstitution för
musikbiblioteket eller finna samordningsmöjligheter för musikbibliote-
ket inom biblioteksområdet bör vissa förändringar ske inom ramen för
SMS. Statsmakterna bör revidera den målsättning som angavs i 1981 års
budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 10 s. 53) och anpassa den till
nuläget. Innebörden i en sådan reviderad målsättning bör vara att SMS
består av två verksamhetsmässigt oberoende institutioner (musikbiblio-
tek/dokumentation resp, musikmuseum) under en gemensam styrelse.
Ytterligare beslutsfunktioner enligt verksförordningen bör kunna dele-
geras till institutionscheferna. Organisationen av de administrativa funk-
tionerna bör det vara styrelsens uppgift att besluta om. En justering av
instruktionen till följd av detta måste ske.

Behovet av en särskild översyn av arkivfunktionen kvarstår även om
SMS bibehålls som nu.

SMS har ett omedelbart behov av resursförstärkningar på ca 1,7 milj,
kr. samt ett engångsbelopp på 0,4 milj. kr. för katalogisering m.m. Fort-
satta förstärkningar i form av tjänster samt expens- och projektmedel
behövs oavsett organisationsform. Ett bibehållet SMS kommer troligen
att på sikt fordra ytterligare administrativa förstärkningar bl.a. till följd
av att samordningsuppgifterna inom myndigheten blir allt mer krävan-
de.

413

Prop. 1990/91:100
Bil. 10

Förteckning över remissinstanserna och
sammanställning av remissyttranden

Yttranden över kulturrådets översyn har lämnats av riksarkivet, arkivet
för ljud och bild (ALB), kungl. biblioteket, statens musiksamlingar
(SMS), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) efter hörande av uni-
versitetet i Stockholm, statskontoret, Svenska rikskonserter, Musikaliska
akademien, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens cen-
tralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SA-
CO) och DIK-förbundet.

Organisation

Översynens alternativa förslag i organisationsfrågan får ett blandat mot-
tagande av remissinstanserna.

UHÄ och Musikaliska akademien anser att SMS bör bibehållas som
en samlad myndighet. Flertalet av de andra remissinstanserna ställer sig
i princip positiva till förslaget om att bryta ut musikbiblioteket och do-
kumentationsenheten, men uttrycker olika åsikter om dessa enheters
fortsatta organisatoriska hemvist. SMS anser att en utbrytning bör ske
även om det inte skulle finnas någon omedelbar möjlighet att slå sam-
man biblioteket och dokumentationsavdelningen med någon annan in-
stitution. DlK-förbundet och ALB framhåller de administrativa fördelar-
na med små självständiga enheter. Statskontoret, å andra sidan, motsätter
sig en uppdelning av verksamheten på ännu mindre småmyndigheter,
men finner det fullt möjligt - som en lösning på sikt - att föra samman
musikbiblioteket resp, musikmuseet med någon större institution inom
samma verksamhetsområde. KB finner alternativet att lägga musikbib-
lioteket under annan huvudman otillräckligt utrett.

Utredningens förslag om sammanslagning av musikbiblioteket med
dokumentationsenheten i ett läge då myndigheten SMS bibehålls till-
styrks överlag, liksom förslaget att ge de i myndigheten ingående institu-
tionerna större självständighet. Statskontoret framhåller att de samord-
ningsproblem som finns inom myndigheten i första hand bör lösas ge-
nom förtydliganden av styrelsens, ordförandens och chefernas ansvar i
myndighetens instruktion.

Arkivfunktion

SMS har ingen erinran mot att på regeringens uppdrag göra en översyn
av arkiv- och dokumentationsverksamheten vid myndigheten och räk-
nar inte med att resultatet kommer att ändra de organisatoriska förut-
sättningarna. Riksarkivet förutsätter att översynen genomförs under dess
medverkan. UHÄ räknar med att översynen särskilt tar sikte på forskar-
nas och andra nyttjares möjligheter att överblicka arkivmaterialet.

414

Resurser

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

SMS, DlK-förbundet och myndighetens lokala fackklubbar framhåller
vikten av att de resursförstärkningar som utredningen föreslagit genom-
förs oavsett vilken organisationsmodell som väljs. Även övriga remissin-
stanser, som uttalat sig i resursfrågan, anser det angeläget med förstärk-
ningar.

415

Förslag till Bilaga 10.11 Prop. 1990/91:100

Lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram

Härigenom föreskrivs att 2 § i lagen (1990:886) om granskning och
kontroll av filmer och videogram skali ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Från granskningspiikt enligt
denna lag undantas filmer och vi-
deogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sänd-
ningen är en vidaresändning av en
rundradiosändning eller av en
sändning från en satellit i fast tra-
fik eller om sändningen är en
egensändning som också sker till
bostäder med stöd av tillstånd en-
ligt 5 § andra stycket radiolagen
(1966:755) eller i enlighet med be-
stämmelserna i lagen (1985:677)
om lokala kabelsändningar,

3. utgör reklam för vara eller
tjänst,

4. visas vid varumässa, utställ-
ning eller sportevenemang, om in-
te själva visningen utgör en allmän
sammankomst.

Från granskningspiikt enligt
denna lag undantas filmer och vi-
deogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sänd-
ningen är en vidaresändning av en
rundradiosändning eller av en
sändning från en satellit i fast tra-
fik eller om sändningen är en
egensändning som också sker till
bostäder med stöd av tillstånd en-
ligt 5 § andra stycket rad io lagen
(1966:755) eller i enlighet med be-
stämmelserna i lagen (1985:677)
om lokala kabelsändningar,

3. utgör reklam för vara eller
tjänst,

4. visas vid varumässa, utställ-
ning eller sportevenemang, om in-
te själva visningen utgör en allmän
sammankomst,

5. visas inom ett museum som ett
led i museets normala utställnings-
verksamhet och är en dokumentär
framställning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

416

Förslag till Bilaga 10.12

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:3) om rundradio-
sändning av finländska televisionsprogram

dels att lagen, som gäller till utgången av år 1991, skall fortsätta att
gälla till utgången av år 1992,

dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Regeringen får för tiden intill
utgången av år 1991 medge rätt till
rundradiosändning från radiosän-
dare av televisionsprogram i radio-
eller trådsändning från Finland.

Regeringen får för tiden intill
utgången av år 1992 medge rätt till
rundradiosändning från radiosän-
dare av televisionsprogram i radio-
eller trådsändning från Finland.

Med rundradiosändning, radiosändning och trådsändning förstås det-
samma som i radiolagen (1966:755).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 Senaste lydelse 1990:476.

417

VIII. Utbildningsdepartementet

3 översikt

7 Anmälan till budgetpropositionen 1991

Prop. 1990/91:100

Bil. 10

7 1 Inledning

11	2	Skolområdet samt folkbildningen
12	3	Grundläggande högskoleutbildning och forskning och forskarutbildning
13	4	Kulturverksamhet m. m.
13	4.1	Allmänna utgångspukter
16	4.2	Framtidsperspektiv
17	4.3	Vissa internationella kulturfrågor
19	5	Konstnärspolitiken
19	5.1	Inledning
19	5.2	Bakgrund
21	5.3	Utgångspunkter för fortsatta insatser
22	5.4	Sysselsättningsskapande åtgärder
24	5.5	Upphovsrätt m.m.
26	5.6	Ersättningar och bidrag
27	5.7	Skälen för min bedömning
30	5.8	Skatter och sociala avgifter
31	5.9	Internationellt kulturutbyte
32	6	Massmedier
32	7	Regionalpolitisk redovisning

418

38	A Utbildningsdepartementet	Prop. 1990/91:100
38	1 Utbildningsdepartementet, förslagsanslag	49642000	Bil. 10
38	2 Utredningar m. m., reservationsanslag	22 330000
39	3 Kostnader för Sveriges medlemsskap i UNESCO
	m. m., förslagsanslag	21744000
	Summa littera A	93716000
41	B Det offentliga skolväsendet
41	1 En budgetprocess i utveckling
43	2 Den nya anslagsstrukturen
46	3 Hemspråksundervisningen
48	4 Gemensamt ansvar för barnomsorg och skola —
	flexibel skolstart
52	5 Åtgärder för att förbättra tillgången på lärare
54	6 Den statliga skoladministrationen
	Myndigheter
56	1 Statens skolverk, förslagsanslag	*371 759000
58	2 Statens skolhandikappinstitut.yorx/a^.sanx/a^	*26 533000
	Utveckling av skolväsendet m. m.
59	3 Utveckling och produktion av läromedel,
	reservationsanslag	16084000
60	4 Stöd för utveckling av skolväsendet,
	reservationsanslag	90487000
64	5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag	27221000
65	6 Fortbildning m. m., reservationsanslag	178 896000
70	7 Särskilda insatser på skolområdet	100298000
	Verksamhetsbidrag
73	8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga
	skolväsendet, förslagsanslag	30276451000
83	9 Bidrag till driften av särskolor m. m.,förslagsanslag	992407000
89	10 Bidrag till driften av särvux, förslagsanslag	*22 387000
89	11 Bidrag till undervisning av invandrare i svenska
	språket, förslagsanslag	*277 316000
90	12 Sameskolor, förslagsanslag	23 509000
93	13 Specialskolor m. m.,förslagsanslag	294 638000
95	14 Statens skolor för vuxna,förslagsanslag	*31096000
96	15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
	förslagsanslag	52086000
99	16 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag	228007000
	Utrustningsbidrag m. m.
107	17 Bidrag till utrustning för gymnasierm. m., reservations-	107427000
	anslag
108	18 Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön
	i skolorna, reservationsanslag	300000000
109	19 Utrustning för specialskolor m. m., reservationsanslag	8486000
	Summa littera B	33425088000
111	C Folkbildning
111	1 Folkbildning m. m.	*1888573000
112	D Grundläggande högskoleutbildning m. m.
112	1 Bakgrund till budgetförslaget
113	2 Ny högskoleenhet på idrottens område
116	3 Utbildning på miljöområdet
116	4 Löne- och prisomräkning
117	5 Vissa anslagsfrågor
119	Centrala myndigheter för högskolan m. m.
119	1 Universitets-och högskoleämbetet,förslagsanslag	116515000
121	2 Lokalkostnader m. m. vid högskolenheterna,
	förslagsanslag	2011 598000
124	3 Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag	65 857 000

419

Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m..
reservationsanslag

Grundläggande högskoleutbildning

Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag

Utbildning for administrativa, ekonomiska och
sociala yrken, reservationsanslag

Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag

Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag
Utbildning för kultur- och informationsyrken.
reservationsanslag

Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,
reservationsanslag

Bidrag till kommunal högskoleutbildning m. m..
reservationsanslag

Summa littera D

E Forskning och forskarutbildning

Inledning

Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag
Teologiska fakulteterna, reservationsanslag

Juridiska fakulteten, reservationsanslag
Samhällsvetenskapliga fakulteterna m. m..
reservationsanslag

Medicinska fakulteterna, reservationsanslag
Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag
Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag
Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m..
reservationsanslag

Tekniska fakulteterna, reservationsanslag
Temaorienterad forskning, reservationsanslag
Konstnärligt utvecklingsarbete mm. , reservations-
anslag

Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,
reservationsanslag

Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning
m. m.. förslagsanslag

Forskningsrådsnämnden. reservationsanslag
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag

Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag
Naturvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag

Rymndforskning. reservationsanslag

Europeisk forskningssamverkan.förslagsanslag
Kungliga biblioteket, reservationsanslag

Arkivet för ljud och bild

Förvaltningskostnader, fördagsanslag

Insamlingsverksamhet m. m.,
reservationsanslag

Institutet för rymdfysik, reservations-
anslag

Manne Siegbahninstitutet för fysik.
reservationsanslag

Polarforskning, reservationsanslag

Vissa bidrag til! forskningsverksamhet,
reservationsanslag

Summa littera E

14021000

78697 000
000000
1 445 777000

565 201000

537 890000
1007063000

334 468000

739 826000

253004000

7 155896000

362 382000
29253000

35 124000

438 509000

829 844000

89055000

31616000

833 398000

873400000

38136000

18037000

103 668000

1279630000
79606000

177 352000

329 814000

454 687 000

30617000

303 680000

82941000

495000 14516000

34214000

21654 000

18996000

30100000

6540229000

F Studiestöd m. m.

Centrala studiestödsnämnden m. m.. ramanslag

Studiehjälp m. m.,förslagsanslag

Studiemedel m.m..förslagsanslag

Vuxenstudiestöd m. m.. reservationsanslag
Timersättning vid vissa vuxenutbildningar.
förslagsanslag

Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag

157095000

2 688400000

3 683000000

1 628 100000

96 800000
*106474000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 10

420

7 Utbildningsarvoden till studerande vid vissa
lärarutbildningar, förslagsanslag

Summa littera F

G Kulturverksamhetm.m.

Allmän kulturverksamhet m. m.

1 Statens kulturråd, förslagsanslag

2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m. m., reservationsanslag

3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

Ersättningar och bidrag till konstnärer

4 Visningsersättning åt bild och formkonstnärer

5 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

6 Inkomstgarantier for konstnärer, förslagsanslag

7 Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m. m., förslagsanslag

8 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

Teater, dans och musik

9 Bidrag till Svenska riksteatern, reservationsanslag

10 Bidrag till Operan, reservationsanslag

11 Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag

12 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag

13 Täckning av vissa kostnader vid Svenska
rikskonserter,,förslagsanslag

14 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag

15 Bidrag till regionala och lokala teater- dans- och
musikinstitutioner, /<?r.s/at?.va«.s/atf

16 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.,
reservationsanslag

17 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek

18 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, för-
slagsanslag

Bildkonst, konsthantverk

19 Statens konstråd, förslagsanslag

20 Förvärv av konst för statens byggnader m. m.,
reservationsanslag

21 Utställning av nutida svenska konst i utlandet,
reservationsanslag

22 Bidrag till Akademien för de fria konsterna

Arkiv

23 Riksarkivet och iandsarkiven. förslagsanslag

24 Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv,
förslagsanslag

25 Svenskt biografiskt iesikon. förslagsanslag

26 Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och
material m.m. reservationsanslag

Kulturmiljövård

27 Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader.
förslagsanslag

28 Kulturmiljövård, reservationsanslag

29 Riksantikvarieämbetet: Uppdragverksamhet.
förslagsanslag

Museer och utställningar

30 Centrala museer: Förvaltningskostnader.
förslagsanslag

31 Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och
samlingar m. m.. reservationsanslag

32 Bidrag till Skansen, förslagsanslag

33 Bidrag till vissa museer

Prop. 1990/91:100

126800000 g;! IQ

8486669000

21611 000

104 254000

5 646000

54 601000

30562000

12858000

79 227000

3 245000

163 805 000

213937000

125 587 000

66 540000

1000

209 350000

350161000

53910000

2 698000

33094000

4 734000

28 101000

1 566000

1 519000

117906000

22485 000

2 928000

5 966 000

79492000

82 776000

1000

394 138 000

14495 000

16 384000

26 543000

421

313	34	Bidrag till regionala museer, förslagsanslag	61025000	Prop. 1990/91:100
315	35	Ri ksutställ n i ngar, reservationsanslag	28219000	Bil. 10
316	36	Inköp av vissa kulturforemål,./or.s/a^5an,s7a^	100000	Bil. 10
317		Forskning
317	37	Forskning- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag	21 654000
		Summa littera G	2 441 119000
319		H Massmedier m. m.
319		Film m. m.
319	1	Statens biografbyrå, ramanslag	7 554000
322	2	Fraktstöd for film, förslagsanslag	*1213000
322	3	Fiimstöd, reservationsanslag	*55 739000
323	4	Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag	11289000
325		Dagspress och tidskrifter
325	5	Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, förslagsanslag	4 679000
326	6	Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag	440300000
327	7	Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag	35 800000
328	8	Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen, förslagsanslag	1000
328	9	Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag	79 500000
329	10	Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag	21002000
330	11	Stöd till radio- och kassettidningar, reservationsanslag	63 555 000
334	12	Bidrag till Stiftelsen for lättläst nyhetsinformation och litteratur, reservationsanslag	7 634000
336		Litteratur
336	13	Litteraturstöd, reservationsanslag	38 724000
338	14	Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag	1000
339	15	Stöd till bokhandel, reservationsanslag	3025 000
340	16	Distributionsstöd till fackbokhandel m.m., förslagsanslag	3814000
342	17	Lån for investeringar i bokhandel m. m., reservationsanslag Talboks- och punktskriftsbiblioteket:	2 290000
343	18	Förvaltningskostnader, förslagsanslag 22016000
344	19	Produktionskostnader, reservationsanslag 38 837 000	60853000
346	20	Bidrag till Svenska språknämnden m. m.. förslagsanslag	2 930000
347		Radio och television
347		Sveriges Radio m. m.
348		Kabelnämnden:
348	21	Förvaltningskostnader, förslagsanslag 3863000
349	22	Stöd till lokal programverksamhet, reservationsanslag 1250000	5 113000
350	23	Närradionämnden. förslagsanslag	4 345000
351	24	Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag	24488000
354	25	Bidrag till dokumentation av medieut- vecklingen och till europeiskt mediesam- arbete, reservationsanslag	2926000
		Summa littera II	876775000
356		I Lokalförsörjning ni. m.
358	1	Utrustningsnämnden för universitet och högskolor. förslagsanslag	14310000
361	2	Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m.. reservationsanslag	670000000
		Summa littera I	684310000
		SUMMA VIII — Lltbildningsdepartementet	61 592 375 000	422

* Beräknat belopp

364	Bilagor		Prop. 1990/91:100 Bil. 10
364	10.1	Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:39) Konstnärens villkor	Prop. 1990/91:100 Bil. 10
376	10.2	Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissytt- randen över betänkandet (SOU 1990:39) Konstnärens villkor
383	10.3	Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissytt- randen över statens kulturråds förslag till samlat program för förnyel- se av konstbildningsarbetet
391	10.4	Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:3) En idrottshögskola i Stockholm — struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område
393	10.5	Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1990:3) En idrottshögskola i Stockholm — struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område
396	10.6	Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvalt- ningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde
397	10.7	Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
405	10.8	Sammanfattning av statskontorets rapport (1990:10) Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv. Förslag om en administrativ anknytning till högskolan
409	10.9	Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissytt- randen över statskontorets rapport (1990:10) Dialekt- och ortnamns- arkiven samt svenskt visarkiv. Förslag om en administrativ anknyt- ning till högskolan
412	10.10	Sammanfattning av promemorian Översyn av statens musiksamlingar (Statens kulturråd 1989-09-27) samt förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden
416	10.1 1	Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram
417	10.12	Förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

423

Proposition 1990/91:100

Försvarsdepartementet

A 1. Försvarsdepartementet

A 2. Utredningar m. m.

1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

2. Arméförband: Anskaffning av materiel

3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

2. Marinförband: Anskaffning av materiel

3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

7. Försvarets radioanstalt

8. Värnpliktsverket

9. Militärhögskolan

10. Försvarets förvaltningsskola

11. Försvarets mediecenter

12. Krigsarkivet

13. Statens försvarshistoriska museer

14. Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

15. Försvarets datacenter

16. Reserv för det militära försvaret

1. Gemensam försvarsforskning

2. Försvarets rationaliseringsinstitut Prop. 1990/91: 100

3. Försvarshögskolan

4. Kustbevakningen

5. Anskaffning av materiel for kustbevakningen

6. Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret

7. Reglering av prisstegringar

I. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader

2. Civil ledning och samordning

3. Civilbefälhavarna

4. Signalskydd

5. Vissa teleanordningar

Innehållsförteckning

Översikt

Socialdepartementet

V erksamhetsområdet

Generell välfärdspolitik

Budgetförslagens huvudinriktning

Sammanfattning av budgetförslagen

A 1. Socialdepartementet

A 3. Socialvetenskapliga forskningsrådet

A 4. Informationsförsörjning

A 5. Insatser mot aids

A 6. Internationell samverkan

B 1. Riksförsäkringsverket

B 2. Allmänna försäkringskassor

C 1. Allmänna barnbidrag

C 2. Bidrag till föräldraförsäkringen

C 3. Vårdbidrag för handikappade barn

C 4. Bidragsförskott

C 5. Barnpensioner

C 6. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

C 7. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

Försäkring vid sjukdom och handikapp

Försäkring vid ålderdom m.m.

D 1. Bidrag till sjukförsäkringen

D 2. Förtidspensioner

D 3. Handikappersättningar

D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård

D 6. Ålderspensioner

D 7. Särskilt pensionstillägg

D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension

D 9. Efterlevandepensioner till vuxna

E 1. Socialstyrelsen

E 2. Läkemedelsverket

E 3. Statens rättskemiska laboratorium

E 4. Statens rättsläkarstationer

E 5. Rättspsykiatriska stationer och kliniker

E 6. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

E 7. WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar

E 8. Statens institut för psykosocial miljömedicin

E 9-12. Statens bakteriologiska laboratorium

E 9. Statens bakteriologiska laboratorium:

Uppdragsverksamhet

E 10. Statens bakteriologiska laboratorium:Centrallaboratorieuppgifter

E 10. Statens bakteriologiska laboratorium:
Centrallaboratorieuppgifter

Eli. Statens bakteriologiska laboratorium:
Försvarsmedicinsk verksamhet

E 15. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut

E 18. Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och
sjukvård i krig

G 3. Kostnader för viss omsorg om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.

G 6. Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser

Lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

Lag om ändring i förordningen (1968:70) med vissa be- B11- 7
stämmelser om injektionssprutor och kanyler Bilaga 7.8

Lag om ändring i kungörelsen (1970:149) om handel med
preventivmedel

Genomförande och vidareutveckling av det trafikpolitiska
beslutet