Privatkopieringsersättning (Proposition 2025/26:184)

Regeringens proposition 2025/26:184

Privatkopieringsersättning	Prop.
	2025/26:184

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 mars 2026

Ulf Kristersson

Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Upphovsmän och andra rättighetshavare har rätt till rimlig kompensation
för privatkopiering av deras skyddade verk och prestationer. I Sverige, och
de flesta andra EU-länder, betalas ersättningen av de företag som tillverkar
eller för in elektronikprodukter som kan användas för privatkopiering.
I propositionen lämnas förslag som ska säkerställa en likvärdig rätt till
rimlig kompensation för rättighetshavarna samt enklare, mer förutsebara
och konkurrensneutrala regler för företagen och ersättningsnivåer som
garanterar att belastningen på konsumenterna inte kan bli för stor.
Det föreslås att alla upphovsmän vars ensamrätt har inskränkts för
privatkopiering och vars verk har tillgängliggjorts i förvärvssyfte ska ha
rätt till ersättning, om de inte påverkas ekonomiskt endast i obetydlig
omfattning. Motsvarande rätt ska gälla för utövande konstnärer,
framställare av ljud- eller bildupptagningar samt radio- och tv-företag.
När det gäller ersättningsgrundande elektronikprodukter föreslås det att
begränsningen till anordningar som kan ta upp ljud eller rörliga bilder ska
tas bort. Det innebär att regleringen i princip blir teknikneutral.
Det föreslås ett så kallat frivilligt sekundäransvar för elektronik-
branschen och en rätt till återbetalning av ersättning vid t.ex. reexport.
Ersättningen per lagringsutrymme för lagringsmedia, som hårddiskar,
och multifunktionella anordningar, som mobiltelefoner och datorer, sänks
och kombineras med tak. För anordningar för exemplarframställning, som
kopiatorer och skrivare, införs en fast ersättningsnivå. Berörda aktörer får
använda nedsättningsreglerna för att se till att ersättningen blir rimlig.
För att underlätta för aktörerna att komma överens föreslås en ny
möjlighet att få en medlare utsedd av Patent- och marknadsdomstolen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2026.	1

Prop. 2025/26:184

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		4
2	Lagtext	..............................................................................................	5
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
		upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk...................	5

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2016:977) om

kollektiv förvaltning av upphovsrätt ................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2017:322) om

		medling i vissa upphovsrättstvister ..................................	17
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		18
4	Det upphovsrättsliga regelverket ....................................................		19
	4.1	Ersättning till rättighetshavare vid privatkopiering ..........	19
	4.2	Något om den praktiska tillämpningen.............................	22
5	Behovet av en översyn ....................................................................		23
6	Det bör inte inrättas en privatkopieringsnämnd ..............................		25
7	En översyn av ersättningsordningen ...............................................		31
	7.1	Inskränkningen för kopiering för privat bruk ...................	31
	7.2	Rätten till ersättning .........................................................	36
	7.3	Ersättningsgrundande anordningar ...................................	48
	7.4	Skyldigheten att betala ersättning.....................................	56
	7.5	Ersättningens storlek och avtalsvillkor.............................	63
	7.6	Administration och fördelning .........................................	76
	7.7	Preskription av rättighetshavares fordran .........................	77
	7.8	Utökad tillsyn ...................................................................	80
	7.9	Internationell tillämplighet ...............................................	81
8	En ny möjlighet till medling ...........................................................		82
9	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................		86
10	Konsekvenser..................................................................................		87
11	Författningskommentar...................................................................		96

11.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.................

11.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:977) om

kollektiv förvaltning av upphovsrätt ..............................

106

11.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:322) om

	medling i vissa upphovsrättstvister ................................	108
Bilaga 1	Sammanfattning av betänkandet
	Privatkopieringsersättningen i framtiden
	(SOU 2022:20) ...............................................................	110
Bilaga 2	Betänkandets lagförslag .................................................	112
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna ...............................	117
Bilaga 4	Sammanfattning av betänkandet Inskränkningarna i
	upphovsrätten (SOU 2024:4)..........................................	118

Bilaga 5	Förteckning över remissinstanserna ..............................	123	Prop. 2025/26:184
Bilaga 6	Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss ......................	125
Bilaga 7	Förteckning över remissinstanserna ..............................	138
Bilaga 8	Lagrådets yttrande .........................................................	139
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2026 ......		140

Prop. 2025/26:184 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister.

2	Lagtext	Prop. 2025/26:184

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk1

dels att nuvarande 26 n–26 q §§ ska betecknas 26 q–26 t §§,

dels att 26 k–26 m, den nya 26 r, 45, 46, 48, 49 a, 60 och 61 §§ och rubriken närmast före 26 k § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 26 n § ska sättas närmast före 26 q §, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 26 n–26 p §§, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning

Föreslagen lydelse

Ersättning vid försäljning av anordningar som är särskilt ägnade för framställning av exemplar för privat bruk2

26 k §3
När en näringsidkare i sin yrkes-	Upphovsmän vars ensamrätt			har
mässiga verksamhet tillverkar eller	inskränkts enligt 12 § och vars verk
till landet inför anordningar på	tillgängliggjorts i förvärvssyfte har
vilka ljud eller rörliga bilder kan	rätt till ersättning av en närings-
tas upp och som är särskilt ägnade	idkare enligt 26 l § när den i sin
för framställning av exemplar av	yrkesmässiga verksamhet
verk för privat bruk, har upphovs-	1. tillverkar anordningar som är
män till skyddade verk som därefter	särskilt ägnade	för framställning
har sänts ut i ljudradio eller tele-	av exemplar av verk för privat bruk,
vision eller som har getts ut på	2. för in sådana anordningar till
anordningar genom vilka de kan	Sverige, eller
återges rätt till ersättning av	3. från utlandet säljer sådana
näringsidkaren.	anordningar till en konsument här.
	Upphovsmän	som	endast	i
	obetydlig omfattning		påverkas

1Senaste lydelse av

26n § 2010:1206

26p § 2018:604

26q § 2018:604

rubriken närmast före 26 n § 2007:521.

2Senaste lydelse 1998:1552.

3 Senaste lydelse 2018:1099.

ekonomiskt av inskränkningen har dock inte rätt till ersättning. Ersättning ska inte utgå om anordningarna ska

Prop. 2025/26:184

Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de tillverkade eller införda anordningarna ska

1.användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk,

2.föras ut ur landet, eller

3.användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning.

					26 l §4
Ersättningen enligt 26 k § är
1. för en anordning för analog						1. för	anordningar			för digital
upptagning: två och ett halvt öre för						lagring:	50 öre		per	gigabyte
varje möjlig upptagningsminut,						lagringsutrymme,			dock		högst
						40 kronor för varje anordning,
2. för	anordningar			där digital		2. för	andra	anordningar där
upptagning		kan	ske	upprepade		digital lagring kan ske: en krona
gånger:	0,4 öre		per	megabyte		per gigabyte		lagringsutrymme,
lagringsutrymme,						dock högst 100 kronor för varje
						anordning,
3. för	andra		anordningar		där	3. för	anordningar			för	fram-
digital	upptagning			kan	ske:	ställning av exemplar i fysisk eller
0,25 öre	per	megabyte lagrings-				digital form: 100 kronor för varje
utrymme.						anordning.
						De takbelopp som anges i första
						stycket 1 och 2 och beloppet som
						anges i första stycket 3 ska räknas
						om enligt 26 m §.
						Takbeloppen		ska	inte tillämpas
						om det är uppenbart oskäligt.
Näringsidkaren			har	rätt	till	Näringsidkaren			har	rätt	till
nedsättning av ersättningsbeloppen						nedsättning av ersättningen om
enligt första stycket, om

1.upphovsmännen på annat sätt kompenseras för framställning av exemplar av sådana verk som avses i 26 k §, eller

2.ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

	26 m §5
Endast	en organisation som	Omräkning av de belopp som anges
företräder ett flertal ersättnings-		i 26 l § andra stycket ska ske 2030
berättigade upphovsmän och inne-		och därefter vart femte år. De
havare	av närstående rättigheter	omräknade beloppen ska tillämpas
på området har rätt att kräva in och		från efterföljande kalenderår.

4Senaste lydelse 2005:359.

5Senaste lydelse 2016:979.

träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 26 l §§. Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.

Näringsidkare som avses i 26 k § första stycket ska anmäla sig hos en sådan organisation som avses i första stycket. Näringsidkaren ska på begäran av organisationen redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,

anordningarnas upptagningstid

eller lagringskapacitet, om anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade gånger och när anordningarna tillverkades eller infördes. Av redovisningen ska framgå antalet anordningar enligt 26 k § andra stycket.

Beloppen räknas om genom att de belopp som gäller det år då omräkningen sker multipliceras med ett jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad det år då omräkningen sker och prisläget i juni månad fem år tidigare. De omräknade beloppen ska avrundas till hela kronor.

26 n §

Endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 26 l §§.

Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.

Den ersättningsberättigades fordran på organisationen preskriberas tre år efter utgången av

Prop. 2025/26:184


Prop. 2025/26:184	det	räkenskapsår			då		intäkterna
	inkasserades.
	26 o §
	En	näringsidkare				som		avses		i
	26 k § första stycket ska anmäla sig
	hos en sådan organisation som
	avses i 26 n § första stycket.
	Näringsidkaren ska på begäran
	av organisationen redovisa
	– det		antal	anordningar					som
	omfattas av rätt till ersättning,
	– när anordningarna tillverkades
	i eller fördes in till Sverige eller
	såldes från utlandet,
	– i fråga om tillverkning eller
	införsel, när anordningarna såldes
	och om försäljningen skedde till en
	näringsidkare			som				övertagit
	betalnings- och redovisnings-
	skyldigheten för dem i enlighet med
	26 p § första stycket,
	– det		antal	anordningar					som
	omfattas av ett undantag enligt
	26 k § tredje stycket.
	För		sådana	anordningar					som
	avses i 26 l § första stycket 1 och 2
	ska även lagringskapacitet och om
	anordningarna			kan		användas			för
	annat än lagring redovisas.
	26 p §
	En	näringsidkare				som		avses		i
	26 k §		första stycket				ska betala
	ersättningen vid försäljning av en
	anordning, om			inte		anordningen
	säljs till en näringsidkare som
	genom avtal med en sådan
	organisation som				avses			i 26 n §
	första		stycket		har			övertagit
	betalnings- och redovisnings-
	skyldigheten för				den. Detsamma
	ska då gälla för köparen.
	Organisationen			får		inte		motsätta
	sig ett sådant övertagande utan
	godtagbara skäl.
	Den		näringsidkare					som	har
	betalat ersättning för en anordning
	som avses i 26 k § tredje stycket har
	rätt att få ersättningen återbetald,
8	om ett krav på att organisationen

		ska återbetala framställs i rimlig
		tid.
26 o §		26 r §6
Ersättningen	enligt 26 n § skall	Ersättningen	enligt 26 q § ska
beräknas på	försäljningspriset	beräknas på	försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt och tas ut		exklusive mervärdesskatt och tas ut
med		med

1.fem procent av den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro,

2.tre procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 50 000,01 och 200 000 euro,

3.en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan

200 000,01 och 350 000 euro,

4.en halv procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan

350 000,01 och 500 000 euro,

5.0,25 procent av den del av försäljningspriset som överstiger

500 000 euro.

Ersättning enligt första stycket får tas ut med högst 12 500 euro.

Vid fastställande av vad som			Vid fastställande av vad som ska
skall betalas i följerättsersättning			betalas i följerättsersättning ska
skall omräkning av de belopp som			omräkning av de belopp som anges
anges i första och andra styckena			i första och andra styckena från
från euro till svenska kronor ske			euro till svenska kronor ske enligt
enligt den växelkurs som Euro-			den	växelkurs	som	Europeiska
peiska centralbanken har fastställt			centralbanken har fastställt för den
för den dag då försäljningen äger			dag då försäljningen äger rum,
rum, eller, om försäljningen inte			eller, om försäljningen inte sker på
sker på en svensk bankdag, den			en svensk bankdag, den växelkurs
växelkurs	som fastställts för		som	fastställts	för	närmast
närmast	föregående	svenska	föregående svenska bankdag.
bankdag.

Rätten till ersättning är personlig och får inte överlåtas eller efterges. Efter upphovsmannens död är, trots 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på rätten.

45 §7

En utövande konstnär har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sitt framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk eller ett uttryck av folklore genom att

1.ta upp framförandet på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges,

2.framställa exemplar av en upptagning av framförandet, och

3.göra framförandet eller en upptagning av det tillgängligt för allmänheten.

6Senaste lydelse av tidigare 26 o § 2007:521.

7Senaste lydelse 2022:1712.

Prop. 2025/26:184

De rättigheter som avses i första stycket 2 och 3 gäller till utgången av femtionde året efter det år då framförandet gjordes. Om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från framförandet, gäller rättigheterna i stället till utgången av det femtionde eller, för ljudupptagningar, sjuttionde året efter det år då upptagningen först gavs ut eller

offentliggjordes.
Bestämmelserna			i	2 §	andra–	Bestämmelserna i			2 §	andra–
fjärde styckena, 3, 6–9, 11–13 och						fjärde styckena, 3, 6–9, 11–13 och
15 a–16 §§,	16 a §		tredje		stycket,	15 a–16 §§,	16 a § tredje			stycket,
16 e–17 c, 17 e,		21,		22,	25–26 b,	16 e–17 c, 17 e,		21,	22,	25–26 b,
26 e, 26 k–26 m		och		27–29 e §§,		26 e, 26 k–26 p		och	27–29 e §§,
39 § första meningen samt i 41–						39 § första meningen samt i 41–
42 k §§ ska	tillämpas i fråga om					42 k §§ ska	tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna						framföranden som avses i denna
paragraf. När det gäller rätt till en						paragraf. När det gäller rätt till en
ljudupptagning som				en utövande		ljudupptagning		som	en utövande
konstnär har överlåtit till en						konstnär har överlåtit till en
framställare	av	ljudupptagningar				framställare	av	ljudupptagningar
ska dock 29 d § inte tillämpas efter						ska dock 29 d § inte tillämpas efter
det femtionde året efter det år då						det femtionde året efter det år då
upptagningen först gavs ut eller,						upptagningen först gavs ut eller,
om den inte getts ut, det år då den						om den inte getts ut, det år då den
först offentliggjordes.						först offentliggjordes.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1.exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2.exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

46 §8

En framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sin upptagning genom att

1.framställa exemplar av upptagningen, och

2.göra upptagningen tillgänglig för allmänheten.

De rättigheter som avses i första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes. Om en ljudupptagning ges ut inom denna tid, gäller rättigheterna i stället till utgången av det sjuttionde året efter det år då ljudupptagningen första gången gavs ut. Om ljudupptagningen inte ges ut under nämnda tid men offentliggörs under samma tid, gäller rättigheterna i stället till utgången av det sjuttionde året efter det år då ljudupptagningen först offentliggjordes. Hävs ett avtal enligt 45 d §, gäller dock inte längre rättigheterna. Om en upptagning av rörliga bilder har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen,

8Senaste lydelse 2022:1712.

gäller rättigheterna enligt första stycket till dess femtio år har förflutit efter det år då upptagningen av rörliga bilder först gavs ut eller offentliggjordes.

Bestämmelserna	i	2 §	andra–	Bestämmelserna	i	2 §	andra–
fjärde styckena, 6–9 §§, 11 § andra				fjärde styckena, 6–9 §§, 11 § andra
stycket, 11 a, 12,	13	och	15 a–	stycket, 11 a, 12,	13	och	15 a–
16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e–				16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e–
17 c, 17 e, 21, 22, 25–26 b, 26 e,				17 c, 17 e, 21, 22, 25–26 b, 26 e,
26 k–26 m och 42 a–42 k §§ ska				26 k–26 p och 42 a–42 k §§ ska
tillämpas i fråga om upptagningar				tillämpas i fråga om upptagningar
som avses i denna paragraf. I fråga				som avses i denna paragraf. I fråga
om ljudupptagningar ska dessutom				om ljudupptagningar ska dessutom
det som gäller för filmverk enligt				det som gäller för filmverk enligt
16 a och 16 b §§ samt 16 c § första,				16 a och 16 b §§ samt 16 c § första,
andra och fjärde–sjätte styckena				andra och fjärde–sjätte styckena
tillämpas.				tillämpas.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1.exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2.exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

48 §9

Ett radio- eller tv-företag har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över en ljudradio- eller tvutsändning genom att

1.ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan återges,

2.framställa exemplar av en upptagning av utsändningen,

3.sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till allmänheten,

4.tillåta återutsändning eller en återgivning för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift, eller

5.tillåta att en upptagning av utsändningen på trådbunden eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen ägde rum.

Bestämmelserna i 2 § andra	Bestämmelserna i 2 § andra
stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket,	stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket,
11 a, 12, 13 och 15 a–16 §§, 16 a §	11 a, 12, 13 och 15 a–16 §§, 16 a §
tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21,	tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21,
22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 m, 42 a,	22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 p, 42 a,
42 b, 42 d och 42 g–42 k §§ ska	42 b, 42 d och 42 g–42 k §§ ska
tillämpas i fråga om ljudradio- och	tillämpas i fråga om ljudradio- och
tv-utsändningar som avses i denna	tv-utsändningar som avses i denna
paragraf.	paragraf.

9Senaste lydelse 2025:547.

Prop. 2025/26:184

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Om ett radio- eller tv-företag har krav på ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 42 f § och som har skett med företagets samtycke, ska företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.

49 a §10

Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas. Rätten gäller dock inte om det huvudsakliga motivet för bilden utgörs av ett konstverk för vilket upphovsrätt inte längre gäller.

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det

år då bilden framställdes.
Bestämmelserna			i	2 §	andra–	Bestämmelserna			i	2 §	andra–
fjärde styckena, 3, 7–9, 11 och						fjärde styckena, 3, 7–9, 11 och
11 a §§,	12 §	första		och fjärde		11 a §§,	12 §	första		och fjärde
styckena, 13 och 15–16 §§, 16 a §						styckena, 13 och 15–16 §§, 16 a §
tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 19–						tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 19–
21 och 23 §§, 24 § första stycket,						21 och 23 §§, 24 § första stycket,
25–26 b,	26 e,	26 k–28,			29–29 e,	25–26 b,	26 e,	26 q–28,			29–29 e,
31, 32, 36–38, 41–42 k					och 50–	31, 32, 36–38, 41–42 k					och 50–
52 §§ ska tillämpas på bilder som						52 §§ ska tillämpas på bilder som
avses i denna paragraf. Om en						avses i denna paragraf. Om en
sådan bild är föremål för						sådan bild är föremål för
upphovsrätt,		får	upphovsrätten			upphovsrätt,		får	upphovsrätten
också göras gällande.						också göras gällande.

60§11

Bestämmelserna om upphovsrätt tillämpas på

1.verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort

iSverige,

2. verk som först utgivits i	2. verk som först har getts ut i
Sverige eller samtidigt i Sverige	Sverige eller samtidigt i Sverige
och utom riket,	och utomlands,

3.filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

4.här uppfört byggnadsverk,

5.konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenat med marken.

Vid tillämpning av första	Vid tillämpning av första
stycket 2. anses samtidig utgivning	stycket 2 anses utgivningen ha skett

10Senaste lydelse 2022:1712.

11Senaste lydelse 2007:521.

ha ägt rum, om verket utgivits i			samtidigt, om verket har getts ut i
Sverige inom trettio dagar efter			Sverige inom trettio dagar efter
utgivning	utomlands.	Vid	utgivningen	utomlands.	Vid
tillämpning av första stycket 3.			tillämpning	av första stycket 3
anses, där ej annat visas, den vars			anses, där inget annat visas, den
namn på sedvanligt sätt utsatts på			vars namn på sedvanligt sätt satts ut
exemplar	av filmverket	som	på exemplar av filmverket som
verkets producent.			verkets producent.
Bestämmelserna i 26 k–26 p §§			Bestämmelserna i 26 k–26 t §§
tillämpas på verk av den som är			tillämpas på verk av den som är
svensk medborgare eller har sin			svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.			vanliga vistelseort i Sverige.

Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.

Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

61§12

Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ tillämpas på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och tv-utsändningar som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och 48 § på utsändningar av radio- eller tv-företag som har sitt säte i Sverige. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om exemplarframställning gäller dock alla ljudupptagningar.

Bestämmelserna i 48 b § tillämpas på presspublikationer vars framställare är etablerad i Sverige. Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige.

Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder

1.vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, eller

2.som först har getts ut i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands, eller

12Senaste lydelse 2025:547.

Prop. 2025/26:184

3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast

förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i

Sverige.

Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett sam-

tidigt, om bilden har getts ut i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen

utomlands.

bestämmelserna

45 §

bestämmelserna

45 §

tillämpas

hänvisningen

till

26 k–

tillämpas

hänvisningen

till

26 k–

26 m §§

endast

på

framföranden

26 p §§

endast

på

framföranden

som har gjorts av någon som är

svensk medborgare eller som har

sin vanliga vistelseort i Sverige. Av

bestämmelserna

46 §

tillämpas

bestämmelserna

46 §

tillämpas

hänvisningen

till

26 k–26 m §§

hänvisningen

till

26 k–26 p §§

endast

på upptagningar

vars

endast

på upptagningar

vars

framställare är svensk medborgare

eller svensk juridisk person eller

har sin vanliga vistelseort i Sverige.

Av bestämmelserna i 48 § tillämpas

hänvisningen

till

26 k–26 m §§

hänvisningen

till

26 k–26 p §§

endast på utsändningar av radio-

eller tv-företag som har sitt säte i

Sverige.

bestämmelserna

Sverige.

bestämmelserna

49 a §

tillämpas hänvisningen

till

49 a §

tillämpas hänvisningen

till

26 k–26 p §§ endast på fotografiska

26 q–26 t §§ endast på fotografiska

bilder vars framställare är svensk

medborgare eller har sin vanliga

vistelseort i Sverige.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

2.Lagen tillämpas även på verk och prestationer som har tillkommit före ikraftträdandet.

3.Äldre bestämmelser gäller för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet.

Om en organisation som inte är en kollektiv förvaltningsorganisation ingår avtal som anges i 42 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller kräver in ersättning enligt 26 n, 26 s eller 45 b § eller 47 § tredje stycket samma lag, ska det som gäller för en kollektiv förvaltningsorganisation enligt 4 kap. 3 §, 5 kap. 5 § första stycket 1–4 och andra stycket 1 och 2 och 9 § första stycket, 7–9 kap., 10 kap. 1–4 och 8 §§ och 11 kap. 12 § första stycket denna lag gälla för den verksamheten.


2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (2016:977)		Prop. 2025/26:184
	om kollektiv förvaltning av upphovsrätt
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § och 9 kap. 2 § lagen (2016:977) om
kollektiv förvaltning av upphovsrätt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

1kap. 3 §1

Om en organisation som inte är en kollektiv förvaltningsorganisation ingår avtal som anges i 42 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller kräver in ersättning enligt 26 m, 26 p eller 45 b § eller 47 § tredje stycket samma lag, ska det som gäller för en kollektiv förvaltningsorganisation enligt 4 kap. 3 §, 5 kap. 5 § första stycket 1–4 och andra stycket 1 och 2 och 9 § första stycket, 7–9 kap., 10 kap. 1–4 och 8 §§ och 11 kap. 12 § första stycket denna lag gälla för den verksamheten.

9 kap.

2 §

En kollektiv förvaltningsorganisation får inte tillämpa

1.licensvillkor som inte har saklig grund, eller

2.licensvillkor som är diskriminerande.

Den ersättning som en kollektiv förvaltningsorganisation begär för användning av verk och andra skyddade prestationer ska vara rimlig. Organisationen ska informera användaren om grunderna för beräkningen av ersättningen.

Vid tillämpningen av första stycket 2 ska villkor som gäller för en nättjänst av ett slag som varit tillgänglig inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under kortare tid än tre år då licensavtalet ingicks inte beaktas.

Första stycket och andra stycket andra meningen ska i fråga om avtalsvillkor och information om grunderna för beräkningen av begärd ersättning även tillämpas när en organisation kräver in ersättning enligt 26 n § lagen

1 Senaste lydelse 2022:1714.

Prop. 2025/26:184		(1960:729) om upphovsrätt till
		litterära och konstnärliga verk.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

2.Äldre bestämmelser gäller för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet.

Prop. 2025/26:184

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 a och 16 §§ lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			1 a §1
Denna lag gäller också om det i				Denna lag gäller också vid tvist om
andra fall än som anges i 1 §				ingåendet av ett avtal om ersättning
uppkommer en tvist om ingåendet				enligt 26 k § lagen (1960:729) om
av ett avtal som gäller rätt att göra				upphovsrätt		till	litterära	och
filmverk tillgängliga för allmän-				konstnärliga verk samt om det i
heten	på	en beställvideotjänst		andra fall än som anges i 1 §
online. Bestämmelserna i 13 och				uppkommer en tvist om ingåendet
14 §§	om	tidsbegränsade	avtals	av ett avtal som gäller rätt att göra
fortsatta tillämpning gäller			dock	filmverk tillgängliga för allmän-
inte vid sådan tvist.				heten	på	en	beställvideotjänst
				online. Bestämmelserna i 13 och
				14 §§	om	tidsbegränsade		avtals
				fortsatta tillämpning gäller inte vid
				sådana tvister.

16 §

Medlaren har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg.

Om inte annat har avtalats, ska ersättningen betalas av den part som har ansökt om medlingen eller, om flera parter har ansökt om medlingen, av dessa parter med lika delar.

Vid tvist om ingåendet av ett avtal om ersättning enligt 26 k § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ska dock, om inte annat har avtalats, ersättningen betalas av parterna med lika delar.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

1 Senaste lydelse 2022:1713.

Prop. 2025/26:184	3	Ärendet och dess beredning
	En särskild utredare fick i augusti 2020 i uppdrag att se över ersättnings-
	ordningen för privatkopiering och föreslå nödvändiga författnings-
	ändringar. Syftet med översynen var att åstadkomma en modern och
	effektiv ordning. I uppdraget ingick att analysera förutsättningarna för att
	ersätta ordningen med en statlig ordning och bedöma om det är lämpligt.
		Utredningen tog namnet Utredningen om privatkopieringsersättning och
	överlämnade i april 2022 betänkandet Privatkopieringsersättningen i
	framtiden (SOU 2022:20). En sammanfattning av betänkandet finns i
	bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remiss-
	behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remis-
	svaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i
	lagstiftningsärendet (Ju2022/01441). Utredningens förslag om ersättning
	till radio- och tv-företag har lett till lagstiftning (prop. 2024/25:137, bet.
	2024/25:NU21, rskr. 2024/25:218) som trädde i kraft den 1 januari 2026.
		En särskild utredare fick i juli 2022 i uppdrag att se över inskränk-
	ningarna i upphovsrätten och föreslå nödvändiga författningsändringar.
	Utredningen tog namnet Utredningen om upphovsrättens inskränkningar
	och överlämnade i januari 2024 betänkandet Inskränkningarna i upphovs-
	rätten (SOU 2024:4). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4.
	Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
	finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats
	och i lagstiftningsärendet (Ju2024/00120).
		Inom Justitiedepartementet togs i februari 2025 promemorian Ändrade
	ersättningsregler för privatkopiering (Ju2025/00414) fram med förslag på
	förordningsändringar som syftar till att anpassa den internationella
	tillämpligheten av ersättningsordningen till en dom från EU-domstolen.
	Promemorian har remissbehandlats och bereds i Regeringskansliet.
		I juni 2025 informerade EU-kommissionen Justitiedepartementet om att
	det inkommit ett antal klagomål mot Sverige från rättighetshavare inom
	text och stillbild rörande ersättningsordningen. EU-kommissionen har
	därefter svarat klagandena att kommissionen följer lagstiftningsärendet.
		Som ett led i den fortsatta beredningen togs ett utkast till lagrådsremiss
	fram. I samband med utarbetandet av utkastet fördes en dialog med före-
	trädare för rättighetshavare och näringsidkare om den praktiska tillämp-
	ningen av ersättningsordningen. Utkastets lagförslag finns i bilaga 6.
	Utkastet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
	finns i bilaga 7. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats
	och i lagstiftningsärendet (Ju2025/01727).
		I denna proposition behandlas kvarstående förslag i betänkandet Privat-
	kopieringsersättningen i framtiden, bedömningen i betänkandet Inskränk-
	ningarna i upphovsrätten som avser inskränkningen för privatkopiering
	och de ytterligare förslagen i utkastet till lagrådsremiss.
	Lagrådet
	Regeringen beslutade den 5 februari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande
	över lagförslag som överensstämmer med lagförslagen i denna
	proposition. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande
18	finns i bilaga 8.

4	Det upphovsrättsliga regelverket	Prop. 2025/26:184

4.1Ersättning till rättighetshavare vid privatkopiering

Upphovsrätten och de närstående rättigheterna

Bestämmelser om upphovsrätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Upphovsrätten är den rätt som författare, kompositörer, konstnärer och andra upphovsmän har till sina verk. Upphovsrätten omfattar resultatet av varje skapande verksamhet som uppnår en viss grad av originalitet (verkshöjd). Exempel på verk är romaner, dikter, filmer, musikaliska verk, sceniska verk och konstverk. Upphovsrätten gäller som huvudregel under upphovsmannens livstid och 70 år efter hans eller hennes död.

I upphovsrättslagen finns även bestämmelser om skydd för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga verk, har ett samband med sådan verksamhet och påkallar skydd efter liknande principer som gäller för upphovsrätten. Sådana närstående rättigheter gäller för de utövande konstnärerna (artister, musiker, skådespelare m.fl.) till deras framföranden, för framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder (skiv- och filmproducenter m.fl.) till deras upptagningar och för radio- och tv-företagen till deras utsändningar. Hit hör även de särskilda skydden för presspublikationer, databaser och andra sammanställningar samt fotografiska bilder. För de närstående rättigheterna gäller olika skyddstider som normalt är kortare än för upphovsrätten.

Enligt upphovsrättslagen har upphovsmän och närstående rättighetshavare ensamrätt att bl.a. framställa exemplar av sina verk och prestationer. Det innebär att den som vill framställa exemplar av ett verk eller en prestation som utgångspunkt måste ha samtycke av den eller de som innehar rätten till verket eller prestationen. Det finns dock inskränkningar i ensamrätten som motiveras av hänsyn till olika allmänna eller enskilda intressen och innebär att samtycke inte krävs. I det här sammanhanget är inskränkningen för framställning av exemplar för privat bruk av betydelse.

Upphovsrättslagen tillämpas i första hand på svenska verk och prestationer. Till följd av Sveriges anslutning till EU/EES och olika internationella överenskommelser tillämpas upphovsrättslagen i stor utsträckning även på verk och prestationer med utländskt ursprung. Bestämmelser om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra länder finns i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).

Inskränkningen för framställning av exemplar för privat bruk

Inskränkningen ger var och en rätt att under vissa förutsättningar framställa exemplar för privat bruk (12 §). De exemplar som framställs får inte användas för andra ändamål än privat bruk.

Enligt huvudregeln får ett eller några få exemplar framställas av offentliggjorda verk. Med offentliggjorda verk avses verk som lovligen har gjorts tillgängliga för allmänheten, dvs. som huvudregel med upphovsmannens samtycke (se 8 §). När det gäller litterära verk i skriftlig

form får framställningen endast avse begränsade delar av verk eller verk

Prop. 2025/26:184 av begränsat omfång. Inskränkningen ger inte rätt att uppföra byggnadsverk, framställa exemplar av datorprogram eller exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Inskränkningen ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utomstående framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk, framställa bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

En annan viktig begränsning är att inskränkningen endast ger rätt att framställa exemplar från så kallade lovliga förlagor (se 12 § sista stycket). Det innebär att kopiering från illegala källor faller utanför inskränkningen.

Inskränkningen är tillämplig på alla närstående rättigheter utom den som gäller för presspublikationer (se 45 § tredje stycket, 46 § tredje stycket, 48 § tredje stycket, 49 § tredje stycket och 49 a § fjärde stycket).

Inskränkningen motsvarar artiklarna 5.2 b och 5.5 i direktivet om upphovsrätten i informationssamhället (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället). Enligt direktivet får medlemsstaterna under vissa förutsättningar föreskriva inskränkningar för framställning av exemplar för privat bruk, förutsatt att rättighetshavarna får rimlig kompensation.

Ersättningsordningen för privatkopiering

I upphovsrättslagen finns bestämmelser om ersättning som syftar till att kompensera rättighetshavarna för tillåten privatkopiering (se 26 k– 26 m §§). Bestämmelserna är avsedda att motsvara kravet på rimlig kompensation i direktivet om upphovsrätten i informationssamhället.

Ersättningsberättigade är upphovsmän till verk som har sänts ut i radio eller tv eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges, t.ex. cd-skivor. Motsvarande rätt gäller för utövande konstnärer, framställare av ljud- eller bildupptagningar, radio- och tv-företag samt fotografer (se hänvisningar till 26 k–26 m §§ i 45 § tredje stycket, 46 § tredje stycket, 48 § tredje stycket och 49 a § fjärde stycket). I praktiken innebär bestämmelserna att ersättning endast i begränsad omfattning utgår för kopiering av stillbilder och texter m.m. (se prop. 2004/05:110 s. 131).

Ersättningsskyldiga är näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller för in anordningar som kan ta upp ljud eller rörliga bilder och som är särskilt ägnade för privatkopiering. Enligt rättspraxis omfattas exempelvis mobiltelefoner, datorer och surfplattor av ersättningsordningen. Vissa anordningar ska enligt bestämmelserna undantas. Det gäller anordningar som ska användas till annat än privatkopiering, föras ut ur landet (de så kallade proffs- och exportundantagen) eller användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning.

Ersättningens storlek anges i bestämmelserna och är kopplad till anordningarnas lagringsutrymme. Näringsidkare har rätt till nedsättning av ersättningen om rättighetshavarna kompenseras för framställningen på annat sätt, eller om den med hänsyn till omständigheter som kan hänföras till en anordning eller förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

Ersättningen kan endast krävas in av en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade rättighetshavare på området och det är endast en sådan organisation som har rätt att träffa avtal om nedsättning. Organisationen ska fördela ersättningen mellan de ersättningsberättigade,

efter avdrag för dess omkostnader. Vid fördelningen ska de rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med dem som organisationen företräder. Ersättningsskyldiga näringsidkare ska anmäla sig hos organisationen och på begäran lämna viss redovisning.

I lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt finns det allmänna bestämmelser om bl.a. hur fördelningsprinciper ska beslutas. Lagen genomför direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden, se prop. 2015/16:181).

Det EU-rättsliga kravet på rimlig kompensation

Begreppet rimlig kompensation ska ges en enhetlig tolkning inom EU vilket motiveras av att konkurrensen på den inre marknaden skulle kunna komma att snedvridas om medlemsstaterna fritt fick bestämma hur det ska tolkas (se bl.a. EU-domstolens dom i mål C-467/08, Padawan).

Direktivets krav på rimlig kompensation är dock allmänt hållet och medlemsstaterna har ett stort handlingsutrymme när det gäller utformningen av nationella ersättningsordningar för privatkopiering. Medlemsstaterna får t.ex. bestämma formen för, de närmare bestämmelserna om och nivån på kompensationen (se avsnitt 7). Enligt direktivet bör medlemsstaterna beakta de särskilda förhållandena i varje enskilt fall, däribland den eventuella skadan för rättighetshavarna av åtgärden i fråga (jfr possible harm i den engelska språkversionen). I vissa situationer när ”förfånget” (jfr den eventuella skadan) är obetydligt behöver det inte uppkomma någon betalningsskyldighet, se skäl 35 i direktivet och bl.a. EU-domstolens dom i mål C-260/22, Seven.One Entertainment Group.

Enligt EU-domstolens praxis ska privatkopiering anses utgöra en handling som är ägnad att medföra skada för berörda rättighetshavare. Även om det ankommer på medlemsstaterna att bestämma nivån på kompensationen ska den stå i samband med skadan. En annan ordning är inte förenlig med skäl 31 i direktivet enligt vilket en skälig avvägning ska göras mellan rättighetshavarnas och användarnas intressen (se bl.a. nyss nämnda dom). Det innebär att ersättningen ska stå i relation till den privatkopiering som faktiskt sker. Att rättighetshavarnas skada till följd av inskränkningen för privatkopiering inte kan, eller behöver, fastställas mer än så för att den rimliga kompensationens storlek ska kunna bedömas signaleras genom att det framhålls i skäl 35 i direktivet att rättighetshavarnas eventuella skada utgör ett värdefullt kriterium att beakta i sammanhanget.

När det gäller anordningsbaserade ersättningsordningar, som den svenska, har EU-domstolen uttalat att skadan är att betrakta som eventuell när en privatanvändare har tillhandahållits en anordning som kan användas för att göra privatkopior. Det är alltså inte nödvändigt att det faktiskt görs privatkopior (se bl.a. mål C-467/08, Padawan). Huruvida privatkopieringsfunktionen är huvudsaklig eller underordnad kan emellertid, liksom den relativa betydelsen av anordningens kopieringskapacitet, påverka storleken av den rimliga kompensationen. En anordning behöver inte ge upphov till någon betalningsskyldighet alls, om samtliga användare av anordningen i praktiken nästan aldrig (jfr rarely i den engelska språk-

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 versionen) använder kopieringsfunktionen för privatkopiering, dvs. om den eventuella skadan är obetydlig, se EU-domstolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi.

Ett liknande resonemang kan föras när det gäller andra situationer som avses i skäl 35 i direktivet. Om exempelvis en kategori av verk eller prestationer i praktiken endast privatkopieras i obetydlig omfattning, behöver det inte uppkomma någon ersättningsrätt för rättighetshavarna i fråga (jfr EU-domstolens dom i mål C-260/22, Seven.One Entertainment Group). Det är upp till medlemsstaterna att själva fastställa den undre gränsen för när skadan kan anses obetydlig, förutsatt att det sker i enlighet med bl.a. den EU-rättsliga likabehandlingsprincipen (se bl.a. EU- domstolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi och artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

Tillämpningsområdet för ersättningsrätten

Av upphovsrättslagen framgår att bestämmelserna om privatkopieringsersättning tillämpas på verk och prestationer med svensk anknytning (se 60 § tredje stycket och 61 § femte stycket). Regeringen får meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende på andra länder (se 62 §). Sådana föreskrifter finns i internationella upphovsrättsförordningen.

Enligt förordningen ska en medborgare eller juridisk person från ett EES-land alltid behandlas som om denne vore svensk medborgare eller svensk juridisk person (se 1 § andra stycket). Ersättningsbestämmelserna tillämpas alltså på verk och prestationer med anknytning till EES, oavsett om EES-landet i fråga har valt att genomföra en ersättningsordning.

När det gäller verk och prestationer med anknytning till tredjeländer har det inte ansetts föreligga någon internationell skyldighet för Sverige att tillämpa bestämmelserna om privatkopieringsersättning (se prop. 1997/98:156 s. 35–38 och prop. 2004/05:110 s. 146 och 147). Ersättningsberättigade kategorier av rättighetshavare från sådana länder ges ändå rätt till ersättning förutsatt ömsesidighet, dvs. om landet i fråga tillämpar en ersättningsordning som ger svenska rättighetshavare en motsvarande möjlighet till ersättning (se 27 § andra stycket och 28 § andra stycket). I promemorian Ändrade ersättningsregler för privatkopiering föreslås att ömsesidighet inte längre ska vara en förutsättning för ersättningsrätt i förhållande till länder utanför EU/EES (se avsnitt 7.9).

4.2Något om den praktiska tillämpningen

Copyswede är den representativa organisation på rättighetshavarsidan som administrerar, samlar in och fördelar privatkopieringsersättningen. Copyswede ägs av 14 medlemsorganisationer som företräder upphovsmän och utövande konstnärer inom exempelvis text, bild, musik, scen och film. Genom samarbetsavtal med ytterligare organisationer företräder Copyswede även framställare av ljud- eller bildupptagningar såsom musik- och filmproducenter samt radio- och tv-företag. Genom representationsavtal med sina motsvarigheter i andra länder företräder organisationerna utländska rättighetshavare i enlighet med svenska regler.

Elektronikbranschen är den branschorganisation som samordnar och Prop. 2025/26:184 företräder tillverkare, importörer och återförsäljare av konsument-

elektronik. Copyswede och Elektronikbranschen ingick i oktober 2020 nu gällande samarbetsavtal om privatkopieringsersättning (branschavtalet). Avtalet reglerar bl.a. vilka anordningar som ska vara ersättningspliktiga, ersättningens närmare storlek och den praktiska hanteringen av ersättningen (se SOU 2022:20 s. 32–34). Enskilda näringsidkare kan ingå standardiserade avtal med Copyswede för att omfattas av villkoren enligt branschavtalet. Den totala privatkopieringsersättningen varierar med försäljningen av antalet anordningar. Under åren 2023 och 2024 uppgick Copyswedes totala inkassering till omkring 250 miljoner kronor per år.

5	Behovet av en översyn
Samhällsutvecklingen har påverkat hur skyddat material tillgängliggörs,
konsumeras och kopieras
Nuvarande ersättningsordning för privatkopiering infördes 1999 och sågs
senast över i samband med genomförandet av direktivet om upphovsrätten
i informationssamhället 2005. Redan i det sammanhanget angav den
dåvarande regeringen att det fanns anledning att följa utvecklingen och att
en snar utvärdering av systemet var behövlig (se prop. 2004/05:110 s. 145
och 146). Sedan dess har det skett en betydande rättsutveckling på EU-
nivå som har medfört ett behov av att ytterligare anpassa ordningen till
EU-rätten. Det har även skett en betydande teknisk utveckling och
beteendemönstren när det gäller konsumtion av film, musik och annat
upphovsrättsligt skyddat material har påtagligt förändrats. Det kan antas
att denna utveckling har påverkat vilken typ av verk och prestationer som
kopieras för privat bruk men också i vilken omfattning kopior framställs
och på vilket sätt kopieringen sker. Framväxten av innehållstjänster kan
antas ha minskat behovet av traditionell privatkopiering, samtidigt som
teknikutvecklingen har möjliggjort nya former av privatkopiering.
	I förhållande till de elektronikprodukter som används för att lagra
material har lagringskapaciteten ökat i mycket stor omfattning samtidigt
som lagringsutrymmet numera används primärt för annat än kopiering,
t.ex. funktionalitet, applikationer och lagring av egenproducerat material.
När det gäller bestämmandet av ersättningens storlek utgår dock nuvar-
ande ordning från anordningens kapacitet att lagra en viss mängd innehåll.
Det har medfört att de lagreglerade ersättningsnivåerna numera ligger
långt över de nivåer som tillämpas på marknaden. För en mobiltelefon med
256 gigabyte lagringsutrymme kan ersättningen enligt lag uppgå till högst
1 024 kronor men på marknaden tillämpas ett tak om 75 kronor. Det visar
tydligt att nuvarande nivåer behöver ses över för att bättre motsvara
förekommande privatkopiering och rådande marknadsförhållanden.
	Från såväl företrädare för elektronikföretagen som betalar ersättningen
som organisationer som företräder upphovsmän och andra rättighetshavare
har det sedan länge framhållits att det finns ett behov av att se över
nuvarande ordning. Under våren 2018 tillkännagav också riksdagen att det
finns ett behov av att ersätta nuvarande ordning med ett mer ändamåls-		23

Prop. 2025/26:184 enligt system som genererar en rimlig ersättning för den privatkopiering som faktiskt sker och att en utredning borde tillsättas med en sådan inriktning, där möjligheten att införa ett system där staten har det övergripande ansvaret särskilt bör beaktas. I tillkännagivandet hänvisas bl.a. till att äldre tekniker för lagring har minskat till förmån för strömningstjänster (se bet. 2017/18:NU14 punkt 2, rskr. 2017/18:278).

Mot den bakgrunden tillsattes utredningen för att se över och modernisera nuvarande ordning. I uppdraget ingick bl.a. att kartlägga i vilken omfattning privatkopiering förekommer på den svenska marknaden.

Upphovsmän och andra rättighetshavare ska ha rimlig kompensation

En inskränkning för kopiering för privat bruk får enligt EU-rätten endast göras under förutsättning att rättighetshavarna får rimlig kompensation. Inskränkningen är av stor praktisk betydelse och möjliggör för var och en att kopiera skyddat material på ett vardagligt sätt utan risk att begå intrång. Det är viktigt att möjligheterna till privatkopiering motsvarar en rimlig avvägning mellan upphovsmännens och den breda allmänhetens intressen.

Nuvarande ordning är begränsad på så sätt att ersättning endast kan utgå för material som har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på t.ex. cd-skivor. Det innebär i praktiken att ersättning till största del utgår till rättighetshavare till ljud och rörlig bild, som musik och film. Kartläggningen visar att kopiering numera inte bara sker av ljud och rörlig bild utan även av text och stillbild. Det gäller inte minst från internet, men även från fysiska förlagor. Ersättningen är en viktig inkomstkälla för de kulturella och kreativa branscherna och nuvarande ordning behöver anpassas till dagens förhållanden för att säkerställa en likvärdig rätt till ersättning. Det bidrar i förlängningen till en konkurrenskraftig och innehållsrik kultursektor.

Avgörande är om systemet i sin helhet ger en rimlig kompensation, varvid rättighetshavarnas intressen ska vägas mot användarnas. Ersättningens storlek ska stå i relation till den privatkopiering som faktiskt förekommer. Ersättningen bör därmed bygga på en uppskattning av hur mycket som privatkopieras. Som utredningen konstaterar är det dock ofrånkomligen så att ersättningen måste bestämmas på ett schabloniserat sätt. Enligt utredningens kartläggning från 2021 hade knappt 90 procent av ett representativt urval av den svenska befolkningen kopierat ljud, text, stillbild eller rörlig bild för privat bruk under de senaste tolv månaderna. Om så kallad offlinekopiering av ljud och rörlig bild exkluderas sjunker andelen något. Med offlinekopiering avses här sådan kopiering som sker inom ramen för en strömningstjänst för att användaren ska kunna ta del av innehållet även utan internetuppkoppling. Huruvida sådan kopiering ska betraktas som privatkopiering är en fråga för EU-domstolen (se avsnitt 7.2). Enligt kartläggningen framställs sammantaget ett stort antal kopior såväl offline som på andra sätt. Samtidigt är det endast en mindre andel av de svarande som privatkopierar dagligen eller varje vecka. Det är sammantaget svårt att dra några säkra slutsatser av resultatet men kartläggningen visar i vart fall att en stor del av befolkningen återkommande privatkopierar skyddade verk och prestationer. Ersättningens storlek måste noga vägas mot belastningen på de företag och i förlängningen på konsumenterna som är de som ytterst ska betala ersättningen. Det måste beaktas

att ersättningens storlek kan påverka svenska företags möjligheter att Prop. 2025/26:184 konkurrera på en större marknad.

Nuvarande ersättningsmodell behöver anpassas till rådande marknadsförhållanden

Medlemsstaterna har viss frihet att bestämma hur kompensationsordningen för privatkopiering ska utformas. Nuvarande ordning bygger i stor utsträckning på att marknadens parter kan komma överens om bl.a. vilka anordningar som ska omfattas av ersättningsskyldigheten, vilka ersättningsnivåer som ska gälla och vem som ska betala ersättningen. Regleringen möjliggör en sådan ordning bl.a. genom att parterna kan förhandla ned den lagreglerade ersättningen för att undvika marknadsstörningar eller för stora belastningar i slutledet för konsumenterna. Det ger flexibilitet och är en anledning till att systemet över tid har kunnat anpassas till rådande marknadsförhållanden. Det är dock problematiskt att de tillämpade nivåerna numera skiljer sig så markant från nivåerna i lag. Det är också problematiskt att företagen i praktiken är beroende av en ordning där ersättningen kan föras över till senare handelsled, och slutligen på konsumenterna, som inte följer av lag. Detsamma gäller bl.a. rätten till återbetalning av ersättning som betalats för en anordning som t.ex. reexporterats och därmed ska undantas. Bristande förutsebarhet leder lätt till svårigheter att komma överens och perioden före det att nuvarande branschavtal kom till stånd föregicks av en lång period av tvister. Det är tydligt att nuvarande ordning lägger ett allt för stort ansvar på parterna. Den finns sammantaget ett stort behov av att anpassa ordningen till samhälls- och teknikutvecklingen och modernisera systemet.

6Det bör inte inrättas en privatkopieringsnämnd

Regeringens bedömning

Det bör inte inrättas en privatkopieringsnämnd som meddelar föreskrifter om ersättningens storlek m.m.

Utredningens förslag (SOU 2022:20)

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att det ska inrättas en privatkopieringsnämnd med Patent- och registreringsverket som värdmyndighet och att nämnden vartannat år, med beaktande av vissa i lag angivna kriterier, ska meddela föreskrifter om ersättningspliktiga anordningar och ersättningens storlek.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser tillstyrker i sig förslaget att inrätta en privat-

kopieringsnämnd. Ett stort antal remissinstanser invänder dock mot

Prop. 2025/26:184 utformningen av förslaget och ifrågasätter dess förenlighet med regeringsformen. Flera remissinstanser, bl.a. Internationella Handelskammaren (ICC Sverige) och Patent- och marknadsöverdomstolen, framhåller att utrymmet för delegering av föreskriftsrätt på civilrättens område är mycket begränsat. Som ett alternativ lyfter domstolen råd eller rekommendationer.

Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) tillstyrker nämndförslaget men anser att ersättningsnivåer och nedsättningsgrunder måste regleras i lag. De framhåller att parterna bör ges möjlighet att komma överens före det att nämnden fattar beslut. De förespråkar vidare att nämnden ska bestå uteslutande av lagfarna domare och motsätter sig att nämndens beslut inte ska gå att överklaga. Bland andra Svenska Filminstitutet och Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) ställer sig frågande till behovet av nämndförslaget och menar att förutsättningarna för att komma överens har förbättrats avsevärt i och med branschavtalet. Filmproducenternas Rättighetsförening framhåller att förslaget är oprövat. Konstnärsnämnden anser att nuvarande ordning bör behållas och kompletteras med en domstolsliknande nämnd.

Elektronikbranschen förordar i första hand att nuvarande ordning ersätts med en inkomstskatt med public service-avgiften som förebild men tillstyrker förslaget om en privatkopieringsnämnd. Även Uppsala universitet anser att en sådan skatteordning vore att föredra. Elektronikbranschen delar bedömningen att nämndens föreskrifter inte ska gå att överklaga och anser att nämnden bör ha kunskap inom matematik, statistik och teknik.

Hi3G Access (Tre), Svenskt Näringsliv, Svensk Handel, TechSverige, och Telenor välkomnar nämndförslaget på ett övergripande plan och anser att det medför förbättringar då nuvarande ordning inte har fungerat tillfredställande. Enligt AIPPI Sverige (AIPPI) är en modernisering angelägen och föreningen ställer sig bakom förslagets huvudsakliga drag. Sveriges Television och Sveriges Radio välkomnar en modernisering men har inga synpunkter på lämpligheten av att införa en privatkopieringsnämnd.

Utöver företrädare för rättighetshavare ifrågasätter ett stort antal remissinstanser, däribland Svenskt Näringsliv, ICC Sverige, Svensk Handel, TechSverige och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) att nämndens beslut inte ska gå att överklaga. Flera av dem lyfter frågan om det är förenligt med Europakonventionen och pekar även på att förslaget kan försvåra inhämtandet av förhandsavgöranden från EU-domstolen.

Patent- och registreringsverket efterlyser en tydligare analys av nämndens uppbyggnad och relation till värdmyndigheten och framhåller att myndighetens finansiering bör ökas för att täcka de administrativa kostnaderna. AIPPI menar att Konsumentverket är lämpligare som värdmyndighet. Lunds universitet och SFIR anser att samma myndighet i vart fall inte bör vara värdmyndighet och utöva tillsyn.

Svenskt Näringsliv och ICC Sverige pekar på att nämndens uppgift är komplex och att det kan bli svårt att attrahera rätt kompetens till den.

Utkastets bedömning

Utkastets bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Av de remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan instämmer de flesta i bedömningen att det inte bör inrättas en privatkopieringsnämnd. Det gäller bl.a. Patent- och registreringsverket, Svenskt Näringsliv, ICC Sverige, Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt KLYS, Konstnärsnämnden och TV4. Många av dem vidhåller sina tidigare invändningar mot nämndförslaget och menar att de fördelar som hade kunnat uppnås med en nämnd till stor del uppnås genom utkastets förslag. Patent- och marknadsöverdomstolen noterar att de synpunkter som domstolen tidigare lämnat har tillgodosetts.

TechSverige och AIPPI förordar utredningens förslag. TechSverige framhåller bl.a. att en nämnd skulle skapa mer jämbördiga partsförhållanden. AIPPI anser att det finns stora utmaningar med att nå förhandlingslösningar på ett så polariserat område och framhåller vikten av ett självständigt organ med representation även från konsumentsidan. AIPPI ifrågasätter bl.a. kostnaderna förknippade med återkommande avtalsförhandlingar. Sveriges advokatsamfund invänder mot att nuvarande ordning behålls och menar att den är omodern och inte bör cementeras.

Skälen för regeringens bedömning

Allmänna utgångspunkter för bedömningen

Riksdagen har tidigare i ett tillkännagivande framhållit att en lösning där nuvarande ordning ersätts med en ordning där staten har det övergripande ansvaret särskilt bör övervägas. Som exempel nämns att bl.a. Finland tillämpar en skattebaserad ordning. Det har mot den bakgrunden ingått i utredningens uppdrag att analysera förutsättningarna för att ersätta ordningen med en statlig ordning och bedöma om det är lämpligt (se avsnitt 5).

När nuvarande ordning infördes konstaterade lagstiftaren att ersättningen egentligen borde betalas av de som med stöd av inskränkningen framställer exemplar för privat bruk, dvs. privatanvändarna, men att det inte är praktiskt möjligt att ordna systemet så. Det ansågs i stället naturligt att, som i många andra länder, lägga betalningsskyldigheten på den som typiskt sett drar ekonomisk nytta av inskränkningen för privatkopiering och därmed indirekt kan utnyttja det värde som rättighetshavarna skapat. Mot den bakgrunden frikopplades ersättningsrätten från användningen och utformades som en vanlig fordringsrätt på grund av lag och knöts till vissa anordningar som kan användas för privatkopiering. För att undvika ett stort antal skilda krav ansågs det lämpligt att låta en rättighetshavarorganisation bevaka och samla in ersättningen kollektivt.

Ersättningsordningen gavs en civilrättslig utformning och bygger på grundtanken att parterna själva kan förfoga över sina närmare inbördes rättigheter och skyldigheter. Det bedömdes inte lämpligt att ge organisationen några särskilda befogenheter eller att t.ex. sanktionera underlåtenhet att betala ersättning eller lämna redovisning. För det fall en näringsidkare skulle underlåta att fullgöra sina skyldigheter hänvisades till att organisationen kan säkerställa sin rätt på civilrättslig grund (se prop. 1997/98:156).

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 EU-domstolen har därefter slagit fast att medlemsstaterna har ett stort handlingsutrymme när det gäller utformningen av nationella ersättningsordningar och uttalat att det ankommer på medlemsstaterna att bestämma vem som ska betala ersättningen. Med tanke på de praktiska svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av en ersättningsordning finns det inget hinder mot att de som tillhandahåller utrustning som kan användas för privatkopiering är betalningsskyldiga eftersom de i sin tur kan låta kostnaden få genomslag på priset och på så sätt se till att kostnaden slutligen hamnar på privatanvändarna. Domstolen har uttalat att en skatt som finansieras via den allmänna statsbudgeten, och bekostas av alla skattebetalare inklusive juridiska personer, inte kan garantera att privatanvändarna får bära kostnaden (se mål C-470/14, EGEDA m.fl.).

Utredningen överväger till att börja med den tidigare radio- och tvavgiften som ett tänkbart alternativ för att flytta betalningsskyldigheten från elektronikbranschen till privatanvändare m.fl., men fortsatt behålla kopplingen till köp eller innehav av anordningar som kan användas för privatkopiering. Utredningen konstaterar att systemet krävde en komplicerad och krävande uppbördsmodell, vilket framhölls som ett av skälen för att radio- och tv-avgiften utmönstrades (se prop. 2017/18:261 s. 23). Utredningen pekar också på den uppenbara risken för att en liknande avgift skulle möta samma kritik från allmänheten som radio- och tv-avgiften. Sammantaget bedömer utredningen att införandet av en avgift som är kopplad till köp eller innehav av vissa anordningar bör anses förenlig med EU-direktivet men att det framstår som mycket tveksamt om en sådan ordning skulle bli mer effektiv eller ändamålsenlig än den nuvarande.

Utredningen överväger vidare om nuvarande ordning bör ersättas med en särskild privatkopieringsskatt. Det skulle innebära att betalningsskyldigheten flyttas från elektronikbranschen till privatanvändarna men därutöver att kopplingen till anordningar som kan användas för privatkopiering helt upphör. Eftersom EU-rätten kräver att en sådan skatt betalas av privatanvändarna måste skatteuttaget separeras från det generella skatteuttaget. Utredningen identifierar av det skälet public serviceavgiften, som är en skatt men benämns avgift, som ett närliggande alternativ. Utredningen landar i att public service som kollektiv nyttighet har en sådan särställning i samhället att public service inte kan jämföras med möjligheten för var och en att privatkopiera och att en ordning som går ut på att privatkopiering ska finansieras på det sättet inte framstår som rimlig. Enligt utredningen är en sådan ordning också tveksam rent EU-rättsligt.

Som utredningen konstaterar framstår det inte som lämpligt att ersätta nuvarande ordning med ett system där privatanvändarna betalar ersättningen. Det kan tilläggas att en särskild utredare i Finland nyligen har sett över det finska systemet, som lyftes fram i riksdagens tidigare tillkännagivande, och kommit till samma slutsats. Utredaren föreslår i första hand att skattesystemet ska ersättas med en anordningsbaserad modell (se Utbildnings- och kulturministeriets publikation 2025:6, Reform av systemet för ersättning för privatkopiering). En anordningsbaserad modell är också den ordning som en majoritet av EU:s medlemsstater tillämpar och som den praxis som utvecklats vid EU-domstolen i första hand avser.

Det bör inte inrättas en privatkopieringsnämnd

Utredningen föreslår att staten ska ta ett större ansvar för ersättningsordningen genom att inrätta en privatkopieringsnämnd som meddelar föreskrifter om ersättningspliktiga anordningar och ersättningsnivåer. Förslaget syftar till att motverka tvister och skapa en ordning som kan anpassas utifrån bl.a. gällande privatkopieringsbeteende.

Copyswede m.fl. tillstyrker förslaget i sig men framför en rad invändningar mot förslagets närmare utformning. Till skillnad från utredningen anser de att utgångspunkterna för ersättningens bestämmande, precis som i dag, måste regleras i lag och att parterna bör ges möjlighet att komma överens i nämnden och att nämndens föreskrifter bör vara överklagbara.

Även Elektronikbranschen tillstyrker förslaget i sig och menar att det är att föredra framför nuvarande ordning, men framför samtidigt kritik mot att det innebär att ett antal frågor överlämnas till parterna. Organisationen menar att syftet med förslaget förfelas om föreskrifterna får överklagas.

Den ordning som Copyswede förespråkar ligger nära nuvarande ordning och innebär inga större fördelar i jämförelse med att behålla och se över den. Den ordning som Elektronikbranschen förordar innebär i och för sig en större förändring på så sätt att förhandlingsutrymmet kraftigt begränsas. Även det kan dock till viss del tas om hand genom att nuvarande ordning stramas upp och anpassas till rådande marknadsförhållanden. Det rör sig om schablonartade bedömningar som till stor del bygger på kunskap som berörda aktörer själva besitter om t.ex. förekomsten av privatkopiering, påverkan på berörda rättighetshavare och marknadsförhållanden som pris och funktion för elektronikprodukter. Det kan därmed ifrågasättas om nämndens föreskrifter skulle mottas med större acceptans av berörda aktörer än utfallet av branschförhandlingar. Till det kommer att ett stort antal remissinstanser, bl.a. Patent- och marknadsöverdomstolen, ifrågasätter förslagets förenlighet med regeringsformen. Som utredningen konstaterar ändrar förslaget inte på ordningens grundläggande civilrättsliga karaktär. Bestämmelserna i de föreskrifter som nämnden ska meddela kommer endast att kunna åberopas av enskilda mot andra enskilda. Även om den organisation som administrerar ordningen, dvs. i praktiken Copyswede, numera står under tillsyn av Patent- och registreringsverket har organisationen inte några särskilda befogenheter och kan inte betraktas som en representant för det allmänna. Som konstaterats i tidigare förarbeten framstår det inte heller som lämpligt att ge en sådan organisation den typen av befogenheter eller att förena underlåtenhet att betala ersättning eller lämna redovisning med sanktioner.

Föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska inbördes förhållanden ska regleras i lag (se 8 kap. 2 § första stycket 1 regeringsformen). Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får endast meddela föreskrifter om verkställighet av sådana lagbestämmelser (se 8 kap. 7 § första stycket 1 och 11 § regeringsformen). En lagbestämmelse kan fyllas ut i materiellt hänseende eller preciseras genom verkställighetsföreskrifter. En förutsättning för att materiella verkställighetsföreskrifter ska kunna meddelas är dock att den lagbestämmelse som ska kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom föreskrifterna. Det innebär att det i verkställighetsföreskrifter inte får beslutas om något som kan upplevas som nya

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 åligganden för enskilda eller nya ingrepp i enskildas		personliga eller
	ekonomiska förhållanden (se prop. 1973:90 s. 211). På det civilrättsliga
	området är utrymmet för verkställighetsföreskrifter i praktiken litet (prop.
	1976/77:123 s. 372).
	Utredningen föreslår att nämnden vartannat år i föreskrifter ska ange
	dels vilka anordningar som under en viss tid ska medföra ersättnings-
	skyldighet, dels vilken ersättning som ska betalas per anordning.
	Som flera remissinstanser för fram ger uppräkningen i lag av de förhåll-
	anden som nämnden ska beakta viss ledning kring hur ersättningen ska
	bestämmas, men lagbestämmelserna kan inte anses tillräckligt detaljerade
	för att nämndens föreskrifter inte ska anses tillföra något väsentligt nytt.
	Det går inte att på förhand uppskatta ersättningens storlek och det finns
	inga kvantifierande kriterier eller någon undre eller övre gräns. Som
	Patent- och marknadsöverdomstolen pekar på går det inte heller att komma
	ifrån att en ny förpliktelse kan uppstå för en näringsidkare som blir
	ersättningsskyldig genom att en ny anordning läggs till i föreskrifterna.
	För att förslaget ska anses förenligt med regeringsformen behöver de
	föreslagna lagbestämmelserna preciseras så att det säkerställs att de inte
	tillförs något väsentligt nytt genom de föreskrifter som nämnden ska
	meddela. Ett alternativ, som bl.a. företrädare för	rättighetshavare
	förespråkar, är att på samma sätt som i dag ange ersättningens storlek och
	grunderna för nedsättning i lag. Det är dock svårt att ge tillräcklig ledning
	när det kommer till vilka anordningar som ska vara ersättningsgrundande.
	Tanken är att nämnden ska undersöka privatkopieringsbeteendet under en
	viss tid och avgöra vilka anordningar som i betydande utsträckning
	används för privatkopiering. Att i lag i stället räkna upp vilka anordningar
	som ska vara ersättningspliktiga skulle i princip förta syftet med nämnden.
	Nämnden skulle, som flera remissinstanser anser är problematiskt, inte
	heller ha möjlighet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen
	eftersom den möjligheten är förbehållen domstolarna. Lagligheten av
	föreskrifter kan, precis som andra författningar, i och för sig ifrågasättas i
	domstol i det enskilda fallet och på så sätt bli föremål för ett förhands-
	avgörande. Det förhållandet att nämnden inte kan inhämta förhands-
	avgöranden medför dock en risk för att EU-rättsliga tolkningsfrågor ändå
	skulle hamna i domstol, vilket också talar emot förslagets effektivitet.
	Patent- och marknadsöverdomstolen lyfter i sammanhanget allmänna
	råd eller rekommendationer som ett alternativ till bindande föreskrifter.
	Enligt domstolen skulle sådana, mot bakgrund av nämndens sakkunskap
	och underlag, sannolikt tillmätas stor vikt. Konstnärsnämnden föreslår för
	sin del att parterna ska kunna vända sig till en tvistlösningsnämnd. Det
	framstår dock som troligt att berörda aktörer skulle åberopa ytterligare
	underlag eller se behov av att få EU-rättsliga frågor prövade i domstol. En
	nämndlösning som bygger på frivillighet bedöms därmed inte avlasta
	domstolarna tillräckligt för att vara samhällsekonomiskt motiverad. Inte
	heller när det gäller kostnaderna för berörda aktörer bedömer regeringen
	att nämndförslaget innebär någon större förbättring. Det innebär inte
	någon ändring när det gäller exempelvis anmälnings- och redovisnings-
	skyldighet för ersättningsskyldiga näringsidkare eller arbetet med att
	fördela ersättningen till ersättningsberättigade rättighetshavare. Till det
	kommer att Patent- och registreringsverket, som föreslås vara värd-
30	myndighet, bedömer att kostnaderna för myndigheten har underskattats.

Sammantaget bedöms en lagreglering som är tillräckligt detaljerad för Prop. 2025/26:184 att uppfylla regeringsformens krav inte som ändamålsenlig utifrån syftet

att åstadkomma en mer flexibel och framtidssäker reglering. Ju mindre handlingsutrymme som lämnas åt nämnden, desto mindre blir också dess uppgift och desto svårare blir det att utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv motivera dess inrättande. Som flera remissinstanser framhåller finns det ett branschavtal, som nu har varit i kraft under några års tid. Med tydligare ramar framstår parterna som väl rustade att själva komma överens framöver. När det gäller AIPPI:s invändning om vikten av konsumentrepresentation konstaterar regeringen att det kan förutsättas att elektronikbranschens intressen i hög grad sammanfaller med konsumenternas och att det genom nya ersättnings- och taknivåer kan säkerställas att belastningen på konsumenterna inte kan bli för stor. Till skillnad från bl.a. Sveriges advokatsamfund anser regeringen att en översyn av nuvarande ordning till stor del kan ta hand om den kritik som är förknippad med bl.a. bristande förutsebarhet. Om parterna inte kan komma överens innebär förslagen även tydligare ramar för domstolarnas prövning.

För att underlätta framtida omförhandlingar finns det också, som de flesta remissinstanser instämmer i, anledning att koppla på befintliga alternativ för att förbättra möjligheterna, som medling på upphovsrättsområdet, innan mer ingripande alternativ övervägs. Till skillnad från TechSverige anser regeringen dessutom att det inom nuvarande ordning kan säkerställas att likvärdiga förutsättningar gäller för berörda aktörer, bl.a. genom nya krav på den förvaltande organisationen och utökad tillsyn.

Regeringen anser sammantaget att det inte bör inrättas en privatkopieringsnämnd utan att nuvarande ordning bör behållas och ses över.

7En översyn av ersättningsordningen

7.1	Inskränkningen för kopiering för privat bruk

Regeringens bedömning
De möjligheter som inskränkningen ger till kopiering för privat bruk
utgör en rimlig avvägning mellan upphovsmännens och den breda
allmänhetens intressen och bör inte ändras.

Utredningens bedömning (SOU 2024:4)
Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
De flesta remissinstanser delar bedömningen eller har inga invändningar
mot den. Vissa remissinstanser, bl.a. Copyswede och Konstnärliga och
Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) för fram synpunkter på
utredningens generella bedömning av hur inskränkningsbestämmelsernas
förenlighet med EU-rätten ska säkerställas. Ett antal remissinstanser, bl.a.		31

Prop. 2025/26:184 Uppsala universitet och Svenskt Näringsliv, anser att de svenska bestämmelserna bör utformas i närmare anslutning till EU-direktiven. Patent- och marknadsöverdomstolen anser att det finns anledning att iaktta viss försiktighet vid ändringar av bestämmelser som genomför direktiv. AIPPI Sverige (AIPPI) menar att vissa begränsningar bör tas bort.

Utkastets bedömning

Utkastets bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Av de remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan instämmer Konstnärsnämnden och TV4 i bedömningen, medan AIPPI vidhåller och utvecklar sin inställning vad gäller borttagandet av vissa begränsningar av inskränkningen. Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna (TU) för fram att material som ingår i presspublikationer kopieras av privatpersoner på ett sätt som påverkar framställarna negativt och anser att framställare av presspublikationer bör omfattas av inskränkningen och ersättningsrätten.

Skälen för regeringens bedömning

Allmänna utgångspunkter för utformningen av inskränkningar

Upphovsmän och andra rättighetshavare har ensamrätt att framställa exemplar av sina verk och prestationer. Det innebär att den som vill framställa ett sådant exemplar, som utgångspunkt, måste ha samtycke av den eller de som innehar rätten till verket eller prestationen. Det finns dock ett antal undantag, så kallade inskränkningar i ensamrätten, som motiveras av hänsyn till olika allmänna eller enskilda intressen (se avsnitt 4.1).

På senare år har såväl EU-domstolen som svenska domstolar gett uttryck för att medlemsstaternas handlingsutrymme när det gäller nationella inskränkningsbestämmelser är mer begränsat än vad lagstiftaren utgått från vid genomförandet av de EU-direktiv som innehåller bestämmelser om inskränkningar. Mot bl.a. den bakgrunden tillsattes utredningen. Flera remissinstanser pekar också generellt på behovet av att de svenska bestämmelserna utformas i nära anslutning till de underliggande EU-direktiven.

Utredningen föreslår ett flertal ändringar för att anpassa inskränkningsbestämmelserna till EU-rätten. Som utredningen konstaterar måste dock analysen av bestämmelsernas förenlighet med EU-rätten göras i förhållande till varje enskild inskränkning. Syftet med EU-direktiv är att harmonisera (tillnärma) den nationella lagstiftningen i de olika medlemsstaterna. Ett direktiv är alltså bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma formen och tillvägagångssättet för genomförandet. En medlemsstat är alltså inte bunden av ett direktivs terminologi och systematik (jfr t.ex. prop. 2021/22:278 s. 38). Som Patent- och marknadsöverdomstolen är inne på finns det också anledning att iaktta viss försiktighet vid ändringar av bestämmelser som genomför direktiv, om det inte tydligt framkommit att genomförandet inte är förenligt med EU-rätten.

Utformningen av inskränkningen för kopiering för privat bruk

En av de från praktisk utgångspunkt viktigaste inskränkningarna är den för kopiering för privat bruk. Den EU-rättsliga grunden för inskränkningen finns i artikel 5.2 b i direktivet om upphovsrätten i informationssamhället. Enligt direktivet får medlemsstaterna föreskriva en inskränkning för mångfaldigande på alla typer av medier utfört av en fysisk person för privat bruk och där syftet varken direkt eller indirekt är kommersiellt, under förutsättning att rättighetshavarna får rimlig kompensation. I artikel

5.5finns den så kallade trestegsregeln enligt vilken inskränkningarna i direktivet endast får tillämpas i vissa särskilda fall som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket eller prestationen och inte oskäligt inkräktar på rättighetshavarnas legitima intressen. Trestegsregeln ska beaktas vid utformningen av de materiella inskränkningsbestämmelserna (se t.ex. prop. 2021/22:278 s. 40). Trestegsregeln har i praxis även ansetts utgöra en anvisning till domstolarna vid prövningen av hur olika nationella inskränkningsbestämmelser ska tolkas (se rättsfallet NJA 2016 s. 212).

En inskränkning för framställning av exemplar för enskilt bruk fanns i upphovsrättslagen redan innan direktivet antogs. Vid genomförandet av direktivet anpassades bestämmelserna på flera sätt, bl.a. byttes uttrycket enskilt bruk ut mot direktivets uttryck privat bruk. Det ansågs däremot inte finnas skäl att i lagtexten ange att framställningen ska utföras av en fysisk person och att syftet vare sig direkt eller indirekt får vara kommersiellt. Det konstaterades att dessa krav redan låg i kravet på privat bruk och att ett uttryckligt införande av direktivets ordalydelse skulle kunna ge upphov till tolkningsproblem (se prop. 2004/05:110 s. 107–110).

Lagstiftaren bedömde vidare att det fanns ett nationellt handlingsutrymme när det gäller att konkretisera innehållet i inskränkningen för att säkerställa förenligheten med trestegsregeln och EU-rätten i stort. Sedan tidigare var inskränkningen begränsad till att endast gälla offentliggjorda verk. Därutöver undantogs sedan tidigare uppförandet av byggnadsverk, framställandet av exemplar av datorprogram och exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. De två senare undantagen följer av andra EU-direktiv. Vidare gällde att man inte får låta en utomstående framställa musikaliska verk eller filmverk, bruksföremål eller skulpturer, eller genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Det ansågs finnas skäl att behålla dessa begränsningar och att göra vissa ändringar avseende det antal exemplar som fick framställas. Därutöver infördes en begränsning av möjligheterna till framställning av litterära verk i skriftlig form. Slutligen infördes ett krav på lovlig förlaga, vilket innebär att inskränkningen inte ger rätt att framställa exemplar när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgänglig för allmänheten i strid med upphovsrätten (se samma prop. s. 103–125).

Sedan direktivet genomfördes har EU-domstolen meddelat ett flertal domar om tolkningen av artikel 5.2 b och bekräftat att medlemsstaterna har ett visst handlingsutrymme vid genomförandet av bestämmelserna. EU-domstolen har bl.a. uttalat att räckvidden för inskränkningen kan behöva begränsas utöver vad som uttryckligen framgår av direktivet och tydliggjort att en nationell inskränkning inte får medge kopiering från en olaglig källa, vilket ligger i linje med det krav på lovlig förlaga som vid

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 genomförandet infördes i den svenska inskränkningen (se mål C-435/12, ACI Adam m.fl.).

I likhet med utredningen bedömer regeringen att det saknas skäl att ändra bestämmelserna för att ytterligare anpassa dem till direktivets ordalydelse. Som utredningen konstaterar ger inte rättsutvecklingen på senare år anledning till en annan bedömning än den som tidigare gjorts i fråga om utrymmet för en nationell lagstiftare att konkretisera innehållet i inskränkningen. Frågan om det finns utrymme att ha kvar de begränsningar som saknar direkt motsvarighet i EU-rätten behandlas närmare i det följande.

Begränsningen till offentliggjorda verk bör behållas

Endast offentliggjorda verk får kopieras med stöd av inskränkningen. Med offentliggjorda verk avses verk som lovligen har gjorts tillgängliga för allmänheten, dvs. som huvudregel med upphovsmannens samtycke (8 §). Det finns starka skäl att ha kvar begränsningen som ett led i att säkerställa en hög skyddsnivå för rättighetshavare och inskränkningens förenlighet med trestegsregeln. Begränsningen bör därför behållas.

Begränsningen till ett eller några få exemplar bör behållas

Inskränkningen medger framställning av ett eller några få exemplar. AIPPI anser att begränsningen sannolikt står i strid med direktivet och inte svarar mot dagens kopieringsmönster, särskilt inte när det gäller digital kopiering och säkerhetskopiering. AIPPI menar vidare att det är tveksamt om bestämmelsen kan anses vara förenlig med trestegsregeln.

Vid genomförandet av direktivet konstaterade lagstiftaren att det i bestämmelserna inte uttryckligen anges hur många kopior som får framställas för privat bruk. Bland annat mot bakgrund av uppgifter om att det förekom kopiering i sådan omfattning att det t.ex. ledde till att det blev allt svårare ekonomiskt att bekosta nya upplagor av kurslitteratur, ansågs det finnas anledning till en begränsning (se prop. 2004/05:110 s. 111).

Skälen för en begränsning gör sig fortfarande gällande och är ett sätt att säkerställa inskränkningens förenlighet med trestegsregeln. Trestegsregeln gäller i förhållande till samtliga inskränkningar som räknas upp i artikel 5 i direktivet – alltså även den som avser kopiering för privat bruk

–och syftar bl.a. till att säkerställa att inskränkningen inte tillämpas på ett sätt som oskäligt inkräktar på rättighetshavarnas legitima intressen. Till skillnad från AIPPI anser regeringen att begränsningen avseende antalet tillåtna exemplar är ett lämpligt sätt att tillgodose detta. Begränsningen bör alltså behållas. Frågan om hur många exemplar som får framställas inom ramen för inskränkningen är dessutom avsedd att kunna avgöras från fall till fall (se samma prop. s. 111 och 383). Även EU-domstolens tolkning av direktivbestämmelserna har betydelse för bedömningen. När det gäller säkerhetskopiering har domstolen gett uttryck för att en inskränkning för privatkopiering i princip ska ge utrymme för sådan kopiering när det gäller lovliga förlagor (se mål C-433/20, Austro-Mechana). Vid bedömningen av hur många kopior som får framställas kan hänsyn alltså tas till den aktuella situationen och det bedöms inte krävas några ändringar för att säkerställa att säkerhetskopiering kan ske med stöd av inskränkningen.

Begränsningarna som avser litterära verk och byggnadsverk bör behållas

Litterära verk i skriftlig form får endast kopieras i begränsade delar om det inte är fråga om dikter eller andra litterära verk av begränsat omfång. Uttrycket skriftlig form omfattar såväl analog form, dvs. huvudsakligen papperskopior, som digital form, t.ex. en e-bok (se prop. 2004/05:110 s. 383). Enligt AIPPI innebär det att inskränkningen typiskt sett inte kan tillämpas på t.ex. framställning av e-böcker eftersom sådan kopiering resulterar i att hela verket framställs. AIPPI pekar på att begränsningen samtidigt inte aktualiseras för framställning av ljudböcker och ifrågasätter om det är förenligt med den EU-rättsliga likabehandlingsprincipen.

Begränsningen infördes vid genomförandet av direktivet och föranleddes av att den dåvarande bestämmelsen medgav kopiering av hela verk, något som utnyttjades i förhållande till bl.a. kurslitteratur och negativt påverkade sådan utgivning (se nyss nämnda prop. s. 114). Det finns enligt regeringen anledning att anta att det förfogande som utesluts från inskränkningen alltjämt kan leda till följder som drabbar rättighetshavarna på ett oskäligt sätt, särskilt i fråga om kurslitteratur. Det gäller oavsett om det är fråga om litteratur i analogt eller digitalt format, t.ex. e-böcker. Den bedömningen förändras inte heller av att viss kopiering i samband med undervisning numera kan ske med stöd av 13 §, vilket AIPPI är inne på.

Som AIPPI påpekar kan ljudböcker framställas i sin helhet med stöd av inskränkningen. Ljudböcker konsumeras dock vanligen på ett annat sätt än litterära verk i andra format. Det finns alltså skäl för skillnaden i behandlingen mellan de olika formaten och utredningen identifierar inte några praktiska problem. Sammantaget ser regeringen inte anledning att ändra de begränsningar som gäller för kopiering av litterära verk i skriftlig form.

När det slutligen gäller uppförande av byggnadsverk är det förfarandet helt undantaget från möjligheten till framställning för privat bruk. Inte någon remissinstans invänder mot att den begränsningen behålls och regeringen gör inte någon annan bedömning än utredningen i denna del.

Begränsningarna när det gäller att anlita utomstående bör behållas

AIPPI menar vidare att det bör övervägas att ta bort begränsningen som innebär att det inte är tillåtet att låta en utomstående framställa exemplar av musikaliska verk och filmverk för privat bruk. Detta för att inskränkningen, i enlighet med EU-domstolens praxis, ska ge utrymme för användning av molntjänster för att skapa säkerhetskopior av sådana verk (se ovan nämnda mål C-433/20, Austro-Mechana).

Utgångspunkten enligt svensk rätt är att det är möjligt att anlita en utomstående för att framställa kopior för privat bruk. Som exempel på sådana utomstående aktörer nämndes i samband med genomförandet av direktivet bl.a. bibliotek (se prop. 2004/05:110 s. 112 och 113). Förarbetena tar alltså sikte på helt andra typer av situationer än när säkerhetskopior framställs inom ramarna för en molntjänst. EU-domstolen ger i domen inte heller uttryck för att säkerhetskopiering i molnet innebär att det är tjänsteleverantören som ska anses framställa exemplaren.

I utkastet till lagrådsremiss konstateras vidare att det inte framkommit att begränsningen utgör ett faktiskt problem. Företaget Restored AB, som inkommit med ett yttrande över utkastet, invänder mot det och för fram att

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 förutsättningarna för att anlita utomstående för att framställa kopior av filmverk och musikaliska verk för privat bruk bör utvidgas till att omfatta formatkonvertering från t.ex. kassett- och vhs-band till modern teknik. Regeringen, som konstaterar att konsekvenserna av en sådan ändring för berörda rättighetshavare och andra inte kan övervägas i detta lagstiftningsärende, anser att begränsningen bör behållas. Detsamma gäller övriga begränsningar när det gäller möjligheten att anlita utomstående.

Inskränkningens tillämplighet i fråga om närstående rättigheter

Inskränkningen för privatkopiering är tillämplig på alla till upphovsrätten närstående rättigheter utom den som gäller för framställare av presspublikationer. Utredningen föreslår inte några ändringar i det avseendet.

Sveriges Tidskrifter och TU invänder mot bedömningen och anser att framställare av presspublikationer, i ljuset av den nya närstående rättigheten som infördes i samband med genomförandet av direktivet om upphovsrätten på den digitala inre marknaden (Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/790/EU av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden), bör få ersättning för den privatkopiering som sker av hela eller delar av publikationer.

Den rätt som framställare av presspublikationer har avser publikationen som sådan och är inte utformad på ett sådant sätt att den omfattar kopiering för privat bruk (se prop. 2021/22:278 s. 96). Framställare av presspublikationer berörs därmed inte av inskränkningen för privatkopiering. Direktivet genomfördes nyligen och det är inte aktuellt att överväga någon utvidgning av framställarrätten, som Sveriges Tidskrifter och TU synes förespråka. Regeringen ansluter sig därmed till utredningens bedömning.

7.2Rätten till ersättning

Regeringens förslag

Upphovsmän vars ensamrätt har inskränkts för kopiering för privat bruk och vars verk har tillgängliggjorts i förvärvssyfte ska ha rätt till ersättning under förutsättning att de inte endast i obetydlig omfattning påverkas ekonomiskt av inskränkningen. Kravet på att verk har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på vissa anordningar tas därmed bort.

Motsvarande rätt ska gälla för utövande konstnärer, framställare av ljud- eller bildupptagningar samt radio- och tv-företag. Framställare av fotografiska bilder ska inte längre vara ersättningsberättigade.

Utredningens förslag (SOU 2022:20)

Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att upphovsmän vars verk har privatkopierats på ett sådant sätt att det påverkar dem ekonomiskt i mer än obetydlig omfattning ska ha rätt till ersättning. Utredningen föreslår inte någon ändring när det gäller framställare av fotografiska bilder.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget att ta bort nuvarande begränsningar till verk som har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på vissa anordningar och i stället knyta ersättningsrätten till inskränkningen för privatkopiering. Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) välkomnar förslaget och anser att det innebär en nödvändig anpassning till EU-rätten. Även bl.a. Konstnärsnämnden, Kulturrådet, Svenska Filminstitutet och Patent- och registreringsverket välkomnar en teknikneutral reglering. Detsamma gäller AIPPI Sverige (AIPPI) och Lunds universitet som tillstyrker huvuddragen. Bland andra Svenska Filminstitutet ser vissa risker med att ta bort begränsningarna och pekar bl.a. på massutnyttjanden på internet.

Copyswede m.fl. instämmer i att ersättningen ska fördelas till rättighetshavare som påverkas ekonomiskt av inskränkningen men avstyrker att avgränsningen kopplas till skyldigheten att betala ersättning. Bland andra AIPPI, Lunds universitet och Uppsala universitet instämmer i att ekonomisk påverkan ska vara en förutsättning för rätt till ersättning och att ingen ersättning ska utgå om skadan är obetydlig. De understryker samtidigt att begränsningen inte får ges en annan innebörd än den i EU- direktivet. Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) och Internationella Handelskammaren (ICC Sverige) ifrågasätter bl.a. lämpligheten i att införa en begränsning som bara finns i direktivets skäl.

Copyswede m.fl. delar utredningens uppfattning att så kallad offlinekopiering inom ramen för strömningstjänster är att betrakta som privatkopiering men invänder mot att sådan kopiering förutsätts vara ersatt och skadan därmed obetydlig. De menar att sådan kopiering är omfattande och typiskt sett inte ersätts på annat sätt än med privatkopieringsersättning.

Bland andra organisationerna på musiksidan, däribland STIM, Svenska Artisters och Musikers intresseorganisation (SAMI), Ifpi Sverige och Svenska Oberoende Musikproducenter, menar att utredningen utgår från en förenklad eller felaktig bild av avtalsmarknaden och framhåller att strömningstjänsterna inte betalar rättighetshavarna för användning som kan ske med stöd av inskränkningen, dvs. utan tillstånd. Ifpi Sverige, Svenska Musikerförbundet och Sveriges Yrkesmusikerförbund framhåller att offlinekopiering är ersättningsgrundande i dag och att rättighetshavarna skulle gå miste om betydande belopp vid en ändring. Svenska Oberoende Musikproducenter menar att det skulle slå hårt mot oberoende aktörer.

Sveriges Radio efterlyser vägledning i offlinefrågan i avvaktan på klargörande rättspraxis. Sveriges Television framhåller att i den mån offlinekopiering regleras i avtal bör den falla utanför ersättningsordningen.

Elektronikbranschen, Telenor och HI3G Access (Tre) anser att rättighetshavarna inte ska vara berättigade till privatkopieringsersättning för offlineanvändning eftersom det leder till att de överkompenseras. Svenskt Näringsliv framhåller att det för att svenska företag ska kunna konkurrera på samma villkor som företag från andra länder inte får bli fråga om att konsumenterna betalar flera gånger för samma nyttjande.

Flera remissinstanser, bl.a. ICC Sverige, Sveriges tidskrifter och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR), ifrågasätter att utredningen tar ställning i offlinefrågan eftersom rättsläget är oklart.

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 Bland andra AIPPI instämmer i bedömningen att framställare av kataloger m.m. inte bör inkluderas i ersättningsordningen.

Utkastets förslag

Utkastets förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. I utkastet föreslås att rätten ska avse upphovsmän vars verk utnyttjats i förvärvssyfte.

Remissinstanserna

Några rättighetshavare, bl.a. Sveriges Television och TV4, och även t.ex. ICC Sverige tillstyrker förslaget i dess helhet. Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt KLYS välkomnar alltjämt att begränsningarna tas bort och att ersättningsrätten knyts till inskränkningen. Det gäller särskilt organisationerna på text- och bildsidan. Med undantag för AIPPI tillstyrker eller lämnar övriga remissinstanser förslaget i den delen utan erinran. Copyswede och en majoritet av dess medlems- och samarbetsorganisationer samt KLYS och Musikförläggarna tillstyrker förslaget att upphovsmän vars verk har utnyttjats i förvärvssyfte ska ha rätt till ersättning men föreslår vissa förtydliganden. Bland andra Filmproducenternas Rättighetsförening och Ifpi Sverige tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Svenska Tecknare, BLF_Fotograferna, Konstnärernas Riksorganisation, Svenska Journalistförbundet och Bildupphovsrätt i Sverige (Bildupphovsrätt) avstyrker förslaget. De anser att det medför tolknings- och tillämpningsproblem samt riskerar att utestänga vissa rättighetshavare och komma i konflikt med EU-rätten. Även SFIR anser att förslaget är otydligt. Uppsala universitet menar att förslaget snarast riskerar att träffa för brett. Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar numera förslaget om obetydlig ekonomisk påverkan utan erinran.

När det gäller förhållandet till offlinekopiering understryker bl.a. SFIR och AIPPI att det är en fråga för EU-domstolen. Enligt Sveriges advokatsamfund bör det fortsatta lagstiftningsarbetet avvakta EU-domstolens avgörande. Copyswede m.fl., däribland SAMI och STIM, anser att frågan kan och bör hanteras i tillämpningen. Sveriges Television välkomnar att offlinekopiering betraktas som privatkopiering i avvaktan på EU- domstolens avgörande. Elektronikbranschen, Tre, Konsumentverket och Spotify anser att offlinekopiering inte utgör privatkopiering. Även TV4 ifrågasätter slutsatserna i denna del. Enligt Spotify har användare av deras tjänst inte laglig tillgång till verk i en form som tillåter kopiering. Spotify framför också att innehåll som görs tillgängligt offline är licensierat.

Ett antal remissinstanser, bl.a. Copyswede och KLYS, BLF_Fotograferna, Svenska Journalistförbundet, Bildupphovsrätt och Svenska Fotografers förbund, avstyrker förslaget att undanta fotografiska bilder. De pekar bl.a. på tolknings- och gränsdragningsproblem. Även AIPPI, SFIR, Konstnärsnämnden och Kulturrådet är av olika skäl kritiska till förslaget. Elektronikbranschen m.fl. ställer sig däremot positiva till det. I övrigt invänder inte någon mot bedömningarna när det gäller närstående rättigheter förutom Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna (TU) som anser att framställare av presspublikationer bör ges en rätt till ersättning.

Skälen för regeringens förslag

Det ska inte längre vara en förutsättning för ersättningsrätt att verk har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på en anordning

Enligt nuvarande ordning är upphovsmän till verk som har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på vissa anordningar, exempelvis cd eller dvd, ersättningsberättigade. I praktiken innebär det att ersättning i huvudsak utgår för kopiering av ljud samt rörlig bild och endast i begränsad omfattning för kopiering av stillbilder och texter, eftersom de sällan sänds ut eller ges ut på det sätt som förutsätts (se prop. 2004/05:110 s. 131).

Som bl.a. Bildupphovsrätt, Sveriges Författarförbund, Konstnärernas riksorganisation, Läromedelsförfattarna och Svenska tecknare framhåller har det från rättighetshavarhåll sedan länge gjorts gällande att begränsningarna inte är förenliga med EU-rätten. Även andra remissinstanser, som Konstnärsnämnden och Kulturrådet, understryker vikten av en breddning.

De aktuella begränsningarna kom till i samband med att nuvarande ordning infördes. Det övervägdes då om alla verk som gjorts tillgängliga för allmänheten borde omfattas av ersättningsrätten. Lagstiftaren ansåg dock att en sådan ordning inte var motiverad. Bakgrunden var att det var först när verk hade sänts ut i radio eller tv, eller getts ut på vissa anordningar, som de kunde tänkas bli inspelade eller kopierade och som förekomsten av anordningar för ljud- eller bildupptagning ansågs ha en ekonomisk betydelse för rättighetshavarna (se prop. 1997/98:156 s. 24).

Vid genomförandet av EU-direktivet diskuterades på nytt om en utvidgning borde göras för att inkludera verk som t.ex. endast tillgängliggjorts på internet. Lagstiftaren konstaterade att det sannolikt skulle bli allt vanligare att verk enbart gjordes tillgängliga för allmänheten på det sättet, men att det ännu inte var vanligt förekommande. Att överväga att ändra ordningen så att ersättningsrätten kom att omfatta alla verk som överförts till allmänheten ansågs också kräva en betydligt mer omfattande analys än vad som då var möjligt. Med hänvisning till att någon ersättning inte behöver utgå om skadan för rättighetshavarna är obetydlig, och de särskilda begränsningar av inskränkningen som då infördes, bedömdes regleringen som förenlig med direktivet (se prop. 2004/05:110 s. 131).

Som utredningen konstaterar har det sedan dess och i takt med den tekniska utvecklingen skett stora förändringar när det gäller hur verk och prestationer tillgängliggörs, konsumeras och kopieras.

När det gäller ljud och rörlig bild är det numera vanligt att musik och film släpps och tillgängliggörs digitalt, t.ex. via strömningstjänster. När det gäller kopiering av ljud består, enligt den undersökning som har genomförts under utredningen, den största delen av offlinekopiering av musik, poddar och ljudböcker inom ramen för olika typer av tjänster. Även annan kopiering förekommer, t.ex. att spara ned musik från internet. Det är mindre vanligt att spela in musik eller program från radio och att t.ex. kopiera musik eller ljudböcker från en fysisk förlaga. När det gäller konsumtion av t.ex. serier och film har det traditionella tv-tittandet till viss del ersatts av abonnemangs- eller reklamfinansierade tjänster eller public service playtjänster. För kopiering av rörlig bild är det, enligt undersökningen, vanligast att t.ex. pausa och spela in ett tv-program. Därefter kommer offlinekopiering inom ramen för olika typer av tjänster. Även

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 annan kopiering förekommer, t.ex. att spara ned videoklipp från internet. Det är mindre vanligt att kopiera från en fysisk förlaga.

När det gäller text förefaller fortfarande fysiska böcker dominera marknaden men även t.ex. e-böcker konsumeras numera frekvent via olika typer av tjänster. När det gäller dagstidningar förefaller det däremot ha skett en tydlig förskjutning från att läsa tidningen på papper till digitalt. När det gäller text är det, enligt undersökningen, vanligast att fotografera, fotokopiera eller skanna ur en fysisk förlaga. Därefter kommer kopiering från digitala förlagor, t.ex. att ta en skärmdump av eller skriva ut text från en e-bok. Även när det gäller stillbild är det numera vanligt att bilder, som t.ex. fotografier, illustrationer eller teckningar, publiceras digitalt i olika sammanhang. Det kan handla om nyheter, reportage, reklam, mode osv. För stillbild är det, enligt undersökningen, vanligast att spara ner eller ta en skärmdump av en bild på internet. På samma sätt som för text är det även förhållandevis vanligt att kopiera från en fysisk förlaga.

Även om resultatet av undersökningen av flera skäl bör värderas med viss försiktighet står det sammantaget klart att kopiering numera inte bara sker av ljud och rörlig bild utan även av text och stillbild. Det gäller inte minst från internet, men även från fysiska förlagor som t.ex. böcker.

Det kan mot den bakgrunden inte längre förutsättas att endast upphovsmän vars verk har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på vissa anordningar lider skada vid privatkopiering som inte är obetydlig. Rättsutvecklingen på EU-nivå talar också för en mer flexibel ordning som möjliggör att förekomsten och omfattningen av ersättningsgrundande privatkopiering kan avgöras i tillämpningen (jfr prop. 2024/25:137). Regeringen föreslår därför att nuvarande begränsningar ska tas bort.

Rätten till ersättning ska knytas till inskränkningen av ensamrätten

Utredningen föreslår att ersättningsrätten ska ges en tydligare koppling till inskränkningen av ensamrätten som behandlas i avsnitt 7.1. Framför allt företrädare för rättighetshavare välkomnar förslaget och det ifrågasätts i princip inte av någon remissinstans.

Förslaget innebär att alla upphovsmän vars ensamrätt har inskränkts för privatkopiering, som utgångspunkt, också ska ha rätt till privatkopieringsersättning. Ett alternativ, som utredningen behandlar, är att på samma sätt som i dag knyta ersättningsrätten till olika typer av tillgängliggöranden för allmänheten. Enligt utredningen skulle all överföring och spridning till allmänheten kunna inkluderas, medan offentligt framförande respektive visning skulle kunna exkluderas, bl.a. eftersom undersökningen inte visar att privatkopiering i sådana fall förekommer i beaktansvärd omfattning. Det skulle innebära att t.ex. ett framförande av ett musikaliskt verk på en konsert eller visning av ett konstverk på en utställning skulle falla utanför.

Som utredningen konstaterar bör ersättningsordningen så långt som möjligt vara teknikneutral och framtidssäker. Det är inte heller alltid helt lätt att dra gränsen mellan t.ex. överföring till allmänheten och offentligt framförande, vilket talar för att knyta ersättningsrätten till inskränkningen av ensamrätten. AIPPI och Lunds universitet framhåller i sammanhanget att nuvarande ordning inte beaktar inskränkningens begränsade räckvidd, t.ex. i fråga om antalet exemplar som får framställas, och därmed riskerar att ersätta privatkopiering som inte sker med stöd av inskränkningen. De

begränsningar som följer av inskränkningen har dock varit avsedda att beaktas även inom ramen för nuvarande ordning och förslaget bedöms i just det avseendet inte innebära någon egentlig förändring (se prop. 1997/98:156 s. 26 och prop. 2004/05:110 s. 104–106 och 129–131). Det gäller exempelvis det förhållandet att inskränkningen, och i förlängningen ersättningsrätten, endast omfattar offentliggjorda verk och framställning av ett eller några få exemplar av så kallade lovliga förlagor (se avsnitt 7.1).

Mot den bakgrunden föreslår regeringen att alla upphovsmän vars ensamrätt har inskränkts för privatkopiering, som utgångspunkt, också ska vara ersättningsberättigade. Som bl.a. Konstnärsnämnden och Kulturrådet framhåller förväntas det i förlängningen bidra till att stärka tillkommande rättighetshavares ekonomiska förutsättningar och yrkesmässiga villkor.

När det gäller den närmare utformningen av förslaget förutsätter, som bl.a. Patent- och marknadsöverdomstolen pekar på, rätten till ersättning inte att ett visst verk har privatkopierats. I utkastet till lagrådsremiss föreslås därför att lagförslaget ska utformas så att det tar sikte på inskränkningen i ensamrätten och inte på faktisk privatkopiering. Utöver AIPPI invänder inte någon remissinstans mot utformningen och regeringen ansluter sig i denna del till utkastets förslag.

De upphovsmän vars verk tillgängliggjorts i förvärvssyfte ska ha rätt till ersättning

Genom nuvarande krav på utsändning i radio eller tv eller utgivning på vissa anordningar avgränsas i praktiken ersättningsrätten till professionella rättighetshavare. När det nu föreslås att dessa krav ska tas bort finns det, som bl.a. Svenska Filminstitutet är inne på, skäl att överväga andra avgränsningar för att säkerställa att ordningen, i ljuset av att t.ex. alla verk som lovligen tillgängliggjorts för allmänheten på internet nu inkluderas, omfattar de rättighetshavare som påverkas av inskränkningen.

Som redovisas i avsnitt 4.1 ska privatkopiering med stöd av inskränkningen enligt EU-domstolen anses utgöra en handling som är ägnad att medföra skada för ersättningsberättigade rättighetshavare. Av skäl 35 i direktivet och EU-domstolens praxis följer dock att det i vissa situationer när skadan är obetydlig, inte behöver uppkomma någon rätt till ersättning. Enligt domstolen är det upp till medlemsstaterna att fastställa gränsen för när skadan kan anses obetydlig, förutsatt att det sker i enlighet med bl.a. den EU-rättsliga likabehandlingsprincipen (se samma avsnitt). Det rör sig om en inskränkning i den ekonomiska rätten och, som utredningen konstaterar, bör skada i det här sammanhanget förstås som någon form av ekonomisk påverkan för rättighetshavare vars ensamrätt har inskränkts för privatkopiering, t.ex. uteblivna försäljnings- eller licensintäkter. Som flera remissinstanser är inne på finns det till följd av inskränkningen dock inte någon marknad för sådan användning. Skadan förutsätts, i linje med EU- domstolens praxis, i princip uppkomma redan till följd av inskränkningen.

I förhållande till verk som inte utnyttjas ekonomiskt kan det dock förutsättas att inskränkningen inte har någon, eller i vart fall endast obetydlig, ekonomisk påverkan. Numera tillgängliggörs material på internet i betydande omfattning, t.ex. privatpersoners texter eller bilder som kan vara skyddade. Att inkludera denna typ av material vid bedömningen av vad som ska ersättas riskerar att undergräva legitimiteten

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 för ersättningsordningen och öppna upp för missbruk. I utkastet föreslås

	mot den bakgrunden att endast upphovsmän vars verk utnyttjats i
	förvärvssyfte ska ha rätt till privatkopieringsersättning. Uttrycket
	förekommer redan i upphovsrättslagen och tar sikte på användning som
	sker för ekonomisk vinning (jfr t.ex. prop. 2021/22:278 s. 224 och 225).
	En majoritet av remissinstanserna ställer sig bakom syftet med förslaget
	och flera remissinstanser, bl.a. Fackförbundet Scen och Film, understryker
	vikten av att ersättningen tillkommer professionella rättighetshavare som
	påverkas ekonomiskt av inskränkningen och inte amatörskapare.
	Copyswede m.fl. instämmer i att det är viktigt att i lag avgränsa den krets
	som har rätt till ersättning nu när kravet på utsändning m.m. tas bort. De
	understryker samtidigt vikten av att avgränsningen inte utformas så att de
	som har rätt till ersättning enligt EU-rätten riskerar att falla utanför och
	föreslår att förslaget kompletteras så att det även omfattar verk som har
	offentliggjorts i förvärvssyfte. Syftet är att tydliggöra att det inte krävs att
	någon annan än upphovsmannen har utnyttjat verket i förvärvssyfte. Bland
	andra ICC Sverige och Musikförläggarna för fram liknande resonemang.
	Ett antal remissinstanser, bl.a. Bildupphovsrätt, Svenska Journalist-
	förbundet, Konstnärernas riksorganisation och Svenska Tecknare,
	avstyrker förslaget med hänvisning till bl.a. att det ger upphov till
	tolknings- och tillämpningssvårigheter samt innebär en avvikelse från
	direktivets ordalydelse och riskerar att komma i konflikt med EU-rätten.
	Konstnärernas riksorganisation menar att det riskerar att fortsatt utestänga
	konstnärer m.fl. då en del konstnärer inte har någon fas i sin verksamhet
	när deras verk utnyttjas i förvärvssyfte. Som exempel nämns bl.a. privat-
	personers besök i ateljén samt privata och offentliga utställningar.
	Som redovisas ovan är det upp till medlemsstaterna att fastställa gränsen
	för när skadan kan anses obetydlig och det finns inget hinder mot att
	konkretisera den i lag. Det uttryck som används i skäl 35 i direktivet, dvs.
	obetydligt förfång, lämpar sig mindre väl för att reglera och säger lite om
	vad som avses. Utkastets förslag ringar bättre in vad det är fråga om och
	regeringen ser, mot bakgrund av de utvidgningar som föreslås, fördelar
	med en ordning som inte lägger ett alltför stort ansvar på tillämpningen.
	Enligt regeringen bör förslaget avse verk som har tillgängliggjorts i
	förvärvssyfte i stället för verk som har utnyttjats i sådant syfte. På så sätt
	tydliggörs att förslaget tar sikte på upphovsmannens eller dennes rätts-
	innehavares utnyttjande. Med att ett verk görs tillgängligt för allmänheten
	avses såväl överföring till allmänheten som offentligt framförande,
	offentlig visning och olika former av spridning som försäljning, uthyrning
	och utlåning (se 2 § upphovsrättslagen). Även upphovsmannens offentlig-
	görande av verket omfattas (jfr 8 § upphovsrättslagen). Det är, som
	Copyswede m.fl. är inne på, tillgängliggörandet av verket som ska ha skett
	i förvärvssyfte och utövandet av ensamrätten som ska syfta till ekonomisk
	vinning. Så är t.ex. fallet då rättigheterna till ett musikaliskt verk utnyttjas
	genom att en inspelning släpps digitalt eller då rättigheterna till ett litterärt
	verk utnyttjas genom att böcker bjuds ut till försäljning. Det räcker inte att
	verket, som Uppsala universitet är inne på, tillgängliggörs i förvärvs-
	verksamhet utan det är tillgängliggörandet av verket som ska ske i
	förvärvssyfte. Det innebär, som Copyswede m.fl. resonerar kring, att t.ex.
	promemorior, presentationer och liknande material som framställs av
42	anställda i olika typer av verksamheter, i de flesta fall undantas.

Även om de upphovsmän som påverkas mest av privatkopiering torde vara professionella och typiskt sett ha ett kreativt yrke som sin huvudsakliga försörjning är det inte ett krav enligt förslaget att en upphovsman är t.ex. konstnär, musiker eller författare till yrket eller att tillgängliggörandet har genererat några intäkter. Det är inte heller ett krav att tillgängliggörandet har skett i en verksamhet som drivs i vinstsyfte utan även t.ex. offentligt finansierad verksamhet omfattas. Enligt regeringen faller också flera av de exempel som lyfts fram som tveksamma, bl.a. av Konstnärernas riksorganisation, som utgångspunkt, inom förslagets tillämpningsområde, t.ex. offentliga utställningar. Även amatörskapare, vars verk har tillgängliggjorts i förvärvssyfte, kan i vissa fall givetvis få ett sådant genomslag att de påverkas ekonomiskt av inskränkningen och därmed bör ha rätt till ersättning. I andra fall kan sådana amatörskapare inte anses lida mer än obetydlig skada av inskränkningen, se vidare nedan.

Svenska Journalistförbundet pekar i sammanhanget på tolkningssvårigheter när det gäller utnyttjanden i den digital miljön. När det t.ex. gäller tjänsteleverantörer som ska anses överföra användaruppladdat innehåll till allmänheten kan tjänsten under vissa förhållanden givetvis anses tillgängliggöra innehållet i förvärvssyfte. När det gäller sådan musik, film och annat material som förslaget tar sikte på, och som lovligen läggs upp på sådana plattformar, handlar det dock typiskt sett om redan kommersiellt utgivet eller släppt material. Avgränsningen är inte kopplad till i vilket sammanhang efterföljande privatkopiering kan tänkas ha förekommit och kopiering av sådant material omfattas alltså av förslaget. När det gäller egenskapat material som privatpersoner och andra laddar upp krävs det inte något egentligt tillstånd för tjänsten (jfr prop. 2021/22:278 s. 120 och 121) och i de fallen bör det här vara användarens syfte som är avgörande för frågan om verket tillgängliggörs i förvärvssyfte. Regeringen konstaterar att egenskapat innehåll som läggs upp på internet, t.ex. på bloggar, sociala medier och andra plattformar, faller utanför förslaget så länge användaren inte lägger upp det i förvärvssyfte.

Upphovsmän som påverkas ekonomiskt i endast obetydlig omfattning ska inte ha rätt till ersättning

När det gäller upphovsmän till verk som har tillgängliggjorts i förvärvssyfte bör utgångspunkten, i linje med EU-domstolens praxis, vara att kopiering som sker med stöd av inskränkningen i princip ska anses medföra skada, dvs. någon form av ekonomisk påverkan. Även för sådana upphovsmän kan dock skadan i vissa situationer vara obetydlig, t.ex. om en viss kategori av verk kopieras endast i obetydlig omfattning (se prop. 2024/25:137). Det kan, som AIPPI är inne på, t.ex. handla om utländska verk som inte i någon större utsträckning förekommer på, eller riktar sig till, den svenska marknaden. Det kan även handla om verk som typiskt sett skyddas av tekniska åtgärder och därför inte kan privatkopieras mer än obetydligt (jfr skäl 35 i direktivet). Ytterligare ett exempel är verk av amatörskapare som inte lyckas nå en publik.

Enligt nuvarande ordning finns det inte någon uttrycklig begränsning av ersättningsrätten som tar sikte på dessa situationer. Utredningen föreslår att en sådan begränsning ska införas och att upphovsmän som endast påverkas ekonomiskt i obetydlig omfattning inte ska ha rätt till ersättning.

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 Regeringen instämmer i att det redan vid utformningen av ersättningsrätten finns skäl att uttryckligen undanta sådan kopiering som endast orsakar obetydlig skada. Copyswede m.fl. tillstyrker förslaget med de förtydliganden som görs i utkastet. Som konstateras där påverkar begränsningen inte skyldigheten att betala ersättning för en viss anordning. En anordning som är särskilt ägnad för privatkopiering förutsätts orsaka mer än obetydlig skada för rättighetshavare och en sådan anordning kan endast undantas om den omfattas av undantagsbestämmelserna (se avsnitt 7.3).

På samma sätt som när det gäller begränsningen till verk som har tillgängliggjorts i förvärvssyfte är begränsningen på en schabloniserad nivå av betydelse vid bestämmandet av vad som ska ersättas. I förlängningen är begränsningarna därmed av betydelse vid bestämmandet av ersättningens storlek per anordning och, som Copyswede pekar på, vid fördelningen av ersättningen. Det framstår inte som ett praktiskt problem eftersom ersättningen krävs in kollektivt. I ljuset av de utvidgningar som nu är aktuella bedöms förslaget snarast underlätta administreringen, vilket även Copyswede m.fl. numera instämmer i. Regeringen föreslår därför att upphovsmän som endast påverkas ekonomiskt av inskränkningen i obetydlig omfattning inte ska ha rätt till privatkopieringsersättning.

Förhållandet till offlinekopiering och annan tjänstebaserad kopiering

En särskild fråga i sammanhanget rör offlinekopiering inom ramen för olika typer av strömningstjänster. Strömning innebär att användaren kan titta eller lyssna på verk eller prestationer i realtid utan att några permanenta kopior av innehållet skapas. Utöver rätten att strömma innehåll ges användaren ibland en rätt att ta del av innehållet i offlineläge, dvs. utan internetuppkoppling. För att användaren ska kunna ta del av innehållet på det sättet framställs det, på användarens begäran, kopior som sedan görs tillgängliga på dennes begäran.

Det råder bland berörda aktörer delade meningar om huruvida offlinekopior ska betraktas som privatkopior i direktivets mening. De argument som brukar framföras till stöd för att offlinekopior inte ska betraktas som privatkopior går bl.a. ut på att kopiorna inte framställs av privatanvändaren utan av tjänsten och att kopiorna endast sparas under en begränsad tid och under de villkor och på den plats som tjänsteleverantören bestämmer.

EU-domstolen har i en dom som rör privatkopiering inom ramen för en molntjänst uttalat att direktivbestämmelserna ska tolkas så att de omfattar säkerhetskopiering för privat bruk av skyddade verk på en server på vilken leverantören av en molntjänst ställer ett lagringsutrymme till användarens förfogande (mål C-433/20, Austro-Mechana). Uttalandet ligger i linje med tidigare praxis som går ut på att det i direktivets mening inte krävs att privatanvändaren äger eller har kontroll över en anordning eller tjänst.

Enligt Copyswede m.fl. bör ett liknande resonemang kunna föras när det gäller offlinekopiering inom ramen för strömningstjänster. I domen pekar dock EU-domstolen särskilt på att molntjänster skiljer sig från tjänster med ”dubbla funktioner”, t.ex. nedladdning och tillgängliggörande på begäran, som i vissa fall ska bedömas mot bakgrund av överföringsrätten och inte exemplarframställningsrätten (jfr t.ex. C-263/18, Tom Kabinet). Som Spotify är inne på behandlar domen inte heller frågan om hur man ska se på säkerhetskopiering av exemplar som är framställda inom ramen för

olika typer av tjänster, i den mån det är tekniskt möjligt. Frågan om huruvida just offlinekopiering inom ramen för en strömningstjänst ska anses utgöra privatkopiering är nu också föremål för en begäran om förhandsavgörande i EU-domstolen (C-496/24, Stichting de Thuiskopie). Generaladvokaten har nyligen lämnat sitt förslag till avgörande och föreslår att den som abonnerar på en strömningstjänst inte ska anses framställa exemplar för privat bruk vid offlineanvändning och att tjänstens tillgängliggörande ska bedömas mot bakgrund av överföringsrätten.

Det råder bland remissinstanserna även delade meningar om huruvida offlinekopiering, i den mån sådan kopiering ska betraktas som privatkopiering, ska ersättas med privatkopieringsersättning eller om kopieringen, som utredningen bedömer, kan antas ersättas genom avtal.

Det framgår av skäl 35 i direktivet att i de fall rättighetshavarna redan erhållit betalning i någon annan form, t.ex. en licensavgift, behöver någon särskild ersättning inte utgå. Som utredningen redovisar kompliceras dock bilden av ett antal domar från EU-domstolen. I domarna uttalar EU- domstolen att när en medlemsstat med stöd av direktivet har beslutat att rättighetshavarna inte ska ha rätt att tillåta privatkopiering av deras skyddade verk, saknar ett eventuellt tillstånd från rättighetshavarna rättsverkan i den medlemsstaten. Enligt domstolen har ett sådant tillstånd inte någon inverkan på den skada som rättighetshavaren orsakas som en följd av beslutet att ensamrätten inte ska gälla. Det innebär, enligt domstolen, att ett sådant tillstånd inte heller påverkar skyldigheten att betala privatkopieringsersättning (se de förenade målen C-457/11 och C- 460/11, VG Wort m.fl. och mål C-463/12, Copydan Båndkopi). Inskränkningen påverkar dock inte rättighetshavarnas rätt att tillåta eller förbjuda tillgång till skyddade verk och prestationer (se bl.a. mål C-265/16, VCAST) vilket, som några remissinstanser är inne på, kan ge upphov till gränsdragningsfrågor när det gäller bl.a. tjänstebaserad kopiering och kommande praxis från EU-domstolen kan ge ytterligare ledning även här.

I den mån offlinekopiering ska betraktas som privatkopiering anser regeringen, till skillnad från utredningen, inte att det kan förutsättas att skadan är obetydlig och EU-domstolens kommande ställningstagande påverkar inte utformningen av regeringens lagförslag gällande rätten till ersättning. Enligt regeringen bör offlinefrågan, och andra frågor som kan tänkas uppstå i förhållande till olika typer av tjänstebaserad kopiering, även fortsatt hanteras inom ramen för bestämmandet av ersättningens storlek med stöd av bl.a. nedsättningsreglerna som är generellt utformade och möjliggör att EU-domstolens praxis kan få fullt genomslag (se avsnitt 7.5).

Det bör inte införas särskilda regler om att ersättningsrätten är personlig och inte får efterges eller överlåtas

När nuvarande ordning infördes uttalades att rättighetshavaren fritt bör kunna utnyttja det fulla värdet av ersättningsrätten genom att överlåta den till andra och att t.ex. företag bör kunna förvärva rätt till ersättning genom avtal med upphovsmän och andra ersättningsberättigade (se prop. 1997/98:156 s. 35 och 43). Som Copyswede och andra remissinstanser pekar på har EU-domstolen därefter meddelat en dom av särskilt intresse i sammanhanget (se mål C-277/10, Luksan). Enligt domen ska direktivet tolkas så att det utgör hinder mot en nationell reglering som föreskriver en

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 presumtion om överlåtelse av ersättningsrätten, oavsett om presumtionen är tvingande eller inte. I domen sägs också att ersättningsrätten tillkommer upphovsmannen och att direktivet utgör hinder för en nationell reglering som gör det möjligt att avstå från rätten (jfr to waive the right to fair compensation i den engelska språkversionen). Ett avstående från en rätt till ersättning har för upphovsmannen liknande effekt som en överlåtelse (jfr prop. 2006/07:79 s. 30). Det talar för att tolka avgörandet som att ersättningsrätten för upphovsmän är personlig och varken kan efterges eller överlåtas. För den tolkningen talar också att det på EU-nivå särskilt har reglerats att medlemsstaterna får föreskriva att en utgivare (jfr publisher) under vissa förutsättningar ska ha rätt till en andel av upphovsmannens ersättning, se artikel 16 i direktivet om upphovsrätten på den digitala inre marknaden. Regleringen är fakultativ och har för svensk del inte föranlett några lagstiftningsåtgärder (se prop. 2021/22:278 s. 101).

Enligt regeringen är det dock inte självklart hur långtgående slutsatser som kan dras av domen, särskilt inte när det gäller olika kategorier av närstående rättighetshavare som inte är fysiska personer. Vid olika former av t.ex. verksamhets- eller bolagsöverlåtelser framstår det inte som ändamålsenligt att en överlåtelse av skyddade prestationer inte skulle kunna omfatta ersättningsrätten. Mot den bakgrunden och med beaktande av följerätten, där det uttryckligen följer av det aktuella EU-direktivet att upphovsmannen inte kan avstå från ersättningsrätten, framstår det inte som lämpligt att särskilt reglera frågan om huruvida privatkopieringsersättning är möjlig att efterge eller överlåta (jfr 26 o § fjärde stycket upphovsrättslagen). Regeringen konstaterar att ingen remissinstans invänder mot bedömningen och att frågan, precis som i dag, får hanteras i tillämpningen.

Motsvarande rätt till ersättning ska gälla för flertalet närstående rättighetshavare

Utöver upphovsmän har närstående rättighetshavare som utövande konstnärer, framställare av ljud- eller bildupptagningar och framställare av fotografiska bilder rätt till privatkopieringsersättning (se avsnitt 4.1).

I praktiken innebär nuvarande reglering att ersättning endast i begränsad omfattning kan utgå till framställare av fotografiska bilder. Rätten innebär att den som har tagit en fotografisk bild har rätt till denna oavsett om den är ett verk. Rätten omfattar professionella fotografier men även t.ex. vanliga amatörfotografier. För framställare av fotografiska bilder finns det, till skillnad från vad som gäller för övriga berättigade rättighetshavare, inte någon på EU-rätten grundad rätt till privatkopieringsersättning.

I utkastet till lagrådsremiss föreslås att fotografiska bilder inte ska omfattas av ersättningsordningen. Som skäl förs fram att skyddet för upphovsmän till fotografiska verk är långtgående och till stor del torde ringa in den professionella bildanvändning som föreslås ska omfattas av ordningen (jfr t.ex. EU-domstolens dom i mål C-145/10, Painer). I utkastet framhålls även att många av de näringsidkare som betalar ersättning är verksamma inom EU och inte bör belastas mer än i andra EU-länder.

Framför allt företrädare för rättighetshavare, som Copyswede och KLYS, Bildupphovsrätt, BLF_Fotograferna, Svenska Fotografernas förbund och Svenska Journalistförbundet, men även t.ex. AIPPI och SFIR, avstyrker

förslaget. De framför bl.a. att rättighetshavare vars ensamrätt har

inskränkts bör ha rätt till ersättning förutsatt att de påverkas ekonomiskt av inskränkningen, att förslaget riskerar att skapa gränsdragningsproblem i den praktiska tillämpningen samt en ökad administrativ börda och inkomstbortfall för fotografer. Bildupphovsrätt framhåller att svensk rätt sedan länge erkänner framställare av fotografiska bilder som närstående rättighetshavare och anser att ett avsteg från huvudregeln är principiellt och systematiskt problematiskt. Svenska Journalistförbundet m.fl. lyfter bl.a. att regelverket för avtalslicenser inte gör någon skillnad mellan fotografiska verk respektive bilder och pekar på att fördelningen av ersättning kan behöva baseras på jämförelser med sådana avtalsområden.

Bland andra Elektronikbranschen, TV4 och SVT tillstyrker förslaget. Regeringens principiella ståndpunkt är att de olika grupperna av

rättighetshavare på upphovsrättsområdet så långt som möjligt ska behandlas lika och att inte någon grupp av närstående rättighetshavare har intressen som är mindre skyddsvärda. För rättighetshavare finns det givetvis också klara fördelar med att inte behöva förhålla sig till olika regelverk och det gäller särskilt på bildområdet eftersom det, som flera remissinstanser pekar på, kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan vad som utgör ett fotografiskt verk och vad som enbart skyddas som en fotografisk bild (jfr t.ex. prop. 2021/22:278 s. 119). Som utgångspunkt anser därför regeringen att samma regelverk bör gälla för fotografiska verk respektive fotografiska bilder och det är, som flera remissinstanser för fram, en självklarhet när det t.ex. kommer till olika former av licensiering.

När det gäller privatkopieringsersättning gör sig dock särskilda hänsyn gällande. Även om EU-domstolen inte har tagit ställning till den nu aktuella frågan har domstolen gett uttryck för att EU-direktivet kan utgöra hinder för att kompensera andra än de som omfattas av direktivbestämmelserna förutsatt att förmånen skulle innebära att de ersättningsberättigade går miste om hela eller delar av den kompensation som de har rätt till (jfr t.ex. mål C-572/13, Hewlett-Packard). Domstolen har också understrukit vikten av att en skälig avvägning görs mellan rättighetshavarnas och användarnas intressen (jfr skäl 31 i direktivet).

Att fortsatt inkludera fotografiska bilder nu när kravet på utsändning

m.m.tas bort kan dels leda till en omfördelning av medel från de kategorier av rättighetshavare som har rätt till ersättning enligt EU-direktivet, dels till att en högre ersättning behöver utges av näringsidkarna och i förlängningen av konsumenterna (se avsnitt 7.5). Till skillnad från nämnda remissinstanser bedömer regeringen att det, även med de avgränsningar av ersättningsrätten som föreslås, därmed framstår som tveksamt att inkludera en hel kategori av rättighetshavare som inte omfattas av direktivet.

Det förhållandet att det inte finns någon på EU-rätten grundad rätt till ersättning för framställare av fotografiska bilder innebär vidare att det inte finns någon skyldighet för svenska rättighetshavare att dela med sig av ersättningen till tredjeländer. Att ha olika regler för verk respektive bilder i förhållande till tredjeländer framstår inte som ändamålsenligt och att dela med sig av ersättningen på frivillig basis är enligt regeringen inte aktuellt.

Mot den bakgrunden anser regeringen att det förhållandet att viss professionell bildanvändning kan komma att falla utanför ersättningsordningen inte utgör ett tillräckligt skäl för att inkludera fotografiska bilder. Regeringen ansluter sig därmed till utkastets förslag i denna del.

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 Framställare av kataloger m.m. omfattas i begränsad utsträckning av inskränkningen men är, i linje med vad som nu föreslås gälla för framställare av fotografiska bilder, inte ersättningsberättigade. Det beror på att framställare av kataloger m.m. inte har någon rätt till ersättning vid privatkopiering enligt vare sig direktivet om upphovsrätten i informationssamhället eller databasdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser). I likhet med utredningen bedömer regeringen att de inte bör inkluderas. Bedömningen delas eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Den 1 januari 2026 inkluderades radio- och tv-företag i ersättningsordningen (se prop. 2024/25:137). Som konstateras i förarbetena saknas det skäl att behandla närstående rättighetshavare som är ersättningsberättigade annorlunda än upphovsmän, även om exempelvis radio- och tv-företag enligt EU-rätten har en något mer begränsad ersättningsrätt.

Som redovisas i avsnitt 7.1 omfattas framställare av presspublikationer inte av inskränkningen för privatkopiering eftersom deras rätt inte omfattar kopiering för privat bruk. De är därför inte heller ersättningsberättigade. Utöver Sveriges Tidskrifter och TU ifrågasätter inte någon remissinstans det.

	7.3	Ersättningsgrundande anordningar

	Regeringens förslag
	När det gäller ersättningsgrundande anordningar ska begränsningen till
	upptagning av ljud eller rörliga bilder tas bort.
	De anordningar som ska vara ersättningsgrundande är anordningar
	för digital lagring, andra anordningar där digital lagring kan ske och
	anordningar för framställning av exemplar i fysisk eller digital form.
	Regeringens bedömning
	Ersättningsrätten bör fortsatt knytas till anordningar som är särskilt
	ägnade för kopiering för privat bruk.
	Anordningar som ska användas till annat än kopiering för privat bruk,
	föras ut ur landet eller användas till framställning av exemplar av verk
	till personer med funktionsnedsättning bör fortsatt undantas från
	ersättningsrätten.

	Utredningens förslag och bedömning (SOU 2022:20)
	Utredningens förslag och bedömning stämmer delvis överens med
	regeringens. Utredningen föreslår att ersättningsrätten ska knytas till
	anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering.
	Remissinstanserna
	De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot
	förslaget att ersättningsrätten inte längre ska vara begränsad till anord-
48	ningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp. Förslaget välkomnas

framför allt av remissinstanser som företräder rättighetshavare, bl.a. Prop. 2025/26:184 Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt

Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares samarbetsorganisation (KLYS). Även andra remissinstanser, som Kulturrådet och Svenska filminstitutet, välkomnar att ordningen utformas på ett teknikneutralt sätt. Lunds universitet menar att ersättningsrätten borde knytas till anordningar som kan användas för att uppleva verk, t.ex. datorskärmar eller högtalare.

Copyswede m.fl. avstyrker förslaget att rätten ska knytas till anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering. De anser att rätten fortsatt bör knytas till anordningar som är särskilt ägnade för sådan kopiering. Även t.ex. Konstnärsnämnden delar den uppfattningen. Bildupphovsrätt i Sverige (Bildupphovsrätt) föreslår att rätten ska knytas till anordningar som i inte obetydlig utsträckning används för privatkopiering.

Elektronikbranschen tillstyrker förslaget att byta ut begreppet särskilt ägnade och anser att kraven för vilka anordningar som ska inkluderas är alldeles för lågt ställda. Även bl.a. AIPPI Sverige (AIPPI), Lunds universitet och Uppsala universitet ansluter sig till förslaget i den delen.

Copyswede m.fl. delar bedömningen att nuvarande undantag bör behållas och understryker att det så kallade proffsundantaget omfattar anordningar som uteslutande ska användas i professionell verksamhet. Bildupphovsrätt m.fl. anser att proffsundantaget bör förtydligas och framhåller att få privatpersoner har t.ex. kopiatorer hemma och att en stor del av den privatkopiering som är relevant sker på arbetsplatser och liknande. Läromedelsförfattarna framhåller att utredningen inte har tagit höjd för studenters kopieringsbeteende vid universitet och högskola och menar att den privatkopiering som sker där är omfattande.

Telenor framför att det följer av EU-rätten att ersättning inte ska betalas för anordningar som omfattas av proffs- och exportundantagen och pekar på att det i tillämpningen uppstått oklarheter kring hur bl.a. proffsundantaget ska förstås. Telenor nämner som exempel att övergången från fasta företagstelefoner till mobila har lett till att företagstelefoner inte undantas och menar att proffsundantaget är verkningslöst i Sverige.

Myndigheten för tillgängliga medier understryker vikten av att undantaget för framställning till personer med funktionsnedsättning behålls.

Utkastets förslag och bedömning

Utkastets förslag och bedömning stämmer i sak överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser vidhåller sina tidigare framförda synpunkter eller har inga invändningar. Bland andra Copyswede m.fl., Konstnärsnämnden, Kulturrådet och Internationella Handelskammaren (ICC Sverige) delar bedömningen att ersättningsrätten fortsatt bör knytas till anordningar som är särskilt ägnade för privatkopiering och tillstyrker alltjämt förslaget att ta bort begränsningarna till upptagning av ljud eller rörliga bilder. Elektronikbranschen m.fl. och Sveriges advokatsamfund invänder mot att begreppet särskilt ägnade behålls och att det sker en utvidgning av begreppet genom att begränsningarna tas bort. De vidhåller att kraven för

att en anordning ska komma i fråga för ersättning måste skärpas betydligt.

Prop. 2025/26:184 Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar i sig mot att ersättningsrätten ska omfatta anordningar för lagring, andra anordningar där lagring kan ske och anordningar för exemplarframställning. Patent- och marknadsdomstolen efterfrågar vissa förtydliganden när det gäller utformningen av lagförslaget. Konsumentverket vill se en fortlöpande översyn av vilka anordningar som bör omfattas av ordningen.

Elektronikbranschen tillstyrker förslaget att ersättningsrätten inte längre ska gälla anordningar för analog upptagning. Copyswede och en majoritet av dess medlems- och samarbetsorganisationer, bl.a. Filmproducenternas rättighetsförening, har inga invändningar mot det. BLF_fotograferna, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) och Svenska Oberoende Musikproducenter avstyrker förslaget med hänvisning till bl.a. att det inte tar hänsyn till en framtida teknikutveckling. Även här efterfrågar Patent- och marknadsdomstolen vissa förtydliganden.

Copyswede m.fl. instämmer alltjämt i bedömningen att nuvarande undantag för vissa anordningar bör behållas. TechSverige anser att proffsundantaget bör förtydligas i lag. Myndigheten för tillgängliga medier ser positivt på att myndighetens tidigare synpunkter har beaktats.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna utgångspunkter

Som redovisas i avsnitt 6 bör ersättningsskyldigheten fortsatt knytas till anordningar som kan användas för privatkopiering. Enligt EU-domstolen finns det inget hinder mot en sådan ordning eftersom de som tillhandahåller anordningarna kan låta kostnaden få genomslag på priset. På så sätt finansieras ersättningen indirekt av privatanvändarna. Det är också den ordning som en majoritet av EU:s medlemsstater tillämpar och som den praxis som utvecklats vid EU-domstolen i första hand avser.

Det kan tilläggas att teknikutvecklingen har gått mot allt större användning av digitala tjänster, t.ex. molntjänster, som ett alternativ eller komplement till lagring på fysiska medier. Som flera remissinstanser framhåller finns det inget krav på att leverantörer av sådana tjänster ska omfattas av ersättningsskyldigheten, förutsatt att privatkopiering inom ramen för sådana tjänster kan ersättas på annat sätt, t.ex. genom ett anordningsbaserat system (se EU-domstolens dom i mål C-433/20, Austro-Mechana). Oavsett modell ska ersättningen ytterst finansieras av privatanvändarna.

Ersättningsrätten bör även i fortsättningen gälla anordningar som är särskilt ägnade för privatkopiering

Enligt nuvarande ordning gäller ersättningsrätten vissa anordningar som är särskilt ägnade för privatkopiering. Lunds universitet anser att det bör övervägas om ersättningsrätten i stället bör knytas till anordningar som kan användas för att uppleva verk och prestationer och nämner som exempel datorskärmar, högtalare och hörlurar. Enligt universitetet skulle en sådan ordning träffa den användning som har ekonomisk betydelse för rättighetshavarna. Såvitt känt ersätts dock sådana anordningar inte inom EU och det framstår redan av det skälet inte som realistiskt att överväga.

Utredningen föreslår att uttrycket särskilt ägnade ska ersättas med

användning i betydande utsträckning. Det motiveras med att nuvarande

begrepp har fått en nära koppling till kravet på upptagning, som föreslås tas bort, och att andra överväganden än tidigare bör ligga till grund för vilka anordningar som ska vara ersättningsgrundande. Syftet är också att ringa in anordningar som relativt sett används i betydande omfattning.

När begreppet särskilt ägnade infördes konstaterades att ersättningsrätten inte bör omfatta anordningar som på grund av sitt utförande är oägnade för privatkopiering eller som i praktiken mycket sällan används för sådan kopiering (se prop. 1997/98:156 s. 26). I svensk rättspraxis har begreppet ansetts avse anordningar som i hög grad är lämpade för privatkopiering och som kan antas komma till sådan användning i en omfattning som inte kan anses oväsentlig. Vid bedömningen av lämpligheten har egenskaper som teknisk kapacitet och användarvänlighet beaktats. Eftersom ersättningen rör privatkopiering har det även ansetts finnas skäl att ta hänsyn till t.ex. lättillgänglighet för konsumenter när det gäller pris och liknande förhållanden. Kravet på användning är lågt ställt och det krävs inte att det genom utredningen framgår hur stor den faktiska användningen är (se rättsfallet NJA 2016 s. 490). Av betydelse vid bedömningen är också bl.a. den EU-rättsliga principen om likabehandling, som innebär att anordningar som är jämförbara ska behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för en särbehandling. I praxis har vidare klargjorts att ersättningsrätten kan omfatta en anordning som utgör en kombination av fristående komponenter, även om ingen eller bara en av dem är särskilt ägnad för privatkopiering (se rättsfallet NJA 2017 s. 1164).

Utredningens förslag hänger, som regeringen ser det, nära samman med förslaget att inrätta en privatkopieringsnämnd som ska undersöka förekommande privatkopiering under en viss tidsperiod och, baserat på resultatet, föreskriva vilka anordningar som ska vara ersättningsgrundande. När det nu föreslås att nuvarande ordning ska behållas anser regeringen att de skälen inte gör sig gällande. Regeringen anser inte heller att uttrycket särskilt ägnade är kopplat till anordningar för viss teknisk användning (upptagning) utan att det kan omfatta även andra typer av anordningar.

Elektronikbranschen m.fl. är kritiska och anser att utredningens förslag bör genomföras oaktat nämndförslaget. De anser att nuvarande krav är för lågt ställda och att de, särskilt i kombination med borttagandet av begränsningarna till anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp, leder till att anordningar som i praktiken inte används för privatkopiering i betydande utsträckning och leder till påvisad skada omfattas. Enligt Sveriges advokatsamfund tar uttrycket användning i betydande utsträckning på ett mer ändamålsenligt sätt hänsyn till den privatkopiering som faktiskt sker och leder till ett system som enklare kan anpassas efter teknikutvecklingen och hur privatkopieringsbeteendet förändras över tid.

Som redovisas i avsnitt 4.1 är det EU-rättsliga kravet på användning lågt ställt och det finns enligt regeringen inte av EU-rättsliga skäl någon anledning att ersätta begreppet med det som föreslås av utredningen. Den rimliga kompensationen ska, i linje med EU-domstolens praxis, dock påverkas av t.ex. huruvida en anordnings kopieringsfunktion är huvudsaklig eller underordnad och av anordningens relativa kopieringskapacitet. Sådana faktorer ska beaktas inom ramen för nedsättningsreglerna och det finns enligt regeringen skäl att här understryka att nedsättning inte bara ska komma i fråga i undantagsfall (se avsnitt 7.5). Enligt regeringen kan nuvarande ordning därmed anpassas till teknikutvecklingen samt ändrade

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 beteenden på ett ändamålsenligt sätt. Som flera remissinstanser pekar på finns det också klara fördelar med att behålla ett etablerat begrepp som är kopplat till en betydande rättspraxis, vilket gett relativt stor förutsebarhet efter en lång period av tvister. Oavsett vilket uttryck som används ska det dessutom tolkas i ljuset av EU-domstolens praxis. Regeringen bedömer sammantaget att kravet på att en anordning ska vara särskilt ägnad för privatkopiering för att grunda en rätt till ersättning bör behållas.

Ersättningsrätten ska inte längre vara begränsad till anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp

Enligt nuvarande ordning är ersättningsrätten knuten till anordningar på vilka ljud eller rörlig bild kan tas upp. Kravet på upptagning kom till redan när bestämmelserna infördes och innebär att anordningar utan upptagningsmöjlighet, t.ex. kopiatorer och skrivare, är avsedda att falla utanför systemet. Som konstaterades då kan ersättningsrätten knytas antingen till anordningar som kan användas som hjälpmedel för kopiering eller till anordningar som kan ta upp det material som kopieras eller till bådadera. Alternativet att knyta rätten till hjälpmedel ansågs ha klara nackdelar och förekom endast i ett fåtal länder. I jämförelse med upptagningsanordningar, där ersättningen kan stå i relation till utnyttjandet genom att ersättningen knyts till lagringsutrymmet, ansågs det bl.a. svårt att beräkna en rimlig ersättning för hjälpmedel (se prop. 1997/98:156 s. 26 och 27).

Vid genomförandet av det aktuella EU-direktivet övervägdes om t.ex. skrivare och kopiatorer borde inkluderas. Mot bakgrund av bl.a. de begränsningar av inskränkningen som då infördes ansågs dock analog kopiering endast medföra en obetydlig skada för berörda rättighetshavare och någon utvidgning föreslogs inte (se prop. 2004/05:110 s. 130 och 131).

Utredningen föreslår att ersättningsrätten inte längre ska vara begränsad till anordningar där upptagning kan ske och motiverar det med att den undersökning som har genomförts inom ramen för utredningen visar att text och stillbild numera privatkopieras i betydande omfattning och att det inte sällan sker med hjälp av reprografiska förfaranden. Även om resultatet av undersökningen av flera skäl bör värderas med försiktighet, instämmer regeringen i att det talar för en mer flexibel ordning där anordningar med funktioner som t.ex. kopiering och utskrift kan grunda en ersättningsrätt.

Som Bildupphovsrätt m.fl. pekar på torde förhållandevis få privatpersoner köpa kopiatorer och skrivare för hemmabruk. Den kopiering som förekommer kan, som remissinstanserna är inne på, snarast antas ske på exempelvis arbetsplatser, utbildningsinstitutioner, bibliotek och liknande. Det är inte alltid helt lätt att dra gränsen mellan kopiering som ska ersättas med privatkopieringsersättning och annan kopiering som omfattas av närliggande inskränkningar och avtalslicensordningar för t.ex. undervisning. Den gränsdragningsproblematiken gäller dock även för de anordningar som i dag omfattas av ordningen och hanteras i praktiken inom ramen för tillämpningen av det så kallade proffsundantaget (se nedan).

Regeringen föreslår mot den bakgrunden att ersättningsrätten inte längre ska vara begränsad till anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp. Det ligger i linje med utvidgningen av den ersättningsberättigade kretsen och innebär att anordningsbegreppet i princip blir teknikneutralt.

Liksom hittills kan det, i takt med teknikutvecklingen, uppstå frågor om vilka anordningar som ska anses särskilt ägnade för privatkopiering. Konsumentverket efterfrågar en fortlöpande översyn av vilka anordningar som ska omfattas. Regeringen anser dock att sådana frågor i första hand bör hanteras av parterna och, i händelse av tvist, av rättstillämpningen.

Ersättningsrätten ska inte längre gälla anordningar för analog upptagning

Även om det finns fördelar med en teknikneutral reglering kan analoga upptagningsanordningar som kassett- och vhs-band numera antas användas för privatkopiering i så liten omfattning att det inte är motiverat att inkludera dessa i en moderniserad ersättningsordning. I utkastet till lagrådsremiss konstateras att det kan antas att teknikutvecklingen inte kommer att medföra någon större ändring i det avseendet och att det sett från ett EU-rättsligt likabehandlingsperspektiv bör anses godtagbart att göra skillnad på anordningar för analog respektive digital upptagning.

Några remissinstanser avstyrker förslaget att undanta anordningar för analog upptagning, nämligen BLF_fotograferna, SAMI och Svenska Oberoende Musikproducenter. De hänvisar bl.a. till att teknikutvecklingen kan innebära förändrade kopieringsbeteenden. SAMI nämner att 3D- skrivare har medfört nya möjligheter att privatkopiera musik på vinyl och att det kan antas att den typen av privatkopieringsbeteende kommer att bli allt vanligare. När det gäller SAMI:s invändning kan, som redovisas nedan, teoretiskt sett anordningar för framställning av 3D-exemplar omfattas av den nya anordningskategorin för exemplarframställning.

Enligt regeringen motiverar inte den administration som är förknippad med anordningar för analog upptagning den begränsade ersättning som de genererar. Enligt regeringen finns det också skäl att undanta teknik som av många upplevs som omodern i syfte att stärka allmänhetens förtroende för ersättningsordningen. Elektronikbranschen ser positivt på förslaget och de flesta aktörer på rättighetshavarsidan invänder inte heller mot det.

Regeringen föreslår därför att anordningar för analog upptagning inte längre ska vara ersättningsgrundande. Det kommer till uttryck genom att beräkningsgrunden för sådana anordningar utgår (se avsnitt 7.5).

Anordningar som ska omfattas av ersättningsrätten

När det gäller de anordningar som ska omfattas av ersättningsrätten föreslår regeringen att det i förhållande till utredningens förslag ska förtydligas genom beräkningsgrunderna för ersättningens storlek att anordningar för upptagning, dvs. lagringsmedia, och andra anordningar där upptagning kan ske, dvs. multifunktionella anordningar, även fortsatt ska vara ersättningsgrundande (se avsnitt 7.5). Som en följd av att begränsningarna till viss typ av upptagning tas bort föreslås uttrycket upptagning ersättas med lagring. Det innebär ingen ändring i sak. Som Patent- och marknadsdomstolen pekar på bör det nu när anordningar för analog upptagning (lagring) undantas av tydlighetsskäl framgå av beräkningsgrunderna att de avser digital lagring, även om det indirekt kan anses framgå av att ersättningen beräknas per gigabyte lagringsutrymme.

När det gäller anordningar för digital lagring anser Patent- och marknadsdomstolen även att det bör övervägas om det behöver förtydligas

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 att det som avses är anordningar som huvudsakligen är avsedda för just lagring. Regeringen anser dock att det framkommer tillräckligt tydligt genom att det i lagförslaget anges att det är fråga om anordningar för lagring (respektive anordningar där lagring kan ske). I författningskommentaren förklaras och exemplifieras också vad som avses.

I förhållande till utredningens förslag föreslår regeringen vidare att det förtydligas att utvidgningen avser hjälpmedel vars huvudsakliga funktion är att framställa exemplar av bl.a. text, stillbild och annat material, t.ex. genom kopierings- eller utskriftsfunktioner. Även det kommer till uttryck genom beräkningsgrunden för ersättningens storlek (se avsnitt 7.5).

Patent- och marknadsdomstolen väcker frågan om förslaget är avsett att endast omfatta framställning av fysiska exemplar och menar att det i så fall bör förtydligas. Regeringen konstaterar att förslaget tar sikte på kopiatorer och skrivare, dvs. anordningar som typiskt sett är avsedda för framställning av fysiska exemplar som papperskopior. Som utredningen konstaterar kan sådana anordningar även ha andra funktioner som t.ex. skanning, dvs. framställning av digitala kopior från fysiska förlagor, och förslaget är inte begränsat till framställning av fysiska exemplar.

Som SAMI är inne på kan teknikutvecklingen även aktualisera andra frågor, t.ex. om 3D-skrivare och framställning av andra fysiska exemplar än papperskopior bör omfattas. Regeringen konstaterar att det, även fortsatt, förutsätter att anordningen i fråga kan anses särskilt ägnad för privatkopiering. Det bör här noteras att inskränkningen för kopiering för privat bruk inte ger rätt att t.ex. låta en utomstående framställa musikaliska verk. Enligt regeringen bör det av tydlighetsskäl framgå av lagförslaget att exemplarframställningen kan avse både fysiska och digitala exemplar.

Patent- och marknadsdomstolen lyfter även frågan om förhållandet mellan anordningar för exemplarframställning och övriga anordningskategorier är tillräckligt tydligt. Som anges i författningskommentaren saknar det betydelse att anordningar för exemplarframställning har viss lagringsmöjlighet för sin funktionalitet, t.ex. vissa typer av skrivare. Regeringen anser att det därigenom är tydligt att anordningar som kan lagra material mer permanent och för annat än sin funktionalitet faller in under övriga anordningskategorier. Regeringen kan vidare konstatera att det inte är möjligt att förutse alla tänkbara situationer som kan uppstå och att risken för gränsdragningsfrågor och tröskeleffekter inte bör överdrivas, eftersom de högsta ersättningsnivåerna för de kategorier som teoretiskt sett kan tänkas överlappa, bl.a. av det skälet, sätts till samma belopp.

Undantagen för vissa anordningar bör fortsatt gälla

Från ersättningsrätten undantas i dag anordningar som ska användas till annat än privatkopiering, föras ut ur landet eller användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning.

Det undantag som har störst praktisk och ekonomisk betydelse är det första, så kallade proffsundantaget. När undantaget infördes konstaterades att ersättningsrätten inte gäller för anordningar som ska användas endast i professionella sammanhang och inte heller för anordningar som ska användas inom undervisning eller i offentlig verksamhet (se prop. 1997/98:156 s. 43). Att en anordning används för kopiering både för privat bruk och i tjänsten medför alltså inte att proffsundantaget ska tillämpas.

Det har i praxis ansetts ankomma på den ersättningsskyldige att visa om och i så fall i vilken omfattning sålda anordningar kan antas ha kommit till användning för kopiering i professionella sammanhang. Vilken utredning som krävs har inte prövats, men i praxis har alltså klargjorts att det av utredningen inte behöver framgå hur stor den faktiska användningen är (se rättsfallet NJA 2017 s. 1164).

I den praktiska tillämpningen har berörda aktörer kommit överens om att det i vissa fall ska presumeras att vissa typer av anordningar används i köparens egen yrkesmässiga verksamhet. Det gäller enligt branschavtalet alla typer av anordningar utom mobiltelefoner. För mobiltelefoner gäller enligt avtalet i stället att den näringsidkare som är ersättningsskyldig ska presentera intyg eller liknande från slutkund som visar att privatkopiering inte kommer att vara tillåten på anordningen i fråga (se betänkandet s. 33).

När det gäller undantag för professionell användning har EU-domstolen uttalat att det inte är förenligt med direktivet att tillämpa ersättningen för anordningar som inte tillhandahålls privatanvändare och som uppenbart ska användas uteslutande till annat än privatkopiering (se mål C-467/08, Padawan, jfr även bl.a. EU-domstolens domar i målen C-521/11, Amazon.com International Sales m.fl. och C 463/12, Copydan Båndkopi).

Bildupphovsrätt m.fl. menar att proffsundantaget bör förtydligas så att det endast gäller anordningar som uppenbart ska användas uteslutande till annat än privatkopiering. De menar att det är av stor vikt nu när t.ex. kopiatorer och skrivare kan komma att omfattas av ersättningsrätten eftersom en stor del av privatkopieringen sker på arbetsplatser. Andra remissinstanser, som TechSverige och Telenor, menar att proffsundantaget snarast tillämpas för strängt. Telenor nämner som exempel att privat sidoanvändning av företagstelefoner inte bör utesluta att proffsundantaget är tillämpligt. Enligt TechSverige bör det regleras att det är tillräckligt att en näringsidkare gör sannolikt att anordningen till övervägande del är avsedd för professionellt bruk för att proffsundantaget ska vara tillämpligt.

I utkastet till lagrådsremiss konstateras att det förhållandet att anordningar som uppenbart ska användas uteslutande till annat än privatkopiering ska undantas enligt EU-domstolens praxis inte nödvändigtvis innebär att det endast är sådana anordningar som bör undantas. Regeringen instämmer i att en mer rimlig tolkning utifrån det som sägs i skäl 35 i direktivet och EU-domstolens samlade praxis om obetydlig skada är att det bör ankomma på den ersättningsskyldige näringsidkaren att visa att en anordning som säljs till någon som inte är privatanvändare (konsument) – i allmänhet eller t.ex. i en viss verksamhet – kan antas komma till användning för privatkopiering i endast obetydlig omfattning. Tolkningen ligger väl i linje med EU-domstolens nyligen meddelade dom i det så kallade Bluechip-målet (se mål C-822/24). En sådan ordning bedöms också förenlig med tidigare förarbetsuttalanden och praxis och ligger dessutom i linje med branschavtalet. Enligt avtalet presumeras att vissa anordningar används professionellt och i en del fall krävs dokumentation som visar att en anordning i en viss verksamhet inte får användas för privatkopiering. Det hindrar inte att anordningen ändå används för privatkopiering, men skadan kan då antas vara obetydlig (jfr nyss nämnda dom).

Som Läromedelsförfattarna är inne på finns det inte skäl att se annorlunda på privatanvändning på t.ex. arbetsplatser och utbildningsinstitutioner utan samma synsätt bör tillämpas oavsett vem som är köpare.

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 Nationella proffsundantag är återkommande föremål för EU-domstolens tolkning och regeringen instämmer i att det inte bör föreslås något förtydligande av undantaget i lag. Det får tolkas i ljuset av rättsutvecklingen på EU-nivå.

När det gäller övriga undantag instämmer i princip alla remissinstanser i bedömningen att de bör gälla oförändrade. Bland andra Elektronikbranschen framför synpunkter som är hänförliga till tidpunkten för ersättningsskyldighetens uppkomst som behandlas i avsnitt 7.4. Myndigheten för tillgängliga medier understryker vikten av att undantaget för framställning till personer med funktionsnedsättning kvarstår oförändrat.

Sammantaget gör regeringen i denna del samma bedömning som utredningen, dvs. att nuvarande undantag bör behållas.

7.4Skyldigheten att betala ersättning

Regeringens förslag

Skyldigheten att betala ersättning ska även fortsatt ligga på näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller för in ersättningsgrundande anordningar. Det förtydligas att även näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet från utlandet till en konsument säljer anordningar ska omfattas av ersättningsskyldigheten.

Ersättningen ska betalas vid försäljningen av en anordning, om inte försäljningen sker till en näringsidkare som genom avtal med en sådan organisation som har rätt att kräva in ersättningen har övertagit betalnings- och redovisningsskyldigheten för den. Detsamma ska då gälla för köparen. Organisationen får inte motsätta sig ett sådant övertagande utan godtagbara skäl.

Den näringsidkare som har betalat ersättning för en anordning som ska undantas ska ha rätt till återbetalning, om ett krav på att organisationen ska återbetala framställs i rimlig tid.

Anmälnings- och redovisningsskyldigheten för ersättningsskyldiga näringsidkare ska anpassas till de ändringar i övrigt som föreslås.

Utredningens förslag och bedömning (SOU 2022:20)

Utredningens förslag och bedömning stämmer delvis överens med regeringens förslag. Utredningen bedömer att det inte bör föreslås någon ändring när det gäller tidpunkten för betalning och möjligheten till övervältring av ersättningsskyldigheten till senare handelsled. Utredningen bedömer att rätten till återbetalning av ersättning som har betalats för en anordning som ska undantas inte bör lagregleras. Utredningen föreslår delvis andra bestämmelser om redovisning.

Remissinstanserna

Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares samarbetsorganisation (KLYS)

tillstyrker att ersättningsskyldigheten även fortsatt ska knytas till införsel

och tillverkning. De tillstyrker vidare att det ska förtydligas att Prop. 2025/26:184 skyldigheten även gäller vid utlandsförsäljningar direkt till konsument. De

delar bedömningen att skyldigheten inte bör flyttas till säljare i sista handelsledet och föreslår att det i stället ska införas en skyldighet för sådana säljare att på begäran uppge varifrån anordningarna har köpts in.

Bland andra Elektronikbranschen och Telenor invänder mot att tidpunkten för ersättningsskyldighetens uppkomst inte senareläggs. De anser att skyldigheten bör uppkomma först när en anordning har nått marknaden i form av en konsumentförsäljning och framhåller att lagerhållning i princip alltid sker i ett eller flera handelsled. De pekar även på att det är vanligt att anordningar reexporteras. Telenor understryker att samtliga branschavtal har senarelagt tidpunkten och menar att det visar på att någon annan ordning inte är möjlig att genomföra i praktiken. Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund och Techsverige ifrågasätter också bedömningen och framför liknande synpunkter som Elektronikbranschen. Sveriges advokatsamfund framhåller att nuvarande konstruktion innebär att näringsidkarna hamnar i en sämre förhandlingsposition än rättighetshavarna. Även AIPPI Sverige (AIPPI), Lunds universitet, Internationella Handelskammaren (ICC Sverige) och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) ifrågasätter av olika skäl utredningens bedömning.

Elektronikbranschen och Telenor tillstyrker förslaget att förtydliga att även utlandsförsäljare ska omfattas och anser att det är centralt för att konkurrensen på den svenska marknaden inte ska snedvridas. Elektronikbranschen anser vidare att det förhållandet att rätten till återbetalning grundas på allmänna principer innebär en stor osäkerhet. Även AIPPI, Lunds universitet och SFIR ställer sig med hänvisning till EU-domstolens praxis kritiska till utredningens bedömning i den delen.

Utkastets förslag

Utkastets förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utkastet föreslår delvis andra bestämmelser om redovisning.

Remissinstanserna

Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt KLYS, ICC Sverige, Konstnärsnämnden och Kulturrådet instämmer fortsatt i att ersättningsskyldigheten bör ligga kvar på näringsidkare som tillverkar eller för in ersättningsgrundande anordningar. Dessa remissinstanser, och bl.a. Elektronikbranschen och TechSverige, ser positivt på att det ska förtydligas att näringsidkare som från utlandet säljer anordningar direkt till konsument är ersättningsskyldiga. Copyswede anser att regleringen kommer att vara ett stöd i arbetet med att driva in ersättning från utländska aktörer. TechSverige framhåller att det är av stor vikt att det i praktiken finns en fungerande tillsyn och uppföljning.

Bland andra Elektronikbranschen, Copyswede m.fl., Konstnärsnämnden och Kulturrådet tillstyrker förslaget att införa ett frivilligt sekundäransvar för elektronikbranschen. Elektronikbranschen betonar att det finns många fördelar med att betalningen ska erläggas vid den första försäljningen, bland annat minskad administrationsbörda, men vidhåller att tidpunkten

för redovisnings- och ersättningsskyldighetens uppkomst bör flyttas till

Prop. 2025/26:184 det sista handelsledet och menar att importören alltid bör få hänvisa ansvaret till senare handelsled. Copyswede m.fl. framhåller att Copyswede kan behöva motsätta sig att ansvaret överförs om en näringsidkare, trots begäran om rättelse, inte efterlever lagstadgade eller avtalade krav.

Förslaget att införa en lagreglerad rätt till återbetalning tillstyrks av bl.a. Elektronikbranschen. Copyswede m.fl. har ingen invändning mot det men understryker att det inte går att kräva tillbaka ersättning som har betalats ut till de ersättningsberättigade och vikten av att kravet framställs i rimlig tid. Läromedelsförfattarna anser att återbetalningskravet måste framställas före det att ersättningen har betalats ut till de ersättningsberättigade och efterfrågar en tydligare avgränsning av vad som utgör en rimlig tid.

Copyswede m.fl. tillstyrker förslaget till följdändringar när det gäller ersättningsskyldiga näringsidkares anmälnings- och redovisningsskyldighet men anser att det i vissa avseenden behöver kompletteras.

Skälen för regeringens förslag

Det ska förtydligas att näringsidkare som i yrkesmässig verksamhet från utlandet säljer anordningar direkt till konsument är ersättningsskyldiga

Enligt nuvarande ordning är näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till Sverige för in vissa anordningar ersättningsskyldiga. Det görs ingen skillnad mellan införsel från ett EU/EES- eller tredjeland. Det finns i princip inte någon tillverkning i Sverige utan försäljningen sker antingen efter införsel eller genom distansförsäljning.

Utredningen bedömer att skyldigheten att betala ersättning även fortsatt bör ligga på näringsidkare som tillverkar eller för in vissa anordningar och föreslår att det ska förtydligas att även den som i yrkesmässig verksamhet från utlandet säljer anordningar ska omfattas av ersättningsskyldigheten.

EU-domstolen har i ett mål som rörde en ordning som liknar den svenska uttalat att rättighetshavarnas skada ska presumeras uppkomma i den medlemsstat där den privatanvändare som köper en anordning är bosatt. Enligt domen ankommer det på medlemsstaterna att säkerställa att rättighetshavare erhåller rimlig kompensation för sådan skada, även om säljaren är etablerad i en annan medlemsstat (se mål C-462/09, Stichting de Thuiskopie). Enligt utredningen betraktas i ljuset av domen redan i dag näringsidkare som i yrkesmässig verksamhet från utlandet säljer anordningar till köpare i Sverige som ersättningsskyldiga på grund av införsel. Utredningen föreslår mot den bakgrunden att det ska förtydligas i lag.

I likhet med utkastet föreslår regeringen att förtydligandet ska avse försäljning från utlandet som sker till en konsument. Det innebär att andra köp från utlandet fortsatt ska räknas som införsel. Bland andra Copyswede m.fl. och Elektronikbranschen tillstyrker och ser positivt på förslaget. Copyswede anför bl.a. att det i arbetet med att kräva in redovisning och ersättning från utländska aktörer kommer att vara ett viktigt och användbart stöd att skyldigheten framgår av lag. Även övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Bland andra Elektronikbranschen, Hi3G Access (Tre), TechSverige och Telenor framför i sammanhanget att regleringen måste säkerställa att utlandsförsäljare, i samma utsträckning som svenska aktörer, erlägger ersättning. Elektronikbranschen vidhåller att det bör regleras att organisa-

tionens inkasseringsuppdrag även gäller dessa aktörer så att de inte gynnas av en ineffektiv inkassering i jämförelse med svenska aktörer.

Genom förslaget tydliggörs att samma ersättningsskyldighet gäller för utlandsförsäljare som för importörer och tillverkare. Det föreslås nu även att organisationen i fråga inte ska få tillämpa villkor som är diskriminerande eller osakliga inbegripet att ge vissa näringsidkare omotiverade fördelar och att kraven bl.a. ska kombineras med tillsyn (se avsnitten 7.5 och 7.8). Organisationen får dock förutsättas ha samma intresse av en effektiv inkassering som branschen och i praktiken handlar det om att vidta likvärdiga åtgärder i jämförbara situationer.

Det ska införas ett frivilligt sekundäransvar

Enligt nuvarande ordning uppkommer ersättningsskyldigheten när en anordning förs in i Sverige eller tillverkas här. Berörda aktörer kan avtala om bl.a. tidpunkten för betalning och om att ersättningsskyldigheten ska övervältras till senare handelsled. Så har också skett i det nu gällande branschavtalet mellan Copyswede och Elektronikbranschen. Enligt avtalet kan aktörer i senare handelsled, såsom grossister och återförsäljare, ingå avtal med Copyswede och överta ersättnings- och redovisningsskyldigheten för aktuella anordningar i förhållande till tidigare handelsled.

När ordningen infördes uttalades att ersättningsskyldigheten av effektivitetsskäl borde samlas på ett mindre antal aktörer. Det övervägdes ett system där tillverkare och importörer är primärt ersättningsskyldiga men där grossister och återförsäljare åläggs en subsidiär skyldighet. De skulle då vara ersättningsskyldiga om de inte kunde styrka att ersättning erlagts i ett tidigare led, men ha rätt att kräva tillbaka erlagd ersättning av tillverkaren eller importören. Ersättnings- och redovisningsskyldighet för varje återförsäljare, för vilken ersättningsskyldigheten kanske är obetydlig, bedömdes dock inte som kostnadseffektivt. Det framhölls samtidigt att regleringen inte hindrar att berörda aktörer avtalar om övervältring till senare handelsled. Det konstaterades att motsvarande reglering tillämpades i praktiskt taget alla länder (se prop. 1997/98:156 s. 27–29).

Någon heltäckande genomgång ryms inte inom ramen för det här ärendet men såvitt känt ligger även i dag ersättningsskyldigheten primärt på importörer och tillverkare av ersättningsgrundande anordningar i de EU-länder som tillämpar ett anordningsbaserat system. Utredningen bedömer att ersättningsskyldigheten inte bör flyttas till återförsäljarledet och att ett system med primär- och sekundäransvar inte bör införas.

Flera remissinstanser kritiserar bedömningen, däribland Elektronikbranschen, Svenskt Näringsliv och ICC Sverige. De pekar på att lagerhållning i princip alltid sker i ett eller fler handelsled innan en anordning når slutkonsument eller t.ex. reexporteras. Bland andra Sveriges advokatsamfund framhåller att regleringen innebär att förutsättningarna för förhandlingar mellan parterna inte är neutrala och att näringsidkarna är beroende av att organisationen godtar övervältring i senare handelsled.

Som utgångspunkt är det rimligt att skyldigheten att betala ersättning ligger nära tidpunkten då den skada som ersättningen avser att täcka uppstår. Som bl.a. Elektronikbranschen framhåller ger en sådan ordning bättre möjligheter att beakta undantagen från ersättningsskyldigheten. Samtidigt talar mycket för att primärt placera ersättningsskyldigheten hos

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 så få aktörer som möjligt och vid just tillverkning och införsel. Det är den vanligaste modellen inom EU vilket förefaller bero på att det är svårt att kontrollera marknaden om ersättningsskyldigheten frikopplas från tillverkning eller import. Det kan i sin tur leda till att oseriösa aktörer undgår betalningsskyldighet med konkurrenssnedvridning som följd. Regeringen bedömer att det inte framstår som en lämplig lösning att flytta ersättningsskyldigheten från importörer och tillverkare till återförsäljare.

Det finns däremot anledning att överväga om den ordning som redan tillämpas på marknaden bör lagregleras. Som beskrivs ovan innebär nuvarande branschavtal att ersättnings- och redovisningsskyldigheten kan övervältras till senare handelsled förutsatt Copyswedes godkännande. Enligt avtalet övergår skyldigheten, dvs. Copyswede kan inte vända sig till importören eller tillverkaren för det fall den som har övertagit skyldigheterna inte gör rätt för sig. På så sätt skiljer sig alltså konstruktionen från den som övervägdes när ordningen infördes.

Motsvarande ordning kan åstadkommas genom en reglering där importörer och tillverkare fortsatt är ersättningsskyldiga från införsel eller tillverkning men där betalningen ska erläggas vid den första försäljningen av anordningen, om inte anordningen säljs till en näringsidkare som genom avtal med organisationen har övertagit betalnings- och redovisningsskyldigheten. Detsamma måste gälla för köpare i senare handelsled. Ersättning behöver då inte betalas för t.ex. lagerhållna varor och ersättningen kan i sådana fall betalas av den som säljer till en slutkund.

Det förutsätter dock enligt avtalet, och allmänna regler, att övergången av skyldigheten godkänns av borgenären, dvs. i praktiken av Copyswede. Det bör av naturliga skäl även gälla vid en lagreglering. Annars kan systemet enkelt kringgås genom att anordningarna med befriande verkan kan säljas till någon som t.ex. inte är kreditvärdig. Med tanke på att det i praktiken endast är Copyswede som inkasserar ersättningen och för att en lagreglering ska fylla en funktion, dvs. innebära något mer än avtalsfrihet, bör en sådan organisation endast kunna motsätta sig en övergång av skyldigheten vid godtagbara skäl, såsom bristande kreditvärdighet. Som Copyswede m.fl. framhåller kan ytterligare ett exempel på godtagbara skäl vara att den näringsidkare som ska överta skyldigheten tidigare inte har efterlevt krav på t.ex. redovisning eller betalning trots begäran om rättelse.

Till skillnad från vad som var utgångspunkten i tidigare förarbeten framstår det som att den modell med övervältring som tillämpas på marknaden i princip krävs för att systemet ska fungera i praktiken. Det argument som då framfördes om ökade administrationskostnader var också främst kopplat till ett reellt sekundäransvar, dvs. att återförsäljare är betalningsskyldiga om de inte kan visa att betalning erlagts i tidigare led, och inte till den typ av administration som branschavtalet förutsätter. Ändringen innebär alltså ingen ökad administration i förhållande till vad som gäller på marknaden. Det förhållandet att undantagsbestämmelserna kan vara svårare att tillämpa om en anordning säljs till en näringsidkare som inte har övertagit ansvaret är motiverat av sakliga skäl och gäller lika för alla berörda näringsidkare (jfr t.ex. EU-domstolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi). Att säkerställa en ordning där betalningsskyldigheten inte kan kringgås av aktörer som inte är kreditvärdiga eller oseriösa bedöms gynna både rättighetshavarna och elektronikbranschen.

Även om parterna också i fortsättningen kan komma överens om motsvarande lösning bedöms en lagreglering ge ökad förutsebarhet och stabilitet och bättre förutsättningar att komma överens i framtida omförhandlingar. Elektronikbranschen m.fl. instämmer i det även om de helst vill se en större förändring. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att det ska införas ett så kallat frivilligt sekundäransvar som den organisation som kräver in ersättning inte kan motsätta sig utan godtagbara skäl.

Förslaget kan förväntas förbättra situationen på marknaden och bör utvärderas innan det, som Copyswede m.fl. föreslår, övervägs en särskild skyldighet för återförsäljare att på begäran uppge varifrån en anordning har köpts in.

Det ska införas en lagreglerad rätt till återbetalning

Det förslag som nu lämnas när det gäller tidpunkten för betalning av ersättningen och övervältring till senare handelsled syftar till att underlätta en korrekt tillämpning av undantagsbestämmelserna och minimera behovet av återbetalning av ersättning avseende anordningar som i slutledet ska undantas, t.ex. till följd av proffs- eller exportundantagen. Det kan dock ändå uppstå situationer som föranleder en rätt till återbetalning.

När nuvarande ordning infördes ansågs det inte nödvändigt att lagreglera rätten till återbetalning eftersom det redan av allmänna obligationsrättsliga principer följer att felaktigt betald ersättning som regel ska återbetalas och att passivitet kan medföra att rätten går förlorad (se prop. 1997/98:156 s. 27). Som redovisas i föregående avsnitt har EU-domstolen sedan dess uttalat att anordningsbaserade system, som det svenska, ska säkerställa en effektiv rätt till återbetalning avseende anordningar som ska undantas.

Utredningen bedömer att det inte finns skäl att införa en lagreglerad rätt till återbetalning och att den möjlighet som svensk rätt ger kan utövas på ett effektivt sätt. Utredningen framhåller också att berörda aktörer, på det sätt som skett, kan avtala om de närmare förutsättningarna. Elektronikbranschen är kritisk till bedömningen och menar att det är osäkert att grunda rätten till återbetalning på allmänna principer. Även andra remissinstanser, som Lunds universitet och SFIR, ifrågasätter bedömningen.

Tidigare förarbetsuttalanden tar sikte på principerna om condictio indebiti och betalning utan rättsgrund. Även om en betalning inom ramen för ersättningsordningen är avsiktlig och bygger på lag eller avtal, har undantagen alltså ansetts innebära att en betalning regelmässigt ska uppfattas som felaktig om det visar sig att anordningen i fråga ska omfattas av ett undantag. Även om det inte rör sig om ett renodlat fall, saknas det anledning att nu se annorlunda på frågan om tillämpliga rättsregler. Enligt nämnda principer har en betalningsmottagare under vissa förutsättningar rätt att behålla en betalning som skett utan rättsgrund. Det gäller om betalningsmottagaren dels har haft befogad anledning att tro att han eller hon hade rätt till de mottagna medlen, dels i fortsatt befogad god tro har inrättat sig efter detta. När det gäller kravet på inrättande är ofta den tid som har förflutit sedan betalningen gjordes av stor betydelse. Utöver dessa krav gäller som förutsättning att det vid en intresseavvägning ska framstå som motiverat att betalaren ska förlora sin återkravsrätt. Vilket av de motstående intressena som förtjänar företräde beror på faktorer som kan

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 skifta från fall till fall. Det gäller också de förhållanden som ska beaktas vid intresseavvägningen (se bl.a. rättsfallet NJA 2015 s. 1072).

Ersättningsordningen, och EU-rätten, bygger på att det finns en rätt till återbetalning av ersättning som har erlagts för en anordning som ska undantas. Det talar för att mottagaren av betalningen, dvs. i praktiken Copyswede, har anledning att under en viss tid uppfatta betalningen som provisorisk. Enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, som genomför direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, ska dock organisationen betala ut ersättningen till de ersättningsberättigade så snart som det är möjligt och, om det inte finns godtagbara skäl för annat, senast nio månader från utgången av det räkenskapsår då rättighetsintäkterna inkasserades (se 7 kap. 5 §). Det är också den frist som enligt branschavtalet redan tillämpas på marknaden när det gäller krav på återbetalning. Den fristen bör därför som utgångspunkt gälla i fråga om vad som är rimlig tid. Inom vilken tid ett återkrav kan göras gällande beror dock ytterst på omständigheterna i det enskilda fallet och får bedömas i tillämpningen. Enligt regeringen är det, till skillnad från vad Läromedelsförfattarna föreslår, inte aktuellt att villkora återbetalningsrätten av huruvida ersättningen har betalats ut till de ersättningsberättigade. Det är naturligt att vissa avsättningar kan behöva göras för oförutsedda krav.

Det framstår i ljuset av EU-domstolens praxis som lämpligt att reglera rätten till återbetalning i lag. Copyswede har ingen invändning mot det och även övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Regeringen föreslår därför att det i lag anges att den näringsidkare som har erlagt ersättning för en anordning som omfattas av ett undantag ska ha rätt till återbetalning om kravet framställs i rimlig tid. Rätten kommer därmed även att gälla den näringsidkare som har övertagit betalnings- och redovisningsskyldigheten i förhållande till organisationen.

Vissa följdändringar när det gäller ersättningsskyldiga näringsidkares anmälnings- och redovisningsskyldighet

Enligt nuvarande ordning ska ersättningsskyldiga näringsidkare, dvs. tillverkare och importörer, anmäla sig hos den förvaltande organisationen. I och med förtydligandet att även utlandsförsäljare ska omfattas av ersättningsskyldigheten kommer även de att vara anmälningsskyldiga.

Som en följd av de förslag som nu lämnas när det gäller ersättningsgrundande anordningar och beräkningsgrunder föreslår regeringen, i likhet med utkastet, även vissa ändringar när det gäller redovisningsskyldigheten. Som Copyswede m.fl. pekar på finns det behov av att komplettera skyldigheten till följd av förslaget att senarelägga tidpunkten för betalning och förslaget att införa ett frivilligt sekundäransvar. Regeringen föreslår därför ytterligare vissa bestämmelser om redovisning.

7.5	Ersättningens storlek och avtalsvillkor	Prop. 2025/26:184

Regeringens förslag
– Ersättningen för anordningar för digital lagring ska vara 50 öre per
	gigabyte lagringsutrymme, dock högst 40 kronor. Ersättningen för
	andra anordningar där digital lagring kan ske ska vara en krona per
	gigabyte lagringsutrymme, dock högst 100 kr. Takbeloppen ska inte
	tillämpas om det är uppenbart oskäligt.
– Ersättningen ska vara 100 kronor för anordningar för framställning
	av exemplar i fysisk eller digital form.
– En omräkning av ersättningsbeloppen, med undantag för ersätt-
	ningen per gigabyte lagringsutrymme, grundad på förändringen i
	konsumentprisindex ska göras vart femte år.
– En organisation som kräver in ersättningen ska informera
	ersättningsskyldiga näringsidkare om grunderna för beräkningen av
	krav på ersättning och ska inte få tillämpa avtalsvillkor som inte har
	saklig grund eller som är diskriminerande.
Regeringens bedömning
Näringsidkare bör fortsatt ha rätt till nedsättning av ersättningen då
upphovsmännen kompenseras för framställningen på annat sätt eller om
ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en
anordning eller i övrigt till förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

Utredningens förslag (SOU 2022:20)
Utredningens förslag stämmer inte överens med regeringens förslag och
bedömning. Utredningen föreslår, till följd av förslaget att inrätta en
privatkopieringsnämnd som ska meddela föreskrifter om ersättningens
storlek m.m., att nuvarande ersättnings- och nedsättningsgrunder ska utgå.
Remissinstanserna
Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)
avstyrker förslaget att ersättningens storlek inte ska anges i lag och
understryker att det ankommer på medlemsstaterna att säkerställa att
rättighetshavarna erhåller rimlig kompensation. De förespråkar att
nuvarande ersättningsnivåer ses över och lämnar förslag på nya grund- och
taknivåer som bör justeras årligen utifrån förändringar i konsument-
prisindex. De menar att den av utredningen uppskattade totala ersättningen
om 150–300 miljoner kronor per år är för låg och anser att den, bl.a. med
hänsyn till utvidgningarna, bör vara högre än enligt branschavtalet.
Bildupphovsrätt i Sverige (Bildupphovsrätt) m.fl. framhåller att
förslagen innebär att ersättningsordningen vidgas kraftigt och hänvisar
bl.a. till att det av utredningens undersökning framgår att privat-
kopieringen av bilder är mest omfattande. Läromedelsföretagen anser att
privatkopiering av redan några sidor ur läromedel medför skada och att
kopiering ur ett stort antal olika källor, delvis utifrån avtal med avtals-		63

Prop. 2025/26:184 licensverkan, delvis med stöd av privatkopieringsrätten, i praktiken ofta får ersätta gängse läromedel. Läromedelsförfattarna framhåller att studenter vid svenska lärosäten regelbundet kopierar flertalet sidor ur kurslitteratur och att varje lagligt spridd privatkopia av läromedel leder till märkbar och mätbar ekonomisk påverkan för upphovspersonerna.

Elektronikbranschen, Telenor och Hi3G Access (Tre) understryker att ersättningsnivåerna i branschavtalet inte är en relevant utgångspunkt vid bestämmandet av ersättningens storlek. De hänvisar bl.a. till att sättet på vilket konsumenter använder tjänster och anordningar samt privatkopierar förändras snabbt. De understryker också att avtalet förhandlades fram under mycket speciella premisser, bl.a. till följd av att parterna samtidigt enades om den så kallade historiska skulden. Nivån avspeglar inte på något sätt den skada som rättighetshavare kan ha lidit av privatkopiering.

Lunds universitet anser att taknivåer för ersättningen behöver anges i lag som en vägledande indikation för vad som utgör en orimlig ersättning.

Copyswede m.fl. anser att nuvarande nedsättningsgrunder bör behållas och föreslår att de ska kompletteras med en ny grund som tar sikte på att samma privatkopiering omfattas av ersättningen för en annan anordning.

Elektronikbranschen och Telenor framhåller att det måste säkerställas att utvidgningen av anordningsbegreppet inte leder till att flera anordningar i en och samma kopieringskedja belastas.

Utkastets förslag och bedömning

Utkastets förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. I utkastet föreslås att ersättningen per gigabyte för anordningar för lagring ska vara en krona. I utkastet föreslås att omräkning (indexering) ska ske vart tredje år. Utkastets bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Ett stort antal remissinstanser har synpunkter på vad som är en rimlig kompensation och bedömningarna kring bl.a. hur de utvidgningar som föreslås ska påverka ersättningens storlek. Elektronikbranschen m.fl. vidhåller att branschavtalet inte kan läggas till grund för bedömningen och invänder bl.a. mot att utvidgningarna anses utgöra skäl för en högre ersättning. Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt KLYS är av motsatt uppfattning och framhåller bl.a. att branschavtalet ligger i linje med den danska ordningen och att utvidgningarna är omfattande. Bland andra Internationella handelskammaren (ICC Sverige), Kulturrådet och Musikförläggarna för fram liknande resonemang.

I fråga om beräkningsgrunderna tillstyrker Copyswede m.fl. de nya anordningskategorierna och att ersättningen för lagringsanordningar ska utgå från lagringsutrymme och kombineras med olika taknivåer. Även bl.a. Elektronikbranschen och TechSverige är positiva till att det införs taknivåer, men anser i grunden att det är olämpligt att utgå från anordningarnas lagringsutrymme. Ingen remissinstans invänder i sig mot förslaget att införa en fast nivå för anordningar för exemplarframställning.

När det gäller ersättningens storlek avstyrker Copyswede m.fl. utkastets grund- och taknivåer. De vidhåller sitt tidigare förslag och anger vissa nivåer som i vart fall inte bör understigas. Även Elektronikbranschen m.fl.

avstyrker utkastets förslag och menar att grund- och taknivåerna måste Prop. 2025/26:184 sänkas kraftigt, även i relation till branschavtalet. De avstyrker vidare

föreslagen indexering och argumenterar bl.a. för att den allmänna prisutvecklingen inte fångar upp sambandet mellan ersättningens storlek och ändrade förhållanden som minskad privatkopiering, ökad marginalpress osv. Copyswede m.fl., ICC Sverige och Musikförläggarna är positiva till förslaget, men invänder bl.a. mot att indexeringen inte omfattar ersättningen per gigabyte. De tillstyrker förslaget att taknivåerna inte ska tillämpas om det är uppenbart oskäligt men föreslår vissa kompletteringar.

Copyswede m.fl. instämmer i att nuvarande nedsättningsgrunder bör behållas. Elektronikbranschen anser att de i praktiken inte är ett tillräckligt effektivt verktyg för att tillse att ersättningen per anordning blir rimlig. Bland andra Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) och Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) anser att offlinefrågan bör hanteras i tillämpningen och framhåller att ersättningen till följd av utvidgningarna, oberoende av utgången i offlinefrågan, kommer att behöva vara högre än i dag. Elektronikbranschen menar att ersättningen helt bör bortfalla när det gäller anordningar som huvudsakligen används för offlinekonsumtion. Enligt Sveriges advokatsamfund bör det fortsatta lagstiftningsarbetet avvakta EU-domstolens avgörande.

Elektronikbranschen m.fl. ser positivt på förslaget om nya krav på en organisation som har rätt att kräva in ersättning. Det gäller även t.ex. Patent- och registreringsverket och Svenskt Näringsliv. Copyswede m.fl. har ingen invändning mot det och delar i stort utkastets resonemang.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ersättningens storlek ska regleras i lag och berörda aktörer ska inom givna ramar fortsatt kunna avtala om ersättningens storlek

Den första frågan är i vilken utsträckning ersättningen bör regleras och i vilken mån parterna själva ska kunna komma överens om storleken.

När nuvarande ordning infördes bedömdes det inte lämpligt att låta ersättningens storlek avgöras genom förhandlingar mellan rättighetshavarna och de ersättningsskyldiga näringsidkarna. Som skäl framfördes bl.a. att även andra intressen än parternas gör sig gällande, t.ex. hänsyn till konsumenter och till marknadsförhållandena i stort (se prop. 1997/98:156

s.29). Ersättningens storlek reglerades mot den bakgrunden i lag och knöts till anordningarnas möjliga upptagningstid och kombinerades med ett tak.

När EU-direktivet senare genomfördes anpassades ordningen tydligare till digital kopiering så att ersättningen numera huvudsakligen är baserad på anordningarnas lagringsutrymme. Takbeloppet slopades och det infördes en rätt att få ersättningen nedsatt för det fall rättighetshavarna kompenseras på annat sätt, eller om ersättningen är oskäligt hög med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller förhållandena på marknaden. Om parterna inte kan komma överens om nedsättning av ersättningen får frågan avgöras av domstol (se prop. 2004/05:110 s. 398).

Som beskrivs i avsnitt 5 har framför allt teknikutvecklingen medfört att de lagreglerade ersättningsnivåerna ligger långt över de nivåer som med stöd av nedsättningsreglerna tillämpas på marknaden. Som Elektronikbranschen pekar på har lagringsutrymmet på olika typer av anordningar

ökat avsevärt samtidigt som det primärt används för annat än privat-

Prop. 2025/26:184 kopiering, t.ex. funktionalitet, applikationer och lagring av egenproducerat material. För exempelvis en mobiltelefon med 256 gigabyte lagringsutrymme kan ersättningen enligt lag uppgå till högst 1 024 kronor men på marknaden tillämpas ett tak om 75 kronor för alla typer av mobiltelefoner.

Ett system som bygger på förhandlingar mellan parterna, som å ena sidan har stor kunskap om förekommande privatkopiering och påverkan på rättighetshavare och å andra sidan funktion och pris på elektronikprodukter samt marknadsförhållandena i stort, ger flexibilitet och har goda förutsättningar att leda till ett välgrundat resultat och hålla över tid. Det är dock tydligt att nuvarande ordning lägger ett allt för stort ansvar på parterna. Förhandlingsutrymmet bör därför snävas in för att underlätta och effektivisera förhandlingarna. Det motiveras också av att större hänsyn bör tas till konsumenterna som ytterst är de som ska finansiera ersättningen.

Ersättningens storlek bör alltså fortsatt regleras i lag, vilket också en majoritet av remissinstanserna förordar, samtidigt som parterna ges möjlighet att inom tydliga ramar komma överens.

Som Elektronikbranschen m.fl. framför står det klart att ersättningsnivåerna i lag behöver sänkas kraftigt för att bättre motsvara förekommande privatkopiering och rådande marknadsförhållanden.

Utgångspunkterna för vad som är en rimlig kompensation

Det ankommer på medlemsstaterna att bestämma nivån på den rimliga kompensationen. Ersättningen ska dock stå i samband med den privatkopiering som faktiskt sker och förhålla sig till hur denna utvecklas över tid (se avsnitt 4.1). Ersättningen bör därmed bygga på en uppskattning av hur mycket som privatkopieras. Som utredningen konstaterar är det dock ofrånkomligen så att ersättningen måste bestämmas på ett schabloniserat sätt. Avgörande är om systemet i sin helhet ger en rimlig kompensation, varvid rättighetshavarnas intressen ska vägas mot användarnas (se rättsfallet NJA 2016 s. 490). Av intresse för bedömningen av vad som är en rimlig kompensation är, som utredningen konstaterar, den ersättning som nuvarande ordning genererar. Av intresse är även den undersökning av förekommande privatkopiering som har genomförts under utredningen och jämförelser med andra länder, särskilt övriga nordiska EU-länder.

Copyswede och Elektronikbranschen ingick nu gällande branschavtal om privatkopieringsersättning under 2020. Avtalet reglerar bl.a. vilka anordningar som ska ersättas och vilken ersättning som ska utgå per anordning. Med utgångspunkt i avtalet, och vid en jämförelse med ersättningsnivåerna i andra EU-länder, uppskattade utredningen att den samlade ersättningen bör uppgå till 150–300 miljoner kronor per år.

Ersättningen uppgick under 2023 och 2024 till omkring 250 miljoner kronor per år och varierar från år till år med försäljningen av antalet ersättningsgrundande anordningar. Som utredningen konstaterar ger avtalet uttryck för vad berörda aktörer med tillämpning av nuvarande ordning har kunnat acceptera. Elektronikbranschen framhåller bl.a. att avtalet förhandlades fram under speciella omständigheter och anser att ersättningen inte står i relation till förekommande privatkopiering, som man menar är mycket begränsad till följd av bl.a. övergången till strömmad konsumtion. Även bl.a. TechSverige för fram liknande argument.

Som utredningen konstaterar bör den ersättning som avtalet genererar, även med beaktande av vad bl.a. Elektronikbranschen invänder, på en schabloniserad nivå betraktas som en indikation på vad som enligt nuvarande ordning är en rimlig ersättning. Det gäller också med beaktande av relevanta delar av den undersökning som har genomförts inom ramen för utredningen, även om resultatet måste värderas med försiktighet. Ersättningen per capita (och per anordning) ligger vidare i linje med vad som gäller i Danmark, vars ersättningsordning i flera avseenden bedöms ligga nära den svenska. I Finland, som tillämpar en skattebaserad ordning, ligger ersättningen per capita betydligt lägre. En särskild utredare har dock nyligen sett över det finska systemet och föreslår en återgång till en anordningsbaserad ordning, utvidgningar som bl.a. avser text och stillbild och en ersättningsnivå som per capita ligger högre än den svenska (se Utbildnings- och kulturministeriets publikation 2025:6, Reform av systemet för ersättning för privatkopiering). Som Copyswede och andra remissinstanser påpekar ersätter inte heller Danmark text och stillbild och exkluderar, i likhet med den finska utredningen, även offlinekopiering. Från ett svenskt perspektiv är regeringens sammanvägda bedömning att den ersättning som nuvarande ordning genererar får betraktas som rimlig.

Nästa fråga är då hur breddningen av ersättningsordningen bör påverka ersättningens storlek (se även prop. 2024/25:137). Framför allt företrädare för rättighetshavare till text och stillbild understryker att utvidgningen bör leda till att ordningen framöver bör generera en betydligt högre ersättning. Elektronikbranschen m.fl. anser att en utvidgning endast bör föranleda en omfördelning av ersättningen bland de ersättningsberättigade.

När det gäller text måste det beaktas att inskränkningen för privatkopiering är mer begränsad för litterära verk i skriftlig form än för övriga verkskategorier (se avsnitt 7.1). Dessa begränsningar gör att det t.ex. är svårt att se att lovlig privatkopiering, som Läromedelsföretagen och Läromedelsförfattarna för fram, i någon påtaglig grad skulle ersätta gängse läromedel. Bildupphovsrätt m.fl. framhåller att den undersökning som har genomförts inom ramen för utredningen visar att stillbild är den kategori som privatkopieras mest. Med hänsyn till bl.a. att den närstående rätten för framställare av fotografiska bilder nu föreslås falla utanför ordningen, är det dock svårt att dra några säkra slutsatser av undersökningen beträffande hur omfattande privatkopieringen är av stillbilder som kan grunda en rätt till ersättning. På en schabloniserad nivå talar dock resultatet och utvidgningarna i sig för att den samlade ersättningen bör bli högre än den som nuvarande ordning genererar. Som Elektronikbranschen är inne på är dock utrymmet för höjningar begränsat och utvidgningarna behöver även föranleda en viss omfördelning bland rättighetshavarna.

Som redovisas i avsnitt 7.9 avser regeringen att gå vidare med förslaget i promemorian Ändrade ersättningsregler för privatkopiering. Förslaget innebär att det så kallade ömsesidighetskravet tas bort och att rättighetshavare från länder utanför EU/EES ges rätt till ersättning här även om svenska rättighetshavare inte ges en motsvarande rätt till ersättning där. Förslaget syftar till att anpassa ordningen till en dom från EU-domstolen.

Av remissutfallet i det ärendet framgår att förhållandevis stora belopp i dag betalas ut till vissa kategorier av bl.a. amerikanska rättighetshavare. Som Copyswede och andra företrädare för rättighetshavare framhåller kan utvidgningen ändå förutsättas få betydande negativa effekter för svenska

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 rättighetshavare om inte ersättningen höjs. De närmare effekterna av utvidgningen är dock, som flera remissinstanser framhåller, svåra att bedöma. Bland andra Elektronikbranschen och Elon anser att även denna utvidgning bör betraktas som en rent fördelningsteknisk fråga och menar bl.a. att rättighetshavarna snarast har överkompenserats då utländskt material inte har undantagits i tillämpningen och då andra länder som inte tillämpar ömsesidighetsprincipen har lägre ersättningsnivåer.

Hur ömsesidighetsprincipen har tillämpats i praktiken är svårt att överblicka. Det är också svårt att göra jämförelser med andra EU-länders ersättningsnivåer baserat på ömsesidighetsprincipen eftersom många andra faktorer påverkar ersättningens storlek, t.ex. inskränkningens utformning och hur den ersättningsberättigade kretsen är avgränsad. Till det kommer att det är svårt att få grepp om vilka länder som tillämpar ömsesidighet och i vilken utsträckning eftersom det i många fall kan vara en tillämpningsfråga och variera mellan olika rättighetshavarkategorier.

Frågan är komplex och det går inte att komma ifrån att förslaget leder till ett problematiskt resultat för svenska aktörer oavsett angreppssätt. När en systemomvandlande ändring nu bedöms nödvändig framstår det inte som rimligt att lägga bördan på den ena eller andra sidan, dvs. på rättighetshavarna eller på elektronikbranschen och i förlängningen på konsumenterna. På en schabloniserad nivå talar därmed även denna utvidgning i sig för att den samlade ersättningen bör bli högre än den som nuvarande ordning genererar, men det behöver ske en omfördelning även här.

Som redovisas i avsnitt 7.2 pågår det i EU-domstolen ett mål som handlar om huruvida offlinekopiering ska ersättas med privatkopieringsersättning. Som några remissinstanser för fram anses i praktiken viss offlinekopiering ersättningsgrundande i dag. Om rättsläget klargörs på så sätt att sådan kopiering faller utanför ordningen, talar det i sig för att den ersättning som ordningen genererar bör bli lägre än i dag.

Bland remissinstanserna råder det olika uppfattning om hur man bör se på den samlade effekten av utvidgningarna och utgången i offlinefrågan. På en schabloniserad nivå bedömer regeringen att behovet av en höjning av ersättningen framstår som begränsat om offlinekopiering ska undantas.

Ersättningsordningen måste sammantaget utformas så att teknik- och rättsutvecklingen kan få visst genomslag. Vid bestämmandet av ramarna för ersättningens storlek måste det därmed tas höjd för att ersättningen ska kunna bli högre än den som ordningen genererar i dag. De ersättningsnivåer som anges i lag ligger dock avsevärt högre än de tillämpade vilket innebär att det ändå handlar om kraftiga sänkningar.

Beräkningsgrunderna

I dag bestäms ersättningen per anordning utifrån lagringsutrymme eller, för analoga anordningar, per möjlig upptagningsminut. Som redovisas ovan ska ersättningen under vissa förutsättningar sättas ned.

I avsnitt 7.3 föreslås att anordningar för analog upptagning inte längre ska vara ersättningsgrundande. Som anges där kommer det till uttryck genom att beräkningsgrunden per möjlig upptagningsminut utgår. När det gäller hjälpmedel för privatkopiering, som kopiatorer och skrivare, går det inte att basera ersättningens storlek på lagringsutrymme utan ersättningen bör bestämmas till en fast nivå per anordning. Frågan är då om beräknings-

grunden som bygger på lagringsutrymme bör behållas för övriga anordningar som kan ta upp, dvs. lagra, verk och andra prestationer.

Sedan ordningen senast sågs över har lagringsutrymmet på olika typer av anordningar ökat avsevärt. Som Elektronikbranschen pekar på används det också primärt för annat än kopiering, t.ex. för funktionalitet, applikationer och egenproducerat material. När det exempelvis gäller mobiltelefoner torde det numera inte vara av någon större betydelse för hur mycket som kopieras om lagringsutrymmet uppgår till t.ex. 128 eller 256 gigabyte. De anordningar som är aktuella, dvs. lagringsmedia och multifunktionella anordningar, rymmer också en stor variation vad gäller lagringskapacitet och prisbild m.m. Det är alltså inte möjligt att bestämma en ersättning per lagringsutrymme som mer än i ett fåtal fall träffar rätt.

För att fånga upp enklare anordningar bedöms det dock ändå som lämpligt att ersättningen även fortsatt ska utgå från lagringsutrymme. En ersättning som utgår från lagringsutrymme måste dock, som även Elektronikbranschen instämmer i, kombineras med ett tak. Det kommer att leda till att ersättningens storlek bättre svarar mot att lagringsutrymmets betydelse för hur mycket en viss anordning används för privatkopiering snabbt avtar och i stort sett saknar betydelse för majoriteten av ersättningsgrundande anordningar. Genom taknivåer sätts också en tydlig och förutsebar spärr för hur hög ersättningen ytterst kan bli. Det är viktigt för att säkerställa att belastningen på konsumenterna inte kan bli för stor.

För att taknivåerna ska träffa så rätt som möjligt bör separata taknivåer gälla för de anordningskategorier som går att hålla isär, dvs. lagringsmedia respektive multifunktionella anordningar. Det är därutöver svårt att tänka sig en uppdelning som inte skulle leda till gränsdragningsproblem. Fler taknivåer än två bedöms därför inte som lämpligt. Det kan tilläggas att de risker för kringgående och tröskeleffekter med taknivåer som lyfts fram i tidigare förarbeten (se prop. 2004/05:110 s. 139) inte gör sig gällande med samma styrka i dag. Det har i rättspraxis klargjorts under vilka förutsättningar t.ex. en mobiltelefon och ett medföljande minneskort ska betraktas som en enda anordning och det avspeglas även i nuvarande branschavtal. De eventuella gränsdragningsproblem som kommer med införandet av taknivåer bör därmed kunna hanteras i tillämpningen. Regeringen konstaterar att ingen remissinstans invänder mot det.

Ersättningens storlek

För anordningar där upptagning kan ske upprepade gånger är ersättningen i dag fyra kronor per gigabyte och för anordningar där upptagning kan ske en gång är den två och en halv krona per gigabyte. Som flera remissinstanser är inne på finns det inte längre skäl att i lag göra skillnad på anordningar där upptagning kan ske en eller upprepade gånger. Som en följd av att begränsningarna till viss typ av upptagning tas bort föreslås ovan att uttrycket upptagning ska ersättas med lagring (se avsnitt 7.3).

Copyswede m.fl. föreslår att ersättningen per gigabyte lagringsutrymme ska uppgå till två kronor i kombination med ett tak om 150 kronor och menar att taknivåerna i vart fall inte bör understiga 125 kronor för multifunktionella anordningar och 50 kronor för lagringsmedia. För anordningar utan lagringsmöjlighet föreslår Copyswede en fast nivå om 150 kronor och att nivån i vart fall inte bör understiga 125 kronor.

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 Elektronikbranschen anser att de grund- och taknivåer som tillämpas på

	marknaden är alldeles för höga och menar att de bör sänkas kraftigt.
	Organisationen anser att det sedan ordningen infördes har skett en orimlig
	uppgång av ersättningen i relation till konsumentpriset och framhåller bl.a.
	att branschen kännetecknas av hög konkurrensutsättning och pris-
	känslighet. Bland andra TechSverige för fram liknande synpunkter.
	När det gäller ersättningen per lagringsutrymme tillämpas för multifunk-
	tionella anordningar, som mobiltelefoner och datorer, en krona per giga-
	byte på marknaden. Två kronor per gigabyte framstår mot den bakgrunden
	som för högt. Regeringen ser, till skillnad från Copyswede, inte skäl för
	att berörda aktörer ska kunna komma överens om en högre ersättning än
	så. När det gäller Elektronikbranschens kritik noterar regeringen att ersätt-
	ningen för enklare anordningar ligger lägre än i t.ex. Danmark. Regeringen
	föreslår utifrån en sammantagen bedömning att ersättningen per gigabyte
	för multifunktionella anordningar ska uppgå till en krona.
	När det gäller ersättningen per gigabyte för lagringsmedia tillämpas på
	marknaden vissa intervaller vilket innebär att ersättningen per gigabyte i
	många fall ligger betydligt lägre än en krona. Regeringen instämmer mot
	den bakgrunden med Elektronikbranschen, som menar att den föreslagna
	nivån om en krona per gigabyte är för hög i förhållande till t.ex. usb-
	minnen där lagringsutrymmet över tid ökat kraftigt samtidigt som priset
	gått ned. Regeringen föreslår därför att ersättningen per gigabyte, i
	förhållandet till utkastets förlag, ska halveras och bestämmas till 50 öre.
	Det innebär att den lagstadgade ersättningen per gigabyte sänks kraftigt
	och för flertalet anordningar som mest med tre fjärdedelar.
	Elektronikbranschen anser vidare att lagringsutrymme under en viss
	storlek bör undantas helt eftersom det inte kan orsaka annat än obetydlig
	skada och pekar på att sådana undantag tillämpas enligt branschavtalet.
	Regeringen anser dock inte att det finns skäl för en så detaljerad lag-
	reglering, bl.a. då den gränsen kan komma att ändras över tid.
	Som konstateras ovan bör den nya ersättningen per gigabyte komp-
	letteras med två olika taknivåer för lagringsmedia respektive multifunk-
	tionella anordningar. Taknivåerna behöver ta höjd för att den samlade
	ersättningen ska kunna bli högre än i dag. Det måste samtidigt beaktas att
	det nu föreslås att ordningen ska utvidgas till att även omfatta hjälpmedel
	för privatkopiering, som kopiatorer och skrivare. Taknivåerna får inte
	heller sättas så högt att de inte uppfyller sitt syfte, dvs. att skapa förutse-
	barhet, snäva in förhandlingsutrymmet för berörda aktörer och säkerställa
	att belastningen på konsumenterna inte kan bli för stor.
	Enligt branschavtalet är ersättningsnivån en krona per gigabyte med en
	taknivå på 75 kronor för bl.a. datorer, surfplattor och mobiltelefoner
	respektive 120 kronor för set-top-boxar m.m. Enligt uppgifter från
	Copyswede står den första kategorin för merparten av den totala
	inkasseringen och den andra kategorin för en förhållandevis liten del. Av
	visst intresse är även belastningen på motsvarande anordningar i andra
	EU-länder. Någon mer omfattande jämförelse ryms inte inom ramen för
	det här ärendet men det framstår som naturligt att beakta ersättnings-
	nivåerna i några av EU:s största medlemsstater sett till befolkning, som
	Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Tillsammans representerar de
	omkring hälften av EU:s privatanvändare. En jämförelse bör även omfatta
70	Danmark, Nederländerna och Belgien som bedöms som relevanta.

När det gäller multifunktionella anordningar är ersättningen för datorer, surfplattor och mobiltelefoner i Danmark omkring 75 kronor. I Italien varierar ersättningsnivåerna för samma produktkategorier med anordningarnas lagringsutrymme men överlag ligger de på ungefär samma nivåer som de i Sverige. I Belgien uppgår ersättningen för dessa produktkategorier till en fast nivå om cirka 45 kronor, i Nederländerna till fasta nivåer på cirka 30–65 kronor och i Spanien till fasta nivåer på cirka 35– 60 kronor. I Tyskland varierar ersättningsnivåerna beroende på bl.a. om anordningen säljs till en konsument eller en professionell aktör och ligger omkring 30–150 kronor. I Frankrike tillämpas fasta nivåer baserade på lagringsutrymme och för t.ex. mobiltelefoner och surfplattor med mer än 64 gigabyte lagringsutrymme uppgår ersättningen till cirka 160 kronor.

När det gäller andra multifunktionella anordningar som set-top-boxar

m.m.är det svårt att göra en jämförelse på grund av stora variationer mellan de anordningar som omfattas av den kategorin enligt branschavtalet men även på grund av stora variationer mellan nivåerna i nyss nämnda länder. Set-top-boxar ersätts t.ex. inte alls i vissa länder, som i Danmark, medan de kan leda till förhållandevis höga nivåer i andra länder.

I utkastet till lagrådsremiss konstateras mot den bakgrunden att det vid en samlad bedömning framstår som att taket för multifunktionella anordningar inte bör sättas till ett högre belopp än 100 kronor. Som beskrivs där innebär det att taknivån bestäms till en lägre nivå än den som tillämpas på marknaden för set-top-boxar m.m. Den kategorin står dock för en förhållandevis liten del av den totala ersättningen och regeringen instämmer i att den kategorin inte i sig motiverar ytterligare en taknivå. Vid en avvägning bedöms alltså intresset av att taknivån för multifunktionella anordningar inte sätts för högt för att tjäna sitt syfte väga tyngst.

Copyswede avstyrker förslaget och menar att taket inte bör understiga 125 kronor bl.a. av det skälet att det tak som tillämpas på marknaden för flertalet anordningar, dvs. 75 kronor, bestämdes 2020 och bör inflationsjusteras för att förslaget ska ge utrymme för en reell höjning. Enligt regeringen framstår dock 75 kronor utifrån en sammantagen bedömning alltjämt som en i huvudsak rimlig nivå enligt nuvarande ordning. Regeringen bedömer alltså att förslaget ger utrymme för en reell höjning.

Elektronikbranschen anser att taket i stället bör sänkas kraftigt. När det gäller Elektronikbranschens invändningar noterar regeringen att det av utredningens undersökning inte går att dra några slutsatser om förekomsten av privatkopiering över tid. Regeringen instämmer dock i att det generellt sett kan antas att teknikutvecklingen och bl.a. övergången till strömmad konsumtion har minskat den traditionella privatkopieringen, vilket också kan sägas återspeglas i att de lagreglerade nivåerna behöver sänkas kraftigt. Enligt regeringen ligger det närmare till hands att jämföra de nivåer som i dag tillämpas på marknaden med vad som gäller i t.ex. Danmark och andra jämförbara EU-länder än med den nivå som gällde när ordningen infördes. När det gäller frågan om offlinekopiering torde den inte heller ha någon större bäring på set-top-boxar m.m.

När det gäller lagringsmedia, som t.ex. usb-minnen och hårddiskar, tillämpas enligt branschavtalet fasta nivåer baserade på lagringsutrymme och som högst en ersättningsnivå om 30 kronor. Även den kategorin rymmer en stor variation vad gäller anordningarnas lagringskapacitet, prisbild m.m. vilket gör det svårt att bestämma ett tak. I Danmark tillämpas

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 två fasta nivåer för lagringsmedier; cirka sju kronor för anordningar med högst 128 gigabyte lagringsutrymme och cirka 27 kronor för anordningar med större lagringsutrymme. En liknande reglering finns även i andra jämförbara EU-länder. Som redovisas ovan framstår det från ett svenskt perspektiv dock inte som motiverat med en så detaljerad lagreglering.

Det föreslås ovan ytterligare en sänkning av ersättningen per lagringsutrymme, vilket är av betydelse för bestämmandet av ersättningens storlek för t.ex. enklare usb-minnen. När det gäller mer avancerad lagringsmedia, som hårddiskar, är det takbeloppet som är av betydelse. För den typen av anordningar ligger utkastets förslag, dvs. 40 kronor, i linje med vad som gäller i Danmark och andra jämförbara EU-länder och ger utrymme för en viss höjning. Förslaget ger, på samma sätt som för multifunktionella anordningar, utrymme för en tredjedels höjning i jämförelse med den högsta nivå som tillämpas på marknaden. I förhållande till dagens lagreglerade nivåer handlar det dock om en kraftig sänkning. Som exempel kan nämnas att ersättningen för en hårddisk med 1 024 gigabyte lagringsutrymme enligt lag teoretiskt sett kan uppgå till 4 096 kronor. Regeringen, som anser att förslaget sammantaget är väl avvägt, ansluter sig till det.

I fråga om hjälpmedel för kopiering, som skrivare och kopiatorer, finns det till skillnad från vad som gäller för övriga anordningskategorier inga avtalade nivåer som kan ge en indikation på vad som är en rimlig ersättning. Bland de medlemsstater som inkluderar sådana anordningar skiljer sig ersättningen stort mellan olika produkter och användningsområden.

För svensk del måste det också beaktas att inskränkningen för privatkopiering av text är betydligt mer begränsad än för övriga verkskategorier. Det är också svårt att dra några säkra slutsatser kring hur mycket denna typ av anordningar används för privatkopiering utifrån den undersökning som har genomförts inom ramen för utredningen. Det varierar beroende på produktens egenskaper m.m. Som Patent- och marknadsdomstolen är inne på kan det inte uteslutas att det kan uppstå gränsdragningsfrågor när det gäller förhållandet mellan framför allt multifunktionella anordningar och hjälpmedel för privatkopiering och regeringen bedömer att det bl.a. av det skälet finns klara fördelar med att använda motsvarande maxbelopp för dessa anordningskategorier.

Vid en samlad bedömning föreslår regeringen att ersättningen för hjälpmedel ska bestämmas till en fast nivå som motsvarar den föreslagna taknivån för multifunktionella anordningar, dvs. 100 kronor.

Ersättningsnivåerna ska justeras efter prisutvecklingen

Det är viktigt att ersättningsnivåerna i lag över tid inte holkas ur av inflationen och blir för låga för att motsvara EU-rättens krav på rimlig kompensation. Taknivåerna för lagringsmedia och multifunktionella anordningar samt den fasta ersättningsnivån för hjälpmedel bör därför över tid räknas om utifrån förändringar i konsumentprisindex.

Till skillnad från Elektronikbranschen bedömer regeringen att en sådan omräkning är ändamålsenlig för att, på liknande sätt som gäller för andra typer av ersättningar, över tid säkerställa ersättningens realvärde. Som Elektronikbranschen är inne på medför användningen av konsumentprisindex en viss risk för att nivåerna i lag kan bli för höga under perioder med hög inflation. Utfallet beror dock på en rad samverkande faktorer och

den situationen kan hanteras med stöd av nedsättningsreglerna, se vidare nedan. Förslaget avser de lagreglerade nivåerna och medför inget krav på att de tillämpade (nedsatta) nivåerna ska indexeras. Det ska alltså inte tas till intäkt för att de tillämpade nivåerna per automatik ska räknas om.

Enligt regeringen finns det, även med beaktande av vad bl.a. Ifpi Sverige, STIM och ICC Sverige för fram, dock inte skäl för en uppräkning av den grundnivå som gäller i förhållande till gigabyte. En ersättningsnivå som sätts i förhållande till lagringsutrymme bör bli aktuell i färre och färre fall om teknikutvecklingen fortsätter mot produkter med större utrymme.

Vidare saknas, till skillnad från vad bl.a. Musikförläggarna för fram, skäl att tidigarelägga indexeringen och utföra den årligen eller vartannat år. Beloppen tar redan viss höjd för utvecklingen framåt. För att underlätta den praktiska tillämpningen bör de lämpligen räknas om vart femte år. Regeringen ser nu inte behov av en ordning där de omräknade beloppen meddelas i föreskrifter utan bedömer att det är tillräckligt att förutsättningarna regleras tydligt i lag så att omräkningen kan ske i tillämpningen. En liknande reglering finns i exempelvis Danmark.

Taknivåerna ska inte tillämpas om det är uppenbart oskäligt

Särskilt mot bakgrund av teknikutvecklingen finns det skäl att ta höjd för att privatkopieringsbeteendet kan komma att ändras över tid och att det kan utvecklas anordningar som kan användas för privatkopiering i sådan utsträckning att de takbelopp som nu föreslås skulle begränsa ersättningens storlek på ett oskäligt sätt. Det bör för sådana fall finnas en möjlighet att bortse från takbeloppen. Eftersom de syftar till att skapa förutsebarhet i fråga om vilken ersättning som ytterst kan belasta en anordning bör dock en sådan undantagsregel vara restriktiv. Mot den bakgrunden föreslås i utkastet till lagrådsremiss att takbeloppen inte ska tillämpas om det är uppenbart oskäligt. Som konstateras där får i en sådan situation ersättningen per gigabyte, precis som i dag, betraktas som en utgångspunkt och tillämpas i kombination med nedsättning.

Förslaget välkomnas av företrädare för rättighetshavare och ifrågasätts inte av någon remissinstans. Copyswede m.fl. föreslår att taknivåerna ska kunna bortses från när det är en förutsättning för att den kompensation som ska utgå ska anses rimlig enligt EU-rätten. Regeringen konstaterar att det är upp till medlemsstaterna att bestämma nivån på kompensationen och att det i det avseendet inte finns någon direkt ledning för tillämpningen att hämta i EU-rätten. Regeringen ansluter sig därmed till utkastets förslag.

Nuvarande nedsättningsgrunder bör behållas

Som konstateras i det föregående är det inte möjligt att bestämma ersättnings- och taknivåer som träffar rätt för fler än ett begränsat antal anordningar. Ersättningsskyldiga näringsidkare har rätt till nedsättning av ersättningen om rättighetshavarna kompenseras för privatkopieringen på något annat sätt, eller om ersättningen med hänsyn till omständigheter som kan hänföras till en anordning eller förhållandena på marknaden är oskäligt hög. Redan när nedsättningsgrunderna infördes klargjordes att nedsättning inte bara ska kunna komma i fråga i undantagsfall. Ett nu centralt exempel på en situation där ersättningen enligt lag kan anses oskäligt hög är att nedsättning redan tillämpas på marknaden (jfr prop. 2004/05:110 s. 141).

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 Eftersom nedsättning redan tillämpas på marknaden bör alltså utgångspunkten vara de nivåer som följer av branschavtalet. De utvidgningar av ersättningsrätten som nu är aktuella förväntas dock medföra att vissa anordningar ska anses användas för privatkopiering, av t.ex. text och stillbild, i högre utsträckning än i dag. Det kan medföra att den nedsättning som tillämpas inte i samma utsträckning kan anses motiverad. Samtidigt måste ersättningen på ett rimligt sätt anpassas till t.ex. aktuella priser på olika anordningar så att marknadsstörningar inte uppstår. Om rättsläget på EU-nivå klargörs på så sätt att offlinekopiering inte ska ersättas med privatkopieringsersättning förväntas det i sig medföra att ersättningen i vissa fall ska sättas ned. Parterna får sammantaget använda nedsättningsreglerna för att se till att ersättningen för varje typ av anordning blir rimlig.

När det gäller hjälpmedel för kopiering, som t.ex. skrivare och kopiatorer, förväntas en betydande nedsättning i många fall bli aktuellt på grund av funktion, pris m.m. Elektronikbranschen framhåller att det måste säkerställas att utvidgningen inte får till konsekvens att flera anordningar i en och samma kopieringskedja ska anses ersättningspliktiga. Copyswede föreslår i det sammanhanget att det ska införas en ny nedsättningsgrund som tar sikte på att flera anordningar används för samma privatkopiering. Det framgår av EU-domstolens praxis att privatkopiering som sker genom en process, t.ex. genom utskrift med hjälp av en dator och skrivare som är sammankopplade, inte får leda till att den samlade ersättningen påtagligt skiljer sig från den ersättning som utgår för sådan kopiering som gjorts med en enda anordning (se mål C 457–460/11, VG Wort m.fl., jfr även bl.a. mål C-433/20, Austro-Mechana). När det nu föreslås att ersättningsordningen utvidgas till att omfatta hjälpmedel för privatkopiering, som t.ex. skrivare, kan den typen av situationer uppstå. Utgångspunkten är givetvis, som Elektronikbranschen för fram, att en och samma kopieringsprocess inte ska belasta flera anordningar. Vid gränsdragningsproblem är det dock redan i dag möjligt att sätta ned ersättningen om t.ex. rättighetshavarna ersätts för kopieringen på annat sätt eller i förhållande till en viss anordning om ersättningen är oskäligt hög. Nedsättningsgrunderna är generellt utformade för att träffa olika typer av situationer och regeringen ser inte skäl att föreslå en särskild nedsättningsgrund.

Information om grunderna för beräkningen av begärd ersättning och förbud mot osakliga eller diskriminerande avtalsvillkor

Enligt EU-rätten gäller principen om likabehandling vid genomförandet och tillämpningen av direktivets krav på rimlig kompensation. EU- domstolen har godtagit att berörda aktörer kommer överens om t.ex. tillämpliga undantag från ersättningsskyldigheten men har uttalat att överenskommelser som får förhandlas fram fritt inte kan garantera att näringsidkare som befinner sig i lika situationer behandlas på samma sätt (se C-110/15, Nokia Italia m.fl.). EU-domstolens resonemang påminner om det som gäller på konkurrensrättens område och om de krav som följer av direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. Enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, som genomför direktivet, får kollektiva förvaltningsorganisationer inte tillämpa osakliga eller diskriminerande licensvillkor i förhållande till användare. Lagen inne-

håller även bestämmelser om att den ersättning som en organisation begär

för användning av verk och prestationer ska vara rimlig och om att organisationen ska informera om grunderna för beräkningen av ersättningen.

I det lagstiftningsärendet förde några remissinstanser, bl.a. Elektronikbranschen, fram att direktivets bestämmelser om ersättning och villkor för licensiering borde gälla även för privatkopieringsersättning. Det fanns dock inte utrymme för att i det ärendet överväga andra ändringar än de som kunde anses följa av direktivet (se prop. 2015/16:181 s. 95).

Vilken ersättning som ska utgå regleras särskilt när det gäller privatkopieringsersättning och det bör därför inte införas något krav på att den ersättning som organisationen begär ska vara rimlig. Det bör däremot införas ett krav på att organisationen ska informera om grunderna för beräkningen av krav på sådan ersättning. På samma sätt som gäller för motsvarande krav enligt lagen om kollektiv förvaltning innebär det att ett visst mått av transparens ska iakttas. Det bör vara tillräckligt att på en övergripande nivå redovisa principerna för hur organisationen har kommit fram till kravet på ersättning. Organisationen behöver alltså inte lämna en detaljerad redovisning av hur ersättningen beräknats för t.ex. en viss anordning och informationen måste inte lämnas på något visst sätt.

För att likabehandlingsprincipen ska få genomslag i tillämpningen bedöms det också lämpligt att införa motsvarande krav för avtalsvillkor som rör privatkopieringsersättning som redan gäller för licensvillkor. Förbuden mot att tillämpa osakliga eller diskriminerande villkor bör gälla både vid ensidigt handlande från organisationens sida, t.ex. då organisationen erbjuder ett avtal med ett visst innehåll, och när organisationen har ingått ett sådant avtal. Att erbjuda en ersättningsnivå som inte har något samband med näringsidkarens rätt till nedsättning kan inte anses ha saklig grund. Förbudet mot diskriminerande avtalsvillkor innebär att organisationen är skyldig att erbjuda likvärdiga villkor i likvärdiga situationer. Organisationen får inte ge en näringsidkare fördelar som en annan inte får, utan att det kan motiveras. Det innebär bl.a. att organisationen ska vidta likvärdiga åtgärder för att kräva in ersättningen i jämförbara situationer. Remissinstanserna, bl.a. Elektronikbranschen och Svenskt Näringsliv, ser positivt på förslaget och tillstyrker eller lämnar det utan erinran.

Enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt ska en organisation som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bl.a. skyldigheter i förhållande till användare ersätta den skadelidande för den skada som uppkommer genom åsidosättandet (se 12 kap. 6 §). Det finns enligt regeringen inte anledning att avvika från det när det gäller de skyldigheter som nu föreslås och bedömningen ifrågasätts inte av någon remissinstans.

Som redovisas i avsnitt 7.8 ska de krav på organisationen som nu föreslås även kombineras med tillsyn av Patent- och registreringsverket.

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 7.6

Administration och fördelning

Regeringens bedömning

Rätten till ersättning bör fortsatt kunna göras gällande endast av en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade rättighetshavare på området och det bör fortsatt ankomma på organisationen att fördela ersättningen mellan de ersättningsberättigade.

Det behöver inte införas särskilda regler om att rättighetshavare på begäran av organisationen ska lämna uppgifter om hur de påverkats ekonomiskt av inskränkningen för privatkopiering.

Utredningens bedömning och förslag (SOU 2022:20)

Utredningens bedömning stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att rättighetshavare på begäran av organisationen ska lämna uppgifter om hur de påverkats ekonomiskt av privatkopiering.

Remissinstanserna

Samtliga remissinstanser delar bedömningen eller har inga invändningar mot den. När det gäller förslaget anser AIPPI Sverige och Lunds universitet att det vore mer ändamålsenligt att utforma det så att rättighetshavare ska tillföra organisationen uppgifter som visar att de påverkats i inte obetydlig omfattning. I övrigt berör varken företrädare för rättighetshavare eller andra remissinstanser förslaget närmare.

Utkastets bedömning

Utkastets bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) delar bedömningen. Det gäller även Konstnärsnämnden och Kulturrådet. Övriga remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

I likhet med utredningen bedömer regeringen att det inte bör föreslås några ändringar när det gäller administration och fördelning av ersättningen. I enlighet med vad som har uttalats i tidigare lagstiftningsärenden är fördelningen av ersättningen tänkt att så långt det är möjligt motsvara den privatkopiering som faktiskt sker och därmed skadan för rättighetshavarna. Det bör dock understrykas att det rör sig om schablonartade bedömningar. Fördelningen är i princip en fråga för den administrerande organisationen med beaktande av erhållen information om bl.a. förekomsten av relevant privatkopiering samt med tillämpning av aktuella fördelningsöverenskommelser och reglerna om likabehandling. Som

redovisas i avsnitt 4.1 innehåller lagen om kollektiv förvaltning av

upphovsrätt bestämmelser om bl.a. hur fördelningsprinciper ska beslutas Prop. 2025/26:184 och organisationen står under tillsyn av Patent- och registreringsverket.

Copyswede och övriga berörda aktörer på rättighetshavarsidan har lång erfarenhet av att hantera fördelningen av privatkopieringsersättningen och det kan, mot den bakgrunden, antas att eventuella gränsdragningsproblem som föranleds av de förslag som nu lämnas kommer att lösas i tillämpningen (jfr prop. 2024/25:137 s. 16 och se där gjorda hänvisningar). Bedömningen delas eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Utredningen föreslår att rättighetshavare på begäran av organisationen ska lämna uppgifter om hur de påverkats ekonomiskt av förekommande privatkopiering. Utredningen motiverar det med att rättighetshavarna vid behov bör ha ett ansvar för att ange om de t.ex. redan har kompenserats för kopiering av deras verk eller prestationer. Utredningen konstaterar att sådana upplysningar kan läggas till grund för organisationens bedömning av bl.a. om de har rätt till ersättning vid fördelningen av ersättningen.

Som konstateras i utkastet till lagrådsremiss torde det redan i dag vara så att Copyswede och övriga berörda aktörer på rättighetshavarsidan kan efterfråga uppgifter som är av betydelse för att uppskatta organisationens krav på ersättning eller för att hantera krav på ersättning mot en organisation från t.ex. medlemmar eller utanförstående rättighetshavare. Ingen remissinstans invänder mot det och regeringen ser, till skillnad från utredningen, inte skäl att lämna något förslag i denna del.

7.7	Preskription av rättighetshavares fordran

Regeringens förslag
Den ersättningsberättigades fordran på organisationen ska preskriberas
tre år efter utgången av det räkenskapsår då intäkterna inkasserades.

Utredningens förslag (SOU 2022:20)
Utredningen lämnar inte något förslag i denna del.
Remissinstanserna
Remissinstanserna berör inte frågan om preskription.
Utkastets förslag
Utkastets förslag stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS)
tillstyrker förslaget. De understryker att förslaget, i ljuset av de system-
förändringar som i övrigt föreslås, är viktigt för att ersättningsordningen
ska fungera effektivt i praktiken och bedömer att den föreslagna
preskriptionsregeln kommer att fungera väl i kombination med de		77

Prop. 2025/26:184 skyldigheter som följer av lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. Även bl.a. Konstnärsnämnden, Kulturrådet och Svensk Scenkonst ser positivt på förslaget och framför liknande synpunkter. Patent- och marknadsöverdomstolen efterlyser ett förtydligande när det gäller förslagets förhållande till allmänna bestämmelser om preskriptionsavbrott.

Skälen för regeringens förslag

Det ska införas en särskild preskriptionsregel för rättighetshavares fordran på organisationen

I lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt finns bestämmelser som närmare reglerar hur en organisation ska förvalta inkasserad ersättning. Ersättningen ska betalas ut så snart som möjligt och, om det inte finns godtagbara skäl för annat, senast nio månader från utgången av det räkenskapsår då medlen inkasserades (7 kap. 5 §). Om ersättningen inte fördelas av organisationen utan av en medlem i denna gäller detsamma för medlemmen. Organisationen har vidare en skyldighet att vidta rimliga åtgärder för att finna de rättighetshavare som är berättigade till ersättning och, om det inte är möjligt, inom viss tid offentliggöra information som är av betydelse för att kunna identifiera eller finna rättighetshavaren (7 kap. 6 §). Om det trots det inte är möjligt att identifiera eller finna rättighetshavaren får organisationen när tre år har gått sedan utgången av det räkenskapsår då intäkterna inkasserades, använda medlen för andra ändamål (7 kap. 7 §). Bestämmelsen utgör inte en preskriptionsregel (se prop. 2015/16:181 s. 180). För en fordran på ersättning torde i stället de allmänna preskriptionsreglerna gälla. Enligt preskriptionslagen (1981:130) är huvudregeln att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts (2 § första stycket).

Som redovisas i avsnitt 7.9 avser regeringen att genomföra förslaget i promemorian Ändrade ersättningsregler för privatkopiering. Det innebär att rättighetshavare från länder utanför EU/EES som tidigare inte haft rätt till ersättning, då svenska rättighetshavare inte har motsvarande möjlighet där, kommer att omfattas av ordningen. Copyswede m.fl. lyfter i sitt remissvar i det ärendet att ändringarna för med sig omfattande praktiska konsekvenser för rättighetsförvaltningen. Även Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Musikerförbundet och Sveriges Yrkesmusikerförbund understryker i det ärendet att en lagstadgad rätt till ersättning som omfattar en global repertoar innebär att det måste tas höjd för en stor mängd oförutsedda enskilda och kollektivt framställda krav. Patent- och registreringsverket framhåller vikten av att rättighetshavarna ges förutsättningar att effektivt hantera de förändrade kraven.

Som bl.a. Copyswede m.fl. och SAMI pekar på kommer den utvidgning av den ersättningsberättigade kretsen rättighetshavare som blir följden av att kravet på ömsesidighet tas bort, få tydliga konsekvenser för rättighetsförvaltningen. Det gäller inte minst i förhållande till ersättning till rättighetshavare från länder där de interna strukturerna för kollektiv förvaltning och ersättningsfördelning inte är lika väl utvecklade som i Sverige. De svårigheter som kan uppstå när det gäller att lokalisera ersättningsberättigade rättighetshavare och fördela ersättning kan föra med sig att stora belopp kan behöva hållas avskilda för att möta senare fram-

ställda krav. Det väcker frågan om det bör införas en särskild preskriptionsregel för rättighetshavares krav på ersättning från organisationen.

Särskilda regler om preskription finns redan i dag i upphovsrättslagen för vissa ersättningar. En ersättningsberättigads fordran på följerättsersättning preskriberas tio år efter uppkomsten, dock endast om organisationen har vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade (se 26 q §). En liknande reglering finns beträffande ersättning till följd av användning med stöd av avtalslicens (se 42 a §). Avtalslicensen ger rätt att använda också verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen. En utomstående upphovsman ska behandlas på samma sätt som organisationens egna medlemmar, t.ex. när det gäller stipendier eller andra förmåner som ersättningen kan användas till. En sådan upphovsman har dock alltid rätt till individuell ersättning från organisationen, om han eller hon begär det inom tre år efter det år då verket utnyttjades. Införandet av fristen motiverades av hänsyn bl.a. till organisationernas behov av att kunna överblicka vilka utbetalningar som kan bli aktuella (se prop. 1979/80:132 s. 155). Enligt regeringen gör sig samma skäl gällande beträffande ersättning enligt den nu aktuella ordningen. Det gäller särskilt när den ersättningsberättigade kretsen utvidgas till följd av att ömsesidighetskravet tas bort. Regeringen föreslår därför att det ska införas en särskild preskriptionsregel för rättighetshavares fordran på organisationen.

Preskriptionsfristen ska vara tre år och räknas från det att ersättningen inkasserades

Som konstateras ovan skiljer sig preskriptionstiden för följerättsersättning (tio år) från den frist inom vilken en utanförstående upphovsman kan begära ersättning för användning med stöd av avtalslicens (tre år). Följerättsersättningen är dock på ett tydligare sätt personligen knuten till den ersättningsberättigade, då det handlar om ersättning till upphovsmän till originalkonstverk som säljs vidare i konsthandeln. Ersättningen är alltså särskilt knuten till en specifik upphovsman och en specifik försäljning. När det gäller ersättning för privatkopiering är kopplingen mellan upphovsmannen, ersättningen och den underliggande användningen inte alls lika tydlig. I praktiken fördelas inkasserad ersättning, efter avdrag för kostnader, schabloniserat per anordningskategori utifrån resultatet av kopieringsundersökningar. I det avseendet ligger ersättningen närmare den som kan utgå till följd av användning med stöd av avtalslicens. Det framstår därför som rimligt att preskriptionstiden bestäms till tre år.

Preskriptionsfristen bör på samma sätt som gäller för användning av medel som inte kan fördelas enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt räknas från utgången av det år då ersättningen inkasserades. Då den lagen innehåller bestämmelser om de åtgärder som inom viss tid ska vidtas för att lokalisera ersättningsberättigade rättighetshavare saknas det anledning att på samma sätt som gäller för en fordran på följerättsersättning villkora preskriptionen av att sådana åtgärder ska ha vidtagits. Copyswede och andra aktörer på rättighetshavarsidan tillstyrker förslaget och är av uppfattningen att preskriptionsregeln kommer att fungera väl i kombination med de skyldigheter som följer av lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. Förslaget ifrågasätts inte av någon remissinstans.

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 Som Patent- och marknadsöverdomstolen framhåller gäller preskriptionslagens bestämmelser om inte annat föreskrivs i annan lagstiftning och de allmänna bestämmelserna om bl.a. preskriptionsavbrott gäller även här.

7.8Utökad tillsyn

Regeringens bedömning

Patent- och registreringsverket bör ha tillsyn över att en organisation som kräver in privatkopieringsersättning följer de föreslagna bestämmelserna om att en sådan organisation ska informera användare om grunderna för beräkningen av krav på ersättning och i förhållande till användare inte får tillämpa avtalsvillkor som är osakliga eller diskriminerande. Det som gäller om tillsyn m.m. enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt bör gälla även här.

Utredningens bedömning (SOU 2022:20)

Utredningen berör inte frågan om tillsyn.

Remissinstanserna

Remissinstanserna berör inte frågan om tillsyn.

Utkastets bedömning

Utkastets bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Elektronikbranschen, Svenskt Näringsliv, Internationella Handelskammaren (ICC Sverige), Konstnärsnämnden och Kulturrådet instämmer i och ser positivt på bedömningen. Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer samt Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) har inga invändningar. Patent- och registreringsverket välkomnar att myndigheten ges en tydlig men samtidigt avgränsad tillsynsroll och lyfter frågan om det bör förtydligas vilket underlag som organisationen i fråga ska tillhandahålla.

Skälen för regeringens bedömning

I avsnitt 7.5 föreslås att en organisation som har rätt att kräva in privatkopieringsersättning ska informera ersättningsskyldiga näringsidkare om grunderna för beräkningen av den ersättning som begärs och att organisationen i förhållande till sådana näringsidkare inte ska få tillämpa avtalsvillkor som är osakliga eller diskriminerande. Motsvarande krav gäller enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt i förhållande till andra typer av användare när det gäller licensiering av rättigheter och användning som sker med stöd av lag (se 9 kap. 2 § första stycket och

andra stycket andra meningen samt prop. 2015/16:181 s. 183–185).

Patent- och registreringsverket har tillsyn över att kollektiva förvalt- Prop. 2025/26:184 ningsorganisationer följer bestämmelserna i lagen (se 12 kap.). Om en

organisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen får verket ingripa genom att utfärda ett föreläggande att vidta rättelse inom viss tid. Ett ingripande med anledning av ett avtalsvillkor som strider mot lagen får endast ske genom ett föreläggande om att i fortsättningen inte ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Ett ingripande förutsätter inte att det finns ett avtalsförhållande. Även ett föreslaget avtalsvillkor kan alltså föranleda ett föreläggande. Patent- och registreringsverket får förena ett föreläggande med vite. Ett föreläggande får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen, som på talan av verket också prövar talan om utdömande av vite. Det som redan i dag gäller om tillsyn m.m. bör gälla även för de skyldigheter som regeringen nu föreslår.

Patent- och registreringsverket delar bedömningen och ser positivt på att det nu säkerställs att reglerna om informationsskyldighet samt sakliga och icke-diskriminerande villkor även gäller privatkopieringsersättning, samtidigt som myndigheten inte belastas med prisregleringsfrågor. Patent- och registreringsverket efterfrågar ett förtydligande när det gäller vilket underlag som en organisation som står under tillsyn ska tillhandahålla. Regeringen konstaterar att verket redan i dag får förelägga en organisation att lämna de handlingar och uppgifter i övrigt som behövs för den tillsyn som myndigheten ansvarar för. Regeringen instämmer i myndighetens bedömning i fråga om att kraven på t.ex. saklighet och icke-diskriminering förutsätter relevanta underlag men bedömer att myndigheten även i fråga om det utökade tillsynsuppdrag som nu föreslås är bäst lämpad att bedöma vilket underlag som krävs (jfr prop. 2015/16:181 s. 125 och 206).

7.9Internationell tillämplighet

Nuvarande ordning innebär att ersättningsberättigade rättighetshavare med anknytning till länder utanför EU/EES har rätt till privatkopieringsersättning i Sverige, om landet ger rättighetshavare med anknytning till Sverige en motsvarande möjlighet till ersättning (se avsnitt 4.1). Reglerna är av praktisk betydelse eftersom framför allt Storbritannien och USA inte ger svenska rättighetshavare någon eller begränsad ersättningsrätt.

I oktober 2024 meddelade EU-domstolen en dom av betydelse för den frågan (mål C-227/23, Kwantum Nederland och Kwantum België, jfr även EU-domstolens dom i mål C-265/19, Recorded Artists Actors Performers). När det gäller inskränkningar i de ensamrättigheter som regleras i det aktuella EU-direktivet konstaterar domstolen att artikel 5, som bl.a. reglerar inskränkningen för privatkopiering och kravet på rimlig kompensation, inte innehåller några begränsningar i förhållande till tredjeländer som motsvarar ett krav på ömsesidighet. Enligt domstolen får endast EU- lagstiftaren införa sådana begränsningar, förutsatt att de är förenliga med artikel 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Domstolen uttalar också att det saknar betydelse huruvida en medlemsstat får ställa ett sådant krav enligt ett internationellt avtal som ingicks före anslutningen till EU (jfr artikel 351 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

Prop. 2025/26:184 Sverige tillämpar i förhållande till tredjeländer ett krav på ömsesidighet för privatkopieringsersättning och verkar för att EU-kommissionen ska presentera ett lagförslag på EU-nivå som gör det möjligt att behålla nuvarande regler. En lagändring på EU-nivå är dock inte att vänta i närtid.

Mot den bakgrunden remitterades i februari 2025 promemorian Ändrade ersättningsregler för privatkopiering med förslag på förordningsändringar som innebär att den internationella tillämpligheten anpassas till domen. Förslaget innebär att ömsesidighet inte längre ska vara en förutsättning för rätt till privatkopieringsersättning i förhållande till länder utanför EU/EES. Förordningsändringarna föreslogs träda i kraft den 1 januari 2026.

Regeringen anser att konsekvenserna av domen är mycket problematiska och remissutfallet bekräftar den bilden. Ersättningsordningen behöver dock anpassas till domen och regeringen ser inte längre att det är möjligt att avvakta utvecklingen på EU-nivå. Regeringen avser därför att gå vidare med förslaget, som nu bereds i Regeringskansliet.

I det ärendet framför såväl företrädare för rättighetshavare som näringsidkare tungt vägande skäl för att de i promemorian föreslagna ändringarna om möjligt bör träda i kraft samtidigt som den bredare översynen. För att ge berörda aktörer längre tid att anpassa sig till förändringen planerar regeringen för ett ikraftträdande den 1 september 2026.

	8	En ny möjlighet till medling

	Regeringens förslag
	En medlare ska kunna utses för att hjälpa parter som vill ingå avtal om
	privatkopieringsersättning. Ersättningen till medlaren ska, om inte
	något annat har avtalats, betalas av parterna med lika delar.

	Utredningens förslag (SOU 2022:20)
	Utredningen lämnar inte något förslag i denna del.
	Remissinstanserna
	Remissinstanserna berör inte frågan om medling.
	Utkastets förslag
	Utkastets förslag stämmer överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	Copyswede och dess medlems- och samarbetsorganisationer, bl.a. Svenska
	Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), samt Konstnärliga och
	Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Patent- och
	registreringsverket, Svenskt Näringsliv, Internationella Handels-
	kammaren (ICC Sverige), Konstnärsnämnden och Kulturrådet tillstyrker
82	och ser positivt på förslaget att en medlare ska kunna utses. Patent- och

registreringsverket anser att det bör förtydligas hur medlingen förhåller sig	Prop. 2025/26:184
till myndighetens föreslagna tillsynsuppdrag. AIPPI Sverige avstyrker
förslaget med hänvisning till att det i stället bör inrättas en privat-
kopieringsnämnd. TechSverige ifrågasätter om medling kommer att vara
effektivt. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.
Copyswede m.fl., däribland Läromedelsförfattarna, och ICC Sverige
avstyrker förslaget att ersättningen till medlaren ska betalas av parterna
med lika delar. De framför bl.a. att det på rättighetshavarsidan bara finns
en part medan det på näringslivssidan finns ett betydligt större antal parter
och att organisationen kan behöva avstå från att medverka av kostnadsskäl.
Skälen för regeringens förslag
Parterna ska kunna få hjälp av en medlare
I avsnitt 6 görs bedömningen att det inte finns förutsättningar att gå vidare
med utredningens förslag om en privatkopieringsnämnd och att befintliga
möjligheter för att underlätta för parterna att komma överens i stället bör
övervägas. Svårigheterna kring att enas om ett avtal har berott på att
berörda aktörer haft olika syn på bl.a. vilka anordningar som ska vara
ersättningsgrundande och vilken ersättning som ska utgå. Ett sätt att stödja
parterna i deras förhandlingar är, som konstateras i utkastet till lagråds-
remiss, att låta lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister
omfatta även avtal om privatkopieringsersättning.
Medlingslagen är bl.a. tillämplig på avtalstvister som gäller vissa
avtalslicenser enligt upphovsrättslagen. Regleringen innebär att parterna
erbjuds en möjlighet till förhandling ledd av en utomstående och
oberoende person. Parterna behåller sin avtalsfrihet och en part som inte
vill ingå ett avtal kan inte tvingas till det. Om förhandlingar i fråga om ett
avtal som omfattas av medlingslagen inte leder till att parterna ingår något
avtal, får vardera parten ansöka om medling. En sådan ansökan ska göras
inom viss tid hos Patent- och marknadsdomstolen. Domstolen beslutar om
medling och utser medlare. Den som utses till medlare ska vara opartisk
och i övrigt lämplig för uppdraget. Medlaren får inte obehörigen röja eller
utnyttja vad han eller hon har fått kännedom om i samband med medling.
Innan domstolen utser en medlare ska parterna ha fått tillfälle att yttra
sig. Domstolen ska också ange inom vilken tid som medlingen senast ska
vara avslutad. Domstolen får efter ansökan från någon av parterna förlänga
tiden för pågående medling, om det finns särskilda skäl för det. Medlingen
ska anses avslutad när parterna kommer överens om ett avtal, när den
tidsfrist som domstolen bestämt för medlingen gått ut eller om medlaren
beslutar att medlingen ska avbrytas. Som huvudregel är det den eller de
som har ansökt om medling som betalar kostnaderna för medlaren.
Med de förslag som nu lämnas av regeringen kommer parterna även
framöver att ha möjlighet att i avtal reglera bl.a. vilka anordningar som ska
vara ersättningspliktiga och hur stor ersättningen ska vara. Som konsta-
teras i avsnitt 6 finns det ett branschavtal som varit i kraft under några år
och med tydligare ramar framstår parterna som väl rustade att även fortsatt
komma överens. Till skillnad från TechSverige anser regeringen att den
särskilda möjligheten till medling i upphovsrättstvister framstår som ett
lämpligt sätt att inom ramarna för nuvarande ordning erbjuda ett stöd i
förhandlingarna. Copyswede m.fl. instämmer i det och Elektronik-	83

Prop. 2025/26:184

branschen framför inga invändningar mot förslaget. Flera remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv och ICC Sverige, välkomnar också särskilt användningen av strukturer som redan finns på plats. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att tillämpningsområdet för medlingslagen ska utökas även till tvister om ingående av avtal om privatkopieringsersättning.

Även om sådana tvister kan aktualisera frågor som omfattas av Patent- och registreringsverkets utökade tillsynsuppdrag är syftena bakom regelverken olika och möjligheten till medling på upphovsrättsområdet omfattar redan i dag tvister om avtalsvillkor m.m. som omfattas av myndighetens tillsyn. Till skillnad från Patent- och registreringsverket ser regeringen inget särskilt behov av att samordna medlingsförfarandet enligt medlingslagen med tillsynen enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt när det gäller tvister om avtal om privatkopieringsersättning.

Medlingen bör vara frivillig

Huvudregeln enligt medlingslagen är att domstolen på ansökan ska besluta om medling om det inte finns någon särskild anledning att avslå ansökan (5 § första stycket 5). Domstolen kan på den grunden avslå en ansökan om det står klart att medlingen inte skulle kunna nå sitt syfte. Så kan t.ex. vara fallet om en av parterna helt saknar intresse av att träffa ett avtal med den andra parten efter det att tidigare medlingsförsök har gjorts. Det kan dock tänkas fall då en av parterna motsätter sig medling, men domstolen ändå beslutar om det. Det huvudsakliga skälet till att medling kan komma i fråga även i en sådan situation är att det är särskilt angeläget att motverka avtalslösa tillstånd på många av de områden som omfattas av medlingslagen, eftersom det skulle innebära att angelägen användning av upphovsrättsligt skyddat material inte skulle kunna ske.

När det gäller avtal om privatkopieringsersättning är förhållandena annorlunda. Ett avtalslöst tillstånd hindrar inte näringsidkare från att t.ex. föra in ersättningspliktiga anordningar, eftersom det enbart handlar om en rätt till ersättning. Att med dessa utgångspunkter tvinga in någon av parterna i en förhandling framstår inte som lämpligt.

På samma sätt som när det gäller avtal om rättigheter som krävs för att tillhandahålla filmverk online på en tjänst för beställvideo bör medlingen därför vara frivillig (5 § första stycket 4). Ingen remissinstans invänder mot det.

Tidigare avtal bör inte fortsätta gälla

I medlingslagen finns också bestämmelser som innebär att om det finns ett avtal mellan parterna och en part före avtalstidens slut begär förhandlingar om ett nytt sådant avtal, så fortsätter avtalet att tillämpas trots att avtalstiden har gått ut (så kallad prolongering, se 13 §). Regleringen innebär att befintliga avtal mellan parterna under vissa förutsättningar fortsätter att tillämpas under den tid som medlingen pågår och en viss tid därefter. Syftet är att under en tid undvika att avtalslösa tillstånd uppstår inom de områden som omfattas av de särskilda avtalslicenserna. Reglerna är dispositiva och kan avtalas bort av parterna (14 §). Att det tidigare avtalet fortsätter att gälla har naturligtvis den fördelen att en användare under en övergångsperiod kan fortsätta att utnyttja skyddade verk och prestationer utan att begå intrång. Ordningen innebär samtidigt i någon

mån ett ingrepp i avtalsfriheten. Eftersom det när det gäller avtal om Prop. 2025/26:184 privatkopieringsersättning inte finns lika starka skäl att säkerställa att

avtalslösa tillstånd undviks, bör dessa avtal inte omfattas av regleringen om prolongering. Ingen remissinstans invänder mot det.

Ersättning till medlaren

Medlaren har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg (16 §). Om inte annat har avtalats, ska ersättningen betalas av den part som har ansökt om medlingen eller, om flera parter har ansökt om medlingen, av dessa parter med lika delar. När bestämmelserna om ersättning till medlaren infördes framfördes att det var mest lämpligt att den som påkallar medling är den som står kostnaderna, bl.a. då den parten ansågs mest angelägen om att tvisten löses samt att en sådan ordning kunde bidra till att motparten deltar i medlingen då den inte riskerar att betala för förfarandet (se prop. 1994/95:58 s. 55 och 56). När det gäller avtal om privatkopieringsersättning är förhållandena dock delvis annorlunda och parterna har ett tydligare gemensamt intresse av att ta hjälp av en medlare. Även om avtalslösa tillstånd inte hindrar införsel m.m. av aktuella anordningar, innebär de en ekonomisk osäkerhet för båda parter. I utkastet till lagrådsremiss föreslås mot den bakgrunden att utgångspunkten därför bör vara att ersättningen ska betalas av parterna med lika delar.

Copyswede m.fl. anser att den föreslagna kostnadsregeln innebär en risk för att medling inte kommer att användas framgångsrikt. Copyswede för fram att det bara finns en part på rättighetshavarsidan samtidigt som den betalningsskyldiga kretsen består av hundratals företag. Copyswede befarar att organisationen av kostnadsskäl kan vara förhindrad att medverka om flera företag påkallar medling kring samma avtal eller kring villkor som är väl etablerade. Regeringen anser dock att risken för en sådan situation typiskt sett bör vara låg. Liksom tidigare kan förhållandet mellan berörda aktörer i stort regleras genom branschavtal mellan de företrädande organisationerna och ett syfte med förslaget är att underlätta sådana förhandlingar. Även när det gäller enskilda näringsidkare bör medlingsinstitutet kunna fungera som ett stöd i förhandlingen. Men eftersom medlingen föreslås vara frivillig kan parterna välja att avstå från att delta i medling med en eller flera aktörer om t.ex. flera ärenden om liknande frågor skulle initieras. När det gäller privatkopieringsersättning bedömer regeringen att övervägande skäl talar för ett delat kostnadsansvar som incitament för att effektivisera och motverka långdragna förhandlingar.

Prop. 2025/26:184	9	Ikraftträdande- och
		övergångsbestämmelser

	Regeringens förslag
	Lagändringarna ska träda i kraft den 1 september 2026.
		De lagändringar som föreslås i upphovsrättslagen ska tillämpas även
	på verk och prestationer som har tillkommit före ikraftträdandet. Äldre
	bestämmelser ska fortfarande gälla för åtgärder som har vidtagits före
	ikraftträdandet.
		Även när det gäller de lagändringar som föreslås i lagen om kollektiv
	förvaltning av upphovsrätt ska äldre bestämmelser fortfarande gälla för
	åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet.

	Utredningens förslag (SOU 2022:20)
	Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens. Utredningen
	föreslår ett annat ikraftträdandedatum. Utredningens förslag till
	övergångsbestämmelser är knutet till dess förslag om att inrätta en privat-
	kopieringsnämnd. Utredningen föreslår att äldre föreskrifter ska gälla för
	ersättning som avser tiden före myndighetens första beslut.
	Remissinstanserna
	Framför allt remissinstanser på rättighetshavarsidan, bl.a. Bildupphovsrätt
	i Sverige, Copyswede, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares
	Samarbetsnämnd (KLYS) och Svenska Journalistförbundet, invänder mot
	förslaget och understryker vikten av att de förslag som innebär en
	utvidgning av kretsen ersättningsberättigade genomförs skyndsamt.
	Utkastets förslag
	Utkastets förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
	Remissinstanserna
	De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslagen. Flera
	remissinstanser, som Konstnärsnämnden och Kulturrådet, understryker att
	det är angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Även
	Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) anser att lag-
	ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, men förordar av
	systemtekniska skäl att ikraftträdandet förläggs till ett helårsskifte. Patent-
	och registreringsverket anger att det föreslagna ikraftträdandet ger
	myndigheten tillräckligt med tid för att förbereda sitt nya tillsynsuppdrag.
	Skälen för regeringens förslag
	Det är angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Ett
	tidigare ikraftträdande än den 1 september 2026 bedöms inte som möjligt.
	Som SAMI är inne på finns det typiskt sett goda skäl att låta nya regler
86	träda i kraft vid ett helårsskifte om det underlättar hanteringen för berörda

aktörer. I det här fallet bedömer regeringen dock att det är mer angeläget Prop. 2025/26:184 att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt.

På upphovsrättsområdet gäller allmänt att nya regler tillämpas även på skyddade verk och prestationer som har tillkommit innan de nya reglerna trädde i kraft. Det finns inte anledning att här avvika från denna princip. Av tydlighetsskäl bör detta anges i en särskild övergångsbestämmelse (jfr t.ex. prop. 2021/22:278 s. 208 och där gjorda hänvisningar).

En annan princip som vanligtvis tillämpas vid ändringar på upphovsrättsområdet är att nya regler inte tillämpas för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. Även denna princip bör gälla här och tas in i en särskild övergångsbestämmelse. Det innebär att de nya reglerna endast gäller anordningar som tillverkas i eller förs in eller säljs till Sverige efter ikraftträdandet (jfr prop. 2024/25:137 s. 19 och där gjorda hänvisningar).

Därutöver gäller som utgångspunkt att nya regler inte tillämpas på rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet, vilket innebär att redan ingångna avtal inte ska påverkas av nya regler. I det här fallet saknar dock en sådan övergångsbestämmelse betydelse (jfr nyss nämnda prop.).

Även de ändringar som föreslås i lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt bör träda i kraft den 1 september 2026. De nya skyldigheterna bör inte gälla för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet.

De ändringar som föreslås i lagen om medling i vissa upphovsrättstvister bör träda i kraft samtidigt som övriga lagändringar och kräver inte några övergångsbestämmelser.

10	Konsekvenser

Regeringens bedömning
Förslagen ger bättre förutsättningar för en välfungerande och effektiv
ordning för privatkopieringsersättning. De säkerställer en likvärdig rätt
till rimlig kompensation för rättighetshavare, enklare samt mer förutse-
bara och konkurrensneutrala regler för företag och ersättningsnivåer
som garanterar att belastningen på företagen, och i förlängningen på
konsumenterna, inte kan bli för stor.
Förslagen förväntas innebära ökade intäkter till rättighetshavare till
framför allt text och stillbild och ökade kostnader för vissa närings-
idkare som tillverkar, för in eller från utlandet till en konsument säljer
ersättningsgrundande anordningar. Förslagen förväntas även föranleda
en omfördelning av rättighetsintäkter bland ersättningsberättigade
rättighetshavare. Näringsidkarna förväntas i sin tur föra över
kostnaderna på konsumenterna genom prishöjningar.
De kostnader som kan uppkomma för Patent- och registreringsverket
till följd av förslaget om en utvidgad tillsyn bedöms vara så begränsade
att de kan finansieras inom befintliga ramar.
Förslagen bedöms i övrigt inte medföra några beaktansvärda
konsekvenser för enskilda eller för det allmänna.
Förslagen bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan
män och kvinnor.		87

Prop. 2025/26:184

Utredningens bedömning (SOU 2022:20)

Utredningens bedömning stämmer delvis överens med regeringens. Utredningens bedömning är knuten till dess förslag att inrätta en privatkopieringsnämnd och fokuserar på övergripande ändringar av ordningen. Utredningen bedömer att dess samlade förslag inte leder till ökade kostnader för enskilda och till mindre kostnadsökningar för det allmänna. Utredningen föreslår inga ändringar i fråga om Patent- och registreringsverkets tillsyn eller möjligheten att av domstol få en medlare utsedd.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser har inga invändningar mot bedömningen. Regelrådet anser att den konsekvensutredning som har gjorts uppfyller kraven och därmed är tillräcklig.

Utkastets bedömning

Utkastets bedömning överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna

Regelrådet anser att beskrivningarna av syftet med förslaget, konsekvenser om ingen åtgärd vidtas samt alternativa lösningar är godtagbara men efterfrågar information och förtydliganden i flera avseenden. Regelrådet efterfrågar bl.a. en beskrivning av om det finns anledning att ta särskild hänsyn till små och medelstora företag. Regelrådet anser att det är svårt att få en bild av förslagens närmare effekter för berörda företag och saknar i vissa delar en beskrivning av påverkan på konkurrensen. Regelrådet efterfrågar även information om bl.a. huruvida förslagen går utöver EU-rätten. Svenskt Näringsliv instämmer delvis i Regelrådets kritik.

Bland andra Konstnärsnämnden och Kulturrådet delar bedömningen att en breddning av ordningen talar för att den samlade ersättningen bör bli högre än i dag. Kulturrådet föreslår bl.a. att analysen ska kompletteras med hur systemet kan bidra till att uppfylla de kulturpolitiska målen. Uppsala universitet pekar på att analysen inte innehåller någon beräkning av administrationskostnaderna på rättighetshavarsidan.

Patent- och registreringsverket bedömer att arbetsbelastningen för myndigheten kommer att öka och bör följas upp med möjlighet till resursjustering. Svenskt Näringsliv och Internationella Handelskammaren (ICC Sverige) betonar vikten av att Patent- och registreringsverket har tillräckliga resurser för att utföra tillsynsuppdraget.

Bildupphovsrätt i Sverige (Bildupphovsrätt) m.fl. anser att utredningen är bristfällig när det gäller förslaget att undanta fotografiska bilder.

Skälen för regeringens bedömning

Allmänna utgångspunkter och problembeskrivning

Förslagen innebär att nuvarande ersättningsordning, som bygger på att berörda aktörer kan komma överens om bl.a. vilka anordningar som ska vara ersättningsgrundande och ersättningens närmare storlek, ses över och moderniseras. Som redovisas i avsnitt 6 har alternativa modeller övervägts

men av de skäl som redovisas där inte bedömts som lämpliga. Förslagen syftar till att anpassa ordningen till rättsutvecklingen på EU-nivå samt till teknikutvecklingen och rådande marknadsförhållanden.

Regelrådet efterfrågar förtydliganden i fråga om förslaget överensstämmer med eller går utöver minimikraven enligt EU-rätten. Som redovisas i avsnitt 4.1 är EU-direktivets krav på rimlig kompensation allmänt hållet och medlemsstaterna har ett stort handlingsutrymme när det gäller utformningen av en nationell ersättningsordning för privatkopiering och får t.ex. bestämma formen för, de närmare bestämmelserna om och nivån på kompensationen. Det finns dock en betydande rättspraxis från EU-domstolen som i flera avseenden begränsar utrymmet (se avsnitt 7).

Enligt nuvarande ordning kan verk som har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på exempelvis en cd-skiva grunda en rätt till ersättning. I praktiken innebär begränsningen att ersättning endast i begränsad omfattning utgår för kopiering av stillbilder och texter m.m. Ersättningen är en viktig inkomstkälla och nuvarande ordning behöver anpassas till dagens förhållanden för att säkerställa en likvärdig rätt till ersättning för de rättighetshavare som omfattas av EU-direktivet. Genom förslaget att undanta framställare av fotografiska bilder från ersättningsordningen, anpassas ordningen till EU-rättens minimikrav då det innebär att regleringen inte kommer att tillämpas på fler aktörer än vad EU-rätten kräver.

Enligt nuvarande ordning omfattas endast anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp. Genom att begränsningarna tas bort blir ersättningsordningen i princip teknikneutral, vilket möjliggör att den EU- rättsliga likabehandlingsprincipen i praktiken kan få fullt genomslag. Kravet på att en anordning ska vara särskilt ägnad för privatkopiering behålls och kravet bedöms ligga i linje med EU-domstolens praxis.

När det gäller ersättningens storlek ankommer det som redovisas ovan på medlemsstaterna att bestämma nivån. Teknikutvecklingen har medfört att nuvarande nivåer i lag, som utgår från anordningarnas lagringsutrymme, ligger långt över de som tillämpas på marknaden och inte längre motsvarar en rimlig ersättningsnivå. De behöver sänkas kraftigt för att bättre motsvara förekommande privatkopiering och rådande marknadsförhållanden samtidigt som det tas höjd för den breddning som föreslås.

Regelrådet efterfrågar även en beskrivning av vilka åtgärder som vidtagits för att begränsa kostnader och andra negativa effekter av förslagen. För att säkerställa att utvidgningen inte leder till att den ersättningsberättigade kretsen blir omotiverat bred föreslås nya avgränsningar. Som redovisas nedan föreslår regeringen bl.a. ett frivilligt sekundäransvar och en lagreglerad rätt till återbetalning i syfte att underlätta för ersättningsskyldiga näringsidkare. Förslagen bygger vidare på nuvarande ordning, vilket också minskar omställningskostnaderna.

Berörda företag och andra enskilda

Förslagen berör upphovsmän och andra rättighetshavare samt ersättningsskyldiga näringsidkare. Under utarbetandet av utkastet till lagrådsremiss har en dialog förts med företrädare för rättighetshavare och näringsidkare om den praktiska tillämpningen av ersättningsordningen.

Förslagen berör Copyswede och dess medlemsorganisationer som företräder upphovsmän och utövande konstnärer inom exempelvis musik,

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 film, scen, text och bild. Som exempel kan nämnas medlemsorganisationerna Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM) som företräder omkring 100 000 låtskrivare och kompositörer m.fl., Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) som företräder omkring 55 000 artister och musiker, Sveriges Författarförbund som företräder omkring 3 000 författare m.fl., Svenska Journalistförbundet som företräder omkring 14 000 journalister, Bildupphovsrätt i Sverige som företräder omkring 9 000 bildskapare, Konstnärernas Riksorganisation som företräder omkring 3 500 bildkonstnärer m.fl. samt Svenska Tecknare som företräder omkring 1 500 illustratörer m.fl. Även Copyswedes samarbetsorganisationer som företräder producenter samt radio- och tv-företag berörs. Ifpi Sverige företräder musikbolagen, dvs. både så kallade major- och independentbolag. Filmproducenternas rättighetsförening företräder film- och tv-producenter medan Union of Broadcasting Organisations Sweden företräder såväl de kommersiella radio- och tv-företagen som public service-bolagen. Organisationerna företräder därutöver typiskt sett ett stort antal utländska rättighetshavare.

De rättighetshavare som i slutändan får del av ersättningen är i vissa fall stora företag, som har mer än 80 miljoner kronor i årsomsättning och mer än 40 miljoner kronor i balansomslutning, men i många fall enskilda yrkesutövare, små företag och verksamheter som bedrivs med ett fåtal anställda, om några. Förenklat fördelar Copyswede inkasserad ersättning, efter avdrag för inkasseringskostnader, schabloniserat per anordningskategori utifrån resultatet av kopieringsundersökningar, fördelningsöverenskommelser och reglerna om likabehandling. Ersättningen fördelas till medlems- och samarbetsorganisationer för vidare fördelning till enskilda rättighetshavare. På uppdrag av vissa medlemsorganisationer fördelar Copyswede även rättighetshavargruppernas andelar individuellt.

Förslagen berör även Elektronikbranschen och tillverkare, importörer, återförsäljare m.fl. av elektronikprodukter. Drygt 100 företag är registrerade hos Copyswede som importörer och drygt 260 företag som återförsäljare. Bland dessa finns flera stora företag med produktion och återförsäljare i flera länder. Men till största del handlar det om svenska företag och en stor andel av dessa, särskilt bland återförsäljarna, är jämförelsevis små, med färre än tio anställda och mindre än 20 miljoner kronor i balansomslutning. En del av företagen är butiker som bl.a. säljer elektronikprodukter till konsumenter men där finns även andra typer av företag så som t.ex. konsultföretag som tillhandahåller IT-lösningar.

I förlängningen berör förslagen även konsumenterna som ytterst är de som förväntas finansiera ersättningen.

Utvidgningen av den ersättningsberättigade kretsen

Genom att begränsningarna till verk och prestationer som har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på vissa anordningar tas bort och ersättningsrätten i stället knyts till att ensamrätten har inskränkts för privatkopiering ges rättighetshavare inom framför allt text och stillbild större möjligheter att få ersättning. Det gäller även andra rättighetshavare vars verk och prestationer inte sänds ut eller ges ut på det sätt som förutsätts i dag.

Förslaget förväntas medföra ökade intäkter för tillkommande rättighetshavare. Eftersom ersättningsordningen även utvidgas när det gäller antalet

ersättningsgrundande anordningar och ersättningsnivåerna ses över förväntas förslaget innebära ökade kostnader för vissa ersättningsskyldiga näringsidkare och i förlängningen för konsumenterna. Förslagen förväntas även föranleda en omfördelning av rättighetsintäkter bland ersättningsberättigade rättighetshavare. De konsekvenserna behandlas i det följande.

För att säkerställa att utvidgningen inte leder till att den ersättningsberättigade kretsen blir omotiverat bred föreslås nya avgränsningar. Den avgränsning som tar sikte på verk och prestationer som har tillgängliggjorts i förvärvssyfte innebär att t.ex. privatpersoners bilder och texter som tillgängliggörs på internet inte ska kunna grunda en rätt till ersättning. Syftet är att motverka missbruk av ersättningsordningen och att säkerställa att ersättningen går till upphovsmän och andra rättighetshavare som lider skada av privatkopiering, dvs. typiskt sett sådana professionella rättighetshavare som Copyswedes medlems- och samarbetsorganisationer företräder. Den avgränsning som innebär att endast rättighetshavare som påverkas ekonomiskt i mer än obetydlig omfattning ska omfattas tar t.ex. sikte på att en viss kategori av verk eller prestationer endast kopieras i obetydlig omfattning. Det kan t.ex. handla om utländskt material. Förslagen undantar privatkopiering som endast medför obetydlig skada och bedöms därmed inte medföra några ekonomiska konsekvenser.

Det föreslås att framställare av fotografiska bilder, som inte har någon på EU-rätten grundad rätt till ersättning, ska undantas. Det innebär dock ingen större förändring i förhållande till vad som gäller i dag. Till skillnad från Bildupphovsrätt m.fl. anser regeringen, mot bakgrund av de skäl som anförs till stöd för förslaget, inte att det finns anledning att ytterligare utreda konsekvenserna för berörda rättighetshavare i denna del (se avsnitt 7.2).

Förslagen som rör utvidgningen av den ersättningsberättigade kretsen bedöms i sig inte påverka konkurrensen mellan berörda företag.

Utvidgningen när det gäller ersättningsgrundande anordningar

Det föreslås att begränsningen till anordningar som kan ta upp ljud eller rörliga bilder ska tas bort. Det innebär att anordningar som skrivare och kopiatorer inkluderas i ersättningsordningen. Förslaget motiveras bl.a. av den privatkopieringsundersökning som har genomförts under utredningen och utvidgningen när det gäller rättighetshavare till text och stillbild.

Förslaget innebär att tillverkare, importörer och vissa utlandsförsäljare av sådana anordningar kommer att omfattats av ersättningsordningen. Såvitt känt finns det i princip inte någon tillverkning av sådana anordningar i Sverige. Enligt tillgänglig statistik kan det som mest handla om införsel av några hundra tusen produkter per år. Det går dock inte att dra några säkra slutsatser i det avseendet i och med att endast anordningar som är särskilt ägnade för privatkopiering ska omfattas och vissa anordningar ska undantas. Förslaget förväntas leda till viss ökad administration för berörda tillverkare, importörer och utlandsförsäljare eftersom det innebär att de ska anmäla sig hos och lämna viss redovisning till den organisation som förvaltar ersättningsordningen, dvs. Copyswede. För dessa aktörer förväntas förslaget leda till något ökade kostnader. I förlängningen förväntas dock dessa näringsidkare föra över sina kostnader på de som köper produkterna, dvs. typiskt sett konsumenter, genom

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 prishöjningar. Påslaget per anordning kan som högst uppgå till 100 kronor. Vilken ersättningsnivå som ska gälla för en viss produkt styrs bl.a. av produktens egenskaper och relativa kopieringsförmåga och ersättningsnivån ska stå i rimlig relation till pris m.m. Det innebär att påslaget i många fall förväntas bli betydligt lägre än 100 kronor. Även andra slutkunder än konsumenter vars användning inte omfattas av t.ex. proffsundantaget kan påverkas av prishöjningar. För berörda rättighetshavare förväntas förslaget leda till motsvarande intäktsökningar efter avdrag för kostnader m.m.

Att ersättningsrätten inte längre ska gälla för anordningar för analog upptagning (lagring) förväntas leda till något minskade intäkter för rättighetshavare och motsvarande lägre kostnader för berörda företag och i förlängningen för konsumenterna. Det rör sig dock om små belopp.

I och med att de föreslagna ändringarna påverkar berörda företag på samma vis, t.ex. i fråga om importörer av skrivare och kopiatorer, bedöms de inte ha någon nämnvärd påverkan på konkurrensen dem emellan.

Nya ersättningsnivåer för de anordningar som redan omfattas av ersättningsordningen

Det föreslås att den lagstadgade ersättningsnivån för anordningar som redan omfattas av ersättningsordningen, dvs. multifunktionella anordningar och lagringsmedia, som t.ex. mobiltelefoner, datorer och surfplattor samt hårddiskar och usb-minnen, i de flesta fall sänks från fyra kronor till en krona respektive 50 öre per gigabyte. De nya nivåerna motsvarar i stort sett den ersättning per lagringsutrymme som redan i dag tillämpas på marknaden. För lagringsmedia föreslås ett tak om 40 kronor och för multifunktionella anordningar föreslås ett tak om 100 kronor. De nya taknivåerna är för merparten av aktuella anordningar en tredjedel högre än de som tillämpas på marknaden. Det innebär att påslaget på exempelvis mobiltelefoner, datorer och surfplattor som högst kan bli 25 kronor per anordning. Hur stort ett eventuellt påslag blir är en tillämpningsfråga eftersom nuvarande nedsättningsregler fortsatt ska gälla (se avsnitt 7.5).

För ersättningsskyldiga näringsidkare och i förlängningen för konsumenterna medför ett påslag kostnadsökningar. Även andra slutkunder än konsumenter vars användning inte omfattas av t.ex. proffsundantaget kan påverkas av prishöjningar. För berörda rättighetshavare innebär ett påslag intäktsökningar efter avdrag för förvaltningskostnader m.m.

För vissa anordningar (set-top-boxar m.m.) ligger de tillämpade nivåerna högre än den föreslagna taknivån. Det innebär att kostnaderna för näringsidkare som tillverkar, för in eller säljer sådana anordningar kommer att bli något lägre än i dag. För rättighetshavarna innebär förslaget motsvarande minskning av intäkter för den typen av anordningar.

Utvidgningarnas samlade ekonomiska effekt

Under åren 2023 och 2024 uppgick den samlade ersättning som Copyswede inkasserade till omkring 250 miljoner kronor per år. Ersättningen varierar från år till år med försäljningen av antalet anordningar.

Förslagen som rör en utvidgning av ersättningsordningen talar för att den samlade ersättningen bör bli högre än den som nuvarande ordning genererar. Det handlar framför allt om intäktsökningar för rättighetshavare

till text och stillbild. Intäktsökningarna förväntas delvis finansieras genom en höjning av den ersättning som nuvarande ordning genererar.

Som redovisas ovan innebär en höjning vissa ökade kostnader för näringsidkare som tillverkar, för in eller från utlandet säljer kopiatorer, skrivare eller andra ersättningsgrundande anordningar. Näringsidkarna förväntas i sin tur föra över kostnaderna på konsumenterna.

Regelrådet efterfrågar ett förtydligande av om särskilda hänsyn behöver tas till små och medelstora företag. Regeringen bedömer att förslaget påverkar företag i alla storleksklasser på liknande sätt. Utöver förslaget att inkludera anordningar för exemplarframställning i ersätningsordningen innebär förslagen inte några ändringar som förväntas påverka kostnaderna för företagens administration. De ändringar som påverkar rättighetshavares ersättningar och motsvarande kostnader för näringsidkare är proportionerliga även för mindre företag och i linje med befintliga kostnader kopplade till ersättningsordningen.

Intäktsökningen för tillkommande rättighetshavare förväntas även finansieras genom en omfördelning av ersättningen bland ersättningsberättigade rättighetshavare. Hur det görs är en tillämpningsfråga för Copyswede och andra berörda aktörer på rättighetshavarsidan.

Den samlade ersättningens storlek är ett resultat av många olika faktorer och kommer liksom i dag att variera med konsumtionen, dvs. försäljningen av antalet anordningar. De ändringar som nu föreslås innebär inte någon förändring när det gäller ordningens grundläggande utformning och regeringen ser, i linje med tidigare bedömningar, inte att det finns förutsättningar att göra några närmare uppskattningar av förslagens samlade effekter (jfr prop. 2004/05:110 s. 375 med där gjorda hänvisningar).

Införandet av ett frivilligt sekundäransvar för elektronikbranschen och en lagstadgad rätt till återbetalning

Förslaget innebär att skyldigheten att betala ersättning även fortsatt ska ligga på näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller för in ersättningsgrundande anordningar. Det förtydligas att även näringsidkare som i yrkesmässiga verksamhet från utlandet säljer anordningar till en konsument ska omfattas av ersättningsskyldigheten. Förslaget förväntas bidra till ökad konkurrensneutralitet på den svenska marknaden.

I propositionen övervägs om ersättningsskyldigheten bör flyttas från införsel eller tillverkning till återförsäljarledet. Det bedöms dock inte som ändamålsenligt. I stället föreslås att den ordning som redan tillämpas på marknaden till viss del ska regleras. Förslaget innebär att ersättningen ska erläggas vid försäljning av en anordning, om inte anordningen säljs till en näringsidkare som genom avtal med organisationen i fråga, dvs. Copyswede, har övertagit betalnings- och redovisningsansvaret för den. Förslaget innebär att organisationen inte får motsätta sig ett sådant övertagande utan godtagbara skäl, t.ex. bristande kreditvärdighet. Det föreslås även att den näringsidkare som har betalat ersättning för en anordning som ska undantas från ersättningsskyldigheten ska ha rätt till återbetalning av organisationen, om kravet framställs i rimlig tid.

Förslagen bedöms inte medföra någon ökad administration för berörda aktörer i förhållande till vad som redan gäller på marknaden utan bedöms underlätta tillämpningen genom att det i lag anges att näringsidkarna under

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 vissa förutsättningar kan föra vidare kostnaderna i senare handelsled och därmed inte behöver ligga ute med ersättning, t.ex. under lagerhållning.

Förslaget att lagreglera rätten till återbetalning bedöms leda till positiva effekter för näringsidkarna i form av ökad förutsebarhet. Förslaget förutsätter dock att kravet framställs i rimlig tid. Den frist som enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt gäller för utbetalning av ersättning till berättigade rättighetshavare tillämpas redan på marknaden och bör som utgångspunkt gälla. Förslaget förväntas därmed inte medföra några större administrativa eller ekonomiska konsekvenser för förvaltningen.

Även om parterna kan komma överens om motsvarande lösningar bedöms förslagen leda till ökad stabilitet på marknaden och förbättra förutsättningarna att komma överens i eventuella omförhandlingar. I och med att den föreslagna ordningen redan tillämpas på marknaden bedöms förslaget inte påverka konkurrensförhållandena mellan berörda företag.

Administration, fördelning och preskription av fordran på ersättning

Det föreslås inga ändringar när det gäller administrationen eller fördelningen av ersättningen. Fördelningen av ersättningen är tänkt att så långt det är möjligt motsvara den privatkopiering som faktiskt sker och därmed skadan för rättighetshavarna. I enlighet med vad som har uttalats i tidigare lagstiftningsärenden är fördelningen i princip en fråga för den representativa organisationen med beaktande av erhållen information om bl.a. förekomsten av relevant privatkopiering och med tillämpning av aktuella fördelningsöverenskommelser och reglerna om likabehandling. Som redovisas i avsnitt 4.1 innehåller lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt bestämmelser om bl.a. hur fördelningsprinciper ska beslutas och organisationen står under tillsyn av Patent- och registreringsverket.

Som Uppsala universitet pekar på finns det administrationskostnader för rättighetshavarna kopplade till ersättningsordningen. Sådana kostnader avser bl.a. inkassering och fördelning av ersättningen. Av Copyswedes årsredovisningar för 2023 och 2024 framgår att organisationens kostnader före fördelning uppgick till omkring 11,7 respektive 9,5 miljoner kronor, vilket kan sättas i relation till den totala inkasseringen om cirka 250 miljoner kronor under respektive år.

Copyswede utför redan i dag marknadsundersökningar och inhämtar statistik för att organisationen ska kunna utföra sitt arbete. Eftersom det nu föreslås att ordningen på olika sätt utvidgas kommer det underlag som organisationen inhämtar behöva breddas. Förslagen innebär även att nya fördelningsprinciper behöver fastställas. Allt detta är dock en naturlig del av verksamheten och organisationens kostnader förväntas inte öka i någon större utsträckning. Som utredningen konstaterar har organisationen också rätt att göra avdrag för sina kostnader för administration m.m.

Förslaget om att ta bort kravet på så kallad ömsesidighet i förhållande till rättighetshavare från länder utanför EU/EES, som bereds i Regeringskansliet, bedöms däremot föra med sig nya utmaningar för Copyswede och

andra aktörer i form av ökad administration och hantering av nya krav på Prop. 2025/26:184 ersättning. Det föreslås därför en särskild preskriptionsregel för rättighets-

havares krav på ersättning. Förslaget förväntas underlätta tillämpningen av ett borttagande av ömsesidighetskravet samt skapa förutsebarhet i förvaltningen och bättre förutsättningar för en effektiv fördelning.

Konsekvenser för det allmänna

Även myndigheter, regionala och kommunala verksamheter kan i egenskap av köpare av elektronikprodukter som inte omfattas av det så kallade proffsundantaget, på samma sätt som privata aktörer, i någon mån påverkas av de förslag som innebär att ersättningsordningen utvidgas. Omfattningen av eventuella ökade kostnader bedöms dock som marginell och föranleder inga budgetära konsekvenser.

Det föreslås att Patent- och registreringsverkets tillsyn över en sådan organisation som kräver in privatkopieringsersättning, dvs. i praktiken Copyswede, utvidgas till att omfatta bl.a. förbuden mot osakliga och diskriminerande villkor som enligt lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt redan gäller i förhållande till andra användare. Uppdraget involverar inte något nytt tillsynsobjekt och utvidgningen bedöms inte medföra något behov av kompetenshöjning, förändrade rutiner eller exempelvis utökat samarbete med andra myndigheter eller aktörer. Den begränsade resursåtgång som förslaget bedöms leda till får hanteras genom omprioriteringar på tillsynsområdet hos Patent- och registreringsverket.

Patent- och registreringsverket framför att en varaktig arbetsökning är att vänta där särskilda rutiner kan behöva utvecklas och anser att arbetsbelastningen bör följas upp systematiskt med möjlighet till justering av resursramar vid behov. Även Svenskt Näringsliv och ICC Sverige påtalar vikten av att verket har tillräckliga resurser för att kunna utföra sitt uppdrag. Även med beaktande av remissinstansernas synpunkter instämmer regeringen i att de kostnader som kan uppkomma för Patent- och registreringsverket till följd av förslaget bedöms vara så begränsade att de kan finansieras inom befintliga ramar.

Det föreslås vidare att det ska bli möjligt att ansöka hos Patent- och marknadsdomstolen om att få en medlare utsedd i samband med avtalsförhandlingar om privatkopieringsersättning. Enligt nuvarande ordning finns det möjlighet att ansöka om sådan medling i samband med andra upphovsrättsliga avtalsförhandlingar, t.ex. i fråga om vidaresändning. Handläggningen av de nya ärendena kan innebära något ökade kostnader. Antalet ansökningar förväntas dock endast öka marginellt och eventuella kostnadsökningar får hanteras inom ram.

Förslaget bedöms i övrigt inte leda till ökade kostnader för det allmänna eller medföra några andra konsekvenser.

Behovet av särskilda informationsinsatser

Det krävs inte några särskilda informationsinsatser då ersättningsordningen i praktiken hanteras av två aktörer, dvs. Copyswede och Elektronikbranschen, som i stor utsträckning samordnar berörda aktörer.

Prop. 2025/26:184 11

Författningskommentar

11.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

2 a kap. Rätt till särskild ersättning

Ersättning vid försäljning av anordningar som är särskilt ägnade för framställning av exemplar för privat bruk

26 k § Upphovsmän vars ensamrätt har inskränkts enligt 12 § och vars verk tillgängliggjorts i förvärvssyfte har rätt till ersättning av en näringsidkare enligt 26 l § när den i sin yrkesmässiga verksamhet

1.tillverkar anordningar som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk,

2.för in sådana anordningar till Sverige, eller

3.från utlandet säljer sådana anordningar till en konsument här. Upphovsmän som endast i obetydlig omfattning påverkas ekonomiskt av

inskränkningen har dock inte rätt till ersättning. Ersättning ska inte utgå om anordningarna ska

1.användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk,

2.föras ut ur landet, eller

3.användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning.

	Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till ersättning vid bl.a.
	tillverkning av anordningar som är särskilt ägnade för framställning av
	exemplar för privat bruk. Övervägandena finns i avsnitt 7.2–7.4.
	Första stycket ändras så att hittillsvarande begränsningar av
	ersättningsrätten till verk som har sänts ut i radio eller tv eller som har getts
	ut på anordningar genom vilka de kan återges tas bort. Det innebär att
	dessa krav inte längre kommer att gälla. Stycket ändras också så att
	begränsningen till skyddade verk tas bort. Det innebär ingen ändring i sak.
	Det införs en bestämmelse som tydliggör att en grundläggande
	förutsättning för att upphovsmän ska ha rätt till ersättning är att deras
	ensamrätt har inskränkts för framställning av exemplar för privat bruk
	enligt 12 §. Genom hänvisningen till 12 § förtydligas också att ersättnings-
	rätten endast gäller sådan framställning som avses där. Det innebär att
	ersättningsrätten, med vissa begränsningar, omfattar framställning av ett
	eller ett fåtal exemplar av offentliggjorda verk från lovliga förlagor.
	Ersättningsrätten omfattar alltså inte kopiering från illegala källor.
	Ändringarna innebär vidare att endast sådana upphovsmän vars verk har
	tillgängliggjorts i förvärvssyfte har rätt till ersättning. Med att ett verk har
	tillgängliggjorts avses att det har gjorts tillgängligt för allmänheten på
	något av de sätt som anges i 2 § tredje stycket. Med att ett verk har
	tillgängliggjorts i förvärvssyfte avses att det har tillgängliggjorts för
	ekonomisk vinning (jfr t.ex. prop. 2021/22:278 s. 224 och 225). Det kan
	vara upphovsmannen själv som har tillgängliggjort verket i sådant syfte
	eller någon som förvärvat de ekonomiska rättigheterna till verket (en rätts-
	innehavare). Det kan även ha skett med stöd av lag, t.ex. avtalslicens. Det
96	finns inget krav på att tillgängliggörandet faktiskt har genererat intäkter
96

för upphovsmannen eller rättsinnehavaren och det behöver inte ha skett inom ramen för en verksamhet som drivs i vinstsyfte. Det innebär att verket kan ha tillgängliggjorts i t.ex. offentligt finansierad verksamhet.

Det är tillgängliggörandet av verket som ska ha skett i förvärvssyfte och utövandet av ensamrätten som ska syfta till ekonomisk vinning. I mer uppenbara fall kan det handla om verk som har sänts ut i radio eller tv eller getts ut, t.ex. böcker eller musik, artiklar som publicerats på en nyhetssajt, fotografier, illustrationer eller teckningar som publicerats i t.ex. tidningar eller webbmagasin, uppförda pjäser, konstverk som sålts eller visats offentligt och musik eller film som släppts digitalt eller spelats offentligt. Syftet är att undanta upphovsmän för vilka privatkopiering inte har ekonomisk påverkan, t.ex. privatpersoner och andra användare utan förvärvssyfte vars texter, bilder eller filmer läggs ut och kopieras på internet, t.ex. på bloggar, sociala medier eller andra plattformar. I de flesta fall undantas även t.ex. promemorior, presentationer och liknande material som framställts och tillgängliggjorts av anställda i olika typer av förvärvsverksamheter. I svårbedömda fall bör kravet dock inte ställas allt för högt.

Ersättningsrätten gäller enligt styckets hittillsvarande lydelse gentemot näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till landet inför vissa anordningar. Det införs en punktlista där punkterna 1 och 2 reglerar tillverkning respektive införsel och i sak motsvarar hittillsvarande lydelse. I punkten 3 görs ett tillägg som innebär att det förtydligas att ersättningsrätten gäller gentemot näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet från utlandet säljer anordningar till en konsument. Med konsument avses en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Sådan distansförsäljning betraktas i dag som införsel och tillägget innebär inte någon ändring i sak (jfr EU- domstolens dom i mål C-462/09, Stichting de Thuiskopie).

Enligt styckets hittillsvarande lydelse är ersättningsrätten begränsad till anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp. Denna begränsning tas bort. Med anordningar avses liksom hittills fysiska anordningar. Genom att det införs en hänvisning till 26 l § knyts ersättningsrätten i stället till anordningar för digital lagring, andra anordningar där digital lagring kan ske och anordningar för framställning av exemplar (se kommentaren till den paragrafen). Det krävs liksom hittills att anordningen är särskilt ägnad för framställning av exemplar av verk för privat bruk (se bl.a. rättsfallen NJA 2016 s. 490 och NJA 2017 s. 1164).

I andra stycket, som är nytt, införs en begränsning som innebär att ersättningsberättigade upphovsmän som endast i obetydlig omfattning påverkas ekonomiskt av inskränkningen inte har rätt till ersättning. Den ekonomiska påverkan bör typiskt sett betraktas som obetydlig om t.ex. en viss kategori av verk endast kopieras i obetydlig omfattning. Det kan t.ex. handla om utländska verk som inte i någon större utsträckning förekommer på, eller riktar sig till, den svenska marknaden. Andra exempel är verk som skyddas av tekniska åtgärder och därför inte kan privatkopieras mer än obetydligt eller verk av amatörskapare som inte lyckas nå en publik.

Tredje stycket motsvarar hittillsvarande andra stycket. I stycket görs endast språkliga ändringar.

Prop. 2025/26:184

Prop. 2025/26:184 26 l § Ersättningen enligt 26 k § är

1.för anordningar för digital lagring: 50 öre per gigabyte lagringsutrymme, dock högst 40 kronor för varje anordning,

2.för andra anordningar där digital lagring kan ske: en krona per gigabyte lagringsutrymme, dock högst 100 kronor för varje anordning,

3.för anordningar för framställning av exemplar i fysisk eller digital form:

100 kronor för varje anordning.

De takbelopp som anges i första stycket 1 och 2 och beloppet som anges i första stycket 3 ska räknas om enligt 26 m §.

Takbeloppen ska inte tillämpas om det är uppenbart oskäligt. Näringsidkaren har rätt till nedsättning av ersättningen om

1.upphovsmännen på annat sätt kompenseras för framställning av exemplar av sådana verk som avses i 26 k §, eller

2.ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller

iövrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

	Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättningens storlek och rätt till
	nedsättning av ersättningen. Övervägandena finns i avsnitten 7.3 och 7.5.
	I första stycket 1 införs en ny beräkningsgrund för anordningar för
	digital lagring. Med digital lagring avses detsamma som digital upp-
	tagning enligt paragrafens hittillsvarande lydelse. Med anordningar för
	digital lagring avses fristående anordningar vars primära funktion är
	lagring av olika typer av innehåll. Det kan handla om t.ex. text, stillbild,
	ljud eller rörlig bild. Som exempel på sådana anordningar kan nämnas usb-
	minnen, cd-skivor, minneskort samt interna (lösa) och externa hårddiskar.
	Ersättningen ska även fortsatt beräknas på anordningens lagringskapacitet,
	dock uttryckt i gigabyte i stället för i megabyte. Ersättningen sänks från
	fyra respektive två kronor och 50 öre till 50 öre per gigabyte lagrings-
	utrymme. Det införs vidare en taknivå om 40 kronor för varje anordning.
	Den hittillsvarande beräkningsgrunden för anordningar för analog
	upptagning tas bort. Det får till följd att sådana anordningar, t.ex. kassett-
	och vhs-band, inte längre är ersättningsgrundande.
	I första stycket 2 införs en ny beräkningsgrund för andra anordningar där
	digital lagring kan ske. Med det avses multifunktionella anordningar som
	t.ex. mobiltelefoner, surfplattor och datorer. Tekniskt sett fristående
	komponenter, t.ex. en mobiltelefon och ett medföljande minneskort, kan
	ha ett så nära samband att de ska bedömas som en enda anordning (se
	rättsfallet NJA 2017 s. 1164). Om en sådan anordning är multifunktionell
	faller den under punkten 2. Ersättningen ska även fortsatt beräknas på
	anordningens lagringskapacitet, dock uttryckt i gigabyte i stället för i
	megabyte. Ersättningen sänks från fyra till en krona per gigabyte lagrings-
	utrymme. Det införs vidare en taknivå om 100 kronor för varje anordning.
	I första stycket 3 införs en ny beräkningsgrund för anordningar för fram-
	ställning av exemplar i fysisk eller digital form. Med det avses anordningar
	vars primära funktion är att framställa sådana exemplar. Det kan handla
	om framställning av text, stillbild eller annat material. Med fysisk form
	avses i första hand papperskopior, t.ex. en utskrift av en bild eller artikel,
	men framställning i annan fysisk form är inte utesluten. Med digital form
	avses typiskt sett digitala kopior av fysiska förlagor, t.ex. en skannad sida
	ur en bok. Exempel på anordningar som hör hit är kopiatorer och skrivare.
	Det förhållandet att en anordning för exemplarframställning har viss
98	lagringsmöjlighet kopplad till sin funktionalitet, t.ex. en skrivare, saknar
98

betydelse. Om en sådan anordning däremot kan lagra material för andra Prop. 2025/26:184 ändamål än sin funktionalitet och på ett mer permanent vis omfattas den i

stället av första stycket 1 eller 2. Ersättningen är 100 kronor per anordning. I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att de ersättningsbelopp som anges i första stycket ska räknas om enligt 26 m § (se kommentaren till den paragrafen). Det gäller dock inte ersättningen per

gigabyte lagringsutrymme.

I tredje stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att takbeloppen i första stycket 1 och 2 inte ska tillämpas om det är uppenbart oskäligt. Kravet på att det ska vara uppenbart innebär att det ska föreligga ett tydligt missförhållande mellan ersättningens storlek och förekomsten av privatkopiering. Som exempel kan nämnas att teknikutvecklingen medför att privatkopieringsbeteendet ändras över tid och att det utvecklas nya anordningar som kan användas för kopiering för privat bruk i sådan utsträckning att takbeloppen skulle begränsa ersättningens storlek på ett oskäligt sätt. Det rör sig om en undantagsregel som ska tillämpas restriktivt. I en sådan situation ska ersättningen, som utgångspunkt, beräknas på anordningens lagringskapacitet och får, som hittills, sättas ned med tillämpning av fjärde stycket.

Fjärde stycket motsvarar hittillsvarande andra stycket. I stycket görs endast språkliga och redaktionella ändringar.

26 m § Omräkning av de belopp som anges i 26 l § andra stycket ska ske 2030 och därefter vart femte år. De omräknade beloppen ska tillämpas från efterföljande kalenderår. Beloppen räknas om genom att de belopp som gäller det år då omräkningen sker multipliceras med ett jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad det år då omräkningen sker och prisläget i juni månad fem år tidigare. De omräknade beloppen ska avrundas till hela kronor.

Paragrafen innehåller bestämmelser om omräkning av ersättningen utifrån förändringar i konsumentprisindex, så kallad indexering. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

Av paragrafen framgår att de belopp som anges i 26 l § andra stycket, dvs. takbeloppen för anordningar för digital lagring respektive där digital lagring kan ske och beloppet för anordningar för exemplarframställning, ska räknas om 2030 och därefter vart femte år. De omräknade beloppen ska tillämpas från efterföljande kalenderår. Omräkning sker genom att de belopp som gäller det år då omräkningen sker multipliceras med ett jämförelsetal. Jämförelsetalet motsvarar förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad det år då omräkningen sker och prisläget i juni månad fem år tidigare. Jämförelsetalet beräknas genom att indextalet för juni det år omräkningen sker divideras med det indextal som gäller för juni fem år tidigare. Indextalen för konsumentprisindex (KPI) publiceras löpande av Statistiska centralbyrån. Den resulterande kvoten utgör jämförelsetalet och är den multiplikator som ska användas för att räkna om beloppen. De omräknade beloppen ska avrundas till hela kronor.

Prop. 2025/26:184 26 n § Endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 26 l §§.

Den ersättningsberättigades fordran på organisationen preskriberas tre år efter utgången av det räkenskapsår då intäkterna inkasserades.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bl.a. förvaltning och fördelning av ersättningen. Bestämmelserna i första och andra styckena motsvarar hittillsvarande 26 m § första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.

Genom tredje stycket införs en preskriptionsbestämmelse för den ersättningsberättigades fordran på organisationen. Fordran preskriberas tre år efter utgången av det räkenskapsår då intäkterna inkasserades. Det räkenskapsår som avses är det som gäller för organisationen. Fristen beräknas på samma sätt som gäller för användning av medel som inte kan fördelas enligt 7 kap. 7 § lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. I den lagen finns också bestämmelser om de åtgärder som en kollektiv förvaltningsorganisation ska vidta i syfte att lokalisera rättighetshavarna för att ersättningen ska kunna betalas ut (se 7 kap. 6 §). De båda regelverken är dock oberoende av varandra.

26 o § En näringsidkare som avses i 26 k § första stycket ska anmäla sig hos en sådan organisation som avses i 26 n § första stycket.

Näringsidkaren ska på begäran av organisationen redovisa

–det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,

–när anordningarna tillverkades i eller fördes in till Sverige eller såldes från utlandet,

–i fråga om tillverkning eller införsel, när anordningarna såldes och om försäljningen skedde till en näringsidkare som övertagit betalnings- och redovisningsskyldigheten för dem i enlighet med 26 p § första stycket,

–det antal anordningar som omfattas av ett undantag enligt 26 k § tredje stycket.

För sådana anordningar som avses i 26 l § första stycket 1 och 2 ska även lagringskapacitet och om anordningarna kan användas för annat än lagring redovisas.

	Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om anmälnings- och
	redovisningsskyldighet. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak hittills-
	varande 26 m § andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
	I paragrafen görs i förhållande till hittillsvarande 26 m § andra stycket
	ändringar som innebär att redovisningsskyldigheten anpassas till de
	ändringar som görs i 26 k § första stycket, 26 l § första stycket och 26 p §
	första stycket (se kommentarerna till de paragraferna).
	I och med att det förtydligas i 26 k § första stycket 3 att försäljning från
	utlandet direkt till konsument omfattas av ersättningsskyldigheten förtyd-
	ligas redovisningsskyldigheten på så sätt att försäljning från utlandet
	omfattas. Eftersom betalningsskyldigheten enligt 26 p § första stycket
	inträder vid försäljningstillfället ska näringsidkaren redovisa när anord-
100	ningarna såldes. En näringsidkare som sålt en anordning till en närings-
100

idkare som övertagit betalnings- och redovisningsskyldigheten för den i	Prop. 2025/26:184
enlighet med bestämmelserna där ska redovisa det så att organisationen
kan kräva in ersättningen från denne.
När det gäller anordningar som avses i 26 l § första stycket 1 och 2, dvs.
anordningar för digital lagring och andra anordningar där digital lagring
kan ske, ska näringsidkaren redovisa anordningarnas lagringskapacitet.
Näringsidkaren ska även redovisa om anordningarna kan användas för
annat än lagring, vilket avgör om ersättningen ska beräknas enligt punkten
1 eller 2.
26 p § En näringsidkare som avses i 26 k § första stycket ska betala ersättningen
vid försäljning av en anordning, om inte anordningen säljs till en näringsidkare
som genom avtal med en sådan organisation som avses i 26 n § första stycket har
övertagit betalnings- och redovisningsskyldigheten för den. Detsamma ska då
gälla för köparen. Organisationen får inte motsätta sig ett sådant övertagande
utan godtagbara skäl.
Den näringsidkare som har betalat ersättning för en anordning som avses i
26 k § tredje stycket har rätt att få ersättningen återbetald, om ett krav på att
organisationen ska återbetala framställs i rimlig tid.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om bl.a. betalning och rätt
till återbetalning av ersättning. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Enligt första stycket ska näringsidkare som avses i 26 k § första stycket
betala privatkopieringsersättningen vid försäljning av en anordning, om
inte anordningen säljs till en näringsidkare som genom ett avtal med
organisationen har övertagit betalnings- och redovisningsskyldigheten för
anordningen. Det innebär att en tillverkare eller importör kan sälja anord-
ningen till t.ex. en grossist utan att betala ersättning, om denne genom avtal
har övertagit betalnings- och redovisningsskyldigheten för anordningen.
Enligt andra meningen gäller samma regler för den näringsidkare som
köper anordningen. Det innebär att även grossisten kan sälja vidare en
anordning till t.ex. en återförsäljare utan att betala ersättning, om denne på
motsvarande sätt har övertagit skyldigheten. Det medför att ersättningen
till organisationen i normalfallet kommer att betalas först vid försäljning
till en konsument eller annan slutkund och att berörda näringsidkare inte
behöver ligga ute med ersättningen under lagerhållning m.m.
Organisationen får inte motsätta sig ett övertagande av betalnings- och
redovisningsskyldigheten utan godtagbara skäl. Med det avses i första
hand att den näringsidkare som ska ta över skyldigheten inte är kredit-
värdig. Det kan även handla om t.ex. att den näringsidkare som ska överta
skyldigheten tidigare inte har efterlevt organisationens krav på redo-
visning eller betalning trots begäran om rättelse.
Enligt andra stycket har en näringsidkare som betalat ersättning för en
anordning som avses i undantagsbestämmelserna i 26 k § tredje stycket
rätt att få ersättningen återbetald, om kravet mot organisationen framställs
i rimlig tid. Enligt 7 kap. 5 § andra stycket lagen (2016:977) om kollektiv
förvaltning av upphovsrätt är organisationen skyldig att betala ut inkass-
erad ersättning till de ersättningsberättigade så snart som möjligt och, om
det inte finns godtagbara skäl för annat, senast nio månader från utgången
av det räkenskapsår då intäkterna inkasserades. Den fristen bör som
utgångspunkt gälla för vad som är en rimlig tid. Bedömningen får dock
göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.	101

Prop. 2025/26:184 Ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt)

26 r § Ersättningen enligt 26 q § ska beräknas på försäljningspriset exklusive mervärdesskatt och tas ut med

1. fem procent av den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro,

2. tre procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 50 000,01 och 200 000 euro,

3. en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 200 000,01 och 350 000 euro,

4. en halv procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 350 000,01 och 500 000 euro,

5. 0,25 procent av den del av försäljningspriset som överstiger 500 000 euro. Ersättning enligt första stycket får tas ut med högst 12 500 euro.

Vid fastställande av vad som ska betalas i följerättsersättning ska omräkning av de belopp som anges i första och andra styckena från euro till svenska kronor ske enligt den växelkurs som Europeiska centralbanken har fastställt för den dag då försäljningen äger rum, eller, om försäljningen inte sker på en svensk bankdag, den växelkurs som fastställts för närmast föregående svenska bankdag.

Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om hur följerättsersättningen ska beräknas. I paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 26 o §, görs en ändring som innebär att hänvisningen till bestämmelserna om följerätt i 26 q § uppdateras. I övrigt görs språkliga ändringar i paragrafen.

5 kap. Vissa upphovsrätten närstående rättigheter Utövande konstnärer

	45 § En utövande konstnär har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna
	lag, en uteslutande rätt att förfoga över sitt framförande av ett litterärt eller
	konstnärligt verk eller ett uttryck av folklore genom att
	1. ta upp framförandet på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
	genom vilken det kan återges,
	2. framställa exemplar av en upptagning av framförandet, och
	3. göra framförandet eller en upptagning av det tillgängligt för allmänheten.
	De rättigheter som avses i första stycket 2 och 3 gäller till utgången av femtionde
	året efter det år då framförandet gjordes. Om upptagningen har getts ut eller
	offentliggjorts inom femtio år från framförandet, gäller rättigheterna i stället till
	utgången av det femtionde eller, för ljudupptagningar, sjuttionde året efter det år
	då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.
	Bestämmelserna i 2 § andra–fjärde styckena, 3, 6–9, 11–13 och 15 a–16 §§,
	16 a § tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21, 22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 p och 27–
	29 e §§, 39 § första meningen samt i 41–42 k §§ ska tillämpas i fråga om
	framföranden som avses i denna paragraf. När det gäller rätt till en ljudupptagning
	som en utövande konstnär har överlåtit till en framställare av ljudupptagningar ska
	dock 29 d § inte tillämpas efter det femtionde året efter det år då upptagningen
	först gavs ut eller, om den inte getts ut, det år då den först offentliggjordes.
	När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den utövande
	konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbets-
	området får exemplaret spridas vidare.
	Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
	1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga
102	rättshandlingar, eller
102

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp Prop. 2025/26:184 genom utlåning.

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om utövande konstnärers rättigheter, uppdateras hänvisningarna till bestämmelserna om privatkopieringsersättning som finns i 26 k–26 p §§.

Framställare av ljud- eller bildupptagningar

46 § En framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sin upptagning genom att

1.framställa exemplar av upptagningen, och

2.göra upptagningen tillgänglig för allmänheten.

Bestämmelserna i 2 § andra–fjärde styckena, 6–9 §§, 11 § andra stycket, 11 a, 12, 13 och 15 a–16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21, 22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 p och 42 a–42 k §§ ska tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf. I fråga om ljudupptagningar ska dessutom det som gäller för filmverk enligt 16 a och 16 b §§ samt 16 c § första, andra och fjärde-sjätte styckena tillämpas.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1.exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2.exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om rättigheter för framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder, uppdateras hänvisningarna till bestämmelserna om privatkopieringsersättning som finns i 26 k–26 p §§.

Radio- och tv-företag

48 § Ett radio- eller tv-företag har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över en ljudradio- eller tv-utsändning genom att

1.ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan återges,

2.framställa exemplar av en upptagning av utsändningen,

3.sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till allmänheten,

4.tillåta återutsändning eller en återgivning för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift, eller

5.tillåta att en upptagning av utsändningen på trådbunden eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till

upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

103

Prop. 2025/26:184 De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen ägde rum.

104

Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket, 11 a, 12, 13 och

15a–16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21, 22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 p,

42a, 42 b, 42 d och 42 g–42 k §§ ska tillämpas i fråga om ljudradio- och tvutsändningar som avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om rättigheter för radio- och tv-företag, uppdateras hänvisningarna till bestämmelserna om privatkopieringsersättning som finns i 26 k–26 p §§.

Fotografer

49 a § Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas. Rätten gäller dock inte om det huvudsakliga motivet för bilden utgörs av ett konstverk för vilket upphovsrätt inte längre gäller.

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det år då bilden framställdes.

Bestämmelserna i 2 § andra–fjärde styckena, 3, 7–9, 11 och 11 a §§, 12 § första och fjärde styckena, 13 och 15–16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 19– 21 och 23 §§, 24 § första stycket, 25–26 b, 26 e, 26 q–28, 29–29 e, 31, 32, 36–38, 41–42 k och 50–52 §§ ska tillämpas på bilder som avses i denna paragraf. Om en sådan bild är föremål för upphovsrätt, får upphovsrätten också göras gällande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rättigheter för framställare av fotografiska bilder. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

I fjärde stycket hänvisas enligt den hittillsvarande lydelsen till bestämmelserna om privatkopieringsersättning. Hänvisningarna tas bort. Det innebär att framställare av fotografiska bilder inte längre har rätt till sådan ersättning. Vidare uppdateras hänvisningarna till bestämmelserna om följerätt som finns i 26 q–26 t §§.

8 kap. Lagens tillämpningsområde

60 § Bestämmelserna om upphovsrätt tillämpas på

1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

2. verk som först har getts ut i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands,

3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

4. här uppfört byggnadsverk,

5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenat med marken.

Vid tillämpning av första stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om verket har getts ut i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands. Vid

tillämpning av första stycket 3 anses, där inget annat visas, den vars namn på Prop. 2025/26:184 sedvanligt sätt satts ut på exemplar av filmverket som verkets producent.

Bestämmelserna i 26 k–26 t §§ tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.

Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde för verk. I paragrafen uppdateras hänvisningarna till bestämmelserna om privatkopieringsersättning som finns i 26 k–26 p §§ och till bestämmelserna om följerätt som finns i 26 q–26 s §§. När det gäller följerätten införs även en hänvisning till bestämmelserna om bl.a. preskription i 26 t §. I övrigt görs språkliga ändringar i paragrafen.

61 § Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ tillämpas på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och tv-utsändningar som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och 48 § på utsändningar av radio- eller tv-företag som har sitt säte i Sverige. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om exemplarframställning gäller dock alla ljudupptagningar.

Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder

1.vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, eller

2.som först har getts ut i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands, eller

3.som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.

Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har getts ut i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

Av bestämmelserna i 45 § tillämpas hänvisningen till 26 k–26 p §§ endast på framföranden som har gjorts av någon som är svensk medborgare eller som har sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 46 § tillämpas hänvisningen till 26 k–26 p §§ endast på upptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 48 § tillämpas hänvisningen till 26 k–26 p §§ endast på utsändningar av radio- eller tv-företag som har sitt säte i Sverige. Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 26 q–26 t §§ endast på fotografiska bilder vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.

105

Prop. 2025/26:184 Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde för

närstående rättigheter. Frågan behandlas i avsnitt 7.2.

I femte stycket tas hänvisningarna till bestämmelserna om privatkopieringsersättning bort i förhållande till framställare av fotografiska bilder. Ändringen är en följd av ändringar i 49 a §, se kommentaren till den paragrafen. I förhållande till framställare av fotografiska bilder uppdateras därutöver hänvisningarna till bestämmelserna om följerätt som finns i 26 q–26 s §§. När det gäller följerätten införs även en hänvisning till bestämmelserna om bl.a. preskription i 26 t §.

När det gäller övriga närstående rättigheter uppdateras hänvisningarna till bestämmelserna om privatkopieringsersättning som finns i 26 k– 26 p §§.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

2.Lagen tillämpas även på verk och prestationer som har tillkommit före ikraftträdandet.

3.Äldre bestämmelser gäller för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 september 2026.

Av punkt 2 framgår den allmänna princip som innebär att ny lagstiftning på upphovsrättens område ska tillämpas även på verk och prestationer skyddade av upphovsrätt och närstående rättigheter som har tillkommit före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Av punkt 3 framgår en annan princip som vanligen gäller på upphovsrättens område, nämligen att äldre bestämmelser ska gälla för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. Det innebär att de nya bestämmelserna endast gäller i förhållande till anordningar som efter ikraftträdandet tillverkas i Sverige eller från utlandet förs in eller säljs. Det gäller även för bl.a. den nya preskriptionsbestämmelsen.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt

1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

3 § Om en organisation som inte är en kollektiv förvaltningsorganisation ingår avtal som anges i 42 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller kräver in ersättning enligt 26 n, 26 s eller 45 b § eller 47 § tredje stycket samma lag, ska det som gäller för en kollektiv förvaltningsorganisation enligt 4 kap. 3 §, 5 kap. 5 § första stycket 1–4 och andra stycket 1 och 2 och 9 § första stycket, 7–9 kap., 10 kap. 1–4 och 8 §§ och 11 kap. 12 § första stycket denna lag gälla för den verksamheten.

	Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens tillämpningsområde. I
	paragrafen uppdateras hänvisningarna till bestämmelserna om privat-
	kopieringsersättning som finns i 26 n § upphovsrättslagen och till
106	bestämmelserna om följerätt som finns i 26 s § samma lag.
106

9 kap. Förhållandet till användare

Prop. 2025/26:184

Licensvillkor m.m.

2 § En kollektiv förvaltningsorganisation får inte tillämpa

1.licensvillkor som inte har saklig grund, eller

2.licensvillkor som är diskriminerande.

I paragrafen finns bestämmelser om bl.a. förbud för kollektiva förvaltningsorganisationer att vidta vissa åtgärder i förhållande till användare. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.

Enligt fjärde stycket, som är nytt, ska bestämmelserna i första stycket och andra stycket andra meningen om förbuden mot att tillämpa dels villkor som inte har saklig grund, dels villkor som är diskriminerande, samt kravet på att informera användaren om grunderna för beräkningen av begärd ersättning även tillämpas när en organisation kräver in privatkopieringsersättning enligt 26 n § upphovsrättslagen. Det gäller även om organisationen inte är en kollektiv förvaltningsorganisation.

Förbuden gäller på samma sätt som vid licensiering både när organisationen har ingått ett avtal och för ensidigt handlande från organisationens sida, t.ex. då organisationen erbjuder ett avtal med ett visst innehåll. Förbuden gäller i förhållande till alla typer av villkor. Förbudet mot att tillämpa avtalsvillkor som inte har saklig grund innebär att organisationen inte får ta ovidkommande hänsyn vid utformning av villkoren. Att erbjuda en ersättningsnivå för en anordning som inte alls har något samband med näringsidkarens rätt till nedsättning enligt 26 l § fjärde stycket upphovsrättslagen har inte saklig grund (jfr prop. 2015/16:181 s. 183 och 184). Förbudet mot diskriminerande avtalsvillkor innebär att organisationen är skyldig att erbjuda likvärdiga villkor i likvärdiga avtalssituationer. Organisationen får alltså inte begära olika ersättning av näringsidkare eller ge en näringsidkare fördelar som en annan inte får, utan att det kan motiveras. Förbudets tillämpning förutsätter dock att det är fråga om skillnader av betydelse. Många gånger torde ett villkor som är diskriminerande även vara förbjudet på den grunden att det inte är sakligt (se nyss nämnda prop. s. 184).

Kravet på att organisationen ska informera om grunderna för beräkningen av ersättningen innebär att det ställs krav på att på en övergripande nivå redovisa principerna för hur organisationen kommit fram till kravet på ersättning. Organisationen behöver inte lämna en detaljerad redovisning av hur ersättningen beräknats för en viss anordning och informationen måste inte lämnas på något visst sätt (jfr samma prop. s. 185).

107

Prop. 2025/26:184 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

2.Äldre bestämmelser gäller för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 september 2026.

Av punkt 2 framgår en princip som vanligen gäller på upphovsrättens område, nämligen att äldre bestämmelser ska gälla för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. Det innebär att de nya skyldigheterna endast gäller efter ikraftträdandet.

11.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister

Lagens tillämpningsområde

1 a § Denna lag gäller också vid tvist om ingåendet av ett avtal om ersättning enligt 26 k § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt om det i andra fall än som anges i 1 § uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som gäller rätt att göra filmverk tillgängliga för allmänheten på en beställvideotjänst online. Bestämmelserna i 13 och 14 §§ om tidsbegränsade avtals fortsatta tillämpning gäller inte vid sådana tvister.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Det införs en hänvisning till bestämmelserna om privatkopieringsersättning i 26 k § upphovsrättslagen. Det innebär att medling kan komma i fråga också i de fall det uppkommer en tvist om ingåendet av ett sådant avtal. De parter som är aktuella för ett sådant avtal är dels en sådan organisation som avses i 26 n § första stycket upphovsrättslagen, dels de näringsidkare som avses i 26 k § första stycket samma lag. De senare företräds typiskt sett av en branschorganisation. Genom hänvisningen i paragrafens sista mening framgår att avtal om privatkopieringsersättning, på samma sätt som avtal om rätt att göra filmverk tillgängliga på en beställvideotjänst online, inte omfattas av bestämmelserna om tidsbegränsade avtals fortsatta tillämpning, så kallad prolongering, i 13 och 14 §§.

Ersättning till medlare

16 § Medlaren har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg.

Om inte annat har avtalats, ska ersättningen betalas av den part som har ansökt om medlingen eller, om flera parter har ansökt om medlingen, av dessa parter med lika delar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning till medlaren. Övervägandena finns i avsnitt 8.

I tredje stycket, som är nytt, regleras vem som ska betala ersättning till medlaren om medlingen rör en tvist om ingående av avtal avseende

108

privatkopieringsersättning. I dessa fall ska ersättningen betalas av parterna med lika delar, om de inte kommer överens om någonting annat.

Prop. 2025/26:184

109

Prop. 2025/26:184 Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Privatkopieringsersättningen i framtiden (SOU 2022:20)

	I upphovsrättslagen finns en inskränkning av upphovsrätten som innebär
	att var och en för privat bruk får framställa ett eller några få exemplar av
	offentliggjorda verk. Vid en sådan inskränkning ska upphovsmännen och
	innehavare till vissa närstående rättigheter ha rätt till s.k. privatkopierings-
	ersättning. Utredningens uppdrag är att göra en översyn av det nuvarande
	systemet för privatkopieringsersättning.
	Enligt den nu gällande regleringen för privatkopieringsersättning är
	näringsidkare skyldiga att betala ersättning om de i sin yrkesmässiga
	verksamhet tillverkar eller till landet inför vissa anordningar. De
	anordningar det är fråga om är sådana som kan användas för att ta upp ljud
	och rörlig bild och som är särskilt ägnade för privatkopiering. Ersättnings-
	berättigade är de upphovsmän och rättighetshavare vars skyddade verk
	därefter har sänts ut på radio eller tv eller som har getts ut på anordningar
	genom vilka de kan återges. Nivån på den ersättning som ska betalas anges
	i lag och är kopplad till lagringsutrymmet som finns hos anordningarna,
	med en möjlighet till nedsättning under vissa förutsättningar. Den snabba
	tekniska utvecklingen har dock medfört att lagringsutrymmet hos de
	anordningar som används för att framställa privatkopior numera är mycket
	större än vad som förutsågs när bestämmelserna infördes. Dessutom är
	anordningarna numera vanligtvis multifunktionella.
	Det har fått till konsekvens att den i lagen angivna beräkningsgrunden
	för ersättningens storlek inte längre framstår som aktuell. Detta har i sin
	tur lett till att de i lagen angivna ersättningsnivåerna inte fullt ut har
	tillämpats. Vilken privatkopieringsersättning som ska betalas har i stället
	behövt fastställas efter långdragna förhandlingar mellan å ena sidan
	upphovsmän och rättighetshavare och å andra sidan ersättningsskyldiga
	näringsidkare och genom domstolsavgöranden. Även frågan om vilka
	anordningar som ska anses särskilt ägnade för privatkopiering har orsakat
	tvister mellan marknadens aktörer. Nuvarande ordning har således blivit
	ineffektiv, kostsam och processdrivande. Härutöver har det också ifråga-
	satts om den hittillsvarande ordningen är för snäv när det gäller vilka som
	omfattas av rätten till ersättning.
	För att komma till rätta med detta föreslår utredningen dels nya regler
	för hur avgränsningen av vilka som är ersättningsberättigade och
	ersättningsskyldiga ska göras, dels att ett visst ansvar för att fastställa
	ersättningen ska flyttas till staten. Utredningen föreslår att det inte längre
	ska anges några ersättningsnivåer i lag. I stället föreslås att en ny
	myndighet ska inrättas som, med beaktande av vissa i lag angivna
	förhållanden, i en föreskrift vartannat år ska precisera vilka anordningar
	som ska medföra ersättningsskyldighet och ersättningsnivåerna för dessa.
	På så sätt kan ett system skapas som gör att privatkopieringsersättningen
	kan anpassas utifrån gällande privatkopieringsbeteende samt den tekniska,
	ekonomiska och rättsliga utvecklingen på området, vilket minskar risken
	för motsättningar och diskussioner mellan marknadens aktörer. Dessutom
110	kan det säkerställas att rättighetshavare får en rimlig ersättning.
110

I utredningens uppdrag har också ingått att analysera förutsättningarna för att ersätta det nuvarande regelverket med en statlig ersättningsordning och bedöma om det är lämpligt. Utredningens bedömning är att det inte är lämpligt att införa en statlig ersättningsordning, varför något förslag i den delen inte lämnas.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023. Vissa övergångsbestämmelser föreslås.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 1

111

Prop. 2025/26:184	Betänkandets lagförslag
Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att rubriken närmast före 26 § ska ha följande lydelse, dels att 12, 26 k–26 m och 48 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
12 §1
Var och en får för privat bruk	Var och en får för privat bruk
framställa ett eller några få	framställa ett eller några få
exemplar av offentliggjorda verk.	exemplar	av offentliggjorda	verk
Såvitt gäller litterära verk i skriftlig	(privatkopiering). När det gäller
form får exemplarframställningen	litterära verk i skriftlig form får
dock endast avse begränsade delar	exemplarframställningen		dock
av verk eller sådana verk av	endast avse begränsade delar av
begränsat omfång. Exemplaren får	verk eller sådana verk av begränsat
inte användas för andra ändamål än	omfång.	Exemplaren får	inte
privat bruk.	användas för andra ändamål än
	privat bruk.
Första stycket ger inte rätt att

1.uppföra byggnadsverk,

2.framställa exemplar av datorprogram, eller

3.framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form.

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utomstående

1.framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

2.framställa bruksföremål eller skulpturer, eller

3.genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk

Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.

	Ersättning vid tillverkning		och	Ersättning vid privatkopiering
	införsel av anordningar för ljud-
	och bildupptagning
			26 k §2
	När en näringsidkare i sin yrkes-			Upphovsmän vars skyddade verk
	mässiga verksamhet tillverkar eller			har privatkopierats enligt 12 § på
	till landet inför anordningar		på	ett sådant sätt att det påverkar dem
112	1	Senaste lydelse 2005:359.
112	2	Senaste lydelse 2005:359.

ekonomiskt har rätt till rimlig Prop. 2025/26:184 ersättning. En upphovsman som Bilaga 2 endast påverkas ekonomiskt i obetydlig omfattning har inte rätt till någon ersättning. Den som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering enligt första stycket blir skyldig att betala ersättning. Ersättning ska dock inte betalas om de anordningarna som anges i andra stycket ska

vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk, har upphovsmän till skyddade verk som därefter har sänts ut i ljudradio eller television eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren.

Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de tillverkade eller införda anordningarna ska

1.användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk,

2.föras ut ur landet, eller

3.användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning

					26 l §3
Ersättningen enligt 26 k § är						En myndighet, som utses av
1. för en anordning för analog						regeringen, ska varje halvårsskifte
upptagning: två och ett halvt öre						vartannat år besluta vilka anord-
för varje möjlig upptagningsminut,						ningar som för de kommande två
2. för	anordningar där digital					kalenderåren ska medföra skyl-
upptagning		kan	ske	upprepade		dighet att betala ersättning enligt
gånger:	0,4 öre		per	megabyte		26 k §	andra	stycket och		vilken
lagringsutrymme,						ersättning som ska betalas per an-
3. för	andra anordningar				där	ordning. Inför sitt beslut ska myn-
digital	upptagning			kan	ske:	digheten undersöka de senaste två
0,25 öre	per	megabyte lagrings-				årens	privatkopieringsbeteende.
utrymme.						Myndigheten ska också bereda en
Näringsidkaren			har	rätt	till	organisation		som	enligt	26 m §
nedsättning av ersättningsbeloppen						ansvarar för att samla in och
enligt första stycket, om						fördela ersättningen samt före-
1. upphovsmännen på annat sätt						trädare	för näringsidkare			tillfälle
kompenseras för framställning av						att komma in med synpunkter på
exemplar av sådana verk som avses						vilka anordningar som ska medföra
i 26 k §, eller						betalningsskyldighet			och	vilken
3 Senaste lydelse 2005:359.										113

Prop. 2025/26:184 Bilaga 2

2.ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

ersättning som ska betalas för dessa.

Myndigheten ska fatta sitt beslut med beaktande av följande för-

hållanden:
1. omfattningen	av	privat-
kopiering enligt	26 k §	första
stycket,

2.i vilken utsträckning upphovsmännen påverkats ekonomiskt av privatkopieringen,

3.vilka anordningar som enligt 26 k § andra stycket i betydande utsträckning använts för privatkopieringen, hur många som sålts och försäljningspriset för dessa, och

4.vilka anordningar som i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet omfattas av ersättningsskyldighet och vad ersättningsnivån per anordning uppgår till i dessa länder.

						26 m §4
	Endast	en	organisation			som	Endast en	organisation		som
	företräder ett flertal ersättnings-						företräder ett flertal ersättnings-
	berättigade		upphovsmän			och	berättigade	upphovsmän		och
	innehavare av närstående rättig-						innehavare av närstående rättig-
	heter på området har rätt att kräva						heter har rätt att kräva in ersättning
	in och träffa avtal om att sätta ned						enligt 26 k § andra stycket.
	ersättning enligt 26 k och 26 l §§.
	Organisationen			ska	kräva	in
	ersättningen		och fördela			den
	mellan	de ersättningsberättigade,
	efter avdrag för ersättning till
	organisationen för dess omkost-
	nader. Vid fördelningen ska rättig-
	hetshavare som inte företräds av
	organisationen vara likställda med
	rättighetshavare			som	organisa-
	tionen företräder.
	Näringsidkare som avses i 26 k §						Näringsidkare som tillverkar,
	första stycket ska anmäla sig hos en						inför eller från utlandet säljer
	sådan organisation som avses i						anordningar	som	omfattas	av
	första stycket. Näringsidkaren ska						myndighetens	beslut	enligt 26 l §
	på begäran		av	organisationen			ska anmäla sig hos organisationen.
	redovisa det antal anordningar som						Näringsidkarna ska på begäran av
114	4 Senaste lydelse 2005:359.

omfattas av rätt till ersättning,

anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet, om anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade gånger och när anordningarna tillverkades eller infördes. Av redovisningen ska framgå antalet anordningar enligt 26 k § andra stycket.


organisationen		redovisa det			antal	Prop. 2025/26:184
anordningar		som	omfattas		av	Bilaga 2
skyldighet att betala ersättning och
när	anordningarna		tillverkades,
infördes eller såldes från utlandet.
Av	redovisningen		ska	framgå
antalet anordningar			enligt	26 k §
tredje stycket.

Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till organisationen för dess omkostnader. Rättighetshavare ska på begäran av organisationen lämna uppgift om hur de påverkats ekonomiskt av privatkopieringen. Vid fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.

48 §5

Ett radio- eller tv-företag har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över en ljudradio- eller televisionsutsändning genom att

1.ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan återges,

2.framställa exemplar av en upptagning av utsändningen,

3.sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till allmänheten,

4.tillåta återutsändning eller en återgivning för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift, eller

5.tillåta att en upptagning av utsändningen på trådburen eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen ägde rum.

Bestämmelserna	i	2 § andra	Bestämmelserna i 2 § andra
stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket,			stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket,
11 a, 12, 13 och 15 a–16 §§, 16 a §			11 a, 12, 13 och 15 a–16 §§, 16 a §
tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21,			tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21,
22, 25–26 b, 26 e, 42 a, 42 b, 42 d			22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 m, 42 a,
och 42 g–42 k §§	ska	tillämpas i	42 b, 42 d och 42 g–42 k §§ ska
fråga om ljudradio- och televisions-			tillämpas i fråga om ljudradio- och
utsändningar som avses i denna			televisionsutsändningar som avses i
paragraf.			denna paragraf.
5 Senaste lydelse 2018:1099.			115

Prop. 2025/26:184 Bilaga 2

116

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplet spridas vidare.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

2.Äldre föreskrifter gäller för privatkopieringsersättning som avser tiden före myndighetens första beslut enligt 26 l §.

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2025/26:184 Bilaga 3

Efter remiss av betänkandet Privatkopieringsersättningen i framtiden (SOU 2022:20) har yttranden kommit in från AIPPI Sverige, Allmänna reklamationsnämnden, Bildupphovsrätt i Sverige, BLF_Fotograferna (tidigare Bildleverantörernas förening), Bonus Copyright Access, Copyswede, ElektronikBranschen, Filmproducenternas Rättighetsförening, Företagarna, Förvaltningsrätten i Karlstad, Ifpi Sverige, Integritetsskyddsmyndigheten, Internationella handelskammaren (ICC Sverige), Kammarkollegiet, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konstnärernas Riksorganisation, Konstnärsnämnden, Konsumentverket, Kungliga biblioteket (KB), Lunds universitet, Läromedelsföretagen, Mediemyndigheten (Myndigheten för press, radio och tv), Myndigheten för tillgängliga medier (MTM), Patent- och registreringsverket (PRV), Regelrådet, Statens kulturråd, Statens musikverk, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Svensk Handel, Svensk Scenkonst, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Fotografers Förbund, Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR), Svenska Förläggareföreningen, Svenska Journalistförbundet, Svenska Musikerförbundet, Svenska oberoende musikproducenter (SOM), Svenska Tecknare, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Författarförbund, Sveriges kompositörer och textförfattare (Skap), Sveriges Läromedelsförfattares Förbund, Sveriges Radio, Sveriges Television, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Yrkesmusikerförbund, TechSverige, Tidningsutgivarna (TU), Tillväxtverket, Uppsala universitet och Vinnova.

Yttranden har också kommit in från HI3G Access AB (Tre) och Telenor Sverige AB.

Remissinstanserna Administration av Litterära Rättigheter i Sverige, Allente Sverige AB, Almega Medieföretagen, Civic Tech Sweden, Dataspelsbranschen, Discovery Networks Sweden, Elgiganten Aktiebolag, ELON Group AB, Fackförbundet Scen & Film, Film & TV- producenterna, Filmdistributörerna, Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter, Grafiska företagen, Innovationsföretagen, Internetstiftelsen, Konstnärsunionen, Musikerförbundet, Musikförläggarna, Nordic Entertainment Group, Näringslivets Regelnämnd, RISE Research Institutes of Sweden, Rättighetsalliansen, Samsung Electronics Nordic Aktiebolag, Stockholms Handelskammare, Svensk Biblioteksförening, Sveriges Filmuthyrareförening UPA, Riksdagens ombudsmän, Sveriges Konsumenter, Sveriges Utbildningsradio AB, Teknikföretagen, Tele2 Sverige AB, Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Telia Sverige AB och TV4 Media AB har fått tillfälle att yttra sig, men har avstått från att göra det.

117

Prop. 2025/26:184 Bilaga 4

118

Sammanfattning av betänkandet Inskränkningarna i upphovsrätten (SOU 2024:4)

Utredningens uppdrag

Den som vill använda upphovsrättsligt skyddat material måste som utgångpunkt ha tillstånd av den som innehar rätten till det. I upphovsrättslagen finns dock en rad inskränkningar i upphovsrätten som motiveras av allmänna och enskilda intressen. En större översyn av dessa bestämmelser gjordes för 19 år sedan i samband med genomförandet av ett EU-direktiv. I det direktivet finns en uttömmande katalog över de inskränkningar i upphovsrätten som medlemsstaterna får ha. Sedan dess har ytterligare inskränkningar tillkommit genom annan EU-rättslig lagstiftning. I januari 2023 trädde vissa sådana nya bestämmelser om inskränkningar i kraft.

Utredningen har haft i uppdrag att se över upphovsrättslagens bestämmelser om inskränkningar. Syftet med översynen har varit att åstadkomma ett tydligare och modernare regelverk för sådan användning av upphovsrättsligt skyddade verk som kan ske utan tillstånd.

Uppdraget har omfattat fem särskilda frågor. Det är

–om reglerna för namn- och källangivelse bör ändras,

–om en uttrycklig reglering motsvarande den EU-rättsliga s.k. trestegsregeln bör införas i lagen,

–att ta ställning till hur reglerna om återgivning av konst i det offentliga rummet (panorama) framöver ska se ut,

–att ta ställning till hur möjligheterna att vid nyhetsrapportering använda upphovsrättsligt skyddade prestationer framöver ska säkerställas, samt

–att ta ställning till hur en bestämmelse som ger utrymme för att använda verk i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte ska utformas.

I övrigt har uppdraget varit att göra en fullständig översyn av upphovsrättslagens bestämmelser om inskränkningar. I det uppdraget har ingått frågan om bestämmelserna bör anpassas bättre till EU-rätten. Uppdraget har även omfattat att ta ställning till om den tekniska utvecklingen medfört att nya legitima behov av inskränkningar har tillkommit, om utvecklingen inneburit att vissa inskränkningar blivit för ingripande och om samtliga befintliga inskränkningar fortfarande fyller ett konkret behov.

Reglerna om namn- och källangivelse förtydligas

Kravet på namnangivelse är en del av upphovsmannens ideella rätt och gäller vid all användning av skyddade verk. Vid användning med stöd av en inskränkning finns i dag även ett krav på källangivelse.

Enligt utredningen bör reglerna om namn- och på källangivelse utformas för att bättre stämma överens med EU-rätten samtidigt som kravens innebörd och räckvidd bör tydliggöras. Utredningen föreslår därför att krav på källangivelse ska införas i de inskränkningsbestämmelser där ett sådant krav gäller enligt EU-rätten eller bör gälla enligt svensk rätt och att det ska utformas konformt med de EU-direktiv som gäller på området. Därmed blir det tydligt att källangivelse i dessa situationer är ett rekvisit för tillåten användning i förhållande till den ekonomiska rätten.

Enligt utredningen finns vidare behov av att tydliggöra omfattningen av kravet på namnangivelse, som är en del av den ideella rätten. Utredningen föreslår därför att lagen förtydligas så att det framgår att namnet ska anges om det inte är praktiskt eller tekniskt omöjligt eller oförenligt med god sed.

En lagfäst tolkningsregel motsvarande den s.k. trestegsregeln

Den s.k. trestegsregeln finns bland annat i vissa EU-direktiv där inskränkningar regleras. Enligt trestegsregeln får inskränkningar i upphovsrätten tillämpas endast i särskilda fall, som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket och inte oskäligt inkräktar på rättighetshavarnas legitima intressen. Lagstiftaren har tidigare gett uttryck för att regeln främst ska beaktas vid utformning av materiella inskränkningsbestämmelser. Högsta domstolen har dock slagit fast att trestegsregeln även ska ses som en anvisning till domstolarna vid prövning av hur nationella inskränkningsbestämmelser ska tolkas.

Enligt utredningen finns goda argument både för och emot att införa en regel motsvarande trestegsregeln i upphovsrättslagen. Utredningen anser inte att en sådan regel krävs för att säkerställa EU-rättens genomslag. För att betänkandet ska utgöra ett fullgott underlag i det fortsatta lagstiftningsarbetet har utredningen dock lagt fram ett förslag som innebär att en bestämmelse motsvarande trestegsregeln införs i lagen. Den föreslagna bestämmelsen är avsedd som en tolkningsregel i sådana fall där det inte är tydligt om viss användning omfattas av en inskränkningsbestämmelse eller inte.

Reglerna om konst i det offentliga rummet (panorama) anpassas till dagens förhållanden

Utredningen har haft i uppdrag att se över reglerna om användning av konst i det offentliga rummet. Enligt utredningsdirektiven har en utgångspunkt för översynen varit att alla och envar ska ha god tillgång till det offentliga rummet och att en upphovsman som gett tillstånd till att dennes verk permanent placeras där får acceptera ett större ingrepp i sin ensamrätt till verket än vad som annars typiskt sett är fallet. I utredningsarbetet har dessutom framkommit att det finns olika uppfattningar om innebörden av dagens reglering av frågan och att aktörer med skilda intressen ser stora problem med denna reglering.

Utredningens föreslår att inskränkningsbestämmelsen utvidgas till att omfatta alla typer av förfoganden och alla typer av verk som är stadigvarande placerade på eller vid offentlig plats. Det ska således vara fritt att återge verk på offentlig plats genom att bland annat teckna, måla och fotografera verket samt att göra dessa återgivningar tillgängliga, till exempel på sociala medier. Exemplarframställning ska dock inte få ske i tredimensionell form. Att uttrycket offentlig plats ersätter det nuvarande begreppet allmän plats utomhus innebär att fler platser omfattas än vad som är fallet i dag, till exempel tunnlar. Samtidigt begränsas inskränkningen i förhållande till vad som gäller i dag genom att användning av en framställning där verket utgör ett centralt motiv inte omfattas, om användningen sker i förvärvssyfte. Resultatet blir att den nuvarande inskränkningen utvidgas för användning av privatpersoner men begränsas när det gäller situationer där verken exploateras ekonomiskt.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 4

119

Prop. 2025/26:184 Bilaga 4

120

Ökade möjligheter att använda verk i nyhetsrapportering

I utredningen uppdrag har ingått att överväga om nuvarande bestämmelser om nyhetsrapportering fullt ut svarar mot dagens behov. I enlighet med utredningsdirektiven har en utgångspunkt för uppdraget varit att upphovsrätten inte ska hindra att nyheter sprids och belyses på ett rimligt sätt.

Utredningen har konstaterat att det finns stora problem med dagens regelverk, både i fråga om användares möjligheter att återge upphovsrättsligt skyddade prestationer i nyhetsrapportering och i fråga om möjligheterna att göra en balanserad avvägning mellan de grundläggande rättigheter som aktualiseras. Genom teknikutvecklingen har vidare medielandskapet förändrats. Det finns numera ingen anledning att göra skillnad mellan användning som sker i olika typer av medier. En annan aspekt är att upphovsrättsligt skyddade prestationer genom användning av smarta telefoner och drönare förekommer på ett helt annat sätt än tidigare, och att möjligheterna att använda privatpersoners filmer och bilder kan vara avgörande för att få en korrekt nyhetsrapportering.

Utredningen föreslår en helt ny bestämmelse som möjliggör användning av skyddade verk i samband med nyhetsrapportering. Den nya bestämmelsen ska möjliggöra återgivning av verk i samband med nyhetsrapportering i den utsträckning som motiveras av informationssyftet. Därmed blir det möjlighet att utifrån förhållandena i det enskilda fallet göra en avvägning mellan upphovsmannens ensamrätt till ett visst verk och det press- och yttrandefrihetsrättsliga intresset av att använda verket. Det föreslås vidare att det för tillåten användning förtydligas att källa inbegripet upphovsrättsmannens namn ska anges vid användningen, om det inte är omöjligt.

En generell inskränkning för parodier och liknande uttryck

I dag saknas ett lagfäst generellt undantag för parodier och liknande uttryck. Däremot finns många exempel i rättspraxis där parodier och även travestier har bedömts som nya och självständiga verk som därmed inte gör intrång i ursprungverket. Det finns en bestämmelse i svensk rätt som upplyser om att upphovsrätten inte hindrar sådan användning. Tillsammans med uttalanden i äldre förarbeten har bestämmelsen haft stor betydelse för hur parodier och liknande uttryck har behandlats. Detta traditionella svenska synsätt har kommit att samexistera med ett nytt synsätt där parodier kan hanteras med utgångspunkt i EU-domstolens definition av begreppet, som en inskränkning i upphovsrätten. Enligt utredningens bedömning är denna ordning inte tillfredsställande.

Utredningen föreslår i enlighet med kommittédirektiven en ny inskränkning för användning av verk i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Den föreslagna inskränkningen ska ge var och en rätt att använda alla typer av verk (utom datorprogram) i den utsträckning som motiveras av ett sådant syfte. Det föreslås att denna inskränkning även ska tillämpas på de närstående rättigheterna med undantag för databaser. Bestämmelsen om nya och självständiga verk som åstadkommits i fri anslutning till ett annat verk – som tidigare använts bland annat för att bedöma tillåtligheten av parodier – föreslås ersättas med en delvis omformulerad bestämmelse som alltjämt ska upplysa om möjligheten att skapa nya och självständiga verk med utgångspunkt i existerande verk.

En fullständig översyn och anpassning till EU-rätten

I enlighet med utredningsdirektiven har utredningen vidare genomfört en fullständig översyn av upphovsrättslagens bestämmelser om inskränkningar för att bland annat säkerställa att de är förenliga med EU-rätten.

Utredningen har kommit fram till att många bestämmelser bör anpassas genom att krav som gäller enligt EU-rätten införs direkt i lagtexten. Till exempel föreslås att rekvisitet illustrativt syfte införs i alla inskränkningsbestämmelser som gäller undervisning. Härigenom blir bestämmelserna enklare att tillämpa direktivkonformt och förenligheten med EU-rätten säkerställs.

Kulturarvsinstitutioner får ökade möjligheter att använda verk

Utredningen anser att det har framkommit ett behov för museer och vissa andra kulturarvsinstitutioner att framställa exemplar av verk i sina samlingar för forsknings- och kompletteringsändamål m.m. Även mot bakgrund av den rättsutveckling som skett inom EU anser utredningen det motiverat att möjliggöra detta.

Utredningen föreslår därför att museer och fler bibliotek än tidigare får rätt att framställa exemplar av verk för bland annat forsknings- och kompletteringsändamål. De bibliotek och museer som omfattas av utvidgningen är de som redan i dag har rätt att framställa exemplar av verk för bevarandeändamål, dvs. institutioner som är tillgängliga för allmänheten och som drivs utan vinstintresse.

I betänkandet föreslås även en ny inskränkning som avser kulturarvsinstitutioners möjligheter att framställa exemplar för internt bruk, i syfte att förvalta och organisera verk som ingår i samlingarna m.m. Härigenom får de utpekade institutionerna möjlighet att använda digital teknik för att hantera sina samlingar.

I bestämmelsen om kulturarvsinstitutioners rätt att framställa exemplar tydliggörs att exemplarframställningen inte får ske i förvärvssyfte.

Reglerna om offentligt framförande anpassas till EU-rätten

I översynen av inskränkningarnas förenlighet med EU-rätten har särskilda problem uppmärksammats vad gäller gränsdragningen mellan vissa typer av förfoganden. Problemen gäller gränsdragningen mellan offentligt framförande och överföring till allmänheten. Offentligt framförande är en förfogandeform som faller utanför det harmoniserade området medan överföring till allmänheten är en förfogandeform som är harmoniserad inom EU. EU-domstolen har meddelat flera avgöranden som innebär att den uppdelning mellan förfogandetyperna som tidigare ansågs gälla inte längre är lika självklar. En följd av detta är att de svenska inskränkningsbestämmelserna om offentligt framförande inte framstår som fullt ut förenliga med EU-rätten.

Utredningen föreslår därför vissa lagändringar i detta avseende. Reglerna om kulturarvsinstitutioners möjligheter att tillgängliggöra verk i sina samlingar föreslås få en ny utformning så att de dels omfattar inte bara offentligt framförande utan även överföring till allmänheten, dels är utformade i enlighet med den EU-rättsliga inskränkningsbestämmelsen som avser sådant tillgängliggörande.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 4

121

Prop. 2025/26:184 Bilaga 4

122

Tydligare regler för användning av verk i offentliga verksamheter m.m.

Utredningen föreslår förtydliganden när det gäller möjligheten att använda upphovsrättsligt skyddat material genom bestämmelser på sådana områden som inte påverkas av de EU-rättsliga upphovsrättsreglerna. Det förtydligas att användning i den nationella säkerhetens intresse och tillhandahållandet av s.k. pliktmaterial enligt särskild lagstiftning inte hindras av den upphovsrättsliga regleringen.

Utredningen föreslår vidare att möjligheterna att använda verk för att säkerställa genomförandet av rättsliga eller administrativa förfaranden förtydligas. Enligt förslaget bör detta ske genom införandet av en särskild paragraf som ersätter den nuvarande inskränkningsbestämmelsen avseende rättsvårdens intresse. Enligt den förslagna paragrafen ska var och en ha rätt att använda verk inom ramen för ett rättsligt eller administrativt förfarande. Genom denna regel säkerställs grundläggande rättssäkerhetsintressen och rätten till en rättvis rättegång. Genom den föreslagna paragrafen blir det också tydligare att myndigheter kan använda skyddade prestationer när det behövs i rättsliga eller administrativa ärenden, till exempel för att arbeta brottsförebyggande eller i utredningar om brott.

Utredningen föreslår vidare att möjligheterna till användning av sådant som muntligen eller skriftligen anförs inför bland annat myndigheter anpassas till EU-rätten. Enligt förslaget ska detta åstadkommas genom att vissa EU-rättsliga rekvisit som gäller för användning av utdrag ur politiska tal och offentliga föreläsningar införs i lagen. Därmed tydliggörs att sådan användning får ske i den utsträckning som motiveras av informationssyftet och att källa ska anges. Förutom att bestämmelserna härigenom blir förenliga med EU-rätten stärks upphovsmännens rättigheter och möjligheterna att använda verk på ett opåkallat och ingripande vis beskärs. Samtidigt bibehålls och tydliggörs kopplingen till det angelägna samhällsintresset.

I övrigt föreslås i denna del vissa språkliga och systematiska klargöranden i lagen.

En ny inskränkning för forskning

Inom ramen för vetenskaplig forskning finns i dag endast mycket begränsade möjligheter att tillgängliggöra verk för allmänheten. Enligt utredningens bedömning bör möjligheterna förbättras. Annars riskerar arbetet med forskning och innovation i Sverige att begränsas och försvagas.

För att tillgodose behovet av att använda verk i forskningssyfte föreslås en ny inskränkning som ger forskningsorganisationer och kulturarvsinstitutioner rätt att tillgängliggöra verk på vissa sätt. Förslaget innebär dels att verk får tillgängliggöras inom ramen för en forskargrupp som användarna ingår i, dels att resultatet av vetenskaplig forskning ska kunna tillgängliggöras för att det ska kunna verifieras och granskas. För att användningen ska vara lovlig krävs bland annat att tillgängliggörandet och den exemplarframställning som kan behövas för att möjliggöra detta ska ske på ett sätt som hindrar obehörig användning.

Ikraftträdande

Utredningen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 september 2025. Det bedöms inte finnas något behov av övergångsbestämmelser.

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss av betänkandet Inskränkningarna i upphovsrätten (SOU 2024:4) har yttranden kommit in från AIPPI Sverige, Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, Astrid Lindgren Company, Bildupphovsrätt i Sverige, BLF_Fotograferna (tidigare Bildleverantörernas förening), Bonnier News AB, Bonnierförlagen AB, Bonus Copyright Access, Creative Commons i Sverige, Fackförbundet Scen & Film, Film&TV-Producenterna, Föreningen Copyswede, Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter (DFRI), Företagarna, Försvarsmakten, Förvaltningsrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Stockholm, Högskolan Dalarna, Högskolan Väst, Ifpi Sverige, Integritetsskyddsmyndigheten, Internationella handelskammaren Sverige (ICC), Justitiekanslern, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konstnärernas Riksorganisation, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Konstnärsnämnden, Konsumentverket, Kungliga biblioteket (KB), Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademin, Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Länsmuseernas samarbetsråd, Läromedelsföretagen, Medieföretagen, Mediemyndigheten, Music Management Forum (MMF), Musikförläggarna, Myndigheten för tillgängliga medier, Nationalmuseum, Norstedts Förlagsgrupp AB, Open Knowledge Sverige (OKSE), Patent- och registreringsverket, Polismyndigheten, Regelrådet, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Riksförbundet Sveriges Museer, Rättighetsalliansen, Sameskolstyrelsen, Schibsted Media Group, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), Statens kulturråd, Statens maritima och transporthistoriska museer, Statens musikverk, Stiftelsen Nordiska museet, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholms konstnärliga högskola (SKH), Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Stockholms universitet, Storytel AB, Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Svensk biblioteksförening, Svensk Scenkonst, Svenska Arkivförbundet, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Fotografers Förbund (SFF), Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR), Svenska Förläggareföreningen, Svenska Journalistförbundet, Svenska Musikerförbundet, Svenska Oberoende Musikproducenter (SOM), Svenska Tecknare, Svenska tonsättares internationella musikbyrå (Stim), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Annonsörer, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges författarfond, Sveriges Författarförbund, Sveriges hembygdsförbund, Sveriges Kommuner och regioner (SKR), Sveriges kompositörer och textförfattare (SKAP), Sveriges Läromedelsförfattares Förbund, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Tidskrifter, Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), Sveriges Utbildningsradio AB (UR), Tidningsutgivarna (TU), Tillväxtverket, TV4 AB, Uppsala universitet, Vetenskapsrådet, Vinnova, Wikimedia Sverige och Åklagarmyndigheten.

Yttranden har också inkommit från Epidemic Sound, IP-samfundet, Fackförbundet DIK, Sveriges Patentbyråers Förening, Sveriges Släktforskarförbund, Föreningen Svenska Tonsättare och några privatpersoner.

Remissinstanserna Administration av Litterära Rättigheter i Sverige (ALIS), AI Sweden, Civic Tech Sweden, Dataspelsbranschen, Elektronik-

Prop. 2025/26:184 Bilaga 5

123

Prop. 2025/26:184 Bilaga 5

124

branschen, Film- och TV-branschens samarbetskommitté, Filmdistributörerna, Filmproducenternas Rättighetsförening, Google Sverige, HBO Nordic, Internetstiftelsen, KonstnärsUnionen, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, Meta, Näringslivets Regelnämnd, Research Institutes of Sweden (RISE), Riksbankens jubileumsfond, Riksdagens ombudsmän, Skolforskningsinstitutet, Skolverket, Spotify AB, Svensk Handel, Svenska Akademien, Sveriges Filmuthyrareförening UPA, Sveriges Konsumenter, Sveriges Yrkesmusikerförbund, Tech Sverige, Twitch, Viaplay Group AB, VISITA och X har fått tillfälle att yttra sig, men har avstått från att göra det.

26 k §3 När en näringsidkare i sin yrkes- När en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller mässiga verksamhet tillverkar, till till landet inför anordningar på landet inför, eller från utlandet till vilka ljud eller rörliga bilder kan en konsument säljer anordningar tas upp och som är särskilt ägnade som är särskilt ägnade för framför framställning av exemplar av ställning av exemplar av verk för verk för privat bruk, har upphovsprivat bruk, har upphovsmän vars män till skyddade verk som därefter ensamrätt har inskränkts enligt har sänts ut i ljudradio eller 12 § och vars verk utnyttjats i television eller som har getts ut på förvärvssyfte rätt till ersättning av anordningar genom vilka de kan näringsidkaren enligt 26 l §. återges rätt till ersättning av Upphovsmän som endast i näringsidkaren.obetydlig omfattning påverkas ekonomiskt av inskränkningen har dock inte rätt till ersättning. Upphovsmännen har dock inte Ersättning ska inte utgå om rätt till ersättning, om de tillanordningarna ska verkade eller införda anordningarna ska 1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 26 n § 2007:521 26 n § 2010:1206 26 p § 2018:604 26 q § 2018:604. 2 Senaste lydelse 1998:1552. 3 Senaste lydelse 2018:1099. Ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning Ersättning vid införsel m.m. av anordningar som är särskilt ägnade för framställning av exemplar för privat bruk2 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk1 dels att nuvarande 26 n–26 q §§ ska betecknas 26 p–26 s §§, dels att 26 k–26 m, 26 q, 45, 46, 48, 49 a, 60 och 61 §§ och rubriken närmast före 26 k § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 26 n § ska sättas närmast före 26 p §, dels att det ska införas två nya paragrafer, 26 n och 26 o §§, av följande lydelse.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

125

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

126

1.användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk,

2.föras ut ur landet, eller

3.användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning.

26 l §4
Ersättningen enligt 26 k § är	Ersättningen enligt 26 k § är
1. för en anordning för analog	1. för anordningar för lagring:
upptagning: två och ett halvt öre	en krona per gigabyte lagrings-
för varje möjlig upptagningsminut,	utrymme, dock högst 40 kronor för
	varje anordning,

2. för	anordningar		där digital		2. för	andra	anordningar	där
upptagning kan		ske	upprepade		lagring kan ske: en krona per
gånger: 0,4 öre per megabyte					gigabyte	lagringsutrymme,		dock
lagringsutrymme,					högst 100 kronor för varje
					anordning,
3. för	andra	anordningar		där	3. för anordningar för exemplar-
digital upptagning kan ske: 0,25					framställning: 100 kronor för varje
öre per megabyte lagrings-					anordning.
utrymme.					Takbeloppen i första stycket 1
					och 2 ska inte tillämpas om det är
					uppenbart oskäligt.
Näringsidkaren		har	rätt	till	Näringsidkaren		har rätt	till
nedsättning av ersättningsbeloppen					nedsättning av ersättningen om
enligt första stycket, om

1.upphovsmännen på annat sätt kompenseras för framställning av exemplar av sådana verk som avses i 26 k §, eller

2.ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

					26 m §5
Endast	en	organisation			som	Från kalenderåret		2030	ska
företräder ett flertal ersättnings-						ersättningsbeloppen i stället för de
berättigade		upphovsmän			och	takbelopp som anges i 26 l § första
innehavare av närstående rättig-						stycket 1 och 2 och beloppet som
heter på området har rätt att kräva						anges i samma paragraf första
in och träffa avtal om att sätta ned						stycket 3 uppgå till belopp som
ersättning enligt 26 k och 26 l §§.						räknas om enligt andra stycket.
Organisationen ska				kräva	in	Omräkning ska ske vart tredje år
ersättningen		och	fördela		den	och beloppen ska meddelas senast
mellan	de ersättningsberättigade,					den sista november året före det år
efter avdrag för ersättning till						beloppen ska	tillämpas		första
organisationen för dess omkost-						gången.
nader.	Vid	fördelningen			ska	Beloppen räknas om genom att
rättighetshavare som inte företräds						de belopp som gäller det år då
av organisationen			vara	likställda		omräkningen	sker	multipliceras

4Senaste lydelse 2005:359.

5Senaste lydelse 2016:979.

med rättighetshavare som organisationen företräder.

anordningarnas upptagningstid

med ett jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad det år då omräkningen sker och prisläget i juni månad tre år tidigare. De omräknade beloppen ska avrundas till hela kronor.

26 n §

Den ersättningsberättigades fordran på organisationen preskriberas tre år efter utgången av det räkenskapsår då intäkterna inkasserades.

26 o §

Näringsidkare som avses i 26 k § första stycket ska anmäla sig hos en sådan organisation som avses i 26 n § första stycket. Näringsidkaren ska på begäran av organisationen redovisa

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

127

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

128

- det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,

- när anordningarna tillverkades i eller infördes till Sverige eller såldes från utlandet, och

- när det gäller tillverkning eller införsel, det antal anordningar som omfattas av ett undantag enligt 26 k § andra stycket.

För sådana anordningar som anges i 26 l § första stycket 1 och 2 ska även anordningarnas lagringskapacitet och om anordningarna kan användas för annat än lagring redovisas.

Näringsidkare som avses i 26 k § första stycket ska betala ersättningen vid försäljning av en anordning, om inte anordningen säljs till en näringsidkare som genom avtal med organisationen har övertagit betalnings- och redovisningsansvaret för den. Detsamma ska då gälla för köparen. Organisationen får inte motsätta sig ett sådant övertagande utan godtagbara skäl.

Den näringsidkare som har betalat ersättning för en anordning som avses i 26 k § andra stycket har rätt att få ersättningen återbetald, om kravet mot organisationen framställs i rimlig tid.

26 o §		26 q §6
Ersättningen	enligt 26 n § skall	Ersättningen	enligt 26 p § ska
beräknas på	försäljningspriset	beräknas på	försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt och tas ut		exklusive mervärdesskatt och tas ut
med		med

1.fem procent av den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro,

2.tre procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 50 000,01 och 200 000 euro,

3.en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan

200 000,01 och 350 000 euro,

4.en halv procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan

350 000,01 och 500 000 euro,

6Senaste lydelse av tidigare 26 o § 2007:521.

5.0,25 procent av den del av försäljningspriset som överstiger 500 000 euro.

Ersättning enligt första stycket får tas ut med högst 12 500 euro.

Vid fastställande av vad som					Vid fastställande av vad som ska
skall betalas		i	följerättsersättning		betalas i följerättsersättning ska
skall omräkning av de belopp som					omräkning av de belopp som anges
anges i första och andra styckena					i första och andra styckena från
från euro till svenska kronor ske					euro till svenska kronor ske enligt
enligt	den		växelkurs	som	den	växelkurs	som	Europeiska
Europeiska		centralbanken		har	centralbanken har fastställt för den
fastställt för den dag då					dag då försäljningen äger rum,
försäljningen äger rum, eller, om					eller, om försäljningen inte sker på
försäljningen inte sker på en svensk					en svensk bankdag, den växelkurs
bankdag,	den		växelkurs	som	som	fastställts	för	närmast
fastställts	för	närmast föregående			föregående svenska bankdag.

svenska bankdag.

45 §7

1.ta upp framförandet på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges,

2.framställa exemplar av en upptagning av framförandet, och

3.göra framförandet eller en upptagning av det tillgängligt för allmänheten.


Bestämmelserna			i	2 §	andra-	Bestämmelserna i			2 § andra-
fjärde styckena, 3, 6–9, 11–13 och						fjärde styckena, 3, 6–9, 11–13 och
15 a–16 §§,	16 a §		tredje		stycket,	15 a–16 §§,	16 a § tredje			stycket,
16 e–17 c, 17 e,		21,		22, 25–26 b,		16 e–17 c, 17 e,		21,	22,	25–26 b,
26 e, 26 k–26 m		och		27–29 e §§,		26 e, 26 k–26 o		och	27–29 e §§,
39 § första meningen samt i 41–						39 § första meningen samt i 41–
42 k §§ ska	tillämpas i fråga om					42 k §§ ska	tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna						framföranden som avses i denna
paragraf. När det gäller rätt till en						paragraf. När det gäller rätt till en
ljudupptagning som				en utövande		ljudupptagning		som	en	utövande
konstnär har överlåtit till en						konstnär har överlåtit till en
framställare	av	ljudupptagningar				framställare	av	ljudupptagningar

7Senaste lydelse 2022:1712.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

129

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

130

ska dock 29 d § inte tillämpas efter	ska dock 29 d § inte tillämpas efter
det femtionde året efter det år då	det femtionde året efter det år då
upptagningen först gavs ut eller,	upptagningen först gavs ut eller,
om den inte getts ut, det år då den	om den inte getts ut, det år då den
först offentliggjordes.	först offentliggjordes.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1.exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2.exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

46 §8

En framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sin upptagning genom att

1.framställa exemplar av upptagningen, och

2.göra upptagningen tillgänglig för allmänheten.

Bestämmelserna	i	2 §	andra-	Bestämmelserna	i	2 §	andra-
fjärde styckena, 6–9 §§, 11 § andra				fjärde styckena, 6–9 §§, 11 § andra
stycket, 11 a, 12,	13	och	15 a–	stycket, 11 a, 12,	13	och	15 a–
16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e–				16 §§, 16 a § tredje stycket, 16 e–
17 c, 17 e, 21, 22, 25–26 b, 26 e,				17 c, 17 e, 21, 22, 25–26 b, 26 e,
26 k–26 m och 42 a–42 k §§ ska				26 k–26 o och 42 a–42 k §§ ska
tillämpas i fråga om upptagningar				tillämpas i fråga om upptagningar
som avses i denna paragraf. I fråga				som avses i denna paragraf. I fråga
om ljudupptagningar ska dessutom				om ljudupptagningar ska dessutom
det som gäller för filmverk enligt				det som gäller för filmverk enligt
16 a och 16 b §§ samt 16 c § första,				16 a och 16 b §§ samt 16 c § första,
andra och fjärde–sjätte styckena				andra och fjärde–sjätte styckena
tillämpas.				tillämpas.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

8Senaste lydelse 2022:1712.

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga	Prop. 2025/26:184
rättshandlingar, eller	Bilaga 6

2.exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

Lydelse enligt SFS 2025:547

Föreslagen lydelse

48 §

Ett radio- eller tv-företag har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över en ljudradio- eller tvutsändning genom att

1.ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan återges,

2.framställa exemplar av en upptagning av utsändningen,

3.sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till allmänheten,

4.tillåta återutsändning eller en återgivning för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift, eller

De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen ägde rum.

Bestämmelserna i 2 § andra	Bestämmelserna i 2 § andra
stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket,	stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket,
11 a, 12, 13 och 15 a–16 §§, 16 a §	11 a, 12, 13 och 15 a–16 §§, 16 a §
tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21,	tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 21,
22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 m, 42 a,	22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 o, 42 a,
42 b, 42 d och 42 g–42 k §§ ska	42 b, 42 d och 42 g–42 k §§ ska
tillämpas i fråga om ljudradio- och	tillämpas i fråga om ljudradio- och
tv-utsändningar som avses i denna	tv-utsändningar som avses i denna
paragraf.	paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

avses i 42 a § tredje stycket.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

49 a §9

9 Senaste lydelse 2022:1712.

131

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det

år då bilden framställdes

Bestämmelserna

2 §

andra-

Bestämmelserna

2 §

andra-

fjärde styckena, 3, 7–9, 11 och

11 a §§,

12 §

första

och

fjärde

11 a §§,

12 §

första

och

fjärde

styckena, 13 och 15–16 §§, 16 a §

tredje stycket, 16 e–17 c, 17 e, 19–

21 och 23 §§, 24 § första stycket,

25–26 b,

26 e,

26 k–28,

29–29 e,

25–26 b,

26 e,

26 p–28,

29–29 e,

31, 32, 36–38, 41–42 k

och 50–

31, 32, 36–38, 41–42 k

och 50–

52 §§ ska tillämpas på bilder som

avses i denna paragraf. Om en

sådan bild är föremål för

upphovsrätt,

får

upphovsrätten

upphovsrätt,

får

upphovsrätten

också göras gällande.

60§10

Bestämmelserna om upphovsrätt tillämpas på

1.verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort

iSverige,

2. verk som först utgivits i	2. verk som först har getts ut i
Sverige eller samtidigt i Sverige	Sverige eller samtidigt i Sverige
och utom riket,	och utomlands,

3.filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

4.här uppfört byggnadsverk,

5.konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenat med marken.

Bestämmelserna i 26 k–26 p §§	Bestämmelserna i 26 k–26 s §§
tillämpas på verk av den som är	tillämpas på verk av den som är
svensk medborgare eller har sin	svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.	vanliga vistelseort i Sverige.

Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung

Lydelse enligt SFS 2025:547

Föreslagen lydelse

61 §

132	10 Senaste lydelse 2007:521.

ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och 48 § på utsändningar av radio- eller tv-företag som har sitt säte i Sverige. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om exemplarframställning gäller dock alla ljudupptagningar.

Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder

1.vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, eller

2.som först har getts ut i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands, eller

3.som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.

Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har getts ut i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

bestämmelserna

45 §

bestämmelserna

45 §

tillämpas

hänvisningen

till

26 k–

tillämpas

hänvisningen

till

26 k–

26 m §§

endast

på

framföranden

26 o §§

endast

på

framföranden

som har gjorts av någon som är

svensk medborgare eller som har

sin vanliga vistelseort i Sverige. Av

bestämmelserna

46 §

tillämpas

bestämmelserna

46 §

tillämpas

hänvisningen

till

26 k–26 m §§

hänvisningen

till

26 k–26 o §§

endast

på upptagningar

vars

endast

på upptagningar

vars

framställare är svensk medborgare

eller svensk juridisk person eller

har sin vanliga vistelseort i Sverige.

Av bestämmelserna i 48 § tillämpas

hänvisningen

till

26 k–26 m §§

hänvisningen

till

26 k–26 o §§

endast på utsändningar av radio-

eller tv-företag som har sitt säte i

Sverige.

bestämmelserna

Sverige.

bestämmelserna

49 a §

tillämpas hänvisningen

till

49 a §

tillämpas hänvisningen

till

26 k–26 p §§ endast på fotografiska

26 p–26 s §§ endast på fotografiska

bilder vars framställare är svensk

medborgare eller har sin vanliga

vistelseort i Sverige.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

133

Prop. 2025/26:184

Bilaga 6

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

2.Lagen tillämpas även på verk och prestationer som har tillkommit före ikraftträdandet.

3.Äldre bestämmelser gäller för åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet.

134

Om en organisation som inte är en kollektiv förvaltningsorganisation ingår avtal som anges i 42 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller kräver in ersättning enligt 26 n § första stycket, 26 r eller 45 b § eller 47 § tredje stycket samma lag, ska det som gäller för en kollektiv förvaltningsorganisation enligt 4 kap. 3 §, 5 kap. 5 § första stycket 1–4 och andra stycket 1 och 2 och 9 § första stycket, 7–9 kap., 10 kap. 1–4 och 8 §§ och 11 kap. 12 § första stycket denna lag gälla för den verksamheten.

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § och 9 kap. 2 § lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 3 §1

Om en organisation som inte är en kollektiv förvaltningsorganisation ingår avtal som anges i 42 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller kräver in ersättning enligt 26 m, 26 p eller 45 b § eller 47 § tredje stycket samma lag, ska det som gäller för en kollektiv förvaltningsorganisation enligt 4 kap. 3 §, 5 kap. 5 § första stycket 1–4 och andra stycket 1 och 2 och 9 § första stycket, 7–9 kap., 10 kap. 1–4 och 8 §§ och 11 kap. 12 § första stycket denna lag gälla för den verksamheten.

9 kap.

2 §

En kollektiv förvaltningsorganisation får inte tillämpa

1.licensvillkor som inte har saklig grund, eller

2.licensvillkor som är diskriminerande.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

1 Senaste lydelse 2022:1714.

135

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

136

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

2.Äldre bestämmelser gäller för avtal som ingåtts före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs att 1 a och 16 §§ lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister ska ha följande lydelse.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 6

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			1 a §1
Denna lag gäller också om det i				Denna lag gäller också vid tvist
andra fall än som anges i 1 §				om ingåendet av ett avtal om
uppkommer en tvist om ingåendet				ersättning	enligt 26 k § lagen
av ett avtal som gäller rätt att göra				(1960:729)	om upphovsrätt	till
filmverk tillgängliga för allmän-				litterära och konstnärliga		verk
heten	på	en beställvideotjänst		samt om det i andra fall än som
online. Bestämmelserna i 13 och				anges i 1 § uppkommer en tvist
14 §§	om	tidsbegränsade	avtals	om ingåendet av ett avtal som
fortsatta tillämpning gäller			dock	gäller rätt att göra filmverk
inte vid sådan tvist.				tillgängliga för allmänheten på en
				beställvideotjänst online. Bestäm-
				melserna i 13 och 14 §§ om tids-

begränsade avtals fortsatta tillämpning gäller inte vid sådana tvister.

16 §

Medlaren har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg.

Om inte annat har avtalats, ska ersättningen betalas av den part som har ansökt om medlingen eller, om flera parter har ansökt om medlingen, av dessa parter med lika delar

Denna lag träder i kraft den 1 september 2026.

1 Senaste lydelse 2022:1713.

137

Prop. 2025/26:184	Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 7
	Efter remiss av utkastet till lagrådsremiss Privatkopieringsersättning
	(Ju2025/01727) har yttranden kommit in från AIPPI Sverige, Bauer Media
	Audio Filial, Bildupphovsrätt Sverige, BLF Fotograferna, Bonus
	Copyright Access, ElektronikBranschen, Fackförbundet Scen och Film,
	Filmproducenternas Rättighetsförening (FRF), Föreningen Copyswede,
	Föreningen Svenska Tonsättare (FST), Hi3G Access AB (Tre), Ifpi
	Sverige, Internationella Handelskammaren (ICC Sverige), Kommers-
	kollegium, Konkurrensverket, Konstnärernas Riksorganisation, Konst-
	närliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Konstnärs-
	nämnden, Konsumentverket, Kungliga biblioteket, Läromedelsförfattarna,
	Musikförläggarna, Myndigheten för tillgängliga medier (MTM), Patent-
	och registreringsverket (PRV), Regelrådet, Spotify AB, Statens kulturråd,
	Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Storytel AB, Svea
	hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Svensk Scenkonst,
	Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska
	Fotografers Förbund, Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR),
	Svenska Förläggareföreningen, Svenska Journalistförbundet, Svenska
	Oberoende Musikproducenter (SOM), Svenska tecknare, Svenska
	Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Svenskt Näringsliv,
	Sveriges advokatsamfund, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges
	Författarförbund, Sveriges kompositörer och textförfattare (Skap),
	Sveriges Television AB, Sveriges Tidskrifter AB, Sveriges universitets-
	och högskoleförbund (SUHF), TechSverige, Tidningsutgivarna (TU),
	TV4 Media AB och Uppsala universitet (Juridiska fakulteten).
	Ett yttrande har också inkommit från Restored AB.
	Remissinstanserna Almega Medieföretagen, Canon Svenska Aktie-
	bolag, Dataspelsbranschen, Elgiganten Aktiebolag, ELON Group AB,
	Film & TV-producenterna, Filmdistributörerna, Företagarna, Hewlett
	Packard Enterprise Sverige AB, HP PPS Sverige AB, Ingram Micro AB,
	Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Läromedelsföretagen, Musiker-
	förbundet, Nordic Copyright Bureau (NCB), Samsung Electronics, Nordic
	Aktiebolag, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Svensk Handel, Sveriges
	Filmuthyrareförening UPA, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR),
	Sveriges Konsumenter, Sveriges Radio AB, Sveriges Yrkesmusiker-
	förbund (Symf), Tele2 Sverige AB, Telenor Sverige AB, Telia Sverige
	AB, Union of Broadcasting Organisations Sweden (UBOS) och Viaplay
	Group Sweden AB har fått tillfälle att yttra sig men har avstått från att göra
	det.

138

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-02-19

Närvarande: F.d. justitieråden Kerstin Calissendorff och Mats Melin samt justitierådet Malin Bonthron

Privatkopieringsersättning

Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 2026 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2.lag om ändring i lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt,

3.lag om ändring i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Clara Cederberg, biträdd av ämnesrådet Teresia Danielsson.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2025/26:184 Bilaga 8

139

Prop. 2025/26:184

140

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2026

Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Bohlin, Dousa, Britz, Lann

Föredragande: statsrådet Strömmer

Regeringen beslutar proposition Privatkopieringsersättning