Omskärelse av pojkar Prop. 2000/01:81

Proposition 2000/01:81

Regeringens proposition

2000/01:81

Omskärelse av pojkar

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 mars 2001

Lena Hjelm-Wallén

Ingela Thalén
(Socialdepartementet)

Prop.

2000/01:81

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om omskärelse av pojkar. Lagen syftar till
att reglera sådan omskärelse av pojkar som inte är medicinskt betingad. I
lagen anges under vilka förutsättningar en omskärelse får utföras, vem
som får utföra omskärelse samt straffbestämmelser för den som utför
omskärelse utan att vara behörig. Smärtlindring blir obligatoriskt och
ingreppet får utföras endast av legitimerad läkare med den särskilda
kompetens som behövs eller av person som har fått särskilt tillstånd av
Socialstyrelsen. En sådan person skall vara knuten till ett trossamfund
där omskärelse ingår som en del i en religiös tradition. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få bemyndigande att
utfärda de ytterligare föreskrifter som behövs till skydd för liv, säkerhet
och hälsa. Lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 81

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:81

1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4

2 Lagförslag.........................................................................................5

2.1 Förslag till lag om omskärelse av pojkar............................5

2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)..........................................................................7

2.3 Förslag till lag om ändring i patientskadclagen

(1996:799)..........................................................................9

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område........10

3 Ärendet och dess beredning............................................................11

4 Allmänna utgångspunkter...............................................................11

4.1 Varför, av vem och hur omskärs pojkar?.........................11

4.2 Mänskliga rättigheter........................................................14

5 Lagförslaget.....................................................................................17

5.1 Syftet med lagen...............................................................17

5.2 Förutsättningar för att omskärelse skall få utföras samt

kraven på utförandet.........................................................21

5.2.1 Information och samtycke..............................21

5.2.2 Hur ingreppet skall utföras.............................24 .

5.3 Vem som skall få utföra omskärelser...............................25

5.4 Vilka krav skall ställas på en person för att han eller

hon skall kunna få tillstånd alt utföra omskärelse............27

5.5 Återkallelse av tillstånd....................................................28

5.6 Behörig myndighet att meddela och återkalla tillstånd

att utföra omskärelser.......................................................28

5.7 Tillsyn...............................................................................29

5.8 överklagande av beslut i tillståndsärenden......................30

5.9 Straffansvar för den som utför omskärelser utan

att vara behörig.................................................................30

5.10 Ingripanden mot den som är behörig att utföra

omskärelse........................................................................31

5.11 Frågan om skadestånd vid felaktigt utförd omskärelse.... 32

5.12 Sekretess...........................................................................33

6 Frågor om tillgänglighet och kostnader..........................................33

7 Ekonomiska konsekvenser..............................................................35

8 Ikraftträdande..................................................................................36

9 Författningskommentar...................................................................36

9.1 Förslaget till lag om omskärelse av pojkar.......................36

9.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)........................................................................40

9.3 Förslaget till lag om ändring i patientskadelagen

(1996:799)..................................................... 40

9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område........40

Bilaga 1 Arbetsgruppens lagförslag.................................................41

Bilaga 2 Remissinstanser till promemorian Omskärelse av

pojkar (Ds 2000:5)............................................................43

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.............................................44

Bilaga 4 Lagrådets yttrande.............................................................46

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001.........49

Rättsdatablad...........................................................................................50

Prop. 2000/01:81

1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 81

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om omskärelse av pojkar,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),

4. lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område.

Prop. 2000/01:81

2 Lagförslag

2.1 Förslag till lag om omskärelse av pojkar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med omskärelse avses i denna lag ett sådant kirurgiskt ingrepp i syfte
att helt eller delvis avlägsna förhud runt penis, som inte anses utgöra
hälso- och sjukvård i den mening som avses i 1 § hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763).

Denna lag skall tillämpas på omskärelse av pojkar upp till arton års
ålder.

2 § När läkare utför omskärelse enligt denna lag gäller lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, patientskade-
lagen (1996:799) och patientjournallagen (1985:562).

3 § Omskärelse får utföras på begäran av eller efter medgivande av
pojkens vårdnadshavare och efter det att vårdnadshavaren har informe-
rats om vad ingreppet innebär. Står pojken under vårdnad av två vård-
nadshavare, skall vad som nu sagts gälla båda. Den som skall utföra in-
greppet svarar själv för att informationen ges eller att den ges av en me-
dicinskt kunnig person.

Sådan information skall ges också till pojken, om han har uppnått den
ålder och mognad som krävs för att förstå informationen.

Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klar-
läggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.

4 § Ingreppet skall utföras med den smärtlindring som ingreppet kräver,
under betryggande hygieniska förhållanden och med hänsyn till vad som
är bäst för pojken.

5 § Omskärelse får utföras endast av legitimerad läkare med sådan kom-
petens som föreskrivs med stöd av 11 § eller av den som har särskilt till-
stånd att utföra omskärelse av pojkar.

Annan person än legitimerad läkare får inte utföra omskärelse på
pojkar som är äldre än två månader.

6 § Särskilt tillstånd att utföra omskärelse får meddelas den som före-
slagits av ett trossamfund där omskärelse ingår som en del i en religiös
tradition, om personen bedöms kunna utföra ingreppet i enlighet med de
krav som gäller för ingreppet och i övrigt är lämplig att utföra omskärel-
ser.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av Socialstyrelsen efter ansö-
kan av den som föreslås få tillstånd.

7 § Socialstyrelsen kan återkalla ett särskilt tillstånd att utföra omskärelse
för en person som har utfört omskärelse på ett oskickligt eller annars
olämpligt sätt eller som av andra skäl är olämplig att utföra omskärelser
eller om tillståndet inte längre utnyttjas.

Socialstyrelsens beslut om återkallelse av tillstånd gäller omedelbart.

Prop. 2000/01:81

8 § Socialstyrelsen har tillsyn över den verksamhet som utövas av perso- Prop. 2000/ 01:81
ner med särskilt tillstånd att utföra omskärelse. Socialstyrelsen har rätt att

inspektera sådan verksamhet och får inhämta de upplysningar och ta del
av de handlingar som behövs för tillsynen.

9 § Den som utför en omskärelse av en pojke utan att vara legitimerad
läkare eller utan att ha särskilt tillstånd döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.

10 § Socialstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om

- vilken kompetens läkare som skall utföra omskärelse skall ha,

- smärtlindring,

- hur ingreppet i övrigt skall utföras, samt

- den information som skall lämnas till pojken och hans vårdnads-
havarc.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.

Prop. 2000/01:81

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller, om inte annat
följer av 2 §, inom hälso- och
sjukvården för uppgift om enskilds
hälsotillstånd eller andra person-
liga förhållanden, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde eller någon honom
närstående lider men. Detsamma
gäller i annan medicinsk verksam-
het, såsom rättsmedicinsk och
rättspsykiatrisk undersökning, in-
semination, fastställande av köns-
tillhörighet, abort, sterilisering,
kastrering, åtgärder mot smitt-
samma sjukdomar och ärenden hos
nämnd med uppgift att bedriva
patientnämndsverksamhet.

7 kap.

1 §f

Sekretess gäller, om inte annat
följer av 2 §, inom hälso- och
sjukvården för uppgift om enskilds
hälsotillstånd eller andra person-
liga förhållanden, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde eller någon honom
närstående lider men. Detsamma
gäller i annan medicinsk verksam-
het, såsom rättsmedicinsk och
rättspsykiatrisk undersökning, in-
semination, fastställande av köns-
tillhörighet, abort, sterilisering,
kastrering, omskärelse, åtgärder
mot smittsamma sjukdomar, och
ärenden hos nämnd med uppgift
att bedriva patientnämndsverk-
samhet.

Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos
myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn
över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.

Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patient-
journal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälso-
tillstånd eller andra personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen
får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften behövs
för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften läm-

nas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver
verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till annan sådan
myndighet för forskning och framställning av statistik eller för administ-
ration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Vidare får
utan hinder av sekretessen uppgift lämnas till enskild enligt vad som
föreskrivs i lagen (1984:1140) om insemination, lagen (1988:1473) om
undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål, lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård och smittskyddslagen (1988:1472).

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

2 Senaste lydelse 1998:1657.

Prop. 2000/01:81

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

2.3

Förslag till lag om ändring i patientskadelagen
(1996:799)

Prop. 2000/01:81

Härigenom föreskrivs att 5 § patientskadelagen (1996:799) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I denna lag avses med

hälso- och sjukvård: sådan verk-
samhet som omfattas av hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) eller
tandvårdslagen (1985:125), annan
liknande medicinsk verksamhet
samt verksamhet inom detaljhan-
deln med läkemedel, allt under
förutsättning att det är fråga om
verksamhet som utövas av perso-
nal som omfattas av 1 kap. lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område,

5§3

I denna lag avses med

hälso- och sjukvård: sådan verk-
samhet som omfattas av hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), tand-
vårdslagen (1985:125) eller lagen
(2001:000) om omskärelse av poj-
kar, annan liknande medicinsk
verksamhet samt verksamhet inom
detaljhandeln med läkemedel, allt
under förutsättning att det är fråga
om verksamhet som utövas av per-
sonal som omfattas av 1 kap. lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område,

vårdgivare: statlig myndighet, landsting eller kommun i fråga om
sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen
har ansvar för (offentlig verksamhet) samt enskild som bedriver hälso-
och sjukvård (privat vårdgivare).

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

3 Senaste lydelse 1998:535.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverk-
samhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:81

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Med hälso- och sjukvård avses i
denna lag sådan verksamhet som
omfattas av hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:763), tandvårds-
lagen (1985:125) samt verksamhet
inom detaljhandel med läkemedel.

2§

Med hälso- och sjukvård avses i
denna lag sådan verksamhet som
omfattas av hälso- och sjukvårds-
lagen (1982:763), tandvårdslagen
(1985:125), lagen (2001:000) om
omskärelse av pojkar samt verk-
samhet inom detaljhandel med
läkemedel.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

Ärendet och dess beredning

Den 26 november 1998 gav regeringen en interdepartemental arbets-
grupp i uppdrag att föreslå hur omskärelse av pojkar bör regleras för att
tillgodose de krav som ställs i bl.a. FN:s konvention om barnets rättig-
heter när det gäller åtgärder som rör barn. I arbetsgruppens uppgift har
inte ingått att föreslå ett förbud mot omskärelse. Arbetsgruppen, som har
bestått av tjänstemän från Justitie-, Kultur- och Socialdepartementet,
redovisade i januari 2000 sitt uppdrag i promemorian Omskärelse av
pojkar (Ds 2000:5). Arbetsgruppens lagförslag finns i bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. I bilaga 2 finns en förteckning
över remissinstanserna. Remissvaren och en remissammanställning finns
tillgängliga i Socialdepartementet (dnr. S2000/835/ST).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 februari 2001 att inhämta Lagrådets
yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 4.

Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets yttrande. Lagrådets ytt-
rande kommenteras närmare under avsnitten 5.1, 5.2.1, 5.3, 5.9 samt i
författningskommentaren.

Prop. 2000/01:81

4 Allmänna utgångspunkter

4.1 Varför, av vem och hur omskärs pojkar?

Omskärelse av pojkar har praktiserats under mycket lång tid. Man har
bl.a. funnit målningar från ca 3 000 år f. Kr. som visar män som håller på
att omskäras. Omskärelse av pojkar är också i dag ett vanligt ingrepp i
stort sett över hela världen. Det förekommer inom flera befolknings-
grupper och görs av olika skäl. Ingreppet brukar motiveras med såväl
religiösa och kulturella skäl som med hygieniska skäl och det betraktas
av många som förebyggande hälsovård. Huruvida ingreppet generellt sett
faktiskt innebär någon medicinsk nytta och om denna i så fall är större än
riskerna är dock omdebatterade frågor.

I Sverige görs inom hälso- och sjukvården den bedömningen att det
saknas medicinskt hållbara skäl för att här, med beaktande av svenska
förhållanden, generellt utföra ingreppet av medicinskt förebyggande skäl.
Omskärelser anses som medicinskt motiverade eller indikerade - och
därmed som hälso- och sjukvård - endast i sådana fall då de utförs vid
exempelvis förhudsförträngning samt vid vissa infektioner och skador.

I detta lagstiftningsärende avses sådana omskärelser som företas på
religiöst eller kulturellt betingade grunder (dvs. sådana omskärelser som
ibland brukar betecknas som ”etniska” eller ”rituella”) och sådana om-
skärelser som företas på grund av uppfattningen att ingreppet generellt
sett främjar hygien och bör ses som förebyggande hälsovård. Det finns
anledning att påpeka att omskärelser ofta motiveras med alla dessa skäl
samtidigt.

1** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 81

I Gamla Testamentet finns flera verser om omskärelse. Den judiska
religiösa grunden för att omskära pojkar finns i första Mosebok. Om-
skärelsen är tecknet på förbundet med Gud och genom omskärelsen
upptas pojken i detta förbund, ”Brit Milah”. Reglerna för Brit Milah
finns i Talmud. Där framgår att det är varje fars skyldighet att se till att
hans son blir omskuren av honom själv eller av någon som han utser där-
till - en ”Mohel”. Det är en grundläggande regel att en pojke - förutsatt
att han är frisk - skall omskäras på sin åttonde levnadsdag. Man får dock
inte utsätta barnet för fara. Även bland flertalet sekulariserade judar
praktiseras omskärelse. Ingreppet anses som hygieniskt och sjukdoms-
förebyggande.

Även muslimer beskriver omskärelsen som ett ”religiöst fundament”
men också som en viktig del av den muslimska identiteten. Omskärelse
av pojkar praktiseras därför också generellt av sekulariserade muslimer.
Omskärelsen är en del i uppfostran och visar att föräldrarna är rädda om
sina barn. Ingreppet anses förebygga sjukdomar.

I stora delar av Afrika är omskärelse mycket vanlig också utanför reli-
gionernas sfär. Omskärelsen ses som en tradition som markerar inträdet i
vuxenvärlden. Numera omskärs pojkar i regel oavsett om de tillhör
någon religion eller inte. Även utanför Afrika, t.ex. i Sverige, förekom-
mer det bland personer med ursprung i Afrika att pojkar omskärs som en
del i denna tradition.

Enligt den kristna uppfattningen ersattes genom Jesus det gamla för-
bundet med Gud med ett nytt förbund. Då kom också ett nytt förbunds-
tecken - Jesus instiftade dopet. Många kristna utanför Sverige omskär
dock sina pojkar av andra skäl än religiösa som en del i en kulturell tra-
dition.

1 USA och vissa andra länder har omskärelse dessutom mer eller
mindre rutinmässigt skett och sker alltjämt i viss utsträckning av hygie-
niska och sjukdomsförebyggande skäl.

Var och av vem utförs ingreppet?

I Sverige utförs omskärelse i regel av hälso- och sjukvårdspersonal även i
de fall då ingreppet görs utan medicinsk indikation. Omskärelser av poj-
kar utan medicinsk indikation utförs inom såväl offentligt som privat
bedriven hälso- och sjukvård. Vanligast är att ingreppet utförs i öppen
vård.

Ingreppet kan dock också utföras av personer som inte har medicinsk
kompetens. Inom de judiska församlingarna i Sverige finns sedan lång tid
en etablerad organisation för omskärelse av pojkar. Den som utför
judiska omskärelser kallas som tidigare sagts mohel. Det ställs inga krav
på att en person måste vara läkare för att utses till mohel, men det finns
moheler som också är läkare. En mohel måste vara jude och ha särskilda
kunskaper om den judiska religionen. Han måste också ha genomgått
särskild utbildning. Den blivande mohelen lärs upp av en erfaren mohel.
Det finns dock inte någon standardiserad utbildning. En judisk religiöst
betingad omskärelse utförs ofta i pojkens hem.

I muslimska länder utförs omskärelsen i regel av en speciell person
med religiösa kunskaper. Det finns dock inte något religiöst krav på att
omskärelsen skall utföras av en muslim. I Sverige vänder man sig i regel

Prop. 2000/01:81

till läkare, som kan men inte behöver vara muslim. Det förekommer
också att en mohel omskär muslimska pojkar. Ingreppet utförs i Sverige
både i hemmen och vid sjukhus och andra vårdinrättningar.

Enligt den afrikanska traditionen spelar det inte någon roll vem som
utför ingreppet. I Sverige utförs ingreppet framförallt inom hälso- och
sjukvården.

Under senare år har det härutöver också, om än såvitt är känt i liten ut-
sträckning, förekommit att ingreppet utförts av icke kunniga personer.
Detta problem beror i stor utsträckning på att Sverige har fått nya invand-
rargrupper, som inte har haft praktiska eller ekonomiska möjligheter att
bygga upp någon egen organisation för omskärelser. När de har vänt sig
till samhällets hälso- och sjukvård har de ibland avvisats, ibland fått be-
skedet att omskärelser endast utförs till självkostnadspris, som kan inne-
bära en avsevärd kostnad för familjen. Bristande kunskaper i svenska
språket och kännedom om det svenska samhället har också bidragit till
att de inte har vetat vart de skall vända sig för att få ingreppet utfört. Ris-
ken för att villrådiga föräldrar hamnar i händerna på personer som inte är
kompetenta har på detta sätt ökat.

Det förekommer också att föräldrar av olika skäl reser utomlands, ofta
till sina hemländer, och får ingreppet utfört där.

Hur går ingreppet till?

Med omskärelse avses ett helt eller delvis avlägsnande av förhud runt
penis genom ett kirurgiskt ingrepp. Utförandet kan ske på olika sätt med
olika medicinska tekniker, likaså varierar hur stor del av förhuden som
avlägsnas. Ingreppet är som sådant medicinskt sett relativt okomplicerat.
Det tar med en erfaren operatör ca 30 sekunder. Ingreppet utförs normalt
under lokalbedövning eller narkos men det förekommer också att det
utförs helt utan bedövning då det utförs utanför hälso- och sjukvården.

Omskärelse av pojkar under nyföddhetsperioden förekommer i Sverige
huvudsakligen bland judar och muslimer. Omskärelse enligt judisk tradi-
tion skall helst ske på pojkens åttonde levnadsdag och är förenad med en
religiös ceremoni. Även muslimska pojkar omskärs ofta under nyfödd-
hetsperioden, men ingreppet kan också göras på betydligt äldre barn.
Också bland muslimerna är ingreppet förenat med en ceremoni. Enligt
afrikansk tradition markerar omskärelsen pojkens inträde i vuxenvärlden
och ingreppet utförs därför när pojkarna är mer än 10 år gamla; oftast vid
12 års ålder. Pojkarnas ålder varierar dock. Ingreppet är förknippat med
en hel del ritualer.

Inom hälso- och sjukvården används för mycket små barn i regel
bedövning i form av lokalbedövning genom injektion i kombination med
en smärtstillande salva. Vid mer omfattande ingrepp och ingrepp på
andra än mycket små pojkar används mer omfattande bedövning, bl.a.
narkos. Lokalbedövning är, rätt utförd, förenad med obetydlig risk för
komplikationer medan risken i samband med narkos är något större.

Vid de omskärelser som utförs av personer som saknar medicinsk
kompetens ges i regel inte någon bedövning. Det finns emellertid inte
något förbud i vare sig den judiska eller den muslimska religionen mot
att ge bedövning i samband med omskärelsen. Bland muslimer anses
bedövning både tillåten och önskvärd.

Prop. 2000/01:81

Många gånger i de fall där hela förhuden tas bort krävs morfin i upp- Prop. 2000/01:81
vakningsfasen. Smärtlindringen under efterförloppet ställer i sådana fall
också helt andra krav än vid mindre ingrepp. Komplikationer under efter-
förloppet och blödningar kan annars förekomma men är mycket ovanliga
och inte svårbemästrade.

De allvarliga komplikationer som förekommit vid ingrepp i Sverige
avser i allt väsentligt bedövningen och biverkningar av smärtstillande
läkemedel. I de relativt fåtaliga fall, som kommit till myndigheternas och
rättsväsendets kännedom, där det förelegat brister i det tekniska utföran-
det och i hygienen har ingreppen utförts både av läkare och av personer
som inte har varit hälso- och sjukvårdspersonal.

Hur vanligt är ingreppet?

I Sverige är det framför allt hos den judiska och muslimska befolkningen
som omskärelse av pojkar praktiseras. Det finns inga säkra uppgifter om
hur många pojkar som varje år blir omskuma i Sverige men ingreppen
anses ha ökat under senare år.

Socialstyrelsen har uppskattat att ca 2 000-3 000 omskärelser av poj-
kar förekommer årligen i Sverige, varav den allt övervägande delen
utförs av andra skäl än på medicinsk indikation. Det finns ett mörkertal i
fråga om de omskärelser som sker utanför hälso- och sjukvårdens ram
och i fråga om hur många av de i Sverige boende barnen som omskärs
utomlands. Det bör tilläggas att de uppskattningar som har skett avser
förhållandena i dag. Ändrade uppfattningar i fråga om omskärelse av
pojkar liksom förändringar av de invandrargrupper som kommer till
Sverige är förhållanden som kan medföra en ändrad omskärelsefrekvens i
Sverige.

Internationellt är ingreppen betydligt vanligare och i vissa delar av
världen är frekvensen av ingrepp hög. Omskärelse är t.ex. den vanligaste
av alla operationer i USA. Det har dock skett en nedgång i omskärelse-
frekvensen från ca 90 procent till ca 60 procent under de senaste 20 åren.
Enligt den officiella statistiken för år 1996 var 60,2 procent av männen i
genomsnitt för alla regioner i USA omskuma.

4.2 Mänskliga rättigheter

FN:s konvention om barnets rättigheter

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) sätter barnets
rättigheter, intressen och behov i centrum. Barnkonventionen genom-
syras av tanken att barn skall respekteras. I barnkonventionen regleras
inte frågan om omskärelse av pojkar specifikt, men konventionen inne-
håller ett flertal bestämmelser som är relevanta när det gäller företeelsen
omskärelse av pojkar. I ingressen till barnkonventionen framhålls att
konventionsstatema skall ta vederbörlig hänsyn till vikten av varje folks
traditioner och kulturella värden när det gäller barnets skydd och harmo-
niska utveckling.

En av barnkonventionens grundläggande principer är att konventions-
statema skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdik-

tion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något
slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hud-
färg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella,
etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i
övrigt (artikel 2).

En annan grundläggande princip är att vid alla åtgärder som rör barn,
vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner,
domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall
barnets bästa komma i främsta rummet. Vidare åtar sig konventions-
statema att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som
behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldig-
heter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer
som har lagligt ansvar för barnet, och staterna skall för detta ändamål
vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder (artikel 3).

I artikel 12 behandlas barnets rätt att komma till tals i alla frågor som
rör barnet samt sägs att barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhål-
lande till dess ålder och mognad. Artikeln föreskriver en rätt för barnet
att uttrycka sina åsikter, inte en skyldighet. Däremot har staten en skyl-
dighet att se till att barnet bereds en möjlighet att komma till tals,
antingen direkt eller indirekt. Medicinsk behandling och liknande inne-
fattas i de åtgärder som avses.

Frågor om hälso- och sjukvård återfinns i artikel 24. Konventions-
statema erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt
till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstatema skall sträva efter att
inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.
Vidare skall staterna vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att
minska spädbarnsdödligheten, bekämpa sjukdomar och undernäring samt
avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Bland de
skadliga sedvänjor som avses finns kvinnlig könsstympning, vilket har
lyfts fram såväl under utarbetandet av konventionen som av FN:s barn-
kommitté vid dess granskning av ländernas rapporter.

Enligt artikel 14 skall konventionsstatema respektera barnets rätt till
tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Föräldrarnas eller vård-
nadshavamas rättigheter och skyldigheter att, på ett sätt som är förenligt
med barnets fortlöpande utveckling, ge barnet ledning då barnet utövar
sin rätt skall respekteras. Båda föräldrarnas gemensamma ansvar för bar-
nets fostran och utveckling framgår av artikel 18. Där stadgas också att
barnets bästa skall komma i främsta rummet för föräldrarna.

Slutligen kan också artikel 19 nämnas i detta sammanhang. Den anger
att konventionsstatema skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administ-
rativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda
barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller över-
grepp, vanvård eller behandling, misshandel eller utnyttjande, inne-
fattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena
förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.

Regeringsformen

Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det all-
männa tillförsäkrad frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva
sin religion, dvs. religionsfrihet.

Prop. 2000/01:81

Religionsfriheten - såsom den har definierats i paragrafen - får inte
begränsas. En annan sak är att de allmänna begränsningar som gäller för
människors handlande i samhället i vissa fall kan beröra åtgärder som
kan uppfattas som utövande av religionsfrihet. En i allmänhet straffbar
handling är t.ex. inte skyddad bara för att den förekommer i ett religiöst
sammanhang.

Europakonventionen m.m.

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) samt
dess tilläggsprotokoll gäller som lag i Sverige. Enligt 2 kap. 23 § rege-
ringsformen får inte lag eller annan föreskrift meddelas i strid med
Europakonventionen.

Enligt Europakonventionen skall staterna garantera var och en som
befinner sig under deras jurisdiktion vissa fri- och rättigheter. Dit hör
respekten för privat- och familjelivet (artikel 8) och rätten till religions-
frihet (artikel 9). Rätten för föräldrar att bestämma över sina barns upp-
fostran och utbildning behandlas i artikel 2 i tilläggsprotokoll nr 1.

Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för
sitt privat- och familjeliv. Denna rätt innebär ett skydd mot godtycklig
myndighetsinblandning. Den kan också innebära att staterna är skyldiga
att skydda rättigheter och förhindra att andra kränker dem.

En offentlig myndighet får inskränka rätten till respekt för privat- och
familjelivet under vissa förutsättningar som anges i artikeln. Sålunda får
inskränkningar ske med stöd av lag och om det i ett demokratiskt sam-
hälle är nödvändigt med hänsyn bl.a. till förebyggande av brott eller
skydd för hälsa eller för andra personers fri- och rättigheter. Hänsyn till
barnets bästa är ett legitimt intresse i sistnämnda sammanhang. Varje
inskränkning måste framstå som mycket angelägen och stå i rimlig pro-
portion till det syfte som skall uppnås. Staterna har dock en viss bedöm-
ningsmarginal.

Enligt artikel 9 har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet. Denna rätt innefattar bl.a. frihet att utöva sin religion eller
tro genom sedvänjor och ritualer. Friheten att utöva sin religion eller tro
får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag
och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn bl.a. till
skydd för hälsa eller för andra personers fri- och rättigheter.

Europakonventionens bestämmelse om religionsfrihet gäller inte bara
för personer utan också för religiösa samfund.

Även FN:s båda konventioner från år 1966 om medborgerliga och
politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättig-
heter innehåller bestämmelser om religionsfrihet.

Prop. 2000/01:81

5.1

Lagförslaget

Syftet med lagen

Prop. 2000/01:81

Regeringens förslag: En reglering av omskärelse av pojkar skall införas.
Den skall syfta till att pojkens bästa kommer i främsta rummet och före-
bygga att pojkar far illa. Den övergripande regleringen skall ske i lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få ut-
färda de närmare föreskrifter som behövs till skydd för liv, säkerhet och
hälsa.

Lagen skall reglera sådan omskärelse som inte är att anse som hälso-
och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Lagen skall tillämpas på
sådan omskärelse av pojkar upp till arton års ålder.

När läkare utför omskärelse enligt denna lag skall bestämmelserna i
lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om-
råde, patientskadelagen (1996:799) samt patientjoumallagen (1985:562)
tillämpas.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.

Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser är eniga med
arbetsgruppen om behovet av en reglering av omskärelse. Socialstyrelsen
anser utifrån mer principiella utgångspunkter att omskärelse inte skall
genomföras annat än om det finns medicinska skäl för ingreppet, men att
detta måste vägas mot andra viktiga aspekter som gör sig gällande i
frågan. Judiska Centralrådet anser att existerande lagstiftning är tillräck-
lig, men motsätter sig inte den föreslagna regleringen. RFSU anser att
omskärelse av pojkar inte är acceptabel. Det strider mot individens rätt
till integritet och sexualitet. Samarbetsnämnden för statsbidrag till tros-
samfund anför att de skäl som betänkandet för fram för att införa en ny
lag är relativt svaga i förhållande till den eventuella skada som har kun-
nat påvisas, men nämnden är ändå beredd att acceptera lagstiftning på
området.

Socialstyrelsen har pekat på att det bör tydliggöras att lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område m.fl.
författningar skall tillämpas på läkare som utför omskärelse som inte är
hälso- och sjukvård.

Skälen för regeringens förslag:

Nuvarande reglering

Omskärelse av pojkar av religiösa, kulturella eller hygieniska skäl är inte
att anse som hälso- och sjukvård i hälso- och sjukvårdslagens (1982:763)
mening, eftersom den görs utan att det föreligger en medicinsk indikation
och på frisk vävnad. De bestämmelser som gäller inom hälso- och sjuk-
vården är därför inte tillämpliga på sådan omskärelse av pojkar som här
avses. Det finns heller i dag inte någon särskild rättslig reglering av om-
skärelse av pojkar. Såsom arbetsgruppen har konstaterat är det, under
vissa förutsättningar, inte straffbart enligt gällande rätt att omskära
pojkar utanför hälso- och sjukvården. Förutsättningarna är att ingreppet

sker med samtycke från en behörig person samt att pojkarna inte utsätts
för onödig smärta eller för hälsorisker på grund av förhållandena vid om-
skärelsen. Denna ordning kan innebära vissa svårigheter för åklagarsidan
att bevisa att ett ingrepp har varit straffbart.

Alternativa vägar

Frågan uppkommer då om omskärelse av pojkar skall regleras och på
vilket sätt. I princip tre vägar står till buds. Ett alternativ är att nöja sig
med den situation som gäller i dag, dvs. inte göra någonting. Ett annat
alternativ är att införa ett förbud mot all omskärelse som inte är betingad
av medicinska skäl. En tredje variant är att införa en reglering som syftar
till att förebygga att pojkar skadas av oskickligt utförda omskärelser.

Arbetsgruppens uppdrag har varit att, utifrån det faktum att det finns
stora grupper människor i vårt samhälle för vilka omskärelse har en reli-
giös och kulturell betydelse, föreslå en reglering som tillförsäkrar be-
rörda pojkar att ingreppet sker på ett för dem betryggande sätt.

Frågan om förbud mot omskärelse

Den fråga man först måste ställa sig är om omskärelse är ett så skadligt
ingrepp att det motiverar inskränkningar i religionsfriheten. Religions-
friheten garanteras i grundlagen och i ett flertal internationella konven-
tioner som Sverige har anslutit sig till. Artikel 9 i Europakonventionen
stadgar att friheten att utöva sin religion eller sin tro endast får under-
kastas sådana inskränkningar som i ett demokratiskt samhälle är nödvän-
diga med hänsyn till bl.a. skydd för hälsa eller andra personers fri- och
rättigheter. Det finns olika uppfattningar bland såväl forskare som hos
övrig expertis om nyttan med omskärelse. Att omskärelse, utförd på ett
riktigt sätt, skulle vara skadligt har däremot aldrig kunnat visas. En om-
skärelse som utförs på ett riktigt sätt ger få och lätt bemästrade kompli-
kationer, som är snabbt övergående.

Det finns i vårt land relativt stora befolkningsgrupper för vilka omskä-
relse är viktig ur religiösa och kulturella aspekter. Enligt Socialstyrelsens
beräkningar omskärs ca 3 000 pojkar i Sverige varje år. Det vore naivt att
tro att ett förbud mot omskärelse skulle medföra att människor slutade
omskära sina pojkar. Omskärelse är, som tidigare redogjorts för en
mångtusenårig tradition med djupa religiösa motiv för den judiska och
muslimska befolkningen. Regeringens uppfattning är att ett förbud mot
omskärelse är en sådan inskränkning av religionsfriheten som inte är
tillåten. Redan på den grunden är det således uteslutet att införa ett sådant
förbud. Vidare skulle ett förbud enbart medföra att verksamheten tvinga-
des ut i det illegala fältet och att utrymmet för s.k. köksbordskirurgi
skulle öka. Detta skulle inte på något sätt gagna de pojkar som det hand-
lar om. Snarare skulle det strida mot hänsynen till barnets bästa.

Prop. 2000/01:81

En särskild lag om omskärelse

Det beskrivna rättsläget ger inte anledning till att ändra bestämmelserna i
brottsbalken. Det kan däremot finnas skäl att införa en reglering av ett

annat slag, i syfte att skapa garantier för att omskärelser äger rum på ett
betryggande sätt i enlighet med vad hänsynen till barnets bästa kräver.
Omskärelse av pojkar strider i sig inte mot barnkonventionen. Detta till
skillnad mot vad som gäller könsstympning av kvinnor (se avsnitt 4.2).
Barnkonventionen ger dock pojken rätt att få ingreppet utfört på ett sätt
som är bra för honom och som inte åsamkar honom skada. Konventionen
ställer krav på staterna att se till barnets bästa vid alla åtgärder som rör
barn. Konventionen ställer också krav på att barnets inställning skall
klargöras så långt det är möjligt och att barnets vilja skall beaktas.

Enligt regeringens uppfattning skall samhället visa respekt för den
religiösa och kulturella betydelse omskärelse av pojkar har för stora
grupper och detta resonemang är helt i linje med vad respekten för
barnets bästa kräver. Religiöst och kulturellt betingade aspekter kan
ibland behöva vika för andra värden, som exempelvis att skydda barn
mot onödig smärta och andra risker för skador. Det är viktigt att om-
skärelse av pojkar utförs på ett korrekt sätt under betryggande förhållan-
den. Regeringen vill betona att den inte ser någon egentlig motsättning
mellan de religiöst och kulturellt betingade aspekterna och respekten för
barnets bästa. De grupper som generellt praktiserar omskärelse av pojkar
vill naturligtvis också barnets bästa och är angelägna om att åstadkomma
ett system som garanterar att ingreppet utförs på ett sätt som inte skadar
pojken.

Det betyder att barnets bästa måste vara att ingreppet utförs på rätt sätt,
under betryggande förhållanden. Detta är ett angeläget intresse också för
föräldrarna, de berörda religiösa och kulturella grupperna och hela sam-
hället. Föräldrar och pojkar som samtycker till en omskärelse måste
kunna förlita sig på att ingreppet utförs på ett sådant sätt att pojkarna inte
utsätts för onödiga risker. Av betydelse är att föräldrarna och pojkarna
har möjlighet att vända sig till eller bli hänvisade till någon som har den
kompetens som krävs för att utföra ingreppet på ett riktigt sätt. Risken är
annars stor att föräldrarna och deras pojkar hamnar hos någon som inte
har den nödvändiga kompetensen. Då minskar också föräldrarnas, och i
förekommande fall pojkarnas, möjligheter att ta ställning till ingreppet
med utgångspunkt i vad som är bäst för pojken.

Inom de judiska församlingarna finns en etablerad organisation där in-
greppet i regel utförs i hemmet av en mohel, som inte är läkare. Det har
inte framkommit några belägg för att det inom denna organisation skulle
ha förekommit fall där pojkar skadats. Med nya invandrargrupper som
saknar liknande etablerade organisationer och som inte vet vart de skall
vända sig ökar dock riskerna för att föräldrar vänder sig till icke kompe-
tenta personer.

Det är därför motiverat att införa en särskild reglering när det gäller
omskärelse av pojkar för att förebygga att ingrepp sker på ett sätt som
inte är förenligt med pojkarnas bästa.

Regeringens bedömning är att en sådan reglering är en i vart fall tillå-
ten inskränkning av religionsfriheten enligt Europakonventionen och i
övrigt förenlig med religionsfriheten enligt regeringsformen samt med
andra grundläggande fri- och rättigheter.

Prop. 2000/01:81

Barnets bästa

Prop. 2000/01:81

En av de grundläggande principerna i FN:s konvention om barnets
rättigheter är att barnets bästa skall vara vägledande vid alla åtgärder som
rör barn. Inga åtgärder får vidtas när det gäller ett barn som strider mot
barnets bästa.

Även barnets föräldrar är enligt konventionen skyldiga att tillförsäkra
att barnet kommer i åtnjutande av sina rättigheter och barnets bästa skall
för dem komma i främsta rummet. Staten är i den delen skyldig all ge
föräldrarna lämpligt bistånd i form av råd och stöd i deras föräldraskap.
Information om omskärelse i förhållande till vad som är bäst för barnet
kan vara en sådan fråga. Information till föräldrar är av betydelse när del
gäller barnets egna rättigheter, barnet som ett subjekt i förhållande till
föräldrarnas bestämmanderätt. I sammanhanget kan upplysas om att
regeringen har för avsikt att ge ett uppdrag till lämplig myndighet att
utveckla föräldrastödjande verksamheter (se skr. 1999/2000:137 Barn här
och nu, s. 105).

Regeringen utgår från att när föräldrar låter omskära en pojke är det
som regel med pojkens bästa för ögonen. När det gäller omskärelse kan
man i och för sig föra ett resonemang om ingreppet över huvud taget är
förenligt med barnets bästa. I det sammanhanget gör sig emellertid inte
bara medicinska aspekter gällande. Inte minst för de berörda pojkarna
kan det vara av stor betydelse för den religiösa och kulturella identiteten
att de är omskuma.

Det är viktigt att här återigen understryka de grundläggande skillna-
derna mellan omskärelse av pojkar och könsstympning av flickor. Köns-
stympning är en företeelse som inte har någon som helst religiös förank-
ring och är totalförbjuden i Sverige och i stora delar av världen i övrigt.

Regeringens utgångspunkt är att en reglering av omskärelse med
pojkens bästa för ögonen, skall syfta till att ingreppet utförs på ett sätt
som är bra för pojken. Ingreppet skall då ske med respekt för pojkens
person. Pojken får inte utsättas för onödig smärta eller risker för infek-
tioner eller framtida men. I de fall pojken har uppnått tillräcklig ålder och
mognad skall hans egen inställning till ingreppet klarläggas. Ingreppet
får aldrig utföras på en pojke som motsätter sig det.

Ingreppet skall utföras på ett sätt som motsvarar vad som är vetenskap
och beprövad erfarenhet. Detta begrepp är kopplat till de allmänna skyl-
digheter enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk-
vårdens område, som gäller för hälso- och sjukvårdspersonal när de utför
sitt arbete. Detta innebär beträffande omskärelse att ingreppet skall ut-
föras på ett kirurgiskt-tekniskt riktigt sätt samt att de allmänna regler som
gäller inom hälso- och sjukvården skall iakttas när det gäller hygieniska
förhållanden, respekt för patienten, smärtlindring etc.

Som tidigare konstaterats är sådan omskärelse som inte är medicinskt
betingad, inte att anse som hälso- och sjukvård enligt den definition som
ges i 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Detta innebär att de reg-
ler till skydd för patienterna som finns i skilda författningar inte är auto-
matiskt tillämpliga på omskärelse som sker av religiösa, kulturella eller
hygieniska skäl. Därför bör det tydliggöras i lagen att bestämmelserna i
lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om-

råde, patientskadelagen (1996:779) samt patientjoumallagen (1985:562)
skall vara tillämpliga när läkare utför omskärelse enligt denna lag.

Lagrådet har anfört att det vid sidan av regleringen i denna lag, bör
införas föreskrifter i patientskadelagen och lagen om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område varav framgår att nämnda lagar även
gäller omskärelse av pojkar enligt den nu föreslagna lagen. Regeringen
delar Lagrådets uppfattning. Även dessa lagar bör därför ändras.

5.2 Förutsättningar för att omskärelse skall få utföras
samt kraven på utförandet

5.2.1 Information och samtycke

Regeringens förslag: Omskärelse får utföras på begäran av eller efter
medgivande av en pojkes vårdnadshavare och efter att vårdnads-
havaren eller, om pojken står under vårdnad av två personer, vård-
nadshavama har informerats om vad ingreppet innebär. Den som skall
utföra ingreppet svarar för att informationen lämnas och att den ges av
en medicinskt kunnig person.

Sådan information skall ges också till pojken, om han har uppnått
den ålder och mognad som krävs för att förstå informationen.

Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klar-
läggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.

Promemorians förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.
Arbetsgruppen föreslår att vårdnadshavaren eller vårdnadshavama skall
lämna sitt samtycke till ingreppet för att det skall få ske.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot promemorians
förslag. Många har framfört att det är viktigt att det framgår av lagtexten
att båda vårdnadshavama skall samtycka. Flera remissinstanser påpekar
svårigheterna med att utröna pojkens vilja. Flera påpekar också vikten av
att informationen sker av medicinskt kunnig person, på ett språk som
vårdnadshavama och pojken förstår och att tolk anlitas när så behövs.
Falu tingsrätt har invändningar mot begreppet samtycka och vill i stället
att det i lagtexten skall anges att ingrepp kan ske endast på begäran av
vårdnadshavare. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anför att skyl-
digheten att inhämta båda vårdnadshavamas samtycke uttryckligen bör
anges i lagen. Det bör också anges i lagen att pojkens samtycke ska
inhämtas om han nått sådan ålder och mognad. Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering anför att det bör tydliggöras att föräldrarnas sam-
tycke inte ersätter barnets vilja. Stockholms läns landsting efterlyser ett
förtydligande av hur man skall förfara om vårdnadshavama har olika
uppfattning.

Skälen for regeringens förslag: Enligt hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) skall hälso- och sjukvården bl.a. bygga på respekt för patien-
tens självbestämmande och integritet. Denna grundläggande princip skall
självfallet gälla även vid omskärelse, även om ingreppet som sådant inte
kan definieras som hälso- och sjukvård.

Omskärelse av pojkar sker alltifrån på den åttonde levnadsdagen till
upp i tonåren. Det vore på sitt sätt önskvärt att ingreppet inte utfördes

Prop. 2000/01:81

förrän pojken är tillräckligt gammal för att själv kunna avgöra om in-
greppet skall få utföras. Mot detta talar att ju mindre pojken är, desto
lindrigare och mindre komplicerat är ingreppet. Dessutom finns det inom
framför allt judendomen religiösa skäl för att omskärelsen skall ske
tidigt.

Enligt bestämmelserna i föräldrabalken har vårdnadshavama rätt och
skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägen-
heter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och
utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Slår
barnet under vårdnad av två vårdnadshavare gäller det nu sagda dem till-
sammans.

Det följer naturligen av bestämmelsens utformning att den som skall
utföra ingreppet är skyldig att förvissa sig om att vårdnadshavaren eller,
om pojken slår under vårdnad av två vårdnadshavare, båda vårdnads-
havama vill att omskärelsen skall utföras. Att vårdnadshavaren eller
vårdnadshavama begär ingreppet skall alltså vara ett nödvändigt villkor
för att ingreppet skall få ske.

Mycket små barn kan av naturliga skäl inte ge uttryck för en egen vilja.
För små pojkar gäller därför att åtgärden endast kan utföras på begäran
av vårdnadshavare. Omskärelse sker dock även på pojkar som har nått en
sådan ålder och mognad att de skall kunna tillfrågas om sin inställning.
Frågan är då i vilken mån pojken själv skall kunna inverka på beslutet.
Som tidigare framgått har vårdnadshavaren rätt och skyldighet att be-
stämma i frågor som rör barnets person. Bestämmanderätten är dock inte
oinskränkt. Barnet har otvivelaktigt rätt att själv bestämma i åtskilliga
personliga frågor. Ibland följer delta av uttryckliga lagregler, ibland
följer det enbart av att bamet anses ha tillräcklig mognad och tillräckligt
omdöme att ta ställning till den aktuella frågan. Den allmänna principen
om att ett barns vilja bör beaktas i takt med stigande ålder och mognad
bör gälla även på detta område. Om pojken förstår vad ingreppet innebär
och vill att det skall göras, bör det naturligtvis vara en omständighet av
stor betydelse. En pojke bör dock som regel inte självständigt, dvs. obe-
roende av vårdnadshavarens uppfattning, kunna få en omskärelse gjord.
Detta utesluter inte alt pojken ges en absolut rätt att säga nej till ett
ingrepp. Respekten för pojkens person och ingreppets art talar tvärtom
starkt för att han tilläggs en sådan rätt. En pojke skall inte få omskäras
om han tydligt visar att han motsätter sig att det sker. Pojken skall alltså
ges en vetorätt. Som framgått ovan strider det inte mot reglerna i föräld-
rabalken att ge pojken en sådan rätt. Regler som begränsar vårdnads-
havarens bestämmanderätt finns i bl.a. föräldrabalken när det gäller
adoption liksom i lagen (1995:831) om transplantation m.m. och i den
s.k. ”kvacksalverilagen” (4 kap. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område) när det gäller alternativ vård och be-
handling.

Socialstyrelsen har efterlyst en diskussion om huruvida en pojke som
inte omskurils som liten, har rätt att göra det mot föräldrarnas vilja när
han är större men fortfarande omyndig.

Lagrådet har i denna fråga anfört att den föreslagna lydelsen av be-
stämmelsen om att omskärelse får utföras ”endast” på begäran av
pojkens vårdnadshavare inte står i god överensstämmelse med de prin-
ciper som i övrigt gäller enligt svensk rätt i fråga om förhållandet mellan

Prop. 2000/01:81

barn och deras vårdnadshavare och om ungas samtycke till medicinska
åtgärder och är diskutabel också utifrån religionsfrihetssynpunkt. Ungas
rättshabilitet i frågor som rör högst personliga angelägenheter utvecklas
successivt och det kan i sådana frågor inte dras någon klar gräns vid
artonårsåldem. Mycket unga kvinnor kan få abort t.o.m. utan vårdnads-
havamas vetskap, eftersom sjukvårdssekretessen kan gälla även gent-
emot dem (14 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen). Vid behandlingen
av förslaget till lag om trossamfund anförde Lagrådet att i fråga om
sådana högst personliga angelägenheter som trostillhörighet fick det
antas följa av allmänna rättsgrundsatser att exempelvis en 17-åring har
möjlighet att träffa avgörandet på egen hand. Regeringen delade Lag-
rådets uppfattning. (Prop. 1997/98:116 s. 109 f och 197.) Lagrådet säger
sig inte inse varför en 17-åring som önskar konvertera till judendomen
inte skulle på egen begäran kunna bli omskuren, om han eller någon
annan betalar kostnaden och ingreppet utförs av en kompetent läkare.
Enligt Lagrådets mening borde frågan överlämnas till praxis. Lagrådet
förordar därför att ordet ”endast” utgår ur lagtexten.

Familjerättsligt sett finns det inte hinder mot att lagstiftaren bestämmer
sig för att reglera frågan och dra en klar gräns i lagstiftningen på ett viss
sätt. Huvudregeln i föräldrabalken när det gäller bestämmanderätten
säger att det är vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma i
frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall
därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hän-
syn till barnets synpunkter och önskemål. Detta hindrar inte att barn på
vissa områden i praxis tillerkänts självbestämmanderätt. När det gäller
t.ex. vävnadsdonation har dock vårdnadshavaren en vetorätt och en
mogen tonåring får inte besluta själv, 8 § lagen (1995:831) om trans-
plantation m.m, prop 1994/95:148 s. 181. Se även namnlagen (48 §) som
kräver att vårdnadshavaren gör anmälan/ansöker om namnbyte om bamet
inte fyllt 18 år.

Regeringen har accepterat Lagrådets förslag till justering av lagtexten.
Regeringen vill emellertid framhålla att huvudregeln alltjämt är att det är
vårdnadshavaren som skall begära omskärelse. I det fall en 17-årig pojke
själv skulle uppsöka en läkare för att få en omskärelse utförd, ligger det i
läkarens ansvar att förvissa sig om att vårdnadshavaren är överens med
pojken om ingreppet och att vårdnadshavaren får den information som
föreskrivs. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Om det inte är vård-
nadshavaren som begär omskärelse, skall i vart fall vårdnadshavaren
medge ingreppet.

Ett operativt ingrepp är alltid förenat med viss smärta och vissa risker.
Såväl pojken som hans vårdnadshavare måste för att kunna ta ställning
ha insikt om relevanta risker. Det är därför av betydelse att vårdnads-
havaren eller vårdnadshavama och, i förekommande fall, pojken infor-
meras om vad ingreppet och eftervården innebär, den smärta som ingrep-
pet kan förorsaka samt de risker och komplikationer som kan vara för-
enade med ingreppet. Den person som skall utföra omskärelsen har att
svara för att sådan information ges till pojkens vårdnadshavare och, i
förekommande fall, pojken innan ingreppet utförs. Ett ingrepp skall inte
få utföras om inte sådan information har lämnats. Såsom flera remiss-
instanser har påpekat är det viktigt att informationen lämnas av medi-

Prop. 2000/01:81

cinskt kunnig person och att den ges på ett språk som både vårdnads-
havarna och pojken förstår.

5.2.2 Ilur ingreppet skall utföras

Regeringens förslag: Ingreppet skall utföras med den smärtlindring
som ingreppet kräver, under betryggande hygieniska förhållanden och
i övrigt med hänsyn till vad som är bäst för pojken.

Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: 1 princip samtliga remissinstanser som har berört
frågan framhåller vikten av att ingreppet föregås av smärtlindring/-
bedövning.

Länsrätten i Södermanlands län anför att den utformning som lag-
förslaget har ger ett alltför stort utrymme för ett skönsmässigt över-
vägande i fråga om behovet av smärtlindring. Socialstyrelsen anför att
det finns anledning att närmare precisera innebörden av adekvat smärt-
lindring. Lagförslaget måste förtydligas med en bestämmelse om att det
är hälso- och sjukvårdspersonal som skall svara för smärtlindring vid
omskärelse utanför hälso- och sjukvården. Judiska Centralrådet anser att
obligatorisk smärtlindring inte skall behöva införas på barn upp till
åttonde levnadsveckan. Kravet på smärtlindring genom lokalbedövning
eller lättare narkos kommer att medföra att en mohel, som inte har läkar-
utbildning, inte kommer att kunna utföra omskärelser. Svensk barn-
kirurgisk förening anför att det bland deras medlemmar råder en nästan
total enighet om att ingreppet bör göras i full narkos oberoende av bar-
nets ålder. Barnläkarföreningen påpekar att det kan vara komplicerat att
kräva smärtlindring i injektionsform vid t.ex. judisk omskärelse i hem-
met. Det kräver nämligen att en läkare medverkar. Om lokalbedövnings-
salvan EMLA appliceras i god tid före ingreppet har det klart smärt-
stillande effekt, vilket skulle göra det möjligt för en mohel alt utföra in-
greppet utan att en läkare är med.

Skälen för regeringens förslag: En i stort sett enig medicinsk expertis
säger i dag att små barn känner smärta i lika hög grad som vuxna. Inom
hälso- och sjukvården företas över huvud taget inga smärtsamma ingrepp
eller undersökningar på barn utan att smärtlindring ges. Omskärelse är ett
smärtsamt ingrepp, det gör ont såväl under ingreppet som under läk-
ningsprocessen. Ingreppet kräver därför smärtlindring. När omskärelse
görs inom hälso- och sjukvården ges regelmässigt smärtlindring, såväl
under själva ingreppet som under eftervården. Smärtans omfattning beror
dock bl.a. på hur stor del av förhuden som avlägsnas och pojkens ålder.
Vilken smärtlindring som i det enskilda fallet är adekvat kan därför
variera. För mycket små pojkar används inom hälso- och sjukvården
anestesi i form av lokalbedövning genom injektion kombinerad med
smärtstillande salva. Vid mer omfattande ingrepp och på andra än
mycket små pojkar används mer omfattande bedövning, bl.a. narkos.

Som framgår av avsnitt 5.3 föreslår regeringen att det skall finnas en
möjlighet för personer som inte är läkare att efter särskilt tillstånd få
utföra omskärelse. Samma krav på smärtlindring måste ställas vid sådana
omskärelser. Svårigheterna att lösa detta problem praktiskt i de fall om-

Prop. 2000/01:81

skärelsen utförs i pojkens hem utanför hälso- och sjukvården bör inte
överdrivas. Det finns inga föreskrifter om viss behörighet för att ge be-
dövning genom injektion. Däremot är det enbart läkare som kan skriva ut
preparatet.

Regeringens slutsats är att hänsynen till barnets bästa måste vara av-
görande när det gäller vilken smärtlindring som skall ges. Som framgår
av redogörelsen för remissinstansernas inställning i frågan, råder olika
uppfattningar också inom läkarkåren om vilken smärtlindring som är
adekvat i enskilda fall. Lagen bör därför endast föreskriva att det skall
krävas att omskärelse måste ske med adekvat smärtlindring. Vad som i
enskilda fall är adekvat smärtlindring är inte en fråga för lagstiftaren,
utan bör anförtros Socialstyrelsen att reglera i föreskrifter.

Det får också förutsättas att Socialstyrelsen behandlar frågan om
smärtlindring och andra förutsättningar som anges i lagen, såsom hygie-
niska förhållanden, information m.m. i allmänna råd.

5.3 Vem som skall få utföra omskärelser

Prop. 2000/01:81

Regeringens förslag: Omskärelse får endast utföras av legitimerad
läkare med sådan kompetens som Socialstyrelsen föreskriver eller av en
person som har fått särskilt tillstånd att utföra omskärelse. En person med
särskilt tillstånd får inte utföra omskärelse på pojkar som är äldre än två
månader. Socialstyrelsen föreslås få meddela föreskrifter om krav på sär-
skild läkarkompetens för att utföra omskärelse enligt denna lag.

Promemorians förslag: Arbetsgruppen föreslår att omskärelse endast
skall få utföras av därtill behörig hälso- och sjukvårdspersonal eller av en
person som har fått särskilt tillstånd att utföra omskärelse.

Remissinstanserna: Många remissinstanser, däribland Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd, Barnombudsmannen, Statens medicinsk-
etiska råd, Länsstyrelsen i Värmland, Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, Landstinget Gävleborg, Rädda Barnen, Patient-
skadenämnden, Svensk barnkirurgisk förening, Svensk barnsmärtföre-
ning samt Vårdförbundet, anser att endast behörig hälso- och sjukvårds-
personal skall få utföra ingreppet samt att det i lagen bör tydliggöras att
det skall vara läkare med specialistkompetens.

Judiska Centralrådet har ingenting emot att endast utbildad, kunnig,
auktoriserad och erfaren person utför omskärelser. Detta krav på kom-
petens föreligger redan inom de judiska församlingarna. Centralrådet och
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund påpekar dock att det
föreslagna systemet med särskild tillståndsgivning begränsar möjligheten
att anlita experter från utlandet. Landstingsförbundet anser att förslaget
att Socialstyrelsen kan ge tillstånd kan vara värt att utveckla, särskilda
kompetenskrav för att ge smärtlindring och utföra det operativa ingreppet
skall dock vara uppfyllda. Svenska Läkaresällskapet anför att omskärelse
utanför hälso- och sjukvården endast kan accepteras när det gäller
mycket små barn och under förutsättning att adekvat smärtlindring ges.

Skälen för regeringens förslag: Omskärelse är ett kirurgiskt ingrepp.
Ett grundläggande krav är att ingreppet sker på ett medicinskt och kirur-
giskt-tekniskt riktigt sätt och så att pojken inte utsätts för onödiga risker.

Det handlar också i regel om ett ingrepp på pojkar, som inte själva har
den ålder och mognad som krävs för att de skall kunna ta ställning till om
ingreppet skall utföras. Det är därför viktigt att den person som skall
utföra omskärelse har den kompetens som krävs för att kunna utföra
ingreppet på ett riktigt sätt. Vad som skall anses vara erforderlig kompe-
tens för en legitimerad läkare får regleras av Socialstyrelsen inom dess
föreskriftsrätt.

Man kunde mot denna bakgrund diskutera om omskärelse över huvud
taget skall få tillåtas utföras av andra än legitimerade läkare. Det är dock
samtidigt ett okomplicerat ingrepp som, rätt utfört, är förenat med små
risker.

Enligt regeringens bedömning saknas det tillräckliga skäl att införa
bestämmelser som helt förbjuder att omskärelse utförs utanför hälso- och
sjukvården. Det har nämligen inte framkommit något som tyder på att
pojkar har farit illa när de har omskurits inom den etablerade organisa-
tion som de judiska församlingarna har byggt upp. Sådana omskärelser
ingår i en religiös tradition och det krävs mycket starka skäl för att göra
inskränkningar i religionsutövningen. Enligt samstämmiga uppgifter från
olika experter inom barnkirurgi så är den judiske mohelen oftast mycket
skicklig när det gäller att utföra själva omskärelsen.

Det finns därför skäl att i stället införa ett system som medger att ett
särskilt tillstånd att utföra omskärelse kan ges till en person, som är
knuten till ett samfund där omskärelse ingår som en del av den religiösa
traditionen och som därtill är lämplig att utföra ingreppet. Avsikten är
inte att öppna för en marknad av omskärare, utan det särskilda tillståndet
skall göra det möjligt att även fortsättningsvis utföra religiöst betingade
omskärelser under betryggande förhållanden utanför hälso- och sjukvår-
den. Genom det tillståndskrav som införs klargörs det att bara sådana
personer som bedömts kompetenta att utföra omskärelser får göra det.

Som påpekats av Svenska Läkaresällskapet, är ingreppet som minst
komplicerat när pojken är riktigt liten. Omskärelser inom den judiska
församlingen sker heller inte på pojkar som är äldre än två månader. Det
kan därför finnas skäl att begränsa sådan behörighet till att gälla omskä-
relser på pojkar upp till två månaders ålder.

Ett par remissinstanser har aktualiserat frågan om att ett krav på behö-
righet skulle kunna försvåra anlitandet av tillresande omskärare. Judiska
Centralrådet har i sammanhanget också hänvisat till EG-rättsliga regler.
Det förtjänar därför påpekas att det inte uppställs något krav på att vara
svensk medborgare eller att vara bosatt i Sverige för att få särskilt till-
stånd att utföra omskärelse. När det gäller läkare, följer det av de all-
männa reglerna inom hälso- och sjukvården vad som gäller för en läkare
med legitimation från ett annat EU-land. Problemet bör heller inte över-
drivas. Såvitt regeringen erfarit, finns det tämligen gott om såväl judiska
som muslimska läkare med rätt kompetens, vilka i sådana fall bör kunna
anlitas.

Som Lagrådet har anfört torde omskärelse vara att anse som en tjänst.
Detta konstaterande påverkar dock inte bestämmelsens utformning.

Prop. 2000/01:81

5.4

Vilka krav skall ställas på en person för att han eller Prop. 2000/01:81
hon skall kunna få tillstånd att utföra omskärelse

Regeringens förslag: För att en person skall få tillstånd att utföra
omskärelse skall denne vara föreslagen av ett trossamfund, ha nödvän-
dig kompetens samt vara lämplig att utföra omskärelse.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att frågan om
vilka lämplighetskrav som skall vara uppfyllda för att tillstånd skall
kunna ges bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering anser att kraven som ställs på den person, för-
utom kravet att vara föreslagen av ett trossamfund, bör vara likvärdiga
med dem som i dag ställs på en mohel. Sveriges advokatsamfund anför
att det bör övervägas om det måste vara ett trossamfund som föreslår
annan person än därtill behörig hälso- och sjukvårdspersonal. Det kan
diskuteras om grupper där omskärelse sker utanför religionens sfär skall
vara hänvisade till personer som trossamfund föreslagit eller till hälso-
och sjukvården. Riksförbundet för barnsjuksköterskor anför att den per-
son som skall utföra ingreppet skall ha medicinsk kompetens gällande
smärtlindring, anestesi och hygien/antiseptik. Barnläkarföreningen anför
att endast personer med dokumenterad kompetens bör få utföra ingrep-
pet. Samma krav som inom sjukvården på hygien och sterilitet bör krä-
vas, men kraven på smärtlindring bör ej ställas så höga att omskärelse i
hemmen omöjliggörs.

Skälen för regeringens förslag: Skälet till att tillåta omskärelser utan-
för hälso- och sjukvården, är hänsynen till religionsfriheten. Ett grund-
läggande krav för att en person skall kunna få särskilt tillstånd att utföra
omskärelse bör därför vara att personen i fråga är föreslagen av ett tros-
samfund, för vilket omskärelsen ingår som ett led i en religiös tradition.
Den person som ansöker om tillstånd att utföra omskärelser skall vidare
besitta de kunskaper som krävs för att kunna utföra omskärelse på ett sätt
som motsvarar vad som inom hälso- och sjukvården betecknas vetenskap
och beprövad erfarenhet. Personen i fråga skall kunna dokumentera sina
kunskaper. Han skall även i övrigt vara lämplig att inneha sådant till-
stånd. Han får t.ex. inte tidigare ha visat sig vara olämplig att utföra om-
skärelse och det får inte finnas en sjukdoms- eller missbruksbild som gör
att personen inte kan förväntas utföra ingreppet på ett sätt som är fören-
ligt med barnets bästa. Vid prövningen av om viss person skall ges behö-
righet, ligger naturligtvis också en bedömning av att han också kommer
att uppfylla de krav som ställs för att omskärelse skall få utföras.

Även om det inte har framkommit något behov av en möjlighet till
omskärelser utanför hälso- och sjukvårdens ram från något annat håll än
från de judiska församlingarna, kan det inte uteslutas att det även inom
andra trossamfund kan visa sig uppkomma motsvarande behov. Lagstift-
ningen bör därför utformas inte bara med hänsyn till förhållandena i dag
utan den bör vara neutral i fråga om vilka samfund det kan röra sig om.

5.5 Återkallelse av tillstånd

Regeringens förslag: Ett särskilt tillstånd att utföra omskärelse skall
kunna återkallas om den som fått tillståndet är olämplig för uppgiften
eller om tillståndet inte längre utnyttjas. En återkallelse av tillstånd
skall gälla omedelbart.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att invända
mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Ett särskilt tillstånd att utföra omskä-
relse skall kunna återkallas om personen som har fått tillståndet visar sig
vara olämplig att fortsättningsvis utföra omskärelser. Om de allmänna
krav på lämplighet som uppställs för alt tillstånd skall ges inte längre är
uppfyllda skall tillståndet återkallas. Grunder för återkallelse kan vara
oskicklighet, att ingreppet har utförts på ett sätt eller under sådana för-
hållanden som äventyrar barnets hälsa samt andra former av bristande
omtanke och respekt för bamet. Andra skäl för återkallelse kan vara att
personen i fråga inte håller sig underrättad om vilka föreskrifter som
gäller för ingreppet. Det kan också vara fråga om sjukdom, tecken på
missbruk eller liknande omständigheter som gör att personen inte längre
är lämplig att inneha tillstånd att utföra omskärelse.

Ytterligare ett skäl kan vara alt förhållandena ändras så att det inte
längre är aktuellt för trossamfundet att anlita den som fått tillståndet.
Detta kan t.ex. vara att personen i fråga inte längre är verksam inom för-
samlingen eller religiösa eller andra skäl som inte är direkt kopplade till
personens yrkeskompetens.

Frågan om återkallelse kan aktualiseras på Socialstyrelsens eget initia-
tiv eller efter en anmälan, och vem som helst skall kunna göra en anmä-
lan. Exempelvis kan hälso- och sjukvården, socialtjänsten, föräldrar eller
annan som får kännedom om något som kan föranleda att en person inte
längre bör ha tillstånd att utföra omskärelse göra en anmälan. Även tros-
samfundet, som tillståndet är kopplat till, kan aktualisera att ett tillstånd
inte längre bör gälla.

En återkallelse av tillstånd bör gälla omedelbart. I annat fall riskerar
utdragna rättsprocesser att återkallelsen är utan verkan. Den enskilde,
eller ett trossamfund vars omskärare har fått tillståndet återkallat, har
enligt allmänna förvaltningsrättsliga regler möjlighet att begära inhibition
om Socialstyrelsen beslut upplevs inte ha fog för sig.

5.6 Behörig myndighet att meddela och återkalla tillstånd
att utföra omskärelser

Regeringens förslag: Socialstyrelsen skall vara behörig myndighet att
utfärda och återkalla tillstånd att utföra omskärelser.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker ut-
redningens förslag att Socialstyrelsen skall vara den myndighet som

Prop. 2000/01:81

meddelar särskilt tillstånd att utföra omskärelser. Judiska Centralrådet Prop. 2000/01:81
har föreslagit att rådet skall få ge behörighet att utföra omskärelse och
rådet för detta ändamål skall inrätta ett medicinskt råd, som står som
garant för att endast personer med dokumenterade kunskaper ges behö-
righet att utföra omskärelser.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om vilken myn-
dighet som skall hantera frågan om tillstånd respektive återkallande av
tillstånd kan man tänka sig olika alternativ. Socialstyrelsen är den cen-
trala myndighet som hanterar frågor om samt har tillsynsansvaret över
hälso- och sjukvården i landet. Socialstyrelsen har en regional indelning.
Omskärelse är, som påpekats tidigare, inte hälso- och sjukvård, men till
sin natur näraliggande eftersom det är ett kirurgiskt ingrepp som kräver
bedövning. Omskärelse kan kategoriseras som ”annan medicinsk verk-
samhet”. Ingreppet utförs också oftast inom hälso- och sjukvården av
personer som står under Socialstyrelsens tillsyn i sin verksamhet inom
hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen kommer att få rätt att utfärda före-
skrifter och kommer att utfärda allmänna råd på området. Mycket talar
för att Socialstyrelsen skall vara den myndighet som beviljar och åter-
kallar tillstånd till omskärelse som utförs också utanför hälso- och sjuk-
vårdens ram.

Mot detta talar att Socialstyrelsen i sin funktion som central myndighet
för hälso- och sjukvården inte skall belastas med allehanda frågor som
inte rör hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen hanterar dock redan andra
frågor som ligger i utkanten av vad som per definition är hälso- och sjuk-
vård. Den lösning som har anvisats av Judiska Centralrådet är intressant
och bör kunnas beaktas av Socialstyrelsen när den närmare reglerar hur
tillståndsprövningen skall gå till. Regeringen anser dock inte att det är
lämpligt att överlåta den myndighetsutövning som tillståndsgivningen
innefattar till ett privaträttsligt subjekt. Också den omständigheten att
lagstiftningen bör vara neutral i förhållande till olika religiösa samfund
talar emot en sådan delegering.

5.7 Tillsyn

Regeringens förslag: Socialstyrelsen skall ha tillsyn över den verk-
samhet som bedrivs av personer med särskilt tillstånd att utföra om-
skärelse. Tillsynen omfattar en rätt att inspektera verksamheten,
inhämta upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för till-
synen.

Promemorians förslag: Arbetsgruppen har inte berört frågan om till-
syn.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen och Kammarrätten i Stockholm
har anfört att tillsynsfrågan bör regleras i lagen.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller omskärelse som utförs
av legitimerad läkare kommer bestämmelserna om tillsyn i lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens (LYHS) att
bli tillämpliga. Som Socialstyrelsen har påpekat är det rimligt att myn-
digheten ges tillsynsmöjligheter när det gäller sådan omskärelse som

utförs av personer med särskilt tillstånd. Regeringen förutsätter att myn-
digheten utövar sin tillsyn med respekt för religiöst betingade aspekter.

5.8 överklagande av beslut i tillståndsärenden

Regeringens förslag: Beslut av Socialstyrelsen i tillståndsärenden
skall kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2000/01:81

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har haft något att
invända mot arbetsgruppens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Ett beslut av Socialstyrelsen i ett
ärende om tillstånd eller återkallelse av tillstånd att utföra omskärelse
skall kunna överklagas. Länsrätten skall vara första instans och pröv-
ningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätt. De allmänna
reglerna i förvaltningslagen avgör vem som har rätt att överklaga ett
beslut av Socialstyrelsen, dvs. den som beslutet rör om det har gått
honom emot. Den som har ansökt om ett tillstånd kan således överklaga
ett beslut att inte ge tillstånd. Ett positivt beslut om tillstånd kan inte
överklagas. Däremot kan som nämnts under avsnitt 5.5 vem som helst
aktualisera frågan om återkallelse av tillstånd.

5.9 Straffansvar för den som utför omskärelser utan att
vara behörig

Regeringens förslag: Den som utför en omskärelse av en pojke utan
att vara legitimerad läkare eller ha särskilt tillstånd skall kunna dömas
till böter eller fängelse i högst sex månader.

Promemorians förslag: överensstämmer i stort sett med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Riksåklagaren (RÅ) tar upp frågan om betydelsen
av samtycke och social adekvans som straffbefrielse för den som inte är
behörig att utföra omskärelse. Rädda Barnen anser att straffvärdet på
brottet bör höjas. Detta för att vissa straffprocessuella tvångsmedel,
såsom anhållande, skall kunna komma ifråga.

Skälen för regeringens förslag: Ett straffansvar bör införas för den
som utför omskärelse av pojkar utan att vara legitimerad läkare eller som
innehar särskilt tillstånd att utföra omskärelse. Detsamma skall gälla för
den som utför sådana ingrepp trots att han eller hon inte längre är behörig
att göra det. Straffet för icke behöriga bör i båda de nämnda fallen vara
böter eller fängelse i högst sex månader.

Bestämmelsen kan tillämpas på den som utför omskärelser utan att ha
ett gällande särskilt tillstånd och som inte är legitimerad läkare med den
kompetens som Socialstyrelsen föreskriver. Det skall för straffansvar
vara tillräckligt att en omskärelse har ägt rum och att den som har utfört
omskärelsen vid tidpunkten för ingreppet inte var behörig. Det skall så-

ledes inte behöva föras någon bevisning om hur ingreppet gått till, sam-
tycke, förhållandena vid omskärelsen, skador på bamet etc.

Lagrådet har anfört att det inte är förenligt med det system som i
övrigt gäller för ansvar på hälso- och sjukvårdens område att en legitime-
rad läkare skulle kunna straffas därför att det enligt Socialstyrelsens före-
skrifter finns någon formell brist i hans kompetens att utföra omskärelser
(jfr. 9 § abortlagen). Lagrådet förordar att uttrycket ”utan att vara behö-
rig” byts mot orden ”utan att vara legitimerad läkare eller ha särskilt till-
stånd”. Regeringen delar Lagrådets synpunkter och har justerat lagförsla-
get i enlighet därmed.

En omskärelse som utförs av en icke behörig person kan förutom att
föranleda ansvar enligt denna lag också föranleda ansvar enligt de all-
männa bestämmelserna i brottsbalken. Det förhållandet att en gärning
bedöms som brottslig enligt denna lag innebär dock inte automatiskt att
gärningen också föranleder ansvar enligt brottsbalken. Det kan fort-
farande finnas fall där de allmänna reglerna om samtycke och social
adekvans leder till att bestämmelserna om t.ex. misshandel inte kan
tillämpas. Utrymmet för att vid tillämpningen av brottsbalkens bestäm-
melser bedöma en omskärelse som utförs av någon som inte är behörig
att göra det som socialadekvat torde emellertid minska väsentligt till
följd av den nya regleringen.

Någon särskild skyddad titel eller liknande behöver inte införas för att
motverka att någon osant ger sig ut för att ha behörighet. Detta bör kunna
motverkas på annat sätt. Den som utan att vara behörig faktiskt utför
ingrepp gör sig däremot skyldig till brott enligt vad som nyss sagts.

5.10 Ingripanden mot den som är behörig att utföra
omskärelse

Prop. 2000/01:81

Regeringens bedömning: Genom att det införs bestämmelser om att
lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område (LYHS) skall gälla för läkare som utför omskärelse, kommer
åtgärder att kunna vidtas enligt de bestämmelser som finns där.

Om en pojke som följd av ingreppet har tillfogats kroppsskada, sjuk-
dom eller smärta och detta har berott på uppsåt eller oaktsamhet, kan
också brottsbalkens bestämmelser bli tillämpliga.

Promemorians bedömning: Överensstämmer i stort sett med rege-
ringens.

Remissinstanserna: Riksåklagaren (RÅ) påpekar att det synes som om
hälso- och sjukvårdspersonal inte skulle kunna bli föremål för straffrätts-
lig bedömning enligt brottsbalkens regler vid felaktigt utförd omskärelse,
vilket däremot skulle vara fallet för den som har särskilt tillstånd. RÅ
efterlyser ett förtydligande.

Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av avsnitt 5.1 före-
slår regeringen att det i lagen införs en bestämmelse om lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) skall
vara tillämplig på legitimerad läkare som utför omskärelse enligt denna
lag. Ingreppet skall då uppfylla hälso- och sjukvårdslagens (1982:763)
och LYHS krav på god vård, dvs. vården skall vara sakkunnig och om-

sorgsfull och stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfa-
renhet. Av detta följer att om omskärelsen utförs på ett oskickligt sätt kan
åtgärder vidtas mot den ansvarige enligt bestämmelserna om disciplin-
påföljd och återkallelse av legitimation i LYHS.

En person som har fått särskilt tillstånd att utföra omskärelse, kan få
sin behörighet återkallad (se avsnitt 5.5) om ingreppet utförts på ett
oskickligt sätt eller utan att iaktta de föreskrifter som gäller för ingreppet.

Det förhållandet att en person är behörig all utföra omskärelse -
oavsett om det är fråga om en legitimerad läkare eller en person med sär-
skilt tillstånd enligt denna lag - utesluter givetvis inte att straffansvar
enligt brottsbalkens bestämmelser kan komma ifråga. Sådant ansvar kan
t.ex. aktualiseras om de förutsättningar för ansvar som anges i 3 kap. 5 §
brottsbalken (misshandel) är uppfyllda när ingreppet har skett ulan erfor-
derligt samtycke eller utan bedövning.

5.11 Frågan om skadestånd vid felaktigt utförd omskärelse

Regeringens bedömning: Någon särskild reglering av ersältnings-
frågan vid felaktigt utförd omskärelse bör inte införas.

Promemorians bedömning: överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har särskilt kommen-
terat frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Genom att det dels i lagen införs
en bestämmelse om att patientskadelagen (1996:799) skall gälla vid
omskärelse som utförs av legitimerad läkare, dels införs en bestämmelse
i patientskadelagen om alt den lagen gäller vid omskärelse enligt denna
lag, kommer en skada alt kunna ersättas på samma sätt som annan hälso-
och sjukvårdsverksamhet enligt bestämmelserna i den lagen.

Den som utför omskärelse utan att ha behörighet att göra det kommer,
om förslaget genomförs, att göra sig skyldig till brott.

Det saknas anledning att införa skadeståndsbestämmelser för sådana
fall där ingreppet inte har lett till någon skada för den pojke som har
omskurits.

I de fall den icke behörige omskäraren faktiskt har tillfogat en pojke
smärta eller annan skada är de allmänna bestämmelserna i skadestånds-
lagen tillämpliga.

En pojke kan naturligtvis orsakas skada också i sådana fall då omskä-
relsen har utförts av en person som haft behörighet att utföra ingreppet.
Om denne har orsakat pojken skada genom uppsåt eller av oaktsamhet
blir skadeståndslagens allmänna bestämmelser tillämpliga. Detta torde
vara tillräckligt. Detta gäller särskilt eftersom de krav som nu ställs på
hur ingreppet skall utföras etc. rimligen måste beaktas vid prövningen av
uppsåt eller oaktsamhet. Det finns därför inte behov av någon särskild ny
regel om ersättning för de fall då en omskärelse av en därtill behörig per-
son har orsakat en pojke skada.

Prop. 2000/01:81

5.12 Sekretess

Prop. 2000/01:81

Regeringens förslag: Sekretesslagen (1980:100) kompletteras så att
det tydligt framgår att omskärelse omfattas av den sekretess som
gäller inom hälso- och sjukvården._________________________

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen har inte berört frågan.

Skälen för regeringens förslag: Lagrådet har anfört att det i allmän
verksamhet bör råda motsvarande sekretess för omskärelser som gäller i
hälso- och sjukvården. Lagrådet anser dock att det är tvivelaktigt om
omskärelse av religiösa eller kulturella skäl kan betecknas som medi-
cinsk verksamhet. Lagrådet har därför föreslagit en ny tredje mening i 7
kap 1 § första stycket sekretesslagen (1980:100).

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att omskärelse som sker av
ovan nämnda skäl bör omfattas av sekretess. Regeringen anser dock att
sådan omskärelse redan omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 § första
stycket andra meningen. Med i sistnämnda bestämmelse förekommande
uttryck "i annan medicinsk verksamhet" åsyftas verksamhet som inte
primärt har vård- eller behandlingssyfte (se prop. 1979/80:2 s 167 och
Regner rn.fl., Sekretesslagen, s. 7:5). Förutom de exempel som nämns i
lagtexten nämns i förarbetena rättsmedicinsk undersökning och läkar-
undersökning som går ut på att fastställa en persons lämplighet för viss
befattning, t.ex. inom försvaret. I och med att den omskärelse som avses i
lagen utgör ett kirurgiskt ingrepp som måste ske på ett medicinskt riktigt
sätt, måste omskärelsen anses utgöra medicinsk verksamhet. Att den sker
av kulturella och religiösa skäl innebär ju endast att verksamheten inte
primärt har vård- eller behandlingssyfte. Regeringen anser således att
sådan omskärelse som sker av nyss nämnda skäl omfattas av den nu
gällande lagtexten. Även om regeringen anser att den befintliga lagstift-
ningen är tillräcklig kan det med hänsyn till att Lagrådet funnit tveksam-
heter föreligga finnas skäl att ytterligare förtydliga lagstiftningen.
Regeringen har därför valt att föra in ordet omskärelse i den exemplifie-
ring av annan medicinsk verksamhet som finns i paragrafen.

I privat hälso- och sjukvård får, till följd av de föreslagna ändringarna i
lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, tystnadsplikt anses följa av 2 kap. 8 § samma lag.

6 Frågor om tillgänglighet och kostnader

Regeringens bedömning: Landstingen bör inte åläggas att tillhanda-
hålla omskärelser. Frågorna om tillgänglighet och kostnader för
ingreppet har dock betydelse när det gäller att tillskapa garantier för
att ingreppet sker i enlighet med barnets bästa.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Arbetsgruppen menade dock att frågan är komplicerad och bör utredas
vidare.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser kommenterar frågan
om tillgänglighet och kostnader. Flertalet av dessa anser att det är nöd-
vändigt för att den föreslagna regleringen skall få avsedd effekt att hälso-

och sjukvården tillhandahåller omskärelse till en avgift i nivå med övriga
patientavgifter. Flera pekar också på att kostnaden för samhället är för-
sumbar. Landstingsförbundet anser principiellt att omskärelse inte kan
anses ingå i det generella åtagandet av hälso- och sjukvårdshuvudmän-
nen. Respektive huvudman avgör därvid avgiften för detta.

Skälen för regeringens bedömning: Även om omskärelse regleras på
så sätt att ingreppet huvudsakligen kommer att utföras av läkare, är det
inte självklart att landstingen skall ha skyldighet att utföra denna uppgift.
Dels finns det ett stort antal läkare och sjuksköterskor som inte vill med-
verka till omskärelse, dels måste frågan om omskärelse ses i belysning av
den diskussion som förs om prioriteringar inom sjukvården, vad resur-
serna skall användas till, vilka behov som är mest angelägna etc.

Det finns också andra ingrepp, t.cx. abort eller sterilisering, som inte
per definition är hälso- och sjukvård, men för vilka det föreskrivs att
ingreppet skall ske inom hälso- och sjukvården. Det är en fråga för
arbetsmarknadens parter om personal av etiska skäl inte skall behöva
medverka mot sin vilja. Det ankommer då ändå på sjukvårdshuvudmän-
nen att se till att ingreppet blir utfört inom hälso- och sjukvården.

Utifrån hänsynen till barnets bästa kan det anföras att den förebyg-
gande reglering som föreslås, för att bli effektiv och för att barn inte skall
behandlas olika utifrån var i landet de bor, förutsätter att det införs en rätt
att få ingreppet utfört inom den offentliga hälso- och sjukvården. En
sådan rätt förutsätter en motsvarande skyldighet för sjukvårdshuvudmän-
nen att låta utföra ingreppet. Risken finns annars att föräldrar som bor
inom ett landsting där det inte går att få omskärelse utförd, hamnar hos
personer som inte är behöriga att utföra omskärelse. Detta skulle även-
tyra själva syftet med den reglering regeringen föreslår. I de fall en om-
skärelse sker utanför hälso- och sjukvården och ingreppet ger upphov till
komplikationer, måste pojken dessutom ändå tas om hand av sjukvården.

Mot denna bakgrund är det ett rimligt ställningstagande att landstingen
borde kunna åläggas att tillhandahålla omskärelser. Enskilda läkare och
sjuksköterskor som inte vill medverka till ingreppet skall självfallet
respekteras och inte tvingas till det, men landstingen borde ändå inom
ramen för sin organisation kunna tillgodose behovet av att få omskärelse
utförd på ett betryggande sätt. En sådan skyldighet vore ett sätt att säkra
tillgängligheten till korrekt genomförda omskärelser. Av hänsyn till den
diskussion som pågår om prioritering av hälso- och sjukvårdens resurser,
anser regeringen emellertid att det inte är lämpligt att lägga fram något
förslag i den delen. Regeringen vill dock framföra att även frågan om
tillgänglighet till riktigt utförd omskärelse måste beaktas i diskussionen
om vad hälso- och sjukvården skall användas till.

Genom 7 och 8 §§ hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) regleras varje
landstings generella planeringsskyldighet för sin hälso- och sjukvård.
Planeringsansvaret omfattar inte bara den egna hälso- och sjukvården
utan också den vård som privata och andra vårdgivare tillhandahåller. Ett
landsting skall sålunda vid planeringen av sin verksamhet beakta omfatt-
ningen av och inriktningen på den hälso- och sjukvård som andra ansva-
rar för. Detta innebär att landstingen har en god överblick över de olika
vårdverksamheter som erbjuds. Även om landstingen inte åläggs att till-
handahålla omskärelse, bör de därför kunna stå till tjänst med att infor-

Prop. 2000/01:81

mera föräldrar om var och hos vilken läkare det är möjligt att få en om-
skärelse utförd.

Frågan om kostnaden för ingreppet

Varje landsting bestämmer självt hur mycket ingreppet skall kosta för
den enskilde. Inom Stockholms läns landsting har man ett avtal med en
privatpraktiserande läkare, som får ersättning med 2 100 kr (år 2000) för
varje ingrepp, samtidigt som ingreppet är kostnadsfritt för familjen.
Andra landsting tillämpar självkostnad för den enskilde. Men inte heller
denna är enhetlig, utan beräkningarna görs på olika sätt. En omskärelse
till självkostnad kan därför kosta allt mellan 700 kronor och flera tusen
kronor.

För många familjer kan den höga kostnaden vara mycket betungande,
samtidigt som religionen och traditionen ställer krav på att ingreppet
skall utföras. Detta är också en orsak till att små pojkar utsätts för
ingrepp av personer som inte har tillräcklig kunskap.

Det finns argument både för och emot en offentlig finansiering av
omskärelse som sker av skäl som inte är medicinskt betingade. Mot en
offentlig finansiering talar att ingreppet inte är hälso- och sjukvård, att
det är en angelägenhet för den enskilda familjen som den själv bör stå
kostnaden för, att sjukvårdens resurser är ansträngda och att detta är inte
en prioriterad fråga.

Å andra sidan kan man hävda att det för barnets bästa och av rättvise-
skäl borde finnas en offentlig finansiering eller åtminstone reglering av
vad ingreppet skall få kosta för familjen. Barnets bästa kräver att omskä-
relse utförs på ett korrekt sätt under betryggande förhållanden. Att säker-
ställa detta är till stor del en fråga om tillgänglighet och kostnader. Barn-
konventionen kräver att alla barn i landet behandlas på likvärdigt sätt;
inget barn får diskrimineras utifrån religiös eller etnisk tillhörighet eller
utifrån var i landet det bor. Barn, vars religion och sociala tillhörighet
kräver att omskärelse utförs, bör få tillgång till den bästa vård på likvär-
diga villkor som andra barn som behöver besöka hälso- och sjukvården.

En jämförelse kan göras med våra nordiska grannländer, där det när-
mast är självklart att familjen betalar normal läkarvårdstaxa om ingreppet
utförs inom hälso- och sjukvården. Det går inte heller att bortse från att
kostnaden ur ett samhälleligt perspektiv lär vara närmast försumbar,
samtidigt som kostnaden för den enskilda familjen kan vara högst känn-
bar.

Regeringen avser att följa utvecklingen och vilka effekter den nya
lagen får för berörda pojkar och deras vårdnadshavare och vilken policy
som utvecklas hos de enskilda sjukvårdshuvudmännen.

Prop. 2000/01:81

7 Ekonomiska konsekvenser

Kostnadsökningarna av förslagen är mycket små och ryms inom nuva-
rande ramar för såväl rättsväsendet som Socialstyrelsen.

Ikraftträdande

Prop. 2000/01:81

Regeringen finner det angeläget att lagen träder i kraft så snart som möj-
ligt. Socialstyrelsen har dock framfört synpunkter på att de behöver ges
rimlig tid att utfärda föreskrifter samt att ge erforderliga tillstånd.
Regeringen har förståelse för Socialstyrelsens synpunkter och föreslår
därför att lagen träder i kraft den 1 oktober 2001.

9.1

Författningskommentar

Förslaget till lag om omskärelse av pojkar

1 § Med omskärelse avses i denna lag ett sådant kirurgiskt ingrepp, i
syfte att helt eller delvis avlägsna förhud runt penis, som inte anses ut-
göra hälso- och sjukvård i den mening som avses i 1 § hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:763).

Denna lag skall tillämpas på omskärelse av pojkar upp till arton års
ålder.

1 denna inledande paragraf ges en definition av vad som avses med
omskärelse enligt lagen. Omskärelse som görs utifrån en medicinsk indi-
kation, exempelvis fimosis (förhudsförträngning), omfattas inte av denna
lag. För sådan omskärelse gäller hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

I andra stycket anges att lagen skall tillämpas på pojkar upp till arton
års ålder. Då denna lag är till för att skydda barn, är det lämpligt att knyta
tillämpningsområdet till barnkonventionens definition av bam - varje
människa under arton år, om inte bamet blir myndigt tidigare enligt den
lag som gäller för bamet. 1 Sverige är myndighetsåldern arton år och
barnkonventionen gäller således upp till den åldem för bam här i landet.

Omskärelse utförs endast på pojkar, könsstympning av flickor - som är
något helt annat - är totalt förbjudet enligt lagen (1982:316) med förbud
mot könsstympning av kvinnor.

2 § När läkare utfor omskärelse enligt denna lag gäller lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, patientskade-
lagen (1996:799) och patientjournallagen (1985:562).

Omskärelse som inte är medicinskt betingad är inte hälso- och sjukvård
enligt den definition som ges i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). För
att lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, patient-
skadelagen samt patientjoumallagen skall bli tillämpliga på sådan verk-
samhet, måste detta regleras särskilt. Denna bestämmelse syftar till att
göra tillämpliga bestämmelser i nämnda lagar tillämpliga på sådana om-
skärelser som avses i denna lag.

3 § Omskärelse får utföras på begäran av eller efter medgivande av
pojkens vårdnadshavare och efter det att vårdnadshavaren har informe-
rats om vad ingreppet innebär. Står pojken under vårdnad av två vård-
nadshavare, skall vad som nu sagts gälla båda. Den som skall utföra
ingreppet svarar själv för att informationen ges eller att den ges av me-
dicinskt kunnig person.

Sådan information skall ges också till pojken, om han har uppnått den
ålder och mognad som krävs för att förstå informationen.

Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klar-
läggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.

I denna paragraf anges förutsättningarna för att omskärelse skall få ske.

Paragrafens innehåll behandlas närmare i avsnitt 5.2.1.

I första och andra styckena behandlas dels frågan om att det är pojkens
vårdnadshavare som skall begära eller medge omskärelsen, dels infor-
mation som en förutsättning för att omskärelse skall få ske. Information
om vad ingreppet innebär skall ges till pojkens vårdnadshavare och också
till pojken om han har uppnått sådan ålder och mognad att han kan förstå
informationen. Den som skall utföra ingreppet är ansvarig för att sådan
information ges. Om han själv inte kan ge informationen skall han tillse
att den ges av annan person som är medicinskt kunnig. Det åligger den
som skall utföra omskärelsen att förvissa sig om att informationen läm-
nats och att pojkens vårdnadshavare och, i förekommande fall, pojken
själv förstår den.

Huvudregeln är att det är pojkens vårdnadshavare som skall begära
ingreppet. I det fall att en äldre pojke, som fortfarande är omyndig, begär
att få en omskärelse utförd, är det läkarens skyldighet att förvissa sig om
att vårdnadshavama är införstådda med att omskärelse skall utföras och
att de får den information som föreskrivs.

Står bamet under vårdnad av två vårdnadshavare skall båda vårdnads-
havama begära att omskärelsen görs (se 6 kap. 13 § föräldrabalken) och
information om vad ingreppet innebär skall ges till båda vårdnads-
havama. Om vid gemensam vårdnad en av två vårdnadshavare inte vill
att omskärelse görs, får den inte utföras.

Uttrycket information om vad ingreppet innebär är avsett att innefatta
också information om vad eftervården innebär.

Det åligger också den som skall utföra ingreppet att försöka ta reda på
pojkens inställning, om pojken är gammal och mogen nog att kunna ge
uttryck för en sådan. Denna bestämmelse knyter an till en av barnkon-
ventionens grundläggande principer, barnets rätt att bli hörd och respek-
terad i frågor som berör honom. Detta framgår av tredje stycket.

I tredje stycket anges också ytterligare förutsättningar för att ingreppet
skall få ske. Pojken ges här en vetorätt. Även om pojkens vårdnadshavare
vill att ett ingrepp görs får det inte utföras om pojken motsätter sig det.

4 § Ingreppet skall utföras med den smärtlindring som ingreppet kräver,
under betryggande hygieniska förhållanden och i övrigt med hänsyn till
vad som är bäst för pojken.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.2.

Hänsynen till vad som är bäst för pojken skall vara vägledande. Detta
innebär bl.a. att adekvat smärtlindring skall ges och att ingreppet skall
utföras under fullgoda hygieniska och andra förhållanden. Socialstyrel-
sen kommer att bemyndigas att utfärda närmare föreskrifter i fråga om
adekvat smärtlindring och övriga villkor för omskärelsen, se 11 §.

5 § Omskärelse far utföras endast av legitimerad läkare med sådan kom-
petens som föreskrivits med stöd av 11 § eller av den som har särskilt
tillstånd att utföra omskärelse.

Prop. 2000/01:81

Annan person än legitimerad läkare får inte utföra omskärelse på
pojkar som är äldre än två månader.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.1.

Paragrafen anger vilka som är behöriga att utföra omskärelser av
pojkar och förbjuder samtidigt andra att utföra ingreppet. Det ankommer
på Socialstyrelsen att inom ramen för sin föreskriftsrätt ange vilken
ytterligare kompetens som skall krävas av en legitimerad läkare för att
han eller hon skall vara behörig att utföra omskärelse.

1 andra stycket anges att särskilt tillstånd att utföra omskärelse endast
kan omfatta bam upp till två månaders ålder.

6 § Särskilt tillstånd att utföra omskärelse får meddelas den som har
föreslagits av ett trossamfund där omskärelse ingår som en del i en reli-
giös tradition, och om personen bedöms kunna utföra ingreppet i enlig-
het med de krav som gäller för ingreppet och i övrigt är lämplig att
utföra omskärelse eller om tillståndet inte längre utnyttjas.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av Socialstyrelsen efter ansö-
kan av den som föreslås få tillstånd.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4 och 5.6.

I första stycket anges vad som krävs för att få särskilt tillstånd att
utföra omskärelse. Till ledning för vad som är ett trossamfund kan defini-
tionen i 2 § lagen (1998:1593) om trossamfund användas. Där anges att
ett trossamfund är en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det
ingår att anordna gudstjänst.

Sökanden skall, för att få tillstånd, kunna förväntas se till att de krav på
omskärelsen som ställs i 3 och 4 §§ denna lag samt anknytande före-
skrifter och allmänna råd uppfylls. Det krävs dock inte att sökanden själv
har kompetens att ge smärtlindring. Adekvat smärtlindring kan också ges
av en annan person. Däremot krävs att sökanden skall kunna ta ansvar för
att kraven på omskärelse uppfylls.

I andra stycket anges att det är Socialstyrelsen som är behörig myndig-
het att ge tillstånd. Ansökan skall göras av den person som skall ha till-
ståndet.

7 Socialstyrelsen kan återkalla ett särskilt tillstånd att utföra omskä-
relse för en person har utfört omskärelse på ett oskickligt eller annars
olämpligt sätt eller som av andra skäl är olämplig att utföra omskärelse
eller om tillståndet inte längre utnyttjas.

Ett beslut om återkallelse av tillstånd gäller omedelbart.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.

Principen bör vara den att en person som inte längre uppfyller de krav
som gäller för att få särskilt tillstånd att utföra omskärelse av pojkar inte
heller skall få behålla ett sådant tillstånd.

En person som utför omskärelser på ett sådant sätt eller under sådana
förhållanden som riskerar att skada bamet, förorsaka det smärta eller på
annat sätt äventyrar barnets utveckling bör naturligtvis inte få behålla sitt
tillstånd. Det bör inte heller en person som inte håller sig underrättad om
vilka regler och allmänna råd som gäller för ingreppet eller som åsido-
sätter sådana regler och råd. Detta kan vara fallet t.ex. om ingen eller

Prop. 2000/01:81

endast bristfällig information om ingreppet och dess konsekvenser läm-
nas.

En person kan härutöver anses vara olämplig att utföra omskärelser av
pojkar exempelvis på grund av sjukdom, tecken på missbruk eller lik-
nande omständigheter.

Lagrådet har noterat att det i motivtexten anförs att Socialstyrelsen
skall kunna återkalla ett tillstånd när det inte längre behövs, t.ex. för att
tillståndshavaren av något skäl inte längre anlitas, och föreslagit ett
tillägg till paragrafens första stycke. Regeringen delar Lagrådets uppfatt-
ning och har justerat lagtexten i enlighet härmed.

I andra stycket föreskrivs att ett beslut om återkallelse av tillstånd
gäller omedelbart. Den som är missnöjd med ett återkallelsebeslut har
enligt allmänna förvaltningsrättsliga regler möjlighet att ansöka om in-
hibition hos länsrätten.

8 § Socialstyrelsen har tillsyn över den verksamhet som utövas av perso-
ner med särskilt tillstånd att utföra omskärelse. Socialstyrelsen har rätt
att inspektera sådan verksamhet och får inhämta de upplysningar och ta
del av de handlingar som behövs för tillsynen

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.7.

9 § Den som utför en omskärelse utan att vara legitimerad läkare eller
ha särskilt tillstånd döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.9.

10 § Socialstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.8.

Beslut som kan överklagas är beslut om att inte bifalla en ansökan om
särskilt tillstånd samt beslut om återkallelse. I fråga om vem som skall ha
rätt att överklaga skall de allmänna förvaltningsrättsliga reglerna som
framgår av 22 § förvaltningslagen (1986:223) och 33 § förvaltnings-
processlagen (1971:291). Där stadgas att ett beslut får överklagas av den
beslutet angår om det har gått honom emot. I normalfallet torde det vara
den som ansökt om tillstånd, dvs. den som vid bifall skall ha det särskilda
tillståndet att utföra omskärelse.

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om

- vilken kompetens läkare som skall utföra omskärelse skall ha,

- smärtlindring,

- hur ingreppet i övrigt skall utföras, samt

- den information som skall lämnas till pojken och hans vårdnads-
havare.

1 paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen
föreskriver, att utfärda de ytterligare föreskrifter som behövs till skydd
för enskilda. Föreskriftsrätten knyter an till dels bestämmelsen i 5 § om

Prop. 2000/01:81

kompetens, dels till de förutsättningar för omskärelse som anges i 3 och Prop. 2000/01:81
4§§.

9.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

7 kap. 1 §

Ett tillägg har gjorts i första stycket om att sekretess även gäller i verk-
samhet som avser omskärelse. Lagrådet har anfört att det i allmän verk-
samhet bör råda motsvarande sekretess för omskärelser som gäller i
hälso- och sjukvården. Regeringen har emellertid valt en annan lösning
än den Lagrådet förordat av skäl som framgår under avsnitt 5.12.

9.3 Förslaget till lag om ändring i patientskadelagen
(1996:799)

«§

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.11.

Den föreslagna ändringen har införts på Lagrådets inrådan och medför
att patientskadelagen blir tillämplig när läkare utför sådan omskärelse
som inte per definition är hälso- och sjukvård.

9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

2§

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.10.

Den föreslagna ändringen har införts på Lagrådets inrådan. Härigenom
blir det helt tydligt att läkare som utför omskärelse som inte per defini-
tion är hälso- och sjukvård omfattas av bestämmelserna i nämnda lag.

Arbetsgruppens lagförslag

Förslag till lag om omskärelse

Denna lag skall tillämpas på omskärelse av pojkar upp till arton års ål-
der.

2 § Omskärelse får utföras endast om pojkens vårdnadshavare har infor-
merats om vad ingreppet innebär. Sådan information skall ges också till
pojken, om han har uppnått den ålder och mognad som krävs för att
kunna förstå informationen. Pojkens inställning till ingreppet skall så
långt det är möjligt klarläggas.

Samtycke till ingreppet skall lämnas av pojkens vårdnadshavare. Ett
ingrepp får inte göras mot en pojkes vilja.

Ingreppet skall utföras med den smärtlindring som ingreppet kräver
samt under betryggande hygieniska förhållanden och även i övrigt i en-
lighet med barnets bästa.

3 § Omskärelse får utföras endast av därtill behörig hälso- och sjuk-
vårdspersonal eller den som har särskilt tillstånd att utföra omskärelse.

4 § Särskilt tillstånd att utföra omskärelse får meddelas den som har före-
slagits av ett sådant trossamfund för vilket omskärelse ingår som en del i
en religiös tradition, och som bedöms kunna utföra ingreppet i enlighet
med de krav som gäller för ingreppet och som i övrigt är lämplig att
utföra omskärelse.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av Socialstyrelsen efter ansö-
kan av den som föreslås få tillstånd.

5 § Socialstyrelsen kan återkalla ett särskilt tillstånd att utföra omskärelse
för en person som utför eller har utfört en omskärelse på ett oskickligt
eller annars olämpligt sätt eller som av andra skäl får anses vara olämplig
att utföra omskärelser.

6 § Den som utför en omskärelse utan att vara berättigad till det döms till
böter eller fängelse i högst sex månader.

7 § Socialstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar-
rätten.

8 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen, får
meddela föreskrifter om smärtlindring och om hur ingreppet i övrigt skall
utföras samt om den information som skall lämnas till vårdnadshavare
och bam.

Prop. 2000/01:81

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den

Prop. 2000/01:81

Bilaga 1

Remissinstanser till promemorian Omskärelse av
pojkar (Ds 2000:5)

Riksdagens ombudsmän (JO), Göta Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Göteborgs tingsrätt, Falu tingsrätt, Länsrätten i Skåne, Länsrätten i
Södermanland, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Hallands län, Läns-
styrelsen i Värmlands län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Domstols-
verket, Integrationsverket, Invandrarverket, Barnombudsmannen,
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Statens medicinsk-etiska råd,
Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Sveriges advokat-
samfund, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet, Judiska centralrådet, Judiska försam-
lingen i Stockholm, Sveriges muslimska förbund, Islamiska kultur-
centerunionen i Sverige, Förenade Islamiska Församlingar i Sverige,
Sveriges muslimska ungdomsförbund, Svenska islamiska samfundet,
Stiftelsen Islamic center, Islamiska shiasamfunden i Sverige, Sam-
arbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, Afrosvenskamas
riksförbund, Rädda Barnen, Barnens rätt i samhället (BRIS), Svenska
Röda Korset, Nätverket för barnkonventionen, Läkarsällskapet, Svenska
bamläkarföreningen, Svensk bamkirurgisk förening, Svensk barnsmärt-
förening, Riksförbundet för bamsjuksköterskor, Svensk sjuksköterske-
förening, Svenska bammorskeförbundet, Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet, Landstinget i Stockholms län, Landstinget i
Jönköpings län, Landstinget i Gävleborgs län, RFSU, Hälso- och sjuk-
vårdens ansvarsnämnd, Patientskadenämnden, Vårdförbundet och
Sveriges läkarförbund.

Prop. 2000/01:81

Bilaga 2

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om omskärelse av pojkar

Denna lag skall tillämpas på omskärelse av pojkar upp till arton års ål-
der.

2 § När läkare utför omskärelse enligt denna lag gäller lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, patientskade-
lagen (1996:799) och patientjoumallagen (1985:562).

3 § Omskärelse får utföras endast på begäran av pojkens vårdnadshavare
och efter att vårdnadshavaren har informerats om vad ingreppet innebär.
Står pojken under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som nu sagts
gälla båda. Den som skall utföra ingreppet svarar själv för att informatio-
nen ges eller att den ges av en medicinskt kunnig person.

Sådan information skall ges också till pojken, om han har uppnått den
ålder och mognad som krävs för att förstå informationen.

Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klarläg-
gas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.

4 § Ingreppet skall utföras med den smärtlindring som ingreppet kräver,
under betryggande hygieniska förhållanden och med hänsyn till vad som
är bäst för pojken.

5 § Omskärelse får utföras endast av legitimerad läkare med föreskriven
kompetens eller den som har särskilt tillstånd att utföra omskärelse av
pojkar.

Annan person än legitimerad läkare får inte utföra omskärelse på poj-
kar som är äldre än två månader.

6 § Särskilt tillstånd att utföra omskärelse får meddelas den som föresla-
gits av ett trossamfund där omskärelse ingår som en del i en religiös tra-
dition, om personen bedöms kunna utföra ingreppet i enlighet med de
krav som gäller för ingreppet och i övrigt är lämplig att utföra omskärel-
ser.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av Socialstyrelsen efter ansö-
kan av den som föreslås få tillstånd.

Socialstyrelsens beslut om återkallelse av tillstånd gäller omedelbart.

Prop. 2000:01/81

Bilaga 3

8 § Socialstyrelsen har tillsyn över den verksamhet som utövas av perso-
ner med särskilt tillstånd att utföra omskärelse. Socialstyrelsen har rätt att

inspektera sådan verksamhet och får inhämta de upplysningar och ta del
av de handlingar som behövs för tillsynen.

9 § Den som utför en omskärelse av en pojke utan att vara behörig döms
till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 § Socialstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam-
marrätten.

11 § Regeringen eller, den myndighet regeringen bestämmer, får med-
dela föreskrifter om

- vilken kompetens läkare som skall utföra omskärelse skall ha,

- smärtlindring,

- hur ingreppet i övrigt skall utföras, samt

- den information som skall lämnas till pojken och hans vårdnadshavare.

Prop. 2000:01/81

Bilaga 3

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

2. Lagen gäller inte omskärelse som skett före ikraftträdandet.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-03-07

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 22 februari 2001 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
omskärelse av pojkar.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Carin Jahn.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänt

Varje form av könsstympning av kvinnor är förbjuden i vårt land (lag
1982:316). När förbudet infördes konstaterades att könsstympning av
kvinnor saknar religiös motivering till skillnad från vad som ofta är fallet
vid könsstympning av män (omskärelse), även om det förekommer att
omskärelse utförs utan vare sig medicinsk eller religiös motivering (prop.
1981/82:172). I bägge fallen utgör ingreppet ett intrång i individens per-
sonliga integritet som principiellt kräver individens eget samtycke (vilket
dock genom lagen 1982:316 blivit utan verkan vid kvinnlig könsstymp-
ning).

Eftersom omskärelse av pojkar regelmässigt utförs när bamet är
mycket litet - enligt judisk sed på åttonde levnadsdagen och även bland
muslimer ofta under nyföddhetsperioden - aktualiseras i stället föräldrar-
nas bestämmanderätt över bamet. I rättsfallet NJA 1997 s. 636 fann
Högsta domstolen att föräldrars samtycke gjorde en omskärelse tillåten. 1
det målet förelåg inte stöd för tanken att ingreppet, utfört på betryggande
sätt, skulle vara så skadligt för bamet att föräldrarnas samtycke inte
skulle befria från ansvar. Som framgår av remissyttranden i detta lag-
stiftningsärende råder emellertid inte någon enighet om att ingreppet
regelmässigt är oskadligt för bamet, och det konstateras också att den
smärtlindring som är erforderlig - och som i och för sig väl kunde göras
obligatorisk, såsom förespråkats i en del remissvar - inte heller alltid är
utan komplikationer.

Det synes emellertid inte nu föreligga tillräckliga skäl för att anse
omskärelse av pojkar vara en sådan för barnets hälsa skadlig sedvänja
som Sverige genom barnkonventionen (SÖ 1990:20, artikel 24.3) åtagit
sig att motverka. Inte heller kan det bortses från att ett förbud mot
omskärelse av pojkar - vare sig totalt eller begränsat till andra ingrepp än
sådana som görs inom hälso- och sjukvården - inte skulle efterlevas, utan
verksamheten skulle, som det anförs i remissen, tvingas ut i det illegala
fältet och utrymmet för ”köksbordskirurgi” skulle öka med åtföljande
ökade risker för barnens hälsa.

Men värderingen av ingreppet synes ha förskjutits redan under den
korta tiden från Högsta domstolens nyss nämnda avgörande och det nu
föreliggande lagstiftningsärendet, och den avvägning mellan å ena sidan
barnets bästa och å andra sidan föräldrarnas bestämmanderätt över bamet

Prop. 2000:01/81

Bilaga 4

och deras rätt till fri religionsutövning som nu görs kan efter en tid visa Prop. 2000:01/81
sig föråldrad. Bilaga 4

Den föreslagna lagens EG-aspekt

Det får antas att omskärelser - liksom t.ex. aborter, se mål C-159/90
Society for the Protection of Unborn Children Ireland Ltd mot Stephen
Grogan m.fl., [1991] ECR 1-4685 - är tjänster som omfattas av artikel 50
EG-fördraget och beträffande vilka följaktligen, enligt artikel 49 samma
fördrag, inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom gemen-
skapen skall förbjudas såvitt avser medborgare i annan medlemsstat än
den där mottagaren av tjänsten är bosatt. Hur detta förhållande kan på-
verka den föreslagna regleringen har inte berörts i remissen men bör be-
aktas under det fortsatta beredningsarbetet i Regeringskansliet.

2§

Enligt Lagrådets mening bör, vid sidan av förevarande bestämmelse,
även i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och i
patientskadelagen införas föreskrifter varav framgår att nämnda lagar
gäller även omskärelse enligt förevarande lag. I förstnämnda lag bör i 2 §
efter ”tandvårdslagen (1985:125)” läggas till ”, lagen (2001:000) om om-
skärelse av pojkar”. I patientskadelagen bör i 5 § första ledet efter ”hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763)” skrivas ”, tandvårdslagen (1985:125)
eller lagen (2001:000) om omskärelse av pojkar”.

3§

Bestämmelsen att omskärelsen får utföras ”endast” på begäran av poj-
kens vårdnadshavare står inte i god överensstämmelse med de principer
som i övrigt gäller enligt svensk rätt i fråga om förhållandet mellan bam
och deras vårdnadshavare och om ungas samtycke till medicinska åtgär-
der och är diskutabel också från religionsfrihetssynpunkt. Ungas rätts-
habilitet i frågor som rör högst personliga angelägenheter utvecklas suc-
cessivt och det kan i sådana frågor inte dras någon klar gräns vid arton-
årsåldern. Mycket unga kvinnor kan få abort t.o.m. utan vårdnadshavar-
nas vetskap, eftersom sjukvårdssekretessen kan gälla även gentemot dem
(14 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen). Vid behandlingen av förslaget
till lag om trossamfund anförde Lagrådet att i fråga om sådana högst per-
sonliga angelägenheter som trostillhörighet fick det antas följa av all-
männa rättsgrundsatser att exempelvis en 17-åring har möjlighet att träffa
avgörandet på egen hand. Regeringen delade Lagrådets uppfattning.
(Prop. 1997/98:116 s. 109 f och 197.) Här kan även hänvisas till
Elisabeth Rynning, Samtycke till medicinsk vård och behandling, 1984,
s. 285 ff, särskilt s. 286. Det inses inte varför en 17-åring som önskar
konvertera till judendomen inte skulle kunna på egen begäran bli
omskuren, om han eller någon annan betalar kostnaden och ingreppet
utförs av en kompetent läkare. Frågan borde överlämnas till praxis. Lag-
rådet förordar därför att ordet ”endast” utgår ur lagtexten.

Av lagtexten framgår att, om det finns två vårdnadshavare, bådas age-
rande skall kunna förstås så att de begär att ingreppet skall utföras. Det är
alltså inte tillräckligt att en av dem begär och den andra inte motsätter sig
ingreppet.

Frågan om hänsyn till barnets vilja brukar i familjerättsliga samman-
hang uttryckas så att sådan hänsyn skall tas med beaktande av barnets
ålder och mognad. I förevarande paragraf står att ett ingrepp inte får utfö-
ras mot pojkens vilja. Detta innebär att inte ens en liten pojke får omskä-
ras mot sin vilja om han kan ge utryck för att han inte vill vara med om
ingreppet. Häremot har Lagrådet inget alt erinra.

7§

Enligt motiveringen är avsikten att Socialstyrelsen skall kunna återkalla
ett tillstånd, förutom i de fall som anges i lagtexten, också när tillståndet
inte längre behövs, t.ex. för att tillståndshavaren av något skäl inte längre
anlitas. Detta måste komma till uttryck i lagtexten för att kunna läggas
till grund för återkallelse. Till paragrafens första stycke kan förslagsvis
läggas orden ”, eller om tillståndet inte längre utnyttjas.

9§

Om en läkare utför en omskärelse felaktigt kan han bli föremål för disci-
plinpåföljd enligt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område, därför att ingreppet inte har skett i överensstämmelse med
vetenskap och beprövad erfarenhet, eller åtalas enligt brottsbalken för
exempelvis misshandel eller vållande till kroppsskada. Däremot är det
inte väl förenligt med det system som i övrigt gäller för ansvar på hälso-
och sjukvårdens område att en legitimerad läkare skulle kunna straffas
därför att det enligt Socialstyrelsens föreskrifter finns någon formell brist
i hans kompetens att utföra omskärelser (jfr 9 § abortlagen). Lagrådet
förordar att uttrycket ”utan att vara behörig” byts mot orden ”utan att
vara legitimerad läkare eller ha särskilt tillstånd”.

Övergångsbestämmelserna

Punkten 2 är överflödig och bör utgå. Den torde endast kunna vara av
intresse i fråga om möjligheten att erhålla skadestånd. Vid patientskade-
lagens tillkomst ansågs emellertid en motsvarande övergångsbestäm-
melse obehövlig, eftersom det i enlighet med allmänna rättsgrundsatser
ändå gällde att den nya lagen bara skulle tillämpas på skador som inträf-
fade efter ikraftträdandet (prop. 1995/96:187 s. 75).

Sekretess

I allmän verksamhet bör för omskärelser råda motsvarande sekretess som
gäller för hälso- och sjukvården. Det är tvivelaktigt om omskärelse av
religiösa skäl kan betecknas som medicinsk verksamhet, något som
motiverar en uttrycklig bestämmelse i ämnet. En sådan bör läggas till
som en ny tredje mening i 7 kap. 1 § första stycket sekretesslagen och
förslagsvis ges följande lydelse: "Sekretessen gäller även i verksamhet
som avser omskärelse enligt lagen (2001:000) om omskärelse av pojkar:”

I privat hälso- och sjukvård får till följd av de av regeringen respektive
Lagrådet föreslagna ändringarna i lagen om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område tystnadsplikt anses följa av 2 kap. 8 § samma
lag.

Prop. 2000:01/81

Bilaga 4

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001

Prop. 2000/01:81

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén,

Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing,

Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Thalén

Regeringen beslutar proposition 2000/01:81 Omskärelse av pojkar

Rättsdatablad

Prop. 2000/01:81

Författningsrubrik

Bestämmelser som Celexnummcr för

infor, ändrar, upp- bakomliggande EG-

häver eller upprepar regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lagen (2001:000) om
omskärelse av pojkar

11 §

Omskärelse av pojkar Prop. 2000/01:81

Regeringens proposition

2000/01:81