om vissa varvsfrågor

Proposition 1975/76:121

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:121 Regeringens proposition

1975/76:121

om vissa varvsfrågor;

beslutad den 26 februari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar G. E. STRÄNG

RUNE B. JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt fullmäktige i riksgäldskonloret bemyndigas all t. o. m. utgången av år 1978 ikläda staten garantier tUl svensk varvsindustri tiU ett sammanlagt belopp av högst 12 900 milj. kr, Garantisystemel föreslås temporärt bli utvidgat tUl alt omfatta också lagerproduktion av fartyg för leveranser t. o. m. år 1978 eller efter särskild prövning i vissa fall t. o. m. år 1979. Vidare läggs fram förslag om vissa ändringar i riktlinjerna för nuvarande system för fartygskreditgarantier och om alt en rådgivande nämnd skall inrättas för prövning av riskema med det statliga garantiålagandel.

I propositionen läggs vidare fram förslag om godkännande av avtal mellan staten och Saléninvest AB om samgående mellan AB Götaverken och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB. Avtalet innebär bl. a. alt staten överlåter sina aktier i Eriksberg till Gölaverken för etl belopp av 1 000 kr., omvandlar sitt lån till Gölaverken av f. n. 45 milj. kr. lUl aktier i bolaget och förvärvar aktier i Götaverken för ell belopp av 136 milj. kr. Staten kommer på så sätt all förfoga över 51 % av aktierna i Götaverken. Därtill föreslås alt 420 milj. kr. anvisas för alt täcka Eriksbergs förlust för år 1975.

Vidare föreslås atl Uddevallavarvet AB får anstånd t. o. m. år 1978 med återbetalning av elt statligt lån på 40 mUj. kr.

För slöd åt varvsindustrins forsknings- och utvecklingsverksamhet föreslås alt styrelsen för teknisk utveckling tUlförs 13 mUj. kr. för budgetåret 1976/77.

1    Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 121

Prop.1975/76:121

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET                  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-02-26

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson, Johansson, Holmqvisl, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Zachrisson, Leijon, Peterson

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om vissa varvsfrågor

1    Inledning

Med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande tillkallade jag den 30 maj 1974 sakkunniga (I 1974: 03) för all utreda varvsfinansieringsfrågor m. m. De sakkunniga, som antog namnet varvskreditutredningen, hade lill uppgifl atl kartlägga, analysera och lämna förslag dll en långsiktig utformning av statens medverkan i varvsindustrins finansiering. Uppdraget omfattade även en översyn av skeppshypotekskassornas verksamhet.

Mot bakgrund av den, kris som varvs- och rederinäringarna har befunnit sig i under de senaste två åren fick utredningen genom tilläggsdirektiv den 7 augusti 1975 i uppdrag att undersöka möjligheterna för staten att få en bättre kontroll och styrning av den finansieringsverksamhet som i dag bedrivs med hjälp av statliga fartygskreditgarantier.

Utredningen har den 12 december 1975 avlämnat betänkandet (SOU 1975: 101) Fartygsfinansiering. I betänkandet läggs fram förslag om de statliga fartygskreditgarantiernas utformning och skeppshypotekskassornas organisation.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av sjöfartsverket, bankinspektionen, riksrevisionsverket, kommerskollegium, statens industriverk, statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten, exportkredit-nämnden, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret. Landsorganisationen i Sverige (LO) — efler hörande av Svenska metallindustriarbetareförbundet —, Rederiföreningen för mindre fartyg. Skeppsfartens sekundärlånekassa, AB Svensk Exportkredit, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska skepps-

1 Direktören Bo Jonas Sjönander, ordförande, direktören Sven Andrén, direktören Nils-Hugo Hallenborg, f.d. vice riksbankschefen Sven Joge, utredningssekreteraren Jan-Erik Nyberg, fil.kand. Jan Olsson, hovrättsrådet Axel Wallén och direktören Sture Ödner.

Prop. 1975/76:121                                                     3

hypotekskassan, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges varvsindustriförening och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Vid början av år 1975 hade utvecklingen vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB (Eriksberg) lett fram till en aUvarlig situation beträffande såväl likviditet som soliditet. Mot den bakgranden och med stöd av regeringens bemyndigande tillkaUade jag den 21 febraari 1975 en särskild kommission med huvuduppgift alt utreda föralsällningarna och formerna för en rekonstmktion av Eriksberg.

Kommissionen avlämnade en rapport den 30 april 1975 med förslag tiU temporär lösning av krisen vid ErUtsberg. På grandval av kommissionens rapport lades i prop, 1975:110 fram förslag inn.ebärande bl.a. att staten per den I juli 1975 skulle förvärva samtliga aktier i Eriksberg. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (NU 1975: 35, rskr 1975: 247).

Under hösten 1975 fortsatte kommissionen sitt arbete med att finna en långsiktig lösning av krisen vid Eriksberg. Som ett resultat av detta arbete träffades den 17 december 1975, med förbehåll för regeringens godkännande, etl ramavtal mellan Saléninvest AB och staten om samgående mellan AB Götaverken (Götaverken) och Eriksberg.

Till avtalet anknyter följande, med förbehåU för regeringens godkännande, den 13 februari 1976 träffade avtal, nämligen dels avtal om överlåtelse av aktier i Götaverken, dels avtal om överlåtelse av aktier i Eriksberg m. m., dels konsortialavlal beiräffande samarbetet mellan staten, Saléninvest AB och Statsföretag AB som delägare i Götaverken. Ramavtalet med anknytande avtal bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1—4.

Mot bakgrund av den rådande krisen på de internationella fartygs-och fraktmarknaderna med kraftigt försämrad orderingång vid världens varv som följd framfördes från den svenska varvsindustrins sida under hösten 1975 krav på temporära statliga kreditgarantier för lagerproduktion av fartyg. En arbetsgmpp inom industridepartementet har studerat förutsättningarna och formerna för statligt stöd för sådan lagerproduktion. Arbetsgrappen, som har bedrivit sitt arbete i nära samråd med representanter för förelag och fackliga organisationer inom del nyligen upprättade varvsrådet (tidigare styrande kommittén för varvssamarbete), avlämnade den 26 februari 1976 en rapport med förslag om särskilda garantier för lagerproduktion vid varvsförelagen.

Uddevallavarvel har i skrivelse den 12 februari 1976 hemställt i första hand alt återstoden av etl statligt kapitaltillskott av 40 milj. kr. efterskänks och i andra hand atl återbetalning inle skall behöva ske förrän tidigast fr. o. m. år 1981.

2 Direktören Nils-Hugo Hallenborg, ordförande, statssekreteraren Tony Hagström, förbundsjuristen Sören Mannheimer, direktören Bo Jonas Sjönander och direktören Ingvar Trogen.

Prop. 1975/76:121 4

2    Den internationella bakgrunden

I den förat nämnda arbetsgmppens rapport anförs beträffande den aktueUa marknadssituationen och utsikterna för de närmaste åren följande.

Överkapaciteten inom världens varvsindustri har blivit utomordentUgt stor, främst genom händelserna på oljemarknaden hösten 1973. Det fyr-faldigade råoljepriset och de omfattande energipolitiska åtgärder, som har vidtagits av praktiskt tagel alla industriländer för begränsning av energiförbrukning och för produktion av energi som kan ersätta oljan, har gmndligt förändrat framtidsbilden för såväl varven som sjöfartsnäringen.

Det förändrade läget har i första hand medfört att tankfraktpriserna under åren 1974 och 1975 har falUt under den nivå som ger redarna täckning för arbetslöner och övriga rena driftkostnader. Av den befintliga lankfarlygsflotlan på ca 290 milj. dwt ligger inemot 20 % upplagd eller sysslolös. Den faktiska överkapaciteten uppskattas vid utgången av år 1975 till ca 85 milj. dwt eller 30 % av lankfartygsfloltan, om hänsyn tas även lill frivilliga ineffektiviteter i den seglande flottan, främst genom farlreduklion. Kombinerade fartygstyper, som har utnyttjats för oljefrakter, har sökt annan sysselsättning och orsakat överkapacitet även på lorrlaslmarknaden.

Även varvsindustrin har drabbats av omedelbara effekter. Orderingången vad avser tankfartyg har i det närmaste upphört och en inte obetydlig del — ca 30 % — av tidigare tecknade order har annullerats. Genom dessa avbeställningar har för många varv luckor uppstått i produktionsplanerna för åren 1976—1977. Detla har medfört bl. a. all er-sältningslonnage i viss utsträckning har offererals på världsmarknaden till myckel låga priser. Samstämmiga bedömare anser att ytterligare av-bestäUningar är alt vänta.

Hur länge överskottet på stort tanktonnage kommer att bestå kan inte bedömas i dag. Trots ökad avgång genom skrotning och förluster har nettotillskottet av nytt tonnage från slutet av år 1973 till slutet av år 1975 uppgått till ca 80 milj. dwt, medan efterfrågan på frakter har minskat betydligt. För både år 1976 och år 1977 torde överskottet snarast komma att öka, allteftersom den gamla orderstocken hos varven arbetas av. Vid 1976 års ingång fanns alltjämt 85 milj. dwt tanktonnage i bestäUning vid världens varv. Så länge obalansen på tankfraktmarkna-den beslår kommer emellertid oljefraktema alt förbli på boltennivå och därmed blir redarnas nybestäUningsintresse mycket litet. Inte minst redarnas betalningsförmåga utsätts för stora påfrestningar. I Norge har sålunda vid årsskiftet 1975—1976 inrättats en särskild — tiUfäUig — garantiordning för att bistå den norska rederinäringen i den akuta krisen. Garantiordningen syftar till att stärka de norska redamas finan-

* Dödviktston

Prop. 1975/76:121                                                     5

sieringsmöjligheler för fariyg som levereras t. o. m. den 31 december 1976. Det statliga garantiålagandel maximeras tUl 2 000 milj. norska kronor, men det anmälda behovet är flera gånger slörre.

För varvsindustrin har omslaget på efterfrågesidan inneburit alt den globala överkapaciteten blivit det dominerande problemet. Genom investeringar i nya varv och rationaliseringar av gamla varv har produktionskapaciteten successivt ökal under försia hälften av 1970-lalet. Redan före oljekrisen år 1973 pekade prognoser på att världens varvskapacitet skulle bli större än fartygsefterfrågan under andra hälften av 1970-talet. Det fömtsedda gapet har naturUgtvis kraftigt ökat genom det nya läget på oljemarknaden. För en betydande del av världens varvsindustri ger de marknadsperspektiv som nu kan anses sannolika endast ett begränsat utrymme för lönsam sysselsättning. Det råder knappast någon tvekan om att den globala varvskapaciteten på sikt måste bantas ned kraftigt. Sedan den kvarvarande orderslocken har avverkats måste sysselsättningen särskilt under åren 1978—1979 med nuvarande marknadsulsikler betecknas såsom problematisk för ett betydande antal av världens storvarv.

Det kommer sålunda att finnas en mycket stor överkapacitet inom den internationeUa sjöfarten och den internatioixella varvsindustrin sannolikt ända fram emot år 1980. En viss begynnande balans inom sjöfarten kan visserligen inträda redan år 1978 som följd av förbättrade industrikonjunkturer och av åtgärder som kan komma att vidtas för att reducera tankeröverskottet. En balans på fraktmarknaderaa får emellertid genomslag i varvsindustrin först efter ett par år.

Det råder f. n. relativt stort intemationellt samförstånd om att varv-industrins kapacitet måste reduceras kraftigt — storleksordningen 30 ä 40 % har nämnts — med hänsyn tiU den lägre nivå på viUcen fartygs-efterfrågan efter år 1980 kan komma att stabiliseras. Internationella överläggningar vari Sverige deltar pågår härom såväl mellan varvsindustrins organisationer som inom OECD. Den svenska varvsindustrin kommer rimligtvis atl få bära sin del av en internationeU reduktion av varvskapacileten.

3   Varvskreditutredningen

3.1 Nuvarande fartygskreditgarantisystem

I sina huvuddrag bygger det nuvarande systemet för fartygskreditgarantier på det som infördes år 1963. Systemet går i korthet ut på att staten genom att ställa garantier underlättar varvens refinansiering av kundkrediter resp. finansiering av pågående produktion. Garantiramarna fastställs årligen av riksdagen för fem år framåt. Den praktiska tillämpningen av systemet, villkor, säkerheter m. m., regleras bl. a. av regeringens skrivelser till fullmäktige i riksgäldskontoret.

Huvuddragen i det gällande garantisystemel beskrivs i det följande.

Prop. 1975/76:121                                                     6

3.1.1   Garantityper

Kreditgaranti kan meddelas för tre olika slag av lån, refinansieringslån, farlygsbyggnadslån och beställares borgenslån. Den senare lånetypen avser lån som beställaren lar upp med borgen från varvet. Oberoende av låneform gäller atl garanti får ställas för en löptid av högst 15 år. Grundläggande för garantisystemel är således i detta avseende att varven ges möjlighet alt variera bl. a. löplid och valuta på de lån som har stats-garanterats. För garanti avseende bestäUares borgenslån gäller emellertid atl villkoren i lånet beiräffande omfattning, löplid och amorterings-villkor skall stå i överensstämmelse med gällande OECD-överenskommelse. I de fall borgenslånet lämnas av svensk bank eller annan svensk långivare gäller dessutom bestämmelserna om minimiränla. Långivaren skall godkännas av riksgäldsfullmäktige utom i de fall lånet utgörs av obligationslån eller lånet lämnas av svensk bank. RiksgäldsfuUmäktige äger medge atl långivare överlåter lånet till annan.

3.1.2   Det statliga åtagandet

För—refinansieringslån-och-iartygsbyggnadslån innebär den av riksgäldsfullmäktige tecknade garantin ett borgensåtagande såsom för egen skuld, s. k. groprieborgen. I fråga om bestäUares borgenglån tecknar riksgäldsfuUmäktige s. k. efterborgen,, dvs. en borgen för varvets fullgörande av sitt borgensåtagande.

Garantin skall i fråga om amorteringslån minska i takt med avbetalningarna på lånet, men får, om garantin, täcker endast viss del av lånet, bibehåUas oförändrad tUI dess garantin efter gjorda avbetalningar läcker hela lånet.

Riksgäldsfullmäktige har regressrätt gentemot varvet för samtliga de betalningar för vilka garanti har ställts.

3.1.3   Säkerhetjör garanti

Varv skall stäUa säkerhet för fartygskreditgaranti. Säkerheten skall hänföra sig tiU fartyg, för vilket eUer vilka garanti kan utfärdas, och skall godkännas av riksgäldsfuUmäktige.

Säkerheten för garanti består regelmässigt av redarväxlar och fartygsinteckningar, I de faU säkerheten hänför sig till fartyg som inte har levererats beslår den normall av s. k. förskollsväxlar. Så länge varvet kan prestera säkerheter av angivet slag och har outnyttjat utrymme på kvoten, kan varvet inom den tiUdelade ramen få garanti för sina lån.

Ar 1971 iivfördes vissa bestämmelser angående säkerhelema, vUka begränsade förskottsväxlarnas användning som säkerhet. Beiräffande fartygsinteckningar bestämdes alt dessa skall utgöras av s. k. andrapriori-tetsinteckningar, vilka inte ansågs som belåningsbara utan särskild lill-

Prop. 1975/76:121                                                                  7

läggssäkerhel. Upplåning mot förslapriorilelsinleckning skulle sålunda ske ulan statlig medverkan. Med andrapriorilelsinteckning avses inom ramen för garantisystemel en inteckning som svarar mot den del av far-lygskrediten som ligger över 50 % av konlraktsprisel.

För år 1975 gäller att belåningsgränsen för förstaprioritetsinteckningar har bedömts underskrida 50 % av fartygsvärdet. Regeringen har därför beslutat att garantier avseende refinansiering av fartyg levererade under åren 1974 och 1975 till viss del får säkerställas med förstaprioritetsinteckningar.

3.1.4 Förlängning av garanti

Frågan om förlängning av garanti är numera särskilt reglerad. Bestämmelserna innebär att, om löptiden för lånet med statlig garanti är kortare än löptiden för varvets kredit tUl beställaren, garantin får utnyttjas för förnyad upplåning lill ell belopp som vid tidpunkten för det nya lånels upptagande motsvarar beställarens återstående skuld till varvet.

3.1.5    Insyn i varvsföretagens verksamhet

Från regeringens sida har flera gånger, senast i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 89), understmkits atl fartygskredilgarantierna utgör en risk för ga-rantigivaren/stalen. Av delta skäl har inom industrideparlementet inrättats ett löpande informationssystem med bl. a. en årlig enkätundersökning, som speglar varvens ekonomiska och finansiella utveckling. Inom ramen för samarbetet i varvsrådel (tidigare styrande kommittén) behandlas på grundval av denna årliga enkätundersökningen varvsföretagens behov av fartygskreditgarantier. Beslut om fartygskreditgaranti kan vidare göras beroende av atl av riksgäldsfullmäktige anvisade revisorer inhämtar uppgifter om förhållanden av betydelse för bedömningen av risker förenade med garantigivningen.

3.1.6    Valutafluktuationer

De kraftiga valutakursfluklualionema under senare år har för statens del inneburit dels att garantiåtagandena uttryckta i svenska kronor har förändrats relativt kraftigt, dels att säkerhetsbrist har uppstått om den valuta vari säkerheten är uttryckt har sjunkit i värde gentemot den garanterade lånevalutan. Uppstår differens begär riksgäldsfullmäktige genom vederbörande pantvårdare ylterligare säkerhet. Utgångspunkten är härvid att säkerhet vid varje tUlfälle beloppsmässigt skall täcka statens garantiåtagande.

Prop. 1975/76:121                                                     8

3.1.7  Internationella överenskommelser avseende varvskrediter

Enligt gällande bestämmelser för fartygskredilgarantier skall villkoren för garantierna slå i överensstämmelse med såväl de exportkreditöverenskommelser inom ramen för OECD som andra inlemationeUa överenskommelser om begränsning av stöd lill varvsindustrin som staten har biträtt. Riksgäldsfullmäktige kan därför acceptera endasi sådana säkerheter som är hänföriiga till fartygskontrakt som står i överensstämmelse härmed. För kontrakt tecknade fr. o. m. den 1 juli 1974 gäller att fartygskreditens löplid får vara högst 7 år och utgöra högsl 70 % av konlraktsprisel. Räntan skall vara lägst 8 %. Fartygskrediten skall återbetalas genom lika amorteringar med normalt 6 och högsl 12 månaders intervaller.

3.1.8  Infriande av det statliga garantiåtagandet

En av grundpelarna i garantisystemel är att varven skall ställa vissa definierade typer av säkerhet för garanti. För att förlust för staten skall uppkomma genom garantiåtagandena krävs, i de fall säkerheten är hänförlig tUl levererat fartyg, alt såväl varv som bestäUare bhvit oförmögna att fuUgöra sina förpliktelser samt att det genom inteckningarna pantsatta fartyget kraftigt har minskat i värde. I det faU säkerheten består av förskottsväxlar kan förlust för staten uppkomma först efter varvels konkurs eller sedan ackordsförhandlingar har inletts och beställaren inte förmår att infria sin växelskuld. Staten har hittills inte behövt infria ' något garantiåtagande.

3.1.9  Principer för garantitilldelning

Förslag om årUg tiUdelning av garantier framläggs för de fyra slor-varvens' del av varvsrådet och för de mindre varvens del av Sveriges varvsindustriförening. Beloppsgrundande för den årliga garantitilldelningen är den disponibla totala mängden andraprioritetssäkerheter i ett års leveranser samt förskollsväxlar avseende leveranser inom 12 månader. Vid fastställande av garantibeloppels storlek begränsas volymen förskottsväxlar till all högst motsvara kreditgivningen mol andraprioritetssäkerheter i nästkommande års leveranser.

Totalt har utfärdats fartygskredilgarantier på 6,5 miljarder kronor under perioden 1963—1975. Av dessa var 80 % dvs. ca 5,2 miljarder kronor uteslående vid halvårsskiftet 1975. Den av riksdagen godkända femårsramen för perioden 1976—1980 upptar ett belopp på 4,5 miljarder kronor.

Som säkerheter för kreditgarantier gäller beträffande de fyra slorvarven all andelen förskollsväxlar har ökat successivt och nu uppgår till 25 % av totalsäkerheten.

 Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, AB Götaverken (inkl. Öresundsvarvet), Kockums Mekaniska Verkstads AB och Uddevallavarvet AB.

Prop. 1975/76:121

3.2 Jämförelse mellan  exportkreditgarantisystemet   och fartygskreditgarantisystemet

För att underlätta svenska exportörers kreditförsäljning och finansiering av kundkrediter erbjuder svenska staten via exportkreditnämnden garantier för de risker som sainmanhänger med importörens betalning. Exportkredilnämnden utfärdar i första hand avgiftsbelagda garantier mot s. k. politiska risker, dvs. importländers oförmåga att överföra enskilda köpares betalningar tUl Sverige, men också mot s. k. kommer-sieUa risker, dvs, enskUda importörers bristande förmåga eller vilja att betala.

Utredningens analys av statens risktagande i exportkreditgarantisystemet och fartygskreditgarantisystemet sanimanfatlas i det följande.

Det stathga åtagandet i fartygskreditgarantisystemet är knutet tUl varven och varvens finansiering och innebär att staten går i borgen för varvens lån. I exportkreditgarantisystemet är riskerna i allmänhet bundna till beställaren, I allmänhet blir också statens nominella åtagande större i exportkreditgarantisystemet än i fartygskreditgarantisystemet. Anledningen härtiU är att exportkreditnämnden försäkrar hela fartygskontraktet medan riksgäldsfullmäktige går i borgen för ett lån avsett för finansieringen av en del av fartygskontraktet.

Beträffande åtagandenas löptid gäller att exportkreditnämndens åtagande aldrig går utöver beställarens medan riksgäldsfullmäktige kan utfärda fartygskredilgarantier med löptid upp tUl 15 år. Det senare innebär att del vid garantiutfärdandet är osäkert vilka säkerheter som kommer atl presteras efter de farlygskrediter som har amorterats efter sju ä åtta år.

Statens risktagande i de båda systemen kan exemplifieras av följande risksituationer:

—   beställares hävning av kontrakt,

—   beställares konkurs,

—   varvets konkurs.

I exportkreditgarantisystemet gäller alt ell utlösande av exportkredit-garantin normalt endasi inträffar vid beställarens konlraklslridiga hävning eller konkurs. Skyldighet uppslår då att ersätta varvet för uteslående fartygskredit med avdrag för förskott och eventuella skadestånd. Därefter övertar exportkreditnämnden varvets resp. långivarens rält gentemot beställaren, och exportkreditnämndens slutliga förlust blir därför beroende av aktuellt och förväntat värde på fartyget. Beställares kontraktsenliga hävning resp. varvets konkurs utlöser i allmänhet inte exporlkredilnämndens garantiåtagande.

I fartygskredilgarantisystemel innebär bestäUares kontraklshävning eller konkurs endast atl riksgäldskontoret kommer atl kräva att varvets säkerheter för förskottsväxlar och fartygskrediter byts ut eller förstärks.

Prop. 1975/76:121 10

Först vid varvets oförmåga alt betala eller konkurs övertar riksgäldsfuUmäktige varvets betalningsansvar. Förlustrisken blir då beroende av dels värdet av lUl riksgäldsfuUmäktige pantsatta säkerheter, dels övriga tiUgångar i varvet/konkursboet. Del senare kan innebära att riksgäldsfullmäktige — som mest betydande enskilde borgenär — kan påverka beslut angående fartygsbyggen och därmed minimera förlustema.

Utredningen konstaterar att säkerheterna efter leverans i såväl exportkreditgarantisystemet som fartygskreditgarantisystemet utgörs av fordran på beställare och pant i fartyget. Genom att det i fartygskreditgarantisystemet tillkommer en primär regressfordran på varvet kan säkerheterna anses vara av något större värde i detta system.

Några premier tas f.n. inle ul för fartygskredilgarantierna. För exportkreditgarantierna utgår däremot en affärsmässig premie som bildar reserv för skadereglering.

3.3 Utredningens förslag

Utredningen föreslår att nu gäUande system för fartygskreditgarantiei avvecklas och att dess uppgifter på sikt — när sjöfarts- och varvskon-junkturen har normaliserats — övertas av ett något modifierat export-kreditgarantisystem. Under tiden fram tiU dess ett nytt system kan träda ikraft föreslår utredningen att det nuvarande systemet, dock med viktiga förändringar, skall gälla. Utredningen föreslår vidare vissa förändringar i statens medverkan vid de svenska redamas finansiering .

I det följande redovisas utredningens överväganden och förslag beträffande statens medverkan i fartygsfinansieringen.

3.3.1 Krav på ett nytt kreditgarantisystem

Enligt utredningens uppfattning bör följande krav uppställas på eti fartygskreditgarantisystem.

1.    Garanti får endasi ställas med avseende på sådana avtal där överenskomna betalningsvillkor inte strider mot av svenska staten ingångna internationella överenskommelser.

2.    Systemet skaU omfatta fartyg som levereras från svenskt skeppsvarv för såväl utländsk som svensk beställares räkning.

3.    Systemet skall underlätta finansieringen av svenska varvs kund-krediter men skall inte stimulera till kreditförsäljning.

4.    Statliga garantier avseende finansiering av fartyg under byggnad skall reduceras och på sikt elimineras.

5.    Systemet skall vara i princip affärsmässigt baserat. Garantiavgifter skall täcka administrationskostnader och på sikt förluster i garantigivningen.

6.    Det skall föreligga en direkt och klar anknytning mellan å ena sidan garantin och å andra sidan vad som finansieras med hjälp av garantin.

Prop. 1975/76:121                                                    11

7.    Systemet skall bedrivas inom en av riksdagen godkänd ram avseende det totala statliga garantiåtagandels maximala storlek.

8.    Storleken av det statliga garantiåtagandet skall vid varje tidpunkt klart framgå med avseende såväl på åtagandets storlek som på dess tidsprofil.

9.    Till grand för en beviljad garanti skall läggas en ekonomisk bedömning av den underliggande affären, omfattande en kredilprövning. För garanti skall av garantigivaren godkänd säkerhet presteras. Det skall vara garantigivaren obetaget att i förekommande fall kräva tilläggssäkerhet hänförande sig till annan tillgång än det garanterade fartyget.

10.   Garantigivaren skall disponera över sådana personella och andra resurser att erforderlig prövning och beredning av ärendena kan ske. Dessa skall handläggas med skyndsamhet så att genomförandet av den underliggande affärsöverenskommelsen inte äventyras.

11.   Garanti skall avse motvärdet i svenska kronor till den valuta vari fartygskrediten är avtalad.

12.   Garanti skall vara så utformad att den av banker och andra kreditinstitut i Sverige och utomlands godtas som förstklassig säkerhet.

Ell kreditgarantisystem som uppfyller de ställda kraven måste enligl utredningen på väsentliga punkter bli av en annan karaktär än det nuvarande fartygskreditgarantisystemet. Ur slatsmaktemas synvinkel är kraven på kreditprövning, avgiftsbeläggning, behov av överskådlighet över garantiåtagandenas storlek saml garantiernas direkta knytning till finansieringsobjekten angelägna. Ur marknadens — dvs. varvens, redamas och bankernas — synvinkel är de viktigaste kraven att såväl utländska som svenska beställare skall omfattas samt atl garantin skall vara utformad på ett praktiskt användbart sätt.

3.3.2 Exportkreditgarantisystemet

Utredningens slutsats av kravgenomgången är alt det redan existerande statliga exportkreditgarantisystemet utgör det naturligaste och mest näraliggande alternativet till det gäUande systemet.

Det statliga exportkreditgarantisystemet och fartygskreditgarantisystemet syftar båda till att underlätta försäljning på kredit. Det förstnämnda systemet omfattar i princip all svensk export, medan det senare är speciellt för en industrigren, de svenska varven. Båda systemen är uppbyggda kring statliga garantier. Tekniskt sett skiljer sig systemen åt i vissa avseenden, som har belysts i del föregående. Exportkreditgarantisystemet är sålunda utformat som ett försäkringssystem där staten via exportkreditnämndens garanti ger exportören eller dennes finansiär en utfästelse att håUa vederbörande skadeslös vid bristande betalning från köparen. Enligt utredningen kan emellertid exporlkreditgarantierna fylla samma huvudfunktion som fartygskredilgarantierna, nämligen att underlätta refinansiering av lämnade kundkrediter.

Prop. 1975/76:121                                                    12

Utredningen konstaterar vidare att exportgarantisystemet är baserat på affärsmässighet. Verksamheten baseras på avgifter, vUka utgår i proportion till de utställda garantierna och deras löptid och därmd till de risker garantigivaren, staten, ikläder sig. Ett annat affärsmässigt inslag i exportkreditgarantisystemet är principen om kreditprövning i varje enskilt faU av kommersiella risker och varierande täckningsgrad aUtefter den risk som bedöms vara förknippad med affären.

Exportkreditnämnden kan i dag endast garantera exportförsäljningar. Fartygskredilgarantisystemel är däremot tillämpligt även vid leveranser från svenska varv tiU svenska redare. En övergång tiU exportkreditgarantisystemet för de svenska varven kräver, enhgt utredningen, att export-kreditgarantiernas användningsområde utvidgas på denna punkt. Utredningen föreslår därför att samma regler som gäller inom exportkreditgarantisystemet skall gäUa för de svenska varvens leveranser tUl svenska beställare. Utredningen noterar i detta sammanhang att fartyg levererade från svenska varv lUl svenska redare enligt tull- och mervärde-skatteförordningama behandlas på ett för exportleveranser likvärdigt sätt.

Utredningen har av dessa skäl kommit tiU slutsatsen att det nuvarande fartygskreditgarantisystemet bör upphöra och avlösas av att exportkreditgarantisystemet genereUt blir tUlämpligt även för de svenska varven. Denna övergång bör enligl utredningens mening ske i samband med att en återgång tiU en normal varvskonjunktur inträffar.

3.3.3 Fartygskreditgarantisystemet under en övergångsperiod

Mot bakgrund av rådande läge och utvecklingsperspektiven på frakt-och fartygsmarknaderna, inbegripet de negativa återverkningarna härav på finansieringsinstitutens benägenhet att engagera sig i fartygsfinansiering, anser utredningen det inle tUlrådligt att föreslå att exportkreditgarantisystemet med omedelbar verkan ersätter fartygskreditgarantisystemet.

Det är emeUertid enhgt utredningens bedömning inte lämpligt all fortsätta med fartygskreditgarantisystemet i dess nuvarande form ens under en övergångsperiod. Under en övergångsperiod föreligger därför behov av en särskild garanliordning.

Utredningen föreslår således att övergången till exporlkredilgaranti-systemet sker i två steg. Det försia stegel innebär upprättandet av en tillfällig garantiordning som ersätter del nuvarande fartygskreditgarantisystemet. Det fortsatta behovet av detta temporära syslem föreslås bli prövat varje år av regering och riksdag. Så snart det bedöms möjhgt bör det lillfäUiga systemet upphöra och ersättas i ett andra steg med elt kredilgaranlisystem som upprättas inom ramen för exportkreditgarantisystemet.

Den tillfälliga garantiordningen föreslås få följande utformning.

Prop. 1975/76:121                                                   13

För att möjliggöra en allsidig prövning äv riskerna med det statliga garantiåtagandet föreslås inrättandet av en särskild garantinämnd. Nämnden bör vara sammansatt av en representant för vardera riksgäldskontoret, riksbanken, industridepartementet, finansdepartementet, exportkreditnämnden och varven. I nämnden bör vidare ingå företrädare för näringslivet utanför varvsindustrin samt för de anställdas organisationer. Nämnden skall självfaUet ha rätt att från dem som begär statens garanti infordra alla erforderliga uppgifter. Eftersom målsättningen på sikt är att en övergång tiU exportkreditgarantisystemet skall ske så snart det är möjligt, föreslås denna nämnd bli inrättad såsom en särskild rådgivande nämnd i fartygskreditgarantifrågor samverkande med exportkredilnämnden.

För nya order tecknade efter den 1 juli 1976 bör varvet på så tidigt stadium av fartygsaffären som möjligt försäkra sig om att kreditgaranti kan utfärdas. Detta sker genom att varvet inger ansökan om garantiutfästelse. Denna ställs till riksgäldsfullmäktige men inges lill nämnden. Nämndens uppgift bör vara att i varje enskilt ärende, efter kreditprövning av beställare och varv samt prövning av säkerheter och kreditvillkor, avge rekommendation till riksgäldsfullmäktige angående utfärdande av garantiutfästelse. Före utfärdande av garanti avseende dessa order bör nämnden efter granskning av varje ärende avge yttrande till riksgäldsfuUmäktige. I handläggningen av ärenden avseende garanti-utfästelse och garanti bör nämnden självfallet iaktta de särskilda förhållanden och problem som kan råda inom svensk varvsindustri under en övergångsperiod. Riksgäldsfullmäktige har därefier alt under utövande av sitt ansvar fatta slutligt beslut i varje enskilt ärende. För beredning av ärendena föreslås nämnden repliera på resurser inom riksgäldskontoret samt inom exporlkredilnämndens kansli.

Det åligger nämnden att, då detta bedöms möjligl, lill regeringen rekommendera att den tillfälliga garantiordningen skall upphöra och ersättas med ett fartygskreditgarantisystem inom exportkreditgaranti-ordningen.

Till riksgäldsfullmäktiges förfogande bör enligt utredningen slå en av riksdagen fastställd garantiram avseende den maximala storleken av de garantiåtaganden — garantiförbindelser plus garantiutfästelser — som kan utfärdas. Ramen skaU inle vara tidsbegränsad. Inom exportkreditgarantisystemet används garantiramar av likarlat slag. Genom att tUlämpa en sådan ram även för fartygskreditgaranlierna etableras en kontroll över det statliga garantiåtagandets storlek vid varje tidpunkt. Härigenom bortfaUer behovet av nuvarande syslem med femårsramar, liksom även behovet av individuella årliga garantitiUdelningar till varje enskilt varvsförelag. Den nya garantiramen bör enligt utredningen förslagsvis fastställas till summan av den garantivolym som erfordras för den vid systemets ikraftträdande inneliggande orderstocken samt en be-

Prop. 1975/76:121                                                    14

räknad garantivolym för nya order. Vid en beräkning baserad på de regler för garantierna som utredningen föreslår, och där underlaget har utgjorts av varvens uppgifier i industridepartementets garantienkät hösten 1975 avseende inneliggande order samt prognostiserad fartygs-produktion t.o.m. år 1978, skulle garantiramen behöva uppgå till 7 000 milj. kr. I god tid innan ramen tagits i anspråk bör förslag läggas till riksdagen om bevUjande av en ny ram.

I samband härmed, dock minst en gång per år, bör enligt uiredningen riksgäldsfuUmäktige efter yttrande från nämnden till regeringen avrapportera garantiverksamhetens förlopp i form av gjorda garantiulfäs-telser och -förbindelser samt beräkna kommande rambehov. Regeringen kan på basis härav lämna redogörelse för garantiverksamheten till riksdagen och föreslå eventuella justeringar av garantiramen.

Det tillfälliga garantisystemel föreslås bli skUt från nuvarande fartygs-garantisystem. Säkerheter bör inte kunna las ur nuvarande syslem och läggas in i det tillfälliga garantisystemet.

Inom nuvarande fartygskreditgarantisystem föreslås fr.o.m. den 1 juU 1976 endast förlängningar av tidigare utfärdade garantier kunna ske. Nya statliga garantiåtaganden fr.o.m. nämnda dag bör således följa den av utredningen föreslagna övergångsordningen. Avvecklingen av utestående garantier utförs av riksgäldskonloret.

Beiräffande tillämpningen av den tillfälliga ordningen innebär utredningsförslaget förändringar gentemot del nuvarande systemet på i huvudsak följande punkter.

Är garanti utfärdad i utländsk valuta skall garantiåtagandels omfattning beräknas efler vid varje tillfälle gällande säljkurs på den utländska valutan. Kreditgaranti avseende nya order, tagna efter den I juli 1976, bör utfärdas i den valuta vari krediten tiU fartygsbeslällaren har avtalats. Nämnden äger rätt alt rekommendera all garanti utfärdas i annan valuta.

Garantiutfästelse meddelas som ett åtagande av riksgäldsfullmäktige gentemot varvet att efter senare framställning från varvet godta för garanti den vid utfästelsen redovisade säkerheten. Utfästelsen gäller om föratsättningarna för garantiärendet ej väsentligt ändras. Enligt utredningens mening bör en sådan garantiutfästelse för nya order, tagna efter den 1 juli 1976, alltid föregå beviljande av garanti.

För fartygsbyggnadslån föreslås garanliutfäslelse och garanti kunna lämnas upp tUl 30 % av del avtalade farlygspriset under en period av högst 12 månader (för LNG-fartyg och andra fariyg med lång produktionstid dock högst 24 månader) före beräknad leverans.

För refinansieringslån eller beställares borgenslån bör garanliutfäslelse och garanti utfärdas till ett belopp svarande mot skillnaden mellan av varvet lämnad kredit resp. varvets borgensåtagande tiU bestäUaren och

 Fartyg för transport av flytande gas

Prop. 1975/76:121                                                    15

35 % av fartygspriset. Enligt gäUande OECD-överenskommelse får kredit uppgå till högst 70% av fartygspriset. Detta innebär således att den statliga garantin täcker 50 % av fartygskrediten. Garanti bör kunna avse även resterande del av fartygskrediten, resp. borgensåtagandet s.k. fördjupning. För sådan garanti föreslås, som redovisas i det följande, en förhöjd avgift utgå.

Uiredningen föreslår alt kreditgarantier som utfärdas för order tecknade fr.o.m. den 1 juli 1976 skall avgiftsbdäggas. För garanti avseende fartygsbygge bör varvet till riksgäldskonloret erlägga en avgift om 0,5 % per år räknat på utestående garantibelopp. För garanti avseende fartyg bör avgiften vara 0,25 % per år. För s.k. fördjupad garanti bör avgifl ulgå med 0,75 % per år. Del senare bör avse även order tecknade före den 1 juli 1976. Garanliulfästelse bör utfärdas kostnadsfritt.

3.3.4 Rederiernas finansiering

Utredningen konstaterar atl de svenska rederiernas rörelseresultat under loppet av år 1975 har försämrats på etl drastiskt sätt. Perspektiven för de närmaste åren pekar på en fortsatt mycket svag fraktsats-nivå, i varje fall på tankmarknaden. Samtidigt kommer svenska redare att fram t.o.m. år 1977 motta tidigare från svenska och utländska varv beställt tonnage i relativt slor omfattning. I detta läge torde enligt utredningen rederiernas behov av extern medel- och långfristig finansiering utanför varvskreditemas område komma att öka kraftigt.

Inför detta perspektiv har såväl utomlands som i Sverige framförts tankar på finansiella åtgärder av olika slag för att stödja de nationella rederiföretagen under denna övergångstid. I Norge har sålunda stortinget hösten 1975 godkänt ett förslag om inrättande av en statlig garantiordning med detla syfte. Utredningens direktiv innefattade inle framläggandet av förslag om åtgärder av detta slag. Utredningen har dock understrukit vikten av atl den fortsatta utvecklingen följs med stor vaksamhet.

Det viktigaste inhemska kreditinstitutet för rederiernas långfristiga finansiering är Svenska skeppshypotekskassan och det lill denna anknutna institutet Skeppsfartens sekundärlånekassa. Till följd av kassornas begränsade upplåning under senare år har deras betydelse som finansieringskällor för den svenska rederinäringen successivt avtagit.

Enligt utredningens uppfattning är tillgången tUl långfristig redar-finansiering ur från varvsföretagen fristående källor av stor betydelse. Det vore vidare enligt utredningens mening en fördel för såväl redarna som varven om de nuvarande kassorna kunde öka sin utlåning till de svenska rederiema.

För att främja en sådan utveckling föreslår utredningen att de nuvarande kassomas verksamhet upphör och att deras uppgifter övertas av etl nytt institut — Svensk skeppskredit.

Prop. 1975/76:121                                                    16

Svensk skeppskredits uppbyggnad och verksamhetsinriktning föreslås bli i huvudsak överensstämmande med de nuvarande kassornas. Skillnaderna ligger i dels att den nuvarande uppdelningen på lån i primär-resp. sekundärkrediter försvinner, dels att det nya institutet får en i förhållande lill kassorna stärkt kapitalstraktur. Svensk skeppskredit föreslås således få en garantifond på 200 milj. kr. varav 50 mUj. kr. inbetals som reservfond. Institutets upplånrngskapacilel skulle därmed bli 2 000 milj. kr. mot ca I 500 mUj. kr. i de nuvarande kassorna.

Härigenom skulle enligt utredningen skapas förutsättningar för en mer aktiv och flexibel upp- och utlåningsverksamhet än som medges i de nuvarande kassorna. För att underlätta för institutet att utnyttja dessa förutsättningar föreslår utredningen vidare att Svensk skepps-kredits administration sammanläggs med AB Svensk Exportkredits. Därigenom skulle den samlade kunskap beträffande fartygs- och redarfinan-sieringen som finns inom de två instituten bätlre kunna tillgodogöras och komma lånlagarna tiU godo. Vidare skulle också administrativa kostnadsbesparingar kunna göras.

Avslutningsvis föreslår utredningen att verksamheten i Statens lånefond för den mindre skeppsfarten samordnas med och administreras av Svensk skeppskredit.

3.4 Särskilt yttrande

Särskilt yttrande har avgetts av ledamoten Joge. Joge ansluter sig till utredningens bedömning att det nuvarande fartygskreditgarantisystemet med vissa förändringar och förtydliganden bör bibehållas tills vidare. Däremot delar han inte helt utredningens mening om det nuvarande systemets verkningar och inte heller utredningens uppfattning alt det nuvarande systemet på sikt bör avlösas av exportkreditgarantisystemet.

Vad beträffar det nuvarande systemet delar inte Joge uppfattningen att detta i sig skuUe uppmuntra till försäljning på kredit. Han menar att den ökade försäljningen på kredit i stället är betingad av varvens internationeUa konkurrenssituation. Som stöd härför anför Joge det faktum att varven måste räkna med att få betydande merkostnader — främst i form av räntedifferenser — för varje medelfristigt lämnad kundkredit.

För att kompensera ränteskiUnaderna och också begränsa de valutamässiga riskerna med ut- och upplåning kan varven i det nuvarande fartygskreditgarantisystemet välja upplåningstider och valutor enligt eget gottfinnande. Joge anser det vara tveksamt att frånta varven denna möjlighet genom att — som utredningen föreslår — hårdare knyta varvens kreditgaranterade upplåning såväl tids- som valutamässigt till kundkrediten.

I anslutning tiU det nuvarande systemet och de förändringar i detta

Prop. 1975/76:121                                                                  17

som bör införas diskuterar Joge också risk- och kreditprövningsfrågorna. Joge är tveksam om värdet av en noggrannare kreditprövning av såväl varven som nya kontrakt. Som skäl härför anför han bl.a. alt även den mest noggranna kredilprövning av varven åren 1972—1973, då de nu leveransfärdiga kontrakten logs, sannolikt inte hade hindrat den nuvarande krissituationen för varven från att uppstå.

Vad slutligen angår utredningens förslag om en övergång till ett exportkreditgarantisystem när varvsmarknaden har normaliserats, anser Joge att denna fråga inte går all la stäUning lill f.n. Dels anser han,atl utredningen har en överdrivet positiv uppfattning om exporlkredit-garantisystemets möjhgheter att utan större förändringar ersätta nuvarande syslem, dels menar han att frågan bör vila och bedömas efler förhållandena när en sådan övergång kan bli aktuell.

4    Remissyttrandena över varvskreditutredningens betänkande

4.1 Allmänna synpunkter

Utredningens förslag har i sina olika delar fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Samtliga remissinstanser som har uttalat sig härom delar emellertid utredningens bedömning all det nuvarande garantisystemel för fartygskrediter bör förändras på viktiga punkter. Med hänvisning bl.a. till ledamoten Joges särskilda yttrande, molsätter sig däremot flertalet remissinstanser ett beslut nu om framtida övergång tUl ett exporlkreditgarantibaserat system. Flera remissinstanser däribland statens industriverk, fullmäktige i riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening uttrycker allmän tveksamhet för ex-porlkreditgarantisystemel som ersättning för nuvarande eller ett modifierat fartygskreditgarantisystem. Andra — däribland fullmäktige i Sveriges riksbank och Svenska bankföreningen — anser att förslaget om en övergång tUl exportkreditgarantisystemet inte kan aktualiseras utan ytterligare överväganden och utredning.

LO understryker atl frågan om statens engagemang i fartygsfinansieringen måsle bestämmas utifrån de allmänna näringspolitiska målen. Fartygskreditgarantisystemet får därför enligt LO inte ha en egen inneboende påverkan på kapacitet och produktion.

Även fullmäktige i Sveriges riksbank och statens industriverk betonar vikten av alt kredilgaranlisystemet inordnas i en långsiktig statlig varvspolitik som ett samhälleligt styrinstrument.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anför liknande synpunkter såtiUvida att man i ett starkt kritiskt yttrande menar att utredningen valt ett alldeles för begränsat synsätt i fråga om de statUga åtagandena inom varvspolitiken när den särskilt har tagit fasta på förlustriskema för utfärdande av kreditgarantier. Fullmäktige anser att de reella riskerna

2   Riksdagen 1975176. I saml. Nr 121

Prop. 1975/76:121 18

för staten inte sammanhänger med valet av garanlisystem ulan ligger på ett annat plan. De sammanhänger enligt fullmäktige med all en kris som drabbar ett varv kan leda tUl aUvarliga effekter på sysselsättning, kommunal ekonomi, underleverantörer, vår internationeUa kreditvärdighet m.m. De varvskriser som hittills har tvingat slatsmaktema lill omfatlande ekonomiska insatser har enligt fullmäktige uppstått i samband med intemationella konjunkturnedgångar eller kriser samt under trycket av en hård internationell konkurrens. Detla, enligt fullmäktige, reella statliga risktagande förändras inle av garantisystemels utformning. Fullmäktige anser därför att garantisystemel måste utformas mot bakgrund av en realistisk bedömning av vari det verkliga statliga risktagandet beslår.

Även riksrevisionsverket pekar på all statens risktagande i varvsindustrin under senare år har tagit formen av omfattande ekonomiska engagemang utanför garantisystemel. Verket framhåUer alt omfattningen av och beroendet mellan olika former av statligt risktagande inte har behandlats av utredningen.

4.2      Krav på ett nytt kreditgarantisystem

Utredningens katalog över kraven på elt nytt kredilgaranlisystem kommenteras direkt endast av fullmäktige i Sveriges riksbank och Svenska bankföreningen. Flera remissinstanser berör emellertid kravkatalogen i andra sammanhang. Dessa senare synpunkter, liksom Bankföreningens, redovisas i de sammanhang de förekommer.

Fullmäktige i Sveriges riksbank finner syftet bakom utredningens krav väl motiverat och ansluter sig i huvudsak lill utredningens överväganden. Endast i fråga om kravet på att "systemet skall bedrivas inom av riksdagen godkänd ram avseende det totala statliga garanti-åtagandets maximala slorlek" gör fullmäktige vissa invändningar. Fullmäktige har emellertid ingen erinran mol en övergång lill en totalram.

4.3      Exportkreditgarantisystemet

Enligt utredningsförslaget bör det nuvarande farlygskreditgaranli-sj'slemet upphöra och avlösas av att exportkreditgarantisystemet blir tillämpligt även för de svenska varven. Denna övergång bör ske när varvskonjunkturen har normaliserats. LO delar denna uppfattning och anser att varvsindustrin i etl normalt läge inte bör särbehandlas i förhållande till annan industri. Samtidigt framhålls svårigheterna atl definiera vad som är ett normalt läge, varför förslagel om en ärlig prövning av övergången till ett exportkreditgarantisystem biträds av LO. Även bankinspektionen ansluter sig i huvudsak till utredningsförslaget på denna punkt. Inspektionen framhåller dock atl varvens finansiering

Prop. 1975/76:121                                                   19

knappast kommer att bli helt jämförbar med industriförelags i allmänhet under överskådlig tid. Anledning finns därför enligt inspektionen att avvakta bl.a. erfarenheterna av den föreslagna temporära ordningen innan det närmare bestäms hur en inordning i exportkreditgarantisystemet skall ske.

Övriga remissinstanser vill antingen inte binda sig för en övergång lill delta exportkreditgarantisystem f. n. eller avvisar helt alt fartygsfinansieringen inordnas i delta syslem. Bland de remissinstanser som inle f. n. anser sig kunna biträda en övergång lill exportkreditgarantisystemet återfinns riksrevisionsverket, exportkreditnämnden, fullmäktige i Sveriges riksbank och Svenska bankföreningen.

Exportkreditnämnden finner för sin del en framlida övergång tUl exportkreditgarantisystemet möjlig, dock förutsatt all denna inte medför någon mer grandläggande förändring av detta system för att tillgodose varvsindustrins speciella behov, eftersom systemet har visat sig väl anpassat till den svenska exportindustrin i övrigt. Nämnden delar därför utredningens uppfattning atl en övergång under inga förhållanden kan bli aktuell förrän i etl för varven normalt konjunkturläge. Även då skulle emellertid enligt nämnden viktiga kompletteringar av det nuvarande exportkreditgarantisystemet erfordras. TUl dessa hör garanti-givning för varvens inhemska försäljning och sannolikt — för att garantierna skulle anses fulll godtagbara vid lånefinansiering utomlands — krav på långivargaranlier direkt till utländsk kreditinstilution samt slopande av självrisken. I annal fall anser nämnden att svenska varv inte skulle liksläUas med stora utländska konkurrenter i fråga om lånefinansiering. Med hänsyn till att en övergång till ett exportkreditgarantisystem sannolikt inte kan ske förrän i en ganska avlägsen framtid och att nuvarande exportkredilgaranlier därvid skulle behöva ändras och kompletteras i vikliga avseenden, anser exportkredilnämnden alt strävan i första hand bör vara atl få till slånd ett ändamålsenligt system för fartygskreditgarantier all gälla under den tid som nu kan överblickas.

Enligl fullmäktiges i Sveriges riksbank bedömning har inte utredningen övertygande visat att en övergång på sikt till exportkreditgarantisystemet skulle erbjuda en lämplig form för kreditstöd till varvs-näringen. Fullmäktige pekar bl.a. på utredningens krav att "garanti skall vara så utformad atl den av banker och andra kreditinstitut i Sverige och utomlands godtas som en förstklassig säkerhet." Med hänvisning bl.a. till ledamoten Joges yttrande på denna punkt, anser fullmäktige inle att exporlkreditgarantierna f.n. uppfyUer detta krav och menar vidare att även om en komplettering i detta syfte görs i exportkreditgarantisystemet framstår inte detta som någon rationell lösning. Även om fuUmäktige därmed inte vill utesluta en anpassning av exportkreditgarantisystemet så alt det bättre kan fylla varvens behov, betonar

Prop. 1975/76:121                                                    20

man att det inte är nödvändigt att nu ta ställning till utredningens förslag i denna del samt avstyrker att statsmakterna redan nu låser sig för alt detta system skall tUlämpas efter den övergångsordning som fullmäktige, i Ukhet med utredningen, anser vara nödvändig. Denna senare uppfattning delas av riksrevisionsverket.

Även Svenska bankföreningen instämmer med Joges yttrande och framhåller att en framlida övergång lUl exportkreditgarantisystemet skulle kräva väsentliga ändringar i de nuvarande exporlkreditgarantierna för att dessa skulle bli effektiva instrament för fartygsfinansiering. Med hänsyn härtill och det enligt föreningen uppenbara i att en normalisering av varvskonjunkturen ligger långl fram i tiden, vill föreningen inte i dag ansluta sig till förslaget om övergång tUl exportkreditgarantisystemet. Föreningen anser att denna fråga först kräver en särskild utredning som beaktar bl.a. den marknads- och konkurrenssituation som kan komma att råda i en normal varvskonjunktur.

Fullmäktige i riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening är på likartade grunder allmänt skeptiska till all exportkreditgarantisystemet kan ersätta elt särskUt system för fartygskredilgarantier. Fullmäktige ifrågasätter särskilt begreppet normal varvskonjunktur och pekar därvid på dels att en sådan f. n. förefaller avlägsen, dels att det är tveksamt om man kan räkna med att varvsindustrin för någon längre period kommer att arbeta under normala förhållanden, dvs. utvecklas under samma förutsättningar som industrin i övrigt. Både fullmäktige och varvsindustriföreningen menar att en övergång till exportkreditgarantisystemet skulle innebära ett onödigt ökat statligt risktagande genom att staten skulle ta på sig även den kommersieUa risk som varven bär i det nuvarande systemet. I exportkredilgarantisyslemel skulle nämligen enligt remissinstanserna staten stå risken redan vid beställares kontraktsbrott eller konkurs; en risk som i dag bärs av varven. Vidare skuUe statens åtagande i nominella termer öka genom att hela varvskrediten skulle få garanteras mot f.n. endast halva. Därmed, påpekar man, skulle också den riskpremie som exportkreditnämnden skulle nödgas ta ul sannolikt bli så stor atl den knappast skuUe kunna bäras av varven. Å andra sidan, menar man vidare, är det ändå tveksamt om en statlig exportkreditgaranti utan tilläggssäkerheter skulle betraktas som fullgod för utländska kreditgivare. Sluthgen pekar remissinstanserna på att en övergång till exportkreditgarantisystemet skulle försvåra varvens finansiering av rörelsekrediter under fartygsbyggnationen saml, eftersom garantierna skuUe bli projekt- och tidsbundna, försvåra varvens intemationella upplåning.

Statens industriverk menar att en övergång till exportkreditgarantisystemet skulle innebära att staten avhände sig möjligheten alt utnyttja garantigivningen som ett styrmedel.  Den omständigheten alt

Prop. 1975/76:121                                                   21

prövningen i exportkreditgarantisystemet sker enligt försäkringsmässiga principer och inte inrymmer styrningsmöjligheter liknande de i del nuvarande systemet, talar enligt verket för att andra vägar bör väljas för garantisystemets utformning än den av utredningen föreslagna.

4.4 Fartygskreditgarantisystemet under en övergångsperiod

Utredningen föreslår att en temporär garantiordning som bygger på det nuvarande fartygskreditgarantisystemet införs under en övergångsperiod den 1 juli 1976. Statens industriverk, fullmäktige i riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening, som i princip avvisar en framtida övergång lill exportkreditgarantisystemet och därmed underkänner behovet av en övergångsordning, anser i likhet med utredningen vissa förändringar i nuvarande ordning vara påkaUade.

LO, TCO och bankinspektionen biträder utredningens mening såväl vad avser behovet av en temporär ordning som utformningen av denna.

Ingen av remissinstanserna motsätter sig utredningens förslag om inrättandet av en särskild g a r a n t i n ä m n d för att möjliggöra en allsidig prövning av statens risker med garantiåtagandet. Fullmäktige i Sveriges riksbank, exportkreditnämnden, fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska bankföreningen och Sveriges varvsindustriförening anser emellertid i likhet med ledamoten Joge att nämndens huvuduppgift inte bör vara kreditprövning av enskilda garantier. Instanserna anför likartade skäl härför, nämligen dels att den prövning av bestäUaren del här är fråga om utförs bäst av varven själva, dels att prövning från nämndens sida medför risk för oklarheter i ansvarsfördelning mellan nämnden och riksgäldsfullmäktige. Riskema för onödigt dubbelarbete och förlängning av prövningstiderna framhålls också. De nämnda remissinstansema anser i stället atl nämndens uppgifier bör ligga i att kontinuerligt följa varvens situation och framtidsutsikter, atl utvärdera garantisystemets funktion och effekter samt på grundval härav lämna förslag tUl ändringar i systemet.

Riksrevisionsverket har ingen erinran mot den av utredningen föreslagna funktionen hos nämnden men menar att denna, eftersom frågan angående del framlida varvsstödet enligl verkels uppfattning bör skjutas på framtiden, endast bör repliera på riksgäldskontorets resurser.

Beträffande nämndens sammansättning framhåller Svenska bankföreningen viklen av att nämnden tillförs finansiell expertis även om huvuduppgiften inte kommer att vara kredilprövning.

Utredningens förslag om alt en maximal och generell totalram skall ersätta de nuvarande flerårsramarna med individuella garantikvoter godtas av de instanser som har berört frågan. Fullmäktige i Sveriges riksbank anser dock all den av utredningen åsyftade överblicken av garantisystemet inte uppnås genom att i denna totalram

Prop. 1975/76:121                                                    22

enbart inbegripa garantier utfärdade fr.o.m. den 1 juli 1976. Föratsatt att det är tekniskt möjligt anser fullmäktige att övergången till en totalram bör inbegripa även garantier utfärdade före nämnda datum. Fullmäktige i riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening vill för sin del gå längre och avvisar utredningens förslag om alt den särskUda garantiordningen bör avlösa det nuvarande fartygskreditgarantisystemet. Utredningens förslag, som bl.a. innebär att säkerheter i tidigare syslem inte skall få överföras tUl det nya systemet samt all garantier i de gamla systemen skall avvecklas, kommer enligt instanserna att försvåra såväl administration som överskådlighet av garantiordningen framöver. I SläUet föreslär instansema att de tre i praktiken olika garantisyslemen, som enligt utredningens förslag skulle behöva administreras fr.o.m. den 1 juli 1976, slås samman till ett enda system. Härigenom skulle såväl en bätlre överskådlighet av varvens finansiella situation som administrativa fördelar uppnås.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om garantiernas s.k. projektanknytning och löptid. Bl.a. fuUmäktige i riksgäldskontoret pekar härvid på alt utredningen i sin kravkalalog har förordat att garantiema i elt nytt system borde anknytas tiU de projekt som skaU finansieras samt atl garantiemas löptid bör anpassas till kund-kreditemas längd, men att dessa krav inle återfinns i utredningens konkreta förslag tUl övergångsordning.

För en projektanknytning och en nedkortning av garantiernas löptid uttalar sig bl.a. riksrevisionsverket, statens industriverk, fullmäktige i Sveriges riksbank och exportkreditnämnden. En viss flexibilitet i tUl-lämpningen av dessa regler förordas dock med hänsyn bl.a. till varvens situation och möjligheter tiU finansiering utomlands.

FuUmäktige i riksgäldskontoret och Sveriges varvsindustriförening avvisar däremot projektanknylning och generell förkortning av garantiernas löptid. I likhet med ledamoten Joge framhåller man bl.a. alt krediter med löptid av sju å åtta år på den internationella marknaden betraktas som ett mellanting av korta och långa lån, varför framför aUl storvarvens refinansieringsmöjligheter på denna marknad riskerar atl äventyras vid en begränsning av garantiernas giltighel lUl projekt-fiuEmsiering. Med samma motivering förordar Varvshidustriföreningen att garantiemas löptid kopplas till de säkerheter som omfattas av den orderstock för vilken garantiutfästelse har erhållits, dvs. 2—4 år (kontraktstiden) samt 7—8 års kredit. Denna mening delas också av Svenska bankföreningen.

Utredningens förslag att garanti för fartygskredit skall kunna omfatta även den del som ligger under 35 % av fartygskrediten, s.k. fördjupning, delas av flertalet remissinstanser. Fullmäktige i riksgäldskontoret ställer sig emellertid tveksamma lUl en generell rätt lill fördjupning och förordar att nuvarande system, som innebär all statsmak-

Prop. 1975/76:121                                                                 23

terna för viss tid tar stäUning till om fördjupning är nödvändig, bibehålls.

För fartygsbyggnadslån föreslår utredningen att garanti skall kunna lämnas upp till 30 % av fartygspriset under en period av högst 12 resp. 24 månader före beräknad leverans. Flertalet remissinstanser biträder denna begränsning av garantigivningen till fartygsbyggnadslån. Med hänvisning till bl.a. det marknadsläge som råder och den bedömda utvecklingen under de närmaste åren finner dock Svenska bankföreningen och Sveriges varvsindustriförening den föreslagna omfattningen av garantigivningen otillräcklig. Varvsindustriföreningen föreslår för sin del att garantier avseende nya kontrakt bör få erhållas upp till ett belopp motsvarande 80% av upparbetad självkostnad för resp. fartygsbygge reducerat med erhållna förskott.

De remissinstanser som berör utredningens förslag om att avgiftsbelägga garantierna i det föreslagna övergångssystemet delar i princip utredningens mening i frågan. Riksrevisionsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret biträder också de av utredningen föreslagna avgiftsnivåerna.

Såväl statens industriverk som Sveriges varvsindustriförening anser det med hänsyn till den rådande marknadssituationen för varven vara orealistiskt att ta ut en garantiavgift som är riskläckande. Instanserna förordar därför att avgiften begränsas till att avse kostnaden för administrationen av garantier och garantiutfästelser. Svenska bankföreningen menar för sin del alt det bör åligga den särskilda garantinämnden att löpande pröva avgiftens storlek och utformning under beaktande av bl.a. varvens konkurrenssituation.

4.5 Rederiernas finansiering

Beträffande statens medverkan vid rederiernas finansiering understryker flertalet berörda remissinstanser, bl.a. sjöfartsverket, statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten. Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges redareförening och Rederiföreningen för mindre fartyg, vikten av snara statliga åtgärder för atl stödja rederinäringen. Man pekar härvid bl.a. på den garantiordning som ställts till rederinäringens förfogande i Norge. Flera av de nämnda remissinstanserna betonar i detta sammanhang behovel av en snabb kartläggning och analys av den svenska rederinäringen som kan ligga lUl grand för statliga stödåtgärder.

Utredningens förslag till inslitutioneU omorganisation av rederifinansieringen genom avveckling av de nuvarande skeppshypolekskassorna och inrättandet av elt nytt institut. Svensk skeppskredil, tillmäts mindre betydelse av berörda remissinstanser, även om endast Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa direkl uttalar sig mol förslaget.  Kassorna avvisar också den föreslagna administrativa

Prop. 1975/76:121                                                    24

samordningen  med Svensk Exportkredit,  vilket även  Svensk Exportkredit gör.

Förslagel om samordning mellan Svensk skeppskredit och Svensk Exportkredit avvisas också av statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten och Rederiföreningen för mindre fartyg, eftersom samordningen skuUe få till följd alt även lånenämndens administration skulle — via den föreslagna samordningen mellan Svensk skeppskredil och lånenämnden — flyttas till Svensk Exportkredit och Stockholm. Lånenämnden och föreningen framhåller att lånenämnden så sent som år 1974 flyttades från Stockholm till Göteborg för atl bättre kunna tillgodose lånlagarnas intresse från lokaliseringssynpunkt. Med instämmande från sjöfartsverket understryker de i stället behovet av stödinsatser även för den mindre rederinäringen och föreslår i första hand en utökning av anslaget till lånenämnden.

5    Rapport angående statliga kreditgarantier för lagerproduktion av fartyg

5.1 Den svenska varvsindustrins dagsläge och utsikter

I utredningsrapporten konstateras atl för den svenska varvsindustrins vidkommande har den rådande obalansen inom den internationella sjöfartsnäringen primärt tagit sig uttryck i frånvaro av beställningar under åren 1974 och 1975 avseende i första hand leveranser år 1978. Vid en intemationell jämförelse kan å andra sidan konstateras all de svenska varven hittills har drabbats av förhållandevis få avbeställningar.

Industridepartementet genomförde i samråd med varvsrådel under januari 1976 en enkät rörande den förväntade utvecklingen inom svensk varvsindustri under åren fram t.o.m. år 1979. I utredningsrapporten har gjorts följande sammanställning från enkäten vad avser den aktuella ordersituationen:

Tabell 1. Leveranser (1 OOO-tal dwt) enligt storvarvens inneliggande orderstock (enligt enkät i januari 1976)

1975 1976                 1977                 1978
(utfall)

Tankfartyg               3 666 4 985               3 703                1 879

Bulkfartyg                    490 496                   541                   968

Produktfartyg              147              94

4 303 5 575                4 244                2 847

Som framgår av sammanställningen kommer slörre delen av varvens innehggande orderslockar successivt att levereras under perioden fram t.o.m. år 1977. De sista leveranserna kommer atl ske under år 1978.

Prop. 1975/76:121                                                   25

Jämfört med konkurrentvarven i andra länder kan konstateras atl de svenska varvens orderböcker i genomsnitt är ett år längre. Det totala värdet av storvarvens inneliggande orderstockar uppgår f. n. till ca 12 000 milj. kr.

Jämfört med ordersituationen vid halvårsskiftet 1975, som redovisades i enkät lill industridepartementet under oktober 1975, har inga nya order tillkommit eller annulleringar gjorts. Ett antal konverteringar har dock genomförts. Vidare har elt flertal förskjutningar i leveransprogrammen ägt ram innebärande atl bl.a. samtliga planerade leveranser år 1979 har flyttats tiU år 1978.

Den övervägande delen av varvens inneliggande beställningar kommer således att ha levererats vid utgången av år 1977. Mellan ordertidpunkt och leveranstidpunkt krävs inom den svenska varvsindustrin normalt ca två år för att jämn beläggning inom samtliga konstruktions-och produktionsavsnitt skall kunna upprätthållas. För leveranser under första halvåret 1978 erfordras följaktligen nya order under första hälften av år 1976. Med hänsyn lagen lill genomförda förskjutningar av leveransprogrammen och möjligheterna lill alt i en osäker situation arbeta med kortare genomloppstider i företagen, torde den kritiska tidpunkten för nya order för flertalet av storvarven i allmänhet ligga kring halvårsskiftet 1976.

Till följd av den rådande marknadssituationen bedöms i rapporten utsikterna atl de svenska varven skulle komma att erhålla lönsamma order i någon större omfattning under år 1976 som små. Det kan därför i dagsläget inle anses sannolikt alt den förväntade orderingången under det närmaste året kommer atl medföra någon mera omfattande beläggning vid varven. I praktiken föreligger härigenom en faktisk beläggningslucka av betydande omfattning under i första hand år 1978 med åtföljande sysselsättningsmässiga konsekvenser redan långl dessförinnan.

Från enkäten har vidare i utredningsrapporten gjorts en sammanstäUning (tabell 2) över den av slorvarven redovisade sysselsättningsutvecklingen enligt inneliggande orderstock under perioden. Som framgår därav kommer sysselsättningen enhgt inneliggande orderstockar att minska kraftigt redan under år 1977. I rapporten framhålls atl de redovisade bedömningama av sysselsättningsutvecklingen, framför allt under åren 1977 och 1978, har baserats på förutsättningen att inga ytterligare avbeställningar sker. Till följd av den skärpning av sjöfartskrisen som har inträffat under år 1975 är det emellertid osäkert om den redovisade sysselsältningsnivån för dessa år kommer alt kunna upprätthållas. Övervägande marknadsmässiga skäl talar i dag för att en ytterligare, dock begränsad, minskning av sysselsättningen inle kan uteslutas. De redovisade bedömningarna bör således inte ses som ett uttryck för en fasl planerad utveckling utan som en indikation på stor-

Prop. 1975/76:121                                                                 26

leksordningen av den framtida sysselsättningen, om varven dessförinnan inte tvmgas atl genomföra några ylterligare omställningsåtgärder lill följd av bl. a. tUlkommande avbeställningar. F. n. genomför de flesta av slorvarven en rad begränsade sysselsättningsmässiga åtgärder, innefattande bl. a. rekryteringsstopp och omskolning, vilka syflar till alt så snabbt och smidigt som möjligl erhålla en långsiktig anpassning till den förväntade marknadsutvecklingen.

Mot bakgmnd av den aktuella ordersituationen och sysselsättningsutvecklingen under de närmaste åren planerar storvarven att påbörja en produktion av fartyg i egen regi, dvs. innan extern försäljning har skett, för leverans i första hand under år 1978. En del av de anställda kommer sålunda enligl varvens planer all sysselsättas i sådan produktion redan under år 1977. Försäljningen förutsätts kunna genomföras under byggnadstiden eller senast vid leveranstidpunkten. Härigenom överbryggs den förväntade beställningssvackan under år 1976 med påbörjad lagerproduklion för leverans under år 1978.

Tabell 2. Sysselsättningsutvecklingen vid storvarven under åren 1975—1978 (enligt enkät i januari 1976) Antal anställda för varvsproduktion genomsnitt resp. år

	1975 (Utfall)	1976	1977	1978
1. Inneliggande orderstock Arbetare Tjänstemän och arbetsledare	17 800 6100	17 400 5 600	14 000 3 600	1800 600
	23 900	23 000	17 600	2 400
2. Lagerproduklion Arbetare Tjänstemän och arbetsledrae	—	300	3 200 1 800	11 500 4 200
	—	300	5 000	15 700
Totalt antal anställda	23 900	23 300	22 600	18 100

' Avser ej kontrakterade fartygsleveranser

I syfte atl erhålla möjligheter tiil erforderlig rörelsekapitalanskaffning för sådan lagerproduktion har man från varvsföretagens sida under hösten 1975 framfört krav på statliga garantier för upplåning under byggnadstiden. I anslutning till varvskommissionens arbete har framkommit förslag om utvidgning av det existerande statliga kreditgarantisystemet till att även omfatta garantier för sådan lagerproduktion. Som väsentligt villkor härför har bl. a. fömtsatts att de svenska varven stegvis reducerar sin samlade produktionsvolym till en nivå som svarar mol den förväntade långsiktiga marknadsutvecklingen.

Efler diskussioner i varvsrådel överenskoms alt varven under januari 1976 tUl industridepartementet skulle redovisa bl.a. omfattningen och den tidsmässiga infasningen av en sådan lagerproduktion. Som en riktpunkt   för   den   framtida   produktionens   storlek   skulle   produktions-

Prop. 1975/76:121                                                   27

volymen år 1978, jämfört med situationen år 1974, minskas med ca 30%. Varven uppmanades i enlighet härmed alt bl.a. redovisa de sysselsättningsmässiga konsekvenserna för egna anställda och för entre-prenadanställda av en sådan produktionsneddragning (jfr tabell 2).

Under år 1974 uppgick antalet direkt anställda vid slorvarven tUl 23 800, varlUl kom 2 200 entreprenadanställda, dvs. totalt sysselsattes 26 000 personer. Som framgår av tabell 2 beräknas antalet anställda vid storvarven under år 1978 uppgå lUl 18 100. Hänsyn har då lagils lill lagerproduklion. Vid denna tidpunkt beräknas entreprenadverksamheten vara helt avvecklad. Antalet direkl anställda vid slorvarven skulle således minska med ca 5 700 personer eller 24 % under perioden 1974—-1978. Den totala sysselsättningen, inkl. entreprenadanställda, vid storvarven skulle under samma period minska med ca 7 900 personer eUer 30 %. Större delen av den prognostiserade nedgången avser koUektivanstäUda. Vid samthga storvarv räknar man emellertid i dagsläget med att personalminskningen på koUektivsidan successivt kommer atl kunna klaras genom bl. a. naturlig avgång och överflyttning av personal till annan verksamhet inom förelagen. I samband härmed kommer en omfattande omskolningsverksamhet av den egna personalen all påbörjas inom varven. På tjänstemannasidan är situationen annorlunda. Man räknar f. n. med all ca 600—700 tjänstemän — i försia hand vid de båda Göleborgsvarven — successivt kommer att behöva friställas under de närmaste åren.

Enligl de av varven redovisade prognoserna, skulle en genomsnittlig nedskäming av sysselsättningen med 30 % fram t. o. m. år 1978 innebära imgefär följande inom de större varvsregionerna. I Uddevalla berörs lolall ca 350 personer och i Göteborg ca 4 700 personer, varav ca 1 600 är entreprenadanställda. Motsvarande siffror för Malmö och Landskrona har uppgivits till resp. 1 800 och 350. I sammanhanget kan nämnas att i Göieborgs kommunblock antalet anställda vid de båda varvsföretagen utgör ca 20 % av den totala industrisysselsältningen. Motsvarande andelar för Malmö och Uddevalla är resp. 13 och 47 %. I Landskrona kommun svarar Gölaverken Öresundsvarvet för 40 % av industrisysselsältningen.

5.2 Överväganden och förslag

Inledningsvis understryks i rapporten att avgörande för varvens och statsmakternas åtgärder i dagens situation måsle vara bedömningen av farlygsmarknademas utveckling under återstoden av 1970-talet. Föreliggande bedömningar pekar entydigt på att den totala fartygsefterfrågan, även sedan balans inträtt på lankfraklmarknaderna, kommer alt ligga på en väsentligt lägre nivå än vad som tidigare väntades. Fömtom den på sikt normala tUlväxlen av fartygsbehovet för

Prop. 1975/76:121                                                   28

andra frakter än oljefrakter framemot 1980-talet kommer — särskUt under försia hälften av 1980-talel — betydande återanskaffnings-behov även för tankfartyg atl göra sig gällande. En reducerad, men välrustad och effektiv svensk varvsindustri bör därför på längre sikt kunna finna intressanta och omfatlande tillverkningsprojekt. Det måsle i detla perspektiv vara en angelägen uppgift att undvika all svensk varvsindustri under en av allt alt döma relativt kort övergångsperiod förlorar så mycket i sin produktionsvolym och tekniska framförhållning att dess konkurrensförmåga  allvarligt försämras och eftersatts.

Mot bakgrand av den rådande beläggningssilualionen föreslås i rapporten sålunda att statliga garantier för lagerproduktion av fariyg, dvs. fartyg som byggs i egen regi t.ex. för dotterbolags räkning ställs tUl svensk varvsindustris förfogande fr.o.m. andra halvåret 1976 för atl i etl första steg avse leveranser t. o. m. år 1978. Dessa garantier bör bidra Ull varvens anskaffning av rörelsekapital för igångsättande av sådan produktion i takt med all iimeliggande orderstockar avverkas. Härigenom skapas förutsättningar för att svensk varvsindustri i en akut marknadssituation kan överbrygga en temporär beställningssvacka under år 1976.

Övervägande skäl, främst marknadsmässiga, talar enligl vad som anförs i rapporten för att det statliga garantiålagandel i dagsläget begränsas till att i en förstå etapp endast omfatta planerade fartygsleveranser t. o. m. år 1978. Osäkerheten om marknadsutvecklingen under de närmaste åren är stor, varför bl.a. varvens möjligheter atl erhålla fartygsbeställningar avseende leveranser år 1979 f. n. inle kan överblickas på ett tillfredsslällande sätt. Detta utesluter givetvis inte, framhålls det, att det statliga garantiåtagandet — om del visar sig erforderligt — vid elt senare tUlfälle kan omprövas och utvidgas lill atl avse leveranser även år 1979. Härför nödvändiga ställningstaganden från statsmakternas sida bör kunna ske under år 1977, då bl.a. sysselsättningsutvecklingen bättre kan bedömas.

På kort sikt bidrar omfattningen av del föreslagna garanlislödet således tUl att varven kan upprätthålla en högre sysselsättning än annars t. o. m. år 1978. Den föreslagna garantiordningen ger varven rådrum för att successivt anpassa sina produktionsresurser till förändrade marknadsförhållanden på längre sikt.

Som huvudförutsättning för inrättandet av ell system med statliga fartygsbyggnadsgarantier bör enligt förslaget gälla att de svenska varven stegvis reducerar sin samlade produktionsvolym tUl en nivå som realistiskt svarar emot den förväntade långsikliga marknadsutvecklingen. En första riktpunkt för den framlida produktionens storlek bör av framför allt marknadsmässiga skäl ligga inom intervallet 65—75 % år 1978, jämfört med situationen under år 1974, och uttryckt i lämpligt sysselsättningsmålt med hänsyn till normal produktivitetsökning.

Prop. 1975/76:121                                                   29

Varven bör i enlighet härmed, dock med erforderlig hänsyn tagen till inneliggande orderstock, åläggas att vidta sådana produktionstekniska åtgärder all den reeUa produktionsvolymen kommer att trappas ned under de närmaste åren. Härvidlag bör fömtsättas att den s. k. extema kapaciteten för den direkta fartygsproduklionen som inle kräver stora er-sättningsinvesteringar i de egna anläggningama avvecklas i motsvarande utsträckning.

En andra väsentlig förutsättning bör vara att det statliga garanti-åtagandet volymmässigt begränsas till att omfatta farlygsproduktion avseende leveranser fram t. o. m. år 1978. Efler särskUd prövning av regeringen bör i enstaka fall garantier för produktion av fartyg kunna utsträckas lill all avse leveranser år 1979. Sådan prövning kan bli aktuell för t. ex. fartyg med längre upparbelnmgstid än normalt. Omfattningen av statens insats skall således ställas i direkt relation till skillnaden mellan det uppsatta produktionsmålet för år 1978 och den faktiska beläggningen år 1978 enligt befintlig orderslock. Som tidigare har framhåUits bör elt eventuellt förlängt statligt garantiåtagande för i första hand år 1979 bedömas med utgångspunkt i de vid varje tidpunkt rådande marknadsförutsätlningama och anpassas dll sysselsättningsmässiga och ekonomiska förhållanden vid varje enskilt förelag.

I utredningsrapporten framhålls vidare att en Iredje viktig förutsättning är att det statliga åtagandet tidsmässigt begränsas och får formen av statliga kreditgarantier under byggnadsskedel genom en utvidgning av det nuvarande fartygskredilgarantisystemel. Stödet kommer härigenom inte alt innehålla något direkt subventionsmoment. Garantierna skall upphöra vid färdigtidpunkten. Resp. varvsföretag får sålunda svara för eventuella förluster i samband med försäljningen samt för erforderliga fartygskrediter tUl köparen. Statens engagemang härvidlag begränsas tUl ett garantiåtagande inom ramen för då gällande garantisyslem. Om varvets ekonomiska resurser kan anses vara alltför begränsade för att exempelvis klara täckandet av uppkommande kapitalbehov i händelse av förskjuten försäljning efter färdigställandet bör enligt rapporten i första hand övervägas om de ställda garantiema skall upphöra i kombination med atl andra statliga insatser vidtas.

I enlighet med den föreslagna uppläggningen bör krävas att om varven har tagit i anspråk garantier för lagerproduktion, ifrågavarande fartyg skall avyttras innan varvet tecknar nya kontrakt med externa beställare avseende likartade fartyg om ej särskilda skäl talar däremot. Härigenom skapas, understryks det, etl incitament för varven alt genomföra extern försäljning.

Uppkommer vidare svårigheter för varven att genomföra inneliggande orderstockar, exempelvis genom krav på att varven tecknar egna andelar i beställda fartyg, fömtsatts i utredningsförslaget att varven därvid själva står för eventuellt erforderliga finansiella insalser. De statliga

Prop. 1975/76:121                                                    30

garantiema för lagerproduktion skall sålunda inte avse redan tecknade kontrakt. Frågor om speciella statliga garantiåtaganden i samband med exempelvis avbestäUningar bör prövas av regeringen i särskild ordning.

En totalbedömning av resp. företags ekonomiska förutsättningar att påbörja och genomföra en lagerproduklion skall enligl rapporten göras från statens sida i samband med alt utfästelse om lagergaranlier ges.

I rapporten anges vidare vissa villkor som bör gälla för ianspråktagande av fartygsbyggnadsgarantier. I korthet innebär dessa följande.

Statlig fartygskreditgaranti för lagerproduktion bör enligt förslaget vara knuten till enskUt fartygsbyggnadsprojekt och bör kunna beviljas samtliga berörda varvsföretag. Garantier bör vidare enUgt nuvarande regler för fartygskredilgarantier ges i form av statlig proprie-borgen av fuUmäktige i riksgäldskontoret och avse lån för finansiering av fartyg under byggnad som resp. varv tar upp. Garantiernas löptider bör begränsas lill att omfatta byggnadstiden och bör få tas ianspråk tidigast 12 månader före beräknad färdigtidpunkt. För vissa specialfartyg, som kräver förhållandevis lång byggnadstid, föreslås ianspråktagande få ske 24 månader före färdigtidpunkten. lanspråktagandet bör vidare ske i fyramånadersinlervaller, dvs. 12, 8 och 4 månader före beräknad färdigtidpunkt.

Garantin bör enligt förslaget vid varje tidpunkt motsvara 70 % av den upparbetade självkostnaden för projektet. Härigenom kommer garantin att etappvis omfatta de direkta produktionskostnaderna under större delen av byggnadstiden. Detta innebär att s.k. indirekta produktionskostnader, avskrivningar m. m. inte kommer atl omfattas av garantiålagandel.

För att skapa incitament för varven att genomföra extern försäljning under byggnadstiden bör enligt förslaget garantierna avgiflsbeläggas. Sådan avgifl bör klart överstiga de avgifter som föreslås bli införda för vanliga fartygskredilgarantier och sättas till förslagsvis I % per år räknat på utestående garantibelopp.

För garantier skall varven enligt den nya sjölagens bestämmelser om inteckning och säkerhetsöverlåtelse stäUa säkerhet i skeppsbygget med bästa förmånsrätt. Kompletterande säkerheter, exempelvis i form av s. k. förskollsväxlar eller i förekommande fall moderbolagets borgen, skall kunna krävas efter särskild prövning.

Vad avser garantivillkoren i övrigt bör enligt förslagel i tillämpliga delar gälla nuvarande eller tillkommande bestämmelser inom ramen för gällande statligt fartygskreditgarantisystem.

Som ett första steg i arbetet med utformningen av garantisystemet har berörda företag under januari månad 1976 tUl industridepartementet redovisat den aktuella planeringssituationen, med särskUd vikt lagd på behovet och den tidsmässiga infasningen av lagerproduktionen i takt med att inneliggande orderslockar avverkas.  Denna redovisning av

Prop. 1975/76:121                                                   31

företagets situation och framtida utveckling genomfördes genom en utvidgning av industridepartementets varvsenkät. Den utvisar effektema av en lagerproduktion på företagens sysselsättningsmässiga och ekonomiska utveckling, produktionsvolym och investeringsinriktning. Vad avser den ekonomiska redovisningen har denna omfattat femåriga prognostiserade resultat- och balansräkningar, finansieringsanalyser saml den totala säkerhetsmassans utveckling. På grandval av varvens redovisningar har behovet av kreditgarantier för en lagerproduktion t. o. m. år 1978 beräknats.

Med tanke på de i dagsläget snabbt föränderliga förutsättningarna för produktionsplaneringen i varvsföretagen bör berörda företag, som ett andra steg i arbetet med garanlisystemets utformning, tUl industrideparlementet redovisa ett uppdaterat prognosmaterial av likartat slag som tidigare. På basis av denna redovisning fastställer regeringen bl.a. den slutliga fördelningen av garantier till resp. förelag. Dessförinnan, dvs. parallellt med riksdagsbehandlingen under våren 1976 av det föreliggande förslaget till garantisyslem, utarbetas ett syslem med detaljerade rutiner för den löpande handläggningen av dessa särskilda garanti-ärenden. Förslagen liU riktlinjer för delta arbete redovisas i det följande.

I varvskreditutredningens betänkande föreslås atl en särskUd garanti-nämnd inrättas vid halvårsskiftet 1976 för beredning av garantiärenden inom ramen för fartygskredilgarantisystemel. Del är ändamålsenligt, framhålls del i rapporten, alt även granskning av garantiären-dena avseende lagerproduklion läggs på denna nämnd. Före utfärdande av garanti för lagerproduktion bör nämnden, efter erforderlig granskning av garanliärendet, avge yttrande till riksgäldsfuUmäktige, som sedan beviljar garanti. Härigenom skapas möjligheter till en allsidig prövning av riskerna med det statliga garantiåtagandet i varje enskilt garantiärende, samtidigt som en fast administration för den löpande beredningen erhålls.

Den tidigaste lidpunkten för ianspråktagande av lagergaranli lorde enligl beräkningar i rapporten inträffa under tredje kvartalet 1976. Härvid har förutsatts att varven i dagslägel arbetar med en genomsnittlig framförhållning på 18 månader, vilket innebär alt delta särskilda system för fartygsbyggnadsgarantier bör träda i kraft vid halvsårsskiftet 1976.

Den föreslagna garantinämnden och riksgäldsfullmäktige bör ges en särskUd garantiram avseende leveranser av fartyg t. o. m. år 1978, vUken föratsätts bli faststäUd av riksdagen genom beslut under våren 1976. Regeringen bör bemyndigas atl fördela garantierna såväl tidsmässigt som mellan förelagen. I en första etapp tilldelas nämnden en ram moisvarande en total volym av sex månaders beräknad lagerproduklion. Denna ram bör vidare baseras på företagsspecifika garantikvoter. I en andra etapp får nämnden, efter rapportering till regeringen angående

Prop. 1975/76:121                                                    32

bl.a. garantiulnyttjande och beräkningar av kommande garanlibehov, en ny ram avseende ylterligare sex månaders lagerproduklion.

Nämndens arbetsuppgifter kommer enligt förslaget i detta sammanhang atl bl.a. omfatta:

—   en fortlöpande granskning av företagens utveckling med särskild vikt vid ekonomiska analyser och bedömningar av sysselsättningsutvecklingen, vilken kan baseras bl. a. på redovisade femårsprognoser från företagen i likhet med den nuvarande varvsenkäten,

—   beredning av specifika garanliärenden med åtföljande rekommendationer tUl riksgäldsfullmäktige angående utfärdande av garantier,

—   uppföljning av beviljade garantier,

—   halvårsvis rapportering i samråd med riksgäldskonloret lill regeringen angående garantisystemels utnyttjande och varvsföretagens behov av fortsatta garantier.

Nämndens rekommendation liU riksgäldsfullmäktige angående tUldelning av garantier för lagerproduktion bör kunna göras avhängig av övrig garantitilldelning och bör i varje enskUt fall bedömas med utgångspunkt från företagets ekonomiska situation. Självfallet bör nämnden härvid beakta de särskilda förhåUanden och problem som f.n. råder inom svensk varvsindustri. Tveksamma garantiärenden bör hänskjutas till regeringen för avgörande.

Del bör enligt utredningsförslaget åläggas resp. företag atl i samband med garantiansökan, som inges tUl nämnden senast ca sex månader före beräknat ianspråktagande, för varje lagerbyggnadsprojekt redovisa bl. a. följande uppgifter.

—   översiktligt produktionsprogram

—   teknisk beskrivning (fartygstyp, slorlek m. m.)

—   försäljningsslrategi (villkor för försäljning, betalningsvillkor etc.) —• preliminär finansieringsuppläggning (lånevillkor m.m.)

—   arbetskraftsbehov

—   externt kapacitetsbehov (underleverantörer)

—   förkalkyler (och kalkylföratsätlningar)

—   upparbelningskurva för självkostnaden

—   ekonomiska uppgifter om ägare under byggnadstiden (exempelvis
dotterbolags ekonomiska ställning).

I allt väsentligt skall det redovisade fartygsprojektets ekonomiska, sysselsättningsmässiga och produktionstekniska effekter kunna avstämmas mot de tidigare redovisade femårsplanerna. Vid behov kompletteras även dessa. Nämnden och riksgäldskontoret bör således ges långtgående möjligheter alt löpande följa utvecklingen inom resp. företag. Sådant löpande informationsbehov kan också täckas genom en direkt koppling till företagels normala rapporteriagsrutiner. Härvidlag förulsälls att nämnden får ta del av den årliga s.k. revisorsinsynen som genomförs av riksgäldskontoret.

Prop. 1975/76:121                                                   33

I samband med att garanti bevUjas, dvs. tidigast 12 månader före beräknad färdigtidpunkt, lämnas kompletterande uppgifter om den slutliga finansieringsuppläggningen under byggnadstiden. När garantin vid färdigtidpunkten avlyfts, redovisas på sedvanligt sätt erforderliga uppgifter om försäljningen, köparen, låne- och kreditvillkor etc.

5.3 Omfattningen av det statliga garantiåtagandet

Varven har i enkäten redovisat följande planerade leveranser av fartyg t. o. m. år 1978 för vilka statliga lagergarantier beräknas behöva las i anspråk.

1976     1977     1978     Summa

Leveransvärde (milj. kr.) —       686       4 454    5 140

Nämnda leveransvärden, som i stort motsvarar den beräknade självkostnaden, har angetts bl. a. med ulgångspunkt från all produktionsvolymen vid utgången av år 1978 i genomsnitt kommer att ligga i intervallet 25—35 % under 1974 års nivå.

Med utgångspunkt från dessa leveransvärden och i enUghet med de föreslagna fömtsättningarna för lagergarantier skulle enligt beräkningar i rapporten det totala garantiålagandel, dvs. 70% av självkostnaden för resp. fartygsbygge t. o. m. år 1978, kunna uppskattas liU lolall ca 3 600 milj. kr.

6   Statens övertagande av Eriksberg

Enligt beslut av riksdagen (prop. 1975:110, NU 1975:35, rskr 1975: 247) förvärvade staten den 1 juli 1975 samtliga aktier i Eriksberg för 1 000 kr. Riksdagens beslut innebar i övrigt bl.a. alt fullmäktige i riksgäldskonloret bemyndigades att tillhandahålla Eriksberg en rörlig kredit på 200 milj. kr.

Eriksbergs förre ägare. Ångfartygs AB Tirfing (Tirfing), åtog sig i samband med uppgörelsen all för verksamhetsåret 1974 lämna ett koncernbidrag lill Eriksberg om 225 milj. kr. och att vid Eriksberg beställa två s.k. isbulkfartyg till ett sammanlagt belopp av 237 milj. kr.

I proposilionen framhölls alt de ekonomiska konsekvenserna av ett statligt övertagande av Eriksberg inle kunde överblickas med hänsyn lill del oklara marknadslägel. Enligt de ekonomiska analyser som varvskommissionen hade gjort kunde enbart förlusterna i inneliggande orderstock beräknas uppgå till uppemot en halv miljard kronor. Även med avdrag för del koncembidrag om 225 milj. kr. som den förre ägaren tillsköl skulle betydande ekonomiska resurser behöva tillföras förelaget.

3    Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 121

Prop. 1975/76:121                                                   34

Lösningen på den akuta krisen vid Eriksberg kom således alt bli av provisorisk karaktär. Jag anförde i propositionen all lösningen borde följas av överväganden och åtgärder som syftade till alt sätta in Eriksberg i ett vidare sammanhang. Jag underströk vidare att det borde vara elt förelags konkurrensförmåga ulan statligt stöd som bestämmer den långsiktiga produktions- och sysselsältningsnivån. Samtidigt framhöll jag vikten av att varvskommissionen i sitt fortsalla arbete sökte finna en lösning av Eriksbergsfrågan som innebar ökad samordning inom varvsindustrin. Flera långsiktiga handhngsalternativ stod härvidlag till buds. Mot bakgrund av att Eriksberg torde sakna förutsättningar för att på sikt, ulan myckel betydande nyinvesteringar, upprätthålla en fartygsproduktion förordades en lösning som innebar ell icke fristående Eriksberg.

7    Avtal om samgående mellan Götaverken och Eriksberg m. m.

Under hösten 1975 har överläggningar förts mellan varvskommissionen och Saléninvest AB (Saléninvest), Gölaverkens ägare, om i vilken utsträckning Götaverken kan bidra tUl en lösning av krisen vid Eriksberg. Som ett resultat av dessa överläggningar träffades i december elt ramavtal angående samgående mellan Eriksberg och Gölaverken. Ramavtalet, som med förbehåll för regeringens godkännande har slutits mellan staten och Saléninvest, reglerar de väsentligaste villkoren för samgående. Behövliga kompletterande avtal har träf fals den 13 februari 1976.

Innan jag övergår till en presentation av ramavtalets olika delar vill jag i korthet redovisa Eriksbergs aktuella läge och utsikter.

I kommissionsrapporten den 30 april 1975, som i sin helhet bilades prop. 1975:110, presenterades bedömningar av Eriksbergs resultat- och likviditelsutveckling under de närmaste åren. En aktuell uppföljning ger vid handen att dessa bedömningar alltjämt är giltiga i sina huvuddrag.

För år 1974 beräknades förlusten preliminärt lill 150 milj. kr. I det slutliga bokslutet fastställdes förlusten tiU 222 milj. kr., med beaktande av vissa framlida förluster på pågående fartygsbyggen. Uirymme härför skapades i samband med det koncernbidrag på 225 milj. kr. som lämnades av Tirfing. Genom koncembidraget kunde Eriksbergs egna kapital inkl. obeskattade reserver på sammanlagt ca 330 milj. kr. behåUas helt intakt i 1974 års bokslut.

Nämnda koncernbidrag, konlantförskollen på de av Tirfing beställda isbulkfartygen och den av staten beviljade rörliga krediten på 200 milj. kr. ger Eriksberg erforderlig likviditet lill mitten av innevarande år. Under det andra halvåret 1976 uppkommer dock i överensstämmelse med tidigare bedömningar en brist på ca 100 milj. kr.

Prop. 1975/76:121                                                   35

De samlade förlusterna under åren 1975 och 1976 uppskattades i kommissionsrapporten till 400—450 milj. kr., häri inräknades bl. a. samtliga latenta valutaförluster som inte resultalförts i 1974 års bokslut. Som angavs i prop. 1975:110 beaktades vid detta bokslut inte heller UtfaUet av de pågående tvistiga engagemangen med bl.a. Lisnavevarvet i Portugal. Uppgörelse har sedermera nåtts med detta varv, vUket medförde en merkostnad för Eriksbergs del på ca 90 milj. kr. Med en av beställarna har uppgörelse i dagsläget inte nåtts, varför Eriksberg tvingats alt göra en extra förluslavskrivning på ca 44 milj. kr. för det beställda fartyget som nu har färdigställts. Å andra sidan har, som tidigare nämnts, en större del av förlustema på den produktion som var påbörjad, men inte färdigställd per den 31 december 1974, beaktats redan i 1974 års bokslut. Förlusten för år 1975 reduceras därför i motsvarande utsträckning. Vidare har valutakursutvecklingen verkat till förmån för Eriksberg. Förlusterna för åren 1975 och 1976 kan därför f. n. uppskattas till 435—455 mUj. kr., dvs. i stort sett i enlighet med kommissionens bedömning på våren 1975.

Osäkerheten är alltjämt stor vad beträffar resultatutvecklingen efter år 1976, beroende på rådande marknadssituation och på olika uppkommande kostnadseffekter av fortsatt drift vid Eriksberg i samband med det planerade samgåendet med Götaverken. För år 1977, som är det sista året som helt täcks av inneliggande orderstock, har dock en förlust på ca 200 milj. kr. beräknats av bolaget. Sammanfattningsvis kan således förlusterna för åren 1975—1977 uppskattas till omkring 650 milj. kr. Prognosema för efterföljande år kan i dagsläget inle kalkyleras med någon större tillförlitlighet utan atl bl. a. sammanläggnings-planerna och prisantagandena för i dag ej kontrakterad produktion preciseras.

Ramavtalet mellan staten och Saléninvest om samgående mellan Götaverken och Eriksberg träffades med utgångspunkt från bl.a.

att den svenska varvsindustrins produktion måste reduceras relativt kraftigt under de närmaste åren som en del av en internationell produktionsminskning,

att till och med upprätthållandet av denna reducerade varvsproduktion torde kräva särskilda statliga stödåtgärder vad avser fartyg för leverans under åren 1978 och 1979,

att eventuella statliga stödåtgärder ej kommer att innehålla något direkt subventionsmoment och

att en samordning av varvsproduklionen i Göteborg är önskvärd.

I ramavtalet har parterna överenskommit om bl.a. följande riktlinjer för sammanförandet av Götaverken och Eriksberg till en koncem.

Samgåendet mellan Götaverken och Eriksberg innebär bl.a. att en enhetlig ledning skapas för nybyggnadsverksamheten i Göieborg. Eriksbergs nuvarande anläggningstillgångar skall utnyttjas så långt detla är företagsekonomiskt rimligt.

Prop. 1975/76:121                                                    36

Skapandet av en enda produktionsmässig enhet för nybyggnation i Göieborg skall ske successivt i den takt som bestäms av företagsekonomiska överväganden av styrelsen och den verkställande ledningen i Götaverken efter samråd med de ansläUdas fackliga organisationer. Inneliggande order avverkas i stort sett såsom planerat vid resp. varvsanläggning. En fullständig produktionsmässig integration kan därför ske först fr.o.m 1978. Planeringen för integrationen skall påbörjas snarast.

På längre sikt bör eftersträvas att nybyggnadsverksamheten i Göteborg i huvudsak samlas på eller i anslutning tUl det nuvarande Aren-dalsområdet,

De ekonomiska transaktionerna i samband med samgåendet regleras i avtalet på följande sätt.

Staten överlåter senast den 1 juli 1976 till Götaverken samtliga aktier i Eriksberg för ett pris av tiUhopa 1 000 kr.

Senast den 1 juli 1976 omvandlas statens räntefria lån till Götaverken på f. n. 45 milj. kr. till aktier till en kurs innebärande alt aktiekapitalet ökas till 200 milj. kr.

Staten förvärvar från Saléninvest för 136 milj. kr. så många aktier i Götaverken att statens andel, inräknat Statsföretag AB:s nuvarande innehav och tillkommande aktier enligt vad nyss har sagts, uppgår tiU 51 % av aktiekapitalet i Götaverken.

De närmare villkoren för aklieöverlåtelsema och omvandlingen av lånet till aktier m. m. har reglerats i särskilda avtal mdlan staten, Saléninvest och Götaverken.

Statens förlustläckningsansvar för Eriksberg regleras i ramavtalets § 11 enligl följande.

Partema är överens om alt ett fullföljande av Eriksbergs fartygskontrakt och övriga åtaganden kan ske endast med betydande förluster som följd. Dessa förluster skall bäras av staten, enär varken Saléninvest eller Götaverken ekonomiskt skaU belastas av åtgärder och åtaganden vid Eriksberg beslutade före samgåendet med Gölaverken. Förlusten för 1975 skall på grundval av preliminärt bokslut fastställas senast den 15 febmari 1976. Denna förlust, som i december 1975 uppskattades till ca 450 milj. kr., skall av staten läckas genom etl kontant aktieägartillskott till Eriksberg senast den 1 juli 1976.

Motsvarande förluster för år 1976 och år 1977 skaU läckas av staten genom aktieägarlillskotl. Om det i samband med fastställandet av 1976 års bokslut skulle visa sig all den slutligt fastställda förlusten för år 1975 överstiger den preliminärt uppskattade, skall staten täcka denna mellanskUlnad.

De förluster — inkl. vad som har angivits i föregående siycke — som är förenade med driften av Eriksberg under åren 1976 och 1977 samt med driften för tiden fram liU den slutliga sammanläggningen, skall av

Prop. 1975/76:121                                                   37

Götaverken preciseras i ett fast belopp senast den 31 december 1976. Kan vid förhandhngar mellan staten och Götaverken härvid överenskommelse om statens bidrag ej träffas, skaU staten täcka de på Eriksberg fallande förlusterna t.o.m. år 1979. Enligt tilläggsavtal mellan partema har Eriksbergs förlust för år

1975,  på grundval av preliminärt bokslut, faststäUts till 420 milj. kr.
Nämnda belopp skall kontant inbetalas till Eriksberg senast den 1 juli

1976.  Enligt tilläggsavtalet är parterna vidare ense om att en precisering
av förluster efter år 1975 kan ske även vid en senare tidpunkt än den
31 december 1976.

Enligt ramavtalet åtar sig staten atl låta Eriksbergs rörliga kredit hos riksgäldskonloret på 200 milj. kr. kvarstå till utgången av år 1977.

För samarbetet mellan parlema skall gälla bl. a. följande riktlinjer.

Den nya styrelsen i Götaverken skall ha högst åtta av parterna utsedda ordinarie ledamöter. Parlema utser lika antal ledamöter. Staten äger utse ordförande. Vidare skall i styrelsen ingå verkställande direktören och högst fyra ordinarie arbetstagarledamöter. I syfle alt begränsa styrelsens storlek avser parterna att avstå från suppleanter samt söka träffa motsvarande överenskommelse med berörda arbetstagarorganisationer. Av bolagsstämman valda styrelseledamöter och revisorer tillsätts efter samråd mellan parterna.

Del närmare förhållandet mellan staten, Saléninvest och Statsföretag AB såsom delägare i Göta verken har reglerats i ett den 13 febmari 1976 träffat konsortialavlal. Beslut i följande frågor föratsätter enighet mellan partema, nämligen anställning eller uppsägning av verkställande direktör, väsentlig omläggning av företagets verksamhetsinriktning, överlåtelse resp. köp av rörelse eUer rörelsegren av betydande omfattning, investeringar i anläggningar till högre belopp än 50 milj. kr. samt förändring av aktiekapitalet i Götaverken. Vid oenighet mellan parterna i dessa frågor skall staten efter anfordran av Saléninvest inlösa Saléninvests aktier i Götaverken.

För alt underiätta en planmässig samordning av verksamheien meUan Gölaverken och Eriksberg åtar sig Saléninvest, enligt ramavtalet, att beställa ett eller två fartyg vid Eriksberg för en sammanlagd kontrakts-summa om ca 136 milj. kr. med leverans år 1977. Den nya koncernen äger förskjuta leveransen tiU senare tidpunkt, dock ej efter 1979 års utgång.

Saléninvest ålar sig vidare alt på anfordran av regeringen på marknadsmässiga villkor sköta befraktning och drift av fartyg producerade av den nya koncemen, vUka inte är sålda vid leveranstillfället. Särskilt avtal skall upprättas vid varje sådant tillfälle. Saléninvest åtar sig även all ingå liknande avtal med andra svenska varv.

Prop. 1975/76:121 38

8   Betalningsanstånd för lån till Uddevallavarvet AB

Under åren 1965 och 1967 erhöll Uddevallavarvet AB kapitaltillskott av staten på 40 milj. kr. resp. 75 milj. kr. för att täcka varvets förluster (prop. 1965:46, SU 1965:74, rskr 1965:202 och prop. 1967:30, SU 1967: 50, rskr 1967:141). Kapitaltillskotten lämnades under villkoret att staten skulle äga rätt till återbetalning av beloppet jämte 6% årlig ränta ur uppkommande utdelningsbar vinst innan utdelning fick ske.

Genom beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974:110, SU 1974:41, rskr 1974:264) eftergavs 65 milj. kr. av tiUskotten till varvet. Samtidigt ålades varvet alt återbetala återstående 50 milj. kr. med 10 milj. kr. under vart och ett av åren 1975—1979. Varvet skall inle betala någon ränta på kapitaltillskotten. Varvet har år 1975 betalat 10 milj. kr. tiU staten.

Uddevallavarvet har i skrivelse till regeringen den 12 febraari 1976 hemställt i försia hand att återstående 40 milj. kr. efterskänks och i andra hand atl återbetalning inle skall behöva ske förrän tidigast fr. o. m. år 1981. Som skäl anförs alt varvet nu har kraftiga finansiella påfrestningar. Det rådande pressade konjunkturläget inom rederibranschen kan under de närmaste åren väntas medföra ökade likviditetspåfrestningar för varvet.

9    Skeppsteknisk forskning och utveckling

I prop. 1975/76: 100 (bil. 15 s. 208) har regeringen föreslagit riksdagen alt, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Styrelsen för teknisk utveckling: Skeppsleknisk forskning och utveckling för budgetåret 1975/76 beräkna elt reservationsanslag av 12 000 000 kr. Jag anhåller atl nu få ta upp denna fråga.

E 3. Styrelsen för teknisk utveckling: Skeppsteknisk forskning och utveckling

1974/75 Utgift   14 345 129       Reservation       11664 728

1975/76 Anslag        12 000 000 1976/77 Förslag       13 000 000

Från anslaget utgår bidrag för slöd ål tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete av direkl betydelse för den svenska varvsindustrins fortsatta utveckling och konkurrenskraft (prop. 1970: 82 s. 47, SU 1970: 113, rskr 1970: 307). Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har för budgetåret 1974/75 medgivils atl efter anmälan till regeringen falla beslut rörande stöd till skeppsteknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om

Prop. 1975/76:121                                                   39

högst 5 milj. kr. under budgetåret 1976/77 och högsl 3 milj. kr. under budgetåret 1977/78. För programutformning och fördelning av stödet svarar f. n. en särskild kommitté inom STU.

Styrelsen för teknisk utveckUng

STU framhåller alt stödet framförallt har medfört en ökning av det skeppstekniska FoU-arbetet inom landet saml haft en kunskapshöj ande effekt och vidare inneburit att samarbetet mellan varven i FoU-frågor har ökat.

Det försämrade marknadsläget framförallt för del stora tonnaget kommer enligt STU med säkerhet alt innebära starka behov för en omläggning av verksamheien inom svenska varv och rederier. Flertalet svenska varv är i dag huvudsakligen inriktade på konstruktion av stora bulkfartyg. En framlida inriktning på altemativa farlygsslag kommer säkerligen all bli aktuell och fartyg av okonventionell typ och med nya konstruktioner erfordras. Sådana nyulvecklade fartygstyper kommer att kräva ökade insatser på tekniska problemlösningar.

STU påpekar också att det, i samband med omställningen av varvens produktionsapparat, krävs ökade insalser rörande forskning kring produktionsmetoder för olika fartygstyper. Den hårdnande konkurrensen medför större krav på ökad effektivitet vid produktion såsom plålhan-tering, bränning, svetsning etc.

Det baskunnande som byggts upp för olika fartygstyper måste sålunda enligt STU fördjupas och breddas för atl möjliggöra en ändrad produktionsinriktning. Särskilt angelägna är därvid ökade insalser för skeppstekniska systemstudier, skeppshydromekanik och produktionsteknik.

Del av STU under budgetåren 1974/75—1976/77 förddade och föreslagna slödel fördelar sig på delområden enligt följande sammanställning (i milj. kr.).

Delområde	1974/75	1975/76	1976/77
	Utfall	Budget	Förslag
Skeppstekniska
systemstudier	1,4	1,9	3,2
Skeppshydromekanik	3,8	3,6	6,0
Skrovkonstruktion	1,3	1,3	2,2
Skeppsmaskinteknik	1,3	1,2	1,8
Administrativa system	2,0	1,2	1,8
Produktionsteknik	2,6	1,9	3,3
Arbetsmiljö	1,6	0,9	1,7
Summa anslag	14,0	12,0	20,0

STU:s skeppstekniska kommitté och Sveriges varvsindustriförening har vidare inkommit med särskilda skrivelser rörande inriktningen av det skeppstekniska forsknings- och utvecklingsstödet.

Prop. 1975/76:121 40

10    Föredraganden 10.1 Inledning

I prop. 1970: 82 gjordes en analys av varvsindustrins internationella konkurrenssituation. Det framhölls atl 1960-lalel varit ett decennium av ekonomiska svårigheter med starka inslag av kris för hela den europeiska varvsindustrin. TiU en del berodde detta på faktorer utanför branschen av oförutsebar och politisk karaktär, exempelvis stängningen av Suezkanalen år 1967. Men även förändringar inom branschen av strukturell natur, såsom Japans inträde som prisledare på världsmarknaden och den snabba tekniska utvecklingen mot nya och större fartygstyper, hade ställt de europeiska varven inför svåra omställningsproblem. För den svenska varvsindustrin kunde, framhölls det i propositionen, näringspolitiska åtgärder för alt överbrygga svårigheterna vara berättigade endasi om de framtida konkurrensfömtsättningarna och branschens inneboende anpassningsförmåga bedömdes som goda. Vidare betonades viklen av atl ett statligt stöd inle motverkar utan tvärtom befordrar en ökad samverkan inom den svenska varvsindustrin.

Hänsyn till varvsindustrins internationella karaktär och det förhållandel atl varvsindustrin i Sverige utgör en betydligt slörre del av den totala samhällsekonomin än i de andra stora varvsländema måste enligt min mening, nu som tidigare, läggas till grund för varje övervägande rörande statliga varvspolitiska åtgärder. Vidare bör liksom hittills gälla alt statligt stöd bör vara avgränsat i tiden och syfta lUI alt överbrygga svårigheter, vUka anses vara temporära och inte långsiktiga. I del följande kommer jag atl förorda delvis långtgående varvspoliliska åtgärder. Det bör framhållas all syftet med dessa är all underlätta en anpassning till nya marknadsförhållanden för den svenska varvsindustrin, vilken fortfarande bedöms vara konkurrenskraftig intemationellt. Del är denna syn som ligger liU grund för förslagen. Atl med stödåtgärder långsiktigt upprätlhåUa sysselsättningen i en bransch, som saknar egen internationell konkurrenskraft vore felaktigt från näringspolitiska utgångspunkter.

FramtidsbUden för såväl varven som sjöfartsnäringen förändrades gmndligt genom händelserna på den inlemationeUa oljemarknaden under hösten 1973. En betydande och långvarig obalans har uppstått på främst oljefraktmarknaden. En femtedel av världens tanktonnage är upplagt. Omfattande annuUeringar av fartygsbeslällningar har skett. Fraktpriserna har sänkts tUl en nivå som f. n. inte täcker de rörliga driftkosl-nadema för många fariyg. Samtidigt tillförs marknaden nytt tonnage i stor omfattning genom alt varven fullföljer sina inneliggande order. Även rederiernas likviditet och soliditet utsätts för stora påfrestningar. Intresset för nybeställningar av t. ex. tankfartyg är f. n. obefintligt.

Prop. 1975/76:121 41

Flertalet bedömare anser alt den efterfrågeuppgång som kan fömtses under de närmaste åren för vissa andra fartygstyper än oljetankfartyg inte räcker till för att kompensera det totala bortfaUel av tankerbeställningar hos världens varvsindustri. Jag delar denna uppfattning. Den samlade produktionskapaciteten vid världens varv är i detta perspektiv alltför stor. Om balans och normala marknadsvillkor skall återställas på fartygsmarknaden inom rimlig lid måsle en reduktion av varvsproduktionen komma lill slånd i de slörre varvsländerna.

Ingående överläggningar om den internationella rederinäringens och varvsindustrins allvarliga situation pågår inom ramen för OECD och mellan berörda länders organisationer på dessa områden. Överläggningarna visar på en betydande samstämmighet i bedömningen av lägets allvar och en klar vUja atl undvika atl genom subventioner förvärra överskottskapaciteten. Jag finner dessa internationella samarbetsslrä-vanden vara hoppingivande. Sverige bör på olika sätt även i fortsättningen aktivt delta i dessa och ta sin del av del ansvar som följer härav.

Utsikterna för de svenska varven all erhålla nya lönsamma order i någon nämnvärd omfattning under år 1976 bedöms som små. Detta innebär — med den framförhåUning som varvsproduktionen kräver — att det föreligger en faktiskt beläggningslucka av betydande omfattning under i första hand år 1978 med åtföljande betydande sysselsättningsmässiga konsekvenser även dessförinnan. Denna beställningslucka föreligger även vid en långtgående reduktion av varvsproduktionen under de närmaste åren.

Mot denna bakgmnd finner jag del vara angeläget atl statsmakterna underlättar för varvsindustrin i Sverige atl anpassa sig tUl en väsentligt lägre produktionsnivå på etl socialt så acceptabelt sätt som möjligt. Denna neddragning av produktionen bör åstadkommas genom en kombination av strukturella åtgärder och finansiella åtaganden. De senare bör i huvudsak ske inom ramen för det existerande fartygskreditgarantisystemet.

Fartygskreditgarantisystemet infördes år 1963 och har under årens lopp modifierats successivt. Inför en förväntad ökad garantieflerfrågan tillsattes i maj 1974 en särskild utredning — varvskreditutredningen — för att göra en översyn av systemet. Mot bakgmnd av Eriksbergskrisen erhöll utredningen sommaren 1975 tUläggsdirektiv, vari framhölls behovet av att förbättra kontrollen över garantiemas användning. I det följande redogör jag försl för mina ställningstaganden till utredningens förslag, innan jag övergår lUl de åtgärder som är avsedda att möta den akuta krissituationen inom varvsindustrin.

10.2 Fartygskreditgarantisystemet

De nu gällande riktlinjerna för fartygskreditgarantisystemet lades fast år 1971 (prop. 1971: 117, NU 1971: 27, rskr 1971: 229). Viss modifikation av systemet genomfördes år 1973  (prop.  1973:1 bU.  15, NU

Prop. 1975/76:121                                                   42

1973: 17, rskr 1973: 95). Systemet innebär atl staten genom att ställa garantier underlättar varvens refinansiering av kundkrediter resp. finansiering av pågående produktion. Garantiramarna fastställs årligen av riksdagen för fem år framåt. För perioden 1976—1980 gäller en garantiram om 4 500 milj. kr. (prop. 1975: 1 bU. 15, NU 1975: 15, rskr 1975:99). Regeringen bestämmer årligen tilldelningen av kreditgarantier för varje varv. Kreditgarantierna beviljas av fullmäktige i riksgäldskonloret.

Statens åtaganden för fartygskredilgarantier uppgår f. n. till ca 6 600 milj. kr.

Kreditgaranti kan meddelas för tre olika slag av lån, nämligen refinansieringslån, farlygsbyggnadslån och beställares borgenslån. Den senare lånetypen avser lån som beställaren lar upp med borgen från varvet.

Oberoende av låneform gäller att garanti får ställas för en löplid av högsl femlon år. Grundläggande för garantisystemet är således i detta avseende att varven ges möjlighet all variera bl. a. löptid och valuta på de lån som statsgaranleras. För refinansieringslån och fartygsbyggnadslån innebär den av riksgäldsfullmäktige tecknade garantin etl borgensåtagande såsom för egen skuld, s. k. proprieborgen. I fråga om beställares borgenslån gäller all riksgäldsfuUmäktige kan teckna s. k. efterborgen, dvs. en borgen för varvels fullgörande av sitt borgensåtagande. För garantiema gäller att villkoren i de lämnade kundkrediterna beträffande omfattning, löptid, ränta och amorteringstid skall stå i överensstämmelse med gällande OECD-exportkreditöverenskommelse.

Säkerheten för garanti beslår regelmässigt av redarväxlar och fartygsinteckningar. I de fall säkerheten hänför sig tiU fartyg som inle har levererats består den normalt av s. k. förskollsväxlar. Så länge varvet kan prestera säkerheter av angivet slag och har outnyttjat uirymme på garantikvoten, kan varvet inom den lUldelade ramen erhålla garanti för sina lån.

Är 1971 infördes vissa bestämmelser angående användbara säkerheter. Bl. a. begränsades varvens möjligheter alt utnyttja förskottsväxlar som säkerhet.

Beträffande fartygsinleckningar bestämdes att de skall utgöras av s. k. andraprioritetsinteckningar, vilka inte ansågs som belåningsbara ulan särskild tUläggssäkerhet. Med andraprioritelsinleckning eller andraprio-ritetssäkerhel avses — inom ramen för garantisystemel — en fartygsinleckning som vid leveranstillfället för fartyget svarar mot den del av fartygskredilen som ligger över 50 % av kontraktspriset. Upplåning mol förstapriorilelsinleckningar, dvs. fartygsinleckning som på motsvarande säll ligger under 50 % av konlraktsprisel, avses sålunda ske utan statlig medverkan.

Under år 1975 infördes på grund av den speciella marknadssituationen särskUda — temporära — regler beiräffande fartygsinteckningar

Prop. 1975/76:121                                                   43

som säkerheter för garantier. Bakgmnden härtill är att belåningsgränsen för förstaprioritetsinteckningar har bedömts underskrida 50 % av fartygsvärdet. Regeringen har därför — i stället för atl ändra basgränsen — beslutat att av de garantier som avser refinansiering av fartyg levererade under åren 1974 och 1975 upp till 20 % av riksgäldsfullmäktiges totala garantiåtagande för resp. varv under 1972—1975 års garantikvoler får säkerställas med förstaprioritetsinteckningar.

Som tidigare har redovisats kan riksgäldsfullmäktige utfärda garanti för högst 15 år. Löptiden för de lån som varven lar upp är emellertid ofta avsevärt kortare. Frågan om förlängning av garanti är särskilt reglerad i systemet som infördes år 1971. Bestämmelsema innebär att, om löptiden för lånet med statlig garanti är kortare än löptiden för varvets kredit tUl beställaren, garanti får utnyttjas för förnyad upplåning till etl belopp som vid tidpunkten för det nya lånets upptagande motsvarar beställarens återstående skuld lill varvet.

Från regeringens sida har flera gånger, senast i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 89) understmkits atl fartygskreditgarantierna utgör en potentiell risk för garantigivaren — staten. Av detta skäl har inrättats elt löpande informationssystem med bl. a. en årlig enkätundersökning, som speglar varvens ekonomiska och finansiella utveckling. Inom ramen för samarbetet i varvsrådet (tidigare styrande kommittén för varvssamarbete) behandlas på grandval av denna årliga enkätundersökning varvsföretagens behov av fartygskredilgarantier. Beslut om fartygskreditgaranti kan vidare göras beroende av att av riksgäldsfullmäktige anvisade revisorer inhämtar uppgifter om förhållanden av betydelse för bedömningen av den ekonomiska situationen.

Varvskreditutredningen tUlsattes i maj 1974 med uppgift att allsidigt pröva det existerande systemet med statliga fartygskredilgarantier. Utredningen avlämnade i december 1975 betänkandet (SOU 1975: 101) Fartygsfinansiering. Betänkandet har remissbehandlats.

Vid sin genomgång av del nuvarande garantisystemel har uiredningen formulerat etl antal krav som bör ställas på etl nytt garantisystem. Bland dessa krav kan nämnas att ett garantisystem bör vara affärsmässigt baserat. Garantiavgifter bör täcka administrationskostnader och på sikt även förluster till följd av garantierna. Till grund för prövningen av en ansökan om garanti bör ligga en ekonomisk bedömning av den underliggande affären innefattande bl. a. en kreditprövning. Garantigivaren bör disponera över sådana personella resurser atl behövlig beredning och prövning av ärendena kan ske. Dessa bör handläggas skyndsamt så alt genomförandet av underliggande affärsöverenskommelser inte äventyras.

Utredningen slår fast att ett kredilgaranlisystem som uppfyller de ställda kraven på väsentliga punkter blir av en annan karaktär än det nuvarande fartygskreditgarantisystemet. Från statens sida viktiga krav

Prop. 1975/76:121                                                   44

på systemet är all det omfattar kredilprövning och avgiftsbeläggning och alt garantiåtagandenas storlek lätt kan överblickas. Ur marknadens —■ dvs. varvens, redamas och bankernas — synvinkel är de viktigaste kraven alt såväl utländska som svenska beställare omfattas och alt systemet är utformat på elt praktiskt användbart sätt.

Utredningens slutsats är alt det redan existerande statliga exportkreditgarantisystemet, som administreras av exportkreditnämnden, utgör det naturligaste och mest näraliggande altemativel till det gällande systemet.

Det nu gällande exportkreditgarantisystemet är baserat på affärsmässighet och inrymmer sålunda i princip inga subventioner. Verksamheten baseras på avgifter, vilka slår i proportion till de utställda garantierna. Utredningen diskuterar inte närmare, vUka modifieringar i exportkreditgarantisystemet som skulle vara nödvändiga om systemet skulle utvidgas till att också avse garantier för fartygsbeställningar.

Utredningen föreslår emellertid att det nu gällande systemet för fartygskredilgarantier avvecklas och att det på sikt — när sjöfarts- och varvskonjunkluren har normaliserats — ersätts av exporlkredilgaranti-systemel. Detta system föreslås efter vissa modifieringar bli generellt till-lämpligt även för de svenska varven. Under liden fram till dess ett nytt system kan träda ikraft föreslår uiredningen all det nuvarande fartygskreditgarantisystemet, dock med viktiga förändringar, skall gäUa. Utredningen föreslår vidare vissa förändringar i statens medverkan tiU de svenska redarnas finansiering.

Jag delar i huvudsak utredningens syn på det nuvarande garanti-systemet och anser i likhet med utredningen alt man på sikt bör övergå till etl affärsmässigt inriktat system. Jag är vidare ense med utredningen och flertalet remissinstanser om atl man f. n. inle i detalj kan ta ställning till hur ell sådanl fartygsfinansieringssyslem bör vara utformat på lång sikt. Varvsindustrins myckel besvärliga situation under den omställningsperiod som förestår motiverar alt stommen i det nuvarande garantisystemel bibehålls under en övergångsperiod. Det är dock enligl min mening motiverat att nu modifiera garantisystemel på vissa punkter. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser. Ännu viktigare är emellertid enligl min mening atl kontroUen över garantigivningen förbättras, bl. a. genom en utbyggd kreditprövning.

En sådan kreditprövning bör i första hand avse en bedömning av statens risktagande i samband med atl utfästelse om garanti lämnas eller garanti beviljas. Vidare bör en fortlöpande granskning av varvets och beställarens ekonomiska situation och säkerhelema äga rum.

För att en allsidig prövning av riskema med det statliga garantiålagandel skall bli möjlig föreslår utredningen alt en särskUd nämnd inrättas. Flertalet remissinstanser tUlstyrker förslaget. Även jag ansluter mig till det. Jag förordar alltså att en särskUd, rådgivande nämnd in-

Prop. 1975/76:121                                                   45

rättas den 1 juli 1976 inom ramen för del existerande fartygskreditgarantisystemet. Utredningen understryker vikten av alt en kredilprövning sker i varje enskilt fall. Flera remissinstanser har ställt sig tveksamma till en sådan detaljerad prövning och ifrågasatt möjligheterna alt genomföra denna. Med hänsyn lill del omfattande garantiålagandel från statens sida finner jag för min del att en av nämndens uppgifter bör vara att bedöma riskerna med det statliga garantiålagandel i varje enskilt fall och yttra sig liU riksgäldsfullmäktige, innan fullmäktige fattar beslut.

Nämnden bör vidare ha lUl uppgifl all löpande följa utvecklingen och skaffa sig en överblick av risk- och säkerhetsförhållandena. I takt med att dess erfarenheter ökar, bör nämnden föreslå nödvändiga, temporära ändring i garantisystemel. Nämnden avses också löpande rapportera till regeringen.

Underlag för sin kredilbedömning bör nämnden inhämta i försia hand genom etl nära samarbete med AB Svenska Exportkredit och exportkredilnämnden. Nämnden bör således inte bygga upp några egentliga egna resurser för kreditprövning. Beredningen av garantiärendena bör ske i samverkan med riksgäldskonloret.

Vad gäller nämndens organisatoriska inplacering delar jag den tvekan som bl. a. exporlkreditnämnden hyser alt nämnden skuUe knytas direkt lill exportkreditnämnden. En sådan knytning skulle i viss mån föregripa ställningstagandet tUl det mera långsiktiga farlygskredilgaran-lisyslemets utformning och organisatoriska inplacering. Nämnden bör i stället bli fristående under induslridepartemenlel. En sådan ordning motiveras även av de åtgärder rörande statligt slöd för lagerproduklion av fariyg, som jag i det följande kommer all förorda. I nänmden bör ingå representanter för bl. a. departementen, riksgäldskonloret, riksbanken, exportkredilnämnden, AB Svensk Exportkredit och bankväsendel. Del ankommer på regeringen alt meddela föreskrifier för nämndens verksamhet och besluta om dess sammansättning.

Utredningen föreslår all det statliga garantiålagandel skall regleras genom en totalram som fastställs av riksdagen. Denna skaU stå liU riksgäldsfullmäkliges förfogande och sålunda avse den maximala storleken av de garantiåtaganden (garantiförbindelser inkl. garantiutfästelser) som kan utfärdas. Ramen skall inle vara tidsbegränsad eller företagsanknuten. Härigenom bortfaller behovet av nuvarande system med femårsramar, liksom även av individuella årliga garanti-tilldelningar till varje enskUt varvsföretag. Den nya garantiramen bör förslagsvis fastställas lill summan av den garantivolym som behövs för fullföljande av den inneliggande orderslocken enligl de regler för garantierna som utredningen föreslår samt en beräknad garantivolym för nya order. I god lid innan ramen har tagits i anspråk, bör förslag läggas fram om en ny ram.

Prop. 1975/76:121                                                   46

Jag fiimer det i dagsläget ändamålsenligt all systemet med femåriga garantiramar avvecklas och ersätts med en lillfällig ordning som innebär alt en totalram fastställs av riksdagen för en viss period. Mot bakgrund av rådande beläggningssitualion vid varven förordar jag en sådan totalram för utfärdande av garantier under perioden den 1 juli 1976—den 31 december 1978 nu fastställs enligt de principer som utredningen har angett. Jag återkommer i del följande liU frågan om ramens slorlek.

Del tiUfälliga garantisystemel föreslås av uiredningen bli skilt från nuvarande fartygskreditgarantisystem. Nuvarande syslem föreslås bli avvecklat. Bl. a. bör säkerheter inte kunna tas ur nuvarande system och läggas in i det lUlfälliga garantisystemel. Endast s. k. förlängningar av garantier förutses kunna ske efler övergångssyslemets ikraftträdande.

Jag delar riksgäldsfullmäkliges och Sveriges varvsinduslriförenings uppfattning att den föreslagna uppsplittringen av garantisyslemen f. n. måste anses vara föga ändamålsenlig. Den kommer atl medföra atl ad-ministreringen av garantisystemel väsentligt försvåras. Sannolikt försvåras även en framlida omläggning. Inle minsl mol bakgrund av den besvärliga anpassningsperiod som förestår för svensk varvsindustri bör de av uiredningen föreslagna övergångsbestämmelserna t. v. inle införas.

Särskilda förhållanden och problem kan förväntas råda inom den svenska varvsindustrin under de närmaste åren. Garantisystemel bör ge möjligheter atl i särskUda fall beakta sådana svårigheler. Prövningen bör då göras av regeringen. Delta bör gälla t. ex. när säkerheten för den statliga garantin hänför sig lill avbeställl fartyg. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare föreskrifier härom. Vad avser den närmare tUlämpningen av garantiordningen vill jag här i korthet redovisa min uppfattning på vissa viktigare punkter.

Som tidigare har framgått baserade regeringen garanlililldelningen föi år 1975 på det förhållandel alt situationen på de internationella kreditmarknaderna var sådan alt varven inle hade möjlighet atl genomföra den långfristiga refinansieringen av lämnade fartygskrediter i erforderlig utsträckning utan kompletterande statliga kreditgarantier. Med vissa volymmässiga begränsningar medgavs således atl varven temporärt fick säkerställa garantier med förstaprioritetsinteckningar. Härigenom utvidgades statens garantiåtagande genom s. k. fördjupning av säkerheter för kreditgarantier. Till följd av den fortgående krissituationen har regeringen i december 1975 medgett all sådana inteckningar även under försia halvåret 1976 får ställas som säkerhet för garantier.

Uiredningen har föreslagil alt sådan fördjupning av säkerheten för slatsgarantin skall medges generellt. För sådan fördjupning bör dock enligt utredningens mening en särskild garantiavgift uttas. Flera remissinstanser har tillstyrkt detta förslag.

Prop. 1975/76:121                                                                 47

Med tanke på atl något ställningstagande till garantisystemels utformning på lång sikt f. n. inle låter sig göras, anser jag del vara oriktigt att nu ta ställning lill denna fråga. I stället bör den nuvarande ordningen gälla t. v. En översyn av denna temporära ordning bör dock ske när varvskonjunkturen återgått till ett mera normalt skede.

Vad avser utredningens förslag alt begränsa och förändra garantigivningen för farlygsbyggnadslån vill jag i korthet anföra följande. Jag vill samtidigt betona atl jag vidhåller min tidigare uppfattning atl varvens anskaffning av rörelsekapital mot förskollsväxlar i nuvarande omfattning på sikt inte är acceptabelt. Under de närmaste åren kommer krav alt ställas på temporära insatser för att stärka varvens möjligheter atl under byggnadstiden anskaffa nödvändigt rörelsekapital för produktion av fariyg dar bestäUare inle finns. Jag finner del därför rimligt all varvens möjligheter all anskaffa rörelsekapital under byggnadstiden för den normala fartygsproduklionen inte nu försämras. Del är därför f.n. inte motiverat alt införa ändrade principer vad avser säkerhet för garanti för dessa lån.

Uiredningen föreslår atl garanliutfäslelse får lämnas av riksgäldsfuUmäktige som etl åtagande alt vid en senare tidpunkt utfärda garanti mol den vid utfästelsen redovisade säkerheten. Utfästelsen bör gälla om förutsättningarna för garanliärendet inle väsentligt har ändrats när garanti skall utfärdas. Enligl utredningens mening bör en sådan garanliulfästelse alltid föregå beviljande av garantier för nya order, tagna efter den 1 juli 1976.

Jag ansluter mig till detta förslag. Före beslut om garanliutfäslelse bör nämnden sålunda ha prövat kreditrisken. Förnyad prövning bör ske innan garanti beviljas. För garanti mot säkerhet i fartyg hänförliga till order tecknade efter den 1 juli 1976 bör kunna krävas kompletterande säkerhet.

Jag delar i likhet med flertalet remissinstanser utredningens principiella uppfattning all del är önskvärt alt garanti fortsättningsvis utfärdas i samma valuta som krediten liU fartygsbeslällaren har avtalats. Mol bakgrund av rådande situation finner jag det dock nödvändigt att varven t. v. ges möjlighet atl erhålla garanti i valfri valuta. Jag vill i sammanhanget understryka viklen av all en rimlig buffert ställs när säkerheterna för garantierna avser en annan valuta. Nämnden bör vid bedömningen av sådan säkerhetsbuffert la hänsyn lill varvets totala valutaposition.

Jag vill i detta sammanhang nämna att förslag till inrättande av etl kursgarantisyslem har utarbetats av exportkredilnämnden. Detta kan ses som en utbyggnad av del försäkringsskydd som den vanliga exportkreditgarantin erbjuder. Det föreslagna systemet skulle i vissa fall underlätta för varven att reducera sina valutarisker. Förslagel har remissbehandlats och bereds f. n. i regeringens kansli.

Prop. 1975/76:121                                                   48

Garantiernas löptid är f. n. utsträckt lUl 15 år. I likhet med flera remissinstanser förordar jag alt garantiernas löplid så långt möjligt begränsas lill ktmdkrediternas normala längd.

Uiredningen föreslår alt avgifter skall las ut för garantier. För kreditgaranti avseende order tecknade efter den 1 juli 1976 föreslår utredningen följande. För garanti avseende lån till fartygsbygge bör varvet lill riksgäldskonloret erlägga en avgifl om 0,5 % per år räknat på uteslående garanlibdopp. För garanti avseende refinansiering av levererat fartyg bör avgiften normalt vara 0,25 % per år. För fördjupad garanti bör avgifl utgå med 0,75 % per år. Det senare bör avse även order tecknade före den 1 juli 1976. Garanliutfäslelse bör utfärdas kostnadsfritt.

Jag delar utredningens uppfattning att kommersiell premiesätlning av garantier på sikt bör införas men med lanke på all varven i dag måste förstärka praktiskt taget samtliga säkerheter hänförliga lill lämnade farlygskrediter med statlig garanti skuUe sådana avgifter bli jämförelsevis betungande för varven. Under de närmaste åren kommer varvens finansiella resurser atl ansträngas hårt. Jag kommer i del följande att förorda bl. a. extraordinära statliga garantiåtgärder i syfle atl stärka varvens möjligheter att anskaffa rörelsekapital för lagerproduklion. Statens garantiåtagande blir en avgörande förutsättning för de svenska varvens möjligheter att upprätthålla produktionen. Jag finner del därför inte skäligt att f. n. införa garantiavgifter i den omfattning som utredningen har föreslagit. Med lanke på de administrationskostnader som för statens del är förenade med handläggningen av garantisystemet anser jag, i likhet med flertalet remissinstanser, det dock rimligt att en generell adminislralionsavgifl las ut. Jag förordar sålunda alt en fast avgift för garantierna på 0,25 % per år räknat på utestående garanti-belopp införs på garantier för vilka säkerheter hänför sig till fartyg levererade fr. o. m. den 1 juli 1976. Det bör ankomma på regeringen alt vid behov anpassa avgiflerna lUl kostnadsutvecklingen. I enlighet med utredningens förslag bör garanliutfäslelse utfärdas kostnadsfritt.

De medel som flyter in genom avgiften bör förvallas av riksgäldskontoret. Avgifien bör täcka även kostnaderna för den föreslagna nämndens verksamhet. Eflersom nämnden avses träda i funktion den 1 juh 1976, kan övergångsvis vissa utgifter uppstå, innan tUlräckliga medel har betalts in. Riksgäldskonloret bör ha möjlighet att förskottsvis bestrida sådana utgifter från tillgängliga medel.

Utredningen har lämnat förslag även beträffande de svenska rederiernas finansiering. Del är enligt utredningens mening en fördel för såväl redarna som för varven om de nuvarande skeppshypolekskassorna kunde öka sin utlåning lill de svenska rederiema. Uiredningen föreslår i detla syfte en organisatorisk förändring av kassorna som avser all skapa en mer slagkraftig organisation. I korthet går förslaget ut på alt de nu-

Prop. 1975/76:121                                                   49

varande kassornas verksamhet upphör och att deras uppgifter överläs av etl nytt institut — Svensk skeppskredil. Härigenom skapas enligt utredningen föratsättningar för en mer aktiv och flexibel upp- och ullåningsverksamhet än de nuvarande kassorna kan bedriva. För atl underlätta för institutet alt bedriva verksamhet enligl dessa förutsällningar föreslår uiredningen vidare alt institutets administration integreras med AB Svensk Exportkredits och att verksamheien i statens lånefond för den mindre skeppsfarten samordnas med och administreras av Svensk skeppskredit.

Avslutningsvis föreslår uiredningen vissa förändringar av del statliga stödet lill de svenska rederiernas finansiering.

Mot bakgmnd av den rådande krisen inom den internationella sjöfartsnäringen med åtföljande finansiella påfrestningar för rederierna har ell flertal remissinstanser föreslagil alt temporära statliga stödåtgärder omedelbart införs. Härvid har föreslagils bl. a. — i likhet med den nyinrättade norska garantiordningen — alt staten genom skeppshypotekskassornas försorg skulle ställa garantier lill den svenska rederinäringens förfogande.

Efler samråd med chefen för kommunikalionsdepartementet finner jag i likhet med bl. a. skeppshypotekskassoma och Sveriges redareförening det motiverat alt närmare analysera de svenska rederiernas aktuella ekonomiska situation och utsikter under de närmaste åren. Jag har för avsikt all snabbi låta genomföra en sådan analys. I avvaktan härpå är jag inle beredd alt nu la ställning tUl utredningens förslag angående rederiernas finansieringsförhållanden. Nuvarande finansieringsordning bör därför t. v. bibehåUas.

10.3 Statliga kreditgarantier för lagerproduktion av fartyg m. m.

Den övervägande delen av de svenska slorvarvens inneliggande fartygsbeslällningar kommer atl ha levererats vid slutet av år 1977. Enstaka leveranser kommer alt ske under år 1978. Med hänsyn lill den framförhållning på normalt ca två år — räknat från order till påbörjat byggande och leverans — som karaktäriserar varvsproduktion behövs följaktligen nya order redan under år 1976.

Från varvsindustrins sida har förts fram krav på temporära statliga kreditgarantier för lagerproduktion av fartyg. En arbetsgmpp inom induslridepartemenlel har studerat föratsättningarna och formema för statligt stöd tiU sådan produktion. Resultatet av övervägandena har redovisats i en särskild rapport.

TUl följd av den rådande marknadssituationen bedöms i rapporten utsikterna som små för alt varven skulle kunna erhålla order i någon större omfattning under år 1976. Jag ansluter mig liU den bedömningen. Övervägande marknadsmässiga skäl talar i dagsläget för alt order-

4    Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 121

Prop. 1975/76:121                                                   50

ingången under det närmaste året inte kommer att medföra någon mera omfattande beläggning vid varven. Det lorde i stället vara rea- -listiskl atl räkna med atl en faktisk beläggningssvaeka av betydande omfattning kommer all föreligga under i första hand år 1978 med åtföljande nedgång i sysselsättningen redan dessförinnan. Som har framhållits i utredningsrapporten kommer — enligt varvens nuvarande produktionsplaner — en del av de anställda atl redan under år 1977 få sysselsättas i tillverkning av fartyg som saknar beställare.

Jag vill i delta sammanhang i likhet med vad som görs i rapporten starkt understryka alt bedömningama av sysselsättningsutvecklingen, framför allt under åren 1977 och 1978, har gmndats på förutsättningen att inga ytterligare avbeställningar sker. De redovisade bedömningarna bör således ses som en indikation på storleksordningen av den framtida sysselsättningen, om varven dessförinnan inte tvingas atl genomföra några ytterligare omställningsåtgärder lill följd av t. ex. tillkommande avbeställningar.

Ell sätt att motverka den förväntade beställningssvackän under i första hand år 1976 är alt varven påbörjar produktion av fartyg i egen regi, dvs. ulan bestäUare. Härigenom kan åtminstone lUl en del överbryggas den sysselsättningsnedgång som annars skuUe uppkomma i takt med atl varven fullgör sina inneliggande beställningar.

Sådan lagerproduktion av fariyg ställer emellertid betydande krav på rörelsekapital hos varven. Varven har små möjligheter all av egen kraft anskaffa detta rörelsekapital, bl. a. beroende på de aktueUa förhållandena på fartygsmarknaden. I anslutning lill varvskommissionens arbete har framkommit förslag om utvidgning av det existerande stat-, liga kreditgarantisystemet till atl omfatta även garantier för lagerproduktion. Den inom industridepartementet utarbetade rapporten innehåller elt konkret förslag av denna innebörd.

Syftet med etl statligt finansiellt stöd för lagerproduktion bör vara atl skapa fömtsättningar för en mjukare genomförd produktionsminskning än vad som annars skulle vara fallet. Mot bakgmnd av den förväntade marknadsutvecklingen är del samtidigt angeläget alt lagerslödel medverkar tUl alt åstadkomma den produktionsminskning, som ter sig långsiktigt motiverat.

De fyra slorvarven har i januari 1976 redovisat sina möjligheter att reducera den samlade sysselsätlningsvolymen med 30 % från år 1974 t. o. m. år 1978.

Efter överläggningar i varvsrådet har nämnda företag förklarat sig villiga att medverka tUl en sådan successiv nedtrappning av produktionsvolymen. Nedtrappningen har för storvarvens del under åren fram t. o. m. år 1978 beräknats tUl totalt ca 5 700 egna anställda i den direkta varvsproduktionen. Härtill kommer ca 2 200 s. k. entreprenadanställda.

Prop. 1975/76:121 51

Totalt skulle således antalet direkt sysselsatta vid dessa varvsföretag minska med 7 900 personer.

Större delen av denna nedgång i sysselsättningen avser kollektivanställda. Vid samtliga slorvarv räknar man dock f. n. med alt personalminskningen på kollektivsidan kommer alt kunna klaras bl. a. genom naturlig avgång och överflyttning av personal tiU annan verksamhet inom företagen i kombination med stor restriktivitet i nyanställningarna. I syfte all underlätta omställningen kommer en omfattande verksamhet med omskolning av den egna personalen atl påbörjas inom varven. På tjänstemannasidan är situationen annorlunda. Man räknar f. n. med att uppemot 600 tjänstemän vid de båda Göteborgsvarven kommer att behöva friställas successivt under de närmaste åren t. o. m. utgången av år 1978.

Mot den bakgrund som jag har angivit finner jag atl starka skäl talar för att garantisystemel bör utvidgas tiU alt omfatta även viss lagerproduklion. Utan elt sådant stöd tvingas de fyra storvarven att inom ett till två år friställa den helt övervägande delen av sina anställda, med alla de konsekvenser detta får för sysselsättningen inte bara inom varvsindustrin utan också inom den övriga verkstadsindustrin — såväl små som stora företag. Den nedläggning av svensk varvsindustri som i praktiken skulle bli följden anser jag inle vara industripolitiskt och sysselsättningsmässigt acceptabel.

Enligt de av varven redovisade prognoserna skuUe en genomsnittlig nedskäming av sysselsättningen med 30 % t. o. m. år 1978 innebära ungefär följande inom de slörre varvsregionerna. I Uddevalla berörs totalt ca 350 personer och i Göteborg ca 4 700 personer, av vilka ca 1 600 är s. k. entreprenadanställda. Motsvarande siffror för Malmö och Landskrona har uppgivils tiU resp. 1 800 och 350. I de mest utsatta regionerna — Göteborg och Malmö — bedöms del som möjligt alt erbjuda flertalet av de berörda nytt arbete genom bl. a. överföring till annan produktion inom förelagen. Jag finner denna fördelning av sysselsättningsminskningen vara i stora drag rimlig. Varven har vidare förklarat sig beredda alt genom en rad olika omstäUningsåtgärder bidra till alt den övervägande delen av denna sysselsätlningsminskning kan klaras utan direkta avskedanden.

Vad som nyss har sagts undanskymmer emellertid inte atl de närmaste elt å två åren oundvikligen kommer all innebära en djupgående omställningsprocess för de svenska varven. Denna kommer atl innebära svåra problem för många av de anställda vid företagen inom vissa regioner. SärskUt tjänstemannasidan lorde komma atl drabbas. I sammanhanget kan nämnas att i Göieborgs kommunblock antalet anstäUda vid de båda varvsförtagen utgör ca 20 % av den totala industrisysselsättningen. Motsvarande andelar för Malmö och Uddevalla är resp. 13 och 47 %. I

Prop. 1975/76:121                                                   52

Landskrona kommun svarar Öresundsvarvel för 40 % av industrisysselsältningen. Det är nödvändigt alt de anstäUda genom sina organisationer ges ett långtgående inflytande på utformningen och genomförandet av de anpassningsåtgärder som måste vidtas.

Vad gäller behandlingen av de särskilda arbelsmarknadsproblem som kan uppstå bör en nära samverkan eftersträvas meUan företagen, de anställdas fackliga organisationer och berörda statliga och kommunala organ. En sådan samverkan bör kunna ordnas på samma sätt som tidigare har skett i liknande fall genom alt en samrådsgrupp bUdas vid resp. företag. I en sådan grupp bör ingå representanter för de anställda, företaget, kommunen och arbetsmarknadsverket. I samrådsgmppen kan planer utarbetas för atl på ell för de anställda godtagbart sätt genomföra de nödvändiga förändringama.

Arbetsmarknadsverket har förklarat sig berett all ställa erforderlig personal till förfogande och sätta in de arbelsmarknadspolitiska medel som kan visa sig vara nödvändiga.

Vad gäUer lagerstödets omfattning anser jag alt en reduktion av sysselsältnuigen vid varven i storleksordningen 30 % t. o. m. år 1978 vara en rimlig avvägning mellan industripolitiska och sysselsättnings-politiska bedömningar.

Med hänvisning tUl den rådande beläggningssilualionen instämmer jag i rapportens förslag atl de statliga garantierna ställs till svensk varvsindustris förfogande fr. o. m. andra halvåret 1976. Garantierna bör gälla tiU tidpunkten för färdigställandel och avse leveranser t. o. m. år 1978. Garantiemas löptid bör följdaktligen begränsas till all omfatta byggnadstiden. Efter särskild prövning av regeringen bör i enstaka fall garantier för produktion av fartyg kunna utsträckas till atl avse leveranser år 1979. Sådan prövning kan bli aktuell för t. ex. fartyg med längre upparbetningstid än normall. lanspråktagandet av garantier bör få ske tidigast 12 månader före beräknad färdigställandetidpunkt. För fariyg med osedvanligt lång upparbetningstid bör lanspråktagandet få ske tidigast 24 månader före färdigslällandelidpunkten. lanspråktagandet bör vidare ske i fyramånadersinlervaller.

Övervägande, främst marknadsmässiga, skäl talar för alt det statliga garantiåtagandet i princip begränsas i liden lill atl avse leveranser t. o. m. år 1978. Garantierna bör kopplas lill en sysselsättningsreduktion av den storlek jag nyss har angivit. Del ankommer på regeringen all inom den av riksdagen fastställda totala garantiramen avgöra i vilken takt garantiema skall beviljas med hänsyn till planerad sysselsättning vid enskUda varv. Osäkerheten om marknadsutvecklingen under de närmaste åren är stor, varför bl. a. varvens möjligheter alt erhålla fartygsbeslällningar avseende leveranser år 1979 f. n. inle kan bedömas med någon rimlig grad av säkerhet.

I dagsläget lyder myckel på alt år 1979 kan bli besvärligt. T. v. bör

Prop. 1975/76:121                                                   53

därför planeringen vara inriktad på atl ytterligare sysselsältningsminsk-ningar torde bli nödvändiga under år 1979. TUl frågan om eventuella ytterligare statliga garantier för lagerproduklion under delta år får ställning tas senare.

Med utgångspunkt i den nämnda sysselsättningsnivån för år 1978 har varven redovisat omfattningen av den planerade lagerproduktionen av fartyg 1. o. m. år 1978 för vUka statliga kreditgarantier erfordras. I rapporten har föreslagils alt garantierna skall avse byggnadstiden och omfatta 70 % av självkoslnaden för resp. fartygsprojekl. Övrig finansiering får varven anskaffa själva. Jag anser detla vara en rimlig avvägning. Med ledning härav och varvens nämnda redovisning beräknar jag be-hövhgt garanlibdopp till totalt ca 3 600 milj. kr. Övervägande delen av detla belopp faUer på Göleborgsvarven. Jag vill erinra om alt elt infriande av garantierna inte blir akluelll annal än om varvet visar sig sakna förmåga alt fullgöra sina förpliktelser.

För atl förmå varven lill försäljningsanslrängningar har i utredningsrapporten föreslagils atl garantier för lagerproduktionen avgiftsbeläggs. Enligl utredningsgruppens mening bör sådan avgifl översliga den avgifl som införs för normala garantier och sällas till 1 % per år räknat på utestående garantibelopp. Jag finner det skäligt att en särskild avgift för dessa garantier tas ul. Jag finner förslagel om avgiftens storlek väl avvägt och förordar sålunda alt en fasl avgift på 1 % per år räknat på utestående garanlibdopp införs.

Som jag förat har nämnt har regeringen enligl det nuvarande systemet årligen bestämt garanlilUldelningen för varje enskilt varv. I avvaktan på ställningslagande till varvskreditutredningens förslag har emellertid garanlililldelningen för år 1976 begränsats lill alt avse första halvåret. Genom beslut i december 1975 hemställde regeringen sålunda lill riksgäldsfuUmäktige atl, inom gällande femårsram för åren 1976—1980, under första halvåret 1976 ikläda staten garantier för ett belopp motsvarande högsl 2 300 milj. kr. Den gällande garantiramen för åren 1976 —1980 avser som tidigare har nämnts etl belopp om 4 500 mUj. kr.

Jag har tidigare framhållit alt situationen på de intemationella kredit-marknaderna är sådan, alt den för varvens refinansiering av lämnade fartygskrediter nödvändiga långfristiga upplåningen f. n. inle kan genomföras i erforderlig utsträckning utan kompletterande statliga kreditgarantier. Regeringen har temporärt medgett att sådan kompletterande garanti får ställas.

Jag har tidigare också framhåUit alt jag anser det nödvändigt alt varven även fortsättningsvis ges statliga garantier för all kunna genomföra den framtida upplåningen. Med hänsyn härtUl och i enlighet med de ändrade tUldelningsprinciper som jag tidigare har berört beräknar jag varvens behov av ytterligare kreditgarantier för fullföljande av inneliggande orderslockar t. o. m. år 1978 till 9 300 mUj. kr. För stödet till

Prop. 1975/76:121                                                    54

lagerproduktionen under samma lid hai- jag beräknat 3 600 milj. kr. Jag förordar sålunda att regeringen föreslår riksdagen all för fartygskredilgarantier lill svensk varvsmdustri under tiden den 1 juli 1976—den 31 december 1978 fastställa en ram av 12 900 milj. kr. Med hänsyn tiU redan beviljade garantier kan det utestående statliga garantiålagandel vid utgången av år 1978 grovl uppskattas till ca 17 500 milj. kr. Denna omfatlande upplåning för refinansieringsändamål kan liksom hittills i huvudsak endast genomföras på de internationella kapitalmarknaderna. Bedömningen av del statliga finansiella stödet för lagerproduktion kommer i hög grad den tidigare föreslagna nämnden alt svara för. Det blir nämnden som i det enskilda faUel får bedöma de ekonomiska förutsättningarna för atl bevilja garantier för lagerproduktion. Nämnden har även atl tillse all garantigivningen för lagerproduktionen anpassas lUl motsvarande förutsättningar vad gäller sysselsättningsutvecklingen. Jag avser att föreslå atl nämnden skall anmäla tiU regeringen när fortsatt ga-rantigivning till etl varv inom givna ramar innebär för staten oacceptabla risker på grund av bristande egna ekonomiska resurser hos varvsförelaget. Detta bör ske så tidigt som möjligl för alt bereda regeringen största möjliga rådram. Nämnden bör äga rätt all införskaffa alla de uppgifier som behövs för ändamålsenlig hantering av lagerslödel och för en allsidig bedömning av de risker som är förenade med detta.

10.4 Samgående mellan Götaverken och Eriksberg

Under hösten 1975 har överläggningar förts mellan varvskommissionen och AB Gölaverkens ägare, Saléninvest AB, om i vilken utsträckning Götaverken kan bidra till en lösning av krisen vid Eriksberg. Som ett resultat av dessa överläggningar träffades i december 1975, med förbehåll för regeringens godkännande, elt ramavtal mellan staten och Saléninvest angående sambående mellan Eriksberg och Götaverken. Ramavtalet reglerar de väsenthga viUkoren för samgåendet. Behövliga kompletterande avtal har, likaledes med förbehåll för regeringens godkännande, träffals i februari 1976.

Innan jag redogör för innehållet i ramavtalet vill jag i korthet kommentera Eriksbergs aktuella läge och utsikter.

I kommissionsrapporten den 30 april 1975, som i sin helhet bilades prop. 1975: 110, presenterades bedömningar av Eriksbergs resultat-och likviditelsutveckling under de närmaste åren. En aktuell uppföljning ger vid handen att dessa bedömningar alltjämt är giltiga i sina huvuddrag.

För år 1974 beräknades förlusten preliminärt lill 150 milj. kr. I det slutliga bokslutet fastställdes med beaktande av vissa framtida förluster på pågående fartygsbyggen förlusten till 222 milj. kr. Uirymme härför skapades genom del koncernbidrag på 225 milj. kr. som lämnades. av

Prop. 1975/76:121                                                   55

Eriksbergs förre ägare. Ångfartygs AB Tirfing. Härigenom kunde Eriksbergs egna kapital inkl. obeskattade reserver sammanlagt på ca 330 milj. kr. bibehållas helt intakt i 1974 års bokslut.

De samlade förlusterna för åren 1975 och 1976 uppskattades i kommissionsrapporten lill 400—450 mUj. kr., häri inräknade bl. a. samtliga latenta valutaförluster som inle hade resultatförts i 1974 års bokslut. Som angavs i prop 1975: 110 beaktades i detta bokslut inte heller utfallet av de tvistiga engagemangen med bl. a. Lisnavevarvet i Portugal. Uppgörelse har sedermera nåtts med detla varv, vilken medförde en merkostnad för Eriksbergs del på ca 90 milj. kr. Eriksberg har vidare måst göra en extra förlustavskrivning på ca 44 milj. kr. för ett fariyg, som nu har färdigställts men för vilket beställaren saknar betalningsförmåga. Ä andra sidan har, som tidigare nämnts, en slörre del av förlusterna på den produktion, som var påbörjad men inte färdigstäUd per den 31 december 1974, beaktats redan i 1974 års bokslut. Den bokföringsmässiga förlusten för år 1975 reduceras därför i motsvarande utsträckning. Vidare har bl. a. kursutvecklingen för dollar verkat tUl förmån för Eriksberg. Förlusterna för år 1975 kan nu uppskattas lill ca 420 milj. kr. Totalt för åren 1975 och 1976 kan förlusterna f. n. uppskattas lUl 435—455 milj. kr., dvs. i stort sett oförändrat jämfört med kommissionens bedömning våren 1975.

Vad gäller resultatutvecklingen efter år 1976 är osäkerheten alltjämt stor beroende dels på rådande marknadssituation, dels på kostnadseffekter av det kommande samgåendet med Gölaverken. För år 1977, som är del sista året som helt läcks av inneliggande orderstock, beräknas förlusten uppgå lill 200 milj. kr. Sammanfattningsvis kan sålunda förlustema för åren 1975—1977 uppskattas lUl närmare 650 milj. kr. Några prognoser för efterföljande år kan i dagsläget inte göras beroende bl. a. på del föreslagna samgåendet med Götaverken och osäkerheten rörande i dag ej kontrakterad produktion.

Ramavtalet mellan staten och Saléninvest AB om samgående mellan Eriksberg och Götaverken har träffats med utgångspunkt från bl. a.

cUt den svenska varvsindustrins produktion måste reduceras relativt kraftigt under de närmaste åren som den del av en intemationell produktionsminskning,

att t. o. m. upprätthållandet av denna reducerade varvsproduktion lorde kräva särskilda statliga stödåtgärder i vad avser fartyg för leverans under åren 1978 och 1979,

att eventuella statliga stödåtgärder inte kommer atl innehålla något direkt subventionsmoment och

att en samordning av varvsproduktionen i Göteborg är önskvärd.

Jag ansluter mig lUlden uppfattning som sålunda har kommil lill uttryck och vill i övrigt anföra följande.

Det föreslagna samgåendet ger möjligheter lill en betydande samord-

Prop. 1975/76:121                                                    56

ning av svensk varvsindustri och skapar förutsättningar för en tryggare sysselsättning vid de båda Göleborgsvarven vid den ofrånkomliga produktionsminskningen inom svensk varvsindustri. Mol bakgrund av rådande marknadsförhållanden är del omöjligt all nu, med något slörre mått av exakthet, ange vilken sysselsältningsvolym som kan upp-rätlhåUas i det integrerade varvsförelagel. På längre sikt är samgåendet en industripoliliskl starkt motiverad åtgärd, som bidrar till alt stärka konkurrenskraften hos varvsindustrin i Göteborg. På kort sikt innebär samgåendet påfrestningar för främst Ijänslemannakalegorierna. Som jag tidigare har anfört i samband med förslag om andra statliga stödinsatser inom varvsindustrin kommer vissa friställningar atl bli oundvikliga.

I ramavtalet har uppställts vissa rikllinjer lUl ledning för verksamheten efter samgåendet mellan Götaverken och Eriksberg. I sina huvuddrag innebär dessa bl. a. följande.

En enda produktionsmässig enhet med en enhetlig ledning skapas för nybyggnad av fariyg i Göieborg. Detla sker successivt i den takt som bestäms av företagsekonomiska överväganden av styrelsen och den verkställande ledningen i Götaverken efter samråd med de ansläUdas fackliga organisationer. Inneliggande order avverkas i stort sett som planerat vid resp. varvsanläggning. En fullständig produktionsmässig integration kan därför ske först fr. o. m. år 1978. Planeringen för integrationen påbörjas dock snarast. I avtalet påpekas att del är angeläget all Eriksbergs nuvarande anläggningstillgångar utnyttjas så långl delta är företagsekonomiskt rimligt. På längre sikt bör eftersträvas all nybyggnadsverksamheten i Göteborg i huvudsak samlas på eller i anslutning till det nuvarande Arendalsområdet. Öresundsvarvels verksamhet skall i princip inle påverkas av samgåendet i Göieborg. Verksamheien i den nya koncernen skall drivas efter normala företagsekonomiska principer. En nära samverkan med fackföreningarna skall ske.

Jag finner de uppställda riktlinjerna rikliga och vill för egen del särskilt framhålla vikten av att de anställda ges möjlighet alt aktivt dellaga i planeringen av integrationen vid Göteborgsvarven. De närmaste två å tre åren kommer med nödvändighet atl för såväl Göteborgsvarven som övriga svenska varv innebära en djupgående omstäUningsprocess. Denna kommer oundvikligen att medföra problem för de anställda. Särskilt tjänstemännen vid Göteborgsvarven torde komma att drabbas.

Mot denna bakgmnd är del angelägel all de anstäUda genom sina organisationer ges etl inflytande över ulformningen och genomförandel av de anpassningsålgärder som måste vidtas. Del får ankomma på den nya företagsledningen atl tillsammans med de fackliga organisationema se tUl atl sammansmältningsprocessen sker smidigt och under former som garanterar jämnställdhet mellan de anställda vid Götaverken och Eriksberg. De nödvändiga nedtrappningsålgärderna bör sålunda genomföras under beaktande av kraven på en rättvis personalpolitik för samt-

Prop. 1975/76:121                                                   57

liga anstäUda inom den nya koncernen. Detta kräver de fackliga organisationernas positiva medverkan.

Samgåendet mellan Gölaverken och Eriksberg innebär alt Eriksberg upphör som självständigt varv. Del är dock som sägs i avtalet angeläget med hänsyn till en smidig samordning alt Eriksbergs nuvarande arbetsplats utnyttjas så långl delta är ekonomiskt rimligt.

I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen sedan länge har verkat för en ökad samordning inom varvsindustrin som syftar till alt stärka den internationella konkurrenskraften. Samordningssträvandena har kommil till uttryck bl. a. i det konsortialavlal som under industridepartementets medverkan slöts år 1971 mellan de fyra slorvarven. Del nu aktuella samgåendet mellan Eriksberg och Götaverken bör medföra ökade möjligheter Ull samverkan inom hela varvsindustrin. Härvid vill jag särskilt peka på motorproduktionen. Jag finner det otUlfredsställande att samarbetet på detla område inle har nått längre trots de påvisbara ekonomiska fördelarna av ett sådant samarbete.

Samgåendet mellan Götaverken och Eriksberg avses ske på följande sätt.

Staten överlåter senast den 1 juh 1976 lill AB Götaverken samtliga aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB för 1 000 kr.

Statens räntefria lån lUl AB Gölaverken på f. n. 45 mUj. kr. omvandlas senast den 1 juli 1976 lill aktier lill en kurs innebärande atl Götaverkens aktiekapital ökas från 174 milj. kr. till 200 milj. kr.

De närmare vUlkoren för aktieöverlåtelsen och omvandlingen av lånet lUl aktier har reglerats i elt särskilt avtal mellan staten och AB Götaverken.

Staten förvärvar senast den 1 juli 1976 från Saléninvest AB för 136 milj. kr. så många aktier i AB Götaverken alt statens andel, inräknat Statsföretag AB:s nuvarande innehav om 9,5 % och de tillkommande aktierna enligt vad nyss har sagts, uppgår tiU 51 %.

De närmare vUlkoren för aktieöverlåtelsen har reglerats i ett särskUt avtal mellan staten och Saléninvest AB.

Saléninvest har i ramavtalet åtagit sig alt senast den 1 juli 1976 placera fartygsbeslällningar vid Eriksberg till elt fast pris om 136 milj. kr.

Det närmare förhåUandet mellan staten. Statsföretag och Saléninvest som aktieägare i Götaverken har reglerats i ett konsortialavlal, som gäller i tio år. Beslut i vissa väsentliga frågor, som anges i avtalet, förutsätter enighet mellan parterna. Vid oenighet skall staten efter anfordran av Saléninvest inlösa Saléninvests aktier. I övrigt skall den verkställande ledningen för det nya företaget driva och fatta beslut på sedvanligt sätt enligt normala affärsmässiga principer.

Jag finner villkoren för de transaktioner jag nu nämnl acceptabla sedda mol bakgmnd av de industri- och sysselsättningsmässiga bedömningar, som det är rimligt atl göra. Dessa bedömningar har sådan tyngd

Prop. 1975/76:121                                                                 58

att traditionella företagsekonomiska bedömningar har lett sig mindre meningsfulla vid de förhandlingar, som ledde fram till samarbetsavtalet. Statens räntefria lån utgör en del av den insats staten gjorde år 1971 i samband med rekonstruktionen av Götaverken i samarbete med Saléns. Omvandlingen av vad som återstår av delta lån, 45 milj. kr., tiU aktiekapital stärker Götaverkens ställning i det svåra marknadsläge som nu råder. Den köpeskilling om 136 milj. kr., som föreslås för statens förvärv av aktieposten i Götaverken motsvarar beloppsmässigt del koncernbidrag som Saléninvest lämnade till Götaverken år 1973 för atl täcka tidigare uppkomna förluster i Götaverken. Sammantagna innebär de båda transaktionerna i huvudsak atl Saléninvest AB:s finansieUa engagemang i Gölaverken återförs lill lägel i samband med Götaverkens rekonstruktion år 1971. Saléninvests åtagande att placera fartygsbeslällningar vid Eriksberg har två positiva effekter. Dels kommer köpeskillingen svensk varvsindustri direkt tillgodo, dels underlättas en smidig nedtrappning av varvsproduklionen vid Eriksberg.

Som har framgått skall staten enligt ramavtalet överlåta samtliga aktier i Eriksberg lill Gölaverken. I anslutning härtill åtar sig staten att nollställa Eriksberg resultatmässigt sett. Avtalet innebär på denna punkt atl staten i elt första steg läcker förlusen för år 1975, vilken preliminärt uppskattats till 450 milj. kr., genom ett kontant aklieägartillskött till Eriksberg senast den 1 juli 1976. I etl andra steg skall staten läcka mötsvarande förluster under åren 1976 och 1977 saml de med driften av Eriksberg under tiden framliU den slutliga sammanläggningen förenade merkostnaderna. Enligt ramavtalet skall Götaverken precisera dessa i ett fast belopp senast den 31 december 1976. Partema har senare överenskommit att sådan precisering kan ske även vid senare tidpunkt. Kan enighet om statens bidrag enligt vad sålunda har sagts inte träffas,' skall staten läcka de på Eriksberg fallande förlusterna t. o. m. år 1979.

De frågor som har samband med förlusltäckningen har närmare reglerats i det nämnda avtalet mellan staten och Götaverken. Förlusten för år 1975 har i avtalet preliminärt faslställts tiU 420 milj. kr.

I samband med rekonstruktionen av Eriksberg under våren 1975 kunde konstaleras att ett fullföljande av inneliggande order och övriga åtaganden skulle medföra betydande förluster. Samtidigt skulle emelr lertid en huvuddel av sysselsättningen kunna garanteras under en övergångsperiod. Detta var huvudmotivet bakom statsmakternas beslut våren 1975 om statens övertagande av Eriksberg den 1 juli 1975. Genom det ägaransvar som staten har iklätt sig, har staten att svara för Eriksbergs ekonomiska åtaganden. Jag finner det därför skäligt atl varken Saléninvest eller Götaverken belastas av åtgärder och åtaganden vid Eriksberg som beslutats före statens överlagande av Eriksberg och före samr gåendet med Götaverken. De förlustläckningsbelopp som nu överenskommits i avtalet ligger väl i linje med varvskommissionens bedömning

Prop. 1975/76:121                                                   59

våren 1975. Atl inle sammanföra Eriksberg och Götaverken utan i stället driva Eriksberg vidare som ett självständigt varvsföretag ter sig orimligt av flera skäl. Bl. a. skulle omfattande investeringar krävas. Vidare kan man räkna med atl behovet av föriusttäckning skulle bli ännu större än vid ett samgående med Götaverken. Jag anser det således rimligt att staten åtar sig det förlustläckningsansvar som avtalet förutsätter.

Eriksberg har f. n. en rörlig kredit på 200 milj. kr. hos riksgäldskonloret. I ramavtalet ingår alt staten skall låta denna kredit hos riksgäldskontoret kvarstå lill utgången av år 1977. Med lanke på företagets nuvarande finansiella läge finner jag detta nödvändigt.

Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande all godkänna ramavtalet och avtalet med AB Götaverken om överlåtelse av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, m. m., i huvudsaklig överensstämmelse med ramavtalet.

Som en konsekvens härav förordar jag att statens aktier i Eriksberg säljs lill Götaverken för 1 000 kr. och atl statens nuvarande lån till Götaverken av 45 milj. kr. får användas för förvärv av aktier i förelaget. Vidare bör på tilläggsbudget III tiU statsbudgeten för innevarande budgetår anvisas elt investeringsanslag av 136 mUj. kr. för förvärv av aktier i Götaverken. Likaså bör för budgetåret 1976/77 anvisas ett reservationsanslag av 420 milj. kr. för täckande av förluster vid Eriksberg.

Den föreslagna samordningen av varvsverksamheten i Göteborg innebär att statens ägaransvar i varvsindustrin kommer atl utvidgas väsentligt. Statsföretag AB innehar redan det fulla ägaransvaret i Uddevallavarvet och Karlskronavarvet.

En planmässig samordning av det statliga ägarengagemanget i branschen är nödvändig. Jag avser atl låta utreda frågan om lämpliga former för delta. I avvaktan på resultaten av denna prövning vill jag inte förorda att Statsförelag nu påläggs statens fulla ekonomiska ansvar för den nya Götaverkenkoncernen. Jag förordar därför atl de nu förvärvade aktierna i Gölaverken t. v. placeras i fonden för statens aktier.

10.5 Betalningsanstånd för lån till Uddevallavarvet AB

Av de kapitaltillskott på sammanlagt 115 milj. kr. som Uddevallavarvet AB erhöll av staten under åren 1965 och 1967 eftergavs återbetalningsskyldigheten för 65 milj. kr. av 1974 års riksdag (prop. 1974: 110, SU 1974: 41, rskr 1974: 264). Samtidigt ålades varvet all återbetala återstående 50 milj. kr. med 10 milj. kr. under vart, och ett av åren 1975—1979. Varvet skall inte betala någon ränta på kapitaltillskotten. Varvet har år 1975 betalat 10 milj. kr. tUl staten.    .

Uddevallavarvet har nu hemställt i första hand om ett eftergivande

Prop. 1975/76:121                                                    60

av den återstående skulden på 40 milj. kr. och i andra hand att återbetalning inte skall behöva ske förrän tidigast fr. o. m. år 1981. Som skäl anförs att varvet har kraftiga finansiella påfrestningar som väntas öka de närmaste åren.

Jag anser det rimligt alt varvet får anstånd t. o. m. år 1978 med åler-betalnmgen. Återstående 40 milj. kr. bör återbetalas med 10 milj. kr. om året under åren 1979—1982. Jag förordar alltså att betalningsanstånd lämnas t. o. m. år 1978.

10.6 Skeppsteknisk forskning och utveckling

De svenska varven står inför kravet på en avsevärd reducering av produktionen. Uppgiften all skapa sysselsättning även för en reducerad svensk varvsindustri kommer alt kräva tekniska utvecklingsinsatser. Huvudparten av detla utvecklingsbehov lorde liksom hittUls dock vara av mer företagsorienterat slag. Marknaden för den svenska varvsindustrins vanligaste produkt, stora tankfartyg, är absolut och relativt sell minskande i framtiden. Nya tekniskt avancerade fartygskonslmktioner och en hög produktivitet kommer atl vara nödvändiga för de svenska varven. Mot denna bakgrund bör även STU:s mera allmänt inriktade forskning ses.

Stöd till skeppslekniskt forsknings- och utvecklingsarbete under ett särskUl anslag infördes budgetåret 1970/71, med anledning av varvsindustrins dåvarande krissituation. Budgetåret 1975/76 beviljades elt anslag av 12 milj. kr.

Jag anser del viktigt i dagens läge att stödet får fortsätta. Den ökade kostnadsnivån motiverar en uppräkning av anslaget. Jag förordar atl anslaget nästa budgetår förs upp med 13 milj. kr.

Vad gäller stödets inriktning är denna, vilket också STU:s skepps-tekniska kommitté har framhållit, avhängig av varvens egen långsikliga planering. Jag finner det angeläget all STU vid den närmare ulformningen av stödet håller sig nära underrättad om varvens planering av produktionsinriktningen på lång sikt och det forskningsbehov som mot denna bakgrund kan vara av intresse. STU bör också överväga om den förändrade situationen i olika avseenden motiverar en förändring av hillUls tillämpade stödformer och beslutsformer. Härvid bör möjligheterna till en integration mellan stödet lill den skeppstekniska forskningen och STU:s övriga forskningsstöd särskilt observeras.

För att möjliggöra en långsiktig planering av stödet till den skeppstekniska forskningsverksamheten förordar jag att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1976/77 fatta beslut om slöd till skeppsleknisk forskning och utvecklingsarbete som, inberäknat löpande beslut, innebär åtaganden om högst 6 milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1977/78 och 1978/79.

Prop. 1975/76:121 61

11    Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1.  godkänna de rikthnjer för lämnande av garantier till svensk varvsindustri som jag har förordat,

2.  godkänna att en nämnd med de uppgifter inom systemet för fartygskreditgarantier som jag har angett inrättas den 1 juli 1976,

3.  bemyndiga fullmäktige i riksgäldskonloret att fr. o. m. den 1 juli 1976 lill utgången av år 1978 ikläda staten garantier tUl svensk varvsindustri tUl ett sammanlagt belopp av högst 12 900 000 000 kr. avseende kreditgivning i anslutning lUl produktion av fariyg,

4.  bemyndiga regeringen att godkänna dels ramavtalet mellan staten och Saléninvest AB om samgående meUan AB Gölaverken med dotterbolag och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med dotterbolag, dels avtalet mellan staten och AB Gölaverken om överlåtelse av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad som sägs i ramavtalet,

5.  bemyndiga regeringen att medge Uddevallavarvet AB anstånd t. o. m. år 1978 med återbetalning av kapitaltillskott i enlighet med vad jag har angett i det föregående,

6.  medge all staten överlåter sina aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB till AB Götaverken för 1 000 kr.,

7.  medge atl statens lån till AB Gölaverken om 45 000 000 kr. får användas för förvärv av aktier i bolaget,

8.  bemyndiga regeringen alt under budgetåret 1976/77 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd lill skeppsteknisk forskning och utveckling m. m. som inberäknat löpande beslut innebär åtaganden om högst 6 000 000 kr. under vart och elt av budgetåren 1977/78 och 1978/79,

9.  liU Förvärv av aktier i AB Götaverken på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 136 000 000 kr.,

10.  till Täckande av förluster vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB för budgetåret 1976/77 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 420 000 000 kr.,

11.  till Styrelsen för teknisk utveckling: Skeppsteknisk forskning och utveckling för budgetåret 1976/77 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 13 000 000 kr.

Prop. 1975/76:121 62

12    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975/76:121 63

Bilaga 1

Ramavtal

Staten och Saléninvest AB (nedan Saléninvest) har denna dag utgående från bl. a.:

att den svenska varvsindustrins produktion måste reduceras relativt kraftigt under de närmaste åren som en del av en internationell produktionsminskning,

att till och med upprätthållandet av denna reducerade varvsproduktion torde kräva särskilda statliga stödåtgärder i vad avser fartyg för leverans under åren 1978 och 1979,

att eventuella av riksdagen beslutade statiiga stödåtgärders fördelning mellan varven fastställs efter förhandlingar mellan industridepartementet och resp. varv,

att eventuella statliga stödåtgärder ej kommer att innehålla något direkt subventionsmoment och

att en samordning av varvsproduklionen i Göteborg är önskvärd,

träffat följande ramavtal om samgående mellan AB Gölaverken med dotterbolag (nedan Gölaverken) och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med dotterbolag (nedan Eriksberg).

§ 1

Ramavtalet reglerar de väsentUga villkoren för samgåendet mellan Götaverken och Eriksberg. BehövHga kompletterande avtal skall ha träffals senast den 15 febraari 1976. Till sådana avtal hör avtal om förvärv av aktier i AB Gölaverken, avtal om förvärv av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB, konsortialavlal mellan parterna samt avtal om formema för samverkan mellan Götaverken och Eriksberg under tiden fram till den 1 juli 1976.

§ 2

Götaverken och Eriksberg sammanförs till en koncern. Till ledning för verksamheien därefter skall gälla följande rikllinjer.

Samgåendet mellan Gölaverken och Eriksberg innebär bl. a. atl en enhetlig ledning skapas för nybyggnadsverksamheten i Göieborg. Det är angeläget atl Eriksbergs nuvarande anläggningstillgångar utnyttjas så långt detta är företagsekonomiskt rimligt.

Skapandet av en enda produktionsmässig enhet för nybyggnation i Göteborg sker successivt i den takt som bestäms av företagsekonomiska överväganden av styrelsen och den verksläUande ledningen i AB Götaverken efter samråd med de ansläUdas fackliga organisationer. Inneliggande order avverkas i stort sett såsom planerat vid resp. varvsanläggning. En fullständig produktionsmässig integration kan därför ske först fr. o. m. 1978. Planeringen för integrationen påbörjas snarast.

På längre sikt bör eftersträvas att nybyggnadsverksamheten i Göteborg i huvudsak samlas på eller i anslutning till det nuvarande Arendalsområdet.

Verksamheten i den nya koncemen skall drivas efter normala företagsekonomiska principer. En nära samverkan med fackföreningarna skall ske.

Prop. 1975/76:121                                                   64

öresundsvarvels verksamhet skall i princip inte påverkas av samgåendet i Göieborg.

§ 3

Staten överlåter senast den 1 juli 1976 till AB Gölaverken samtiiga aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB för ell pris av tillhopa 1 000 kr.

§ 4

Senast den 1 juli 1976 omvandlas statens räntefria lån till AB Gölaverken på f. n. 50 milj. kr. till aktier liU en kurs innebärande atl aktiekapitalet ökas lill 200 milj. kr.

§ 5

Staten förvärvar från Saléninvest för 136 milj. kr. så många aktier i AB Gölaverken alt statens andel, inräknat Statsföretag AB:s nuvarande innehav och liUkommande aktier enligt § 4 ovan, uppgår lill 51 % av aktiekapitalet i AB Götaverken. Samtliga aktier skall vara förenade med samma rätt. KöpeskiUingen erläggs kontant senast den 1 juli 1976. Staten svarar för eventuellt utgående slämpelkoslnad. Tillträde sker när betalningen erläggs.

§ 6

För att underlätta en planmässig samordning av verksamheten mellan Gölaverken och Eriksberg åtager sig Saléninvest alt, på anmodan av regeringen, senast den 1 juli 1976 tiU fast pris beställa elt eller två fariyg vid Eriksberg för en sammanlagd konlraklssumma om cirka 136 milj. kr. med leverans år 1977. Den nya koncemen äger förskjuta leveransen liU senare lidpunkt, dock ej efter 1979 års utgång. Konlraktsprisel skall motsvara vid beställningstidpunkten rådande världsmarknadspris för ifrågavarande eller närmast motsvarande fartygstyp. Understiger detta pris Eriksbergs självkoslnad skall pristUlägg utgå med mellanskUlnaden, dock högsl 10 % av konlraktsprisel. Som betalningsvillkor i övrigt skall gälla sedvanliga OECD-vUlkor (f. n. kontant 30 %, kredit 70 %).

§ 7

Staten har inget atl erinra mol alt Götaverken utnyttjar sin option på aktierna i Calor Celsius.

Parterna är införstådda med att Saléninvest — med hänsyn lill sina övriga engagemang — under de närmaste åren saknar möjligheter att tillföra Gölaverken ytterligare aklieägartillskött. Saléninvest har dock intet all erinra mot om staten som aktieägare i Götaverken önskar ensidigt lämna aktieägartillskott.

§ 9

Den nya styrelsen i AB Gölaverken skall ha högst åtta av partema utsedda ordinarie ledamöter. Partema utser lika antal ledamöter. Staten äger utse ordförande. Vidare skall i styrelsen ingå verkställande direktören och högst fyra ordinarie arbetstagarledamöter. I syfle alt begränsa styrelsens storlek avser partema alt avslå från suppleanter samt söka Iräffa moisvarande överenskommelse med berörda arbetslagar-organisationer.

Prop. 1975/76:121                                                   65

Av bolagsstämman valda styrelseledamöter och revisorer tillsätts efter samråd mellan parterna.

§ 10

Del närmare förhållandet meUan partema skall regleras i ett konsortialavlal, som skall gälla i tio år. Beslut i vissa väsentliga frågor, som närmare anges i konsortialavlalet, förutsätter enighet mellan partema. Vid oenighet skall staten efler anfordran av Saléninvest inlösa Saléninvests aktier i AB Götaverken på vUlkor som i brist på åsämjande skaU fastställas av skiljemän enligt lag därom.

§ 11

Parterna är överens om att elt fullföljande av Eriksbergs fartygskontrakt och övriga åtaganden kan ske endasi med betydande förluster som följd. Dessa förluster skall bäras av staten, enär varken Saléninvest eller Gölaverken ekonomiskt skall belastas av åtgärder och åtaganden vid Eriksberg beslutade före samgåendet med Gölaverken. Förlusten för 1975 skall på grundval av preliminärt bokslut fastställas senast den 15 febraari 1976. Denna förlust, som för närvarande uppskattas tUl cirka 450 milj. kr., skall av staten täckas genom ell kontant aktie-ägartillskott lUl Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB senast den 1 juli 1976.

Motsvarande förluster för år 1976 och år 1977 skall täckas av staten genom aklieägartUlskott. Om det i samband med fastställandet av 1976 års bokslut skulle visa sig all den slutligt fastställda förlusten för år 1975 överstiger den preliminärt uppskattade, skall staten läcka denna mellanskillnad.

De förluster — inklusive vad som angivils i föregående siycke — som är förenade med driften av Eriksberg under åren 1976 och 1977 samt med driften för tiden fram lill den slutliga sammanläggningen, skall av Gölaverken preciseras i ett fast belopp senast den 31 december 1976. Kan vid förhandlingar mellan staten och Gölaverken härvid överenskommelse om statens bidrag ej träffas, skall staten läcka de på Eriksberg fallande förlusterna t. o. m. år 1979.

Staten åtager sig att låta Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB:s rörliga kredit hos riksgäldskonloret på 200 milj. kr. kvarstå till utgången av år 1977.

§ 12

Saléninvest åtager sig all på anfordran av regeringen på marknadsmässiga villkor sköta befraktning och drifl av fariyg producerade av den nya koncernen, vilka inte är sålda vid leveranstUlfället. Särskilt avtal skall upprättas vid varje särskilt tillfälle. Saléninvest åtager sig även all ingå liknande avtal med andra svenska varv.

§ 13

Hembudsskyldighet skall gälla om någondera parten önskar överlåta sina aktier i AB Gölaverken.

§ 14

Staten äger rätt överföra alla sina rättigheter och skyldigheter enligl denna ramöverenskommelse till Statsföretag AB eller annal av staten helägt bolag.

5   Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 121

Prop. 1975/76:121                                                   66

§ 15

Tvist om tolkningen och tillämpningen av detla avtal och i § 1 avsedda avtal får ej anbängiggöras vid domstol ulan skall avgöras av skiljemän enligl lag därom.

§ 16

Delta avtal är träffat under förutsättning av att erforderliga avtal enligl § 1 träffas mellan parterna.

Detta avtal har upprättats i två exemplar, varav parlema tagit var sitt.

Göieborg den 17 december 1975

För staten med förbehåll för re-     För Saléninvest geringens godkännande

Tony Hagström                     Sture Ödner

Prop. 1975/76:121 67

Bilaga 2

Avtal om överlåtelse av aktier i AB Götaverken

Staten och Saléninvest AB (Saléninvest) har den 17 december 1975 med förbehåll för regeringens godkännande träffat ell Ramavtal om samgående mellan AB Gölaverken med dotterbolag (Götaverken) och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med dotterbolag (Eriksberg). TiU fuUföljande av bestämmelserna i § 1 i Ramavtalet har följande avtal om överlåtelse av aktier i AB Gölaverken träffats mellan Staten och Saléninvest.

§ 1

Saléninvest överiåter tiU Staten 5 970 000 aktier ä nom. 10 kr i AB Gölaverken för en överenskommen köpeskilling av ellhundralrelliosex miljoner (136 000 000) kr.

Tillträdesdag skall vara när köpeskillingen erläggs, vilket skall ske senast den 1 juli 1976. På tillträdesdagen skall aktierna överlämnas transporterade in blanco åtföljda av samtliga tUl aktierna hörande kuponger.

§ 2

Statens och Statsföretag AB:s andel i AB Götaverken kommer efter överlåtelsen enligt § 1 ovan samt efler genomförd nyemission enligt Ramavtalets § 4 alt uppgå tUl 51 % av det till 200 milj. kr. höjda aktiekapitalet enligt följande:

Antal aktier          Nom. belopp kr

Tidigare innehav                       1655 000             16 550 000

Aktudl överlåtelse                    5 970 000            59 700 000

Nyemission                               2 575 000            25 750 000

Summa                                    10 200 000           102 000 000

§ 3

Som bilagal till delta avtal fogas Gölaverkens årsredovisning för år 1974.

Saléninvest garanterar

att Götaverkens i balansräkningen per 31 december 1974 redovisade tillgångar och skulder upptagils i överensstämmelse med god redovisningssed enligt av parlema godtagna principer, angivna i årsredovisningen och godkända av revisorerna,

att Götaverken inte efter den 31 december 1974 och intill delta avtals undertecknande avhänt sig anläggningstillgångar inklusive firmanamn, varumärken, patent eller licensrätler eller lämnat några pantförskrivningar, borgens- eller garantiåtaganden eller ingått andra åtaganden eller vidtagit handlingar i övrigt, i annan mån än som utgör led i bolagels normala löpande verksamhet,

att Götaverken f. n. icke är invecklat i någon skatteprocess eller annan rättegång av större betydelse,

' Här utesluten.

Prop. 1975/76:121                                                    68

att vederbörlig information lämnals om väsentliga omständigheter av betydelse för bedömning av det aktuella förhandlingsläget beträffande Götaverkens orderstock, och

att Götaverken fram till dagen för detla avtals undertecknande rätteligen har fullgjort sina betalningar.

Intill dess att ny styrelse tUlsatts, äger staten utse fyra företrädare att närvara vid AB Götaverkens styrelsesammanträden. Dessa företrädare skall därvid tillerkännas samma rätt till insyn, information och yttran-deräll som övriga ordinarie styrelseledamöter.

Denna garanti skall icke kunna åberopas beträffande omständigheter, som rimligen kunnat utläsas från information som Staten före detla avtals undertecknande erhållit genom material tUl eller föredragning i AB Gölaverkens styrelse, genom Öhrlings Revisionsbyrås värdering hösten 1975 eller genom annan skriftiig information, i vilken bland annat ingår av verkställande direktören den 13 februari 1976 upprättad promemoria för föredragning i styrelsen om väsentliga förhållanden rörande Götaverkens beställare. Ej heller kan garantin åberopas beiräffande omständigheter, som AB Götaverkens styrelse sakhat kännedom orn före detla avtals undertecknande.

§4

Staten äger rätt överföra alla sina rättigheter och skyldigheter enligt delta avtal till Statsföretag AB eller annal av Staten helägt bolag.

§ 5

Tvist om tolkningen och tillämpningen av detla avtal får ej anbängiggöras vid domstol utan skall avgöras av skiljérhän enligt lag därom.

Delta avtal har upprättats i två exemplar, varav parterna tagit var sitt.

Göieborg den 13 februari 1976.

För staten med förbehåll för re
geringens godkännande          För Saléninvest

Tony Hagström                     Peder Bonde

Prop. 1975/76:121                                                   69

Bilaga 3

Avtal om överlåtelse av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB och konvertering till aktier av ett statens lån till AB Götaverken, m. m.

Staten och Saléninvest AB (Saléninvest) har den 17 december 1975 med förbehåll för regeringens godkännande träffat ell ramavtal om samgående mellan AB Gölaverken med dotterbolag (Götaverken) och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med dotterbolag (Eriksberg). Till fullföljande av bestämmelserna i § 1 i ramavtalet har följande avtal om överlåtelse av aktier i Eriksberg och om konvertering till aktier av elt Statens lån lill Gölaverken träffals mellan Staten och AB Götaverken.

§ 1

Enligl § 3 ramavtalet överlåter Staten senast den 1 juli 1976 till AB Götaverken samtliga aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB för en köpeskilling av ettusen (1 000) kr.

Tillträde sker när köpeskUlingen erläggs. På tillträdesdagen skall aktiema överlämnas transporterade in blanco åtföljda av samtliga till aktiema hörande kuponger.

§ 2

För Eriksberg har per den 31 december 1975 upprättats elt preliminärt koncembeslul, bilaga 1, enligt vUket staten fömtsättes ha genom ett aklieägartillskött om 420 000 000 kr. läckt den i resultaträkningen redovisade förlusten för år 1975.

Förlusten för år 1975 skall med tillämpning av § 11 ramavtalet anses uppgå till fyrahundratjugomiljoner (420 000 000) kr. Beloppet skall enligt nämnda paragraf kontant inbetalas tUl Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB senast den 1 juli 1976.

§ 3

Staten och Saléninvest har i ramavtalet (§ 11) överenskommit följande:

"Partema är överens om alt ett fullföljande av Eriksbergs fartygskontrakt och övriga åtaganden kan ske endast med betydande förluster som följd. Dessa förluster skall bäras av Staten, enär varken Saléninvest eller Götaverken ekonomiskt skall belastas av åtgärder och åtaganden vid Eriksberg beslutade före samgåendet med Götaverken. Förlusten för år 1975 skall på gmndval av preliminärt bokslut fastställas senast den 15 febraari 1976. Denna förlust, som för närvarande uppskattas tUl cirka 450 milj. kr., skall av staten täckas genom ett kontant aktie-ägartillskott till Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB senast den 1 juli 1976.

Motsvarande förluster för år 1976 och år 1977 skall läckas av staten genom aklieägartillskött. Om det i samband med fastställandet av 1976 års bokslut skulle visa sig att den slutligt fastställda förlusten för år

' Här utesluten.

Prop. 1975/76:121                                                   70

1975 överstiger den preliminärt uppskattade, skall Staten täcka denna mellanskillnad.

De förluster — inklusive vad som angivils i föregående siycke — som är förenade med driften av Eriksberg under åren 1976 och 1977 samt med driften för liden fram till den slutliga sammanläggningen, skaU av Götaverken preciseras i ett fasl belopp senast den 31 december 1976. Kan vid förhandlingar mellan Staten och Gölaverken härvid överenskommelse om Statens bidrag ej träffas, skall Staten läcka de på Eriksberg fallande förlusterna t. o. m. år 1979.

Staten åtager sig atl låta Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB:s rörliga kredit hos riksgäldskonloret på 200 milj. kr. kvarstå till utgången av år 1977."

Statens åtagande omfattar således täckande av dels förluster på Eriks-bergs inneliggande fartygskontrakt och övriga åtaganden, dels förluster som uppkommer på den verksamhet som kommer all bedrivas av Eriksberg fram till den slutliga sammanläggningen, dels merkostnader som eventuellt uppslår inom andra delar av Gölaverken på grund av sammanläggningen av Eriksbergs verksamhet med Götaverken.

Statens åtagande om föriusttäckning i Eriksberg föratsätter alt ledningen för den nya koncemen (Gölaverken inklusive Eriksberg) genomför integrationen på det sätt som framstår som mest ändamålsenligt sett ur för Götaverken och Eriksberg gemensam synvinkel. Härvid skall hänsyn tagas till såväl lönsamhet som önskvärdheten av en smidig personalmässig integration.

§ 4

Vid tillämpningen av vad som överenskommits om föriusttäckning skall tiU fullo beaktas samtliga kosinader som är hänförliga lill den verksamhet för vilken Staten åtagit sig förlustläckningsansvar, såsom framtida ränte- och valuladifferenser, kosinader för personalavveckling och omskolning, erforderlig nedskrivning av varulager och tiUgångar med nedsatt nyltjandegrad, garantiförpliktelser, skadeståndsansvar och kostnader för avveckling av förlustbringande inköps- eller leveranskontrakt, oavsett om kostnaderna redovisas i Eriksbergs eller Götaverkens räkenskaper. Vidare skall Statens åtagande ej vara påverkat av bokslulsdispositioner.

TiUgångar, skulder och förpliktelser skall i övrigt vid fastställande av förlusterna upptagas enligt god redovisniiigssed.

Slutlig sammanläggning skall anses ha ägt ram när dels Eriksbergs administration och produktionsorganisation helt integrerats med Göta-verkens och en produktionsenhet för nybyggnadsverksamhet skapats i Göieborg (vUket bl. a. innebär atl produktionen sker enligt samma kon-stmktions-, planerings- och produktionssystem) och dels verksamheten vid Eriksbergsanläggningen anpassats lill en företagsekonomiskt motiverad nivå eller avvecklats.

Parternas avsikt är atl, sedan sammanläggningen genomförts. Eriksbergs balansräkning främst skall omfatta, förutom det egna kapitalet, finansiella lillgångar och skulder hänförliga iiU sådana refinansierings-åtaganden som gjorts före den slutliga sammanläggningen.

§ 5

Transaktioner mellan Gölaverken. och Eriksberg i form, av köp av varor och tjänster, vilka kan ses som självständiga affärsmässiga Irans-

Prop. 1975/76:121                                                   71

aktioner i den meningen atl de skulle ha kommit till stånd även om avtal om sammanläggning ej träffats sker till marknadspris.

Transaktioner mellan Götaverken och Eriksberg i form av köp av varor och tjänster, vUka beslutas som ett led i sammanläggningen, pris-sättes till den säljande enhetens kalkylmässiga självkoslnad. Priset får dock icke överstiga det pris som skulle ha gällt om anskaffning skett på alternativt sätt.

§ 6

Uppstår positiva resultateffekter på grund av transaktioner med tredje man, vilka inle är direkl förorsakade av sammanläggningen och hänförliga tiU de vid avtalets undertecknande befintiiga orderslockarna, och berör dessa transaktioner väsentligen både Götaverken och Eriksberg delas vinslen lika.

Uppstår negativa resultateffekter på grund av transaktioner som avses i föregående stycke, skall förlusten beroende på vart den är atl hänföra, bäras av Gölaverken eller Eriksberg.

§ 7

Om i samband med sammanläggningen vidtagen åtgärd i Götaverken medför högre kostnad eller lägre intäkt för Götaverken än som skulle ha uppstått i fall Götaverken drivits såsom separat koncern, skall sådan merkostnad debiteras Eriksberg oavsett om åtgärden medför resultatförbättring eller resultatförsämring i Eriksberg.

Om i samband med sammanläggningen vidtagen åtgärd i Götaverken medför lägre kostnad eller högre intäkt för Götaverken än som skulle ha uppstått i fall Götaverken drivits såsom separat koncern skall siådan resultatförbättring tillgodoföras Eriksberg till den del åtgärden medför resultatförsämring i Eriksberg.

AB Götaverken skaU föra en förteckning över de transaktioner och åtgärder som enligt ovan föranleder avräkning mellan Götaverken och Eriksberg. Debitering skall vara godkänd av härtill utsedd representant för Staten. Debitering kan ske antingen i anslutning till beslutet på basis av gjorda kalkyler eller när resultatet av transaktionen eller åtgärden kan avläsas i redovisningen. Vid varje styrelsesammanträde i AB Götaverken skall föredragas den ovan omtalade förteckningen samt därav föranledda gjorda eller förväntade debiteringar.

§ 9

De förluster, som Staten enligt §§ 3 och 4 åtagit sig att täcka, skall av Götaverken uppskattas och preciseras i ett fast belopp senast den 31 december 1976. Parterna är ense om att sådan precisering kan ske även vid senare tidpunkt. Kan enighet uppnås om beloppets storlek skall detta utgöra slutlig ersättning till Gölaverken.

§ 10 Kan överenskommelse om föriusttäckning ej träffas skall Staten enligt

§ 11 ramavtalet täcka de på Eriksberg fallande förlusterna t.o.m. år

1979. Förlusterna skall i sådant fall täckas enligt följande: a. Reglering skall ske snarast och senast den 1 juli 1977 av: dels eventuell avvikelse mellan den preliminärt fastställda och den av

bolagsstämman fastställda förlusten för år 1975,

Prop. 1975/76:121                                                   72

och dels förlusten för år 1976 sådan denna bestämts av styrelsen i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB.

b. Förlusterna för åren 1977—1979 regleras genom atl preliminära belopp inbetalas efter fastställandet av respektive års budget i den utsträckning likviditelsläget i Eriksberg så påkallar. Beloppen regleras definitivt i samband med alt bokslutet för respektive år fastställes. Inbetalning sker i båda fallen snarast efler riksdagsbeslut.

De förluster som härvid skall beaktas är resultatet före bokssluts-dispositioner men efter skatter. Vidare observeras särskilt atl värderingen av finansiella tillgångar och skulder skall ske efter de principer som till-lämpats i Eriksbergs i § 2 nämnda preliminära koncernbokslut för år 1975. De förutsattes slutligen alt vid beräkningen av resultatet för år 1979 full avsättning har gjorts för framtida räntedifferenser och gjorda garantiåtaganden samt atl anläggningarna i Eriksberg har bokförts efter värdering enligt gällande lagregler och med beaktande av vad som sägs i § 4 detla avtal.

Under samordningsperioden för något verksamhetsår möjligen uppkommande vinst på Eriksbergs verksamhet skall vid förlusltäcknings-periodens slut användas för återbetalning lill Staten av lämnade tillskott.

§ 11

Redovisningen i Gölaverken och Eriksberg skall vara så ordnad att Statens förlustläekningsskyldighet kan fastställas på ell tillförlitligt sätt.

§ 12

Under förutsättning av borgenärernas godkännande förbinder sig AB Gölaverken alt snarast möjligt efter den 1 juli 1976 överlaga Statens borgensansvar för åtaganden av Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB gentemot:

1.    AB Svensk Exportkredit, 7,5 milj. kr. jämte ränta.

2.    Soponala, f. n. Esc. 300 305 700 jämte ränta.

§ 13

Staten förbinder sig att tillse alt styrelsen i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB i samband med överlåtelsen ställer sina platser lill förfogande. AB Gölaverken skall tUlse alt ansvarsfrihet bevUjas för den del av år 1976 som Staten varit aktieägare, förutsatt alt revisorerna tillstyrker ansvarsfrihel.

§ 14

TiU dess delta avtal träder i kraft skall verkställande direktörerna för AB Götaverken och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB inom ramen för sådant bemyndigande, som respektive styrelse må lämna, förbereda åtgärder för den avsedda sammanläggningen och för genomförandel av delta och övriga anknutna avtal, så långt delta är möjligt ulan all regeringens beslut därigenom föregrips. De verkställande direktörerna skall dessutom genomföra åtgärder, som är nyttiga oavsett sammanläggningen.

§ 15

Staten skaU teckna 2 575 000 aktier i AB Götaverken. Betalning av aktierna skall ske genom alt Staten efterger sin kvarstående fordran på 45 milj. kr. hos AB Gölaverken enligl lån (nr 327) från fonden för låneunderstöd.

Prop. 1975/76:121                                                   73

Nyemission skall genomföras så att Staten blir ägare av aktierna senast den 1 juli 1976 och i övrigt enligt följande:

1.    Staten tecknar 2 575 000 aktier med ett nominellt värde av 10 kr. per aktie.

2.    De nya aktierna berättigar till andel i AB Götaverkens vinst fr. o. m. det räkenskapsår som påbörjas den 1 juli 1976.

3.    Överkursen skall tillföras AB Götaverkens reservfond.

AB Gölaverkens aktiekapital kommer efter nyemissionen att utgöra 200 milj. kr.

Sedan Staten förvärvat aktier från Saléninvest enligt ett denna dag tecknat avtal, kommer Statens innehav av aktier i AB Gölaverken, tillsammans med Statsföretag AB:s innehav av aktier i samma bolag, att utgöra 10 200 000 aktier, moisvarande 51 % av aktiekapitalet. § 16

Tvist om tolkningen och tillämpningen av delta avtal får ej anbängiggöras vid domslol ulan skall avgöras av skiljemän enligl lag därom.

Detta avtal har upprättals i två exemplar, varav parterna tagit var sitt.

Göteborg den 13 februari 1976.

För Staten med förbehåU för rege-     För AB Götaverken ringens godkännande

Tony Hagström                     Hans Laurin

Prop. 1975/76:121 74

Bilaga 4

Konsortialavlal beträffande AB Götaverken

Staten och Saléninvest AB (Saléninvest) har den 17 december 1975 med förbehåll för regeringens godkännande träffat etl ramavtal om samgående mellan AB Götaverken med dotterbolag (Götaverken) och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB med dotterbolag (Eriksberg). TUl fullföljande av beslämmelserna i § 1 ramavtalet har följande konsortialavlal träffats mellan Staten/Statsföretag AB och Saléninvest.

§ 1

I § 2 ramavtalet har intagits följande allmänna bestämmelser om samgåendet mellan Gölaverken och Eriksberg.

"Götaverken och Eriksberg sammanförs till en koncern. Till ledning för verksamheien skall gälla följande riktlinjer.

Samgåendet mellan Götaverken och Eriksberg innebär bl. a. att en enhetlig ledning skapas för nybyggnadsverksamheten i Göteborg. Det är angeläget att Eriksbergs nuvarande anläggningstillgångar utnyttjas så långt detta är företagsekonomiskt rimligt.

Skapandet av en enda produktionsmässig enhet för nybyggnation i Göteborg sker successivt i den takt som bestäms av företagsekonomiska överväganden av styrelsen och den verkställande ledningen i Gölaverken efter samråd med de anställdas fackliga organisationer. Inneliggande order avverkas i stort sett såsom planerat vid resp. varvsanläggning. En fullständig produktionsmässig integration kan därför ske först fr. o. m. år 1978. Planeringen för integrationen påbörjas snarast.

På längre sikt bör eftersträvas att nybyggnadsverksamheten i Göteborg i huvudsak samlas på eller i anslutning lill det nuvarande Aren-delsområdel.

Verksamheten i den nya koncernen skall drivas efter normala företagsekonomiska principer. En nära samverkan med fackföreningarna skall ske.

Öresundsvarvets verksamhet skall i princip inle påverkas av samgåendet i Göteborg."

Parterna är ense om att i normala företagsekonomiska principer ligger att skapa god konsolidering i företaget och möjliggöra en god avkastning på i förelaget insatt kapital. Parterna är vidare ense om att skälig del av årsvinsten skall disponeras för aktieutdelning så snart detta med beaktande av företagets normala behov av konsolidering är möjligt.

§ 2

Beträffande vissa väsentliga frågor avseende Götaverken har Staten och Saléninvest i ramavtalet överenskommit följande: "Beslut i vissa väsentliga frågor, som närmare anges i konsortialavlalet, förutsätter enighet mellan parterna. Vid oenighet skall Staten efter anfordran av Saléninvest inlösa Saléninvests aktier i AB Götaverken på vUlkor som i brist på åsämjande skaU faslsläUas av skiljemän enligt lag därom." Parterna är överens om att som väsentliga frågor i här avsedd mening skall anses följande:

Prop. 1975/76:121                                                                 75

1.    Anställning eller uppsägning av verksläUande direktör.

2.    Väsentlig omläggning av företagets verksamhetsinriktning.

3.    Överlåtelse respektive köp av rörelse eller rörelsegren av betydande omfattning.

4.    Investeringar i anläggningar till högre belopp än 50 milj. kr.

5.    Försäljning av fast egendom eller övriga anläggningstillgångar till ett högre värde än 10 milj. kr.

6.    Förändring av aktiekapitalet i AB Götaverken.

Om vid behandling i styrelsen eller vid bolagsstämma av frågor enligt ovan parterna redovisar olika uppfattningar och sammanjämkning ej sker vid förevarande styrelsemöte eller stämma åligger del Saléninvest att inom 30 dagar därefter skriftligen meddela Staten för den händelse inlösen påkallas enligt första stycket ovan.

Parterna är vidare ense om att därest Staten/Statsföretag AB gör sig skyldig lill väsentiigt brott mol detta avtal också delta skall medföra inlösenskyldighet enligl försia stycket ovan.

§ 3

Parterna är enligl ramavtalet (§ 8) införstådda med att Saléninvest — med hänsyn lill sina övriga engagemang —■ under de närmaste åren saknar möjligheter att tillföra Götaverken ytterligare aktieägarlillskotl. Saléninvest har dock intet all erinra mol om Staten som aktieägare i AB Götaverken önskar ensidigt lämna aktieägartillskott.

§ 4

Beträffande den nya styrelsen i AB Gölaverken har i § 9 ramavtalet intagits följande bestämmelser:

"Den nya styrelsen i AB Gölaverken skall ha högsl åtta av parterna utsedda ordinarie ledamöter. Parterna utser lika antal ledamöter. Staten äger utse ordförande. Vidare skall i styrelsen ingå verksläUande direktören och högst fyra ordinarie arbetstagarledamöter. I syfle att begränsa styrelsens storlek avser parlema alt avstå från suppleanter samt söka träffa motsvarande överenskommelse med berörda arbetstagarorganisationer. Av bolagsstämman valda styrelseledamöter och revisorer tillsätts efter samråd mellan parterna."

Oavsett vad som sägs i § 2 ovan skall vad avser beslut respektive beslulsförhet i styrelsen aktiebolagslagens regler gälla, dock att för beslulsförhet också erfordras atl minst två representanter för Staten/ Statsföretag AB respektive Saléninvest är närvarande vid besluten.

§ 5

Hembudsskyldighet skall enligt § 13 ramavtalet gälla om någondera parten önskar överlåta sina aktier i AB Götaverken.

I bolagsordningen skall införas följande hembudsklausul: "Har aktie övergått till person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen hembjudas förutvarande aktieägare till inlösen genom skriftiig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas samt, där äganderätten övergått genom köp, uppgifl lämnas om den betingade köpesumman. När aktien sålunda lill inlösen hembjudits, skaU styrelsen därom genast underrälla bolagets förutvarande aktieägare på sätt, som om meddelanden lill aktieägare är föreskrivet, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten, atl skriftiigen anmäla sig hos styrelsen inom två månader

Prop. 1975/76:121                                                    76

därefier. Anmäler sig flera, skall företrädesrätten dem emellan bestämmas genom lottning, dock atl, därest samtidigt flera aktier hembjudits, aktierna först så långl ske kan, skaU jämt fördelas bland dem, som vilja lösa.

Lösebeloppet skall, i brist på åsämjande, bestämmas i den ordning lag om skiljemän stadgar.

Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller, sedan lösningsprisel å dylik aktie i behörig ordning faslslällls, aktien ej inom tjugo dagar därefier inlöses, äger den, som hembudet gjort, att bli registrerad för aktien."

§ 6

Staten äger rätt överföra sina rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal lill Statsföretag AB eller annal av Staten helägt bolag.

Statsföretag äger rätt alt överföra sina rättigheter och skyldigheter enligt avtalet lill annal av Staten helägt bolag.

§ 7

Tvist om tolkningen och tillämpningen av detla avtal får ej anbängiggöras vid domstol utan skall avgöras av skiljemän enligt lag därom.

§ 8

Delta avtal ersätter de riktlinjer för samarbetet i Götaverken mellan Saléninvest och Staten/Statsföretag AB som fastlagts i avtal av den 25 oktober 1974. Avtalet skaU gälla under 10 år från den dag det träder i kraft, dock endast så länge som såväl Saléninvest som Staten/ Statsföretag AB är aktieägare i Götaverken.

Detta avtal har upprättats i tre exemplar, varav parterna tagit var sitt.

Göieborg den 13 februari 1976.

För Staten med förbehåll för re-     För Saléninvest geringens godkännande

Tony Hagström                     Peder Bonde

För Statsföretag AB Jan Orrenius

Prop. 1975/76:121 77

Innehållsförteckning

Sid-

1.    Inledning......................................................................       2

2.    Den internationella bakgrunden.................................. ..... 4

3.    Varvskreditutredningen................................................       5

3.1  Nuvarande fartygskreditgarantisystem   ..............       5

3.1.1    Garantilyper   ............................................... ..... 6

3.1.2    Det statliga åtagandet .................................       6

3.1.3   Säkerhet för garanti............................ . (S)

3.1.4    Förlängning av  garanti   ..............................       7

3.1.5    Insyn i varvsförelagens verksamhet  ...........       7

3.1.6    Valutafluktuationer.......................................       7

3.1.7    Intemationella överenskommelser avseende varvskrediter                       8

3.1.8    Infriande av det statliga garantiålagandel....   (SD

3.1.9    Principer för garantilUldelning.......................    CS'

3.2      Jämförelse mellan exportkredilgarantisyslemel och fartygskreditgarantisystemet           (9)

3.3       Utredningens förslag   ........................................... .. rfjo

3.3.1    Krav på ett nytt garanlisystem......................     11

3.3.2    Exportkredilgarantisyslemel.................... ... II

3.3.3    Fartygskreditgarantisystemet  under  en   övergångsperiod                      12

3.3.4    Rederiemas finansiering................................ ... 15

3.4  Särskilt yttrande .................................................. ... 16

4. Remissyttrandena över varvskreditutredningens betänkande ..   17

4.1       Allmäima synpimkter.............................................     17

4.2       Krav på elt nytt kredilgarantisystem  ................... ... 18

4.3       Exportkreditgarantisystemet   ............................. ... 18

4.4       Fartygskreditgarantisystemet under en övergångsperiod ..   21

4.5       Rederiernas finansiering....................................... ... 23

5. Rapport angående statliga kreditgarantier för lagerproduklion

av fartyg...................................................................... ... 24

5.1       Den svenska varvsindustrins dagsläge och utsikter               24

5.2       överväganden och förslag....................................     27

5.3       Omfattningen av det statliga garantiålagandel....     33

6.    Statens överlagande av Eriksberg ..............................     33

7.    Avtal om samgående meUan Götaverken och Eriksberg m. m.      34

8.    Belalningsanstånd för lån tiU Uddevallavarvet AB........     38

9.    Skeppsteknisk forskning och utveckling ...................... ... 38

10. Föredraganden  .......................................................... ... 40

10.1    Inlednmg   ............................................................     40

10.2    Fartygskreditgarantisystemet  ............................. ... 41

10.3    Statiiga kreditgarantier för lagerproduktion av fartyg m. m.   49

10.4    Samgående mellan Gölaverken och Eriksberg......     54

10.5    Belalningsanstånd för lån tUl Uddevallavarvet AB.     59

10.6    Skeppsteknisk forskning och utveckling  .............. ... 60

11. HemstäUan .................................................................     61

Prop. 1975/76:121 78

Bilagor

Sid.

1.    Ramavtal om samgående mellan AB Gölaverken och Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB        63

2.    Avtal om överlåtelse av aktier i AB Götaverken.......     67

3.    Avtal om överlåtelse av aktier i Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB och konvertering till aktier av elt statens lån tUl AB Götaverken, m. m.....................     69

4.    Konslorlialavtal beträffande AB Götaverken.............     74

NORSTEDTS TRYCKERI    STOCKHOLM 1976 740H4