om stöd till studiecirklar i energifrågor
Proposition 1978/79:18
Prop. 1978/79:18
Regeringens proposition
1978/79:18
om stöd till studiecirklar i energifrågor;
beslutad den 28 september 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
OLOF JOHANSSON
Propositionens buvudsaldiga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om särskilt stöd till studiecirklar i energifrågor under budgetåret 1978/79. Förslaget innebär bl. a. alt cirklar i energifrågor skall få tiUäggsbidrag med 15 kr. per studietimme och att bidrag skall lämnas till studieförbunden för att ta fram studiematerial m. m. I propositionen föreslås att 2,2 milj. kr. anvisas för materialbidrag m. m.
1 Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 18
Prop. 1978/79:18
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-09-28
Närvarande; statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Anlon:5Son, Mogård, Olsson, Dahlgren, Äsling, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén.
Föredragande: statsrådet Johansson
Proposition om stöd tiil studiecirklar i energifrågor
För att stimulera till en bred medborgardebatt i energifrågor beslöt riksdagen år 1977 att särskUt stöd skulle lämnas till studiecirklar i energifrågor som anordnades under budgetåret 1977/78 (prop. 1976/77: 107 s. 50, CU 1976/77: 32 s. 18, rskr 1976/77: 244, prop. 1977/78: 25 s. 91, NU 1977/78: 32, rskr 1977/78: 108).
För ändamålet anvisade riksdagen på det under trettonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. medel för att täcka vissa kostnader centralt hos studieförbunden för att ta fram material m. m. för studiecirklar som hade särskild inriktning på energiförbrakningen inom byggnadsbeståndet. Skolöverstyrelsen har under budgetåret 1977/78 disponerat 1,6 nulj. kr. för detta ändamål.
Riksdagen anvisade vidare 3 395 000 kr. för materialbidrag m. m. för studiecirklar i mera allmänna encjrgifrågor och för informationsåtgärder för att främja rekryteringen av deltagare tUl sådana cirklar. Äv beloppet beräknades 3,2 milj. kr. avse materialbidrag och 195 000 kr. informationsåtgärder. Dessa medel anvisades under det på tiUäggsbudget I tiU statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Materialbidrag för energistudiecirklar m. m. Skolöverstyrelsen har disponerat medlen för materialbidrag. För samtliga cirklar har materialbidraget utgått med 400 kr. per cirkel.
Enligt riksdagsbesluten skuUe vidare studiecirklar i energipolitiska frågor vara garanterade ett tUläggsbidrag på 15 kr. per studietimme även om de inte var prioriterade enligt bestänunelserna i förordningen (1963: 463) om statsbidrag tiU det fria och frivUliga folkbUdningsarbetet (omtryckt senast 1974: 455, ändrad senast 1978: 530), den s. k. folkbild-
Prop. 1978/79:18 3
ningsförordningen. Tilläggsbidraget lämnades utöver de statsbidrag som normalt utgår till sådana cirklar som uppfyller kraven för stöd till allmänna studiecirklar enligt folkbildningsförordningen och utgick från samma anslag som dessa statsbidrag, nämligen det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Bidrag till studiecirkelverksamhet.
I enlighet med vad som anmäldes i prop. 1976/77:107 (s. 51) beslutade regeringen vidare att statsbidrag fick utgå för de studiecirklar i energifrågor som påbörjades och avslutades under budgetåret 1977/78 även om de omfattade lägst 15 timmar mot normalt lägst 20 timmar.
I två skilda skrivelser den 30 augusti 1978 till industridepartementet och bostadsdepartementet har skolöverstyrelsen redovisat omfattningen av studiecirkelverksamheten avseende energifrågor under budgetåret 1977/78. Sammanlagt har drygt 5 000 cirklar genomförts under året med totalt ca 44 000 deltagare. Drygt 3 000 av cirklarna har avsett studiecirklar med särskild inriktning på energiförbrukningen inom byggnadsbeståndet och resten cirklar avseende andra energifrågor.
I tre likalydande skrivelser den 6 juni 1978 till utbildnings-, bostads-och industridepartementen framhåller FolkbUdningsförbundet att intresset är stort för en fortsättning av studieverksamheten i energifrågor och anhåUer om att särskUt stöd skall lämnas till studiecirklar i energifrågor även under budgetåret 1978/79.
Viktiga frågor inom energiområdet avses bli förelagda riksdagen för beslut under riksmötet 1978/79. Bl. a. med hänsyn till detta är det enligt min mening väsentligt att statsmakterna fortsätter att medverka till att studiecirkelverksamheten får den bredd och det kunskapsunderlag som behövs för att öka kunskapen i energifrågor och för att föra ut dessa frågor tUl diskussion.
Efter samråd med chefen för utbUdningsdepartementet förordar jag därför att särskilt stöd lämnas till studiecirklar i energifrågor som genomförs under budgetåret 1978/79.
Föratom det stöd till studiecirkelverksamhet som enligt folkbUdnings-förordningen utgår till allmänna studiecirklar bör sålunda, liksom tidigare, ett tiUäggsbidrag med 15 kr. per studietimme utgå för cirklar i energifrågor som anordnas under budgetåret 1978/79, även om cirklarna inte bedöms som prioriterade enligt bestämmelsema i folkbUdningsför-ordningen. Det särskilda tUläggsbidraget bör utgå från det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Bidrag tUl studiecirkelverksamhet.
Vidare föreslår jag, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet, att statsbidrag i dessa fall skall få utgå för studiecirklar som omfattar lägst 15 timmar mot normalt lägst 20 timmar.
Liksom under budgetåret 1977/78 bör studieförbunden under budgetåret 1978/79 kunna få bidrag för vissa kostnader centralt hos förbunden för att framställa eget eller köpa in studiematerial i energifrågor och för UtbUdning av cirkelledare m. m. Bidraget bör uppgå tUl 400 kr.
.1
Prop. 1978/79:18 4
per cirkel och utbetalas till studieförbunden på grundval av det faktiskt anordnade antalet cirklar.
Jag räknar med att antalet studiecirklar om energifrågor kan komma att uppgå till ca 5 000. Jag beräinar därför medelsbehovet för det särskUda materialbidraget till 2 milj. kr.
Liksom under budgetåret 1977/78 bör särskilda medel anvisas för informationsåtgärder som behöver vidtas för att främja rekryteringen av deltagare till studiecirklarna. Medelsbehovet för detta beräknar jag till 200 000 kr.
Det sammanlagda medelsbehovet för materialbidrag m. m. och informationsåtgärder uppgår alltså tUl 2,2 mUj. kr. Dessa medel bör anvisas på tUläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under ett särskilt förslagsanslag benämnt Materialbidrag m. m. för energistudiecirklar under fjortonde huvudtiteln.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har förordat beträffande stöd till studiecirklar i energifrågor under budgetåret 1978/79,
2. tUl Materialbidrag m. m. för energistudiecirklar på tUläggsbudget I tUl statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 200 000 kr.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 111» 7S054»
Regeringens proposition
1978/79:19
om hälsoundersökning av sjöfolk;
beslutad den 26 oktober 1978.
Regeringen föreslår rUcsdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar OLA ULLSTEN
ANITHA BONDESTAM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i mönstringsförordningens bestämmelser om hälsoundersökning av sjöfolk. Det nuvarande begreppet sjömansläkare avskaffas. I stäUet för två typer av läkarundersökningar med olika gUtighetstid för läkarintygen införs ett enhetiigt system med läkarandersökning vartannat år. Ungdomar under 18 år skall — bl. a. tiU följd av krav i en internationell konvention — läkarunder-sökas varje år. Det nuvarande kravet på en särskUd årlig lungundersök-ning tas bort. Nya regler ges om läkares anmälan tiU myndighet, när läkaren finner att sjöman på grand av sitt hälsotillstånd är olämplig att utöva sjömansyrket.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.
1 Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 19
Prop. 1978/79:19
Prop. 1978/79:19
Förslag till
Lag om ändring I förordningen (1961:87) om registrering och
mönstring av sjömän (mönstringsförordningen)
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1961: 87) om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen)
dels att i 11, 33 och 52 §§ orden "Kungl. Maj:t" skaU bytas ut mot "regeringen",
dels att 1, 4, 15, 37, 41, 43—49, 53, 54 §§ och rubriken närmast före 43 § skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Svensk sjöman, som är anstäUd å svenskt handelsfartyg med en netto-dräktighet av 20 registerton eUer mera, skaU vara inskriven som sjöman i register hos arbetsmarknadsstyrelsen (sjömansregistret). Inskrivning må ock eljest ske av svensk sjöman., som visar eller gör sannolikt att han är anställd eUer skaU viima anställning å handelsfartyg.
Inskrivning skaU ske hos mönstringsförrättare.
Arbetsmarknadsstyrelsen utser mönstringsförrättare inom riket efter samråd med sjöfartsverket. Mönstringsförrättare utom riket är svensk konsul som av ministern för utrikes ärendena förordnats därtill. Förteckning över de orter där mönstringsförrättare finnes skall intagas i publikationen "Underrättelser för sjöfarande".
Arbetsmarknadsstyrelsen utser mönstringsförrättare inom riket efter samråd med sjöfartsverket. Mönstringsförrättare utom riket är svensk utlandsmyndighet som chefen för utrikesdepartementet utsett därtUl. Förteckning över de orter där mönstringsförrättare finnes skall intagas i publikationen "Underrättelser för sjöfarande".
4 §3
|
Inskrivning må icke ske av den, som på grund av sitt hälsotUlstånd är förhindrad att taga anställning ombord på fartyg, ej heUer av den för vUken påmönstringsförbud enligt 28 § gäUer, Inskrivning av den, som icke uppnått myndig ålder, må ej ske utan att vårdnadshavare lämnat tiUstånd därtUl. Sjöman skall med läkarintyg styrka, att hinder på grund av hans hälsotUlstånd icke föreligger mot inskrivning. |
Inskrivning må icke ske av den, som på grand av sitt hälsotiUstånd är förhindrad att taga anställning ombord på fartyg, ej heUer av den för vilken påmönstringsförbud enligt 28 § gäller. Inskrivning av den, som icke uppnått myndig ålder, må ej ske utan att förmyndare lämnat tUlstånd därtUl.
Sjöman skaU med intyg av sjömansläkare styrka, att hinder på grand av hans hUlsotUlstånd icke föreligger mot inskrivning.
Sjömansläkare utses i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.
1 Senaste
lydelse av
33 § 1969: 572
52 § 1971: 677.
2 Senaste lydelse 1969: 311.
3 Ändringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs.
Prop. 1978/79:19
Nuvarande lydelse
15
Vid mönstringstUlfället skaU sjömannen med intyg av sjömansläkare styrka, att hinder på grand av hans hälsotiUstånd icke föreligger mot påmönstringen. Därest icke av läkarintyget framgår, att sjömannen inom ett år dessförinnan undergått lungundersökning, skall han förete särskilt intyg över sådan undersökning.
Läkarintyg, som företes vid på-mönstring å fartyg med en brutto-dräktighet av 200 registerton eller mera, skall vara utfärdat efter sådan grundlig undersökning som avses i 43 §.
Föreslagen lydelse
Vid mönstringstiUfäUet skall sjömannen med läkarintyg styrka, att hinder på grund av hans hälsotiUstånd icke föreligger mot påmönstringen.
37 §5
För svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 registerton eller mera, för vUket sjömans-ruUa, som i 34 § sägs, ej utfärdas och vUket icke utgår allenast på lustresa eller annan tUlfällig resa, skall befälhavaren upprätta manskapsförteckning. Sådan förteckning skall innehålla uppgifter om fartyget samt dess redare, befälhavare och besättning. Av förteckningen skall framgå, att föreskrivna krav i fråga om befälets behörighet samt fordringarna enUgt 6 kap. 1 § kungörelsen den 19 november 1965 (nr 908) med till-lämpningsföreskrifter till lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg i fråga om syn- och hörselförmåga hos den, som nyttias såsom utkiksman eUer rorsman, äro uppfyllda. Manskapsförteckning gäUer under fartygets seglationstid, dock under högst ett år från upprättandet.
För svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 registerton eller mera, för vUket sjömans-raUa, som i 34 § sägs, ej utfärdas och vUket icke utgår aUenast på lustresa eller annan tUlfäUig resa, skall befälhavaren upprätta manskapsförteckning. Sådan förteckning skaU innehålla uppgifter om fartyget samt dess redare, befälhavare och besättning. Äv förteckningen skall framgå, att föreskrivna krav i fråga om befälets behörighet samt fordringama enligt 6 kap. 1 § förordningen (1965: 908) om säkerheten på fartyg i fråga om syn- och hörselförmåga hos den, som nyttjas såsom utkiksman eller rorsman, äro uppfyllda. Manskapsförteckning gäller under fartygets seglationstid, dock under högst ett år från upprättandet.
Manskapsförteckning skall upprättas i två exemplar och godkännas av mönstringsförrättare. Ena exemplaret av förteckningen skaU finnas ombord å fartyget och det andra förvaras vid sjömansregistret.
* Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs. B Senaste lydelse 1969: 311.
Prop. 1978/79:19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 41 §6
För svenskt fartyg, som enligt gällande passagerarfartygscertifi-kat må nyttjas till passagerares befordran i kustfart eller vidsträcktare fart, må ej utfärdas års-pass, med mindre fartyget är försett med giltig sjömansrulla.
Svenskt fartyg av den beskaffenhet, att det skall antecknas i fartygsregistret, må icke tullklare-ras för avgång tUl utrikes ort, med mindre fartyget är försett med giltig sjömansruUa.
För fartyg, som avses i 37 § första stycket, må ej utfärdas års-pass, med mindre manskapsförteckning upprättats för fartyget.
Svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 registerton eller mera samt svenskt handelsfartyg där påmönstring skett enligt 13 § må icke tuUklareras för avgång tUl utrikes ort, med mindre fartyget är försett med giltig sjö-mansraUa.
Läkarkontroll av sjömän
Hälsottttdersökiung av sjömän
43 §
Sjöman bör minst en gång vartannat år genomgå grundlig läkarundersökning av sjömansläkare. Över sådan undersökning skaU utfärdas särskUt intyg.
Sjöman som enligt 12 § är skyldig att mönstra skall minst en gång vartannat år genomgå läkarundersökning. Detsamma gäller för den som påmönstras enligt 13 § och har befattning ombord.
Har sjömannen ej fyllt 18 år skall han undergå läkarundersökning varje år.
Över läkarundersökning skall utfärdas särskilt intyg.
44 §7
Läkarintyg må ej godtagas för ändamål som i 4 och 15 §§ sägs, om längre tid än tre månader förflutit från utfärdandet. Särskilt läkarintyg enligt 43 § må dock godtagas intill två år från utfärdandet, därest icke intygets giltighet särskilt begränsats. Om särskilt villkor för sjöman att hava undergått lungundersökning stadgas i 15 §.
Läkarintyg må ej godtagas för ändamål som i 4 och 15 §§ sägs, om längre tid än två år förflutit från utfärdandet eller, i fråga om sjöman som ej fyllt 18 år, ett år från utfärdandet. Om tiden för intygets giltighet utgår medan fartyget är till sjöss eller i hamn där läkare med behörighet att utfärda intyg ej finnes, skall befälhavaren se till att sjöman som avses i 43 §
»Senaste lydelse 1968:444. Ändringen innebär bl.a. att första och tredje
styckena upphävs.
7 Senaste lydelse 1968: 444.
Prop. 1978/79:19
Föreslagen lydelse
genomgår läkarundersökning i
första hamn där så kan ske.
Enligt de närmare anvisningar, som socialstyrelsen utfärdar, skall mönstringsförrättare i samband med påmönstring begära, att sjöman företer intyg, som utfärdats inom kortare tid än i första stycket sägs, om det finnes påkallat av sjukdom eUer olycksfall, som drabbat sjömannen efter den senast undergångna läkarandersökningen.
Nuvarande lydelse
45 §8
Finner sjömansläkare vid undersökning av sjöman, att sjömannen på grand av sitt hälsotiUstånd är olämplig att utöva sjömansyrket, åligger det läkaren att ofördröjligen göra anmälan därom tUl sjömansnämnden. Sådan anmälan må, om så finnes lämpligen kunna ske, begränsas att gälla yrkesutövning i viss befattning eller i viss fart.
Finner läkare vid undersökning av sjöman, att sjömannen på grund av sitt hälsotUlstånd är olämplig att utöva sjömansyrket, bör läkaren göra anmälan därom till sjöfartsverket. Sådan anmälan må, om så finnes lämpligen kunna ske, begränsas att gäUa yrkesutövning i viss befattning eller i viss fart.
46 §9 När anmälan enligt 45 § göres, skall sjömannen genom läkarens försorg utan dröjsmål underrättas därom. Sjömannen äger, om han anser anmälan sakna fog, påkalla socialstyrelsens prövning av de omständigheter, på vUka anmälan grundats. Om utgången av prövningen skall styrelsen skyndsamt underrätta sjömannen. Mot socialstyrelsens beslut får talan icke föras.
Finner
socialstyrelsen vid prov- Finner socialstyrelsen vid pröv
ning enligt första stycket att an- ning enligt första stycket att an
mälan icke bort göras, skaU be- mälan icke bort göras, skall be
sked därom genast tillställas sjö- sked därom genast tillställas sjö
mansnämnden, fartsverket.
47 §
Har anmälan enligt 45 § eller besked enligt 46 § andra stycket inkommit till sjömansnämnden, skall nämnden snarast möjligt tUl-ställa sjömansförmedlingarna och mönstringsförrättama inom riket underrättelse därom. Sådan underrättelse skall jämväl, i den utsträckning som finnes påkallad, tillställas mönstringsförrättama utom riket.
10
Har anmälan enligt 45 § eller besked enligt 46 § andra stycket inkommit tUl sjöfartsverket, skall verket snarast möjligt tUlställa sjö-mansförmedlingama och mönstringsförrättama inom riket underrättelse därom. Sådan underrättelse skall jämväl tillställas mönstringsförrättama utom riket.
8 Senaste lydelse 1969: 311. » Senaste lydelse 1969: 311. 10 Senaste lydelse 1969: 311.
Prop. 1978/79:19
Nuvarande lydelse
48 Företer sjöman, som tiU följd av sjömansläkares anmälan varit förhindrad att taga anställning å fartyg, i samband med inskriviung i sjömansregistret eUer påmönstring intyg från sjömansläkare, att sjömannens hälsotUlstånd icke längre utgör hinder mot hans anställning ombord å fartyg, åligger det den som verkställer inskrivningen eUer påmönstringen att genast giva sjömansnämnden meddelande därom. Det åligger därvid nämnden att utan dröjsmål underrätta de sjömansförmedlingar och mönstringsförrättare, som blivit underrättade om hindret, att detsamma upphört.
Föreslagen lydelse
Företer sjöman, som tUl följd av läkares anmälan varit förhindrad att taga anställning å fartyg, i samband med inskrivning i sjömansregistret eUer påmönstring läkarintyg, att sjömaimens hälsotUlstånd icke längre utgör hinder mot hans anställning ombord å fartyg, åligger det den som verkställer inskrivningen cUer påmönstringen att genast giva sjöfartsverket meddelande därom. Det åUgger därvid verket att utan dröjsmål underrätta de sjömansförmedlingar och mönstringsförrättare, som blivit underrättade om hindret, att detsamma upphört.
49 §12
Närmare föreskrifter om läkarintyg enligt denna förordning meddelas särskilt. Angående anmälan som avses i 45 § meddelas erforderliga anvisningar av socialstyrelsen i samråd med sjöfartsverket.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller för visst fall medge undantag från denna förordning i frågor som avses i första stycket.
53 §13
|
Närmare föreskrifter för verkställigheten av 7 och 8 §§ meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med riksskatteverket. |
Närmare föreskrifter för till-lämpningen av 7 och 8 §§ meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.
Närmare föreskrifter i övrigt angående inskrivningen och mönstringen av sjömän meddelas av sjöfartsverket efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Sjöfartsverket har därvid att faststäUa formulär till sjöfartsbok, sjömansralla och mönstringsbevis samt manskapsförteckning jämte tillhörande rapport.
I fråga om den verksamhet, som enligt denna förordiung ankommer på svensk konsul, skola föreskriftema utfärdas i samråd med
11 Senaste lydelse 1969: 311.
12 Senaste lydelse 1969: 311.
13 Senaste lydelse 1969: 311.
I fråga om den verksamhet, som enligt deima förordning ankommer på mönstringsbehörig utlandsmyndighet, skola föreskrifterna utfar-
Prop. 1978/79:19 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
utrikesdepartementet. das efter samråd med utrikesde-
partementet.
54 §1* Fartygs befälhavare, som i strid mot bestämmelserna i deima förordning låter sjöman tiUträda befattning eller anställning på fartyg utan påmönstring eller frånträda befattning utan avmönstring eller som underlåter att föranstalta om avmönstring, när fartygets sjömansralla upphört att gälla, dömes till böter.
Till
böter dömes ock befälha- TUl böter dömes ock befälha
vare, vUken underlåter att fullgöra vare, vUken underlåter att fullgöra
vad som enligt 37—39 §§ åligger vad som enligt 37—39 §§ och 44 §
honom eUer vUken, utan att så- första stycket åligger honom eller
dant fall föreligger som i första vilken, utan att sådant faU före
stycket avses, i strid mot 1 § låter ligger som i första stycket avses,
sjöman tUlträda befattning eller i strid mot 1 § låter sjöman till
anställning på fartyg utan att sjö- träda befattning eller anstäUning
mannen är inskriven i sjömans- på fartyg utan att sjömannen är
registret. inskriven i sjömansregistret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Läkarintyg som har utfärdats före ikraftträdandet gäller fortfarande i enlighet med äldre bestämmelser.
" Senaste lydelse 1973: 287.
Prop. 1978/79:19 8
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-10-26
Närvarande: statsministern UUsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande: statsrådet Bondestam
Proposition om hälsoundersökning av sjöfolk
Sjömansyrket har under alla tider ansetts vara förenat med speciella hälsorisker. Det har därför ställts vissa medicinska krav på personer som skall tjänstgöra tUl sjöss. För att uppfylla dessa krav skall sjöman enligt de regler som f. n. gäUer i Sverige förete intyg av sjömansläkare att han inte på grand av sitt hälsotillstånd är förhindrad att tjänstgöra ombord.
I skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet i augusti 1970 påtalade socialstyrelsen och sjöfartsverket vissa förhållanden som rörde hälsokontrollen av sjöfolk. Socialstyrelsen har härefter i skrivelse tUl regeringen i augusti 1976 föreslagit vissa åtgärder för att komma till rätta med brister i det nuvarande sjömansläkarsystemet. Därvid aktualiserades bl. a. ett av socialstyrelsens översynsutredning väckt förslag om ett allmänt bemyndigande för offentligt anställda läkare i öppen vård och företagsläkare inom sjöfartsnäringen att vara sjömansläkare.
Under åren 1976 och 1977 har reglerna i det nuvarande sjömansläkarsystemet setts över. Arbetet hai: bedrivits vid sammanträden och andra överläggningar mellan företrädare för kommunikationsdepartementet, utrikesdepartementet, socialdepartementet, socialstyrelsen, sjöfartsverket, sjömansnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen. Landstingsförbundet, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges redareförening. Dessutom har ett antal sjömansläkare deltagit i överläggningarna. Under arbetet har huvudsaklig enighet uppnåtts om vissa ändringar i reglema om hälsoundersökning av sjöfolk.
I det följande lämnar jag en redogörelse för gällande bestämmelser och resultatet av översynsarbetet.
Gällande bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns huvudsakligen i förordningen (1961:87) om re-
Prop. 1978/79:19 9
gistrermg och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen) (ändrad senast 1973: 287), kungörelsen (1970:160) om läkarintyg för sjöfolk och kungl. brev den 12 maj 1961 angående bestämmelser om antagande av sjömansläkare m. m.
De grandläggande reglema om hälsoundersökning av sjömän finns i 43—49 §§ mönstringsförordningen. Bestämmelser om sjömansläkare, läkarintyg och sjömans hälsotiUstånd finns också i 4, 14 och 15 §§ förordningen. Reglema innebär i korthet följande.
För att sjöman skall bli inskriven i sjömansregistret eller få påmönstra fartyg måste han med intyg av sjömansläkare styrka att hinder inte föreligger härför på grand av hans hälsotiUstånd. Sjömannen skall vid påmönstring visa särskilt intyg om genomgången lungundersökning, om det inte av läkarintyget framgår att han inom ett år dessförinnan har undergått sådan undersökning. EnUgt 43 § bör sjöman minst en gång vartannat år genomgå grundlig läkarandersökning av sjömansläkare. I 44 § ges regler om läkarintygs gUtighetstid. Läkarintyg får inte godtas vid inskrivning i sjömansregistret eUer vid påmönstring, om längre tid än tre månader har förflutit från utfärdandet. Intyg som har utfärdats efter grandlig läkarandersökning enligt 43 § får dock godtas intill två år från utfärdandet. Finner sjömansläkare att sjöman på grand av sitt hälsotillstånd är olämplig att utöva sjömansyrket, skaU han enligt 45 § anmäla det till sjömansnämnden. Sjömannen skall underrättas om sådan anmälan. Han kan begära att socialstyrelsen prövar ärendet. När sjömansnämnden har fått anmälan från läkare skall den snarast underrätta sjömansförmedlingarna och mönstringsförrättama. Motsvarande underrättelser till nämnden, sjömansförmedlingar och mönstringsförrättare skall ske när tidigare avstängd sjöman företer läkarintyg om att hans hälsotUlstånd mte längre utgör hinder för anställning ombord på fartyg.
I kungörelsen om läkarintyg för sjöfolk anges bl. a. vad som anses som tillräcklig syn- och hörselförmåga när läkarintyg utfärdas. Sjöfartsverket får efter samråd med socialstyrelsen medge undantag från fordringarna på syn- och hörselförmåga. Närmare föreskrifter om läkarundersökning som ligger tiU grand för läkarintyg meddelas av socialstyrelsen, som också fastställer formulär för läkarintyg. Vidare finns i kungörelsen regler om bl. a. förvaring av läkarintyg och om ersättning för läkarundersökning.
I brevet angående bestämmelser om antagande av sjömansläkare m. m. bemyndigades dåvarande medicinalstyrelsen dels alt utse sjömansläkare i Sverige, dels att godta i utländsk hamn verksam läkare att utom riket utfärda sådana läkarintyg som enligt mönstringsförordningen skall utfärdas av sjömansläkare. Sjömansläkare bör ha förvärvat erfarenhet av sjöfolks arbetsförhållanden.
Fordringar på tUlräcklig syn- och hörselförmåga m. m. finns också i 6 § sjöbefälskungörelsen (1960: 487, ändrad senast 1978: 206) och
Prop. 1978/79:19 10
6 kap. 1 § förordningen (1965: 908) om säkerheten på fartyg (omtryckt 1978: 346).
Närmare bestämmelser om läkartmdersökningens omfattning finns i medicinalstyrelsens cirkulär den 25 september 1961 med anvisningar för sjömansläkare.
Socialstyrelsen och sjöfartsverket konstaterade i den gemensamma skrivelsen i augusti 1970 att det efter den 1 januari 1970 hade uppkommit vissa svårigheter att få läkarandersökningar av sjömän utförda av sjömansläkare som var landstingsanstäUda tjänsteläkare. Detta hade i sin tur fört med sig förseningar och förlängda hamnuppehåll med därav föranledda kostnader. Även sjömännen drabbades av den uppkomna situationen genom att de måste vänta oskäligt länge eller resa tiU avlägsna orter för att :få läkarintyg. För att förbättra förhållandena hade socialstyrelsen dels försöksvis medgett att intyg som utfärdats av godtagen utiändsk läkare fick gäUa även för påmönstring i svensk hamn, dels hemstäUt att Landstingsförbundet skulle rekommendera sina medlemmar att vidta åtgärder för att underlätta genomförandet av hälsoundersökningar för sjöfolk. Socialstyrelsen och sjöfartsverket hoppades att dessa åtgärder skuUe förbättra situationen men befarade att vissa svårigheter ändå kunde komma att bestå.
Socialstyrelsen framhöll i skrivelsen i augusti 1976 att det var nödvändigt att se över hela det sjöfartsmedicinska området i syfte att få tiU stånd en utvidgad hälsokontroU för aUa anstäUda inom sjöfartsnäringen. De principer som gäller för modem företagshälsovård borde därvid eftersträvas. Dessa frågor borde enligt styrelsen diskuteras i samband med förslag tUl ny lagstiftning om mönstring av sjömän. Socialstyrelsens översynsutredning hade kommit fram tiU att vissa brister redan nu kunde avhjälpas. Fönlagen finns i en promemoria dag-tecknad den 17 juni 1976.
I promemorian påtalades de svårigheter att rekrytera sjömansläkare som rått under de senaste åren och de betydande olägenheter detta medfört för rederier och sjömän. Översynsutredningen ansåg att det inte behövs någon specialläkarkår fcir undersökning och utfärdande av läkarintyg för sjöfolk. Utredningen föreslog därför att offentligt anstäUda läkare i öppen vård och företagsläkare inom sjöfartsnäringen skulle ges ett allmänt bemyndigande att vara sjömansläkare.
I en gemensam framställning till chefen för kommunikationsdepartementet i april 1978 hemställde arbetsmarknadsstyrelsen och sjöfartsverket att regeringen skuUe låta se över reglerna om mönstring och registrering av sjöfolk. Framställningen har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansUet.
Vid de överläggningar som undei åren 1976 och 1977 har ägt rum mellan företrädare för berörda myndigheter och organisationer har det redan från början rått enighet om behovet av ändringar i fråga om
Prop. 1978/79:19 11
hälsoundersökningar av sjöfolk. Arbetet har resulterat i förslag tiU ändringar i mönstringsförordningen och förslag tUl en författning, som skall ersätta såväl kungörelsen om läkarintyg för sjöfolk som det kungl. brevet den 12 maj 1961 angående bestämmelser om antagande av sjömansläkare m. m. Vidare har socialstyrelsen utarbetat förslag tUl en ny kungörelse med föreskrifter om hälsoundersökning av sjöman, som mer i detalj reglerar undersökningens omfattning och inriktning. Jag övergår nu till att redovisa huvuddragen av översynsarbetet.
Såsom har framgått av min redogörelse för nuvarande bestämmelser får läkarintyg inte godtas under längre tid än tre månader från utfärdandet, om inte sjömannen har genomgått en grundlig läkarandersökning enligt 43 § mönstringsförordningen. Läkarintyg efter grandlig undersökning får godtas intiU två år från utfärdandet, om inte intygets gUtighet särskilt har begränsats. Kritik har framförts mot systemet med läkarintyg med olika lång giltighetstid och enighet föreligger om att det i fortsättningen bör finnas endast ett system med läkarandersökning minst en gång vartannat år. Intygen föreslås således gäUa två år från utfärdandet. För ungdomar som inte har fyllt 18 år bör uppställas krav på årUg läkarandersökning. Det kravet finns i intemationeUa arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 16 om läkarundersökning av unga sjömän. Om gUtighetstiden för ett intyg går ut medan fartyget är tUl sjöss eller i hamn där läkare med behörighet att utfärda intyg inte finns, skall enligt förslaget befälhavaren se till att sjömannen genomgår läkarundersökning i första hamn där så kan ske. Underlåter befäUiavaren detta, skall han kunna dömas till böter enUgt 54 §.
GUtigt läkarintyg skaU liksom f. n. företes vid inskrivning i sjömans-registret och vid påmönstring. Skyldighet att underkasta sig regelbundna läkarundersökningar bör gäUa för den som är skyldig att mönstra. Detsamma bör gälla för den som påmönstras friviUigt enligt 13 § och har befattning ombord.
För att avhjälpa de olägenheter som angavs i socialstyrelsens skrivelse i augusti 1976 är det nödvändigt att flera läkare får behörighet att utfärda läkarintyg. Det är då inte möjUgt att kräva att läkaren har erfarenhet av sjöfolks arbetsförhåUanden. Beteckningen sjömansläkare bör därför ändras tiU läkare.
Kravet på årlig lungundersökning i 15 § mönstringsförordningen föreslås utgå. Förslaget är föranlett av rekommendationer från socialstyrelsen om återhållsamhet med användningen av röntgen- och skärmbildsundersökning i hälsokontrollerande syfte med hänsyn tUl de strålrisker patienten utsätts för. Styrelsen har — ttots att sjömännen får anses utgöra en riskgrupp i vad avser lungtuberkulos — funnit det lämpligt med en tvåårsintervall mellan undersökningama.
Den gällande ordningen i 45 § mönstringsförordningen, enligt vUken sjömansläkare, som finner att sjöman på grand av sitt hälsotUlstånd är
Prop. 1978/79:19 12
olämplig att utöva sjömansyrket, ofördröjligen skall göra anmälan därom tiU sjömansnämnden, har kritiserats starkt under översynen. Kritiken avser dels att läkarens anmälningsskyldighet är obligatorisk, dels att anmälan skall göras tUl sjömansnämnden. Det är främst socialstyrelsen som har kritiserat den obligatoriska anmälningsskyldigheten. Styrelsen har framhåUit att denna är oförenlig med den relation läkare—patient som bör råda vid undersökningen av sjömannen. Det har också framhållits att sjömansläkare i stor utsträckning inte tiUämpar bestämmelsen. Vid överläggningama har enighet uppnåtts om att obligatoriet bör tas bort och ersättas av en möjlighet för läkare att göra anmälan. Sådan bör göras framför allt när sjöman lider av allvarlig psykisk sjukdom eUer visar tydUga tecken på alkohol- eUer narkotikamissbrak. Kritiken mot att anmälan skall göras tUl sjömansnämnden har kommit främst från de ombordanstäUdas organisationer. Dessa har framhåUit att sjömansnämnden huvudsakligen sysslar med disciplinära bestraffningar och att det därför framstår som olämpligt att sjömän med mindre gott hälsotillstånd riskerar att sammanblandas med dem som har uppträtt olämpligt. En lämplig lösning på problemet anses vara att anmälan görs till sjöfartsverket. När anmälan har gjo:rts skall verket underrätta sjömans-förmedUngar och mönstringsförrättai e härom.
Vid översynen har också föreslagits ett antal ändringar i mönstringsförordningen av huvudsakligen formeU eller redaktionell karaktär. I detta avseende vUl jag framhåUa följ.mde.
I 1 och 53 §§ har uttrycket "svensk konsul" bytts ut mot "svensk utlandsmyndighet" resp. "mönstringsbehörig utiandsmyndighet". Detta hänger samman med att utiandsmyndighet numera är det vedertagna begreppet i fråga om svensk utlandsrepresentation. Sålunda talas i förordningen (1976: 785) med instrakition om handläggning av sjöfartsärenden vid utiandsrepresentationen genomgående om utlandsmyndighet som handläggare av ärenden. I 4 § har ordet "förmyndare" bytts ut mot "vårdnadshavare", vilket bättre återspeglar regleringen i 6 kap. 4 § föräldrabalken. I 41 § har första och tredje styckena tagits bort. Dessa bestänunelser fyller inte längre någon funktion sedan begreppet "års-pass" har tagits bort ur tuUagstiftnLogen. Det nuvarande andra stycket i samma paragraf måste formuleras om med hänsyn till de ändringar som år 1973 (prop. 1973: 42, LU 22, rskr 272, SFS 1973: 1064) gjordes i fråga om registreringsplikt för skepp i sjölagen (1891: 35 s. 1, ändrad senast 1978:136). Enligt nu gäUande regler skall svenskt skepp — varmed förstås fartyg vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter — vara infört i skeppsregistret. Denna bestämning passar inte i miinstringsförordningen. I stället bör regeln om tullklarering avse svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet av 20 registerton eller mera samt svenskt handelsfartyg där påmönstring har skett enligt 13 § mönstringsförordningen. I 49 § föreslås
Prop. 1978/79:19 13
ett bemyndigande för regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om läkarandersökning av sjömän och om läkarintyg. Häri inbegrips givetvis även befogenhet att uppställa de hälsokrav som behövs. Bemyndigandet innefattar också rätt att föreskriva eller medge undantag från förordningen i sådana frågor. 1 53 § har centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden ersatts med riksskatteverket sedan nämnden har gått upp i verket.
Under översynsarbetet har beaktats innehållet i ILO-konventionerna nr 16 och 73, vUka båda handlar om läkarandersökning av sjömän.
Efter samråd med statsrådet Lindahl ansluter jag mig för egen del tUl de föreslagna ändringarna och förordar att de genomförs. De nya reglerna blir i viss mån av provisorisk karaktär, eftersom mönstringsförordningen bör bli föremål för en genomgripande översyn. Jag viU i detta sammanhang erinra om den framställning härom som arbetsmarknadsstyrelsen och sjöfartsverket har gett in. Liknande överväganden hade redan tidigare gjorts i kommunikationsdepartementet och det är bekant för mig att parterna på sjöarbetsmarknaden också önskar en översyn av regleringen i mönstringsförordningen.
Upplysningsvis vill jag nämna att jag senare avser att föreslå regeringen atl läkarintyg för sjöfolk i Sverige får utfärdas av den som är behörig att utöva läkaryrket. Utomlands skall läkarintyg få utfärdas av läkare som har utsetts av chefen för utrikesdepartementet.
Lagförslaget bör genomföras med verkan från den 1 juli 1979.
Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att antaga inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i förordningen (1961: 87) om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen).
Regeringen ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978