om statligt stöd till dagspressen (Proposition 1975/76:131)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:131

Regeringens proposition 1975/76:131

om statligt stöd till dagspressen

beslutad den 4 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas regeringens stäUningstaganden lill de förslag till riktlinjer för presslödspolitUien som lagts fram av 1972 års pressutredning. Vidare föreslås ändrade regler för statens stöd lUl dagspressen. En väsentiig höjning av stödet föreslås, dels i form av betydande uppräkningar av produktionsbidragen, dels genom förslag om nya stödformer vid etablering av och samverkan mellan dagstidningar samt som utvecklingsbidrag. Sammanlagt föreslås en anslagsökning med 74 milj. kr. från 122 milj. kr. tUl 196 mUj. kr.

Reglerna för produktionsbidrag föreslås ändrade på några punkter. Bl. a. överges andratidningsbegreppet som bidragskriterium och ersätts med hushållstäckningen i utgi'vningskommunen. Vidare föreslås en ny defmition av utgivningsort. Möjligheten att bevilja produktionsbidrag lUl förstatidningar föreslås kvarstå.

Det till pappersförbrukningen knutna produktionsbidraget höjs från 7 900 kr. tUl 11 000 kr. per ton. Maximibidragen höjs från 13,5 milj. kr. tUl 19,5 milj. kr. för flerdagarstidningar i storstäderna och från 3 750 000 kr. lUl 5 250 000 kr. för flerdagarstidningar i landsorlen. Samtidigt får flerdagarstidningar i storstäderna etl generellt påslag på utgående produktionsbidrag med 4 %. Det fasta bidraget till fådagars-tidningar höjs från nuvarande 300 000 kr. tUl 425 000 kr. Dessutom föreslås ett fast bidrag om 650 000 kr. tUl fådagarstidningar med riks-spridning.

Lägsta bidrag föreslås för flerdagarstidningar i storstäderna lill 2 mUj. kr. och för landsortstidningar lill 850 000 kr. En viss avlrappning föreslås genom att minimibeloppet för tidningar som utkommer med fyra nr/vecka sätts tUl 1,2 milj. kr. resp. 650 000 kr.

1 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 2

De nya bidragsreglerna föreslås tUlämpade redan för 1976 års pro-duklionsbidrag, vilka betalas ut tUl tidnmgarna i början av budgetåret 1976/77. Utgifterna för produktionsbidragen beräknas öka från 100 till ca 140 milj. kr. nästa budgetår.

Samdistribulionsrabatten föreslås i stort sett behållas oförändrad. Vissa förändringar av reglema föreslås dock i syfte att upprätthålla lika-prisprmcipen. Anslag begärs för budgetåret 1976/77 med 25 mUj. kr.

Reglema för pressens lånefond skärps i syfte atl i högre grad än tidigare stimulera lUl samverkan. Lånefonden föreslås få ett årligt anslag om 15 mUj. kr.

Vissa nya stödformer föreslås. Sålunda bör utvecklingsbidrag kunna utgå till tidningar som inle är berättigade tUl produktionsbidrag och som råkar i tillfälliga svårigheter. En totalram för dessa bidrag på 6 milj. kr. föreslås.

Vidare bör ett etableringsstöd med huvudsaklig inriktning på att stödja nyetablering av fådagarstidningar införas. Samverkansbidrag föreslås för produktionssamverkan och samverkan i annonsförsäljning samt tUl utvecklingsprojekt av olika slag som genomförs av branschsammanslutningar. Medelsbehovet för budgetåret 1976/77 beräknas tUl 5 mUj. kr.

Med hänsyn tUl de utökade arbetsuppgifterna för presstödsnämnden föreslås nämnden få elt egel kansli.

Prop. 1975/76:131

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, AspUng, Lundkvist, Geijer, Norling, Lidbom, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Sträng Proposition om statligt stöd till dagspressen

1 Inledning

I prop. 1975/76: 100 (bU. 9 s. 129 och 153) har regeringen föreslagit riksdagen alt, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, lill Produktionsbidrag för dagstidningar och Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret 1976/77 beräkna förslagsanslag av resp. 97 000 000 kr. och 25 000 000 kr. samt till Pressens lånefond för budgetåret 1976/ 77 beräkna ell invesleringsanslag av 1 000 kr. Jag anhåller alt nu få la upp dessa frågor.

I samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1971: 27, som bl. a. innehöll förslag om införande av produklionsbidrag för s. k. andratid-ningar, framhöll riksdagen (KU 1971: 32, rskr 1971: 180) all en kommitté borde tillsältas "för att studera effekterna av presstödet och följa utvecklingen samt föreslå de förändringar som även på längre sikt resulterar i för pressen mest lämpliga och ändamålsenliga stödformer". Vid min anmälan av prop. 1972: 59 med förslag om väsentliga förstärkningar av det statliga stödet till dagspressen, uttalade jag atl jag fann tiden mogen för alt tiUkalla en ny pressutredning. Vid sin behandling av prop. 1972: 59 instämde riksdagen i att en pressutredning behövde tillkaUas och redovisade sin syn på utredningens uppdrag (KU 1972: 29, rskr 1972: 203). De sakkunniga tiUkaUades den 30 juni 1972.

I direktiven tUl de sakkunniga framhöll jag bl. a. att en allmän bedömning borde göras av utvecklingen inom olika massmedier, varvid tekniska, ekonomiska, marknadsmässiga och organisatoriska faktorer borde vägas in i bilden. Huvuduppgiften borde vara samarbels- och ra-

Prop. 1975/76:131 4

tionaliseringsfrågor inom lidnkigsbranschen samt formerna för statens stöd lUl dagspressen. I anslutning tUl sin bedömning av utvecklingen på massmedieområdet borde de sakkunniga även ta upp förhållandena för pressorgan, som ges ut av ideella och.fackliga organisationer, samt fackpress och populärpress. Beskattningsfrågor ingick inte i uppdraget.

Jag framhöU vidare att formerna för statens stöd tiU pressen måste relateras liU en målsättning för presspolitiken. I varje fall för dagspressens del borde de sakkunniga ange en mera preciserad målsättning för statsmaktemas handlande, varvid dagspressens roU i förhållande till övriga massmedier måste klarläggas.

Beiräffande det direkta .produktionsstödet uttalade jag att den selektiva formen borde bibehållas.

De sakkunniga borde utgå från att kostnaderna för de förslag som lades fram borde rymmas inom ramen för de anslag som anvisades över budgeten tUl presstödjande ändamål.

De sakkunniga, vUka antog namnet 1972 års pressutredning, har den 14 oktober 1975 avgivit betänkandet (SOU 1975: 79) Svensk press. Statlig presspolitik. Utredningen har tidigare överlämnat forskningsrapporten (SOU 1974: 102) Svensk press. Presstödet och tidningskonkurrensen, rapporten (SOU 1975: 11) Svensk press. Tidnmgar i samverkan och, samtidigt med betänkandet, forsknmgsrapporten (SOU 1975: 78) Svensk press. Pressens funktioner i samhäUet.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Svea hovrätt, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, postverket, kammarkoUegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, nämnden för samhällsinformation, statens kulturråd, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och karteUnämnd, presstödsnämnden, samarbetsnämnden för joumaUsthögskolorna, med överlämnande av yttranden från joumaUsthögskolorna i Stockholm och Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Västemorrlands och Norrbottens län, massmedieutredningen (Ju 1970: 59), massmediekoncentrationsulredningen (Ju 1974: 13), radioutredningen (U 1974: 08), Malmö kommun, Göteborgs kommun. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges Radio AB, Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Grafiska Fackförbundet, Svenska tidningsutgivareföreningen (TU), Tidningarnas arbetsgivareförening med instämmande i TU:s yttrande. Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå För-

' Landshövdingen Ragnar Edenman, ordförande, budgetchefen Bengt Åke Berg, riksdagsmannen Åke Gustavsson, direktören Ivar HaUvig, sekreteraren Urban Karlsson, direktören BertU Nilsson, kanslichefen AUan Pettersson, riksdagsmannen Olle Svensson, förlagschefen Jan-Erik Wikström och riksdagsmannen Håkan Winberg.

Prop. 1975/76:131 5

bundet med gemensamt yttrande,, Svenska Pressbyrån AB, samt Tidningsstatistik AB.

Vidare har särskUda skrivelser med synpunkter i anledning av betänkandet ingivits av Eesti Päevaleht Förlags AB, FACTU-Föreningen Svensk Fackpress, Gotlands Tidningar/Gotlands Folkblad/Gotiän-ningen, Grafiska arbetsgivare- och industriorganisationérna (GAI), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Författarförbund samt lokala fackliga organisationer vid EskUstuna-Kuriren, Gefle Dagblad och Sandvikens Tidning.

2 Frågans tidigare behandling

2.1 1963 års pressutredning

Är 1963 tillkallades en utredning med uppgift att företa en ingående analys av tidnmgspressens utveckling imder efterkrigstiden och av dess aktuella situation. Den skulle vidare överväga huravida och i vilken ulslräckning särskUda åtgärder borde vidtas från statsmaktemas sida för vidmakthåUande av en fri opinionsbUdning. Utredningen antog namnet pressulredningen.

I betänkandet (SOU 1965: 22) Dagspressens ekonomiska viUkor konstaterade uiredningen alt det hade skett ett mycket stort antal tidningsnedläggningar under perioden 1951—1963. 35 % av de tidningar som år 1951 utkom mmst tre dagar i veckan hade upphört med sin utgivning under denna tid. Analysen visade alt de tidningar som drabbats av tidningskrisen hade befunnit sig i etl konkurrensmässigt underläge. Ned-' läggningarna medförde att det på allt flera orter utkom endasi en daglig tidning.

Utredningen kunde slå fast att de ekonomiska svårigheler som hade orsakat tidningsnedläggningarna inte gällde branschen som helhet. Det var den fjärdedel av den svenska dagspressen som var andratidningar

— dvs. hade en upplagemässigt större konkurrent på sin ulgivningsort

— som var i farozonen. Majoriteten i uiredningen fann det inle troligt att andralidningarna av egen kraft skulle kunna komma i etl ekonomiskt bättre läge.

Målet borde enligt 1963 års pressutredning vara att skapa föratsättningar för ett ökat antal ekonomiskt bärkraftiga tidningar i inbördes konkurrens. Enda möjligheten att nå detta ansåg utredningens majoritet vara att kanalisera ett direkt stöd tiU andratidningama. Delta stöd borde ges en sådan utformning att det möjliggjorde såväl konsolidering av existerande företag som etablering av nya tidningar.

Presstödet borde enligt utredningsmajoritetens uppfattning förmedlas genom stiftelser knutna till de politiska partierna. Stödet skuUe ulgå med 25 mUj. kr. per år. Mellan partierna skulle medlen fördelas i för-

Prop. 1975/76:131 6

håUande tUl deras röstandel vid två på varandra följande andrakammar-val. Utredningens reservanter ansåg att denna utformning av stödet äventyrade en av tidningamas mest centrala funktioner: bevakningen av statsmaktema.

1963 års pressutrednings förslag har mte förverkUgats. I stället fattade 1965 års riksdag beslut om statsbidrag tiU de politiska partiemas opi-nionsbUdande verksamhet (prop. 1965: 174, KU 1965: 44, SU 1965: 192, rskr 1965: 452 och 453).

2.2 1967 års pressutredning

Partistödet medförde inte någon avgörande förändring tiU det bättre för tidningar i svårigheter. Ar 1967 tUlsattes en ny pressutredning med uppgift att undersöka pressens ekonomiska villkor och föreslå sådana åtgärder som kunde innebära en hjälp för ekonomiskt svaga dagstidningsförelag. Utredningen framlade hösten 1968 sitt betänkande (SOU 1968: 48) Dagspressens Situation.

Även 1967 års pressutredning konstaterade att tidningsbranschen som helhet inte befann sig i några ekonomiska svårigheter. Det var andratidningama som hade problem. Dessas intäklsökning hade varit mindre än förstatidningamas och de hade fått en avsevärt försämrad ställning på annonsmarknaden. Positionen för andralidningarna var betydligt svagare år 1967 jämfört med år 1963.

Utredningen tog upp frågan om utveckUngen på det tidningstekniska området. Det konstaterades att dagstidningarna stod inför en period av snabb teknisk utveckling. Nya produktionsmetoder och ny teknik medförde stora investeringsbehov. En annan viktig fråga för utredningen var den om tidningarnas distribution. Förhållandena på distributionsområdet undersöktes och utrednmgen konstaterade att det fanns anledning att från samhällets sida stunulera tUl samdistribution.

1967 års pressutredning föreslog:

1. Pressens lånefond. Utredningen ansåg att andratidningarnas ekonomi var så imdergrävd att de saknade resurser att göra de investeringar som på sikt skulle kunna ge ekonomisk bärkraft. En pressens lånefond skuUe underlätta problemen för de svaga tidningarna.

2. Samdistributionsrabatt. Förslaget om samdistributionsrabatt innebar att en statlig stunulans skulle sällas in för att främja en ny form av samdistribution. Tidningsdisiribuiionen skulle arrangeras fristående från ■ enskilda tidningsintressen och vara öppen för aUa tidningar. Den skuUe organiseras av sinsemellan aktivt konkurrerande distributionsföretag. Kostnadema skulle fördelas mellan de i samdistributionen deltagande tidningsföretagen på ett sådant sätt att distributionskostnaden per exemplar blev lika stor oavsett tidningens upplaga.

Propositionen tiU 1969 års riksdag med förslag om inrättande av en

Prop. 1975/76:131 7

pressens lånefond och införande av en samdistributionsrabatt liksom riksdagsbeslutet följde i huvudsak utredningsförslaget (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr 1969: 251).

2.3 1971 års proposition angående stöd (ill dagspressen

De nya åtgärdema på pressens område innebar inte alt den pågående koncentrationsprocessen inom tidningsbranschen kunde hejdas. Andratidningarnas läge blev aUt mer bekymmersamt: risken för nya tidningsnedläggningar och nya monopol på lokala marknader var uppenbar.

I detta läge föreslog regeringen i en proposition till 1971 års riJcsdag (prop. 1971: 27) att statsmakterna skulle ge andratidningama ett durekt bidrag tUl deras löpande produktion.

Produktionsbidraget skulle beräknas efter pappersförbrukningen på så sätt att tidningens medelnettoupplaga under vardagar multiplicerades med årsvikten per exemplar minskad med annonsandelen. Storleken på bidraget föreslogs tUl 3 000 kr. per ton, dock högst 3,5 milj. kr. för storstadstidning och 1 milj. kr. för annan tidning samt lägst 200 000 kr. per kalenderår. För tidningar som utkom en gång i veckan föreslogs att bidrag skulle utgå med ett fast belopp av 200 000 kr. per kalenderår.

Riksdagen beslutade i enlighet med förslagel (KU 1971:32, rskr 1971: 180).

3 Nuvarande ordning 3.1 Inledning

I Sverige förekommer i dag en rad presstödjande åtgärder av direkt och indirekt natur.

De direkta åtgärdema i det nuvarande presstödet utgörs av (1) samdistributionsrabatt för abonnerade dagstidningar med gemensam utbär-ning, (2) fördelaktiga ränte- och amorteringsvUlkor för lån ur pressens lånefond och (3) produktionsbidrag till andralidnmgar.

Till indirekta stödåtgärder kan föras sådana åtgärder från statens sida som är ägnade att ge dagspressen i dess helhet gynnsamma arbelsviUkor. Hit hör den särbehandluig som ges dagspressen bl. a. genom befrielse från mervärdeskatt, reducerad reklamskatt och fördelaktiga taxor vid postbefordran.

De förslag som har framlagts av pressutredningen avser det direkta presstödet.

Prop. 1975/76:131

3.2 Samdistributionsrabatt

Systemet med samdistributionsrabatt för dagstidningar infördes den 1 januari 1970, Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1969: 581, ändrad 1972: 418) om samdistributionsrabatt för dagstidningar. Rabatt ulgår för varje abonnerat exemplar som distribueras av postverket i särskUd lidningsuldelningstur eUer av distributionsföretag under föratsättning atl minst två tidningsföretag deltar i samdistributionen. Tidningsföretagen måste avstå från egen distribution på alla de orter där det förekommer rabatterad samdistribution i vilken den egna tidningen kan medfölja. De i samdistribulionen deltagande tidningarna betalar inom samma distributionsområde ett enhetligt pris per distribuerat exemplar. En viss möjlighet tUl differentierad prissättning finns dock om tidningarnas exemplarvikt är mycket olika.

Samdistributionsrabatten utgår med tre öre för varje rabattberättigat exemplar av tidning som samdistribueras.

Administrationen av systemet med samdistributionsrabatt handhas av statskontoret.

F. n. deltar 155 tidningar i rabattberättigad samdistribution medan 24 tidningar står utanför systemet. Av dessa senare är 15 endagstidningar, fem 2- eller 3-dagarstidningar och fyra 7-dagarslidningar. Av de sistnämnda är tre eftermiddagslidningar med i princip enbart lösnummer-försåld upplaga.

Fyra distributionsföretag förmedlar f. n. samdistributionsrabatt. Av dessa arbetar två företag (postverkets dotterbolag Tidningstjänst AB och Svenska Pressbyråns dotterbolag PS Distributions AB) över hela landet medan två endast bedriver sin verksamhet inom en region (Pressens morgonljänsl i Stockholmsregionen och Tidningsbärarna i Skåne).

Under budgetåret 1974/75 utbetalades rabatter om totalt 23,3 milj, kr.

3.3 Pressens lånefond

Pressens lånefond inrättades år 1969. Bestämmelser har meddelats i kungörelsen (1971: 492, ändrad senast 1975: 497) om statligt slöd tUl dagstidningar.

Lån från fonden kan beviljas tidningsföretag såväl för investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Lån bevUjas dock inte för projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till marknadsmässiga vUlkor. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag skaU ges företräde.

Låneliden får inte utan särskUda skäl överstiga tjugo år. Lånen är amorleringsfria under fem år och räntefria under tre år. Efter tre år ut-

Prop. 1975/76:131

går ränta enligt normalräntan för lån från statens ullåningsfonder. Låneärendena handläggs av presstödsnämnden. Nämnden kan medge yl-' leriigare två års räntefrihet, om särskUda skäl föreligger. För lån ur fonden skall ställas den säkerhet som nämnden besiämmer.

Anslag tUl långivningen från pressens lånefond har anvisats méd 25 milj, kr. per år under budgetåren 1969/70—1973/74, dvs. totalt 125 milj. kr. Vid utgången av denna femåriga försöksperiod hade lån beviljats till ett belopp av 81,3 milj. kr. Efter förslag av pressulredningen har beslut senare fatlats om att, inom ramen för tUlgängUga medel, fortsätta långivningen även under budgetåren 1974/75 och 1975/76.

Den totala utlåningen per budgetår har varierat kraftigt. Det första verksamhetsåret (1969/70) uppgick långivningen tUl drygt 24 milj. kr., medan den 1972/73 stannade vid knappt 5 mUj. kr. Lån har t. o. m. budgetåret 1974/75 beviljats 48 tidningsförelag. Det genomsnittliga lånebeloppet uppgår tiU ca 1,9 mUj. kr., omfattande lån på mellan 10,7 milj! kr. (Arbetet) och 50 000 kr. (Sjuhäradsbygdens tidning).

I tabell 1 återfiims en sammanställning av utlånmgen per budgetår och lånens fördelning på olika tidningskategorier med avseende på kon-kurrenssläUning.

Tabell 1. Län från pressens lånefond budgetåren 1969/70-1974/75

Budgetår	Konkurrensställning och belopp (tkr)				Summa
	Första-	Andra-	Ensam-	Övriga
	tidningar	tidningar	tidningar	tidningar'
1969/70	1 500	15 132	2100	5 700	24 432
1970/71	1200	9 450	2 739	1 300	14 689
1971/72	300	13516	1 600	—	15 416
1972/73	1 000	888	3 100	—	4 988
1973/74	2000	10 500	3 300	6000	21 800
1974/75	—	2 750	9 300	1000	13 050
Total
utiåning	6 000	52 236	22 189	14 000	94 375
Relativ
fördelning	6%	55%	24%	15%	100 %
Antal
tidningar	3	20	21	4	48

' Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Skövde Nyheter samt Dagbladet Nya Samhället och Nya Norrland (Mellannorrlands Tidnings AB, MTAB).

En sammanställning över samtliga tidningar som har beviljats lån och lånebelopp bör fogas lill detta protokoU som bilaga 1.

Av presstödsnämndens verksamhetsberättelser för de aktuella åren framgår att den vanUgaste lånetiden är 15 år (45 % av lånen). I ca 40 % av fallen är lånetiden tio år och för resterande lån åtta år.

Enligt presstödskimgörelsen skall företräde till lån ges projekt som

Prop. 1975/76:131 10

syftar tUl kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag. Genom att endast 65 % av låneramen utnyttjades tmder försöksperioden har någon prioritering dock aldrig behövt ske. Mycket få låneansökningar har också avsett samverkansprojekt. Två fall av samverkan i. större omfattning har förekommit. Det ena gäller Gotlands Tidningar (Gotiands Folkblad och Gotlännmgen), det andra Mellannorrlands Tidnings AB (Dagbladet Nya Samhållet och Nya Norrland).

Drygt 80 % av lånen avser maskininvesteringar. Omkring 15 % har betecknats som saneringslån. Något större belopp tycks inle ha utlånats för marknadsföringsåtgärder.

3.4 Produktionsbidrag

Vid 1971 års riksdag beslöts ett statiigt ekonomiskt stöd tiU dagspressen i form av produktionsbidrag för dagstidningar (prOp. 1971: 27, KU 1971: 32, rskr 1971: 180). Genom beslut vid 1972 års riksdag höjdes bidragsbeloppen och företogs vissa ändringar i grunderna för produktionsbidragen (prop. 1972: 59, KU 1972: 29, rskr 1972: 203). Ytterligare förändringar av bidragsbeloppen vidtogs genom beslut vid 1974 års riksdag (prop, 1974: 74, KU 1974: 23, rskr 1974: 178) och 1975 års riksdag (prop. 1975: 1 bU. 9, KU 1975: 9, rskr 1975: 44), Bestämmelser ha. meddelats i kungörelsen (1971: 492, ändrad senast 1975: 497) om statiigt stöd till dagstidningar. Produklionsbidrag utgår i princip endast till andratidningar. Med andratidning avses sådan dagstidning som på sin utgivningsort har mindre upplaga än annan tidning. Bestämmelserna möjliggör emellertid även för annan tidning än andratidning all få bidrag om det med hänsyn till förhållemdena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning. Som förutsättningar för att produktionsbidrag skall ulgå gäller vidare bl. a. alt tidningens totalupplaga i huvudsak är abonnerad, alt den abonnerade upplagan uppgår tUl minst 2 000 exemplar och att annonsandelen är mindre än 50 %.

För dagstidning som utkommer 2—7 dagar i veckan beräknas bidragen på gnmdval av pappersförbrukningen mmskad med den del som går ål för annonsutrymme. Bidraget utgår per år med 7 900 kr. per ton, dock högst 13,5 milj. kr. för storstadstidning och 3 750 000 kr. för annan tidnmg.

För dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med ett fasl belopp, nämligen 300 000 kr. Delta belopp utgör också minimi-bidrag för dagstidningar som utkommer 2—5 dagar i veckan. För dagstidning som utkommer minsl sex dagar i veckan är minimibidraget 600 000 kr.

Bidragen beräknas för kalenderår. Bidragsärendena handläggs av presstödsnämnden. I labell 2 görs en sammanstäUning av produktionsbidragens omfattning och fördelning för .bidragsåren 1971—1975. •:

Prop. 1975/76:131 11

Tabell 2. Produktionsbidragens omfattning ocb fördelning åren 1971—1975

Är	Antal tidningar och belopp (milj. kr.)
	Flerdagarstidningar		Fådagarstidningar		Samtiiga
	(4-7:	nr/vecka)	(1-3:	nr/vecka)
	Antal	Belopp	Antal	Belopp	Antal	Belopp
1971	27	30,8	26	5,2	53	36,0
1972	29	60,9	23	4.6	52	65,5
1973	30	61,0	30	6,0	60	67,0
1974	29	87,6	31	8,9	60	96,5
1975	29	91,4	32	9,3	61	100,7
	32	331,7	32	34,0	64	365,7

En fullständig förteckning över tidningar som har erhåUit produktionsbidrag och bidragsbelopp för de fem åren bör fogas som bilaga 2 tUl detta protokoll.

4 1972 års pressutredhing

4.1 Utvecklingen på tidningsmarknaden

Bakgranden tiU den statliga presspolitUen är bl.ä. de stora förändringar som har ägt rum på tidningsmarknaden de senaste decennierna.. Av de tidningar som gavs ut år 1945 har en tredjedel upphört med sin utgivning. Tidningsnedläggningama fick stor omfattning efter år 1950 och minskade i antal försl i slutet av 1960-lalet. Tidningskoncentrationen har i försia hand drabbat tidningar med låg hushållsläckning på orter med konkurrerande dagstidningar och ensamtidningar på etl antal mindre orter. Följden har blivit en tUltagande regional monopolisering av dagspressen.

Den period imder vilken koncentrationsprocessen var som intensivast kan i dag överbUckas. Det har möjliggjort en beskrivning av tidnings-koncentrationen ur delvis andra synvinklar än tidigare utredningar har kunnat göra.

4.1.1 Några definitioner

Innan en beskrivning av dagspressens slraktur kan ske måste några preciseringar göras beträffande innebörden av begreppet dagstidning. Pressulredningen har funnit det lämpUgt att välja en indelning med utgångspunkt i tidningarnas utgivningsfrekvens och skilja meUan flerdagarstidningar (4—7 nr/vecka) och fådagarstidningar (1—3 nr/vecka). Denna indelning tUlämpas i den följande strukturbeskrivningen.

På tidningsmarknaden finns, förutom de s. k. huvudtidningama, även tidningar som brukar betraktas som avläggare och editioner. Dessa beteckningar används ofta utan att innebörden av resp. begrepp klargörs.

Med avläggare avser uiredningen tidningar som utges under egen vm-

Prop. 1975/76:131 12

jett men där det redaktionella iimehållet lill övervägande delen är detsamma som huvudtidningens.

Med editionen avses tidningar som utkommer under samma vinjett som huvudtidningen och där det redaktionella innehållet i viss utsträckning skiljer sig från huvudlidningens. Graden av överensstämmelse varierar från fall till fall.

Utrednmgen har vid strukturbeskrivningen ansett det runligt att betrakta tidningar med huvudsakligen samma innehåll som en enhet, dvs. som en tidning.

Tidningarnas politiska linje har definierats i enlighet med den politiska signatur som tidningarna själva har angett. I de fall då särredovisning på olika politiska grupperingar inte förekommer avses med borgerliga tidningar sådana vilkas politiska tendens angetts vara moderat, höger, konservativ, liberal, frisinnad, folkpartistisk, centerpartislisk, oberoende liberal eller borgerlig. Grappen opolitiska omfattar de tidnhigar som själva betecknar sig som opolitiska, politiskt fria eller obundna.

Med hänsyn till utgivningsorten indelas dagstidningarna i storstadspress och landsortspress. Storsladspress är samtliga tidningar som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort. En undergrapp utgör kvällspress som beteckning för storslädemas kvällstidningar. Denna grupp omfattar f. n. Aftonbladet, Expressen, GT och Kvällsposten. Landsortspress är samtliga dagstidningar som utges utanför storstadsregionerna.

4.1.2 Allmänna utvecklingstendenser

Under efterkrigsperioden har en genomgripande förändring av massmediemarknaden ägt rum. Etermedierna har genomgått en snabb utveckling medan den traditionella dagspressen har stagnerat. Perioden efler år 1945 kännetecknas framför allt av televisionens men även ljudradions mycket snabba expansion. Företeelsen är långt ifrån unik för Sverige. Samthga länder med marknadsekonomiska syslem har haft en likartad utveckling.

Antalet morgontidningsexemplar (hela landsortspressen och storstads-pressens morgontidningar) per 1 000 invånare var 389 exemplar år 1945 och 411 exemplar år 1974. De hittills högsta värdena (över 425 exemplar per 1 000 invånare) uppnåddes i slutet av 1950-talet och början av 1960-talel. Nedläggningar av flera storstadstidningar med betydande upplagor är främsta orsaken till den mindre nedgång som sedan följde. Morgontidningarna har således inle kunnat öka sin marknadsandel under efterkrigsperioden.

Atl morgonpressen innehar i stort sett samma marknadsandel i dag som för 30 år sedan innebär dels att upplageökningama har följt befolkningsutvecklingen, dels alt de nedlagda tidningarnas upplagor i stor utsträckning har övertagits av de kvarvarande tidningarna.

Prop. 1975/76:131 13

Spridning per 1 000 inv.

600-

500-

400-

300

200

100

Morgonpress
** ~~""*"» Ljudradio

f ,.••'**' Kvällspress

... i»

--------- 1----------- 1----------- 1----------- 1----------- 1----------- r*"

1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 Är

Figur 1. Antalet tidningsexemplar (vardagar) och antalet ljudradio- resp. televisionslicenser per 1 000 invånare åren 1945—1974.

Anm.: Den 1 april 1969 infördes en allmän mottagareavgift för innehav av såväl ljudradio som television.

Kvällspressen uppvisar en annorlunda utvecklingstrend. Är 1945 var antalet kvällstidningsexemplar per 1 000 invånare 48. Är 1974 hade antalet stigit till 154, dvs. mer än tredubblats. Kvällspressen kan dessutom, med undantag för några få år, notera en genomgående ökning under hela perioden. De nedläggningar som har skett inom tidningsgrappen har således inle påverkat utvecklingen i negativ riktning. Det är kvällspressen som har svarat för den huvudsakliga ökningen av dagstidnings-konsumtionen efter år 1945.

Dagspressens samlade upplaga har ökat från 2,8 miljoner exemplar år 1945 tiU över 4,6 miljoner exemplar år 1974. Det motsvarar en ökning på ca 60 %. Förändringama för dagspressen totalt och för olika tidningsgrupper illustreras grafiskt i figur 2.

De förändringar som har inträffat i dagspressens struktur efter år 1945, uttryckt i antal tidningar, motsvaras inte av förändringar i partiemas andel av den totala upplagan. Förhållandena har varit tämligen stabila under efterkrigsperioden. Dagspressens politiska spridning vid olika tidpunkter framgår av tabell 3.

'■ Avser dagstidningar som utges med 2—7 nr/vecka.

Prop. 1975/76:131

Upplaga {mili. ex.l

Dagspressen totalt

Landsortspressen

Storstadspressen (morgon)

-..—.—-.——•-■-■■••-»••■"■'■■"•■■stii*—"-•—

...............

,(«■■•■■■■■■■■■■■■■■'""

,„„..••••..... ' Kvällspressen

1945 1950

1955

1960

1965

1970 1974 Ar

Figur 2. Dagspressens upplageutveckling åren 1945 — 1974.

Tabell 3. Dagspressens medelnettoupplaga åren 1945-tendens.

' 1974 fördelad efter politisk

År	Politisk tendens							Summa %
	M	CL»	C	Fp,	S	Vpk	övr.
1945	23,8	—	4,8	49,5	14,6	1,6	5,7	100,0
1950	22,3	—	4,3	48,8	17,6	1,8	5,2	100,0
1955	23,0	—	4,1	50,4	16,4	1,2	4,9	100,0
1960	22,5	—	3,8	45,9	22,5	0,7	4,6	100,0
1965	23,5	—	3,3	46,9	21,9	0.1	4,3	100,0
1970	17,8	5,4	3,0	48,4	20,9	0,1	4,3	100,0
1974	17,6	6,6	4,1	46,4	20,0	'0,4	4,9	100,0

* Oberoende liberal

1 Orsaken till att vpk:s andel av den samlade dagspressens medelnettoupplaga förefaller ha ökat år 1974 sammanhänger med att Ny Dags upplaga ingårU redovisningen för detta år. Ny Dags upplaga finns inte medräknad år 1965 då tidningen var endagstidning resp. är 1970 då tidningen ej ingick i TS-statisliken. Någon faktisk ökning av vpk:s marknadsandel har säledes inle ägt rum.

Anm.: Tabellen omfattar tidningar som utkommer 2—7 dagar per vecka. Det bör observeras att medelnettoupplagan uttrycker den genomsnittiiga upplagan per dag. I sammanställningen ges således samma vikt åt en upplagesiffra som avser utgivning 2 dagar i veckan som åt en som avser 7 dagar i veckan. Om i stället det totala antalet spridda exemplar lades till grund för beräkningen skuUe följande procentandelar erhåUas för år 1974: (m) 16,5, (ol) 7,0, (c) 3,6, (fp) 48,7, (s) 21,0, (vpk) 0,2, (övr.) 3,0.

Prop. 1975/76:131

4.1.3 Pressens strukturutveckling Antalet tidningar och utgivningsfrekvens

Antalet tidningar var störst omkring år 1920. Då utkom ungefär 230 tidningar med en ulgivnuigsfrekvens på 2—7 dagar per vecka. Ar 1975 hade antalet tidningar med denna utgivningsfrekvens reducerats tiU 119.

I labell 4 redovisas antalet dagstidningar under perioden 1940—1975. Minskningen i antalet tidningar varierar beroende på vUken tidningsdefinition som tillämpas. Om man med tidning avser samtliga dagstidningar som utkommer 1—7 dagar per vecka har 90 tidningar försvunnit. Väljer man i stället grappen som utges 3—7 dagar per vecka är reduktionen 80 tidningar.

Tabell 4. Antalet dagstidningar åren 1940—1975

Är	Samtliga tidningar som		utkommer:	Flerdagars-	Fådagars-
				tidningar	tidningar
	1-7	2-7	3-7	4-7	1-3
	nr/vecka	nr/vecka	nr/vecka	nr/vecka	nr/vecka
1940	236	218	191	132	104
1945	216	199	185	130	86
1950	216	196	184	133	83
1955	192	176	165	118	74
1960	177	149	139	99	78
1965	157	127	121	93	64
1970	149	120	112	90	59
1975	146	119	111	89	57

Anm.: Antalet tidningar per den 1 januari resp. år.

Bland flerdagarstidningarna är del i försia hand sexdagarslidningarna som har minskat i antal. Inemot hälften av de sexdagarstidningar som utkom år 1940 har numera upphört med sin utgivning.

Femdagarstidningarna har i stället ökat i antal. Är 1960 fanns ännu ingen femdagarstidning. År 1975 utkom åtta stycken.

Även endagslidningama har ökat i antal, från 18 år 1940 till 27 år 1975. Ökningen sammanhänger tiU en del med att en övervägande del av alla nyetableringar har skett i denna grupp. En rad tidningar, som tidigare ulkomnut flera gånger per vecka, har också valt minskning av ulgivningsfrekvensen till ett nummer i veckan framför nedläggning.

Annars är ökningar i periodicileten vanligare än minskningar. Av 105 periodiciletsförändringar under åren 1940—1975 var 76 ökningar och 29 minskningar. Den senasie minskningen i periodicitel inträffade år, 1965. Därefter har enbart ökningar förekommit.

Prop. 1975/76:131 16

Nedläggningar och fusioner

Koncentrationsprocessen inom den svenska pressen inleddes på allvar i början av 1950-talet. Den tog sig uttryck dels i durekta nedläggningar av huvudtidningar, dels i fusioner, dvs. huvudlidningar gick upp i andra tidningsföretag, antuigen som avläggare eller för att upphöra även tiU namnet. I slutet av 1960-talet kan nedläggningarna sägas ha upphört. Den enda slörre nedläggningen efter år 1968 är Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, som upphörde med utgivningen i september år 1973. Fr. o. m. januari år 1975 utkommer tidningen på nytt, men nu som en-dagstidning.

Under perioden 1940—1975 nedlades 78 tidningar medan 59 uppgick i annat tidningsföretag. Av dessa 137 tidningar var 66 fådagarstidningar och 71 flerdagarstidningar. 115 av tidningarna hade en upplaga som understeg 10 000 exemplar. För 96 av dem var upplagan lägre än 5 000 exemplar.

Nedläggningarna har drabbat både s. k. monopoltidningar (helt dominerande på den lokala marknaden) och konkurrenslidningar. Av monopoltidningarna är det som regel tämligen små tidningar, på orter utan egentligt underlag för en dagstidning, som har lagts ner.

På orter med flera konkurrerande dagstidningar har tidningarna med låg hushållstäckning drabbats. Det gäller andra, tredje och fjärde tidningen på dessa orter.

Nedläggningarna kan till viss del ses som en rationaUsering inom tidningsbranschen. Bland de nedlagda företagen finns många små tidningar. Men även större tidningar har drabbats. När Stockholms-Tidningen lades ner år 1966 hade den en upplaga på 132 700 exemplar. Det är därmed den största enskUda tidningsnedläggningen i Sverige.

De många tidningsnedläggningarna har medfört atl antalet orter med lokal tidningskonkurrens minskat. Är 1945 fanns två eller flera dagstidningar på 51 orter, år 1975 hade siffran sjunkit lill 21. Utvecklingen under perioden efter år 1945 redovisas i labell 5.

Tabell 5. Utgivningsorter efter antalet tidningar.

Är	Antal orter med två	Antal orter med en
	eller flera dags-	dagstidning
	tidningar
1945	51	42
1950	51	42
1955	39	53
1960	32	56
1965	23	59
1970	21	65
1975	21	64

Anm.: Dagstidningar som utges 3—7 dagar per vecka. Uppgifter avseende åren 1945-1965 hämtade från Dagspressens situation (SOU 1968: 48).

Prop. 1975/76:131 17

Av de 21 orterna med två eUer flera dagstidningar år 1975 är 17 orter med både borgerliga och socialdemokratiska tidningar. Dessa orter är:

Borås	Karlskrona	Umeå
Eskilstuna	Karlstad	Visby
Falun	Malmö	Växjö
Gävle	Norrköping	Örebro
Jönköping	Stockholm	Östersund
Kalmar	Sundsvall

De övriga orterna är Luleå med Norrbottens-Kuriren och Norrskensflamman, Göteborg med Göteborgs-Posten och GT, Helsingborg med Helsingborgs Dagblad och Nordvästra Skånes Tidningar samt Skövde med Skövde Nyheter och Skaraborgs Läns Annonsblad.

Göieborg kan tjäna som exempel på hur tidningsnedläggningama har drabbat en flertidningsort. Är 1940 utkom i Göteborg åtta flerdagarstidningar, vilka representerade samtliga partier i riksdagen utom dåvarande bondeförbundet. Ar 1975 återstod endast en morgontidning och en kvällstidning som båda redovisar samma politiska linje och har samma ägare.

Nyetableringar

Till strakturatvecklingen hör även frågan om nyelablermgar på tidningsmarknaden. En sammanställning har gjorts i tabell 6 som visar antalet nyetableringar sedan år 1940 med uppgift om hur många av dessa som fortfarande utkommer. Som nyetablering betraktas också de fall då en tidigare avläggare eller edition börjar utges som självständig huvudtidning.

Tabell 6. Nyetableringar åren 1940-1975

Typ av tidning

Nyelablerad tidning som Summa

------------------------------------ nyetableringar

lagts ner fortfarande utges

Fådagarstidning Flerdagarstidning

Summa

17 8

20 37 2 10

22 47

Anm.: Avser förhållandena t. o. m. den 1 januari 1975.

Under perioden 1940—1975 har sammanlagt 47 nyetableringar ägt rum. Hälften av dessa tidningar har upphört med sin utgivning under perioden och hälften utkommer fortfarande. Av åtta nystartade flerdagarstidningar har två överlevt och etablerat sig på tidningsmarknaden. Det är Dagen och kvällstidningen Expressen som startades år 1945 resp.

2 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 18

år 1944. HärtiU kommer KväUsposten som startade som fådagarstidning och utgavs med 1 nr/vecka under perioden 1948—1950.

Nyetableringarna av Expressen och Kvällsposten gjordes av redan etablerade morgontidningar som etl komplement tiU den tidigare utgivningen. Dagen skiljer sig från övriga såsom en innehållsmässigt differentierad tidning med en speciell läsekrets.

Möjligheten atl överleva för en nystartad fådagarstidning tycks generellt sett vara väsentligt slörre än för en nyelablerad flerdagarstidning. 20 under perioden nystartade fådagarstidningar utges fortfarande.

Utvecklingen på tidningsmarknaden under perioden efter andra världskriget visar på tydliga svårigheler all starta nya tidningar. Vartannat nystartat företag inom tidningsbranschen har lagts ner eller fusione-rats en tid efler starten. Efler år 1945 har inga lyckade nyetableringar ägt rum bland flerdagarstidningarna (med undanlag av Kvällsposten som dock startade som fådagarstidning). För alt en nyetablering inom tidningsbranschen skall lyckas bör den nystartade tidningen, alt döma av de senaste 30 årens utveckling, utkomma med mindre än tre nummer per vecka.

Den politiska fördelningen

Antalsmässigt har moderata samlingspartiet drabbats hårdast av tidningsdöden. Partiet har efler år 1940 förlorat sammanlagt 50 tidningar. Därefter följer folkpartiet vars totala "tidningsgrupp" har reducerats med 30 tidningar. Inemot 70 % av de nedlagda eller fusionerade tidningarna var borgerliga tidningar.

Flertalet av de borgerliga tidningar som har drabbats av tidningsdöden var upplagemässigt små tidningar. 64 av de 92 nedlagda eller fusionerade borgerliga tidningarna hade en upplaga under 5 000 exemplar. Socialdemokraterna däremot har förlorat antalsmässigt få (14 st.) men upplagemässigl stora pressorgan. Ser man till de nedlagda tidningarnas upplagor har socialdemokraterna gjort de största förlusterna. Förhållandet för flerdagarspressen framgår av tabell 7.

Tabell 7. Nedlagda ocli fusionerade flerdagarstidningar åren 1940 — 1975

Politisk tendens

Antal

Upplaga

Moderat/höger Centerpartislisk Liberal/folkpartistisk Socialdemokratisk Annan beteckning (inkl. opolitisk)

Summa

42,3

8,5

26,8

16,9

5,6 100,0

238 200

27 400

170 500

343 300

40 800 820 200

29,0

3,3

- 20,8

41,9

5,0 100,0

Prop. 1975/76:131 19

4.1.4 Pressen i dagsläget Tidningar och upplagor

Den 1 januari år 1975 utkom 146 dagstidningai: i Sverige. En majoritet av dessa, 89 tidningar, var flerdagarstidningar medan återstoden, 57 tidningar, tUlhörde gruppen fådagarspress. Härtill kommer 35 tidningar som utgavs som avläggare till någon huvudtidning. Sammanlagt fanns det således 181 tidningar som år 1975 utkom under egen vinjett. Dessa förhållanden återges i tabell 8.

Tabell 8. Antalet dagstidningar per den 1 januari år 1975

Periodicitel	Huvudtidning	Avläggare	Summa
7-dagars 6-dagars 5-dagars 4-dagars	13 64 8 4	21 1 1	13 85 9 5
Summa flerdagars	89	23	112
3-dagars 2-dagars 1-dags	22 8 27	3 1 8	25 9 35
Summa fådagars	57	12	69
Totalt	146	35	181

Tabell 9 innehåller uppgifter om antal dagstidningar efter politisk tillhörighet och utgivningsfrekvens. Klassifikationen har gjorts utifrån de

Tabell 9. Antalet dagstidningar år 1975 efter periodicitet och uppgiven politisk tillhörighet

Grupp	Uppgiven politisk	Flerdagars-	Fådagars-	Summa
	tillhörighet	tidningar	tidningar
A	Moderat/höger	12 .	8	20
B	Liberal/folkpartistisk	25	5	30
C	Centerpartistisk	10	17	27
D	Borgerlig	7	3	10
E	Oberoende liberal	4	—.	4
F	Annan signatur	3	—	3
	Summa A—F	61	33	94
G	Socialdemokratisk	21	1	22
H	Kommunistisk/vpk	1	1	2
I	Annan signatur	—	1	1
	Summa G—1	22	3	25
J	Opolitiska'	8	21	29
	Totalt	.91	57	148

' Betecknar sig själva som opolitiska.

' Uppdelning har gjorts av Gotlands Tidningar i Gotlands Folkblad och Gotlänningen samt Sydöstra Götalands Tidningar i Blekinge Läns Tidning och Växjöbladet.

Prop. 1975/76:131 20

uppgifier som tidningarna själva lämnar och som återfinns i TS Annonstaxa 1975. En uppdelning görs på de olika politiska partierna samt beteckningarna borgerlig och oberoende liberal. Tre tidningar. Dagens Nyheter, Helsmgborgs Dagblad och Jönköpings-Poslen som i dag betecknar sig som oberoende eller oavhängiga, har förts till grappen annan signatur (grupp F). Gruppen opolitiska tidnmgar omfattar de tidnmgar som själva anger sig vara neutrala eller opolitiska.

Av tabeUen framgår att inemot två tredjedelar av samtliga tidningar har borgerlig signatur, 22 tidningar är socialdemokratiska och 29 betecknar sig som opolitiska.

Dagstidningarnas totala upplagor redovisas i tabell 10. Uppgifterna avser medelnettoupplagan under första halvåret 1974.

Tabell 10. Dagstidningarnas totala upplagor år 1974 efter utgivningsfrekvens och tidningstyp (per 1 000 exemplar)

Utgivningsfrekvens	Storstadspress kvälls- morgon-		Landsortspress	Sununa	%
7-dagars 6-dagars 5-dagars 4-dagars	1 258,1	1 168,0 27"	128,1 1 639,7 97,2 54,7	2 554,2 1 639,7 124,6 54,7	53,1 34,1 2,6 1,1
Sununa flerdagars	1 258,1	1 195,4	1 919,7	4 373,2	90,9
3-dagars 2-dagars 1-dags	—	44,0 61,2	182,3 31,3 121,7	182,3 75,3 182,9	3,8 1,5 3,8
Summa fådagars	—	105,2	335,2	440,5	9,1
Totalt	1 258,1	1 300,6	2 255,0	4 813,7	100,0
o/ /o	26,0	27,0	46,9	100,0

Den sammanlagda upplagan för dagspressen uppgick till 4 813 700 exemplar vilket motsvarar 1,57 tidningsexemplar per hushåll. Om kvälls-tidningama exkluderas blir siffran i stället 1,16 exemplar per hushåll. Av denna svarade flerdagarstidningarna för 1,02 exemplar/hushåll och fådagarslidningarna för 0,14 exemplar/hushåll. Det innebär således att i genomsnitt varje hushåU i Sverige har tillgång lill en flerdagarstidning och vart sjunde hushåll en fådagartidning.

I tabell 11 har tidningarnas upplagor fördelals efter politisk tillhörighet och tidningslyp. Enligl de i dag aktueUa förhållandena har den borgerliga pressen 76,1 % av flerdagarstidningarnas tolalupplaga. Motsvarande siffra för de socialdemokratiska tidningarna är 21,2 %.

Prop. 1975/76:131 21

Tabell 11. Dagspressens totala upplaga år 1974 efter politisk tillhörighet och tidningstyp (per 1 000 exemplar)

Grupp	Politisk tillhörighet	Flerdagarstidningar	%	Fådagarstidningar	%
A B C D E F	Moderat/höger Liberal/folkpartistisk Centerpartistisk Borgerlig Oberoende liberal Annan signatur	548,8 1 624,2 172,5 149,8 303,7 529,8	12,6 37,2 3,9 3,4 6,9 12,1	51,8 39,4 103,5 24,1	11,8 8,9 23,5 5,5
	Summa A—F	3 328,8	76,1	218,8	49,7
G H I	Socialdemokratisk Kommunistisk/vpk Annan signatur	927,2 4,6	21,2 0,1	5,8 13,2 5,9	1,3 3,0 1,3
	Summa G—I	931,8	21,3	24,9	5,6
J	Opolitiska	112,6	2,6	196,8	44,7
	Totalt	4 373,2	100,0	440,5	100,0

Geografisk spridning

Uiredningen har även beskrivit den politiska pressens spridning. Den politiska pressen definieras i det sammanhanget som flerdagarstidningar med dels en i huvudsak abonnerad upplaga, dels någon form av politisk tillhörighet. Utredningen menar alt det finns flera skäl till att närmare analysera spridningen för just denna grapp av tidnuigar. Ett skäl är att gruppen i genomsnitt täcker varje hushåll i landet. En annan orsak är att det är denna grupp som fortlöpande förser läsaren med en heltäckande information och kommentar. De riksspridda kvällstidningarna är enligt utredningen i detta sammanhang av mindre intresse eftersom de knappast har möjlighet att behandla lokala och regionala frågor.

Ser man försl tUl de s. k. A-regionerna så täcker den borgerliga pressen mer än 80 % av hushållen i den övervägande delen av dessa. Hushållsläckningen understiger aldrig 20 % i någon region. De svagaste punktema i den borgerliga pressens spridning återfinns dels i övre Norrland, dels i vissa delar av Bergslagen.

I endast en av A-regionema når den socialdemokratiska pressen ut till mer än 80 % av hushållen. I fyra regioner överstiger täckningen 50 %. De socialdemokratiska tidningarna har sin bästa täckning i de stora glest befolkade områdena i övre och inre Norrland. Hushållstäckningen i storstadsregionerna är, med undantag av Malmöområdet, inindre än 5 %. I Stockholm saknas helt tillgång tUl en socialdemokratisk morgontidning.

En redogörelse för pressens spridning efter A-regioner ger inte en fullständig bild av spridningsförhållandena. De olika A-regionema beslår av kommuner vilkas tidningsstraklur kan variera starkt inom regio-

Prop. 1975/76:131

nen. En redovisning av den borgerliga och den socialdemokratiska pressens spridning efter täckningsgrad i landets 273 kommuner har därför gjorts i tabeUerna 12 och 13.

Tabell 12. Den borgerliga flerdagarspressens spridning fördelad efter täckningsgrad och kommunstorlek (antal kommuner)

Täckningsgrad	Kommunstorlek (inv.)		1		Summa	%
Täckningsgrad
(%)	-9 999	10 000-19 999	20 000-49 999	50 000-
- 9
10-19	1	.—	2	—	3	1,1
20-29	1	2	4	—	7	2,6
30-39	7	6	6	— ■	19	7,0
40-49	5	4	5	—	14	5,1
50-59	4	4	9	—	17	6,2
60-69	6	18	9	4	37	13,5
70-79	10	15	3	4	32	11,7
80-	29	49	36	30	144	52,8
Totalt	63	98	74	38	273	100,0

Anm,: 1 tabellen ingår flerdagarstidningar med i huvudsak abonnerad upplaga.

Tabell 13. Den socialdemokratiska flerdagarspressens spridning fördelad efter täckningsgrad och kommunstorlek (antal kommuner)

Täcknings-	Kommunstorlek (inv		.)		Summa	%
grad
grad
(%)	-9 999	10 000-19 999	20 000-49 999	50 000-
- 9	21	39	36	17	113	41,4
10-19	15	22	14	12	63	23,1
20-29	10	22	10	3	45	16,5
30-39	10	8	3	6	27	9,9
40-49	—	4	3	—	7	2,6
50-59	4	—	1	—	5	1,8
60-69	1	3	4	—	8	2,9
70-79	2	_	1	—	3	1,1
80-	—	—	2	—	2	0,7 .
Totalt	63	98	74	38	273	100,0

Anm.: I tabellen ingår flerdagarstidningar med i huvudsak abonnerad upplaga

Tabellerna visar att i över hälften av landets kommuner når den borgerliga pressen ut till mer än 80 % av hushållen. I 78 % av kommunerna ligger täckningsgraden för den borgerliga pressen över 60 %: I ca 40 % av landels kommuner täcker de socialdemokratiska tidningarna mindre än 10 % av hushållen. Endast i 6,5 % av kommunema (18 kommuner) når de socialdemokratiska tidningarna upp tiU en täckningsgrad som överstiger 50 %.

Ser man tiU kommunernas invånarantal kan konstateras alt i de större' kommunerna (> 50 000 invånare) har den borgerliga pressen en mycket

Prop. 1975/76:131 23

god täckning — i 30 av 38 kommuner över 80 % — medan den socialdemokratiska pressen inte når upp till 40 % hushållstäckning i någon av dessa kommuner.

4.1.5 Ägarstrukturen inom dagspressen

Tidningskoncentrationen har inle bara inneburit en minskning av antalet tidningar. Den har samtidigt lett lill en ökad ägarkoncenlralion inom dagspressen. Ägarkoncenlralion kan uppkomma dels genom alt konkurrerande tidningar läggs ner, dels genom att överlag eller förvärv sker av ett kvarvarande tidningsföretag.

Del finns en lång rad olika former av ägarskap inom dagspressen. Det finns enpersonsföretag och familjeförelag. Det finns tidningar som ägs av stiftelser, organisationer, ekonomiska föreningar, osv.

Majoriteten av dagstidningsföretagen har aktiebolag som företagsform. Vid tiden för pressutredningens undersökning utgav sammanlagt 105 olika aktiebolag 125 dagstidningar. HärtUl kom 21 tidningar där en ekonomisk förening, ett handelsbolag eller en enskild firma svarade för utgivningen.

Vid en beskrivning av pressens ägarförhållanden kan tidningsägandet klassificeras i olika kategorier. Pressutredningen har gjort en uppdelning i privatägda, sliflelseägda och organisationsägda tidningar.

Med privatägda tidningar avses bolag ■— juridiska personer — där aktiemajoriteten innehas av enskilda personer eller företag. I vissa fall kan aktierna vara fördelade inom en familj (s. k. familjeföretag).

Med sliflelseägda tidningar avses tidningsföretag där aktiemajoriteten ägs av en stiftelse. Tidningsverksamheten sker i aktiebolagsform och aktierna ägs av den juridiska person som stiftelsen utgör.

Även de organisationsägda tidningarna utges oftast av aktiebolag. Där innehas aktierna vanligtvis av lokala och/eller centrala fackliga och politiska organisationer. TUl denna grupp har även hänförts tidningar som utges av ideella organisationer.

I Sverige finns f. n. 89 flerdagarstidningar, dvs. tidningar med en ul-givningsfrekvens på fyra till sju dagar per vecka. De representerar tillsammans över 90 % av dagspressens totala upplaga under försia halvåret 1974. Denna lidningsgrapps ägarförhåUanden framgår av tabell 14.

Tabell 14. Flerdagarstidningarnas ägarförhållanden

Ägarform

Antal

Upplaga

■ . y

Privatägda

Stiftelser

Organisationer

Summa

43 13 33

48,3 ■

14,6

37,1

100,0

2 861 700

' 358 200

1 153 300

4 373 200

65,4

8,2 • ■ 26,4 .

100,0

Prop. 1975/76:131 24

Inemot hälften av landels flerdagarstidningar är privatägda och något mer än en tredjedel ägs av olika organisationer. Ca 15 % av tidningarna är sliflelseägda. De upplagemässigt största tidningarna ålerfinns i gruppen privatägda. Denna grupp svarar för 65,4 % av flerdagarstidningarnas tolalupplaga. Motsvarande siffra för de organisationsägda dagstidningarna är 26,4 % och för de stiflelseägda 8,2 %.

Inom storsladspressen dominerar tre privatägda tidningskoncemer, var och en starkt knuten till en familj. Störst är DN-koncernen, vars båda tidningar. Dagens Nyheter och Expressen, tiUsammans har en upplaga på över 1 miljon exemplar. Detta motsvarade år 1974 drygt 42 % av storstadspressens totala upplaga eller mer än en femtedel av den svenska dagspressens samlade upplaga. FamUjen Bonnier kontrollerade vid Dagens Nyheters AB:s ordinarie bolagsstämma år 1974 ca 55 % av antalet röster.

I Göteborg ger av familjen Hjörne ägda tidningsföretag ut Göteborgsposten (upplaga 308 500 exemplar) och eftermiddagstidningen GT (80 300 exemplar).

Sydsvenska Dagbladels AB i Malmö med helägda dotterföretaget Kvällspostens AB svarar för utgivningen av Sydsvenska Dagbladet (117 500 exemplar) resp. Kvällsposten (119 400 exemplar). Så gott som samtiiga av moderbolagets aktieägare är släktingar till tidigare chefredaktören Christer Wahlgren.

Svenska Dagbladet ägs av ett handelsbolag, där andelsägarna huvudsakligen utgörs av börsnoterade industri- och handelsföretag.

Organisationsägda storstadstidningar är Aftonbladet, Arbetet, Dagen och Skånska Dagbladet. Dessa hade år 1974 en samlad upplaga av ca 639 000 exemplar.

Av flerdagarstidningarna är 78 landsortstidningar. Landsortspressens ägarförhållanden vid tiden för utredningens undersökning framgår av tabeU 15.

Tabell 15. Landsortspressens ägarförhållanden

Ägarform Antal % Upplaga %

Privatägda 36 46,1 1 047 300 54,5

Stiftelser 13 16,7 358 200 18,7

Organisationer 29 37,2 514 200 26,8

Summa 78 100,0 1 919 700 100,0

De 36 privatägda landsortstidningarna var spridda på många olika händer. 14 av dem ingick dock i någon av de fyra större familjeägda tidningskedjorna inom landsortspressen — Änder-, Bengtsson- och Ljungpressen i mellansverige och den av familjen Hamrin ägda tidnings-

Prop. 1975/76:131 25

kedjan i Småland. Dessa fyra familjeföretag svarade för ungefär en tredjedel av de privatägda landsortstidningarnas samlade upplaga. Inom förelagen utges även flera fådagarstidningar.

Bland de sliflelseägda landsortstidningarna återfinns exempelvis Barometern, EskUstuna-Kuriren, Gefle Dagblad, Upsala Nya Tidning, Norrbottens-Kuriren, Norrköpings Tidningar och Västernorrlands Allehanda.

Pressutredningen framhåller att sliflelseägda tidningars ägarförhållanden inte alltid kan utredas. Det beror på alt vad som är stiftelsens ändamål och vilka som är dess intressenter i många fall inle kan klarläggas. Grundaren kan, genom en särskild föreskrift vid stiftelsens bUdande, undanta denna från lagen om tillsyn över stiftelser (lag den 24 maj 1929). I dylika fall föreligger varken anmälningsplikt eller redovisningsskyldighet lill länsstyrelsen. Flera av de sliflelseägda tidningsföretagen har denna konstruktion.

19 av de 29 organisationsägda landsortstidningarna är socialdemokratiska sexdagarstidningar med en samlad upplaga på 345 300 exemplar. Dessa utges av 18 olika tidningsföretag. Med ett undantag innehas aktiemajoriteten i dessa förelag av A-pressen AB, etl bolag vars aktier lill 51 % ägs av det socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) och till 49 % av LO och olika fackförbund. Övriga aktier i tidningsföretagen ägs av lokala fackliga och politiska organisationer. Även om de enskilda tidningama sålunda har elt formellt koncernförhållande lill A-pressen AB föreligger genom den lokala förankringen en hög grad av självständighet.

Bland övriga organisationsägda flerdagarstidningar kan nämnas de av centerpartiet år 1973 förvärvade Länstidningen Södertälje (upplaga 19 400 exemplar), Södermanlands Nyheter (upplaga 20 000 exemplar) och Norrlelje Tidning (upplaga 17 500 exemplar). Dessa tillhörde tidigare den s. k. "Morbypressen". Till gruppen organisationsägda räknas även Väslerbottens-Kuriren (upplaga 42 100 exemplar) ägd av AB Folk och Samhälle som i sin tur ägs av folkpartiet samt den av Krislen Demokratisk Samling genom Samhällsgemenskaps Förlags AB år 1975 inköpta Karlshamns Allehanda (upplaga 4 400 exemplar).

Fådagarstidningarnas relativa fördelning på olika ägargrupper är likartad den som gäller för flerdagarstidningar. Bland de organisationsägda fådagarslidningama är dock flertalet centertidningar som utges en dag i veckan och som ägs av lokala andels- och intresseföreningar.

Den svenska dagspressens totala upplaga (dvs. både fler- och fådagarslidningarna tillsammans) fördelat på olika ägargrupper framgår av tabell 16.

Prop. 1975/76:131

Tabell 16. Dagspressens ägarförhållanden

Ägarform

Antal

Upplaga

Privatägda

Stiftelser

Organisationer

Summa

72 20 54

146

49,3 13,7 37,0

100,0

3 068 200
455 400

1 290 100

4 813 700

63,7

9,5

26,8

100,0

En sammanfattning av utredningens beskrivning av ägarförhåUandena inom dagspressen finns i labell 17.

Tabell 17. De tio största ägargrupperna inom dagspressen

Nr Ägare	Antal	Upplagor	Procent av
	huvud-		dagspressens
	tidningar		samlade upplaga
1. Bonniergruppen	2	1 034 000	21,5
2. Hjörnegruppen	2	388 800	8,1
3. A-pressen AB	2Ö	346 000	7,2
4. Svenska Dagbladet-
Huvudstadspress	6	241 800	5,0
5. Wahlgrengruppen	2	236 900	4,9
6. Andergruppen	8	150 000	3,1
7. Bengtssongruppen	8	94 000	2,0
8. Ljunggruppen	3	92 800	1,9
9. Hamringruppen	4	90 300	1,9
10. Persgruppen	2	71400	1,5
Summa	57	2 746 000	57,1
övriga	89	2 067 700	42,9
Totalt	146	4 813 700	100,0

Anm.: I tabellen ingår ägargrupper som omfattar mer än tvä tidningar.

Av tabellen framgår att de tio största ägargrupperna svarar för 57,1 % av pressens totala upplaga. Bonniergruppen svarar ensam för 21,5 %. Samtliga redovisade tidningsgrupper är — med undantag av A-pressen AB, Svenska Dagbladet och Huvudstadspress' tidningar — privatägda familjeföretag.

Även om flera av ägargrupperna, särskilt inom landsortspressen, har en procentuellt sett låg andel av pressens samlade upplaga är tidningsföretagen naturligtvis inle utan betydelse ur koncentralionssynpunkt. I själva verket har de en mycket slor betydelse i sina resp. regioner. Inom A-regionerna 40—55 — elt geografiskt område som ungefär består av Dalsland, Värmland, Närke, Västmanland och Dalarna — ägde familjerna Änder, Ljung, Bengtsson och Pers tidningar som tUlsammans har 78 % av dagspressens sammanlagda upplaga inom området (avser inom området utgivna tidningar).

Härtill kommer att utvecklingen på dagstidningsmarknaden under de

Prop. 1975/76:131 27

senaste åren, bl. a. beroende på de nedläggningar som har ägt rum, har gått mol en ökad koncentration. Flera av de exempel som finns på förändrade ägarförhållanden bland dagstidningarna visar atl företagen har köpts upp av större koncerner eUer större tidningsföretag. Tidnings-ägandet har koncentrerats till färre enheter.

Sedan utredningens kartiäggning har vissa förändringar i de redovisade förhållandena skett. Så har exempelvis ett kommanditbolag, med en liberal stiftelse och ett antal liberala förstatidningar bland delägarna, övertagit Ljunggruppens tre tidningar. Vidare har stiftelsen Barometern inköpt dels Sydöstra Götalands Tidningar (Blekinge Läns Tidning med avläggare), dels Smålandsposten. Båda dessa var tidigare privatägda. Barometemgrappen omfattar därmed tidningar som år 1974 hade en upplaga av tillsammans drygt 127 000 exemplar, motsvarande 2,6 % av dagspressens samlade upplaga. Östersunds-Poslen har övergått i centerpartiets ägo.

4.2 Pressideologier och pressdebatt

Pressutredningen har sett som en av sina viktigaste uppgifier att ge en bakgrund till och samla material för en principdebatt kring presspolitiken. Utredningen har i detta syfte gjort en rad analyser, följt debatter och genomfört ett antal undersökningar. Syftet har varit att så långt möjligl ge den precisering av samhällets presspoUlik som direktiven efterlyser.

Utredningen menar atl olika slag av doktriner och normer har spelat en stor roll då del har gällt statsmakternas agerande gentemot press, radio och tv, liksom i den allmänna debatten kring medierna. Trots detta har analysen av medieideologierna varit begränsade. Diskussionen har enligt utredningen inle sällan kännetecknats av slagord och förenklingar. Man har saknat preciseringar av vad som slår bakom olika ideologiska uttalanden. Utredningen har därför sett det som en viktig men också svår uppgift alt söka fastställa hur de olika ideologiska systemen har utvecklats och vad som anses känneteckna dem i dag.

Den pressideologi som har dominerat presspoliliken i de västerländska länderna är enligt utredningen den frihetliga. De grundläggande principerna i denna — åsiktskonkurrens, kontroll av myndigheter och fri etableringsrätt — har varit fundament i lagstiftningen i en rad länder.

Utvecklingen på lidningsmarknaden har dock gjort att man på olika sätt försökt anpassa ideologin till de förändrade förhållandena. Den fria etableringsrälten har blivit mer eller mindre illusorisk då det krävs elt mycket stort kapital för alt kunna starta en tidning. Tendensen mot ökad monopolisering har gjort att nya krav har ställts både på staten och tidningarna.

Det mest ambitiösa försöket att vidareutveckla den frihetiiga ideolo-

Prop. 1975/76:131 28

gin kan sägas ha gjorts i USA av den s. k. Hutchinskommissionen. Denna förklarade att statsmakterna hade elt ansvar både vad gäller mediernas innehåll och existens. Man gick ifrån den stränga boskUlnaden mellan stal och press och menade alt statiiga ingrepp kunde vara berättigade om de skedde med respekt för mediernas självständighet.

I motsats till den frihetliga mediesynen innebär den auktoritära synen alt medierna skall vara maktmedel i de styrandes tjänst. I vilken grad man utnyttjar dessa maktmedel och vilka metoder man är beredd all använda sig av för alt säkerslälla kontrollen över medierna varierar från land tUl land och från lid till tid. I dag finns del knappast något land där man öppet argumenterar för en auktoritär ideologi på medieområdet. I praktiken använder man dock i många länder en rad olika medel för att få de medier man önskar.

Ser man på läget i Sverige och den debatt som har förts på temat statens förhåUande tUl pressen finns det, menar utredningen, anledning att speciellt uppmärksamma dels tiden för andra världskriget, dels de senaste femton åren. Under världskriget stod tryckfrihetspolitiken i centrum medan under den senasie perioden de olika presstödjande ålgärderna dominerat debatten.

Motståndarna till presstödet har enligt uiredningen hävdat att faran med detla är att det kan locka statsmakterna att i en krissituation göra ingrepp mol enskilda tidningar. Försvararna har däremot ansett atl det syslem som används i Sverige för stöd till tidningar är så säkert att del inle kan missbrukas. Presstödet är nödvändigt om en mångfald inom pressen skall kunna bibehållas.

Den i Sverige förda presspolitiken kan enligt utredningen pressideo-logiskl närmast beskrivas som en på frihetiig grund baserad ansvarsideologi. Grundvalen är den traditionella frihetliga uppfattningen. Pressens redaktionella självständighet är en självklar utgångspunkt för lagstiftning, myndigheternas agerande och diskussionen i olika tidnings-frågor.

Strukluralvecklingen på massmedieområdet har emellertid lett till att man i debatten stäUer krav både på tidningarna och på staten. Tidningarna bör bli allsidigare och deras spalter öppnas för olika meningsriktningar. Utgivarna skall, enligt vissa debattörer, inte ensamma bestämma vad som skall stå eUer inte stå i tidningarna. På samma sätt har man fordrat av staten atl den inle enbart skall stifta lagar som ger tidningsutgivarna frihet. Staten får inle blanda sig i den redaktionella hanteringen men måsle ta elt ansvar för presslrakturen. Den bör göra detta genom att stödja ekonomiskt svaga företag.

Prop. 1975/76:131 29

4.3 Massmediernas uppgifter

Pressutredningen har velat precisera de uppgifter som är väsentiiga för massmedierna i ett samhälle som det svenska. Utredningen konstaterar att det övergripande målet för mediepolitiken inte bör sökas inom massmediebranschen utan i samhället i övrigt. I centram för den svenska mediepolitiken måsle ställas de demokratiska värdena. Massmedierna skall medverka till att förstärka och fördjupa den svenska demokratin.

Fyra uppgifier anser pressulredningen särskilt böra åvUa massmedierna:

1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för alt medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör frislående eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeendet i samhället.

3. Massmediema bör som allmänhetens företrädare granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället.

De här angivna fyra uppgifterna gäller massmediesystemet i dess helhet. Genom bl. a. undersökningarna om pressens funktioner har den betydelse tidningarna har i detla avseende kunnat beläggas. Det framgår enligt utredningen klart att tidningarna inle har kunnat ersättas av andra medier.

4.4 Pressens funktioner

För att belysa pressens roll i dagens samhälle har pressutredningen låtit genomföra ett antal olika undersökningar. Inom fyra regioner som har valts för atl spegla fyra typiska kommunikationssituationer har enkäter gjorts med organisationer och myndigheler. De i områdena utkommande flerdagarstidningarna har innehållsanalyserats vid olika perioder. Kommunfullmäktigeledamöter och representativa urval bland allmänheten har deltagit i intervjuundersökningar. I ett område har gjorts en undersökning av nyinflyttade. I en specialstudie har journalister, verksamma på tidningarna inom undersökningsområdena, fått ge sin bild av situationen. I samband med enkäterna och intervjuerna har olika former av läsvärdesundersökningar genomförts. Resultaten av undersökningarna har presenterats i forskningsrapporten (SOU 1975:78) Svensk press. Pressens funktioner i samhället.

Pressutredningen sammanfattar resultaten av undersökningarna genom att med deras hjälp söka fastställa pressens roll då det gäller att fylla de uppgifter som utredningen tidigare har tiUdelat massmedierna.

Prop. 1975/76:131 30

4.4.1 Informationsuppgiflen

Genomsnittskonsumenten ägnar i dag längre tid ål tv-tiltande än åt tidningsläsning. En stor del av tv:ns och radions material kan också sägas vara av samhällsorienterande karaktär. Utredningen menar atl det är självklart att detta har stor betydelse. Man kan anta att informationen om vad som händer i samhället på många säll har blivit bättre — trots tidningsnedläggningarna. Delta gäller framför allt riks- och utrikeshän-delser. Tv kan på ett annat sätt än tidningarna levandegöra dramatiska händelser. Radion kan snabbare än något annat medium förmedla informationen på ett direkt sätt.

Vad gäller den lokala och regionala informationen spelar dock etermedierna fortfarande en mera begränsad roU.

Tidningarna har således, menar utredningen, fortfarande en slor och unik betydelse när del gäller lokal och regional information. Nedläggningarna innebär att informationen blir mindre allsidig och mera ofullständig. Stora områden blir otillfredsställande bevakade och detta gör att medborgarna inte får den information de har rätt att kräva och som fordras för att demokratin skall fungera. De kvarvarande tidningarna, radio och tv kan inle fylla de luckor som de nedlagda tidningarna lämnar efter sig.

Då det gäller informationen till de förtroendevalda om de stämningar och opinioner som finns hos enskilda och grapper i samhället har tidningarna en självklar uppgift. Radio och tv har svårt alt knyta an till grapper och organisationer. De är bundna av kravet på opartiskhet.

Utredningen vill vidare visa på de svårigheter som uppkommer för tidningar som blivit ensamma inom sitt område då det gäller alt tillfredsställa dessa krav. Organisationer och kommunfullmäktige tycker att de varken får ul budskap eller får information om opinioner. Ändå anser de all tidningarna är de effektivaste medierna just för dessa ändamål.

Enligt utredningen kan de kompletterande tidningarna och lidskrifterna spela en stor roll då det gäller olika former av information. En utbyggnad av den nuvarande regionalradion kan också antas få stor betydelse. Men den information som den dagliga morgontidningen ger torde vara svår eller omöjlig att ersätta. Tidningskoncentrationen har här inneburit atl den lokala och regionala informationen har blivit sämre.

4.4.2 Kommentarer

De flesta tidningar i Sverige har etl särskilt fast uirymme för olika former av kommentarer. Detta material har en slor publik bland politiskt aktiva. Tidningarnas ledarmalerial spelar en uppenbar roll för hela det politiska livet.

Tidningarnas kommentarer behandlar i aUmänhet riks- och ulrikesfrågor. Regiontidningarna koncentrerar sig således inte här som på ny-

Prop. 1975/76:131 31

hetsfähel till lokalt och regionalt material. En av förklaringarna tUl detla torde, enligt utredningen, vara att tv och radio i viss mån kan ersätta tidningama vad gäller riks- och ulrikesnyheler. Men etermediema kan inte kommentera dessa händelser utifrån en specieU ideologisk ulgångspunkt. Här har tidningarna en unik roll.

Tidningskoncentrationen har gått ut över den debatt som förs av och genom tidningarna. Det är, menar utredningen, en självklarhet all, diskussionen blir tunnare ju färre röster som kan delta i den. De tidningar som blivh kvar har inte heller — all döma av de undersökta fallen — ändrat policy vad gäller kommentarernas utformning. Del är inte möjligt för andra åsiktsriktningar än den tidningen står för atl fortlöpande eller när man själv vill komma tiU tals.

Tidskrifter utgivna av fackliga, ideella och politiska organisationer samt riks- och regionspridda fådagarstidningar är enligt utredningen särskilt betydelsefulla när det gäller kommentarer. Eftersom nyhetsbevakning, annonser och material av allmän förslröelsekaraktär spelar en underordnad roll för dem kan de ge uirymme för en betydligt mera omfattande och djupgående kommentar än den flerdagarstidningarna normalt presterar. Deras utgivningsperiodicilet och utrymme gör också all de med fördel i samma nummer, av t. ex. tema-karaktär, kan ge kommentarer från skilda håll.

Det är uppenbart, menar utredningen, alt dessa tidskrifter och fådagarstidningar på ett viktigt område kompletterar flerdagarstidningar av traditioneU typ.

4.4.3 Granskning

I fråga om granskningsfunktionen finns klara begränsningar av undersökningsteknisk art. Det är enligt utredningen svårt att fastställa hur effektiva olika medier är när det gäller alt granska och kontrollera beslutande eller inflylelserUta myndigheter och organisationer. TUl en del kan också granskningsfunktionen ses som en utvidgning av kommentar-funktionen.

En förutsättning för att bevakningen skall bli effektiv är, enligt utredningen, att medierna har en självständig ställning. De skall inle kunna "bestraffas" på grund av att de gör mindre "önskvärda" avslöjanden. De skall ha tillräckliga resurser för alt kunna genomföra granskningsuppdragen på ett kvalitativt tillfredsställande sätt.

Tidningskonkurrens leder till en tävlan mellan tidningar. Man kan anta att denna tävlan också kan leda lill bättre granskning. "Avslöjanden" är ofla bra nyheter med högt läsvärde. Det finns, enligt utredningen, en uppenbar risk för alt monopolsituationen medför minskad aktivitet vad gäller granskningen. Man förlorar den viktiga sporre som konkurrensen innebär. Ä andra sidan har monopoltidningarna i allmänhet en stark ekonomisk ställning: de behöver inle frukta några ekono-nomiska repressalier.

Prop. 1975/76:131 32

Uiredningen anser vidare alt det mte enbart är frånvaron av konkurrens och därmed av den sporre som denna innebär som i sig utgör ett hot mot ett tillfredsstäUande fullgörande av granskningsfunktionen. Tidningarnas mer eller mindre nära anknytning lill grupper av olika slag, i synnerhet politiska partier, medför lätt etl slags beroende eller osjälv-sländighet i form av lojalitetsbindningar. Det finns, menar uiredningen, en risk alt granskningen av de "egna" politiska företrädarna inte bedrivs lika aktivt som granskningen av det politiska motslåndarlägret.

Man kan, enligt utredningens uppfattning, befara att på många orter i landet granskningsfunktionen mte fullgörs på ett tillfredsslällande sätt. SärskUt slor är risken på platser där en tidning med lokal/regional monopolställning är knuten lill den politiska gruppering som är i majori-telsställning i kommunfullmäktige och/eller landsting. Även i övrigt kan dock monopolsituationen leda lill alt granskningen av organisationer, företag m. m. blir snedvriden eller eftersatt på grund av tidningars skiftande benägenhet att granska olika företeelser i samhäUet.

Utredningen framhåUer atl en otillfredsställande granskning självklart inte behöver innebära alt en redaktion skulle förliga kända missförhållanden utan enbart atl mindre resurser ägnas åt försök att upptäcka sådana.

Etermedierna har enligl utredningen kommit alt inta en ny roll vad gäller kritisk och aktiv journalistik. Ursprungligen var radion och i viss mån även tv:n mera rapporterande än självständigt bevakande. Här har det skett en radikal förändring. Radio och tv har påtagit sig granskningsfunktioner och kontrolluppgifter liknande pressens. Den bevakning som har ägt rum inom radio och tv har dock hittUls främst skett på riks- och utrikesområdet. På regional och lokal nivå har man haft sämre resurser.

Radio och tv anses av utredningen kunna fylla en del av de luckor som de nedlagda tidningarna har lämnat efter sig också vad gäUer granskning av beslutande organ. Men här lika litet som på övriga områden kan etermedierna ersätta pressen. Del följer bl. a. av deras begränsade kommunikalionsutrymme. Det måste i stäUet bli ett samspel mellan etermedier och pressen som kan vara fruktbärande för båda parter.

4.4.4 Gruppkommunikalion

Den moderna pressens framväxt går paralleUt med de moderna partiernas. Från början skapades nära band mellan tidningarna och partierna. Många tidningar grundades av partier och andra knöls mer eller mindre fast till partiorganisationer.

En av tidningarnas viktigaste uppgifter har, enligt utrednmgen, varit alt stå för en kommunikation inom och mellan partierna. Tidnmgskon-centrationen har gjort alt denna kommunikation försämrats eller gått

Prop. 1975/76:131 33

förlorad på många platser. Utvecklingen har gynnat de stora och övergripande medierna som inte kunnat knyta an tiU speciella grupper. Mediekonsumtionen har ökal men varialionsrikedofnen och därmed valfriheten har minskat.

Etl av de stora problemen med dagens massmediesituation anser utredningen vara atl ett fåtal medier skall tillfredsställa ett mycket stort antal människor. Denna situation skapar misstro och missnöje. Det blir en omöjlig uppgift för radio, tv och de stora tidningarna att uppfylla de krav som olika grupper — och då framför allt partierna — ställer på dem.

4.5 Tidningarnas marknad

4.5.1 Tidningarnas aUmänna marknadsbild

Utgångspunkten för tilldelning av produktionsbidrag är i dag en tidnings konkurrenssituation. Enligt gällande regler utgår produktionsbidrag lill dagstidningar, som på sin utgivningsort har en upplagemässigt slörre konkurrent. Tidningar i konkurrensmässigt underläge betecknas som andratidningar.

I utvärderingen av det nuvarande presstödet har frågan om konkurrenspositionens betydelse för tidningarnas ekonomiska ställning spelat en avgörande roll. Dagstidningar hämtar intäkter från två marknader: dels säljs tidningen i abonnemang eller lösnummer på upplagemarknaden, dels säljs uirymme i tidningen på reklammarknaden. Tidningama har hittiUs avvägt priserna på upplage- och annonsmarknaderna så att den största delen av tolalinläkterna kommer från reklammarknaden. Del finns visserligen ett på olika sätt uttalat intresse bland tidningsföretagen alt ändra denna prispolitik men flera skäl talar, enligt utredningen, för atl — om en förändring kommer till slånd — en sådan kommer alt gå långsamt.

På grund av gällande prisförhållanden i branschen påverkas tidningsföretagens ekonomiska resultat i stor utsträckning av reklammarknadens storlek i tidningens utgivningsområde samt tidningens framgångar som annonsorgan. För att kunna hävda sig bra i konkurrensen mot andra reklambärare måste en tidning kunna erbjuda en läsekrets, som innefattar just de grupper läsare annonsörer önskar nå med sina reklambudskap. Ju större andel av en annonsörs kundgrupper en tidning läcker, desto värdefullare anses tidningen vara som reklambärare för annonsören.

En tidnings värde som annonsorgan kan därmed uttryckas med tid
ningens täckningslal, dvs. den andel av hushållen inom ett område som
uppges vara tidningens prenumeranter och lösnummerköpare. Tidningar
med höga täckningstal är generellt sett mest efterfrågade som reklamka
naler. Annonsmarknaden verkar selektivt till fördel för de tidningar som
har den största täckningen. Annonsörernas tidningsval sker efter täck-
ningstalsprincipen. ;

3 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 34

Pressutredningen konstaterar alt vid 25 % i täckning anses en tidning ha fåll fotfäste på reklammarknaden. MeUan 25 och 50 % är ställningen osäker och beroende på konkurrenssituationen. Över 50 % har tidningen etl klart positivt värde som annonsorgan. Tidningar med över 50 % i täckning betecknas som högtäckningstidningar och tidningar under 50 % i täckning som lågtäckningslidningar.

Utredningen indelar de abonnerade tidningama i tre huvudgrupper med hänsyn lill de inbördes marknadsrelalionerna. Marknadssituationen för dessa tre grupper — konkurrenstidningar, ensamtidnirgar och kom-plemenltidningar —■ analyseras närmare.

4.5.2 Konkurrenstidningarnas marknadssituation

Inom den abonnerade dagspressen finns 20 konkurrensområden. Inom tre av dessa finns mer än en högtäckningslidning. Inom övriga 17 konkurrensområden är den ena tidningen en högtäckningslidning och den andra eller de övriga lågläckningstidningar. Skillnaderna i täckningslal, beräknat på utgivningsorten, är betydande. Endast inom ett konkurrensområde är differensen relativt liten. Inom övriga områden är skUlnaden minst ca 20 procentenheter.

De flesta lågtäckningslidningama har under 25 % i täckning. Bara några kan redovisa täckningslal på ulgivningsorten på ca 30 %. Till marknadsbilden för några av lågläckningstidningarna hör dock atl de på centralorten inom en region som angränsar lill ulgivningsregionen har något högre täckning än på ulgivningsorten. Täckningen är dock inle så hög alt tidningarna kan betecknas som högtäckningstidningar på dessa orter. Dessa tidningar får i viss mån sägas ha etl bättre fotfäste på en annan marknad än ulgivningsregionen.

Täckningslalen på "andrahandsmarknaderna" kan dock inle tiUmälas lika stort värde som täckningslalen på ulgivningsorten. Det är täckningen på utgivningsorten och den kommersiella aktivitetens omfattning på denna ort som i huvudsak avgör annonsvolymens slorlek.

I de flesta konkurrensområden finns det en högtäckningslidning som kan erbjuda annonsörerna minsl ca 60 % i täckning och en lågtäck-ningslidning som kan erbjuda högst ca 30 % i täckning. Konkurrensför-ulsätlningarna är därmed som regel myckel olika för de 43 konkurrens-tidningarna.

För lågläckningstidningarna finns del i princip två sätt alt söka förbättra sin marknadssituation. Antingen kan de söka förstärka sitt marknadsläge genom atl höja täckningsgraden eller på något sätt kompensera annonsörerna för den låga täckningen.

Lågtäckningstidningarnas utvecklingsmöjligheter

Om en lågtäckningstidning vill öka sin attraktivitet som annonsorgan och därmed förbättra sin ekonomi, bör den i första hand söka öka täckningsgraden på utgivningsorten. Tidningen kan visserligen höja uppla-

Prop. 1975/76:131 35

gan på annat sätt, t. ex. genom alt vidga spridningsområdet. Detta kan ge samma ökning av upplageintäkterna, men det ger inle de möjligheter lUl samtidigt ökande annonsintäkter som en djupare inträngning på huvudmarknaden gör.

Generellt sett är utrymmet för upplageökningar för abonnerade dagstidningar ytterst begränsat. Med den höga tidningskonsumtion som finns i rikel kan upplagemarknaden sägas vara mättad. Lågläckningstidning-ens uppgifl består således i all erövra läsare från högtäckningstidningen.

Högläckningstidningen har de lunga produklargumenlen i konkurrensen inte bara enligl läsamas ulan också enligl lågtäckningstidningarnas bedömningar. Högtäckningstidningen är den stora lokaltidningen, det ledande annonsorganet, i många fall något av en institution. Högtäckningstidningen innehåller viktig lokal annonsinformalion för läsarna, såsom familjeannonser, eftertextannonser samt detaljhandelns veckoannonser och annan annonsering med pris- och produkterbjudanden lill konsumenterna. Mycket av denna annonsinformation finns inte i lågtäckningslidningen. Detta försvårar lågtäckningstidningarnas möjligheter att göra inbrytningar på förstatidningamas marknad. TiU detla kommer givelvis alt högtäckningstidningarna inle vill förlora i täckning. De är beredda på svarsålgärder för alt ta tillbaka läsare som förloras.

Effekterna av de försök som lågtäckningslidningar gjort alt öka täckningsgraden på sin huvudmarknad har vanligen blivit en ökad rörlighet på marknaden och lägre nettointäkter per årsexemplar, eflersom kunderna erövras med en rad koslnadsökande eller inläklssänkande åtgärder. Så länge högtäckningstidningen ensam har större delen av den lokala affärs- och eflerlextannonseringen, synes lågtäckningstidningens upplagevinster ha svårt atl bU bestående.

Med rådande förhållanden på tidningsmarknaden, vUka ger annonsmarknaden en särställning, är det således inte tUlräckligt för en konkurrenstidning atl kunna erbjuda en jämförbar redaktionell produkt. Läsarna kräver också att en tidning skall innehålla lokal annonsinformation. Lågtäckningstidningarnas problem är atl de nästan samtidigt måste erövra nya andelar av upplagemarknaden och öka sin annonsvolym. Annonsörerna kräver högre täckningslal på upplagemarknaden, vilket är svårt alt åstadkomma eflersom läsarna kräver annonsinformalion. Den andra utvecklingsmöjligheten för lågläckningstidningarna beslår därför i att försöka kompensera annonsörer för den låga täckningen och därigenom öka sin annonsvolym.

Uiredningen anser att den typ av åtgärder som förmodligen är mest effektiv är åtgärder som innebär prissänkningar för annonsörerna. Lågtäckningslidningama har med framgång volymmässigt sett prövat olika kategori- och kvantitelsraballer. De kan komma att utnyttja priset som konkurrensmedel mera systematiskt för att få mera av den lokala an-nonsinformalionen i sina tidningar. Om avståndet i hushållstäckning

Prop. 1975/76:131 36

mellan hög- och lågtäckningslidningen är för stort kan dock lågtäckningslidningen, enligt utredningen, inte ens med hjälp av priset bestående öka sin annonsvolym.

4.5.3 Ensamtidningarnas marknadssituation

Det finns 68 orter i landet där endast en dagstidning utges. Av dessa tidningar är 41 flerdagars- och 27 fådagarstidningar. Drygt 90 % av ensamtidningarna är högtäckningstidningar. Därmed har denna tidningsgrupp generellt sett föratsättningar för en god annonsekonomi.

Flera av tidningarna har dock relativt små upplagor. Enligt utredningen är det först när en fådagarstidning har en upplaga på minst 5 000 exemplar och en flerdagarstidning minst 10 000 exemplar som de har någorlunda tillfredsslällande intäkter på upplagemarknaden.

En ensamtidning kan som regel välja pris-, produkt- och säljpolitik självständigt. Det finns dock ingen ensamlidning som är helt utan konkurrens. Utredningen menar emellertid alt man generellt sett kan säga att de stora ensamtidningarna med minst 25 000—30 000 exemplar i upplaga och 70—75 % i täckning behärskar sina marknader. Dessa tidningar är ofta regionalt dominerande och utgör elt konkurrenshot för andra ensamlidningar inom sill större spridningsområde.

Ett annat generellt problem för de mindre och medelstora ensamtidningarna kan vara marknadens sviktande bärkraft. Några ensamlidningar utkommer i områden med begränsad ekonomisk växtkraft. En stagnerande marknad med avflyttning och buliksnedläggelser är ett långsiktigt hot mol oförändrad tidningsutgivning i området.

Mindre och medelstora ensamtidningars handlingsutrymme

En stagnerande marknad utgöi; en påfrestning på tidningsutgivningen men behöver inte leda till att utgivningen helt upphör. Om tidningen förmår att hålla god hushållstäckning — säg 60—70 % — och fortsätter att redaktioneUl koncentrera sig på sina lokala uppgifter, kan marknadens bärkraft sällas på prov genom prishöjningar. Läsare och annonsörer kan ge sitt intresse av tidningsutgivning tillkänna genom att fortsätta att prenumerera resp. annonsera.

Om annonsörer och läsare inte accepterar prishöjningar, får tidningen överväga lägre kostnadsnivå, som t. ex. kan nås genom atl tidningen utkommer med lägre periodicitel. TUl skillnad från en lågtäckningstidning kan en ensamtidning såväl välja lägre periodicitel som överväga annan inriktning på verksamheten utan att förlora all dragningskraft på läsare och annonsörer.

Beträffande möjligheterna att kunna stå emot elt starkt yttre konkurrenshot menar uiredningen att ensamtidningen med god hushållstäckning — ca 60—70 % — kan försvara sin marknad. Den kan ytterligare förstärka sin konkurrenskraft genom att renodla den redaktioneUa pro-

Prop. 1975/76:131 37

duklen och använda en prispolilik som försvårar intrång på marknaden. Samtidigt som den lokala bevakningen förstärks, höjs prisema på annonser medan upplageprisel ligger stilla. På så säll hålls upplagan uppe, vilket motiverar ett högre annonspris än tidigare.

4.5.4 Komplementtidningarnas marknadssituation

Pressutredningen delar in komplementlidningarna i två undergrupper med hänsyn lill deras marknadsläge. Tidningarna är samtliga traditionella i den meningen alt de samtidigt är såväl nyhets- och opinionsorgan som annonsorgan. Men en grupp av tidningarna lägger något slörre lon-vikt vid uppgiften som annonsorgan och en annan grapp lägger större tyngdpunkt på rollen som nyhets- och framför allt opinionsorgan. Den första grappen av tidningar kan därför sägas utgöra komplement främst på annonsmarknaden och den andra komplement på upplagemarknaden.

Det finns två påtagliga skillnader mellan dessa två grupper av kom-plementtidningar. Den ena skillnaden avser spridningsområdets störlek och den andra täckningen på ulgivningsorten.

De redaktionella komplementtidningarna har vanligen stora spridningsområden. Några är riksspridda, övriga regionspridda. Komplementtidningarna på annonsmarknaden har relativt begränsade spridningsområden. De utkommer i de flesta fall som förortstidningar i Stockholms- eller Göteborgsregionen. Förortstidningarna ingår samtiiga i någon form av tidningskedja.

Komplementtidningarna på annonsmarknaden har således inte bara relativt små spridningsområden. De är också gruppvis geografiskt koncentrerade. Den andra vikliga skillnaden mellan de två tidningsgrupperna inom komplementpressen avser täckningslalen. Förortstidningarnas täckningstal varierar från ca 30 % till ca 65 % på utgivningsorlen. Komplemenltidningarna på upplagemarknaden har däremot endast läcknmgslal på mellan 5 och 10 %. De senare tidninganwi är därmed lågläckningstidningar liksom även många av förortstidningama. Begreppen "lägläckning" och "högtäckning" har dock, enligt uttedningen, inte samma innebörd för komplementlidningar som för konkurrenslidningar. Gränslinjen 50 % gäller inte.

Komplemenltidningarna på annonsmarknaden har sin styrka i att de inom ett begränsat område erbjuder annonsörerna annonsutrymme till väsentligt lägre priser än om dessa skulle utnyttja en flerdagarstidning i området. Gränsen mellan högtäckning och lågläcknmg får därför sättas lägre än 50 % om den skall beteckna väsentiiga skUlnader i konkurrenskraft på annonsmarknaden. En täckningstalsgräns för att skilja de två grupperna komplementtidningar åt är 20 %. Under denna gräns återfinns samtliga komplementlidningar på upplagemarknaden och över denna gräns samtliga komplementlidningar på annonsmarknaden.

Prop. 1975/76:131 38

För komplemenltidningarna på annonsmarknaden gäller i stort den beskrivning av marknadsmekanismerna söm har gjorts för gruppen ensamtidningar.

De redaktioneUa komplementtidningarna har en annan marknadssituation, anser utredningen. Genom det nuvarande presstödets utformning har denna grupp av tidningar, som tidigare haft en undanskymd plats i pressammanhang, fått möjligheter tUl vidareutveckling. Dessa tidningar uppvisar en mera positiv upplageutveckling än andra tidningar med produklionsbidrag.

De redaktionella komplementlidningarna har också haft en bättre volymutveckling än övrig dagspress på annonseringen. Förklarmgen fmner utredningen vara alt dessa komplementlidningar på upplagemarknaden normalt har en mycket liten volym av kommersieUa annonser. Basannonserna för dessa tidningar är i stället den statiiga och kommunala annonseringen samt annan icke kommersieU annonsering. Den offentliga annonseringen har på senåre år ökat i volym. Särskilt gäller detta för denna tidningsgrupp som i hög grad har gynnats av den totalitetsprincip som numera tillämpas för statlig och i allt flera fall kommunal annonsering. De redaktionella komplemenltidningarna är starkt grupporienle-rade, ofta organisalionsanknulna, och utgör för sina läsare organ för kompletterande och balanserande information inom vissa områden. Tidningarna har mycket små möjligheter att utvecklas som annonsorgan, en utveckling som också torde stå i strid med deras ambitioner. De kan däremot expandera sin verksamhet genom redaktionell produktutveckling.

4.5.5 Täckningstalen som grund för marknadsprognoser

Samgåenden

De nuvarande högtäckningstidningarna på flertidningsorler har ofla nått sm konkurrensposition genom alt de på ett eller annat sätt erövrat tredje- eller fjärdetidningens läsare och därigenom skaffat sig en dominerande täckning på utgivningsorlen. Övertagandet kan ha gjorts genom ett företagsköp. Del kan också ha skett genom alt tredje- eller fjärdetidningens läsare, när deras tidning har upphört, har gått över liU den största tidningen på orten. Med t. ex. tre eller fyra tidningar på en utgivningsorl, av vUka två resp. tre har hafl en borgerlig signatur, har nedläggningar och företagsköp så alt säga skett inom den borgerliga gruppen och medfört atl en borgerlig tidning definitivt har blivit störst. Andratidningen, ofta en socialdemokratisk tidning, har under hela utvecklingsperioden förblivit andratidning.

Flera av de regionala och interregionala samgåenden som har ägt ram har visat sig vara föga framgångsrika.

Prop. 1975/76:131 39

Totalupplaga och täckningstal

I tidigare debatter om tidningamas konkurrenslägen nöjde man sig ibland med att jämföra tidningarnas tolalupplagor. Så gjorde även de tidigare pressutredningarna. Tidningar på samma utgivningsort betecknades båda som förstatidningar, om skillnaden meUan tidningarnas upplagor var liten. Pressutredningen har funnit denna bedömningsgrund sämre än täckningslalen. Tolalupplagerelationen förmår inte fånga konkurrensrelationen, eftersom det är tidningarnas inbördes stäUnmg på varje delmarknad för sig inom det gemensamma spridningsområdet som bestämmer resp. tidnings konkurrenskraft. Därvid är förhållandena på utgivningsorten de viktigaste, eftersom den orten vanligen är centralort i ett större omland. En fusion mellan två lågtäckningslidningar från olika regioner kan medföra alt den på så sätt sammanslagna tidningen kan redovisa kanske t. o. m. en slörre upplaga än högläckningstidningen på tidningens utgivningsort. Konkurrensförhållandet mellan tidningarna påverkas dock inle, eftersom lågtäckningstidningens täckning på utgivningsorten inte förändras.

F. n. finns fem konkurrensorter med relativt begränsade upplagedifferenser mellan de två största tidningarna. I ett område — Gotland — är både tolalupplaga och täckningslal desamma för de konkurrerande tidningarna. På de fyra övriga orterna — Gävle, Malmö, Falun och Eskilstuna — är förhållandet annorlunda. De upplagemässigt största tidningarna på resp. utgivningsort har sin upplaga koncentrerad till utgivningsorten och är där högtäckningstidningar. SkUlnaderna i täckningslal är myckel större än skillnaderna i upplaga.

Anledningen till att lågläckningstidningarna på dessa fyra orter kan redovisa lägre differens i upplaga än i täckning tiU sina resp. konkurrenttidningar är att de hämtar sin upplaga från områden utanför utgivningsorten och det närmaste omlandet.

Det förhållandet alt dessa lågtäckningslidningar har en jämförbar upplaga med den närmaste konkurrenttidningen förändrar inte i stort marknadsläget för dessa tidningar. På sina utgivningsorter är de lågläckningstidningar och har därmed i princip samma marknadssituation som övriga lågtäckningslidningar.

Sammanfattningsvis menar uiredningen alt täckningslalen har elt stort förklarings- och prognosvärde på tidningsmarknaden. De bör kunna ersätta upplagetalen. Upplagans storlek Och förändring saknar dock inte intresse. För en ensamlidning eller för två eller flera konkur-renltidningar tillsammans ger upplagan en förstahandsinformation om den totala marknadens värde och tendens. Upplagemåtlel kan dock inte användas i förloppsanalyser.

Mot den av utredningen genomförda analysen invänds ofta att det är läsarnas val som gör atl en tidning får större upplaga och högre täckning än en annan tidning — att det är en bättre redaktionell produkt

Prop. 1975/76:131 40

som väljs framför en sämre. Detla är enligt utredningens uppfattning en klar förenkling av verkligheten. Även med jämförbara redaktionella produkter har högläckningstidningen ett klart försteg. Tillgången till annonsinformation (som högtäckningstidningen har mest av) är i sig mycket betydelsefull för läsarens tidningsval.

Man kan enligt utredningen påstå att dagens konkurrenssituationer inte i första hand avgörs av de val mellan olika redaktionella produkter som dagens läsare gör utan av de val som läsare gjorde för decennier sedan. Tidigare kunde tidningar nämligen lättare byta konkurrensposition, dels på grand av annonsinnehåUels och annonsinläktemas då mindre betydelse, dels på grund av den lägre graden av koncentration inom näringslivet och därmed inom viktiga annonsörsgrupper. AUl delta sammantaget möjliggjorde en helt annan rörlighet än i dag på upplage-och annonsmarknaderna. Slor betydelse för dagens konkurrenssituation har också de beslut haft som tidningsägare tidigare har fattat om tidningsköp och tidningssammanslagningar.

4.6 Tidningarnas ekonomi

Pressulredningen har låtit genomföra en balansekonomisk analys av dagstidningsföretagen. Motsvarande analyser genomfördes för de tidigare pressutredningarna och det ges därför möjligheter tUl direkta jämförelser meUan de tre åren 1963,1967 och 1973.

4.6.1 Situationen under 1960-talet

Redan 1963 års pressutredning klarlade det gmndläggande tidnings-ekonomiska problemet (jfr SOU 1965: 22). Kostnaderna för att producera en tidnings första exemplar är myckel höga i förhållande till totalkostnaden för hela upplagan. Detta innebär att det i tidningsproduktion finns påtagliga stordriflfördelar, vilket i en marknadsekonomi tenderar att leda till koncentration.

1963 års pressutredning uppmärksammade också det för tidningsföre- , tag speciella och för deras ekonomi avgörande förhållandet att tidningarna arbetar på två marknader, upplagemarknaden och annonsmarknaden. Slordriftfördelarna i produktionen förstärks genom det försteg i fråga om annonsintäkter som den tidning har som i ett konkurrensförhållande har den största upplagan. Delta förhållande tillsammans med observationen alt läsarnas tidningsval styrs av såväl redaktionellt innehåll som annonsinformation utgjorde utgångspunkten för konstaterandet att en tidnings konkurrensposition var avgörande för dess ekonomi. De företagsekonomiska analysema i både 1963 och 1967 års utredningar koncentrerades därför lill alt belägga skiUnader mellan förstatidningar och andratidningar. Dessa analyser ledde till följande slutsatser:

Prop. 1975/76:131 41

a) andralidningarna gick med förlust år 1963 och år 1967,

b) andralidningarna redovisade en minskning av annonsandelen meUan de två åren,

c) andratidningarnas soliditet var hälften av förstatidningamas,

d) andralidningarna hade oliUfredsslällande likviditetsställning och

e) andratidningama hade inle kunnat företa tillräckliga avskrivningar,
hade i myckel liten utsträckning kunnat avsätta medel till pensions
stiftelser och endast i undantagsfall till investeringsfonder.

4.6.2 Situationen i början av 1970-talet

Bokslutsanalysen

I analysen utgör tidningsförelag och inte tidningar analysenhet eftersom tidningsförelag som utger flera tidningar inte redovisar dessa var för sig. De analysmålt som används är försäljningsintäkter, soliditet, kassalikviditel, rörelsekapital, reservtillgångar, investeringsfondsavsättningar, pensionsavsättningar och vederlagsfria lillskolt.

Förstatidnmgarna i landsorten ökade sina försäljningsintäkter (från abonnemang, lösnummer och annonser) med 147 % under perioden 1963—1973 medan ökningen för andralidningarna stannade vid 102 %.

Andratidningama har i aUmänhet höjt sina priser i samma takt som förstatidningarna, men har trots detta inle lyckats öka intäkterna i samma utsträckning som dessa. Orsakerna härtill står alt finna i en sämre volymutveckling än förstatidningamas både på upplagemarknaden och annonsmarknaden.

Försäljningsmässigt har förstatidningarna således konsoliderat sitt överläge gentemot andralidningarna. Utvecklingen är speciellt markerad under senare delen av perioden (1967—1973).

Soliditeten för första- och ensamlidningar är, för gruppen som helhet, oförändrad under tioårsperioden. Andratidningarnas soUdilel har under samma period halverats.

Ett företags kassalikviditet (likvida omsättningstillgångar i förhållande till kortfristiga skulder) bör uppgå lill lägst 100 % för att förelaget skall kunna infria sina förpliktelser i den ordning de förfaller till betalning.

Första- och ensamtidningarna har som grupp mellan åren 1963 och 1973 ökal sin likviditet från 126 till 152 %. Andratidningarnas likviditet har mellan samma år minskat från 105 tiU 94 %.

En mätning av rörelsekapitalet i procent av omsättningen visar samma utveckling som likviditeten. Första- och ensamlidningarna har en ökning, från 6,4 lill 13,3 %, bestående av en kraftig förbättring för tidningarna i storstäderna och en oförändrad situation i landsorlen.

Andratidningarnas värden är genomgående otillfredsställande och har försämrats något under perioden (från 3,1 lill 2,6 %). Här, liksom i

Prop. 1975/76:131 42

fråga om kassalikvidileten, kan man dock notera en kraftig nedgång mellan åren 1963 och 1967 och en viss återhämtning därefter.

Reservtillgångarna bör öka minst i samma takt som omsättningen om inte en ekonomisk utarmning skall ske. Detta har också varit faUet för första- och ensamlidningarna.

För andratidningama i landsorten har kravet inte kunnat fyllas. Medan försäljningsintäkterna ökal med 102 % har reserverna stigit med endast ca 27 %.

Andralidningarna har i allmänhet inte vid någon tidpunkt kunnat göra avsättningar till investeringsfonder. Första- och ensamtidningarna i landsorten ökade mellan åren 1967 och 1973 sina investeringsfonder med drygt 150 % medan tidningarna i storstäderna i det närmaste fem-dubblade sina.

I fråga om pensionsavsättningar är jämförelse mellan grupperna inte möjlig eftersom man valt olika former för sina avsättningar. Andratidningarnas avsättningar tycks dock vara otillräckliga.

År 1973 erhöll de i analysen ingående företagen vederlagsfria tillskott om tillsammans 85 milj. kr., varav 78 milj. kr. tillföll andralidningarna och knappt 7 milj. kr. första- och ensamtidningarna. TUlskotten bestod till ca 61 milj. kr. av produktionsbidrag, medan ca 24 milj. kr. utgjordes av övriga former av bidrag.

Utöver den redovisning som gjorts med traditionell tidningsgruppering med uppdelning på försia- och andratidningar har en gruppering också gjorts efler hushållstäckning (antalet sålda exemplar per 100 hushåll i utgivningskommunen). Härigenom kan analysen av tidningarnas marknad stämmas av. Endast landsortstidningar med minst två nummer per vecka finns med i denna redovisning.

Tabell 17 visar att del finns elt direkt samband mellan hushållstäckning och ekonomisk situation. Klarast åskådliggörs detla med hjälp av uppgifterna om vinst resp. förlust.

Tabell 17. Landsortstidningars rörelseresultat vid olika täckningstal år 1973

Hushållstäckning i	Antal	Vinst/förlust före avskriv-
utgivningskommunen	företag	ningar, avsättningar och
(%)		skatter i % av omsättningen
80-	23	-1- 7,1
70-79	15	-+- 7,1
60-69	9	+ 8,5
50-59	6	- 0,7
40-49	3	- 7,0
20-39	5	-12,6
10-19	9	-17,3
	70	-f 2,7

Först vid täckningslal över 60 % har tidningsföretagen genomgående en tillfredsställande förräntning. Mellan 50 och 60 % äv läget mera va-

Prop. 1975/76:131 43

rierande. Vissa förelag redovisar överskott och vissa underskott. I denna grapp finns exempelvis Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar som båda har uppburit produklionsbidrag (Gotlands AUehanda reducerat bidrag t. o. m. år 1974). Del finns också förelag med tillfälliga problem som drar ner gruppens genomsnitt. Det är viktigt att lUlägga att läget skulle ha blivit annorlunda om storstadstidningarna hade kunnat medräknas. Då skulle både Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet ha kommit i denna grapp, tidningar som knappast torde vara förlustbringande. Bilden kompliceras också av atl koncerntidningar ingår i gruppen. Vid successivt lägre täckningslal blir resullalsiffrorna i motsvarande grad sämre.

Beträffande de tre tidningarna i täckningsinlervallet 40—49 % bör noteras all två av dessa är tidningar med låg upplaga — under 10 000 exemplar. Det tredje företaget står i koncernförhållande till annat, större tidningsföretag och är därför svåranalyserat.

Situationen avspeglas också i de vederlagsfria tiUskoltens storlek. Dessa utgör knappt 1 % av omsättningen (inkl. tillskott) för tidningar med en täckning på 50 % och däröver. För tidningar med lägre täckning än 50 % är motsvarande andel närmare 18 %.

Även för övriga variabler i analysen är bilden klar -— bättre hushållstäckning ger bättre ekonomisk ställning. Drygt 97 % av beloppen inom grupperna reservtillgångar, investeringsfonder och pensionsavsällningar återfinns hos företag med tidningar som täcker lägst 50 % av hushållen.

För fådagarslidningarna är bilden likartad den för flerdagarstidningar. Dessa siffror blir dock mindre relevanta för uiredningen då en-dagstidningarna inle kunnat medtagas. Härigenom redovisas enbart fyra fådagarstidningar med lägre täckning än 60 %. Förlusten för dessa är så stor som 18,3 % av omsättningen. Det bör dock noteras att tre av dessa slår i koncernförhållande till annal, slörre tidningsföretag, vilket gör att boksluten är svåranalyserade.

Sammanfattningsvis visar bokslutsanalysen alt situationen är i stort sett oförändrad i förhållande lUl åren 1963 och 1967. Första- och ensamtidningarnas situation är relativt tiUfredsställande medan andralidningarna fortfarande dras med stora svårigheler.

Vid jämförelse med tidningarnas hushållstäckning framgår alt flerdagarstidningar med täckningstal under 50 % generellt sett går med förlust. I täckningsintervallel 40—49 % gäller detta åtminstone tidningar med liten upplaga.

Presstödets betydelse

Samdistribulionsrabatten har enligl utredningen haft en fördelaktig inverkan på andratidningarnas (och sannolikt hela branschens) ekonomi. Generellt för branschen fick man en lägre ökningstakt för distributionskostnaderna under de år rabatten infördes än före och efter denna pe-

Prop. 1975/76:131 44

riod. Störst betydelse för andralidningarna har dock likaprisprincipen haft. Deras distributionskostnader har ökat långsammare än förstatidningamas. Skillnaden i ökningslakt är dock inte så slor som skulle kunna förväntas.

Pressens lånefond har gjort det möjligt för flera tidningar alt genomföra en teknisk förnyelse som annars knappast kunde ha kommit lill stånd. Andralidningarna dominerar klart bland lånlagarna. Förelag med en sådan soliditetssituation som andralidningarna i gemen uppvisar kan inle erhåUa lån på den allmänna kreditmarknaden lill normala marknadsmässiga vUlkor.

På flera orter kan, enligt utredningen, långivnmgen ha motverkat snarare än främjat samverkan. På sex ulgivningsorler har konkurrerande tidningar erhållit var sitt lån för i huvudsak maskininvesleringar. Press-stödsnämnden har inte haft något stöd i kungörelsen för att förhindra en sådan utveckling. Utredningen anser att det finns en risk för alt just lå-nemöjlighetema i lånefonden har medverkat till alt i tiden förskjuta tänkbara faU av samverkan som, om den hade kommit tUl stånd, skulle ha verkat i kostnadssänkande riktning.

Produktionsbidragen har varit av avgörande betydelse för andratidningama. Utredningen anser att någon påtaglig förbättring av dessa tidningars ekonomi sedan åren 1967 inte kan utiäsas ur bokslutsanalysen. Det är i del sammanhanget viktigt att konstatera att det anmärkningsvärda med den svenska pressens utveckling, sell i elt internationellt perspektiv, är att så många andratidningar ännu finns kvar på marknaden. Det finns fortfarande en viss valfrihet för läsarna även om denna är begränsad till ett mindre antal orter. Produktionsbidragen har varit en föratsättning för ett antal andratidningars fortsatta existens.

Utredningen beräknar alt produktionsbidragens andel av tolalintäk-tcrna för flerdagarstidningar med produktionsbidrag uppgick tUl ca 20 % år 1974.

För många fådagarstidningar har produktionsbidragen möjliggjort väsentliga standardhöjningar, vilket har lett till påtagliga upplageframgångar. Produktionsbidragens andel av totalintäkterna beräknas för det stora flertalet fådagarstidningar uppgå lill 30—35 %.

Speciella tidningsgrupper

Storstädernas andratidningar har enligt utredningen en särskilt problematisk situation. För de två största slår maximeringen av produktionsbidragen hårt. Gruppen konkurrerar med tidningar med stora resurser på en marknad som kräver en mycket bred redaktionell bevakning. Spridningsstrakturen är i hög grad ofördelaktig ur företagsekonomisk synvinkel. Den omständigheten att tre av tidningarna var och en är det ledande pressorganet bland morgontidningarna för ett politiskt parti ställer höga krav på redaktionell bevakning över vida fält och gör alt tidningarna inte kan uppträda som renodlade regiontidningar.

Prop. 1975/76:131 45

Storstädemas andratidningar är, enligt utredningens uppfattning, den tidningsgrapp som i dag har de största ekonomiska svårigheterna. Det visas framför allt av att närstående intressenter år 1973 fick svara för 39 % av gruppens totala stödbehov (61 % utgjordes av produktionsbidrag). Motsvarande siffra för landsortstidningarna stannade vid 17 %.

Tidningar med liten upplaga får enligl uiredningen särskilda problem genom att annonsintäkterna spelar aUt slörre roll ju lägre upplaga en tidning har.

Fådagarstidningar indelas av utredningen i riksspridda tidningar, re giontidningar samt lokal- och förortslidningar. Gruppernas ekonomiska förutsättningar är helt olika.

De riksspridda tidningarna har på kostnadssidan två väsentliga nackdelar: distribution och redaktionell bevakning blir båda dyrare om man arbetar på riksplanet än om man koncentrerar sig till ett begränsat geografiskt område. När del gäller intäkterna är det uppenbart all rikstidningarna sällan kommer i fråga för kommersiell annonsering; intäkterna från upplaga och icke-kommersieUa annonser blir helt avgörande.

Regiontidningarna har inte samma problem på kostnadssidan även om den generellt glesa spridningen är en klar nackdel från distributions-synpunkt. Tidningarna inom denna grupp har oftast så dålig täckning att inle heller de får någon kommersiell annonsering. Både riks- och regiontidningarna får dock del av den statiiga annonseringen och region-tidnmgarna dessutom i många fall av den kommunala.

För lokal- och förortstidningarna är läget annorlunda. De arbetar inom begränsade områden och får därför lägre kostnader för distribution och på den redaktioneUa sidan. Även vid relativt små upplagor har de oftast så god hushållstäckning all de drar lill sig ganska omfattande kommersiell annonsering. Två förortstidningar i Stockholms-regionen lyckades år 1974 så väl med detta att annonsandelen kom alt överstiga den redaktionella delen av spaltutrymmet varigenom tidningama inte längre var berättigade tUl produktionsbidrag. Den ena tidningen hade då detla inträffade inte högre täckning än 34 %.

Förklaringen till alt man kan ha så god annonstillströmning vid förhållandevis låga täckningslal är atl man arbetar enbart på den lokala marknaden. Ofta är dessa tidningar del enda reaUstiska reklammediet för många lokala annonsörer.

4.6.3 Utvecklingstendenser och utvecklingsmöjligheter

För alt kontrollera atl huvudtendensen i bokslutsanalysen inte har förändrats under år 1974 har uiredningen låtit genomföra en undersökning av kostnads- och intäklsutvecklingen för ell urval av landsortstidningar under detta år. Undersökningen visade alt totalintäkterna av lidningsrörelsen steg med 15 % under år 1974. För förstatidningarna blev ökningen 16 % och för andratidningama 1314 %, vilket antydeir svårig-

Prop. 1975/76:131 46

heter för andralidningarna alt höja sina intäkter i samma takt som förstatidningarna. Totalkostnaderna steg med i genomsnitt 18 %. Värdena visar att det ekonomiska utfallet för tidningarna har försvagats något under år 1974. Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att utvecklingen under år 1974 inte förändrar den bild som bokslutsanalysen ger.

Kostnads- och intäktsutveckling över en flerårsperiod

Det omfatlande ekonomiska analysmaterial som utredningen insamlat visar — liksom de analyser som genomfördes av 1963 och 1967 års utredningar — enligt uiredningen entydigt all dagspressen inte är en bransch som i sin helhet är krisdrabbad. Vissa grupper av tidningar inom branschen har stora svårigheter medan andra har elt i stort sett tillfredsställande läge. Av detta skäl har genomsnillsdata beiräffande branschens kostnads- och inläklsulveckling varit inindre relevanta för utredningens arbete. Utredningen har därför inle genomfört en enkät till samtliga tidningsföretag av den typ de två tidigare pressutredningarna har gjort.

Vissa allmänna uppgifter om branschens ekonomiska utveckling presenteras dock av utredningen.

I fråga om kostnader behandlas löne- och papperskostnader.

Vid en jämförelse av utvecklingen av lönekostnaderna mellan dagspressen och industrin finner utredningen alt det i och för sig har varit en snabb kostnadsutveckling inom branschen men att utvecklingstakten på intet sätt är unik. För dagspressen gäUer dock atl lönekostnaderna i stor utsträckning gäUer verksamheter som är svåra att rationalisera. Exempelvis kan man knappast minska antalet anställda joumalister på en tidning utan att tidningens innehåll påverkas. Samma lyp av problem finns på dislribulionssidan. Delta innebär atl om inle läsarna skall drabbas av försämrad service måste de ökade kostnaderna i hög grad komma att slå igenom i form av högre priser på upplaga och annonser.

Papperskostnaderna visar en mycket oregelbunden utveckling. Under 1950-talels första hälft inträffade kraftiga prishöjningar. Från årsskiftet 1950—51 till årsskiftet 1955—56 höjdes priserna med mer än 100 %. Därefter låg priserna i stort sell stilla fram till årsskiftet 1970—71. Då inleddes en ny period av prisstegringar som kulminerade under åren 1974 och 1975. Mellan december 1973 och maj 1975 höjdes lonpriset från 762: 50 kr. lin 1355 kr.

Mellan åren 1963 och 1967 skedde en minskning av annonsintäkternas andel av totala intäkterna i tidningsrörelsen från 56,6 till 55,2 %. Tendensen finns också klarlagd för perioden 1968—1972 i Presstödet och tidningskonkurrensen (SOU 1974: 102). Efler år 1972 tycks emellertid annonsintäkternas betydelse ha ökal, främst beroende på alt annonsvolymen har ökat snabbare än upplagan under de senaste åren.

Tendensen för landsortspressen och storstädernas morgontidningar

Prop. 1975/76:131 47

har under de senaste åren varit densamma — priserna på annonser och abonnemang har höjts i ungefär samma takt men volymutvecklingen har varit bättre i fråga om annonser. Detla sammanhänger naturligtvis med att annonsvolymen är mera konjunkturkänslig än upplagevolymen. Den djupa konjunkturnedgången under åren 1971 och 1972 ledde till en minskning av annonsvolymen mellan åren 1970 och 1971 på ca 8 %. Det är naturligt all man har fåtl en positiv utveckling av annonsvolymen från dessa år lill högkonjunkturårel 1974. Den utveckling mot högre annonsberoende som ägt rum under 1970-talets försia hälft behöver således inte vara ett ullryck för en omsvängning i den mera långsiktiga trenden. Däremot visar dessa resultat atl den tidigare spårade tendensen mot lägre beroende av annonsintäkter inte är starkare än alt kortsiktiga svängningar av det slag som här har beskrivits tar överhand över denna tendens.

Tidningarnas möjligheter att påverka kostnads- och intäktsutvecklingen

Tidningsföretagens möjligheter att påverka sina kostnader behandlar uiredningen under tre punkter: rationalisering, samverkan och förändringar i utgivningen.

Beträffande rationalisering är pressulredningen av den uppfattningen alt möjlighetema tiU produktivitetsvinster genom övergång till ny teknik på längre sikt är betydande. Framför allt sägs detta gäUa inom produktionsleden före tryckning, dvs. lextsättning och bildreproduktion. Speciellt har lexlsätlningen enligl traditionell teknik svarat för en betydande del av de totala produklionskostnadema.

Pressutredningen har utfört beräkningar av vinsterna av teknisk samverkan. Materialet visar att betydande kostnadsbesparingar, främst genom minskat arbetskraftsbehov och förbättrat kapitalutnyttjande, står alt vinna genom samverkan mellan tidningar i den tekniska framställningen.

Förändringar i utgivningen är närmast av två slag: formalföränd-ringar och förändrad utgivningsfrekvens.

Även måltiiga formatminskningar ger enhgt utredningen direkta besparingar i papper och följdbesparingar i redaktionella kosinader och distribution. Argurnent för andralidningarna mot att vidta denna åtgärd är dels att produktionsbidragel är kopplat tUl pappersförbrukningen, dels atl de förlorar i konkurrensstyrka om förslatidningen inte genomför samma förändring.

Kostnadsminskningar genom minskad periodicitel anser uiredningen vara en effektiv åtgärd. Framför aUt gäller detla steget från sexdagars-lill femdagarsulgivning. Kostnadsminskningarna genom en sådan åtgärd bedöms ligga meUan 5 och 15 % av de totala kostnaderna.

Mot lägre periodicitel talar, förutom allmänna informationssynpunkter, dels atl del tycks strida mol tidningarnas ambitioner, dels all en

Prop. 1975/76:131 48

andratidning inte kan genomföra åtgärden om inle förslatidningen gör detsamma.

En tidnings intäkter påverkas av tre faktorer: upplagestorlek, annonsvolym och priserna på de båda marknaderna.

I analysen av tidningarnas marknad behandlas ingående olika tidningskategoriers handlingsalternativ på upplage- och annonsmarknaderna. Slutsatsen är att konkurrenltidningar med låg täckning har mycket svårt att uppnå förbättringar på någondera marknaden. Vissa större högtäckningstidningar kan utöka sitt spridningsområde genom att gå in på mindre eller medelstora ensamtidningars marknader. Den senare kategorin har, liksom konkurrenttidningarna med låg täckning, svårl att nå volymförbätlringar.

När del gäller prispolitiken har ensamtidningar av uppenbara skäl stora möjligheter att bestämma sin egen linje. I konkurrenssituationer är det högtäckningstidningen som är prisledare. Vid kostnadsöknmgar som behöver kompenseras med intäktsökningar är del högtäckningstidningen som avgör i vilken utsträckning upplage- och/eller annonspriser skall höjas. Högtäckningstidningen har här ett val. Lågtäckningstidningens val består enbart i alt man kan följa efter högtäckningstidningen (vilket är det normala, särskilt i fråga om upplagepriserna) eller att göra mindre höjningar än högtäckningstidningen (eller helt avstå från höjning). Det senare är, med lanke på lågtäckningstidningarnas ekonomiska situation, oftast inget realistiskt alternativ. För högläckningstidningen är det ur konkurrenssynpunkt ofta fördelaktigt alt lägga större delen av höjningarna på annonspriserna. Annonsörerna kan normalt inte undvika att annonsera i högtäckningstidningen. Lågtäckningslidningen är angelägen att få den större delen av höjningarna på upplagesidan. Den är nämligen inte lika oumbärlig för armonsörerna vilket innebär att dess annonsvolym tenderar atl minska under perioder av kraftiga annonsprisstegringar. En högtäckningslidning kan, genom att välja en för de konkurrerande tidningarna ofördelaktig prispolitik, skapa stora svårigheler för dessa. Utredningen menar att inriktningen mot ett minskat beroende av annonsintäkter ur presspolitisk synvinkel även i detta avseende är atl föredra.

Långsiktiga utvecklingstendenser

De abonnerade flerdagarstidningarna har i dag en samlad upplaga som innebär att de täcker samtiiga hushåll (1,02 exemplar/hushåll). Även om dubbelläsningen inom vissa områden är relativt omfattande och hushållsläckningen inom andra områden således väsentligt lägre än 100 % så kan man, enligt uiredningen, knappast förvänta någon större upplageexpansion för de traditionella dagstidningarna.

Kvällspressens samlade upplaga motsvarade år 1974 en täckning av

Prop. 1975/76:131 49

41 % av hushållen. Här tycks finnas uirymme för en fortsatt expansion utan att det behöver påverka konsumtionen av övrig dagspress.

De största utvecklingsmöjligheterna på upplagemarknaden anser utredningen emellertid fådagarslidningama ha. Dessa fungerar i likhet med kvällspressen som komplement till övriga dagstidningar. Deras lo-tala upplaga var år 1974 inte större än all de fanns i blott vart sjunde hushåU.

Utredningen behandlar vad gäller annonsutvecklingen främst lågtäckningstidningarnas läge vid en förändrad slorlek av annonsmarknaden.

De bedömningar som gjorts i pressutredningens referensgrupp Massmediemas marknad innebär all reklamvolymtillväxten under 1970-talet inte kommer att vara lika snabb som den var under 1960-talet. Referensgruppen har också ansett atl denna tendens kommer atl bli bestående.

Till de viktigaste ålerhåUande faktorerna har i diskussionerna förts ändrade villkor för bruk av reklam som konkurrensmedel genom olika beslut från statsmakternas sida.

Utredningen analyserar olika förslag som har förts fram om statliga åtgärder i direkt syfle alt begränsa reklamvolymen (reklamförbud för tobak och alkoholhaltiga drycker, förhandling om volymbegränsningar med reklamintensiva branscher och reglering av vissa typer av annonsering såsom veckoslutsannonsering). Slutsatsen blir atl med undanlag för elt reklamförbud för tobak och alkoholhaltiga drycker, vars reklamvolym i försia hand återfinns i högtäckningstidningar och andra medier än dagspressen, kan statliga beslut alt söka begränsa reklamvolymen i försia hand länkas drabba lågläckningstidningarna. Förhållandena leder därmed inte lill några principiella förändringar av den marknadsbild som presenterats av uiredningen.

Pressulredningen utgår från att nya kanaler på massmedieområdet inte kommer alt öppnas för reklam. Så förutsätts t. ex. reklamsändningar i televisionen inle komma atl bli möjliga. Eflersom konkurrensbilden för dagspressen således inte kommer att förändras genom alt nya reklamkanaler tillkommer gäller det för dagspressen främst atl fortsätta alt hävda sig mot redan existerande medier.

När det gäller dagspressens möjligheter att försvara sin ställning på reklammarknaden i fri konkurrens med andra medier, finner utredningen ingen anledning att bedöma dessa annat än i huvudsak positivt.

4.7 Samverkan inom dagspressen

Samverkan inom dagspressen är enligl pressutredningen angelägen av såväl företagsekonomiska som presspoliliska skäl. Företagsekonomiskt sett är syftet främst att dämpa inverkan av en snabb kostnadsutveckling med hjälp av rationalisering och att stärka dagspressens ställning gent-

4 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 50

emot andra medier. Presspolitiskt är det främsta syftet att vidmakthålla och förstärka den redaktionella mångfalden inom pressen.

Det finns en relativt lång samverkanslradilion inom dagspressen. Inom vissa områden har initiativ till samverkan tagits av företag utanför dagspressen; så startade t. ex. nyhetsförmedlingen och annonsförmedlingen. Många initiativ har dock tagits av branschen själv. I slutet av 1960-talet tog också statsmakterna initiativ till samarbete.

Samverkan finns mer eller mindre väl utvecklad inom alla delar av tidningsverksamheten. Mest utvecklat är samarbetet inom distributionen och på det redaktionella området. Inom distributionen har branschen tagit initiativet tUl samdislribulion av lösnummer och staten till sam-distribution av abonnerade tidningar. Minst utvecklat är samarbetet inom den lokala annonsförsäljningen.

Inom flera av de områden, där samarbete nu finns, kan detla utvecklas. Det finns också sådana planer avseende nyhetsförmedlingen via byråer, administrativa rutiner, inköp, utbildning och forskning. Tidningarna utbyter erfarenheter inom slörre eller mindre grupper ulan lanke på att de skulle kunna ha fördelar konkurrensmässigt av egenverksam-het. Med undanlag för genomförandet av vissa slörre projekt, torde branschen utan stöd utifrån kunna vidareutveckla det påbörjade samarbetet.

Inom två områden finns enligt uiredningen påtagliga hinder för samarbete och där kan mera genereUa stimulansåtgärder behöva sättas in för att elt företagsekonomiskt och presspolitiskt angeläget samarbete skall komma lill stånd. Det ena området är teknisk samproduktion och det andra samförsäljning av lokalannonser.

4.7.1 Samarbete inom produktionen

Det finns i tidningsbranschens utredningar och publikationer liksom i pressulredningens egna undersökningar elt väldokumenterat intresse för samverkan inom produktionen. I pressutredningens rapport (SOU 1975: 11) Svensk press. Tidningar i samverkan redovisas följande huvudsakliga svårigheler som måsle övervinnas:

a) tidningarna måsle motiveras för en samverkan,

b) utformningen av samarbetet måsle vara tilltalande för alla deltagande tidningar; här avses kostnadsfördelning, regler om manusslopp och sekretessfrågor,

c) möjlighetema lill naturlig avveckling av överkapaciteten kan vara begränsade; här avses avyttring av begagnad maskinutrustning och inskränkningar av antalet anställda.

Redovisningen pekar på alt rationaliseringsvinsten endast i mycket begränsad utsträckning kan realiseras under de första åren av ett pro-duktionssamarbele.

Prop. 1975/76:131 51

Andra problem har gällt frågor om insyn för samtUga deltagare i samverkan i produktionsteknik och produktionsekonomi; TiU detta har kopplats frågan om ägande av produktionsanläggningarna.

Analysen av de praktiska förutsättningarna för samproduktion visar, att det finns två stora problem: det ena gäller avvecklingen av överkapaciteten och det andra ulformningen av reglerna för samarbetet. För att lösa problemen på elt för alla samverkansparler tillfredsställande sätt krävs det enligt uiredningen vissa stimulansåtgärder.

4.7.2 Samförsäljning av annonser

Lokal samverkan i annonsförsäljningen mellan samtliga på en ort utkommande tidningar förekommer inte i dag.

Presstödet har, framhåller utredningen, lyckats vidmakthålla den redaktionella konkurrensen på tidningsmarknaden. Däremot har pressstödet inte lyckats kompensera den skillnad i mängd lokal annonsinformalion som finns mellan konkurrerande tidningar. Denna lokala annonsinformalion spelar en viktig roll för läsarnas tidningsval. Därmed är lågläckningstidningarna fortfarande underlägsna i lotalkon-kurrensen, dvs. med avseende på produktkombinationen redaktionellt innehåll och annonsinnehåU.

Det är enligt pressulredningens uppfattning inte i överensstämmelse med en presspolitik som syftar till att framhäva den redaktionella konkurrensen alt läsamas tidningsval lill stor del bestäms utifrån mängden lokal annonsinformation. Om konkurrerande tidningar hade i stort sett samma lokala annonsinformalion, borde tidningsvalet kunna träffas enbart utifrån det redaktionella innehållets kvantitet och kvalitet. Det presspolitiska syftet med samförsäljning av annonser är således att låta det redaktioneUa innehållet komma i förgranden.

Lågläckningstidningarna erhåUer sedan år 1971 produktionsbidrag, som i de fall skillnaderna i täckningstal på utgivningsorten inte är för stora kompenserar lågtäckningslidningen för skillnaden i annonsintäkter till högtäckningstidningen. Elt samarbete inom annonsförsäljningen i Sverige har därmed enligt utredningen inte till syfte att omfördela an-nonsinläktema mellan de samverkande tidningama. Syftet är att förse tidningar på samma utgivningsort med likvärdig annonsinformation.

Till skillnad från förhåUandet i mycket av det nuvarande samarbetet inom andra områden är rationaliseringssyftet inte särskilt påtagligt vid annonssamarbete.

Utredningen finner också en annan viklig skillnad mellan elt samarbete inom annonsförsäljningen och samarbete inom andra funktioner. Medan samarbetet inom andra funktioner kan ske utan inskränkningar, måsle ett samarbete i annonsförsäljningen ta hänsyn till olika annonsörers

Prop. 1975/76:131 52

önskemål all få en annons införd bara i den ena av två eller flera samverkande tidningar. Detta är ett rimUgt undantag i ett annonssamarbele.

En grundförutsättning för elt annonssamarbele är att två tidningar som nu konkurrerar med varandra ser fördelar i ett sådant samarbete. Förutsättningama är mycket begränsade i de fall skUlnadema i täckningslal mellan de konkurrerande tidningarna är mycket stora. Detla gäller speciellt om förslatidningen har en så slor täckning på utgivningsorten att tidningen i det närmaste är en institution. Undanlag kan dock finnas, nämligen om den totala annonsmarknaden för de konkurrerande tidningarna är liten eller stagnerande.

Marknadsekonomiska föratsällnmgar föreligger enligt utredningen först när skillnaderna i täckningslal är måttliga. Ju närmare tidningarna ligger varandra i täckningslal, desto intressantare bör enligt utredningen en samförsäljning av annonsutrymme te sig för annonsörerna. Det är då t. o. m. praktiskt för de stora annonsörerna atl ha ett annonsorgan i handelsområdel. För mindre och medelstora annonsörer har vissa tidningars spridningsområden blivit för stora. Den typ av annonserings-alternativ som sådana annonsörer önskar är inte två relativt lika tidningar utan tidningar som täcker delar av spridningsområdet väl, såsom stadsdelar, förorter etc.

Det kan enligt utredningens uppfattning således inte finnas något principiellt motstånd från annonsörernas sida mot samarbete inom annonseringen mellan två konkurrerande tidningar, i all synnerhet som samarbetet dessutom kan leda till en utveckling av dagstidningsannonseringen som reklammedium. För läsarna finns det inga nackdelar med samförsäljning av annonser. För andratidningens läsare finns det enbart fördelar. För förstalidningens läsare kommer del inte att märkas någon större skillnad.

Elt argument från annonsörshåll mot annonssamarbete skulle finnas om risken för monopolpriser vid annonssamarbete var stor. Men det är den inte enligt uiredningen. De stora annonsörerna' har nämligen alternativa reklamkanaler att tiUgå.

Även om konkurrensen mellan två tidningar är så intensiv att den kan leda till priskrig och därför tala för samarbete och även om läsare och annonsörer inle har några principiella eller praktiska invändningar, kan tidningarna ändå tveka inför etl samarbete. Denna tveksamhet kan bero på en osäkerhet om samarbetet verkligen kan ge lika stora annonsintäkter som tidningarna har uppnått dittills. Frågan är central, eftersom tidningarnas intäkter lill största delen härrör från annonseringen och en förlust av annonsvolym direkt hotar tidningarnas ekonomi.

Vid en bedömning av intäkterna i etl annonssamarbete bör, enligt utredningen, särskilt två förhållanden observeras. För det försia: samarbete inom annonsförsäljningen kan i försia hand länkas starta på sådana orter där annonsörerna redan nu i viss utsträckning använder sig av

Prop. 1975/76:131 53

båda tidningarna som annonsorgan. För det andra: tidningarna kan genom atl inte göra några personalreduceringar använda de tidigare kon-kurrensinriktade sälj insatserna för att utvidga marknaden. Den sammanlagda upplagan gör att de inte lika lätt som tidigare kan förbigås vid riksannonsering. Utredningen finner att del således inle bör vara något större problem att bibehålla annonsintäkterna på uppnådd gemensam nivå. En statiig stimulansåtgärd för att initiera ell annonssamarbete skulle kunna ta sikte på att stödja ett utredningsarbete för tidningar som är intresserade, underlätta en omorganisation av säljarbetet och utgöra en viss garanti mot eventuellt annonsintäklsbortfaU.

4.8 Tidskrifter

Pressutredningen har med hjälp av olika undersökningar velat belysa vissa problem som hänger samman med tidskriflsulgivningen. Utredningen har dock inle sett det som sin uppgift atl göra en fullständig kartläggning av tidskrifternas funktioner och ekonomiska läge.

Trots mycket stora oUkheter mellaii och inom olika tidskriftsgrupper finns vissa gemensamma drag i deras ekonomiska ställning.

— Samtiiga tidskrifter har fått vidkännas betydande kostnadsökningar
på alla tyngre poster: teknisk framställning, papper, distribution och
löner.

— Utvecklingen mot allt högre kostnader har för populärpressen lett till höjningar av prenumerations- och annonspriserna. För de ideella och fackliga tidskrifterna har kraven på bidrag från de organisationer de representerar ökat.

— För elt antal tidskrifter har utvecklingen varit så negativ att nedläggning, sänkt redaktionell och teknisk standard eller minskad periodicitet varit nödvändig.

Avgörande för det stora flertalet tidskrifter utgivna av fackliga och ideeUa organisationer är resp. organisationers inställning till lidskrifterna. Av en enkät till olika organisationer som har gjorts av pressutredningen framgår att bedömningen av tidskriflssitualionen i många fall är pessimistisk. Det krävs betydande höjningar av bidragen från organisationernas sida — ökningar som flera organisationer inte anser sig ha möjlighet att klara av. Även inom de mera resursstarka organisationema kan framtiden medföra problem för tidskrifterna. Dessa skall hävda sig i konkurrensen med andra utgiflskrav, vilket kan vara svårt då tidskrifternas värde inte är så lätt att direkt belägga.

En av de faktorer som har bidragit till de omfattande kostnadsökningarna för tidskriftsgruppen har varit distributionskostnaderna. Dessa har framför aUt drabbat tidningar med stor upplaga. Parallellt med pressutredningen har 1974 års tidningstaxeutredning arbetat. Den har utrett

Prop. 1975/76:131 54

frågan om nivån och strakturen på postverkets tidningstaxa. Det förslag som tidningstaxeutredningen har lagt fram innebär för tidskrifternas del att de får en möjlighet alt överblicka kostnadsutvecklingen på distributionsområdet. Hotet om en drastisk höjning av distributionskostnaderna är enligt pressutredningen avvärjt om tidningslaxeuiredningens förslag accepteras. Detta innebär dock inte att ökningstakten i distributionskost-nadema för tidskrifterna skulle minska. Man måste räkna med att kostnaderna för distributionen också i fortsättningen kommer att öka.

Tidskrifterna har en mycket stor betydelse i dagens samhäUe. Det gäller samtliga de funktioner som pressulredningen anser det väsentligt att massmedierna uppfyller. Det är en förutsättning för ett väl fungerande massmediesyslem att det finns en mångsidig och väl spridd tidskriftspress.

De gjorda analyserna och undersökningarna på tidskriftsområdet har, enligt utredningen, visat på behovet av ytterligare studier bl. a. kring tidskrifternas ekonomiska situation och presspolitiska betydelse. Det finns oroande tecken på en ekonomisk kris för stora grupper av tidskrifter med bred folkrörelseanknytning. Statsmaktema har, enligt utredningens uppfattning, ett ansvar för att den viktiga kommunikationsväg som tidskrifterna utgör inle stängs eller allvarligt försvagas.

4.9 Morgondagens massmediemarknad

Pressutredningen har haft till uppgift att göra en allmän bedömning av utvecklingen på massmediemarknaden. Uiredningen skulle placera in dagspressen i en kommande medieslruktur och försöka utröna vilken ställning tidningarna kommer att få och vUken roll de kommer atl spela på morgondagens massmediemarknad.

Utredningen har behandlat utvecklingen inom televisionen, videogrammen och radion. Slutligen har tidningamas plats på morgondagens massmediemarknad behandlats.

Vad gäller utvecklingen på tv-området redovisas de kostnader som en utbyggnad av bredbandsnät för kabel-tv m. m. skulle innebära. Det konstateras att det finns en rad osäkra faktorer vad gäller beräkningen av kostnaderna för en utbyggnad. Det krävs ingående analyser innan ställning kan tas lill frågan hur sannolik en utbyggnad av bredbandsnät skall anses vara. Det slår dock klart alt kostnadema är så omfattande att det knappast kan bli en snabb utveckling på området.

Experimentet med lokala tv-sändningar i Kirana syftade till att utveckla tv-formen. Med blygsamma resurser sökte man få till stånd en aktivering och kommunikation mellan sändare och mottagare. I vilken mån detta lyckades är svårt att avgöra. Under alla förhållanden kan det enligt utredningen konstateras att den lokala tv:n inte är ett alter-

Prop. 1975/76:131 55

nativ tUl dagspress och riks-lv ulan måste ses som etl komplement till dessa medieformer.

Utredningen pekar också på andra utvecklingsmöjUgheler för tv än genom bredbandsnät och lokal tv.

— Den regionala eterburna televisionen kan byggas ul.

— Del nordiska programutbudet kan komma att öka radikalt.

— Tv-sändningarna inom den reguljära tv:n kan öka i omfattning och utsträckas liU morgon- och dagtid.

— Satellitsändningar kan på ett annat sätt än hittills göra det möjligt atl ta emot andra länders program.

— Text-tv (cee-fax) är en ny tv-form som kan ge tittaren snabb information inom ett antal viktiga sektorer.

De s. k. videogrammen kommer säkerligen atl spela en stor roll på morgondagens massmediemarknad. Frågan är när de kommer alt slå igenom på allvar och vUken roll de kommer atl spela.

UnderhåUnings- och ulbildningsseklorerna brakar nämnas som självklara områden för videogrammen. Uiredningen antar att det här kommer att finnas ett utbud från våld och pornografi till högklassiga undervisningsprogram.

1975 års riksdag har beslutat om införande av en särskild lokalradio. I princip kommer det atl finnas en lokalradiostation i varje län som kommer atl sända mellan 10 och 15 timmar i veckan. I genomsnitt kommer 14 personer alt vara anställda på varje station.

Pressutredningen finner det svårt all bedöma vilka verkningar som de lokala radiosändningarna kommer att få. En viss vägledning kan man dock få genom de erfarenheter som gjordes vid Sveriges Radios lokalradioförsök år 1973. Experimentet med lokalradio visade att man kunde nå stora lyssnargrupper med etl omfatlande lokall material. Erfarenheterna kan därigenom sägas vara relativt positiva. Tidningar och lokalradio kan, framhåller uiredningen, på ell intressant sätt komplettera varandra och därmed kan den lokala informationen förbättras.

Ser man till de möjligheter som tidningarna har att hävda sig på morgondagens massmediemarknad synes dessa, enligl uiredningen, generellt sett goda.

— Hotet från nya medier tycks vara begränsat. De förändringar som är atl vänta på massmediemarknaden under den närmaste tioårsperioden är mindre omfattande än de som har ägt rum under de senaste tioårsperioderna.

— Den stora delen av dagspressen har en sådan ställning att väntade kostnadsökningar inte kan antas medföra några allvarligare problem. Högtäckningstidningarna har hittills kunnat få tillräckliga intäkter för all täcka dessa öknmgar.

— Lågläckningstidningarna kommer också i framliden all vara beroende av bidrag från ståten. Detta behov kommer inte alt minska.

Prop. 1975/76:131 56

— Del har på tidningsmarknaden funnits en brist på nyetableringar de senaste årtiondena. Det är svårt alt bedöma i vilken mån denna kan täckas i framtiden; behovel av nya tidningar är dock otvetydigt.

4.10 Presspolitisk målsättning

4.10.1 Inledande kommentarer

Pressutredningen understryker att de olika undersökningarna ger belägg för pressens stora vikt. Samtidigt menar man atl det finns ett missnöje med den typ av mediesituation som finns på många platser. En av anledningarna till detta kan sökas i följderna av tidningsnedläggningarna. Konkurrens mellan flerdagarstidningar förekommer endast på ett ljugotal orter i landet. Alternativen för läsarna har upphört.

Koncentrationen har enligl uiredningen inle i försia hand orsakats av prioriteringar från läsarnas utan från annonsörernas sida. Tidningar med i absoluta tal många läsare och av obestridd betydelse har fåtl läggas ner. Stora organisationer och folkrörelser har förlorat sina främsta kommunikationsmedel.

Trots vissa åtgärder från de kvarvarande tidningarnas sida och trots vissa nya medieformer är det enligt utredningen uppenbart alt tidningskoncentrationen är till men. för en vital opinionsbUdning och nyhetsförmedling.

Samtidigt som tidningarnas antal har minskat har de kvarvarande tidningarna koncentrerats till allt färre ägare. Enskilda personer har makten över tidningar som dominerar stora regioner. Dagstidningsutgivning kan, enligt utredningen, i dag inte främst betraktas som en privat angelägenhet för den som har ekonomiska resurser. Tidningarnas roll i samhället är så slor att tidningsutgivning måste ses som en viktig samhällsfunktion.

De ekonomiska och marknadsmässiga analyserna visar alt det inle finns ekonomiska föratsättningar för alt upprätlhåUa lidningskonkur-rens enbart med intäkter från marknaden. Kostnadsutveckling, stordriflfördelar och annonsmarknadens sätt att fungera leder till en fortlöpande koncentrationsprocess.

Den metod staten har använt för alt hejda den ur presspoUtisk synvinkel negativa utvecklingen har varit en rad indirekta och direkta stödåtgärder. Det direkta presstödet, som pressulredningen har haft att utvärdera, omfattar tre stödformer och har enligt utredningen haft följande effekter.

produktionsbidragen har på ett effektivt sätt kompenserat tidningar i svagare konkurrensställning för bristande intäkter.

Samdistributionsrabatten har gjort alt tidningar oberoende av ekonomisk styrka kunnat distribueras på lika villkor. Den har för branschen som helhet inneburit en rationalisering av distributionen men har främst gagnat tidningar i underläge.

Prop. 1975/76:131 57

Pressens lånefond har möjliggjort en teknisk upprustning av elt stort antal tidningsföretag. Den har främst bidragit lill alt även ekonomiskt svagare tidningar har kunnat få en teknisk kvalitet i klass med de star-kares.

De olika presstödjande åtgärderna har för många tidningar varit en nödvändig föratsättning för oförändrad utgivning. Genom dessa åtgärder har tidningsnedläggningarna kunnat hejdas och konkurrensen behållas på ett antal orter. Utredningen understryker att, sett i ett intemationellt perspektiv, är detta ett anmärkningsvärt drag i den svenska pressens utveckling.

Utredningen konstaterar dock alt trots de omfattande insatserna från statens sida har situationen för de svagare tidningarna inle förbättrats på ett sådant sätt all de i dag skulle kunna klara sig utan slöd. De är beroende av de inläktsförstärkningar som de olika bidragsformema utgör. Även med de mest intensiva och yrkesskickliga insalser av ledning och personal inom tidningar i underläge är det enligl utredningen uppenbart, att omfattande bidrag kommer att vara nödvändiga också i fortsättningen om en ytterligare monopolisering skall kunna undvikas. Marknadskrafterna verkar selektivt: de gynnar vissa grupper av tidningar och missgynnar andra. Detla gör all också presstödet i väsentlig mån måste vara selektivt.

De fyra uppgifter utredningen anser åvila massmedierna — att informera, kommentera, granska och främja gruppkommunikation ■— gäller massmediema över huvud laget. Undersökningarna om pressens funktioner har visat tidningarnas betydelse vad avser dessa uppgifter. Tidningarna har inte kunnat ersättas av andra medier. Utredningen är medveten om att pressen fyller en rad angelägna uppgifter vid sidan av den politiska sektorn men anser atl det är de angivna uppgifterna som i första hand motiverar en aktiv statlig presspolitik.

Tidningsnedläggningarna och den därav följande utglesningen och koncentrationen på tidningsmarknaden minskar pressens möjligheter att fullgöra sina uppgifter.

Utredningen menar alt ett presspolitiskt program bör utgå från de anförda bristema i presslrakturen och från risken för en vidare utveckling i negativ riktning. Vid formuleringen av programmet finns dock vissa presspolitiskt motiverade och resursmässiga handlingsbegränsningar.

Enligl en lång tradition i det svenska samhället har del varit statens uppgift att garantera utgivarna rätt att ulan inblandning utge tryckta skrifter. Det har ansetts som en självklar princip att staten i övrigt inte skulle ha något att göra med tidningar eller andra skrifter. Det skulle inte råda någon tvekan om pressens självständighet och tidningarnas rätt all utan inblandning granska myndigheter och politiska instanser.

Utvecklingen på tidningsmarknaden kan i viss mån sägas ha förändrat läget. Staten har tvingats tillgripa selektivt stödjande åtgärder för atl

Prop. 1975/76:131 58

förhindra en omfattande lidningsdöd. Uiredningen hänvisar tiU att presstödets förenlighet med tryckfrihetslagstiftningen prövats i olika sammanhang, senast av massmedieutredningen i betänkandet (SOU 1975: 49) Massmediegrundlag. Med anledning av dessa tidigare prövningar och med hänsyn till atl några väsentiigen nya former för presstöd inte föreslås har utredningen inle funnit anledning atl på nytt pröva denna fråga. Utredningen har — i likhet med massmedieutredningen — funnit att stödåtgärderna är i yttrandefrihetens intresse.

Utredningen menar all del råder enighet om atl man på alla sätt bör begränsa de potentieUa möjhgheter lill statliga ingrepp som varje presspolitisk åtgärd medför. Presstödets kritiker har ofta framfört farhågor om att staten på ett diskriminerande sätt skulle utnyttja sina resurser i en krissituation.

Pressutredningen anser atl del självfallet är av vikt att det statliga presstödet utformas på elt sådant sätt atl det inte ens under krisförhållanden skall kunna utnyttjas av statsmakterna mot enskilda tidningar. A andra sidan är del utredningens åsikt att oro för vad som kan inträffa vid hypotetiska krissituationer inle får vara ell avgörande hinder för statligt presstöd. Garantier mot begränsning av yttrandefriheten skapas enbart genom grundlagsbestämmelser.

Målet för den statliga presspolitiken skall i dessa avseenden således vara alt statens påverkansmöjligheler begränsas så långt som möjligt. Stora krav måste därför ställas på reglernas utformning och på det organ som skall reglera presstödet; De presspolitiska åtgärderna får, betonar utredningen, varken direkt eller indirekt syfta till alt påverka tidningamas redaktionella innehåll.

Vid fastställandet av den statliga presspolitiken finns också en resursmässig ram. Uiredningen hänvisar lill att det i direktiven anges atl kostnaderna för de förslag som läggs fram i huvudsak bör täckas av de anslag som f. n. anvisas över budgeten till presstödjande åtgärder.

Detta är en av orsakerna till atl utredningen har lagt särskild vikt vid att stimulera lill samverkan mellan tidningsförelag. Samverkan i rationaliseringssyfte har enligt utredningens uppfattning både pressideologiska och resursmässiga fördelar.

4.10.2 Grunder för presstödet

Det övergripande målet för det handlingsprogram pressutredningen lägger fram anges vara att vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker genom tidningar. Elt representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer samt kunskap om olika opinioner. En förutsättning härför är en mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen får inte gå så långt att maklen över tidningarna' begränsas till några få— det må vara privatpersoner eller organisationer. Alla betydande meningsriklningar måste enligt utredningen ha tUl-

Prop. 1975/76:131 59

gång lill organ där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en inlem debatt.

Målet för presspolitiken är således, menar utredningen, att det skall finnas en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbildning.

Vid formulerandet av stödprogrammet har följande punkter varit vägledande för pressutredningen:

1. Konkurrens mellan tidningar på regionala marknader bör stimuleras. Två eller flera tidningar på en utgivningsort skapar förutsättningar för valfrihet åt läsarna.

2. I de faU då tidningskoncentrationen har lett till monopol på den lokala marknaden måste presspoliliken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrylande organ.

3. Kedjebildning och ägarkoncentration måste uppmärksammas. Ägarförhållandena inom tidningsmarknaden bör vara allmänt kända och det bör ske en fortlöpande regislrering av förändringar inom ägarstrukturen.

4. PresspoUtiken måste utformas så att det inte skapas möjligheter till eller oro för ingrepp gentemot enskilda tidningars innehåll.

5. Reglerna för de statliga åtgärderna skall vara lätt lUlämpbara och så långt möjligt av automatiskt verkande karaktär.

6. Samverkan mellan tidningsföretag bör stimuleras. En sådan har uppenbara resursmässiga fördelar.

7. Det regelsystem som styr fördelningen av de statliga bidragen tiU pressen skall grundas på en analys av marknadsförhållandena och befordra god hushållning bland de tidningar som erhåller stöd.

8. Det statliga presstödet skall administreras av en nämnd med resurser att göra fortsatta analyser av branschen och enskilda marknadssituationer.

4.11 Utredningens förslag

4.11.1 Produktionsbidrag

Utredningens grundinställning är, att tidningar skall ges produklionsbidrag då det finns presspolitiska motiv för utgivningen men då de marknadsmässiga föratsättningarna är otillräckliga.

Presspolitiskt finns det i princip motiv för stöd till samtliga dagstidningar. När det endast är en mindre del som får produktionsbidrag beror detla på att det stora flertalet tidningar har en sådan ställning att de kan klara utgivningen genom intäkter från marknaden. Det har hittills varit möjligt för dessa tidningar atl kompensera kostnadsökningar med högre priser på abonnemang och annonser.

Del finns enligt pressutredningen inte anledning att frångå principen med en selektiv stödform; Det är endast vissa tidningar som är i behov

Prop. 1975/76:131 60

av hjälp. Utredningen vill också bibehålla ett regelsystem, där diskretionär prövning och bedömning i möjligaste mån undviks. Inom det selekliva systemets ram skall automatiskt verkande regler gälla.

Pressutredningen föreslår inga mera genomgripande förändringar vad avser produktionsbidragen. Erfarenheterna har dock visat att del finns anlednmg all göra vissa förändringar och justeringar i bidragsreglerna.

Definition av tidtting

Enligt gällande regler avses med dagstidning "aUmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och vars totalupplaga i huvudsak är abonnerad".

Pressutrednmgen anser alt denna definition i huvudsak kan bibehållas. Del finns klara skillnader mellan fådagarstidningar — vilka i många fall tidigare varit flerdagarstidningar — och olika typer av tidskrifter. För presslödsnämnden synes inte heller gränsdragningen mellan dagstidningar och tidskrifter ha vållat några större svårigheter.

Gällande definition utesluter storstädernas kvällstidningar från produktionsbidrag eftersom dessa inle är i huvudsak abonnerade. Utredningen föreslår ingen ändring i sak på denna punkt. Mot bakgrund av den roll som kvällspressen spelar för opinionsbildning och nyhetsförmedling finner dock utredningen atl det kan verka stötande atl, såsom nu sker, genom dagslidningsdefinitionen utesluta kvällspressen ur grappen dagstidningar. Bestämmelsen om huvudsakligen abonnerad upplaga bör las bort ur definitionen och placeras in som en särskild paragraf avseende just rätten att erhålla produklionsbidrag.

Gruppen kvällstidningar har enhgl uiredningen i allmänhet inte haft ekonomiska problem. Man menar vidare all i etl läge då kvällstidningar skulle drabbas av sådana ekonomiska svårigheter att deras utgivning skulle hotas måste statsmakterna överväga vilka åtgärder som kan krävas. Utredningen har dock kommil fram lill atl gruppen kvällstidningar inte kommer all få några mera allvarliga ekonomiska problem inom en överblickbar framlid.

Bidragskriterium

Produktionsbidrag utgår i dag till de dagstidningar som inte är störst på utgivningsorten, de s. k. andralidningarna. Andratidningsbegreppet har, enligt utredningen, inneburit stora fördelar vid utformningen av produktionsbidragen. Med detta kriterium träffar man den grupp tidningar som är i behov av slöd.

Utredningen fmner ändå alt det finns skäl att diskutera om det inte går att finna ett ännu bättre kriterium på stödbehov än konkurrenspositionen. Uiredningen anför två huvudskäl för en ändring.

Försia- och andratidningsbegreppen knyter i första hand an till tidningarnas upplagor. Detla har lett till hård kritik mot bidragsreglerna

Prop. 1975/76:131 61

särskilt i de fall där förstalidningens totala upplaga endast obetydligt överstiger andratidningens. Utredningens undersökningar visar emellertid att det inte är totalupplagan utan hushållstäckningen som är grundläggande för en tidnings ekonomi.

Den andra huvudinvändningen gäller atl andratidningsbegreppet har använts oberoende av tidningarnas periodicitel och spridningsområdets slorlek. Tidningar med endagsulgivning har betraktats som andratidningar lill stora flerdagarstidningar. Detta är enligt utredningen inle särskilt relevant eftersom tidningarna uppenbart arbetar på skilda marknader. Tidningar med utpräglat lokal spridning har blivit andratidningar till sådana med betydligt slörre spridning. Även i del fallet menar utredningen atl det är tydligt att tidningarna inte står i direkl konkurrensförhållande och alt således andratidningsbegreppet är mindre lämpUgt.

Resultaten från utredningens analyser visar att hushållstäckningen inom utgivningskommunen utgör elt enkelt och användbart instrument då det gäller att fastställa en tidnings möjligheter alt hävda sig på annonsmarknaden. Därmed ges också etl mått på tidningens ekonomiska bärkraft. Hushållsläckningen föreslås sålunda ersätta andratidningsbegreppet som grundläggande kriterium för beviljande av produklionsbidrag.

I frågan om vid vilken hushållstäckning produktionsbidrag skall ulgå anför utredningen atl branschekonomiska analyser visat att flerdagarstidningar med minst 50 % täckning normall inle har problem med annonstillströmningen och därmed ekonomin. Enstaka tidningar med högre täckning än 50 % kan ha ekonomiska problem, men detta får enligt utredningens förslag lösas på annat sätt.

Tidningar med lägre täckning än 50 % har problem och dessa ökar ju lägre täckningen är. Marknadsanalyserna visar således atl täcknings-talet 50% kan tjänstgöra som en övre gräns för produktionsbidrag. Tidningar med 50 % eller mera i täckning bör inle erhålla kontinuerliga produktionsbidrag. Tidningar under 50 % bör erhålla sådana bidrag.

De marknadsekonomiska bedömningarna visar också atl en tidnings situation förbättras successivt med ökande täckningslal. Del är därför motiverat all tidningar med täckningstal i närheten av 50 % inte erhåller helt produktionsbidrag utan att detla reduceras på något sätt. Pressutredningen har funnit det vara lämpligt med ett reduceringsintervall på 10 procentenheter.

Utredningen föreslår att fullt bidrag utgår till tidningar med en täckning av högst 40 %. Vid högre täckning reduceras bidragsbeloppet med en tiondel per procentenhet till 49 %. Härigenom anpassas produktionsbidragens storlek lill den successivt förbättrade marknadssituationen som en förbättring av täckningslalen mellan 40 och 50 % kan antas medföra.

För atl undvika de olägenheter som tillfälliga förändrhigar skulle kunna medföra föreslår pressutredningen alt de täckningstal som Ugger

Prop. 1975/76:131 62

till grund för bidragsgivning beräknas på elt genomsnitt av de tre senaste årens tal.

Det som nu sagts gäller flerdagarstidningar. Fådagarstidningar las upp senare.

Ulgivningsort

I den nuvarande stödkungörelsen avses med utgivningsort "den kommun i vilken en tidning har största delen av sin upplaga". Pressulredningen har inte funnit anledning alt arbeta med annal områdesbegrepp än kommun. Den har prövat i vUken mån A-region eller utgivningsområde, vilket används i den av Förenade Landsortstidningar utgivna Dagspressboken, skulle ge en bätlre bild av tidningens bärkraft. Resultatet har entydigt visat alt kommun är det område som ger den lämpligaste beräkningsgranden.

Däremot är utredningen kritisk mot att den kommun "i vilken tidningen har största delen av sin upplaga" betraktas som utgivnmgsort. Denna regel har i elt par fall gjort att en tidning fått en annan ulgivningsort än den tidning den i första hand konkurrerar med. I stället för den nuvarande definitionen föreslås alt den kommun där huvudredaktionen är belägen skall betraktas som utgivningsort. Huvudredaktionens placering återspeglar normalt en innehållsmässig inriktning mot ett visst geografiskt område.

I de fa fall där tvekan om vad som skall betraktas som utgivningsort kan uppkomma förutsätter utredningen att presslödsnämnden utan större svårighet skall kunna fastställa denna med stöd av tidningens innehåll och spridning.

Beräkningsenhet

Produktionsbidragen beräknas f. n. på grundval av pappersförbrukningen under föregående kalenderår. Utredningen menar alt den kritik som säger alt detta beräkningssätt leder till slöseri med papper är överdriven.

Pressutredningen har inte kunnat finna någon bättre beräkningsnorm än den nuvarande. Pappersförbrukningen minskad med annonsdelen är atl se som etl mått på omfånget av det redaktionella materialet, vilket är vad man vill stödja. Däremot har pressutredningen ansett skäl tala för alt minska incitamentet tUl tillfälligt ökad pappersförbrukning i syfte att öka bidragets slorlek. Den vill därför föreslå alt pappersförbrukningen räknas som ett genomsnitt för de tre närmast föregående kalenderåren. En ökning av pappersförbrakningen hos en tidning kommer på detta sätt alt först efter en längre tid få utslag i form av högre stöd.

Produktionsbidrag till förstatidningarna

Enligt 17 § i presslödskungörelsen kan bidrag ulgå liU förstalidning om det "med hänsyn tiU förhåUandena inom tidningens hela spridnings-

Prop. 1975/76:131 63

område är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning." Dessutom kan presslödsnämnden besluta att inte ge bidrag lill en andratidning om denna ej skulle ha samma svårigheler som en sådan.

Presstödsnämnden har i ett antal fall bevUjat förstatidningar bidrag med slöd av 17 §. I den analys som pressutredningen låtit genomföra har dessa speciellt studerats. I forskningsrapporten konstateras att nämndens beslut uppenbarligen har faltals med utgångspunkt i att de konkurrerande tidningarnas tolalupplagor visat små skillnader. Förslatidningen har dock haft ett väsentiigt högre täckningstal i utgivningskommunen och därför varit klart starkare på annonsmarknaden. De totala upplagorna har varit en otillräcklig grund för en bedömning av tidningarnas inbördes ställning.

Enligt den ordning som pressulredningen föreslår kommer de högtäckningstidningar som har fått bidrag enligt 17 § i fortsättningen inte att bli berättigade till sådana. Det finns nämligen inle något som tyder på alt dessa tidningar som grupp skulle vara i behov av produktionsbidrag. Högtäckningstidningarna har helt andra möjligheter all klara sig med inkomster från marknaden än de konkurrerande lågtäcknings-tidningarna. De är marknadsledare och avgör därmed konkurrensvillkoren.

Pressutredningen kan således inle finna del nödvändigt att även i fortsättningen ge möjlighet för presslödsnämnden att ge kontinuerliga bidrag till förstatidningar/högtäckningstidningar. Denna form av diskretionär prövning bör försvinna då det gäller fördelningen av de kontinuerliga bidragen.

Erfarenheten har emellertid visat att vissa av de här aktuella förstatidningarna har haft lUlfäUiga ekonomiska problem. Det är bl. a. mot denna bakgrund som uiredningen anser att det bör finnas en möjlighet för dessa att erhålla bidrag efter individuell prövning i form av ett utvecklingsbidrag.

Beiräffande den andra delen av 17 § menar utredningen all man aldrig kan utesluta alt det kan finnas något fall där man bestämt kan säga att täckningstalet i utgivningskommunen inle ger en någorlunda rättvisande bild av tidningens möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden. Press-slödsnämnden måste därför även i fortsättningen ha möjlighet atl besluta att bidrag inte skall utgå även om täckningslalet ligger under 50%.

Tidningar med liten upplaga

Det faktum att tidningar med små upplagor besväras av vad som kan kallas dålig upplageekonomi och alt de därför är mera beroende av annonsintäkter än större tidningar motiverar enligt utredningen alt täck-ningslalsgränsen sätts högre för denna grupp. Utredningen föreslår alt för gruppen flerdagarstidningar med en upplaga under 10 000 exemplar

Prop. 1975/76:131 64

skall utgå fullt produklionsbidrag upp till 50 % hushållstäcknmg med avlrappning mellan 50 och 60 %.

Gränser för bidragsstorlek

I nuvarande regelsystem för produktionsbidrag finns del två gränser för högsta bidrag. Den ena gränsen är vid 13,5 milj. kr. och gäUer storstadstidningar och den andra vid 3 750 000 kr. och avser landsortstidningar. Detta innebär att en rad tidningar skulle ha fått betydligt högre bidrag om bidragen inte hade maximerats. Det gäUer speciellt storstadstidningarna, vUka härigenom får lägre bidrag per exemplar än övriga bidragsberättigade tidningar.

Pressulredningen föreslår inga förändringar i dessa belopp men anför atl den vill fästa uppmärksamheten på storstädernas andratidningars mycket bekymmersamma ekonomiska situation. Ur presspolitisk synvinkel spelar storstadstidningarna en myckel viktig roll. De är på många sätt modellgivande och har stor betydelse för samhällsdebatten. Det är ett mål för presspolitiken all del skapas ekonomiska förutsättningar för utgivningen av storstadstidningar representerande olika meningsriktningar.

För tidningar som utkommer med två till fem nr/vecka gäller f. n. alt produktionsbidrag utgår med lägst 300 000 kr. för kalenderår. Lägsta bidrag för sex- och sjudagarstidningar är 600 000 kr. I och med att utredningen föreslår atl indelning görs i fler- resp. fådagarstidningar finns inte längre samma behov av att använda sig av två olika gränser för lägsta bidrag med hänvisning till utgivningsfrekvensen. Utredningen föreslår därför att produktionsbidrag till flerdagarstidningar utgår med lägst 600 000 kr. I konsekvens med reglerna för högsta bidrag viU dock utredningen föreslå att produklionsbidrag lill storstadstidningar utgår med lägst 2 milj. kr.

Produktionsbidrag till fådagarstidningar

F. n. skiljs i presstödskungörelsen endast mellan endagstidningar, som tilldelas elt fast bidragsbelopp, och övriga tidningar. Pressutrednmgen anser det rimligare all dra gränsen mellan tidningar som utkommer med ett lill tre nr/vecka (fådagarstidningar) å ena sidan och med fyra lill sju nr/vecka (flerdagarstidningar) å andra sidan. Skälen för en sådan uppdelning diskuteras närmare i forskningsrapporten Presstödet och tidningskonkurrensen.

Gruppen fådagarstidningar innehåller tidningar med varierande funktioner, spridning och ekonomisk bärkraft. Pressutredningen har därför ansett det lämpligt att indela gruppen i fyra kategorier:

— Rikstidningar med spridning över hela landet eller stora delar av landet.

— Regionlidningar med geografisk spridning inom elt län.

Prop. 1975/76:131 65

— Lokaltidningar med geografisk spridning inom en eller flera kommuner.

— Förortstidningar med geografisk spridning inom en del av ett storstadsområde.

Det går en klar gräns mellan riks- och regiontidningarna å ena sidan och lokal- och förortslidningar å den andra.

Lokal- och förortstidningarna har som regel en hög annonsandel och arbetar med målet alt nå en så hög täckning som möjligt inom ett begränsat spridningsområde. De har en politiskt mycket heterogen läsekrets och redovisar oftast ingen egen politisk linje. Den ekonomiska situationen för dessa tidningar torde i allmänhet vara tillfredsställande. Del tycks på lokal- och förortsmarknaden finnas ett fungerande växelspel mellan utbud och efterfrågan.

De regionala och riksspridda fådagarslidningarna har en annan ställning på marknaden än de lokala tidningarna. De har i aUmänhet en mycket låg täckning och därmed en begränsad annonstUlslrömning. Utgivningen är ofta politiskt motiverad — bakom slår i de flesta faU en organisation som önskar ett organ för den egna åsiktsriktningen. Man riktar sig till speciella grapper utan att därför vara medlemsblad.

Samtliga grapper av fådagarstidningar fyller viktiga funktioner som slår i överensstämmelse med de krav som pressutredningen vUl ställa på massmedierna. Förorts- och lokaltidningarna ger den viktiga lokalinformation som de slörre tidningarna inle har utrymme för. De riks- och regionspridda tidningarna utgör värdefulla komplement till de stora tidningarna då det gäller den politiska opinionsbildningen: de slår för en väsentlig gruppkommunikation.

Del är av förelagsekonomiska skäl som pressulredningen vill skUja de olika kategorierna av fådagarstidnmgar åt. Förorts- och lokaltidningarna kan i allmänhet klara sig utan ekonomiskt stöd och bör därför inte vara berättigade till kontinuerliga bidrag. De regionala och riksspridda fådagarslidningarna skulle ha mycket små möjligheter att fortsätta utgivningen utan stöd. Ekonomiska och presspoliliska skäl talar för fortsatta produktionsbidrag till denna grapp.

Då det gäller alt skilja de olika grupperna av fådagarstidningar åt visar det sig atl täckningsgraden också här är ett lämpligt medel. Det är de fådagarstidningar som har högre täckning som klarar sig på inkomster från marknaden. De fådagarstidningar som är i behov av slöd har däremot en täckning som i aUmänhet ligger under 10 % av hushållen i spridningsområdet.

Ett problem utgör det förhållandet att spridningen för många förorts-och lokaltidningar är begränsad lill endast en del av ulgivningskommu-iien. De förortstidningar som sprids i Stockholmsområdet har visserligen Stockholms kommun som ulgivningsort och får därigenom låg täckning i kommunen men har trots detta hög täckning inom sitt spridningsom-

5 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 66

rade. Orsaken är att upplagan är koncentrerad tUI en mindre del av kommunen eller tiU en eller flera förortskommuner. På samma sätt är förhållandel med vissa lokaltidningar.

Pressulredningen förulsälter att fådagarstidningarnas täckningsgrad kommer all beräknas på det område där den övervägande spridningen verkligen äger rum. Utredningen har dock inte funnit anledning atl göra någon detaljreglering av detla. Det måste i dessa fall ankomma på press-stödsnämnden att fastställa för vilket annal område än utgivningskommunen som täckningstalen skaU beräknas.

Analyserna visar att en lokaltidning med 30 % täckning kan vara och ofta är etl attraktivt annonsorgan. Del finns flera förklaringar till detla: den lokala spridningen, karaktären av komplemenltidning, andra annonspriser, avsaknaden av reella alternativ för lokala annonsörer.

Den täckningstalsgräns som föreslås för fådagarstidningar är 30 % inom del egentiiga spridningsområdet. Vid 20 % och därunder skaU de vara berättigade lill fullt produklionsbidrag. På samma sätt som för flerdagarstidningarna skall det finnas en avlrappning av bidragen vid täckningslal mellan 20 % och 30 %.

Med de här föreslagna förändringarna uppnås syftet atl produktionsbidrag i huvudsak går till den grupp fådagarstidningar som har regional och riksspridning. Förorts- och lokaltidningar kommer inte atl i fortsättningen få produktionsbidrag om de har en täckning på 30 % eUer högre inom sitt egentliga spridningsområde.

Till skillnad från flerdagarstidningarna har endagslidningama hittills fått elt fast produktionsbidrag varje år. Del var år 1971 200 000 kr. och höjdes år 1974 lill 300 000 kr. Tidningarna har fåll delta belopp oberoende av täckning och pappersålgång.

Mot systemet med elt fast belopp talar atl detla ges ulan hänsyn till tidningens behov. För elt fast belopp talar framför allt enkelheten och vissa basbehov. Företagets planering underlättas också då de kan räkna med en viss summa oberoende av vUka förändringar som vidtas. Pressutredningen anser all övervägande argument finns för att de fasta beloppen skall bibehållas.

De riksspridda tidningarna får i dag lika stora belopp som de regionall spridda trots alt de förra ställs inför betydligt slörre krav vad gäller bl. a. redaktionellt material och distribution. Pressutredningen anser alt det finns både presspoliliska och ekonomiska skäl för att de riksspridda fådagarslidningarna skall tilldelas elt högre belopp.

Utredningen föreslår alt fådagarstidningar med riksspridning eller med spridning inom storstadsregionerna skall erhålla bidrag med fast belopp som är 50 % högre än de gängse fasta beloppen. Detla innebär alt fådagarstidningar med regional spridning får produktionsbidrag på 300 000 kr. medan de med riksspridning och spridning inom storstadsregionerna erhåller 450 000 kr.

Prop. 1975/76:131 67

Produktionsbidrag vid minskning av periodicileten

Trots de omfattande produktionsbidragen kan det inträffa alt enstaka tidningar får sådana ekonomiska problem att de inle kan fortsätta utgivningen i full skala. En flerdagarstidning kan i ett sådant läge ställas inför alternativen total nedläggning eller övergång lill fådagarsutgivning. Ur presspolitisk synvinkel borde det, enligt utredningen, vara ett klart bätlre alternativ alt utgivningen kan fortsätta än att tidningen läggs ned.

Pressutredningen föreslår en komplettering av reglema för produktionsbidrag. Denna innebär att om en flerdagarstidning övergår till fådagarsutgivning kan bidrag utgå under två år med högst hälften av vad den tidigare erhålUt, Beloppets rimliga storlek bör bedömas av press-stödsnämnden mot bakgrund av tidningens budget och andra planer. Denna bestämmelse kan göra det möjligt för tidningen alt fortsätta utgivningen men med lägre periodicitel och alt under relativt goda ekonomiska förhållanden avveckla en del av den tidigare organisationen och planera för den nya situationen.

Övergångsbestämmelser

1 den mån de förslag till regelförändringar som utredningen framför kommer att genomföras innebär detla bl. a. att etl antal tidningar som i dag uppbär produktionsbidrag i framtiden inte blir berättigade till sådana. Det gäller framför allt fådagarstidningar med lokal utgivning samt flerdagarstidningar som fåtl bidrag med slöd av 17 §.

Pressulredningen anser alt övergången från det ena regelsystemet lill det andra bör göras så mjuk som möjligt. Tidningsföretagen måsle ges möjlighet lill alt planera för den nya situationen. Samtidigt måste framhållas all de tidningar som i det nya systemet mister produktionsbidrag gör detta på grund av alt ekonomiska analyser visat att de inte är i behov av sådana. Uiredningen föreslår dock att tidningar som erhållit produktionsbidrag enligt det gällande regelsystemet, men som inle blir berättigade till sådana enligt del nya, under två år får uppbära hälften av del senast erhållna bidraget.

Övriga regler

I presstödskungörelsen finns ett antal ytterligare definitioner och allmänna avgränsningar. Dessa gäller bl. a. vissa minimikrav för att en tidning skall komma i åtnjutande av produklionsbidrag.

— Tidningar med till övervägande del samma redaktionella innehåll räknas som en tidning.

— Produktionsbidrag kan enbart komma i fråga för tidningar vars abonnerade upplaga uppgår tUl mmst 2 000 exemplar och vars annonsandel understiger 50 %.

— Med upplaga avses medelnettoupplagan för vardagar försia halvåret av varje kalenderår.

Prop. 1975/76:131 68

— Med storstadstidning avses dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort.

— Med annonsandel avses andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrymmet under ett kalenderår. Pressutredningen har inte funnit skäl till förändringar äv dessa regler.

4.11.2 Etableringsstöd

Brislen på tidningsgrundanden är ehligt pressutredningen ett av de största problemen i de senaste årtiondenas tidningsutveckling. Det har inte varit möjligt att skapa sådana förutsättningar för tidningsdriften att organisationer eller enskilda har kunnat starta nya tidningar.

Det skulle enligt uiredningen ställa oerhörda krav på omfattningen av stödåtgärderna om man med framgång skuUe stimulera tUl nyetablering av traditionella flerdagarstidningar. Visserligen är behovet av flera opinionsbildande och nyhetsförmedlande organ synnerligen stort. Det har dock inte varit möjligt för pressutredningen att skapa utrymme för sådana åtgärder som skulle fordras inom de ekonomiska ramar man haft att arbeta med. De krav på ökad rörlighet på tidningsmarknaden som finns måste huvudsakligen tillfredsställas på annal sätt.

Utredningen konstaterar alt fådagarslidningarna arbetar på en delvis ny marknad där man fortfarande har möjlighet alt verka och t. o. m. expandera till rimliga kostnader. De studier som har gjorts av pressens roll i samhället visar också att fådagarslidningama kan ha väsentlig betydelse som monopolbrytande organ. Det förslag till stöd för nyetablering som pressutredningen för fram tar därför närmast sikte på fådagars-marknaden.

De nuvarande produktionsbidragen innehåller inte någon uppmuntran tiU nyetablering. Tvärtom finns det ett "kvalificeringsår" innan en ny tidning kan bli stödberätligad. Bakom denna bestämmelse ligger framför allt de olika problem som är förknippade med stöd tiU nya tidningar. Man vill hindra att tidningar i elt begynnelseskede skall få slatligt stöd på felaktiga grunder. Man viU inte uppmuntra "spekulations-starter".

Pressutredningen föreslår ett stöd tiU nyetablering men vill ge detta en sådan utformning att tidningsstarler i spekulationssyfte inte kan ske med statiig hjälp.

Elt rimligt krav på en enskUd eUer organisation som viU starta en tidning är att en ekonomisk utvecklingsplan för den planerade tidningen kan uppvisas.

Denna plan bör innehålla uppgifter om budget och finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Med utgångspunkt från denna skall presstödsnämnden ha en möjlighet alt bedöma dels realismen i projektet, dels om tidningen efler ett år kan tänkas uppfylla minunikraven för produklionsbidrag (t. ex. en abonnerad upplaga på minst 2 000 exemplar och en annonsdel på mindre än 50 %).

Prop. 1975/76:131 69

Stöd skall också kunna utgå till en sådan tidning som startas som en edition lill en flerdagarstidning. Kravet i sådant fall är alt den "nya" tidningen skall arbeta på en annan geografisk marknad och att det redaktionella innehållet huvudsakligen skall vara ett annat än modertid-ningens.

Vid fastställandet av nivån på stödet måste hänsyn tas till en rad olika faktorer. A ena sidan måste stödbeloppet vara så stort alt det innebär en reell hjälp vid tidningsstarten. Ä andra sidan måste krävas alt den som slår bakom tidningsslarlen är villig att la en egen risk. Vidare bör inte stödet vara så generöst att organisationer eller enskilda lockas att starta tidningar, som inle har förutsättningar att fortsätta på normala stödvillkor.

Pressutredningen anser att en lämpUg nivå nås om etableringsstöd utgår med ett belopp motsvarande 11/3 produktionsbidrag för fådagarstidningar. Detta innebär att med nuvarande stödstorlek skulle etable-ringsstödet uppgå tiU 400 000 kr. För rikstidningar och regiontidningar som utges inom storstadsområden blir del sammanlagda stödet 600 000 kr. under första året som en följd av tidigare förslag om differentierade belopp.

Som en ytterligare garanti mot spekulationsslarter föreslås att etableringsstöd skall ulgå i form av ränte- och amorteringsfrilt lån. Detta skall efterges efler ett år om vUlkoren då är uppfyllda. Om särskUda omständigheter föreligger kan prövningen uppskjutas till efter två år. För lånet skall krävas fullgod säkerhet. Dessutom föreslås alt lånet skall delas upp på kvarialsvisa utbetalningar. Presstödsnämnden har atl göra avstämning mot utvecklingsplanen inför varje utbetalning.

4.11.3 Utvecklingsbidrag

Pressutredningen har också övervägt i vilken utsträckning det finns enskilda tidningar eUer grapper av tidningar som saknar möjlighet att få produktionsbidrag men där detta är företagsekonomiskt motiverat och av vital betydelse från presspolitiska utgångspunkter.

Ensamtidningar

De allra flesta ensamtidningar har enligt utredningen en förhåUandevis god ekonomisk situation. Några åtgärder liU gruppen som helhet är därför inte motiverade. Bilden för ensamtidningarna är dock inte genomgående ljus. Flera av dem brottas med mer eUer mindre lUlfälliga problem framför allt orsakade av för låg upplaga och för liten marknad. I bedömningen av situationen för dessa tidningar måste man dock också inbegripa, att de har andra möjligheter än lågtäckningslidningar på konkurrensorter alt göra kostnadsbesparande förändringar i utgivningen. Ensamtidningen kan minska periodicileten eller skära ned den redaktionella bevakningen utan sidoblickar på en direkt konkurrent.

Utredningen ser det som ett presspolitiskt mål att också lokala ensam-

Prop. 1975/76:131 70

tidningar i största möjliga utsträckning kan bevaras och atl de inle tvingas göra sådana nedskärningar, atl det aUvarligt minskar deras nyhetsförmedlande och opinionsbildande funktioner. Som grupp kan ensamtidningarna enligt utredningen inte anses ha problem. De ekonomiska bekymren hör snarare tUl undantagen än de är regel. I de flesta fall torde problemen också kunna avhjälpas om tillfälliga medel ställs tUl förfogande.

Utredningen har inle kunnat finna någon enkel regel för att identifiera de ensamtidningar inom högläckningsgruppen som har ekonomiska svårigheler. Det krävs ekonomiska analyser och prövningar från fall till fall.

Högtäckningstidningar på flertidningsorler

Ett antal högtäckningstidningar på flertidningsorler har med nuvarande regler fått produktionsbidrag enligl 17 § kungörelsen om statligt stöd till dagstidningar. Med de föreslagna reglerna kommer de efter en övergångsperiod på två år inle alt få konlinuerUga bidrag.

Denna tidningsgrupp har ingående analyserats av utredningen. Utredningen anser atl gruppen som sådan inte kan anses i behov av stöd. Vissa av tidningarna kan dock befinna sig i ett ömtåligt läge. Enskilda tidningar kan komma i tillfälliga svårigheter genom förändringar på marknaden eller i produktionssituationen. De marginaler som finns är ibland mycket små varför även en kortvarig kris kan vara ödesdiger.

Ett speciellt problem utgör tidningssiluationen på Gotland. Gotland är det enda område som inom sig rymmer två högtäckningstidningar — Gotlands Tidningar och Gollands Allehanda. I nuvarande system har båda produktionsbidrag medan inle någon av tidningama blir berättigade tUl sådant i det föreslagna systemet.

Det är, menar utredningen, i överensstämmelse med de presspolitiska målen om mångfalden att utgivningen på Gotiand upprätthålls på nuvarande nivå. Det är visserligen troligt alt en långtgående samverkan mellan de båda tidningama skuUe kunna medföra betydande kostnadsbesparingar. Lokalmarknaden på Gotland är emellertid så liten att mycket talar för alt den ena eller båda tidningarna ändå kan komma i behov av tiUfälliga bidrag.

Övergång från få- till flerdagarsutgivning

Utredningen är av den uppfattningen att de ekonomiska förutsättningarna för nyetablering av flerdagarstidningar är så ogynnsamma att det vore fel att försöka stimulera fram en sådan nyetablering. Det kan å andra sidan inte uteslutas alt det finns vissa organisationer och liknande som är beredda att själva ta ett betydande ekonomiskt ansvar för att kunna få lill slånd nya flerdagarstidningar. Med tanke på att presspolitiska skäl allmänt talar för sådana nyetableringar har pressutredningen

Prop. 1975/76:131 71

funnit det rimligt att skapa en möjlighet att inom presstödets ram bidra lill de kosinader som en sådan satsning oundvikligen medför.

Delta föreslås ske i form av att utvecklingsbidrag kan utgå under det år en tidning övergår från få- till flerdagarsutgivning. Härav framgår att utredningen anser att det rimliga tillvägagångssätlet vid nyetablering av flerdagarstidningar är atl gå vägen över fådagarsutgivning för att senare gå upp i periodicitet.

Införande av utvecklingsbidrag

Utredningen menar atl de behandlade grupperna — ensamtidningar och högtäckningstidningar i konkurrenssituation — inte genereUt är i behov av kontinuerliga bidrag. Däremot synes starka skäl tala för alt en möjlighet öppnas för dessa tidningar atl kunna få tillfälliga bidrag. Sådana bidrag kallas av utredningen för utvecklingsbidrag.

Utvecklingsbidrag skall enligt förslaget kunna sökas av tidningar med specieUt behov av slöd och utgå först efter bedömning av presstödsnämnden. Bedömningarna bör la fasta på resp. tidningars marknadsmässiga och företagsekonomiska förutsättningar. Presstödsnämnden bör således få god insyn i tidningarnas ekonomiska situation. Sökaiide tidning skall också bifoga en utvecklingsplan, bl. a. innehållande åtgärder som syftar tUl att lösa tidningens problem. Denna plan skall kunna tjäna som underlag för presstödsnämndens ställningstagande.

Utvecklingsbidrag skall kunna utbetalas till tidningar som inte har produktionsbidrag men som är i behov av hjälp. Avsikten är alt tillfälliga ekonomiska kriser som kan försvåra eller hota en tidnings utgivning skall kunna avhjälpas med denna bidragsform. Uiredningen anser det vara en självklarhet alt endast sådana tidningar som inte kan lösa sina problem med egna medel eller genom lån på normala marknadsmässiga villkor skall komma i fråga för utvecklingsbidrag.

När det gäller utvecklingsbidrag i samband med övergång från få- lill flerdagarsutgivning finns enligt utredningen inte anledning lill samma ingående behovsprövning. Det finns heller inga skäl att utesluta tidningar som erhåller produktionsbidrag fråri denna lyp av utvecklingsbidrag. Även om presstödnämndens prövning inle i första hand inriktas på atl bedöma behovet av utvecklingsbidrag i dessa fall bör en utvecklingsplan likväl krävas. En sådan plan bör bl. a. innehåUa budget (inkl. uppgifter om vilka ekonomiska garantier som finns för att kunna fortsätta flerdagarsutgivning under längre lid) och uppgifter om förändring i redaktionell kapacilet.

Regler och bidragsstorlek

De tidningar som kan bli aktuella för utvecklingsbidrag kan inle identifieras med hjälp av en enda faktor såsom den låga täckningen för de tidningar som får produktionsbidrag.

Prop. 1975/76:131 72

Presslödsnämnden måste pröva varje fall och anpassa storleken på beloppen efter de aktuella behoven. I reglerna anges dock gränsvärden för dels fådagarstidningar, dels flerdagarstidningar.

Pressutredningen föreslår att utvecklingsbidrag skall kunna ulgå under högst två år av en fyraårsperiod. En tidning skaU kunna söka bidrag för två år och vid ett och samma tillfälle få besked om (1) huravida ansökan bifallits (2) för vUken period och (3) med vilket belopp. Storleken på bidragen fastställes av presstödsnämnden och föreslås för fådagarstidningar vara högst 600 000 kr. för ett år. För flerdagarstidningar föreslås utvecklingsbidraget kunna uppgå till högsl 1,2 milj. kr. för elt år. Utvecklingsbidragen vid periodicitetshöjningar bör enbart ulgå för ett år och då med högst 600 000 kr.

De grunder som presstödsnämnden bör utgå från när den tar ställning ■ till ansökningar om utvecklingsbidrag är tidningarnas upplaga, täckningslal, marknadsställning och expansionsmöjligheter. Den samlade bedömningen av tidningens totala situation, dess budget och utvecklingsplan bör kunna ge garantier mot skönsmässiga beslut.

Närmast tUl hands för utvecklingsbidrag torde några av de tidningar befinna sig som ligger på gränsen till kvalificering för produktionsbidrag. Det samlade behovet av utvecklingsbidrag bedöms av utredningen kunna rymmas inom en kostnadsram av 6 milj. kr. per år.

4.11.4 Samdistributionsrabatt

Samdistributionsrabatten har enligt utredningen blivit en betydande framgång. Utredningen finner alla skäl tala för ett bibehållande av den existerande rabatten. Skulle den tas bort finns risk för alt samarbete upphör eller att likabehandlingen försvinner. Pressulredningen föreslår att samdistributionsrabatten bibehålles vid nuvarande storlek och att den i allt väsentligt skall ha kvar sin nuvarande form. Utredningen föreslår dock vissa justeringar i bestämmelserna för att bättre uppnå de ursprungligen åsyftade effekterna.

I en skrivelse lill regeringen har TU begärt att samdistributionsrabatten skall höjas till 4 öre per exemplar. Skälet härför skulle framför allt vara att rabattstorleken varit oförändrad under en period då distributionskostnaderna har ökat väsentiigt. Pressutredningen har funnit alt den nuvarande rabatten ger tillräcklig stimulans för att uppfyUa de syften som statsmakterna vill uppnå. Några skäl för en höjning av rabatten föreligger därför inte enligt utredningens uppfattning.

Bidrag vid samdislribulion av lösnummerförsålda tidningar

Pressulredningen har tagit upp frågan om också lösnummerdistribution (dvs. transporter) som sker i samverkan borde ges stöd. Det har sagts att betydande vinster skulle finnas i en sådan och att en stimulans skulle behövas för att få den till stånd.

Prop. 1975/76:131 : 73

Den totala lösnummerdistribulionen uppgår lill ca 1,5 milj. exemplar (vardagar). Om man antar att samtliga dessa exemplar gjordes stödberättigade med 3 öre per exemplar skulle kostnaden bli nära 16 milj. kr. Av dessa skulle Aftonbladet få ca 5, Expressen ca 6, GT ca 1, Kvällsposten ca 1,5 och den övriga dagspressen drygt 2 milj. kr.

Uiredningen har funnit att syftet med samdistribulionsrabatten inle var all skapa ett generellt dislributionsstöd utan att ge de svagare tidningarna samma vUlkor för distribution som de starkare. Sådana presspoliliska motiv finns inte vad gäller samdistributionen av icke abonnerade tidningar. Där förekommer redan samdislribulion och i den mån ytterligare sådan innebär rationaliseringsvinster torde den kunna komma till slånd utan statiigt stöd.

Några direkta presspolitiska motiv för alt avdela en stor del av det samlade presstödet för att nå samdistribution mellan de fyra kvällstidningarna föreligger således inte enligt pressutredningens uppfattning.

Insynsfrågor och konkurrens mellan tidningsföretag

Det är enligt utredningens mening viktigt all del finns en smidighet och en anpassning till lokala önskemål då det gäller den lokala organisationen. Men det är av största vikt atl denna smidighet kombineras med reella möjligheter och rätt tUl insyn för samtiiga tidningsföretag som deltar i samdistributionen. Det skall finnas möjlighet till konlroll och påverkan.

Del är pressutredningens uppfattning atl samarbetet hittills i stort sett har fungerat tillfredsställande såväl mellan tidningarna som mellan tidningarna och distribulionsförelagen. Det kan dock finnas skäl alt i bestämmelserna reglera insynsmöjligheterna och utredningen föreslår därför

dels atl dislributionsföretagen skall delge anbud på samdislribulion inom elt distributionsområde tiU samtliga berörda tidningar vid en och samma tidpunkt,

dels atl tidningar inom ett distributionsområde skall ha rätt alt från den administrerande myndigheten erhålla sådana uppgifier som är nödvändiga för alt bedöma kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdistribution.

Dessa båda åtgärder bör enligl utredningen skapa tillräckliga garantier för alt alla parter i ett samarbete skall få likartad behandling och samma möjligheter att påverka beslut. Förhandlingar skall inte kunna föras mellan elt distributionsförelag och endast en av de berörda tidningarna. Samtliga tidningsföretag skall också ha full insyn vad gäller såväl kostnaderna som fördelningen av dessa.

F. n. förekommer i något undantagsfall att två distributionsförelag arbetar inom samma område. Delfa var knappast avsikten vid organi-

Prop. 1975/76:131 74

serandet av samdistributionen. Två distribulionsföretag bör enligt utredningen inte tillåtas all samtidigt svara för rabattberättigad distribution inom ett distributionsområde.

Rabattgivning till postdistribuerade exemplar

Merparten av den samdislribuerade volymen abonnerade tidningar utgörs av tidigare egendistribuerade tidningar. Men en viss del av volymen har tidigare varit posldistribuerad. Postverket har förlorat ungefär en tredjedel av den distributionsvolym man hade vid rabattens införande. I syfte att begränsa avtrappningen av postvolymen har senare samdistributionsrabatt medgivits för lantbrevbärarlinjernas samdislribuerade lidningsexemplar.

Det kommer inte alt vara möjligt atl låta all tidningsdislribuiion gå genom samdistributionssyslemet. Postdistribution kommer atl behövas för i första hand tidningarnas fjärr- och glesbygdsdistribution. Det är ett samhällsintresse att denna distribution är effektiv. Utredningen framhåller att eftersom tidningsdisiribuiionen genom sin regelbundenhet och stora hushållstäckning utgör grunden för postverkels distributionsapparat, inte minst i glesbygdsområden, är det angeläget alt överflyttning av exemplar från postverket inle sker enbart på grund av samdistributionsrabatten. Om tidningsföretagen inte förbättrar sin distributionsservice genom att lämna postverket har det inte uppstått några samhällsekonomiska fördelar av överflyttningen. Här uppstår ett avvägningsproblem mellan rationell tidningsdistribution och rationeU postdistribution.

För atl tidningsföretagen inle skall överge postdistributionen enbart på grund av den ekonomiska stimulans som ligger i samdistributionsrabatten — dvs. ulan att läsarna får några servicefördelar — föreslår utredningen alt all dagstidningsdistribulion i postverkets lantbrevbäring görs rabattberättigad. I dag ulgår rabatt enbart för den volym som är samdistribuerad i kungörelsens mening, dvs. med minst två tidningar i starten. Skälet för en sådan förändring är all tidningskonsumenterna har intresse av att tidningarnas fjärr- och glesbygdsdistribution skall fungera effektivt.

För rabattberältigade postexemplar förmedlas rabatten i dag av sam-distributionsförelagen. Eftersom postverket har ett dotterbolag engagerat i samdistribulionen är detta en olillfredställande situation med lanke på de andra företagen. Pressutredningen föreslår därför atl postverket för lantbrevbärarlinjerna medges rält alt direkt förmedla rabatten på samma sätt som distributionsföretagen.

Likaprisprincipen och administrationen av rabatten

En av de grundläggande principema för samdistributionsrabatten är att lika pris skall gälla för tidningar som distribueras inom samma om-

Prop. 1975/76:131 75

rade. I praktiken har det dock enligl utredningens uppfattning varit möjligt att delvis kringgå denna bestämmelse genom att dela upp distributionsområden i skUda s. k. prisområden. Man har visserligen haft samma behandling av tidningarna inom samma prisområde men det samlade resultatet för utfallet inom distributionsområdet har blivit olika för de deltagande tidningama.

Utredningen föreslår alt olika priser inom samma distributionsområde endast skall kunna motiveras av olika periodicitel eller olika vikt hos de deltagande tidningarna. Prissättningen skall anpassas på så sätt att tidningar med högre periodicitet och större vikt bär de merkostnader som olikheterna medför.

HittiUs har administrationen av samdistributionsrabatten skötts av statskontoret. En rådgivande branschnämnd har biträtt i handläggningen. Från statskontorets sida har framförts att uppgiften som administratör av samdistributionsrabatten inte på elt naturligt sätt hänger samman med verkets övriga uppgifier.

Pressutredningen finner det naturligt atl samdistributionsrabatten i en framtid administreras av den nämnd som kommer all handlägga övriga presstödsfrågor. Inom denna och dess kansU kommer atl finnas den nödvändiga expertisen vad gäller de här aktuella frågorna. Utredningen har vidare utgått från att presslödsnämnden lill sig knyter ett rådgivande organ av den typ som f. n. är knutet till statskontoret.

4.11.5 Samverkan inom produktion och annonsförsäljning

Pressutredningen ser samverkan som en möjlighet all begränsa kostnaderna inom branschen i syfte att göra det möjligt atl vidmakthålla och utbygga den redaktionella mångfalden.

Riktlinjer för samverkan

Av tradition är tidningsföretagen inriktade på konkurrens inom samtliga områden av tidningsdriflen. Utredningen framhåller att det var först efter motstånd och med hjälp av väsentlig stimulans som den nu uppnådda samverkan inom distributionen kom lill stånd. Den skepsis som tidningsföretagen känner mot olika former av samverkan och stimulans till sådan har enligt utredningen sin förklaring i en gammal konkurrenslradition. Uiredningen menar att den grundläggande regeln för all samverkan skall vara att den inte skall inverka på den redaktionella integriteten. Det är mångfalden av de redaktionella produkterna som är det presspolitiskt Väsentliga.

Övriga riktlinjer som har gällt när pressutredningen har behandlat samverkansfrågorna och principerna för samverkansbidragen sammanfattas i följande punkter:

I. Samverkansbidragen skall vara eri bland flera åtgärder för att förverkliga det presspoliliska målet om åsiktsmårigfald inom dagspressen.

Prop. 1975/76:131 76

2. Lån lill enskilda företag skall fortfarande vara möjliga i den mån ekonomiskt motiverad samverkan inte kan komma till stånd.

3. Samverkan skall i första hand gynna de ekonomiskt svaga tidningarna. Detta skall dock inle ske på övriga tidningars bekostnad.

4. All samverkan skall vara frivUlig. Detta innebär att initiativet skall komma från tidningarna själva genom en gemensam ansökan till presstödsnämnden.

5. Samverkan skall vara så konstraerad att den skall kunna upphöra vid en förändrad situation.

6. AUa ansökningar skall bedömas av presslödsnämnden och stimulansåtgärderna anpassas till det enskUda fallet.

Samverkan inom tidningsproduktionen

Det finns enligt utredningen många argument som talar för samverkan inom tidningsproduktion. På sikt måste det anses mindre rationellt och föga ekonomiskt att tidningar i konkurrenssyfte bygger var sin produktionsanläggning. De beräkningar som har gjorts visar alt det finns betydande vinster att göra genom samverkan på detla område mellan två eller flera tidningar.

Men utredningen framhåller alt det också finns argument mot samverkan på produktionssidan. Framför allt finns de som hävdar att riskerna för den svagare parlen i ett produktionssamarbele är stora. I en framtid kan denna få svårt alt hävda sina intressen. Det finns också en rad praktiska svårigheter vid samproduktion. Det gäller bl. a. problem med eventuella friställningar av teknisk personal och frågan om gemensamma manusstopptider.

Det är uppenbart att många av argumenten mot samverkan väger tungt. Men det är också klart att det finns betydande vinster med samverkan och dessa väger enligt pressutredningens uppfattning tyngre.

En grundprincip för den produktionssamverkan som pressutredningen föreslår skall vara att den skall vara frivillig och alt tidningarna själva skall komma med förslag till formerna för samverkan. Presstödsnämnden har att ta största möjliga hänsyn till lokala förhållanden och lokala önskemål när den skall bestämma på vilka villkor bidrag skall utgå. Pressutredningen finner det inte nödvändigt att fastställa detaljerade regler för produktionssamverkan. Dessa skulle kunna bli ett hinder gentemot praktiska och presspolitiskt önskvärda lösningar.

Pressutredningen anser dock atl ell krav för att bidrag till samproduktion skall kunna ulgå bör vara att produktionssamverkan är av någorlunda stor omfattning. De projekt som erhåller bidrag skall avse total samverkan inom tryckning och/eUer sättning. Det skall inte vara möjligt att få samproduktionsbidrag till olika delprojekt.

Det har inte ansetts möjligt att formulera en motsvarighet till samdi-slributionsprojektets likaprisregel i fråga om samprodiaktion. I de före-

Prop. 1975/76:131 77

slagna reglerna finns dock ett krav på likabehandling. En sådan skall eftersträvas av de berörda parterna och det skall vara möjligt för press-slödsnämnden, då den fattar beslut om samproduktionsbidrag, att ta ställning till i vilken utsträckning skälig likabehandling kommer att ske. Kravet på likabehandling syftar till att undvika att den mindre parten i ett samarbete får betala en alltför stor del av det gemensamma projektets kostnader.

Samproduktion mellan tidningar bör stödjas framför allt av presspolitiska skäl. Pressutredningen föreslår därför att minst en av de tidningar som ansöker om bidrag lill produktionssamverkan samtidigt skall uppbära antingen produklionsbidrag eller utvecklingsbidrag. Två starka tidningar skall inte kunna slå sig samman och lämna en Iredje svagare utanför och få bidrag för detta.

Bidraget till produktionssamverkan föreslås utgå under en period av högst fem år. Det har inte ansetts föreligga skäl att göra bidraget permanent eftersom detta i första hand avser alt läcka initialkostnader och rationaliseringsvinsterna efter en femårsperiod bör vara så stora att en fortsatt stimulans inte skall vara nödvändig.

Som stimulans tUl samverkan på produktionsområdet föreslås ett lägsta bidrag på 250 000 kr. och ett högsta på 500 000 kr. per år till var och en av de tidningar som ingår i en total produktionssamverkan. Det skall ankomma på presstödsnämnden att anpassa beloppet så alt det står i lämplig proportion till projektets storlek. Vid samverkan enbart inom sättning eller tryckning skall reducerat bidrag utgå.

Samverkan inom annonsförsäljningen

Det samarbete inom annonsförsäljningen som i dag existerar är enligt utredningen i allmänhet agnat att stärka högläckningstidningamas ställning. Det är dessa som har de attraktiva kombinationerna. De saman-nonserbjudanden som lågläckningstidningarna kan prestera torde endast undanlagsvis och vid för annonsörerna mycket förmånliga rabatteringar leda till påtagligt ökad annonsvolym.

Lokal samverkan inom annonsförsäljningen mellan samtliga på en ort utkommande tidningar existerar inte i dag.

Utifrån det presspolitiska målet om en differentierad press finner uiredningen att det framför allt är lokal samverkan inom annonsförsäljningen som är av intresse.

Utredningens grundläggande motivering för annonssamverkan är att läsarna skall kunna stäUa krav på likvärdig annonsinformalion antingen de väljer den ena eller den andra tidningen på en ulgivningsort. Varken för läsare eller annonsörer tycks det finnas några nackdelar med en möjlighet till samförsäljning av annonser och därmed likvärdig annonsmängd i konkurrerande tidningar. Konkurrensen kommer att bli koncentrerad till den redaktionella produkten.

Prop. 1975/76:131 78

Syftet med annonssamverkan är således inte alt omfördela intäkterna utan att konkurrerande tidningar skall ha samma information på annonssidorna.

En allmän förutsättning för att bidrag skall utgå föreslås vara atl projektet är avsett att nå fram lill annonssamverkan mellan två eller tre tidningar inom samma område/region. Avsikten är således alt genom den statliga stimulansen få till stånd en samverkan som är presspolitiskt motiverad. En sådan samverkan bör också ligga i både läsarnas och annonsöremas Intresse.

Pressulredningen vill inle stipulera krav på att samverkan skall gälla både riks- och lokalannonser. Den anser det tiUräckligt om samförsäljningen omfattar de lokala annonserna eflersom det är dessa som måste anses ha det största informationsvärdet. Det är också en förhoppning alt samverkan på lokalannonsområdet också skall leda lill sådan vad gäller riksannonser.

En annonsör skall enligt förslagel inte tvingas atl placera en annons i en viss tidning. Varje annonsör skall således ha rält att begära placering i endast en av de i samprojeklet deltagande tidningarna.

På samma sätt som vad gäller bidragen lill produktionssamverkan skall fordras atl en av de i projektet dellagande tidningarna skall uppbära produktions- eller utvecklingsbidrag. Samverkansbidragen skall också vara tidsbegränsade. Bidragen föreslås utgå under högst fem år. En period av denna längd bör enligl uiredningen ge sådana erfarenheter att nödvändiga utvärderingar kan göras.

Storleken på bidragen för annonssamverkan har inle ansetts böra beslutas av presstödsnämnden utan ställas i direkl relation tUl omfattningen av samarbetet. En viktig ulgångspunkt anser utredningen därvid vara att bidraget inte sätts så högt atl någon tidning på grund av detla känner sig tvungen alt gå med i samarbetet. Ä andra sidan bör det vara tillräckligt stort för atl innebära en verklig stimulans.

Pressutredningen anser alt elt stimulansbidrag på 6 % av de samlade annonsintäklema från de annonser man samverkar om skulle vara av lämplig storlek. Bidraget fördelas lika mellan de i projektet deltagande tidningarna.

Det har konstaterats tidigare att avsikten med lokala annonssamver-kansprojekt inle är att omfördela intäkterna. Pressutredningen föreslår därför att intäkterna från den gemensamma annonsförsäljningen skall fördelas efter principen all startårels fördelning skall gälla. Den tidning som vid samarbetets start har t. ex. 70 % av de samlade intäkterna skall också ha detla under hela den samarbetsperiod för vilken bidrag ulgår.

Samverkan på branschnivå

Starka skäl talar enligt utredningen för att även projekt som initieras från branschorganisationer skall ha möjlighet att få samverkansbidrag.

Prop. 1975/76:131 79

En förutsättning är dock att projekten skall främja mångfalden inom dagspressen och således vara lill direkl hjälp för tidningar med problem. Projekten kan avse administrativt, redaktionellt eUer tekniskt utvecklingsarbete som ligger utanför den normala verksamheten och som kan klart urskiljas i tid och rum. Endast externa kostnader föreslås vara bi-dragsgrandande. Minst en tredjedel av tidningarna i projektet skall också uppbära produktions- eller utvecklingsbidrag.

Del finns enligt utredningen en risk för alt presslödsnämnden Överhopas med olika ansökningar som rör mindre projekt. Detla är inte avsikten eftersom utredningen förutsätter att branschen själv skall kunna finansiera sådana mindre satsningar. Pressutredningen föreslår därför att bidrag endast skall ulgå lill sådana projekt vars totala kostnader uppgår till minst 300 000 kr.

Projektbidragen är således avsedda att främja sådan samverkan inom branschen som kan stärka svagare tidningars ställning eller speciellt underlätta deras problem. Ett viUkor skall vara all branschen själv är villig att svara för huvudparten av projektets kostnader. Bidrag föreslås således ulgå med högsl en tredjedel av de totala externa kostnaderna.

4.11.6 Pressens lånefond

Pressens lånefond har enligt utredningen haft stor betydelse för finansieringen av förnyelsen av den tekniska utrustningen inom många tidningsförelag. Syftet alt stimulera lill samverkan mellan tidningar har dock inte kunnat uppnås. Snarare, menar utredningen, kan finan-siering.smöjlighelerna genom lånefonden på flera orter ha lett tiU att en tänkbar samverkan har uppskjutits i tiden.

Utredningen vill först slå fast att behovel av en särskild kreditmöjlighet för vissa tidningar kvarstår. Den tekniska förnyelsen inom branschen kan inle betraktas som avslutad. Flera tidningar arbetar fortfarande med föråldrad utrustning. Den snabba utvecklingen av den grafiska tekniken gör vidare att avskrivningstiderna blir allt kortare.

Det måste emellertid, enligl utredningens uppfattning, vara så att den helt dominerande delen av branschens finansieringsbehov tiUgodoses på den aUmänna kreditmarknaden. Utredningens förslag om åtgärder för att stimulera samverkan inom tidningsproduktionen bör också leda till alt så kan ske i högre grad än f. n.

I sådana fall där samverkan rimUgen kan komma till stånd föreslås att en enskild tidning i fortsättningen i princip inte skall kunna erhålla lån ur pressens lånefond för investeringar som enbart avser de egna behoven. Utredningen framhåller att man emellertid måste räkna med dels att vissa tidningar inte har någon länkbar samverkansparlner, dels att tidningar, för vUka samverkan borde vara möjlig, inte alltid kan komma fram till en uppgörelse som är acceptabel för båda parter.

I de fall där det är känt alt samverkan har diskuterats men inte kom-

Prop. 1975/76:131 80

mit till stånd har orsaken till detla ofta varit att den större tidningen ställt krav som den mindre tidningen har uppfattat som helt oantag-bara. Lånefonden måste finnas kvar som en garanti för att svagare tidningar inte heller i framtiden skall tvingas gå in i samverkan med en starkare part på orimliga vUlkor. A andra sidan måste det stå helt klart att en verkligt seriös prövning av föratsättningarna för samverkan skall ha skett innan lån ur lånefonden kan bli aktuellt.

Kravet att lån inte skall beviljas för projekt som rimligen kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden föreslås kvarstå och få en strikt tillämpning. I sådana fall där två eller flera tidningar kan sluta avtal om samverkan bör projekten enligt utredningens bedömning normalt tillhöra den kategori som kan finansieras på detta sätt. Skulle så inte vara fallet bör dock även samverkansprojekt kunna finansieras via lån ur lånefonden.

De nuvarande lånevillkoren bör förändras i det avseendet alt press-stödsnämnden ges möjlighet att medge viss ränte- och amorleringsfrihet. F. n. ges sådan automatiskt.

4.11.7 Presstödsnämnden

Den nu fungerande presstödsnämnden består av ordförande och två ledamöter, alla utsedda av regeringen. När nämnden behandlar ärenden som rör produktionsbidragen tillkommer fem ledamöter. Det finns således dels en mindre nämnd för lånefrågor, dels en slörre för ärenden rörande produktionsbidrag. Ordförande är en hög ämbetsman och även övriga ledamöter i den Ulla nämnden är f. n. högre ämbetsmän. De fem ledamöter som ingår i nämnden enbart då denna behandlar produk-tionsbidragsfrågorna representerar de fem riksdagspartierna.

Nämnden har inte någon heltidsanställd kanslipersonal. Den biträds dels av en sekreterare, dels av ekonomisk expertis från PK-banken (tidigare Sveriges Kreditbank).

Kännetecknande för presstödsnämnden är att den endast har beviljande funktioner. Produklionsbidragets regler är tänkta att vara av den karaktären att gränsfallen eller ärenden som fordrade bedömningar skulle vara mycket få. Vad gäller låneärendena ansågs att speciell tidningsekonomisk expertis inte skulle vara nödvändig utan att allmän ekonomisk sakkunskap borde räcka.

Samdistributionsrabatten administreras inte av presstödsnämnden ulan av statskontoret. En orsak lUl detta torde enligt utredningen vara att man ansett alt samdistribulionsrabatten kräver en kontinuerlig övervakning och överväganden från fall tUl fall. Förvaltningen skulle således kräva ett ämbetsverks resurser. Stalskontoret biträds; vad gäller frågor om samdistributionsrabatten, av en nämnd med branschexperlis.

Prop. 1975/76:131 81

Presstödsnämnden och det föreslagna stödprogrammet

Presslödsnämnden kommer, om pressutredningens förslag genomförs, alt StäUas inför delvis nya uppgifter.

Trots att utredningens strävan varit att göra reglerna för produklionsbidrag automatiskt verkande kan det inte helt uteslutas att de får sådana inslag alt det kommer att krävas vissa bedömningar utifrån ekonomiska analyser.

Det föreslagna etableringsstödet ställer nämnden inför en ny och viktig uppgift. Det gäUer att bedöma om de ekonomiska föratsättningarna för en planerad tidning är sådana att projektet bör genomföras. Olika former av spekulationsslarter måste undvikas.

Utvecklingsbidragen kommer att medföra krav på ingående marknadsbedömningar grundade på de utvecklingsplaner som bidragssökande tidningar skall inlämna.

Förslaget om nya stimulansåtgärder för samverkan ger nämnden en viktig roll då det gäller alt avgöra om fordringarna för stöd uppfylls och vid f aststäUandet av bidragsbeloppens slorlek.

Handläggningen av frågor som rör pressens lånefond fortsätter att vara en uppgift för nänmden. Enligt förslaget skall nämnden också handha administrationen av samdistributionsrabatten, vilken kräver en löpande bevakning.

Pressutredningen föreslår också alt nämnden årligen skall rapportera förändringar inom tidningsägandet.

Nämnden bör också enligt uiredningen genomföra ekonomiska analyser för att bl. a. fastställa stödbehovet hos olika tidningsgrupper och rapportera om utfaUet av de presstödjande åtgärderna.

Den framtida presstödsnämnden

De olika nya kraven på presslödsnämnden innebär enligt utredningen att betydligt större resurser än de nuvarande måste ställas tUl dess förfogande. Detla innebär att ett permanent kansli bör inrättas för det löpande arbetet.

Pressulredningen anser att man inle bör förändra den nuvarande sammansättningen av nämnden men att uppdelningen i en liten och en stor nämnd skall upphöra. Ordförande i nämnden bör således även i fortsättningen vara en ämbetsman och i övrigt bör den bestå av två ämbetsmän och fem representanter för riksdagspartierna.

Det bör enligt utredningen åvUa kansliet att bereda de olika ärendena samt att ombesörja den löpande administrationen av de olika presstödjande åtgärdema. Presstödsnämnden bör också ges resurser att med hjälp av kansliet eller expertis utifrån utföra eller initiera olika former av undersökningar samt rapportera om utvecklingen inom branschen. Nämnden bör också följa pressforskningen inom och i någon mån utom landet.

6 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 82

4.11.8 Kosinader för utredningens förslag

I direktiven sägs att "utredningen bör ulgå från att kostnaderna för de förslag som läggs fram i huvudsak bör inrymmas inom ramen för de anslag som f. n. anvisas över budgeten tUl presstödjande ändamål". Utredningen beräknar denna ram till ca 147 milj. kr.

Genom alt den totala kostnadsramen inte fåi: utvidgas måste utredningen skapa utrymme för nya stödformer genom omprioriteringar. Detla har bl. a. inneburit att utredningen inle har ansett att det har funnits utrymme för någon egentlig diskussion om produktionsbidragens storlek. I den frågan framför dock utredningen vissa synpunkter.

Under en period då tidningarnas kosinader stiger söker man kompensera detta genom att höja prisema på annonser, abonnemang och lösnummer. Högtäckningstidningarna har också i stor utsträckning lyckats höja intäktema i erforderlig grad. Tidningar, för vUka produktionsbidragen utgör en väsentiig del av intäkterna, kommer Vid en sådan utveckling i ett försämrat läge om dessa bidrag inte höjs. Ulan alt la stäUning tUl när en ylterligare höjning av produktionsbidragen behöver ske vUl uiredningen med det sagda understryka att framtida höjningar av bidragsstorleken knappast kan undvikas. Storstadstidningarnas problem bör enligt uiredningen särskilt uppmärksammas i ett sådarit läge. Det föreslås vara en uppgift för presstödsnämnden att i framliden la fram material som kan ligga tUl grund för bedömningar av behovet av höjningar av bidragsstorleken.

I övrigt anför utredningen följande angående kostnaderna.

De förändringar som föreslås i bestämmelserna om vilka tidningar som skall erhålla produktionsbidrag påverkar inle huvuddelen av de nu utgående bidragen. Beräknat på 1974 års förhållanden skulle anslagsbehovet enligt utrednmgens förslag minska med ca 7 milj. kr. De övergångsbestämmelser som föreslås innebär dock att under bidragsåren 1976 och 1977 (budgetåren 1976/77 och 1977/78) stannar minskningen vid ca 3,5 mUj. kr.

Utredningen har funnit att samdistributionsrabatten bör behåUas i stort sett oförändrad. Förslagen innebär här en kostnadsökning på ca 300 000 kr.

Medelsbehovet för pressens lånefond kan beräknas minska. En nedskäming är också nödvändig för alt skapa uirymme för de nya åtgärder utredningen föreslår. 15 milj. kr. per år bör anslås.

Utnyttjandet av det föreslagna etableringsstödet är svårt att i förväg beräkna. Ett årligt belopp av 3 milj. kr. bör dock vara tillräckligt.

Utvecklingsbidragen bör rymmas inom en årlig ram av 6 mUj. kr.

Medelsbehovel för de bidrag uiredningen föreslår för att stimulera tiU samverkan på olika områden är svårt att förutse. Uiredningen föreslår alt för det första året en medelsram av 5 milj. kr. anvisas.

Utredningen har inle preciserat sitt förslag om ökade resurser och in-

Prop. 1975/76:131 83

rättande av ett kansli åt presstödsnämnden. Nämndens administrativa kostnader under budgetåren 1969/70—1973/74 uppgick tUl ca 700 000 -. kr. eller i genomsnitt ca 140 000 kr. per år (främst ersättning till Sveriges Kreditbank). Samdistributionsrabattens administration kräver i dag ca en och en halv årsarbetskraft. Vid en ordentlig förstärkning av nämndens resurser kan kostnadema knappast komma att undersliga 1 milj. kr.

Sammantaget innebär detta att kostnaderna för utredningens förslag uppgår tiU knappt 149 milj. kr.

4.11.9 Utredningens övriga bedömningar Tidskrifter

Pressutredningen har gjort vissa preliminära analyser vad gäller läget på tidskriflsmarknaden. Det har kunnat konstateras att det har skett betydande kostnadsökningar för tidskrifter av olika slag. Särskilt för ägarna av ideella och fackliga tidskrifter har detta medfört kraftigt ökade svårigheter.

Det har framgått av de undersökningar som pressutredningen genomfört att tidskrifterna har en mycket stor betydelse för kommunikationen i dagens samhälle. Det kan enligt uiredningen antas att deras roll ökat i och med tidningsnedläggningama. På tidskriftssidan finns fortfarande den mångfald som i dag saknas inom dagspressen.

För pressutredningen står det klart att det krävs ytterligare analyser av lidskrifterna vad gäller deras ekonomiska läge, förhållandet tUl organisationerna och deras roll för kommunikationen i samhällsfrågor. Utredningen föreslår därför att en ny utredning tUlsätts med huvudsaklig uppgift att fastställa dagsläget för tidskrifterna och den roll som statsmakterna bör spela i samband med dessa samt att framlägga förslag om hur tidskriftemas problem lämphgen bör lösas.

Annonsblad

Pressutredningen har på olika sätt blivit uppmärksammad på den konkurrens som gratisdistribuerade annonsblad utgör för de traditionella dagstidningarna och har därför låtit rUcsskatteverket bearbeta reklamskattematerialet för alt få en bUd av gratistidningarnas omfattning.

Sammanställningarna visar att annonsbladens omsättning totalt sett utgör en liten del i förhållande tUl dagspressens totala annonsering.

Jämförelsen bör dock göras med lokalannonseringens omfattning, eftersom annonsbladen innehåller lokala affärsannonser. En sådan jämförelse visar att annonsbladens omsättning torde uppgå tiU 5—10 % av dagspressens lokalannonsering. Räknat på lokalannonseringen •inom ett län kan andelen bU 10—15%.

Denna typ av annonsorgan kan enligt utredningen skapa svårigheter

Prop. 1975/76:131 84

för enskilda tidningar. Tidningarna är tvingade att ta ut högre annons-priser bl. a. för att de också skall fylla en kvalificerad informationsfunktion. Ett lokalt annonsblad kan t. ex. ta bart det ekonomiska underlaget för en lokalredaktion. Det finns, menar utredningen, all anledning att med oro se på en fortsatt utveckling av annonsbladsmarknaden. Från tidningsbranschens sida har problemen med annonsblad ägnats stor uppmärksamhet. I ett uttalande från Svenska Tidningsutgivareför-enmgen (TU) 25 oktober 1974 heter det bl. a.:

att medlemsföretag bör undvika att vidta åtgärder som minskar marknaden för sålda reguljära tidningar och att medlemsföretag således inte bör ge ut annonsblad som konkurrensmedel gentemot andra reguljära tidningar;

att medlemsföretag, som ser sig nödsakade att ge ut annonsblad i syfte att möta konkurrens från utom branschen stående annonsblad, bör eftersträva att utgivningen sker i samverkan med övriga medlemsföretag inom spridningsområdet.

Pressutredningen delar TU:s uppfattning att samverkan meUan tidningar bör vara ett lämpligt medel för att möta konkurrensen från annonsbladen. Det finns också exempel på att reguljära tidningar med framgång har tagit upp. konkurrensen med annonsbladen eller förhindrat att sådana etablerats. Dagstidningarna torde på detta sätt ha stora möjligheter att begränsa annonsbladens verksamhet.

Utöver detta anser utredningen det emeUertid nödvändigt att statsmakterna noga följer utvecklingen inom denna sektor. I framliden bör det vara en lämplig uppgift för presslödsnämnden alt göra vidare under-söknmgar av annonsbladens inverkan på den reguljära pressen. Pressutredningen anser sig inte ha några möjligheter att bedöma vUka åtgärder som kan aktualiseras i detta sammanhang. TU har i en skrivelse tUl skatteutskottet (2 maj 1974) pekat på möjligheten alt tiUämpa differentierade reklamskatlesatser. Pressulredningen framhåller dock att frågan har tryckfrihetsrättsliga aspekter som ännu inle är tillräckligt belysta. Om åtgärder skuUe visa sig nödvändiga för att den reguljära dagspressen inte skaU fråntas väsentliga delar av det ekonomiska tmderlaget för den redaktionella verksamheten utgår utredningen från att sådana vidtas.

Tidningar på främmande språk

I samband med remissbehandlingen av invandrarulredningens betänkande (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoritetema har pressutredningen haft att ta ställning till frågan om stöd tUl sådana tidskrifter som utkommer i Sverige på främmande språk.

Pressutredningen ansåg att dét skuUe vara mycket svårt att lösa de aktueUa tidningamas problem inom ramen för stödet tUl svensk press. Utredningen förklarade att de principer som fanns för det allmänna press-

Prop. 1975/76:131 85

stödet svårligen skulle kunna överföras på tidningar på främmande språk. Stödet tiU tidningar avsedda för invandrargmpper måste antagligen utformas efter andra kriterier och fördelas av annan myndighet än presstödsnämnden.

Slutsatsen blev att invandrartidningarnas problem snabbt borde lösas i annan ordning. Detta borde — enligt pressulredningens uppfattning — ske i samband med en samlad bedömning av invandrarnas situation och de krav som bör ställas på information till och kommunikation inom invandrargmpper.

Mot utredningens majoritet reserverade sig ledamötema Winberg och Wikström. Dessa förklarade att utredningen i dåvarande läge saknade möjlighet att ta ställning till invandrarulredningens förslag om stöd. De ansåg dock i princip att slöd borde kunna utgå till de aktueUa tidningama.

Frågan om stöd tUl utgivningen av tidningar på främmande språk aktualiserades vid 1975 års riksmöte i flera motioner. Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande (KU 1975:14) med anledning av motionerna att syftet med presstödet var att främja en fri debatt och opinionsbildning genom att i första hand motverka de ekonomiska marknadskrafter som tvingar ett stort antal dagstidningar alt upphöra med utgivningen. Utskottet förordade i stället alt de ekonomiska problemen för tidningar som ges ut av olika invandrar- och minoritetsgrupper skulle övervägas inom ramen för samhällets stöd på invandrarpolitikens område.

Vid behandlingen av prop. 1975: 26 om riktiinjer för invandrar- och minoritetspoUtiken m. m. anslöt sig inrikesutskoltet till denna uppfattning. Enligt utskottets av riksdagen godkända förslag (InU 1975: 6, rskr 1975: 160) har tidningar och tidskrifter som ges ut här i landet och som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper i Sverige möjlighet till visst ekonomiskt stöd. Det ankommer på invandrarverket att ta ställning till efter vUka principer stödet skall utgå. Verket är därvid obundet av de föratsättningar som gäller för det allmänna presstödet.

Såväl i konstitutionsutskottet som inrikesutskoltet reserverade sig ledamöter från folkpartiet och moderata samlingspartiet och anförde att dessa tidningar även bör erhålla stöd inom ramen för det allmänna presstödet.

Pressulredningen har ytterligare preciserat sina olika förslag i ett förslag till förordning om statligt stöd tUl dagstidningar. Detta förslag bör få fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

4.12 Reservationer och särskilda yttranden

Reservationer har avgivits av ledamötema Hallvig, Nilsson, Wikström och Winberg. SärskUda yttranden har avgivits av ledamöterna Hallvig och Karlsson samt experten Johansson.

Prop. 1975/76:131 86

4.12.1 Reservation av ledanioten Hallvig

En tryckfrihetsrättslig granskning av pressutredningens förslag hade, enligt reservanten varit angelägen. Med beklagande av att en sådan granskning icke skett framhåller reservanten att förslaget enligt hans mening på en punkt kan medföra effekter som ur tryckfrihetspolitiska aspekter ter sig synnerligen besvärande: majoritetsförslaget innehåller icke någon heltäckande motsvarighet tUl 17 § i gällande regler för produklionsbidrag.

Reservanten anser att om förslaget även i denna del skulle godtas av statsmakterna är det icke uteslutet att olika s. k. högtäckningstidningar, särskilt sådana som redan uppbär produktionsbidrag, på grund av dels det totala stödet till resp. lågtäckningstidning, dels spridningsförhållandena inom utgivningsområdet samt dels övriga på konkurrensen inverkande omständigheter kan konima att drabbas på ett orimligt sätt.

Det är enligt reservantens mening nödvändigt att bibehålla den sär
skilda möjlighet att — efter noggrann, analys av den ekonomiska situa
tionen i varje sådant fall — besluta om bidrag, som inryms i nuvarande
17 §. .

4.12.2 Reservation av ledamoten Nilsson
Produktionsbidragen

Reservanten påpekar att utredningens majoritet inte har funnit motiv för att nu föreslå regler som skulle möjliggöra för kvällstidningama att få produktionsbidrag, för den händelse de drabbas av ekonomiska svårigheter.

Reservanten menar att om man är ense om att även kvällstidningar kan drabbas av ekonomiska svårigheter vore det rimUgt att nu skapa regler som ger alla tidningar Uka möjUgheter att i händelse av behov kunna ansöka om ekonomiskt stöd.

Enligt reservantens mening bör de nya presstödsreglema utformas så att de även ger en kvällstidning möjlighet att, i händelse av ekonomiska svårigheter, kunna ansöka om bidrag.

Samdistributionsrabatten

Reservanten anser att en ekonomisk stimulans behövs för att åstadkomma en utbyggd samdislribulion mellan kvällstidningama. Situationen bland kväUstidningarna påminner i hög grad om hur morgontidningarna behandlade samdistributionsfrågor innan rabatten infördes.

När nu rabatten bland morgontidningarna har lett tiU en utbyggd samdistribution, finns det, enligt reservanten.anledning att tro att samma rabatt skulle åstadkomma sanima effekt bland kyällstidningarna.

Även när det gäller samdistributionsrabatten skall alla tidningar, en-

Prop. 1975/76:131 87

ligt reservantens uppfattning, behandlas lika. Samdistributionsrabatt i form av ett transportstöd bör utgå till kväUstidningar som distribuerar i samverkan.

4.12.3 Reservation av ledamoten Wikström

1. Pressens roll behandlas enligt reservanten alltför snävt i utredningens betänkande, i det alt den ses väsentligen ur politisk och partipolitisk synvinkel. Reservanten anför att om man inte beaktar tidningarnas funktioner på övriga områden, snöper man dem och gör knappast rättvisa åt deras breda bevaknings- och informationsuppgifter i övrigt.

2. En analys av i vad mån en skicklig tidningsledning genom ekonomisk planering, försäljningsålgärder och tillämpning av redaktionella principer kan påverka upplagans slorlek och därmed tidningens framgång hade enligt reservanten varit av värde.

3. Reservanten anser att indelningen av dagspressen aUtför ofta blir , schabloniserad i de undersökningar pressutredningen har initierat. Att enbart använda sig av ett blockpolitiskt mönster kan enligt reservanten knappast vara ägnat all göra rättvisa åt den mångfald och rikedom som karakteriserar den svenska dagspressen.

4. Utredningen har enligt sina direktiv inte haft möjlighet att syssla med skattefrågor, men aUa tidningsmän torde, enligt reservantens uppfattning, vara överens om att den bästa genereUa stödåtgärden skulle vara att avskaffa annonsskatten, som bygger på en negativ syn på annonserna i dagspressen, är diskriminalorisk och sakligt omotiverad.

5. Reservanten riktar kritik mot den av utredningen föreslagna dagstidningsdefinitionen. Reservanten hävdar alt definitionen bygger på en praktisk, politisk värdering där syftet är atl vissa tidningar skall få slöd, andra falla utanför de aktuella stödformerna. Kvällstidningar är enligt reservanten uteslutna, vilket han på principiella grunder inte kan acceptera. Skillnaden i behandling av olika veckotidningar med avseende på produktionsbidrag och annonsskatt framstår för reservanten som sakligt omotiverad.

6. Reservanten anför alt han med tvekan har kunnat acceptera utredningens förslag till omkonstruktion av produktionsbidragen. En svaghet är enligt reservanten atl produktionsbidragen inle tillräckligt stimulerar till återhållsamhet med pappersförbrukning.

7. Reservanten delar inte utredningens uppfattning atl det för bedömningen av tidningssituationen på orter som EskUsluna, Falun, Gävle, Boden och Luleå skuUe vara tillfyllest med ätt granska täckningstalen i utgivningskommunen. Till detta måste läggas ett fortlöpande hänsynstagande också tUl relationen mellan totalupplagorna. Utgivningskommunen som grundval för bedömning är i dessa fall inte till-

Prop. 1975/76:131 88

räcklig. Majoriteten hävdar detta beträffande Luleå, men samma resonemang bör enligt reservanten tiUämpas också i de övriga faUen. En förutsättning för att reservanten skall kunna acceptera en ny ordning för produktionsbidragen är att en sådan möjlighet tiU kontinuerligt hänsynstagande också till totalupplagoma bibehålles.

8. Utredningen har enligt reservantens mening inte tillräckligt understrukit att selektiva produktionsbidrag kan accepteras endast under föratsättning att deras volym inte blir orimligt stor. Skulle volymen tillåtas växa alltför kraftigt, kommer avståndet meUan de stödberättigade tidningarna och förstatidningarna lätt att bli så stort, att förstatidnmgarnas ställning undergrävs och skadas. Ungefär nuvarande proportioner synes reservanten vara vad konkurrerande förstatidningar maximalt kan tåla utan att deras ställning hotas.

9. Statligt stöd till annonssamverkan kan av reservanten icke accepteras vare sig på principiella grander eller av praktiska skäl. Principiellt är annonsema en del av tidningens innehåll och det strider därför, enligt reservantens mening, mot tryckfrihetsförordningens anda, om staten genom stödåtgärder av selektivt slag söker påverka tidningamas innehåll, vare sig detla gäUer textdel eller annonsdel. Från praktiska utgångspunkter synes förslagen om annonssamverkan grumliga och föga grundade i verkligheten.

10. Reservanten beklagar alt en tryckfrihetsrättslig analys och värdering av det selektiva presstödet inte skett. Man hade vid en sådan, menar reservanten, även kunnat överväga om principerna för presstödet kan och bör grundlagsfästas.

4.12.4 Reservation av ledamoten Winberg

Reservanten framhåller att det råder enighet inom pressutredningen om att behov av ekonomiskt stöd från staten till pressen föreligger. Tidningsutgivning bör visserligen enligt reservantens mening åtminstone till viss del ses som en del av ordinär företagsamhet inom ramen för ett fritt näringsliv. En vital och rikhaltig press finner dock reservanten vara. av utomordentligt viktig betydelse för ett moderat folkstyre. Pressen får därmed åtskilliga uppgifter som kan sägas ha "offentligrättsliga" inslag Det är därför nödvändigt för staten att på lämpligt sätt lämna stöd till pressen i syfte att bevara tidningsföretagens mångfald.

Pressens speciella uppgifter som en del i folkstyret bl. a. genom dess bevakning och kontroll av samhällets offentiigrättsliga organ gör, enligt reservanten, att särskild, varsamhet måste iakttas vid utformningen av det statiiga stödet för att garantera pressens självständighet.

Reglerna för presstödet fyUer, menar reservanten, inte tre krav som måste ställas på utformandet av ett samhällsstöd tiU dagspressen. Dessa tre krav är att stödet måste vara av generell natur, att det inte får, vara diskriminerande i det avseendet att det i främsta rummet är förmånligt.

Prop. 1975/76:131 89

för tidningar företrädande vissa politiska åsiktsriktningar och att det inte får vara konkurrenssnedvridande. Ju större belopp som anslås över budgeten och ju större belopp som vissa tidningar kontinuerligt får i förhållande till de som inte får, desto starkare framstår för reservanten risken alt konkurrensmomentet mellan olika tidningar förändras, sned-vrids eUer t. o. m. upphör. Alltmer närmar man sig då, hävdar reservanten, gränsen när tidningar som hittUls kunnat arbeta utan produktionsbidrag inte längre förmår göra det därför alt produktionsbidragen driver upp kostnaderna. Kraven på att bidragen skall vara av generell natur och så utformade att de så långt möjligt undviker en konkurrenssnedvridande effekt får då, enligt reservanten, allt större tyngd.

Presstödet kan enligt reservanten uppfattas som orättvist om det utformas så att det tUl övervägande del gynnar den press som kan sägas företräda visst eUer vissa partiers åsikter. Inte heller ur denna aspekt finner reservanten att nu gällande regler går fria från kritik.

Svaghetema i det nuvarande produktionsbidragssystemet ålerfinns enligt reservantens mening i allt väsentligt även i det föreslagna systemet.

Reservanten beklagar att någon tryckfrihetsrättslig analys och värdering inte företagits.

Vid en samlad bedömning av skälen för och emot det föreslagna produktionsbidragssystemet har reservanten kommit till att så många — främst principiella — invändningar finns mot det att det bör avvisas. Han kan alltså inte biträda majoritetsförslaget om produktionsbidrag grundat på lågtäckningsprincipen.

När det gäller frågan om hur reglema för stödsystemet bör utformas visar pressutredningens mycket ingående analyser enligt reservantens bedömning att det är utomordentUgt svårt för att inte säga nästan helt . omöjligt att skapa sådana regler som inte ger några otillfredsställande effekter.

De vägar efter vUka man skulle kunna söka en lösning kan vara två. Reservanten anser att det kan finnas skäl för staten att ge pressen ersättning för dess kostnader för inköp av papper och för distributionen av den färdiga produkten.

Ersättning för eller subvention av papper bör, enligt reservanten, i princip tiUkomma alla dagstidningar. I syfte att underlätta för mindre tidningaK att konkurrera med större bör stödet kunna ges en regressiv utformning som innebär att,-tidningar med mindre upplaga per års-exemplar får större stöd än tidningar med större upplaga.

Det finns, enligt reservanten, vidare anledning att överväga huravida inte nuvarande samdistributionsrabatt bör utbyggas så att den mer får formen av ett transportstöd. Skulle däremot den nu gäUande tekniska utformningen av samdistributionsrabatten behåUas finner reservanten att ett ökat stöd lätt kan nås genom att rabattbeloppet per exemplar

Prop. 1975/76:131 90

(f. n. 3 öre) höjs till ett högre belopp (varje öre torde f. n. dra en total kostnad av ca 8 milj. kr.).

Då utredningens samtliga övriga ledamöter står bakom förslaget om produktionsbidrag anser reservanten det vara mindre meningsfullt att mer i detalj utforma det av honom antydda alternativet. Reservanten understryker dock att även med detla som grund bör- vad utredningen har anfört om storstadslidningamas såväl betydelse som svårigheter beaktas. Storstadstidnmgama bör därför i reservantens altemativ placeras i en särskild grapp till vUken bör fördelas ungefär samma belopp som totalt kommer att ulgå till dem enligt den av utredningen föreslagna produktionsbidragsprincipen.

Det finns andra åtgärder som enligt reservantens uppfattning skulle vara av positivt värde för tidningsbranschen som helhet och alltså vara generellt verkande. En är borttagande av den reklamskatt (annonsskatt) som drabbar dagspressen, en annan är att staten i väsentligt större utsträckning än f. n. utnyttjar dagspressen för information om olika samhällsfrågor och lämnar ersättning för detta.

Vad gäller pressutredningens övriga förslag biträder reservanten med
ett undantag dessa med den — i första hand tekniska — justering som
kan bli erforderlig för var och en av dem på grand av att han avvisar
förslaget om produktionsbidrag. Ett av förslagen — samverkan inom
annonsförsäljning — kan reservanten dock inte biträda. Det saknas en
ligt reservantens mening all anledning för statsmakterna alt söka på
verka enskilda tidningars innehåll vUket blir fallet med det föreslagna
bidraget för annonssamverkan. Med hänsyn till att bidragen i övrigt av
ses komma att bli av förhållandevis ringa slorlek kan reservanten — om
än med viss tvekan — acceptera dessa oaktat de innebär former av se
lektiv bidragsgivning. ■

4.12.5 Särskilt yttrande ay ledamoten Hallvig Förslaget om annonssamverkan

I yttrandet redovisas tre omständigheter som gjort att ledamoten Hallvig anslutit sig tUl förslaget om etl speciellt stimulansbidrag vid s. k. annonssamverkan:

1. Lågtäckningslidningar, som inle i högre grad än som nu genomsnittligt är fallet kan erbjuda allmänheten fyllig information från i första hand lokala annonsörer, saknar enligt ledamoten Hallvigs mening på sikt reella möjligheter att hävda sig på tidningsmarknaden.

2. Enligt förslaget avgör vederbörande tidningsutgivare själva — och således utan någon form av statiigt tvång — om de skall inleda en sådan samverkan ellei" avstå därifrån. ■

3. Enligt förslaget skaU en annonsör inte tvingas att placera en annons i' en viss tidning. Varje annonsör skaU säledes ha rätt att begära placering i endast en av de i samprojektet deltagande tidningama.

Prop. 1975/76:131 91

Om förslaget hade innefattat någon form av myridighetstvång till samverkan hade ledamoten Hallvig på tryckfrihelsrättsliga grunder ansett sig böra avvisa detsamma.

Kvällspressen

I yttrandet hävdas att en närmare analys av kvällspressens utvecklingsvillkor hade bort ske inom utredningens ram. Av principiella skäl hade ledamoten Hallvig helst sett alt regelsystemet — riär det nu framlägges i reviderat skick — hade innefattat "en möjlighet alt stödja även en i huvudsak lösnummerförsåld dagstidning, om denna skulle kunna sägas ha samma ekonomiska svårigheter som lågläckningstidningar inom abonnerad press i allmänhet kan redovisa.

4.12.6 Särskilt yttrande av ledamoten Karlsson

1. Ledamoten Karlsson riktar kritik mot den analys uiredningen gjort i

betänkandets kapitel 4 och 5.

I yttrandet anförs att som en röd tråd i hela pressulredningens arbete har gått hur man skall undvika de ulslagningsmekanismer som hotar alt genom omfattande lidningsdöd i realiteten likvidera pressfriheten. Får dessa ekonomiska lagar och tendenser fritt råda kan endast de som har , starka finansiella resurser som behärskar annonsmarknaden och som redan har monopolställning göra sig gällande. Utslagningsmekanismens främsta kraft är och har hela liden varit penningmakt och dominerande ställning på annonsmarknaden.

I kapillena om pressideologier finns delta med, men som en sido- och underordnad fråga. Ideologierna presenteras enligl yttrandet i ett lufttomt rum.

I yttrandet hävdas att uppläggningen av den ideologiska diskussionen
i betänkandet är ganska ofruktbar och att dess beskrivning av den marx
istiska uppfattningen är felaktig. ~

Enligt yttrandet står frågan om pressfriheten ur iriarxistisk synvinkel alltid förbunden med frågan om vems pressfrihet det gäUer.

Gäller det pressfrihet endast för dem som har pengar att köpa trycke- ' rier, redaktioner och andra medel för att avleda folkets uppmärksamhet eller ge dem en felaktig inställning lUl de stora och avgörande samhällsfrågorna? Eller handlar pressfriheten om hur de arbetande människorna skall få möjlighet att få sina grandläggande och livsviktiga frågor diskuterade?

En sådan diskussion leder enligt yttrandet tUl ökad aktivitet för samhälleligt uppbyggande och till ökad medvetenhet om rätten och skyldigheten att medverka. I vårt land betyder detta bland annat ökade möjligheter för folkrörelserna att göra sin stämma hörd.

Pressen spelar, hävdas det i yttrandet, därvid inte någon självständig ToU. Den är ett instrument — och ett mycket viktigt instrument — för

Prop. 1975/76:131 92

de samhälleliga kraftemä. Dess roll och betydelse växer när den bidrager till att öka och fördjupa medborgarnas samhäUeliga aktivitet. , 2. Vid samverkan inom annonsförsäljning ger förslaget inte skydd åt • svagare icke-deltagande part. Sådana bestämmelser och anvisningar måste enligt ledamoten Karlsson, utarbetas att presslödsnämnden vid sin behandling uppmärksammar, detta problem.

4.12.7 Särskilt yttrande av experten Johansson

När det gäller samverkan inom annonsförsäljningen talar, enligt yttrandet, många skäl för att utredningens förslag inte på ett tiUräckligt effektivt sätt leder till önskat resultat.

I yttrandet noteras att avsikten med samförsäljning av annonser är att ge läsarna en reell valfrihet mellan olika redaktionella produkter, att försöka hindra uppkomsten av nya tidningsmonopol, att 'stärka dagspressens ställning gentemot andra medier och alt stärka lågtäckningstidningarnas konkurrenskraft.

Utredningens förslag irinebär i första hand att tidningar iried inte aUtför stora skUlnader i täckning kan samverka. Den målsättningen finner experten Johansson inte tillräcklig då presspolitiken bör utformas på ett sätt som gör det möjligt även för läsare av mindre tidningar atl erhålla samma annonsinformation. Tidningar med liten spridning i konkurrensområdet eller med små upplagor torde inle kunna delta i samverkan av ekonomiska och rationella skäl.

I yttrandet föreslås i stället följande.

Reglema för samverkan bör utformas så att de syftar tiU samverkan mellan två tiU tre tidningar inom samma område/region. Samverkan skall omfatta de lokala annonsema för alt kunna berättiga till stöd. Omfattar samverkan riksannonser skall även stöd utgå för denna del..-

För samtliga annonser, som säljs' i samverkan, skall priset fastställas gemensamt. Annonspriset för dem som av något skäl bara vUl använda en tidning skall uppgå tUl mmst 75 % av det fastställda priset för samverkansannonser.

Bidrag skall bara kunna- utgå tUl projekt där minst en av tidningama erhåller produktions- eller utvecklingsbidrag.

Bidraget för denna samverkan bör utgå med 10 % på de annonser som är föremål för samverkan. Detta bidrag bör fördelas Uka mellan' tidnmgama. Om någon tidning med 15—30 % täckning på utgivningsorten ingår i samverkan bör bidraget utgå med 12 % på intäktema.

Bidraget skall ulgå under fem år.' Annonsintäkterna i övrigt skall fördelas på samma sätt under hela stödperioden.

Delta förslag innebär, liksom utredningens,, att samverkan skall vara ' frivillig.

Prop. 1975/76:131 93

5 Remissyttranden

5.1 Synpunkter på utredningens analys

Flertalet av de remissinstanser som kommenterar utredningens analyser och beskrivningar av pressens hiltUlsvarande utveckling och nuvarande situation finner dem väl tmderbyggda. Länsstyrelsen i Stockholms län menar att utredningeris arbete i dessa delar bör kunna utgöra ett utmärkt underlag för bedömning av hur en mera långsUctig presspolitik skall utformas. Samma bedömning görs av Svenska Journalistförbundet. Svenska Pressbyrån AB anför dock alt utredningen inte har varit tillräckligt detaljerad i sin beskrivning av olika tidningsgruppers utveckling under den gångna delen av 1970-talét.

Framtidsperspektiven har enligt TU ägnats mindre intresse. TU finner detta beklagligt och menar att utredningen bygger på ett mycket bräckligt underlag vid dess bedömningar av dagspressens möjligheter att hävda sig på sina marknader under den närmaste tioårsperioden. TU finner det anmärkningsvärt att utredningen i så liten utsträckning har försökt belysa och analysera.hur de marknadsmässiga föratsättningama för dagspressen kan antas komma att utvecklas under denna period. Utredningens optimistiska slutsatser om tidningamas utvecklingsmöjligheter framstår enligt TU, mot bakgrand av pressulredningens bedömningar i fråga om upplage- och reklammarknademas utveckling, som överraskande och dåligt underbyggda.

Länsstyrelsen i Hallands län och Publicistklubben efterlyser mera långsiktiga prognoser över pressens utveckling än den-av utredningen behandlade tioårsperioden.

Pressutredningens analys av morgondagens massmediemarknad och dagspressens relation till och eventuella konkurrens från andra medier behandlas utförligt av främst radiouiredningen och Sveriges Radio. Dessa båda remissinstanser delar utredningens bedömning att massmedieutvecklingen inom den närmaste tioårsperioden irite kommer att medföra sådana förändringar som radikalt kan påverka pressens ställning. Även beredskapsnämnden för psykologiskt försvar menar att starka skäl talar för denna slutsats men anser att problemet dock bör ägnas ytterligare uppmärksamhet.

5.2 Principiella ståndpunkter

5.2.1 Massmediernas uppgifter

Huvuddelen av remissinstanserna delar eller lämnar utan erinran utredningens uppfattning att det övergripande målet för mediepolitiken bör formuleras utifrån mediernas betydelse för den svenska demokratin.

Prop. 1975/76:131 94

Delsamma gäller preciseringen av mediernas uppgifier i de fyra huvudpunkterna information, kommentar, granskning och gruppkommunikation.

Sveriges Radio invänder, vad gäller informations- och kommentar-funktionerna, mot utredningens uppfattning att kravet på opartiskhet skulle göra det svårt för etermedierna att knyta an tih grupper och organisationer, ge information till förtroendevalda om stämningar och opinioner eller att fristående eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeenden i samhället. Sveriges Radio betonar att man visserligen inle kan gå organiserade eller oorganiserade gruppers ärenden men att frågan om opartiskhet skall bedömas utifrån programutbudet i dess helhet. Inom ramen för delta kan etermediema dock spegla stämningar och opinioner och ge utrymme för partskommentarer från olika intresseriktningar. Radioutredningen anför liknande synpunkter.

Landstingsförbundet anför i sitt yttrande att en väl utvecklad kommunal självstyrelse föratsätter atl medborgarna har goda möjligheter tUl medverkan och insyn i den kommunala verksamheien. Pressen spelar i det avseendet en viktig roll. Utvecklingen under de senaste årtiondena med tidningsnedläggelser har enligt förbundet inneburit att mångfalden i informations- och opinionsulbylet minskat; I vissa områden har tidningskoncentrationen lett tiU stark ensidighet i åsiklsförmedlingen. Förbundet betonar att pressen inte bara har betydelse som informationskälla utan även som foram för debatt och övrig opinionsbildning. Det framstår därför enligt förbundet som mycket angeläget att det finns ett allsidigt pressutbud som kan spegla den lokala opinionen och främja en vidgad kommunikation meUan olika medborgargrupper.

Svenska kommunförbundet menar alt dagspressens betydelse för kommunerna och de politiska partierna framstår mycket klar i olika undersökningar som gjorts. Dagstidningen är enligt förbundets uppfattning en väsentlig kanal mellan kommun och invånare och i många fall är del kommunala materialet av betydande omfattning i framför allt lokalpressen.

Några remissinstanser, bl.a. Svenska. Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet, anser att utredningen överbetonat pressens politiska roU och härvid bortsett från dess övriga funktioner. Även TU delar denna uppfattning och framhåller i sitt yttrande att utrednmgen synes ha förbisett att många dagstidningar i ganska ringa utsträckning betonar sin partipolitiska tillhörighet och främst strävar efter att förmedla mångsidig information saml alt flertalet tidningar och tidskrifter även ger sin läsekrets information om hem, hushåll och en mängd andra ting, som saknar politiska inslag, och dessutom skänker läsarna förströelse och underhållning av olika slag. Den statliga presspolitiken bör enligt TU utgå från samtiiga de funktioner som ohka medier

Prop. 1975/76:131 95

faktiskt fyUer — även för att tiUgodose läsarnas skiftande behov av vardagsinformation och underhållning.

Statens kulturråd, länsstyrelsen i Stockholms län, radioutredningen och Sveriges Radio framhåUer bland andra funktioner hos pressen främst dess roll på kulturens område. Så anför exempelvis kulturrådet alt det även inom kulturområdet är nödvändigt med kommunikation i form av god nyhetsbevakning och livaktig debatt. Dagspressen har här enligt kulturrådets mening en bärande roll och kan anses som en integrerad del av kulturlivet.

Radioutredningen instämmer i pressutredningens slutsals alt etermedierna på inget område kan ersätta pressen men väl komplettera den. Radiouiredningen framhåller dock alt det kan uppfattas så att utredningen väl kraftigt framhäver massmediemas politiska roll i samspelet med statsmaktema och organisationslivei.

Enligt radioutredningen är del dock självklart att pressutredningens synpunkler måste tolkas så, att massmedierna spelar en viklig roll också för information på andra områden än det samhälleliga och för förmedUng av kulturellt och upplevelseskapande stoff. Ett samhäUeligt ansvar för och stöd till massmedierna kan enligt radiouiredningen motiveras inte endast med deras betydelse för att vårt demokratiska samhällsskick skall fungera väl utan också med deras betydelse i kulturpolitiskt avseende.

Radioutredningen framhåller dock alt även om man betonar ylterligare funktioner hos massmediema som väsentliga utöver dem som framhävts av pressulredningen leder delta inle lill andra slutsatser om vilka mål samhäUet bör ha med sin massmediepolitik än dem pressulredningen från sina utgångspunkter dragit.

Nämnden för samhällsinformation framhåller att inom samhällsinformationen är pressens annonsfunktion väsentlig.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet framhåller att tidningama fyller en mycket viktig funktion i vår marknadsekonomi. Genom pressens försorg får nämligen producenter och distributörer av varor och tjänster möjlighet att upplysa allmänheten om det utbud som står tUl medborgarnas förfogande och om de priser olika varor och tjänster betingar. Beiräffande pressens funktioner ur läsarnas synvinkel betonas i yttrandet alt medborgarna har intresse av alt få inte endast politisk information ulan också aUsidig varuinformation. Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet framhåUer att det av pressutredningens egna undersökningar framgår att medan textinnehållels omfattning är relativt konstant, annonsinnehållet växlar desto mer. Detta är enligt Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet inte den informationsdemokrati, varom regeringsformen talar. Eftersom alla konsumenter får betala samma reklam-

Prop. 1975/76:131 96

kostnad i varupriset, trots alt de som bor på en ort med én liten dagstidning uteslängs från information om varan, tillgodoses inte glesbygdsbornas grundlagsskyddade rätt till varainformation.

5.2.2 Mål för presspolitiken

Samtliga remissinstanser instämmer i eUer lämnar utan erinran utredningens åsikt att målet för presspolitiken är att det skaU finnas.en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbildning.

Så anför exempelvis Svenska kommunförbundet att det är nödvändigt att understryka pressens roll i det demokratiska systemet. Det kommenterande och granskande.momentet i dagspressens arbete är, framhåller kommunförbundet, ett viktigt inslag i den demokratiska dialogen och processen. Med färre tidningar och framför allt, där man saknar tidning eller en är den enda dominerande, blir det enligt kommunförbundet en mycket otillfredsställande situation, även när det gäller information i samhällsfrågor. Den lokala debatten behöver ofla stimuleras och det kan bl. a. ske genom en effektiv och vaken dagspress, där rösternas mångfald utgör grunden för en i verklig mening demokratisk belysning av frågor som angår invånarna, och detta kan inle ersättas av en beställd, betald kommimal information. Kommunförbundet framhåUer också dagspressens betydelse för samhällsundervisningen i skoloma.

Kommunförbundet betonar därför att det måste anses vara av betydelse att åtgärder vidtas som inte bara ger de dagstidningar som nu brottas med svårigheter förmåga att leva vidare utan även eventuellt nya möjligheter all komma tiU.

SAF anför att tidningsutbudet — särskilt om tidskrifterna medräknas — trots allt är tämligen rikligt och att tidningsföretag knappast kan göra anspråk på att lämnas utanför den strukturomvandling som kännetecknar näringslivet i övrigt.

5.2.3 Frågan om statligt stöd till pressen samt dess inriktning
Samtliga remissinstanser tiUstyrker eller lämnar utan erinran förslaget

atl staten även fortsättningsvis skall stödja pressen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att nedläggningarna och fusionerna inte kan hejdas ulan stödåtgärder till pressen. Om inte stödåtgärder lUlgrips kan oberoendet, enligt länsstyrelsens mening, komma alt gälla så få tidningar att det blir värdelöst.

Länsstyrelsen anför vidare att inte minst mot bakgrand av den tid-ningsslruklur som präglar Stockholms län och landets huvudstad åtgärder som motverkar ytterligare utglesning och utarmning av pressen är av yttersta vikt. Länsstyrelsen framhåller också att i Stockholm saknas helt tillgång till en socialdemokratisk morgontidning och att den ena av

Prop. 1975/76:131 97

de två återstående konkurrenttidningarna. Svenska Dagbladet, skulle råka i akuta svårigheter om presstödet upphörde eller — som ibland förespråkas i den allmänna debatten — de anslagna medlen fördelades -efler genereUa principer.

Länsstyrelsen ansluter sig således oreserverat tiU utredningens bedömning att fortsatt statligt presstöd behövs.

Svea hovrätt framhåUer att ingen i dag torde bestrida att statliga stödåtgärder är oundgängliga. Hovrätten ifrågasätter sålunda inte rikligheten av bedömningen att omfattande bidrag kommer att vara nödvändiga också i fortsättningen, även med de mest intensiva och yrkesskickliga insatser av ledning och personal inom tidningar i underläge.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anför att de genom ekonomiska svårigheter föranledda tidningsnedläggningar som har skett under de senasie decenniema är en förlust för det psykologiska försvaret. Utan stödåtgärder synes ylterligare tidningsnedläggningar inle kunna undvikas och beredskapsnämnden betonar därför alt stödåtgärder för pressen torde ha stor betydelse för det psykologiska försvaret.

Flertalet remissinstanser uttalar alt presstödet bör vara selektivt.

Massmediekoncentrationsutredningen anför att presstödet indirekt förhindrar förelagskoncentration och påverkar struklurutvecklingen genom att stärka konkurrensförmågan och därmed livskraften hos de svagare företagen. Stödåtgärderna tar, enligt massmediekoncenlrationsul-redningen, direkt sikte på alt undanröja de särskilda ekonomiska svårigheter som ofta möter de i förhåUande till sina närmaste konkurrenter mindre företagen i tidningsbranschen och som i många fall utgör den egentliga orsaken till uppkomsten av företagskoncentralion.

Enligt massmediekoncentrationsulredningens bedömning har stödet bhvit en nödvändighet som inle kan ersättas av andra åtgärder.

TU understryker atl de olika former av presstöd som införts under de senaste åren för en rad lågtäckningslidningar varit en föratsättning för fortsatt utgivning. Presstöd av denna karaktär måste enligt TU således ulgå även i fortsättningen. TU anser också att det är av vital betydelse alt statsmakterna vid sidan av de mer eller mindre selektiva stödformerna med hänsyn till tidningsbranschens otillräckliga lönsamhet överväger åtgärder som kan väsentligt förbättra del aUmänna pressklimatet i Sverige.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att en mångfald på pressområ-det knappast kan uppnås utan en viss selektivitet i stödets utformning. Länsstyrelsen anför vidare att i vårt samhälle, där marknadskrafterna lämnas relativt fritt spelram, verkar dessa selektivt till förmån för en allt större lidningskoncenlralion. De slörre tidningarna har, enligl länsstyrelsen, relativt stark ställning och tenderar att förbättra denna medan de mindre tidningarnas ekonomi blir allt svagare. Ett selektivt presstöd måste enligt länsstyrelsens mening därför accepteras.

7 Riksdagen 1975176.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 98

SAF, Publicistklubben och NO anser dock att principieUt är elt generellt verkande stödsystem att föredra.

SAF hyser i princip sympati för vissa tankegångar i ledamoten Win? bergs reservation, men anser det nödvändigt alt hjälpen fortsätter I lämpliga former för alt en ny nedläggningsvåg skall kunna förhindras..

Enligt SAF:s mening bör presstödet vara genereUt verkande och får framför allt inte ges en sådan utformning att det speciellt premierar tidningar som representerar vissa politiska partier. Lika väsentligt är, enligt SAF, att stödåtgärderna inte tUlåls snedvrida konkurrensläget. SAF anser inte att detta tiUgodoses vare sig inom det nuvarande presstödet eller i pressutredningens betänkande.

Publicistklubben framhåller att man står fast vid sina principiella betänkligheter mot selektiva åtgärder men eftersom presstödet förefaller vara nödvändigt i dagens situation om en mångfald inom pressen skall kunna bibehållas vill dock Publicislklubben inle motsätta sig de konkreta åtgärder utredningen föreslår i syfte alt hindra lidningsnedlägg-ningar och skapa möjligheter för en större rörlighet på marknaden.

5.2.4 Tryckfrihetsrättsliga aspekter

TU och GAI anser att en tryckfrihetsrättslig prövning av utredningens förslag bör göras. Liknande tankegångar framförs av massme-diekoncenlrationsulredningen.

Svea hovrätt behandlar utförligt de tryckfrihelsrättsliga frågorna:

Frågan om förhållandet mellan det statliga presstödet och TF har, såsom redovisas i belänkandet, belysts i olika sammanhang. Enighet råder om att StatUga stödåtgärder är möjliga så länge de inte ges en sådan utformning, att de strider mot förbudet i 1 kap. 2 § TF mot åtgärder som innebär hinder för tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrifter, dvs. under förutsättning att de inte får väsentliga negativa konsekvenser för skrifter som inte får något slöd. Hovrätten utgår ulan närmare diskussion från denna i dag allmänt godtagna ståndpunkt. Varken mot det nu förekommande presstödet eller mot det reformerade stöd, som föreslås av 1972 års pressutredning, torde några befogade invändningar kunna resas utifrån denna ståndpunkt.

Det sagda innebär emellertid inte att en vidare principdiskussion från
tryckfrihetsrätlshg utgångspunkt är obehövlig. Tvärtom är en sådan dis
kussion enligt hovrättens mening i hög grad angelägen. Vad som före
kommit är kort uttryckt att den ideologi, på vilken vår pressrätt av gam
malt har byggt, ändrats i grunden. Detla har närmare utvecklats av 1972
års pressulredning. I belänkandet (s. 25 f) betecknas den gamla synen
som en frihetiig pressideologi medan den i dag förda presspolitiken be
skrivs som en på frihetiig grund baserad ansvarsideologi. Utan att ingå
på någon närmare diskussion i ämnet anmärker hovrätten, att utred
ningens beskrivning framstår som riklig och att det nya synsättet måste
accepteras. Frågan blir vUka konsekvenser lagstiftaren bör dra av detla
förhållande. t

Prop. 1975/76:131 99

Hovrätten framhåller vidare att den kvalificerade rättsliga regleringen tenderar att få allt mindre betydelse genom tillkomsten av ständigt nya utredningar samt författningar av lägre valör och mindre beständighet och alt dessa förhållanden inger betänkligheter.

Svea hovrätt anför vidare att en betydande svårighet vid en eventuell grundlagsreglering är att presstödet i väsentlig mån måste vara selektivt och att hovrätten i detta avseende delar pressutredningens uppfattning. Det är emellertid, enligt hovrätten, föga tUltalande med en ordning enligt vilken stödåtgärder och omläggningar av principema för dessa anses godtagbara, om de bara kan bedömas i stort verka i "yttrandefrihetens intresse". Eftersom statligt presstöd nu förekommit åtskUliga år anser hovrätten att det borde vara möjligt att konstruera vissa spärregler av grundlagskaraktär.

Hovrätten anför vidare:

Elt annat viktigt syfte med en grundlagsreglering skulle vara alt ge ökad stadga åt systemet och förankra den av pressutredningen omfattade principen, att utrymmet för godtycke måste reduceras till ett minimum. Vi har, som hovrätten redan framhåUit, ännu inte nått ett system som fyller rimUga krav från dessa synpunkter. Det finns rentav fog för att anse det föreliggande förslaget innebära en försämring härvidlag. Det innehåUer ett ökat antal stödformer, av vilka flertalet föratsätter ett stort mått av skönsmässig prövning. Den stödform som har fått den mest generella karaktären är produktionsbidragen, men för dessa föreslås omläggningar av grandprincipema, främst genom övergång tUl hushållstäckning som bidragskriterium och genom införande av begreppen fådagars- och flerdagarstidningar. Genom att man ej ens diskuterar möjligheten av en indexreglering, är det vidare sörjt för att nya beslut måste fattas inom kort av slatsmaktema.

Hovrätten vill i detta sammanhang framhålla, att även de frågor som behandlas av massmediekoncentralionsutredningen bör omfattas av överväganden kring en ny grandlag. I det föreliggande belänkandet förs vissa något diffusa resonemang om att "tidningsutgivning måste ses som en viktig samhällsfunktion" (s. 290).

En grundlagsreglering av de här aktuella frågorna kan givelvis inte bU omfatlande men kan få en väsentlig betydelse från principiella synpunkler. Flertalet materiella regler måste intas i författningar av lägre valör. Hovrätten ser som angeläget att de meddelas i form av lag och alltså beslutas av riksdagen, inle som enligt del föreliggande förslaget i form av förordning.

Också massmedieutredningen tar upp frågan om grandlagsfästande av principerna för presstödet och anför alt en grundlagsram för presstödet knappast skulle kunna innehålla något i sak utöver den allmänna princip som redan nu är grundlagsfäst: att myndigheterna inte på grund av skriftens innehåll får hindra dess utgivning eller spridning samt att åtgärderna inle får medföra begränsningar i utgivarens rätt att bestämma över innehållet. Om även mer detaljerade bestämmelser skulle införas i grundlagen, skulle detta kunna fördröja genomförandet även av press-stödjande åtgärder som uppenbart inte slår i strid mot tryckfriheten.

Prop. 1975/76:131 lOO

Massmedieutredningen anför vidare att om grundlagen skall omfatta även radio och film bör en grundlagsreglering av det statliga stödet gälla även dessa medier. Grimdlagsregler om stödåtgärder måste för dessa medier inrymma ett medgivande att hänsyn får tas tUl kvaUteten hos framställningarna men sådana krav bör inte enligt massmedieutredningen komma i fråga beträffande de medier som har en mera utpräglat nyhetsförmedlande och åsiktsbildande fimktion. Med hänvisning tUl det anförda avråder massmedieutredningen från en närmare grandlagsregle-ring av principerna för presstödet.

Sammanfattningsvis uttalar massmedieutredningen som sin uppfattning att pressutredningens förslag inle strider mot tryckfrihetsförordningen.

TU hävdar att en successiv ökning av de selekliva produktionsbidragen till vissa tidningar kan innebära att de tidningar som blir lolllösa därigenom allvarligt hindras i sin spridning varför slödåtgärdema skulle kunna utgöra ett hinder i grandlagens mening. En granskning av denna fråga bör, enligt TU, företas av särskild tryckfrihelsrättslig expertis.

I den tryckfrihetsrättsliga granskningen bör hänsyn tas även till de indirekta skatter som belastar tidningar och tidskrifter. Den skattemässiga differentiering meUan olika slag av tryckta skrifter som f. n. råder innebär nämligen enligt TU en risk för otillåtliga ingrepp i tryckfriheten.

Tryckfrihetsrättsliga aspekter som anförts av remissinsianserna på de olika förslagen kommer jag att redovisa i anslutning till varje särskild fråga.

5.3 Synpunkter på utredningens förslag

5.3.1 Allmänna synpunkter

Många remissinstanser betonar inledningsvis det statiiga presstödets betydelse för den svenska dagspressen. Länsstyrelsen i Stockholms län anför exempelvis:

Ett slatligt presstöd har nu funnits i Sverige under ett antal år. Man kan inte undgå att inse dess betydelse om man jämför dagstidningssituationen i Sverige med situationen i övriga västerländska demokratier. En förödande tidningskris råder i andra länder. I Sverige har nedläggningarna bromsats under presstödets tid. Sedan 1968 har egentligen bara en dagstidning upphört med sin utgivning, nämUgen Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, som emeUertid — med presstöd— utkommer på nytt som endagstidning sedan början av året. Det finns säkert flera orsaker till att vi lyckats undgå de senasie årens inlernationeUa tidningskris. Vårt förbud mot reklam i TV och radio och den svenska fackliga rörelsens förstående insläUning tUl rationaliseringsåtgärder inom tidningsproduktionen har säkert inverkat. Presstödets stora betydelse anty-des emeUertid av att brytningen av nedläggningstendensen sammanfaUer med insättandel av presstödet.

Prop. 1975/76:131 101

I samband med diskussionen av presstödets betydelse tas i flera yttranden upp Vissa av de begränsningar i pressulredningens uppdrag som följer av direktiven.

Ett flertal remissinstanser kritiserar det förhåUandet att utredningen haft att arbeta inom oförändrade ekonomiska ramar. De föreslagna ekonomiska ramama sätter enligt LO:s uppfattning inte ens tidningama i rörelse för att utvecklas mot den standard utredningens egen presspofi-tiska målsättning anger och räcker inte för att hindra nya nedläggningar. LO hänvisar till de höjnuigar av produktionsbidragen som fått göras åren 1972 och 1974 och menar att utan dessa höjningar skulle snedvridningen av presslrakturen fortsatt ännu snabbare. Det framstår enligt LO som helt klart alt ytterligare kraftiga höjningar, utöver pressulredningens förslag, måsle komma mycket snart om inte nedläggningar av tidningar eller inskränkningar av tidningamas utgivning på nytt skall få en förstärkt aktualitet.

Behovet av vidgade ekonomiska ramar för stödet påtalas även av Svea hovrätt, massmediekoncentrationsutredningen, länsstyrelserna i Blekinge och Hallands län, TCO, Publicistklubben, Journalistförbundet, Grafiska fackförbundet och TU.

Massmediekoncenträtionsutredningen, SAF och Publicistklubben framhåller dock att stödet inte får tUlåtas växa obegränsat. Massmedie-koncentrationsutredningen anför att starkt förhöjda bidrag vid bibehållen fördelning kan komma att förrycka konkurrensförhållandet mellan olika tidningar på sådant sätt alt bidragen blir ett hot mot utgivningen av tidning som inle åtnjuter bidrag. Risken härför är enligl massmedie-koncenlrationsutredningen, särskUt stor på de s. k. konkurrensortema, där två eller fler tidningar befinner sig i direkt inbördes konkurrens.

TU anför att i direktiven till utredningen har skattefrågor undantagits från utredningsuppdraget. TU anser emellertid att beskattningsfrågoma — särskilt efter införandet av den särskUda skatten på annonser och reklam — har så stor betydelse för pressens ekonomi att den ekonomiska beskrivningen och analysen bUr ofullständig om inte hänsyn tas till effekterna av de skatter som berör pressen. Liknande synpunkter framförs av Grafiska Fackförbundet.

TU vidhåller sin tidigare uppfattning att den särskilda skatten på annonser och reklam bör avskaffas. TU framhåller vidare att tiU följd av att enbart produktionen — och inte som faUet är beträffande tidningsannonser även distributionen — av reklamtrycksaker beskattas har direktreklamen som medium kommit att gynnas av reklamskatten. Däratöver diskrimineras, enligt TU, pressen genom att även icke-kommersiel-la meddelanden beskattas då de införs i tidningar men ej då de distribueras som direktreklam.

F. n. medges inte annonsblad grandavdrag vilket enligt TU:s uppfattning är logiskt. TU framhåUer dock att de regler som tUlämpas är så-

Prop. 1975/76:131 102

dana att flera publikationer söm rätteligen borde hänföras till kategorin annonsblad kommit i åtnjutande av grandavdrag.

Också SAF och GAI, som i princip förordar ett generellt verkande stödsystem, anser att reklamskatten bör avskaffas. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte bidraget till annonssamverkan och reklamskatten borde ses i ett sammanhang.

Massmediekoncentrationsutredningen och postverket konstaterar att det inle ankommit på pressutredningen alt analysera det s. k. indirekta presstödet. En förutsättningslös bedömning av samhällets stöd till pressen måste också innefatta det slöd som lämnas genom den specieUa taxesättningen vid postbefordran av tidningar. Postverket anför vidare att det förefaller mest förenligt med de hittillsvarande presspolitiska målsättningarna att vid kommande prioriteringar ylterligare inrikta åtgärderna på distributionsstöd.

Svea hovrätt, länsstyrelsen i Stockholms län och Publicistklubben tar upp frågan om en mer långsiktig presspolitik.

Svea hovrätt anser att pressutredningens arbete bör kompletteras med mera föratsällningslösa bedömningar i syfte att lägga granden för en mer långsiktig presspolitik. Länsstyrelsen i Stockholms län anser utredningens kartläggning så värdefull att den bör kunna bilda underlag för en mer långsiktig politik.

Publicistklubben anser att en ny: pressutredning bör tUlsättas, med uppgift att ta itu med de långsiktiga problemen, koncentrationstendenserna och frågan om hur stort det statliga stödet till lågtäckningslidningar skall kunna tillåtas bli samt tidskrifternas roll och betydelsen av ulbyggnaden av andra medier för pressens utveckling.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet anser att det nu behövs en fuUständig kartiäggning och analys av pressens uppgifter och en omprövning av frågan om dess totala finansiering. Utgångspimkten bör därvid vara medborgarnas rätt tUl information.

En bätlre samordning av mediepolitiken efterlyses av statens kulturråd, LO och Grafiska Fackförbundet:

Statens kulturråd anser dessutom att insatserna inom massmediesektorn i framtiden måste sättas in i sammanhang med insatser inom andra samhällssektorer.

Statens kulturråd anför vidare att om medborgarna i stigande grad skall kunna använda — i stället för att användas av — massmedierna fordras en sammanhålleri statlig massmediepolilik.

LO anser att samhället, när aUa de utredningar som nu arbetar är klara, bör utforma en samlad massmediepolitik där de olika mediernas ansvar mot samhället och samhällets ansvar mot dem klarläggs. Liknande synpunkter framförs av Grafiska Fackförbundet.

Prop. 1975/76:131 103

5.3.2 Produktionsbidrag och utvecklingsbidrag

Några remissinstanser tar upp utredningens definition av dagstidningar. Riksskatteverket och presstödsnämnden tar båda upp frågan om uppehåll i utgivningen.' Presstödsnämnden anser att det är nödvändigt att stäUning läs i frågan om uppehåll i utgivningen skall påverka rällen till produktionsstöd. Vidare framhåller presstödsnämnden att det i enstaka fall kan vara svårt att avgöra om en tidning som utkommer med ett nummer i veckan är dagstidning och berättigad till produklionsbidrag eller lidskrift som kan få tidskriftsslöd. Presstödsnämnden framhåUer atl det måste ankomma på den nya presslödsnämnden alt se tUl att stöd inte ges i båda formerna till samma tidning. Vidare anser presstödsnämnden att liksom f. n. som aUmän förutsättning för att en tidning skall anses som dagstidning skall gälla att abonnemangspriset inte slår i uppenbart missförhållande lill gängse priser för liknande tidningar.

KF och SAF tar båda upp gränsdragningen mellan dagstidningar, som utkommer med ett nummer i veckan, och tidskrifter med veckoutgivning. KF anser atl det inle finns några nämnvärda skillnader mellan dessa båda typer av tidningar i deras sätt att fungera. SAF anser att det för vanligt språkbruk är stötande att beteckna en tidning som endast utkommer med ett nummer i veckan som dagstidning. Enligt SAF är det uppenbara syftet med denna definition att vissa tidningar skaU få stöd medan andra skall bli utan och alt man härigenom sammankopplar ell statligt presstöd med partipolitiska syften.

Flera remissinstanser anser det principiellt felaktigt att utesluta kvällstidningar från rätt till produktionsbidrag. TU framhåller att avvägningen mellan abonnemangs- och lösnummerförsäljning är ett tekniskt och ekonomiskt problem. Att det hittillsvarande presstödet har riktals endast till abonnerade tidningar beror på dessas svårigheler på annons- och upplagemarknaderna och inte på distributionssättet. Eftersom kriterierna för dét föreslagna presstödet — hushållstäckningen — inte är användbara på lösnummerspridda tidningar anser TU att man bör utreda under vilka förutsällningar stöd skall kunna utgå även till denna kategori tidningar. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Stockholms län. Publicistklubben, SAF, Svenska Pressbyrån AB, TCO, Svenska Journalistförbundet och LO. - ' "

Samtliga remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan eririfan att hus-håUstäckningen på utgivningsorten läggs till grund för produktionsbidragel. Flera remissinstanser instämmer med utredningen i alt hushållstäckningen ger ett enkelt målf på en tidnings ekonomiska bärkraft genom dess möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden. TU anser emeUertid att det även bland de s. k. högtäckningstidningarna finns flera med oliUfredsslällande lönsamhet och att utredningen inte tillfredsstäUande har klarlagt förhållandena för de tidningar söm utanför sin' ut-

Prop. 1975/76:131 104

givningsort har en gles spridning över stora områden. Svea hovrätt anför att utredningen synes ha goda belägg för riktigheten i detla förslag men att systemomläggningar inger särskilda betänkligheter.

Ingen remissinstans avstyrker förslaget till ändring av vad som skall betraktas som en tidnings utgivningsort. Förslaget kommenteras endast av länsstyrelsen i Stockholms län,.LO och Grafiska Fackförbundet. Länsstyrelsen anser att huvudredaktionens placering normalt avspeglar en tidnings innehållsmässiga inriktning. Länsstyrelsen anser inte att det kan komma i fråga att huvudredaktioner flyttas endast i syfte att tillskansa sig produktionsbidrag. Länsstyrelsen framhåller också att förslaget lill förordning dessutom ger utrymme för presslödsnämnden att beräkna, täckningstalet för annat område. LO framhåUer att begreppet kan ge vissa tolkningssvårigheler för presstödsnämnden och att man då måsle ta hänsyn tUl gängse bedömningar av vad som är utgivningskommun. LO framhåller också att befolkningsförändringar i olika landsdelar kan motivera att en tidning flyttar och alt detla inte generellt bör diskvalificera för bidrag. LO anser alt så stora kostnader är förknippade med en flyttning att utsikten att kunna få produklionsbidrag inle kan väga särskilt tungt. Liknande synpunkter framförs av Grafiska Fackförbundet.

Utredningens förslag atl den årliga genomsnittliga pappersförbrukningen under de senaste tre åren skall vara beräkningsenhet för produktionsbidraget kommenteras endast av riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Östergötlands län och TU. Riksrevisionsverket anser att detla eventuellt kan verka kostnadsdrivande genom att det inte medverkar till återhållsamhet med pappersförbrukningen. TU framhåUer att en uppjustering av bidraget per ton papper bör göras för att hänsyn skall kunna tas till ylviktssänkningen på tidningspapper och alt hänsyn också måste tas till ändringar av pappersförbrukningen till följd av ändringar i periodicileten.

Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att papperskonsumtionen som bas för produktionsbidraget knappast främjar en långsiktigt riktig hushållning med en knapp resurs. Ett alternativ borde kunna vara att stödet baseras på en mera fullständig kalkyl över tidningsföretagets intäkter och kostnader.

Ingen remissinstans har någon erinran mot utredningens förslag om bättre stödmöjligheter för tidningar med liten upplaga.

TCO, Svenska Journalistförbundet och TU tar särskilt upp problemen för storstädernas lågläckningstidningar. TU anser att bidragstaket för storstadstidningar bör slopas. TCO framhåller att det är särskilt angeläget att de av TCO föreslagna uppjusteringama av produktionsbidraget kommer dessa tidningar tUl godo och att ytterligare justeringar kan bli nödvändiga för deras behov.

Högläckningstidningamas situation tas upp av

Prop. 1975/76:131 105

flera remissinstanser. Länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Stockholms län, TCO, Svenska Journalistförbundet och riksrevisionsverket instämmer alla i utredningens bedömning att det inte heUer i fortsättningen är nödvändigt att lämna kontinuerliga bidrag till första-tidningar/högtäckningstidningar. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att i regel bör dessa kunna lösa sina problem, med intäkter från marknaden.

TCO finner slopandet av 17 § välmotiverat med hänsyn till att statiigt stöd endast bör ges de tidningar som verkligen behöver slöd och att det föreslagna utvecklingsbidraget är det bästa sättet att ge nödvändigt slöd i speciella siluationer.

Massmediekoncentrationsutredningen, länsstyrelsen i Hallands län, SAF och TU förordar att en beslämmelse moisvarande den nuvarande 17 § införs i den nya förordningen för presstödet. Liknande synpunkter framförs av lokala fackliga organisationer vid EskUstuna-Kuriren. TU anser det möjligt alt konslraera generellt verkande kvalifikationsregler enligt vUka högtäckningstidningar kan få reducerade produktionsbidrag och att en bestämmelse som helt motsvarar den nuvarande 17 § bör införas i kungörelsen om slatligt stöd till dagstidningar. SAF anser det önskvärt att även förstatidningar/högtäckningstidningar i vissa fall skall kunna få produktionsbidrag. Enligt SAF är det särskilt stötande att samhället stödjer en av två konkurrerande tidningar med jämförbara upplagor och täckningstal. Massmedieutredningen anser inte att elt slopande av § 17-möjligheten kan anses utgöra ett hinder med den innebörd begreppet har i tryckfrihetsförordningen. Svea hovrätt anför att det från principiell synpunkt skulle framstå som tilltalande att ha kvar § 17-möjligheten som säkerhetsventil.

Utredningens förslag om införande av utvecklingsbidrag tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan.

TCO anser dock att utvecklingsbidraget är för litet i förhåUande till produktionsbidraget. Det bör enligt TCO vara i genomsnitt maximalt 750 000 kronor per år, eller samma belopp som nu ulgår tUl tidningar på s. k. § 17-orter. TCO understryker också att taket på utvecklingsbidraget bör få behålla sin relation till produktionsbidraget vid höjningar av presstödet. Samma synpunkter framförs av Journalistförbundet. Också länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inle utvecklingsbidraget är väl snävt tilltaget.

LO förordar att ett statligt stöd skall finnas också för högtäcknings-tidnmgar med särskilda svårigheter. LO anser det inte möjligt att konslraera automatiskt verkande regler för ett sådant slöd eftersom problemen varierar mycket från tid till tid och från plats till plats. LO anför också att utvecklingen är oroande för de högtäckningstidningar som ges ut i områden med svaga annonsmarknader och i stora geografiska spridningsområden med små tätorter. LO föreslår därför att såväl totalramen

Prop. 1975/76:131 106

som taket för utvecklingsbidraget höjs väsentligt. LO förutsätter att presstödsnämnden tar initiativ till ett kontinuerligt utvecklingsbidrag med automatiskt verkande regler för högtäckningstidningar på svaga annonsmarknader.

Gotlands Tidningar/Gotlands Folkblad/Gotlänningen framhåller de särskilda problem som tidningarna på Gotland har, i synnerhet Gotlands Tidningar. Dess konstraktion med två ägare, två ledarsidor och två ansvariga utgivare medför betydande merkostnader. Tidningarna föreslår att ett speciellt bidrag införs för tidningar med flera ägare och mer än en politisk redaktion i syfte att möjliggöra utgivning av editioner med skiljaktig politisk färg.

Liknande synpunkter framför av Grafiska Fackförbundet.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner det tveksamt om ett år är tillräckligt lång tid för utvecklingsbidrag vid övergång från få- till flerdagarsutgivning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget till produktionsbidrag till fådagarstidningar. Länsstyrelsen i Blekinge län anser dock att två- och tredagarstidningar bör kunna få högre bidrag än endagstidningar. LO ifrågasätter om inle stödet tUl fådagarstidningar med spridning i hela landet och/eller i storstadsområden borde vara högre. Anställda vid Sandvikens tidning anför att tidningens utgivning skuUe äventyras om den inte också i fortsättningen blir berättigad till produktionsbidrag, vilket den enligt utredningens förslag inte blir eftersom den är att betrakta som lokal fådagarstidning.

5.3.3 Etableringsstöd

Samtliga remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran att ett statligt stöd lill nyetablering av tidningar införs.

Länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län, massmediekoncen-trationsutredningen och Publicistklubben tiUstyrker att stödet inriktas på att stödja nyetablering av fådagarstidningar. LO delar utredningens uppfattning att det f. n. inle är realistiskt att etablera flerdagarstidningar om föratsättningen är att dessa skall bli företagsekonomiskt lönsamma. Detta bör dock inte, enligt LO, vara ett hinder för staten att stödja sådan nyetablering. LO anser dock alt det mest näraliggande förefaller vara stöd till fådagarstidningar. Dessa kan visserligen, enligt LO, inte ersätta flerdagarstidningar men de kan ändå öka utflödet av information och reportage och genom redaktionell konkurrens med flerdagars-tidningama bidra tiU att dessa utvecklas journalistiskt.

Svea hovrätt, NO, Landstingsförbundet, TCO och Svenska Journalistförbundet anser dock alt etableringsstöd också skall kunna utgå till nyetablering av flerdagarstidningar. TCO anser i motsats till uiredningen att fådagarstidningar inte kan utvecklas tUl flerdagarstidningar med hjälp av utvecklingsbidrag. TCO anför alt eftersom fådagarslidningama

Prop. 1975/76:131 107

verkar på en delvis annan marknad än flerdagarstidningarna finns det bestämda gränser för en upplageökning. Landstingsförbundet anser all bättre tidningsekonomi i flera fall borde kunna vinnas genom flerdagars-utgivnmg.

Ett antal av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget till etableringsstöd anser att det måste göras större om nyetablering verkUgen skall kunna stimuleras.

Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att redan i startläget bör en större ram tUldelas denna del av presstödet. Riksrevisionsverket anser att en nyelablerad tidning kommer i ett mycket svårt konkurrensläge om det på orten redan finns en tidning som har fullt produktionsbidrag. LO, TCO och Svenska Journalistförbundet anser alt stödet bör motsvara två produktionsbidrag.

Massmediekoncentrationsutredningen och Publicistklubben anser inte att återbetalningsskyldigheten bör vara ovillkorlig om de uppstäUda kraven inte uppnås. Presstödsnämnden bör ha möjlighet att efterge lån även i sådana fall. Publicistklubben anser att även etl seriöst projekt kan misslyckas och att kraven på framgång kan verka alltför avskräckande. .

5.3.4 Samdistributionsrabatt

Förslagen till förändringar av reglerna för samdistributionsrabatten tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. TU anser dem vara i enlighet med rabattens syfte. Länsstyrelsen i Värmlands län anser alt bidraget har varit till stor nytta för tidningama och inte minst för abonnenterna och finner förslagen tUl förändringar välmotiverade. Postverket och statskontoret tar upp frågan om tidningsförelag skall till-låtas fungera som underentrepenör för rabattberättigad distribution. Postverket anför att stalskontoret medgivit alt tidningsförelag får fungera som entreprenör för rabattberättigad distribution och att den karaktär av övergångsanordning som delta har haft nu förefaller alt ha försvunnit. Postverket anser delta uppenbart olämpligt om det är fråga om förstatidningar på orter med utpräglad konkurrens, vare sig det sker i företagets egen eller i dotterbolags regi. Allvarliga konkurrensbe-gränsande effekter kan då inte undvikas. Enligt postverket har det på senare tid inträffat att förstalidning som sedan länge anlitat elt dislribu-tionsföretag med neutral distribulionsentreprenör övergått till samdistribution genom eget dotterbolag med rabatt förmedlad av annat distributionsföretag. Starka presspolitiska skäl talar, enligt postverket, mot en utveckUng i en sådan riktning. Postverket anser därför att regler måste skapas mot en sådan utveckling. Distributionsföretagen kan knappast själva motverka en sådan utveckling eftersom de då riskerar att förlora marknad. Postverket anser att tidningsföretag som anser att särskUda skäl motiverar att det har en egen distributionsapparat bör söka dispens från gällande regler hos presstödsnämnden. Statskontoret understryker att

Prop. 1975/76:131 108

det är angeläget att tidningsföretag själva eller genom dotterbolag inte permanent tillåls fungera som underentreprenörer vid tidningsdistributionen, såvida inte starka rationella skäl talar för detta och de dellagande tidningarna inte motsätter sig en sådan lösning.

Postverket anser att det ar angeläget att reglerna för tidningsföretagens rätt till insyn i distribulionsförelagen inte utformas så att offerter på fasta priser försvåras. Statskontoret förordar att distributionsföretagen skall delge anbud på samdistribution inom ett område till alla berörda tidningar vid ett och samma tillfäUe. Däremot ifrågasätter stalskontoret om den administrerande myndigheten har rätt att lill tidningsföretagen lämna ut uppgifter om kosinader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdislribulion ulan samtycke från del berörda företaget.

Postverket tUlstyrker förslaget att endast ett företag skall tiUåtas förmedla rabatt inom ett distributionsområde. Postverket anser dessutom att detta bör kompletteras med att det skall vara den samdistribution som omfattar huvudparten av tidningsexemplaren i området som skall vara rabattberättigad. Även statskontoret tUlstyrker, men anser alt om tidningsföretagen inte kan komma överens om vilket företag de skall anlita bör det ankomma på den administrerande myndigheten atl besluta i frågan eller meddela genereUa föreskrifter. NO anser emellertid att det i vissa fall kan vara motiverat att två distributionsföretag svarar för rabattberättigad distribution inom samma område, t. ex. i storstadsområdena.

Förslaget om att lika pris skall gälla för alla tidningar inom ett och samma distributionsområde och alt olika pris endast får förekomma vid olika periodicitet och vikt kommenteras endast av statskontoret och postverket. Statskontoret anser att detla kan leda tUl tvisligheter mellan tidningsföretagen och dislributionsföretagen eller mellan tidningama inbördes. Stalskontoret anser därför att distributionsområdenas omfattning även i fortsättningen bör avgöras genom avtal mellan distributionsföretagen och de tidningar som skall samdistribueras. Postverket anser atl bestämmelsen kommer alt leda till omfördelning av distributionskostnadema mellan tidnmgama och ifrågasätter om rabatten är tillräckligt hög för atl tidningama skall acceptera dessa högre kostnader. Också omfattande regionala transporter kommer enligt postverket att omfattas av likaprisregehi, vilket kan uinebära att tidningsföretagen vinner fördel om de återgår till egna bilar. Postverket anser därför att likaprisprincipen bara bör avse lokala transporter.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget alt tidningsdislribuiion genom postens lantbrevbäring görs rabattberättigad. Postverket anser dock att samtiiga postbefordrade tidningsexemplar bör bli berättigade lUl rabatt. Postverket anför att postsystemet innebär samdislribulion i ordets djupaste mening. Postverket anför vidare att det faktum atl samdistributionsrabatt mte lämnas för post-

Prop. 1975/76:131 109

verkets ordmarie utdelningsturer har påverkat konkurrensförhållandena på distribulionsmarknaden och också gett upphov till en del av volym-liortfallet i postverkels tidningsröreise. Den del av volymbortfallet som enligt postverket enbart beror på den uteblivna rabatten och inte på bättre distribution genom annat företag beräknar man till 15 miljoner exemplar årligen, vilket ger en direkt förlust på 6 milj. kr. Volymbortfallet har emellertid inte medfört några möjligheter lill kostnadsminskningar och eftersom volymbortfallet mer inträffat i tätorter än i andra områden har det också inneburit atl verksamheien i mer tätt bebyggda områden får lämna slörre bidrag till tidningsutdelningen i glesbygderna. Detta innebär enligt postverket att man får ökade andelar av den mest kostsamma lidningsdistribulionen vilket är oförmånligt för verkets ekonomi och drabbar andra av poslens kunder, eftersom underskottet i lidnhigsrö-relsen läcks med intäkter från andra områden. Postverket hemställer därför om bidrag av statsmedel för att täcka underskottet i tidningsrörelsen.

Riksrevisionsverket och länsstyrelsen i Kronobergs län tUlstyrker att samdistributionsrabatten t.v. förblir oförändrat tre öre per exemplar. Postverket anför alt rabatten möjligen inte är tillräckligt slor för att överbrygga vissa tidningars motstånd mot atl gå in i det högre kostnadsläge som vissa av utredningens förslag skulle innebära men postverket framhåller också alt en höjning av rabatten skulle medföra ökande svårigheter för postverkels ordinarie tidningsutdelning. TU och Svenska Pressbyrån anser att rabatten bör höjas till fyra öre per exemplar. Utan en sådan höjning kan man enligt Pressbyrån inte utesluta utbrytningar ur systemet. Vidare framhåUer Pressbyrån att angelägenheten av en höjning framstår som än mer uppenbar mot bakgrand av de ökade kostnadema på grand av ingångna löneavtal.

Statskontoret tiUstyrker att administrationen av samdistributionsrabatten överförs från statskontoret till presslödsnämnden. Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

5.3.5 Stöd till samverkan

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget alt staten genom bidrag stimulerar samverkan inom produktion och annonsförsäljning och i större branschprojekt. Länsstyrelserna i Norrbottens och Stockholms län samt massmediekoncentrationsutredningen framhåller alt riskerna för redaktionellt beroende och frågorna kring ägarskapels betydelse måsle följas noggrant. Massmediekoncentralions-utredningen föreslår att presstödsnämnden skall få befogenhet alt vägra samverkansbidrag om samverkan på elt oacceptabelt sätt inskränker den redaktionella friheten. Massmediekoncentralionsulredningen anser vidare alt samverkansbidrag inle bör utgå lill tidningar med samma ägare. Är samverkan sakligt motiverad bör den, enligl massmediekoncentra» tionsutredningen, komma tiU stånd ändå. NO framhåUer att samverkan

Prop. 1975/76:131 110

inom produktion och annonsförsäljning inle får leda till samverkan i prisfrågor.

Förslaget alt produktionssamverkan skall stimuleras med statliga bidrag tillstyrks av bl. a. LO, TCO, SAF och TU. LO anser att möjligheterna att bevara mångsidigheten i pressen ökar om tidningama möter kostnadsökningar med kostnadssänkande samarbete. Tekniskt samarbete bör kurma stimuleras fram på samma sätt som skett med dis-Iributionssamverkan. SAF och TU framhåller dock att det ofta är stora svårigheter förenade med försök att få tUl stånd produktionssamverkan. Med hänvisning tUl att i beskatlningssammanhang vinstutjämning mellan åren inte kan göras av tidningsförelag anser TU att speciella reser-veringsmöjligheter bör skapas för tidningsbranschen. Riksrevisionsverket kan inte stödja förslaget. Verket anser inte att staten bör ge bidrag lill projekt som ändå är företagsekonomiskt lönsamma och att bidragels slorlek och möjUga utsträckning i tiden är alltför knapphändigt motiverade.

Flertalet remissinstanser ansluter sig till förslaget att staten stimulerar samverkan inom annonsförsäljningen. Endast Journalistklubben och HTF-klubben vid Gefle Dagblad avvisar i en skrivelse helt förslaget. Länsstyrelsen i Krönobergs län finner förslaget värdefullt ur presspolitisk synvinkel. Med hänsyn till att frivUlighelen är en grandläggande princip för förslaget anser sig NO, TU och massmedieutredningen kunna acceptera förslaget. Massmedieulredningen framhåller dock att bidragssystemet inte får utformas eller tillämpas så atl principerna om frivillighet frångås. Svea hovrätt har inle funnit anledning till erinran mot förslaget ulan tUlstyrker det. Flera remissinstanser uttrycker tveksamhet om effektema av de föreslagna bidragen till annonssamverkan, bland dem riksrevisionsverket och TU som efterlyser ytterligare analyser. TCO, LO, Svenska Journalistförbundet och Grafiska Fackförbundet anser att bidraget bör vara 10 % av intäktema från de annonser som tidningama samverkar om. Om någon av de tidningar som ingår i samverkan har mellan 10 och 30 % hushållsläckning bör bidraget vara 12 %. TCO menar att förslagel leder till att tidningar med små skillnader i hushållstäckning kan samverka medan det skulle bli alltför dyrt för tidningar med små upplagor. TCO och Svenska Journalistförbundet anser dessutom alt priset för den annonsör som endast önskar utnyttja en av de samverkande tidningarna bör vara 75 % av priset för samverkans-annonser.

Förslagen om bidrag till större branschprojekt tUlstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser som behandlar förslaget.

5.3.6 Pressens lånefond

Samtiiga remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran förslagen till ändrade regler för lån ur pressens lånefond. LO förordar att för

Prop. 1975/76:131 111

de tidningar som inte kan uppnå acceptabla avtal om samverkan och som inte kan finna andra finansieringsmöjligheter bör frågan om ränte-och amorteringsfrihet bedömas särskilt generöst. LO anser vidare att pressens lånefond i särskilda fall bör ha rätt alt avskriva lån. Också Grafiska Fackförbundet förordar generösare tillskott tUl och låneregler för pressens lånefond.

5.3.7 Presstödsnämnden

Flertalet remissinstanser tillstyrker eUer lämnar utan erinran utredningens förslag om presslödsnämndens arbetsuppgifter. Flera remissinstanser anser att nämnden bör få ytterligare uppgifter utöver vad utredningen föreslagit. Journalisthögskolorna i Stockholm och Göteborg anser i sina av samarbetsnämnden för journalisthögskolorna överlämnade yttranden att presslödsnämnden bör få i uppdrag alt medverka tiU fortbUdning av joumalister i syfte alt förbättra tidningarnas kvalitativa innehåll. NO pekar på möjligheten att låta statens pris- och kartellnämnd svara för bevakningen av ägarförändringarna inom pressen. Statens pris-och kartellnämnd anser att ett nära samarbete mellan statens pris- och kartellnämnd och presstödsnämnden i sådana frågor är angeläget. Riksskatteverket framhåller att man har stort behov av samarbete med press-stödsnämnden i frågor som rör reklambladen, en uppgift som riksskatteverket bedömer som krävande. Vidare bör presstödsnämnden uttryckligen få i uppgift att avge yttrande till riksskatteverket i frågor som rör tillämpningen av 24 § reklamskattelagen. Presstödsnämnden anser att det bör ankomma på presstödsnämnden att vidta åtgärder för att undvika förlust på grand av lån ur pressens lånefond och att nämnden också bör ha befogenhet att vidta åtgärder så att den berörda tidningen kan leva vidare. LO anser slutligen alt presslödsnämnden inle bara skall ha möjlighet ulan också skyldighet att följa den ekonomiska utvecklingen inom pressen och alt avge förslag om förändringar i bidragen. LO framhåller att kvällstidningamas situation måste bevakas särskilt noga.

Förslagel alt den nuvarande uppdelningen i en stor och en liten nämnd skall upphöra möter ingen kritik bland remissinstansema.

Statskontoret och Svenska Pressbyrån framhåller att presstödsnämnden lill sitt förfogande bör få en referensgrupp med representanter från direkt berörda. TCO och Svenska Journalistförbundet framhåller att nämnden i frågor som är betydelsefulla för de anställda bör anlita experter från berörda fackliga organisationer. Grafiska Fackförbundet pekar på möjligheten att ge de anställdas organisationer representation i nämnden.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att nämnden lill sitt förfogande får elt permanent kansli. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det med hänsyn tUl de utökade arbetsuppgifterna är väl motiverat att nämnden får ett eget kansli. Riksrevisionsverket anser det nödvändigt att vissa resurser ställs till nämndens förfo-

Prop. 1975/76:131 112

gande men anser att den organisatoriska placeringen bör övervägas närmare och att man bör undvika att skapa en ny myndighet. Riksrevisionsverket anser vidare att man på längre sikt bör överväga att få ett samlat massmediepolitiskt ansvar och därigenom en ändamålsenlig inriktning av budgeten. Svea hovrätt vamar bestämt för en utveckling mot något slags mindre ämbetsverk för pressfrågor men anser det befogat att nämnden får etl eget kansli. Statskontoret anser emellertid att de arbetsuppgifter som nämnden kommer att ha knappast motiverar ett eget kansli. I stället anser man att nämnden bör få en heltidsanställd sekreterare, som kan hålla samman beredningen av ärendena och se till att nämndens beslut verkställs. Övriga arbetsuppgifter bör kunna utföras av personal vid någon existerande myndighet. Statskontoret förordar att nämnden knyts tUl statens industriverk med hänsyn till att uppgifterna i första hand rör analyser av tidningsmarknaden och tidningarnas ekonomiska situation.

5.3.8 Tidskrifter

Samtliga remissuislanser tUlstyrker eller lämnar ulan erinran förslaget att liUsätla en utrednmg om tidskrifterna.

Flertalet av de remissinstanser som behandlar tidskriftema betonar tidskrifternas stora betydelse och uttrycker stark oro över utvecklingen under senare år. Statens kulturråd, SACO/SR, TCO, Svenska Journalistförbundet, LO, Grafiska Fackförbundet, KF, GAI och FACTU understryker alla starkt behovet av snara åtgärder för tidskriftema.

Statens kulturråd vitsordar pressulredningens bedömning av den snabba kostnadsökningen för tidskrifter. Enligt statens kulturråd har de direkta produktionskostnaderna stigit ännu snabbare för tidskrifterna än för dagstidningarna och kan beräknas ha ökat med 18—20 procent under tiden maj 1974—maj 1975. Ändringen av reglerna för beräkning av socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomsier kommer, enligt statens kulturråd, alt ytterligare förvärra tidskrifternas ekonomiska stäUning.

Statens kulturråd instämmer helt i atl slatsmaktema har ell ansvar för lidskrifterna och understryker att kraftfulla och omedelbara insatser är av nöden. Statiiga insatser kan enUgt statens kulturråd motiveras på liknande grander som stödet till dagspressen eftersom tidskriftema kompletterar dagspressen som kanaler för information och debatt och mUd-rar effekterna av den tilltagande monopoliseringen av dagspressen.

Statens kulturråd framhåller vidare att lidskrifternas läge trots tid-skriftsstödel försämrats och atl detla gäller såväl de renodlade kultur-tidskriftema som de tidskrifter som ges ut av föreningar och organisationer.

LO och Grafiska Fackförbundet har med instämmande översänt elt yttrande från Fackförbundspressens samorganisation. I detta yttrande framhålls alt de senasie årens kraftiga prishöjningar på journalpapper

Prop. 1975/76:131 113

och ökade distributionskostnader medfört att fackförbundspressen befinner sig mitt uppe i en ekonomisk kris och att delta kommer alt tvinga organisationerna att skära ner format och övergå tUl glesare utgivning. Enligt samorganisationen kommer de fackliga förbund inom LO som har de största upplagorna att överväga andra distributionsvägar än postverket. De stigande distributionskostnaderna illustreras av samorganisationen med utvecklingen för tidningen Metallarbetaren som under åren 1975 och 1976 får ökade distributionskostnader på tUlsammans 1,8 milj. kr. Samtidigt framhåller samorganisationen att Metallarbetaren under år 1974 lät postdistribuera sammanlagt 16 miljoner exemplar. Som en jämförelse nämner samorganisalionen alt Dagens Nyheter under samma period postdistribuerade 14 miljoner exemplar.

Samorganisationen konstaterar vidare att fackförbundens intäkter helt består av medlemsavgifter som ofta fastställts för flera år och att möjlighetema för förbunden att öka intäktema är starkt begränsade.

Samorganisationen framhåller också att ingen annan typ av svensk press ägnar elt så seriöst intresse åt samhällsdebatten som just fackförbundspressen.

Samorganisationen påpekar vidare att på flera platser i landet, bl. a. Göieborg och Västerås, är fackförbundstidningarna bland de största tidningarna på orten och att varje exemplar läses av betydligt mer än en person.

Samorganisationen anser att en tidskriftsulredning bör tillsältas, men att åtgärder också måste vidtas omgående om inte ell stort antal ideella tidningar skall försvinna. Samorganisalionen framhåller att om kravet på full särkostnadstäckning för tidningsdisiribuiionen begränsades till att gälla de 75—80 % som enligt tidningstaxeutredningen motsvarar bortfallskostnadema skulle detta få positiv effekt för tidskriftema redan inom några år.

LO och Grafiska Fackförbundet anser att ett så gott underlag för att lösa tidskriflsfrågan redan finns att en departementsulredning mycket snabbt skulle kunna föreläggas riksdagen. LO framhåller att skyndsam-helen inle nog kan understrykas.

KF framhåller att de tidskrifter som utges av olika organisationer och folkrörelser spelar en viktig roll i opinionsbUdningen och att de därmed är av väsentlig betydelse för demokratins vitalitet. Dessa tidskrifter får dock inte något direkt stöd, trots sina stora ekonomiska svårigheler som, enligt KF, har samma orsaker som dagspressens kris. KF anser det därför rimligt alt samhäUet ger organisationstidskriftema en lika förmånlig behandling som dagspressen i form av t. ex. samdistributionsrabatt och befrielse från mervärdeskatt.

KF anser att postverkets taxepolitik bör baseras på principen om bortfallskostnader.

8 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 114

KF framhåUer vidare att varje kategoriindelning av lidskrifter ger gränsdragningsproblem, men alt principen atl utgå från utgivaren är riktig och ändamålsenlig.

FACTU anser däremot i en skrivelse att utredningens definition av fackpress — att den är förlagsulgiven och har en lönsamhetsbelingad utgivning — inle ger en riklig bild av fackpressen. Enligt FACTU är fackpress inriktad på etl yrke, en bransch eller ett ämnes- eller intresseområde. Enligt FACTU har hela fackpressen stora svårigheter bl. a. på grund av beroendet av annonsintäkter.

5.3.9 Annonsbladen

Samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan med undantag av Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget all statsmakterna skall följa utvecklingen på annonsbladsmarknaden och vidta åtgärder om så erfordras.

Svenska Journalistförbundet anser alt annonsbladen kan undergräva enskilda tidningars ekonomi och att de därmed är etl hot mot tryckfriheten. Förbundet anser atl del är nödvändigt atl pröva en högre skatt på annonsbladen.

Också TU anser alt åtgärder bör vidtas. På enskilda orter med stora etablerade annonsblad försvagas den lokala tidningens ställning. Möjligheterna för pressen att möta konkurrens från annonsbladen är enligt TU begränsade.

Riksskatteverket anser att en ändring av reklamskatlelagens definition av annonsblad kan visa sig nödvändig, eftersom i dag gränsdragningsproblem finns och annonsbladen kan anpassa sin utgivning så atl de får återbetalning av reklamskatt.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet anför:

Viktigare än skenlösningar av föreslagen art är en allmän reformering av prissättningen på annonsutrymmen. Vi är övertygade om alt nuvarande monopolistiska prislendenser måsle på något sätt brytas. Atl så sker är nödvändigt om varuinformationen skall kunna spridas rättvist till medborgarna oavsett bostadsort och tidningsval. Om intet göres blir en övergång till annonsblad en tänkbar lösning för vissa typer av annonser.

I detta sammanhang vill vi vama för att staten genom manipulering med skattesatser eller på liknande sätt söker leda annonsströmmen till sådana pressorgan som den önskar prioritera framför andra. Tidningarnas effektivitet i förhållande till begärt pris bör vara den enda utvalsgrunden vid val av annonsorgan. Från dessa utgångspunkter kan vi ej godta utredningens ståndpunkt (SOU 1975: 79 sid. 333—334) att statsmakterna skall särskilt noga följa annonsbladen, tydligen i syfle att ingripa mot dem, därest de visar sig alltför effektiva som förmedlare av kontakt mellan säljare och köpare i förhållande lill den vanUga dagspressen.

Prop. 1975/76:131 115

5.3.10 Tidningar på främmande språk

Uiredningen hänvisar i sitt belänkande lill sitt yttrande över betänkandet (SOU 1974: 69) Invandrama och minoriteterna samt liU riksdagens beslut att tidningar och tidskrifter som riktar sig till invandrargrupper skall kunna få ekonomiskt stöd. Detta stöd handhas av invandrarverket, som i sina beslut är obundet av reglema för det allmänna presstödet. Några remissinstanser berör denna fråga. Svea hovrätt ansluter sig till utredningens ståndpunkt men betonar alt statsmakterna bör vara generösa även på detla område.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att staten har ett stort ansvar för alt information kan spridas även till språkliga minoriteter. Länsstyrelsen anser också att specieU uppmärksamhet bör riktas mol förhållandena i tvåspråkiga regioner.

SAF anför atl man har förståelse för de speciella svårigheterna i fråga om tidningar på främmande språk, men hävdar alt de bör behandlas enhgt samma regler som svenska tidningar. Liknande synpunkler framförs av Eesti Päevaleht Förlags AB som också framhåller att om så inte skall vara fallet bör detta skrivas in i presstödsförordningen.

5.3.11 Tidningsägande och tidningskoncentration

Utredningens förslag att presslödsnämnden årligen skall rapportera om förändringar i tidningsägandet och att tidningar skall bli uppgiftsskyldiga gentemot nämnden tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Massmediekoncentrationsutredningen anför att det lekniskt finns utrymme för en betydligt starkare och mera direkt påverkan av utvecklingen i fråga om ägare- och företagskoncentralion. Bl. a. skulle man, enligt massmediekoncentrationsutredningen, kunna förhindra att redan etablerade tidningsägare köper upp andra pressföretag eller att press-företagen köper upp varandra, genom alt ställa upp villkor för rätten lill produktionsbidrag på så sätt all förvärvaren — i fall då förvärvet anses skadligt från presspolitisk synpunkt — mister sina bidrag eller åtminstone del förvärvade företagels bidrag. Utifrån sina synpunkler anser massmediekoncentrationsutredningen det som anmärkningsvärt alt det inte uppställts några som helst hinder för en redan dominerande tidningsägare atl expandera med hjälp av presstöd och atl komma åt ytterligare bidrag genom att köpa upp bidragsberättigade tidningar.

TCO och Svenska Journalistförbundet tillstyrker utredningens förslag och anför att den långtgående koncentration av tidningsföretagen som redan skett under inga förhåUanden kan tillåtas fortsätta.

Statens pris- och kartellnämnd erinrar om att nämnden genom sitt storförelagsregisler följer koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och belyser konsekvenserna av företagsfusioner och att nämnden till

Prop. 1975/76:131 116

slöd för uppgiflsinsamlingen tUl sitt förfogande har en särskUd uppgifts-skyldighetslag. I den mån utredningens förslag på denna punkt realiseras är det angeläget alt elt nära samarbete kommer till slånd mellan press-stödsnämnden och pris- och karteUnämnden i dessa frågor.

5.4 Övriga synpunkter

Några remissinstanser tar upp frågan om tidningarnas prispolitik och då i första hand relationen mellan annonsintäkter och upplageintäkter. TU hälsar med stor lUlfredsställelse att utredningen instämmer i TU:s presspolitiska uttalande att tidningarna bör eftersträva en ökad relativ tonvikt vid abonnemangs- och lösnummerintäkter.

Riksrevisionsverket framhåller vikten av alt framför allt fådagarstidningarnas prispolilik följs. Dessa tidningars upplagepriser är enligt verket alltför låga, varför verket anser att följderna av villkor för produktionsbidrag, knutna till prenumerationspris och en viss relation mellan upplageintäkter och produktionsbidrag, bort belysas.

Statens pris- och kartellnämnd anser alt de senasie årens höjningar av abonnemangspriserna har varit för stora och framhåller att höjningama har varit åtskilligt högre än vad som motiveras av de under året ökade kostnadema för tidningsföretagen. Enligt nämndens mening har den från konsumentsynpunkt ogynnsamma prisutvecklingen på tidningar försvårat för köpsvagare konsumentgrapper att hålla sig med en daglig tidning. Nämnden framhåller vidare att en del av den aktuella problemaliken på tidningsområdet ligger däri alt den dominerande tidningen inom varje spridningsområde kan bestämma prispolitiken. Det ledande tidningsförelaget kan successivt genomföra betydande prishöjningar på sin upplaga och därigenom stärka sin lönsamhet ulan att egentligen riskera något bakslag på upplagesidan, eftersom företaget vet alt konkurrenlema i sitt eget intresse genomför motsvarande prishöjningar. Nämnden anser därför atl eflersom statsmakterna genom en subvention av andratidningar och fådagarstidningar redan nu är beredda alt salsa betydande belopp för att upprätthålla en viss konkurrens på tidningsområdet det synes naturligt att stödet utformas så atl det möjliggör för berörda tidningar att hålla så låga abonnemangs- och lösnummerpriser som möjligt med utnyttjande av presstödet.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet anser alt marknadens köpare och säljare för sin kontakt med varandra inle bör behöva betala mer än vad det kostar att etablera denna kontakt, dvs. för produktionen och distributionen av den del av tidningen som innehåller annonsema. Enligt dessa båda remissinstanser har emellertid tidningarnas prispolilik, i första hand avvägningen mellan annonspriser och lidningspriser, omöjliggjort för annonsörerna att annonsera i så många tidningar som i och för sig skulle varit berättigat från mark-

Prop. 1975/76:131 117

nadsföringssynpunkt och från allmän informationssynpunkt. Det är enligt Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet inte annonsörerna som förorsakat den omfattande koncentrationen inom tidningsmarknaden utan främst prissättningen på annonsutrymmet.

SAF, Grafiska Fackförbundet och GAI anför alla alt presstödet inte får utformas så alt konkurrensförhållandena på trycksaksmarknaden inte påverkas ulan alt del i största möjliga utsträckning riktas till själva tidningsutgivningen.

TU och Grafiska Fackförbundet tar upp frågan om massmedieforskning. TU har tidigare i skrivelse till pressulredningen lämnat förslag om bättre samordning av massmedieforskningen, fortiöpande litteraturbevakning, inrättande av ett särskUt bibliotek för medie- och kommunikationsforskning, rapportering till ett kontaktorgan angående påtänkt och igångsatt masskommunikationsforskning, en idé-bank samt om anknytningen av dessa förslag till journalistutbildningen. TU föreslår också alt elt institut för massmedie- och kommunikationsforskning inrättas. TU förordar att dessa förslag överlämnas lill den utredning som tillkallals för att utreda massmedieforskningen. Grafiska Fackförbundet anser att samhället mer måsle uppmärksamma den forskning som sker utomlands och att forskningen inom landet måste förstärkas så att inte enbart ett fåtal kapitalstarka tidningar har tillgång tUl den.

Svenska Pressbyrån och TU tar också upp frågan om tidnings-konsumtion i unga hushåll. TU anser del anmärlcningsvärt att pressutredningen inte mer uppmärksammat denna fråga. TU föreslår alt statsmakterna vidtar åtgärder för atl göra det möjligl för skolan all konkretisera undervisningen med hjälp av tidningar och tidskrifter.

TU förordar vidare alt slatsmaktema ger prioritet till utbyggnaden av telekommunikationstjänster inom de nu befintliga telefon- och telegrafnäten. TU förutsätter alt pressen ges fri tillgång lill eventuellt nya överföringsmöjligheter.

6 Föredraganden

6.1 Bakgrund och nuvarande ordning

1950- och 1960-talens dagstidningsmarknad kännetecknades av nedläggningar av och samgåenden mellan tidningar. Den grupp tidningar som framför allt drabbades var de s. k. andralidningarna, dvs. de tidningar som på sin utgivningsort hade en upplagemässigt större konkurrent. Mellan åren 1950 och 1970 minskade antalet orter där flera tidningar utgavs från 51 tUl 20.

Det råder i dag allmän enighet om att en sådan koncentrationsprocess innebär risker för att nyhetsförmedling och åsiktsbildning monopoliseras och att den därmed utgör ett hot mot demokratins funktionsduglighet.

Prop. 1975/76:131 118

Dagspressen har fortfarande en mycket stark ställning bland massmediema. De människor som dagligen läser en tidning är fler än de som lyssnar på radio eUer tittar på tv.

Det opinionsbildande och seriösa stoffet — i form av t. ex. ledare,. nyhets- och reportagematerial — upptar en stor del av tidningarnas innehåll och har många läsare. För organisationer, politiker och samhäUs-intresserade medborgare är pressen speciellt viktig. Den har stor betydelse både för atl spegla stämningar i samhället och för all informera och skapa opinion i samhäUsfrågor. Detta betyder dock inte alt tv och radio skulle vara ulan betydelse. Dessa medier har kommit att spela en större roll utan att tidningarnas betydelse har minskat.

På orter som saknar tidning eller som har en enda dominerande tidning finns det risk för att informationen i samhällsfrågor blir otillfredsställande. Rösterna i diskussionen mellan lidnhigama har blivit allt färre. Detta har gjort atl kommentarerna till olika samhällsföreteelser inte är lika mångsidiga som tidigare. Speciellt hårt har den lokala debatten drabbats. De kvarvarande tidningama kan inte på elt tillfredsställande sätt överta uppgiften från de nedlagda. Monopoliseringen av lidningsmarknaden leder lätt tiU monopolisering av opinionsbUdningen.

Tidningarnas roU i samhället är så slor att tidningsutgivning måste ses som en viktig samhällsfunktion. Det finns emellertid inte ekonomiska förutsättningar för att tidningskonkurrens skall kunna upprälthåUas enbart med intäkter från marknaden. Annonsörerna utnyttjar i försia hand de tidningar som har den bästa täckningen inom ett område. Även kostnadsutveckling och slordriftsfördelar leder till en fortgående koncentration.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt för staten att påverka utvecklingen. Den metod som hittills har använts för att hejda den ur presspolitisk synvinkel negativa utvecklingen har varit en rad indirekta och direkta stödåtgärder. I de fall där tidningsnedläggningarna redan har lett till monopolartade situationer måste ansträngningar göras för all underlätta verksamheten för sådana medier som kompletterar de stora, dominerande tidningarna.

1972 års pressulredning har på ell mer systematiskt och utförligt sätt än vad tidigare utredningar haft möjlighet till genomlyst och kartlagt pressens förhåUanden samt dagspressens betydelse i olika delar av samhällslivet. Detla utredriingsarbete utgör en betydelsefull grand för de ställningstaganden i fråga om slöd till dagspressen som jag tar upp i det följande.

Jag övergår nu till att redovisa några av de resonemang som har legat till grand för tidigare beslut av statsmaktema om slöd till dagspressen saml hur detta slöd i dag är utformat.

De analyser av dagstidningamas ekonomiska situation som gjordes av 1963 och 1967 års pressulredningar visade att de ekonomiska svårighe-

Prop. 1975/76:131 119

terna inom branschen var koncentrerade liU andratidningama och att dessa svårigheler hade accentuerats under 1960-talet. De båda utredningarna fann vidare att en avgörande skillnad mellan första- och andralidningarna var att en andratidning hade färre annonser än den förstalidning den konkurrerade med. Detta gav upphov lill en process som av utredningarna beskrevs i huvudsak på följande sätt.

Eftersom vissa slag av annonser har högt läsvärde är skiUnaden i annonsvolym ell utslagsgivande moment i striden om upplagorna. När andralidningarna försöker kompensera det mindre omfattande annonsinnehållet med elt mera attraktivt redaktioneUt material blir följden att dessa tidningar får en från ekonomisk synpunkl ofördelaktigt hög andel redaktionell texl —■ vanligen en slörre texlvolym än upplagemässigl lika stora förstatidningar. Delta resulterar i sin lur i större produktionskostnader per exemplar för andralidningarna. Högre kostnader och lägre intäkter per exemplar än vad förstatidningarna har leder enligt teorin snart tUl all andratidningama tvingas tUl koslnadsnedskämingar om fortsatt utgivning skall vara möjlig. Sådana nedskärningar går ofta ul över tidningamas kvalitet vUket leder till upplageborlfall och därav följande lägre annonsintäkter. Nya kostnadssänkande åtgärder krävs med ytterligare upplage- och annonsbortfall som följd. Förstatidningamas situation är den omvända med ökande upplagor, flera annonser och allt högre intäkter.

Detta utvecklingsmönster, den s. k. upplagespiralen, utgjorde enligt utredningarnas mening den huvudsakliga orsaken till den nedläggning av andratidningar som hade skett och de svårigheter som de kvarvarande andratidningama i allmänhet hade.

I kommentarer lill denna analys hävdades ibland alt det här var fråga om en strukturrationalisering som innebar att de "bästa" tidningarna överlevde medan de "sämsta" försvann — allt enligt konsumentemas värderingar. Så var dock inle fallet. Flera av de tidningar som tvingades lill nedläggning hade dokumenterat sitt obestridliga värde för många läsare genom elt stort antal sålda exemplar. Exempelvis hade Stockholms-Tidningen vid sin nedläggning år 1966 en upplaga på mer än 130 000 exemplar. Den ekonomiska situationen för dessa tidningar blev ohållbar genom att de hade slörre konkurrenter som dominerade annonsmarknaden. Det var alltså inte främst läsarnas val som låg bakom strukturförändringama inom dagspressen under 1950- och 1960-talen utan annonsöremas.

Den nu beskrivna koncentrationsprocessen uppfattades som ett hot mot en fungerande demokrati. Åtgärder från statsmakternas sida i syfte att skapa existensbetingelser för en allsidig press och vidmakthålla en fri opinionsbUdning var i det läget nödvändiga.

De första formerna av direkt statligt stöd till dagspressen tillkom genom beslut vid 1969 års riksdag (prop. 1969: 48, SU 1969: 107, rskr

Prop.1975/76:131 120

1969: 251). Då inrättades pressens lånefond som under en femårig försöksperiod med början budgetåret 1969/70 tUlfördes totalt 125 milj. kr. Tanken var bl. a. att andratidningamas förutsättningar att medverka till en differentierad opinionsbildning skulle förbättras med hjälp av de särskilda lånemöjligheter som sålunda tillskapades. Lånemöjlighelerna var bl. a. angelägna mol bakgrand av den utveckling som väntades inom tid-ningslekniken. Denna utveckling skulle komma att kräva investeringar som andratidningama föratsågs få svårt att finansiera.

Reglema för långivningen innebär att lån inte skall bevUjas för projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till normala marknadsmässiga vUlkor och på ett från företagets synpunkt betryggande sätt. Lån kan beviljas såväl för investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka tidningsförelagets konkurrensförmåga på längre sikt. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsförelag skall ges företräde till lån. Lånen är amorleringsfria under de fem första åren och räntefria under tre år.

Den femåriga försöksperioden har utsträckts till atl omfatta även budgetåren 1974/75 och 1975/76. T. o. m. år 1975 har lån bevUjats 48 tidningsföretag med tUlsammans 98,6 milj. kr.

Samtidigt med beslutet om inrättandet av pressens lånefond beslöt statsmakterna att införa samdistributionsrabatt för dagstidningar. Syftet med delta stöd var att stimulera tidningama till ökad samdistribution och samtidigt rätta till den betydande ojämnhet i konkurrensföralsätt-ningarna som de existerande distribulionsarrangemangen innebar. De svagare tidningama skulle ges samma vUlkor för distribution som de starkare. Avsikten var också att åstadkomma en inte oväsentlig sänkning av distributionskostnadema, vUket framför allt skulle komma andratidningama tUl del. Detta skulle uppnås genom att tidningsföretagen överlämnade distributionen till särskUda distribulionsföretag mot all de erhöU samdistributionsrabatt. Rabatt utgår f. n. med tre öre per sam-dislribuerat exemplar.

Distributionsförelag skall tillämpa en sådan prissättning för distributionen alt storleken på den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom distributionsområdet inte påverkar dislributionsavgiften för distribuerat exemplar (den s. k. likaprisprincipen). Distribulionsförelaget skall vidare hålla samdistribulionen öppen för samtliga dagstidningar som vid tiden för distributionens början finns tillgängliga på orten. Genom dessa regler läggs kravet på likabehandling fast.

F. n. deltar 155 tidningar i rabattberättigad samdislribulion. Under budgetåret 1974/75 utbetalades rabatter om totalt 23,3 milj. kr.

1971 års riksdag beslöt att införa produktionsbidrag för dagstidningar (prop. 1971: 27, KU 1971: 32, rskr 1971:180). Bidragen ulgår i princip endast lill andratidningar och utgör elt direkt bidrag till tidningsföre-

Prop. 1975/76:131 121

tagens löpande produktion. En selekliv stödform var nödvändig för atl avsedd effekt med stödet skuUe uppnås, nämligen att ytterligare nedläggningar skulle förhindras. Detta kunde uppnås endast om stödet kanaliserades direkt lUl de tidningar som behövde det för att fortleva, dvs. andratidningama. Bestämmelsema möjliggör även för annan tidning än andratidning att få bidrag om det med hänsyn lill förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning (17 § kungörelsen (1971:492) om statligt slöd lill dagstidningar).

Som föratsättning för att produktionsbidrag skall utgå gäller vidare bl. a. alt tidningens totalupplaga i huvudsak är abonnerad, att den abonnerade upplagan uppgår till minst 2 000 exemplar samt att andelen annonser utgör mindre än 50 % av det totala innehållet.

För dagstidning som utkommer två tiU sju dagar i veckan beräknas bidragen på grandval av pappersförbrakningen minskad med den del som går åt för annonsutrymme. Bidraget utgår per år med 7 900 kr. per ton, dock högst 13,5 milj. kr. för storstadstidning och 3 750 000 kr. för annan tidning. För dagstidning som utkommer en gång i veckan utgår bidraget med ett fast belopp, nämligen 300 000 kr. Detla belopp utgör också minimibidrag för dagstidningar som utkommer två till fem dagar i veckan. För dagstidning som utkommer minst sex dagar i veckan är minimibidraget 600 000 kr.

Bidragen beräknas för kalenderår. Bidragsärendena handläggs av presstödsnämnden.

För kalenderåret 1975 utgick tillsammans 100,7 milj. kr. i produklionsbidrag lill 61 tidnmgar. Totalt har under åren 1971—1975 365,7 milj. kr. utbetalats i bidrag.

6.2 1972 års pressutrednings förslag i stort

Sedan det statliga stödet lUl dagspressen infördes har tidningsnedläggningama kunnat hejdas. De nuvarande stödformema har enligt utredningen i stort sett fungerat på önskat sätt och bör behållas, dock med vissa ändringar av reglema.

I fråga om produktionsbidragen har utredningen föreslagit att andratidningsbegreppet överges som bidragskrilerium. Avgörande för om bidrag skall utgå bör i stället vara den hushållstäckning som en tidning har i utgivningskommunen. Vidare har bl. a. föreslagits en ny definition av utgivningsort och att möjligheten alt ge förstatidningar produktionsbidrag tas bort.

Utredningen har, i enlighet med sina direktiv, inte föreslagit någon höjning av bidragsnivån men har förutskickat att framlida höjningar kommer att bli nödvändiga. Därvid bör enligt utredningens mening

Prop. 1975/76:131 122

den besvärliga situationen för storstädernas andratidningar särskilt uppmärksammas.

Samdistributionsrabatten kan enligt utredningen behållas i stort sett oförändrad. Tidningsföretagens insynsmöjligheter bör dock förbättras och vissa skärpningar av reglerna göras i syfle att upprätthålla likaprisprincipen.

Reglema för pressens lånefond har enligl uiredningen inte givit utrymme för ett tUlräckligt främjande av samverkan mellan tidningsförelag. Skärpning av reglema härvidlag har därför föreslagits.

Utredningen har vidare föreslagit att vissa nya stödformer införs.

Utvecklingsbidrag skall enligt förslaget kunna utgå lill tidningar som inte är berättigade liU produklionsbidrag och som råkar i tUlfälliga svårigheler. Bidragsformen bör alltså kunna omfatta dels ensamlidningar som behöver hjälp för all kunna anpassa sig tUl förändrade marknadsförhåUanden, dels högtäckningstidningar på konkurrensorter. Utvecklingsbidrag skall enligt förslaget också kunna utgå för övergång från fådagars- (etl till tre nr /vecka) lill flerdagarsutgivning (fyra lill sju nr /vecka).

Pressutredningen har vidare föreslagit atl elt etableringsstöd införs med huvudsaklig inriktning på att stödja nyetablering av fådagarstidningar.

Samverkansbidrag kan enligl förslaget utgå för produktionssamverkan och samverkan i annonsförsäljning samt till utvecklingsprojekt av olika slag som genomförs av branschsammanslutningar.

Presstödsnämnden får enligt förslaget utökade uppgifter. Utredningen har därför föreslagit att nämnden får elt eget kansli.

6.3 Remissinstansernas inställning i stort

Remissinstansema finner utredningens analyser och beskrivningar av pressens hiltUlsvarande utveckling och nuvarande situation väl underbyggda. Utredningens principiella ståndpunkter när det gäller målet för presspolitiken samt behovet av stöd lUl pressen och stödets inriktning möter inle någon erinran.

Svea hovrätt och massmedieutredningen, som utförligt har behandlat utredningens förslag utifrån tryckfrihelsrättsliga aspekter, har funnit alt befogade invändningar inte kan resas mot förslagen i dessa avseenden.

Remissinstansema tillstyrker i huvudsak utredningens förslag lill förändringar av stödet till dagspressen och till nya former av stöd, även om del på vissa punkter framställs krav på ökat stöd eller ändrade regler.

Flera remissinstanser anser således alt nya tidningsnedläggningar inte kan hejdas om inle produktionsbidragen höjs. Några remissinstanser ser, i likhet med reservanter i utredningen, det som önskvärt att även

Prop. 1975/76:131 123

kvällstidningarna hade kunnat få del av denna bidragsform. Flera remissinstanser kritiserar utredningens förslag att ta bort möjligheten att ge förstatidningar produklionsbidrag och förordar alt denna möjlighet kvarstår eller all reglerna för utvecklingsbidrag görs väsentligt generösare.

Utredningens förslag vad avser samdistributionsrabatten möter viss kritik även om en enig remissopinion instämmer i utredningens positiva omdömen om rabattens effekter. Problemet med tidningsföretag som entreprenörer aktualiseras i remissema. Krav på höjning av rabatten framförs också av etl par remissinstanser.

Förslagen avseende pressens lånefond möter i stort ingen erinran i remissyttrandena. Förslaget om införande av utvecklingsbidrag möter ingen erinran men från flera remissinstanser framförs förslag om generösare villkor.

Remissinsianserna är eniga om alt det är angeläget alt ett etableringsstöd införs. Flertalet delar också utredningens uppfattning alt det inte är realistiskt alt tro på nyetablering av annal än fådagarstidningar. Krav på slöd även liU etablering av flerdagarstidningar förekommer dock. Etl antal remissinstanser ställer sig tveksamma till om den av utredningen föreslagna nivån på stödet är tUlräckligt för att man skall nå önskad effekt.

Utredningens förslag om samverkansbidrag möter ingen omfatlande kritik. Vissa erinringar framförs dock mot förslaget om annonssamverkan. Flera remissinstanser ställer sig sålunda tveksamma lill om de av uiredningen föreslagna bidragen tiU annonssamverkan kommer alt få några effekter. I några yttranden föreslås högre bidrag på denna punkt.

6.4 Tidningarnas ekonomi och marknad

1972 års pressulredning har ingående analyserat dagspressens hiltiUsvarande utveckling, nuvarande situation och utvecklingsmöjligheter.

Utvärderingen av de nuvarande stödformerna och övriga ekonomiska undersökningar har enligt min mening framför allt visat på tre förhållanden som bör uppmärksammas. Det försia är alt presstödet i stort sett har fungerat enligt statsmakternas intentioner. Lånemöjligheterna i pressens lånefond har möjliggjort för andralidningarna att genomföra angelägna investeringar. Samdistributionsrabatten har medfört mer rationella distributionsformer samtidigt som likaprisprincipen har gynnat andralidningarna. Produktionsbidragen har i huvudsak gått tUl de tidningar som har varit i behov av stöd och har för dessa i många fall utgjort en nödvändig förutsättning för fortsalt utgivning.

För det andra visar analysen klart att även om presstödet i stort

Prop. 1975/76:131 124

har fått åsyftad verkan så har andratidningarnas situation inte förbättrats jämfört med utgångsläget. Dessa tidningar har fortfarande stora ekonomiska problem och kommer även i fortsättningen att vara beroende av statliga bidrag för sin utgivning. Liksom tidigare pressutredningar har 1972 års pressutredning kunnat konstalera all problemen är koncentrerade till vissa grupper av tidningar medan huvuddelen av branschen har ett tUlfredsställande läge.

Den Iredje punkten i den ekonomiska analysen som jag vill framhålla gäller första- och andratidningsbegreppen. Pressutredningen har framhållil att tidigare analyser, bl. a. just genom användandet av dessa begrepp, har kommit alt uppehålla sig alltför mycket vid tidningamas upplagor. Utredningen har betonat det sedan lång tid kända förhållandet alt annonsintäkterna normalt svarar för merparten av de totala intäkterna från lidningsrörelsen. Av delta följer, enligt pressutredningens mening, att man, när man analyserar tidningsföretagens ekonomiska situation, bör ägna större intresse åt vad som är avgörande för en tidnings ställning på annonsmarknaden och mindre åt tolalupp-lagerelalioner. Uiredningen har funnit att det är hushållsläckningen på ulgivningsorten som i försia hand besiämmer tidningens altraklivUet som annonsorgan och därmed utgör det bästa kriteriet på den ekonomiska bärkraften. Detla innebär bl. a. alt det på intet sätt behöver vara orimligt alt, i situationer där konkurrerande tidningar har tämligen likartade upplagestorlekar, den ena av tidningarna uppbär produktionsbidrag, förutsatt att skillnaderna i hushållsläckning på den centrala marknaden (normalt utgivningsorten) är betydande.

Remissinstansema har i dessa delar i princip anslutit sig tUl utredningens slutsatser.

Även jag delar utredningens uppfattning på dessa punkter. Sedan presstödets införande har endast en flerdagarstidning behövi läggas ned. Därmed har 1950- och 1960-talens snabba utveckling mot allt färre tidningar brutits. Konkurrens mellan dagstidningar har kunnat upprätthållas på ett tjugotal orter vilket, som utredningen också har framhållit, utgör ett unikt drag i den svenska pressens utvecklmg jämfört med förhållandena utomlands. Stödet synes också ha tillfallit de grupper som har varit i behov av det och även i övrigt ha fyllt sina syften.

Det är emellertid uppenbart alt behovet av presstöd inte har minskat.

Utredningens kritik eller komplettering av de modeller som hittills har använts för analys och beskrivning av dagspressens ekonomi finner jag väl underbyggd. De slutsatser som kan dras av utredningens analys härvidlag bör få konsekvenser för presstödels utformning. Jag återkommer till detta.

Prop. 1975/76:131 125

Utvecklingen på massmediemarknaden

Slutsatsema av utredningens Överväganden rörande den kommande utvecklingen på massmedieområdet är alt man inte har att vänta sådana förändringar som radikalt kan påverka pressens ställning. Effekterna av konkurrensen från andra medier tycks enligt utredningen vara begränsade. Utredningen har också funnit alt huvuddelen av dagspressen också i framliden bör kunna täcka kostnadsökningar med ökade intäkter. Totalt sett har tidningarnas möjligheter att hävda sig på morgondagens massmediemarknad bedömts som goda, med den reservationen all tidningar med låg hushållstäckning även i framtiden kommer att vara i behov av statiiga bidrag.

Huvuddelen av de remissinstanser som har behandlat frågan delar utredningens bedömningar. Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har emellertid anfört att utredningens slutsatser framstår som optimistiska och dåligt underbyggda. I etl par yttranden har efterlysts mera långsiktiga prognoser över pressens utveckling än den av utredningen behandlade tioårsperioden.

För egen del ansluter jag mig lill de bedömningar som uiredningen har gjort. Förändringar inom existerande medier och en eventuell framväxt av nya medier eller medieformer under de närmaste åren kan relativt väl förutses. Denna utveckling bör inte ge anledning till speciella farhågor för dagspressen. Jag delar exempelvis utredningens uppfattning atl införandet av lokalradio snarast bör kunna öka intresset för lokala och regionala frågor och därmed även för tidningarnas behandling av dem. Inom större delen av branschen har också intäktsökningar kunnat balansera kostnadsutvecklingen. Jag vill i det sammanhanget gärna framhålla vad Landsorganisationen i Sverige (LO) i sitt yttrande har påtalat, nämligen att kapacitetsutnyttjandet av de fasta produktionsresurserna är mycket lågt inom dagspressen. Detta förhållande utgör ell viktigt motiv för utredningens förslag om stimulans till samverkan i produktionen som jag kommer atl behandla senare.

Tidningarnas prispolitik

De kostnadsökningar som har uppkommit inom tidningsbranschen har i stor utsträckning kompenserats genom prishöjningar. Utredningen har här betonat atl del inte är likgUtigt hur tidningarna väljer att göra avvägningen mellan höjningar av annons- resp. upplagepriser. I konkurrenssituationer är del högtäckningstidningen som är prisledare och som alltså har elt val. Lågtäckningslidningen kan antingen följa efler högtäckningstidningen eUer göra mindre höjningar än denna. Något tredje alternativ har den inte. Att göra mindre höjningar är, med tanke på lågtäckningstidningarnas ekonomiska situation, oftast inget realistiskt alternativ. För högtäckningstidningen är det från konkurrenssynpunkt ofta fördelaktigt att lägga slörre delen av höjningama på annonspriser-

Prop. 1975/76:131 126

na. Annonsörerna kan normalt inte undvika att annonsera i högtäckningstidningen. Lågtäckningslidningen är angelägen att få den större delen av höjningarna på upplagesidan. Den är nämligen inle lika oumbärlig för annonsörerna vUket innebär att dess annonsvolym tenderar att minska under perioder av kraftiga annonsprisstegringar. En högtäck-ningstidning kan skapa stora svårigheter för de konkurrerande tidningarna genom sill val av prispolitik.

Pressutredningen har ansett alt detla förhållande, liksom andra negativa följder av dagspressens stora beroende av annonsintäkter, gör det presspolitiskt angeläget alt en ökad relativ tonvikt på upplageintäkter kommer tiU stånd. Uiredningen har emeUertid uppmärksammat att en sådan förändring kan möta hinder i slatsmaktemas intresse av en lugn prisutveckling och ovUja mot samordnade prishöjningar. Del krävs nämligen enUgl uiredningen en nära samordning av tidningamas agerande för atl dessa skall kunna genomföra den här diskuterade förändringen. Utredningen har för sin del ansett att prishöjningar som syftar till alt förändra tidningamas intäktsstruklur i första hand bör bedömas från presspolitiska utgångspunkter.

TU delar utredningens uppfattning på denna punkt. Statens pris- och kartellnämnd har däremot anfört all de senasie årens höjningar av abonnemangspriserna har varit för stora och att höjningama har varit åtskilligt större än vad som har motiverats av kostnadsutvecklingen. Prisutvecklingen har enligt nämnden försvårat för köpsvaga grupper att hålla sig med en daglig tidning. Nämnden har därför ansett att, eftersom statsmakterna genom en subvention av andratidningar och fådagarstidningar redan nu är beredda att satsa betydande belopp för atl upprätlhåUa en viss konkurrens på tidningsområdel, det skulle vara naturligt att stödet utformades så alt det möjliggör fÖr berörda tidningar alt håUa så låga abonnemangs- och lösnummerpriser som möjligt.

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet har hävdat att det inte är annonsörerna som har förorsakat den omfattande koncentrationen på tidningsmarknaden utan främst prissättningen på annonsutrymmet.

För egen del vill jag försl erinra om att dagstidningarna är befriade från mervärdeskatt, vilket åtminstone delvis måste ses som elt sätt att gynna konsumtionen av dagstidningar. Däremot kan inte det direkta presstödet betraktas på delta sätt. Del är elt uppenbart konsumentpolitiskt och presspolitiskt intresse all prisutvecklingen på abonnemang och lösnummer hålls inom rimliga gränser. Detta intresse kommer dock i viss mån i konflikt med det minst lika framträdande konsument- och presspoliliska intresset all undvika monopolsituationer på tidningsmarknaden. Erfarenheterna visar tydligt att en utpräglad lågprislinje på abonnemang och lösnummer leder lill stora svårigheter för tidningar i konkurrensmässigl underläge. Delta har aktivt bidragit till nedlägg-

Prop. 1975/76:131 127

ningar och därmed till alt förstärka monopoliseringstendenserna. Orsaken är självfallet att en sådan prispolilik gör tidningarna mer beroende av annonsintäkter och det är på annonsmarknaden lågläckningstidningarna har svårast all hävda sig.

Jag delar utredningens och TU:s uppfattning att det från presspolitisk synpunkt är angeläget med en gradvis förändring av tidningarnas intäktsstruktur i riktning mot elt minskat beroende av annonsintäkter. För att en sådan förändring inte skall drabba tidningskonsumenterna på elt oacceptabelt sätt krävs emeUertid stora ansträngningar från tidningarnas sida för att hålla tillbaka kostnadsökningarna. Det är också angelägel att eventuella prishöjningar på prenumerationer, lösnummer och annonsutrymme totalt sell inte överstiger vad som kan motiveras av ofrånkomliga kostnadsökningar. Samhällets aktiva prisövervakning bör också i fortsättningen omfatta även tidningsmarknaden.

6.5 Utgångspunkter för statens presstödspolitik

6.5.1 Massmediernas uppgifter och pressens funktioner

Utredningen har bl. a. haft tUl uppgifl atl ange mera preciserade mål för statsmakternas handlande gentemot dagspressen, varvid dagspressens roll i förhållande tiU övriga massmedier skulle klarläggas. Efter en genomgång av olika pressideologier och den svenska debatten om statsmakternas förhållande tUl pressen har utredningen utgått från en diskussion om de uppgifter som är väsentliga för massmedierna i ett samhälle som del svenska. Utredningen har därvid konstaterat atl det övergripande målet för mediepoUtiken inle bör sökas inom massmediebranschen ulan i samhället i övrigt. I centrum för den svenska mediepolitiken måste enligt utredningen ställas de demokratiska värdena. Massmedierna skall medverka lill att förslärka och fördjupa den svenska demokratin.

Fyra uppgifter anser pressutredningen särskilt bör åvila massmedierna:

1. Massmedierna bÖr ge den information som är nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeendet i samhället.

3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och meUan poUtiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället.

De angivna fyra uppgifterna gäller massmediesyslemet i dess helhet. För att belysa pressens roll i detla sammanhang har pressulredningen låtit genomföra ett antal undersökningar.

Prop. 1975/76:131 128

Dessa undersökningar har bl. a. visat

— att pressen fortfarande har en mycket stark stäUning bland massmediema,

— att pressen i hög grad upplevs och fungerar partipolitiskt,

— att det finns ett missnöje med den existerande massmediestrukturen, framför allt bland politiskt intresserade läsare, journalister och organisationsfolk.

Pressutredningen har sammanfattat resultaten av undersökningarna genom alt med dessas hjälp söka fastställa pressens roll då det gäller de uppgifter som utredningen tilldelat massmedierna.

På orter där det inte utges någon tidning eller där det finns en dominerande tidning finns det enligt uiredningen risk för att informationen i samhällsfrågor skall fungera otUlfredsställande. Etermedierna har inte kunnat bli något alternativ, särskilt inte i fråga om den lokala och regionala informationen. Uiredningen menar alt tidningarna inte kan ersättas då det gäUer informationen lUl de förtroendevalda om de stämningar och opinioner som finns hos enskUda och grupper. Radio och tv har genom kravet på opartiskhet svårt att knyta an till organisationer och grupper.

De flesta tidningar i Sverige har ett särskilt fasl utrymme för olika former av kommentarer. Detta material har enligt utredningens undersökningar en stor publik, särskilt bland politiskt aktiva. Tidningens ledarmalerial spelar en uppenbar roU för hela det politiska livet.

Tidningarnas kommentarer behandlar i allmänhet riks- och ulrikesfrågor. Regiontidningarna koncentrerar sig således inte här som på nyhetsfältet till lokalt och regionalt material. En av förklaringarna till detla torde vara alt tv och radio i viss mån kan ersätta tidningarna vad gäller riks- och ulrikesnyheler. Men etermediema kan inte kommentera dessa händelser utifrån en speciell ideologisk utgångspunkt. Här har tidningarna en unik roll.

Tidningskoncentrationen har gått ut över den debatt som förs av och genom tidningarna. Det är, menar uiredningen, en självklarhet att diskussionen blir tunnare ju färre röster som kan delta i den. De tidningar som har blivit kvar har inte heller —■ att döma av undersökningarna — ändrat policy vad gäller kommentarernas utformning. Det är inte möjligt för andra åsiktsriktningar än den tidningen står för att komma lill tals fortlöpande eller när man själv vUl.

Tidskrifter utgivna av fackliga, ideella och politiska organisationer saml riks- och regionspridda fådagarstidningar är enligt utredningen särskilt betydelsefulla när det gäller kommentarer och kan på detta viktiga område komplettera flerdagarstidningar av traditionell typ.

Utredningen finner det troligt alt tidningamas fortlöpande granskning av olika beslutande instanser blir lidande då en ort blir utan egen tid-

Prop. 1975/76:131 129

ning. Etermedierna har inte haft resurser all överta dessa funktioner på det regionala och lokala planet. På orter med en enda dominerande tidning finns det enligt utredningen en uppenbar risk för alt aktiviteten i granskningen minskas eller blir ensidigt inriktad. Särskilt slor finner utredningen denna risk vara på platser där en tidning med lokal/regional monopolställning är knuten tUl den politiska gruppering som är i majoritetsställning i kommunfullmäktige och/eller landsting.

Tidningsnedläggningarna har enligt uiredningen utgjort etl hot mot den form av gruppkommunikation som tidningarna erbjuder. Vid den moderna pressens framväxt skapades tidigt nära band mellan tidningama och de politiska partierna. En av tidningarnas viktigaste uppgifter är enligt utredningen att stå för en kommunikation inom och mellan partierna. Partierna är, menar uiredningen, till väsentlig del beroende av tidningarna då det gäller att föra ut budskap och inhämta kunskap om opinioner och stämningar bland medlemmar och sympatisörer. Tidningskoncentrationen har gjort alt denna kommunikation har försämrats eller gått förlorad på många platser. Utvecklingen har gynnat de stora och övergripande medier som inte har kunnat knyta an lill speciella grupper. Uiredningen har funnit alt mediekonsumtionen har ökat men att variationsrikedomen och därmed valfriheten har minskat. Ett av de stora problemen med dagens massmediesitualion anser utredningen vara att etl fåtal medier skall lUlfredsslälla ett mycket stort antal människor. Denna situation skapar enligt uiredningen misstro och missnöje. Utredningen anser det vara en omöjlig uppgift för radio, tv och de stora tidningarna alt uppfylla de krav som olika grupper — och då framför allt partierna — ställer på dem.

Huvuddelen av remissinstanserna har instämt i eller lämnat ulan erinran utredningens uppfattnmg alt det övergripande målet för mediepolitiken bör formuleras utifrån mediernas betydelse för den svenska demokratin. Detsamma gäller preciseringen av mediernas uppgifter.

Sveriges Radio och radiouiredningen har riklat vissa invändningar mot utredningens tolkning av innebörden av kravet på opartiskhet hos radio och tv. De båda remissinsianserna menar att inom ramen för det totala programutbudet kan etermedierna myckel väl spegla stämningar och opinioner och ge utrymme för pariskommentarer från olika intressegrupper.

Kommun- och landstingsförbunden har understrukit vikten av alt det finns etl allsidigt pressutbud som bl. a. kan spegla den lokala opinionen. Delta anges vara av stor betydelse för den kommunala verksamheten.

I en reservation har ledamoten Wikström anfört alt pressens roll har behandlals alltför snävt i utredningens betänkande, i det all den ses väsentligen ur politisk och partipolitisk synvinkel. Reservanten menar alt om man inte beaktar tidningarnas funktioner på övriga områden

9 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 130

gör man knappast rättvisa åt deras breda bevaknings- och informationsuppgifter i övrigt. Några remissinstanser har framfört liknande synpunkter. Bl. a. har pressens annonsfunklion framhåUits i vissa remissyttranden.

Några remissinstanser har särskUt pekat på pressens roll på kulturens område. Statens kulturråd har sålunda framhållit att det även inom kulturområdet är nödvändigt med kommunikation i form av nyhetsbevakning och livaktig debatt.

För egen del vUl jag framhålla att den redovisning av massmediernas funktioner som uiredningen har lämnat självfallet kan kompletteras. Som radioutredningen har framhåUit leder dock inte detta lill andra slutsatser om vUka mål samhäUet bör ha för sin massmediepolilik än dem pressutredningen från sina utgångspunkter har dragit. Jag viU också klart deklarera atl jag inle har uppfattat pressutredningen så att man har velat överdriva dagspressens partipolitiska roll. Politiskt och samhällsorienterande material omfattar i utredningens analyser väsentligt vidare områden än utpräglat partipolitiska frågor. Gränsen mellan vad utredningen betecknar som samhäUsorienlerande material och vad några remissinstanser hänför tiU kulturområdet är knappast särskilt skarp. Åtskilligt av lidningamas kulturmaterial lorde kunna inrymmas under de av pressulredningen framhävda uppgifterna för dagspressen.

Det är emellertid viktigt att göra klart att det är dagspressens betydelse för vidmakthållandet av en levande demokrati som i första hand motiverar ett statligt slöd till pressen. Det kan vara angelägna uppgifier för pressen alt förmedla annonsinformation eller atl skänka förströelse och underhåUning av olika slag. Sådana uppgifter kan dock enligt min mening fullgöras ulan en lokal konkurrens på tidningsmarknaden. Däremot vill jag framhålla atl pressen är den klart viktigaste källan för medborgarna när det gäUer information i samhällsfrågor. För stora grupper av medborgare utgör lokalpressen den huvudsakliga kon-taklen med den demokratiska processen i kommuner och landsting. En allsidig press som kan informera och spegla den lokala opinionen är således en av de grundläggande förutsättningarna för en väl fungerande kommunal demokrati.

Pressutredningen har utförligt behandlat utvecklmgen inom dagspressen under senare år. Frågan har också berörts av utredningen om den kommunala demokratin i dess betänkande (SOU 1975: 41) Kommunal demokrati. Med hänsyn till den stora betydelse som dagspressen har för demokratin är det enligl kommunaldemokratiulredningen särskilt viktigt att tidningarna ges goda arbetsmöjligheter. Uiredningen framhåller alt dagspressens hittillsvarande utveckling i detla avseende inle har varit positiv. Uiredningen betonar att det från kommunaldémo-kraliska aspekter är väsentligt alt det statliga presstödet utformas så att

Prop. 1975/76:131 131

ett partimässigt mångsidigt utbud av dagstidningar i olika regioner främjas.

Jag delar i allt väsentligt de synpunkter som pressutredningen och utredningen om den kommunala demokratin har framfört om pressens betydelsefulla roll för att bevara demokratins vitalitet på alla nivåer. Den lokala debatten behöver ofla stimuleras. En effektiv och vaken dagspress, där rösternas mångfald utgör granden för en i verklig mening demokratisk belysning av frågor som angår invånarna, kan verksamt bidra tiU detta.

6.5.2 Tryckfrihetsrättsliga frågor m. m.

Tidningsnedläggningama och den därav följande utglesningen och koncentrationen på tidningsmarknaden har enligt utredningen minskat pressens möjligheter att fuUgöra sina uppgifter. Ett presspolitiskt program bör enligt utredningens mening utgå från dessa brister i press-strakluren och från risken för en vidare utveckling i negativ riktning. Utredningen har självfaUet haft att iaktta vissa handlingsbegränsningar av presspolitisk art. DärtiU kommer resursmässiga begränsningar. Till de senare återkommer jag i det följande.

Vad gäller de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på presstödet hänvisar uiredningen till den tidigare granskning som har gjorts av presstödels förenlighet med tryckfrihetslagstiftningen (jfr bl. a. KU:s yttrande till SkU. SkU 1971: 30). Frågan har senast behandlals av massmedieutredningen i betänkandet (SOU 1975: 49) Massmediegrundlag. Med anledning härav och med hänsyn till alt några väsentliga nya former för presstöd inte har föreslagits, har pressutredningen inle funnit anledning atl på nytt la upp frågan. Pressutredningen har funnit att stödåtgärderna är i yttrandefrihetens intresse. I reservationer av ledamöterna HaUvig, Wikström och Winberg anförs alt en särskild tryckfrihelsrättslig granskning av utredningens förslag borde ha skett. TU och Grafiska Arbetsgivare- och Industriorganisationerna liksom massmediekoncentra-lionsulredningen har bland remissinstanserna anfört liknande synpunkter.

Svea hovrätt har i sitt yttrande utförligt behandlat de tryckfrihets-rätlsUga frågorna. Hovrätten utgår från att enighet råder om att statliga stödåtgärder gentemot pressen är möjliga så länge de inte ges en sådan utformning atl de strider mot förbudet i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen mot åtgärder som innebär hinder för tryckning, utgivning eller spridning av tryckta skrifter, dvs. under förutsättning all de inte får väsentligt negativa konsekvenser för skrifter som inte får något stöd. Hovrätten har funnit att varken mot det nu förekommande presstödet eller mot det reformerade stöd som föreslås av 1972 års pressutredning torde några befogade invändningar kunna resas utifrån denna ståndpunkt. Hovrätten har vidare diskuterat frågan om grundlagsregle-

Prop. 1975/76:131 132

ring av presstödet och funnit att vissa spärregler av grundlagskaraktär borde kunna konstraeras.

Massmedieutredningen har i denna fråga ansett att en grandlagsram för presstödet knappast skulle kunna innehålla något i sak utöver den allmänna princip som redan nu är grandlagsfäst: att myndigheterna inte på grund av skriftens innehåU får hindra dess utgivning eller spridning samt att åtgärderna inte får medföra begränsningar i utgivarens rätt att bestämma innehållet. Massmedieutredningen avråder från en närmare grundlagsreglering av principema för presstödet och uttalar som sin uppfattning att pressutredningens förslag inte strider mot tryckfrihetsförordningen.

Enligt min mening bör kraven på tryckfrihelsrättslig granskning vara tUlgodosedda genom den ingående behandling dessa frågor fått tidigare samt nu i främst yttranden från Svea hovrätt och massmedieutredningen. Jag delar uppfattningen hos dessa remissinstanser och pressutredningen att varken det nuvarande presstödet eller det av utredningen föreslagna stödet kan anses strida mot tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

Enligt vad regeringen redovisat i årets budgetproposition (prop. 1975/76: 100 bU. 4 s. 2) kommer en utredning att tillkallas för att utarbeta förslag till en ny massmediegrundlag som reglerar yttrandefriheten i tryckt skrift, radio, television och film. Frågan om grandlags-reglering av presstödet torde få behandlas i detla sammanhang.

Hovrätten lar i sammanhanget också upp frågan hur de materiella reglerna för presstödet skall författnmgsregleras. Hovrätten ser det som angeläget all reglerna meddelas i form av lag och inte i form av förordning.

Reglerna för det hittillsvarande presstödet har givits genom författningar som utfärdats av regeringen sedan riksdagen fastlagt grunderna för stödet. Jag finner ingen anledning att nu gå från denna ordning. Det kan emeUertid finnas skäl all på nytt överväga den författnings-tekniska regleringen när den särskilda utredningen om yttrandefriheten i massmedier m. m. har avslutat sitt arbete.

Pressulredningen har vidare diskuterat frågan om de potentiella möjligheter till stadiga ingrepp som varje presspolitisk åtgärd medför. Utredningen anför all det självfallet är av vikt att det statliga presstödet utformas på ett sådant sätt att det inte ens under krisförhållanden skall kunna utnyttjas av statsmakterna mol enskilda tidningar. Ä andra sidan är det utredningens åsikt alt oro för vad som kan inträffa vid hypotetiska krissituationer inte får vara elt avgörande hinder för ett statligt presstöd. Målet skall enligt uiredningen således vara att statens påverkansmöjligheter begränsas så långt som möjligt. Stora krav måste därför ställas på reglernas utformning och på det organ som skall ha hand om presstödet. De presspolitiska ålgärderna får, menar uiredningen, varken direkt eller indirekt syfta till att påverka tidningamas redaktionella innehåll.

Prop. 1975/76:131 133

Ingen remissinstans har anfört erinringar på denna punkt och jag ansluter mig lill utredningens uppfattning.

6.5.3 Grunder för presstödet

Det övergripande målet för det, handlingsprogram pressutredningen har lagt fram anges vara alt vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker genom tidningar. Utredningen framhåUer att ett representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer saml kunskap om olika opinioner. En föratsättning härför är enligl utrednmgen en mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen får enligl utredningens mening inte gå så långt atl makten över tidningarna begränsas lill några få — det må vara privatpersoner eller organisationer. Alla betydande meningsriktningar måste enligt utredningen ha tiUgång tiU organ där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en intern debatt.

Målet för presspolitiken är således enligt uiredningen att det skaU finnas en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och opinionsbUdning.

Jag kan, i likhet med remissinstansema, ansluta mig till dessa utredningens ståndpunkter. Utredningen har kunnat framlägga elt mycket brett underlagsmaterial som bl. a. just påvisar pressens betydelse för debatt och åsiktsbildning och därmed för demokratin. Härigenom behöver målen för den statiiga politiken på detta område inte på samma sätt som tidigare granda sig på en aUmän uppfattning om pressens roll i samhället.

Som jag tidigare har anfört anser jag alt den av utredningen presenterade analysen utgör en god grandval för nödvändiga stäUningstaganden lill målen för och ulformningen av det statliga presstödet.

Utredningen har utformat sitt stödprogram med utgångspunkt i följande åtta punkter.

1. Konkurrens mellan tidningar på regionala marknader bör stimuleras. Två eller flera tidningar på en ulgivningsort skapar föratsättningar för valfrihet åt läsarna.

2. I de fall då tidningskoncentrationen lett liU monopol på den lokala marknaden måsle presspoliliken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

3. KedjebUdning och ägarkoncentration måste uppmärksammas. Ägarförhållandena inom tidningsmarknaden bör vara aUmänt kända och det bör ske en fortlöpande registrering av förändringar inom ägarstrukturen.

4. Presspolitiken måste utformas så att det inte skapas möjligheter till eller oro för ingrepp gentemot enskilda tidningars innehåll.

5. Reglerna för de statliga åtgärderna skall vara lätt liUämpbara och så långl möjligt av automatiskt verkande karaktär.

Prop. 1975/76:131 134

6. Samverkan mellan tidningsföretag bör stimuleras. En sådan har uppenbara resursmässiga fördelar.

7. Det regelsystem som styr fördelningen av de statliga bidragen tUl pressen skall grundas på en analys av marknadsförhållandena och befordra god hushållning bland de tidningar som erhåller stöd.

8. Det statiiga presstödet skaU administreras av en nämnd med resurser att göra fortsatta analyser av branschen och enskilda marknadssituationer.

Dessa punkter får sitt konkreta uttryck i utredningens olika förslag till åtgärder. Jag avser att kommentera dem i samband med min behandling av dessa förslag.

6.6 Definition av dagstidning

EnUgt gällande regler för produklionsbidrag avses med dagstidning "allmän nyhetstidning av dagspresskaraklär, som normalt utkommer med minst etl nummer varje vecka och vars totalupplaga i huvudsak är abonnerad". Pressutredningen har ansett alt denna definition i huvudsak kan bibehållas.

Denna definition utesluter storstädernas kvällstidningar från produklionsbidrag eflersom dessa inle är i huvudsak abonnerade. Utredningen har inte föreslagit någon ändring i sak på denna punkt. Mot bakgrand av den roll som kvällspressen spelar för opinionsbildning och nyhetsförmedling har utrednmgen dock funnit att det kan verka slötande att, såsom nu sker, genom dagslidningsdefinitionen utesluta kvällspressen ur gruppen dagstidningar. Bestämmelsen om huvudsakligen abonnerad upplaga bör därför enligt utredningen tas bort ur den generella dagstidningsdefinitionen. I stäUet bör i presstödsförordningen införas en bestämmelse alt endast dagstidning vars tolalupplaga i huvudsak är abonnerad kan erhålla produktionsbidrag.

Utredningens förslag till dagslidningsdefinition har inte mött någon erinran bland remissinstanserna.

Även jag anser det lämpligt med en gemensam definition av dagstidning för samtliga former av presstöd. I sak innebär detla inle någon förändring mot nuvarande ordning. Andra former av presstöd än produktionsbidrag, dvs. samdistributionsrabatt och lån ur pressens lånefond, står i princip redan i dag öppna för samtliga dagstidningsföretag, oberoende av hur stor del av upplagan som är abonnerad.

Frågan om gränsdragnmg mellan fådagarstidningar och lidskrifter tas upp av ett par remissinstanser. Utredningen föreslår inga förändringar härvidlag. I likhet med utredningen anser jag att det finns klara skillnader meUan dessa två grupper av tidningar. De bedömningar presslödsnämnden hittUls har gjort i detta avseende finner jag riktiga. Gränsdragningen synes inle heller ha vållat nämnden några större svårigheter.

Prop. 1975/76:131 135

Presstödsnämnden förordar att liksom f. n. den allmänna föratsättningen skall gälla för att en tidning skall anses som dagstidning att abonnemangspriset inte står i uppenbart missförhållande tiU gängse priser för liknande tidningar. Jag delar presslödsnämndens uppfattning i denna fråga.

Riksskatteverket och presstödsnämnden har båda tagit upp frågan hur uppehåll i utgivningen skall påverka rätten lill produktionsbidrag. Enligt min mening bör en dagstidning inte göra uppehåll i sin utgivning annat än då utgivningsdagen sammanfaller med en helgdag och svårligen kan flyttas. Det bör emellertid ankomma på presstödsnämnden att avgöra sådana frågor. När det gäUer rätten tiU produktionsbidrag för år 1976 bör dock tidigare praxis gälla. Samråd mellan presstödsnämnden och riksskatteverket bör ske vad gäller tillämpningen av definitionen av dagstidning. Riksskatteverket, länsstyrelsema och presstödsnämnden bör dock vara obundna av varandras beslut i dessa frågor.

6.7 Produktionsbidrag

6.7.1 Inriktning

Pressutredningen har inte funnit anledning att föreslå att statsmakterna skall frångå den selektiva stödform som produktionsbidragel utgör. Det är enligt utredningen endast vissa tidningar som är i behov av hjälp. Reglema för produktionsbidrag bör utformas så att diskretionär prövning och bedömning i möjligaste mån undviks. Liksom hittills bör inom det selektiva systemets ram automatiskt verkande regler gäUa. I en reservation av ledamoten Winberg förordas dock en övergång till generella stödformer.

Remissinstansema förordar i allmänhet ett selektivt presstöd. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Publicistklubben och näringsfrihetsombudsmannen (NO) hyser principiella betänkligheter mot selektiva åtgärder men vill inte motsätta sig de konkreta åtgärder utredningen föreslår.

För egen del vill jag framhålla atl den mångfald inom dagspressen som är önskvärd knappast kan uppnås ulan ell selektivt utformat stöd. Marknadskrafterna verkar selektivt — de gynnar vissa grupper av tidningar och missgynnar andra. Detla gör alt också presstödet i väsentlig grad måste vara selektivt.

Jag vUl i detta sammanhang erinra om alt det under lång tid i den svenska debatten om dessa frågor fanns en stark opinion mot selektiva stödformer. Pressutredningens betänkande och remissinstansemas synpunkter på detta visar att det numera i stället finns en mycket bred enighet om nödvändigheten av en sådan inriktning av det statliga stödet vilket jag finner mycket glädjande.

Prop. 1975/76:131 136

6.7.2 Omfattning

Som jag tidigare haft anfört innebär gällande regler alt storstädernas kvällstidningar inle kan få produktionsbidrag. Utredningen har inte heller föreslagit någon förändring i delta avseende.

Ledamöterna Nilsson, HaUvig och Wikström anser det däremot principiellt tveksamt att utesluta gruppen kvällstidningar från rätten till produktionsbidrag. Flera remissinstanser anför liknande synpunkter.

Kvällstidningsutgivningen har enligt utredningen som regel varit lönsam. Av denna anledning har utredningen inte ansett det vara aktuellt att skapa ett stödsystem som också skuUe vara lämpligt för kvällspressen. Om kvällstidningarna skulle drabbas av sådana ekonomiska svårigheter att deras utgivning hotades måste statsmakterna enligt utredningen överväga vilka åtgärder som kan krävas. Uiredningen har dock kommit fram till att gruppen kvällstidningar inte kommer alt få några mera allvarliga ekonomiska problem under en överblickbar framtid.

Jag delar utredningens uppfattning att kväUstidningarnas ekonomiska situation inte påkallar kontinuerligt statligt stöd i form av produklionsbidrag. Kvällstidningarnas marknadsförhållanden är så annorlunda jämfört med den abonnerade dagspressens och de svårigheler som i framtiden skulle kunna drabba kvällstidningarna lorde vara av en så speciell karaktär att de knappast skulle kunna lösas inom ramen för det föreslagna systemet för produktionsbidrag. I princip bör dock övriga former av presstöd stå öppna för kvällstidningarna. Om situationen för kvällstidningarna skulle förändras på etl avgörande sätt får frågan tas upp på nytt.

6.7.3 Bidragskriterium

Produktionsbidrag utgår i dag till de dagstidningar som inte är störst på utgivningsorlen, de s. k. andralidningarna. Andratidningsbegreppet har enligl uiredningen inneburit stora fördelar vid utformningen av produktionsbidragen. Med detta kriterium träffar man den grupp tidningar som är i behov av slöd. Uiredningen har dock funnit att det inte är totalupplagan ulan hushållsläckningen inom utgivningskommunen som är grundläggande för en tidnings ekonomi. För att kunna hävda sig i konkurrensen med andra reklambärare måste en tidning nämligen kunna erbjuda en läsekrets som innefattar just de grupper läsare annonsörerna vUl nå med sin reklam. Ju större andel av en annonsörs kundgrupper en tidning täcker desto värdefullare anses tidningen vara för annonsören. Därför får dén tidning som har låg täckning väsentligt färre annonser än en högtäckningslidning.

Utredningens analyser visar alt hushållstäckningen inom utgivningskommunen utgör ett enkelt och användbart instrument för att fastställa en tidnings möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden. Därmed ges

Prop. 1975/76:131 137

också elt mått på tidningens ekonomiska bärkraft. Utredningen föreslår sålunda att hushåUstäckningen ersätter andratidningsbegreppet som grundläggande kriterium för beviljande av produktionsbidrag. Delta innebär bl. a. alt ensamlidningar inte längre är uteslutna från möjligheten att få kontinuerliga bidrag.

Remissinstansema tillstyrker över lag förslaget.

Jag delar utredningens uppfattning atl det inte primärt är konkurrensförhållandena mellan tidningarna mätt i upplagestorlek utan en tidnings möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden som är avgörande för dess ekonomi. Detta förhållande motiverar alt man, som utredningen har föreslagit, ersätter andratidningsbegreppet med hushållsläckningen inom ulgivningskommunen som bidragskrilerium. Jag ansluter mig alltså till utredningens förslag i denna del.

I frågan om vid vilken hushållstäckning produktionsbidrag skall ulgå har uiredningen konstaterat all flerdagarstidningar med minst 50 % täckning normalt inte har problem med annonstillströmningen och därmed ekonomin. Enstaka tidningar med högre täckning än 50 % kan ha tillfälliga ekonomiska problem. Dessa får dock enligl utredningens förslag lösas på annal sätt än med produktionsbidrag.

Tidningar med lägre täckning än 50 % har problem och dessa ökar ju lägre täckningen är. Utredningen har också visat atl en tidnings situation förbättras successivt med ökande täckningstal. Det är därför enligt utredningen motiverat att tidningar med täckningslal i närheten av 50 % inle erhåller helt produklionsbidrag utan alt delta reduceras på något sätt. Utredningen har funnit del vara lämpligt med elt redu-ceringsinlervaU på 10 procentenheter.

Utredningen föreslår atl fullt bidrag utgår till tidningar med en täckning av högsl 40 %. Därefier reduceras bidragsbeloppet med en tiondel per procentenhet lill 49 %. Härigenom anpassas produklionsbidragens slorlek till den successivt förbättrade marknadssituation som en förbättring av täckningslalen mellan 40 och 50 % normalt medför.

För all undvika de ölägenheter som tillfälliga förändringar skulle kunna medföra föreslår pressutredningen alt de täckningslal som ligger till grund för bidragsgivningen beräknas på elt genomsnitt av de tre senasie årens tal.

Del som nu har sagts i fråga om täckningstalen gäller flerdagarstidningar. Jag återkommer i del följande till fådagarstidningar.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget alt flerdagarstidningar med högst 40 % hushållstäckning skall få fullt produktionsbidrag och att en avlrappning skall ske mellan 40 och 50 %. TU menar dock att också enskilda tidningar med högre täckningstal än 50 % kan ha problem.

Jag anser att de täckningstalsgränser som uiredningen föreslår är väl underbyggda. Om gränserna sattes vid högre täckning än 50 % skulle tidningar med god lönsamhet automatiskt komma att bli berättigade till

Prop. 1975/76:131 138

produktionsbidrag. Problem för tidningar med högre täckningslal är i allmänhet av tillfällig karaktär. Dessa tidningars eventuella behov av bidrag kan inte tiUgodoses på annat sätt än genom en prövning av varje enskilt fall. Med hänsyn till att täckningslalen skall beräknas som ett genomsnitt för tre år kommer varken tillfälliga fluktuationer i hushåUstäckningen eller den osäkerhet som beror på alt antalet hushåll endast fastställs vart femte år alt nämnvärt påverka produklionsbidragens storlek för enskilda tidningar.

Enligt nuvarande bestämmelser kan presstödsnämnden besluta att inte ge bidrag till en andratidning om det är uppenbart att den inte har en andratidnings svårigheler. Utredningen föreslår alt presslödsnämnden skall få denna befogenhet även i fortsättningen. Det är enligl min mening självklart att kontinuerligt presstöd endast skall ges tidningar som är i behov av det för sin existens. Även om hushållstäckningen i praktiskt tagel alla fall ger ett gott och enkelt mått på en tidnings ekonomiska bärkraft är naturligtvis undantag länkbara. Ett sådant är t. ex. en tidning som i sin utgivningskommun har mindre än 50 % täckning, men som på andra slörre orter i spridningsområdet har så stark ställning atl det är uppenbart att hushållstäckningen i utgivningskommunen ger en missvisande bUd av tidnmgens konkurrensförmåga på annonsmarknaden. Därför bör presstödsnämnden även i fortsättningen ha möjlighet alt inte bevilja bidrag till tidningar som i och för sig uppfyller villkoren för att få bidrag.

6.7.4 Utgivningsort

F. n. gäller atl som en tidnings utgivningsort anses den kommun i vUken tidningen har den största delen av sin upplaga. Pressutredningen föreslår alt i stället den kommun där huvudredaktionen är belägen skall betraktas som utgivningsorl. Ingen remissinstans har haft invändningar mot detta förslag.

Det är enligt min mening helt klart att huvudredaktionens placering normalt återspeglar en innehållsmässig inriktning mot elt visst geografiskt område. Nuvarande ordning kan leda till — och har också i elt par fall lett till — att tidningar anses utgivna på annan ort än den där huvudredaktionen är belägen. Detta har inte givit en riktig bild av tidningens möjligheter alt hävda sig på annonsmarknaden. Om det råder tvekan om vad som skall betraktas som en tidnings ulgivningsort bör presslödsnämnden utan större svårighet kunna fastställa denna med stöd av tidningens innehåll och spridning och då eventuellt beräkna täckningstal för annan ort än den där huvudredaktionen är belägen.

6.7.5 Beräkningsenhet

Produktionsbidragen beräknas f. n. på grundval av pappersförbrakningen under föregående år minskad med annonsandelen. Pressutred-

Prop. 1975/76:131 139

ningen har inte föreslagit någon annan ändring än alt pappersförbrukningen skall räknas som ett genomsnitt för de tre närmast föregående åren minskad med annonsandelen.

Förslaget har inte mött någon erinran bland remissinstansema.

Stödet till dagspressen skaU avse den redaktionella verksamheien, varför jag i likhet med utredningen anser pappersförbrukningen för redaktionellt material vara en lämplig beräkningsnorm. Detta innebär inte ett slöd för själva pappersförbrukningen utan är ett praktiskt sätt att mäta det redaktioneUa materialets omfång. Förslaget alt beräkna pappersförbrukningen som ett genomsnitt för tre år bör enligt min mening i viss mån minska risken för slöseri med papper. En tillfälligt ökad pappersförbrukning får ringa effekt på produklionsbidragets storlek och effekten kommer dessutom först efter en längre lid.

TU aktualiserar i sitt remissvar frågan om justeringar av produktionsbidragen med hänsyn till ytviktsförändringar på tidningspapper. F. n. pågår inom branschen en gradvis övergång från papper med en vikt av 49 gram/m tiU 45 gram/m, vilket innebär att tidningar med lättare papper får lägre pappersförbrukning vid oförändrad textvolym. Justeringar av bidraget per ton papper med hänsyn till sådana förändringar tjänar uteslutande syftet att bibehålla produktionsbidragens nivå. Denna typ av justeringar har hiltUls krävt riksdagens beslut. Enligt min mening bör det i fortsättningen ankomma på presslödsnämnden att göra nödvändiga jämkningar av produktionsbidraget med hänsyn lill förändringar av tidningspapperets ytvikt.

6.7.6 Bidrag till högtäckningstidningar

Presslödsnämnden har i några fall bevUjat förstatidningar bidrag med slöd av 17 § i presstödskungörelsen. Enligt denna paragraf kan bidrag utgå till förstalidning om det "med hänsyn till förhållandena i tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning."

Pressulredningen anser inte att det finns anledning att i fortsättningen lämna kontinuerliga produktionsbidrag till högtäckningstidningar. Utredningens analyser av förhållandena på de konkurrensorter där upp-lagesiffroma är tämligen likartade visar alt förstatidningama har en betydligt starkare ställning på utgivningsorten än andralidningarna. Förstatidningarna har den allra största delen av sin upplaga koncentrerad till ulgivningskommunen, medan andratidningama har en betydligt svagare ställning där och stora delar av sina upplagor spridda utanför ulgivningsorten. SkiUnaden i hushållstäckning, och därmed i möjligheter att hävda sig på annonsmarknaden, är betydligt större än skillnaden i upplaga. Förstatidningarna har dock enligt utredningen ibland haft ekonomiska problem. Utredningen anser därför att dessa tidningar bör få möjlighet att få utvecklingsbidrag.

Prop. 1975/76:131 140

Ledamöterna Hallvig och Wikström har reserverat sig lill förmån för forlsalla möjligheter alt ge även högtäckningstidningar på konkurrensorter löpande bidrag.

Många remissinstanser har uppmärksammat förstatidningamas förhållanden. Flera anser att en motsvarighet till den nuvarande 17 § bör finnas kvar. Andra menar alt utvecklingsbidragen för de här aklueUa tidningama bör göras större.

I dag finns endasi 21 orter med två eller fler dagstidningar. På 64 orter finns endasi en dagstidning. Bara fem orter i landet har två eller fler tidningar med samma periodicitet och jämförbara totalupplagor. På en av dessa orter, nämligen Gotland, är konkurrensförhållandet tämligen jämnt. I Malmö finns två andratidningar som båda har de speciella svårigheter som länge har utmärkt storstädernas andratidningar. På de återstående tre orlema — Falun, Gävle och Eskilstuna — är förstalidningens övertag obestridligt. SkiUnaderna i täckningslal är relativt stora. Två av dessa orters andratidningar har dock en relativt stark ställning på orter som är inte obetydliga annonsmarknader.

Utredningens ställningstagande i denna fråga tycks i hög grad vara dikterat av dess önskan atl så långt möjligt rensa bort inslag av diskretionär prövning från denna bidragsform. Jag delar i och för sig utredningens bedömning att det är önskvärt att nå fram till elt system för produktionsbidragen som i största möjliga utsträckning består av enkla, automatiskt verkande regler. I det sammanhanget är det uppenbart alt hushållstäckningen är ett enkelt och rättvisande bidragskriterium som är lätt alt tillämpa. Enligt min mening bör del också finnas goda möjligheter för högtäckningstidningarna i Falun, Gävle och Eskilstuna all normalt hämta tillräckliga intäkter från marknaden.

Samtidigt visar emellertid utredningen alt hushållstäckningen inte är den enda, om än den viktigaste, faktorn av betydelse för en tidnings ekonomi. Elt resultat av detla är exempelvis förslaget om särskilda regler för tidningar med liten upplaga som jag återkommer till i det följande.

En faktor av uppenbar betydelse för en tidning är en konkurrerande tidnings förhållanden. Produktionsbidragen syflar till att kompensera lågläckningstidningarna för i första hand lägre annonsintäkter och förhållandevis högre kostnader. Om lågläckningstidningarna har tillräckligt hög täckning för alt ha ett fotfäste på annonsmarknaden och dessutom har stöd av en hög täckning på inte oväsentliga marknader utanför ulgivningsorten, kan emellertid känsliga lägen uppkomma. Det kan enligt min mening, med tanke på bidragens storlek, inte helt uteslutas att bidragen i sådana situationer på sikt kan påverka konkurrensförhållandena på elt sätt som inte har åsyftats.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att det även i fortsättningen skall finnas en möjUghet för presstödsnämnden att bevilja produktionsbidrag till högtäckningstidningar. Föratsättningen för

Prop. 1975/76:131 141

atl bidrag skall kunna ulgå bör vara att det är fråga om en flerdagarstidning med samma utgivningsort som en annan flerdagarstidning som uppbär produktionsbidrag. Vidare bör som en förutsättning gälla att det med hänsyn till förhållandena i de båda konkurrerande tidningarnas spridningsområden är uppenbart att högtäckningstidningen behöver bidrag för att dess konkurrensförutsätlningar i förhåUande till den tidning som har produktionsbidrag inte allvarligt skall försämras. En restriktiv tillämpning är enligt min mening angelägen. Tidningar som utan svårigheler kan få sina intäkter från marknaden bör inle erhålla bidrag. Presslödsnämnden bör bl. a. tUlse att bidragsbehovet inte har uppkommit till följd av alltför låga abonnemangspriser eller andra förhållanden som tidningsföretaget självt har kunnat påverka. Nämnden bör därvid ta hänsyn till förstalidningens möjligheter alt öka sina intäkter på grund av sin ställning som prisledare.

I dessa situationer kan man inle utesluta risker för att möjligheten för de konkurrerande tidningama alt båda få bidrag leder till att ett kostnadssänkande samarbete mellan dem försvåras eller förskjuls i tiden. Presslödsnämnden bör enligt min mening ha att la hänsyn till detta i sin bedömning. Bidrag lill förstatidningar har hittills beräknats tämligen schablonmässigt. Eftersom presstödsnämnden enligt vad jag kommer att förorda i det följande får utökade kansliresurser kan dessa bidrag beräknas med större hänsyn tiU det faktiska behovel.

Elt speciellt problem utgör enligt uiredningen tidningssituationen på Gotiand. Gotland är del enda område som inom sig rymmer två högtäckningstidningar — Gotiands Allehanda och Gotiands Tidningar. Den senare tidningen ges ut under två vinjetter — Gotiands Folkblad och Gotlänningen. De två editionerna har olika ägare, olika ansvariga utgivare och skilda politiska redaktioner. Innehållet skiljer sig åt på ledarsidorna och i visst övrigt material men är i övrigt lika. I presstödssammanhang betraktas Gotlands Tidningar som en tidning eflersom mer än hälften av de båda editionernas innehåll är detsamma. Både Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda uppbär f. n. fuUt produklionsbidrag men ingen av dem skulle bli berättigad lill sådant i del av utredningen föreslagna systemet.

Det är, har uiredningen menat, i överensstämmelse med de presspolitiska målen att utgivningen på Golland upprätthålls på nuvarande nivå. Utredningen har funnit det troligt atl en långtgående samverkan mellan de båda tidningarna skulle kunna medföra betydande kostnadsbesparingar. Lokalmarknaden på Gotland är emellertid så liten atl mycket enligl uiredningen talar för att den ena eUer båda tidningarna ändå kan komma i behov av tillfälliga bidrag.

I särskild skrivelse har Gotiands Tidningar/Gotiands Folkblad/Gotlänningen framhållit de speciella problem som tidningarna på Gotiand har, i synnerhet Gotiands Tidningar. Dess konstruktion med två ägare.

Prop. 1975/76:131 142

två ledarsidor och två ansvariga utgivare medför betydande merkostnader. Tidningama har föreslagit att elt speciellt bidrag införs för tidningar med flera ägare och mer än en politisk redaktion i syfte att möjliggöra utgivning av editioner med skiljaktig politisk färg.

För egen del anser jag det angeläget att tidningama på Golland ges möjlighet till fortsatt utgivning. Som utredningen har framhåUit bör tidningarnas problem i slor utsträckning kunna lösas genom samverkan på olika områden. Det har dock i många andra sammanhang konstaterats att Gotlands geografiska läge och den bestämda begränsningen av marknaden medför speciella svårigheler. Jag finner det därför rimligt att det öppnas en möjlighet alt ge kontinuerliga bidrag till tidningar på Golland. Beviljandet av sådana bidrag bör granda sig på en direkt behovsprövning. Presslödsnämnden bör därvid självfaUet ta i beaktande orsakerna lUl stödbehovens uppkomst på samma sätt som för högtäckningstidningar på konkurrensorter. Jag finner det också rimligt att nämnden vid sin prövning beaktar den typ av kosinader som Gotlands Tidningar har diskuterat i sin skrivelse. Jag är däremot inte beredd alt förorda införandet av den särskilda bidragsform som har föreslagitis i skrivelsen.

6.7.7 Tidningar med liten upplaga

Pressulredningen har föreslagit att flerdagarstidningar med upplagor under 10 000 exemplar skall kunna få fullt produktionsbidrag vid en hushållsläckning på upp till 50 % och att bidraget skall trappas av vid en täckning meUan 50 och 60 %. Ingen remissinstans har motsatt sig detla förslag.

Tidningar med små upplagor har större kostnader per exemplar än stora tidningar. Delta leder till ett starkare beroende av annonsintäkter. Jag anser därför den av utredningen föreslagna högre täckningstals-gränsen för dessa tidningar motiverad.

6.7.8 Produklionsbidrag till fådagarstidningar

Inom ramen för det nuvarande presstödet kan bidrag till endagstidningar ulgå med elt fast belopp på 300 000 kr. per år. Bidrag tUl tidningar med två- till tredagarsutgivning beräknas på grandval av pappersförbrakningen. Lägsta bidrag för dessa tidningar är 300 000 kr. per år.

Pressutredningen har föreslagit alt dagstidningar som utges med ett till tre nr/vecka skall betecknas fådagarstidningar. Bidrag bör enligt utredningen utgå med ett fast belopp till fådagarstidningar med högst 20 % hushållstäckning och trappas av mellan 20 och 30 %. Hushållstäckningen bör därvid beräknas på det verkliga spridningsområdet och inte nödvändigtvis på hela utgivningskommunen. Beloppet bör enligt utredningen vara 50 % högre för fådagarstidningar med riksspridning

Prop. 1975/76:131 143

eller med regionspridning i storstadsområdena. Delta innebär enligt utredningens förslag att fådagarstidningar med regional spridning får produklionsbidrag på 300 000 kr. medan de med riksspridning och spridning inom storstadsregionerna får 450 000 kr.

Flertalet remissinstanser har biträtt utredningens förslag. LO anser dock alt bidraget tUl tidningar med spridning i hela riket eller med regionspridning i storstadsområdena bör få ett, jämfört med övriga fådagarstidningar, högre stöd än vad utredningen har föreslagit.

Utredningens analyser visar att de marknadsmässiga föratsättningama och framför aUt de ekonomiska möjlighetema att driva en fådagarstidning är betydligt bättre än för flerdagarstidningar. I de faU nyetableringar har lyckats har det liU allra största delen gällt fådagarstidningar. Fådagarslidningama har ofta stort värde som komplement lill IraditioneUa dagstidningar. Enligt utredningens indelning är dessa tidningar i princip av två slag — redaktionella komplementtidningar och komplement på annonsmarknaden. Lokal- och förortstidningar arbetar på begränsade marknader och har ofla god täckning. Även vid en så relativt låg hushållsläckning som 30 % har de oftast en god annonstillslröm-ning. De kan erbjuda annonsutrymme till väsentligt lägre priser än flerdagarstidningarna och är ofta det bästa eller enda möjliga alternativet för lokala annonsörer. Marknadsmekanismerna fungerar för dem på i stort sett samma sätt som för ensamtidningama. I allmänhet har dessa tidningar inga ekonomiska problem.

De riks- och regionspridda fådagarslidningarna har däremot oftast ingen eller en mycket liten del kommersiell annonsering. Deras hushållstäckning är låg och de har små möjligheter att utvecklas som annonsorgan. Däremot har de gynnats av principerna för den statiiga och en del av den kommunala annonseringen. Dessa tidningar är av mycket stort presspolitiskt värde genom sin tyngdpunkt på redaktionellt material och sina möjligheter att balansera lokala monopol. Ofla spelar de en betydande roll för främst gruppkommunikationen. Förutsättningen för att dessa tidningar verkligen skall kunna fylla dessa funktioner är naturligtvis atl de har både aktualitet och bredd i sin bevakning.

Jag delar utredningens uppfattning att fullt bidrag för fådagarstidningar bör utgå vid högst 20 % hushållsläckning och reducerade bidrag vid en täckning mellan 20 och 30 %. Täckningen bör, som utredningen har föreslagil, beräknas på det verkliga spridningsområdet i de fall detla uppenbarligen inle sammanfaUer med ulgivningskommunen. Bidraget bör vidare utgå med ett fast belopp.

De riksspridda fådagarslidningarna har enligt uiredningen delvij samma svårigheler som flerdagarstidningarna i storstadsområdena: de har höga krav på redaktionell bevakning och kostsam distribution. Jag anser därför utredningens förslag att dessa tidningar bör få ett 50 % högre bidrag än övriga fådagarstidningar välmotiverat. Det bör dock

Prop. 1975/76:131 144

erUigt min mening krävas atl tidningar för att bli betraktade som rikstidningar inle bara har ett visst spridningsmönster utan också att de sprids i tiUräckligt många exemplar för att de skall ha den betydelse som rimligen bör läggas i begreppet rikstidning. Jag förordar alt tidning för atl bli betraktad som rikstidning skall ha en abonnerad upplaga som uppgår lill minsl 10 000 exemplar. Däremot anser jag inte atl även de fådagarstidningar som har regionspridning i storstadsområdena bör få högre bidrag än övriga regiontidningar. Utredningen synes i denna del ha vägletts av sina överväganden om storstädernas flerdagarstidningar. De senare tidningarnas specieUa svårigheter vid låg täckning betingas enligt min mening av främst två faktorer: de måste, eftersom de är främsta språkrör för stora poUtiska organisationer, ha en hög redaktionell standard och bevakning av riksfrågor. Samtidigt konkurrerar dessa andratidningar med stora tidningar med hög redaktionell kapacilet och kraftig dominans på annonsmarknaden. Fådagarstidningar med spridning i storstadsområdena kan däremot koncentrera sig på den regionala bevakningen i likhet med övriga regiontidningar. Deras möjligheter alt hävda sig på annonsmarknaden är knappast annorlunda än landsortstidningarnas. Inle heller är problemen med gles spridning större för dessa tidningar än för andra regiontidningar.

Jag anser således inte att det finns tiUräckUgt starka motiv för en särbehandling av de fådagarstidningar som har regionspridning i storstadsområdena.

6.7.9 Produktionsbidrag vid minskning av periodicileten
Utredningen har föreslagit att flerdagarstidning som övergår tUl

fådagarsutgivning skall kunna få bidrag under två år med högst hälften av vad den tidigare fått. Beloppets storlek bör fastställas av press-slödsnämnden mot bakgrund av tidningens budget och andra planer. Förslaget har inte mött någon erinran bland remissinstanserna.

Även jag ansluter mig till förslaget. En tidning som trots produktionsbidragel får sådana problem all den inle kan fortsätta i full skala kan tvingas liU konkurs och total nedläggning. Det är angeläget att det skapas möjligheter för sådana tidningar all som elt alternativ till total nedläggning fortsätta sin utgivning i en ekonomiskt mindre krävande form. Det föreslagna bidraget ger möjlighet till omorganisation under lugna och för de anstäUda bätlre former.

6.7.10 Övriga regler

I presslödskungörelsen finns ett antal ytterligare definitioner och allmänna avgränsningar som jag inte har berört i det föregående. Enligt kungörelsen gäller bl. a. följande:

Prop. 1975/76:131 145

— tidningar med till övervägande del samma redaktioneUa innehåll räknas som en tidning,

— produktionsbidrag kan enbart komma i fråga för tidningar vars abonnerade upplaga uppgår lUl minst 2 000 exemplar och vars annonsandel understiger 50 %,

— med upplaga avses medelnettoupplagan för vardagar första halvåret av varje kalenderår,

— med storstadstidning avses dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort,

— med annonsandel avses andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrymmet under ett kalenderår.

Pressutredningen menar att dessa definitioner och regler bör behållas. De bör emellertid kompletteras med följande regel. Om en del av en dagstidnings upplaga har ett redaktionellt innehåll som till övervägande del skiljer sig från det redaktionella innehållet i en annan del av upplagan, så skall var och en av de båda delarna enligt förslaget anses som en tidning.

Jag ansluter mig i stort lill pressutredningens förslag på dessa punkter.

Beiräffande den föreslagna nya regeln viU jag framhålla följande. På marknader med en helt dominerande tidning kan debatten komma all stimuleras och lidningsutbudet breddas genom att en tidning med annan utgivningsort går in med en edition vars innehåU till större delen utgörs av material med inriktning på editionens marknad. Jag godtar därför den föreslagna kompletteringen. Presstödsnämnden lorde inte komma att få några svårigheter att bestämma vad som är editionens utgivningsort.

Enligt vad jag tidigare har förordat bör hushållstäckningen för fådagarstidningar kunna beräknas för det verkliga spridningsområdet och inte för hela utgivningskommunen. Detta bör exempelvis gälla i de fall då spridningen är koncentrerad till en del av en storstadsregion, såsom en eller flera förortskommuner eUer en eller ett par församlingar inom storstadskommunen. Enligt min mening bör en sådan regel i princip gälla även för flerdagarstidningar. Några sådana tidningar finns visserligen inte f. n. men kan mycket väl komma alt etableras i framtiden, i första hand inom storstadsområdena.

Tidningsstatistik AB (TS) har i sill yttrande anfört att man även i fortsättningen är beredd att på tidningarnas vägnar lämna presstödsnämnden det underlag som nämnden behöver vid beviljandet av produktionsbidrag. Jag förutsätter att nämnden kommer att ta upp diskussioner med TS om de närmare formerna för samarbetet dem emellan. Kostnaderna för TS' arbete med underlag för handläggningen av bidragsärenden bör liksom hittills inte belasta nämnden.

10 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 146

6.7.11 Produktionsbidragens storlek

Produktionsbidrag utgår f. n. med 7 900 kr. per ton papper för tidningar med två till sju nr/vecka och med ett fast belopp av 300 000 kr. för endagstidningar. För flerdagars storstadstidningar är produktionsbidraget maximerat till 13,5 milj. kr. och för flerdagars landsortstidningar till 3 750 000 kr. Lägsta bidrag tUl tidningar som utkommer med sex tUl sju nr/vecka är 600 000 kr. och för tidningar med två till fem nr/vecka 300 000 kr.

Utredningens förslag skulle enligt direktiven rymmas inom en i huvudsak oförändrad medelsram. Uiredningen har därför inte haft utrymme för någon egentlig höjning av produktionsbidragen. Utredningen understryker dock att framtida höjningar av produktionsbidragen knappast kan undvikas. Storstadstidningarnas problem måste enligt utredningen särskilt uppmärksammas i en sådan situation. De förändringar utredningen inom en oförändrad ram har ansett sig kunna skapa utrymme för är dels en höjning av lägsta bidrag för flerdagarstidningar i storstäderna till 2 milj. kr. och i landsorten lill 600 000 kr. Utredningen har vidare föreslagit att det fasta beloppet lUl fådagarstidningar med riksspridning eller spridning i storstadsregionerna höjs tiU 450 000 kr.

Flera remissinstanser anser atl produktionsbidragen bör höjas. LO anför exempelvis att höjningar måste komma mycket snart om inte nedläggningar och inskränknmgar i utgivningen på nytt skall bli aktuella. Ett antal remissinstanser framhåUer i likhet med utredningen särskilt behovet av höjda bidrag till storstädernas lågläckningstidningar. Några remissinstanser framhåller dock att produktionsbidraget inte får tillåtas växa obegränsat eftersom delta kan medföra atl konkurrensförhållandet mellan tidningar förrycks på ett sådant sätt att produktionsbidragen blir elt hot mot utgivning av tidning som inle har bidrag.

Sedan produktionsbidragen infördes år 1971 har dessa höjts åren 1972 och 1974. Höjningama var vid båda tillfäUena kraftiga. Således höjdes produktionsbidraget per lon papper från 3 000 kr. år 1971 tiU 5 000 kr. år 1972 och ytteriigare med 2 500 kr. tiU 7 500 kr. år 1974. Bidragstaket för storstadstidningar höjdes under samma period med 10 mUj. kr., från 3,5 milj. kr. år 1971 lUl 13,5 milj. kr. år 1974. Bidragstaket för landsortstidningar var år 1971 1 milj. kr. och uppgick år 1974 lUl 3 750 000 kr. Det fasta bidraget tiU endagstidningar var år 1971 200 000 kr. Detta höjdes år 1974 tUl 300 000 kr. Totalt bevUjades år 1971 produklionsbidrag med 36 milj. kr. Ar 1974 bevUjades totalt 96,5 milj. kr. För år 1975 beräknas produklionsbidrag utgå med ett belopp av sammanlagt 100,7 milj. kr.

Utredningen har beräknat alt produktionsbidragens andel av totalintäkterna för flerdagarstidningar år 1974 uppgick lill 20 % och för flertalet fådagarstidningar tUl 30—35 %. Utredningens bokslutsanalyser visar också att situationen år 1973 var i stort sett densamma som

Prop. 1975/76:131 147

åren 1963 och 1967 — förstatidningarna hade en tämUgen tiUfredsställande situation, medan andratidningama fortfarande hade stora svårigheter. Som jag tidigare har framhållit har produktionsbidragen varit en förutsättning för många tidningars existens och granden för alt trots allt så många andratidningar fortfarande fiims kvar här i landet.

Under perioder då tidningarnas kostnader stiger försöker tidningarna kompensera sig genom att höja priserna på annonser, abonnemang och lösnummer. Högtäckningstidningarna lyckas också i stor utsträckning höja intäkterna i den utsträckning som behövs. Tidningar för vUka produktionsbidragen utgör en väsentiig del av intäkterna kommer vid en sådan utveckling i ett försämrat läge om dessa bidrag inte räknas upp.

Under år 1974 steg totalintäkterna från tidningsrörelsen med ca 15 %. Förstatidningarna ökade sina intäkter med 16 % och andratidningama med 13—14 %. Delta visar svårigheterna för andralidningarna att höja sina intäkter i samma takt som förstatidningarna.

Under åren 1975 och 1976 beräknas avtalsenUga lönehöjningar och prishöjningar på bl. a. tidningspapper medföra kostnadsökningar för tidningsföretagen på minst 20 % per år. Möjligheterna för tidningarna att möta dessa öknmgar genom kostnadsbesparande åtgärder är på kort sikt relativt små. Papperskostnaderna kan endast minskas genom yt-viktssänkning, vUket man f. n. genomför, eller genom minskning av periodicitet och/eller format. Lönekostnaderna kan inte minskas påtagligt utan att den redaktionella standarden eller dislributionsservicen försämras.

Med hänsyn tUl de kostnadsökningar som nyligen har inträffat och som väntas inom den närmaste framtiden och med hänsyn till de bidragsberättigade tidningarnas dokumenterade svårigheler att möta dessa koslnadsslegringar med intäktsökningar anser jag det nu ofrånkomligt all bidragen på nytt höjs om inte en påtaglig försämring av lågtäckningstidningarnas villkor skall uppstå.

Produktionsbidragen till flerdagarstidningar bör enligt min mening höjas från nuvarande 7 900 kr. per ton papper till 11 000 kr. per ton. Jag avser då papper med ytvikten 49 gram/m.

Storstädernas andratidningar är, enligt utredningens uppfattning, den tidningsgrupp som i dag har de största ekonomiska svårigheterna.

Gruppen konkurrerar med tidningar med stora resurser på en marknad som kräver en mycket bred redaktioneU bevakning. Spridnings-strukturen är i hög grad ofördelaktig ur företagsekonomisk synvinkel. Samtidigt är tre av tidningarna del ledande pressorganet bland morgontidningarna för elt politiskt parti och har som sådana ett särskilt stort presspolitiskt värde. Detta ställer höga krav på bred redaktionell bevakning och gör att tidningama inte kan uppträda som renodlade regiontidningar. Det skulle ur presspolitisk synvinkel vara olyckligt riied minskningar av periodicileten eller sänkt redaktioneU standard hos dessa tidningar.

Prop. 1975/76:131 148

Med hänsyn till detta förordar jag att för flerdagarstidningar i storstäderna införs ett genereUt påslag på utgående produktionsbidrag med 4 %. Samtidigt bör det maximala bidraget höjas från nuvarande 13,5 milj. kr. tUl 19,5 milj. kr.

Det maximala bidrag som kan utgå tUl flerdagarstidningar i landsorten bör samtidigt höjas från nuvarande 3 750 000 kr. till 5 250 000 kr.

Jag förordar vidare att det fasta bidraget till fådagarstidningar höjs från 300 000 kr. tiU 425 000 kr. Bidraget tiU fådagarstidnmgar med riksspridning bör ulgå med 650 000 kr. Som jag tidigare har anfört anser jag det emellertid inte befogat att, som utredningen har föreslagit, fådagarstidningar med regionspridning i storstäderna skall vara berättigade lill högre bidrag än övriga regionspridda fådagarstidningar.

Jag tUlstyrker utredningens förslag att lägsta bidrag till flerdagarstidningar med utgivning i storstäderna bör vara 2 milj. kr. För landsortstidningar bör minimibeloppet enligt min mening höjas från nuvarande 600 000 kr. tiU 850 000 kr. för tidningar som utkommer med fem till sju nr/vecka. Jag finner en viss avlrappning av minimibidragen motiverad. I annat fall skulle en mycket liten och inte aUlför kostsam höjning av periodicileten från två till tre nr/vecka tUl fyra nr/vecka berättiga till ett alltför stort bidrag. För tidningar som utkommer med fyra nr/vecka bör därför minimibeloppet i fortsättningen vara 650 000 kr. för landsortstidningar och 1,2 milj. kr. för storstadstidningar.

De nya bidragsreglerna bör tillämpas redan för 1976 års produklionsbidrag, vilka betalas ut till tidningarna i början av budgetåret 1976/77. Den förordade uppräkningen av produktionsbidragen innebär att medelsbehovet för nästa budgetår kan beräknas tUl sammanlagt ca 140 milj. kr.

Den höjning av produktionsbidragen som jag nu förordar måsle ses mot bakgrund av den exceptionella kostnadsutveckling som har skett inom branschen under de senaste åren. Jag vill emellertid understryka att jag inte anser det rimligt alt produktionsbidragen fortsätter att öka i den takt som har skett sedan införandet år 1971. Enligt min mening bör de nu föreslagna bidragsnivåerna innebära att någon ytterligare höjning inte blir aktuell under de närmaste åren. Uppkommande kostnadsökningar måste mötas med intensiva åtgärder i kostnadsbesparande syfte och med ökade intäkter av tidningsrörelsen.

6.7.12 Övergångsbestämmelser

Tidning som till följd av de föreslagna ändringama i bestämmelserna mister sitt stöd bör enligt pressutredningen kunna få bidrag under två år med högst hälften av vad den tidigare har fått. Med hänsyn lUl vad jag tidigare har föreslagit om fortsalta möjligheter att vid behov ge produktionsbidrag till högtäckningstidningar på konkurrensorter lorde endast ett litet antal tidningar komma att beröras av detta förslag. I samtliga fall rör det sig om tidningar som för sin existens inte är be-

Prop. 1975/76:131 149

roende av stöd. De bör med hjälp av övergångsvisa bidrag utan särskilda svårigheter kunna anpassa sig till den nya situationen. Jag finner dock ingen anledning att förorda all presstödsnämnden skall göra någon behovsprövning i dessa fall. De aktuella tidningarna bör således efter ansökan få bidrag under två år med hälften av vad de tidigare fått.

6.8 Etableringsstöd

De nuvarande produktionsbidragen innehåller inte någon uppmuntran lill nyetablering. Tvärtom krävs det i praktiken att en ny tidning skall ha kommit ut under ett år innan den kan bli stödberätligad. Bakom denna beslämmelse ligger framför allt de olika problem som är förknippade med stöd tUl nya tidningar. Syftet är att hindra att tidningar i elt begynnelseskede skaU få statligt stöd på felaktiga grunder. Spekulationsslarter skall inte uppmuntras.

Pressutredningen har föreslagit att ett etableringsstöd med huvudsaklig inriktning på att stimulera tillkomsten av nya fådagarstidningar införs. Bakgrunden tUl förslaget är den tidigare utvecklingen på lidningsmarknaden. Under de senasie 30 åren har nämligen inga lyckade nyetableringar ägt rum bland flerdagarstidningarna.

Stödbeloppet bör enligt utredningen motsvara 11/3 produktions-bidrag för fådagarstidningar. För att förhindra spekulationsstarter anser utredningen att en utgivningsplan och en ekonomisk utvecklingsplan bör krävas och att stödet skall ha formen av elt ränte- och amorteringsfrilt lån med fullgod säkerhet. Lånet skall efterges efter ett år om tidningen då uppfyller grandkraven för rätt till produktionsbidrag, dvs. minst 2 000 abonnerade exemplar och mindre än 50 % annonsinnehåll. Vidare bör presstödsnämnden följa verksamheten och inför varje utbetalning, som enligt uiredningen bör ske kvartalsvis, göra avstäm-ningar mot utgivnings- och utvecklingsplanen.

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till att ett etableringsstöd införs. Många tillstyrker också alt stödet riktas till nyetableringar av fådagarstidningar. Vissa remissinstanser anser emeUertid att stöd också bör kunna utgå för etablering av flerdagarstidningar och att det då till sin storlek bör anpassas till produktionsbidragen för sådana tidningar.

Flera remissinstanser anser alt etableringsstödet bör vara större än vad utredningen har föreslagit om nyetableringar verkligen skall kunna stimuleras. Ett par remissinstanser anser alt det bör finnas möjhgheter för presstödsnämnden att efterge lån även om planerna inle fullföljs.

I likhet med utredningen anser jag att den omständigheten att så få nyetableringar av tidningar har kommit till stånd under de senaste årtiondena är ett stort problem. Behovet av fler nyhetsförmedlande och opinionsbildande organ är stort. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att ett etableringsstöd bör införas.

Prop. 1975/76:131 150

Jag delar också utredningens uppfattning att stödet närmast bör inriktas på att stödja nyetableringar av fådagarstidningar. Som jag tidigare har anfört visar utredningens analyser att de ekonomiska möjligheterna att ge ut fådagarstidningar är betydligt bättre än för flerdagarstidningar. Fådagarslidningarna arbetar på en delvis ny marknad där det finns vissa föratsättningar att verka och till och med expandera till rimliga kostnader.

Däremot är de ekonomiska förutsättningama för etablermg och drift av nya flerdagarstidningar så osäkra att det knappast kan anses förenligt med en ansvarsfull statlig presspolitik att stimulera sådana projekt. Lyckade nyetableringar av flerdagarstidningar har inte förekommit på lång lid. Varken tidningsföretag eller andra möjliga utgivare har uttryckt något intresse för att starta nya flerdagarstidningar. Många existerande flerdagarstidningar har därtUl redan i dag sådana ekonomiska svårigheter att en lång rad nedläggningar kunnat hindras endast tack vare det statliga presstödet, ofta kompletterat med löpande bidrag från andra intressenter.

Det förhållandet att stödet närmast bör ta sikte på nyetableringar av fådagarstidningar bör emellertid inte utesluta att slöd av föreslagen storlek skall kunna utgå även tiU ett realistiskt projekt att starta en ny flerdagarstidning. Om nya flerdagarstidningar skall kunna komma till anser jag emellertid i likhet med utredningen att det är mer realistiskt att detla sker genom periodicitetshöjningar och att sådana nyetableringar alltså bör ta vägen över fådagarsutgivning. Ett par remissinstanser ifrågasätter denna bedömning med hänvisning till att fådagarstidningar verkar på en annan och mer begränsad marknad. Det bör dock vara betydligt lättare att bedöma utvecklingsmöjligheterna för en tidning som redan har ett fotfäste på marknaden, en läsekrets och kanske fasta annonsörer än för ett helt oprövat projekt. Möjlighetema för en existerande tidning att göra olika förändringar för att finna nya läsaire och nya annonsörer bör knappast vara mindre än att hitta en helt ny, stor krets av läsare och annonsörer. Jag återkommer tUl denna fråga i samband med förslaget om utvecklingsbidrag.

I likhet med utredningen anser jag det angeläget att förhindra att etablering av tidningar sker uteslutande i syfte att erhålla statliga bidrag. Inte minst de anställda har berättigade krav på alt fortsatt utgivning kan garanteras. Ett rimligt krav på en enskUd eller organisation som vill starta en tidning är därför att en utvecklingsplan för tidningen kan uppvisas. Denna plan bör i enlighet med utredningens förslag innehålla uppgifter om budget och finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Med utgångspunkt i denna skall presstödsnämnden bedöma dels realismen i projektet, dels om tidningen efler ett år kan tänkas uppfylla minimikraven för produktionsbidrag.

Som en ytterligare garanti mot spekulationsslarter bör etableringsstödet utgå i form av ränte- och amorteringsfrilt lån. Detla bör efter-

Prop. 1975/76:131 151

ges efter ett år om villkoren då är uppfyllda. Om särskilda omständigheter föreligger bör prövningen få uppskjutas ytterligare ett år. För lånet bör krävas fullgod säkerhet i form av t. ex. borgensförbindelse från ägaren. Dessutom anser jag att lånet bör delas upp på kvartalsvisa utbetalningar. Presslödsnämnden bör göra avstämning mot utvecklingsplanen inför varje utbetalning och tillse att utgivningen upprätthålls på angiven nivå.

EnUgt utredningens förslag skall lånet ovillkorligen återkrävas oni de nyss berörda vUlkoren inle uppfylls. Ett par remissinstanser anser detta krav alltför hårt och befarar att det kan verka avskräckande också på seriösa försök. Även jag anser att presstödsnämnden i särskilda fall bör ha möjligheter att efterge lån även om planerna inte har kunnat fullföljas. Möjligheterna härtill bör utnyttjas restriktivt och i försia hand i sådana fall där utgivaren har för avsikt att försöka fortsätta driften av tidningen.

Flera remissinstanser anser den föreslagna nivån — 1 1/3 produktionsbidrag — för låg för att nyetableringar verkligen skall stimuleras.

Ett alltför högt stöd medför enligt min mening risk för spekulationsslarter. Därför måste det krävas en hög insats från den som önskar starta en ny tidning. Stödet får inle heller vara så stort att enskilda eller organisationer lockas att starta tidningar som man sedermera inte kan klara utgivningen av med normala stödvillkor. Tidningsstarter är emellertid förenade med så stora kosinader att jag finner det rimligt att överväga elt något högre stöd än vad utredningen har föreslagit. Enligt min mening är en lämplig nivå ett belopp som motsvarar 1 1/2 produklionsbidrag för fådagarstidningar. Med hänsyn tiU vad jag tidigare har föreslagit om produktionsbidragen till fådagarstidningar förordar jag alt beloppen sätts till 975 000 kr. för tidningar med riksspridning och avrundat 650 000 kr. för övriga tidningar.

Jag vill på denna punkt också anmäla att de av utredningen föreslagna reglema för produktionsbidrag måste anpassas på sådant sätt att ett etableringsstöd i förekommande fall direkt kan avlösas av produktionsbidrag. Exempelvis bör för nyetablerade tidningar hushållstäckningen kunna beräknas på en kortare period än som ett genomsnitt för tre år. Det bör också vara möjhgt atl bevilja produktionsbidrag för kortare tid än ett kalenderår om detta kan anses rimligt med hänsyn tOl den lidpunkt då utgivningen startat.

6.9 Utvecklingsbidrag

Pressutredningen har föreslagit alt utvecklingsbidrag skall införas för tidningar som inle kan få produklionsbidrag men som drabbas av tillfälliga ekonomiska problem. Bidraget bör enligt utredningen kunna ulgå med högst 600 000 kr. per år för fådagarstidningar och högst 1,2 milj. kr. per år för flerdagarstidningar under högst två år av en fyraårsperiod.

Prop.1975/76:131 152

Endast tidningar som inte kan lösa sina problem med egna medel eller med lån på normala marknadsmässiga villkor bör, enligt utredningen, beviljas bidrag. Det bör vidare krävas en ekonomisk utvecklingsplan tiU grund för presstödsnämndens bedömning. Det totala behovet av utvecklingsbidrag bedöms av utredningen kunna rymmas inom en ram av 6 milj. kr. per år.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att de av utredningen föreslagna utvecklingsbidragen bör införas.

Några remissinstanser anser all både bidragsnivån och totalramen bör höjas. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om möjligheterna för vissa högtäckningstidningar att få produktionsbidrag framstår dock, enligt min mening, utredningens förslag på dessa punkter snarast som generösa. Jag ansluter mig således till förslaget i denna del.

De tidningar som nu i första hand kan bli aktuella för utvecklingsbidrag är mindre ensamtidningar. Bidraget bör syfta lill alt för tidningar som drabbas av tillfälliga problem få till stånd en bestående förbättring av de egna möjligheterna att klara utgivningen. Bidrag bör kunna beviljas för åtgärder som syftar till alt hävda en lokaltidnings ställning gentemot konkurrens utifrån och för anpassningsåtgärder på stagnerande marknader. Bedömningen av behovet bör göras på grundval av uppgifter om tidningens upplaga, täckningslal, marknadsställning, ekonomiska förhållanden, utvecklingsmöjligheter och utvecklingsplaner.

Denna samlade bedömning av tidningens situation och utvecklingsmöjligheter bör enligt min mening ge goda garantier mot skönsmässiga beslut. Jag vUl i detla sammanhang understryka vikten av att en utvecklingsplan, bl. a. innehåUande åtgärder som syftar till att lösa tidningens problem, upprättas. Syftet med utvecklingsbidraget är inte alt det skall kuima utgå mer eller mindre löpande utan tidningarna bör med egna insatser av olika slag söka finna en långsiktig lösning på sina problem.

Pressutredningen har vidare föreslagit atl utvecklingsbidrag också skall kunna beviljas för övergång från få- lill flerdagarsutgivning. För detta syfte bör, enligt utredningen, utvecklingsbidrag även kunna beviljas tidningar som får produklionsbidrag och prövningen behöver då inle i första hand inriktas på atl bedöma behovet av utvecklingsbidrag. Bidraget bör, enligl utredningen, i dessa faU vara högsl 600 000 kr. och kunna utgå under endast ett år.

Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört om möjligheterna att etablera nya flerdagarstidningar anser jag förslaget välmotiverat. Jag delar också utredningens uppfattning att en lika ingående bedömning av behovet av bidrag för denna typ av projekt som av övriga ansökningar om utvecklingsbidrag inte är nödvändig. Nämnden bör dock pröva om bidrag verkligen är en förutsättning för att få till slånd en periodicitelshöjning. För nämnden bör redovisas en utvecklingsplan, innehållande bl. a. budget, redogörelse för vilka ekonomiska garantier som

Prop. 1975/76:131 153

finns för en fortsalt flerdagarsutgivning under längre lid samt förslag lill förändringar av den redaktionella kapaciteten. Presslödsnämnden bör nära följa verksamheien. Bidragen bör utbetalas halvårsvis i efterskott.

6.10 Samdistributionsrabatt

Samdistribulionsrabatten har, enligt pressutredningen, blivit en betydande framgång. För att behåUa samarbetet och upprätthålla likaprisprincipen bör enligt utredningen rabatten i allt väsentiigt ha kvar sin nuvarande form. Liksom huvuddelen av remissinstanserna delar jag denna bedömning.

Utredningen har dock föreslagil vissa justeringar i bestämmelserna i syfte att bättre uppnå de eftersträvade effekterna.

6.10.1 Bidrag vid samtransport av lösnummerförsålda tidningar
Utredningen har behandlat frågan om stödet borde utvidgas till att

omfatta lösnummerdislribution (dvs. transporter) som sker i samverkan. Därvid har utredningen funnit alt samtransporl redan förekommer i slor utsträckning och alt i den mån ytterligare sådan medför rationaliseringsvinster torde den kunna komma lill stånd utan statligt stöd. Det föreligger, enligt utredningens uppfattning, inga presspolitiska motiv för att avdela en slor del av det samlade presstödet för att nå samdislribulion mellan de fyra kvällstidningarna. I reservation av ledamoten NUsson har dock föreslagits atl bidrag för samtransporter skall ulgå.

I den mån denna fråga har tagits upp i remissyttrandena ansluter man sig tUl utredningens uppfattning. Även jag ansluter mig till den.

6.10.2 Likaprisprincipen och insynsfrågor

En av de grundläggande principerna för samdistributionsrabatten är all lika pris skall gälla för tidningar som distribueras inom samma område. I praktiken har det dock enligt utredningens uppfattning varit möjligl atl delvis kringgå denna beslämmelse genom att dela upp distributionsområden i skUda s. k. prisområden. Man har visserligen hafl samma behandling av tidningarna inom samma prisområde men det samlade utfaUet inom distributionsområdet har blivit olika för de deltagande tidningarna.

Pressutredningens resonemang på denna punkl bygger på en bestämd tolkning av begreppet distributionsområde. Utredningen har med detta avsett hela del område inom vUket uppsättningen deltagande tidningar i huvudsak är densamma. Uiredningen har föreslagit atl en sådan tolkning bör tas in i bestämmelserna.

Utredningens förslag har bland remissinstanserna endast kommenterats av statskontoret och postverket. Båda dessa riktar kritik mot förslaget. Stalskontoret har anfört alt en sådan regel skulle kunna leda till tvis-tigheter mellan tidningsföretagen och dislributionsföretagen eller mellan

Prop. 1975/76:131 154

tidningarna inbördes. Distributionsområdenas omfattning bör enligt statskontoret även fortsättningsvis bestämmas genom avtal mellan distribulionsförelagen och de tidningar som skall samdistribueras. Postverket har framhållit att en dylik bestämmelse skulle leda till omfördelning av distributionskostnadema mellan tidningarna genom att också omfattande regionala transporter skulle komma att omfattas av likaprisregeln. Delta skuUe kunna innebära alt det skulle bU fördelaktigare för vissa tidningsföretag att återgå till egen distribution. Postverket har ifrågasatt om rabatten är tillräckligt hög för att de tidningar som skulle komma atl drabbas av högre kostnader skulle stanna kvar inom systemet.

Jag delar den uppfattning som statskontoret och postverket har gett uttryck åt och förordar sålunda att distributionsområdenas omfattning liksom hittUls faststäUs genom avtal mellan dislributionsföretag och berörda tidningar.

Det är enUgt pressutredningens mening viktigt att den lokala organisationen av samdistribulionen smidigt kan anpassas till lokala önskemål. Utredningen har dock ansett det vara av största vikt att samtliga tidningsföretag som deltar i samdistributionen ges reella möjligheter till insyn. Det finns enligt utredningen skäl att reglera insynsmöjligheterna. Utredningen har därför föreslagit dels att distributionsföretagen skall delge anbud på samdistribution inom ett distributionsområde till samtliga berörda tidningar vid en och samma tidpunkt, dels att tidningar inom ett distributionsområde skall ha rätt alt från den administrerande myndigheten få sådana uppgifter som är nödvändiga för att de skall kunna bedöma kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdistribution.

Dessa båda åtgärder bör enligt utredningen skapa tillräckliga garantier för att alla parter i ett samarbete skall få likartad behandling och samma mojligheter att påverka beslut. Förhandlingar skaU inte kunna föras mellan ett distribulionsföretag och endast en av de berörda tidningarna. Samtiiga tidningsföretag skall också ha full insyn vad gäller såväl koslnaderna som fördelningen av dessa.

Dessa förslag har inte mött någon kritik i remissyttrandena. Statskontoret har dock ifrågasatt om den administrerande myndigheten, med tanke på gällande lagstiftning, kan lämna ut uppgifter om ett förelags ekonomiska förhållanden ulan företagets samtycke.

Postverket och statskontoret har i detla sammanhang tagit upp frågan om tidningsföretag skall tillålas fungera som underentreprenör för rabattberättigad distribution. Postverket har hänvisat tUl existensen av sådana arrangemang, vUkas tidigare karaktär av övergångsanordningar nu tycks ha försvunnit. Starka presspolitiska skäl talar enligt postverket mol en fortsatt utveckling i denna riktning. Statskontoret har understrukit att det är angeläget att tidningsföretag själva eUer genom dotterbolag inte permanent tillåts fungera som underentreprenörer vid lid-ningsdislributionen.

Prop. 1975/76:131 155

För egen del vUl jag anföra följande. Genom likaprisprincipen uppnås huvudsyftet med samdistributionssystemet, nämligen att förbättra distributionsvUlkoren för de ekonomiskt svagare tidningarna med glesare spridning. Samdistributionsrabatten och den rationellare distributionen leder dessutom till lägre distributionskostnader för hela branschen. Likaprisprincipen måste därför upprätthållas om systemet skall kunna fortleva och varje försök alt urholka den måste därför stävjas.

Braket att anlita tidningsföretag eller dess dotterbolag som underentreprenör innebär att likaprisprincipens upprätthållande inte kan garanteras. Normalfallet är att det är förslatidningen som på detta sätt anlitas som entreprenör. Förutom att likabehandlingen härigenom inte längre kan kontrolleras har förhåUandet även andra betydelsefulla konkurrensnackdelar för andratidningen. Förslatidningen har den nödvändiga distributionsapparaten och kan när som helst besluta sig för att gå ur samdistributionen. Distributionsvillkoren på marknaden och samdistributionens organisation bestäms av förslatidningen. Andratidningen tvingas lämna över sitt abonnentregister tUl sin huvudkonkurrent. Sådana förhållanden strider uppenbarligen mot de syften som låg bakom införandet av samdistributionsrabatten.

I gällande regler finns en beslämmelse som säger att tidningsföretag för att erhålla samdistributionsrabatt skall förbinda sig alt för varje distributionsområde där det deltar i rabatterad samdistribution överlämna distributionsarbetet tUl postverket resp. distribulionsförelaget. Denna bestämmelse bör enligt min mening tolkas på det sättet att tidningsföretag eller dess dotterbolag normalt inte kan accepteras som underentreprenör. Den administrerande myndigheten bör dock, om särskilda skäl föreligger, kunna godta ett sådant arrangemang. Särskilt under en övergångsperiod torde detta vara nödvändigt. Vid sådana arrangemang skall emellertid enligl min mening krävas fullständiga insynsmöjligheter för övriga i samdistributionen deltagande tidningar på det sätt som utredningen har föreslagit. Distributionsföretagels och entreprenörens samtycke till att uppgifter vidarebefordras av presstödsnämnden bör alltså vara en förutsättning för alt arrangemanget skall godtagas.

Jag vill i detla sammanhang också beröra frågan om regionala dislributionsföretag. Då samdistributionsrabatten infördes föreslogs i propositionen atl endast rikstäckande distributionsföretag skulle få rätt att förmedla rabatt. Riksdagen beslöt dock att även regionala distributionsföretag skulle ges denna rätt (SU 1969:107, rskr 1969: 251). Gällande bestämmelser ger ingen möjlighet att förhindra alt en eller flera förstatidningar inom en region bUdar etl distributionsföretag som arbetar regionalt och får förmedla rabatt. En andratidning hamnar i ett sådant fall i ett minst lika utsatt läge som i det tidigare berörda fallet då förslatidningen eller dess dotterbolag anlitas som underentreprenör. Jag förordar därför att den administrerande myndigheten ges möjlighet att vägra distribulionsföretag rätt att förmedla samdistributionsrabatt om

Prop. 1975/76:131 156

ägandeförhållanden och företagsuppbyggnad är sådana' atl likaprisprincipens upprätthållande inte med rimlig grad av säkerhet kan garanteras eller kontrolleras. I den mån elt distributionsföretag som ägs av ett eller några få tidnhigsföretag accepteras bör de tidningar vilkas samdistribution företaget svarar för ha samma insynsmöjligheter som i fallet med tidningsföretag som underentreprenör.

Över huvud taget tycks tendenserna på samdistributionens område motivera att den administrerande myndigheten mycket noga följer ut-veckluigen för att prmcipema bakom systemet uite skall urholkas. Det är också på detta sätt som de svagare tidningamas intressen får bevakas. Jag finner det inte möjligt alt förorda att man generellt föreskriver att den administrerande myndigheten skall lämna ut uppgifter till tidningsföretagen om uite distributionsföretagen samtycker till delta.

Utredningens förslag all anbud skall ges samtidigt lill samtliga berörda tidningar ansluter jag mig lill.

6.10.3 Konkurrens mellan distributionsföretag

F. n. förekommer i något undantagsfall alt två distributionsföretag arbetar inom samma område. Detta var enligt pressutredningens uppfattning knappast avsikten vid införandet av samdistributionsrabatten. Utredningen har därför föreslagit att två distributionsföretag inte bör tillåtas atl samtidigt svara för rabattberättigad distribution inom ett distributionsområde.

Postverket och statskontoret har tillstyrkt förslaget. Statskontoret har föreslagit att om tidningarna inte kan komma överens om vilket företag de skall anlita bör det ankomma på den administrerande myndigheten att besluta i frågan eller meddela generella föreskrifter. NO har dock hävdat att det i vissa fall kan vara motiverat atl två dislributionsföretag svarar för rabattberättigad distribution inom samma område, t. ex. i storstadsområdena.

För egen del anser jag inte alt problemet är av en sådan omfattning att det bör regleras särskilt. Frågan bör följas av den administrerande myndigheten som bör ges möjligheter att, i den mån uppenbart orimliga förhållanden uppslår, fatta beslut av det slag uiredningen har föreslagit.

6.10.4 Rabattgivning till postdistribuerade exemplar

I dag utgår rabatt för dagstidningsdistribulion i postens lantbrevbä-. ring om två tidningar finns med från turens början. Pressutredningen har föreslagit alt all dagstidningsdistribution i postverkets lantbrevbäring görs rabattberättigad. Skälet för en sådan förändrmg har angetts vara att tidningskonsumenlerna har intresse av att tidningarnas fjärr-och glesbygdsdistribution fungerar effektivt.

För rabattberältigade postexemplar förmedlas rabatten i dag av sam-dislribulionsföretag. Pressutredningen har funnit detta otillfredsställande med tanke på atl postverket har ett dotterbolag engagerat i sam-

Prop. 1975/76:131 157

distribution och har därför föreslagil att postverket medges rätt att direkt förmedla rabatten på samma sätt som dislributionsföretagen.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat dem utan kommentar. Postverket har dock ansett att samtiiga postbefordrade tidningsexemplar bör bli berättigade tiU rabatt.

För egen del vill jag erinra om atl frågan om rabattgivning tUl postdistribuerade tidningsexemplar har prövats tidigare' vid olika tUlfällen. Det har då inte ansetts rimligt att ge rabatt för annan postdistribution än den som uppfyller de krav som gällande bestämmelser uppställer, t. ex. att minst två tidningar skall vara med från turens början. Syftet med samdistributionsrabatten har jag nyss berört. Jag finner inle anledning atl frångå tidigare ställningstaganden i denna fråga och kan således inte ansluta mig tUl utredningens eUer postverkets förslag på denna punkl.

Förslaget atl postverket direkt skall få förmedla rabatt för de rabattberältigade exemplar som distribueras av postverket kan jag däremot godta.

6.10.5 Rabattens storlek

Pressutredningen har funnit att den nuvarande rabatten om tre öre per samdistribuerat exemplar ger tillräcklig stimulans för att uppfylla de syften som statsmakterna vill uppnå. Några skäl för en höjning av rabatten föreligger därför inte enhgt uiredningen.

TU och Svenska Pressbyrån har hävdat alt rabatten bör höjas lill fyra öre per exemplar. Utan en sådan höjning kan man enligt Pressbyrån inte utesluta utbrytningar ur systemet. Postverket har anfört att rabatten möjligen inte är tiUräckligt stor för att överbrygga vissa tidningars motstånd mot att gå in i det högre kostnadsläge som vissa av utredningens förslag skulle innebära.

Jag ansluter mig här till utredningens bedömning. Ingen tidning lär få lägre kosinader genom alt ställa sig utanför systemet, varför risken för återgång till egen distribution inte bör vara stor. Utbrytningar skulle i så fall enbart syfta till alt försvåra situationen för konkurrenterna. Jag räknar med att man inom pressen känner ett sådant ansvar att dylika situationer inte uppstår. Jag förordar således ingen höjning av rabatten.

6.10.6 Administrationen av rabatten

Pressulredningen har funnit det naturligt att samdistribulionsrabatten fortsättningsvis administreras av den nämnd som skall handlägga övriga presstödsfrågor.

Statskontoret har liUstyrkt att administrationen av samdistributionsrabatten förs över från stalskontoret tiU presstödsnämnden.

Prop. 1975/76:131 158

Jag delar pressutredningens och statskontorets uppfattning på denna punkt och återkommer till frågan vid min behandling av presstödsnämndens uppgifter.

6.11 Utvidgad samverkan inom dagspressen

Utvidgad samverkan inom dagspressen är enUgt utredningen angelägen för att den redaktioneUa mångfalden skall kunna vidmakthållas och förstärkas. Kostnadsökningama kan dämpas och dagspressens stäUnmg gentemot andra medier stärkas.

F. n. finns ett väl utvecklat samarbete inom tidningsbranschen på många områden — nyhetsförmedling, annonsförmedling, pappersinköp, distribution av lösnummer och av abonnerade exemplar. Planer finns också inom branschen på ytterligare utvidgning av samarbetet inom nyhetsförmedling via byråer, administrativa ratiner, inköp, utbildning och forskning.

Utredningen har föreslagit statligt stöd till samverkan inom tre områden: produktion, annonsförsäljning och för slörre branschprojekt. Utredningen anser samarbete inom dessa områden företagsekonomiskt och presspolitiskt angeläget samtidigt som dess analyser visar att det finns hinder för denna samverkan som motiverar en statlig stimulans. Utredningen framhåller alt den grundläggande regeln för all samverkan skall vara att denna inte skall inverka på den redaktionella integriteten. Det är den redaktionella mångfalden som är det presspolitiskt väsentliga.

Övriga riktlinjer för statlig stimulans till samverkan bör enligt utredningen vara:

— Samverkansbidragen skaU vara en bland flera åtgärder för att förverkliga det presspoliliska målet om åsiktsmångfald inom dagspressen.

— Samverkan skall i första hand gynna de ekonomiskt sett svaga tidningama. Detta skall dock inte ske på övriga tidningars bekostnad.

— All samverkan skall vara frivUlig. Detta innebär att initiativet skall komma från tidningama själva genom en gemensam ansökan tUl presstödsnämnden.

— Samverkan skall vara så konstraerad att den skall kunna upphöra vid en förändrad situation.

— Alla ansökningar skall bedömas av presstödsnämnden och stimulansåtgärderna anpassas tUl det enskilda fallet.

Remissinstanserna är över lag positiva till statliga stimulanser tiU samverkan inom dagspressen.

Insatser från statsmakterna för att stimulera samarbetet inom branschen är enligt min mening presspolitiskt motiverade. Ett rationeUt samarbete inom produktionen skapar föratsättningar för en bestående och ökad mångfald inom pressen. Lokal annonssamverkan minskar annons-

Prop. 1975/76:131 159

innehållets betydelse för läsamas val av tidning och ökar på så sätt förutsättningama för redaktionell konkurrens. Grandprincipen för statens slöd tUl samverkan skall vara full frihet för de berörda företagen.

Enligt min menmg måsle huvudansvaret för tidningsföretagens fortbestånd och utvecklmg vila på tidningsbranschen själv. I ett längre perspektiv kommer tidningsbranschens nuvarande stmktur inte att kunna bestå om inle produktionsmedlen utnyttjas mer rationellt. Samverkan är en möjlighet för tidningsföretagen att möta ofrånkomUga kostnadsstegringar. Erfarenhetema från samdistributionen har hittiUs varit mycket goda. Kostnadsökningarna för dagstidningsdistributionen har kunnat dämpas, vilket i första hand har kommit de svagare företagen till godo. En effektiv distributionsapparat kan inte användas av en starkare tidning som konkurrensmedel gentemot den svagare på samma sätt som tidigare. Även en liten tidning kan nu nå ut tUl sina abonnenter i hela distributionsområdet tUl rimliga kosinader. Servicen till abonnenterna har därmed förbättrats. Denna samverkan har dock kommit till stånd först sedan statiiga stimulanser har införts.

6.11.1 Produktionssamverkan

Pressutredningen har föreslagit ett statligt stöd till total samverkan mellan två eUer flera tidnmgsföretag inom tryckning och/eller sättning. En föratsättning för bidrag skall enligt utredningens förslag vara att en av tidningama har produktions- eller utvecklingsbidrag. Uiredningen föreslår att bidraget skall vara lägst 250 000 och högst 500 000 kr. per år under fem år till var och en av tidningama.

Praktiskt laget samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Endast riksrevisionsverket avstyrker, med hänvisning tUl att staten inte bör ge bidrag till företagsekonomiskt lönsamma projekt. SAF ifrågasätter om inte bidraget är för lågt, med hänsyn till de hinder som finns för produktionssamverkan. Massmediekoncentrationsutredningen anser att bidrag inte bör beviljas tidningar med samma ägare.

Jag anser utredningens förslag angelägna. Ett fortsall lågt kapacitetsutnyttjande och en fortsalt svag produktivitetsökning inom tidningsbranschen är på längre sikt ett hot mot både den redaktionella mångfalden och mot sysselsättningen inom branschen. Den positiva inställning som vid remissbehandlingen redovisais både från arbetslagar- och arbetsgivarhåll är enligt min mening en grandläggande föratsättning för samverkan. Denna inställning bör kunna göra det möjligt att klara omställningar och problem med t. ex. gemensamma manusstopptider samtidigt som den utgör en viss garanti för alt den svagare partens intressen skall kunna hävdas.

Pressulredningen har inle funnit det nödvändigt att faslsläUa detaljerade regler för produktionssamverkan. Pressstödsnämnden bör enligt utredningen ta största möjliga hänsyn till lokala förhållanden och önske-

Prop.1975/76:131 160

mål då viUkoren för bidrag fastställs. Utredningen har inte heller funnit det möjligt att formulera någon likaprisregel för samproduktionen.

I utredningens förslag lill regler finns dock ell krav på likabehandling som umebär att bidrag för produktionssamverkan får beviljas endast om de regler för samarbetet som de deltagande tidningarna har enats om inte uppenbarligen missgynnar någon av dem. Presslödsnämnden har att ta hänsyn till i vilken utsträckning skälig likabehandling kommer atl ske. Detta är enligt min mening angeläget och utgör ylterligare en garanti för att den svagare partens intressen inle åsidosätts.

Teknisk produktionssamverkan är visserligen, som riksrevisionsverket påpekar, i aUmänhet företagsekonomiskt lönsam. Trots detla har emellertid endast enstaka projekt kommit lill stånd. Skälen härför är delvis av annan natur är rent ekonomiska. Därtill kommer att samproduktionen medför vissa initialkostnader som utgör ytterligare ett hinder för ekonomiskt svaga företag. Enligt min mening motiveras den statliga stimulansen av presspolitiska och samhällsekonomiska skäl och inte i första hand av företagsekonomiska.

Eftersom det saknas praktiska erfarenheter av denna typ av stimulans som kan vara vägledande då bidragsnivån skall avvägas finner jag ingen anledning alt frångå den av utredningen gjorda bedömningen. Presstödsnämnden bör, i enlighet med utredningens förslag, ha att anpassa bidraget så att det står i lämplig proportion tiU projektets storlek.

Jag delar också utredningens uppfattning alt reducerat bidrag bör utgå för samverkan endasi inom tryckning eller sättning.

För produktionssamverkan mellan tidningar med samma ägare finns inle de hinder som en statlig stimulans avser att övervinna. Jag delar därför massmediekoncentralionsutredningens uppfattning att bidrag inte bör utgå för produktionssamverkan mellan tidningar med samma ägare.

6.11.2 Annonssamverkan

Uiredningen har föreslagil att en statlig stimulans lill lokal samverkan inom annonsförsäljningen införs. Fömtsättningen för bidrag bör enligt utredningen vara alt minst en av de deltagande tidningama har produktions- eller utvecklingsbidrag. Utredningen anser att en lämplig storlek på bidraget är 6 % av intäktema från de annonser som tidningama samverkar om. Detta bidrag bör delas lika mellan tidningama. Bidrag föreslås kunna utgå under högst fem år. Intäktema från annonserna bör enligt pressutredningen fördelas i relation till tidningamas andel av de samlade intäktema innan samverkan startade.

Ledamötema Wikström och Winberg har på såväl principiella som praktiska grunder avvisat förslaget. Reservantema anser att en sådan stimulans strider mot tryckfrihetens anda. Experten Johansson har i ett särskilt yttrande förordat att bidraget till annonssamverkan sätts högre

Prop. 1975/76:131 161

och alt priset för den annonsör som endast önskar utnyttja en av tidningama skall vara 75 % av priset för samverkansannonser.

Flertalet remissinstanser är i princip positiva till en statlig stimulans av annonssamverkan. Flera, bl. a. NO, TCO och TU, understryker dock vikten av frivillighet och ett antal, däribland Malmö kommun, länsstyrelsen i Hallands län och TU, anser att bidraget är alltför lågt för att samverkan verkligen skall kunna komma till slånd. TCO, LO och Svenska Journahstförbundet ansluter sig till experten Johanssons särskilda yttrande. Massmediekoncenlrationsutredningen anser all bidrag inte bör kunna utgå tUl tidningar med samma ägare.

Lokal annonssamverkan mellan samtiiga tidningar på en ort förekommer inte i dag. Presstödet har inte lyckats kompensera den skiUnad i mängd lokal annonsinformation som finns mellan konkurrerande tidningar. Eftersom de lokala annonserna spelar en viktig roll för läsamas val är den mindre tidningen fortfarande underlägsen i den totala konkurrensen. Delta kan inte kompenseras genom redaktionella satsningar. Syftet med en stimulans tiU samförsäljning av i första hand lokala annonser är därför alt ge den redaktionella konkurrensen slörre betydelse. Syftet med stimulansen är däremot inle att åstadkomma en omfördelning av annonsintäkterna. I de fall där skillnaderna i täckningslal mellan tidningarna inte är alltför stora kompenseras ju lågtäckningslidningen för de lägre annonsintäkterna genom produktionsbidragen. Förutsättningen för att etl annonssamarbete skall kunna komma lill slånd är att det kan innebära fördelar för båda tidningama. Detla innebär alt annonssamverkan i första hand kan väntas mellan tidningar som inle har aUlför stora skUlnader i täckningslal och eventuellt också på orter med en liten eller stagnerande total annonsmarknad. För annonsörerna kan samverkan i dessa fall knappast innebära nackdelar. Inle heller för läsarna kan samverkan innebära några nackdelar. För den mindre tidningens läsare blir annonsinformationen rikligare och för den störres blir skillnaderna små.

Tidningar kan tveka om all delta i samannonsering främst på grand av osäkerhet om annonsintäkterna kan bli lika stora som tidigare. Därför är annonssamverkan troligast i de fall då annonsörer redan använder båda tidningarna i viss utsträckning. Genom annonssamverkan frigörs resurser som tidningarna nu använder i den inbördes konkurrensen men som i stället kan utnyttjas för alt utvidga marknaden. Samtidigt kan annonsörerna inte lika lätt förbigå två tidningar som tillsammans helt behärskar marknaden. Troligen finns därför i dessa fall inte några större svårigheter alt bibehålla annonsintäkternas nivå. Elt statligt stimulansbidrag till annonssamverkan tar då sikte på alt stödja utredningsarbete bland intresserade tidningar, underlätta omorganisation av annonsförsäljning och att skapa garantier mot ett eventuellt bortfaU av annonser.

11 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 162

I likhet med flertalet remissinstanser finner jag utredningens förslag vara intressanta och värdefulla ur presspolitisk synvinkel. Tryckfrihets-rättsliga hinder för en måttlig stalUg stimulans föreligger inte enligl såväl utredningens majoritet som de remissinstanser — Svea hovrätt och massmedieutredningen — som särskilt har granskat förslagen ur tryckfrihelsrättsliga aspekter. Jag delar denna uppfattning, men vill samtidigt understryka att samverkan måste ske under full friviUighet från alla parters sida. Bidraget bör särskUt av denna anledning inte vara så högt att det kan verka tvingande på någon tidning. Det är också angeläget att annonsörerna har full frihet att endast använda en av de samverkande tidningarna.

Med hänsyn tUl alt det helt saknas erfarenheter av denna typ av verksamhet och till behovet av att under en period vinna sådana förordar jag atl den av uiredningen föreslagna stimulansen till annonssamverkan sker i form av försöksverksamhet. Det bör ankomma på presslödsnämnden alt nära följa verksamheien och utvärdera denna. Också bidragsnivån är svår att bestämma på grand av bristen på erfarenhet. Jag finner dock ingen anledning att förorda annat än att den av utredningen föreslagna nivån väljs inledningsvis. Jag anser denna nivå tUlräckligt hög för att samverkan skall kunna komma tiU slånd i de fall där föratsättningarna är goda samtidigt som den knappast är så hög att den kan verka tvingande. Jag delar också massmediekoncenlrationsulredningens uppfattning atl bidrag inle bör utgå till tidningar med samma ägare.

6.11.3 Branschsamverkan

Pressulredningen har föreslagil att staten skall bidra till större samverkansprojekt på branschnivå. Stöd skall endast utgå till projekt med totala kostnader på minst 300 000 kr. och en förutsättning skall vara alt branschen själv är villig att stå för större delen av kostnaderna. Bidrag bör enligt utredningen ulgå för högst en tredjedel av projektkostnaderna. Projekten skall ligga utanför branschorganisationers normala verksamhet och dess kostnader skall klart kunna särskiljas från kostnaderna för branschorganisationers löpande verksamhet. Vidare bör minst en tredjedel av de deltagande tidningarna vara berättigade till utvecklings- eller produktionsbidrag. Förslaget har lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

Jag tUlstyrker förslaget atl stödja större samverkansprojekl inom tidningsbranschen. Liksom utredningen anser jag atl en förutsättning för statliga bidrag skall vara att projektet främjar mångfalden inom dagspressen och direkt tar sikte på att stärka svagare tidningars ställning. Även detta stöd bör ges formen av en försöksverksamhet och utvärderas av presslödsnämnden. Bidrag bör kunna beviljas till en sammanlagd kostnad av högst 500 000 kr. per år.

Totalt beräknar jag för de olika formerna av bidrag till samverkan etl medelsbehov för budgetåret 1976/77 på 5 milj. kr.

Prop. 1975/76:131 163

6.12 Pressens lånefond

Pressens lånefond inrättades år 1969. Lån från fonden kan enligt gällande regler beviljas tidningsföretag såväl för investering som för annan åtgärd som bedöms vara nödvändig för att stärka företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Lån beviljas dock inte för projekt som kan finansieras på den aUmänna kreditmarknaden till marknadsmässiga villkor. Projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag skall ges företräde.

Lånetiden får inte utan särskilda skäl överstiga 20 år. Lånen är amorleringsfria under fem år och räntefria under tre år. Efter tre år utgår ränta motsvarande normalräntan för lån från statens utiånings-fonder, vilken f. n. uppgår lill 7 1/2%. Låneärendena handläggs av presstödsnämnden. Nämnden kan medge ytterligare två års räntefrihet om särskilda skäl föreligger. För lån ur fonden skall ställas den säkerhet som nämnden bestämmer. Till övervägande delen har lån beviljats för maskininvesleringar. En mindre del kan betecknas som saneringslån. Den vanligaste lånetiden är 15 år.

Till långivningen från pressens lånefond har anvisats 25 milj. kr. per år under budgetåren 1969/70—1973/74, dvs. totalt 125 milj. kr. Vid utgången av denna femåriga försöksperiod hade lån beviljats till ett belopp av 81,3 milj. kr. Efler förslag av pressutredningen har beslut senare fattats om att, inom ramen för tillgängliga medel, fortsätta långivningen även under budgetåren 1974/75 och 1975/76.

Uiredningen har framhållit att pressens lånefond har möjliggjort en teknisk förnyelse som annars knappast skulle ha kommit till slånd. Del är osannolikt att den stora grappen låntagare, huvudsakUgen andratidningar, hade kunnat erhålla lån på den allmänna kreditmarknaden. Den tekniska förnyelsen inom branschen är långl ifrån avslutad. Många tidningar arbetar fortfarande med föråldrad utrustning. TUl detla kommer den snabba tekniska utvecklingen inom den grafiska tekniken som ställer krav på nyinvesteringar i allt snabbare takt. Pressulredningen har dock ansett att i några fall har lånemöjligheterna förhindrat eller uppskjutit tänkbara fall av samverkan som på längre sikt hade kunnat bidra tUl att hålla produktionskostnaderna nere. Presslödsnämnden har inte stöd i gällande författning för alt förhindra en sådan utveckling.

Flertalet tidningsföretag bör enligt utredningen även i framtiden kunna få sina kreditbehov tillgodosedda på den allmänna kreditmarknaden. En ökad produktionssamverkan bör också kunna leda till alt så kan ske i större ulslräckning än f. n. Lånefonden måste dock finnas kvar som en angelägen garanti för atl svagare tidningar inle skall tvingas in i ett samarbete på orimliga villkor. Många tidningar saknar också lämpliga samverkansparlner.

Mot denna bakgrund har pressutredningen föreslagit vissa ändringar

Prop. 1975/76:131 164

av lånevUlkoren. Lån ur pressens lånefond bör inte beviljas för investeringar på orter där presstödsnämnden bedömer att teknisk samverkan kan komma tUl stånd med mindre än att samverkan allvarligt har prövats men företagen inte kunnat enas om vUlkoren för densamma. Vidare har utredningen ansett att ränte- och amorteringsfrihet inte automatiskt skall följa med lånen. Utredningen har föreslagit att anslaget till fonden skall vara 15 milj. kr. per år.

Utredningens förslag har inte mött någon erinran från remissinstanserna. LO och Grafiska Fackförbundet anser dock att presstödsnämnden i särskUda fall bör ha möjlighet alt avskriva lån.

Jag delar utredningens uppfattning att långivningen bör inriktas på att stimulera tUl samverkan. Jag anser de av utredningen föreslagna ändringama av reglerna för lån ur pressens lånefond välmotiverade. Jag vUl dock understryka att långivningen inte får bedrivas på sådant sätt att någon tidning tvingas in i ett oacceptabelt samarbete. Jag delar också utredningens uppfattning atl samverkansprojekt i allmänhet bör kunna finansieras med lån på den allmänna kreditmarknaden. Detta bör dock inte utesluta alt lån skall kunna beviljas även för sådana projekt om andra finansieringsmöjligheter saknas och lånet är en förutsättning för att samverkan skall komma till stånd. Självfallet bör vidare lån kunna bevUjas i fall där samverkan inte är möjlig.

LO och Grafiska Fackförbundet väcker i sina remissvar frågan om möjligheter tUl avskrivning av lån ur fonden. Enligt min mening får denna fråga tas upp om ett starkt behov av sådana åtgärder aktualiseras.

Jag förordar att till lånefonden anvisas 15 milj. kr. per år.

6.13 Tidskrifter

Pressulredningens uppdrag innebar att den, vid sidan av uppgiften att kartiägga dagspressens problem och utvecklingen på massmedieområdet, också skulle ta upp förhållandena för pressorgan som utges av ideella och fackliga organisationer samt fackpress och populärpress. Utredningen har inle ansett det som sin uppgift att göra en fullständig kartläggning av tidskrifternas funktioner och ekonomiska läge, men redovisar en begränsad studie som ger en allmän uppfattning om dessa förhållanden. Denna studie ger bl. a. vid handen att de senaste tio åren har inneburit ökande svårigheler för tidskrifterna. Kostnaderna för framställning och distribution har ökat avsevärt, vUket har framtvingat ökade bidrag från organisationerna eller ökade priser.

Del framgår av de undersökningar som pressutredningen har genomfört att tidskrifterna har en mycket slor betydelse för kommunikationen i dagens samhälle, inle minst för organisationer och folkrörelser. Deras betydelse har ytterligare ökat i och med nedläggningarna av dagstidningar. På tidskriftssidan finns fortfarande den mångfald som i dag

Prop. 1975/76:131 165

saknas inom dagspressen. De fackliga och ideella tidskrifternas betydelse kan belysas av all de årligen sprids i närmare 200 miljoner exemplar.

Pressulredningen anser att det krävs ytterligare analyser av tidskrifternas ekonomiska läge, förhållande till organisationerna och betydelse för kommunikationen i samhällsfrågor. Utredningen har därför föreslagit att en ny utredning lillsätts med huvudsaklig uppgift att fastställa dagsläget för tidskriftema och den roll som statsmakterna bör spela i samband med dessa samt att framlägga förslag om hur tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.

Riksdagen har i annat sammanhang övervägt tidskrifternas problem och hemstäUt om en utredning (KU 1975/76: 23, rskr 1975/76: 41).

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eUer lämnat utredningens förslag ulan erinran. LO anser dock att det redan nu finns ett så gott underlag att en departementsutredning mycket snabbt skulle kunna utarbeta förslag som kan föreläggas riksdagen. Flera remissinstanser har framhållit att stora grupper tidskrifter har så svåra ekonomiska problem att inskränkningar i utgivningen och nedläggningar inte kan undvikas om inle åtgärder vidtas snabbt. Kostnaderna för tidskriftsutgivning har enligt dessa remissinstanser stigit ännu snabbare än för dagspressutgivning under de senaste åren. Flera remissinstanser framhåller, i likhet med utredningen, de fackliga och ideella tidskriftemas stora presspolitiska betydelse.

Jag delar pressutredningens och remissinstansernas bedömning att tidskriflemas problem bör utredas. Tidskrifternas stora betydelse för demokratin är ostridig. Deras ekonomiska svårigheter och tecknen på att dessa kan komma att ytterligare öka är ett allvarligt hot mot den fria opinionsbildningen. Det är därför väsentligt att den roll statsmakterna bör spela gentemot olika typer av tidskrifter fastställs. Det är enligt min mening angeläget alt utan dröjsmål utreda frågan.

Jag vill erinra om alt regeringen på anmälan av chefen för kommunikalionsdepartementet tidigare denna dag har beslutat att lägga fram en proposition om taxorna i postverkets tidningsröreise.

6.14 Presstödsnäninden

Presslödsnämndens uppgifter kommer enligt utredningens förslag att utvidgas väsentligt. Frågor rörande produklionsbidrag och pressens lånefond kvarstår i oförändrad omfattning. Etableringsstödet och utvecklingsbidragen kommer alt kräva ingående analyser av elt slag som nämnden hittills inte har behövt göra. Förslaget om åtgärder för alt stimulera olika typer av samverkan ger nämnden viktiga uppgifter då det gäller att avgöra om fordringarna för stöd uppfylls och att fastställa bidragsbeloppens storlek. Administrationen av samdistributionsrabatten kräver en löparide bevakning.

12 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131 166

Utöver att handlägga bidrags- och låneärenden skall nämnden enligt utredningens förslag följa och årligen rapportera förändringar inom tidningsägandet. Utredningen har vidare föreslagit att nämnden skall genomföra analyser för att kunna bedöma den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper inom branschen och rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna. Utredningens förslag på denna punkt har kommenterats endast i begränsad utsträckning i remissyttrandena men har då oftast tillstyrkts.

Statskontoret bar ansett att nämndens uppjgifter bör begränsas tiU den direkta handläggningen av bidrags- och låneärenden. Ett par remissinstanser har pekat på möjUgheten att låta statens pris- och kartellnämnd svara för bevakningen av ägarförändringar inom pressen och det angelägna i ett samarbete mellan pris- och kartellnämnden och-presstödsnämnden i dessa frågor. Riksskatteverket har framhållit det stora behovet av samarbete mellan verket och presslödsnämnden i bl. a. reklamskaltefrågor. Presslödsnämnden har själv ansett alt det bör ankomma på presstödsnämnden att vidta åtgärder för att .undvika förluster för statsverket på grund av lån ur pressens lånefond och att nämnden bör ha befogenhet att vidta åtgärder så att en nedläggningshotad tidning kan leva vidare. JoumaUsthögskolorna har föreslagit att pressstödsnämnden skaU få i uppdrag alt medverka tUl fortbUdning av journalister.

För egen del vill jag i stort ansluta mig till utredningens förslag. Jag anser det sålunda rimligt att presstödsnämnden utöver den direkta handläggningen av bidrags- och låneärenden m. m. även följer den ekonomiska utvecklingen inom tidningsbranschen och effekterna av de presstödjande åtgärderna. När det gäller bevakningen av ägarförändringar inom pressen bör statens pris- och kartellnämnd och pressstödsnämnden gemensamt kunna finna former för detta. Jag. förutsätter vidare att presstödsnämnden och riksskatteverket etablerar och utvecklar former för samråd. Det bör vidare ankomma på nämnden att i förekommande fall vidta de åtgärder som behövs för bevakning av statens fordran. På samma sätt som nu gäUer bör presslödsnämnden ges rätt atl från tidningsföretagen begära in de upplysningar som behövs för nämndens bedömningar.

Jag finner inte anledning förorda att nämnden får några uppgifter rörande journalistutbUdningen.

Presstödsnämndens sammansättning bör enligt utiredningen inte förändras, men uppdelningen i slor och liten nämnd upphöra.

TCO och Svenska Journalistförbundet har framhåUit alt nämnden i frågor som är betydelsefulla för de anställda bör anlita experter från berörda fackliga organisationer. Grafiska Fackförburidet har väckt frågan om de anstäUdas organisationer borde ges representation i nämnden. Statskontoret och Svenska Pressbyrån AB har ansett att nämnden

Prop. 1975/76:131 167

till sitt förfogande bör få, en referensgrupp med representanter från direkt berörda.

Jag ansluter mig till utredningens förslag. Det finns enligt min mening i övrigt ingen anledning att lämna närmare föreskrifter om formerna för de kontakter nämnden behöver ha med bl. a. branschrepresentanter och de ansläUdas organisationer.

De utökade uppgifterna motiverar enligt pressulredningen, alt nämnden till sitt förfogande får ett eget kansli. Utredningen har inte närmare preciserat hur stort elt sådant kansli bör vara.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Stalskontoret har däremot ansett att nämndens kommande uppgifter knappast motiverar elt eget kansli. I stället bör nämnden enligt stalskontoret få en heltidsansläUd sekreterare med uppgifl alt hålla samman beredningen av ärendena och se till alt nämndens beslut verkställs. Övriga arbetsuppgifter bör enligt statskontoret kunna utföras av personal vid någon existerande myndighet. Statskontoret har därför förordat att nämnden knyts till statens industriverk.

Jag delar utredningens uppfattning att presstödsnämnden nu bör ges elt eget kansli. Ett sådant kansli bör vara av begränsad omfattning och nämnden bör i övrigt tUldelas medel för att vid behov kunna låta genomföra särskilda analyser. Jag förordar att kansliet skall bestå av fyra handläggare och ett biträde. Det kan enligt min mening medföra särskUda problem om man skapar en helt frislående myndighet av så ringa storlek. Nämndens kansli bör därför ges möjlighet att i någon form repliera på redan existerande administrativa resurser. Jag avser att efler ytterhgare överväganden återkomma till regeringen i denna fråga.

Enligt gäUande bestämmelser kan talan inle föras mot presstödsnämndens beslut. Utredningen har inte föreslagit någon ändring i detta avseende. Ett par remissinstanser har dock förordat att en besvärsrätt införs. Jag finner, med hänsyn till presslödsnämndens sammansättning, ingen orsak att frångå gällande ordning.

6.15 Tidningar på främmande språk

Tidningar och tidskrifter som utkommer här i landet och som riktar sig till invandrar- och minoritetsgrupper kan få visst stöd. Det ankommer på statens invandrarverk att ta ställning till efter vilka principer stödet skall utgå. Verket är i sina bedömningar obundet av reglerna för det allmänna presstödet. Anslaget till stöd till dessa tidningar föreslås i årets budgetproposition höjt från 400 000 kr. lUl 600 000 kr. (prop. 1975/76: 100 bil. 13 s. 160).

Pressutredningen hävdade i sitt yttrande över betänkandet (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoritetema att principema för det aUmänna presstödet svårligen skulle kunna överföras på tidningar på

Prop. 1975/76:131 168

främmande språk. Stödet tUl dessa tidningar måste enligt utredningen utformas efter andra kriterier och fördelas på andra grunder än det allmänna presstödet. Mot utredningsmajoritetens yttrande reserverade sig ledamöterna Wikström och Winberg.

Flertalet remissinstanser lämnar utredningens ståndpunkter utan erinran. Svea hovrätt ansluter sig till utredningens uppfattning.

SAF och Eesti Päevaleht Förlags AB anser att samma regler bör gälla för dessa tidningar som för tidningar på svenska. Presslödsnämnden påpekar att den av utredningen föreslagna definitionen av allmän nyhetstidning inte utesluter tidningar på främmande språk.

Frågan om statligt stöd till tidningar på främmande språk har behandlats av riksdagen såväl i anslutning tUl flera motioner vid 1975 års riksmöte som vid behandlingen av propositionen 1975: 26 om riktiinjer för invandrarpolitiken. Riksdagen har därvid beslutat om den nuvarande ordningen för stöd tiU tidningar på främmande språk (KU 1975: 14 resp. InU 1975: 6, rskr 1975: 160).

Även jag anser att stöd tiU tidningar på främmande språk bör ges i annan ordning än genom det aUmänna presstödet. Bedömningen av dessa tidningars behov av stöd måste göras på andra grunder än för tidningar på svenska. Förordningen om slatligt stöd till dagstidningar bör således utformas med hänsyn till att slödel är förbehållet tidningar på svenska språket.

6.16 Annonsblad

Som annonsblad anses enligt 24 § reklamskattelagen periodisk publikation som innehåller annonser och som till övervägande delen tillhandahålls gratis eller till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt.

Riksskatteverket har för pressutredningens räkning bearbetat reklam-skatlematerialet för alt få en uppfattning om annonsbladens omfattning. Enligt denna sammanställning har annonsbladen en liten omsättning jämfört med dagspressens totala annonsering. Jämför man endast med dagspressens lokala annonsering — annonsbladen innehåller i aUmänhet endast lokala affärsannonser — uppgår omsättningen till 5— 10 % av dagspressens lokala annonsering, i vissa fall mer.

Uiredningen anser att dessa annonsorgan kan skapa svårigheter för enskilda tidningar, genom att t. ex. ta bort det ekonomiska underlaget för en lokalredaktion. Utredningen ser därför med oro på en fortsatt utveckling av annonsbladen. Utredningen anser att statsmakterna noga bör följa utvecklingen och utgår även från att statsmakterna kommer att vidta åtgärder om det ekonomiska underlaget för dagspressens redaktioneUa utveckling skulle hotas.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning. Endasi

Prop. 1975/76:131 169

Svenska Annonsörers Förening och Svenska Reklambyrå Förbundet motsätter sig en bevakning från statsmakternas sida. Några remissinstanser anser att frågan om högre skatt på annonsblad bör prövas. Riksskatteverket anser att en ändring av definitionen i reklamskattelagen kan visa sig nödvändig eftersom annonsbladen genom alt anpassa sin utgivning kan få återbetalning av reklamskatt.

Jag delar utredningens oro över utvecklingen av annonsbladen. Tidningsbranschen har ägnat frågan slor uppmärksamhet och har hittills med egna medel kunnat möta konkurrensen från annonsbladen. TU har uttalat att medlemsföretag inte bör ge ut annonsblad som konkurrensmedel gentemot andra reguljära tidningar samt undvika åtgärder som minskar marknaden för reguljära tidningar. Om medlemsföretag ändå ser sig tvingade att ge ut annonsblad för att möta konkurrens från annonsblad utanför tidningsbranschen bör detta enligt TU:s uttalande ske i samarbete med övriga tidningar inom spridningsområdet. Jag delar helt TU:s uppfattning. Samverkan framstår som ett lämpligt medel för tidniagarna alt möta konkurrens från annonsblad.

Jag delar utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning att annonsbladens utveckling noga bör följas. Presstödsnämnden bör därför enligt min mening få i uppdrag att uppmärksamt följa utvecklingen på området och att redovisa sina erfarenheter för regeringen.

6.17 Anslagsfrågor

I prop. 1975/76: 100 (bil. 9 s. 129 och 153) har för budgetåret 1976/77 preliminärt beräknats till Produktionsbidrag för dagstidningar och Samdistributionsrabatt för dagstidningar förslagsanslag av 97 milj. kr. resp. 25 mUj. kr. samt tUl Pressens lånefond ett invesleringsanslag av 1 000 kr.

Som framgår av vad jag tidigare har redovisat kan produktionsbidragen för kalenderåret 1976, vilka utbetalas under budgetåret 1976/77, beräknas uppgå till sammanlagt 140 milj. kr. Medelsbehovel för etableringsstödet bör beräknas till 4 milj. kr. och för utveckUngsbidragen tUl 6 milj. kr. För samdistributionsrabatten beräknar jag medelsbehovet till oförändrat 25 milj. kr. För bidrag till produktionssamverkan, annonssamverkan och branschsamverkan beräknar jag sammanlagt 5 milj. kr. Koslnaderna för samtliga dessa bidragsformer bör bestridas från ett förslagsanslag benämnt Stöd tUl dagspressen. Jag beräknar det samlade anslagsbehovet för nästa budgetår tUl 180 mUj. kr.

Medel bör vidare beräknas för presslödsnämndens verksamhet. Härför erfordras 1 mUj. kr., vilket bör anvisas under ett särskUt förslagsanslag.

TUl Pressens lånefond bör slutligen anvisas elt investeringsanslag av 15 milj. kr.

Prop. 1975/76:131 170

7 Hemställan . .

Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de av mig förordade ändringarna i grunderna för statligt stöd till dagstidningar,

2. tUl Stöd tiU dagspressen för budgetåret 1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 180 000 000 kr.,

3. till Presstödsnämnden för budgetåret 1976/77 under sjunde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

4. till Pressens lånefond för budgetåret 1976/77 urider fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1975/76:131 171

Bilaga 1

Tidningar som beviljats lån ur pressens lånefond 1969-07-01—1975-12-31

Tidning Lånebelopp

1 OOO-tal kr.

Arbetarbladet, Gävle 4 300

Arbetet, Malmö 10 682

Bengtsfors-Tidningen Dalslänningen, Bengtsfors 115

Blekinge Läns Tidning, Kariskrona 3 300

Boriänge Tidning 1 500

Dala-Demokraten, Falun 4 950

Elfsborgs Läns Tidning, Alingsås 400

Eskilsluna-Kuriren, Eskilstuna 2 000

Falu-Kuriren, Falun 1 500

Folket, Eskilstuna 3 900
Gotlands Tidningar: Gotiands Folkblad och Gotlänningen,

Visby 1 150

Göieborgs Handels- & Sjöfarts-Tidning, Göteborg 3 000

Haparandabladet, Haparanda 400

Helsingborgs Dagblad, Helsingborg 2 500

Hudiksvalls-Tidningen, HudiksvaU 1 500

Karlshamns Allehanda, Karlshamn 540

Katrineholms-Kuriren, Katrineholm 400

Kronobergaren, Växjö 538

Laholms Tidning, Laholm 100

Ljusnan, Bollnäs 1 000

Länstidningen, Södertälje 5 500

Länstidningen, Östersund 2 900

Nordvästra Skånes Tidningar, Ängelholm 1 400

Norra Skåne, Hässleholm 1 200

Norrbottens-Kuriren, Luleå 2 500

Norrländska Socialdemokraten, Boden 6 000

Norrskensflamman, Luleå 1 100

Norrtelje Tidning, Norrtälje 1 000

Nya Kristinehamns-Posten, Kristinehamn 500
Nya Norrland och Dagbladet Nya SamhäUet, SoUefteå resp.

Sundsvall 5 650

Sjuhäradsbygdens Tidning, Borås 50

Skaraborgs Läns Tidning, Skara 700

Skånska Dagbladet, Malmö 3 000

Skövde Nyheter, Skövde 800

Smålands Folkblad, Jönköping 300

Svenska Dagbladet, Stockliolm 4 250

Sydöstra Sveriges Dagblad, Kariskrona 3 700

Söderhamns-Hälsinge Kuriren, Söderhamn 1 490

Tranas-Posten, Tranås 300

Prop. 1975/76:131 172

TreUeborgs AUehanda, Trelleborg 300

Vimmerby Tidnmg, Vimmerby 500

VärnUands Folkblad, Karistad 4 676

Västerbottens Folkblad, Umeå 3 300

Västemorrlands AUehanda, Hämösand 1124

Ystads Allehanda, Ystad • 500

Ölandsbladet, Borgholm 300

Örebro-Kuriren, Örebro 1 500

östra Småland, Kalmar 300

98 615

Prop. 1975/76:131

173

Bilaga 2

Tidningar som beviljats prodnktionsbidrag åren 1971—1975

Tidning	Produktionsbidrag i		tkr
	1971	1972	1973	1974	1975
Arbetarbladet	1000	2 500	2 500	3 750	3 750
Arbetaren	200	200	200	300	300
Arbetet	3 500	8 000	8 000	13 500	13 500
Blekinge-Posten	200	200	200	300	300
Dagbladet Nya Samhället	632	991	1096	1696	1749
Dagen	794	1443	1521	2 592	2 975
Dalabygden»	200	200	200	300	300
Dala-Demokraten	1000	2 500	2 500	3 750	3 750
Eskilstuna-Kuriren"	—	__	__	750	730
Falu-Kuriren»	—	500	500	750	750
Folkbladet östgöten	1000	2 307	2 216	3 464	3 535
Folket	1000	2 500	2 500	3 750	3 750
Frykdals-Bygden	200	200	200	300	300
Gefle Dagblad»	__	500	500	750	750
Gotlands Allehanda	—	—	200»	750»	1781
Gollands Tidningar
(Gotlands Folkblad och
Gotlänningen)	451	849	876	1478	1733
Gävle-Dalabygden»	__	—	200	300	300
Göteborgs Handels- &
Sjöfarts-Tidning	3 500	6 219	5 529	—	—
Haparandabladet	—	—	—	300	300
Huddinge-Posten	200	—	200	100»	100
Kalmar Läns Tidning	200	200	200	300	300
Karlshamns Allehanda	290	465	442	683	610
Karlstads-Tidningen	__	__	200	300	300
Kronobergaren	531	980	1398	2117	2167
Kungälvs-Posten	200	—	200	300	300
Laholms Tidning	200	228	242	600	600
Ludvika Tidning	—	—	—	—	757
Lysekilsposten med Orust-Tjörn —		—	200	300	300
Läns-Posten	200	200	200	300	300
Länstidningen, Östersund	712	1 176	1 174	1824	1768
Länstidningen ÖstergöUand	__	__	200	300	300
Marxist-Leninist-Proletären	—	—	—	—	300
Mölndals-Posten	200	__	200	300	300
Nacka-Saltsjöbadens Tidning	200	200	200	300	300
Nord-Sverige	200	200	200	300	300
Norra Halland med Nordhalland 200		200	200	300	300
Norrbottens-Kuriren	1000	500	500	—	—
Norrort	200	200	200	100»	100
Norrskensflamman	200	278	274	600	600
Ny Dag	200	200	200	300	373

» Gävle-Dalabygden är en edition tUl Dalabygden. Under åren 1971 och 1972 har huvudtidningen erhållit produktionsbidrag. Under åren 1973 och 1974 har såväl huvudtidning som edition erhållit produktionsbidrag.

» Tidningen har erhållit reducerade produktionsbidrag.

ä Tidningen har på grund av för hög annonsvolym erhållit ett reducerat bidrag.

13 Riksdagen 1975/76.1 saml. Nr 131

Prop. 1975/76:131

174

Tidning	Produktionsbidrag i		i tkr
	1971	1972	1973	1974	1975
Sandvikens Tidning	200	200	200	300	300
Sjuhäradsbygdens Tidning	200	200	200	300	300
Skaraborgs-Bygden	200	200	200	300	300
Skaraborgs Läns Annonsblad	626	I 130	.565	565	—
Skaraborgs-Tidningen Skövde
Nyheter	396	730	663	1034	1165
Skånska Dagbladet	3 242	5 388	5 588	7 917	9194
Smålandsbygdens Tidning	200	200	200	300	300
Smålands Folkblad	911	1223	1841	2 947	3 081
Sundbybergs och Solna Tidning	200	200	200	300	300
Svenska Dagbladet	3 500	8 000	8 000	13 500	13 500
Sydöstra Sveriges Dagblad	1000	2 040	1 823	2 735	3 109
Sörmlandsbygden	200	200	200	300	300
"Värmlands-Bygden	200	200	200	300	300
Värmlands Folkblad	1000	2 500	2 500	3 750	3 750
Västerbottens Folkblad	1000	1889	1923	3 050	2 974
Västerbygden	200	200	200	300	300
Västerort	200	200	200	300	300
Västgöla-Demokraten	877	1359	11512	2 384	2 387
Västmanlands Folkblad	200	'200	'200	300	300
Västmanlands Nyheter	200	200	200	300	300
Växjöbladet	432	649	590	721	664
Örebro-Kuriren	1000	1934	2 195	3 468	3 527
Östgöta-Bladet	200	200	200	300	300
Östra Småland	1000	2 093	1879	2 726	2 809

Prop. 1975/76:131 175

Bilaga 3 (1972 års pressutrednings författningsförslag)

Förslag till

Förordning om statligt stöd till dagstidningar

Inledande bestämmelser

1 § StatUgt stöd tiU dagstidningsföretag här i landet lämnas enligt denna förordning i form av produktionsbidrag, etableringsstöd, utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och samdistributionsrabatt samt i form av lån ur pressens lånefond.

2 § Fråga om statiigt stöd erdigt 1 § prövas av presstödsnämnden. Pressens lånefond förvaltas av kammarkollegiet.

3 § Vid prövning av fråga om statUgt slöd får hänsyn ej lagas till tidnings politiska insläUning eller stäUningstagande i särskilda frågor.

4 § I deima förordning förstås med

dagstidning allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka,

flerdagarstidning dagstidning som normalt utkommer med minst fyra nummer varje vecka,

fådagarstidning dagstidning som normalt utkommer med högsl tre nummer varje vecka.

Vid tUlämpning av denna förordning anses dagstidnmgar med övervägande samma redaktioneUa innehåU som en tidning.

Om del av dagstidnings upplaga har ett redaktionellt innehåll som till övervägande del skUjer sig från det redaktioneUa innehållet i en annan del av upplagan anses dessa båda delar som två tidningar.

Produktionsbidrag

5 § I fråga om produktionsbidrag förstås med

upplaga dagstidnings medelnettoupplaga för vardagar under första halvåret av varje kalenderår,

ulgivningsort den kommun i vUken en tidnings huvudredaktion är belägen,

rikstidning dagstidning som har huvuddelen av sin upplaga spridd utanför utgivningsorten och därvid en betydande del i andra delar av landet än den där tidningen utges,

storstadstidning dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort,

pappersförbrukning dagstidnings genomsnittliga årliga pappersförbrak-ning under de tre senaste kalenderåren, för varje kalenderår beräknad såsom tidningens upplaga multipUcerad med årsvikten per exemplar.

Prop. 1975/76:131 176

annonsandel andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrymmet under ett kalenderår,

täckningstal en tidnings genomsnittliga procentuella spridning bland hushållen inom utgivningsorten under de tre senaste kalenderåren, varvid talet avrundas tiU närmaste hela tal.

Är det uppenbart att utgivningsorten för dagstidning med huvudsakligen lokal spridnmg ej är tidningens egentiiga spridningsområde, skall täckningstalet för tidningen beräknas för område som presslödsnämnden bestämmer.

6 § Dagstidning är berättigad till produktionsbidrag endast om

1. tidningens totalupplaga är i huvudsak abonnerad,

2. den abonnerade upplagan uppgår tUl minst 2 000 exemplar,

3. annonsandelen är mindre än 50 procent.
Produktionsbidrag utgår som fullt eUer reducerat bidrag.
Produktionsbidrag utgår efter ansökan från tidningsföretag hos press
stödsnämnden.

7 § För flerdagarstidning utgår fuUt produktionsbidrag, om tidningens täckningstal uppgår tUl högst 40 procent eller, i fråga om tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar, högst 50 procent.

8 § FuUt produktionsbidrag enligt 7 § beräknas på grundval av den årliga pappersförbrukningen minskad med annonsandelen. Bidraget utgör för kalenderår 7 900 kronor per ton, dock högst 13 500 000 kronor för storstadstidning och 3 750 000 kronor för annan tidning samt lägst 2 000 000 kronor för rikstidning eller storstadstidning och 600 000 kronor för annan tidning.

9 § För flerdagarstidning utgår reducerat produktionsbidrag, om tidningens täckningstal uppgår tiU lägst 41 procent men understiger 50 procent eller, i fråga om tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar uppgår tUl lägst 51 procent men understiger 60 procent.

Reducerat produktionsbidrag är lika med fuUt produklionsbidrag enligl 8 § minskal med en tiondedel av sådant bidrag för varje procentenhet varmed täckningstalet överstiger 40 procent eller, i fråga om tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar, 50 procent.

10 § Presstödsnämnden får besluta att bidrag inte skall utgå för flerdagarstidning med täckningslal under 50 procent eller, för tidning vars upplaga är mindre än 10 000 exemplar, 60 procent, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart all täckningslalet ger en missvisande bild av tidningens konkurtensförmäga på annonsmarknaden.

11 § För fådagarstidning utgår fullt produktionsbidrag om tidningens täckningstal uppgår till högst 20 procent.

12 § Fullt produktionsbidrag enligt 11 § utgår for kalenderår med 300 000 kronor. För rikstidning eller tidning med utgivningsort inom Stockholms-, Göteborgs- eller Malmö-regionen, vars spridning inte är koncentrerad tUl en mindre del av respektive region, utgår dock bidrag med 450 000 kronor för kalenderår.

Prop. 1975/76:131 177

13 § För fådagarstidning utgår reducerat produktionsbidrag om tid
ningens täckningstal uppgår tUl lägst 21 procent men understiger 30 pro
cent.

Vid beräkningen av bidraget äger 9 § andra stycket motsvarande tillämpning.

14 § För dagstidning, som har övergått från flerdagars- till fådagarsutgivning och för vUken produktionsbidrag som flerdagarstidning har uppburits tmder något av de två senaste kalenderåren, kan bidrag utgå med högst hälften av vad som sålunda har uppburits.

15 § Ansökan om produktionsbidrag görs skriftUgen senast vid utgången av det kalenderår för vUket bidrag sökes. TUl ansökningshandlingarna skall fogas styrkta uppgifter om upplaga, total upplaga, årsvUt-ten per tidningsexemplar och aimonsandelen under de tre kalenderår som föregår bidragsåret samt tidningens täckningstal.

16 § Produktionsbidrag får ej utbetalas före den 1 juli det år som bidraget avser.

17 § Tidningsföretag är skyldigt att lämna presstödsnämnden sådana upplysningar som behövs för tUlämpningen av denna förordning i vad den avser produktionsbidrag.

Etableringsstöd

18 § Etableringsstöd får bevUjas tidningsföretag för nyetablering av dagstidning, som kan anses ha rimliga möjUgheter att efter ett års ut-givnmg uppfyUa de vUlkor som anges i 6 §.

19 § Ansökan om etableringsstöd görs skriftUgen hos presstödsnämnden. Till ansökningshandlingama skall fogas en plan för den ifrågavarande nyetableringen innehållande uppgifter om budget, finansieringskällor och planerad redaktionell kapacitet. Sökanden skall dessutom förebringa den ytterligare utredning som nämnden finner nödvändig för att pröva föratsättningama för stödet.

20 § Etableringsstöd utgår i form av ränte- och armorteringsfritt lån. För lån skall ställas den säkerhet som presstödsnämnden bestämmer.

21 § Etableringsstöd utgår med ett belopp som motsvarar en och en tredjedel av fuUt produktionsbidrag för fådagarstidningar.

22 § Stödet utbetalas i fyra kvartalsvisa poster med den första utbetalningen vid utgivningsstarten. Presstödsnämnden har alt före varje ny utr betalning kontrollera att inlämnad utgivningsplan håUs.

23 § Ett år efter utgivnmgsstarten eller, om ansökan om produktionsbidrag då har ingetts, vid prövningen av denna ansökan bedömer presstödsnämnden om de villkor som anges i 6 § uppfylls av tidningen. Om så är faUet, skall nämnden besluta att lånet skall efterges.

Om nämnden finner att villkoren i 6 § inte uppfylls, kan nämnden besluta att säga upp lånet tUl betalning. Om vUlkoren inte uppfylls men tidningsföretaget kan göra troligt att så kommer atl ske inom ytterligare

Prop. 1975/76:131 178

ett år, kan nämnden besluta att ny prövning skall ske vid denna senare tidpunkt.

Om tidningen efter två verksamhetsår inte uppfyller viUkoren i 6 §, skall nämnden besluta att säga upp lånet till betalning.

Lån som sålunda har sagts upp lill betalning skall återbetalas på tre

24 § Presstödsnämnden får säga upp lån tiU omedelbar betalning, om

1. låntagaren genom oriktiga uppgifter har föranlett att lånet har beviljats,

2. sådant förhållande föreligger att låntagaren med hänsyn lill del med lånet avsedda ändamålet uppenbarUgen ej bör få inneha lånet,

3. säkerheten för lånet väsentligen har försämrats,

4. låntagaren bryter mot annat villkor som har föreskrivits vid lånets beviljande.

25 § På lån som har sagts upp till belalnmg utgår från uppsägningsdagen till dess betalning sker årlig ränta enligt normalräntan för lån från statens utlånmgsfonder.

26 § Lån betalas ut av Post- och Kreditbanken mot skuldförbindelse och de handlingar i övrigt som presstödsnämnden föreskriver. Medel till lån tillställs banken av kammarkollegiet efter utbelalningsbesked av presstödsnämnden.

Återbetalning av lån och räntebetalning skall göras lUl Post- och Kreditbanken, som utan dröjsmål skall redovisa influtna medel lill kammarkollegiet.

Utvecklingsbidrag

27 § Utvecklingsbidrag kan efter ansökan utgå till tidningsföretag som
är i tillfäUigt behov av ekonomiskt stöd för ätt stärka sui konkurrens
förmåga på längre sUrt. Utvecklingsbidrag får dock ej beviljas sådana
tidningsföretag som med egna medel kan genomföra erforderliga föränd
ringar i tidningens verksamhet. i

Utvecklingsbidrag enligt denna paragraf utgår ej för tidning som erhåller produktionsbidrag.

28 § Utvecklingsbidrag kan efter ansökan utgå till tidningsföretag vid övergång från få- till flerdagarsutgivning.

29 § Utvecklingsbidrag enligt 27 § utgår för högst två år under en period av fyra år. Bidrag enligt 28 § utgår för endast ett år.

För fådagarstidning utgör bidrag enligt 27 eller 28 §§ högst 600 000 kronor för år. För flerdagarstidning utgör bidraget' högst 1 200 000 kronor för år.

Utvecklingsbidragets storlek faststäUs med hänsyn tiU stödbehovet och
tidningsföretagets egna ekonomiska möjligheter. ,

30 § Ansökan om utvecklingsbidrag "görs skriftiigen hos presstöds
nämnden. Nämnden fattar årligen beslut om bidrag dels senast den 1
maj med anledning av ansöknmgar som har inkommit senast den 15
mars, dels senast den 1 november med anledning av ansökningar som
har inkommit senast den 15 september.

Prop. 1975/76:131 179

Till ansökningshandlingarna skall, i fråga om bidrag enligt 27 §, fogas uppgifier om förelagels verksamhet och ekonomiska ställning under de tre senaste verksamhetsåren, en prognos för företaget för de närmaste två åren, en plan för åtgärder för att stärka företagets stäUning på tidningsmarknaden, en budget för åtgärderna och de skäl i övrigt som åberopas för ansökningen.

I fråga om bidrag enligl 28 § skall tiU ansökningshandlingarna fogas en plan, innehållande uppgifter om budget, finansieringskällor och planerad redaktioneU kapacitet.

31 § Utvecklingsbidrag får ej utbetalas före den 1 juli det år som bidraget avser.

32 § Tidningsföretag är skyldigt att lämna presstödsnämnden eller av nämnden utsedd expert sådana upplysningar som behövs för tUlämpningen av denna förordning i vad den avser utvecklingsbidrag.

Samverkansbidrag

33 § Bidrag för samverkan inom teknisk produktion eller annonsförsäljning kan bevUjas tidningsföretag, om minst en av de samverkande tidningarna uppbär produktions- eller utvecklingsbidrag. Bidrag kan även beviljas för projekt för redaktionell, teknisk eller administrativ samverkan inom tidningsbranschen, om minst en tredjedel av de tidningar som deltar i projektet uppbär produktions- eller utvecklingsbidrag.

34 § Bidrag för produktionssamverkan får beviljas endast om de regler för samarbetet som de deltagande tidningama har enats om ej uppenbarligen missgynnar någon av dem.

Bidrag ulgår med lika stort belopp tUl varje deltagande tidning och utgör lägst 250 000 kronor och högst 500 000 kronor per år och tidning. Bidragsbeloppet fastställs med hänsyn till projektets storlek. Därvid skall beaktas huravida samverkan omfattar både sättning och tryckning. Bidrag utgår ej för samverkan som endast omfattar delar av sättningen eller delar av tryckningen.

Bidrag utgår för en period av högsl fem år.

35 § Bidrag för annorissamverkan får beviljas för tidningar med i
huvudsak samma spridningsområde under förutsättning att

1. samverkan omfattar samförsäljning av lokalannonser,

2. alla annonser som omfattas av samverkan införs i samtliga deltagande tidningar, när ej annat uttryckligen begärs i annonsbeställningen.

3. intäkterna från den gemensamma annonsförsäljningen fördelas mellan tidningarna efter den inbördes storleken av tidningarnas intäkter under kalenderåret före samarbetets påbörjande från annonser av det slag som omfattas av samverkan.

36 § Bidrag enligt 35 § ulgår årligen med ett belopp som motsvarar
sex procent av brattoinläktema från annonssamverkan. I braltointäk-
terna inräknas även intäkter från annan gemensam annonsförsäljning än

Prop. 1975/76:131 180

den som avser lokalannonser. Bidraget utgår för en period av högst fem år.

Bidraget fördelas hka mellan de samverkande tidningarna.

37 § Bidrag för branschsamverkan får beviljas för projekt som syftar
tiU att främja mångfalden inom dagspressen.

Projekt kan avse administrativt, redaktionellt eUer tekniskt utvecklingsarbete som ligger utanför branschorganisationens normala verksamhet och som klart kan urskiljas i tid och ram.

38 § Bidrag enligt 37 § utgår för projekt vars totala, och i förhållande
lill branschorganisation extema, kostnader uppgår tUl minst 300 000
kronor.

Bidraget bestäms till högst en tredjedel av dessa kostnader.

39 § Ansökan om samverkansbidrag görs skriftUgen hos presstöds
nämnden, gemensamt av de berörda tidningsföretagen. I fråga om bidrag
för branschsamverkan kan ansökan inlämnas av branschorganisation
eller annan sammanslutning av tidningsföretag. TiU ansökningshand
lingama fogas uppgifter om medverkande tidningsföretag, samverkans
omfattning, samverkansavtalet samt de skäl i övrigt, som tidningsföre
tagen önskar åberopa. Tidningsföretagen skall dessutom förebringa den
ytterligare utredning som nämnden finner nödvändig för prövning av
föratsättningarna för beviljande av samverkansbidrag.

Samdistributionsrabatt

40 § Samdistributionsrabatt utgår för varje abonnerat exemplar av dagstidning som distribueras av distributionsföretag inom områden där minst två tidningsföretag dellager i samdistribution eller av postverket i lantbrevbäringsturer eller särskilda tidningsutdelningsturer.

41 § Fråga om samdistributionsrabatt prövas av presstödsnämnden. Presslödsnänmden utbetalar belopp motsvarande rabatten tUl postverket eUer distributionsföretaget, som tillgodoför tidningsföretaget rabatten.

42 § Tidningsföretag skall för alt erhålla samdistributionsrabatt skriftligen förbinda sig att avstå från egen distribution av abonnerad dagstidning inom alla områden där rabatterad samdistribution förekommer och påbörjas vid en tidpunkt då den egna tidningen kan medfölja.

Företaget skall vidare skriftligen förbinda sig att för varje distributionsområde där det deltager i rabatterad samdistribution överlåta lokala transporter och utbäring tUl postverket respektive distributionsföretaget.

43 § All samdistribution som avser i huvudsak samma tidningar skall
anses försiggå inom ett distributionsområde.

Inom ett distributionsområde kan inte två distributionsföretag samtidigt svara för rabattberättigad samdistribution.

Med distributionsföretag jämstäUs härvid postverkets särskilda tidningsutdelningsturer, däremot ej lantbrevbäringsturer.

44 § Distributionsföretag får förmedla samdistributionsrabatt endast
om det skriftligen förbinder sig att

Prop. 1975/76:131 181

1. inom sitt verksamhetsområde anordna samdislribulion där förutsättningar för rabatterad samdistribution föreligger,

2. tiUämpa en sådan prissättning för transporter och utbärning inom distributionsområdet att den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom distributionsområdet icke inverkar på distributionsavgiften för distribuerat exemplar, dock att om väsentiiga kostnadsskUlnader föreligger på gnmd av tidningarnas olika periodicitet eller olika vikt prissättningen per exemplar och dag så långt möjligt skall anpassas härtUl på så sätt att tidningen med högre periodicitet och den tyngre tidningen bär de merkostnader som olikheterna medför,

3. hålla samdistributionen öppen för samtiiga dagstidningar som vid tiden för samdistributionens början finns tillgängliga på orten,

4. delge anbud på samdistribution inom ett distributionsområde till samtiiga berörda dagstidningar vid en och samma tidpunkt.

Förbindelse som avses i första stycket skall av distributionsförelaget inges till presstödsnämnden.

45 § Skall samdistributionsrabatt förmedlas av postverket, har verket att iakttaga de i 44 § 2, 3 och i förekommande fall även 4 angivna villkoren, om regeringen ej föreskriver annat.

46 § Samdistributionsrabatt utgår med fre öre för varje rabattberättigat exemplar av tidning som samdistribueras.

47 § Ansökan om samdistributionsrabatt göres skriftligen hos pressstödsnämnden av tidningsföretaget. Till ansökningshandlingarna skall fogas förbindelse som avses i 42 §.

48 § Tidningsföretag, dislributionsföretag och postverket är skyldiga att lämna presstödsnämnden de upplysningar som erfordras för tillämpningen av denna förordning. Tidningsföretag som berörs av samdistributionen inom ett område skall efter framställning liU presstödsnämnden ulan dröjsmål erhålla sådana uppgifter som är nödvändiga för att bedöma kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdistribution.

49 § Har tidnmgsföretag icke iakttagit förbindelse som avses i 42 § skall företaget till presstödsnämnden betala belopp motsvarande rabatt som förelaget oriktigt har åtnjutit på grund av denna förordning. Föreligger synnerliga skäl, kan regeringen befria tidningsföretaget från sådan skyldighet.

50 § Presstödsnämnden övervakar att tidningsföretag iakttager förbindelse som avses i 42 §. Presslödsnämnden övervakar vidare alt distributionsföretag iakttager förbindelse som avses i 44 § vid äventyr att samdistributionsrabatt icke får förmedlas av företaget.

Lån ur pressens lånefond

51 § Lån får beviljas tidningsföretag som ger ut dagstidning såväl för investering som för annan åtgärd som bedömes vara nödvändig för att stärka företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Lån får dock ej

Prop. 1975/76:131 182

bevUjas till sådant projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till normala marknadsmässiga vUlkor och på ett från företagets synpunkt betryggande sätt.

Företräde till lån skall ges projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag. Lån för investering på ort, där presslödsnämnden bedömer teknisk samverkan meUan tidningsföretag som möjlig, får ej bevUjas till projekt som ej avser sådan samverkan. Denna bestämmelse gäller ej i sådana fall där berörda tidningsföretag allvarligt har prövat förutsättningarna för samverkan men ej kunnat enas om formerna för densamma.

52 § Ansökan om lån göres skriftligen hos presstödsnämnden. TUl ansökningshandlingama skaU fogas uppgifter om företaget eller företagen, dess verksamhet och ekonomiska ställning, ändamålet med lånet och de skäl i övrigt som åberopas för ansökningen. Sökanden skall dessutom förebringa den ytterligare utredning som nämnden finner nödvändig för prövning av föratsättningarna för beviljande av lån ur fonden.

53 § Lån lämnas för bestämd tid och skall återbetalas enligt plan som presstödsnämnden fastställer.

Lånetiden får ej utan särskilda skäl överstiga tjugo år. Presstödsnämnden kan besluta att lån skall vara amorteringsfrilt under högst fem år räknat från första lyftningsdagen.

54 § För lån ur fonden skall ställas den säkerhet som presstödsnämnden bestämmer. Överstiger lånetiden tio år, skall om möjligt säkerhet ställas för lånet i form av inteckning i fast egendom eller tomträtt.

55 § Presstödsnämnden kan besluta att ränta på lån ej skall utgå under högst tre år räknat från första lyftningsdagen. För tiden därefter eller, i fall där räntebefrielse ej medges, från första lyftningsdagen lill dess betalning sker utgår årlig ränta enligt normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

Presstödsnämnden kan medge ytterligare räntefrihet för en tid av högst två år, om särskilda skäl föreligger.

56 § Utgöres säkerhet för lån av inteckning, skall låntagaren under lånetiden hålla den intecknade egendomen nöjaktigt brandförsäkrad.

57 § Låntagare skall i den ordning presstödsnämnden bestämmer avge redogörelse för hur lånet använts.

58 § Presstödsnämnden får säga upp lån till omedelbar betalning, om

1. låntagaren genom oriktiga uppgifter föranlett att lånet beviljats,

2. låntagaren ej fullgör sina förpliktelser i fråga, om räntelikvid, amortering eller brandförsäkring,

3. sådant förhåUande föreligger att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet uppenbarligen ej längre bör få inneha lånet,

4. säkerheten för lånet väsentligt försämrats eller

5. låntagaren bryter mot annat villkor som föreskrivits vid lånets beviljande.

Prop. 1975/76:131 183

59 § Lån betalas ut av Post- och Kreditbanken mot skuldförbindelse och de handlingar i övrigt som presstödsnämnden föreskriver. Medel tiU lån tUlställes banken av kammarkollegiet efter utbetalningsbesked av presstödsnämnden.

Återbetalning av lån och räntebetalning skall göras till Post- och Kreditbanken, som utan dröjsmål skall redovisa de influtna medlen till kammarkollegiet.

Avslutande bestämmelser

60 § Mot presstödsnämndens beslut i ärende om produktionsbidrag, etableringsstöd, utvecklingsbidrag, samverkansbidrag, samdistributionsrabatt eller lån ur pressens lånefond får talan ej föras.

61 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning får meddelas av presstödsnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1976 då kungörelsen (1969: 581) om samdistributionsrabatt för dagstidningar och kungörelsen (1971: 492) om statiigt stöd tiU dagstidningar upphör att gälla.

Övergångsbestämmelser

För dagstidning, som ej är berättigad tiU produklionsbidrag enligl 7, 9, 11 eller 13 §§ men för vUken produktionsbidrag har uppburits för år 1975 med stöd av tidigare bestämmelser, utgår för vartdera av åren 1976 och 1977 bidrag efter ansökan med hälften av vad som sålunda har uppburits.

Prop. 1975/76:131 I84

Innehåll

sid.

1 Inledning ....................................................... .... 3

2 Frågans tidigare behandling ................................ .... 5

2.1 1963 års pressulredning .......................... .... 5

2.2 1967 års pressulredning ............................ .... 6

2.3 1971 års proposition angående stöd till dagspressen 7

3 Nuvarande ordning ........................................ .... 7

3.1 Inledning .............................................. .... 7

3.2 Samdistributionsrabatt .............................. .... 8

3.3 Pressens lånefond........................................ .... 8

3.4 Produklionsbidrag ...................................... .. 10

4 1972 års pressutredning ..................................... .. 11

4.1 Utvecklingen på tidningsmarknaden .............. 11

4.1.1 Några definitioner................................. 11

4.1.2 AUmäima utvecklingstendenser ........... .. 12

4.1.3 Pressens strukturatveckling ................ 15

4.1.4 Pressen i dagsläget.............................. 19

4.1.5 Ägarstrukturen inom dagspressen ......... .. 23

4.2 Pressideologier och pressdebatt ................... 27

4.3 Massmediernas uppgifter ............................ 29

4.4 Pressens funktioner .................................. 29

4.4.1 Informationsuppgiften ....................... .. 30

4.4.2 Kommentarer ...................................... .. 30

4.4.3 Granskning.......................................... .. 31

4.4.4 Gruppkommunikation............................. .. 32

4.5 Tidningarnas marknad ................................ .. 33

4.5.1 Tidningarnas allmänna marknadsbUd ....... 33

4.5.2 Konkurrenslidningarnas marknadssituation 34

4.5.3 Ensamtidningarnas marknadssituation .. .. 36

4.5.4 Komplementtidningarnas marknadssituation 37

4.5.5 Täckningstalen som grund för marknadsprognoser 38

4.6 Tidningamas ekonomi ................................. .. 40

4.6.1 Situationen under 1960-lalet .............. .. 40

4.6.2 Situationen i början av 1970-talel ......... 41

4.6.3 Utvecklingstendenser och utvecklingsmöjligheter .. 45

4.7 Samverkan inom dagspressen ...................... .. 49

4.7.1 Samarbete inom produktionen ............... .. 50

4.7.2 Samförsäljning av annonser ............... 51

4.8 Tidskrifter ................................................ .. 53

4.9 Morgondagens massmediemarknad ................. .. 54

4.10 Presspolitisk målsättning ............................ 56

4.10.1 Inledande kommentarer .................... .. 56

4.10.2 Grunder för presstödet ......................... 58

4.11 Utredningens förslag 59

4.11.1 Produktionsbidrag .............................. .. 59

4.11.2 Etableringsstöd ................................ .. 68

4.11.3 Utvecklingsbidrag .............................. .. 69

4.11.4 Samdistributionsrabatt ...................... .. 72

4.11.5 Samverkan inom produktion och annonsförsäljning 75

4.11.6 Pressens lånefond .............................. 79

Prop. 1975/76:131 185

sid.

4.11.7 Presstödsnämnden ............................ 80

4.11.8 Kostnader för utredningens förslag.......... 82

4.11.9 Utredningens övriga bedömningar .......... 83

4.12 Reservationer och särskilda yttranden............ 85

4.12.1 Reservation av ledamoten Hallvig ........... 86

4.12.2 Reservation av ledamoten NUsson ......... 86

4.12.3 Reservation av ledamoten Wikström ........ . 87

4.12.4 Reservation av ledamoten Winberg.......... 88

4.12.5 SärskUt yttrande av ledamoten Hallvig .... 90

4.12.6 SärskUt yttrande av ledamoten Karlsson 91

4.12.7 SärskUt yttrande av experten Johansson.. 92

5 Remissyttranden ............................................ 93

5.1 Synpunkter på utredningens analys................. 93

5.2 Principiella ståndpunkter .............................. 93

5.2.1 Massmediernas uppgifter ..................... . 93

5.2.2 Mål för presspolitiken ........................... 96

5.2.3 Frågan om statligt stöd till pressen samt dess inriktning 96

5.2.4 Tryckfrihetsrättsliga aspekter .............. 98

5.3 Synpunkter på utredningens förslag .............. 100

5.3.1 Allmänna synpunkter ......................... 100

5.3.2 Produklionsbidrag och utvecklingsbidrag . 103

5.3.3 Etableringsstöd ................................ 106

5.3.4 Samdistributionsrabatt ...................... 107

5.3.5 Stöd tiU samverkan ............................ 109

5.3.6 Pressens lånefond ............................. 110

5.3.7 Presstödsnämnden ............................ 111

5.3.8 Tidskrifter ....................................... 112

5.3.9 Annonsbladen ................................ 114

5.3.10 Tidningar på främmande språk .............. 115

5.3.11 Tidningsägande och lidningskoncenlralion.. 115

5.4 Övriga synpunkler ....................................... 116

6 Föredraganden ............................................. 117

6.1 Bakgrand och nuvarande ordning .................. 117

6.2 1972 års pressutrednings förslag i stort ........... 121

6.3 Remissinstansernas inställning i stort ............. 122

6.4 Tidningarnas ekonomi och marknad ................ 123

6.5 Utgångspunkter för statens presslödspolitik .... 127

6.5.1 Massmediernas uppgifter och pressens funktioner .. 127

6.5.2 Tryckfrihetsrällsliga frågor m. m.............. 131

6.5.3 Grunder för presstödet ......................... 132

6.6 Definition av dagstidning .............................. 134

6.7 Produklionsbidrag ...................................... 135

6.7.1 Inriktning ....................................... 135

6.7.2 Omfattning ................................... 136

6.7.3 Bidragskrilerium .............................. 136

6.7.4 Utgivnmgsort ................................... 138

6.7.5 Beräknmgsenhet ................................. 138

6.7.6 Bidrag tUl högtäckningstidningar............. 139

6.7.7 Tidningar med liten upplaga ................. 142

6.7.8 Produktionsbidrag lUl fådagarstidningar . 142

6.7.9 Produktionsbidrag vid minskning av periodicileten 144

Prop. 1975/76:131 186

sid.

6.7.10 Övriga regler ................................................ 144

6.7.11 Produktionsbidragens storlek ................... 146

6.7.12 Övergångsbestämmelser .......................... 148

6.8 Etableringsstöd ................................................... . 149

6.9 Utvecklingsbidrag ................................................. 151

6.10 Samdistributionsrabatt ........................................ . 153

6.10.1 Bidrag vid samtransport av lösnummerförsålda tidningar 153

6.10.2 Likaprisprincipen och insynsfrågor ................ 153

6.10.3 Konkurrens meUan distribulionsföretag ....... 156

6.10.4 Rabattgivning tUl postdistribuerade exemplar .... 156

6.10.5 Rabattens slorlek ...................................... . 157

6.10.6 Administrationen av rabatten ..................... . 158

6.11 Utvidgad samverkan inom dagspressen 158

6.11.1 Produktionssamverkan ............................... . 159

6.11.2 Annonssamverkan ...................................... 160

6.11.3 Branschsamverkan ........................................ . 162

6.12 Pressens lånefond ................................................. . 163

6.13 Tidskrifter .............................................................. . 164

6.14 Presslödsnämnden ............................................... . 165

6.15 Tidningar på främmande språk .............................. . 167

6.16 Annonsblad ........................................................ . 168

6.17 Anslagsfrågor ......................................................... . 169

7 HemstäUan .................................................................. 170

8 Beslut ......................................................................... 170

Bilaga 1

Tidningar som beviljats lån ur pressens lånefond 1969-07-01—

1975-12-31 ................................................................ . 171

Bilaga 2

Tidningar som beviljats produktionsbidrag åren 1971—1975 .... 173

Bilaga 3

1972 års pressutrednings författningsförslag................... 175

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760063