om statligt stöd till åtgärder mot översvämningar i Emån1978.
Proposition 1978/79:10
Prop. 1978/79:10 Regeringens proposition
1978/79:10
om statligt stöd till åtgärder mot översvämningar i Emån;
beslutad den 7 september 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ANDERS DAHLGREN
Propositionens huvudsakliga innetiåll
I propositionen föreslås att statligt stöd skall lämnas till vissa åtgärder för att motverka översvämningar i Emån.
1 Riksdagen 1978f79.1 samL Nr 10
Prop. 1978/79:10 2
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-09-07
Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Turesson, Gustavsson, Olsson, Dalilgren, Äsling, Söder, Troedsson, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Dahlgren
Proposition om statligt stöd till åtgärder mot översvämningar i Emån
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1974 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en sakkunniga med uppdrag att utreda möjlighetema att gi;nom åtgärder begränsa översvämningarna i Emån. Utredningen, som antog namnet Emåutredningen 1974 (Jo 1974: 02), avlämnade den 13 maj 1977 betänkandet (Ds Jo 1977: 2) Översvämningsskydd i Emån och den 15 december 1977 rapporten (Ete Jo 1977: 9) Erfarenheter :Erån vårfloden i Emån 1977.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statens järnvägar, statens vägverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiet, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens lantmäteriverk, domänverket, statens industriverk, länsstyrelserna i Jönköpings och Kalmar län, Emåns vattendragsförbund, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Svenska naturskyddsföreningen. Sydkraft Aktiebolag och Södra skogsägarna. Vidare har skrivelser mkom-mit från Ems gård och Ems fastighets AB.
Lantbmksstyrelsen har bifogat yttranden av lantbruksnämnderna i Kalmar och Jönköpings län. Skogsstyrelsen har bifogat yttrande av skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län. Fiskeristyrelsen har åberopat yttrande av fiskeriintendenten i östra distriktet och fiskenämnden i Kalmar län. Statens lantmäteriverk har bifogat yttranden av överlantmätarmyndighe-tema i Kalmar och Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län har bifogat yttranden från Eksjö, Sävsjö, Nässjö och Vetianda kommuner samt från fiskeriintendenten i nedre södra distriktet. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från Lantbrukamas länsförbund i norra Kalmar län och södra Kalmar län samt Hultsfreds, Högsby, Mönsterås
1 Byråchefen Sven Wetterhall.
Prop. 1978/79:10 3
och Oskarshamns kommuner. Svenska naturskyddsföreningen har åberopat yttranden från Jönköpings länsförbund. Handbörds naturskyddsförening, Sttanda naturskyddsförening och östra häradskretsen.
En karta Över de översvämningsdrabbade områdena bör bifogas protokollet som bilaga 1.
Utredningens sanmianfattning av sitt betänkande bör bifogas protokollet som bilaga 2. Beträffande nuvarande förhållanden, tidigare utredningar och utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.
En sammanställning av remissinstansernas yttranden bör bifogas protokollet som bilaga 3.
Föredragandens överväganden
Emån awattnar den östra delen av sydsvenska höglandet. Dess avrinningsområde ligger till helt övervägande del inom Jönköpings och Kalmar län.
Vattenföringen i Emån varierar starkt och såväl extremt höga som extremt låga vattenföringar uppträder. Vid flöden översvämmar Emån stora områden i Hultsfreds, Högsby och Mönsterås kommuner i Kalmar län. Även utmed nedre delen av tillflödet Silverån översvämmas vissa marker. Såväl jordbmksmark som bebyggelse och vägar m. m. drabbas. Flöden uppträder ofta. Mellan Bankeberg i Fliseryds församling och Rosenfors i Tveta församling berörs sammanlagt 138 jordbruksföretag av översvämningarna. Den åkerareal som någon gång drabbas av översvämningar motsvarar mer än hälften av bmkningsenheternas totala åkerareal. I medeltal vart tredje år översvämmas ca 1100 ha åker och betesmark.
Den år 1974 tillsatta Emåutredningen har utrett de tekniska och ekonomiska förutsättningama för att genom regleringstekniska åtgärder och markavvattningsåtgärder minska översvämningarna i Emådalen inom de nyssnämnda områdena. I detta sammanhang kommer endast att behandlas utredningens förslag till markavvattningsåtgärder.
Utredningen konstaterar att det är möjligt att genom framför allt olika lokala markavvattningsåtgärder i form av årensningar och invall-ningar åstadkomma väsentliga förbättringar av torrläggningen av de berörda jordbruksmarkema. Utredningen redovisar en beräkning av nyttan för jordbruket och har även gjort en samhällsekonomisk utvärdering av de redovisade åtgärdema. Utredningen förordar i första hand årensningar på den nedre delen av den studerade åsträckan inom Fliseryd-, Högsby- och Dragerydområdena samt inom Mörlundaområdet. Kostnaderna för dessa rensningar beräknar utredningen till 8,5 milj. kr. Härutöver finner utredningen det angeläget att rensnirtgar görs i ån genom Högsby samhälle till en kostnad av 0,4 milj. kr. Slutiigen redovisar
Prop. 1978/79:10 4
utreditingen invaUningar inom de aktuella områdena till en sammanlagd kostnad av 11,4 milj. kr. Utredningen föreslår att statiigt stöd till åtgärderna utgår i form av bidrag och lånegarantier inom ramen för stödet till jordbrukets rationalisering. Kostnaderna är beräknade i 1975 års penningvärde.
De av utrediungen förordade åtgärdema tillstyrks av flertalet remissinstanser som yttrat sig över utredningen.
För egen del vill jag framhålla alt Emådalens karaktär av jordbmks-bygd har tillmätts stor betydelse i den fysiska riksplaneringen. Enligt lantbruksstyrelsens redovisning i samband med den fysiska riksplaneringens programskede är dalen till betydande delar ett primärt intresseområde för jordbruket. Dalen har också angetts vara av riksintresse för naturvården och kulturminnesvilrden. Det framgår också av det av utredningen redovisade materialet att jordbruket i Emådalen är av mycket stor betydelse för bygden. Det bör därför vara en utgångspunkt för såväl den fortsatta fysiska riksplaneringen som den regionala planeringen att jordbruket i Emådalen inte skall minska i omfattning.
Emådalen har emellertid under liing tid i samband med höga flöden i Emån drabbats av översvämningar, vilka har varit till skada för i första hand jordbruket. De av utredningen föreslagna lokala markavvattnings-åtgärdema skulle till väsentlig del kunna förhindra översvämrungar. Detta skulle inte enbart medföra förbättrade förhållanden för jordbruket utan även, som utredningen också framhåller, ge arbetstillfällen och motverka skador på vägar, byggnader och andra anläggningar. Andra positiva följdverlcningar är rainskade personliga olägenheter för dem som nu drabbas av översvämningarna och ökad trygghet hos den jordbrukande befolkningen i fråga om jordbrukets framtid. Minskade översvämningar torde till övervägande del även vara till nytta från naturvårdssynpunkt.
Mot bakgrund härav anser jag det vara ett betydande allmänt intresse att skyddet av jordbruksmarken mot översvämnmgar i ifrågavarande delar av Emådalen förbättras i enlighet med vad utredningen föreslår. De kostnader som beräkniis uppkomma uppvägs till ca 45 % av direkta fördelar för jordbruket till följd av den förbättrade torrläggningen. Den återstående delen av kostnadema anser jag väl uppvägas av de övriga fördelar för bygden som jag nyss har nämnt.
Med hänsyn till omfattningen av åtgärderna torde kostnadema inte till mer än en viss del kurma bäras av de berörda jordbmksföretagen. Det allmänna intresset av att övc:rsvämiungama minskar föranleder därför enligt min mening att statligt ekonomiskt stöd bör lämnas till markawattningsåtgärderna, dvs. till såväl årensningar som invaUningar. Jag vill samtidigt framhålla att jag förutsätter att regleringsintressenterna vidtar sådana regleringstekniska åtgärder som kan motverka översvämningar, i förekommande fall eftjr prövning av vattendomstol.
Prop. 1978/79; 10 5
Utredningen och flertalet remissinstanser utgår ifrån att årensning-ama och invallningarna skall genomföras på initiativ av de enskilda markägarna och efter förrättrung enligt 7 kap. vattenlagen (1918: 523). Några remissinstanser förordar att staten skall ställa sig som huvudman för årensningaraa. Jag är inte beredd att biträda sistnämnda förslag. Jag vill här i stället peka på möjligheten för intressenterna i Emån att enligt lagen (1976: 997) om vattenförbund bilda ett vattenförbund med uppgift att genomföra årensningaraa. Härigenom skulle kunna uppnås ett enklare, snabbare och billigare ansökningsförfarande med tillåtlighetsprövning enligt 2 kap. vattenlagen. Genomförandet förutsätter då inte heller att initiativet tas av de enskilda markägarna. Jag vill här erinra om att medlem i vattenförbund skall — enligt de närmare förutsättningar som anges i 3 § lagen om vattenförbund — den vara som medgetts rätt att inverka på vattenbeskaffenheten eller i övrigt på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet för förbundet. Jag förutsätter därvid att torrläggningsintressenteraa i någon form blir representerade i förbundet.
När det gäller finansieringen av åtgärderna förordar jag, i enlighet med vad lantbraksstyrelsen föreslår i sitt remissyttrande, att statsbidrag lämnas med hela skillnaden mellan utförandekostnaderna och de kostnader som jordbruket kan bära. Statsbidrag bör därutöver kunna utgå med högst 25 % av de sistnämnda kostnadema. Stödet bör lämnas med tillämpning av bestämmelserna i förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering. I fråga om årensiungama bör statsbidrag kunna utgå vare sig de genomförs av de enskilda markägama efter förrättning enligt 7 kap. vattenlagen eller av ett vattenförbund. Eftersom åtgärderna är av stor betydelse från jordbrukssynpunkt, bör ett vattenförbund kurma åtnjuta statsbidrag med motsvarande belopp som ett torrläggningsföretag också för de delar av kostnadema för årensningaraa som beräknas kunna bäras av jordbruket. Till jordbrukare bör vidare i mån av behov statiig lånegaranti kunna lämnas i vanlig ordning.
Det ankommer på regeringen att utfärda de tillämpningsföreskrifter för bidragsprövningen som behövs utöver föreskrifterna i nyssnämnda förordning.
Arensning genom Högsby samhälle kan inte motiveras från jordbrukssynpunkt. Den bör ändå enligt min mening ses som en del av det rensningsföretag som berör hela åsträckan och vilket genomförs för att förbättra förhållandena för jordbruket. Jag anser därför att statsbidrag bör utgå även för rensiungarna genom Högsby.
Jag är inte f. n. beredd att ta ställning till frågan om stöd till åtgärder nedströms Fliseryd, vilka påtalats i några remissyttranden.
De av utredningen föreslagna torrläggnmgsåtgärderna är av stor omfattning och kommer att kräva betydande arbetsinsatser av berörda stat-
Prop. 1978/79:10 6
liga myndigheter, främst lantbraksmyndigheterna. Såväl förrättningar som prövning av vattendomstol samt utförandet av torrläggningsåtgärderna kommer att ta relativt lång tid i anspråk. De föreslagna åtgärdema berör andra intressen än jordbrakets, framför allt naturvårdens och fiskets men även kulturmiimesvårdens intressen. Innan åtgärder avseende de olika delföretagen påbörjas anser jag därför att det bör ske en översiktlig planering av hela företaget. Denna planering bör lämpligen göras av länsstyrelsen i Kalmar län i samråd med olika berörda intressenter. Riktiinjer bör därvid ges för i vilken turordning de olika delföretagen bör genomföras samt i förekommande faU för hur motstående intressen bör tillgodose!!. Samråd bör ske med lantbraksstyrelsen när det gäller behovet av fijrrättningspersonal. I samband med den översikUiga planeringen av fönitaget bör det genomföras en undersökning av bottensedimenten på rensningssträckoma med avseende på halter av tungmetaller och andra miljögifter. Jag delar utredningens uppfattning att årensrungarna bör genomföras i ett sammanhang för hela åsträckan och före övriga åtgärder. Som villkor för statsbidrag bör föreskrivas att åtgärdema skall vara påbörjade före utgången av år 1988.
I detta sammanhang vill jag också peka på möjlighetema att, när föratsättningar härför föreligger, utföra de aktuella arbetena såsom beredskapsarbeten. Jag utgår från att detta beaktas i planeringen och att samråd därvid sker med arbetsmarknadsmyndigheterna.
För vissa av de arbetsuppgifter, Irämst förrättningsåtgärder, som kan ankorrmia på lantbruksnämnden skall enligt lantbruksnämndstaxan ersättning tas ut av markägama. För att stimulera till att förrättningar och åtgärder snabbt kommer till stånd bör enligt min mening inom hela området kostnadema för projekteriogsarbetet samt för förrättningar av olika slag besttidas av statsmedel. Sådant stöd har utgått tidigare bl. a. i fråga om torrläggningsåtgärder i Kvismaredalen (prop. 1962:196, JoU 1962; 35, rskr 1962: 41). Projekterings- och förrättningskostnaderna kan uppskattas till ca 10 % av utförandekostnadema. Till dessa kostnader bör också hänföras kostnaden för den tidigare nämnda undersökningen av bottensedimenten. Om årensningarna genomförs av ett vatten-förbimd, bör även dess kostnader för projektering, ansökningsförfarande m. m. bestridas av statsmedel.
Det sammanlagda medelsbehovet för statsbidrag till här avsedda markavvattningsåtgärder kan med utgångspunkt i de av utredningen beräknade kostnadema uppskattas till ca 14 milj. kr. i 1975 års penningvärde, vartill skall läggas kostnader för projektering och förrättningar m. m. om ca 2 milj. kr. och kostnaden för undersökning av bottensedimenten. Med hänsyn till tidsåtgången för pkmering och projektering av arbetena samt för syneförrättningar eller annan prövning enUgt vattenlagen torde medelsbehovet för statsbidrag bli riinga under det närmaste året. Där-
Prop. 1978/79:10 7
efter kan bidragsbeloppen för rensningar, ca 9 milj. kr., behöva utbetalas inom loppet av två eller tre budgetår, övriga bidragsbelopp kan beräknas fördela sig relativt jämnt på återstående budgetår fram t. o. m. år 1988.
Statens utgifter för de föreslagna åtgärdema bör betalas från anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. under tionde huvudtiteln. Bidrag till kostnader för årensningar och invaUningar bör inte avräknas på den ram som under anslaget fastställs för bidrag till inre rationalisering. Statliga lånegarantier bör kunna lämnas inom de ramar som årligen fastställs för jordbrakets rationalisering.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna att statiigt stöd till vissa åtgärder mot översvämningar i Emån lämnas enligt de grander som jag har förordat i det föregående,
2. medge att kostnadema för statsbidrag och förrättningar m. m. får bestridas från förslagsanslaget Bidrag till jordbrakets rationalisering, m. m. under tionde huvudtiteln.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1978/79:10
Bilaga 1
EMÅUTREDNINGEN 197A ÖVERSVÄMNINGSOMRÅDEN
|Hag*lsrum
mAulla ..församling
M&tllla .
TVETA FÖRSAML
|
lOOmöh |
VATTENDRAGSPROFIL |
|
|
100 | ||||||||
|
H |
E |
[Ti |
» |
|
|
|
|
|
90 | |||
|
|
■»tB |
} |
Li |
r |
|
|
|
|
»0 | |||
|
ra |
|
|
■( |
'U |
|
|
|
|
|
70 | ||
|
|
|
| ||||||||||
|
liO |
|
|
5 |
|
fil |
U. |
|
|
60 | |||
|
K) |
|
|
i |
|
.f |
|
|
[S. |
|
|
r | |
|
40 |
|
|
>0 |
|
I |
|
|
|
|
|
|
4C |
|
10 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
s |
|
30 |
|
70 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
v |
■, |
n |
|
in |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
•-u. |
L_44 |
|
0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
s |
100 km 90 80 70 60 50 40 30. 20
SKALA ca MSOQOO 5
FÖRSAMLIN
Prop. 1978/79:10
Bilaga 2
Sammanfattning av Emåutredningens betänkande
Emån awattnar den östra sidan av sydsvenska höglandet. Dess av-rinnmgsområde ligger till helt övervägande del inom Jönköpings och Kalmar län och uppgår till 4 460 km. Emån är det största vattendraget i östra Sverige mellan Norrköping och Kristianstad.
Vattenföringen i Emån varierar starkt och såväl extremt höga som extremt låga vattenföringar uppträder. Vid flöden översvämmar Emån stora områden i Hultsfreds, Högsby och Mönsterås kommuner i Kalmar län. Även utmed tillflödet Silverån översvämmas vissa marker. Såväl jordbraket som bebyggelse och vägar m. m. drabbas. Vid stora flöden kan åns vattenstånd stiga med upp till 4 m. Flöden uppträder ofta. Sålunda översvämmas drygt 1100 ha åker och betesmark i medeltal vart tredje år. Detta återkomstintervall motsvarar vattenföringen 80 mVs vid Blankaströms kraftstation. Det hittills största flödet under 1900-talet uppträdde 1951 och uppgick till 222 mVs vid Blankaström. Detta år berördes ca 3 200 ha åker och betesmark av översvämningar. Under perioden 1966—70 inträffade höga flöden varje år.
översvämningar kan minskas genom regleringstekniska åtgärder inom tillriimingsområdet och genom lokala åtgärder. De förra innebär att vattenföringen dämpas genom att vatten hålls inne uppströms de översvämmade områdena eller leds till ett annat vattendrag eller till havet. Med lokala åtgärder avses antingen årensningar, varigenom åfåran breddas ocb fördjupas så att vattenståndet sänks, eller invaUningar där markerna skyddas med vallar mot ån.
Att leda bort vatten — vare sig till annat avrirmingsområde eller till havet — eller att anlägga konstgjorda magasin är inte möjligt att genomföra till rimliga kostnader. Inte heller kan någon betydelsefull flödesdäm-pande effekt erhållas genom att inrätta nya magasin i hittills oreglerade sjöar. De regleringstekniska åtgärder som kan komma i fråga är därför att utnyttja de befintliga regleringsmagasinen bättre än nu och att utöka volymen hos dem. Av redovisningen kap. 8 och 13 framgår emellertid att regleringstekniska åtgärder inte kan ge tillräckliga flödesdämpningar, varför även lokala åtgärder, markavvattningsåtgärder, inom översvämningsområdena måste tillgripas.
Som en första åtgärd bör en längre gående samordning av regleringarna genomföras. Genom ett samordnande organ kan regleringsinnehavarna lämna och få information om flödessituationen och i möjlig mån inrätta tappningarna därefter. Utökad samordning bör vara till gagn för alla berörda intressen. Den bör enligt utrednmgens uppfattning lämp-
Prop. 1978/79:10 10
ligen genomföras inom ramen för Emåns vattendragsförbunds verksamhet.
Flödesprognoser bör utnyttjas som underlag vid regleringen. SMHI har på utredningens uppdrag i januari 1977 åtagit sig att kalibrera en s. k. hydrologisk modell och använda den för prognoser under vårflödet 1977. Man kan räkna med att få ett: underlag för en bedömning av om flödesprognoser av denna typ är användbara. Emåutrediungen avser att senare avge en rapport över modell- och prognosförsöket.
Genom systematisk förhandstappning av magasinen och återfyllning anpassad till flödeskidmen vid översvämningsområdena kan begränsade flödesdämpande effekter uppnås. Genomförandet kräver inte några anläggningskostnader utan i huvudsak endast kostnader för organisationen av samordningen.
För magasinen Bellen, Saljen och eventuellt också Säden bör tapp-ningsreglema ändras så att flödesdämpande reglering blir möjlig. Om Grumlan—Norrasjön väljs till råvattentäkt för Vetlanda bör den nya regleringsdamm, som erfordras, utföras så att höga tappningar blir möjliga även vid låga vattenstånd.
Den flödesdämpande effekten av de regleringstekniska åtgärder som Emåutredningen föreslår blir visserligen begränsad men åtgärderna bör genomföras. De torde dessutom vara till fördel för kraftindustrin och behöver inte komma i konflikt med andra intressen. Lågvattenföringen i ån påverkas inte.
Att genom lokala åtgärder skydda alla de översvämmade markerna utmed Emån och Silverån skulle kosta ca 30 milj. kr. i 1975 års penningvärde, varav ca 19 milj. kr. för årensningar och ca 11 milj. kr. för invaUningar. Nyttan för jordbruket skulle uppgå till ungefär en tredjedel av invcsteringama. Så långt gående åtgärder anser utredningen inte realistiska. Ett betydande skydd kan dock erhållas genom något lägre investeringar.
För de tre nedersta översvämningsområdena Fliseryd, Högsby och Drageryd (områdena A, B och C, se kartor i kap. 9 och översiktskartan sist i betänkandet) föreslås som första åtgärd begränsade årensningar för vilka kostnaden uppskattas till ca 2,4 milj. kr. För att helt skydda huvuddelen av områdena erfordras kompletterande invaUningar. 16 invaUningar redovisas till en sammanlagd kostnad av 7,7 milj. kr.
För att skydda Högsby samhälle föreslås en arensning för 0,4 milj. kr.
Ryningen-området (område D) skidle kunna skyddas helt från översvämningar genom en arensning till en kostnad av 5,5 milj. kr. Området har emellertid ett så stort värde för fågellivet att åtgärden knappast kan komma i fråga. För att skydda delar av området redovisas tre invaUningar, vilkas detaljutformning bör fastläggas senare. Den sammanlagda kostnaden uppskattas till 1,9—2,3 milj. kr. beroende på sträckningen av vallarna.
Prop. 1978/79:10 11
För Mörlunda-området (onu-åde E) föreslår utredningen en årensiung som skyddar området vid flöden med återkomstintervall upp till 20 år. Kostnaden har beräknats till drygt 6 milj. kr. Med två kompletterande invaUningar kan till en kostnad av 0,8 milj. kr. ungefär halva området skyddas helt och hållet.
Området utmed Silverån (område F) kan skyddas med tre invall-nmgar till en sammanlagd kostnad av 0,6 milj. kr.
Den sammanlagda kostnaden för åtgärdema uppgår till drygt 20 milj. kr. i 1975 års penningvärde. Emåutredningen förordar årensningar för ca 9 milj. kr. Härtill kommer invaUningar för något över 11 milj. kr. meUan vilka utredningen inte gjort någon prioritering. Flera av dem anser utredningen vara i hög grad motiverade. Av investeringen för åtgärderna kan jordbruket bära knappt 9 milj. kr., vilket motsvarar en genomsnittiig betalningsförmåga på nära 45 %. För de enskilda objekten varierar betalningsförmågan mellan 20 och 100 %.
Emåutredningen anser att det föreUgger ett stort aUmänt intresse av att begränsa översvämningarna. Det allmänna föreslås därför lämna stöd (bidrag och kreditgaranti) vid genomförandet av åtgärderna.
Prop. 1978/79:10 12
Bilaga 3
Sammanställning av remissyttrandena
Sammanställningen avser remissyttrandena i vad de behandlar utredningens förslag till markavvattningsåtgärder inom översvämningsområdena.
Utredningens förslag har i huvudsak fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. De av utredningen förordade markavvattningsåt-gärdema tUl skydd mot översvämnitigar tiUstyrks av flertalet remissinstanser. Likaså tillstyrks att statligt stöd lämnas tiU åtgärdema.
Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Kalmar län samt LRF tillstyrker att föreslagna årensningar inom Fliseryd-, Högsby- och Dragerydområdena samt inom Mörlundaområdet utförs i första hand. De förordar att samhäUet tar på sig hela kostnaden för dessa årensningar, eftersom det skulle vara administrativt komplicerat, dyrbart och tidskrävande att fördela en del av kostnadema på markägarna enligt vattenlagens bestämmelser. Som skäl härför framförs även att rensningarna främst är påkallade av den igenslammande verkan som tidigare stora utsläpp av avloppsvatten från samhällen och industrier medfört. Länsstyrelsen finner det lämpligt att arbete;t utförs som ett beredskapsarbete i arbetsmarknadsstyrelsens regi. Genomförandet av de föreslagna invallningarna inom de oUka områdena bö:r enligt samma remissinstanser ankomma på markägarna. Åtgärderna bör dock bli föremål för statUgt stöd. Härvid bör de regler tUlämpas som föreslagits i betänkandet om den framtida jordbrakspolitiken avseende särskilt regionalekonomiskt jordbraksstöd. Statsbidrag bör utgå med 50 % av de totala invallnings-kostnaderna med variation efter de olika objektens egen bärkraft.
Även lantbruksstyrelsen tiUstyrker att föreslagna årensningar inom de tre nedre områdena och inom Mörhmdaområdet utförs i första hand. Styrelsen finner att skäl föreligger för ett särskilt statUgt bidrag som täcker skUlnaden mellan utförandekostnadema och jordbrakets båtnad. Med hänsyn till åtgärdernas storlek och karaktär anses dessutom bidrag enUgt rationaliseringskungörelsen med högst 25 % av återstående kostnader vara motiverade. Styrelsen anser att bidrag bör utgå till rensningarna inom de tre nedre områdena med minst 95 %. Beträffande Mörlundaområdet anser styrelsen att eftersom det området är det största och viktigaste jordbruksområdet i Emådalen bör bästa möjliga översvämningsskydd skapas där. Det särskilda bidraget bör enligt styrelsen uppgå tiU 3,5 milj. kr. och jordbruksbidraget till högst 0,85 milj. kr. Totalt skulle därigenom 65 % av den beräknade kostnaden på 6,9 milj. kr. täckas av bidrag. I vad mån invaUningar skall utföras får enligt lantbruksstyrelsen bedömas med hänsyn tUl betydelsen från allmän synpimkt, inverkan från naturvårdssynpunkt och intresset från berörda
Prop. 1978/79:10 13
markägare. Lantbruksstyrelsen prioriterar 13 invaUningar som är kostnadsberäknade tiU ca 6,6 milj. kr. Det föreslagna särskUda bidraget bör enligt lantbruksstyrelsen utgå med 3,3 milj. kr. och jordbraksbidraget med högst 0,8 milj. kr. Detta medför ett totalt bidrag med ca 60 % av kostnaden. Kostnadema för de tekniska detaljutredningarna bör enUgt styrelsens uppfattning täckas av allmänna medel. Styrelsen utgår ifrån att åtgärderna måste föregås av förrättningar enligt 7 kap. vattenlagen. Om åtgärderna genomförs utan att kostnadema fördelas och utan att bestämmelser ges om det framtida underhållet, föratsätter detta enligt styrelsen att aktueUa åsträckor tas under allmänt underhåU. Detta torde enligt styrelsen inte vara genomförbart.
Länsstyrelsen i Kalmar län. Mönsterås kommun, Emåns vattendragsförbund och LRF påtalar att ett jordbruksområde nedströms Fliseryd, vUket inte redovisas i utredningen, också bör skyddas från översvämning.
Eksjö kommun anser att området inom Jönköpings län borde beaktats. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser dock problemen i detta område vara av marginell betydelse.
Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län konstaterar att de skogliga aspektema på Emåns översvämningar inte berörts i någon större grad i utredningen. Enligt skogsstyrelsen kan rensnings- och in-vallningsåtgärder inom området också positivt påverka skogsproduktionen på relativt stora arealer.
Statens naturvårdsverk anser att de föreslagna markawattningsåtgärderna bör kunna accepteras från allmän naturvårdssynpunkt, om vissa av verket framförda krav beaktas. Verket förutsätter att en särskild översiktUg undersökning kartlägger biologin hos fiskearten mal som förekommer i Emån samt dess känslighet för de effekter som kan uppstå genom föreslagna åtgärder. Vidare bör bottensedimentens halt av metaller och miljögifter bestämmas för aktuella rensningssträckor. För att en slutlig bedönming skaU kunna göras av de olika åtgärdemas inverkan på naturmiljön anser naturvårdsverket att alla åtgärder bör redovisas i ett sammanhang innan olika delföretag prövas av vattendomstolen. Verket vill också framhåUa vikten av att åtgärder i Ry-ningenområdet detalj studeras och att naturvårdens intressen därvid prioriteras.
Statens planverk betonar nödvändigheten av en omsorgsfull detaljplanering av åtgärdema, så att negativa konsekvenser för riksintressanta områden och objekt i görligaste mån kan undvikas.
Fiskeristyrelsen uttalar vissa farhågor för fisket om de föreslagna åtgärdema genomförs. F. n. är det endast forsarna nedströms Finsjö i Emåns nedre del som utgör viktiga reproduktionsområden för lax och havsöring. Också forsama inom den av åtgärder berörda delen av Emån kan enligt styrelsen tillmätas potentiellt reproduktionsvärde. De föreslagna årensningarna i forsama vid Högsby och Ryningsnäs anses
Prop. 1978/79:10 14
därför mindre önskvärda från fiskesynpunkt. Årensningar som genomförs på de lugnflytande sträckoma torde däremot endast ha margineUa skadeverkningar. De föreslagna invaUningama kan inte heller åsamka fisket någon olägenhet av betydelse. Fiskeristyrelsen anser att arbetet med årensningar och invaUningar som berör forssträckor skall ske i samråd med och under kontroU av fiskerisakkuniug.
Handbörds naturskyddsförening påtalar risken för att föreslagna markavvattningsåtgärder medför ökad strömhastighet, ökad erosion och ökad sedimentation. Årensningar txir ske så att Emåns strandbrinkar inte skadas. Föreningen ställer sig också tveksam tiU arensning i Tingebroströmmen nedströms Högsby.
Stranda naturskyddsförening anser att åtgärdema inom Fliseryds församling i Mönsterås kommun int<; behöver få några negativa följder för natur- och mUjövårdsintressena.
Flera remissinstanser påtalar problemen vid låga vattenföringar i Emån. Den ökande bevattningen för jordbraksändamål utmed Emån diskuteras i flera yttranden. Ytterligare konkurrens om vattnet befaras vid lågvattenföringar.
Länsstyrelsen i Kalmar län, Emåns vattendragsförbund och LRF anser att lågvattenförhållandena bör studeras närmare innan åtgärder utförs.
Södra skogsägarna uttrycker farhågor för att arbetena i Emån genom gnunling kan medföra försämrad kvalitet på fabrikationsvattnet vid Emsfors brak och Mönsterås brak. Fiskeristyrelsen befarar också störningar för fisket genom grunUing. .A.rbeten i ån bör därför utföras under sommarens lågvattenperiod.
Flera remissinstanser tar upp sysselsättningsläget i de kommuner som berörs av Emåns översvämningar.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser att Högsby och Hultsfreds kommuner är i särskUt behov av statiiga stimulansåtgärder. En statlig satsning på att begränsa eUer eliminera översvämiungama får därför enligt länsstyrelsen en regionalpolitisk effekt, iven lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnden i Kalmar län, lantmäteriverket och LRF hänvisar tUl sysselsättningsläget som särskUt skäl för att det allmänna bör stödja de föreslagna markawattningsåtgärderna. Lantbruksstyrelsen och lantbraks-nämnden framhåller att merparten av jordbraken i Emådalen är bestående och utvecklingsbara familjejordbruk. Det är därför mycket saimolikt att investeringar i jordbraket i dessa bygder innebär ökade sysselsättningsmöjligheter.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför ati årensningsarbeten insatta vid rätt tidpunkt kan ha positiv betydelse för sysselsättningen i länet och föratsätter att sysselsättningsplaneiing sker i nära samråd med arbetsmarknadsmyndigheten.
NORSTEDTS TRYCKERr STOCKHOLM 1978 780S0»