om statligt stöd till åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren (Proposition 1979/80:91)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1979/80:91 Regeringens proposition

1979/80:91

om statligt stöd till åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren;

beslutad den 28 febmari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upplagils i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att statligt slöd skall lämnas lill vissa åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren.

I Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 91

Prop. 1979/80:91

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-02-28

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om statligt stöd till åtgärder för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 oktober 1976 tillkallade chefen för jordbmksdepartementet en särskild utredare' med uppdrag atl utreda frågan om en ändrad reglering av Hjälmaren. Ulredningen, som anlog namnet Hjälmarutredningen 1976 (Jo 1976:10), avlämnade i april

1978 rapporten (Ds Jo 1978: 3) Valtenförbund för Hjälmaren och i augusti

1979 betänkandel (Ds Jo 1979:10) Ändrad vattenhushållning i Hjälmaren. Efler remiss har yttranden över betänkandet avgelts av statens vägverk,

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiel, riksrevisionsverkei, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk, länsstyrelserna i Södermanlands, Örebro och Västmanlands län, Södermanlands läns landsting, Örebro läns landsting, Örebro, Eskilstuna, Laxå, Vingåkers, Katrineholms, Arboga, Kumla och Hallsbergs kommuner, Hjälmarens vattenvårdsförbund, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag, Alfa Laval AB samt Gränges Kraft AB. Vidare har en skrivelse inkommit från Hjälmare Kanal och Jäders Bmk AB.

Statens vägverk har bifogat yttranden av vägförvaltningarna i Södermanlands, Västmanlands och Örebro län. Lantbmksstyrelsen har bifogat yttranden av lantbmksnämnderna i samma län. Fiskeristyrelsen har bifogat yttrande av fiskeriintendenten i övre södra distriktet.

' Riksdagsledamoten Erik Larsson.

Prop. 1979/80:91 3

En karta över Eskilslunaåns avrinningsområde bör bifogas protokollet som bilaga 1.

Utredningens sammanfattning av sitt betänkande bör bifogas prolokollel som bilaga 2. Belräffande nuvarande förhållanden, tidigare utredningar och utredningens närmare överväganden hänvisas lill belänkandet.

En sammanställning av remissinsiansernas yttranden bör bifogas protokollet som bilaga 3.

2 Föredragandens överväganden

Hjälmaren har en yta av ca 480 km och är därmed lill slorleken landets fjärde sjö. Hjälmaren har sill utlopp i Eskilstunaån som rinner ul i Mälaren vid Torshälla. Från Hjälmaren rinner också Hjälmare kanal. De största tillflödena är Svartån och Täljeån (Kvismare kanal).

Hjälmaren regleras alltsedan sjön år 1888 blev föremål för en sjösänkning, "den stora sjösänkningen", varvid medelvattenståndet sänktes 1,3 m. Vatlenhushållningsbestämmelserna för regleringen har därefler inle ändrats. Enligt dessa bestämmelser skall regleringen bedrivas mellan dämningsgränsen -f 22,22 m och sänkningsgränsen -(-21,62 m. Regleringen sker vid Hyndevadsdammen i Eskilstunaån. Huvudman för regleringen är Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag.

De olika intressen som framför allt berörs av vattenståndet i Hjälmaren är jordbmk, fiske, naturvård, friluftsliv, sjöfart och kraftproduktion.

Del har visal sig atl regleringsgränserna ofla över- resp. underskrids. Sålunda har under perioden 1888-1978 dämningsgränsen i samband med stora flöden i medeltal överskridils vart Qärde år, och sänkningsgränsen i samband med torra somrar och höstar underskridits i medeltal vartannat eller vart tredje år. Det högsla vattenstånd som har uppmätts är -1-22,48 m (år 1924) och del lägsta är -1-21,15 m (år 1976). De höga vattenstånden, vilka i allmänhel inträffar under våren, leder till skador för jordbruket. De låga vattenstånden är Ull olägenhel för naturvård, friluftsliv, sjöfart och fiske.

En ny vattenhushållningsplan för Hjälmaren bör enligl Hjälmamtred-ningen utformas så alt den eliminerar nackdelarna med nuvarande reglering utan att man därför ändrar på medelvattenslåndel sommartid. Ulredningen har därför föreslagit olika förändringar av nuvarande vatlenhushåll-ningsbestämmelser samt olika åtgärder i Svartån, Eskilstunaån och Hjälmare kanal, vilka samlliga har till ändamål atl göra del möjligt all dämpa vattenståndsstegringen i samband med stora vårflöden och minska vatlen-ståndssänkningen under torrperioder.

De föreslagna vallenhushållningsbestämmelserna avviker från de nu gällande framför allt genom atl de föreskriver atl tappningen från sjön om möjligt skall avpassas så atl vattenståndet sommartid följer en linje med ti Riksdagen 1979/80. I saml. Nr. 91

Prop. 1979/80:91 4

vattenståndet -1-21,95 m den 20 maj och -1-21,73 m den 30 seplember. Sänkningsgränsen -1-21,62 m får i vissa fall underskridas under vintern, dock med högst 12 cm ned till nivån -(-21,50 m. Dessulom sänks minimi-tappningen från Hjälmaren genom Eskilstunaån och Hjälmare kanal från nuvarande 5,1 m'/s till 3,1 m'/s, varav 3,0 m/s genom Eskilstunaån och 0,1 m'/s genom Hjälmare kanal. För beslämmande av tappningen från Hjälmaren inför vårfloden ulnylljas en hydrologisk modell för Hjälmaren, vilken utarbetats av SMHI.

Utredningen har dessutom föreslagit att vissa rensningar utförs i Eskilstunaån samt all en del av Hyndevadsdammen byggs om. Åtgärderna i Svartån innebär ett något ändrat handhavande av de befintliga regleringarna där samt utvidgning av elt par regleringar. Utredningen anser det nödvändigl med förbättrad valtenståndsbestämning i Hjälmaren och föreslår att tre nya mätstationer uppförs.

Enligt ulredningen börden föreslagna vallenhushållningsplanen och därmed sammanhängande åtgärder genomföras av ett valtenförbund för Hjälmaren. Kostnaderna för att genomföra den ändrade regleringen har beräknats till 8 milj. kr. i del penningvärde som rådde vid utgången av år 1978. Utredningen föreslår att dessa kostnader helt bestrids av slalen.

Ulredningens förslag har bemötts posilivt av flertalet remissinstanser. Det har dock framförts krav både på lägre och högre vattenstånd sommartid. Kritik har också framförts mot tappningsplanen vad avser dess inverkan på kraftproduktionen i Eskilstunaån och Hjälmare kanal. Några remissinstanser har i ett par avseenden framfört invändningar mol förslagel att staten skall bekosta de föreslagna åtgärderna.

För egen del villjag framhålla den stora betydelse vatlenståndsförhållan-dena har för de intressen som har anknytning till Hjälmaren. Vad gäller jordbmket har den fortgående markytesänkningen på jordbruksmarkerna kring sjön till följd av bortodling m. m. lett till att verkningarna av sjösänkningen delvis eliminerats. Genom invallning har en del av sjösänkningsjordarna gjorts mindre utsatta för valtenståndsvariationerna men för de jordar — främst på sjöns norra sida - där invallning inte varil ekonomiskl motiverad, är sjöns vallenstånd av största betydelse för möjligheterna att bruka jordarna. Höga vattenstånd under vår, sommar och höst är därför fill skada för jordbruket. För övriga intressen är det däremot väsentligl alt vattenståndet under samma årstider inte .sjunker till för låg nivå. Vid låga vattenstånd uppstår breda sterila strandplan, djur- och växtliv i slrandzonen skadas och bladvassen får ytterligare möjligheter atl breda ul sig. Dessutom försvåras båtfart och fiske samtidigt som badmöjligheterna försämras. Det vattenstånd som råder vid nuvarande sänkningsgräns torde emellertid kunna accepteras från nu nämnda synpunkter.

1 den fysiska riksplaneringen har Hjälmarområdet tillmätts slor belydelse från skilda synpunkter. Enligt länsstyrelsernas redovisning omfattar Hjälmarområdet betydande områden av primärt inlresse för jordbmket.

Prop. 1979/80:91 5

Hjälmaren har även klassificerats som riksobjekt från frilidsfiskesynpunkl och anses också betydelsefull för yrkesfisket. Några öar saml vissa områden kring Hjälmaren har bedömls vara av riksintresse från naturvårdssynpunkl. Hjälmaren är också av stor betydelse för det rörliga friluftslivet, främst fritidsfiske, båtsport och bad. Större delen av Hjälmarområdet har i flera avseenden angetts vara av riksintresse för kulturminnesvården.

Mot bakgmnd av Hjälmarens betydelse för skilda intressen uttalade regeringen i beslut rörande fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten den 1 mars 1979 belräffande Södermanlands län och den 15 mars 1979 beträffande Örebro län och Väslmanlands län bl. a. att frågor om vattenvård och vatlenreglering bör uppmärksammas särskill vid det fortsatta planeringsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu har sagl anser jag atl del är ell belydande allmänt intresse att åtgärder vidlas för att förbättra vatlenslåndsförhållan-dena i Hjälmaren.

Frågor om tillåtligheten av vattenreglering som inte huvudsakligen avser torrläggning av mark samt byggande i vatten och ändrad vattenhushållning prövas enligt vattenlagen (1918: 523) av vallendomstol eller av regeringen. Normalt sker prövningen vid vattendomstol. Regeringen har dock enligt 4 kap. 17 § vattenlagen möjlighet att förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av vissa slags företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Med stöd av denna beslämmelse har regeringen i vaUen-rättskungörelsen (1971: 789) förbehållit sig lillållighetsprövningen bl. a. av vattenreglering i de största sjöarna i landet, bl. a. Hjälmaren. Alla ändringar av nuvarande reglering, vilka påverkar vattenståndet i sjön eller vatten-avrinningen ur sjön, skall därför prövas av regeringen.

Jag avser aU i det följande redogöra för hur jag ser på Hjälmarulredning-ens förslag fill en ändrad vaUenhushållning i Hjälmaren samt i vilken utsträckning jag ansei" atl staten bör betala kostnaderna för genomförandet av en ny vattenhushållningsplan för Hjälmaren.

Av vad jag tidigare har anfört framgår atl det finns olika uppfattningar om hur regleringen bör bedrivas. Hjälmamtredningens förslag är ett försök lill avvägning mellan dessa uppfattningar. Krilik mol förslagel har likväl -eller kanske jusl därför - framförts från företrädare för flertalet av de olika intressegmpperna. Förslaget har sålunda mött krifik från såväl naturvårds-, jordbmks- som kraftproduklionssynpunkt, men däremot inte från fiskesynpunkt. Natufvårdsintresset torde i huvudsak sammanfalla med fritids- och båtfartsintressena. Likaså torde skogsbmksinlresset i allt väsentligt sammanfalla med jordbmksintresset.

Alla de nu nämnda intressena är av stor allmän betydelse och jag finner inte skäl att fillmäta något av dem större tyngd än de andra. I likhet med Hjälmamtredningen bedömer jag därför atl den framfida regleringen av Hjälmaren måste utformas genom en avvägning mellan de berörda intressena. Det är således inte möjligt atl reglera Hjälmaren på etl sådant sätt att alla blir helt tillgodosedda.

Prop. 1979/80:91 6

Med hänsyn lill de förhållanden somjag nu har berört finns det knappasi uirymme för några mera ingripande förändringar av nuvarande reglering. Regleringen bör därför i enlighet med Hjälmamtredningens förslag även i framtiden bedrivas inom i huvudsak del intervall som 1888 års regleringsbestämmelser anger. Man bör även i fråga om medelvattenslåndel under vegetationsperioden (mitlen av april — slulel av september) ulgå från i slort selt oförändrade förhållanden. Enligt utredningen skulle detla innebära att vattenståndet i slutet av maj bör vara -1-21,95 m och att det därefter bör avsänkas rätlinjigt ned till nivån -1-21,73 m i slulel av seplember. Under det forlsalla arbetet med en lappningsplan kan del givetvis komma alt visa sig nödvändigt att justera dessa nivåer något. I enlighet med vad som framförts av några remissinstanser bör man med hänsyn lill kraftproduktionen även undersöka effeklerna av att någol öka de föreslagna avvikelserna från den räta linjen mellan de nämnda nivåerna.

Naturvårdsverket hävdar i sitl remissyttrande all nuvarande medelvattenslåndel är resultat av otillåtna sänkningar under sänkningsgränsen och otillåtet höga tappningar i Eskilstunaån under torrperioder. Delta påslående vinner inle slöd i ulredningen. Såsom framgår av denna lorde det snarasl vara så att del på gmnd av ofullkomligheler i nuvarande bestämmelser över huvud taget inte är möjligt att under långvariga torrperioder undvika att sänkningsgränsen underskrids. Det är av samma skäl för övrigt inte heller möjligt att undvika att dämningsgränsen ibland överskrids.

Inte ens med den av utredningen förordade tappningsplanen blir det möjligt atl undvika att sänkningsgränsen ibland underskrids. Della skulle dock komma att inträffa betydligt mer sällan och under kortare perioder än f. n. Vattenståndet skulle inte heller komma atl sjunka så lågt som nu. Vill man helt undvika att sänkningsgränsen underskrids, vilkel enligl naturvårdsverket är etl mycket starkt krav från naturvårdssynpunkl, måste enligt utredningen minimitappningen i Eskilstunaån minskas lill betydligt under 3 m'/s. Vid så låga vattenföringar kan del emellertid enligt utredningen befaras att vattenkvalitén i Eskilstunaån blir oacceptabel från hälsovårds- och miljövårdssynpunkt. En annan möjlighet är att vattenståndet i Hjälmaren under våren och försommaren höjs för all man på delta sätt skall få elt större magasin all ta av under en långvarig torrperiod under senare delen av sommaren och hösien. Delta skulle vara lill avsevärd nackdel för jordbmket. I likhet med Hjälmarutredningen bedömer jag aU dessa åtgärder inte är realistiska. Jag delar Hjälmarutredningens uppfattning om att en förhandstappning av sjön ned till nivån -(-21,50 m inför slora vårflöden knappast skulle leda till några skador av betydelse.

Kammarkollegiet har i sitl remissyttrande fäst uppmärksamheten på alt en sänkning av vattenståndet under våren kan få konsekvenser för fågellivet i Kvismaren. Med hänsyn till avrinningsförhållandena från Kvismaren torde emellertid vattenståndet där inte komma atl påverkas nämnvärt. Del är dock viktigt att frågan uppmärksammas vid det fortsatta arbetet med en

Prop. 1979/80:91

ändrad reglering av Hjälmaren. 1 enlighet med vad som framförts av länsstyrelsen i Södermanlands län finns del även anledning att följa regleringens inverkan på andra vårdefulla våtmarker runl Hjälmaren.

Den föreslagna tappningsplanen kommer enligt lantbmksstyrelsen och lantbmksnämnderna atl ge effekler som totall innebär en förbättring för jordbmket.

Tappningsplanen skulle få vissa konsekvenser för kraftproduktionen i Eskilstunaån och Hjälmare kanal. I de fem kraftverken i Eskilstunaån produceras f. n. knappl 18 milj. kWh/år. Enligl Hjälmarutredningen skulle tappningsplanen komma att leda lill etl produktionsbortfall av drygt 0,2 milj. kWh. Förlusten härigenom skulle dock värdemässigt lill största delen uppvägas genom att samtidigt en del sommarkraft förs över till vinterkraft. I de tre kraftverken i Hjälmare kanal produceras årligen 2 milj. kWh, vilkel enligt kraftverksägaren genom rationaliseringar av driften kommer all öka till 2,5 milj. kWh. Kraftbortfallet till följd av den föreslagna tappningsplanen har beräknals till 0,6 milj. kWh.

Bortfallet i kraftproduktionen beror på en lägre tappning i Eskilstunaån och Hjälmare kanal sommartid än vid nuvarande reglering. Denna minskade tappning är oundviklig om vatlenslåndsförhållandena i Hjälmaren under torrperioder skall kunna förbättras. Med hänsyn lill den slora belydelse en sådan förbättring skulle få för naturvård, friluftsliv och fiske anser jag att man får acceplera konsekvenserna för kraftproduktionen. Evenluell ersättning till kraftverksägarna härför bör täckas av staten, eftersom det i första hand är de allmänna intressena som tillgodoses med den minskade tappningen.

I den föreslagna tappningsplanen ingår rensningar av viss omfattning i Eskilstunaån. Syftet med rensningarna är att öka avbördningsförmågan i ån och på så vis minska vattenslåndsstegringarna i samband med slora vårflöden. Rensningarna skulle därför vara till nylla för jordbruket. 1 ulredningen visas atl avbördningsförmågan i Eskilstunaån försämrats kontinuerligt sedan sjösänkningen genomfördes och den är numera långl ifrån tillräcklig för att hindra att vattenståndet vid slora vårflöden inle skall överskrida dämningsgränsen. Denna försämring kan anlas komma alt fortgå i oförminskad takt. En rensning av ån är därför närmast att betrakta som elt led i etl normall underhåll av vattendraget. Jag anser därför all rensningar bör utföras.

I utredningen diskuteras tre rensningsalternativ, vilka skulle kosta totalt 3,3 resp. 7,8 och 13,3 milj. kr. Nyttan för jordbmket av del billigaste alternafivet har beräknats lill 2 milj. kr. Nyttan av de dyrare alternativen skulle enligt ulredningens bedömning visserligen bli slörre men ökningen skulle inte slå i rimligl förhållande till de högre kostnaderna. De dyrare alternativen skulle dessutom orsaka betydande skador för bebyggelsen och naturmiljön kring ån. Med hänsyn härtill och till de fördelar som redan del billigasle alternativet skulle ge jordbruket anser jag i likhet med Hjälmarutredningen att rensningarna bör utföras enligt detta alternativ.

Prop. 1979/80:91 8

Eflersom del är jordbruket som i försia hand har nylta av rensningarna menar några remissinstanser alt jordbruket även bör bekosta dessa. Kostnaderna skulle i så fall fördelas på delägarna i Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag, som är huvudman för den nuvarande regleringen. Sjösänkningsbolaget saknar emellertid akluell delägarförteckning och alt upprätta en ny sådan förteckning är med hänsyn till tidsåtgången och kostnaderna enligl min mening ogörligt. Den skulle inle heller, som någon remissinstans har hävdat, komma till användning vid bildandel av ett valtenförbund för Hjälmaren. Endasi de slörre torrläggningsföretagen påverkar nämligen vattenståndet på etl sådant sätt atl de bör vara medlemmar i ell valtenförbund och långtifrån alla jordbmksföretag kommer därför att vara medlemmar i förbundel. Jag anser med hänvisning till vad jag nu har anfört att staten bör stå även för de koslnader som föranleds av rensningar i Eskilstunaån.

För atl regleringen skall kunna skötas enligt den föreslagna tappningsplanen krävs enligt utredningen all den mindre sektionen av regleringsdammen i Hyndevad byls ul mol en modern damm. Som framhålls i utredningen uppfördes den befintliga regleringsdammen för över 90 år sedan. Den har en konstruktion som inte fyller de krav som man i dag måste slälla på en damm med vilken en sjö av Hjälmarens storlek och betydelse regleras. Även tillgång till Ullförlitliga vattenslåndsobservalioner är väsentlig för regleringens handhavande. Därför behövs ell par nya stationer för vattenståndsavläsning. En ombyggnad av Hyndevadsdammen och uppförandet av ytterligare mätstationer skulle gagna samtliga intressen som berörs av regleringen, inte minst del allmänna naturvårds-intresset. Jag förordar därför atl slaten lar på sig de kostnader som föranleds av ifrågavarande åtgärder.

Vad gäller övriga dammar i Eskilstunaån och invallningen nedströms Torshälla, som Eskilstuna kommun behandlar i sitt yttrande, torde de' redan planerade ombyggnaderna m. m. inte vara föranledda av Hjälmamtredningens förslag till nya vattenhushållningsbestämmelser. Jag anser därför alt slaten inte bör betala kostnaderna för dessa åtgärder.

Av vad jag nu har anfört framgår att jag i allt väsentligt ansluter mig till utredningens förslag till ändrad vaUenhushållning i Hjälmaren. Detta förslag måste givetvis bearbetas vidare samt därefter prövas enligl vattenlagen. Jag vill därför betona att det först är efter den ingående behandling av förslagets inverkan på olika intressen som sker vid en sådan prövning, som den ändrade vattenhushållningen kan få sin slutliga utformning.

I likhet med Hjälmamtredningen anser jag det naturligt att det fortsatta arbetet med en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren omhänderhas av ett vattenförbund för Hjälmaren. Jag har erfarit att länsstyrelserna i berörda län har tagit initiativ till bildandet av ett sådant förbund och att vissl förberedelsearbete nu pågår.

1 detta sammanhang vill jag också peka på möjligheterna att, när fömt-

Prop. 1979/80:91 9

sättningar härför föreligger, utföra erforderliga arbelen såsom beredskapsarbelen. Jag ulgår från att detta beaktas i planeringen och att samråd därvid sker med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Den sammanlagda kostnaden för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren av det slag jag här har förordal och de ylterligare ålgärder som enligl min uppfattning bör vidtas i samband härmed uppgår lill 7 milj. kr. i del penningvärde som rådde vid uigången av år 1978. Härtill kommer kostnaderna för detaljprojektering, vatlendomslolsbehandling m.m., vilka kan uppskattas till 15% av genomförandekostnaderna, dvs. till drygt 1 milj. kr. Även dessa kostnader bör bestridas av statsmedel. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår därför till ca 8 milj. kr.

Med hänsyn till tidsåtgången för planering och projeklering av arbetena samt för prövningen enligt vattenlagen torde endast en mindre del av del tolala beloppel behöva tas i anspråk under de närmaste åren.

Under budgetåret 1980/81 torde därför medelsbehovel inskränka sig till 0,5 milj. kr. för fortsatta ulrednings- och projekteringskostnader. Detla belopp bör belasta anslaget Ersättningar för vissa besiktningar och syneförrättningar under tionde huvudtiteln.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna atl statligt stöd till fortsaU utrednings- och projekteringsarbete för en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren och härmed förenade åtgärder lämnas enligt de gmnder som jag har förordat i det föregående,

2. medge att kostnaderna för det statliga stödet får bestridas från förslagsanslaget Ersättningar för vissa besiktningar och syneförrättningar under fionde huvudfiteln.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1979/80:91

Bilaga 1

Prop. 1979/80:91 11

BUaga2

Sammanfattning av Hjälmarutredningens betänkande (Ds Jo 1979:10) Ändrad vattenhushållning i Hjälmaren

Hjälmamtredningen Ullsatles hösten 1976. Vår huvudsakliga uppgift har varit att undersöka fömtsättningama för en reglering av Hjälmaren som bättre än den nu gällande regleringen tillgodoser de skilda inlressen som är förenade med sjöns nyttjande. Vi fick också i uppgifl att undersöka vilka möjligheter det finns att åstadkomma en ny organisation för administrationen av Hjälmarens reglering. I den sistnämnda delen avgav vi en delrapport våren 1978 (Ds Jo 1978: 3) Vattenförbund för Hjälmaren.

Hjälmaren regleras alltsedan sjösänkningen genomfördes år 1888. Vattenhushållningsbestämmelserna för regleringen har inte ändrals sedan dess. Enligt dessa skall regleringen bedrivas mellan dämningsgränsen -(-22,22 m och sänkningsgränsen -(-21,62 m. Hjälmaren har sitt utlopp i Eskilstunaån, som rinner ut i Mälaren. Från Hjälmaren rinner också Hjälmare kanal. Största tillflödet är Svartån, som rinner ul i Hjälmaren vid Örebro.

De olika intressen som framför allt berörs av vattenståndet i Hjälmaren är jordbmk, fiske, naturvård, friluftsliv, sjöfart och kraftproduktion.

Det har visat sig att regleringsgränsema ofta över- resp. underskrids. Sålunda har under perioden 1888-1978 dämningsgränsen i samband med stora flöden i medeltal överskridits vart Qärde år, och sänkningsgränsen i samband med torra somrar och höstar underskridits i medeltal vartannat eller vart tredje år. Det högsla vattenstånd som har uppmätts är -1-22,48 m (år 1924) och det lägsta är -1-21,15 m (år 1976). De höga vattenstånden, vilka i allmänhet inträffar under våren, leder till skador för jordbmket. De låga vattenstånden är till nackdel för naturvård, friluftsliv, sjöfart och fiske.

Våra beräkningar av olika regleringsaltemativ har visal att del inte är möjligt att höja Hjälmarens medelvattenstånd under sommaren utan att detta leder till allvarliga skador för jordbmket. Dessa skador skulle visserligen till största delen kunna förebyggas genom invallningar. Kostnaderna för sådana invallningar skulle emellertid bli mycket stora och flerfaldigt översfiga värdet av de skador de skulle förebygga. Vi har därför bedömt att fördelama för övriga intressen av en höjning av vattenståndet inte tillnärmelsevis uppväger skadoma för jordbmket eller kosinadema för att förebygga sådana skador. En sänkning av sjöns medelvattenstånd skulle ytterligare försämra de redan otillfredsställande förhållandena för naturvård, friluftsliv, sjöfart och fiske.

En ny vattenhushållningsplan för Hjälmaren bör enligt vår mening i stället inriktas på att i möjligasle ulsträckning eliminera nackdelarna med nuvarande reglering utan atl man därför ändrar på medelvattenståndet sommartid. Vi har därför föreslagit olika förändringar av nuvarande vattenhushållningsbestämmelser samt olika åtgärder i Svartån, Eskilstunaån och Hjälmare kanal vilka samtliga har till ändamål att göra det möjligt att dämpa vattenståndsstegringen i samband med stora vårflöden och minska vattenståndssänkningen under torrperioder. Vi har dessutom slälll samman en lappningsplan - betecknad lappningsplan III: 12 - vilken tillsammans med vissa regleringstekniska åtgärder i Svartån och Hjälmare kanal bör kunna tjäna som utgångspunkt för en ny vattenhushållningsplan för Hjälmaren.

Prop. 1979/80:91 12

De i lappningsplanen föreslagna vallenhushållningsbestämmelserna avviker från de nu gällande framför allt genom atl de föreskriver att vattenståndet sommartid om möjligt skall följa en lutande linje med vattenståndet -1-21,95 m den 20 maj och -(-21,73 m den 30 seplember. Sänkningsgränsen -t-21,62 m får i vissa fall underskridas under vintern, dock med högst 12 cm ned till nivån -1-21,50 m. Dessulom sänks minimitappningen från Hjälmaren genom Eskilstunaån och Hjälmare kanal från nuvarande 5,1 m/s till 3,1 mVs, varav 3,0 m/s genom Eskilstunaån och 0,1 m'/s genom Hjälmare kanal. För bestämmande av tappningen från Hjälmaren inför vårfloden utnytljas en hydrologisk modell för Hjälmaren, vilken utarbetats av SMHI. En fömtsättning för atl vattenståndet under våren skall kunna hållas på den nivå som anges i planen är atl rensningar vidlas i Eskilstunaån, dels mellan utloppet vid Biby och Hyndevadsdammen, dels mellan Hyndevadsdammen och Rosenholmsdammen, Vi bedömer även all del erfordras en ny damm över den mindre åfåran i Hyndevad för all regleringen skall kunna bedrivas på önskat sätt.

En reglering enligt den föreslagna lappningsplanen kommer att leda till kraftförluster i Hjälmare kanal till ett värde av i medeltal 60000 kr./år.

Beträffande Svartån har vi funnil att befinlliga regleringsmagasin i huvudfåran och i Laxån i viss ulsträckning skulle kunna användas på ett sätt som bättre än del nuvarande tillgodoser önskemålen i fråga om vattenstånd i Hjälmaren. Detta skulle kunna ske ulan atl ändamålei med regleringarna, kraftproduktion och vallenförsörjning, åsidosätts. Vi har dessulom funnit att magasinen i Västra Laxsjön och Borasjön bör kunna utvidgas någol utan att detta leder till större skada eller intrång för motstående inlressen. För att resultatet av regleringen skall bli del som vi avser med vårt förslag till ändrad reglering, anser vi all del är nödvändigt med förbättrad vattenståndsbestämning i Hjälmaren. Vi föreslår därför atl ombyggnaden av mätstationen vid Notholmen fullföljs och att tre nya stationer uppförs, varav en i Hjälmaren och två i anslutning lill Hyndevadsdammen.

Vi föreslår att det bör ankomma på ett vattenförbund för Hjälmaren att genomföra den föreslagna vallenhushållningsplanen för Hjälmaren.

Kostnaderna för att genomföra den föreslagna vattenhushållningsplanen och därmed sammanhängande åtgärder har vi beräknat till inemot 8 milj. kr. Vi föreslår att dessa kostnader bestrids av staten.

Prop. 1979/80:91 13

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över Hjälmarutredningens betänkande (Ds Jo 1979:10) Ändrad vattenhushållning i Hjälmaren

Utredningens förslag har fåll etl i huvudsak posilivi mottagande vid remissbehandlingen. De av utredningen föreslagna ändringarna av vatten-hushållningsbeslämmelserna och därmed sammanhängande åtgärder tillstyrks av flertalet remissinsianser. Likaså tillstyrks atl ansvarel för atl ulredningens förslag genomförs bör åvila ett vattenförbund för Hjälmaren. Flertalet remissinstanser Ullstyrker också alt kostnaderna för genomförandel av förslaget bestrids av slaten.

Enligt Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) synes utredningens förslag väl lämpade atl förbättra förhållandena kring Hjälmaren, men det bör även ställas krav på underhåll av invallningar kring sjön, liksom på underhållsrensningar i Eskilstunaån. SMHI anser även att vattenhushållningsbestämmelserna är i huvudsak ändamålsenliga. SMHI påpekar att del finns möjlighet all utföra hydrologiska prognoser även under sommar och höst vilka kan förbättra bedömningsunderlaget vid regleringen.

Kammarkollegiet tillstyrker ulredningens förslag lill lappningsplan i huvuddrag. Kollegiet anser emellertid att de föreslagna rensningarna i Eskilstunaån inte är ekonomiskl försvarbara. Kollegiet bedömer vidare att en ökad reglering av Väslra Laxsjön och Borasjön skulle drabba dessa sjöar hårt. Enligt kollegiets mening bör önskemålet om en bätlre reglering i Hjälmaren inte få gå ut över andra sjöar inom sjösystemet. Kammarkollegiet ifrågasätter nödvändigheten av en ombyggnad av Hyndevadsdammen. Eflersom enda skälet till ombyggnaden är att handhavandet av regleringen skulle underlättas frågar sig kollegiet om del inle är regleringsintressenler-nas sak att stå för den delen. Kollegiet framhåller slutligen atl en sänkning av vattenståndet under våren kan få konsekvenser för fågellivet i Kvismaren och effekterna därvidlag bör därför utredas för alt därigenom möjliggöra ett ställningstagande till eventuella skadeförebyggande åtgärder.

Riksrevisionsverket anser sig inle kunna biträda ulredningens förslag till åtgärder i Eskilstunaån eftersom enda effekten av dessa skulle vara en ökning av jord- och skogsbmkets avkastningsförmåga som med fyra milj. kr. understiger kostnaderna för åtgärderna. Om den dyrare tappningsplanen III: 12 väljs bör enligt verket möjligheterna att låla de gynnade intressena bära en del av kostnaderna närmare ulredas. Regleringens positiva effekter för naturvården och andra inlressen kan däremol enligl verket motivera all slaten bär kostnaderna för lappningsplan III: 11.

Lantbruksstyrelsen samt lantbruksnämnderna i Södermanlands, Västmanlands och Örebro län tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag men anser att rensningarna i Eskilstunaån bör ges en någol slörre omfattning än utredningen föreslagit och förordar ett rensningsalternafiv mellan alt. 1 och all. 2. Lantbruksnämnden i Örebro län påpekar särskill alt Eskilstunaåns avbördningsförmåga försämrats markant sedan reglerings-gränserna fastställdes. Lantbruksstyrelsen framhåller att vid den kommande vatlendomslolsprövningen bör även del framtida underhållet av berörda delar av Eskilstunaån prövas och fastställas. Lantbmksmyndighe-terna anser att den föreslagna tappningsplan III: 12 totalt sett leder lill en

Prop. 1979/80:91 14

förbättring för jordbmket jämfört med nuvarande förhållanden även om den av ulredningen redovisade lappningsplan II vore att föredraga. Myndigheterna finner emellertid alt den förstnämnda tappningsplanen är den mesl realistiska eftersom den gynnar flest intressen. Lantbruksstyrelsen påpekar att det torde vara så gott som ogenomförbart all fördela några kostnader på berörda jordbmksföretag. Slyrelsen lillslyrker därför att samtliga kostnader bestrids med statliga medel.

Skogsstyrelsen finner att utredningens behandling av de skogliga frågoma har varit alllför översiktlig och all vattenståndets betydelse för skogsmarken mnt Hjälmaren borde ha belysts närmare. Styrelsen förordar lappningsplan III: 12 saml betonar vikten av en effektiv vattennivåövervakning och tillföriilliga vårflödesprognoser.

Fiskeristyrelsen tillstyrker utredningens förslag till tappningsplan. I etl yttrande till fiskeristyrelsen har fiskeriintendenten i övre södra distriktet anfört att tappningsplanen innebär en avsevärd förbättring för vårlekande fiskar i Hjälmaren vilket skulle göra en ökad reproduktion möjlig.

Statens naturvårdsverk — anser att utredningens motstånd mot en

höjning av medelvatlenståndet inte är befogad. Del nuvarande medelvattenslåndel är resultat av otillåtna sänkningar under sänkningsgränsen och otillåtet höga tappningar i Eskilstunaån under torrperioder. Om sänkningsgränsen respekterats enligt de urspmngliga villkoren och beslämmelserna skulle medelvattenståndet ha varit högre. Man bör vid resonemang om skadeverkningar utgå från detta högre tillåtna medelvattenstånd. Någon beräkning av dess nivå har dock inte gjorts.

Jordbrukets svårigheter och känslighet för höga vattenstånd har ökat under årens lopp på gmnd av de torrlagda markernas hopsjunkning. För att bibehålla torrläggningseffekten på dessa marker bör invallning ske och inte ytterligare sänkning av sjön.

Från nalurvårdsintressets sida är det ett mycket starkt krav att vattenståndet i Hjälmaren inle under några omständigheter tillåts sjunka under den redan år 1877 av Kungl. Maj:t fastställda sänkningsgränsen -t-21,62 m. Vaije underskridande av denna gräns är ett steg på vägen mot en ödeläggning av viktiga delar av Hjälmaren i princip på samma sätt som skelt med

Hornborgasjön.---

Mot bakgmnden av de fördelar som jordbmket torde ha vunnit av sjösänkningen, ställer man sig i delta sammanhang tveksam till talet om

allvarliga förluster för jordbmket.

Naturvårdsverket delar inle ulredningens uppfaUning om atl staten bör betala kostnaderna för de föreslagna åtgärderna.

Verkel anför: Enligl naturvårdsverkets mening tillgodoser en ny vattenhushållningsplan både jordbruks- och andra intressen, även om verkets synpunkter rörande sänkningsgränsens okränkbarhel beaktas. Jordbmket liksom andra intressen, såsom kraftintresset bör därför svara för sin del av

kostnaderna.--

Statens planverk framhåller att det vid utarbetande av en vattenhushållningsplan för Hjälmarens vattenområde är viktigt att en vattenöversikt, plan för vård och utnyttjande av sötvattentillgångarna nära ansluts till kommunernas översiktliga markanvändningsplaner. Då det gäller Hjälmaren är det enligt verket inle bara fråga om reglering, alltså kvanlitet vatten vid olika tidpunkter, utan även kvaliteten på vattnet i sjön och tillrinnande vatten från omgivande kommuner. Verket anser att ett samarbete bör etableras mellan kommunerna inom Hjälmarens vattenområde sammanhållet av vattenförbundet, varvid de olika samhällsintressena rådfrågas.

Prop. 1979/80:91 15

Statens industriverk värderar inverkan på kraftproduktionen av den föreslagna tappningsplanen till mellan -(-2,5 och -2 milj. kr. Verket bedömer också atl elt ändrat handhavande av regleringarna i Svartån kan leda lill vissa produktionsförluster för kraftverken där. Verkel anser emellertid att fördelarna för övriga berörda intressen är så slora att utredningens förslag bör genomföras. Verket framhåller slulligen säkerhetsfrågorna vid dammanläggningarna i Eskilstunaån och verket anser all dessa bör undersökas närmare.

Länsstyrelsen 1 Södermanlands län- delar utredningens uppfatt
ning om att nuvarande regleringsgränser bör behållas oförändrade och all
åtgärder bör vidtas för alt vattenståndet så långt som möjligt skall kunna
hållas inom gränserna.

---- Länsstyrelsen anser all tappningsplan III: 12 i rimlig ulsträckning

tillgodoser samtliga intressen som berörs av Hjälmarens vallenstånd med undanlag av kraflinlresset.

Länsstyrelsen har ingen erinran mol att vattenståndet i Hjälmaren följer det rätlinjiga sambandet mellan nivån -(-21,95 m den 20 maj och -(-21,73 m den 1 oktober. Den föreslagna tappningsplanen synes fömtsatta att vattenståndet ■f22,10 m uppnås vid månadsskiftet april—maj, vilket medför svårighet atl komma ned till vattenståndet -(-21,95 m den 20 maj. Omarbetning behöver alltså ske, varvid högre vattenstånd än -(-21,95 m den 20 maj bör kunna övervägas. För atl begränsa kraftförlusterna bör därvid även diskuteras en någol större avvikelse från den nämnda linjen än vad som redovisas i bil. 11 innan minimitappning eller tappning utöver kraftverkens kapacilet tillgrips.

Länsstyrelsen tillstyrker all förhandslappning inför vänlade slora vårflöden får ske ned fill nivån -1-21,50 m. Ölägenheterna av en sådan sänkning torde vara begränsade och uppvägs av atl höga vattenstånd kan undvikas under den efterföljande vårfloden. Atl så kan ske måste vara av stor betydelse inte minst för jordbmket.

---- För vissa av de våtmarker och strandskogar som under lång lid

utbildats runt Hjälmaren är troligen de relativt ofta förekommande över
svämningarna under våren av betydelse. De sänkta vårvattenstånden kan
för vissa av dessa från naturvårdssynpunkl värdefulla områden innebära
en vattenbalans som på sikt medför en trivialisering av vegetationen och en
likartad igenväxning. Igenväxningen kan i sin tur innebära utarmning av
djuriivet. Det är angeläget all de värdefulla våtmarker som finns mnt
Hjälmaren närmare inventeras. Naturmiljöns:utveckling bör därefler följas
genom återkommande undersökningar när den ändrade regleringen ge
nomförts. Åtgärder kan behöva vidtas för alt förhindra försämring av ovan
nämnda och liknande naiurvårdsobjekt.

Länsstyrelsen delar dock utredningens tveksamhet humvida minimi
tappningen 3 mVs i Eskilstunaån kan godlas i fortsättningen. Ytteriigare
undersökning bör göras vid låg valtenföring innan slutligt ställningslagande
sker. I detta sammanhang bör även behovet av förbättrad inblandning av
avloppsvattnet vid kommunens reningsverk saml möjlighelen all ulföra
korttidsreglering i Eskilstunaån undersökas.

De föreslagna rensningarna i Eskilstunaån berör enligl länsstyrelsen områden som är känsliga med hänsyn till bebyggelse, naturvård och kulturminnesvård. Länsstyrelsen är därför tveksam till alt rensningarna ges Större omfattning än vad som föreslås i utredningen. Om ytterligare rensning bedöms angelägen bör den enligl länsslyrelsen ske genom fördjupning av de aktuella sektionema.

Prop. 1979/80:91 16

Länsslyrelsen finner del nödvändigt atl regleringen av Hjälmaren sker med en modern damm. Om en effektiv reglering kan ulföras genom att endast den mindre dammen byggs om tillstyrker länsstyrelsen delta. Länsslyrelsen fömtsätter dock atl även den större dammen samtidigt blir föremål för erforderiigt underhåll med hänsyn till bl. a. läckage och säkerhel.

Länsslyrelsen delar utredningens uppfattning alt reglering av Öljaren resp. utökad reglering av Näshullasjön inte bör ske med hänsyn lill de skador sådana åtgärder skulle medföra.

Länsstyrelsen i Örebro län anser alt ulredningens ställningstaganden i stort är riktiga och framhåller behovet av atl en ändrad vattenhushållning i Hjälmaren kommer till stånd så fort som möjligt. Länsstyrelsen anser dock atl den i tappningsplanen föreslagna vatlenståndsnivån 4-21,95 m den 20 maj inte kan godlas eftersom denna ändock inle i någol längre lidsperspektiv tillgodoser jordbmksintresset. I slällel bör enligl länsstyrelsen ett vattenstånd på -(-22,00 m väljas, vilket under torrår är gynnsammare för såväl de allmänna intressena som kraflinlresset. För atl effektivt kunna förtappa sjön före väntad vårflod och även lällare bemästra höga flöden anser länsstyrelsen atl ett slörre rensningsalternafiv i utloppet ur sjön bör väljas. Enligt länsstyrelsen fömtsätter den föreslagna regleringen all regleringsdammen vid Hyndevad moderniseras och att automatiska vattenstånds-mälningsstationer utförs enligt utredningens förslag. Länsstyrelsen anser atl minimitappningen till Eskilstunaån inle nu bör fastställas lill 3 m/s utan föreslår att studium av åns vattenkvalitet i Torshälla under perioder med minimivattenföring bör få bestämma vilken minimivattenföring som kan godtas och vilken eventuell förstärkning av avloppsvattenreningen i Eskilstuna som kan bli nödvändig. Länsstyrelsen förutsätter att alla kostnader, även förrätlningskostnaderna för bildandet av etl valtenförbund, belalas av slaten.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att föreslagen lappningsplan för Hjälmaren resulterar i en rimlig avvägning mellan olika intressens anspråk på vattenstånd. Detta erhålls enligt länsstyrelsen genom all föreslagna nivåer under vegetationsperioden i stort överensstämmer med uppmätta medelvattenstånd. För alt klara jordbmkets problem bedömer länsstyrelsen att del förutom nu föreslagna åtgärder krävs avsevärda investeringar i invallningsförelag.

Örebro kommun ansluler sig lill utredningens principiella slutsats att en ny vattenhushållningsplan för Hjälmaren bör inriktas på all i möjligaste utsträckning eliminera nackdelarna med nuvarande reglering ulan att man därför ändrar på medelvattenslåndel sommartid. Kommunen finner även i övrigt de av utredningen föreslagna åtgärderna rimliga. Kommunen anser emellertid att de föreslagna avvikelserna från medelvattenlinjen är för små och att detta kommer au leda till dels misshushållning av vatten från kraftproduktionssynpunkt, dels alltför ofta från fritids- och miljösynpunkt oacceptabelt låga vattenstånd under torrperioder. Kommunen framför vissa förslag för att motverka dessa effekter.

Eskilstuna kommun anser att utredningens förslag innebär en reglering med alltför snäva gränser och alt med hänsyn till kraflverksinlressena större avvikelser bör kunna tillåtas. Utredningens förslag till åtgärder i form av rensningar i Eskilstunaån, ombyggnad av Hyndevadsdammen saml erosionsskydd och mätstationer tillstyrks av kommunen. Kommunen säger sig under utredningstiden ha konstaterat att två kommunen tillhöriga dammar, Skjulstadammen och Faktoridammen, har kraftiga rostangrepp på bärande balkar till sättluckorna och förslag har av kommunen upprat-

Prop. 1979/80:91 17

lals för ombyggnad av luckorna till en sammanlagd kostnad av ca 7 milj.
kr. Enligt kommunen bör dessa dammbyggnader genomföras i samband
med övriga regleringsåtgärder i Eskilstunaån och bekostas av staten. Kom
munen anser att slalen även bör bestrida kostnaderna för vissa vallför
stärkningar vid Nybyån, eventuell flyllning av intagspunklen för kommu
nens råvattenintag saml eventuella ålgärder för all molverka en försämring
av vattenkvaliteten nedströms ulsläppspunkten för kommunens avlopps
vatten till följd av lägre vattenföringar sommartid. Kommunen anför slutli
gen: - - - Eskilstuna kommun konslalerar sammanfattningsvis atl
Hjälmamtredningen ej i tillräckligt hög grad beaktat kraflverksinlressena
samt kommunens krav på ålgärder på vallar och dammar som måste
utföras utöver utredningens förslag. Dessutom saknas tillräckligt underlag
i ulredningen för alt bedöma hälsovårdsaspeklerna. I realiteten innebär
ovan nämnda synpunkter all Eskilsluna kommun ej kan acceptera ulred
ningen i sin nuvarande form, vilket innebär alt ulredningen måsle omarbe
tas och att kostnadsramen 8 milj. kr. avsevärl måsle ökas.

Laxå kommun anser atl nyttan av en utökning av regleringsmagasinel i Väslra Laxsjön är så lilen all åigärden ej kan anses motiverad.

Arboga kommun anser atl en minimitappning om 0,1 m-Vs i kraftverkskanalen i Hjälmare kanal är alltför låg med hänsyn till kraftproduktion, fågelliv och fritidsfiske.

Hjälmarens vattenvårdsförbund har i fråga om tappningsplanens utformning anfört liknande synpunkter som Örebro kommun.

Enligt Lantbrukarnas riksförbund (LRF) förefaller del hell klarlagt all jordbmksintressena i jämförelse med andra intressen från ekonomisk synpunkt intar den dominerande slällningen. Av den anledningen måsle enligl LRF de blivande förändringarna i främsla rummet inriktas på åtgärder lill fromma för jordbmket. LRF förordar därför en reglering i enlighet med den av utredningen redovisade tappningsplan II, framför allt med hänsyn till den hastigare avsänkningen av vattenståndet under våren. Rensningarna bör enligt förbundet utföras enligt alt. 2. I andra hand säger sig dock förbundet kunna ansluta sig lill ulredningens förslag.

Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag anför bl. a. alt elt

vattenstånd av -(-21,95 m den 20 maj är för de ej invallade åkermarkerna
mnt Hjälmaren olyckligt. Redan i april bör Hjälmarens vattenstånd vara så
lågl att jorden kan böija utdräneras för att kunna bära maskiner och besås.
Med v.y. -1-21,95 m blir sådden normalt fördröjd till juni med risk för
omogen eller obärgad skörd. Vid nuvarande tappning har man under åren
1964-1977 vartannat år haft för vårbruket gynnsammare vallenstånd.

- En hård nedtappning om våren är normall nödvändig för elt lönsamt
jordbmk och det torde bli ofrånkomligt att därvid en ökad vallenmängd går
kraftverken förbi, men de synes väl kompenserade genom ylterligare 12
cm magasin i Hjälmaren.- Sjösänkningsbolaget förordar därför be
släml att en ändring av regleringen sker enligt lappningsplan II.

Bolagel tillstyrker att huvudman för regleringen blir elt valtenförbund. Alfa-Laval AB framhåller atl de nya vattenhushållningsbeslämmelserna inte får leda till att kraftproduktionen under vinterhalvåret blir försämrad.

- Utredningens förslag att sjöns nivå i vissa fall före vårfloden skall sänkas
till -f 21,50 m och den 20 maj vara -(-21,95 m får enligl bolaget inle ovillkor
ligen genomdrivas om det innebär en tappning, som är större än kraftsta
tionernas maximala slukförmåga. Den föreslagna sommartappningen anser
bolaget är orealisfisk och innebär onödiga produktionsförluster och kost
sam hantering. Det bör enligl bolagel gå atl åstadkomma jämnare lappning-

Prop. 1979/80:91 18

ar för att erhålla mindre spilltider och mindre minimitappningstider.

Gränges AB anser atl de föreslagna vatlenhushållningsbeslämmelserna är helt oacceplabla från kraftproduklionssynpunkt. Bolagel framhåller också risken för sämre vattenkvalitet i ån på gmnd av längre perioder med minimitappning saml risken för ökad erosion vid ofta förekommande höga vattenföringar.

Hjälmare Kanal och Jäders Bruk AB hemsläller all någon ändring i nu gällande tappningsbestämmelser för Hjälmare kanal inte görs och i vart fall att en eventuell minimitappning inte besläms lägre än att olägenheter i form av fiskdöd, obehaglig lukt, sinande bmnnar och igenväxning inte uppstår. Bolaget påpekar att årsproduktionen från år 1980 kommer att öka med 0,5 milj. kWh/år fill 2,5 milj. kWh/år.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980