om skolans inre arbete m.m.

Proposition 1975/76:39

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop.1975/76:39

Regeringens proposition

1975/76:39

om skolans inre arbete m. m.

beslutad den 5 februari 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovan nämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Propositionens liuvudsalcliga inneliåll

I propositionen föreslås en förtsatt utveckling av grundskolans inre arbete samt en utökad omsorg för barn och ungdom under skoldagen och i nära anslutning till denna.

1 propositionen förordas att grundskolan i högre grad än f. n. skall tillämpa arbetssätt och arbetsformer som mer knyter ant till förskolepedagogiken. Vikten av en mjuk skolstart betonas. Skolmognadsprov och skolmognads-klasser bör inte längre förekomma. För att underlätta samverkan mellan personal i förskola och grundskola bör lokala arbetsgrupper inrättas. Ett utökat samarbete mellan hem och skola förordas, bl. a. genom att skolan åläggs att anordna två klassmöten per är. Klassföreståndarens betydelse för kontakten mellan elev och skola och mellan skola och hem framhålls.

Utgångspunkten för förslagen är att kommuner och skolenheterna i kommunen bör ges möjlighet att anpassa undervisningen efter enskilda elevers eller grupp av elevers behov. Särskild vikt bör läggas vid elevens färdighetsträning. Skolan bör i högre grad än f n. sträva efter ett arbetssätt som knyter an till elevernas verklighet. Klassen skall även i fortsättningen vara allsidigt sammansatt och utgöra basgruppen för undervisningen. Undervisningsgruppernas storlek kommer liksom f. n. att ofta avvika från klassens och anpassas till behovet i klassen, ämnet, undervisningsmomentet. Någon fast elevgruppering som bygger på elevernas kunskaps- eller prestationsgrad far inte förekomma. Elevers behov av specialpedagogisk träning bör kunna tillgodoses inom den ordinarie undervisningsgruppens ram.

För elever med påtagliga handikapp bör det finnas möjlighet för skol-

1 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                       2

styrelsen att anordna särskild undervisningsgrupp, där undervisningen eller delar av den bedrivs under längre tid. Även för elever med påtagliga skol-svårigheter kan en sådan undervisningsgrupp anordnas, dock med kortare varaktighet.

I propositionen förordas vidgade möjligheter för de lokala skolenheterna att anpassa undervisningen till lokala förhållanden vid bl. a. stadieövergångar. Målet skall vara att förstärka färdighetsträningen. Vidare förordas ökade möjligheter att anpassa studiegången för enskild elev.

Någon generell sänkning av delningstalen för inrättande av klasser förordas inte. Skolans förstärkningsanordningar bör i huvudsak användas för insatser för att hjälpa elever med skolsvårigheter.

I propositionen förordas att skolenheterna indelas i arbetsenheter, som kan bestå av två eller flera klasser. Arbetsenheterna skall utgöra en organisatorisk indelning av eleverna fört. ex. elevvårdsinsatser. I propositionen förordas att den personal som arbetar i arbetsenheten bör ses som ett arbetslag som gemensamt tillsammans med eleverna planerar undervisningen och samverkar i övrigt. Arbetslagen bör kunna växa fram successivt bl. a. med hjälp av fortbildning.

Till grund för förslagen ligger en helhetssyn på eleven och dennes skoldag. I propositionen föreslåsen samlad skoldag dock utan att skoldagen nämnvärt förlängs. För barnen i de två lägsta årskurserna bör skoldagen omfatta fem timmar. För övriga årskurser bör skoldagen omfatta sex till åtta timmar. Kommunen beslutar när den samlade skoldagen skall införas och om skoldagens längd. Vikten av att timplanebunden undervisning och annan verksamhet varvas under skoldagen framhålls. Föreningslivet bör beredas möjligheter att bedriva verksamhet tillsammans med eleverna både inom ramen för den samlade skoldagen och i anslutning till skoldagen. Behovet av samordning med fritidshemmens resurser under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten understryks. Till kommun som beslutar om en samlad skoldag föreslås ett särskilt statligt bidrag utgå. Detta motsvarar 65 milj. kr. i dagens löneläge.

I anknytning till skoldagen och under annan skolfri tid föreslås att allmän fritidsverksamhet anordnas som huvudsakligen bör ledas av föreningslivet. Det statliga bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet bör därför utgå från 7 års ålder fr. o. m. budgetåret 1977/78. Till kommunerna föreslås särskilt bidrag för fritidsverksamheten utgå. Detta senare bidrag beräknas till 25 milj. kr. för budgetåret 1977/78.

Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslås få i uppdrag att se över mellanstadiets läroplan med sikte på en sänkning av timtalet med två till tre veckotimmar per årskurs. Även vissa frågor rörande högstadiets timplan, bl. a. tillvalskonstruktionen, bör ses över av SÖ.

Studie- och yrkesorienteringen föreslås förstärkt bl. a. genom en utökad samverkan mellan skola och arbetsliv. Den praktiska yrkesorienteringen för eleverna på högstadiet bör mer än f. n. inriktas på arbetslivsorientering.

Prop. 1975/76:39                         4.                           3

Skolan måste verka för att både flickor och pojkar från olika socialgrupper under utbildningstiden får kontakt med de delar av arbetslivet som de erfarenhetsmässigt inte väljer i framtiden. En översyn av den praktiska yrkesorienteringen bör göras av SÖ i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens parter.

I propositionen föreslås ett nytt statsbidragssystem. Skolstyrelsen erhåller dels en basresurs som beräknas på antalet klasser vid skolenheten i stort enligt nuvarande regler, dels en förstärkningsresurs som skolstyrelsen för fördela. Förstärkningsresursen ersätter nuvarande timplanebundna resurstimmar, specialundervisningstimmar samt timmar för bl. a. fritt valt arbete, frivillig musikundervisning och maskinskrivning samt medel för särskilda åtgärder på skolområdet.

Förstärkningsresursen beräknas utifrån antalet elever i en kommun, vilket gör att det nya statsbidraget medför en omfördelning från kommuner med relativt låga elevantal till kommuner med höga elevantal per skolenhet. En särskild glesbygdsgaranti föreslås för att minska övergångsproblemen för skolor i glesbygd.

Vissa delar av förstärkningsresursen skall användas för bl. a. fritids- och föreningsverksamhet i skolan. Utgångspunkten för den friare fördelning som föreslås beträffande förstärkningsresursen bör när det gäller undervisningsinsatser vara att förbättra färdigheterna hos elever med svårigheter. Därutöver bör dessa medel fördelas till sådana ämnen och moment som kräver små undervisningsgrupper. SÖ föreslås få i uppdrag att utarbeta exempel på hur förstärkningsresursen skall kunna användas för att uppnå målen för skolans verksamhet.

I propositionen föreslås en förstärkning av skolledningen. För att uppnå en anpassning av skolorganisationen till den förordade verksamheten föreslås att vissa arbetslednings- och planeringsuppgifter i skolan skall kunna anpassas efter lokala önskemål i den enskilda skolenheten. Frågan om statsbidrag till reservvikarier är föremål för förhandlingar mellan staten och kommunförbundet.

Flera åtgärder som gäller personalutbildning och fortbildning föreslås. Sålunda föreslås särskild skolledarutbildning. Åtgärder vidtas för att erhålla fler kvinnliga skolledare samt fler skolledare som är lärare i stetiska och praktiska ämnen. 1 propositionen föreslås att behörighetsreglerna för skolledare ändras. Vidare föreslås en personalfortbildning med syfte att stimulera till ökad samverkan mellan skolans personal för att möjliggöra en övergång till det arbetssätt och de arbetsformer som bör prägla skolans verksamhet. Denna fortbildning bör omfatta personal från alla rektorsområden. Dessutom föreslås en kraftig utökning av särskild ettårig utbildning i specialpedagogik. Under läsåret 1977/78 kommer en särskild fortbildning för alla lärare och övrig skolpersonal att anordnas. Målet för denna utbildning är framför allt att förbereda skolledning och personal för en övergång till ett system med friare resursanvändning.

Prop. 1975/76:39                                                      4

Frågan om lokala ledningsorgan vid skolorna bör utredas ytterligare. Strävan bör vara att det vid det varje skolenhet inrättas ett ledningsorgan med representanter förelever, personal och i vissa fall föräldrar. Detta ledningsorgan bör besluta i sådana frågor som skolledningen i dag beslutar om. Ansvaret för fördelningen av de fria resurserna och vissa andra principiellt viktiga frågor ankommer enligt förslaget på skolstyrelsen. Vikten av ett väl fungerande klassråd och ett reellt inflytande på undervisningen från eleverna betonas. Frågan om hur de förtroendevalda skall kunna fl ett ökat inflytande över skolans verksamhet kommer att utredas.

Utvärderingen av skolans hela verksamhet kommer att utgöra ett viktigt undertag för fördelning av förstärk ni ngsresursen. Utvärderingen bör ses som en naturiig del i skolans verksamhet. SÖ och länsskolnämnderna bör bistå kommunerna med information och exempel på hur utvärderingsarbetet kan bedrivas.

Genomförandet av förslagen skall ske successivt. Personalfortbildningen skall påbörjas läsåret 1976/77. Statsbidraget för allmän fritidsverksamhet bör utgå fr. o. m. 1977/78. Förstärkningen av skolledarorganisationen i kommunerna träder i kraft fr. o. m. läsåret 1977/78. Den samlade skoldagen kan införas av de kommuner som så beslutar fr. o. m. läsåret 1978/79 då hela det nya resurssystemet genomförs i samtliga kommuner.

Prop. 1975/76:39

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-02-05

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Nor-ling. Lidbom, Carisson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om skolans inre arbete m. m.

INLEDNING

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet den 27 maj 1970 sju sakkunniga' med uppgift att utreda frågan om åtgärder för elever med särskilda svårigheter i skolan och därmed sammanhängande frågor, bl. a. skolans arbetsmiljö (direktiv se 1971 års riksdagsberä\telse, U49). De sakkunniga antog benämningen utredningen om skolans inre arbete (SIA).

Utredningen har avlämnat betänkandet (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö samt en separat bilagedel (SOU 1974:58). Utredningen har därutöver avlämnat tre sammanställningar av forskningsrapporter: (DsU 1974:1) Skolan som arbetsplats, (DsU 1974:2) Problem och svårigheter i skolan och (DsU 1974:3 Grundskolans lokalresurser.

Över huvudbetänkandet har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, skolöverstyrelsen (SÖ) - som överlämnat yttranden från länsskolnämnderna, lärarhögskolorna, förskoleseminarierna, seminarierna för huslig utbildning, slöjdlärarseminariet, statens institut för högre utbildning av sjuk-och teckningslärarinstitutet - universitetskanslersämbetet (UKA), statens ungdomsråd, statens kulturråd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), socialutredningen, 1973 års betygsutredning (BU 73), utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK), utredningen om den kommunala demokratin (KDU), statens

' Vid tidpunkt för avlämnande av utredningsförslagen sekreteraren Carin Beckius, riksdagsledarnöterna Thorsten Larsson och Britt Mogård, f riksdagsledamoten Alvar Mårtensson,generaldirektören Jonas Orring(ordförande), docenten Gunnar Richardsson samt filosofie kandidaten Levi Svenningsson.

Prop. 1975/76:39                                                                      6

personalnämnd (SPN), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Stockholms kommun, Uppsala kommun, Eskilstuna kommun, Linköpings kommun, Norrköpings kommun, Jönköpings kommun, Växjö kommiw, Kalmar kommun, Helsingborgs kommun, Malmö kommun, Halmstads kommun, Göteborgs kommun, Uddevalla kommun, Trollhättans kommun, Borås kommun, Örebro kommun, Karlskoga kommun, Västerås kommun. Borlänge kommun, Gävle kommun, Haninge kommun, Sundsvalls kommun. Östersunds kommun, Umeå kommun, Luleå kommun, Hudiksvalls kommun, Lycksele kommun. Tyresö kommun, Mörbylånga kommun. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Elevförbundet, Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Centerns ungdomsförbund (CUF), Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Kommunistisk ungdom (KU), Moderata ungdomsförbundet (MUF), Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Folkbildningsförbundet, Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Svenska förbundet för specialpedagogik (SFSP).

Vidare har yttranden avgetts av statens avtalsverk (SAV), statens handikappråd, statens kulturråd, brottsförebyggande rådet (BRÅ), Arkebiskopen, Sveriges lärarförbund (SL), Svenska facklärarförbundet (SFL), Lärarnas riks-förbund(LR), Skolledarförbundet, Socialdemokratiska kvinnoförbundet (SSKF), Sveriges kristna socialdemokraters förbund (SKSF), Förbundet Vi Unga, Unga Örnars iiksförbund (VÖR), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Ungdomsrådens samarbetskommitté   (URSK),   Svenska   ungdomsringen   för   bygdekultur. lOGT-NTÖ-rörelsen. Svenska scoutförbundet. Svenska röda korset/Ungdo mens röda kors (SRK/URK), KFUK/KFUM.s riksförbund. Sveriges riksidrotts förbund (RF), Svenska korporationsidrottsförbundet. Skid- och friluftsfrämjan det (SFF), Svenska frisksportarförbundet (SFSF), Sveriges skolkuratorers för ening, riksföreningen för SYO, Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB) Föreningen Sveriges socialchefer (FSS), De handikappades riksförbund (DHR) Husmodersförbundet hem och samhälle. Fredrika Bremer-förbundet (FBF) Samkristna skolnämnden. rådet för kristet barn- och familjearbete (RKBF) Sveriges kristna ungdomsråd (SKU) samt av skolstyrelserna i Arjeplog, Arvika Botkyrka. Filipstad. Grums. Höör. Karlstad, Kil. Kristianstad, Kristinehamn Nynäshamn, Pqjala, Ronneby. Trelleborg, Täby, Vårgårda, Östra Göinge och Öckerö kommuner.

Därutöver har ett stort antal synpunkter i ärendet lämnats av studiecirklar, föräldraföreningar, organisationer, skolpersonal och elever.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande statsrådet Odhnoff den 26 april 1968 sju sakkunniga' med uppgift att utreda frågor

' Vid tidpunkten för avlämnande av utredningens förslag, barnavårdsdirektören Karl-ErikGranath,riksdagsledamotenMatsHellström(ordfbrande),riksdagsledamoten Blenda Ljungberg, ombudsmannen Elin Mossberg, skoldirektören Lennart Orehag samt redaktionschefen Carl-Eric Sandblad.

Prop. 1975/76:39                                                                     7

rörande barnstugeverksamheten. 1 tilläggsdirektiv den 21 november 1969 fick de sakkunniga i uppdrag att utforma riktlinjer för utarbetande av kommunala barntillsynsplaner och i tilläggsdirektiv den 22 september 1972 fick de i uppdrag att överväga frågor om personaltillgång och personalbehov för förskole- och fritidsverksamhet.

De sakkunniga antog benämningen 1968 års barnstugeutredning (BU).

Utredningen har till statsrådet och chefen för socialdepartementet avlämnat betänkandet (SOU 1974:42) Barns fritid, fritidsverksamhet för 7-12-åringar.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen, nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader (NSB), arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret. RRV. SÖ. AMS, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, statens invandrarverk (SIV), statens planverk,BRA, statens handikappråd, statens kulturråd, statens ungdomsråd, socialutredningen, barnom-soigsgruppen, boendeutredningen, länsstyrelserna i Blekinge, Östergötlands, Kopparbergs. Västernorrlands och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, TCO, Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges socionomförbund. FSS, HCK, ABF. Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), CUF. FPU. MUF, SSU, UÖR, Förbundet Vi Unga, Svenska scoutförbundet, IOGT-NTO:sjuniorförbund, KFUK-KFUM:s riksförbund, SFF, RF, Sveriges Kristna Ungdomsråd, RHS. Elevförbundet. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), AB Svenska bostäder, HSB:s liksförbund samt kommunstyrelserna i Stockholm, Botkyrka, Uppsala, Västerås, Norrköping, Malmö, Burlöv, Göteborg, Karlstad. Skellefteå. Luleå och Kiruna kommuner.

Yttranden har även inkommit från Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund. Sveriges fritidspedagogers riksförbund, elever och lärare vid utbildningen av fritidspedagoger i Stockholm, Öckerö kommuns lärarkår, personalen vid fritidshemmen på Essingen och Kungsholmen, personalen vid fritidshemmen i Sundbyberg, konsulenter och teaterföreståndare vid Vår Teater i Stockholm, förskoleseminariet i Stockholm, fritidsledarskolorna, pedagogutbildningssektionen inom Sveriges Förenade Studentkårer. Agnes Nobel vid Pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan i Uppsala. Sveriges skolkuratorers förening. Svenska kyrkans utbildningsnämnd. Söndagsskolnämnden inom Svenska Kyrkans Centralråd. Ärkestiftets nämnd för barn- och familjearbete. Växjö stifts söndagsskolnämnd. Halmstads kyrkonämnd. Huddinge kyrkliga samfällighets kyrkoråd. Barn- och familjenämnden i Västerås stift. Rådet för kristet barn-och familjearbete. Nämnden för barn- och familjearbete i Härnösands stift. Nämnden för Kyrkans barn- och familjearbete i Göteborgs stift. Riksförbundet Kyrkans Ungdom, Svenska Kyrkans församlings- och pastoratsförbund, ärkebiskopen (efter hörande av övriga biskopar). Örebromissionens ungdomsförbund. Kristen Demokratisk Ungdom. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund. Unga Örnar i Örebro län. Svenska Livräddningssällskapet-Simfräm-Jandet. Riksförbundet Sveriges Fritids- och Hemgårdar, Samarbetskommittén

Prop. 1975/76:39 8

mot barnolyckslali. Fredrika Bremer-förbundet. Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar samt Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn.

GÄLLANDE BESTÄMMELSER

Samhällets ansvar för barns och ungdoms fritid spänner över vida fält. Kommunerna åläggs visst ansvar genom kommunal speciallagstiftning. Hit hör bl. a. barnavårdslagen och skollagen. Kommunernas kompetens enligt denna lagstiftning omfattar både obligatoriska och frivilliga uppgifter.

1 skollagen (1962:319) sägs att den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och an-svarskännande samhällsmedlemmar(§ 1).

Undervisningens innehåll i grundskolan bestäms i första hand av läroplanens mål och riktlinjer samt allmänna anvisningar för skolans verksamhet, som i anslutning till skollagens första paragraf ger skolans undervisning en bestämd inriktning. Dessa mål och riktlinjer samt allmänna anvisningar tillsammans med de tim- och kursplaner som återfinns i läroplanen ger uttryck för regeringens och riksdagens uppfattning om hur undervisningen skall utformas och vad den skall innehålla. 1 läroplanens mål och riktlinjer utsägs vad en för alla medborgare gemensam referensram måste innehålla.

Läroplanens bestämmelser och anvisningar avgör inte helt och hållet undervisningens innehåll. Skolledare och lärare skall i samverkan med eleverna i planeringen och genomförandet av undervisningen ge den dess slutgiltiga form.

1 valet av undervisningsform och arbetssätt ger läroplanen stor frihet. Läraren skall i samverkan med skolledning, andra lärare och eleverna utforma sin undervisning så, att den med det arbetssätt som är bäst för honom själv och eleverna, leder till åsyftat resultat. Lärarens frihet medför ett stort ansvar att ständigt verka för en förbättrad undervisning.

Skolförordningen (1971:235) föreskriver att skolstyrelserna i frågorom elevernas fritidssysselsättning i lämplig utsträckning bör samarbeta med barnavårdsnämnden eller annan kommunal nämnd som handlägger sådana frågor, och med ungdomsorganisationerna på orten (2:2), I den mån det med hänsyn till elevernas mognad är lämpligt, skall skolan främja elevernas deltagande i verksamheten inom föreningar med ideella syften (5:3).

Läroplanen anger i sina riktlinjer att lärare efter samråd med rektor bör ge verklighetsunderiag åt undervisningen genom att bl. a. söka kontakt med representanter för organisationer och folkrörelser samt kommunala och statliga organ för att få deras medverkan i undervisningen. Vidare ges anvisningar om att skolans lokaler skall upplåtas under eftermiddagar och kvällar. 1 läroplanen poängteras skolans ansvar för elevens fritid. Skolan skall även främja en aktiv kulturmiljö samt föra in eleven i närsamhällets kulturaktiviteter.

Prop. 1975/76:39                                                      9

I barnavärdslagen (1960:97) uttrycks samhällets ansvar för barn och ungdom i en allmänt förebyggande barna- och ungdomsvård (1 S). 1 varje kommun skall finnas en barnavårdsnärrind (2 i;). Nämnden skall bedriva uppsökande verksamhet. Den skall sålunda göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden och särskilt uppmärksamma sådana un-deråriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. Nämnden skall vidare bl. a. verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom (3 S).

1 ännu högre grad än när det gäller undervisningens innehåll är dess organisation i detalj reglerad. Skollagen innehåller bestämmelserom grundskolans stadie- och årskursindelning (24 >j).

Skollagen reglerar även frågor om elevområden för grundskolan. Beslut om elevområden skall i allmänhet fattas av länsskolnämnd efter yttranden från kommunerna. 1 vissa fall beslutar regeringen eller den myndighet regeringen förordnar(40-42 §§). Ytterligare bestämmelserom elevområden finns i skolförordningen (2:16, 17 och 19).

1 skolförordningen finns bestämmelser om skolenhet för grundskola (2:20 och 21).

Skolledningens omfaiining

För bedömning av hur omfattande en kommuns skolväsende är eller hur omfattande en skolenhet är i olika sammanhang finns enligt skolförordningen ett poängsystem (1:7), Varie klass eller motsvarande ger poäng, varvid klass på låg- eller mellanstadiet ger 1 poäng och varie klass på högstadiet 1,5 poäng. Dessutom tillkommer 0,5 poäng för varie fullt 13-tal veckotimmar samordnad specialundervisning och stödundervisning for invandrarelever. Poängsystemet omfattar grundskolan, gymnasieskolan, kommunal och statlig vuxenutbildning, andra skolor och elevhem. Klasser av särskola och specialskola kan integreras i skolanläggningar för grundskola eller gymnasieskola. 1 sådana fall ges inte poäng till enheten för klass av specialskola men för klass av särskola beräknas 1 poäng. En skolenhets eller kommuns poängtal ligger nu till grund för beslut om inrättande av tjänster för rektorer, studierektorer, skoldirektörer och biträdande skoldirektörer. Poängtalet är även avgörande för hur stor undervisningsskyldighet rektor och studierektor skall ha. Det kan även användas för beräkning av storieken på andra personalinsatser. 1 vissa andra sammanhang är elevantal eller klassantal beräkningsgrund härför.

Enligt skollagen skall i varje kommun finnas en skolchef Omfattar skolväsendet i en kommun mindre än sju klasser eller föreligger eljest särskilda skäl, får skolöverstyrelsen besluta att skolchef inte skall finnas (3 §). Alla kommuner har numera skolchef.

Prop. 1975/76:39                                                      10

Om kommunens skolväsende under skolstyrelsens förvaltning omfattar lägst 150 poäng, finns enligt skolförordningen en ordinarie tjänst som skolchef (skoldirektör). Sådan tjänst för finnas redan vid 130 poäng, om skolöverstyrelsen medger det, samt vid lägre poängtal än 130, om synneHiga skäl föreligger och regeringen medger det (11:3).

1 varje kommun finns enligt skolförordningen minst en ordinarie tjänst som rektor vid grundskolan (12:1 a). Om den del av skolväsendet i kommunen som är underställd rektor vid grundskolan omfattar lägst 71 poäng finns två eller flera tjänster som rektor vid grundskolan i kommunen (12:2). Om särskilda skäl föreligger och om skolöverstyrelsen medger det, flr antalet ordinarie rektorstjänster vara högre resp. lägre än som följer av dessa bestämmelser (12:3).

Vid grundskolan i en kommun finns en ordinarie tjänst som studierektor för varje rektor, vars arbetsområde omfattar lägst 43 poäng eller, om högstadium ingår i arbetsområdet, lägst 22 poäng (12:4). Den pedagogiska ledningen av ett rektorsområde kan emellertid efter medgivande från länsskolnämnden förstärkas på annat sätt än genom anställande av studierektor, om anordningen inte medför högre kostnader för statsverket än om studierektor är anställd (12:16).

Ämnen och timplaner i grundskolan

I läroplan för grundskolan (Lgr 69) anges i timplaner antalet veckotimmar eller lektioner för ämnen och annan verksamhet. I skolförordningen anges vilka ämnen som skall förekomma och såvitt avser högstadiet vilka som är obligatoriska ämnen, lillvalsämnen och frivilliga ämnen (5:7 och 8).

Tillvalsämnen förekommer i grundskolan på högstadiet (tre eller fyra veckotimmar/årskurs) för att ge eleverna möjlighet att efter eget intresse välja studieväg.

1 skolförordningen (5:10-12) och i timplanebestämmelserna finns föreskrifter om praktisk yrkesorientering i grundskolan, studie- och yrkesorientering, undervisning i minoritetsspråk, instrumentalmusik m. m. samt friluftsdagar. Dessa foreskrifter är detaljerade och anger t. ex. antal friluftsdagar (fyra-åtta).

Frivilliga ämnen i grundskolan utöver maskinskrivning är instrumentalmusik, solosång och körsång (5:8 och 11). I gymnasieskolan fär anordnas frivillig undervisning i instrumentalmusik, solosång, körsång, teckning, dramatik och gymnastik vid sidan av utbildningen (8:5).

Timplanerna för grundskolan anger i regel for varje ämne och årskurs ett exakt antal veckotimmar. Undantag från denna ordning utgör orienteringsämnena i grundskolan.

På lågstadiet ingår religionskunskap och hembygdskunskap i orienteringsämnena och dessa är tilldelade 5, 6 resp. 7 veckotimmar i årskurserna 1, 2 och 3 med viss fördelning på de olika ämnena.

På motsvarande sätt anges den huvudsakliga fördelningen mellan reli-

Prop. 1975/76:39                                                     II

gionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap, vilka ämnen ingår i orienteringsämnena på mellanstadiet.

På både låg-och mellanstadierna föreligger vissa möjligheter att under ett läsår förskjuta tid mellan orienteringsämnena. Denna anordning har tillkommit för att man skall kunna period- eller koncentrationsläsa orienteringsämnena.

På högstadiet ges ännu större frihet att förskjuta undervisningstid mellan orienteringsämnena. Där har dessa ämnen sammanlagt tilldelats 10 veckotimmar i varje årskurs och i timplaneanmärkningar anges en sammanlagd tidsram per ämne för hela stadiet. Varje högstadieskola far alltså avgöra timfördelningen i dessa ämnen. Planen skall fastställas av rektor. Olika undersökningar visar att 80-90 % av skolorna väljer den timfördelning, som iäroplanssupplementet Planering har i sitt enda exempel på timfördelning. Främsta orsak härtill torde vara att så gott som alla läromedel på området utarbetats för att passa planeringssupplementets exempel på timfördelning.

Vissa möjligheter till jämkning av timplanerna finns. Enligt punkt 8 i de allmänna bestämmelserna till timplanerna får skolstyrelse besluta om mindre jämkningar, i första hand inom samma stadium. Därvid får hela antalet veckotimmar under ett läsår öka eller minska med en veckotimme under förutsättning att motsvarande förskjutning sker under det följande läsåret. Det sammanlagda antalet veckotimmar för ett ämne räknat över samtliga årskurser får inte ändras. Tidigare gällde att inget ämne fick uteslutas. 1 samma bestämmelse föreskrivs rätt för skolöverstyrelsen att inom ramen för det totala antalet veckotimmar på grundskolans skilda stadier medge mindre jämkningar därutöver.

På grundskolans låg- och mellanstadier får skolstyrelsen i vissa fall nedsätta undervisningen med högst två veckotimmar och efter medgivande av länsskolnämnden med ytteriigare högst två veckotimmar. Av skolstyrelsen beslutad nedsättning kan efter länsskolnämndens medgivande ges i form av s, k, växellov.

En särskild och tidsmässigt mycket begränsad form av timplanejämkning utgör den anordning som reguljärt tillämpas i grundskolan under de två-fyra första veckorna i årskurs I, där undervisningstiden genom gruppdelning begränsas och successivt utökas.

Försöksvis kan samma anordning med successiv ökning av undervisningstiden under de två-fyra första veckorna av läsåret efter medgivande av skolöverstyrelsen få tillämpas i årskurserna 4 och 7.

En speciell möjlighet till jämkning i timplanen finns i årskurs 9. Den gäller enbart för enstaka fall av elever och återfinns i anmärkning 12 till timplan 5. Där föreskrivs att om i undantagsfall enskild elev inom ramen för undervisningen enligt läroplanen inte kan erhålla en utbildning som i rimlig grad är avpassad efter hans intressen och anlag, får skolstyrelsen besluta om sådan jämkning i studiegången i åk 9 som bedöms vara nödvändig för att elevens skolgång skall bli meningsfull.

1 anvisningar från skolöverstyrelsen understryks karaktären av undan-

Prop. 1975/76:39                                                     12

tagsfall och bestäms att anordnande av jämkad studiegäng som medför extra kostnader måste medges av länsskolnämnden. Jämkad studiegång har hittills anordnats i mycket ringa omfattning.

Specialundervisning, särskild undervisning och stödundervisning

I skollagen (24 !;)sägsbl. a. att i grundskolan anordnas specialundervisning för sådana barn, som har svårt att följa den vanliga undervisningen eller anpassa sig till verksamheten i skolan, och särskild undervisning för barn, som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i vanligt skolarbete.

Föreskrifter för specialundervisning i grundskolan återfinns i skolförordningen (5:38-44). Kompletterande anvisningar och kommentarer samt vissa bestämmelser för specialundervisning i grundskolan återfinns i läroplanssupplementet "Specialundervisning". Därutöver har skolöverstyrelsen meddelat närmare bestämmelser för specialundervisningen i grundskolan. Där regleras omfattningen av specialundervisningen inom en kommun till högst 0,3 lärarveckotimmar/elev. Skolstyrelse som anser behov föreligga av ytterligare resurstimdelning skall förelägga länsskolnämnden detta för prövning. Innan denna kvotering trädde i kraft den 1 januari 1972 fanns inga begränsningar för anordnande av samordnad specialundervisning i grundskolan. För anordnande av specialklasser gällde även tidigare att antalet specialklasser bör motsvara högst 15 % av antalet övriga klasser i en kommun.

Föreskrifter för särskild undervisning i grundskolan återfinns i skolförordningen (5:45-49). Särskild undervisning skall anordnas for elev, när enligt läkares bedömning hinder för skolgång kommer att föreligga under minst tre veckor efter det undervisningen kan påbörjas. 1 vissa fall kan särskild undervisning anordnas även under frånvaro som understiger tre veckor. Undervisningen skall omfatta fem veckotimmar för elev som åtnjuter undervisningen enskilt. Vid gruppundervisning ökas antalet veckotimmar till högst 26 per grupp. På sjukvårdsanstalter och barnhem eller liknande anstalt far undervisniiigen organiseras i klasser enligt bestämmelser i.skolförord-ningen.

Stödundervisning vid sidan av den vanliga undervisningen kan förekomma på grundskolans högstadium enligt bestämmelserna i läroplanen för elever, som önskar ändra studieinriktning eller som på grund av långvarig sjukdom eller andra liknande omständigheter har behov av extra stöd frän skolans sida under viss, begränsad lid. Varje skolenhet disponerar för detta ändamål 40 lektioner, (Skolenheter med 800 elever på högstadiet eller flera får ett högre antal lektioner.) Länsskolnämnden får medge stödundervisning i större omfattning, om särskilda skäl föreligger. Beslut om stödundervisning fattas efter klasskonferensens hörande av rektor.

Lärotider och elevs ledighet

Enligt skolförordningen omfattar ett läsår 40 veckor (280 dagar) (1:5). Läsåret indelas i en hösttermin och en vårtermin och bör börja i augusti

Prop. 1975/76:39                         .                           13

och sluta senast i juni. Inom dessa fasta tidsramar har skolstyrelsen att fastställa dagar för terminernas början och slut (5:23). .-.  ..; ■

Skolförordningen innehåller vidare bestämmelser om antalet lovdagar (tio), studiedagar (fem) och friluftsdagar (fyra-åtta) (5:12, 30 och 31). 1 det sistnämnda fallet har skolstyrelsen en viss möjlighet att själv inom ramarna besluta om antalet, men i övrigt inskränker sig skolstyrelsens befogenhet till att bestämma när lovdagarna skall tas ut.

Skolförordningen föreskriver femdagarsvecka i skolan. Länsskolnämnden kan medge fyradagarsvecka för klass eller grupp i årskurserna 1 och 2 (5:25).

Den dagliga undervisningstiden i årskurserna 1 och 2 i grundskolan får i regel omfatta högst sex lektioner och i övriga årskurser i skolan högst åtta lektioner. Föriäggningen av den dagliga undervisningstiden bestäms av skolstyrelsen (5:26).

Skolförordningen innehåller för grundskolan bestämmelser om morgonsamling (5:27). Före dagens första lektion används en tid av högst 10 minuter för morgonsamling. 1 vissa fall får samlingen uppgå till 15 minuter. Rektor för bestämma om sammanläggning av morgonsamlingstiden till en eller fiera samlingar per vecka. Om särskilda skäl foreligger för rektor besluta att morgonsamlingen skall foriäggas senare än före dagens första lektion.

Begreppet lektion definieras i skolförordningen som en tidsenhet om 40 minuterundervilken undervisning meddelas(1:5). Eftersom undervisningen - i synnerhet i grundskolan - ofta organiseras i arbetspass av annan längd än 40 minuter, har förskrivits att rektor för bestämma att lektioner skall läggas samman till längre eller delas i kortare arbetspass än 40 minuter (5:28).

1 läroplan för grundskolan förordas att man vid schemaläggningen skall sträva efter att åstadkomma "längre sammanhängande arbetspass", givetvis med hänsyn tagen "till vederbörande ämnes karaktär och till de arbetssätt och läromedel som används". Skolöverstyrelsen har gett anvisningar om att arbetspassen i regel inte bör omfatta mer än 80 minuter.

Även for raster finns noggranna bestämmelser i skolforordningen (5:29). Visst utrymme for lokala variationer finns dock genom att tiden för rast anges till 5-30 minuter och för måltidsrast till 40-60 minuter. Vid fem lektioner i följd bör eleverna efter andra eller tredje lektionen fö rast om 20 minuter. Rektor för bestämma annan fördelning av lektioner och raster, om undervisningen kräver det.

På grundskolans högstadium har skoldagens utformning blivit delvis förändrad jämfört med tidigare. På grund av de organisatoriska problem som undervisning i andra arbetsenheter än klassen skapar, är s. k. håltimmar för eleverna inte ovanliga. Inställningen till dessa håltimmar är mycket skiftande. Det finns exempel på skolor, där man för att uppfylla kravet på ett håltimmesfritt schema gått ifrån läroplanens principer. På andra håll har man accepterat en eller ett par håltimmar per elev och sökt motverka

Prop. 1975/76:39                                                      14

nackdelarna därmed genom att ordna med uppehållsrum, cafeterior etc. SÖ:s skolledarenkät 1972 visar att ca 90 % av alla högstadieskolor har fritidslokaler eller uppehållsrum. Ungefär hälften av skolorna har cafeteria eller kaffeautomat i skolan.

1 åtskilliga kommuner har särskild personal såsom fritidsassistenter och skolvärdinnor anställts för att ordna sysselsättning for elever på raster och håltimmar. Samarbete mellan skola och andra kommunala organ, t. ex. fritidsnämnd, har etablerats på många håll. Bl. a, i samband med byggande av nya skolor har man strävat efter integrering av fritids- och skollokaler.

Skolforordningens bestämmelser om ledighet för elev i grundskolan är mycket detaljerade och reglerar t. o. m. frågan om vem som skall göra sjukanmälan (6:24-27). Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

I grundskolan är föräldrarna eller den hos vilken eleven vistas skyldig att snarast anmäla hinder för elev att besöka skolan på grund av sjukdom eller av annan orsak.

Skolstyrelsen avgör om vid elevs frånvaro intyg skall avges om anledningen till frånvaron.

Ledighet för enskilda angelägenheter for elev beviljas av klassforestån-daren för högst tre dagar i följd och sammanlagt högst sex dagar för läsår. Om särskilda skäl föreligger, för ytteriigare sådan ledighet beviljas av rektor för högst tre dagar och i övrigt av skolstyrelsen.

Om särskilda skäl föreligger, får rektor i mindre omfattning befria elev från undervisning vissa lektioner eller från annat skolarbete.

Kollegier och konferenser

I 3 kap. skolförordningen finns bestämmelser om kollegium, klasskonferenser, ämneskonferenser, sammankomster rörande studie- och yrkesorientering (s. k. syo-konferenser) m. m. och samarbetsnämnd - den sistnämnda vid skolenhet med gymnasieskola. Vid skolenhet med grundskola kan samarbetsnämnd försöksvis finnas, vilket dock inte regleras i skolförordningen. Vid skolenhet med gymnasieskola kan finnas en biblioteksnämnd. Skolförordningen reglerar i detalj dessa organs verksamhet.

För varje skolenhet med grundskola eller gymnasieskola finns ett kollegium, som består av rektor, biträdande rektor och studierektor samt lärare med minst 10 veckotimmars tjänstgöring vid skolenheten. Rektor är ordförande. Vid behandling av fråga om elevs hälsa är även skolläkare och skolsköterska ledamot. Kollegiet sammankallas av rektor och handlägger de frågor som ankommer på kollegiet enligt skolförordningen eller andra föreskrifter samt de frågor som rektor tar upp.

För varje klass finns en klasskonferens som består av rektor och de lärare som undervisar i klassen. Rektor för kalla biträdande rektor och studierektor att som ledamöter delta i klasskonferensens överläggningar och beslut. Rektor är ordförande men kan överiämna ordförandeskapet till biträdande rektor, studierektor eller klassföreståndare. Även kurator och skolsköterska brukar

Prop. 1975/76:39                                                      15

delta i överiäggningarna. Vid behandling av vissa frågor skall såvitt gäller klass i gymnasieskolan, elevrepresentanter kallas att delta i konferensens överiäggningar men inte i besluten. Klässkonferensen behandlar huvudsakligen frågor rörande eleverna och skolarbetet i vederbörande klass. Konferensen skall sammanträda minst en gång per termin. 1 regel torde minst två konferenser hållas varje termin.

Ämneskonferensen är forum för frågor som sammanhänger med kursplaneringen och läromedelsbehovet i anslutning härtill. Rektor och lärarna i ämnet vid skolenheten är ledamöter av konferensen. Berörda biträdande skolledare kan kallas att delta i såväl överiäggningar som beslut. Konferenserna sammankallas av rektor minst två gånger per läsår. Vanligen överlämnar rektor ordförandeskapet till biträdande skolledare eller huvudlärare i ämnet. Även elevrepresentanter skall på gymnasieskolan kallas att delta i överiäggningarna men inte i besluten. Ämneskonferensens befogenhet att planera undervisningen är oklar, bl. a. såtillvida som någon skyldighet för lärarna att följa denna plan inte föreligger.

Förutom de i skolförordningen upptagna konferenserna m, m. förekommer dessutom t. ex. elevvårdskonferenser, huvudlärarkonferenser, stadiekonferenser, samrådsgrupper och morgonsamlingskommittéer. Läroplanen för grundskolan ger anvisningar om elevvårdskonferens, både när det gäller vilka som skall ingå i konferensen, hur ofta den skall sammanträda och vad den skall behandla. Konferensen leds oftast av rektor, som ensam har att fatta beslut i frågor, där elevvårdskonferensen gemensamt lämnar råd. Konferensens syfte är att genom lämpliga åtgärder - i förekommande fall efter utredning genom olika experters forsorg - underlätta elevens eller klassens anpassning till skolsamhället och skolarbetet. 1 elevvårdskonferensen deltar utom rektor vederbörande klassföreståndare samt skolsköterska och kurator, ofta också skolpsykolog, yrkesvägledare och läkare.

Fritidshem och fritidsverksamhet

Fritidshemmen svarar for omvårdnad av skolbarn under den skolfria del av dagen då barnens föräldrar förvärvsarbetar. Verksamheten avser främst barn i åldrarna 7-12 är. För år 1975 har antalet platser i fritidshem beräknats uppgå till 22 400.

Som ett komplement till fritidshemmen får de kommunala familjedaghemmen för barn i skolåldern ses. Antalet barn i åldern 7-14 år som var inskrivna i sådana familjedaghem uppgick enligt SCB år 1973 till 13 671.

De olika ungdomsorganisationerna svarar för mycket stora insatser beträffande barns och ungdomars fritidsverksamheter. År 1974 redovisade organisationerna 1 310 000 medlemmar i åldrarna 7-25 år varav 396 000 avsåg åldersgrupperna 7-11 år. I dessa medlemssiffror kan viss dubbelredovisning förekomma, vidare är inte idrottsrörelsen medräknad. Inom ramen för det statliga lokala aktivitetsstödet redovisades under verksamhetsåret 1974/75

Prop. 1975/76:39                                                      16

från ungdoms- och idrottsorganisationerna mer än 3 800 000 sammankomster.

Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet utgår till den centrala verksamheten inom de ungdomsorganisationer som regeringen förklarat berättigade till statsbidrag enligt förordningen (1971:388) om statsbidrag till ungdomsorganisationer (omtryckt 1975:466).

Statsbidrag till central verksamhet utgår endast till organisation som bedriver verksamhet huvudsakligen bland barn och ungdom och som har minst 3 000 medlemmar i åldern 7-25 år samt har lokalavdelningar i minst hälften av landets landstingskommuner. Som medlem räknas den som under närmast föregående redovisningsår varit ansluten till lokalavdelning inom organisationen och som därvid haft stadgeenliga möjligheter att påverka beslut rörande organisationens verksamhet och inriktning. Dessutom krävs att avgift erlagts till organisationen för det verksamhetsår som upphörde under nämnda redovisningsår. Skolöverstyrelsen (SÖ) för dock medge att kravet på erlagd avgift inte skall gälla för kristen ungdomsorganisation, varvid skall anges på vilket annat sätt medlemskapet skall styrkas.

Statsbidraget utgår i form av grundbidrag och röriigt bidrag. Grundbidraget utgör 150 000 kr. Det röriiga bidraget utgår för antalet medlemmar över 3 000 i åldern 7-25 år i intervallet 3 001-15 000 med 20 kr., i intervallei 15 001-40 000 med 15 kr. och i intervallet 40 001 och däröver med 10 kr. för medlem. För organisation som första gången erhåller bidrag till central verksamhet samt för organisation som inte längre uppfyller villkoren i fråga om antalet medlemmar och lokalavdelningar gäller särskilda bestämmelser om statsbidragets storiek.

Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgår enligt förordningen om statsbidrag till ungdomsroganisationer (1971:388, omtryckt 1975:466).

Berättigade till statsbidrag för lokal verksamhet är dels de ungdomsorganisationer som enligt 1 t; nämnda förordning förklarats berättigade att erhålla bidrag under anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m., dels Sveriges riksidrottsförbund och övriga organisationer med organisationsstöd under nionde huvudtiteln, vilka förut erhållit statsbidrag enligt kungörelsen (1954:575) om statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet (ändrad senast 1969:128, upphävd genom 1971:388), dels ock de ungdomsorganisationer som erhåller statsbidrag i särskild ordning under anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m.

Statsbidraget utgår med bestämt belopp för varje bidragsberättigande sammankomst. Med sådan sammankomst förstås en av lokalavdelning planerad och anordnad sammankomst med minst fem deltagare i åldern 12-25 år, som varat minst en timme och vid vilken verksamheten varit av sådan art och inriktning att den enligt av SÖ meddelade bestämmelser berättigar till bidrag.

Prop. 1975/76:39 17

UTREDNINGAR OCH REMISSYTTRANDEN M. M. A. SKOLANS ARBETSMIUÖ    s

1  Utgångspunkter
1.1 SIA-utredningen

Sia framhåller att de undersökningar som belyser elevernas svårigheter i skolan visar att det inte finns några enkla lösningar för att hjälpa elever med skolsvårigheter, som kan tillämpas på alla elever.

Skolans och det övriga samhällets arbete måste innefatta fiera olika slag av åtgärder, som smidigt kan anpassas till individer och situationer. Genomförda forskningar pekar på behovet av andra åtgärder än enbart undervisning för att komma till rätta med framför allt socialt relaterade skolsvårigheter och bristande motivation. Gränserna mellan olika former av arbetsinsatser kan och bör inte i detalj regleras genom centrala bestämmelser utan bör vara beroende av bedömningar av dem som lokalt arbetar med barn- och ungdomsfrågorna.

Hur skolan skall sätta in sina stödåtgärder kan inte heller preciseras i riksgiltiga anvisningar som likformigt över landet begränsar hjälpmöjligheter till olika årskurser eller ämnen. Elevernas svårigheter sådana de upplevs av dem själva, av deras föräldrar och av skolans personal måste fö styra insatsen av skolans stödmöjligheter. Ett problemorienterat arbete fordrar därför menar SIA en friare resursanvändning och en ökad utbildning och medvetenhet hos dem som arbetar i skolan om svårigheternas bakgrund och om skilda arbetsformers betydelse. Utredningen framhåller vidare att en strävan att uppnå lika utbildningsmöjligheter måste innebära en medvetet selektiv resursfördelning, med förebyggande och behovsorienterad inriktning.

Enligt SIA har debatten under senare år om hur elever, med svårigheter skall hjälpas oftast rört administrativa frågor, vilken organisationsform för arbetsinsatserna som är den bästa: vanlig klass, specialklass eller klinik. Frågeställningen leder till att uppmärksamheten koncentreras på tekniska indelningar och stadgemässiga benämningar utan pedagogisk giltighet. De av utredningen redovisade studierna ger inget belägg för att detta är en fruktbar utgångspunkt. Arbetsresultatet är inte i första hand knutet till organisatoriska åtgärder. Väsentlig är däremot den metodik, som tillämpas i arbetet, och den samlade miljö, som utformas i skolans arbete. En miljö och en metodik varmed skolan strävar att förebygga och minska elevemas svårigheter bör prägla hela dess arbete. Möjligheterna kan och bör inte begränsas genom administrativa indelningar, där vissa timmar hålls isär från skolans totala resurser.

Enligt utredningen framträder specialundervisningen som organisationsform numera huvudsakligen som ett annat namn på resurstimmar, dvs. ytteriigare lärarinsatser för att underiätta individualisering och hjälp till elever med

2 Riksdagen 1975/76.  I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                     18

svårigheter. Enligt utredningen kan del därför inte längre vara motiverat med dessa timmar som särskild organisation skild från skolans övriga för-stärkningsresurser. Arbetet bör i stället inriktas på att ge en specialpedagogisk metodik så stor spridning och genomslagskraft som möjligt i skolans hela arbete. Instrumentet för detta måste vara bl. a. en omfattande fortbildning av alla lärare och ett nära samarbete mellan utbildade speciallärare och skolans övriga personal. Specialpedagogik måste mot denna bakgrund menar SIA åter erhålla en kvalitativ innebörd och vara uttryck för väl utarbetade åtgärdsprogram.

För att eleverna skall kunna tillgodogöra sig de kunskaper skolan förmedlar och delta i grupparbeten av olika slag fordras väl inövade, grundläggande basfärdigheter. Den tid olika elever behöver för att nå sådana färdigheter, så att skolarbetet känns motiverande, kan variera. Att kunna erbjuda ytteriigare tid - stödundervisning - måste då vara en av skolans handlingsmöjligheter.

SIA anser att det i dag finns betydande förstärkningsresurser tillgängliga inom grundskolan. Däremot är stödmöjligheterna för elever som övergår till gymnasieskolan eller går direkt ut i arbetslivet efter skolpliktens slut ytteriigt begränsade eller helt obefintliga. Det synes därför angeläget med en mer långsiktig arbetsinsats från skolans sida, en aktivt uppföljande och stödjande verksamhet.

Slutligen framhåller utredningen att skolan måste samverka med andra organ som inom kommunen också härtill uppgiftatt verka i ett forebyggande barn- och ungdomsarbete. Denna samverkan måste - för att ge påtagliga resultat - ges en betydligt fastare form än som nu är vanligt.

1.2 Remissyttranden

SÖ erinrar i sitt yttrande att de förslag SIA lagt fram för ses mot bakgrund av de utvecklingstendenser inom skolans område som kan väntas de närmaste åren samt den rådande situationen i skolorna. För att förverkliga utbildningsmålen torde under de närmaste åren krävas ökad decentralisering, ökat lokalt engagemang och ansvarstagande samt en ökad samverkan mellan utbildning, arbetsliv och fritid. SÖ menar att det är önskvärt att skolan samverkar med andra kommunala organ som fritidsnämnder, ungdomsstyrelser, barnavårds- och socialvårdsorgan, med polisen och med förenings-och organisationslivet. Detta kan medverka till att göra såväl skoldag som fritid mera meningsfull för eleverna och därigenom stödja skolans förebyggande och speciella elevvård.

Enligt SÖ visar undersökningar att, trots förändringar i skolsystemet, de som socialt redan har en stark ställning utnyttjar utbildningsmöjligheterna bäst. Det är därför en angelägen jämlikhetsfråga att i den fortsatta utvecklingen av skolan särskilt uppmärksamma och stödja de elever som har svårast att se skolan meningsfull. SlA:s inriktning och förslag är ett uttryck för

Prop. 1975/76:39 19

det speciella ansvar som samhället måste ta för dessa elever. Genom att utveckla elevernas basfärdigheter och baskunskaper, genom att tillämpa en aktivitetspedagogik under medverkan av eleverna, genom att ge undervisning verklighetsanknytning och genom att öka samarbetet i skolan främjar man elevernas allsidiga utveckling och bidrar till ökad jämlikhet. SIA:s förslag är en fråga om en samhällsinriktad förändring av skolan, som ger eleverna möjligheter att vara med i den verksamhet som ungdomsorganisationer och folkrörelser kan erbjuda samtidigt som dessa f2r möjligheter att vidga sina uppgifter i vårt samhällsliv. SÖ finner att den friare resursanvändningen är en nödvändig förutsättning för att realisera de åtgärder som SIA föreslår.

SÖ anser att om en så långt gående förnyelse av skolarbetet som SIA föreslår skall förverkligas, måste man också vara beredd att inom vissa ramar acceptera mindre skillnader mellan kommunernas och skolornas sätt att organisera och driva skolverksamheten. Detta för emellertid inte leda till, understryker SÖ, att den grundläggande principen om ett enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard för landets alla delar frångås.

Majoriteten av länsskolnämnderna uttrycker i sina yttranden en klart positiv inställning till grundtankarna i SIA. Så t. ex. menar länsskolnämnden i Gotlands län att den organisation av skolan som föreslås är bättre anpassad än dagens till de förutsättningar som läroplanen kräver.

Länsskolnämnden i Södermanlands län påpekar att ett ökat socialt ansvar for skolan för med sig en rad förändringar av arbetssättet. Länsskolnämnden i Norrbottens län anser att ett förverkligande av SI A:s huvudidéer bör kunna leda till en positiv utveckling av skolan.

Socialstyrelsen anser att samverkan mellan skolan och andra samhällsorgan är nödvändig mot bakgrund av elevens allmänna bakgrundssituation. SIAis förslag har dock slagsida mot en skoldirigerad samverkan. Grundprincipen, att ansvaret för barnen i första hand vilar på föräldrarna, synes ibland bli undanskymd menar socialstyrelsen. Styrelsen efteriyser också en klarare gränsdragning mellan det obligatorium som är utgångspunkten för undervisningen och deltagande i frivilliga aktiviteter.

Statskontoret delar i allt väsentligt SIA:s principiella syn på skolan och menar att en vidgad ambition för skolans verksamhet i närsamhället ställer krav på väsentliga strukturförändringar av skolans inre arbete.

RR V påpekar att det åtgärdsprogram som SIA föreslår inte är resultat av system- och funktionsanalyser av skolväsendet utan ett försök att inordna skolan som organisation i ett större socialt sammanhang. RRV menar att SIAis förslag inte berör det inre arbetet i skolan utan tar sikte på den yttre organisationen och grunderna för tilldelningen, fördelningen och användningen av resursen. Samma uppfattning redovisas av UKÄ, SFL. RHS, SECO, FPU m. n. UKÄ framhåller att en decentralisering av beslutanderätten i organisatoriska och ekonomiska frågor i hög grad underiättar en kontinueriig förnyelse av undervisningen.

Prop. 1975/76:39                                                      20

AMS framhåller att kopplingen mellan skola och arbetsliv är av stor betydelse och att arbetet i skolan bör utformas med beaktande av detta.

Statens ungdomsråd menar aii skolan utgör den ojämföriigt största resursen för satsningar på barn och ungdom. Mot bakgrund härav är det angeläget att åstadkomma en skola, som inte är en isolerad och specialiserad institution för utbildning utan en viktig del av samhällets arbete för utveckling och fostran. Ungdomsrådet delar utredningens helhetssyn på eleven och tillstyrker förslaget om en samlad skoldag.

Utredningen lägger stor vikt vid elevernas medverkan i utformandet av den egna arbetsmiljön, vilket är uttryck för en dynamisk människosyn som BRA helt delar. BRÅ framhåller det väsentliga i att organisatoriska problem inte överbetonas utan att samspelsroller och gruppdynamik utnyttjas.

Enligt SSK har skolan i mer allmän omfattning inte lyckats engagera och aktivera eleverna som läroplanerna anger. Därför menar SSK är den uppgift SIA haft angelägen och väsentlig. SSK ansluter sig till utredningens viktigare och principiella förslag.

BU 73 anför att utformningen av betygssättningen här visat sig ha ogyn-samma verkningar, i synnerhet förde elevgrupper som SIA främst behandlar.

SL framhåller att förbundet under utredningsarbetets gång ofta framhållit att SIA borde utarbeta förslag till åtgärder både på kort och lång sikt. Skolan kan inte underiåta att söka bekämpa dagens skolsvårigheter, även om man är väl medveten om att de stora skolproblemen endast kan lösas på lång sikt. SL beklagar därför att SIA:s åtgärdsprogram huvudsakligen är långsiktigt.

SACO/SR och LR anser att genomgripande förändringar i skolan är motiverade om de leder till en totalt sett förbättrad arbetsmiljö för elever och personal, vilket inte SIA:s förslag gör. Enligt SACO/SR:s mening kommer SI A:s förslag till åtgärder att fö en begränsad effekt, eftersom förslagen enbart syftar till förändringar av skolan utan att reformer samtidigt sker i det omgivande samhället.

Skolledarförbundet understryker sin positiva grundinställning till SIA:s arbete liksom till huvudtankarna i utredningens förslag samt accepterar i princip utredningens grundsyn med dess uttalade krav på att skolans målsättning och arbete i allt högre grad måste ses mot bakgrund av samhällets fortgående utveckling och förändring. SIA har enligt förbundets mening gjort en ingående analys av hur förändringar i samhället utanför skolan i grunden förändrat barnens och ungdomens villkor i samband med att allt fier föräldrar inte längre har möjlighet att ge barnen omsorg under en del av den utanför skoldagen liggande tiden. Förbundet ansluter sig till utredningens grundsyn att det i ett sådant läge måste vara samhällets skyldighet att träda till och hjälpa hemmen i omsorgen om barn och ungdom, dels genom att själv påtaga sig ett omsorgsansvar, dels genom att ge ökade möjligheter för olika frivilliga krafter attmedverka i detta arbete. Skolledarförbundet delar därför helt SI A:s värdering och uppfattning att skolan i kraft av sina per-

Prop. 1975/76:39                                                      21

sonella och lokala resurser, sin ledningsorganisation och sina rika erfarenheter av arbete med barn och ungdom är den.institution som är bäst ägnad att bära huvuddelen av detta ökade samhällsansvar. Förbundet anser vidare att de av utredningens förslag som baseras på sociala krav måste ges en mycket hög angelägenhetsgrad. De bör därför prioriteras om de kan komma att stå i viss motsättning till andra av utredningen framlagda förslag.

LO menar att SIA kan medverka till att förverkliga nuvarande läroplaner och anser att många skäl talar för att skolan bör erbjuda något mer än lektioner och att det är angeläget att skolan gör mer för att träna eleverna att kunna samarbeta, att ta ansvar och att kritiskt granska undervisningen. SAF anför liknande synpunkter och menar att skolans arbetsmiljö angår hela arbetslivet då varje person för att fungera i samhället och i arbetslivet måste få en utbildning vars mål överensstämmer med kraven. SAF menaratt en av de viktigaste orsakerna till att alltför många elever misslyckats i skolarbetet är att synen på arbetet i skolan i alltför hög grad varit präglad av att lära ut snarare än att skapa inlärningssituationer. Man bör klarare ange vilka möjligheter lärare och elever har att bestämma undervisningens innehåll. SAF understryker särskilt vikten att SI A:s målsättning om en mot samhället öppnare skola kommeratt gälla kontakterna med arbetslivet.

Kommunförbundet uppfattar det som positivt att SIA vill skapa en öppnare skola som i högre grad än hittills skall samverka med närsamhället, med andra kommunala förvaltningar, med folkrörelser och föreningsliv. Det ökade kommunala inflytandet över skolan är ett steg i rätt riktning menar förbundet liksom att SIA:s förslag måste fö genomföras genom upplysning, rådgivning och fortbildning och ej med tvingande regler.

Landstingsförbundet konstaterar att SIA ej har behandlat särskolan och internatskolorna, vilka har särskilda behov av t. ex. fria och frivilliga aktiviteter. SIA:s förslag skulle, menar förbundet, kunna medverka till att särskolans elever lättare kom i kontakt med elever i grundskolan.

RHS finner det helt följdriktigt att SIA föreslår större frihet för skolan att i samverkan med närsamhället forma den bästa möjliga skolmiljön till hjälp för elever med svårigheter samt större inflytande för dem som är berörda för att tillförsäkra skolan deras medansvar, intresse och engagemang. RHS ser detta som förslagets grundtankar och biträder dem med stöd av nästan alla landets Hem och Skola-föreningar. RHS anser att SIA fullföljer på flera punkter 1946 års skolkommissions program.

Elevförbundet stöder en öppnare skola som är förankrad i verkligheten och ser närmandet skola-samhälle som ett avgörande för att skolan skall fö den inriktning och utformning som förbundet slagit fast i sitt handlingsprogram.

SSU påpekar att SIA-utredningen utgör ett viktigt steg i det pågående utvecklingsarbetet för att bättre förverkliga och följa upp läroplanernas mål och riktlinjer och uppnå en bättre skolsituation. Detta innebär att skolans reformarbete måste inriktas på att förankra skolan i det omgivande samhället.

Prop. 1975/76:39                                                      22

demokratisera skolans arbete, stimulera elevernas engagemang i samhälleligt och idéelit arbete, en flexibel inre organisation av skolan och ett förändrat innehåll och nya arbetsformer i skolan. SSU betraktar den helhetssyn, som utredningen ger uttryck för, som ett villkor för att skolarbetet skall utformas så att det bidrar positivt till en social och demokratisk samt allsidig utveckling av alla elever. Skolan skall mot den bakgrunden ges en bättre förankring i samhället och utgöra en del av samhällets totala insatser bland barn och ungdomar.

Bl. a. FPU, KU, skolstyrelserna i Karlstad och Arvika samt Göteborgs kommun är kritiska mot att SIA ej har behandlat betygsfrågan. FPU anför att så länge undervisningen fortgår på ett teoretiskt plan med auktoritära undervisningsmetoder kommer ingen avgörande förbättring av skolans sociala situation att kunna uppnås. KU menar att SIA, MUT och BU 73 kan medföra en skola, där eleverna delas upp i tre olika nivåer. Den gamla skiktade skolan har då återskapats i en ny "flexibel" form. De resultat som framkommit av SIA:s egna försök visar att nivågruppering ofta blivit foljden av SlA:s flexibilitet.

MUF finner det angeläget att SIA genomförs så snart statliga och kommunala resurser så medger.

SSKF tycker att SIA ej har ägnat sig åt hur de övergripande målen i skolan skall kunna konkretiseras.

SFSP, FSS, Riksföreningen för SYO, HCK m. fl. noterar med tillfredsställelse SlA:s betonande av skolans roll som en integrerad del av samhället och ett vidgat socialt ansvarstagande från skolans sida.

Ärkebiskopen noterar att SIA medför ökade möjligheter för kyrkan att komma in i skolan och att eleverna för möjlighet att deltaga i ett rikt varierat utbud av engagerande och motivationsskapande sysselsättningar. Liknande synpunkter framhåller även Samkristna skolnämnden, SRK/URK, m. fl.

Haninge kommun ser skolan som en del av kommunens och bostadsområdets resurser för barn och ungdom och menar att det är mycket positivt att utredningen föreslår insatser för förbättrad fritidsverksamhet.

Halmstads kommun finner att det är riktigt att, när den yttre organisationen av den nya svenska skolan är genomförd, man vill analysera vad som är bra och vad som är mindre bra inom denna organisation och föreslå åtgärder för att lösa problemen i skolans inre arbete. Kommunen menar att det är riktigt att skolan inte ensam kan lösa problemen, utan dessa måste lösas i samverkan mellan alla myndigheter, som har ansvar för barn och ungdom och att det skapas samverkansorgan mellan förvaltningarna för skola, socialvård, fritid och kultur.

Göteborgs kommun menar att SIA öppnar vägarna för ett arbetssätt som överensstämmer med synen på skolan som en del av samhället.

Umeå kommun instämmer i den syn sotn utredningen lämnar på skolan

Prop. 1975/76:39                                                     23

som en del av samhället. Skolan för inte betraktas som en isolerad sektor i samhället, utan skolan har i dag ett betydande ansvar för elevernas sociala fostran och utveckling. Skolan skäll inte endast förmedla kunskaper och träna färdigheter utan också fostra eleverna till ansvarskännande medborgare i ett demokratiskt samhälle, vilket också under de senaste åren alltmer kommit att prägla skolans inre arbete. Målet för skolan måste vara att med de resurser samhället erbjuder söka hjälpa varje individ i skolanatt utvecklas allsidigt och på ett positivt sätt.

Tyresö kommun finner mot bakgrunden av de erfarenheter som gjorts det synnerligen tillfredsställande att SIA föreslår ökade möjligheter for en kommun att efter eget bedömande av de olika behoven använda viss del av förstärkningsresursen till fria och frivilliga aktiviteter. Kommunen menar att SIA borde ha ifrågasatt skolårets konstruktion då de långa sommarferierna innebär avsevärda svårigheter for omsorgen om barnen.

Även övriga kommuner och skolstyrelser som yttrat sig är positiva till utredningen och den helhetssyn som där finns samt den vidgade funktion som skolan borde kunna ha för de boende i närsamhället.

Flertalet remissinstanser tar upp frågan om samordning mellan förslagen från SIA och från 1968 års barnstugeutredning i betänkandet (SOU 1975:42) Barns Fritid, fritidsverksamhet för 7-12-åringar. Så t. ex. anser kommunförbundet att det bör ske en samlad bedömning av de båda utredningsförslagen. Liknande synpunkter framförs bl. a. av socialstyrelsen, SSK, TCO, SFL, RHS, Luleå kommun. Gävle kommun, Göteborgs kommun, Stockholms kommun, ABF. Vi Unga, SSU och SACO/SR. Även en del länsskolnämnder påtalar behovet av en samordning.

UKÄ menar att innan resultatet av SSKis pågående utredningsarbete fö
religger är det inte möjligt att ta ställning till alla delar av SIA-utredningens
förslag. Detta framhålls från flera instanser t. ex. SCB, SL, Göteboigs kom
mun, Helsingborgs kommun och Luleå kommun.     ,

Prop. 1975/76:39 24

2 Kontakten mellan skolan och samhället i övrigt 2.1 Utredningen

2.1.1 Skolan som en del av kommunens insatser för barn och ungdom

Enligt SIA har det varit svårt att utveckla en fritidsverksamhet som knyter an till skolan. Orsaken är de omfattande regelsystem som styrt resursinsatsen i skolmiljön samt att lärararbetet binds till lektioner. SIA nämner även andra faktorer som hämmat utvecklingen mot en mer skolanknuten verksamhet. Så t. ex. har skolan ofta betraktats som en specialiserad institution, avsedd huvudsakligen för kunskapsförmedling och färdighetsträning och inte som en del av och resurs i det övriga kommunala barn- och ungdomsarbetet. Under senare år har emellertid skolans anknytning till social verksamhet, till fritidsverksamheten enligt SIA är f. n. dess brist på enhetligt mål, på organisatorisk enkelhet och konsekvens.

SIA ger en omfattande redogörelse över den skolanknutna verksamheten som vuxit fram under senare år.

Det fritt valda arbetet (avsnitt 9.1.1) har enligt SIA inneburit en mycket omfattande anknytning av skolan till fritidsverksamhet. De organiserade grupperna har fött en klart praktisk och konkret inriktning, I betydande omfattning har de inte varit årskursbundna. Handledningen av eleverna sker ännu i hög grad av lärare. Av organisationerna är det främst idrottsorganisationer som engagerat sig i fritt valt arbete, Idéburna organisationer har haft svårt att i tillräcklig omfattning engagera eleverna.

Problemen med fritt valt arbete är enligt SIA främst målkonflikter, anknytning till närsamhälle och organisationer samt ledningens dimensionering. SIA framhåller att det fritt valda arbetets bindning till skoltid har förstärkt svårigheterna med att rekrytera lämpliga ledare utanför skolans fast anställda personal.

Enligt SIA finns det f. n. kommunal musikskola (avsnitt 9.1.4) i flertalet av landets kommuner. Denna för eleverna frivilliga verksamhet, är den helt dominerande utanför kursplanens ram. Verksamheten berör ca 285 000 elever. Musikskolans verksamhet berör i allmänhet inte skolledningen inom rektorsområdena annat än i vissa praktiska frågor främst vad gäller lokaler, schemaläggning och skolskjutsar. Poängsystemet för rektors arbetsområde har varit hämmande för en pedagogisk och administrativ integrering.

Enligt SIA:s undersökning bedriver många kommuner verksamhet under elevernas raster, håltimmar och under tiden före och efter skoldagen. Variationerna mellan kommunerna är stora. 1 läraruppgiften ingår s. k. skol-vakt, vilken ibland förbinds med passiv övervakning och har skiftande utformning och omfattning på olika skolor. I samband med skolmåltider används ibland vaktmästare för tillsynsuppgifter, och ibland finns särskild kommunalt arvoderad personal. Vid sidan av skolvaklmästare finns i flera kom-

Prop.1975/76:39                                                      25

muner s. k, skolvärdar som är kommunalt anställda, vissa av des.sa är avlönade med medel som kommunerna erhållit från arbetsrnarknadsstyrelsen.

SIA redovisar ingående pågående utveckling och försöksverksamhet inom barn- och ungdomsarbete med anknytning till skolan. Utredningen har själv initierat en rad olika försöksverksamheter (avsnitt 9.2.3.5).

1 Lycksele kommun har SIA bedrivit en försöksverksamhet med friare resursanvändning och omdisponering av statsbidraget. Enligt SIA har försöket inneburit ökade möjligheter att vidta åtgärder för att stödja och stimulera elever med olika handikapp. Insatserna har i stor utsträckning inriktats på att genom en samlad skoldag för i första hand eleverna från det egentliga glesbygdsomårdet aktivera dem under fritiden i skolan, att genom olika verksamheter dels erhålla en jämnare fördelning av samhällets fritidsutbud, dels öka motivationen och intresset för skolan hos elever med skolsvårigheter. Läsåret 1973/74 bedrevs det sålunda en försöksverksamhet med samlad skoldag vid tio skolenheter inom glesbygdsområden och vid kommunens högstadieskola i Lycksele tätort. I glesbygdsskolorna hade alla skolskjutselever från årskurserna 1-6 en skoldag som omfattade ca 370 minuter dvs. den tid som erfordras för undervisning och raster i årskurserna 5-6. Den undervisningsfria delen av skoldagen för de yngre eleverna disponerades för verksamheter av olika slag: Fritt skapande, gruppdynamiska övningar för att ge inblick i sociala relationer, skapande dramatik, sago- och samlingsstunder, förenings- och föräldraverk-samhet, arbete för att förbättra den egna miljön, stödundervisning och läx-hjälp. Fritidsledare hade anställts vid varje skolenhet inom glesbygdsområdet. En fritidskonsulent, anställd vid fritidsnämnden, svarade under rektor för planläggning, kontakter och information. Under läsåret 1973/74 kostnadsberäknades verksamheten till ca 135 000 kr. Denna kostnad täcktes till 50 96 ur anslaget för skolskjutsar och till 50 % genom omdisponering av statsbidraget.

Östersunds kommun har deltagit i SIA:s försöksverksamhet med omdisponering av statsbidrag. Kommunens grundskola består av åtta rektorsområden med totalt ca 6 300 elever. Rektorsområdena innefattar såväl områden av glesbygdskaraktär som mindre tätorter och en större centralort. Inom kommunen finns således olika typer av skolstoriekar och skolformer.

De lokala olikheterna vad gäller bl, a. befolkningsmässig struktur, möjligheter till social stimulans, fritidsverksamheter och familjekontakt har tagits som utgångspunkt för resursdispositionen inom kommunen. Avvägningen mellan resurserna avsågs bli beroende av de huvudsakliga problemen inom de olika rektorsområdena. I vissa områden har eleverna ansetts företrädesvis behöva mer social stimulans med betoning på intellektuella sysselsättningar och med ökat engagemang också av föräldrarna. I andra områden har satsningen ansetts böra ske så, att fullständiga elevvårds/behandlingslag upprättas inom rektorsområdet. Huvuduppgiften för dessa har varit att göra kurativa och psykologiska insatser med syfte att behandla skol- och fa-

Prop. 1975/76:39                                                      26

miljesiiuaiionen som helhet för det enskilda barnet. Medgivandet att göra omdisponeringar av statsbidraget har således utnyttjats på ett mycket skiftande sätt i Östersunds kommun. Fritidsledare, psykologer, fritidspedagoger och kuratorer har bl. a. kunnat anställas.

Försöksverksamheten i Hudiksvall koncentrerades till ett rektorsområde. Där tillämpade såväl fri resursanvändning som omdisponering av statsbidrag. SIA ger här en utförlig redogörelse för hur kommunen inom ramen för en samlad skoldag om 28 kalendertimmar lyckas väva ihop undervisning och andra verksamheter.

I Tyresö komtntin har försöksverksamhet pågätt med omdisponering av statsbidrag. Verksamheten har föriagts till ett rektorsområde. Målet har varit att hos eleverna söka skapa en positiv attityd till skolan, aktivera dem till ökat ansvar för den gemensamma skolmiljön, ge föreningslösa elever möjligheter till stimulerande kontakter, upptäcka och motverka mobbnings-tendenser och söka engagera elevernas föräldrar till aktivt deltagande i planering och genomförande av olika verksamheter i skolan.

Enligt SIA talar många skäl för att utveckla skolans arbetsdag i riktning mot ett mer mångsidigt och varierat innehåll, SIA sammanfattar sina m o -tiv för en sådan  utveckling av skoldagens innehåll i sex huvudpunkter (avsnitt 9,3,1),

1.    Föräldrarna har huvudansvaret för sina barns tillsyn och fostran. Den höga frekvensen förvärvsarbetande bland såväl män som kvinnor ställer dock höga krav på samhällets service. Enligt SIA bör därför skolans möjligheter till omsorg om barnen främst på låg- och mellanstadierna förbättras. Utanför ramen av skoldagen bör skolans lokaler dessutom kunna utnyttjas för att erbjuda olika aktiviteter och omsorg om barnen också före skoldagens börian och under eftermiddagstid. Detta kan exempelvis enligt SIA ges formen av ett utvidgat fritidshem enligt barnstugeavdelningens förslag,

2.    Genom att till skolmiljön knyta en friare sektor av verksamheter bereds samhället möjligheter att i ökad utsträckning upphäva den påfallande ojämlikheten i utnyttjande av fritiden.

3.    Flera av de svårigheter som eleverna upplever är av den art att åtgärder måste innefatta andra verksamheter än lektioner. SIA framhåller vidare att genom att skoldagens program utökas förbättras möjligheterna till individualisering, och förutsättningarna ökar för att allt fler elever finner områden i skolans arbete där de kan fö uppleva glädjen av att lyckas.

4.    En av skolans centrala uppgifter är att ge eleverna social träning till samverkan och eget ansvar. Inom ramen för skoldagens olika verksamheter ökar dessa möjligheter betydligt, såväl att ge eleverna eget ansvar som att skapa arbetsgrupper som inte är åldersbundna utan sammansatta av elever från olika årsklasser.

5.    Enligt SIA är det en angelägen uppgift för skolan att stödja de ideella organisationerna och de fritidsaktiviteter som ungdomen själv organiserar.

Prop. 1975/76:39                                                     27

6, Ett ökat utbud inom skolmiljön av olika verksamheter ger förutsättningar för mer variera nde a rbetsbet i ngel ser för skolans personal. SIA framför en syn på lärarrollen som innebär att lärararbetet inte enbart blir knutet till lektioner.

SIA framhåller (avsnitt 9.3.2) att det varken är önskvärt eller möjligt att centralt ange annat än mål och övergripande ramar för den fria verksamheten i skolan. Utformningen av verksamheten bör inom angivna ramar ankomma på kommunerna och på de bestyrelser som SIA i annat sammanhang föreslår. Den kommunala beslutanderätten bör också gälla skoldagens omfattning inom ramen för vissa minimi- och maximivärden.

Som ett obligatorium för kommunen bör dock gälla att utforma en skoldag så att resurser ges för omsorg och fritidsverksamheten under hela den tid som eleverna är hänvisade till skolmiljön. Skoldagen bör betraktas som en helhet på samma sätt som gäller för förskolan. Detta förutsätter intim samverkan mellan skolstyrelse, fritidsnämnd, kulturnämnd, barnavårdsnämnd och övriga sociala organ samt organisationslivet i kommunen.

SIA har funnit (avsnitt 9.3.3) det ändamålsenligt att skilja mellan följande begrepp i diskussionen av skoldagen:

Skoldag:   Den tid eleverna obligatoriskt vistas i skolan.

Skolanknutna aktiviteter: Aktiviteter i vid mening knutna till skolan och skolans elever.

Fasta aktiviteter: De aktiviteter under skoldagen där mål, huvudmoment och omfattning anges i en riksgiltig läroplan.

Fria aktiviteter: De aktiviteter som till innehåll och omfattning beslutas på lokal nivå och som ingår i skoldagen.

Frivilliga  aktiviteter:   Skolanknuten verksamhet j övrigt.

Uppdelningen på fasta och fria aktiviteter har enligt SIA två syften. Genom ett bestämt antal fasta aktiviteter skapas förutsättningar för en i alla skolor gemensam referensram för eleverna. Genom fria aktiviteter ges utrymme för lokala initiativ och lokalanpassad utformning av delar av verksamheten.

Enligt förslaget bör såväl fasta som fria aktiviteter ingå i skoldagen och i skolans verksamhet. Därigenom blir skoldagen i högre grad än nu en samlad skoldag, där resurser för och tid till omsorg om eleverna skall avsättas också för de fria aktiviteterna.

SIA framhåller (avsnitt 9.3.4) att all verksamhet inom skolan bör ha både ett pedagogiskt och ett socialt mål. Fasta aktiviteter regleras till mål, innehåll och i huvudsak även till volymen i gällande läroplan. Även de fria aktiviteterna bör enligt SIA vara styrda av mål. Däremot behöver de inte vara styrda av kurs- och timplaner utan innehåll, metoder och tider bör kunna utformas lokalt. Enligt SIA:s förslag upphör nuvarande timplanebindning för det fritt valda arbetet. De fria aktiviteterna på högstadiet bör kunna organiseras i annan form än 40-minutersmoduler, såvida skolan finner detta ändamålsenligt.

Prop. 1975/76:39                                                     28

Det är enligt utredningen (avsnitt 9.3.4) inte möjligt och inte heller önskvärt att fastställa en för grundskolan i alla kommuner giltig omfattning av skoldagen bl. a. beroende på kommuners och kommundelars olika struktur, föräldrars skiftande arbetstider, olika reseavstånd för elever, kommunernas varierande ekonomiska möjligheter liksom varierande tillgång på lämpliga ledare. Mot denna bakgrund menar SIA bör skoldagens omfattning därför avgöras av skolstyrelsen i kommunen. Utformningen bör likna den som barn och föräldrar är vana vid från förskolan. SIA framhålleratt växlande tider för skoldagens början och slut under olika veckodagar bör undvikas på låg- och mellanstadierna och om möjligt också på högstadiet. Därigenom ges föräldrarna en klar uppfattning om under vilka tider skolans barnomsorg gäller. SIA framhåller i detta sammanhang att särskilt för de små barnen försiktighet bör iakttas att göra skoldagen avsevärt längre än nu. Närmar sig arbetsveckans längd de maximivärden som anges bör enligt SIA mellanmål övervägas.

Beträffande utformningen av verksamheten under skoldagen framhåller utredningen att bestyreisen på skolan bör avgöra hur fria och fasta aktiviteter på bästa sätt skall kunna samordnas. Sociala och pedagogiska liksom personalorganisatoriska och lok?lmässiga skäl talar mycket klart för att man så långt möjligt söker integrera fasta och fria aktiviteter för att nå en stimulerande och avspänd arbetsmiljö i skolan, anser utredningen.

Enligt SIA (avsnitt 9.3.6) kommer det att mot bakgrund av nuvarande kursplanebundna aktiviteter pä mellanstadiet att bereda betydande svårigheter för skolorna då det gäller att ge utrymme för lokalt utformade fria aktiviteter och för stödundervisning. SIA menar att det därför är angeläget att genom en läroplansrevision ompröva mängden av fasta aktiviteter på mellanstadiet. Dessförinnan bör arbetsenhetskonferensen på mellanstadiet göra noggrann avgränsning av vilka huvudmoment som kan behandlas mycket översiktligt och därvid beakta att en betydande del av stoffet återkommer på högstadiet. Vid en sådan begränsning bör det enligt SIA bli möjligt att ge en ä två veckotimmar av de fasta aktiviteternas kursinnehåll en friare utformning. Det bör också vara möjligt att vissa elever utnyttjar tid för stödundervisning i grundläggande basfärdigheter.

Obligatorium respektive fri villighet kan enligt SIA (avsnitt 9.3,7) ses utifrån två utgångspunkter - dels skolans, dels elevernas. SIA anser att det bör ankomma på skolan att obligatoriskt erbjuda omsorg om och aktiviteter för eleverna under skoldagen. Skolanknutna aktiviteter i övrigt - utanför den av skolstyrelsen fastställda skoldagen - ankommer på kommunen att bygga ut.

De frivilliga aktiviteterna före och efter skoldagen bör vara ett erbjudande till elever och föräldrar. Det är angeläget att skolan vid inskrivningen och under föräldramöten i övrigt orienterar om vilken omsorg och vilka verksamheter skolan kan erbjuda utanför skoldagen.

Prop. 1975/76:39                                                     29

Verksamheten under skoldagen, såväl fasta som fria aktiviteter, bör ses som en helhet och vara obligatorisk for eleverna. Skoldagen får inte göras mer omfattande än att tillräckliga resurser finns avsatta for omsorg, läxhjälp och meningsfulla aktiviteter utanför lektionerna. Skolledningens möjlighet att ge lov medger en anpassning till skilda elevers behov.

Tiden före skoldagens början kan, menar SIA, vara ett problem för många familjer där båda föräldrarna har förvärvsarbete och måste vara på sin arbetsplats före skoldagens början. För lågstadiebarn och även för elever på mellanstadiet är detta en källa till oro som kan påverka dem negativt. Enligt SIA bör vid resursfördelningen inom kommunen detta beaktas i samband med att frivilliga skolanknutna aktiviteter byggs ut och erbjuds föräldrarna som ett led i barnomsorgen.

Vid en sådan verksamhet bör skolans lokaler, bibliotek och uppehållsrum vara tillgängliga. Personal bör finnas tillgänglig och möjlighet till enklare morgonmål bör föreligga. Utredningen framhåller vidare att det under raster finns ett deklarerat behov hos såväl låg- som mellanstadiebarn av vuxenkontakt.

Enligt SIA måste än väl avvägd skoldag också innehålla tid för avkoppling och helt fria sysselsättningar.

När det gäller skolans möjligheter att stimulera elevernas fritidsintressen, anknytningen till frivilliga organisationer och elevernas sociala träning i fritidsgrupper under skoldagen torde den lokala variationen bli stor. Verksamheten kan fö större eller mindre anknytning till stoff och arbetsområden ' i skolans kursplaner.

De fria aktiviteterna under skoldagen bör naturiigt flyta över i en frivillig eftermiddagsverksamhet, som innebär omsorg och verksamhet i olika fritidsgrupper. Denna skolanknutna verksamhet bör bygga på anmälan för föräldrar/elever så att det for såväl skola som hem är klart vem som har tillsynsansvaret.

Viktiga fria aktiviteter är gemensamma   samlingar  och tid för ko n t a k t lä ra re n (klassföreståndaren), liksom t i d  för klassråd och elevrådsmöten.  Vidare framhåller SIA betydelsen av en aktiv biblioteksverksamhet.

En viktig insats på alla stadier är st öd u nder v i sn i ng och hjälp med individuella uppgifter och läxor. På lågstadiet är det enligt SIA betydelsefullt att genom att ge ytteriigare tid för den grundläggande färdighetsträningen - alt läsa och skriva - motverka att eleverna i de fortsatta studierna får allvariiga svårigheter med åtföljande svag motivation. SIA framhåller att stödundervisningen bör ges en sådan omfattning - och inriktas på elever med svårigheter i den grundläggande färdighetsträningen - att den så långt möjligt förhindrar tendenser till differentiering av eleverna. Inom lågstadiets skoldag tyder hittillsvarande försök på att detta kan ske utan att konkurrera med andra aktiviteter som de erbjuds under dagen. Enligt SIA är det vid planeringen av stödundervisning an-

Prop. 1975/76:39                                                      30

geläget att denna läggs mot tid för fria studier, inte mot exempelvis idrottsaktiviteter. Stödundervisningen kan också förläggas utanför den obligatoriska skoldagen.

Skollunchen och verksamheten kring denna bör enligt SIA vara ett tillfälle att engagera, vilket kan leda till att lunchtiden blir en positiv faktor att räkna med i skolans fostran.

SIA framhåller att tiden före skoldagens början och tiden efter dess slut liksom tiden för raster och den del av lunchtiden som inte upptas av skollunchen är en del av dagen för vilken skolans omsorg, tillsyn och hjälp till elever också skall fungera. SIA framhåller (avsnitt 9.3.8.2) att den organiserade verksamhet som anordnas under tid för fria aktiviteter och som inte avser stödundervisning, läxhjälp och handledning av individuella uppgifter bör ha som mål

att tillgodose ungdomens verksamhetsbehov, sociala kontaktbehov och behov av kulturell stimulans

att stimulera elevernas egen föreningsverksamhet och därvid se till att den betraktas och behandlas som elevernas egen angelägenhet organiserad och ledd av dem själva

att stimulera till deltagande i skolans beslutsprocesser och gä eleverna till hända med hjälp och stöd i elevkårs- och elevrådsarbetet

att bredda kontaktytan mot vuxna verksamma utanför skolan

att bredda kännedomen om ortens förenings- och friluftsliv och stimulera till engamang och aktivt deltagande i detta

att engagera i samma grupper elever i skilda åldrar och av olika kön

att innebära en trygg omsorg om barnen i de lägre åldrarna

att speciellt söka engagera svagmotiverade och handikappade elever och hos dem skapa en positiv attityd till skolmiljön

att utveckla ett naturiigt och otvunget umgänge mellan elever och vuxna.

Pä lågstadiet bör enligt SIA de fria aktiviteternas innehåll huvudsakligen anknyta till vad eleverna är vana vid från förskolan. På lågstadiet blir gränserna mellan fasta och fria aktiviteter flytande liksom i förskolan.

På mellanstadiet och högstadiet - och i många fall redan på lågstadiet - kan eleverna syssla med teman som har sitt ursprung i lektionernas arbetsområden. Det är därför enligt SIA viktigt att man inom olika ämnen fortlöpande söker nya vägar att berika elevernas fritid. Inom varje ämne bör man kontinueriigt se över möjligheterna att fördjupa upplevelsen av fritidsmiljön samt ge idéer och uppslag till konstruktiva aktiviteter.

Andra aktiviteter kan ha anknytning till allmänt idrottsliga, hobbybe-tonade, estetiska eller idéburna intressen.

En tredje grupp aktiviteter är de som med medveten profilering bör organiseras av olika organisationer och föreningar.

I fråga om gruppstoriek under organiserade fria aktiviteter anser utredningen (avsnitt 9.3.9) att någon central reglering inte kan komma i fråga.

SIA anser att det även i framtiden är angeläget att personal med skilda

Prop. 1975/76:39                                                     31

utbildningar och erfarenheter engageras i skolans arbete.

Den överväldigande delen av lärarens arbete kommer, enligt SIA även i fortsättningen att behöva koncentreras på lektioner, stödundervisning, läxhjälp, handledning i specialarbeten och kontaktarbete med föräldrar. Lärarrollen måste emellertid fattas i vid bemärkelse och innefatta en allmän omsorg om barnens utveckling. I lärarens arbete bör därför också - i varierande omfattning beroende på erfarenhet och intresse - kunna ingå handledning för fria aktiviteter och fritidsgrupper.

Omfattningen av lärarens engagemang i de fria och frivilliga aktiviteterna är en komplicerad avvägningsfråga. Flera skäl talar såväl mot som för ett omfattande engagemang. SIA har bedömt det som ett övergripande mål att knyta skola och samhälle i övrigt närmare varandra. För att nå ett sådant mål behövs medverkan av skolpersonal av olika kategorier, föräldrar, skolans egna elever, fritidshemspersonal, ungdoms- och fritidsledare inom föreningar m. fl.

Ett engagemang av lärare i fria aktiviteter skulle enligt SIA med bibehållet arbetstidsbegrepp komma att ställa sig så dyrbart att det måste bli synneriigen begränsat i omfattningen. Detta skulle på sikt innebära en stark begränsning av lärarnas arbetsmarknad och lärargruppens avgränsning till en specialiserad kategori inom skolan. Det skulle också starkt försvåra möjligheterna att bereda trygg anställning åt lärare, om elevunderiagen varierar.

För ett ökat engagemang av lärare talar flera skäl. Dels motverkas tendensen till specialisering av de skolanställda, dels är det bra med ett bredare engagemang från lärarpersonalen för att tillgodose en elevvårdande helhetssyn på elevens situation.

Ytteriigare en väg att åstadkomma en koppling mellan lärararbete och fria aktiviteter/fritidsarbete är att skapa kombinationstjänster lärare/ungdomsledare. Kombinationstjänster av typ kyrkomusikertjänster, fyllnadstjänstgöring inom vuxenutbildningen och fölkhögskollärartjänster i kombination med verksamhet inom studieförbunden kan ses som exempel pä tekniska lösningar av en sådan arbetssituation. Önskvärdheten av kombinationstjänster har under senare år framförts inom flera områden. F. n. omöjliggörs de på grund av olikheter i bestämmelserna rörande beräkning av arbetstid, behörighetsbestämmelser, lönesättning och ekonomiskt huvudansvar.

Antalet lärarassistenter och skolvärdar har ökat kraftigt under de senaste åren. Lärarassistenternas uppgifter omfattar främst rutinuppgifter i samband med lektioner,efterarbeten, materialhantering och närvarokontroll. Skolvär-darna står i främsta hand för vaktuppgifter, materialdistribution, hjälp ät elever under raster, fritidsuppgifter, trivselinriktade aktiviteter m. m. Enligt SIA kan framför allt skolvärdarna komma att fylla en viktig uppgift i skoldagens fria aktiviteter.

Gruppen bibliotekarier, kuratorer och psykologer är specialutbildad arbetskraft (avsnitt 9.11.3). Bibliotekarierna kan spela en central roll i skolans

Prop. 1975/76:39                                                     32

arbetsmiljö som stöd och hjälp till elever med svårigheter och i fria aktiviteter. Kuratorers och psykologers arbetsinsatser torde i hög grad behöva tas i anspråk för elever med speciella problem.

Erfarenheterna frän fritt valt arbete på högstadiet visaratt det varit ganska svårt att engagera föreningsledare som handledare för dessa aktiviteter. SIA föreslär några olika sätt att lösa de problem som hittills förelegat. Bl. a. föreslås att av organisation utsedd ledare som genomgått godkänd handledarkurs skall erhålla lagstadgad rätt till ledighet från arbete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar per år för att tjänstgöra i skolan. Förutsättningen är därvid att handledarens insatser planeras in t. ex. vid arbetsdagens bönan eller slut eller utgör en sammanhängande period, så att bortovaron inverkar så litet som möjligt pä det ordinarie arbetet. Skolan skall dä utge ersättning för förlorad arbetsförtjänst, vilket enligt SIA bör maximeras till att motsvara lönegrad U 19 och täckas av de medel i för-stärkningsresursen som avser fria aktiviteter enligt utredningens förslag i kapitel  16.

Vidare föreslär SIA en utveckling av systemet med s. k. instruktörsbidrag. Enligt förslag från 1962 års ungdomsutredning har ett antal kommuner infört ett instruktörsbidrag till lokala organisationer med ett visst medlemstal. Dessa instruktörer kan i viss utsträckning åta sig handledaruppgifter. Vid en utveckling av systemet kan vederbörande instruktör tjänstgöra i skolorna någon dag i veckan.

Ett annat sätt att finansiera handledarnas kostnader för förlorad arbetsförtjänst vore enligt SIA att en ersättningssumma utgick från skolan direkt till organisationen som sedan kunde använda beloppet för hel- eller deltidsanställd instruktör för arbete i skolan eller till ersättning för föriorad arbetsförtjänst åt frivilliga handledare.

SIA avvisar att ersättning för aktiviteter utgår över anslaget till lokalt aktivitetsstöd.

Pä de kommunala fritidsgårdarna finns fritidsgårdsföreståndare, ibland också biträdande sådana, som är heltidsanställda. Dessutom finns deltidsanställda ungdomsledare. Beroende på lokala arbetstidsförhållanden kunde någon eller några föriägga en del av sin tjänstgöring som handledare till skoldagen. Detta skulle innebära en värdefull kontakt skola - kommunal fritidsverksamhet.

En möjlighet är att anställa utbildade fritidspedagoger/fritidsledare inom skolan. En sådan lösning har prövats i SIA:s försöksverksamhet och visat sig fylla viktiga uppgifter på lågstadiet och mellanstadiet.

Del stora intresset för idrottsaktiviteter gör att man i vissa fall kan behöva anställa fritidsledare som gått speciell idrottslinje vid någon av de folkhögskolor eller gymnasieskolor där detta förekommer, men även i detta sammanhang är det sannolikt att man i de flesta fall måste vända sig till av idrottsforeningarnas anställda eller frivilliga instruktörer samt till lärare i gymnastik.

Prop. 1975/76:39                                                     33

En värdefull ledarreserv utgörs enligt SIA av föräldrarna. Framför allt för barn i de lägre åldrarna kan föräldrar som arbetar i hernrnet utnyttjas. Genom speciella kurser för dessa skulle skolan kunna få ett betydande tillskott av aktivitetsledare. Samarbetet mellan skolan och hemmen skulle på det sättet utökas och fördjupas.

Många elever, framför allt de som har planer på att utbilda sig inom det sociala eller pedagogiska området, skulle enligt SIA kunna utnyttjas i större omfattning än nu genom att de tog i anspråk den egna tiden för fria aktiviteter, pryoperioder eller annan tid efter arbetsenhetskonferensens beslut. Väl fullgjorda uppgifter bör antecknas i elevens betyg. För utbildningsändamål kan medel ur förstärkningsresursen användas.

Bl. a. med tanke på värdet av att möta och samverka med äldre människor kan någon eller några ledare rekryteras bland pensionärer. Även denna handledargrupp bör framför allt arbeta med barn i yngre åldrar.

För att tanken på en skoldag med växling mellan undervisning och fria aktiviteter skall kunna realiseras på bästa sätt fordras en omfattande i n -formations- och utbildningsverksamhet. Enligt SIA (avsnitt 9.3.12) bör dessa frågor bli föremål för en fortsatt noggrann analys. Utredningen inskränker sig därför till vissa allmänna synpunkter på frågan.

Skolans mål och metoder bör ingående presenteras vid de kurser som ungdoms- och idrottsorganisationerna bedriver i sin reguljära verksamhet. Skolans personal bör kunna delta i dessa kurser.

Den viktiga grupp av fritidsledare som kommer att utgöras av deltidsanställda föreningsledare och ledare för fria aktiviteter - föräldrar, pensionärer, idrottsledare m. fl. - bör fö en utbildning som omfattar en allmän pedagogisk och metodisk skolning. Sådan utbildning kan ges studiecirkelform med inslag av korta internatkurser. Dessa internatkurser kan lämpligen förläggas till de folkhögskolor som bedriver fritidsledarutbildning.

Utbildningen för ledare inom fritidssektorn är idag splittrad. Många skäl, inte minst den stora satsningen inom alla områden av fritidsverksamhet som kommuner, organisationer och näringsliv gör, talar för en bättre samordning av utbildningen. Utgångspunkten för att åstadkomma en samordningar att såväl fritidsledare som olika kategorier av lärare och övrig personal inom skolan och angränsande områden har mänga grundläggande moment inom resp. yrkesområde som sammanfaller. I den framtida skolan liksom inom allt ungdoms- och fritidsarbete är en god kännedom om andra arbetsområden än det egna en nödvändighet.

1 en specialutredning har SIA (avsnitt 9.4) undersökt grundskolans lokalresurser. Av denna undersökning framgåratt de lokalmässiga förutsättningarna för fria aktiviteter är överraskande goda såvida skolorna inte är överbelagda. Överbeläggning förekommer emellertid nästan inte alls vid låg- och mellanstadieskolor medan en dryg tredjedel av högstadieskolorna kunde betecknas som överbelagda. De lokalmässiga resurserna för fria aktiviteter är större vid mindre än vid större skolor.

3 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                     34

2.1.2 Samverkan mellan skola och hem

Utgångspunkter (avsnitt 24.1.1) för samarbetet mellan hemmen och skolan har fastställts i läroplanens Mål och riktlinjer, SÖ har till dessa grundläggande principer givit vissa kompletterande riktlinjer för de individuella kontakterna lärare-förälder-elev.

SIA framhåller att nu gällande anvisningar om kontakten mellan skolan och hemmen har sitt ursprung långt tillbaka i tiden. På grundval därav menar SIA finns det därför i dag ganska god erfarenhet av hur de olika samarbetsformerna verkar. Genom pågående utvecklings- och forskningsarbete om samspelet familj-skola-samhälle har även dokumentationen i dessa frågor ökat.

Sammanfattningsvis pekar SIA på sju områden som bör vara lämplig utgångspunkt för ett utvecklingsprogram för förbättrad samverkan mellan hemmen och skolan nämligen: "kvartssamtal", klassmöten, uppsökande verksamhet, systematiserad samordning av informationsinsatserna, kontaki-lärarfunktionen, lärarutbildningen och försöksverksamhet. Åtgärderna bör bilda ett nätverk och inte begränsas till punktinsatser samtidigt som en förstärkning eller omdisponering av resurserna måste till.

I sina förslag till åtgärder tar SIA (avsnitt 24.4.2) som första punkt upp ett förslag om att varje förälder till barn i grundskolan bör ges lagfäst rätt att under en arbetsdag, räknad per barn och stadium, fö ledigt från sitt förvärvsarbete för att delta i information och samtal i skolan. Samhället bör genom familjeförsäkringen svara för ersättning för föriorad arbetsförtjänst. Dessa tre dagar bör kunna delas upp på sex halvdagar. SIA framhåller att det bör ankomma på varje rektorsområdes bestyrelse att svara för programutformning med stöd av de regionala och centrala insatser som utredningen föreslår.

SIA framhåller att skolstarten spelar en betydelsefull roll för att skapa goda kontakter. Den av utredningen föreslagna inskrivningen (kap. 11) av elever i skolan bör utformas så att den för föräldrarna ger en god introduktion i skolans arbete och i den omsorg och tillsyn skolan kan erbjuda barnen under skoldagen och i samband med frivilliga aktiviteter.

SIA föreslår att två klassmöten per läsår skall vara obligatoriska i grundskolan. Kontaktlärare bör vara skyldiga att kalla till dessa möten och delta i dem som en del av den för kontaktarbetet avsatta tiden.

Utöver vad som nu sägs i skolstadgan om obligatoriskt samråd bör samråd ske med elev-förälder när elev vid utbildningsval inte får sitt förstahandsval till gymnasieskola tillgodosett.

För att ytteriigare förbättra möjligheterna i kontaktverksamheten mellan hemmen och skolan föreslår SIA att skolan tillförs en ytteriigare statlig förstärkningsresurs motsvarande fem kronor per elev i grundskolan. Medlen bör fö användas efter bestyreisens bedömande, främst för uppsökande verksamhet och för information i samband med föräldradagar.

På regional nivå förutsätter SIA att länsskolnämndernas fortbildnings-

Prop. 1975/76:39                                                    

organisation skall biträda vid utbildning och information. För att möjliggöra detta bör nämndernas expertanslag tillföras medel motsvarandeen halv konsulenttjänst per nämnd. Enligt SIA bör det på SÖ finnas en konsulenttjänst med uppgift att handlägga frågor kring samverkan hem-skoia.

SIA förutsätter vidare att samhället såsom tidigare stöder den frivilliga hem- och skolarörelsen på olika sätt bl. a. genom anslag över statsbudgeten.

Slutligen bör utvecklings- och försöksverksamheten intensifieras genom att projekt som rör skolans sociala engagemang erhåller högre prioritet än nu i förhållande till specifikt ämnesmetodiska undersökningar.

2,1,3 Skolan i det kommunala samarbetet

SIA har starkt understrukit hur nödvändigt det ar med en helhetssyn på samhällets ansvar för barn och ungdom. Enligt SIA (avsnitt 22.1) måste då intresset riktas på de medel som den kommunala organisationen kan använda sig av för att skapa en möjlighet till samlad verksamhet och en därpå följande samordning av resurserna.

SIA har utgått från de motiv som kan föranleda kompletteringar i den kommunala organisationens struktur och arbetssätt, dels utifrån en samlad syn på barn- och ungdomsfrågorna, dels utifrån de krav en friare resursanvändning ställer på beslutsunderlag, verksamhetsplanering och utvärdering. Utredningen framhåller därvid att skolan är den största satsningen på barn och ungdom. Skolans mål och verksamhet har emellertid nära anknytning till verksamhet inom andra kommunala förvaltningar såsom fritidsnämnd, kulturnämnd och sociala centralnämnden.

SIA har studerat olika modeller för samarbetet mellan kommunala nämnder i ett antal kommuner (avsnitt 22.2). Framställningen bygger på kommunförbundets principer för sådan verksamhet. Dessa beskriver vikten av att fö en anknytning mellan olika verksamheter och de centrala besluten. Modellen förutsätter att kommunerna delas in i lämpliga distrikt. SIA diskuterar (avsnitt 22.3) befogenheter och ansvar inom samarbetsmodellen för en kommuns barn- och ungdomsverksamhet. SIA föreslår dock inga förändringar i lagen, utan förutsätter att kommunaldemokratiska utredningen i sitt arbete behandlar dessa frågor.

Med utgångspunkt i kommunförbundets PM "Modell för samverkan mellan barn- och ungdomsvårdande organ i en kommun" föreslår SIA en samverkan mellan barn- och ungdomsvärdande organ. För detta föreslås en programgrupp sammansatt av minst två förtroendemän från varje berörd nämnd för att pä så sätt bli starkt förankrad i resp. nämnd. Programgruppen skall vara ett beredande organ för verksamhetsprogram rörande den samordnande barn- och ungdomsverksamheten i kommunen. Den viktigaste

Prop. 1975/76:39                                                     36

uppgiften har gruppen i samband med kommunens budgetarbete. Det är då angeläget att programgruppens synpunkter och förslag kommer kommunstyrelsen till hända så att kommunstyrelsen kan beakta dessa vid utarbetande av sina allmänna riktlinjer för budgetarbetet.

SIA framhåller att om man är beredd att ge programgruppen denna ansvarsfulla uppgift måste man också ge den befogenheter att prioritera verksamheter och föreslå resursanvändning m. m. Programgruppen bör således tillmätas rätten/skyldigheten att föreslå vilken nämnd(er) som skall svara för de olika verksamheterna. Nämnderna har därefter att ta ställning till programgruppens förslag samt fatta beslut om hur verksamheten skall genomföras. SIA framhåller att detta inte minst är centralt för verksamheten inom skoldagen och för skolanknutna aktiviteter liksom för det samordnade sociala arbetet med barn och ungdom. Utredningen är medveten om att detta förfarande försväras av nuvarande regler for den kommunala arbetsfördelningen och beslutskompetensen enligt kommunallagen,

SIA understryker att en decentralisering -en ökad frihet i beslutsfattande och resursanvänding -förutsätterett program i kommunen,som klart anger ramar och mål för de lokala verksamheterna och ställer krav på redovisning (utvärdering) av gjorda insatser inom varje område.

För att samarbete skall komma till stånd krävs vid sidan av rekommendationer också att (I) kommunen (kommunfullmäktige) för ansvara för att ett samarbetsorgan inrättas, att (2) kommunen (kommunfullmäktige) samtidigt med inrättandet av ett samarbetsorgan (programgrupp) anger vilka uppgifter m. m. som skall åvila programgruppen.

SIA framhåller att för att arbetet skall fungera tillfredsställande fordras dels god central service, dels en samordnare som skall bevaka verkställigheten av olika beslutade, samordnade verksamheter. Samordnaren har viktiga uppgifter inom vissa specialpedagogiska och sociala insatser, som t. ex. skoldaghem, skolveckohem och dagcentraler, där planeringen kräver större elevunderiag än ett rektorsområde. SIA finner det naturiigt att skolstyrelsen blir huvudman för samordnaren.

1 varje kommundel (distrikt) bör finnas en planeringsgrupp som består av tjänstemän från berörda förvaltningar. Planeringsgruppens uppgift skall vara att med utgångspunkt i de lokala erfarenheterna och behoven vad avser barn- och ungdomsverksamhet ge undertag för initiativ och förslag om hur resurserna inom ett område skall användas. Arbetet i planeringsgruppen kan indelas i tre faser: planering, verkställighet och kontroll.

Resultatet av programgruppens (och eventuella planeringsgruppers) verksamhet bör bl. a. framträda som ett icke institutions- och nämndbundet arbete på det lokala planet. Verksamheten under skoldagens fria aktiviteter, skolanknutna aktiviteter i övrigt och det förebyggande och åtgärdsinriktade arbetet med enskilda elever är arbetsuppgifter som är gemensamma för personal anställd av olika nämnder. SIA menar att de som engageras i sådan verksamhet kan sägas utgöra olika verksamhetsgrupper.

Prop. 1975/76:39                                                    

2.2 Remissyttranden

2.2.1 Allmänt

Flertalet länsskolnämnder ansluter sig till förslaget om en samlad skoldag, och bl. a. länsskolnämnden i Östergötlands län menar att motiven för den är riktiga och i konsekvens med de grundtankar som framförts av barnstugeutredningen. Länsskolnämnden i Blekinge län framhåller vikten av att skolan i dagens samhälle förbättrar omsorgen om barnen under den tid föräldrarna ej har möjlighet att se till dem.

Socialstyrelsen anser att den sammanhållna obligatoriska skoldagen från många utgångspunkter kan anses vara fördelaktig. Framförallt blir det lättare för föräldrar och andra som har ansvar för barnen att planera sin tid. Socialstyrelsen ställer sig dock tveksam till skolans möjligheter till utsträckt omsorg i den bemärkelsen, att skolan under skoldagen skall ha ett totalansvar för barnen, varvid hela skoldagen ges ett pedagogiskt styrt innehåll. Enligt styrelsen är det angeläget att förskolans erfarenheter av vikten av avkoppling och av.skildhet utnyttjas. Särskilt vissa barn har större behov av att få periodvis vara ensamma.

AMS anser att förslaget kan bidra till att underiätta för hemarbetande kvinnor att gå ut i förvärvslivet.

TCO liksom SACO/SR vill betona att den samlade skoldagen måste ses som en av de samhällets insatser som avser att ge alla barn bättre utvecklingsmöjligheter. Vad gäller barn med skolsvårigheter vill TCO framhålla vikten av satsningar på barnens miljö innan de börjar skolan.

Skolledarförbundet menar att då skoldagsbegreppet baseras på sociala krav bör det fö en hög angelägenhetsgrad.

LO stöder uppfattningen att en helhetssyn bör läggas på skoldagen där lektioner blandas med fria aktiviteter av varierande slag och att deltagande i dessa måste bli obligatoriskt för alla elever. Att skoldagen därefter kan flyta över i frivilliga aktiviteter ligger också i linje med bamstugeutred-ningens förslag om ett vidgat tillsynsansvar för barn till dubbelarbetande eller ensamstående föräldrar, som inte nu kan garanteras sådan tillsyn.

Att kommunen inom ramen för sina egna resurser kan ordna frivilliga aktiviteter samt en skoldag som rymmer fasta och fria aktiviteter anser kommunförbundet liksom Landstingsförbundet vara bra.

FBF finner den samlade skoldagen värdefull då hemmen länge har saknat den trygghet det innebär att skolan påtar sig ett ansvar för barnen en tydligt angiven tid varje dag.

FSS understryker att man bör undvika en institutionalisering av fritidsverksamheten. Föreningen menar att SIA inte har analyserat vilka samordningsproblem som uppstår om skolan påtar sig delar av heldagsomsorgen. Trygghets- och omsorgsbehoven bör tillgodoses genom utbyggnad av den reguljära fritidshems- och familjedaghemsverksamheten under sociala cen-

Prop. 1975/76:39                                                      38

trål nämnden.

RKBF menar att SIA alltför snabbt kommit till slutsatsen att skolan bör vara centrum för det frivilliga barn- och ungdomsarbetet.

Trollhättans kommun finner att den samlade skoldagen rymmer så väsentliga värden då det gäller omsorg, tillsyn och sysselsättning för elevema att man tillstyrker principen om den samlade skoldagen. Dessa synpunkter om en ökad omsorg under skoldagen anför även ett stort antal remissinstanser däribland SSU, FPU, MUF. SFS. Unga Örnar, ärkebiskopen. Elevförbundet. Borlänge. Helsingborg. Kalmar, Uppsala. Stockholm. Linköping, m. fl. kommuner saml skolstyrelserna i Arvika, Nynäshamn, Täby, Karlskoga, Filipstad och Östra Göinge.

Möjligheterna till social träning anser skolstyrelsen i Karlstad ökar i och med att man inför tid för fria aktiviteter. Den sysselsättning eleverna då ägnar sig åt kan utveckla känslan för samverkan och ansvarstagande. I bästa fall betyder en samlad skoldag slut på meningslös väntan pä skolskjutsar och sysslolöshet under tråkiga håltimmar. Höörs kommun påpekar att en samordning av skoltider för olika stadier vid en skolenhet kan medföra lägre skolskjutskostnader men genom tillkomsten av frivilliga aktiviteter efter skoldagens slut uppkommer ett nytt transponproblem.

Luleå kommun slår fast, att det är ett grundkrav att ideella och politiska organisationer, folkrörelserna, fackföreningsrörelsen och ungdomsorganisationerna i större utsträckning än hittills måste fö komma in i skolverksamheten.

2.2.2 Skoldagens längd och obligatorium

SÖ delar uppfattningen att utformningen av verksamheten inom angivna ramar skall ankomma på kommunen. Kommunen bör utforma skoldagen så att resurserna för omsorg och fritidsaktiviteter finns avsatta under hela skoldagen och kommer alla skolans elever till del. SÖ finner vidare liksom RRV, Skolledarförbundet, RHS, m. fl., att en timplaneändring är motiverad för i första hand mellanstadiets del, om den samlade skoldagen skall bli en realitet för alla elever.

SÖ liksom flertalet länsskolnämnder delar utredningens uppfattning att skoldagens fria aktiviteter bör vara obligatoriska för elevema. Samma uppfattning framförs av bl. a. RRV, socialutredningen, SACO/SR, RHS, Trollhättans, Hudiksvalls, Haninge, Luleå och Malmö kommuner. Länsskolnämnden i Blekinge län efterlyser en lösning på omsorgen under lovdagar samt ferier. Tyresö kommun anser att man bör ompröva skolårets längd.

LR tillstyrker den samlade skoldagen endast under förutsättning att de fria aktiviteterna blir frivilliga. Samma ståndpunkt redovisas av SAF, MUF, SECO, SFS, Jönköpings kommun, Höörs kommun samt skolstyrelsen i Östra Göinge.

Prop. 1975/76:39                                                     39

Frågan om skoldagens längd för eleverna på lågstadiet har behandlats av ett stort antal remissinstanser. Flertalet är.kritiska mot de föreslagna minimi- och maximivärdena för skoldagen för dessa elever. Länsskolnämnden i Hallands län förutsätter att skolstyrelserna kommer att vara försiktiga vid fastställandet av skoldagens omfattning, TCO accepterar de föreslagna maximivärdena men förordar en restriktiv tillämpning för åk 1 och 2. Samma uppfattning redovisas bl. a. av ärkebiskopen, SL, SFL, SACO/SR, RHS samt flera kommuner och skolstyrelser, däribland Borås. Malmö, Mörbylånga, Sundsvall och Östersunds kommuner saml skolstyrelserna i Botkyrka och Vårgårda.

SSKF stöder forslaget till maximigräns för lågstadiet och menar att sett mot bakgrund av vistelsetiderna i daghem får skoldagen ej bli för lång pä lågstadiet. ABF anser SlA:s minimitider riktiga från jämlikhetssynpunkl.

Örebro kommun anser att då det gäller riktvärden för skoldagens längd bör de av SIA föreslagna 30 timmar per vecka för låg- och mellanstadierna och 35 timmar per vecka för högstadiet utgöra en övre gräns som ej får överskridas. Skolstyrelsens beslut om skoldagens faktiska längd bör sedan baseras på lokala önskemål och behov. Samma uppfattning redovisas av flera kommuner bl. a. av Östersunds, Umeå, Göteborgs, Västerås kommuner och skolstyrelserna i Trelleborg och Täby.

Skolstyrelsen i Ronneby menar att skoldagens längd kan variera mellan olika skolenheter beroende pä dess olika behov och de ekonomiska resurser som finns tillgängliga. Ansvar och generositet måste till för att alla bam och ungdomar oavsett bostadsort i kommunen skall fö ett rikligt utbud av fria aktiviteter. Behovet av frivilliga aktiviteter måste emellertid kartläggas vid varje skola för sig.

2.2.3 De fria och frivilliga aktiviteternas mål och innehåll

Utredningens förslag om värvning av fasta och fria aktiviteter samt frivilliga aktiviteter i anslutning till skoldagen och att de fria aktivitetema får en pedagogisk anknytning och ett målbeskrivet innehåll tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser som yttrat sig.

SÖ kan i princip instämma i utredningens förslag till innehåll i fria aktiviteter men kan inte undgå en känsla av att utredningens redovisning av olika möjligheter att anordna fria aktiviteter väcker en förväntan, som inte står i relation till varken den tid som står till förfogande eller till de ekonomiska resurserna.

Länsskolnämnden i Södermanlands län anser att det finns bättre möjligheter att lösa problemet med tillsyn för eleverna om fasta och fria aktiviteter varvas under en föriängd skoldag. Länsskolnämnden i Skaraborgs län menar att det måste vara en frihet för kommunen att avgöra vid vilka skolor en utbyggnad av fria aktiviteter skall anordnas. Länsskolnämnden i Gävleborgs län delar ej uppfattningen att resursen för fritt valt arbete skall räknas in

Prop. 1975/76:39                                                      40

i förstärkningsresursen utan vill att den i stället bör komma svenskan till del i form av fasta aktiviteter. Länsskolnämnden i Jämtlands län anser att en meningsfylld skoldag kräver betydligt större resurser för fria och frivilliga aktiviteter.

TCO menar att det är positivt att lokalt verksamma kulturarbetare och ungdomsorganisationer bereds möjlighet att samarbete med skolan. En nödvändig förutsättning för att förbättra skolans inre arbete är en metodisk utveckling. De önskemål om genomgripande pedagogiska förändringar som framfordes i direktiven borde ha lett till mera konkreta förslag vad gäller de kursplanebundna aktiviteterna och arbetssättet inom dessa. Avvägningen mellan "teoretiskt" och "praktiskt" är inte tillfredsställande på högstadiet. Förslaget att resurserna för fritt valt arbete på högstadiet skall kunna användas för insatser på andra stadier kan i praktiken leda till att högstadiet blir ytteriigare teoretiserat vilket skulle kunna fö negativa effekter för framför allt de lågt motiverade elevema. Nya resurser bör därför tillföras så att resursen som nu finns för fritt valt arbete även fortsättningsvis kan användas för sådana aktiviteter pä högstadiet.

SL tillstyrker att innehållet i de fria aktiviteterna avgörs inom rektorsområdet, alternativt inom skolenheten. Allmänt vill förbundet framhålla att de fria aktivitetema inte för betraktas som något artskilt från undervisningen i övrigt, som bör ges ett sådant innehåll att det upplevs meningsfullt av eleverna och att arbetsformerna stimulerar till aktivt deltagande. Detta framhåller även RHS. SFL tror att det finns risk att de fria aktiviteterna kommer att användas för terapibetonade sysselsättningar.

Flera remissinstanser bl. a RHS anser att termen "fria aktiviteter" txir utgå.

Kommunförbundet anser att man bidrar till att motverka många av dagens skolproblem genom att fylla tid för raster och håltimmar med meningsfulla aktiviteter för elevema. Samma synpunkt har Elevförbundet.

FBF betonar starkt kravet pä att möjligheterna tillgodoses för både flickor och pojkar att välja fria och frivilliga aktiviteter efier intresse och fallenhet, så att inte traditionsbundet könsrollstänkande kvarhälls.

Ett absolut krav från DHR är att utbudet av fria och frivilliga aktiviteter är så rikligt att alla elever, alltså även gravt handikappade, kan deltaga i och fritt välja mellan flera olika aktiviteter utifrån det personliga intresset. Fritidsaktiviteterna måste även vara tillgängliga för elever som går i specialskolor, men bor i hemmen. Detsamma måste även gälla för internatskoleelever. Liknande synpunkter framförs av Statens Handikappråd och HCK.

RF anser med hänsyn till motiven om ökad kontakt mellan skola och organisationsliv det synneriigen olyckligt att fritt valt arbete som på högstadiet visat sig vara inkörsporten till konkret samverkan mellan skola och föreningsliv och som mottagits så positivt av eleverna nu försvinner som tim-planebundet ämne, RF anser att fritt valt arbete nu börjat finna sin form och

Prop. 1975/76:39

41

sålunda aren konkret lösning på hur fria aktiviteter kan genomföras på låg-, mellan- och högstadiet. RF föreslår därför ätt utbildningsdepartementet prövar möjligheten att som timplanebundet ämne (fast aktivitet) införa fritt valt arbete såväl pä låg-, mellan- som högstadiet. Samma uppfattning har RRV, som också vill fastslå ett minimum fria aktiviteter som ej används för stödundervisning.

Samkristna skolnämnden anser att skolans öppenhet inte kan tillåtas bli total. Vad som skall erbjudas eleverna som ett alternativ under samlingsnamnet fria aktiviteter måste av skolans ledning bedömas utifrån de allmänna kriterier på objektivitet som läroplanen anlägger. SKU instämmer i behovet av de olika typer av fria aktiviteter som utredningen föreslagit. Däremot är SKU starkt kritisk till den dåliga överensstämmelsen mellan tid för fria aktiviteter och de mål som satts upp för dessa. SKU anser vidare nuvarande morgonsamlingar och gemensamma samlingar så väsentliga att de bör finnas kvar även inom de fria aktivitetema. RKBF delar utredningens uppfattning att skolan bör erbjuda ett rikt urval av fria aktiviteter som anknyter till elevernas intressen och behov. Organisationerna bör på ett aktivt sätt medverka och informera eleverna om vilka möjligheter som erbjuder sig.

Flera remissinstanser menar att stödundervisningen ej för konkurrera med andra för eleven mer stimulerande aktiviteter. Till dessa instanser hör SFL som anser att SIAis förslag leder till att klyftan mellan svag- och högpresterande ökar i stället för att minska. Länsskolnämnden i Norrbottens län menar att stödundervisningen under fria aktiviteter bör vara frivillig. Liknande synpunkter harfif, RHF, HCK. DHR, SFSP, Elevförbundet samt flera kommuner däribland Stockholm, Filipstad, Göteborg och Gävle.

SL tillstyrker däremot att stödundervisning delvis kan föriäggas till tid för fria aktiviteter utan att den konkurrerar med vissa andra aktiviteter. SACO/SR har uppfattningen att de fria aktiviteterna bör inriktas på att bli ett stöd för skolans pedagogiska arbete även i form av stödlektioner och läxhjälp.

Skolledarförbundet framhåller i detta sammanhang att det måste bli skolans uppgift att söka olika vägar för att i samverkan med hemmen söka stimulera även svagmotiverade elever att ta emot sådana erbjudanden. Viktigt är dock att skolan inte är rädd för att söka nya och kanske okonventionella vägar för att nå detta mål.

Frågan om biblioteksverksamheten tas upp av bl. a. SÖ, statens kulturråd, SACO/SR, SAB, SLF, kommunförbundet och ett flertal kommuner. SIA framhåller att skolbiblioteket på olika sätt bör utnyttjas under de fria aktiviteterna, i samband med läxläsning för stödundervisning, för fri läsning, för spel och för allmän avkoppling.

SÖ är överens med SIA om att skolbiblioteket bör få utökade sociala och elevvårdande funktioner och bör vara öppet hela skoldagen, om möjligt

Prop. 1975/76:39                                                      42

även på tider för frivilliga aktiviteter.

Detta är en fömtsättning för att biblioteket skall kunna fungera som arbetsplats för såväl läroplansbundna söm fria studier, som informations- och utställningscentrum och som utvecklingsbefrämjande kreativ miljö för eleverna. Skolbiblioteket kan bli en betydande jämlikhetsfaktor, speciellt för de barn, som kommer från läsovana miljöer, och skolskjutsbarn, vilka i allmänhet har små möjligheter att komma i kontakt med goda barn- och ungdomsböcker och annan litteratur. Samma förhållande gäller invandrarbarnen. Att stimulera samtliga dessa elevgmpper till läsning är en mycket angelägen och viktig uppgift för såväl bibiliotekets personal som för lärare framhåller SÖ.

Detta framhålls även av kulturrådet som menar att i första hand bör uppmärksamhet riktats på grundskolans bibliotek,eftersom de stora bristerna finns där. För att skolbiblioteket skall få den centrala roll i skolan som utredningen föreslår bör enligt kulturrådet bestämda krav ställas på biblioteket. Det skall vara lättillgängligt, öppet hela dagen, ha ändamålsenliga lokaler, kunnig personal och ett varierande bokbestånd och andra medier.

SACO/SR menar att skolans ansvar för elevernas kulturella utveckling gör att biblioteken på olika stadier bör inta en central plats. Skolans bibliotek är en utmärkt utgångspunkt för att stimulera olika intressen.

SAB liksom SFL delar utredningens uppfattning att biblioteket på alla stadier bör inta en central plats. Möjligheten att utnyttja skolbiblioteket är en grundläggande rättighet för alla som arbetar i skolan, och det bör vara angeläget att se till att det material och den information som finns i biblioteket verkligen kan användas av dem som så önskar. Erfarenheter från aktivt arbete i skolbibliotek visar att ett obemannat skolbibliotek inte blir det förskolans verksamhet väsentliga miljöalternativ, som kännetecknas av möjligheter till studier, tystnad och avkoppling. Enligt SAB är det uppenbart, att ambitionerna hos skolbiblioteket och folkbibilioteket i hög grad sammanfaller. Ett samarbete bör därför vara självklart. En liknande uppfattning redovisas av statens kulturråd.

De kommuner bl, a, Uppsala, Göteborg och Halmstad som yttrat sig i frågan betonar skolbibliotekens centrala roll. Halmstads kommun menar emellertid att avsaknaden av lokaler, personal och böcker gör att det på många håll kommer att krävas avsevärda resurser för en upprustning.

Beträffande den kommunala musikskolan framhåller kommunförbundet att denna måste trots sin karaktär av frivillighet för såväl kommunen som eleverna kunna bedriva en stor del av sin verksamhet under skoldagen. Från ett stort antal kommuner har framhållits att kommunerna måste ha frihet att utifrån lokala förhållanden planera in den frivilliga musikundervisningen i skoldagen på ett sådant sätt att den samlade resursen för denna verksamhet kan utnyttjas optimalt och så att även elever med lång resväg kan deltaga. Den kommunala musikskolans aktiviteter bör i ett längre perspektiv även kunna kompletteras med andra verksamhets-

Prop. 1975/76:39                                                     43

former än musik och på det sättet stimulera till en bredare estetisk utveckling för den enskilda eleven, anser kommunförbundet. Attiskilja rnellan "statliga" och "kommunala" timmar inom den frivilliga musikundervisningen synes inte längre vara relevant. I samband med en reform av skolans inre arbete bör därför ansvaret för aktivitetema under de nuvarande timmarna för intrumentalmusik, solosång och körsång läggas på den kommunala musikskolan, vilken redan i dag på många håll administrerar båda typerna av undervisningstimmar.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anser att SIA skapar ännu bättre möjligheter för de kommunala musikskolorna som kan föriägga sin undervisning på dagtid vilket medför lägre kostnader för lärarlöner. En liknande uppfattning har SFL, som anser det viktigt att den kommunala musikskolan ges resurser att kunna möta elevernas behov av musikundervisning även inom frivilliga aktiviteter i framfor allt ensemblemusicerande. SFL vill kraftigt understryka behovet av att bestämmelserna i Lgr 69 om frivillig musikundervisning där deltagande elev för tiden för annan undervisning minskad med sammanlagt högst 20 lektioner under ett läsår, även i fortsättningen skall kunna tillämpas på tid för fasta aktiviteter.

Enligt statens kulturråd talar allt för att musikverksamheten intar en särskild ställning bland ungdomens kulturaktiviteter. Mot bakgmnd av detta förhållande är det angeläget att skolan får möjlighet att tillvarata och utveckla musikintresset hos ungdomen.

ABF anser att musikundervisningen i skolorna ökar kontakterna med god musik. En stor del av själva färdighetsträningen bör ligga i skolans regi. Kompletterande musikundervisning samt olika typer av musikaliska arrangemang, ensemblespel etc. kan med fördel ske i föreningslivets regi. De kommunala musikskolorna måste därför fungera som slussar till musikverksamheten i föreningslivet.

Umeå kommun understryker de stora möjligheter sdrri kommunala musikskolan har i fråga om medverkan i organisation med fria och frivilliga aktiviteter.

Norrköpings kommun menar att musikundervisning m. m. även fortsättningsvis måste fortlöpa på ungefär samma sätt som nu och täcka in hela skoldagen, bl. a. för att den anställda personalen skall kunna utnyttjas effektivt men att huvudprincipen måste vara, att detta föriäggs till tid för fria aktiviteter, där så är möjligt.

Några remissinstanser särskilt de politiska och fackliga ungdomsorganisationerna tar upp frågan om elevernas medverkan vid utformningen av fria och frivilliga aktiviteter. SIA har starkt understmkit vikten av en aktiv elevmedverkan. FPU bedömer riskerna som stora för att innehållet i de fria aktiviteterna avgörs över elevernas huvuden. Redan i dag fattas alltför många beslut av statliga och kommunala myndigheter samt personal i skolan utan någon egentlig elevmedverkan. De sociala följderna är att skolan inbjuder till passivitet från elevernas sida.

Prop. 1975/76:39                                                     44

Detta förhållande kan ytteriigare accentueras i samband med införandet av fria aktiviteter. Elevförbundet anser det angeläget att poängtera att eleverna skall ha en medbestämmanderätt över den totala skoldagen. Det är lika viktigt att eleverna för vara med och planera och bestämma hur den fasta undervisningen skall se ut som hur den fria och frivilliga undervisningen skall utformas. För att kunna skapa ett engagemang bland elevema på skolan krävs det att inflytande och medbestämmanderätt för eleverna verkligen införs. Den passivitet som förekommer i dag vid bl. a. fritt valt arbete på högstadiet beror på att detta saknas. Det skall också vara så att eleverna själva skall kunna ansvara för och leda delar av skoldagen anser förbundet. SECO anser att, för att de fria och frivilliga aktiviteterna skall kunna göras meningsfulla, det krävs att elevernas önskemål om vilken verksamhet som skall bedrivas ligger till grund för verksamhetens utformning. I annat fall riskerar man att eleverna passiviseras.

1 detta sammanhang understryker RHS hur viktigt det är att eleverna för ett reellt medansvar för de fria och frivilliga aktiviteternas innehåll, form och förverkligande. Så gott som alla HoS-föreningar som yttrat sig i frågan finner detta riktigt. Mycket i skolan kan utföras av eleverna själva framhåller RHS. Skol vaktmästare, måltidspersonal, expeditions-och städpersonal skulle kunna göra en mycket stor insats för elevemas sociala utveckling genom att låta eleverna delta i deras arbetsuppgifter och bli handledare för andra elever.

Skolstyrelsen i Arvika liksom bl. a. skolstyrelsen i Täby påpekar att det är viktigt att eleverna fär påverka utbudet av fria och frivilliga aktiviteter och att valet av aktiviteter upplevs mera fritt än vad fallet är med fritt valt arbete.

SKU anser att arbete i elevföreningar, som styrs av elevema själva, är den viktigaste delen av fria och frivilliga aktiviteter. Om inte elevernas egna föreningar ges bättre arbetsmöjligheter förfelas mycket av det SIA vill uppnå, t. ex. stimulering av elevernas egna initiativ och social träning till samverkan och större ansvar framhåller SKU.

SIA framhåller avslutningsvis att skoldagen också måste innehålla tid för avkoppling. SFL anser detta mycket viktigt. Förbundet anser det nödvändigt att ordna tillgång till enskildhet och vila för de elever som har sådant behov. SFL menar att det annars finns risk för överaktivering av eleverna. Speciellt måste uppmärksammas de elever som av fysiska eller psykiska skäl ej orkar delta i gruppaktiviteter under längre tid. Liknande synpunkter framförs av SÖ. flera länsskolnämnder, socialstyrelsen. FSS. socialutredningen och skoldagen i Karlstad.

2.2.4   Föreningslivets medverkan i skolan

Förslaget om föreningars medverkan i skolan tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser. Från organisations- och föreningshåll

Prop. 1975/76:39                                                    45

understryks att föreningarnas profil måste garanteras och att medverkan
i skolan måste ske på föreningarns villkor.      ,. ,=,

SÖ framhåller att de förslag av SIA som berör föreningslivet är positiva och bör ge goda möjligheter till ökade kontakter med skolan. Enligt SÖ:s bedömning kan och vill de flesta organisationer åta sig de vidgade uppgifter som det innebär att medverka inom skolans fria aktiviteter liksom den frivilliga verksamheten i anknytning till skoldagen. För föreningarna kommer detta att innebära ökade och delvis annoriunda uppgifter. Det är viktigt att framhålla anser SÖ att organisationerna måste få göra sin insats utifrån egna mål och på egna villkor. Detta innebär att de skall kunna arbeta på samma sätt som sker i den sedvanliga verksamheten men med hänsyn tagen till skolans organisatoriska ramar och beträffande verksamhet under skoldagen inom ramen för skolans mål och riktlinjer. Det är givetvis samtidigt viktigt att samråd sker i de frågor som berör både skolan och organisationerna. Det är därför av vikt att berörda organ har en konkret möjlighet att delta i planeringen av verksamheten under och i anslutning till skoldagen. Liknande synpunkter framförs av bl. a. socialstyrelsen och kommunförbundet.

Statens ungdomsråd anser att utredningen inte i tillräcklig utsträckning tagit konsekvenserna av sin principiella syn beträffande de konkreta förslagen. Sålunda anser rådet att utredningen alltför lättvindigt behandlat frågan om hur föreningslivet skall ges reella möjligheter att medverka inom de fria och frivilliga aktivitetema. Medverkan i dessa kommer att ställa föreningslivet inför en helt ny situation som kräver hänsynstagande till organisationernas speciella fömtsättningar och förtroende att verka på sina egna idémässiga villkor. Enligt ungdomsrådets förhoppning bör skolan via sin administration och psersonal stödja, underiätta och visa förtroende för föreningslivets insatser i skolan. Ett oeftergivligt krav anser rådet är att medverkan sker på föreningarnas villkor. Detta anför också LO som menar att det är mångsidigheten och den normala aktiviteten hos organisationerna som skall tillföras skolan. Genom att spegla en väsentlig del av verksamheten i samhället och att stimulera eleverna till aktivitet inom demokratin kan de bidra till att bredda de totala aktiviteterna inom skolan. Med stöd av de mål och riktlinjer som anges i läroplanerna måste de politiska ungdomsförbunden engageras även i de fasta aktiviteterna för att komplettera skolans samhällsorientering och främja en aktuell politisk debatt i skolan och därvid stimulera eleverna till engagemang i politisk verksamhet. Skolstyrelsen måste ges ett ansvar för detta. LO hävdar att den orientering om samhällsförhållanden som de unga tidigare fick på arbetsplatser och i organisationsliv utanför skolan nu måste ges under skolåldrarna och stimuleras av skolan. LO fömtsätter att löntagarorganisationemas informationsuppgift i skolan tillgodoses i annan ordning än under fria och frivilliga aktiviteter och att de under alla omständigheter får prioriterad ställning som informations-givande organisationer.

Prop. 1975/76:39                                                      46

Förbundet Vi Unga är mycket tveksam till om föreningslivet är organisatoriskt förberett att utgöra en stor resurs inom de föreslagna fria och frivilliga aktiviteterna. Enligt förbundet har det länge varit ett mål att försöka fö ett bättre förhållande för föreningslivet i skolan. Organisationernas medverkan måste ske på deras egna villkor menar förbundet. Detta poängteras även av UÖR. lOGT-NTO. RF. SFF. Friluftsfrämjandet. SRK/URK m, fl. UÖR anser att det måste slås fast som en huvudprincip att föreningsdriven fritidsverksamhet skall komma i förhand och att kommunall organiserad "verksamhet skall träda tillbaka då föreningslivet är i stånd att organisera motsvarande verksamhet för barn och ungdom. Detta anför även Rikskorpen, Eskilstuna kommun och Kristianstads kommun. UÖR framhåller vidare att den hittillsvarande inriktningen av skolan har ställt krav pä neutralitet och objektivitet i undervisningen. Denna gmndinställning tar sig ofla uttryck i att föreningar med ideologisk inriktning ställs utanför möjligheten att medverka i skolans arbete och att skolledningarna av rädsla för att "favorisera" någon särskild grupp hellre avstår från att släppa in föreningslivet i skolan.

MUF, som tillstyrker föreningsmedverkan i skolan, gör ett mycket viktigt undanlag för politiska partier och till partier anknuina ungdoms- och barnorganisationer såsom de politiska ungdomsförbunden och Unga Örnar. Deras verksamhet bör inom skolans ram avgränsas till elever på gymnasieskolan och grundskolans högstadium. I princip samma inställning redovisas av SECO och SFS.

DHR anser det vara mycket väsentligt, att skolan fördelar resurserna så att även mindre organisationer ges reell möjlighet att medverka. Eleverna bör fö ett sä differentierat utbud som möjligt. Det är även väsentligt att de själva får vara med och bestämma och la egna initiativ.

Riksförbundet KFUM/KFUK önskar ett klarare ställningstagande till frågor som har med konkurrenssituationen att göra mellan olika organisationer. Krav som måste tillgodoses är rätlen för den mindre och svaga organisationen att föra ut sin profilerade verksamhet. Likaså måste konkurrenssituationen mellan stora och starkare föreningar beaktas.

Enligt Norrköpings kommuns uppfattning föreligger det en bestämd skillnad mellan föreningarnas roll inom fria resp. frivilliga aktiviteter. De förra är en del av skoldagen, varför andra krav på föreningarnas medverkan då bör gälla. Under inga förhållanden får då krävas medlemskap för att fö delta i av en viss förening ordnad verksamhet. Hittills har principen gällt att föräldrarna avgjort barnens engagemang i föreningsverksamhet. Det synes också angeläget att utbudet av aktiviteter i skolan ej blir sådant, att elevernas behov av fritidsaktivitet tillfredsställs på ett sådant sätt, att föreningarnas kvällsverksamhet hämmas.

Behovet av stor restriktivitet och aktsamhet i inslagen framför allt på låg- och mellanstadierna måste enligt Linköpings kommun starkt understrykas. Vid medverkan i de obligatoriska fria aktiviteterna måste vidare lä-

Prop.1975/76:39                                                      47

roplanens krav på saklighet och allsidighet göras gällande utan alt för den skull resp, förenings profil utslätas. Malmö.kommun anser att eleyerna i framför allt låg- och mellanstadierna bör ges tillfälle att komma i kontakt med ett så brett utbud som möjligt av olika fritidsaktiviteter. Med dessa erfarenheter i botten har eleverna reella möjligheter att ta ställning till vad de verkligen är intresserade av och vill göra på sin fritid.

Eskilstuna kommun anför att det är angeläget att verksamheten i synnerhet under de frivilliga aktiviteterna organiseras och präglas av det idéburna föreningslivet, där huvudprincipen är att folkrörelserna och föreningslivet bereds möjlighet att medverka i skolarbetet. De bör under skolans fasta aktiviteter kunna få presentera sig och sin verksamhet när denna knyter an till något arbetsområde inom studieplanen.

Västerås kommun menar att för frivilliga aktiviteter svarar fritidsledare under bestyreisen före den obligatoriska skoldagen. Efter bygger studieförbunden, föreningarna, fritidsgårdarna, musikskolan m. m. vidare på insatserna under skoldagen i samverkan med skolstyrelsen, park- och fritidsförvaltningen och föreningslivet. De fria aktiviteterna delar man upp mellan skola och föreningslivet. Den förra innehåller elevråden, skolans prakliskt-estetiska ämnen, idrott, musikskolan och bibliotek medan den senare exemplifieras genom utställningar, närsamhällets föreningar, politiska ungdomsförbunden samt utbud från studiecirklar.

Även övriga kommuner som t. ex. Borlänge, Kalmar, Kristianstad och Lycksele redovisar en positiv inställning till medverkan av föreningslivet i skolans arbete.

2,2.5 Personalfrågor

Några remissinstanser bl. a. organisationer som driver ungdomsverksamhet tar särskilt upp personalfrågan inom fria och frivilliga aktiviteter. Vissa skiljaktigheter pä hur personalfrågorna skall lösas framkommer därvid.

Statens ungdomsråd ser positivt på möjligheten att hjälpa förvärvsarbetande till att kunna fö ledigt från sitt ordinarie arbete för att göra insatser som handledare i skolarbetet. Rådet stöder därför utredningens förslag om lag-stadgad rätt till ledighet på 200 timmar för detta ändamål. Ett problem är dock att ledigheten måste tas ut i början eller slutet av arbetsdagen. Detta innebär att ett mycket begränsat antal förvärvsarbetande kan komma i åtnjutande av den föreslagna möjligheten. De fria aktiviteterna under skoldagen kommer med all sannolikhet att pågå under andra tidpunkter än när de förvärvsarbetandes arbetsdag börjar eller slutar framhåller ungdomsrådet.

Rådet ställer sig bakom förslagen om att i ökad utsträckning söka engagera hemarbetande samt elever från högstadie- och gymnasieskolan som ledare bland grupper på låg- och mellanstadiet. 1 sammanhanget vill rådet anföra

Prop. 1975/76:39                                                      48

att vad som sägs i utredningen om att föreningsengagerade handledare skall ha genomgått godkänd handledarkurs måste tolkas så att man genomgått en av organisationen godkänd kurs. Ungdomsrådet förordar att ersättning för medverkan i fria och frivilliga aktiviteter utgår enligt de normer utredningen föreslagit. Rådet förordar också att ersättningen utbetalas till föreningarna, som i sin tur för sätta upp regler för arvodering för sina resp. ledare.

SÖ ifrågasätter inte behovet av utbildning för att fungera som handledare i skolan, men flnner det angeläget att de utifrån kommande ledarna för de fria aktiviteterna inte alltför mycket påverkas av skolans attityder och arbetsmetoder. Det måste ankomma på skolledningens och bestyreisens personkännedom och omdöme att, utifrån de behov skolan har, anlita personal för denna verksamhet.

SÖ noterar med tillfredsställelse SlA:s förslag om lagstadgad rätt till ledighet från arbetet för föreningsanknutna ledare liksom det till lärarutbildningskommittén (LUK) överiämnade förslaget om kombinationsijänster som kan innebära vidgade möjligheter for organisalionsinsalser.

Länsskolnämnden i Jämtlands län menar att SIA ej har belyst skoldagens konsekvenser for den kommunalanställda skolpersonalen. Förskoleseminarierna i Göteborg, Solna och Norrköping menar att stor vikt måste fästas vid att välutbildad personal finns alt tillgå under fria och frivilliga aktiviteter.

Kommunförbundet vill fästa uppmärksamheten på de problem som kan uppstå när statliga och kommunala avtal tillämpas inom samma verksamhetsområde. Redan i dag har kommunen stora svårigheter att dels avgöra var gränsen går mellan statligt reglerade uppgifter och uppgifter som kommunen själv skall reglera. Förbundet förutsätter att bättre preciseringar av statens resp. kommunernas ansvar för skolan kommer att föreslås av utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK-utredningen).

ABF menar att de som skall gå ut som handledare i skolorna från föreningarna skall vara aktiva föreningsledare och förtroendevalda och inte anställda instmktörer i första hand. Medlen till ersättningen fömtsätts enligt ABF tas ur förstärkningsresursen. ABF vill förorda att ersättningarna utbetalas till föreningarna, som i sin tur för träffa uppgörelser med sina ledare. Detta framhålls även av KFUM/KFUK. ABF vill i detta sammanhang betona vikten av att övriga bidrag till föreningslivet förstärks väsentligt. Utredningens förslag om ersättning för föriorad arbetsförtjänst gäller enbart ersättning under fria aktiviteter och inte under de frivilliga. En fri aktivitet som övergår i en frivillig aktivitet, enligt utredningens modell, skulle menar ABF då i första delen berättiga till ersättning, men inte i den andra. Ett sådant system är orimligt. Ersättning för eventuellt föriorad arbetsförtjänst måste naturiigtvis utgå även till handledarna i de frivilliga aktiviteterna. Liknande synpunkter har Förbundet Vi Unga.

ABF är tveksam till utredningens tanke att man bör kunna utbilda fritidspedagoger/fritidsledare för direkt anställning i skoloma. En rimligare

Prop. 1975/76:39                                                     49

satsning vore att väva in moment från fritidsledamtbildningen i läramt-bildningen. ABF ställer sig också tveksam till förslaget.att inrätta kom-binatiosntjänster som lärare/ungdomsledare om detta skulle vara ett uttryck för arbetsmarknadspolitiska avvägningar. Det kan också finnas andra grupper inom skolan än lärarna som skulle kunna fungera med kombinationstjänster om ett sådant system skulle bli aktuellt. Liknande synpunkter anför SRK/URK.

RF finner utredningens förslag beträffande ersättning för föriorad arbetsförtjänst positivt. RF vill samtidigt påpeka nödvändigheten av att de föreningsledare som ej är förvärvsarbetande - bl. a. hemarbetande och studerande som således ej kan förete uppgifter om föriorad arbetsförtjänst -skall ges en tillfredsställande ekonomisk ersättning.

lOGT-NTO anser att begränsningen 200 timmar per år resp. fyra timmar per vecka utgör en orimlig begränsning för att praktiskt kunna lösa ledar-frågan. Organisation, som svarar för fritidsledare inom skolan, skall erhålla ett bidrag som innefattar kontant lön samt arbetsgivar- och sociala avgifter.

Ärkebiskopen tillstyrker förslaget om lagstadgad rätt till av organisation utsedd ledare som genomgått godkänd handledarkurs till ledighet från arbete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar per år. Det förutsätts att detta även gäller av Svenska Kyrkans församling utsedd frivillig ledare.

De förslag som utredningen för fram för att underiätta ekonomiskt för organisationerna att arbeta i skolan är vällovliga men klart otillräckliga anser Samkrisina skolnämnden. För de ledare som skall arbeta inom den samlade skoldagen måste, enligt skolnämndens mening, krävas en mera omfattande utbildning än de 40 timmars utbildning som utredningen föreslår. Denna fråga liksom frågan om fortbildning av alla personalkategorier behöver ägnas ytteriigare uppmärksamhet.

Den ledighet som utredningen fömtsätter att en föreningsfunktionär skall kunna fö från sitt ordinarie arbete för att fullgöra tjänst i skolan, kommer säkert att medföra svårigheter för såväl arbetsgivare som arbetstagare anser Norrköpings kommun. Det ökade engagemang från föreningamas sida som här avses kommer därför att i mycket stor utsträckning kräva heltidsanställning av nya instmktörer Inom föreningarna med kostnader som kommer att drabba kommunen. Det är därför angeläget, att staten ställer erforderliga ekonomiska resurser till förfogande.

Kommunerna är överiag positiva till SIA:s förslag. Eskilstuna kommun anser t.ex. att det kan vara förenat med en del praktiska problem att en av organisationerna utsedd ledare skall erhålla lagstadgad rätt till ledighet från arbete/tjänst under fyra timmar per vecka eller 200 timmar per år men att förslaget är välkommet och betydelsefullt. Några formella behörighetskrav på medverkan i fria eller frivilliga aktiviteter får inte uppställas. Sådana skulle komplicera och försvåra anställningen av goda krafter från föreningar och organisationer.

Kalmar kommun liksom Bords kommun och skolstyrelsen i Täby tillstyrker

4 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                      50

förslaget om alt lärare och annan skolpersonal bör kunna engageras i fria och frivilliga aktiviteter. Skolstyrelsen i Täby anser emellertid att utredningen undvikit alt i detta sammanhang behandla frågor som rör förändringar i tjänsteorganisation, arbetstidsavtal m. m.

2.2.6   Lokalfrågor

Enligt SIA:s uppfattning behöver inte de verksamhetsformer som utredningen föreslår medföra ombyggnad eller andra nämnvärda förändringar av redan befintliga lokaler. SIA pekar också på att de flesta kommuner i dag har en viss underbeläggning av skollokalerna.

Flera remissinstanser framför allt kommuner tar upp denna fråga och redovisar invändningar mot utredningens ståndpunkt.

SÖ delar utredningens uppfattning att skolbyggnaders planläggningsverksamhet kan underiätta eller försvåra skolans verksamhet. Lokalfrågoma bör därför menar SÖ ingå i en allsidig utvärdering. Med hänsyn till skolbyggandels spridning i tid och mm bör en sådan utvärdering göras såväl lokalt som centralt. Länsskolnämnden i Gotlands län anser inte lokalfrågan vara av den betydelsen att den utgör något allvariigt hinder utan det måste bli fråga om en anpassning av aktivitetema till fömtsättningarna.

Statens ungdomsråd ställer sig tveksam till utredningens uttalande om att de lokalmässiga fömtsättningarna i befintliga skolor för fria aktiviteter är goda. Rådets erfarenheter talar i annan riktning. Både tillgången på lokaler och utformningen av dem är sådan att väsentliga förändringar och kompletteringar måste till. Dessutom vill statens ungdomsråd understryka vikten av att möjligheter till lokalutnyttjande även utanför skolan tillgodoses.

SL liksom SACO I SR framhåller att merparten av landets skolor saknar ändamålsenliga lokaler för ett rikt utbud av fria aktiviteter. Lärarförbundet konstaterar alt möjligheterna att genomföra SIA:s förslag om en samlad skoldag där fria aktiviteter utgör ett obligatoriskt inslag är starkt beroende av hur lokalfrågorna kan ordnas.

Kommunförbundet framhåller att erfarenheterna av de senare årens läroplansförändringar, t. ex. Lgr 69, visar hur även måttliga förändringar av skolans arbete så småningom leder till ökade behov av funktionella lokaler. Ambitionen i SIA och i bamstugeutredningens förslag Bams Fritid kan menar förbundet komma att medföra nya liknande anspråk. Detta skulle emellertid innebära mycket betydande kostnader i synnerhet om man mera generellt sökte anpassa lokaler och utmstning i de redan befintliga skolorna till nya arbetssätt. Förbundet anser att ett villkor för att SIA:s förslag skall kunna genomföras är att detta kan ske inom befintliga lokaler eller, om lokalförändringar oundgängligen behövs, i den takt som kommunernas möjligheter till investeringar i skolbyggnader medger. Enligt förbundet bör statsbidrag givetvis utgå för alla sådana ombyggnadsarbeten och lokalförbätt-ringar.

Även ABF liksom lOGT-NTO-rörelsen är tveksamma till utredningens uppfattning om de lokalmässiga fömtsättningama. ABF framhåller att det

Prop. 1975/76:39                                                     51

inte alls är säkert att alla fria aktiviteter bör ske i skolans lokaler. En del av de fria aktiviteterna, som fömtsätts handledas av föreningsledare, kommer förmodligen att kunna föriäggas utomhus eller till olika anläggningar för sport och friluftsliv. Även föreningslokaler och klubbhem som finns i anslutning till skoloma måste kunna användas för dessa aktiviteter. Detta gäller i ännu högre grad för de frivilliga aktivitetema.

En förutsättning för att de inlegralionstankar som utredningen i övrigt förespråkar skall gälla även under fria och frivilliga aktiviteter är att såväl den yttre som den inre miljön handikappanpassas framhåller HCK. Även DHR framhåller att skolans fysiska miljö måste göras handikappanpassad. Detta måste även gälla skolgårdarnas utformning. Ett handikapp för inte utgöra något hinder för någon vare sig att vara elev eller tjänstgöra i skolan.

Västerås kommun har gjort en undersökning om lokalbehoven. Kommunens undersökning av lokalbehoven i samband med SIA påvisar ett ökat lokalbehov. Kalmar kommun liksom Örebro kommun anser alt SIA har bortsett från de lokal- och materielresurser ett fullföljande av förslagen kräver. Värvning av aktiviteter, konferenser och möten, fria aktiviteter, individuella studier, avkoppling och vila kräver en lokalutformning som endast ett fåtal skolenheter kan erbjuda.

Trollhättans kommun anser inte att det är möjligt att tillföriitligt bedöma lokaltillgången för fria aktiviteter vid befintliga skolenheter.

Skolstyrelsen i Ronneby anser att lokalbristen på sina håll blir besvärande och att det för att avhjälpa bristerna är nödvändigt dels att skolstyrelsens aktuella skolbyggnadsprogram inte försenas,dels att skolan -särskilt under en övergångstid - för utnyttja lokaler som förvaltas eller ägs av andra institutioner eller organisationer.

Skolstyrelsen i Karlstad och Västerås kommun framhåller att dä det gäller utnyttjandet av lokaler för frivilliga aktiviteter i samband med en föriängd skoldag utgör beläggningsgraden ett hinder. Det fordi-äs helt andra statsbidragsbestämmelser för lokaler än de nuvarande för alt ovanslående berättigade behov skall kunna tillfredsställas samt att SÖ snarast erhåller till-läggsdirektiv för att möta den planeringsberedskap som kommunema måste upprätta för dessa nya behov. Liknande synpunkter framför Täby skolstyrelse och Botkyrka skolstyrelse.

Under fömtsättning av att man har en måttlig ambitionsnivå i siartögon-blicket och att övergången till SIA sätts till den angivna tidpunkten, bör det från lokalsynpunkt vara möjligt att genomföra den samlade skoldagen menar Eskilstuna kommun liksom Malmö kommun. Samtidigt framhålls alt man inte räknar med att göra några mera omfattande nyinvesteringar i lokaler med tanke på fria och frivilliga aktiviteter. Enligt Eskilstuna kommun bör behovet av utrymmen för fria och frivilliga aktiviteter beaktas i SÖ:s lokalprogram.

Stora om- och nybyggnadsarbeten av förhållandevis kostnadskrävande natur för lokaler för fria och frivilliga aktiviteter kommer att bli nödvändiga anser Helsingborgs kommun samt Jönköpings kommun.

Prop. 1975/76:39                                                     52

2.2.7 Samverkan mellan skola och hem

Förslagen om förbättrad kontakt mellan skola och hem tillstyrks av bl. a. kommunförbundet. Landstingsförbundet, TCO. SL, SFL, Skolledarförbundet, RHS. ärkebiskopen, Malmö, Göteborgs, Trollhättans och Östersunds kommuner.

SÖ instämmer i att skolans kontakter med hemmen behöver förbättras. Föräldrarna måste i en helt annan omfattning än nu, såväl individuellt som i gmpp, kunna delta i skolans arbete. En av fömtsättningama för denna samverkan är att föräldrarna är orienterade om skolans arbete och om sina bams situation i skolan. SÖ understryker behovet av en uppsökande verksamhet från skolans sida med målet att inlemma alla föräldrar i samarbetet.

SÖ har inte något all invända mot SIA:s förslag till åtgärder för att göra samarbetet mellan hem och skola effektivt och givande för alla parter. SÖ vill emellertid markera klassföreståndarens/kontaktlärarens centrala roll i samspelet mellan hem och skola. Åtgärder måste vidtas inom såväl gmnd-utbildning som fortbildning kring klassföreståndarens sociala funktioner.

BU 73 menar att förslagen om hur kontaktlärarens verksamhet bör utformas och hur skolan skall skapa kontakter med hemmen är förenliga med tillämpningen av ett sådant bedömningssystem som BU 73 beskrivit för gmndskolan, men att det torde vara nödvändigt att ålägga skolan att skapa dessa kontakter. Något sådant åläggande finns inte upptaget i förslaget till författning.

Landstingsförbundet anför dessutom att vid föräldrars besök i skolan bör ersättningsfrågan kunna lösas inom ramen för den allmänna försäkringen genom tillägg i 3 kap, 9 i? lag om allmän försäkring, så att deltagande i skolans arbete likställs med vård av sjukt barn.

LO är snarare anhängare av ett syslem som möjliggör differentierade stimulanser så att det blir möjligt att söka nya vägar att fö kontakter med de grupper av föräldrar som skolan i dag inte når.

SL påpekar att lärarutbildningen och lärarfortbildningen hittills i mycket ringa utsträckning har behandlat samverkan mellan skola och hem men att det är angeläget att detta utbildningsbehov beaktas.

Skolledarförbundet menar att det är nödvändigt att särskild betald arbetstid anvisas för kontaktverksamheten på samtliga stadier, och LR understryker särskilt behovet av lämpliga lokaler på skolan för kontakterna mellan hem-skola samt att lärama har tillgång till telefoner på skolan.

RHS finner det riktigt alt utredningen föreslår att barnet och dess föräldrar bör infinna sig personligen vid inskrivningen, om del ej medför större olägenhet. 1 gengäld måste skolan vid detta tillfälle ge föräldrarna en god introduktion i skolans arbete och den omsorg och tillsyn skolan kan erbjuda barnen. Vidare bör lagstadgad ledighet beredas föräldrarna för att de skall kunna följa med bamet till inskrivningen. Detta delas av flera instanser bl. a. Stockholms kommun. RHS anser det naturiigt att två s. k. kvartssamtal per läsår blir obligatoriska samt att deras inplanering i läsårsrytmen och

Prop. 1975/76:39                                                     53

deras uppläggning i övrigt bestäms i samråd med föräldrarna och eleverna. Kvartssamtalens värde gör det angeläget att klassföreståhdäifrågan för en tillfredsställande lösning på skolans högre stadier. RHS vill se som ett oeftergivligt krav att kontaktläraren har elevema i sin undervisning så många veckotimmar att han lär känna dem i skolsituationen. RHS biträder förslaget om att en del konsulenttjänster inrättas på central och regional nivå men understryker att motsvarande satsning måste göras på föräldrasidan. RHS hävdar att stödet till HoS-rörelsen skall byggas ut i samma takt som skolans egna resurser för samarbetet med hemmen ökas, så att det föreslagna statliga bidraget på fem kronor per elev betraktas som ett stimulansbidrag till HoS-föreningarna och förvallas i enlighet därmed.

ABF vill framhålla föräldrautbildningens betydelse för samverkan mellan hem och skola. Föräldrautbildningen kan också ge ökade kunskaper om skolan och ges i studiecirkelns form. Detta påpekas även av Husmodersförbundet hem och samhälle, RKBF och Lycksele kommun.

FBF saknar i utredningen alternativet att lägga samhällets insatser på föräldrarna genom införande av sex timmars arbetsdag och en föräldrautbildning.

Uppsala kommun liksom ABF m.fl. avvisar expertmedverkan från länsskolnämnderna vilka resurser i stället bör kanaliseras via föräldraföreningar.

Eskilstuna kommun anser i likhet med flera instanser att resursema för uppsökande verksamhet bör räknas upp på bekostnad av pengarna för familjeförsäkringen.

Flera skolstyrelser och kommuner ifrågasätter liksom skolstyrelsen i Vårgårda beträffande förslaget om en lagfäst rätt alt en arbetsdag per barn och stadium få betald ledighet frän sitt arbete för att besöka skolan, nyttan av skolbesöken, om dessa begränsas till det antal dagar som den föreslagna förmånen skulle ge möjlighet till.

Några instanser bl. a. Tyresö kommun och Täby skolstyrelse menar att även hemarbetande föräldrar bör ersättas för barntillsyn, arbetshjälp m. m. i samband med skolbesök enligt samma principer som de förvärvsarbetande.

2.2.8   Skolan i del kommunala samarbeiet

SÖ finner det naturiigt, att verksamheten under fria och frivilliga aktiviteter, när det gäller central tillsyn och lokalt huvudmannaskap, sammanförs med skolans ansvarsområde. SÖ vill förorda den fördelning av förvaltningsansvaret som skisseras i SIA:s betänkande. De goda erfarenheterna från adminislreringen av "särskilda åtgärder för skolområdet" talar för skolstyrelsen som ansvarig samordnare för hela den samlade skoldagen.

Länsskolnämnden i Uppsala län delar utredningens uppfattning att en samordning mellan de aktuella kommunala förvaltningamas arbete måste ske. Samordningen får dock inte leda till en tung organisation med ringa kontakt med fältarbetet. I den av utredningen föreslagna samverkansmodellen är det särskilt viktigt all den gemensamma områdesindelningen genomförs.

Prop. 1975/76:39                                                     54

Här förefaller det också naturiigt att utgå från rektorsområdet som indel-ningsgmnd och att eventuellt flera rektorsområden sammanförs till större administrativa enheter. Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser att det bör finnas en fritidsnämnd i varje kommun som svarar för frivilliga aktiviteter. Flera länsskolnämnder däribland den i Malmöhus län ifrågasätter om inte skolstyrelsen borde vara huvudman för hela skoldagen och förskolan.

Statskontoret tillstyrker kommunförbundets samarbetsmodell såsom den i dagens läge mest ändamålsenliga lösningen på hithörande frågor. Frågan om huvudmannaskapet för den kommunala verksamheten med frivilliga aktiviteter utanför skoldagen bör enligt statskontorets mening betraktas som en helt lokal angelägenhet för resp. kommun. AMS framför liknande synpunkter och anser vidare att, i ett kommunalt samarbete för barn och ungdom, även frågor i anknytning till arbetslivet måste beaktas.

Statens ungdomsråd anser att utredningen alltför knapphändigt behandlat formerna för det kommunala samarbetet. Ungdomsrådet har förståelse för att företrädare för föreningslivet inte formellt ingår som ledamöter i programgrupp och planeringsgrupper. Andra former för samråd måste skapas menar ungdomsrådet, som hänvisar till sin förslagna modell i sitt yttrande över barnstugeutredningens belänkande Barns Fritid. En modell av det slag ungdomsrådet föreslår innebär alt fritidsnämnderna ges en centralare roll i barn- och ungdomsarbetet. Enligt ungdomsrådet finns del inget skäl att bygga upp ytterligare en kontaktväg mellan föreningslivet och kommunen i form av att skolan skall ha egna kontakter med föreningslivet. Den kommunala samordningen skall kunna lösas i programgrupp och planeringsgrupper.

Liknande synpunkter som ungdomsrådet har KFUM/KFUK, MUF, ABF, Unga Örnar, RF, Luleå kommun och Trollhättans kommun.

Enligt kommunförbundet ger SIA:s förslag facknämnderna möjlighet att utforma ett gemensamt verksamhetsprogram för bam- och ungdomsarbetet inom den enskilda kommunen. Den samverkansmodell som förbundet utvecklat och som SIA-utredningen rekommenderar har, framhåller förbundet, ännu inte prövats i tillräcklig omfattning varför det är viktigt att påpeka att de problem som kan uppstå vid samplanering är svåra att lösa utifrån en generell modell. Det krävs både tid och anpassning mellan de berörda förvaltningarna för att samordning skall lyckas, och stora krav ställs följaktligen på kommunernas interna information och personalutbildningsresurser.

Socialutredningen anser att förvaltningsansvaret inom en kommun bör fastläggas så att ansvaret för viss verksamhet ligger hos bestämd nämnd och förvaltning oavsett om denna verksamhet föriäggs till den ena eller andra lokalen. Inte minst från budgetsynpunkt är det nödvändigt att det råder klarhet om förvaltningsansvaret. Enligt socialutredningens uppfattning bör den verksamhet som avser omsorg om barn åvila den sociala nämnden, oavsett om det gäller bam under ,eller i skolåldern.

För att den av utredningen förordade helhetssynen på samhällets ansvar

Prop. 1975/76:39                                                      55

för barn och ungdom skall kunna realiseras krävs, framhåller BRÄ, att samordningen av resursema ges en betydligt fastare form än vad som nu generellt är fallet.

SAF finner alt del föreslagna samverkanssystemel verkar mycket komplicerat och svåröverskådligt. Det är heller inte klariagt var del egentliga ansvaret för olika aktiviteter skall ligga. SAF avstyrker därför att ett sådant samverkanssystem införs och menar dessutom att det klarare måste fastställas hur ansvaret skall fördelas mellan de kommunala förvaltningarna.

SFL framhåller att ju yngre en individ är desto mer sammanhållen -samordnad bör den samhällsservice vara, som kommer individen till del. Detta talar för att samhällets barn- och ungdomsvårdande verksamhet för åldersgmppen fr. o. m. förskola t. o. m. åk 9 i gmndskolan bör inordnas under en och samma kommunala förvaltning. Eftersom skolan disponerar de största resurserna och då det är angeläget att engagera hela skolan i det samordnande barn- och ungdomsarbetet, anser SFL det lämpligt att skolstyrelsen för ta detta ansvar. SL tillstyrker i stort förslagen liksom SACO/SR.

FPU uttrycker farhågor för att de föreslagna samarbetsorganen kan spela över bestyreisen i dess arbete. Bestyreisen måtte därför få utse två representanter till planeringsgmppen.

Förbundet Vi Unga finner det ytterst viktigt att det skapas en organisationsmodell i vilken föreningslivet ges möjlighet att planera sin verksamhet på ett helt annat sätt än i dag.

Unga Örnar menar att det har varit naturligt att lägga lotalplaneringen på ett renodlat politiskt organ och inte hos ett samarbetsorgan mellan förvaltningarnas tjänstemannanivå. Detta skulle inte behöva utesluta, menar förbundet, att varje nämnd eller styrelse ansvarar för den verksamhet som sker inom dess eget förvaltningsområde. Den totalansvariga nämndens styrelses uppgift blir att inventera verksamheten inom övriga förvaltningsområden samt ta initiativ till sådana aktiviteter i egen regi alt den sammanlagda verksamheten tillsammans med föreningslivets aktiviteter fyller alla angelägna behov. Unga Örnar förordar att fritidsnämnden blir den ansvariga nämnden och 'att denna görs obligatorisk. Samma uppfattning redovisas av ABF, MUF. SSU och Luleå kommun.

Ärkebiskopen finner del självklart att Svenska Kyrkans församlingar ges möjlighet att deltaga i den gemensamma planeringen av fritidsverksamhet för barn i kommunen. Ärkebiskopen och nämnden finner det rimligt att församling är representerad i den föreslagna programgmppen.

Flera kommuner tillstyrker SlA:s förslag till programgmpp.

Malmö kommun menar att kommunerna måste få behålla sin frihet att utforma och anpassa modeller för nämndövergripande samarbete med hänsyn till lokala fömtsättningar. Detta poängteras också bl. a. av Eskilstuna, Göteborgs och Linköpings kommuner. Göteborgs och Jönköpings kommuner anser alt SIA:s modell är krånglig och överarbetad.

Prop. 1975/76:39 56

3 Arbetssätt och arbetsformer i grundskolan

3.1  Utredningen

3.1.1 Åtgärdsprogram för elever med skolsvårigheter

Utredningen inför termen åtgärdsprogram för elever med skolsvårigheter för att skapa ett begrepp som omfattar såväl individuella insatser som en allmän organisationsutveckling.

För all begreppet åtgärdsprogram skall kunna användas mera generellt kan del vara lämpligt enligt SIA att ställa krav på all programmets syfte skall vara att främja utvecklingen av individer, grupper eller den egna skolan som organisation. Insatserna skall sträcka sig utanför den reguljära verksamhetens ram samt bygga på en plan som beskriver mål, tillvägagångssätt och utvärderingsförfarande.

Ansvaret för elevvården ligger enligt läroplanerna främst på klassföreståndare och rektor. Problem som inte kan lösas inom den vanliga undervisningens ram hänskjuts i allmänhet till elevvårdskonferensen. Enligt SIA visar erfarenheterna, att denna samverkansform stundom tenderar att bli alltför omständig och orationell när det gäller arbetet med enskilda elevproblem. Den binder exempelvis många funktionärer, inte sällan i passiva roller, under en ansenlig del av arbetstiden. Det är också sällsynt, att föräldrar och elever bereds tillfälle att aktivt delta.

En övergång till arbetsenheter och arbetslag inom hela skolan innebär en möjlighet att avlasta elevvårdskonferensen en betydande del av dess nuvarande uppgifter. Under förutsättning av en tillräckligt stor och allsidig personaluppsättning (klasslärare/ämneslärare, speciallärare, elevvårdsspecialister och fritidsledare) samt nödvändiga materiella resurser, bör man inom arbetsenheten ha goda fömtsättningar att lösa många av de problem som för närvarande behandlas i elevvärdskonferensen.

Genom att från elevvårdskonferensen föra ner de frågor som rör den speciella elevvården till arbetsenheten, kan även andra vinster göras menar utredningen. Inte minst kan det bidra till en önskvärd avspecialisering inom denna del av skolans verksamhet. Arbetslagen ger förutsättningar för direktkontakt mellan olika personalkategorier i den miljö där problemen oftast måste avhjälpas.

SIA föreslår mot denna bakgrund att elevvården inom rektorsområdet bör organiseras med arbetsenheten som bas på det sätt som skisserats.

Om systemet med arbetslag skall slå väl ut förutsätter detta, enligt SIA, att skolans personal förbereds och samtränas att fungera som grupper i verklig mening. Väl fungerande arbetslag kan vi erhålla i skolan endast om vi medvetet satsar på att ge laget sammanhållning genom arbetsschema, tjänstefördelning och samordningsresurser.

SIA framhåller att del är viktigt att lägga en helhetssyn på eleven (avsnitt 10.3.4). Ett misslyckande i skolan, även om det kanske är

Prop. 1975/76:39                                                     57

begränsat till något enstaka ämne, berör menar utredningen hela personligheten och kan därmed färga elevens upplevelser mera generellt.

Medverkan från elevens och föräldrarnas sida är ofla en viktig förutsättning för att ett åtgärdsprogram skall kunna genomföras. Genom kontinueriig kontaktverksamhet inriktad på att nå alla hem kan skolan bidra till att skapa attityder, som underiättar föräldrarnas engagemang när det gäller alt avhjälpa uppkomna problem.

Utformningen och genomförandet av ett åtgärdsprogram bör mot denna bakgrund enligt utredningen vara ett lagarbete i vilket eleven själv, föräldrarna och skolan samverkar.

3.1.2 Åtgärder inom arbetsenhetens ram

SIA ägnar begreppet motivation (avsnitt 10.1) stor uppmärksamhet och menar att det är ett så centralt begrepp inom all undervisning att den måste las upp till ingående behandling då skolans inre arbete skall belysas. SIA redovisar en del av den forskning som finns på området.

SIA framhåller alt elevens studiemotivation under utbildningen bestäms av en rad förhållanden. Den grundläggs under barnets utveckling och detta kan leda till att elevema kommer till skolan med mycket olika målinriktning. Skolans uppgifter kan inte lösas genom olika, frågan varandra isolerade insatser. Skolningen av intellektet, den sociala träningen och utvecklandet av den emotionella sidan är i verkligheten olika sidor av samma process. Om skolan skall kunna bidra till en utjämning av sådana skillnader i slu-dieförutsätlningar, som betingas av variationer i elevernas bakgrundsmiljö, för skolan inte nöja sig med en passiv anpassning efier de motiv och mål som präglar varje enskild elevs strävanden. I stället kan del ofta gälla att aktivt söka påverka elevens val av mål mot en annan inriktning som bättre överenesstämmer med skolans syften. Del går knappast att överskatta den betydelsefulla funktion som läraren i detta sammanhang har inom utbildningssystemet. Lärarens nyckelroll består i att det huvudsakligen är genom honom som intresset för nya aktiviteter kan väckas och eleven kan stimuleras att utveckla sina outnyttjade resurser. Verksamheten måste arrangeras så, att eleven hela liden har möjlighet att uppleva hur den egna förmågan utvecklas i en gemenskap med andra, där han känner sig accepterad och uppskattad. Om skolan på detta sätt förmår möta elevernas skilda motiv, tillfredsställer den därmed också ett övergripande behov av trygghet.

SIA menar att ett enligt vissa regler preciserat mål betraktas som en första förutsättning för effektiv inlärning och för stärkande av elevens motivation. Betydelsefullt när man formulerar ett mål är dess klarhet, dess betydelse och dess närhet i tiden samt förhållandet mellan dessa. Enligt SIAis mening är det först efter en analys av hur detta kan påverka motivationen möjligt att komma fram till konkreta åtgärder,

SIA anser alt del melodiska arbetet i grundskolan bör få en inriktning

Prop. 1975/76:39                                                     58

mot praktiska, laborativa arbetsformer som prövar andra vägar att orientera om ett område än enbart genom skriftlig förmedling. Flexibla elevgrupperingar inom ramen för en arbetsenhet och lärarnas samverkan i arbetslag möjliggör en individualisering inte enbart av stoffmängd och hastighet utan också av arbetssättet i skolan,

SIA anser att arbetsenheten bör utgöra bas för såväl planerings- som elevvårdsarbetet, vilket i väsentliga avseenden sammanfaller. Ett åtgärdsprogram bör inte i första hand riktas mot en enskild elev i skolmiljön för att anpassa denne till krav från omgivningen. Det gäller mer att utveckla relationerna mellan individerna inte minst genom att påverka de förutsättningar under vilka man arbetar. Utredningen anser att friare resursanvändning, flexibla elevgrupper, stödundervisning, fria aktiviteter under skoldagen och frivilliga aktiviteter som anknyter till denna är exempel på åtgärder inom arbetsenheten. Andra exempel är elevernas egna aktiva insatser i skolmiljön, elevernas medverkan i planeringen, ett omväxlande och laborativt arbetssätt, utbyggda föräldrakontakter och gruppsamtal. Förändringar i studiegång, gruppstorlek och läromedelsuppsäiining och anknytning till föreningslivet är ytterligare exempel på medel som kan utnyttjas inom en arbetsenhet. Utredningens förslag i det följande, om en omfattande särskild fortbildning i specialpedagogik för stora lärargrupper liksom tjänster som studieledare i arbetsenheterna, är avsedda att stödja och möjliggöra detta arbetssätt. Utredningen räknar således inte med någon fast organisation av timmar (specialundervisning) för det specialmetodiska arbetet.

För att kunna ge eleverna hjälp och stöd måste i det löpande arbetet olika grupper bildas. Syftet är att på ett bestämt moment eller avsnitt erbjuda en lämplig metodik eller ge den ytterligare färdighetsträning eleverna behöver för komman tillämpningsavsnitt. Sådana grupper för enligt SIA under inga omständigheter tillåtas bestå längre än ett bestämt undervisningsmoment kräver det. Sludieledare och skolledning är ansvariga för att arbetet Utvecklas så att någon fast nivågruppering inte uppkommer.

3.1.3 Åtgärder utanför arbetsenhetens ram

Även om strävan bör vara att lösa problemen inom arbetsenheten, torde det dock återstå en mindre grupp elever som kräver en sådan resursinsats anser SIA, att de under en del av eller hela arbetstiden i skolan måste bilda egna fasta grupper utanför arbetsenheten. Skälen härtill kan vara att undervisningen kräver lokal med speciell utformning eller omfattande teknisk utrustning, som måste vara fast installerad. Ett annat skäl kan vara att undervisningen kräver omfattande specialpedagogiska inslag eller att eleverna har ett uttalat behov av att vistas i mindre grupp med en eller några få lärare.

Med fast grupp avser SIA elever som bildar egen undervisningsgrupp i mer än ett ämne och under längre lid än en termin. De fasta grupperna

Prop. 1975/76:39                                                     59

motsvarar delvis skolans nuvarande specialklasser. Erfarenheterna från försöksverksamheten med friare resursanvändning tyder enligt SIA på att behovet av specialklassplaceringar minskar när resurserna får användas friare. De fasta grupperna torde därför enligt SIA i framtiden i huvudsak endast komma att omfatta elever med påtagliga fysiska handikapp (syn- och hörselskador, rörelsehinder) samt vissa av de elever som f n, är placerade i hjälp- eller observalionsklass (elever med mera uttalade skolsvårigheter).

SIA föreslår att det inte fastställs något bestämt minimiantal elever för att en fast grupp skall få inrättas. Härigenom får också en kommun i glesbygd möjlighet att skapa denna form av resursinsats för elever med allvariigare handikapp. Beträffande den övre gränsen föreslår SIA alt det antal elever som samtidigt undervisas i en fast grupp inte bör överstiga det delningstal som nu finns angivet för motsvarande typ av specialklass.

SIA understryker att det är av utomordentlig vikt, att elever som tillhör fast grupp i så stor utsträckning som möjligt ges tillfälle att följa verksamheten även inom arbetsenheterna. En elev kan t. ex. få undervisning i svenska, matematik och engelska inom fast grupp men följa undervisningen i övriga ämnen inom arbetsenheten. När det gäller vissa typer av svårigheter, främst fysiska handikapp, måste emellertid ofta eleverna erhålla huvuddelen av sin undervisning i fast grupp.

Överföring av elev till fast grupp innebär att resurser utanför arbetsenheten måste las i anspråk. Avgöranden om sådana placeringar kan därför inte träffas inom arbetslaget. SIA föreslår att sådant ärende tas upp till behandling i elevvårdskonferensen, där rektor fattar beslutet. Motsvarande bör gälla i fråga om återplacering av elev till arbetsenhet. SIA förutsätter att åtgärderna så långt möjligt tillgrips i samförstånd med elev och föräldrar.

Diskussionen om ett system med fasta grupper utanför arbetsenheterna måste även innefatta spörsmålet om elevakter och dokumentation. SIA menar allmänt sett att verksamheten i skolan kräver alt skolpersonalen gör regelbundna noteringar rörande elevernas utveckling i olika avseenden. En sådan dokumentation utgör ett naturiigt moment i del dagliga arbetet. Det torde också vara en förutsättning för en god omvårdnad av eleverna. När problem uppstår och speciella åtgärder skall vidtas inom arbetsenheten, måste erfarenheter gjorda av flera personer sammanställas. Det är då viktigt att bedöma vilken form och omfattning denna dokumentation skall ha saml var och hur länge den skall utgöra undertag för målinriktade åtgärder. När emellertid problemet är av sådan art alt del måste föras vidare till elevvårdskonferensen, bör formella krav ställas på elevaklens utformning. Skälet därtill är att del sammanställda materialet kan komma alt utgöra underlag för diskussion och åtgärder i situationer där arbetslaget inte är representerat. Detta kan gälla vid remiss till undersökning och behandling inom PBU (Psykiska barn- och ungdomsvården), överflyttning till fast grupp, placering i skoldaghem etc. Elevakten kan därvid också utgöra ett viktigt hjälpmedel i uppföljningsarbetet. Enligt SIA bör därför de regler rörande elevakter som

Prop. 1975/76:39                                                     60

för närvarande gäller för specialundervisningen tillämpas beträffande elever i de fasta grupperna.

Elever med grava anpassningssvårigheter är menar utredningen svåra att inordna i den vanliga undervisningen. Orsaken är att skolan inte här, som när det gäller andra handikapp, kan möta problemen med tekniska hjälpmedel eller någon speciell metodik som visat sig vara effektiv. Eftersom dessa elever vidare ofla är mycket störande för kamraterna, är möjligheterna begränsade att inom arbetsenhetens ram anpassa metodik och miljö så all de för tillfredsställande utbyte av undervisningen.

Avsaknaden av effektiv metodik innebär också att de elever som f. n. går i observationsklasser och kliniker inte alltid i önskvärd omfattning kunnat fö hjälp. Enligt SIA krävs det i stället insatser för dessa elever som går utanför skolans konventionella ramar. Även om en till dessa elever anpassad undervisning är ett riktigt medel att påverka också dessa elevers utveckling, är det nödvändigt att flnna kompletterande åtgärder som kan ge större toialeffekt. En sådan ökning i antalet åtgärder innebär en påtaglig förändring av den skolmiljö eleverna möter, SI A:s förslag om en helhetssyn pä skoldagen och en avvägning mellan kursplanebundna aktiviteter och fria aktiviteter avser att generellt öka möjligheterna till individualisering inom den vanliga skolmiljön. Genom en långtgående förändring även i fråga om den fysiska miljön och de organisatoriska ramarna kan miljöanpassningen drivas ännu längre. Detta sätt all angripa de beVeendeslörda elevernas problem har tillämpats i de s. k. skoldaghemmen.

Till skoldaghem (avsnitt 10.5.5) kommer enligt SIA i allmänhet de svårast socialt och emotionellt störda elevema från grundskolan. Förutom aggressivitet och bristande koncentration anges ofta läs- och skrivsvårigheter vara kännetecknande för dessa elever.

En individuell, terapeutiskt inriktad behandling av eleverna är ett huvudsyfte med placering på skoldaghem.

Erfarenheter från bl. a. den psykiska barna- och ungdomsvården visar emellertid alt behandling som ensidigt inriktas på del beteendestörda bamet och som lämnar hemmiljön utanför inte är effektiv. 1 stället måste en helhetsaspekt läggas på familjen. Barnets svårigheter kan då ses som symptom på störningar inom familjegruppen. Behandlingen bör därför beröra såväl barnet som föräldrarna.

När en elev avskiljs från sin invanda skolmiljö och placeras i skoldaghem är syftet, enligt SIA, att så snart åtgärden gett åsyftat resultat återföra honom till vanlig arbetsenhet. Skoldaghemmet får alltså inte fungera som en isolerad värid vid sidan av skolan i övrigt. En återplacering skall förberedas tidigt genom alt eleven i alltmer ökad omfattning får följa undervisningen i den arbetsenhet, dit han enligt planerna så småningom skall överflyttas.

SIA föreslår att del inrättas skoldaghem i kommuner där det finns ett varaktigt behov av mera omfattande individ- och miljöinriktade åtgärder forelever med allvariiga anpassningssvårigheter. Verksamheten bör så långt

Prop. 1975/76:39                                                      61

som möjligt bli en gemensam angelägenhet för de organ som har ansvar för barn och ungdom inom kommunen. Hemmen bör ges sådana resurser, att de redan vid starten har förutsättningar att med full effekt fungera som en betydelsefull länk i kommunens program för barn och ungdom. Vidare bör hemmen arbeta så öppet som möjligt mot den övriga skolan och fritidsverksamheten. Hemmen inordnas som en integrerad del av rektorsområdets resurser för elever med svårigheter. Det bör inte läggas under någon separat administration. För befattning som föreståndare bör krävas speciallärarulbildning.

I vissa fall kan det enligt SIA (avsnitt 10.5.6) vara nödvändigt att ytterligare bredda insatserna för elever med anpassningssvårigheter. Missförhållanden, svårigheter eller problem i hem och kamratkrets kan vara sådana att det arbete som utförs inom skoldaghemmen helt omintetgörs. Eleverna är då helt beroende av det totala stöd som kan ges under skolveckorna. Man kan då inrätta s. k. skolveckohem, där eleverna vistas under arbetsveckan men åker hem till sina anhöriga över helgerna. Liksom vid arbetet i skoldaghem är verksamheten i skolveckohemmet ett lagarbete med insatser från framför allt speciallärare, fritidspedagog och husmor men även från skolpsykolog och kurator. De få skolveckohem som hittills inrättats drivs genom inlerkommunal samverkan. Man arbetar med stor åldersspridning inom en liten elevgrupp. Eleverna vistas på hemmet under ett antal månader för att så snart det är möjligt återanpassas i den vanliga miljön.

De största kommunerna i landet bedriver en ännu längre gående satsning i behandlande och förebyggande syften för elever från alltför påfrestande eller nedbrytande miljöer, I Stockholm finns det således, vilket SIA redogör för, ett stort antal olika internatoch koloniskolor,

3.1.4 Basfärdigheter och baskunskaper

Att elevernas studiemotivation visar en sjunkande tendens genom grundskolan har visats i många forskningsrapporter menar SIA. I den allmänna debatten har flera orsaker angivits till denna avtagande motivation hos många elever. Utredningen menar att bristande basfärdigheter kan vara en viktig orsak till elevernas vantrivsel. Har de inte fått tillräckliga baskunskaper på tidigare stadier har de svårt alt tillgodogöra sig undervisningen pä högstadiet. Ackumulerade brister på färdighetssidan gör skolans verksamhet alltmer främmande.

Enligt SIA upplever många elever med rätta att läroämnena inte är kontinuerligt uppbyggda och alt del saknas en röd tråd som går genom årskurserna och stadierna. SIA menar att det här vore värdefullt med lokala, genom stadierna löpande studiegångar som lärarna själva arbetar fram. Sädana studiegångar skulle finnas i varje ämne. Detta skulle innebära en precisering av det stoff som skall behandlas pä olika stadier.

Enligt SIA skulle det kunna vara en lokal angelägenhet au även hålla

Prop. 1975/76:39                                                      62

kursplanerna aktuella och några mera tidskrävande centrala insatser skulle ej behövas.

Goda basfärdigheter i bl, a. läsning, skrivning och matematik är en grundförutsättning för en ökad elevaktivitet. SIA menar att eleven därför måste ges ökad lid för inlärning - stödundervisning - under skoldagen samt möjligheter till koncentrationsundervisning i t. ex. läsning dä och då under den obligatoriska skoltiden. Varje arbetslag borde, enligt utredningen, om möjligt förses med en lärare grundligt utbildad i läsmelodik. Ett sätt att uppnå detta är att lärare under del av sin undervisningsskyldighet tjänstgör pä angränsande stadier.

1 detta sammanhang lar SIA upp relationen mellan kunskaper och färdigheter. Enligt utredningen bör dessa aldrig ses isolerade från varandra. En ny kunskap ger förutsättningar for inskolning i och träning av en ny färdighet. Utan alltmer avancerade färdigheter blir kunskapsinhämtandet ensidigt och foga motiverande. Av den anledningen måste skolan noggrant synkronisera sin allmänorienterande undervisning med färdighetsträningen.

Enligt SIA är kravet på konkretion viktigt för alla ämnen. Eleven måste fö möjlighet att i undervisningen lära genom iakttagelser av den konkreta verkligheten. SIA nämner några förhållanden som förbättrat skolans möjligheter till konkretion sedan läroplanen för grundskolan infördes.

Del fritt valda arbetet har gett möjligheter till konkreta arbetsformer. Läromedelsstandarden har allmänt förbättrats. Den schemaläggning med långa sammanhängande arbetspass som numera tillämpas ger gätlre möjligheter än tidigare att företa studiebesök, exkursioner o. dyl. Inslagen av dramatik i ämnet svenska saml bildskapande i olika former utgör konkreta moment i undervisningen.

Om skolan skall kunna nå en ökad konkretion är det, enligt SIA, nödvändigt att komma bort från föreställningen, all inlärning är något som alltid är klassrumsbundet och som kräver kontinuerligt lärarengagemang. SIA behandlar några exempel på vägar alt öka konkretionen i skolan och därigenom också stödet till de s. k. svagmotiverade eleverna.

Föräldrarna utgör en tillgäng som skulle kunna bidra till att göra verksamheten i skolan mera verklighetsnära. Genom föräldramedverkan skulle sannolikt undervisningen, enligt SIA, kunna göras mera konkret på en rad områden, exempelvis beträffande arbetslivet och samhällsförhållandena i vid mening, situationen i andra länder osv.

En ytteriigare möjlighet att öka konkretionen är att eleverna deltar mer aktivt i skolans arbete. Detta kan i stort sett ske på två vägar. Den ena avser medverkan i undervisning och sysselsättning. Hit kan räknas handledning av kamrater i studier och fritidsverksamhet samt medverkan vid framställning av undervisningsmateriel. Ett annat område där eleverna kan engageras gäller den servicebelonade delen av verksamheten, t.ex. inom lokalvård, transport- och budtjänster, vägvisning e. d.

Beträffande   elevernas    medverkan    i    olika    delar    av

Prop. 1975/76:39                                                     63

skolans verksamhet konstaterar SIA att det finns för lite erfa-renhetsunderiag för ett ställningslagande till hur en sådan ökad medverkan konkret skall utformas. Utredningen föreslår därför en försöksperiod på fem är under vilken olika bestyrelser på eget initiativ kan finna lämpliga former. Lokala och regionala insatser, inte minst fortbildningsverksamhet, bör under denna period förmedla kännedom om verksamhetsformer mellan olika skolor. Efter försöksperioden bör insatser, inriktning och former omprövas. Verksamheten bör omfatta alla stadier - grundskola såväl som gymnasieskola - men särskild uppmärksamhet bör ägnas att på lågstadiet grundlägga en ansvarsinställning hos eleverna.

SIA anger vissa riktlinjer för försöksverksamheten (10.2.3). Bl, a, förordas att elevmedverkan i så stor utsträckning som möjligt för ske som lagarbete samt att även förskolans s. k, syskongrupper därvid prövas. Tid för andra elevuppgifter bör i huvudsak rymmas inom liden för verksamhet utanför timplanen men under skoldagen. För en mer samlad arbetsinsats av ett elevlag kring en uppgift torde dock ytteriigare tid behöva ställas till förfogande. Som en del av försöket bör därför, enligt utredningen, bestyreisen pä skolan kunna besluta att elevlag under en vecka per läsår friställs från undervisniro för att utföra en arbetsuppgift i skolmiljön eller på annan plats, där uppgifter leds och organiseras av skolan. Vid en fyrparallellig skola skulle detta innebära - om gruppstorleken är fem elever - att varie vecka i genomsnitt mellan fem och sex elevgrupper vore engagerade för olika uppgifter. Organisationen bör i enlighet med förslaget utformas så att den berör en bestämd del av en arbetsenhet åt gängen.

SIA pekar vidare på möjligheten alt låta elever medverka som undervisare eller ledare av gruppaktiviteter. Att äldre elever således i vissa situationer blir lärarassistenter åt yngre kamrater, finner utredningen tilltalande. Tyngdpunkten i fråga om elevernas medverkan torde emellertid komma att ligga inom skolans interna service.

Elevernas ökade medverkan fömtsätter förhandlingar för de personalgrupper som har i avtal begränsad arbetsvolym. SIA har således i sina förslag om t. ex. vilka krav som bör ställas pä skolledningen beaktat att tid för ledningsuppgifter ställs till förfogande dels genom minskad undervisning för rektor/studierektor, dels genom förslag om studieledare och konlaktlärare (24.3 och 18.4). 1 fråga om övrig lärarpersonal har utredningen närmare utvecklat sina synpunkter i kap. 19 och därvid föreslagit alt arbetstidsfrågorna blir föremål för förhandlingar. Även beträffande den icke-pedagogiska personalen menar utredningen alt de fackliga frågorna måste uppmärksammas. Denna personal för en till vissa delar ny roll genom mer direkt medverkan och ansvar i skolans fostraruppgift.

SIA anger slutligen att en närmare kartläggning bör göras beträffande innehåll och tolkningar av vissa författningar för att bringa klarhet i inom vilka juridiska ramar elevers och personals aktiva medverkan i den egna miljön har all utformas.

Prop. 1975/76:39                                                     64

3.1.5 Anpassad studiegång

Nuvarande regler om skolgångsbefrielse, särskild undervisning och jämkad studiegång ger skolan vissa möjligheter att hjälpa den lilla grupp låg-preslerande eller svagmotiverade elever som har avsevärda svårigheter med skolans reguljära arbete.

De elevproblem det här för det mesta är fråga om låter sig enligt SIA sällan sammanfattas i enkla diagnoser. Några relativt väl avgränsade kategorier elever går dock alt urskilja.

En sådan grupp är de s. k. skolvägrarna. Karakteristiskt för dessa är stark ångest för skolan, ofta uttryck i illamående och gråtattacker när barnet skall lämna hemmet på morgonen. En hämmad personlighet med stark bindning till någon av föräldrarna kan vara andra kännetecken. Att inordna skolvägrare i regelbunden skolgång kan vara en mycket tidskrävande uppgift om del över huvud taget lyckas. Inte sällan måste man befria dem från skolan under en kortare eller längre tid och därvid kan särskild undervisning ges. 1 enstaka fall kan elev pä detta sätt under en betydande del av sin skolplikt få undervisningen begränsad till fem timmar i veckan. Den metod man i allmänhet använder vid skolvägran går ut på alt gradvis vänja eleven vid alt gå i skolan. Detta kan ske genom att man till att börja med inskränker vistelsen i skolan till någon enstaka lektion per dag, en tid som efter hand utökas. Där PBU har erforderiiga resurser kan också föräldrabehandling ingå i åtgärderna. De förfaringssätt man nödgas tillgripa när det gäller att komma tillrätta med skolvägran förutsätter ofta en långtgående anpassning av elevens studieförhållanden.

En annan grupp är de utåtriktade aggressiva eleverna som ständigt kommer i konflikt med omgivningen, varigenom de får föga utbyte av undervisningen och försvårar eller omöjliggör ett meningsfullt arbete i skolan. Bakom sådana beteenderubbningar kan ligga såväl miljöfaktorer som medicinska förhållanden. Trots placering i olika former av observationsundervisning är det i enstaka fall omöjligt alt bereda dessa elever en tillfredsställande skolgång, eftersom de inte förmår klara de gruppsituationer som undervisningen innebär.

De utpräglat svagmotiverade eleverna utgör åter en annan kategori i detta sammanhang. Deras bristande intresse för skolan kan exempelvis ta sig sådana uttryck som skolk, passivitet eller aggressivitet. Ibland kan orsakerna ligga inom skolan: upprepade misslyckanden, otillräckliga basfärdigheter etc. Placering i mindre grupp (specialundervisning) är en åtgärd som ofta tillgrips vid sådana svårigheter.

När man inte trots nämnda insatser lyckas tillfredsställande ordna dessa elevers skolsituation har utsträckt pryo varit ett medel som, framför allt innan Lgr 69 infördes, inte sällan utnyttjats. En kombination av praktiskt arbete och viss undervisning torde ge möjlighet till en mera planmässig påverkan av eleven. Under nuvarande förhållanden är detta ett förfaringssätt som endast går att tillämpa i årskurs 9 i samband med jämkad studiegång.

Prop.1975/76:39                                                      65

Även inom högstadiet i övrigt uppkommer emellertid ibland problem dä ett sådant arrangemang skulle gynna eleven.

Nuvarande bestämmelser om särskild undervisning, jämkad studiegång samt skolgångsbefrielse har enligt SIA vissa svagheter, som gör att de ibland är svåra alt tillämpa eller som kan medföra negativa konsekvenser för en enskilde eleven. Den särskilda undervisningen innebär i många fall en skenlösning av pedagogiska problem genom att man sjukskriver eleven. En sådan sjukskrivning sätter eleven i undantagssituation som kan vara ett steg i en utstötningsprocess. Den jämkade studiegången har, bl. a. på grund av den relativt omständiga administrativa proceduren och de schematekniska svårigheterna, inte blivit en smidig metod för lösning av problem på högstadiet. Även om kraven skärpts på kommunerna vid tillämpningen av skollagen 36 § beträffande för tidig avgång, är "annan lämplig sysselsättning" inte en nöjaktig ersättning för reguljär skolgång.

SIA föreslår i stället ett åtgärdsprogram med s. k. anpassad studiegång för enskild elev. Inom ramen för detta program skall ändringar kunna vidtas inom timplanen för årskursen t. ex. omfördelning av tid mellan ämnen, införande eller uteslutning av ämnen eller ämnesmoment, och hela eller delar av inlärningen skall kunna föriäggas utanför de ordinarie skollokalerna.

Förfaringssättet bör enligt SIA kunna få komma i fråga inom grundskolans alla årskurser men torde huvudsakligen få gälla eleverna på högstadiet. Vid utformningen av den anpassade studiegången bör strävan vara att pä grundval av elevens behov och intressen tillförsäkra honom bästa möjliga inlärningsbetingelser. Skolan måste ha möjlighet till en friare prioritering mellan ämnen och ämnesmomeni. Högsta prioritet bör ges basfärdigheter och andra funktioner, som eleven kommer att vara starkt beroende av efter fullgjord skolplikt. Eleven själv och hans föräldrar bör ta aktiv del i planeringsarbetet.

Beslut om anpassad studiegång skall enligt SIA kunna fattas av bestyreisen, när andra åtgärder inom eller utanför arbetsenheten inte gett eller kan förväntas ge nöjaktigt resultat. Bestyreisen skall sedan vara ansvarig för att beslutade åtgärder fortlöpande utvärderas. Bestyreisen skall rapportera till skolstyrelsen i kommunen när beslut om anpassad studiegäng fattats. Av rapporten skall framgå hur åtgärdsprogrammet är uppbyggt. Målet för programmet skall anges, innehållet redovisas samt uppgifter lämnas om vilken personal och vilka lokaler som krävs, vilken lidsplanering som gjorts samt vilka metoder som skall användas för utvärdering.

Den inlärning som den anpassade studiegången skall ge kan enligt SIA ske i de ordinarie skollokalerna, i annan skola, på annan arbetsplats i samhället men endast undantagsvis i elevens hem. Strävan bör vara att i möjligaste mån föriägga studierna till skolan. För några elever kan dock en arbetsplats utanför skolan skapa bättre förutsättningar för inlärning. Beträffande elever med vissa speciella störningar, exempelvis skolvägran, kan det dock vara nödvändigt att åtminstone under en övergångstid godta att studierna helt bedrivs i hemmet.

5 Riksdagen 1975/76.  I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                      66

Eftersom det gäller en mycket liten grupp elever med påtagligt varierande förutsättningar och behov, torde det vara omöjligt att uppställa fasta krav beträffande den tidsmässiga omfattningen av undervisningen och handledningen. Allmänt bör dock gälla, alt älgärdsprogrammel bör omfatta arbetsdagar av samma längd som för övriga elever inom årskursen. En strävan måste också vara att återföra eleven till skolan och kamratgruppen så snart detta lämpligen kan ske.

1 ett fåtal särskilt allvariiga fall torde inte nyss nämnda åtgärder ge skolan möjlighet att ordna elevens skolgång på ett tillfredsställande sätt. Orsakerna kan vara att svårigheterna har sin grund i förhållanden som skolan inte har möjlighet att påverka. I sådana fall måste barnavårdsnämnden ta över skolstyrelsens ansvar. Ibland kan det också vara nödvändigt att hänskjuta frågor som rör enskilda elevers skolgång till länsskolnämnd.

Anpassad studiegång kan för elev innebära bortfall av ämne eller ämnen under kortare eller längre lid. De problem detta kan innebära i samband med årskurs- och stadieövergångar bör ägnas speciell uppmärksamhet vid uppföljningen av åtgärden.

SIA föreslår att elev som genomgått årskurs 9 med anpassad studiegäng erhåller grundskolekompeiens. Utredningen menar att samma regler beträffande betygs- och kompetensfrågor som i dag gäller för jämkad studiegång skall gälla för anpassad studiegång.

Om möjligheter skapas till anpassad studiegång för detta vissa stadgemässiga konsekvenser. Bestämmelserna om särskild undervisning enligt skolförordningen 5 kap. 45 i; ges ändrad lydelse genom att "eller liknande omständighet" utgår. Bestämmelsen om skolplikt i skolförordningen 2 kap. 11 5; andra stycket ges ändrad lydelse genom att "eller annan lämplig sysselsättning" utgår. Bestämmelserna om jämkad studiegång enligt anm. 12 till timplan 5 i Lgr 69 utgår. I skolförordningen införes bestämmelser om anpassad studiegång och tillämpningsföreskrifter bör utfärdas.

3.1.6 Skolfrånvaron

Under läsåret 1971/72 lät SIA göra en undersökning av elevfrånvaron på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan. Undersökningen visade bl. a. att omfattningen av den totala frånvaron på högstadiet successivt ökade från årskurs 7 till årskurs 8 för att därefter nå en topp i årskurs 9. Flickor hade i allmänhet högre frånvaro än pojkar. Den totala frånvaron i storstadsområden visade sig vara högre än i glesbygdsområden. Frånvarons omfattning inom ett och samma storstadsområde varierade med rekryteringsområdets bebyggelseform så att frånvaron var högre i områden som dominerades av höghus än i områden med övervägande småhusbebyggelse. Olika skolor uppvisade vidare en betydande inbördes variation i frånvarohänseende. Stora skillnader förelåg i frånvarons omfattning mellan parallella klasser inom en och samma skola.

Prop. 1975/76:39                                                     67

Enligt SIA kan dessa resultat inte generellt gälla samtliga skolor, emedan undersökningen inte är representativ för landet som helhet, men den allmänna slutsatsen är att åtgärder bör vidtas såväl generellt som selektivt för att minska frånvaron.

SIA föreslår att närvaroplikt liksom hittills bör råda i grundskola och gymnasieskola. All frånvaro bör förhandsanmälas och skall registreras. Anmälningsskyldighet vid frånvaro åvilar elevens föräldrar/annan vårdnads-havare eller på gymnasieskolan eleven själv. Vid icke förhandsanmäld frånvaro skall anledningen till frånvaron snarast undersökas. Skolan är ansvarig för frånvaroregistreringens organisation och genomförande liksom för information till eleverna och deras föräldrar om motiven för registreringen samt dess sätt att fungera. Såväl registrering som analys av frånvarons orsaker skall ske fortlöpande. Informationen om frånvaron bör systematiseras så, att den kan utgöra grund för snabba åtgärder och eventuella omfördelningar av resurser. Vidtagna åtgärder utvärderas kontinuerligt och justeringar görs fortlöpande. Elev på gymnasiesladiet bör efter medgivande av skolan kunna få föriägga viss del av arbetet utanför skolans lokaler i form av betingsstudier, vilket beslutas av klasskonferensen. Hemmen skall informeras om förekommande frånvaro.

3.1.7 Skolstarten

Förskolans övergripande mål bör enligt Barnstugeutredningen (SOU 1972i26 och 27 Förskolan) ge uttryck för samhällets syn på och omsorg om varje barn i dess rätt till goda utvecklingsmöjligheter. Det bör också ge uttryck för en framtidssyn och relateras till den blivande vuxna människans utvecklingsmöjligheter i hennes ömsesidiga förhållande lill samhället och dess utveckling.

I de övergripande målen betonas samarbete, öppenhet och mångsidighet i synen på personlighetsutvecklingen,

Barnstugeuiredningen slår fast att förskolan har viktiga koppligar till såväl utbildnings-som socialpolitiken. Utredningen framhåller framför allt de problem som är förknippade med kontinuiteten i övergången mellan förskola och lågstadium.

Enligt utredningen utgör förskolan ett fundament för skolan, där del är väsentligt att bevaka att del för det enskilda barnet finns en kontinuitet mellan förskola och skola. Förskolans pedagogik har i viss utsträckning haft inflytande på framför allt lågstadiets pedagogik. Den kontinuitet som bör eftersträvas innebär inte en ensidig inskolning, 1 framliden behöver, fastslår utredningen, skolan byggas upp från förskolan och närmare kopplas till socialpolitiken.

En viktig uppgift på del lokala planet är all söka göra övergången mellan förskola och grundskolans lågstadium smidig, så att barnen upplever en kontinuitet. Dessa samarbetsfrägor kan bli en naturlig startpunkt för den pedagogiska integrering som måste föregås av ett successivt närmande. Ut-

Prop. 1975/76:39                                                     68

gångspunkten fören samordning bör vara att skolan utvecklingspsykologiskl lar vid där förskolan slutar framhåller barnstugeutredningen.

1 de utvecklingsteorier och det pedagogiska program på vilket barnstugeuiredningen baserar sina förslag till inre organisation och utbyggnads-planering av förskolan har man sökt beakta kontinuiteten och samverkan organisatoriskt och pedagogiskt så långt som varit möjligt. En utvärdering av de projekt och försök som sker under ledning av tillsynsmyndigheterna för förskolan resp. skolan är enligt barnstugeutredningens mening väsentlig.

Centralt bör detta ske genom samverkan och samråd enligt den modell som barnstugeutredningen skisserat.

Regionalt måste dialogen främst avse fortbildning och information genom gemensamma studiedagar regionvis kring samverkan.

Lokalt   bör samrådsgrupper bildas i alla kommuner.

I förlängningen av den försöksverksamhet som pågår och planeras inom förskole- och skolområdet kan enligt bamstugeutredningens mening skönjas en "stadieskola", dvs, en kontinuitet för barnen utvecklingspsykologiskl, pedagogiskt och metodiskt från förskolan upp till mellanstadiet i grundskolan.

Barnstugeutredningen framhålleratt samarbete mellan förskola och grundskola är angeläget med hänsyn till att övergängen från förskola till lågstadium bör underlättas för varje barn. Förskolan har ett ansvar att förmedla en positiv attityd lill den fortsatta skolgången. Den attityden kommer till stånd dels genom att barnet upplever inlärningssituationen i förskolan gynnsamt, dels genom att barnet, i väntan på skolgången, introduceras i skolmiljön. Grundskolan å sin sida bör också inse sitt ansvar att motsvara de förväntningar, som barnet då kan tänkas ställa på ett positivt inlärningsklimal när det börjar i lågstadiet.

Barnstugeuiredningen diskuterar olika pedagogiska modeller och väljer utifrån detta en pedagogisk modell, som betonar samspelet mellan individ och omgivning och som kallats dialogmodell. I betänkandet beskrivs den enligt följande:

Den dialogpedagogiska modellen utgår från all det bör försiggå en kontinueriig dialog mellan barn och vuxen, på både ett inre och ett yttre plan, som gäller ett ömsesidigt givande och tagande i fråga om känslor, upplevelser och kunskaper. Målet för detta slag av pedagogik kan sägas vara att individen successivt skall arbeta sig fram till de värderingar och normer den så småningom vill hävda och själv efterleva. Framgång i förhållande till detta mål kan knappast under de tidiga barnaåren registreras i kvantitativa kunskaper eller speciella beteenden. Målet rör i djup bemärkelse individens personligheisuiveckling på sikt. Känslomässigt, socialt och intellektuellt. Modellen förutsätter att den vuxne ser barnet som en människa med potentiella möjligheter lill vidareutveckling, med egna uttrycksbehov och med egna resurser att upptäcka valmöjligheter i tillvaron. Den utvecklingen är endast möjlig genom den vuxnes aktiva engagemang i vad barnet gör och vad del uttrycker. I stället för att utvärdera vad barnet gör måste den vuxne tolka barnels beleende som ullryck för hur det uppfattar sin omvärld. Det

Prop. 1975/76:39                                                     69

betyder att barnet måste möta respekt för sina värderingar och ställningstaganden, men det måste också i kontakten med den vuxne lära sig förstå alt kunskapsbeteenden, normer etc. kan omprövas utifrån nya infallsvinklar. 1 stället för att barnet lär sig att det finns rätta svar på frågor och en viss lösning på ett problem liksom definitiva kunskaper alt inhämta, bör del lära sig att utifrån en kritisk inställning samla nya fakta att självt ta ställning till.

Pedagogen i dialogmodellen kan inte fungera statiskt utan måste förstå sig själv som en individ stadd i fortsatt utveckling i en livslång process, där egna erfarenheter och förändringar i den egna livssituationen påverkar sättet att fungera i det pedagogiska arbetet.

I dialogmodellen befinner sig vuxen och barn i vissa avseenden i samma situation. Båda påverkar varandra genom ömsesidigt givande och tagande. Den vuxne har emellertid utvecklingsmässigl nått längre än barnet och har därför större erfarenhetsmalerial, som ställs till barnets förfogande. Men barnet utvecklar också mönster.

Det som väsentligen kan ske i dialogmodellen, är att bamet upplever en vuxen som öppet kan ge uttryck för sina känslor, upplevelser, kunskaper, tankegångar, värderingar m. m. och samtidigt respekterar och tar ställning till vad bamet uttrycker, I en sådan ömsesidig process kan barnets resurser, såväl känslomässigt som intellektuellt, frigöras och fungera som en helhet. Barnet vågar tro på sig självt och sin förmåga att växa till en självständig människa. Den vuxnes dynamiska samspel med barnet kan även tänkas fungera som modell för barnets framlida sociala utspel, därför att barnet konkret upplevt samverkans villkor av givande och tagande (SOU 1972i26).

Mål och delmål liksom teoriunderiag och pedagogiskt program avser förskolan i dess helhet, såväl hellids- och deltidsförskola och för åldrarna sex månader lill sju år. Arbetssätt och metodik utformas givelvis något olika i förhållande till olika utvecklingsfaser.

SIA diskuterar skolmognaden (avsnitt 11.4) och jämför tre olika teorier och för alla tre gäller att det ej blir särskilt fruktbart att arbeta med skolmognaden som en gränslinie mellan förskolan och lågstadiet. Däremot understryks behovet av samverkan mellan stadierna. SIA menar att det finns stora likheter mellan barnen i förskolan och på lågstadiet. Del finns ingen skarp gräns mellan olika faser i utvecklingen. Barnet glider över från ett utvecklingsstadium lill ett annat. Skol mognadsbegreppet är menar SIA därför mycket relativt. Utgångspunkten är därvid en definition av begreppet skolmognad som menar att skolmognad innebär, att barnet nått en utvecklingsnivå som svarar mot de krav som lärarna ställer pä elevens förmåga alt tillgodogöra sig undervisningen i årskurs 1. En definition med sådan utformning uppvisar emellertid svårigheten, för att inte säga omöjligheten, alt definiera skolmognadsbegreppet.

De skolmognadsundersökningar som redovisats av utredningen ger vid handen att skolmognadsprov som utförs under våren är otillföriitliga mätinstrument. Skol mognadsproven är ej heller förankrade i en utvecklings-psykologisk eller psykologisk-pedagogisk teori. Följaktligen menar SIA är

Prop. 1975/76:39                                                     70

det ej möjligt att ange en viss procentuell del av nybörjarna som skolmogna. Om en elev betraktas som skolmogen eller ej kan bero på hos vilken lärare han hamnar. Skolmognadsbegreppet bör därför bytas ut mot mer preciserade begrepp, lämpligtvis mot de som används i läroplanen för grundskolan, t. ex. intellektuell utvecklingshämning, inlärningssvårigheter vid undervisningen i svenska samt beteendestörningar.

Skolmognadsproven mäter endast en liten specifik del av den totala personligheten. De mäter kunskaper och färdigheter barnen tillägnat sig före skolstarten. Då det finns risk att nybörjarundervisningen styrs av erhållen poäng på detta prov kan elever från mindre stimulerande hemmiljöer redan från början hamna i ett underiäge framhåller utredningen.

Flexibel gruppering av eleverna inom arbetsenhetens ram, stödundervisning och insatser av speciallärare och annan personal bör göra det möjligt att effektivt hjälpa elever som har svårigheter redan vid skolstarten. Någon organisation med s. k. skolmognadsklasser bör därför menar SIA inte förekomma.

Med del beslut som riksdagen fattat om en allmän förskola och med det förslag om skoldag som SIA har lagt fram följer, att vad som sägs om uppskov med skolstarten i skollagen 32 S bör utgå. 1 lagen om förskoleverksamhet (I973il205) bör av samma skäl I och 4 §§ ändras.

För att en mjuk övergång skall komma till stånd för de enskilda barnen har både barn och föräldrar behov av en fördjupad samverkan kring stadieövergången förskola-lågsladium. Många föräldrar behöver ökad upplysning om vad skolstarten  (avsnitt  11.5) innebär.

SIA föreslår (avsnitt 11.6) att för en mjuk övergång skall komma lill stånd behövs därför pä del lokala planet särskilda arbetsgrupper, både för löpande arbete och för planerings- och utvecklingsfrågor som rör i första hand övergången förskola-lågstadium och samverkan mellan stadierna. En sådan arbetsgrupp bör bestå av representanter för skolstyrelse, barnavårdsnämnd (social centralnämnd), fritidsnämnd, föräldrar och de båda stadiernas personal. Utredningen lar upp en rad exempel på arbetsuppgifter för detta samverkansorgan.

Ett mycket betydelsefullt inslag i åtgärderna i samband med övergången förskola-lågstadium är utbytet av information mellan skola och föräldrar. Utredningen konstaterar att inskrivningen är en viktig form för informationsutbyte och föreslår att den blir ett obligatoriskt inslag i kontakten hemskola.

Det av barnstugeutredningen föreslagna pedagogiska programmet i förskolan, som bl. a. innebär en systematiserad begreppsinlärning, kan enligt vad SIA själv påpekar i sitt betänkande resultera i att ett större antal barn än som nu är fallet är färdiga för t. ex. läsning, skrivning och räkning året före skolstarten. Andra barn däremot har en långsammare utvecklingstakt och är inte alls färdiga för t. ex, läsinlärning vid skolstarten.

Med en allmän förskola blir det konstaterar utredningen synneriigen an-

Prop. 1975/76:39                                                      71

geläget för grundskolan att beakta den normala spridningen i fråga om nybörjarnas utvecklingsnivå och att differentiera undervisningen så, att varje barn kan fortsätta där det slutade i förskolan. Del är även viktigt, att grundskolan beaktar och följer upp förskolans metoder när det gäller att stödja barnets sociala och känslomässiga utveckling.

För att få kontinuitet mellan förskola och lågstadium är det viktigt alt de båda lärarkategorierna känner till varandras verksamhetsområden, dessas mål, innehåll, metoder och miljö. De bör även ha kännedom om varandras utbildning saml dess mål och innehåll. För att underiätta samverkan mellan de två lärarkategorierna bör inom resp. rektorsområde - förskoleområde finnas en lärare med speciella kontaktuppgifter.

Kommunens samverkansorgan för förskolefrågorna bör la initiativ lill att sexåringarna på olika sätt får bekanta sig med grundskolans personal och miljö året före skolstarten. Organisationen av dessa besök måste vila på de lärare som har kontaktuppgifter.

Det är också nödvändigt att förskolans elever för direkt inblick i hur man arbetar på lågstadiet. Sådana skolbesök bör därför vara obligatoriska. Dessa besök är mycket betydelsefulla menar SIA, eftersom de kan vara avgörande för nybörjarnas inställning till skolan längre fram. De lärare som som har kontaktuppgifter bör därför göra upp ett program för dessa skolbesök.

Föräldrarna bör också fä möjlighet att under en dag i början av läsåret få vara med sitt barn i skolan och lära känna barnets nya miljö och de personer som skall ha hand om barnet de första skolåren.

3.1.8 Klass- och undervisningsgrupper, arbetsenheter

Inledningsvis erinrar SIA om att undervisningsgruppens eller klassens storiek inte påverkas enbart av gällande delningstal utan också av en rad andra förhållanden. Det har därför varit angelägel for utredningen att kartlägga hur stor del av sin undervisningslid i skolan elevema i olika årskurser och ämnen tillbringar i undervisningsgrupper av olika storiekar.

SIA visar att eleverna i årskurs 1 tillbringar 28 % av undervisningstiden i grupper med tio elever eller färre och till 20 % i grupper med 21-25 elever. 1 årskurs 3 är motsvarande 8 % resp. 43 %.

Mellanstadieeleven tillbringar ca 65 % av sin undervisningstid i grupper som till sin storiek ligger nära klassmedeltalet, som är 24.

Inom en högstadieskola med 1-10 klasser tillbringar en elev i genomsnitt 40 % av sin undervistningstid i grupper som ligger i intervallet kring klass-medeltalet som är 27 elever. Återstående del av undervisningen sker i grupper med 20 elever eller färre. I en skola som är större, med 11-19 klasser, tillbringas nästan exakt hälften av undervisningstiden i grupper pä 20 elever eller färre. Det intervall inom vilka eleverna tillbringar längst tid är grupper på 11-16 elever och 26-30 elever, ca en tredjedel av liden i vardera typen av grupper.

Prop. 1975/76:39                                                     72

Utredningen pekar på några förhållanden som har betydelse för undervisningsgruppernas storiek.

1.   Närmast verkligheten kommer klassmedeltalet som beskrivning av gruppstorleken i årskurs 3 och på mellanstadiet pä grund av de resurser för delning av klass som finns i årskurs 1 och 2.

2.   Högstadiets undervisningsgrupper är synneriigen skiftande till sin storlek mellan olika ämnen. Den stora resursatsningen ligger på tillvalsämnen, slöjd och hemkunskap, inte på basfärdighetsämnena svenska och matematik.

3.   Medan samordnad specialundervisning för ca tio år sedan var i stort sett obefintlig har tillförandet av denna resurs lett till minskning av undervisningsgruppernas storiek i basfärdighetsämnen med i genomsnitt 16 % utan att för den skull de administrativa klasserna har minskat i storlek i större omfattning.

4.   Specialundervisningens disposition på specialklasser eller samordnad specialundervisning har stor betydelse för undervisningsgruppernas storiek. Eftersom anordning av vanliga klasser baseras på elevantalet i vanliga klasser och ej pä det totala elevantalet i kommunen medan specialundervisningskvoten baseras på totala elevantalet, betyder detta en resursökning vid övergång till samordnad specialundervisning.

Det finns enligt SIA i huvudsak tre vägar på vilka man kan förändra undervisningsgruppernas storieki ändring av delningstal, ändring av pla-ningsanvisningar till länsskolnämnderna eller ändring av antalet resurstimmar och/eller specialundervisningskvot, dvs. ändring i förstärknings-resursernas storlek och användning.

Utredningen utvecklar detta resonemang enligt följande.

A. En generell och över hela landet likformig sänkning av klass
storleken (avsnitt 14.4) är mycket resurskrävande. Resursökningen för
delas över hela landet efter enbart antalet elever. Övriga omständigheter av
betydelse, antalet invandrare, bebyggelse- och befolkningsstruktur m. m,.
beaktas ej. Del innebär att den redan förut i dessa avseenden väl ställda kom
munen eller skolan får en lika stor resurs som en kommun eller skola med
sämre förutsättningar. En generell, över hela landet lika fördelad minskning
av elevantalet i klasserna medför en ökning av den redan befintliga sociala
och andra skillnader.

B. Länsskolnämnden beslutar f. n. såväl om antalet klassanordningar som
i vissa fall om upprätthållande av skolenheter i grundskolan.
Länsskolnämndsulredningen har föreslagit all nämnderna inte längre skall
besluta om skolenheter. SIA delar denna uppfattning.

Utredningen har inte funnit anledning föreslå ändring i de gällande planeringsanvisningarna men vill i detta sammanhang peka på att klassanordningsbeslut enligt SIAis förslag enbart innebär beslui om antal basresurser som ställs till kommunens förfogande. Storleken på de arbetsenheter skolstyrelsen väljer att inrätta på basis av de samlade resurserna i kommunen påverkas däremot inte.

Prop. 1975/76:39                                                     73

'C, Undervisningsgruppernas storlek - däremot inte klasstorleken - påverkas av ändringar i antal resurstimmar och i specialundervisningskvot, dvs. i de resurser som utredningen inräknat i fö rs t ä r k n i ngs res u r-s e r. Ökningen av antalet resurslimmar i teknik på högstadiet fr. o, m. läsåret 1973/74 liksom den markanta ökningen av den samordnade specialundervisningen i slutet på 1960-talet och böoan av 1970-lalet är exempel på denna metod att minska undervisning.sgruppernas .storlek.

Den avgörande frågan är enligt SIA inte vilken storlek den administrativa klassen har ulan vilken storlek undervisningsgrupperna bör ha på olika stadier, i olika ämnen. På detta kan man inte ge något generellt svar. Storleken måste bli beroende av gruppernas .sammansättning, elevernas svårigheter, aktuella undervisningsmoment, lärarens rutin och vana. Mot denna bakgrund skulle generella beslut om någon fixerad maximistorlek omöjliggöra en till aktuella behov anpassad gruppering i skolan.

Utgångspunkten för utredningens arbete har varit att söka finna vägar för att bättre än hittills utnyttja de personalresurser som grundskolan nu erhållit för alt på ett godtagbart sätt lösa sina uppgifter. Frågan om storleken av undervisningsgrupperna blir då en fråga om det är angeläget att omdisponera de personella resurser som redan finns i skolan, dvs. om nuvarande spridning mellan olika gruppers storlek är för vid elierom fördelningen på i genomsnitt små grupper i tillvalsämnen och större grupper i centrala lardighetsämnen är den bästa användningen av en total resurs. Dessutom blir det nödvändigt att ompröva specialundervisningstimmarnas ställning.

Utredningen har inte bedömt del möjligt att centralt ange vilken gruppstorlek som i varje ämne, på varje enskild skola skulle vara den bästa, oberoende av elevsammansätining, lärarsituaiion, material- och lokaliillgång. Enligt utredningens allmänna syn bör beslutsnivå och verkställighetsnivå ligga så nära varandra som möjligt. Ett aktivt arbete med olika elevgrupper fordrar att skolenheten bryts ner i mindre, relativt självstyrande enheter dit beslut kan delegeras. Sädana enheter förekommer redan på högstadiet under namnet arbetsenheter och i flera skolor också på låg- och mellanstadierna.

De personalgrupper som på låg- och mellanstadierna arbetar inom enheten har betecknats som ett arbetslag. På högstadiet, med dess högre krav på ämnesspecialiserat kunnande, kommer elevema i arbetsenheten att undervisas av flera arbetslag på grund av systemet med ämneslärare.

Denna ram för organisationen av grundskolan -arbetsenheter -synes enligt SIA (avsnitt 15.2) vara den som bäst tillgodoser de väsentliga krav som kan ställas på en god skolorganisation.

Den låser inte gruppsloriekar ulan gör att dessa kan växlas beroende på stoff, metodik och elevernas svårigheter. Den skapar förutsättningar för delegation och en konkret, verklighetsnära elevvård och for enheter tillräckligt små för att eleverna skall kunna uppleva ett reellt medinflytande på planering och i ordningsfrågor. Den ger enheter tillräckligt stora för att skapa möjlighet

Prop. 1975/76:39                                                     74

till en arbetsfördelning bland personalen vilken också kan avse relationerna undervisning/annat lärararbete.

Den skapar - utan att tvinga - förutsättningar för ett intimt samarbete och stöd i arbetet.

SIA föreslår att bestyreisen för skolan för besluta om antalet arbetsenheter inom rektorsområdet.

Inom en arbetsenhet kommer eleverna - liksom i dag - att tillhöra undervisningsgrupper av olika storlek och sammansättning.

Utredningen har övervägt namnfrågorna och stannat för att den under-vic->ingsgrupp inom arbetsenheten, som utgör den sociala enheten och till vii,»

Det är angeläget att den grundorganisation utredningen föreslår stöds av övriga åtgärder inom skolan. Detta innebär för organisationen i arbetsenheten

att organisationen inte bör brytas av samläsningsgrupper i matematik och engelska på högstadiet

att lärare bör erhålla så stor del som möjligt av sin tjänstgöring inom samma arbetsenhet. Möjligheterna är dock begränsade på högstadiet.

att lill arbetsenheten bör vara förd en avdelad tidsresurs för samordnings-och ledningsuppgifter. Inom varje arbetsenhet bör således någon fungera som studieledare. I vissa små skolor torde någon behöva fungera som sludieledare i mer än en arbetsenhet (exempelvis i två-parallelliga skolor och i B-skolor)

att i arbetsenheten bör flera lärare fungera som konlaktlärare för var sin klass

att för arbetsenhetens personal bör finnas fasta planeringstider inlagda i arbetsschema

att skolans konferenssystem anpassas efter arbetsorganisationen. Klasskonferenser utgår

att arbetsenhetens elever så långt skolans lokaler medger bör hållas samlade i en egen hemavdelning

att arbetsenhetens personal och ej enskilda individer i ökad utsträckning bör utgöra målgrupp för fortbildningen på lokal nivå

att grundutbildningen för lärare skall bygga på verksamhet inom arbetslag.

Den klass lill vilken eleven hör inom arbetsenheten bör i princip vara slumpvis sammansatt och sammanhållen på samma sätt som klasser i dag. Då eleverna under del löpande arbetet är fördelade på olika grupper får dessa inte göras permanenta och identiska under längre lid eller under ett ämnes alla limmar, såvida grunden för gruppindelning är elevernas stu-dielakt. Stödundervisning - dvs. ytteriigare tid för alt bearbeta ett moment - bör användas i så stor utsträckning som skoldagens omfattning medger.

Prop. 1975/76:39                                                     75

Skolledningen i samarbete med arbetsenhetens studieledare bör vara ansvarig för all balansgången - mellan all å ena sidan ge särskilt stöd åt svagpreslerande elever och att å andra sidan ge delta stöd i sådan form alt svagpreslerande elever inte bildar permanenta grupper - blir sådan att stadigvarande nivågruppering inte uppkommer. Det bör också vara en viktig uppgift för länsskolnämnden att noga följa utvecklingen av elevgrupperingen i skolan.

Stabila och homogena elevgrupper - som undervisas tillsammans i alla eller i flera ämnen och som motsvarar hittillsvarande specialklasser - för bildas enbart efter de förutsättningar som utredningen angivit (10.4). Strävan bör vara att sammanhålla eleverna inom arbetsenheten och au söka lösa problemen där utan omplacering av barnen.

3.1.9 Personalgnipperingar, arbetslag och studieledare

SIA redogör för den skillnad som finns i synen pä personalgrupperingar (avsnitt 15.1) i skolan och i förskolan och hänvisar lill BUis förslag (SOU 1972i27) att all personal skall arbeta i arbetslag. SIA skisserar fyra länkbara utvecklingslinjer för personalgruppering i skolan.

1.    Elever som alltför mycket avviker från genomsnittet las om hand inom
en organisationsform, specialundervisningen, i form av specialklass eller
klinik.

Systemet med en lärare i en klass har tidigare - i en stabil samhällssituation - fungerat relativt väl. Det har kunnat bygga pä en lång tradition med individualistiskt markerad lärarroll vilken ytterligare betonats i lärarutbildningen.

Vid sidan av en samhällsutveckling som komplicerat skolans roll som socialt fostrande miljö och som effektiv kunskapsförmedlare har kraven och förväntningarna på skolan, uttryckt i samhällets mål för denna, ökat. Utvecklingen har följdriktigt lett till åtskilliga försök att genom ändrad personalorganisation skapa bättre römtsältningar alt bemästra problemen och kunna genomföra en individualiserande undervisning. SIA bedömer det också så, att ett fortsatt fasthällande vid enlärarsysiem med nuvarande klas-sloriek - vid tjänstefördelning, schemauppbyggnad, konferenssystem och lärarutbildning - är ett föga utvecklingsdugligt alternativ.

2.    En omfattande satsning görs på individualiserande metodmaterialsys
tem. Eleverna arbetar helt individuellt, relativt isolerat och i olika takt.
En stark spridning av eleverna uppkommer inom samma årsklass. Läraren
fungerar huvudsakligen som handledare.

Strikt genomfört framhäver det materialproducentens och materialkon-siruktionens roll i skolan och reducerar den aktiva planeringen och stoffurvalet hos konsumenterna, lärare och elever.

Dessa risker kan visserligen motarbetas genom alt ett effektivt individualiserat arbete ger en tidsvinst som kan utnyttjas för aktiviteter av annat

Prop. 1975/76:39                                                     76

slag. Men då återstår problemet alt organisera dessa aktiviteter i någon av de övriga alternativens form.

Betydelsefullt är också att en dominans av skriftligt material i undervisningen premierar god förmåga att organisera sitt arbete med sikte på avlägsna mål. Den premierar elever med god ursprunglig ambition och studiemotivation, vilka inte är så starkt beroende av god personligt emotionell kontakt med en lärare för alt hålla uppe arbetslusten.

Det kan däremot orsaka svårigheter för elever som saknar dessa förutsättningar. Detta gäller i hög grad barn från understimulerande miljöer. Läs- och skrivsvårigheter blir säkeriigen ett framträdande drag i en skola med dessa kännetecken.

Som en generell lösning kan inte en materielslyrd skola accepteras. Detta behöver inte utesluta att metod-material-syslem kan vara lill god hjälp inom vissa huvudmoment och framför allt vissa elevgrupper.

3. Huvuddelen av skolans totala resurs av personal tas i anspråk föratt bil
da mindre klassenheier.

Grundskolan har f n. personalresurser för att hålla en genomsnittlig klas-storiek betydligt lägre än den nuvarande. Strävan inriktas på alt söka sammansvetsa denna grupp till en verkligt social och inte enbart administrativ enhet. Läraren i klassen har att själv lösa de flesta problem ulan stöd av kompletterande lärarinsatser.

Ulan alt tillföra nya ekonomiska resurser vore det fullt möjligt att sänka elevantalet kraftigt genom att utnyttja den totala personalen alltså även skolans reserv i form av lärare inom förstärkningsresursen.

Klasstorleken diskuterades ingående i samband med grundskolans införande 1962. Sedan denna undersökning gjordes har två nya förhållanden tillkommit. Dels har individualiseringsmeloderna utvecklats under ett decenniums fortgående fortbildning och lärarutbildning, dels har skolans personaltäthet per elev ökat starkt genom en kraftig expansion av specialundervisningen. Det kan därför vara befogat menar SIA, all återigen ställa frågan om den generella gruppstorieken under debatt. Så har också skett genom den försöksverksamhet med alternativ modell för resursanvändning som utredningen tagit initiativ till i åtta kommuner. Det har därför varit fullt möjligt att pröva också ett resursutnyttjande som inom den totala ramen innebär en generell minskning av gruppstorieken. Inget försöksområde har dock valt denna väg.

Försöksverksamheten har visat att elever med skolsvårigheter ej får den kompensatoriska resurs och hjälp, som skolan har som uppgift att ge dem.

Viktigt är också alt observera att ett principiellt val av mindre klasser står i strid med idéer om decentralisering och fri resursanvändning.

4. Enlärarsystemet modifieras successivt och skolan organiseras i princip
i arbetslag (pä personalsidan) och i arbetsenheter (på elevsidan). Huvuddelen
av specialundervisningen integreras i form av gruppundervisning inom ar
betsenhetens ram. En sådan modell kan inte innebära att man fastslär en

Prop. 1975/76:39                                                      77

tidpunkt vid vilken ett fullt utbyggt arbelslagssyslem skall tillämpas i alla skolor. Vad man centralt kan göra är att skapa förutsättningar för ett samverkande arbete inom skolans arbetsenheter.

Medan arbetsenheter är benämning på en organisatorisk indelning av eleverna, är arbetslag (avsnitt 15.2.3) benämning på den personal som arbetar med en arbetsenhet eller - på högstadiet - med ett ämne eller en ämnesgrupp inom enheten.

Att benämna en personalgrupp arbetslag skapar givetvis inga funktionella, samarbetande grupper. Åsikterna bland lärare hur långt ett samarbete skall sträcka sig är varierande. Utredningens försöksverksamhet visar att där man börjat ett långtgående samarbete blir attityderna snabbi mycket positiva, medan inställningen är mer negativ där man saknar erfarenhet.

Då SIA haft anledning att diskutera arbetslag som en organisation alternativ till enlärarsystem har del varit från utgångspunkten om vilken organisationsform som ger bäst möjligheter att bemästra situationen för elever med svårigheter. Det framgår klart att ett system med arbetslag måste beröra både tidsdispositionen för lärararbete och ledningsstrukturen inom skolan. I diskussionen om arbetslag jämförda med enlärarsystem harolika motiveringar och invändningar framförts. En sammanfattning av de väsentligaste argumenten för arbetslag torde ge följande bildi

1.   Lagarbete har över huvud ett värde genom att läraren inte ställs ensam inför uppgifter och problem

2.   Arbetslaget kan bli ett medel för inskolning av nya lärare i skilda arbetsuppgifter och därigenom utvecklas till ett slags fortbildningsinstrumeni inom skolans interna utbildning

3.   Arbetslagen ger eleverna möjlighet att välja olika vuxenkontakter

4.   Arbetslagen befrämjar kontinuitet i undervisningen i samband med vikariat och sjukledighet

5.   Arbetslagen utgör ett instrument för att öka allsidigheten och "objektiviteten" i bedömningen av eleverna och vid valet av undervisningsstoff

6.   Såvida i arbetslagen ingår även assistenter kan läraruppgifter sparas för mer kvalificerade pedagogiska insatser

7.   Arbetet i ett lag kan förväntas ge ökad individuell stimulans åt läraren och därigenom förbättra undervisningens kvalitet

8.   Antalet vuxna som observerar eleverna ökar vilket innebär bättre förutsättningar för väl anpassad elevvård

9.   Medlemmarna i ett arbetslag kompletterar varandra genom expertkunnande och fallenhet för olika moment i undervisningen

10.   Genom en flexibel sammansättning av arbetslagen kan i många fall stadiegränser mellan lärare överbryggas och stadieavgränsning, som saknar pedagogisk motivering, brytas upp i viss omfattning

11.   Genom en organisation av skolpersonalen i arbetslag kan förutsättningar skapas för att bryta upp den nu ofrånkomliga kopplingen mellan tjänst som lärare och undervisning. Man för möjlighet att inom arbetslagels

Prop. 1975/76:39                                                      78

ram eller skolans totala personalram differentiera uppgifter efter individualitet och också frän nya utgångspunkter angripa problemen för lärare med svårigheter i arbetet

12.   Ett arbetslag med specialundervisningens lärare och kurators- och psykologtimmar integrerade utgör ett instrument föratt inom arbetsenheternas ram kunna bemästra de flesta av de svårigheter som uppstår och förhindra utslötningsmekanismer

13.   Samverkan inom ett arbetslag ger förutsättningar för en laborativt inriktad metodik.

De invändningarsom kan resas mot arbetslagsprincipen kan sammanfattas enligt följande.

1.   Att arbeta tillsammans i ett lag, tvånget att kompromissa i olika frågor, innebär en förändring av den individualistiskt präglade lärarrollen och kan av några upplevas som en irritationsfaktor i skolans arbetsmiljö

2.   Grupptrycket inom ett lagarbete kan verka i konformislisk riktning och verka hämmande på initiativ och utveckling

3.   Samtidigt som vuxenkontakterna för eleverna ökar, ökar också de enskilda lärarnas svårigheter att följa enskilda elevers framsteg

4.   Samarbete inom ett lag kräver ökad gemensam men minskad enskild planeringstid

5.   Differentiering av arbetsuppgifter inom ett lag kan försvåra en samlad överblick av undervisningsprocessen och leda lill en splittring av kunskapsförmedlingen

6.   Krav på långsiktig planering för att ett arbetslag skall fungera väl kan göra det svårt att genom improvisationer anpassa undervisningen till aktualitetskrav

7.   Arbetet inom ett lag ställer också krav på viss administrativ förmåga och förmåga till arbetsledning vilket inte har uppmärksammats tillräckligt i lärarutbildningen

8.   Lärarutbildning och lärarfortbildning är över huvud inriktade på en individuell lärarroll.

Utredningen understryker att det inte finns någon koppling mellan storklasser och arbetslag. Framför allt är det viktigt att inte uppfatta arbetslag som ett instrument för att minska personalens arbetsinsatser i skolarbetet utan för att fördela dessa på ett meningsfullt sätt. Utredningen framhåller att storgrupper någon enstaka gång kan användas. I övrigt används delgrupper av varierande storlekar.

I rapporter från låg-, mellan- och högstadierna i Malmö och Västerås redovisas att av de olika grupperingarna har storgruppen varit minst ofla förekommande - ca 10 % av liden på högstadiet; i de lägre årskurserna har det rört sig om ca 5 % av tiden.

På låg- och mellanstadierna torde, konstaterar SIA, storgrupp med hela arbetsenheter således bli sällsynt i rena undervisningssammanhang. En vik-

Prop. 1975/76:39                                                     79

tig motivering för all organisera skolans personal i arbetslag och eleverna i arbetsenheter i stället för i enlärarsystem och klasser är den möjlighet som därigenom skapas att inom arbetsenhetens ram integrera   delar   av   specialundervisningen  (15.2.4)

Kravet på specialundervisningen härrör ur samma krav som ställs på skolans hela undervisning: att kunna individualisera kursinnehåll, arbetstakt, krav och förväntningar efter elevernas förutsättningar.

Vid sidan av individualiseringskravet har specialundervisningen också att verka som en kompensatorisk resurs för att ge elever med handikapp ökade möjligheter.

Båda dessa krav kan i de allra flesta fall tillgodoses inom arbetsenhetens ram genom gruppundervisning som nyckelbegrepp. En sådan integrering av specialundervisningens elever kräver emellertid en grundorganisation som beslår av arbetsenheter. Att för en enskild lärare inom en enskild klass kunna bemästra en ökad heterogenilel bland eleverna är inte möjligt. Vinslen med en arbetsenheismodell ligger på fyra plani

1. Eleverna flyttas inte ut ur det sociala sammanhang arbetsenheten utgör

2.   Resurserna för att hjälpa elever med skolsvårigheter ökar starkt genom att hjälpen kan destineras till just de ämnen och just de moment där eleverna behöver den.

3.   Resurserna för att hjälpa elever med skolsvårigheter ökar genom alt också resurstimmar ingår i förstärkningsresursen.

4.   Problemorienteringen underiättas genom att skolan blir oberoende av en organisationsplan uppgjord föregående läsår.

Några speciella timmar för olika ändamål skall enligt utredningens mening inte vara centralt reglerade. Den specialpedagogiskt inriktade metodiken bör tvärtom prägla så stor del som möjligt av det samlade arbetet på samtliga undervisningstimmar. De ettårsutbildade speciallärarnas insatser bör därför stödjas genom en omfattande fortbildning av samtliga lärare. Speciallärare bör enligt detta synsätt ingå i arbetsenheternas arbetslag. Någon formell sidoorganisalion i form av s. k. kliniker förutsätts inte förekomma.

För att man skall undvika centralisering inom rektorsområdet måste arbetsenheter och arbetsenhetskonferenser kunna fungera självsländigti vid resursutnyttjande, undervisningsplanering och elevvärdande ålgärdspro-gram. Detta fordrar alt någon inom arbetsenheterna har avsatt tid för samordningsuppgifter. Utredningen föreslår beteckningen studieledare (avsnitt 23.4.5) för de lärare som fullgör dessa uppgifter.

Studieledarens uppgifter kan sammanfattas i följande punkten

1.   leda konferenser inom en arbetsenhet

2.   samordna den pedagogiska planeringen

3.   leda elevvårdsarbetet inom enheten och tillse att beslutade åtgärdsprogram verkställs och alt deras effekter följs upp

4.   tillse att elevgrupperingar inte blir stabila

Prop. 1975/76:39                                                      80

5.    handleda mindre erfarna lärare

6.    hälla skolledningen underrättad om elevproblem inom enheten

7.    främja lärares fortbildning.

Som ekonomiskt underlag för studieledarna bör utgå ett statsbidrag på 50 kr. per elev i grundskolan, som skall utnyttjas för att minska undervisningsarbetet för studieledare och bereda dem tid for planerings- och samordningsuppgifter i form av utökad tid for s. k. övrigt lärararbete. Detta gör omkring tvä veckotimmars nedsatt undervisningsskyldighet vilket torde motsvara ungefär fyra kalendertimmars arbete per vecka. Bidraget bör utgå lill skolstyrelsen som sedan har att besluta om dess fördelning på rektorsområden.

Om den tillgängliga studieledartidens disposition bör skolans bestyrelse ha alt besluta.

Studieledarnas uppgifter överensstämmer till stora delar med huvudlärarnas på grundskolan.

Huvudlärare (avsnitt 24.1.1.2) har genom betydande arbetsinsatser och stort intresse för sina uppgifter kunnat göra viktiga insatser. Utredningen ifrågasätter emellertid om den ekonomiska insatsen och arbetet står i rimlig relation till den pedagogiska effekten. Flera skäl av såväl pedagogiska, organisatoriska som ekonomiska talar enligt utredningen för en förändring av huvudlärarinstiiuiionen. Mot en förändring kan menar SIA anföras att huvudlärartjänster innebär en pedagogisk förstärkning vid skolan.

Utredningen gör emellertid den bedömningen att de med huvudlärarorganisationen avsedda vinsterna för skolan betydligt bättre kommer del inre arbetet tillgodo inom en studieledarorganisation med dess klart avgränsade ansvarsområde och den möjlighet lill reell delegation av arbetsuppgifter som därmed skapas. Huvudlärarorganisationen bör därför avvecklas på grundskolan i vad som avser den pedagogiska planeringen.

SIA tar i detta sammanhang upp ytterligare en aspekt och framhåller att huvudlärare i vissa fall har fullgjort uppgifter som institutionsföreståndare. Genom riksdagens beslut (prop. 1974:99) har arvodestjänster för in-stitutionsforeståndare föreslagils i vissa ämnen på högstadiet. Utredningen har utgått ifrån att denna organisation vidareutvecklas. Speciell hänsyn måste då också las till institutionsarbete inom exempelvis teckning, hemkunskap och slöjd.

Inom högstadiet kan erfordras lid för vissa ämnesspecifika arbetsuppgiften Utredningen anser att i de fall bestyreisen bedömer alt särskild tid behövs för sådana uppgifter bör ingei hindra att vissa medel avsätts också för detta. Del av utredningen föreslagna bidraget om 50 kr. per elev får då utnyttjas. Enligt utredningens beräkning överstiger bidraget med omkring 5 kr. nuvarande kostnad för huvudlärarorganisalionen och innebär således även bi-dragsmässigl en försträkning av den pedagogiska planeringsverksamheten vid skolorna.

Organisationen med huvudlärare avses enligt utredningens förslag bibe-

Prop. 1975/76:39                                                     81

hållen inom gymnasieskolan med en bidragsform per elev. Den för hu-vudlärararbelet avsedda liden bör också på gymnasieskolan utgöras av ökad tid för s. k. övrigt lärararbete.

Genom den föreslagna konstruktionen med nedsatt undervisningstid för sludieledare på grundskolan och huvudlärare på gymnasieskolan i stället för en arvodeskonstruktion uppstår ett ökat personalbehov för att fullgöra den undervisning från vilken studieledare och huvudlärare befrias.

3.1.10 Kontaktlärare

Klassföreständarfunktionen skiljer sig enligt SIA från övrig specialisering inom skolan på två sätt. Funktionen är en skyldighet för lärare inom det ordinarie arbetet utan arvode eller nedsatt undervisningsskyldighet. Traditionellt men utan logisk motivering har övningslärare inte brukat åläggas uppgiften. På grund av tillvalssystemets konstruktion och uppdelning på olika kurser har även andra stora lärargrupper, exempelvis språklärare, mera sällan varit klassföreståndare. Uppgiften kan vidare växla från är till år. Skolberedningen framhöll svårigheterna i alt lösa klassföreståndarfrågan på grundskolans högstadium. Olika grupperingar inom klassens ram,olika samläsningsgrupper mellan klasser och nya undervisningsformer har gjort del svårt alt finna en lärare-klassföreståndare, som har något nämnvärt tim-underiag i egen klass.

Vid en undersökning i 166 klasser fann SIA alt elever i genomsnitt träffade sin klassföreståndare 3,7 limmar i veckan.

Vid de olika försök som gjorts för att lösa detta problem gäller att man har att arbeta med nuvarande arbetstidsbegrepp, som enbart reglerar undervisningsdelen av lärarnas arbete och inte lämnar möjlighet till omdis-position mellan lektioner och övrigt lärararbete. I stor utsträckning har tvä modeller anlitats:

1,    Morgonsamlingstid har koncentrerats till ett pass schemalagt för klass
föreståndarens möte med klassen. Enligt SÖis undersökning tillämpades
detta i betydande omfattning.

2.    Så långt möjligt har man sökt överföra den rent tekniskt/administrativa
sidan till annan personal för att klassföreståndaren skall få mer tid lill kon
takter med hem och elever.

En vanlig organisationsmodell pä grundskolans högstadium efter det successiva införandet av Lgr 69 är uppdelningen av en årskurs i arbetsenheter av storieksordningen 90 resp. 60 elever.

Två principlösningar är mot denna bakgrund enligt utredningen länkbara antingen att "föreståndamppgiften" binds till undervisningsgrupp och man får på skolan ett stort antal gruppföreståndare eller att "föreståndaruppgiflen" binds till arbetsenhet och man får på skolan ett litet antal arbetsenhets-föreståndare.

6 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                      82

Fördelen med den första modellen är att den kommer att engagera alla eller så gott som alla lärare vid en skola även övningslärare och språklärare, och betona den vidgade lärarrollen.

Fördelen med den andra modellen är att uppgiften koncentreras på en mindre grupp, för arbetet speciellt intresserade och lämpliga lärare, vilka fyller en funktion motsvarande en s. k. tutor i ett engelskt house-system och kan vara målgrupp i fortbildningen.

Utredningen föreslår (avsnitt 18.4.4) mot bakgrund av den förda diskussionen att nuvarande syslem med klassföreståndare på högstadiet och gymnasieskolan ersätts med gruppföreståndare för mindre grupper än klasser. Som benämning föreslår utredningen konlaktlärare. Kontakilärar-uppgiften är en skyldighet för varje lärare och tidsgången en del av ar-betsvolymen inom del totala lärararbetet.

Utredningen diskuterar i detta sammanhang s. k. klassföreståndarlimme. Detta kan innebära tvä olika saker. Antingen menas därmed en veckotimme som läggs in på elevernas schema. När morgonsamlingstiden på grundskolan, totall 50 minuter/vecka, till stor del utnyttjas för klassföreståndarens möte med klassen kan den sägas utgöra en sådan timme. På gymnasieskolan måste tiden läggas in utöver nuvarande elevtimmar. Eventuellt kan den för gymnasieskolan befintliga s. k. TTF-tiden (timmar till förfogande) utnyttjas.

Kontaktlärartid i denna betydelse utgör menar SIA inget problem; kontaktläraren fullgör då därunder en del av del övriga lärararbetet (TTF-tid kan alltså inte arvoderas). Systemet innebär i princip ett steg mot reglering av del övriga lärararbetet.

Oftare torde dock med klassföreståndarlimme avses att läraren som klassföreståndare erhåller en veckotimme lägre undervisningsskyldighei utan att detta föranleder höjning för övriga lärare. Detta skulle innebära alt klass-föreståndararbele inte längre vore en del av medeltung lärartjänst från vilket nuvarande avtal utgår. Förslaget om klassföreståndarlimme i denna betydelse är därför ett förslag om reducerad total arbetstid för lärarkollektivet som helhet. En arbetstidsförkortning av detta slag förutsätter dessutom att nuvarande total arbetsvolym är för hög. Med för närvarande ca 45 000 (44 622) klasser enbart på grundskolan, därav ca 12 500 (12 491) på högstadiet skulle kostnaden i grundskolan för en sådan anordning uppgå till avsevärda belopp per år, på högstadiet ca 32 milj. kn, på gymnasiet ca 35 milj. kn Konstruktionen innebär inte heller någon garanti för att kontaktlärarinsat-serna ökar.

SIA föreslår att tid för konlakilärarnas arbete i skolan bör åstadkommas på det sättet alt en timme i veckan läggs in på schemat som kontaktlärartid. För kontaktlärarna utgör detta en obligatorisk del av det övriga lärararbetet. För eleverna utgör tiden en del av skoldagens fria aktiviteter.

Den del av övrigt lärararbete som avsätts för kontaktlärararbeie kan inte begränsas enbart till denna timme. Utredningen förutsätter att i de av ut-

Prop.1975/76:39                                                      83

redningen aktualiserade arbetstidsförhandlingarna beaktas att ytteriigare tid avsätts för kontaktarbetet.

Alt ge ytterligare tid lill vissa konlaktlärares arbete är en del av skolans prioriieringsproblem. Inom bevarad total kostnadsram och inom samma arbetsvolym totalt i skolan -, dvs, utan all begära utökat totalt arbete av lärarna utöver den arbetstid om vilken förhandlingar bör föras - förutsätter en utökning av kontaktarbetet en minskning av antalet undervisningstimmar vid en skolenhet men utan reduktion av personallilldelningen. Detta kan ske på så sätt, att av totala antalet lärarveckotimmar, som disponeras för arbetet inom en skolenhet, omräknas några från undervisningstimmar till koniaktlimmar (kalendertimmar) för arbete med andra uppgifter än ren undervisning. Omräkningsregler förutsätts då ha fastställts genom avtal.

Det bör ankomma på bestyreisen för skolan att bedöma om situationen i en arbetsenhet är sådan att det totala arbetet fordrar en utökad kontakt-lärarinsats. För speciallärare finns redan en liknande möjlighet. Denna har spelat en betydande och positiv roll i skolans arbete.

Den relativt sett stora resurs som enligt SIAis mening bör avsättas för kontaktarbete som en betydande del av det s. k. övriga lärararbetet bör ses mot bakgmnd av den vikt utredningen tillmäter elevvård och hemkontakler.

Kontaktlärarens effektivitet är beroende också av andra anordningar än alt tillräcklig lid ställs till förfogande för deras arbete. Det är väsentligt att deras undervisning så långt möjligt är föriagd till arbetsenheten och till den elevgrupp för vilken de skall fungera som konlaktlärare. På låg-och mellanstadierna torde detta inte innebära några problem. De förslag utredningen framfört (12.4.2.3) om vikten av inte enbart stadieövergripande kontakter utan också stadieövergripande tjänstgöring är avsedda att underiätta arbetet också på högstadiet. En förändrad språkstruktur i gymnasieskolan kommer också att betydligt underiätta arbetet.

Kontaktlärarens uppgifter bör uttryckas i bindande och positiva formuleringar, förslagsvis pä följande sätt.

Konlaktläraren skall

-genom samtal med föräldrar och föregående kontaktlärare skaffa sig kunskap om eleverna

-    genom fortlöpande kontakter med föräldrar och skolsköterska hålla sig underrättad om elevernas hälsa

-    genom fortlöpande kontakter med arbetsenhetens lärare, med kurativ personal och fritidsledare liksom med elever hålla sig underrättad om elevernas studieresultat och svårigheter och tillsammans med dem som berörs planera åtgärder lill elevernas stöd

-    kontinueriigt informera skolledningen

-    inbjuda föräldrarna till personliga samtal och lill föräldramöten

-    omgående kontakta föräldrarna vid oanmäld frånvaro frän elevernas sida

-    ha regelbunden moitagningstid på skolan.

Prop. 1975/76:39                                                      84

3.1,11 Stadieövergångar i grundskolan

Barnets utveckling kan i stort ses som en kontinueriig process och kontinuitet bör därför karaktärisera skolans verksamhet. Detta kan knappast åstadkommas genom punktinsatser i samband med att eleverna går över till annan årskurs. En tillfredsställande samordning mellan stadierna kan endast nås om en fortlöpande samplanering med långsiktigt verkande insatser kompletterar de kortsiktiga åtgärderna.

På lågstadiet är det maximala elevantalet per klass 25, medan motsvarande siffra för mellan- och högstadiet är 30. Dessa bestämmelser nödvändiggör splittring av enstaka klasser i samband med övergängen (avsnitt 12.1) från låg- till mellanstadiet framhåller SIA. Eftersom mellanstadieskolan som regel har ett mindre upptagningsområde än högstadieskolan kan också denna stadieövergång medföra ändringar i klasstillhörigheten, eftersom delningstalen nu tillämpas på en större elevgrupp. "Den sammanhållna klassen" är alltså ingen absolut företeelse inom grundskolan menar utredningen.

Antalet ämnen ändras inte i högre grad från låg- till mellanstadier, men stoffmängden ökar väsentligt. Pä högstadiet är ämnesulbudet mera differentierat. Orienteringsämnena, som på mellanstadiet är fem, ökar pä högstadiet i antal till sju, medan tillskottet i veckotimtal bara är två. Tillval och fritt valt arbete m. m. tillkommer, sammanlagt 6 veckotimmar, medan ämnet svenska minskar från 9 lill 3 veckotimmar. Ämnena engelska och matematik liksom del andra främmande språket är på högstadiet uppdelade i allmän och särskild kurs.

Antal ämnen och lärare per elev, a/A-klasser

Årskurs	ämnen		antal	högsta observerade
	per	elev	lärare i snitt	antal lärare
3	8
4	12
6	12		4,9	7
7	15		13,8	18

Såväl klasslärare som ämneslärare är i huvudsak låsta lill sitt stadium, något som försvårar samordningen inom grundskolan och ofta förhindrar att man för inblick i arbetet på angränsande stadium.

SIA diskuterar vilka förhållanden som främst verkar problemskapande i samband med stadieövergångarna.

1. Övergång till nytt stadium kräver ofta omställning till en påtagligt annoriunda fysisk skolmiljö. Den nya skolan är vanligtvis större och därigenom inte sällan också mer opersonlig. När eleven börjar på högstadiet innebär detta i de flesta fall skolbyieoch ofta längre reseavstånd. En viktig förändring är också skiftet från klassrum till ämnesrum vilket medför alt elevens eget studiematerial måste förvaras i skåp centralt på skolan. Att just övergången ull ämnesrums- och institutionsprincipen av många anses medföra beiy-

Prop. 1975/76:39                                                     85

dande svårigheter lör eleverna har framgått av flera undersökningar.

2. Vid stadieövergång och skolbyte måste eleverna alltid räkna med ett
större antal nya personkontakter, såväl i fråga om klasskamrater som lärare
och övrig personal. Klassföreståndarens begränsade möjligheter att inom
ramen för sin undervisning lära känna eleverna på högstadiet kan under
stryka denna känsla av bortkommenhet. De elever, vilkas klasser splittras
i samband med stadiebytet och som därigenom hamnar i nya klasser, utsätts
givetvis för de största påfrestningarna. Stadieövergångarna innebär i allmän
het en ökning av klassernas storlek. Betydligt mer komplicerad är bilden
av undervisningsgruppernas storiek på skilda stadien

3.     Stadiebyte innebär ibland att eleverna måste anlita skolskjuts eller får
föriängd resväg. När del gäller att göra den rätta avvägningen mellan cen
traliseringens vinster och de nackdelar skolresorna medför har skolforsk-
ningen enligt SIA hittills inte kunnat ge några säkra data. Vissa elever
utsätts för särskilda påfrestningar genom splittring av klasser. Otillräckliga
kunskaper om studievägar och valmöjligheter skapar problem för både elever
och föräldrar.

4. Lärarnas metodik kan variera mellan de olika stadierna, och del kan
inte uteslutas att enskilda elever kan ha svårt alt finna sig tillrätta vid sådana
förändringar. Avsaknad av eller brister i metodisk samplanering kan alltså
vara en problemskapande faktor vid stadieövergång. Detta har också upp
märksammats inom de pedagogiska utvecklingsblocken.

SIA hänvisar till Piagels och Homburger Erikssons teorier om utvecklingspsykologiska aspekter på åldrarna 7-10 år och 11-12 år. Från de teorierna drar utredningen några slutsatser om stadieövergångarna (avsnitt 12,3) inom grundskolan. Övergången från låg- till mellanstadier sker vid en tidpunkt i barnets utveckling som präglas av kontinuitet. Detta jämte instabiliteten i intressen och kamratrelationer måste underlätta anpassningen till nya forhållanden i skolan t. ex. förändringar i grupptillhörighet, vuxenkontakter m, m. Övergången till högstadiet sker dä eleven i allmänhet befinner sig i en känslig utvecklingsfas. Parallellt med en omfattande kroppslig tillväxt sker personlighetsmässiga förändringar, inte minst beträffande tänkande och attityderna lill kamratgruppen. En trygg miljö kan givelvis göra del lättare för eleven att klara de påfrestningar som denna utvecklingsfas medför. Stora förändringar i skolsituationen torde här kunna verka i motsatt riktning. Splittring av kamratgruppen med åtföljande isolering kan exempelvis vara en negativ faktor i detta sammanhang.

Utredningen anser (avsnitt 12.4) alt om man vill förbättra samordningen mellan stadierna och förhindra att problem uppslår skall man arbeta med åtgärder som dels är organisatoriska och dels rör utbyte av information. Till de förra kan räknas förändringar i elevgrupperingar, i personalens tjänstgöringsförhållanden, införande av inskolningsperioder m. m.

Övergången till årskurs 4 innebär med hittillsvarande organisation inga

Prop. 1975/76:39                                                     86

större förändringar i den undervisningsmiljö som eleverna möter, eftersom huvuddelen av verksamheten fortfarande bedrivs i en och samma lokal. En lämplig metod är här alt eleverna och lärarna tillsammans besöker mellanstadieskolan och orienteras om denna redan under våren före stadieövergången.

Med nuvarande organisation kan det inträffa att klasser måste splittras inför övergängen till mellanstadiet, och detta betraktas inte sällan som en nackdel. En organisation med arbetsenheter, skulle innebära en elevgruppering som ger variation i kamratkontaklerna. Det bör också vara möjligt för eleverna alt inom denna ram etablera de fastare kamratrelationer som skapar trygghet i skolan. Det finns därför skäl att så långt möjligt bibehålla arbetsenheterna intakta genom årskurserna.

Vid stadiebytet är det ock.så angeläget att lärare och elever snabbi lär känna varandra. Detta kan underiättas om mellanstadiets lärare redan under våren före stadieövergången besöker årskurs 3. Tid för detta bör beredas lärarna som en del av övrigt lärararbete. Värdefull i detta sammanhang är också den organisation med s. k. inskolningsperiod vid höstterminens början som har prövats i flera kommunen Även vid övergång till arbetslagprincipen måste en sådan inskolningsperiod enligt utredningens bedömning fylla en viktig funktion när del gäller alt skapa god kontakt mellan personal och elever. Det bör ankomma på skolstyrelsen att besluta om en successiv ökning av undervisningstiden i årskurserna 4 och 7, Längden pä en sådan period bör maximeras lill två veckon Det måste därvid ankomma på kommunen att svara för alt alla elever är sysselsatta och har tillsyn under skoldagen. En betydande koncentration av fritidsinsalser och organisationers arbete måste då ske lill läsårels början i årskurs 4 och 7.

SIA anser att stadieövergripande tjänstgöring för lärarna kan vara ett sätt att främja en effektiv, grundläggande färdighetsträning för eleverna.

Etableringen av den första kontakten mellan föräldrar och den nya personalen i samband med stadiebytet sker i första hand vid föräldramöten. Redan under vårterminen i årskurs 3 kan det vara lämpligt att denna personal presenteras vid föräldramöte och ges tillfälle att informera om verksamheten på mellanstadiet och ta del av föräldrarnas synpunkter. Denna första kontakt följs upp med föräldramöte i början av årskurs 4.

Övergången från mellanstadiet till högstadiet innebär betydande organisatoriska förändringar. Utredningen har därför mer ingående analyserat argumenten för ett bibehållande eller en förändring av nuvarande situation.

Ämnesspecialiseringen kan beskrivas från fyra olika utgångspunkter nämligen timplanesiruktur, tjänstestruktur, utbildningsstruktur och övriga faktorer.

Av dessa faktorer har förändringar i utbildnings- och tjänstestruktur långsiktiga verkningar. Lärarutbildningsreformen 1968 innebar en inriktning mot treämneskombinationer. Lärarutbildningskommitténs (LUK) förslag innebär tvåämnestjänster för lärare i övningsämnen. LUKis förslag är emellertid

Prop.1975/76:39                                                      87

sådant att, om det genomförs, ca 75 % av skolans lärartjänster i framtiden kommer att innefatta fackämnen. Därigenom sker en återgåiig till tvåäm-neskombinalioner i förhållande lill vad 1968 års reform syftade till.

För skolans inre arbete på sikt har beslut i frågor rörande grundutbildning av lärare avgörande betydelse. För att lösa problem i skolans arbete under del närmaste decenniet är däremot förändringar i grundutbildning och tjänstestruktur av mindre vikt. Av betydelse för ämnesbredden hos lärarkåren är emellertid inte enbart grundutbildningens omfattning utan också den vidareutbildning som därefter äger rum. Denna har mycket stor omfattning. Vid tjänstledighet för studier erhåller lärare lön med B-avdrag under maximalt 360 dagar under en tioårsperiod, såvida arbetsgivaren flnner studierna angelägna från tjänslesynpunkt. Utöver detta dagantal erhålls löneförmåner dels vid genomgäng av speciallärarutbildning, dels för vissa studier i anslutning till införandet av Lgr 69.

SIA visar all de studier som kunde leda till vidgad kompetens, utgjorde 34 96. Fördjupning i det egna ämnet är dominerande syfte med studie-tjänstledigheten och omfattar 66 % av samtliga ledigheter för ämneslärargruppen. En precisering av begreppet "angelägna från tjänstesynpunkt" bör därför ske så all det för lärare, förordnade vid grundskolan, klart framgår att vidgad kompelens bör eftersträvas. Del är angelägel att denna fråga beaktas i kommande avtalsförhandlingar.

Läraranlalel per elev på högstadiet kan minskas genom att lärare i ökad utsträckning tjänstgör i ämnen som inte ingår i tjänstekombinationen eller utbildningen. Formellt föreligger skyldighet till delta (skolförordningen 14 kap. 9 S)i "om läraren kan anses ha förutsättningar att meddela sådan undervisning och om det erfordras".

Inom skolberedningen diskuterades i delta sammanhang de vidareutbildade folkskollärarnas roll (SOU I96li30 s. 460). SIA visar på att i genomsnitt undervisar adjunkterna i 2,5 ämnen medan de vidareutbildade folkskollärarna undervisar i 2,2 ämnen. Utesluts specialklasserna ändras antalet för vidareutbildade folkskollärare till 2,4. Inga påfallande skillnader fanns således mellan kategorierna när del gällde antal undervisningsämnen. Skolbered-ningens syften har inte förverkligats i delta avseende. Trots alt gruppen vidareutbildade folkskollärare svarar för ca 40 % av ijänsleunderlaget har ämneslärarsystemel snarare blivit ytteriigare befäst.

Utredningen förutsätter alt undervisning i andra än tjänstens ämnen även i fortsättningen skall komma i fråga enligt skolförordningen 14 kap. 9!; för att på frivillig väg bredda tjänstgöringen i samma arbetsenhet.

Utredningen konstaterar det otillfredsställande i att antalet lärare och ämnen per elev är så stort. Antalet ämnen är f n. 16 i årskurs 7 och 8 och 18 i årskurs 9. Utredningen visar att orienteringsämnena religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, biologi, fysik och kemi som har 10 vtr i varie årskurs skulle kunna fördelas på stadiet så att endast tre av ämnena förekom i vae årskurs i stället för som nu sju.

Prop. 1975/76:39                                                      88

Utredningen visar hur man genom periodläsning och en ramtimplan för hela stadiet kombinerat med resurstimmar i matematik och engelska i stället för två kurser kan nedbringa lärarantalet till mindre än hälften.

Utredningen anser det emellertid inte möjligt att utan omfattande försöksverksamhet ta ställning till en ny utformning av högstadiets timplan. Men den finner det angelägel att man i det fortsatta läroplansarbetet tar okonventionella grepp för alt främja en utveckling mot färre lärare per elev. Del bör övervägas att ersätta uppdelningen på allmän och särskild kurs med resurstid.

Utredningen konstaterar att liksom vid övergången frän lågstadiet lill mellanstadiet kan det underiätta kontakten mellan lärare och elev om mottagande lärare besöker årskurs 6 våren före stadiebytet.

Stadieövergripande tjänstgöring kan även vid övergången mellanstadiet -högstadiet bidra till ökad kontinuitet i kontakterna mellan lärare och eleven

För att högstadiets personal snabbt skall lära känna eleverna i åk 7 är det betydelsefullt alt man för del av den information som samlats under elevernas tidigare skolgång.

De dokument som finns att tillgå då eleven börjar på högstadiet kan vara betygsjournaler, elevkort, syo-handlingar, hälsokort saml elevakter rörande skolsvårigheter.

Utredningen formulerar följande regler för överförandet av uppgifter om eleverna från mellanstadiet till högstadiet: Eleverna bör redan på mellanstadiet informeras om och ha tillfälle att diskutera det utbyte av upplysningar om dem som bör ske vid övergången till högstadiet.

Redan före höstterminens början i årskurs 7 bör en konferens anordnas med avlämnande och mottagande studieledare. Därvid lämnas sådana fakta som den mottagande personalen måste känna till redan från terminens början t. ex. uppgifter om elevernas eventuella sjukdomar, handikapp, speciella familjeförhållanden etc. Vid denna konferens kan det vara nödvändigt alt olika elevvårdsfunktionärer är närvarande föratt data i exempelvis hälsokort och elevakter skall kunna utnyttjas. Del ankommer på mottagande sludieledare att föra erhållna upplysningar vidare till berörd personal.

En tid in på höstterminen i årskurs 7 anordnas en ny konferens med studieledarna då övrig information av betydelse överiämnas och ställs i relation till de iakttagelser som de nya lärarna hunnit göra sedan terminens början.

Den information som förmedlas mellan stadierna bör så långt möjligt vara muntlig. Det måste sedan ankomma på den enskilde att göra de anteckningar som vederbörande anser nödvändiga för det egna arbetet.

3.2 Remissyttranden

3.2.1 Inledning

SÖ liksom länsskolnämnderna delar i princip uppfattningen om olika elevsvårigheter som utredningen diskuterar.

Prop.1975/76:39                                                      89

SÖ anser att det nuvarande lillvalssystemel inte har slagit väl ut, eftersom ämnena ekonomi, konst och teknik, istor utsträckning kommit all utgöra ett negativt val för svårmotiverade elever. Dessutom är tillvalet utomordentligt könsbundel. SÖ följer utvecklingen av lillvalssystemel som man anser bör bli föremål för en översyn. Det finns starka motiv fören förändring av innehållet i obligatoriska ämnen. SÖ är av den uppfattningen att en ökning av laborativa och praktiska inslag i olika ämnen kan komma att nödvändiggöra en stofföegränsning, eftersom ett mer laborativt arbetssätt i de traditionellt teoretiska ämnena oftast kräver mera tid än rent teoretisk undervisning. SÖ anser således att en tyngdpunktsförskjutning av innehållet i vissa ämnen - kanske också en översyn av timplanerna - kan erfordras för att minska överteoretiseringen. En förändring av arbetssättet i skilda ämnen är angelägen. Detta måste vara starkt elevaktiverande enligt de rekommendationer som finns i de nuvarande läroplanerna.

SÖ tar i detta sammanhang också upp den bristande motivationen för arbetet som SÖ anser är mest påtaglig på högstadiet. Vad orsakerna än kan vara härtill är del uppenbart att kunskapsutvecklingen är mindre gynnsam åtminstone under de två första årskurserna på högstadiet än den är under låg- och mellanstadierna samt att elevernas motivation för skolarbetet i många fall är sämre än i lägre årskursen Det är SÖis uppfattning alt man med utgångspunkt i högstadiets konstruktion och innehåll behöver göra en betydligt mer omfattande översyn av övergången från klasslärarstadiet till ämneslärarstadiet än vad SIA gjort och därvid försöka allsidigt belysa orsaker till den relativt stora förekomsten av elever med skolsvårigheter och bristande motivation i framför allt årskurserna 7 och 8. SÖ ifrågasätter om inte den begränsning som utredningen gjort, när den inte tagit upp timplanefrågor, ämneslärarsystem, ämnessystem etc. till ingående behandling, skjuter vissa problem i bakgrunden som det skulle ha varit av väsentlig betydelse för den följande åigärdsdiskussionen att få ordentligt belysta.

Lärarhögskolan i Uppsala konstaterar all SIA inte har uppmärksammat att skolsvårigheter kan uppstå till följd av att skolan inte är anpassad efter den enskilde elevens behov och alt skolan inte fungerar på elevens villkor. Genom alt undvika detta har SIA på ett olyckligt sätt kommit att konservera uppfattningen att vissa skolproblem beror pä eleverna. Motivationen från skolfunktionärernas sida att söka förändra skolmiljön, undervisningen och sig själva i stället för att förändra eleverna och hemmen blir mindre än om man måste ändra på skolan, vilket SIA väl avsåg.

AMS bedömer det vara av stort värde om skolan framdeles kan ge utrymme för aktiviteter med en större anknytning till yrkesliv varigenom tillfällen skulle kunna ges lill bl. a. praktisk verksamhet. Eleverna skulle härigenom få pröva arbetsuppgifter som de senare kan möta i arbetslivet vilket också skulle bidra till att minska klyftan mellan skolan och arbetslivet.

Delta menar även LO och poängterar att när eleverna under längre eller kortare tid vistas på arbetsplatser skall detta ses som en del av undervis-

Prop. 1975/76:39                                                      90

ningen. En allsidig belysning av förhållandena på arbetsplatsen kräver i detta sammanhang en medverkan från löntagarsidan. Skolan måste bevaka alt en sådan medverkan kommer till stånd för att allsidigheten skall kunna upprätthållas. Det är enligt LOis uppfattning nödvändigt all del snarast tas flera initiativ för att påskynda en utveckling så att skolan och samhället utanför kan knytas fastare till varandra. Liknande synpunkter har SFL, SSU m. n. Som ett led i en sådan förnyelse föreslår LO att ett särskilt utvecklingsblock byggs upp för skolans förankring i samhället. Därvid kan uppslag prövas, som kan leda till nya och i förhållande lill stadgor och läroplaner helt obundna grepp. Det är också en viktig uppgift för skolan anser LO att grundlägga en förståelse hos eleverna för att människor har olika förutsättningar och beteenden. En debatt om skolans mål och pedagogiska metoder måste ständigt hållas levande. Målet måste vara en be-tygsfri skola där undervisningen präglas av en metodik, vilken har social fostran som främsta syfte.

Enligt SFL har SIA i alltför begränsad omfattning behandlat och givit förslag rörande förändringar av undervisningens pedagogik och metodik då man tycks ha utgått från ett antagande, att vissa organisatoriska förändringar på sikt mer eller mindre automatiskt kommer att leda till förändringar. Liknande synpunkter har SSU och ABF. ABF anför att metodiken har också betydelse för uppnåendet av skolans sociala mål att fostra till självständiga individer med engagemang i omväriden och förmåga till samverkan i en social gemenskap. Dessa mål nås endast genom social träning i undervisningssituationen och metodiken blir därmed ensam utslagsgivande. ABF vill därför framhålla viklen av att man genom utökade kontakter med samhället utanför skolan och företrädare för olika organisationer och folkrörelser förändrar formerna för och innehållet i de läroplansbundna aktiviteterna.

SACO/SR delar utredningens uppfattning om orsakerna till skolsvårigheter. SACO/SR delar också SlAis uppfattning, alt ökade insatser måste sältas in för att hjälpa elever med skolsvårigheter.

SSU anser att ett väsentligt mål för skolans verksamhet är alt dess arbetsmiljö utformas så att skolsvårigheter förhindras eller så långt möjligt motverkas. Lyckas inte skolan i den uppgiften är det ett bevis på att det inre arbetet inte är anpassat efter elevernas växlande behov och förutsätt-ningan De svårigheter och problem många elever upplever i dagens skola kan, enligt SSUis uppfattning, väsentligt förbättras genom utredningens förslag.

Riksföreningen för SYÖ har svårt alt förslå varför SIA har ansett, att undervisningens innehåll inte har tillräckligt stor betydelse för att tas upp till principiell diskussion. Flertalet kommuner ansluter sig till SIAis analys av skolsvårigheterna.

Utredningens uppfattning att åtgärder bör vidtas på den lägsta möjliga nivån får fullt stöd av Gävle kommun, som anser det vara riktigt, att man

Prop. 1975/76:39                                                    91

skall behandla skolsvårigheterna så fort som möjligt i den vardagliga och nära kontakten med barn och ungdorn i den vanliga skolmiljön dvs. under lektionerna, i fritidslokaler och under rasten

Göteboigs kommun vill särskilt understryka vikten av att eleverna ges möjlighet inte endast till konstruktiv medverkan när det gäller utformningen av den fysiska miljön utan även ett reellt inflytande i själva undervisningsarbetet. Elevmedverkan vid precisering av undervisningsmålen är ett viktigt moment för att göra undervisningen mer meningsfull för den enskilde eleven. Detta poängteras även av Haninge, Lycksele, Malmö m. fl. kommuner

Halmstads kommun däremot menar att SIA har underskattat den handledning elevema behöver då de medverkar i utformningen av skolmiljön.

Lycksele kommun vill särskilt understryka alt elevernas svårigheter i skolan måste få styra skolans stödinsatser, vilket kräver en friare resursanvändning och möjlighet att för enskilda elever vidtaga de förändringar i timplaner och skolorganisation som erfordras för all skapa den utbildningsmiljö som kan förebygga och minska elevernas svårigheter. Elevers behov av längre tid för inlärning måste beaktas och tillgodoses inom skolan.

SIAis synpunkter är enligt Stockholms kommuns mening väl ägnade att bilda underiag forell brett upplagt åtgärdsprogram förelever med svårigheter i skolan. SIA berör dock inte de psykiskt utvecklingsstörda elevernas skolsituation vilket vid en samlad bedömning av skolans utformning, innehåll och arbetsformer kräver ett särskilt beaktande.

3.2.2 Åtgärder för elever med skolsvårigheter

SÖ delar helt utredningens uppfattning att skolan genom skilda åtgärder bör söka att så långt möjligt reducera behovet av specialklasser. SÖ är enig med utredningen om att placering i specialklass för eleven kan innebära risker för utstötning och föra med sig negativa effektei- för självuppfaltningen SÖ vill emellertid när det gäller karaktären av den specialpedagogiska insatsen understryka värdet av alt nyanserade bedömningar görs utifrån den enskilde elevens behov. Några generellt giltiga regler går inte att tillämpa när man vill finna den bästa skolsituationen för en elev med skolsvårigheter. Beträffande specialklass vill SÖ betona vikten av att en sådan inte blir för stor. SÖ instämmer i SIA:s förslag om alt nuvarande minimital för specialklasserna avskaffas, men anser att ett maximital på 14 elever, som SIA föreslår är alledes för högt. SIA föreslår att avgörande om uttagning lill och återföring från specialklass träffas i elevvärdskonferensen, där rektor fattar beslutet. SÖ instämmer i delta liksom i utredningens uppfattning att placering i specialklass - liksom när andra åtgärder av specialpedagogisk karaktär vidtas - så långt möjligt bör tillgripas i samförstånd med elev och föräldrar.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser att SIA överbelonal klinikundervisningens nackdelar och risker. Den effektivaste träningen av vissa svå-

Prop. 1975/76:39                                                     92

righeier torde ske i kliniker. Länsskolnämnden i Örebro län vill starkt understryka att åtgärderna bör anpassas efter elevernas behov och ej styras av organisatoriska former. Resursanvändningen måste vara helt fri.

SFSP understryker SIAis uttalande om all del är elevernas behov, som skall vara avgörande, när det gäller insatser som skall göras och vilka resursmöjligheter som bör finnas. Väsentligt är all del finns ett brett register av ätgärdsmöjligheter inom kommunen resp. rektorsområdet, som ej får begränsas genom att stadgar och bestämmelser utformas på ett sådant sätt att fast grupp inte får inrättas för vissa typer av skolsvårigheter. Därför vill förbundet föreslå, alt stadgan utformas på ett sådant sätt att kommunerna får möjlighet alt inrätta fasta grupper för alla typer av skolsvårigheter. SFSP finner att förslaget om att elev i fast grupp skall ges tillfälle alt följa verksamheten inom sin arbetsenhet är orealistiskt. Förbundet är vidare av den uppfattningen all resursen i form av klinikverksamhet bör finnas kvar, som en alternativ arbetsform för eleven som pä grund av fysiska handikapp, psykiska störningar eller andra speciella svårigheter för sin anpassning har behov av en speciell studiemiljö under en del av skoldagen eller skolveckan. Det gäller således elever, för vilka stödundervisning eller överföring till fast grupp inte kan betraktas som en adekvat åtgärd.

Det av SIA skisserade systemet för specialundervisningens organisation förefaller enligt SACO/SR föga ändamålsenligt; det bör först utprovas som en försöksanordning för att man skall få ett bättre underiag för en säkrare bedömning.

Sveriges skolkuratorers förening anser det visserligen positivt att elever i fasta grupper skall ha möjlighet att delta i viss undervisning i den större basgruppen, men samtidigt kan dock delta innebära en risk att eleven inte kommer alt uppleva någon fast grupptillhörighet. Föreningen finner det förvånande att SIA, vars intentioner är att delegera och sprida beslutanderätten i skolan, inte föreslår att elevvårdskonferensen skall ha beslutanderätt när det gäller placering i fast grupp.

DHR anser att utredningens förslag om vilka elever som måste placeras i s. k. fast grupp är mycket diffust. Betydligt mer bestämda riktlinjer måste utarbetas när det gäller placering utanför arbetsenheten. Detta bör endast ske när del föreligger så stora pedagogiska svårigheter att eleven inte kan tillgodogöra sig undervisningen i en vanlig grupp.

Göteborgs kommun tillstyrker den form av dokumentation av åtgärdsprogram som SIA förordar men anser det ej lämpligt att termen elevakt bevaras.

Kristianstads kommun uttalar sig för att behålla nuvarande system för specialundervisning och menar att specialklassernas antal skulle kunna skäras ner ytterligare på högstadiet, om timantalet får något praktiskt tillvalsämne - teknik, konst eller ekonomi - avsevärt utökades.

Luleå kommun menar att utredningen har avvikit från grundsynen på ett mycket förvånansvärt sätt när det gäller placering i fast grupp. För-

Prop. 1975/76:39                                                     93

söksverksamhet har visat att detta beslut mycket väl kan fattas av elevvärdskonferensen eller arbetslaget kompletterat med skolledningen.

Malmö kommun anser att SIAis förslag om fasta grupper synes kunna medföra att antalet specialklasser pä nytt kommer att öka. För att motverka en sådan tendens bör övervägas om inte skolstyrelsen bör ha ett avgörande inflytande i frågan om organiserande av fasta grupper menar Malmö kommun. Kommunen tar också upp risken för att kontroll och observationer av elever samt registreringar i elevakter kan leda till en negativ social kontrollfunktion med onödiga ingrepp i den personliga integriteten. Dessa synpunkter samt frågor om sekretess för akter, uppgiftsutlämning m. m. bör särskilt uppmärksammas.

Norrköpings kommun anser det förvånande, att SIA avgränsar elever i behov av undervisning i fast grupp lill att omfatta endast fysiskt handikappade, emotionellt störda och intellektuellt handikappade. Enligt kommunens mening finns en grupp elever med utpräglade läs- och skrivsvårigheter med akut behov av placering i fast grupp. Dessa kommer knappast att kunna påräkna hjälp av utbildade speciallärare i arbetsenheten eftersom dessa under lång tid framöver endast kommer att räcka till för undervisningen i de fasta grupperna, skoldaghemmen etc. Del får inte bli så, att tillgången på utbildade speciallärare får avgöra behovet av specialundervisning. Kommunen förordar därför att utbildningskapaciteten av behöriga speciallärare ökas.

Stockholms kommun påpekar att specialklassorganisaiionen har under perioden 1969-1975 minskat med ca 40 % genom att ökade möjligheter att ge elever med speciella svårigheter och handikapp undervisning i den egna hemskolan har åstadkommils genom utbyggnaden av den s. k. klinikverk-samhelen. Kommunen biträder inte SIAis uttalande, att någon formell sidoorganisalion i form av s. k. kliniker inte bör förekomma utan vill understryka betydelsen av denna resurs.

Övriga kommuner som yttrat sig i frågan biträder SlAis förslag om fasta grupper.

BU 73 tar upp frågan om betyg för elever i fasta grupper. Utredningen framhåller att betygen är i sin nuvarande utformning inte ändamålsenliga som informationskälla för dessa elevgrupper och inte heller för urval till fortsalt utbildning. Även andra principer för en betygsältning, som uttrycks i traditionella skriftliga betyg, kommer att missgynna dessa elever.

Utredningen har därför fört fram tanken på en individrelaterad bedömning, som skulle lösa betygsättningen av dessa elever. Det borde i ett sådant system då vara möjligt all undvika särbestämmelser förde elever med olika grupper av handikapp som enligt SIAis förslag skulle kunna bilda fasta grupper.

Kommunförbundet tar upp frågan om skoldaghemmen och menar att en sådan verksamhet ställer stora krav på lokaler, utrustning och personaltäthet. Förbundet påpekar alt kostnaderna för skoldaghemsverksam-

Prop. 1975/76:39                                                     94

heten är av sådan omfattning att den enskilda kommunen inte utan vidare skall behöva ensam svara för dem. Det måste anses vara av stort värde och även vara ett statligt intresse alt denna verksamhet når sitt mål - all hjälpa elever med anpassningsproblem i ett så tidigt skede att senare samhällsinsatser undviks. Klarare regler bör följaktligen utformas om statligt stöd för skoldaghemmen. Statsbidraget bör inte som nu enbart avse finansieringen av lärarlöner utan även andra kostnader, såsom kostnader för fa-miljekurativa åtgärder, arvode till föreståndare, fritidsassistenter etc. Liknande synpunkter har ett antal kommuner bl. a. Göteborg, Stockholm och Örebro saml skolstyrelsen i Täby. Det är ägnat att förvåna, att SIA förordar institutionsvård, när den nu förhärskande trenden är, att man skall försöka lösa problemen i individens egen miljö tycker dock Malmö kommun.

SFSP tillstyrker i princip SIA:s förslag lill skoldaghemsverksamhet och understryker samtidigt önskvärdheten av att denna verksamhet lokalmässigt integreras i den vanliga skolan så långt möjligt samt att den skall vara klart behandlingsinriktad.

Socialstyrelsen ställer sig mycket tveksam till de tankegångar om s k o 1 -veckohem, som framförs av SIA. Inrättandet av sådana institutioner skulle innebära tillskapandet av en ny form av omhändertagande av barn, som framför allt från rättssäkerhetssynpunkt inte kan accepteras menar socialstyrelsen. Möjligheterna att skilja barn från deras hem är starkt begränsade enligt nu gällande lagstiftning. Inom barnavården har också i praxis utvecklats en allt större restriktivitet när det gäller att skilja barn och ungdomar från deras miljö, beroende på erfarenheten att man med institutionsvård mycket sällan uppnår det uppsatta målet. Man kan mot denna bakgrund knappast tänka sig all tillskapa en placering utom hemmet inom skolans ram även om delta sker på frivillig basis.

Socialutredningen tar också upp dessa aspekter och menar att genom skoldaghem har skolans verksamhet kommit utanför sina traditionella gränser. Därmed aktualiseras också behovet av samverkan med andra myndigheter som har angränsande eller delvis sammanfallande uppgifter. Socialutredningen kan förstå motiven för utredningens förslag mot bakgrund av det vidgade ansvar SIA vill ge skolan. Ambitionen att skolan skall klara av olika svårigheter bör dock inte leda till alt parallella resurser utvecklas anser socialutredningen. Skoldaghem, veckohem och liknande kommer att i sina uppgifter ligga mycket nära vissa socialvårdsinstitutioner. Socialutredningen har i sitt arbete funnit att behoven av socialvårdsinsatser i ökande omfattning bör avhjälpas i öppna former. Au bygga tipp särskilda institutioner i skolans regi skulle kunna verka mot en sådan utveckling och mot den samordning mellan öppen och institutionell vård som utredningen strävar till. Mot veckohem kan också invändas att placeringar där visserligen är frivilliga men ändå innebär långtgående ingrepp utan den rättssäkerhet som bör krävas vid sådana åtgärder.

Prop. 1975/76:39                                                     95

SÖ har en mot socialstyrelsen och socialutredningen avvikande syn pä huvudmannaskapsfrågan. SÖ anser att skolan bör vara huvudman för verksamhet avseende internal, auskulterande lärarverksamhel, skoldaghem och skolveckohem.

SIA föreslår att särskild undervisning, jämkad studiegång saml for tidig avgång skall ersättas av s. k. anpassad studiegång. Därmed avses ett ålgärdsprogram för enskild elev där ändringar kan vidtas inom timplanen för årskursen och hela eller delar av inlärningen föriäggs utanför de ordinarie skollokalerna (t. ex. på en arbetsplats). Anpassad studiegång bör enligt utredningen kunna komma ifråga inom grundskolans alla årskurser men torde i huvudsak komma att bli aktuell för elever på högstadiet.

Enligt AMS finns risk för att de åtgärder, som föranleds av särbestämmelser som skapas för en mindre grupp i skolan, blir lill nackdel för elevens fortsatta utbildning. AMS ser det därför som angelägel att dessa elever genom stödundervisning, kompletteringsutbildning etc. tillförsäkras möjligheter aU kunna tillgodogöra sig en utbildning efter grundskolan, Sådana åtgärder bör sältas in för att förebygga ett eventuellt misslyckande i den fortsatta utbildningen och även i arbetslivet.

SÖ anser att utredningens förslag till anpassad studiegång är en vidareutveckling av den jämkade studiegången så lill vida att det avser grundskolans alla årskurser, dock huvudsakligen högstadiet. SÖ tillstyrker mot bakgrund av erfarenheterna med jämkad studiegång den ökade möjligheten att individuellt anpassa studiegången för elev med särskilt behov därav, som SIAis förslag innebär.

Tillstyrker gör även SACO/SR, SFSP. RHS.

Kommunerna över lag hälsar förslaget med tillfredsställelse. Många instanser däribland RHS. Göteborgs, Malmö, Norrköpings kommuner m. fl. menar att beslutet om anpassad studiegång ej bör ligga hos bestyreisen utan hos skolstyrelsen eller efter delegation hos rektor.

3.2.3 Basfärdigheter och baskunskaper, läromcdelstrågor

Utredningens förslag om att ökad vikt läggs vid träningen av bas-färdigheter och baskunskaper tillstyrks av de remissinstanser som har berört dessa frågor bl. a. av SÖ, SAF, SACO/SR samt ett antal kommuner däribland Malmö, Luleå, Kalmar och Haninge.

50 delar SIAis uppfattning och framhålleratt i läroplanen för grundskolan ryms för varje ämne eller sakområde i huvudmomenten en grundkurs som är gemensam för alla elever i klassen. Erfarenheterna visar emellertid framhåller SÖ att grundkursens omfaUning inte sällan direkt bestäms av det använda studiematerialets innehåll. Ökningen av basfärdigheter och baskunskaper är en central del av undervisningen. Delta synsätt har sin betydelse även för stödundervisningens utformning. Individualisering bör i första hand ske inom ramen för den normala undervisningen. Detta gäller

Prop. 1975/76:39                                                      96

även i fråga om övning av basfärdigheter och baskunskaper. Stödundervisning enligt SIAis modell bör emellertid enligt SÖis uppfattning utgöra en förstärkning i skolans strävan alt ge alla elever befästa basfärdigheter och baskunskaper företrädesvis i att tala, läsa, skriva och räkna.

Länsskolnämnden i Västmanlands län anser att basfärdigheterna utgör ett viktigt inslag i utredningen. Två sätt att ge lärarna en bättre målprecisering diskuteras, varvid man föredrar en mer ingående kursbeskrivning av de grundläggande basfärdigheterna. Länsskolnämnden understryker vikten av att en kursbeskrivning av delta slag ej kommer i konflikt med lärarstyrd undervisning. Länsskolnämnden i Norrbottens län delar SIAis uppfattning att det är angeläget att en kursbeskrivning av de grundläggande basfärdigheterna kommer lill stånd, men vill framhålla alt en sådan mer detaljerad målbeskrivning bör begränsas till att omfatta de allra viktigaste momenten. Vad gäller övriga delar av undervisningen bör man eftersträva att lärare och elever ges ökade möjligheter att tillsammans utforma kurserna. En ökad betoning av basfärdigheter för inte leda till att vissa elevers skolarbete reduceras till enbart träning av dessa färdigheter.

Lärarhögskolan i Uppsala påpekar alt begreppen baskunskaper och basfärdigheter är utomordentligt svåra att handskas med om man inte bestämmer sig för ett antal utgångspunkter. Det hade varit önskvärt alt SIA hade diskuterat baskunskaper och basfärdigheter i förhållande lill sina överväganden och förslag.

Skolan måste garantera alla elever ett visst mått av grundläggande basfärdigheter understryker LO. De föreslagna åtgärderna - såsom flexibel resursanvändning, samlad skoldag, arbetsenheter och arbetslag - bör kunna leda till positiva framsteg. LO vill således framhålla betydelsen av att förstärkningsresurserna utnyttjas för basfärdighetsträning så tidigt som möjligt - främst i läroämnena svenska och matematik. Detta är så väsentligt, att andra moment i undervisningen i stället kan stå över till en högre årskurs.

SAF vill understryka hur viktigt det är att skolan vidtar sådana åtgärder att samtliga elever så långt det är möjligt för tillräckliga baskunskaper. Det är en förutsättning dels för att eleverna skall kunna studera vidare, dels för att de skall kunna fungera i arbetslivet och i samhället över huvud taget. Delsamma menar Borlänge kommun m. fl.

För att ge eleverna basfärdigheter är det nödvändigt att kunna göra ett riktigt stoffurval. Förutsättningarna för att kunna åstadkomma detta urval skulle enligt SACO/SR.s mening öka om ett tillfredsställande arbetsresultat i fråga om målprecisering framkommer ur SÖis arbete med läroplansuppföljning.

Haninge kommun betonar vikten av den grundläggande färdighetsträningen på låg- och mellanstadierna och säger alt samtidigt som ökad tonvikt läggs på basfärdigheter måste del metodiska arbetet i övrigt få en inriktning mot praktiska, laborativa arbetsformer som i många fall kan ge långt bättre resultat, särskilt för barn med skolproblem. Liknande synpunkter framför Luleå kommun m. fl.

Prop. 1975/76:39                                                      97

Malmö kommun beklagar att inte SIA preciserat sig vad gäller basfärdigheter ulan hänvisar till annat pågående.utredningsarbete. Begreppet basfärdigheter och baskunskaper har använts flitigt i den senaste tidens pedagogiska debatt, dock utan att man tillfredsställande klargjort deras innebörd. Del finns en stor risk, att centralt fastställda basfärdighelskrav leder till en styrning av skolverksamheten.

3.2.4 Skol frånvaro

SACO/SR anser uppföljning och utredning av frånvaroorsaker vara helt nödvändig oavsett vilket rapportsystem man använder. Förbundet understryker särskilt vikten av att lärarna frikopplas frän arbetsuppgifter av typ frånvaroregistrering m. m. Sådana uppgifter utförs lämpligen av annan personal vid skolan.

SL framhåller att den olovliga strövisa elevfrånvaron ibland kan ha en ganska oskyldig bakgrund men är ej sällan symptom på en allvariigare störning i någon relation till omvärlden. Det är därför av stor betydelse att elevfrånvaron observeras och registreras för att man skall kunna upptäcka problem och informera berörda parter fastslår förbundet. Registreringen av elevfrånvaron i de större skolenheterna bör såsom SIA föreslår ulföras av särskild personal i samverkan med kontaktlärarna. Liknande synpunkter anförs av Sveriges skolkuratorsförening.

MUF anser all frånvaroregistreringen ges alltför stora proportioner i utredningen. Att lösa problemen med den höga frånvarofrekvensen är inte främst en fråga om att finna ett administrativt bra registrerings- och rapp-ortsyslem ulan i första hand ett elevvårdsproblem, som närmast skall ål-gärdas inom arbetslaget anser förbundet. Detta menar även Linköpings kommun.

Enligt SECO står inte den hårda närvaroplikl med åtföljande kontroll som SIA förordar på något sätt i relation till de höga tankar om ansvarstagande och personligheisuiveckling man själv formulerat. Detta ökade ansvar skall inte begränsas till att gälla enbart själva inriktningen på studierna, utan även behovet av en härd närvaroplikl måste ställas i fråga. Att helt slopa närvaroplikten är dock inte rimligt.

Flera kommuner däribland Gävle, Hudiksvall, Lycksele. Malmö. Trollhättan. Norrköping och Ö,5/c/-.s//w/tillstyrker utredningens förslag alt närvaroplikl skall råda i skolan och alt anmälan om frånvaro skall göras och registreras, medan Haninge kommun uppmärksammar att detta förslags realiserande skulle medföra ett ökat behov av administrativ skolpersonal.

3.2.5 Elev- och personalgrupperingar

Ett aktivt arbete med olika elevgrupper fordrar enligt SIA att skolenheten bryts ner i mindre, relativt självstyrande enheter, dit beslut kan delegeras.

7 Riksdagen 1975/76.  1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                     98

Dessa enheter som SIA benämner arbetsenheter, bör enligt dess förslag utgöra grundstommen på samtliga stadier av den obligatoriska skolan. Medan arbetsenhet är en benämning pä en organisatorisk indelning av eleverna, använder SIA uttrycket arbetslag som en benämning på den personal som tillsammans arbetar med en arbetsenhet eller - på högstadiet - med ett ämne eller en ämnesgrupp inom enheten.

SIA anser vidare att undervisningsgruppernas storlek och sammansättning måste utgöra den primära utgångspunkten vid bedömningen av skolan möjligheter att individualisera undervisningen. Mot bl. a. den bakgrunden avvisar utredningen det allmänt ställda kravet om mindre klasser och anser all del är utifrån undervisningsgruppernas storlek man skall analysera undervisningssituationen i skolan. Verksamheten och gruppsammansättning måste variera med hänsyn lill arbetets karaktär, lärokursens innehåll och stoff etc. SIA slår fast all ingen form av stadigvarande nivågruppering får förekomma. Enligt SIAis mening för gmppindelning med elevernas studieförutsättningar som indelningsgrund inte förekomma under hela den tid som ett och samma ämne förfogar över.

Flertalet remissinstanser har berört förslaget om arbetsenheter och arbetslag och tillstyrker principerna om flexibel gruppering av eleverna där hänsyn tas till lokala förhållanden saml tillstyrker i konsekvens därmed också ökad lärarsamverkan. Mänga av de remissinstanser som tar ställning för förslaget understryker dock att elvernas trygghet inte får äventyras vid växlande undervisningsgrupper. Likaså uppmärksammas i ett stort antal yttranden de problem som kan uppkomma vid en Övergång till de av utredningen föreslagna arbetsformerna. Det betonas au nya arbetsformer inte bör tvingas på lärare och elever, utan för vara resultatet av en successiv förändring.

Till de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag hör organisationer som SÖ. statskontoret. SAF. LO. TCO. SFL. RHS. DHR samt också SSK. Vidare tillstyrks förslagen av nästan samtliga ungdoms- och elevorganisationer som har yttrat sig. Utredningens förslag har också laii ett övertygande stöd av de kommuner och skolstyrelser som ytlral sig bl. a. följande kommuner Stockholm. Göieboig, Malmö. Uppsala. Västerås. Norrköping. Luleå. Halmstad. Umeå. Sundsvall. Kalmar. Lvckscle, Uddevalla. Hudiksvall och Tyresö samt av skolstyrelserna i bl. a. Ronneby. Tähy. Arvika och Nynäshamn.

Tveksamma lill förslagen är bl. a. RRV, SACO/SR. Jönköpings kommun och Borlänge kommun.

SÖ anser det viktigt att ansvaret för arbetets organisation, planering och genomförande i främsta hand åvilar arbetslag i skolan. Dessa får också i detta sammanhang göra bedömningar i fråga om undervisningsgruppernas storiek och sammansättning. SÖ anser i likhet med SIA att en generell ändring av delningsbestämmeiserna i fråga om klasser i och for sig inte löser problem i undervisningen.

Prop. 1975/76:39                                                     99

SÖ tillstyrker en organisation med arbetsenheter och arbetslag enligt utredningens förslag. SÖ finner det därvid angeläget att det på olika sätt klarläggs att arbetsenheten är en planerings- och utvärderingsenhet samt utgör den ram inom vilken arbetslaget/arbetslagen organiserar och genomför undervisningen.

SÖ finner fortbildningens inriktning på arbetslag riktig och menar, alt betydligt större resurser än de som nu står till den lokala fortbildningens förfogande bör sättas in på skolpersonalens skolning i detta avseende. Detta menar också TCO. SFL menar att arbetslaget skall utgöra målgrupp för sådan fortbildning.

SÖ anser vidare alt principen med arbetslag och arbetsenheter bör vidareutvecklas, så att man kan bryta årskursuppdelningen och skapa grupper av elever från flera årskurser. SÖ pekar här på erfarenheter från B-skolorna. SÖ tillstyrker alt speciallärarna knyts till varje arbetsenhet för att enligt utredningen möjliggöra all flertalet elever för erforderiig hjälp i den vanliga undervisningen. Beträffande arbetslagets sammansättning vore del av värde om skolpsykologer och skolkuratorer i ökad utsträckning kunde ingå i den dagliga verksamheten bland lärare och elever.

Även fortsättningsvis måste enligt SÖ den sammanhållna klassen utgöra en viktig och kanske den mest frekventa grupperingen för arbetet. SÖ är medveten oiri att en skola som ger stort utrymme ål variationer lätt kan få ett inslag av mer eller mindre permanenta nivågrupper. Det är därför viktigt att man såväl lokall som i det statliga tillsyns- och uppföljningsarbetet är uppmärksam pä elevgruppernas sammansättning och varaktighet.

Förslaget om arbetsenheter får hos länsskolnämnderna övervägande positiv kritik medan man är tvekande inför arbetslagsprincipen. Man betonar nödvändigheten av fortbildning i arbetslagsmelodik. Länsskolnämnden i Kalmar län menar all på låg- och mellanstadiet sammanfaller arbetsenhet och arbetslag, men på högstadiet kommer arbetsenheten ätt inrymma arbetslag eller enstaka lärare i svenska, moderna språk, matematik, SO-ämnen, NO-ämnen. slöjd, teckning, gymnastik, musik samt tillvalsämnena teknik, ekonomi och konst. Med så många lärare och arbetslag blir organisationen med arbetsenhet tungrodd. Sammanträden med personal för hela arbetsenheten kan endast bli ett fåtal per termin, redan av den anledningen att de flesta lärarna får undervisning i ett stort antal arbetsenheter, några kanske i alla sex arbetsenheterna.

Länsskolnämnden i Hallands län tillstyrker förslaget om arbetslag men vill understryka betydelsen av all eleverna i de lägre årskurserna inte för konfronteras med än den ena, än den andra läraren. För att kunna uppleva trygghet i arbetet bör eleverna, särskilt på lågstadiet, få tillräcklig tid för kontakt med en lärare för alt lära känna denne. Nämnden har svårt all inse att de modeller för elevgrupperingar som utredningen presenterar är lämpliga rekommendationer för hur arbetet skall anordnas.

Lärarhögskolan i Stockholm accepterar utredningens förslag att "basgrup-

Prop. 1975/76:39                                                     100

pen" i princip bör vara slumpvis sammansatt men att det under det löpande arbetet tidvis kan förekomma en gruppering som gör det möjligt att bättre anpassa undervisningen till elevens intressen, behov och förutsättningar. Skolpsykologer, skolkuratorer, syokonsulenter och skolsköterskor bör knytas fastare till arbetsenheten än vad utredningen avsett. Kurators och psykologs etc. deltagande i arbetsenhetens arbete och konferenser borde vara ett naturiigt inslag, som borde få väsentliga positiva konsekvenser i det elevvårdande arbetet.

Enligt kommunförbundets mening är det den lokala skolenhetens personal som bör ha de bästa förutsättningarna att avgöra hur den enskilde elevens behov skall tillgodoses på ändamålsenligasle sätt. Det synes därför rimligt, menar man, att skolan även fortsättningsvis har rätt att, inom ramen för tilldelade resurser och med hänsynstagande till elevens totala situation, etablera specialundervisning i fasl grupp utanför arbetsenheten när man finner tillräckliga skäl för detta.

Statskontoret. SSK. SAF, LO m. fl. stöder utredningens förslag om klasser och undervisningsgrupper. SAF finner dock det väsentligt att klassen i största möjliga utsträckning blir utgångspunkt för den indelning i undervisningsgrupper .som görs. Delta för att ta till vara fördelarna med att eleverna har kontinueriig kontakt med en och samma lärare. All ofta byta arbetskamrater kan vara myckel påfrestande för individen. Täta förändringar av elevgrupperingarna bör därför undvikas, vilket även TCO har påpekat.

LO anser del är önskvärt att andra personer än lärare knyts direkt till arbetslagen i förberedelsearbetet för undervisningen och även till genomförandet av denna. LO föreslår att riktlinjer utformas som ger förutsättningar för att representanter för facklig verksamhet utanför skolan kan knytas till arbetslagen. Beträffande faran för nivågruppering erinrar LO om alt principen om den sammanhållna klassen också skall gälla basgruppen. När eleverna undervisas i mindre grupper för dessa inte göras permanenta under en längre tid. Skolstyrelsen måste fö ansvaret för att fasta grupper inte skapas annat än när särskilda skäl på grund av svårare handikapp föreligger.

TCO anser att en lärarutbildning som ger större ämnesbredd än dagens skulle förbättra förutsättningarna för en riktig elevvård på högstadiet. Om lärarna hade en större ämnesbredd skulle detta innebära ökade möjligheter för lärarna att få hela sin tjänstgöring föriagd inom arbetsenheten.

Det är enligt SFL.s uppfattning ytterst angeläget att man ej generellt anvisar en modell vare sig denna avser en generell sänkning av elevantalet eller en som grupperar eleverna från olika utgångspunkter. SFL understryker att man inom varje kommun skall kunna välja den modell som bäst tillmötesgår kraven på en lugn arbetsmiljö, individualisering i undervisningen m. m. enligt de intentioner läroplanen anger.

SL understryker att en övergång till en mera konsekvent genomförd ar-belslagsprincip endast kan ske successivt och i den takt berörda lärare överenskommer. Systemet innebären form av samverkan i arbetet. Sådana frågor

Prop. 1975/76:39                                                     101

avgörs inte genom lagstiftning utan endast av dem som är direkt engagerade i verksamheten. Man bör också vara vaken för att samarbetsproblem kan komma alt uppstå med hänsyn till olika lärares intresse och personliga läggning. Stor hänsyn måste i denna fråga tas lill enskilda lärare. Frivillighei för medverkan i arbetslag skall vara ett krav.

Skolledarförbundet har i och för sig intet att invända mot att man allmänt rekommenderar och stimulerar en övergång, som ej bör ske enhetligt och efter centrala direktiv, från enlärar- och klassystemet till ett system med arbetslag och arbetsenheter. Förbundet delar utredningens syn på specialundervisningen men vill dock ifrågasätta om man i utredningen inte något övcrbeionar dessa risker. Många skolledare vittnar nämligen om alt specialundervisningen i dag fungerar bra just ur den synpunkten att den innebär en reell hjälp till elever med olika former av skolsvårigheter.

RHS fattar utredningens förslag om klass- och undervisningsgrupper, så att friheten att gruppera eleverna efter rådande förhållanden bör öka, men alt därvid bästa tänkbara avvägning mellan stabilitet och flexibilitet skall eftersträvas och enlärarsystemet i princip bevaras i framtidens skola. Om förslaget kan tolkas så, biträder RHS förslaget men understryker lågstadieelevernas särskilda behov av en stabil vuxenkontakt. RHS biträder förslaget till principer för gruppering av elever, men deklarerar klart att man skulle ha gjort det med större tillförsikt om utredningen bragt skolans in-dividualiseringsproblem något närmare sin lösning.

SSU betraktar utredningens förslag till att organisera skolarbetet i undervisningsgrupper ~ arbetsenheter - arbetslag som viktiga steg för att nå en flexibel inre skolorganisation. Denna ger ökade möjligheter till anpassning av skolarbetet lill elevernas skolsituation och lokala förhållanden. SSU understryker att principen om allsidig social sammansättning måste vägleda sammansättningen av undervisningsgrupperna. Liknande synpunkter har Elevförbundet.  Unga Örnar och DHR.

MUF instämmer i utredningens konstaterande alt en generell minskning av elevantalet i den administrativa enheten är alltför resurskrävande för att kunna genomföras. Även med en sänkning av delningstalet av den administrativa klassen skulle problemet för den enskilde läraren att kunna individualisera sin undervisning kvarstå.

Det måste betraktas som positivt anser Malmö kommun att organisationen med arbetsenheter och arbetslag medför att specialundervisningen integreras och i stort avskaffas som fristående organisationsform. Nivågrupperingen innebär avsevärda inskränkningar i principen om del fria siudievalet och måste därför undvikas men SIA anvisar ingen övertygande metod för att förhindra detta. Att förhindra fast nivågruppering blir förstudieledare, skolledning och skolstyrelse en ansvarsfull uppgift, som kommer alt kräva stor vaksamhet.

Mörbylånga kommun anser, att en ovillkoriig förutsättning fören övergång till ett system med arbetslag måste vara, all de som lokall berörs av frågan

Prop. 1975/76:39                                                    102

till fullo stöder densamma. Försöksverksamheten i Mörbylånga har klart visat att det måste få växa fram på ett naturligt och inte förhastat sätt och att eti totalt engagemang av de i arbetslaget ingående lärarna, är en huvudlorutsältning för att arbetslaget skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. I SlAis förslag omtalas inte hur ett arbetslag skall verka i skolor med B-form. Kommunen anser att B-skolefrågor ägnas större uppmärksamhet än hittills i det fortsatta arbetet.

Läroplanens definition av arbetslag inrymmer eleverna, medan utredningen enbart ser arbetslaget som en personalgrupp. Stockholms kommun anser alt läroplanens definition bör gälla. Stockholms kommun tillstyrker utredningens förslag att beteckningen klass bibehålls som benämning på den sociala enhet som eleven tillhör och till vilken kontaktlärarens arbete är knutet. Samtidigt beklagar kommunen med hänvisning till egna försök och till Barnstugeutredningen att utredningen inte berört möjligheten att bygga upp en skola utan årskurser och klasser.

Västerås kommun hävdar att arbetslaget får lägga upp de arbets- och åtgärdsprogram som de olika eleverna inom arbetsenheten behöver. Det är därvid följdriktigt, alt nuvarande specialundervisning i fortsättningen inte administreras i formell sidoorganisalion. De ettårsutbildade speciallärarna utgör den specialresurs som kontinueriigt behövs i undervisningssituationerna inom arbetsenheten.

Arvika skolstvrelse finner förslaget om arbetslag och arbetsenheter positivt med tanke på de flexibla elevgrupperna, som ger möjlighet att hjälpa de elever, som bäst behöver denna hjälp, integrationen av specialundervisningen inom arbetsenhetens ram och en elevvård, som förefaller bli mer informell och vardagsnära än som i dag är fallet, samt att förslaget sannolikt kommer att ge stöd ål lärarna i deras arbetssituation, framför allt dä de nyutbildade lärarna. Dessa synpunkter delas av flertalet kommuner bl. a. E.'ikilsiuna. Göteborg, Haninge. Hudiksvall. Luleå, Trollhätion saml skolstyrelsen i Nynäshamn.

RR V och SACO/SR är som tidigare framhållits tveksamma lill förslagen.

Enligt RRVis bedömning bör även i fortsättningen den administrativa ramen vara eleverna i en årskurs, lämpligt fördelade på rektorsområden eller motsvarande. Ramen bör väljas med hänsyn till den pedagogiska målsättningen och strävan aU åstadkomma en organisation som präglas av god hushållning. Redan i dagsläget torde det finnas betydande möjligheter att bilda väl fungerande undervisningsgrupper inom ramen för gällande bestämmelser. SACO/SR anser att åtgärder som syftar till mindre klasser/undervisningsgrupper inte löser alla problem i skolan, men menar att utredningen tagit alltför liten hänsyn lill den mycket starka allmänna opinionen som företräder kravet på mindre klasser/undervisningsgrupper. Åsikten att mindre undervisningsgrupperingar skapar en bättre arbetsmiljö och bidrar till att förbättra skolsituationen även för elever med skolsvårigheter är hos lärarkåren grundad på en långvarig och ingående yrkeserfarenhet. SACO/SR

Prop. 1975/76:39                                                    103

anser ;iU basgruppen eller klassen även i ett system med arbetsenheter måste VLira den vanligaste undervisningsorganisaioriska lösningen.'.Resurser borde kunna avsättas for en selektiv sänkning av elevantalet i klasser på rektorsområden med en stor andel problemelever. På så sätt reduceras behovet av en generell sänkning av delningsialet för klasserna på högstadiet. SACO/SR avvisar tanken på att arbetsenheter och arbetslag skall vara obligatoriska liksom specialundervisningens integration i arbetsenheter.

FPU och SECO förordar en generell sänkning av delningstalen som alternativ till flexibla undervisningsgrupper.

Borlänge koniniiiii påpekar det diskutabla i att ta bort den fasta klassorganisationen på lågstadiet dä den trygghet som eleverna får i en lågstadieklass måste tillmätas ett mycket stort värde för elevens utveckling. Detta anser även skolsivivlsen i Karlstad.

Borås kommun menar att utredningens förslag är utomordentligt svårt och kräver en viisentlig och långt ifrån problemfri övergångsperiod. Kommunen iir både betänksam och kritisk och anser att enbart därför att man inför begreppen arbetsenheter och arbetslag är det inte nödvändigt alt avskaffa begreppet klass vilket skulle skapa begreppsförvirring hos allmänheten och otrygghet hos eleverna. Även Jönköpings kommun redovisar betänkligheter mot förslaget.

Flera remissinstanser bl. a. SÖ. SSK, Elcv/örbiindct och SL tar också upp och betonar viklen av elevernas aktiva medverkan i undervisningsplaneringen.

3.2.6 Siiulicicilarc

Föratt man skall kunna undvika centralisering inom rektorsområdet måste arbetsenheter och arbetslag kunna fungera relativt självständigt, vid re-sursuinytijande, undervisningsplanering och elevvårdande ålgärdsprogram. Delta fordrar att någon inom arbetsenheterna har avsatt lid för samordningsuppgifter. Utredningen föreslår beteckningen studieledare för de lärare som fullgör dessa uppgifter. Sludieledarnas uppgifter överensstämmer till stora delar med huvudlärarnas på grundskolan. Det är utredningens bedömning att de med huvudlärarorganisalionen avsedda vinsterna för skolan betydligt bättre kommer det inre arbetet tillgodo inom en studieledarorganisation med dess klart avgränsade ansvarsområde och den möjlighet lill reell delegation av arbetsuppgifter som därmed skapas. Huvudlärarorganisalionen bör därför successivt avvecklas på grundskolan.

Inom högstadiet kan fordras lid för vissa ämnesspecifika arbetsuppgifter. I huvudsak ankommer dessa uppgifter på varje lärare som en del av hans förberedelsetid och övriga lärararbete. Vissa uppgifter kan dock ha större omfattning. 1 de fall bestyreisen bedömer all särskild tid behövs för sådana uppgifter bör inget hindra att vissa medel avsätts också för detta.

Remissinstanserna är splittrade i denna fråga. Ungefär en tredjedel av

Prop. 1975/76:39                                                     104

de som yttrat sig tillstyrker förslaget, bl. a. .S'Ö, statskontoret och några kommuner däribland Göwborg och Luleå samt skolstyrelserna i bl. a. Ronnebv och Trelleborg. En tredjedel däribland många kommiinersom t. ex. Eskilstuna. Hiininge. Helsingborg. Umeå saml l'(7s/f/r« anser att huvudlärare bör ersättas på låg- och mellanstadiet med studieledare men behållas pä högstadiet. En tredjedel av yttrandena lar helt avstånd från förslaget att avskaffa huvudlärarna däribland RRV, TCO, SACO/SR. SFSP saml ett mindre antal kommuner. Några av dessa remissinstanser anser att sludieledare bör inrättas vid sidan av nuvarande huvudlärarorganisation.

SÖ är för sin del beredd att tillstyrka studieledarorganisationen men som måste byggas upp utifrån de förutsättningar som råder vid en skola och ges en någoriunda fast struktur, om den skall bli den hjälp för skolledare som SIA tänkt sig. SÖ ser en möjlighet att studieledarnas uppgifter begränsas genom spridning av ansvaret inom arbetsenheter och arbetslag. Delta torde vara en förutsättning tor en fungerande studieledarorganisation på högstadiet. Att utredningen underskattar omfattningen av arbetsinsatsen för studieledarna visar dess förslag att en och samma sludieledare skall kunna svara för uppgifterna i mer än en arbetsenhet menar SÖ. Med hänsyn till de uppgifter som åvilar siudieledarna bör åtagandet vara frivilligt.

Länsskolnämnderna stöder förslaget då det gäller låg- och mellanstadiet men är tveksamma för högstadiet. Länsskolnämnden i Södermanlands län framhåller vikten av att siudieledarna får utökad tid för övrigt lärararbete.

Länsskolnämnden i Hallands län tillstyrker den föreslagna studieledarorganisationen. De arbetsuppgifter som föreslås läggas på studieledarna synes emellertid vara av sådan art och omfattning att den beräknade resursen härför förefaller otillräcklig. En utveckling av organisationen med institutionsföreståndare på högstadiet är nödvändig. Instilutionsföreståndarna bör åläggas bl. a. sådana arbetsuppgifter som nu handhas av huvudlärarna och som inte kan läckas in av siudieledarna.

Lärarhögskolan i Falun menar att det är rikligt att huvudlärarsystemel på låg- och mellanstadiet bör avskaffas och alt den resurs, som därigenom friställs, utnyttjas i annat sammanhang. Däremot avstyrks förslaget om införande av sludieledare pä dessa stadier. På högstadiet och på gymnasieskolan finns, även enligt utredningens uppfattning, ett faktiskt behov av huvudlärare. Någon anledning att byte beteckning på dessa befattningshavare och fortsättningsvis kalla dem för sludieledare föreligger inte.

TCO, som tillstyrker förslaget om studieledare, delar dock inte uppfattningen att dessa skulle kunna ersätta huvudläraren i grundskolan eftersom denna har sin funktion knuten lill ämnesteoretiska och ämnesmelodiska uppgifter medan däremot studieledaren är knuten till arbetsenheten. TCO instämmer därför i del särskilda yttrande som avgivits av experterna Edam och Hellers angående SIAis förslag om skolans pedagogiska ledning. Liknande synpunkter har SL, SACO/SR och SFSP.

RRV anser att den av SIA föreslagna studieledarorganisationen inte kan

Prop. 1975/76:39                                                    105

ersätta huvudlärarorganisationen. Något motiv för att avskaffa huvudlärarorganisationen på grundskolans högstadium har inte framkommit genom SIAis förslag menar RRV. SFL anför liknande åsikt och menar att de brister i huvudlärarorganisalionen som finns bör i stället avhjälpas genom förslag lill förbättrade möjligheter att effektivt nyttja denna funktion. Den resurs som i dag utgår som huvudlärararvode är därutöver resultatet av en for-handlingsuppgörelse, varför det är orimligt av SIA att föreslå att denna resurs skall överföras till annan användning. SFL och SACO/SR påpekar alt arvoderade instilutionsföreståndartjänsler bör införas i ytteriigare ämnen.

Eskilstuna kommun visar all effekten av SIA-förslaget blir en resursförstärkning pä låg- och mellanstadiet på bekostnad av insatserna på högstadiet. En följd av utredningens förslag blir alt institutionsföreslåndarnas arbetsuppgifter måste utökas, vilket också kommer att dra med sig ökade kostnader. Kommunen håller för troligt att studieledarfunktionen på låg- och mellanstadierna kan komma att fungera mycket bra medan högstadiets samordningsuppgifter kan bli betydligt svårare alt klara. Eftersom utredningen föreslår att huvudlärarorganisalionen skall avvecklas under ett övergångsskede på fem år, bör en utvärdering under denna period kunna svara på om den föreslagna pedagogiska funktionen på högstadiet verkligen är tillräcklig. Eskilstuna kommun uttrycker den uppfattningen, all de statliga resunserna i sammanhanget synes vara för knappt tilltagna.

Haninge kommun anser att huvudlärarfunklionen bör utgå ur organisationen för låg- och mellanstadiet men bibehållas på grundskolans högstadium liksom i gymnasieskolan. Enligt kommunens uppfattning bör uppgiften som huvudlärare i högre grad än vad nu är fallet samordnas med uppgiften som institutionsföresländare. Liknande synpunkter har Helsingborgs, Jönköpings, Uppsala kommuner. I likhet med SIA förutsätter Haninge kommun att nuvarande svagheter i institutionsorganisationen elimineras, dvs. att alla ämnen som kräver betydande materielutrusining också tilldelas arvoderade föreslåndarljänster. Huvudlärarorganisalionen i gymnasieskolan bör också ses över, framför allt inom industrisektorn av de yrkesinriktade linjerna. Där saknas i nuvarande organisation ofla ett meningsfullt samband mellan det formella ämnesbegreppet och den ämneskompetens som undervisningen kräver. Enligt nuvarande ordning kan t. ex. lärare med betongteknik som specialitet bli huvudlärare även för utbildning av målare.

Linköpings kommun biträder förslaget om studieledarorganisationen men kan inte tillstyrka, att det sker på bekostnad av nuvarande huvudlärarorganisation. Detta menar även Östersunds och Örebro kommuner.

Några kommuner bl. a. Tyresö menar all studieledarfunktion skall kunna betraktas som en flexibel resurs att fördelas inom arbetslaget.

3.2.7 Konlaktlärare

SÖ anser att klassföreståndaren eller kontaktläraren bör ha en central roll inom skolans elevvård. Utredningens förslag att sprida klassförestån-

Prop. 1975/76:39                                                                   106

diirskapet på så många lärare som möjligt och därigenom även nedbringa elevantalet för varje klassföreståndare bör enligt SÖis uppfattning kunna underlätta dennes arbete och göra det möjligt att intensifiera elewårdsar-bciet. Det är förenat med stora organisatoriska svårigheter att samtidigt förlägga en stor del av undervisningen till denna lilla elevgrupp, till vilken klassföreståndaruppgifterna är knutna. SÖ anser därför att även andra möjligheter all sprida klassföreståndarskapel på flera lärare bör prövas. SÖ anser också att klasstbresiåndarfunkiionen bör få större utrymme såväl inom lärarnas grundutbildning som deras fortbildning. Den nuvarande benämningen klassföreståndare läcker väl de uppgifter som ingår i åliggandet och dessutom har en stark förankring bland föräldrar, elever och skolans personal. Delta menar även SL och Stockholms kommun m. fl.

Tid för klassföreståndarnas arbete bör enligt utredningen åstadkommas på det sättet alt en timme i veckan läggs in på schemat för kontaklarbeie. Denna lid föreslås som en obligatorisk del i lärararbetet. SÖ tillstyrker utredningens förslag men finner det naturligt att den närmare utformningen av klassföreståndarskapel överlåts ät de lokala skolenheterna att avgöra. Liknande anlor LO samt Luleå kommun och  Vä.xjö kommun.

Den av SIA föreslagna enda limmen i veckan är enligt SACO/SR :s mening då helt otillräcklig som kontaktlärartid.

Västerås kommun vill, utifrån de arbetsuppgifter som bör vila på konlaktläraren, inte tillstyrka förslaget om en nedsättning för kontaktarbetet utan föreslår i stället en höjning av timtalet för kontaktarbete genom främst omdisponeringen av tillgängliga medel.

Förslaget tillstyrks av Göteborgs och Malmö kommuner.

3.2.8 Skolstarten,  övergången från förskola till lågstadium

Utredningens torslag i denna del har över lag hälsats av en positiv reaktion från remissinstanserna. Sålunda tillstyrks förslaget om alt u p p s k o v med skolstarten ej längre beviljas och alt s k o 1 m o g n a d s -klass utgår av bl. a. SÖ, socialstyrelsen, socialutredningen RHS. SFL. Borås kommun. Haninge kommun. Linköpings kommun och Stockholms kommun. SÖ anser att en friare resursanvändning i skolan bör med en grundsyn som prioriterar den förebyggande verksamheten i skolan göra det möjligt alt effektivt tillgodose de särskilda behov av insatsen som barn med svårigheter vid skolstarten har. Enligt socialstyrelsens uppfattning bör man inte använda sig av skolmognadsbegreppet eller ersätta del med andra, såsom exempelvis intellektuell uivecklingshämning, beteendestörning etc. Olika orsaker till problem, som uppslår för eleven vid skolstarten, bör dock klarläggas och åtgärdas,

Länsskolnämnden i Stockholms län vill tillstyrka att skolmognadsklasserna fråntas sin specialklasskaraktär. Att ett barn är något före eller efter i utvecklingsåldern i förhållande till sina jämnåriga är inte något handikapp

Prop. 1975/76:39                                                                  107

i samma mening som hörsel- och synsvaghet eller tallel. Däremot behöver lågstadiet behålla resursen .som sådan för att på ett adekvat sätt kunna ta hand om de elever det här gäller. Av liknande uppfattning \\r länsskolnämnden i Hallands län.

Socialstyrelsen och .socialutredningcn delar SIAis uiplatlning att skolmognadsproven bör utgå och ersättas meti observationer och ökad kontakt med förskolans och skolans personal. Försenad utveckling bör inte leda lill uppskov med elevens skolstart eller vis.sa elever avskiljs till skolmognadsklasser, I enlighet härmed bör iJS 1 och 4 i lagen om förskoleverksamhet iiiulras.

I princip instämmer RHS i utredningens förslag om uppskov med skolstarten utgår ur skollagen all skolmognadsbegreooet bortlas, men hävdar alt visst behov av uppskov med skolstarten kan föreligga även i framtiden. Formerna för hur sådana beslut skall fattas bör regleras i stadgan. Samråd med föräldrarna är därvid självklart.

Förslaget om slopande av uppskovsmöjligheten anser Borås kommun vara positivt mot bakgrunden av den varierande hjälp lill skolstart, som föreslås i SIA-utredningen. En försenad skolstart kan innebära problem för den drabbade eleven senare under dennes skoltid. Vidare anser kommunen att knyl-ningen mellan förskola-lågstadium med bl. a. förskoleelevers besök på sin blivande lågstadieskola enligt SIA-förslaget är synnerligen vikliga åtgärder.

Liknande synpunkter framför stora flertalet kommuner, medan Halmstads kommun lik.som Linköpings kommun starkt vill understryka behovet av att möjligheten att få uppskov med skolstarten kvarstår och att ifrågavarande elever bereds plats i förskolan under uppskovstiden.

Förslaget om ökad kontakt mellan personal i förskolan och lågstadiet behandlas i några remissyttranden bl. a. av SÖ. länsskolnämnderna. förskoleseminarierna, socialstyrelsen, SACO/SR, Halmstads kommun, Luleå kommun och Tyresö kommun. Samtliga finner utredningens förslag väl motiverade.

Så t. ex. anser Jörskolescminariei i Norrköping all fastare kontakter mellan förskola-lågsladium är ett effektivt sätt att överbrygga svårigheterna för de minsta barnen vid skolstarten. Här är också viktigt att en viss samordning sker i utbildningen av förskollärare-lågstadielärare och då särskilt i ämnena metodik, pedagogik och barnaårens psykologi. Förskoleseminariei i Luleå menar att samverkan mellan förskola och grundskola måste lokalt byggas upp genom samarbetsgrupper och samrådsorgan, där företrädare för förskollärarna och lågstadielärarna liksom även representanter för de lokala huvudmännen ingår. Dessa samarbetsgrupper måste ges sådana resurser och sådant stöd att berörda skolformer och lärargrupper upplever arbetet i dessa organ meningsfullt.

Kristianstads kommun finner en fullständig integration mellan förskola och lågstadium önskvärd. Även Stockholms kommun. Norrköpings kommun och Lycksele kommun tar upp frågan om en obligatorisk samordning mellan förskola och grundskola.

Prop. 1975/76:39                                                    108

Några remi.ssinstanser däribland Linköpings kommun aktualiserar frågan om inskrivning av grundskoleelever både vår och höst.

3,2.9 Stadieövcigångar inom grundskolan

Anordningen med successivt ökande undervisningstid kan enligt SÖ vara ett värdefullt led i skolans förebyggande verksamhet. Den enskilda skolan bör själv planera dessa temporära anordningar och därvid ha stor frihet att vidta förändringar inom ramen för del loiala antal elevveckolimmar i timplanen. Utifrån de behov och förutsällningar .som råder i den aktuella situationen bör man också vid skolenheten kunna påverka tidsperiodens längd.

Utredningens ambition au nedbringa antalet lärare per elev ser SÖ som synnerligen angelägen och biträder dess uppfattning, all en lärarutbildning som siktar mot all ge skolan ämneslärare med bredare utbildning än f n. är ett sätt alt lösa frågan om avvägning mellan ämnesspecialisering å den ena sidan och mer klasslärarbetonad organisation å den andra. SlAis förslag om en styrning beträffande vidareutbildningen för lärare, som åtnjuter tjänstledighet för studier med B-avdrag, så att de som avser alt skaffa sig kompetens i ytteriigare ett ämne ges företräde, finner SÖ väl motiverat, liksom Uddevalla kommun m. fl.

1 det fortsatta utvecklingsarbetet inom skolan bör enligt SÖis uppfattning överväganden göras avseende förändring av timplanerna mot blockämnen, ökat utrymme för praktiska inslag samt förändrad avvägning mellan obligatoriska ämnen och fria aktiviteter i syfte all skapa en mindre splittrad studiesituation för högstadiets elever.

Lärarhögskolan i Uppsala är inte övertygad om att problemen i den utsträckning som SIA synes vilja göra del kan bindas vid den omfattande läraruppsättningen på högstadiet och därmed ytterst återföras på limplaner, tjänster och bestämmelser om utbildning. Till stor del torde väl också på högstadiet svårigheterna vållas av att skolans mål och läroplaner av många elever inte erkänns överensstämma med deras egna intressen och behov.

Lärarhögskolan i Jönköping avstyrker förslaget att ämneslärare skall kunna undervisa i ämnen som inte ingår i examen. Skälet att man därmed skulle få färre lärare per klass kan inte vara så starkt att man accepterar outbildade lärare. Däremot bör ämneslärare med behörighet endast i två ämnen stimuleras all komplettera sin utbildning så all de kan bli behöriga att inneha treämnestjänsier,

Slöjdlärarseminariet i Linköping anser alt den stadieövergripande tjiinst-göringen för lärarna som SIA föreslår måste vara en mycket viktig del av stadieövergångarna. Barnets trygghetskänsla understöds väsentligt då man låter lärare och elever bekanta sig på ett tidigt stadium. Samtidigt har eleven en bindning till sin tidigare lärare varför även den tidigare läraren bör finnas med i den nya klassen under viss övergångslid.

Prop. 1975/76:39                                                    109

SACU/SR framhåller att tillgänglig forskning och SlAis egna undersökningsresultat underbygger inte SIAis resonemang om stadieövergångarna. De svårigheter som ibland uppkommer är oftast av lilllallig, initial karaktär och försvinner efter kort lid. På de flesta skolor upplevs bytet av stadium som problemfritt och många elever stimuleras av förändringen. Eftersom stadieövergångarna inte har den överväldigande negativa karaktär för eleverna som SIA menar, behöver stadieövergripande tjänstgöring enligt SACO/SRis uppfattning inte tillgripas. SACO/SR ansen alt antalet lärare per elev på högstadiet kan nedbringas genom åtgärder inom ramen för schemaläggning och tjänstefördelning. Enligt SACO/SRis uppiättning innebär det emellertid en stimulans för eleverna au ha kontakter med flera lärare.

Vidgad ämneskompetens resp. ämnesfördjupning genom vidareutbildning kan enligt SACO/SRis uppfattning ses som lika angelägna från tjänslesynpunkt och för den enskilde läraren. Den ena typen av vidareutbildning bör därför i princip inte förordas framför den andra. Om arbetsgivaren skulle anse att någon form av vidareutbildning är särskilt angelägen från tjänslesynpunkt, måste arbetsgivaren enligt SACO/SRis mening helt bekosta denna utbildning, SACO/SR förutsätter, au sådan utbildning sker på tjänstetid med full lön.

SFL tillstyrker förslaget om stadieövergripande tjänstgöring och menar alt detta bör avse såväl låg-mellanstadium som mellan-högstadium. Över-lämningskonferenser mellan stadiernas lärare i syfte att nå en kontinuitet i tillämpad metodik betraktar SFL som värdefulla. Stadieövergripande planering för lärare som del av övrigt lärararbete är därmed också en positiv åtgärd. Liknande synpunkter har flertalet kommuner bl. a. Eskilstuna, Göteborg. Halmstad, Borås,   Västerås.

4 Resursanvändning i grundskolan 4,1   Utredningen

Resursinsatsernas mängd och form kan inte vara lika vid alla skolor framhåller SI.A (avsnitt 16.1) mot bakgrund av tidigare diskussioner om hur problem växlar mellan olika rektorsområden, kommuner och regioner. Tvärtom torde ett gott och inom skolsystemet så långt möjligt likvärdigt utbildningsresultat fordra att del finns möjlighet att vid behov göra särskilda insatser. SIA framhåller att de forskningsresultat som utredningen behandlat tyder på att betydligt större och mer varierade insatser än f n. behöver göras för svagpreslerande och svagmotiverade elever och situationen för elever med skolsvårigheter över huvud taget.

Utredningens försöksverksamhet har visat alt en friare resursdisposiiion bemötts övervägande positivt av skolstyrelser, skolledning och lärare. Utredningen har emellertid också funnit att den friare resursdisposiiionen i något fall utnyttjats så all tveksamhet kan uppstå om målet med resurs-

Prop. 1975/76:39                                                    110

insatsen. Lltredningen har funnit att en friare resursanvändning måste vara kombinerad med omfattande andra insatser som bl. a. ett behovsorienteral system för resursfördelning saml resultatuppföljning. Vidare kopplat med en vardagsnära försöksverksamhet, utbildningsinsatser för skolledare och lärare samt en sådan organisation och ledning av arbetsenheterna att nivågruppering förhindras.

De olika författningar genom vilka skolan tilldelas personella resurser med statliga medel har enligt SIA två funktioner (avsnitt 16.2). Dels bestämmer de resursens storlek, dels bestämmer de detaljerat det sätt på vilket resursen skall användas vid den enskilda skolenheten. SIA framhåller att dessa båda funktioner hos de statliga bestämmelserna inte är samtidigt nödvändiga och de medför i kombination med varandra vissa bestämda nackdelar. Mot denna bakgrund menar SIA att det måste vara ett statligt intresse att kunna beräkna och bestämma storleken av statsbidragen samt au ange regler och ramar för resursanvändningen genom olika behörighetsbestämmelser som ger ramarna för personalsammansätlningen i skolan. Däremot kan del inte vara ett statligt intresse att genom detaljreglerade författningar ange hur den personella resursen skall användas vid varie skolenhet. SIA föreslår med hänvisning härtill alt den statliga resursens storlek och ramarna för personalsammansätlningen bestäms genom statliga beslut och att resursens användning bestäms genom lokala beslut så nära verkställighets-nivån som möjligt.

Nuvarande statsbidragsbestämmelser för driften av skolväsendet är knutna främst till lärarlönekoslnaderna. Som en konsekvens härav är antalet lärarveckotimmar noggrant reglerat.

Utredningen har funnit del angeläget (avsnitt 16.3) att de statligt finansierade resurser, som ställs till skolornas förfogande så långt möjligt har en bestämd omfattning. Varie konstruktion som innebär kommunala beslut om betydande statliga utgifter bör undvikas. Beslutsfattande och kostnadsansvar bör inte delas framhåller SIA. En sådan princip är emellertid inte tillämpbar beträffande stödundervisning till invandrare.

SIA gör en grundlig genomgäng av olika forsiärkningsresurser (avsnitt 16.4)och beräknar deras ekonomiska värde(avsnitl 16.5). I destatliga kostnaderna för personalarbelslimmar inom förstärkningsresursen inräknar utredningen

- kostnader för specialundervisning

-kostnader för resurslimmar, inkl. resurslimmar i lillvalsämnen, resurslimmar för fritt valt arbete (FVA) och maskinskrivning

-   kostnader för stödundervisning, exkl. stödundervisning för invandrare

-   kostnader för särskild undervisning

-   kostnader för de s. k. kvarsittningslimmarna.

I följande tabell sammanfattas förstärkningsresursernas omfattning och värde budgetåret 1972/73.

Prop. 1975/76:39

ryp iiv limmar          Lvir/elev     Kronor         Tot. kostnad

per elev      milj. kr.

Specialundervisning Resurslimmar Stödundervisning Siirskild undervisning Kviirsiiiningslimmar

0.293	612.6	605,9
0,2231	449,5	444,6
0.0008	2.1	2,1
0,0072	17,7	17,5
0,0022	4,3	4.2

Totall                    0,5263        1086.1        1074.3

SIA framhåller (avsnitt 16.6.4) att vid utformningen av ett regelsystem lör skolorna, måste d e t inre arbetets krav vara det primära och det styrande. Utgångspunkten är därvid en analys av elevernas situation och svårigheter i skolan liksom från de krav den omkringliggande miljön ställer på skolans barn- och ungdomsarbete.

Nuvarande regelsystem har utformats från andra förutsällningar än de som existerar i dagens skola menar SIA. Utredningen har inte primärt haft att överväga ändrade regler för slatsbidragsgivning lill skolorna. Denna fråga utreds f n. av SSK (utredningen om skolan, staten och kommunerna). Ett genomförande av SIAis förslag förutsätter emellertid att vissa ingrepp redan nu görs i rådande system så alt detta så långt möjligt färden probleminriktade och förebyggande natur som är nödvändig för att skapa en för alla elever likvärdig utbildningsmiljö. SIA har funnit det realistiskt att utgå från att resurstilldelningen även i framtiden måste vara sådan att den möjliggör upprätthållande av en geografiskt spridd skolorganisation inom en kommun. Utredningen använder två grundläggande begrepp, basresurs och f ö r -siärkningsresurs. som bygger på delta antagande. SI A is förslag berör helt grunderna för tilldelningen av försiärkningsresursen till skolväsendet.

Basresurs  definieras av SIA som

den statliga medelstilldelning som sker genom att - med undantag för FVA - en lärarveckotimme får uttas vid en skolenhet för varje undervisningsgrupp och elevveckolimme för varje påbörjat 25-lal elever i en årskurs på lågstadiet och varje påbörjat 30-tal elever i en årskurs på mellan- och högstadierna. I matematik och engelska på högstadiet tillämpas delningstalen på en arbetsenhet om lägst 61 elever.

Antalet basresurser bygger inte direkt på elevantal utan är också beroende av skolorganisationen. Det har förutsatts att länsskolnämnd även i fortsättningen enligt 1966 års anvisningar har att tillse att inte fler basresurser uttas än vad som från såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt är motiverat.

F. n. är till klassanordningsbeslut automatiskt kopplat en förstärknings-resurs i form av resurslimmar. Delta - som på sitt sätt innebär alt stora klasser "subventionerar" resurser ull små klasser - finner SIA inte vara särskilt ändamålsenligt.

Prop. 1975/76:39

112

Förstärkningsresurser definieras av SIA som

del statliga bidrag som tillförs skolan genom bestämmelser om specialundervisning, stödundervisning, särskild undervisning, kvarsiliningsresurs, resurstimmar och vissa speciella anslag.

Utredningen framhåller att den geografiska spridningen av skolverksamheten bör garanteras genom särskilda beslut om basresurser. Den av utredningen definierade försiärkningsresursen kan däremot helt kopplas lill elevantal och uttryckas som en koefficient lärarveckotimme per elev eller kronor per elev.

Beträffande de nuvarande resurserna för invandrarundervisningen menar SIA, alt invandrarsituationens starka växlingar mellan olika delar av landet gör det omöjligt att inordna medel för invandrarundervisning i något koefficientsystem. Stödet är emellertid klart definierat och likaså de grupper elever till vilka del riktar sig.

Utredningen beräknar att nuvarande förstärkningsresurs uppgår lill 0,535 veckotimmar per elev. Enligt utredningens förslag bör även medlen för särskilda åtgärder pä skolområdet tillföras försiärkningsresursen. Den sammanlagda förstärkningsresursen blir då 0,57 veckotimmar per elev. Resursen skall kunna användas för såväl fasta som fria och frivilliga aktiviteter varav en större del avses utgå för lärarinsatser.

Utredningen föreslär således följande förändring jämfört med nuläget:

NUVARANDE ANORDNING

FÖRESLAGEN ANORDNING

Antal elever	------
Bestämmelser
om organisation
Basresurs Resurs- limmar		Specialundervisning (0,293 Ivtr X antal elever)
Anial stats-bidragsbe-rättigadc i Ivir (-h annat)		■   --------------------------

Antal elever     [—-

Bestämmelser om organisation

Basresurs

L.___

Antal slais-bidragsbe-räitigade Ivir (+ annai)

Förstärknings-   '
resurs       1

lvtr=lärarveckotimme

I syfte att fö kunskap om hur de föreslagna förändringarna i systemet skulle påverka resurstilldelningen i kommuner med varierande skolorganisation har utredningen kunnat belysa detta genom en undersökning i nio kommuner. Från denna undersökning kan följande sammanfattande resultat anges.

Prop. 1975/76:39                                                     113

I tabellen anges totalantalet lärarveckotimmar per elev i de undersökta nio kommunerna jämte förändringar från nuläge till del alternativa systemet.

Kommun	Antal	Lvtr/elev
	Lärarveckotimmar i slöjd och			hemki	inskap ej medräknad
	1		2		Diff
	Nuvarande		Allernaliv		2-1
	modell		modell
Tyresö	1,64		1,68	-1-	0,04
Sävsjö	1,75		1,73	-	0,02
Mörbylånga	1,79		1,79	-	0,00
Malmö	1,57		1,65	-1-	0,08
Nora	1,82		1,82	_	0,00
Åre	2,15		2,09	-	0,06
Lycksele	1.93		1,94	+	0,01
Piteå	1.90		1,88	-	0,02
Pajala	2,59		2,53	-	0,06

Av tabellen framgår de omfördelningar som utredningens förslag leder lill. Trots alt resursminskning uppstår i vissa kommuner har dessa likväl genom sin speciella skolorganisation en betydligt större samlad resurstilldelning än de kommuner som för ökade förstärkningsresursen Skillnaden mellan exempelvis Malmö och Pajala kommun uppgår nu till mer än en hel lärarveckotimme per elev, dvs. ytteriigare en hel folkskollärartjänsl i Pajala på ett antal av 30 elever.

Utredningens förslag om en förstärkningsresurs som utgår per elev gör att en central fördelningsnivå för denna resurs inte längre är motiverad med hänsyn lill kvantitativa skillnader mellan olika områden. Utredningen föreslår i konsekvens härmed att de medel som f n. utgår för särskilda åtgärder på skolområdet skall, i stället som hittills av SÖ, fördelas från regional nivå eller tillföras kommunerna direkt i form av'visst antal veckolimmar per elev och är.

Enligt SIA bör till länsskolnämndernas förfogande stå en viss, begränsad resurs av 0,03 Ivtr per elev i länet. Utgångspunkten för resursfördelningen skall vara en regional utjämning mellan kommunerna. Centralt för nämnderna bör vara att de genom den ingående kännedom de har om skol-förhållanden i länet har möjlighet att väga in faktorer, som lokalförhållanden, tjänstgöringsförhållanden för personalen, sociala problem, lill kommun centraliserade fasta grupper för elever med speciella handikapp, förekomsten av centraliserad sjukhusundervisning m. m. Genom den expertis som står till nämndernas förfogande har de också möjligheter aU erbjuda kommunerna tjänster vid uppföljning av resursinsatsernas effekt. De har också genom sin fortbildningsorganisation förutsättningar för att knyta samman resurstilldelning och praktiskt försöks- och utvecklingsarbete i berörda skolor.

I den mån resursen används för annat än lektionsarbete fömtsätter ut-8 Riksdagen 1975/76.  1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                     114

redningen att kommunerna finansierar en insats i skolmiljön av motsvarande storiek. Nämndernas insatser bör också delvis kunna ha formen pedagogiskt-organisaioriskt utvecklingsarbete. Det är också angeläget framhåller SIA, att del indirekta statsbidrag, som ligger i nämndernas resurser för fortbildning, utnyttjas för att stödja resursinsatsernas effekt.

Återstående del av förstärkningsresursen, 0,54 lärarveckotimmar per elev, bör enligt SIA stå till förfogande för kommunens skolstyrelse och utgå direkt till denna. Den kommunala fördelningen av förstärkningsresursen bör vara avsättning av resurser för central disposition inom kommunen samt fördelning till rektorsområdena.

Resursfördelningen bör utgå från en noggrann prövning av vilka elever som behöver stöd och hjälp genom centralt organiserade insatser i synnerhet i de fall där elevunderiagel omfattar flera rektorsområden eller elever från flera kommuner. Hit hör i första hand fasta undervisningsgrupper för syn-och hörselskadade elever, elever med rörelsehinder och elever för vilka skoldaghem och skolveckohem bedöms bäst, samt eventuell sjukhusundervisning som kommunen bedriver. Som grund för att uppskatta resursbehovet för elever med kvalificerade handikapp bör nu gällande maximital för antal elever per grupp utgöra riktpunkt.

Som andra exempel på centrala insatser på kommunal nivå har utredningen tidigare redogjort för användning av lärare vid dagcentraler, koloniskolor, barnhemsskolor och insatser för stöd till elever som slutat skolan.

Oberoende av att undertaget i form av veckotimmar för dessa insatser beräknas centralt av skolstyrelsen bör verksamheten knytas administrativt till territoriellt rektorsområde. Utredningen räknar således inie med administrativ ledning av denna verksamhet genom särskilda rektorsområden.

De resurser som avdelas för centrala, gemensamma åtgärder, blir förhållandevis små.

Vid fördelningen på rektorsområden är att observera att resursen vanligen ullrycks i lärarveckotimmar per elev. Den behovsorientering som ligger i elevanialsbaseringen ökar därvid och gör sig mer gällande än vid fordelningen på kommuner.

Behovsorienteringen i timtilldelningen bör emellertid leda till att elevantalet inte är ensamt utslagsgivande. Av avgörande betydelse är rektorsområdets totala arbetssituation. Fördelning av resurser- som kan betraktas som en av skolstyrelsens mest centrala uppgifter - måste grundas på ett beslutsunderiag som dessutom beskriver skillnader i förutsättningar mellan olika områden

På rektorsområdet och inom arbetsenheten sammanfaller resursfördelningen - vad beträffar personalfrågor - med tjänstefördelningen och planering av personligt schema för de anställda.Samma princip som pä övriga nivåer - en förebyggande och behovsorienterad resursfördelning - bör vägleda arbetet. Beslut i dessa frågor fattas av skolans ledning (bestyreisen) och inom arbetsenheten av enhetskonferensen.

Prop. 1975/76:39

115

Utredningens förslag sammanfattas i följande tablå.

	Basresurs	Förstärkningsresurs
		Statligt reglerad			Kommunalt reglerad
		Direkt till kommunen		Till länsskol-
				nämnden för
				fördelning på
				kommuner
Storlek	Enligt länsskolnämndens prövning	0,45 lvtr/elev	0,09 lvtr/elev	0,03 lvtr/elev	Utöver nuvarande' resursinsatser en insats motsvarande minst 0,025 Ivtr/ elev
Form	Tjänster	Tjänster	Kronor/elev	Kronor/elev	Kommunalt reglerade
	(lärarvecko-	(lärarvecko-	enligt medel-	enligt medel-	tjänster
	timmar)	timmar)	kostnaden för förstärknings-resursens Ivtr	kostnaden för förstärknings-resursens Ivtr
Kostnads-	Statlig	Statlig	Statlig	Statlig	Kommunal
täckning	(lärarlöne-koslnad)	(lärarlöne-kostnad)
Personal-	Lärarbe-	Lärarbe-	Skolstyrelsens	Nämndens	Skolstyrelsens
grupp	hörighel	hörighet	bedömning	bedömning	bedömning
Aktivitet	Fasta akti-	Fasta akti-	1 Fria akti-	Fasta, fria	Fria aktiviteter
	viteter	viteter och	viteter	eller fri-	och sådana fri-
		sädana fria	2 Vad avser	villiga akti-	villiga som anslu-
		akiiviieter	icke-lärare	viteter efter	ter till skoldagen
		som avser	även stöd-	samma princi-
		stödunder-	insatser	per som gäller
		visning	under fasta aktiviteter 3 Vad avser 0,025 vir/ elev även frivilliga aktiviteter	för särskilda stödåtgärder pä skolområdet
Kostnad i 1972		ca 900 milj. kr.	ca 180 milj. kr'	ca 60 milj. kr.	Nuvarande kostna-
års löneläge					der jämte ytterligare 50 milj. kr.'

En karlläggning av de kommunala insatsernas variation i tio kommuner finns redovisad i SIAis resursundersökning (Ds U  1974i2).

• Sammanlagt finns således - utöver nuvarande kommunala insatser - 230 milj. kr. avsedda för fria aktiviteter.

I läroplanen för grundskolan upptas i limplaner detaljerade regler om resurstimmar och deras fördelning på klasser och årskurser. Med utredningens förslag bör resurslimmar - undantaget hemkunskap och slöjd -

Prop. 1975/76:39                                                    116

utgå ur läroplanens timplanedel. I stället bör föreslår SIA (avsnitt 16.8) i läroplanens allmänna del införas ett relativt utförligt avsnitt som belyser skolsvårigheter och olika vägaratt med hjälp av förstärkningsresursens samlade timunderiag åstadkomma en god individualisering i undervisningsarbetet och en allmänt positiv skolmiljö under skoldagen.

Utredningen har i annat sammanhang (kapitel 10) beskrivit den metodiska utveckling som bedömts önskvärd och därvid betonat vikten av ett laborativt arbetssätt med elever i en akiiv och producerande roll samt en konsekvent och förstärkt träning av basfärdigheter. SIA framhåller i detta sammanhang att förslärkningsresursens konstruktion befrämjar båda dessa utvecklingslinjer. Genom all timmarna inte är bundna lill ämne och stadium kan olika kombinationer läggas ut då arbetslag sammansätts för skilda uppgifter. På motsvarande sätt kan del egentliga lärar- och undervisningsarbetet efter frivilligt åtagande från lärarens sida kopplas ihop med annan barn- och ungdomsverksamhet i anslutning till och av värde för den totala skolverksamheten. Arbete utfört av andra än lärare grundar sig - utom på kommunala insatser - på den del av förstärkningsresursen som ej avser lärararbete (0,09 Ivtr per elev).

Utredningen har i flera sammanhang understrukit önskvärdheten av alt användning av resurser grundas på ett uttryckligen formulerat beslutsunderiag. Detta skall spegla faktorer av betydelse för ett behovs- och mä-lorienleral arbete under och i anknytning lill skoldagen. Mot denna bakgrund bör skolan dels genomföra någon form av systematisk och kontinueriig utvärdering (kapitel 25), dels vägledas med hjälp av ett beslutsunderlag, som speglar både utvärderingsresultatet och förutsättningar för verksamheten.

Utredningen definierar vissa begrepp (avsnitt 23.1) som bör vara grundläggande för den lokala resursfördelningen. Man beskriver beslutsunderlag, sociala profiler, personalförändringar samt beläggningsgrad och menar att detta är faktorer som påverkar resursbehovet.

Mot bakgrund av utredningens förslag om friare resursanvändning och ökat lokalt ansvar för skolverksamheten bör beslutsunderlagets användning ge förulsältningav för den överblick över skolsituationens alla sidor som är oundgänglig för att kunna göra de riktiga bedömningarna samt att i anknytning till detta sätta en friare resursanvändning i samband med övriga kommunala resurser. I skolans intresse ligger att kunna tillgripa och följa upp alternativa .sätt att arbeta under skoldagen, att få en klarare belysning av elevernas hela situation och att skapa en ökad målmedvetenhet hos både personal och elever. SIA framhåller vidare att del kommunala beslulunderlaget kan innebära den ram som möjliggör kommunalt rationellt beslutsfattande och som bildar utgångspunkten för verkligt samordnade insatser över nämnda gränser.

SIA diskuterar förutsättningarna för ett beslutsunder-1 a g med utgångspunkt i en gjord inventering av vilka uppgifter ett antal undersökta kommuner i dagsläget centralt tar in och bearbetar. Enligt denna in-

Prop. 1975/76:39                                                    117

veniering inhämtar kommunerna material från lokala undersökningar och från offentliga staiislikregister såsom SCNis paket DEMOPAK och INKO-PAK. Vad kommunerna genomgående saknar enligt SIA är en rutin som sammanställer data med avsikt all belysa exempelvis miljön för barn och ungdom och som förmedlar dessa data direkt till berörda befattningshavare. SIA framhåller att den friare resursanvändningen bör skapa motiv för och även förutsätter statistiska bearbetningar, som belyser nu nämnda förhållanden.

Vad SIA kallar sociala profiler och personalförändringar kan vägleda be-sluisfattarna om vilka åtgärder som bör sättas in under och i anknytning till skoldagen. Skolbyggnadernas lokalbestånd och beläggningsgrad visar vilka åtgärder som är möjliga alt verkställa under och i anknytning lill skoldagen. Enligt SIA visar utredningens skrift (DsU 1974i3) Grundskolans lokalresurser att del finns betydande lokalresurser disponibla.

Med utgångspunkt från studierna drar utredningen följande försöksvisa slutsalser(avsnitt 23.2)i

1.   Sociala profilers roll som fördelningsinsirumenl beror på den allmänna kommunala strukturen

2.   Beskrivningarna underiättar avgörandena om vart förebyggande resurser lämpligen bör destineras: däremot ger informationen mycket begränsad vägledning om metoderna i resurssatsningen.

3.   För att ge vägledning om metoderna i resurssatsningen bör beslutsunderlaget kompletteras med en konsekvent utvärdering av tidigare bedrivet förebyggande arbete.

Utredningen vill i anslutning till delta rekommendera de kommuner, som framledes har att tillämpa friare resursanvändning, att överväga metoder för beskrivning enligt bl. a. det av utredningen exemplifierade sättet. Sociala profiler över olika bostadsområden och rektorsområden ger en god bakgrund inte bara för de speciella beslut som avser den friare resursanvändningen, utan också för frågeställningar av allmänt övergripande innehåll som exempelvis diskussioner kring bebyggelseplanering etc.

Med utgångspunkt i en undersökning av personalförändringar inom skolverksamheten i betänkandet (DsU I974i I) Skolan som arbetsplats diskuterar utredningen (avsnitt 23.3) personalförändringarnas betydelse för beslutsunderlaget. Personalomsättningens samband med yttre, sociala faktorer kunde beläggas genom en analys av personalomsättningens omfattning i rektorsområden med olika sociala profiler. I analysen kunde ett statistiskt säkerställt samband konstateras mellan omfattningen av personalomsättningen och olika rektorsområdens sociala förutsättningar. Det visade sig all den högre personalomsättningen förekom i de områden vilkas sociala profil pekade på ett större behov av förebyggande åtgärder.

På grundval av den gjorda undersökningen framhålls att omfattande och speciellt oväntade personalförändringar innebär svårigheter all överblicka

Prop. 1975/76:39                                                    118

och planera skolverksamheten. Rutiner, etablerade kontakter och invanda arbetssätt kan komma att brytas sönder och eleverna kan känna osäkerhet inför nya ansikten. Särskilt allvariigt är detta menar SIA om hög personalomsättning förekommer i socialt besvärligare miljöer, där barns och ungdomars behov av trygghet och fast förankring även utanför hemmet kan vara särskilt stort.

För att möta dessa problem bör skolledning, skolstyrelse och övriga kommunala nämnder i sina prioriterings- och fördelningsdiskussioner beakta tendenser lill ökad personalomsättning och de konsekvenser dessa kan föra med sig. Resursfördelning och - användning skall självfallet i första hand vara inriktade på elevernas situation framhåller SIA, men hänsyn bör också tas till personalens upplevelser och önskemål beträffande arbetsmiljön. Som beslutsunderiag vid resursfördelningen inom en kommun bör därför enligt SIA också ingå uppgifter om personalförändringar och personalomsättning, belysande lokala planeringsmässiga förutsättningar för insatser inom varje reklorsområde/verksamhetsdisirikl. I sammanhanget bör variationer i personalomsättning särskilt noteras, då dessa kan ha ett samband med den allmänna arbetsmiljöns utveckling.

Slutligen diskuterar utredningen (avsnitt 23.4) en tredje förutsättning för ett gott utnyttjande av den friare resursen, nämligen den lokalmässiga. Den undersökning som SIA tidigare redovisat (DsU I974i3) visade alt grundskolorna lill betydande del har lediga lokalytor för fria aktiviteter under skoldagen. I de beslut som rör resursfördelning och -användning måste också tillgängen på och typerna av sådana lokaler vilka kan bli aktuella för bl. a. fria aktiviteter beaktas. Skolornas beläggningsgrad blir en av de faktorer som därför bör inordnas i det kommunals beslutsunderlaget.

4.2 Remissyttranden

Förslaget omförenkling av statsbidragsbestämmelserna och den fria resursanvändningen tillstyrks av den övervägande delen av remissinstanserna. Särskilt av kommunerna har förslagen i denna del mötts med övervägande positiva omdömen. Mänga av remissinstanserna understryker dock alt en omläggning av slatsbidragsgivningen inte får drabba de mindre kommunerna och kommuner i glesbygd i form av minskade undervisningsresurser. Från de kommunala remissinstanserna påtalas att förstärkningsresursen bör ökas i jämförelse med förslaget och att förslaget om fria och frivilliga aktiviteter leder lill ökade kommunala kostnader.

Till de som tillstyrker utredningens förslag hör bl. a. SÖ, flertalet länsskolnämnder, UKÄ. SSK, Kommunförbundet. LO. SFL. Skolledarförbundet. RHS. MUF, FPU, Elevförbundet, SSKF. UÖ. HCK och bl. a. följande kommuner fio/a5, Göteborg. Haninge. Halmstad. Hudiksvall. Jönköping. Lu-

Prop. 1975/76:39                                                    119

led. Malmö. Norrköping. Västerås, Växjö, Tyresö och Östersund saml bl. a. skolstyrelserna i Arvika,  Nynäshamn, Ronneby och Trelleborg.

Avstyrker forslaget gör RRV och SACO/SR medan bl. a. statskontoret och 5/(/anmäleren viss tveksamhet. 7"COoch5Z. tillstyrker själva principen om fri resursanvändning men anför synpunkter mot själva bidragskonstruktionen. Några länsskolnämnder ställer sig tvekande inför SIAis förslag till resursfördelning mellan kommunerna, framför allt avseende förstärknings-resurser, som i princip innebär en omfördelning av resurser från mindre till större kommuner.

SÖ finner det angeläget alt en skolverksamhet enligt SIAis programförslag snarast kommer lill stånd. Framför allt en friare resursanvändning, men även en mer behovsorienterad fördelning inom och mellan kommunerna underiättar ett genomförande av utredningens förslag. Även om SÖ har den uppfattningen att fördjupade analyser av SIAis förslag om resursfördelning krävs, innan man kan bedöma om det får icke önskade omför-delningseffekten är SÖ därför beredd alt tillstyrka den av SIA föreslagna anordningen för resursfördelning mellan kommunerna som försöksverksamhet i avvaktan pä pågående utredningar inom siaisbidragsområdei. Försöksverksamheten bör enligt SÖ, mot bakgrund av att resursfördelningen enligt utredningens förslag ger olika ekonomiskt utfall för kommunerna, bedrivas regionvis. SÖ tillstyrker SIAis förslag om vilka anordningar som skall vägas in i försiärkningsresursen. SÖ vill särskilt understryka betydelsen av att medel, som beräknats för nya verksamheter under skoldagen samt verksamheten i anslutning lill skoldagen, för ingå i försiärkningsresursen i minst den omfattning SIA föreslagit, om förslagen på dessa punkter skall kunna bli en realitet. En lokall ökad frihet att fördela resurser är inget mål i sig påpekar SÖ. Resursfördelningen får inte leda till att tillgängliga lärarveckotimmar generellt och oberoende av lärostoff, elevproblem m. m. används för att dela undervisningsgruppen i lika slora delar.

SÖ vill beträffande friare resursanvändning i grundskolan markera några principer som ofrånkomligai

- Elever med skolsvårigheter skall ha all hjälp som inom resursernas ram
står till buds för att möta deras behov,

-en påtaglig satsning på förebyggande åtgärder,

- basfärdigheter framför allt i att tala, läsa och skriva skall befästas sä tidigt
som möjligt.

SÖ vill starkt prioritera två grupper i skolan -elever i de lägsta årskurserna samt elever med skolsvårigheter.

UKÄ tillstyrker den allmänna inriktningen hos SlAis förslag, men varnar samtidigt för alt del är ett vanskligt företag att införa ett nytt ekonomiskt syslem inom ett förvaltningsområde.

Prop. 1975/76:39                                                     120

SSK anser att de erfarenheter och kunskaper som man har i kommunerna och deras skolor bör tas till vara för att man skall få en ändamålsenlig och efter lokala behov anpassad organisation och resursanvändning. SSK bedömer det nödvändigt mot bakgrund av SIAis förslag, att göra någon form av modifiering i det nuvarande statsbidragssystemet för att över huvud taget kunna ge kommunerna ökat ansvar för skolans organisation och resursanvändning. Nuvarande system med den utformning del har medger inte delta. SSK pekar pä möjligheten av alt det vore länkbart att med bibehållande av dagens ordning för statens bidragsgivning till kommunerna bemyndiga dessa att inom ramen för nuvarande driftbidrag fritt disponera dessa medel i enlighet med SIAis förslag.

Kommunförbundet instämmer i princip i SIAis förslag till resursfördelning och ökad frihet i resursanvändningen i grundskolan. En ökad frihet i resursanvändningen, utan låsning av resurserna till en viss typ av problem, bör skapa förutsättningar för ett lokalt engagemang där olika handlingsalternativ kan tillgripas. Förbundet pekar på vikten av att den del av förstärkningsresursen, som ej är bunden för finansiering av lärarpersonal, kan ulan de restriktioner som SIA föreslår disponeras för både personal och material. Vidare utgår förbundet från att den ökade friheten i resursanvändning inte kombineras med särskilda krav på detaljredovisning som skulle begränsa skolstyrelsens handlingsfrihet.

SFL, som är positiv till fri resursanvändning, understryker alt man tidigare i olika sammanhang har hävdat att ett av de krav man bör ställa på ett statsbidragssystem för skolväsendel, är att det skall bidra till att ge en likvärdig utbildningsstandard i landets olika delar. Förbundet är dock kritiskt mot ett starkt kommunalt inflytande över det totala statsbidragets användning. Det finns mycket som talar för att ett långtgående kommunalt inflytande över skolan kommer i strid med kravet på en likvärdig utbildningsstandard i landets alla delar. Om kommunema ges ökad frihet att förfoga över slatsbidragsresurserna, vilket SIAis förslag innebär, måste ovill-koriigen grundläggande principer för skolans verksamhet centralt regleras i stadgar och läroplaner fastslår SFL. Enligt SFL bör delningstalet vid beräkning av basresurser i ämnet teckning sättas till 16 elever.

RHS framhåller alt en försiktig övergång till vidgade lokala befogenheter vunnit bifall från en så gou som enig HoS-rörelse, Anslutningen till de-centraliseringslanken är dock icke förbehållslös. För alt en fri resursanvändning skall kunna accepteras måste man tillhandahålla en bättre och mer preciserad målbeskrivning för skolans verksamhet än den som föreligger i nuvarande läroplaner. Därutöver måste en fungerande utvärderingsmodell introduceras.

Utredningens principiella utgångspunkter delas av SSKF, som anser att del är en i grunden socialistisk fördelningsprincip, vilken emellertid kan riskera all urholkas beroende på hur man lokalt kommer att använda de pengar man får.

Prop. 1975/76:39                                                    121

HCK tror all det syslem för resursfördelningen som föreslagits av SIA i flera hänseenden har slora förtjänster, men menar också au systemet måste justeras på sådant sätt att full hänsyn kan tas till sådana variationer i behov som är betingade av olikheter i fråga om frekvensen av elever med handikapp och besvär av olika slag. Statsbidragen får sålunda inte enbart vara relaterade lill det totala antalet elever, det måste lämnas stort utrymme för extra resurser för kommuner som har förhållandevis många handikappade - och så att kommunerna uppmuntras att göra så mycket som möjligt för dessa eleven HCK anser inte att SIA-forslaget tillgodoser detta viktiga behov,

Borlänge kommun anser det positivt att resursema behandlas friare och del är från kommunens synpunkt naturligt all resurserna används där de bäst behövs, Samma uppfattning redovisas av Eskilstuna kommun som också menar alt på alla nivåer har de som arbetar i skolan tillfälle att påverka resursanvändningen och resursfördelningen. Enligt kommunens mening stämmer argumenteringen för den friare resursanvändningen helt med de allmänna demokratiseringsprocesser och utvecklingstrender i samhället som skolstyrelsen strävar efter alt förverkliga inom sill ansvarsområde.

Utredningens definition av basresurs och förstärkningsresurs och kopplingen av den sistnämnda till elevantal kan knappast angripas anser Kalmar kommun. Oavsett angelägenheten av en resursutjämning torde denna medföra svårigheter alt på nu förekommande sätt bereda lärarna - i synnerhet lågstadiets - sysselsättning i den utsträckning undervisningsskyldigheten anger. Lärares engagemang i fria aktiviteter kan bli en tvingande nödvändighet under sådana förhållanden. Kommunen har den uppfattningen, alt problemet är i hög grad en förhandlingsfräga, och innan man fått se lösningen på denna är det ej möjligt alt ha någon mening om hur pass komplicerade de små skolornas problem kommer att bli.

Kristianstads kommun delar utredningens uppfattning att resursfördelningen och resursanvändningen i skolan bör utformas på ett enklare och friare sätt än vad som nu är fallet och ställer sig myckel positiv till utredningens förslag om basresurs och förstärkningsresurs. Utredningen har ej ägnat bas-resursproblemaliken någon närmare analys menar kommunen vilket är otillfredsställande. Det basresurssystem som utredningen föreslår bör förenklas genom att det görs generellt för stadiet. Kommunen anser att förstärknings-resursen bör vara klart skild från basresursen för att kunna behovsstyras utifrån elev- och klassvårigheter. Bas- och förstärkningsresurserna måste utformas så att basresursen är tillräcklig för att undervisa hela arbetsenheten under de fasta aktiviteterna, när det ej finns några direkta skolsvårigheter bland eleverna. Förstärkningsresursen bör vara lill för arbetsenhetens fria aktiviteter och elever med speciella svårigheter. Genom en sådan uppdelning kan förstärkningsresursen styras genom bestyreisen, som får svara för de fria aktiviteternas utformning och omfattning, och elevvårdskonferensen, som får samordna elevvårdsarbetet för eleverna med särskilda behov.

Luleå kommun tillstyrker förslaget om fri resursanvändning, men anser

Prop. 1975/76:39                                                    122

att stor omsorg måste ägnas åt utformningen, som till stor del beror på vilken typ av beslutsfattare skolan fån Generellt är del naturiigt att elever, föräldrar och personal får påverka hur olika resurser skall användas på den egna skolan. Väsentligt är att skolstyrelsen på ett nära sätt har möjlighet att följa verksamheten på de olika skolorna. Detta är ett villkor för att skolstyrelsen skall kunna fordela de fria resurserna till det område, som bäst behöver en förstärkning. Detta talar för att det bör finnas med politiskt ansvariga personer vid resursfördelningen vid de olika skolorna.

En friare resursanvändning medför bättre möjligheter for skolstyrelse och befattningshavare inom skolan alt anpassa arbetet efter de behov som föreligger vid olika skolor menar Lycksele kommun. Möjligheten att prioritera insatser, att väga kostnader mot vänlat resultat osv. verkar stimulerande på den personal som ingår i verksamheten och ökar möjligheten till elev-och personalinflytande i arbetet. Kommunen tillstyrker utredningens förslag att statsbidrag utgår för en basresurs av lärarveckotimmar lika med antalet elevveckolimmar med nu gällande delningstal samt att statsbidrag dessutom utgår för en samlad förstärkningsresurs i huvudsak uttryckt i lärarveckotimmar per elev. Kommunen föreslåratt denna resurs ställs till kommunens förfogande utan föreskrifterom hur resursen skall användas. Liknande synpunkter anför Örebro kommun, som menar alt kommunerna bör fö frihel alt avgöra fördelningen av medel till undervisningsslödjande och övriga fria aktiviteter.

Även Västerås kommun är positiv lill konstruktionen av basresurs och förstärkningsresurs enligt SIAis modell. Det är kommunens uppfattning att den decentraliserade och friare resursanvändningen medför lokalt engagemang ansvar och intresse. Av detta följer även alt inflytande pä resurs-anvär ningen så långt möjligt är bör föras ned till arbetslagens, de anställdas nivå, för att bilda underiaget för engagemang och ansvarstagande i skolutvecklingen. Kommunen anser att beträffande erhållande av basresurserna bör delta förenklas genom att utbetalas i ett totalbelopp till kommunen och utan alltför detaljerade organisationsplaner för enskilda skolenheter inom kommunen. Principerna i medelstilldelningen för gymnasieskolan bör härvid kunna tillämpas.

Uppsala kommun menar att principen om en friare resursanvändning är riklig då den innebär all besluten om var förstärkningsresurserna skall insättas fattas så nära verkställighetsnivån som möjligt. Det är på den nivån - bestyrelse- och arbetslagsnivån - som behoven klart kommer tillsynes och åtgärderna kan styras, dit hjälpen bäst behövs.

Sundsvalls kommun finner det ändamålsenligt att resurserna uppdelas i en basresurs och en samlad förstärkningsresurs samt att resursens användning styrs av elevernas behov och bestäms genom lokala beslut så nära verkställighetsnivå som möjligt. Genom en friare resursanvändning kan man öka det lokala intresset för och de lokala möjligheterna alt utveckla den egna skolans åtgärdsprogram. Även skolstyrelsen i Östra Göinge knyter för-

Prop. 1975/76:39                                                    123

hoppningar till att systemet kan leda till ökat intresse för alla personalkategorier att ta initiativ till utveckling av skolan på olika sätt.

Skolstyrelsen i Karlstad vill understryka principen om frihet för kommunen att utnyttja försiärkningsresursen främst i de skolor där svårigheterna är störst och där man har många elever som behöver särskilt stöd. I delta sammanhang är det lämpligt att prioritera ett antal mål för basfärdigheter hos elever och sammanställa dessa till en basresurs. Denna får i första hand styra undervisning och insatser av förstärkningsresurser, men det är viktigt framhålla att skolan även skall erbjuda alla elever en undervisning som är anpassad till vars och ens förutsättningar och behov. Skolstyrelsen vill kraftigt understryka fördelen med behovsorienterande resursanvändning. Liknande synpunkter anförs bl. a. av skolstyrelserna i Nynäshamn och Trelleborg.

SIAis förslag rörande statsbidragets framlida utformning innebär enligt RRV klara förskjutningar i den nu gällande finansiella ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och bör inte nu bli föremål för ett ställningstagande. Enligt RRVis mening skulle ett genomförande av SIAis förslag föregripa arbetet inom SSK-utredningen. Enligt verket är inte SlAis resursförslag underbyggda och utformade på sådant sätt att konsekvenserna i fråga om ansvarsfördelning och styrsystem samt kostnader och finansiering kan överblickas. SIA anger inte heller närmare hur de nya ansvarsförhållandena skall säkerställas institutionellt. En grundläggande förutsättning för en decentraliserad verksamhet är alt befogenhets- och ansvarsområdena är väl preciserade och avgränsade. Den friare resursanvändning som SIA förordar förutsätter en anpassning av kommunala budget- och redovisningssystemen. Denna anpassning torde i sin tur förutsätta att vissa krav ställs frän statens sida på utformningen av de kommunala budget- och redovisningssystemen i berörda delar påpekar RRV.

Det nuvarande systemet med resursfördelning kan enligt SACO/SRis mening sägas vara på visst sätt behovsorienteral. SACO/SR anser därför, alt det fordras synneriigen starka skäl om man skall döma ut det nuvarande resurssystemet samt den resursfördelning och resursanvändning som det gett upphov till.

Statskontoret delar i sak SIAis uppfattning om behovet av förändringar i de administrativa regelsystemen för skolan, bl. a. utformningen av statsbidragen som i dag ofta försvårar ett rationellt resursutnyttjande på lokal nivå. -Samtidigt framhåller ämbetsverket att även tämligen begränsade förändringar i nuvarande statsbidragssystem för skolan - som från SlAis utgångspunkter får anses eftersträvansvärda - direkt eller indirekt påverkar den ansvars- och kostnadsfördelning som i dag råder mellan stat och kommun. I avvaktan på de övergripande lösningar på hithörande frågor som SSK kan komma alt föreslå, tillstyrker statskontoret endast sådana begränsade förändringar i nuvarande statsbidragssystem som kan åstadkommas utan au förändra grunderna för den faktiska kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

Prop. 1975/76:39                                                    124

TCO anser del angelägel att resursanvändningen i högre grad kan bli problemorienierad och instämmer därför i principerna för resurstilldelning och resursanvändning. TCO har dock vad gäller beräkningen av statsbidraget avvikande uppfattning. SIAis förslag till resursfordelningssystem innebär att många kommuner med stora skolproblem saml åtskilliga glesbygdskommuner får mindre undervisningsresurser än f n. TCO anser delta otillfredsställande. Med anledning därav instämmer TCO i SLis förslag till beräkning av förstärkningsresursen, vilket innebär att denna tilldelas kommunerna enligt ett system med koefficienter motsvarande dem som nu gäller för varje stadium inkl. specialundervisningens koefficient för hela grundskolan.

TCO vill vidare instämma i SLis och SFLis förslag att antalet lärartjänster i kommunerna skall besättas med 110 96 av tjänsteunderiaget. Delta skulle innebära en förbättring av lärartätheten och en bättre vikariesiiuation i skolan. TCO anser detta angelägel. TCO ställer sig tveksam lill all man genom en omfördelning av resurserna huvudsakligen inom nuvarande ram skall kunna åstadkomma genomgripande förbättringar i skolans arbetsmiljö.

Flera kommuner redovisar tveksamhet lill storleken av de .statliga resurserna och lill de konsekvenser som del föreslagna resurssystemet kan få för mindre kommuner och för kommuner i glesbygd. Eskilstuna kommun konstaterar att resurstilldelningen för kommunens del innebären klar minskning för de fasta aktiviteterna. För all kunna bibehålla en god undervisning och i övrigt kunna genomföra SIA i grundskolan krävs uppräkning av försiärkningsresursen. Samma uppfattning redovisas bl. a. av Linköpings kommun. Tyresö kommun förordar att ett särskilt stöd dirigeras till kommuner med stor barnkoncentration. Stockholms kommun anser att det erfordras även fortsättningsvis en resursförstärkning som centralt styrs mot problemregioner exempelvis storstadsområden och utpräglade glesbygdsområden.

Göteborgs kommun anser alt det måste betraktas som otillfredsställande att övergången lill nytt resursfordelningssystem förutsätts ske inom oförändrad kostnadsram vad gäller de fasta läroplansbundna aktiviteterna. Genom att förstärkningsrsursen avses bli helt elevialsbaserad kommer kommuner med höga klassmedeltal alt tillföras resurser från kommuner med låga klassmedeltal. Det är därför angeläget att det statliga bidraget i fortsättningen ges en sådan lotal omfattning att en omfördelning av resurserna till kommuner med större problem inte får medföra besvärande effekter för andra kommunen Samma uppfattning redovisas även bl. a. av Karlskoga kommun, Uddevalla kommun, Uppsala kommun, Jönköpings kommun och Östersunds kommun.

Länsskolnämnden i Östergötlands län har vid företagna resursberäkningar för några glesbygdskommuner inom länet inte funnit, som utredningen konstaterar, små ulan fastmer betydande reduktioner av limunderiagei. Förslaget ger enligt nämndens uppfattning klart negativt utslag för glesbygden och det är uppenbart alt kompensatoriska åtgärder kommer att krävas. Den

Prop. 1975/76:39                                                   125

regionala resursen måste enligt nämnden, utnyttjas i detta sammanhang. Länsskolnämnden bör ges större frihet att utifrån skilda behov sätta in re-sursslöd.

Länsskolnämnden i Norrbotten har funnit alt hela länets glesbygd drabbas av försämrade resurser. Detta framstår som oroväckande med hänsyn till den vidsträckta glesbygd som finns i Norrbottens län. SIA har fört en övertygande diskussion om betydelsen av fria och frivilliga aktiviteter. Då finner länsskolnämnden det desto mer beklagligt att glesbygdens minsta skolenheter får sä obetydliga resurser för fria aktiviteter.

Skolstyrelsen i Pajala menar alt uppehållande av glesbygdsskolor kräver bibehållande av nuvarande resurser. Förutom de länga avstånden i kommunen som nödvändiggör bibehållande av många små skolenheter utgör tvåspråkigheten ett för bygden speciellt problem. Skolstyrelsen poängterar att glesbygdens resurser ej får minskas vilket en enbart på elevantalet baserad förstärkningsresurs medför. I en glesbygdsskola där mänga årskurser undervisas i samma klass bör en gruppuppdelning av eleverna i vissa ämnen kunna ske även om elevantalet är ganska lågt. SlAis resursförslag ger ej möjligheter till sådana nödvändiga gruppuppdelningan Resursförslaget ger ej heller utrymme för några fria eller frivilliga aktiviteter vid små skolenheten Varje klass eller skolenhet borde därför få ett visst minimiantal lärarveckotimmar som förstärkningsresurs. Liknande synpunkler anVörsaw skolstyrelsen I Kil och Arjeplog kommun m. fl.

Även andra remissinstanser som t. ex. kommunförbundet och RHS anser alt en behövlig resursförstärkning i tätorterna inte får ske på bekostnad av glesbygdskommunernas möjligheter, exempelvis kommuner med många B-skolor, att bedriva en meningsfull undervisning.

RHS anmäler alt en del HoS-föreningar i glesbygd har framhållit alt kommunala skolförvaltningar genom det föreslagna resursfördelningssystemel kan frestas alt dra in små skolenheter mot föräldrarnas vilja.

Förslaget om att resurserna för invandrarundervisning skall beräknas enligt nuvarande principer tillstyrks eller lämnas ulan erinran.

Några remissinstanser däribland Halmstads kommun anser alt s ä r s k i 1 d undervisning bör ligga utanför resursramen för förstärkningsresursen. Enligt Uppsala kommuns mening bör särskilda basresurser tilldelas en kommun som Uppsala för undervisning pä sjukhus och vårdinrättningar av regional karaktär.

Beträffande förd e 1 n i ng av förstärkningsresursen föreslår SIA att den större delen fördelas direkt till kommun och kommunens skolstyrelse i sin tur fördelar på rektorsområden. En mindre del av resursen skall fördelas av länsskolnämnderna. Kommunerna skall före sin fördelning på rektorsområden upprätta ett beslutsunderlag grundat på en behovsorienterad modell.

Det är angeläget att framhålla anser SÖ att kommunerna själva måste

Prop. 1975/76:39                                                    126

bedöma vilket beslutsunderlag som är nödvändigt för resursfördelningen. Några centrala direktiv för hur detta skall se ut kan och bör inte utfärdas.

Kommunjörhundet ser fördelar med all länsskolnämnden får förfoga över en viss utjämningsresurs, men vill betona att omfördelning av medel i förhållande till nuläget bör ske med varsamhet. Länsskolnämnderna bör vidare ges möjlighet att, då särskilda skäl föreligger, tilldela kommuner med t. ex. stort antal klasser vid sjukvårdsanstalier och barnhem eller regionalt ansvar för undervisning av elever med speciella handikapp ytteriigare medel för dessa speciella ändamål. En möjlighet därvid skulle kunna vara att dessa "klasser" tilldelades egna basresurser.

TCO anser del angeläget att kriterier för fördelning av resurser både till rektorsområde och inom rektorsområde ytteriigare preciseras och presenteras i sådan form att de kan användas av dem som skall besluta om resursfördelningen inom olika områden.

För att förstärkningsresursens fördelning skall få den förebyggande och behovsorienterande fördelning som avses är det enligt SFL:s uppfattning viktigt att skolstyrelsens beslutsunderiag verkligen blir av den karaktären att det konkret och objektivt avspeglar rektorsområdenas skilda förutsättningar. SFL vill till detta understryka alt en förutsättning för att SFL för sin del skall acceptera en friare resursanvändning är att de i skolan verksamma fackliga organisationerna ges ett starkt inflytande över resursernas användning och fördelning.

SACO/SR anser, alt den metod för disposition av försiärkningsresursen som SIA föreslår kan äventyra lärarnas anställningstrygghet och tjänstgöring i examensämnena. Den innehåller ingen annan bruksanvisning än att viss del skall användas till fasta och viss del till fria aktiviteter. Om SIAis syslem för resursfördelning skulle införas bör menar SACO/SR kommunernas frihet att fördela förstärkningsresursen mellan rektorsområdena begränsas. Varje rektorsområde och stadium bör sålunda enligt SACO/SRis mening vara tillförsäkrad eti visst minimum av försiärkningsresursen. Om inte en sådan spärr införs, riskerar man all kvaliteten på undervisningen i de olika ämnena sjunker avsevärt. För de laborativa ämnenas del är resurstimmarna nödvändiga, eftersom hela klassen inte kan utgöra undervisningsgrupp under laboralioner. Den återstående delen av förstärkningsresursen skulle skolstyrelsen fritt kunna fördela efter de olika rektorsområdenas behov,

Skolledarförbundet stöder förslaget alt försiärkningsresursen skall vara behovsorienterad. Del är nödvändigt att därvid ha ett både enkelt och överskådligt och väl utarbetat system för behovsanalys.

Förslaget om en behovsorienterad resursfördelning har tillstyrkts över lag av de kommuner som har yttrat sig. Förslaget tillstyrks av bl. a. Haninge kommun, Helsingborgs kommun. Jönköpings kommun. Karlskoga kommun. Mörbylånga kommun och Malmö kommun, som framhåller, att skolstyrelserna får en mycket angelägen uppgift ail övervaka, alt den fria resursanvändningen inletederiillojämnheteri utbildningsstandarden. Detta måste

Prop. 1975/76:39                                                    127

ske dels genom omsorgsfull handläggning av fördelningsärendena dels genom en kontinueriig utvärdering och uppföljning av tilldelade resursers användning och effekt.

Gävle kommun tillstyrker förslaget men anser alt svårigheterna är avsevärda och kommunen har bedömt möjligheterna till all exempelvis påverka förändringar i personalens sammansättning vara rätt begränsade med tanke på de många faktorer som är förknippade med denna process.

Norrköpings kommun anser att omdirigering av medel bör göras med stor försiktighet oberoende av vilket slag av social profil som läggs till grund. Ryckighei i tilldelningen slår sönder kontinuiteten i skolarbetet och minskar trivseln i skolan.

5 Övergången från grundskolan till gymnasieskolan och arbetslivet 5.1  Utredningen

5.1.1 Gymnasieskolans innehåll, organisation och resurser

Den nuvarande organisationen av gymnasieskolan trädde i kraft först den 1 juli 1971, således ungefär ett år efter det SIA börjat sitt arbete. Det har därför bedömts nödvändigt att fö ytterligare erfarenheter innan mer omfattande förslag till förändringar kan framläggas.

SIA visar (avsnitt 17.2 och 17.3) att vid sidan av de i jämförelse med grundskolan små undervisningsgrupper med vilka gymnasieskolan arbetar på flera linjer leder del rika systemet med tillval lill uppkomsten av en rad undervisningsgrupper som åldring når maximistorlek. Båda dessa faktorer ger gymnasieskolan helt andra individualiseringsförutsättningar än grundskolan. En elev som haft svårigheter i grundskolan kan genom att dels välja linje, dels inom linjen välja grenar, varianter och tillvalsämnen få en studiegång som bättre passar hans intressen och förutsättningar. Kan dessa val inte tillgodoses och elev erbjuds studieväg som han valt först som ett senare allernaliv kan han däremot möta betydande svårigheter, svårigheter som gymnasieskolan inte har givits resurseratt klara av. Framför allt torde detta drabba elever med svaga basfärdigheter eller läs- och skrivsvårigheter. Som stödåtgärd för elever i första hand i den lågpresierande gmppen är den s. k. mindre studiekursen, som anses överlägsen den fast organiserade längre studiegängen. SIA påpekar att mindre studiekurs har dock kommit att spela en obetydlig roll i skolan.

SIA visar all antalet ej utnyttjade stödtimmar på gymnasieskolan motsvarar mer än 50 "o av tillgänglig resurs, vilket motsvarar underiag för mer än 83 lärartjänster. Den icke uttagna reserven svarar för en ännu större andel än den som angivits ovan. Uttryckt som kvot per elev motsvarar stödundervisningen 0,0146 lärarveckotimmar.

Prop. 1975/76:39                                                    128

Specialundervisningen på gymnasieskolan har samma struktur som på grundskolan, dvs. den kan ges i specialklass eller i form av samordnad specialundervisning, men riktlinjerna är annorlunda. Specialundervisning för intellektuellt utvecklingshämmade elever får anordnas endast i specialklass.

SIAis undersökningar visar att klasser för intellektuellt utvecklingshämmade är i huvudsak koncentrerade lill verksiadsteknisk linje eller lill specialkurser som hemieknisk skola. Spridnigen är ringa. Eftersom stöd lill intellektuellt utvecklingshämmade inte får ges som samordnad specialundervisning innebär nuvarande konstruktion all elever utanför vissa större orter inte kan få något stöd. Inom de orter, där specialklasser finns, blir följden en styrning mot ett synneriigen begränsat yrkesval.

Den samordnade specialundervisningens omfattning och struktur kartlades genom en undersökning vid samtliga gymnasieskolor där någon linje förekom. Enligt denna motsvarar det totala antalet lärarveckotimmar ca 160 eller, uttryckt som kvot per elev 0,0007. Motsvarande i grundskolan är 263 gånger större. Inberäknai specialklasser motsvarar specialundervisningen 0,0181 lärarveckotimmar per elev.

Sedan utredningens beräkningar genomfördes har i prop. I974il (bil. 10) föreslagils, all en viss utökning skall ske av gymnasieskolans stödresurser som motsvarar 0,0037 lärarveckotimmar per elev.

Tid lill förfogande (TTF) svarar för ett betydande antal aktiviteter i gymnasieskolan, däribland också studieiekniska och biblioteksiekniska träningsprogram och handledning i specialarbeten. Det karakteristiska för TTF är inte enbart att de står till skolledningens förfogande för olika program och insatser ulan också alt de är obligatoriska enligt timplan. Delta medför ibland att timmarna fylls med program som av eleverna inte alltid upplevs som meningsfulla, vilket medför att eleverna uteblir i betydande omfattning.

Systemet med grupplimmar för studieteknisk träning tillför gymnasieskolan i årskurs 1 en ganska betydande resurs som totalt motsvarar ca 7 600 lärarveckotimmar läsåret 1972/73. Fördelningen av insatserna på olika linjer är traditionellt betingad och systemet har en påfallande stelhet.

SIA anser att lika litet som på grundskolan finns det på gymnasieskolan anledning att genom preciseringar låsa den lokala skolenhetens bedömning av hur tillgängliga medel bäst skall komma att gagna eleverna. Skolenhetens ledning bör vid utformningen ges betydande frihel all själv forma ett program men bör vägledas av samma mål som gäller för grundskolans förstärkningsresurs. Skolledningen bör ha samma skyldighet som den lokala ledningen i grundskolan alt följa och utvärdera resultaten av de gjorda insatserna och på grundval av utvärderingen göra därav motiverade andra prioriteringar.

Prop.1975/76:39

129

1 gymnasieskolans samlade förstärkningsresurs bör ingå nuvarande resurser för

	Totalantal	Motsvarar
	Ivir'	i kvot lvtr/elev
1 stödundervisning'	3 450	0,0146
2 specialundervisning'	4 260	0,0181
3 grupptimmar i åk 1	7 600	0,0323
4 timmar till förfogande	7 270	0,0309
5 frivillig undervisning	5 250	0,0072
6 särskild undervisning	1700	0,0072
Summa	29 530	0,1255

' Beräknat på läsåret 1972/73

' Tillkommer en kvot om 0,0305 enl, prop. I974il

Sammanförandet av resurserna och en genomtänkt planering av deras utnyttjande bör menar SIA betydligt höja effektiviteten i arbetet. Utredningen finner all del är nödvändigt att ytteriigare förstärka gymnasieskolans stödmöjligheter med tanke på att stora problem finns då det gäller att på bästa sätt stödja de elever som har påtagliga läs- och skrivsvårigheter. Resurser motsvarande ytteriigare en grupptimme i årskurs 1 på tvååriga linjer bör tillkomma främst med hänsyn till svårigheterna på de tvååriga yrkestekniska linjerna vilka för närvarande endast har en gmpptimme mot fyra på de äldre gymnasielinjerna. Resurstillskottet motsvarar ca 2 500 veckotimmar.

Den samlade förstärkningsresursen i gymnasieskolan bör därför med hänsyn också lagen till riksdagens 1974 fattade beslut uppgå lill 0,15 Ivtr per elev.

Fasta grupper (specialklasser) för elever med hörsel- och synskador och för rörelsehindrade elever bör helt utanför denna kvot kunna inrättas av de kommuner där behov föreligger eller dit fasta grupper koncentreras.

På grundval av den lokala skolledningens programförslag och skolenheternas sammansättning och struktur bör skolstyrelsen fördela tillgängliga medel inom förstärkningsresursen på de olika gymnasiala skolenheterna i kommunen.

Skolledningen kan lägga ut obligatoriska program för eleverna i samma omfattning som TTF för närvarande är upptaget pä limplanen.

5.1.2 Ändringar i gymnasieskolans timplan

Lika litet for gymnasieskolan som för grundskolan har utredningen bedömt det som sin uppgift att arbeta med revisioner av gällande timplanen På några områden föreslår dock utredningen mindre ändringar och vill framför allt peka pä vikten av alt gymnasieskolans språkstruktur snarast un-

9 Riksdagen 1975/76.  I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    130

derkaslas en översyn. Delta bör ske som ett samlat förslag från skolöverstyrelsen i samband med det löpande läroplansarbetet.

Ämnet svenska är ett av skolans centrala färdighelsämnen (17.5.1). Del erhåller på tre- och fyraåriga linjer 3 vtr i åk 1, på tvååriga linjer 4 vtr (undanlag vårdlinjen). Till ämnet svenska är knutet en s. k. grupptimme, dvs. klassen kan under en veckotimme delas. På de tvååriga yrkestekniska linjerna utgör detta den enda grupplimmen.

Klasstorieken är på åtta av de yrkestekniska linjerna 16 elever. I ämnet svenska gäller emellertid samläsningsskyldighet och delningsialet 30. På grund av lärarsituationen är det ofta omöjligt att konstruera undervisningsgrupper om 30 elever. Elevantalet blir ibland i stället 32, dvs. 16 -i- 16 elever.

För elever på grundskolan med svaga läs- och skrivfärdigheter måste övergången till gymnasieskolans stora elevgrupper i svenska i åtskilliga fall innebära avsevärda svårigheter. Under 75 % av tiden bedrivs undervisningen i många fall i undervisningsgrupper på 30 eleven Svenskundervisningen på de tvååriga yrkestekniska linjerna, där ämnet endast förekommer i årskurs 1, för svagare elever ger föga eller inget utbyte. Dessa elever riskerar då att lämna gymnasieskolan med lika svaga basfärdigheter i läsning och skrivning som dä de avgick ur grundskolan.

SIA föreslår att i stället för fyra timmar med 30 (32) elever utläggs två timmar med 16 elever jämte en tredje timme som stödundervisning eller att i stället för fyra limmar läggs tre ut, därav tvä i 32-grupp och en i 16-grupp. Under en timme fungerar svenskläraren som resurslärare i yrkes-tekniskt ämne för alt hjälpa och träna elever i läsning av insiruklionsmalerial eller att del av förstärkningsresursen binds till avdelningar med speciella svårigheter. En timme kan exempelvis utläggas som 30-grupptimme, tre timmar i 16-grupp.

Den faktiska gruppstorieken bör i gymnasieskolan liksom i gmndskolan anpassas lill elevsiluation och lärarna fungera som arbetslag och arbeta med flexibla gruppsloriekar inom totalramen.

Eleverna i årskurs 1 på de treåriga humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna i gymnasieskolan kan välja mellan två alternativa kurser i matematik (17.5.2). Eleverna i årskurs 1 på den treåriga ekonomiska linjen kan välja mellan två alternativa kurser i naturkunskap. Båda dessa valmöjligheter synes ha ytterst begränsat värde för eleverna och utredningen föreslår att på humanistisk och samhällsvetenskaplig linje erbjuds endast Ma SE-kurs, på ekonomisk linje endast en kurs i naturvetenskap då de resurser som f n. är bundna i dessa kursuppdelningar torde komma den samlade verksamheten i årskurs I bättre till godo i form av ökad resurstid.

Variationen i gymnasiets språkstruktur (17.5.3) har en positiv verkan genom att möjliggöra individuella studieval. Men den har också negativa effekter på arbetsmiljön totalt sett: svag motivation vid de ettåriga C-språk-studierna, upprepade lärarbyten i språk mellan varje årskurs, fleriärarsystem i samma språk speciellt i årskurs 3, splittrad arbetsordning (schema) för

Prop. 1975/76:39                                                    131

elever, samt dålig "social miljö" i språkgrupperna. Eleverna känner inte varandra ens i slutet av vårterminen. Vid en större gymnasieskola kan en språkgrupp rekryteras från 7-8 olika klasser.

Strukturen har också en styrande effekt på sludievalen i grundskolan. 1 praktiken avgör tillvalet redan i årskurs 6 möjligheterna att gå tre- och fyraårig linje på gymnasieskolan. Elev utan B-språk i gmndskolan tvingas att på linjerna HSNE läsa två nybörjarspråk i årskurs I. Eftersom just dessa elever har en icke-språklig inriktning ställs de i en synneriigen svår situation. Val i årskurs 6 av annat ämne än B-språk på grundskolan är därför i praktiken avgörande också för linjevalet i gymnasieskolan. Endast tvååriga linjer eller teknisk linje torde bli aktuella för elever med dessa tillval.

SIA visar fyra olika alternativ till ändrad språkstruktur som underiag för diskussion

1   Naturvetenskaplig linje blir liksom teknisk linje iväspråkig. Elev läser utom A-språk antingen B- eller C-språk. Samtliga språkkurser blir treåriga.

2   Generellt genomförs den språkstruktur som tillämpas vid SSG-skolor.

3   Alternativ 2 kompletteras med alt estetisk variant och klassiska varianter överförs till utökad studiekurs. Social variant föriäggs enbart till S-linje och enbart som alternativ till B-språk.

4   Alt varje elev läser två moderna språk pä gymnasiet: A-språk och alternativt B- eller C-språk, dvs. samma struktur som pä N-linjen i SSG-modellen och på T-linjen f n. Fördelarna med denna modell vore att valen i årskurs 6 ej längre skulle ha styrande effekt, att tidsvolymen för de språk eleven valt att studera blir betydligt större, gruppreduktioner upphör, samläsningar får starkt minskad betydelse och positiv effekt på schemat. Ingen elev skulle således bli trespråkig i gymnasiet annat än i samband med utökad studiekurs medan samtliga elever fick en betydligt utökad träning i två språk, där effekten också kunde förväntas betydligt ökad genom språkgruppernas och lärarlilldelningens konstans.

5.1.3 Övergång från grundskolan till gymnasieskolan

Till skillnad frän tidigare behandlade övergängar mellan olika stadier är övergången från grundskolan till gymnasieskolan av väsentligen annan karaktär och förknippad med problem av annan art än övergångarna från förskola, lågstadium och mellanstadium till närmast högre stadium.

Ett av målen med den nya gymnasieskolan har varit att ansvara för att så många som möjligt får del av den utbildning som samhället erbjuder genom de olika linjerna och specialkurserna på gymnasieskolan. Det har varit av centralt intresse för SIA att bevaka den fortsatta utbildningen för de elever som av olika anledningar inte når fram till eller klarar av utbildningsmålet. Del gäller både teoretiska och praktiska utbildningsvägar inom gymnasieskolan.

Prop. 1975/76:39                                                     132

En majoritet av en årskull elever från årskurs 9 direkt övergår till studier vid gymnasieskolan. Andelen skiftar något i olika kommuner i landet. Utredningen redovisar övergångsfrekvensen från några kommuner och från landet i stort, som pekar på en direkt övergång på 66 - 78 %. En inte ovanlig uppfattning har varit att andelen som fortsatt till gymnasiestudier varit betydligt högre. SIA finner det angeläget, att främst den lokala skol-statisliken förbättras, så alt säkra och snabba informationer kan lämnas som underiag för åtgärder av olika slag.

En relativt stor andel ungdomar, minst var fjärde elev från grundskolan, söker sig alltså andra vägar för utbildning eller övergår till arbeten eller förblir arbetssökande och arbetslösa. Dessa 25 % ungdomar bör följas vidare under någon lid efter grundskolans slut för att de skall kunna erbjudas ytterligare sludieorientering eller lämpliga arbeten i den mån de själva inte har kunnat skaffa sig utbildning eller arbeten. SIAis undersökningar kring studieavbrott har visat, att del finns ett stort behov av hjälp åt dessa ungdomar. Vissa av dem är i behov av särskilda åtgärder för alt möjliggöra en för dem lämplig utbildning eller behöver hjälp för inplacering i arbetslivet.

Ett stort antal studerande, framför allt inom de s. k. specialkurserna, ut-göres av vuxenstuderande. Många av dessa har annan grundutbildning bakom sig och går i kurser av närmast postgymnasial karaktär (t. ex. kurser för fritidspedagoger, ekonomiska specialkurser, tekniska påbyggnadskurser m. fl.). På gymnasieskolans linjer studerar även ett ganska stort antal elever som gjort uppehåll i studierna efter grundskolans slut. Läsåret 1971/72 var t. ex. inom årskurs I i gymnasieskolan i Örebro inte mindre än 30 "n av eleverna 20 år eller äldre.

5.1.4 Öveigången från grundskolan till arbetslivet

Utredningen har funnit det angelägel att studera den grupp elever som inte påbörjar någon utbildning i gymnasieskolan. Redan pä ett tidigt stadium i studieavbroltsundersökningarna framkom att de ur utredningens synpunkt var av större intresse än de elever som av någon anledning avbröt studierna under pågående utbildning. Studieavbrottsundersökningarna kom därför att så långt det varit möjligt även omfatta de elevgrupper som ej fortsalt sin utbildning i gymnasieskolan.

Vid SlAis uppföljningsundersökningar har följande elevgrupper, som ej fortsätter i gymnasieskolan, bedömts angelägna att närmare studera och uppmärksamma: siudieavbrytare från grundskolans årskurs 9, ungdomar som ej övergår till gymnasieskolan, förvärvsarbetande ungdomar som ej sökt lill gymnasieskolan samt de som sökt till gymnasieskolan men ej kommit in, de som sökt lill gymnasieskolan och kommit in men avböjt, arbetslösa ungdomar och ungdomar som går om årskurs 9.

Prop. 1975/76:39                                                    133

För ett fåtal elever i grundskolan årskurs 9 och i viss mån även i årskurs 8 är normal skolundervisning och skolgång svår all genomföra. 1 första hand är svårigheterna av social art. Skolans möjligheter alt hjälpa dessa elever till rätta är tyvärr begränsade. Deras skolgång kännetecknas av hög frånvaro och en negativ inställning till skolan. Elevgruppen synes vara av storieksordningen 3 % av årskursens elever med en mycket stark överrepresentation av pojkar. För denna elevgrupp har SIA i annat sammanhang lagt förslag om anpassad studiegång.

Den grupp ungdomar som helt avstår från att söka lill gymnasieskolan omfattade i Örebro 10 % av årskullen. SÖis statistik från hela landet för november 1973 visaratt 16 % av en årskull eleverej sökt till gymnasieskolan. Undersökningarna visar att denna grupp elever omfattar ett betydande antal skoltrötta elever från grundskoletiden. De har svårt all tänka sig en fortsatt utbildning utöver den obligatoriska skolgången. De söker sig ut lill arbeten eller i sysselsättningar där någon form av utbildning finns inbakad i arbetet. En betydande del, ungefär hälften av dem, söker sig tillfälliga arbeten eller sysselsättningar, som knappast är förenade med någon utbildning för ett bestämt yrke. Gruppen innehåller en stor del f d. specialklass- eller specialundervisningselever. Elevgruppen synes i stor utsträckning komma att hamna inom läginkomslyrken. Gruppen har i större utsträckning än övriga grupper haft skolsvårigheter av olika slag. Gruppen har varit svår all motivera för fortsalt utbildning.

Elevgruppen som sökt men ej kommit in omfattar i Örebroundersökningarna ca 5 % av årskullens elever från årskurs 9. I regel har dessa ungdomar varit lågpresierande i gmndskolan. Betygen har ej räckt lill för inträde på de linjer som de helst önskat komma in på. De har hellre avstått från gymnasieutbildning än alt påbörja en utbildning som de inte varit intresserade av. Ambitionen har i flertalet fall legat lite väl högt med hänsyn lill de betyg som de kunnat uppvisa.

De som avböjt gymnasieskolan omfattar för Örebros del ca 3 96 av årskullen från gmndskolans årskurs 9. Elevernas grundskolebetyg är relativt låga. Del synes som om dessa elever i större utsträckning än tidigare nämnda elevgrupper föll arbeten med inslag av yrkesutbildning. De har kunnat välja mellan två tänkbara alternativ, skolutbildning eller arbete i kombination med utbildning. Arbete har tydligen kommit att framstå som del mest attraktiva alternativet. I förhållande lill övriga förvärvsarbetande ungdomar synes de beflnna sig i en relativt gynnsam situation.

En mindre grupp ungdomar återfinns varken i utbildning eller i arbeten året efter det att de slutat grundskolan. I Örebroundersökningarna omfattade denna ungdomsgrupp vid uppföljningen drygt ett år efter grundskolans slut ca 3 96 av årskullens elever. Denna grupp ungdomar, som går arbetslösa lång tid efter avslutad obligatorisk skolgång, synes vara den mest angelägna att följa upp efter skolgångens slut. De har haft svårt alt göra sig gällande

Prop. 1975/76:39                                                    134

på arbetsmarknaden. De har vanligtvis heller ingen önskan att fortsätta utbildningen i någon skola. De har i regel svaga betyg från grundskolan. De befinner sig psykologiskt i ett markant underiäge. De är i regel mer oföretagsamma, hämmade, blyga och ängsliga än övriga elever. De kommer i större utsträckning från hemmiljöer, som inte förmår att hjälpa barnen i deras utbildning, yrkesval eller sökande efter arbete. Både ungdomarna själva och deras föräldrar visade sig vid de kontakter som logs i hög grad hjälpsökande beträffande utbildning och arbeten. Till den arbetslösa gruppen hörde även några ungdomar som hade svårigheter på grund av sjukdom eller lindrigare handikapp. Varken skolan eller arbetsmarknadsmyndigheterna har haft tillräckliga resurser att följa upp denna kategori ungdoman Omkring 2 96 av årskullen som tillhört avgångsklasserna i åk 9 i grundskolan går om åk 9. Skälen är i flertalet fall svårigheter av fysisk eller psykisk art, som under grundskolans sista år nedsatt funktionsförmågan. Betygen har i regel blivit lidande på grund därav och ej kommit att motsvara tidigare resultat.

5.1.5 Studieavbrotten

Andelen elever, som avbryter skolgången i dag, är mindre än vad fallet var under de tidigare skolformerna realskola och gymnasium där en betydande andel elever blev föremål för kvarsittning och uikuggning och dessutom slutade en del elever skolan av andra skäl. 50 96 av realskoleelverna under mitten av 1950-talet försenades eller hindrades i sina studier genom kvarsittning, uikuggning eller på grund av andra orsaken Över hälften av dessa lämnade skolan för gott. De erfarenheter rörande siudieavbrytare, som praktiskt erhållits från elevvårdande, sociala och pedagogiska institutioner i och utanför skolan, ger vid handen att problemen är allvarligare ju lägre åldersnivå som avbrottet sker på. Studieavbrott från grundskolans högstadium måste generellt ses som en för individen olycklig lösning på en missanpassad skolsituation. För de allra flesta siudieavbrytare på grundskolans högstadium är studieavbrottet i sig självt ett symptom på en besvärande totalsituation. 1 dessa fall är hemmiljön, kamratsiluationen, fritidsmiljön jämte personliga svagheter mer avgörande än vad skolsituationen är. Skolsituationen kan därför inte åtgärdas utan att den övriga miljön samtidigt uppmärksammas och åtgärdas på något sätt. Siudieavbrytare från grundskolan befinner sig dessutom i ett betydligt allvariigare läge jämfört med siudieavbrytare på högre nivåer genom sina sämre färdigheter och bristfälliga baskunskapen

Det faktaunderiag om studieavbrott i gymnasieskolan som utredningen stöder sig på bygger på forskningsresultat från Västmanlandsprojektei, Öre-broprojeklet och en lokal undersökning i Östersunds kommun. Spridningen

Prop. 1975/76:39                                                    135

av sludieavbroitsprocenten är stor och varierar mellan olika gymnasieskolor i kommunen från lägst 8 96 lill högst 27 96. De lägsta talen, omkring 8 96, återfinns i första hand i de skolor, som har flest teoretiskt inriktade gymnasielinjen De högsta talen, 27 96, härrör frän de gymnasieskolor, som har övervägande praktiskt inriktade gymnasielinjer. Högsta andelen studieavbrott förekommer inom de tvååriga linjerna. Genomsnittligt är studieavbrotten i dessa linjer dubbelt så höga som inom de treåriga linjerna. Dock förekommer stora skillnader inom olika tvååriga linjer, inom vissa linjer uppgår studieavbrotten till endast 5 96, i andra, främst inom vissa byggtekniska linjer, når studieavbrotten upp till närmare 30 96. Inom de treåriga linjerna fördelar sig studieavbrotten ganska likartat. Värdena ligger mellan 7 och 10 96.

Studieavbrytarna är i stort sett lika fördelade på de båda könen. De elever som avbryter studierna i gymnasieskolan uppvisaren ganska heterogen bild. Ett belägg för heterogenileten bland studieavbrytarna i gymnasieskolans åk 1 utgör betygen. Betygen från grundskolans åk 9 är tämligen normal-fördelade och överensstämmer väl med fördelningen för hela undersökningsgruppen. Siudieavbrytarnas betyg skiljer sig ej pä något markant sätt från de kvarvarande elevernas betyg. Studieavbrotten sker under hela läsåret men är vanligast i början och slutet av läsåret. Något generellt samband mellan studieavbrott och senare intagningsalternativ kan inte beläggas anser utredningen. Vilka faktorer som varit avgörande i studieavbrotten kan ännu inte bestämmas. Men i mänga fall synes t. ex. skoltrötlhet, som av eleverna ofta nämns som orsak bakom studieavbrott, inte självklart vara grundad i gymnasieskolan. Undersökningsdata tyder på att studieavbrytarna redan under högstadiet eller ännu tidigare upplevt sämre trivsel och mindre god anpassning än övriga elever.

Följande förstahandsskäl till studieavbrott anger eleverna vid de personliga intervjuerna. Skälen är rangordnade med de vanligaste orsakerna nämnda först.

Kategori	Studieavbrottsorsak	Procent	av studieav-
		brytarna	som anger
		orsaken	i fråga
Grupp 1	Felval	24
Grupp 2	Skoltrötthet	18
Grupp 3	Svårigheter att klara kurserna	15
Grupp 4	Psykiska och/eller sociala problem	15
Grupp 5	Erbjudande om attraktivt arbete	10
Grupp 6	Somatiska sjukdomar	8
Grupp 7	Lärar - undervisningsproblem	7
Grupp 8	Taktiska skäl	3
	Summa 100

Prop. 1975/76:39                                                    136

För att minska dessa felval fordras menar utredningen mer omfattande och djupare information från syo-funktionärer. Ett yrkesval är en ganska omständig process, som kräver lid och överväganden.

Den näst största gruppen siudieavbrytare vid en uppdelning i olika orsaksfaktorer utgörs av de elever som anger skoltrötthet och skolleda som huvudargument, SIA konstaterar att studieavbrott av det här slaget torde ha kunnat undvikas, om gymnasieskolan haft möjligheter att omedelbart ta sig an dessa elever. Säkeriigen skulle rätta informationen från grundskolan och en viss utökad lärarresurs ganska enkelt ha kunnat klara av dessa elevers situation på gymnasieskolan. Det synes som om vissa elever med framför allt vissa intellektuella svårigheter och uttalade läs- och skrivsvårigheter kommer i kläm på grund av bristande resurser av stödkaraktär i gymnasieskolan.

En mindre del av studieavbrytarna är s. k. taktiska, dvs. de föredrar att hoppa av, när de märker att betygen inte kommer alt nå upp till de värden som behövs for alt komma in på vissa spärrade utbildningsvägar. De bedömer gymnasiestudierna som bortkastade ur meningssynpunkl för inträde till viss högre utbildning. Enligt erfarenhet från de senaste åren är dessa avhopp vanligt förekommande under slutet av andra eller tredje gymnasieåret.

Antalet elever som avbrutit studierna under del andra studieåret i gymnasieskolan uppgår till 7 96 av det antal elever som påbörjade studier i årskurs 2. Från de preliminära resultaten kan följande orsaker till studieavbrotten i årskurs 2 redovisas.

Orsaker                              Procent av siudieavbrytare i åk 2

Dåliga betyg, skoltrötthet  50
Betygshets,     konkurrens,     stress,

m. m.                                  22

Fått arbete, vill hellre arbeta praktiskt           22

Fel linje                                4

Somatisk sjukdom                2

Summa 100

En kraftig skillnad föreligger både vad gäller linjetillhörighet och orsaker till avbrotten i jämförelse med motsvarande i årskurs 1. I årskurs 1 var avbrotten störst på de praktiskt inriktade linjerna. 1 årskurs 2 är förhållandet tvärtom. Studieavbrotten på de praktiskt inriktade studievägarna är obetydliga, ca 4 SV), medan avbrotten på de teoretiska studievägarna uppgår till ca 10 % och då främst de treåriga.

Belygshets, konkurrens, stress, psykisk insufficiens eller en utbildningspessimism som uttrycks i "utbildningen leder ej till någonting" anges av en inte oväsentlig grupp elever. En del elever har ansett att ett arbete eller en yrkesutbildning är mera värt att satsa på än studier i gymnasieskolan.

Prop. 1975/76:39                                                    137

SIA visar detta diagram av en årskull elever i Örebro under fyra år.

Genomlord:! stuciier

lii påboriade - ej genomförda studier

studieavbryTare i åk 3  14 st

siudieavbrytare åk 2    48 st

siudieavbrytare åk 1   135 st

arbetar                   173 st

studerar pä annan ort     8 st
arbetslösa                25 st

avflyttat                   24 st

ej spårade                15 st

går om åk 9              27 st

siudieavbrytare åk 9    40 st

Äiskijll eipver född.i 1955

Antalet elever som avbrutit studierna under det tredje året utgör 5 96 av det antal elever som började studierna i årskursen. Antalet typer av orsaker i årskurs 3 är mindre än i tidigare årskurser. Samma orsaker som i årskurs 2 återkommer dock i årskurs 3. Flertalet siudieavbrytare anser

Prop. 1975/76:39                                                    138

sig få för dåliga betyg, om de fullföljer utbildningen och väljer därför att i tid avbryta studierna.

De siudieavbrytare som anger psykisk press, stress och konkurrens som förslahandsorsak har otillräckliga betyg som andrahandsskäl. De har svårt att avgöra vad som är orsak och verkan i de här avseendena. Antingen har den psykiska pressen försall dem i ett läge som gjort all de inte orkat med läsningen eller också har betygen sjunkit och utgjort den primära orsaken lill alt den psykiska pressen gjort sig allt mer kännbar och upplevts som utlösande orsak lill studieavbrottet. Betygstaktiska skäl finns dock klart med i bilden även hos dessa elever.

Betygshetsen är uppenbar för dessa två nämnda grupper av elever. Senaste terminsbetygen från gymnasieskolan anger att chanserna att komma in på vissa uibildningsvägar inte är särskilt gynnsamma. Däremot pekar betygen från åk 9 på betydligt gynnsammare chanser.

Avbrytarna i åk 3 är sålunda lill övervägande delen s. k. belygstaktiker.

Enligt SIA söker en stor andel hjälpundervisningselever vidare till gymnasieskolan (avsnitt 13.10). Men tyvärr är andelen som inte fullföljer studierna förvånansvärt hög. För del första reduceras gruppen i samband med intagningen. Alla sökande kan ej av olika skäl antas till utbildning. För del andra infinner sig en betydande del elever ej vid utbildningens början. De avstår med andra ord från de platser de kommit in pä. Andelen av de intagna, som påbörjar studierna i gymnasieskolan, har redan minskat med omkring 20 96. Andelen som tar sin platser i gymnasieskolan i anspråk torde alltså uppgå till mindre än 60 96.

Studieavbrotten är även betydligt högre för hjälpklasseleverna. Dala från Västerås och Örebro visar en studieavbrottssiffra på ca 40 96 av den grupp elever, som påbörjat studierna. Studieavbrottsbenägenhelen visar även en tendens att ha tilltagit under perioden 1965-1973.

SIA visar all det beträffande uppföljningen av f d. hjälpklasselever och övriga specialundervisningselever, föreligger stora brister trots kontaktlä-rarverksamhelen. Enhetliga rutiner saknas. Del råder osäkerhet beträffande ansvaret för den fortsatta uppföljningen. Bristerna är större ju mindre kommunerna är.

5.1.6 Återkommande utbildning i gymnasieskolan

Av de elever som inte omedelbart påbörjar gymnasiestuder efter avslutad grundskola eller gör studieavbrott återkommer en inte oväsentlig del lill utbildning i gymnasieskolan inom de närmaste fem åren.

Från Västmanlandsprojektet som följt en årskull elever, som lämnade grundskolan årskurs 9 år 1966, rapporteras, alt av de 25 "n av årskullen, som ej påbörjat gymnasieskolstudier direkt efter grundskolan, har hälften inom en 4-årsperiod genomfört utbildning vid gymnasium, fackskola eller yrkesskola, 25 % av dessa har genomfört utbildning inom de teoretiska

Prop. 1975/76:39                                                    139

linjerna. I hur stor utsträckning studieavbrytarna återkommer är däremot
okänt.                            .                        .   =.

En betydande återkommande utbildning av det här slaget är realistiskt att räkna med. Del finns tydligen hos vissa elever ett starkt behov av en sådan mognadspaus, då man vill utveckla sig själv som människa, fri från det tryck och tvång, som skolan innebär. Det gäller för skolan att dels förstå att sådana motiv är starkt framträdande hos vissa elever, dels hjälpa dem till rätta i en legitim återkommande utbildning. En uppföljande verksamhet från skolans sida synes ur den synpunkten vara en värdefull hjälp för många ungdomar. De flesta söker sig förr eller senare lill någon form av utbildning. Skolan bör alltså räkna med och hjälpa till i en sådan utbildningsgång.

5.1.7 Utredningens åtgärdsförslag

Utredningen finner det angelägel att särskilda insatser görs för alt förstärka och förbättra studie- och yrkesorienteringen (syo) inom grundskolan. Förstärkningen bör innefatta följande åtgärden

Utökad praktisk yrkesorientering. För de elever som avser att utbilda sig inom de yrkesiekniska linjerna och som är osäkra om sitt val bör beredas utökade möjligheter att praktisera och göra studiebesök för att konkret bekanta sig med den yrkesverksamhet som de avser att välja samt för de extremt skoltrötta eleverna bör en viss del av utbildningen kunna fullgöras i form av praktik inom en yrkessektor, där en fortsatt utbildning kan bli aktuell. För en stor del elever som ej påbörjar studier i gymnasieskolan är en fortsatt syo-service nödvändig. Denna grupp uppgår till minst 40 %. Ansvaret för dessa ungdomars vidare utbildning och ar-beisplacering synes vara otillräckligt förankrat hos olika institutioner i samhället.

Utredningen föreslår, alt innan ansvarsfrågan helt har lösts i samverkan med övriga myndigheter, skolan ålägges uppgiften att följa upp samtliga elever efter grundskolans slut under en viss lidsperiod. Förslagsvis skulle denna period omfatta två år. Därefter bör om det befinnes behövligt ansvaret övertas av annan myndighet, framför allt arbetsmarknadsmyndigheten. Ansvaret bör åläggas skolstyrelsen i varje kommun.

Dä de nuvarande syo-funklionärerna pä grundskolans högstadium och pä gymnasieskolan ej helt kan belastas med denna krävande arbetsuppgift föreslås att syo-organisationen inom skolväsendet förstärkes med en, förslagsvis benämnd, elevkonsulent vid varje intagningsnämnd. Principenbör vara att syo-konsulenterna inom varje skola ansvarar för studie- och yrkesorientering även åt elever som återkommer eller remitteras lill egen skola (den skola de tillhört under skoltiden) för hjälp i utbildnings- och yrkes-orienteringsfrägor. Ett intimt samarbete förutsattes i detta avseende mellan elevkonsulenten och syo-konsulenterna.

Inom flera kommuner har man i dag en begränsad verksamhet som i

Prop. 1975/76:39                                                    140

första hand haft till uppgift alt följa upp elever som gått i hjälpklasser eller på annat sätt fått hjälpundervisning. Dessa uppgifter har omhänderhafls av s. k. konlaktlärare, vilka i regel varit speciallärare med nedsättning under några veckotimmar för uppgiften. Konlakilärarnas verksamhet har utfallit positivt. Den individuella och personliga kontakt som kontaktlärarna haft med en mindre grupp elever som de väl känner till sedan skoltiden har utgjort goda förutsättningar för en väl tillrättalagd hjälp åt dessa ungdomar. Utredningen finner denna form för hjälp och stöd åt ungdomar med speciella svårigheter så värdefull att den bör bibehållas och även erbjudas åt övriga elever som är i behov av sådan uppföljande verksamhet. Ansvaret för studie-och yrkesorientering ligger hos syokonsulenten på samma sätt som för övriga elever, men konlaktläraren bör biträda denne och vara en förmedlande länk mellan elev, föräldrar och syo-verksamheien, yrkesvägledningen.

SIA anser att syon på gymnasieskolan är i behov av en viss hjälp från psykologer som kan utföra anlagsprövningar, iniressemälningar m. m. Anlagsprövningar bör samordnas med arbetsmarknadsmyndigheternas resurser på området. En gemensam satsning från skolan och arbetsmarknadsmyndigheten kan lättare möjliggöra de ekonomiska förutsättningar som erfordras.

SlAis gymnasieundersökningar ger belägg för att den ömsesidiga informationen mellan grundskolan och gymnasieskolan lämnar en del övrigt all önska. Eleverna från grundskolan känner sig ibland dåligt informerade om gymnasieskolan. Utredningen finner del angeläget alt personal i gymnasieskolan, skolledare, syokonsulenter och lärare, själva informerar i viss utsträckning om den skolform, de linjer och kurser som de handhar. Informationen bör omfatta både teoretisk information och konkret sådan i form av väl planderade studiebesök. Gymnasieskolan skulle besparas många problem om den själv utformade och genomförde en information av nämnt slag. Informationen lill föräldrar bör på samma sätt som lill eleverna ges på ett både lättfattligare och mera konkret sätt. Även här gäller att den bästa informationen är gymnasieskolan själv. Alt gå omvägar över syo-funklionärer, lärare och skolledare på grundskolan är föga effektivt och mindre motiverande för dem som informationen riktar sig till.

Nuvarande inlagningsförfarande innebär för vissa elever, främst de elever som är svåra att placera utbildningsmässigt och yrkesmässigt, slora svårigheter. Utredningen föreslår, mot bakgrund av erfarenheterna av nuvarande inlagningsförfarande följande åtgärden

1. En försöksverksamhet igångsätts snarast med syfte att pröva om inte preliminära inlagningsbesked under mars månad kan ligga lill grund för ett förhandsmeddelande om chanserna att komma in på de linjer som eleverna sökt. Detta skulle möjliggöra en omfattande och välbehövlig kompletterande syo för den mindre grupp elever, som är i behov av stöd och råd inför utbildning eller arbete efter avslutad grundskola.

Prop. 1975/76:39                                                    141

2.    Fasta och enhetliga rutiner för överförandet av informationerom elever, som är i behov av extra stöd och hjälp i gymnasieskolan, bör,vidare utarbetas, sä alt gymnasieskolan i tid kan förbereda sådana hjälp- och stödåtgärder. Flera studieavbrott och fall av icke påbörjade studier skulle på detta sätt kunna undvikas.

3.    Möjligheter att utnyttja "den fria kvoten" vid intagningen bör vidare utnyttjas på ett mera flexibelt och generöst sätt som står i bättre överensstämmelse med den anda och mening i vilken bestämmelsen är skriven. Inlagningsnämnderna tolkar bestämmelsen myckel olika, beroende på uppfattningen hos de tjänstemän som handhar ärendena.

4.    Det är vidare angeläget att den studie- och yrkesorienterande verksamheten fungerar även under sommarmånaderna. Resurser bör tillskapas så att denna verksamhet och hjälp erbjuds elever och föräldrar i tillräcklig utsträckning även under denna lid. En omfördelning av semestertid för befattningshavarna bör kunna lösa delta problem.

5,1.8 Skolledarresursens storlek

Utredningen har funnit anledning att granska skolledarresursen på gymnasieskolan (avsnitt 24.1.2) mot bakgrund av bl. a. de resultat som studieavbrottsundersökningen visat. Av denna framgick att tvååriga yrkestekniska linjer kunde vara speciellt utsatta. Även elever som tidigare erhållit speicalundervisning får i stor utsträckning sin vidare utbildning pä dessa linjer. Med hänsyn till elever med svårigheter är det därför angeläget att skolor med ett stort antal tvååriga yrkestekniska linjer har tillräckliga skol-ledarresurser för planeringsarbete och elevvård konstaterar utredningen.

SIA menaratt nuvarande poängsystem inte är väl avpassat som instrument för en bedömning av ledningsfunktionens resurstillskott i form av antalet skolledartjänster och undervisningsskyldighei för dessa. Systemet bör därför bli föremål för översyn. Överväganden bör ske om inte typ I-skolan skall erhålla samma ledningssystem som i dag föreligger på allmän skolenhet. Undervisningsskyldighetens variation för olika skolledarkalegorier och olika gymnasiala enehter synes vara alltför negativ för typ 1-skolans skolledare och bör därför bli föremål för omarbetning. Länsskolnämndens beslut krävs i frågor som berör skolledarens undervisningsskyldighet, hel- eller deltidstjänst, antal tjänster m. m. inom typ 1-skolan medan oftast rektor på allmän enhet och typ 2 är beslutande i samma frågor. Olikheter i dessa sammanhang bör las bort.

5.2 Remissyttranden

Flera remissinstanser flnner det värdefullt att de frågor och problem som sammanhänger med ungdomars övergång från den obligatoriska skolan lill fortsatt utbildning eller lill arbete ägnas stor uppmärksamhet. Till dessa

Prop. 1975/76:39                                                    142

hör bl. a. AMS, SAF, TCO, LO, SSU saml flera kommuner däribland Helsingborg, Luleå och Norrköping.

Förslaget om behovet av särskilda insatser inom sludie-och yrkesvägledningen för utsatta elevgrupper tillstyrks av remissinstanserna.

Flertalet remissinstanser tillstyrker också utredningens förslag om att skolan åläggs att följa upp samtliga elever efter grundskolan   under   två   är.

Skolans ansvar för att studie- och yrkesorienteringen fungerar under ferietid påtalas av bl. a. LO och Norrköpings kommun. AMS framhåller att det är naturiigt att skolstyrelsen åläggs uppgiften att ombesörja all en uppföljning kommer lill stånd och att skolstyrelsen och länsarbetsnämnden i samverkan ansvarar för genomförandel av den uppföljande verksamheten samt att vid behov också samarbeta med andra eventuellt berörda myndigheter, i första hand socialvården. En obligatorisk uppföljning i enlighet med utredningens förslag är en arbets- och tidskrävande uppgift enligt AMS, som bedömer att en förstärkning av syo-organisationen i enlighet med utredningens förslag genom en elevkonsulent vid varje inlagningsnämnd torde vara en förutsättning för att genomföra uppföljningen.

Förslaget om en elevkonsulenl tillstyrks också av SÖ, AMS, SACO/SR, Kristianstads kommun, Stockholms kommun och Umeå kommun.

Utredningens förslag om försöksverksamhet med introduktionskurser, omfattande vissa delar av gymnasieskolans ordinarie undervisning samt praktisk yrkesorientering tillstyrks också av remissinstanserna bl. a. av SÖ. AMS. BU 73. Elevförbundet. Riksföreningen för SYO. Lycksele kommun. Norrköpings kommun. Sundsvalls kommun och Uddevalla kommun.

Frågan om flexibelt kursutbud och ökad arbetslivsan-k n y t n i n g  behandlas i ett antal yttranden.

AMS anser det angeläget att utbildningssystemet anpassas efter en studiegång med återkommande utbildning, vilket förutsätter ett ökat utbud av korta kurser, som kan kombineras med kompetensgivande utbildning. En annan förutsättning är alt lider för kursstarter och kursavslutningar sprids över hela året. AMS framhåller vidare alt bland arbetssökande ungdomar vid arbetsförmedlingen har de senaste åren kunnat noteras en stigande efterfrågan på arbete med möjligheter alt på arbetsplatsen samtidigt erhålla viss yrkesutbildning. Utredningen föreslåratt möjligheten prövas att inom ungdomsutbildningen utveckla olika former av kombinerade utbildningar, dvs. utbildningar där teori och praktisk utbildning varvas. Styrelsen anser alt det måste göras en avvägning av tillgängliga resurser för prakiikändamål mot olika gruppers behov av praktik, med eller utan anknytning lill en bestämd utbildning. 5/1/" anser all skolans totala kontakter med arbetslivet bör förbättras och byggas upp på ett systematiskt sätt. Därför bör den praktiska arbetslivsorienleringen pä samtliga stadier ses över. Övergången från skola till arbetsliv måste komma i förgrunden pä ett helt annat sätt än

Prop. 1975/76:39                                                     143

hittills påpekar LO. som anser att skolan har ett ansvar för att förbereda eleverna för löntagarrollen. Kontakten mellan skola - arbetsliv är därför särskilt viktig i avgångsklasserna.

För all bereda så många ungdomar som möjligt yrkesutbildning anser TCO alt gymnasieskolan genom att erbjuda ett mer flexibelt kursutbud bättre måste anpassas lill arbetsmarknadens behov och ungdomarnas behov och förutsättningar. Del är också angeläget att gymnasieskolan bättre anpassas till ett system med återkommande utbildning, i vilket möjlighet ges till värvning av studier och arbete. De kortare kurser som skapas bör planeras in i ett byggbart system. Ett mera flexibelt kursutbud i gymnasieskolan får inte leda till att det skapas sludiemässiga återvändsgränder.

SSU anser all kontakten skola - arbetsliv måste förstärkas kraftigt och är särskilt betydelsefull i övergångsklasserna i grund- och gymnasieskolan. Enligt SSUis uppfattning kan en starkare arbetslivsanknytning i skolan, i förening med en utbyggd syo-verksamhei, bidra till att underiätta många av de övergångsproblem SIA-utredningen redovisar. Därtill kan en sådan inriktning av skolans verksamhet kraftigt bidra till en förnyad och verk-lighetsanknuten undervisning. I del syftet bör skolans vidgade roll i samhället inriktas alt förbereda eleverna för rollen som löntagare. Elevförbundet föreslår ett obligatoriskt praktikår mellan grundskolan och gymnasieskolan, där eleverna får praktisk yrkeslivserfarenhel, vilket sedan underlättar valet till gymnasieskolan.

Riksföreningen för SYO stöder tanken på en ökad satsning pä kombinerade utbildningsformer med värvning eller växling mellan teori och praktik. Sådan utbildning är i många fall särskilt lämplig för elever med speciella svårigheter. Inbyggd utbildning och läriingsutbildning är alternativ som i många avseenden är värda alt främja. Man måste dock vara uppmärksam på behovet av åtgärder, så att inte bara de allra bästa eleverna bereds plats inom denna typ av utbildning.

Umeå kommun anser att för ungdomar med behov av studieavbrott bör utbildningssystemet förändras till ett varvat syslem. En sådan reformering av del gymnasiala systemet skulle emellertid samtidigt kunna samordnas med en förändrad vuxenutbildning där målsättningen också skulle vara att åstadkomma ett varvat utbildningssystem. För ungdomar i gymnasieskolan finns även behov av inslag av praktikperioder under utbildningarna liksom att där finns eu allmänt behov av att öka kontaktytorna mot vuxensamhällel. För vuxengruppen finns förutom behov av att kunna varva studieperioder med yrkesarbete även krav att befintliga utbildningsresurser och ledig kapacitet i det reguljära utbildningsväsendet utnyttjas.

Lycksele kommun anser att de praktiskt yrkesorienterande inslagen bör ges större utrymme på högstadiet och praklikperioder bör prövas som ett reguljärt inslag i utbildningen i gymnasieskolan. Även möjlighet till del-tidsstudier vid gymnasieskolan - kombinerade med praktik, förvärvsarbete etc. - bör fö prövas liksom viss frihet för skolstyrelsen att inom ramen

Prop. 1975/76:39                                                     144

för disponibla lokal- och lärarresurser lokalt anpassa gymnasieskolans organisation efter elevernas önskemål om utbildning.

Utredningens förslag om försöksverksamhet med preliminära in-t a g n i n g s b e s k e d för au de sökande skall få en klarare uppfauning om sina möjligheter att antas till sökta alternativ och på grundval därav kunna göra eventuellt behövliga omdisponeringar av sina utbildningsplaner, tillstyrks i allt väsentligt av de remissinstanser som yttrat sig däribland SÖ, AMS. Riksföreningen för SYO. Norrköpings kommun. Stockholms kommun och Östersunds kommun. Däremot anser Jönköpings kommun att det föreslagna systemet inte ger någon större förbättringl Lämpligare vore alt elever som går i åk 9 slutgiltigt inläs på sitt höstterminsbetyg. Dock skall eleverna under efterföljande vårtermin ytteriigare förberedas för kommande studier. Detta skulle bl. a. medföra den fördelen för elever och skola att eleverna innan skolans slut skulle vara definitivt placerade. Jönköpings kommun förordar en fortsatt utbyggnad av försöksverksamhet med iniagningsför-farandei lill gymnasieskolan för att eventuellt eliminera de nackdelar som nuvarande rutiner medför.

Luleå kommun anser att tiden bör vara mogen för att ställa en plats till förfogande för varje elev, som slutar grundskolan. Utöver att elev valet måste bygga på elevens intresse och fallenhet, är det också väsentligt, att varje elev erhåller meddelande om intagning till gymnasieskolan i myckel god tid. Den preliminära intagningen bör meddelas elever i mars månad och definitivt besked bör lämnas i samband med skolavslutningen. Eftersom förslaget innebär, att alla skall erhålla plats i gymnasieskolan, anser kommunen att intagningsbeslämmelserna bör ändras, så att de passar följande förslag: Undersök vad de begåvningsmässigt sett sämst lottade eleverna har för intressen och läggning. När detta är klart, inplacera dem pä lämpliga linjer. De övriga eleverna, som i dag ligger med betygen 3-5, och som alltid blir intagna, för därefter konkurrera om resten av platserna.

Utredningens förslag om ändring i kompetenskungörelsen för att bl. a. förhindra s. k. taktiska val har behandlats av ett fötal remissinstanser. Förslaget tillstyrks av bl. a. SACO/SR. Uppsala kommun samt Växjö kommun. AMS anser det viktigt att en översyn görs av intagnings-bestämme' :erna till utbildningar inom grundskolans kompetensområde. Ett syfte bö i. irvid vara alt motverka s. k. strategiska val samt taktiska avhopp frän gymnasieskolan, vilket visat sig vara en olägenhet med det nuvarande systemet. Praktiskt arbete bör kunna ges meritvärde oavsett grupptillhörighet. Styrelsen anser vidare att sökande, som har personligen otillfredsställande och i urvalssammanhang otillräckliga slut- eller avgångsbetyg, borde ges möjlighet att efter viss tid kunna reparera denna skada och erhålla nya betyg med hänsyn lill de problem pä arbetsmarknaden som annars kan uppstå för dessa sökande.

SÖ förutsätter all SIAis förslag till förändring av intagningsbeslämmelserna ses över av betygsutredningen, varför nuvarande bestämmelser bör gälla tills vidare.

Prop. 1975/76:39                                                     145

BU 73 är avvisande lill förslaget. Utredningen har vid sina undersökningar funnit att det bara i begränsad utsträckning förekommer att utbildningsmässigt övermeriterade missgynnas vid antagning. Vid intagning lill vissa utbildningar torde övermeriterade snarare favoriseras. Skälet till studieavbrott i gymnasieskolans senare årskurser tycks enligt andra lokala undersökningar, t. ex. SÖis undersökning i Karistad, inte vara huvudsakligen ett sådant taktiskt betygstänkande som Örebroprojektel vill göra gällande. Enligt SIAis förslag kommer utökade chanser för intagning att ges ät utbildningsmässigt övermeriterade på bekostnad av enbart grundskolekompetenla. Därmed motverkas kungörelsens syfte att skapa möjligheter för grundskoleelever till antagning på deras kompetensområde. Utredningen anser alt kompetenskungörelsen inte bör ändras på del sätt SIA förordat. Utredningen avser att återkomma med förslag till förändringar.

Av flera skäl har SIA inte haft möjlighet alt göra en översyn av gymnasieskolans arbetsmiljö och resursfrågor av samma omfattning som beträffande grundskolan. Utredningen lägger förslag om mindre förändringar av gymnasieskolans resursfördelning och resursanvändning.

Förslaget om en s a m 1 a d förstärkningsresurs samt hur denna skall fördelas inom skolenheten tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna del. Till dem som tillstyrker hör bl. a. SÖ. länsskolnämnderna, kommunförbundet. Landstingsförbundet, SAF, SFL. Skolledarförbundet saml ett stort antal kommuner däribland Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Sundsvall och Eskilstuna samt skolstyrelsen i Filipstad.

Länsskolnämnden i Skaraborgs län framhåller alt de förslag som utredningen framlägger beträffande resursanvändningen i gymnasieskolan medverkar till att ge skolledningen helt andra möjligheter än tidigare att utnyttja de resurser som finns. Som särskilt positivt kan framhållas att möjligheter skapats att på ett effektivt sätt hjälpa elever med psykiska eller intellektuella handikapp, vilka inte av organisatoriska eller andra skäl kan hänföras till fasta grupper.

Skolledarförbundet menar att de förslag som SIA lägger för gymnasieskolan kan sägas medföra klara fördelar. Detta konstaterande gäller inte minst förslaget om en friare resursanvändning som bör ge också gymnasieskolans skolledare och lärare ökade möjligheter att sätta in resurserna främst på de punkter där behoven upplevs som störst. Skolledaförbundet delar också utredningens uppfattning all ökade stödinsatser måste göras för att hjälpa speciellt elever på yrkesinriktade linjer som på grund av bristande basfärdigheter har svårigheter att klara utbildningen.

SACO/SR avstyrker däremot förslaget till resurssyslem för gymnasieskolan samt förordar liksom vad gäller grundskolan försöksverksamhet och tills vidare användning av nuvarande resurssyslem utanför försöken.

Statskontoret tillstyrker en begränsad administrativ förenkling av statsbidragssystemet för gymnasieskolan, om detta bedöms möjligt utan att föregripa ett ställningstagande till del utredningsarbete i hithörande frågor

10 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                     146

som pågår inom utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK).

Några kommuner är tveksamma till om den föreslagna resursen är tillräcklig. Således anser Lideå kommun den föreslagna samlade förstärknings-resursen vara ett steg i rätt riktning. Om emellertid samtliga elever från grundskolan skall erbjudas plats i gymnasieskolan torde resursen vara för låg. Den situationen får ej uppkomma, att elever, som regelbundet erhållit stöd och hjälp i grundskolan, helt plötsligt föriorar denna hjälp i gymnasiet, vilket ökar risken för avhopp. Kommunen föreslår därför, att gymnasiets förstärkningsresurs anpassas till intagningsambitionen. Även Landstingsfor-bundet, Helsingborgs kommun och Örebro kommun anser all förstärknings-resursen bör ökas.

SÖ tillstyrker förslaget om friare resursanvändning för ämnet svenska i årskurs I. Enligt SÖ innebär emellertid förslaget alt basresurs-tänkandet tillämpas enbart på ett ämne i en årskurs. Det bör övervägas om inte basresurssystemet mer generellt bör införas i gymnasieskolan, vilket i princip är möjligt enligt överstyrelsen. Därigenom blir det bl. a. möjligt att vid behov överföra resurser från ett ämne till ett annat. Till utredningens förslag ansluter sig också SFL, SACO/SR, LR och Göteborgs kommun. SFL föreslår dessutom en förstärkt resurs till ämnet matematik. SACO/SR anser att delningsialet för svenska och engelska pä de yrkestekniska linjerna sätts lill 16.

SACO/SR tillstyrker att den nuvarande kursuppdelningen i matematik och naturkunskap i åk 1 pä de treåriga humanistiska och samhällsvetenskapliga linjerna i gymnasieskolan skall försvinna under förutsättning att åtgärder vidtas som tillförsäkrar de anställda lärarna fortsatt arbete. Medan SÖ anser att de resurser som används för att möjliggöra alternativa kurser i matematik och naturkunskap torde kunna användas till något mera angeläget.

Utredningens förslag om en revidering av gymnasieskolans språkprogram har föranlett kommentarer endast från ett fåtal remissinstanser. SÖ hänvisar till sitt i annan ordning utarbetade förslag. Till delta förslag ansluter sig Halmstads kommun. Göteborgs kommun ansluter sig till utredningens alternativ fyra, som innebär att ingen elev blir tvåspråkig annat än i samband med utökad studiekurs. Jönköpings kommun förordar alternativ två, vilket innebär en förstärkning av språkundervisningen och ett bibehållande av trespråksalternaliv på vissa linjer.

6 Utvärdering i skolan

6.1 Utredningen

Övergången till en anordning där skolan får mera fritt förfoga över sina resurser måste enligt SIA också åtföljas av vissa andra åtgärder. De ökade krav som kommer att ställas på skolledarna har sålunda utredningen mött

Prop. 1975/76:39                                                    147

med förslag om en förstärkt skolledamtbildning (kapitel 21). Vissa riktlinjer för hur skolstyrelse kan skaffa sig beslutsunderiag för resursfördelning inom kommunen har givits i kapitel 23. De frågor som rör beslutsfunktionerna inom rektorsområdena har behandlats i kapitel 24. Utredningen framhåller att dess förslag måste emellertid beröra ytteriigare ett område, nämligen utvärderingen i skolan. En väl fungerande utvärdering utgör ett oumbärligt instrument vid beslut om resursanvändning.

Skolans mål utgör en kompromiss mellan önskemål från en rad intressenter. Detta innebär menar SIA, att det resultat som skolan presterar skall tillfredsställa flera parter med kanske divergerande önskemål och förväntningar. Enligt SIA finns ett intresse av kontinueriig resultatkontroll hos såväl de som har att verkställa de politiska besluten som rör skolan, som elever, föräldrar och avnämare (avsnitt 25.2).

Utvärderingen i skolan fyller huvudsakligen tvä funktioner. För det första att ge information om elevernas studieresultat. Denna information, som också bör innefatta eventuella hinder för ett tillfredsställande studieresultat, kan ha stor betydelse för eleven själv, hans föräldrar, mottagande skolor och arbetsgivare. För det andra att ge information om skolan och hur den förmår uppnå de uppställda målen. Sådan information är nödvändig för politiska beslutsfattare och dem som har att verkställa besluten, dvs. skolmyndigheter på olika nivåer samt skolpersonalen. I själva verket utgör möjligheterna lill en lokal utvärdering förutsättningen för decentraliserad beslutanderätt i resursfrågor.

Föratt det över huvud taget skall vara möjligt att utvärdera verksamheten i skolan måste det finnas mål mot vilka resultatet kan bedömas. Ju mer specifika dessa mål är, desto lättare är det i allmänhet att registrera utfallet av undervisningen. Bland skolans uppgifter torde menar SIA kunskaps-och färdighetsmålen vara lättast att beskriva, vilket möjliggör en relativt okomplicerad utvärdering. När det däremot är fråga om sådana målkategorier som värderingar, attityder och vanor, är en precisering ofta myckel svårare att åstadkomma. 1 stället för att sträva efter en målkonkrelisering kan del i sådana fall vara mera meningsfullt att söka beskriva processen, dvs. undervisning och övrig verksamhet i skolan som styrs av läroplanernas mål.

Vad som i första hand måste beaktas än elevernas kunskaper, färdigheter etc. vid starten, skolans resurser och organisation samt förhållandena i del omgivande samhället.

Utvärderingen i skolan måste mot denna bakgrund också innefatta en beskrivning av utgångsläget vid verksamhetens början. De elevfaklorer som skall ingå i den slutliga resuliatkonirollen måste även registreras på något sätt vid startpunkten, eftersom standarden kan variera påtagligt mellan arbetsenheter, skolor osv.

Syftet med utvärderingen i skolan är enligt SIA att förse olika intressenter med information som kan underiäua beslutsfattandet. För den enskilde eleven kan det gälla ställningstaganden beträffande sludieinsatser, val av ut-

Prop. 1975/76:39                                                     148

bildning etc. Personalen i skolan får genom utvärderingen anledning att överväga ändringar i metodik, elevgrupperingar m. m. Resultatkontrollen kan vidare ge de politiska instanserna och skoladministralionen motiv för annan resurstilldelning, ändringar av läroplaner osv.

Om utvärderingen skall fylla nyss nämnda funktioner får den emellertid inte stanna vid en beskrivning av resultat och undervisningsprocess. Den måste också vara förklarande, dvs. ge orsakslolkningar, även om man här oftast måste stanna vid hypoteser. Först om man kan ge förklaringar lill ett otillfredsställande utfall av skolans verksamhet är det möjligt att sätta in åtgärder som kan gälla förändringar beträffande såväl mål och förut-sältningar som undervisningsprocessen.

En utvärdering av skolans verksamhet förutsätter, som SIA tidigare konstaterat, att skolans mål kan uttryckas i något så när preciserade termer. De centralt givna målen som de uttrycks under rubrikerna "Mål och riktlinjer" samt "Kursplaner med anvisningar och kommentarer" i läroplanerna ger emellertid inte en precisering som är tillräcklig på alla nivåer inom skolan. Det är uppenbart menar SIA, att man på lokal nivå måste få stöd i arbetet med målpreciseringen om utvärdering skall kunna bli ett reguljärt inslag i skolans verksamhet. Centrala insatser är här nödvändiga enligt SIA, som hänvisar till pågående arbete med mål precisering som bedrivs inom SÖ och som SIA förutsätter resulterar i måldokument, som kommer au underiäua utvärderingen i skolan.

Resuliatkonirollen får inte understryker SIA ges en sådan utformning, att den upplevs som ett pressande, olustfyllt och utpekande inslag, som främst syftar till att blottlägga brister och att finna de ansvariga för dessa. I stället bör den läggas upp så, att den utgör en stimulans till ett allt bättre utnyttjande av de resurser skolan förfogar över. Då den innefattar uppgifter som innebär värderingar av utfört arbete, bör dessa så långt möjligt gälla lagets eller gruppens insatser.

Del bästa sättet att skapa en positiv atmosfär kring utvärderingen torde vara menar utredningen, att denna utförs av dem som är direkt engagerade i det dagliga arbetet.

En central punkt i utvärderingen är framhåller utredningen, alt speciellt bevaka situationen för elever med svårigheter. Enligt utredningens erfarenheter, som stöds av empiriskt material (kapitel 5), kommer skolans stödåtgärder ej alltid de mest behövande eleverna till del. Det är följaktligen angeläget, att utvärderingen ges en uppläggning som möjliggör tidig identifiering av elever med svårigheter. Den bör vidare utformas så, att dessa elevers utveckling ägnas ingående uppmärksamhet. Utvärderingen är alltså ett medel genom vilket elever med svårigheter kan uppmärksammas, och den utgör också ett instrument för styrning av resurser lill elevgrupper med speciella behov.

SIA föreslår att utvärdering sker på varje nivå inom skolan där man har att besluta om t. ex. fördelning av resurser. För grundskolans del innebär detta följande nivåer och beslutsorgan inom en kommuni

Prop. 1975/76:39 149

Nivå                        Beslutsorgan

Kommun                   Skolstyrelse

Rektorsområde          Bestyrelse

(Skolenhet                Bestyrelse)

Arbetsenhet             Arbetslag

För gymnasieskolan får motsvarande .schema följande utseende:

Nivå                         Beslutsorgan

Kommun                   Skolstyrelse

Skolenhet                Bestyrelse

Linjer, årskurser.       Personalkonferens,

klasser, ämnen          arbetslag

Utredningen påpekar att, eftersom det inte är möjligt att i gymnasieskolan införa ett system med arbetsenheter, måste utvärderingen baseras på andra typer av enheter inom vilka undervisningen planeras. Det ankommer därför på bestyreisen att i samråd med personal och elever i skolan välja de enheter man finner lämpliga.

Pä varie här angiven nivå i skolsystemet bör utvärderingen vara komplett, dvs. omfatta insamling av uppgifter, analys och orsaksiolkning samt ål-gärder. SIA anser att den information som är riklig kan spridas och utnyttjas på olika sätt av de olika enheterna som ingår i utvärderingen.

1 fråga om tidpunkter för utvärderingen under läsåret framhåller SIA att det för skolstyrelsen bör vara tillräckligt med en omfattande utvärdering en gäng per år. Rektorsområde eller skolenhet, där det kan vara nödvändigt med förändringar i organisation och resursdisposilioner under pågående läsår, har behov av tätare resullaikontroller. Sådana bör därför ske åtminstone vid varie lerminsslul. Inom arbetsenhet utgör utvärderande moment ett nästan dagligt inslag i verksamheten. Det kan gälla resultatkonlroll i samband med slutförda arbetsområden, utbyte av erfarenheter rörande använda metoder osv. Det är dock nödvändigt med en samlad utvärdering av verksamheten inom arbetsenheter mot slutet av varje termin.

Utredningen tar fortsättningsvis upp frågor som metoder för insamling av uppgifter, erforderiiga uppgifter för utvärderingen, analys och orsaksiolkning och åtgärder m. m. samt utvärdering av åtgärder för speciella elevgrupper.

Huvudpunkterna i utredningens förslag kan sammanfattas i följande punkten Utvärdering bör ske på alla nivåer inom skolan där beslut fallas om resursdisposilioner saml omfatta insamling av uppgifter, analys och orsakstolkning på grundval av dessa samt beslut om åtgärder. De uppgifter som skall insamlas rör målet för skolans samlade verksamhet, de förutsättningar med vilka skolan arbetat, processen samt resultatet. De förfaringssätt som kan användas vid insamling av erforderiiga uppgifter är iakt-

Prop. 1975/76:39                                                    150

lagelser, prövning och utfrågning. Analysen av insamlade uppgifter syftar till att klargöra, om utfallet av verksamheten varit tillfredsställande, om disponibla resurser använts påetl ändamålsenligt sätt samt om verksamheten stått i överensstämmelse med läroplanens mål.

Den orsakstolkning som genomföres på grundval av insamlade uppgifter och gjord analys syftar lill en identifiering av faktorer genom vilka resultatet kan förbättras. Genom åtgärder genomföres de korrigeringar som orsakstolkningarna ger anledning till. Elever med skolsvårigheter måste ägnas speciell uppmärksamhet i samband med utvärdering.

Mot bakgrund av alt del ingått i utredningens uppgifter att komma med förslag för att förbättra undervisningssituationen för elever med skolsvårigheter finner SIA det angeläget, all skolan ges bättre möjlighet till kontinueriig bevakning av att elever med begynnande svårigheter upptäcks så tidigt som möjligt och ges erforderiig hjälp samt att skolans speciella stödresurser koncentreras till elever med klart dokumenterade behov av hjälp.

I det sammanhanget framhåller utredningen att beträffande undervisningen av elever med svårigheter, bör utvärderingen först och främst belysa vilka organisatoriska modeller man tillämpat, och hur långt man lyckats följa principen om integrering. Av redovisningen bör därför framgå, i vilken omfattning svagpreslerande elever bildat separata grupper inom arbetsenhet, och om elever hänvisats till fasta grupper utanför arbetsenheterna.

När det sedan gäller granskningen och analysen av undervisningens resultat måste för de olika ämnenas del basfärdigheterna ges särskilt ingående behandling. De elever som har så slora brister i detta avseende, att de kan löpa risk att så småningom sluta skolan utan praktisk läs- och skrivfärdighel, måste föras fram och prioriteras i uppföljningsarbetet.

6.2 Remissyttranden

SÖ delar SIAis allmänna syn pä utvärderingen i skolan och vill för sin del understryka att det är angeläget att en ökad utvärdering enligt de riktlinjer som utredningen skisserar kommer lill stånd. SÖ delar också utredningens uppfattning all utvärdering skall ha det syftet att tidigt identifiera elever med svårigheter och härvidlag vara ett instrument för styrning av resurser till elevgrupper med speciella behov. Det är i detta sammanhang viktigt att man följer upp konsekvenserna av eventuella omdisponeringar av resurserna. Även fiertalet länsskolnämnder betonar utvärderingens stora betydelse men efteriyser resursförstärkning för nämnderna för deras medverkan i utvärderingen.

SÖ instämmer i förslaget om utvärderingens principiella utformning, men vill samtidigt understryka att erfarenheterna hittills är mycket begränsade av utvärdering av delta slag. SÖ bedömer möjligheterna som begränsade att under de närmaste åren fö lill stånd en sådan utvärdering som SIA beskriver. Tillräckliga förutsättningar i form av övergripande alternativa ut-

Prop. 1975/76:39                                                    151

värderingsmodeller, erfarenheter och metoder saknas. SÖ liksom statskon-lorei vill emellertid understryka vikten av att stora insatser görs.inom forsknings- och utvecklingsarbete samt fortbildningsverksamhel på olika nivåer inom skolväsendet för att förbättra delta.

Länsskolnämnden i Uppsala län vill understryka att prövningen av hur de övergripande målen har uppfyllts måste återföras på de centrala organ som gett dem, nämligen riksdag och regering. Det är nämligen ett både beklagligt och förståeligt faktum att detta måltänkande inte trängt igenom i skolan. För att det skall göra del krävs att man också på högsta politiska nivå uppmärksammar de problem som är förknippade med genomförandet av de övergripande målen, som är och måste vara av politisk natur. Enligt nämndens mening är idédebatter i riksdagen om dessa frågor av utomordentligt värde. Det är också nödvändigt att diskussionen om idéerna äger rum i bestyreisen och bland skolpersonal. Utfallet av debatten måste givetvis ständigt återföras till de centrala målen.

RRV delar SIAis uppfattning all en regelbunden utvärdering och resul-talåterföring är ett nödvändigt instrument vid beslut om resursanvändning samt all utvärdering bör genomföras på alla beslutsnivåer inom skolväsendet. RRV förutsätter att utvärderingen även kommer att ske på länsnivå och riksnivå. Enligt RRV kan detta inte göras utan en omfattande försöksverksamhet. I den av RRV förordade fortsatta försöksverksamheten med SIAis förslag bör de här avsedda utvärderingsmodellerna m. m. utvecklas och utprövas.

SIAis förslag lill utvärdering av skolans verksamhet är av principiellt stort intresse för UKA, inte minst på grund av att utvärderingsformer kommer alt få förnyad aktualitet i samband med reformen inom den högre utbildningen. UKÄ instämmer i att en väl fungerande utvärdering är ett oumbäriigt instrument vid beslut om resursanvändning. SIA-utredningen ställer ett konkret förslag med innebörden att en utvärderingsperiod skall anordnas vid varje skolenhet vid varje läsårs slut. Man bör dock vara uppmärksam på risken att syftet med denna utvärderingsperiod feltolkas och en koncentrerad prov- och stressperiod i stället åstadkoms menar UKÄ. Liknande synpunkter har SÖ.

LO föreslår att skolstyrelserna åläggs ansvaret för alt medverkan i en uppföljning garanteras frän såväl elever, föräldrar och personal som frän representanter för olika organ i samhället. LO föreslår även att en kontinueriig uppföljning sker centralt så att erfarenheterna i de kommuner som först startar SIA-skolan snabbi kan delges andra kommuner och eventuella korrigeringar ske. Till en sådan uppföljning bör knytas personer som svarar för de huvudsakliga funktionerna i skolani pedagogiska uppgifter saml sädana som berör skola-samhälle-arbeisli v.

Positiva till SIAis förslag är även SFL, RHS och flera kommuner bl. a. Helsingborg, Kalmar, Sundsvall och Umeå. Göteborgs kommun är helt överens med SIA om att utvärderingen är ett väsentligt inslag i arbetet. Den sy-

Prop. 1975/76:39                                                    152

stematiska uppbyggnad av utvärderingsarbetet på alla nivåer i skolorganisationen som utredningen föreslår kommer emellertid all kräva ganska slora personalresurser. En avvägning måste därför göras sä att inte medel för verksamheten läggs på att administrera en apparat som inte tillför verksamheten nya och värdefulla informationer.

Enligt Stockholms kommun bör en betydligt enklare modell att arbeta efter än den SIA föreslår vara att föredra.

LR understryker alt en mera systematiskt genomförd utvärdering med all sannolikhet leder till merarbete för lärarna.

Haninge kommun finner det mycket anmärkningsvärt att SIA ej avhandlar betygens funktion och effekter. Detta trots att det relativa betygssystemet utgör ett hinder i elevernas naturiiga strävan efter samarbete. Tveklöst innebär det nuvarande betygssystemet, som premierar konkurrens och individuella insatser, ett allvariigt hot mot de nya synsätt som presenteras i SIA. Kommunen finner det också anmärkningsvärt alt betygen inte diskuteras i samband med resonemangen om utslötningsmekanismer. Detta trots att betygen i många fall antas ha en avgörande betydelse i utslöt-ningsprocessen. Kommunen anser att den sittande betygsutredningens arbete borde ha presenterats som en del av förslagen om skolans inre arbete.

SSU hävdar att åtgärder måste vidtas för att främja en betygsfri grundskola. Inom ramen för det fortlöpande arbetet med uppföljning av läroplanerna kan olika vägar prövas för att konkretisera skolans mål och kursbeskrivningar. Prakliskia möjligheter kan skapas för att utvärdera resultaten. Emellertid är ett sådant mål- och utvärderingsarbete behäftat med olika begränsningar och kan medföra negativt styrande effekter på uppläggningen av undervisningen påpekar SSU som ser särskilt allvariigt på att en ökad målprecisering skall ligga till grund för ett nytt betygssystem.

A/t/F menar att del är nödvändigt att målbestämnings- och utvärderingsarbetet inom SÖ fullföljs för att fö ett klariäggande av vad som bör räknas som baskunskaper och basfärdigheter. Resultatet av detta arbete skall beaktas i en ny läroplan för grundskolan där bl. a. baskunskaper och basfärdigheter starkare betonas än i dag. Man för en grund för införande av ett målrelaterat betygssystem i hela ungdomsskolan. Ett sådant betygssystem skulle förbättra utvärderingen av skolans resultat och underiätta en högre grad av måluppfyllelse i undervisningen anser MUF.

Prop. 1975/76:39                                                     153

7 Ledning och samverlan inom rektorsområde och gymnasieskolenhet

7.1 Utredningen

Mot bakgrund av sina överväganden om skolans ställning i det kommunala samarbetet och del utvecklingsarbete som pågår mellan olika nämnder (kap. 22) menar SIA att det är angeläget alt detta arbete kan vidareutvecklas också med hänsyn till det politiska inflytandet på kommun-delsnivä. Utredningen framhåller därvid att rektorsområden och gymnasiala skolenheter utgör stora och vikliga institutioner inom skilda kommundelar, pä samma sätt som barnstugor, ålderdomshem och fritidsanläggningar. Liksom del är angeläget att förslärka det medborgerliga inflytandet pä arbetet bland barn och ungdom inom ett bostadsområde är del angelägel att förslärka och vidareutveckla demokratiska styrelse- och samverkansformer inom institutionerna. Enligt utredningens uppfattning bör man därför undersöka möjligheten av alt låta besluten inom rektorsområdena och skolenheterna, där de huvudsakligen avser verkställighet, utformas tillsammans av dem som omedelbart är berörda. Utredningen bedömer det som angeläget att såväl anställda som elever och föräldrar för ökad delaktighet i utformningen av arbetsmiljön.

Ledningssystemet inom den lokala skolan bör också anpassas till utredningens förslag i övrigt. Central reglering av konferensformer bör i göriigaste män upphöra. Ledningsorganisationen bör dimensioneras efter de ökade uppgifter som en frihet i resursanvändning medför och kunna anpassas efter den sociala och geografiska problembilden i skilda områden. Ledningsorganisationen bör anpassas funktionellt till ett system med arbetsenheten

Väsentligt för att förverkliga reellt elev- och personalinflytande är att enskilda arbetsenheter ges betydande frihet. En reell samverkan måste äga rum.

Enligt utredningen är begreppet skolledning mångtydigt. Den lokala skolans ledning är ett resultat av direktiv från överordnade myndigheter, elevernas och föräldrarnas befogenheter enligt stadga och läroplan, lärares befogenheter enligt stadga och läroplan, stadgeenliga konferensers befogenheter och rektors befogenheter. Ur förvaltningssynpunkt är skolans ledning en blandning av decentralisering och dekoncenlrering. Beslutsrätt i flera frågor är decentraliserade från central nivå till lokal politisk nämnd (skolstyrelse). Beslutsrätt i andra frågor är dekoncenirerade från central nivå lill olika nivåer inom skolan,

Parallellt med bestämmelser om beslutsrätt löper stadga och avtalsbestämmelser om samråd. SIA skiljer på två huvudformer, ett representativt system - företagsnämnd och samarbetsnämnd -, dels samråds- och medinflytande genom delaktighet i del administrativa systemet. Utredningen gör följande kommentar till dessa sam råds former.

Inom skolan finns en viss spänning mellan del samrådssystem som genom

Prop. 1975/76:39                                                     154

företagsnämndsavtal byggs upp vid sidan av organisationen och det system för deltagande som finns inbyggt i organisationens beslutsprocess. Delta kompliceras ytteriigare genom att man byggt upp två parallella samrådssystem av representativ karaktär: lokala samrådsgrupper (företagsnämnder) och samarbetsnämnder. Tillkomsten av samarbetsnämnder enligt försöksbestämmelser inom gymnasieskolan och på högstadiet har som nämnts skapat en dubbelorganisation till de lokala samrådsgrupperna. Genom att samarbetsnämnd i regel saknas på låg-och mellanstadiet, utgörsamrädsgruppen däremot del enda samlade organet för samtliga personalgrupper och inte heller finns någon i avtal eller stadga eller försöksanvisningar av reglerad form av föräldrainflytande pä beslutsprocessen (via konferensdeltagande). Eftersom föräldraintresset erfarenhetesmässigt är störst just på dessa stadier är förhållandet inte tillfredsställande.

Enligt SIA (avsnitt 24,2) har den svenska skolan, sedd i ett internationellt perspektiv, varit jämförelsevis mottaglig för förändringar. Detta hänger samman med alt skolan inte betraktas som en självständig enhet, som själv avgör sitt inre liv, utan som en organisation i samhällets tjänst. Problem inom utbildningssekiorn definieras till betydande del av samhället och initiativ till förändringar utgår från samhället och genomförs genom ändrade bestämmelser för skolorna. En sådan styrning av skolverksamheten, från samhällets demokratiskt valda organ, är en förutsättning enligt SIA för all skolan skall utformas i överensstämmelse med en bred folkopinions önskemål. Den är också en forutsättning for att skolan skall forändras i överensstämmelse med den drivkraft som utgörs av yttre faktorer

Problemet med styrning är inte dess berättigande utan dess utformning. I en demokratisk ideologi måste ingå alt lämna relativt vida ramar för alternativa beslut inom olika arbetsplatser, beslut som rör metoder och organisationsformer för att nå målen. Inom skolan är delta desto viktigare framhållerutredningen,eftersom del ärenarbetsplats som bl. a. härtill uppgift att lära barn och ungdom under vilka former en demokrati arbetar. Att denna beslutsrätt inom en lokal enhet är begränsad genom utomstående intressenter utgör inget hinder för skolning i demokrati. Tvärtom är det en nödvändig insikt i varje demokratisk församling att dess eget agerande är begränsat av hänsyn lill andra intressen än dem man själv företräder.

Begreppen skola och demokrati har under senare år förekommit i många sammanhang: skoldemokrati, skola i demokrati, en demokratisk skola, demokratisering av skolan. Innebörden har ofta varit vag och mångtydig eller avsett helt skilda förhållanden. En demokratisk skola kan enligt utredningen beskrivas pä följande sätti

Demokratisk är den skola som är utformad så att den inte missgynnar någon, vars innehåll inte undertrycker eller framhäver åsikter och som präglas av tolerans mot oliktänkande, vars arbetsformer fostrar eleverna till deltagande och medansvar och vars mål präglas av viljan att ge mera hjälp till dem som har det svårt, I en demokratisk skola utformas mål och riktlinjer

Prop. 1975/76:39                                                    155

av samhällets organ men vida möjligheter ges för skolans omedelbara intressenter alt utforma de medel med vilka målen skall nås, I skolans inre arbete har alla grupper ett medinflytande men ingen grupjD kan framföra anspråk på all ensam bestämma.

Inflytande enbart på del formella beslutsfattandet innebär ofta föga reellt inflytande inom en organisation, menar SIA, Besluten påverkas starkt av dem som tar initiativ till att en fråga förs fram, preciserar problemen, utväljer beslutsunderlaget och utarbetar och begränsar de alternativ som blir föremål för diskussion. Ett reellt deltagande i den lokala skolans beslut måste därför också innebära en medverkan i hela beslutsprocessen. Delta ställer krav på såväl tid som villighet att själv sätta sig in i olika frågor.

SIA lägger stor tonvikt på elevernas medverkan och framhåller bl. a. att elevernas inskolning i en demokratis arbetsformer genom deltagande i beslutsprocessen - inte enbart i formella beslut - bör ses som en del av skolans arbete. Det är viktigt att eleverna därvid lär sig skilja mellan bestämmanderätt och medbestämmanderätt. I olika sammanhang framförs idén alt om eleverna inte lyckas driva igenom sina krav så har man ingen demokrati inom skolan. Det är emellertid ytterst fö frågor där en enskild grupp inom skolan eller inom samhället kan ha bestämmanderätt. 1 regel blir del fråga om medbestämmande och medinflytande, vilket innebär hänsyn också till andras intressen, anställdas eller samhällets. Eleverna har en viktig expertroll i skolan just genom insikten i och upplevelsen av hur det är att vara elev i en modern skola, medvetandet om vad som upplevs som betydelsefullt och intressant, lätt eller svårt, stimulerande eller enformigt i arbetssättet. Det är väsentligt att eleverna kan framföra detta och att övriga grupper tar del av och låter sig påverkas av deras synpunkten

Utredningen framhåller att lärarna utgör något av en nyckelgrupp i detta sammanhang. På lärarnas ansvar ligger val av moment i kursplaner och val av läromedel. Planeringen inom denna ram kan dock ske gemensamt påpekar SIA. Information, samråd, diskussion och en öppenhet från lärarens sida för att pröva alternativa vägar måste därvid prägla arbetet. Det kan däremot inte rimligen vara fråga om majoritetsbeslut i klassråd, såvida man inte är beredd all helt uppge meningen med kursplaner, allsidig metodik-träning och en viss gemensam referensram mellan olika elevgrupper, skolor och årskurser. Man kan inte samtidigt i riksdagen fatta beslut om mål, riktlinjer och huvudmoment i skolan, kontrollera att läroböcker följer dessa riktlinjer och avvägningar och sedan låta majoritetsbeslut i klasserna sätta allt detta ur spel. Då förvandlas hela skolans innehåll till ett ftitt valt arbete.

Elevernas bestämmanderätt - och därmed ansvar - måste ligga inom andra områden än dem som berör skolans grundkurs i kunskaper och färdigheter. Det är delta område - de fria aktiviteterna - som starkt både kan och bör vidgas i skolan.

Från lågstadiet och upp lill och med gymnasieskolans slut kan eleverna ges ett allt större antal uppgifter alt lösa på egen hand, framhåller utredningen.

Prop. 1975/76:39

156

Mot bakgrund av vad utredningen anför och med vägande av olika önskemål mot varandra har SIA funnit (avsnitt 24.3) det lämpligt att de olika grupper som närmast berörs av verksamheten inom ett rektorsområde eller en skolenhet får ett ökat inflytande på den löpande verksamheten. SIA föreslår därför att i ledningen för ett rektorsområde (en skolenhet) bör stå en ledningsgrupp, förslagsvis benämnd bestyrelse.

Bestyreisen bör utgöra styrelse för institutionen. Som sådan bör den utnämnas av det ansvariga politiska organet, dvs. skolstyrelsen. Den bör vara sammansatt av representanter för skolans personal, för elever och föräldran Rektor bör ingå som ordförande.

Bestyreisen bör, enligt SIAis mening, inte befatta sig med avtalsreglerade frågor. Då dylika frågor uppkommer inom bestyreisens arbetsområde bör de hänskjuias lill skolstyrelsen eller annat vederbörligt organ. Dess område begränsas till frågor som berör den egna arbetsplatsen och som ligger inom ramen för av skolstyrelsen anvisade medel och uppdragna riktlinjer för arbetet i övrigt.

Genom att besiyrelsen utses av skolstyrelsen skapas ett förtroendeförhållande mellan skolstyrelse och bestyrelse. Ledamöter i bestyrelserna fullgör sina uppgifter på skolstyrelsens uppdrag. Bestyrelserna utgör därigenom en del av ledningsstrukturen i en kommun.

Utredningen framhåller det angelägna i att kommunaldemokratiska utredningen under sitt arbete tar initiativ till försök som berör ett vidgat politisk-medborgeriigt inflytande. Enligt utredningens uppfattning är en utveckling av detta inflytande på skolområdet aktuellt främst på den nivå som ligger mellan de olika institutionerna och nämnderna, dvs. inom ett elevområde och/eller ett bostadsområde.

Bestyreisens sammansättning måste variera med hänsyn till skolstadium. Enligt utredningens mening bör besiyrelsen vid olika slag av rektorsområden och gymnasieskolenheter ha följande sammansättning.

Rektorsområde med	Rektorsområde med	Gymnasieskolenhet
enbart låg- och	högstadium
mellanstadier
1 rektor	1 rektor	1 rektor
3 lärare	1 studierektor	1 studierektor
1 övrig personal	4 lärare	4 lärare
2 målsmän	1 övrig personal	2 övrig personal
	2 målsmän	1 målsman
	2 elever	2 elever
7	11	11

Bestyreisen bör kunna besluta att till sina sammanträden adjungera andra. Vid låg- och mellanstadieområdet kan elever adjungeras. För samtliga ledamöter bör finnas personliga suppleanter. Studierektor

Prop. 1975/76:39                                                    157

- vid gymnasieenhel en av studierektorerna - är suppleant för rektor som
är ordförande. Suppleanter kan kallas att närvara vid sammanträden även
då ordinarie ledamöter är närvarande. Finns ej studierektor inom rektors
området eller gymnasieskolenheten utser skolstyrelsen suppleant för rekton

Besiyrelsen bör nyväljas (omval kan förekomma) successivt, i genomsnitt hälften varje år. Mandatperioden bör således vara två år, utom för elevrepresentanter där den bör vara ett år. Mandatperioden bör omfatta kalenderår, ej läsår. Därigenom underiättas beslyrelsens viktiga arbete i samband med läsårets början och slut.

Bestyreisen bör sammanträda en gång i månaden utom under juli månad samt i övrigt pä kallelse av ordföranden. Bestyreisen sammanträder på daglid.

Bestyreisens ledamöter utses av skolstyrelsen och fullgör sitt arbete på skolstyrelsens uppdrag. Målsmännen företräder såväl föräldraintresset som närsamhällets intressen.

I bestyreisen är rektor självskriven ledamot och ordförande. I bestyreisen på rektorsområde med högstadium och på gymnasieskolenhel ingår studierektor i besiyrelsen. Finns fler än en studierektor utnämner skolstyrelsen en av dem lill ledamot.

Bestyreisens övriga ledamöter bör utses på så sätt alt skolstyrelsen inhämtar förslag från personalens organisationer vad gäller lärare och övrig personal och från elevrådet vad gäller elever. Någon grupp som med samma representativitet som personalens organisationer och elevrådet kan föreslå målsmän som ledamöter i besiyrelsen finns inte. Skolstyrelsen bör därför inhämta förslag från flera, i första hand från klassmöten under höstterminen, i andra fall från hem-skola förening eller från föreningar i övrigt verksamma inom bostadsområdet och med anslutning till skolans verksamhet. Vid gymnasieskolor med ofla myckel vidsträckt geografiskt rekryteringsområde och där klassmöten i nämnvärd utsträckning inte förekommer bör representant ulan föregående förslag direkt kunna utses av skolstyrelsen.

Besiyrelsen fattar beslut framhåller SIA, dels i de frågor i vilka beslut

- enligt gällande bestämmelser i lag och förordning - skall fattas inom
rektorsområdet eller gymnasieskolenheten, dels i frågor som av skolstyrelsen
delegeras för beslut. Undantagna från beslyrelsens beslutskompetens är en
dast frågor där beslutsrätten uttryckligen förbehålls annan. Bestyreisen har
att i sin verksamhet följa och tillämpa gällande avtal.

Bestyreisen svarar för de remisser och yttranden som av andra myndigheter infordras från rektorsområdet (gymnasieskolenheten).

Bestyreisen äger således enligt ovanslående att besluta i flera frågor där beslutsrätt för närvarande tillkommer rektor eller samarbetsnämnd samt i vissa övriga frågor som genom SlAis förslag förts till avgörande på lokal nivå jämte de frågor som av skolstyrelsen delegeras till bestyreisen.

Undantagna från bestyreisens beslutsområde bör vara - utom avtalsreglerade frågor-i princip tre typer av frågon Frågor som rör enskild tjänsteman, enskild elev samt val av stoff och metodik i undervisningsarbetet.

Prop. 1975/76:39

158

I det följande lämnas en översikt över bestyreisens huvudsakliga beslutsbefogenheter jämte den beslutsrätt som tillkommer andra. I översikten ges exempel på arbetsfördelning inom bestyreisens beslutsområde.

B = bestyrelse R = rektor St = studierektor Ss = skolstyrelse Ae = arbetsenhetskonferens K = klasskonferens (gy-skolan) L = enskild lärare

12                          3      4      5               6               7               8

Nr Ärende

;!         Be-  Exempel
Skol-   sluts-           på arbets-
förord-rätt  fördel
ningen     ning

Sr

1 Byte av tillvals-   5:8      R
ämne, slöjdart

eller kurs i grundskolan

Sr

2    Utökad studie-   8:6      R kurs i gymnasieskolan

3    Morgonsamling   5:27     B (del av fria aktiviteter)

4    Gemensam sam-        8:29    B ling (del av fria aktiviteler)

5    Arbetspassens   5:28     B längd      8:30

6    Fördelning av     5:29     B lektioner och       8:31 raster

7    Minnesdag etc.   5:33     B

8:35

8    Plan över perso-        5:35    R naiens tjänsigö-       8:38 ring

9    Schema (inne-    5:36    B fattande även fria      8:39 aktiviteter)

10Rektorsområdets        B indelning i arbetsenheter

11Ytterligare tid för        B konlaktlärare i vissa undervisningsgrupper

12Kontaktlärar-              R organisationen

Anm	Obligato-	Föränd-
	riskt sam-	ring i för-
	råd med	hållande
	berörda	lill nu-
	före be-	läge
	slut
Principdis-	x	of
kussion i B
Principdis-	X	of
kussion i B

Principdis-	f
kussion i B
Principdis-	f
kussion i B
	f
Principdis-      x	of
kussion i B
Principdis-      x	f
kussion i B

of

Prop. 1975/76:39

159

1   2	3	4	5	6                      7	8
Nr Ärende	Be-Skol-   sluis-förord- rätt ningen		E.xempel på arbetsfördelning	Anm               Obligaio-riskl samråd med berörda före beslut	Förändring i Ibr-hållandL" till nuläge
13 Antal skriftliga prov	8:39	B		x	f
14 Plan för skriftliga arbeten	8:39	B		X	f
15 Plan för friluftsverksamheten	8:39	B			f
16 Anordnande av fasta grupper		B			f
17 Placering av elev i fast grupp		R		X	of
18 Byte av studieväg i gy-skola	9:8	R		Principdis-      x kussion i B	f
19 Extra elev	9:28	B	R	X	f
20 Betygsättning	6:10 9:32	L			of
21 Betygsättning i vissa fall	6:10 9:32	R			of
22 Beslut att betyg ej skall ges	6:11	R			of
23 Rättning av betyg	6:15 9:38	R			of
24 Uppflyttning under läsåret	6:18	R		X	of
25 Uppflyttning och kvarsällning	6:19	Ae resp. K		X	of
26 Gå om årskurs (grundskolan)	6:20	R		X	of
27 Elevs ledighet	6:25 9:54	B	R och/ eller kontaktlär.	Principer bör x fastläggas i B	f
28 Befrielse från undervisningen	6:26 9:54	R		X	of
29 Ledighet för enskilda angeläg.	9:54	Ss	R	Principer bör x fastläggas av Ss	f
30 Utse lärare i fyllnadsprövning och särskild prövning	6:35 9:61	R		x	of
31 Avstängning och	9:58	Ss		X	f

förvisning av elev

Prop. 1975/76:39

160

3

Nr .rende

         Be-  Exempel
Skol-   sluts-     på arbets-
förord-rätt        fördel
ningen      ning

.Anm

Obligato-	Föränd-
riskt sam-	ring i (or
råd med	hållande
berörda	lill nu-
före be-	läge
slut

32 Regler för ordning	B
33 Anslagsframställ-	B
ning
34 Fördelning av ram-	B
anslag
35 Fastställa plan för	B
utvärderings- och
uppföljningsarbete
35 Fastställa plan för	B
utvärderings- och
uppföljningsarbete
36 Planera fortbildnings-	B
insatser
37 Planera informations-	B
verksamhet
38 Svara för att pro-	B
gram utarbetas för
-elevernas akti-	•
va medverkan
och ansvar
-siöd till elever-
nas egen före-
ningsverksamh.
-åtgärder för ele-
ver med svårig-
heter
- utformning av
föräldrakontak-
ter
-vertikal samord-
ning av studie-
program	/
39 Besluta om kon-	B
ferensorganisaiion
inom den ram skol-
stadgan anger
40 Utse ledamöter i	B
olika arbetsgrup-
per
41 Besluta om lokal-	B
fördelning

Gäller principer och resursanvändningen

Prop. 1975/76:39                                                    161

Med hänsyn till sina förslag om bestyrelse föreslär utredningen att skolförordningens 2 kap. 6 S bör ändras till '". . . ulan att dess bestyrelse beretts tillfälle, , .".

Enligt utredningens bedömning är bestyreisens centrala och tidskrävande uppgifter moment 8, 9, 35-38. För dessa fordras omfattande förberedelsearbete dels av skolledningen, dels av olika projektgrupper som bestyreisen bör tillsätta.

I fråga om omfattningen av beslyrelsens arbetsområde framhåller SIA att bestyrelses och rektors geografiska arbetsområde i princip bör sammanfalla. I ganska många fall skulle detta emellertid menar utredningen leda till en otillfredsställande situation med hänsyn till syftet med inrättandet av bestyrelser, nämligen all skapa instilutionsdemokrati och aktivt medansvar för dem som närmast berörs av skolans arbete. Skolstyrelsen bör därför, då rektorsområdet anses för omfattande för alt utgöra ansvarsområde för bestyrelse, kunna besluta annan anordning bland följande allernaliv eller en kombination av dem: Fler bestyrelser än en och med rektor som ordförande inrättas, med studierektor, studieledare eller lillsynslärare som ordförande i någon (några).

Utredningens förslag om en institulionsdemokralisk ledning av rektorsområden och skolenheter bör genomföras likformigt inom hela skolväsendet. Det innebär emellertid en ganska långt gående forändring i syfte all skapa ökat lokalt engagemang och ansvar. Beslyrelsens arbete bör därför noggrant följas och utvärderas under en treårsperiod. Resultatet av utvärderingen bör därefter underställas riksdagens prövning.

I fråga om samrådsformer i skolan utöver bestyreisen menar SIA att de stadgeenliga konferenserna torde i betydande utsträckning ha överlevt sig själva. Sammanträdesformer inom ett förelag av skolans storlek och variation bör inte självklart vara centralt reglerade. I princip bör det överlämnas lill bestyrelserna att fastställa en årsarbeisplan för samråds- och projektarbete inom rektorsområdet. Centralt bör endast anges vissa riktlinjer som är väsentliga, dels för beslyrelsens funktion, dels för elevernas medverkan i arbetet. Därtill kommer de fixerade beslutsformer, som i vissa fall är nödvändigt ur rättssäkerhetssynpunkt.

Således bör enligt SIA, beträffande elevernas deltagande, gälla alt elever skall ingå i alla konferenser och samrädsgrupper, där pedagogiska frågor eller frågor som rör den allmänna skolmiljön behandlas. Elever bör ingå i samma antal som antalet anställda. På högstadiet och i gymnasieskolan äger eleverna delta i besluten. Elevrepresentanterna utses pä del sätt bestyreisen finner mest ändamålsenligt med hänsyn till skolans storlek m. m.

På grundval av dessa principer föreslår utredningen följande. Kollegiet som stadgad sammanträdesform bör upphöra och ersättas av personalkonferens för samtliga anställda vid rektorsområdet eller skolenheten. De arbetsgrupper för olika frågor som personalkonferensen tillsätter bör samman-

11 Riksdagen 1975/76.  1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    162

sättas utan hänsyn till tjänstetyp och enbart med beaktande av reell kompelens och intresse i en fråga. Personalkonferens sammanträder på kallelse av rektor eller bestyrelse. Såvida personalens representanter i bestyreisen så begär skall rektor sammankalla personalkonferensen.

Några för eleverna reglerade sammanträdesformer finns ej. Detta har försvårat skolans möjligheter alt stödja elevernas inskolning i en demokratis arbetsformer och alt överlåta ansvar på olika elevorgan och upprätthålla en nödvändig kontinuitet i elevarbetet.

Elev vid en skola bör automatiskt vara medlem av skolans elevkår. Elever i olika arbetsenheter, klasser eller undervisningsgrupper bör beredas tillfälle sammanträda på tid för fria aktiviteter. En representant per klass på gymnasieskolan eller motsvarande på hög- och mellanstadierna utgör skolans elevråd. Elevråd föreslär representanter i skolans bestyrelse. Bestyreisen kan - och bör - delegera olika uppgifter på elevrådet. Elevrådet bör erhålla tid under fria aktiviteter för information och samråd.

Begreppet klasskonferens bör ersättas med "arbetsenhets- eller klasskonferens". Med klasskonferens pä grundskolan avses då de lärare som undervisar i basgruppen. Då arbetsenhetskonferens eller klasskonferens behandlar frågor som ej rör enskilda elever ingår elevrepresentanter.

Samarbetsnämnd i stadgans betydelse liksom enligt försöksanvisningar bör upphöra. Avstängning och förvisning avgöras i annan ordning.

Värdet av ämneskonferensernas undervisningsplanering är diskutabel och beror - liksom klasskonferensens meningsfullhet - av skolenhetens organisatoriska förhållanden och ämnenas antal. Undervisningsplaneringen bör därför enligt SIA inte bindas till ämneskonferenser oberoende av om dessa förutsättningar saknas.

7.2 Remissyttranden

7.2.1 Bestyrelse för rektorsområden och gymnasieskolan

Del övervägande antalet remissintanser ansluter sig till SlAis principiella uppfauning att det krävs ett ökat demokratiskt inflytande i skolan för personal, elever m. fl. Flertalet av dessa remissinstanser anser dock samtidigt att utredningens förslag inte bör genomföras i avvaktan på förslag från kom-munaldemokratiutredningen. Ävenarbelsrättskommitténs förslag kan komma att påverka beslyrelsens sammansättning och arbetsformer framhåller några remissinstanser. Till de som tillstyrker de allmänna principer för inflytande och ansvar personal och elever som SIA ger uttryck för hör centrala myndigheter som SÖ. statskontoret. RRV. SPN, Ärkebiskopen, SSK. organisationer som Svenska kommuttförbundet. Landstingsförbundet. LO. TCO. Skolledarförbundet. RHS. SSU. SECO, SSKF, UÖ samt flertalet av de kommuner som yttrat sig som t. ex. Borås, Eskilstuna, Gävle. Haninge. Hudiksvall. Jönköping. Luleå. Stockholms. Trollhättans. Uppsala. Växjö samt Östersunds

Prop. 1975/76:39                          ...■,.                    163

kommuner. Flera av de nu nämnda remissinstanserna anför synpunkter på beslyrelsens sammansättning och uppgifter. Bland länsskolnämnderna har samtliga utom tre uttalat sig positivt för ett ledningsorgan av typ bestyrelse. Åtta länsskolnämnder har dock betonat att genomförandet bör uppskjutas i avvaktan på SSK-utredningen och kommunaldemokraliska utredningen.

Ett antal remissmyndigheter främst organisationer inom skolsektorn är, utifrån olika utgångspunkter, mer skeptiska mot utredningsförslaget. Med hänvisning till arbetsrättskommitléns förslag menar SL att SIA har förbisett att ett förverkligande av arbetsplaisdemokralin som tilldelar de anställda nya fri- och rättigheter icke bara kan åberopas till stöd för föräldrars och elevers intressen. SIAis förslag om ledning och samverkan utgår från förhållanden som inte kommer all vara aktuella när dess förslag skall genomföras menar SL. För framtiden kommer alla frågor rörande skolpersonalens anställnings- och arbetsvillkor alt regleras av skolans parter, arbetsgivare och arbetstagare. Skolans fackliga organisationer kan inte godta att detta parlsförhällande inkräktas av representanter för elever och föräldrar, slår SL fast, och avstyrker med bl. a. hänvisning härtill förslaget om bestyrelser. Även SACO/SR och SFL avstyrker förslaget om bestyrelser med hänvisning till arbetsrättskommitléns förslag. Elevförbundet finner förslaget oacceptabelt då det på intet sätt bidrar lill förändringar av maktstrukturen på skolorna. Enligt SA V:s mening kan bestyreisen inte behandla de frågor som berör förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare, varför verket avstyrker inrättandet av den föreslagna bestyreisen eller föreslår att ledningsorganets uppgifter begränsas till andra frågor.

Mörbylånga kommun avstyrker SIA-utredningens förslag om ett obligatoriskt inrättande av bestyrelse, bl. a. på grund av alt det finns ett fiertal organ inom skolan, som tillvaratar samtliga inblandade parters intressen. Dessa organ, bland vilka kan nämnas samarbels- och förelagsnämndern, kollegieråd, elevråd och klassmöten, kan ulan tvivel på ett smidigare sätt behandla uppkommande problem, än vad en tänkt bestyrelse skulle kunna.

KDU, lill vars utredningsarbete flertalet remissinstanser sålunda hänvisar, anser att kärnfrågan i förslaget om bestyrelser är den föreslagna sammansättningen av dem samt deras kompetens och befogenheter. KDU konstaterar vidare all den föreslagna sammansättningen av bestyrelserna strider mot den gängse kommunaldemokratiska principen, aU varje kommunall organ direkt eller indirekt genom det representativa systemet skall företräda medborgarna.

Frågan om bestyrelserna bör vara sammansatta enbart av förtroendevalda eller om även andra bör vara med kan enligt KDUis uppfattning inte besvaras generellt. Om en modell av s. k. blandade organ skall tillämpas sammanhänger främst med vilka uppgifter som skall ligga på bestyrelserna. Om del i hög grad kommer alt gälla frågor som berör de anställda i deras dagliga arbete kan en sådan modell diskuteras. Denna fråga sammanhänger emellertid också med andra frågor som pågående utredningsarbete inom SSK

Prop. 1975/76:39                                                    164

och kommande ställningstaganden till arbetsrällskommitténs förslag, anser KDU. Med hänvisning till den beslutskompeiens, som föreslagils t. ex. beträffande den s. k. fria resursanvändningen m. m., anser KDU att det är väsentligt att de förtroendevalda även i bestyrelserna har möjlighet att utöva det politiska ansvar som de anförtrotls. Från kommunaldemokratisk synvinkel anser KDU alt övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ som modell. Enligt denna modell bör andra intressenter som, t, ex. representanter för anställda och elever lämpligen få närvarorätt med yttranderätt, dock ej beslutanderätt. Denna modell utesluter inte att eleverna dessutom är representanter i beredande organ.

Slutligen anser KDU att besiyrelsernas förhållande till andra kommunala organ, framför allt gentemot skolstyrelsen, bör underkastas en närmare analys.

Några remissinstanser däribland Landstingsförbundet, Eskilstuna, Helsingborgs och Linköpings kommuner anser att det finns skäl att överväga att låta redan existerande organ i skolan få utökad funktion. Exempel på sådana organ är samarbelsnämnden och företagsnämnden.

Ett antal remissinstanser behandlar bestyreisens befogenheter. 5Ö
anser att ett nytt beslutsorgan inte för leda till en centralisering av besluts
fattandet inom rektorsområdena eller de enskilda skolorna. Strävan bör i
stället vara den motsatta. Endast sådana frågor som inte kan avgöras av
den enskilda skolan eller arbetslaget bör därför handläggas av en bestyrelse
framhåller SÖ.                                      .,

Länsskolnämnden i Gotlands län biträder utredningens uppfattning att frågor som rör enskild tjänsteman, enskild elev samt val av stoff och metodik i undervisningsarbetet skall vara undantagna från beslyrelsens beslutsområde. Överförandet av skolledarnas beslutsbefogenheter till bestyreisen innebär enligt länsskolnämndens uppfattning i ett avseende en nackdel, nämligen den att en ny tidsfaktor tillkommer i beslutsfunktionen. Det är därför angeläget, att i frågor som kräver snabba åtgärder, beslyrelsens beslutanderätt kan delegeras till skolledningen.

LR anser att vissa punkter i SIA:s kalalog över bestyreisens och rektors beslutsområden bör undantas från dessa båda instansers beslutanderätt. Beslut på de här ifrågavarande områdena, som enligt LRis mening ligger inom ramen fördel förhandlingsbara, bör fattas efter överiäggningar/förhandlingar mellan parterna. Beslut om anslagsframställning och fördelning av ramanslag bör bestyreisen enligt LRis mening fatta på grundval av överiäggningar med de berörda lokala fackliga organisationerna.

Det arbetsområde som skisserats tillstyrks av Göteborgs kommun som betonar vikten av att bestyreisen ges möjligheter att delegera befogenheter till ledamot eller grupp av ledamöter eller till tjänsteman att besluta på beslyrelsens vägnar. Beslyrelsens befogenheter tillstyrks också bl. a. av Haninge. Karlskoga, Kristianstads,  Trollhättans och Västerås kommuner.

Många av de remissinstanser som tillstyrker en förändrad beslutsstruktur

Prop. 1975/76:39                          ,;..                      165

på skolans område är kritiska mot SIA:s förslag om sammansättningen av bestyrelserna. Man gör i delta sammanhang en koppling mellan befogenheter och sammansättning och anser att samhällsintresset måste, med hänsyn till de föreslagna befogenheterna, bli representerade i bestyrelserna. Särskilt är denna inställning markerad i yttrandena frän politiska organisationer och kommuner. En annan utgångspunkt för kritiken är den föreslagna elev- och föräldrarepresentalionen.

När det gäller representation från politiskt valda förtroendemän måste enligt SSU.s uppfattning, allmänna intressen ges det avgörande inflytandet över skolans ledning. I styrelsen, som bör inrättas för varje rektorsområde, skall därför företrädare för samhälls- och arbetsliv utgöra majoritet. Delta bör ske genom representation av de politiska partierna och löntagarorganisationer - LO och TCO.

Borlänge kommun menar alt en demokratisk ledning av skolan förutsätter att alla medborgare har lika slora rättigheter och skyldigheter, och delta gäller i särskild grad frågor om valbarhet och rösträtt för styrelser i kommunalt sammanhang. Kommunen accepterar inte en fördelning av styrelserepresentanter enligt korporativi tänkesätt, men tillstyrker däremot en av kommunfullmäktige tillsalt institutionsstyrelse för varje rektorsområde vari rektor ingår som sekreterare. De anställda personalgruppernas intressen bör tillvaratas genom företagsnämnden. Elevernas intressen bör tillvaratas genom samarbetsnämndsverksamhet på samma sätt som nu är fallet. Föräldrarnas medverkan sker genom allmän medborgerlig verksamhet i och med alt de kan utöva sin rösträtt i vanlig ordning och även genom att de deltar i skolans arbete genom besök och engagemang i undervisningen.

Skolstyrelserna i bl. a. Grums, Filipstad. Ronneby och Vårgårda liksom Trollhättans kommun anser att representanter frän skolstyrelsen skall ingå i bestyreisen. Skolstyrelsen i Grums anser det vara väsentligt att skolstyrelsen får ett avgörande inflytande över bestyreisens sammansättning för att inte bestyreisen skall kunna leda utvecklingen inom ett rektorsområde i en helt annan riktning än skolstyrelsen anser önskvärd.

Luleå kommun anser alt om någon form av bestyrelse skulle bli aktuell, så måste den uppfattning som väljarna gett uttryck for i politiska val även slå igenom i bestyreisen, vilket måste resultera i, alt besiyrelsen skall vara politiskt sammansatt. Bestyreisen måste kommunalrätlsligt överensstämma med andra kommunala nämnder. Även Malmö kommun anser del angelägel att slå vakt om de kommunala förtroendemännens möjligheter och skyldigheter att leda verksamheten. Enligt Tyresö kommun är det tveksamt om i en bestyrelse lärare och övrig skolpersonal alltid skall tillförsäkras en majoritetsställning. ACo/mn/Zcommun finner de befogenheter som enligt förslaget skall tillkomma bestyreisen sä betydelsefulla, att det kan ifrågasättas om inte sättet för ut.seende av bestyrelserna bör övervägas ytteriigare. Kommunen finner nämligen för sin del en viss komplikation i det förhållandel, att ett efter den representativa demokratins grunder vall organ avhänder

Prop.1975/76:39                                                     166

sig en del av sina uppgifter till ett organ som är utsett efter andra principen Enligt Uppsala kommun finns det ett klart behov av en direkt kontakt mellan skolstyrelse och rektorsområde, varför kommunen anser att föuroende-mannainslagel i bestyrelserna bör säkras samt att företrädare för de anställda i skolan inte bör utgöra majoritet av beslyrelsens ledamöter.

Flertalet ungdomsorganisationer är kritiska mot den föreslagna elevrepresentationen.

FPU har svårt all förstå den synneriigen svaga elevrepresentation som föreslagits. Eleverna bör dels i egenskap av största grupp på skolan och dels av pedagogiska och fostrande skäl erbjudas betydligt större möjligheter att påverka sin omgivning. Liknande uppfattning redovisas av SSU. SECO pekar på alt enligt läroplanerna skall eleverna fostras till del ansvarslagande som ett demokratiskt samhälle kräver, som ett skäl för ökat elevinflytande. Elevförbundet anser all elevmedverkan skall ske på lika villkor som personalens. Ingen grupp skall ha majoritet i besiyrelsen menar MUF och förordar därför att elevernas representation ökar på bekostnad av lärarnas. 1 gymnasieskolan och på högstadiet skall eleverna vara representerade med en tredjedel i skolans bestyrelse.

Unga Örnar anser att elevernas möjligheter att delta i beslut rörande arbetets uppläggning och genomförande är av lika central betydelse som frågan om inflytande för de anställda. Mot bakgrund härav anser förbundet all elevinflytandet fått en ofullständig belysning och föreslär omgående översyn.

Ett antal kommunala remissinstanser anser att både elev- och för-äldrarepreseniaiionen måste utökas. Denna uppfattning redovisar bl, a. Borås. Eskilstuna och Trollhättans kommuner och skolstyrelserna I A/vika. Karlstad och Nynäshamn.

RHS är starkt kritisk mot förslaget om hur föräldrarepresenlanterna skall utses. En helt dominerande del av HoS-loreningarna har lill RHS anmält att de inte kan se annat än alt föräldrarepresenlanterna i första hand ska föresläs av HoS-föreningarna. I de fall där HoS-förening saknas bör skolans ledning m.edverka till att sådan bildas. Endast i de fall dessa ansträngningar misslyckas bör andra förslag få inhämtas. Denna uppfattning delas bl. a. av MUF. Ärkebiskopen. Haninge och Stockholms kommuner.

HCK och Statens Handikappråd flnner det tveksamt om den sammansättning av bestyreisen som SIA föreslår kommer att få en tillräckligt allsidig sammansättning för att garantera att de handikappade och svagpreslerande elevernas problem uppmärksammas tillräckligt.

Endast ett par kommuner däribland Halmstads. Kristianstads och Växiö kommuner behandlar frågan om skolledningens arbetsuppgifter om bestyrelser inrättas. Halmstads kommun anser alt genom inrättande av bestyrelse blir rektors arbetsbörda avsevärt förstorad, vilket måste innebära att rektors arbetsuppgifter beskärs på andra områden.

Prop. 1975/76:39                                                    167

7.2.2 Övriga samrådsförmer

Förslaget om att ersätta nuvarande samrådsformer i skolan som kollegier och ämneskonferenser med personalkonferens, arbetslagskonferens och andra samråds former som besiyrelsen beslutar om tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan.

SFL anser förslaget positivt och understryker att de arbetsgrupper för olika frågor som personalkonferensen kan tillsätta bör sammansättas ulan hänsyn till tjänstetyp och enbart med beaktande av reell kompetens i en fråga.

SACO/SR liksom LR och SL tillstyrker, att kollegiet avskaffas och ersätts av personalkonferensen. SACO/SR konstaterar emellertid, att personalkonferensen i SIAis förslag inte har fött några konkreta arbetsuppgifter. Ar-beisenhelskonferenserna kan i vissa fall, särskilt om eleverna för representation i enlighet med utredningens förslag, enligt SACO/SRis mening bli ohanteriigt slora församlingar.

Utöver de här nämnda konferenserna kommer det enligt SACO/SRis uppfattning att finnas behov av klasskonferenser, ämneskonferenser, ar-belslagskonferenser, elevvårdskonferenser och konferenser med befattningshavare utanför skolan. SACO/SR anser, att ämneskonferenserna även i en skola organiserad i enlighet med SIAis förslag kommer alt ha så viktiga arbetsuppgifter att de obligatoriskt bör anordnas. Detta bör komma till uttryck i skolförordningen.

Del kan i och för sig vara förnuftigt att ersätta kollegiet med en personalkonferens för samtliga anställda vid rektorsområdet eller skolenheten anser SSU, som påpekar all inte några bestämda arbetsuppgifter för personalkonferensen anges. Frågor som berör skolpersonalens rätt till inflytande måste kunna tillgodoses inom företagsnämnden - lokala samrådsgrupper - och styrelsen för rektorsområdet. Ett direkt personalinflytande i skola måste utgå från personalens fackliga organisationer och arbetet i företagsnämnder - lokala samrädsgrupper. Motsvarande synpunkter framförs också av LO. Kalmar, Malmö, Sundsvall, Växjö och Örebro kommuner tillstyrker förslaget om nya samrådsformer. Umeå kommun ser som en väsentlig fördel att skolans sammanträdesformer inte regleras centralt, ulan fastställs av bestyreisen.

Några remissinstanser med anknytning lill skolområdet lar upp frågan om elevmedverkan i skolans dagliga arbete. Utredningen föreslär alt eleverna skall delta i personalkonferenser och arbetsenhets-konferenser. SÖ, SL, SACO/SR. EleyfÖrbimdet samt LO tillstyrker utredningens förslag i denna del. SÖ anser dock all utredningen behandlat verksamheten i elevråd och klassråd alltför knapphändigt. Elevförbundet anser klassråd och arbetslagskonferenser vara av så stor vikt att de måste göras stadgebundna. SFL anser alt beslutande i pedagogiska frågor bör vara de pedagogiskt ansvariga. Elevinflytande i dessa frågor bör således ske i direktkontakt med läraren under lektionerna.

Prop. 1975/76:39                                                    168

SSU anser att elevernas aktiva medverkan och möjligheter att påverka skolans verksamhet är en förutsättning för en demokratisk skola. Detta måste åstadkommas inom de av SIA-utredningen föreslagna arbetsenheterna och undervisningsgrupperna, samt genom medverkan i styrelsen för rektorsområdet. Därför kräver SSU att tid avsätts inom timplanen för alt eleverna skall ges tillfälle att diskutera och handlägga frågor som berör undervisningen och skolan.

Utredningen föreslår alt som bas för elevmedverkan i bestyreisen skall vara ett obligatoriskt elevråd där alla skolans elever är medlemmar. De remissinstanser som behandlat denna fråga avstyrker ett obligatoriskt elevråd. Elevförbundet avstyrker förslaget som man menar är helt främmande för del svenska folkrörelse- och organisalionslivel. Förslaget är från början odemokratiski eftersom man inte överlåter åt eleverna att själva avgöra hur de vill ha sin representation och organisationsform. Även LO, ABF och SSU avstyrker förslaget. SSU anser att samhället måste ta ett ökat ansvar och därmed konkret stöd för elevfackligt arbete. Staten och elevorganisationerna bör ta initiativ till att utarbeta ett program för elevernas aktiva medverkan i skolan. Även LO menar att elevfackligt arbete måste stödjas t. ex. genom att sammanträdesleknik/föreningskunskap kan schemaläggas på samma sätt som föresläs för konlaktlärararbelet.

SÖ tar i detta sammanhang upp frågan om de konsekvenser för skolledarna som utredningens förslag kan medföra med ett ökat antal konferenser och samrådsförfarande. Vid en övergång till en ledningsorganisation enligt utredningens förslag, där arbetet på skolenheten är starkt baserat på en i väsentliga delar självstyrande arbetsenhet, torde enligt SÖ:s uppfattning behovet av en särskild tillsynslärare kännas mindre påträngande. Systemet med tillsynslärare vid enskilda skolenheter är för övrigt redan nu bristfälligt. SÖ menar därför att del i samband med behandlingen av SIA är rätta tillfället att med allvar utreda på vilket sätt platschefsbegreppel skall kunna realiseras inom grundskolan. Utgångspunkt i en sådan utredning bör enligt SÖis uppfattning vara, att man skall förslärka ledningsfunktionen vid de enskilda skolorna.

8  Personalfrågor

8.1 Utredningen

8.1.1 Specialisering inom skolan

SIA konstaterar att vi haft en utveckling mot ökad specialisering pä personalsidan inom utbildningsväsendet. Detta kritiseras av dem som anser att detta försvårar helhetssynen på skolan genom all kontakterna mellan specialisterna är dåliga och går åt olika håll och att skolan fått den slora organisationens nackdelar med samordningsproblem och anonymitet. Andra

Prop. 1975/76:39                                                    169

menar all skolans produktionsapparat befinner sig på hantverksstadiet där lärare gör alla arbetsuppgifter från planering till städning och raslvakt och förespråkar i stället en ökad specialisering med hjälp av lärarassistenter.

Samtidigt som kritik riktas mot alltför stark stoffspecialisering i skolan med korresponderande ämnesspecialisering inom lärarutbildningen, har andra den uppfattningen att specialiseringen inte är tillräcklig och opponerar sig mot s. k, blockämnen. Man menar också att utvecklingen inom lärariag bör gå mot iniressespecialisering, så au en lärare alltefter intresse inom laget kan svara lör viss del av ett ämne.

Vidare finns olika uppfattningarom funklionsspecialiseringen. Några menar att vi måste förbättra skolans omsorg om eleverna genom att specialisera kontakt- och uiredningsfunkiionerna. dvs, tillföra skolorna fler kuratorer och psykologer. Andra åter anser alt en sådan resursökning är skenbar, eftersom den leder till all lärararbetet specialiseras mot inlärningsarbele och det samlade elevvårdsarbeiel blir mindre.

Somliga anser all kunskapsförmedlingen skall vara skolans huvuduppgift, medan andra menar att skolan också har andra uppgiften omsorg, kontakt, samtal, för vilkas fullgörande den nuvarande organisationen är otillfredsställande.

Specialisering och arbetsfördelning är slutligen en fråga om organisation och arbetsledning inom skolan. Även här är uppfattningarna polariserade. Några betonar starkt den enskilde lärarens suveräna ställning. Man opponerar mot myckel som ligger i orden samverkan, gemensam planering, lagarbete, konferenser, ledning. Andra menar sig inte kunna ensamma klara ansvar, påfrestningar och besvikelser i arbetet. De önskar en intimare samverkan och ett fastare och bättre ledningsmönsler i skolani personalvårdande, planerande. För dem är underdimensioneringen av ledningsfunktionen en av de centrala förklaringarna till de svårigheter skolan har och till den bristande kontakten mellan specialisterna.

Lärarna utgör en specialiserad grupp som endast i vissa avseenden disponeras för det samlade arbetet inom skolan. Endast för klassföreståndare finns den öppna formuleringen "gå rektor till hända i frågor som rör klassen". Vad gäller konlaklarbete finns endast skyldigheten all delta i föräldramöten. Endast klassföreståndaren har skyldighet att söka kontakt med föräldrarna och detta endast såvida eleverna försummar skolgången. Någon skyldighet att engagera sig i elevernas fritidsaktivitet finns inte. Befattningsbeskrivningen rymmer rika möjligheter till tolkningstvister.

SIA har undersökt specialiseringens samband med behörighetsbestämmelser och befattningsbeskrivningar. Som allmänt omdöme torde det vara hållbart att påstå menar SIA att stadgans befattningsbeskrivning av lärarrollen rimmar illa både med den beskrivning av lärararbetet som finns i gällande läroplaner och som burit upp de senaste decenniernas skolreformer och med det arbete som de flesta lärare lägger ner på olika aktiviteter i skolan. För den utveckling av lärarrollen som beskrivs av utredningen står

Prop. 1975/76:39                                                    170

skolförordningen främmande och därmed också för den situation som uppstår då skolan mer söker engagera sig i socialt och fritidsbelonal arbete. Befallningsbeskrivningens utformning står i samband med den utformning lärarnas arbetstidsreglering har. Genom avtal regleras endast undervisnings-skyldigheten. Delta beror i sin tur på att undervisningen och därtill hörande för- och efterarbeten tidigare var det allt dominerande i skolans arbete.

SIA finner alt den starka specialiseringen i utbildningen till olika tjänster kombinerad med preciserade befattningsbeskrivningargereit utomordentligt stelt system. Ungdomsarbetet i skolan är därför i viss mån en organisation som i sin stelhet överträffar en vanlig byråkratisk förvaltning, där en byrådirektör kan växla mellan olika uppgifter inom organisationen, vilket i huvudsak är omöjligt för en anställd i skolan.

SIA anser i stället alt skolan bör tillföras personal med olika specialutbildning men att personalen inte bör bindas till preciserade arbetsuppgifter genom snäva befaitningsskrivningar. En lärare, anställd på lärartjänst, skall exempelvis kunna arbela också med konlaklarbete och fria aktiviteter, en socionom och psykolog skall kunna arbeta med undervisning av vissa elevgruppen Den vidgning av lärarrollen (socionomrollen etc.) detta innebär får inte förväxlas med ett krav att varie lärare under varje arbetsår skall fungera i alla roller. Tvärtom skapar en vidgning av den generella - "abstrakta" - lärarrollen möjligheter, som nu saknas för den enskilde, alt i ökad utsträckning få tyngdpunkten i sitt arbete föriagd till en verksamhet som mer passar hans läggning och intresse.

Enligt utredningens mening bör lärararbetet inte tillålas bli specialiserat till enbart inlärningsarbete, medan elevens personliga problem skulle hänvisas till skolsocial personal. Skälet härtill är främst all ett framgångsrikt inlärningsarbete fordrar en mycket god elevkännedom. Till grund för lärarrollens utformning bör ligga en helhetssyn som överensstämmer med den socialpedagogiska uppfattning som framfördes av skolutredningen.

En helhetssyn fordrar också all tjänslgöringsföreskrifterna låter det "övriga lärararbetet" framstå som en lika väsentlig del som lektionsbundet arbete. En helhetssyn på lärarrollen leder också till att innehåll och metoder i övrigt lärararbete bör beaktas till sin fulla vikt i grundutbildning och fortbildning. Tillförsel och skolverksamhet av annan personal än lärarhögskoleutbildade - socionomer, psykologer, lärarassistenter, fritidspedagoger, ungdomsledare, yrkesverksamma från skilda fält, skolvärdar, föräldrar med skolvärds-/vär-dinneuppgifter - kan emellertid ges en annan motivering än att till andra än lärare specialisera kontaklarbetet. Det är en väg all mer direkt tillföra skolans arbete synpunkter, infallsvinklar och erfarenheter av annan art än vad som sker genom den direkta undervisningen. Del kan också bli ett instrument att tillföra arbetet med svagmotiverade elever och elever med svårigheter kontakt- och stimulansmöjligheter av skilda slag och ökade möjligheter lill allsidig utveckling.

Enligt SIA fordras i allt skolans arbete en pedagogisk helhetssyn, där

Prop. 1975/76:39                                                    171

man inte ser lösningen på elevernas problem huvudsakligen som en fråga all leta upp rätt expert, utan där varje elev har möjlighet til) permanenta, stabila kontakter med en begränsad grupp av skolpersonalen. SIA föreslår därför följandei

1.   Stadieövergripande tjänstgöring.

2.   Ökad lidsvolym för kontaktlärarnas icke-undervisningstid och kontaktlärare för mindre grupper av elever.

3.   Samordnad ledning, planering och elevvård inom arbetsenheten genom alt uppgifterna destineras (decentraliseras, delegeras) till denna och sludieledare ges en samordnande ställning.

4.   Försöksverksamhet med minskat antal lärare per elev på högstadiet.

5.   Försöksverksamhet med tillämpning av hemavdelningsprincipen i högstadieskolor.

6.   Rekommendationen att icke tillämpa snäva befattningsbeskrivningar.

7.   Omfattande fortbildning av lärare i specialpedagogik.

Även om utövarna av specialistfunktioner som skolkuratorer och skolpsykologer måste arbeta individuellt inom skolmiljön finns del menar SIA anledning att betrakta dem som ett skolsociall arbetslag, som bör ha en gemensam planering och kunna göra samlade insatser.

SIA betonar detta i 4 punkter.

1.    Det skolsociala arbetslaget innefattar personal med myckel olika utbildning, erfarenheter och specialisering. För alt lagets samlade kompetens skall komma till sin rätt måste personalen ha möjlighet lill planeringskonferenser på samma sätt som övriga arbetslag inom skolan.

2.    När del gäller att utnyttja skolans kurativa resurser bör den enskilda rådsökanden ha valfrihet. I arbetslagets planering måste ingå alt samordna de enskilda medlemmarnas mottagningslider.

3.    I frågor som rör fortbildning, utredningsarbete, utvärdering m. m. utgör det skolsociala arbetslaget en speciell tillgång inom skolan. Laget bör i sådana sammanhang ges möjlighet till samlade insatser.

4.    Elevvårdsfunktionärernas informationsbehov kan bättre tillgodoses genom samverkan i arbetslag.

SIA ger bl. a. följande sammanfallande synpunkter på del skolsociala arbetslaget.

Både skolskölerskeutbildningen och den nya psykologulbildningen tillför skolan personal med goda kunskaper i barn- och ungdomsarbete i skolans organisation. I socionomuibildningen saknas dock skolorienterat stoff En socionom som blir skolkurator behöver därför komplettera sin utbildning i detta hänseende. Den socionomutbildade personalens arbeisinriktning, utbildning, introduktion i skolan och huvudmannaskap bör enligt utredningen omprövas. För samtliga personalgrupper är fortbildningen otillfredsställande och uppdelad i olika kategorier. I den fortbildning som SIA föreslår bör man undvika kalegoriuppdelning.

SIA har tidigare framhållit det önskvärda i aU arbetssättet i skolan blir

Prop. 1975/76:39                                                    172

mer laborativt och konkretiserat. En metod bland andra att förverkliga detta är au tillhandahålla fler och mer varierande typer av media för vilket skolbibliotekariens arbete är av sior betydelse. Färdighetsträningen måste alllid gå jämsides med det laborativa arbetssättet - i varje fall gäller detta vid arbete med de verbala läromedlen. Läsfärdighet är basen för flertalet övriga färdigheter och därigenom för de flesta ämnena. Lusten att läsa kan bli en av effekterna av färdighetsträningen och är ett av målen för svenskundervisningen. Den fria läsningen är här ett utvecklingsbart område. En utökad eller välplanerad användning av material för den fria läsningen är därför också en angelägen uppgift.

Del är - inte minst av ekonomiska skäl - betydelsefullt menar SIA, att organisationen av läsmaterialei sker pä mest effektiva sätt, så t. ex. att systemet för den betydelsefulla ut- och hemlåningen av böcker sker efter så enhetliga metoder som möjligt under hela skoltiden, något som för övrigt medger även en ökad flexibilitet för medieanvändningen (inom skolenheten men också mellan skolorna).

F'ör verksamheter inom och utom skoldagen är skolbiblioteket en viktig resurs såväl i fråga om media som lokal, en resurs som dock är varierande från skolanläggning till skolanläggning men som inte alltid är fullt utnyttjad. Skolbiblioteket lorde kunna tillföra de olika verksamheterna ett för en viss grupp elever viktigt miljöalternaliv (avkoppling, tystnad, möjlighet lill studier samt ett alternativ till gruppsamvaron.)

Av flera skäl är del därför viktigt att kunna hålla skolbiblioteket bemannat under så stor del av dagen som möjligt. Därigenom ökas möjligheterna att underiätta ett elevaktivt arbetssätt, att ta till vara det rätta motivationsögonblicket för den fria läsningen saml alt erbjuda ett miljöalternativ för de fria aktiviteterna.

SIA anser alt skolbibliotekariernas funktion bör bli pedagogisk, handledande och informativ. De tekniska medie- och biblioleksuppgifterna bör läggas på annan personal.

8.1.2 Aibr':,tidsavialen och skolans inre arbete

SIA konstaterar inledningsvis att del vore lill fördel för skolans inre arbete med en övergång till eu annat arbetstidsavtal för lärarna än det nuvarande. SIA är medveten om att arbetstidsfrågorna är avtalsbara frågor men har velal något belysa hur en organisation m. m. av det inre arbetet enligt utredningens förslag skulle främjas av en ändring av arbeislidsutiagel för lärarna.

1 korthet berör SIA därefter gällande regler i fråga om arbetstidslagen, avtal och begreppsbestämningar samt tar upp olika typer av arbetstidsavtal inom skolområdet (avsnitt 19.1 och 19.2).

1 fråga om lärararbetets innehåll och omfattning redovisar SIA (avsnitt 19.3) uppgifter från betänkandet (SOU 1971i53) Lärarnas arbetstider (ULA)

Prop. 1975/76:39                                                   173

samt stannar särskilt inför den uppdelning av lärarnas lä.sårsarbetstid på tre huvudgrupper av aktiviteter, som ULA gjorde, nämligen lärokursbundet arbete, övrigt lärararbete I och övrigt lärararbete II.

Mot bakgrund av bl. a. ULAis mätningar finner SIA vid sina överväganden (avsnitt 19.4) att arbet.siidsavtal för lärargrupper bör utformas så att de fyller följande krav, dvs. anger en ram inom vilken arbetsinsatser kan prioriteras på de uppgifter som upplevs angelägna inom skolan, gör det möjligt att ta hänsyn till lärarnas individuella önskemål saml inte leder lill onödig specialisering av arbetsuppgifter enbart beroende på tjänstetyp.

Man bör skapa ett arbetstidsavtal som inte enbart utgår från begreppet undervisningsskyldighet.

En volymspärr för lärararbetet i dess helhet kan väsentligen ändra arbetssituationen i skolan. Det blir möjligt all inom den utmätta totalramen vidta förändringar med hänsyn till vars och ens förutsättningar och intressen. Växling mellan lektionsarbeie och övrigt lärararbete blir möjligt.

Den totala arbetstiden bestäms genom avtal, som kan komma att träffas dels om volymen, dels om relationen mellan olika arbetsuppgiften Utredningen delar in arbetet ii arbete i skolan dvs. lektioner och visst övrigt arbete samt arbete av förtroendekaraktär dvs. förberedelse, efterarbeie och visst övrigt arbete. Arbetet av förtroendekaraktär bestäms lill volym men inie lill tidpunkt och plats.

Enligt utredningens mening innebär redan i dag de principer som tillämpas för reglering av lärarnas arbetstid betydande olägenheter. Vid en omfördelning av lärarnas arbetsuppgifter enligt SlAis förslag skulle olägenheterna bli än större. Utredningen påpekar även att variationer i elevtillslrömningen och därav föranledda förändringar i tjänsteunderiaget ofta medför allvariiga svårigheter för skolledningen att sörja för att skolans lärare får full tjänstgöring. Även från denna utgångspunkt vore det önskvärt au man kunde skapa en sådan ordning för bestämmande av lärarnas arbetsomfång att man vid vikande underlag på ett enkelt sätt kunde komplettera undervisningen med andra uppgifter för läraren till full tjänst.

SIA framhåller att parterna i avtalet om 1974 års löner enats om all i en gemensam arbetsgrupp behandla frågan om ändrade arbetstidsbestämmelser för undervisningsområdet.

SIA föreslår att regeringen uppdrar åt statens avtalsverk au snarast uppta överläggningar med lärarorganisationerna i syfte att nå en överenskommelse om reglering av lärarijänstarbele i överensstämmelse med den arbetsorganisation som utredningen föreslår.

8.1.3 Personalpolitik på skolområdet

SIA lämnar i detta kapitel inledningsvis en relativt utföriig redogörelse över frågor om personalpolitik på skolområdet, skolan som arbetsplats och krav på skolans personaladministration. Utredningen lar därefter upp be-

Prop. 1975/76:39                                                    174

greppet arbetstillfredsställelse (avsnitt 20.4) och redovisar i anslutning härtill några relativt aktuella skandinaviska undersökningar som kan sägas ha betydelse för inriktningen av skolforskning eller som har betydelse för personalfrågor och liknande inom skolväsendet. SIA kommer härefter in på sin egen undersökning (DsU 1974:1) Skolan som arbetsplats/Lärarnas upplevelse av skolarbetet (avsnitt 20.5). Huvudsyftet med denna undersökning var att insamla material som möjliggjorde en mer ingående analys av lärarnas arbete. Eftersom det rör sig om en intensivundersökning kan man enligt utredningen inte dra generella slutsatsen Undersökningen tjänar dock syftet att peka på problem, som uppenbart kan finnas i vissa skolor och ha betydelse för vissa lärare beträffande trivsel och arbetstillfredsställelse (avsnitt 20.6).

SIA konstaterar alt förändringar i skolan sker genom statsmakternas beslut om mål och ramar. Större förändringar i skolarbetet upplevs av lärarna som osäkerhetsfaktorer. Enligt SIAis mening måste krav på omprövning, förändring och utveckling i ökad utsträckning initieras från skolenheterna själva. Detta bör enligt utredningens förslag ske genom främst följande åtgärden ökad frihet i resursanvändningen, målrelaterad utvärdering samt ökad lokal kompetens.

Genom förslag om skolledarutbildning och omfattande kurser för kompletterande grundutbildning kring elever med svårigheter (kap. 21) har utredningen sökt beakta utbildningssidan. Vid omdispositionen av personalarbetstiden menar utredningen att det vore värdefullt om man kunde åstadkomma tid for obligatorisk fortbildning.

Utredningen konstaterar att även tid för programutformning aren central fråga. I delta sammanhang kommer utredningen in på att lärararbetet efter andra principer än nu kunde fördelas på lektioner och planering.

Under rubriken lärarna och närsamhällei (avsnitt 20.6.2) kommer SIA in på skolans kontakt med omgivningen, t. ex. elevernas föräldrar, ungdomsgårdar, fritidsnämnder, bibliotek och föreningan Intrycket är att skolan i mänga avseenden fortfarande är en avskild institution i lokalsamhället. Pä de skolor som studerats är kunskaperna om vad eleverna gör efter skoldagens slut många gånger begränsade. Vid informaiionsintervjuer på skolorna framgick att man inte kände till vilka verksamheter som bedrivs på ungdomsgårdar i upptagningsområdet. Utredningens material tyder på att relationerna till elevens föräldrar samt intresse för elevens fritidsverksamhet ibland kan vara svagt utvecklat. Sambandet mellan problem i skolan och elevernas svårigheter å ena sidan och den sociala situationen i närsamhället å den andra är klart belagd genom omfattande forskning (se kap. 6). SIAis undersökningar visar klart hur lärarnas arbetstillfredsställelse är intimt knuten till elevernas situation.

Ökade möjligheter att i samarbete med andra myndigheter och med frivilliga organisationer och föräldrar arbeta med åtgärder som rör elevernas hela situation i närsamhället bör därför ha utsikter att leda både till en bättre situation för eleverna och till alt lärarna upplever bättre resultat och

Prop. 1975/76:39                                                    175

därigenom större tillfredsställelse med sin egen arbetsinsats.

I förslagen lill skolledarutbildning har lagts in omfattande.moment som rör arbetet inom andra kommunala sektorer än skolan. Introduktionen av nyanställd personal i skola bör också omfatta orientering om eller besök vid fritidshem, fritidsgårdar och bibliotek inom upptagningsområdet liksom om föreningslivets omfattning och struktun Studiedagar kring sociala problem, studieavbrott och föreningsliv bör anordnas gemensamt för personal från olika förvaltningar.

I fråga om de sociala relationerna inom skolan ger SIAis undersökning vid handen att läraren ofta upplever sig isolerad från sina kolleger. Flera lärare har beskrivit den första liden under sin lärarbana som en långvarig negativ period. Svårigheterna är här relaterade till tvä fakloreri isolering från eleverna genom undervisningsgruppernas antal/storlek och genom alt lärarens närvaro i skolan är begränsad till enbart lektioner, isolering från kolleger genom enlärarsystemet.

SIA sammanfattar sina förslag i denna del på följande sätii

1   Skolledningen erhåller på grundskolan mera tid för planerings- och konlaklarbete genom att rektor inte längre las i anspråk som lärare i samma utsträckning som nu (kap. 24)

2   Skoldagsbegreppet ger pä grundskolan andra förutsättningar för varierande utplacering av lektioner i förhållande lill fria aktiviteter (kap. 9)

3   Vid lagarbete och flexibla elevgrupperingar bör lokaler kunna utnyttjas bättre än dä undervisningsgruppernas storiek är fixerad och därigenom också kravet på lokaler av viss minimistoriek.

4   Sammanslagning av grupplimmar, TTF, stöd- och specialundervisning lill en för gymnasieskolan gemensam förstärkningsresurs kan beräknas ha en liknande schemaförbätlrande effekt (kap.  17).

8.1.4 Utbildning och fortbildning av skolledare

SIA framhåller att flertalet skolledare saknar systematisk utbildning för de avsevärda personalledande och administrativa funktioner som ingår i den pedagogiska verksamhet för vilken de ansvarar. Behovet av sådan utbildning har under de senaste åren understrukiis inte minst av de anställdas organisationer. Den föreslagna ökade friheten i resursanvändning och betoningen av utvärdering och uppföljning framhäver ytteriigare behovet av en systematisk skolledarutbildning. Skolans förutsatta funktion som en del av samhällets samlade insatser för barn och ungdom - uttryckt bl. a. i förslagen om en samlad skoldag och skolanknutna frivilliga aktiviteter i övrigt - ställer nya och speciella krav på skolledarnas kännedom om det allmänna arbetet bland barn och ungdom inom kommunen. Även från denna synpunkt är skolledarutbildning av stor betydelse.

Det behov av skolledarutbildning som aktualiserats under 1960-talet har följts upp av SÖ. Med hänsyn lill den reformerade organisationen av skol-

Prop. 1975/76:39                                                    176

ledningen i grundskolan (prop. 1966:74) startade våren 1967 en försöksverksamhet med utbildning för skolledare i grundskolan. Motsvarande försöksverksamhet med kurser för skolledare i gymnasieskolan började hösten 1970. Sedan den 1 juli 1972 planeras och leds utbildningen av skolledare för alla skolformer av arbetsgruppen för planering, ledning och utveckling av skolledarutbildning (PLUS), tillsatt av SÖ och knuten lill fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Linköping,

Försöksverksamheten har enligt SIA visat, att skolledaruibildningen mås-le förlängas avsevärt och att utbildningskapaciteten måste ökas så alt samtliga skolledare får utbildning inom rimlig lid,

SIA lar upp rekryteringsfrågor och anför att skolledare har traditionellt i huvudsak rekryterats bland lärare. En vanlig väg till en skolledarbefattning är några års lärartjänst, vikariat under kortare tid under ferie- och terminstid, eventuellt längre tids vikariat och därefter en skolledarbefattning. I relativt få fall har rekryteringen skett på annat sätt. SIA understryker att frågan om rekrytering av skolledare är ett komplicerat problem och diskuterar för-och nackdelar med det hittillsvarande rekryteringssystemet. Till fördelarna hör att skolledarna genom sin tidigare lärartjänst har god kännedom om och erfarenhet av skolan och dess arbetssätt vad gäller undervisningen. De vikariat på skolledarijänst som ofta föregår en fasl skolledarbefattning kan utgöra en prövotid. särskilt för vikarien. För tillsätlningsmyndigheierna kan vikariaten vara av visst värde vid bedömning av t. ex. lämpligheten, även om värdet lorde vara ganska begränsat.

Systemet har också uppenbara svagheter. Vem som får vikariera på skol-ledartjänsl kan vara en slump. Det kan bero på eventuellt intresserades förhållanden i eller utom skolan, del kan bero på förhållanden som i och för sig kan vara betydelselösa för befattningen som skolledare. En lämplig skolledarkandidal kanske inte visar sitt intresse för vikariat eller ges inte tillfälle att visa sin förmåga. En och samma vikarie kanske utnyttjas vid alla tillfällen varigenom andra goda ledarkrafter aldrig prövas.

Flera skäl mot det nuvarande systemet har enligt SIA anförts, som anser det önskvärt att rekrytering av skolledare inom skolan systematiseras. SIA framhåller att skolledaren i sin funktion av personalledare bör systematiskt följa upp skolans personal för all utröna vilka som kan tänkas vara lämpliga och villiga som skolledare. Vikariat, även korta, bör anmälas lediga inom kommunen så att intresserade även vid annan skolenhet kan visa sitt intresse. Vikariaten bör vidare spridas lill så många som möjligt och inget torde hindra att en lärare vid en skolenhet kan fullgöra kortare vikariat vid en annan skolenhet inom kommunen. Den sänkta undervisningsskyldighet som SIA i annat sammanhang föreslår för skolledare vid grundskolan, underlättar också detta. Vikariens arbete kan följas upp och försiktigt bedömas och värderas. På så sätt får man inom kommunerna en uppfattning om vilka som är intresserade av skolledarijänst och lämpliga därtill. I arbetet att finna personer lämpliga och villiga lill skolledartjänster kan också

Prop. 1975/76:39                                                    177

länsskolnämnden medverka. Företagsnämnden kan vara ett forum för att tillsammans med skolans anställda diskutera principer för vikariattjänstgöring.

SIA framhåller vidare, att skolan i fråga om ledarfunklion och ledarfrågor är en något speciell institution i samhället, genom alt den ganska ensidigt rekryterar ledare frän en enda personalkategori - lärare - inom sitt verksamhetsområde. Även inom lärarkåren dominerar vissa grupper bland dem som blir skolledare. Särskilt märkbart är detta i grundskolan där i regel mellansladie- och högstadielärare söker och får dessa tjänster. Det är sällsynt att t. ex. lågsladie- och facklärare blir skolledare. Samma förhållande i fråga om facklärare gäller även gymnasieskolan. SIA erinrar också om att departementschefen i prop. 1973il (bil. 10 s. 262) påpekat vikten av att skolledningen i en skolenhet med rektor och flera studierektorer för en allsidig sammansättning av lärare med olika slag av utbildning och lärartjänslgöring.

I sammanhanget fäster SIA uppmärksamheten på den ringa förekomsten av kvinnliga skolledare, detta trots att ungefär hälften av alla lärare är kvinnor. Det bör enligt SIA ankomma på vederbörande myndigheter, i första hand SÖ, alt i det fortsatta arbetet med en översyn av nuvarande rekry-teringsförhållanden ägna särskild uppmärksamhet ät de förhållanden som i dag hindrar en jämnare fördelning mellan könen vid rekryteringen av skolledare.

SIA framhåller slutligen, att det är önskvärt att skolledare utom grundlig erfarenhet av arbete inom skolan har så bred erfarenhetsbakgmnd som möjligt. Erfarenhet från andra områden i samhället är enligt SIA av stort värde. En utbyggd skolledarutbildning enligt utredningens förslag bör också kunna bidra till denna vidgade erfarenhet.

Den som är behörig till ordinarie tjänst vid skolan bör enligt SIA också vara behörig lill skolledarijänst.

Skolledningen vid såväl grundskola som gymnasieskola består oftast av minst tvä personer. Om den sammanlagda erfarenhet som skolledningen tillsammans besitter är så vid som möjligt, bör detta enligt SIA främja skolans verksamhet och utveckling.

När det gäller grundutbildning skiljer SIA mellan tre olika grupper av skolledare, nyutnämnda skolledare, verksamma skolledare under 60 år samt skolledare som är 60 år och däröver. Med nyutnämnda avses rektorer, biträdande rektorer och studierektorer med mindre än tvä års erfarenhet av tjänst som skolledare. Till den andra gruppen, under 60 är, hänförs de som har mer än två års erfarenhet.

För nyutnämnda skolledare har SIA vägt för- och nackdelar av skilda alternativ och därefter stannat för alt grundutbildningen föriäggs till andra eller tredje terminen efter första förordnande på skolledarijänst.

Enligt SIA visar erfarenheterna av den hittills bedrivna utbildningen en-lydigt au det särskilt för nyutnämnda skolledare är erforderiigt med en betydligt längre utbildning och att utbildningen måste innehålla både teo-

12 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop, 1975/76:39                                                     178

retiska och praktiska moment. Endast genom praktisk tillämpning torde skolledaren få den handlingsberedskap som erfordras. Den praktiska utbildningen bör även omfatta kännedom om andra institutioner i samhället som skolan skall samverka med.

Utbildningsgången innebär att utbildningstiden måste omfatta en betydligt längre lid än vad som anslås för nuvarande skolledarkurser. Den teoretiska, kursbundna delen bör omfatta omkring åtta veckor och den praktiska -arbete vid myndigheter och institutioner - ungefär lika lång tid, vilket medför att grundutbildningen av nya skolledare totalt bör omfatta 16 veckor.

Utbildningen bör vara ett krav för fortsatt förordnande. Till utbildningen bör i mån av plats kunna las in andra än skolledare med ekonomiska förmåner som gäller för fortbildning. Detta kan gälla såväl lärare som andra. Intagning av andra än skolledare bör vara en regulator i utbildningsorganisationen om fullt antal skolledare ej kan tas in till kurserna vid något tillfälle. Genom systemet skulle andra befattningshavare inom och även utom skolan få värdefull utbildning. Skolledare som deltar i skolledarutbildning bör ha bibehållna löneförmåner under utbildningstiden.

För redan verksamma skolledare under 60 år räknar SIA med obligatorisk grundutbildning, som med hänsyn till kommande förändringar inom skolan bör genomföras under en femårsperiod.

Då del av flera skäl inte kan anses möjligt all ge denna kategori en så lång utbildning som 16 veckor bör det väsentligaste ur denna längre utbildning ingå i en utbildning om fem veckor med en mellanliggande period om 3 - 5 månader varunder deltagarna får utföra en arbetsuppgift, som har direkt samband med arbetet som skolledare och som har anknytning till i kursen behandlade ämnesområden.

SIA anser det i och för sig önskvärt att alla skolledare, även de som är 60 år eller däröver, för samma grundutbildning som övriga skolledare och ej särbehandlas. Utbildningen för denna grupp bör dock av flera skäl vara frivillig och man torde kunna förvänta att ganska många ej önskar deltaga. Denna gmpp bör erbjudas att deltaga antingen i den ordinarie utbildningen eller - såvida de hellre önskar detta - i den fortbildning som måste anordnas för skolledare som tidigare genomgått utbildning. I övrigt bör utbildningsbehovet tillgodoses genom lokala och regionala kurser och konferenser.

Skolledarna bör enligt SIA beredas möjlighet att deltaga i reguljär fortbildning med jämna tidsintervaller. Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom skolan, samhället i övrigt och näringslivet bör liden mellan grundutbildning och fortbildning inte få överstiga sex år och intervallet mellan fortbildningskurserna vara högst fem år. SIA räknar med två veckors fortbildning vart femte år för alla skolledare i framtiden. Varje skolledare bör alltså delta i fortbildning minst en gång under förordnandeperioden.

När grundutbildning av nya och verksamma skolledare startat kan fortbildningsår fastställas i samband med grundutbildningen.

Prop. 1975/76:39                                                    179

SIA bedömer alt fortbildningsbehovet under de första åren kommer all vara något lägre än på sikt, dä fortbildning skall ges alla nya och verksamma skolledare som genomgått grundutbildning, dvs. sex år efter sistnämnda utbildning. Fram till dess skall endast de som tidigare genomgått skolledarutbildning och skolledare som är 60 är eller däröver ha fortbildning.

Skolledaruibildningen bör enligt SIA (Avsniu 21.4.8) omfatta följande huvudområden: Skolans mål och roll i samhället, det inre arbetet och skolans resultat. I bilaga till SIAis huvudbetänkande (SOU 1974:58) lämnar utredningen ett detaljerat förslag till innehåll i grundutbildningen för nyutnämnda skolledare. Förslaget bör enligt SIA kunna tillämpas då utbildningen startar och sedan successivt modifieras efter vunna erfarenheter.

SIA föreslår efter övervägande av skäl för och emot olika föriäggnings-alternaliv alt utbildningen i varje fall tills vidare anordnas som internal-ulbildning med utnyttjande av de kursgårdar som redan finns i olika delar av landet. Skolor av skilda slag bör kunna utnyttjas för de praktiska momenten i utbildningen.

SIA räknar med att huvudansvaret för utbildningen av skolledare skall åvila SÖ, som förutsätts bedriva arbetet i samråd med andra intressenter såsom kommunförbund och personalorganisationen

I fråga om huvudmannaskapet för skolchefsutbildning är det fråga om utbildning av befattningshavare med stark kommunal anknytning. SIA finner därför att starka skäl talar för att kommunförbunden blir huvudansvariga för skolchefsulbildningen. Denna bör dock äga rum i samråd med SÖ. Sådant samråd är nödvändigt då även skolchefsutbildning måste innehålla moment av ren pedagogisk karaktär, utveckling inom skolan, reformarbete m. m. Samordningen kan ske antingen i separata samrådsgmpper eller kopplas samman med det samråd som sker i fråga om skolledarutbildning.

Enligt SIA har erfarenheterna av den hittills bedrivna utbildningen visat vikten av att utbildningen utvärderas. Utvärderingen kan förmodligen ej göras endast vid kurstillfället utan bör också omfatta en tid efter kursens slut, vid skolledarens dagliga arbetsplats. SIA framhåller vidare, att för all utbildning gäller att utbildningens innehåll och metoder inte för bli statiskt låsta ulan ständigt måste förbättras och utvecklas. Detta gäller i allra högsta grad ledarutbildningen dä ledaren för en verksamhet skall planera framtiden för den verksamheten han leder.

SIA har beräknat totala årskostnaden i 1973 års penningvärde till 10,4 milj. kr. per år under den första femårsperioden. Utbildningskostnaderna per år efter de fem första åren har beräknats till 7,1 milj. kr. per ån Detaljerade kostnadsberäkningar återfinns i bilaga 17 till SIAis huvudbetänkande (SOU 1974i58).

SIA räknar med att vissa skolledare med mindre än två års erfarenhet under den första tiden ej vill eller av olika skäl ej kan deltaga i gmnd-utbildning som omfattar 16 veckor. Om godtagbara skäl finns bör dispens

Prop. 1975/76:39                                                     180

från den långa utbildningen ges och vederbörande intagas i grundutbildningen för skolledare med mer än två års erfarenhet. Dispensmöjligheterna bör vara relativt generösa under det försvå året. Grunciutbildningen för nya skolledare bör därför dimensioneras med viss försiktighet läsåret 1975/76. Även efter läsåret 1975/76 bör dispens från den länga grundutbildningen kunna ges om starka skäl finns. Sådana skäl kan t. ex. vara omfattande erfarenhet av utbildningsarbete vid annan institution än skolan. Dispens från den kortare grundutbildningen för skolledare med mer än två års erfarenhet bör kunna medges i vissa fall. Dispensfrågor bör behandlas av den inom SÖ tillsatta ledningsgruppen.

8.1.5 Utbildning och fortbildning av lärare

Den förskjutning av innehållet i lärarrollen mot även icke ämnesinriktade aktiviteter som SIAis förslag innebär påverkar lärarutbildningens innehåll och organisation. SIA har i annat sammanhang (kap. 10) betonat, alt förverkligandet av skolans mål är beroende av under vilka former det dagliga arbetet i skolan bedrivs. Det gäller att både hos lärare och elever skapa en aktivitetsberedskap i socialt och emotionellt avseende för att möta de problem, som kan yppslå i relationerna mellan människor inom och utanför skolan. Detta förutsätter dels kännedom om sakförhållanden av både in-dividualpsykologisk och social karaktär, dels beredskap att tillämpa dessa kunskaper i varierande situationer och med röriig anpassning av arbetsformerna. SIA anser att det är angeläget att såväl teoriundervisningen som arbets- och umgängesformer i den dagliga verksamheten vid lärarhögskolorna ger lärarkandidaterna en tillräcklig teoretisk grund för förståelsen av de faktorer, som medverkar till elevernas sociala utveckling, saml erfarenheter av sådana praktiska arbets- och studieförhållanden, som de senare skall tillämpa. I den nya prakiiktjänstgöringen, där lärarkandidaten är assistentlärare tillsammans med sin handledare, bör möjligheter finnas alt väsentligt bredda erfarenheterna, genom att lärarkandidaten bereds tillfälle delta i hela skolans arbete, såsom t. ex. i elevvårds- och arbetslagskonferenser även utanför del egna arbetslaget.

SIA diskuterar hur förskjutningen i inriktningen av lärarnas grundutbildning skall genomföras. En fråga av speciellt intresse i det sammanhanget är enligt SIA om det är möjligt att uppnå avsedda utbildningseffekter inom ramen för den egentliga gmndutbildningen. SIA:s slutsats blir att vissa moment i utbildningen, som syftar till att ge lärarna bättre förutsättningar för att medverka i skolans sociala fostran, kräver en personlig mognad och erfarenhet som man kan ifrågasätta om den föreligger under grundutbildningen. Angivna moment bör därför genomföras först efter någon tids tjänstgöring som lärare, förslagsvis efter ett års heltidstjänst, och föriäggas till de obligatoriska studiedagarna eller en obligatorisk  fortbildningsvecka.

Prop.1975/76:39                                                     181

Genomförandet härav bör enligt SIA kunna samordnas inom en kommun eller mellan näraliggande kommuner, eventuellt genom regionalt samarbete. Motsvarande utbildningsmoment bör komma även tjänstgörande lärare till del inom ramen för fortbildningsverksamheien.

SIA framhåller alt de förändrade kraven på lärarutbildningen också bör påverka utbildning och fortbildning av lärarutbildare och handledare. SIA:s överväganden leder till att en översyn bör göras av lärarutbildningen.

8.1.6 Utbildning i specialpedagogik och speciallärarnas ställning

Specialpedagogisk metodik spelar en central roll i SIA:s syn på undervisningen i skolan. SIA gör en grundläggande åtskillnad mellan specialundervisning och specialpedagogik. Specialundervisning avser en speciell organisationsform inom skolan, som via särskilda beslut erhållit lärarveckotimmar medan specialpedagogik är namnet på metoder i skolans arbete som syftar till bättre metodisk anpassning av undervisningen lill elever med olika typer av svårigheter. Specialundervisning kan mätas i kvantitativa volymtermer, specialpedagogik i kvalitativa termer i form av resultat. De båda begreppen täcker i dag inte samma verklighet. Specialpedagogik kan förekomma och befrämjas oberoende av om den inordnas på en särskild typ av statsbidragsberättigade limmar eller inte. Omvänt garanterar benämningen specialundervisning på vissa limmar inte att det metodiska arbetet där präglas av specialpedagogik. Att söka mäta specialundervisningens resultat är från denna utgångspunkt föga meningsfullt.

I SIAis förslag (kap. 10 och 16) förekommer inte specialundervisning som någon från skolans övriga undervisning skild organisationsform. Delta innebär givetvis inte att de specialpedagogiska insatserna avses minska. Tvärtom anser SIA det i hög grad angeläget att vidga de metodiska och kvalitativa insatserna för elever med svårigheten Detta sker bäst genom att de metoder och de erfarenheter, som utvecklats inom specialpedagogiken, får prägla en så stor del av arbetet inom skolans arbetsenheter som möjligt.

Specialpedagogiska insatser kan befrämjas på olika vägar genom att betonas i den vanliga grundutbildningen för lärare och i skolans reguljära fortbildning, genom materialproduklion avpassad för elever med svårigheter, genom att skolans förslärningsresurs utnyttjas för gruppbildning och stöd i olika stora grupper så att individualiserande arbete underiättas, genom alt tid avsätts for arbetsenhetens lärare att utarbeta ålgärdsprogram för elever med svårigheter.

Centralt kan dessa insatser befrämjas genom utbildning av vissa lärare i specialpedagogik (speciallärare), genom särskild fortbildning av andra lärare, genom att de utbildade speicallärarnas tjänstgöring blir så anordnad att deras kunskaper och erfarenheter smidigt kommer den samlade verksamheten i arbetsenheterna till godo,

SIA finner med hänsyn till de höga kostnaderna per utbildningsplats för

Prop. 1975/76:39                                                    182

speciallärarutbildningen rimligt att den som genomgår utbildningen kan verka i skolan och nyttja sin utbildning under längre lid än som är fallet om intagningsbeslämmelserna gynnar lång tjänstgöringstid, SIA föreslår därför all iniagningsbestämmelserna lill specialläraruibildningen utformas sä att lämplighet erhåller betydligt större vikt än tjänstgöringstid,

SIA övergår därefter lill alt diskutera olika åtgärder för att öka volymen lärare med fullständig utbildning ispecialpedagogik samt vissa effekter därav,

I vilken utsträckning fasta grupper (specialklasser) behöver bildas i framtiden kan enligt SIA inte exakt bedömas. Förmodligen kan antalet nedbringas högst väsentligt genom samordnade och välstrukturerade åtgärdsprogram inom arbetsenheten. Detta är också en huvudlinje i utredningens förslag (kap. 10). Om sä sker, och timbehovei i fasta grupper reduceras lill hälften, (limbehovet för fasta grupper eller enskilda elever med tal-, hörsel-, syn- eller rörelsesvårigheter kan antas vara konstant) skulle det innebära att man 1978 får en tillgång på ca 0,1 vtr per elev specialutbildad lärare i arbetsenheter, vilket motsvarar ca en femtedel av den totala förstärkningsresursens timantal. Tillämpat på en arbetsenhet i åk 1 på tre "klasser", 66 elever, med ett totalt timunderiag av 108 vtr utgör detta ca 6 96. SIA finner det inte realistiskt att tro att specialpedagogik med så ringa insats skall kunna få någon större genomslagskraft.

Då det måste bedömas som synneriigen angeläget att även på kort sikt öka de specialpedagogiska inslagen i skolans arbete och då detta knappast är möjligt att åstadkomma genom ökning av den nuvarande eitårsutbildningen, bör målet framhåller SIA i stället vara att söka nå en omfattande spridning av metodiskt kunnande bland så många lärare som möjligt. Detta kan ske pä olika sätt. SIA menar alt för att nå önskvärda resultat bör en utbildningsinsats ha samma omfattning som tillvalskursen i specialpedagogik på mellanstadiet, dvs. 160 timmareller fyra veckor. SIA föreslärdärför att sådana fortbildningskurser anordnas, med koncentration på läs- och skrivsvårigheternas metodik och anpassningsstörningar. De bör kunna ges i huvudsak samma karaktär som den uibildningskomplettering som bedrevs i samband med gymnasiereformen 1966.

Kostnaderna kan uppskattas till ca 40 milj. kr. per år, inkl. vikariekostnader. Kurstiden bör kunna uppdelas på två år. Vid en lämplig regional fördelning av kurserna bör kostnaderna kunna nedbringas väsentligt.

Då SIA utgår från att deltagande i utbildningen skall vara obligatoriskt, förutsätts full lön utgå under utbildningstiden. Dellagarnas tjänster skall uppehållas av vikarier. Genom en god planering bör det enligt SIA i stor utsträckning vara möjligt att samma vikare successivt ersätter olika lärare på samma skola.

SIA framhåller att dimensioneringsgrunden för specialpedagogisk utbildning inte kan vara volymen av den nuvarande organisationen för specialundervisning. Utbildningen bör dimensioneras så att man erhåller en effekt

Prop. 1975/76:39                                                   183

mätt i specialpedagogiskt kunnande i skolans normala arbetsenheter. Ambitionen bör vara att de utbildade speciallärarna erhåller utökade möjligheter att tillsammans med övriga lärare utforma en specialpedagogiskt inspirerad metodik och utforma de nödvändiga ätgärdsprogrammen. Det kan i det arbetet vara behövligt och naturiigt all speciallärarnas arbetstid tas i anspråk mindre för egna lektioner än för programutformning.

Kostnaderna och effekterna av en utbildningsinsats av denna omfattning måste vägas mot andra kostnader och effekter av främst minskning av klas-storiek. Vid en sådan jämförelse torde det enligt SIA vara betydligt mer att vinna i skolans arbete genom att satsa på utbildning och metodutveckling. Delta kan ske i betydande omfattning utan att man ens närmar sig kostnaderna föratt t. ex. sänka delningstalen generellt med en elev.

8.2 Remissyttranden

8.2.1 Specialisering inom skolan

Statskontoret förutsätter att den helhetssyn på lärarrollen som SIA förordar beaktas vid utformningen av eventuella tilläggsdirektiv lill 1974 års lärarutbildningsutredning.

SÖ anser all specialister behövs i skolans arbete liksom i all annan verksamhet. Genom att de i arbetsenheten får fungera i ett lagarbete torde förutsättningar finnas för både smidigare samarbete och bättre resultat. Många problem i skolan kan då lösas av arbetsenhetens personal. I detta lag bör också elever och föräldrar ingå som självklara resurser.

SÖ liksom AMS finner det också värdefullt alt fritidspedagoger, ungdomsledare och andra utanför skolan yrkesverksamma knyts till skolans verksamhet. Därigenom tillförs skolan synpunkter och erfarenheter av annan art än vad som sker under den konventionella undervisningen och elevens kontakter med närsamhällei bör rimligen öka. Liknande synpunkter har bl. a. Helsingborgs, Kristianstads och Stockholms kommuner, medan Göteborgs kommun i delta sammanhang vill betona viklen av alt alla personalkategorier i skolan kan ges vidgade roller. Exempelvis har skolmåltidspersonal, vaktmästare och städpersonal förutsättningar att skapa värdefulla kontakter med eleverna och göra aktiva insatser för elever med svårigheter. Att vidga arbetsområdet för t. ex. nämnda personal genom att möjligheter öppnas för uppgifter i samband med fria och frivilliga aktiviteter synes vara ägnat att ökar arbetstillfredsställelsen och förbättra samarbetet i skolan.

SÖ anser, i likhet med SIA, det vara angelägel alt den speciella elevvårdspersonalen deltar i arbetet direkt ute i arbetsenheterna så att insatserna som görs inriktas på hela skolmiljön. SÖ biträder därför utredningens uppfattning att skolpsykologerna bör verka i direkt kontakt med arbetslagen och att insatsernas tyngdpunkt föriäggs till medverkan vid åtgärder för elever med skolsvårigheter och förebyggande uppgifter i miljön. Detta menar även SACO/SR som också anser att man nu bör ta ställning till SÖis förslag om max. I 000elever/skolpsykologtjänst.

Prop. 1975/76:39                                                    184

SÖ delar inte SlAis uppfattning alt fortbildningen för den speciella elev-värdspersonalen är relativt svagt utvecklad. En samordning är emellertid nödvändig, dock med en viss för varje personalkategori speciell fortbildning för att bibehålla såväl bredd som djup i det skolsociala arbetslaget. Länsskolnämnderna och länsskolpsykologerna bör här kunna utgöra en värdefull fortbildningsresurs. SÖ understryker också vikten av att skolledarna i sin utbildning ges sädana insikter att de kan fungera som arbetsledare för såväl den psykologiskt som den kurativt betonade verksamheten. Detta gäller inte enbart den verksamhet som riktas till eleverna utan i minst lika hög grad skolledarens personalvårdande uppgifter.

Länsskolnämnden i Norrbottens län delar de synpunkter SIA framför vad gäller önskvärd inriktning av den särskilda elevvårdspersonalens arbete. För att del skall vara möjligt att bedriva en verksamhet i enlighet med SIAis intentioner fordras emellertid en betydande utökning av antalet tjänster. 11, ex. Norrbottens län finns 14 kommuner och totalt 6 skolpsykologljänster. Länsskolnämnden beklagar att utredningen inte tagit fasta på att det i direktiven särskilt framhålls all man bör undersöka huruvida 'nuvarande regler för understöd till lokal skolpsykologisk verksamhet är väl utformade'. Länsskolnämnden bedömer det som osannolikt att elevvårdspersonal kommer att kunna anställas inom ramen för medel för fria och frivilliga aktiviteten Länsskolnämnden finner det anmärkningsvärt att SIA, som i så hög grad betonar behoven av sociala och psykologiska insatser, inte tillfredsställande löst frågan hur dessa behov skall kunna tillgodoses.

SACO/SR har inte kunnat finna, alt SIA framfört några tungt vägande argument för en ändring av nuvarande organisation och huvudmannaskap för skolkuratorer. Skall skolkuratorn kunna utföra ett socialt arbete inom skolan enligt SlAis intentioner är del enligt förbundets uppfattning nödvändigt, att skolkuratorn också har en fast ställning och arbetsplats inom skolan. Socialstyrelsen anser att skolkaralorn principiellt bör tillhöra kommunens socialförvaltning, även om arbetsplatsen är skolan. Härigenom vidgas resurserna för alternativa kurativa insatser och den kontinuitet och helhetsbedömning som är viktig bibehålls. Skolkuratorns viktigaste uppgift skulle därmed bli att samordna olika insatser inom ramen för en behandlingsplan. Pä samma sätt bör fritidsledare och skolpsykologer ha samordnande funktioner och därvid kunna repliera på sin huvudmans samlade resurser. 1 sammanhanget vill socialstyrelsen liksom socialutredningen framhålla viklen av att all personal inom skolan åläggs en lagenlig tystnadsplikt. Socialutredningen framhåller att man i principbetänkandet inte har tagit ställning lill om skolkuratorerna skall knytas till skolstyrelsen eller sociala nämnden. Det finns enligt utredningen skäl för bägge lösningarna. Skolans elevvård får inte utvecklas så att de sociala organen kopplas in först på så sent stadium att de tidiga och förebyggande socialvårdsinsatser socialutredningen föreslagit inte längre är möjliga. Samma synpunkt har ö/?/f.

LO liksom SSU och Unga Örnar menar att en strikt uppdelning i specialist-

Prop. 1975/76:39

185

funktioner är olycklig och anser att lärararbetet inte bör specialiseras till enbart lektioner medan elevens personliga problem hänvisas till specialisten Deras kunskaper och erfarenheter kommer eleverna bäst tillgodo i ett fungerande lagarbete där en aktiv samverkan bättre kan utvecklas så nära eleverna som möjligt dvs. i arbetslagen/arbetsenheterna. Där måste också syo-perso-nalen inräknas. Detta menar även Sveriges Skolkuratorers Förening som dock med beklagande nödgas konstatera att SIA inte lyckats skapa sig en realistisk och adekvat uppfattning om skolkuratorns arbete och målsättning i dagens skola.

Kommunerna är överiag positiva till SIA:s syn på specialiseringen och lärarrollen.

När del gäller skolbibliotekets uppgifter i samband med skolans undervisning, ställs allt större krav på bibliotekets resurser. 5Ö delar uppfattningen att skolbibliotekariens roll bör vara pedagogisk och handledande, men alt skolbibliotekarien också bör kunna spela en väsentlig roll för att hjälpa elever med svårigheter. Detta framhåller även A.MS, Norrköpings kommun, Stockholms kommun m. fl. Luleå kommun menar att skolans hjärta, biblioteket, bör vara bemannat under skoldagen för att inte biblioteket skall bli skolans dyraste finrum, som bara används vid högtidligare tillfällen. Detta framhåller även Kalmar kommun.

SL kan inte acceptera SIAis ställningslagande att det på sikt bör vara möjligt att också inom grundskolan anställa s. k. fackutbildade bibliotekarier och tar ett mycket bestämt avstånd från vad SIA anfört på denna punkt. SACO/SR understryker alt på sikt bör det vara möjligt alt också inom grundskolan anställa fackutbildade bibliotekarien Det av bl. a. ekonomiska orsaker rekommenderade samarbetet mellan skolan och folkbiblioteket bör bli lättare att förverkliga med fackbibliotekarier som samordnare på skolsidan. SAB anser att skolbibliotekets roll inte tillräckligt har blivit belyst i utredningen.

8.2.2 Fortbildning av skolledare m. m.

Flertalet remissinstanser betonar behovet av en skolledarutbildning och liksom SÖ ansluter man sig i huvudsak till SIAis förslag om skol-ledamtbildningens innehåll och vill liksom SIA understryka vikten av att utbildningen nära anknyts lill praktiska skolförhällanden.

Med ledning av de erfarenheter som samlats inom PLUS-projektet vill SÖ vidare understryka att utbildning i större utsträckning än vad SIA föreslår bör anknytas lill det dagliga arbetet inom det egna verksamhetsområdet. Viktigare är att skolledaruibildningen i största möjliga utsträckning bedrivs enligt ar-beislagsprincipen så att samtliga skolledare vid en skolenhet och så långt möjligt också inom en kommun kan gemensamt delta i utbildningen.

I fråga om målgruppen föreligger viss skillnad mellan SIAis förslag och PLUS-gruppens som räknar med att alla skolledare skall delta i den nya basutbildningen under förutsättning att de med hänsyn till ålder kommer alt

Prop. 1975/76:39                                                     186

tjänstgöra efter genomgången utbildning. PLUS-gruppen inräknar! målgruppen även arvoderade studierektorer inom vuxenutbildningen och ledare vid kommunala musikskolor. Förslaget innebär vidare att utbildningen av nya skolledare i stort följer samma mönster som för de redan verksamma under basulbildningsperioden. SÖ ansluter sig till PLUS-gruppens förslag, vilket kan ske ulan kostnadsökningar i jämförelse med SIAis förslag då den avgjort största delen utgörs av kostanderna för skolledaruibildningen av lönekostnader under kurstiden. PLUS-gruppens förslag innebär förkortning av den egentliga kurstiden med en förskjutning i tyngdpunkten av studierna lill hemstudieperioderna. Med hänsyn härtill föreslås alt vikarier inte skall förekomma. I stället utgår ett schablonbelopp till kommunen föratt möjliggöra arbetsavlastande och partiellt skolledarersättande uppgifter under utbildningstiden.

1 fråga om kontinueriig fortbildning föreslår SIA att sådan skall ske vart femte år och att sä skall ske först efter den femårsperiod, under vilken basutbildningen sken SÖ vill inte nu ta ställning till hur den konlinueriiga fortbildningen i detalj skall utformas.

Till PLUS-utbildningen ansluter sig även SSK, SACO/SR, Skolledarförbundet samt Lycksele kommun.

Av all den utbildning som beskrivs och rekommenderas vill länsskolnämnden i Kalmar län särskilt prioritera skolledaruibildningen.

Länsskolnämnden i Kristianstads län anför alt del är viktigt att de synpunkter som kommit fram från deltagare i skolledarkurser beaktas, nämligen att utbildningen blir praktiskt upplagd, att konkretionen sker genom praktik-fall och att samlevnadsfrågor på arbetsplatsen särskilt beaktas. Utbildningen bör komma efter utnämningen.

Länsskolnämnden i Malmöhus län har svårt att flnna något bärande skäl för att skolchefsutbildningen skall anförtros kommunförbundet. Den kategoriklyvning som därigenom skulle uppslå rimmar illa med utredningens enhetssyn i övrigt.

All skolledarutbildning bör sortera under SÖ menar SL och utredningens förslag alt kommunförbundet skulle anförtros uppgiften alt svara för skolchefsutbildning kan inte ses som rationellt. Några bärande skäl härför kan heller inte redovisas,

SPN understryker vikten av att skolledaruibildningen även innefattar nödvändiga personaladministrativa kunskaper för uppgiften som arbetsledare.

Landstingsförbundet ställer sig i princip bakom utredningens förslag om en skolledarutbildning men vill samtidigt understryka att detta ej skall utgöra ett ovillkoriigt krav för skolledarijänst. Förbundet finner det förvånande att inte landstingen föreslås bli representerade i ledningsgruppen för skolledarutbildning,

SAF anser att utbildningen bör delas upp i etapper. En varvad utbildning innebär att inlärningstiden kan nedbringas och att utbildningsinnehållet för en mer konkret och individanpassad utformning. Föreningen föreslår därför

Prop. 1975/76:39                                                    187

att en kortare grundutbildning föriäggs mellan förordnande och tjänstetillträde. Nästa utbildningselapp bör komma efter två terminers tjänstgöring och bygga pä den erfarenhet skolledaren skaffat sig då han eller hon har möjligheter att påverka utbildningens innehåll. Föreningen vill framhålla att skolledarna bör ha erfarenheter frän arbete utanför skolan.

Västerås kommun tillstyrker obligatorisk skolledarutbildning men vill för utbildningen föreslå ett starkt inslag av socialpsykologi, sociologi och socialpolitik och att den sker vid lärarhögskola/universitet och inte i de in-ternatkonferenser vid olika kursgårdar som utredningen föreslår.

Förslaget om att den som är behörig till ordinarie tjänst vid skolan skall vara behörig lill skolledarijänst har mötts av en splittrad remissopinion. Till utredningens förslag ansluter sig bl, a, SÖ, länsskolnämnderna i Uppsala och Västernorrlands län, SAV, LO, Haninge kommun, Växjö kommun och skolstyrelsen i Trelleborg. SÖ finner del rimligt att kräva att den som utses till skolledare själv skall ha erfarenhet av verksamhet inom skolan. Detta behöver dock inte innebära att för behörighet lill skolledarijänst måste uppställas krav på behörighet till ordinarie tjänst som lärare, Samma synpunkter har LO som hävdar betydelsen av att vid tillsättning av alla tjänster i skolan - även skolledarna - annan bakgrund än lärararbete kan invägas som merit.

Stockholms kommun uttalar en viss reservation till förslaget liksom Malmö kommun, som menar att för förslaget talar dock tillkomsten av ett stort antal sludieledare som har pedagogiska uppgifter.

Direkt avvisande till förslaget är Norrköpings kommun, Helsingborgs kommun och Jönköpings kommun liksom lärarförbunden SL, SFL, TLL och LR. SACO/RS, TCO och Skolledarförbundet anser det självklart att skolledarna behöver pedagogiska kunskaper av minst samma omfattning som lärarna. MUF, FPU och SFS redovisar liknande ståndpunkt.

8.2.3 Fortbildning av skolpersonal

Förslaget om fortbildning i specialpedagogik har genomgående mötts mycket positivt av remissinstanserna.

SÖ finner det angelägel att speciallärarutbildningen dimensioneras så att hela behovet av speciallärare läcks. En ökad utbildning av speciallärare utesluter emellertid inte behovet av specialpedagogisk fortbildning av del slag som SIA föreslår. Förslaget om fyra veckors utbildning måste betraktas som ett absolut minimum. Utbildningen bör föriäggas i nära anslutning till den egna orten/skolan. De fyra veckorna bör organiseras så att den egentliga kurstiden föriäggs till en vecka i början och en vecka i slutet av hela perioden. Under de mellanliggande två veckorna genomförs självstudier, auskultationer och studiebesök, som introduceras under första kursveckan, under vilken även den teoretiska fördjupningen meddelas. Den fjärde veckan ägnas åt sammanfattande seminarier och diskussioner.

Prop. 1975/76:39                                                    188

SÖ ifrågasätter om del är rationellt som utredningen föreslår att låta utbildningen omfatta alla lärare. Snarare bör utbildningsbehovet anpassas efter lokala förhållanden, som t. ex, arten och graden av svårigheter och liknande omständigheter. Antalet lärare från olika ämnen, stadier och skolformer bör enligt SÖ avgöras lokalt och i samråd mellan lärarna och den lokala skolmyndigheten. Härvid bör grundskolan och dess låg- och mellanstadier prioriteras, SÖ betonar att del är angeläget att detta slag av fortbildning kommer till stånd snarast och med start fr. o. m. budgetåret 1976/77.

Länsskolnämnden i Kronobergs län tillstyrker utbildningen och menar att den bör i största möjliga utsträckning fördelas regionalt så att så fö lärare som möjligt behöver lämna bostadsorten.

Lärarhögskolan i Uppsala ställer sig mycket tveksam inför SIAis förslag alt ge en mycket stor del av lärarkåren snabbutbildning i specialpedagogik. Med den definition som SIA ger av specialpedagogiken när det gäller läs-och skrivsvårigheter, är det oklart i vilken mån den skiljer sig från annan pedagogik. Man kan ifrågasätta värdet av en snabbkurs om fyra veckor, eftersom bemästrandet av sent kvarstående läs- och skrivsvårigheter i regel inte bara torde vara en fråga om teknisk färdighet och teoretisk insikt. Fortbildningen kommer enligt högskolans mening att kräva sä mycken tid och så slora kostnader att den inte får baseras på otillräckligt genomförda analyser och oklar målsättning.

Statskontoret tillstyrker den föreslagna fortbildningen, men anser att den till en början bör begränsas främst till klasslärare inom grundskolan och - i den mån tillgängliga resurser medger -annan kommunal personal med liknande uppgiften

Förslaget tillstyrks också av bl. a. RRV, UKÄ. kommunförbundet, samtliga lärarförbund. MUF. Statens Handikappråd samt flertalet kommuner. Enligt kommunförbundels uppfattning har utredningen överbetonat behovet av fortbildning för fria och frivilliga aktiviteter. Förbundet utgår från att ett omfattande samråd behövs mellan statliga och kommunala företrädare under planeringen av fortbildningsarbetet för all personal.

Enligt Landstingsförbundet är det självklart alt erfarenheterna från arbetslivet måste utgöra en stor tillgång för den blivande läraren. SAF menar alt den blivande läraren i samband med sin utbildning bör fö kunskaper om och erfarenheter av arbetslivet utanför skolan och i takt med att arbetslivet förändras och utvecklas behöver också lärarna en kontinueriig fortbildning som kan ge bredare, fördjupade och aktuella kunskaper om arbetslivet. Detta understryks också av LO.

ABF och Unga Örnar anser att ökade resurser skall ställas till organisationernas förfogande for utbildningsverksamhet. Liknande synpunkter framför Borås kommun.

RF anser att prakliktjänstgöring för lärare skall ske vid den lokala avdelningen inom någon organisation, exempelvis en idrottsförening för att därigenom ge lärarna en bättre uppfattning om organisationernas roll i närsamhällets liv.

Prop. 1975/76:39                                                    189

Flera kommuner betonar del nödvändiga av en fortbildning av all verksam personal i skolan. Uppsala kommun uttalar sin tillfredsställelse över SIAis initiativ till en bred utbildning och fortbildning för alla som arbetar i och för skolan. Kommunen ser del också som angeläget alt fortbildning och information inom skolornas elevområden utsträcks att omfatta personalgrupper utanför skolan som sysslar med barn och ungdom t. ex. representanter för fritidsförvaltning, socialförvaltning, polis och barnavårdande institutioner. Samma synpunkter framför Kalmar kommun. Stockholms kommun finner det väl motiverat att all skolans personal skall vara målgrupp för fortbildning.

Tyresö kommun menar att fortbildningen bör inriktas mot gruppsamverkan och lagarbete.

8.2.4 Arbetstidsavtal och skolans inre arbete

5/1 [framhåller att om ett arbetstidsavtal som omfattar alla i en lärartjänst ingående arbetsuppgifter skall slutas mot bakgrunden av den nya skolorganisation, som SIA föreslår, förutsätts enligt verkets mening att ett relativt detaljerat beslut om verksamhetens bedrivande först fattas. Härvid torde bl. a. besluten om läsårets längd och föriäggning samt i övrigt om på vilka lider under vecka eller dag verksamheten skall bedrivas utgöra viktiga förutsättningar för förhandlingar om arbetstagarnas arbetstid. Vid bedömningen av arbetstid för arbetslagarna måste även detaljer som begränsningsperioder, raster, förläggningsfrägor m. m. beaktas, SAV vill vidare framhålla nödvändigheten av alt skoldagen och skolans arbetsplats får en sådan utformning att förutsällningar för en i avtal reglerad ordinarie arbetstid kommer att finnas.

Statskontoret har inte något all erinra mot de allmänna synpunkter på utformningen av ett helt nytt arbetstidsavtal för lärare inom allmänna skolväsendet som SIA ställt upp.

Enligt SÖ.s mening har det nuvarande systemet för bestämmande av lärarnas arbetstid vid tillämpning inom dagens skola i vissa avseenden visat sig vara mindre tillfredsställande. Sålunda synes del stundom försvåra möjligheterna lill kontakt i önskvärd utsträckning mellan lärare inbördes saml mellan lärare och annan skolpersonal, elever och föräldrar. Erfarenheten visar alt man måste vara beredd att ompröva såväl principerna för arbels-tidssyslemei som för bestämmande av lärarnas åligganden. Man behöver komma ifrån del dominerande och exakta beroendet av antalet lektioner, när det gäller bl. a. anställningens omfattning och därmed lönens storiek. Av principiella och praktiska skäl bör enligt SÖis mening ett arbetstidsavtal träffas, som är så konstruerat att därav i princip framgår vilken arbetstid den enskilda arbetstagaren har att fullgöra inom ramen för sin tjänst. Positiva lill detta synsätt är även Landstingsförbundet. SAF, LO, SSU.MUF och Unga Örnar. Länsskolnämnden i Södermanlands län menar att det är nödvändigt

Prop. 1975/76:39                                                    190

att överiäggningar upptas mellan avtalsverket och personalorganisationerna. Länsskolnämnden i Gotlands län ser den nuvarande beräkningen av arbetstid för lärare som det största hindret för genomförandet av läroplanens intentioner.

SACO/SR. LR och TLL menar att det är möjligt alt med hjälp av om-räkningsfaktorer mäta allt lärararbete - även förberedelse- och efterarbeie saml övrigt lärararbete - i undervisningsskyldighei.

Filipstads skolstyrelse menar att nuvarande arbetstidsavtal har haft en styrande effekt pä värderingen av lärarens roll i skolan och i samhället. Om avtalen får en sedvanlig utformning och lärare därmed jämställs med andra anställda, borde en omvärdering av lärarrollen vara möjlig. Detta är en kärnfråga i reformeringen av skolans inre arbete. Denna synpunkt delas av flera kommuner bl. a. Göteborg. Helsingborg. Luleå. Malmö. Norrköping och Uddeval/a.

8.2.5 Personalvård m. m. inom skolväsendet

SIA understryker att det är viktigt all kommunen känner samma ansvar för skolans personal som för annan personal. Denna uppfattning delar SÖ. Utan samverkan mellan arbetsgivaren - kommunen och dess personal i skolan torde den närsamhällets skola som SIA skisserar knappast bli verklighet.

SÖ delar också utredningens uppfattning att det är viktigt att inom skolan skapa positiva attityder till organisationsutveckling och anpassning till samhällets förändrade krav på utbildningsinsatserna. Likaså delar SÖ utredningens önskemål om att krav på omprövning, förändring och utveckling i ökad utsträckning måste initieras från skolenheterna själva. Ett genomförande av SIAis forslag torde skapa en arbetssituation for personalen, där möjligheterna alt finna lösningar obundna av stadga och anvisningar är betydligt större än tidigare.

Enligt SPN:s erfarenheter har skolområdets särskilda villkor och restriktioner medverkat lill att flertalet kommuner inte upplever sig ha skyldighet att fungera som arbetsgivare för lärare i andra avseenden än vad avtal och statsbidrag förpliktigat lill, Så omfattas t. ex. lärarna oftast inte av den per-sonalhälsovärd som bedrivs för andra kommunalt anställda. Den persona-ladminislrativa verksamheten visar inom skolområdet betydande brister. Skolornas egen personaladministration är svagt utbyggd och kommunernas personaladministrativa rutiner omfattar ofta inte skolområdet. Lärarna har sålunda inte kommit alt omfattas av den personaladministrativa utveckling som sker inom andra område. Enligt SPNis uppfattning har den detaljreglering som gäller för skolområdet motverkat en samlad personalpolitisk bedömning och en konstruktiv personaladministrativ utveckling i riktning mot de skisserade mål, som SPN utvecklar i sitt remissvar. SPN påpekar i detta sammanhang att ett stelt rekryteringssystem tillsammans med en

Prop. 1975/76:39                                                    191

i övrigt bristfällig administrativ uppföljning kan få negativa konsekvenser för enskilda anställda.

Frånvaron av konkreta förslag pä del personalpolitiska området är i SIAis belänkande nästan total vilket enligt SACO/SR.s mening är anmärkningsvärt eftersom SIA enligt sina direktiv skulle uppmärksamma personalvården i skolan.

9 Genomförande av utredningens förslag 9.1 Utredningen

Utredningen har föreslagit ett system för resursanvändning, resursfördelning och resurstilldelning som inte är statiskt utan möjliggör all fortlöpande och på skilda nivåer företa de prioriteringar och de förändringar i arbetssätt och arbeisinriktning som problemanalyser och utvärdering kan visa nödvändiga.

De resurser som nu slår till förfogande har bedömts tillräckliga för en godtagbar måluppfyllelse vad gäller den reguljära undervisningsverksamheten i skolan.

Däremot har utredningen funnit alt vissa brister finns i de stödfunktioner som har till syfte alt åstadkomma bästa möjliga planering och utnyttjande av de medel som ställs till skolans förfogande. Undervärdering och underdimensionering av dessa insatser kan ha allvariiga konsekvenser för utbytet av skolverksamheten, såväl för den enskilde eleven som för samhället. Utredningen har funnit att nya insatser på detta område är nödvändiga.

Utredningen har också funnit det nödvändigt att skolan får möjligheter att genom fria aktiviteler väsentligen kunna förbättra den allmänna skolmiljön och ge fria och frivilliga organisationer störte möjligheter att i skolan nå kontakt med och aktivera ungdomen. Därigenom befrämjas också utvecklingen mot en mer öppen skola som utgör en viktig del av arbetet med barn och ungdom i en kommun. Samtidigt skapas inom skolan utökade och varierade möjligheter att stödja och hjälpa elever med svårigheter.

Elevernas föräldrar har hittills inte i önskvärd omfattning kunnat ta del av och engagera sig i sina barns skola. Förvärvsarbete lägger för många föräldrar hinder i vägen. Också på detta område har utredningen ansett det nödvändigt med ytteriigare samhälleliga insatsen

Samtidigt har utredningen bedömt att vissa inslag i skolans verksamhet och organisation inte är lika nödvändiga nu som då de infördes. De kan också ha den utformningen att de inte kan anses funktionella i den utformning av skolan SIA föreslär. På dessa områden innebär utredningens förslag därför vissa besparingar.

Vissa av de kostnadsökningar som SIA föreslår är temporära och hänför sig lill genomförandeperioden. För att utredningens förslag skall leda till någoriunda snabba resultat har utredningen ansett det viktigt att i viss mån

Prop. 1975/76:39                                                    192

koncentrera insatser till en första genomförandeperiod.

Utredningen gör en sammanfattning av de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag och redovisar följande kostnadsökningar minskade med föreslagna besparingari

	Stat			Kommun
	Övergår skede	igs-	Bestående
Kostnadsökning därav i skolbudget	236,2 209,2		145,9 115,9	60 60

Dessutom föreslår SIA särskilda medel för allmän information till föräldrar, ungdomsorganisationer och övriga till en omfattning av 0,9 milj. kn

Utredningen anför även att en betydande del av den nuvarande arbetslösheten är betingad av geografisk bundenhet medan det fortfarande råder betydande brist på exempelvis lärare inom vissa regioner och för vissa speciella uppgifter. 1 den mån överskottet är koncentrerat till storstadsområden kommer den resursfördelning, som utredningen föreslagit och som ur elevernas synpunkt också måste prioritera dessa områden, att även vara till förmån för berörda personalgrupper.

Antalet arbetstillfällen i skolan ökar genom utredningens förslag med ca 3 600.

Utredningen har således sökt anpassa sina förslag också till rådande arbetsmarknadsläge, såväl vad gäller resursfördelning som vad gäller ett allmänt behov av ökad tillgång pä arbetstillfällen under 1970-talel.

Utredningen har bedömt del angeläget att de utbildningsinsatser som föreslås - utbyggd och obligatorisk skolledarutbildning saml en omfattande särskild fortbildning i specialpedagogisk metodik - snarast kan komma till stånd.

Utredningens förslag i övrigt förutsätter en prövning från olika kommuners förutsällningar. Intagning av beslutsunderiag som en grund för friare resursanvändning fordrar liksom vissa personalfrågor och utseende av bestyrelse alt tillräcklig tid står till skolstyrelsens förfogande. Fortbildningsinsatser kan i betydande omfattning behöva föregå genomförandel av förslagen. Inte minst är del angeläget att sådan fortbildning gemensamt för personal från olika nämnder genomförs för att underiätta det samarbete i barn- och ungdomsfrågor som utredningen föreslån

Utredningens förslag är så utformade att de ingår i en helhet där de olika delförslagen är avsedda att stödja varandra. En övergäng till en verksamhet inom skolan enligt utredningens förslag måste därför omfatta samtliga delar av detta och övergången ske samtidigt för alla rektorsområden och skol-

Prop. 1975/76:39                                                    193

enheter inom samma kommun. Med hänsyn till alt förberedelseliden kan behöva vara olika i skilda kommuner föreslår utredningen en övergångstid på fem år med början fr. o. m. den 1 juli 1976. Övergången bör ske efter ansökan från skolstyrelsen och gälla kommunen som helhet. För kommuner som inte övergått lill av SIA föreslagen organisation bör i alla delar gälla nuvarande bestämmelser och resurstilldelning.

Utredningen har fäst stort avseende vid att söka skapa goda förutsättningar för förslagens genomförande. En obligatorisk skolledarutbildning liksom en obligatorisk särskild fortbildning för närmare 5 000 lärare om året är ett led i detta. Genom tjänsterna som studieledare skapas tidsutrymme för det nödvändiga samordningsarbetet inom arbetsenheterna.

De föreslagna förändringarna bör föregås av grundlig information till och diskussion bland dem som berörs. Utredningen hardärför redan tagit initiativ till flera åtgärder. Således erhöll redan våren 1974 samtliga lärare ett drygt 40-sidigl nummer av SÖis tidskrift Pedagogiska meddelanden, vilken helt ägnades ål beskrivning av försöksverksamhet och forskning i anslutning till SlAis arbete. Ett särskilt, drygt hundrasidigt informationsmaterial har framtagils i samarbete mellan utredningen, SÖ och lärarorganisationerna och kom hösten 1974 att tillställas samtliga lärare och skolledare. I kontakt med utredningen har vissa ungdomsorganisationer tagit fram ett liknande material, avsett för de grupper till vilka de vänder sig.

9.2 Remissyttranden

SÖ framhåller att eftersom kommunerna kan förväntas välja övergängsår bl. a. med hänsyn till del ekonomiska utfall som nuvarande ordning för skolans verksamhet resp. utredningens förslag ger skulle de statliga kostnaderna för skolan under övergängsären komma att bli avsevärt mycket högre än beräknat, om utredningens resursfördelningsmodell godtas. Enligt SÖis mening är del därför inte möjligt att ge enskilda kommuner frihet att välja övergångsår. I och för sig menar SÖ vore del tänkbart med ett successivt genomförande av SIAis förslag inom enskilda kommuner t. ex. en friare resursanvändning och en samlad skoldag men behålla nuvarande statsbidragssystem och organisation av skolledningen.

Beträffande övergångstiden finner SÖ denna rimlig, men bedömer del som tveksamt om en övergång lill verksamhet enligt SIAis förslag skall kunna ske så snart som utredningen föreslår.

SÖ anser att de medel som f n. utgår för särskilda åtgärder på skolområdet övergångsvis skall behållas. Enligt styrelsen synes det skäligt alt kommuner, som tilldelats statsbidrag av delta slag och som finner sig ej kunna gå över till den av SIA föreslagna nya organisationen genast, övergångsvis skall kunna komma i åtnjutande av sådana medel. Härigenom torde förutsättningarna för en mjukare övergång lill den nya organisationen bli bättre för dessa kommuner menar SÖ.

13 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                     194

Flertalet länsskolnämnder ställer sig tvekande till hållbarheten i utredningens ekonomiska kalkyler. Man är rädd för att kostnadsökningar kan komma att äventyra hela reformen eller orsaka alt jämlikhetskravet ej kan uppfyllas.

Länsskolnämnden i Uppsala län menar att det från kommunalt håll framkommit all kommunernas verkliga kostnader troligen blir åtskilligt större än vad som beräknats i utredningen.

Statskontoret understryker betydelsen av en noggrann planering av och organisation för det arbete som gäller själva genomförandet av en förändring i denna storieksordning. Ett genomförande av "SIA-reformen" bör enligt statskontorets mening betraktas som en långvarig process. Erfarenheter talar enligt verket fören successivt utbyggd försöksverksamhet med SIAis olika modeller för del interna skolarbetet inom grundskolan. Statskontoret efterlyser en total kostnadskalkyl över hela reformen. Till de kostnadsposter som saknas enligt verket i SIAis översikt hör bl. a. kostnader för tjänstledighet i samband med fort- och vidareutbildning samt eventuella merkostnader till följd av ett nytt arbetstidsavtal för lärare. Detta påpekar även Statens Ungdomsråd, som starkt understryker vikten av att föreningslivet ges reella möjligheter till förberedelse- och genomförandetid.

Socialutredningen anser alt det inte är rimligt all kräva ett totalt genomförande av hela SIA-programmel. Den roll SIA vill ge skolan, bl. a, genom ett särskilt ansvar för samverkan av sociala insatser för barn och ungdom i kommunerna, kan knappast anses vara självklar menar socialulredningen, som anser alt det grundläggande ansvaret bör tilldelas socialvården.

SA V anser alt om den nya organisationen genomförs successivt innebär det enligt verkets mening alt skilda anställnings- och arbetsvillkor för de anställda kommer all gälla. Med hänsyn till dessa konsekvenser föreslår SAV genomförande vid en och samma tidpunkt för hela landet.

Kommunförbundet framhåller att med den konkurrens om resurser som säkeriigen kommer att råda är det sannolikt att de av SIA skisserade målen kan uppnås endast successivt och först efter ganska lång tid. Förbundet anser att genomförandet av SIAis förslag kräver för den enskilda kommunen ett relativt omfattande planeringsskede, där kommunen behöver tillräcklig lid lill förfogande för att riktiga beslutsunderiag rörande aklivitelsinnehåll, personaltillgång, lokalbehov, samverkansrutiner m. m. skall utformas. Personalutbildning och informationsinsatser måste ha startat innan kommunerna övergår till nya arbetsformer.

Svårigheten att bedöma de ekonomiska och praktiska svårigheterna med ett genomförande av SIAis förslag är stora anser kommunförbundet. Kommunernas finansiella förutsättningar är av väsentlig betydelse för bedömning av i vilken takt åsyftade förändringar kan genomföras.

I de beräkningar som förbundet låtit göra har det visat sig alt det av SIA föreslagna resurssystemet tillför kommunerna belopp som i princip motsvarar dagens statliga bidrag. Förbundet har emellertid inte haft möjlighet

Prop. 1975/76:39                                                    195

att la del av beräkningar avseende samtliga kommuner i landet, varför man finner det nödvändigt att påpeka att.en förutsättning för SIAis genomförande är all det föreslagna statliga resurssystemet inte skall kräva ytterligare kommunala insatser utöver vad SIA-utredningen angivit.

I avvaktan på SSK-utredningens förslag förutsätter förbundet att enbart övergångsmässiga förändringar av förenklande art införs i nuvarande slats-bidragsbesiämmelser.

Ett realiserande av SlAis förslag hänger intimt samman med tre huvudfrågor anser Landstingsförbundet, nämligen bestyreisen, likaledes anställningsförhållanden för all personal i skolan saml de kostnader som förslagen betingar. Mot bakgrund av det omfattande utredningsarbete som återstår också inom SSK-utredningen, som i hög grad lorde påverka arbetet i skolan för både elever och personal, kan förbundet ej binda sig för en bestämd tidpunkt för genomförandet. Förbundet anser det nödvändigt med en samordning med andra statliga utredningar och då i första hand fosterbarns-utredningen, socialutredningen och barnstugeutredningen.

SAF understryker all förutsättningen för att förslagen skall leda till förbättrade arbetsförhållanden i skolan är att både elever, föräldrar, lärare och övrig personal är positiva lill förändringarna. För att de skall bli del bör reformen genomföras successivt, då får samtliga berörda möjlighet att anpassa sig lill de ändrade arbetsförhållandena.

SL liksom TCO avstyrker SIAis förslag om ett samtidigt genomförande av de olika momenten. Förbundet förordar i stället lokal frihel all välja olika moment av SIAis förslag lill införande vid lämplig lidpunkt under genomförandeperioden.

Förbundet fäster stort avseende vid all någon försöksverksamhet om-fallande samtliga komponenter i SIAis förslag inte har bedrivits, varför ett eventuellt genomförande av SIA-förslag måste föregås av en minst 3-årig utprövning i ett representativt urval av kommuner. Detta framhåller flera remissinstanser bl. a. RHS, Höörs kommun, skolstyrelsen i Karlstad och Tyresö kommun.

Resurserna synes Borås kommun alltför knappa för att genomföra utredningens intentioner. Ett genomförande av utredningens förslag skulle, om inte ökade resurser erhålls frän statligt håll, kräva större kommunala insatser. Delta kan i sin lur medföra att genomförandel kan äventyras, då belastningen på den kommunala ekonomin synes vara sträng mot slutet av 1970-lalet och början av 1980-ialei, Liknande synpunkter har flertalet kommunen

Eskilstuna kommun visar att det av SIA föreslagna systemet övervältrar en alltför stor del av uigiftsbördan på kommunerna. Del är kommunens bestämda uppfattning alt 0,09-resursen skall tilldelas kommunerna ulan krav på kommunala insatser för en del av resursen. Kommunen anser dessutom att 0,09-resursen måste räknas upp. Detta betyder inte all man helt avsäger sig de av utredningen föreslagna kommunala insatserna. Eskilstuna kommun visar på kostnader som SIA inte räknat med. Del gäller frukost, mel-

Prop. 1975/76:39                                                     196

lanmål, material, ombyggnadsarbeten, nya tjänster m. m. Det är miljonbelopp för kommunerna. Samma resonemang Vör skolstyrelsen i Grums. Göteborgs, Malmö, Helsingborgs kommuner m fl.

Flera kommuner bl. a. Haninge, Göteborg och Stockholm hävdar all SIA måste genomföras successivt och ej i hela kommuner samtidigt.

Mörbylånga kommun hävdar att erfarenheten frän försöksverksamheten visar alt SIAis förslag ej skall ses som en odelbar helhet. Synpunkten delas av nästan alla remissinstanser.

Tyresö kommun vill förorda att framför allt kommuner med proportionellt stort barnantal tillförsäkras särskilda statliga anslag för genomförande av SIA. Eljest finns uppenbara risker för att de kommuner som i första hand är betjänta av de förändringar som SIA-utredningen föreslår av ekonomiska skäl tvingas avstå från eller försumma andra vitala verksamhetsområden. Avsaknaden av en väl underbyggd kostnadsberäkning om vad ett genomförande av SIA-förslagen medför för kommunekonomin innebär stora planeringssvårigheter, vilket flertalet instanser påpekat.

Prop. 1975/76:39                                                    197

B. BARNS FRITID Fritidsverksamhet för 7-12-åringar 1  Barnstugeutredningen

1.1  Fiitidsveisamhetens mål och innehåll

Barnstugeutredningens mål och förslag till pedagogiskt och organisatoriskt program bygger på en helhetssyn på individ, grupp och samhälle, där samspelet är väsentligt. De har förankring i ett dialogpedagogiskt synsätt och relateras till utvecklingen hos barn i ifrågavarande åldrar. De anknyter genomgående lill fakta som föreligger om samhällets sociologiska struktur och de socialpsykolgiska aspekter som aktuell forskning bidrar medi

•  Anordningar och åtgärder för barns och ungdoms fritidsförhållanden är
av betydelse dels för att tillgodose barns och ungdoms behov av me
ningsfull fritid dels för att hjälpa föräldrar med omsorg om barnen och
ungdomarna.

•  Alla barn behöver fasta vuxenkontakter. Ett speciellt behov av omsorg
har de barn vilkas föräldrar förvärvsarbetar/studerar. En väl utbyggd fa
miljeservice med bl. a. heldagsomsorg för dessa barn är ett nödvändigt
komplement till familjen.

•  Barn .som av fysiska, psykiska, känslomässiga, språkliga eller andra skäl
är i behov av särskild omsorg, stöd och stimulans, bör i olika fritids
verksamheter ges detta,

andra barn,

•      Barn från olika boendemiljöer, t, ex, glesbygd och tätort, har olika behov av omsorg under fritid. Del är betydelsefullt, att anordningar och åtgärder anpassas till de skilda behoven,

•      Den personella och den materiella miljön bör utformas så alt bästa möjliga förutsättningar ges för att främja barns utveckling till att från en grund av självständighet utveckla respekt för andras uppfattningan Miljön kan främja förmågan lill samspel med andra och ge möjligheter till omvärids-orientering.

•      Barnens eget samspel och deras samspel med vuxna liksom all de vuxna fungerar i en dialog med barnen är väsentligt. Fritidsverksamheten bör totalt kunna ställa upp med vuxenresurser i en omfattning som gör det möjligt att tillgodose barnens behov. Delta kräver bl. a. ökad kapacitet inom utbildningar för detta område. Nya uibildningsvägar bör prövas för personer med utbildning för och erfarenhet av andra pedagogiska områden. Personer med utbildning/yrkeserfarenhet av annat slag bör ges möjlighet till för dem anpassad utbildning. Fortbildning för dem som arbetar i olika fritidsverksamheter bör anordnas.

•      Ett samarbete omkring barnets totala situation är nödvändigt. Omsorgen om barns fritid är ett gemensamt ansvar för föräldrar, fritidshemmens

Prop. 1975/76:39                                                     198

personal, fritids- och ungdomsledare, lärare och övrig personal i skolan samt andra vuxna med kontakter med barn.

•  En omfattande utbyggnad av fritidsverksamhet för barn, dess organisation
och integrerade arbetssätt är i hög grad beroende av en nära samverkan
mellan föräldrar och dem som på olika sätt har uppgifter inom frilids-
verksamhet liksom av att samhällets skilda resurser kan samordnas.

Fritidshems- och fritidsverksamheten skall framhåller BU sammanfattningsvis svara upp mot följande behovi

•      Heldagsomsorg för de barn vilkas föräldrar förvärvsarbetar/studerar.

•      Heldagsomsorg för barn med behov av särskild omsorg, stöd och stimulans.

•      Allmän fritidsverksamhet för alla barn.

Utredningen definierar begreppet skolbarns fritid som frilid under den icke-leklionsbundna liden av dagen, terminen och året. Utredningen har avgränsat sitt uppdrag till att avse de frågor som berör åldrarna 7-12 år,

1,2 Pedagogisk planering m. m.

Utvecklingsperioden ca 7-ca 12 år innebär en vidareutveckling från förskoleåldern i olika avseenden med väsentligen andra karakteristika. Ju mer barnet tillväxer i självständighet, ju mer ökar del sina kamratkontakten Kamratgrupper blir under dessa är ett centrum för social fostran. Den har stor betydelse bl. a. för värnets själv värdering och som stimulans till intressen och kunskaper.

Del är viktigt anser utredningen att barnet får uppleva vuxna som kamrater, som har hunnit längre i sin utveckling och därför tål alt stångas mot. En förutsättning för all en verklig dialog skall kunna äga rum är alt den vuxne accepterar och respekterar barnets åsikter och känslor. Utredningen diskuterar och exemplifierar de möjligheter fritidsmiljöerna har alt i samspel mellan barn och vuxna på olika sätt utveckla barns självständighet, intellektuella och sociala förmåga. Dessutom betonas vikten av att barn med särskilda behov och andra barn är tillsammans, upplever varanderas likheter och olikheter samt har tillfällen till gemensamma upplevelsen

Barn vistas i olika miljöer och upplever större eller mindre känsla av tillhörighet till dessa. Hemmet, kamraterna, bostadsområdet, föreningslivet, bibliotek, skola, fritidshem, fritidsgårdar samt andra fritidsverksamheter ingår i helheten. Medvetenhet om barnets helhetssituation och dess olika delar är viktig. Innehållet i sociala relationer har avgörande betydelse för utvecklingen av barnets framtida relationer till omväriden. Det är betydelsefullt all olika verksamheter för bam präglas av en öppen kommunikation med samhället. Barnet bör få rika tillfällen att uppleva olika samhällsfunktioner och processer. De vuxnas insikt om au barnen själva måste

Prop. 1975/76:39                                                    199

upptäcka sin egen värld är väsentlig.

Utgångspunkter för fritidsverksamhetens innehåll och former måste vara en öppen barn miljö, en miljö där man ger barnen rika tillfällen lill att orientera sig i vuxenvärlden. Utredningen betonar särskilt del nödvändiga i alt finna vägar för direktkontakter mellan arbetslivet och barnens olika pedagogiska miljöer skola-fritidshem, föreningsliv och andra fritidsverksamheter.

En annan viktig utgångspunkt i alla former av fritidsverksamhet för barn och ungdomar är all barnen själva i ökad utsträckning skall aktivt få medverka i utformningen av såväl den fysiska miljön som del verksam helsmässiga innehållet och därmed definiera sin egen omvärld. Vuxna med olika erfarenheter bör i samspel med barnen utforma en miljö som har som utgångspunkt att tillgodose barnens behov.

Utredningen betonar utomhusmiljöns stora betydelse. I olika utomhusmiljöer bör erbjudas möjlighet lill konstruktiv och skapande lek. Genomtänkta och välarrangerade uielekplalser kan behöva kompletteras med områden, där barnen själva tillsammans med vuxna bygger upp sin miljö och i fortsatt samverkan konstruerar, bygger vidare och upplever samband.

De barn, som av fysiska och psykiska skäl vissa delar av dagen eller vissa dagar i veckan vistas i olika institutions- och skolmiljöer för barn med särskilda behov, behöver få del av kamratskap och känna samhörighet med andra i fritidshem, i föreningar och klubbar.

1 samverkan med skolans elevvård och social uppsökande barnavård bör fritidshemmets och föreningslivets samlade resurser användas för alla bam med behov av särskild omsorg.

Fritidsmiljön kan pä mänga sätt främja invandrarbarnens språkutveckling och allmänna utveckling.

Varje bam har, när det kommer till fritidsmiljön, erfarenheter och förutsättningar för att bygga vidare på. De vuxnas samarbete med barnen är en grundförutsättning för miljöns anpassning till varje barns behov, framhåller barnstugeuiredningen.

Med en genomförd samverkan mellan föräldrar, fritidshemmets och skolans personal omkring barnets totala situation kan myckel positivt utvinnas. Den innebär alt man ömsesidigt stödjer och kompletterar varandra. I fri-lidsmiljön bör arbetet utformas så att de vuxna tillsammans utgör ett arbetslag. Principen för arbetslaget skall vara all de vuxna och barnen gemensamt diskuterar sig fram till arbets- och ansvarsfördelning i fråga om insatser och praktiska uppgifter inom ramen för verksamheten.

1.3 Det utvidgade fritidshemmet

Barnstugeuiredningen har diskuterat olika alternativ för att nå en allsidigare måluppfyllelse för fritidshemmens verksamhet för att vidareutveckla och fördjupa den inre verksamheten.

Prop. 1975/76:39                                                    200

Utredningen ser då den verksamhet som dagens fritidshem erbjuder som en möjlighet bland flera andra i framtiden. Det faktum all fritidshemmen i dag når så få lågstadiebarn gör att man också måste överväga om de resursinsatser som görs för dagens institutioner kan omfördelas och tillsammans med nya resurser skapa förutsättningar för fritidsverksamhet för många fler bam. Andra former för fritidshem än de som finns skulle kunna prövas och flera vuxna knytas till verksamheten.

Fritidshemmets funktioner skulle kunna differentieras inom ramen för ett utvidgat fritidshem. De bärande idéerna i förslagen om förskolan med hemvisirum och aktivitetsområden för barnen skulle kunna vidareutvecklas och anpassas till fritidsverksamheten. De barn som är inskrivna i fritidshemmet skulle då ha sina egna lokaler -hemvist - med personal som är den för gruppen sammanhållande faktorn. Fritidshemmets hemvist skulle främst stå för omsorgs- och koniaklfunktionerna. Övriga funktioner kunde i större utsträckning fyllas utanför hemvisten i aktivitetsområden i olika formen Miljön i hela bostadsområdet skulle då kunna fungera som aktiviietsområde.

Barnstugeutredningen föreslår, att kommunerna som en basmodell för den framtida fritidsverksamheten prövar att till bostadsområdenas låg- och mellanstadieskolor, lokalmässigt anknyta hemvist för de barn som behöver fritidshemmets heldagsomsorg. Samtidigt bör skollokalerna göras till ett centmm för den allmänna fritidsverksamhet för alla låg- och mellanstadiebarn i bostadsområdet, en kärna i ett ö p p e t hus, som beslår av detta områdes verksamheter för barn och vuxna.

Ett utvidgat fritidshem inom skolans lokaler innebär dels alt hemvist finns för en grupp fasl inskrivna barn i lägstadieäldrarna och för vissa barn i mellanstadieåldrarna, dels att tillgängliga aktivitetsområden i skolan i anslutning till hemvisten skall vara öppna också för barn som inte är inskrivna, i ett öppeihus.

Utbudet för fritidsverksamheter skall huvudsakligen finnas utanför hem-vislrummen, i öppeihus, och erbjudas alla barm i skolans allrum, i verkstäder, klassrum och övriga lokaler saml utomhus, i föreningslivets verksamheter i näraliggande fritidsgårds- eller kvartersgårdsverksamhet.

Integration mellan hemvist och öppeihus har enligt utredningens mening väsentliga fördelar för barnen bl. a. genom minskad isolering, breddade aktivitetsformer, större hänsynstagande till barnens skiftande behov etc. Samtidigt bör man vara uppmärksam på att problem kan uppstå till följd av att barnen i viss mening deltar i verksamheten på olika villkor, genom att endast en del är inskrivna i hemvisten.

Formerna för del utvidgade fritidshemmet bör utprövas i en omfattande försöksverksamhet.

Utredningen beskriver flera olika organisationsmodeller för fritidshem. Dessa lar alla sikte på att vidga det traditionella fritidshemmet,genom att på olika sätt ge tillgång lill öppen verksamhet, s. k. öppeihus, parallellt med all det genom hemvist även skall tillgodose barnens behov av avskildhet

Prop. 1975/76:39                                                    201

och lugn. Utbyggnaden kan beräknas ske efter varierande modeller, anpassade till kommunernas olika karaktär och lokalmässiga förutsättningar m, m.

1 ett LM-omräde där man väljeratt inrätta ett utvidgat fritidshem i skolan bör sålunda andra kompletterande fritidsformer finnas. Vissa lågstadiebarn kommer att ha sitt hemvist i daghemmet, andra i ett smågruppshem eller friliggande fritidshem i skiftande kombinationer alltefter barns och föräldrars behov.

Del utvidgade fritidshemmet i LM-skolan bör i framtiden kunna utvecklas lill den kvantitativt mest omfattande fritidslypen. Detta innebär inte att andra fritidshemsmodeller skulle bli mindre värdefulla. I sin exemplifiering har barnstugeuiredningen utgått från en LM-skola med 200-250 barn, vilken storlek numera lorde vara mera allmänt förekommande. Särskilt i områden med större LM-skolor blir det angeläget alt inrätta kompletterande institutioner i andra delar av bostadsområdet för att åstadkomma en så långt möjligt mjuk och överblickbar miljö för barnen. BU förutsätter att man vid utformandet av framtida skolbyggen så långt möjligt beaktar behovet av relativt små enheter för de yngsta barnen.

Även i fråga om öppelhusaklivileterna gäller vad som ovan sagts om alt tillgodose varierande intressen. Öppeihus föresläs vanligen ha LM-skola som kärna.

Utredningen redovisar i ett särskilt kapitel (II) kostnadsberäkningar för olika fritidshemsmodeller.

Barnstugeuiredningen föreslår ett oförändrat förvaltningsansvar för fri-tidsheVnsverksamheten med barnavårdsnämnd (social centralnämnd, frilids-nämnd eller andra liknande instanser) som ytterst ansvarig. Utredningen betonar viklen av ett samarbete mellan de berörda instanserna vilket är en skyldighet enligt BvL 9 § och Skolst. 2 kap. Formerna för samarbetet kan vara olika beroende på skiftande lokala förutsättningar i organisation, resurser m. m.

1.4 Allmän fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen

Mot bakgrund av en beskrivning av folkrörelsernas och ungdomsorganisationernas utveckling saml genom de erfarenheter som framkommit av olika försök med fritidsverksamhet för barn föreslår utredningen en rad åtgärder som ger föreningslivet ökade möjligheter till verksamhet bland de yngre skolbarnen, företrädesvis under eftermiddagslid. Utredningen framhåller del angelägna i alt föreningslivet ges förutsättningar all utvidga sina verksamhetsformer och idéer. Härvid framhålls också vikten av alt föreningarna behåller sin profil samt all barnen redan i de yngre skolåldrarna bereds kontakter med föreningslivet.

Enligt utredningens mening bör föreningsverksamheten prioriteras när samhället överväger ökad fritidsverksamhet bland barn och ungdom. De kommunala myndigheterna bör pröva om föreningarna kan svara för de

Prop. 1975/76:39                                                     202

nya insatserna och utredningen anser att föreningarna om så är fallet bör tillförsäkras ökade ekonomiska resurser.

Utredningen betonar vikten av att föreningslivet bereds möjligheter lill samarbete i frilidshemsverksamheten, i skolans verksamhet och i den kommunalt anordnade fritidsverksamheten. Härvid framhålls också alt föreningarna bör ges tillfälle att arbela med konlaktskapande och utåriktad verksamhet bl. a. med tanke på att 7-12-åringar endast i begränsad utsträckning känner till det frilidsutbud som finns. Utredningen framhålleratt ungdomsorganisationerna i framliden bör få resurser att kontinueriigt arbeta bland de yngre skolbarnen på eftermiddagslid i olika gruppverksamheter. För detta arbete presenterar utredningen förslag till olika verksamhelsmässiga och organisatoriska modeller.

Utredningen framhåller nödvändigheten av att föreningarna får tillgång till fria lokaler i bostadsområdena och rekommenderar all de kommuner som ännu inte ställer fria lokaler lill föreningslivets förfogande successivt inför detta system. Utredningen påtalar också det ökade behovet av föreningsledare som kommer alt bli följden av en utvidgad yngreverksamhet och finner det angelägel att kommunerna stöder föreningarna med resurser för deras arbete med ledarrekrytering och ledarutbildning. Föreningarnas möjligheter att arbeta bland de yngre skolbarnen blir enligt utredningens uppfattning i hög grad beroende av de medel som kan ställas lill föreningarnas förfogande. Utredningen utgår från att kommunerna efter hand ökar bidragen till föreningarna. Vidgade statliga bidrag föreslås också utgå för föreningsverksamheten (avsnitt 9).

1.5 Uppsökande verksamhet

Utredningen anser att den av utredningen tidigare föreslagna uppsökande verksamheten för förskolebarn med behov av särskilt stöd och stimulans bör byggas ut till alt omfatta också barn i skolåldern. En vidgad sådan uppsökande verksamhet bör enligt utredningens mening genomföras i en direkt samverkan med skolan, främst för barn i de lägre skolåldrarna (7-12-åringar).

Enligt utredningens mening boren uppsökande verksamhet i princip kunna nå alla skolbarn och deras föräldrar i kommunen, om varje enskilt barn skall kunna få den sociala service barnet och dess familj behöver. Särskilt viktig menar utredningen alt den uppsökande verksamheten är för barn som av fysiska, psykiska, känslomässiga, sociala eller språkliga orsaker eller på grund av sjukdom har behov av särskilt stöd och stimulans.

I syfte all bl. a. kartlägga de behov av hemvist och allmän fritidsverksamhet som barn med heltidsarbelande/studerande föräldrar och barn vilka kräver särskilt stöd och stimulans har samt övriga behov av familjesocial service, föreslår utredningen alt en nybörjarinskrivning inklusive hälsoundersökning genomförs på våren före barnens skolstart. Detta skulle ske

Prop. 1975/76:39                         .,,                        203

genom en direkt samverkan mellan skolan, hälsovården, fritidsverksamheten och de sociala organen. En uppföljning av nybörjarinskrivningen föreslås ske under barnets hela grundskoltid. Därvid anser utredningen att muntlig och skriftlig information om fritidsverksamheten och den allmänna fritidsverksamheten bör ges alla familjer varje vår- och hösttermin.

Utredningen föreslär en försöksverksamhet med nybörjarinskrivning i syfte alt genom samverkan mellan sociala organ, skola och frilid erbjuda fritidshemsverksamhet och allmän fritidsverksamhet för barn med behov av särskilt stöd och stimulans.

1.6 Samverkan och i)lanering for barns fritid

En förutsättning föratt kunna genomföra det fritidspedagogiska och uppsökande program som föreslås i betänkandet är enligt utredningen bl. a. au hela bostadsområdets -LM-områdets - personella och materiella resurser samordnas för barnens fritid. Utredningen framhålleratt såväl fritidshemmet som fritidsverksamheten, skolan, skolhälsovården och den sociala barnavården har uppgifter och ansvar för barnets utveckling och miljö och för att stödja föräldrarna. Härvid betonar utredningen vikten av att de resurser som finns inom ett LM-omräde förs närmare samman genom all någon eller några inom området ges det praktiska ansvaret att samordna de fritidspedagogiska insatserna. Utredningen benämner funktionen "samordnare för fritid". Hur en samordnande funktion bäst skall åstadkommas föreslås bli prövat i en försöksverksamhet med olika modeller alltefter skiftande kommunala förhållanden.

Utredningen föreslår att regelbundet återkommande samarbetskonferen-ser genomförs mellan vissa medlemmar i arbetslagen för frilid och skolans arbetslag. Elevvårdskonferensen i skolan skulle enligt utredningen kunna bli ett gemensamt forum för fritid och skola. Utredningen anser att denna konferens är del naturliga forum, där de olika personalgrupperna kan få tillfälle att lösa gemensamma problem och planera insatser som kan behöva göras för barnets hela miljö. Klassläraren, skolsköterskan, den eller de som fyller familjeassistentfunktionen samt samordnaren för fritid blir enligt utredningens förslag de representanter för frilid och skola som kommer alt spela en central roll i detta sammanhang.

Utredningen föreslår att oförändrat förvaltningsansvar för den utvidgade frilidshemsverksamheten med barnavårdsnämnd eller i förekommande fall social centralnämnd, fritidsnämnd eller andra liknande instanser som ytterst ansvarig. Utredningen framhåller all delta förhållande framgår av den allmänna skrivningen i gällande barnavårdslag. 1 betänkandet nämns som ett alternativ att skolstyrelsen skulle kunna vara huvudman förde verksamheter som föreslås. Utredningen konstaterar emellertid att den gällande skollag-stiftningen inte anger ett självständigt ansvar för fritidsverksamheten för skolan och att propositionen (1962i54) över huvud taget inte tar upp dessa

Prop. 1975/76:39                                                    204

frågor. Som riktmärke för sina överväganden och förslag har utredningen haft att de samlade resurser som en kommun kan mobilisera föratt tillgodose alla skolbarns behov av en god uppväxtmiljö också under fritid måste förenas till en helhet oavsett vilken nämnd som har det enskilda huvudan.svarct för de olika funktionerna i helheten. Med helhetssynen och det samlatle resurstänkandet som utgångspunkt blir enligt utredningens mening den centrala frågan hur samhället skall disponera de resurser man förfogar över för barn- och ungdomsvårdande insatser.

Utredningen föreslår att särskilda planeringsgrupper tillskapas inom kommunens olika delområden med representanter från förvaltningarna vid skolstyrelse, social centralnämnd, fritidsnämnd och kulturnämnd/biblioiekssty-relse. De uppgifter som skulle bli aktuella för planeringsgrupperna är bl. a. att inom delområden inventera personella lokalmässiga och andra resurser och alt la kontakt med föreningsliv, personalgrupper m. fl. Planeringsgruppernas samlade bedömningar och förslag bör enligt utredningens modell framläggas för en planeringsgrupp för barn och ungdom. Programgruppens viktigaste uppgift skulle vara att med de olika planeringsgruppernas förslag som grund utarbeta förslag till en frilidsplan för barn och ungdom för hela kommunen. Utredningen föreslår att fritidsplanen, som framläggs för kommunfullmäktige eller behandling i resp. nämnd, bör innehålla bl. a. redovisning av befintliga förhållanden, mål för verksamheten, behovsberäkning, erforderliga resurser saml kostnader. Prognosdelen för behovet av heldagsomsorg skall härvid utföras enligt centralt givna rekommendationer. Utredningen föreslär att fritidsplanen skall redovisas lill socialstyrelsen och alt socialstyrelsen utvecklar formerna och metoderna för fritidshemsplaneringen. Vidare föreslår utredningen att kommunerna, i samband med att bosladsbyggnadsprogrammet utarbetas, på grundval av fritidsplanen redovisar behovet av platser i fritidshem, utbyggnadsmål och hur detta skall konkretiseras i form av nya fritidshem i de olika bostadsområdena.

1.7 Statsbidragsfrågor

Förslagen om föreningslivets insatser för 7-12-åringar innebär enligt utredningen en högre ambitionsnivå än f n. och förutsätter därmed ett utökat samhällsstöd till föreningslivet både lokalt och centralt. Utredningen föreslår alt ett statligt stimulansbidrag införs att utgå till lokal barn- och ungdomsverksamhet på fritidsområdet i syfte att förbättra föreningslivets villkor. Bidraget föreslås utgå med 50 kr. per barn (7-11 år) och år och utbetalas lill kommunerna. De skall enligt utredningens mening disponeras för stöd och stimulans lill föreningslivels verksamheter bland barn i åldern 7-11 år i såväl traditionell kvällsverksamhet som i eftermiddagsverksamhei.

För central verksamhet föreslår utredningen ett ökat samhällsstöd lill de riksorganisationer som bedriver arbete bland barn i åldrarna 7-11 år. Utredningen föreslår dessutom att bidrag utgår årligen från Allmänna arvs-

Prop. 1975/76:39                                                    205

fonden lill ungdomsorganisationerna för utvecklingsarbete kring framför allt 7-12-årsverksamhel, Utredningen nämner att man ansluter sig till statens ungdomsråds förslag att medlemmar i åldern 7-12 år skail vara bidragsgrundande vid fördelning av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet samt att detta stöd successivt bör höjas.

Beträffande del statliga anordningsbidragel för fritidshem förordar utredningen all i de fall hemvisldelen byggs i anslutning till en LM-skola, bör byggandet av denna få inräknas i bidragsunderlagel för skollokalerna och pä så sätt bli bidragsberältigal.

2 Remissyttranden

2.1  Fritidsverksamhetens mål och innehåll

Principiellt ansluter sig så gott som alla remissinstanser till huvuddragen i utredningens förslag. Många nämner i sina yttranden alt barnstugeuiredningen på ett förtjänstfullt sätt belyst betydelsen av frilidsmiljön för barn och ungdomar. Härvid har man i flertalet remissvar betonat att en kraftig utbyggnad av fritidshems- och fritidsverksamheten är angelägen såväl ur familje- som frilidspolitisk mening. Alla remissinstanser som berört utredningens målsättningsdiskussioner ställer sig i stort positiva till den samhällssyn och den helhetssyn på barns uppfostran och utveckling som utredningen ger uttryck för. Remissinstanserna framhåller viklen av all man som utredningen föreslär bygger ut heldagsomsorgen för de yngre skolbarn som har förvärvsarbetande/studerande föräldrar samt för barn som har behov av särskild omsorg, stöd och stimulans.

Några remissinstanser berör utredningen definition av begreppet fritid. Socialstyrelsen anser all den definition utredningen vall är enkel och praktiskt användbar men alt det hade varit önskvärt att mer utrymme ägnats åt definitionsfrågan. Om så skett hade det enligt styrelsen varit lättare att bedöma vilka individuella behov som den av samhället ordnade fritidsverksamheten för barn bör tillgodose. Styrelsen räknar upp vissa kvaliteter som regelmässigt bör vara utmärkande för barns och ungdomars frilid och finner att utredningen genom framlagda förslag i betydande utsträckning har tillgodosett dessa kvaliteter. SÖ framhåller att definitionen rimmar illa med del skoldagsbegrepp som SIA använder i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö. Enligt SÖis uppfattning är det naturiigt att skolan har del samlade ansvaret för eleverna under en skoldag som böriar och slutar vid fixerade tidpunkter. Bl. a. Luleå kommun. Riksförbundet Hem och Skola, Elevförbundet, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar och Sveriges Kristna Ungdomsråd har betonat vikten av att fritidsaktiviteter ordnas även under veckoslut och i samband med ferier. Man vill i stället för heldagsomsorg tala om helårsomsorg.

Några remissinstanser har i sina yttranden tagit upp frågan om avgräns-

Prop, 1975/76:39                                                    206

ningen i åldersgrupper. Statens handikappråd har liksom Handikappförbundens centralkommitté och Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn framhållit att behovet av fritidsstimulans och tillsyn för många barn med handikapp - i synnerhet för de förståndshandikappade - sällan upphör vid 12 års ålder. Samhällets omsorg bör därför enligt dessa remissvar kunna utsträckas över 12-årsgränsen om uppenbara behov föreligger. Statens ungdomsråd anser att del vore olyckligt all skapa en planering som innebär en avgränsning lill vissa åldersgrupper. Barns och ungdomars akti viteter bör enligt rådet i största möjliga utsträckning integreras med fritids- och kulturplaneringen för andra grupper i samhället. Liknande synpunkter framförs av Unga Örnars Riksförbund, Sveriges Fritidspedagogers Förbund och Luleå kommun. SÖ, arbetsmarknadsstyrelsen och TCO anser alt en samlad syn på samtliga barn inom den obligatoriska utbildningens ram, dvs. också åldrarna upp till 16 är, måste bli vägledande för den framlida organisationen av verksamheten.

Omkring hälften av remissinstanserna har i sina yttranden påpekat att barnstugeutredningens aktuella betänkande i många stycken berör frågor som behandlats av SIA i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö. Liksom socialstyrelsen har så gou som alla av dem betonat alt de båda utredningarna primärt kompletterar varandra och att en samordning av förslagen i beiänkandena bör ske. Statens ungdomsråd menar dock att en samordning inte bör hindra att vissa reformförslag i barnstugeutredningens belänkande förverkligas snarast möjligt. LO beklagar att de två beiänkandena från barnstugeuiredningen och SIA inte fått en samtidig remissbehandling men godtar remissordningen med hänsyn till all del måste anses ytterst angelägel att få lill stånd en snabb reform av fritidsverksamheten.

2.2 Pedagogisk planering m. m.

Inte någon av remissinstanserna har haft invändningar mot det dialogpedagogiska synsätt som utredningen presenterat. Några av remissyttrandena behandlar mer ingående den pedagogiska planeringen. SÖ ser del som viktigt att personalgruppen och barnen i samverkan får utökat inflytande över den fysiska miljön där barn vistas. SÖ framhåller alt de vuxna och barnen gemensamt bör diskutera sig fram till arbets- och ansvarsfördelning i fråga om insatser och praktiska uppgifter inom ramen för verksamheten, LO ställer sig positiv till den arbeislagsprincip som föreslagits och menar att målet för denna verksamhet bör vara alt all personal får ett medansvar för verksamheten. Även Svenska kommunförbundet finner förslaget om att personalen skall arbela i arbetslag tilltalande men påpekar alt arbetslagets befogenheter i förhållande lill föreståndaren och huvudmannen är ett organisatoriskt problem. Frågan om vem som skall ha ansvaret för fattade beslut måste enligt förbundet klargöras. Unga Örnars Riksförbund tar upp föreståndarfunktionen och menar att den utformats alltför styrande vilket kan medföra stora risker fören hierarkisk uppbyggnad. Föreståndarens upp-

Prop. 1975/76:39                                                   207

gifter bör enligt förbundet vara av samordnande karaktär. Bl. a. /liSf betonar att del ur flera olika synpunkter är viktigt all få in män i arbetslaget.

Bland de remissinstanser som uppmärksammat innehållet i del pedagogiska program som utredningen föreslås finns statens kulturråd som framhåller möjligheterna att vidareutveckla det samarbete med fritidshem och kulturinstitutioner som man i dag endast kan se en börian lill.

De remissinstanser som har berört utredningens diskussion kring den pedagogiska planeringen för barn med behov av särskilda stöd- och stimulansåtgärder är i princip överens med utredningen om behovet av en integrerad fritidsmiljö där alla barn inom ett område kan mötas. Såväl SÖ som Handikappförbundens centralkommitté har framfört alt detta ökar utvecklingsmöjligheterna för alla parter och kan medverka till förståelse och solidaritet. Den senare remissinstansen tillägger därvid att del är nödvändigt att hänsyn las till varie barns individuella behov och förutsättningar så att inte alla handikappade elelver behandlas som en enhetlig grupp. Statens invandrarverk anser att programmet torde lämpa sig väl för invandrarbarnen eftersom del siktar mot en öppen barnmiljö. Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar har nämnt att brister i den kommunala färdtjänsten och avsaknad av personell assistans inte får lägga hinder i vägen för handikappade barn att i integrerade former ta del av fritidsverksamheten.

Flera remissinstanser nämner att man inte finner utredningens behandling av utemiljön fullt tillfredsställande. Sveriges Fritidspedagogers Förbund anser att barnstugeuiredningen behandlat frågorna om ulemiljön alltför ytligt. Förbundet har funnit alt parklekverksamheten vid flera tillfällen nämnts i betänkandet men saknar en beskrivning av verksamheten med pedagogiska mål, personalålgång, kostnader m. m. Man efteriyser därvid för riket gällande gemensamma rekommendationer för parklekverksamheten. Elevförbundet anser alt utformningen av nuvarande lekplatser i många stycken inte är tillfredsställande och all samråd med barn- och ungdomsorganisationer bör förekomma vid planering av ulemiljöer i bostadsområdena. Skid- och Friluftsfrämjandet understryker alt ett förverkligande av de pedagogiska förslag som framläggs i belänkandet inte på ett fullt tillfredsställande sätt kan tillgodose barns olika behov av utomhusaktiviteter. Handikappförbundens centralkommitté finner i motsats till utredningen inte att erfarenheterna från en handikapplekplats i London kan ge impulser för diskussion och åtgärder i Sverige. Statens handikappråd, socialutredningen, TCO, SACO och Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar har uttryckt att huvudinriktningen bör vara alt även svårt handikappade barn i slösta möjliga utsträckning skall kunna tas emot på allmänna lekplatser.

2.3 Dei utvidgade fritidshemmet

Nästan alla remissinstanser har i sina yttranden tagit upp utredningens förslag om att vidga det traditionella fritidshemmet genom att på olika sätt

Prop. 1975/76:39                                                    208

ge tillgång till öppen verksamhet. Så gott som samtliga finner idéerna om det utvidgade fritidshemmet intressanta och omkring en tredjedel av dem har inga som helst invändningar. Socialstyrelsen noterar med tillfredsställelse att utredningen funnit tillsynsformer som tillgodoser kravet på god tillsyn samtidigt som de är ekonomiskt acceptabla. Utredningens samlade förslag präglas enligt styrelsen av den fiexibilitet som möjliggör för kommunerna att välja det eller de alternativ som bäst passar behov och förutsättningar i den egna kommunen. Styrelsen menaratt förslagen i huvudsak tillgodoser de fundamentala krav som enligt styrelsens erfarenhet bör vara tillgodosedda vid en utveckling och förändring av den existerande verksamheten.

De remissinstanser som i stort accepterar idéerna om del utvidgade fritidshemmet, men som på en eller flera punkter har haft invändningar att göra, berör nästan alla förslaget om att del utvidgade fritidshemmet bör knytas till låg- och mellanstadieskolan (LM-skolan). SÖ finner de skäl som utredningen anför för del utvidgade fritidshemmet övertygande men vill samtidigt framhålla au man inte bör ensidigt låsa sig för att låta LM-skolans elevuppiagninsområde vara rekryteringsbas för fritidshem och fritidsverksamhet. I vissa fall kan enligt styrelsen låg-, mellan- och högstadieskola vara ett bättre alternativ speciellt med [tanke pä dess högre lokalstandard. Förskoleseminariei i Stockholm ifrågasätter i viss motsats till detta om inte anknytningen till LM-skolor i medelstora och stora skolor kommer att innebära alltför stora upptagningsområden. Svenska kommunförbundet vill i nuvarande läge inte instämma i all fritidshem i LM-skola skall betraktas som basmodell. Med hänsyn lill geografisk stmktur och andra lokala förhållanden kan enligt förbundet andra modeller för fritidsverksamheten lämpa sig bättre. Förbundet betonar i likhet med flera andra remi.ssinstanser att formerna för del utvidgade fritidshemmet, i enlighet med utredningens förslag, prövas i er omfattande försöksverksamhet. 1 detta sammanhang ser förbundet iel uessutom som angeläget alt formerna för föräldrarnas medverkan prövas. Flera kommuner resonerar i sina yttranden pä liknande sätt. Statens planverk framhåller att fritidshem anslutet till skolan kan vara lämpligt för de barn som har sin bostad nära skolan. Många barn har dock lång gångväg till skolan och utredningen har enligt planverkets mening inte fäst tillräckligt stor uppmärksamhet vid betydelsen av närhet mellan barnens hem och deras fritidsmiljö. Planverket anser därför att förutsätt-ningarna bör undersökas för utvidgade fritidshem med hemvist med placering i närmiljön. Såväl socialutredningen som Föreningen Sveriges socialchefer anser att tanken på att utnyttja LM-skolorna ter sig naturlig och riktig men alt det i den föreslagna modellen finns risker. Båda remissinstanserna framför liksom flera andra att en alltför stark koncentration av såväl barn som fritidsresurser kan ge en del negativa effekter i form av otrygghet, otillräckliga vuxenkontakter, understimulans och mobbing. Man menar att det för en del barn kan bli påfrestande all tillbringa även fritiden i skolan, varför alternativa former för fritidsverksamhet och tillsyn måste finnas.

Prop. 1975/76:39                                                    209

Flera remissinstanser nämner särskilt de problem som är förknippade med fritidsverksamhet för barn med särskilda behov av stöd och stimulans. Svenska kommunförbundet ifrågasätter möjligheterna att integrera dessa barn i så stora grupper som föreslås speciellt med tanke på de svårigheter som kan uppstå all avskilja hemvisldelen från allrummet. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att även om anknytningen av fritidshem till LM-skolan är en ekonomiskt lämplig lösning så kan svårigheter uppstå att fånga upp svagpreslerande eller skoltrötta barn och barn med kontaktsvårigheter eller kamratproblem. Föreningen Sveriges socialchefer påpekar att barn med särskilda behov av stöd och stimulans inte fixeras i en problemsituation genom au speciella miljöer skapas för dem. Även LO betonar vikten av att en integrering kommer till stånd inom fritidsverksamheten. Landstingsförbundet anser att de aktiviteler som diskuteras för friska barn även bör komma barn på sjukhus till del så långt del är möjligt med hänsyn till vårdrutiner på en vårdavdelning.

Barnomsorgsgruppen och Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund är båda positiva lill utredningens förslag men vill varna för att kommunerna i första hand kommer att salsa på den allmänna fritidsverksamheten då detta ställer sig billigare, enklare och kan omfatta flera barn med mindre kostnader och mindre anspråk på lokaler. Pä liknande sätt resonerar statens ungdomsråd som framhåller all de traditionella fritidshemmen i regel är förknippade med dryga avgifter för föräldrarna. Om deltagandel i det utvidgade fritidshemmets verksamhet och i den allmänna fritidsverksamheten kan ske utan större kostnad skulle detta kunna fä till följd att föräldrar föredrar den allmänna verksamheten för sina barn och att fritidshemmets roll blir underordnad. Unga Örnars Riksförbund menar att vissa av de uppgifter som utredningen skisserar för det utvidgade fritidshemmet kan överföras till de organisationer som svarar för en kontinueriig verksamhet på eftermiddagstid. /4fif uttrycker viss tveksamhet till tanken på öppelhusverksamheten i fritidshemmets allrum. En organiserad verksamhet av öppethuskaraktär anser ABF inte vara att föredra ulan vill i stället betona vikten av smä-gruppsakliviteler.

Ett tiotal remissinstanser har berört personalens ansvarsområde. Bl. a. Sveriges Fritidspedagogers Förbund och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund framhåller att utredningen inte lämnat något svar pä hur tillsynsansvaret för hemvistpersonal skall utformas. Flera av remissinstanserna framhåller att socialstyrelsen skyndsamt anger riktlinjer för ansvarsfrågornas tillämpning. Utredningen föreslår i betänkandet att socialstyrelsen för göra en översyn av rådande praxis vad gäller ansvarsregler och deras tolkning. Socialstyrelsen är beredd all samla in material som kan belysa frågor om skadeståndsskyldighei, analysera frågorna ur praktisk och juridisk aspekt saml utarbeta rekommendationer i frågan. Arbetet bör enligt styrelsen utföras i samarbete med Svenska kommunförbundet och berörda personalorganisationer. Styrelsen förutsätter i samband härmed att översynen, tillika 14 Riksdagen 1975/76.  I saml Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    210

med offentlighets- och sekretesslagsliftningskommitténs arbete, bör kunna ge ett underiag för sekretessregler för de personer som deltar i arbetet med barns fritid.

2.4 Allmän fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen

Ungeför hälften av remissinstanserna har berört utredningens beskrivning och förslag om föreningsverksamheten. Mänga remissinstanser, inte minst föreningslivets och organisationernas egna, framhåller att utredningen på ett föredömligt sätt presenterat omfattningen och utvecklingen av ungdomsorganisationernas arbete. Man ser också med tillfredsställelse den allmänt positiva hållning lill folkrörelser som genomgående präglar utredningens framställning. Så gott som alla remissinstanser som yttrat sig i frågan ansluter sig i princip till de tankar som utredningen för fram beträffande föreningslivets medverkan i frilidshemsverksamheten och den allmänna fritidsverksamheten för de yngre skolbarnen. Stockholms kommun betonar i likhet med flertalet övriga kommuner att den föreslagna satsningen är angelägen för att möjliggöra en snabb utbyggnad av en bred verksamhet. Västerås kommun framhåller att försöksverksamheten i Västerås visar att utredningens tankegångar är riktiga. Norrköpings kommun framhåller att man redan i den nuvarande verksamheten i olika grenar av den sociala omsorgen räknar med betydande insatser från föreningslivets sida och har goda erfarenheter av sådana. Svenska kommunförbundet ser i likhet med utredningen det angelägna i att förutsättningar ges för barn och ungdom att redan i lågsia-dieåldrarna fö kontakt med de olika idériktningar som föreningslivet representerar. Förbundet understryker emellertid att kommunernas resurser för fritidsverksamhet är begränsade varför en prioritering mellan olika lokala behov är nödvändig.

I ett 20-tal remissvar betonas vikten av att föreningar och organisationer ger möjligheter att bevara sin profil. Nästan alla remissinstanser som berört detta betonar också all kommunalt anordnad fritidsverksamhet bör träda tillbaka då föreningar och organisationer är i stånd att organisera motsvarande verksamheter för barn och ungdomar. Bl. a. Statens kulturråd understryker härvid vikten av samspel mellan kommun och ett fritt verkande, rikt förgrenat föreningsliv. Om samarbete saknas blir de kommunala insatserna snarare konkurrerande till föreningars och organisationers verksamhet än kompletterande. Statens ungdomsråd och Unga Örnars Riksförbund, som instämmer i utredningens allmänna målsättning för föreningslivets roll, anser att utredningen något pessimistiskt redovisat att samhället tagit över många av de aktiviteter som föreningslivet tidigare stått för. Enligt deras uppfattning har föreningslivet i dessa avseenden fungerat som förnyare av samhällsarbetet och medverkat till metodutveckling och nya samverkansnormer. Man anger att folkrörelserna i dag har svårare än tidigare att delta i detta arbete men att det för samhället är angeläget att sådan verksamhet stöds

Prop. 1975/76:39                                                    211

om vi i fortsättningen vill ha aktiva folkrörelser som kanaler för opinionsbildning och instrument för en levande demokrati. Sveriges kristna ungdomsråd m. fl. av de till Svenska Kyrkan anslutna remissinstanserna menar att en ökad integrering av föreningslivet i fritidshem och skola med nödvändighet måste ske på föreningslivets egna villkon Föreningarna får enligt rådet under inga omständigheter uppfattas som en lilläggsresurs som kan ulföra serviceuppgifter ål kommunen utanför föreningarnas egentliga målsättning och verksamhet.

Drygt hälften av de remissinstanser som i sina yttranden har behandlat den allmänna fritidsverksamheten påtalar föreningarnas vidgade behov av stöd för alt på det sätt som utredningen föreslår kunna utvidga sin barn-och ungdomsverksamhet. Av de fömtsättningar fören utvidgad verksamhet som särskilt påtalas är tillgången på ledare den vanligaste. Härvid berörs också speciella insatser för ledarrekrytering, ersättning lill samt utbildning av ledare. I fråga om rekrytering av ledare påtalar länsstyrelsen I Blekinge län all svårigheter för sådan kommer att finnas sä länge en förkortning av de vuxnas arbetsdag inte kommer till stånd. SÖ instämmer i utredningens förslag om rekrytering av ledare bland högstadie- och gymnasieelever, hög-skole- och andra studerande samt hemmavarande föräldrar osv. Styrelsen framhåller särskilt att rekrytering lämpligen kan ske bland lärare och skolans personal i övrigt. Sveriges Fritidspedagogers Förbund påtalar dock att om skolungdom rekryteras som ledare så för de inte utnyttjas som billig arbetskraft. Invandrarverket och statens ungdomsråd redogör för försöksverksamhet bland invandrare där man funnit att ledare som verkat bland invandrare fungerat bättre om de rekryterats bland invandrare och fött ungdomsledarutbildning på sitt hemspråk. Sverige Riksidrottsförbund anser att organisationerna för att kunna medverka i föreslagen eftermiddagsverksamhet bör ges ökade resurser så all de på ett tillfredsställande sätt kan ersätta alla de ledare som engageras i denna verksamhet. Enligt förbundet har utredningen varken lämnat riktlinjer eller förslag i detta avseende. Förbundet lar också upp utbildningsfrågan, som enligt dess mening i första hand bör bedrivas av organisationerna själva. Svenska kommunförbundet framhåller att betänkandet inte tillräckligt ingående behandlat frågorna om ledares möjligheter till fortbildning och utveckling. Förbundet anser sig inte f n. kunna ge lösningar pä delta vitala problem men framhåller att dessa frågor ytteriigare måste utredas och ingående diskuteras om utredningens idéer skall kunna realiseras.

Lokalfrågan berörs också av några remissinstanser. De flesta av dem anser att helt fria lokaler är ett självklart krav. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser alt utredningens rekommendation om att kommuner som ännu inte ställer fria lokaler till förfogande successivt bör införa detta system synneriigen välmotiverat. Svenska kommunförbundet menar att förslaget för ses som ett exempel på tänkbara insatser och alltså inte som en generell lösning, till-lämpbar i alla kommuner. SÖ anser det önskvärt att skollokaler kostnadsfritt

Prop. 1975/76:39                                                     212

ställs till föreningarnas förfogande men betonar att detta inte för innebära att de organisationer som sä önskar inte skall kunna fö bidrag till egna lokaler. Statens ungdomsråd delar i viss utsträckning utredningens synsätt att skolan och dess lokaler blir centrum för fritidsaktiviteter av skilda slag. I de fall skolan inte är placerad i bostadsområdet anser rådet att anslutningen lill och intresset för verksamheten blir större om aktiviterna genomförs i bostadsområdet.

Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn och Handikappförbundens centralkommitté har särskilt tagit fasta på de instiiutionsplacerade barnens behov av kurs-, klubb- och föreningsverksamhet. Man framhåller att organisationerna måste stimuleras alt komma till institutionerna och att erbjuda barnen att delta i aktiviteter utanför institutionerna. Båda remissinstanserna anser att det finns behov av speciella stödåtgärder för kommuner med stora institutionen

2.5 Uppsökande verksamhet

Utredningens förslag om en utvidgning av den uppsökande verksamheten att omfatta även barn i skolåldern berörs positivt av remissinstanserna. Socialstyrelsen anför i sitt yttrande att behovet av särskilt stöd och stimulans givetvis inte är begränsat till förskoleåldrarna. Den form för den uppsökande verksamhet som utredningen föreslår synes enligt styrelsen väl avvägd och funktionell. Svenska kommunförbundet accepterar också tanken på en utvidgning och delar utredningens uppfattning att föräldrarna under sista året i förskolan ges information av fortsatt heldagsomsorg, av aktiviteter under fritid och vuxenkontakt under de första skolåren. De vägar utredningen anvisar för hur denna information skall lämnas för enligt förbundet ses som exempel på möjliga åtgärder och måste få variera beroende på lokala förhållanden. Förbundet instämmer i förslaget att barnomsorgsgruppen för vidga sitt uppdrag sä att det omfattar uppsökande verksamhet för skolbarn. SACO, Sveriges Socionomförbund och Föreningen Sveriges socialchefer ser den uppsökande verksamheten som förebyggande och tillstyrker utredningens förslag att den är nödvändig men varnar samtidigt för alt det i verksamheten finns en allvariig risk inbyggd då den kan vidareutvecklas till en stämpling och utstötning av vissa barn med särskilda behov av stöd och stimulans. Statens kulturråd och ABF anser det naturiigt att studieförbundens erfarenhet tas tillvara i det uppsökande arbetet.

Utredningens förslag om att en nybörjarinskrivning inkl. hälsoundersökning genomförs på våren före barnens skolstart i direkt samverkan mellan olika organ har berörts i flera remissyttranden. Socialstyrelsen delar med flera andra remissinstanser utredningens uppfattning om att föriägga hälsoundersökningen av nybörjare till våren före skolstarten. Detta skulle innebära flera fördelar och bl. a. kan barnens inskolningsperiod underlättas.

Prop. 1975/76:39                                                    213

Många anser dock i likhet med Svenska kommunförbundet all vissa av förslagen i samband med nybörjarinskrivningen är orealistiska och att det bör få ankomma pä den enskilda kommunen hur inskrivningen i grundskolan skall gå till. SÖ instämmer i att det skulle flnnas vissa fördelar med hälsoundersökning på våren men gör gällande att vissa bestämmelser lägger hinder i vägen. Barnomsorgsgruppen understryker vikten av en fortsatt samordning av social och medicinska insatser. Gruppen betonar att samordningen bör syfta till all tillgodose de behov barn och föräldrar har oberoende av förvallningsmässig uppdelning. Man betonar att det är angeläget aU landstingen i snabbare takt än vad som nu sker tar över ansvaret för hälsovården i förskolorna och att skolhälsovårdens huvudmannaskap diskuteras. Gruppen förordar att utredningens förslag i delta avseende tillsammans med vad remissinstanserna framfört överlämnas lill utredningen rörande skolhälsovårdens innehåll, organisation och huvudmannaskap för att vägas in i bedömningen om skolhälsovårdens framlida organisation.

2.6 Samverkan och planering för barns fritid

Drygt tre fjärdedelar av remissinstanserna har i sina yttranden i större eller mindre utsträckning berört utredningens förslag om samarbetet i barnens närmiljö och planering för fritid. Alla är i princip överens med utredningen om vikten av alt resurserna förs samman. Utredningens förslag, alt det praktiska ansvaret för en samordning inom LM-området läggs på någon eller några personer, har mer utföriigt kommenterats i några remissvar. SÖ finner behovet av en personell samordningsresurs väl styrkt och anser att olika modeller att lösa denna fråga bör prövas i en försöksverksamhet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och Fritidsledarskolorna framhåller att utredningens förslag förefaller välmotiverat och ser i samordnaren för fritid en ytterst viktig person. Norrköpings kommun anseratt samordningsuppgiften efter lämpligheisbedömning kan tilldelas någon av de inom området verksamma. Kommunens erfarenheter av hiuillsvarande samverkan mellan olika förvaltningar pekar klart på behovet av att utse särskild befattningshavare för uteslutande planerings- och verksamhelsledning för barns och ungdomars frilid. ABF däremot avstyrker förslaget då man anser alt behovet av en samordningsfunktion inte är tillräckligt preciserat och befarar att förslaget kan leda till en innehållsmässig styrning av verksamheten.

I några yttranden berörs också vidareutvecklingen av elevvårdskonferenserna som ett forum för återkommande samarbetskonferenser. Flertalet remissinstanser är positiva till utredningens förslag. SÖ framhåller alt elevvårdskonferensen, om den utökas med ytteriigare deltagare från fritidssektorn, är det organ som främst torde ha förutsättningar att behandla mer generella frågeställningar medan viss erfarenhet tycks visa att man i det direkta behandlingsarbetet kring främst barn med behov av särskilda stödåtgärder måste söka sig något annorlunda samverkansformer. Svenska kom-

Prop. 1975/76:39                                                    214

munförbundet menar all samverkansformerna får bli föremål för lokal bedömning.

Ett 50-tal remissinstanser har uttalat sig om förvaltningsansvaret för fritidsverksamheten. I ca tio av remissvaren går man inte emot utredningens förslag om ett oförändrat förvaltningsansvar. Stockholms kommun betonar att utredningen handlat riktigt dä det f n. inte finns anledning att ändra principerna för huvudmannaskapsfrågorna. Svenska kommunförbundet påpekar liksom utredningen att barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden enligt förarbetena till gällande barnavårdslag har det yttersta ansvaret för att erforderiiga åtgärder vidtas för att främja goda uppväxtförhållanden för barn och ungdom. Ansvaret kvarstår även om annan kommunal förvaltning driver verksamhet för barn och ungdom. Förbundet ser det inte heller som realistiskt att tro att insatserna i dessa avseenden med den nuvarande organisatoriska uppbyggnaden i kommunerna skulle kunna sammanföras under en förvaltning. Den samordning som måste ske skulle lämpligen kunna genomföras enligt den av förbundet rekommenderade modellen för samverkan mellan socialvård, skola och fritid. Socialstyrelsen framför liknande synpunkter och nämner därtill att del är funktionellt att samma förvaltning har det yttersta ansvaret för såväl den allmänna förskolan som fritidshemmen och de yngre barnens fritidsverksamhet. Riksrevisionsverket påtalar att de lokala fömtsättningarna inom kommunerna varierar och att del från statligt håll inte finns anledning att inskränka kommunernas handlingsfrihet vad gäller huvudmannaskap för fritidsverksamheter för barn. 5Ö har uppfattal alt utredningens förslag omfattar två delar som tidsmässigt är klart avgränsade. Den ena delen består av fritidsverksamhet under skoldagen, helt motsvarande SIAis "fria aktiviteter", och den andra omfattar olika typer av verksamhet före och efter skoldagen. Styrelsen finner del naturiigt att central tillsyn och lokalt huvudmannaskap vad gäller den första delen sammanförs med skolans ansvarsområde. Beträffande övriga föreslagna frivilliga aktiviteter före och efter den fasta skoldagen anser styrelsen att samverkansformer och administrativa rutiner bör utformas sä att verksamheten bland barnen inte störs av oklara förvaliningsmässiga gränsdragningsfrågon Socialutredningen, LO, Föreningen Sveriges socialchefer och några kommuner framhåller att den kommunala verksamheten är sådan alt kommunerna, inte minst ur budgetsynpunkt, måste bestämma sig för vem som skall ha förvaltningsansvaret för de föreslagna aktiviteterna. Man förordar barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden som huvudman oavsett barnens ål-den

Några remissinstanser förordar skolstyrelsen som huvudman för verksamheten. Bland dessa finns 7"C0 och SACO som hävdar att ansvaret för skolbarns fritidsverksamhet bör falla på skolan.

Flera organisationer framhåller all fritidsnämnden bör vara huvudman för fritidsverksamheten. De flesta av dessa svar ger härvid uttryck för alt fritidsnämnden bör bli reglerad kommunal nämnd. Unga Örnar i Örebro

Prop. 1975/76:39                                                    215

län menar alt fritidsnämnden därutöver bör göras lill huvudansvarig för stödet lill föreningsverksamheten. Såväl Unga Örnar som Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund framhåller alt fritidshemmen bör ses som en del av kommunens planering för fritid och att fritidsnämnden därför bör vara huvudman för fritidshemmen exkl. heldagsomsorgen i hemvist. Elevförbundet anser att fritids- och kulturpolitiken bör samlas under en nämnd, fritids- eller kulturnämnd och insatserna bör planeras utifrån alla medborgar-gruppers behov, inte ensidigt för barn och ungdom. Fritidsnämnden bör därvid vara del organ som har planerings- och samordningsansvaret.

Omkring 30 av remissinstanserna tar upp utredningens förslag lill planeringsmodell för barns fritid. Drygt hälften av dem ställer sig i princip positiva till den modell som utredningen skisserar men i många fall görs kommentarer eller tillägg. Statskontoret och statens planverk har inget att erinra mot utredningens förslag men tillägger alt uppläggningen av planeringen bör betraktas som en kommunal angelägenhet. Socialstyrelsen anseratt i den mån kommunema har inrättat samarbetsgrupper inom ramen för existerande PBU-samarbete skulle dessa grupper med viss utvidgning av representationen med fördel kunna utgöra de planeringsgrupper som föreslås. På detta sätt kan man undvika att dubblera samarbetsorgan som till vissa delar har samma funktion. Sveriges Socionomförbund och Föreningen Sveriges socialchefer finner utredningens syn pä planeringsverksamheten i stort sett riktig men befarar all modellen under nuvarande förhållanden kan bli alltför formaliserad och administrativt betungande. Svenska kommunförbundet framhåller alt utredningens resonemang i princip ansluter sig till förbundets rekommendation beträffande samverkan mellan socialvård, skola och frilid. Förbundet understryker dock att utredningens nivåer knappast är en planeringsnivå ulan snarare en nivå för samordningen av genomförandet av olika verksamheter. Beträffande programgruppens arbete motsätter sig förbundet bestämt att gruppens förslag överiämnas till kommunstyrelsen för kännedom samtidigt som det överlämnas till resp, nämnd. Detta vore enligt förbundet alt föregripa facknämndernas behandling av programgruppens förslag. Vissa remissinstanser föreslår alternativa modeller för planeringen.

Statens ungdomsråd presenterar en modell som enligt rådets mening garanterar föreningslivets inflytande. Rådet hävdar vidare alt fritidsnämnden bör vara del organ genom vilket organiserande och genomförande av den fritidsverksamhet som föreningslivet skall svara för.

Unga Örnars Riksförbund, Luleå kommun, ABF och Riksförbundet Kyrkans Ungdom föreslår liknande planeringsmodeller, Socialutiedningen anför alt modellen kräver all åtskilliga förtroendemän och tjänstemän skulle behöva avsälla ytterligare tid för konferenser och sammanträden. Socialutredningen framhåller härvid att den i sitt principbetänkande anfört alt ett enda samarbetsorgan kan vara att föredra i många kommuner. Den sociala nämnden bör enligt socialutredningens mening inte läsas så i planeringen av just fritidsverksamheten alt den hindras alt utveckla sin totala verksamhet.

Prop. 1975/76:39                                                    216

Utredningens förslag om alt varje kommun skall upprätta en fritidsplan för barn och ungdom har berörts i remissvaren av närmare hälften av remissinstanserna och tillstyrks av omkring en fjärdedel av dem. Bland dem som tillstyrker rmns socialstyrelsen, SÖ, några av länsstyrelserna, vissa kommuner och flertalet av de till organisalionslivel hörande remissinstanserna. Socialstyrelsen nämner alt erfarenheterna från förskoleplaneringen bör ge styrelsen erfarenheter, som till vissa delar kan översättas i riktlinjer rörande kommande plan för barns och ungdoms fritid. Styrelsen betonar också att fritidsplanen bör utformas så att den kan förhindra en icke önskvärd ålderssegregation. F. n. vill styrelsen inte förorda att den allmänna frilids-verksamheten skall redovisas enligt centralt angivna metoder. Före ett ställningstagande önskar styrelsen skaffa sig erfarenhet av de planer kommunerna kommer att inge lill styrelsen och inbördes jämföra olika kommunala programförklaringar och ambitionsnivåer. SÖ betonar behovet av en samlad syn på barnens behov och har inga invändningar att göra mot utredningens förslag om planens innehåll. Stockholms kommun menar att utarbetande av åriiga fritidsplaner bör ingå som en viktig del i arbetet med den kommunala fritidsverksamheten, vilket lorde bidra lill all åstadkomma en bättre resursplanering. Västerås kommun framhåller att den föreslagna planen väl överensstämmer med den långsiktsplanering som redan bedrivs i kommunen och anser att den utgör ett nödvändigt underlag dels för ekonomisk men även för kvalitetsmässig utveckling av fritidsverksamheten. Sveriges Riksidrottsförbund anser förslaget till upprättande av frilidsplan vara utmärkt men påpekar i likhet med flera andra remissinstanser att man bör eftersträva att utarbeta en lokal fritidsplan för samtliga åldersgmpper. Några av remissinstanserna uttalar en viss tveksamhet eller har vissa invändningar i fråga om fritidsplanerna. Statens ungdomsråd, som inte har några invändningar mot en fritidsplan som sådan, avvisar alt socialstyrelsen skall handlägga den del av planen som avser allmän fritidsverksamhet. Den statliga samordningen vad avser fritidsplaneringen bör enligt rådet ses över. Förbundet Vi Unga är tveksam lill alt fritidsplanen skall redovisas lill socialstyrelsen då kommunen själv bör bestämma innehållet. Malmö kommun anmärker på att förslaget till upprättande av fritidsplan är något oklart skisserat och ifrågasätter om inte ansvaret för en sådan plan bör ligga pä kommunstyrelsen i stället för på barnavårdsnämnden. Uppsala kommun finner det tveksamt att obligatoriskt kräva redovisning av en särskild fritidsplan. Göteborgs kommun resonerar på samma sätt vad gäller fritidsplaner men tillägger att det för kommunens del i princip utan speciella åtgärder vore möjligt alt till socialstyrelsen redovisa planerade insatser för ålderskategorin 7-12 är genom att ur den totala åriiga verksamhetsplaneringen plocka ut de önskade uppgifterna.

Svenska kommunförbundet framhåller alt fritidsverksamheten för barn och ungdomar inte kan ses isolerad från motsvarande aktiviteter för andra grupper. Fritidsverksamheten måste i stället ingå som en del i kommunens

Prop. 1975/76:39                                                    217

totala verksamhetsplanering. Förbundet har utvecklat en modell som skall underlätta kommunernas fleråriga planering och i denna betonas vikten av att samordna social, ekonomisk och fysisk planering. Del äriigl återkommande arbetet skall enligt modellen bestå av gemensamma planeringsförutsättningar som anger villkor och ramar för planeringsperioden, verksamhetsplanering inom förvaltningarna, resursanalys utifrån kommunens ekonomiska, fysiska och personella resurser saml en loialavvägning där kommunledningen tarställning till kommande planer. Förbundet anser vidare att del, även om det finns skäl att sammanfatta planeringen av frilids-verksamheten i en särskild plan, inte finns behov av att formalisera denna del av verksamhetsplaneringen genom speciell redovisningsskyldighet till socialstyrelsen. Botkyrka kommun avstyrker att en i lag stadgad frilidsplan för en speciell åldersgrupp redovisas för socialstyrelsen. Härigenom bryts enligt kommunen strävandena att se fritids- och kulturpolitiken i sin helhet.

2.7 Statsbidrags:frågor

Drygt hälften av remissinstanserna behandlar utredningens förslag om statsbidrag. Så gott som alla av dem har tagit upp utredningens förslag om ett statligt stimulansbidrag till lokal barn- och ungdomsverksamhet på fritidsområdet. Samtliga är överens med utredningen om alt föreningslivet behöver ett ökat ekonomiskt stöd för de ökade insatser från föreningslivets sida som föreslås i betänkandet. Flera av dem tvivlar på att de förstärkningar som utredningen föreslår kommer att räcka lill. Statens ungdomsråd och flera andra remissinstanser skriver i sina yttranden alt del är en felsyn alt tro alt dagens föreningsliv utgör en potentiell outnyttjad reserv som kan utveckla sin verksamhet ulan betydligt ökade samhällsbidrag. Statens handikappråd påpekar all merkostnader kan uppslå vid anordnandet av arrangemang för handikappade deltagare varför vissa kommuner med specialskolor och slora institutioner kan behöva extra resurser för alt kunna tillgodose de handikappade barnens behov av olika fritidsaktiviteter. TCO anser au stimulansbidraget bör anges till ett högre belopp och omfatta åldersgrupperna 7-12 år. >lSf skriver i sitt yttrande alt det föreslagna anslaget på 27,5 milj. kn per år är helt otillräckligt och kräver en kraftfullare statlig insats om utredningens intentioner skall kunna förverkligas. Svenska kommunförbundet och några kommuner nämner alt statsbidraget på 50 kr. är klart otillräckligt för au avsedd effekt skall kunna uppnås.

Många av remissinstanserna är kritiska till all stimulansbidraget till föreningslivet skall gå via kommunerna. LO framför att principen bör vara att samhälleligt stöd lill föreningslivet skall gå genom riksorganisationerna. Detta skapar enligt LO garantier för en likformig behandling i olika kommuner och ger organisationerna en kontinuitet i planeringsarbetet. På liknande sätt resonerar ABF, som dessutom tillägger att kommunerna kommer alt uttnyttja bidraget för egen verksamhet och ställa föreningslivet utanfön

Prop. 1975/76:39                                                    218

1 flera remissvar, främst från föreningslivet påtalas att det föreslagna statliga stimulansbidraget för barn i åldrarna 7-11 år bör samordnas med del lokala aktivitetsstödet för 12-25 åringar. Statens ungdomsråd anför härvid all en väsentlig förutsättning för att den verksamhet som utredningen föreslår skall nå önskvärd omfattning är att bidraget höjs saml att bidraget kommer all avse åldersgruppen 7-25 år. I likhet med utredningen utgår också rådet från alt kommunerna även i fortsättningen ökar sitt stöd till föreningarnas arbete bland såväl barn i åldrarna 7-12 år som för andra bidragsberätligade åldersgrupper. Unga Örnais Riksförbund och ytteriigare några remissinstanser föreslår samstämmigt all det nuvarande aktivitelsstödet kompletteras så att bidrag utgår med fast belopp per sammankomst och all anslaget ändras lill förslaganslag. Vidare bör bidraget räknas upp till 15 kn per aktivitet och grupp och åldersgränsen bör sänkas till 7 år samt alt nuvarande bestämmelse om all bidrag kan utgå till en aktivitet per barn och dag ändras till högst tre aktiviteter (aktivitet under skoldagen -(- eftermiddagsaktivitet -I- kvällsaktivitet).

Man tillägger att det kommunala aktivitelsstödet bör byggas ut efter motsvarande principer samt att det krävs en upprustning av landstingens anslag till distriktsorganisalionerna. Sveriges Riksidroltsförbund päpekar att det kommunala bidraget för åldersgruppen 7-11 år, som redan finns i de flesta kommuner, bör behällas och om möjligt utökas. Förbundet anser att bidragsbehovet och formerna för fördelning och användning av stimulansbidraget samt kopplingen till det lokala aktivitelsstödet inte utretts tillräckligt. Förbundet föreslår därför att dessa frågor blir föremål för omprövning.

Socialstyrelsen ansluter sig till huvudprinciperna för bidragets utformning men saknar i betänkandet preciserade regler förutbetalning av bidraget. Vidare saknar styrelsen närmare angivna metoder och beräkningsgrunder för fördelningen av bidraget till olika föreningar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför alt det finns åtskilliga organisationer i landet med stabil central organisation som inte når upp till antalet 3 000 medlemmar, vilket enligt förslaget från statens ungdomsråd bör vara minimiantal för att statsbidrag skall kunna utgå. Detta villkor för bidragsgivning bör enligt länsstyrelsen omprövas i riktning mot större möjlighet till frihel vid bidragsgivningen. Flera av de till Svenska Kyrkan anslutna remissinstanserna befarar att förslaget till utformning av bidragsreglerna kan komma all innebära att kyrklig verksamhet bland barn och ungdom förvägras statligt stöd. Därför föreslår man att ordet "medlemmar" i förslagen utbyts mot "deltagare" eller "deltagare i aktiviteter". Några remissinstanser tar i anslutning lill slatsbidragsfrågorna upp bidragsgivningen till studiecirkelverksamhet.

Utredningens förslag att medel från allmänna arvsfonden skall reserveras för åriiga bidrag till ungdomsorganisationerna för utvecklingsarbete kring framför allt 7-12-årsverksamheten tillstyrks av remissinstanserna.

Prop. 1975/76:39                                                    219

FÖREDRAGANDEN

1 Inledning

Att stärka demokratin och skapa ökad jämlikhet i samhället är grundläggande för det svenska skolväsendet. Utbildningen spelar följaktligen en stor roll för fördelningen av välfärd och inflytande, för den kulturella miljön och för att förbereda människor för en aktiv samhällsverksamhet.

Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet framhöll i propositionen (prop. I950i70) om riktlinjer för del svenska skolväsendets utveckling alt del arbete som återstod innan skolans inre arbete kunde fullbordas skulle vara stort nog att fylla ett årtionde eller mer. I propositionen betonade departementschefen alt framstegen i skolans inre arbete i stor utsträckning är det samlade resultatet av intresserade och framsynta lärares insatser. Vidare betonades vikten av samverkan mellan skola och hem. Han framhöll att skolan skall ha till uppgift att utjämna olikheterna mellan skilda samhällsgrupper och att hjälpa varje ung människa oberoende av social startpunkt att utveckla sin personlighet, sina individuella anlag och intressen.

I samband med riksdagens ställningstaganden till de senaste årtiondenas skolreformer har betonats alt skolans utveckling och förnyelse ständigt måste fortsätta. Denna betoning av successiv förändring av skolan gjorde riksdagen år 1950, 1962 och 1968 i samband med att riktlinjerna för den obligatoriska skolans organisation lades fast och vidareutvecklades.

För att nå de uppställda målen var det nödvändigt att skapa en helt ny skolorganisation, med en yttre organisation som präglades av enhetlighet. Utbildningstiden föriängdes. Hela utbildningen under de första nio åren blev tillgänglig för alla. Därmed hade man nrämat sig ett av jämlikhetsmälen, att ge alla ungdomar oberoende av bostadsort och ekonomisk bakgrund en bred grundutbildning och lika möjligheter till fortsatt utbidlning i del frivilliga skolväsendel. Det var vidare nödvändigt att ge skolans inre organisation ett nytt innehåll och frigöra den från drag som var karaktäristiska för parallellskolesystemet. Genom ett gemensamt innehåll i undervisningen lades grunden till gemensamma referensramar för ungdomarna. Ett annat uttryck för samma strävan har varit och är all ge skolklassen en allsidig social sammansättning. På så sätt möts människor med olika social bakgrund, med olika erfarenheter och värderingar. Därigenom kan bryggor av förtrogenhet och respekt slås mellan grupper och individer.

Samtidigt som utbildningspolitiken har strävat mot enhetlighet när det gäller den yttre organisationen har den strävat mot mångfald när del gällt alt utveckla det inre arbetet i skolan. Kraven på eleverna i skolan kan inte göras enhetliga. Barnen har skiftande förutsättningar och intressen. Den stimulans som deras hem- och fritidsmiljö kan ge är skiftande. Kraven på eleverna och pä skolan måste därför variera.

Prop. 1975/76:39                                                     220

Eftersom demokrati och jämlikhet är de övergripande målen måste elevernas skiftande behov tillförsäkras dem inom en enhetlig organisation, dvs. inom undervisningen i den allsidigt sammansatta klassen. Differentiering inom klassens ram är och har varit uttryck för detta. Om demo-kraiimålei skall uppfyllas måste eleven också ha möjlighet att reellt påverka undervisningen.

Genom de förändringar som steg för steg skett i försöksverksamheten och genom grundskolebesluten 1962 och 1968 har skolan getts en struktur som alltmer närmat sig de uppställda målen.

Förändringarna knyter därmed an lill del synsätt på skolreformer som redovisades av 1946 års skolkommission. Den betonade alt dess förslag främst ville skapa förutsättningar för en fortskridande skolreform. Detta kunde ske genom alt den yttre organisationen fick en sådan utformning att den inte stod hindrande i vägen för skolans fria utveckling. Skolan borde därför enligt kommissionen tillerkännas en sådan frihet, att den av egen kraft kunde anpassas efter samhällsutvecklingen och bli en levande kraft i denna.

Att förändra undervisningen, det inre arbetet, efter de riktlinjer som ställts upp har varit en betydligt svårare uppgift än att förändra de yttre ramarna. Sådana förändringar lar lid, eftersom det är fråga om dels personalens positiva inställning, dels eit praktiskt och teoretiskt utvecklingsarbete. Man har sökt överge den traditionsbundna katederundervisningen, och man har prövat olika former av gruppverksamhet och individuellt arbete. Att införa nya grepp i det dagliga arbetet innebär att en lång tradition som ofta uppfattas som självklar och därmed nästan värderingsfri skall brytas mot nya idéer och uppslag.

Den utveckling som grundskolan genomgått har visat att trots att nya arbetssätt och nya läromedel har införts och trots att man på olika sätt har ökat resurserna, detta inte har lett till de avsedda resultaten. Elever med svag stimulans från sin miljö eller med individuella förutsättningar som krävt särskilda insatser från skolan har inte fött erforderiig hjälp och uppmuntran. Utredningen om skolans inre arbete (SIA) tillsattes bl. a. med uppdraget att föreslå sädana förändringar av skolarbetet att en individuell differentiering inom klassens ram skulle kunna underiättas.

De svårigheter och den meningslöshet i skolarbetet som många elever upplever logs som utgångspunkt i direktiven till SIA. Trots att olika åtgärder vidtagits finns det många elever som har ett sämre utgångsläge i skolarbetet än sina kamrater. Eftersom generella reformer kan missgynna de grupper, som av olika skäl inte förår utnyttja de förbättrade möjligheterna är det nödvändigt att kompensera dem för dessa ogynnsamma yttre omständigheter. Dåvarande departementschefen framhöll att sådana åtgärder måste vidtas inom ett organisatoriskt sammanhållet system,

I direktiven framhölls också den betydelse fritidsmiljöns utformning har för skolarbetet. De sakkunniga borde därför samråda med 1968 års barn-stugeulredning.

Prop. 1975/76:39                                                    221

De förändringar av skolans inre arbete och skolans arbetsmiljö som jag i det följande kommer alt föreslå bygger på betänkanden från dessa båda utredningar.

Diskussionen kring de båda utredningarnas förslag har varit omfattande. Detta speglas inte minst av att del inkommit ett stort antal remissvar och skrivelser från myndigheter, kommuner, organisationer och enskilda.

Remissinstanserna är i stort positiva till utredningarnas förslag. Utredningarnas helhetssyn på barns och ungdomars behov samt synen på den vidgade roll som skolan bör få för att bättre svara mot de mål som läroplanen anger delas av remissinstanserna. Många av dessa finner det naturiigt att arbetet inriktas på alt skapa en öppnare skola som mer än hittills kan samverka med det omgivande samhället, t, ex, med kommunala organ, arbetslivet och föreningslivet. Flertalet remissinstanser betonar nödvändigheten av fritidsinsatser för barn och ungdomar under och efter skoldagen, SIAis förslag om ett ökat lokalt inflytande över skolans verksamhet och en friare resursanvändning för att anpassa arbetssätt och insatser i syfte att uppnå de fastställda målen tillstyrks av praktiskt taget alla remissinstanser.

För alt skolans arbete skall anpassas till elevernas olika förutsättningar måste det regelsystem, som i dag styr arbetet i skolan, förändras. Elevernas behov varierar mycket starkt. Detta gäller inte bara från ort till ort utan också inom enskilda klasser och skolenheten Mot denna bakgrund är det inte lämpligt att genom ett centralt utfärdat regelsystem detaljerat ange insatsernas art och organisation. Detta bör i stället ske genom alt ansvar och beslutanderätt decentraliseras.

Alt genomföra ett ökat lokall inflytande, för kommuner och för elever och personal vid enskilda skolor, anser jag vara ytterst väsentligt. Detta är också nödvändigt för att befästa utbildningsreformema och förverkliga målen för dessa i det dagliga skolarbetet.

Ökat inflytande innebär också ökat ansvar. Den decentraliserade beslutanderätt och den friare resursanvändning som jag i del följande kommer att föreslå måste utnyttjas med hänsyn lagen till dels den enskilda skolenhetens behov och den enskilde elevens individuella utveckling, dels det generella målet att individualisera undervisningen samtidigt som principen om den allsidigt sammansatta klassen upprätthålls. Man måste alltså vara uppmärksam pä att elevgrupperingar som görs för alt lösa problem inte för övergå till permanenta undervisningsgrupper som kan få karaktären av nivågruppering, vilket skulle leda lill ett återinförande av de principer som parallellskolesystemet innebar. Inte heller bör den friare resursanvändningen utnyttjas enbart för en generell sänkning av elevantalet i klassen. Förstärkningsresurserna bör fördelas efter behov på skolenheter, arbetsenheter eller ämnen.

En friare användning av resurserna gördel möjligt att tillämpa en röriigare organisation för arbetet i skolan. Det skapar dock endast de yttre förutsättningarna för alt förändra undervisningen så att den upplevs som me-

Prop. 1975/76:39                                                    222

ningsfull för alla elever. Avgörande är det arbetssätt och de arbetsformer som utvecklas i skolans dagliga arbete.

Barn har olika förutsättningar alt tillgodogöra sig undervisningen. Skolan måste planera sina insatser utifrån de förutsättningar barnen har när de kommer till skolan. Ett arbetssätt och en arbetsform passar inte alla lika bra. Lärostoffet bör varieras från elev till elev men också kunna erbjudas de enskilda eleverna vid olika tidpunkter och med varierande arbetsformer. En förbättrad individualisering av undervisningen kräver en förändrad organisation av skolarbetet. Erfarenheter pekar på att en samverkan mellan skolpersonalen i arbetslag kan betyda bättre insatser för eleverna. En ökad samverkan leder också tilld ökad trivsel bland personalen. I likhet med SIA anser jag alt all personal i skolan bör söka sig fram lill en samverkan i arbetslag.

Skolans ansvar för att ta vara på och stimulera elevernas intressen kan enligt min mening inte inskränka sig till den tid som används för timplanebunden undervisning. Skolan måste också utnyttja möjligheten att knyta ihop sin verksamhet med det omgivande samhället, dess arbetsliv och dess kultur- och fritidsverksamhet. Genom att i sin planering kunna ta med hela den verklighet som barnet lever i bör del bättre än i dag bli möjligt att skapa en god arbetsmiljö.

Genom en samlad skoldag får skolan bättre förutsättningar att ta på sig ett ökat ansvar för eleverna. En samlad skoldag innebär vidare bättre möjligheter för barn och ungdomar att komma i kontakt med samhällets fritids-och kulturiiv. Sådana möjligheter bör också finnas för de unga efter skoldagens slut. Av väsentlig betydelse är att det lokala föreningslivet för medverka och pä egna villkor ta ansvar för fritidsverksamheten både under och efter skoldagen.

Arbetet spelar en central roll i de vuxnas liv. Genom grundskolereformerna och utbyggnaden av gymnasieskolan har kontakten med arbetslivet för flertalet ungdomar senarelagts. Det kan leda till att de har svårt att uppfatta ett samband mellan utbildningen och en framtida yrkesverksamhet. Det kan också leda till skilda värderingsmönster mellan unga och vuxna och ytterst ett växande gap mellan generationerna.

Ungdomarna måste därför i en helt annan utsträckning än hittills få en direkt kontakt med arbetslivet. Detta kan ske dels genom att eleverna ges möjlighet till egen erfarenhet av arbetslivet, dels genom att yrkesverksamma människor utanför skolan medverkar i undervisningen. Jag kommer i del följande att förorda åtgärder som öppnar sådana möjligheter.

De förslag som jag kommer att lägga fram har den gemensamma inriktningen att förändra skolans inre arbete. En sådan förändring måste vara en fortlöpande process. Det gäller särskilt förändringen av arbetssätt och arbetsformer som kommer att påverka arbetsförhållandena för alla dem som är verksamma i skolan. Det är naturiigt att de själva vill kunna påverka sina arbetsförhållanden. Det är också angeläget alt perso-

Prop. 1975/76:39                                                   223

nalutbildningsinsalser kan göras som ger personalen bättre förutsättningar att klara av nya situationer.

De förslag som jag i det följande lägger fram ger förutsättningar att förändra skolans arbetsmiljö. Det totala genomförandel av programmet kan inte ske i sin helhet vid en viss tidpunkt. Förutsättningar för reformerna skapas bl. a. genom kommunernas planering och personalens behov av förnyelse. Eftersom kommunernas och personalens initiativ kommer att vara av avgörande betydelse för vissa delar av reformerna räknar jag inte med att de till alla delar skall vara genomförda vid samma lidpunkt. Jag räknar med alt de organisatoriska förutsättningarna för en fortsatt utveckling av skolan bör genomföras först 1978/79. Därigenom skapas en period för planering och för förberedande åtgärder.

Mina förslag representerar självfallet inga slutgiltiga lösningar för skolan. Några sådana kan inte ges för skolans verksamhet som bör ses som en fortlöpande process beroende av de krav som alllid kommer att ställas i och utanför skolan. Jag vill här peka på del arbete som pågår inom utredningen om skolan, staten och kommunerna som har att överväga en förändrad ansvars- och arbetsfördelning mellan statliga och kommunala myndigheter på skolans område.

SIA har vid sidan om sitt uppdrag tagit upp vissa förslag om förändringar av gymnasieskolan. Gymnasieskolan infördesår 1971. Sedan dess har ungdomarnas önskemål som studieinriktning förändrats, och allt fier har sökt sig till mer utpräglat yrkesinriktade utbildningar. Intresset för de tvååriga linjer, som inte är direkt yrkesinriktade, har minskat. Intresset för den treåriga naturvetenskapliga och den fyraåriga tekniska linjen har varit mindre än beräknat. Detta återspeglas i ett minskal intresse för naturvetenskaplig och teknisk högskoleutbildning. Samtidigt kan konstateras att en stor grupp elever inte fortsätter sina studier i gymnasieskolan direkt efter grundskolan. Många av dem söker sig dock lill gymnasieskolan eller annan utbildning sedan de förvärvsarbetat en tid. Men del finns en grupp ungdomar som inte skaffar sig någon utbildning utöver grundskolan.

För all belysa dessa ungdomars problem tillkallade jag år 1974 en arbetsgrupp som i december 1975 överiämnal rapporten (Ds U 1975il8) Utbildning m. m. för 16-19-äringar.

Arbetsgruppen föreslär en rad åtgärder för all tillgodose dessa ungdomars behov. Bl. a. bör samhället vara skyldigt au följa alla elever till 18 års ålder och tillförsäkra dem praktik, förvärvsarbete eller utbildning. Vidare föreslås vid sidan av gymnasieskolans linjer och specialkurser ett system med kortare yrkesinriktade kurser, som i princip skall garanteras alla ungdomar. Dessa kurser föresläs utformade så alt de kan sammanfogas lill en hel gymna-sieskoluibildning och leda fram till kompetens i ett yrke.

1 ett längre perspektiv bör man enligt arbetsgruppen också se över gymnasieskolans utbildningsvägar så att man undviker att skapa ålervändsgrän-

Prop. 1975/76:39                                                    224

der på arbetsmarknaden. Även den mer utpräglat teoretiska ungdomsutbildningen bör bli mer yrkesinriktad.

Liknande förslag har lämnats i sysselsättningsutredningens belänkande (SOU  I975i90) Arbete åt alla.

Arbetsgruppen pekar enligt min mening på angelägna utbildningsbehov hos ungdomsgruppen, som gymnasieskolan måste vara beredd alt tillgodose. En förändring av gymnasieskolan sä att del blir lättare all varva studier och arbete är enligt min mening nödvändig. Riksdagen har tidigare uttalat sig för principen om återkommande utbildning i hela utbildningsväsendet (prop. 1975i9, UbU 1975i 17, rskr I975i 179). Mot bakgrund av de erfarenheter som nu föreligger av gymnasieskolan finns det anledning alt se över denna skolform genom särskilt tillkallade sakkunniga. Utgångspunkten för en sådan översyn bör vara de problem som är gemensamma för gymnasieskolan. Dessutom fordras en sektorsvis genomlysning. Det betyder en sammanhållen översyn av de linjer och specialkurser som svarar mot en sektor i arbetslivet. De av SIA föreslagna förändringarna beträffande gymnasieskolan bör lämpligen behandlas i ett sådant sammanhang. Jag avser alt senare återkomma till regeringen i fråga om gymnasieskolans fortsatt utveckling.

Flera remissinstanser har framfört kritik mot att SIA inte har behandlat betygsfrågan. Man menar all skolans inre arbete är starkt beroende av denna fråga. Jag instämmer i detta samtidigt som jag vill framhålla alt belygsfrågan inte ingick i SIAis uppdrag. 1973 års betygsulredning kommer enligt uppgift att lägga fram sina förslag under år 1976. Därigenom kommer betygsfrågan att föras ut till diskussion och nödvändiga förändringar kan därefter vidtas. Enligt min mening bör reformarbetet inriktas på att avskaffa den skriftliga betygsäitningen i grundskolan och ersätta den med andra kontakter mellan lärare, elever och föräldrar. Dessutom bör betygens betydelse i gymnasieskolan minska.

I det följande lar jag först upp ett avsnitt om arbetssätt och arbetsformer i grundskolan saml i omedelbar anslutning därtill skolans roll i samhället och kontakten med arbetslivet. Jag har därvid även tagit upp de delar av barnstugeutredningens förslag som gäller organisationen av den allmänna fritidsverksamheten utanför skoldagen och som hänger nära samman med SIAis förslag. Därefter tar jag i lur och ordning upp grundskolans statsbidragssystem, personalfrågor, frågor om ledning och samverkan i skolan och utvärdering av skolans verksamhet saml frågor rörande övergången till den nya skolordningen. Slutligen anmäler jag vissa anslagsfrågor för budgetåret 1976/77.

Det bör uppmärksammas att mina förslag i det följande inte avser specialskolan och särskolan. Det ankommer närmast på SÖ att överväga vilka åtgärder som kan komma all behövas för dessa skolreformer.

Prop. 1975/76:39                                                    225

2 Arbetssätt och arbetsformer i grundskolan 2.1 Inledning

1 direktiven lill SIA framhöll dåvarande departementschefen att det ingår i skolans uppgifter inte bara att förmedla kunskaper utan i lika hög grad all ge eleven tillfälle att utvecklas till en självständig samhällsmedborgare med personligt engagemang i omväriden. Denna möjlighet lill personlig utveckling är viktig för alla elever, men skolan har ett särskilt ansvar gentemot de elever som har svårigheter i skolarbetet. Skolan kan inte bygga sin verksamhet på att samma arbets- och inlärningsmetoder skall passa alla elever. Elever som inte finner skolarbetet meningsfullt uppträder ofta oroligt under lektionstid och försvårar därigenom skolarbetet för både sig själv och andra. Omsorg om dessa elever har betydelse för samtliga elevers sociala utveckling och för samarbetet i skolan. Delta är också nödvändigt för alt den enskilde läraren skall ha möjlighet att göra en meningsfull arbetsinsats.

Den grundläggande uppgiften för de sakkunniga var att pröva i vad mån nuvarande stödåtgärder för elever med problem av olika slag kan hjälpa dessa elever att få behållning av sin skolgång.

Som framgått av min redogörelse i det föregående har SIA lagt fram förslag om hur man bättre än i dagens skola skall kunna förverkliga skolans mål. Utredningen menar att dess förslag i flera avseenden är en vidareutveckling av nuvarande former för skolarbetet och att förverkligandet av förslagen skall ge möjlighet att uppnå de fastställa målen för skolan. Innan jag börjar redovisa dessa förslag vill jag redovisa min syn pä vissa för skolarbetet grundläggande frågor.

I centrum för skolans verksamhet står den enskilde eleven. De som verkar inom skolan skall enligt SIA skaffa sig kännedom om elevens individuella egenart och förutsällningar samt främja hans/hennes personliga utveckling till en fri, självständig och harmonisk människa med förmåga att samarbeta och samverka med andra. Likaså skall eleven med skolans stöd träna sig att nä en kritisk, solidarisk och ansvarskännande medvetenhet. Alla elever måste ha lika möjligheter till denna utveckling och utbildning inte bara formellt utan även reellt. Under hela skoltiden är elevens känslomässiga och sociala utveckling lika viktig som elevens kunskapsinhämtande och färdighetsträning. Enligt min mening måste kunskapsinhämtande ses som en aktiv och skapande process. Det är i samspel med omvärlden, som en människa tillägnar sig huvuddelen av sin kunskap. Utredningen anser alt skolan fortfarande är alltför abstrakt, verbal, teoretisk och isolerad. Fakta och stoff dominerar i hög grad skolarbetet. Jag anser liksom utredningen och flertalet remissinstanser att ökad tonvikt måste läggas på basfärdigheter. Samtidigt måste det metodiska arbetet i grundskolan inom alla ämnen fö en ökad inriktning mot praktiska och laborativa arbetsformer. Skolarbetet bör till stor del anknyta till samhället och bygga på en förankring i verk-

15 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    226

lighelen av de olika frågorna, som skall bearbetas från olika praktiska och teoretiska utgångspunkter.

Eleven skall i skolarbetet utveckla sin förmåga till kommunikation med andra människor och sin förståelse för andra människors levnadsvillkor och behov. Detta bör ske samtidigt som eleven söker kunskaper och orienterar sig i omväriden. Därvid bör eleven ges ett så rikl underiag somm möjligt för all förslå sig själv som individ sladd i en livslång utveckling, där egna erfarenheter och förändringar i den egna livssituationen påverkar sättet all fungera i hem och skola samt på fritiden.

Internationella kunskapsundersökningar visar att våra elever i fråga om traditionella kunskaper och färdigheter hävdar sig väl. Samtidigt redovisas att elever i våra skolor upplever skolarbetet i stora delar som föga stimulerande. En väsentlig orsak är enligt min mening att skolans inre arbete inte har förändrats i takt med elevens och samhällets förändrade krav pä skolan.

1 målen för förskolan liksom för grundskolan betonas samarbete, öppenhet och en mångsidig personligheisuiveckling. Barnstugeutredningen liksom SIA framhåller det väsentliga i att det finns en kontinuitet mellan förskola och gmndskola. Jag delar denna uppfattning. Dessutom anser jag det vara av grundläggande betydelse att grundskolan, liksom förskolan, har ett ansvar att motsvara barnets förväntningar genom att skapa ett positivt klimat för fortsalt inlärning och personlighetsutveckling.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att barnstugeutredningen beskriver olika pedagogiska modeller och förespråkar den s. k. dialogpedagogiken, som betonar samspelet mellan individ och omgivning. Denna syn på inlärning utgår från att det bör försiggå en ständig dialog mellan barn och vuxna. Målet för denna pedagogik är att eleven successivt skall arbeta sig fram till kunskaper, färdigheter, värderingar och normer. Utgångspunkten skall vara de mål som samhället ställer upp för skolan. Dialogpedagogiken förutsätter att den vuxne utgår frän all eleven har inneboende möjligheter till vidareutveckling, egna uttrycksbehov samt egna resurser att upptäcka valmöjligheter i tillvaron. En sådan utveckling är endast möjlig genom den vuxnes aktiva engagemang i vad eleven gör och uttrycker. Detta arbetssätt bygger på all både den vuxne och eleven har nära kontakt med samhället omkring dem. De skall gemensamt upptäcka och utforska närmiljön. Eleven måste möta respekt för sina värderingar och ställningstaganden, men han/hon måste också i kontakten med den vuxne och andra elever lära sig förstå att kunskaper, beteenden, färdigheter och normer kan omprövas utifrån nya infallsvinklar. Kunskaperna förändras genom samhällets utveckling och genom vetenskapens framsteg. Därför måste eleverna lära sig att utifrån en kritisk inställning samla nya fakta för att själva pröva och ta ställning. Detta förutsätter att de vuxna också utvecklas under hela sitt liv. Den vuxne och eleven befinner sig i vissa avseenden i samma situation. Båda påverkar varandra genom ömsesidigt lagande och givande. Dialogen

Prop. 1975/76:39                                                    227

innebär att inte enbart eleven utan även den vuxne förändras och utvecklas av samspelet och att den vuxne är medveten om detta. Den vuxne har emellertid större erfarenhet, som ställs lill elevens förfogande. Det är väsentligt alt eleven får möta vuxna och elever, som öppet kan ge uttryck för sina känslor, upplevelser, kunskaper, tankegångar, värderingar m. m. och samtidigt respekterar och tar ställning till vad eleven uurycken I en sådan ömsesidig process kan elevens resurser, såväl känslomässigt som intellektuellt, frigöras och fungera som en helhet. Eleven vågar tro på sig själv och sin förmåga och får därmed en tillit lill sig själv och till andra som nödvändig grund för sin egen utveckling.

Jag anser all detta förhållande mellan lärare och elev bör prägla undervisningen oavsett stadium och ålder. Arbetssätt och arbetsformer bör givetvis utformas med hänsyn till olika utvecklingsstadien Särskilt viktigt är denna syn på pedagogiken då skolan pedagogiskt och utvecklingspsykologiskl bör la vid där förskolan slutar. Grundskolans liksom förskolans pedagogiska arbete måste präglas av att människans utveckling ses i ett helhetsmönster där barnens jaguppfatlning, begreppsbildning och kommunikationsförmåga för bilda utgångspunkten för arbetet.

Det pedagogiska synsätt som jag här i korthet beskrivit är i och för sig inte nytt för grundskolan. Sålunda bygger läroplanen i vissa delar på delta synsätt. Av flera skäl har denna syn emellertid endast i begränsad utsträckning kommit att prägla det dagliga arbetet. Tidigare pedagogiska synsätt har dröjt sig kvar i dagens skola. Betygssystemet försvårar det eftersträvade nära samarbetet mellan elever och lärare. En okritisk användning av förekommande läromedel kan leda lill att eleverna blir passiva.

I delta sammanhang vill jag också erinra om att en undervisning som mekaniskt leder eleverna genom stoff och problem utan alt de lär sig att förslå och behärska, har negativa effekter för elevernas självförtroende och motivation och därmed också för hela skolsituationen. Jag vill understryka all det är viktigare att eleverna behärskar grundläggande kunskaper och färdigheter än alt de har gått igenom, med större eller mindre behållning, allt i läroplanen samt läromedlens alla delar.

Skolan måste också ägna uppmärksamhet ål elevernas möjligheter att ge uttryck för sina tankar och upplevelser. Uttrycksformerna är djupt förankrade i vår personlighet, och skolans påverkan måste ske med stor varsamhet och respekt för eleven som människa. Genom att stödja elevernas eget språk och andra uttrycksmedel kan skolan hjälpa till att utveckla dem. Kommunikationsförmågan är grundläggande för allt skolarbete, och den måste utvecklas i den dagliga verksamheten. I delta sammanhang är de estetisk-praktiska ämnena av stor betydelse. Drama, bild och form, musik samt rörelse i skolarbetet blir medel att nå en ny kunskap samtidigt som de ökar elevernas uttrycksmöjligheter. Dessa uttrycksformer bör därför komma lill ökad användning i skolarbetet.

Prop. 1975/76:39                                                    228

Del finns också anledning all närmare granska behovet av en förändring av tillvalssystemet på högstadiet mot bakgrund av att det metodiska arbetet i grundskolan bör faen inriktning mot praktiska och laborativa arbetsformer. Även med tanke på behovet alt påverka elevernas könsbundna val av utbildning och yrke är en översyn av tillvalssystemet viktig. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Utredningen föreslår att eleverna på ett mera konkret sätt skall delta i skolans arbete dels genom att medverka i kamraternas arbete, dels genom att hjälpa till i skolans servicebelonade verksamhet. SIA menar att erfarenheten av sådan verksamhet är alltför begränsad och förordar en femårig försöksverksamhet för sådan elevmedverkan. Flera kommuner, bl. a. Göteborg, Haninge, Lycksele och Malmö, har poängterat vikten av att elevema deltar i skolans verksamhet men även av alt de får ett reellt inflytande på utformningen av själva arbetssituationen. Detta anser jag vara självklart liksom att eleverna i enlighet med skolans mål får möjlighet att träna sig i att hjälpa varandra och ta ansvar för varandra. Det är viktigt att dessa uppgifter erbjuds alla elever samt att det kan bli ett naturiigt inslag under skoldagen. Här är möjligheterna stora för äldre elever att hjälpa sina yngre kamrater i skoldagens olika verksamheten Exempel på detta kan vara alt medverka i undervisning av yngre kamrater. Andra exempel är att följa yngre elever till tandläkaren, hjälpa till i matsal och på raster, hjälpa vaktmästaren, sköta kopiering osv. Handikappade elever liksom invandrarelever med språksvårigheter eller nyinflyttade elever kan vidare behöva sina kamraters hjälp i mer organiserad form. För egen del anser jag inte att detta fordrar en försöksverksamhet. Vad som behövs är lokala initiativ för sådan elevmedverkan. Självklart bör uppläggningen av en sådan verksamhet diskuteras tillsammans med berörd personal och elever. Det är viktigt att eleverna får ökade möjligheter att påverka hela sin arbetssituation och att de medverkar i uppläggningen och utformningen av arbetsdagen. De centrala insatser som bör göras beslår enligt min mening i att klarlägga vissa formella problem, t, ex, på grund av arbetarskyddslagen, och att sprida information kring intressant verksamhet, som har initierats lokalt men som kan vara värdefullt att känna till i flera kommuner,

SIA har uppehållit sig vid elevernas motivation för skolarbetet och visar att den avtar med åren i gmndskolan. Utredningen menar att skolans mål inte är tillräckligt preciserade, vilket är en första förutsättning för en effektiv inlärning som i sin tur bidrar till att stärka elevernas motivation. Utredningen anser att huvudorsaken till vantrivsel i skolan är att många elever tillägnat sig bristande basfärdigheter och fått otillräckliga baskunskaper under de tidigare åren i skolan.

Utredningen har liksom flera remissinstanser t. ex. skolöverstyrelsen (SÖ), och Malmö kommun, lagt stor vikt vid aU goda bas färdigheter i bl, a, läsning, skrivning och matematik är en grundförutsättning för en ökad elevaktivitet.

Prop. 1975/76:39                             ,                      229

SIA anser att läroplaner och supplement i nuvarande skick utgör otillräckligt underiag för lärares och elevers gemensamma planering av verksamheten i skolan. För att underiätta det lokala planeringsarbetet är del enligt utredningen angeläget alt man preciserar basfärdigheter och baskunskaper mer ingående än vad som nu är fallet. En sådan beskrivning av de gmndläggande färdigheterna skulle, menar utredningen, klarare ange vägarna alt nå målen.

Förslaget om en bättre målprecisering för att ge lärarna och eleverna förutsättningar att bättre anpassa undervisningen till de övergripande målen behandlas av flera remissinstanser, bl, a, SÖ, länsskolnämnden i Västmanlands och Norrbottens lan samt Centralorganisationen SACO/SR, vilka instämmer i utredningens förslag.

Jag vill för egen del stryka under den betydelsefulla roll som en mer medveten och systematisk målbeskrivning kan få för arbetet inom skolan. En sådan beskrivning bör ha som utgångspunkt att vara ett stöd för lärama och eleverna i det dagliga skolarbetet. Skllarbetei måste även fortsättningsvis präglas av ett betydande utrymme för både lärare och elever att påverka det egna arbetet och avgöra på vilket sätt man skall nå de fastställda målen. Ett viktigt hjälpmedel för detta är enligt min mening alt genom exempel på arbetssätt och arbetsformer och genom återkommande diskussioner göra de övergripande målen hanlerbara i skolarbetet. Det finns även behov av alt ange baskunskaper och basfärdigheter i vissa centrala ämnen för att därigenom ange vad varje elev skall ges möjlighet att uppnå. Liksom länsskolnämnden i Norrbottens län anser jag dock alt en ökad betoning av basfärdigheter inte får leda till att vissa elevers skolarbete reduceras till enbart träning i dessa färdigheter. Basfärdigheter som t. ex. avser förmågan alt läsa, skriva, tala och räkna bör tränas även i andra ämnen än i svenska och matematik. Viktigt ar också att i alla ämnen utveckla centrala färdigheter som t. ex. samarbelsförmäga. Man måste bredda synen på elevernas utveckling i skolan för att ha utsikt att komma närmare en lösning av dessa färdighetsproblem. Dessa är sällan isolerade utan rör elevens hela situation i hem, kamratkrets och skola. Det ankommer pä SÖ, alt i sitt fortlöpande läroplansarbete beakta vad jag nu har anfört om basfärdigheter.

Skillnaderna i elevernas förmåga all lära sig alt läsa och skriva innebär att stor spännvidd i färdigheter uppstår mellan eleverna i en och samma klass. Genom ett arbetssätt som medger att varje elev får den grundläggande färdighetsträningen som just han/hon behöver bör detta förhållande förbättras. Stor hänsyn måste tas till att tiden för inlärning varierar från elev lill elev. Detta kan t. ex. innebära att träningen av de grundläggande färdigheterna för vissa elever bör fortsätta även på högre stadier. En individualiserad undervisning innebär aktning för varje elevs personlighet och tillvaratagande av dennes inneboende fömtsättningar genom att eleven ges tillfälle att arbeta i sin egen takt och känna tillfredsställelse av konlinueriiga framsteg. De förslag till ökade möjligheter att lokalt anpassa arbetssätt och

Prop. 1975/76:39                                                    230

arbetsmetoder, som jag i det följande kommer att förorda, syftar bl, a, till alt förstärka färdighetsträningen. Jag vill i delta sammanhang understryka att en genomförd individualisering inte för betyda att permanenta undervisningsgrupper skapas som delar upp eleverna efter kunskaper eller prestationsgrad. Inom ramen för den sammanhållna klassen, i kombination med de olika möjligheter till gruppundervisning och andra särskilda åtgärder som bör vara möjliga i att vidta i ett syslem med friare resursanvändning, kan en långtgående individualisering åstadkommas. Jag återkommer till frågan om resursanvändningen då jag behandlar grundskolans statsbidragssystem.

Liksom SIA anser jag att de kunskaper och färdigheter som jag här har talat om inte kan ses isolerade från varandra. En ny kunskap ger ofta förutsättningar för träning av en ny färdighet. Verksamheten i skolan måste bygga på en färdighetsträning som är meningsfull för varje individ. En förutsättning för detta är som jag nyss framhållit alt arbetet i skolan nära anknyter till elevens verklighet.

Förmågan att tala, läsa och skriva är särskilt viktig. Jag anser att det är av yttersta vikt att skolan förmår utveckla alla barns och ungdomars språkliga förmåga. Språket är till sin karaktär ett socialt fenomen. Del är gemensamt för en gmpp människor. Vi lär oss det framför allt i samspel med andra människor, genom att ta emot andras erfarenheter, genom att delge andra våra erfarenheter. Jag anser alt grundläggande för den språkliga kompetensen är alt kunna våga och vilja använda de språkliga resurser man har. En av skolans och svenskundervisningens huvuduppgifter är att stärka elevens tilltro till sin egen språkliga förmåga. Arbetet med språk i skolan syftar inte bara till att främja elevernas språkutveckling ulan också till att genom denna främja deras personlighetsutveckling. De förslag som jag i det följande lägger fram skall ge ökat utrymme för skolan och dess personal att förslärka färdighetsträningen på olika nivåen Detta är en fråga om arbetssätt och arbetsformer lika väl som en organisatorisk fråga.

2.2 Skolstarten

SIA visar hur relativt skolmognadsbegreppet är och hur en flexibel gruppering av eleverna inom arbetsenhetens ram, stödundervisning och insatser av olika personalgrupper gör det möjligt att effektivt hjälpa barn som har svårigheter redan vid skolstarten. I likhet med SIA och flertalet remissinstanser som har berört detta bl. a. SÖ, socialstyrelsen. Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Svenska facklärarförbundet (SFL) och Borås kommun anser jag att någon organisation med s. k. skolmognadsklasser inte bör förekomma. Likaså bör inte heller några särskilda skolmognadsprov förekomma. SIA föreslår att uppskov med skolstarten ej längre skall fä förekomma. 1 likhet med några remissinstanser, däribland Halmstads och Linköpings kommuner, anser jag dock att möjligheten att få uppskov med skolstarten

Prop. 1975/76:39                                                    231

bör kvarstå och alt dessa barn i stället skall beredas plats i förskolan under läsåret. De är skolpliktiga och står följaktligen under skolstyrelsens ansvar. Deltagandet i förskolan blir alltså obligatoriskt för dem. Avgörande för att uppskjuta skolstarten måste enligt min mening vara föräldrarnas inställning och uppfattning om barnens behov. Föräldrarna bör tillsammans med skolans och förskolans personal så tidigt som möjligt gemensamt kunna väga barnets möjligheter att tillgodogöra sig lågstadiets undervisning mot behovet av att kvarstå ytterligare tid i förskolan. Den föriängda tiden i förskolan behöver nödvändigtvis inte vara ett helt år ulan kan avse kortare tid t. ex. ett halvt år som flera länsskolnämnder har föreslagit. Är föräldrarna inte överens med personalen i bedömningen om barnels behov skall föräldrarnas mening vara avgörande.    '

Betydelsefullt i samband med övergängen frän förskola till grundskola är utbytet av information mellan skola och föräldrar. En viktig form för detta menar SIA är den personliga kontakten i samband med inskrivningen, som föreslås bli obligatorisk. Inskrivningen har genom del centrala folkbokföringsregistret föriorat sin roll att ge information om vilka elever skolan kommer att få mottaga. Jag anser i likhet med vad många hem och skola-föreningar har påpekat alt inskrivningen som kontaktform bör läggas så sent som möjligt för att föräldrar och barn skall fä möjlighet att lära känna de verkliga förhållandena på skolan och den personal som barnet kommer att möta på hösten. För egen del anser jag det ej nödvändigt att göra inskrivningen som kontaktform obligatorisk för föräldrarna, utan skolan bör ha ett självklart ansvar för att alla barn och föräldrar bereds tillfälle till en första kontakt med den skola, där barnet skall börja. Denna kontakt bör ske i samverkan med förskolan. Vid sådana kontakter bör förskolan ge upplysningar om var barnet befinner sig t. ex. beträffande språklig utveckling och vilka erfarenheter barnen fött på olika områden. De barn som skolan ej kan fä kontakt med genom förskolan bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Utredningen föreslår särskilda arbetsgrupper lokall för alt underiätta övergängen frän förskola lill grundskola. Flertalet kommuner som behandlat frågan, t. ex. Halmstad, Luleå och Tyresö, har uttryck tillfredsställelse med redan fungerande samarbetsgrupper kring barn- och ungdomsfrågor i kommunerna och menar att sammansättningen kan variera från kommun till kommun. Det föreligger betydande erfarenheter från flera kommuner av arbetsgrupper som bl. a. har haft uppgifter att anordna gemensamma studiedagar och konferenser för skilda personalgrupper, kontinuerliga besök hos varandra, gemensamma studiebesök och utflykter samt övergripande diskussioner om de olika arbetsformerna och arbetssätten. Det är också min uppfattning att sådana arbetsgrupper är viktiga för att öka samverkan och underlätta planeringen för denna övergång. Samtidigt som jag betonar betydelsen av dessa grupper anser jag att det bör ankomma

Prop. 1975/76:39                                                   232

på kommunerna att tillsammans med berörda personalkategorier bestämma hur detta samarbete bör utformas. För egen del anser jag del vara av vikt för helhetssynen på barnet att förskolans och skolans personal får möjlighet till viss gemensam fortbildning. Jag återkommer till detta i det följande.

2.3 Elev- och personalgrupperingar

SIA lämnar en utföriig redovisning av nuvarande delningstal och klassmedeltal i grundskolan. Utredningen anser att enbart dessa tal ger en missvisande information om de verkliga gruppstoriekarna i vilka eleverna undervisas. Undervisningsgmppernas storiek varierar nämligen starkt i olika årskurser och ämnen liksom mellan olika skolenheter. Det finns menar utredningen i huvudsak tre vägar på vilka man kan förändra undervisningsgruppens storieki ändring av delningstal, ändring av anvisningar till länsskolnämnderna för tillämpningen av delningslalsbeslämmelserna och ändring av förstärkningsresursernas storiek och användning.

Generellt är en förändring av delningstal en föga givande väg menar utredningen. Den skulle, vid nuvarande bundna regelsystem, inte enbart leda till en minskning av de stora klassernas storiek utan också av många små och följaktligen bli mycket resurskrävande utan att för den skull minska de större klasserna mer än med ett fätal elever. En generell ändring av delningslal skulle dessutom innebära ett avsteg från den decentralisering och den friare resursanvändning som utredningen bedömer vara nödvändig för att styra resurser till de elever som har särskilt stort behov av extra stöd och stimulans.

Den avgörande frågan menar SIA är inte vilken storiek som det statsbidragsgrundande klassbegreppet har utan vilken storiek de olika undervisningsgrupperna har. Storieken måste enligt SIA vara beroende av elevernas förutsättningar, däribland deras svårigheter, undervisningens karaktär, lärarnas rutin och vana m, m. Utredningen menar att del i första hand måste bli fråga om att omfördela personella resurser som redan finns i skolan och att ompröva specialundervisningstimmarnas ställning. Enligt utredningens allmänna syn bör beslutsnivå och verkställighetsnivå ligga så nära varandra som möjligt. Skolenheterna bör delas in i självstyrande enheter dit beslut kan delegeras. Inom dessa enheter, arbetsenheter, fattar personalen beslut om undervisningsgruppernas storlek med hänsyn till behovet. För en varaktig sådan grupp föreslår SIA att det skall finnas en kontaktlärare. Det stora flertalet remissinstanser, däribland SÖ, statskontoret. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt flertalet kommuner, tillstyrker förslaget i princip, men några remissinstanser avstyrker, däribland RHS, I vissa remissyttranden kan märkas en viss oro för att eleverna i stora arbetsenheter skall känna anonymitet och för att eleven skall fä byta gmpp alltför ofta.

Prop. 1975/76:39                                                    233

I den aktuella skoldebatten har framför allt synpunkter på klasstorieken framkommit. Del har dä bl, a, framförts önskemål om all sänka elevantalet per klass. Som utredningen har visat är emellertid klassen endast ett administrativt begrepp. Antalet elever i klassen betyder inte att alla dessa undervisas tillsammans under hela skoldagen. För att få en uppfattning om detta måste man i stället studera undervisningsgruppernas storlek. Genom att skolan tillförs betydande resurser för olika undervisningsuppgifter, t, ex, j form av resurstimmar, blir undervisningsgrupperna avsevärt mindre än vad delningstalen för klasstorieken visar. Utgångspunkten för en diskussion om lämplig lärartäthet, dvs, antalet elever per lärare, är beroende av den aktuella undervisningsgruppens sammansättning, ämnesstoff lokalförhållanden m, m. Dessa förhållanden varierar från skola lill skola, Undervisningsgmppernas storiek måste sålunda bestämmas utifrån lokala överväganden om vilka behov av särskilda undervisningsinsatser som föreligger.

Undervisningen på lågstadiet och högstadiet sker i betydligt mindre grupper än vad som följer av klasstorieken, SIA har också redogjort för hur den genomsnittliga klasstorieken i praktiken är klart lägre än vad delningstalen anger. Delta förhållande beror dels pä sättet att beräkna antalet klasser utifrån antalet elever i varje årskurs i en skolenhet, dels på förekomsten av ett relativt stort antal resurstimmar.

Jag vill framhålla att det omfattande resurstillskott, som skulle behövas för en generell sänkning av delningslalen, skulle komma att fördelas lika över hela landet endast efter antalet elever. Övriga förhållanden av betydelse för skolans inre arbete skulle inte beaktas. Del ytteriigare behov av resurser som en generell sänkning av delningstalen kräver är betydande. Detta resurstillskott skulle med en sådan åtgärd bindas till sin användning och inte kunna användas för särskilda insatser. En generell ändring av bestämmelserna som reglerar klasstorieken löser därmed inte alla problem i undervisningen. Enligt min mening är del viktigt all man lokall får möjligheter att mot bakgrund av olika faktorer anpassa resursanvändningen till de rådande förhållandena, Mina förslag i det följande om ändring av stalsbi-dragsbestämmelserna syftar till att göra det möjligt för en resursanvändning utifrån behov i stället för ett stelt regelsystem.

Om verksamheten organiseras i flexibla elevgrupper som utredningen förespråkar ökar skolans förutsättningar att för eleverna ordna en undervisning relaterad till deras förutsättningar. Det är enligt min mening varken lämpligt eller möjligt alt ensidigt använda ett enda arbetssätt eller en enda form för undervisningen.

Undervisningen i hel klass måste kombineras med undervisning i mindre grupper och enskilt arbete, liksom det finns tillfällen då större grupp än klass är motiverad från undervisningssynpunkt. Inte minst elevernas behov av att systematiskt träna basfärdigheter och baskunskaper i lägre åldrar kräver

Prop. 1975/76:39                                                    234

ofta att arbetet kan ulföras i mindre gmpper. Detta kan också gälla när elever behöver särskild genomgäng eller träning i ett för fortsatt inlärning centralt undervisningsmoment. Jag återkommer till dessa frågor när jag behandlar statsbidragssystemet.

Utredningens förslag om att organisera undervisningen i arbetsenheter för att utifrån dessa bilda undervisningsgrupper allt efter undervisningens art och omfattning har som jag nyss redovisat mottagits positivt men också mötts av viss oro. Samtidigt råder del enighet om att del inte finns några enkla generella lösningar på hur eleverna skall grupperas. Enligt min mening har utredningen väl belyst hur man på olika sätt kan variera undervisningsgruppen för att nå uppställda mål. Det avgörande ar emellertid, vilket också utredningen framhåller, på vilket sätt man bildar basgruppen där huvuddelen av undervisningen skall bedrivas.

Jag delar många remissinstansers uppfattning alt elevernas behov av trygghet och stabilitet i arbetsmiljön måste vägas mot behovet av en undervisning i varierande grupper. Flexibiliteten får inte bli ett självändamål utan måste ses mot bakgrund av de krav som läroplanen ställer på social samlevnad i skolan. Klassen kommeratt vara den vanligast förekommande grupperingen för arbetet i skolan. En betydande stabilitet i elevgruppens sammansättning är också en förutsättning för att eleverna med framgång skall kunna påverka undervisningens uppläggning. SIA har utgått från arbetsenheten som organisatorisk enhet inom vilken flexibla undervisnings-gmpper kan bildas. Enligt min mening bör de permanenta undervisningsgrupperna som bildas inom skolenheten i varje årskurs eller gemensamt för flera årskurser liksom f. n. benämnas klass. I denna klass sker huvuddelen av undervisningen och där har eleven sin fasta punkt. Klasserna kan inom skolenheten vara av olika storiek och de kan komma att skilja sig från själva beräkningsunderiaget för resurserna. Till varje klass skall knytas klassföreståndare.

Det är här angelägel att understryka alt sammansättningen av klassen måste vara allsidig med hänsyn till förutsättningar och social bakgrund och att denna grupp liksom f.n. så långt möjligt hålls samman genom stadierna. Skolstyrelserna bör vara uppmärksamma på att principen om den allsidigt sammansatta klassen kan sättas ur spel på grund av bostadsområdenas bebyggelsestruktur. Strävan bör vara, som även fastslås i nu gällande läroplan, att så länge inte betydande olägenheter i form av lång skolväg uppkommer barn från olika bostadsmiljöer placeras i samma klass. Det är också en viktig uppgift för skolstyrelsen att i skolan angripa effekterna av den bostadssegregation som eventuellt finns i kommunen. Skolstyrelsen bör därför i plansammanhang verka för en planering som motverkar segregationen, bl, a, genom alt påvisa de negativa effekterna av detta för grundskolan.

Frågan om arbetsenheter skall införas som en obligatorisk organisationsform i skolan kan enligt min mening bedömas utifrån olika utgångspunkten Med SlAis utgångspunkt bör arbetsenhet utgöra basen för all verksamhet

Prop. 1975/76:39                                                    235

i skolan såväl i undervisning som i annan verksamhet. Bland remissin-slan.serna och i den allmänna debatten har framförts uppfattningen att undervisningen, om utredningens förslag på denna punkt genomförs, skulle komma alt ske i stora och tämligen helerogena grupper motsvarande minst två eller fler klasser. Bl. a. av denna anledning har flera remissinstanser avstyrkt utredningens förslag. Utan att närmare gå in på utredningens diskussioner om arbetsenheter vill jag peka på att utredningen understryker att den vanligaste formen av undervisning alltjämt kommer alt ske i grupper som motsvarar dagens klasser eller i mindre grupper. Enligt min mening är det inte nödvändigt att inom arbetsenhetens ram integrera all verksamhet i skolan. Indelning i arbetsenheter går väl att förena med undervisning i klass. Jag vill peka på att del redan i dag förekommer att man delar in skolenheter i arbetsenheter som är större än en klass. Delta gäller t.ex. för all underiätta schemaläggning på högstadiet. Jag anser att del vore en fördel om arbetsenheter infördes som administrativ enhet i skolan. Utgångspunkten är därvid behovet av gemensamma insatser som kräver ett större elevunderiag än vad klassen kan erbjuda. Jag vill peka på att arbetsenheten enligt utredningen bör utgöra bas för elevvårdsarbeiel. Detta är enligt min mening en uppgift som är väl lämpad för insatser inom en större grupp än en klass. Även frågor som rör t. ex. fritidsinsalser under skoldagen är lämpliga att planera utifrån en större grupp än klassen. Jag förordar därför att skolenheterna i framliden indelas i arbetsenheter. Dessa bör bildas av två eller fler klasser inom samma årskurs, inom samma stadium, eller om det är lämpligt av klasser från olika stadier. Beslut om indelning av arbetsenheter fattas vid skolenheten.

Med hänsyn till elevernas personligheisuiveckling är det en fördel om skolan kan ordna så all elever i olika åldrar får tillfälle alt arbela och vara tillsammans. 1 en grupp sammansatt av elever i olika åldrar och med individuella skillnader kan man få ökade sociala och känslomässiga relationer mellan eleverna. I de fall del är organisatoriskt möjligt bör elever ur olika årskurser kunna ingå i samma arbetsenheter. Särskilt inom verksamhet som inte är timplanebunden är en sammansättning i olika åldersgrupper att föredra. God erfarenhet av detta finns från förskolans s. k. syskongrupper.

Vid indelning i olika undervisningsgrupper finns del risk för mer eller mindre permanent nivågruppering. Utredningen slår fast alt ingen form av stadigvarande nivågruppering får förekomma. Sådan gruppering slår i konflikt med mål och riktlinjer för skolan. Vid vissa tillfällen t. ex. vid systematisk träning av något moment kan det emellertid vara motiverat med en kortvarig sådan gruppering. Det är viktigt att man såväl frän statliga som kommunala skolmyndigheter uppmärksammar elevgruppernas sammansättning och varaktighet. Jag återkommer lill denna fråga i samband med alt jag behandlar utvärderingen av skolans verksamhet.

Prop. 1975/76:39                                                    236

Utredningen föreslår att all personal inom en arbetsenhet skall bilda ett arbetslag. Motiven härför är att personalen skall känna sig tryggare i sitt arbete, att öka allsidigheten och kontinuiteten i undervisningen samt att skapa möjlighet att bryta den nuvarande kopplingen mellan lärartjänst och undervisning. Dessutom menar utredningen att ett arbetslag där lärare med särskild specialpedagogisk utbildning, kuratorer samt psykologer samverkar utgör ett instrument för att inom arbetsenhetens ram kunna lösa de flesta svårigheter som uppslår.

Utredningen redovisar invändningar som förts fram mot arbetslag t. ex. tvånget att behöva arbela i lag, behovet av ökad planeringstid samt att utbildning och fortbildning f n. ej sker i lag. Det slora flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget men påpekat att arbetslag inte bör vara obligatoriska. För egen del menar jag att arbetsenheten är en lämplig bas för samverkan och att personalen som verkar inom denna enhet naturiigt utgör ett arbetslag. Samarbetet mellan personalen är grundläggande för hela det inre arbetet i skolan. Samtidigt är jag medveten om att samarbete aldrig kan tvingas fram. Jag instämmer i vad bl. a. Sveriges lärarförbund (SL) i detta sammanhang framhåller, nämligen alt en övergång till en mera konsekvent genomförd arbetslagsprincip bör ske successivt. Jag hyser dock den förhoppningen att personalen med hjälp av bl. a. fortbildning skall finna att detta sätt att arbela har så stora fördelar, att det blir en naturiig arbetsform. Jag använder därvid begreppet arbetslag i samma mening som SIA, nämligen all den personal som arbetar i en arbetsenhet. Eleverna omfattas alltså inte av begreppet. Detta får inte uppfattas som en förändring av elevernas ställning i förhållande till skolpersonalen. Det är tvärtom självfallet att eleverna reellt och aktivt deltar i planeringen och genomförandet av skolans verksamhet.

Liksom utredningen och flertalet remissinstanser anser jag del vara en fördel alt integrera delar av nuvarande specialundervisning inom arbetsenheterna. Kravet på denna undervisning är detsamma som på skolans övriga undervisning dvs. all individualisera med avseende på innehåll, arbetstakt, krav och förväntningar. Man kan därigenom kompensera de handikapp som olika elever kan ha. Del specialpedagogiskt inriktade arbetssättet skall prägla så stor del som möjligt av allt skolarbete. Delta underlättas om det i arbetslagen ingår lärare med särskild pedagogisk utbildning som med sitt kunnande förstärker arbetslaget så att man inom arbetsenhetens ram med sä fö undantag som möjligt kan tillfredsställa de behov som där finns. För att öka antalet lärare med specialpedagogisk utbildning avser jag föreslå att riksdagen förelägges förslag om en kraftig utbyggnad av sådan utbildning vilket jag återkommer lill.

Ett av huvudmotiven för arbetslag är elevens behov av identifikation med vuxnas beteenden, värderingar och attityder. Del är viktigt att eleverna tidigt möter flera vuxna hos vilka de kan söka sin identitet samt att de

Prop. 1975/76:39                                                    237

hos de vuxna ser del samarbete och samspel som skolan har som mål att utveckla hos eleverna. Detta talar för att personalen bör samverka i arbetslag. Kontinuitet och stabilitet i ett barns anknytning lill en eller några vuxna kan då bli en realitet under flera år. Samverkan kan inte hänföras lill vissa verksamheter, personer eller grupper utan bör gälla över åldersgränser i skolan, dvs, i skolans totala dagliga verksamhet. En ökad samverkan mellan lärare och elever och mellan lärare och annan personal i skolan och utanför skolan är en förutsättning för att skolans arbetssituation skall kunna förändras. Ett regelbundet samarbete inom arbetslaget och mellan arbetslagen som innebär ömsesidig hjälp med elevvårdsinsatser, planering och utvärdering lorde enligt min mening medverka lill alt skapa ett bättre arbetsklimat i skolan och därmed större arbetsglädje hos elever och personal.

Arbetslagen gör det enligt min mening möjligt att integrera huvuddelen av nuvarande specialundervisning inom arbetsenheten, dvs, i princip på samma sätt som den samordnande specialundervisningen fungerar. Eleven kan då stanna kvar i den sociala grupp som klassen utgör. Arbetslaget har större möjlighet att följa elever som har svårigheter och att ta initiativ lill alt avdela särskilda resurser till dessa elever. Jag anser också att det är viktigt att lärare med specialpedagogisk utbildning ingår i arbetslaget med sin utbildning och erfarenhet. Någon formell sidoorganisation av kliniker bör ej förekomma. För alt pedagogiska stödinsatser skall bli meningsfulla bör åtgärder vidtas i samförstånd med elever och föräldran

Jag vill i delta sammanhang erinra om att 1974 års lärarulbildningsut-redning (U 1974i04) med utgångspunkt i de förändringar i lärarrollen som bör och kan förväntas ske i framtiden har lill uppgift att utreda lärarutbildningens mål, struktur och innehåll. Bl, a, skall utredningen beakta utvecklingen mot ett skolarbete i arbetslagels form,

SIA har ansett alt del för alt arbetslagen skall fungera självständigt fordras en tjänst som sludieledare med samordningsuppgifter inom arbetsenheterna. Jag kommer i det följande alt behandla denna fråga.

Jag övergår nu att behandla vissa frågor som rör lokala möjligheter att anpassa studiegången för grupp av elever och för enskild elev.

Utredningens förslag om lokala studiegångar, som lärare och elever arbetar fram och som är oberoende av stadierna, ger enligt min mening möjlighet till anpassning av undervisningen till lokala förhållanden och faktorer. Dessa lokala studiegångar är en förutsättning för en långtgående individualisering. De arbetsformer och arbelssäu som jag i det föregående har föreslagit, där tonvikt lagts på elevernas medbestämmande saml en undervisning som i största möjliga utsträckning utgår från elevernas erfarenhet, kan aktualisera jämkningar i timplanen. Jag vill här betona den frihet som läroplanen ger att göra vissa justeringar, men enligt min mening bör skolstyrelsen få ökade möjligheter att besluta om jämkningar i elevernas timplaner. En friare användning av skolans resurser kommer alt stimulera lill initiativ i den riktningen. När man planerar dessa studiegångar bör tim-

Prop. 1975/76:39                                                    238

planen uppfattas som ett riktmärke inom vilket kursplanens huvudmoment saml mål och riktlinjer skall fullföljas. På högstadiet medför del problem att göra sädana jämkningar, men jag anser ändå att möjligheten skall finnas för de fall en sådan åtgärd skulle lösa vissa svårigheter. Bedömningen av vilka åtgärder som kan vidtas i skilda fall bör göras av skolstyrelsen. Eleverna själva och deras föräldrar bör naturiigtvis vara väl förtrogna med innebörden av sådana förändringar.

Sådana anpassningar kan vid övergäng till nytt stadium innebära en successivt ökande undervisning för eleverna. Delta torde bättre än f n. kunna göras i och med att man under skoldagen kan planera in andra verksamheter än traditionellt lektionsarbeie. En anpassning kan också avse åtgärder alt lägga delar av undervisningen tidigare eller senare t. ex. för att fä en bättre integrering med andra ämnen eller ämnesmoment. En sådan anpassning kan fordra en tillfällig ökning av timtalet i ett ämne och en minskning i eu annat. En anpassning kan vidare avse att man ökar ämnesintegrationen i undervisningen på alla stadier för alt förslärka färdighetsträningen. Timplanens exakt angivna antal timmar per årskurs utgör därvid en begränsning, varför det enligt min mening bör övervägas att i stället ange undervisningstider per stadium. Det bör dessutom föreligga en frihet för skolstyrelserna all göra jämkningar mellan olika ämnen inom ramen för det totala timantal som timplanen ängen Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Det är viktigt att skolstyrelserna ser till att jämkningsmöjligheterna inte används lill all stadigvarande dela upp undervisningsgrupperna efter elevernas kunskapsstandard. Jämkningarna för inte heller leda lill en minskad träning i de grundläggande färdigheterna utan skall vara ett stöd för dessa. Det bör ankomma pä SÖ och länsskolnämnderna att noga följa denna verksamhet.

En orsak till bristande motivation i skolarbetet kan enligt utredningen vara alt det saknas en från elevens synpunkt kontinuerlig uppbyggnad av ämnet, en röd tråd som går genom årskurserna och stadierna. För att åstadkomma en kontinuitet i skolarbetet skall planeringen göras i nära samarbete med tidigare och följande stadier. För all ytterligare underiätta skolans möjligheter alt anpassa studiegångar till elevernas skiftande fömtsättningar och behov avser jag föreslå regeringen all SÖ får i uppdrag att lämna förslag om att de huvudmoment som är bundna till stadier ersätts med ett för de tre stadierna gemensamt huvudmoment.

Jag är medveten om att det finns en liten grupp elever som har avsevärda svårigheter i skolans reguljära arbete. För dessa elever finns f n. regler om skolgångsbefrielse, särskild undervisning och jämkad studiegång. För dessa elever föreslår SIA ett pedagogiskt program med s. k. anpassad studiegång som har tagits emot väl av samtliga remissinstanser som berört frågan.

Inom ramen för detta program skall ändringar fritt kunna vidtas inom limplanen, och hela eller delar av utbildningen skall kunna föriäggas utanför

Prop. 1975/76:39                                                    239

de ordinarie skollokalerna. SIA menar att detta skall kunna ske i hela grundskolan men företrädesvis på högstadiet. Liksom SIA anser jag alt skolan bör ha utrymme för individuella lösningar i fråga om jämkningar i timplanen för alt undervisningen skall bli meningsfull. Det är viktigt att arbetssättet fortlöpande anpassas till den enskilde eleven. Elev som har anpassad studiegång skall under hela tiden beredas undervisning i vissa grundläggande färdigheter. Denna undervisning kan med fördel utökas. Jag anser del viktigt att de olika möjligheter som enligt SIA står till buds för dessa elever bör prövas ulan inbördes ordning. Utbildning utanför skolan bör inte ses som sista steg i en skala av möjliga insatser. Prövningen av ett lämpligt pedagogiskt och socialt program måste hela liden ses utifrån elevens situation och vad som vid varje tillfälle anses ge för eleven bästa möjliga resultat. Utbildning utanför skolan bör dock ej förekomma annat än på högstadiet och då användas restriktivt. Del är då angeläget att garantera medel för en handledare på arbetsplatsen åt eleven. Strävan bör alllid vara att eleven sä snart som möjligt återgår lill sin klass. Liksom utredningen anser jag att skolstyrelsen eller efter skolstyrelsens beslut elevvårdskonferensen bör besluta i dessa frågor. Skolstyrelsens rätt alt delegera frågor återkommer jag till i avsnittet om ledning och samverkan i skolan. Frågan om kontakten mellan skola och arbetsliv saml behovet av en god arbetslivsorientering för alla elever kommer jag alt behandla i det följande (4).

SIA menar att även om strävan bör vara att lösa problemen i arbetsenheten torde det återstå en mindre grupp elever som kräver en sådan insats att de under en del eller hela arbetstiden i skolan behöver bilda egna fasta grupper utanför arbetsenheten. Med fasl grupp avser SIA elever som bildar egen undervisningsgmpp i mer än ett ämne under längre tid än en termin. Sådana kan behöva inrättas för elever med påtagliga fysiska handikapp (syn- och hörselskador, rörelsehinder) samt för elever med mera uttalade sociala och känslomässiga störningar. I likhet med Statens Handikappråd m. fl. anser jag all placering i fast grupp endast bör ske när det föreligger så slora pedagogiska svårigheter för eleven att han/hon inte kan tillgodogöra sig undervisningen i en vanlig grupp. För egen del anser jag det ej nödvändigt all fastställa några undre eller övre gränser för antal elever för att inrätta sådana grupper. Elev som placeras i fast grupp bör i sä stor utsträckning som möjligt följa verksamheten i sin klass. I vissa fall kan del vara svårt att uppnå en sådan integration i den reguljära undervisningen. Däremot bör det vara lättare för dessa elever att delta i övrig verksamhet under skoldagen tillsammans med kamraterna från klassen och arbetsenheten. Överföring av elev till fast grupp innebär att resurser utanför arbetsenheten las i anspråk. Inrättandet av fasta grupper bör skolstyrelsen besluta om. Placering av elev i fasl grupp bör avgöras av elevvårdskonferensen i samråd med eleven och dennes föräldrar. Är elevs föräldrar och elevvårdskonferensen inte av samma uppfattning om det lämpliga i att placera eleven i fasl grupp, hänskjuts frågan till skolstyrelsen för avgörande.

Prop, 1975/76:39                                                    240

Då del gäller dessa ärenden anser jag att det finns behov av dokumentation som underiag för diskussion och beslut. Däremot anser jag i likhet med några remissinstanser all stor försiktighet alllid skall iakttas vid upprättande av elevakt.

Möjligheten tillsärskild undervisning är främst avsedd för elev som på grund av handikapp eller långvarig sjukdom inte kan delta i vanligt skolarbete. Utredningen anser att anpassad studiegång för elever med anpassningssvårigheter och psykiska problem bör ersätta nuvarande anordning med särskild undervisning. Insatser för dessa elever bör kunna vidtas inom ramen för anpassad studiegång.

Jag delar utredningens uppfattning att åtgärder för elever med anpassningssvårigheter bör ske med hjälp av limplanejämkningar eller anpassad studiegång i övrigt. 1 motsats till utredningen anser jag att medel för särskild undervisning för elev som på grund av handikapp eller långvarig sjukdom ej kan delta i vanligt skolarbete bör utgå enligt nuvarande regler. Medel för detta ändamål utgår i efterhand beroende på undervisningens omfattning. Av denna anledning är det mindre lämpligt att beräkna medel för verksamheten på antalet elever i skolenheten. Beslut om särskild undervisning för elev fattas av elevvårdskonferensen.

För elever med anpassningsproblem kan i vissa fall fordras ytterligare åtgärder anser utredningen och föreslår insatser i form av skoldaghem och skolveckohem. För verksamheten bör enligt SIA statsbidrag utgå för fritidsverksamheten efter samma grunder som gäller för annan motsvarande verksamhet i kommunen.

Flera remissinstanser, däribland kommunförbundet, menar att klarare regler bör utformas om statligt stöd för verksamheten i skoldaghem och skolveckohem. Några remissinstanser, däribland socialstyrelsen och socialutredningen, är tveksamma lill förslaget. Dessa instanser menar att skolan går utanför sina traditionella gränser med en sådan verksamhet. Socialstyrelsen anser dessutom att skolveckohem innebär en ny form av omhändertagande av barn, som framför allt från rättssäkerhetssynpunkt inte är acceptabel. Malmö kommun menar att institutionsvård inte är förenligt med tankegångarna om alt problemen skall lösas i individens egen miljö.

Som jag har redovisat finns det starka invändningar mot alt skolan bygger upp en särskild institution för elever med anpassningsproblem. Enligt min mening måste denna fråga ses i ett större och vidare sammanhang där samhällets övriga socialpolitiska åtgärder också måste beaktas. Skoldaghem finns i dag i ett antal kommuner. Skoldaghem eller liknande kan i vissa lägen vara lämpliga när skolans normala insatser inte visar sig tillräckliga. Kommunerna bör därför liksom nu ha möjlighet att inrätta skoldaghem eller liknande. Det primära syftet med dessa hem skall inte vara undervisningen utan familjebehandlingen och den sociala omsorgen. Skoldaghem eller liknande blir då en gemensam angelägenhet för skolan och för de sociala myndigheterna inom kommunen.

Prop. 1975/76:39                                                    241

Jag anser inte att skolan bör ställa upp några krav pä behörighet för eventuella befattningar som föreståndare för dessa hem. Däremot bör skolstyrelsen i sin resursavvägning kunna avsälla medel för verksamhet inom skoldaghem för lärarinsatser och för insatser av fritidskaraktär. Jag är dock inte beredd all föreslå alt medel ur statsbidraget får utgå lill sådana kostnader som i dag normalt bekostas av kommunen t. ex. bespisningsbiträden och kapitalkostnader.

1 fråga om huvudmannaskapet föreligger skilda uppfattningar bland remissinstanserna. SÖ anser att skolan bör vara huvudman för skoldaghem eller liknande medan socialstyrelsen m. fl. remissinstanser anser att sociala centralnämnden i kommunen bör svara för verksamheten. Mot bakgmnd av vad jag tidigare har anfört om att också skoldaghemmen måste ses i ett socialpolitiskt perspektiv, anser jag det vara fråga om ett gemensamt ansvar för skolstyrelsen och sociala centralnämnden eller motsvarande. Liksom inrättandet av skoldaghem är en kommunal angelägenhet bör också frågan om huvudmannaskapet avgöras av kommunen.

2.4 Stadieövergångar inom grundskolan

SIA har analyserat problem i samband med stadieövergångar och lämnat en rad förslag lill åtgärden Bl, a, bör elever och lärare från sista årskursen i stadiet besöka första årskursen i närmast högre stadium. Vidare föreslås stadieövergripande tjänstgöring för lärare och möjlighet för lärare alt delta i arbetet på avlämnande stadium. Inskolningsperioder är ett annat viktigt förslag. Vidare föreslås en försöksverksamhet med förändrad disposition av timplanen på högstadiet i syfte att minska antalet verksamma lärare i den enskilda arbetsenheten.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. SFL m. fl. menar att stadieövergripande tjänstgöring bör avse såväl låg-mellanstadium som mellan-högstadium. SACO/SR anser däremot att utredningens egna undersökningsresultat inte underbygger resonemanget om stadieövergångar, och eftersom övergångarna inte har den övervägande negativa karaktären för eleverna som SIA menar, behöver stadieövergripande tjänstgöring inte tillgripas.

För egen del vill jag anföra följande.

Som jag tidigare har framhållit bör en helhetssyn tillämpas på all pedagogisk verksamhet bland barn och ungdom. Detta gäller såväl omsorgsverksamheten och fritidsverksamheten som undervisningen. Med en sådan utgångspunkt kommer verksamheten att planeras och genomföras utifrån kunskaperna om barns utveckling och uppväxtvillkor. Behoven av särskilda åtgärder vid övergången från förskola till grundskola och från ett stadium till ett annat inom gmndskolan kommer därigenom alt minska. Traditionen från ett äldre skolsystem, som delvis övertagils av grundskolan, gör dock att många elever upplever svårigheter vid övergångarna. Detta gäller särskilt

16 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    242

övergången från mellanstadiet till högstadiet. Särskilda åtgärder som minskar svårigheterna behöver därför vidtas. Del är väsentligt att detta uppmärksammas i det dagliga skolarbetet.

Del är viktigt all eleven redan från starten i en ny skolmiljö för god kontakt med sin omgivning och lär känna de nya förutsättningarna för sin skolgång. Genom att öka undervisningstiden successivt vid stadieöver-gängar kan läraren fö möjlighet att i mindre elevgrupper lära känna gruppen och anpassa skolarbetet lill den enskilde eleven. Den enskilda skolan och dess arbetslag bör själv planera sådana temporära anordningar och därvid ha stor frihel att vidta förändringar inom ramen för timplanens totala antal elevveckotimman Detta kan rymmas inom del förslag till jämkningar som jag i det föregående har förordat.

SIAis synpunkter på övergången från mellanstadium till högstadium delas av flertalet remissinstanser som menar att just övergången till ämnesrum och många olika lärare medför betydande svårigheter. Delta sker i en ålder då eleverna i allmänhet befinner sig i en känslig utvecklingsfas. Liksom utredningen anser jag att skolan bör vidta olika åtgärder för att minska de problem som därvid kan uppstå. SIA har enligt min mening lagt fram flera värdefulla förslag om hur man skall minska problemen för eleverna vid övergången till högstadiet. Hit hör förslaget om stadieövergripande tjänstgöring. Jag tillstyrker detta förslag. De svårigheter som aktualiseras av att elevema får fler lärare än på mellanstadiet bör kunna minska när lärarna på högstadiet i större utsträckning kommer att undervisa i tre ämnen var. Enligt 1967 års beslut om lärarutbildning skall nämligen lärarna på högstadiet i princip vara behöriga i tre ämnen. Det ankommer på SÖ och kommunerna att beakta detta beslut i sitt arbete. Frågor som berör problem i samband med övergången till högstadiet behandlas också av 1974 års lä-ramtbildningsutredning. Redan nu kan antalet lärare per elev på högstadiet minskas genom åtgärder inom ramen för schemaläggning och tjänstefördelning. Det är väsentligt att dessa möjligheter utnyttjas effektivt.

Problemen på högstadiet är inte enbart koncentrerade till lärarrollen och lärarspecialiseringen. Av stor betydelse är också förhållandet mellan ämnesstoff på mellanstadiet och i motsvarande ämne på högstadiet. Det är viktigt att eleven på det nya stadiet får lära sig något nytt som kan vidareutveckla förvärvade kunskaper, färdigheter och erfarenheter. Onödiga upprepningar mellan stadierna bör därför enligt min mening undvikas. Detta för dock inte innebära minskade möjligheter till färdighetsträning av moment från tidigare stadier om så erfordras.

Det ankommer på SÖ att i sin läroplansuppföljning beakta här nämnda och andra problem som kan uppslå i samband med sladieövergångar.

Prop. 1975/76:39                                                    243

2.5 Samverkan mellan skola och hem

Klassföreståndarens centrala roll, speciellt på högstadiet, skall ses bl. a. mot bakgrund av elevernas behov av vuxenkontakt. Utredningen diskuterar ingående klassföreständarfunktionen och menar bl. a. alt varje lärare skall vara kontaktlärare (klassföreståndare) och att tid för kontaktarbete skall avsättas på schemat med en timme i veckan. Flertalet remissinstanser delar denna uppfauning men anser det onödigt att byta ut beteckningen klassföreståndare mot kontaktlärare.

Jag har vid mitt ställningstagande till frågan om elev- och personalgrupperingar (avsnitt 2.3) understrukit den stora betydelse identifikationsprocessen har i barna- och ungdomsåren, 1 det sammanhanget har jag särskilt betonat arbetslagets betydelse för kontinuitet och stabilitet i ett barns anknytning till en eller flera vuxna, Samma synsätt bör läggas på klassföreståndarens roll. För elevens sociala utveckling likaväl som för lösningen av problem i det dagliga arbetet har eleven behov av att med förtroende kunna vända sig till en person i skolan i förvissning om att denna kan hjälpa till med att lösa problem och förmedla de kontakter som erfordras. Klassföreståndaren har hittills fyllt denna funktion.

Jag delar därför i huvudsak den uppfattning som utredningen har om klassföreståndarens funktion och anser att det liksom f n. bör åligga varje lärare att vara klassföreståndare. Klassföreständarfunktionen kan i huvudsak delas upp i ett konlaktskapande och ett problemorienterat arbete. I sitt konlaktskapande arbete skall klassföreståndaren söka skapa så goda relationer som möjligt till elever, föräldrar och anställda pä skolan. Detta arbete bör påbörjas så tidigt som möjligt, t. ex. redan vårterminen innan den nya elevgruppen kommer. Målet måste vara att lägga grunden till väl fungerande relationer som bygger på ömsesidig tillit och en öppen kommunikation.

Detta kontaktarbeie utgör grunden för den andra sidan av klassföreständarfunktionen som innebär att tillsammans med elever, föräldrar och personal söka upptäcka och bearbeta de problem som uppstår i det dagliga samspelet i skolarbetet. Som jag tidigare framhållit tjänar de vuxnas samspel med varandra och elevema som modell för eleverna och speglar därmed samarbetets villkor av givande och tagande. Det sätt pä vilket elever och vuxna tillsammans i skolan bearbetar problemen måste alllid relateras till målet för skolans verksamhet. Härigenom kan de vardagliga konflikterna utnyttjas konstmktivt och därmed bli en tillgång för en skola som främjar både barns, ungdomars och vuxnas personlighetsutveckling.

Klassföreständarfunktionen kräver i allmänhet olika arbetsinsatser beroende på barnens ålder och mognad samt hur klassen är sammansatt. Jag anser att klassföreståndarens hela uppgift ej kan utföras pä en särskild sche-malagd timme men att detta arbete väsentligt underiättas, särskilt på högstadiet, om det finns speciell tid för detta under skolveckan. Förslaget om en samlad skoldag möjliggör detta.

Prop. 1975/76:39 244

Utredningen behandlar ingående problemen med skolfrånvaron. Utredningen föreslår i detta sammanhang att närvaroplikt skall råda och att frånvaro bör förhandsanmälas och registreras. Skolan är ansvarig för frånvaroregistreringens organisation. Hemmen skall informeras om forekommande frånvaro menar utredningen.

De remissinstanser som har berört frågan, t. ex. SACO/SR och SL, instämmer med utredningen att skolfrånvaron skall observeras och registreras samt alt kontinueriig uppföljning bör ske. I likhet med utredningen och remissinstanserna är jag av den uppfattningen att närvaroplikl bör råda i grundskolan samt att frånvaro skall förhandsanmälas. 1 första hand bör hemmet ansvara för denna anmälan, men jag anser att skolan i den mån eleven själv anmäler sin frånvaro bör ha tilltro till dessa uppgifter. Liksom bl. a. Moderata ungdomsförbundet och Linköpings kommun anser jag att problemen med registrering och uppföljning av skolfrånvaron i första hand aren elevvårdsfråga som närmast skall tas upp och bearbetas inom arbetslaget och av klassföreståndaren. Det är således inte främst en fråga om att finna ett administrativt bra registrerings- och rapportsystem. Några generella anvisningar bör därför inte utfärdas utan lokala förhållanden bör avgöra insatsernas art. Del är särskilt viktigt att åtgärder inom detta område vidtas i nära kontakt med föräldrarna och eleverna.

SIA har starkt betonat nödvändigheten av en samverkan mellan skola och hem. Utredningen anför sju områden som lämpliga utgångspunkter för förbättrad samverkan: "kvartssamtal", klassmöten, uppsökande verksamhet, riklig och regelbunden information, kontaktlärarfunk-tionen, lärarutbildningen samt försöksverksamhet.

SIA menar att varje förälder till barn i grundskolan bör ges lagfäst rätt att under en arbetsdag, räknad per bam och stadium, fö ledigt från sitt förvärvsarbete för alt delta i information och samtal i skolan. Samhället bör genom föräldraförsäkringen svara för ersättning för föriorad arbetsförtjänst.

Utredningen föreslår att två klassmöten per läsår skall vara obligatoriska i grundskolan och att skolan och klassföreståndaren skall vara skyldiga att kalla till dessa.

För att ytterligare förbättra kontaktverksamheten föreslår SIA att fem kr. per elev tillförs skolan för att användas efter lokalt bedömande främst för uppsökande verksamhet. För att biträda vid utbildning och information menar SIA att det skall finnas konsulenttjänster på länsskolnämnderna och SÖ.

Förslagen om förbättrad kontakt mellan skola och hem tillstyrks av många remissinstanser, däribland RHS och kommunförbundet. Några remissinstanser ifrågasätter värdet av den föreslagna ledigheten om den begränsas till så kort tid. SÖ understryker behovet av en uppsökande verksamhet. SÖ markerar klassföreståndarens centrala roll i samspelet hem och skola.

Prop. 1975/76:39                                                    245

LO vill söka nya vägar att få kontakt med de grupper av föräldrar, som skolan inte når.

Samarbetet mellan hemmen och skolan är ytterst väsentlig. Barnets samspel med föräldrar och hemmiljö påverkar på dett avgörande sätt dess förutsättningar att utveckla sina inneboende möjligheter intellektuellt, känslomässigt och socialt. Enligt min mening måste därför informationen från hemmet till skolan liksom från skolan till föräldrarna förbättras. Föräldrarna bör fö ökad information om aktuella läroplaner, arbetssättet i skolan, vad barnen upplever i skolan, studieresultat samt barnens relationer till skolpersonal och kamraten I likhet med Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Uppsala kommun m.fl. remissinstanser avvisar jag dock särskilda medel för expertmedverkan från SÖ och länsskolnämnderna för utökad information och hjälp med kontaklarbetet. Fullgörande av sådana arbetsuppgifter får anses ingå i SÖ:s ordinarie uppgifter.

Gjorda undersökningar visar att såväl föräldrar och elever som lärare vill att kontakterna mellan hem och skola skall öka samt att man för ett ökat elevengagemang i dessa kontakter. I likhet med SIA föreslår jag att två kontakttillfällen per läsår skall vara obligatoriska för skolan att anordna och atl klassföreståndaren är skyldig att kalla till dessa. Föräldrarna upplever de personliga samtalen och direktkontakten med läraren som mer värdefulla och givande än allmänna klassmöten. Enligt min mening bör därför klassföreståndaren kunna låta dessa kontakter ske i form av enskilda samtal med föräldrarna. Det är viktigt atl eleverna deltar i dessa. Klassföreståndaren har ett ansvar för att skolan får kontakt med alla föräldrar. Detta kan fordra att klassföreståndaren gör hembesök.

Jag är inte beredd att nu förorda atl föräldrarna erhåller ersättning för att besöka sitt barn i skolan. Remissinstanserna har här haft delad syn. Flera skolstyrelser och kommuner ifrågasätter nyttan av att fö en dag per stadium för besök. Några hem- och skolaföreningar anser atl intresset hos föräldrarna för skolan ej är beroende av en eventuell ersättning. Självfallet skall skolan stå öppen för besök vid den tidpunkt då del är lämpligt för föräldrarna att komma dit. Jag utgår från att skolledningen och skolpersonalen medverkar till att föräldrarna alltid skall känna sig välkomna till skolan.

När jag senare behandlar resursernas storlek kommer jag att vid kon-stmktionen av den s. k. försiärkningsresursen ta hänsyn till behovet av särskilda medel för kontakten mellan hem och skola. Skolstyrelsen bör vid sin fördelning av förstärkningsresursen beakta behovet av medel för kontaktverksamheten. I denna verksamhet bör skolstyrelsen prioritera uppsökande verksamhet bland de föräldrar som skolan inte når på annat sätt. Särskilda medel för denna verksamhet kommer jag således ej all föreslå.

Prop. 1975/76:39                                                    246

2.6 Vissa frågor rörande grundskolans läroplan

Utredningen berör nuvarande timplan på högstadiet när den diskuterar problemen med stadieövergången mellan mellanstadiets klasslärarsystem och högstadiets ämneslärarsystem. Utredningen anser det inte möjligt atl utan omfattande försöksverksamhet ta ställning till en ny utformning av högstadiets timplan. Men den finner det angeläget atl man i det fortsatta läroplansarbetet vidtar okonventionella åtgärder för att främja en utveckling mot färre lärare per elev. SIA anser det vara en viktig uppgift för SÖ att ta initiativ till och svara för utvärdering av försök i denna riktning. Det bör då också övervägas att ersätta uppdelningen på allmän och särskild kurs i engelska, matematik, franska och tyska med resurslid.

Remissinstanserna har helt obetydligt berört dessa frågor. För egen del vill jag anföra följande.

Timplanens konslmktion kan inte anses vara en gång för alla given. Förändringar måste ske mot bakgrund av vad som krävs genom utvecklingen i samhället och de värderingar som präglar denna. Vid 1968 års riksdag fattades beslut om att grundskolans högstadium i huvudsak skulle vara sammanhållet, men att studieprogrammet skulle ge utrymme för val som knyter an till elevernas intressen (prop. 1968:129, SU 1968il79, rskr 1968:366). Varje elev kan välja ett av tillvalsämnena tyska, franska, teknik, konst eller ekonomi. Vidare har eleven att välja verksamheter inom fritt valt arbete. Erfarenheterna av tillvalssyslemet visar att valet mellan olika ämnen sker efter traditionsbundet könsrollslänkande och att det senare valet till gymnasieskolan i hög grad är beroende av valet av tillvalsämne. Skolan har en viktig uppgift att fylla då del gäller att motverka val av utbildning och yrke som gmndas på sociala faktorer och traditionella könsrollen En översyn av tillvalssystemet på högstadiet med hänsyn till de erfarenheter som hittills vunnits av utbildningsorganisationen anser jag vara motiverad.

Jag har i det föregående förordat all arbetet i grundskolan för en inriktning mot praktiska och laborativa arbetsformer. Särskilt stor betydelse har enligt min mening en översyn av arbetssättet i de naturorienterade ämnena. Det finns tecken som tyder på att undervisningen i matematik och naturorien-terande ämnen i dag fungerar så att elever avskräcks från fortsatta studier i dessa ämnen. Effekterna av detta har jag tidigare berört i prop. 1975/76:100, bil. 10. Vid en läroplansöversyn bör även detta beaktas. SÖ har f. n. i uppdrag att överväga de teoretiska och praktiska inslagen i undervisningen på gmndskolans högstadium (UbU 1972:45, rskr 1972:287 och UbU 1974ill, rskr 1974il20). Denna fråga bör kunna behandlas gemensamt med översynen av tillvalssystemet. Mot bakgrund av vad jag förordat om arbetssättet i gmndskolan bör översynsarbetet närmast ta sikte på vilka undervisnings-mässiga fördelar som ligger i alt bygga in de nuvarande tillvalsämnena ekonomi, konst och teknik samt ämnet barnkunskap i övriga ämnen jämfört

Prop. 1975/76:39                                                    247

med att tillsammans med delar av andra ämnen skapa särskilda ämnesblock. I detta sammanhang bör övervägas att göra delar av det nuvarande ämnet teknik obligatoriskt för alla elever i syfte att öka elevernas praktiska färdigheter och kunskaper, ett förslag som också framförts inom ramen för SÖis könsrollsobjeki.

Vid en sådan översyn är det naturligtvis också angeläget alt beakta de främmande språkens nuvarande ställning. Jag anser atl det fortfarande bör vara möjligt för elev på högstadiet att välja ett andra främmande språk.

En översyn av högstadiets timplan bör som SIA har föreslagit även innefatta den kursuppdelning som f n. sker i allmän och särskild kurs i ämnena matematik, engelska, franska och tyska. I dag består variationen mellan kursallernativen främst i skillnader i valet av lärostoff, graden av konkretion, inlärningslid etc. Eftersom läroplanen förutsätter alt de enskilda eleverna alltid skall ha en undervisning tillrättalagd efter sina fömtsättningar kan del ifrågasättas om del finns några pedagogiska skäl till uppdelning av eleverna i alternativa kurser. Redan i dag förekommer samläsning mellan allmän och särskild kurs inom en del högstadieskolor. En övergång till enhetligare kursuppläggning frigör resurser som kan användas till ökad individualisering. Vidare kan klassen hållas samman under längre tid, vilket måste anses vara en fördel för eleverna. Jag utgår från att en förändring i här åsyftad riktning inte skall medföra en minskad resurstilldelning.

Som jag senare kommer att beröra bör även mellanstadiets timplan ses över och timtalet minskas med två till tre veckotimmar för att ge utrymme för annan verksamhet än lektionsbunden sådan.

Vid 1969 års revidering av läroplanen för grundskotan gjordes inga större förändringar av mellanstadiet i fråga om lärostoff m. m. Mellanstadiet kom inte heller i någon nämnvärd grad all beröras av anordningen med resurstimmar, dvs. den flexibla ekonomiska ram som möjliggör en varierande resursanvändning.

Bland de problem som redovisas för mellanstadiets del vill jag här främst nämna elevernas arbetssituation. Efter övergången från lågstadiet till mellanstadiet möter eleverna flera nya ämnen. Inom de flesta ämnen har här liksom på högstadiet, skett, en ökning av stoffmängden utan att någon omprioritering av stoffet har gjorts. Detta måste i ökad grad uppmärksammas i allt kursplanearbele men gäller inte minst mellanstadiet, där lärostoffet upplevs som synneriigen omfattande.

Jag ämnar senare föreslå regeringen atl uppdra åt SÖ att vid den konlinueriiga översynen av läroplanen för grundskolan utreda hur sloffmängden på mellanstadiet skall kunna minskas. Därvid bör det också undersökas om undervisningstiden och tiden för andra verksamheter kan anges i timmar om 60 minuter i stället för nuvarande veckotimmar om 40 minuter. Det bör också övervägas att ange undervisningstiden i olika ämnen per stadium i stället för per årskurs. Det senare skulle ge skolorna större möj-

248

ligheler att göra anpassningar till enskilda elevers behov utan att behöva göra timplaneförändringar.

En annan åtgärd är alt i nämnda läroplansöversyn också beakta kraven på en ökad färdighetsträning pä mellanstadiet bl. a. med avseende på elevernas språkliga utveckling. Det behövs en kontinuitet över stadiegränserna både när det gäller elevernas utveckling i fråga om kommunikalionsfär-digheter och när det gäller undervisningens former och innehåll. Tidigare nämnda sammanförande av huvudmomenten för ämnen och ämnesgmpper från nuvarande huvudmoment förstadier till gemensamma huvudmoment för hela grundskolan torde underiätta denna kontinuitet.

1 detta sammanhang bör också kraven pä ökade tekniska inslag i undervisningen och problemen med att i ökad utsträckning fö ett experimentellt arbetssätt i nalurorienterande ämnen tas upp.

SÖis översynsarbete i de av mig förordade uppdragen bör slutföras så alt förslag till regeringen kan överlämnas senast våren 1977. Detta gäller även frågor rörande den praktiska yrkesorienteringen m. m. som jag behandlar i del följande.

2.7 Läromedel

SIA diskuterar läromedlens roll i förhållande till läroplanens huvudmoment och anvisningar. Det stoff som skolan använder menar SIA skall vara anpassat inte bara till elevens mognad ulan också lill samhällsutvecklingen. SIA anser att det stoff skolan valt atl arbeta med därvidlag inte har förändrats i samma takt som samhället. Den ökning i stoffmängden som skett och sker utifrån samhällsförändringarna har inte medfört någon omprioritering av stoffet. Detta menar SIA medför att undervisningssituationen både för lärare och elever blir pressande, då det blir allt svårare att fö in allt inom den givna ramen.

Jag instämmer i SIAis slutsats av resonemanget kring stoffmängden att det är nödvändigt med en sträng sovring av det stoff skolan skall arbela med. Stoffets omfattning och svårighetsgrad skall varieras efter elevernas förulsättningan Stoff, som är olämpligt för den ene eleven, kan vara lämpligt för den andre. Dock vill jag här särskilt peka på de risker som ligger i en undervisning, som för att hinna med så mycket som möjligt lotsar eleverna genom stoff och problem, på ett sådant sätt att eleverna inte kommer alt förstå eller självständigt bearbeta stofTet och problemen. Erfarenheterna visar att detta kan leda till bristande motivation och självförtroende. En prioritering är angelägen av de kunskaper och färdigheter som är väsentliga för individen. Jag anser det viktigt att ett sådant stoff väljs atl eleven får möjlighet att följa samhällets utveckling. Liksom SIA anser jag att skolan och dess personal måste lägga ner ett omsorgsfullt arbete på alt tillsammans med eleverna precisera såväl detta stoff som långsikliga och mera näraliggande mål för undervisningen. Del är viktigt alt personalen och eleverna

Prop. 1975/76:39                                                    249

ifrågasätter gjorda prioriteringar och undersöker om del inte finns annat som är mer lämpat för att ge den information och kunskap som söks.

Utredningen menar atl läromedlen verkar styrande och konserverande, då det gäller val av stoff i undervisningen. Utredningen visar hur eleverna nu för liden pä ett helt annat sätt får information i de mest skiftande ämnena genom t.ex. tidningar, radio och TV, vilket ibland kan upplevas som en konkurrens med skolan. SIA menaratt skolan skall använda massmedierna som ett stimulerande komplement till undervisningen. För att eleverna skall kunna utnyttja allt detta informationsflöde måste deras färdighetsträning i läsning, skrivning och matematik prioriteras menar SIA.

SÖ har i sitt yttrande tagit upp denna fråga och framhåller atl del är viktigt att öka lärarens och elevernas intresse för att själva diskutera och bestämma målen för undervisningen och därefter välja stoff och metoder samt hjälpmedel för att uppnå dessa mål. SÖ menar atl till lärarens och elevernas hjälp erfordras därvid olika slag av hjälpmedel och läromedel. Dessa verkar mer eller mindre styrande, och SÖ påpekar atl graden av styrning lill stor del är beroende av hur de används av läraren, eleverna och arbetslaget. SÖ menar vidare alt i en medveten undervisningsplanering ingår som en del valet av läromedel, där arbetslagets samlade erfarenheter bör ge förutsättningar för en väl genomtänkt lösning. SÖ anser all det således är undervisningsplaneringen som skall styra valet och användningen av läromedlen.

Jag instämmer i vad SÖ har anfört i sitt yttrande. I en skola som mer eller mindre styrs av läromedlen finns inte tillräckligt utrymme för de initiativ, de åtgärder och del ansvarstagande lokalt som enligt min mening är en viktig förutsättning för att det inre arbetet i skolan skall utvecklas. Liksom SÖ anser jag atl frågan om ett läromedel är styrande eller inte är beroende av den planering elever och lärare lokall gör. Jag anser det viktigt att planeringen utgår från elevernas olika förutsättningar och önskemål. Här har arbetslaget en viktig roll med den samlade erfarenhet som där finns. Arbetslaget måste även ta hänsyn till olika lokala resurser saml de skilda elevgrupperingarnas olika behov och förutsättningar.

Eleverna måste från skolstarten ges en fortlöpande träning i denna planering, bl. a. för atl aktivt kunna medverka i val av och beslut om arbetssätt och läromedel.

Enligt min mening är det viktigt att man i denna planering tar tillvara elevernas egna erfarenheter och upplevelser. Man måste också som SIA påpekat utnyttja samhällets kultur- och informationsutbud, t. ex. bredvid-läsningsböcker, tidningar, TV-program och olika teatergmppers verksamhet. Jag anser att skolan även här successivt måste träna eleverna atl välja inom, utnyttja och bearbeta den rikliga information som de utsätts för i dagens samhälle och de många försök till påverkan som möter individen.

Det arbetssätt och de arbetsformer som jag tidigare har redogjort för kommer enligt  min  mening alt  fordra en  något annoriunda  typ av  lä-

Prop. 1975/76:39                                                   250

romedel. Det är viktigt att läromedel här ses i sin vida bemärkelse, nämligen sådant som lärare och elever kommer överens om alt använda för atl nä uppställda mål för undervisningen. Eleven måste ha möjlighet atl tillsammans med läraren la sig fram på olika vägar. Klasserna och eleverna måste ha möjlighet att kombinera olika läromedel och att komplettera dem med annat material, t. ex. tidningar och böcker liksom med material som lärare och elever tillsammans åstadkommer. Med det arbetssätt som tidigare förordals kommer en stor del av de arbetsböcker, där huvudprincipen har varit atl eleven utifrån vissa förutsättningar tränas atl mekaniskt fylla i rätt svar, att bli överflödiga. Tillgången på goda och aktuella läromedel är en viktig förutsättning för atl skolans mål skall kunna förverkligas. Men del är lika viktigt hur läromedlen används. Elever och lärare bör tillsammans diskutera och ta ställning till var tyngdpunkten skall läggas i de huvudmoment som enligt läroplanen bör behandlas. Läromedlen för därför inte uppfattas som styrande för arbetets uppläggning utan som hjälpmedel i undervisningen och vid valet av lärostoff.

3 Skolan i samhället 3.1 Inledning

Som jag inledningsvis anfört har skolans roll och ansvar vidgats under den fortgående samhällsutvecklingen. Vid sidan av de traditionella skoluppgifterna har ökade insatser för barnens sociala utveckling kommit att prägla skolans arbete. Förändringen av människors förhållanden i arbete och under fritid medför krav på ett ökat samhällsansvar för barns och ungdomars livsmiljö. I nuvarande läroplan för grundskolan slås fasl att skolan bör ta ansvar också för elevernas fritid i det dubbla syftet att ge fritiden ett utvecklande och värdefullt innehåll och all stimulera eleverna så alt de under sin fritid både vill och kan göra aktiva insatser i samhällslivet.

SIA och barnstugeutredningen har i sina betänkanden fört fram förslag som syftar lill att förbättra barns och ungdomars livsvillkon SIA menar att skolan måste ta ökad del i arbetet med atl stödja hemmen i fråga om barnens sociala omsorg och allsidiga personliga utveckling. Barnstugeuiredningen anser att samhället, som ett stöd och komplement till familjen, i högre grad än tidigare i samspel med föräldrarna måste engagera sig för att barn och ungdomar skall fö en positiv utvecklingsmiljö under skoldagen och under fritiden.

Enligt SIA talar många skäl för att utveckla skolan i en sådan riktning atl den för ett mer mångsidigt och varierat innehåll. Kravet på bättre omsorg om barnen under skoldagen och kravet pä att alla barn skall ha möjlighet att fö kontakt med samhällets fritids- och kulturaktiviteter är två grundläggande motiv för alt skolan på ett annat sätt än tidigare måste stå i centrum för samhällets insatser pä barn- och ungdomsrådet. Därutöver, menar SIA,

Prop. 1975/76:39                                                     251

måste skoldagen ge ökade möjligheter för eleverna atl utvecklas socialt.

Eleverna skall träna sig atl ta eget ansvar för uppgifter i skolmiljön saml genom gruppaktiviteter fö vana att umgås dels med andra barn, dels med vuxna. Skoldagen måste också ge utrymme för ökat föreningsengagemang i skolarbetet, varför skolan måste stödja de ideella organisationerna och det fritidsliv som ungdomen själv organiserar likaväl som skolan i sin tur för stöd av dessa. Det är mot denna bakgrund SIA har föreslagit en samlad skoldag med olika verksamheter samt till den samlade skoldagen anknytande fritidsverksamheter. Planeringen av verksamheten bör inom angivna ramar ankomma på kommunerna. Den kommunala beslutanderätten gäller också skoldagens omfattning för eleverna inom vissa minimi- och maximivärden. Som ett obligatorium för kommunen bör gälla att utforma en skoldag sä alt resurser ges för omsorg och fritidsaktiviteter under hela den tid som eleverna är hänvisade till skolmiljön. Skoldagen bör betraktas som en helhet på samma sätt som gäller för förskolan. Delta förutsätter en nära samverkan mellan berörda styrelser och nämnder samt organisationslivet i kommunen.

Barnstugeutredningen har formulerat dels ett pedagogiskt program för alla barns fritid mellan 7-12 år, dels ett program för samhällets ansvar för de skolbarn som behöver heldagsomsorg under den tid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och skolans ansvar inte gäller. Insatserna bör tillgodose barns behov av gemenskap och aktivitet under fritiden och syfta till att innehållet i deras fritidsengagemang blir meningsfullt och stimulerar den personliga utvecklingen. Utredningen har definierat fritidsverksamheten för de yngre skolbarnen som sådan verksamhet som pågår under den icke lektionsbundna liden av dagen, terminen och året. Utredningen föreslår all kommunerna som basmodell för den framtida fritidsverksamheten prövar det utvidgade fritidshemmet, dvs. att till bostadsområdenas låg- och mellanstadieskolor (LM-skolor) lokalmässigl anknyta hemvist för de barn som behöver fritidshemmets heldagsomsorg. Samtidigt skall hemvistet och skollokalerna göras till ett centrum för den allmänna fritidsverksamheten för alla låg- och mellanstadiebarn i bostadsområdet. De inskrivna barnen i det utvidgade fritidshemmet avses kunna delta i den allmänna fritidsverksamheten. Fritidshemmets lokaler blir därvid en kärna för sådan verksamhet som också andra barr än de i fritidshemmet inskrivna deltar i. Även om kommunerna förutsätts ha ansvaret för den allmänna fritidsverksamheten förordar utredningen att kommunerna i första hand prövar om föreningslivet kan svara för verksamheten. Utredningen framhåller därvid alt ungdomsorganisationerna bör fö resurser att kontinueriigt arbeta bland de yngre skolbarnen pä eflermiddagstid i gruppverksamhet. Olika exempel på och förslag till föreningsanknutna verksamheter redovisas av utredningen.

Remissbehandlingen av de båda utredningarna har givit stöd för förslagen om ökade satsningar från samhällets sida för att trygga skolbarnens behov

Prop. 1975/76:39                                                    252

av omsorg och fritidsaktiviteter under skoldagen och under annan tid av dagen då föräldrarna förvärvsarbetar.

De båda utredningarna berör således i sina betänkanden i princip samma områden. SlAis förslag omfattar alla barn i grundskolan, dvs. åldersgruppen 7-16 år. Barnstugeutredningens förslag avser främst åldersgruppen 7-12 år. Båda utredningarna föreslår alt samhället bör ta ett större ansvar för skolbarnens omsorg och fritid. Ett annat gemensamt drag är att det skall ske en lokal- och personalmässig samverkan mellan skola, fritidshem/familjedaghem och fritidsverksamhet. Ett annat drag är att organisations- och föreningslivet förutsätts delta i fritidsverksamheten. En samordning av de båda utredningarnas förslag i de frågor som nu behandlas framstår därför som naturiig. En sådan har också efteriysts i samband med remissbehandlingen av de båda förslagen. I det följande kommer jag att förutom SIAis förslag om skoldagen även behandla de delar av barnstugeutredningens förslag som gäller organisationen av den allmänna fritidsverksamheten utanför skoldagen. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för socialdepartementet.

De förslag som har lagts fram i prop. 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen avser även frilidshemsverksamheten för barn i åldem 7-12 ån Utbyggnadsprogrammet omfattar i denna del 50 000 nya platser i fritidshem under den närmaste femårsperioden. Kommunema för en lagföst skyldighet atl genomföra en planmässig utbyggnad av barnomsorgen. Därigenom skapas goda möjligheter att tillgodose viktiga utvecklings- och omsorgsbehov för främst barnen i de lägre skolåldrarna och bam med särskilda behov av stöd och stimulans. Som framhållits i propositionen om barnomsorgens utbyggnad bör dessa insatser kompletteras och samordnas med övrig fritidsverksamhet. I likhet med både SIA och barnstugeutredningen vill jag kraftigt understryka att samhällets alla organ som svarar för olika delar av barn- och ungdomspoliliken måste samverka bättre sinsemellan och med föreningslivet för att del skall bli möjligt atl förverkliga de mål för barn-och ungdomars friiidsmiljö som jag i del följande kommer att behandla. Endast utifrån en helhetssyn på barns och ungdomars behov kan en god barn-och ungdomsmiljö utvecklas. Jag anser liksom flertalet remissinstanser alt de båda utredningarnas förslag i de nu aktuella frågorna ger underlag för en fortsatt utveckling av barns och ungdomars skol- och fritidsmiljö.

Den ojämförligt största satsningen för barn och ungdom som görs av samhället sker på skolans område. Skolan når genom sin verksamhet kontinuerligt alla barn under lång tid. Skolans resurser i fråga om både personal och lokaler m. m. kommer därigenom att vara en naturiig grund för verksamheten.

I samband med riksdagens beslut om skolreformen har fastslagits att skolan skall la ansvar för elevens allsidiga utveckling. Trots detta domineras skolarbetet fortfarande av traditionell kunskapsförmedling och färdighetsträning. Självfallet skall inhämtandet av kunskaper och färdigheter alltjämt vara en huvuduppgift i skolarbetet, men detta för inte innebära alt

Prop. 1975/76:39                                                    253

undervisning i lektionsform skjuter annan utvecklande verksamhet i bakgrunden. Till skolans uppgift hör atl ge förutsättningar för bam och ungdomar att utveckla hela sin personlighet, intellektuellt, fysiskt, socialt och känslomässigt. Detta kan inte isoleras till att ske enbart under lektionstid. Hela skoldagen måste utnyttjas i arbetet mellan skolans personal och eleverna.

Även annan verksamhet än sådan som binds av timplanen under skoldagen måste ses som ett viktigt led i en allsidig personlighetsutveckling. Erfarenheterna av det fritt valda arbetet på grundskolans högstadium pekar bl. a. pä att en variation i skolarbetet, där eleverna kan fö pröva olika arbetssätt, gör upplevelsen av hela skolarbetet mer stimulerande. Även erfarenheter från SlA:s försöksverksamhet och av kommunerna själva organiserad försöksverksamhet under skoldagen, med bl. a. bidrag från anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet, har givit liknande erfarenheter.

För barn i de lägre skolåldrarna finns behov av att samhället, utöver verksamheten under skoldagen,erbjuder både omsorg och utvecklande verksamhet. Skälen för att samhället aktivt skall bidra till att tillgodose dessa behov är alt föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och/eller all barnen behöver ett särskilt stöd i sin utveckling. För dessa barn finns fritidshem och familjedaghem. Därutöver finns starka skäl, vilket både SIA och barnstugeutredningen har visat på, att erbjuda en större grupp barn möjligheter till för dem intressanta och utvecklande fritidsverksamheter utanför skolan. I båda fallen fyller enligt min mening föreningslivet en viktig funktion. Det är viktigt att föreningslivet för möjligheter att utveckla och utvidga sin verksamhet i och utanför skolan. Föreningslivet kan tillföra verksamheten nya inslag som kan stimulera lill aktivt dellagande och ge barn och ungdomar möjlighet till eget ansvarstagande i demokratiska samarbelsfor-meroch verkar därmed också stimulerande på övriga verksamheter i skolan. Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Barnstugeutredningens och SIAis förslag syftar, som jag redan tidigare nämnt, till ökade samhällsinsatser i fråga om barnomsorgen. Förslagen utgår från att samhället har ett naturiigt ansvar att träda in och ge föräldrarna stöd och hjälp att främja barnens utveckling. 1 detta ligger en jämlikhetstanke, som jag finner viktig alt bygga vidare på. De båda utredningarnas förslag har också i vad avser de principiella målen tillstyrkts av en nära nog enig remissopinion. Jag finner detta värdefullt då del därmed torde föreligga betydande enighet om de åtgärder som måste vidtas för att förverkliga dessa mål.

Jag kommer i det följande att behandla SIA:s förslag till samlad skoldag och de därmed sammanhängande förslagen från barnstugeutredningen. I enlighet med vad som anförts i prop. 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen kommer jag därvid att också behandla organisationen och utformningen av den allmänna fritidsverksamheten.

Prop. 1975/76:39                                                     254

3.2 Skoldagen

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker att skoldagen i stort utformas enligt SIAis förslag. Framför allt finner man det värdefullt atl samhället på detta sätt kan erbjuda eleverna en utökad omsorg och förutsättningar för verksamhet som eleverna finner meningsfull under håltimmar, raster och annan fritid. Även bamstugeutredningens principiella syn på behovet av ökade insatser för barnomsorgen och de förslag om fritidsverksamheten som utredningen för fram tillstyrks av remissinstanserna.

Jag instämmer i SIAis förslag atl verksamheten i skolan bör organiseras i en samlad skoldag där undervisning och annan verksamhet varvas med och kompletterar varandra. Därigenom kommer skolans sociala och personlighetsutvecklande uppgifter att ytteriigare understrykas. Skolan kan dessutom på ett naturiigt sätt och i ökad utsträckning ge andra vuxna än skolpersonal möjlighet till aktiv medverkan i skolans verksamhet. Möjligheterna ökar för eleverna att komma i kontakt med samhällets kullur-och fritidsutbud där också kommunens föreningsliv spelar stor roll. Med en samlad skoldag för skolan i samarbete med föräldrarna ökad möjlighet alt ta ansvar för eleverna i fråga om den utvecklande fritidsverksamheten och barnomsorgen.

SIA föreslår att skolstyrelsen fastställer skoldagens omfattning inom vissa av utredningen angivna gränser. Det är inte möjligt och inte heller önskvärt att fastställa en för alla skolor giltig omfattning av skoldagen. Mot del talar bl. a. kommuners och kommundelars olika struktur, olika reseavstånd för elever liksom tillgången på lämplig personal för verksamheten. SIA framhåller att växlande tider för skoldagens början och slut under olika veckodagar bör undvikas på låg- och mellanstadierna och om möjligt också på högstadiet. De olika verksamheterna under skoldagen bör ses som en helhet och som ett obligatorium för eleverna. Skoldagen för inte göras mer omfattande än att tillräckliga resurser finns avsatta för omsorg och för eleverna meningsfulla aktiviteter utanför kursplanebundna aktiviteter. Särskilt för de små skolbarnen bör försiktighet iakttas all göra skoldagen avsevärt längre än nu.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att skoldagens längd skall beslutas lokall. De föreslagna mimimi- och maximivärdena tillstyrks vad gäller årskurserna 3-9. Många remissinstanser förordar att skoldagen inte avsevärt föriängs förbarnen i årskurserna 1 och 2. Att skoldagens verksamheter som inte är timplanebundna skall vara obligatoriska för eleverna tillstyrks också av den övervägande delen av remissinstanserna. Några remissinstanser förordar dock att dessa blir frivilliga.

För egen del vill jag anföra följande.

Alt ge en samlad skoldag ett för eleverna rikt och difTerentierat innehåll måste vara en lokal uppgift som skall bygga på de förutsättningar och behov som föreligger i den enskilda kommunen och vid den enskilda skolenheten.

Prop. 1975/76:39                                                   255

Möjligheter atl lokalt besluta om vissa variationer i avvägningen mellan undervisning och annan verksamhet bör kunna öka förutsättningarna alt besluta om en sådan skoldag som bäst svarar mot behoven. I likhet med SIA finner jag det motiverat att kommunerna för ansvar för atl utforma en skoldag som förutom undervisningen ger möjlighet till omsorg och fritidsaktiviteter under skoldagen. Det är viktigt atl den samlade skoldagen innehåller olika verksamheter och aU skolstyrelsen sörjer för alt eleverna under längre raster och andra uppehåll i undervisningen ges tillfälle till för dem meningsfull verksamhet. Särskilt viktig är atl eleverna själva ges möjlighet atl utveckla sina intressen.

SIA använder olika begrepp för alt beskriva hur verksamheten i skolan skall organiseras. Utredningen använder begreppen fasta och fria aktiviteter, där fasta aktiviteter motsvaras av timplanebunden undervisning. Flera remissinstanser har påtalat oklarheten i dessa begrepp. I den allmänna debatten har missförstånd förekommit på grund av denna oklarhet. Även jag anser begreppen oklara. Eftersom kommunerna för ansvar för all organisera verksamheten i en samlad skoldag där all verksamhet har lika stor betydelse för elevens utveckling finner jag ingen anledning att med olika namn skilja de olika verksamheterna inom den samlade skoldagen frän varandra.

Med denna utgångspunkt kommer den samlade skoldagen atl omfatta timplanebunden undervisning, övriga verksamheter samt raster och andra uppehåll för eleverna. Det bör vara naturiigt för skolan atl känna ansvar för eleverna under hela skoldagen. Jag avser dä både omsorg och ansvar för alt olika former av verksamhet finns under skoldagen. Detta bör även gälla tid för väntan pä skolskjuts. Det är elevernas behov av omsorg och möjligheter till utvecklande verksamheter, som under den samlade skoldagen måste vara avgörande för insatsernas omfattning och innehåll. Skoldagen bör alltså innehålla såväl undervisning och övrig verksamhet som möjligheter till vila och avkoppling. Därmed kommer jag in pä frågan om skoldagens   längd.

Som jag redovisat har remissinstanserna en i huvudsak entydig inställning lill all skoldagen för barnen i de lägre årskurserna inte skall föriängas. Däremot har man tillstyrkt skoldagens längd för övriga årskurser. 1 den allmänna debatt som följde pä utredningens förslag har frågan om skoldagens längd spelat en stor roll. Debatten har till stor del enligt min mening byggt på missuppfattning av utredningens förslag. Inte sällan har missuppfattningen rört sig om alt skoldagen avsevärt skulle förlängas. Delvis bygger denna uppfattning på atl SIA angivit vissa ramar inom vilka kommunen sedan själv skulle ha atl ta ställning lill skoldagens längd beroende på vilka behov av omsorg som finns lokalt. Omfattningen av delta behov kan menar utredningen skilja sig markant mellan olika kommuner och kommundelar. Av del skälet önskade utredningen ge så vida ramar som möjligt utan att därmed onödigtvis föriänga skoldagen. Delvis bygger missuppfattningen

Prop. 1975/76:39                                                    256

också pä atl utredningen även föreslår en frivillig verksamhet före och efter skoldagen, som kan ha uppfattats såsom obligatorisk för eleverna.

Enligt min mening är det mindre intressant att diskutera inom vilka tidsgränser skoldagen skall pågå. Det är väsentligt att diskutera vilka behov hos eleven skolan måste tillgodose. Jag har i det föregående uppehållit mig vid denna fråga och då framhållit att skolan måste känna lika stort ansvar för eleven oberoende av om det är fråga om timplanebunden verksamhet, övrig verksamhet och raster eller väntan på skolskjuts. Eleven och hans föräldrar måste också veta, alt dä eleven är i skolan eller deltar i verksamhet organiserad genom skolan har skolan omsorgen och ansvaret. Skolan bör därför inte bara sörja för verksamheten under lektioner eller annan kurs-planebunden verksamhet utan också skapa förutsättningar för alt eleverna för möjligheter att delta i en för dem meningsfylld verksamhet.

Med denna utgångspunkt kommer verksamheten under skoldagen i de lägsta årskurserna inte att nämnvärt behöva föriängas. Av del skälet anser jag att skoldagens längd i årskurs ett och två inte bör omfatta mer än fem timman Dessa barns behov av omsorg och fritidsverksamhet utöver den som skolan ger skall enligt den i prop. 1975/76:92 föreslagna barnomsorgslagen tillgodoses genom en utbyggd fritidsverksamhet. För skolbarnen i årskurserna tre t. o. m. nio bör den samlade skoldagen mot bakgrund av lokala behov och möjligheter omfatta mellan sex och åtta timmar per dag.

SIA:s förslag om att deltagande i all verksamhet under skoldagen skall vara obligatorisk för elevema tillstyrks av flertalet remissinstanser. Enligt min mening bör skoldagen betraktas som en helhet där utveckling och inlärning sker på många olika sätt och vid olika tillfällen. Skolans verksamhet bör inte enbart begränsas till traditionellt lektionsarbete ulan hela skoldagen bör utnyttjas. Det är också angeläget att de olika verksamheterna under skoldagen knyter an till varandra. Undervisning och annan verksamhet som varvas under skoldagen bör ses som ett led i elevens personlighetsutveckling och som ett naturiigt inslag under skoldagen. Med en sådan utgångspunkt för skolarbetet blir det svårt atl i planeringsarbetet exakt bestämma tider och omfattning för de olika inslagen i skolan. Av nu anförda skäl anser jag därför att skoldagen bör betraktas som en helhet för eleven. Följaktligen bör närvaroplikten gälla all verksamhet under skoldagen. Nuvarande möjligheter för lärare, rektor och skolstyrelse att bevilja elev ledighet från skolarbetet bör enligt min mening i tillräcklig grad kunna tillgodose önskemål från elever och föräldrar om befrielse under begränsad tid. Sådan befrielse bör inte ges i sådan omfattning att elev går miste om betydelsefulla delar av verk,samheten i skolan.

Förslaget att skolan bör börja resp. sluta på samma tider varje skoldag anser jag i princip riktigt. Skolstyrelsen bör sträva efter att samordna tiderna inom skolenheten, så atl det för föräldrarna och fritidshemmens personal klart framgår under vilka tider skolan har ansvar för barnen. Jag anser emel-

Prop. 1975/76:39                                                    257

lertid att samordnade tider inte bör ställas som ett krav vid fastställande av skoldagens längd. Samordningen bör i första hand avse resp. årskurs. Om möjligt bör även samordning ske inom resp. stadium varvid givelvis hänsyn också måste tas lill planeringen för andra insatser än undervisning. Särskilt vid skoldagens början och slut kan det finnas skäl alt ta hänsyn lill t. ex. skolskjutsförhållanden inom kommunen.

För att fö utrymme för annan verksamhet på mellanstadiet än den som följer av kursplanen förordar utredningen en läroplansrevision med sikte på alt nedbringa de läroplansbundna aktiviteterna med en ä två veckotimmar. Förslaget har tillstyrkts av en enhällig remissopinion. Jag delar utredningens och remissinstansernas åsikt. Mellanstadiets läroplan är som jag i del föregående anfört i behov av en översyn även av andra skäl än aU minska timantalet för atl fö utrymme för annan verksamhet än den som binds av timplanen. Jag har i tidigare avsnitt (2.6) förordat atl SÖ för i uppdrag att till regeringen inkomma med förslag om förändring av tim- och kursplaner för mellanstadiet. Vid denna översyn bör prövas vilka åtgärder som bör vidtas för att uppnå den av mig förordade minskningen utan att utbildningsmålet eftersatts. Utgångspunkten bör vara all mellanstadiets timplan minskas med tvä till tre veckotimmar i varje årskurs. Jag förutsätter att en minskning av antalet veckotimmar inte medför att skolstyrelsen beslutar om en motsvarande förkortning av skoldagen. Som jag har påpekat bör det frigjorda tidsutrymmet utnyttjas till annan verksamhet än timplanebunden undervisning inom ramen för skoldagen.

Enligt SlAis förslag bör nuvarande limplanebindning för fritt valt arbete på högstadiet utgå ur timplanen. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Jag har i mina förslag till samlad skoldag, som skolstyrelsen har atl besluta om, tagit hänsyn till att utrymme bör finnas för att erbjuda eleverna också annan verksamhet än vad som följer av timplanen, t. ex. fritidsverksamhet. I själva verket genomförs med förslaget en utvidgning till alla stadier av verksamheter med friu valt arbete som i dag enbart pä högstadiet har en timplanemässig anknytning. Fritt valt arbete har mötts av ett starkt gensvar från elevernas sida. Detta bör man enligt min mening ta fasta på när denna verksamhet skall utvecklas i andra former och också på andra stadier än tidigare. I likhet med vad jag anfört i fråga om minskning av antalet veckotimmar för mellanstadiet förutsätter jag att skolstyrelsen inte beslutar om en förkortning av skoldagen för högstadiet när fritt valt arbete utgår ur timplanen.

SIA har föreslagit att kommunerna inom en femårsperiod övergår i sin

helhet till en skola och skoldag, som organiseras enligt utredningens förslag.

Många remissinstanser anser att kommunerna bör få välja när de vill gå

över till en samlad skoldag och all övergångsperioden bör bli längre än

fem år. Jag delar uppfattningen all kommunerna bör ha möjlighet att under en

övergångsperiod välja när man vill införa en samlad skoldag. Kommunerna

17 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    258

bör här ha en viss frihet mot bakgrund av de olika förutsättningarna av ekonomisk art, lokalfrågornas lösning, samarbetet med föreningslivet osv. Med den lösning jag förordat beträffande den samlade skoldagen an.ser jag att övergångsperioden inte bör vara alltför lång. Jag är emellertid inte nu beredd alt förorda någon bestämd period. Jag räknar med att den samlade skoldagen börjar införas fr. o. m. 1978/79. Det ankommer på vederbörande kommun att besluta därom. Den samlade skoldagen bör som regel införas i hela kommunen. Den kan dock införas stegvis i kommunen, om detta anses motiverat. Utvecklingen i de kommuner som inför en samlad skoldag bör kontinuerligt följas för alt centrala och lokala organ skall fö underiag fören fortsatt utveckling av de riktlinjer som bör vara vägledande. Riksdagen bör senare, om så erfordras, fö la ställning till inom vilken period den samlade skoldagen bör vara införd i alla landets kommuner.

Till de kommuner som beslutar om en samlad skoldag och där skolans omsorg är fastlagd under bestämda lider bör utgå ett extra statsbidrag. Detta bidrag bör utgå när kommunen infört en samlad skoldag i kommunen eller del av kommunen. För atl få detla bidrag skall kommunen garantera atl del finns omsorg och verksamhet under hela den samlade skoldagen i enlighet med vad jag här förordat. Jag återkommer lill frågan om statsbidragets storiek då jag behandlar grundskolans statsbidragssystem.

Jag övergår nu lill att behandla verksamhetens innehåll under skoldagen utöver den timplanebundna verksamheten.

Vikliga aktiviteter under skoldagen enligt SIA är sådana aktiviteler som i dag pågår i skolan, t. ex. gemensamma samlingar och tid för kontaktläraren, tid för klassråd och elevrådsmöten. Därutöver framhåller SIA betydelsen av en aktiv biblioteksverksamhet. En annan insats på alla stadier är stödundervisning och hjälp med individuella uppgifter och läxor. De aktiviteter som inte avser stödundervisning bör enligt SIA ha som mål alt tillgodose ungdomens verksamheisbehov, sociala kontaktbehov och behov av kulturell stimulans. Vidare bör som mål uppställas att bredda kontaktytorna med vuxna verksamma utanför skolan och all i grupper engagera elever i skilda åldrar och av olika kön. Ett viktigt mål är att söka engagera svagmotiverade och handikappade elever och hos dem skapa en motivation för skolarbetet och en positiv attityd till skolmiljön.

SIA framhåller att del varken är önskvärt eller möjligt att centralt ange annat än mål och riktlinjer för den fria verksamheten i skolan.

Utredningens förslag att olika verksamheter under skoldagen varvas och för en pedagogisk anknytning och ett målbeskrivet innehåll tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser.

Jag delar SIAis uppfattning att innehållet i skoldagens olika verksamheter, vilka bör vara ett led i arbetet med att lokalt skapa en tillfredsställande barn- och ungdomsmiljö, måste vara målbestämi. Centralt fastställda mål och riktlinjer skall gälla för all verksamhet under skoldagen. Såsom jag tidigare framhållit är det viktigt att betrakta skoldagen som en helhet

Prop. 1975/76:39                                                    259

där utveckling och inlärning sker på mångahanda olika sätt och vid olika tillfällen. Elevens deltagande i utformningen av den gemensamma miljön och i andra gemensamma angelägenheter är sådana tillfällen. Andra tillfällen är verksamheter under skoldagen som eleverna väljer med hänsyn lill sina intressen. Enligt min mening är det betydelsefullt alt de olika verksamheterna under skoldagen anknyter till varandra. Upplevelser i skolmiljön och i fritidsmiljön bör sammantagna kunna skapa helt andra möjligheter och tillfällen för elevernas utveckling och inlärning.

Som jag framfört i avsnittet om grundskolans arbetssätt och arbetsformer bör man sträva efter ett mera praktiskt och laborativt arbetssätt i undervisningen. De nya verksamheterna under skoldagen bör kunna leda till en förnyelse av skolarbetet. Genom alt väva in olika verksamheter i varandra kan man enligt min mening uppnå ett arbetssätt som är obundet av de arbetsformer som i dag präglar skolan. Föreningslivets arbetssätt och beslutsformer kan därvid utgöra en källa till förnyelse.

SIA har skisserat några tänkbara verksamheter under skoldagen vid sidan av dem som binds av kursplanerna. Enligt min mening är del av stor betydelse atl verksamheten för ett varierande och mångsidigt innehåll. Jag vill kraftigt understryka att verksamheten också måste planeras så att traditionsbundet könsrollstänkande motverkas. Självfallet måste all verksamhet stå i överensstämmelse med de övergripande mål som gäller för skolan.

Det ankommer på regeringen att fastställa gemensamma mål och riktlinjer för de olika verksamheterna under skoldagen.

De mål som barnstugeuiredningen och SIA formulerat anser jag bör kunna utgöra en utgångspunkt för en verksamhet, där föreningslivet har stora möjligheteratt delta. Jag vill erinra om de uttalanden som gjordes i propositionen om statligt stöd lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. (prop. 1975il4)om hur formerna för föreningslivets medverkan i det direkta samhällsarbetet måste utvecklas successivt i nära samverkan mellan samhällets olika organ och föreningan Föreningslivets medverkan måste ske på deras egna villkor och bygga på ett förtroende frän samhällsorganens sida. Jag återkommer i det följande till föreningamas medverkan i arbetet i skolan och i den allmänna fritidsverksamheten.

Jag vill också understryka vikten av alt eleverna får möta representanter för folkrörelser i undervisningen. Med sin erfarenhet och sitt engagemang har folkrörelseföreträdarna goda förutsättningar att berika undervisningen och levandegöra aktuella frågeställningar. Det kan t. ex. ske när företeelser behandlas där folkrörelseförelrädare har speciell sakkunskap eller där skilda värderingar skall belysas.

Jag vill vidare erinra om de av riksdagen fastlagda målen för den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28 och 1975:20, KrU 1974il5 och 1975il2, rskr 1974i248 och 1975i201). I dessa beslut betonades skolans centrala uppgift när det gäller de kuliurpolitiska insatserna för barn och ungdom.

Prop. 1975/76:39                                                     260

En samlad skoldag medför att skolan får ökade möjligheter atl leva upp till sina kulturpoliti.4ka uppgiften

Den kommunala musikskolan och andra former av kulturella verksamheter som förekommer betraktar jag som en viktig del av sådan verksamhet som kan bedrivas under skoldagen. Flera remissinstanser, däribland kommunförbundet och statens kulturråd, finner det angelägel all skolan får möjlighet att tillvarata och utveckla musikintresset hos ungdomen. Kommunförbundet menar att verksamheten i den kommunala musikskolan skulle tjäna på att den nuvarande statliga resursen för frivillig musikundervisning samordnades med den kommunala musikskolan. Jag delar denna åsikt. För att ge kommunerna denna frihel all själva planera verksamheten kommer jag i del följande att förorda atl bidragen till den frivilliga musikundervisningen inräknas i de statliga resurser som enligt mitt förslag kommunerna friare än f. n. bör få förfoga över. Jag återkommer till denna fråga då jag behandlar grundskolans statsbidragssystem. Jag avser senare alt i överiäggningar med kommunförbundet och berörda personalorganisationer la upp frågan om möjligheterna att förena undervisning i musik i grundskola och kommunal musikskola. Jag räknar med att kommunerna även fortsättningsvis kommer alt ge stöd till den kommunala musikskolan i minst samma omfattning som nu. Den statliga resursen bör betraktas som ett resurstillskott, som kan ge ökade möjligheter alt samordna och planera verksamheten under skoldagen. Det är enligt min mening angeläget att den verksamhet som bedrivs inom den kommunala musikskolan anknyts till del lokala musiklivet i övrigt. På sä sätt underlättas bl. a. elevernas övergång från musikskolan till det musikulövande som förekommer inom folkbildningen och lokala musiksällskap. Jag vill här erinra om det arbete som pågår inom kommunförbundet i avsikt att utveckla den kommunala musikskolan.

Även skolbibliotekens roll och funktion i skolans verksamhet poängteras i flera remissyttranden. Jag delar den uppfattning som därvid framkommit alt ett öppet arbetssätt i grundskolan, där eleverna aktivt söker information, kräver att väl utvecklade biblioteksresurser står till förfogande för det dagliga arbetet. Genom de möjligheter till läsfrämjande arbete och till fritt informationssökande som skolbiblioteken ger, spelar dessa en viktig roll inom såväl undervisningen som i annan verksamhet under skoldagen. Detla förutsätter att eleverna har tillgång till bibilioteken under hela den samlade skoldagen.

Forsknings- och utvecklingsarbetet när det gäller svenskämnet har visat att tillgången på böcker i elevernas miljö har stor betydelse för deras läsförmåga och intresse för litteraluriäsning. Genom att ge eleverna tillgång till ett rikt utbud av böcker av olika slag kan skolan på ett aktivt sätt låta barn och ungdomar komma i kontakt med litteratur Härigenom skapas förutsättningar för stimulerande läsupplevelser även utanför skolans verksamhet och efter det alt skolgången har avslutats.

Prop. 1975/76:39                          ?  -                     261

Erfarenheterna från pågående försöksverksamhet för alt utveckla metoder atl stimulera de grundläggande kominunikationsfärdighéterna hos gmndskolans elever visar att folkbibliotekets resurser är av stor betydelse. Bibliotekspersonalens kunnande och tillgång på lämplig litteratur ökar förutsättningarna för goda resultat.

En samordning av skolbiblioteket med kommunernas allmänna bibliotek bör kunna leda till ett bättre utnyttjande av de totala biblioteksresurserna. Flera remissinstanser bl. a. några kommuner har understrukit de kulturpolitiska värden som ligger i detta. Samtidigt bör det understrykas att elevernas möjligheter atl nyttja skolbibliotekels resurser inte bör minskas till följd av en sådan samordning.

Del kan i delta sammanhang nämnas att statens kulturtåd enligt vad jag erfarit har tillsatt en arbetsgmpp med deltagande av kommunförbundet och SÖ för att behandla samverkan skolbibliotek-folkbibliotek. Statens kulturråd framhåller i sitt yttrande atl det bör anläggas en helhetssyn på kommunens samtliga biblioteksresurser. Jag delar den uppfattningen och anser alt biblioteksverksamheten i en kommun bör ses som en gemensam och flexibel resurs i fråga om bokbestånd och andra medier, program, personal och lokaler. Kostnaderna för kommunerna atl upprätthålla en hög standard pä skolbiblioteken både vad avser bokbestånd och andra medier samt lokaler utgör ofta en tung post i den kommunala skolbudgeten. Några remissinstanser däribland kulturrådet har föreslagit ett särskilt uppmslningsanslag för skolbiblioteken. Mot bakgrund av den avvägning mot andra angelägna ändamål i skolans verksamhet som jag har förordat är jag inte beredd alt biträda detta förslag. Jag vill emellertid i delta sammanhang erinra om att riksdagen föregående år fatlat beslut om (prop. 1975:20, KrU 1975il2, rskr 1975i201) nya former för bidrag till lokal biblioteksverksamhet. Inom ramen för denna bidragsgivning, som statens kulturråd ansvarar för, finns möjligheter för kommuner med en svag biblioteksorganisation att erhålla bidrag till allmän uppmstning. Den del av biblioteksverksamheten som eventuella bidrag kommer alt utgå till blir beroende av den aktuella biblioleksorga-nisationen i kommunen och vilka verksamheter man finner det önskvärt att utveckla. Jag vill vidare erinra om att statens kulturråd vid sin fördelning av bidrag till lokala biblioteks inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk särskilt skall beakta behovet av böcker till barn och ungdom.

Jag vill understryka alt de nya verksamheterna under den samlade skoldagen också skall göra eleverna medvetna om det lokala frilids- och kul-luriivet och stimulera elevernas samhällsengagemang samtidigt som del skall innebära variation i skolarbetet. Genom kontakter pä skoltid med föreningslivets olika grenar och med det övriga fritids- och kulturutbudel i samhället kan skolan medverka till alt öka elevernas medvetande om olika gemenskaps- och aktivitetsformer som finns att tillgå under fritiden. Det är också viktigt att många olika föreningar för medverka i detta arbete eftersom man härigenom kan uppnå en mångsidighet och valfrihet i verksam-

Prop. 1975/76:39                                                    262

heten samt skapa en bred kontakt med det lokala fritids- och kulturiivet. Vilka verksamheter som skall anordnas beror ytterst på elevernas intressen. Enligt min mening måste särskilt stor uppmärksamhet ägnas ät de intressen och behov som kan finnas hos speciella ungdomsgrupper, t. ex. invandrarelever, elever med fysiskt eller psykiskt handikapp och elever som av känslomässiga och/eller sociala orsaker varken finner skolarbetet eller fritidsverksamheten stimulerande.

3.3 Den allmänna fritidsverksamheten

Den samlade skoldag som jag i det föregående har förordat ökar möjligheterna atl inom skolans ram ge barnen omsorg och aktiviteter. Utvecklingen i samhället, med en ökning av antalet förvärvsarbetande föräldrar, gör emellertid atl skolans insatser måste kompletteras på olika sätt. Som barnstugeutredningen framhållit måste de yngre skolbarnens behov av omsorger utöver dem som skolan erbjuder tillgodoses genom en utbyggnad av fritidshemmen. Denna fråga har behandlats i prop. 1975/76:92 om utbyggnaden av barnomsorgen. 1 enlighet med vad där anförts kommer jag i det följande att behandla organisationen och utformningen av den allmänna fritidsverksamheten.

Barnstugeutredningen har framhållit att alla barn har behov av gemenskap och meningsfull verksamhet under fritiden. Utredningen har därför formulerat ett pedagogiskt program för alla barns fritid - en allmän fritidsverksamhet - som pä ol i ka sätt skapar vidgade möjl igheter att främja barnens utveckling. Utredningens förslag överensstämmer väl med de förslag till fria och frivilliga aktiviteter som SIA föreslagit. Jag ansluter mig i likhet med remissinstanserna till de allmänna tankegångarna bakom en sådan uppläggning av fritidsverksamheten för barn och ungdom.

Ansvaret för en sådan allmän fritidsverksamhet, som enligt min mening bör erbjudas alla barn i skolåldarna, bör primärt åvila kommunen. Som barnstugeutredningen framhållit bör de resurser som i dag finns i kommunerna samordnas bättre och samtidigt bör barnens och ungdomarnas egna organisationer ges möjlighet till aktivare insatser under allmän fritidsverksamhet liksom under skoldagar, lovdagar och ferien Kommunen bör planera för verksamheter som når ut till alla barn och ungdomar genom samordning av bl. a. fritidshemmens och skolans resurser.

Enligt nämnda proposition om utbyggnad av barnomsorgen skall fritidsverksamheten bedrivas i form av fritidshem och därtill anknuten fritidsverksamhet. Barnstugeutredningen föreslär att fritidshemmens funktioner differentieras och organiseras enligt ett nytt system med karaktär av utvidgat fritidshem. Därigenom kan verksamheten för de inskrivna barnen i fritidshemmen samordnas med övrig fritidsverksamhet för alla barn i ett bostadsområde. Jag delar barnstugeutredningens uppfattning att den pedagogiska verksamheten i det utvidgade fritidshemmet och i övriga fritids-

Prop. 1975/76:39                                                   263

hemsmodeller bör bygga på kontakter och samverkan med bl. a. föreningslivet. Barnen i fritidshemmen bör således beredas möjlighet all delta i den av föreningarna anordnade fritidsverksamheten. För atl skapa förutsättningar för en önskad samverkan mellan fritidshem och fritidsverksamhet i föreningarnas regi bör enligt kommunens bedömande de resurser som ställs till kommunernas förfogande genom driftbidragel för fritidshem även kunna utnyttjas för verksamhet utanför fritidshemmet. Det bör ankomma pä kommunerna atl besluta om formerna för och finansieringen av denna samverkan. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

Kommunens insatser bör i huvudsak få formen av ett övergripande ansvar för atl allmän fritidsverksamhet kommer till stånd i de olika kommundelarna. Vid själva verksamhetens utformning bör kommunerna i största möjliga utsträckning söka samarbeta med föreningslivet pä orten. Formerna för den allmänna fritidsverksamheten kommer till stora delar att likna den verksamhet som i dag bedrivs i föreningars regi. Lokall aktivitetsstöd utgår för sådan verksamhet.

Jag vill i likhet med flera remissinstanser understryka vikten av en flexibilitet som möjliggör för kommunerna all välja det eller de alternativ för den allmänna fritidsverksamheten, som bäst passar behov och fömtsättningar i den egna kommunen. Fritidshemmen, kommunala fritidsgårdar och skollokaler bör i varierande grad kunna utgöra basen för en allmän fritidsverksamhet. Här bör också föreningarnas egna lokaler kunna utgöra ett värdefullt komplement. Jag kommer i det följande att mer ingående beröra föreningslivets medverkan i den allmänna fritidsverksamheten.

Genom en samordning av alla fritidsresurser och genom all föreningslivet i ökad utsträckning tar aktiv del i delar av skolans och fritidshemmens arbete samt den allmänna fritidsverksamheten bör det vara möjligt atl i de flesta kommuner och kommundelar åstadkomma eU brett utbud av verksamheter som ger tillfälle lill såväl omväxling som inlressefördjupning. Jag vill i sammanhanget understryka viklen av alt planeringen för frilidsin-satserna inte begränsas enbart till de dagar som skolans verksamhet pågår. I stället är det ofta så alt det krävs större fritidsinsalser under kortare lov och ferier då skolverksamheten inte pågår. Socialstyrelsen och statens ungdomsråd har genom sin försöksverksamhet kunnat dokumentera att behovet av organiserad fritidsverksamhet under bl. a. sommaren är betydande. Delta framhålls också i remissyttranden över barnstugeutredningens betänkande från ett flertal kommuner och organisationer.

Deltagandel i den allmänna fritidsverksamheten bör vara frivilligt och bygga på en anmälan frän barnen eller deras föräldrar. En sådan anmälan underiättar bl. a. planeringen av verksamheten och ger dessutom föräldrarna möjligheter att medverka vid barnens val av fritidsverksamhet. Även för de barn som är inskrivna i fritidshem eller familjedaghem måste självfallet på samma sätt anmälan om deltagande i den allmänna fritidsverksamheten göras i samråd med fritidshemmens personal och dagbarnvärdarna.

Prop. 1975/76:39                                                    264

Jag återkommer i det följande till utformningen av en statlig bidragsgivning för den allmänna fritidsverksamheten.

3.4 Verksamhetsformer m. m.

Föreningsverksamheten

Föreningslivet svarar i dag för huvuddelen av de organiserade insatserna för barns och ungdoms engagemang i verksamheter under fritid. Det organiserade ungdomsarbetet omfattar ett 60-tal riksorganisationer med ca 30 000 lokalavdelningar och ca 2,5 milj. medlemmar i åldrarna 7-25 år. Samhället stöder i olika former ungdomsorganisationernas arbete.

Folkrörelserna har i hög grad präglat utvecklingen av det svenska samhället. I folkrörelsernas verksamheter ges förutsättningar atl förslå, värdera och tillämpa samhällets demokratiska principer och funktioner. Folkrörelserna har i många avseenden fungerat som idégivare och rådgivare när det gäller samhällets utveckling och förnyelse. De har utvecklat verksamhels-former och metoder som i många fall tagits upp och nu ingår som naturiiga delar i samhällets totala satsning inom bl. a. skolan. En myckel viktig del i folkrörelsernas arbete har varit deras insatser bland barn och ungdom. Här har framför allt ungdomens organisationer spelat en stor roll.

Ungdomsorganisationerna upplever i dag en stark konkurrens från framför allt den kommersiella nöjesindustrin. De värderingar, normer och attityder som de kommersiella verksamheterna representerar står ofta i motsatsförhållande till det ideella ungdomsarbetet och de mål om jämlikhet, samverkan och solidaritet som gäller för samhället i övrigt. De kommersiella krafterna förfogar ofta över ekonomiska och andra resurser som det ideella ungdomsarbetet har svårt atl hävda sig mot. För delta krävs ett utökat stöd och en vidgad samverkan mellan samhällsorganen och föreningslivet.

Kungl. Majli uppdrog år 1971 åt socialstyrelsen att i samråd med SÖ, statens ungdomsråd, barnstugeuiredningen och kommunförbundet med stöd ur Allmänna Arvsfonden utforma försöksverksamhet med fritidsaktiviteter för barn i företrädesvis åldrarna 7-12 är. Det primära syftet skulle vara att söka finna former för samverkan mellan kommuner och ungdomsorganisationer jämte andra frivilliga sammanslutningar och härigenom å-stadkomma intensifierade fritidsaktiviteter för barn. Försöksverksamheten som pågått i drygt fyra år omfattar 133 projekt och har fördelats mellan olika målgrupper och olika kommuner i samverkan med ungdomsorganisationer, idrottsorganisationer och övriga organisationer. Tillströmningen till verksamheten pekar på ett stort uppdämt behov av verksamheter för barn i de lägre skolåldrarna. För föreningarna har stödet inneburit en möjlighet att utvidga verksamheten samt att förnya och utveckla sina pedagogiska metoder. Samarbetet mellan olika kommunala organ och föreningar har varit positivt och medfört ett bredare utbud av verksamheten En annan erfarenhet är att verksamheten är personalkrävande bl. a. eftersom en personlighets-

Prop. 1975/76:39                                                   265

utvecklande verksamhet förutsätter atl den bedrivs i små grupper i kontakt med vuxna. Ledarrekryteringen har i vissa fall inneburit problem.

Enligt vad jag inhämtat kommer socialstyrelsen alt efter utvärdering följa upp försöksverksamheten genom dokumentation och information till såväl föreningsliv som kommunala organ. Hittills vunna erfarenheter visar emellertid enligt min mening alt en bred satsning på ungdomsorganisationernas verksamhet är angelägen för att skapa en tillfredsställande fritidsmiljö för barn och ungdomar

Föreningslivets betydelse för skolan har också understrukiis av både barnstugeuiredningen och SIA. Även flertalet remissinstanser har uttalat sin positiva inställning till föreningslivets medverkan i verksamheten. Såväl socialstyrelsen som SÖ och kommunförbundet framhåller det vikliga i att ungdomsorganisationerna ges möjlighet alt medverka i del utvidgade fritidshemmet, i verksamhet under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten. Även LO och TCO m. fl. tillstyrker förslaget om föreningslivets medverkan men betonar samtidigt vikten av atl organisationernas medverkan för ske på deras egna villkor och utan inblandning eller styrning av myndigheter eller institutioner. Denna uppfattning, som här har redovisats delas av SÖ, socialstyrelsen och samtliga ungdomsorganisationer som yttrat sig över utredningarnas förslag samt av statens ungdomsråd.

Ungdomsrådet har senare redovisat resultaten av sina ungdomsundersökningar. Dessa visar stort intresse för och tilltro lill föreningslivet. Samtidigt visar ungdomsrådets undersökningar på betydelsen av att ungdomar redan tidigt för kontakt med föreningslivet. De ungdomar som inte tillhört någon förening före 12 års ålder återfanns normalt inte heller som föreningsmedlemmar vid 18 års ålder.

Mot bakgrund av den vilja som föreningslivet visat lill att öka sina insatser anser jag det vara av stor vikt atl skolan tillmötesgår föreningarnas önskan att engagera sig i skolan. Det är därför naturiigt all skolan och dess ledning stöder elevernas föreningsverksamhet.

De intressen och förväntningar som skapas genom föreningsmedverkan under skoldagen kommer sannolikt atl stimulera många elevers dellagande i fritidsaktiviteter efter skolans slut. Det är därför väsentligt att de pä ett meningsfullt sätt kan fö delta i och pröva olika föreningars verksamhet samt fö möjlighet atl aktivt utöva eller på annat sätt ta del av det lokala kultumtbudet.

Även om föreningslivets verksamhet till övervägande del kommer att bedrivas under den allmänna fritidsverksamheten,dvs. efter skoldagens slut, är del angeläget att föreningarna bereds möjlighet alt organisera verksamhet under skoldagen. I likhet med flera remissinstanser delar jag uppfattningen alt om det finns föreningar som i en skolenhet kan överta verksamhet som inte rör timplanebundna ämnen i skolan eller som eljest binds av bestämmelser i skollag, skolförordning eller läroplan bör kommunen avstå frän egna konkurrerande verksamheten Detta bör dock inte hindra atl även

Prop. 1975/76:39                                                    266

kommunen går in i samma skolenhet bl. a. för alt komplettera utbudet så atl eventuell ensidighet i verksamheten undviks.

Del går inte all bortse från atl vissa praktiska svårigheter kommer atl uppstå då föreningarna anordnar verksamhet som en del av skoldagen, bl. a. mot bakgrund av all del ofta blir fråga om korta och osammanhängande lider som verksamheten kommer atl bedrivas. För att föreningsledd verksamhet skall kunna inpassas under skoldagen och varvas med övrig verksamhet krävs ömsesidigt förtroende och samarbetsvilja av såväl skolan som föreningarna.

Föreningarnas verksamhet under skoldagen för inte strida mot skolans mål och riktlinjer. Ärdelta villkor uppfyllt anserjag att de bör kunna bedriva sin verksamhet på egna villkor.

Bland föreningarna finns redan en omfattande erfarenhet av att bedriva allmän eftermiddagsverksamhei. Även i den allmänna fritidsverksamheten bör, som jag understrukit, föreningslivet ges företräde. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till de positiva erfarenheter som den tidigare nämnda försöksverksamheten gett. Erfarenheter som enligt min mening bör utnyttjas i den allmänna fritidsverksamheten. För atl möjliggöra föreningsverksamhet bland yngre skolbarn kommer jag i det följande bl. a. att förorda en sänkning av åldersgränsen från 12 lill 7 år för bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet.

Den föreningsdrivna verksamheten under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten bör ske i grupper. Eleven själv bör i samråd med hemmet anmäla sig till en eller flera gmpper med verksamhet som pågår olika veckodagar under verksamhetsperioden. Det bör vara en lokal angelägenhet att bestämma storieken på dessa gmpper. Härigenom för de som närmast ansvarar för och anordnar fritidsverksamheten möjligheter atl planera behovet av lokaler, arbetsmaterial och ledarinsatser. Grupporganisationen behöver inte utesluta möjligheterna för den enskilde deltagaren atl byta gmpp under terminen.

Ledarfrågor m. m.

Föreningars engagemang under skoldagen kan komma att medföra vissa svårigheter för föreningarna att rekrytera ledare. Föreningarna har nu sin verksamhet lill största delen förlagd till kvällslid och kan därför engagera ledare på deras fritid utan krav på ersättning för förlorad arbetsförtjänst. När däremot föreningsaktiviteterna skall läggas ut på dagtid uppstår svårigheter atl frigöra ett tillräckligt antal föreningsledare från deras ordinarie arbete. Både barnstugeuiredningen och SIA har behandlat frågan om ledarrekrytering. SIA har bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna från fritt valt arbete föreslagit att föreningsledare skall ha lagstadgad rätt till ledighet med 200 limmar om året.

Prop. 1975/76:39                                                    267

Även annan personal än föreningsledare bör engageras i de fria och frivilliga aktiviteterna för atl uppnå det övergripande målet alt knyta skola och samhälle närmare varandra. Som exempel på sädana kategorier nämner SIA lärare, övrig skolpersonal, föräldrar, skolans egna elever, fritidshemspersonal m. fl. Ett engagemang av lärare i fria aktiviteter skulle enligt SIA med bibehållet arbetstidsbegrepp komma att ställa sig så dyrbart atl del måste bli synneriigen begränsat i omfattning. Ett sätt att åstadkomma en koppling mellan lärararbete och fritidsarbele kan vara menar utredningen atl skapa kombinationsijänster lärare/ungdomsledare.

Försöksverksamheten med föreningsdriven eftermiddagsverksamhei, har som jag tidigare redovisat, i många fall givit exempel på olika metoder för ledarrekrytering. Många olika grupper har intresserats och rekryterats som ledare för denna verksamhet.

Som ersättning till dem som engagerar sig i skoldagsverksamhet föreslår SIA atl skolan betalar ersättning för förlorad arbetsförtjänst upp till en viss maximigräns. Ersättning skall täckas av de medel i förstärkningsresursen som avser fria aktiviteter.

Remissinstanserna är i stort positiva lill utredningens förslag om rätt till ledighet för föreningsledare. Samtidigt påtalas att det trots detta kommer att medföra praktiska svårigheter alt fä ett tillräckligt antal ledare under skoldagen. Förslaget om ersättning för föriorad arbetsförtjänst tillstyrks också. Några ungdomsorganisationer är tveksamma till förslaget om alt inrätta speciella tjänster som fritidspedagog/fritidsledare, vilka skall ha sin verksamhet föriagd till fria och frivilliga aktiviteter.

Enligt min mening måste kommunerna och föreningarna ha möjlighet alt lösa personalfrågorna på olika sätt. För verksamhet under skoldagen bör kommunen ersätta föreningen för kostnaderna ur försäkringsresursen. För verksamheten under den allmänna fritidsverksamheten utgår till föreningarna lokalt aktivitelsstöd. Dessutom bör kommunerna ersätta föreningarna med egna medel och de statsbidrag som jag i det följande kommer att föreslå. Föreningen avgör därefter själv pä vilket sätt föreningsledaren skall ersättas. Lokala behov och lokala möjligheter atl engagera olika personalkategorier i verksamheten för avgöra vilka insatser som blir möjliga. Det bör enligt min mening överlåtas lill föreningarna själva atl avgöra på vilket sätt de vill engagera sina ledare eller instruktören Av skilda anledningar vore del önskvärt att personer som engageras för ledamppgifter i så stor utsträckning som möjligt har erfarenheter av eller har sin huvudsakliga sysselsättning utanför skolan. Jag är medveten om alt detla har sina praktiska svårigheter. SIAis förslag om rätt till ledighet från arbetet för föreningsledare som medverkar i föreningsdriven verksamhet under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten har som jag redovisat mötts myckel positivt av remissinstanserna. Sådan rätt till ledighet är emellertid nära kopplad lill annan lagstiftning rörande arbetstagares ställning på arbetsplatsen. I avvaktan på slutligt ställningstagande till förslag rörande ar-

Prop. 1975/76:39                                                    268

betstagares medbestämmanderätt m. m. på arbetsplatsen är jag därför inte beredd att behandla frågan om rätt till ledighet för dellagande i föreningsdriven verksamhet under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten. Jag avser senare återkomma lill regeringen i dessa frågor.

Jag vill i delta sammanhang också peka på att del bland eleverna i tonårsåldern och bland hemarbetande föräldrar och pensionärer finns en stor ledarreserv. Utredningens förslag om kombinationstjänster bör enligt min mening behandlas i samband med förslag från 1974 års läramtbildnings-utredning. Jag anser att lärare bör kunna engageras i fritidsverksamheten. En annan stor gmpp av redan yrkesverksamma som ofta förbises i delta sammanhang är annan skolpersonal än lärare.

Inom kommunerna finns redan nu fritidsgårdsföreståndare och fritidsledare som med fördel kan fö delar av sitt arbete föriagt lill skolan. Detsamma gäller fritidshemmens personal. För dessa personalgrupper torde en sådan samverkan komma atl medföra förbättrade kontakter med de i fritidsgården eller i fritidshemmet inskrivna barnen och deras kamrater.

SIA föreslår att personal som är verksam inom skolan bör fö en allmän information om mål, innehåll och arbetssätt i fritidsverksamheten. Kurserna bör enligt SIA genomföras på studiedagstid och utredningen menar att medverkande från de utbildningslinjer som bedriver fritidsledar- och fritidspedagogutbildning kan med fördel engageras liksom tjänstemän från de kommunala fritidsförvaltningarna. SIA föreslår att de fritids- och föreningsledare som engageras i skolans verksamhet bör fö dels en utbildning som omfattar pedagogisk grundträning för all arbela som ledare/lärare i skolan, dels en grundlig information om samhällets mål vad gäller skolan och fritiden. Barnstugeuiredningen som också behandlar frågor om ledarutbildning anseratt föreningarna själva skall utforma utbildningsverksamheten helt utifrån egna behov och på det sätt som de själva finner är bäst.

Jag kommer, då jag i det följande behandlar fortbildning, att förorda gemensam fortbildning av all skolpersonal och av sådan personal som i sin verksamhet har anknytning till skolan.

SlAis förslag om en särskild ledarutbildning för föreningsledare har som jag redovisat mött invändningar frän framför allt organisations- och föreningslivet. Jag delar dessa invändningar och anser liksom barnstugeuiredningen att det bör ankomma på föreningarna själva att utbilda sina ledare. Jag vill i detta sammanhang erinra om atl riksdagen vid föregående riksmöte fattade beslut (prop. 1975:14, KrU 1975:9, rskr 1975:125) om en särskild utbildning av ungdoms- och fritidsledare vid folkhögskolorna. Syftet är att varje folkhögskolas planering av utbildningen skall ske i nära samråd med skolans huvudsakliga avnämargmpper, dvs. olika organisationer och föreningar. Utbildningen för härigenom mycket skiftande karaktär och inriktning och förändras i takt med utvecklingen inom organisationerna.

Prop. 1975/76:39                                                    269

Lokallrågor

SIA har i en särskild undersökning redogjort för lokalbeständet. Ett icke obetydligt antal högstadieskolor visar sig vara överbelagda, närmare en tredjedel. Undersökningen visar alt av skolorna ulan högstadium är 24 % integrerade med någon kommunal servicelokal. För högstadieskolor är silTran 52 %. Undersökningen visar också atl av antalet skolenheter utan högstadium är 13 % byggda före 1900 och 50 % före 1940. Av högstadieskolorna är 66 % byggda efter 1950, 25 % av skolbyggnader utan högstadium har byggts till efter 1960. För högstadieskolor är siffran över 50 %.

SIA anser att grundskolans lokalresurser för fria aktiviteter och den allmänna fritidsverksamheten i allmänhet är goda. Bamstugeutredningens basmodell med det utvidgade fritidshemmet lokalmässigt anknutet till LM-skolan förutsätter all skolans tillgängliga elevulrymmen kan disponeras, liksom att övriga fritidslokaler och utomhusanläggningar inom skolområdet finns alt tillgå. Fria lokaler lill föreningslivet bör ses som en del av kommunernas föreningsstöd anser utredningen.

Flera av de remissinstanser som ytlral sig över SIA, däribland många organisationer och kommuner, redovisar invändningar mot utredningens uttalanden om de lokalmässiga förutsätiningarna. Statens ungdomsråd menar alt både tillgången på lokaler och utformningen av dem är sådan att väsentliga förändringar och kompletteringar behövs. SL och SACO/SR menar atl merparten av landets skolor saknar ändamålsenliga lokaler för ett rikt utbud av olika verksamheten Kommunförbundet anser alt ett villkor för att SIAis förslag skall kunna genomföras är atl detla kan ske inom befintliga lokaler i den takt som kommunernas möjligheter lill investeringar i skolbyggnader medger. Förbundet menar att statsbidrag bör utgå för alla sådana ombyggnadsarbeten och lokalförbätlringar, som kan bli nödvändiga. Detta framhåller också ett flertal kommuner som t. ex. Kalmar, Västerås och Örebro.

Jag anser att skolans lokaler i största möjliga utsträckning måste kunna utnyttjas för alt genomföra verksamheten inom skoldagens ram. Naturiigtvis kommer verksamheten att bli beroende av vilka lokalresurser som kommer alt föreligga i kommunerna. Det blir av förklariiga skäl fråga om stora variationer mellan rektorsområden och kommuner. Kommunerna har genom mitt förslag om ett successivt införande av den samlade skoldagen möjlighet alt ta hänsyn lill en sådan faktor som lokalen Något krav på atl verksamheten skall bedrivas i skolans lokaler anser jag inte bör ställas. Jag har tvärtom understrukit alt även andra lokaler måste utnyttjas. Enligt min mening måste stor iniliativrikedom tillämpas för att finna lämpliga lokalen För atl underiätta verksamheten i och utanför skolan bör kommunerna inventera behov och tillgäng av lokaler i skolans närhet. I vissa fall kan det vara mer ändamålsenligt att bedriva både den inom skoldagen förekommande fritidsverksamheten och den allmänna fritidsverksamheten i lokaler som

Prop. 1975/76:39                                                    270

ligger utanför skolan. Enligt vad jag inhämtat upplåter 75 96 av landels kommuner kostnadsfritt någon form av lokaler till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Detta kommunala stöd anser jag vara en viktig förutsättning för alt föreningslivet skall ha möjlighet att bedriva fritidsverksamhet. I delta sammanhang vill jag också peka på de möjligheter som föreningar själva ofta har att bedriva verksamhet i egna lokalen Detta kan i sådana fall ibland fördjupa engagemanget hos deltagarna för verksamheten och för föreningen. Flertalet av landels kommuner lämnar någon form av lokalbidrag till ungdomsorganisationernas egna lokalen

Bamstugeutredningens förslag om ett utvidgat fritidshem med en lokalmässig anknytning av fritidshemmet till skolans lokaler finner jag värdefullt. Del finns för såväl fritidsverksamheten som verksamheten inom skoldagen liksom för den allmänna fritidsverksamheten slora fördelar all vinna om fritidshemmen kan anknytas till LM-skola. Eftersom fritidshemmen i stort inte har verksamhet under den obligatoriska skoldagen skulle fritidshems-personalen t. ex. kunna ingå i skolans arbetslag under den samlade skoldagen. Vidare kan fritidshemmets och skolans utrustning ofta användas gemensamt. Som anförts i propositionen om barnomsorgen bör utformningen av fritidshemmen ske efter den modell som passar del enskilda bostadsområdet och som svarar mot barnens speciella behov.

Jag räknar med atl SÖ även i fortsättningen skall ge anvisningar om och lillämpningsmodeller för hur man genom omdisponering av lokaler kan anpassa skolor, projekterade enligt äldre normer, lill gällande läroplaner och verksamhetsformer, liksom man gjorde med anledning av den nuvarande läroplanen för grundskolan. Jag är av den uppfattningen atl verksamheten och läroplanens krav måste anpassas till de lokalfömtsätiningar som gäller. Jag utgår emellertid frän att SÖ i anvisningarna även skall ta upp modeller för om- och tillbyggnader av befintliga skolbyggnader som kan tillgodose nya behov.

3.5 Samordning av de kommunala insatserna

Barnstugeutredningen liksom SIA har starkt understrukit nödvändigheten av en helhetssyn på samhällets ansvar för bam och ungdom. Frågan hur den kommunala organisationen skall användas föratt skapa en samlad planering av verksamheten och en samordning av resurserna behandlas utförligt av de båda utredningarna. SIA föreslår en modell för samarbete mellan nämnderna både centralt i kommunen och ute i distrikten. Vid sina överväganden och förslag kring den allmänna fritidsverksamheten har barnstugeutredningen haft som riktmärke att de samlade resurser som en kommun kan mobilisera för att tillgodose alla skolbarns behov av en god barnmiljö måste knytas samman till en helhet, oavsett vilken nämnd som har det enskilda huvudansvaret för de olika funktionerna i helheten. Liksom

Prop. 1975/76:39                                                    271

SIA föreslår barnstugeuiredningen atl särskilda planeringsgrupper tillskapas inom kommunernas olika delområden.

Remissinstanserna understryker starkt behovet av resursmässig och personell samordning. Några remissinstanser förordar att fritidsnämnderna görs lill obligatoriska nämnder och för ansvaret för den del av kommunernas barn- och ungdomsverksamhet där föreningslivet skall medverka. En del remissinstanser, däribland SÖ, anser alt verksamheten under fria och frivilliga aktiviteter bör sammanföras med skolans ansvarsområde. Andra, däribland socialstyrelsen, anser all del naturiiga ansvaret faller på sociala centralnämnden när del gäller barns omsorg och tillsyn. En fjärde kategori remissinstanser bl. a. kommunförbundet anser att kommunerna själva bör fö avgöra fördelningen av huvudmannaskapjet med utgångspunkt i hur man lokalt har löst samordningen.

Jag vill efter samråd med chefen för kommundepartementet anföra följande.

Det utökade kommunala ansvaret för barn- och ungdomsmiljön,som jag föreslår mot bakgrund av utredningsförslagen och remissopinionen, kommer alt förutsätta en utökad lokal samverkan. Denna kommer i kommunerna alt omfatta skolstyrelsen, sociala centralnämnden, fritidsnämnden och kulturnämnden.

Vid fördelningen av ansvaret för verksamheterna bör det bl. a. beaktas all skolstyrelsen av naturiiga skäl kommer att ha ansvaret för merparten av verksamheten under skoldagen eftersom denna till övervägande delen består av timplanebundna verksamheten Vidare bör skoldagen hållas samman med närvaroplikt för eleverna. En stor del av fritidsverksamheten kommer atl bedrivas i skolans lokaler.

Den sociala centralnämnden/barnavårdsnämnden har en belydelsfull roll i den lokala planeringen och samordningen och föreslås i prop. 1975/76i92 fö ansvaret för fritidsverksamheten liksom barnomsorgsverksamheten i övrigt. Nämnden har en viktig funktion atl fylla när del gäller att bedöma utbyggnadsbehovet av fritidshemsplatser med hänsyn tagen till bl. a. den fritidsverksamhet som ungdomsorganisationerna kan medverka i.

Fritidsnämnderna eller motsvarande i kommunerna är vanligtvis de organ som har kontakter med de lokalt arbetande ungdomsorganisationerna och folkrörelserna. 1 många kommuner har också fritidsnämnderna ansvaret för den långsikliga frilidspolitiska planeringen samt disponerar över bidrag och lokaler för fritidsverksamhet. I vissa kommuner bedriver fritidsnämnderna också viss egen verksamhet i form av t. ex. simskolor och kommunal ungdomsverksamhet samt har resurser för bl. a. fritidsinformation och sportlovsverksamhet. Eftersom föreningslivet kommer att fö betydelsefulla uppgifter i barn- och ungdomsverksamheten såväl under skoldagen som på icke skoltid är detta i sig starka skäl för fritidsnämndernas engagemang.

Kulturnämnden eller motsvarande har ansvaret för såväl kommunens kulturorganisationer som för bidragsgivningen till olika kulturaktiviteten

Prop. 1975/76:39                                                    272

Också samverkan i del utvidgade kommunala barn- och ungdomspolitiska arbetet blir därför ytterst betydelsefullt. Genom kulturnämndernas insatser kan t. ex. inriktningen av arbetet vid de kommunala kulturinslilutionerna anpassas till de behov som kommer att uppstå såväl under skoldagen som i den allmänna fritidsverksamheten. Bibliotekens öppettider och service kan t. ex. behöva förändras. Andra kuliurpolitiska åtgärder kan gälla utbudet av kulturprogram eller bestå i att förmedla kontakter mellan lokala kulturarbetare och fritidsverksamheten.

Del finns enligt min mening inga självklara och enkla lösningar pä hur ansvaret skall fördelas och hur samordningen skall ske på nämndnivå inom kommunerna. Såväl sammanhållet som delat ansvar kan ha sina fördelar. Inom den samlade skoldagen kan man dock svårligen dela ansvaret mellan olika typer av huvudmän. Skolstyrelsen bör mot bakgmnd av vad jag nu anfört vara huvudman för verksamheten inom den samlade skoldagen. Den allmänna fritidsverksamheten är inte på samma sätt i sin verksamhet direkt integrerad med en starkt nämnd/styrelseanknuten verksamhet. Olika lösningar finns företrädda bland kommunerna. Enligt min mening bör kommunerna själva fö ta ställning lill huvudmannaskapsfrågan för den allmänna fritidsverksamheten. Oberoende av var ansvaret ytterst läggs är, enligt min uppfattning, samarbeiet mellan nämnderna och dess personal viktigt för atl kunna lösa dessa frågor enligt den helhetssyn och den samverkan med föreningslivet, som de båda utredningarna så starkt betonat och som jag delar.

När det sedan gäller de planerings- och samordningsorgan som centralt och regionalt föreslås finnas i kommunerna enligt de båda utredningarna, vill jag peka på atl del i flera kommuner finns samarbelsformer som mer eller mindre överensstämmer med de föreslagna modellerna och som är väl inarbetade och som man från resp. kommun har goda erfarenheter av. Detta talar enligt min mening för alt kommunerna själva bör söka sig fram till de lösningar som bäst överensstämmer med de behov och önskemål, som föreligger lokalt. Jag finner det emellertid viktigt atl kommunerna inrättar samarbetsorgan för planering av insatserna för barn- och ungdomsverksamheten.

Frågan om samarbetet mellan de olika nämnderna hänger samman med den övergripande kommunala planeringen av fritidsinsatser i kommunen. Enligt barnstugeutredningen skall barnavårdsnämnd tillse atl del för kommunfullmäktige framläggs en plan som omfattar både allmän fritidsverksamhet och fritidshemsverksamhet.

Jag vill här erinra om all del enligt förslag i prop. 1975/76:92 skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för barnomsorgen.

Jag anser del vara en fördel om kommunerna som planeringsunderlag för sitt övergripande ansvar i den allmänna fritidsverksamheten, i anslutning till planen om barnomsorg, upprättar en plan som beskriver hur samordning

Prop. 1975/76:39                                                    273

skall ske mellan kommunens egna resurser, fritidshemmets resurser, föreningslivets insatser m. m. En sådan plan bör dock i motsats till planen om barnomsorgens utbyggnad inte vara obligatorisk. Den kommunala planeringen bör enligt min mening samordnas i god tid innan verksamheten skall starta. Detta kan innebära alt föreningslivet, företrädare för skolan, de sociala myndigheterna och fritids- och kulturiivet m. fl. i olika kommundelar inbjuds till information och gemensamma överiäggningar om den kommande verksamheten. Även möjligheterna att skapa allsidighet i verksamheten bör enligt min mening diskuteras vid sådana tillföllen. Vidare bör man inventera behovet av och tillgången på lokaler i skolan och inom kommundelen (bostadsområdet). Som jag i det följande kommeratt närmare redogöra för föreslär jag ett särskilt statsbidrag för den allmänna fritidsverksamheten. Innan detla bidrag fördelas bör föreningslivet ha möjlighet atl delta i planeringsarbetet. Delta bör t. ex. kunna ske genom utarbetande av någon form av fritidsplan.

3.6 Vissa statsbidragsfrågor m. m.

Jag har i det föregående förordat en ökad satsning frän samhällets sida i vad avser omsorgen om skolbarnen under den obligatoriska skoldagen och i de allmänna fritidsverksamheterna. För atl kunna tillgodose behovet av differentierade verksamheter och för att kunna ge möjligheter lill ett rikl verksamhetsutbud erfordras ett ökat statligt stöd.

För annan verksamhet under skoldagen än undervisning och motsvarande utgår f n. ca 200 milj. kn i statsbidrag. Däri inräknar jag då nuvarande statsbidrag för fritt valt arbete, viss del av resurslimmarna på högstadiet och frivillig musikundervisning samt vissa delar av de medel som utgår ur anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet.

De statliga resurserna har hittills kompletterats med kommunala medel för särskilda ändamål. Den stora kommunala insatsen utgör stödet till ungdomsorganisationer i form av kontant stöd som under 1975 har beräknats lill ca 227 milj. kn Nettokostnaden för fritidsgårdsverksamheten har dessutom beräknats till ca 220 milj. kn En annan stor insats från kommunerna är den kommunala musikskolan som kan beräknas till ca 150-160 milj. kr. per år. För insatser i samband med fritt vall arbete beräknas kommunerna göra insatser med omkring 20 milj. kn per ån. Kom munernas del av insatserna för särskilda åtgärder på skolområdet kan beräknas till ca 15 milj. kn Redan nu driver flera kommuner rastverksamhel och eftermiddags- eller fritidsverksamhet efter skoldagens slut. Dessa kostnader har inte beräknats. De kommunala kostnaderna för aktiviteter under skoldagen varierar mellan kommunerna, varför det inte går atl göra några generella antaganden om insatserna per elev i grundskolan.

För den föreningsdrivna verksamheten utgår i dag betydande belopp till dels ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, dels lokala verksam-

18 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    274

hel. Statliga bidrag utgår med över 60 milj. kr. för innevarande budgetår.

Som jag tidigare nämnt bör ytteriigare statsbidrag utgå för de nya insatser under skoldagen och i den allmänna fritidsverksamheten.

För insatser under skoldagen bör medel utgå ur det statsbidrag kommunema erhåller för driften av grundskolan. Jag återkommer till denna fråga dä jag behandlar grundskolans statsbidragssystem m. m.

Beträffande insatser under den allmänna fritidsverksamheten vill jag anföra följande.

Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgår enligt förordningen (1971:388) om statsbidrag lill ungdomsorganisationer (omtryckt 1975:466). Berättigade till statsbidrag för lokal verksamhet är dels de ungdomsorganisationer som erhåller bidrag under anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m., dock med undantag för de organisationer som är samarbetsorgan för andra organisationer, dels Sveriges riksidrottsförbund och vissa övriga organisationer med organisationssiöd från nionde huvudtiteln. Statsbidragen fördelas mellan organisationernas lokalavdelningar i förhållande till antalet bidragsberätligade sammankomster. Med sådan sammankomst förstås en av lokalavdelning planerad och anordnad sammankomst med minst 5 deltagare i åldern 12-25 är som varat minst en timme och vid vilken verksamheten varit av sådan art och inriktning att den enligt av SÖ meddelade bestämmelser berättigar till bidrag. Bidraget utgår med det belopp som regeringen beslutar om.

Barnstugeutredningen har föreslagit att statligt stimulansbidrag som skall utgå till lokal barn- och ungdomsverksamhet pä fritidsområdet i syfte atl ge organisationerna möjlighet till ökade insatser avseende åldersgrupperna 7-11 än Bidraget föreslås utbetalas till kommunerna och baseras på antalet barn i åldrarna 7-11 är i kommunen. Bidraget är avsett alt disponeras för stöd och stimulans till föreningslivels verksamheter i såväl traditionell kvällsverksamhet som i eftermiddagsverksamhet. Där föreningslivet inte är representerat eller av andra skäl inte är berett åla sig ett ansvar för verksamheter bland de aktuella åldersgrupperna skulle delar av stödet kunna disponeras för egen kommunal fritidsverksamhet. Utredningen föreslår att ett åriigt statligt bidrag beräknas på 50 kr. per barn vilket skulle innebära ett statsbidrag av totalt ca 27,5 milj. kr. per år. De kommunala bidragen till fritidsverksamheten bland bam och ungdom även omfattande åldrarna 7-11 år har stor omfattning och har under senare år ökat i omfattning. Utredningen har förutsatt att kommunerna även framledes kommer alt öka sitt stöd till de lokala föreningarnas arbete.

SIA har för sin del föreslagit ökade förstärkningsresurser i grundskolan för verksamhet efter den obligatoriska skoldagen. Utredningen har beräknat kostnaderna härför till ca 50 milj. kn per ån Som jag redan framhållit bör insatserna för en ökad fritidsverksamhet bland barn i skolåldern samordnas i enlighet med de riktlinjer som här förordats, och som innebär en satsning på framför allt den föreningsdrivna verksamheten. Det är då naturiigt alt

Prop. 1975/76:39                                                    275

även de av SIA föreslagna ökade resurserna för skolbarnens fritidsverksamhet beaktas i det sammanhanget.

Remissinstanserna har haft olika uppfattningar om barnstugeutredningens förslag. Flera remissinstanser som socialstyrelsen, socialutredningen och kommunförbundet uttalar sitt stöd till utredningens förslag. Flertalet ungdomsorganisationer har ställt sig kritiska till att bidraget skulle utbetalas lill kommunerna. Man önskar i stället att bidraget utbetalas till riksorganisationerna i likhet med vad som nu gäller för aktivitetsstöd för åldersgrupperna 12-25 är. Liknande synpunkter har framförts av bl. a. LO och ABF. Ungdomsorganisationerna har uttalat vissa farhågor för att bidragen om de utbetalas via kommunerna kommer att bakas in i kommunernas ordinarie budget. Vidare hävdar man alt principen atl statligt stöd till föreningslivet skall gå genom riksorganisationerna ger garantier fören likformig behandling i olika kommuner. Man framhåller också att ett sådant bidragssystem skulle medge en större kontinuitet i organisationernas planeringsarbete. Behovet av ett ökat ekonomiskt stöd lill föreningslivet har under-strukits av ett antal remissinstansen

Som jag tidigare betonat är behovet av ökad samhällelig satsning på barns fritidsaktiviteter omfattande. Garantier måste också skapas för att det samhälleliga stödet när det gäller fritidsaktiviteter som organiseras av föreningslivet verkligen kommer organisationernas verksamhet till godo. Det är vidare angeläget att stödet till ungdomsorganisationerna görs sä enkelt som möjligt. Samtidigt är det av vikt alt olika stödformer samordnas. Mycket talar för att kommunerna vore lämpligaste instans atl fördela aktuella medel i enlighet med bamstugeutredningens förslag. Samtidigt finner jag ungdomsorganisationernas synpunkter beträffande likformig behandling i olika kommuner och kontinuitet i organisationernas planeringsarbete tungt vägande. Jag har funnit atl övervägande skäl talar för en samordning av det av barnstugeutredningen föreslagna bidraget beträffande åldrarna 7-11 är med det akti viietsbidrag som i dag utgår för organisationernas lokala verksamhet bland ungdomar i åldrarna 12-25 år. Jag förordar sålunda att statligt bidrag skall utgå till ungdomsorganisationerna för fritidsverksamhet bland barn i åldrarna 7-11 år efter samma principer som nuvarande bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Dessa regler bör gälla fr. o. m. 1977/78. Vidare räknar jag med en viss ökning av stödet per sammankomst.

Godtas mitt förslag om sänkning av den nedre åldersgränsen kommer bidragsgivningen att gälla verksamhet bland ungdomar mellan 7 och 25 är. Det kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt att använda samma bidragsform för aktivitet bland vitt skilda åldersgruppen Verksamheten bland äldre föreningsungdomar bedrivs många gånger på helt andra villkor än de som gäller för de yngres aktiviteter och skulle sannolikt främjas av att samhällsstödet var utformat på annat sätt. I detta sammanhang kan erinras om den nyligen sänkta myndighetsåldern och del förhållandet att familjebildningen sker i lägre åldrar än tidigare samt att eU allt större

Prop. 1975/76:39                                                    276

antal ungdomar tillbringar tonåren i utbildning i stället för förvärvsarbete. Enligt min mening är del mot denna bakgrund motiverat med en översyn av den övre åldersgränsen i bidragsreglerna för del statliga stödet till lokal ungdomsverksamhet. Översynsarbetet bör genomföras i nära samarbete med berörda ungdomsorganisationer. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.

För att garantera ett tillfredsställande utbud av fritidsverksamhet efter skoldagen i alla kommuner och olika kommundelar bör utöver lokalt aktivitelsstöd ytteriigare medel ställas till förfogande, som ett komplement till det lokala aklivitetsstödel och kommunernas egna insatser. Till skillnad mot vad som gäller för lokalt aktivitelsstöd bör kommunen bli mottagare och ansvarig för fördelningen av erhållet bidrag. Bidraget, som bör utgå generellt, bör utgå per elev i kommunens grundskolor. Detla bör disponeras för stöd och stimulans till föreningslivets verksamhet i den allmänna fritidsverksamheten. I det fall där föreningslivet inte är representerat eller där man inom föreningslivet inte är beredd atl åta sig ett ansvar för verksamheter kan det bli aktuellt att disponera delar av stödet till kommunal fritidsverksamhet. Liksom barnstugeutredningen anser jag atl en sådan användning av stödet bör ses endast som en övergångsform i de områden där föreningsliv saknas. Det bör vara en strävan från kommunens sida att också i sådana områden söka kontakt med föreningslivet. För att fö med föreningslivet i verksamheten är det viktigt att dessa kommer med redan i planeringsarbetet. Jag beräknar bidraget till 25 milj. kn fn o. m. budgetåret 1977/78. I fråga om ytteriigare insatser avser jag återkomma till regeringen i samband med de åriiga ställningstagandena till förslag till statsbudget.

Jag utgår från att kommunerna även i framtiden kommer att anslå medel för verksamhet bland ungdomsorganisationer och föreningsliv.

Frågor rörande utbetalning och redovisning m. m. av statsbidraget för allmän fritidsverksamhet avser jag att återkomma till i samband med budgetpropositionen för år 1977/78.

Ungdomsorganisationerna kommer, utifrån vad jag förordat, att fö nya och stora uppgifter i samverkan med skolan. Föreningslivet kommer över huvud tagel att spela en mycket betydelsefull roll i den lokala ungdoms-och fritidspolitiken. De lokala föreningarna kommer därför att behöva ökat stöd och stimulans från sina riksorganisationer Detta gör att statsmakternas kontakter med ungdomsorganisationerna måste öka. Jag anser att statens ungdområd bör ha en central uppgift i detta sammanhang. Ungdomsrådet har redan ett nära samarbete med ungdomsorganisationerna och kontakter med dem som lokalt är ansvariga för fritidspolitiken i de flesta kommuner.

Inom kommundepartementet pågår i samråd med folkrörelserna och övriga departement ett allmänt översynsarbete angående relationerna mellan samhället och folkrörelserna. Syftet är att klargöra förutsättningarna för folkrörelsernas arbete i framtiden.

Prop. 1975/76:39                                                    277

Statens ungdomsråd har i flera olika sammanhang tagit upp frågan om en översyn av rädets organisation och verksamhet. Detla har skett mot bakgrund av att de uppgifter som rådet anförtroddes i samband med omorganisationen år 1970 nu i det närmaste har fullföljts. I en framställning i december 1973 har rådet fört fram en begäran om särskild översyn och samma fråga aktualiserades ånyo i anslagsframställningen för budgetåret 1976/77.

Med anledning av ungdomsrådets framställningar vill jag erinra om vad chefen för utbildningsdepartementet framhöll i 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1, bil. 10, s. 57) beträffande ungdomsrådets uppgiften En central del av rådets verksamhet angavs där vara att fungera som kontakl-och samrådsorgan mellan ungdomsorganisationerna och staten. Genom alt förmedla de åsikter som finns bland ungdomsorganisationerna kan rådet påverka de statliga insatserna på ungdoms- och fritidsområdet. Detta sker i första hand genom informations- och kontaktverksamheten och genom alt rådet är remissorgan i ungdomspolitiska frågor.

Statens ungdomsråd skall också fungera som ett verkställande organ i olika frågon Rådet genomför en betydelsefull försöksverksamhet och fördelar sedan några år medel till upplysningsverksamhet i alkohol- och narkoti-kafrägon Fn o. m. innevarande budgetår har rådet lill uppgift atl fördela bidrag till ungdomsorganisationernas försöks- och utvecklingsarbete. I budgetprop för är 1976/77 (prop. 1975/76:100 bil. 10) föreslås au från SÖ till statens ungdomsråd överförs uppgiften att fördela statsbidragen till ungdomsorganisationernas centrala och lokala verksamhet.

Den utveckling av ungdoms- och fritidsverksamheten som jag förordar innebär alt statens ungdomsråd för nya arbetsuppgifter och en mera central roll i insatserna för ungdomens föreningsliv. Likaså ökar också betydelsen av ungdomsrådets informations- och kontaktverksamhet. Enligt min mening finns goda förutsättningar för en vidareutveckling av ungdomsrådets arbete enligt de riktlinjer som nu gäller för verksamheten. En närmare precisering av arbetsuppgifterna kan göras med utgångspunkt från rädets egna förslag i de åriiga anslagsframställningarna. Med hänsyn härtill anser jag det inte nödvändigt alt f. n. aktualisera en sådan översyn av organisation och arbetsuppgifter som ungdomsrådet föreslagit.

I ungdomsrådet ingår f, n, företrädare från olika ungdomsorganisationer samt för socialstyrelsen, statens kulturråd och Svenska kommunförbundet. Med hänsyn till den nya roll som rådet kommer att ha avser jag att föreslå regeringen att antalet ledamöter utökas så att även en företrädare för SÖ bereds plats.

Prop. 1975/76:39                                                     278

4 Kontakten mellan skola och arbetsliv m. m. 4.1 Arbetslivsanknytning m. m. i grundskolan

SIA har funnit det angelägel alt studera den gmpp ungdomar som inte påbörjar någon utbildning i gymnasieskolan. För ett fötal elever i gmndskolan, främst på högstadiet, är vanlig skolundervisning och skolgång svår att genomföra menar utredningen. I första hand är svårigheterna av social art. Skolans möjligheter att hjälpa dessa elever är begränsade. Deras skolgång kännetecknas av hög frånvaro och en negativ inställning till skolan. Utredningen finner bl. a. mot bakgmnd härav att del är angeläget alt särskilda insatser görs för att förstärka och förbättra studie- och yrkesorienteringen (syo) inom gmndskolan. Förstärkningen bör bl. a. innefatta utökad praktisk yrkesorientering. De elever som avser att utbilda sig inom de mer utpräglat yrkesinriktade linjerna och som känner sig osäkera i fråga om sitt studieval bör beredas ökade möjligheter att praktisera och göra studiebesök både på arbetsplatser och på aktuella linjer i gymnasieskolan för att bekanta sig med den verksamhet som de avser att välja. För de extremt skoltrötta eleverna bör en viss del av utbildningen kunna fullgöras i form av praktik inom en yrkessektor inom vilken en fortsatt utbildning kan bli aktuell. För en stor grupp ungdomar som inte påbörjar studier i gymnasieskolan är en fortsatt studie- och yrkesorientering nödvändig. Ansvaret för dessa ungdomars vidare utbildning och yrkesval synes vara otillräckligt förankrat hos olika institutioner i samhället. Utredningen föreslär därför att, innan ansvarsfrågan helt har lösts i samverkan med övriga myndigheter, skolan åläggs uppgiften att följa upp samtliga elever efter grundskolans slut under en viss tidsperiod. Förslagsvis skulle denna period omfatta två än Då de nuvarande syo-funktionärema på gmndskolans högstadium och på gymnasieskolan inte helt kan belastas med denna krävande arbetsuppgift föreslås att syo-organisationen inom skolväsendet förstärks med en elevkonsulent vid varje intagningsnämnd.

Utredningens förslag om särskilda insatser inom studie- och yrkesorienteringen för utsatta elevgmpper och åläggande för skolan att följa samtliga elever efter grundskolan under två år har tillstyrkts av remissinstanserna. Således anser t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) det naturiigt att skolstyrelsen och länsarbetsnämnden i samverkan ansvarar för genoinföranaei av den uppföljande verksamheten samt vid behov också samarbetar med eventuellt andra berörda myndigheten

För egen del vill jag anföra följande. Jag har i fråga om arbetsformer och arbetssätt i gmndskolan förordat att undervisningen i ökad utsträckning inriktas mot praktiska och laborativa arbetsformer och att undervisningen knyter an till elevernas verklighet. Ett sätt att nå verklighetsanknytning är kontakter med arbetslivet som kan ske såväl i undervisningen som i form av arbetslivserfarenhet. Genom att ungdomarna befinner sig längre tid i utbildning än tidigare finns enligt min mening behov av en ökad kontakt

Prop. 1975/76:39                                                    279

med arbetslivet redan under utbildningstiden. I dag sker denna i huvudsak genom studie- och yrkesorientering som bl. a. innehåller praktisk yrkesorientering samt studiebesök. Ytteriigare åtgärder är nödvändiga för att ge alla elever en tillfredsställande erfarenhet av arbetslivet.

Studie- och yrkesorienteringen, som reformerades 1971 (prop. 1971:34, UbU 197li2l, rskr 1971i214) och infördes som försöksverksamhet i gmndskolan och gymnasieskolan fr. o. m. läsåret 1973/74 i sin förändrade form, skall svara mot elevens krav på och behov av en allsidig orientering om utbildning, förhållanden i yrken och på arbetsmarknaden samt samhällets utbildnings- och arbetsmarknadspolitik och de bedömningar och värderingar som styr denna. Den skall medverka lill alt eleven utvecklar sin personlighet, sina anlag och intressen i syfte alt finna en utbildningsväg eller ett yrke som ger möjlighet till såväl personlig tillfredsställelse som inväxande i vuxenlivet och skall därvid motverka traditionsbundna studie- och yrkesval-som beror på sociala och könsmässiga faktoren Studie- och yrkesorienteringen bör ses som en länk som förenar skolan och arbetslivet. I likhet med LO anser jag att alla de arbetslivskontakter som eleverna har insprängda i undervisningen bör ha som syfte att ge praktisk arbetslivsorientering. De kontakter med arbetslivet som obligatoriskt ingår i undervisningen liksom andra arbetslivskontakter måste därför av skolan uppfattas som en värdefull pedagogisk resurs av stimulerande och motiverande betydelse för eleverna.

SÖ har regeringens uppdrag att utvärdera den nya organisationen för studie- och yrkesorientering i skolan och fortlöpande redovisa erfarenheter. Del är enligt min mening angeläget att SÖ i anslutning till detta arbete analyserar de faktorer i utbildningen och undervisningen som snedvrider valet av utbildning och yrke efter grundskolan. Inte minst viktigt är det all analysera vilka faktorer som ligger bakom den sneda könsfördelningen i olika delar av utbildningen i såväl grundskolan som gymnasieskolan. Att komma till rätta med denna fråga, liksom med de faktorer som bidrar lill socialt betingade val över huvud taget saml att pä alla sätt söka kompensera olika former av handikapp är några av de mest angelägna åtgärderna de närmaste åren. SÖis könsrollsprojekt har nyligen redovisat förslag om studie-och yrkesorientering. Förslaget behandlas f n. inom SÖ.

Sedan budgetåret 1974/75 bedrivs försöksverksamhet med uppsökande studie-och yrkesorientering. Budgetåret 1975/76 bedrivs enligt uppgift sådan försöksverksamhet i omkring 50 kommuner. Förde kommuner som deltar i försöksverksamheten gäller de generella anvisningarna för syo-verksam-heten. I försöksverksamheten skall särskilt beaktas behovet av åtgärder för den grupp ungdomar som inte söker fortsatt utbildning efter grundskolan eller som inte fullföljer sin utbildning i grundskolan eller gymnasieskola. Åtgärderna skall syfta till att förebygga ungdomarnas framtida sysselsätt-ningssvårigheler och sociala problem.

För alt öka dessa insatser, som enligt vad jag har inhämtat givit positiva

Prop. 1975/76:39                                                    280

erfarenheter, räknar jag ytteriigare medel för uppsökande studie- och yrkesorientering budgetåret 1916/11. Antalet grundbelopp för den uppsökande försöksverksamheten bör fördubblas. Jag återkommer lill denna fråga då jag behandlar anslaget Bidrag till studie- och yrkesorientering i del följande. Enligt min mening ger en sådan verksamhet bättre effekter än de av SIA föreslagna elevkonsulenterna vid intagningsnämnderna, bl. a. genom att dessa medel kan knytas till kommunens skolväsende och därmed även till kommuner som saknar gymnasieskola. Jag återkommer i det följande till skolstyrelsernas ansvar beträffande elever som inte går vidare till gymnasieskolan.

SIA menar att den praktiska arbetslivsorienteringen bör förstärkas för de elever som avser att utbilda sig inom de mer yrkesinriktade gymnasielinjerna och som är osäkra om sitt val. Enligt min mening bör den praktiska arbetslivsorienteringen i grundskolan förstärkas för alla elever för att ge dem kunskaper om och insikter i arbetslivets villkor. Det är viktigt att den betraktas som en del av utbildningen för alla elever. Därmed bibehålles den grundläggande principen att eleverna skall fö en gemensam utbildning. Flera remissinstanser, bl. a. SAF och LO, hävdar atl skolans kontakter med arbetslivet bör förbättras och byggas upp pä ett systematiskt sätt. Jag delar den uppfattning som framkommit vid remissbehandlingen, nämligen atl en översyn behöver göras av den praktiska yrkesorienteringen pä grundskolans högstadium. LO anser att den praktiska yrkesorienteringen mer än f. n. bör inriktas mot arbetslivsorientering. Studie- och yrkesorienteringen bör breddas till att som ett led i skolans samhällsorientering även ge en allmän orientering om olika förhållanden och faktorer som präglar en arbetsmiljö t. ex. kunskaper om lagar, avtal, överenskommelser, facklig verksamhet och om partsförhållandena på arbetsplatserna. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att göra denna översyn.

En sådan översyn bör bl. a. innefatta förslag om den praktiska arbels-livsorienteringens längd, former, innehåll och föriäggning under utbildningstiden. Det bör vara möjligt att ha ett system med praktisk artsetslivsorien-tering som är flexibelt både i fråga om längd och föriäggning i tiden. Detta bör vara en möjlighet för alla elever. Inte minst viktig är en sådan möjlighet för elever som efter grundskolan avser att bedriva studier på gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjen Den praktiska arbetslivsorienteringen är för många av dessa elever en av de fö kontakterna med arbetslivet under de är de befinner sig under utbildning. Följaktligen måste enligt min mening arbetslivskontakterna vidgas i jämförelse med dagsläget. Samtidigt som jag vill framhålla att en sådan utveckling av skolan är nödvändig, är jag medveten om att detta kan komma att stöta på en mängd svårigheter både vad gäller att skaffa utrymme i undervisningen och att få arbetslivet att i än större utsträckning la emot ungdomar under utbildning. Det kommer att fordra ett nära samarbete mellan skola, arbetsförmedling, företag och fackliga organisationer.

Prop. 1975/76:39                          j, ./                     281

I fråga om innehållet är det av stor betydelse alt den praktiska arbetslivsorienteringen, förutom att göra eleven medveten om arbetslivets villkor, lar upp frågor till behandling som rör demokratifrågorna i arbetslivet, fackföreningarnas roll, arbetsmiljön i stort och olika hälsorisker i arbetslivet samt kontakter och relationer mellan olika grupper av anställda. För atl fö en allsidig belysning av dessa frågor är det nödvändigt vid genomförandet av den praktiska arbetslivsorienleringen atl olika parter pä arbetsmarknaden deltar i denna del av utbildningsprocessen. Detta gäller såväl planering som genomförande och uppföljning av den praktiska yrkesorienteringen.

Vid översynen bör också beaktas problem med flickors och pojkars val av praktisk yrkesorientering. Även här har i SÖ:s könsrollsprojekt presenterats förslag för att komma till rätta med de från könsrollssynpunkt sneda valen. Jag utgår från att SÖ, efter sin behandling av rapporten, inkommer till regeringen med förslag till sädana åtgärder som verket anser vara påkallade och som fordrar statsmakternas ställningstaganden. Jag vill i detta sammanhang understryka syftet med arbetslivsorienteringen är att låta eleven fö inblick i och viss erfarenhet av arbetslivets problem och villkor, samtidigt som den bör utgöra viss vägledning inför framtida yrkesval. En sådan uppläggning kan ge mer av allmän arbetslivskunskap än en pryoperiod koncentrerad på ett yrke. Del är emellertid också nödvändigt atl skolan ser till att både flickor och pojkar också får kontakt med den del av arbetslivet som de normalt hittills inte har valt.

Mot bakgmnd av att studie- och yrkesorienteringen fyller en viktig funktion inför ungdomarnas val av verksamhet efter gmndskolan bör i översynen också ingå överväganden om hur man i årskurs nio, före valet av utbildning i gymnasieskolan, kan föriägga ett längre sammanhängande block av studie-och yrkesorientering och praktisk arbetslivsorientering i undervisningen. Genom en sådan koncentration skulle sannolikt positiva erfarenheter vinnas i form av ökad motivation och medvetenhet som studie- och yrkesvalets betydelse. Enligt min mening är del viktigt att elevema redan före gmndskolans slut får en sä god kontakt med arbetsförmedlingen atl val av utbildning eller arbete efter grundskolan har förutsättningar att bli ett positivt val. Detla kan fordra en översyn av nuvarande samarbete mellan skola och arbetsförmedling. Det är också väsentligt atl det finns ett tillräckligt antal platser ute i arbetslivet för den praktiska arbetslivsorienteringen.

Översynen bör ske i samarbete med arbetsmarknadens parter och arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag avser återkomma i denna fråga efter det att översynsarbetel har gjorts.

4.2 Uppföljning av grundskoleelever

Som jag tidigare har redovisat övergår flertalet av de ungdomar som lämnar gmndskolan till studier i gymnasieskolan. En mindre del tar någon form av förvärvsarbete, ofta med sikte på att senare återgå till studierna. Ytteriigare

Prop. 1975/76:39                                                    282

några ungdomar går varken vidare till studier eller lill förvärvsarbete. Den senare gruppen ungdomar har i dag betydande svårigheter på arbetsmarknaden. Arbetslöshetsstatistiken visar atl ungdomar som inte har någon yrkesutbildning är arbetslösa i större utsträckning än ungdomar som har en minst ettårig yrkesutbildning. Enligt min mening är del nödvändigt att alla ungdomar som lämnar grundskolan får en effektiv hjälp inför fortsalt utbildning eller inför inträdet på arbetsmarknaden. Särskilda åtgärder behöver sättas in för alt hjälpa de ungdomar som inte går vidare frän grundskolan lill gymnasieskolan. Sådana åtgärder behövs även för ungdomar som avbryter sina studier i gymnasieskolan. En första förutsättning för att samhället aktivt skall kunna ge ungdomarna den hjälp de behöver är ett system för fortsatta kontakter bl. a. i form av fortsatt studie- och yrkesorientering efter grundskolan.

SIA har föreslagit atl skolan skall följa ungdomarna under två år efter grundskolans slut. Förslaget har vunnit stöd hos remissinstanserna. En arbetsgmpp inom utbildningsdepartementet, gymnasieskolegruppen, har i en rapport (Ds U 1975:18) Utbildning m. m. för 16-19-åringar föreslagit åtgärder för atl följa ungdomar i nämnda åldersgmpp.

Skolan har redan enligt skollagen det primära utbildningsansvaret för dessa ungdomar. Detta ansvar från skolans sida anser jag vara naturiigt mot bakgrund av all gymnasieskolans uppbyggnad och dimensionering har anpassats för att alla ungdomar skall kunna få en utbildning efter grundskolan. Även om gymnasieskolan är en frivillig utbildningsform för inrättandet av gymnasieskolan ses som ett uttryck för att samhället har ansvaret för alla ungdomars utbildning även efter den obligatoriska skolan. Delta har också kommit till uttryck i 2 § skollagen där del sägs bl. a. alt kommunerna skall främja åtgärder i syfte atl bereda ungdom undervisning i gymnasieskola. Denna uppföljning måste för alt bli effektiv och för att kunna kombineras med lämpliga insatser ske i nära samverkan med andra myndigheter, främst den lokala arbetsförmedlingen och de sociala myndigheterna.

Jag vill här erinra om vad sysselsäliningsulredningen (SOU I975i90) anfört, nämligen att arbetsförmedlingen mellan berörda myndigheter, arbetsförmedling, skolan och den kommunala socialförvaltningen får successivt prövas och anpassas till de lokala förhållandena. Det finns skäl atl understryka just behovet av en viss röriighet i organisationen.

Syftet med uppföljningen är atl ge alla ungdomar en möjlighet till arbete eller utbildning. För skolans del bör uppföljningen därför innebära atl skolstyrelserna kontinueriigt håller sig informerade om vilka ungdomar som behöver särskild hjälp och stimulans. Var och en som inte studerar eller har arbete bör sökas upp för personlig kontakt. Den personliga kontakten bör syfta till att i samverkan med eleven utröna om intresse och möjlighet finns för någon form av utbildning - inom gymnasieskolan, i arbetsmarknadsutbildning eller i internutbildning - samt om han/hon har personliga problem av den art som motiverar speciell hjälp. Skolan behöver härvid

Prop. 1975/76:39                                                    283

hålla en kontinueriig kontakt med sociala centralnämnden eller motsvarande i kommunen och den lokala arbetsförmedlingen. I de fall det blir aktuellt att söka arbete eller arbetsmarknadsutbildning bör det ankomma pä skolan att kontakta den lokala arbetsförmedlingen som i sin tur bör överta ansvaret för atl hälla kontakt med eleven. Behövs hjälp med personliga problem bör skolan förmedla kontakt med de myndigheter som kan ge hjälp i det enskilda fallet. Närmare föreskrifter om skolstyrelsernas åligganden ifråga om uppföljningen bör kunna meddelas av regeringen. Den här förordade uppföljningen överensstämmer med vad gymnasieskolegmppen föreslagit.

Som nämnts bör skolan, i varje fall då det är aktuellt för eleven att söka arbete, kontakta den lokala arbetsförmedlingen för vidare åtgärd. Sådan kontakt skall givetvis även las om individen i fråga kan tänka sig någon form av arbetsmarknadsutbildning. Ansvaret för fortsatta åtgärder, t. ex. arbetsmarknadsutbildning bör därefter åvila arbetsförmedlingen till dess arbete har kunnat ordnas. Det som skiljer arbetsförmedlingens roll i det här skisserade systemet från vad som gäller i dag är att det bör ankomma på arbetsförmedlingen atl ha ansvaret för att en kontinueriig kontakt upprätthålls med ungdomarna tills arbete har kunnat ordnas. På initiativ av sysselsättningsutredningen har en försöksverksamhet med särskild arbetsförmedling m. m. för ungdomar under 20 år startats på fem orter, nämligen Halmstad, Karistad, Skellefteå, Söderhamn och Södertälje. I försöksverksamheten skall man dels bereda sysselsättning i form av arbete eller utbildning ål ej sysselsatta ungdomar under 20 år på försöksorterna, dels studera problemen vid övergången mellan utbildning och arbetsmarknad. Enligt vad som tidigare har anmälts för riksdagen (prop. 1975/76:25), har en liknande försöksverksamhet startats på ytterligare ett antal orter. Den roll som arbetsförmedlingen här föreslås spela vid uppföljningen av den tidigare nämnda gruppen av 16-19 åringar ligger i linje med den nämnda försöksverksamheten.

Den här föreslagna uppföljningen kan för skolans del redan anses ingå som en del av studie- och yrkesorienteringen. Detta gäller i speciellt hög grad i de kommuner som har försöksverksamhet med uppsökande verksamhet. Del finns också enligt vad jag har erfarit länsskolnämnder och enskilda skolstyrelser som har liknande verksamheter. Erfarenheterna är positiva. Det är angelägel att uppföljningen systematiseras pä det sätt som jag nyss förordat. Denna systematiska uppföljning bör starta med de ungdomar som inte går vidare till gymnasieskolan samt de ungdomar som avbryter studierna i gymnasieskolan. De kommuner som deltar i försöksverksamheten med uppsökande studie- och yrkesorientering bör bedriva verksamheten i huvudsak enligt de riktlinjer jag nyss förordat.

Jag vill i detta sammanhang erinra om all gymnasieskolegruppen i sitt förslag tagit upp de problem som i dag möter de ungdomar som inte går vidare till gymnasieutbildning. För att bättre anpassa gymnasieskolans utbildning till ungdomars önskemål och förutsättningar föreslås, vid sidan

Prop. 1975/76:39                                                     284

av den vanliga gymnasieutbildningen, ett system med kortare yrkesinriktade kurser. Betänkandet remissbehandlas f. n.

4.3 Övergång från grundskola till gymnasieskola

SIA framhåller att den ömsesidiga informationen mellan grundskolan och gymnasieskolan lämnar en del övrigt att önska. Eleverna från grundskolan känner sig ibland dåligt informerade om gymnasieskolan. Gymnasieskolan skulle besparas många problem om den själv utformade och genomförde en sådan information. Informationen till föräldrar bör på samma sätt som till eleverna ges pä ett både lättfattligare och mera konkret sätt. Även här gäller att gymnasieskolan själv ger den bästa informationen.

Nuvarande intagnings för fa rande innebär för vissa elever stora svårigheten Detla gäller främst de elever som har svårt att finna ett utbildnings- och yrkesmässigt alternativ till den studieväg som utgör deras förstahandsval. Utredningen föreslår flera åtgärder bl. a. försöksverksamhet med preliminära intagningsbesked under mars månad som kan ligga till grund för ett förhandsmeddelande om chanserna att komma in pä de linjer som eleverna sökt.

Vidare föresläs att fasta och enhetliga rutiner bör utarbetas för överförandet av informationer om elever, som är i behov av extra stöd och hjälp i gymnasieskolan.

Jag delar utredningens uppfattning att den ömsesidiga informationen mellan grundskola och gymnasieskola kan förbättras. Sådan försöksverksamhet förekommer i dag i olika gymnasieregioner med lyckat resultat. Försöksverksamheten bör enligt min mening utvärderas och ges en vidare spridning till andra regioner, som i dag saknar etablerade kontakter mellan gmndskola och grymnasieskola.

Problemen vid övergången från gmndskolan till gymnasieskolan är betydligt svårare att bemästra än vid övergång från ett stadium till ett annat inom grundskolan. Gymnasieskolan rekryterar elever från ett stort upptagningsområde. Detta skapar självfallet vissa svårigheter för den överiäm-nande skolan att i samband med skolstarten kunna informera gymnasieskolans lärare om vad eleverna har inhämtat i grundskolan. Jag finner det angeläget att man genom en gemensam planering inom gymnasieregionen försöker skapa sådana kontaktvägar som är nödvändiga för att minska problemen vid elevs övergång till gymnasieskola. Liksom SÖ anser jag att fortbildning och konferenser av olika slag oftare än vad som f. n. är fallet bör ske med deltagare från grundskola och gymnasieskola inom regionen. På så sätt skulle man på sikt lära känna varandra och varandras syn på skolfrågor. Del ankommer närmast på SÖ och länsskolnämnderna att stimulera aktiviteter i denna riktning.

SIA föreslår att gymnasieskolan själv informerar elever och föräldrar om den skolform, de linjer och kurser som den handhar. Jag delar denna upp-

Prop. 1975/76:39                                                    285

fattning. Detta för dock inte innebära alt grundskolan på något sätt fråntas ansvaret att ge elever i grundskolan och deras föräldrar information om studievägar i gymnasieskolan. Det är naturiigt att gymnasieskolans personal står för information om utbildningens innehåll, arbetssätt och övriga förhållanden som ett komplement lill grundskolans studie- och yrkesorientering.

En annan viktig åtgärd som grundskolan i sin studie- och yrkesorientering bör beakta är att grundskolans elever bereds tillfälle till studiebesök och samtal med elever och personal i gymnasieskolans linjer och specialkursen Detta bör utgöra ett led i den systematiska informationen om studie- och yrkesvägar för grundskolan.

SIA har föreslagit vissa förändringar när det gäller intagningsproceduren lill gymnasieskolan innefattande bl. a. förändring av kompelensbestämmel-serna. Dessa frågor utreds f. n. av betygsutredningen, som bl. a. har initierat försöksverksamhet med modifierat intagningsförfarande. Jag vill mot bakgrund av pågående utredningsarbete inte förorda alt SIA:s förslag i dessa delar läggs till grund för några förändringan

4.4 Lokala och regionala planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv

SIA har i sina förslag lagt stor vikt vid skolans anknytning till samhället. Innebörden av detta är att skolan måste söka kontakt med organisationer och föreningsliv för att ge eleverna möjligheter till utvecklande engagemang i samhället utanför skolan. Det är enligt SIA lika viktigt att organisations-och föreningslivet engageras i skolans verksamhet. Kontakten med arbetslivet är som jag tidigare framhållit en väsentlig del av skolans samhällsansvan

LO har i sitt remissvar framhållit att företrädare för arbetslivet i mycket högre grad än vad som nu sker måste fö komma in i skolan. Elever och lärare måste lämna skolan och bedriva studier ute på arbetsplatserna i omedelbar kontakt med människor och de problem som där finns. LO menar att utbyggda kontakter med arbetslivet kan bidra till konkretisering av sam-hällsanknytningen i undervisningen och därmed i studie- och yrkesorienteringen. LO hänvisar bl. a. till det arbete som bedrivs inom SÖ i arbetsgruppen samverkan skola-arbetsliv. LO har i en särskild skrivelse till regeringen ytteriigare understrukit behovet av systematiserade kontakter mellan skola och arbetsliv.

SÖ har den 15 december 1975 inkommit med förslag avseende regionala och lokala organ för samverkan mellan skolan och arbetslivet. Förslaget har utarbetats av en arbetsgrupp beslående av representanter för arbetsmarknadens parter, kommunförbunden, AMS och SÖ. På arbetsgruppens initiativ pågår också försöksverksamhet i ett antal kommunen

SÖ föreslår att i varje kommun inrättas ett särskilt samrådsorgan för att organisera och systematisera kontakten mellan skola och arbetsliv. Rådets

Prop. 1975/76:39                                                    286

uppgifter föreslås till en börian omfatta grundskola och gymnasieskola. Efter hand bör även bl. a. vuxenutbildningen ingå. Samrådsorganel skall vara rådgivande organ till skolstyrelsen/utbildningsnämnden i frågorom utbildningens anknytning till arbetslivet och skall särskilt följa yrkesutbildningen inom den egna kommunen. Vidare bör rådet bl. a. följa och ge råd i fråga om undervisningen om arbetsmiljöfrågor och i arbetslivsorientering. Det bör samordna kontakterna mellan skola och arbetsliv inom kommunen bl. a. vad gäller planering, genomförande och uppföljning av studiedagar, studiebesök, perioder med praktisk yrkesorientering m. m. Samrådsorganet bör kunna ta initiativ till och medverka i fortbildningen av skolans personal och arbetslivets representanten Rådet bör enligt SÖ också verka för ömsesidig information mellan skola och arbetsliv samt inom utbildningsväsendet.

Samrådsorganet bör, anser SÖ, ha en flexibel organisation och utformas efter lokala behov och förhållanden. Rådets ledamöter bör utses av skolstyrelsen efter förslag från bl. a. arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer, som skall delta med lika antal ledamöten I rådet skall vidare ingå representanter för skolan och för arbetsförmedlingen. En särskild sekreterare bör på hel- eller deltid knytas till rådet.

SÖ menar att det för samordning av dessa frågor i varje län bör finnas ett regionalt råd för samverkan mellan skola och arbetsliv.

Jag finner del värdefullt att förslag nu presenterats om särskilda organ i kommunerna och länen med uppgift att systematisera kontakterna mellan skola och arbetsliv. Jag delar den av LO i särskild skrivelse till regeringen redovisade uppfattningen att, om skolan regelbundet skall kunna upprätthålla kontakter med arbetslivets representanter, boren fast organisationsform för dessa skapas. En allt övergripande uppgift för lokala och regionala planeringsråd bör enligt min mening bli att medverka till ett närmande mellan skolan, arbetslivets företrädare och arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnderna.

Som sysselsättningsutredningen har framhållit är det nödvändigt att skapa permanenta och effektiva former för samverkan mellan skola, arbetsförmedling, arbetsgivare och fackförening i praktikfrågor. Tills vidare bör de lokala och regionala planeringsråden kunna fylla denna funktion. En viktig uppgift för rådet bör vara att verka och planera för facklig medverkan i skolornas undervisning om arbetsmarknad och arbetsliv. Särskilda medel för denna medverkan bör utgå ur förstärkningsresursen. Planeringsråden bör också ha till uppgift att planera och följa den uppsökande studie- och yrkesorienteringen bland de ungdomar som inte fortsätter till gymnasieskolan. Enligt min mening skall i varje kommun och län inrättas sådana organ. Verksamheten bör starta fr. o. m. läsåret 1977/78. Planeringsrådens uppgifter och sammansättning bör enligt min mening i huvudsak följa de förslag som SÖ avgivit. Jag återkommer senare till dessa frågor. Jag räknar med att ett särskilt bidrag för verksamheten skall utgå från nämnda tidpunkt. Jag beräknar detta bidrag till 5 milj. kr, för budgetåret 1977/78,

Prop. 1975/76:39                           .                       287

5 Grundskolans statsbidragssystem m. m. 5.1 inledning

SIA framhåller atl vid utformningen av ett regelsystem för skolan måste det inre arbetets krav vara det primära och det styrande. Nuvarande regelsystem har utformats från andra förutsättningar än de som existerar i dagens skola. Ett genomförande av utredningens förslag förutsätter att vissa förändringar görs i rådande system så alt delta så långt möjligt för den inriktning som är nödvändig för alt skapa en för alla elever likvärdig utbildningsmiljö. Grundtanken i utredningens förslag är att resursinsatsen för skolans verksamhet skall vara behovsorienterad, dvs. atl insatsernas art och innehåll skall skifta efter lokala behov och förulsättningan I dagens skola lägger statsbidragssystemens utformning hinder i vägen för en resursanvändning grundad pä sådana principer. För alt anpassa insatserna till de lokala behoven fordras större frihel beträffande resursanvändningen på alla beslutsnivåer.

Förslaget om förenkling av stalsbidragsbestämmelserna och den friare resursanvändningen tillstyrks av den övervägande delen av remissinstanserna. Särskilt kommunerna har mött förslagen med övervägande positiva omdömen. Några remissinstanser, däribland RRV och SACO/SR, har avstyrkt förslagen. Statskontoret har redovisat viss tveksamhet.

För egen del vill jag anföra följande.

Det nuvarande regelsystemet med uttalad central och likformig styrning av skolan var under skolans ulbyggnadsskede nödvändigt för atl garantera ett enhetligt skolsystem och likvärdig utbildning. Genom den omfattande reformering av skolväsendel som har ägt rum under de senaste decennierna har den nuvarande utformningen av grundskolan lagts fast. Kommunin-delningsreformen har skapat bärkraftigare kommuner, vilka kan ta på sig mer omfattande uppgifter än tidigare. Bl. a. av denna anledning har den kommunala verksamheten förändrats mot ett ökat ansvar för olika samhällsområden. Detta gäller inte minst pä skolans område. Jag anser därför i likhet med SIA och ett övervägande antal remissinstanser all det nu är lämpligt all ytteriigare öka det lokala engagemanget för skolans verksamhet. Delta kan enligt min mening ske utan atl kravet pä enhetligt skolsystem och likvärdig utbildning eftersatts.

Genom atl pä olika sätt engagera de berörda i skolans brett upplagda verksamhet, dess planering, innehåll, organisation och genomförande kan enligt min mening förutsättningar skapas för atl på ett bättre sätt än nu anpassa skolans verksamhet lill skiftande lokala fömtsättningar och behov. Jag är liksom utredningen övertygad om att resursinsatserna inte bör vara lika vid alla skolor. Behoven växlar mellan olika skolenheter, rektorsområden, kommuner och regioner. Jag har i del föregående förordat all skolans verksamhet organiseras i en samlad skoldag inom vissa bestämda lider. Vidare har jag förordat att skolans arbetsformer och arbetssätt successivt

Prop. 1975/76:39                                                    288

förändras för atl uppnå ökad anpassning och hänsynslagande lill elevernas behov och förutsättningar. Genom sådana förändringar bör behovet av särskilda stödåtgärder för elever eller grupper av elever minska pä längre sikt. F. n. behövs dock avsevärda insatser göras för elever som har svårigheter i skolan, antingen dessa är beroende av elevens förutsättningar, har sociala orsaker eller är konsekvenser av skolans innehåll och utformning. Målet för en friare resursanvändning måste enligt min mening vara att insatser skall väljas så att de blir ett stöd och en stimulans för elever som av olika skäl har svårigheter. Detta bör medföra att de finner skolan meningsfull och för utbyte av sin skolgång. För att detta skall bli möjligt måste skolans resurstilldelning anpassas till lokala förhållanden. Reglerna för användning av resurser måste därför ges en sådan utformning att resurserna kan styras dit behoven är störst.

Enligt min mening utgör SIA:s förslag till förenkling av stalsbidragsbestämmelserna och förslag till friare resursanvändning en god grundval för att uppnå den åsyftade anpassningen till lokala förhållanden. Utredningens princip är enkel - resurserna skall fördelas och användas allt efter de behov som föreligger inom skilda kommuner, rektorsområden, skolenheter, arbetsenheter, klasser osv. Förslaget ligger i linje med tidigare ställningstaganden för ett ökat lokalt ansvar för skolans arbete och utveckling. Det har som jag redovisat också tillstyrkts av den övervägande delen av remissinstanserna. Jag kommer i det följande att på grundval av SI A:s förslag föreslå förändringar i nuvarande statsbidragsregler för grundskolan.

Innan jag behandlar detaljer i utredningens förslag vill jag något beröra statens roll i sammanhanget. På staten måste ankomma att bestämma mål och innehåll i utbildningen för att garantera en enhetlig utbildning för alla elever. Statsbidragsbestämmelserna och andra centrala bestämmelser har i dag två funktioner. Dels bestämmer de resursernas storlek, dels bestämmer de detaljerat det sätt på vilket resurserna skall användas vid den enskilda skolenheten. Genom nuvarande regelsystem har staten också påtagit sig det direkta driftansvaret för störte delen av den pedagogiska verksamheten. Utrymmet för ett friare resursutnyttjande och för lokala variationer i skolans organisation är i dag begränsat. Statens ansvar och intresse är att, utifrån nuvarande fördelning av driftansvaret mellan staten och kommunerna, kunna beräkna och bestämma storleken av statsbidragen samt att ange vissa regler och ramar för resursanvändningen genom bl. a. olika bestämmelser för personalsammansättningen i skolan. Däremot bör det inte vara en statlig uppgift att i detalj ange hur resurserna skall användas vid varje skolenhet. Dessutom har de möjligheter till lokal variation och anpassning som även nuvarande regelsystem tillåter inte utnyttjats. Enligt min mening bör bortfallet av bestämmelser som reglerar utnuttjandet av de olika resurserna kunna ersättas av målangivelser och modeller, som klargör syftet med och konsekvenserna av skilda resursanvändningar. En administrativ styrning ersätts i huvudsak med information och stimulans.

Prop. 1975/76:39                                                    289

De långsiktiga perspektiven på ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna på skolans område utreds av utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). Av direktiven lill utredningen framgår bl. a. all den skall undersöka möjligheterna att komma fram lill ett regelsystem för grundskolan och gymnasieskolan som i väsentligt ökad grad låter kommunerna och deras skolstyrelser ta ansvaret för skolans verksamhet. Huvuduppgiften för de sakkunniga är att nå den för skolans arbete mest gynnsamma avvägningen mellan å ena sidan behovet av centrala bestämmelser för att säkerställa förutsättningar för att förverkliga de för skolan fastställda målen och å andra sidan behovet av utrymme för de lokala initiativ, åtgärder och ansvarslaganden som är nödvändiga för en väl fungerande skola.

SIA:s förslag lill förändring av statsbidragsreglerna är ett steg i riktning mot ett ökat kommunalt drift- och kostnadsansvar för skolväsendet, som SSK har atl utreda. Några remissinstanser har menat atl man i avvaktan på förslag frän SSK inte nu bör ta ställning till SIAis förslag om ändring i stalsbidragsbestämmelserna. SSK redovisar i sitt remissyttrande uppfattningen att de erfarenheter och kunskaper, som man har i kommunerna och deras skolor, bör tas till vara för att få en ändamålsenlig och efter lokala behov anpassad organisation och resursanvändning. Jag delar denna uppfauning. Enligt min mening bör, som jag tidigare understrukit, skolans verksamhet och arbetsformer förändras för att ge utrymme för lokala möjligheter alt möta enskilda elevers varierande behov av stöd och stimulans. Detta är en av de centrala punkterna i förslaget om en friare resursanvändning. En förändring av statsbidragsreglerna i huvudsak enligt de linjer SIA föreslagit kommer inte att föregripa ett senare ställningstagande till förslag från SSK. En sådan förändring, som jag här har berört, ligger helt i linje med denna utrednings direktiv.

Jag avser atl senare föreslå regeringen alt SÖ för i uppdrag alt utfärda särskilda anvisningar med exempel för den friare resursanvändningen. Dessa skall vara en hjälp vid planeringen av resursinsatserna i den enskilda skolenheten. Av särskild vikt är att dessa exempel visar pä resursinsatser som möjliggör pedagogiska förändringar och kompensatoriska åtgärder som är nödvändiga för att de elever vilka inte för tillräckligt utbyte av sin skolgång skall uppleva undervisningen som meningsfull. Dessa anvisningar skall inte ges formen av styrande riktlinjer, utan endast tjäna som vägledning i arbetet.

5.2 Resurssystemets uppbyggnad

SIA föreslår all varje kommun som grund för verksamheten för bas -resurser, kompletterade med en förstärkningsresurs. Basresursen beräknas efter nuvarande administrativa indelning i klasser i grundskolan. Antalet basresurser bygger på elevantalet och elevernas fördelning på skolenheten SIA förutsätter att länsskolnämnden även i fortsättningen skall tillse att inte fler basresurser tas ut än vad som från pedagogisk och

19 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    290

ekonomisk synpunkt är motiverat. Försiärkningsresursen föresläs utgå med 0,57 veckolimmar per elev och är en sammanläggning av nuvarande förstärkningsresurser för specialundervisning, resurstimmar m. m. Försiärkningsresursen är inte bunden lill årskurser, stadier eller skolenheter ulan kommunen för enligt SIA fritt disponera den, dock med den begränsningen att större delen skall användas för undervisningsändamål.

SIAis förslag har, som jag nyss redovisat, tillstyrkts av flertalet remissinstansen Många remissinstanser understryker emellertid att en omläggning inte för drabba de mindre kommunerna och kommuner i glesbygd i form av minskade undervisningsresursen Särskilt pekar man på atl delar av försiärkningsresursen kommer att omrördelas från skolenheter med förhållandevis låga klassmedeltal till enheter med medeltal som ligger omkring de tal som gäller för delning av klass.

Enligt min mening kan utredningens förslag om basresurser läggas till grund för en förändring av statsbidragsbestämmelserna. Detta innebär alt en basresurs utgår för varje påbörjat 25-tal elever i var och en av årskurserna 1-3 på lågstadiet och för varje påbörjat 30-tal elever i varje årskurs på mellan- och högstadierna. Basresursen beräknas på elevantalet vid skolenheten och utgår med en lärarveckotimme for varje elevveckolimme som ingår i limplanen för en årskurs med undantag för elevveckotimmarna i slöjd och hemkunskap där det utgår ytteriigare en lärarveckotimme för varje elevveckotimme och basresurs. Innebörden av detta förslag är att antalet timmar för eleverna i timplanen i varje årskurs är utgångspunkten för medelstilldelningen. Finns det exempelvis 115 elever i årskurs 1 i en skolenhet utgår fem basresurser. För lika många elever i årskurs 4 resp. årskurs 7 utgår fyra basresurser per årskurs. En förändring jämfört med det nuvarande systemet är att elever i nuvarande specialklasser kommer atl ingå i beräkningsunderiaget. Vid bestämmande av hur stort belopp som skall utgå för varje lärarveckotimme bör nuvarande principer i huvudsak tillämpas.

Liksom f n. skall särskild hänsyn tas till glesbygdens speciella problem vid beräkning av basresurs. Jag återkommer till denna fråga i del följande.

Förslaget innebär atl de nuvarande delningstalen för klass används som beräkningsgrund för tilldelning av basresursen Detta behöver emellertid inte innebära att delningstal utgör grund för den faktiska skolorganisationen i kommunen. Som jag tidigare förordat bör även i framtiden den allsidigt sammansatta undervisningsgruppen, klassen, utgör basen för undervisningen och arbetet inom grundskolan. En praktisk konsekvens härav blir att grupperingarna i undervisningen, klasserna, inte behöver följa delningstalen för basresurser. Klassen kan vara både större och mindre än vad delningstalen ängen Skolstyrelsen för här en frihet att disponera resurserna för indelning i klasser inom skolenheten. Det organisationsunderiag som länsskolnämnden skall basera sitt beslut om basresurs på får främst karaktären av ett planerings-eller beslutsunderiag för slatsbidragsgivningen. För den enskilda kommunen innebär en beräkning av statsbidraget enligt metoden med bas-

Prop. 1975/76:39                                                    291

resurs och förstärkningsresurs, att det kan bli möjligt att bättre än f n. anpassa skolans organisation till de fömtsättningar som finns i skilda skolenheter. Detta ligger helt i linje med vad jag förordat om ökat lokalt inflytande över skolans verksamhet. Jag vill emellertid kraftigt stryka under vad jag tidigare har förordat, nämligen alt denna frihet alt anpassa skolorganisationen efter lokala förhållanden inte får leda till permanenta undervisningsgrupper, som sätts samman efter elevernas kunskapsnivå, sociala förhållanden m. m. Skolstyrelsen bör även fortsättningsvis åläggas att verka för att eleverna fördelas så att undervisningsgrupperna fören så socialt allsidig sammansättning som möjligt.

Jag förutsätter all länsskolnämnderna liksom f. n. dels tillseratt inte fler basresurser utgår än vad som från pedagogisk och ekonomisk synpunkt är motiverat, dels tar hänsyn lill de riktlinjer som gäller för prövning av frågor om bevarande av skolenheter i glesbygd. Mot bakgrund av riksdagens beslut (prop. 1973:77, UbU 1973:29, rskr 1973:243) om skolväsendets organisation i glesbygd m. m. anserjag atl del finns tillfredsställande garantier för att en övergång till beräkning av statsbidraget enligt metoden med basresurs inte kommeratt medföra några förändringar i möjligheterna för kommuner i glesbygd atl upprätthålla skolenheter jämfört med nuvarande statsbidragsbestämmelser.

Förstärkningsresursen bör enligt utredningens förslag beräknas på kommunens elevantal och uttryckas i lärarveckotimmar per elev. Det innebär att den del av nuvarande förstärkningsresurs som binds till timplanen - resurstimmar förutom resurslimmar i slöjd och hemkunskap -i stället för alt ha klassen som bas skall utgå per elev, liksom i dag gäller för resursen för specialundervisning. Genom att resurstimmarna kommer att beräknas per elev sker vissa omfördelningar av resurser från skolenheter med i genomsnitt lågt antal elever i klasserna till skolenheter med högre antal elever i klasserna. Vissa omfördelningar mellan kommunerna kommer också atl ske. Anledningen lill att utredningen vall detta fördelningssystem för förstärkningsresursen är uppfattningen atl denna bör användas för atl utjämna olikheter i resursbehov mellan kommuner och skolor med skilda problem. Föratt utjämna eventuella bristfälligheter i resursfördelningen mellan kommunerna, som kan uppkomma med detta bidragssystem vid en jämförelse med nuvarande system, föreslås att länsskolnämnderna för en uljämningsresurs.

De läroplansbundna resurstimmarna i det nuvarande systemet - alltså det antal lärarveckotimmar som överstiger antalet elevveckotimmar - är förutom för fritt vall arbete i första hand ett instrument för individualisering. När del gäller slöjd och hemkunskap är dessa timmar nödvändiga bl. a. med tanke pä de lokaler som finns. SÖis anvisningar anger bl. a. all resurstimmarna skall komma alla elever lill godo. De skall således inte ersätta eller likställas med de särskilda resurser skolan förfogar över för samordnad specialundervisning etc. Vidare anges atl resurstimmarna skall utnyttjas

Prop. 1975/76:39                                                    292

i hela den utsträckning som anges i läroplanen, t. ex. för delning av klass i grupper för anpassning av undervisningens organisation till aktuella behov och för lärarsamverkan m. m. Nuvarande fördelning av resurstimmar mellan stadierna är ojämn. Lågstadiet har ett stort antal resurstimmar för delning av klasser oberoende av klasstorlek vid träning av grundläggande färdigheter i svenska och matematik. Pä mellanstadiet däremot är resurstimmarnas antal få. Dessutom får resurslimmar endast användas om antalet elever i klassen är lägst 21. Ett något större antal resurstimmar finns pä högstadiet, där man f n. får använda 20 % av denna resurs för annan insats än lärarledda verksamheter.

I förstärkningsresursen sammanförs alltså resurser som tillkommit av olika skäl. Specialundervisningen är behovsorienterad och avser atl underlätta för elever med svårigheter. De läroplansbundna resurslimmarna har mer tillkommit för att lösa undervisningsproblem i olika ämnen, t. ex. vid ny-börjafundervisning, praktiskt arbete och laboralioner.

Det är främst, som jag tidigare framhållit, förstärkningsresursen som medför en omfördelning av nuvarande resurser mellan kommuner och skolenheter. Detta ligger i linje med den behovsorienterade resursfördelningsmodell som SIA ansett vara viktig för att skolan skall fä möjlighet atl lösa problemen där de främst uppträder och där behoven är störst. Jag delar utredningens ståndpunkt och menar att försiärkningsresursen måste bli mer behovsorienterad än f n. för att man inom kommunen och den enskilda skolenheten skall kunna arbela med en undervisningsorganisalion som tar hänsyn lill elevernas skilda behov av insatser. Detla hindrar inte att del behov som de läroplansbundna resurstimmarna i dag tillgodoser bör beaktas. Den friare resursanvändningen bör dock under inga förhållanden användas för att över lag göra mindre permanenta undervisningsgrupper och/eller ytterligare förstärkningar i ämnen som inte innebär insatser för elever med svårigheter.

Några få remissinstanser har anfört betänkligheter mot att resurstimmarna kopplas bort från klassorganisationen. Enligt min mening är behovet av resurslimmar föratt lösa undervisningsproblemen inte lika stort i små klasser som i stora. Det ligger i sakens natur att behovet av atl minska undervisningsgrupperna för träning i basfärdigheter är större i stora klasser än i små klasser där den dagliga undervisningen på ett helt annat sätt kan individualiseras och hänsyn kan las till elevernas skiftande behov. En konstruktion där resurstimmar inte är bundna till ämne och stadium ger organisatoriska förutsättningar för att variera insatserna under läsåret mellan olika undervisningsgrupper och årskurser. En övergång till friare arbetsformer i t. ex. arbetsenheter med ibland olika stora undervisningsgrupper allt efter ämnesstoff och arbetssätt kräver också möjligheter till friare utnyttjande av resurserna. Jag delar därför utredningens uppfattning all de nuvarande limplanebundna resurstimmarna förutom resurstimmar i slöjd och hemkunskap bör ingå i förstärkningsresursen.

Prop. 1975/76:39                          ,                         293

Jag vill understryka att en övergång lill alt beräkna resurslimmar efter elevantal inte innebär att skolenheter med lågt elevantal ställs utan resurser för särskilda insatsen I vissa fall kan dock förändringen innebära alt underlaget för lärares tjänsteunderiag minskar så myckel atl del inte täcker hela undervisningsskyldigheten. Delta förhållande kan uppträda i några glesbygdskommuner, där minskningen i en skolenhet inte uppvägs av resurstillskott i en annan skolenhet. Enligt min mening bör en särskild glesbygdsgaranii i form av särskilt statsbidrag införas för att inte skolverksamheten i kommuner med ett stort antal s. k. b/B-skolor skall äventyras. Jag räknar dock med att detta statsbidrag endast skall utgå under en viss övergångstid. Grunderna för statsbidraget bör underställas riksdagen i ett senare sammanhang.

Jag förordar mot bakgrund av vad jag nyss har anfört alt nuvarande förstärkningsanordningar för specialundervisning, vilka redan i dag beräknas per elev, stödundervisning, kvarstannandel, samt resurslimmar i andra ämnen än slöjd och hemkunskap ingår i försiärkningsresursen. Vidare bör nuvarande resurser för maskinskrivning och fritt valt arbete ingå. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört bör även resursen för frivillig musikundervisning ingå i försiärkningsresursen. Liksom utredningen och flera remissinstanser anser jag alt nuvarande resurser för invandrarundervisning inte bör inräknas i förstärkningsresursen. Med hänvisning lill vad jag tidigare anfört är jag inte heller beredd att i resursen inräkna vissa delar av nuvarande resurs för särskild undervisning. Jag vill här erinra om alt jag förordat vissa förändringar beträffande särskild undervisning. (2.3). Förstärkningsresursens omfattning på grundval av nuvarande förstärkningsanordningar motsvarar 0,534 lärarveckotimmar per elev. Vidare föreslår utredningen alt medlen för särskilda åtgärder pä skolområdet inräknas i försiärkningsresursen. Därutöver har utredningen föreslagit ytteriigare statliga medel för insatser under fria och frivilliga aktiviteter. Den nya resursinsatsen enligt utredningens förslag skall förbindas med ett krav på motsvarande kommunal insats. Den loiala försiärkningsresursen enligt utredningens förslag utgår med 0,57 veckotimmar per elev.

1 likhet med utredningen anser jag atl medel som utgår ur anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet under åttonde huvudtiteln bör inräknas i förstärkningsresursen. Regeringen har i prop. 1975/76:100 bil. 10, föreslagit atl nämnda anslag för budgetåret 1976/77 utgår med 50 milj. kr. Denna sammanlagda resurs motsvarar ca 0,02 veckotimmar per elev i 1975 års löneläge. Liksom utredningen anser jag atl även denna resurs bör ingå i förstärkningsresursen. Mot bakgrund av vad jag i det föregående har anfört om revision av mellanstadiets timplan räknar jag t. v. med all resurser motsvarande två lärarveckotimmar per vecka inräknas i försiärkningsresursen. Denna resurs motsvarar 0,03 veckotimmar per elev i grundskolan. Den totala förstärkningsresursen som kommer att utgå per elev i grundskolan kan på grundval härav beräknas till 0,585 veckolimmar. Resursen motsvarar

Prop. 1975/76:39                                                     294

ett ekonomiskt värde av omkring 1,5 miljarder kr. eller nästan en fjärdedel av den totala statliga kostnaden för grundskolan. Förstärkningsresursen kan behöva tekniskt justeras i samband med frågan om förändringar i gmndskolans läroplan på grundval av den översyn som jag i det föregående förordat att SÖ skall fö i uppdrag att göra.

Utredningen föreslår att av den totala förstärkningsresursen skall 0,45 veckotimmar per elev utgå för undervisningsändamål och 0,09 veckotimmar utgå för övriga förstärkningsanordningar saml 0,03 veckotimmar utgöra en central del som fördelas av länsskolnämnderna. Jag räknar med att resursen fördelas pä de olika ändamålen i huvudsak efter de proportioner utredningen föreslagit. Enligt min mening finns dock skäl som talar för en något större resurstilldelning för fritidsinsatser än vad utredningen föreslagit. Jag ämnar föreslå regeringen att återkomma till riksdagen då det gäller storieken av förslärkningsresursens olika delar.

Utöver den föreslagna förstärkningsresursen bör ytteriigare resurser utgå till kommun vilken läsåret 1978/79 eller senare genomför en samlad skoldag enligt de riktlinjer jag i det föregående förordat. Jag räknar således med att ytteriigare 0,025 lärarveckotimmar per elev i de rektorsområden, som har infört den samlade skoldagen, bör anslås för verksamhet under denna. Medel motsvarande 0,025 lärarveckotimmar skall utgå för annan verksamhet under skoldagen än undervisning och skall vara ett led i fritids- och föreningsverksamheten i skolan. Vid fullt utbyggd skoldagsverksamhel i samtliga kommuner kan den, nya resursen beräknas motsvara ca 65 milj. kr. i dagens löneläge. Till skollnad frän SIA anserjag inte atl krav på någon kommunal motprestation bör ställas upp för att erhålla statsbidraget. Jag räknar dock med alt kommunerna även i fortsättningen skall anslå medel för verksamheten. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag har föreslagit atl ett särskilt statsbidrag skall utåg för verksamheten i anslutning till skoldagen.

För all möjliggöra en friare resursanvändning har utredningen även berört bidragskonstruklionen och beräkningsgrunderna för förstärkningsresursen. Utredningen anser att följande modell bör övervägas. Kommunen erhåller bidrag till lärariönekostnader för limmar i basresursen och till den del av förstärkningsresursen som avser lärararbete. För insatser inom övriga förstärkningsanordningar bör kommunerna erhålla ett bidrag uttryckt i kronor per elev. Enligt min mening bör bidraget lill kostnader för lärarinsatser inom förstärkningsresursen beräknas efter en schablon med utgångspunkt i medellönekostnaden. För övriga insatser bör bidraget beräknas efter en schablonregel på samma sätt som i dag gäller för fritt vall arbete. Till frågan om utbetalning och redovisning m. m. av basresurs och förstärkningsresurs avser jag i annat sammanhang återkomma till regeringen.

Jag vill slutligen i detta sammanhang ta upp frågan om tjänsteunderlag för ordinarie lärartjänster i grundskolan. F. n. ingår resurstimmar och specialundervisningstimmar i underiaget för ordinarie lärartjänster. Jag räknar

Prop. 1975/76:39                         ,. .                       295

med att den del av förstärkningsresursen som används för undervisningsändamål skall ingå i nämnda underiag.

5.3 Resursfördelning

SIA föreslär att basresursen i likhet med nuvarande lärariönebidrag skall rekvireras direkt av skolstyrelsen från länsskolnämnden. I fråga om förstärkningsresursen bör enligt SIA:s förslag huvuddelen av denna slå till skolstyrelsens förfogande dels för centrala insatser inom kommunen, dels för fördelning direkt till rektorsområdena. Även förstärkningsresursen bör utbetalas direkt lill skolstyrelsen. De resurser som avdelas för centrala, gemensamma åtgärder inom kommunen såsom fasta grupper och skoldaghem m. m., bör bli förhållandevis små, anser utredningen. Av resursen bör merparten ställas till rektorsområdenas förfogande.

Fördelningen av medel på rektorsområden bör ske på ett sådant sätt atl elevantalet inom rektorsområdena inte ensamt blir utslagsgivande utan även behovet av särskilda insatser måste särskilt beaktas. Av avgörande betydelse bör vara rektorsområdets totala arbetssituation. Fördelning av resurser -som enligt SIA kan betraktas som en av skolstyrelsens mest centrala uppgifter - måste grundas pä ett beslutsunderlag som beskriver skillnader i förutsättningar mellan olika områden. Som en viktig del i beslutsunderiaget pekar utredningen pä sociala profiler, uppgifter om personalförändringar och beläggningsgrad vid olika skolanläggningar.

I rektorsområdet och inom arbetsenheten skall enligt SIA resursfördelningen - vad beträffar personalfrågor - sammanfalla med Ijänstefördelningen och planeringen av personligt schema för de anställda. Samma princip som på övriga nivåer bör vägleda arbetet. Enligt utredningen bör beslut i dessa frågor fattas av den av utredningen föreslagna bestyreisen och inom arbetsenheten av enhetskonferensen.

Förslagen om en behovsorienterad resursfördelning inom kommunerna har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna. Även jag ansluter mig till utredningens synpunkter och förslag i fråga om hur resurserna skall fördelas. De förslag som utredningen lägger fram om hur resursfördelningen bör ske regionall och lokalt har inte mött några invändningar bland remissinstanserna. Jag anser att utredningens förslag utgör en god grund för en vidare utveckling av ett behovsorienlerat resursfördelningssystem.

Några remissinstanser, däribland Lycksele, Malmö och Stockholms kommuner, ställer sig utifrån olika utgångspunkter tveksamma till länsskolnämndernas roll i sammanhanget. Dessa kommuner anser alt även länsskolnämndsresursen bör fördelas efter behoven i resp. län och inte schablonmässigt som utredningen föreslagit. Jag återkommer lill denna fråga i annat sammanhang.

Jag anser att den förstärkningsresurs som ställs till förfogande för skolstyrelsen bör, som utredningen föreslagit, till största delen fördelas direkt

Prop. 1975/76:39                                                    296

till rektorsområde och skolenhet. Del kan dock finnas behov av vissa gemensamma insatser vilket skolstyrelsen bör beakta. Till sådana insatser hör resurser för inrättande av fasta grupper, eventuella skoldaghem, förekomsten av sjukhusundervisning samt centrala åtgärder för kontaktverksamheten mellan hem och skola. Skolstyrelsen bör också ha möjlighet att avsätta medel för insatser i samband med den lokala utvärderingen av verksamheten. Skolstyrelsens uppgift bör vidare vara alt till de olika rektorsområdena fördela resurserna efter de reella behov, som finns inom ett rektorsområde eller en skolenhet. Utgångspunkten bör enligt min mening vara rektorsområdets totala arbetssituation som kan påverkas av sådana faktorer, som den sociala miljön i området, antalet elever på olika stadier, antalet invandrarelever och personalomsättningen. I planeringsförutsättningarna bör också ingå en beräkning av hur många timmar som måste las i anspråk för tjänster av olika slag. Utredningen har också föreslagit att uppgifter inhämtas om beläggningsgraden vid olika skolanläggningar En annan viktig förutsättning för resursfördelningen är den lokala utvärderingen av skolverksamheten. Utredningens förslag lill beslutsunderiag m. m. bör kunna tjäna som vägledning för kommunerna. Jag delar SÖis uppfattning atl det ankommer på kommunerna själva att bedöma vilket beslutsundertag som är nödvändigt för resursfördelningen. Några centrala direktiv för hur detta skall se ut bör inte utfärdas.

Som jag tidigare anfört avser jag alt senare föreslå regeringen all SÖ för i uppdrag att utarbeta exempel för ett resursfordelningssystem. Del är viktigt att detta sker i kontakt med Svenska kommunförbundet och övriga berörda parter.

Utredningen lämnar några exempel pä hur olika insatser kan göras med hjälp av försiärkningsresursen. Jag finner dessa värdefulla för vidare diskussion och utveckling av olika metoder. Utredningen har föreslagit att det i läroplanens allmänna del införs ett avsnitt som belyser skolproblem och olika vägar att med hjälp av försiärkningsresursen åstadkomma en förbättring i undervisningsarbetet och en allmänt positiv skolmiljö under skoldagen. Jag ämnar senare föreslå regeringen all ett sådant avsnitt införs i läroplanens allmänna del.

I den av SÖ avlämnade rapporten om särskilda åtgärder pä skolområdet framgår hur de anslagna medlen har utnyttjats för att förbättra skolarbetet för elever och personal. I de flesta skolorna har resurserna använts flexibelt beroende på de aktuella problemen. Personell förstärkning i undervisningen har satts in för att i första hand lösa problem i stora och heterogent sammansatta klassen Problemen beskrivs som störningar i undervisningen, allmän oro, mindre god läsförmåga och låg motivation inför arbetsuppgiften En vanlig åtgärd är delning av klasser eller grupper, framför allt i matematik och engelska. Även kompanjonlärarskap och samordnad specialundervisning har tillämpats.

Kommunerna anser över lag att deras förväntningar har uppfyllts. Det

Prop. 1975/76:39                                                    297

framgår atl genom att eleverna har en meningsfull och stimulerande sysselsättning under hela skoldagen - genom igångsatt fritidsverksamhet -har skolmiljön förbättrats. Rapporten visar dock alt i de kommuner, där medlen har fördelats lika till alla rektorsområden ulan hänsyn till de olika områdenas problem, har förstärkningen haft mindre effekt.

Det framgår även av rapporten atl vissa svårigheter har funnits vid fördelningen av medlen. En sådan svårighet har t. ex. varit att kombinera en flexibel fördelning av medel med anställningstryggheten. Delta gäller såväl lärare som övrig skolpersonal.

Enligt min mening bör man i samband med övergång lill nytt statsbidragssystem och ökad frihet för kommunerna att fördela resurserna utnyttja de erfarenheter som framkommer vid användningen av de medel som avsätts för särskilda åtgärder på skolområdet.

Jag vill i detta sammanhang något uppehålla mig vid skolstyrelsens roll. Dess mest angelägna uppgift torde bli att se till alt den fria resursanvändningen leder till utjämning av ulbildningsslandarden mellan olika rektorsområden, skolenheter och arbetsenheter/klasser. Delta måste ske, som bl. a. Malmö kommun framhåller, genom en kontinueriig uppföljning av tilldelade resursers användning och effekt. Den fria resursanvändningen är inget mål i sig ulan ett medel för atl kunna använda resurserna effektivt och på sådant sätt alt de svarar mot elevernas behov. Resursfördelningen bör enligt min mening inte leda lill atl tillgängliga lärarveckotimmar oberoende av lärostoff, elevproblem m. m. används för att generellt minska undervisningsgmppernas storlek. Det måste alllid finnas medel kvar för insatser av mera speciell art. Jag delar helt SÖ:s uppfattning att utgångspunkten för resursfördelningen inom rektorsområdet och arbetsenheten bör vara att elever med skolsvårigheter skall ha all den hjälp som inom resursernas ram står till buds för alt möta deras behov. Detta gäller inte minst elever med handikapp. Insatserna skall sä långt som möjligt avse förebyggande åtgärder. Insatserna skall också tillgodose behovet av alt alla elever sä tidigt som möjligt kan tillägna sig goda basfärdigheter framför allt i atl tala, läsa och skriva. Det lorde i delta sammanhang inte finnas skäl au ifrågasätta behovet av relativt små undervisningsgrupper på lågstadiet för att tillgodose enskilda elevers behov av atl främst träna sina färdigheter. Därutöver bör som jag tidigare påpekat behovet av mindre undervisningsgrupper vid t. ex. laboralioner och övergäng till nytt stadium beaktas. En minskning av undervisningsgruppernas storlek kan alltså i många fall vara befogad. Beslut om detla måste då grundas på att behov av en sådan användning av resursen föreligger och kan konstateras. Medel för insatser för mer speciella behov eller medel direkt riktade till enskilda elever eller grupper av elever måste alltid finnas. En över hela linjen generall sänkning av antalet elever i klasserna binder resurserna så all de ovan beskrivna behoven inte kan tillgodoses. Jag vill understryka att det främsta syftet med förstärkningsresursen är att förbättra situationen för de elever som

Prop. 1975/76:39                                                    298

har svårigheter i skolarbetet. Detta innebär att vid fördelningen av resurserna bör dessa elevers behov av särskilda insatser prioriteras. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört om helhetssynen pä elevens situation och behov är det följaktligen viktigt att insatserna från skolans sida inte enbart koncentreras pä undervisningen. Även andra verksamheter som har betydelse för elevens personligheisuiveckling är viktiga att beakta i sammanhanget.

De förändringar av det allmänna driftbidraget till grundskolan som jag i del föregående förordat är långtgående och ger utrymme för betydande insatser av olika slag under skoldagen. Kommunerna får enligt förslaget stor frihel att variera insatsernas art och innehåll alltefter var de olika problemen uppträder i kommunens skolor. Kommunerna kommer följaktligen att få ett stort ansvar för att resursema används på ett sådant sätt atl de uppfyller av statsmakterna fastställda mål och riktlinjer.

Innan ett nytt statsbidragssystem kan införas erfordras ytteriigare vissa tekniska utredningar beträffande utbetalning, redovisning och revision m. m. Vidare bör bestämmelser om glesbygdsgarantin utarbetas. Jag återkommer i annat sammanhang till dessa frågor.

5.4 Skolledningens dimensionering i grundskolan

SIA menar att en övergång till ökad frihet i fråga om resursanvändningen och en planering av olika verksamheter inom skoldagen fordrar en utökad volym för ledningsuppgifter och planeringsarbete.

Det är inte rationellt menar SIA att rektor/studierektor i den omfattning som i dag är fallet är tillfälligt avkopplade från ledningsuppgifter för all utnyttjas som lärare. Detta blir enligt SIA än mer omotiverat sedan en skolledarutbildning byggts ut. Den samlade undervisningsskyldigheten för rektor/studierektor i grundskolan bör minskas med minst medianvärdet för rektors undervisningsskyldighet (7,5 veckotimmar). SIA anser även att det för skolledarna i glesbygd med många skolenheter bör finnas en extra resurs för att nedsätta undervisningsskyldigheten.

Skolledarförbundet liksom SL och SÖ tillstyrker förslaget. Skolledarförbundet anser den föreslagna minskningen vara ett minimikrav.

Liksom SIA anser jag att skolledarens roll har förändrats på många sätt. I dag har vi fött en helt annan tyngdpunkt i skolledarens arbete. Denne hart. ex. blivit personaladministratör och personalvårdare påetl mer markant sätt än tidigare. En ökad anknytning av skolan till övrig verksamhet i samhället medför också enligt min mening behov av ökad tid för arbetsledning i skolan.

Statens personalnämnd (SPN) har i en kartläggning av anställda i statsunderstödd verksamhet pekat på atl skola i dag uppvisar personaladministrativa brister, vilka är atl hänföra till bristande resurser. SPN pekar på att de befattningshavare som handlägger personaladministrativa frågor be-

Prop. 1975/76:39                                                    299

höver mer tid för delta. 1 annat sammanhang har-jag förordat en skolledarutbildning som också lar upp frågor kring personalvård och personaladministration.

SIA har låtit ulföra en undersökning om skolpersonalens sjukfrekvens och personalförändringar. Undersökningen visar all den mest frekventa sjukledigheten är 1-2 dagars frånvaro. I några kommuner förekommer en försöksverksamhet, där skolledarens undervisningsskyldighet ej har varit bunden vid ett visst antal timmar i veckan utan omfattat eu visst antal undervisningstimmar per läsår. Detta har medfört att skolledarna på dessa orter har haft möjlighet att tjänstgöra som vikarie för sjuka eller av andra orsaker frånvarande lärare under tider när sådan frånvaro har varit särskilt frekvenl.

Enligt min mening är det angeläget med en förstärkning av skolledningen i grundskolan. Delta kan ske bl. a. genom sänkning av undervisningsskyl-dighelen såsom SIA föreslagit och genom en utökning av antalet skolledare. Båda åtgärderna är angelägna. Om skolledarnas undervisningsskyldighei kan avtal träffas mellan parterna. Något avtal har emellertid inte träffats.

Jag anser del värdefullt för skolledningen alt även fortsättningsvis i sitt arbete har kontakt med eleverna, antingen kontakten sker i form av undervisning eller annat arbete. Det är viktigt att skolledarens arbete inte blir enbart administrativt. Mot bakgrund av vad jag nyss har framfört anser jag däremot inte alt denna del av arbetet skall anges som viss tid per vecka utan skolledarna bör själva avgöra när deras insats är av störst värde. SIA har beräknat skolledarnas nuvarande undervisningstimmar lill tio per vecka eller 350 timmar per läsår.

Om inte avtal i denna fråga sluts mellan parterna bör enligt min mening en ändring ske fn o. m. 1977/78 beträffande skolledarnas undervisningsskyldighet enligt följande. Skolledarnas undervisning bör omfatta i genomsnitt 280 undervisningslimmar per skolledare och läsår eller, då det gäller skolledare som saknar lärarbehörighet, motsvarande annan arbetstid. För skolchef som tillika är rektor räknar jag ingen undervisningsskyldighet. Undervisningstiden bör anges per läsår med tanke pä vad jag nyss anfört. Mot bakgrund av alt olika rektorsområden, vilka i och för sig kan vara lika Slora, har skiftande skolproblem är det en fördel om skolledarnas undervisningsskyldighei även kunde anpassas till sådana förhållanden. Skolstyrelsen bör i nära kontakt med kommunens skolledare avgöra fördelningen på resp. skolledare av det sammanlagda antalet undervisningstimmar för samtliga skolledare i kommunen. Vid en sådan fördelning bör hänsyn tas lill olika problem i de olika rektorsområdena. För de rektorsområden där skolenheternas antal är sex eller fler skall kommunens sammanlagda summa minskas med 70 undervisningstimmar för varje skolledare inom sådant rektorsområde.

Jag övergår nu till att behandla frågor rörande beräkning av antalet skolledare i en kommun.

Prop. 1975/76:39                                                    300

Omfattningen av en kommuns skolväsende bedöms efter ett poängsystem, där varje klass på låg- och mellanstadiet ger 1 poäng och varje klass på högstadiet 1,5 poäng. Samordnad specialundervisning och stödundervisning för invandrarelever ger 0,5 poäng för varje fullt 13-tal veckolimmar. Omfattar skolväsendet i kommunen mer än 71 poäng finns två eller fler tjänster som rektor beroende pä kommunens poängtal. Tjänsterna inrättas vid vissa poängintervaller. Tjänster som studierektor inrättas i en kommun när rektors arbetsområde omfattar lägst 43 poäng eller, om högstadium ingår i arbetsområdet, lägst 22 poäng. Det system med basresurs och förstärkningsresurs för grundskolan, som eligt vad jag i det föregående förordat bör införas fn o. m. läsåret 1978/79, innebär alt nuvarande specialundervisningstimmar kommer alt ingå i försiärkningsresursen. Detta innebär all inga poäng kan beräknas för denna undervisning.

Enligt min mening finns inte längre anledning att ha olika poängtal för basresurserna pä de olika stadierna. Jag förordar att varje basresurs pä grundskolan skall ge 1,5 poäng. Detta medför en utökning av antalet skolledare.

Vad jag nu förordat innebär en betydande förstärkning av skolledarresursen i grundskolan. Dels minskar skolledarnas undervisningsskyldighet, dels ökar antalet skolledare på grund av det nya systemet för beräkning av kommunens skolpoäng.

Hur många rektorer som skall finnas vid grundskolan i en kommun be-stämms enligt vissa regler i skolförordningen (12 kap.). Däremot innehåller skolförordningen inte någon föreskrift om hur arbetsområdena för rektorerna skall bestämmas. Vissa föreskrifter i förordningen förutsätter dock atl det finns endast en rektor för varie arbetsområde. Arbetsområdena bestämms av kommunen och redovisas i kommunens organisationsplan (2 kap. 22 § skolförordningen). Del har framkommit alt kommunerna ansett sig förhindrade att placera mer än en rektor i samma arbetsområde och därför inte inrättat fullt antal rektorstjänster. Enligt min mening är det olyckligt om skolledarresurserna inte utnyttjas helt. Det kan emellertid i vissa fall vara svårt alt skapa naturiiga arbetsområden för alla rektorer. I sådana fall bör del bara möjligt att ersätta en rektorstjänst med en siudierektorstjänsl utöver det antal sådana tjänster som skall finnas. Ett annat sätt kan vara atl dela upp ett rektorsområde i olika arbetsområden.

S.5 Vissa uppgifter rörande arbetsledning och planering m. m.

SIA har ansett att för att arbetslagenskall fungera självständigt fordras en tjänst som studieledare med samordningsuppgifter inom arbetsenheterna. Som ekonomiskt underiag föreslår SIA ett statsbidrag på 50 kr. per elev i grundskolan, som skall utnyttjas för att minska undervisningsarbetet för studieledaren. Detla motsvarar dagens resurs för huvudlärarorganisalionen, vilken enligt förslaget skulle avvecklas. Flertalet remissinstanser är positiva till att inrätta studieledare på låg- och mellanstadiet.

Prop. 1975/76:39                         '.                         301

medan särskilt lärarnas organisationer avstyrker förslaget om atl slopa huvudlärarna på högstadiet. Liksom SIA anser jag det viktigt atl någon inom ett arbetslag har möjlighet att samordna den pedagogiska planeringen och leda konferenser inom arbetsenheten. Den konstruktion som utredningen förordat har emellertid mött motstånd från framför allt berörda personalorganisationer. Enligt min mening bör man inte se frågan om sludieledare och huvudlärare isolerade från varandra. I mycket sammanfaller dessa funktionen I en skolenhet finns dessutom andra särskilda tjänster för fullgörande av vissa arbetslednings- och planeringsuppgifter, vilka har många beröringspunkter med de arbetsuppgifter en studieledare enligt SIAis förslag bör ha. Således fullgörs vissa arbetslednings-och planeringsuppgifter av tillsynslärare. För visst arbete i skolbibliotek finns lärare som vid sidan av sin tjänst är skolbibliotekarien

Vid skolenhet med högstadium finns för sådan lärare som förestår äm-nesinslitution i något av ämnena biologi, fysik, kemi och teknik f. n. en arvodestjänst som institutionsföresländare om antalet klasser är minst tolv och mer än en lärare undervisar i ämnet. SIA har utgålt från alt denna organisation skall vidareutvecklas och alt speciell hänsyn då skall tas lill institutionerna inom ämnena teckning, hemkunskap och slöjd.

SÖ har i en särskild utredning, förslag till personalorganisation kring läromedlen i grundskolan, föreslagit att statsbidraget för lillsynslärare och skolbibliotekarie skall ersättas med ett schablonbidrag för en skolintenden-funktion. SÖ anför atl de instruktioner som f n. finns för den personal som deltar i läromedelsarbetet hänför sig till liden före nuvarande läroplan.

Man har funnit atl vissa organisationsförändringar bör göras i syfte alt renodla arbetsuppgifterna för nuvarande lillsynslärare och skolbibliotekarie. SÖ menar alt en viss flexibilitet i organisationens utformning i synnerhet vid de större skolorna bör vara möjlig och även ibland nödvändig.

SÖ anför vidare all del måste vara betydelsefullt alt man inom den enskilda kommunen med beaktande av tillgänglig personal och lokala omständigheter i övrigt får möjlighet alt utforma organisationen på det sätt som bedöms vara ändamålsenligt och lämpligt. SÖ menar att flexibiliteten kan innebära alt man tillämpar en fördelning av arbetsuppgifterna som ansluter till det rådande systemet. SÖ påpekar att i en kommun där en medveten och kvalitativ satsning på folkbiblioleksverksamhelen har skett med folkbiblioteket i anslutning till grundskolan såväl lokalmässig som organisatorisk samverkan mellan skolan och folkbiblioteket alltjämt bör ske.

Svenska kommunförbundet har tillstyrkt SÖ:s förslag under förutsättning all statsbidrag utgår till den av SÖ föreslagna biträdeshjälpen. Statens institut för läromedelsinformalion, TCO, Föreningen Svenska Läromedelsproducenter samt LO har tillstyrkt SÖis förslag kring läromedlens organisation. SACO/SR avstyrker förslaget och menar att bibliotekarierna kommer att fö en allt viktigare roll i skolan. Man hänvisar här till SIA och litteratur-utredningens belänkande (SOU 1973il) Litteraturen i skolan, i vilket fram-

Prop. 1975/76:39                                                    302

hålls behovet av fackutbildade bibliotekarier i grundskolan. SACO/SR menar att en sådan organisation kring läromedeln bör vara möjlig bl. a. genom en ökad samverkan mellan skolan och folkbiblioteket.

För att uppnå en anpassning till SlAis förslag om arbetslag och friare resursanvändning är jag beredd att ansluta mig till det principiella synsätt som SÖ har i sin läromedelsutredning. Detta bör även enligt min mening kunna gälla organiserandet av de olika funktioner som f n. ingår i hu-vudlärar- och institutionsföreståndarljänsterna.

Enligt min mening finns det uppenbara fördelar med en ordning där man lokalt kan besluta om organisationen i dessa frågor. Därigenom kan en anpassning ske efter lokala förhållanden. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av den frihet i arbetssättet jag har förordat bör finnas i skolan. Sådedes bör del kunna ingå som en del av lärararbetet all sköta den pedagogiska planeringen och leda konferenser inom arbetsenheten, lämna övriga lärare råd och anvisningar, främja lärares fortbildning samt hjälpa mindre erfarna lärare. En del av lärararbetet bör även kunna bestå i alt leda elevvårdsarbetet inom arbetsenheten och tillse att beslutade åtgärder verkställs saml att tillse att elevgrupperingar inte mera varaktigt grundas på elevernas kunskapsnivå eller sociala förhållanden.

Jag anser även att det bör vara möjligt för en lärare att som en del av arbetet kunna förestå en ämnesinslitution. Det bör också vara möjligt atl till lärararbete hänföra sådana uppgifter som att ha tillsyn över skolanläggningen och ordningen vid denna, att anskaffa och vårda inventarier, utbildningsmaterial, läromedel och boksamlingar samt att svara för atl skolenhetens boksamlingar och skolbibliotek utnyttjas i skolarbetet. Andra uppgifter bör kunna vara all bistå personal och elever med råd beträffande val och utnyttjande av läromedel och litteratur, att fungera som kontaktperson med centrala och regionala läromedelscentraler av olika slag samt att ha viss del av sin tjänstgöring förlagd till bibliotek, bokrum, malerialrum, studiemm o. d.

F. n. utförs de arbetsuppgifter som jag har berört som särskilda uppdrag av lärare efter en i skolförordningen detaljerad reglering på olika tjänstetyper. Sådana arbetsuppgifter som jag nu berört måste alltjämt utföras för att arbetet inom en skolenhet skall kunna fortgå under normala förhållanden. Nuvarande ordning ger emellertid enligt min mening inte den nödvändiga friheten i planeringsarbetet, som bör följa på ett beslut om friare resursanvändning och arbete i arbetslag. Jag anser att man, såsom jag tidigare framhållit, så nära verksamheten som möjligt bäst avgör hur man skall fördela dessa uppgifter på den personal som tjänstgör inom de olika skolenheterna och i arbetslagen. Därvid får den berörda personalen direkt inflytande på organisationen av arbetsuppgifterna. En konsekvens av ett sådant synsätt blir att nuvarande bestämmelser om särskilda arvodestjänster för vissa uppdrag i skolan bör utgå ur skolförordningen. Däremot bör vissa uppgifter som är nödvändiga för verksamhetens bedrivande fortsättningsvis

Prop.1975/76:39                                                    303

finnas intagna i förordningen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att nuvarande tjänstereglering i skolförordningen för här avsedda arbetsuppgifter bör upphöra. Arbets- och ersättningsvillkor för berörd personal som fortsättningsvis helt eller delvis fullgör sädana arbetsuppgifter bör i likhet med vad som nu gäller regleras genom kollektivavtal mellan berörda parter. 1 delta syfte avser jag att uppdra ål statens avtalsverk atl uppta förhandlingar med berörda personalorganisationer om arbets- och ersättningsvillkor lill personal som fullgör arbetslednings- och planeringsuppgifler av här avsett slag i grundskolan. Jag förutsätter härvid att parterna även behandlar frågan om övergångsbestämmelser med anledning av genomförandet av ny organisation och förändring av nuvarande ijänslereglering m. m. Den av mig förordade ordningen bör införas fr. o. m. budgetåret 1978/79 samtidigt som ett nytt statsbidragssystem träder i kraft. Det bör ankomma på regeringen alt närmare besluta om innehållet i dessa uppgifter saml om nödvändiga övergångsbestämmelser. Jag avser atl senare återkomma till regeringen i dessa frågor.

5.6 Reservvikarier

SIA har låtit utföra en undersökning av dels personalomsättningen under fyra år och dels sjukfrånvaron under tre år i fyra kommuner. Undersökningen visaratt personalomsättningen inte är obetydlig och varierar mycket mellan olika rektorsområden. Undersökningen visar också atl denna omsättning har ett samband med olika områdens sociala profilen Elever som bor i områden med den ur utvecklingssynpunkt mest ogynnsamma miljön går i skolor som har den högsta personalomsättningen. En av orsakerna till denna omsättning är att lärarna vantrivs pä ett eller annat sätt i sitt rektorsområde. I annat sammanhang (6.2) tar jag upp detta i anledning av kommunernas ansvar för sin personalvård.

SCBis register visar atl mellan 2 % och 3 % av samtliga lärare i landet var bona på grund av sjukdom en vanlig arbetsdag. Om man till detla lägger övriga tjänslledighelsorsaker visar del sig att mellan 13 % och 14 96 av lärarna var frånvarande en vanlig arbetsdag. Den undersökning i fyra kommuner som jag nyss har refererat till visar inte någon nämnvärd skillnad mellan olika lärarkategorier dä del gäller frånvaron. För samtliga var den mest frekventa sjukledigheten 1-2 dagan

Lärarna har inte större sjukfrånvaro än andra arbetstagare, men för de enskilda eleverna blir situationen i skolan inte tillfredsställande med mänga kortlidsvikarier. Dessa kommer till olika skolor för 1-2 dagars tjänstgöring och lär aldrig känna förhållandena i den skola, där de tjänstgör.

TCO och SL har i sina remissyttranden tagit upp dessa förhållanden och föreslår att statsbidrag bör utbetalas för all inrätta de extra eller extra ordinarie tjänster som lärare 1 eller 2 för reservvikarie, som länsskolnämnden redan nu kan medge. I yttrandena föreslås att statsbidraget utgår med 110 9ä av

Prop. 1975/76:39                                                    304

statsbidragsunderiaget. SL har dessutom inkommit med en särskild skrivelse i ärendet.

Den korttidsfrånvaro del här är fråga om, sjukledighet och annan tjänstledighet, uppgår mellan 4 och 5 % och SL menar i sin skrivelse att en utbyggnad av reservvikarieinstilutionen till minst denna andel är önskvärd och befogad. SL anför vidare att lagen om facklig förtroendeman, som medger rätt till ledighet, medför samma svårighet nämligen att för atl undervisningen skall kunna bedrivas i behörig ordning föreligger ett behov av kompetent lärarpersonal, som kan ersätta den lediga personalen.

SL menar att i de fall reservvikarien ej kan beredas kontinueriig sysselsättning som vikarie skall han/hon beredas annat arbete, som t. ex. hjälp åt andra lärare. En huvudförutsäitning för alt detla skall kunna utvecklas i den omfattning som är erforderlig är all statsbidrag utgår. SL anser all helt statsbidrag är den bästa garantin, men alt statsbidrag lill viss procent av lönekostnaderna bör kunna övervägas för all kommunernas benägenhet alt inrätta tjänster skall öka. Förbundet menar också atl andra tjänster än typ 1 eller 2 skall kunna inrättas.

F. n. erhålls statsbidrag för lärare som innehar tjänst. Statsbidraget för grundskolan beräknas pä ett underiag som är 100 % av ijänsleunderlaget på grundskolan. Vid sjukledighet för kommunen betala vikarie för kortare perioder än helt läsår. Försäkringskassan inbetalar till kommunen den sjuklediges sjukpenning. Även vid annan kortare tjänstledighet betalar kommunen i flertalet fall vikariekostnaderna.

Liksom SIA och SL anserjag att det är av betydande olägenhet för eleverna med korltidsvikarien Dessa försvararen för eleverna välbehövlig kontinuitet och stabilitet i skolarbetet och i personkontakterna. För att underlätta för kommunema atl inrätta särskilda tjänster som reservvikarie har jag inlett överiäggning med kommunförbundet för all fö en lösning där det i statsbidraget inräknas vissa kostnader för reservvikarien Utgångspunkten är därvid att försäkringskassan, liksom i dag sker för gymnasieskolan, inbetalar sjukledigs sjukpenning till statsverket via riksförsäkringsverket. Jag ämnar föreslå regeringen att senare återkomma till riksdagen i denna fråga.

6 Personalfrågor m. m.

6.1 Inledning

SIA har behandlat frågorom specialisering inom skolan och konstaterar att det skett en utveckling mot ökad specialisering på personalsidan inom utbildningsväsendet. Utredningen menar att skolförordningens beskrivning av lärarrollen rimmar illa både med den beskrivning av lärararbetet som finns i de läroplaner som de senaste decenniernas skolreformer har resulterat i och med det arbete som de flesta lärare lägger ner på olika verksamheter i skolan. Ett motsatsförhållande synes råda mellan förord-

Prop. 1975/76:39                                                   305

ningens innehåll och den situation som uppstår då skolan mer söker ta fasta på sociala och fritidsbetonade uppgifter. Lärarnas arbelslidsreglering menar utredningen spelar också en avgörande roll för den starka specialiseringen i utbildningen lill olika tjänster. Del brister sålunda i överensstämmelse mellan regelsystemet för skolan och det arbetssätt som enligt läroplanerna bör främjas.

SIA anser att skolan behöver personal med olika specialutbildning men att personalen inte bör bindas till preciserade arbetsuppgifter genom snäva befattningsbeskrivningar. Sä t. ex. bör inte lärararbetet tillålas bli specialiserat till enbart inlärningsarbete, medan elevernas personliga problem hänvisas lill skolsocial personal. Skälet härtill är främst att ett framgångsrikt lärararbete fordrar en mycket god elevkännedom. Till grund för lärarrollens utformning bör ligga en helhetssyn som överensstämmer med den socialpedagogiska uppfattning som redan framfördes av 1946 års skolkommission. En helhetssyn fordrar att tjänstgöringsföreskrifter låter annat lärararbete än undervisning framstå som lika väsentligt. En helhetssyn på elevens behov leder till andra krav på läraren, vilket i sin lur innebär att innehåll och arbetsformer i annat lärararbete än undervisning i högre grad än f n. måste genomsyra grundutbildning och fortbildning.

Enligt SIA fordras i allt skolans arbete en pedagogisk helhetssyn, där man inte ser lösningen på elevernas problem huvudsakligen som en fråga atl leta upp rätt expert, utan där varje elev har möjlighet till permanenta, stabila kontakter med en begränsad grupp av personer. För atl möjliggöra detta föreslår därför utredningen bl. a. stadieövergripande tjänstgöring för lärarna och försöksverksamhet med minskat antal lärare per elev på högstadiet. Vidare föresläs ökad lidsvolym för kontaktlärararbete och samordnad ledning, planering och elevvård inom arbetsenheten. Slutligen bör rekommendationer ges alt inte tillämpa snäva befattningsbeskrivningar.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan instämmer i allmänhet i utredningens synpunkter och tillstyrker förslagen till en förändring av lärarrollen och specialistfunktionerna. I likhet med bl. a. SÖ och LO anser jag att en tillämpning av arbeislagsprincipen kan leda till en ökad samverkan mellan olika personalkategorier och medverka till en ändring av lärarrollen. Olika specialister behövs dock i skolan. Eftersom läraren tillhör den personalkategori i skolan som har de flesta kontakterna med eleverna under skoltiden kan jag förstå att utredningen och många remissinstanser funnit nuvarande lärararbete alltför begränsat och därför förordar en vidgning av lärarnas yrkesroll. SFL pekar här t. ex. på atl lärarrollen bör ses i vid bemärkelse och innefatta en allmän omsorg om barns utveckling så atl lärarens arbete principiellt kan innefatta också andra verksamheter än undervisning under skoldagen. Jag delar denna syn. Som jag tidigare har understrukit skall skolan ta fasta på helhetssynen på eleven. Läraren bör inrikta sitt arbete på all tillsammans med eleverna på ett för eleverna meningsfullt sätt medverka i elevens sociala och känslomässiga utveckling. Enligt min

20 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    306

mening har också det slora flertalet lärare uppfatlat sitt yrke på delta sätt. Jag har förordat en utveckling i skolan där lärare, övrig skolpersonal och elever i arbetslag i ökad utsträckning kommer alt medverka lill att eleven kan utveckla hela sin personlighet. Detla kräver bl. a. en starkare betoning av lärarens sociala uppgifter. En väsentlig del av lärarens roll är aU i del dagliga arbetet vara arbetsledare och tillsammans med annan personal och elever planera arbetet samt samarbeta med elever,annan personal och föräldrar i ett socialt samspel. Läraren skall inte uteslutande vara kunskapsförmedlare utan han/hon skall utgå från och tillvarata elevernas egna upplevelser och erfarenheter i undervisningen, dvs. stå i ett samtalande, reflekterande och tolkande förhållande till såväl lärostoff som del samhälle utifrån vilket stoffet är hämtat och som läraren och eleven lever i. Han/hon skall skapa förutsättningar förlaborativt arbete ochutveckladearbetsformerochdet arbetssätt som tidigare beskrivits. Läraren måste sträva efter att så långt som möjligt försöka leva sig in i elevens situation. Läraren bör genom sin kontakt med eleven medverka till dennes sociala och känslomässiga mognad. I ett arbete med så högt stal Ida ambitioner om mänsklig kontakt måste alla vara medvetna om att man inte alltid kommer all lyckas. Ett misslyckande i detta avseende bör inte uppfattas som absolut eller definitivt. Därvid är ett förtroendefullt samarbete med andra lärare och annan personal liksom med föräldrarna mycket betydelsefullt.

Vad jag nu sagt kräver som SIA och flera remissinstanser påpekar en förändring av lärarutbildningen och en annan inriktning av lärarnas fortbildning. Inte minst fortbildningen anser jag vara viktig med hänsyn till ständigt pågående förändringar. Jag kommer därför atl förorda en kraftigt utbyggd fortbildning där alla personalgrupper i skolan deltan En fortbildning där arbelslagsmelodiken ingår som en del kommer att underlätta ett inväxande i de arbetsformer och del arbetssätt som enligt min mening är en väg alt minska specialiseringen i skolan. En sådan fortbildning kan också bryta den isolering i specifika yrkesroller som präglar skolarbetet och atl samtidigt utnyttja de olika upplevelser, kunskaper och erfarenheter som finns hos olika personalgrupper i skolan.

Beträffande grundutbildningen av lärare har jag i direktiven lill 1974 års lärarutbildningsutredning tagit fasta på att skolans ändrade uppgifter kräver en annan läramtbildning med bl. a. en starkare betoning av lärarens sociala uppgifter i skolan. Jag har vidare i direktiven lill utredningen pekat på att stadieövergripande tjänstgöring i vissa fall kan vara att föredra för att minska specialiseringen. Detta har jag också betonat i tilläggsdirektiv till utredningen där jag även tagit upp behovet av annan arbetslivserfarenhet än lärararbete.

Flera remissinstanser tar upp frågan om skolkuratorernas och skolpsykologernas roll. Socialstyrelsen anser att skolkuratorn principiellt bör tillhöra kommunens socialförvaltning, även om arbetsplatsen är skolan. Härigenom vidgas resurserna för alternativa kurativa insatser och

Prop. 1975/76:39                                                    307

den kontinuitet och helhetsbedömning som är viktig bibehålls. Skolkuratorns viktigaste uppgift skulle därmed bli atl samordna olika insatser inom ramen fören behandlingsplan. Andra remissinstanser,däribland brottsförebyggande rådet och socialulredningen menar alt det finns skäl som talar för alt skolstyrelsen är huvudman för kuratorerna.

Beträffande skolpsykologernas verksamhet menar bl. a. AMS att det är värdefullt om psykologinsalserna inom skolan kan ske enligt de i utredningen angivna riktlinjerna. SACO/SR delar utredningens syn aU kuratorers och psykologers arbetsinsatser behöver tas i anspråk för elever med speciella problem. Organisationen menar att skolkuratorn bör ha fast anställning och arbetsplats inom skolan. Vidare bör elevunderiagel för skolpsykologernas arbetsområde starkt begränsas. SACO/SR föreslår här 1 000 elever/skolpsykologtjänst.

För egen del för jag anföra följande. Skolpsykolog och skolkurator är kommunala tjänster som de allra flesta kommuner har valt att inrätta. Där dessa tjänster förekommer är det viktigt att de på ett naturiigt sätt ingår i arbetslaget. Skolkuratorn och skolpsykologen, som i sina arbeten har en samordnande funktion, har goda möjligheter atl såväl i arbetslag med lärare som i det skolsociala arbetet som helhet bidrar till utveckling av lagarbete och samordning av elevvårdande arbetsuppgiften Det är viktigt att skolkuratorn lokalmässigt är knuten till skolan och uppfattas tillhöra skolans personal och inte någon utifrån kommande expert. Detta behöver dock inte innebära atl skolstyrelsen skall vara huvudman för skolkuratorn. Jag anser att det liksom f n. måste vara en lokal fråga för kommunen att avgöra vem som skall vara huvudman för dessa tjänster. Oberoende av hur denna delfråga kommer alt lösas lokalt är del angeläget att understryka att det för skolans olika insatser alltid kan bli fråga om alt lösningar på vissa elevproblem kräver all man går utanför skolan och upprättar en vidare behandlingsplan där kanske både sociala myndigheter, arbetsmarknadens parter och lokal arbetsmarknadsmyndighet är inkopplade och deltan Skolpsykologen har stora möjligheter alt i sitt arbete i skolan göra insatser, som är inriktade på en förbättring av arbetsförhållanden i hela skolan. Skolpsykologens uppgift för inte enbart bli all arbeta med enskilda elevproblem ulan bör också inriktas på elever och personal som helhet.

1974 års skolhälsovårdsulredning (U 1974:01) kommer att närmare beröra organisationen av och innehållet i skolhälsovårdsarbetet. Inom SÖ pågår även arbeten som skall resultera i riktlinjer för kurators- och psykologfunktionerna. En huvuduppgift för dessa arbeten är atl belysa hur nämnda funktioner skall kunna komma in i skolornas arbetslag. En annan är frågan om hur psykologerna och kuratorerna tillsammans med skolans övriga personal och elever skall kunna verka för en för alla tillfredsställande arbetsmiljö, vilket innefattar både den inre och yttre miljön.

Den av vissa remissinstanser väckta frågan om hur stort elevunderlag som skall finnas för en tjänst som skolpsykolog är jag nu inte beredd att

Prop. 1975/76:39                                                    308

pröva. Eventuella statsbidrag till sådan verksamhet hänger samman med kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vilket utreds av SSK.

Mot bakgrund av de förslag som utredningen lägger fram om ett mer laborativt arbetssätt och en förstärkning av färdighetsträningen har SIA utföriigt behandlat skolbibliotekens roll i skolan och menar att dessa får än mer betydelsefulla uppgifter i framliden. I dag finns ett stort antal integrerade skol- och folkbibliotek i grundskolan. I vissa fall anställer kommunen fackutbildade bibliotekarier vid större grundskoleenheter. För de olika verksamheterna under skoldagen och även efter skoldagen är skolbiblioteken en viktig resurs, som dock är varierande frän skolenhet lill skolenhet med som inte alltid är fullt utnyttjade menar utredningen.

Beträffande skolbibliotekariens funktion instämmer de remissinstanser som yttrat sig över detta i utredningens synpunkter. Således anser t. ex. SÖ och SACO/SR all skolbibliotekarien kan spela en väsentlig roll för all hjälpa elever med svårigheter.

Jag har tidigare under avsnitt (3.2) behandlat skolbibliotekens roll i skolans verksamhet och betonat vikten av att dessa används för att stärka del arbetssätt som jag anser bör prägla skolan och för atl uppnå väsentliga mål som bl. a. ökade färdigheter i lösning och skrivning. Det ankommer på kommunerna att besluta om biblioteksverksamheten skall skötas av fackbibliotekarien eller lärarpersonal. För lärarpersonalen krävs en viss fortbildning. Det ankommer på SÖ att beakta detta och därvid samråda med bibliotekshögskolan.

6.2 Vissa personaladministrativa frågor

Utredningen ger en översikt av personaladministrativa problem i skolan och betonar att i anslutning till kommunförbundets rekommendationer betydelsen av en systematisk introduktionsverksamhet som bör gälla för personal i skolan liksom på andra arbetsplatser inom kommunen. SIA ägnar också stort utrymme ål frågorna om personalens arbetstillfredsställelse och svårigheten Utifrån de undersökningar utredningen har refererat till samt den analys i övrigt som gjorts har SIA framlagt en rad förslag i syfte atl förbättra situationen.

Utredningen menar att krav på omprövning, förändring och utveckling av hela skolverksamheten i ökad utsträckning måste initieras från skolenheterna själva. Den fria resursanvändningen och ökad lokal kompetens syftar till att skapa förutsättningar för detta. Lärarnas arbetstillfredsställelse är nära knuten till elevernas situation. Sambandet mellan problem i skolan och elevernas svårigheter å ena sidan och elevens sociala situation å den andra är klart belagt genom omfattande skolforskning. Utredningens förslag om bl. a. fria aktiviteler, kontaktlärarverksamhet och vidgade föräldrakontakter syftar till att åstadkomma en bättre situation både för elever och vuxna i skolan så alt alla upplever en större arbetstillfredsställelse.

Prop. 1975/76:39                          ■   >                    309

Ett allvariigt problem i skolan menar utredningen är lärarnas isolering. Enlärarsystemet kan vara en orsak till detla. En annan kan vara hög personalomsättning, varigenom kontinuiteten går föriorad i personal- och elev-kontakterna. En tredje faktor som påverkar arbetstillfredsställelsen är enligt SIA målens ambitionsnivå. Denna kan ha en olycklig psykologisk inverkan på lärarna dä måluppfyllelsen inte upplevs som realiserbar. Dess innebörd i skolförfattningar är en riklningsangivelse men uppfattas som beskrivning av ett tillstånd som skall uppnäs om läraren bara arbetar metodiskt riktigt, menar utredningen.

De remissinstanser som yttrat sig redovisar olika uppfattningar. SPN menar atl dess erfarenhet visar på att den personaladministrativa verksamheten inom skolområdet har betydande brister. Skolornas egen personaladministration är svagt utbyggd och kommunernas jDersonaladministrativa rutiner omfattar ofta inte skolområdet. Enligt SPNis uppfattning har den detaljreglering som gäller för skolområdet motverkat en samlad personalpolitisk bedömning och en konstmktiv personaladministravi utveckling. Kommunförbundet konstaterar att del är naturligt att utforma personalpolitiken inom skolan som en del av kommunens personalpolitik. Frånvaron av konkreta förslag på det personalpolitiska området anser SACO/SR vara nästan totall i utredningens förslag.

Såsom riksdagen har uttalat ankommer det pä kommunerna, som har arbetsgivaransvaret,atl konkret utveckla de personaladminislrativa insatserna i skolorna (UbU 1973i44, rskr 1973i311). Det är naturiigt aU de personaladministrativa åtgärderna för lärare koncentreras på sådana insatser som syftar till all stödja och utveckla lärares förutsättningar att klara svårigheter i undervisningen. Här ingår åtgärder för introduktion och information samt att utveckla formerna för ledarskap och samråd. Här spelar den egna fortbildningen inom arbetslaget stor roll. Det är således inte främst standardiserade personaladministrativa arbetsmtiner som behövs utan insatser på hela del personalpolitiska området. Utredningens förslag om arbetsenheter och arbetslag, olika former för resursutnyttjande för atl eliminera stora undervisningsgrupper samt fördelningen av arbetstid på lektioner och övrigt lärararbete bl. a. avsedda alt bryta isoleringen inom skolan och skapa bättre relationer mellan personal och elever. Även den samlade skoldagen, friare resursanvändning, en annan beräkning av lärarnas arbetstid, decentralicering av beslutsfattande m. m. bör enligt min mening skapa förutsättningar för en bättre arbetssituation för skolans personal och därmed en högre grad av arbetstillfredsställelse. Jag delar utredningens synpunkter på att krav på omprövning, förändring och utveckling i ökad utsträckning måste initieras från skolenheterna själva. De arbetssätt, som jag i det föregående förordat för grundskolan, bygger på ett successivt genomförande där personalens inställning till förändringar och förnyelse är avgörande. Jag kommer också i det följande att förorda en skolledarutbildning och en fortbildning för personalen, vilket torde kunna förbättra personalens möjlighet atl påverka sin

Prop. 1975/76:39                                                    310

situation och därmed arbetstillfredsställelsen i skolan.

Utredningen menar att en källa till bristande arbetstillfredsställelse hos lärarna är att de anser det svårt att förena de övergripande målen med den dagliga undervisningen. Jag har förståelse för att det i det dagliga arbetet kan vara svårt att alltid finna ett samband mellan långsiktiga mål och direkta resultat. Liksom utredningen vill jag understryka att de övergripande målen anger en inriktning, som man bör sträva mot dock utan atl alllid behöva fråga sig om målet uppnåtts. Jag har i det föregående förordat att läroplansarbetet inriktas på att underiätta för skolpersonalen att i det dagliga arbetet beakta de övergripande målen. Den betydelse arbetssätt och förhållandet mellan lärare och elev har för skolans möjligheter att främja elevens utveckling bör också beaktas.

Målen måste vara högt ställda. Samtidigt måste alla som deltar i skolverksamheten vara medvetna om att situationer uppstår då man inte kan nå uppställda mål. Det viktiga är att skolpersonalen får träning i och är villig atl gemensamt bearbeta dessa situationer. I mänsklig gemenskap förekommer såväl positiva upplevelser som konflikter, vilka båda kan vara personlighetsutvecklande. Detta bör man inom skolan och arbetslaget ta fasta pä. Gemenskapen och samarbetet inom arbetslaget kan förutom stöd och hjälp enligt min mening fö stor betydelse för den förnyelse och personlighetsutveckling som är sä väsentlig för arbetstillfredsställelsen och oundgänglig i allt levande lärararbete.

6.3     Arbetstidsavtalen och skolans inre arbete

SIA anser att det skulle vara en fördel om ett nytt arbetstidsavtal, som inte enbart utgår från begreppet undervisningsskyldighei, kunde åstadkommas för lärarna. Nuvarande arbetstidsreglering medför betydande olägenheter vid en förändring av den nuvarande organisationen av skolans inre arbete i den riktning SIA föreslår. Utredningen förordar att regeringen uppdrar ål statens avtalsverk att uppta överiäggningar med berörda personalorganisationer i syfte att nå en överenskommelse om reglering av lärararbete där även övrigt lärararbete ingår. Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag. Berörda personalorganisationer hänvisar lill att frågan är förhandlingsbar.

Enligt vad jag inhämtat inleddes under hösten 1975 förhandlingar mellan statens avtalsverk och berörda huvudorganisationer Jag förutsätter att här framförda synpunkter beaktas vid dessa förhandlingar.

6.4     Skolledarutbildning och vissa övriga skolledarfrågor

En ökad frihet i resursanvändning och den betoning av utvärdering och uppföljning som SIA har föreslagit kräver enligt utredningen en systematisk och vidgad skolledarutbildning. Även kravet på en ökad kontakt med när-

Prop. 1975/76:39                         v   ,                    311

samhället och en förändring av skolans arbetsmiljö är faktorer som pekar på behovet av skolledarutbildning. Jämsides med och i samverkan med SIAis utarbetande av förslag lill skolledarutbildning har på SÖis uppdrag en utredningsgrupp, den s. k. PLUS-gruppen (Planering och ledning av utbildning för skolledare), lagt fram ett förslag. Försök har gjorts med denna utbildning under några är med tillfredsställande resultat.

Liksom utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att skolledare behöver en systematisk utbildning för de personalledande och administrativa funktioner som ingår i deras arbete. Den av mig föreslagna friheten i resursanvändningen samt betydelsen som har tillmätts bedömningen och uppföljningen och utvecklingen av verksamheten framhäver ytteriigare behovet av en skolledarutbildning. Skolans centrala funktion i samhället ställer dessutom stora krav på atl skolledarna har god kännedom om annat arbete bland barn och ungdom.

Jag ansluter mig lill de synpunkter som SÖ lämnat beträffande skolledaruibildningen som bedrivs på försök i nämnda projekt. De tankegångar som SIA för fram rörande skolledarnas utbildning anserjag kan rymmas inom denna utbildning, som starkt anknyter till det dagliga arbetet inom det egna verksamhetsområdet. Jag anser det också riktigt att mälgmppen för denna utbildning inte enbart omfattar skolledare i det allmänna skolväsendet utan utvidgas till att omfatta skolledare för särskilda vuxenutbildningsenheler, arvoderade studierektorer för vuxenutbildningen samt särskolans skolledare. För egen del anser jag att utbildningen skall kompletteras med samhällsinriktad praktik utanför den verksamhet som skolledarna är direkt engagerade i.

SIA delar in skolledarna i tre olika kategorier då det gäller grundutbild-ningeni nyutnämnda skolledare, verksamma skolledare under 60 år saml verksamma över 60 år. För min del anserjag det tillräckligt med en kategori, nämligen i tjänst varande skolledare vilket också förordats av SÖ i dess förslag till utbildning. Liksom SÖ anser jag atl skolledare skall fortbildas tillsammans med övrig personal inom skolan och pä samma sätt som dessa. Statskontoret har föreslagit att utbildningen av skolledare skulle kunna förläggas lill nuvarande lärarhögskolor och universitetet för atl utnyttja deras lokalresurser. Föregen del anserjag atl lärarhögskolornas personal bör kunna användas för atl fä en återkoppling mellan skolor och lärarhögskolor.

Liksom utredningen anserjag att SÖ efter samråd med kommunförbunden och skolledarna skall ha ansvaret för planering och genomförande av utbildningen. Däremot bör kommunförbundet i samråd med SÖ ansvara för skolchefsulbildningen i vilket även bör ingå samverkan med övriga kommunala nämnder.

Jag övergår nu till atl behandla de mål som bör ställas upp för skolledaruibildningen.

Skolledaruibildningen börsyftatillatldellagarna skall fördjupasin kunskap-om skolans mål och diskutera innebörden av dessa saml hur de näs. Deltagar-

Prop. 1975/76:39                                                    312

na skall ges möjlighet att fördjupa sin självkännedom och sin kunskap om relationer mellan människor Utbildningen skall eftersträva att skolledarna utvecklar en vilja att tillsammans med övrig personal och elever finna handlingsvägar och gemensamt lägga grunden för en verksamhetsutveckling i varje skola, där var och en kan påverka sin situation och får möjlighet lill utveckling. Varje deltagare i utbildningen skall reellt medverka i utformningen och utprövningen av utbildningen och dess innehåll samt uppleva och därigenom träna sig i ett demokratiskt arbetssätt. Deltagarna skall tillsammans med personalen verka för ett samarbete mellan skola och samhälle, inbegripet arbetsliv och föreningsliv. De skall också träna sig i all tillsamans med skolans personal och elever kritiskt granska skolans dagliga verksamhet för att på så sätt pröva formerna för sitt sätt att arbeta. Ett sådant synsätt och handlande skall ligga till grund för utformningen av skolledarfunkiionen och det är helt nödvändigt för en behovsinriktad styrning av resurserna. Utbildningen bör lill arbetssätt och arbetsformer överensstämma med vad jag anfört i det föregående. Lagarbete bör känneteckna utbildningens alla delar

Liksom SÖ anserjag alt studiernas utgångspunkt skall vara verkliga problem med anknytning till dellagarnas egen erfarenhet och arbetssituation. Bearbetningen av dessa problem skall styra arbetet, som kan organiseras i projekt där lagarbetet är den dominerande arbetsformen.

Växelspelet mellan utbildningen och den reguljära verksamheten är en förutsättning för atl utbildningens mål skall uppnås.

Studiebesöken som skall förekomma under hemarbetstiden är av tvä typer. De skall dels göras hos kolleger för atl ge en breddad syn på den egna uppgiften, dels avse alt ge kunskap om och förståelse för den egna omgivningen genom studiebesök hos andra kommunala nämnder och förvaltningar.

Den samhällsinriktade praktiken anserjag liksom bl. a. LO betydelsefull. Den skall skapa förståelse för betydelsen av kommunikation och samarbete mellan olika grupper i samhället. Under praktiken bör vidare människors situation i art)etslivel samt den förnyelse som pågår där belysas. Den samhällsinriktade praktiken ger skolledarna bättre fömtsättningar atl klara sina vikliga uppgifter Den samverkan mellan skola och arbetsliv som jag förordat i annat sammanhang kommer atl kräva skolledare med en ökad erfarenhet från del omgivande samhället. Praktiken bör föriäggas till två fjorlondagars perioder under utbildningen. En parktikperiod bör knyta an till en för orten typisk verksamhet. Den andra delen av perioden bör beslå av arbete inom kommunens barn- och ungdomsverksamhet som ej handhas av skolstyrelsen, t. ex. som socialassistent eller fritidsledare. Denna praktik kan ses som en utvidgning av den samhällsinriktade praktik som redan i dag förekommer i lärarutbildningen.

Liksom SÖ anserjag att grundutbildningen bör följas av en återkommande fortbildning i olika former, som följer upp och tillämpar de verksamhets-

Prop. 1975/76:39                         V<                       313

former och arbetssätt som har introducerats i grundutbildningen. En utvärdering av skolledaruibildningen sker tillsammans med utvärderingen av personalfortbildningen. Kostnaderna för skolledamlbildningen innebär för budgetåret 1976/77 totalt 1,7 milj. kr. 1 detta har jag räknat med arbetsavlastande åtgärder motsvarande tre undervisningstimmar.

Del ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande SÖ atl utforma riktlinjer och bestämmelser för skolledaruibildningen.

Utredningen tar upp frågan om kvinnliga lärares möjligheter att bli skolledare. Bakgrunden är att del finns få kvinnliga skolledare trots alt ca 60 "ii av alla lärare är kvinnor. För grundskolans del är denna siffra nästan 70 %. Det bör enligt SlAis mening ankomma på vederbörande myndigheter, i första hand SÖ, alt i det fortsatta arbetet med en översyn av nuvarande rekryieringsförhållanden ägna särskild uppmärksamhet åt förhållanden som i dag hindrar en jämnare fördelning mellan könen vid rekryteringen av skolledare. Även utredningen angående Kvinnors situation i den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen har i betänkandet (SOU 1975i43) Kvinnor i statlig tjänst behandlat rekryteringen av kvinnliga lärare lill skolledartjänster. Utredningen föreslår atl SÖ åläggs atl utge anvisningar om alt studiedagar anordnas om skolledarnas arbete och arbetsuppgifter saml att SÖ utarbetar ett informations- och studiematerial för en tvådagars information om skolledarnas arbete. Vidare föreslås atl SÖ bör utge anvisningar om att alla vikariat på skolledande befattningar meddelas på skolans anslagstavlor saml tillse alt rektorerna uppmanar intresserade lärare atl anmäla sig lill skolledarvikariat. Vikariaten bör också kunna cirkulera bland intresserade lärare.

Även SIA anser det nödvändigt med en systematisering av rekryteringen av skolledare. SIA menar atl företagsnämnden kan vara del forum där skolans anställda tillsammans diskuterar principer för vikarialtjänstgöring.

De remissinstanser som yttrat sig över SIAis förslag i denna del,bl. a. SÖ och Skolledarförbundet, tillstyrker förslaget. Även de remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Kvinnor i statlig tjänst delar uppfattningen att man bör eftersträva en ökning av andelen kvinnor pä skolledande befattningar. Hit hör bl. a. SÖ, SACO/SR, TCOis slatstjänslemannasektion (TCO-S) samt Fredrika Bremer-förbundet, vilka också tillstyrker de förslag till åtgärder som föreslås.

För egen del vill jag anföra följande. Del är viktigt atl eleverna under sin skoltid ges rollförebilder som stämmer överens med skolans mål att verka för jämställdhet mellan könen. Eleven hämtar sina förebilder bl. a. i den verklighet som återspeglas i undervisningen samt i könsfördelningen bland personalen i skolan. I detta avseende är alt märka att andelen kvinnliga lärare på låg- och mellanstadiet är ca 80 "o. På skolledande befattningar är detta ett särskilt problem därför atl det är fö kvinnor på sådana poster, men samtidigt mänga i lärarkollektivet. Enligt min mening måste ökade insatser göras för all rekrytera fler kvinnor lill skolledarbefattning. Det är

Prop. 1975/76:39                                                   314

även angeläget all eftersträva att skolledningen får en allsidig sammansättning med lärare med olika slag av utbildning och tjänstgöring.

Jag vill i delta sammanhang erinra om vad föredragande chefen för utbildningsdepartementet anförde i prop. 1973il (bil. 10) rörande rekryteringen av skolledare i gymnsieskolan. Han framhöll "alt enligt gällande behörighetsföreskrifter alla som är behöriga till ordinarie tjänst som lärare i gymnasieskolan också är behöriga till tjänst som rektor eller ordinarie studierektor". Vidare uttalades att "även enligt gällande befordringsgrunder -insikter, erfarenhet och övriga egenskaper som företrädesvis fordras för tjänsten - är lärare med olika slag av utbildning i och för sig jämställda och enligt min mening bör man eftersträva all skolledningen i en skolenhet med rektor och en eller flera studierektorer får en allsidig sammansättning av lärare med olika slag av utbildning och lärartjänslgöring". Enligt min mening är del angeläget alt skolmyndigheterna också beträffande grundskolan strävar efter ett sådan allsidighet i rekryteringen vid tillsättning av skolledare. 1 delta ligger också all en jämnare fördelning mellan könen vad avser skol-ledarbefattningar bör eftersträvas.

De förslag som de båda utredningarna framför, bl. a. information om skolledares arbetssituation, arbetskrav och om de uppgifter som ingår i en skolledartjänst ansluter jag mig lill. Vidare är del viktigt att vikariat pä sådana tjänster, som har betydelsefulla meritvärden vid tillsättning av skolledarijänst, sprids på olika lärarkategorier och annan skolpersonal och att meddelande om tillgängliga vikariat ges pä ett sådant sätt alt alla intresserade har verkliga möjligheter att anmäla sitt intresse.

För all öka de kvinnliga lärarnas intresse för och möjlighet lill skolledarvikariat bör SÖ anordna särskilda fortbildningskurser i skoladmiinstra-tionen och skolledningsuppgifter. Även manliga lärare med utbildning som inte är väl företrädd bland skolledarna, t. ex. lärare i estetiskl-praktiska ämnen, bör få genomgå samma fortbildningskurs. Jag återkommer till frågan under anslaget Lärares fortbildning.

Jag avser vidare att föreslå regeringen att tillkalla en arbetsgrupp med företrädare förutbildningsmyndigheter, huvudmännen för grundskolan och gymnasieskolan och berörda parter med uppgift atl ytterligare gå igenom de frågor som sammanhänger med rekryteringen till skolledartjänster.

Behörig till tjänst som skolledare är den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare vid skolform som ingår i rektors arbetsområde. Om synneriiga skäl föreligger, kan till tjänst som rektor eller studierektor komma i fråga även den som inte är behörig till ordinarie tjänst som lärare. SIA menar atl skolan i fråga om ledarfunktionen är en något speciell institution i samhället, genom att den ensidigt rekryterar ledare från en enda personalkategori - lärare. I skolan finns också andra personalgrupper i direkt arbete med barn och ungdom, som borde komma i fråga som skolledare anser utredningen. Om den sammanlagda erfarenheten som skolledningen besitter är så vid som möjligt, torde detta vara till gagn för skolans verk-

Prop. 1975/76:39                                                    315

samhet och utveckling, menar SIA och föreslår atl den som kan inneha tjänst vid skolan också bör vara behörig till skolledartjänst.

Remissinstanserna är i denna fråga myckel splittrade. A ena sidan finns de som tar helt avstånd från förslaget. Till dem hör bl. a. lärarorganisationerna, som anser det självklart alt skolledarna behöver pedagogiska kunskaper av minst samma omfattning som lärarna. A andra sidan finns de som tillstyrker förslaget. Hit hör bl. a. SÖ, statens avialsverk (SAV), LO, några länsskolnämnder och kommuner. Sålunda anser SÖ det rimligt att kräva att skolledare skall ha erfarenhet frän verksamhet inom skolan, men att detta inte behöver innebära krav på att ha haft tjänst som lärare. SAV menar atl på skolledningen ställs krav på bättre personaladministration och ökad förtrogenhet med arbetsrättsliga frågor, vilket kan vara ett skäl för atl vidga rekryteringsbasen för skolledare till andra tjänstemän än enbart lärare.

För egen del vill jag anföra följande. En skolledare i ungdomsskolan skall i dag inte inbart vara arbetsledare för pedagogiskt utbildad personal utan också i allt större utsträckning för annan skolpersonal. En ökad bredd i skolledarnas erfarenhetsbakgrund och i deras utbildning måste utifrån nu beskrivna förändringar betraktas som utomordentligt angelägen. F. n. gäller att även annan än den som är behörig till lärartjänst kan bli skolchef i kommunen. Denna möjlighet finns även för skolledare om synneriiga skäl föreligger. Enligt min mening finns del inget som utesluter atl en person med erfarenhet från andra verksamhetsområden och med dokumenterad administrativ förmåga kan ha tillägnat sig samma synsätt och erfarenheter som en pedagog, oaktat han/hon saknar erforderiig pedagogisk kompetens i formellt hänseende. Behörighetsreglerna för skolledare bör mot bakgrund av vad jag nu har anfört ändras sä att, förutom den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare, kan den som har erfarenhet frän kommunal tjänst från skolverksamhet eller i övrigt från skoladministralion vara behörig lill skolledarbefattning. Dock bör alllid minst en av skolledarna i rektorsområdet ha pedagogisk utbildning.

6.5 Personalfortbildning

SIA har bedömt det som angeläget att snabbt öka de specialpedagogiska inslagen i skolans arbete och menar atl del knappast är möjligt att åstadkomma detta genom en ökning av den nuvarande eitårsutbildningen av speciallärare. Målet bör i stället vara atl söka nä sä många lärare som möjligt. Utredningen föreslår därför en fyraveckors fortbildning. Utbildningen bör pä lika villkor stå öppen också för andra som arbetar i skolmiljön, exempelvis fritidspedagoger menar SIA. Innehållet i kursen bör koncentreras till läs-och skrivsvårigheternas metodik och anpassningsstörningar anser utredningen och föreslår att utbildningen anordnas för ca 24 000 lärare främst pä låg- och mellanstadiet, dvs. ca en tredjedel av lärarkåren på grundskolan.

Prop. 1975/76:39                                                    316

Förslaget om fortbildning i specialpedagogik har mötts positivt av flertalet remissinstanser. Några, däribland SÖ och Svenska Föreningen för Specialpedagogik, anser det dessutom angeläget med ökad utbildning av speciallärare.

Till de remissinstanser som har en kritisk inställning lill förslaget hör lärarhögskolan i Uppsala, som anser att den definition som SIA ger av specialpedagogiken är oklar bl. a. gäller detta frågan i vilken mån specialpedagogiken skiljer sig frän annan pedagogik. Lärarhögskolan ifrågasätter också värdet av en snabbkurs om fyra veckor eftersom bemästrandet av sent kvarstående läs- och skrivsvårigheter i regel inte bara lorde vara fråga om teknisk färdighet och teoretisk insikt.

Flera kommuner däribland Kalmar, Stockholm, Tyresö och Uppsala menar att det är viktigt att all personal får en fortbildning och dä särskilt i att samarbeta i arbetslag. Även SL anser detla värdefullt.

Alt ge lärarna och övrig skolpersonal utbildning och fortbildning betraktar jag som en förutsättning för att det skall lyckas atl förändra skolan i riktning mot de mål, som samhället ställt upp. Skolan liksom samhället befinner sig i en ständig förändring, vilket kräver kontinueriig utveckling av de metoder man arbetar med. Förslagen har som jag redovisat mötts mycket positivt.

1 det följande kommer jag att behandla frågor som allmänt berör fortbildningen, de särskilda fortbildningsinsatserna som det nya arbetssättet och de nya arbetsformerna kräver samt behovet av kvalificerad utbildning för specialpedagogiska inslag.

Det är väsentligt att all personal ges möjlighet till en mera organiserad fortbildning. För den personal, som har sin grundutbildning långt tillbaka i tiden, och för den personal som saknar eller har bristfällig utbildning, kan en formell fortbildningsinsats ge ett närmande till och en delaktighet i det tankesätt och det handlingsmönster, som en modem grundutbildning har avsett att ge. För den nyutbildade personalen kan det vara ett stöd atl få la del av den utbildning och den erfarenhet som finns i arbetslag där gammalt och nytt bryts mot vartannat.

Enligt min mening bör fortbildningen ha till uppgift att vidmakthålla och vidareutveckla den process som grundutbildningarna förväntas sätta igång, dvs. att i ett demokratiskt arbetssätt i lagarbetets form utveckla sina egna och andras kunskaper, erfarenheter, attityder och värderingar. Dessutom bör den ha till uppgift alt markera allas ansvar för varandra i hela skolverksamheten, inte bara dä omställningssvårigheter kan uppslå. Den skall också till personalen föra ut resultat från forsknings- och utvecklingsarbete och därav önskvärda förändringar i arbetsform och innehåll i skolverksamheten. Fortbildning skall även leda till kontakter med andra kommunala organ och det föreningsliv som har med barn och ungdom atl göra. Detla bör kunna underiättas genom lokala samverkansgmpper för ett förbättrat nämndsamarbete. En viktig del bör vara att fortbildningen har en klar samhällsanknytning. Detta är samma mål som gäller för skolan i stort

Prop. 1975/76:39                                                    317

nämligen atl eleven skall fungera som samhällsmedborgare och utvecklas till en harmonisk människa.

Arbetslagen fyller, som jag ser del, i det dagliga arbetet en basfunktion i fortbildningen. Genom alt arbeta tillsammans i ett lag får alla viktiga pedagogiska och sociala uppgifter. Genom planeringsarbete och konferenser får arbetslaget en utvecklande och fortbildande funktion för alla medlemmar. Alla i arbetslaget har sina speciella förutsättningar, alla har specifika tillgångar aU dela med sig av. Inte minst viktigt är detta för den som tillträder sin första tjänst.

Den fortbildning som jag föreslår med anledning av mina ställningstaganden på grundval av vad jag förordat beträffande arbetssätt och arbetsformer m. m. i skolan är inte en isolerad insats utan blir det första steget i en fortlöpande fortbildning. Fortbildningsbehovet är av olika karaktär. Aret innan de nya stalsbidragsbestämmelserna träder i kraft bör all personal i skolan informeras om förändringarna samt stimuleras aU diskutera hur intentionerna bakom de framlagda förslagen skall förverkligas i det egna skolarbetet. Elever, föräldrar och skolstyrelseledamöter bör erbjudas information och ges tillfälle till en diskussion om resursanvändningen samt arbetssätt och arbetsformer insatt i sitt lokala sammanhang. Dessa diskussioner bör kunna äga mm i studiecirkelform i första hand under studiedagama, vilka jag räknar med bör utökas under läsåret 1977/78 från fem till sju. För att förbereda denna information och fortbildningsinsats bör två personer från varje rektorsområde under sommaren 1977 genomgå en särskild kurs för att fö möjlighet att lägga upp studiedagsverksamheten i det egna rektorsområdet.

SIA har påpekat behovet av fortbildning för att öka kunskaperna om hur man bättre skall tillgodose behoven hos de elever som har skolsvårigheter. Jag delar SI Ais uppfattning om atl det behövs en metodisk förnyelse av arbetet i skolan. Enligt min mening kräver detla dels en särskild fortbildningsinsats kring de arbetssätt och arbetsformer som tidigare förordats, dels en utbildning av lärare i specialpedagogik.

Till skillnad från SIA anser jag alt rekryteringen till den särskilda fortbildningen ej bör ske individuellt utan rektorsområdesvis. Dessutom bör fortbildningen vända sig även till andra än lärare och omfatta en grupp om 10-15 personer frän varje rektorsområde.

Liksom vad gäller för skolledamlbildningen, anser jag alt deltagarna i denna fortbildning skall fördjupa sin kunskap om skolans mål och diskutera innebörden av dessa saml hur de skall näs. Även i övrigt bör vad jag säger om skolledamtbildningens övergripande mål och arbetssätt gälla för denna fortbildning. Helhetssynen på eleven bör således belysas liksom den förnyelse av arbetsformer och arbetssätt i undervisningen som jag tidigare har förordat. Dellagarna bör rekryteras frän olika verksamhetsområden. Därigenom kommer den samlade erfarenheten att berika fortbildningen. En samarbetsprocess kan startas och vidareutvecklas inom det egna rektorsområdet. Deltagarna

Prop. 1975/76:39                                                    318

bör ges stort inflytande pä fortbildningens utformning och innehåll.

Jag anser att denna fortbildning bör bygga på de erfarenheter som har inhämtats från liknande fortbildning. Tillsammans bör fortbildningen omfatta fyra veckor uppdelat i etapper. En första vecka läggs lill ferielid. Därefter skall tio kursdagar följa under påföljande läsår. Under dessa tio dagar kommer statsbidrag att utgå till de vikariekoslnader som uppstår. Under detta läsår bör liksom för skolledaruibildningen visst hemarbete och vissa studiebesök bedrivas för att man skall anknyta fortbildningen till den egna verksamheten. Detta följs av en utvärdering om tre dagar under nästkommande sommar. Fortbildningen avslutas sedan genom en tvä dagars utvärdering under ferietid av både denna fortbildning och skolledamlbildningen.

Denna särskilda fortbildning bör genomföras under en tio års period. Jag beräknar kostnaderna till 8 milj. kr. för budgetåret 1976/77.

Enligt min mening behövs ytteriigare insatser för atl öka skolans tillgång på utbildad lärarpersonal, som i sitt arbete särskilt bör inrikta sig på de specialpedagogiska inslagen enligt utredningens terminologi.

De specialpedagogiska insatserna kräver enligt min mening en helt annan och djupare kunskap om de faktorer som påverkar elevernas studiemotivation och som skapar skolsvårigheter, än som är möjligt att tillgodogöra sig under en fortbildning om fyra veckor. Jag förordar därför att gmndskolans olika lärarkategorier får en särskild utbildning i specialpedago-g i k  genom att specialläramtbildningen på gren 1 utökas kraftigt.

Den utbildade lärarpersonalen kommer som jag ser det att i allt större utsträckning arbeta i vanliga undervisningsgrupper ulan begränsning till visst stadium. Arbetet förutsätter atl man arbetar förebyggande, deltar i lagarbete och har ett speciellt ansvar för elever som har svårigheter i skolan. Lärarna med sådan utbildning bör enligt min mening vara speciellt skickade att ansvara för och ge hjälp och råd i fråga om alt koppla ihop de övergripande målen med den dagliga undervisningen, särskilt i fråga om färdighetsträningen.

Förutom de mål som gäller för skolledamlbildningen och personalfori-bildningen som jag i det föregående har behandlat, bör den särskilda utbildningen i specialpedagogik bl. a. ge läraren god beredskap att möta elever med olika skolsvårigheter i sin roll i arbetslaget. Vidare bör den skapa en insikt i förhållandet mellan skolan och det övriga samhället och den sociala bakgrundens roll vid skolsvårigheter och beteendestörningar. Därvid bör särskilt uppmärksammas den inverkan som särbehandling och negativa förväntningar kan medföra. Ytterligare mål för utbildningen är atl fördjupa kunskapen om olika pedagogiska och psykologiska teorier. Jag anser det vara en fördel om läraren under sin utbildning i så stor utsträckning som möjligt kan följa samma grupper av elever för alt utbildningen skall bli mer verklighetsanknuten.

Enligt min mening boren kraftig utbyggnad ske av utbildningskapaciteten vad gäller lärare med särskild utbildning i specialpedagogik. Innevarande

Prop. 1975/76:39                         rA                        319

budgetår las 624 lärare in på den gren av speciallärarutbildning, som närmast motsvarar den utbildning jag i det föregående förordat. Jag räknar således med alt antalet intagningsplalser vid nuvarande lärarhögskolor med speciallärarulbildning kan ytteriigare höjas med ca 300. Detla bör ske genom att nuvarande intagningsgmpper ökas med 50 % och alt lärarhögskolorna därvid själva äger att bestämma undervisningsgmppernas storiek. Jag har i prop. 1975/76:89 om Lärarutbildningens lokalisering och dimensionering m. m. räknat med ett ökat medelsbehov till följd härav för budgetåret 1976/77 om ytteriigare 2,4 milj. kr. under anslaget Fl. Lärarhögskolor Avlöningar till lärarpersonal m. m. och 525 000 kr. under anslaget F 2. Lä-rarhögskolornai Driftkostnader. De nya medlen avser främst delning av klass i mindre grupper för undervisning i vissa betydelsefulla moment eller förstärkning på annat sätt som man på den enskilda lärarhögskolan beslutar om.

Utbildningen bör stå öppen för alla lärarkategorier. Del är angeläget alt fö en viss spridning av antalet specialpedagogiskt utbildade lärare på alla stadier. Vidare är det angeläget atl sökande frän sädana kommuner, som har ett lågt antal lärare med specialpedagogisk inriktning, prioriteras. Det ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande SÖ att besluta om fördelningen av intagningsplalserna.

Jag vill i detta sammanhang ta upp vissa frågor rörande tjänsteunderiag för speciallärare i grundskolan.

F. n. inrättas ordinarie tjänst som lärare 3 och 4 för undervisning i hjälp-klass, observationsklass, hörselklass, synklass, läsklass och klass för rörelsehindrade. Sådan tjänst för lärare 3 och 4 inrättas också för samordnad specialundervisning. Behörig lill sådan tjänst är klasslärare som genomgått speciallärarutbildning. Underlaget för inrättandet av sådana tjänster bestäms av varje kommuns specialundervisningskvot - högst 0,3 veckotimmar per elev. Genom det statsbidragssystem som jag förordat i det föregående (5.2) för grundskolan kommer ifrågavarande specialundervisningskvot att inräknas i försiärkningsresursen. Underlaget för inrättande av särskilda tjänster kommer därvid alt ingå i en större resurs. Jag räknar även fortsättningsvis med ett behov av sådana tjänster. Till frågan om tjänsteunderiag för dessa återkommer jag i annat sammanhang.

7 Ledning och samverkan i skolan

7.1  Ledningsorgan vid skolenhet

SIA anser att del är angelägel att det utvecklingsarbete som pågår mellan olika nämnder kan vidareutvecklas också med hänsyn till del politiska inflytandet pä kommundelsnivå. Utredningen framhåller atl rektorsområden och gymnasiala skolenheter utgör stora och viktiga institutioner inom skilda kommundelar, på samma sätt som förskolor, ålderdomshem och frilids-

Prop. 1975/76:39                                                    320

anläggningar. Liksom det är angelägel alt förslärka del medborgeriiga inflytandet över arbetet bland barn och ungdom inom ett bostadsområde är del angelägel att förstärka och vidareutveckla demokratiska styrelseformer inom institutionerna. Enligt utredningens uppfattning bör man därför undersöka möjligheten av atl låta besluten inom rektorsområdena och skolenheterna, där de huvudsakligen avser verkställighet, utformas tillsammans av dem som omedelbart är berörda. Utredningen bedömer det som angelägel atl såväl anställda som elever och föräldrar för ökad delaktighet i utformningen av arbetsmiljön.

Utredningen har efter alt ha vägt olika önskemål mot varandra funnit det lämpligt att de olika grupper som närmast berörs av verksamheten inom ett rektorsområde eller en skolenhet för ett ökat inflytande på den löpande verksamheten i skolan. SIA föreslår därför att i ledningen för ett rektorsområde (en skolenhet) bör stå en ledningsgrupp, förslagsvis benämnd be -styrelse.

Bestyreisen bör eligt SIA utgöra styrelse för institutionen och bör vara sammansatt av representanter för skolans personal, elever och föräldrar. Rektor bör ingå som ordförande.

Enligt utredningens mening bör bestyreisen vid olika slag av rektorsområden och gymnasieskolenheter ha olika sammansättning beroende pä om det är ett rektorsområde med låg- och mellanstadium, ett rektorsområde med högstadium eller gymnasieskolenhet. Gemensamt för alla är alt bestyreisen skall ha en majoritet av skolledning och lärare. Elever ingår ej i bestyreisen för grundskolans låg- och mellanstadium.

Beslyrelsens ledamöter bör enligt SIA utses på så sätt alt skolstyrelsen inhämtar förslag från personalens organisationer vad gäller lärare och övrig personal och från elevrådet vad gäller elever. Någon grupp som med samma representativitet som personalens organisationer och elevrådet kan föreslå målsmän som ledamöter i bestyreisen flnns däremot inte. Skolstyrelsen bör därför inhämta förslag från flera håll, i första hand från klassmöten och under höstterminen, i andra hand från hem-skola förening eller från föreningar i övrigt verksamma inom bostadsområdet och med anslutning till skolans verksamhet. Vid gymnasieskolor med ofta mycket vidsträckt geografiskt rekryteringsområde och där klassmöten i nämnvärd utsträckning inte förekommer bör representant utan föregående förslag direkt kunna utses av skolstyrelsen.

Bestyreisen föreslås enligt SIA fö beslutanderätt dels i vissa av de frågor i vilka beslut enligt gällande bestämmelser skall fattas inom rektorsområdet eller gymnasieskolenheten av rektor, dels i frågor som skolstyrelsen delegerar till bestyreisen. Undantagna från beslyrelsens beslutskompeiens är endast frågor där beslutanderätten uttryckligen förbehålls annan, bl. a. frågor som rör enskild tjänsteman, enskild elev samt val av stoff och metodik i undervisningsarbetet.

Det övervägande antalet remissinstanser ansluter sig till SIAis principiella

Prop. 1975/76:39                                                   321

uppfattning atl det krävs ell ökat demokratiskt inflytande i skolan för personal, elever m. fl. Flertalet av dessa remissinstanser anser dock samtidigt all utredningens förslag inte bör genomföras i avvaktan pä förslag från utredningen om den kommunala demokratin. Även arbetsrältskommitténs förslag kan komma att påverka beslyrelsens sammansättning och arbetsformer framhåller några remissinstanser. Till dem som tillstyrker de allmänna principerna hör centrala myndigheter som SÖ, statskontoret, RRV och SPN liksom SSK saml organisationer som Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO, TCO, Skolledarförbundet, RHS, SSU och Sveriges elevers centralorganisation samt flertalet av de kommuner som yttrat sig.

Ett antal remissinstanser, främst organisclioner inom skolsektorn är, utifrån olika utgångspunkter, mer skeptiska mot utredningsförslaget. Med hänvisning lill arbetsrättskommitténs förslag avstyrker SL förslaget om bestyrelser.

Många av de remissinstanser som tillstyrker en förändrad beslutsstruktur pä skolans område är kritiska mot SIAis förslag om sammansättningen av bestyrelserna. Man ser i detta sammanhang en koppling mellan befogenheter och sammansättning och anser all samhällsintresset måste, med hänsyn till de föreslagna befogenheterna, bli representerade i bestyrelserna. Särskilt är denna inställning markerad i yttranden från politiska organisationer och kommuner. En annan utgångspunkt för kritiken är den föreslagna elev-och föräldrarepresentalionen.

Kommunaldemokraliulredningen, till vilken flertalet remissinstanser hänvisar, anser att den föreslagna sammansättningen av bestyrelserna strider mot gängse kommunaldemokraliska principen alt varje kommunalt organ direkt eller indirekt genom det representativa systemet skall företräda medborgarna.

Frågan om bestyrelserna bör vara sammansatta enbart av förtroendevalda eller om även andra bör vara med kan enligt kommunaldemokratiuired-ningens uppfattning inte besvaras generellt. Om en modell av s. k. blandade organ skall tillämpas sammanhänger främst med vilka uppgifter som skall ligga på bestyrelserna. Om del i hög grad kommer att gälla frågor som berör de anställda i deras dagliga arbete kan en sådan modell diskuteras. Denna fråga sammanhänger emellertid också med andra frågor såsom pågående utredningsarbete inom SSK och kommande ställningstaganden till arbetsrättskommitténs förslag, anser utredningen. Med hänvisning till den beslutskompeiens, som föreslagits t. ex. beträffande den s. k. friare resursanvändningen m. m. anser kommunaldemokraliulredningen att det är väsentligt alt de förtroendevalda även i bestyrelserna har möjlighet att utöva det politiska ansvar som de har anförtrotls. Ur kommunaldemokratisk sy. vinkel anser utredningen atl övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ. Enligt denna modell bör andra intressenter, t. ex. representanter för anställda och elever lämpligen fö närvarorätt med yttranderätt, dock ej beslutanderätt. Denna modell utesluter inte atl eleverna dessutom är repre-

21 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    322

sentanter i beredande organ.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för kommundepartementet anföra följande.

I det föregående har jag förordat långtgående förändringar i skolans organisation och statsbidragssystem, som innebär ett lokalt ansvarstagande och därmed också inflytande över skolverksamhetens utformning. Enligt min mening måste detta inflytande också följas av en förändring av beslutsprocesserna i skolan för all man på det lokala planet fullt ut skall kunna ta ansvar för verksamheten. En demokratisering av skolans beslutsprocesser är i linje med strävanden även inom andra sektorer av samhällslivet. Inte minst viktigt är elevens deltagande i den demokratiska beslutsprocessen.

Vid överväganden om vilken form av inflytande på skolverksamheten olika grupper bör fö finns det här minst tre olika utgångspunkter atl beakta vilket också avspeglar sig i remissyttrandena över SlAis förslag.

Del är för det första frågan om hur det allmänna medborgarinflytandel skall kunna tillgodoses. Utredningen om den kommunala demokratin menar t. ex. alt övervägande skäl talar för ett rent politiskt organ även på en lägre nivå under skolstyrelsen. Utredningen har i sitt betänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati haft som utgångspunkt att fördjupa det allmänna demokratiska inflytandet över olika kommunala sektorer.

Parallellt med utvecklingen av det allmänna medborgarinflytandel i samhällsverksamheten i stort sker en motsvarande utveckling när det gäller arbetstagarnas inflytande över sin verksamhet och miljö. Rätten till fackligt inflytande för skolans personal måste behandlas pricnipiellt på samma sätt som för andra personalkategorier inom den offentliga verksamheten. Vid sidan av de anställdas fackliga inflytande måste enligt min mening också elevernas och föräldrarnas rätt till inflytande beaktas. Här skiljer sig skolans verksamhet från annan samhällsverksamhet, då själva medinflytandet i verksamheten är en fömtsättning för elevens demokratiska fostran. Inte heller föräldrarnas medinflytande och medansvar går del atl bortse frän, dä skolan pä olika sätt bör stimulera till aktiv kontakt hem-skola.

Läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan anger alt elevens behov i olika avseenden är bestämmande för innehållet, formerna och organisationen av skolans verksamhet. Mål och riktlinjer anger atl skolan skall ge eleverna möjlighet att påverka sina arbetsvillkor. Elevernas medinflytande och medansvar i undervisningens planering och genomförande och verksamhet över huvud taget i skolan kommer till uttryck i del dagliga arbetet. Endast i samspel med barn och vuxna kan eleven utvecklas socialt och känslomässigt och tillägna sig ett demokratiskt handlings- och tankesätt. Sådan medverkan kommer till stånd vid planering, genomförande och uppföljning av undervisningen och andra verksamheter under skoldagen samt i diskussioner och samtal med lärare och övrig personal. Personal och elever har därigenom ett verksamhetsintresse alt slå vakt om. Detla verksamhetsintresse måste vara den ändra utgångspunkten för en förändring av

Prop. 1975/76:39                        *                         323

beslutsprocesserna i skolan. Inflytande och samverkan bör i första hand gälla förhållanden pä arbetsplatsen. Skolan utgör därvid en arbetsplats för både elever och personal. Det gäller att skapa en sådan arbetsmiljö atl personalens och elevernas inflytande och ansvar i stor utsträckning kommer till uttryck i den dagliga verksamheten.

En tredje utgångspunkt är förskjutningen av ansvaret i skolan från central lill lokal nivå, som jag har förordat i det föregående. Hit hör främst en friare och mera flexibel användning av skolans resurser saml ansvaret för bedömningen av skolans verksamhet. Båda är uppgifter som bör läggas pä politiskt ansvariga organ. Jag anser i likhet med bl. a. kommunaldemokratiska utredningen atl det här finns ett betydande samhällsintresse att slå vakt om, vilket måste tillgodoses genom ett allmänt medborgerligt inflytande. Därigenom klargörs från samhällets sida vem som har atl upprätthålla den grundläggande principen om ett enhetligt skolsystem och en likvärdig ulbildningsstandard.

Det går enligt min mening all förena de av mig angivna utgångspunkterna i en förändring av skolans beslutsprocesser. Det är således möjligt atl ge de i skolan verksamma och direkt berörda ett ökat inflytande över verksamhetens utformning i enlighet med vad SIA har förordat samtidigt som man stärker del allmänna medborgarinflytandel.

I det följande kommer jag att göra vissa överväganden som är principiellt vikliga då det gäller verksamheten i skolan och bör ligga till grund för ett fortsatt beredningsarbete.

Vid skolenhet i grundskolan och gymmnasieskolenhel bör ett ledningsorgan beslående av elever och personal och i vissa fall även föräldrar kunna inrättas. Innan detta kan ske erfordras emellertid visst ytteriigare beredningsarbete, vilket jag återkommer till.

Ett sådant ledningsorgans uppgifter och befogenheter bör, mot bakgrund av vad jag tidigare anfört, koncentreras på den dagliga verksamheten och den gemensamma miljön. I stort bör det vara fråga om uppgifter och befogenheter som i dag faller på skolledningen. I likhet med SIA anser jag att ett ledningsorgan inte bör handlägga frägor som rör enskild elev eller tjänsteman. Frågor som rör resursfördelning och utvärdering av skolans verksamhet måste enligt min mening i princip förbehållas skolstyrelsens besluts- och ansvarsområde. Detta utesluter inte att ett ledningsorgan vid skolenhet kan fö vissa viktiga funktioner på detta område.

Mot bakgmnd av nu förda resonemang vill jag konstatera att elevema bör ha ett ökat inflytande över skolarbetet. Jag har i annat sammanhang markerat vikten av detta. Således har jag föreslagit att eleverna skall ingå i arbetsenhelskonferenser vars viktigaste uppgift är att planera skolarbetet. Även om jag anser att den viktigaste formen för medverkan från elevernas sida i skolans verksamhet måste vara diskussioner och medbestämmande i undervisningsgruppen, klassen och arbetsenheten, finner jag det motiverat au eleverna får en stark representation i ett framtida ledningsorgan i skolan.

Prop. 1975/76:39                                                   324

Jag vill även konstatera alt de förslag som framlagts i del föregående motiverar ett ökat inflytande för personalen vid skolan. Enligt min mening bör man sträva efter en allsidig sammansättning av skolans framtida ledningsorgan så att också olika personalkategorier kan bli företrädda.

Innan ett slutligt förslag om skolans ledningsorgan kan läggas fram måste vissa frägor närmare belysas. Del gäller bl. a. frågan om elevers förvalt-ni ngsrätisliga ansvar, vilket flera remissinstanser har berört. Frägor som hänger samman med ett ökat inflytande för de anställda är aktuella genom del förslag som lämnats från arbelsrätlskommiltén angående demokrati på arbetsplatsen. På grundval av detta utredningsförslag kommer en särskild proposition av avlämnas. Frågan om de anställdas inflytande i den kommunala verksamheten kommer också alt beröras av eventuella förslag från kommunaldemokraliulredningen angående s. k. partssammansatta organ. Ett ökat inflytande för personalen erfordrar förändringar i kommunallag och specialförfattningar, däribland skollagen, angående delegationsrätt m. m. Förslag från utredningen i dessa delar kommer, enligt vad har erfarit, att framläggas under hösten 1976. Först i samband därmed kan till alla delar klargöras vilka former för personalinflytande som bör tillämpas inom skolan.

Även i fråga om ett ökat lokall inflytande över skolans verksamhet för de politiskt förtroendevalda krävs ytteriigare beredningsarbete. Jag vill i detla sammanhang understryka all de av mig framlagda förslagen om förändringar av hittillsvarande ansvarsförhållanden inom skolan innebär principiellt vikliga steg mot ett ökat kommunalt ansvar. Detta ansvar bör enligt min mening förenas med större möjligheter för de politiskt förtroendevalda att kunna påverka skolverksamhetens uppläggning genom resursfördelningen och utvärderingen. Skolans verksamhet kommer också mot bakgrund av de förslag jag presenterat, all bli beroende av andra kommunala nämnders verksamhet. Som exempel härpå vill jag nämna samordningen mellan skolans och fritidshemmens resurser, samverkan med föreningslivet i syfte att under skoldagen och den allmänna fritidsverksamheten ge eleverna möjlighet att komma i kontakt med samhällets kultur- och fritidsliv. Även samordningen mot bakgrund av kommunens totala insatser på barn- och ungdomsområdet gör att det är motiverat med ett ökat inflytande frän de politiskt förtroendevaldas sida.

Kommunaldemokraliulredningen har i sitt huvudbetänkande behandlat olika modeller för lokalt inflytande i kommunerna. Utredningen förordar att de olika former av lokalt inflytande som nu prövas i vissa kommuner blir föremål för fortsatt försöksverksamhet. En särskild proposition på grundval av utredningens förslag kommer alt föreläggas riksdagen under våren.

Ledningen av skolans verksamhet berörs således av frågor som behandlas i annat sammanhang, varför det nu inte är möjligt att lägga fram konkreta förslag. Jag vill dock konstalera alt frågor som rör ledningen inom skolan har en speciell karaktär med hänsyn till önskemålet att bereda eleverna ökat inflytande. Därför är det i och för sig inte omotiverat att ledningsorgan

Prop. 1975/76:39                         -                          325

inom skolan ges en något annoriunda utformning än på andra samhällsområden. Inflytandet för förtroendevalda på skolans område måste dock följa samma principer som inom annan kommunal verksamhet.

Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor i så god lid atl beslut om ledningsorgan kan fattas så alt dessa kan inrättas fr. o. m. läsåret 1977/78.

7.2 Övriga samrådsformer och skolledningens uppgifter

SIA menar att stadgeenliga konferenser i betydande utsträckning lorde ha överievi sig själva. I princip bör det överiämnas till bestyrelserna att fastställa en årsarbeisplan för samråds- och projektarbete inom rektorsområdet. Centralt bör endast anges vissa riktlinjer som är väsentliga, dels för beslyrelsens funktion, dels för elevernas medverkan i arbetslaget. Elevernas deltagande bör gälla i alla konferenser och samrädsgrupper, där pedagogiska frågor och frägor som rör skolmiljön behandlas. Eleverna bör ingå i samma antal som antalet anställda. På högstadiet och gymnasieskolan bör eleverna få delta i besluten. Elevrepresentanterna utses på del sätt bestyreisen finner lämpligt.

Utredningen anser vidare att kollegiet bör upphöra och ersättas av en personalkonferens för samtliga anställda vid rektorsområde eller skolenhet. De arbetsgrupper för olika frågor som personalkonferensen tillsätler bör sammansättas utan hänsyn lill dellagarnas tjänstetyp.

Utredningen föreslär också att elevråd skall finnas och atl elev vid skola automatiskt bör vara medlem av skolans elevkär.

Jag instämmer i utredningens förslag atl det sä långt möjligt bör ankomma på ledningsorganet vid skolenheten, att fatta beslut om konferensplaneringen. Jag vill i likhet med utredningen förorda all kollegiet i gmndskolan och gymnasieskolan ersätts med en personalkonferens. Dessutom bör, mot bakgmnd av vad jag i del föregående har förordat om beslut i vissa fall om pedagogiska stödinsatser m. m. för enskild elev, elevvårdskonferensen vara obligatorisk. Den bör även införas för gymnasieskolan och ha motsvarande uppgifter som i grundskolan. Denna bör fatta beslut i enskilda elevvärdsfrägor. Konferensen består av rektor eller studierektor, berörd klassföreståndare, kurator och/eller psykolog vid skolan samt den eller de personer i rektorsområdet, vars närvaro anses påkallad för ärendets behandling. Dessutom bör berörd elev och dennes föräldrar närvara. Som jag i annat sammanhang betonat är det viktigt att skolan har ett förtroendefullt samarbete med föräldrarna. Beslut om lämplig åtgärd fattas av de i konferensen ingående ledamöterna. Vid konferensen först protokoll. Konferensen sammanträder på kallelse av rektor, studierektor eller klassföreståndare.

Jag vill understryka vad utredningen anför beträffande elevmedverkan i skolan. Jag vill i detta sammanhang erinra om läroplanens mål i detta avseende. En förutsättning för atl elevernas och de vuxnas engagemang

22 Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    326

och delaktighet av utformningen av skolan som arbetsplats skall förstärkas är atl de alla är med om alt forma sin egen arbetsmiljö. Den gemensamma planeringen utgör därvid en viktig förutsättning. Elevernas deltagande i olika konferenser som behandlar frågor av gemensamt intresse finner jag så självklart att jag inte närmare behöver uppehålla mig vid detta. Jag har i det föregående betonat vikten av elevernas inflytande pä undervisningens planering och genomförande. Delta kan, förutom i klassråden, ske dä elevrepresentanter deltar i arbetskonferenser eller i andra konferenser som rör undervisningsplanering m. m. Eleverna bör då delta i samma antal som antalet övriga ledamöter

Liksom Elevförbundet, SSU och LO kan jag inte biträda förslaget om obligatoriskt medlemskap i elevrådet. Eleverna själva måste avgöra hur de vill ha sin organisation uppbyggd och hur representationen skall ske i elevfacklig verksamhet. Däremot bör det i skolan för varje klass finnas ett väl fungerande klassråd där frågor av gemensamt intresse diskuteras. Elevernas aktiva dellagande i planeringen och genomförandet av undervisningen är väsentlig för deras personliga utveckling. Detta måste starta i basgruppen, klassen. Klassrådet, som utgör en organiserad form för planering och beslut inom klassen, är därvid mycket betydelsefullt. Förutom frägor inom klassen bör även frägor som skall behandlas i arbelsenhetskonferensen och andra konferenser förberedas och diskuteras. Här bör också frågor efterbehandlas av elevrepresentanterna. Klassföreståndaren har ett ansvar för atl delta sker

Jag övergår nu lill att behandla vissa frågor rörande skolledningen.

De uppgifter som enligt min mening bör tillföras ett ledningsorgan för skolan är sådana som i dag huvudsakligen handläggs av skolledningen. Skolledningens uppgifter kommer av den anledningen att förändras. Även de arbetsformer och arbetsmetoder, den friare resursanvändningen och skolans ökade kontakt med närsamhällei, som jag i del föregående förordat, kräver en förändring av skolledningens arbetsuppgifter.

Enligt SIA är skolförordningens beskrivning av rektorsfunktionen ofullständig och otidsenlig. Enligt utredningen bör skolledningens uppgift motsvara kravet på en modern administrativ arbetsledning. Jag delar denna uppfattning. 1 enlighet härmed bör skolledningens arbetsuppgifter inriktas på utvecklingsarbete- och personaladministrativa inslag i det dagliga arbetet. Skolledningen bör söka utveckla skolans organisation och melodiska arbete sä att det befrämjar goda utbildningsresullal och god arbetstillfredsställelse både hos personal och elever. Inte minst viktigt är att verka för initiativ till förbättringar och till utprövning av nya arbetsmetoder och till ökad samverkan mellan skolans personal. Till skolledningens uppgifter hör också att verka för en samverkan mellan skola och samhälle. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anfört om innehållet i den skolledamtbildning som jag i annat sammanhang föreslagit. Vidare har jag mot bakgrund av skolledningens ökade arbetsuppgifter föreslagit en väsentligt ökad volym för skolledningens administrativa arbete genom dels en sänkning av un-

Prop. 1975/76:39                                                   327

dervisningsskyldigheten, dels en ökning av antalet skolledare.

Det bör ankomma på regeringen all utfärda närmare bestämmelser om skolledningens arbetsuppgiften

8 Utvärdering av skolans verksamhet

SIA konstaterar aU när en stor del av skolans resurser inte kommer alt bindas av regler och bestämmelser erfordras en fortlöpande utvärdering som nödvändiga instrument för resursfördelningen. SIA behandlar därför ingående utvärderingen på lokal nivå och presenterar modeller for den.

SIA framhåller alt en förutsättning för utvärdering är att skolans mål kan uttryckas i termer som försläs av personal och elever. Utredningen påpekar betydelsen av SÖis arbete med detta för den lokala utvärderingen. Utvärderingen för inte bara bli en analys av elevernas studieresultat utan bör också innefatta en granskning av hela undervisningsprocessen. Denna måste ställas i relation till de förutsättningar skolan arbetar under. Väsentliga faktorer är elevernas kunskaper och färdigheter vid skolstarten, skolans resurser saml skolans förhållande till det omgivande samhället. SIA framhåller att utvärderingen inte för ges en sådan utformning att den upplevs som oluslfylld, pressande och icke konstruktiv. Utvärderingens huvudsyfte enligt SIA är alt tidigt identifiera elever med svårigheter och följa deras utveckling i skolan. Ett annat syfte är atl den skall ligga till grund för alt styra resurser till elevgrupper med speciella behov. Utredningen behandlar relativt ingående vilka uppgifter som behövs för utvärderingen och hur de skall insamlas.

SIA föreslär att utvärderingen sker på varje nivå där resursfördelningen beslutas, nämligen skolstyrelse, rektorsområde och arbetsenheter. Den bör pä varje nivå vara komplett, dvs. omfatta insamling av uppgifter, analys och tolkning samt förslag till åtgärden Utredningen föreslär en utvärderingsperiod vid läsårels slut vid varie skolenhet.

Remissinstanserna visaren i huvudsak politiv inställning till SlAis förslag och betonar vikten av en kontinueriig utvärdering. Praktiskt taget samtliga remissinstanser framhåller att en lokal utvärdering enligt SIAis intentioner är svår och förutsätter omfattande centrala insatser som hjälp och stöd. Vikten av en central utvärdering framhävs också.

LO och SSU framhåller att medverkan i utvärderingen av elever, föräldrar och skolpersonal samt av representanter för olika samhällsfunktioner utanför skolan bör garanteras. SÖ framhåller atl insamling av information inte bör formaliseras alltför myckel. Flera kommuner varnar för en alltför ambitiös uppläggning av den lokala utvärderingen som då kan bli den slresskapande faktor som SIA vill undvika. Stockholms kommun påpekar risken med all återkommande prestationsbedömningar kan leda till atl elever med svårigheter blir utpekade och hindras att fö utvecklingsstimulans i skolan. Även jag anser att utvärderingen är väsentlig.

Prop. 1975/76:39                                                    328

Siat och kommun avsätter betydande belopp för skolverksamheten, i runt tal 15 000 milj. kn Således har .samhället ett intresse av att de ekonomiska resurserna används på ett förnuftigt sätt och all utbildningens resultat står i rimlig proportion lill målen och kostnaderna. Vidare utgår jag från alt föräldrar, elever och skolpersonal har ett intresse av en utvärdering i skolan. Föräldrarna har intressen av alt veta alt eleverna i skolan för den utbildning och utveckling som samhället salt upp som mål. Eleverna har intresse av att inte läroplanens ord om demokrati, gemenskap samt aktiv medverkan i alt påverka sina arbetsvillkor blir lomma och innehållslösa. Skolpersonalen har ett behov av att fö kunskap om resultaten av den verksamhet de medverkar i saml atl fö diskutera och bedöma den.

Utvärdering har hittills i hög grad kommit atl innebära mätning och bedömning av elevernas prestationer, som ett resultat av en medveten påverkan i riktning mot eu bestämt mål. Den har ofla fött formen av betygsältning av enskilda elevers sludieprestaiioner. För dem som varit direkt engagerade i undervisningen har utvärderingen sällan tillfört någon information, som varit användbar i utvecklingen av skolans verksamhet. Tvärtom har erfarenheterna visat atl utvärdering i form av betygsältning ofta inverkar negativt på undervisningen. Begreppet utvärdering har på ett olyckligt sätt inskränkts i undervisningssammanhang och begränsats till en enda av flera möjliga former för utvärdering. Egenskaper som entusiasm, kritiskt tänkande, medvetenhet, handlingsberedskap, skapande, upplevelse och meningsfullhet m. m. hardels varit svåra att mäta, dels ofta setts som störningar och felkällor, som eliminerats genom alt test och undersökningssituationer arrangerats så atl dessa egenskaper har fött svårt atl fö det utrymme i un-

Enligt min mening måste utvärderingen eller bedömningen av skolans verksamhet ansluta sig till den grundsyn på skolans loiala uppgift som jag i del föregående förordat. Bedömningen bör därvid bli ett positivt tillskott i undervisningen och inte ett störande och hindrande inslag i den process som undervisningen skall starta. Som jag ser del är huvudsyftet med bedömningen alt ge skolan underiag för att förbättra sin undervisning, både vad gäller arbetsformer, material och arbetsmiljö saml att ge skolan underlag lill atl fördela sina resurser på ett riktigt sätt.

Flera remissinstanser, därbland några kommuner, har uttryckt sin oro för den ambitionsnivå SIA gett uttryck för i sina förslag om lokal utvärdering. Jag vill understryka att avsikten är inte alt på lokal nivå bedriva vidlyftiga undersökningar av forskningskaraktär eller att t. ex. drastiskt öka antalet prov. I stället är det fråga om att genom iakttagelser och samtal med berörd personal och elever bilda sig en uppfattning om hur verksamheten fungerar för atl därigenom identifiera problem och föreslå åtgärder. En viktig förutsättning för atl delta skall fungera är atl de i skolan verksamma känner atl de öppet kan tala om problem de möter och alt det lönar sig att tänka ut och föreslå lösningar på dem. Utvärderingen bör således inriktas på undervisningsprocessen. Även kvantitativa mått och undersökningar kan vara

Prop. 1975/76:39                                                   329

befogade, som t. ex. mått pä personalomsättning vilka kan ge information om all allvariiga problem finns. Ofla säger de däremot inte vad problemen beslår i. Lösningar måste sökas gemensamt med personal och elever, t. ex. genom diskussioner. Det är viktigt atl man inser att denna utvärdering inte kommer alt vara objektiv i vetenskaplig mening.

Enligt min mening leder ordet utvärdering lätt tankarna i fel riktning, eftersom många då tänker på en vetenskaplig verksamhet. Jag vill understryka att den lokala utvärderingen i stället skall ses som en naturiig process i skolarbetet, där verksamheten granskas, diskuteras och bedöms.

Utvärdering av verksamheten i skolan är självfallet ingen nyhet. Betygsättning är den traditionella bedömningen, som dock är begränsad dels lill enskilda elevers resultat, dels lill elevens kunskapspreslationer. Den bedömning som här avses gäller hur skolan, och inte den enskilde eleven, lyckas nå upp till givna mål. Utvärderingen måste vidare vidgas och inriktas på ett ökat hänsynslagande lill alla de faktorer i verksamheten som påverkar möjligheten atl uppnåde mångfaldiga mål somjag tidigare beskrivit. Skolans verksamhet vidgas också genom den samlade skoldagen och utvidgade fritidsverksamheten. Även denna verksamhet skall utvärderas. Dessutom betonas samspelet mellan skolan och samhället i övrigt. Verksamheten i skolan påverkas av förhållanden och insatser utanför skolan. Jag har i del föregående förordat atl skolan i ökad utsträckning för kontakt med samhället för alt utnyttja de resurser som där finns. Bl. a. är kontakten med arbetslivet av stor betydelse. Utvärderingen bör göras i sådana former att synpunkter pä skolverksamheten även inhmätas av representanter för sådan verksamhet som finns utanför skolan men som skolan skall samverka med. Den friare resursanvändningen leder lill ökade möjligheter att pä lokal nivå anpassa resursinsatserna lill de problem som man finner vid utvärderingen, enna kan också ge underiag för åtgärder utanför skolan.

Den lokala utvärderingen bör ske nära resursfördelningsbesluten och den bör även omfatta den till skolan anknuina utvidgade fritishemsverksam-helen och allmänna fritidsverksamheten. Vidare bör företrädare för andra kommunala sektorer än skolan delta i arbetet. Detta talar enligt min mening för att skolstyrelserna för huvudansvaret för utvärderningen enligt min mening för atl skolstyrelserna för huvudansvaret för utvärderingen på lokal nivå.

Utvärderingen av skolans verksamhet börjar i klassmmmet och i un-dervisningsgruppema. Liksom SIA anser jag att de uppgifter som bör insamlas bör omfatta målet för skolans samlade verksamhet, de fömtsättningar med vilka skolans arbete bedrivs, undervisningsprocessen samt resultatet därav. Enligt min mening bör insamlingen av uppgifter utgå från en okonventionell syn på olika typer av redovisningsformer för alt ge bästa möjliga information om insatser och resultat. Det är viktigt att bedömningen omfattar hela skolmiljön, såväl undervisning som annan verksamhet under skoldagen, dvs. all den verksamhet som sker i skolan och utanför skolan

Prop. 1975/76:39                                                    330

som utgör en förutsättning för elevens och skolans utveckling. Under alla förhållanden bör man vara medveten om all annan verksamhet än skolans också har betydelse för de ungas utveckling.

Det viktigaste underlaget för skolstyrelsens utvärdering är självfallet de bedömningar som görs inom rektorsområden av lärare, elever, övrig personal och föräldrar, arbetslag, ledningsorganet vid skolan eller andra organ. Även om huvudansvaret åvilar skolstyrelsen kommer tyngdpunkten av arbetet att göras inom skolenheten. Del är av stor vikt all alla grupper i skolan deltar. En viktig uppgift för skolstyrelsen är att finna former för medverkan i utvärderingen av företrädare för samhället utanför skolan. Således bör t. ex. de lokala planeringsråden för samverkan skola-arbetsliv medverka i detla arbete.

Det lokala ledningsorganet bör ha lill uppgift att svara för förslag till planering och till lokala beslut för att nå de fastställda målen samt att ge förslag till uppföljning av resultaten.

Den lokala utvärderingen blir ett viktigt underlag för skolans organisation och fördelning av förstärkningsresursen, vars främsta syfte är att förbättra situationen i skolorna för de elever som har svårigheter i skolarbetet. Detta innebär att dessa elever måste ägnas särskild omsorg i utvärderingsarbetet. Det gäller alt idenlitiera de elever som är i behov av särskilda insatser, vidta åtgärder och följa upp effekterna av dessa åtgärder, modifiera åtgärderna etc. Det gäller atl finna former för delta så att inte sådana effekter uppkommer som Stockholms kommun vamat för, nämligen atl dessa elever tidigt stämplas som misslyckade och därigenom påverkas negativt. Detta innebär t. ex. att diagnostiska prov bör användas med måtta. Bedömnings-arbetet får inte koncentraras på kunskaper och färdigheter sä all de övergripande målen i undervisningen för lägre prioritet än de ämnesspecifika målen. En utvärdering inriktad på prov eller liknande kan naturligtvis försvåra de arbetssätt som jag tidigare förordat.

Vidare måste användningen av förstärkningsresurserna fortlöpande följas så alt insatserna dels koncentreras pä de elever som har behov av dem, dels för avsedda effekter. Dessa elever bör prioriteras inte endast när det gäller undervisningsinsatser utan också när del gäller andra insatser. 1 fråga om undervisning måste en uppföljning göras så att den grundläggande färdighetsträningen på de lägre stadierna prioriteras vid resursfördelningen. Som jag framhållit tidigare är det en viktig uppgift vid skolstyrelsernas bedömning att se till alt sammansättningen av elevgrupperna inte strider mot förbudet om fasl nivågruppering.

Ett viktigt inslag i en fungerande kontinueriig utvärdering är att kunskaper om problem i skolan förs vidare till dem som direkt deltar i skolans verksamhet och som har möjligheter atl vidta stödjande och hjälpande åtgärden Detta förutsätter kontakter över stadiegränser, mellan skola och förskola, mellan gymnasieskola och grundskola, mellan arbetsliv och skola, mellan hem och skola samt mellan de olika kommunala nämnder, som handhar

Prop. 1975/76:39                                                   331

barn- och ungdomsarbete. Om utvärderingen skall bli en positiv faktor i skolan måste de berörda kunna visa förtroende för varandra.

Som flera remissinstanser påpekat fordras omfattande centrala insatser för all stödja den lokala utvärderingen. Det gäller här insatser av många olika slag, bl. a. en ytteriigare precisering av skolans mål. Detta är kanske allra viktigast i fråga om övergripande mål som t. ex. social utveckling och personligheisuiveckling. I fråga om de övergripande målen gäller det främst att klargöra och exemplifiera hur man i skolarbetet konkret kan arbela med och tillämpa dessa mål. En viktig uppgift i centrala insatserna är att på grundval av pågående forskning utforma referensramar och handledningar för t. ex. informella studier av själva undervisningsprocessen och enkla undersökningar. Vidare gäller del alt utforma underlag för diagnostiska prov och enkla kriterier för bedömning av olika åtgärder. En central uppgift är också att förmedla information mellan kommuner. Enligt min mening är den centrala insatsen för hjälp med modeller m. m. vid lokal bedömning en viktig uppgift för SÖ. Jag räknar med all den pedagogiska nämnden inom SÖ kommer atl spela en stor roll i delta arbete. Insatserna för, i den mån de inte kan göras i SÖis reguljära verksamhet, finansieras frän anslaget lill pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet. Särskilda medel för verksamheten bör enligt min mening utgå från anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendel. Det bör ankomma på regeringen atl besluta i denna fråga.

Jag vill i detta sammanhang peka på den roll som Statens Ungdomsråd kan spela när del gäller atl förmedla erfarenheter och göra bedömningar av hur ungdomsorganisationernas arbetsmöjligheter och arbetsformer har utvecklats.

Jag vill i likhet med flera remissinstanser understryka vikten av den centrala utvärderingen. Den forskningsverksamhet och de undersökningar som fordras för en bedömning av skolans verksamhet måste göras inom ramen för den centrala utvärderingen. Som jag framhållit i del föregående måste också i forskningsverksamheten olika mål, t. ex. övergripande mål som jämlikhet och kunskapsmål, kopplas lill varandra saml en belysning göras av hur olika sociala faktorer påverkar skolans verksamhet. Den centrala utvärderingen för också en ökad roll i och med den friare resursanvändningen på sä sätt att det blir större anledning atl följa vad som händer lokall både i fråga om organisation och resultat. Detla torde också påverka statistikproduktionen och den administrativa uppgiflsinsamlingen. Den centrala utvärderingen skall ligga till grund för information, t. ex. i form av fortbildning, samt för beslut som fortfarande fattas centralt. En friare resursanvändning medför all insatserna förskjuls från en administrativ och reglerande funktion till en informerande och stimulerande. Den centrala utvärderingen är tillsammans med utvecklingsarbetet det viktigaste underlaget för denna verksamhet.

Flera länsskolnämnder har påpekat behovet av utvärdering och betydelsen

Prop. 1975/76:39                                                    332

av nämndernas medverkan på regional nivå.

Enligt min mening bör länsskolnämnderna lämna kommunema en omfattande service då det gäller all bedöma skolverksamheten. Detta sker också till stor del redan i dag. Länsskolnämndsulredningen visade att nämndernas inspekterande verksamhet av olika skäl har minskat i betydelse. Jag anser att länsskolnämnderna nu bör kunna inrikta sin verksamhet mer på atl ge stöd och råd, t.ex. vid resursfördelningen och utvärderingen av skolverksamheten. Detta bör underiättas av nämndernas administrativa arbete kommer all minska. Som jag ser del bör del kunna vara en uppgift för länsskolnämnderna att inrikta sitt arbete på de övergripande mälfrågorna samt därmed sammanhängande problem rörande resursfördelning och utvärdering av verksamheten. Länsskolnämnderna bör följa resultaten av den bedömning som görs lokall. En annan viktig uppgift är all föra resultaten av gjorda bedömningar vidare.

Skolan saknar i dag underlag och instrument föratt kunna göra en sådan bedömning av skolans verksamhet som jag här förordat. 1 en skola med ökade möjligheter lill lokal anpassning av undervisningens uppläggning och resursdisposition liksom kravet på en vidgad syn på skolans roll i samhället, kommer jag tidigare understrukit utvärderingen av verksamheten att bli än mer betydelsefull än tidigare. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen alt ge SÖ i uppdrag atl utarbeta underiag och instrument för en lokal och regional utvärdering.

9 Genomförande

Många remissinstanser däribland flera organisationer och kommuner har invändningar mot utredningsförslaget om genomförandet och om den föreslagna genomförandeperioden. Sammanfattningsvis anser dessa remissinstanser att utredningens förslag inte bör betraktas som en helhet samt alt genomförandeperioden bör utsträckas över betydligt längre lid än fem år. Flera remissinstanser menar att genomförandet bör ske successivt och med stor lokal frihel att välja olika delar av reformen. Några remissinstanser, bl. a. SL menar dessutom att innan reformen träder i kraft bör en försöksverksamhet i full skala genomföras i ett antal kommuner.

För egen del för jag anföra följande.

Del forslag om reformering av skolans inre arbete som jag har lagt fram i det föregående harolika karaktär och räckvidd. Jag räknar med alt reformen genomförs stegvis. Huvuddelen av förslagen bör träda i kraft fr. o. m. budgetåret 1978/79. Hit räknar jag då främsi införandet av nytt statsbidragssystem och de förändringar i undervisningsorganisationen, som sammanhänger med statsbidragssystemet. Även den samlade skoldagen räknar jag med skall kunna införas läsåret 1978/79 i de kommuner som beslutar om detta. I fråga om arbetssättet och det inre arbetet räknar jag med en successiv

Prop. 1975/76:39                                                    333

utveckling mot vad jag i propositionen har anfört.

Vissa av mina förslag är av den arten alt de bör förverkligas redan nästa budgetår. Jag har i det föregående föreslagit att en systematisk skolledarutbildning påbörias. Jag anser atl denna bör starta redan fr. o. m. budgetåret 1976/77. Även de förslag som rör personalforlbildningen bör sättas i gång under budgetåret 1976/77. Denna fortbildning är enligt mitt förslag upplagd så att innehållet bör avse det arbetssätt och de arbetsformer som jag i denna proposition har förordat bör genomföras i grundskolan.

Skolans ansvar för ungdomar som lämnar grundskolan utan alt gå vidare till gymnasieskolan är reglerad i skollagen. Enligt propositionen bör skolstyrelserna ha ansvar för uppsökande verksamhet för studie- och yrkesorientering bland dessa ungdomar. Ytteriigare medel för delta ändamål beräknas fno. m. budgetåret 1976/77.

Jag har förordat ett särskilt statligt bidrag för den allmänna fritidsverksamheten främst som ett led i en ökad satsning pä barn- och ungdomsmiljön. Bidraget bör utgå till kommuner för att främst stimulera föreningslivels medverkan i en sådan verksamhet. Det föreslagna statsbidraget bör utgå fno. m. budgetåret 1977/78.

För all förstärka föreningslivels möjligheter till insatser bland de yngre skolbarnen förordar jag alt den nedre åldersgränsen för rätt lill lokalt aktivitelsstöd sänks från 12 lill 7 år fr. o. m. budgetåret 1977/78.

Förändringar i skolledningens dimensionering m. m. i grundskolan bör genomföras fr. o. m. budgetåret 1977/78. Därigenom får skolledarorganisationen en välbehövlig förstärkning redan året före förändringar i stalsbidragsbestämmelserna. Vissa övergångsbestämmelser beträffande beräkningen av skolledarpoäng erfordras. Jag avser föreslå regeringen all vid beräkning av antalet rektorsijänster i en kommun skall 1,5 poäng erhållas för varie normalklass i grundskolan. Skolpoäng för samordnad specialundervisning bör inte beräknas fr. o. m. nämnda budgetår.

Vissa förslag avser principiella riktlinjer för ett fortsatt planerings- och utvecklingsarbete som erfordras innan ett fullständigt genomförande av förslagen kan ske. Hit räknar jag då den översyn av grundskolans timplan för mellanstadiet och högstadiet saml den översyn av den praktiska arbetslivsorienleringen m. m., som jag avser föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag att göra. Målet bör vara att denna översyn är avslutad under våren 1977. Jag räknar därefter med all senare föreslå regeringen atl resultatet efter sedvanlig remissbehandling skall föreläggas riksdagen. Vissa av förslagen ankommer det på SÖ att beakta.

Innan det nya statsbidragssystemet innefattande bl. a. basresurs, förstärkningsresurs och glesbygdsgaranti kan träda i kraft erfordras ytteriigare utredningsarbete beträffande formerna för utbetalning, redovisning och revision m. m. Vidare erfordras vissa övergångsbestämmelser i samband med införande av nytt statsbidragssystem. Formerna för vissa arbetslednings-och planeringsuppgifter i en skolenhet somjag har förordat bör införas sam-

23 Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 39

Prop. 1975/76:39                                                    334

tidigt med ett nytt statsbidragssystem. Frågan om statsbidrag till reservvikarier är f n. föremål för förhandlingar mellan staten och kommunförbundet. Jag avser återkomma till regeringen i dessa frågor.

Innan lokala ledningsorgan vid skolenhet kan inrättas bör ytteriigare utredningsarbete utföras. Hit räknar jag den översyn av bestämmelser om skolstyrelsens delegationsrätt, omyndig elevs förvallningsrätlsliga ansvar m, m. Vidare bör skolledarens ställning i förhållande till skolstyrelsen och lokalt ledningsorgan ytterligare ses över, I utredningsarbetet bör även ingå vissa frågor som sammanhänger med införandet av lokala planeringsräd för samverkan mellan skola och arbetsliv. Inrättandet av lokala planeringsråd bör ske under läsåret 1977/78. Jag avser atl senare återkomma till dessa frågor.

Jag har i samband med behandlingen av frågan om ledning och samverkan i skolan också tagit upp frågan om ett ökat inflytande påskolans verksamhet för de politiska förtroendevalda i kommunerna. Därvid har jag anfört att en översyn bör göras av hur man bättre skall kunna tillgodose kravet på ökad insyn i och inflytande över skolans verksamhet även för de politiskt förtroendevalda. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen beträffande denna fråga.

I fråga om nytt statsbidragssystem har jag vid mina överväganden funnil att detta måste införas den 1 juli 1978 i alla kommuner samtidigt. Skälet härtill är att det skulle medföra praktiska, ekonomiska och administrativa problem om kommunerna skulle ha frihet att välja tidpunkt för övergång till nytt statsbidragssystem. Genom den konslmktion av statsbidragssystemet och förslaget i övrigt jag här har förordat ligger ett hänsynstagande till det önskemål som flera remissinstanser framfört, nämligen alt ge möjlighet till en successiv övergång till nya arbetsformer och nytt arbetssätt.

Det förslaget bygger på den uppfattningen atl en förändring av skolans inre arbete måste vara en kontinueriig process. Förslagen syftar till att undanröja olika centralt utfärdade bestämmelser som kan utgöra hinder för en utveckling och en lokal anpassning av skolans verksamhet. Avsikten är alt förnya arbetsformer och arbetssätt i grundskolan enligt vad jag förordat. Det kommer att finnas stora skillnader i beredskapen mellan kommuner och rektorsområden liksom mellan lärare att vidta de förändringar som de nya statsbidragsreglerna medger. Det är naturiigt att kommunernas nya ansvar bl. a. för atl fördela förstärkningsresursen i åtskilliga fall endast kommer att leda till försiktiga förskjutningar i resursanvändningen. Andra kommuner har t. ex. genom bedriven försöksverksamhet skapat sig en bild över behovssituationen och handlar därefter. Det är av stor vikt atl samtliga berörda har möjlighet att påverka och successivt växa in i nya arbetsförhållanden. Detta är väsentligt för arbetsklimatet i skolan och en fömtsättning för att lärare och elever skall uppfatta arbetet som meningsfullt. En förändring av undervisningsorganisationen och arbetssättet kan enligt min mening stimuleras genom information, fortbildning, utbildning och diskussion.

Prop. 1975/76:39                                                    335

För att underiätta kommunernas planering avser jag, som jag tidigare har framhållit alt föreslå regeringen att SÖ får i uppdrag alt utarbeta olika exempel på resursanvändning m. m.

Även i fråga om införande av den samlade skoldagen anser jag atl utrymme bör lämnas för ett successivt införande och åtagande från kommunernas sida. Det är viktigt all hänsyn kan tas lill lokala behov och förutsättningar när kommunerna skall ta ställning lill när den samlade skoldagen skall införas. Den samlade skoldagen bör som regel införas i hela kommunen. Jag är emellertid inte främmande för alt den även införs stegvis i en kommun om detta anses lämpligt. Det statliga bidraget som föreslås utgå till kommun, som beslutar om samlad skoldag, bör utgå per elev som omfattas av den beslutade skoldagen.

Jag räknar med atl flera av förslagen om skolans inre arbete förutsätter förhandlingar och överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna. Jag får därför anledning alt återkomma till regeringen i denna fråga. Jag ämnar vidare senare återkomma lill regeringen om de övergångsbestämmelser som kan bli en följd av övergången lill nytt statsbidragssystem m. m.

Jag avser vidare atl föreslå regeringen atl förslag senare framläggs för riksdagen om en omfattande fortbildningsinsats för all skolpersonal budgetåret innan del nya statsbidragssystemet träder i kraft. Jag räknar med all denna fortbildning skall ske under studiedagstid läsåret 1977/78.

Liksom utredningen anserjag alt de föreslagna förändringarna bör föregås av en grundlig information till elever, skolpersonal och föräldrar. Jag har i årets budgetproposition (prop. 1975/76:100 bil. 10) under anslaget till skolöverstyrelsen beräknat medel för informationsinsatser i samband med de beslut som fattas i anledning av denna proposition. Sammanfattningsvis vill jag ange följande.

•     Budgetåret 1976/77 igångsätts skolledamtbildning och fortbildning. Vidare sker en utökning av utbildningen för lärare i specialpedagogik.

•     Budgetåret 1977/78 utgår bidrag för allmän fritidsverksamhet. Fr. o. m. samma budgetår sänks åldern för rätt till lokalt aktivitelsstöd från 12 lill 7 ån

•     Under budgetåret 1978/79 införs nytt statsbidragssystem med friare resursanvändning och ytteriigare statsbidrag för den samlade skoldagen.

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna de riktlinjer för reformering av skolans inre arbete m. m. som jag har förordat i det föregående,

2.   godkänna de riktlinjer för organisationen av den allmänna fritidsverksamheten utanför skoldagen som jag har förordat i del föregående,

3.   godkänna den ändring av grunderna för slatsbidragsgivningen lill drift-

Prop. 1975/76:39

336

kostnader för det allmänna skolväsendet som jag har förordat i det föregående,

4.   godkänna de av mig förordade riktlinjerna för bidraget lill ungdomsorganisationernas lokala verksamhet,

5.   godkänna vad jag förordat om konferenser samt om skolledare och annan personal.

11        Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredragande har lagt fram.

12        Vissa anslagsberäkningar för budgetåret 1976/77
D 17. Bidrag till studie- och yrkesorientering

1974/75 Utgift 32 329 939 1975/76 Anslag 40 939 000 1976/77  Förslag   51 160 000

Ur anslaget ersätts kostnader för statsbidrag till försöksverksamhet med studie- och yrkesorientering i årskurserna 6-9 i grundskolan saml i gymnasieskolan enligt kungörelsen (1974:390) om statsbidrag till kostnader för studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan.

Ur anslaget utgår även högst 739 000 kr. för viss uppsökande verksamhet för att nå elevgrupper, som avbryter sina studier i grundskolan eller gymnasieskolan och har svårigheter att erhålla anställning.

1975/76

Beräknad ändring 1976/77

Skolöverstyrel-     Föredraganden sen

Grundbelopp för studie- och yrkesorientering Uppföljande studie-och yrkesorienteringsverksamhet Studie- och yrkesorientering vid riksinternatskolor Studie- och yrkesorientering vid statens skolor för vuxna

40118 000   -1-8 897 000    -1-8 897 000

739000     -I- 2596000 -i- I 145000

82000     -I-      16000       -f      16000

-I-    261000    -(•    163 000

40939 000   -(-11770 000   -HO 221000

Prop. 1975/76:39                                                    337

Skolöverstyrelsen

1.  Statsbidrag för studie- och yrkesorientering (syo) i grundskolan och
gymnasieskolan utgår till varje kommun eller landstingskommun i form
av grundbelopp, vilkas antal står i relation lill antalet elever. För redovis-
ningsårel 1976/77 utgör grundbeloppet 81 690 kn Löneomräkningen på det
antal grundbelopp som har tilldelats för budgetåret 1975/76 uppgår till
7 753 000 kn

2.      Skolöverstyrelsen (SÖ) beräknar för budgetåret 1976/77 ett behov av 600 grundbelopp, en ökning med 14 från innevarande budgetär (-(-1 144 000 kr).

3.      För uppsökande syo utgår under innevarande budgetår ca 11 gmnd-belopp, fördelade pä 43 kommuner. Löneomräkningen uppgår till 145 000 kn

4.      De medel som för innevarande budgetär har anvisats för uppsökande syo möjliggör uppföljningsverksamhet för omkring en tredjedel av de elever som bedöms vara i behov av ytterligare vägledning och stöd i form av syo. SÖ framhålleratt skolan har ett stort ansvar för hela den gmpp ungdomar som inte fullföljer grundskolan, som inte söker fortsalt utbildning efter grundskolan och som inte fullföljer annan påbörjad utbildning. Medlen för uppsökande verksamhet bör därför beräknas sä atl de täcker behovet av sådan verksamhet för samtliga berörda ungdomar. Sammanlagda antalet grundbelopp skulle enligt SÖ uppgå till ca 41 (-1-2 451000 kn).

5.      Löneomräkning för medlen lill syo vid riksinternalskolor utgör 16 000 kr. SÖ föreslår atl primärkommun eller landstingskommun, där riksinter-natskola är belägen, efter samråd skall få räkna in riksinlernatskolans elever i bidragsunderiaget.

6.      SÖ föreslår, med hänvisning till bl. a. skrivelser från skolstyrelserna i Norrköping och Härnösand, en särskild resurs för syo vid statens skolor för vuxna. Skolornas timresurs för lektioner skall även användas lill studiehandledning, stödundervisning och endast i mindre omfattning till studie- och yrkesorientering. En särskild resurs för syo vid statens skolor för vuxna bör enligt SÖ inräknas i resp. kommuns bidragsunderiag. Beräkningen av den särskilda syoresursen bör grundas pä hela antalet elever i varvad undervisning samt 5 % av antalet elever i ren brevundervisning. Enligt denna beräkningsgmnd uppgår medelsbehovet till ca 3,2 grundbelopp (H-261 000 kn).

Föredraganden

Jag vill först erinra om vad jag i del föregående har anfört om arbetslivsanknytning i skolan m. m. (4.1).

Jag har inget all erinra mot SÖis beräkningar av antalet grundbelopp för att tillgodose behovet av studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan (1,2).

Prop. 1975/76:39                                                    338

I syfte all förebygga framlida sysselsättningsproblem och sociala problem för särskilt den grupp ungdomar som inte söker fortsatt utbildning efter grundskolan eller som inte fullföljer sin utbildning i grundskolan eller gymnasieskolan bedrivs sedan budgetåret 1974/75 försöksverksamhet med uppsökande syo. Gymnasieskolegruppen har i sin rapport (Ds U 1975il8) föreslagit en uppföljning av ungdomar upp lill 18 år. Jag finner det, mot bakgrund av vad jag i del föregående förordat beträffande skolstyrelsens ansvar för uppsökande verksamhet, angelägel all denna verksamhet successivt byggs ut och räknar därför med en ökning av ifrågavarande medel med 1 milj. kr. utöver löneomräkning (3,4).

Beträffande medlen till studie- och yrkesorientering vid riksinternalskolor tillstyrker jag SÖis förslag (5).

För att tillgodose behovet av personella resurser för studie- och yrkesorientering vid statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand räknar jag med atl skoloma tillförs en resurs om tillsammans två gmndbelopp eller 163 380 kr. (6). I enlighet med SÖis förslag bör resursen inordnas i resp. kommuns syo-organisation. Den av SÖ föreslagna beräkningsgrunden bör anpassas med hänsyn till vad jag här förordat. Det bör ankomma på SÖ att utfärda de anvisningar som bedöms erforderiiga för att räkna in såväl riksintematskolornas elever som de studerande vid statens skolor för vuxna i resp. kommuns bidragsunderlag.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl lill Bidrag till studie- och yrkesorientering för budgetåret 1976/77 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 51 160 000 kn

F 13. Lärares fortbildning m. m.

1974/75    Utgift       43 507 849  Reservation       2 603 019

1975/76   Anslag     40 853 000 1976/77    Förslag    52 782 000

Ur detta anslag bekostas fortbildning av skolledare, lärare samt personal av olika kategorier för skolans elevvårdande verksamhet m. fl. Verksamheten bedrivs till större delen av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar och av länsskolnämnderna. Övrig fortbildning bedrivs under skolöverstyrelsens (SÖ) direkta ledning eller av lärarorganisationer.

Skolöverstyrelsen

Som skolöverstyrelsen (SÖ) anförde redan i sin anslagsframställning för innevarande budgetår bör den långsiktiga planeringen för fortbildningsverksamheten i ökad utsträckning inriktas på övergripande frågor. SÖ nämner därvid projekt som gäller fortbildning i specialpedagogik för grundskolans lärare, fortbildning med anledning av förslag om könsrollsfrågor, under-

Prop. 1975/76:39

339

	1975/76	Beräknad ändring 1976/77
		Skolöverslyrel-	Föredraganden
Personal
Lärarpersonal	190	of	of
Övrig personal	34	of	of
	224	of.	of.
Anslag
Skolöverstyrelsens
fortbildningsverk-
samhet	2 653000	-1-     530 000	of
Lärarhögskolornas
fortbildningsverk-
samhet	20 503 000	-F 39 988 000	-1-10405 000
Länsskolnämndernas
fortbildningsverk-
samhet	17 697 000	+  4897000	-h   1524000
	40 853 000	+ 45 415 000	-1- 11 929 000

visningens internationalisering samt sexual- och samlevnadsundervisning. SÖ betonar vidare det angelängna i all en systematisk skolledarutbildning snarast kommer till stånd. Såsom beräknat startar projektet integration av fackteori och arbetsteknik innevarande budgetår liksom fortbildningen för lärare på bygg- och anläggningsteknisk linje.

Det omfattande program som SÖ således föreslår för de närmaste åren gör det enligt SÖ nödvändigt att lärarhögskolornas fortbildningsverksamhet inordnas i SÖis planering och ledning samt samordnas med länskolnämn-dernas fortbildningsverksamhet. Både vad gäller skolledarprogrammel och fortbildningen i specialpedagogik bör länsskolnämnderna ha en aktiv roll, varför det är angeläget atl nämnderna tillförs ökade resurser. En röriig resurs är därvid enligt SÖ att föredra framfor ett ökat antal konsulenttjänster.

SÖ vill i samband med kommande förslag från den centrala organisationskommittén för högskolereformen återkomma till frågan om den mer långsiktiga organisationen av fortbildningen.

SÖ:s förslag till medelstilldelning för budgetåret 1976/77 innebär i huvudsak följande.

1.   Pris- och löneomräkning 5 998 000 kr, varav 817 000 kr avser höjt lönekostnadspålägg.

2.   Riksrevisionsverket har granskat SÖ:s uppgifter inom fortbildningsverksamheten och därvid anfört att sådana informationskonferenser som inte har karaktär av självständiga fortbildningsaktiviieter bör inplaneras i SÖ:s verksamhet och bekostas från SÖis myndighetsanslag. SÖ föreslärdärför en minskning av ifrågavarande post (- 75 000 kr.).

3.   Antalet sökande till resestipendier har ökat, bl. a. beroende på inför-

Prop. 1975/76:39                                                   340

andel av undervisning i engelska på grundskolans lågstadium. SÖ finner en ökning av medelstilldelningen angelägen. (4- 60 000 kn)

4.    De nya och omfattande fortbildningsinsatser som nämnts inledningsvis ställer ökade krav på centralt planeringsarbete. Medlen till allmän planering m. m. bör därför räknas upp. (-M50 000 kr.).

5.    SÖ avser, som tidigare nämnts, att ge ökat utrymme för behandling av övergripande frågor i fortbildningen. Den mest angelägna uppgiften är därvid enligt SÖis uppfattning fortbildningen i specialpedagogik. Som framgått av tidigare redovisning har SÖ i sitt yttrande över förslagen från utredningen om skolans inre arbete (SIA) utarbetat ett förslag till innehåll och organisation för denna fortbildning. Enligt SÖis utbildningsmodell kan vissa besparingar göras jämfört med SIAis förslag. SÖ beräknar kostnaderna lill 36 milj. kn för budgetåret 1976/77.

Den rapport som arbetsgruppen för SÖis s. k. könsrollsprojekt avlämnat under hösten 1975 innehåller bl. a. förslag till fortbildning i könsrollsfrågor under en femårsperiod. Fortbildningen föresläs uppdelad på tre olika steg, innebärande fortbildning av lärarutbildare, fortbildningskonsulenter och skolledare i steg ett, därefter regional fortbildning av lag om fyra personer från varje kommun vilka slutligen skall svara för lokal fortbildning. Kostnaderna beräknas lill 2,8 milj. kr. för hela femårsperioden. För budgetåret 1976/77 beräknas 700000 kr.

SÖ bedömer det angelägel att fortbildning för undervisningens internationalisering, i huvudsak enligt betänkandet från UKÄis internationaliseringsutredning, påbörjas så snart som möjligt. Verksamheten bör, liksom beträffande könsrollsfrågor, läggas ut över en längre tid och genomföras i olika steg. Kostnaderna fördelar sig enligt samma principer som för fortbildningen i könsrollsfrågor.

För ytterligare informationsinsatser för atl bl. a. förstärka yrkesrådens verksamhet i enlighet med modeller utarbetade inom SÖis arbetsgrupp för samverkan mellan skola, samhälle och arbetsliv (SSA-gruppen) räknar SÖ med atl ca 300 000 kr. behöver disponeras under budgetåret 1976/77.

En arbetsgrupp inom SÖ har lagt fram förslag om fortbildning rörande datorer och databehandling sett ur ett allmänt medborgarperspektiv. Kostnaderna för detta projekt beräknas under budgetåret 1976/77 uppgå lill 300 000 kr.

De sammanlagda kostnaderna under budgetåret 1976/77 för nämnda fort-bildningsprojekl av övergripande natur beräknas till ca 38 milj. kr. SÖ menar all genomförandet av dessa projekt, med undanlag för fortbildningen i specialpedagogik, endast kan ske genom en omfördelning av uppgifterna inom tillgängliga medelsramar. Dessa kostnader bör således rymmas inom nuvarande medelstilldelning för posten Allmän kursverksamhet, studiematerial m. m., vilken föreslås uppräknad med 36 milj. kr. för fortbildningen i specialpedagogik.

6. I nära kontakt med SIA har, inom ramen för det s. k. PLUS-projektet,

Prop. 1975/76:39                                                    341

bedrivits försöksverksamhet med utbildning och fortbildning av skolledare. SÖ finner det angeläget med en förstärkt skolledarutbildning oberoende av ett ställningstagande till SlAis förslag. SÖ har som framgått av redovisning tidigare denna dag, i sitt yttrande över SIA i princip anslutit sig till den uppläggning av skolledaruibildningen som PLUS-projketet föreslår och beräknar i enlighet härmed en kostnadsökning för ifrågavarande utbildning och fortbildning med I 745 000 kn för budgetåret 1976/77.

7.   Den särskilda fortbildningen av lärare inom yrkesinriktade linjer och motsvarande avser integrering av arbetsteknik och fackteori i tekniskt yrkesinriktade linjer och kurser, fortbildning med anledning av genomförda och planerade läroplansförändringar i vissa ämnen inom vårdsektorn, fortbildning av lärare inom gymnasieskolans skogsbrukslinje och dess specialkurser samt, inom den merkantila sektorn, fortbildning på ADB-området. Kostnaderna för den särskilda fortbildningen beräknas bli oförändrad i förhållande till innevarande budgetår.

8.   För fortbildning av studieförbundens ledare av studiecirklar i svenska för invandrare föreslår SÖ en ökad medelstilldelning (-1-150 000 kn). Vidare föreslår SÖ alt utbildningen av lärare för alfabetiseringsundervisning bör öka (-t-60 000 kr.). Utbildningen av tvåspråkiga lärare (kontaklärare) i in-vandrartäta kommuner beräknas fortsätta i oförändrad omfattning. Den finska skolstyrelsen har erbjudit sig all anordna fortbildning i Finland under sommaren 1976 av finska hemspråkslärare verksamma i Sverige. Kostnader för bidrag till dellagarnas resor och uppehälle beräknas till 90 000 kn För kurskoslnaderna i övrigt svarar de finska myndigheterna. Till en kostnad av IOOO(K)kn planeras för budgetåret 1976/77 fortbildningskurser försvenska lärare som undervisar invandrarbarn. För hela invandrarsektorn beräknas eu ökat medelsbehov av 185 000 kr.

9.   Medlen till viss vidareutbildning av folkskollärare och mellanstadielärare föreslås överförda lill anslaget Särskilda läramlbildningsålgärder (-250 000 kn).

10. Behörighelsutbildningen i engelska av lågsiadielärare är nu avslutad
(-100 000 kn).

11.  SÖ anser alt en förstärkning av länskolnämndernas konsultativa verk
samhet är angelägen mot bakgrund av redovisade fortbildningsbehov. Enligt
SÖ bör förstärkningen ske i form av en rörlig resurs. En sådan medger
alt även annan personal än lärare kan utnyttjas för t. ex. samlade och tids
begränsade insatser på områden som bedöms väsentliga. Resursförstärk
ningen föreslås uppgå till 1 200000 kr.

12.   Länsskolnämndernas kurser, konferenser och studiedagar m. m. bör bibehållas på samma nivå som 1974/75, vilket innebär en ökning av medlen med 162 000 kn

13.   SÖ framhåller del angelägna i att lärare inom yrkesinriktade linjer bereds möjligheter till yrkesstudier för att kunna göra undervisningen bättre anpassad lill praktiska tillämpningar inom arbetslivet. Mot denna bakgrund

Prop. 1975/76:39                                                    342

föreslår SÖ en fördubbling av medlen till yrkessludier (-t-150 000 kr.)

14. I skrivelse den 24 september 1975 om redovisning av antal tjänster av vissa slag vid grundskolan och förslag lill åtgärder i samband med avvecklingen av tjänsterna har SÖ föreslagit att fortbildningskurs i teknik anordnas med början budgetåret 1976/77. I första hand är kursen avsedd för innehavare av ordinarie eller extra ordinarie ämneslärartjänst för vidareutbildad gymnasieingenjör vid grundskolan, som undervisar i teknik men som av någon anledning inte genomgått tidigare anordnad liknande kurs. Därutöver bör enligt SÖ även vidareutbildade gymnasieingenjörer med anställning vid annan skolform kunna komma i fråga. Fortbildningskursen avses ge behörighet till tjänst som lärare 19. Förslaget innebär ett ökat medelsbehov av 300 000 kr.

Föredraganden

Jag vill inledningsvis erinra om vad jag tidigare har anfört om personalforlbildningen i kapitel 6. Jag har där förordat en särskild skolledarfort-bildning samt en omfattande personalfortbildning.

En fortsatt utveckling av fortbildningsverksamheten i riktning mot övergripande frågor finner jag naturiig. Genomförandet av den fortbildning som föreslagits av SÖ i sitt könsrollsprojekt är enligt min mening ytterst angelägen. Strävan att åstadkomma jämställdhet mellan könen är av sådan vikt all den bör genomsyra all verksamhet, inte minst i skolan. För att åstadkomma förändringar i önskad riktning i skolarbetet är fortbildningen ett verksamt medel, varför könsrollsfrägor bör ingå som ett naturligt inslag i all fortbildningsverksamhel. Även internationaliseringsfrågor bör i möjligaste mån integreras i fortbildningsutbudet.

Fortbildningen bör dessutom behandla samarbetet i skolan samt del arbetssätt och de arbetsformer jag tidigare i denna proposition har förordat, vilka bl. a. får konsekvenser för lärarrollen. Jag vill också framhålla vikten av atl inom fortbildningsverksamheten betona samverkan mellan skola och samhälle.

Den fortbildning som rör arbetsmiljö- och demokralifrågor saml förnyelsen av arbetslivet och som på försök har påbörjats under innevarande budgetår bör enligt min mening utvidgas väsentligt. Det är viktigt att alla som verkar i skolan besitter erforderiiga kunskaper om samhället och arbetslivet utanför skolan för att eleverna skall få sådan förankring i verkligheten atl de kan diskutera sina yrkesplaner och framlida studier på ett meningsfullt sätt.

I och med reformeringen av skolans inre arbete bör tyngdpunkten i fortbildningsverksamheien läggas på fortbildning föranledd av de nya arbetsformer och arbetssätt jag i det föregående har förordat. Jag har tidigare föreslagit ett omfattande utbud av fortbildning med anledning av SIA för dels skolledare och dels övrig skolpersonal. För utbildningen av skolledare

Prop. 1975/76:39                                                    343

beräknar jag en medelsökning av 900 000 kn för budgetåret 1976/77 (6). Medlen lill allmän kursverksamhet m. m. bör enligt min mening öka med 9 milj. kr. för fortbildning av skolpersonal. Inom denna ram räknar jag med atl ca 1 milj. kr. kommer all användas för den särskilda information till all personal inför reformens genomförande som jag i del föregående förordat. 1 övrigt tillstyrker jag den av SÖ föreslagna disponeringen av medlen till fortbildning som rör könsrollsfrågor, undervisningens internationalisering, samverkan mellan skola, samhälle och arbetsliv saml datorer och databehandling. (5)

Jag tillstyrker den av SÖ föreslagna minskningen av medlen lill informationskonferenser (2) och har i övrigt beräknat oförändrad medelstilldelning jämfört med innevarande budgetår till SÖis fortbildningsverksamhet (3,4) samt till den särskilda fortbildning av lärare inom yrkesinriktade linjer och motsvarande (7).

Vad gäller utbildning av cirkelledare för undervisning i svenska för personal anställd ombord på svenska fartyg vill jag erinra om atl slalsrådet Zachrisson i prop. 1975/76ilOO (bil. 10) beräknat medel för ifrågavarande utbildning under anslaget Undervisning för invandrare i svenska språket m. m. 1 enlighet med de förslag som lagts fram av arbetsgruppen för fortsalt utredning om invandrarelevernas utbildningssituation i grundskolan och gymnasieskolan i belänkandet (DsU 1975il3) Förslag om åtgärder för invandrarbarnen i förskola, grundskola och gymnasieskola beräknar jag medel för fortbildning av dels hemspråkslärare med lärarutbildning (-1-614 000 kr.) och dels hemspråkslärare utan lärarutbildning (-f 265 000 kr.). Somjag anfört i prop. 1975/76il00 (bil. 10) avser jag atl föreslå regeringen all till riksdagen avge en proposition på grundval av arbetsgruppens förslag. Med hänsyn lill vad jag här har anfört bör enligt min mening en del av de medel som utgått till den hittillsvarande verksamheten inom sektorn kunna användas till en viss utökning av dels fortbildningsverksamheten för studiecirkelledare i svenska för invandrare och dels utbildning av lärare för alfabetiseringsundervisning, avseende såväl vuxna invandrare som svenskar vilka saknar grundläggande utbildning. (8)

Jag tillstyrker SÖis förslag om överföring av vissa medel till anslaget Särskilda lärarulbildningsåtgärder (9). Medelsbehovel minskar vidare på gmnd av alt behörighelsutbildningen i engelska av lågsiadielärare nu är avslutad (10).

Jag räknar med en i förhållande lill innevarande budgetår oförändrad medelstilldelning till länsskolnämnderna vad beträffar ersättningar till fort-bildningskonsulenter, reseersättningar samt kurser, konferenser och studiedagar (11, 12). I detla sammanhang vill jag erinra om vad jag har anfört i prop. 1975/76i89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering angående möjligheterna all utnyttja lärarutbildare med sviktande tjänst-göringsunderiag i fortbildning av lärare.

Mot bakgrund av vad jag i det föregående har anfört om behovet att

Prop. 1975/76:39                                                    344

närmare anknyta skola och arbetsliv finner jag det angeläget att möjligheter lill s. k. yrkessludier utvidgas lill att gälla fler lärare.

Enligt gällande bestämmelser kan vissa lärare inom mer utpräglad yrkesinriktad undervisning i gymnasieskolan erhålla oavkortad lön för yrkessludier för atl därigenom följa utvecklingen inom yrket. Ett behov av att få kunskaper och erfarenheter direkt från arbetslivet finns hos flertalet lärare i ungdomsskolan. En sådan kortare arbetslivsorientering bör i första hand ske i en för orten typisk industri eller annan verksamhet. Således bör det vara möjligt för alla lärarkategorier inom ungdomsskolan att få en sådan arbetslivsorientering om två till fyra veckor med oavkortad lön. För studier i arbetslivet beräknar jag ett sammanlagt medelsbehov av 1 milj. kr. Jag avser alt i annat sammanhang återkomma lill regeringen med förslag till bestämmelser för denna studieverksamhet.

Med hänvisning till att jag i del föregående har förordat att SÖ bör få i uppdrag all se över lillvalsämnens ställning är jag inte beredd att nu beräkna medlen för den av SÖ i särskild skrivelse föreslagna fortbildningen i teknik (14).

För att reformeringen av skolans inre arbete skall få genomslagskraft i skolans hela verksamhet krävs en omfattande fortbildning. Även övriga övergripande frågor såsom könsroller, undervisningens internationalisering, kontakter mellan skolan och arbetslivet m. m. ställer slora krav pä fortbildning. Enligt min mening bör detta under en lid medföra en viss omprövning av den hittillsvarande fortbildningsverksamheien mot mer övergripande frågor och som en följd härav en viss omfördelning av medlen inom anslaget.

Med hänvisning lill vad jag har anfört räknar jag med ell sammanlagt medelsbehov av 52 782 000 kr. för budgetåret 1976/77.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl till Lärares fortbildning m. m. för budgetåret \91b/ll under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 52 782 000 kn

Prop. 1975/76:39                                                   345

Innehållsförteckning

Propositionen   ................................................ ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .................... ....... I

Inledning   ............................................................................. 5

Gällande bestämmel.ser   ................................... ...... 8

Utredningar och remissyttranden m. m.................. ..... 17

A.   Skolans arbetsmiljö   ................................... ..... 17

1.  Utgångspunkter   .........................................      17

1.1 SIA-utredningen   .................................. ..... 17

1.2 Remissyttranden   ..................................      18

2.  Kontakten mellan skola och samhället i övrigt  ...      24

2.1 SIA-utredningen   ..................................      24

2.1.1   Skolan som en del av kommunens insatser för barn

och ungdom  .................................. ..... 24

2.1.2     Samverkan mellan skola och hem   ...... .... 34

2.1.3     Skolan i det kommunala samarbetet    .. .... 35

2.2 Remissyttranden   .................................. .... 37

2.2.1     Allmänt   ........................................ .... 37

2.2.2     Skoldagens längd och obligatorium  ..... .... 38

2.2.3     De fria och frivilliga aktiviteternas mål och innehåll   39

2.2.4     Föreningslivets medverkan i skolan   ....      44

2.2.5     Personalfrågor  ................................      47

2.2.6     Lokalfrågor   ...................................      50

2.2.7     Samverkan mellan skola och hem   ......      52

2.2.8     Skolan i del kommunala samarbeiet   ....      53

3.  Arbetssätt och arbetsformer i grundskolan   ......      56

3.1 SIA-utredningen   ..................................      56

3.1.1     Ålgärdsprogram för elever med skolsvårigheter   ..   56

3.1.2     Åtgärder inom arbetsenhetens ram   ....      57

3.1.3     Åtgärder utanför arbetsenhetens ram        58

3.1.4     Basfärdigheter och baskunskaper   ......      61

3.1.5     Anpassad studiegäng .......................      64

3.1.6     Skolfrånvaron   ...............................      66

3.1.7     Skolstarten ....................................      67

3.1.8     Klass- och undervisningsgrupper, arbetsenheter  ..  71

3.1.9     Personalgrupperingar, arbetslag och studieledare ..  75

3.1.10  Konlaktlärare   ................................ .... 81

3.1.11  Stadieövergångar i grundskolan   ........ .... 84

3.2 Remissyttranden   .................................. .... 88

3.2.1     Inledning  ...................................... .... 88

3.2.2     Åtgärder för elever med skolsvårigheter                 91

3.2.3     Basfärdigheter och baskunskaper, läromedelsfrågor  95

Prop. 1975/76:39                                                    346

3.2.4     Skolfrånvaron   ................................        97

3.2.5     Elev- och personalgrupperingar............ ...... 97

3.2.6     Studieledare ................................... .... 103

3.2.7     Konlaktlärare   ................................. .... 105

3.2.8     Skolstarten, övergången från förskola till lågstadium 106

3.2.9     Stadieövergångar inom grundskolan   ...      108

4.   Resursanvändning i grundskolan ................................... 109

4.1      SIA-utredningen...................................... .... 109

4.2      Remissyttranden   .................................. .... 118

5.  Övergången Jrån grundskolan till gymnasieskolan och arbetslivet      127

5.1 SIA-utredningen...................................... .... 127

5.1.1     Gymnasieskolans innehåll, organisation och resurser  127

5.1.2     Ändringar i gymnasieskolans timplan .... .... 129

5.1.3     Övergången frän grundskolan till gymnasieskolan      131

5.1.4     Övergången från grundskolan till arbetslivet            132

5.1.5     Studieavbrotten .............................. .... 134

5.1.6     Återkommande utbildning i gymnasieskolan   .... 138

5.1.7     Utredningens åtgärdsförslag ...............      139

5.1.8     Skolledarresursens storlek ..................      141

5.2 Remissyttranden   ...................................      141

6.   Utvärdering i skolan .................................................       146

6.1      SIA-utredningen......................................      146

6.2      Remissyttranden   ...................................      150

7.   Ledning och samverkan inom rektoisområde och gymnasieskolenhet       153

7.1      SIA-utredningen......................................      153

7.2      Remissyttranden   ...................................      162

7.2.1     Bestyrelse för rektorsområden och gymnasieskolan  162

7.2.2     Övriga samrådsförmer .......................     167

8.  Peisonalfrågor  ............................................     168

8.1 SIA-utredningen......................................     168

8.1.1                                                      Specialisering inom skolan                    168

8.1.2     Arbetstidsavtalen och skolans inre arbete              172

8.1.3     Personalpolitik pä skolområdet  ........... ... 173

8.1.4     Utbildning och fortbildning av skolledare                175

8.1.5     Utbildning och fortbildning av lärare ..... ... 180

8.1.6      Utbildning  i  specialpedagogik  och  speciallärarnas ställning                   181

8.2 Remissyttranden   ...................................     183

8.2.1     Specialisering inom skolan ..................     183

8.2.2     Fortbildning av skolledare m. m............ ... 185

8.2.3     Fortbildning av skolpersonal  .............. ... 187

8.2.4     Arbetstidsavtal och skolans inre arbete                 189

8.2.5     Personalvård m. m. inom skolväsendel   ... 190

Prop. 1975/76:39                                                    347

9.    Genomförande av utredningens förslag   ........      191

9.1     SIA-utredningen......................................      191

9.2     Remissyttranden   ...................................      193

B.   Barns fritid.................................................      197

Fritidsverksamhet för 7-l2-åriitgar....................      197

1.  Barnstugeutredningen ..............................      197

1.1         Fritidsverksamhetens mål och innehåll   .... 197

1.2         Pedagogisk planering m. m.................. .... 198

1.3         Det utvidgade fritidshemmet   ............ .... 199

1.4         Allmän fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen      201

1.5         Uppsökande verksamhet   ..................      202

1.6         Samverkan och planering för barns frilid                  203

1.7         Statsbidragsfrågor  .......................... .... 204

2.  Remissyttranden   ................................... .... 205

2.1          Fritidsverksamhetens mål och innehåll                    205

2.2          Pedagogisk planering m. m.................. .... 206

2.3          Det utvidgade ftitidshemmet   ............ .... 207

2.4          Allmän fritidsverksamhet för de yngre skolbarnen      210

2.5          Uppsökande verksamhet   .................. .... 212

2.6          Samverkan och planering för barns fritid                 213

2.7          Slalsbidragsfrågor  ........................... .... 217

Föredraganden ................................................ .... 219

1.      Inledning   ................................................. .... 219

2.      Arbetssätt och arbetsformer i grundskolan   ..... .... 225

2.1     Inledning ...............................................      225

2.2     Skolstarten   ......................................... .... 230

2.3     Elev- och personalgrupperingar  ................      232

2.4     Sladieövergångar inom grundskolan   ..........      241

2.5     Samverkan mellan skola och hem   ............. .... 243

2.6     Vissa frågor rörande grundskolans läroplan   . .... 246

2.7     Läromedel ............................................. .... 248

3. Skolan i samhället   ...................................... .... 250

3.1     Inledning................................................ .... 250

3.2     Skoldagen   ........................................... .... 254

3.3     Den allmänna fritidsverksamheten   ............      262

3.4     Verksamhetsformer m. m........................... .... 264

Föreningsverksamheten   ...................... .... 264

Ledarfrågor m. m.................................. .... 266

Lokalfrågor  ........................................      269

3.5     Samordning av de kommunala insatserna   ...      270

3.6     Vissa slalsbidragsfrågor m. m......................      273

4. Kontakten mellan skola och arbetsliv m. m.........      278

4.1     Arbelslivsanknylning m. m. i grundskolan ...... .... 278

4.2     Uppföljning av grundskoleelever ................. .... 281

Prop. 1975/76:39                                                   348

4.3     Övergång från grundskolan lill gymnasieskolan      284

4.4     Lokala och regionala planeringsråd för samverkan mellan

skola och arbetsliv................................... ... 285

5.   Grundskolans statsbidragssystem m. m........................      287

5.1     Inledning ...............................................     287

5.2     Resurssyslemets uppbyggnad   ..................     289

5.3     Resursfördelning   ................................... ... 295

5.4     Skolledningens dimensionering i grundskolan          298

5.5     Vissa uppgifter rörande arbetsledning och planering m. m. 300

5.6     Reservvikarier   ...................................... ... 303

6.   Personaljrågor m. m......................................................... 304

6.1     Inledning ...............................................     304

6.2     Vissa personaladminislrativa frågor .............     308

6.3     Arbetstidsavtalen och skolans inre arbete ... ... 310

6.4     Skolledarutbildning och vissa övriga skolledarfrågor ....     310

6.5     Personalforibildning   ................................     315

7.   Lcdnitig och samverkan i skolan   ................................      319

7.1     Ledningsorgan vid skolenhet   ................... ... 319

7.2     Övriga samrådsformer och skolledningens uppgifter ....     325

8.       Utvärdering av skolans verksamhet   ................................ 327

9.       Genomförande  ............................................................... 332

10.    Hemställan .................................................................      335

11.   Beslut   .....................................................................      336

12.   Vissa anslagsberäkningar för budgetåret 1976/77..........      336

D 17. Bidrag lill studie- och yrkesorientering.......     336

F 13. Lärares fortbildning m. m........................ ... 338

GOTAB 10130   Stockholm 1976