om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:102

Regeringens proposition

1981/82:102

om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling;

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av före­dragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

TORSTEN GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av bl.a. 1978 års försvarskommiltés betänkanden Vår sä­kerhetspolitik, Säkerhetspolitiken och totalförsvaret saml Totalförsvaret 1982/1987 läggs i propositionen fram förslag om vår säkerhets- och för-svarspolifik saml om totalförsvarets fortsatta utveckling.

Inriktningen av säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de inlerna­lionella förhållandena och förändringarna i dessa. Säkerhetspolifiken har samma inriktning som hittiUs. Del av statsmakterna år 1968 fastlagda målet för vår säkerhetspolitik gäller fortfarande.

Riktlinjer för totalförsvarels fortsatta utveckling anges. Del mål för totalförsvaret som slalsmaklerna satte upp åren 1972 och 1977 förtydligas.

De olika lotalförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling behandlas i särskil­da bilagor.

Del militära försvaret utvecklas pä den allmänna värnpliktens grund. Försvaret skall alltjämt kunna föras över hela vårt territorium och så all stridskrafterna kan utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområ­dena. Ell förberett försvar skall finnas i särskill betydelsefulla områden.

De kvalificerade förbandens rörlighet och eldkrafl ökas. Vår beredskap saml vår förmåga all i fredslid upptäcka och tillbakavisa kränkningar av vårt territorium förbättras.

Elt nyU flygplanssystem anskaffas som ersäUning för Viggen på 1990-talel. Omfattande rationaliseringar och besparingar genomförs i försvars-maklens fredsorganisation. I    Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102

 

Prop. 1981/82:102                                                    2

För perioden 1982/83 - 1986/87 utgör planeringsramen för del militära försvaret 83050 milj.kr. Priskompensationssyslemel ändras. För budget­året 1982/83 är utgiftsramen 16610 milj. kr.

Huvudinriktningen för civilförsvaret är all ge befolkningen skydd mol verkningarna av konventionella stridsmedel men ökad uppmärksam­het skall ägnas åt skyddet mol kärnvapen och kemiska stridsmedel. För­mågan all möta verkningarna av ell överraskande angrepp skall ökas. Ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamhelen i krig förs över lill kommunerna. En hemskyddsorganisalion införs och skyddsplaner upprättas för alla kommuner.

För perioden 1982/83 - 1986/87 utgör planeringsramen 1 780 milj. kr. för verksamhet som inte avser skyddsrum. För budgetåret 1982/83 är utgiftsra­men 312,5 milj.kr. för detta ändamål. För skyddsrum är beslällningsbe­myndigandel 392 milj.kr. och utgiftsramen 270,5 milj.kr. för budgetåret 1982/83.

Del ekonomiska försvaret skall säkerställa den för individens överlevnad och samhällets funktion viktigaste försörjningen genom att komplettera del fredslida samhällets resurser. Förberedelser för en om­ställning av näringslivet lill krisproduklion och åtgärder som syftar till all förbättra handlingsberedskapen får ökad vikt.

Oljelagringsfonden avskaffas den 1 juli 1982. Oljelagringen finansieras i stället över statsbudgeten.

För budgetåret 1982/83 begärs anslag för del ekonomiska försvaret om ca 2250 milj.kr. Av beloppet avser ca 1390 milj.kr. sådana ulgifler som f. n. finansieras över oljelagringsfonden och ca 435 milj. kr. räntekostnader för beredskapslagringen.

Psykologiskt försvars vikt betonas på grund av dess avgörande betydelse för vår molslåndsförmåga och försvarsvilja. Forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Den tekniska utvecklingen på massme-diaomrädet uppmärksammas, liksom viklen av all beredskapsplanläggning och lagring av vikliga förnödenheter fullföljs.

Övrigi totalförsvar utvecklas efter samma grunder som del militä­ra försvaret, civilförsvaret och del ekonomiska försvaret. Hälso- och sjuk­vården i krig förbättras genom all del otillfredsställande beredskapslägel inom sjukvårdssektorn avhjälps.

Slutliga förslag läggs fram beträffande anslag som har lagils upp med beräknade belopp i budgetproposifionen.

 

Prop. 1981/82:102                                                                  3

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET                    PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An­dersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsministern, statsråden Gustafsson, MoUn, Petri, Ahr­land, Elmstedt, Wikström, Dahlgren, Eliasson, Friggebo, Boo

Proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling

Statsministern anför

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Sedan föregående försvarsbeslut har del inlernalionella klimatet präglats av tUltagande spänning och osäkerhet. Avspänningsprocessen mellan su­permakterna har avstannat. Kapprustningen mellan maktblocken fortsät­ter i uppdriven takt. Den ekonomiska krisen i hela den industrialiserade världen har fördjupals och följts av stagnerande ekonomi, hög inflation och ökande arbetslöshet. Många utvecklingsländer har drabbats allt hårdare av höjda energipriser och andra ekonomiska svårigheter.

De politiska och ekonomiska problemen har också påverkat människors uppfattning om framtiden. Osäkerhet, pessimism och tvivel om en fredlig utveckling har vuxit fram hos många. Medan slutsatsen för någras del blir krav på ökade rustningar, samlas andra åter kring nedruslningsparoller i protest mol krigets vanvett.

Mot denna bakgrund har 1978 ärs försvarskommitlé haft den svåra och vikliga uppgiften alt nå en bred samling kring inriktningen av vårt lands säkerhetspolitik och totalförsvarels fortsalla utveckling under perioden 1982/83-1986/87. Den inlernalionella utvecklingen gör det inle möjligt all sänka kraven på vår samlade försvarsförmåga. Samtidigt sätter de sam­hällsekonomiska förutsättningarna och kravet på återhållsamhet inom den offentliga sektorn gränser för de resurser som kan tilldelas försvaret.

Del är därför tillfredsställande all en bred politisk enighet har kunnat uppnås i försvarskommitlén i de grundläggande frägorna.

 

Prop. 1981/82:102                                                    4

Målet för säkerhetspolitiken formulerades i 1968 års försvarsbeslut och har därefter bekräftats i de följande försvarsbesluten: "Sveriges säkerhets­politik, liksom andra länders, syftar lill all bevara landels oberoende. Vårt säkerhetspolifiska mål bör därför vara all i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för all inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kultu­rellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar saml i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveck­Ung."

I en orolig lid är det särskUt angelägel alt framhäva fastheten och kontinuiteten saml den breda folkliga förankringen i den svenska säker­hels- och försvarspolitiken. Säkerhetspolitiken syftar till all hindra att Sverige dras in i internationella konflikter och till att värna våra demokra­tiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den syftar lill all lindra verkningarna i vårt land av kriser och krig i andra delar av världen. Säkerhetspolitiken har också del långsiktiga målet att i samarbete med andra länder bidra till en fredlig utveckling i världen, till minskade rust­ningar, till utjämning av motsättningar och lill större förståelse och mer jämlika förhållanden. Den skall vidare verka för internationell solidaritet och för en värld, där även små stater kan hävda sina intressen.

I dessa syften bör vår säkerhetspolitik alltjämt formas genom samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella ned­rustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspoliti­ken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika delar måste anpassas lill varandra i ell samspel. Vilken tonvikt som läggs vid skilda säkerhetspolitiska medel är därför inte en gång för alla givet ulan måste bestämmas med hänsyn lill rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter all slå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäsl främjas genom ett fasthållande vid den alliansfria politiken syftande lill neutralitet i händelse av krig i omvärlden. Denna politik har sedan lång fid en fasl förankring hos del svenska folkel.

Vår alliansfria politik ger oss samtidigt särskilda möjligheter att i olika internationella sammanhang främja en fredlig utveckling i väriden. Sverige eftersträvar ökad respekt för varje nations frihet, folkens självbestämman­derätt och mänskliga rättigheter. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning, militär nedrustning saml omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. Del är även naturligt att vi på alla sätt söker stärka FN:s möjligheter att förebygga och lösa konflikter. Medverkan i och slöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörnslen i den svenska utrikespolitiken.

Fred saml balans och stabilitet i Europa främjar vår egen säkerhet. Del är därför naturiigt att Sverige medverkar i regionala förhandlingar om Europas säkerhet.

 

Prop. 1981/82:102                                                                  5

Sveriges alliansfria politik stödd på elt efter våra förhållanden starkt totalförsvar utgör en viktig del av del nordiska säkerhetspolitiska mönst­ret. Detta har medverkat fill att lägel i Norden sedan lång lid tillbaka kännetecknas av hög stabilitet och fredlig utveckling. Del Ugger även i omvärldens intresse all denna Sveriges alliansfria politik fullföljs.

Utrikespolitiken måste bedrivas så att den inle leder liU vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstankar all svenskt territorium kan stäl­las lill en annan makts förfogande och bilda ulgångsbas för angrepp. Inlernalionella bindningar, vilka gör del omöjligt för oss att iaktta neutrali­tet, kan inle godtas. Politiken måste stödjas av ell allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel.

Förberedelser och överläggningar som syftar till militär samverkan med främmande länder i krig är uteslutna. Försvaret måste vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte - försvar av del egna landet - klart framgår. Del kan därigenom inte av någon uppfattas som ell hot.

Totalförsvaret måste inge respekt och förtroende såväl i omvärlden som hos del svenska folkel. Omvärlden måste vara övertygad om att Sverige i händelse av krig är berett all fullfölja den deklarerade politiken. Totalför­svaret bör utformas så all del är i vid mening fredsbevarande. Del fordrar all försvaret har sådan styrka, sammansättning och beredskap all del avhåller från angrepp eller hot om angrepp. Del bör också vara så utformat att del kan motstå angrepp i skilda former från skilda riktningar saml kan verka i olika mililärpolitiska lägen.

För att det svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och under neutralitet krävs alt vi har förmåga all upptäcka och avvisa kränk­ningar. Om dylika inträffar, måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som suverän stat. Ett flertal grava kränkningar från främmande ubåtar visar nödvändigheten av all vi avsätter ökade resurser för all förhindra och ingripa mot sådana överträdelser. I samband härmed skall reglerna för all hävda territoriets integritet ses över.

Framlida krig och kriser kommer all på olika säll beröra hela samhället och hela befolkningen. Vi använder begreppet totalförsvar som en sam­manfattning av alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landels försvar mol yttre hot och ställa om samhället lill kris- och krigsförhållan­den. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela det omställda samhället.

Totalförsvaret måste därför vara så uppbyggt och organiserat all del är en hela folkels angelägenhet. Av största betydelse är all varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra lill landels försvar. Delta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikt­tjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarspliklen och and­ra former för tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de vikliga insatser som görs i de frivilUga försvarsorganisationerna. Folkrörelserna är

 

Prop. 1981/82:102                                                    6

av stor betydelse när del gäller att förankra lolalförsvarsidén i samhället. Genom offentlig debatt om säkerhets- och försvarspolitiken fär denna en bred förankring hos svenska folkel.

De miUtära maktblocken i Europa, deras resurser och inbördes relatio­ner, är av avgörande betydelse för den närmare utformningen av vårt militära försvar. I händelse av krig i Europa kan Sverige ha intresse framför allt som genomgångsomräde lill lands, till sjöss eller i luften. Den balans som råder mellan de båda militära blocken leder lill all den styrka en angripare kan vara beredd all använda mol oss begränsas av all huvud­delen av resurserna måste avdelas mol del andra blocket. Del är därmed möjligt för oss all upprätthålla elt verkningsfullt försvar.

Den militära slyrkeulvecklingen i omvärlden innebär all angrepp kan sältas in med kortare varsel än vad som tidigare har bedömts möjligt. Därmed ställs ökande krav på vär beredskap och förmåga att snabbi öka vår styrka.

Bedömningar av vilken karaktär ell eventuellt krig i Europa kan få är alltid förknippade med stor osäkerhet. Troligen kommer det åtminstone inledningsvis att föras med konventionella stridsmedel. Skulle en upp-trappning lill kärnvapenkrig ske minskas vårt lands strategiska betydelse. Ell konventionellt försvar som kan hålla oss utanför ett krig i dess konven­tionella fas bidrar därmed väsentligt lill att minska riskerna för all vi blir utsatta för direkta anfall med kärnvapen. Trots detta kan vi utsättas för deras verkningar och måste därför ägna ökad uppmärksamhet åt skyddet av befolkningen.

Del nordiska områdets strategiska betydelse har ökat under den senaste tioårsperioden. Ett av tecknen på delta är all spanings- och övningsverk-samhelen från båda maktblockens sida tilltagit i vårt närområde. Denna verksamhet bör framförallt ses som ett led i stormakternas strävan att bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska maktbalansen. Men utvecklingen har också direkta återverkningar för Nordens del. Den ställer krav på vår egen förmåga att upprällhålla respekten för vårt lands integritet. Denna respekt beror både på våra försvarsresurser och på vår förmåga alt utnyttja dem.

För all inom rimliga ekonomiska ramar för del militära försvaret få lillräckligl utrymme för materielanskaffning och utbildning för krigsorgani­sationen måste kostnaderna för den fredslida driften skäras ned. Del fordras omfattande rationaliseringar och förbandsindragningar. Dessa kommer i vissa fall att få stora konsekvenser för personalen och berörda kommuner.

Del största militära materielprojeklet gäller ersättning för flygplanet Viggen, när del i början av 1990-lalel successivt börjar all utgå ur krigsor­ganisationen. Enighet uppnåddes i försvarskommitlén om behovel av ett nyll flygplanssyslem och all delta borde utformas så ätt del kan lösa jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). En svensk JAS kommer att ha stor

 

Prop. 1981/82:102                                                    7

betydelse både för vår säkerhelspoUtiska trovärdighet och för försvars­maktens effektivitet. Tillverkning inom landet kommer ocksä att ge vikliga bidrag fill sysselsättning och teknisk utveckling.

Civilförsvarsverksamhelen skall ges ökad vikt och främst inriktas pä all ge befolkningen skydd mol verkningarna av konventionella stridsmedel insalta mot militära mål och mol verkningarna av markslrider. Ökad upp­märksamhet måste dock ägnas ät skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel. Förmågan att möta verkningarna av överraskande anfall mås­te förbättras, vilket får konsekvenser inom civilförsvarels alla verksam­hetsområden. Bl.a. är det önskvärt all föryngra personalen i krigsorgani­sationen och förbättra utbildningen. Kommunerna föresläs få ell ökat ansvar för befolkningens skydd i krig.

Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning under krigsförhållanden och i situationer när krig eller konflikter utanför Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Den fredslida standarden måste då sänkas avsevärt. Stora uppoffringar blir nödvändiga för den enskilda människan, men sådana varor och tjänster som är nödvändiga för individens överlevnad och samhällets funktion måste finnas tillgängliga. Även om ell krig skulle få kort varaktighet kan man räkna med all det leder till en sä omfattande förstörelse all del lar lång lid innan produkfion och handel åter fungerar. För all uppnå önskvärd uthållighet blir det för oss mera nödvändigt än hittills att lila fill näringslivets och olika samhällsor­gans förmåga lill omställning och anpassning lill de krav en kris ställer.

Påtagliga risker finns för all motsättningar inom och mellan råvarupro­ducerande utvecklingsländer ger upphov lill krig och konflikter som kan leda lill allvarliga störningar i vår import av försörjningsvikliga varor. Konsekvenserna av sådana fredskriser måste pä olika sätt begränsas.

Vår försvarsvilja och motståndskraft mol främmande propaganda har avgörande betydelse för omvärldens tilltro lill vår vilja och förmåga all fullfölja neulralitelspoliliken även i situationer med ell hårt yttre tryck. Denna vilja och motståndskraft måste grundläggas redan i fred. Detta sker inle genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i stället på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttran­defrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier.

Hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för en avsevärt ökad och förändrad belastning. 1 huvudsak måste den bygga på fredssamhällels resurser. Lagerhållningen är emellertid liten och ullandsberoendel omfat­tande. Åtgärder för all förbättra beredskapen är därför angelägna.

TotaU föreslås ökade resurser för de civila delarna av totalförsvaret för alt därigenom åstadkomma en bättre balans inom ramen för våra samlade försvarsansträngningar mol olika typer av hot.

För all bygga upp och vidmakthålla ett totalförsvar som stöd för vår säkerhetspolitik krävs kontinuitet och långsiklighel i inriktningen. Våra fleråriga försvarsbeslut är ett uttryck för vår beslutsamhet alt värna vårt

 

Prop. 1981/82:102                                                    8

oberoende och vår fred. Vare sig spänning eller avspänning för tillfället sätter sin prägel på situationen i Europa måste vi konsekvent fullfölja vår försvarspolitik. Detta utesluter inle en successiv anpassning lill föränd­ringar i den internationella situationen.

Statsrådet Gustafsson utvecklar senare de närmare riktlinjerna för sä­kerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsaUa utveckling. Han och statsråden Molin, Petri, Ahrland, Elmstedt, Wikström, Dahlgren, Elias­son, Friggebo och Boo redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, handels-, justitie-, social-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-, ar­betsmarknads-, bostads- och kommundeparlementens verksamhetsområ­den som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas i underprolokollen för resp. departement. Statsministern avslutar.

Med hänvisning lill vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tillfälle all la del av vad jag nu har anfört om

säkerhetspolitiken och totalförsvaret, dels förelägger riksdagen vad övriga föredraganden har anfört för de åtgärder eller ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de åtgärder eller ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar alt de anföranden och förslag som redovisas i un­derprolokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 — 11.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet   1

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför­svarets fortsatta utveckling såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling, m. m.

1 Grunder

1.1 Planeringssystem

Genom beslut av riksdagen (prop. 1970:96, SU 203, rskr 420) infördes ett nytt planerings- och budgeleringsssystem för det militära försvaret och civilförsvaret budgetåret 1972/73.1 samband med att riksdagen behandlade systemets införande begärde den all Kungl. Maj:l skulle låta utreda riksda­gens roll i det nya systemet. Denna utredning utfördes av 1970 års för-svarsulredning. Utredningen föreslog att riksdagens utrikes- och försvars­utskott fortlöpande skulle informeras om studie- och planeringsarbetets inriktning och resultat. Förslaget låg lill grund för Kungl. Maj:ls redovis­ning tiU riksdagen (prop. 1972:103). Riksdagen (FöU 1972:23, rskr 309) hade inle något all erinra mol vad som därvid anfördes.

Planeringssystemets huvudkomponenter utgörs av säkerhetspolitiska studier-varmed avses studier av utvecklingen internationellt och i det svenska samhällel-perspeklivplanering, programplanering, syslemplane-ring och programbudgetering.

Genom beslut av riksdagen (prop. 1977/78:100 bil. 14, FöU 20, rskr 241) infördes ell planeringssystem för del ekonomiska försvaret. Detta omfattar bl.a. perspeklivsludier och programplanering enligt i huvudsak samma principer som tillämpas för perspeklivplanering och programplanering inom det militära försvaret och civilförsvaret. Chefen för handelsdeparte­mentet förordar vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser handels­departementets verksamhetsområde vissa förenklingar i denna process.

Planeringssystemen har utformats för att tillgodose såväl statsmakternas som myndigheternas behov av underlag för beslut. De skall sålunda bl. a. medverka till all statsmakterna får underlag för all bedöma totalförsvarets behov av resurser och all ställa detta i relation till de säkerhetspolitiska ambifionerna. 1    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga I

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet   2

Rikfiinjer för försvarsplaneringen utfärdas av regeringen i form av anvis­ningar för perspektivplanering, programplanering och programbudgete­ring.

I det följande beskrivs principerna för hur planeringen genomförs inom del militära försvaret och civilförsvaret. I tillämpliga delar genomförs planeringen på ell likartal säll inom övriga delar av totalförsvaret.

Nuvarande metoder för perspeklivplaneringen innebär all arbetet ge­nomförs i två faser. Fas 1 är planeringens idéskapande del. Under denna fas skall man utveckla och pröva nya idéer lill försvarets utformning och sammansättning för all möta olika framlida konfliktsituafioner. Man skall vidare ta fram alternafiv i fråga om vikfiga funktioners uppgifter, inbördes samband och innehåll i stort. Tidsperspektivet är härvid 15 ä 20 år. En viss sådan sammansättning av försvaret och dess säll all verka kallas struktur. Perspektivplaneringens fas I skall ge slalsmaklerna underiag att välja ett anlal försvarsstruklurer för fortsall analys.

Under fas 2 i perspeklivplaneringen skall man med utgångspunkt i den befintliga organisationen la fram allernaliva handlingsvägar i ell lidsper­spektiv på 10 år. Detta skall ske främst mol bakgrund av skilda ekonomis­ka förulsätlningar, varvid möjUgheterna att nå de olika strukturerna i perspektivet och konsekvenserna av delta karlläggs. Genom all allernaliva handlingsvägar utformas och analyseras säkerställs att slalsmaklerna får underlag för all inrikta programplaneringen.

För handlandet på kort sikt upprättas konkreta handlingsprogram i form av femåriga programplaner, som rullas varje år. Programplanerna utarbe­tas mol bakgrund av den befintliga krigsorganisationens styrka och svag­heter. I planerna konkretiseras avvägningen mellan resurser för all upp­rätthålla resp. lolalförsvarsgrens styrka under de närmaste åren och re­surser för alt nå styrka på längre sikt. I arbetet med programplanerna ingår alt klarlägga den verksamhet i form av bl. a. utbildning, byggnadsverksam-hel, forskning, studier, utveckling samt anskaffning av materiel som behö­ver genomföras under programplaneperioden.

Systemplaner kan utarbetas som underlag för regeringens ställningsta­ganden lill exempelvis särskill resurskrävande vapensystem. De behandlar systemet under hela dess användningslid.

Programbudgeleringen är ell viktigt hjälpmedel när inriktningen av den konkreta verksamheten på kort sikt skall anges. Systemet medger en hög grad av decentraUsering. Målen för verksamheten inom olika delar av försvarsorganisationen måste därför kunna anges noga. I systemet ingår även en redovisning av prestationer och kostnader som underlag för kon­troll och analyser.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet        3

1.2 1977 års försvarsbeslut

I 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 13, rskr 311) lades för första gången fast gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Beslut fattades om all den år 1972 fastställda målsättningen alltjämt skulle gälla. Riktlinjer för de olika lotalförsvarsgrenarnas utveck­Ung lämnades.

Riksdagen uttalade som sin mening att del finns starka skäl som lalar för att en parlamentarisk granskning bör ske tidigt i del föreslående arbetet med att skapa underlag för nästkommande försvarsbeslut. Granskningen borde ske i de former och med de resurser som tillkommer en statlig kommitté. Det säkerhetspolitiska underlagels relevans, de planerande myndigheternas säll att utnyttja underlaget och möjligheterna att presente­ra problemen var frågor som borde kunna behandlas. Genom att dela upp arbetet i etapper och genom ell remissförfarande borde möjligheter till allmän debatt kunna skapas. Företrädare för de försvarsanslälldas organi­sationer borde i någon form kunna delta i en kommande försvarsulredning.

Riksdagen gav regeringen tUl känna att en ny pariamentarisk försvarsul­redning borde lUlkallas fidigt.

1.3 Förberedelser för 1982 års försvarsbeslut

Regeringen gav i november 1977 anvisningar för perspeklivplanering avseende del militära försvarets och civilförsvarels utveckling efter år 1982. Där angavs förutsättningar och rikfiinjer för myndigheternas arbete under perspeklivplaneringens fas 1 saml vissa riktlinjer för perspeklivpla-neringens fas 2.

För perspeklivsludier avseende del ekonomiska försvarets utveckling efter år 1982 lämnade regeringen anvisningar i februari 1978.

Inom verksamhetsområdet Övrigi lotaltförsvar bedrevs inle perspekliv­planering under fas I på samma sätt som för de tidigare nämnda lotalför-svarsgrenarna. De anvisningar som regeringen i mars 1978 gav lill social­styrelsen innebar i huvudsak att styrelsen i erforderlig omfattning skulle medverka i övriga totalförsvarsmyndighelers perspeklivplanering och ge­nomföra vissa underlagssludier.

I anvisningarna för myndigheternas perspekfivplanering (motsvarande) lämnades säkerhetspolitiska utgångspunkter saml en översikt över länk­bara framtida konflikter som skulle beaktas i perspeklivplaneringen. För­svarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplane­ring inom totalförsvaret (SSLP) utarbetade vissa konkreta exemplifiering­ar i form av angreppsfall och krisfall m. m. Dessa ställdes fill myndigheter­nas förfogande under hösten 1977.

I mars 1978 tillkallade regeringen en parlamentarisk kommitté för all

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet   4

överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och total­försvarets fortsalla utveckling m. m. efter år 1982. Kommittén antog nam­net 1978 års försvarskommUté (FK 78).

Direktiven för utredningsarbetet (regeringsbeslut den 30 april 1978, Dir. 1978:30) angav, mot bakgrund av syftet med vår säkerhetspolitik att beva­ra landels frihet och oberoende, följande huvuduppgifter för kommittén.

-     All analysera utvecklingen i omvärlden och de hot mol vår frihet och vårt oberoende som kan uppkomma i framliden.

-     Att analysera den svenska samhällsutvecklingen från sårbarhets- och resurssynpunkl.

-     Au studera samspelet mellan de säkerhetspolitiska medlen och särskill överväga försvarspolitikens roll inom säkerhetspolitiken.

-     Au lämna förslag till säkerhelpolilikens inriktning.

-     All överväga de olika lotalförsvarsgrenarnas roll inom försvarspoliti­ken.

-     All lämna förslag till försvarspolitikens inriktning och totalförsvarsgre­narnas uppgifter i stort inom ramen för denna.

Vidare anfördes alt kommittén borde identifiera sädana problemområ­den inom totalförsvaret som kan behöva utredas i särskild ordning. Slutli­gen anförde departementschefen att kommittén borde arbeta under så stor öppenhet som möjUgt och stimulera debatten i frågor som var föremål för utredning.

Regeringen gav i april 1980 tilläggsdirektiv (Dir. 1980:27) till försvars­kommitlén. De angav i huvudsak följande uppgifter för del fortsalla arbe­tet.

-     Att analysera utvecklingen (i omväriden) och överväga behovel av ändringar i eller kompletteringar lill tidigare bedömningar.

-     All överväga olika framtida strukturer för totalförsvaret och därvid särskill bedöma möjligheterna att på lång sikt genomföra kommitténs förslag.

-     All ägna särskild uppmärksamhet ål hur kraven om förbättrad bered­skap och ökad mobiliseringssäkerhel skall tillgodoses inom ramen för ett värnpliklsförsvar saml hur kraven all kunna avvisa kränkningar av vårt territorium skall mötas.

-     Att analysera den mililärtekniska utvecklingen och dess inflytande på vårt (luft) försvar.

-     Alt studera sammansättningen av försvarsmakten med hänsyn lill för­mågan alt verka i olika delar av landet och under olika faser av elt angrepp.

-     Alt överväga fredsorganisalionens struktur för såväl det militära försva­ret som civilförsvaret, med beaktande av del samhällsekonomiska lägel.

-     All särskill överväga del ekonomiska försvarels möjligheter all trygga befolkningens överlevnad i krig samt all klara fredskrissilualioner. Kommittén redovisade i sill första delbetänkande (SOU 1979:42) Vår

säkerhetspolitik sin syn dels på den internationella utvecklingen och de

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet   5

konflikter och krig denna kan leda till, dels pä del svenska samhället och dess utveckling. Mol denna bakgrund lämnade kommittén förslag beträf­fande säkerhels- och försvarspolitikens inriktning och lotalförsvarsgrenar­nas uppgifter i stort. Belänkandel remitterades lill ell stort anlal myndighe­ter och organisationer.

Regeringens anvisningar för fas 2 av myndigheternas perspektivplane­ring grundade sig bl. a. på detta betänkande.

På grundval av en rapport från en särskild expertgrupp inom försvars­kommitlén, som har haft i uppdrag all förbereda kommitténs ställningsta­ganden i informationsfrågor, utarbetades delbelänkandet (Ds Fö 1980:2) Vidgad säkerhetspolitisk debatt, som överlämnades lUl regeringen i juni 1980.

Kommittén har i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdeparte­mentet föreslagit all en särskild utredning tillkallas för alt studera frågor om civilmotsländ m. m. En sådan utredning har sedermera tillkallats.

I ell tredje delbetänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och total­försvaret redovisade kommittén, med utgångspunkt i myndigheternas per­spektivplaner (motsvarande), remissynpunkter pä det första betänkandet och den internationella utvecklingen fram lill januari 1981, sin syn på vissa för totalförsvaret gemensamma frågor och på den grundläggande inrikt­ningen av de olika loialförsvarsgrenarna. Även detta betänkande har re­mitterats lill ell stort anlal myndigheter och organisationer. Belänkandel har givit underlag för regeringens anvisningar för myndigheternas pro­gramplanering för perioden 1982/83-1986/87.

I siu slutbetänkande (Ds Fö 1981: 14) Totalförsvaret 1982/1987 har för­svarskommitlén lämnat sina överväganden och förslag avseende plane­ringen för totalförsvarets olika delar under femårsperioden 1982/83-1986/87. Kommittén har tagit del av totalförsvarsmyndigheternas program­planer, överbefälhavarens förslag i flygplansfrågan och kompletterande underlag i olika frågor. Genom ett särskilt arbetsutskott har kommittén fått frågor belysta om del militära försvarets och civilförsvarels fredsorganisa­tion, medan expertgrupper har lämnat kommittén underlag i fråga om samordningen meUan civilförsvar och kommuner samt prisregleringssyste-mel för del militära försvaret och civilförsvaret.

Utskottels och de nämnda expertgruppernas rapporter har utgivits i form av departemenlsslencilerna (Ds Fö 1981:13) Utvecklingen av försva­rets fredsorganisalion under 1980-lalet, (Ds Fö 1980:4 och 1981:10) Civil­försvaret och kommunerna samt (Ds Fö 1981:12) Priskompensation för del militära försvaret och civilförsvaret.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet        6

2 Den svenska sälerhetspolitiken 2.1 Försvarskommittén

Som bakgrund till sitt förslag beträffande inriktningen av svensk säker­hetspolitik lämnar 1978 års försvarskommitlé i sina betänkanden en redo­görelse för den internationella politiska och ekonomiska utvecklingen och dess säkerhetspolitiska konsekvenser. Särskild uppmärksamhet ägnas dels nord-sydproblemen och nedruslningssträvandena, dels supermaklsrela-fionerna och deras betydelse för det nordeuropeiska området.

I sina analyser av utvecklingen i omvärlden och i del svenska samhället har kommittén framför allt sökt uppmärksamma sådana förändringar som kan få konsekvenser för vår säkerhetspolitik och vårt totalförsvar. Kom­mittén påpekar att den lid under vilken arbetet bedrivits har karaktärise­rats av en stigande spänning och av osäkerhet och kriser på både det politiska och ekonomiska området. Inför ell framlidsperspektiv där förhål­landet mellan stormakterna i högre grad än tidigare kan komma all präglas av växlingar mellan skeden av ökad spänning och samarbetsförsök, fram­står del därför, ullalar kommittén, som särskill angelägel alt Sverige fortsätter all föra en konsekvent och långsiktig säkerhetspolitik.

I sin sammanfattning av den internationella politiska och ekonomiska utvecklingen framhåller kommittén de problem och latenta konfliklanledningar som den tekniska och ekonomiska utveckling­en har fört med sig i form av miljöskador, sociala problem, risker för råvarubrist saml inte minst de ökande klyftorna mellan fattiga och rika länder. Kraven på en rättvisare ekonomisk ordning, som utvecklingsländerna gemensamt har framfört under en lång rad år, har endast lell fill smärre framsteg. Samtidigt har en betydande grupp fattigare länder drabbats både av drastiskt höjda energikostnader och stagnerande eller minskande exportinkomster och som resultat härav en alltmer tyng­ande skuldbörda. Om inle denna utveckling kan brytas, torde den nästan oundvikliga följden bli stigande missnöje och bUlerhet bland utvecklings­länderna och växande spänningar nord-syd, vilka också kommer alt inver­ka på relationerna öst-väst.

Kommittén konstaterar all vi trots de många genomgripande förändring­ar som ägt rum i världens politiska struktur under de senaste årtiondena säkerhetspolitiskt fortfarande lever i en huvudsakligen bipolär värld, som på ell avgörande säll präglas av förhållandet meUan Förenta staterna och Sovjetunionen. Framväxten av nya politiska kraftcenlra bi­drar emellertid lill all supermakternas förmåga att omsätta sina maklre-surser i faktiskt inflytande på utvecklingen i olika delar av världen numera framstår som mera begränsad än för ell tiotal år sedan.

Den internationella politiska strukturen har också förändrats genom tillkomsten av en rad mellanstatliga organisationer. Bland dessa intar

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet    7

Förenta Nationerna (FN) en särställning både genom sin universa-lilet och genom sin uppgift alt trygga fred och säkerhet. Även om FN inle har kunnat utvecklas lill del effektiva instrument för kollekliv säkerhet som ursprungligen avsells, är del angeläget all betona de unika möjligheter till konstruklivl meningsutbyte och fredsfrämjande arbete som ryms inom FN:s ram. Inle minst har FN kunnat användas för olika fredsbevarande aktioner. Kommittén anser all FN:s roll som internationellt forum och konfliktdämpare kommer att vara minst lika viktig i framfiden.

De senaste årens försämrade inlernalionella klimat har tagit sig ullryck i och i sin lur påverkats av den ökande kapprustningen. Vid sidan av kapprustningen mellan supermakterna sker en lika oroande kraftig upp­rustning av många länder i Tredje världen.

Samtidigt konstaterar kommittén att praktiskt tagel inga betydande framsteg har kunnat noteras i centrala rustningskontroll- och nedrustnings­frågor. Supermakternas förhandlingar om begränsning av de strategiska kärnvapenstyrkorna, de s. k. SALT-förhandlingarna, har, konstaterar kommittén vidare, mött stora svårigheter på grund av del försämrade internafionella klimatet under 70-lalets sista år.

Även om nedruslningsarbelel hillills således har karaktäriserats av ute­blivna framgångar på de områden som är av central betydelse, bör man, framhåller försvarskommitlén, dock inle underskatta viklen av det för­handlingsmaskineri som har byggts upp och som medför all rustningsfrå­gorna är utsatta för en ständig och intensiv bevakning.

Med utgångspunkt i bedömningen all världen från säkerhetspolitisk synpunkt under avsevärd lid kommer all domineras av de två supermak­terna och deras allierade konstaterar försvarskommitlén att utvecklingen av de inbördes relationerna mellan slormaklsblockeni Euro­pa också fortsättningsvis kommer att ha en avgörande betydelse för Sveri­ges säkerhetssituation. De båda militära organisationerna NATO och Warszawapaklen utgör hörnstenarna i de säkerhelsslruklurer som stor­makterna har byggt upp mot varandra efter andra världskriget. NATO är en frivillig sammanslutning av länder, och inrikespolitiska förändringar i medlemsstater eller konflikter mellan dem kan, förklarar kommittén, där­för inverka på deras samarbete inom organisationen. NATO har dock under åren visat sin förmåga alt övervinna molsällningar, och majoriteten av medlemmarna torde också i framliden anse all deras intressen bäsl tjänas av alt de stannar kvar i organisationen.

Warszawapaklen ses av försvarskommitlén främst som ell sovjetiskt instrument för att trygga inflytandet och kontrollen över den buffertzon av stater som Sovjetunionen i andra världskrigels spår kunde etablera vid sin västgräns. De återkommande kraven på politisk och ekonomisk liberalise­ring i olika östeuropeiska länder har, säger kommittén, lell lill all Sovjet­unionen, när det sell sina väsentliga intressen hotade, i sista hand har varit berett att betala det politiska pris som användandet av mUitära maktmedel

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet         8

innebär. Trycket i riktning mot liberalisering i Östeuropa kvarstår emeller­tid och kan leda fill svåra spänningar inom östblocket i framliden.

Försvarskommitlén urskiljer två delvis motstridande huvudövervägan­den som allljäml synes diktera de båda supermakternas säkerhetspolitik: å ena sidan önskan all undvika all hamna i en väpnad konflikt direkt med varandra, å andra sidan beslutsamheten all förhindra all den strategiska balansen mellan dem på ell avgörande sätt rubbas lill den egna sidans nackdel. Den första strävan låg enligl kommittén lill stor del bakom av-spänningspoliliken under första hälften av 1970-talel. Det andra övervä­gandet, rädslan för all hamna i ell strategiskt underläge, ligger bakom inte bara kapprustningarna utan också parternas ömsesidiga försök all manöv­rera mol varandra och skaffa sig fördelar över hela den världspolitiska scenen på den andras bekostnad. Trots de allvariiga bakslag som avspän-ningspoliliken har utsatts för under senare år gör försvarskommitlén be­dömningen att den senaste tidens utveckling inte har inneburit en återgång till en konfronlalionspolilik som liknar del kalla kriget under den första eflerkrigsperioden. Ett visst samarbete torde enligt kommittén på lång sikt komma all forlsälla på grund av supermakternas eget intresse härav.

Försvarskommittén redovisar skälen till att nya spänningar och svårig­heter uppkommit i förhållandet mellan supermakterna efter perioden av aktiv avspänningspoUlik under 1970-talels förra del. Långtgående förhopp­ningar i väst om vilka resultat som skulle kunna uppnås med denna politik ersattes under denna lid på många håll av betydande osäkerhet och allvar­liga tvivel om avspänningens möjligheter. Samtidigt som den gamla miss­tänksamheten och rivaliteten mellan supermakterna sålunda började ta sig nya uttryck, har båda sidor i ökande takt fortsatt sina ruslningsansträng-ningar.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan vid årsskiftet 1979-1980 ledde, konstaterar kommittén, till en allvarlig kris mellan supermakterna med viltgående inlernalionella verkningar. Sovjetunionens fortsatta närvaro i Afghanistan har också i hög grad bidragit lill svårighelerna att föra olika nedruslningsförhandlingar framåt. Försvarskommittén framhåller att den olösta Mellanösternkonflikten, utvecklingen i Iran saml det mer än års-gamla kriget mellan Iran och Irak liksom även ell ökande engagemang från de båda supermakternas sida ytterligare har understrukit att Sydvästasien och Gulfen för närvarande utgör ell av världens mest spänningsfyllda områden.

Kommittén diskuterar rustningssitualionen i världen och konstaterar vidare all rädslan för all hamna i strategiskt underläge gentemot den andre har lett till att Förenta staterna och Sovjetunionen var för sig har ansett sig tvingade all fortsätta att driva sina rustningar i höjden. Härtill har ocksä bidragit oförmågan all kontrollera den tekniska utvecklingen liksom den psykologiska benägenheten all tolka allt som sker hos motsidan i sä nega­tivt ljus som möjligt.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet         9

Försvarskommitlén beskriver den grundläggande s. k. terrorbalans som alltjämt råder mellan supermakterna. Båda parter behäller förmågan att, efter all ha blivit utsatta för ell första överraskande angrepp med kärnva­pen, tilldela angriparen elt förödande andra slag. Del icke ratificerade SALT Il-avialel bedömdes vid sin tillkomst formalisera den grova paritet som ansågs råda mellan supermakternas strategiska kärnvapen. SALT Il-förhandlingarna har som bekant inte omfattat kärnvapnen i Europa, vare sig de brittiska eller franska kärnvapnen och inle heller supermakter­nas medeldislansrobolar eller taktiska kärnvapen.

Del är, noterar försvarskommittén, särskill supermakternas medeldi-slansvapen som kommit i fokus i den nya europeiska kärnvapendebatlen. Sovjetunionens ökande styrka på detta område, särskill genom del s. k. SS 20-syslemet, har kommit au bli en källa lill oro i de västeuropeiska NATO-slalerna. NATO beslöt i december 1979 all anskaffa nya medeldi­slansrobolar för stationering i Västeuropa i syfte alt uppväga vad man såg som en hotande sovjetisk överiägsenhel. Sovjetunionen har förklarat all man för sin del däremot uppfattar beslutet som ett försök alt i västlig favör åter ändra en med stora sovjetiska ansträngningar etablerad militär balans i Europa.

Centraleuropa uppvisar emellertid också, konstaterar kommUtén, den största koncentration av konventionella militära resurser som någonsin har förekommit i fredslid. Sovjetunionen och dess allierade har en betydande övervikt ifråga om insatsberedda förband, offensiv eldkrafl, geografiskt lätt tillgängliga förband etc. Andra faktorer som överiägsenhel i taktiska kärnvapen, teknologiskt förspräng, stabilare alliansuppbyggnad och för­delaktigare basstruktur anses gynna NATO-sidan.

Försvarskommitlén beskriver hur Sovjetunionen under 1960- och 1970-lalen har genomfört en långsiktig uppbyggnad av sina marina strids­krafter och nu har en allsidig flottstyrka med förmåga all verka på samtliga väridshav. De få hemmabaserna och det ringa antalet utländska baser begränsar emellertid Sovjetunionens operalionsmöjligheter i jämförelse med NATO-ländernas sjöstridskrafler, vilka också har en markant över­vikt i Allanlområdel och Medelhavet. I lokala områden som Barenls hav, Östersjön och Svarta Havet har dock WP en betydande överiägsenhel. Den uppbyggnad som har skett i Barenls hav och Östersjön har inle minst påverkal situationen i det nordiska området.

Försvarskommitlén ställer också supermakternas rustningar i relation fill deras ekonomiska och teknologiska styrka. Sovjetunionen har, förkla­rar kommittén, snävare ekonomiska marginaler för att upprätthålla sin ställning som supermakt än vad Förenta staterna har. Ehuru Sovjetunio­nen torde vara jämbördig med Förenta staterna i militärt avseende, kom­mer enligt kommitténs bedömning den sovjetiska ledningen under 1980-la­let att ställas inför svåra avvägningsproblem, bl.a. för all tillfredsställa krav på högre levnadsstandard. Upprätthållandet av militära styrkor av

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  10

supermaktsformat kan komma att bli en ännu mer tyngande börda än f. n. för Sovjetunionen.

Försvarskommitlén konstaterar all läget i Norden under de senaste 30 åren, oavsett växlingen i klimatet mellan de båda stormaklsblocken, genomgående har kännetecknats av hög stabilitet och fredlig utveckling. En avgörande roll spelar härvidlag den säkerhetspolitik som de nordiska länderna fört sedan slutet av 1940-lalel. Del säkerhetspolitiska mönster som har utbildats i Norden innebär all delar av området visserligen har kommit all ingå i supermakternas säkerhetssystem i Europa, men att Norden inte desto mindre har kommit all bli ell lågspänningsområde mellan dem.

Detta mönster kan enligl kommittén sägas beslå av tre huvudelement: Danmarks och Norges medlemskap i NATO med restriktioner i fråga om bl.a. bas- och kärnvapenpolitik i fredslid, Finlands neulralitelspolitik i förening med vänskaps-, samarbets- och biståndspakten (VSB-pakten) med Sovjetunionen saml Sveriges neulralitelspoUtik stödd pä ell efter våra förhållanden starkt försvar. Till detta mönster hör också Islands medlem­skap i NATO. Den låga spänningen i del nordiska området främjas av att Norge och Danmark infört ell anlal begränsningar i sin samverkan med sina allierade för alt markera del defensiva syftet med sin allianspolilik. Sammantaget utgör dessa restriktioner ell viktigt inslag i del säkerhetspoli­tiska mönstret i norra Europa.

Försvarskommitlén slår fasl att Sveriges alliansfria utrikespolitik, syf­tande lill neutralitet i krig och stödd på ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar, utgör en vikfig del av det nordiska säkerhetspolifiska mönst­ret. Den innebär all värt eget lands och hela Nordens säkerhet bäsl gagnas av all Sverige för en politik som bidrar till största möjliga uttunning av stormakternas inflytande i del nordiska området.

En rad faktorer har, förklarar kommittén, under det senaste decenniet bidragit till all öka del nordiska områdets strategiska bety­delse för supermakterna. Hit hör den omfattande utbyggnad som den sovjetiska marinen har genomgått sedan 1960-talel. Den på Kolahalvön baserade Sovjetiska Norra Marinen är den största av Sovjetunionens fyra flottor och omfattar bland annat huvuddelen av Sovjetunionens strategiska ubålsvapen. Den påtvungna geografiska koncentrationen av kärnvapen-ubåtarna till elt så begränsat område innebär en hög grad av sårbarhet och ger Sovjetunionen ell starkt intresse alt fillgodose skyddet av Murmansk-basen och farvattnen där omkring. Det sovjetiska mönstret för marinöv­ningar har förskjutits västerut mol Norska Havet och Nordatlanten.

Utvecklingen har också lett lill all NATO har kommit att fästa ökad vikt vid nordområdena. Norska stortinget beslöt år 1981 alt tillåta förhandslag­ring av viss tyngre utrustning i mellersta Norge avsedd för amerikanska marinkårsförband. Inför sovjetisk kritik har man på norskt håll bestämt förklarat all förhandslagringen endast utgör en anpassning lill ändrade

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  11

strategiska förhållanden ulan alt därmed innebära någon ändring av de grundläggande principerna för den norska säkerhetspolitiken.

De militära dispositioner och den ökande militära aktivitet frän båda supermakternas sida som på detta säll kan iakttas i värt näromräde bör enligt försvarskommitlén framför allt ses som ell led i deras fortsatta strävan all bevaka sina globala intressen och bevara den strategiska makt­balansen dem emellan. Men utvecklingen har ocksä direkta återverkningar för Nordens del. Därmed ställs stora krav på vår egen förmåga att även i fortsättningen upprätthålla respekten för vårt lands integritet och säker­hetspolitiska linje.

Vid sidan av Norska havet bedömer försvarskommitlén alt Östersjön också fortsättningsvis kommer all ha stor strategisk betydelse, främst som övnings- och basområde för de sovjetiska sjöslridskraflerna. Två tredjede­lar av den sovjetiska skeppsbyggnadsinduslrin är förlagd lill Östersjökus­ten. I en krigssUuation kommer del på båda sidor all vara av stor vikt all behålla resp. skaffa sig kontroll över Östersjöutloppen. Ell uttryck för den vikt maktblocken lUlmäter Östersjöområdet är den övervaknings- och övningsaklivilel som kontinuerligt äger rum där och som ofta leder lill kränkningar av svenskt område.

Den nya vapenleknologiska utvecklingen kan enligt kommitténs mening öka riskerna för att nya kärnvapenbärare uppträder i del nordiska områ­det. Den utveckling av kryssningsrobolar som äger rum ger härvidlag anledning till oro. Den beslutade baseringen av kryssningsrobotar ombord på flygplan och sannolikt även ombord på ubåtar innebär en särskild risk, då kryssningsrobolar som flyger på låg höjd skulle kunna medföra kränk­ningar av vårt territorium och därmed skapa allvariiga problem. Samtidigt med denna utveckling utrustas de sovjetiska ubåtarna med raketer med allt längre räckvidd, vilket innebär att de i framliden kan nå mål på den amerikanska konfinenlen från sina hemmafarvatlen, där de kan komma att utgöra mål för NATO:s förbättrade ubåtsbekämpningsmeloder. Riskerna kan därmed öka för att Norden kommer all beröras av supermakternas kärn vapenslralegi.

TUl de övriga faktorer som ökat del nordiska områdets betydelse från strategisk synpunkt hör också planerna pä resurs- och råvaruutvinning i Nordsjön och framför allt norr om 62:a breddgraden. I första hand är det fråga om oljeulvinningen, som inle bara i sig är strategiskt viktig utan som också kan medföra ökad västlig aktivitet i farvatten som man från sovjetisk sida önskar se så ostörda som möjligt. En faktor som komplicerar dessa frågor är problemet beträffande gränsdragningen mellan Norge och Sovjet­unionen i Barenls hav och tvisten om resursulvinningen kring Svalbard.

Mot bakgrund av den redovisade internationella utvecklingen diskuterar försvarskommitlén tänkbara konflikter och hot mot Sveriges säkerhet. Kommittén konstaterar alt den successiva utvecklingen mot en militär slyrkebalans mellan maktblocken och del gemensamma intresset

 

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet    12

aU undvika varje utveckling som skulle kunna leda till en militär konfronta­tion dem emellan har lell lill att läget i Europa stabiliserats. Samtidigt har uppmärksamheten i ökande grad inriktats mot Tredje världen och dess labila förhållanden, snabba poUliska växlingar och återkommande kon­flikter och krig, vilka ofta har drag av supermaktsinblandning, och vilka på olika sätt kan spridas lill Europa. De stora slående militära styrkorna är i sådana situationer både en garanti för och ell latent hot mol freden i Europa.

Utvecklingsländernas roll som leverantörer av nödvändiga råvaror har rest frågan om förulsällningarna för effektiva bojkoller som påtrycknings­medel mol industriländerna. I fråga om oljan, den ekonomiskt viktigaste råvaran med stor koncentration lill ell fåtal exportörer, torde dock en rad faktorer tala för att producenlländerna under den närmaste framliden söker undvika att genomföra en omfattande bojkott. Hot härom kan där­emot tänkas som påtryckningsmedel. För andra strategiska råvaror ter sig möjligheterna till effektiva karteller eller omfattande bojkotlaktioner än mindre sannolika. Störningar i balansen mellan utbud och efterfrågan kan dock uppstå indirekt genom konflikter och krig. Förekomsten av viktiga råvaror ses i sig som ell motiv för supermakternas agerande på olika håll i världen, och många områden med lokala molsällningar i l.ex. Sydväsl-asien och södra Afrika omfattar vikliga råvaruländer.

Oavsett orsakerna lill lokala konflikter kan man, menar kommittén, inle bortse från riskerna alt sådana konflikter leder till öppen konfrontation mellan supermakterna. Särskilt gäller detta när vitala intressen står på spel, möjligheterna lill kontroll är begränsade och då en snabb händelseut­veckling skapar risker för felbedömningar och överreaklioner. Om endera parten får svårt all göra sig gällande i del ursprungliga konfliktområdet och hamnar i akut underiäge, kan någon demonstrativ åtgärd i något annat område företas för all pressa fram förhandlingar om vapenstillestånd. På ell sådant eller på andra sått skulle utvecklingen kunna leda lill spridning av ell utomeuropeiskt krig lill Europa.

Ell krig i Europa bedöms ocksä kunna uppstå direkt ur en lokal konflikt lill exempel lill följd av sådana förändringar inom maktblocken som skulle kunna hota vad supermakterna uppfattar som sina centrala säkerhetspoli­tiska intressen. Hittills har emellertid dylika händelser inom elt block inle lett lill ingripande från det andra blockels sida, vilket torde vittna om respekt för varandras intressesfärer i Europa. En annan orsak lill ökade krigsrisker skulle kunna vara en påtaglig maktförskjutning mellan blocken, genom vilken den mäktigare successivt utnyttjar sUl överlag lill eftergifter, tills den punkt nås då den svagare i desperation ser sig nödsakad lill en kraftig molreaklion.

Sammantaget bedömer dock försvarskommitlén ell medvetet igångsatt krig mellan blocken som föga sannolikt. Härtill kommer dock aU man inle kan utesluta risken all ell krig kan uppstå genom felbedömningar och

 

Prop. 1981/82:102   Bilagal    Försvarsdepartementet     13

överreaklioner i snabba och komplicerade händelseförlopp. Bedömningar av elt eventuellt krigs karaktär och förlopp är förenat med stora osäker­heter, delvis lill följd av att maktblocken byggt in en osäkerhet i sina strategiska doktriner, bl. a. i syfte all öka avskräckningseffeklen. Kommit­tén bedömer att parterna åtminstone inledningsvis skulle söka föra kriget på konvenlioneU nivå, och all risken för upplrappning lill kärnvapennivå skulle medföra återhållsamhet och i första hand begränsade geografiska framstötar i Centraleuropa eller troligare i flankområdena i syfte all pressa fram eftergifter och förhandlingar. Skulle en upplrappning lill kärnvapen­nivå ske pekar kommittén på alternativet all också en första kärnvapenin­sats kan bli starkt begränsad och ha syftet all få stopp på krigshandlingarna och bli inledning till förhandlingar. Risken för fortsatt snabb upplrappning på grund av kaos och sammanbrott i ledningsfunktionen är dock påtaglig. Intresset alt i ett sådant läge erövra yllerligare territorier skulle förmodli­gen snabbi avta.

För svensk del måste planeringen lägga stor vikt vid del förhållandel all en kapplöpning om strategiska posUioner vid haven i norr och sannolikt i anslutning till Östersjöutloppen torde aktualiseras redan i inledningen av elt krig i Europa. Nordiskt område såväl i norr som i söder riskerar således att tidigt bli indraget i krigshandlingarna. Genom all uppfylla förulsällning­arna för sin traditionella neulralitetspolilik har dock Sverige möjligheter all slå utanför kriget.

Vad slutligen gäller risken för angrepp med kärnvapen mol Sverige bedömer försvarskommitlén all ett kärnvapenkrig i Europa sannolikt kom­mer alt få ett myckel snabbi förlopp fill följd av successivt allt större vapeninsalser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder lill. Militära operationer i ett sekundärt område som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konventionella fas, är del mindre troligt all landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En slutsats av detta är att ell svenskt försvar, som kan avhålla från konventionellt angrepp, bidrar lill all minska riskerna för all Sverige blir angripet med kärnvapen.

Försvarskommitlén behandlar den svenska säkerhetspoliti­kens inriktning och slår åter fasl det grundläggande mål för säkerhets­politiken som godkändes av 1968 års riksdag och som bekräftats av 1972 och 1977 års riksmöten.

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar lill att bevara landels oberoende. Vårt säkerhelspoUtiska mål bör därför vara all i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för all inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och vatje annat hänseende efter våra egna värderingar, och i samband därmed utåt verka för inlernalionell avspän­ning och en fredUg utveckling."

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet   14

I detta syfte utformas säkerhetspolitiken genom en samverkan mellan utrikespolifiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrust­ningsfrågor, handelspolitiken saml biståndspolitiken. Säkerhetspolitiken arbetar med olika medel och med olika tidsperspektiv och tar sig uttryck i åtgärder på följande områden.

I syfte all främja en fredlig utveckling i världen för Sverige en aktiv, långsiktig politik för alt trygga alla nationers självbestämmande­rätt och jämlikhet, för all öka resursflödet till fatliga länders ekonomiska och sociala utveckling och för att begränsa rustningarna, hindra kärnva­penspridning och minska riskerna för kärnvapenkrig. Till att främja freden i Europa och Norden bidrar i hög grad Sveriges alliansfria utrikespolitik, fasl och konsekvent tillämpad, och en försvarspolitik som främjar låg supermaklsnärvaro i norra Europa. Sverige har spelat en aktiv roll vid den europeiska säkerhelskonferensen (ESK) och dess två uppfölj­ningsmöten med särskild inriktning pä förtroendeskapande älgärder.

Av stor betydelse är också de åtgärder som kontinueriigl i fred skapar förtroende för den svenska alliansfria politiken. En vä­sentlig förutsättning för den svenska utrikespolitiska linjen, som inte är internationellt garanterad eller iraklalbunden, är all omvärlden har förtro­ende och respekt för vår förmåga att omvandla vår alliansfrihet i fred fill neutralitet i krig. Vår politik måste därför föras med konsekvens och fasthet och får inle skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna.

Den svenska säkerhetspolifiken utformas vidare i syfte alt förhindra eller begränsa konsekvenserna av fredskriser och för att avhålla från ekonomisk och annan aggression. En rad åtgär­der vidtas för att i fredslid minska samhällets sårbarhet för störningar i vår försörjning från ullandel med viktiga råvaror och insalsvaror. Andra åtgär­der inriktas på alt begränsa konsekvenserna av krig i vårt närområde. Hit hör åtgärder för all klara en avspärrning, förmåga all avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydd mol användning av ABC-slridsmedel i vårt närområde.

Av central betydelse för säkerhetspolitiken är slutligen älgärder som avhåller från militär aggression och möter hot om militär aggres­sion. Vårt totalförsvar bör därför även fortsättningsvis utformas sä all del vid kriser och krig i Europa mellan stormaklsblocken har en sådan styrka, sammansättning och beredskap all hot, påtryckningar eller angrepp mol Sverige inle kan bedömas lönsamt för någon. Om Sverige trots alla an­strängningar all slå utanför ändå blir indraget i ett krig, skall alla tillgäng­liga resurser koncentreras på ell kraftfullt förs var och på en politik som bevarar landels frihet, även om del kommer all innebära svära på­frestningar och umbäranden för hela befolkningen.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet         15

2.2 Föredraganden

1978 års försvarskommitlé har ingående redovisat sina bedömningar av den internationella utvecklingen. I anslutning därtill har uppmärksammals sådana tendenser som skulle kunna leda till framlida hot mol Sveriges säkerhet. Utredningen har vidare lämnat förslag lill riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsalla utveckling.

Efter samråd med chefen för ulrikesdepartemenlel redovisar jag i del följande min bedömning av den internationella utvecklingen och ger för­slag fill inriktning av säkerhetspolitiken.

2.2.1 Den internationella utvecklingen

De senaste årens internationella utveckling har präglats av kriser och osäkerhet och en tilltagande spänning mellan de båda supermakterna. De skärpta molsällningarna dem emellan har medfört alt ösl-väslperspektivel dominerar bedömningen av lägel i världen.

Supermakternas begränsade möjligheter all trots omfattande engage­mang kontrollera lokala händelseförlopp illustreras väl av den senaste tidens utvecklingar i Mellanöstern och området kring Gulfen. Autonomi-förhandlingarna kan komma all hola den vidare Camp David-processen. Det israeliska beslutet all annektera Golanområdet har yllerligare minskal utsikterna lUl en omfattande fredsuppgörelse i området. Mordel på presi­dent Sadal visar hur oberäknelig situationen kan bli genom våldsdåd från en underjordisk opposition. Något slut på del mer än årsgamla kriget mellan Iran och Irak kan ännu inle skönjas. Samtidigt fortsätter revolutio­nen i Iran i brutala former som får en återgång lill lugn och fredlig uppbygg­nad alt te sig avlägsen. I Afghanistan bedriver sedan två år en sovjefisk invasionsslyrka krig mol befolkningen i syfte alt säkra landet åt den regering man med vapenmakt har installerat. Väridens f. n. största flyk­tingström har blivit en av följderna. I bakgrunden lill dessa akuta konflikter pågår en amerikansk militär uppbyggnad i området kring Gulfen. Syftet är att bygga upp en motvikt till de genom afghanislaninvasionen framflyttade sovjetiska positionerna samt all fylla del maklpolifiska tomrum som ur amerikansk synvinkel har uppstått efter regimskiftet i Teheran och därmed säkra västländernas vitala oljeförsörjning från Gulfen.

Vid sidan av motsättningarna mellan supermakterna bör även andra vikliga säkerhetspolitiska frågor uppmärksammas. Jag delar försvarskom­milléns långsiktiga syn på exempelvis nord-sydfrågornas, nedruslningsar-belels och Förenta Nationernas betydelse. Jag vill särskill peka på den farliga tendens som nu gör sig gällande hos supermakterna att betrakta de talrika lokala motsättningarna och konflikterna i Tredje väriden främst i ljuset av sin egen rivalitet. Ehuru supermakternas globala intressen må­hända påverkas av flertalet lokala konflikter i världen, kan dessa intres-

 

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet    16

sen-eller öst-västperspeklivet som sådanl-varken erbjuda tillräckliga förklaringar eller acceptabla lösningar pä konflikter och svårigheter i Tred­je världen.

I Sydostasien, Södra Afrika och Centralamerika visar utvecklingen hur stormakternas engagemang på grund av strategiska intressen fördjupar lokala konflikter och förhindrar lösningar som innebär alt berörda folk bereds tillfälle att utnyttja sin självbestämmanderätt.

I Europa tilldrar sig utvecklingen i Polen den allra största uppmärksam­het. Militärens beslut att med vapenmakt avbryta demokratiserings- och liberaliseringsprocessen har skärpt den polska krisen. Användandet av öppet våld kan inte bidra till en lösning av spänningarna i det polska samhället. Militärens maktövertagande innebär ett bakslag för strävandena att vidmakthålla avspänningens resultat i Europa.

Supermakternas vapenarsenaler fortsätter all utvecklas pä ömse håll. Det gäller såväl de konvenfionella vapnen, vilka förbrukar den helt domi­nerande delen av stormaktsblockens samlade vapenanslag, som kärnva­penstyrkorna. Träffsäkerheten hos supermakternas strategiska kärnvapen-syslem har ökat. Delta gäller även för de lunga sovjetiska landbaserade interkontinentala robotarna, som har utrustats med ett större antal indivi­duella kärnslridsspetsar. På amerikansk sida fattades hösten 1981 beslut om nya strategiska robot- och flygvapensyslem. 1 västra Sovjetunionen har under senare år utplacerats det nya robotsystemel SS 20. NATO har bl. a. mol denna bakgrund beslutat all utplacera nya euroslralegiska kärn­vapen, inkl. kryssningsrobotar, ifall de förhandlingar som ingick i beslutet inte ger resultat. Förhandlingarna inleddes senhösten 1981. Trots ömsesi­diga deklarationer om god vilja all nå resultat, tycks dock parterna stå långt ifrån varandra även i den centrala frågan om vilka vapensystem förhandlingarna skall gälla. Inte heller vid nedrustningssamlalen i Geneve har några resultat kunnat nås om ell fullständigt provsloppsavtal, om kemiska vapen eller några andra frågor på dagordningen.

Starka molsällningar har präglat uppföljningen i Madrid av den europe­iska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK). Sannolikt får mötet utan konkreta resultat ajourneras lill hösten 1982. Därvid får ytteriigare disku­teras om förutsättningar föreligger all sammankalla en europeisk nedrust­ningskonferens. Sverige har erbjudit sig att slå som värd för en sådan konferens.

Någon tidpunkt för nya förhandlingar om de sovjetiska och amerikanska strategiska kärnvapensyslemen har ännu inle utsatts, men sådana förhand­lingar kan bli aktuella under år 1982. På amerikanskt håll har sagts all dessa borde syfta lill betydande reduktioner av de nuvarande styrkorna.

Utvecklingen mol väsentligt förbättrad träffsäkerhet samt säkrare och mer osårbara ledningssystem har lell lill en debatt i väst om de teoretiska möjligheterna för supermakterna att bekämpa varandra genom att utväxla kärnvapenslag. De tekniska förutsättningarna anses ha ökat för att kärn-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet       17

vapnen skulle kunna användas inle blott i avskräckningssyfle genom hot om garanterad förstörelse ulan också för all faktiskt utkämpa ett kärnva­penkrig. Ehuru det främst är i Förenta staterna som oron inför denna teoretiska sårbarhet hos de egna interkontinentala kärnvapnen har kommit lill uttryck, torde den även gäUa för de sovjetiska landbaserade systemen, vilka dessutom spelar en relativt sell större roll i den tolala sovjetiska strategiska kärnvapenslyrkan. Hur teoretisk och orealistisk tanken på all de interkontinentala kärnvapnen kan slås ut än må framstå, har blotta möjligheten haft ell betydande inflytande på den strategiska diskussionen om kärnvapnens funkfion.

De nya sovjetiska medeldislansvapnen och NATO-beslulel om nya me-deldistansvapen har bidragit till att utlösa en ny debatt om kärnvapnens roll i Europa. I några europeiska länder har uppstått en rörelse för ell kärnvapenfritt Europa, som bl. a. grundas på allt fler människors reaktion inför kärnvapnens ofattbara förstörelseförmåga och supermakternas oför­måga alt kontrollera rustningsspiralen. Det är bl.a. mot den bakgrunden som diskussionen har förts i Norden om en nordisk kärnvapenfri zon.

Den spänning och den osäkerhet som präglar det inlernalionella klimatet f. n. är säledes ett resultat både av olösta politiska och ekonomiska kon­flikter runt om i världen och speciella utvecklingar inom vapenteknologin, som driver på kapprustningen och hotar att undergräva del säll på vilket avskräckningsbalansen hiltills fungerat.

Den militära utvecklingen har också medfört konsekvenser för den säkerhetspolitiska situationen i Norden. Jag delar försvarskommilléns be­dömning beträffande del nordiska områdets ökande strategiska betydelse för supermakterna. En orsak härtill är den företagna utbyggnaden av den sovjetiska marinen och av de marina baserna på Kolahalvön liksom den geografiska koncentrationen dit av strategiska kärnvapenubätar. Mönstret för sovjetiska marinövningar har förskjutits västerut mol Norska havet och Nordafianten. På NATO-sidan har man bl.a. svarat med alt på norsk begäran i Norge förhandslagra tung utrustning för amerikanska marinkårs­förband i syfte att underlätta överföring av förstärkningar till Norge i händelse av krig.

Också Östersjön har stor strategisk betydelse, bl.a. som övnings- och basområde för de sovjetiska sjöslridskraflerna. Ell uttryck för den vikt maktblocken tillmäter Östersjöområdet är den övervaknings- och övnings­verksamhel som konfinueriigl äger rum där, och som ofta leder lill kränk­ningar av svenskt omräde. Jag delar kommitténs åsikt all supermakternas ökande militära aklivUel i del nordiska området bör ses som ell led i deras bevakande av sina globala intressen och som en del av den strategiska maktbalansen dem emellan och därför inle kan uppfattas som primärt riktad mol Sverige. Utvecklingen kan dock inle undgå all på olika sätt få återverkningar också för Nordens del. Därmed ställs stora krav på vår egen förmåga att även i fortsättningen upprällhålla respekten för vårt lands 2   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 1

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet   18

territoriella integritet och säkerhetspolitiska linje. Den grova kränkning av svenskt territorialvatten och svenskt mUitärt skyddsområde som en sovje­tisk ubåt för kort tid sedan gjorde sig skyldig tUl utgör en allvarlig påmin­nelse härom.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning att de bakslag som avspän-ningspoliliken råkat ut för inle har inneburit en återgång lill förhållanden som Uknar det kalla kriget under den första eflerkrigsperioden. Supermak­ternas gemensamma intresse alt undvika en öppen konfrontation med varandra är så starkt att strävan att begränsa spänningen dem emellan torde komma att även fortsättningsvis utgöra elt viktigt inslag i super­maktsrelationerna. Däremot kan jag inte förutse något återvändande till de höga förväntningar som under 1970-talels första hälft åtminstone på västsi­dan omgav avspänningsprocessen. Jag delar också helt kommitténs be­dömning att förhåUandel mellan öst och väst på grund av antalet osäker­hetsfaktorer i framfiden kan komma all mer än tidigare präglas av återkom­mande växlingar mellan skeden av ökade spänningar och samarbetsförsök.

2.2.2 Inriktning av säkerhetspolitiken

Försvarskommitlén har övervägt och lämnat förslag lill inriktning av säkerhetspolitiken. Jag ansluter mig lill vad kommittén anför i dessa av­seenden.

Den svenska säkerhetspolitiken präglas sedan länge av stor kontinuitet, bred politisk enighet och starkt stöd bland landets medborgare. Enigheten om säkerhetspolitikens grunder är en styrka och en ovärderlig tillgång när del gäller att säkra dess trovärdighet i utsatta lägen. Del mål som riksdagen godkände är 1968 och som har bekräftats av 1972 och 1977 års riksmöten bör oförändrat utgöra grunden för vår säkerhetspolitik.

"Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara all i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för all inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhäUe i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för inlernalionell avspän­ning och en fredlig utveckling."

Den svenska säkerhetspolitiken skall bidra lill en fredlig utveckling, lill utjämning av motsättningar och lill större förståelse och mer jämlika för­hållanden i världen. Den skall vidare verka för internafionell solidaritet och en värld där även små stater kan hävda sina intressen. Den syftar fill att minska risken för all Sverige dras in i eventuella konflikter och till all värna våra demokratiska friheter och rättigheter i en oberoende stat. Den skall slutligen lindra verkningarna av fredskriser i vårt land.

I detta syfte bör vår säkerhetspolitik allljäml formas genom en samver-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  19

kan mellan utrikespolitiken, försvarspolifiken, vår politik i inlernalionella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Säkerhetspoli­tiken arbetar således med olika medel och i olika tidsperspektiv. Dess olika delar måste anpassas fill varandra i ett samspel. Hur tonvikten läggs vid de skilda säkerhetspolitiska medlen är därför inte en gång för alla givet ulan måste bestämmas med hänsyn lill rådande förhållanden.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och självständighet bedöms även i framtiden bäst främjas av ett fasthållande vid den alliansfria poUliken syftande lill neutralitet i krig.

Den samlade styrkan av de säkerhetspolitiska åtgärderna skall inge omvärlden respekt för Sveriges vilja att försvara sill oberoende. Vär förmåga att slå emot påtryckningar och andra aggressiva handlingar skall inle heUer kunna ifrågasättas. De långsiktiga lotalförsvarsbeslulen är ett uttryck för vår målmedvetenhet alt värna vår frihet och vårt oberoende. Den valda politiken ger oss samtidigt möjlighet att akfivt arbeta för en fredlig värld.

En värld i varaktig fred förutsätter respekt för varje nations självbestäm­manderätt, social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning och militär nedrustning samt inlernalionelll samarbete. Sveriges alliansfria politik ger oss särskilda möjligheter att genom en akfiv politik i dessa avseenden främja en fredlig utveckling i världen. Hit hör all verka för inter­nationell solidaritet och en värld i vilken även små stater kan hävda sina intressen. Sverige bör fortsätta att verka härför genom ett omfaUande utvecklingsbistånd och slöd för strävandena all upprätta en rättvisare ekonomisk världsordning. Genom inriktningen av vårt bistånd kan vi ge elt posifivt bidrag fill inre reformer i utvecklingsländerna och därmed på sikt bidra till ökad stabiUtet. Vår aktiva politik för alt främja rustningsbegräns­ningar och nedrustning i världen syftar lill all minska spänningen direkt genom lägre rustningsnivåer men också indirekt genom att frigöra resurser för fredlig utveckling. Kravet på reell nedrustning måste i första hand riktas mol de båda stormakterna även om alla länder har ell ansvar. Från svensk sida har vid skilda tillfällen förklarats all vårt land självfallet skulle delta i en allmänt överenskommen nedrustning, men all vi inle isolerat kan företa en nedrustning av vårt försvar. Delta bör även i framtiden vara vår inställning. En grundläggande förutsättning för nedrustning är all ingen parts säkerhet sätts i fara. Sverige kan bidra med konstruktiva förslag och ställa resurser till förfogande t. ex. för kontrollåtgärder av olika slag.

De oerhörda kärnvapenarsenalerna och deras snabba både kvantitativa och kvalitafiva ökning utgör ett av de allvarligaste hoten mot mänsklighe­ten. Värt land fattade för länge sedan sill beslut all avslå från kärnvapen. Ell grundläggande krav som med all kraft måste drivas från svenskt håll är att alla kärnvapenprov stoppas och all nya förslörelsevapen inle får ut­vecklas, fillverkas eller utplaceras på förband. Strävandena all förhindra

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  20

en ytterligare spridning av kärnvapen måste fortsätta och stormakterna måste härvidlag aklivi medverka. Sverige bör därför forlsälla alt skapa opinion mot utvecklingen av kärnvapensyslem och doktriner som kan leda lill risk för användning av kärnvapen. Regeringen undersöker i nära kon­takt med övriga nordiska regeringar om det finns en gemensam grund i våra länder för att skapa en kärnvapenfri zon i Norden som ell led i arbetet på ett kärnvapenfrill Europa.

Till åtgärderna för all främja en fredligare värld hör Sveriges medlem­skap i Förenta Nationerna. FN är del främsta ullrycket för strävandena alt uppnå kollekliv säkerhet genom ett frivilligt upprättat internationellt sy­stem, och medverkan och stöd för FN:s arbete bör alltjämt vara en hörn­sten i den svenska utrikespolitiken. Genom vår alliansfria politik har vi också särskilda förutsättningar all delta i FN:s fredsbevarande operatio­ner.

Utvecklingen i vårt näromräde har ett direkt inflytande på Sveriges säkerhet. Del är därför naturligt all vi på olika sätt söker påverka denna utveckling för att främja fred i Europa och Norden. Sverige har spelat en aktiv roll vid konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). Under den andra uppföljningskonferensen i Madrid, som präglats av de skärpta motsättningarna mellan supermakterna, har Sverige jämte övriga neutrala och alliansfria stater framlagt förslag om ytteriigare för­troendeskapande åtgärder på grundval av Helsingforsdokumenlel. Sverige verkar även för alt Madridkonferensen skall besluta om en europeisk nedrustningskonferens och har erbjudit sig utöva värdskapet för en sådan konferens, om enighet härom kan uppnås bland de dellagande länderna.

Del nordiska området har som försvarskommittén redovisat fåll ökad strategisk betydelse. Sveriges alliansfria utrikespolitik stödd på ett för våra förhållanden starkt försvar spelar en viktig roll för att vidmakthålla lugn och stabilitet i del nordiska området. Härtill bidrar också de begränsningar som Norge och Danmark själva ålagt sig i sin samverkan med sina allierade för att markera del defensiva syftet med sin allianspolitik. För Finlands del har den s. k. vänskaps- och biståndspaklen med Sovjetunionen väl kunnat förenas med en neutralitetspolitik med självständig profil, vars värde er­känts både av öst och väst. Vårt eget lands och hela Nordens säkerhet gagnas bäst genom alt Sverige för en politik som bidrar till största möjliga uttunning av stormakternas inflytande i det nordiska området.

Del måste framstå klart för omvärlden all vår aktiva utrikespolitiska linje är elt ullryck för en fasl och konsekvent svensk säkerhetspolitik. Den har en långsiktig inriktning. Samtidigt måste vi realistiskt utgå från världen sådan den i dag ser ut. En förutsättning för all Sverige skall kunna verka för en bättre värld är all landels oberoende vidmakthålls och all ingen kan betvivla självständigheten i våra ställningstaganden. Sveriges engagemang i del inlernalionella fredsarbetet är därför väl förenligt med all vi stöder vår alliansfria utrikespolitik på ell efter våra förhållanden starkt och allsi­digt totalförsvar.

 

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet    21

En väsentlig förulsällning för den svenska säkerhetspolitiska linjen-alliansfrihet i fred syftande lill neutralitet i krig-är att den möts med respekt och förtroende i omvärlden. Vår neulralilelspolilik är inte inlerna­lionelll garanterad eller Iraklalbunden. Vi har själva vall den och bestäm­mer själva dess innehåll. Del är samtidigt av största vikt alt omvärlden har förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga all orubbligt hålla fasl vid den valda utrikespolitiska linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd och respekterad krävs all politiken inle görs beroende av tillfälliga faktorer ulan förs med konsekvens och fasthet. Tilltron lill denna vår vilja och förmåga all i krig och vid andra allvarliga konflikter fullfölja den deklarerade politiken grundläggs redan i fred och påverkas av stats­makternas agerande och ställningstaganden. Del är därför väsentligt att vi redan i fredslid kan upprätthålla respekten för vår territoriella integritet genom förmåga all upptäcka och avvisa utländska kränkningar.

Vär politik får inte skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstanken all svenskt territorium kan ställas lill en annan makts förfogan­de och utgöra utgångspunkt för angrepp.

Internationella bindningar, vilka gör del omöjligt för oss alt iaktta neu­tralitet, kan inle accepteras. Delta innebär alt vi inte kan delta i ell förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en grupp stater med syfte alt utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjlig­heter att gå med på en överflyttning av beslutanderätten från nationella lill inlernalionella organ. Vi räknar även i fortsättningen med ett nära och omfattande ekonomiskt samarbete över gränserna. Åtgärder kan dock behöva vidtas för all hindra all Sverige i alltför hög grad blir beroende av andra stater för försörjningen med vikliga varor eller tjänster. Ell alltför starkt beroendeförhållande kan utnyttjas för all kräva politiska eller militä­ra favörer.

Förberedelser och överläggningar syftande lill militär samverkan med andra stater i krig är helt uteslutna. Det militära försvaret måste vidare vara så utformat all dess uteslutande defensiva syfte-försvar av del egna landet-klart framgår. Det kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot.

Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel får inle ske så all Sverige kommer i en beroendeställning till andra länder av sådan art alt den kan utnyttjas för påtryckningar eller så all vi i en krissituation slår ulan viktig materiel.

Den svenska säkerhetspolitiken blir trovärdig och realistisk endast när den byggs upp och genomförs med stöd av ett allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar. Vår försvarsförmåga kan inte bara mätas i ekonomis­ka eller andra materiella termer. Den är i hög grad beroende av i vilken utsträckning människorna känner gemenskap med samhället och av att del förs en rättfärdig social och ekonomisk politik, som främjar framtidstron, tryggheten och solidariteten i del svenska samhället.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet   22

Industriländerna framför allt i Västeuropa är beroende av ell kontinuer­ligt flöde av varor från andra kontinenter. Påtagliga risker finns för all motsättningar inom och mellan råvaruproducerande utvecklingsländer ger upphov lill krig och konflikter som kan lamslå produktion, skada anlägg­ningar eller hota vikliga transportleder. Även om del är fred i Europa, kan sådana s.k. fredskriser leda till allvarliga störningar i vår import av försörjningsvikliga varor. På läng sikt bör riskerna för fredskriser kunna minskas genom en ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna. 1 ett kortare perspektiv är del nödvändigt att minska konsekvenserna av störningar genom älgärder på nationell nivå och i samarbete mellan konsu­mentländer. Vår planering bör syfta lill att så långt möjligt upprätthålla produktion, export och sysselsättning i normal omfattning saml lill all störningar i viktiga samhällsfunktioner undviks.

Den fortsalla internationaliseringen av den svenska ekonomin innebär i princip ökade möjligheter för främmande makter all utnyttja ekonomiska maktmedel mot Sverige, t. ex. genom vägran all la befattning med svenska varor eller avbrott i utvecklings- och produklionssamarbele och stopp för eller inskränkning av leveranserna av vissa varor. Sådana former av eko­nomisk krigföring torde under normala förhållanden vara föga effek­tiva som metod att utöva ell säkerhetspolitiskt inflytande. Supermakterna kan dock i framtiden länkas i ökad omfattning söka utnyttja politiska och ekonomiska medel, inkl. ekonomiska hot och påtryckningar, för att främja sina intressen. I en mera spänd situation i Europa, kanske på gränsen till krig, kan också starkare intresse uppkomma all påverka Sveriges utrikes­politiska orientering. Åtgärder inom handelspolitiken, näringspolitiken och det ekonomiska försvaret måste därför i samverkan bidra till alt avhålla från ekonomisk aggression.

För all kunna hävda neutraliteten vid krig i vårt närom­råde måste vår försvarsmakt, samtidigt som beredskap att försvara landet upprätthålls, ha förmåga all avvisa kränkningar av svenskt territorium. Vidare måste åtgärder vidtas för all vi ulan tillförsel utifrån skall kunna trygga vär försörjning. För den senare uppgiften aktualiseras vä­senfiigen samma typer av åtgärder som i händelse av ekonomisk krigfö­ring. Vär befolkning mäsle också skyddas för konsekvenserna av eventuell användning av ABC-slridsmedel i vårt närområde.

Ett självklart centralt mål för säkerhetspolitiken är all avhålla från militär aggression och möta hot om militär aggression. Om stater eller områden i vår närhet dras in i en väpnad konflikt behöver detta inle oundvikligen leda lill all även Sverige angrips. Om någoldera maktblocket väljer att angripa Sverige eller inte beror på hur dess polifiska ledning väger fördelarna med all få tillgäng lill svenskt område mol de med ell angrepp förenade uppoffringarna. Vi ulgår från all en ungefärlig maktba­lans fortsätter att råda mellan stormaktsblocken, vilket bland annat bidrar fill att stormakternas styrkor vid ell eventuellt krig i aUl väsentligt binds

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet   23

mol varandra. De resurser som kan disponeras för anfallsförelag mot sekundära mål utan omedelbart strategiskt intresse-som Sverige-är följ­aktligen begränsade i förhållande lill supermakternas övergripande säker­hetspolitiska mål och deras resurser. Om Sverige trots alla ansträngningar all stå utanför ändå blir indraget i ett krig skall alla tillgängliga resurser koncentreras på ett kraftfullt försvar och på en polifik som bevarar landels frihet, även om del kommer att innebära svåra påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen.

Vad gäller risken för kärnvapenangrepp delar jag försvarskommilléns bedömning all ett kärnvapenkrig i Europa sannolikt kommer all få elt mycket snabbt förlopp lill följd av successivt allt större vapeninsalser och de oerhörda skadeverkningar dessa leder fill. Militära operationer i ell sekundärt omräde som Sverige måste då rimligen förlora i betydelse. Om Sverige lyckats hålla sig utanför kriget i dess konvenfionella fas är del mindre troligt att landet blir angripet sedan kriget har trappats upp. En slutsats av detta är all ell svenskt försvar, som kan avhålla från konvenlio-neUt angrepp, bidrar till alt minska riskerna för all Sverige blir angripet med kärnvapen.

Vårt totalförsvar bör därför även i fortsättningen utformas så att del vid kriser och konflikter i Europa mellan stormaklsblocken har en sådan styrka, sammansättning och beredskap att hot, påtryckningar eller an­grepp mot Sverige inle kan bedömas lönsamt för någon. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan.

2.3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle

all la del av vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet         24

3 Riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling 3.1 Försvarskommittén

Försvarskommitlén har i sina betänkanden behandlat de olika hot som vårt land kan komma alt utsättas för och de uppgifter som totalförsvaret därvid skall kunna lösa. Totalförsvaret bör enligl kommittén utformas med hänsyn lill de förutsättningar vårt samhäUe, befolkningen saml de geogra­fiska och ekonomiska förhållandena skapar. Mol denna bakgrund har kommittén gett sin samlade syn på totalförsvarets grundläggande inrikt­ning.

Värt försvar inför yttre hot mot vår frihet är enligt försvarskommitlén en angelägenhet för hela befolkningen. De nödvändiga förberedelserna för att vi skall kunna försvara oss är också en angelägenhet som berör alla delar av samhället.

Försvarskommitlén påpekar alt begreppet totalförsvar inle avser någon särskild organisation. Del är i stället ett samlingsbegrepp för alla de åtgär­der som är nödvändiga för all förbereda landels försvar inför yttre hot och all ställa om samhället för kris- och krigsförhållanden. 1 sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela samhället.

I den svåra situation när samhället skall ställas om för kris eller krig måste ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt undvi­kas så långt möjligt. Grundläggande för försvarsplaneringen bör därför, anser kommittén, vara alt ansvaret i fred för en samhällsfunktion, som skall upprätthållas under kriser och i krig, skall behållas i sådana situa­tioner och vara förenat med ell ansvar för alt erforderliga beredskapsåt­gärder vidtas.

Ett militärt angrepp mol Sverige utgör enligt försvarskommittén det största hotet mol vår nationella säkerhet. Totalförsvarets planering bör därför utgå från de krav på uppoffringar, snabb omställning m.m. som ställs pä samhället vid ell militärt angrepp. Även de krav som en avspärr­nings- och neutraliletssitualion ställer måste beaktas i hög grad.

Kommittén bedömer att totalförsvaret fyller sin fredsbevarande uppgift främst genom förmågan att avhälla från militärt angrepp. Det militära försvaret är för detta ändamål den viktigaste komponenten i totalförsvaret.

Av största betydelse är att varje medborgare efter sin förmåga bereds tillfälle alt bidra lill landels försvar. Enligl försvarskoinmitlén fillgodoses detta bäsl om totalförsvaret även i fortsättningen bygger på plikttjänstgö­ring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former av tjänstgöringsskyldighet. Därtill bör framhållas de vikliga insat­ser som görs inom frivilligorganisalionerna.

Kommittén anser att det militära försvaret måste kunna verka i olika militärpoliliska lägen och kunna omdisponeras vid ändringar i dessa. För-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  25

svar skall kunna tas upp i varje del av landet mot angrepp varifrån det än kommer. Detta kräver all militärt försvar av någon styrka kan verka snabbi vid för försvaret vikliga punkter och områden i alla delar av landet. Härutöver krävs förmåga till koncentrerade insatser.

Stridskrafterna skall enligl försvarskommitlén kunna utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Del går emellertid inle all bortse från risken all en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste elt effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom sädana delar som angriparen har tagit.

I fred måste beredskap för insats mol kränkningar av vårt territorium och luftrum kontinuerligt upprätthållas. Kommittén framhåller all den ökade risken för överraskande angrepp leder lill att högre krav än fidigare måste ställas på all del militära försvaret inledningsvis skall kunna la upp strid med fredsorganisationens resurser på ell sådant säll att mobilisering­en kan genomföras. Del militära försvaret och övriga tolalförsvarsgrenar måste därvid kunna slutföra sin krigsorganisering under pågående strids-handlingar mol svenskt territorium.

Del militära försvaret måste enligt kommittén vara så utformat och övat all del i sina huvuddelar är stridsdugligt omedelbart efter en snabbi genom­förd mobilisering. I särskill utsatta delar av landet, som l.ex. övre Norr­land och Gotland, måste utbildningen redan i fred anpassas lill beredskaps-kravet.

Vid ell militärt angrepp mol Sverige är civilförsvarels uppgift alt skydda befolkning och egendom mol skador saml rädda överlevande. Kommittén bedömer att vetskapen om all de civila förlusterna kan begränsas ökar viljan lill motstånd. Den anser all begreppet civilförsvar bör beteckna en verksamhet och inle en organisation. I begreppet sammanfallas all civil­försvars verksamhet, oberoende av vem som utför den. Elt väl utvecklat civilförsvar bidrar därmed till befolkningens molslåndsförmåga och om­världens tilltro lill vår vilja all motstå angrepp och påtryckningar och bidrar på detta sätt till totalförsvarets fredsbevarande funktion.

Civilförsvaret löser sina uppgifter genom dels skadeförebyggande åtgär­der i form av alarmering, skydd och utrymning, dels skadeavhjälpande åtgärder i form av undsättning.

Slridshandlingar kan beröra stora delar av landet, vilket ställer krav pä de civila lotalförsvarsfunktionerna. Dessa skall skydda och bistå befolk­ningen i syfte all lindra krigels verkningar, tillgodose befolkningens mest livsnödvändiga behov av varor och tjänster saml understödja den militära försvarsansträngningen. Även nödvändiga funktioner i övrigt i samhället skall upprätthållas.

Inom civilförsvaret måste skyddslillgångarna snabbi kunna tas i anspråk och viktigare enheter, bland dem ledningsorganen, snabbi kunna mobilise­ra och träda i funktion utan yllerligare utbildning och övning.

För landets förmåga lill försvar är del enligl försvarskommitlén nödvän-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  26

digt att näringslivet och samhället kan tillhandahålla de förnödenheter och tjänster som fordras för all dels skydda befolkningen och tillgodose dess försörjning och andra väsentliga behov, dels stödja del militära försvaret. Ett av syftena med våra beredskapsålgärder-vid sidan av uppbyggandet och vidmaklhällandel av ell militärt försvar och ell befolkningsskydd-är all skapa förutsättningar för all nödvändiga samhällsfunktioner skall kun­na upprätthållas under kriser och i krig.

Ekonomiskt försvar är ell samlingsbegrepp för alla de åtgärder som behövs för att vårt näringsliv och vår försöijning skall kunna anpassas till de ändrade förhållanden som kriser och krig innebär. Det ekonomiska försvaret bygger i allt väsentligt på del fredsfida samhällets resurser. Planläggning och övriga beredskapsåtgärder i fred inriktas på all göra det möjligt all vid krig, avspärrning eller annan kris tillhandahålla de varor och tjänster som behövs för landets försörjning och försvar. Del ekonomiska försvaret innefattar alla de personal- och malerielresurser samt all den verksamhet i övrigt som erfordras för all uppnå en liilfredsslällande för­sörjningsberedskap. Sålunda ingår beredskapsåtgärder som berör råvaru­försörjning, industriell förädling, handel, försörjning med energi och ar­betskraft, transporlverksamhel, väghållning, post- och bankväsende, för­säkringsverksamhel m. m.

I många fall innebär beredskapsålgärderna marginella kompletteringar av samhällets fredsresurser, men de har trots detta stor betydelse.

Många myndigheter, organisationer och företag blir berörda av bered­skapsplaneringen. Delta ställer enligt försvarskommitlén krav på en god samordning så all beredskapsålgärderna blir balanserade inom och mellan olika sektorer.

Målet är f. n. att huvuddelen av del ekonomiska försvaret skall kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en ca ettårig avspärrnings-eller krigssituation kan medföra.

I planeringen bör enfigl kommittén förutsättas en försörjningsstandard som för resp. försörjningsområde har anpassats lill vad som i olika situa­tioner är rimligt och möjligt.

I situationer som innebär hot, påtryckningar, krig i vår närhet eller olika former av ekonomisk aggression mol vårt land är det, anser kommittén, av avgörande betydelse alt genom en snabb, saklig och effektiv informafion sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra försvarsåtgärder. Delta ingår i uppgifterna för psykologiskt försvar.

Kommittén bedömer alt försvarsviljan och motståndskraften mol främ­mande propaganda är av avgörande betydelse i krig.

Genom en öppen nyhetsförmedling och genom all befolkningen är för­vissad om samhällets omsorger, även under dessa svåra förhållanden, bevaras försvarsviljan. Enligl försvarskommitlén är del också angelägel att effektivt motverka försök från angriparens sida att genom propaganda undergräva vår motslåndsanda.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet   27

Viljan och motståndskraften måste grundläggas redan i fred. Detta åstadkoms dock inle genom någon särskild organisation med en sådan uppgift. Vi litar i slällel på vår demokratis inneboende styrka med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massme­dier.

Försvarskommitlén har understrukit vikten av all sådana förberedelser och åtgärder vidtas all informations- och upplysningsverksamheten snabbi kan fungera i olika hotsituationer. Kommittén har vidare betonat den stora betydelsen av all övergången från freds- lill krigsorganisation kan ske smidigt.

Kommittén framhåller också all forskningsverksamhet kring dessa frå­gor har betydelse för all skapa kännedom om dels vilka former av psykolo­gisk krigföring som kan komma all sällas in mol oss, dels hur befolkningen kan väntas reagera i kris- eller krigssituationer. Det senare är inle minst viktigt för all anpassade informationsåtgärder skall kunna förberedas i syfte all dels motverka onödig oro och ryktesspridning, dels ge befolkning­en underlag för ett med hänsyn lill rådande läge lämpligt handlande. Försvarskommittén anser all starka skäl lalar för att denna forskning intensifieras och ges något ökade resurser.

Med "övrigt totalförsvar" har traditionellt avsells de delar av totalför­svaret som inte har inordnats under del militära försvaret, civilförsvaret eller del ekonomiska försvaret. Övrigt totalförsvar är således inle någon enhefiig lolalförsvarsgren ulan utgör ell samlande begrepp för den för­svarsverksamhel som bedrivs av berörda myndigheter. Så gott som alla grenar av samhället är engagerade i totalförsvaret.

Verksamheten inom dessa delar av totalförsvaret skall i krig bidra lill all nödvändiga samhällsfunktioner kan hållas i gång och understödja de övriga loialförsvarsgrenarna. Kommittén har understrukit betydelsen av en effek­fiv samordningsverksamhet i fred så att konsekvens uppnäs vid alla bered­skapsålgärder.

Kommittén har särskilt pekat på betydelsen av frivilligorganisalionernas verksamhet. Av stor betydelse är också de insatser som ulan gottgörelse av statsmedel görs av del svenska näringslivet.

Hälso- och sjukvården har stor betydelse för civilbefolkningens liksom för de militära förbandens molslåndsvilja saml samhällets funktionsför­måga i krig och vid andra konflikllyper.

De flesta allvarligt skadade i ell krig - både militära och civila- kom­mer att kräva en kvalificerad vård inom den civila sjukvården. Målet är att varje människa skall få den vård som hennes tillstånd kräver. Det är därför nödvändigt att samordna sjukvårdsresurserna inom de olika totalförsvars-grenarna. Försvarsmaktens sjukvårdsorganisation och civilförsvarets und-sätlningsorganisalion kompletterar den civila sjukvården.

Hälso- och sjukvården måste kunna anpassas lill de skilda förhållanden och förutsättningar i vilka de olika loialförsvarsgrenarna verkar. Kommit-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  28

tén anger all vårdstandarden måste kunna sänkas jämfört med fredslida förhållanden.

Vid sin granskning av de olika lotalförsvarsgrenarnas planering har kommittén funnit alt del föreligger eftersläpningar inom vissa områden, som har stor betydelse för samhällets funktion under kriser och i krig. Dit hör l.ex. frägan om utrustning, förbrukningsmateriel och läkemedel inom sjukvården. Kommittén har därför särskilt behandlat dessa områden och föreslagit åtgärder.

Genom sin uppgift all upprätthålla allmän ordning och säkerhet har polisen en betydelsefull roll inom totalförsvaret. Kommittén har också understrukit polisens vikliga roll i kuppförsvaret. Av ökad betydelse är den särskilda verksamheten för att hindra och uppdaga brott mot rikels säkerhet.

För verksamheten inom totalförsvaret vid krigsfara och i krig är enligl kommittén telekommunikationer inom landet och med utlandet av central betydelse. Omställningen lill krigsuppgifler skall kunna genomföras snabbt.

Försvarskommitlén betonar lantmäteriverkets viktiga roll som huvud­saklig producent av karlmaleriel och ansvarig för krigslryckningsorganisa-tionen.

Försvarskommitlén har förutom loialförsvarsgrenarna och övrigt total­försvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskill vikliga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledningen och samordningen av total­försvarets civila delar, den administrativa beredskapen, ulnylljande av de lokala personallillgångarna, informationen om säkerhetspolitiken och to­talförsvaret, skyddet mol verkningar av kärnvapen, biologiska och ke­miska stridsmedel, försvarsforskningen saml sårbarheten i samhället.

3.2 Föredraganden

Jag vill inledningsvis anföra att jag i allt väsentligt ansluter mig lill de förslag lill riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som försvars­kommitlén har lämnat. För all den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk måste den som statsministern redan har berört-vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel-stödjas av ell tillräckligt starkt totalförsvar.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Framtida krig och kriser kommer på olika sätt all beröra hela samhället och hela befolkningen.

Jag delar kommitténs uppfattning att totalförsvar är alla de åtgärder som krävs för all förbereda landets försvar inför yttre hot och för alt ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. Totalförsvaret och dess olika grenar måste behandlas som delar av samhället och en ökad samordning mellan totalförsvarets olika funktioner i samhället bör eftersträvas.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet   29

Av största betydelse är all varje medborgare allt efter sin förmåga bereds fillfälle att bidra lUl landels försvar. Detta tillgodoses bäsl om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarspliklen, tjänsteplikten för sjukvårdsan-ställda och andra former av tjänstgöringsskyldighet. För att ytterligare förankra lolalförsvarsidén i samhället är de olika folkrörelserna av stor betydelse. Inle minst bör framhållas de insatser som frivilligorganisalio­nerna bidrar med.

Det svenska samhäUets struktur och kapacitet är av stor säkerhelspoli-fisk och försvarspolitisk betydelse.

Totalförsvaret bör därför, med beaktande av de olika hot som kan riktas mot oss, utformas med hänsyn lill de förutsättningar vårt samhälle, befolk­ningen saml geografiska och ekonomiska förhållanden skapar.

Grundläggande för försvarsplaneringen måste i huvudsak vara all ell ansvar i fred behålls även i krig. Då samhället skall ställas om för kris eller krig mäsle ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt undvikas i så stor utsträckning som möjligt.

Den svenska samhällsulveckUngen styrs framför allt av fredsfida önske­mål och behov. En sådan utveckling kan emellertid, beroende på hur den sker, öka samhällets sårbarhet under kriser och i krig. Vårt totalförsvar måste anpassas till denna utveckling. Jag anser liksom försvarskommitlén att del är väsentligt all del las hänsyn även lill totalförsvarets intressen i den fredslida sainhällsplaneringen.

När totalförsvaret byggs upp bör enligt min mening inle skapas särskilda resurser för sådana behov som kan tillgodoses genom fredssamhällel. Omvänt bör de särskilda resurser som finns inom totalförsvaret i möjlig utsträckning användas för att bistå fredssamhällel. Genom dessa åtgärder kan en bättre effekt erhållas lill oförändrade eller lägre totala kostnader för samhället.

Vi har en industriell kapacitet med stor bredd för att inom landet utveck­la, fillverka och underhålla försvarsmateriel. Detta har betydelse både för vår säkerhetspolitiks trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. Inhemsk utveckUng gör det möjligt all utforma förband och syslem med särskild hänsyn lill våra speciella försvarsbelingelser såsom vårt värnpliktssyslem, mililärgeograft, klimat och försvarsstrategi. Den ger också möjlighet att välja en svensk försvarsprofil som minskar effekten av de stridsmedel och molmedel som maktblocken utvecklar mol varand­ra. Inhemsk tillverkning ger oss möjligheter att fullfölja och i vissa fall intensifiera maierielanskaffningen i sådana situationer när vi kan räkna med störningar i importen. Jag anser all vår försvarsindustri bör ges en sådan inriktning alt beroendeförhåUanden undviks som i krissituationer skulle kunna utnyttjas för påtryckningar.

Ell mUilärt angrepp mol Sverige är del största hotet mol vär nationella säkerhet. Totalförsvarels planering bör därför utgå från de krav på uppoff-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  30

ringar som ställs på samhället vid elt militärt angrepp. Även de krav som en avspärrnings- och neulraUtetssilualion ställer måste beaktas i hög grad.

För att försvarsförberedelserna skall vara meningsfulla fordras all total­försvaret vid hot om angrepp snabbi kan ställas om för att möta detta hot. De mililärtekniska förutsättningarna för elt övenaskande angrepp ökar. Detta ställer ökade krav på all totalförsvaret snabbi skall kunna mobili­seras och krigsorganiseras. Vi bör dock kunna utgå från alt ett hot om angrepp mol Sverige föregås av polifiska och militära förändringar i vär omvärld. För att dessa skall uppfattas i tid och åtgärder hinna vidtas behövs en effektiv politisk och militär underrättelsetjänst, en hög mobili­serings- och krigsorganiseringsberedskap saml ell administrativt syslem som möjliggör beslut om väl avpassade beredskapshöjningar inom total­försvaret.

Det militära försvarets fortsatta utveckling bör inriktas på att det skall vara så uppbyggt, att en operation mol oss kan väntas medföra så stora uppoffringar i lid och så stora förluster för en angripare all det avhåller från angrepp.

Det militära försvaret måste kunna verka i olika militärpoliliska lägen och kunna omdisponeras vid ändringar i dessa.

Ell militärt angrepp måste kunna mötas och försvar kunna tas upp varifrån angreppet än kommer. Min uppfattning är densamma som för­svarskommilléns, nämligen att detta kräver att ell tillräckligt starkt militärt försvar snabbt kan verka vid för försvaret vikfiga punkter och områden i alla delar av landet. Försvaret skall dessutom ha förmåga att koncentrera sina styrkor.

Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkt i kust- och gränsområdena. Man kan emeUertid inte bortse från risken all en angripare lyckas tränga djupt in i vårt land. Därför måste enligl min mening elt effektivt och uthålligt motstånd kunna föras i organiserade former i varje del av landet, även inom sådana områden som angriparen har tagit.

Jag delar kommitténs uppfattning att den ökade risken för överraskande angrepp leder tiU all i vissa avseenden större krav än tidigare måste ställas på det militära försvarets förmåga att möta elt sådant angrepp. I ett krigs inledningsskede måste striden kunna las upp med fredsorganisafionens resurser så alt mobiliseringen kan genomföras. Del militära försvaret och övriga tolalförsvarsgrenar måste kunna slutföra sin krigsorganisering un­der pågående slridshandlingar mol svenskt territorium.

Del militära försvaret måste också vara så utformat och övat all del i sina huvuddelar är stridsdugligt omedelbart efter en snabbi genomförd mobilisering. 11, ex. övre Norrland och på Golland som är särskill utsatta delar av landet måste utbildningen redan i fred anpassas lill beredskapskra-vel.

För alt del svenska territoriets integritet skall bli respekterad i fred och under neutralitet krävs att vi har förmåga all upptäcka och avvisa kränk-

 

Prop. 1981/82:102   Bilagal    Försvarsdepartementet     31

ningar. Om dylika inträffar, måste vi med fasthet hävda våra rättigheter som fri och oberoende nafion. Ell flertal grava kränkningar från främman­de ubåtar visar nödvändigheten av att vi avsätter ökade resurser för all förhindra och ingripa mol sädana överträdelser. I samband härmed skall reglerna för att hävda territoriets integritet ses över. Jag återkommer lill denna fråga vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsde­partementets verksamhetsområde.

Jag återkommer mer utförligt lill min syn på del militära försvaret vid min anmälan tiU denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Civilförsvarets uppgift är all skydda befolkning och egendom mol skador samt rädda överlevande. Jag delar försvarskommilléns uppfattning att eU välutvecklat civilförsvar bidrar lill befolkningens molslåndsförmåga och omvärldens tilltro till vår vilja aU motstå angrepp och påtryckningar. Jag delar också uppfattningen att civilförsvarsverksamhelen främst bör inriktas mol aU ge skydd mol verkningarna av konventionella stridsmedel insalta mol militära mål och mot verkningarna av markstrider. Ökad upp­märksamhet måste dock ägnas åt skyddet mol verkningarna av kärnvapen och kemiska stridsmedel. Härvid är t. ex den föreslagna anskaffningen av skyddsmasker för hela befolkningen av stor betydelse.

Förmågan att möta verkningarna av ell överraskande angrepp måste förbättras. Skyddstillgångarna måste snabbi kunna las i anspråk och vikti­gare enheter snabbi kunna mobiliseras och fungera ulan ytteriigare utbild­ning och övning.

Civilförsvarels planering påverkas i hög grad av fredssamhällels utform­ning och utveckling. Det gäller därför all knyta an till samhällsutveckling­en och i möjligaste mån utnyttja samhällets resurser. Skyddsplaner bör snarast utarbetas. Skyddsrum bör i första hand byggas i samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar.

Civilförsvarels skadeavhjälpande åtgärder uppvisar betydande likheter med de åtgärder som vidtas i fredslid för all lindra skador lill följd av stora olyckshändelser. Detta samband bör i ökad grad beaktas i civilförsvarels planering så all bl.a. organisatoriska förändringar i möjligaste mån und­viks vid mobilisering och krigsorganisering. De resurser som anskaffas för skadeavhjälpande ändamål bör i ökad utsträckning kunna användas i såväl fred som krig.

Kommittén har föreslagit all kommunerna skall ges ansvaret för ledning­en på den lokala nivån av civilförsvarsverksamheten i krig och därav föranledd planering i fred. Förslaget ligger väl i linje med principen om att ett ansvar i fred bör följas av samma ansvar i krig. Jag förordar därför denna omfördelning av ansvar. Enligl kommitténs förslag bör en hem-skyddsorganisation byggas upp. Jag instämmer i detta. De förordade för­ändringarna bör samordnas.

Jag återkommer mer utförligt lill min syn på civilförsvaret vid min

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  32

anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdepartementets verk­samhetsområde.

Det ekonomiska försvaret skall trygga nödvändig försörjning under krigsförhållanden och i situationer då krig eller konflikter utanför Sverige hotar vårt oberoende och stör försörjningen. Vidare skall åtgärder vidtas för all minska verkningarna av s. k. fredskriser.

För landels förmåga lill försvar är del nödvändigt alt näringsliv och samhälle kan tillhandahålla de förnödenheter och tjänster som fordras för all dels skydda befolkningen och tillgodose dess försörjning och andra väsentliga behov, dels stödja det militära försvaret. Ell av syftena med våra beredskapsåtgärder-vid sidan av uppbyggandet och vidmakthållan­det av ell militärt försvar och ett befolkningsskydd-är att skapa förutsätt­ningar för all nödvändiga samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas under kriser och i krig.

För att kunna fullfölja vår utrikespolitiska linje under avspärrning är del av stor betydelse all vi inom landet har sådana tillgångar av förnödenheter och produktionskapacitet all nödvändig försörjning kan upprätthällas.

Planeringen inför s.k. fredskriser måste utgå från att dessa har annan karaktär än sådana kriser som utgör ett direkt hot mot vår frihet och vårt oberoende. I fredskriser är samhällets mål all i största möjliga utsträckning upprätthålla normal sysselsättning, konsumtion, produktion och export.

Del ekonomiska försvarels planering bör inriktas mol de mest ound­gängliga behoven, de s. k. överlevnadsbehoven. Dessa behov skall kunna tryggas, även om försöijningskrisen blir långvarig. Planeringen bör fast­ställa vilka krav som i första hand måste tillgodoses samt vilka beredskaps­ålgärder som måste prioriteras.

Jag delar kommitténs uppfattning att näringslivet är basen för det ekono­miska försvaret. Vid kriser och i krig bör genomgripande förändringar i näringslivels struktur så långt som möjligt undvikas. Däremot bör omställ­ningar av produktionen förberedas. Inhemska råvaror bör i möjligaste mån utnyttjas.

Möjligheter all finna alternativ till den allt dyrbarare beredskapslag­ringen bör prövas.

Mol bakgrund av vad jag nyss har anfört instämmer jag i kommitténs förslag lill en något förändrad inriktning av del ekonomiska försvaret. Jag anser all del är särskill viktigt all handlingsberedskapen ökas. Chefen för handelsdepartementet kommer all mer ulföriigt redovisa det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling vid sin anmälan till denna proposition såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde.

Försvarskommitlén har framhållit det psykologiska försvarets betydelse. Jag återkommer mer ulföriigt till detta vid min anmälan lill denna proposition såvitt avser försvarsdepartementels verksamhetsområ­de och vill därför nu endast la upp vissa generella riktlinjer.

Genom psykologiskt försvar skall vår försvarsvilja och motståndskraft

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet        33

mot främmande propaganda vid krigsfara och i krig byggas upp och vid­makthållas. I fred åstadkoms detta genom den inneboende styrkan i vår demokrati med fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och tryckfrihet i förening med fria massmedier. Befolkningens känsla av solidaritet med samhället har avgörande betydelse för försvarsviljan och viljan att salsa resurser för samhällets försvar.

I sUualioner som innebär hot, påtryckningar, krig i vår närhet eller då vi är i krig, är det viktigt all genom en snabb, saklig och effekfiv information sprida kännedom om händelseutvecklingen och dess risker liksom om våra beredskapsåtgärder ulan andra begränsningar än sådana som är en följd av hänsynen fill rikets säkerhet och enskild person.

Jag delar föisvarskommilléns uppfattning alt viljan och motståndskraf­ten måste grundläggas redan i fred.

Den tekniska utvecklingen på massmediaområdet har medfört stora förändringar som har gjort branschen mer sårbar. Liksom kommittén anser jag att del är vikfigt all detta särskill uppmärksammas.

Införandet av lokalradio har decentraliserat programproduklionen och en påbörjad anskaffning av mobil utrustning ger lokalradion ökad rörlighet. Den tekniska utveckling och decentralisering som pågår inom ljudradioom­rådet innebär att sårbarheten inom detta område minskar.

Kommittén framhåller särskilt den stora betydelse som verksamheten inom Sveriges Radios ansvarsområde har för psykologiskt försvar, inte minst vid ett överraskande angrepp. Studier och planläggning bör därför enligl kommUtén inriktas på all ge godtagbar effekt och uthållighet även i sådana lägen. Jag delar denna uppfattning.

Försvarskommitlén anser all starka skäl lalar för all forskningen inom psykologiskt försvar intensifieras. Jag delar kommitténs uppfattning alt del är viktigt att söka klarlägga vilken effekt på försvarsviljan och motstånds­kraften i kris- och krigssituationer som bl. a. samhällsutvecklingen och den snabba utvecklingen på vapenomrädel kan ha.

Förutom psykologiskt försvar har med övrigi totalförsvar traditionellt avselts de delar av totalförsvaret som inte har inordnats under del militära försvaret, civilförsvaret eller del ekonomiska försvaret. Jag har tidigare i prop. 1981/82:100 (bil. 7 s. 85) anfört aU del är oklart vad som skaU hänföras lill de olika loialförsvarsgrenarna resp. övrigi totalförsvar. Jag avser att snarast se över denna indelning. I dag redovisas följande myndig­heter och anslag under övrigt totalförsvar.

3    Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. Bilaga I

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet

34

 

Departement

Anslag      Myndighet/verksamhet

 

Justitiedepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Bostadsdepartementet Kommundepartementet

B 2        Polisväsendet: Särskild     polisverk-

samhet för hindrande och uppda­gande av brott mot rikets säkerhet m. m.

HI         Beredskapsnämnden   för   psykolo-

giskt försvar

H 3        Anläggningar m. m. för vissa militä-

ra ändamål

H 5        Signalskydd

H 6        Vissa teleanordningar

H 7        Vissa skyddsrumsanläggningar

H 8        Idenlitetsbrickor

E I         Socialstyrelsen (del av anslaget)

E8         Statens  bakteriologiska laboratori-

um: Försvarsmedicinsk verksamhet

H4         Beredskapslagring  för  hälso-   och

sjukvärden m. m.

H5         Driftkostnader   för   beredskapslag-

ring m. m.

H6         Utbildning av  personal för hälso-

och sjukvård i krig m. m.

H I        Teleanläggningar m. m. (del av an-

slaget)

D4         Lantmäteriet: Försvarsberedskap

B I         Länsstyrelserna (del av anslaget)

B 4        Civilbefälhavarna

Resp. statsråd kommer senare i sina föredragningar alt närmare beröra olika aktuella frågor inom sina områden.

Verksamheten inom övrigi totalförsvar skaU i krig bidra fill all nödvän­diga samhällsfunktioner kan hållas i gång och vara ett stöd för de övriga loialförsvarsgrenarna. KommUtén har understrukit betydelsen av en effek­tiv samordningsverksamhet i fred så att konsekvens uppnås i alla bered­skapsålgärder. Kommittén har dessutom framhållit betydelsen av frivillig­organisationernas verksamhet liksom av de insatser som utan gottgörelse av statsmedel görs av det svenska näringslivet. Jag instämmer i detta.

Hälso- och sjuk värden saml socialtjänsten har stor betydelse för civilbefolkningens liksom för de miUtära förbandens motståndsvilja samt samhällets funkfionsförmåga i krig och vid andra konflikllyper.

De flesta allvarligt skadade i ell krig-både miUtära och civila- kommer aU kräva en kvalificerad vård inom den civUa sjukvården. Jag instämmer i kommitténs uppfattning all målet måste vara att varje människa skaU få den vård som hennes tillstånd kräver.

Behovet av resurser för sjukvärden i krig är beräknat för ell konventio­nellt krig. Jag vill dock liksom kommittén framhålla att en utgångspunkt måste vara alt vårdstandarden sänks jämfört med fredslida förhållanden. De speciella krav på sjukvårdsinsatser, som verkan av kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel kan innebära, måste uppmärksammas, eftersom de kräver särskilda åtgärder.

Försvarskommitlén anser all del är synnerligen angelägel all förbättra

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet   35

försörjningsberedskapen i fråga om sjukvårdsmaleriel av förbrukningska-raklär. Behovet av läkemedel där försörjningsberedskapen ännu inle är tillgodosedd bör täckas. Jag instämmer helt i denna uppfattning.

Målet bör vara att med godtagbar säkerhet kunna tillgodose individens saml hälso- och sjukvårdens oundgängliga behov av varor och tjänster även under en långvarig försörjningskris. Inledningsvis skall krigsbehovel prioriteras. Försörjningen skall så långt som möjligt bygga pä inhemsk produktion.

Sjukvårdshuvudmännen har sedan juli 1981 fått ansvar för ledningen av sjukvården i krig inom sina områden. Sjukvårdshuvudmännen bör enligl min mening se sjukvården i krig som en naturlig uppgift i direkt anslutning tiU sitt ansvar och sin verksamhet i fred. Detta bör bl.a. leda till att sjukvårdshuvudmännen själva svarar för förberedelser och erforderlig lag­ring inför en fredskris.

De nu genomförda förändringarna rörande ledningen av sjukvården i krig aktualiserar också frågan om utbildning och övning. Jag anser i likhet med kommittén all det är viktigt alt den utbildning som nu bedrivs fortsät­ter och förstärks.

Kommittén har också behandlat polisens viktiga roll i kuppförsvarel. Den militära fredsorganisationens minskning ökar viklen av all polisens resurser tas till vara, särskill med hänsyn fill all polisen har god täckning över hela landet och hög beredskap. Jag delar kommitténs uppfattning all polisen även fortsättningsvis bör delta i kuppförsvarel.

För alt polisen skall kunna sköta sina uppgifter i kuppförsvarel på elt effektivt och ändamålsenligt sätt måste försvarsulbildning ingå som en del i den ordinarie utbildningen.

Riksdagen beslutade i maj 1980 all vissa ordnings- och bevakningsupp­gifter skaU överföras från civitförsvaret till polisen (ordningsuppgiflerna) och försvarsmakten (bevakningsuppgifterna). Regeringen har i december 1981 beslutat all planeringen skall inriktas mot all dessa uppgifter skall föras över den 1 juli 1984.

Kommittén har påpekat all sårbarheten hos flertalet samhällsfunktioner har ökat. Detta gäUer även tele funktionen där tekniken har blivit mer komplicerad och koncentrerad. Jag anser del angeläget all de krigsskydds­åtgärder som redan fidigare har vidtagits i telenätet fullföljs även i den moderniserade digitala miljön. Det är även angelägel all de nya stationerna ges en sådan utrustning att lelefonalarmering kan utföras i skyddsrums­orter.

Försvarskommittén betonar lantmäteriverkets vikliga roll som huvudsaklig producent av kartmaleriel och ansvarig för krigslryckningsor-ganisafionen. Kommittén tar bl. a. upp problemen med all omfattningen av sekrelessgranskningen har ökat och all detta har fåll lill följd att resurserna för krigsplanläggningen och underhållet av krigslryckningsorganisalionen har minskat för mycket. Jag anser liksom kommittén alt åtgärder bör vidtas så att förhållandena förbättras.

 

Prop. 1981,/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet      36

Totalförsvaret måste vara allsidigt sammansatt. De olika totalförsvars-grenarna är beroende av och kompletterar varandra. Genom en noggrann avvägning mellan och inom totalförsvarets olika delar skall en balanserad sammansättning uppnås inom de för totalförsvaret disponibla resurserna.

I enlighet med förslag från 1970 års försvarsutredning fastställde stats­makterna år 1972 en ny målsättning för totalförsvaret. Den bekräftades i 1977 ärs försvarsbeslut. Försvarskommitlén har ansett all målsättningen från 1972 i huvudsak alltjämt bör gälla som en politisk manifestation. Den är inle knuten lill någon bestämd ekonomisk ram för eUer utfonnning av de olika loialförsvarsgrenarna. Kommittén anser dock all den mening som tidigare inledde fjärde momentet om all "invasions­försvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift" bör uteslutas.

Även jag anser all den av kommittén föreslagna nya målsättningen bör gälla. Som kommittén har påpekat innebär detta inte några förändringar i sak av målsättningen för försvarsmakten.

Målsättningen skulle dä få följande lydelse.

1.     Totalförsvaret är en hela svenska folkels angelägenhet och skall bygga
på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga med­
borgare grundas på allmän värnplikt. Del skall ge uttryck för vår vilja att
bevara landels frihet.

2.     Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget all det verkar fredsbe­
varande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och bered­
skap all ell angrepp mol Sverige fordrar sä stora resurser och uppoff­
ringar samt lar sä lång lid att de fördelar som slår all vinna med
angreppet rimligen inle kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbi kunna höja beredskapen och utveckla full styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat all del kan motstå skilda an­greppsformer och verka i olika militärpoliliska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat all resurser kan avdelas för svenskt dellagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte all upp­rätthålla eller återställa inlernalionell fred och säkerhet.

3.   Under fredslid och under krig mellan främmande makter varunder Sve­rige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territo­rium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta åtgärder för alt skydda befolkningen mol skadeverkningar på grund av krig i vär omvärid. Del ekonomiska försvaret skall bidra till all trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat lill egna försörjningsre­surser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4.   Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta delta och i del längsta förhindra all angriparen får fasl fot på svensk mark. 1 varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av del fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mol skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  37

Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom del ekono­miska försvaret. En fasl försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök alt undergräva vår motslåndsanda och tilltron lill vår förmåga all motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjuk­vård, socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhälle­lig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de sam­lade försvarsansträngningarna. 5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

3.3 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att godkänna målsättningen för totalförsvaret och de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som jag har angett i del före­gående.

4   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. Bilaga 1

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  38

4 Särskilda frågor

Försvarskommitlén har förutom totalförsvarsgrenarna och övrigi total­försvar även tagit upp vissa frågor som har bedömts vara särskilt viktiga och grundläggande. Det gäller bl. a. ledning och samordning av totalförsva­rets civila delar, den administrativa beredskapen, ulnylljande av de lokala personallillgångarna, information om säkerhetspolitiken och totalför­svaret, skydd mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel, för­svarsforskning och sårbarheten i samhället. Jag tar upp dessa särskilda frågor i det följande. Jag vUl dessutom ta upp del s. k. översynsprojeklel.

4.1 Ledning och samordning inom totalförsvaret

Vår molslåndsförmåga under kriser och i krig bestäms av de enskilda totalförsvarsgrenarnas effekt men framför allt av den samlade förmågan hos totalförsvaret. Försvarskommitlén understryker viklen av alt kartläg­ga vilka resurser och vilka samhällsfunktioner som är oundgängligen nöd­vändiga under kriser och i krig och vilken lägsta standard som härvid bör kunna upprätthållas. Jag delar försvarskommilléns uppfattning all bered­skapsålgärderna i första hand skall tillgodose dessa prioriterade behov.

Försvarskommittén har starkt understrukit behovel av en bättre sam­ordning på central nivå och föreslår att regeringen undersöker möjligheter­na alt åstadkomma en lösning som är administrativt hanlerbar och som kan inpassas i vår förvaltningstradition. I detta sammanhang bör enligl kom­mittén även frågan om totalförsvarels högsta ledning behandlas. Jag in­stämmer i denna uppfattning.

Jag delar också kommitténs uppfattning alt den högsta ledningen av totalförsvaret i fred måste ha en aktiv och långsiktig inriktning. Del är nödvändigt alt fortlöpande följa utvecklingen och bedöma inverkan på totalförsvaret samt undersöka vilka samordningsbehov som finns eller kan uppkomma på längre sikt. Som kommittén påpekar skärper den ökade risken för överraskande angrepp kraven pä såväl en sammanhållen utvär­dering av alla tillgängliga underrättelser i syfte att skapa längsta möjliga förvarning som en beredskap i regeringskansliet all mol bakgrund av detta underiag utarbeta erforderliga beslut om beredskapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret.

Ärenden om totalförsvaret handläggs i regeringskansliet inom flera de­partement. Chefen för försvarsdepartementet har ålagts all under statsmi­nistern samordna totalförsvaret. Chefen för handelsdepartementet sam­ordnar verksamheten inom det ekonomiska försvaret. För att handlägga ärenden som rör högsta ledningen, bereda ärenden av totalförsvarskarak­lär och för alt verka för samordning av lolalförsvarsverksamhelen finns en

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet   39

samordningsavdelning inom försvarsdepartementet. Denna inrättades ge­nom beslut av riksdagen (prop. 1962:108, SU 101, rskr 244) och påbörjade sin verksamhet den 1 juU 1962. Förhållandena har dock ändrats sedan dess, varför det nu kan finnas anledning all se över hur samordningen av totalförsvarsfrågor skall handläggas inom regeringskansliet. Jag återkom­mer lill regeringen med förslag om en sådan översyn.

Inom regeringskansliet ansvarar ulrikesdepartemenlel för insamling och bedömning av det utrikespolitiska underlaget. På myndighetsnivå svarar överbefälhavaren för att samla in och bedöma underrättelser om det mili­tärpolitiska lägel medan rikspolisstyrelsen har motsvarande uppgifter be­träffande säkerhetsunderrältelser. Samordning av den underrällelsein-hämtning som påverkar eller kan komma all påverka totalförsvarets bered­skap åligger chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansvarig för samordningen inom totalförsvaret.

Försvarskommitlén anför vidare all uppgifterna för försvarsrådel och totalförsvarets chefsnämnd bör prövas i detta sammanhang.

Totalförsvarets chefsnämnd verkar i fred för all samordna de centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret. Chefsnämnden har enligt min uppfattning en särskill viktig uppgift som beredningsorgan till för­svarsrådet under eller inför kriser som kan leda lill beredskapslillslånd. Jag avser dock all uppdra ål chefsnämnden all se över sin organisation, efter­som utvecklingen efter del alt nämnden organiserades år 1962 kan ha medfört all bl.a. representationen i nämnden behöver förändras. I detta sammanhang bör ställning även las lill om chefsnämnden skall fungera under krigsliUslånd.

De olika totalförsvarsgrenarnas förberedelser måste ske från gemensam­ma utgångspunkter, så alt planer för och verksamhet under beredskap och i krig ges en enhetlig inriktning. Målsättningen för totalförsvaret är en politisk manifestation. Jag delar därför kommitténs uppfattning att den bör kompletteras med ytterligare riktlinjer avseende lotalförsvarsgrenarnas konkreta planering. Riktlinjerna skall utfärdas av regeringen. De skall ange inriktningen i stort för de olika loialförsvarsgrenarna och hur de totala resurserna skall samordnas under kriser och i krig för all ge största möjliga försvarseffekl. De skall även innehålla gemensamma utgångsvärden för planläggning av l.ex. beredskapshöjningar, utrymning, undanförsel, för­störing, ansvarsfördelning och delegering av beslutsbefogenheter. Till des­sa gemensamma rikfiinjer bör fogas de särskilda anvisningar som regering­en anser erforderliga för resp. lolalförsvarsfunklion. Regeringens anvis­ningar samordnas av chefen för försvarsdepartementet som i fred är ansva­rig för samordningen inom totalförsvaret. Regeringens anvisningar för totalförsvarets planering riktar sig till de centrala myndighelerna och fill civilbefälhavarna.

De anvisningar, fackvisa bestämmelser, riktlinjer m. m. som de centrala myndighelerna därefter utfärdar för resp. ansvarsområde bör enligl för-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  40

svarskommiltén också vara samordnade för att underlätta planeringen på lägre nivåer. Jag instämmer i delta och anser all samordningen bör ske i totalförsvarets chefsnämnd.

Den samordnade planläggningen får inle drivas alltför långt eller göras alltför detaljerad och bör inte heller ändras eller revideras oftare än nöd­vändigt. Den bör inriktas på att reglera omställningen till krigsförhållanden och i övrigt ge riktlinjer för handlande under kriser och i krig. Vilka åtgärder som skall vidtas i olika situationer måste styras av lägels krav. TiUgängliga resurser måste därvid fördelas lill den lolalförsvarsgren och del geografiska omräde där de bäsl bidrar lill våra samlade försvarsan­strängningar. Jag delar kommitténs uppfaUning all del är viktigt att utnytt­ja näringslivets egen förmåga all lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig vid ledning av verksamheten och fördelningen av befintliga resurser inom bl.a. transportsektorn, livsmedelssektorn, sambandssek-lorn samt byggnads- och reparalionsområdet.

Nuvarande system för den civila tolalförsvarsplaneringen i fred behöver anpassas bättre tUl utvecklingen i samhället och genomföras i samarbete mellan olika instanser. Civilbefälhavarna bör enligl kommittén få sitt an­svar och sina befogenheter i fred preciserade. De föreslås också få en mer betydelsefull roll än hillills i olika frågor. Kommittén anser därför att deras kanslier bör förstärkas. En särskild rapport (DsFö 1981: II) har behandlat civilbefälhavarnas uppgifter i fred m. m. Chefen för kommundepartemen­let kommer vid sin anmälan lUl denna proposition såvitt avser kommunde-partemeniels verksamhetsområde alt närmare behandla civilbefälhavarnas uppgifter och resurser. Jag vill dock för egen del understryka betydelsen av att förstärka civilbefälhavarkanslierna.

Bland övriga frågor under rubriken ledning och samordning har försvars­kommitlén föreslagit all utbildning i folkrätt skall ges totalförsvarets perso­nal redan i fredstid. Jag delar kommitténs uppfattning.

Jag vill också i det här sammanhanget erinra om all försvarskommittén har behandlat frågan om civilmotsländ. En särskild utredare har fått lill uppgift att lämna förslag om uppgifter m.m. för elt svenskt icke-militärt motstånd som komplement lill övriga totalförsvarsålgärder. Utredningen pågår f. n.

4.2 .Administrativ beredskap

Regeringen och övriga offentliga organ har inle någon fullmakt all i nödlägen fritt handla efter omständigheterna. Del ankommer på regeringen och varje myndighel all fortlöpande beakta den administrativa beredska­pen och genom framställningar lill regeringen eller på annat säll säkerställa att myndigheten redan i fredslid får de befogenheter som behövs för att bemästra situationer som kan uppstå i krig eller vid krigsfara. Jag vill i

 

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet         41

detta sammanhang erinra om de statliga myndigheternas skyldighet all under fredslid planera för sin beredskap.

Den administrativa beredskapen bidrar lill stabilitet i vårt samhälle när del är krigsorganiseral och skapar därmed respekt för totalförsvaret. Den bör i all möjlig mån omfatta ell syslem av såväl beredskapsförfaltningar som organisationsplaner för myndighelerna. Systemet bör redan i fred ha prövats vid övningar. Delarna i systemet bör i möjligaste mån ligga i Unje med sina fredslida motsvarigheter, så all övergången lill beredskapsläge inte medför onödiga förändringar eller ter sig främmande för rättsmedve­tandet.

Förfallningsberedskapen har olika former. Särskilda författningar som är intagna i Svensk författningssamling men inle har satts i tillämpning och beredskapsparagrafer i författningar som tillämpas redan i fred finns beslu­tade och utgivna. Dessutom finns s. k. skrivbordsförfallningar, dvs. utkast lill lagar och förordningar som är avsedda all kompletteras och snabbt utfärdas i ett kritiskt läge. Det kan ibland finnas sakliga skäl att inte föra fram författningsarbetet längre än lill delta stadium och att godta en lägre beredskap. Orsaken får emellertid inle vara en låg prioritering av bered­skapsfrågor.

Organisalionsberedskapen omfattar främst åtgärder enligl 7 § förord­ningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap, m.m., dvs. upprättande av krigsuppgiftsförteckning, krigsorganisalionsplan m. fl. planer för olika grader av beredskap. Ell viktigt mål för denna beredskap är all skapa förutsättningar för en snabb och effektiv beslutsgång på alla myndighetsnivåer.

Den administrativa beredskapen uppvisar vissa brister. Myndigheterna eftersätter ofta detta arbete till förmän för del löpande arbetet. Jag vill bl.a. påminna om all beredskapslagstiftning och beredskapsavlal ännu nästan helt saknas inom arbetsrätten. Beredning av denna fråga pågår inom arbetsmarknadsdepartementet och en proposition om arbetsrätten i krig kommer alt läggas under våren.

Beredskapsförialtningarna är delvis ålderdomliga lill form och innehåll och skrivna mol andra hotbilder än de nuvarande. Försvarskommitlén har dragit konsekvensen av dessa förhållanden och framhåller att resurser måste avsällas för all ensa, förenkla och komplettera beredskapsförfati-ningarna med hänsyn lill dagens och morgondagens behov.

Jag anser del från loialförsvarssynpunkl nödvändigt all man i allt arbete med författningar, utredningsdirektiv m. m. beaktar hur svårighelerna un­der kris, krigsfara eller i krig skall bemästras. Författningsmässigt anser jag all delta bör ta sig ullryck i generella beredskapsförfaltningar eller i särskilda beredskapsföreskrifler i den ordinarie författningstexten.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet        42

4.3 Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalför­svaret

FörsvarskommUlén har ägnat stor uppmärksamhet ål frågan om hur de samlade personaltillgångarna inom totalförsvaret skall utnyttjas. Kommit­tén har lämnat förslag som berör såväl allmänna prioriteringar som under­lag för detaljerad planering beträffande utnyttjande av värnpliktiga inom det militära försvaret, utnyttjande av värnpliktiga inom de civila delarna av totalförsvaret, vapenfria tjänslepiikfiga, kvinnor i totalförsvaret, frivillig personal samt inskrivning och redovisning.

Enligl försvarskommitlén skall hotet om elt överraskande angrepp och en samtidigt påbörjad krigsorganisering ligga lill grund för personalplane­ringen. Kommittén föreslär all de verksamheter som krävs för en snabb uppbyggnad av den inledande motslåndsförmågan hos totalförsvaret skall ha högsta prioritet. De verksamheter som erfordras för att bygga upp samhällets motståndskraft och som medger forlsall motstånd under lång fid skall sedan prioriteras. Först därefter skall övrig krigsviktig verksamhet prioriteras. Jag instämmer i kommUléns förslag. Betydelsen av verksam­heten skall styra tilldelningen av såväl personal som materiel.

Jag anser all del är betydelsefullt all de av kommittén förordade fördju­pade studierna av bl.a. priorileringsproblemen kommer lill slånd. Sådana studier har redan påbörjats genom totalförsvarets chefsnämnds försorg.

4.4 Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Informationen om säkerhetspolitiken har under senare år vid olika tillfäl­len berörts i riksdagen. Försvarskommitlén har i sill betänkande angett all information om vår säkerhetspolitik är en medborgerlig rättighet i en demokrati.

De enskilda medborgarna måste enligt min mening informeras om vilka påfrestningar som kan drabba samhället under kriser och i krig och om vad som görs för all möta sådana påfrestningar. Var och en måste göras medveten om vilka rätfigheter och skyldigheter gentemot samhället som följer av de bestämmelser som har utfärdats om samhällets förberedelser för och verksamhet i krig. Information om säkerhetspolifiken och total­försvaret är mot denna bakgrund nödvändig som en grund för opinionsbild­ningen och för alt ge människorna möjlighet att påverka den politiska beslutsprocessen när del gäller dessa frågor. Jag delar försvarskommitténs uppfattning att information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret är en medborgerlig rättighet i en demokrati som vår.

Liksom försvarskommitlén anser jag alt informationen kring säkerhets­politiken bör syfta lill all stimulera den allmänna säkerhetpoliliska debat­ten genom att bl. a. ställa sakUgl underlag lill förfogande. Strävan bör vara

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  43

all få en sådan bredd på debatten all den inle endast engagerar ett redan välinformerat fåtal.

Informationen skaU också tjäna lill att belysa bakgrund och motiv för de mål och den inriktning som statsmakterna givit för säkerhets- och försvars­politiken. Del är angeläget all statsmakterna lämnar sådan information att den enskilde får vela varför hon eller han kan tas i anspråk för utbildning eller annan tjänstgöring enligt någon av plikllagarna. Inte minst är det angeläget att informera om vilka påfrestningar som kan drabba fredssam­hället och medborgarna i händelse av kriser och krig och vad som görs för all möta dessa påfrestningar. Det är ocksä ett allmänt intresse all lämna en god information om hur aUmänna medel används för försvars- och säker­hetspolitiska frågor.

Alla tolalförsvarsmyndigheler bör medverka i den säkerhetspolitiska informationen och tillhandahålla det sakunderlag som kan stimulera den säkerhelspoUtiska debatten och informationen i massmedier och organisa­tioner.

Enligl försvarskommitlén är del av flera skäl angelägel att upplysnings­verksamheten på del säkerhetspolitiska området vidgas, så alt den kom­mer all omfatta inte endast totalförsvaret ulan även andra komponenter i vår säkerhetspolitik. De åtgärder som kommittén föreslår är bl.a. att myndigheternas information skall förbättras och utvidgas, all skolornas undervisning i säkerhetspolitiska frågor skall förbättras, all de värnpliktiga ges en ökad insikt i dessa frågor och att massmedier och folkrörelser med olika medel görs intresserade av att i ökad utsträckning engagera sig i den säkerhetspolitiska debatten och informafionen.

Försvarskommitlén anser all skolan har en vikfig roll för all ge en grundläggande informafion om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. I den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80) har detta tillgodosells. Även i läroplanen för gymnasieskolan finns utrymme för information om säker­hetspolifiken och totalförsvaret. Fortbildning av lärare förekommer i dessa frägor. Del är angeläget all de även behandlas i grundutbildningen av lärare.

I planerna för grundutbildningen och repelilionsutbildningen av värn­pliktiga har avsatts lid för försvarsupplysning. Resultatet växlar emellertid beroende på befälels förmåga alt informera om och diskutera frågor röran­de säkerhetspolitik och totalförsvar. Detta ställer enligt försvarskommil­léns mening särskilda krav på utbildningen av del iruppbefäl som har daglig kontakt med de värnplikfiga. Den nya befälsordning (NBO) som nu är under införande kommer enligl min bedömning all ge befälet bättre kunskap och förmåga även inom de områden som berörs här. Jag kommer vidare att vidta åtgärder beträffande utbildningen inom civilförsvaret och av vapenfria Ijänsleplikliga.

Jag vUl i detta sammanhang erinra om all den information som ges lill pojkarna före värnplikten fr. o. m. hösten 1980 också ges lill alla flickor i motsvarande ålder.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 1    Försvarsdepartementet        44

Massmedias intresse för säkerhels- och försvarspolitiken är av stor betydelse för informationen lill allmänheten. Försvarskommitlén anser att massmedias intresse för säkerhels- och försvarspolitik bör främjas bl.a. genom att material av allmänt intresse ställs fill deras förfogande och genom speciella presseminarier. Centralförbundet Folk och Försvar måste här spela en betydelsefull roll.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning om massmedias nyckelroll för information och debatt om säkerhels- och totalförsvarsfrågor. Jag förordar alt Centralförbundet Folk och Försvar under budgetåret 1982/83 får utnytt­ja yllerligare 200 000 kr. för särskilda presseminarier.

Försvarskommittén har föreslagit att totalförsvarets upplysningsnämnd skall få sin uppgift vidgad lill alt omfatta hela vår säkerhetspolitik. Jag anser att detta är rikligt och avser därför vidta åtgärder för alt dels ändra upplysningsnämndens instruktion, dels utöka representationen i nämnden. Nämnden bör vidare förstärkas med en heltidsanställd sekreterare.

Kostnaderna för dessa åtgärder bör under budgetåret 1982/83 få täckas med prisregleringsmedel inom utgiftsramen för det militära försvaret.

I sitl slutbetänkande har försvarskommitlén tagit upp den betydelse som lekmannaorgan vid mUUära förband kan få när del gäller all föra ul infor­mation på regional och lokal nivå. Kommittén har därför förordat all en försöksverksamhet skall igångsättas. Jag delar denna uppfattning och för­ordar vid min anmälan till denna proposition såvitt avser försvarsdeparte­mentets verksamhetsområde att sådana lekmannaorgan införs på försök vid vissa förband. I denna försöksverksamhet skall bl. a. förutsättningarna prövas all med hjälp av lekmannaorgan på lokal nivå förbättra informatio­nen om säkerhetspolitiken.

Beträffande frågan om en särskild lidskrift för säkerhetspolitisk debatt och information delar jag försvarskommilléns uppfattning att del torde vara lillräckligl att stödja de tidskrifter som genomför mera kostnadskrä­vande projekt inom del säkerhetspolitiska området.

Jag vill i detta sammanhang erinra om all regeringen har tillkallal en särskild utredare för all se över former och organisation för samhällsinfor­mationen i krig och vid krigsfara. När resultatet av denna översyn förelig­ger kan det bli aktuellt all på nytt pröva de organisatoriska formerna för totalförsvarets upplysningsverksamhet. Del bör ocksä påpekas att folk-rältskommitlén f. n. behandlar frågor om information och upplysning an­gående folkrätten i krig.

4.5 Skydd mot kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel

Försvarskommitlén har ingående övervägt totalförsvarets utveckling med hänsyn lill risken för all kärnvapen samt biologiska och kemiska stridsmedel utnyttjas i ell framlida krig. Kommittén har funnit att ökad

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet  45

uppmärksamhet måste ägnas ål skyddet och har lämnat förslag lill mera preciserade utgångspunkter för planeringen vid totalförsvarets myndighe­ter.

Bedömningar av karaktären av ell framlida krig i Europa är alllid för­knippade med stor osäkerhet. I likhet med kommittén bedömer jag del som troligt all kriget åtminstone inledningsvis kommer all föras med konventio­nella stridsmedel och inte med kärnvapen. Del är däremot inle möjligt alt göra några bestämda uttalanden om sannolikheten för all kärnvapen sedan sätts in. Vi måste därför i vär planering beakta riskerna för all delta kan komma att ske.

Om Sverige lyckas hålla sig utanför ett krig i dess konventionella fas, är del mindre troligt alt landet blir angripet sedan en upplrappning lill kärnva­penkrig skett. Däremot måste vi räkna med risken all drabbas av verkning­arna av kärnvapen insalta mot mål utanför våra gränser. Med rimliga skyddsåtgärder bör dessa verkningar starkt kunna begränsas.

Om vi är indragna i ell krig när del trappas upp kan även vi bli utsatta för kärnvapenbekämpning. Förmodligen förlorar dock operationerna i Sverige i betydelse i ell sådant läge. Det är viktigt all vi har förmåga all slå emot en begränsad insats av kärnvapen. En sådan förmåga ökar våra möjligheter att slå emot hot om kärnvapeninsalser. Om kärnvapen skulle sällas in mol Sverige i stor omfattning, måste totalförsvarets resurser kraflsamlas lill all skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade värd.

Den pågående upprustningen inom maktblocken beträffande kemiska stridsmedel och skyddet mol dessa kan leda till ökade risker för all dessa stridsmedel kommer att utnyttjas.

Kommitténs överväganden i det andra delbelänkandet och slulbelän-kandet om riktlinjerna för våra skyddsåtgärder kan jag helt instämma i. Jag delar kommitténs uppfattning all ökad uppmärksamhet måste ägnas ål skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel.

Tillverkning och användning av biologiska stridsmedel är förbjuden. Ett mål för våra åtgärder för skydd mot biologiska stridsmedel bör dock vara att uppnå en sådan nivå på skyddet all en angripare tvingas räkna med angreppslyper som är svåra all dölja.

Jag övergår nu lill alt behandla sådana förberedelseålgärder lill skydd mot kärnvapen saml kemiska och biologiska stridsmedel som bör vidtas inom olika delar av totalförsvaret.

God förmåga lill indikering, alarmering och ledning saml goda kunska­per om stridsmedlens verkningar och skydd mol dessa måste eftersträvas. Därigenom kan skyddsrum, skyddsmasker och andra enklare typer av skydd utnyttjas så all skadeverkningarna av stridsmedlen begränsas. Ska­dor kan dock aldrig helt undvikas. Räddnings- och röjningsinsalser måste kunna ulföras även efter insats av kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel. Dessa stridsmedel måste beaktas även i planeringen av sjuk­vården och folkförsörjningen.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet       46

Förberedelser bör vidtas så att hela befolkningen vid krig eller krigsfara kan informeras om kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel, deras verkningar, personligt skydd och samhällets samlade skyddsre­surser. Redan i fred bör intresset för detta främjas genom offentlig debatt.

Utbildning och övning i skydd mol dessa stridsmedel bör ingå i värn­plikts- och civilförsvarsulbildningen, i självskyddsulbildningen och i kur­ser för frivillig personal. Befäl och arbetsledande personal inom totalför­svaret bör ges fördjupad utbildning.

För all ge särskild information och handledning i områden som drabbats av vapenverkningar bör en särskild beredskap finnas.

Radiakskyddsorganisalionen bör i huvudsak baseras på civilförsvarets och del militära försvarets resurser. Organisationen bör utbildas och sam­övas i ökad utsträckning. Radiakskyddsorganisalionen bör kompletteras så alt den också kan ulföra indikering och alarmering för kemiska strids­medel.

De viktigaste ledningsfunktionerna bör ges skydd mot verkningarna av s. k. elektromagnetisk puls (EMP).

Inom totalförsvaret bör därutöver en kunskapsnivå upprätthållas som möjliggör snabb anpassning till utvecklingen i omvärlden vad gäller kärn­vapen saml biologiska och kemiska stridsmedel. Alla resurser bör vid behov kunna utnyttjas för koncentrerade undsätlningsinsalser. Förmågan lill ledning av samlade undsätlningsoperationer måste beaktas.

Inom civilförsvaret bör tekniska bestämmelser för utformning av skyddsrum beakta kärnvapen och kemiska stridsmedel på det sätt somjag fidigare har redovisat. Som en komplettering till befintliga skyddsrum bör finnas beredskap för att anordna lämpliga utrymmen för skydd mot ra­dioaktivt nedfall och att hänvisa skyddssökande lill dessa.

Åtgärder bör vidtas för all skydda befolkningen mol kemiska stridsme­del.

Som en grund för ell skydd mot biologiska stridsmedel bör skyddsaspek­ten beaktas organisatoriskt och planmässigt vid berörda myndigheter och institulioner. En ökad samordning av skyddsåtgärderna fordras, om ett effektivt utnyttjande av de resurser som är användbara för skydd skall kunna uppnäs.

Beredskap bör finnas för en efter omständigheterna anpassad lokal befolkningsomflyttning och en mer omfattande utrymning. Räddnings- och röjningsinsalser bör kunna ulföras där kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel har använts.

Inom del militära försvaret bör åtgärder vidtas i fråga om taktik, organi­sation, materiel och utrustning saml utbildning så alt främst individens överlevnad främjas inom sådana områden där kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel har använts. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden lill skydd mol verkningarna av främst EMP från kärnvapenexplosioner på hög höjd saml för all öka möjligheterna fill

 

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet    47

fortsall försvar inom områden som är belagda med radioakliva och ke­miska stridsmedel.

Inom del ekonomiska försvaret bör åtgärder vidtas så alt enstaka kärn­vapeninsalser eller begränsade insatser av biologiska eller kemiska strids­medel inle resulterar i en utslagning av försörjningen i dess helhet eller i en avgörande stor del av landet.

För sjukvården gäller särskilt alt den möjliga extrema omfattningen i tid och rum och delvis speciella karaktären av behandlings- och vårdbehovet efter insatser av kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel bör beaktas vid planeringen.

Åtgärder bör redan i fred vidtas eller förberedas för all sprida ut eller skydda tillgångar och försörjningsfunklioner av särskild betydelse för våra försvarsansträngningar, samhällets försörjning och vår långsikliga överiev-nad.

Härutöver bör inom hela totalförsvaret åtgärderna för skydd mot kärn­vapen saml biologiska och kemiska stridsmedel fortlöpande bevakas i studie- och planeringsverksamheten så att alla skyddsåtgärder vidtas som är möjliga ulan väsentliga merkostnader i förhållande till vad som krävs för skydd mol konventionella stridsmedel.

De riktlinjer för skyddets utformning som jag här har redovisat har i huvudsak kunnat beaktas i förslagen lill de olika lotalförsvarsgrenarnas utveckling.

4.6 Försvarsforskningen

1978 års försvarskommitlé har lämnat vissa förslag om försvarsforsk­ningen och bl.a. anfört alt totalförsvarets myndigheter bör tillförsäkras likställdhet i inflytandet över forskningens inriktning och all överbefäl­havarens ställning gentemot försvarels forskningsanstalt bör ändras. Forskningsanstalten bör lyda direkt under regeringen (försvarsdeparte­mentet).

På uppdrag av regeringen har forskningsanstalten i december 1981 läm­nat förslag i vissa frågor rörande försvarsforskningen. Förslagen berör bl.a. försvarsforskningens ställning och överbefälhavarens ställning gent­emot forskningsanstalten. Förslagen har i den delen remitterats.

Jag delar försvarskommilléns principiella syn pä försvarsforskningen. Jag avser att återkomma lill regeringen under år 1982 med anledning av försvarskommitténs och försvarets forskningsanstalts förslag rörande för­svarsforskningen så all erforderliga riksdagsbeslut kan fattas inför budget­året 1983/84.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet        48

4.7 Samhällets sårbarhet

Försvarskommitlén har under sitt arbete noterat den ökade sårbarheten i det moderna samhället. Jag konstaterar att frågor om samhällets sårbar­het fortlöpande värderas i den studieverksamhet som bedrivs inom för­svarsdepartementels verksamhetsområde. En del av sårbarheten beror på den höga teknologiska utvecklingen, varav datoriseringen är en del. För att studera datasystemens sårbarhet och få förslag till åtgärder tillkallade dåvarande departementschefen efter regeringens bemyndigande den s. k. sårbarhelskommitlén (SÅRK). Kommittén harar 1978 lämnat lägesrappor­ten (Ds Fö 1978:4) ADB och samhällets sårbarhet och slutbelänkandel (SOU 1979:93) ADB och samhällets sårbarhet - överväganden och för­slag, vari konstaleras all sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens datori­serade samhälle.

Jag anser all del är angelägel all regeringen snarast tar initiativ till åtgärder som syftar lill all minska den sårbarhet i samhället som beror på datorisering och har därför tillkallal en särskild beredning, sårbarhelsbe-redningen (SÅRB), med representation från statliga myndigheter, kom­muner och näringsliv. Beredningen skall vara elt akfivt organ för informa­tion och rådgivning om sårbarhelsfrågorna i anknytning lill ADB-verksam­heten.

I beredningens handlingsplan redovisas en närmare precisering av vilka sårbarhetsfaktorer och sårbarhetsproblem inom ADB-området som kräver särskild uppmärksamhet och särskilda åtgärder från samhällets sida. Den genomgående bedömningen i handlingsplanen är all datoriseringen av del svenska samhället har forlsall med oförminskad kraft ulan alt tillräckliga resurser avsatts för åtgärder inom säkerhels- och sårbarhelsområdena. Sårbarhetsberedningen föreslår därför att älgärder skall vidtas för alt infor­mera och ge råd inom dessa områden. Beredningen konstaterar dock att det krävs ett strukturerat och metodiskt angreppssätt på sårbarhelsfrå­gorna. Dén kommer att la fram metoder och rutiner för sårbarhetsprövning av ADB-system. Del är särskill angeläget att samhällets stora och vikliga datasystem kan prövas.

Beredningen kommer bl.a. att studera ullandsberoendel, ADB i indu­strin, ADB i krig samt olika sårbarhetsfaklorer som hänger samman med personalberoendel, l.ex. dalabroUen. Möjligheterna all ersätta utslagen datorkapacitet skall även belysas. Beredningen anser att ADB-systemens komplexitet har blivit en sårbarhetsfaktor och avser därför att försöka belysa problemen i samband med denna utveckling.

Frågan om rutiner och lagstiftning för förstöring av personregister kom­mer också all övervägas. Även för andra register med känslig information kan likartade rutiner behövas.

Jag kommer all behandla sårbarhelsberedningens handlingsprogram i den datapoUliska proposifion som kommer att föreläggas riksdagen under våren.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet        49

4.8 Översynsprojektet

I prop. 1980/81: 20 (bil.3) anmälde dåvarande chefen för försvarsdeparte­mentet all han avsåg all låta kartlägga de besparingsmöjligheter som skulle kunna uppnås genom samverkan mellan försvaret och övriga samhällssek­torer. Vidare anmälde han i prop. 1980/81: 100 (bil.7) att ett översynspro­jekt hade startats. Jag vill här redovisa arbetsläget för översynsprojektet.

Tänkbara områden för samverkan mellan försvaret och övriga samhälls­sektorer har inventerats.

Pågående utredningar inom försvarsmakten angående det militära tran­sportflygels ulnylljande m.m. avvaktas innan ställning kan tas till möjlig­heterna att utnyttja försvarsmaktens iransportflyg för värnpliklsresor, lik­som möjligheterna för civila förelag att utnyttja det militära Iransporlfly-gel.

Samordningen mellan kommuner och fredsförband har diskuterats. Med hänsyn lill förväntade besparingar skall projektet bearbetas vidare.

Under arbetets gång har ell anlal nya områden aktualiserats. Avgräns­ningen mellan översynsprojeklel och den löpande ralionaliseringsverk­samhelen inom och mellan myndigheter, kommuner m.fl. är svår all göra.

Alla möjligheter till samordning och samverkan mellan försvaret och övriga samhällssektorer som kan ge besparingar bör las lill vara. Det bör därför övervägas om inle en översyn, som även omfattar övriga departe­ments verksamhetsområden, borde genomföras.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde torde de största be­sparingsmöjligheterna finnas inom områdena materielanskaffning och ma­terielunderhåll saml byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning.

4.9 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört i detta avsnitt.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 1    Försvarsdepartementet        50

5 Totalförsvarets ekonomi

För budgetåret 1982/83 beräknarjag de sammanlagda kostnaderna över statsbudgeten för verksamheten inom totalförsvaret fill ca 22500 milj. kr. i del prisläge som antas komma all råda när verksamheten genomförs. Fördelningen på totalförsvarsgrenar framgår av följande sammanställning.

Ändamål                                                                        Belopp

Det militära försvaret                                                    19 110

Civilförsvaret                                                                    673

varav  civilförsvar utom skyddsrum                    360

skyddsrum                                                 313

Det ekonomiska försvaret                                              2 250

varav  drift- och förvaltningskostnader              680

investeringar m. m.                                  I 570

Övrigi totalförsvar                                                            460

varav  psykologiskt försvar                                   3

hälso- och sjukvård                                    111

övrigi                                                          346

 

Prop. 1981/82:102    Bilagal    Försvarsdepartementet 51
Innehåll

Sid.

1 Grunder .......................................................... .... 1

1.1................................................................. Planeringssystem                    1

1.2   1977 års försvarsbeslut   ...............................      3

1.3   Förberedelser för 1982 års försvarsbeslut   ........      3

2 Den svenska säkerhetspolitiken   ......................... .... 6

2.1    Försvarskommitlén   ...................................... .... 6

2.2    Föredraganden   .......................................... .. 15

 

2.2.1   Den inlernalionella utvecklingen .................    15

2.2.2   Inriktning av säkerhetspolitiken   ...............    18

2.3 Hemställan   ................................................    23

3 Rikfiinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling   ... .. 24

3.1    Försvarskommitlén   ......................................    24

3.2    Föredraganden   ..........................................    28

3.3    Hemställan   ................................................    37

4 Särskilda frågor  ............................................... .. 38

4.1    Ledning och samordning inom totalförsvaret   .... .. 38

4.2    Administrativ beredskap    ............................. .. 40

4.3    Utnyttjande av de samlade personaltillgångarna inom totalför­svaret               42

4.4    Information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret                    42

4.5    Skydd mol kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel        44

4.6    Försvarsforskningen   ....................................    47

4.7    Samhällets sårbarhet  ...................................    48

4.8    Översynsprojeklel   .......................................    49

4.9    Hemställan   ................................................    49

5 Totalförsvarets ekonomi   ...................................    50

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1982

 

 

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet          1

Bilaga 2

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför­svarets fortsatta utveckling såvitt avser försvarsdepartementets verksam­hetsområde

1 Det militära försvaret

1.1 Planerings- och ekonomisystemet

Riksdagen beslöt vid 1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr 174) alt försvarels planerings- och ekonomisystem skall vara del övergripande ledningssystemet för att styra verksamheten i fred inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

En grundtanke i försvarels planerings- och ekonomisystem är att sär­skild vikt skaU läggas vid att ange de långsikliga målen för försvaret, så all de kan tjäna som vägledning när verksamheten inom försvarsmakten pla­neras och genomförs.

Verksamheten inom del miUtära försvaret är inriktad mot all underhålla och utveckla ell visst antal förband i krigsorganisationen. Når den planera­de verksamheten genomförs eftersträvas att decentralisera befogenheterna att fatta beslut.

I försvarets planerings- och ekonomisystem indelas den fredsfida verk­samheten vid myndighelerna i tre huvudfunktioner, nämligen en operaliv funktion, en programfunktion och en produkfionsfunklion. Den opera­tiva funktionen svarar för det operativa krigsförberedelsearbelel. Funktionen utövas av överbefälhavaren och mililärbefälhavarna. Pro­gramfunktionen svarar för alt formulera mål för verksamheten, förde­la resurser och kontrollera att målen uppfylls. Under regeringen utövas denna funktion främst av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Produktions funktionen förfogar över de ekonomiska resurserna och svarar för all de mål som anges av programfunkfionen uppfylls i största möjliga utsträckning och på det sätt som är mest rationellt. Produk­tionsansvariga myndigheter är huvudsakligen försvarsgrenscheferna när 1    Riksdagen 198II82. I samt. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet     2

det gäller utbildning, försvarels materielverk i fråga om utveckling och anskaffning av materiel, försvarets forskningsanstalt i fråga om forskning och fortifikationsförvaltningen när del gäller anskaffning av mark och anläggningar.

Utöver de nämnda huvudfunktionerna finns specialist- eller fackfunklionerför verksamhet som berör flera program eller produk­tionsområden och som kräver särskild kompetens. För fackfunklionerna svarar särskilda fackmyndigheter. Sålunda svarar l.ex. försvarels mate­rielverk för förrådsverksamhel och fortifikationsförvaltningen för faslig-helsförvaltning.

I planerings- och ekonomisystemet utgör krigsförbanden grunden. Des­sa förs samman i delprogram. Pansarbrigad m.m., Ubåtsförband och Jaklförband är exempel på sådana. Delprogrammen läggs samman till program efter två modeller. Den ena ger avvägningsprogram och den andra organisatoriska huvudprogram.

Avvägningsprogrammen är avsedda alt utnyttjas främst i den långsiktiga planeringen. Jag vill understryka alt indelningen i och benämningen på avvägningsprogrammen är föränderlig och måste anpassas till behoven i studie- och planeringsverksamheten. Indelningen i organisatoriska huvud­program återspeglar ansvarsförhållandena i fredsorganisalionen.

Överbefälhavaren beskriver i sin programplan för det militära försvaret försvarsmaktens krigsorganisatoriska utveckling inom avvägningspro­grammen och inom de försvarsgrensinriktade organisatoriska huvudpro­grammen.

Följande figur visar ell exempel på hur delprogrammen f. n. förs sam­man till avvägningsprogram och organisatoriska huvudprogram.

Awäg-nlngs-program

Mark-

strids-

förband

Över-vattens-strids-förband

FjSrr-strids-förband

Luft-för-svars-förband

Operativ ledning

Allmän

för-

svars-

forslt-

nlng

Gemen­samma myndig­heter m.m.

Delpro­gram

Organisa­tör istia huvud­program

 

Armé-	Marin-	Flygvapen-	Operativ	Gemen-
förband	förband	förband	ledning m.m.	samma myndig­heter m.m.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

Verksamheten inom det militära försvaret indelas efter sin karaktär i delproduklionsområden. Dessa förs samman lill huvudpro­duktionsområden och avvägningsområden enligl vad som framgår av följande figur.

Huvudproduktionsområden       Delproduktionsområden

Avvägningsområden

Allmän ledning och för­bandsverksamhet

Operativ och krigsorga-nisatorisk verksamhet

Ledning ocli för> bands verksamhet

Utbildning till och av fast anställd perso­nal m.m.

 

Grundutbildning av värnpliktiga

Vidmakthållande

Repetitionsutbildning av värnpliktiga

Materiel­anskaffning

Centralt vidtaget ma­terielunderhåll m.m.

Centralt vidtagen ma­terielanskaffning m.m.

Markanskaffning

Omsättning och tillförsel

Nybyggnader m.m.

Anskaffning av anläggningar

Centralt beslutade ombsrggnads-och under­hållsåtgärder

Utvecklingsarbete

Forskning och utveckling

Tillämpad forskning

Forskning och utveckling

Grundforskning

Indelningen i avvägningsområden används i den långsikliga planeringen och indelningen i huvudproduklionsområden i den löpande verksamheten.

Anslagen fill de tre försvarsgrensinriktade huvudprogrammen och huvudprogrammet Operafiv ledning m.m. avgränsas efter indelningen i huvudprogram och huvudproduklionsområden. Anslagen inom huvudpro­grammet Gemensamma myndigheter m. m. knyter i stort sett an lill indel-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet     4

ningen i delprogram och huvudproduklionsområden. Anslagsindelningen framgår av följande figur.

Huvudproduk-       Ledning och        Materielan-        Anskaffning       Forskning och
tionsom-       förbandsverk-    skaffning                  av anlägg-          utveckling

rade     samhet                              ningar

Huvud­program

Arméförband

Anslag B 1

Anslag B 2

Anslag B 3

Anslag B 4

Marinförband     Anslag C 1    Anslag C 2     Anslag C 3    Anslag C 4

Flygvapenför­band

Anslag D 1

Anslag D 2

Anslag D 3

Anslag D 4

 

Operativ ledning

Anslag E 1

Anslag E 2

Anslag E 3

 

Gemensamma myndigheter

Anslag F 1 - 4

F 6 - 17

Anslag F 3 F 6 F 17

Anslag F 18

Anslag F 5 F 10 F 13

Den indelning i fack som formellt gäller i planerings- och ekonomisys­temet framgår av följande sammanställning där också de olika fackmyn­digheterna anges.

Fack

Fackmyndighet

 

Underrättelsetjänst

Helikoplerverksamhet

Medelsförvaltning, kameralljänsl m. tn.

Hälso- och sjukvård

Fastighetsförvaltning

Förplägnad

Förråds verksamhet

Materielunderhåll

Verkstadsdrifl

Överbefälhavaren Chefen för flygvapnet Försvarels civilförvaltning Försvarets sjukvårdsstyrelse Fortifikationsförvaltningen Försvarets materielverk Försvarets materielverk Försvarets materielverk Försvarets materielverk

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet          5

1.2 1977 års försvarsbeslut

Försvarsbeslutet år 1977 innebar bl. a. att planeringsramen för det mili­tära försvaret höjdes något i förhållande lill den som gällde fidigare. Där­igenom blev det möjligt att i viss mån öka den andel av verksamheten som avser materielanskaffning samt forskning och utveckling. Stor vikt lades vid ansträngningarna att bromsa utgiftsökningarna för ledning och för­bandsverksamhet. En fortsatt personalminskning och omfattande fredsor­ganisatoriska ingrepp förutsattes. Dessutom avsattes reserver, bl. a. för all möta den bedömda skillnaden mellan den framlida löneutvecklingen och den allmänna prisutvecklingen enligl nelloprisindex.

Under perioden 1977/78-1981/82 har slalsmaklerna fattat beslut om förbandsindragningar och omorganisationer. Dessutom har försvarels myndigheter i samverkan med försvarets ralionaliseringsinsfiiul fortlö­pande vidtagit åtgärder i syfte att bromsa utgiftsökningarna. Dessa åtgär­der har lett tUl en konfinuerlig minskning av den andel av den miUtära utgiftsramen som går till ledning och förbandsverksamhet.

Det tillämpade systemet för priskompensation har inneburit en bristande fidsmässig överensstämmelse mellan pris- och löneutvecklingen inom för­svaret och utgående kompensafion. Det har lett till att perioden har känne­tecknats av myckel stora omplaneringar. Till följd av de höga löneavtalen åren 1976 och 1977 tvingades försvaret bl. a. till kraftiga inskränkningar av främst repetitionsutbildningen och maierielanskaffningen. Ca 2 miljarder kr. måste föras över tUl löneområdet i början av försvarsbeslulsperioden. Därtill kommer att prisutvecklingen på drivmedel varit myckel snabb.

Under slutet av perioden har priskompensationen varit högre än den faktiska pris- och löneutvecklingen, varför viss återtagning har kunnat ske bl. a. på materielsidan. Sammanlagt under perioden har dock viss materiel fått utgå ur planerna eller minskas i anlal i förhållande lill vad som avsågs i 1977 års försvarsbeslut. Samtidigt har anskaffningen av många maleriel-objekl måst uppskjutas.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet          6

1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling

1.3.1 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har redovisat sill underlag för det kommande för­svarsbeslutet vid tre fillfällen. Del 1 av perspeklivplanen överlämnades lill regeringen i februari 1979 och del 2 i juni 1980. Studie- och utredningsarbe­tet avslutades hösten 1981, när ett konkret handlingsprogram presentera­des i form av överbefälhavarens programplan för perioden 1982/83— 1986/87. Programplanen innehåller också särskilda redovisningar och för­slag om fredsorganisafionens utveckling och om anskaffning av flygplan. Jag återkommer tiU detta underlag i avsnitten 1.4 Fredsorganisafionen (s. 51) och 1.5 Anskaffning av ell nytt flygplan och flyginduslrifrägor (s. 97).

Perspektivplanen

För del 1 av perspeklivplanen föreskrev regeringen elt ekono­miskt studieinlervall som motsvarade 9-14 miljarder kr. i årlig utgiftsram för försvarsmakten på 1990-lalet (prisläge februari 1977).

Del 1 av perspektivplanen syftar till alt pröva olika framlida utformning­ar av försvarsmakten när del gäller deras förmåga alt möta sådana kon­flikter som kan vara länkbara i ell fidsperspektiv på 15-20 år. Vidare prövas idéer om nya förband och vapensystem.

Idéskisserna lill utformningar av försvarsmakten (strukturerna) har valts för all översiktligt belysa förmågan hos olika försvarsorganisationer.

Enligt överbefälhavarens mening är inte någon av de strukturer som har studerats i den mellersta delen av det ekonomiska interval­let balanserad mot de krav som utvecklingen i vår närmaste omvärld ställer.

I den nedre delen av del ekonomiska intervallet blir den­na brist på balans naturligen än mer markerad. Härtill kommer all för-svarsstrukturerna inte heller har en rimlig förmåga all möta de typer av angrepp som de i första hand har utformats för all möta. De ekonomiska resurserna är i detta intervall otillräckliga för att försvarsmakten skall kunna lösa även relativt begränsade uppgifter i säkerhetspolitiken. Vär förmåga att fullfölja den deklarerade neutralitetspolitiken kan därför kom­ma att ifrågasättas. De strukturer som har studerats har dessutom visat sig vara svåra all realisera inom de närmaste 15-20 åren, om inte försvars-maklens organisation och sådan materielanskaffning som redan har beslu­tats omgående beskärs tämligen drastiskt. Påfrestningarna på totalför­svaret i övrigt blir stora. Försvarsmaktens roll i säkerhetspolitiken redu­ceras i hög grad.

Studien har visat all det i den övre delen av det ekonomiska intervallet är möjligt all utforma en försvarsmakt med förmåga att möta ell brett register av konflikter och angrepp. Ett sådant försvar skulle enligt

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet          7

överbefälhavaren kunna spela den roll i svensk säkerhetspolifik som ut­vecklingen i vår omvärld motiverar. En försvarsmakt på denna nivå ger övriga delar av totalförsvaret tid och möjlighet all organisera, så all de får goda befingelser att verka.

Planen har behandlats i militärledningen, varvid också cheferna för fortifikafionsförvaltningen, försvarels materielverk och försvarels forsk­ningsanstaU har deltagit. Chefen för armén har därvid avgivit ell särskiU yttrande.

Regeringen angav i anvisningarna för fas 2 av perspektivplane­ringen all alternafiva handlingsvägar för de närmaste lio budgetåren fr. o. m. 1982/83 skulle utformas och analyseras med två olika ekonomiska förutsättningar som grund. I medeltal per budgetår innebar dessa förutsätt­ningar följande belopp (prisläge februari 1979;milj. kr.)

Förutsätt-                   1982/83-                    1987/88-

ning                            1986/87                     1991/92

1                                                                  14600                        15600

2                                                                  13 000                       13 000

Som utgångspunkt förutsätts en planeringsram för budgetåret 1981/82 på 13600 milj. kr. i prisläget februari 1979. I anvisningarna anges vidare vissa andra ekonomiska förutsättningar. Priskompensafion enligl nelloprisindex (NPI) skall sålunda förutsättas. Vidare framhålls all erfarenheterna av skiUnaden mellan den verkliga prisutvecklingen och NPI måste lillvaralas i planeringen och tillräckliga reserver därför avsällas inom del angivna ekonomiska utrymmet.

Med dessa ekonomiska förutsättningar kan man enligt överbefälhavaren inle ens i den högsta planeringsram som regeringen har angett hejda den pågående minskningen av krigsorganisationen, om kvaliteten i rimlig grad skall kunna anpassas lill utvecklingen i omvärlden. Ell sådant mål kräver en högre ekonomisk ram. Överbefälhavaren redovisar i handlingsväg I en sådan utveckling.

Den lägsta ekonomiska nivå som regeringen har anvisat för arbetet avviker i ekonomiskt avseende avsevärt från övriga nivåer som har studerats under perspektivplanearbelel. En rad särskilda problem uppslår.

Nivån innebär redan det första budgetåret en sänkning av ramen med ca 600 milj.kr. Dessutom innehåller ramen inget påslag för de efter hand ökande pris- och lönereserverna, eftersom den andra femårsperioden lig­ger på samma nominella nivå som den första. Del innebär alt både freds­driften och maierielanskaffningen måste minskas successivt för all möta pris- och löneutvecklingen. I regeringens anvisningar anges dessutom att allmän värnplikt resp. svensk flygplanproduklion skall ingå i minst en handlingsväg på vatje ekonomisk nivå. Dessa villkor kan inle inrymmas i någon handlingsväg på den lägsta ekonomiska nivån utan att del uppslår en stor brist på balans i krigsorganisationen.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet     8

Överbefälhavaren redovisar därför på denna nivå en handlingsväg 3 som i förhållande till planeringsförutsättningarna är så långt möjligt opera­tivt balanserad mellan skilda funktioner inom försvarsmakten och mol de begränsade uppgifter som elt sådant försvar kan lösa. I handlingsvägen ingår varken allmän värnplikt enligl dagens tillämpning eller inhemsk flyg­plansproduktion. Handlingsvägen torde också leda fill krav på omfattande uppsägningar av personal.

För att fillgodose regeringens krav på handlingsvägar med allmän värn­plikt och inhemsk flygplansproduklion även på den låga nivån redovisas dessutom tre planeringsexempel.

En handlingsväg 2 har utformats så all både allmän värnplikt och inhemsk flygplanproduklion enligl regeringens anvisningar inryms, samfi­digt som de mest uppenbara bristerna i försvarels utveckling i förhållande till omvärlden täcks. Stor vikt har därvid lagts vid åtgärder som bidrar lill all upprätthålla omvärldens tilltro lill vårt försvar. Handlingsväg 2 ligger på den lägsta ekonomiska nivå där delta är möjligt. Handlingsvägen repre­senterar således en omslagspunkt vad gäller handlingsfriheten all på lång sikt vidmakthålla och förnya väsentliga försvarsfunktioner. Handlingsväg 2 ligger något under regeringens högsta ekonomiska nivå.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren utarbetat handlingsvägar på tre ekonomiska nivåer enligl vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1979; milj. kr.).

Handlings-              Medeltal per budgetår för perioden

väg

1982/83 - 1986/87       1987/88 - 1991 /92

1                                                            14950                         16750

2                                                            14 350                        14900

3                                                            13000                         13000

Handlingsväg 1 kan enligl överbefälhavaren ses som ell uttryck för vår vilja all visa omvärlden alt Sverige inom del militära området även framgent är berett all la sin del av ansvaret för stabiliteten och freden i vår del av världen. På denna nivå kan den fortgående reduceringen av för­svarsmakten hejdas samtidigt som kvaliteten kan anpassas till utveckling­en i omvärlden. Förutsättningarna för att vi skall kunna stå utanför en militär konflikt ökar. En angripare måste räkna med att avdela betydande resurser mol oss. Del bör för honom framstå som i hög grad osäkert om han kan nå sina mål utan stora uppoffringar i förluster och lid. Han måste vara beredd att möta motstånd i alla delar av landet och under lång tid.

Skulle vi trots allt bli angripna, har vi goda möjligheter all i samverkan med övriga tolalförsvarsgrenar föra en framgångsrik försvarsstrid. Hand­lingsvägen kan med angivna ekonomiska förutsättningar genomföras inom ramen för en i stort sett oförändrad eller t.o.m. något mindre andel av landets samlade resurser (BNP).

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet    9

I handlingsväg 2 torde del enligl överbefälhavaren vara möjligt alt - i vatje fall övergångsvis - upprätthålla del svenska försvarels trovär­dighet. I denna handlingsväg kan vi genom en stark begränsning av freds­organisalionen saml utsträckt utnyttjande av nu fillgänglig materiel i hu­vudsak håUa uppe den operativa styrkan under 1980-talet samtidigt som vi bibehåller nuvarande värnpliktsullag och fullföljer den påböijade flyg-plansulvecklingen.

I ekonomiskt hänseende kan handlingsvägen ses som en fortsättning på 1977 års försvarsbeslut. Den tar sålunda i anspråk en efter hand minskande andel av samhällets resurser. Den ligger inom övre delen av del ekonomis­ka fäll som regeringen har anvisat. HandUngsvägen innebär all den struk­turella omvandlingen av försvarsmakten blir betydligt mer omfattande än i handlingsväg 1. Nydaningen av förbandens vapen och vapensystem sker i långsammare takt. Vi kan därför inte hålla jämna steg med den modernise­ring som sker av vapnen i vår omvärld. Detta leder enligl överbefälhavaren till att vår försvarseffekt fortsätter all minska i förhåUande fill styrkan hos tänkbara angripare. Vi tar sålunda ökade risker.

Den låga ekonomiska nivå, på vilken handlingsväg 3 har utformats, utgår från föreställningen att man genom skilda åtgärder skulle kunna bibehålla försvarsmaktens krigsavhållande förmåga lUl lägre kostnader. Detta är enligl överbefälhavaren inte möjligt. För all kunna upprätthålla en försvarsfunktion tvingas man att kraffigt reducera en eller flera andra funkfioner som har stor betydelse för vårt försvars trovärdighet.

Handlingsväg 3 har sålunda utformats som en försvarsmakt ulan allmän värnplikt och utan framtida anskaffning av flygplan från svensk industri. Endast därigenom har en godtagbar balans mellan de olika försvarskom-ponenlerna kunnat uppnås.

Genomförda studier och värderingar visar entydigt att delta alternativ har betydligt färre brister än de båda exempel som förutsätter hUliUsvaran-de värnpliktsullag resp. fortsatt flygplansproduklion. De visar också att det på denna ekonomiska nivå är bättre att helt utesluta ett anlal värnplik­tiga från utbildning än att korttidsulbilda betydligt fler.

Även om handlingsväg 3 är den minst dåliga lösningen på den aktuella ekonomiska nivån, leder den enligl överbefälhavaren till

-     en direkt minskning av utgiftsramen för det militära försvaret med ca 5 %,

-     en successiv minskning av de reala försvarsansträngningarna med nå­gon procent årligen så att försvarets andel av BNP minskar med en tredjedel på 10 år,

-     ett frångående av den allmänna värnplikten, varvid en Qärdedel av de värnpliktiga undantas från utbildning,

-     en reducering av de kvalificerade markstridsförbanden med ca 20%,

-     ett avbrytande av flygplansutvecklingen inom landet,

-     en avveckling av 25 fredsförband samt

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    10

- en minskning av anlalel anställda med ca 25 %, varvid uppsägningar

måste tillgripas.

Den är uppenbart all en sådan handlingsväg snabbi får allvarliga nega­tiva konsekvenser för vår försvarsförmåga. Även om försvaret i enlighet med regeringens anvisningar inriktas mot all möta geografiskt och tidsmäs­sigt begränsade och kraflsamlade anfall, ökar risken för all vi även i dessa situationer kommer i efterhand. Vi kan då endast under begränsad lid stå emot en angripares fortsalla framträngande. Vi tvingas att säkerhetspoli­tiskt ta betydligt större risker. Den drasfiska förändringen av svensk för­svarsorganisation leder med stor säkerhet lill allvarliga konsekvenser för försvarets trovärdighet såväl inom som utom landet.

En utveckling av försvaret enligl den lägsta ekonomiska nivån ler sig från de synpunkter överbefälhavaren har all företräda inte försvarbar, framför allt inte i nuvarande säkerhetspolifiska situation.

Lägel i världen präglas i dag av stor utrikespolitisk osäkerhet. Denna osäkerhet gäller också Europa. Mol denna bakgrund finns del enligl över­befälhavarens mening mycket starka skäl att välja en långsiktig utveckling av försvarsmakten enligt handlingsväg 1. Därigenom kan försvaret påtag­ligt stödja en svensk säkerhetspolitik som syftar till en fredlig utveckling i vår del av världen. Handlingsväg 1 ställer i ett långsiktigt perspektiv inte några krav på en ökad andel av del svenska samhällets resurser. Överbe­fälhavaren föreslår all denna handlingsväg läggs lill grund för 1982 ärs för­svarsbeslut.

Programplanen för perioden 1982183 -1986187

Genom beslut den 5 mars 1981 gav regeringen anvisningar för program­planering för perioden 1982/83 - 1986/87 för det militära försvaret. Rege­ringen föreskrev därvid att försvarskommilléns andra belänkande i fillämpliga delar skulle ligga lUl grund för planeringen.

För vart och ett av budgetåren 1982/83 - 1986/87 skulle gälla en plane­ringsram om 15400 milj.kr. (prisläge februari 1980) i enlighet med för­svarskommilléns uttalande att planeringen inom totalförsvaret borde ge­nomföras på en ekonomisk nivå som motsvarar vad som f. n. anvisas för dessa ändamål. Detta motsvarar 17 120 milj. kr. i prislägel februari 1981. Priskompensafion skulle förutsättas utgå enligt NPI.

Inom planeringsramarna skulle reserver avdelas för den väntade avvi­kelsen mellan den faktiska prisutvecklingen och priskompensalionen enligl NPI. Reserverna skulle beräknas på grundval av bl.a. 1980 års långtids­utrednings huvudalternativ 1. Därutöver skulle konsekvenserna av all beräkna reserverna på grundval av långtidsutredningens huvudalternativ 2 redovisas.

I anslutning till programplanen skulle överbefälhavaren belysa utveck­lingen och konsekvenserna av om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400 milj. kr. per budgetår (prisläge februari 1980).

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet          11

I planeringen av fredsorganisalionen skulle åtgärder föreslås som syf­tade lill all ge minst de besparingar som var en utgångspunkt för handlings­väg 2 i del 2 av överbefälhavarens perspekfivplan. För huvudprogrammen Operaliv ledning m. m. samt Gemensamma myndigheter m. m. skulle där­utöver övervägas och så långt möjligt inplaneras yllerligare besparingar av del slag och den omfattning som föreslogs av överbefälhavaren i handUngs-väg3.

Överbefälhavaren föreslår i sin programplan hur försvarsmakten skall utvecklas på den ekonomiska nivå som regeringen har angett. Planen belyser också försvarsmaktens utveckling, om den ekonomiska nivån höjs resp. sänks med 440 milj.kr. per budgetår i prislägel februari 1981. I planeringen har överbefälhavaren avdelat reserver med långtidsutred­ningens huvudalternativ 1 som grund. Därutöver redovisas konsekvenser­na om störte reserver, grundade på långtidsutredningens huvudalternativ 2, avdelas.

I sin analys av planer i ngsförulsälln ingår naframhåller över­befälhavaren all den av regeringen angivna ekonomiska ramen inle är tiUräcklig. För alt den ambitionsnivå som försvarskommitlén har angivit skall kunna uppnås krävs enligl överbefälhavaren en tilldelning av resurser motsvarande den högsta nivån. Andra vikliga förutsättningar för all den föreslagna planeringen skall kunna förverkligas är all fredsorganisalionen minskas och att ett nytt syslem för priskompensafion införs.

Mot denna bakgrund hemställer överbefälhavaren att

-     försvarsmakten utvecklas enligt "4-400-nivån" i den plan som förelig­ger och att resurser avdelas minst i enlighet härmed,

-     ett nyll priskompensationssyslem införs som ger försvarsmakten full kompensation i rätt lid,

-     reduceringar inom fredsorganisationen beslutas i den omfattning och vid de tidpunkter som framgår av den plan som har redovisats. Överbefälhavarens planering innebär all det tillgängliga pla-

neringsulrymmel har fördelals enligl vad som framgår av följande tabell (prisläge februari 1981; milj. kr.).

 

Nivå	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa 1982/87
"-H 400-nivån" (varav reserv) Programplane-nivån (varav reserv) "-400-nivån" (varav reserv)	17560 (109) 17120 (106) 16680 (102)	17 560 (160) 17120 (158) 16680 (151)	17560 (215) 17120 (212) 16680 (203)	17 560 (289) 17120 (284) 16680 (275)	17560 (391) 17120 (386) 16680 (371)	87800 (1 164) 85600 (1 146) 83400 (1 102)

För perioden 1987/88 - 1991/92 är planeringsulrymmel i "4-400-nivån" 92800 milj. kr., varav 3618 milj. kr. i reserver, i programplanenivån 86900 milj.kr., varav 3444 milj kr. i reserver, och i "-400-nivån" 84500 milj. kr., varav 3221 milj. kr. i reserver.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    12

För arméförbanden innebär överbefälhavarens planering följande.

Under programplaneperioden fullföljs moderniseringen av lio infanteri-brigader och fyra nortlandsbrigader. En nortlandsbrigad tillkommer ge­nom att den elfte moderna infanleribrigaden omorganiseras lill norrlands­brigad. Malerielen inom de kvarvarande åtta äldre infanleribrigaderna förnyas i mycket begränsad omfattning. En av de äldre brigaderna utgår ur krigsorganisationen i slutet av 1980-talel.

Nuvarande fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i Norrland och på Golland bibehålls. En mekaniserad brigad och fem mekaniserade batal­joner organiseras under programplaneperioden av nuvarande pansarför­band och en del av infanleriförbanden i Mellansverige.

Del totala antalet brigader inom armén minskar med överbefälhavarens planering till 27 i slutet av 1980-lalel.

Pansarvärnsförmågan — främst hos de modernare förbanden - ökas ge­nom tillförsel av pansarvärnsrobolar, renovering och modifiering av be­fintliga slridsfordon, tillförsel av helikoptrar för pansarvärnsuppgifler saml utveckling av ny materiel.

Under den andra femårsperioden utökas arméflyget fill två bataljoner samtidigt som resurser avdelas för utveckling av nya luflvärnssyslem.

I "4-400-nivån" moderniseras under programplaneperioden yllerligare en infanteribrigad. Under den andra femårsperioden tillkommer ytterligare en bataljon i arméflygel.

I "-400-nivån" omorganiseras inte en infanteribrigad 77 till nortlands­brigad. Vidare reduceras krigsorganisationen i jämförelse med program­planenivån med en infanleribrigad 66 R, sex pansarvärnskompanier, två kompanier med beväpnade helikoptrar, tre mekaniserade bataljoner, två luftvärnsbalaljoner samt en etappbalaljon.

Planeringen för marin förbanden inriktas mot två ytallackflolliljer och en frislående robolbålsdivision i slutet av 1980-talel. Två nya robolbå-tar anskaffas under programplaneperioden. Detta innebär all den ersätt­ning av sex äldre torpedbåtar som enligl fidigare planering skulle påbörjas under senare delen av 1980-lalet nu inleds under programplaneperioden.

Antalet minröjningsflottiljer minskas från elva fill nio. Två nya minröj­ningsfartyg av typ M 80 anskaffas under programplaneperioden och ytterli­gare fyra fartyg inplaneras under den andra femårsperioden. Fartygen utgör kärnan i de två minröjningsflolfiljer som moderniseras i slutet av 1980-talet. Övriga minröjningsfloltiljer moderniseras inle.

Ubålsförbanden kommer att omfatta tretton ubåtar sedan användnings-liden för ubåtarna av typ Sjöormen har förlängts och ubåtar av typ A 17 anskaffats. Samtidigt förbättras mineringskapacilelen hos samtliga ubåtar.

Den pågående moderniseringen av en del av kuslarfilleriels fasta spärt-förband med nya lunga tornballerier och moderniseringen av de rörliga kuslartilleribataljonerna med bl. a. nya pjäser fullföljs under programpla­neperioden samtidigt som användningstiden för vissa äldre kustartUleriför-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    13

band förlängs i begränsad omfattning. Nuvarande tunga kuslrobotförband utgår ur krigsorganisationen under senare delen av 1980-talet.

De rörliga spärt- och kustjägarförbanden börjar omorganiseras till amfi­biebataljoner.

Den marina lednings-, bas- och underhåUsorganisationen saml den ma­rina kuslbevakningsorganisalionen minskas och anpassas tiU marinförban­dens förändrade krigsorganisation. Basorganisationens rörlighet ökas.

I "4- 400-nivån" omsätts de lunga kuslrobolballerierna under den andra femårsperioden. En ubåt tillkommer utöver vad som gäller i programpla­nenivån.

I "-400-nivån" minskas krigsorganisationen under den andra femårs­perioden i jämförelse med programplanenivån med en ubåt, en ny minröj-ningsflottilj och två lätta robolballerier.

Beträffande flygvapen förbanden innebär överbefälhavarens pla­nering följande.

Ombeväpningen av jaklflygdivisionerna med flygplan JA 37 forlsäller, varvid nio divisioner har ombeväpnats i slutet av 1980-talel. Fem jaktflyg-divisioner med flygplan J 35 F bibehålls under programplaneperioden och tre divisioner lill millen av 1990-lalet. Detta innebär all tolv jaktdivisioner organiseras under både den första och den andra perioden. Anlalel medel­tunga atlackdivisioner och spaningsdivisioner är oförändrat fem och en halv resp. sex till i böijan av 1990-talel. En lätt allackflygdivision ulgår under programplaneperioden och resterande fyra divisioner under den andra perioden.

I avvaktan på beslutsunderlag för omsättningen av Viggensystemen inplanerade överbefälhavaren ekonomiskt utrymme för att införa ell JAS-system. Beslutsunderlaget har senare överlämnats lill försvarskommitlén och kommer alt redovisas i det följande.

Transportflygförbandens kapacitet utökas under den andra femårsperi­oden, varvid omsättningen av äldre flygplan slutförs. Anlalel flygbasbalal-joner minskas samtidigt som kvarvarande bataljoner ges successivt ökad rörlighet och uthållighet.

Radarkompanierna för luflbevakning och slridsledning på hög höjd om­sätts successivt i krigsorganisationen. Härvid ulgår ell anlal förband utrus­tade med äldre radarmaleriel. Radarförbanden för luft- och sjöbevakning saml slridsledning på låg höjd omsätts i krigsorganisationen gemensamt med marinen.

I "4-400-nivån" lUlkommer en jaktflygdivision med flygplan JA 37, varvid det totala antalet JA 37-divisioner blir lio.

I "-400-nivån" utgår den nionde jaklflygdivisionen med flygplan JA 37.

De medel som har avsatts för viktigare materielobjekl på de olika ekonomiska nivåerna framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1981;milj. kr.).

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

14

 

Materielobjekl	Planerat 1982/83 - 1986/87		Beräknat 1987/88-1991/92
	"-1-400-          Program-	"-400-	"+400-          Program-	"-400-
	nivån"            plane-	nivån"	nivån"            plane-	nivån"
	nivån		nivån
Utveckling
Lätt slridsfordon	135                  135	135	165                  165	165
Nya luflvärnssyslem Flygplan JAS med beväpning	140                  140 3 740               3 295	140 3 295	750                 750 3 500               3 500	750 3 500
Anskaffning
Lätt pansarväms-robot	515                 515	415	825                  630	530
Renovering och modifiering av stridsvagnar Lätt stridsfordon	545                  545	315	100                  100 630                 630	IOO 430
Helikoptrar för armén	420                 420	420	1070                 585	335
Nya luftvärnssystem	-                    -	-	1410               1410	930
Helikoptrar för marinen	_	_	215                  215	215
Ny ylatlack (6 fartyg) Ubåtar	200                 200 1005               1005	150 855	550                 550 1175               1055	600 970
Minröjningsfartyg Lätt kuslrobot och	230                 230	230	325                  325	255
styrd ammunition Tung kuslrobot	120                  120 400	90	425                 425	365
Skolflygplan Flygplan JA 37 med beväpning Flygplan JAS med beväpning Helikoptrar för flygvapnet Transportflygplan	7265               6495 280                 280 45                   45 150	5 355 280 45	1 000               1000 1 828               1 225 4 820                4820 250                 250 210                 250	1000 775 4820 250 250

Överbefälhavaren redovisar olika åtgärder för all förbättra försvars­maktens beredskap, främst förmågan att möta ell överraskande an­fall. De föreslagna åtgärderna omfattar ledningsberedskap, insalsbered-skap och mobiliseringsberedskap.

Överbefälhavaren framhåller all det är myckel angelägel all snabbi kunna disponera ell begränsat anlal operativt vikliga förband för tidiga stridsinsatser. Inkallelser bör enligt överbefälhavaren kunna ske vid bered­skapshöjningar före mobiUsering ulan att fullmaklslagar behöver träda i kraft. Därvid bör rätlen liU beredskapsinkallelse av ell begränsat antal förband kunna delegeras lUl överbefälhavaren, åtminstone under vissa perioder. Detta bör kunna ske inom ramen för repelitionsulbildningssysle-met.

Av överbefälhavarens planering framgår all beredskapen minskar i "-400-nivån", främst genom att antalet övningar minskar i den terräng där förbanden har sina krigsuppgifter.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  15

Överbefälhavaren planerar all förändra urvalet och utbildningen av de handräckningsvärnpliktiga så att dessa i ökad utsträckning kan krigspla­ceras, bl.a. i de enheter som organiseras när civilförsvarets nuvarande bevakningsuppgifter förs över till försvarsmakten.

Grundutbildningsfiderna i det nuvarande utbildningssystemet är enligt överbefälhavaren så korta all del finns allvarliga brister i förhållande fill de år 1972 reducerade utbildningsmålen. Mol bakgrund av detta konstaterar överbefälhavaren att en ökning av grundutbildningsliden är motiverad. En sådan har inplanerats för ett begränsat antal (ca 500) värnpliktiga pluton-chefer och ställföreträdare (motsvarande).

Överbefälhavaren har i alla ekonomiska nivåer planerat in en fullständig repetitionsutbildning enligl det modifierade system som innebär att krigs­förbandens och personalens förmåga att lösa sina huvuduppgifter kontinu­erligt upprällhåUs.

I "—400-nivån" minskar enligl överbefälhavaren krigsförbandens för­måga genom att antalet störte övningar reduceras.

Beträffande de operativa konsekvenserna anför överbefälha­varen bl. a. följande.

Vi har möjligheter att tidigt hejda angriparens utbredning och slyrkelill-växl i en operationsriktning, om medel tilldelas enligt programplanenivån. Vi får dock räkna med att la ökade risker i andra riktningar. Om vi kommer i efterhand eller misslyckas med att hejda angriparen i kust- och gränsom­råden, kan angriparens fortsatta anfall fördröjas under avsevärd lid. Stora delar av landet kommer då all bli berörda av slridshandlingar.

I "4-400-nivån" ökar enligl överbefälhavaren den operativa styrkan i förhållande till programplanenivån därför att ett anlal väsentliga funkfioner förstärks. Sålunda förbättras förmågan att bekämpa sjömål och mekanise­rade förband. Krigsorganisationens kvalitet är högre än i programplaneni­vån, både vad gäUer materiel och utbildning. Beredskapen stärks. Säker­heten i genomförandet av försvarsoperationerna ökar därmed jämfört med programplanenivån där ökade risker måste las på lång sikt. Överbefälha­varen framhåller vidare att " 4-400-nivån" ger rimlig handUngsfrihel att anpassa försvarsmakten lill de större krav som förutsebara förändringar i rustningsnivån hos länkbara angripare ställer.

I "-400-nivån" minskar enligt överbefälhavaren den operativa styrkan påtagligt i förhållande till programplanenivån. Särskill försvagas luftför­svaret, förmågan att bekämpa sjömål och pansarvärnel. Krigsorganisatio­nens kvalitet blir lägre genom minskad förnyelse av malerielen och redu­cerad UtbUdning. Försvarsmaktens möjligheter all anpassa sig till den mililärtekniska utvecklingen i vår omvärld begränsas i oroväckande grad. Risktagningen i planläggning och genomförande av försvarsoperalionerna ökar i förhållande fill programplanenivån, vilket omvärlden inte kan undgå all uppmärksamma. Nivån torde, enligl överbefälhavaren, inle kunna ge

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet          16

ett försvar som motsvarar de uppgifter och den inriktning som 1978 års försvarskommitlé har funnit vara nödvändiga.

1.3.2 Försvarskommittén

1978 års försvarskommitlé har haft lill uppgift all överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarels fortsalla ut­veckling efter budgetåret 1981/82. I sill första belänkande, (SOU 1979:42) Vår säkerhetspolitik, angav kommUtén bl.a. vissa grunder för de olika lotalförsvarsgrenarnas och därmed för del militära försvarels fortsalla utveckling. Del 1 av överbefälhavarens perspeklivplan var en del av del underlag som kommittén utnyttjade.

I betänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret läm­nade försvarskommitlén förslag om den grundläggande inriktningen för del militära försvaret och vad denna inriktning konkret borde innebära för försvarsmaktens olika program och funktioner. Därutöver behandlades anspråken på anskalTning av försvarsmateriel och på svensk försvarsin­dustri. Kommittén utgick därvid frän del 2 av överbefälhavarens perspek­livplan. I delta skede av utredningsarbetet kunde kommittén inle ta ställ­ning till eventuella förändringar i det militära försvarels fredsorganisation eller tiU anskaffning av flygplan, eftersom överbefälhavarens underlag behövde kompletteras i dessa avseenden.

Vid övervägandena inför sUl slutbetänkande, (Ds Fö 1981: 14) Totalför­svaret 1982/1987, harförsvarskommiuén utnyttjat underiag från överbefäl­havaren i form av programplanen för perioden 1982/83 - 1986/87, plan för fredsorganisationens utveckling, förslag om anskaffning av flygplan saml svar på vissa frågor som kommittén har ställt.

Kommittén har också samrått med 1979 års militära flyginduslrikom-mitlé (Fö 1979:02) och försvarsinduslrikommiuén (I 1979:02).

Huvuddragen av del material som avser fredsorganisalionens utveck­ling, anskaffningen av ell nytt flygplan och därtill hörande frägor som berör flyginduslrin, försvarsindustrin och underhållet av försvarets materi­el samt försvarskommilléns ställningstaganden till underiagel i dessa delar tas upp i avsnitten 1.4- 1.7 i del följande (s. 51-137).

För del militära försvarets fortsatta utveckling redovisar kommittén tre olika förslag. Förslagen vilar i hög grad på gemensamma grunder och ger i många avseenden en likartad utveckling för försvarsmaktens olika pro­gram och funktioner.

Grundläggande inriktning

Försvarskommilléns icke socialistiska ledamöter anger i slutbelänkan­del att den grundläggande inriktning som kommittén förordade i belänkan­det SäkerhetspoUtiken och totalförsvaret aUtjämt bör gälla.

Denna inriktning innebär bl.a. att svenskt territorium inle i sig anses

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    17

utgöra något primärt strategiskt mål. Kommittén bedömer dock all svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar fill kontroll över vikliga strategiska områden i vår närhet.

Den styrka som en angripare kan avdela vid ell angrepp mot oss begrän­sas genom att huvuddelen av resurserna måste användas mol huvudmol-ståndaren. För kortare lid kan dock avsevärda flygslridskrafler sättas in mol oss. Detta gäller i viss mån även för sjöstridskrafler saml sjö- och flyglransportmedel.

En angripare måste enligl kommittén rimligen eftersträva all så snabbi som möjligt nå syftet med sill angrepp dels för all minska riskerna för att huvudmolslåndaren ingriper, dels för alt inte längre än nödvändigt binda sina egna resurser. För alt vårt försvar skall verka krigsavhållande måste det därför vara uppbyggt så att en operation mol oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och lid och all angriparen, även om han når vissa mål, måste avdela avsevärda resurser för ockupation och försvar av det område som han har tagit.

Vårt miUtära försvar skall snabbi kunna skapa en fillräcklig styrka och uthållighet för att avhålla de krigförande parterna från att utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

Försvarskommittén anser alt ett militärt försvar med en styrka och sammansättning som innebär alt ingen finner det förenligt med sina intres­sen att utnyttja svenskt lertilorium är en förutsättning för all svensk neutraUlet skall bli respekterad vid ell krig i vårt närområde. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neulralilelsrällen är skyldiga all medge.

Respekten för del svenska lertiloriels integritet måste enligl försvars­kommitlén grundläggas och upprätthållas redan i fredsfid genom all vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.

Försvarskommittén finner att luftförsvaret kommer att få ökad betydel­se mol bakgrund av den mililärtekniska utvecklingen och vårt läge inom det nordiska området. Svensk luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inle kunna utnyttjas av någondera parten utan all vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar ställer i detta sammanhang ökade krav främst på luftbevakningen. För att vår säkerhetspolifik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för omvärlden all vi har förmåga all upptäcka och bekämpa flygplan och kryssningsrobotar. Även förmågan all upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.

Det faktum all angrepp kan sättas in mol oss med kortare varsel än tidigare ökar enligl kommittén kraven på all del militära försvaret dels kan mobiliseras snabbt, dels är i huvudsak stridsdugligt direkt efter mobilise­ring. För att vi skall ha möjlighet all mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligl kommitténs mening prioriteras. MobiUse-ringssäkerhelen måste hållas på en hög nivå genom bl.a. utspridning av 2    Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    18

mobiUseringsförråd, lämplig fördelning av mobiliseringsansvar och öv­ningar samt genom en mobiUseringsberedskap som är anpassad fill lägel. I fred organiserade stridskrafter, snabbi mobiliseringsbara förband och hemvärn skall med slöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angripa­rens slyrkefillväxl, åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Del krävs härvid ökad förmåga fill stridsinsalser med fredsorganisationens resurser. Det är enligt kommitténs mening väsentligt alt vår beredskap, inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa all vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav.

Den inriktning som förordas överensstämmer enligl de icke socialistiska ledamöterna i allt väsentligt med den verksamhet som överbefälhavaren har planerat på programplanenivån med de förändringar som särskill anges i del följande i anslutning fill berörda program och funkfioner.

Moderata samlingspartiets ledamöter poängterar i detta sammanhang bl.a. den betydelse som utbildningens omfattning och kvalitet har för beredskapen och för förmågan att verka i en krigssituation. Beredskapen måste förstärkas vad avser vissa funkfioner såsom övningsverksamheten och den operafiva rörligheten. Förmågan att skapa slyrkelillväxl i övre Nortland och försvaret av östra Mellansverige omnämns särskilt.

De socialdemokratiska ledamöterna betonar särskilt att den allmänna värnplikten skall vara grunden för det militära försvaret. De förordar en fortsatt försiktig förändring mol en mer territoriell inriktning. Utveckling­en och anskaffningen av materiel bör anpassas både lill de ekonomiska resurser som kan avsättas och fill de behov som ett värnpliktsförsvar har. De socialdemokratiska ledamöternas förslag innebär en inriktning som svarar mol överbefälhavarens förslag i programplanens s.k.— 400-nivå för armé-och marinslridskraflema. I fråga om flygslridskraflerna behövs yt­terligare underlag men inriktningen bör vara att nå en lägre kostnadsram än den som överbefälhavaren anger för flygvapnet i "- 400-nivän".

De skilda ekonomiska planeringsramar som ligger till grund för de olika partigruppernas förslag ger ett något olika krigsorganisatoriskl innehåll inom ramen för den i stort gemensamma inriktningen.

Armé stridskrafternas utveckling

Kommittén är enig om all anfallsförmågan och pansarvärnsfunkfionen bör prioriteras inom arméstridskraflerna. Vidare bör fältförbanden ges förmåga alt föra rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fällförban-den, varav huvuddelen utgörs av de moderna infanleribrigaderna, priori­teras också. Härvid är det enligl kommUtén väsentligt alt modernisera och om möjligt öka andelen förband som är särskill utbildade och utrustade för strid i norta Sverige samt andelen mekaniserade förband.

Enligt överbefälhavarens planering får de moderna brigaderna en god kvaUtet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra nortlandsbri-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet   19

gaderna moderniseras och därutöver omorganiseras en infanteribrigad till nortlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisafionen och maleri­elen organiseras en mekaniserad brigad och ett antal mekaniserade batal­joner. Sammantaget inriktar överbefälhavaren de moderna brigadernas krigsorganisation mol tio infanleribrigader 77, fem norrlandsbrigader, fyra pansarbrigader och en mekaniserad brigad.

Försvarskommitlén finner att överbefälhavarens planering ger en i hu­vudsak lämpUg krigsorganisation för de kvalificerade fällförbanden. Mode­rata samlingspartiels ledamöter anser dock alt ytterligare en kvalificerad infanteribrigad, utöver vad överbefälhavaren har angett, bör filiföras. Samma åsikt har de socialdemokratiska ledamöterna men de begränsar därvid antalet norrlandsbrigader till fyra.

De fältförband som inle kan tilldelas den modernaste malerielen och för vilka mycket begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör enligl kom­mitténs mening stå kvar i krigsorganisationen. De bör därvid liksom nu utnyttjas främst för väl planlagda och förberedda försvars- och fördröj­ningsuppgifter. Kommittén är enig om all beslut om dessa förband inle behöver fattas nu, men de icke socialistiska ledamöterna förordar att antalet brigader av äldre typ minskas under perioden 1987/88 - 1991/92.

Kommittén anser vidare all del är väsentligt all vi disponerar elt stort antal förband så alt strid kan tas upp i varje del av landet, varifrån angreppen än kommer. Lokatförsvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser, hamnar, flygfält och kuslsträckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Den minskning i anlalel förband som överbefälhavaren har föreslagU anses inte vara av en sådan omfattning all den äventyrar den verkan som kommittén bedömer erforderlig.

Kommittén konstaterar att fillgången på stridsfordon av olika slag ökar hos länkbara angripare. Inom ramen för sina uppgifter måste markstrids­förbanden därför kunna bekämpa pansrade fordon.

Överbefälhavaren redovisar i programplanen all han under 1980-lalel har planerat alt mekanisera ett anlal förband inom ramen för den befintliga organisationen och materielen. Beväpnade helikoptrar med förmåga till pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya slridsvagnsminor införs tidigt i krigsorganisationen. Nortlandsbri­gader, pansarbrigader saml vissa förslärkningsförband utrustas med tunga pansarvärnsrobolar i början av 1980-lalet. Ammunition med verkan mol stridsvagnar planeras anskaffas fill granatkastar- och artilleriförbanden. Alla brigader samt vissa bataljoner och lokalförsvarsförband tillförs i slutet av 1980-talel ett varierande antal lätta pansarvärnsrobolar. Lätta slridsfor­don anskaffas under 1990-talet för all öka förbandens eldkrafl, rörlighet och skydd.

Kommittén förordar all pansarvärnssyslemel förstärks, bl. a. genom en utökning av arméflygel. Denna åtgärd kommer även all förbättra förmågan tUl sjuktransporter. I övrigi lar kommittén inte ställning i detalj liU överbe-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    20

fälhavarens förslag lill åtgärder för all förbättra pansarvärnsförmågan. De icke socialistiska ledamöterna nämner dock att den planerade mekanise­ringen bör genomföras och att lätta slridsfordon på lång sikt bör tillföras de kvalificerade förbanden.

För luftvärnsförbanden innebär överbefälhavarens planering att ett stort anlal förband utrustas med den inom landet utvecklade och tillverkade lätta luftvärnsrobolen 70. Därmed ersätts äldre materiel i ell antal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluflvärnsbalaljoner.

Kommittén är enig om all del är önskvärt all i framliden disponera luflvärnssyslem med aUväderskapacilel saml ökad räckvidd och höjd-täckning. De icke socialistiska ledamöterna anser all överbefälhavarens planering är lämpUg.

De socialdemokratiska ledamöternas ställningstagande i denna fräga är mer detaljerat. De anser all utvecklingen av luflvärnssyslemen kan behöva ske i två steg. Under programplaneperioden bör luflvärnsrobolsyslem 70 utvecklas mot mörkerkapacitet samt ökad räckvidd och verkan. I ett andra steg bör systemet utvecklas mot aUväderskapacilel och en ännu större räckvidd. Det bör ankomma på regeringen all senare lägga fram slutligt förslag. Därvid bör den samordning av robotverksamhelen som kommittén förordar i annat sammanhang beaktas.

Marinstridskrafternas utveckUng

Marinslridskraflema omfattar ylallackförband, ubälsförband, helikop­terförband, min- och minröjningsförband, kuslarlilleriförband saml led­nings-, bas- och underhållsförband. Försvarskommitlén anger all ylaliack-förbanden är de rörligaste och slagkraftigaste av övervaltensstridsförban-den. De icke socialistiska ledamöterna framhåller särskill alt anlalel för­band är av avgörande betydelse samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvalitet all de kan möta en angripare med utsikt lill framgång.

Kommittén är enig om all överbefälhavarens planering för ylallackför-banden är lämplig. Del innebär bl. a. all de tolv fartygen av typ Spica T 131 bestyckas med svensktiUverkade robotar med lång räckvidd. Vidare plane­ras de sex fartygen av typ Spica T 121 ersättas tidigare än beräknat genom att varvsslödsmedel har tillförts och genom omplanering inom försvars­makten. Två robotbåtar har beställts och levereras under programplane­perioden och avsikten är all beställa ytterligare fyra i slutet av planerings­perioden.

Ledamöterna ur moderata samlingspartiet understryker därutöver all möjligheterna all genom omplanering öka antalet sjömålsrobolar bör stu­deras med utgångspunkt i all åstadkomma en bättre uthållighet hos detta viktiga vapensystem.

Kommittén i sin helhet framhåller att sjömineringar ingär som en viktig del av försvaret. Mot bakgrund av den ökade risken för överraskande

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    21

anfall är det viktigt att minor kan börja läggas ul med kort varsel. Det är också angeläget att vi redan i fred har god tillgång till moderna sjöminor.

Kommittén konstaterar att överbefälhavarens planering leder lill alt de nytillförda övervatlensstridsförbanden liksom ubåtarna får god förmåga att ta ombord och fälla minor.

De studier rörande flygminfällning som överbefälhavaren har bedrivit på kommitténs uppmaning visar att minering från transportflygplan och heli­koptrar kan ge ett viktigt tillskott lill vår mineringsförmåga. Kommittén förordar att studierna fortsätter. Om de visar all det är lämpligt bör resurser för flygminfäUning planeras in.

Tidigare har kommittén framfört att det är angelägel all säkerställa skyddet mot angriparens minkrigföring genom en viss lägsta tillgång på kvalificerade minröjningsresurser medan de kvantitativa behoven så långt möjligt även i fortsättningen bör fillgodoses med civila fartyg som tas i anspråk i krig och vid beredskap.

Kommittén är enig om att en viss modernisering av nuvarande minröj­ningsflottiljer bör genomföras, bl. a. genom att äldre minsvepare ersätts av minröjningsfartyg av typ M 80. De icke socialistiska ledamöterna förordar därvid en något större krigsorganisation och en något högre modernise­ringsgrad än de socialdemokratiska ledamöterna. Samfidigt understryker hela kommittén att akfiva åtgärder kan komma att behövas för att under­stödja anskaffning av fiskefartyg som är lämpade som hjälpminsvepare i krig och vid beredskap.

Förmågan att säkra sjöstridskraflernas operationsfrihel har prioriterats vid överbefälhavarens planering för minröjningsförbanden. Detta godtas av de socialdemokratiska ledamöterna, medan övriga ledamöter anser del vara angeläget att ell utökat skydd kan beredas även för den övriga sjöfart som är nödvändig. Centerpartiels och folkpartiels ledamöter pekar också på minröjningsfartygens särskilda förmåga all medverka i övervakningen av sjöterritoriet.

Kommittén är enig om all förmågan all upptäcka och avvisa främmande ubåtar som kränker vårt territorium är betydelsefull. Den kvalUicerade ubåtsjakten bör därvid även i fortsättningen bygga främst på ubålsjaklför-band. Kommittén anser all de åtgärder som överbefälhavaren har planerat för att förbättra möjligheterna all ingripa med nuvarande helikoplerför-band för ubåtsjakt liksom övriga åtgärder för ubålsjakl är lämpliga. Mol bakgrund av all den fartygsburna ubålsjakten blir av ringa omfattning anser dock kommUtén all överbefälhavaren bör undersöka möjligheterna att utnyttja en del av flygvapnets tunga heUkoptrar för övervakning och ubålsjakl för all därigenom öka uthålligheten och snabbare kunna ingripa inom olika havsområden.

I avvaktan på en särskild utredning som överbefälhavaren genomför inför försvarsbeslutet tar kommittén i sitt slutbetänkande inte ställning lill vilka ytterligare resurser för övervakning och ingripande som kan behöva

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    22

filiföras försvarsmakten. De icke socialistiska ledamöterna ulgår från en kostnadsram av högst 200 milj.kr. Centerpartiels och folkpartiets leda­möter pekar på att detta är en klart högre ambitionsnivå än i 1970-talets försvarsbeslut. De socialdemokratiska ledamöterna anger all ställning till överbefälhavarens utredning och behovet av eventuella omplaneringar får tas när utredningen är klar. Samfiiga ledamöter är dock eniga om att möjligheterna bör prövas alt utnyttja de fyra robotbåtar som avses bestäl­las i slutet av planeringsperioden även för ubålsjakl.

Försvarskommittén framförde i sitt föregående betänkande alt ubålsför­banden även i framfiden är en väsentlig komponent för bekämpning av en angripares invasionsslyrkor till sjöss. Den tekniska utveckUngen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser bl. a. genom att de kan ges förmåga all lägga ut större mineringar än i dag, både i vår kustzon och längre från kusten. Kommittén prioriterade ubålsfunklionen och under­strök all anlalel ubåtar bör vara så stort som möjligt. Planeringen innebär bl. a. alt användningstiden för nuvarande ubåtar förlängs och all ubåt A 17 anskaffas.

Den planerade inriktningen av ubåtsförbandens krigsorganisation är en­ligt kommitténs mening lämplig. Moderata samlingspartiets ledamöter för­ordar all 13 ubåtar anskaffas, medan de övriga anger en inriktning mot 12 ubåtar.

Försvarskommitlén konstaterar alt de fasta kustarlilleriförbanden sva­rar för elt i förväg utbyggt och förberett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kuslarfillertförbanden skall i hotade riktningar kunna förslärka och förtäta del fasta försvaret. De skall därut­över i samverkan med mark-, sjö- och flygslridskrafler kunna lösa för­svarsuppgifler på de sträckor av vår kust där fasta kuslartilleriförband saknas.

Mot bakgrund av att hotel ökar mot fasta förband och att den mililärtek­niska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare landstiger, föror­dar kommittén alt rörligt kustarfilleri prioriteras före fasl sådant. På vissa särskUt betydelsefulla platser krävs dock allljäml ell i förväg utbyggt och förberett försvar.

Överbefälhavarens planering innebär alt ombeväpningen och moderni­seringen av de tunga rörliga kuslartilleribataljonerna med bl.a. en ny kustartilleripjäs fullföljs. Omorganisationen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påböijas under programplaneperio­den. Nuvarande lätta kustrobolar ersätts tiU allra största delen under perioden 1987/88-1991/92.

Försvarskommittén anser alt den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig men föreslår att en anskaffning av sjömålsrobolar med lång räck­vidd bör prövas i samband med att en framtida ersättning av nuvarande artilleriförband inom kustartUleriet planeras. Samtliga ledamöter utom de från moderata samlingspartiet anger att ersättningen av de lätta kuslrobo-tarna kan behöva uppskjutas.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    23

Basresurserna bör enligt en enig kommitté medge att marinens förband samlas till ett aktuellt operationsområde.

Överbefälhavarens planering innebär alt den marina bas- och under­håUsorganisationen minskas och anpassas fill marinslridskraflernas för­ändrade krigsorganisation. Krigsorganisationen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisationens rörlighet ökas. Denna inriktning anser hela kommittén vara lämplig.

Försvarskommittén är också enig om all respekten för del svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom all vi har förmågan att upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl. a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tUlgängliga resurser.

Kommittén bedömer alt det finns svagheter i vår fredsfida övervakning. Förmågan inom detta område bör därför förbättras. Del planerade nya radarsyslemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ul med böljan i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkets och sjöfartsver­kets resurser bör samordnas ytterligare i avsikt att effektivisera övervak­ningen och rapporteringen.

Flygstridskrafternas utveckling

Försvarskommitlén har redovisat två alternativ för inriktning av flyg­stridskrafterna och för anskaffning av framlida flygplanssyslem.

Skiljakfigheterna mellan moderata samlingspartiels, centerpartiets och folkpartiets ledamöter å ena sidan och de socialdemokrafiska ledamöterna å den andra avser främst anskaffningen av elt nytt flygplanssyslem saml antalet jaktdivisioner.

Försvarskommittén är enig om att luftförsvaret kommer all få ökad betydelse mol bakgrund av den mililärtekniska utvecklingen och vårt läge i det nordiska området. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärid inle kunna utnyttjas av någondera parten utan all vi kan vidta motåtgärder. Enligl kommUléns mening skall luflförsvarsförbanden kunna försvåra en angripares flygkrigföring mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är vikliga för totalförsvaret.

Jaktflygel och luftvärnet bUdar tillsammans med slridslednings- och luftbevakningsförbanden ett sammanhängande luftförsvarssystem. De icke socialisfiska ledamöterna av kommittén har uppfattningen all jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftför­svaret.

Överbefälhavarens planering innebär alt krigsorganisationen kommer att bestå av tolv jaktdivisioner. Av dessa kommer nio divisioner att ombe-väpnas med flygplan JA 37 Jaktviggen medan övriga tre divisoner är ulrus-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    24

tade med flygplan J 35 Draken som behålls i organisafionen lill millen av 1990-talel.

Kommittén är enig om alt anlalel divisioner utrustade med flygplan JA 37 Jaktviggen bör vara åtta. De icke socialistiska ledamöterna anser att inriktningen därutöver bör vara all behålla fyra divisioner av flygplan J 35 så all det totala antalet blir tolv divisioner. Även de socialdemokratiska ledamöterna anser all fyra divisioner med flygplan J 35 bör behållas under programplaneperioden men endast tre till mitten av 1990-talel.

Enligt kommitténs mening är det belydelsefuUl alt i framliden kunna bekämpa en angripares invasionsstyrkor utanför eller i anslutning lill våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en bety­delsefull roll, inle minst i försvaret mot ett överraskande angrepp.

Överbefälhavaren planerar all behålla nuvarande fem och en halv divi­sioner med medellunga attackflygplan under programplaneperioden. En division med lätta attackflygplan går ur organisationen under perioden, medan övriga fyra ulgår fram liU år 1992. Planeringen innebär vidare en anskaffning av nya vapen, bl. a. en styrd glidbomb, fill atlackförbanden för att öka del medeltunga allackflygets effekt. Kommittén är enig om att planeringen är lämplig. De socialdemokratiska ledamöterna framhåUer dessutom att möjligheterna all utnyttja förbanden längre bör prövas i avsikt att minska kostnaderna.

Det faktum all ell angrepp kan sältas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar enligl kommitténs mening kravet på en väl fungerande under­rättelsetjänst. Flygspaningsförbanden ingår som en väsenfiig komponent för all förse riksledningen, överbefälhavaren m. fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit all flygspaningsresurser för undertättelseinhämlning är nödvändiga inom en överblickbar framlid.

Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär alt tre divi­sioner utrustade med flygplan SF/SH37 Spaningsviggen behålls under 1990-lalet. Kommittén biträder planeringen.

Vikten av väl fungerande bas- samt slridslednings- och luflbevaknings-syslem understryks. Kommittén erinrar om all slridslednings- och luflbe-vakningssystemel (stril) inle enbart är avsett för luftförsvarsuppgifter ulan även skall ge underlag för alarmering av civilbefolkningen. Kommittén fäster också uppmärksamheten på att de s. k. kryssningsrobolarna i vissa avseenden kommer all ställa ökade krav på strilsystemet, som bl.a. av detta skäl bör kompletteras med flygburna radarulruslningar. Överbefälha­varens planering för bas- resp. strilsystemet kan enligl kommittén ligga fill grund för den fortsatta verksamheten. De socialdemokratiska ledamöterna anser dock all utbyggnadstakten kan behöva prövas och att en slutlig detaljavvägning inom programmet flygvapenförband kan leda lill vissa förändringar av inriktningen.

Flygstridskraflernas utveckling behandlas yllerligare i avsnillet 1.5 An­skaffning av ett nyll flygplan och flyginduslrifrägor (s. 97).

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    25

Fredsorganisationen

Försvarskommittén, som har nått en bred enighet i fredsorganisations­frågan, konstaterar alt det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan försvarskommilléns arbetsutskotts slufiiga förslag liU utveckling av del militära försvarets fredsorganisalion och överbefälhavarens fredsor-ganisationsplan. Kommittén delar utskottets uppfattning alt fredsorganisa­tionen måste reduceras. I princip ansluter sig kommittén fill förslagen när det gäller omfattningen av och tidpunkterna för strukturförändringarna. Vid den slutliga prövningen av hur ändringarna i fredsorganisalionen skaU genomföras bör del på nytt övervägas om ett eller ett par av de till nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t. v. Kommitténs förslag innebär att besparingarna inom fredsorganisationen måste vara minst 7 900 milj. kr. under perioden 1982/83 - 1991/92. Kommittén har vid sin avväg­ning mellan loialförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag lill inriktning av del militära försvaret räknat med att den angivna besparingen kan uppnås. Kommittén tar dock inle ställning liU alla detaljer i förslaget utan anser det nödvändigt alt dels vissa kompletterande utredningar och bedömningar genomförs, dels förslag från några pågående utredningar inväntas innan ett konkret förslag föreläggs riksdagen under våren 1982 så att det kan ingå i försvarsbeslutet.

Vidare föreslår kommittén all strukturen hos de centrala myndighelerna inom försvarsmakten ses över inför nästa försvarsbeslut, varvid bl. a. en samordning med den civila statsförvaltningen bör övervägas.

Fredsorganisafionens utvecklirjg saml inriktningen av besparingsarbetel inom försvarsmakten behandlas mera ingående i avsnittet 1.4 Fredsorgani­sationen (s. 51).

Värnpliktsutbildningen

Försvarskommittén är enig om att den allmänna värnplikten har stor betydelse som grund för det militära försvarels uppbyggnad. Det är kom­mitténs bestämda uppfattning att denna grund alltjämt bör slå kvar samti­digt som det är viktigt alt det råder balans mellan organisationens storlek samt materielens och personalens kvalitet.

Vid sin behandling av fredsorganisationens utveckling tar kommittén upp frågan om förändringar i antalet värnpliktiga. En av utgångspunkterna har därvid varit att få ett jämnt utnyttjande av ulbildningsanordningarna. Överbefälhavarens planering innebär att flera värnpliktiga under en över­gångstid får uppskjuta sin första tjänstgöring. Kommittén anser att en sådan utveckUng bör undvikas, eftersom den bedöms öka de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som berörs.

Nuvarande utbildningssystem är en kombination av grundutbildning och återkommande repelitionsutbildning. Ulbildningsfiderna under såväl grund- som repetilionsutbUdning är differentierade och principieUt anpas­sade lill behovel av utbildning för enskilda och förband. Detta system med

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   26

7,5 månader som kortaste lid för grundutbildning och ell modifierat VU60-system för repelitionsutbildning anser kommittén i allt väsenfiigt vara lämpligt och föreslår att det aUtjämt bör tillämpas. De angivna tiderna för grundutbildning förutsätter att nuvarande genomsnitfiiga uttag av öv-ningsfid per vecka alltjämt tillämpas.

Planeringen innebär att antalet värnpliktiga som ges 15 månaders utbild­ning ökas från ca 1 500 till 2000 per år. Överbefälhavaren anmäler därut­över att grundutbildningstiderna i nuvarande utbildningssystem är så korta alt allvariiga brister föreligger i förhåUande lill de reducerade utbildnings­mål som fastställdes år 1972. UtveckUngen av utbildningsmetoder och utbildningshjälpmedel fortsätter inom hela försvarsmakten och bör kunna leda lill att vissa brister täcks.

Planeringen innebär vidare all fuUständig repefitionsutbUdning genom­förs så all krigsförbanden och personalens förmåga all lösa sina huvudupp­gifter upprätthålls. Utbildningen förbättras kvalitafivt genom alt ell utökat antal störte övningar genomförs årligen. Försvarskommittén anser alt den redovisade planeringen för grund-, repetitions- och befälsulbildningen sammanlagt ger en godtagbar utbildningsnivå hos våra krigsförband. Dock anser kommittén all en prövning bör ske av möjligheterna till och konse­kvenserna av en anpassning av veckoutbildningsliden lill den i arbetslivet i övrigi gängse. Därvid måste dock ett högre uttag tUlämpas i samband med övningar utan att delta får påverka den normala utbildningstiden.

I ett särskilt yttrande lar folkpartiels ledamöter upp frågan om all årligen direktrekrylera 3 500 - 4000 yngre män liU civilförsvaret för att därigenom bidra lill en föryngring av organisationens personal. De direktrekrylerade bör tas ut i samband med värnpliktsinskrivningen med hjälp av befattnings­beskrivningar som jämförs med individernas förutsättningar.

Värnpliktiga i handräckningstjänst

Försvarskommittén är enig om all del faktiska minimibehovet av värn­pliktiga i handräckningstjänsl bör prövas noga.

Överbefälhavarens planering innebär all del årliga behovel av handräck­ningsvärnpliktiga kommer all minska från nuvarande 4700 lill 3 500. Dessa kommer att krigsplaceras dels i de bevakningsenheter som skall svara för de bevakningsuppgifter som har förts över från civilförsvaret, dels i under­hållsförband och depåer. Försvarskommitlén anser all överbefälhavarens planering och inriktning är lämplig och föreslår alt den läggs lill grund för den fortsatta verksamheten. Kommittén understryker alt här aktuella värnpliktiga skaU ges en sådan utbildning vid sidan av sina arbetsuppgifter i fredsorganisationen att de kan utnyttjas i krigsorganisationen. KommU­tén delar överbefälhavarens uppfaUning aU begreppet handräckningsvärn­pliktig bör utgå.

Folkpartiets ledamöter framhåller i ett särskilt yttrande att del kan tänkas all civilförsvaret för vissa uppgifter kan utnyttja yngre män som av

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    27

olika skäl inle anses lämpliga för någon av försvarsmaktens krigsbefatl-ningar och som därför i dag antingen frikallas eller placeras som handräck-ningsvärnplikliga.

Inskrivningssystemet

Försvarskommitlén anser att vårt syslem för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Del är emellerfid nödvändigt att kontinuerligt se över syste­met med hänsyn lill nya forskningsrön, erfarenheter från verksamheten och de förändrade krav som utvecklingen av krigsorganisafionen medför.

Tillsammans med berörda myndigheter har överbefälhavaren sell över inskrivningssystemet i syfte att bl. a minska avgångarna under grundutbild­ningen. Undersökningen visar dels all de totala avgångarna skulle kunna minskas något, dels all andelen avgångar ökar ju senare den värnplikfige inkallas tiU grundutbildning. Genom att förbättra det medicinska underla­get, genom all pröva de värnplikfiga mera ingående vid inskrivningen och genom att i vissa fall genomföra förnyad prövning av dem som rycker in tre år eller senare efter inskrivningen skulle avgångarna kunna minskas. Detta kräver ökade resurser vid vämpliktsverket. I detta sammanhang pekar kommittén på del angelägna i att utvecklingen av ledarskap och utbild­ningsmetoder fullföljs.

Värnpliktsförmåner

Försvarskommittén har tagit del av resultatet av den undersökning som överbefälhavaren efter riksdagens beslut våren 1978 har genomfört om de värnpliktigas och vapenfria Ijänsteplikligas ekonomiska situation under grundulbUdningen.

De icke socialisfiska ledamöterna anser all del är angelägel all systemet för värnpliklsförmåner snarast ses över för alt klarlägga förmånernas för­delning, del administrativa systemet och vilka frågor som omedelbart måste lösas. I avvaktan på resultatet av den utredning i frågan som rege­ringen har tUlkaUal anser dessa ledamöter att förslag fill förbättringar på de punkter där missförhållandena är uppenbara bör föreläggas riksdagen i anslutning till 1982 års försvarsbeslut. En slutlig justering av den aUmänna förmånsnivån bör grundas på beslut om ell nyU system.

Även de socialdemokratiska ledamöterna förordar förbättringar av värn-pliklsförmånerna. De anser all en ram bör läggas fasl för den nyligen fillsalta utredningen om dessa. För den kommande femårsperioden bör härvid målet vara alt nå upp till en förbättring av förmånerna som motsva­rar en dagersättning om 30 kr. Denna förbällring kan dock läggas ul även på andra förmåner, t. ex. ulryckningsbidrag och bostadsförmåner. I avvak­tan på utredningens förslag anser de socialdemokratiska ledamöterna i Ukhet med övriga ledamöter att regeringen bör lägga fram förslag lill förbättringar av förmånerna i samband med försvarsbeslutet.

Frågan om finansiering av värnpUktsförmåner har kommittén behandlat i anslutning fill förslaget om nytt priskompensationssyslem.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    28

Informationssystem och datakraft

Kommittén är enig om all åtgärder bör vidtas för all förbättra ledning, styrning och uppföljning av ADB-verksamheten inom försvarsmakten. Samordningsarbetet i olika projekt måste bedrivas ulan onödig tidsför­dröjning. Genom prioriteringar mellan olika projekt och kortare projekt­tider skaU en bättre totalekonomi inom ADB-ulvecklingen uppnås. Resur­serna för systemutveckling bör koncentreras ytterligare i syfte all åstad­komma ett effektivare utnyttjande av tillgängliga personal- och kapitalfill-gångar. Informations- och datakraflplaner måste i olika avseenden kom­pletteras och vidareutvecklas.

Materielanskaffning och materielunderhåll

Försvarskommitlén anför bl.a. all den industriella kapaciteten all inom landet utveckla, tillverka och underhåUa försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens ut­formning och utnyttjande.

Tillgången lill en svensk kvalificerad försvarsindustri gör det möjligt att utforma förband och syslem med särskild hänsyn lill vårt värnpliktssys­tem, våra speciella försvarsbelingelser, vårt klimat och vår försvarsstra­tegi. En minskande materielanskaffning lill försvarsmakten skapar emel­lertid svårigheter att vidmakthålla de induslrieUa resurserna. Det är därför vikfigt att la ställning tUl vilka verksamheter som är mest angelägna att behålla. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompelens all utvärdera utländska system, utforma egen taklik, utbilda personal och sköta underhållet i krig.

Försvarskommilléns förslag i dessa avseenden redovisas närmare i av­snittet 1.6 Försvarsindustrin (s. 120) och 1.7 Underhäll av försvarets materiel (s. 129).

FrivilUga försvarsorganisationer

Kommittén ser de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet som ell nödvändigt komplement till plikttjänstgöringen. Frivilliga åtaganden är av avgörande betydelse, inle minst med avseende på insalsberedskapen.

Frivilligorganisationernas verksamhet är en så viktig del av vårt total­försvar att den bör erhålla slöd från alla berörda myndigheter. Så bör exempelvis medverkan i frivilligorganisafionernas utbildning inle uppfattas som en uppgift enbart för det miUtära försvaret och arbetsmarknadsverket. Det bör vidare övervägas alt utnyttja frivillig personal för flera uppgifter inom de civila delarna av totalförsvaret.

Förmånssystemet för frivilligtjänslgöring bör ses över i avsikt att skapa balans mellan olika kategorier av frivilliga. Det bör även skapas bättre förutsättningar för kvinnor all delta i frivillig utbildning samt all avtals-binda sig för tjänstgöring i krig. Likaledes bör möjligheterna för anstäUda att få ledigt för alt genomgå frivillig utbildning ulan all förlora arbetsin­komst förbättras.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    29

Planeringsram och priskompensation

Försvarskommitlén konstaterar all regeringen i anvisningarna för pro­gramplaneringen för perioden 1982/83 - 1986/87 föreskrev all försvars­kommitténs betänkande (SOU 1979:42) Säkerhetspolitiken och totalför­svaret skulle ligga lill grund för planeringen.

Överbefälhavaren har genomfört programplaneringen på en ekonomisk nivå som benämns programplanenivån. Därutöver har utvecklingen och konsekvenserna belysts om planeringsramarna minskas resp. ökas med 400milj. kr. per budgetår.

Utgångspunkten för programplanenivån har varit den i regeringens an­visningar angivna planeringsramen för perioden om 85600 milj. kr. i prislä­get februari 1981. Kostnader för försvarsdepartementet m.m. har lagts utanför ramen. Efter justering till lönelägel i februari 1981 omfattar pro-gramplanealtemalivet 84900 milj. kr.

Överbefälhavaren föreslår att försvarsmakten ges en utveckling enUgt den högre nivån i regeringens anvisningar, vilket innebär en planeringsram om 87100 milj. kr.

Enligl överbefälhavaren är realismen i planeringen helt avhängig av all fömtsatta rationaliseringar och ambitionssänkningar inom fredsorganisa­lionen fullföljs saml av all ett i förhållande tiU den ekonomiska ramen och avdelade reserver realistiskt priskompensationssyslem införs.

Sedan lång lid fattas fleråriga försvarsbeslut som bl. a. innebär all elt system med femåriga planeringsramar och ett automatiskt verkande pris-kompensationssystem tillämpas för det militära försvaret och civilförsva­ret. Nuvarande priskompensafionssyslem, som har fillämpats sedan bud­getåret 1969/70 innbär att kompensation för pris- och lönestegringar utgår i enlighet med nelloprisindex (NPI).

I den mån försvarets faktiska pris- och löneutveckling skiljer sig från NPI måste den planerade verksamheten anpassas liU delta förhållande, om skillnaden inle har kunnat förutses i planeringen och reserver avdelats. Del faktum alt stora pris- och lönereserver som regel har ansetts behöva avdelas kan ses som ell uttryck för den osäkerhet i planeringen som följer med del gällande priskompensationssyslemel. Mellan NPI och försvarels pris- och löneutveckling kan dels föreligga långsikliga skillnader av irend-mässig karaktär, dels skillnader på kort sikt, vilka ger en dålig tidsmässig samvarialion mellan försvarels behov av betalningsmedel och tilldelad priskompensafion. Dessa förhållanden har skapat betydande planerings­problem för försvarets myndigheter som vid upprepade fillfällen har fram­hålUt behovel av all förändra del gällande priskompensationssyslemel.

Försvarskommitlén har ingående studerat frågan om priskompensa­fionssyslem och därvid låfil genomföra tvä särskilda experlutredningar i ärendet, (Ds Fö 1981:4) Priskompensalion och planeringsosäkerhel i för­svaret saml (Ds Fö 1981:12) Priskompensalion för del militära försvaret och civilförsvaret. Detta arbete har resulterat i ell förslag från kommittén

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    30

om att priskompensationen av försvarets planerings- och utgiftsramar fr. o. m. budgetåret 1982/83 skall baseras på en ny index som är en sam­manvägning av två olika indextal. Del ena indexlalet bör återspegla ut­veckUngen av lönekostnaden per arbetad timme för anställd personal. Del bör grundas på statens arbetsgivarverks beräkning av lönenivåns föränd­ring för anställda inom stafiig verksamhet och justeras med hänsyn till eventueUa förändringar i lönekostnadspålägg och arbetstidens längd. Det bör vägas in med en andel som svarar mot lönekostnadernas andel av den totala planeringsramen i programplanerna för det militära försvaret och civilförsvaret. För del militära försvaret är andelen ca 35 %.

Del andra indexlalet bör grundas på NPI. Det bör vägas in med åter­stående andel av planeringsramen.

Kostnadsminskningarna genom rationaliseringar och organisationsför­ändringar i myndigheternas planering är av stor omfattning och svarar mol rimliga krav på produktivUetsulveckling under femårsperioden. Därför bör ingen reduktionsfaklor föras in i den nya indexen.

Kommittén föreslår vidare att försvaret skall tUldelas särskilda medel för sådana förmånsökningar för värnpliktiga i grundutbildning som är föremål för särskilda statsmaktsbeslut och som bedöms bli relativt sett större än vad förändringen av försvarsprisindex blir. Sådana ökningar bör i budget­arbetet behandlas parallellt med finansieringen av kostnaderna härtor och således föranleda en jämkning av ramen, när ställning tas fill förmånsök­ningarna. Någon särbehandling i priskompensationssyslemel behövs där­för inte.

Med hänsyn till alt del föreslagna priskompensafionssyslemel ger en bättre följsamhet gentemot lönekoslnadsulvecklingen än vad NPI ger, anser försvarskommittén all ett underutnyttjande om högst 2 % mot nuva­rande 4 % av utgiftsramen bör få föras över från ett budgetår lill näsla. Denna regel bör gälla även för budgetåret 1981/82.

Den ordning som innebär all ett överskridande under ell budgetår räk­nas av under nästa budgetår anser kommittén bör fillämpas även i fortsätt­ningen.

Försvarskommittén är inte enig om den planeringsram som bör läggas fasl för perioden 1982/83 - 1986/87. I förhållande lill överbefälhavarens programplan innebär förslagen följande (prisläge februari 1981; milj. kr.)

Överbefälhavarens planering              (s)          (c -I- fp)         (m)

Högre nivån        87 IOO

Programplanenivån                                        84900    84900

83175 82750

Lägre nivån         82 700

De olika planeringsramarna innefattar inle kostnaderna för försvarsde­partementet. Orsaken härtill är all kommittén finner del naturligt alt före-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   31

slå dimensionering och avvägning av totatförsvarel utan att därmed ta ställning fill verksamheten i regeringskansliet.

I sina bedömningar om erforderliga resurser har kommittén utgått från alt tillämpning av det prisregleringssystem som kommittén föreslår inte ger anledning till att avsätta några reserver för skiUnaden mellan löneutveck­ling och kompensation. Den angivna ramen utgår Ukaså från att reserver för skillnaden mellan prisutveckling och kompensation enligt nelloprisin­dex i överbefälhavarens planering är tillräcklig.

1.3.3 Föredraganden

Inledning

Jag behandlar i det följande den grundläggande inriktningen av del militära försvaret, krigsorganisationens utveckling saml vissa frågor röran­de beredskap och värnpliktsulbildning. Jag lar slutligen upp frågan om ekonomiska resurser för det militära försvaret under perioden 1982/83-1986/87.

Grundläggande inriktning för det militära försvaret

1978 års försvarskommitlé har behandlat den grundläggande inriktning­en av det militära försvaret i sina betänkanden (SOU 1979:42) Vår säker­hetspolifik, (Ds Fö 1981:1) SäkerhetspoUtiken och totalförsvaret saml (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987.1 del följande redovisar jag mina ställningstaganden lill den grundläggande inriktningen av del militära för­svaret. De ansluter i huvudsak lill försvarskommilléns rekommendationer.

Jag bedömer att Sverige i sig självt inle utgör något primärt strategiskt mål men att svenskt territorium kan beröras av militära operationer som syftar lill kontroU över viktiga strategiska områden i vår närhet. Den styrka som en angripare kan avdela i ett angrepp mol oss begränsas genom alt huvuddelen av resurserna måste avdelas mol huvudmolslåndaren. För kortare lid kan dock avsevärda flygstridskrafter avdelas mol oss. Delta gäller i viss mån även för sjöstridskrafler saml sjö- och flyglransportmedel.

För all vårt försvar skall verka krigsavhållande måste del vara uppbyggt så att en operation mol oss kan väntas medföra stora uppoffringar i förluster och fid och att angriparen även om han når vissa mål måste avdela avsevärda resurser för ockupafion och försvar av taget område.

Vårt miUtära försvar skall snabbt kunna skapa en tillräcklig styrka och uthållighet för all avhålla de krigförande parterna från all utnyttja svenskt territorium som genomgångsområde eller framskjuten försvarsposition.

För all vår neutraUlet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde måste vårt mUitära försvar ha en sådan styrka och sammansättning alt ingen finner det förenligt med sina intressen alt utnyttja svenskt territori­um. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrällen är skyl­diga all medge.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    32

Respekten för del svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom all vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.

Mot bakgrund av den miUlärlekniska utvecklingen och lägel i det nordis­ka området kommer luftförsvaret att få ökad betydelse. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inle kunna utnyttjas av någondera parten ulan att vi kan vidta motåtgärder. Tillkomsten av kryssningsrobotar släUer i detta sammanhang utökade krav, främst på luftbevakningen. För all vår säkerhetspolitik skall vara trovärdig måste vi kunna göra troligt för om­världen att vi har förmåga att upptäcka och bekämpa flygplan och kryss­ningsrobotar. Även förmågan all upptäcka och avvisa kränkningar av sjöterritoriet måste upprätthållas.

Det faktum all angrepp kan sällas in mol oss med kortare varsel än tidigare ökar kraven på all del militära försvaret kan mobiliseras snabbi och i huvudsak är stridsdugligt direkt efter mobUisering. För all vi skall ha möjlighet all mobilisera vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligt min mening prioriteras. Mobiliseringssäkerhelen måste hållas på en hög nivå genom bl.a. utspridning av mobiliseringsförtåd, lämplig fördel­ning av mobUiseringsansvar, övningar saml genom till läget anpassad mobiliseringsberedskap. I fred organiserade stridskrafter, snabbi mobili­serade förband och hemvärn skall med slöd av förberedda fältarbeten kunna försvåra angriparens slyrkefillväxl, åsamka honom förluster och skydda vår mobilisering. Del krävs härvid ökad förmåga lill stridsinsalser med fredsorganisationens resurser. Del är enligl min mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa alt vi har möjligheter fill och är beredda all variera styrkan i vår beredskap i takt med lägels krav. Avvägningen mellan satsning på åtgärder som ger effekt först på lång sikt och åtgärder som kan ge effekt i närtid måste vara flexibel, så att en anpassning kan göras allt efter lägels krav.

Det militära försvaret skall kunna ställa resurser till förfogande inom ramen för Förenta Nationernas fredsbevarande verksamhet.

Ell förberett försvar skall finnas i områden som bedöms vara särskill betydelsefuUa för oss såsom hamnar, flygfält och särskill utsatta landslig-nings-, luftlandsättnings- och gränsområden. Angriparens ökade möjlighe­ter all snabbi och med kort förvarning välja tid, plats och metod för olika åtgärder mot oss medför all vår rörlighet får ökad betydelse. Väsentliga delar av försvarsmaktens stridskrafter måste därför vara rörliga för alt kunna kraflsamlas och snabbt komma lill verkan i aktuella riktningar. Kraftsamling skall kunna ske ulan alt avgörande svagheter uppslår i andra för vårt försvar väsentliga områden.

Av detta följer all krigsorganisationen bör innehålla dels förband med en kvalitet som svarar mot kraven på ett förberett områdes- och punkt­försvar, dels förband för rörliga operationer. Dén materiella och personella

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   33

kvaliteten kan tillåtas variera, varvid det enligl min mening år nödvändigt att prioritera de rörliga förband som i samverkan skall insättas fill anfall för att bekämpa, hejda och slå en angripares moderna enheter.

Vårt lands storlek och mililärgeografiska läge kräver all vi kan organise­ra ett stort antal förband för försvar av hela landet. Landels begränsade befolkningslillgångar måste därför utnyttjas i sin helhet i oUka former inom totalförsvaret, varvid del militära försvaret gmndas på aUmän värnplikt. Den är en nödvändig gmnd för att tillgodose försvarsmaktens behov av personal och möjliggör en värdefull växelverkan mellan civil och militär verksamhet. För försvarels trovärdighet utåt och därmed för dess fredsbe­varande förmåga har den allmänna värnplikten en avgörande betydelse.

Den allmänna värnplikten måste också vara trovärdig inål. De vämplik-tiga och den fasl anställda personalen liksom befolkningen i sin helhet måste vara övertygade om alt våra krigsförband har en sådan utbildning och utmslning att de kan lösa sina uppgifter i krig. Del är därvid viktigt att det råder balans meUan organisationens storlek och dess personella och materieUa kvalitet. Jag återkommer i del följande lill fillämpningen av den allmänna värnplikten.

De geografiska betingelserna och den militärtekniska utvecklingen kan rätt utnyttjade erbjuda stora fördelar för oss. MUilärgeografin i och kring vårt land innebär begränsningar för en angripare både vad avser insats och utnyttjande av förband. Även mol en stark angripare finns därigenom fömtsätlningar och möjligheter att genomföra ell meningsfullt försvar.

Åtgärder bör vidtas beträffande taktik, organisation, materiel och utmsl­ning saml utbildning så att individens överlevnad främjas när kärnvapen saml biologiska och kemiska stridsmedel används. Åtgärder bör vidare vidtas vid de viktigaste förbanden lill skydd mol verkningarna av s.k. elektromagnetisk puls (EMP) från kärnvapenexplosioner på hög höjd saml för att öka möjligheterna lill fortsalt försvar vid insatser av kämvapen och kemiska stridsmedel samt punktinsatser av biologiska stridsmedel. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i dessa frågor vid min anmälan till denna proposition såvitt avser SäkerhetspoUtiken och rikfiinjer för totalförsvarets fortsalla utveckling, m. m.

Om vi blir indragna i en konflikt och militärt angripna kommer angri­paren att stödja anfallet med avsevärda flygslridskrafler. Vi tvingas därvid att inledningsvis koncentrera våra miUtära åtgärder på luftförsvar och skydd, på all störa angriparens övriga anfallsförberedelser, på att vidmakt­hålla stridsvärdet hos våra stridskrafter saml på all samla dessa till aktuella operationsområden och att förbereda den fortsatta striden. Syftet med dessa åtgärder är att tvinga motståndaren liU en inledande bekämpning under så lång lid att vi hinner genomföra förberedelser för fortsall strid.

Luftförsvarsförbanden i form av jaktflyg och luftvärn måste i kombina­fion med passiva skyddsåtgärder möjliggöra den operativa och taktiska rörlighet och del skydd som är en fömlsättning för den fortsatta striden. 3   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  34

Vid en kustinvasion skall angriparen kunna mötas och åsamkas känn­bara förluster redan under transporterna över sjön och genom luften. Vi skall koncentrerat kunna sälla in stridskrafter i landstigningsområdel för att hindra angriparen att få fast fot på svensk mark. Den samlade försvars-insatsen skall syfta till att bryta angriparens anfallskraft.

Vid en invasion över landgränsen skall angriparen mötas tidigt. Vi skaU koncentrerat kunna sätta in stridskrafter för att bryta angriparens anfalls­kraft. Den samlade försvarsinsatsen skall syfta lill all hindra angriparen all tränga fram genom vårt land eller att nå mål djupt inne i landet. AUa möjligheter att slå en angripare skall tiUvaralas.

Om en angripare lyckas komma in i landet skall del fortsalla försvaret inriktas på att göra hans operationer så fidsödande och förlustbringande som möjligt. Angriparens möjligheter alt förstärka och underhålla sina stridskrafter skaU kunna försvåras och hans operationsfrihet begränsas.

Den miUtärtekniska utvecklingen medför kvalitetsökningar i flera för oss viktiga avseenden. Dessa ger en angripare ökad handlingsfrihet när det gäller alt välja tid, metod och plats för ell angrepp mol oss. Detta ökar enligt min mening kraven på all vi kan använda våra stridskrafter på många alternativa sätt. Det är härvid vikfigt att vårt försvar inte har luckor som en angripare lätt kan utnyttja. Vårt miUtära försvar måste avvägas mol denna bakgmnd och innehåUa ett stort anlal förband som i samverkan kan ge hög effekt i invasionsförsvarel.

Risken för all motståndaren skall upptäcka våra förband och vår verk­samhet kan minskas genom passiva åtgärder i form av lämpligt val av gmpperingsplats, maskering, vUseledande åtgärder och utspridning. Vi­dare kan vapenverkan minskas genom spridning, rörlighet och skydd. För vikliga funktioner som inle kan göras rörUga måste skyddet ägnas särskUd uppmärksamhet.

Den mUitärtekniska utvecklingen innebär också fördelar för oss som vi måste utnyttja. Utvecklingen inom spanings- och ledningsområdel kan tillvaratas för en bättre samordning och effekfivitet inom undertättelseom-rådet och vid ledning av våra egna stridskrafter.

Utvecklingen av precisionsslyrda vapen bör tiUvaralas. Förändringar i vapensystem fill följd av den tekniska utvecklingen kan ske myckel snabbt. Kampen mellan medel och molmedel leder lill att successivt högre anspråk stäUs på vapenprestanda av olika slag. För vissa vapensystem ställs även höga absoluta kvalitetskrav. Vi måste anpassa oss tiU detta. Våra vapen bör dessutom vara konstruerade så att vi med begränsade åtgärder kan förbättra deras funktion, l.ex. genom byle av målsökare i robotar. Likaså bör vapenbärare ha förmåga att bära efter hand förbättrade vapen, t. ex. med längre räckvidd och effektivare stridsmedel. Vi kan inte avsätta resurser i samma utsträckning som maktblocken och därmed inte genom nyanskaffning av materiel följa med på alla områden. Vi måste, när del befinns lämpligt, modernisera befintlig utrustning och därmed genom

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  35

en begränsad ekonomisk insats anpassa våra stridskrafter liU de förändra­de förhållanden som den miUtärtekniska utvecklingen medför.

En angripares förmåga all utnyttja sin eldkraft och leda sina förband är starkt beroende av ett väl fungerande sambandssystem. Genom leleslör-ning av dessa kan denna förmåga reduceras i betydande grad. Likaså är del väsentligt att våra förband kan verka i kraftigt telestörd miljö. Telekrigfö­ringen måste därför ägnas särskild uppmärksamhet.

Kompetent försvarsforskning och materielförvallning saml en kvalifi­cerad inhemsk försvarsindustri är väsentliga förulsätlningar för all vi skall kunna utnyttja och anpassa oss lill den mililärtekniska utvecklingen. Jag återkommer till försvarsindustrin i del följande.

Krigsorganisationens utveckling

Jag kommenterar först osäkerheten i överbefälhavarens perspektiv- och programplaner.

Erfarenheterna under föregående och innevarande försvarsbeslulspe-riod har visat att de planer som har legal fill grund för försvarsbesluten har varit behäftade med betydande osäkerheter i fråga om förhåUandel mellan verksamhet och resurser. Osäkerheterna har dels rört de bedömda kostna­derna i fast pris för inplanerad verksamhet, dels prisutvecklingen och priskompensalionen saml de därmed sammanhängande reserverna i pla­nerna.

Överbefälhavaren har under en följd av år påtalat den osäkerhet i plane­ringen som rör prisutvecklingen och priskompensationen. Jag redovisar i det följande på grundval av försvarskommitténs rekommendation ell för­slag till nytt priskompensationssyslem som enligl min mening lill större delen eliminerar detta slag av osäkerhet.

Den osäkerhet som ligger i de bedömda kostnaderna i fast pris för inplanerad verksamhet berörs inte av valet av priskompensationssyslem. Denna osäkerhels betydelse för förhållandel mellan krigsorganisationens utveckling och planeringsramen har inte särskilt behandlats av försvars­kommittén. Enligl min mening bör den beaktas så tUl vida alt statsmakter­nas ställningstaganden nu lUl krigsorganisationens långsikliga utveckling inte lill aUa delar bör vara Uka precisa som kommitténs ställningstaganden. Frågan om osäkerheten i planeringen inför näsla försvarsbeslut bör upp­märksammas tidigt i förberedelserna för detta. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Överbefälhavaren har i sin programplan redovisat försvarsmaktsutveck-Ungar på tre olika planeringsnivåer som han benämner "4-400-nivån", programplanenivån och " — 400-nivån". Överbefälhavaren förordar en ut­veckling enligt " 4- 400-nivån". Försvarskommitténs överväganden beträf­fande del militära försvarels fortsatta utveckling ansluter i huvudsak till de planeringsinriktningar som redovisas i överbefälhavarens programplan.

Jag redovisar i det följande mina förslag ifråga om krigsorganisationens

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   36

långsiktiga utveckling. Förslagen utgår från överbefälhavarens program­plan och de rekommendationer som har gjorts av regeringspartiernas före­trädare i försvarskommitlén. Det är enligt min mening varken möjligt eller nödvändigt att nu binda sig i detalj i fräga om den långsikliga utvecklingen.

Beträffande arméstridskraflernas krigsorganisation vill jag anföra föl­jande. Jag delar försvarskommilléns bedömning att anfallsförmågan och pansarvärnsfunkfionen bör prioriteras. Fällförbanden bör ges förmåga lill rörlig strid över stora ytor. De kvalificerade fältförbanden, varav huvudde­len utgörs av de moderna infanleribrigaderna, bör prioriteras före övriga markslridsförband. Härvid är del väsentligt att modernisera och om möj­ligt öka andelen förband som är särskilt utbildade och utrustade för strid i norta Sverige samt att öka andelen mekaniserade förband.

Överbefälhavaren har inriktat sin planering sä all de moderna brigaderna ges en god kvalitet i fråga om materiel och personal. De nuvarande fyra nortlandsbrigaderna moderniseras och därutöver omorganiseras, utom i "-400-nivån", en infanteribrigad lUl nortlandsbrigad. Inom ramen för den befintliga organisationen och materielen organiseras en mekaniserad bri­gad och ett antal mekaniserade bataljoner.

Jag bedömer att den inriktning som regeringspartiernas företrädare i försvarskommitlén har angett för de kvalificerade fältförbanden är lämplig. Anlalel nortlandsbrigader bör alltså öka från fyra lill fem genom alt en av de moderna infanleribrigaderna ombildas lill norrlandsbrigad. En mekani­serad brigad bör tillkomma inom ramen för den materiel och personal som nu finns. Jag anser all försvarskommilléns prioritering av de kvalUicerade fältförbanden är riklig. Det är därför vikfigt all antalet moderna infanleri­brigader kan hållas uppe.

De fältförband som inte kan tilldelas den modernaste malerielen och för vUka myckel begränsade ekonomiska medel kan avsättas bör t. v. slå kvar i organisationen och därvid liksom nu utnyttjas främst för i förväg väl planlagda och förberedda försvars- och fördröjningsuppgtfler. Om inte betydande belopp för modernisering av dem avsätts i bötjan på 1990-lalel eller förbanden då får överta en tillräcklig mängd materiel från den mer kvalificerade delen av krigsorganisationen, kan förbanden behöva utgå ur organisafionen. Beslut om delta behöver enligl min mening inle fattas nu.

Jag bedömer i likhet med försvarskommitlén att del är väsentligt för försvaret av vårt lertilorium alt vi disponerar ett stort antal förband så att strid kan tas upp i varje del av landet mot angrepp från varje håll. Lokal-försvarsförbanden avses härvid främst för försvarsuppgifter vid gränser, hamnar, flygfält och kuststräckor som är av väsentlig betydelse för vårt försvar. Överbefälhavarens planering innebär all antalet lokalförsvarsför­band minskar något. Minskningen har enligt min bedömning en godtagbar omfattning.

Jag övergår därefter lill alt behandla vissa funktioner som är vikliga för arméstridskraflerna.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   37

Angriparens tillgång på stridsfordon av olika slag och med allt bättre skydd ökar. Mol denna bakgrund anser försvarskommitlén all del är av avgörande betydelse för vår förmåga all bekämpa angriparens förband alt effekfiva pansarvärnsvapen finns på stor bredd och i stort antal i vår krigsorganisation. Överbefälhavarens planering innebär alt ell anlal för­band mekaniseras under 1980-lalel inom ramen för befintlig organisation och materiel. Beväpnade helikoptrar medjormåga lill pansarbekämpning på stora avstånd anskaffas. Lätta pansarvärnsvapen och nya slridsvagns­minor införs tidigt i krigsorganisationen. Norrlandsbrigader och pansarbri­gader utmslas med lunga pansarvärnsrobolar i bötjan av 1980-lalel. Am­munition med verkan mol stridsvagnar planeras för granatkastar- och arlUleriförbanden. Alla brigader saml vissa bataljoner och lokalförsvars­förband tillförs i slutet av 1980-lalel elt varierande antal lätta pansarvärns­robolar. Lätta slridsfordon anskaffas under 1990-talet för att öka förban­dens eldkrafl, rörlighet och skydd.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning all förmågan att bekämpa angriparens pansrade fordon är gmndläggande för våra möjligheter att genomföra markstriden. Pansarbekämpning utgör ett av stridens vikfigaste element och markstridsförbanden måste ha en sådan förmåga. För rörlig strid, främst anfall, är del vidare nödvändigt att delar av pansarvärnssysle­mel har god rörlighet under pansarskydd. Del är därför väsenfiigt alt pansarvärnssyslemel förstärks, bl.a. genom anskaffning av pansarvärns­robolar i stort anlal och genom renovering och modifiering av befintliga slridsfordon. Planeringen bör inriktas mol att lätta slridsfordon tillförs krigsorganisationen på lång sikt. Utvecklingen av precisionsslyrda vapen bör las till vara för pansarvärnsuppgifler.

Överbefälhavarens planering innebär all arméflygel pä lång sikt utökas till två eller tre bataljoner. Dessa avses för såväl pansarvärns- som Irans-portuppgifler. Härvid beaktas behovet av sjuktransporter. Jag anser lik­som försvarskommitlén att en utökning av arméflygel är angelägen. En andra arméflygbalaljon bör sällas upp under 1980-lalet. Jag återkommer i del följande lill frågan om en ökad samordning av helikoplerverksamheten inom försvarsmakten.

Luftvärnets krigsorganisation filiförs ett stort antal förband med den inom landet uvecklade och tillverkade lätta luftvärnsrobolen 70. Därmed ersätts äldre materiel i ett anlal av de nuvarande brigaderna och i ett antal fördelningsluflvärnsbalaljoner.

Angriparens flygslridskrafler får ökad förmåga lill verkningsfulla insat­ser även i mörker och dåligt väder. Jag bedömer liksom försvarskommitlén all det därför är önskvärt att i framtiden disponera luflvärnssyslem med aUväderskapacilel samt ökad räckvidd och höjdläckning. Överbefälha­varen planerar all under år 1982 lämna erforderligt beslutsunderlag beträf­fande luftvärnsfunktionens utveckling.

Jag vill även understryka hemvärnels betydelse för vår beredskap och

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    38

våra möjligheter att genomföra en mobUisering. Jag ser med tillfredsställel­se att rekryteringen till hemvärnet f. n. ökar.

För övervattenstridsförbanden är antalet förband av avgörande betydel­se, samtidigt som de enskUda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvali­tet att de kan möta en angripare med utsikt fiU framgång. Ytallackförban-den är de rörligaste och slagkraftigaste av övervattenstridsförbanden.

Överbefälhavarens planering innebär alt ylaltackförbanden moderni­seras under programplaneperioden bl. a. genom all de tolv fartygen av typ Spica T131 bestyckas med svenskfillverkade sjömålsrobolar med lång räckvidd. Ersättning av de sex äldre fartygen av typ Spica T121 har påbörjats genom att två robotbåtar har beställts och kommer att levereras under programplaneperioden. Ytterligare fyra robotbåtar avses beställas i slutet av planeringsperioden. Jag bedömer liksom försvarskommitlén att planeringen är lämplig.

Sjömineringar ingår som en viktig del av försvaret och det är därför angeläget att vi redan i fred har god tillgång på moderna sjöminor och att utläggning kan påbörjas med kort varsel. Av planeringen framgår all de nytillförda övervattenstridsförbanden ges god förmåga att ta ombord och fälla minor. Ubåtarna ges också ökad förmåga alt medföra och fälla minor.

Jag bedömer att planerade åtgärder är lämpliga. Den ökande risken för överraskande anfall ställer krav på snabb utläggning av våra sjömineringar. Minering från transportflygplan och helikoptrar kan vara vikliga tillskott till vår förmåga alt lägga ul mineringar.

Överbefälhavaren har vid sin planering prioriterat förmågan att säkra sjöstridskrafternas operationsfrihet. Planeringen innebär att äldre minsve­pare utgår ur organisationen, varvid anlalel minröjningsfloltiljer reduceras under 1980-talet.

Enligt försvarskommitténs mening bör en viss fortsalt modernisering av minröjningsförbanden ske, bl.a. genom att minröjningsfartyg av typ M80 och på längre sikt nya minsvepare tillförs. Två minröjningsfarlyg av lypM 80 levereras under programplaneperioden. Minröjningssystemels särskUda förmåga all medverka i övervakningen av sjöterritoriet samt i skyddet av kuslsjöfarten bör beaktas. Jag delar försvarskommitténs uppfattning om den framlida utvecklingen av minröjningsförbandens organisation. Detta innebär bl. a. anskaffning av ytterligare minröjningsfartyg.

Överbefälhavarens planering innebär att huvudsystemet för ubålsjakl även i fortsättningen skall utgöras av marinens lunga helikoptrar. Den kvalificerade fartygsburna ubåtsjakten utgår under planeringsperioden. Patmllbålsförbanden ges viss förmåga all upptäcka ubåtar. Försök genom­förs under programplaneperioden med att ge de två först levererade nya robotbåtarna lilläggsutmslning för ubålsjakl.

Överbefälhavaren har i särskUd ordning utrett och redovisat för rege­ringen möjligheterna att förstärka resurserna för övervakning av och ingri­pande mot ubåtar utöver vad som har föreslagits i programplanen. De

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    39

föreslagna åtgärderna kostar ca 200 milj.kr. under perioden 1982/83-1986/87 och medför kostnader även för tiden därefter. Förslagen omfattar organisatoriska åtgärder samt åtgärder inom materielområdel. Vissa av de organisatoriska åtgärderna är av samordningskaraktär och berör även myndigheter utanför försvarsmakten.

Jag godtar överbefälhavarens planering och anser all hans särskilda förslag bör kunna ligga fill gmnd för den fortsatta planeringen. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag tiU planeringsanvisningar för perioden 1983/84-1987/88.

Jag kommer under anslaget C 2. Marinförband: Materielanskaffning all förorda alt ett beslällningsbemyndigande om 160 milj. kr. begärs för åtgär­der inom ubålsjaktområdet.

Ubåtsförbanden är även i framtiden en väsentlig komponent för be­kämpning av en angripares invasionsslyrkor fill sjöss. Den tekniska ut­vecklingen skapar successivt förbättrade möjligheter för deras insatser, bl. a. genom att de kan ges förmåga alt lägga ut störte mineringar än i dag både i vår kustzon och mer framskjutet. Jag prioriterar ubålsfunklionen och anser alt antalet ubåtar bör håUas så högt som möjligt. Överbefälha­varens planering innebär att ubåtsförbanden efter förlängningar av de nuvarande ubåtarnas användningslid och anskaffning av ubåt A 17 kom­mer att omfatta tolv till Qorton ubåtar. Planeringen av ubåtsförbandens krigsorganisation är enligl min mening lämplig. De beslut som statsmak­terna hittills har fattat innebär alt krigsorganisationen inriktas mol tolv ubåtar. Slutlig ställning fill antalet ubåtar av typ A17 behöver inle las nu.

De fasta kustartilleriförbanden svarar för ett i förväg utbyggt och förbe­rett försvar av betydelsefulla platser och områden vid vår kust. De rörliga kustartUleriförbanden skall i hotade riktningar kunna förstärka och förtäta det fasta försvaret. De skall dämtöver i samverkan med mark-, sjö- och flygslridskrafler kunna lösa försvarsuppgifler vid kust där fasta kuslartil­leriförband saknas.

Mot bakgmnd av alt hotel mol de fasta förbanden ökar och all den miUtärtekniska utvecklingen ökar osäkerheten om var en angripare land-sfiger bör enligl min mening rörligt kustartilleri prioriteras före fasl kustar­tilleri. På vissa särskUt betydelsefulla platser krävs dock aUtjämt ell i förväg utbyggt och förberett försvar.

Överbefälhavarens planering innebär all ombeväpningen och moderni­seringen av de tunga rörliga kustartUleribalaljonerna med bl.a. en ny kustartUleripjäs fullföljs. Omorganisafionen av dagens rörliga spärr- och kustjägarförband till amfibiebataljoner påbörjas under programplaneperio­den. Nuvarande lätta kustrobolar ersätts under andra femårsperioden. Jag bedömer att den redovisade planeringen i huvudsak är lämplig.

Basresurserna skall medge alt marinens förband kan koncentreras fiU aktueUa operafionsområden. Det är nödvändigt att basförbanden vidareut­vecklas och alt möjligheterna tUl ökad rörlighet saml samordning inom och

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    40

mellan försvarsgrenarna fillvaratas. Överbefälhavarens planering innebär att den marina bas- och underhållsorganisationen reduceras och anpassas till marinstridskrafternas förändrade krigsorganisation. Krigsorganisa­tionen för sjukvårdstjänst behålls dock i huvudsak. Basorganisafionens rörlighet ökas. Denna inriktning är lämplig och innebär enligt min mening att basorganisationen effektiviseras och därigenom bör kunna reduceras i enlighet med överbefälhavarens förslag.

Överbefälhavarens planering för jaktförbanden innebär att del totala antalet jaktdivisioner kommer att vara tolv. Åtta lill tio jaktdivisioner ombeväpnas med flygplan JA37 Jaktviggen. Övriga divisioner behåller flygplan J35 Draken lUl mitten av 1990-talet. Jag har granskal planeringen mot bakgmnd av mina ställningstaganden i del följande lill anskaffning av ett nyll flygplan. Planeringens inriktning mot tolv jaktdivisioner i krigsor­ganisationen är lämplig. Antalet divisioner utmstade med Jaktviggen bör vara åtta.

De divisioner som är utmstade med medeltunga allackflygplan står på en hög operativ, taktisk och teknisk nivå genom att de ombeväpnats med flygplan AJ37 Altackviggen. Av planeringen framgår att antalet divisioner med medeltunga allackflygplan är oförändrat fem och en halv under pro­gramplaneperioden. En division med lätta allackflygplan går ur krigsor­ganisationen under perioden medan resterande fyra ulgår under perioden 1987/88- 1991/92. Överbefälhavaren planerar att öka de medellunga at­tackflygplanens effekt genom anskaffning av nya vapen lill atlackförban­den. Jag anser liksom försvarskommitlén att överbefälhavarens planering för attackförbanden är lämplig.

Överbefälhavarens planering för spaningsförbanden innebär all tre divi­sioner utmstade med flygplan S37 Spaningsviggen behålls. Jag anser att planeringen är lämplig.

Jag anser det angeläget att våra flygslridskrafler genom ell väl fungeran­de bassystem kan skyddas och utnyttjas inom ramen för sin förmåga. Bassystemel bör vidareutvecklas och landels norra delar därvid inled­ningsvis prioriteras. Av överbefälhavarens planering framgår att utbyggna­den av flygbassystemel följer denna inriktning. Uthålligheten utökas ge­nom alt rörligheten och förmågan fill reparafioner av bansyslemen förbätt­ras inom baserna. Antalet flygbasbalaljoner reduceras samtidigt som kvar­varande förband ges ökad rörlighet och uthållighet. Jag bedömer att över­befälhavarens planering är lämplig.

Stridslednings- och luftbevakningssyslemet (stril) används inle enbart för luftförsvarets behov ulan skall även ge underlag för alarmering av civilbefolkningen före ett flyganfall. Ökade insatser bör göras för att sam­ordna civilförsvarets och flygvapnets resurser för alarmering.

De s. k. kryssningsrobolarna kommer i vissa avseenden att ställa ökade krav på strUsystemet. Det är myckel angeläget att vi har förmåga alt upptäcka kryssningsrobolar som tränger in på svenskt territorium. Del är

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   41

därför viktigt alt strilsystemet kompletteras med flygburna radamlmst-ningar.

Av planeringen framgår att utbyggnaden av strilsystemet fullföljs samt kompletteras med flygburna radarutrustningar. Vidare ges den optiska luflbevakningen ökade uppläcklsmöjligheler under mörkerförhållanden samt ökas sambandssäkerhelen för all bl.a. säkerställa civilförsvarels behov. Av överbefälhavaren föreslagen inriktning bör ligga fill gmnd för fortsatt verksamhet.

Respekten för det svenska lertiloriels integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom all vi har förmåga alt upptäcka och möta kränkningar. Detta innebär bl.a. att våra omgivande havsområden måste övervakas samtidigt som det måste finnas en ledningsorganisation som omedelbart kan leda insatser med tillgängliga resurser. Jag bedömer all del finns svagheter i vår fredstida övervakning. Vår förmåga att upp­täcka och möta kränkningar bör därför förbättras. Det planerade nya radarsystemet för sjö- och luftövervakning bör därvid byggas ut med böljan i de områden där bristerna bedöms stora. Vidare bör utbyggnaden av sjöbevakningscentraler fortsätta. Marinens, tullverkels och sjöfartsver­kets resurser bör ytterligare samordnas i avsikt all effektivisera övervak­ning och rapportering. Jag räknar med att efter samråd med kommunika­tions- och handelsministrarna återkomma till regeringen i dessa samord­ningsfrågor.

Jag vUl i detta sammanhang anmäla all överbefälhavaren avser alt före­slå en skärpning av våra bestämmelser för ingripande mol ubåtar enligl instrukfion för krigsmaklen vid hävdande av rikets oberoende under all­mänt fredsliUstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN). Somjag fidigare har framhålUt torde en sådan skärpning vara nödvändig. Jag avser att återkomma lill regeringen i denna fråga när överbefälhavarens slutliga förslag föreligger.

Beredskapsfrågor

Försvarskommitlén har framhållit den ökande risken för överraskande angrepp och anser alt förbättringar av beredskapen är angelägna.

Beredskapen bör enligl försvarskommittén även i fortsättningen bygga på en säker och snabb mobUisering. Försvaret måste därför innehålla ell betydande antal förband som utan omfattande förberedelser kan sättas in i strid för att säkra vår fortsatta mobilisering och koncentration av strids­krafterna. Med hänsyn till den ökade risken för ell överraskande angrepp bedömer försvarskommittén att säkerheten och snabbheten i mobUise-ringsberedskapen behöver förbättras.

Försvaret måste vidare byggas upp så att områden och funktioner som kan vara avgörande för försvarsstriden inle fidigt kan tas eller slås ul av en angripare. Detta måste särskilt beaktas för Nortland och Gofiand, efter­som stridskrafter måste tillföras dessa områden från övriga delar av landet.

Försvarskommitlén anser alt flexibiliteten i beredskapssyslemel bör

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    42

förbättras. Det är därvid väsentligt all öka vår förmåga att innan beslut om mobilisering har fattats förstärka fredsorganisationens resurser, så att elt övertaskande anfall kan mötas och vår mobUisering och koncentration skyddas.

Vidare är det enligt kommitténs mening väsentligt att vår beredskap inger respekt och förtroende både i omvärlden och inom landet. Vi måste därför kunna visa all vi har möjligheter till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägels krav. För att vi skaU ha möjlighet att höja beredskapen vid rätt tidpunkt och i tillräcklig omfattning krävs en väl fungerande underrättelsetjänst. Denna verksamhet måste därför enligl kommitténs mening prioriteras.

Överbefälhavaren lämnar i programplanen förslag till förbättringar av beredskapen. Med nuvarande beredskapssystem som gmnd har inplane­rats förstärkning av ledningsberedskapen, insalsberedskapen och mobili-seringsberedskapen. Försvarskommitlén biträder denna planering och un­derstryker vikten av att föreslagna åtgärder snabbt genomförs.

När det gäller insalsberedskapen anger överbefälhavaren all del är myc­ket angeläget att kunna disponera ett begränsat antal operativt viktiga förband för tidiga stridsinsatser. Inkallelse bör kunna ske vid beredskaps-höjningar före mobilisering utan att fullmaktslagar behöver träda i kraft och inom ramen för repetifionsulbildningssyslemel. Överbefälhavaren fö­reslår alt rätten till beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband under vissa tidsperioder skall kunna delegeras fill honom.

Överbefälhavarens förslag om beredskapsinkallelse av förband har granskats av försvarskommittén. Den anser att det föreslagna systemet skulle innebära en avsevärd och betydelsefuU förbällring av beredskapen. Kommittén är dock tveksam fill att ändra nuvarande befogenheter men biträder i princip övriga delar av förslaget. Kommittén anser att omfatt­ningen av antalet förband och formerna för beredskapsinkallelser bör studeras ytterligare innan slutlig stäUning kan las.

Det förslag som kommitténs fredsorganisalionsulskott har lagt om en minskning av anlalel mUitärområden innebär enligt kommitténs mening inte några avgörande operativa nackdelar.

Statsmakterna har under senare år kraftigt understrukit underrättelse­tjänstens stora betydelse för all vi när läget så kräver i tid skall kunna höja beredskapen inom totalförsvaret och mobiUsera vårt värnpliktsförsvar. Jag delar försvarskommilléns uppfattning att risken har ökat för att elt angrepp mot oss kan inledas övertaskande både vad gäller tidpunkt och område. Det är därför enligt min mening angeläget att vidta åtgärder som höjer vår ledningsberedskap, insatsberedskap och mobiUseringsberedskap.

Gmnden för del militära försvarets beredskapssystem bör enligl min mening alltjämt vara en snabb och säker mobUisering. Mobilisering skaU kunna genomföras under pågående strid. Risken för elt överraskande angrepp medför att stridsdugliga förband i ökad omfattning snabbt måste

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  43

kunna organiseras inom fredsorganisationens ram och innan mobilisering har beordrats. Dessa förband skall kunna fördröja en angripare saml skyd­da vår mobUisering och utgångsgmppering. De älgärder som överbefälha­varen och försvarskommittén har föreslagit förbättrar enligt min mening försvarsmaktens beredskap i hög grad och jag förordar därför all åtgärder­na i stort genomförs.

Försvarskommittén har uttryckt tveksamhet beträffande överbefälhava­rens förslag om att rätlen liU beredskapsinkallelse av ett begränsat antal förband skall delegeras fill honom. Regeringen är enligt värnpliklslagen bemyndigad att vid behov låta inkalla värnpliktiga fill beredskapsövningar om sammanlagt högst etthundraåtlio dagar. Under del senaste året har regeringen utnyttjat detta bemyndigande. Vissa värnpliktiga vid flottan har med anledning av utveckhngen i Polen inkallals tiU beredskapsövning. Med regeringens medgivande har också personal vid ytterligare ell antal förband erhålUt s.k. färdighållningsorder i syfte all förkorta liden för inkaUelse av förbanden. Jag är emellertid inte nu beredd all förorda en delegering fill överbefälhavaren av rätt att beredskapsinkalla ell begränsat antal förband. Denna rätt bör även i fortsättningen tillkomma regeringen. I enlighet med försvarskommilléns förslag har jag dock anmodat överbefäl­havaren att inkomma med kompletterande underlag i vad avser omfatt­ningen av och formerna för de beredskapsinkaUelser som överbefälha­varen har berört i sitt förslag.

I detta sammanhang vill jag betona hemvärnels betydelse för möjlighe­lema att snabbi åstadkomma ett försvar av viktiga platser vid ett övertas­kande anfall. Hemvärnskungörelsen (1970:304) anger att hemvärnsman endast under hemvärnsberedskap är skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Hemvärnsberedskap intas vid beredskapslillslånd och krig eller enligt regeringens förordnande. Överbefälhavaren anser att han, då yttre händelser påkallar del, ulan regeringens hörande bör kunna få besluta om att använda förband ur allmänna hemvärnet under begränsad tid (1—3 dygn) för försvars-, skydds- och bevakningsuppgifter och för ingripande enligl inslmklion för krigsmakten vid hävdande av rikels oberoende under allmänt fredstillstånd samt under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt (IKFN). Dessa frågor bör enligt min mening övervägas i samband med all ställning skall las till överbefälhavarens förslag om delegering av rätten till beredskapsinkallelse av förband. Det ankommer på regeringen att reglera dessa frågor.

Jag vUl i detta sammanhang erinra om vad jag anförde om regeringskan­sliets beredskap vid min anmälan tUl denna proposition såvUl avser säker­hetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsalla utveckUng. Del innebär skärpta krav på regeringskansliet dels i fråga om förmågan till en sammanhållen utvärdering av alla tillgängliga undertättelser i syfte all skapa längsta möjliga förvarning, dels i vad avser en beredskap i regerings-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  44

kansliet alt med detta underlag bereda erforderliga beslut om bl. a. bered­skapshöjningar inom hela eller delar av totalförsvaret. Den översyn av beredskapsfrågornas handläggning i regeringskansliet somjag har initierat bör allmänt sell kunna leda fiU alt behovel av alt delegera rätten lill beredskapsinkallelser m. m. kan minskas.

Värnpliktsutbildning

Mina ställningstaganden lill värnpliktsulbildningens omfattning under perioden 1982/83- 1986/87 redovisar jag under avsniuel 1.4 Fredsorgani­sationen (s. 81).

Nu gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på beslut av 1966 års riksdag (prop. 1966: 106, 2LU 48, rskr 271). De värnpliktigas utbildning omfattar enligt värnpliklslagen (1941:967, omtryckt 1969:378, ändrad senast 1981:416) gmndulbildning och repelilionsulbildning. Till följd av att olika befattningar kräver olika utbildningstid är de värnpliktigas utbildning differentierad inom och mellan försvarsgrenarna. De värnplik­figa indelas efter utbildningsbehovet i olika kategorier. Värnpliktiga som har utlagits för grundutbUdning tUl befallningar för meniga fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningstjänsl. Befälsuttagna värnpliktiga utbildas fill grupp-, plutons- eller kompanibefäl. 1972 års riksmöte (prop. 1972:75, FöU 17, rskr 231) beslöt att på försök förkorta de grundulbildningslider som gällde enligl del år 1966 införda utbildningssystemet. Försöken innebär all gmndulbildningsfiden för plu-tonsbefälsuttagna inom armén har förkortals från 15 lill 13,5 månader för vissa värnpliktiga vid pansar-, ingenjör-och signaltrupperna och från 15 lill 12 månader för övriga plutonsbefälsutlagna.

Riksdagen beslöt vid 1976 års riksmöte (prop. 1975/76:199, FöU 38, rskr 374) att de värnpliktiga, som var avsedda att krigsplaceras som pluton-chefer inom armén, utan eget medgivande skulle kunna las ul fill 15 månaders kompanibefälsulbildning. Den främsta orsaken fill detta var all rekryteringen av värnpliktigt befäl med plulonchefskompelens hade för­sämrats inom armén och att vakanser hade uppkommit i krigsorganisa­tionen.

Chefen för armen redovisade i maj 1980 för regeringen en utvärdering som har gjorts över försöken med förkortad gmndulbildning. Utvärdering­en visar att de allvarligaste kvalitafiva bristerna på kunskaper finns hos värnpliktiga som är plulonchefer. De mest framträdande bristerna gäller förmåga och mtin i Imppföring och tmppulbildning saml förmågan alt ge order och kontrollera dess verkställighet. Utvärderingen visar också att det finns för få värnpliktiga pä plulonchefsnivån. Mol denna bakgmnd har chefen för armén föreslagit all värnplikfiga som har tagits ut för utbildning till plutonchefer, ställföreträdande plutonchefer och vissa prioriterade be­fattningar på plutonsbefälsnivån skall ges 15 månaders utbildning. För övriga plutonsbefälsutlagna föreslås utbildningen omfatta 12 månader. Ar-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   45

méchefen har vidare föreslagU att 13,5 månaders utbildning av plulonsbe-fäl vid pansar-, ingenjör- och signaltrupperna skall upphöra.

Överbefälhavaren ansluter sig liU de förslag som chefen för armén lagt fram och har inarbetat dessa i sin programplan för del militära försvaret. Överbefälhavaren understryker att del är särskilt angelägel alt höja kvali­teten på plulonsbefälsulbildningen inom armén.

Försvarskommittén har vid sina överväganden funnU alt förmågan hos vissa grupper av värnpliktiga befäl inte är heU tillfredsställande. I sill betänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolifiken och totalförsvaret framför kommittén all ulbildningsfiden bör vara 15 månader för de värnpliktiga som utbildas för krigsplacering som plulonchefer och ställföreträdande plutonchefer eller motsvarande befattningar inom armén.

Mol denna bakgmnd beslöt regeringen i november 1981 att fr.o.m. kalenderåret 1982 utöka den obligatoriska kompanibefälsulbildning, som påbörjades inom armén utbildningsåret 1978/79, till att omfatta även värn­plikfiga som utbildas lill slältföreträdande plutonchefer. Härigenom får plulonchefer och ställföreträdande plulonchefer en likvärdig utbildning. Vid inskrivningen tas samtliga ut lill kompanibefäl. Beslutet innebär också att den utbildning av plutonsbefäl i 13,5 månader, som f. n. genomförs vid pansar-, signal- och ingenjörtrupperna, upphör. Dessa kategorier fördelas på 12 resp. 15 månaders utbildning.

Också flottans värnpliktsulbildning har setts över. Översynen, som har genomförts av chefen för marinen, har syftat till att åstadkomma en mindre resurskrävande utbildningsorganisation och en förbättrad beredskap. Strä­van har även varit att minska antalet s.k. merbehovsvärnpUktiga och att minska avgångarna under gmndutbildningen. Nuvarande utbildningsor­ganisation vid flottan har inneburit all i huvudsak all rekrytulbildning har skelt vid Karlskrona örlogsskolor.

Enligt chefen för marinen skall huvuddelen av de värnpliktiga vid flottan påbörja och genomföra sin utbildning vid eller i direkt anslutning lill de förband som de är avsedda för. Detta innebär all flertalet värnplikfiga som skall tjänstgöra på fartyg rycker in direkt till fartygsförbanden. Plulonsbe-fälsvärnplikliga vid flottan har f n. enligl värnpliklslagen (1941:967) en ulbildningsfid om minst 415 dagar och högst 440 dagar. Chefen för marinen föreslår alt vissa plulonsbefälsvärnpliktiga som avses för flottans landor-ganisalion får motsvarande utbildningslid som plulonsbefälsvärnpliktiga vid kustartilleriet har, dvs. minst 380 och högst 405 dagar.

Inom kustartilleriet finns inle någon grundutbildning för meniga av kate­gori E. Chefen för marinen har föreslagit att kustartilleriet tilldelas ett erforderligt anlal värnpliktiga för utbildning fill värnpliktiga av kategori E med en ulbildningsfid av minst 290 och högst 315 dagar.

Jag anser för min del att chefens för marinen åtgärder är lämpliga. Del är angeläget all uppnå de mål som chefen för marinen har uppställt för översynen av värnpUktsutbildningen vid flottan. Jag anser också att del är

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    46

lämpligt att införa kategorin E-värnplikliga vid kustartilleriet. För att ge­nomföra förslaget krävs ändring i 27 § 1 mom. värnpliklslagen. Jag föror­dar att lagen ändras så, att plulonsbefälsvämpUktiga vid flottan skall fullgöra en grundutbildning som omfattar minst 380 och högst 440 dagar samt att kategori E införs vid kustartilleriet med en grundulbildningslid av minst 290 och högst 315 dagar. Ändringarna bör böija fillämpas den 1 juli 1982. För värnpliktiga som har ryckt in före lagens ikraftträdande bör äldre bestämmelser gälla.

Försvarskommitlén föreslår i sill slutbetänkande all del noga bör prövas vilket som är del reella minimibehovet av värnpliktiga i handräcknings­tjänst. Dessa värnplikfiga bör enligl kommittén vid sidan av sina arbets­uppgifter i fredsorganisafionen ges sådan utbildning att de i ökad utsträck­ning kan utnyttjas i krigsorganisationen, bl. a. i de bevakningsenheter som skall svara för de från civilförsvaret överförda bevakningsuppgifterna. Försvarskommitlén föreslår i sitt slutbetänkande vidare att begreppet handräckningsvämpliktiga ersätts av begreppet värnpliktiga i bevaknings-eller depåljänst. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor. Jag förordar därför att i 6 § och 27 § 1 mom. värnpliklslagen begreppet handräckningstjänst byts ut mot bevaknings- eller depåljänst.

Förslag lill lag om ändring i värnpUktslagen (1941:967) har upprättats inom försvarsdepartementet och bör fogas tUl protokoUet som bilaga 2.1. Ändringarna är enligt min mening av sådan beskaffenhet all lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Försvarskommittén berör även frågan om veckoutbildningsliden för värnpliktiga. Kommittén konstaterar att de fider som gäller för grundut­bildning fömtsälter att nuvarande genomsnittliga uttag av övningstid per vecka aUtjämt tillämpas. Kommittén anser dock att en prövning bör ske av möjligheterna lill och konsekvenserna av en anpassning av veckoutbild­ningsliden tUl den i arbetslivet i övrigi gängse. Ett högre uttag måste dock enligt kommittén tUlämpas i samband med övningar ulan alt delta får påverka den normala utbUdningstiden.

Jag vill erinra om att del inom försvarsmakten finns en strävan att försöka tillämpa utbildningstider som så långt möjligt överensstämmer med vad som gäller inom samhället i övrigt. En fullständig likhet med civila förhåUanden kan dock inte uppnås, bl.a. beroende på den förkortning av utbUdningsfidens längd som genomfördes år 1972. Enligl min mening, och här delar jag försvarskommitténs uppfattning, bör yllerligare ansträngning­ar emellertid göras för att få en anpassning av veckoulbildningstiden tiU den i arbetsHvet i övrigt gängse. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att närmare pröva möjligheten av en ytterliga­re anpassning av veckoutbildningstiden och redovisa konsekvenserna här­av. Jag delar i övrigt kommitténs uppfattning att de tider som gäller för grundutbUdning fömtsätter att nuvarande genomsnittliga uttag av övnings­lid per vecka alltjämt tiUämpas.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet   47

Försvarskommittén har funnit alt vårt nuvarande system för inskrivning av värnpliktiga fungerar väl. Kommittén konstaterar emellerfid, mot bak­gmnd av den redovisning av inskrivningssystemet som överbefälhavaren har lämnat, att det är angeläget att minska de totala avgångarna under gmndutbildningen. Detta kan ske genom en mer djupgående prövning av de värnplikfiga vid inskrivningen och en förbättring av del medicinska underlaget. Dämtöver bör övervägas att före inkallelsen ånyo pröva de värnpliktiga som skall påbörja sin tjänstgöring tre år eller senare efter inskrivning och som på förfrågan anser att deras medicinska status har försämrats. Kommittén konstaterar all detta kräver ökade resurser vid vämpliktsverket.

Del är enligt min mening angelägel att ytterligare åtgärder vidtas för alt minska avgångarna under gmndutbildningen. Vämpliktsverket har i sam­band med programplaneringen haft i uppdrag att påbörja ell arbete som syftar till alt minska avgångarna. Detta arbete bör fortsätta. Frågan om förnyad prövning av värnpliktiga som påbörjar sin gmndulbildning tre år efter inskrivning studeras f. n. inom vämpliktsverket. När underlag förelig­ger för eventuella förändringar torde del få ankomma på regeringen att fatta beslut. Behovel av ökade resurser för värnpliktsverket får prövas i samband med det årliga budgetarbetet.

Jag delar kommitténs syn på betydelsen av frivillig personal och de frivUliga försvarsorganisationernas verksamhet. Del frivilliga engagemang­et är enligt min mening elt uttryck för den starka förankring försvarstanken har hos befolkningen.

Jag delar försvarskommilléns uppfattning alt förmånssystem, ledighels-regler samt möjligheterna för kvinnor att erhålla utbildning och uppgifter bör ses över. Det torde få ankomma på regeringen all närmare faslsläUa formerna m. m. för en sådan översyn.

Vad gäller en eventuell utvidgning av områden för den frivilligt tjänstgö­rande personalens utnyttjande i krigsorganisationen delar jag kommitténs uppfattning. Del bör ankomma på både myndigheter och organisationer all ta initiativ i denna riktning.

Ekonomiska resurser för det mUitära försvaret under perioden 1982183— 1986187

Jag behandlar först priskompensationssystemet och sedan planeringsra­men.

Försvarskommittén har föreslagit ett nytt priskompensationssystem för det militära försvaret och civilförsvaret. Jag har i det föregående redogjort för kommitténs förslag. Jag ansluter mig i allt väsentligt lill dessa och förordar följande.

För att kompensera del militära försvaret och civilförsvaret (utom skyddsmm) för dess pris- och lönestegringar bör under försvarsbeslutspe­rioden 1982/83 - 1986/87 tiUämpas ett nyll priskompensationssyslem base-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    48

rat på en särskUt beräknad försvarsprisindex (FPI). Denna index beräknas av regeringen genom sammanvägning av två indexserier, en löneindex samt nettoprisindex (NPI). Priskompensalionen för civilförsvarets utgifts­ram för skyddsmm bör även i fortsättningen baseras på NPI.

Löneindex skaU utvisa lönenivåns förändring för stafiigt anställda på löneplanerna T och F. Beräkningen av löneutvecklingen bör justeras i motsvarande mån som det inom statsförvaltningen fillämpade lönekosl­nadspåläggel ändras. Löneindex beräknas av statens arbetsgivarverk ut­ifrån ingångna avtal. Denna index kan behöva justeras med hänsyn lill eventuella avtalade förändringar för statligt anställda som inte återspeglas i lönenivåns förändring men som på elt väsentligt sätt påverkar lönekostna­derna. Till sådana förändringar hör exempelvis ändringar i arbetstidens längd och i särskiU avtalade lönetillägg samt eventuellt avtalade engångs­belopp.

Vid beräkningen av FPI sammanvägs löneindex och NPI med vikterna 35 % för löneindex och 65 % för NPI. Dessa vikter bibehåUs oförändrade under hela perioden 1982/83 - 1986/87. Basen för FPI säUs lill februari 1981.

FPI skall användas i stäUel för NPI såväl vid omräkningen av gällande planeringsramar från ett febmariprisläge till ett annat som vid beräkningen av prisregleringsmedel.

Enligt försvarskommitlén bör sådana förmånshöjningar för värnpliktiga i grundutbUdning som regleras genom särskilda statsmaklsbeslut och som överstiger utvecklingen av FPI beaktas vid beräkningen av basbeloppet för det mUitära försvaret. De behöver då inle beaktas särskilt vid beräkningen av försvarets priskompensalion. Jag delar försvarskommUténs uppfattning att värnpliklsförmånerna inte bör särbehandlas i prisregleringssystemel. Eventuella förändringar av förmånerna som väsentligt avviker från den beräknade priskompensalionen bör i princip behandlas på samma säll som andra förändringar av planeringsförutsättningarna och således övervägas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret.

Jag föreslår vidare att möjligheten all överföra outnyttjade medel från ett budgetår till nästa bör begränsas till 2 % av utgiftsramarna för det militära försvaret resp. civilförsvaret. Denna regel bör gäUa även för budgetåret 1981/82. Eventuella överskridanden bör avräknas under nästkommande budgetår.

Jag återkommer till frågan om justering av prisregleringsbemyndiganden i avsnittet 1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161).

Regeringspartiernas företrädare i kommittén har föreslagit en plane­ringsram för det militära försvaret för femårsperioden 1982/83-1986/87 om 83 175 milj. kr. i prislägel febmari 1981. Förslaget har lämnats mot följande bakgmnd.

Kommittén har föreslagit ell nyll priskompensafionssyslem som gör all

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    49

inga lönereserver behöver sättas av inom planeringsramen. Kommittén har vidare fömtsatt att de prisreserver som överbefälhavaren har avdelat är tillräckliga. De är beräknade på gmndval av 1980 års långtidsutrednings huvudalternativ 1,

Överbefälhavaren har planerat in besparingar genom avveckling och rafionalisering inom fredsorganisafionen. Kommittén delar överbefälha­varens uppfattning all besparingsmålet, minst 7900 milj. kr., måste uppnås under perioden 1982/83 - 1991/92.

Kommittén har inte räknat in försvarsdepartementet i del miUtära för­svaret. Orsaken är alt kommittén inte genom sina förslag vill la någon ställning fill verksamheten i regeringskansliet.

Jag utgär vid min beräkning av den erforderliga planeringsramen från det nyssnämnda förslaget. Mot bakgrund av vad jag nyss förordat ifråga om nytt priskompensationssyslem och mot bakgmnd av regeringens ekono­miska polUik ansluter jag mig lill kommitténs syn på behovel av reserver inom planeringsramen. Som framgår i del följande (avsnitt 1.4 Fredsor­ganisationen, s. 76) ansluter jag mig fill överbefälhavarens och kommitténs syn på vilket besparingsmål som måste gälla för fredsorganisalionen.

Jag delar kommitténs bedömning att del finns skäl alt inte räkna in kostnaderna för försvarsdepartementet i del mUitära försvaret. Jag avser alt inför budgetåret 1983/84 återkomma fill regeringen med förslag om all beräkna anslagen under fjärde huvudtitelns Ull. A utanför den militära utgiftsramen. Min beräkning nu av planeringsramen för del militära försva­ret inkluderar emellertid kostnaderna för försvarsdepartementet.

Beredningen av de anslag inom den militära utgiftsramen somjag lar upp i del följande har visat att vissa verksamheter torde vara något mindre kostnadskrävande än vad överbefälhavarens programplan har gett för­svarskommitlén anledning att räkna med. Vidare har i budgetarbetet vissa omföringar gjorts av det slag som jag har berört under anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning i prop. 1981/82:100 (bil. 7 s. 43). Dessa omständigheter har jag beaktat i min ramberäkning. Vidare bedömer jag alt de förbättrade värnpliklsförmåner som jag förordar under avsnittet 1.10 Värnpliklsförmåner (s. 149) ligger inom ramen för vad försvarsprisindex medger.

Sammanlaget beräknarjag planeringsramen för det militära försvaret för perioden 1982/83-1986/87 liU 83050 milj.kr. i prislägel febmari 1981. Ramen bör vara horisontell och basbeloppet 16610 milj. kr. i samma pris­läge. Beloppet utgör grund för min beräkning i avsnittet 1.11 Ramberäk­ning för budgetåret 1982/83 m.m. (s. 161).

Riksdagen beslutade (prop. 1980/81:6, TU 2, rskr 36) i november 1980 att anordna en utbildning av piloter för den civila luftfarten. Enligt beslutet skulle chefen för flygvapnet bli huvudman för utbildningen, som t. v. skulle finansieras genom en del av den besparing som chefen för flygvapnet förväntades göra på grund av minskad avgång av piloter från flygvapnet. 4   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    50

Som en följd av riksdagens beslut tillsattes en organisationskommitté bl.a. för att planlägga utbildningen och bedöma behovel av investeringar samt förstärkningar i utbildningsorganisationen. Enligl vad jag har inhäm­tat avser kommittén att lämna sina förslag i slutet av mars 1982. Först därefter kan ställning tas tiU kostnaderna för organisationen och för inves­teringarna samt tUl finansieringen.

1.3.4 Hemställan

Jag hemstäUer alt regeringen

1.       föreslår riksdagen all antaga förslaget till lag om ändring i värn­
pUktslagen (1941:967),

2.    föreslår riksdagen att godkänna den gmndläggande inriktning för det militära försvaret somjag har förordat,

3.    föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga om ekonomiska resurser för del militära försvaret under perioden 1982/83 - 1986/87,

4.    bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört om krigsorganisationens utveckling, vissa beredskapsfrågor och värnpliktsutbildningen.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet          51

1.4 Fredsorganisationen

1.4.1 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren lämnade i september 1981 till regeringen sina förslag till minskningar av försvarels fredsorganisalion samt övriga åtgärder i syfte att begränsa försvarels driftkostnader.

Överbefälhavaren erinrar om all kostnaderna för fredsorganisalionen och driften av denna under störte delen av 1970-talel har lagU i anspråk en allt störte andel av försvarsutgtflerna, trots att försvarels egna rafionalise­ringär har varit mycket omfattande. Flera administrationer har avvecklats. Antalet anställda har sedan år 1972 minskat med ca 5600.

För att upprätthålla kvaliteten hos personalen och malerielen inom krigsorganisationen och för all förbättra beredskapen behövs i besparings­syfte fortsalla reduceringar inom fredsorganisafionen. Sådana reduce­ringar måste också genomföras därför all krigsorganisationen förändras och värnpliklslillgångarna minskar.

Reduceringar i fredsorganisationen är sålunda nödvändiga för all anpas­sa utbildningsorganisationen lill det minskade antalet värnpUkfiga som skall gmndutbildas. Minskningarna behövs vidare - och framför alU - för alt inom de ekonomiska ramar som har legat lill gmnd för planeringen skapa fömtsältningar för den anskaffning av vapen och annan utmslning till krigsförbanden som överbefälhavaren finner nödvändig och för erfor­derlig beredskap och utbildning.

För att snabbt nå nödvändiga kostnadsminskningar mäsle de åtgärder som överbefälhavaren föreslår vidtas snarast möjligt efter 1982 års för­svarsbeslut. Åtgärderna är av myckel varierande omfattning och innebär all driftkostnaderna skall minskas med sammanlagt ca 7,9 miljarder kr. under perioden 1982/83- 1991/92.

Besparingarnas inriktning

Överbefälhavarens besparingsarbele har inriktats påföljande sätt.

För del första genomför överbefälhavaren - oavsett ekonomisk nivå - de redan tidigare planerade ralionaUseringsålgärderna. Pågående och redan planlagda ralionaliseringsprojekl framgår av myndigheternas ralionaliseringsplaner saml av försvarels rationaliseringsplan. Projekten medför successivt ökande besparingar och bygger på ett stort anlal åtgär­der, främst inom den s.k. stödproduktionen. Syftet är därvid all minska kostnaderna inom fredsdriften utan all mera omfattande organisatiohsänd-ringar måste tillgripas.

Som exempel på sådana åtgärder redovisar överbefälhavaren bl.a. en ökad samordning av fredsförplägnad, transporter och verksamhet som hänger samman med underhållet av försvarets materiel. Bland åtgärderna ingår vidare ett fullföljande av de förbandsnedläggningar som statsmak-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet         52

terna redan har beslutat om. Härutöver måste enligt överbefälhavaren på lång sikt åstadkommas ytterligare ralionaliseringsprojekl. De områden som därvid kan komma all studeras är enligt överbefälhavaren bl. a. ut­nyttjandet av konsulter, entreprenadverksamheten och ADB-verksamhe­ten.

För del andra föreslår överbefälhavaren en ökad samordning mellan myndigheter som syftar till ett rationellare utnyttjande av resurserna inom garnisoner eller mellan närbelägna myndigheter. Del gäller bl. a. samord­ning av viss UtbUdning och samulnytljande av ulbildningsanordningar, administrativa resurser och övriga stödfunktioner. Överbefälhavaren pe­kar även på möjligheterna att samordna mobiliseringsförberedelser m. m. mellan myndigheter ur olika försvarsgrenar.

För del tredje föreslår överbefälhavaren omfattande personalminsk­ningar och därmed också kostnadssänkningar inom huvudprogrammen 5 Gemensamma myndigheter m. m. och 4 Operaliv ledning m. m.

Inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m. föreslår över­befälhavaren all anlalel anstäUda vid de s. k. centrala myndighelerna lill budgetåret 1991/92 minskas med drygt 1 500 jämfört med del beräknade läget under budgetåret 1981/82.

Inom huvudprogram 4 Operaliv ledning m. m. reduceras anlalel anställ­da vid bl. a. försvarsstaben och mililärområdesslaberna. Vidare genomförs rationaliseringar inom militärområdenas förtådsorganisalioner. Överbefäl­havaren räknar här med all personalminskningen under 1982/83 - 1991/92 skall uppgå tiU ca 365 anställda.

Nyss angivna rationaliseringar och övriga koslnadssänkande åtgärder leder enligt överbefälhavaren lill alt kostnaderna för fredsdriflen kan mins­kas med ca 5500 milj. kr. under perioden 1982/83 - 1991/92.

Enligl överbefälhavaren är delta dock inle lillräckligl för all skapa erforderligt ekonomiskt utrymme för att upprällhålla beredskap, anskaffa materiel och ulbUda personal inom de ekonomiska ramar som överbefälha­varen har planerat efter. Del blir därför nödvändigt all också göra betydan­de reduceringar av fredsorganisalionen på lokal nivå, dvs. dra in fredsför­band och avveckla mark och byggnader. Dessa åtgärder väntas öka bespa­ringarna med sammanlagt ca 2400 milj. kr.

Enligl överbefälhavarens plan innebär hans förslag följande samman­lagda kostnadsreduceringar under perioden 1982/83-1991/92 (prisläge februari 1981; milj. kr.).

Åtgärder      Armé-    Marin-    Flygvapen-     Operativ   Gemensam-    Summa

förband förband förband  ledning      ma myndig-

m.m.        heter m. m.

Rationalise­
ringar m.m.    1485      270             1720     450           1610 5 535

Avveckling av
förband     1000      415   960           -             -            2375

Summa        2485      685 2680         450       1610         7910

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet         53

Överbefälhavarens planering utgår därvid från att följande personal­minskningar genomförs t. o. m. budgetåret 1991/92.

Huvudprogram                                                     Personalminskning

(antal personår)

1.  Arméförband                                                                  2020

2.  Marinförband                                                                    825

3.  Flygvapenförband                                                          I 235

4.  Operafiv ledning m. m.                                                     365

5.  Gemensamma myndigheter m. m.                                 1 550

Summa                                                                             Ca 6 000

Överbefälhavaren redogör härefter för sina överväganden och förslag beträffande de mer omfattande åtgärderna inom huvudprogrammen Ge­mensamma myndigheter m. m. och Operativ ledning m. m. saml inom de tre försvarsgrensinriktade huvudprogrammen.

Gemensamma myndigheter m. m.

Myndigheterna inom huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m. skall enligt överbefälhavaren genomföra den personalminskning som har beslutats tidigare. Inom huvudprogrammet skall därefter en fortsatt minsk­ning av personalen genomföras för att nå balans i förhållande lill den framlida krigsorganisationens styrka och effekt.

Vidareutvecklingen av försvarets ledningssystem i fred skall stödjas. De regionala och lokala myndigheterna skall ges elt ökat ansvar för produk­tionsresurserna och deras utveckling, om del leder till ökad effekfivitet. Detta innebär, all de centrala produktions- och fackmyndigheternas nuva­rande ledningsmfiner måste anpassas lill ledningssystemet, vilket leder fill att myndigheternas behov av personal minskar.

Vid planering av en fortsall resursminskning skall enligt överbefälha­varen den nivå eftersträvas som innebär all resp. myndighel alltjämt kan lösa de uppgifter som är avgörande för försvarsmaktens totala verksamhet. Därvid skall anspråken på de gemensamma myndighelerna från övriga delar av försvarsmakten minskas så långt som det är rationellt.

Överbefälhavaren föreslår vidare att del prövas om de centrala myndig­heternas kompetens och kapacitet också kan utnyttjas för att tUlgodose vissa ytterligare behov inom hela den stafiiga verksamheten.

Överbefälhavarens förslag till personalresurser för myndighelerna bud­getåret 1991/92 saml de personalminskningar som enligl hans programplan bör gälla för alt nå detta mål framgår av följande sammanställning.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    54

 

Myndighet	Anlal anställda	Minsk-	Mål för budget-
	enligt reglerings-	ning	året 1991/92
	brev för budget-		(personår i ge-
	året 1981/82		nomsnitt för
	(personår)		budgetåret)
Försvarets civilförvaltning	200	20	180
Försvarels sjukvårdsstyrelse           74		14	60
Fortifikationsförvaltningen
(anslaget F 3)	920	170	750
Försvarels materielverk	3460	1010	2450
Försvarets forskningsanstall	t
(anslaget F 5)	1206	206	1000
Vämpliktsverket	372'	21	351
Försvarels rationaliserings-
insfilut	93	33	60
Övriga	492	81	411
Summa	6817	1555	5262

'Inkl. 21 personår för värnpliktskontoret för marinen som inte har tagits med i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82.

Exkl. försvarels radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarets läromedels­central (försvarels brevskola).

Det angivna antalet personår kan förändras av detaljutredningar för resp. myndighet och genom senare organisationsbeslut. Hänsyn till detta kommer att tas i den fortsatta planeringen. För flera myndigheter bedömer överbefälhavaren alt en ytterligare personalminskning bör vara möjlig företrädesvis efter budgetåret 1991/92.

Operativ ledning m.m.

I huvudprogram 4 Operativ ledning m. m. ingår som de väsentligaste delarna försvarsstaben och mililärområdesslaberna med förvaltningar.

Med utgångspunkt i försvarskommilléns belänkande och regeringens anvisningar för programplaneringen har överbefälhavaren undersökt möj­ligheterna att uppnå sådana kostnadsminskningar inom huvudprogrammet som redovisades i perspektivplanens handlingsväg 3. Överbefälhavaren har bl.a. övervägt tre olika alternativ som berör mililärbefälhavarnas ansvarsfördelning och uppgifter saml anlal militärområden.

Han har därvid övervägt att dels reducera uppgifterna i fred för mililär­befälhavarna i Västra och Bergslagens militärområden, dels la bort mililär­befälhavarnas ansvar för all leda arméns grundutbildning, dels att dra in Bergslagens militärområde i fred och krig.

Sammantaget anser överbefälhavaren inle alt något av de tre alternativ som har övervägts bör läggas till gmnd för den fortsatta planeringen, eftersom de inle utgör en lämplig inriktning för besparingsarbetel. Överbe­fälhavaren anser alt mililärbefälhavarna bör behålla sina nuvarande upp­gifter samt att anlalel militärområden även i fortsättningen bör vara sex.

I stället anser överbefälhavaren alt försvarsstaben, som omorganise­rades år 1981, kan reduceras med ca 20 personår utöver den personal-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    55

minskning som redan har beslutats. Vidare skaU den omorganisation och personalminskning genomföras inom den högre regionala nivån som riks­dagen redan har beslutat om. Gotlands militärkommandos stab med för­valtningar skall omorganiseras och föras över till armén.

Inom militärområdenas förrådsorganisation genomförs f. n. ell stort an­tal ralionaliseringsprojekl i syfte all minska personalstyrkan. Därvid har möjligheter kunnat påvisas att minska personalen yllerligare.

Enligt överbefälhavaren bör personalminskningarna inom huvudpro­grammet under perioden 1982/83 - 1991/92 kunna uppgå lill ca 365 per­sonår. Därmed kan minskningsmälet i perspeklivplanens handlingsväg 3 uppnås.

Med hänsyn lill de operativa kraven på beredskap och ledningskapacilel innehåller även denna reducerade personalram sex mililärområdesslaber i fred och krig.

Överbefälhavaren redogör därefter för sina överväganden och förslag tUl större organisationsförändringar inom armén, marinen och flygvapnet.

Grundläggande principer för fredsorganisationens utveckling

Överbefälhavaren framhåller inledningsvis vissa gmndläggande prin­ciper som är av betydelse för fredsorganisalionens utveckling och som har legat tUl gmnd för hans överväganden.

Fredsorganisationen skall kunna förbereda, leda och genomföra allmän mobilisering. Den skall vidare kunna leda försvarsmaktens utveckling, utbilda och vidmaklhåUa krigsförband. Dess resurser utgörs främst av personal, mark, byggnader och anläggningar.

Lokaliseringen av fredsförbanden påverkas av såväl insats- som mobili­seringsberedskapens krav saml avsett utnyttjande av stridskrafterna. Del finns elt nära samband meUan krigsorganisation, beredskap och fredsor­ganisation. Den ökade risken för ell överraskande anfall medför, fömtom krav på omedelbar förmåga till ledning, behov av all dels minska sårbarhe­ten bl. a. genom spridd lokalisering, dels öka våra möjligheter alt mobilise­ra snabbt och säkert.

Den långsiktiga beredskapen prioriteras emellertid alltjämt av överbefäl­havaren. Detta innebär att fredsorganisationen i första hand skall kunna gmndutbilda, vidmakthålla och mobilisera krigsorganisationens förband.

Gmndutbildningen av värnpliktiga inom armén, kustartilleriet och flyg­vapnet skall i huvudsak genomföras enligl de principer som har gällt under 1970-lalel. Förändringar av grundutbildningen kommer enligt överbefälha­varens planering all genomföras inom flottan, varvid en större del av värnpliktsutbUdningen genomförs ombord samtidigt som anlalel merbe­hovsvärnpUktiga begränsas, dvs. sådana där utbildningen och tjänstgöring­en är nödvändig av andra skäl än krigsorganisationens behov av värnpUk­figa.

Krigsförbanden skall mobiliseras inom de lider och på de platser som

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet         56

svarar mot de operativa kraven på insats, säkerhet och slyrkelillväxl. Strävan skall vara all viktigare förband mobiliseras inom de områden där de har sin krigsuppgifl. Detta medför särskilda krav på mobiliseringen i Nortland och på Gotland.

Överbefälhavaren anser all utbildningen bör genomföras i rätt miljö med hänsyn lill krigsförbandens huvuduppgifter. Förband som i första hand är avsedda för krigsuppgifter i Övre Norrlands och Nedre Norrlands militär­områden bör ges tillräcklig vintemlbildning. Detta innebär att utbildnings­kapacitet måste behåUas i dessa delar av landet. Med hänsyn fill krigsor­ganisationens krav och beredskapskraven måste en viss del av personalen både under grund- och repelilionsulbildningen genomföra sin utbildning långt från hemorten.

Överbefälhavaren framhåller vidare att de frivilliga försvarsorganisa­tionernas verksamhet är viktig för försvarseffeklen och försvarsviljan saml av stor betydelse för all upprätthålla en god kontakt mellan försvaret och samhället i övrigt. Del är därför betydelsefullt all det även i framtiden kan lämnas stöd tiU de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet i alla delar av landet. De organisationer som utbildar personal för totalförsvarets krigsorganisation prioriteras av överbefälhavaren.

De faktorer som påverkar fredsorganisalionens utformning är ofta sins­emellan motstridiga. Avvägning mellan skilda faktorer måste därför göras från fall till faU mot bakgmnd av de förutsättningar som gäller för den aktuella situationen. Beslut om ändringar av fredsorganisafionen måste vara långsikliga.

Armén

Överbefälhavarens överväganden och förslag lill förbandsindragningar och avveckUng av kasernområden m. m. inom armén är följande.

Målet för fredsverksamhelen inom armén är all skapa krigsförband som är användbara omedelbart efter mobilisering ulan kompletterande utbild­ning och materielunderhåll.

Armén grundulbildar främst fältförband som huvudsakligen ingår i eller skall samverka med infanleribrigader, nortlandsbrigader eUer pansar- och mekaniserade brigader. Del är därför enligl överbefälhavaren väsentligt alt brigadförbandens enheter kan samövas i erforderlig grad redan i fred. De brigadproducerande infanteri- och pansartegemenlena bör i största möjliga utsträckning behållas. I regel är försvarsområdesslaberna knutna fill dessa regementen.

Krigsorganisationens storlek och övrigi utbildningsbehov av värnplik­tiga bestämmer den genomsnittliga storleken på utbildningsregementena vid de olika tmppslagen. Från både operafiv synpunkt och utbildningssyn­punkl är del önskvärt alt utbildningen i huvudsak sker i fulltalig bataljon, främst inom infanteriet, pansartrupperna och artilleriet.

Överbefälhavaren beräknar att arméns årliga grundutbildningskonlin-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    57

geni under mitten och senare delen av 1990-talet kommer att omfatta ca 32600 man. Detta är ca 3 600 färte än f. n.

Den krigsorganisaloriska utveckUngen ger således ett minskat behov av utbildningsplatser. Arméns fredsorganisation måste av rationalitetsskäl anpassas fill denna utveckling. Dämlöver finns möjligheter att reducera fredsorganisationen genom nuvarande överskoll på utbildningsplatser.

Tidigare angivna krav på beredskap och mobilisering innebär all freds­förbanden i övre Nortland och på Gotland bör undantas från överväganden om nedläggning. Med hänsyn lill behovet av vintemibUdning kan även infanteriförbanden i Nedre Nortlands och Bergslagens militärområden, utom Livregementets grenadjärer med Örebro försvarsområde (I3/Fo51), undantas.

När det gäller infanteriet har överbefälhavarens slutliga övervägan­den om vilket förband som bör dras in berört 13 i Örebro, Norta Smålands regemente (112) i Eksjö och Dalregementet (113) i Falun. Alternafiven ger i stort sett jämförbara besparingar. Med hänsyn tiU att planeringen inriktas mot ett ökat antal förband utbildade och utmstade för strid i övre Nortland anser överbefälhavaren att 113 i Falun bör behållas. I valet mellan 13 och 112 förordar överbefälhavaren av flera skäl att 13 dras in. En nedläggning av 13 ger de största besparingarna. Vidare ger en garnisonssamordning i Eksjö mellan 112 och Göta ingenjörtegemenle (Ing 2) möjligheter till vissa ytterligare besparingar. Nedläggningen av 13 motiveras endast av ekono­miska skäl. Operativt medför nedläggningen enligl överbefälhavaren nega­fiva konsekvenser.

Överbefälhavaren föreslår därför alt 13 i Örebro läggs ned senast år 1985. Försvarsområdesbefälhavaren och försvarsområdesstaben Fo51 bör emeUertid av operativa skäl behållas i Örebro. Vidare bör militärområdes­verkstaden i Örebro läggas ned och uppgiften tas över av andra verksläder. Huvuddelen av marken och anläggningarna bör avvecklas.

Inom kavalleriet föreslår överbefälhavaren all ansvaret för Stock­holms försvarsområde (Fo44) förs över tUl Svea livgarde (II) senast år 1985. En mindre del, bl.a. garnisonsavdelningen, hemvärns- och frivillig-avdelningen samt serviceförrådet, bör ligga kvar i Stockholm.

Livgardets dragoner (K 1) bör därvid ingå i myndigheten I l/Fo44. Där­igenom friställs Kl:s nuvarande kaserner och mark, varvid kanslikaser­nen, som är byggnadsminnesmärke, bör utnyttjas för fortsalt samlokaUse-ring av centrala staber och myndigheter i Stockholmsregionen. Genom detta minskar försvarsmaktens hyreskostnader i Stockholm med minst 2 milj. kr. per budgetår.

Behovet av tidigt insatsberedda staber och förband vid ett övertaskande angrepp mot Stockholmsområdet fordrar särskilda åtgärder, bl.a. för att tillgodose behovet av impper i innerstaden. Överbefälhavaren anser emel­lertid all de operafiva och territoriella kraven på lednings- och insatsbered­skapen kan lösas på elt acceptabelt säll med den föreslagna lösningen.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    58

Om statsmakterna ålägger försvarsmakten att även i framliden ansvara för garnisonsljänsten med beridna värnpliktiga går detta enligl överbefäl­havaren att genomföra om särskilda medel tillförs. I stort nuvarande upp­gifter med kortegetjänst och beriden högvakt under sommarhalvåret krä­ver minst 3 milj.kr. per budgetår i driftkostnader och ca 15 milj.kr. i investeringar.

Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer (K 3) i Skövde senast 1985 flyttar till Karlsborg. Denna flyttning hänger samman med hans förslag att dra in Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg och all starkt begränsa signalutbildningen där samt att inom Skövde garnison omlokaUsera Göta Irängregemente (T 2). Därvid bör K 3 överta myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan samt ansvaret för viss Stabs- och sambandsulbildning. K3:s kasernområde friställs och bör ut­nyttjas vid samlokaliseringen av förbanden i Skövde.

Överbefälhavaren har vidare övervägt möjligheterna att dra in ett av regementena inom pansartrupperna. Med hänsyn tUl det operativa behovet av sådana förband i övre Norrland, på Golland och i östra Mellan­sverige samt pansartmppernas skolverksamhet i Skövde har granskningen i första hand omfattat regementena i Skåne. Södra skånska regementet (P7) är ett försvarsområdesförband med myckel goda ulbildningsbefing-elser. Valet bör därför i första hand slå meUan Skånska dragonregementet (P2) och Norta skånska regementet (P6), som båda ligger i samma försvarsområde. Med hänsyn fill bl.a. försvarsområdesfunklionen, nuva­rande mobiUseringsansvar, utbildningsbetingelserna, nuvarande stridsfor-donsbestånd, möjligheterna till samlokalisering med annat pansarförband m. m. har olika aUernativ för främst P2 övervägts.

Överbefälhavaren har därvid granskat möjligheterna all antingen lägga ned P 2 och föra över pansamtbildningen till P 7 i Revingehed eller att inom Hässleholm samlokaUsera Skånska irängregementel (T4) med P2.

Överbefälhavaren föreslår all T4 samlokaliseras med P2 i P2:s nuvaran­de anläggningar senast år 1987. T4:s nuvarande mark och anläggningar avvecklas i samband med detta. Någon del av T4:s gmndulbildningskon-tingent - exempelvis de värnpliktiga som utbildas i sjukvård - kan komma att förläggas till P6 i Kristianstad.

Dessa förändringar fordrar emeUertid enligt överbefälhavaren en betyd­ligt fastare samordning av pansarulbildningen i Skåne än vad som f n. är faUel. Förbandsomsätlningen för de aktuella pansarbrigaderna genomförs av P2 och P7 gemensamt. Därvid bör de båda regementenas åldersklass­förband tillsammans utgöra en fulltalig pansarbalaljon som årligen efter samövning tlUförs endera brigadens krigsorganisation. Med dessa åtgärder bör enligt överbefälhavarens beräkningar besparingarna sammanlagt hållas på i huvudsak samma nivå som i allernalivet med att flytta P2:s verksam­het tiU Revingehed.

Inom artilleriet har överbefälhavaren undantagit Bodens arlillerire-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    59

gemenle med Bodens försvarsområde (A8/Fo63) i Boden och Gofiands artilleriregemente (A7) i Visby från granskning. Med hänsyn tiU riksdags­beslutet om arméns tekniska skolas (ATS) lokalisering liU Östersund har även Nortlands artilleriregemente (A 4) undanlagils. Av de syd- och mel­lansvenska artilleriförbanden behöver pansarartilleriutbildningen vid Wendes artilleriregemente (A 3) i Skåne vara kvar. Vidare undantas Bergs­lagens artilleriregemente (A 9) vilket är det artilleriförband som' har när­mast till de två största skjutfällen — Älvdalen och Villingsberg. Därför har övervägandena i första hand gällt all bedöma konsekvenserna om Svea artilleriregemente (Al) eller Smålands artilleriregemente (A6) dras in. Därvid har det visat sig att de största kostnadsreduceringarna erhålls om A6 i Jönköping läggs ned.

Överbefälhavaren föreslår därför all A 6 i Jönköping läggs ned senast år 1985 samt aU artiUeriets officershögskola (ArtOHS) flyttas liU A 1 i Linkö­ping. Vidare bör militärområdesverkstaden läggas ned. Mark och kaserner i Jönköping bör avvecklas. Däremot bör arfilleriskjulfältet i Skillingaryd behållas.

Inom signal trupperna behöver Norrlands signalbalaljon (S3) i Bo­den behållas så alt vintemlbildning kan bedrivas inom Imppslaget. Upp­lands regemente med Uppsala och Västmanlands försvarsområden (S 1/Fo 47/48) är försvarsområdesförband och Iruppslagscenlmm och bör därför behållas. Detta förband skall flytta till nya lokaler i Enköping. Kvar alt överväga är Göta signalregemente (S 2) i Karlsborg. Med hänsyn lill krigs-organisationsinriklningen finns del möjligheter all koncentrera signaltrup­pernas gmndulbildning fill S 1 med ell bibehåUande av S3. Kapacitet för repefitionsutbUdning bör dock enligl överbefälhavaren så långt möjligt behållas inom Västra militärområdet.

Överbefälhavaren föreslår således att S 2 i Karlsborg läggs ned senast år 1984. Huvuddelen av utbildningsansvaret bör föras över fill S 1 i Enköping. Kapacitet skaU emellertid finnas kvar i Karlsborg för repefitionsutbUdning av vissa stabs- och sambandsförband. Denna kapacitet bör också utnyttjas för att grundutbUda ca ett kompani. Denna utbUdning avses bli inordnad i myndigheten K3. S2:s anläggningar i Karlsborgs fästning friställs och kan därmed utnyttjas av K 3.

För träng förbanden finns enligl överbefälhavaren ell stort anlal alternativ som möjliggör samlokaUsering med andra förband. Det kan även vara möjligt att dra in ell regemente helt och få en fullt ralioneU ulbild-ningsvolym vid de tre kvarvarande regementena. De olika lösningarna för trängtmpperna måste emellertid ses i kombination med de totala fredsor­ganisatoriska förändringarna inom de övriga tmppslagen och hur dessa påverkar olika regioner från främst beredskaps- och samövningssynpunkt men även med hänsyn lill den anstäUda personalen.

Överbefälhavaren föreslår därför för trängtmppernas del att Svea Iräng­regemente (TI) i Linköping läggs ned senast år 1987. Tl:s anläggningar

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   60

och mark bör avvecklas. Tränglruppernas officershögskola (TrängOHS) bör flytta liU Skövde.

Omfördelningen av utbildningsansvar tiU övriga trängregementen medger dels rationellare ulbUdningskonlingenler, dels all fler underhålls­förband som är avsedda för Nortland kan vinlerulbUdas vid del utökade Norrlands Irängregemente (T 3).

Göta irängregemente (T2) i Skövde inkl. arméns underhållsskola (US) och TrängOHS samlokaliseras enligl överbefälhavarens förslag senast år 1987 inom garnisonen med Skaraborgs regemente (P4), varvid en del av P 4:s och hela K3:s etablissemenl tas i anspråk. T2:s nuvarande etablisse-menl kan därmed avvecklas.

Som har nämnts tidigare föreslår överbefälhavaren dessutom att Skånska Irängregementel (T4) i Hässleholm senast år 1987 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område. T4:s mark och kasernområde kan därigenom avvecklas.

Marinen

Reduceringar inom marinens fredsorganisalion skall möjliggöras genom en långtgående omstrukturering av de marina lednings-, utbUdnings- och förvaltningsorganisationerna. Omfattningen av och takten i dessa åtgärder bör bero på de operativa kraven. Detta innebär att integreringen av både krigs- och fredsorganisalionen bör genomföras snarast på västkusten och i Norrland.

Förvaltningsverksamheten vid mobiliseringsmyndigheterna är omfat­tande och resurskrävande och måste minskas. De i fred organiserade fartygsförbanden bör därvid ges ell ökat ansvar för underhäUel. Förvalt­ningsverksamhelen bör enligl överbefälhavaren i princip samlas lill den lägre regionala nivån.

Örlogsskolornas förvallningsverksamhel bör upphöra. För att en föränd­ring skall vara motiverad bör emellertid fömlsällningar i fräga om lokaler saml besparingsmöjligheter eller andra fördelar finnas. Uppgiftsfördelning­en mellan kuslartilleriförsvar och underställt regemente skiljer sig från den vid örlogsbas och örlogsskola. Vid regementena förekommer inle några förvaltningsorgan. Regementena understöds i förvallningshänseende helt av resp. kuslartilleriförsvar. Någon ytterligare förvaltningssamordning inom kustartilleriet anser överbefälhavaren därför inle är aktuell alt över­väga.

Sammanfattningsvis konstaterar överbefälhavaren att de marina mobili­serings- och förvaltningsmyndigheterna från operativa utgångspunkter i stort sett måste behålla nuvarande lokalisering.

Styrande faktorer när det gäUer en lämplig storlek på marinens ulbild-ningsförband är utbildningssystemels utformning och krigsorganisationens årliga utbildningsbehov.

Flottans utbUdning i land bör även i framliden vara centraliserad linje-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    61

vis, bl.a. i syfte alt begränsa behovel av utbildningsanordningar. Den tillämpade utbildningen ombord bör alltjämt hållas samman i en organisa­torisk enhet - kustfloltan. Kustartilleriets formella värnpliktsulbildning bör så långt möjligt bedrivas så att byle av tmppförband undviks. Den tillämpade utbildningen bör bedrivas i förband som sätts samman med utgångspunkt i avsedd krigsanvändning.

Med utgångspunkt i dessa principer anser överbefälhavaren all följande förändringar bör vidtas inom marinens fredsorganisalion.

På västkusten bör antalet anställda och verksamheten vid Västkus­tens mUitärkommando med Älvsborgs kustartUleriregemenle (MKV/KA4) ytterligare minskas. Detta bör åstadkommas genom en yllerligare reduce­ring av stabs- och förvaltningsorganisationen utöver den personalminsk­ning som regeringen beslutade om år 1980.

Vidare bör MKV/KA4:s verksamhet koncentreras fill Väslerberget, varvid endast vissa kajer samt verkstads- och förrådsfunktioner behålls på Nya Varvet.

Gmndulbildnings- och skolverksamhetens omfattning på västkusten måste yllerligare granskas mot beredskapskraven och behovet av investe­ringar. Härvid bör enligt överbefälhavaren prövas en decentralisering av befälsskolan saml en överföring av läkarfackulbildningen lill medicinal-fackskolan.

Västra värnpliktskontoret, som f. n. ligger i Säve, anser överbefälha­varen bör flyttas till KA4:s område på Väslerbergel.

Verksamheten i Skredsvik bör minskas starkt och dykamtbildningen flyttas. Verksamheten i övrigi bör läggas ned senast år 1985 med undanlag för viss förtådsverksamhet. Markområden som inte behövs för den fortsat­ta verksamheten bör avyttras.

Beträffande marinens organisation på sydkusten anser överbefälha­varen att organisationsutvecklingen i Karlskrona bör möjliggöra en hand­lingsfrihet all gå över i en mer integrerad organisation motsvarande den som f. n. finns i Göteborg. Detta medger ytterligare personalminskningar.

Överbefälhavarens planering innebär att man slår samman Blekinge kuslartUleriförsvar med Karlskrona försvarsområde (BK/Fo 15) och Karls­krona kustartUleriregemenle (KA 2) lill en myndighel, all utbUdningsan-' läggningen på Gräsvik avvecklas och all den därmed sammanhängande utbyggnaden av Rosenholm fullföljs enligt statsmakternas beslut.

Vidare föreslår överbefälhavaren all Sydkustens örlogsbas (ÖriB S) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman tiU en myndighel senast år 1985. Hämtöver föreslås all elablissementet Sparte avvecklas senast år 1985 och elablissementet Blå Port senast år 1987.

Överbefälhavarens planering innebär vidare att ralionaliseringsverksam­helen inriktas mot all de marina myndigheternas förvaUningar skall fort­sätta att reduceras. En ökad samordning inom Karlskrona garnison skall genomföras, främst avseende förplägnad, sjukvård och kassatjänsl.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    62

Inom marinens organisation på ostkusten bör enligt överbefälha­varen kostnadsreduceringar och personalminskningar genomföras genom en ökad samordning mellan Ostkustens örlogsbas (ÖrlBO) och Berga örlogsskolors (BÖS) resurser och verksamhet. Roslagens örlogsbasavdel-ning i Uppsala bör återgå tiU Muskö. Utbildningsverksamheten på Märs-gara och Gålö bör avvecklas och flyttas tUl Berga. Vidare bör utbUdnings-verksamheten på Stabbo minskas.

Hämtöver föreslår överbefälhavaren att Stockholms kuslartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartUleriregemenle (KA 1) slås samman lill en myndighet senast år 1985. Därmed är motsvarande organisationsföränd­ring genomförd vid samtliga kustartilleriregementen. Dämlöver sker bl. a. en sammanslagning och reducering av stabs- och förvaUningsorganisa-tionen och en utökning av utbildningsorganisafionen. Del senare motiveras av kravet på insatsberedskap samt av avvecklingen av gmndutbildningen vid Nortlands kuslartilleriförsvar med Härnösands kustartUleriregemenle (NK/KA 5).

Sjökrigsskolan (KSS) föreslås flytta från Näsby Park fill Berga senast år 1990 i samband med alt utrymmen vid BÖS frigörs när antalet värnpliktiga minskar.

Överbefälhavaren erinrar om att riksdagen i december 1980 har fallat beslut om försvarsmaktens organisation på Golland. Beslutet innebär alt Gollands kuslartilleriförsvar med Gofiands kustartilleriregemente (GK/KA3) i stort sett behåller nuvarande uppgifter och organisafion. En avveckling av gmndutbUdningen vid KA 5 i Härnösand kan innebära ett något utökat utbildningsuppdrag och en begränsad ökning av den militära personalen. En viss motsvarande minskning av den civila personalen kan därvid komma att genomföras.

Marinens fredsorganisalion på Norrlandskusten omfattar NK/KA5 samt Luleå marina bevakningsområde (BoLu).

Överbefälhavaren föreslår all kustartilleriels grundutbildning vid KA 5 i Härnösand upphör. Kasernerna bör avvecklas. Staben och stödfunktio­nerna vid NK bör reduceras. Den förbandsbundna verkstaden bör läggas ned och ersättas med servicegmpper ingående i malerielenhelen. Dessa förändringar föreslås vara genomförda senast år 1985.

Myndigheten bör dimensioneras för mobiliserings- och krigsplanlägg­ning samt förvaltning av marinens krigsorganisation från Gävle och norrut till finska gränsen.

Överbefälhavaren kommer hämtöver all låta utreda möjligheterna att i ökad utsträckning föra över mobiliseringsansvaret för marina enheter längs Norrlandskusten fill närbelägna myndigheter.

Överbefälhavaren föreslår vidare att BoLu utgår ur organisationen och att dess uppgift förs över fill NK.

Åtgärderna medför emellertid enligl överbefälhavaren operativa nackde­lar, främst i fråga om effektiviteten av en tidig försvarsinsats i mellersta

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    63

Nortland. Överbefälhavaren framhåller all hans förslag beträffande Norr­landskusten motiveras främst av behovet av kostnadsminskningar.

Flygvapnet

Överbefälhavaren redovisar att flygvapnets fredsorganisation år 1982 omfattar 21 divisioner förutom de skol-, transport-, målflyg- och lypinflyg-ningsdivisioner som finns. Under 1980-talel ombeväpnas jaktförbanden successivt med flygplan JA 37 Viggen. Överbefälhavaren räknar emellertid med att fyra divisioner utmstade med flygplan J 35 Draken skall behållas under 1980-talet och tre av dessa lill slutet av 1990-talet.

Under 1980- och 1990-talen kommer nuvarande antal divisioner i stort sett att kunna behållas. Osäkerheten i flygplansutvecklingen påverkar det tolala anlalel divisioner först en bit in på 2000-talet.

Överbefälhavaren fäster särskilt avseende vid behovet av hög insals-och mobiliseringsberedskap inom så stor del av landet som möjligt saml kravet på skydd genom utspridning och fortifikaloriska anordningar.

Om antalet flygplan och därmed även antalet flygförband minskar måste allt störte anspråk ställas på alt kvarvarande enheter i full utsträckning kan utveckla flygsystemets värdefuUa egenskaper, t. ex. stor rörlighet, förmå­ga tUl snabb insats mot olika mål i skilda områden samt hög insatsbered­skap.

Antalet flotfiljer och deras spridning över landet påverkar starkt möjlig­heterna att överleva ett övertaskande anfall. En lokalisering av fredsför­band inom rimligt avstånd från krigsbasema gynnar en snabb och säker mobilisering.

Överbefälhavaren anser att de övervägaöden som rör flygvapnets freds­organisation främst bör omfatta Västgöta flygflottilj (F6) i Karlsborg, Bråvalla flygflottUjs delachemenl på Malmslätt (F13 M) saml Flygvapnets Södertörnsskolor tF 18) i TulUnge.

F 6 är en renodlad atlackflygflollilj med två divisioner flygplan av typ AJ37. F6 har samordningsansvar inom Karlsborgs garnison för bl.a. fortifikafions- och faslighetsärenden.

Från operativa utgångspunkter innebär en nedläggning av F6 ökade
risker, eftersom fler flygplan samlas på övriga flottiljer med ökad sårbarhet
som följd. Chefen för flygvapnet anser all osäkerheten i fråga om flygvap­
nets krigsoianisation talar för att något beslut inle bör fallas år 1982 med
innebörden att någon flottilj med flygförband - utöver F 1 - dras in under
perioden 1982/83 - 1991/92.   ' "

Med hänsyn till nyss redovisade ojjerativa förhållandefi och behovel av handlingsfrihet för flygvapnets framtida organisation anser överbefälha­varen alt F 6 t. v. bör behållas.

F13M utgör eU delachemenl tiU Bråvalla flygflolfilj (F13) föriagl tUl Malmslält och beslår av stab, förvaltnings- och driftenheter, målflyg- och Iransportflygdivision. Detachementet deltar i förbandsproduklionen ge­nom all utföra målflygningar, Iransportflygningar och sambandsflygningar.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    64

De transportflygplan (DC 3) som finns på detachementet kommer under 1980-talet att utgå ur flygvapnets organisation. Försvarels materielverk utreder f n. möjligheterna att förlänga flygtiden för flygplan 32 (Lansen). Det kan bli aktuellt aU lokalisera en målflygenhet med flygplan 32 fill en annan miUtär flygplats.

Överbefälhavaren föreslår därför all flygvapnets verksamhet på Malm-slätt börjar avvecklas i slutet av 1980-lalel. Tidsplanen för en sådan av­veckling kan enligt överbefälhavaren fastställas oberoende av huruvida F 13 M kommer alt beröras av olika alternativ för försvarels framlida heli-koplerorganisafion. Krigsflygfält med en baslropp bör behållas.

F18 utgör resterande del av Södertörns flygflottilj (F 18) saml Roslagens flygkår (F2), vilka lades ned år 1974. Vid F 18 finns stab, förvaltnings- och driftenheter, sambandsflygenhel, bas- och slridslednings- och luflbevak­ningsförband, flygvapnets luftbevaknings- och stridsledningsskola (STRILS), flygvapnets teletekniska skola (ETTS) saml en kadett- och aspirantskola (K AS/M).

KAS/M avvecklas i samband med införandel av del nya befälsordnings-syslemel. STRILS upphör under 1980-lalel, varvid utbildningen föriäggs direkt fiU flygvapnets stridslednings- och luflbevakningsanläggningar. ETTS kan föras över lill Flygvapnets Halmsladsskolor (F 14) senast år 1986.

Överbefälhavaren föreslår därför all F 18 avvecklas senast år 1992. Krigsflygfält med en bastropp bör emellertid behållas.

Överbefälhavaren berör härutöver vissa frågor som rör f d. Fll i Ny­köping och f. d. F 12 i Kalmar.

Fll och F 12 lades ned som flygflottiljer år 1980. Flolliljerna har enligl överbefälhavaren avvecklats planenligt. Chefen för flygvapnet skall dock behålla förvaltningsansvaret för mark och byggnader lill dess att den fortsatta användningen är beslutad.

Vid bägge elablissemenlen finns ett inle obetydligt underhålls- och iståndsätlningsbehov. Eftersom chefen för flygvapnet inle har något behov av anläggningarna, är det angelägel all försvarsmakten kan frånträda för­valtningsansvaret och därmed undvika ytteriigare investeringar och drift­kostnader.

Överbefälhavaren föreslår därför aU de båda elablissemenlen skall läm­nas helt senast år 1982 och all förvaltningsansvaret frånlräds snarast möjligt. Verksamheten vid baslropparna bör därefter successivt avveck­las.

Mark och byggnader i Stockholm och Göteborg

Överbefälhavaren har slutligen föreslagit aU viss mark och vissa byggna­der som försvaret disponerar i Slockhoim och Göteborg skall avvecklas.

I Stockholm disponerar försvaret ell antal byggnader pä Skepps- och Kastellholmarna. Det militära utnyttjandet av dessa bör enligl överbefäl-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    65

havaren begränsas och på lång sikt omprövas. Överbefälhavaren anser all inriktningen på lång sikt bör vara alt överlämna byggnaderna i sin helhet fill civila myndigheter.

Vidare disponeras norr om Slockhoim delachemenl vid Östra och Väst­ra Frösunda som används av ett stort antal miUtära myndigheter. Överbe­fälhavaren anser att den verksamhet som bedrivs där bör flyttas av ekono­miska skäl. Utredningar visar med hänsyn lill del framlida investeringsbe­hovet att det vore fördelaktigt om Östra och Västra Frösunda kan lämnas. Mark och byggnader bör enligl överbefälhavaren avyttras senast år 1986.

I Göteborg disponerar försvaret bl. a. Säve (f. d. F9) och Nya Varvet. På Säve är bl. a. västra värnpliktskontoret (VKV) lokaliserat. Som har redovi­sats tidigare anser överbefälhavaren all VKV bör flyttas lill MKV/KA4:s område på Väslerbergel. Anläggningarna på Säve är starkt nedslitna och del finns ett omfattande investeringsbehov. Överbefälhavaren anser därför att inriktningen bör vara att Säve avvecklas utom den del som behövs för krigsflygfället och bastroppen saml eventuellt även för del helikoplerdeta-chement som finns där.

Till följd av reduceringen av flottans krigsorganisafion har behovel av Nya Varvet minskal starkt. Enligl överbefälhavarens beräkningar skulle ett bibehållande av Nya Varvet kräva myckel stora investeringar. De utredningar som har gjorts visar alt den verksamhet som bedrivs där bör koncentreras till Väslerbergel. Överbefälhavaren anser därför all Nya Varvet snarast bör överlämnas liU civUa myndigheter. Endast en del av kajerna, verkstäderna och vissa förtåd behöver behållas.

Personalfrågor

Avslutningsvis tar överbefälhavaren upp vissa personalfrågor i sin freds­organisationsplan.

Överbefälhavaren erinrar om all reduceringar av fredsorganisalionen förbereds och genomförs huvudsakligen samtidigt som den nya befälsord­ningen införs och utvecklas. Personalstrukturen måste därför successivt kunna anpassas till de behov och krav som ställs på yrkesofficerarna i krigs- och fredsorganisalionen inom ramen för den nya befälsordningen.

Planerade personalminskningar bör enligl överbefälhavaren så långt del är möjligt genomföras med utnyttjande av naturlig avgång i förening med en aktiv omplaceringsverksamhet. Rådande arbetsmarknadsläge kommer dock alt påverka genomförandel. ÖvertaUg personal som inle godtar skä­liga erbjudanden om annan anställning kan komma all behöva sägas upp.

Kommande förändringar i fredsorganisalionen medför behov av en ökad beredskap och handUngsfrihel inom personalområdel. Många åtgärder måste kunna planeras och genomföras efter de lokala förulsällningarna. Överbefälhavaren anser att nuvarande regelsystem i författningar och av­tal m. m. måste kunna ändras på vissa punkter.

Det är nödvändigt att statsmakterna i sina beslut om de fredsorganisato-5   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    66

riska förändringarna ger överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna för­utsättningar all i rådande läge åstadkomma en balanserad personalslruklur som medger en utveckling för personalen i enlighet med den nya befälsord­ningens principer. Många av åtgärderna kräver också all avtal sluts mellan arbetsmarknadens parter.

Om inle åtgärderna leder lill konkreta resultat vad avser balans m. m. i personalslmkluren anser överbefälhavaren att yllerligare åtgärder måste prövas. Del gäller bl. a. möjligheterna all i ökad omfattning utnyttja frivil­ligt tjänstgörande reserv- och värnpliktigt befäl i utbildningsorganisa­tionen. Nuvarande regler för frivillig tjänstgöring bör utvidgas för att möjliggöra detta.

Beslutstidpunkter och möjligheter att genomföra förslagen

Beträffande tidpunkterna för beslut och möjligheterna att genomföra dem anför överbefälhavaren följande.

Överbefälhavaren anser det nödvändigt att erforderliga beslut fattas under våren 1982 så att åtgärderna kan verkställas snabbt. Han anser att besluten bör omfatta konkreta åtgärder som skall genomföras eller påbör­jas under perioden 1982/83- 1986/87 Uksom takten i åtgärderna samt en inriktning för fortsatta åtgärder efter år 1987. De föreslagna minskningarna av fredsorganisalionen är en fömlsättning för att kunna genomföra plane­rad materielanskaffning, utbildning och förbällring av beredskapen.

Överbefälhavaren har uppdragit åt försvarels rationaliseringsinstitut och försvarets forskningsanstalt att granska fredsorganisationsplanens reali­serbarhet resp. osäkerheter och kalkylmetodik. Granskningen visar på vissa osäkerheter men båda myndigheterna ger dock tillsammans elt starkt stöd åt fredsorganisationsplanen, både vad avser rationaliseringsverksam-heten och förbandsindragningama. Överbefälhavaren erinrar om all ra­tionaliseringsinstitutet i samband med granskningen har pekat på att man måste finna ytterligare besparingsmöjligheter motsvarande 500-700 milj. kr., om det skall vara realistiskt att uppnå det tolala besparingsmålet.

1.4.2 Försvarskommittén

I delbetänkandet (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, som avgavs i febmari 1981, anmälde 1978 års försvarskommitlé all dess arbete skulle bedrivas så att förslag om de fredsorganisaloriska förändring­arna kunde lämnas i kommitténs slutbetänkande. Kommittén lade vidare fasl vissa riktlinjer för sitl fortsatta arbete.

För att förbereda kommitténs överväganden och ställningstaganden ut­såg kommittén inom sig ett särskill arbetsutskott (FK78/FRO). I juni 1981 överlämnade utskottet en arbetspromemoria lill kommittén. Promemorian remitterades av försvarskommitlén under sommaren 1981 fill elt stort antal myndigheter och organisafioner. I slutet av maj 1981 gav kommittén över-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   67

befälhavaren i uppdrag att i vissa avseenden utreda andra organisalionsal-temativ än dem som han redovisade för kommittén i maj 1981.

Överbefälhavaren har därefter i sin programplan redovisat sitt slutliga förslag liU fredsorganisalionsulveckling för perioden 198283 — 1991/92. I november 1981 överlämnade arbetsutskottet till försvarskommitlén sin slutrapport (DsFö 1981:13) Utvecklingen av försvarets fredsorganisation under 1980-talet. I slutrapporten redovisar utskoUet sina överväganden och förslag fill hur fredsorganisalionen bör förändras.

1 sitt slutbetänkande (DsFö 1981:14) Totalförsvaret 1982/1987 konstate­rar kommittén att det på flertalet punkter råder god överensstämmelse mellan arbetsutskottets slutliga förslag till utveckling av försvarets fredsor­ganisalion och överbefälhavarens fredsorganisafionsplan.

Kommittén framhåUer att den delar överbefälhavarens uppfattning alt besparingsmålet om minst 7900 milj.kr. måste uppnås under perioden 1982/83 - 1991/92. Kommittén ansluter sig därför i stort lill uppbyggnaden, omfattningen och inriktningen av de besparingar som skall genomföras enligl överbefälhavarens förslag. Kommittén anmäler emellertid att den saknar underlag för att la stäUning till enskildheter när det gäller rationali­seringsprojekten och förslagen fill samordningsåtgärder m.m. I del föl­jande redogörs för arbetsutskottets förslag.

Huvudprogram 5 Gemensamma myndigheter m. m.

Överbefälhavaren har föreslagit att antalet anställda vid försvarets ge­mensamma myndigheter minskas med drygt 1 500 fram till år 1992. Prak­tiskt laget samtliga myndigheter berörs av hans förslag.

Enligl utskottets uppfattning bör dock antalet anställda kunna minskas kraftigare än vad överbefälhavaren har föreslagit. Utskottet anser emeller­tid att det f. n. inte finns ett tillräckligt allsidigt underiag för ett mer konkret ställningslagande tUl ytterligare personalminskningar.

Utskotlel konstaterar att ett stort antal utredningar som har genomförts under senare år har resulterat i betydande förändringar vid flertalet gemen­samma myndigheter. Förändringarna har genomförts av varje enskild myndighet ulan alt frågor om sambandet meUan myndighelerna, eventuel­la omflyttningar av uppgifter eller sammanslagning av myndigheter har ägnats något särskilt intresse.

Enligt utskottets mening bör därför en kommitté snarast tillsättas med uppgift att utreda möjligheterna till en samordning eller sammanslagning av vissa myndigheter för alt på så sätt nå en högre rafionalilel i verksamhe­ten. Möjligheterna lill samordning eUer sammanslagning med Ukartad verksamhet utanför försvaret bör även övervägas. Utredningsarbetet bör ■bedrivas så all överväganden och förslag i ärendet kan föreligga i god tid före näsla försvarsbeslut.

Utskottet föreslår därför att överbefälhavarens förslag fill personal­minskningar för de aktuella myndighelerna fastställs. Därigenom skapas

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    68

garantier för att den personalminskning som redan har inleUs yid dessa myndigheter fortsätter under den aktuella perioden i en takt som är någor­lunda godtagbar för de berörda myndighelerna och den anställda persona­len.

Huvudprogram 4 Operativ ledning m. m.

I sill delbetänkande (DsFö 1980:1) Säkerhetspolitiken och totalför­svaret ansåg försvarskommitlén alt det för bl.a. den högre regionala led­ningen borde övervägas besparingar av det slag och den omfattning som överbefälhavaren hade redovisat i perspeklivplanens handlingsväg 3. Ut­skottet konstaterar att överbefälhavarens förslag till personalminskningar och besparingar inom huvudprogrammet innebär att detta mål uppnås.

Utskottet har även övervägt all som en yllerligare åtgärd för all reduce­ra kostnaderna minska anlalel militär- och civilområden från sex till fem. Utskottet anser all ell lillräckligl beslutsunderlag för sådana överväganden finns i försvarsmaktens ledningsutrednings betänkande (SOU 1978:77) Högre regional ledning. Överbefälhavaren har enligt ulskollels mening avstått från en besparingsåtgärd som ledningsulredningen bedömde som genomförbar. Utskottet anser för sin del all alla besparingsmöjUgheler måste las lill vara och föreslår därför att Bergslagens militärområde och civilområde dras in i fred och krig. Därigenom kan anlalel anställda inom huvudprogrammet Operafiv ledning m. m. minskas med yllerligare ca 50. Utskottet föreslår att indragningen genomförs år 1986.

Försvarskommitlén anser all utskottets förslag om en minskning av antalet militärområdesstaber inle innebär några avgörande operativa nack­delar. Moderata samlingspartiels ledamöter i försvarskommitlén har reser­verat sig mot förslaget all dra in Bergslagens militärområde.

Huvudprogram 1 Arméförband

Enligl utskottets bedömning uppgår utbildningskapaciteten år 1982 inom armén lill drygt 42500 utbildningsplatser. I förhållande lill behovel finns redan i dag ell överskoll på ca 4500 utbildningsplatser. Överskottet ligger på i huvudsak samma nivå fram lill millen av 1990-lalel, när del snabbi ökar liU ca 8000. Enligt utskottet är detta förhåUande - vid sidan av kravet på kostnadsbesparingar - gmndorsaken lill de nedskärningar som föreslås för arméns organisation.

Inom infanteriet, där överskottet på lång sikt motsvarar två infante­riregementen, har utskottet övervägt alt lägga ned antingen Livregemen­tets grenadjärer (13), Norra Smålands regemente (112) eller Dalregementet (113). Enligt utskottets bedömning kan de framlida utbildningsbetingel­serna vid 113 lösas på ell liilfredsslällande säll. Utskottet är därför berett att ansluta sig fill överbefälhavarens uppfaUning all 113 skall behållas.

I valet mellan 112 i Eksjö och 13 i Örebro konstaterar utskottet all en nedläggning av 13 ger störte besparingar. Ell bibehållande av 112 ger

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    69

nämligen fömtsätlningar för besparingar genom en ytterligare samordning inom Eksjö garnison. Även från regional- och sysselsättningspolifiska utgångspunkter synes en nedläggning av 13 vara alt föredra, eftersom även effekterna av utskottets förslag att dra in Smålands artilleriregemente (A6) i Jönköping måste vägas in. Ulskollet konstaterar att flertalet faktorer sammantaget talar för överbefälhavarens förslag att lägga ned 13 i Örebro.

Utskottet föreslår därför alt 13 och militärområdesverkstaden i Örebro läggs ned men alt försvarsområdesstaben behåUs av bl. a operafiva skäl.

Inom k a v a 11 e r i e t finns enligl ulskollels bedömning inte något störte överskott på utbUdningsplaiser. Överskottet utgör knappt 200 utbildnings­platser. Utskottets förslag är föranledda av en strävan all utnyttja överka­paciteten vid förband som ligger nära varandra och all därigenom kunna avveckla eUer omdisponera för andra ändamål anläggningar som i dag disponeras av kavalleriet.

Utskottet anser det naturligt att ansvaret för Stockholms försvarsom­råde (Fo44) förs från Livgardets dragoner (K 1) fill Svea livgarde (I 1). Därmed hålls ansvaret för produktion av brigader, mobilisering och krigs-planläggning samman under en chef. Utskottet anser del också lämpligt all den stora överkapacitet som f.n. finns på II används för den utbildning (militärpolisljänst) som K 1 bedriver. De negativa konsekvenser som för­slaget innebär för anställda och värnpliktiga vid K 1 är enligl utskottet av begränsad omfattning. UtskoUet föreslår därför aU K 1 läggs ned och att försvarsområdesuppgiften liksom K l:s övriga uppgifter förs över fill 11. Vissa mindre delar av Kl:s nuvarande verksamhet bör emellertid av prakfiska skäl vara kvar i Stockholm. K l:s nuvarande kaserner och mark kan avvecklas eller disponeras för andra ändamål.

Utskottet anser att garnisonsljänsten bör bedrivas så aU så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbUdning för krigsuppgifterna. Garnisonstjänsl med beridna värnpliktiga, finansierad inom den militära utgiftsramen, bör därför upphöra. Moderata samlingspartiets ledamot i arbetsutskottet anser i elt särskilt yttrande till dess slutrapport all stora ansträngningar bör göras för alt behålla beriden högvakt och att möjlighe­terna liU att dela kostnaderna mellan staten, kommunen och de regionala turisfintressena bör undersökas.

Beträffande förslaget alt flytta Livregementets husarer (K 3) från Sköv­de till Karlsborg anser utskottet att förändringarna i Skaraborgs län måste ses i ett sammanhang. Eftersom Göta signalregemenle (S2) i Karisborg enligt utskottet bör dras in, friställs Karlsborgs fästning som är i gott skick. Enligt utskottet är det nödvändigt all kompensera Karlsborg för indrag­ningen av S 2. Av de förband som kan vara aktuella aU lokalisera dit är K 3 det mest lämpliga. En flyttning av jägamlbildningen fiU Karlsborg har enligl utskottet en rad fördelar. Utskottet föreslår därför att K 3 omlokali­seras tiU Karlsborg och i samband därmed lar över myndighetsansvaret för fallskärmsjägarskolan (FJS) och viss kvarvarande signalulbildning.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    70

Utskottet delar överbefälhavarens uppfattning all övervägandena inom pansarlrupperna i första hand bör omfatta regementena i Skåne. Överskottet på utbildningsplatser inom detta tmppslag är enligl utskottets bedömning drygt 600. Överskottet ökar på lång sikt fill 1000. Utskottet har granskat två alternativ som bägge berör Skånska dragonregementet (P2) i Hässleholm. Härvid har studerats möjligheterna att antingen samlokalisera Skånska Irängregementel (T 4) i Hässleholm med P2 eller all dra in P2 och flytta utbildningen liU Södra skånska regementet (P7) i Revingehed.

Överbefälhavaren föreslår att P 2 och T 4 slås samman och lokaliseras liU P2:s nuvarande anläggningar och alt T4:s mark och byggnader avvecklas. Utskottet biträder inte överbefälhavarens uppfattning. EnUgt utskoUet bör pansamtbildningen i Skåne koncentreras lill två platser, P7 i Revingehed och Norta skånska regementet (P6) i Kristianstad. En sådan lösning med­för enligt utskottets uppfattning större besparingar, rationellare utbild­ningsenheter och en enklare ledning av utbildningen än överbefälhavarens förslag.

Möjligheterna att lokaUsera annan verksamhet tiU Hässleholm bör utre­das ytterligare. Sådant underlag fordras för all kunna la stäUning fill den framtida organisationen i Hässleholm. Utskottet föreslår därför all de berörda myndighelerna i Hässleholm, P2 och T4, t. v. fortsätter sin verk­samhet i nuvarande anläggningar.

Utskotlel ansluter sig till överbefälhavarens uppfattning all en indrag­ning av ett förband ur artilleriet är motiverad. Fr.o.m. mitten av 1980-talet finns ell överskott på 1 200 utbildningsplatser inom artilleriet. Valet bör därvid stå meUan all lägga ned antingen Svea artilleriregemente (A 1) i Linköping eller Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping. Med utgångspunkt i ett stort anlal bedömningsgmnder finner utskottet all del som i avgörande grad skiljer förslagen ål är besparingsmöjligheterna. En nedläggning av A 6 medför större besparingar än nedläggning av A 1.

Utskottet anser att de teorefiska besparingsmöjligheterna genom en avveckling av A 1 i praktiken kan bli svåra all åstadkomma på grund av den stora integration som föreligger mellan A 1 och 14. Dessa två förband har bl. a. ett gemensamt kasernområde. Utskottet föreslår således all A 6 saml militärområdesverkstaden i Jönköping läggs ned.

I anslutning till A 6 finns artilleriets officershögskola (ArtOHS). Överbe­fälhavaren har föreslagit alt den omlokaliseras lill A 1 i Linköping. Utskot­tet ansluter sig inte till överbefälhavarens förslag. Utskottet har i annat sammanhang föreslagit att Bergslagens militärområde skall utgå ur organi­sationen i fred och krig. Därvid avvecklas också militärområdets förvalt­ningsledningar i Kristinehamn. Av bl.a. regionalpolitiska skäl föreslår därför utskottet all ArtOHS lokaliseras Ull A9 i Kristinehamn.

Överbefälhavaren föreslår all arméflygskolan lämnar Nyköping senast år 1988. Den exakta tidpunkten blir beroende på den framlida organisatio­nen av helikoplerförbanden. Utskottet konstaterar all omfattningen och

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    71

organisationen av den framtida helikoplerverksamheten inte är helt klar. Med hänsyn liU de osäkerheter som råder anser utskottet att ett ställnings­tagande tiU skolans lokalisering t. v. bör anstå.

Beträffande luftvärnet delar utskottet överbefälhavarens uppfattning att del inte finns anledning att föreslå någon indragning av ett luflvärnsre-gemenle. Genom de beslut som riksdagen fattat om all flytta Skånska luftvämsregementet (Lv4) från Malmö till Ystad och att avveckla Sunds­valls luflvärnsregemente (Lv5) i Sundsvall anpassas kapaciteten liU de framtida behoven. Utskottet har inte heller funnit anledning alt nu föreslå avveckling av något förband inom ingenjörlrupperna.

För signallruppernas del föreslår överbefälhavaren all Göta sig­nalregemente (S 2) i Karisborg dras in år 1984 men att vissa resurser för grundutbildning av ca ell kompani och för repefitionsutbUdning behåUs i Karlsborg. Signaltruppernas utbildning bör koncentreras lUl Upplands re­gemente (S 1). Liksom överbefälhavaren anser utskottet all det är nödvän­digt att effektivt utnyttja de stora investeringar som gjorts för S 1 i Enkö­ping. Utskottet räknar med att det fr. o. m. mitten av 1980- talet finns ett överskott på ca 600 utbildningsplatser inom signaltrupperna. Del krigsor­ganisaloriska behovel av att gmndutbilda högre stabs- och sambandsför­band är så pass begränsat att S2, utom en mindre del, bör dras in om fredsorganisalionen skall göras rationell. Några störte negativa konse­kvenser för befälsrekryleringen, om S2 dras in, har ulskollet inte kunnat finna. Däremot får åtgärden stora regional- och sysselsättningspolifiska konsekvenser som medför problem för Karlsborgs kommun. Genom all flytta K 3 från Skövde till Karlsborg kan dessa problem begränsas i hög grad. Utskottet anser vidare att ett cenlralförtåd för arméns specialreserv­delar (ACF) av bl. a. regionalpolitiska skäl bör lokaliseras fill Karisborg.

Utskottet föreslår därför alt S 2 dras in men alt resurser för viss gmndul­bildning och för repelitionsutbildning behålls i Karlsborg.

Inom tränglruppernas fredsorganisafion föreslår överbefälhavaren att Svea Irängregemente (T 1) i Linköping dras in, att Göta Irängregemente (T2) i Skövde omlokaliseras inom garnisonen fill K3:s nuvarande område samt all Skånska Irängregementel (T 4) i Hässleholm samlokaliseras med P2. Han föreslår vidare att trängtmppernas officershögskola (TrängOHS) omlokaliseras frän Linköping lill T2 i Skövde. Därigenom kan T l:s, T2:s och T4:s nuvarande kasernområden avvecklas.

Utskottet konstaterar inledningsvis att del framlida överskottet på ut­bildningsplatser inom trängtrupperna utgör ca 750, vilket motiverar indrag­ning av ett regemente. En indragning av T 1 har negafiva konsekvenser i Operativt hänseende för Östra mUilärområdet men ger också fördelar ge­nom alt något fler underhällsförband vinlerutbildas, eftersom utbildnings-kontingenten vid Nortlands irängregemente (T 3) i Sollefteå ökar. Utskot­tet anser vidare att utbildningsbetingelserna vid T 1 totalt sett inle är bättre än vid övriga trängregementen. Från regional- och sysselsätlningspolitiska

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   72

utgångspunkter är åtgärden enligt ulskollels bedömning givelvis kännbar för Linköpings kommun. AU i stället dra in T2 i Skövde eller T4 i Hässleholm bedömer utskottet skulle få betydligt allvarligare konsekven­ser för dessa kommuner, som även berörs av andra minskningar i fredsor­ganisationen. Utskottet erinrar om alt riksdagen fidigare har beslutat alt TrängOHS skall flytta tiU Skövde. Utskottet föreslår därför aU T 1 dras in och att TrängOHS flyttar fill Skövde.

Utskottet ansluter sig tUl förslaget alt flytta T 2 inom Skövde garnison lill K3:s anläggningar, varigenom T2:s mark och kaserner m. m. kan avveck­las eUer användas för annat ändamål.

Som tidigare har redovisats anser utskottet all T4 i Hässleholm, i avvaktan på kompletterande utredningar om den framfida organisationen i Hässleholm, t. v. bör bedriva sin verksamhet inom nuvarande område.

Huvudprogram 2 Marinförband

Försvarskommilléns arbelsutskoll anser all reduceringen inom mari­nens fredsorganisation bör möjliggöras genom en långtgående omslmklu-rering av de marina lednings-, utbildnings- och förvaltningsorganisatio­nerna. Möjligheterna all fidigt samordna och samlokalisera staber, ulbild-ningsfunktioner och förvaltningar bör därför las lill vara.

Utskottet anser vidare att en generell uppdelning av den marina organi­sationen i enheter som är ensidigt bundna tUl endera flottan eller kustartil­leriet i många faU innebär att marinens totala resurser inle utnyttjas på bästa sätt. Den ökade samordning som eftersträvas i överbefälhavarens plan är därför enligt ulskollels mening lämplig.

Arbetsutskottet ansluter sig i allt väsenfiigt lill överbefälhavarens förslag till organisationsändringar inom flottan.

Den förändring av utbildningssystemet inom flottan som fortlöpande skall genomföras under mitten av 1980-talel bedömer utskottet vara positiv från bl.a. värnpliklssocial synpunkt. Anlalel omslalioneringar under grundulbUdningen för de värnpliktiga kan begränsas. Utskottet biträder därför förslaget alt avveckla elablissementet Sparre i Karlskrona. Omför­delningen av personal från stabs- och förvaltningstjänst till utbildnings­verksamhet vid förbanden anser utskottet vara en riklig åtgärd.

Utskottet biträder även förslaget all avveckla sjökrigsskolans (KSS) verksamhet i Näsby Park och all organisera sjökrigshögskolan (SKHS) i Berga (Haninge kommun). Utskottet har övervägt en lokalisering av denna skola till Karlskrona. Delta leder enligl vad utskottet har inhämtat lill svårigheter för utbildningsverksamheten och till kostnadsökningar för för­svaret. Med hänsyn lill konsekvenserna för försvaret och all tillskollel av antalet sysselsättningstillfällen blir begränsat anser utskoUet all en lokali­sering till Karlskrona sammantaget är mindre lämplig.

I fråga om kustartilleriet anser utskottet i motsats lill överbefälha­varen att Nortlands kustartUleriregemenle (KA 5) i Härnösand skall behål-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    73

las. EnUgt utskottets mening bör del alternativ tiU en avveckling av KA 5 som överbefälhavaren har redovisat i huvudsak ligga fill grund för utform­ningen av fredsorganisalionen inom marinen. Ulskollet föreslår att gmnd­utbildningen vid Västkustens mUitärkommando med Älvsborgs kustartU­leriregemenle (MKV/KA4) i Göteborg reduceras i större utsträckning än vad överbefälhavaren har föreslagit och begränsas till främst radar- och minutbildning samt att Älvsborgs kustarfilleriregemente (KA 4) upphör som en del av myndigheten MKV/KA4.

Utskottet föreslår dämtöver - av bl. a. regionalpolitiska skäl - alt mari­nens officershögskola i Göteborg och huvuddelen av marinens sjukvårds­skola flyttas tUl Karlskrona. Flyttningen av officershögskolan liU Karls­krona underlättar enligt ulskollels mening en integrering av marinens offi­cersutbildning.

Västra värnpliktskontoret vid Säve och den del av MKV/KA4:s slabs-och förvaltningsorganisation som f. n. är lokaliserad lill Nya Varvet bör lokaliseras till Västerberget. Utskottet ansluter sig även till överbefälhava­rens förslag att starkt begränsa marinens verksamhet i Skredsvik.

Reduceringen i Göteborg ger i sig inle kostnadsbesparingar av samma omfattning som en nedläggning av KA5. Utskottet är emellertid angelägel om alt understryka alt det mål för personalreduceringar och kostnads­minskningar inom marinen som ligger till gmnd för överbefälhavarens planering inle sänks. Ytterligare rationaliseringsålgärder måste därför vid­tas vid marinens övriga myndigheter för att del totala besparingsmålet skall kunna förverkligas.

Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att slå samman Sydkustens örlogsbas med Karlskrona örlogsskolor till en myndighet. Vidare bUräder utskottet förslaget alt slå samman Stockholms kustartilleriförsvar (SK) med Vaxholms kustartUleriregemenle (KAl) lill en myndighet. Eftersom utskottet avvisar en nedläggning av KA 5, är en utökning av utbUdningsvo-lymen på KAl, som överbefälhavarens förslag medför, inte nödvändig. Utskottet bedömer det därför möjligt att åstadkomma ytterligare bespa­ringar inom marinens organisafion på ostkusten.

EnUgt utskottets mening kan inle några myndigheter undantas från ra­tionaliseringsåtgärder. En viss personalminskning måste därför godtas även vid Härnösands kustartUleriregemenle (NK/KA 5) för all det samlade besparingsmålet inom marinen skall uppnås. De regionala konsekvenserna blir emellertid av väsentligt mindre omfattning än genom en nedläggning av regementet.

Huvudprogram 3 Flygvapenförband

Överbefälhavaren anser inte att någon flygflottilj utöver Västmanlands flygflottilj (F 1) bör dras in under perioden 1982/83 - 1991/92. Han föreslår däremot att Bråvalla flygfloUiljs delachemenl i Malmslält (F 13 M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) dras in. Vidare bör flygvapnet lämna

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  74

de kvarvarande anläggningarna vid f d. Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping och f. d. Kalmar flygflottilj (F12) i Kalmar.

Utskottet ulgår ifrån all tolv jaktdivisioner behålls i flygvapnets krigs-och fredsorganisalion fill slutet av 1980-lalel och all elva behålls i första hand lUl millen av 1990-talel. Utskottet erinrar om all sambandet mellan antalet divisioner och anlalel flottiljer är myckel starkt. Delta lalar för att t. v. behålla nio flygflottiljer, eftersom det ger handlingsfrihet all slutligt bestämma flygvapnets organisation på 1990-lalel. Någon flygflottilj utöver F 1 bör därför inle avvecklas under perioden 1982/83 - 1991/92.

Beträffande förslaget att dra in F13M anser utskottet att starka skäl talar för att avveckla flygvapnets verksamhet på Malmslält. Utskottet biträder således överbefälhavarens förslag. Eftersom avvecklingen av de­tachementet kan ske successivt under läng lid, bedöms de negativa effek­terna för såväl kommun som berörd personal bli relafivt begränsade.

Enligl vad utskottet har inhämtat överväger överbefälhavaren inom ramen för sin helikoplemlredning all lokalisera viss helikoplerverksamhet till Malmslält. Utskotlel utesluter inte att en sådan lokalisering kan vara lämplig. Ett slufiigt ställningstagande lill hur flygfältet och övriga anlägg­ningar i Malmslält i framliden skall utnyttjas bör därför anstå till dess att del finns elt ökat beslutsunderlag.

Utskotlel konstaterar att chefen för flygvapnet måste uppnå de bespa­ringar som fordras genom all avveckla Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) i Tullinge. Ett alternativ lill detta är att lägga ned en flygflottilj. Denna flygflottilj blir då med stor sannolikhet Västgöta flygflottilj (F6) i Karls­borg. En sådan lösning skulle få stora regionala konsekvenser. Enligt utskottet skulle delta också innebära alt en oproportionelll stor del av flygvapnets fredsorganisalion las i anspråk för skolverksamhet. Därför biträder utskottet överbefälhavarens förslag all lägga ner F18 i Tullinge.

UtskoUet erinrar i sammanhanget om att anläggningarna vid F18 i Tullinge är i gott skick. Del kan därför vara lämpligt att överväga möjlighe­terna att lUl Tullinge lokalisera annan försvarsverksamhet som av olika skäl måste vara kvar i Stockholmsregionen. Strävan borde därvid vara all lämna andra anläggningar i Stockholm. Överbefälhavaren har belyst denna möjlighet men funnit att mark och byggnader i Tullinge inte på ett rationellt sätt kan utnyttjas av försvaret. Om försvarsmakten ensam skaU belastas med driftkostnaderna för elablissementet blir en sådan lösning olönsam. Med hänsyn tiU den inomregionala prioriteringen i Stockholms län, elablis-semenlels goda skick m. m. anser emellertid utskottet att möjligheten att använda området även för civU verksamhet bör utredas så all de fasta kostnaderna kan fördelas på flera myndigheter.

Utskottet biträder överbefälhavarens förslag att snarast lämna elablisse­menlen vid f d. Fll och F12 och alt de baslroppar som finns där avveck­las. Därigenom kan inle oväsentliga kostnadsbesparingar uppnås. Utskot­tet anser det angeläget alt försvarets faslighetsnämnd snarast slutför utred­ningarna om den framtida användningen av marken och byggnaderna.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  75

Som tidigare har redovisats delar 1978 års försvarskommitlé arbetsutskottets uppfattning att fredsorganisationen mäsle reduceras. Kommittén ställer sig i princip bakom de förslag som arbelsulskotlet har lagt fram och som redovisas i ulskollels slutrapport men lar inle ställning i alla enskildheter.

Enligt vad som redovisats för kommittén blir del betydande avgångar bland värnpliktiga som rycker in vid en sen tidpunkt. Dessutom ökar de sociala och ekonomiska problemen för de värnpliktiga som har denna sena inryckningslidpunkl. Kommittén anser all planeringen bör ändras för all minska dessa problem. Kommittén bedömer all del vid den slutliga pröv­ningen av hur de fredsorganisaloriska förändringarna skaU genomföras bör övervägas om ell eller elt par av de lill nedläggning föreslagna förbanden kan behållas t. v. Överbefälhavaren bör snarast redovisa ell beslutsunder­lag med denna på värnpliklssociala grunder fastlagda inriktning. Kommit­tén erinrar i sammanhanget om den möjlighet som finns alt av arbetsmark­nadsskäl öka inkallelserna fill värnpliktsulbildning.

Vidare framhåller försvarskommittén alt den delar utskottets mening all en kommitté snarast bör fillkallas med uppgift all utreda möjligheterna lill sammanslagning av de nuvarande gemensamma myndighelerna inom hu­vudprogram 5 i syfte att nå högre rationalitet i verksamheten.

Försvarskommitlén finner all förslagen i olika avseenden kommer att få stor betydelse för behovet av anställd personal och är medveten om all medelåldern bland arméns yrkesofficerare kommer alt öka. Kommittén kan t. v. godta nackdelarna för arméns krigsorganisafion. Överbefälhava­rens syn på en vidgning av möjligheterna att utnyttja reserv- och värnplik-tigl befäl för frivUlig tjänstgöring kan vara en lämplig grund för fortsalla överväganden och åtgärder i avsikt alt lösa åldersproblemet inom armén.

Från kommitténs sida är utgångspunkten all nödvändiga personalredu­ceringar skall gmndas på naturlig avgång i förening med en aktiv och effekfiv omplaceringsverksamhel. Kommittén vill emellertid inle helt ute­sluta att del kan bli nödvändigt med uppsägningar i vissa fall, om de beräknade besparingarna skall komma till slånd.

1.4.3 Föredraganden

Överbefälhavaren erinrar om att kostnaderna för fredsorganisa­tionen och driften av denna har tagit i anspråk en allt störte andel av försvarsulgiftema. I sin programplan redovisar han ett stort anlal bespa­ringsåtgärder som under perioden 1982/83 - 1991/92 skall minska kostna­derna med sammanlagt 7900 milj.kr., varav ca 2400 milj.kr. under peri­oden 1982/83 - 1986/87. Hans förslag lUl del militära försvarels utveckling och utformning bygger på alt de angivna besparingarna kan uppnås i sin helhet. Även försvarskommitlén har uppfattningen att minst så myckel måste sparas under den aktuella perioden. Kommittén har vid sin avväg-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  76

ning mellan de olika totalförsvarsgrenarna samt i sina överväganden och förslag lill gmndläggande inriktning av det militära försvarels utformning räknat med alt den angivna besparingen kan uppnås. Jag vill erinra om all försvarsmaktens personal har minskal med ca 6000 anställda under 1970-lalet. De resurser som härigenom frigjorts har främst använts för materielanskaffning och för att förbättra utbildningen.

EnUgt min mening måste en så stor andel som möjligt av försvarsulgif­tema disponeras för åtgärder som ger effekt i krigsorganisationen. Den rationaliseringsverksamhel som har pågått sedan lång lid måste fortsätta. Det är nödvändigt alt ta till vara de möjligheter som finns liU kostnads­minskningar inom fredsorganisalionen för alt den kvalitativa utveckling av det militära försvarels krigsorganisation som jag har förordat skall gå all förverkliga. Den inriktning och omfattning av besparingsarbetel som för­svarskommitlén har uttalat sig för bör därför i huvudsak ligga lill grund för den fortsatta planeringen. Jag anser alt ca 2400 milj.kr. i besparingar måste åstadkommas under perioden 1982/83 - 1986/87.

Besparingarna är i stort sett av två slag. Genom att vidta rationalisering­ar, samordningsåtgärder och andra åtgärder räknar överbefälhavaren med att kostnaderna för fredsdriften kan minskas med ca 5500 milj.kr. under fioårsperioden. Detta förutsätter en omfattande minskning av antalet an­ställda vid försvarels samtliga myndigheter. Härutöver räknar överbefäl­havaren med alt återstående besparingar kan åstadkommas under tioårspe­rioden genom alt dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

Försvarets rationaUseringsinstitut har vid en granskning av överbefälha­varens plan pekat på all det är nödvändigt all planera in yllerligare bespa­ringsåtgärder för att del skall vara realisfiskt all nå det angivna totala besparingsmålet. Enligl institutet måste man finna yllerligare besparings­möjligheter under tioårsperioden motsvarande 500 - 700 milj. kr. (prisläge februari 1980). Försvarskommilléns arbetsutskott anser för sin del all åtgärder måste vidtas som ger yllerligare besparingar under perioden 1982/83- 1991/92 på 800-1000 milj.kr., om del tolala besparingsmålet skall kunna uppnås.

Försvarskommittén ansluter sig i stort fill uppbyggnaden, omfattningen och inriktningen av de besparingar som enligt överbefälhavaren måste genomföras. Jag delar försvarskommitténs uppfattning. Överbefälhava­rens plan bör därför i stort ligga lill grund för del fortsalla besparingsarbe­tet. Liksom försvarskommitlén ärjag inte beredd att nu la ställning fill alla enskildheter när del gäller ralionaliseringsprojekl och förslag lill samord­ningsåtgärder. Överbefälhavarens förslag fill sådana åtgärder kan enligt min mening i allt väsentligt ligga lill grund för den fortsatta planeringen. Jag viU dock erinra om vad försvarels rationaliseringsinsfilul och arbetsut­skottet har anfört om behovet av ytterligare besparingar.

Jag vill i delta sammanhang anmäla all chefen för armén har föreslagit regeringen alt pågående utvecklingsarbete med decentraliserad produk-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    77

tionsledning får utvidgas till att omfatta sammanslagning av förband inom garnisoner. Förslaget innebär besparingar i fredsorganisationen. Frågan om sammanslagning av myndigheter i garnison bereds f. n. i regeringskans­liet.

Jag är inte nu beredd all la slutlig ställning till denna fråga men delar överbefälhavarens och chefens för armén uppfattning all möjliga bespa­ringar genom ökad samordning inom garnison måste tas till vara.

Jag går därmed över tUl att behandla de mer omfattande organisa­tionsförändringar som överbefälhavaren och försvarskommitlén har föreslagit.

Jag berör först åtgärderna inom huvudprogrammen 4 Operaliv ledning m. m. och 5 Gemensamma myndigheter m. m. innan jag går över till för­svarsgrenarna.

Jag vill inledningsvis erinra om all huvudprogrammet Operaliv ledning m. m. f. n. omfattar ca 2300 anställda vid försvarsstaben, militärområdes-staberna med förvaltningar samt Gotlands mUitärkommando med stab och förvaltningar. Vid myndigheterna inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m. finns f. n. drygl 6800 anställda. Mindre än hälften av de anstäUda inom de bägge huvudprogrammen är verksamma i Stockholms­området.

Inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter m. m. har överbefälhavaren föreslagit all antalet anställda minskas med drygl 1 500 fill budgetåret 1991/92. Försvarskommilléns arbetsutskott anser all en kraftigare minskning bör kunna genomföras under periodens senare del än vad överbefälhavaren har föreslagU. Utskottet har emellertid inle dispo­nerat ett tillräckligt genomarbetat underlag för all nu föreslå personal­minskningar som går utöver dem som överbefälhavaren har förordat.

Försvarskommittén delar arbetsutskottels mening alt en kommkté sna­rast bör tillsättas för all utreda möjligheterna lill en samordning och sam­manslagning av vissa myndigheter för all på så säll nå en större rationalitet i verksamheten. I avvaktan på detta underlag föreslår försvarskommitlén att överbefälhavarens förslag läggs till grund för de berörda myndigheter­nas planering.

Flertalet myndigheter inom huvudprogrammet har av statsmakterna ålagts att minska sin personal. I vissa fall är kravet på reduceringar bety­dande. Jag anser dock att del är nödvändigt att ytterligare överväga möjlig­heterna att minska antalet anstäUda och därmed begränsa kostnaderna. Alla möjligheter all åstadkomma besparingar måste tas lill vara. Härvid behövs en mer samlad syn på myndigheternas uppgifter m. m. ån vad som varit möjligt all åstadkomma under del besparingsarbele som hiltills mest har inriktats på varje myndighel för sig. Del är angelägel all övrigi utred­ningsarbete som berör de aktuella myndigheternas organisation och upp­gifter samordnas. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning all man bör pröva att minska personalen inom huvudprogram 5 Gemensamma myndig­heter m.m. i störte omfattning än vad överbefälhavaren har föreslagit.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet         78

Möjligheterna all uppnå detta genom en ytteriigare samordning meUan myndigheterna inom huvudprogram 5 och mellan dessa myndigheter och myndigheter utanför försvaret bör därvid särskill övervägas. Försvars-kommitténs förslag att låta en särskild kommitté se över möjligheterna lUl en sådan samordning kan enligt min mening vara en lämplig åtgärd. Jag avser därför återkomma lill regeringen med förslag i ärendet för all få underlag inför nästa försvarsbeslut.

En utredning av det slag somjag har berört blir relativt tidskrävande. I avvaktan på att ell sådant vidgat beslutsunderiag föreligger bör överbefäl­havarens förslag i denna del i stort ligga fill gmnd för inriktningen av och personalreduceringarna inom huvudprogrammet Gemensamma myndighe­ter m. m.

Del mål för personalminskningarna som bör gälla för de aktueUa myn­dighelerna framgår av följande sammanställning.

Myndighet                             Högsta anlal        Högsta antal    Högsta anlal    Minsk-
anställda  anställda   anställda   ning
(personår)                 (personår)           (personår)       t. o. m
1981/82   1986/87    1991/92    1991/92

 

Försvarets civilför-
valtning	200	180	180	20
Försvarets sjukvårds-
styrelse	74	63	60	14
Fortifikationsför-
valtningen'	892	795	750	142
Försvarets materiel-
verk	3 523	2920	2470	1053
Försvarels forsk-
ningsanstaU'	1206	1080	1000	206
Vämpliktsverket	372"	350	350	22
Försvarets rationa-
Useringsinstitut	93	69	60	33
Övriga myndigheter'	491	460	410	81
Summa'	6851	5917	5280	1571

' Avser anslaget F 3. Fortifikationsförvaltningen (exkl. personal vid förvaltningens forskningsenhet).

Inkl. personal vid förvaltningskontoret vid huvudavdelningen i Karlstad. ' Avser anslaget F 5. Gemensam försvarsforskning (inkl. personal vid fortifikations­förvaltningens forskningsenhet). "Inkl. 21 personår för marinens värnpliklskonlor.

' Exkl. försvarels radioanstalt, försvarets gymnasieskola och försvarels läromedels­central.

Jag vUl i sammanhanget något beröra den av mig förordade personal­minskningen vid försvarels materielverk. Riksdagen har den 12 november 1981 beslutat om ny organisation för försvarels materielverk (prop. 1980/81: 199, FöU 1981/82:5, rskr 21). Riksdagsbeslutet anger aU plane­ringen skall utgå från all försvarels materielverk år 1990 bör omfatta högst 2650 årsanslällda. Härvid har hänsyn inle lagils lill de förslag som 1979 års mUitära flygindustrikommillé lämnat och inle heUer fill förslag avgivna av 1980 års underhållsutredning.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   79

1979 års militära flygindustrikommillé föreslår ytterligare personal­minskningar om 200 - 250 anställda, vilka förutsätts kunna genomföras på huvudavdelningen för flygmateriel inom enheterna för provning och granskning, underhåll saml inom flygplanavdelningen. Även 1980 års un-derhållsulredning anser vissa personalreduklioner möjliga.

1978 års försvarskommiltés arbetsutskott för fredsorganisaloriska frågor föreslår en särskild utredning för alt se över provningsfunktionen. Rege­ringen har den 21 januari 1982 tillkallat en särskild utredare för all över­väga och lämna förslag lill framtida inriktning av försvarels provnings- och försöksverksamhet.

Mot bakgmnd av vad jag här har anfört delar jag överbefälhavarens förslag att planeringsinriktningen för försvarets materielverk bör vara 2 470 årsanslällda budgetåret 1991/92.

Inom huvudprogrammet Operativ ledning m. m. föreslår över­befälhavaren all kostnaderna begränsas genom att antalet anställda mins­kas med knappt 400 inom den centrala och högre regionala ledningen samt genom rationaliseringar inom militärområdenas förrådsorganisalion. Anla­lel militärområden bör enligt hans mening även fortsättningsvis vara sex. Kommitténs arbetsutskott accepterar den föreslagna inriktningen men tillägger att de ytterligare kostnadsminskningar som en minskning av anta­let militärområden möjliggör bör las till vara. Utskottet föreslär sålunda att Bergslagens militärområde och civilområde dras in år 1986. DeUa beräknas ge ytterUgare ca 40 milj.kr. i besparingar fram lill år 1992. Försvarskom­mittén anser all en minskning av antalet mUitärområdesstaber inte innebär några avgörande operativa nackdelar.

Jag vill inledningsvis erinra om alt riksdagen under år 1980 (prop. 1979/80:135, FöU 15, rskr 318) har beslutat om den högre regionala led­ningens organisation. Beslutet innebär alt antalet miUtär- och civilområden skall vara oförändrat. Till gmnd för regeringens proposition och riksda­gens beslut låg försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och för­slag om den högre regionala ledningen (SOU 1978:77).

Med hänsyn lUl de civila delarna av totalförsvaret finns det enligl min mening skäl både för och emot att dra in Bergslagens militär- och civilom­råde. Nackdelarna för den operativa planläggningen bör dock jämföras med de fördelar i form av bättre anpassning till samhälls- och näringsUvs-stmktur samt vissa totalförsvarsmyndigheters regionala indelning, som en indragning av Bergslagens civUområde innebär. För all dessa fördelar skall uppnås bör Örebro län föras fill Östra civilområdel. Jag anser all de avgörande faktorerna i denna fråga är det militära försvarets operativa krav samt besparingsmöjligheterna.

Enligl min mening är behovel av besparingar störte nu än när riksdagen fattade sitt beslut vid 1979/80 års riksmöte. Liksom arbetsutskottet anser jag all del är nödvändigt alt ta fill vara alla möjligheter all begränsa kostnaderna för ledning och förbandsverksamhet också inom huvudpro-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    80

grammet Operafiv ledning m. m. Jag är medveten om all elt färre anlal mUitär- och civilområden får vissa konsekvenser för ledningsförmågan. Eftersom jag avser förorda indragning av ell anlal förband, kommer dock antalet mobiUserings-, förvaltnings- och ulbUdningsmyndigheler som är underställda mililärbefälhavarna all reduceras. Belastningen på den högre regionala ledningsnivån i fred kommer därigenom att minska något. Jag bedömer del utifrån denna utgångspunkt möjligt att dra in ett militärom­råde. Några avgörande negativa operativa konsekvenser uppkommer en­ligl min mening inle heUer. Besparingsskäl lalar starkt för indragning av ell militär- och civilområde.

Jag förordar således all regeringen föreslår riksdagen alt dess tidigare beslut om antalet militär- och civilområden upphävs och all Bergslagens militärområde och civilområde ulgår ur organisationen år 1986. Jag kan i övrigt ansluta mig till överbefälhavarens förslag lill besparingsåtgärder inom huvudprogrammet. Minskningen av antalet anställda bör dock vara störte än de knappt 400 som överbefälhavaren har räknat med.

Jag går därmed över lill all behandla frägorna om all minska fredsorgani­sationen på lokal nivå inom försvarsgrenarna, dvs. dra in fredsförband och avveckla mark och byggnader.

De rationaliseringar och övriga åtgärder som enligt överbefälhavarens plan minskar kostnaderna med ca 5500 milj. kr. under perioden 1982/83-1991/92 är inte tillräckliga för att skapa erforderligt ekonomiskt utrymme alt upprätthålla beredskap, anskaffa materiel och ulbUda personal i den omfattning och inom de ekonomiska ramar som han har planerat efter. Därför blir det enligt överbefälhavaren nödvändigt all göra betydande minskningar i fredsorganisalionen genom all dra in fredsförband. Delta är nödvändigt även av den orsaken all värnpliklskullarna minskar pä lång sikt. Indragningarna av fredsförband beräknar överbefälhavaren skall minska driftkostnaderna med sammanlagt ca 2400 milj. kr. under perioden 1982/83—1991/92. Försvarskommitlén delar överbefälhavarens uppfatt­ning att fredsorganisalionen måste minskas.

Kommitténs arbelsutskoll erinrar om all del redan i dag finns elt bety­dande överskott på utbildningsplatser och konstaterar alt detta kommer alt Ugga på i huvudsak samma nivå fram lill millen av 1990-lalel, när överskot­tet snabbi ökar till följd av all färre värnplikfiga skall gmndutbildas. Detta förhållande är, vid sidan av kravet på kostnadsminskningar, huvudorsaken till de indragningar som föreslås.

Enligl min mening är del nödvändigt all i huvudsak de besparingar som överbefälhavaren och försvarskommitlén har räknat med verkligen kom­mer lill slånd. Del är därför av besparingsskäl nödvändigt alt göra betydan­de ingrepp i fredsorganisalionen. Jag vill betona att del blir nödvändigt att vidta myckel omfattande rationaliseringsålgärder och personalminsk­ningar även på förband och orter som inle är direkt berörda av de nu aktuella indragningarna.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    81

Försvarskommitlén framhåUer alt en av utgångspunkterna för de freds­organisaloriska förslagen är att fä elt jämnt utnyttjande av utbildningsre­surserna. Förändringarna i värnpliktskullarnas storlek möts genom all fler värnpliktigas gmndulbildning måste uppskjutas under en övergångslid.

Försvarskommittén konstaterar all de sociala och ekonomiska pro­blemen ökar för sådana värnpliktiga som påbörjar sin grundutbildning vid en sen tidpunkt. Detta bör enligt kommitténs mening undvikas. Planering­en bör enligl kommittén ändras för att minska dessa problem. Kommittén anser att det vid den slutliga prövningen av de fredsorganisaloriska föränd­ringarna från värnpUklssociala synpunkter bör övervägas om ell eller ett par av de fill nedläggning föreslagna förbanden bör behållas t. v.

Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat regeringen ett underlag i denna fråga. Enligt hans bedömning är det möjligt att öka värnpliktskon­tingentens årliga storlek jämfört med vad som låg till gmnd för hans programplan. Detta kan ske ulan att något av de förband som han eller försvarskommilléns arbetsutskott har föreslagit fill nedläggning behöver behållas. Den ökning av gmndulbildningskonlingenten som överbefälha­varen redovisar innebär alt de värnpliklssociala konsekvenser som nuva­rande planering kan medföra och som kommittén har pekat på kan begrän­sas avsevärt under programplaneperioden. Överbefälhavaren föreslår all ökningen av antalet värnpliktiga blir av en sådan omfattning att anlalel värnpliktiga som gmndutbildas tre år efter inskrivningen minskas fill det antal som normalt själva begär detta. Antalet värnpliktiga som skall gmnd­utbildas två år efter inskrivningen blir däremot väsentligt större än del anlal som vanligen brukar begära en sådan inryckningslidpunkl.

Jag biträder försvarskommilléns uppfattning all åtgärder måste vidtas för all minska antalet värnpliktiga som måste påbörja sin gmndulbildning vid en sen fidpunkt. Antalet värnpliktiga som årligen skall gmndutbildas bör därför öka jämfört med vad som föreslås i överbefälhavarens program­plan. Överbefälhavaren har på uppdrag av regeringen lämnat förslag lill en sådan omplanering. Förslaget innebär att ca 7000 fler värnpliktiga gmndut­bildas under perioden 1982/83 — 1986/87 än vad som ligger fill gmnd för överbefälhavarens programplan. Jag biträder överbefälhavarens förslag i denna del. Jag förordar därför att ca 7000 fler värnpliktiga grundutbildas under perioden än del antal som överbefälhavaren räknat med i sin pro­gramplan. Regeringen har uppdragit ål överbefälhavaren alt låta inkalla 2 500 av dessa värnpliktiga under budgetåret 1982/83 av främst arbetsmark­nadsskäl. Del anlal värnpliktiga som under en övergångslid gmndutbildas något senare än året efter inskrivningen kan därmed hållas på en rimlig nivå. Jag konstaterar också all de åtgärder somjag föreslår ger värnplikts­sociala fördelar.

Den ökning av värnpliklskontingenten som jag har förordat kommer enligt min mening all medföra en myckel stor belastning på arméns utbild­ningsresurser, om samtliga de förband som överbefälhavaren och arbelsul-6   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    82

skottet har föreslagit lill indragning utgår ur arméns organisation. De kvarvarande förbandens resurser i form av kaserner, ulbildningsanord­ningar, utspisnings- och fritidslokaler m. m. kommer under åtskilliga år all behöva utnyttjas maximall. Jag anser för min del att belastningen på fredsorganisalionen blir något för stor. Jag förordar av detta skäl alt ell av de fill indragning föreslagna förbanden behålls. Genom all behålla elt förband kan anlalel värnpliktiga som behöver fullgöra sin grundutbildning två år efter inskrivningen successivt minska från 1980-lalels senare del.

Jag går därmed över lill all behandla förändringarna inom arméns fredsorganisalion.

Inom infanteriet föreslår överbefälhavaren all Livregementets grenad­järer (13) i Örebro och militärområdesverkstaden där läggs ned. Däremot bör enligl överbefälhavaren försvarsområdesslaben behåUas. Arbetsut­skottet, som bedömer att överskottet inom infanteriet på sikt motsvarar drygt två förband, har övervägt möjligheterna att dra in något annat infan­teriregemente men har funnit att flertalet faktorer lalar för överbefälhava­rens förslag. Beträffande 13 drar jag något andra slutsatser än försvars­kommilléns arbetsutskott. Somjag har framhållit tidigare bör ell ökat anlal värnpliktiga las in under 1980-lalel av främst värnpliklssociala och arbets­marknadspolitiska skäl. Denna ökade grundutbildning bör företrädesvis förläggas tUl infanteriförbanden i Mellansverige. Mol denna bakgmnd för­ordar jag att 13 med Fo51 behålls.

En fortsalt anpassning av fredsorganisalionen torde bli nödvändig under början av 1990-talel. Vilka förbandsindragningar och andra åtgärder som då erfordras bör fastställas i näsla försvarsbeslut.

För kavalleriels del föreslår överbefälhavaren att Livgardets dragoner (Kl) skall ingå i Svea livgarde (II) saml all ansvaret för Stockholms försvarsområde (Fo44) förs över fill II. Utskottet ansluter sig tiU förslaget att föra över försvarsområdesuppgtften till 11 men anser att K 1 bör läggas ned och dess utbildning övertas av II. Garnisonsljänsten med beridna värnpliktiga bör enligt utskottets mening bedrivas så, all så små avsteg som möjligt görs från de värnpliktigas utbUdning för krigsuppgifler. Ut­skottet anser för sin del all denna Ijänsl, finansierad inom den miUtära utgiftsramen, bör utgå.

Det finns enligt min mening flera skäl som talar för att den beridna högvakten behålls. Enligt vad jag har inhämtat kan den miUlärpolisutbild-ning som nu bedrivs vid K 1 förenas med uppgiften att de värnpliktiga övas för och tjänstgör i beriden högvakt ulan all deras utbUdning för krigsupp­gifter aUvarligt försämras. Del är emellertid inte nödvändigt all behålla en särskild utbUdningsmyndighel för detta. Jag förordar därför alt K1 dras in år 1985 och att försvarsområdesansvaret och K l:s nuvarande ulbUdnings-uppgifler m. m. övertas av och inordnas som en del i den nya myndigheten I l/Fo44. Mol bakgmnd av vad jag nyss har anfört är del dock lämpligt all den beridna högvakten behålls i Stockholm. Därvid bör en samordning

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  83

med polisrylleriel eftersträvas. Del ankommer på regeringen all besluta om organisation och lokalisering m. m. av denna verksamhet.

Överbefälhavaren har redovisat ell anlal åtgärder för all hålla beredska­pen pä en lämplig nivå i Slockhoim. Jag bedömer all de åtgärder som överbefälhavaren har föreslagit i huvudsak är lämpliga.

Överbefälhavaren föreslår vidare att Livregementets husarer (K 3) om­lokaliseras från Skövde lill Karlsborg. Utskottet bUräder hans förslag i denna del. Del är enligl utskottets mening nödvändigt all kompensera Karlsborgs kommun för indragningen av S2 som nu finns där.

Jag anser att försvarsverksamhelen är av stor betydelse för sysselsätt­ningen i Karlsborg. En omfattande minskning av försvarets verksamhet i Karlsborg skulle få betydande regionala konsekvenser. Förutsättningarna för alt där bedriva jägamlbUdning är goda. Jag ansluter mig därför lill överbefälhavarens och utskottets förslag och förordar all K 3 lokaliseras fiU Karlsborg under år 1985.

Inom pansartrupperna har överbefälhavarens överväganden främst rört Skånska dragonregementet (P2) i Hässleholm. Han har övervägt möjlighe­terna all antingen lägga ned P2 och föra över utbildningen där fill P7 i Revingehed eller alt inom Hässleholm omlokalisera Skånska irängrege­mentel (T4) lill P2:s område. Överbefälhavaren föreslår för sin del att P2 och T4 samlokaliseras inom P2:s nuvarande etablissemenl. Utskottet kan inle ansluta sig lill överbefälhavarens förslag ulan anser all pansamtbild­ningen i Skåne bör koncentreras tUl två platser, P7 i Revingehed och P6 i Kristianstad. En sådan lösning medför enligt ulskollels mening större besparingar, rationellare utbUdningsenheler och en enklare ledning av UlbUdningen än överbefälhavarens förslag. Ulskollet anser alt möjligheter­na alt lokaUsera annan verksamhet tUl Hässleholm bör utredas ytteriigare innan man lar ställning fill den framfida organisationen där. Därför bör P2 och T4, i avvaktan på detta underlag, t. v. fortsätta sin verksamhet i nuvarande anläggningar.

Efter all ha övervägt inriktningen av fredsorganisalionen för pansamt-bildning i Skåne har jag kommit liU slutsatsen all sådan utbildning bör bedrivas på tre platser och sålunda behållas även i Hässleholm. Jag anslu­ter mig därför i denna del till överbefälhavarens förslag. Jag förordar således att T4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Även denna ordning ger besparingar och skapar fömlsällningar all öka samordningen mellan P2:s och T4:s verksamhet och resurser i Hässle­holm samt har vissa fördelar ur beredskapssynpunkl. Någon ersätlningslo-kalisering till Hässleholm blir inte nödvändig i denna situation.

Inom artilleriet bör enligt överbefälhavaren Smålands artilleriregemente (A 6) och mUitärområdesverksladen i Jönköping läggas ned och Artilleriets officershögskola (ArtOHS), som finns där, omlokaliseras lill Svea artilleri­regemente (A 1) i Linköping. Utskottet ansluter sig lill förslaget all dra in A 6 men anser för sin del all ArtOHS i samband därmed bör flyttas lill

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    84

Bergslagens artilleriregemente (A9) i Kristinehamn av bl.a. regionalpoli­tiska skäl.

Liksom överbefälhavaren och kommitténs arbetsutskott anser jag att artilleriets utbildningsorganisation bör minskas. Överskottet på utbild­ningsplatser inom artilleriet är betydande. Eftersom en nedläggning av A6 ger större besparingar än en nedläggning av A 1 anser jag all A 6 bör vara del förband inom artilleriet som avvecklas. Jag har tidigare förordat all Bergslagens militärområde dras in. Detta för med sig en minskning av sysselsättningen i bl.a. Kristinehamn. Regionalpolitiska skäl lalar för all lokaUsera ArtOHS dit. Jag förordar sålunda att A 6 och militärområdes­verkstaden i Jönköping dras in år 1985 och att ArtOHS lokaliseras lill A 9 i Kristinehamn.

För signallruppernas del föreslår överbefälhavaren att Göta signalrege­mente (S 2) i Karlsborg dras in men alt viss begränsad grundutbildning av värnpliktiga skall finnas kvar. Vidare bör viss kapacitet för repelitionsut­bildning behåUas där. Utskottet biträder överbefälhavarens förslag. Ge­nom att behålla viss begränsad sambandsulbildning i Karlsborg och all lokalisera K 3 dit kan de regionala konsekvenserna av den föreslagna indragningen begränsas.

Jag biträder det förslag som överbefälhavaren och utskottet har lämnat. Genom den föreslagna ordningen kommer de myckel omfattande investe­ringar som görs för Upplands regemente (S 1) i Enköping att kunna utnytt­jas i största möjliga utsträckning, samtidigt som försvarsverksamhelen i Karlsborg kan hållas på i stort sett oförändrad nivå. Jag förordar således alt S 2 i Karisborg dras in år 1984 men att vissa resurser för främst gmnd-och repelilionsulbildning av stabs- och sambandsförband behålls och in­ordnas i K 3. Det ankommer på regeringen all besluta om den närmare omfattningen av och organisationen för arméns framtida verksamhet i Karlsborg.

Inom trängtmppernas organisation föreslår överbefälhavaren all Svea Irängregemente (T 1) i Linköping dras in och all tränglruppernas officers­högskola (TrängOHS) i samband därmed flyttas till Skövde. Vidare före­slås alt Göta irängregemente (T2) i Skövde flyttas till K3:s nuvarande anläggningar saml att T4 i Hässleholm samlokaUseras med P2. Utskottet biträder förslagen vad gäller T 1, TrängOHS och T 2. Beträffande T4 anser utskotlel all förbandet bör överta P2:s etablissemenl när pansamtbild­ningen där upphör. I avvaktan på kompletterande utredningar om den framlida organisationen i Hässleholm bör enligl arbelsulskollel T 4 Ugga kvar inom nuvarande kasernområde.

Jag vill inledningsvis erinra om all riksdagen tidigare har beslutat att T l:s nuvarande kasernområde skaU avvecklas (prop. 1977/78:65, FöU 11, rskr 173) och alt TrängOHS skall flytta fill Skövde (prop. 1974: 135, FöU 34, rskr 392). Jag förordar därför att TI dras in år 1987. Riksdagens tidigare beslut angående TrängOHS fullföljs därmed. Jag förordar vidare alt T2 övertar K3:s nuvarande anläggningar. Därmed kan delar av T2:s

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    85

nuvarande mark och byggnader tas i anspråk av civilförsvaret för dess utbildningsverksamhet i västra Sverige. Beträffande T4 i Hässleholm erin­rar jag om alt jag tidigare har förordat all T 4 samlokaliseras med P2 på P2:s nuvarande område under år 1987. Vid T4:s nuvarande byggnadsbe­stånd finns ett stort iståndsätlningsbehov. Genom den föreslagna ordning­en kan T4:s byggnader m. m. avvecklas.

Jag går därmed över till att redogöra för de förändringar som bör vidtas inom marinens fredsorganisation.

Överbefälhavaren föreslår alt gmndutbildningen upphör vid Norrlands kuslartUleriförsvar med Härnösands kustartUleriregemenle (NK/KA 5) i Härnösand. Vidare föreslår han alt Sydkustens örlogsbas (ÖrlBS) och Karlskrona örlogsskolor (KÖS) slås samman samt all elablissementet Sparre avvecklas. I Stockholmsområdet bör enligt hans mening Stock­holms kuslartUleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) slås samman lUl en myndighet och anläggningarna i Näsby Park på lång sikt avvecklas.

Ulskollet kan av bl.a. regionalpolitiska skäl inle biträda delar av över­befälhavarens förslag. Utskottet anser för sin del att gmndutbUdningen vid KA 5 bör behållas och alt reduceringarna i stället främst bör ske vid Västkustens mUitärkommando med Älvsborgs kuslartilleriregemente (MKV/KA 4) i Göteborg. Utskottet föreslår all gmndutbildningen i Göte­borg begränsas till främst min- och radamlbildning saml att marinens sjukvårdsutbildning, utom fackutbUdningen för läkare, och marinens offi­cershögskola i Göteborg omlokaliseras lill Karlskrona. Fackutbildningen för läkare bör enligt utskottet samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbUdning. Arbetsutskottet föreslår all KA 4 ulgår som en särskild del av MKV/KA4. Utskottet kan i övrigi i stort ansluta sig lill överbefälhavarens förslag tiU minskning av marinens fredsorganisafion.

Jag bedömer att utbUdningsmöjlighelerna vid NK/KA 5 är goda och att en avveckling av förbandet skulle få betydande regional- och sysselsätt­ningspolitiska konsekvenser. Jag biträder därför ulskollels förslag fiU in­riktning av de fredsorganisatoriska förändringarna inom marinen. Jag för­ordar sålunda alt gmndutbildningen behåUs vid NK/KA 5 och alt Luleå marina bevakningsområde (BoLu) utgår ur marinens fredsorganisalion och uppgiften övertas av NK/KA 5. Jag förordar vidare att utbildningsverk­samheten vid MKV/KA 4 begränsas. Detta medför alt stabs- och förvalt­ningsorganisationen kan minskas. Förutom radamlbUdning bör av bl.a. beredskapsskäl även viss min-, artiUeri- och markslridsutbildning behåUas vid myndigheten inom ramen för en grundutbildningsbalaljon. Beredska­pen med fredsorganisationens resurser kan därmed hållas på en godtagbar nivå. Den särskilda regementsledningen bör emellertid utgå. Marinens sjukvårdsutbildning, utom fackutbildningen för läkare som bör samordnas med arméns och flygvapnets motsvarande utbildning, och marinens offi-cershögskola i Göteborg bör omlokaliseras liU Karlskrona. Därvid bör en

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    86

gemensam officershögskola för marinen organiseras. Genom de föreslagna åtgärderna kan försvarsverksamhelen i Karlskrona hållas på en något högre nivå än vad som blir fallet om överbefälhavarens förslag genomförs.

När det gäller Göteborgsområdet föreslår överbefälhavaren och utskot­tet aU Västra värnpliktskontoret (VKV) i Säve flyttas lill MKV/KA 4:s område på Väslerberget, all Nya Varvet avvecklas i största möjliga ut­sträckning saml alt marinens verksamhet i Skreds vik begränsas. Jag anslu­ter mig till dessa förslag. Försvarets innehav av mark och byggnader i Göteborgsområdet kan därigenom begränsas. Del ankommer på regering­en, att besluta om den framfida organisationen vid MKV/KA 4 saml om formerna och fidsplanen för att genomföra de åtgärder i Göteborg som jag har förordat.

I fråga om Karlskrona förordar jag all ÖriB S och KÖS slås samman fill en myndighel och all elablissementet Sparre avvecklas senast år 1985. Samordningen mellan de marina myndighelerna bör öka och innehavet av mark och byggnader begränsas. Jag vill i delta sammanhang erinra om all riksdagen i aprU 1979 (prop. 1978/79:96, FöU 22, rskr 291) beslöt om all föra över KÖS förvaltningsenheter till ÖriB S saml aU slå samman inlen-denturförvaltningen och förrådsavdelningen vid ÖrlB S. Vidare bör över­befälhavarens förslag all slå samman SK och KA 1 i Vaxholm liU en myndighel genomföras senast år 1985. Jag anser del lämpligt aU som överbefälhavaren föreslår avveckla marinens anläggningar i Näsby Park och lokalisera verksamheten i anslutning tiU Berga örlogsskolor. Denna avveckling bör ske så tidigt som möjligt.

Jag har i vissa delar förordat en annan inriktning än överbefälhavaren för marinens fredsorganisalion och ställt mig bakom de förslag som försvars­kommilléns arbetsutskott har lämnat. Del mål för personalreduceringar och kostnadsminskningar som överbefälhavaren har förordat för marinens del bör emellertid inte sänkas. De älgärder som jag förordat påkallar förändringar av vissa marina myndigheters organisation m. m. Del ankom­mer på regeringen all besluta om de förändringar som blir nödvändiga.

Jag går därmed över tiU de förslag som rör flygvapnets fredsor­ganisation.

Överbefälhavaren föreslår all Bråvalla flygflottiljs delachemenl i MalmsläU (F13M) och Flygvapnets Södertörnsskolor (F18) i Tullinge dras in samt all flygvapnet snarast lämnar kvarvarande anläggningar vid f d. Södermanlands flygflottilj (F11) i Nyköping och f. d. Kalmar flygflot­tilj (F 12) i Kalmar. Utskottet ansluter sig fill överbefälhavarens förslag. Beträffande anläggningarna vid nuvarande F18 i Tullinge anser utskoUet att det är lämpligt all överväga möjligheterna all dit förlägga annan militär och civil verksamhet.

Vad gäller F13M anser jag det lämpligt aU detachementet i slutet av 1980-lalet dras in i samband med all de transport- och målflygdivisioner som i dag finns där ombaseras till andra förband eUer ulgår ur flygvapnets

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  87

organisation. Jag förordar således all detachementet avvecklas. Jag vill i sammanhanget ta upp frågan om den framlida användningen av anlägg­ningarna i Malmslält. Överbefälhavaren häri december 1981 redovisat sina förslag angående organisation m. m. av försvarels helikoplerverksamhet. Han föreslår bl.a. alt ytterligare elt förband med helikoptrar sätts upp inom armén under senare delen av 1980-talel. Den nuvarande arméflygsko­lan bör därvid upphöra i den form den nu har och ingå i det nya helikopter-förbandet. Han föreslår att planeringen inriktas mol alt det nya förbandet lokaliseras liU Malmslätt. Jag är inte nu beredd all slutligt la ställning fill förslaget. Vissa skäl ta/ar emellertid för all Malmslätt kan vara en lämplig ort för del föreslagna nya helikopterförbandel. Överbefälhavarens förslag i denna del kan därför t. v. vara en lämplig inriktning av den fortsalla planeringen.

Jag vill i detta sammanhang också informera om en fråga där del ankom­mer på regeringen all fatta beslut. Flygvapnet har f n. två iransportflyg-divisioner, en vid Skaraborgs flygflottilj (F7) utrustad med flygplan av typ Tp84 (Hercules) och en vid F 13 M utmstad med flygplan av typ Tp79 (DC 3) och Tp85 (CaraveUe). Chefen för flygvapnet har utrett och lämnat förslag om lokalisering m. m. av transportflygorganisationen. Med anled­ning härav har överbefälhavaren i skrivelse till regeringen hemställt all transportflyget organiseras i en Iransportflygenhel vid F 7 med lokalisering till Sålenäs. Förslaget innebär att nuvarande Iransportflygdivision vid F7 utökas. Somjag fidigare har nämnt bör transportflygdivisionen vid FI3M dras in. Därmed kan hela transportflygorganisationen sammanföras till en gemensam organisation lokaliserad tiU Sålenäs.

Jag anser att det av besparingsskäl är fördelaktigt om antalet skolför-band inom flygvapnet kan minskas. Jag biträder därför överbefälhavarens och utskottets förslag om all avveckla F18 i Tullinge under slutet av 1980-lalel. Utskottet har pekat på möjligheten all använda anläggningarna för andra ändamål, när F 18 dras in. En förulsällning för att förlägga enheter ur försvaret lUl TuUinge är enligl min uppfattning all en tillräcklig nyltjandegrad åstadkoms, l.ex. genom all även civil verksamhet lokali­seras dit för all hålla försvarels andel av driftkostnaderna nere. Enligl min mening bör arbetet med all undersöka hur F 18:s anläggningar kan använ­das drivas vidare. Jag är inle nu beredd all lämna förslag i frågan.

Riksdagens beslut vid 1975 års riksmöte (prop. 1975:75, FöU 14, rskr 172) om nedläggning av Fll och FI2 innebar att bastroppar t. v. skulle behållas vid flygfälten. Överbefälhavaren och arbelsulskollel anser all de baslroppar som f. n. finns där bör avvecklas. Jag förordar att baslropparna vid f. d. Fll och f. d. F12, med ändring av riksdagens tidigare beslut, dras in. Av besparingsskäl anser jag det också angeläget att försvarets ansvar för förvaltningen av kvarvarande anläggningar snarast upphör.

Det ankommer på regeringen att besluta om formerna och lidpunkterna för de förändringar i flygvapnets organisation somjag har förordat.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   88

Somjag har anfört under avsnittet 1.3 Del militära försvarels fortsatta utveckling (s. 40) finner jag överbefälhavarens planeringsinriktning mol tolv jaktdivisioner i krigsorganisationen vara lämplig. Den division med flygplan J35F, som enligt tidigare planering skulle gå ur organisationen i samband med nedläggningen av Västmanlands flygflottilj, behålls således fill mitten av 1990-talet. Det ankommer på regeringen all besluta om lokaliseringen av divisionen, men jag vill här informera om all inriktningen f n. är att divisionen lokaliseras liU Blekinge flygflottilj.

Jag vUl informera om yllerligare en fråga där del ankommer på regering­en att fatta beslut. Chefen för flygvapnet har i skrivelse till regeringen lämnat vissa förslag om lokalisering av en jaktdivision och en lätt attacken-het. Förslagens konsekvenser blir bl. a. att jaklberedskapen i övre Norr­land ökar. Enligl förslagen flyttas den lätta allackfunkfionen vid Norrbot­tens flygflottilj (F21) liU Upplands flygflolfilj (F16) och integreras med divisionen för gmndläggande taktisk flygutbildning. Samtidigt förstärks stationskompani SK60 vid F16. En jaktdivision och ell stationskompani J 35 F vid Västmanlands flygflottilj dras in och en division och elt stations-kompani JA 37 organiseras vid F 21. Förslagen avses genomföras den 1 januari 1983.

Jag vUl i detta sammanhang även informera om vissa frågor som rör försvarsmaktens helikoplerresurser.

Regeringen uppdrog i december 1980 ål överbefälhavaren alt överväga och föreslå organisation och lokalisering m. m. för försvarels helikoptrar saml lämna förslag om en samlad organisation för försvarels underhållsre­surser för helikoptermaleriel. Regeringen föreskrev vidare all chefen för flygvapnet skall vara ansvarig för facket Helikoplerverksamhet. Överbe­fälhavaren redovisade i december 1981 delta uppdrag.

Överbefälhavaren har övervägt olika åtgärder för att nå en ökad samord­ning av helikopterverksamheten inom försvarsmakten. Den program- och produktionsmässiga anknytningen tUl övrig verksamhet inom resp. för­svarsgren är enligt överbefälhavarens mening stark. Ansvaret för den program- och produktionsmässiga ledningen bör därför åvila resp. för­svarsgrenschef. Överbefälhavaren förordar en på försvarsgrenarna uppde­lad organisation. Del nuvarande helikopterförsöksförbandel bör därför upphöra. Behovet av samordning är emellertid enligl överbefälhavaren stort och han föreslår alt chefen för flygvapnet ges elt särskill samord­ningsansvar för viss verksamhet som rör försvarsmaktens helikoptrar. Därför bör en särskild för försvarsgrenarna gemensam beredningsenhet för sådana ärenden organiseras inom flygslaben.

Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat förslag lUl alternafiva lösningar för omsällning av försvarets helikoptrar. Överbefälhavaren för­ordar en planering med innebörd dels alt användningstiden för marinens tunga helikoptrar förlängs och alt helikoptrarna ges fullständig ubåtsjakls-kapacilet för att kunna utnyttjas fill år 2000, dels att en medeUung helikop-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    89

ter för transport- och flygräddningsuppgifter anskaffas samordnat för ar­mén och flygvapnet under slutet av 1980-lalet, dels all en lätt helikopter för pansarvärnsuppgifler och lokal flygräddning anskaffas med början budget­året 1984/85. Vidare förordar överbefälhavaren alt en för försvarsmakten gemensam skolhelikopter anskaffas snarast. Överbefälhavaren anser all del av kostnadsskäl är olämpligt att modifiera flygvapnets lunga helikopt­rar för ubåtsjaktuppgifler.

Överbefälhavaren har utrett vUka ytterligare resurser för övervakning och ingripande mot bl. a. ubåtar som kan behöva lUlföras försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 200 milj. kr. Överbefälhavaren har i januari 1982 redovisat sina överväganden och ställningstaganden liU dessa frågor. Under avsnittet 1.3 Del militära försvarets fortsatta utveckUng (s. 38) har jag berört dessa frågor.

Överbefälhavaren föreslår en inriktning av försvarels helikopterunder­håll som innebär alt i princip nuvarande fördelning mellan förbandsanknu-tet och centralt underhåll behålls, att byte av apparater i större utsträck­ning än f. n. utförs vid förbanden samt alt del centralt utförda apparatun­derhållet genomförs efter upphandUng i konkurtens. Överbefälhavaren föreslår vidare att skillnaderna mellan civilt och militärt heUkoplemnder-håll utreds i syfte att nedbringa underhåUskoslnaderna.

Försvarskommitlén understryker nödvändigheten av att anskaffning, underhåll och ulnylljande av heUkopterresurserna samordnas. Alla möjlig­heter tiU samordning mellan förvarsgrenarna och gentemot det civila sam­hället bör las till vara för att därmed höja den totala effekten lill så låga kostnader som möjligt.

Försvarskommittén anser i sitt slutbetänkande all överbefälhavaren bör undersöka möjlighelema all utnyttja en del av flygvapnets lunga helikopt­rar för övervakning och ubåtsjakt.

1980 års underhållsutredning föreslår en samordning av helikopterunder­hållet. Utredningen avser att i den andra etappen av sill arbete framlägga ett närmare förslag till organisation och dimensionering av försvarets heli-koptemnderhåll.

Jag delar uppfattningen om behovel av största möjliga samordning av helikoplerverksamheten inom försvarsmakten och gentemot del civila samhället.

I krigsorganisationen svarar helikoptrar för flera vikliga funktioner inom samtliga försvarsgrenar. Inom armén planeras sålunda helikoptrar utnytt­jas i krigsförband med pansarvärns- och iransportuppgifier, varvid beho­vet av sjuktransporter beaktas. Inom marinen bildar helikoptrarna krigs­förband som har ubåtsjakt som huvuduppgtfl men åläggs även andra sjö­operativa uppgifter. Inom flygvapnet utnyttjas helikoptrar för främst rädd­ningstjänst.

Vid utvecklingen av organisationen är det enligl min mening av stor betydelse att en bättre ubåtsjaktberedskap kan åstadkommas inom bl. a.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    90

Södra militärområdet ulan all flyg- och sjöräddningsberedskapen blir li­dande.

Jag kan i huvudsak ansluta mig lill överbefälhavarens förslag lill inrikt­ning av försvarets helikopleromsällning. Jag anser all en samordning bör komma lill stånd vid materielomsällningen dels genom all uppgifter och tekniska krav samordnas hos olika helikopleranvändare, dels genom all största möjliga samordning sker i fråga om lypval för de lätta, medellunga och lunga helikoptrarna. Härigenom bör helikoplemnderhållel kunna ra­tionaliseras och kostnaderna reduceras.

I avvaktan på ell slutbetänkande från 1980 ärs underhållsulredning ärjag inte beredd att ta ställning till den närmare utformningen av helikopterun-derhåUets organisation och dimensionering. Jag anser dock all del är angeläget att underhållet av heUkoptrar samordnas.

De frågor rörande helikoplerverksamheten somjag nu har berört bereds f. n. inom regeringskansliet. Enligl min mening ankommer del på regering­en all la ställning tiU dessa.

Överbefälhavaren har hänvisat fill all försvarsmakten i bl. a. Stockholm och Göteborg disponerar mark och byggnader som han anser del angelägel att kunna lämna av besparingsskäl. Fömtom anläggningarna i Göteborg vid Säve och Nya Varvet m.fl. platser disponerar försvaret i Slockhoim bl.a. fasligheter på Skepps- och Kastellholmarna och i Östra och Västra Frösunda. I likhet med överbefälhavaren anser jag det angelägel att detta fastighetsbestånd avvecklas eller disponeras för andra ändamål. Jag föror­dar därför all överbefälhavarens förslag beträffande dessa områden i stort läggs fill grund för planeringen alt lämna mark och byggnader som inle behövs. Del ankommer på regeringen, eller den regeringen utser, all besluta om erforderliga åtgärder.

Försvarskommitténs arbelsutskoll anser att tillämpningen av de normer som f. n. gäller för kaserner och ulbildningsanordningar måste anpassas tiU en stramare ekonomi, varvid lokala önskemål inle får tillåtas all driva upp kraven. Standarden på kaserner och frifidslokaler m.m. måste vidare få tillålas att variera mellan olika delar av landet och mellan olika förband. Utskottet anser att en något lägre standard kan godtas vid förband som har en utpräglat lokal rekrytering av värnpliktiga än vid förband som rekryte­ras från avlägsna områden. Jag bilråder ulskollels uppfattning i denna fråga.

Jag går nu över fill all behandla de åtgärder som sätts in för alt de negativa effekterna av förbandsnedläggningar m.m. skall bli så små som möjligt. Jag vill börja med all sammanfalla min syn på hur försvarets fredsorganisation kommer in i ett regionalpolitiskt sammanhang.

Vid riksdagens behandling av regionalpolitiken våren 1979 (prop. 1978/79:112, AU 23, rskr 435) konstaterades all de mål för regionalpoliti­ken som stegvis har utvecklats och senast behandlades år 1976 i stort sett borde ligga fast.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  91

För alt påverka den regionala sysselsättnings- och befolkningsutveck­lingen sker en planering som syftar fill all åstadkomma balans meUan och inom olika regioner.

Den inplacering av kommuner i olika stödområden som riksdagen lade fasl våren 1979 kan ses som ell ullryck för en värdering av vilka orter som långsiktigt bedöms ha de största bristerna i tillgången på arbetstillfällen. Tillhörigheten lill ell stödområde bör därför uppfattas som särskill viktig när man exempelvis överväger sysselsällningsminskningen inom försva­rets fredsorganisation.

När regionalpolitiken behandlades av riksdagen våren 1979 framhölls all den offentliga sektorn i ökad utsträckning bör planeras från regionalpolifis­ka utgångspunkter. Den offentliga sektorns starka samband med samhälls­utvecklingen bedöms vara elt lillräckligl motiv för en närmare samordning mellan den offentliga verksamheten och regionalpolitiken. Härtill kommer all den offentliga sekiorn har fåll en allt större betydelse för sysselsättning­en och därmed också för den regionala utvecklingen. Riksdagen ansåg del därför angeläget alt i ökad utsträckning föra in ell regionalpolitiskt tänke­sätt i den offentliga verksamheten.

Jag vill här peka på de regionalpolitiska hänsyn som har lagils i de förslag som regeringen nu förelägger riksdagen. Sålunda berörs Nortland och Gotland inle alls av förbandsnedläggningar m. m. När del gäller verk­samheten i Härnösand har mina förslag i hög grad påverkals av regionalpo­litiska hänsyn. Detsamma gäller beträffande Skövde, Karlsborg, Kristine­hamn, Hässleholm och Karlskrona. Jag har sålunda funnit all del har varit möjligt all la regionalpolitiska hänsyn när del gäller utvecklingen av för­svarels fredsorganisation.

Det regionalpolitiska tänkesättet måste givelvis även innebära all regi­onalpolitiska hänsyn tillämpas på orter och regioner som berörs av för­bandsnedläggningar m. m. genom alt möjligheterna undersöks att förlägga annan verksamhet dit.

I samband med beslut om nedläggningar av förband inom försvaret har statsmakterna under senare tid i flera fall gell utfästelser om ersättnings-verksamheter ulan all dessa har preciserats. Nästan undantagslöst har ansträngningarna hilliUs inte gell resultat. Metoden all i samband med beslut om nedläggningar av förband utlova opreciserade ersättningar är enligl min mening mindre lämplig. Antingen bör ingenfing utlovas eller också bör konkreta beslut om ersällningsverksamheler fallas i samband med organisationsbesluten. Detta skulle ge en bättre grund för planeringen i berörda orter och för statsmaklernas beslutsprocess.

Riksdagen beslutade under våren 1981 (AU 1980/81:23, rskr 233) aU den offentliga sektorn i störte utsträckning skulle användas i det regionalpoli­tiska arbetet. Ett av medlen kunde vara alt omfördela den stafiiga verk­samheten från storstadsregioner till regioner med svag statlig verksamhet. Riksdagen beslutade därför alt den inom regeringskansliet inrättade decen-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet  92

traUseringsdelegationen skall driva på arbetet med att finna verksamheter som kan vara lämpUga att placera utanför Stockholmsområdet.

I prop. 1981/82:100 (bil. 3 s. 20) anges aU förslag från decentraliserings­delegationen angående decentralisering inom offentlig förvaltning avses bli presenterade för regeringen i samlad form för alt kunna föreläggas riksda­gen under våren 1982. Därvid kommer även den fortsatta inriktningen av decenlraliseringsdelegalionens arbete all behandlas.

I samband med regeringens beslut under våren 1982 med anledning av decentraliseringsdelegationens förslag kommer en samlad bedömning all ske, varvid även konsekvenserna av förbandsnedläggningar m. m. vägs in.

Försvarskommilléns arbetsutskott konstaterar all erfarenheterna från fidigare fredsorganisaloriska förändringar visar all del måste finnas en stark ledning, om de förväntade och planerade besparingsmålen skall nås. Utgångspunkten för regeringens och myndigheternas fortsatta åtgärder blir riksdagens beslut med anledning av vad jag har förordat. Ett förverkligan­de av besluten förutsäller all särskUda åtgärder vidtas för alt effektivt leda och följa upp arbetet. Därför bör enligt utskottet en särskild fredsorganisa-lionsdelegafion bildas inom regeringskansliet. Den bör svara för erforder­lig samordning inom regeringskansliet. Jag delar utskottets mening all en särskild fredsorganisalionsdelegafion bör lillsällas inom regeringskansliet för all bl.a. följa myndigheternas arbete med organisationsändringarna. Jag avser återkomma lill regeringen angående formerna för en sådan dele­gation.

Jag har i del föregående angett vissa tidpunkter när de förordade organi­sationsändringarna bör vidtas. Jag vUl emellertid inle utesluta att det framgent kan visa sig uppslå praktiska fömtsätlningar all vidta vissa älgär­der tidigare och därmed påskynda besparingsulfallel. Sådana möjligheter bör enligt min mening tas lill vara. Motsatsen kan givelvis också inträffa, dvs. del kan visa sig nödvändigt att genomföra en åtgärd nägol senare än vad som nu planeras. De tider som anges för organisalionsändringarna bör därför ses som riktvärden. Den delegation som nyss har nämnts bör noga följa denna fråga. Det ankommer på regeringen att precisera fidpunkter för organisafionsändringarna.

Jag vUl i delta sammanhang också ta upp de konsekvenser för den anställda personalen som ett genomförande av mina förslag kan innebära.

Det finns ett flertal arbetsmarknadspoUliska instmmenl av generell na­tur. Dessa utnyttjas givelvis även vid förbandsnedläggningar m.m. Jag vill i del följande ta upp de personaladminislrativa åtgärder som kan föranle­das av de förslag somjag har förordat att regeringen förelägger riksdagen.

Vid tidigare fredsorganisationsändringar har de fömtsatta personal­minskningarna kunnat genomföras genom naturlig avgång och med utnytt­jande av en effektiv omplacerings verksamhet. Enligl min mening bör strä­van vara att även genomföra de nu aktuella organisationsändringarna på detta sätt. Personalfrågor i samband härmed bör handhas av försvarels

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    93

personalnämnd och andra berörda instanser. De erfarenheter som har vunnits genom tidigare och pågående organisalionsändringar bör las fill vara och kan bidra fill att underlätta situationen för den personal som kan komma att beröras. Jag vill dessutom erinra om att förhandlingar pågår meUan parterna på arbetsmarknaden om elt nytt trygghetsavtal.

Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört om nödvändigheten av all uppnå de kostnadsminskningar som bl. a. motiverar mina förslag lill änd­ringar i fredsorganisalionen, kan jag inle helt utesluta all personal som inle godtar skäliga erbjudanden om annan anställning kan behöva sägas upp på gmnd av arbetsbrist.

Jag övergår nu till all något behandla utvecklingen inom försvarsmakten på det personaladministrativa området tiU den del den inle har direkt samband med de fredsorganisaloriska övervägandena i del föregå­ende. Del ankommer på regeringen all besluta i de frågor somjag kommer att beröra, men jag vill ändå redovisa min syn på utvecklingen.

Överbefälhavaren har fastställt ell personalpolitiskt program all gälla fr.o.m. den 1 juni 1981. 1 programmet anges bl.a. all människan är försvarsmaktens viktigaste tillgång, all kontakter och samarbete mellan all personal inom försvarsmakten skall präglas av öppenhet, förtroende och gemenskap saml att människors oUka personlighet, erfarenhet, intressen och förmåga är tillgångar som skall las tiU vara. Överbefälhavaren fastslår vidare att del för den enskilde är belydelsefuUl att få la personligt ansvar för sina insatser och alt få erkännande för dessa saml alt kunna påverka förhållandena på arbetsplatsen. Överbefälhavarens program Ugger väl i Unje med de övriga strävanden inom försvarsmakten som bl. a. den för­söksverksamhet med decentraliserad produktionsledning (DEPROL), som jag tidigare har berört, ger uttryck för. Jag kan därför helt ställa mig bakom de gmndsatser som överbefälhavaren har gell uttryck för och viU under­stryka betydelsen av att såväl den personaladministrativa verksamheten som övrig verksamhet inom försvarsmakten genomsyras av dessa. Detta gäller inte minst vid ell genomförande av de rationaliseringsålgärder som jag fidigare har förordat.

I sin programplan anger överbefälhavaren att anlalel yrkesbefäl kommer att minska under programplaneperioden samtidigt som de kvalitativa kra­ven på befälen stiger. Han anger vidare alt en god utbildning av de värnpliktiga är en fömlsättning för tiUtron till försvaret och därmed för försvarsviljan. Enligt överbefälhavaren kommer andelen yngre yrkesbefäl som är lämpade för all handha utbildning av värnpliktiga att minska samti­digt som antalet äldre befäl beräknas öka. Härtill kommer en betydande brist på balans mellan olika förband när del gäller fillgången på yrkesbefäl. Dessa förhåUanden medför enligt överbefälhavaren svårigheter all inom en given personalram bemanna främst arméns krigs- och fredsorganisalioner med kvalificerade chefer i rätt åldersläge. Överbefälhavaren framhåller all det är nödvändigt att fillgodose utbildningsorganisationens behov av yngre

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    94

befäl och lämnar bl. a. förslag fill åtgärder som bör vidtas av parterna på arbetsmarknaden för att åter skapa balans i åldersfördelningen och fördel­ningen mellan förbanden.

Försvarskommittén anger i sill slutbetänkande att den är medveten om de problem som överbefälhavaren har påvisat. Kommittén bedömer dock att den stigande genomsnittsålder bland yrkesofficerarna som överbefälha­varen ser framför sig inte i krigsorganisationen kommer alt beröra balal-jonschefsnivån eUer de befattningar på kompanichefs- och plulonchefsni­vån för yrkesofficerare som chefen för armén har prioriterat. Kommittén anser att övriga nackdelar inom arméns krigsorganisafion t. v. kan godtas. Beträffande fredsorganisationen anser kommittén att även äldre befäl i ökad utsträckning måste utnyttjas i värnpliktsutbUdningen.

Jag biträder försvarskommitténs synpunkter och anser det väsentligt att åtgärder vidtas så att på sikt balans uppnås i de mUitära personalkårerna.

Såväl överbefälhavaren som försvarskommittén hänvisar fiU möjlighe­terna att vid fortsatta överväganden beträffande åtgärder ägnade all mins­ka åldersproblemen inom armén beakta möjligheterna att utnyttja reserv-och värnpliktigt befäl genom frivillig tjänstgöring. Överbefälhavaren anser att nuvarande regler härför bör utvidgas. Enligl min uppfattning torde redan nuvarande regelsystem för frivillig tjänstgöring i huvudsak ge möjlig­heter till sådana åtgärder. Om personaUägel inom arméns utbildningsor­ganisation i en framtid motiverar detta är jag dock beredd all överväga åtgärder av den art överbefälhavaren förespråkar, fill den del dessa inle regleras genom kollektivavtal.

Överbefälhavaren har i sin fredsorganisafionsplan anfört all del är nöd­vändigt all minska rekryteringen av yrkesbefäl bl. a. för all anpassa befäls-tillgångarna till framfida behov. Han anger härvid all fördjupade undersök­ningar bör göras av krigs- och fredsorganisationens behov av yrkesbefäl inom de tre försvarsgrenarna. Försvarskommittén understryker viklen av att dessa undersökningar genomförs snabbt och all de särskill inriktas pä att samordna behovel av samt kvalitetskraven på yrkesofficerare i olika befattningar i krigsorganisationen liksom den lid som yrkesofficerarna utnyttjas i dessa befallningar.

Jag delar denna uppfattning bl.a. mol bakgrund av den föreslående övergången lill en ny befälsordning och avser all föreslå regeringen all tillsätta en utredningsman med uppdrag att skyndsamt genomföra en sådan undersökning.

Jag vill i delta sammanhang kortfattat redovisa det arbete som bedrivs med anledning av riksdagens beslut om införande av en ny befälsordning inom det militära försvaret (prop. 1973:128, FöU 23, rskr 309 och prop. 1977/78:24, FöU 10, rskr 179). Genom beslut i juni 1978 har regeringen bl.a. uppdragit ål överbefälhavaren alt genomföra riksdagsbeslutet saml tiUkallat en delegation (Fö 1978:03) med uppgift att följa och samordna

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   95

detta arbete. Delegationen har i december 1981 avlämnat en slutrapport över sitt arbete och därvid bl. a. anfört all planeringen vid myndighelerna inför den nya befälsordningen har varit myckel omfattande och bedrivits i enlighet med de riktlinjer som anges i prop. 1977/78:24.

För egen del anser jag att förutsättningarna för en smidig övergång lill den nya befälsordningen den 1 juni 1983 är goda. De första yrkesofficers-aspiranterna enligl den nya befälsordningen har genomfört sin gmndulbild­ning under 1980/81 och genomgår f.n. utbildning lill yrkesofficer med examenstidpunkt under år 1983. Bland dessa finns även ell anlal kvinnor.

Enligt vad jag har inhämtat har rekryteringen av aspiranter under hösten 1981 gett i stort sell samma antal sökande som tidigare år. Ell relafivt stort antal behöver dock komplettera sina civila förkunskaper inom den kom­munala vuxenutbildningen, varför den egentliga officersutbildningen för dessa inte kan påbörjas förtän tidigast under år 1982. Det anlal yrkesoffi­cerare som utexamineras under år 1983 kommer därför alt understiga del av överbefälhavaren beräknade långsikliga behovel men bedöms redan under följande år komma att motsvara delsamma. Som jag tidigare har redovisat anför överbefälhavaren i sin programplan alt högre krav i framli­den kommer att ställas på yrkesbefälen än f n. Han framhåller vidare behovet av yngre befäl för att uppehålla värnpliklsulbUdningens kvalitet. Enligt min mening kommer den nya befälsordningen med dess rekrytering genom värnplikten och dess betoning av yrkesbefälels praktiska tjänstgö­ring varvad med teoretisk undervisning all på lång sikt i hög grad kunna fillgodose dessa krav. Den minskning av anlalel yrkesofficerare som fömt­salls i planerna uppvägs i viss mån av en ökad kvalitet.

Jag övergår nu lill att något behandla det arbete för jämställdhet meUan könen som bedrivs inom försvarsmakten.

Riksdagen har beslutat alt rekrytering till befälsyrkel inom samtliga försvarsgrenar får ske oberoende av kön (1977/78:185, FöU 1978/79:1, rskr 1978/79:2 och prop. 1981/82:3, FöU 6, rskr 37) saml lämnat utan erinran vad som i propositionerna anförts om rekrytering av kvinnor som befäl inom del militära försvaret. Besluten innebär bl. a. att kvinnor i en första etapp får tillträde lill ett antal militära yrkesområden inom flygvap­net. De första kvinnliga officersaspiranterna genomgår somjag tidigare har anfört f. n. utbildning till yrkesofficer. Regeringen kommer inom kort all uppdra åt överbefälhavaren all mol bakgrund av bl. a. en utvärdering av denna verksamhet lämna förslag lill de yllerligare militära yrkesområden som bör ges en rekrytering oberoende av kön. Somjag har anfört i prop. 1981/82:3 bör strävan vara all på lång sikt öppna samtliga militära yrkes­områden för kvinnor i den mån del inte finns medicinska hinder för detta.

Överbefälhavaren pekar i sitt personalpolifiska program på vikten av aktiva åtgärder för jämställdhet mellan könen i avsikt att främja effektivite­ten inom försvarsmakten. Delta bör ske genom all uppdelningen av kvin­nor och män på olika tjänste- och yrkeskategorier bryts genom slegvisa

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    96

och långsiktiga åtgärder. Överbefälhavaren anger därvid alt informafion, UtbUdning och diskussioner i jämställdhétsfrågor skall genomföras, bl.a. för att underlätta mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl saml alt planer för jämslälldhetsarbetel skall upprättas vid myndighelerna och inordnas i den övriga planeringen.

Jag är helt överens med överbefälhavaren i dessa avseenden och vill särskilt understryka vikten av att mottagandet av kvinnor som yrkesbefäl förbereds på alla nivåer.

I prop. 1980/81:100 (bil. 7) log min företrädare upp betydelsen av all den civila personalen inom försvarsmakten ges goda utvecklingsmöjligheter. Han erinrade därvid om aU han tidigare (prop. 1979/80:100 bU. 7 s. 75) anmält att överbefälhavaren studerar hur den civila personalen skall kunna ges en ökad vidareutbUdning. Studierna beräknades kunna redovisas un­der budgetåret 1982/83.

Överbefälhavaren har i såväl sitl personalpolitiska program som i sin programplan underslmkil behoven av bl.a. fortbildning och personalut­veckling för den civila personalen. I avvaktan på resultaten av de studier som pågår har han dock ännu inte kunnat lämna förslag i ärendet.

Jag ställer mig helt bakom den strävan mol ökade möjligheter liU utveck­Ung för försvarsmaktens civUa personal som kommer lUl uttryck i såväl min företrädares som överbefälhavarens uttalanden och kommer all verka för åtgärder i denna riktning, när överbefälhavarens redovisning av stu­dierna i frågan föreligger, vilket enligl vad jag har inhämtat kan komma alt ske under våren 1983. Jag vill påpeka att en stor del av denna personal­grupp består av kvinnor och att sådana åtgärder därför även utgör ell led i strävan mol ökad jämställdhet.

1.4.4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1.   föreslår riksdagen aU godkänna inriktningen och omfattningen av de fortsatta rationaliseringarna inom försvarels fredsorganisa­fion och de ändringar av denna somjag har förordat,

2.   bereder riksdagen tillfälle all la del av vad jag har anfört i del föregående om den personaladminislrativa utvecklingen.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   97

1.5 Anskaffning av ett nytt flygplan och flygindustrifrågor

1.5.1 Överbefälhavaren

Inom ramen för perspektivplaneringen genomförde överbefälhavaren fram till våren 1980 elt omfattande studie- och utredningsarbete rörande olika handlingsvägar för försvarsmaktens utveckling. Överbefälhavarens slutsats blev att när Viggensystemel utgår av åldersskäl del bör ersättas med elt nytt flygplanssystem som kan lösa jakt-, attack- och spaningsupp­gifter (JAS). Varje flygplan i detta system föreslogs få en användningslid av ca 20 år. Den första JAS-divisionen bör enligl överbefälhavaren organi­seras år 1992, när den första Viggendivisionen ulgår ur krigsorganisa­fionen.

Fem flygplanssystem har värderats, nämligen det svenska JAS, McDon-nell Douglas F-18A, Northrops F-18L, General Dynamics F-16 och Norlh-rops F- 5S. Samtliga utländska alternativ har presenterats genom Förenta staternas försvarsdepartement. Underiagel bedöms ge en god grund för del beslut som nu är aktuellt. Det svenska alternativet har offererals av Indust­rigruppen JAS, som består av Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, SRA Communications AB, Telefon AB LM Ericsson och Förenade Fa­briksverken.

Överbefälhavaren har värderat de olika alternativen, i första hand från operativa och försvarsekonomiska utgångspunkter.

Flygplanen F-18A och F-18L

Flygplanen F-I8A och F-18L kan betecknas som medellunga jakl-at-tackflygplan i Viggens slorleksklass. Av de utländska alternafiven är flyg­plan F-18 det modernaste. Med sina två motorer får flygplanssystemel goda prestanda. Flygplan F-18L, vars utveckling ännu inte har påbörjats, överensstämmer lill sin konstruktion lill 85 % med flygplan F-18A. De väsenfiigasle förändringarna är att flygplan F-18L inle kan baseras på hangarfartyg. Prestanda för flygplan F-18A har verifierats genom att lypar-belel på gmndversionen till största delen har slutförts. Systemet har hittills anskaffats eller beställts av Förenta staterna, Canada och Australien.

Flygplan F-16

Flygplan F-16 är främst avsett för luftförsvarsändamål, men del har också viss attack- och spaningsförmåga i sin nuvarande version. Flygpla­net, som är något mindre än F-18A, började levereras år 1978 och finns nu i ett flertal NATO-länder. Det alternafiv som har presenterats för Sverige har anpassats lill våra krav på ett JAS-system.

7   Riksdagen 198II82. I samt. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet   98

Flygplan F-5S

Flygplanssystemel F-5 har tillverkats i ca 20 år i flera olika versioner. Del inlämnade underiagel bygger i alU väsentligt på den enmolorversion, F-5G, som nu utvecklas. F-5S står för en tUl svenska förhållanden anpas­sad version av flygplan F-5G. Flygplanet är ursprungligen ett lätt jaktflyg­plan, som är ungefär hätften så stort som flygplan Viggen. F-5G har ännu inle sålts till något land.

De utländska alternativen uppfyller det grundläggande kravet på allsi­dighet. Flygplanen F-18 och F-16 svarar i huvudsak väl mol våra operafiva krav och bedöms ha goda fömlsällningar all anpassas fill förändringar i hotel. F-5S uppvisar väsenfiiga operativa brister.

Svenskt JAS-flygplan

Det svenska JAS-alternalivel är elt relativt litet flygplan som väger omkring hälften av vad flygplan Viggen gör. Flygplanet har överljudspres-tanda och är anpassat liU det svenska flygbassystemel. Del har samma räckvidd och lastförmåga som flygplan Viggen.

Den av Industrigmppen JAS valda motorn, General Electric 404J, är bränsleekonomisk och ger hög dragkrafl i förhållande lill sin vikt. Överbe­fälhavaren framhåller alt valet av motor liksom utnyttjandet av komposU-material, elektriskt styrsystem och minialyriserad elektronik bidrar liU all hålla nere storleken och vikten och därmed kostnaderna för hela systemet.

Flygplanets yttre form bygger på samma gmndprinciper som gäller för flygplan Viggen. Utvecklingen av JAS-flygplanet förutsätts kosta mindre än utvecklingen av flygplan Viggen. Tillverkningskostnaden fömtsätts bli avsevärt lägre.

De viktigaste steg i den tekniska utvecklingen som måste las av Industri­gmppen JAS för att projektet skall lyckas är utnyttjandet av kompositma­terial (kolfiberarmerad plast) saml införandel av elektriska styrsystem. Fömlsätlningarna för alt dessa steg skall kunna las är gynnsamma.

Överbefälhavaren anmäler att försvarels materielverk i sill underlag för ett svenskt JAS-flygplan har pekat på vissa tekniska förhållanden som kan medföra kostnadsökningar. För alt möta evenlueUa kostnadsökningar har överbefälhavaren planerat in reserver. Sammantaget bedömer överbefäl-havaren-med utgångspunkt i försvarets materielverks underiag-aU ett svenskt JAS-flygplan är tekniskt realiserbart och all osäkerheterna i del ekonomiska underlaget täcks av de avsatta reserverna.

De nu offererade utländska alternativen bygger på konslmktioner som har genomgått utvecklingsfasen. Några flygplanssyslem är redan i tjänst, varför den tekniska osäkerheten är liten.

Del amerikanska försvarsdepartementet har gett prisuppgifter på de amerikanska alternafiven. Kostnaderna har beräknats med utgångspunkt i att leveranserna påbörjas i januari 1988 med en leveranstakt av 36 eller 18 flygplan per år. Överbefälhavaren framhåller att del tillgängliga ekonomis-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet    99

ka utrymmet inte medger den högre leveranstaklen och en första leverans i början av år 1988, om försvarsmakten skall kunna utvecklas på ell balan­serat sätt. Mot denna bakgrund bedömer överbefälhavaren all flygplans­anskaffningen bör uppdelas i två serier vid ett direktköp i ufiandet. En första serie avses för 1990-lalets ersällningsbehov och en andra för ersätt­ning efter år 2000. Detta kan innebära olika versioner av samma flygplans­system eller olika system. Överbefälhavaren bedömer alt ett beslut om val av vilket utländskt flygplanssystem som bör anskaffas kan fallas i 1987 års försvarsbeslut, om elt principbeslut fallas om anskaffning av flygplan från ufiandet i 1982 års försvarsbeslut.

Vid elt beslut om licenstillverkning av ett utländskt flygplan rekommen­derar överbefälhavaren alt JA 37-serien förlängs med tre divisioner flyg­plan JA 37 B och all en första delleverans av utländska flygplan påbörjas år 1995. Överbefälhavaren framhåller all det torde bli radikala förändringar i nuvarande principer för försvarels materielanskaffning, om detta alterna­tiv förverkligas. Vidare framhåller överbefälhavaren alt de försvarsindusl-riella konsekvenserna kan bli stora.

Överbefälhavaren redovisar sina beräkningar av kostnaderna för de olika flygplanssyslemen. I kostnaderna ingår utveckling, anskaffning, drift och underhåll av 16 divisioner. Driflkoslnaderna gmndas på ell fördubblat bränslepris i förhållande till dagens. För de utländska alternativen anger överbefälhavaren alt kostnaderna för omställning fiU svenska krav har inräknats. Överbefälhavaren anmäler vidare att stora osäkerheter förelig­ger i alternativen med licenslillverkning av ett utländskt flygplan, eftersom dessa alternativ enbart bygger på uppskattade kostnader.

Överbefälhavarens beräkningar framgår av följande sammanställning av kostnaden per division (prisläge febmari 1981; milj. kr.).

 

 

 

Flygplanstyp	Kostnad	per division	Driftkost-	Kostnad för en di-
	för anskaffning av		nad under	vision under an-
	flygplan.	vapen, mot-	20 år	vändningstiden
	medel m.	m. (inkl.
	reserver)
	Dollarkurs			Dollarkurs
	4:58 kr.	5:27 kr.		4:58 kr.	5:27 kr.
Svenskt JAS-flyg-
plan inkl. ut-
veckling	2600	2650	700	3 300	3 350
F-I8A direktköp'	2 250	2500	1 IOO	3 350	3 600
F-18A licens'	2600	2750	1100	3700	3 850
F-18Ldireklköp'	2200	2450	1050	3 250	3 500
F-I8L licens'	2550	2700	1050	3600	3 750
F-16 direktköp	2500	2800	1000	3 500	3 800
F-16 licens	2850	3000	1000	3850	4 000
F-5S direktköp	2000	2250	700	2 700	2950
F-5S licens	2250	2350	700	2950	3050

' Avser 16 flygplan per division. Övriga alternativ avser 18 flygplan per division.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        100

Överbefälhavaren redovisar all de hot från en tänkbar angripare, som har legal liU gmnd för värderingen av de olika alternativen, visar all angriparen även i framtiden har stort behov av operativ handlingsfrihet för sina flygstridskrafter, och all graden av sådan handlingsfrihet kan bli direkt avgörande för hela krigsförloppel. Med hänsyn lill del nya flygplanssysle-mels långa operafiva användningstid måste denna värdering genomföras mot bakgrund av mycket varierade hot från en tänkbar angripare.

Med slöd av genomförda operativa studier bedömer överbefälhavaren att flygslridskrafler av den kvalitet som förutsätts för ell svenskt JAS-flygplan tvingar angriparen lill en omfattande bekämpning av våra flyg­stridskrafter. Angriparen kan mötas och åsamkas kännbara förluster redan under tUltransporterna över havet och genom luften. Vid en invasion över landgränsen kan han mötas och fördröjas tidigt.

Överbefälhavaren konstaterar att del svenska JAS-projeklet ryms inom tilldelade ramar med en bibehållen balans inom både försvarsmakten och flygvapnet. Överbefälhavaren föreslår mot denna bakgrund all beslut om UtveckUng av ett svenskt JAS-flygplan fattas i försvarsbeslutet år 1982. Överbefälhavaren förutsäller därvid all nuvarande reella köpkraft för för­svarsmakten i huvudsak bibehålls, all fortsatta koniraklsförhandlingar leder lill att kvarstående frågor av teknisk, ekonomisk och juridisk natur löses på elt säll som är godtagbart för försvarsmakten, samt all projektet fortlöpande styrs och kontrolleras på ell fasl sätt.

1.5.2 Försvarskommittén

Inriktningen av flygstridskrafterna

Försvarskommitlén är enig om att luftförsvaret kommer att få ökad betydelse mol bakgrund av den militärtekniska utvecklingen och vårt läge i del nordiska området. Svenskt luftrum får vid en konflikt i vår omvärld inte kunna utnyttjas av någondera parlen ulan all vi kan vidta motåtgärder. Enligl kommitténs mening skall luflförsvarsförbanden kunna försvära en angripares flygkrigföring mol vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är vikliga för totalförsvaret.

Jaktflyget och luftvärnet bildar tillsammans med slridslednings- och luftbevakningsförbanden ett sammanhängande luflförsvarssyslem. Majori­lelen av kommittén har uppfattningen all jaktflyg med robotar även i framtiden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Det faktum all elt angrepp kan sällas in mol oss med kortare varsel än tidigare ökar enligt kommitténs mening kravet på en väl fungerande under-rättelsetjänsl. Flygspaningsförbanden ingår som en väsenfiig komponent för att förse riksledningen, överbefälhavaren m. fl. chefer med erforderliga underrättelser. En enig kommitté har därför funnit all flygspaningsresurser för undertättelseinhämlning är nödvändiga under en överblickbar framlid.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   101

Enligl kommitténs mening måste vi även i framliden kunna bekämpa en angripares invasionsslyrkor utanför eller i anslutning lill våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en betydelsefull roll, inte minst i försvaret mol elt övertaskande angrepp.

Viggensystemel måste enligt överbefälhavaren börja ersättas omkring år 1992. Kommittén är enig om all ell nytt flygplanssyslem behövs efter Viggen. Försvarskommilléns majoritet förordar all planering och utveck­lingsarbete inriktas mot ell svenskt JAS-flygplan. Arbetet bör ha som mål att Viggensystemel skall kunna böija ersättas i början av 1990-lalel, om del svenska JAS-flygplanet visar sig lämpligt.

Majoriteten framhåller all våra möjligheter alt inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse för vår säkerhels­poUtiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och ulnylljan­de. Man konstaterar samtidigt all vi inle helt kan göra oss oberoende av anskaffning från ullandel av kvalificerad materiel. Egen utvecklings- och produktionskapacitet inom vissa områden kan dock enligt kommittén för­hindra att vi blir i avgörande grad beroende av utlandet. Mot denna bakgmnd framhålls att en anskaffning av ell svenskt flygplan kan bidra lill alt bevara omvärldens tilltro lUl och respekt för vår säkerhels- och för-svarspolifik. Majoriteten konstaterar vidare att en anskaffning av flygplan kan ske på olika sätt, men att en sammanhåUen utveckling och produktion av ell svenskt flygplanssystem möjliggör en i stort bibehållen industri-stmklur. Den flygtekniska kompetensen för all utveckla och fillverka civila och militära flygplan kan således säkras genom att elt svenskt JAS-flygplan väljs. Man konstaterar också att en anskaffning i form av licenstillverkning innebär en avsevärd fördyring jämfört med en direklan-skaffning.

Majorilelen av kommittén anser således all ell svenskt JAS-flygplan ur induslripolifisk och arbelsmarknadspolilisk synvinkel är en viktig förut­sättning för att teknologiskt kunnande och förmåga att hålla samman ell avancerat induslriprojekl skall kunna bibehållas. Utvecklingen av ell svenskt JAS-flygplan ger möjlighet all—med utgångspunkt i en långsiktig målsättning—i god tid dimensionera och slmklurera resurserna mot den nya situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutats.

Vidare anförs all ett induslriprojekl av en sådan omfattning som elt svenskt JAS-flygplan måste styras och kontrolleras med kraft. Projektet bör prövas av slalsmaklerna vid flera tillfällen under utvecklingsarbetet. Man ulgår från att regeringen vidtar särskilda åtgärder för all regeringens och myndigheternas kontroU av projektet skall säkerställas.

Kommitténs majoritet fömtsälter att fortsatta koniraklsförhandlingar med Industrigmppen JAS och andra berörda förelag leder lill all kvar­stående frågor av teknisk, juridisk och ekonomisk natur löses på ell för statsmakterna godtagbart säll så att ell färdigt kontrakt föreligger mellan säljare och köpare före försvarsbeslutet år 1982.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   102

De socialdemokrafiska ledamöterna framhåUer all del begränsade eko­nomiska utrymmet gör del angeläget all undersöka lösningar som med minskade totalkostnader kan erbjuda en god försvarseffekl. Vidare fram­håUs att en utvecklings- och produktionskapacitet inom den mUitära flygin­duslrin kan vara ett verksamt stöd vid omstruktureringen av industrin med syfte att få en väsenfiigt ökad andel civila arbelsliUfällen. Del bör också vara möjligt all i samband med anskaffningen av ell nytt flygplanssystem få utfästelser av medverkande industrier om nya satsningar inom näringsli­vet.

Enligt de socialdemokrafiska ledamöterna behövs ytterligare underlag före ett slutligt ställningstagande. Dessa ledamöter kunde därför inle i samband med försvarskommUténs slutbetänkande ge något förord för del ena eller andra flygplanssystemel.

Försvarskommitlén har anmodat överbefälhavaren all granska möjlighe­terna att dels ytterligare förlänga användningstiden för flygplanen 35 (Dra­ken) och 37 (Viggen), dels anskaffa fler divisioner av Viggens jaktversion (JA37) än som f.n. planläggs. Dämlöver skulle belysas möjligheterna till och konsekvenserna av att helt eller delvis ersätta JAS-syslemel med andra mUitära system.

Överbefälhavaren framhåller i sill svar all krigsorganisationens avväg­ning och inriktning för fiden fram lill sekelskiftet har studerats i arbetet med perspektivplanen. Naturligen råder för slutet av 1990-talel och början på nästa sekel osäkerheter om hotbilden, om vilka möjligheter den tek­niska utvecklingen ger Uksom om vilka uppgifter försvarsmakten då kom­mer alt ställas inför. Studierna visar dock alt försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygslridskrafler, främst för luflförsvarsuppgifler. Del bör eftersträvas att även kunna utnyttja dessa enheter för attack- och spaningsuppgifter. Den inriktning som har föreslagils i perspektivplanen för 1990-talel är enligl överbefälhavaren lämplig och bör behållas. Något alternativ som med säkerhet kan ersätta allackflygel under liden närmast efter år 2000 och som skuUe ge samma beredskap, flexibilitet och operafiva handlingsfrihet kan f. n. inte påvisas. Nya syslem kan efterhand komma all komplettera attackflygel och på lång sikt möjligen utgöra alternativ lill delta syslem eller delar av del.

I kommande studier och planering kommer aUernativa syslem all stude­ras liksom avvägningen mellan olika syslem. Även om ell inhemskt JAS-projekl utvecklas, finns frihet att genomföra en sådan prövning genom att variera antalet divisioner.

Enligt överbefälhavaren har det hUlUls inle kommU fram någonting som föranleder en omprövning av den inriktning för flygslridskraflerna som överbefälhavaren har angett i sin perspeklivplan, dvs. anskaffning av ell aUsidigl användbart JAS-system. Överbefälhavaren bedömer all denna inriktning gör del möjligt alt åstadkomma en balanserad försvarsmakt även efter år 1992, fömtsatt alt en rimlig utveckling av försvarsmaktens ekono­miska resurser erhålls.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   103

Överbefälhavaren anger vidare alt del inle är möjligt all förlänga an­vändningstiden för flygplan 35 (Draken) utöver vad som redan planeras. För flygplan 37 (Viggen) kan en begränsad förlängning av användningsti­den vara möjlig, men den beräknade haverifrekvensen medför all flygpla­net under alla förhållanden måste börja ersättas i början av 1990-lalel. Det är enligl överbefälhavaren möjUgt alt anskaffa yllerligare upp till fyra divisioner av Viggens jaktversion (JA 37) utöver de nu beställda åtta divi­sionerna.

Försvarskommitlén delar överbefälhavarens uppfattning all del är bety­delsefullt att även i framtiden kunna bekämpa en angripares invasionsslyr­kor utanför och i anslutning fiU vår gräns och kust. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en viktig roll inte minst i försvaret mol elt övertas­kande anfall.

1.5.3 1979 års militära flygindustrikommitté

Kommitténs förslag

1979 års miUtära flygindustrikommillé (MFK-79)' har haft i uppdrag att utreda vUka resurser som i framtiden erfordras för utveckUng, tillverkning, underhåll och drift av militära flygplanssystem inom landet samt hur dessa resurser lämpligen bör fördelas och organiseras.

Av betänkandet (DsFö 1981:2) Framlida militär flygindustri i Sverige framgår att ca 12600 anstäUda f.n. sysselsätts i företag, affärsdrivande verk, myndigheter och instUutioner med arbete för miUtära stridsflygplans-system. Merparten av de anstäUda finns i Linköping, TroUhällan, Arboga, Mölndal och Stockholm.

Mot bakgmnd av de tre anskaffningsalternaliven utveckUng och tillverk­ning av elt svenskt JAS-flygplan, direktköp av ett utländskt JAS- flygplan samt slutmontering i Sverige av elt utländskt JAS-flygplan beskrivs länk­bara alternativa induslrislmklurer saml konsekvenser för de enskilda före­tagen, de affärsdrivande verken och myndigheterna.

Vid en inhemsk utveckling och liUverkning av ett JAS-flygplan kommer en betydande verksamhet för försvaret att pågå inom svensk flygindustri. Därvid bUr inle någon genomgripande slmkturförändring på kort sikt nöd­vändig. På längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tUlverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén pekar på behovet av en anpassning av kapaciteten inom underhållsområdet.

Vid direklköp av ett utländskt JAS-flygplan kommer den flygmililära verksamheten vid svensk industri att starkt begränsas. För att lösa större tekniska problem förutser kommittén ett behov av assistans från utländska industrier och myndigheter. Pågående civila projekt avseende flygplan och

' Landshövding Bengt Norling, ordförande, ombudsman Arne Angelöf, riksdagsle­damöterna Olle Aulin och Åke Gustafsson, statssekreterare Göran Johansson och direktör Brivio Thömer.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   104

motorer bedöms kunna fullföljas, medan nya projekt inte bedöms kunna inledas. Enligt kommitténs mening är genomgripande strukturförändringar nödvändiga i detta alternativ. Härvid måste skapas en ny industriell orga­nisation som på ett effektivt och ekonomiskt säll kan klara driften av befinfiiga och framtida flygplan. All föra över underhållsverksamheten liU den tillverkande industrin för all stödja civil verksamhet löser i detta fall inte några problem. Enligl kommitténs mening är del i stället rimligt alt nuvarande underhållsorganisation får utgöra grunden för en ny industriell organisafion.

Även vid alternafivet slulmonlering i Sverige av ell ufiändskt JAS-flyg­plan måste enligl kommitténs mening förutses ell behov av kvalificerad hjälp från utländska industrier och myndigheter för all lösa större tekniska problem. Kommittén anför all syftet med slulmonleringen måste vara all ge syslemtekniskt kunnande om del nya flygplanet. Även om slulmonle­ringen tidsmässigt kan anpassas lill slutet pä produktionen av flygplan JA37 och visst underhåU av det slutmonterade flygplanet uppdras ål den svenska flygplanstillverkaren är del kommitténs uppfattning all detta inle skulle erbjuda en tillräcklig bas för en livskraftig verksamhet med civila flygplansprojekl.

Vid anskaffningsformerna direklköp och slutmonlering bedöms den per­sonalstyrka som i Sverige f. n. är verksam med utveckling, tillverkning och underhåU av militära flygplan komma att minska med inemot 6000 anställ­da.

I betänkandet pekar kommittén på alt köparlandel kräver kompensa-fionsaffärer motsvarande en viss andel av värdet på del anskaffade vapen­systemet vid praktiskt taget alla större inlernalionella vapenaffärer. Kom­mittén anför att kompensalionsaffärerna kan ha större förutsättningar att bli framgångsrika, om de avser andra varor och tjänster än sådana som direkt hänger samman med vapensystemet. Del kan därvid bli tal om att öppna större marknader för industribranscher som har gynnsammare fram-tidsförulsällningar än flyginduslrin. På utvecklingssidan är del inte troligt alt kompensationsaffärer och civila produkter påtagligt kan minska beho­vet av en snabb omställning.

Kommittén anser all yllerligare personalminskningar inom försvarels materielverk, utöver de tidigare planerade, måste förutsättas på grund av den ekonomiska situationen inom försvarsmakten. Dessa minskningar för­utsätts kunna genomföras inom avdelningarna för provning och gransk­ning, underhåll samt inom flygplanavdelningen. Som en inriktning för ell internt organisationsarbete vid materielverket pekar kommittén på möjlig­heten att vid fortsall anskaffning av stridsflygplan inom landet åstadkom­ma en personalminskning inom verkels huvudavdelning för flygmateriel på mellan 200 och 250 anställda. Vid anskaffning av ell ufiändskt JAS-flyg­plan bedöms personalen kunna minskas ytterligare. Kommittén föreslår att del skall finnas två projektledningar för system 37 resp. J AS-syslemet med

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   105

en formell stäUning i Unjeorganisalionen direkt under chefen för huvudav­delningen för flygmateriel. Verkels styrning av industrin måste enligl kom­mittén i högre grad inriktas på en övergripande ledning med målstyrning.

Remissyttrandena

Huvuddelen av remissinstanserna bUräder kommitténs överväganden och förslag.

Kommitténs redovisning av nuvarande resurser för utveckling, produk­tion och vidmaklhåUande av miUtära flygplan saml av försvarels framlida anspråk på svensk flyginduslri bejakas av flertalet remissinstanser.

Flertalet remissinstanser biträder de industristrukturer som kommittén har arbetat med och anför alt redovisningen ger en god bild av den indu siriproblematik som de nya anskaffningsformerna inrymmer. Sedan beslut har fallals om anskaffningsallernaliv måste emellertid enligl flera remissinstanser underlaget ytterligare fördjupas för det alternativ som väljs.

Kommittén anför all några genomgripande strukturförändringar inle är nödvändiga på kort sikt vid anskaffning av elt svenskt JAS-flygplan men att del på längre sikt är nödvändigt med ökad samordning av utveckling, tillverkning och underhåll av flygmotorer. En sådan samordning behövs för all säkerställa ell högt kapacUelsulnytljande. Enligt kommittén skulle ekonomiska fördelar kunna vinnas redan under 1980-t;alet vid en fördjupad samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer.

Förenade fabriksverken anför att kommittén borde ha redovisat på vilka områden som del finns en överkapacitet. Fabriksverken anser all kommit­téns motiv för samordning av utveckling, tUlverkning och underhåU inte är filkäckligt utvecklade i betänkandet. En viss överkapacitet av verk­sladsresurserna påverkar enligl förenade fabriksverken endast obetydligt de totala underhållskostnaderna. Länsstyrelsen i Västmanlands län biträ­der denna uppfattning. Förenade fabriksverken anför vidare att teknisk samverkan mellan underhållsföretag och fillverkare regleras av bl.a. luft­fartslagen och all en väl definierad gräns mellan underhållsförelag och fillverkare har etablerats under 1970-lalel.

Volvo Flygmotor AB anser att molorunderhållel inle redovisats till­räckligt klart i betänkandet. Detta avser särskiU molomnderhållel i alter­nativet med direktköp från utlandet. Volvo Flygmotor anför vidare alt del inle är rationellt all ha två konkurrerande instanser, Volvo Flygmotor och förenade fabriksverken, inför en krympande beläggning med underhållsar­bete inom motorområdet. Volvo Flygmotors strävan är därför att båda skall få en gemensam, men var för sig definierad roll, samfidigt som underhåUskoslnaderna för kunden minskar. Trollhättans kommun biträder denna uppfattning.

I betänkandet anför kommittén all forskningsmyndigheterna vid en in-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   106

hemsk anskaffning av ett JAS-flygplan kommer all spela i stort sell samma roll som f. n. KommUtén föreslår att uppdragsverksamheten vid flygtek­niska institutionen vid tekniska högskolan förs över tUl flygtekniska för­söksanstalten.

Flygtekniska försöksanstalten har i princip inle något all erinra mol den föreslagna samorganisalionen men framhåller all de urspmngliga förhål­landena kan ha ändrats under den lid som har förflutit sedan förslaget urspmngligen lades fram. Såväl tekniska högskolan som Centralorganisa­tionen SACOISR bUräder kommitténs ställningslagande.

Försvarets forskningsanstaU framhåller alt verksamheten vid inslilu-fionen för flygteknik vid tekniska högskolan innefattar två skilda kom-pelensgmpper, varav endast den aerodynamiskl inriktade synes ha natur­lig hemvist vid flygtekniska försöksanstalten.

Beträffande kommitténs förslag om försvarels materielverks organisa­tion och personal understryker överbefälhavaren viklen av all de per­sonalmål, som uppsatts för materielverket totalt och i delta sammanhang för huvudavdelningen för flygmateriel (FMV-F), verkligen medger anskaffning, vidmakthållande m. m. av materiel för försvarels behov. För­svarets materielverk anser det ytterst tveksamt om de föreslagna personalminskningarna kan genomföras utan allvarliga återverkningar på materielverkets förmåga alt lösa sina uppgifter. Tjänstemännens Central­organisation anser all kommitténs förslag fill personalreduceringar är mycket löst underbyggda och att materielverkels organisafion inte bör bestämmas förrän de övergripande besluten har fattats i flygplansfrågan. Såväl SACOISR som Telefon AB L M Ericsson och SRA Communications AB anser all del blir mycket svårt att omstrukturera försvarets materiel­verk och genomföra de föreslagna personalminskningarna med bibehål­lande av nödvändig kompetens inom verket.

1.5.4 Föredraganden

AUmänt

Jag kommer i det följande all behandla den långsikliga inriktningen av flygplansanskaffningen. Flygstridskrafternas inriktning och utformning kommer under flera decennier att styras härav.

Flygslridskraflerna utgör en väsentlig del av vårt militära försvar. Vi har sedan lång tid tUlbaka inom landet utvecklat och anskaffat stridsflygplan, som är anpassade till våra operativa krav. Detta har haft stor betydelse för den svenska säkerhels- och försvarspolitiken.

Försvarskommittén har anfört all luftförsvaret kommer att få ökad bety­delse mol bakgmnd av den militärtekniska utvecklingen och lägel i del nordiska området. Del svenska luftrummet får vid en konflikt i vår om­värld inte kunna utnyttjas av någondera parten ulan all vi kan vidta motåtgärder. Jag delar denna uppfattning.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   107

Luftförsvarsförbanden skall enligl försvarskommitlén försvåra en angri­pares flygkrigföring mol värt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och sådana områden och anläggningar som är vikfiga för totalförsvaret saml skydda vår mobilisering och andra försvarsförbere­delser. De skaU vidare fillsammans med andra delar av totalförsvaret bidra till att befolkningen skyddas. Jaktförbanden skall åven medverka i över­vakningen av vårt territorium och i incidentberedskapen. Jaktflyget och luftvärnet bUdar tillsammans med slridsledning och luftbevakning ell sam­manhängande luftförsvarssystem, i vilket de stridande delarna komplet­terar och understöder varandra. Ett starkt luftförsvar fordrar både ett effektivt fungerande jaktflyg och olika slag av luflvärnsförband.

Överbefälhavaren har studerat krigsorganisafionens avvägning och in­riktning för tiden fram mol sekelsktflel. Studierna visar att försvarsmakten också på lång sikt måste innehålla flygslridskrafler, främst för luftförsvar. Jag delar överbefälhavarens uppfattning att jaktflyg med robotar även i framliden bör utgöra huvudkomponenten i luftförsvaret.

Överbefälhavaren har på försvarskommilléns uppdrag studerat möjUg­heterna att utnyttja alternativa syslem i slällel för flygplan för all lösa framtida attack- och spaningsuppgifler.

Flygspaning framstår som nödvändig för undertällelseljänsten under en överblickbar framtid. DärtiU kommer att kostnaderna för underrätlelse-ulmslningen inom ramen för ell flygplanssystem är förhållandevis små. Alternativa system (spaningsrobolar, helikoptrar) torde på lång sikt kunna komplettera flygspaningen för takfiska uppgifter inom eller nära ett front­område. Flygspaningsförband ingår som en väsentlig komponent för att förse riksledningen, överbefälhavaren, mUilärbefälhavarna och andra chefer med erforderligt underrättelseunderlag. Jag anser del därför väsent­ligt alt ta lill vara möjligheterna alt ulmsla framfida flygplanssystem med underrällelsemedel.

Enligt överbefälhavaren är det i princip möjligt att delvis ersätta attack-flyget med andra syslem. För alt dessa skaU ge en jämförbar effekt-direkt och indirekt—och samtidigt handlingsfrihet fordras dock ett stort antal sådana syslem. Vissa egenskaper hos attackflygförbanden är enligl över­befälhavaren inle möjliga att ersätta. Hit hör allackflygets förmåga lill tidig och samlad insats inom vitt skilda områden allt efter lägels krav saml förmågan att bekämpa mål långt inne på fiendens område.

Enligt min mening är det belydelsefuUl att vi även i framtiden kan bekämpa en angripares invasionsslyrkor utanför och i anslutning lill våra gränser och kuster. Attackflygförbanden spelar i detta avseende en bety­dande roll, inte minst i försvaret mot ett överraskande anfall.

För alt skapa respekt i vår omvärld är det nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets ram har förmåga fill snabba militära insatser inom hela vårt territorium. DärtiU krävs en förmåga all förhindra kränkningar och överflygningar av svenskt område. Mot denna bakgmnd och med

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 108

hänsyn lill vad som har framhållits tidigare anser jag att kvalificerade flygslridskrafler för jakt-, attack- och spaningsändamål under en över­blickbar framlid kommer alt utgöra en väsenfiig del av värt militära för­svar.

De flygplanssyslem som ingår i de svenska flygslridskraflerna har ut­vecklats och fillverkats i Sverige. Betydelsen av en inhemsk flygplanslill-verkning för den svenska säkerhels- och försvarspolitiken har behandlats av försvarskommitlén. Enligl kommittén har den industriella kapaciteten all inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel betydel­se både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En sådan industriell kapacitet bör enligt kom­mittén rimligtvis leda fill att omvärlden får respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Försvarskommitlén framhåller att en an­skaffning av ell svenskt flygplan kan bidra lill att bevara omvärldens tilltro till och respekt för vår säkerhels- och försvarspolitik. Jag delar denna uppfattning.

Inriktningen av flygplansanskaffningen

Mol bakgrund av vad jag tidigare har förordat om flygstridskraflernas inriktning mol tolv jaktdivisioner, fem och en halv divisioner med medel­tunga allackflygplan och tre spaningsdivisioner övergår jag nu lill all behandla den framtida flygplansanskaffningen.

Riksdagen fattade våren 1980 (prop. 1979/80:117, FöU 13 och 19, rskr 316 och 326) ell principbeslut om all flygplansanskaffningen borde inriktas mol att i början av 1990-lalel inleda ersättningen av hela Viggensystemel med ell JAS-system (7akl, Attack och 5paning), som så långt möjligt tillgodoser de särskilda svenska kraven på allsidighel och operativt ulnyll­jande. Inriktningen innebar vidare all ell avgörande beslut i ersättningsfrå­gan skulle fallas år 1982 i samband med lolalförsvarsbeslutel och all liden fram liU dess skulle utnyttjas för all ta fram ett fullständigt beslutsunderiag avseende dels ell svenskt, dels ett utländskt JAS-flygplan. Riksdagen beslöt att 200 milj.kr. skulle avsällas under budgetåren 1980/81 och 1981/82 för studier av projektet och arbete med att definiera flygplanssys­temel. Härvid fömlsatte min företrädare all den svenska flyginduslrin skulle salsa motsvarande belopp.

Frågan om inriktningen av flygplansanskaffningen har stor betydelse från såväl säkerhetspolifisk som försvarspolifisk synpunkt. För all stats­makterna skall ha ett allsidigt beslutsunderlag i denna fråga har elt omfat­tande utredningsarbete bedrivits av de militära myndigheterna, svensk och utländsk flyginduslri, 1979 års militära flygindustrikommillé och 1978 års försvarskommitlé. Dessutom har kompletterande utredningar utförts inom regeringskansliet.

Bakom JAS-idén ligger följande gmndlankar. Systemet skall bygga pä en gemensam flygplansplatlform som ger möjlighet fill en samlad insats av flygslridskraflerna i oUka funkfioner. Del skaU slå på en sådan kvalitativ

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   109

nivå att det kan möta länkbara hot från en angripare såväl på 1990-lalel som efter sekelskiftet. Samtidigt skall trenden mot allt större och dyrare flygplan brytas genom att man utnyttjar en teknisk utveckling som minskar kostnaderna, särskilt på driftssidan.

Efter riksdagens beslut i flygplansfrågan år 1980 har dessa gmndlankar för JAS-syslemel bestyrkts alltmer. Del arbete för att ta fram underlag som har bedrivits under åren 1980—1982 och som har omfattat värderingar av både svenska och utländska JAS-alternativ visar all ett och samma flyg­plan kan användas för jakt-, attack- och spaningsuppgifter, om modern teknik utnyttjas. Därmed erhålls långt större flexibilitet än i ell flygvapen som har olika flygplan för dessa uppgifter. Man skapar störte osäkerhet hos en angripare genom att vi kan åstadkomma stor effekt hos den funktion som vi önskar för tillfället.

För liUverkning av elt JAS-flygplan i Sverige har fömtsalls alt del bör väga ca hälften så myckel som flygplan Viggen och kosta 60-65 % av vad Jaktviggen kostar under motsvarande användningslid. För att åstadkomma detta eftersträvas ell störte industriellt samarbete med utlandet av såväl ekonomiska som teknologiska skäl. Den militära flyginduslrin minskas planmässigt genom att antalet sysselsatta reduceras fill ca hälften jämfört med vad som var fallet vid utvecklingen och tillverkningen av flygplan Viggen. Denna minskning kompenseras genom all ökade resurser satsas på civila flyg- och rymdprojekt och på internalionelll samarbete. Vidare krävs en ökad samordning av den svenska flygindustrin och en ändrad fördelning av arbetet meUan flygindustrin och myndighelerna. Den svens­ka flyginduslrin ges ett ökat ansvar jämfört med tidigare flygplansprojekl. Detta innebär att den får göra ett mera komplett åtagande avseende kost­nader och specificerade prestanda och samtidigt la en störte ekonomisk risk för systemets funktioner.

Överbefälhavaren har i sitt underlag redovisat följande betalningsplan för det svenska JAS-syslemel intill år 2000 (prisläge febmari 1981; milj.kr.).

 

	1982/83-1986/87	1987/88-1991/92	1992/93-1999/2000	Summa 1982/2000
Flygplanssystem (inkl. investeringar för underhåll) Vapen, spaning m. m. Reserver Summa	2800 500 400 3700	5 600 1700 700 8000	10400 1400 1400 13200	18800 3 600 2500 24900

Överbefälhavaren har redovisat jämförande beräkningar av kostnaderna för oUka syslem. Jag anser all de redovisade alternativen ger god möjlighet tUl en jämförande värdering av kostnaderna vid val mellan elt svenskt och ett utländskt JAS-system.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   110

Jag bedömer att det svenska JAS-projeklet under de fömtsätlningar som jag anger i del följande ryms inom angivna ekonomiska ramar med bibehål­len balans såväl inom försvarsmakten som inom flygvapnet.

Regeringen gav den 3 december 1981 försvarets materielverk i uppdrag att fortsätta kontraklsförhandlingarna med Industrigmppen JAS så att kvarstående frågor av teknisk, ekonomisk och juridisk natur löses på elt för statsmakterna godtagbart sätt. Förhandlingarna skall bedrivas så att ell färdigt kontrakt föreligger senast den 1 maj 1982. Försvarels materielverk har den 1 febmari 1982 tiU regeringen redovisat förhandlingsläget. Av redovisningen framgår all vissa tekniska frågeställningar återstår all defini­era i flygplansprojektet. Till de kvarstående frågorna hör en viss komplet­tering av projektspecifikationen samt utformning av verifierings- och ga­rantiåtagandena. Även i de kommersiella förhandlingarna har parterna f n. skiljaktiga uppfattningar i vissa väsenfiiga fråge- och problemställningar, bl. a. beträffande prisreglering, borgensåtaganden och induslririskens ut­formning. I bägge fallen bedömer dock försvarets materielverk att detta är en i och för sig normal företeelse i detta förhandlingsskede. På grund av materielverkets redovisning bedömer överbefälhavaren, att det borde vara möjligt att uppnå en för försvarsmakten godtagbar överenskommelse. Del­ta fömtsälter dock fillmötesgående från industrin saml elt omfattande och krävande förhandlingsarbete. Riksdagens försvarsutskott bör fortlöpande informeras om resultatet av förhandlingarna.

Inom regeringskansliet har parallellt med överbefälhavarens utredning utförts ett arbete med att la fram underlag rörande olika anskaffnings­former och deras påverkan på säkerhetspolitiska, industripolifiska, arbets­marknadspolitiska och samhällsekonomiska förhåUanden. Jag vill i del följande något behandla dessa frågor.

Flygplan kan anskaffas på olika sätt, alltifrån egen fillverkning tiU direkt­köp utomlands. SamulveckUng och samproduktion uppdelad på två eller flera länder har studerats liksom licenstillverkningsalternativ med olika grader av inhemskt arbete.

Förmågan att tillverka kvalificerade flygplanssystem med en bestämd svensk profil har inneburit en styrka för vår säkerhetspolitik. Del har i omvärlden skapat respekt för den svenska neutralitets- och försvarspolifi­ken. En anskaffning inom landet av ett svenskt JAS-system fullföljer denna tradition.

Valet av anskaffningsform påverkar i vilken form svensk industri kan delta i projektet och får därmed stor betydelse för flyginduslrins struktur och sysselsättning och för vår bytesbalans. Jag kan i likhet med den militära flygindustrikommittén konstatera alt en utveckling och produktion som hålls samman i Sverige möjliggör en i stort sell bibehållen induslri-stmklur. Det innebär också goda fömtsätlningar för industrins möjligheter alt fullfölja den påbörjade inriktningen på civila flygplans- och molorpro-jekt.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   111

Alla anskaffningsformer som kan vara aktuella för oss medför krav på mer eUer mindre omfattande samarbete med andra länder. Detta kan ske som samarbete mellan enskilda industrier eller i form av mer långtgående regeringsöverenskommelser. Enligt min mening är del fördelakfigl om samarbetet kan ske meUan industrierna och inom ramen för övergripande sekretess- och teknikavtal mellan Sverige och andra länder.

LicenslUlverkning av ett utländskt flygplan kan innebära nära nog sam­ma sysselsättningsgrad som en inhemsk produktion men avsevärt mindre utvecklingsarbete. Man kan av tillgängligt underlag dra slutsatsen all den­na anskaffningsform i regel är betydligt dyrare än direklköp av ufiändska flygplan.

Försvarskommittén och den miUtära flygindustrikommittén har konsta­terat att direklköp medför en mycket omfattande och relativt snabb slmk­turförändring av den svenska flyginduslrin. Vår förmåga all utveckla svenska flygplan upphör och vår förmåga alt producera flygplan avlar från slutet av 1980-talel. Enligt min mening påverkas också möjligheterna all med utsikt liU framgång fullfölja den omsläUning till civila projekt inom flygindustrin som nu har påbörjats.

Ett stort antal myndigheter, företag och verkstäder medverkar inom Sverige tUl alt utveckla, liUverka och underhålla flygplan. Bland dessa är Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, Telefon AB LM Ericsson, SRA Communicafions AB och förenade fabriksverken dominerande. HärtUl kommer över 2000 svenska underleverantörer. Inom verkstadsindustrin är 30 % av de medelstora svenska företagen med 50-200 anställda underleve­rantörer liU flygindustrin. Totalt beräknas ca 12600 personer vara syssel­satta med militära flygplan inom olika delar av industrin eller inom statliga myndigheter.

Riksdagens beslut våren 1980 innebar att svensk flyginduslri skuUe ges en ny inriktning även vid utveckling och produktion av ett nytt svenskt stridsflygplan. Antalet personer som sysselsätts med utveckling och pro­duktion av miUtära flygplan borde i det närmaste halveras i jämförelse med vad som har krävts för flygplan Viggen. En jämn flygindustriell verksam­het på en lämplig nivå skulle åstadkommas genom att den militära delen av verksamheten kombineras med satsning på utveckling och produktion av civUa produkter, främst inom flyg- och rymdområdena.

Jag kan konstatera att anskaffningsallernalivel med ett svenskt JAS-flygplan innebär att en betydande verksamhet för försvaret kommer att pågå inom svensk flyginduslri. Den militära produktionen får en mindre omfattning än f.n., men bortfallet kan i flera faU kompenseras av civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompelens och industriella kapacitet. Den inriktning på civila flygplans- och motorprojekt som pågår bör kunna genomföras och ha förulsätlningar all följas av nya projekt. Den nuvarande industristmkturen kan i huvudsak behållas. På lång sikt krävs dock en anpassning av kapaciteten för att åstadkomma balans mellan civU

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   112

och miUlär flygplansproduklion och mellan robot- och rymdinduslrin. Sys­selsättningen med produktion av militära flygplan beräknas vid jämförbara tidpunkter sjunka från ca 6100 personår för Viggen (år 1980) till ca 3 400 för ett svenskt JAS-flygplan (år 2000).

Den flygtekniska kompetensen för alt utveckla och liUverka civila och militära flygplan kan säkras genom ell svenskt JAS-flygplan. Kompetens­nivån ger förutsättningar för medverkan i olika projekt i samarbete med utländska flyginduslrier saml för insatser inom robot- och rymdomrädena. Arbetet med ell svenskt JAS-flygplan ger möjligheter all-med utgångs­punkt i en långsiktig målsättning-i god lid dimensionera och strukturera resurserna mol den nya situafion som inträder sedan huvuddelen av ut­vecklingsarbetet på JAS-flygplanet har avslutats. Jag vill i detta samman­hang i samråd med chefen för industridepartementet understryka den stora betydelse som en industri som bedriver utveckling av flygplan har för den teknologiska utvecklingen i landet och för spridningen av tekniskt kunnan­de till andra delar av näringslivet. Flyginduslrin är en av de få industrier som inrymmer s.k. spetsleknologier där nya forskningsrön bl. a. beträffan­de nya materialtyper (avancerade kompositer m. m.), ny elektronik etc. kan bli av stor betydelse även för andra branscher. Det är också i flera avseenden värdefullt att kunna bevara flyginduslrins kompelens när det gäller att hålla samman och driva stora och tekniskt avancerade utveck­lingsprojekt.

Arbetsmarknadsförhållandena i de olika regioner som berörs av själva flygplansanskaffningen har studerats. Därvid framgår att en inhemsk ut­veckling och tillverkning av ett JAS-flygplan tillsammans med förutsedd civU produktion leder till en i stort sett oförändrad sysselsättning. Föränd­ringen mellan andelen militär och civU verksamhet blir dock markant. Övriga alternativa anskaffningsformer leder lill avsevärda minskningar av antalet sysselsättningstillfällen med regionala problem som följd.

Sammanfattningsvis kan jag konstalera all sysselsättningen inom den militära flygindustrin minskar med ca 3700 personår eller 44 % fram till är 2000 vid en inhemsk utveckUng och tillverkning av JAS-flygplanet. Detta bortfall i sysselsättningen beräknas av industrin nära nog helt kunna ersät­tas med verksamhet inom del civila området. Vid elt köp utifrån eller endast slutmonlering i Sverige beräknas sysselsättningen inom den militä­ra flyginduslrin minska med ca 6000 personår eller 73 %. SärskUt hårt drabbas utvecklingssidan. Möjligheterna all ersätta denna nedgång med verksamhet inom del civila området bedöms som små.

Försvarskommittén har inom ramen för olika anskaffningsformer sökt klarlägga hur stor del av ett svenskt JAS-system som kan betecknas som utländskt och kommer all kräva utländsk valuta. De beräkningar som har gjorts visar att merbehovel av utländsk valuta vid anskaffning av ell utländskt JAS-flygplan, som tUl 35 % fillverkas i Sverige, är ca 10 miljarder kr. under perioden fram till år 2000 jämfört med allernalivet med ett

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   113

svenskt JAS-flygplan. Konsekvenserna för samhällsekonomin av ell un­derskott i handelsbalansen på 10 miljarder kr. till följd av all elt utländskt JAS-flygplan anskaffas kan bedömas utifrån olika grunder. Kravet på ökad export för alt kompensera imporlökningen är dock gmndläggande. En inhemsk utveckling och produkfion av JAS-flygplanet är fördelaktig från denna synpunkt.

Försvarskommitlén förordar all planering och utvecklingsarbete inriktas mol elt svenskt JAS-flygplan med målet alt Viggensystemel skall kunna bölja ersättas i början av 1990-talet, om det svenska JAS-flygplanet under utvecklingsarbetet visar sig vara lämpligt. Mol bakgrund av vad jag här har anfört delar jag denna uppfattning. Under fömlsättning all de återstående förhandlingsfrågorna löses på elt tUlfredsställande säll före den 1 maj 1982 förordar jag att planeringen inriktas mol alt inom landet utveckla och fillverka ett svenskt JAS-system, så alt ersättning av Viggensystemel kan påbörjas i början av 1990-lalet. I likhet med försvarskommitlén vUl jag framhålla vikten av alt ett svenskt JAS-system under utvecklingsarbetet ges sådana utvecklingsmöjligheter att godtagbar operativ effekt kan upp­nås även på längre sikt. Anskaffningen av ett svenskt JAS-system bör inriktas mot elt anlal av ca 140 flygplan fram till år 2000. Beslut om den totala anskaffningens omfattning behöver inte fattas nu ulan bör anstå liU senare tidpunkt.

Pågående koniraklsförhandlingar ulgår från en offert som fömtom ut­vecklingsarbetet omfattar en första delserie om 30 flygplan.

Mol den bakgmnd somjag nu har angett förordar jag i del följande under anslagen D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning och D 4. Flygvapen­förband: Forskning och utveckUng alt regeringen inhämtar riksdagens be­myndigande att under budgetåret 1982/83 bestäUa den utveckling och an­skaffning som kontraktsförhandlingarna omfattar. Beslut om aU anskaffa ytterligare delserier liksom om ikraftträdande av beställningen av den första delserien bör fattas först sedan industrigmppen har visat all de tekniska och ekonomiska åtagandena enligt avtalet kan fullföljas och stats­makterna har godkänt detta.

En inhemsk utveckling och tillverkning av ett JAS-flygplan kommer all vara ett utomordenfligt stort industrieUt projekt, som kommer att få bety­delsefulla effekter för den svenska industrin. Jag återkommer i det följande tUl de vikliga effekter från industri- och regionalpoUlisk synpunkt som är förknippade med det svenska JAS-syslemel.

Arbetet med all utveckla ett JAS-flygplan i Sverige utsträcks under en relativt lång period och kommer under denna tid all kräva avsevärda ekonomiska resurser. I likhet med försvarskommUlén anser jag all pro­jektet bör prövas av statsmakterna vid ell flertal tillfällen under utveck­lingsarbetet och att särskilda åtgärder bör vidtas för att säkerställa rege­ringens och myndigheternas insyn, uppföljning och kontroll av projektet.

8   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 114

Styrning och kontroll av JAS-projektel

Anskaffningen av ell nyll flygplanssyslem är försvarets största materiel-beslällning på denna sidan av sekelskiftet. Eftersom den löper under så lång fid, måste många beslut fattas under projektets gång som rör syste­mets utformning med hänsyn fill tekniska, ekonomiska och operativa förändringar. För att systemet skall utvecklas enligt de krav som överbe­fälhavaren har ställt och inom de ekonomiska ramar som statsmakterna fastställer måste projektet styras noga och kontrolleras fortlöpande.

Med hänsyn lill JAS-projeklets stora nationella betydelse bör, som fidigare har framhålUls, regeringen fortlöpande följa projektet. Enligt min uppfattning bör den lUl försvarsdepartementet knutna flygmalerielbered-ningen ges i uppdrag all bevaka JAS-projeklet. Beredningen bör därvid granska de värderingar och bedömningar som efter hand läggs lill grund för viktigare beslut. Regeringskansliet bör vidare kontinueriigl bevaka viktiga tekniska och ekonomiska beslut inom projektet. Jag viU i detta samman­hang framhålla att regeringskansliet akfivt bör följa utvecklingen även av de övriga stora materielprojekten inom försvarels område.

Med hänsyn till JAS-systemels stora försvarspolitiska betydelse anser jag att regeringen regelbundet bör informera riksdagen om utvecklingen av systemet.

Överbefälhavaren har i december 1981 lämnat förslag fiU ledning av JAS-projektel på myndighetsnivå.

Enligt min uppfattning bör utvecklingen av JAS-syslemel så långt möj­ligt styras och kontrolleras inom resp. myndighets ordinarie organisation och enligt de principer som försvarels planerings- och ekonomisystem anger. Om särskilda personalinsatser behövs med hänsyn lill projektels stora tekniska och ekonomiska betydelse, bör de användas för all förstär­ka den befintliga organisationen. Nya beslutsnivåer bör undvikas. En annan utgångspunkt är att ett inhemskt JAS-system förutsätts upphandlas under delvis ändrade arbetsformer och med annan ansvarsfördelning mel­lan myndigheter och industri än vad som tidigare varit fallet.

1 Ukhet med överbefälhavaren anser jag att JAS-syslemel hos överbefäl­havaren bör handläggas i linjeorganisationen. Överbefälhavaren kommer att informera militärledningen och militärledningens rådgivande nämnd.

Jag anser vidare i likhet med överbefälhavaren alt tyngdpunkten i den fortlöpande ledningen av projektet bör ligga hos den programansvariga myndigheten, chefen för flygvapnet. Särskilda åtgärder bör dock vidtas för alt säkerställa överbefälhavarens behov av upföljning och styrning, liksom övriga försvarsmyndigheters informafionsbehov. Ett särskilt "JAS-råd" bör organiseras som rådgivande organ åt chefen för flygvapnet med repre­sentanter bl.a. för överbefälhavaren och försvarels materielverk. Hos chefen för flygvapnet bör en särskild "systemledning JAS" med formell ställning i linjeorganisationen inrättas.

Inom försvarets materielverk bör inrättas en särskild "projektledning

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   115

JAS" med formell ställning i linjeorganisationen. Projektledningen bör tUlförsäkras teknisk, ekonomisk och kommersiell kompetens. Försvarels materielverk förutsätts svara för kontakterna med industrin.

För aU säkerställa aU JAS-projektel utvecklas enligl statsmakternas och chefens för flygvapnet intentioner bör regeringen utfärda särskilda hand­lingsregler för den produklionsansvariga myndigheten, försvarels mate­rielverk, när del gäller all införa tekniska och andra ändringar av projektet.

Inriktning av svensk flygindustri

Som fidigare framhållits har det svenska JAS-projektet stor industriell betydelse. Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag i del följande redovisa min syn på inriktningen av den svenska flyginduslrin.

Av såväl säkerhets- och försvarspolitiska som induslripoUliska skäl anser jag del viktigt att slå vakt om den fortsatta existensen av de kvalifice­rade resurser av nationell betydelse som har byggts upp i flyginduslrin. En utvecklingskompetens är nödvändig både för all kunna utveckla och för all kunna liUverka flygplan inom landet. Jag vill dock framhålla att svensk flyginduslri med hänsynstagande lill vad som är säkerhelspoUliskl och ekonomiskt möjligt måste ges en ny inriktning även vid en utveckling och tiUverkning iw ett svenskt JAS-flygplan. Som tidigare har framhåUits kom­mer vid ell genomförande av JAS-projektel vid svensk industri anlalel personer sysselsatta med militär utveckling och produktion all i del när­maste halveras i jämförelse med vad som krävdes för flygplan Viggen. För att möjUggöra en jämn verksamhet inom flygindustrin på en lämplig nivå är det nödvändigt all industrin kombinerar den militära delen av verksamhe­ten med en kraftfull inriktning på utveckling och produktion av civila produkter, främst inom flyg- och rymdområdena. Statsmakterna har redan akfivt bidragit fiU denna omsläUning genom stöd lill flyginduslrins civila projekt (prop. 1979/80:115, NU 63, rskr 396) och fiU svensk rymdverksam­het (prop. 1978/79:142, NU 36, rskr 292).

För svensk flyginduslri innebär ell svenskt JAS-flygplan en långsiktig och stabU inriktning. Den flygtekniska kompetensen kan vidmaklhåUas. Härigenom möjliggörs en fortsatt inriktning på civila projekt inom flygin­duslrin saml utvecklas kompetens även för robot- och rymdomrädena. Utvecklingen av ett svenskt JAS-flygplan ger möjlighet alt med utgångs­punkt i ett långsiktigt mål i god lid dimensionera och slmklurera resur­serna mot den situation som inträder sedan huvuddelen av utvecklingsar­betet på JAS-flygplanet har avslutals. Jag anser del angelägel all en sådan planering sker.

Den mUitära flygindustrikommittén har i sitl principbetänkande (DsFö 1981:2) Framfida militär flyginduslri i Sverige våren 1981 redovisat länk­bara industristmkturer för den framtida flygindustrin och konsekvenserna för berörda företag och myndigheter vid olika anskaffningsallemafiv för JAS-flygplanet. Enligt kommitténs mening är genomgripande slmkturför-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   116

ändringar på kort sikt inle nödvändiga vid utveckling och tillverkning av ett svenskt JAS-flygplan. Jag delar denna uppfattning.

På längre sikt anser kommittén det nödvändigt med ökad samordning av utveckling, fiUverkning och underhåll av flygmotorer. Kommittén anför vidare alt del finns skäl alt tro all ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-talet med en fördjupad samverkan mellan de delar av industrin som svarar för tillverkning och underhåll av flygmotorer. Den ökade samverkan skulle i första hand behöva avse tekniskt arbete. En sådan samverkan bör enligl kommitténs mening påbörjas snarast för all fördelar skall kunna nås även på relativt kort sikt.

Jag delar kommitténs uppfattning all ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas redan under 1980-lalel vid en fördjupad samverkan mellan de båda industrier som svarar för utveckling, tillverkning och underhåll av flygmo­torer, nämligen Volvo Flygmotor AB och förenade fabriksverken. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt försvarels materielverk all i samband med aktuella upphandUngsfrågor rörande underhåll av flygmo­torer medverka lill en på kommersiella grunder ordnad samverkan mellan de berörda industrierna.

Industri- och regionalpolitiska konsekvenser av JAS-projektet

Jag övergår nu lill att behandla de industri- och regionalpolitiska konse­kvenserna av en anskaffning av ett inhemskt JAS-flygplan. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet.

Upphandlingen av ell inom landet utvecklat och tillverkat JAS-flygplan får ell flertal konsekvenser från industri-, sysselsättnings- och regionalpo­litiska utgångspunkter, för vilka jag här närmare skall redogöra.

Först och främst är upphandlingen av JAS-flygplanet självfallet av avgö­rande betydelse för utvecklingen av vår flyginduslri liksom för dess under­leverantörer. Särskilda ansträngningar görs även i samband med upphand­lingen i syfte alt utveckla den industriella verksamheten i Norrbollen och vissa andra sysselsättningssvaga regioner. Slutligen skapar upphandlingen möjligheter lill ell vidgat industrisamarbete av betydande intresse, som inle har direkt samband med själva tillverkningen av flygplanet JAS.

Jag har i det föregående behandlat inriktningen av svensk flyginduslri. Jag vill i del följande något beröra konsekvenserna av JAS-projektel för underleverantörerna tUl flyginduslrin.

Den svenska flygindustrin är lill sin struktur en systemleverantör. Detta gäller i hög grad Saab-Scania AB, som ingår i Industrigmppen JAS. Den industriella kompelens som byggs upp genom utvecklingen och tillverk­ningen av flygplan JAS sprids på detta sätt lill mindre och medelstora förelag. Det är en väsenlUg uppgift för industripolifiken all främja upp­komsten och vidmakthållandet av en kompetent och konkurrenskraftig underleverantörsindustri.

I förhållandel mellan den syslemansvariga industrin och underleveranlö-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   117

rerna finns numera tendenser all ge ett ökat ansvar ål underleverantörerna i fråga om kompetens och egna utvecklingsresurser. Industrigmppen JAS fömlser alt det i JAS-projeklet i stor utsträckning kommer all anlitas speciaUserade underleverantörer, vilket kan leda liU all andelen svenska underleverantörer minskar jämfört med vad som var fallet vid produk­tionen av flygplan Viggen. Dessutom är flygplan JAS ett mindre och billigare flygplan än Viggen, vilket leder liU att beslällningsvolymen fill svenska underleverantörer även av detta skäl kommer all minska.

En strävan i JAS-projektet bör vara alt i så stor utsträckning som möjligt anlita svenska underleverantörer när dessa är konkurrenskraftiga. Det är viktigt att den kompelens som byggs upp inom projektet i så hög grad som möjligt kommer svensk industri liU del. Den hårda koslnadspressen för projektet ställer emellertid bestämda krav på affärsmässighet i upphand-Ungen. Ett stort ansvar faller på de underleverantörer som är engagerade i flygindustrin att själva höja sin kompetens och med hänsyn lill den min­skande inhemska beslällningsvolymen öka sin konkurrenskraft på den internationella marknaden. Industrigmppen JAS har dock förklarat sig beredd all medverka till att svenska underleverantörer kan få delta på Ucensbasis.

Staten disponerar ell flertal instrument för att främja en industriell kompetensuppbyggnad. Genom det särskilda forskningsavdragel minskas företagens egna kostnader för forskning och utvecklingsarbete. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) kan stödja forskning och utvecklingsarbete inom tekniskt avancerade områden, och Fonden för industriellt utveck­Ungsarbete (Industrifonden) kan stödja induslrieUl utvecklingsarbete som syftar tUl att la fram nya produkter, processer och system med internatio­nell konkurtenskraft. Enligt vad jag har erfarit stöder Industrifonden redan ett anlal projekt som syftar fill all höja underleverantörers industriella kompetensnivå och öka deras internationella konkurrenskraft. STU har också möjlighet att stödja teknikupphandlingsprojekt inom olika samhälls­sektorer. Delta kan utgöra elt stöd för underleveranlörsförelag som vill söka sig in på nya arbetsområden. Det ankommer på förelagen själva all formulera önskvärda projekt och ansöka om slöd lill dessa hos lämpliga organ. I syfte all identifiera underleveranlörsförelag med utvecklingsmöj­ligheter har överläggningar inletts meUan Industrigmppen JAS och företrä­dare för regeringskansUet.

Utveckling och tiUverkning av elt svenskt JAS-flygplan kommer all innebära att den teknologiska kompetensnivån höjs inom svensk flygindu­stri, t. ex. inom elektronik- och materialområdena. Dessa kunskaper bör komma även övrig svensk industri tiU del. I samband med förhandlingarna med Industrigmppen JAS bör därför säkerställas att särskilda åtgärder vidtas för att överföra sådana kunskaper till övrig svensk industri.

Jag övergår nu till alt behandla de regionalpolitiska effekterna av JAS-projektet. De regionalpolitiska problemens art och omfattning i skilda

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 118

delar av landet är beskrivna i elt flertal andra sammanhang. I Norrbottens län framträder de med särskild styrka. Inte något annat län har en så ogynnsam sysselsättningssUuation. Industrins förhållandevis ringa omfatt­ning och ogynnsamma utveckling i Norrbotten gör del naturligt all insat­serna inom denna näringsgren prioriteras i ell sysselsäUningsprogram för länet. Norrbotten har f n. obetydlig försvarsindustrien verksamhet och får därmed inte tillgång lill den kunskapsspridning som normall är förknippad med sådan verksamhet. Möjligheterna all bygga upp en viss försvarsindu­strien kapacitet genom underleverantörer i Norrbotten bör därför stude­ras. På så säU skulle spridningseffekterna, framför allt vad gäller produk-fionsleknik, kunna bli betydelsefulla.

I anslutning liU upphandlingen av ett svenskt JAS-flygplan har företräda­re för regeringskansliet haft överläggningar med företrädare för de indu­strikoncerner som ingår i Industrigruppen JAS angående civila industriella projekt utanför JAS-projektet och med regionalpolitisk inriktning. Härvid har de berörda industrikoncernerna i skrivelse till regeringen den 11 febru­ari 1982 förklarat sig beredda all under den kommande femårsperioden genom olika åtgärder tillföra drygl 800 nya arbetstillfällen, varav ca 100 i NorrboUen. Drygt 400 av de nya arbetstillfällena åstadkoms genom all tillverkning utomlands överförs fill svenska underleverantörer.

Industrigmppen har vidare förklarat sig beredd att i framfiden verka för all sysselsättningen fortsätter alt öka i sysselsällningssvaga regioner. Gmppen med berörda koncerner har därför tillsatt två särskilda styrgrup­per som skall arbeta vidare med dessa frågor.

Som ell led i upphandlingen av ell svenskt JAS-flygplan har överiägg­ningar även ägt mm om s.k. kompensationsaffärer vid upphandling av motorer från ullandel. Inom ramen för industrigruppens avtal med General Electric har Volvo Flygmotor AB genom ett samproduklionsavlal tillför­säkrats en lUlverkningsvolym minst motsvarande de motorer som anskaf­fas fill JAS-flygplanet.

Mot bakgmnd av vad jag här har redovisat kan jag efter samråd med chefen för industridepartementet fastslå all det svenska JAS-projektet har stor betydelse från industri-, regional- och sysselsättningspolitisk syn­punkt.

Inriktningen av den flygtekniska forskningen

Jag viU avslulningsvis-efter samråd med chefen för industrideparte­mentet-redovisa min syn på inriktningen av den flygtekniska forskningen i Sverige.

Den flygtekniska forskningens inriktning lades fasl av riksdagen år 1968 (prop. 1968:109, SU 124, rskr 282).

Härvid framhölls bl. a. aU det är betydelsefullt att teknisk-vetenskaplig forskning och utveckling kan bedrivas inom områden som är vikfiga för totalförsvaret. Verksamheten är av betydelse för upprätthållandet av vår

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet  119

tekniska beredskap inom området och en av fömlsätlningarna för en bibehållen valfrihet inför den framlida flygplans- och robolulvecklingen. Den är därjämte av betydelse för prognoser och bedömningar av den internationella utvecklingen på längre sikt. Jag delar denna uppfattning.

Jag bedömer det angelägel med en kvalificerad flygteknisk forskning inom sådana områden som aerodynamik och material- och slmklurforsk-ning. Kunskaper inom dessa områden kan bidra lill att förbättra svensk flygindustris förmåga att utveckla och tillverka flygplan och robotar även om de militära flygplansbeställningarna på lång sikt minskas.

Sedan år 1980 föreligger ett flygtekniskt forskningsprogram för den civila flygtekniken, vilket finansieras av styrelsen för teknisk utveckling. Jag anser att detta forskningsprogram är av stor betydelse för flygindu­strins verksamhet. Den svenska flygtekniska forskningen bör sålunda inle enbart bedrivas inom områden som är vikliga för totalförsvaret ulan även inom områden som är viktiga för den civila flygtekniken.

För alt stärka landels kompetens, bl. a. inom områden som aerodynamik och hållfasthelslära, har flygtekniska försöksanstalten hemställt om medel för att anskaffa en ny Iranssonisk vindlunnel, eftersom tekniska prestanda hos de befinfiiga tunnlarna är ofillräckliga. De uppfördes på 1940- och 1960-lalen och motsvarar inle de krav som ställs i dag och som kommer all ställas i framliden.

Jag anser all anskaffning av en ny iranssonisk vindtunnel skulle vara värdefull för framfida svensk flygteknisk forskning. I samråd med chefen för industridepartementet kommer jag inom kort att föreslå regeringen all uppdra ål flygtekniska försöksanstalten all snarast pröva möjligheterna all förlägga en sådan vindtunnel till Luleå. Jag avser föreslå regeringen all inom kort återkomma lill riksdagen i denna fråga.

Militära flygindustrikommittén har framhållit att rollen för forsknings­myndigheterna vid en inhemsk anskaffning av JAS-flygplanet kommer all vara i stort sell densamma som f. n. Jag delar denna uppfattning. Kommit­tén har vidare föreslagit all ell principbeslut snarast fallas om all föra över uppdragsverksamheten vid inslilulionen för flygteknik vid tekniska hög­skolan i Slockhoim tiU flygtekniska försöksanstalten. Efter samråd med chefen för ulbildningsdepartemenlel ansluter jag mig fill detta förslag. Jag anser därför att försöksanstalten bör få i uppdrag alt genomföra denna överföring. Jag vill i detta sammanhang framhålla del angelägna i all en nära anknytning säkersläUs mellan utbildningsverksamheten vid tekniska högskolan och verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten.

1.5.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att godkänna de rikt­linjer som jag har förordat för

1.    flygplansanskaffningen,

2.    den flygtekniska forskningen.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   120

1.6 Försvarsindustrin

1.6.1   Försvarsindustrins omfattning

Den svenska försvarsindustrin omfattar f. n. ca 40000 årsverken, vilket motsvarar ca 10 % av den totala svenska verkstadsindustrin. Härav svarar flygindustrin för ca 9000, robotindustrin för ca 2300, pjäs- och ammuni­tionsindustrin för ca 7000, elektronikindustrin för ca 4300, varvsindustrin för ca 1600 och fordonsindustrin för ca 1000 årsverken.

Försvarsindustrin är huvudsakligen lokaliserad tiU Östergöfiands lån (Linköping, Motala), Örebro län (Karlskoga), Stockholms län (Stock­holm), Älvsborgs län (Trollhättan) och Västmanlands län (Arboga).

Försvarsindustrins framlida inriktning har nyligen behandlats av flera utredningar, bl. a. 1978 års försvarskommitlé och 1979 års militära flygin­dustrikommillé. Vidare har Ingenjörsvetenskapsakademin och Kungl. Krigsvelenskapsakademin i rapporten Teknik, industri och försvar inför 90-talel redovisat synpunkter på försvarsindustrin. På basis av bl. a. dessa utredningar har en arbetsgmpp inom regeringskansliet i januari 1982 lagt fram förslag tUl framtida svensk försvarsindustripolilik.

1.6.2   Överbefälhavaren

Överbefälhavaren framhåller i sin programplan för det militära försvaret all förmågan all inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsma­teriel har stor betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande. En inhemsk fillverkning av sådan materiel bidrar också fill försvarsviljans förankring i samhället.

Tillgången till en kvaUficerad svensk försvarsindustri gör del möjligt att utforma förband och vapensystem med särskild hänsyn fill våra försvars-befingelser, vårt kUmat och de principer för stridens förande som vi lUläm­par.

Överbefälhavaren bedömer att del i framtiden blir svårare all upprällhål­la en inhemsk försvarsindustri med den bredd och på den tekniska nivå som hillills har förelegal. Orsaken till detta är främst det sedan slutet av 1960-lalet minskade ekonomiska utrymmet för försvaret i kombination med alt materielens användningsfid ökar och av ekonomiska skäl förlängs i stället för att malerielen nyanskaffas. Detta medför kortare fillverknings-serier och längre tid mellan anskaffningstillfällena.

Export kan verksamt bidra till en förbättrad produklionssitualion. Ex­port av försvarsmateriel kommer också försvarsmakten fillgodo i form av lägre kostnader som en följd av längre tUlverkningsserier.

Överbefälhavaren har mol denna bakgmnd funnit det nödvändigt att i planeringen för försvarsmakten beakta konsekvenserna för industrin av vidtagna åtgärder. I de faU där inhemsk kapacitet för utveckling och

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   121

produktion av försvarsmateriel är särskilt angelägen har planeringen så långt möjligt tidsmässigt anpassats fill förelagens aktuella beläggningssi-tualion. Detta innebär att bättre fömtsätlningar har skapats för svenska förelag att i konkurrens med utländska få beställningar på försvarsmate­riel.

Överbefälhavaren understryker att upphandlingsförordningens krav på fuU konkurtens och strikt affärsmässighet i anskaffningen allljäml bör gälla. Detta ger incUamenl lill svensk försvarsindustri all vidmakthålla effektiviteten och konkurrensförmågan.

Medel har planerats in för att göra det möjligt all anskaffa ett inhemskt flygplanssystem. Beslutet i frågan bedöms vara avgörande för den svenska flygindustrins fortbestånd.

För robolsyslem har överbefälhavaren anpassat planeringen så all svensk industri ges möjlighet alt konkurrera om den planerade beställning­en av en styrd bomb. Om svensk robotindustri får denna order, säkras dess utvecklingskapacitet minst under programplaneperioden.

Nu inplanerade medel för anskaffning och underhåU av fartyg har anpas­sats så, att de enligt överbefälhavaren medger en jämn beläggning vid Karlskronavarvel AB under 1980-talet men på en avsevärt lägre nivä än f n.

En koncentration av ubåtsproduktionen liU ell varv är nödvändig om det antal ubåtar som har fömtsalls i planeringen skall kunna förverkligas med de medel som har avsatts för ändamålet. Överbefälhavaren räknar med att de ökade kostnader, som blir en följd om produktionen av framlida ubåtar delas upp på Karlskronavavet och Kockums, tillgodoses utanför utgiftsramen för det militära försvaret.

För ammunilionsindustrin innebär planeringen att stora omställnings­problem kan fömlses under mitten av 1980-lalet. Följder bedöms kunna uppstå för krutindustrin genom att tillverkningsvolymen minskas så myc­kel all konkurrensförmågan gentemot utlandet avtar.

1.6.3 Försvarskommittén

1978 års försvarskommitlé anför bl. a. att den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har bety­delse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.

Det förhållandet att vi i Sverige har kapacitet all utveckla och tillverka kvalificerade vapen bör rimligtvis leda lill alt omvärlden får respekt för vår förmåga och vUja att hävda vårt oberoende. Del är dessutom svårare för andra länder att ifrågasätta trovärdigheten i svensk neutralitet om våra viktigaste vapensystem inte är identiska med utländska system. Vi kan aldrig göra oss helt oberoende av anskaffning från ullandel av kvalificerad materiel men egen kapacitet på vissa utvecklings- och produkfionsområ-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   122

den som vi själva väljer kan förhindra alt vi i avgörande grad blir beroende av utlandet.

TUlgången fill en kvalificerad svensk försvarsindustri gör del möjligt all utforma förband och syslem med särskild hänsyn lill sådana försvarsföml-sältningar som vårt värnpliktssyslem, våra speciella försvarsbelingelser, vårt klimat och vår försvarsstrategi. Den ger också möjlighet all välja en speciell svensk försvarsprofil, som minskar effekten av de stridsmedel och molmedel som maktblocken utvecklar mot varandra. Vid köp av materiel­objekl från utlandet måste vi noga beakta alt underhållet av den aktuella malerielen blir anpassat lUl våra förhållanden, all kostnaderna hålls nere och att vi inle får sådana långsikliga bindningar lill ufiändska leverantörer som vi inle önskar.

Egen industriell kapacitet på för oss särskiU vikliga områden ger oss möjlighet att fullfölja och i vissa fall intensifiera materielanskaffning i sådana situationer då vi kan räkna med störningar i importen. Den ger också en kunskapsbas för moderniseringar, vilket är nödvändigt mol bak­grund av all den önskvärda livslängden på kvalificerade materielobjekl bara kan nås genom elt anlal moderniseringar.

Den svenska försvarsindustrins kapacitet är dock inte tiUräcklig för en helt självständig svensk utveckling och tillverkning av försvarsmateriel. Mer eUer mindre omfattande inköp från ullandel av tekniskt kunnande, licenser, komponenter och delsystem har varit och är ofrånkomliga. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har efter hand lell lill allt högre slyckepriser på kvalificerad försvarsmateriel, vilket leder lill kortare se­rier. I takt med att maierielanskaffningen för försvaret minskat har svårig­heter uppstått all håUa en jämn beläggning hos den svenska försvarsindu­strin. Försvarskommitlén understryker all slmklurproblemen inle enbart beror på små ekonomiska resurser ulan i inle obetydlig utsträckning på all behovet av olika vapensystem förändras med den mililärtekniska utveck­lingen. Under alla förhållanden måste inom landet finnas kompelens att utvärdera utländska syslem, utforma egen taktik, utbilda personal och sköta underhållet av materielen.

Kommittén anför vidare all krigsmaterielexport i princip är förbjuden och endast kan ske med tillstånd av regeringen. Export av krigsmateriel kan dock, säger kommittén, bidra lill all vi inom landet kan behålla en angelägen utvecklings- och tillverkningskapacitet genom längre serier och därmed lägre kostnader för del svenska försvaret. Planeringen av försva­rels malerielinköp får enligl kommittén inle heUer i framliden gmndas på fömtsällningen av att vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel utan måste alltid utgå från våra egna behov.

Enligt kommittén bör det övervägas om inte Sverige, i motsats tiU fidigare, vid störte malerielbeslällningar utomlands skall kräva kompensa­tionsbeställningar vid svensk industri. Beställning av kvalificerad och där­med dyrbar krigsmateriel i ullandel medför ett inle obetydligt kapitalul-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 123

flöde ur landet. Krav på kompensationsaffärer är inle ovanligt i samband med internationella affärer. Att införa kompensalionsaffärer skulle kunna leda till en förbättrad bytesbalans och utgöra ett stöd för svensk industri.

Kommittén anser all del är nödvändigt att klarlägga vilka utvecklings-och produktionsområden inom svensk försvarsindustri som bör priori­teras.

Försvarskommitlén delar underhållsulredningens uppfattning att under­hållskostnaderna för marinen måste minskas avsevärt och all denna minskning måste påböijas snarast möjligt. Det är dock nödvändigt all underhållsresurserna i fred och krig finns tillgängliga inom landet. Det är samtidigt önskvärt all del finns en utvecklings- och produktionskapacitet för militära ändamål. Del bör därför utredas hur detta skall kunna tUlgo­doses och om en samordning av statliga fartygsbeställningar och stafiigt fartygsunderhåll kan bidra härtill. En utgångspunkt bör vara all fredsresur­serna för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndighe­ter minskas kraftigt. Vidare bör övervägas all samordna utvecklingen och produktionen av ubåtar fill ett varv.

Överbefälhavaren har inriktat sin planering så att den svenska robotin-duslrin ges möjlighet att konkurtera om beställningen av en styrd bomb för bekämpning av förbindelselinjer. Om robolinduslrin med framgång kan konkurtera om projektet, innebär del alt förmågan att utveckla robolsys­lem inom landet behålls på nuvarande nivå inom programplaneperioden. Kommittén anser att detta är angeläget.

Inom ammunilionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses un­der mitten av 1980-talet. Följder bedöms kunna uppslå för krutindustrin genom all lUlverkningsvolymen avlar och konkurrensförmågan gentemot utlandet försämras. Kommittén understryker mol denna bakgrund viklen av alt regeringen följer och genom lämpliga åtgärder möter denna utveck­ling. Alla möjligheter till inhemsk produkfion bör fiUvaralas, när valet står mellan köp från utlandet eller fillverkning i Sverige.

1.6.4 Föredraganden

Allmänna utgångspunkter

Den industriella kapaciteten all inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och ulnylljande. Svensk försvarsindustri har internationellt sett ansetts vara av stor betydelse för våra strävanden all värna om neutralitet och lerrilorieU integritet. Den ger oss möjligheter att välja en svensk försvarsprofil. All upphandling av försvarsmateriel måste därför bedömas ur delta perspektiv.

Vid större upphandlingar bör statsmakterna också anlägga ell vidare samhällsekonomiskt perspektiv, såsom industripolifiska, regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska aspekter. Försvarsulgiftema är emellertid inle

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   124

beräknade att inrymma merkostnader tiU följd av sådana hänsyn, när dessa saknar försvarspolitisk betydelse. Utgiftsramen för del militära försvaret måste i sådana faU kunna kompenseras härför. För att förbättra förutsätt­ningarna för svensk försvarsindustri bör försvarsmyndigheierna så vilt möjligt beakta försvarsinduslriella aspekter i sin planering.

Utvecklingen vad gäUer anskaffning av materiel lill försvaret har med­fört att fömlsätlningarna för all behålla en försvarsindustri i Sverige med samma omfattning som hitfills har förändrats. En prioritering av olika försvarsinduslrigrenar i främst ett säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt perspektiv måste därför göras. Härvid bör särskilt de säkerhetspolifiska effekterna av olika former av licenslillverkning uppmärksammas.

De strukturförändringar inom svensk försvarsindustri som är angelägna från försvarssynpunkt måste avvägas mol de industri-, sysselsätlnings-och regionalpolitiska målen. Nödvändiga slmklurförändringar måste ske under socialt acceptabla former.

För all en effektiv svensk försvarsindustri, som är internalionelll kon-kurtenskraftig, skall vidmakthållas krävs på vissa områden en samordning av försvarsindustrin i Sverige. Elt ökat internationellt samarbete på för­svarsindustriområdet kan också vara värdefullt då del går alt förena med resp. länders säkerhetspolitiska ställningstaganden. Ett sådant samarbete kan medföra att svensk industri filiförs teknologisk kompelens och all besparingar kan uppnås genom längre serier.

Ett annat säll all främja en konfinuerlig beläggning inom försvarsindu­strin kan i vissa fall vara att exportera krigsmateriel. Exporten är i denna mening väsentlig från försvarspolitisk synpunkt och kan även vara angelä­gen från industripolitisk synpunkt. Del bör dock betonas alt den svenska försvarsindustrin och dess kapacitet i huvudsak bör vara anpassad fill den svenska försvarsmaktens behov. Planeringen av försvarsmaktens male­rielinköp får inte heller grundas på fömtsällningen all vi skall exportera vissa kvantiteter krigsmateriel. Den måste alllid utgå från våra egna behov.

Exporten av krigsmateriel svarar traditionellt för en relativt blygsam andel, ca en procent, av vår totala varuexport. Något aklivi exportfräm­jande bedrivs inte från statligt häll och exporten är kringgärdad av olika restrikfioner. Det får dock anses vara av betydelse för vår handelsbalans att viss export av försvarsutmslning kan äga rum, givelvis med beaktande av de riktlinjer som slalsmaklerna har fastställt.

För att största möjliga försvarseffekl skaU uppnås krävs en effektiv svensk försvarsindustri. Effektiviteten stimuleras bäsl om del finns någon form av press, antingen reell konkurrens eller kostnadspress i annan form. För de fall konkurrens av olika skäl inle föreligger är del väsenfiigt alt försvarets materielverk har teknisk och kommersiell kompetens all säker­ställa att rimliga anskaffningskostnader erhåUs.

Ett litet land som Sverige måste värna om en fri världshandel. Det har under senare år noterats tendenser tiU ökad protektionism. GATT:s upp-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   125

handlingskod är visserligen inte fullt ut tiUämplig på krigsmateriel. Det är dock förenligt med svenska handelspolitiska intressen all handla i kodens anda. Detta innebär att intemationeU konkurtens bör eftersträvas i största möjliga utsträckning.

Med hänsyn tiU den försvarsindustriella utvecklingen i Sverige och försvarsindustrins betydelse från säkerhetspolitisk och försvarspolitisk synpunkt kan det avseende prioriterade försvarsinduslrigrenar i vissa fall, l.ex. vid behov av krigsproduktionskapacilel inom landet, vara lämpligt alt regeringen medger undantag från upphandlingskungörelsens krav på upphandling i konkurrens. Även vid konkurtensupphandlingar kan del i vissa fall vara motiverat för regeringen all medge alt ordern läggs i Sverige, om merkostnaden är ringa. Det är vidare önskvärt all den svenska för­svarsindustrins huvudleverantörer vid beställningar stimuleras all anlita inhemska underleverantörer under fömlsättning att dessa är konkurrens­kraftiga. Vid större upphandlingar från utlandet bör allfid övervägas om, och i så fall hur, svensk industri skall ges tillfäUe all delta. Samtidigt måste en prövning ske av den inverkan detta får på upphandlingen. Med hänsyn till våra handelspolitiska strävanden bör i normalfallet formella krav pä s. k. kompensationsaffärer inte uppställas. Risken för motåtgärder mol vår export bör också beaktas. Olika andra former för ökad handel såsom industriellt samarbete, leknologiutbyle och undanröjande av existerande hinder för svenska företags medverkan i upphandling från ifrågavarande lands försvarsmyndigheter bör dock fortsättningsvis övervägas i samband med försvarels upphandlingar i utlandet. De närmare formerna för detta diskuteras i det följande.

Jag övergår nu till alt behandla den framfida inriktningen av försvarsin­dustrin.

Inriktning av olika försvarsindustriella sektorer

Mol bakgmnd av den planering som har ägt rum inför 1982 års försvars­beslut bedömer överbefälhavaren att det blir svårare i framtiden att upp­rätthålla en inhemsk försvarsindustri med den bredd och den tekniska nivå som hillills har förelegal. Även försvarskommitlén framhåller all en min­skande materielanskaffning till försvarsmakten skapar svårigheter att vid­makthålla de försvarsindustriella resurserna. Man bör därför la ställning lUl vilka verksamheter som är mest angelägna att bibehålla i Sverige. Det bör dock i första hand ankomma på industrin all på förelagsekonomiska gmnder genomföra en erforderlig stmkluranpassning.

Jag har tidigare framhållit all den svenska flyginduslrin har stor betydel­se från såväl säkerhels- och försvarspolitisk synpunkt som industri-, regio­nal- och sysselsätlningspoUtisk synpunkt. Vid inhemsk utveckling och tillverkning av flygplanssyslem JAS kommer en betydande verksamhet för försvaret alt pågå inom svensk flyginduslri, varvid någon genomgripande slmkturförändring på kort sikt inle är nödvändig inom flyginduslrin. På

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   126

längre sikt är det emellertid nödvändigt med ökad samordning av utveck­ling, fillverkning och underhåll av flygmotorer. Svensk flyginduslri måste dock ges en ny inriktning även i del fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Kostnaderna måste reduceras, bl. a. genom ökat sam­arbete med utlandet. Antalet personer som är sysselsatta med militär utveckling och produkfion måste i det närmaste halveras i jämförelse med vad som krävdes för flygplanssystem Viggen. Bortfallet av den militära verksamheten bör i största möjliga utsträckning kompenseras med civil verksamhet som utnyttjar samma teknologiska kompetens och industriella kapacitet.

Utveckling och tillverkning av robotar och andra precisionsslyrda vapen är en annan industriell verksamhet på hög teknologisk nivå. En inhemsk robofinduslri ger möjlighet lill utveckling och anskaffning av robotar an­passade för våra speciella förhållanden. Del är av detta skäl angeläget aU en kontinuerlig svensk utvecklings- och produktionskapacitet för robotar upprätthålls. Kostnaden för utveckling och anskaffning är dock höga. Del är därför nödvändigt med ett val av vilka system vi skall utveckla själva och en långsiktig samordning av dessa. Samordningen bör bl. a. åstadkom­mas genom alt likartade robolbehov samordnas i robolfamiljer. Det är vidare väsentligt att möjligheten tiU samarbete med utlandet och lill sam­ordning med flyginduslrins resurser lillvaralas.

Tillgången fill en kvalificerad svensk ubålsinduslri gör det möjligt alt utveckla och producera ubåtar med särskild hänsyn tiU våra speciella förhållanden. Förmågan alt inom landet utveckla och tillverka ubåtar bör behållas. Ubåtsprodukfionen för del svenska försvaret ärf n. uppdelad på två varv. Denna uppdelning leder fill fördyringar. På lång sikt bör därför inriktningen vara att samordna utveckling och produktion av ubåtar så all kostnaderna reduceras.

Planeringen av anskaffningen av övervallensfartyg innebär all en konti­nuerlig produktion vid Karlskronavarvel AB sannolikt kan upprätthållas under en längre lid. Denna produktionsnivå fömtsälter enligl nu gällande planer att antalet anställda minskas, att nivån på underhållsbeslällningar blir i stort oförändrad och att varvet deltar i ubåtsprodukfionen. När det gäller varvsindustrin är del nödvändigt all underhållsresurser finns till­gängliga inom landet både i fred och krig. Det är också önskvärt att det finns en utvecklings- och produktionskapacUel för militära ändamål, som är konkurrenskraftig gentemot utlandet.

Inom ammunilionsindustrin kan stora omställningsproblem förutses un­der 1980-lalel. Ammunition för del svenska försvaret liUverkas vid ett relativt stort antal industrier. Flera av dessa har i dag dämlöver betydande ammunifionsexport, som i flera fall är avgörande för den enskilda indu­strins möjlighet att kvarstå som ammunitionsfillverkare. Behovel av am­munition för det svenska försvaret minskar bl. a. på gmnd av den mUitär­tekniska utvecklingen, som medför en ökad anskaffning av robotar. En

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  127

kontinuerlig beläggning av nuvarande produktionsresurser kan därmed inte upprätthållas med beställningar från det svenska försvaret. Del är därför nödvändigt med en samordning och slmkturförändring inom am­munilionsindustrin. Härvid bör i största möjliga utsträckning möjligheter­na till krigsproduktionskapacilel lillvaralas. En samlad bedömning av be­hovet av fredsanskaffning och krigsproduktionskapacilel bör göras redan vid beställning av ammunition. Kmtproduklion bör behåUas inom landet, om detta kan ske liU rimliga kostnader. Även inom krutområdet bör dock en samordning och slmklurrationalisering genomföras.

Den vapentekniska utveckUngen medför ell ökat behov av försvarsma­teriel som utvecklas och produceras inom elektronikindustrin. Denna in­dustri har i de flesta fall inle de kontinuUelsproblem, som många andra industrier inom försvarsektorn har, beroende på en starkare anknytning fill civila produkter. Del är i många fall både lönsamt och koslnadseffeklivl all vid utveckling av denna materiel särskill anpassa den lill våra speciella förhållanden. Detta gäUer inte minst mjukvaran. Den ökande roll telekrig­föringen får gör del dessutom väsentligt att målsökare, slridslednings- och radarsystem m. m. kan ges en utformning som lar största möjliga hänsyn tiU våra speciella förutsättningar. Behovel av modernisering avser i hög grad just dessa syslem. Mol denna bakgrund är del av stor vikt all svensk elektronikindustri har kompetens och är konkurtenskraflig på försvarsom­rådet. Svensk elektronikindustri bör därför prioriteras, framför allt när det gäller anskaffningen av syslem-och mjukvara tiU försvaret. Tillverkningen av vissa väsentliga komponenter bör också uppmärksammas.

Planeringen innebär att medel avsätts för renovering och modifiering av befintliga slridsfordon och för utveckling av ell nyll lätt stridsfordon. Möjligheterna alt variera kapacitetsutnyttjandel inom denna industrigren är betydande. Jag räknar således med all en önskvärd utvecklings- och produktionskapacitet, som är konkurrenskraftig gentemot utlandet, är möjlig att behåUa.

Kompensationsaffärer

Kompensationsaffärer är ett sätt att vid anskaffning av materiel från utlandet åstadkomma sysselsättning vid förelag i del egna landet. Stats­makterna eller industrin i del land där materielen anskaffas åtar sig all vidta åtgärder för att öka främst exporten från Sverige. Den ökande expor­ten kan avse såväl försvarsinduslriprodukler som andra produkter.

Kompensationsaffärer kan ha några principiellt skUda inriktningar. Den utländske leverantören kan behålla huvudansvaret för leveransen men anlita vissa svenska underleverantörer. Den utländske leverantören kan, som tidigare framhållits, samarbeta med svenskt företag, ibland genom licensgivning, varvid del svenska företagel helt eller delvis övertar huvud­ansvaret för leveranserna. En tredje inriktning kan vara alt den utländske leverantören bidrar lill att andra industriella projekt förläggs till Sverige

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   128

utan att vara direkt knutna liU den aktuella leveransen. Om flera alternativ offereras bör eventuella merkostnader särredovisas. Ytterligare en annan inriktning för kompensalionsaffärer kan vara att myndighelerna i del land där anskaffningar sker gör åtaganden av handelspolitisk karaktär, t. ex. all upphäva diskriminerande regler för svensk export.

Som har framhållits tidigare bör Sverige normall inle uppställa formella krav på kompensationsaffärer av karaktären bytesaffärer med syfte att helt eller delvis kompensera import från ett visst land med export fill samma land. Vid störte upphandlingar av försvarsmateriel från ullandel bör dock alllid övervägas om och i så faU hur svensk industri skall ges fillfälle all delta. Olika former för ökad handel såsom industriellt samarbete, leknolo­giutbyle och undanröjande av handelspolitiska hinder för svensk export bör i fortsättningen diskuteras i samband med försvarels upphandlingar i utlandet. Härvid bör också uppmärksammas möjligheterna att inom för­svarsindustrin stödja den civila utvecklingen.

Försvarets materielverk bör även i fortsättningen endast iaktta rent affärsmässiga aspekter vid utvärderingen av lämnade anbud, varvid del bud bör antas som med beaktande av samtUga affärsmässigt betingade gmnder är alt anse som förmånligast. Vid större upphandlingar i utlandet bör vidare övervägas möjligheterna till industriellt samarbete m. m. Be­redningsansvaret på myndighetsnivå för regeringens beslutsunderlag avse­ende dessa materielobjekl bör ligga hos försvarels materielverk i vad avser såväl kommersiella som försvarsindustriella aspekter. I övrigi hänvisar jag till vad jag fidigare har anfört under avsnittet AUmänna utgångspunkter (s. 123).

1.6.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för försvarsinduslripoliliken som jag har förordat.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  129

1.7 Underhåll av försvarets materiel

1.7.1 1980 års underhållsutredning

Utredningens förslag

Kostnaderna för underhåll av försvarets materiel har i fasta priser suc­cessivt stigit under 1970-talel och uppgår f. n. lill ca 2000 milj. kr. för år. Utredningar har genomförts avseende delar av underhållssektorn i syfte att minska kostnaderna. De åtgärder som har vidtagits som följd av utredning­arna har gell viss effekt. De statsfinansiella och försvarsekonomiska för­hållandena har dock gjort det angelägel all i ell sammanhang och med gemensamma fömlsällningar undersöka om kostnaderna för underhållet av försvarels materiel kan minskas yllerligare. Regeringen fillkallade där­för i december 1980 en särskUd utredare' för dessa frågor.

I direktiven för utredningen angavs att prognoser skulle göras för det framtida behovet av materielunderhåU, bl.a. mol bakgrund av en samlad granskning av underhållskraven. En gmndsyn för underhållels organisa­tion och dimensionering borde redovisas och i denna borde ingå övervä­ganden om hur försvarets egna underhållsresurser bör avvägas mol köpta tjänster. Utredaren skulle också ange inom vilka områden väsentliga be­sparingar var möjliga.

Utredaren har i delbelänkandet (DsFö 1981:7) Försvarets materielun­derhåll under 1980-talet redovisat sin granskning av försvarsmyndigheler-nas prognoser över behovet av materielunderhåll under 1980-talel. En viss tvekan har därvid anmälts om det, som prognoserna anger, är möjligt all minska underhållskostnaderna med 25 % under 1980-talel. En något mind­re gynnsam utveckling bör därför enligt utredaren förutsättas, även om hänsyn tas fill de rationaliseringar och besparingar som försvarsmyndighe­terna har anmält.

Den granskning av underhållsresurserna som har genomförts visar att dessa i stort sett är balanserade mot krigsorganisationens krav på under­håll. Risken för övertaskande angrepp släUer krav på hög tillgänglighet hos malerielen. Underhållsresurserna måste kunna kraflsamlas till olika opera-fionsriklningar. Krigets krav på uthållighet och tillgänglighet hos materie­len får sedan vägas samman med rent fredsralionella synpunkter på under-hållskapacilel och lokalisering av resurserna för underhåll. Syftet skall vara all till lägsta möjliga kostnad säkerställa en lillräckligl hög nivå på materielunderhållet. Effekfivitet och produktivitet i underhållsverksamhe-len stimuleras enligl utredaren bäsl genom konkurrens eller kostnadspress i annan form. Om rimliga beredskaps- och krigskrav kan tillgodoses, bör försvarsmakten sålunda inte disponera egna resurser för underhåll, om sådana finns att tillgå lill lägre kostnad inom del civila samhället. Ulre-

' Överdirektör Alf Resare.

9   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  130

dåren föreslår därför alt nuvarande huvudverksladsbeslämmelser upphävs och ersätts med andra former av avtal.

Nuvarande tre underhållsnivåer vill utredaren ersätta med två-främre och bakre underhållsnivåerna. Till den främre nivån, som är nära knuten till de förband eller enheter där materielen används, hänförs tillsyn, ser­vice, smärre reparationer m. m. Vid den bakre nivån utförs mera omfat­tande underhållsåtgärder. I den bakre underhållsnivån bör enligl utredaren även i fortsättningen ingå inläklsfinansierade, förbandsbundna verksläder. För armén bör nuvarande miloverksladsförvallningar behållas, men be­sparingsmöjligheterna granskas yllerligare. En ökad samordning med kust­artilleriets verkstäder och flygvapnets aggregat- och fordonsverkstäder är också önskvärd. Marinens förvaltningsorganisation i Karlskrona bör föras samman enligt samma modeU som har tillämpats på västkusten och del skeppstekniska underhållet föreslås bli centraliserat till Muskövarvet. Inom flygvapnet bör förvaltningen och underhåUet av flygplan samordnas versionsvis. Detsamma gäller enligt utredaren för försvarsmaktens samtli­ga heUkoptrar. Vidare bör en ny underhållsorganisalion införas inom markteleområdet.

De årliga besparingarna uppskattar utredaren fill ca 100 milj. kr. i slutet av 1980-talet, om samtliga förslag genomförs. Därtill kommer ca 20 milj. kr. i inbesparade investeringar.

Remissyttrandena

Utredaren ger en översikt över de principiella möjligheter som finns till sänkta underhållskostnader i form av översyn av underhållskraven, mera underhållsvänlig materiel, annan användning och förvaring i fred, ändring­ar i underhållsresursernas och underhållsorganisalionens struktur och om­fattning saml ökad konkurtens eller koslnadspress i annan form.

Försvarets rationaliseringsinstUut ansluter sig lill utredarens tanke­gångar liksom förenade fabriksverken som därutöver pekar på vissa speci­ella förhållanden som gör en reell konkurtens svår att tillämpa. Vid ell givet tillfälle kan alternativa underhållsleveranlörer länkas. När sedan ett långsiktigt underhållsavtal har slutits inträder ofta efter ell lag en monopol-skuation. I de fall en reell konkurrens inte kan erhållas är därför en stmkturering av industrin att föredra. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen I Västmanlands län och Centralorganisationen SACOISR.

Utredaren konstaterar alt krigets krav måste vara utgångspunkt för försvarsmaktens utformning och verksamhet i fred. Krigels krav och kra­ven på fredsrationalitet måste vägas samman.

Flera myndigheter, bl.a. överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, försvarets rationaUseringsinstitut och förenade fabriksver­ken, ansluter sig till utredarens principiella synpunkter på hur de operativa kraven inverkar på underhållsresursernas organisation och dimensione­ring. I detaljer framförs dock kritik. Överbefälhavaren och Centralorga-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        131

nisationen SACOISR anser t. ex. all 1980 års underhållsulredning i alltför hög grad har låfil övervägandena präglas av rent fredsekonomiska synsätt. I underhåUssammanhang måste avvägningen mellan krav och ekonomi ske frän fall till fall. Ungefär samma synpunkter framförs av chefen för armén och chefen för marinen. Den senare påpekar att det gäller all finna lösning­ar som både skapar fömlsällningar för en rationell och resurssnål fredstida organisation för materielunderhåll och säkerställer operafiv handlingsfri­het i krig. Dessa uppgifter kan stå i motsatsförhållande fill varandra. Förenade fabriksverken framhåller all del för malerielområden med stort inslag av utländska leverantörer måste etableras inhemska underhållsre­surser i fred, om man kräver underhåll i krig.

Utredaren förordar en uppdelning av del verkställande underhållet på en främre och en bakre nivå. Förslaget fillstyrks i princip av chefen för marinen, chefen för fiygvapnet, försvarets materielverk, försvarets ratio­naliseringsinstitut och Tjänstemännens Centralorganisation. Chefen för marinen förutsätter dock att gränsdragningen blir ytterligare belyst och Tjänstemännens Centralorganisation vänder sig mol all den främre nivån enbart bör bemannas med militär och civilmilitär personal. Överbefälha­varen anser all dimensioneringen av den främre nivån måste ske med hänsyn till operativa krav och kan därför inle godta inriktningen mot en snål personallilldelning lill den främre nivån. Delvis samma synpunkter framförs av chefen för fiygvapnet.

Utredaren föreslår att begreppet huvudverkstad ulgår och all föreskrif­terna härom upphävs. GäUande principavtal med huvudverkstäderna bör sägas upp och långsikliga avtal slutas i andra former. Hur tekniskt under­hållsstöd skall upphandlas och viUkoren för långlidsavlal om underhåU bör behandlas av pågående utredning om upphandling av försvarsmateriel (Fö 1980:03).

Överbefälhavaren, chefen för fiygvapnet, försvarets materielverk, för­svarets rationaliseringsinstitut, förenade fabriksverken och Sveriges indu­striförbund tillstyrker förslaget att överge huvudverksladsprincipen. Över­befälhavaren pekar på vikten av att låta malerielleveranlörer svara för underhållet under viss fid i syfte alt skapa större ansvar hos dem. Länssty­relsen i Västmanlands län år däremot tveksam till förslaget. Landsorgani­sationen i Sverige (LO) å sin sida hävdar all en avveckling av huvud­verksladsprincipen innebär en spUllring av resurser och underhållskom­petens. De vinster man uppnått genom en sammanhållen rationell under­hållsorganisation skulle snabbt spolieras. LO anser det därför angeläget att huvudverkstadsavlalet vidareutvecklas. Utredarens förslag anses otill­räckligt underbyggt och bör därför inle genomföras. Delsamma anser Centralorganisationen SACOISR.

Underhållet av flottans fartyg bör enligt utredaren centraliseras tiU Ost­kustens örlogsbas. Samtidigt bör fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten avvecklas.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   132

Chefen för marinen har samma principiella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet. De operativa kraven gör alt verkstaden pä Muskö i fred måste vara i drift på minst nuvarande nivå. Till Karlskrona bör koncentreras nybyggnad av öriogsfartyg. En mindre del av underhållet av stridsfartyg bör också läggas vid Karlskronavarvel AB för alt garantera all erfarenheter tillvaratas för nykonstmklion. En rimlig beläggning med un­derhållsarbeten vid Karlskronavarvel AB bör enligt chefen för marinen kunna skapas genom alt i ökad utsträckning förlägga underhållet av sjö­fartsverkels fartyg till varvet.

Försvarets rationaliseringsinstitut antar alt förslaget lUl centralisering av stridsfartygsunderhållel lill Ostkustens örlogsbas är baserat på freds­ekonomiska bedömningar. Hänsyn måste också las till operativa krav och ekonomiska förhållanden inom regionen. Vidare förutsätter institutet all behovet i krig av varvskapacilel på västkusten kan fillgodoses. Hela mari­nens verksladsorganisalion bör därför ges en allsidig belysning i den andra utredningsetappen. Försvarets materielverk framför liknande synpunkter.

LO krifiserar utredningen för brist på helhetssyn och anför som exempel förslaget alt koncentrera fartygsunderhållel lill Muskö. LO framhåUer vidare alt riksdagen i juni 1981 beslöt all vidta åtgärder i syfte all stärka sysselsättningen vid Karlskronavarvel AB. Tjänstemännens Centralorga­nisation ifrågasätter också del ändamålsenliga i alt koncentrera fartygsun­derhållel till Muskö, medan Centralorganisationen SACOISR inle motsät­ter sig utredarens förslag.

Länsstyrelsen i Blekinge län antar att utredarens förslag innebär all beläggningen med fartygsunderhåll på Karlskronavarvet försvinner, vilket skulle äventyra varvets fortsalla existens, och påpekar att detta vore ett klart avsteg från riksdagens beslut om Karlskronavarvel som elt marint nybyggnads- och underhållsvarv. Även Karlskronavarvet AB refererar fill detta riksdagsbeslut. Den möjliga besparingen anses klart överdriven och det går enligt Karlskronavarvel inle all i ett genomfört Musköallernafiv upprätthålla underhåUsresurser ål de förband som är fredsförlagda och övar i Sydsverige. Inte heller kan kravet på underhållskapacitel i olika operationsriklningar i krig fillgodoses. Varvet avstyrker därför bestämt en centralisering av fartygsunderhållet lill Muskö.

Underhållsulredningen föreslår all flygvapnets underhäll av apparater gradvis centraliseras i en organisation med en central och två regionala verkstäder. Försvarets rationaliseringsinstitut liksom förenade fabriks­verken och Tjänstemännens Centralorganisation har inle någon invänd­ning mot detta.

Chefen för fiygvapnet konstaterar all en avveckling av apparatverkstä-dema vid vissa flotfiljer kommer all ge sämre fömlsällningar för fiyg-tidsprodukfionen och all detta avses kompenseras genom ell förbättrat materielförsörjningssyslem. Chefen för flygvapnet är osäker om den totala effekten av detta och förordar därför en stegvis nedläggning av appa-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 133

ralverkslädema med utvärdering mellan varje steg. I en första etapp kan på prov ett regionaliseral apparalunderhåll genomföras för l.ex. motorer eller lelemateriel. Försvarets rationaliseringsinstitut vill heller inte la ställ­ning i frågan förtån den har analyserats gmndligare.

Utredaren föreslår all förvaltning och underhåU av flygplan (inkl. heli­koptrar) samordnas inom de olika flygplansversionerna. Överbefälhavaren bedömer all förslaget kan innebära ell rafionellare utnyttjande av flolfilj-verkstäderna. Försök bör därför påbörjas och konsekvenserna för bl. a. tillgänglighet och beredskap ytterligare granskas innan slutlig ställning tas fill s. k. versionskonlor. Chefen för fiygvapnet biträder utredarens uppfatt­ning i frågan men framför dämlöver all försvarets materielverks centrala uppgifter inte får splittras när det gäller ansvaret för de militära flygplanens luftvärdighet. Försvarets materielverk, försvarets rationaUseringsinstitut och förenade fabriksverken framför liknande synpunkter.

Utredaren föreslår att regelsystemet för de värnpliktigas och befälets ansvar ges elt klarare uttryck. Vidare bör de redan inledda ansträngningar­na att öka kostnadsmedvetandel och all föra det direkta ansvaret för malerielen fill den som brukar den fullföljas med kraft. En adekvat och för försvarsmakten gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske.

Överbefälhavaren anser det utomordentligt angeläget att klarare regler skapas för hur malerielskador och malerielförluster skall ersättas. Försva­rets rationaliseringsinstitut ansluter sig också lill förslagen. Chefen för fiygvapnet konstaterar att det f.n. inle finns någon reell möjlighet för bmkaren all göra ekonomiska bedömningar i samband med all materielen utnyttjas. Del är också svårt att i efterhand följa upp verksamheten ekono­miskt. Incitament för all få ett mindre underhållskrävande nyttjande av materielen bör därför utvecklas Uksom ekonomisystemen för uppföljning. Enligl Tjänstemännens Centralorganisation får brislen på klara regler inte leda liU en sådan skärpning all personalen inle kan använda materielen naturligt och realisfiskt på gmnd av risken för skadeståndsanspråk.

Utredaren påtalar problemen med alt övertalig materiel behålls i militära förtåd. Vidtagna åtgärder för gallring anses ha haft begränsad effekt. Reglerna bör därför ändras.

Försvarets rationaliseringsinstitut och riksrevisionsverket delar utreda­rens uppfattning om behovet av all förändra gallringsreglerna. Förenade fabriksverken kan, i syfte alt få en smidigare gaUringsprocess, godta vissa ändringar i del avtal som reglerar försäljning av övertalig materiel.

Civilförsvarsstyrelsen instämmer i den problembeskrivning som utreda­ren redovisar rörande civilförsvarets materielanskaffning, materielom-sätlningoch materielunderhåll. Styrelsen biträder också utredningens upp­fattning om behovet alt vidareutveckla och förstärka samverkan i under­hållsfrågor med del militära försvaret.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   134

1.7.2 Föredraganden

Regeringen bemyndigade den 18 december 1980 chefen för försvarsde­partementet att tillkalla en särskild utredare för att granska försvarets materielunderhåll. Utredaren har antagit namnet 1980 års underhålls­utredning (U 80). Utredaren överlämnade i september 1981 delbelänkandet (Ds Fö 1981:7) Försvarels materielunderhåll under 1980-lalel. Belänkan­del har remissbehandlats. Jag vill inledningsvis behandla vissa allmänna frågor om underhållet i försvaret.

Utredaren anger fyra principiellt olika vägar all sänka underhållskostna­derna. En är att se över underhållskraven. En annan väg är all skaffa mindre underhållskrävande materiel. En tredje är alt ändra malerielens utnyttjande i fred och en fjärde all göra underhåUsorganisationen effektiva­re. Utredaren har analyserat del inbördes sammanhanget mellan dessa vägar fill sänkta underhållskostnader och bedömt i vilken utsträckning de bör omfattas av utredningsarbetet. Jag finner denna uppläggning lämplig. Utredaren har vid övervägandena om underhållskraven funnit alt effektivi­tet och produktivitet bäst sfimuleras, om det finns någon form av press, antingen reell konkurrens eller koslnadspress i annan form. Jag delar denna uppfattning.

Beträffande de allmänna utgångspunkterna för underhållsverksamheten i försvaret framhåller utredaren all krigels krav måste utgöra grund för försvarets utformning. Detta gäller även underhållsfunktionen. Samtidigt bör verksamheten i fred bedrivas så rationellt och effektivt som möjligt. Krigets krav på all malerielen är tillgänglig, effektiv och uthållig måste därför vägas samman med de rent fredsralionella synpunkterna på kapaci­tet och lokalisering, för all fill lägsta kostnad säkerställa underhållet av försvarets materiel. Utredaren pekar i detta sammanhang på viklen av all resurserna för materielunderhåll kan samlas till olika operationsområden i likhet med de stridande förbanden. Underhållsresurserna bör också ha hög malerieU fillgänglighet redan i fredslid och snabbi och säkert kunna övergå i sin krigsorganisation med hänsyn fill risken för överraskande angrepp. Jag har samma uppfattning som utredaren på dessa punkter.

Jag går nu över till all behandla vissa av utredarens förslag rörande grunderna för underhållets organisation och dimensionering.

Det verkställande underhållet utförs av personal vid utbildningsenheter, vid särskUda underhålls- eller serviceenheler, vid försvarsmaktens för­bandsbundna verksläder eller köps från s.k. huvudverksläder eller från andra leverantörer. F. n. tillämpas en i huvudsak organisalionsanknulen indelning av underhållet på tre nivåer, benämnda A-, B-, och C- nivåerna. Utredaren föreslår att denna indelning överges och alt man fortsättningsvis för det verkställande underhållet skiljer mellan en främre och en bakre nivå. Till den främre nivån hänförs underhäll av typ åtgärder före använd­ning, funktionsövervakning och kontroll, fellokalisering, tillsyn, service

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   135

och smärre reparationer. TUl den bakre nivån hänförs övrigt underhåll. Jag finner, i likhet med flera av remissmyndigheterna, den föreslagna föränd­ringen lämplig. Den närmare avgränsningen mellan nivåerna bör dock preciseras i det fortsatta arbetet.

Inom underhållsområdet har andelen köpta tjänster successivt ökat. Utredaren finner att denna ökning har legal i linje med statsmakternas intentioner och att den sannolikt har medfört lägre kostnader för försvaret utan att materielens kvalitet påverkats negativt. Ett samulnytljande av civila och militära resurser för materielunderhåU är enligt utredaren moti­verat från såväl principiella som ekonomiska och beredskapsmässiga syn­punkter. Gmndprincipen bör därvid vara att försvaret självt skall organise­ra resurser för sådant underhåll som ingen annan kan utföra, t. ex. därför att särskild kompelens krävs. Vidare bör resurserna dimensioneras med hänsyn till kraven på beredskap, fillgänglighet och sekretess. Återstoden av underhåUet kan genomföras med egna resurser eller genom köp av tjänster. Med utgångspunkt i krigels krav och med skälig hänsyn till skilda ekonomiska förhållanden får i dessa situafioner en avvägning ske från faU till fall. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. I detta samman­hang vUl jag också erinra om vad jag fidigare denna dag (bil. 1 s. 49) har anfört om samordning mellan civU och militär verksamhet.

Utredaren har utvärderat erfarenheterna från tillämpningen av den s. k. huvudverkstadsprincipen. Han har därvid funnU aU huvudverkstadsbe-greppel sedan det infördes år 1970 har varit en viktig fömlsäUning för all bygga upp en kompetent underhållsorganisafion inom ell flertal maleriel­områden. Enligt utredaren har dock fömlsätlningarna på väsenfiiga punk­ter ändrats sedan år 1970. Del har t. ex. visat sig svårt all åstadkomma ett reellt kund/leverantörsförhållande mellan försvarels materielverk och hu­vudverkstäderna. Den omsorgsfulla prövning av var underhållsuppgifler bör läggas ut, som fömtsalles i 1970 års riksdagsbeslut (prop. 1970: 110, SU 1970, rskr 276), har inle kommit fill stånd. Utredaren föreslår därför aU det nuvarande huvudverkstadsbegreppet avvecklas och ersätts med en ordning som bättre befrämjar konkurrens och en smidig anpassning lill underhållsverksamhetens successivt förändrade krav. Huvudverksladsbe-greppet bör ersättas med begreppen tekniskt underhällsstöd, som innefat­tar medverkan i underhållsberedning, malerieluppföljning och driftservice, och centralt materielunderhåll, som innebär medverkan i del verkställande underhållet. För det tekniska underhåUsslödel kan utnyttjas utmslningsle-verantör, frislående underhållsleverantör av samma typ som nuvarande huvudverksläder eller fristående konsultföretag. Långlidsavlal med under­hållsleverantörer bör få tecknas av försvarels materielverk inom vissa av regeringen givna ramar. Överbefälhavaren, försvarels materielverk, för­enade fabriksverken och vissa andra remissmyndigheter tillstyrker försla­get att överge huvudverkstadsprincipen medan LO och Centralorganisa­tionen SACO/SR motsätter sig detta. Jag anser för min del att de nuvaran­de regeringsföreskrifterna om huvudverkstäder bör upphävas och gäUande

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   136

principavtal med huvudverkstäderna sägas upp. Förslag tUl former för upphandling av tekniskt underhållsstöd och villkor för långlidsavlal om underhåll bör utarbetas av pågående utredning om upphandling av för­svarsmateriel (Fö 1980:03).

Jag övergår nu till att behandla vissa av utredarens förslag om hur underhållet skall organiseras.

Underhållsbehovet för marinens fartyg väntas successivt minska under 1980-talet. Med utgångspunkt häri saml i bedömningar av möjliga bespa­ringar föreslår utredaren en koncentration av del fredstida fartygsunder­hållel till en örlogsbas. Därvid förutsätts en avveckling av fredsresurserna för fartygsunderhåll på västkusten. Chefen för marinen har samma princi­piella syn i fråga om koncentrering av fartygsunderhållet och framhåller all verkstaden på Muskö i fred behöver vara i drift på minst nuvarande nivå. Försvarets materielverk och försvarels rationaliseringsinstilul anser alt det inte går att ta ställning i frågan förrän utredningens andra etapp är genomförd. Länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskronavarvet AB, LO och Tjänstemännens Centralorganisafion motsätter sig däremot utredarens för­slag. Jag förordar, liksom 1978 års försvarskommitté, en inriktning mol kraftigt reducerade fredsresurser för fartygsunderhåll på västkusten och vid kustartilleriets myndigheter. I avvaktan på pågående utredningar ärjag däremot inte beredd ta ställning till den närmare lokaliseringen av del fredstida fartygsunderhållel.

Utredaren föreslår att flygvapnets apparatunderhåll gradvis centrali­seras till en organisation med en central och två regionala verksläder. Vidare föreslås en samordning av förvaltning och underhåU av de olika versionerna av flygplan och helikoptrar. Överbefälhavaren liksom chefen för flygvapnet bedömer all en sådan samordning av flygplansunderhållet kan medföra ett rationellare utnyttjande av flotliljverksläderna. Försök bör därför genomföras och konsekvenserna för bl. a. beredskap och till­gänglighet granskas ytterligare. Jag ansluter mig i princip lill utredarens förslag och förordar ett stegvis införande av ett centraliseral/regionaliseral apparalunderhåll och en samordning på olika versioner av förvaltningen och underhållet av flygplan och helikoptrar. En successiv utvärdering bör dock genomföras, främst i fråga om beredskap och tillgänglighet.

Jag lar nu upp två av utredaren behandlade frågor som rör malerielul-nyttjandel i fred.

Sättet att använda och sköta malerielen påverkar underhållskostna­derna. Utredaren anser härvid alt kostnadsmedvetandel behöver ökas och att de reella kostnaderna bör belasta bmkaren. Inledda ansträngningar att föra det direkta ansvaret för materielen till den som brukar den, bör därför fullföljas med kraft. En adekvat och för försvaret gemensam uppföljning av förluster och skador bör också ske. Jag delar utredarens uppfattning på dessa punkter. Det bör ankomma på överbefälhavaren alt i samverkan med berörda myndigheter vidta erforderliga åtgärder. När det gäller utre­darens förslag att ge regelsystemet angående ansvar för anförtrodd materi-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   137

el ett klarare uttryck, hänvisar jag liU att regeringen den 11 juni 1981 uppdrog åt militäransvarskommitlén all överväga frågan om översyn av bestämmelserna om skadeståndsskyldighet för värnpliktiga och annan per­sonal inom försvaret.

Utredaren fäster uppmärksamheten på problemet med all övertalig ma­teriel i betydande utsträckning behålls i försvarets förråd. Enligl utredaren har de gallringsålgärder som vidtagits haft begränsad effekt. En översyn av reglerna för gallring och försäljning av den övertaliga materielen förordas därför, vUket försvarels rationaliseringsinstitut liksom riksrevisionsverkel instämmer i. FFV Allmaleriel AB, som säljer huvuddelen av den överta­liga materielen, kan tänka sig åtgärder för all åstadkomma en snabbare försäljning och redovisning. Jag anser också det viktigt att övertalig mate­riel kan gallras ut och försäljas eller kasseras på ell smidigt sätt. Min uppfattning är dock att regelsystemet i stort medger detta. Åtgärder bör därför också, och i första hand, vidtas för all göra tillämpningen av regler­na effekfivare.

Avslutningsvis vill jag beröra frågan om underhållet av civilförsvarets materiel.

Utredaren konstaterar, när det gäller underhållet av civilförsvarsmale-riel, brister i planeringen av civilförsvarets materielomsältning. Styrande målsättning och inriktning saknas för underhåll och för den materiella uthålligheten i krig. Enligt utredarens mening föreligger ett stort behov av understöd från andra delar av totalförsvaret. Möjligheterna bör prövas all samutnyttja del mUitära försvarels resurser i störte utsträckning än hillills. Jag delar utredarens uppfattning. Inom civilförsvarsstyrelsen pågår över­syn av nuvarande malerielsystem. Jag fömtsätter alt den inriktas mol all åstadkomma konkreta besparingar och medför ökad effektivitet i fred och krig. Under avsnittet 2.2 Civilförsvarels fortsalla utveckling (s. 255) an­mäler jag all jag avser återkomma liU regeringen med förslag om all försvarels rationaUseringsinslilut får i uppdrag att utreda civilförsvarets materielfrågor i syfte all bl. a. åstadkomma en bättre samordning med det militära försvaret.

Utredaren skall i en andra etapp precisera dimensioneringen och organi­sationen av underhållsresurserna. Utredarens slutbetänkande väntas un­der sommaren 1982. Regeringen utfärdade den 14 januari 1982 (Dir. 1982:2) tilläggsdirektiv inför den andra utredningsetappen. I direktiven ges bl. a rikfiinjer för del fortsatta utredningsarbetet i fråga om markleleunder-hållel och den marina underhållsorganisafionen. Jag avser återkomma med förslag inom underhållsområdet sedan 1980 års underhållsutredning har lämnat sitt slutbetänkande.

1.7.3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

all la del av vad jag har anfört om underhållsfrågor inom försvaret.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   138

1.8 Lekmannainflytande i försvaret

1.8.1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande fillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i september 1974 sex sakkunniga' med uppdrag att se över det miUtära försvarels centrala och högre regionala ledningsor­ganisation m.m. De sakkunniga, som log namnet försvarsmaktens led-ningsulredning 1974 (FLU 74), behandlade i den första etappen den cen­trala ledningsorganisationen samt den principiella ansvarsfördelningen meUan central och högre regional nivå.

I den andra etappen behandlade utredningen den högre regionala nivån.

Utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1979:84) Lekmän i försva­ret, behandlat frågan om lekmannainflytande på regional och lokal nivå. TiU betänkandet har fogals en reservafion av ledamoten Gunnar Oskarson saml elt särskilt yttrande av experten Sven-Erik Ortö.

Efter remiss har yttranden över belänkandel avgells av justitiekanslern,
hovrätten i Övre Nortland, kammarrätten i Jönköping, rikspoUsstyrelsen,
överbefälhavaren (cheferna för marinen och flygvapnet har tecknat samråd
på överbefälhavarens yttrande), chefen för armén, försvarels civilförvaU-
ning, försvarels materielverk, vämpliktsverket, försvarels forskningsan­
stall, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets rationalise­
ringsinstUut, försvarets personalvårdsnämnd, totalförsvarets upplysnings­
nämnd, statens arbetsgivarverk, universilels-och högskoleämbetet, ar­
betsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads och Nortbollens
län, civilbefälhavarna i Södra och Nedre Norrlands civilområden. Svenska
kommunförbundet,  Landsfingsförbundet, Centralorganisationen

SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisations stalsljänslemannasek-tion och Landsorganisationen i Sverige.

I prop. 1980/81:100 (bil. 7 s. 36) anmälde föredragande statsrådet bl.a. att han mot bakgmnd av det ekonomiska läget inte fann det möjligt att la StäUning lill utredningens förslag innan förutsättningarna för dess genom­förande hade klarlagts i samband med nästa försvarsbeslut. Försvarsut­skottet anförde att frågan lämpligen bör prövas i anslutning fiU nästa försvarsbeslut. Så blev också riksdagens beslut (FöU 1980/81:19, rskr 291).

' F. d. landshövdingen Hans Gustafsson, ordförande, riksdagsledamöterna Åke Gustavsson, Olle Göransson, Hans Lindblad och Gunnar Oskarson saml f. d. riks­dagsledamoten Erik Glimner. Gunnar Oskarson ersatte Sven-Olof Träff, som på egen begäran entledigades från uppdraget den 10 januari 1979.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   139

1.8.2 Försvarsmaktens ledningsutrednings överväganden och förslag

I utredningens första betänkande lämnades förslag om lekmannainfly­tande på central nivå i fred. Som en följd därav inrättades år 1979 militär­ledningens rådgivande nämnd.

I sitl slutbetänkande har utredningen föreslagit vissa försök med lek­mannainflytande på regional och lokal nivå. De huvudmotiv som utred­ningen anför för ett sådant inflytande är att insyn och samhällsförankring bör finnas även på dessa nivåer.

Utredningens alternativ skiljer sig i första hand ål när det gäller grad av inflytande. Den har behandlat beslutande, rådgivande och informativa organ.

Lekmannaorganens uppgifter vill utredningen begränsa fill övergripande och principiella frågor. Eftersom frågor angående myndighetens interna problem numera är förhandlingsbara enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet, bör huvuddelen av myndighetens inre angelägenheter inle bli föremål för behandling från lekmannaorganens sida.

Utredningen anser all ett lekmannainflytande inle bör förekomma under mobiUsering och krig.

Utredningens grundinsläUning är att lekmännen kan ges insyn i och informafion om praktiskt tagel all verksamhet i fred. När del gäller lek­männens inflytande bedömer dock utredningen att vissa begränsningar är nödvändiga. Ett beslutande eller rådgivande inflytande bör således inle förekomma i sådana frågor som rör krigsplanläggning och beredskap, mobiliseringsplanläggning, användning i krig av civila resurser, lednings­övningar samt fortsatt befälsutbildning för krigsuppgifler.

Elt beslutande eller rådgivande inflytande bör dock kunna förekomma inom områdena planering, ekonomi och effektivitet, förvaltning av krigs-och fredsorganisalionens resurser, gmndulbUdning, repetilionsutbUdning, frivUligulbildning, försvarsupplysning saml beträffande övergripande fredsorganisatoriska frägor.

Uppgifterna för ett lekmannaorgan bör enUgl utredningen inte omfatta enbart vissa bestämda ärenden. Förbandscheferna (motsvarande) bör i stället ha frihet att vid varje liltfälle la upp de mest väsentliga frågorna inom de områden som har angetts.

Utredningen föreslår all elt lekmannaorgan i regel skall beslå av myn­dighetens chef, tillika ordförande, och sex lekmän som väljs av landsting­et. Minst en av lekmännen bör representera den kommun där myndigheten ligger.

Syftet med ell lekmannainflytande är att ge medborgarna ökad insyn i och inflytande på den verksamhet myndigheten skaU bedriva. Personalfö­relrädare bör därför inte ingå i lekmannaorganen. Utredningen menar att det inte går att undvika att lekmannaorganen måste behandla frågor där förhandling eller information enligl lagen om medbestämmande i arbelsli-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   140

vet skaU äga mm. Styrelsen, som är myndighetens organ, representerar därvid en av parterna i förhandlingarna. Även mol denna bakgrund synes en personalrepresenlalion omotiverad.

Inte heller de värnpliktiga bör enligt utredningen vara representerade i lekmannaorganet.

Utredningen har studerat 131 myndigheter-sex på högre regional nivå, 123 på lägre regional och lokal nivå samt chefen för första flygeskadern och chefen för kustfloltan.

För många av de lägre regionala och lokala myndighelerna är uppgif­terna så begränsade att ett lekmannainflytande ler sig mindre meningsfullt. Myndigheter som inle har ell betydande ansvar för förvaltning av krigs-eUer fredsorganisalionens resurser och/eller en omfattande värnpliktsul-bUdning bör därför enligt utredningens mening inte ges egna lekmannaor­gan. Detta gäller i första hand mililärområdesförvallningar, byggnadskon­tor samt flertalet skolor vid de tre försvarsgrenarna.

Utredningen anser del inle heller vara lämpligt med ett lekmannainfly­tande hos mililärbefälhavarna. Militärbefälhavarnas huvuduppgifter, ope­raliv verksamhet och mobiliseringsverksamhet, måste i allt väsenfiigt un­dantas ett reellt lekmannainflytande. Lekmännens inflytande blir därför koncentrerat till uppgifter som måste betraktas som mililärbefälhavarnas andrahandsuppgifler. Utredningen har samma uppfattning när del gäUer chefen för första flygeskadern.

Även hos chefen för kustflottan är utrymmet för ett inflytande aUlför begränsat.

Sammanlagt 70 lägre regionala och lokala myndigheter har enligl utred­ningen uppgifter som bör lämpa sig för ell lekmannainflytande.

Utredningen har också övervägt om ett lekmannainflytande ger sådana fördelar att det kan motivera merarbetet och kostnaderna, som av utred­ningen uppskattades till 7-10 milj. kr. för budgetår.

Utredningen har svårt alt bedöma om uppgiften blir fillräckligt engage­rande för lekmännen. Inom försvaret torde beslutsbefogenheterna för de lokala cheferna vara mer begränsade än inom andra samhällssektorer. Av betydelse i detta sammanhang är emellertid den pågående försöksverksam­heten med decentraliserad produktionsledning.

Eftersom ett lekmannainflytande vid militära förband är något nytt och oprövat blir bedönfmingen av dess evenlueUa posUiva effekter relativt osäker. Utredningen vill därför inte förorda all ett lekmannainflytande omgående införs vid samtliga angivna myndigheter utan rekommenderar försöksverksamhet vid ett begränsat anlal förband.

Försöksverksamheten bör enligl utredningen i första hand avse beslu­tande organ, knutna tUl enskilda myndigheter. Försöken bör emellertid också omfatta ett rådgivande organ med anknytning till en garnison.

Försöksverksamheten bör ledas av överbefälhavaren och berörda lands­ting i samråd samt pågå i ca fyra år. Erfarenheterna från försöken med decentraliserad produkfionsledning bör under denna tid hinna utvärderas.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet  141

1.8.3 Remissyttrandena

I fråga om valet mellan beslutande och rådgivande organ är remissopi­nionen splittrad. Vissa instanser är negativa även liU försöksverksamhet. Beträffande lekmannaorganens uppgifter och sammansättning saml utred­ningens förslag till ett eventuellt genomförande på lägre regional och lokal resp. högre regional nivå, ansluter sig huvuddelen av remissinstanserna lill utredningens förslag. I fråga om konsekvenserna av elt lekmannainfly­tande är en majoritet av remissinstanserna mer negaliv än utredningen. Bl. a. åberopas kostnaderna, risken för ökad byråkratisering och de pro­blem som kan uppstå vid fördelningen av ansvar.

Vad avser de allmänna motiven för lekmannainflytande stöder majoriteten av remissinstanserna utredningen. Två remissinstanser är ne­gativa fill utredningens ståndpunkter. Civilbefälhavaren / Södra civilområdet anser all några bärande skäl inte har framförts som motiverar införandet av ett lekmannainflytande och Svenska kommunförbundet har svårt alt se att del lekmannainflytande som utredningen diskuterar bättre kan främja det angivna syftet än vad samarbete i de nuvarande samarbetsnämnderna kan göra. Hos vissa remissinstanser framförs viss tveksamhet tiU utredningens allmänna motiv. Hovrätten för Övre Norr­land framhåller alt samhället genom den allmänna värnplikten redan i dag har ett stort mått av insyn i försvaret och länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter om de verksamheter där lekmän kan bedömas få elt varaktigt inflytande är tilU-äckliga för att arbetet skall upplevas som meningsfuUl.

De flesta remissinstanserna har en mer negaliv syn på konsekven­serna av ett lekmannainflytande än utredningen. Flera instanser är tvek­samma till om kostnaderna kan tas i dagens statsfinansiella läge. Tveksam­het inför en utökad byråkratisering uttrycks av bl. a. överbefälhavaren, chefen för marinen och chefen för fiygvapnet som också framhåller all del finns en risk för att lekmännens uppgifter inle blir tillråckligt meningsfulla. Sistnämnda uppfattning delas av civilbefälhavaren i Södra civilområdet saml Svenska kommunförbundet.

Problem som kan uppslå vid fördelningen av ansvar berörs av hl. a.överbefälhavaren, chefen för marinen, chefen för fiygvapnet och försvarets civilförvaltning. Försvarets civilförvaltning anför bl.a. alt be­slutanderätt inte kan föreligga inom områden som budgetering, verksam­hetsplanering och årsredovisning, om inle lekmannaorganet blir uppdrags­tagare i myndighetschefens ställe och tilldelas resurser. Frågan bör över­vägas ytterligare. Bl.a. försvarets civilförvaltning, statskontoret, läns­styrelsen i Kristianstads län och civUbefälhavaren i Södra civilområdet anser att konsekvenserna inle är fillräckligt belysta. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet är mest negaliv av remissinstanserna och anför bl. a. att flertalet förbandschefer och tilUrågade representanter för kommuner och landsting har ställt sig tveksamma eller avvaktande. Tre remissinstan-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   142

ser delar utredningens uppfattning eller ser mer positivt pä konsekvenser­na, Bl.a. försvarets rationaliseringsinstitut pekar på flera positiva effek­ter samt gör en betydligt mer optimistisk bedömning av kostnaderna än utredningen.

En majoritet av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag om försöksverksamhet. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet och Svenska kommunförbundet avstyrker dock en sådan verksamhet. Svenska kommunförbundet vill i stället utveckla samarbetsnämnderna. Vid valet av inflytandeform går meningarna isär. Bland dem som förordar beslulandeformen kan nämnas kammarrätten i Jönköping, chefen för armén, försvarets civilförvaltning, försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret, riksrevisionsverket och Landstingsförbundet. Bland dem som förordar rådgivande organ finns hovrätten för Övre Norrland, över­befälhavaren, chefen för marinen, chefen för fiygvapnet saml länssty­relserna i Kristianstads och Norrbottens län. Ell fåtal remissinstanser viU även ha försök på högre regional nivå, nämligen statskontoret, läns­styrelsen i Norrbottens län och Landstingsförbundet.

1.8.4 Föredraganden

Försvarsmaktens ledningsutredning anför all huvudmofiven för lekman­nainflytande på regional och lokal nivå är att ge samhället insyn i försva­rets verksamhet och därigenom åstadkomma en bättre förankring av för­svaret i samhället.

Kravet på insyn och förankring tillgodoses bl.a. genom den allmänna värnplikten. Även nuvarande samarbelsnämnder har enUgl min mening en viktig roll i detta sammanhang. I likhet med utredningen anser jag all särskilda lekmannaorgan också kan vara ett värdefullt bidrag lill försvarels samhällsförankring. Jag vill särskiU framhålla betydelsen av all politiker och andra ges ökad erfarenhet av och kunskap om försvarsmaktens verk­samhet i fred och i krig. Detta kan bidra till en bred och saklig försvarsde-batl och ytterst lill en stärkt försvarsvilja.

Enligt utredningen är del mindre lämpligt all införa lekmannainflytande på den högre regionala nivån, eftersom huvuduppgifterna, operativ verk­samhet och mobUiseringsverksamhel, i allt väsentligt måste undantas från ett reellt lekmannainflytande. Jag delar denna uppfattning.

Ledningsutredningen föreslår att försök bedrivs på den lägre regionala och lokala nivån med i första hand beslutande lekmannaorgan knutna lill de enskilda myndighelerna. Försöken bör också omfatta rådgivande organ med anknytning till garnison.

Jag delar utredningens bedömning all beslutande lekmannaorgan skulle göra beslutsprocessen vid myndigheterna mer komplicerad än den är i dag och la i anspråk mer fid för förbandschefer m. fl. Myndighelschefen (mot­svarande) och lekmannastyrelsen får dessutom enligl förslaget eU delat

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   143

ansvar, vilket enligt min uppfattning kan ge upphov till oklara ansvarsför­hållanden.

I likhet med utredningen och flera remissinstanser ärjag tveksam fill om lekmännens uppgifter i dag skuUe bli tillräckligt meningsfulla. Efter utvär­dering av de pågående försöken med decentraliserad produktionsledning bör dock underlag finnas för en förnyad bedömning av denna fråga.

Jag vill också betona de ekonomiska aspekterna. I ett läge där slmklur-omvandlingar och rationaliseringar måste drivas mycket hårt inom försva­ret förordar jag stor restriktivitet när det gäller att föreslå ökade kostnader för reformer, som inte ger direkt utslag genom ökad effekt i krigsorganisa­tionen.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört är jag inle beredd all förorda en försöksverksamhet med beslutande lekmannaorgan.

Enligl min uppfattning bör rådgivande organ ge ungefär samma fördelar som beslutande, samtidigt som nackdelarna hos alternativet med beslutan­de organ minskar eller helt elimineras, om organet får enbart rådgivande funkfion. Kostnaderna och den befarade byråkratiseringen blir mindre samtidigt som insyn och samhäUsförankring säkerställs. Även i ell syslem med rådgivande organ får lekmännens inflytande stor tyngd.

Mol bakgmnd av vad jag nu har anfört anser jag alt begränsade försök med rådgivande lekmannaorgan bör genomföras vid tre förband, ett ur varje försvarsgren, saml vid en garnison med förband ur flera försvarsgre­nar. Jag kan i huvudsak godta utredningens förslag lUl uppgifter för och sammansättning av lekmannaorganen. Som jag förordar under avsnittet 1.9 Medinflytande för värnpliktiga (s. 148) kan lekmannaorganet också behandla principiellt vikliga frågor som rör de värnpliktiga. I sådana fall kan del vara lämpligt att någon representant för de vämplikliga ges rått all närvara och yttra sig.

Berörda landsting bör lämna förslag lill ledamöter, som under försökspe­rioden lUlsälts av regeringen. Också övriga rikfiinjer för försökens genom­förande får anges av regeringen eller den myndighel som regeringen be­stämmer. Jag förutsätter alt överbefälhavaren kommer att leda försöks­verksamheten.

I likhet med ledningsutredningen bedömer jag alt försöken bör pågå i ca fyra år. Först efter en utvärdering av dels dessa försök, dels försöken med decentraliserad produktionsledning kan stäUning las lill om det är lämpligt alt genomföra försök med beslutande lekmannaorgan.

Jag vill här också anmäla frågan om ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor.

Försvarsutskottet behandlade i belänkandel 1979/80:13 bl.a. regering­ens förslag om försvarels sjukvårdsstyrelses organisafion. I detta samman­hang anförde utskottet all del fanns goda skäl att se över för vilka centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som elt lekmannainflytande borde införas. Det borde ankomma på rege-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   144

ringen att bestämma formerna för en sådan översyn och att efter denna lämna förslag fill riksdagen. I avvaktan härpå ville utskotlel inle förorda att lekmannastyrelse infördes för någon viss av de myndigheter som f. n. saknar sådan.

Med anledning härav har jag lUlsalt en arbetsgmpp inom försvarsdepar­tementet med uppgift att pröva och lämna förslag till ett eventuellt ökat lekmannainflytande inom centrala myndigheter och skolor. Arbetsgruppen kommer att redovisa sina förslag i juni 1982. Jag har i mina anvisningar till arbelsgmppen betonat vikten av att den noggrant prövar kostnadsaspek­terna av ett evenlueUl Ökat lekmannainflytande.

1.8.5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tUlfälle

att ta del av vad jag har anfört om lekmannainflytande i försvaret.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet      145

1.9 Medinflytandet för värnpliktiga

Den vämplikliges engagemang och delaktighet i försvaret är en gmnd­läggande fömlsättning för all försvaret skall fä avsedd effekt. Del system för värnpliktsinflytande som har byggts upp genom åren bör därför konti­nuerligt utvärderas och utvecklas. Jag vill nämna all regeringen har upp­dragit åt överbefälhavaren att vidareutveckla de värnpliktigas medinflytan­de i enlighet med vad som anfördes i prop. 1980/81:100 (bil. 7, FöU 19, rskr 291). Som gmnd för vad som anfördes i propositionen och senare i regeringens beslut låg ett belänkande från värnpliklsinflytandekommiltén.

I slutbelänkandel (DsFö 1981:3) har värnpliklsinflytandekommiltén lämnat förslag om värnpliktigas medinflytande i arbelsmiljöfrågor m.m. De av kommitténs förslag som jag anser bör genomföras innehåller inte några frågor som enligt min mening behöver underställas riksdagens pröv­ning. Jag anser dock all riksdagen bör informeras om de åtgärder som jag avser att föreslå regeringen.

I belänkandel behandlas värnpUktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor och under repelitionsutbildning, information i samhällsfrågor under gmnd­ulbildning, förslagsverksamhet för värnpliktiga samt s.k. skiljenämnd för behandhng av vissa frågor. Kommitténs förslag innebär i huvudsak föl­jande.

F.n. finns en eller flera värnpliktiga skyddsassislenler inom varje skyddsområde där värnpUktiga regelmässigt är verksamma. Två skyddsas­sislenler får adjungeras till skyddskommitté och har därvid yttrande- och förslagsrätt. VärnpUktsinflytandekommittén anser all det är angelägel all frågor som rör arbetsmiljön och skyddsfrågor förankras i de mindre enhe­terna. De värnpliktiga skyddsassislenterna bör därför utses plulonsvis. För samordning bör bland och av plutonernas skyddsassistenter utses en kompaniskyddsassistenl som även ingår i kompaninämnden.

Kommittén konstaterar alt värnpliktiga enligt arbelsmiljölagen (1977:1160) inte kan ges ställning som skyddsombud och därmed ha rätt all stoppa farlig verksamhet. De kan inle heller ingå såsom ledamöter i skyddskommitté. Kommittén anser alt motiven för lagstiftningen fortfa­rande är giltiga och föreslår därför inte någon ändring av de värnpliktiga skyddsassistenternas ställning generellt. Kommitténs majoritet anser emellertid all det vore av värde att försöksvis på ett begränsat anlal förband ge skyddsassislenterna befogenheter som skyddsombud.

På tjänstetid får de värnpliktiga försvarsupplysning och medborgamn-dervisning. Målet för försvarsupplysningen är bl.a. att skapa förutsätt­ningar för ett personligt stäUningslagande lill totalförsvarets mål i stort. Medborgarundervisningen avser orientering i samhällsfrågor och omfattar närmast information om regler inom folk- och straffrätten, alkohol- och narkolikafrägor samt arbetsmarknads- och sludiefrågor. Kommittén före-10   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   146

slår att de värnpliktiga ges en utökad information i samhällsfrågor och om de poUliska partiernas syn på dessa. Medverkan från de polifiska partier­nas sida bör omfatta minst sex limmar och ekonomisk ersättning bör utgå härför. Ersättningen, som lolaU beräknas kosta ca 1 milj.kr. per utbild­ningsår, föreslås täckas genom omfördelning av tilldelade medel. Kommit­téns förslag föreslås genomföras försöksvis under två år och ingå inom ramen för försvarsupplysning och medborgamndervisning.

Enligt gäUande föreskrifter för mölesverksamhet får ungdomsorganisa­tioner genomföra möten vid militära förband. Med ungdomsorganisationer avses bl.a. politiska ungdomsorganisafioner. Mötes verksamheten sker på fritid. För att aktivera denna verksamhet, som aUlså bl.a. gäller polifisk information, bör del enligl kommittén åligga förbandschef all årligen på­minna de poUfiska partiernas regionala eller lokala organisationer om de informationsmöjligheter som gäUande bestämmelser erbjuder.

Beträffande värnpUktigas medinflytande under repelilionsutbildningen erinrar kommittén om alt utbildningen är kort och all den fill största delen genomförs under fältmässiga förhållanden. Möjligheterna till inflytande över utbildningen torde främst kunna tillgodoses genom den utvärdering av utbildningen som äger rum efter genomförd repelitionsutbildning. Det bör dock prövas att i lämpliga delar tillämpa del medinflylandesyslem som gäller under gmndulbUdning. Kommittén avser här närmast plutonens och kompaniets timme. Liksom under gmndutbildningen bör kompaniassislen-ten utses direkt av de värnpliktiga i stället för som nu av kompanichefen. Kommittén varnar i övrigt för all under repetifionsulbildningen alltför myckel formalisera medinflytandet.

Inom bl. a. VärnpUktsinflytandekommittén har förslag väckts om inrät­tande av särskild skiljenämnd. En sådan nämnd-lämpligen politiskt sam­mansatt—skulle enligt förslaget kunna behandla principiellt vikliga frågor som inte kan lösas i samförstånd mellan myndigheter och värnplikfiga. Kommittén konstaterar all inom Unjeorganisalionen finns rättigheter och möjligheter att föra sådana frågor vidare. Kommittén avvisar förslaget om inrättande av en fristående skiljenämnd. Däremot anser kommittén all de av försvarsmaktens ledningsulredning (FLU 74) i belänkandel (SOU 1979:84) Lekmän i försvaret föreslagna lekmannaorganen borde kunna pröva även denna typ av frågor.

Kommittén konstaterar att del föreligger ett nyll avtal om formerna m. m. för förslagsverksamhet för anställda. Det är enligt kommittén lämp­ligt att, så långt det är möjligt, anpassa bestämmelserna för värnplikfigas förslagsverksamhet lill detta avtal. Det är vidare angelägel alt reglerna utformas så att snabbast möjliga behandling av förslagen underlättas. Kommittén föreslår all förbandsnämnd lokall bör få beslutanderätt enligl den modell som tillämpas i ärenden rörande värnpliktigas Irivselmedel.

Mot vissa av kommitténs förslag har avgells reservationer och särskilda yttranden. Betänkandet har remitterats.  Ett anlal remissinstanser har

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  147

framfört erinringar eUer ställt sig avvisande till vissa delar av kommitténs förslag. Flertalet remissinstanser har dock stäUt sig positiva till förslagen i stort.

Jag delar värnpUklsinflylandekommUléns grundinställning vad gäller medinflytande i arbelsmiljöfrågor. Det är väsentligt all skyddsarbetet för­ankras långt ned i organisationen. Eftersom del föreligger skillnader mel­lan olika typer av enheter, bör del dock finnas möjligheter fill lokal anpass­ning. Jag anser att det är lämpligt att utöka antalet skyddsassislenler och utse dessa plutonsvis. Likaså bör man på några förband på försök låta plutonens allmänne förtroendeman fullgöra även skyddsassislenlens upp­gifter. Jag är däremot inle beredd all förorda försöksverksamhet där värn­pUktiga ges befogenheter som skyddsombud.

Jag vill erinra om att grunderna för lagstiftningen om skyddsombud innebär all del behövs ingående kännedom om verksamheten inom det område där man skall verka för all som skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté delta i skyddsarbetet. I socialutskottets belänkande 1977/78:1 med anledning av proposifionen om arbelsmiljölag uttalades att de värnplikfiga, med hänsyn fill att värnpliktstjänstgöringen är en form av UtbUdning och all utbildningstiden i de flesta fall inte överstiger åtta måna­der, inle torde kunna få den kunskap och erfarenhet som skyddsombud bör ha. Eftersom jag anser alt dessa förutsättningar allljäml gäller har jag svårt att se värdet av den föreslagna försöksverksamheten. Givelvis skall möj­ligheterna alt förebygga all de värnplikfiga utsätts för risk för ohälsa och olycksfall ständigt prövas och bevakas. Detta bör emellerfid ske inom ramen för nuvarande ordning för skydds- och säkerhetsarbete.

Jag delar i stort kommitténs förslag om utökad information i samhällsfrå­gor. Härigenom kan man måhända också bredda och fördjupa försvarsde­batten. Det är även väsentligt all företrädare för de politiska partierna anlitas. Det är också rimligt all viss ersättning kan utgå för sådan medver­kan. Kostnaderna bör betalas inom ramen för tilldelade medel. Möjlighe­lema all få sådan medverkan kan emeUertid variera kraftigt. Bestämda timtal bör därför inte anges. Jag vill vidare peka på möjligheterna att för Ifrågavarande verksamhet utnyttja de fillgångar som finns lokall, både i form av partiorganisationer och vid förbandet verksam personal, såväl anställda som värnpliktiga.

När det gäller mölesverksamhet pä frilid delar jag kommitténs uppfatt­ning att förbandschefema bör ha ell ansvar att regelbundet informera de politiska organisationerna om gällande bestämmelser.

Vad som sagts om medinflytande under repelifionsulbildning instämmer jag helt i.

I likhet med kommittén anser jag all del inle bör inrättas någon särskild skiljenämnd för värnpliktsfrågor. Det bör emellertid vara möjligt att, inom ramen för den försöksverksamhet med rådgivande lekmannaorgan, som jag har förordat under avsnillet 1.8 Lekmannainflytande i försvaret (s.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   148

143), behandla principiellt viktiga frågor som rör värnplikfiga. Del kan därvid vara lämpligt att någon representant för de värnpliktiga ges rätt all närvara och yttra sig.

Slutligen anser jag i Ukhet med kommittén att förslagsverksamheten så långt det är möjligt, bör anpassas lill vad som gäller för anställda. Härvid bör förbandsnämnden få beslutanderätt i dessa frågor enligl den modell som gäller för beslut angående Irivselmedel.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen filtfälle

alt ta del av vad jag här har anfört om värnpliktigas medinflytande.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   149

1.10 Värnpliktsförmåner

1.10.1 Det nuvarande förmånssystemet

Enligt värnpliklslagen (1941:967, omlryckl 1969:378) är vatje svensk man värnpliktig fr.o.m. det år då han fyller 18 år t.o.m. det år då han fyUer 47 år. Värnplikten innebär en skyldighet att tjänstgöra inom del militära försvaret i både fred och krig. I fred utbildas den värnpliktige för krigsuppgU"ten. Utbildningen består av grundutbUdning och repetilionsut­bUdning. Gmndutbildningens längd varierar från 227 fill 540 dagar. Repeli­lionsutbildningen beslår av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsövningar.

En värnpliktig som finner del oförenligt med sin övertygelse all bmka vapen kan enligl lagen (1966:413, ändrad senast 1981:418) om vapenfri tjänst få tillstånd all fullgöra vapenfri Ijänsl i slällel för värnpliklsljänslgö­ring. Tjänstgöringstiden för en vapenfri tjänstepliktig är totalt 420 dagar och delas, liksom värnpliktstjänstgöringen, in i grundutbildning och repeli­lionsulbildning.

När en värnpliktig genomgår grundutbildning och repefitionsutbUdning får han ekonomisk ersättning enligl elt särskUt förmånssystem. Systemet omfattar också de vapenfria Ijänsleplikliga och de kvinnor som fullgör frivillig mUitär gmndulbUdning. Kostnaderna för förmånssystemet, exkl. kost och logi, beräknas uppgå till ca 900 milj. kr. för budgetåret 1981/82.

Förmånssystemet är utformat så all vissa ersättningar ges lill alla värn­pUkfiga, medan andra ersättningar är behovsprövade och endast ges lill värnpliktiga som t. ex. på grund av sin familjesiluafion behöver ell särskill ekonomiskt stöd under värnpliktsutbUdningen.

Generella ersättningar regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976: 1008, ändrad senast 1981:586). Bestämmelserna för de behovsprö­vade ersättningarna återfinns i familjebidragslagen (1978:520, ändrad se­nast 1981:419).

Enligt värnpliktsförmånsförordningen får en värnpliktig, när han genom­går gmndulbildning, dagersättning med f n. 17 kr. för dag t.o.m. 230 dagars tjänstgöring. Därefter får han 15 kr. för dag i tillägg lill dagersätt­ningen t.o.m. 300 dagars tjänstgöring. För tjänstgöring utöver 300 dagar utgör lUlägget 30 kr. När den värnpliktige rycker ul från gmndutbildningen erhåller han ett ulryckningsbidrag om 1 500 kr. För viss utbildning betalas också ulbildningspremier.

För varje kalendermånad med minst sexton Ijänslgöringsdagar får en värnpliktig under sin gmndulbildning två fria resor till och från den plats inom landet där han är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande. Fri resa medges även lill annan plats inom landet, om platsen kan nås med aU­männa kommunikafionsmedel (exkl. flyg). Vid viss tjänstledighet är den värnpliktige också berättigad fill fri resa. Förutom dessa fria ledighelsresor

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  150

har den värnpliktige möjlighet att för 10 kr. i obegränsad omfattning utnyttja allmänna tåg-, buss- och båtförbindelser vart som helst i landet, de s.k. vpl 10-resorna.

En värnpliktig som genomgår repelitionsutbildning får dagpenning. Dag­penningen är lika stor som den värnpliktiges sjukpenning enligl den all­männa sjukförsäkringen, dock lägst 40 kr. för dag. Dagpenningen betalas ut av försäkringskassorna. Utöver dagpenningen utbetalas s.k. befatt­ningspenning tiU värnpliktiga som tjänstgör som befäl.

Alla värnpliktiga har under både gmnd- och repelilionsutbildningen rätt fill fri mat, fri inkvartering, fri utmslning och fri hälso- och sjukvård. De är vidare ekonomiskt skyddade vid skador under tjänstgöringen genom en särskild lagstiftning som anknyter fill lagen (1976:380) om arbelsskadeför­säkring. De är också gmpplivförsäkrade enligl i huvudsak samma gmnder som statens arbetstagare. Om en värnpUklig avlider under tjänstgöringen, lämnas begravningshjälp tiU hans dödsbo. Värnpliktiga som tjänstgör som dykare, faUskärmshoppare och liknande erhåller särskilda ersättningar.

En värnpliktig kan efter behovsprövning få familjebidrag för alt klara sin försörjning under tjänstgöringsfiden. Familjebidrag, som också kan avse den vämplikliges närstående, finns i fem olika former, nämligen familje­penning, bostadsbidrag, flytlningsbidrag, näringsbidrag och begravnings­bidrag. Värnpliktiga som fullgör repetilionsutbUdning kan enbart få nä­ringsbidrag.

Värnpliktiga som här försörjningsansvar mol barn och huslm eller sam­manboende kan erhåUa familjepenning. Familjepenningen är f. n. för barn högst 570 kr. för månad och för hustru högst 1290 kr. för månad. Bostads­bidrag kan erhållas med högst bostadskostnaden. Bidragels storlek beror på bostadens storlek, familjens storlek och på vad som är att betrakta som normal hyra på orten. Begravningsbidrag betalas ul om den värnpliktiges maka eUer barn avlider under tjänstgöringstiden.

Ärenden om famUjebidrag handläggs av försvarets civilförvaltning och kommunernas familjebidragsnämnder eUer av någon annan kommunal nämnd som kommunen beslutar. Kommuner som betalar ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av del utbetalade beloppet.

De värnpliktigas förmåner och bidrag kompletteras med förordningen (EFS 1979:31) om särskild ekonomisk hjälp lill värnpliktiga. Denna hjälp betalas ut i form av ränlefria lån eller som bidrag till värnpliktiga för att tillgodose uppkomna särskilda behov som normall inte har kunnat fömtses och som rimligen inte kan tillgodoses på annat sätt.

1.10.2 Överbefälhavarens värnpliktsekonomiska undersökning

På regeringens uppdrag har överbefälhavaren tUlsammans med statis­fiska centralbyrån genomfört en statistisk urvalsundersökning i syfte alt kartlägga de värnpliktigas ekonomiska situation under grundutbildningen.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        151

Vid ett första undersökningstillfälle kontaktades ca 4500 värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga genom en postenkät innan de började sin gmndul­bildning. Därefter genomfördes en enkät på tjänstgöringsställena ca två månader före utryckningen.

Under gmndulbildningsfiden hemförlovades ca 10 % av de värnpliktiga på medicinska eller andra gmnder. Av de hemförlovade frikallas en del, en del undantas tillfäUigt från tjänstgöring och en del får anstånd med sin tjänstgöring. TUl denna minskning av undersökningsmaterialet kommer ett bortfaU i urvalet som för den första enkäten utgjorde 12 % och för den andra enkäten 29 %. Av undersökningsrapporten framgår sammanfatt­ningsvis bl. a. följande.

De värnpliktigas åldersfördelning

Ca 90 % av de värnpliktiga är 21 år eller yngre. Endast ca 1 % är 24 år eller äldre.

Utbildning

27 % av de värnpliktiga har genomgått grundskola eller folkhögskola och 46 % har yrkesskola eller gymnasieskola (1- eller 2-årig) som ulbildnings-bakgmnd. 25 % har 3- eller 4-årig gymnasieutbildning och 2 % har universi­tets- eller högskoleutbildning.

Civilstånd och barn

Av de värnpliktiga som genomför gmndutbildningen är 9 % gifta eller sammanboende och endast 2 % har barn. Helt naturligt visar det sig all de äldre värnpliktiga i störte utsträckning är sammanboende eller gifta och har barn. Undersökningen har inte visat att de värnpliktiga i dag bildar familj tidigare än fört.

Boendeförhållanden

91 % av de värnpliktiga är ensamslående och av dessa bor ca 80 % hemma hos föräldrarna. 61 % av de värnplikfiga som bor hos föräldrarna uppger att de före inryckningen betalar för sitt boende. Endast 10 % av dessa uppger att de under tjänstgöringstiden har forlsall alt betala för sill boende. Av de ensamstående värnpliktiga har 10 % egen bostad. Dessa betalar i genomsnitt 600 kr. för månad i hyra.

Ingen av de gifta eller sammanboende värnpliktiga bor hos sina föräld­rar. 85 % av dem bor i hyreslägenhet eUer med bostadsrätt och betalar i genomsnitt 900 kr. för månad för sin bostad.

Den högsta genomsnitfiiga boendekostnaden har de 1 % värnpliktiga som bor i villor. Dessa betalar ca 2 100 kr. för månad för sin bostad.

Inkomster

Ca 90 % av de värnpUktiga uppger före inryckningen alt de är anställda. Två tredjedelar av dessa har en månadsinkomst på mellan 3 000 och 5 000

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        152

kr. Under tjänstgöringstiden har de värnpliktiga, utom i rena undantags­fall, inle några inkomster av ansläUning eller motsvarande. 38 % har dock "extraknäck" som i genomsnitt ger 500 kr. för månad.

Utgifter och skulder

22 % av de värnpliktiga har före inryckningen avbetalningar för bU, möbler, TV m.m. till en sammanlagd kostnad av 4,8 milj.kr. för månad. Under tjänstgöringstiden sjönk den sammanlagda kostnaden för dessa utgifter med hälften. Detta tyder dels på all gruppen värnpliktiga med skulder blev mindre, dels på alt en del värnpliktiga har avslutat eller fick anstånd med sina avbetalningar. För den som har avbetalningar under tjänstgöringstiden varierar medelulgiften för månad mellan ca 300 kr. för ensamstående och ca 500 kr. för gifta eUer sammanboende med barn.

98 % av de värnpliktiga har inle andra lån eller skulder vare sig före eller under tjänstgöringen. Däremot uppger 34 % all de har varit tvungna att låna (vanligen privafiån) pengar under tjänstgöringstiden för att klara ul­gifler som de inte kunnat vänta med. I genomsnitt har dessa lånat 2 150 kr. Under tjänstgöringstiden är de totala månadsulgiflerna i genomsnitt 355 kr. för ensamstående värnpliktiga, 745 kr. för gifta eller sammanboende och 1000 för gifta eller sammanboende med barn.

Besparingar

59 % av de värnpliktiga uppger all de använt egna besparingar för utgifter under tjänstgöringsfiden. De hade i medeltal förbmkat 3 300 kr. av sina sparade pengar. 9 % av de värnpliktiga uppger all de har sparat pengar under tjänstgöringstiden.

Resor under tjänstgöringstiden

Drygt två tredjedelar av de värnpliktiga har mindre än 15 mil mellan tjänstgöringsstället och hemmet. Endast 7 % har mer än 80 mil (inkl. värnpliktiga som reser meUan fastlandet och Gotland) till hemorten och är därför berättigade lUl flygresor. De värnpliktiga har trots två fria resor per månad och obegränsade möjligheter all resa med s.k. vpl 10-biljeller i genomsnitt 250 kr. för månad i ulgtfler för resor.

Mat

26 % av de värnpliktiga äter inte fmkost på förbandet. Lika många avstår från middag på förbandet. På grundval av de värnplikfigas resefrek­vens kan man också dra slutsatsen all över 90 % inte äter alls på förbandet under helgerna.

Överbefälhavarens modeller för ett nytt förmånssystem

Utom den statistiska analysen redovisar överbefälhavaren fyra principi­ellt skilda modeUer lill elt nyll värnpliklsförmånssyslem. Modellerna inne­bär i korthet följande.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   153

1.    BortfaUen inkomst ersätts (motsvarande sjukpenningsystemel).

2.    Försvaret ansvarar för den värnpliktiges försörjning och hans del av kostnaderna för barn och bostad, medan kommunen sörjer för familjen i övrigi.

3.    Värnpliklslön (lika lön för alla).

4.    Värnpliktslön efter behov. Systemet ger alla värnpliktiga samma stan­dard, dvs. lönen anpassas efter den värnpliktiges försörjningsbörda.

Överbefälhavaren förordar modell 2.

Överbefälhavarens förslag tiU förändringar inom nuvarande förmånssys­tem

I sin rapport redovisar överbefälhavaren slutligen behovet av vissa förändringar inom del nuvarande förmånssystemet. Dessa är sammanfatt­ningsvis följande.

1.    Bostadsbidraget bör räknas upp med sådana kostnader som - utom hyran — är nödvändiga för att kunna behålla bostaden.

2.    Förplägnadsersällningen bör höjas.

3.    Begravningshjälpen bör höjas.

4.    Reglerna för bostadsbidrag bör ändras.

5.    Bestämmelserna för värnpUktsresor bör utredas.

1.10.3 Remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över belänkandel avgells av chefen för ar­mén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvalt­ning, försvarets rationaliseringsinstilul, arbetsmarknadsstyrelsen, social­styrelsen, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverkel, riksskatteverket, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Kristianstads, Västernorriands och Nortbollens län, försvarets personalvårdsnämnd. Svenska kommun­förbundet, Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Centralorgani­sationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsor­ganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Centerns ungdomsförbund. Mode­rata ungdomsförbundet. Folkpartiets ungdomsförbund, Kommunisfisk ungdom. Värnpliktiga arbelsgmppen och Försäkringskasséförbundet.

Vad gäller modellerna för ett nyll förmånssy slem förordar omkring en tredjedel av remissinstanserna modell 2 framför de övriga modellerna, i vissa fall med hänvisning lill alt de andra modellerna ler sig orealistiska ur kostnadssynpunkt. Fem remissinstanser anser att del nuva­rande systemet är bättre än någon av modeUerna. Elt flertal remissinstan­ser påpekar att modellerna inte är lillräckligl genomarbetade och alt kost­naderna inle är så belysta alt modellerna kan tjäna som underlag för principbeslut om ett nytt förmånssystem. En del remissinstanser vill inle la ställning lill någon modeU förrän dessa har utretts yllerligare. Några re-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  154

missinstanser förordar visserligen någon av modellerna men anser att ytterligare utredning bör genomföras.

Chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, arbets­marknadsstyrelsen, socialstyrelsen, Stockholms kommun. Svenska arbets­givareföreningen och Moderata ungdomsförbundet förordar utrednings­rapportens modell 2. Chefen för armén, chefen för marinen och Moderata ungdomsförbundet anser att ansvaret för de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i princip bör ligga utanför försvaret. Arbetsmarknadssty­relsen och socialstyrelsen betonar all värnpliktiga bör ges rätt till samma bistånd som socialtjänstlagen erbjuder övriga medborgare. Mot bakgmnd av uppfattningen all bidragsgivningen fill de värnpliktiga och deras familjer är en statlig angelägenhet förordar Stockholms kommun att modeU 2 kombineras med statliga behovsprövade bidrag även lill de värnplikfigas familjer.

Kammarrätten i Göteborg förordar modell 2 därför alt övriga modeller förefaller orealistiska ur kostnadssynpunkt men anser att modeU 1 är värd att närmare övervägas. Lånsstyrelsen i Kristianstads län anför motsvaran­de synpunkter. Tjänstemännens Centralorganisation förordar en kraftig höjning av dagersättningen. Centerns ungdomsförbund förordar en värn­pliktslön, lika för alla, kompletterad med ell behovsprövat familjebidrag. Folkpartiets ungdomsförbund förordar i första hand modell 2, kombinerad med höjning av dagersättningen lill 30 kr. för dag. Kommunistisk ungdom och Värnpliktiga arbetsgruppen förordar en höjning av dagersättningen till 30 kr. för dag. Socialdemokratiska ungdomsförbundet förordar i princip det nuvarande systemet men med en dagersättning som tillförsäkrar de värnpliktiga den genomsnittliga standarden i samhället.Ma/mö kommun förordar värnpliklslön enligl modeU 3. Försäkringskasseförbundet föror­dar att nuvarande system inle förändras principiellt förrän ersättning liU värnpliktiga under gmndulbUdning kan ges enligt ell syslem som liknar modeU 1.

Försvarets civilförvaltning avstyrker införandet av ett system i enlighet med modell 2 och förordar istället en reformering av det nuvarande syste­met, även administrativt. Motsvarande uppfattning redovisas av försvarets personalvårdsnämnd, Göteborgs kommun och länsstyrelsen i Västernorr­lands län. De två senare remissinstanserna framhåller även alt kostna­derna för värnpliktiga och deras familjer är en stafiig angelägenhet.

Försvarets rationaliseringsinstitut, riksrevisionsverket, riksförsäkrings­verket och Centralorganisationen SACOISR finner alt undersökningsrap­porten inle kan anses som ett godtagbart underlag för beslut om införande av ett nytt vämpliktsförmånssyslem. Svenska kommunförbundet och LO har endast tagit ställning fill modeU 2 och avstyrker införandet av ett sådant system. Riksskatteverket anser alt ersättningar lill värnpliktiga bör vara skalteplikliga.

Flertalet av remissinstanserna har berört de förslag till snara åtgärder

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   155

inom det nuvarande systemet som föreslås i undersökningsrap­porten.

Det övervägande antalet remissinstanser anser all de värnpliktigas möj­ligheter att få bostadsbidrag bör ökas, främst genom att kravet på innehav av bostaden minst sex månader före inryckningen kortas eller slopas, men även genom en generösare tillämpning av nuvarande regler för undanlag från sexmånadersgränsen. Försvarets civilförvaltning anser all den kost­nad för slopande av sexmånadersgränsen (20 milj. kr.) som har angetts är för hög och snarare torde vara högst 2 milj. kr. Civilförvaltningen föreslår att sexmånadersgränsen sänks lill ell minimum. De flesta remissinstanser anser all även bostadsbidraget bör höjas. Chefen för armén och försvarets civilförvaltning påpekar all del kvarstår elt visst behov av särskild ekono­misk hjälp för andra ändamål än boendekostnader.

Flertalet remissinstanser anser alt förplägnadsersällningen och begrav-ningsersällningen bör höjas. Försvarets personalvårdsnämnd och Värn­pUktiga arbetsgruppen anser alt förplägnadsersällning bör utbetalas för alla tjänstgöringsfria dagar. Försvarets civilförvaltning menar alt de värn­pliktigas kostnader för mathållning under ledighet bör beaktas, eventuellt genom en höjning av dagersättningen.

Vissa remissinstanser har framfört synpunkter på de värnpUktigas resor. Chefen för armén och Värnpliktiga arbetsgruppen förordar ell obegränsat antal fria hemresor och slopande av vpl 10-syslemet. Andra remissinstan­ser framför olika förslag om ökat antal fria resor.

Försvarets civilförvaltning och Svenska arbetsgivareföreningen anser del angeläget all möjligheterna alt få näringsbidrag ökas. Arbetsgivare­föreningen anser dels alt näringsbidraget bör anpassas fill kostnadsut-veckUngen, dels alt även den som driver sin rörelse i aktiebolagsform bör kunna få näringsbidrag.

1.10.4 Försvarskommittén

Försvarskommitlén anser att del är synnerligen angelägel alt systemet för värnpliklsförmåner snarast ses över och har noterat all regeringen har lUlkaUat en kommitté för att utreda förmånssystemet. Försvarskommitlén konstaterar att del föreligger stora svårigheter all la ställning till selekliva eller genereUa förändringar i värnpUktsförmånssyslemet innan resultatet av utredningen föreligger och understryker betydelsen av att utredningen genomförs skyndsamt. Kommittén avstår därför från all lämna förslag inom området men anser att regeringen i anslutning till försvarsbeslutet år 1982 bör lämna förslag till förbättringar av förmånerna på de punkter där missförhållandena är uppenbara. Vidare anser försvarskommittén att det bör ankomma på regeringen att höja vissa förmåner för särskill utsatta gmpper, men att den slutliga justeringen av den allmänna förmånsnivån bör gmndas på beslut om elt nytt system.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   156

1.10.5 Föredraganden

Inledningsvis vill jag erinra om all den undersökning av de värnpUktigas ekonomiska förhållanden under gmndutbildningen som överbefälhavaren i samarbete med statisfiska centralbyrån genomförde under åren 1978-1980 av olika skäl inte kunde redovisas för regeringen förtän i maj 1981. Detta medförde att en planerad proposition med vissa förslag med anledning av undersökningen inle kunde lämnas under våren 1981. Jag lar därför upp denna fråga nu.

Överbefälhavarens undersökningsrapport har remitterats lill trettio myndigheter och organisationer. Som har framgått av del föregående redo­visas i rapporten dels en slafisfisk sammanfattning av de värnpUktigas sociala och ekonomiska situation, dels ett anlal modeller fill ell nytt förmånssystem. Slufiigen anges vissa akuta problem inom det nuvarande värnpUktsförmånssyslemet.

Som framgår av remissammanställningen är remissinstanserna inte eniga om att förorda något av överbefälhavarens förslag lill modeller för ett nytt förmånssystem. Flera remissinstanser efterlyser en djupare analys av mo­dellerna innan man kan la ställning och förordar alt frågan om ett nyll förmånssystem utreds ytterligare. Jag delar denna uppfattning och efter mitt förslag har regeringen i november 1981 beslutat tillkalla en kommitté för alt utreda de värnpliktigas m. fl. förmåner under gmndulbildning.

Liksom flertalet av remissinstanserna och försvarskommitlén finner jag att åtgärder snarast möjligt bör vidtas för all komma fill rätta med vissa problem inom det nuvarande förmånssystemet. Mot bakgrund bl. a. av vad som har kommit fram i undersökningen förordar jag därför i det följande för budgetåret 1982/83 vissa ändringar av familjebidragen och övriga värn­pliktsförmåner saml de ändringar i familjebidragslagen (1978: 520) som blir en följd av detta.

Jag förordar att dagersättningen höjs från 17 lill 18 kr. Delta medför all den sammanlagda ersättningen fr.o.m. den 231:a tjänslgöringsdagen blir 33 kr. och för tjänstgöring fr. o. m. den 301 :a dagen 48 kr.

Även de familjesociala förmånerna bör förbättras. Det månafiiga maxi-beloppen för familjepenningen bör höjas för maka med 150 kr. lill 1440 kr. och för barn med 60 kr. fill 630 kr. Genom dessa höjningar kommer familjepenningen för maka all i huvudsak ansluta tiU del grundbelopp som nu betalas ul fill ensamslående enligl socialhjälpsnormen i Stockholms kommun. Familjepenningen för barn kommer i huvudsak all ansluta lUl nuvarande nivå för bidragsförskott och barnpension.

Enligt gäUande bestämmelser i familjebidragslagen kan en värnpliktig som driver näring få näringsbidrag till avlöningskoslnader som uppkom­mer till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas för att under den värnpUktiges tjänstgöring helt eller delvis ersätta honom. Del maximerade beloppet för näringsbidrag är 150 kr. för dag. Jag förordar all beloppet höjs till högst 200 kr. för dag.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   157

Bestämmelserna i lagen är vidare enUgt de tillämpande myndighelerna så utformade att näringsbidrag för egenförelagare som driver sin rörelse i akfiebolagsform inte kan få något bidrag. Jag anser att företagsformen som sådan inle bör påverka möjligheterna alt få näringsbidrag och förordar därför att familjebidragslagen ändras så att näringsbidrag kan erhållas, även om den värnpliktige driver sin rörelse i bolagsform.

Om en värnpUklig får använda annat färdmedel än allmänt kommunika­tionsmedel vid fri resa, har han rätt fiU resekostnadsersältning. Resekost-nadsersättningen betalas ul med f. n. 50 öre per kilometer jämte särskild ersättning med 5 öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt fill fri resa. Mol bakgmnd av kostnadsulveckUngen förordar jag alt ersättningen höjs till 70 öre per kilometer jämte särskild ersättning med 5 öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt fill fri resa.

Avlider den värnpliktige under tjänstgöringen eller annan lid då han är berättigad lUl fri sjukvård, betalas begravningshjälp ut till den avlidnes dödsbo med 2000 kr. Detta belopp bör höjas för att bättre överensstämma med de belopp som tiUämpas för begravningshjälp enligl statens aUmänna grupplivförsäkring. Jag förordar därför att beloppet höjs från nuvarande 2000 kr. lill 8000 kr. Av samma skäl förordar jag alt del begravningsbidrag som enligt 23 § familjebidragslagen betalas ut med anledning av att en värnpliktigs maka eller barn har avlidit höjs från nuvarande 2000 tiU 8000 kr. resp. från nuvarande 1 000 fill 4000 kr.

När den värnpliktige i samband med tjänsfiedighet eller på gmnd av sjukdom inte befinner sig vid tjänstgöringsstället får han förplägnadser­sällning i slällel för fri förplägnad. De flesta remissinstanserna anser i likhet med överbefälhavaren att det är angeläget alt förplägnadsersäll­ningen höjs. Jag delar denna uppfattning och förordar alt 6 milj. kr. avsätts för höjning av förplägnadsersällningen.

I familjebidragslagens regler för bostadsbidrag till ensamstående värn­pliktiga föreskrivs att den värnpliktige vid tidpunkten för tjänstgöringens början skall ha haft bostaden i minst sex månader för att vara berättigad till bostadsbidrag. Undantag från denna regel medges endast om särskilda skäl anses föreligga. Överbefälhavaren har i sin rapport från den värnplikts­ekonomiska undersökningen föreslagit att dessa regler ändras. Flertalet remissinstanser har också ullalat sig för delta. Även jag anser all de nuvarande bestämmelserna för bostadsbidrag bör ändras. Jag förordar att en värnpliktig som har egen bostad vid tjänstgöringstidens början skall ha möjlighet att få bostadsbidrag.

Jag vill emellertid samfidigt kraftigt understryka att de vidgade möjlighe­terna att få bostadsbidrag inle får medföra all värnpliktiga härigenom skaffar sig bostad enbart för innehav under tjänstgöringstiden eller på annat sätt söker skaffa sig kortsiktig nytta av bostadsbidraget.

TUlämpningen av de ändrade reglerna måste därför följas upp mycket noggrant. Jag utgär från att i första hand försvarets civilförvaltning noga

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 158

följer utvecklingen och konfinuerligt redovisar erfarenheterna. Självfallet fömtsätter jag också att ansökningar om bostadsbidrag prövas lika seriöst som nu.

Om uppföljningen visar en utveckUng som inle är förenlig med syftena med de ändrade reglerna, ärjag inle främmande för att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till restriktivare regler för bo­stadsbidrag.

Reglerna för bostadsbidrag till värnpliktiga som är sammanboende, gifta eller som bor tillsammans med en eller flera kamrater bör också göras enhetliga. En värnpliktig som lever under sådana förhållanden och som saknar inkomst bör alllid kunna erhåUa bostadsbidrag.

Slutligen vill jag här la upp en fråga som gäller sjukvårdsförmåner för civilförsvarsplikliga. 1962 års riksdag (prop. 1962:101, SU 126, rskr 294) beslöt att en skillnad skuUe göras mellan civilförsvarsplikliga i värnplikts-åldern och äldre civilförsvarspliktiga i fråga om sjukvårdsförmåner. Moti­vet var alt de äldre civilförsvarsplikliga genom införandet av en civilför­svarspenning skulle komma i ell gynnsammare läge i avlöningshänseende och därför inte borde erhålla särskild gottgörelse för sjukvårdsförmåner. Numera finns det inte någon sådan skiUnad i avlöningshänseende mellan äldre och yngre civilförsvarspliktiga. Jag förordar därför att också skiUna­den i fråga om sjukvårdsförmåner las bort, så alt alla civilförsvarsplikliga under civilförsvarstjänslgöring får fri sjukvård efter samma principer som gäller för värnpliktiga.

De föreslagna förbättringarna bör genomföras den 1 juli 1982 och i fiUämpliga delar också gälla andra som avlönas enligl samma gmnder som de värnpliktiga. Förbättringarna kräver bl.a. ändringar i familjebidragsla­gen (1978:520). Förslag liU lag om ändring i familjebidragslagen har upprät­tats inom försvarsdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2. Med hänsyn lill lagstiftningsfrågans beskaffenhet torde lagrådets hörande i ärendet sakna betydelse. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till övriga författnings­ändringar.

Till förfallningsförslagel vill jag göra följande kommentarer.

I 8 § anges när bostadsbidrag kan utgå. I punkterna 1-3 anges de olika bostadsförhållanden som medför rätt fill bostadsbidrag. I punkten 4 före­skrivs alt bostadsbidrag kan utgå även i andra fall, om särskilda skäl föreligger. Ändringen i punkten 3 innebär att sexmånadersgränsen slopas. Del räcker således att den värnpliktige innehar bostaden vid tidpunkten för inryckningen. I likhet med vad som gäller f. n. bör del finnas möjlighet all lämna bidrag till kostnaderna för bostad som har anskaffats efter den i lagen angivna tidpunkten. Härför bör liksom hittiUs krävas särskilda skäl. I fråga om vad som skall utgöra särskilda skäl hänvisar jag till prop. 1977/78:127 (s. 31). Fömtom de särskilda skäl som f. n. gäller anser jag all det också bör vara möjligt alt bevilja bostadsbidrag när en värnpliktig t. ex.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   159

blir erbjuden bostad på en ort där det råder stor bostadsbrist. Han skaU i ett sådant fall inte vara tvungen att avstå från erbjudandel av ekonomiska skäl och därmed riskera att slå ulan egen lägenhet för flera år framåt. Särskilda skäl kan också i vissa fall föreligga för officersaspiranter som tjänstgör under lång tid och där det kan anses skäligt all bostad anskaffas under utbUdningstiden.

Ändringarna i 9,21 och 23 §§ innebär som tidigare har nämnts endast att vissa belopp räknas upp.

I ll~13 §§ finns f. n. vissa avräkningsregler. Oavsett om en värnpliktig är gift, sammanboende eller bor tillsammans med en kamrat bör han alltid kunna garanteras minst hälften av boendekostnaden, om han inte har egna inkomster som skaU avräknas enligt bestämmelserna i lagen. Lagtekniskt löses detta enklast genom att man gör vissa begränsningar i avräkningsreg-lema för makas inkomst. Eftersom avräkning skall ske i viss ordning enligl 11 §, har därför satts in ett nytt stycke före avräkningsregeln för den VärnpUktiges egna inkomster. Del nya stycket har blivit punkten 3 och den gamla punkten 3 har förskjutits liU en ny punkt 4. Den nya punkten innebär att makas eller barns inkomst inte avräknas mot familjepenningen och bostadsbidraget med högre belopp än all det efter avräkningen alltid åter­står minst hälften av den boendekostnad som avses i 10 §. Detta belopp kan dock reduceras, om den värnpUktige har egna inkomster.

Ändringarna i 12 § är endast en konsekvens av ändringen i 11 §.

I 13 § föreskrivs alt avräkning skall ske med belopp som är skäligt med hänsyn liU den värnpliktiges och hans makas ekonomiska förhållanden. Någon exakt avräkningsregel av den art som 11 § innehåller är del således inle fråga om. Därför behövs inte någon ändring av 13 §. Ändringen i 11 § påverkar emellertid bedömningen av vad som är skäligt enligl 13 §. Om t. ex. den värnpUktige saknar inkomst eller har myckel små inkomster får makans inkomster inle reducera bostadsbidragets storlek med mera än hälften av boendekostnaden enligt 10 §.

119 § föreskrivs bl. a. all näringsbidrag kan utgå om den Ijänstepliklige har sin huvudsakliga inkomsl av näring eller rörelse som drivs av honom eller hans maka. I rättspraxis har detta tolkats så all uttrycket inkomsl av rörelse i detta sammanhang har samma innebörd som i kommunalskattela­gen (1928:370). Detta har medfört att värnpliktiga som drivU sin näring i form av akfiebolag inte har fått näringsbidrag, eftersom inkomsten från bolaget i regel beskattas som inkomst av tjänst enligt kommunalskattela­gen. Som har anförts fidigare bör denna olägenhet tas bort. Ändringen i första stycket av paragrafen, dvs. all uttrycket inkomsl från näring eller rörelse ersätts med uttrycket försörjning av näring, innebär således all kommunalskallelagens inkomstbegrepp i delta sammanhang inle får sam­ma betydelse som tidigare. I ett nyll andra stycke har också särskilt angetts att näringen kan få drivas i form av juridisk person utan att det utesluter möjligheten att få näringsbidrag. Det fordras emeUertid att den

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   160

Ijänstepliklige eller hans maka är den som har det huvudsakliga inflytandet på näringen, dvs. tiU övervägande del äger eller innehar akfierna eUer andelama i företaget.

Ändringen i 20 § är en konsekvens av ändringen i 19 §.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. De höjda beloppen kommer utan särskild ansökan att betalas ul lill dem som vid lagens ikraftträdande uppbär bidrag. Den som efter den 1 juli 1982 uppfyUer lagens krav för alt få bidrag, men som inte gjorde det tidigare, måste ansöka om bidrag.

1.10.6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.    anta   förslaget   liU   lag   om   ändring   i   familjebidragslagen (1978:520),

2.    godkänna vad jag har förordat om värnpliktsförmåner.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet      161

1.11 Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m.

1.11.1 Föredraganden

I enlighet med gäUande metod för ramberäkningarna (prop. 1974:1 bil. 6 s. 60, FöU 1974:19, rskr 1974:190) och med hänvisning till vad jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarels fortsatta utveckling (s. 49) beräknarjag basbeloppet och ulgtflsramen för del militära försvaret för budgetåret 1982/83 lill 16610 milj.kr. i prislägel febmari 1981. Till detta kommer beräknad kompensation för pris- och löneökningar enligl del system somjag har förordat i det föregående. Beräkningarna framgår av följande sammanställning.

Basbelopp = utgiftsram (prisläge februari 1981)       16 610 000 000

Tillkommer:

Beräknad priskompensation februari 1981-
medelprisläget 1982/83                                         -I- 2 500 000 000

Beräknat utfall den 30 juni 1983                               19110000000

Medel för sysselsätlningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall släUls lill förfogande för all betala byggnadsarbeten, materiel m.m. för försvarsmakten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet fömtsätter jag att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramen lill elt belopp av 40 milj. kr.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen vid 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81:100 bil. 7 s. 53, FöU 19, rskr 291) bemyndigat regeringen aU justera utgiftsramen för del militära försvaret med hänsyn lill prisutveck­lingen enligt nelloprisindex. Under avsnUtet 1.3 Del militära försvarets fortsatta utveckling (s. 47) har jag förordat elt nyll system för priskompen­sation av utgiftsramen. Jag förordar all regeringen begär riksdagens be­myndigande att justera utgiftsramen för budgetåret 1982/83 enligt för­svarsprisindex.

Behovel av beslällningsbemyndiganden för ell visst budgetår uttrycks f. n. i den prisnivå som antas komma alt råda när bemyndigandena utnytt­jas. Beställningsbemyndigandena prisregleras därmed på förhand med ut­gångspunkt i en prognos om prisutvecklingen. De betalningsmedel som anvisas är däremot uttryckta i prislägel vid budgeleringslillfällel och pris­regleras löpande. Om prisutvecklingen markant kommer all avvika från del antagande som låg bakom beräkningen av bemyndigandebehovel, upp­kommer en skillnad mellan de bemyndiganden och de anslagsmedel, inkl. prisregleringsmedel, som disponeras under anslaget. Delta har inträffat flera gånger under de senaste budgetåren. Riksdagen har i dessa fall beviljat ytterligare beställningsbemyndiganden för prisreglering på tilläggs­budget. Förfarandet innebär att myndigheterna får tillgång till erforderliga prisregleringsbemyndiganden sent under budgetåret. Del försvårar därför planeringen av materielbeställningarna. Enligt min mening bör regeringen 11    Riksdagen 1981182. I samt. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   162

inhämta riksdagens bemyndigande att justera lämnade beställningsbemyn­diganden för prisreglering med hänsyn lUl skillnaden mellan den prognosli-cerade prisutvecklingen enligl nelloprisindex och den verkliga.

Genom det tidigare nämnda beslutet vid 1980/81 års riksmöte har riksda­gen bemyndigat regeringen att justera utgiftsramen för det militära försva­ret för budgetåret 1981/82 på grund av över- eUer underutnyttjande av ramen för budgetåret 1980/81. Jag förordar att regeringen begär bemyndi­gande för budgetåret 1982/83 enligt samma principer.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen genom nämnda beslut vid 1980/81 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret. Elt sådant överskridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ell motsvarande bemyndigande för regeringen behövs också för budgetåret 1982/83 och bör därför begäras.

För budgetåret 1981/82 har riksdagen vidare genom nämnda beslut be­myndigat regeringen att överskrida utgiftsramen för del militära försvaret samt lämnade beställningsbemyndiganden om beredskapsbudgeten för to­talförsvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eUer krig. Bemyndigandet omfattar också beredskapsålgärder i andra situationer än direkt krigsfara eller krig. Här avses sådana åtgärder som all värnplikfiga av beredskaps­skäl kallas in lill krigsförbandsövning eller beredskapsövning eller all andra särskilda åtgärder måste vidtas av samma skäl. Ell motsvarande bemyndigande behövs för budgetåret 1982/83. Jag förordar därför att rege­ringen begär riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramen för det militära försvaret samt lämnade beslällningsbemyndiganden, om del be­hövs av beredskapsskäl.

1.11.2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1.    för budgetåret 1982/83 fastställa utgiftsramen för del militära försvaret fill 16610000000 kr. i prisläget febmari 1981,

2.    bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 med hänsyn tUl prisutvecklingen enligt försvarsprisindex,

3.    bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndi­ganden med hänsyn till prisutvecklingen enligl nelloprisindex,

4.    bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det mUitära försvaret för budgetåret 1982/83 på gmnd av över- eller undemt-nyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1981/82,

5.    bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret saml av lämnade bestäUningsbemyndiganden, om det behövs av konjunk­tur- eller beredskapsskäl.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

163

1.12 Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

I prop. 1981/82:100 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen all, i avvaktan på särskUd proposition i ämnet, föra upp vissa anslag inom utgiftsramen för del militära försvaret med beräknade belopp för budget­året 1982/83. Jag anhåUer att nu få la upp dessa anslag.

Storleken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag framgår av följande sammanställning.

 

 

Anslå	g	Belopp, kr.
		Preliminärt	Slufiigt
		beräknat	begärt
A 5.	Reglering av prisstegringar
	för det militära försvaret	1900000000	2500000000
B 1.	Arméförband: Ledning och
	förbandsverksamhet	3971000000	4511 lOOOOO
B 2.	Arméförband: Materielanskaffning	1 170000000	1268706000
B 3.	Arméförband: Anskaffning av
	anläggningar	460000000	376000000
B 4.	Arméförband: Forskning och ut-
	veckling	148200000	180000000
Cl.	Marinförband: Ledning och för-
	bandsverksambet	1283900000	1415000000
C 2.	Marinförband: Materielanskaff-
	ning	657000000	1034000000
C 3.	Marinförband: Anskaffning av
	anläggningar	120400000	157000000
C 4.	Marinförband: Forskning och
	utveckling	75000000	87100000
Dl.	Flygvapenförband: Ledning och
	förbandsverksamhel	2306200000	2333000000
D2.	Flygvapenförband: Materielan-
	skaffning	2455 850000	2140000000
D3.	Flygvapenförband: Anskaffning
	av anläggningar	236600000	215000000
D4.	Flygvapenförband: Forskning
	och utveckling	407 984000	700000000
El.	Operativ ledning m. m.: Led-
	ning och förbandsverksamhet	512540000	504900000
E2.	Operativ ledning m.m.: Mate-
	rielanskaffning	77800000	78000000
E3.	Operativ ledning m. m.: An-
	skaffning av anläggningar	79700000	90500000
		15862174000	17590306000

I detta sammanhang vill jag erinra om att jag vid min anmälan lill denna proposition såvitt avser säkerhetspolitiken och riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling under avsnittet 4.4 Informafion om säkerhetspolitiken och tolafförsvaret (s. 44) har förordat dels att medel beräknas för en tjänst för heltidsanställd sekreterare i totalförsvarets upplysningsnämnd, dels att

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   164

yllerligare medel beräknas för Centralförbundet Folk och Försvar. Som jag har förordat i detta avsnitt bör kostnaderna få läckas med prisregle­ringsmedel.

Beträffande anslagsberäkningarna m.m. för budgetåret 1982/83 vill jag anföra följande.

De anslag somjag i del följande föreslår regeringen all förelägga riksda­gen har beräknats i prislägel febmari 1981 och i lönelägel februari 1981 inkl. 39 % lönekoslnadspålägg.

De i prop. 1981/82: 100 (bil. 7) slutligt begärda anslagen för det militära försvaret avsåg sammanlagt 1519694000 kr. Summan av de föreslagna anslagen uppgår därmed fill (15196940004- 17590306000) 19110000000 kr.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 165

Fjärde huvudtiteln

A   Försvarsdepartementet m. m.

A5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret

1980/81 Utgift             -'

1981/82 Anslag       1900000000 1982/83 Förslag      2500000000

' Utgifterna redovisas under övriga anslag inom utgiftsramen för del militära försva­ret.

Anslagen inom utgiftsramen för del militära försvaret är för budgetåret 1982/83 beräknade i pris- och lönelägel februari 1981. Anslaget Reglering av prisstegringar för del militära försvaret är avsett all läcka sådana pris-och löneökningar som inträffar från febmari 1981 intill utgången av budget­året 1982/83. Delta -iinebär alt ungefär två års pris- och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ell s.k. täckningsanslag som inle skaU belastas.

Budgetåret 1980/81

Riksdagen har för budgetåret 1980/81 anvisat 2 100 milj. kr. lUl reglering av prisstegringar för det militära försvaret. Beloppet avsåg kompensation för prisstegringar enligt nelloprisindex (NPI) från prislägel i febmari 1979 tiU medelprisläget för budgetåret 1980/81.

Prisreglering av de ramreglerade utgifterna för det militära försvaret sker i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1969:1 bU. 6 s. 14, SU 4, rskr 4) fr. o. m. budgetåret 1969/70 på gmndval av NPI. Prisregleringen skall mot­svara 1/100 av summan av de på driftbudgeten uppförda anslagen med undanlag av prisregleringsanslaget och anslag som har beräknats utöver ramen multiplicerad med skillnaden mellan NPI i febmari 1979 och genom-snillsindex för budgetåret 1980/81. I pris- och lönelägel februari 1979 var summan av dessa anslag 13688160000 kr.

Resultatet av beräkningarna av NPI för budgetåret 1980/81 framgår av följande sammanställning (febmari 1979 = 100).

 

Augusfi 1980	November 1980	Februari 1981	Maj 1981	Medeltal 1980/81
117,34	119,47	125,53	127,83	122,55

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        166

För prisreglering av de rambundna anslagen disponerades alltså (0,2255X13688160000) 3086680000 kr. Till detta belopp skall emellertid läggas 116353000 kr. enligt följande sammanställning.

Underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret

1979/80 (prop. 1980/81: IOO bil. 7 s. 16)            221 058000

Särskild anskaffning                                                   8 300 000

Löner lill personal med s. k. NOM-garanti                   I 625 000

Anskaffning av dator för försvarets forsknings­
anstalt (prop. 1979/80:25 bil. 3 s. 10)                      t 270000

Kostnader för forskning om joniserande strålning     2 600 000

234853000

Avgår:

Inlösen av förvallningsbyggnaden i kvarteret

Bastionen                                                             -118500000

Tolalt                                                                        116353000

För prisreglering disponerades på detta sätt totalt (3086680000 4-116353000) 3 203033000 kr.

Regeringen har i april och juni 1981 beslutat om överskridanden av vissa anslag på gmnd av pris- och löneökningar m.m. Genom besluten har sammanlagt 2 894 808 000 kr. ställts lill förfogande för ändamål som avses med resp. anslag. Enligt den princip som fillämpas vid prisreglering av försvarsulgiftema har medlen inte fördelals proportionellt fill alla anslag ,utan satts in efter behoven. Tilldelningen anges i del följande under de olika anslagen.

Budgetåret 1981/82

Hitfills beräknade indexlal för NPI (febmari 1980 = 100) utgör för augus­fi 1981 115,27 och för november 1981 117,23. Under budgetåret skaU indextal beräknas även för febmari och maj 1982.

Det tillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen pekar mot alt de anslagsöverskridanden som kommer all behöva medges på gmnd av för­ändringen av NPI kommer att översliga det prisregleringsanslag om 1900 milj.kr. som har anvisats för budgetåret 1981/82. Anslaget beräknades på grundval av elt anlaget NPI-medellal på ca 14,3 % för fiden februari 1980 till medelkoslnadsläget för budgetåret 1981/82.

Jag viU erinra om att riksdagen vid 1980/81 och 1981/82 års riksmöten har beslutat (prop. 1980/81:20, FöU 9, rskr 68 och prop. 1981/82:30, FöU 11, rskr 49) alt 550 milj.kr. skall sparas inom försvaret under budgetåret 1981/82. Besparingarna skall genomföras genom all prisregleringsmedel innehålls.

Budgetåret 1982/83

Under avsnittet Ramberäkning för budgetåret 1982/83 m. m. (s. 161) har jag angett hur jag har beräknat kompensationen för pris- och lönestegringar

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 167

för nästa budgetår. Med hänvisning till vad jag har anfört där hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att lill Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 2500000000 kr.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   168

B Arméförband

Chefen för armén är programmyndighel för huvudprogrammet Arméför­band som omfattar följande delprogram.

1.1      Fördelningsförband m. m.

1.2      Infanleribrigad m. m.

1.3      Nortlandsbrigad m. m.

1.4      Pansarbrigad m.m.

1.5      Centrala och högre regionala lednings- och underhållsförband

1.6      Lokalförsvarsförband

1.7      Hemvärnet

1.99 Gemensamma produktionsresurser

Arméns fredsorganisalion beslår i stort av följande staber och förband m.m.

Arméslaben

Hemvärnsstaben

En försvarsområdesslab

Tjugo försvarsområdesförband

Tjugoåtta övriga förband

Tjugoen ulbildningsanslaller som är underställda eller lyder under chefen

för armén

De tre arméförbanden Gollands regemente, Gofiands artilleriregemente och Gotlands luflvärnsbalaljon slås samman med Gollands mililärkom­mandostab lill en myndighel den 1 juli 1982.

Lokaliseringen av arméns fredsförband m. m. framgår av följande karta (intagen på s. 169). Verksamheten leds centralt från arméslaben och regio­nalt av mililärbefälhavare (se s. 218).

Verksamheten under huvudprogrammet Arméförband budgeteras på ell antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och för­bandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar saml Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

B 1.    Arméförband: Ledning och förbandsverksamhel

B 2.    Arméförband: Materielanskaffning

B 3.    Arméförband: Anskaffning av anläggningar

B4. Arméförband: Forskning och utveckling

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

169

ARVIDSJAUR

*' -/"'-'- UMEÄ»r isOLL£FtÖ'*\''-

y               jStabShSJ \.___

-.UOtJ--------- 1-----

KAtlLSBORG KVARN

 |lvohs/ts      .   \"     -X--'-'

BORÅS ..JÖNKÖPING EKSJÖ HALMSTAfl    -- -VÄXJÖ

/-v » GÖTE-     BORÅS, .\J0NK0P

/'-/'-              -'-,\-'''HÄSStEHGlM- -A

KRISTIAN- S1A0>

0

#

=försvars områdes­förband

= försvars­områdesstab

O

=ovriga förband

] =utbildnings-anstalter m.m.

 

. militärområdesgräns

=försvarsonirådesgräns

* Slås den 1 juli 1982 samman med Gotlands militärkommandostab till en ny myndighet

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

170

B1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

4247751835 3971000000 4511100000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisalorisk verksamhet, utbildning till och av fasl anställd personal m. fl. saml gmndulbildning och repelifionsulbildning av värnpliktiga inom armén, dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.

Verksamhetens omfattning

 

Verksamhet	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Ulfall	Planerat	Chefen för armén
Antal utexaminerade
officerare exkl.
reservofficerare	390	398	118	500
Grundutbildning av väm­plikliga Anlal man	36300	32 550	36100	36550
Anlal Ijänslgöringsdagar (1 OOO-tal dagar) Repetilionsulbildning Antal man	9629 66810	9131 65 200	9546 74 740	9620 84240
Antal Ijänslgöringsdagar (1 OOO-tal dagar)	960	877	1 107	1223

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

 

Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Ulfall	Planerat	Chefen för armén	Föredra­ganden
Arméförband:
Allmän ledning och för-
bandsverksamhel	1162260	I3I94I9	1098600	1201817	1 199747
operativ och krigsorga-
nisalorisk verksamhet	131370	150317	147 IOO	171442	168665
UtbUdning tUl och av
fasl anställd personal
m.fl.	320790	351050	396600	482554	477733
Grundutbildning av
vämplikliga	1625 280	1672899	1718800	1900 808	1 955 192
Repefitionsulbildning	416330	432824	533 IOO	619467	618029
Allmän ledning och för-
bandsverksamhet för
delprogrammet Hem-
värnet	91130	101065	98 200	113114	112555
Kostnader	3747160	4027574	3992400	4489202	4531921

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

171

 

Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för   Föredra-
				armen	ganden
Tillkommerlavgår:
Belalningsmedelsför-skjulningar (netto) Gemensamma kostnader Gemensamma intäkter Skillnad mellan fak­tiska kostnader och	+    1500	-218795 -217902	-	-	-
intempriser Överplanering, reser­ver m. m. Medgiven prisreglering Förskott m. m.	-120360 -1-581700	-1-215374 -    3 899	-21400	-11202	-20821
Medelsbehov	4210000	4247 740	3971000	4478000	4511100
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för armén	Föredra­ganden
Militär personal Civilmilitär personal Civil personal	8935 1135 7800	8628 1097 8378	8829 1135 8150	8554 1135' 8050	8593 1155 8191
	17870	18103	18114	17739	17939'

' översyn pågår.

■'Inkl. överföring från huvudprogram 4 Operativ ledning m. m.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armén anger i sin årsredovisning för budgetåret 1980/81 all den slutligt planerade verksamheten har kunnat genomföras med ell mind­re överskridande av de disponibla resurserna. Väsentliga moment i gmnd-och repelilionsulbildningen har inte kunnat genomföras i önskvärd omfatt­ning. Målen för verksamheten under delproduklionsområdet Allmän led­ning och förbandsverksamhel har i huvudsak uppfyllts.

Utbildningen till och av fasl anställd personal har i huvudsak genomförts med gott resultat. Rekryteringen tiU regementsofficer har varit för låg. Arbetet inför övergången lill den nya befälsordningen har i stort sell genomförts planenligt.

Gmndutbildningen av värnpliktiga har i allt väsentligt genomförts som planerat. De brister i utbildningen som fortfarande kvarstår omfattar främst skydd mol A-, B- och C-slridsmedel, befälets förmåga aU ge och kontrollera order samt fältarbeten m. m. Andan och disciplinen har yllerli­gare förbättrats.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        172

Repelilionsulbildningen har i huvudsak genomförts enligl gällande pla­nering. Det sammanlagda resultatet av utbildningen bedöms som godtag­bart i de viktigaste avsnitten. Antalet anstånd är fortfarande för högt.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81:100 bil. 7 (FöU 19, rskr 326) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 bedöms i allt väsentligt kunna följas.

Repelilionsutbildningen har förstärkts jämfört med budgetåret 1980/81. Chefen för armén prioriterar bl.a övningar i större förband och i den tertäng där förbanden skall lösa sina uppgifter. En större försvarsmakts-övning genomförs. Mobiliseringsulbildningen förbättras.

Förberedelserna för övergång till den nya befälsordningen fortsätter. Utbildningen av blivande yrkesofficerare i den nya befälsordningen följs upp för alt bedöma om rekryteringen är rätt inriktad.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Utöver vad som framgår av redogörelsen för programplanen (s. 10) anför chefen för armén beträffande budgetåret 1982/83 all verksamheten inriktas på all i första hand säkerställa förbandsproduklionen.

Utbildningen av befäl och befälsullagna tillgodoses före övrig utbild­ning.

Målet för grundutbildningen av värnpliktiga är all i princip alla skall kunna krigsplaceras i brigader eller andra fältförband. De värnpliktiga skall vara användbara i sin huvudljänsl och förbanden i sin huvuduppgift ome­delbart efter mobilisering.

Repelitionsutbildning genomförs med ca 84000 värnpliktiga, vilket är en ökning med nästan 10000 värnpliktiga jämfört med budgetåret 1981/82. Kravet på kvalitet hos förbanden har i allt väsentligt tillgodosetts. Elt ökat anlal mönslringsövningar genomförs. Mobiliseringsberedskapen förbättras för övriga förband genom att övningar i mobilisering genomförs i samband med inryckningen lill krigsförbandsövning.

Förändringarna i förhållande lill budgetåret 1981/82 delaljmoliverar che­fen för armén på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 472767000 kr.

B. Uppgiftsförändringar

1. Chefens för armén personalförändringar ökar kostnaderna med 9640000 kr. Detta beror bl.a. på all merkostnaden för elever i den nya befälsordningen beräknas uppgå lill 21083000 kr. Den reella personal­minskningen bedöms till 165 årsanslällda.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   173

I kostnadsökningen ingår också ökade kostnader för reservbefäl genom en ökad volym på repetifionsulbildningen saml en viss ökning genom omfördelning av personal från annat huvudprogram.

2.   För lågt beräknade ammunifionskoslnader i tidigare budgetering vid officershögskolorna ökar kostnaderna med 10245 000 kr.

3.   En ökning av utbildnings volymen för gmndulbildning med 450 värn­plikfiga medför att kostnaderna ökar med 7 765 000 kr.

4.   Antalet värnpliktiga under repelifionsulbildning ökar med 9500 och antalet Ijänslgöringsdagar med 116000. Ell ökat anlal mönslringsövningar genomförs. Totalt medför detta en ökning av kostnaderna med 14843000 kr. Vissa värnpliklskoslnader för krigsförband som tidigare har redovisats under överplanering har fr. o. m. detta budgetår inräknats i kostnadsramen (-18536000 kr).

5.   Hemvärnets utbildning förbättras genom ny regional/lokal befälsut­bildning och ökad förbandsulbildning. Ammunilionskoslnaderna ökar ge­nom alt modern materiel liUförs. Kostnaderna ökar lotall med 5,2 milj. kr.

6.   Rationaliseringar—exkl. personalminskningen om 165 årsanställda— minskar kostnaderna med 25 145000 kr.

7.   En begränsad förstärkning av utbildningsverksamheten genom ökad förbrukning av ammunition ökar kostnaderna med 4055000 kr.

8.   Övriga volymförändringar medför all kostnaderna minskar med
2568000 kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframsläUningar föreslår över­befälhavaren att Gollands miUtärkommando förs över från huvudprogram 4 lill huvudprogram 1. Med anledning härav bör ytterligare 22336000 kr. las upp under förevarande anslag. Överbefälhavaren föreslår vidare all reglerna för frivillig tjänstgöring ändras.

I övrigi lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning utan erinran.

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa lill vad jag anfört under avsnitt 1.3 Det miUtära försvarels fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisafionen (s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för armén förslag lill uppgifter under budgetåret 1982/83 Uksom hans beräkning av kostnaderna under primär­uppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsökning än chefen för armén. Jag har vidare tagit hänsyn till den överföring av medel från huvudprogram 4 till huvudprogram 1 som överbefälhavaren har före­slagit. Under avsnitt 1.4 Fredsorganisalionen har jag förordat att antalet vämplikliga som kallas in till grundutbildning skall ökas i förhållande lill vad överbefälhavaren har föreslagit i sin programplan. För budgetåret

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   174

1982/83 innebär detta att gmndulbildningskonfingenlen ökar med 2500. Jag har beaktat detta i min beräkning av kostnaderna. Vid kostnadsberäk­ningen har jag också utgått från att ansvaret för de värnpliktigas landvård i fred skall övertas av folktandvården och den privata land vården (prop. 1980/81:160, FöU 25, rskr 325).

Min beräkning av del totala medelsbehovel framgår av sammanställ­ningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

alt tiU Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget­året 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 4511100000 kr.

B 2. Arméförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift  1334700000'

1981/82 Anslag 1170000000 1982/83 Förslag 1268 706 000 ' Varav 387 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll-ulom sådant underhåll som är en direkt följd av malerielens förrådshållning eller utbild­ning och övning vid förbanden-samt anskaffning av materiel för krigsor­ganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaffningsfid-punkl och anskaffningstakt bestäms av medelsfilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 2747433646 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell besläUningsbemyndi-gande om 1949,9 milj.kr. och anvisat ett anslag av 1 170 milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (2747433646 4-1949900000-1170000000) 3527333646 kr.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armén anger i sin redovisning av verksamheten under budget­året 1980/81 all beställningarna har kunnat ökas i viss mån pä gmnd av större tilldelning av bestäUningsbemyndiganden och prisregleringsmedel än vad som fömtsalles vid planeringsfillfällel.

Etapp 1 av renoveringen och modifieringen av stridsvagn 101/102 (Cen-turion) har beställts redan under budgetåret 1980/81. Vidare har slridslad-dade pansarvärnsrobolar av typ TOW beställts. Ammunifion har beställts till pansarvärnspjäser och stridsvagnar. Laseravständsinslmmenl har an­skaffats tiU artilleriet.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

175

BestäUningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

 

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			armén		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Arméförband:
Centralt vidtaget
materielunderhåll
m.m. för delpro-
grammen 1.1 -1.99
(se s. 168)	47400	78400	45200	79600	45 000	79000
Arméförband:
Centralt vidtagen
materielanskaffning
m.m. (inkl. sjuk-
vårdsmaleriel) för
delprogrammen 1.1-
1.99 (ses. 168)	1469900	1 155 850	1947700	1461100	1697900	1290406
Kostnader	1517300	1234250	1992900	1540700	1742900	1369406
Prisreglering	4-532600	-1-20000'	-1-600500	-H  15000'	-1-652600	-
Justering på
grund av
- överplanering
m.m.	-    9500	-84250	—	-      700	-	-700
- inkomster	- 90500	-	-lOOOOO	-100000	-100000	-lOOOOO
Medelsbehov	-	1170000	-	1455 000	-	1268706
Bemyndigandebehov	1949900	-	2493400	-	2295500	-

' Betalningsmedel för skiUnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Den tidigare inplanerade renoveringen och modifieringen av strids­vagn 103 (stridsvagn S) har uppskjulUs. Under budgetåret anskaffas ytter­ligare slridsladdade robotar tUl pansarvärnsrobotsystem 55 och beställs en fullbreddsufiösande stridsvagnsmina. Den operativa rörligheten förbättras genom beställning av en snabbyggd flytande bro. Funktionerna indirekt eld och luftvärn förstärks genom tilläggsbeslällningar av haubils 77 och luft-, värnsrobolsyslem 70. Brigadförbandens rörlighet förbättras genom att yt­terligare tertängbilar anskaffas.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 1455000000 kr. och ell beslällningsbemyn­digande om 2493000000 kr. inhämtas.

Under budgetåret 1980/81 ökade de uteliggande beställningarna från 2382 milj.kr. tiU 2531 milj.kr. i löpande priser, vilket innebär en viss minskning i fasta priser. Vid slutet av budgetåret 1981/82 bedöms de

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

176

uleliggande beställningarna vara ca 2800 milj.kr., vilket i stort sell mot­svarar en oförändrad real nivå. Bemyndigandebehovel för budgetåret 1982/83 har ökat i jämförelse med föregående budgetårs planering till följd av att en större andel av totalramen för arméförbanden har kunnat avsällas för materielanskaffning.

Under budgetåret 1982/83 planeras besläUning av ell nytt eldhandvapen med liUhörande ammunition, vilket på lång sikt leder lill all de äldsta handvapnen kan utgå.

Pansarförbandens effekt kommer alt förbättras genom planerade beställ­ningar av renoverings- och modifieringsålgärder för stridsvagnarna 101/102 (Centurion) och 103 (S) saml genom beställningar av luft värnsrobot vagn 701 och pansarvärnsrobolvagn 551.

Delar av artilleriet kommer all integreras i pansarvärnssyslemel genom planerad anskaffning av ammunifion för verkan mol hårda mål.

En lilläggsbeslällning av bandvagn 206 planeras under budgetåret. Den ökade tillgången fill bandvagnar kommer all leda fill förbättrad rörlighet för vissa förband.

Fördelningen på malerielslag och objekt (motsvarande) av de besläll­ningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av föl­jande sammanställning (prisläge februari 1981; 1 OOO-tal kr.).

Primäruppdragsgrupp

Materielslag/objekl

(motsvarande)

Bemyndigande

 

Centralt vidtaget materiel­underhåU m.m.

Vapen- och eldledningsmateriel Fordons- och fältarbetsmateriel Sambands- och elkraftmateriel Övrig tygmateriel Ammunition

11200 10000 10000 12 700 1300

 

Centratt vidtagen materiel-
anskaffning m. m.
(inkl. sjukvårdsmaleriel)
Vapen- och eldledningsmateriel		241 200
varav nytt eldhandvapen	187500
laseravslåndsmätare	18 500
Fordons- och fältarbetsmateriel		993 800
varav renovering och modifiering av
stridsvagn 101/102	220000
renovering och modifiering av
stridsvagn 103	320000
pansarvärnsrobolvagn 551	40500
luftvämsrobotvagn 701	48500
bandvagn 206	263 700
Sambands- och elkraftmateriel		112700
varav datarapportterminal	16000
lelevapen	34000
Övrig tygmateriel		87400
Ammunition		285 IOO
varav artilleriammunifion för hårda mål	131800
Intendenturmateriel		177300
Sjukvårdsmaleriel		50000

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        177

Av begärda bemyndiganden avser 600,5 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligl vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål                                                                        Belopp

1.      Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

tiU prisläget februari 1983 efter bedömd pris­
utveckling enligt nelloprisindex (8 %) .                      250,5

2.      Omräkning av begärda beslällningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prislägel februari 1981 lill prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto­
prisindex (16,64%)                                                    315,0

3. Underskoll på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81                                                   35,0

Summa   600,5

Överbefälhavaren

I sitl yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över­befälhavaren all förevarande anslag minskas med 35 milj. kr. Beloppet bör tillföras huvudprogram 2 Marinförband till följd av omplaneringen för ytatlack 81 m.m. Dessa medel bör återföras fill förevarande huvudpro­gram budgetåren 1985/86 och 1986/87.

I övrigt lämnar överbefälhavaren chefens för armén anslagsframställning ulan erinran.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanstäUningen över beslällningsbemyndiganden och betalningsme­del.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983(3527333646 4- 2295500000-1268706000) 4554127646 kr. Delta belopp bör emellertid justeras med hänsyn lill den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget­åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 4200 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen all la ställning till vUka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för del beslällningsbe­myndigande som riksdagen kan komma all lämna.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1.   bemyndiga regeringen att medge all beställningar av materiel m.m. för arméförband får läggas ul inom en kostnadsram av 2295500000 kr.,

2.   till Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 an­visa ett förslagsanslag av 1268706000 kr.

12   Riksdagen I98II82. I samt. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

178

 

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

479979683 460000000 376000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m., befäst­ningar och ammunilionsförtåd för armén samt markförvärv för dessa ända­mål och för övnings- och skjutfäll m. m.

Kostnader och ittedelsbehov (I OOO-tal kr.)

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82	1982/83
		Chefen för	Före-
		armén	draganden
Arméförband:
Markanskaffning för delpro-
grammen
Lokalförsvarsförband	IOO	150	150
Gemensamma produktions-
resurser	15000	9000	9000
Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen
Fördelningsförband m. m.	1600	350	350
Infanteribrigad m. m.	2600	-	-
Lokalförsvarsförband	—	750	750
Gemensamma produktions-
resurser	387930	255 950	242460

Centralt beslutade ombygg­nads- och underhållsåtgär­der för delprogrammet

Gemensamma produktions-

resurser	129450	154400	132900
Summa	536680	420600	385610
Utrednings- och projekte­ringskostnader Inkomster från bostäder.	4-30370	4-29000	4-29000
försäljning av mark och byggnader samt vissa rän­teinkomster	- 9000	- 9000	- 9000
Reducering på grund av överplanering	-98050	-62600	-29610
Beräknat medelsbehov	460000	378000	376000

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 aU mark inte har kunnat anskaffas i planerad omfattning. DeUa gäller framför allt för skjulfältel i Skövde och övnings- och skjulfällel i Halland.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   179

Befäslningsobjekt har i huvudsak anskaffats enligl planerna. Delsamma gäller i stort sell nybyggnad och ombyggnad av kaserner m. m. Tygverk-släder vid 15 i Östersund och 111 i Växjö, utbyggnaden för K 4 i Arvidsjaur, en pjäshall vid A 9 i Kristinehamn saml en mililärreslaurang vid S 1 i Enköping är i allt väsentligt färdiga. Vidare har bl.a. ombyggnad av kansUhusel vid 12 i Karlstad, mafinrällningar vid 112 i Eksjö, P4 och T2 i Skövde, 120 i Umeå, kanslikasern vid K 3 i Skövde, en förläggningsbygg­nad för A6 i Skillingaryd, östra befälshusel vid S2 i Karlsborg blivit färdiga. Tekniska försöijningsanordningar har byggts om vid ell flertal förband.

Budgetåret 1981/82

Den planerade verksamheten beräknas kunna genomföras.

Under budgetåret beräknas bl. a. markanskaffningen fortsätta för de nya övnings- och skjutfällen i Halland och Värmland och för del nya skjulfältet i Skövde. Avvecklingen av byggnader och mark som inte längre används för försvarsändamål kommer all öka. Av de större objekt som beräknas bli färdiga under budgetåret kan nämnas en mililärreslaurang vid 115 i Borås, en värmecenlral vid P2 i Hässleholm, en luflvärnshall saml en militärtes-taurang vid P7 i Ystad, en förläggningskasern vid Lv 3 i Norrtälje och Lv7 i Enköping samt en slabsbyggnad vid Fo67 i Kalix.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Medelsbehovel för budgetåret 1982/83 beräknas lill 378 milj.kr. enligl vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekl som har påbörjats eller avses bli påbörjade före den 1 juli 1982 beräknas medelsålgången under budgetåret 1982/83 fill 175,4 milj. kr. I övrigt avses medel las i anspråk under budgetåret 1982/83 för all påbölja bl. a. nybyggnad av en smörj- och tvätthall vid 114 i Gävle fill en kostnad av 13,3 milj. kr., en slabsbyggnad vid 116 i Halmstad lill en kostnad av 6,3 milj.kr. saml en smörj- och tvätthall m.m. vid PIO i Strängnäs tUl en kostnad av 9,9 milj. kr. För ombyggnads- och underhålls­arbeten som har påbörjats eller avses påböijas före den Ijuli 1982 beräknas medelsbehovel under budgetåret lill 29,8 milj.kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl.a. medelsbehovel för om­byggnad av kaserner (bl. a. vid 12 i Karistad och P 10 i Strängnäs), sjukhus och mafinrällningar lill 34,6 milj. kr. För underhåll av befästningar, bygg­nader och övnings- och skjutfäll beräknas medelsbehovet fill 59,5 milj. kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar över­befälhavaren chefens för armén anslagsframställning ulan erinran.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

180

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar alt medel anvisas enligt följande anskaffningsplan.

Fortifikationsförvallningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inle har något all erinra, bör det få ankomma på regeringen all, efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för del anslag som riksdagen anvi­sar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrukning

Faktisk t.o.m.

Beräknad för

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82      1982/83

Bygg-       Färdig­
start     stäl-
år-mån.    lande
år-mån.

 

A.     Markanskaffning
Delprogram 1.6

1.     Mark för förråd saml
mindre markförvärv

Delprogram 1.99

2.    I 2. Nytt övnings-och skjulfält i Värmland

3.    116. Nytt övnings-och skjutfäll i Halland

4.    NyU skjutfäll för Skövde garnison

5.    Diverse mindre markförvärv

Summa A

B. Nybyggnad m. m.

a.     Företag påbörjade
före 1981-07-01

b.     Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 1981182

c.     Företag avsedda att
påbörjas 1982183
Delprogram I.l

1.       Betongförråd

Delprogram 1.6

2.       Skyddsrum för trupp

Delprogram 1.99 3.114. Nybyggnad av en smöij- och tvätt­hall

4.  116. Nybyggnad av en stabs- och för­vaUningsbyggnad

5.  119. Utbyggnad för mottagning av fjärr­värme

150

200

IOO

250

18000

1000

17000

1000

19000

 

20000	20000	9600	5000	2000
25000	25 000	3 200	6000	2000
7000	7000	-	3000	4 000
70200	71250	29 800	15100	9150

770450       816190      582860      211480        21850

402750      453750        19500      180650      150600

350 750 13 300 6 350 9600

350 750

7200    82-12    83-12

5000    82-12    83-09

2000    83-02    83-12

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

181

 

 

 

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning			Bygg-	Färdig-
						start år-mån.	stäl­lande
			Faktisk	Beräknad för
			t.o. m.				år-mån.
	80-02-01	81-02-01	81-06-30	1981/82	1982/83
6. P10. Nybyggnad av
tre förrådsbyggnader	-	10000	-	-	5000	82-11	83-10
7. P 10. Nybyggnad av
en smöij- och tvätt-
hall med drivmedels-
anläggning	-	9900	-	-	4000	83-02	83-12
8. A 9. Nybyggnad av
en smöij- och Iväll-
hall	—	4810	—	-	4810	82-10	83-06
9. Mobiliseringsförråd	-	10000	-	-	10000	-	-
10. Tekniska försöq-
ningsanordningar	-	13 000	-	-	13000	-	-
11. Läger m.m. på öv-
nings- och skjutfäll	-	10000	-	-	10000	-	-
12. Diverse objekt	-	9000	-	-	9000	-	-
Summa c	-	97060	-	-	71110	-	-
Summa B (a-c)	1173200	1367000	602360	392130	243560	—	—

C. CenlraU beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder

 

a.  Företag påbörjade
före 1981-07-01	92900	89100	58500	25500	5100
b.   Förelag påbörjade
eller avsedda all
påbörjas 1981182	121610	151250	-	103950	16800
c.   Förelag avsedda att
påbörjas 1982183
Delprogram 1.99
1.   Kasemrenovering	-	29400	-	-	13 000
2.   Ombyggnad av sjuk-
hus	—	8000	-	—	8 000
3.   S 2. Ombyggnad av
tygverkstad	-	6100	-	—	6100
4.   Tekniska försöfi-
ningsanordningar	-	6000	-	-	6000
5.   Diverse ombyggnads-
förelag	-	18400	—	—	18400
6.   Underhåll av be-
fästningar, byggna-
der och övnings-
och skjulfält	-	59500	-	-	59500
Summa c	-	127400	-	-	111000
Summa C (a-c)	214510	367750	58500	129450	132900
Summa A-C	1457910	1806000	690660	536680	385610
Utrednings- och pro-
jekteringskostnader	-	-	-	30370	29000
Inkomster från bostä-
der och försäljning
av mark och byggnader	-	-	-	- 9000	- 9000
Reducering på grund
av överplanering	—	—	—	-98050	-29610
Beräknat medelsbehov	_	_	_	460000	376000

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet

182

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 376000000 kr.

B 4. Arméförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift      107900000'

1981/82 Anslag    148200000

1982/83 Förslag  180000000

' Varav 10 milj. kr i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för ar­mén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndigan­den medan anskaffningstidpunkt och anskaffningslakt bestäms av medels­filldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 153715000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndi­gande om 264,3 milj.kr. och anvisat ett anslag av 148,2-milj.kr. Den be­räknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (153715000 4-264300000-148200000) 269815000 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

 

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			armén		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Arméförband: Utvecklingsarbete för delprogrammen 1.1 - 1.99 (ses. 168)	212 300	132300	229700	189300	229700	192 300
Kostnader	212300	132300	229700	189300	229700	192300
Prisreglering Justering på grund av överplanering m. m.	4-52000	4-7000' -8900	4-63 IOO	+ 3000' -12300	-H 69 000	-12300
Medelsbehov	-	148200	-	180000	-	180000
Bemyndigandebehov	264300	-	292800	-	298700	-

' Betalningsmedel för skillnaden meUan bedömd kostnadsutveckling och nettopris-index.

Budgetåret 1980/81

Chefen för armén anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 all verksamheten i stort sett har följt uppgjorda planer. Inom pansarvärnsom-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        183

rådet har bl.a. bestäUts försöksmateriel och studier för ell midjeslyrt fordon. Studier har vidare skelt av nya pansarvärnsvapen, pansarvämshe-Ukopirar, fördelningsluflvärn saml lednings- och sambandssystem.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär att forsknings- och utvecklingsverksamheten i hu­vudsak inriktas mot fortsatta försök och studier inom pansarvärns-, strids-fordons-, luftvärns- ammunitions- och sambandsområdena. Försöksmate­riel för telesystem och artUlerilokalisering avses beställas.

Budgetåret 1982/83 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 180 milj.kr. och ett beslällningsbemyndi­gande om 292,8 milj.kr. inhämtas.

Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst på fortsatta studier av framtida pansarvärns-, stridsfordons- och luftvärnssyslem. För att kunna beställa utveckling av fördelningsluftvärn med mörkerkapacilel erfordras ett beslällningsbemyndigande om 123 milj. kr. och betalningsme­del om 40 milj.kr.

Av begärda bemyndiganden avser 63,1 milj.kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligl vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål                                                                        Belopp

1.      Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

till prislägel februari 1983 efter bedömd pris­
utveckling enligt nettoprisindex (8 %)                       18,0

2.      Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 liU prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt nello­
prisindex (16,64%)                                                    38,2

3.         Underskott på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81                                                   6,9

Summa   63,1

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar har överbe­fälhavaren inte haft någon erinran mol de bemyndiganden och betalnings­medel som chefen för armén har föreslagit.

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme­del.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 184

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (269815000 4-298700000-180000000) 388515000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hän­syn tiU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 bUr därmed ca 340 milj. kr.

Liksom fidigare bör del få ankomma på regeringen alt ta ställning fill vUkel UtveckUngsarbete som bör bestäUas inom ramen för del beslällnings­bemyndigande som riksdagen kan komma all lämna.

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen all

1.      bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för armé­
förband får beställas inom en kostnadsram av 298700000 kr.,

2.      till   Arméförband:Forskning   och   utveckUng   för   budgetåret
1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 180000000 kr.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   185

C Marinförband

Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Marin­förband som omfattar följande delprogram.

2.1       För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsför­band m. m.

2.2       HeUkoplerförband

2.3       Ylallackförband m.m.

2.4       Ubälsförband

2.5       Minröjningsförband

2.6       Fasta kustartUleriförband

2.7       Rörliga kustartilleriförband

2.99 Gemensamma produktionsresurser

Marinens fredsorganisalion beslår i stort av följande förband m. m.

Marinslaben

Elt mUitärkommando tillika försvarsområde inkl. ett regemente

Två örlogsbaser

Två marina bevakningsområden

Fyra kuslartilleriförsvar, varav ell tillika försvarsområde och två inkl. ell

regemente

Fyra övriga förband (kustflottan, två regementen, en helikoplerdivision)

Fyra ulbUdningsanstaller som är underställda eller lyder under chefen för

marinen.

Lokaliseringen av marinens fredsförband m. m. framgår av följande karta (inlagen på s. 186). Verksamheten leds centralt från marinslaben.

Verksamheten under huvudprogrammet Marinförband budgeteras på elt antal primåmppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och för­bandsverksamhel, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar saml Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhel C 2. Marinförband: Materielanskaffning C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar C 4. Marinförband: Forskning och utveckling

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

186

 

/

 

Sil i * r:       ytr- HÄRNÖSAND          (nK/KA5

 

KA4/Fo32

GÖTEBO

 

;• MALMÖ     t

Kustflottan

BK/Fo 15

ni

 

O

■ militärkommando örlogsbaser och kustartilleriförsvar

 

marina bevak­ningsområden

stalter m. m.

 

:T> s ij j f » i ; militärområdesgräns

=försvar&oitirädesgräns

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

187

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

1389681324 1283900000 1415000000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, opera­liv och krigsorganisalorisk verksamhet, utbildning fill och av fasl anställd personal m. fl. saml grundutbildning och repetilionsulbildning av värnplik­tiga inom marinen.

Verksamhetens omfattning

 

Verksamhet	1980/81			1981/82	1982/83
	Planerat		Utfall	Planerat	Chefen för marinen
Antal utexaminerade
officerare
exkl. reservofficerare	314		297	267	201
Grundutbildning av värn-
pliktiga
Antal man	6650		5710	6687	6400
Antal tjänstgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	1907		1841	1896	1845
Repefitionsulbildning
Antal man	4000		4108	5942	11222
Antal tjänstgöringsdagar
(1000-tal dagar)	60		50	72	145
Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Ulfall	Planerat	Chefen för marinen	Föredra­ganden
Marinförband:
Allmän ledning och för-
bandsverksamhet	487 599	55132!	539110	548604	522545
Operaliv och krigsorga-
nisalorisk verksamhet	104239	138672	114451	179892	177776
Utbildning till och av
fast anställd personal
m.fl.	128743	140934	131048	154063	151077
Grundutbildning av
värnpliktiga	437 523	478856	478237	546338	537050
Repetilionsulbildning	37 200	35 594	53 470	92700	92063
Kostnader	1195304   1345377		1316316	1521597	1480511
TUtkommerlavgår:
Intäkter av isbrylar-
verksamhet	- 20200     -	-17100	-18000	-20000	20000
Övriga intäkter/ut-
gifter	-    7523	-	-31716	-27097	-30911
Betalningsmedelsför-
skjutningar (netto)	-       IOO     -	-     100	-     100	-     100	-    100
Överplanering, reser-
ver m. m.	4- 20819     -	t-61 504	4-17400	-14500	-14500
Medgiven prisreglering	4-186700	-	-	-	-
Medelsbehov	1375000    1389681		1283900	1459900	1415000

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   188

Personal

 

Personalkategori	Antal anställda omräknat till personår
	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för marinen	Föredra­ganden
Militär personal Civilmilitär personal Civil personal	3 585 153 3 635 7373	3 548 129 3435 7112	3479 152 3 500 7131	3495 135 3 255 6885	3487 135 3 255 6877

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 all planerad verksamhet i stort sell har kunnat genomföras. Arbetet med all planera för en omdaning av marinens fredsorganisalion har fortsall. Per­sonalminskningsmålen har uppnåtts tidigare än beräknat.

Den operativa och krigsorganisaloriska verksamheten har utretts i syfte att skapa elt bättre utnyttjande av personalen genom decentralisering.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81: 100 bil. 7 (FöU 19 och 26, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 beräknas i stort sell kunna följas.

Verksamheten inriktas främst mol all genomföra förbandsproduklionen och vidmakthålla mobiliseringsberedskapen för prioriterade förband. Va­kansläget är fortfarande besvärande, varför utbildningen lill och av fast anställd personal prioriteras. De värnpUktigas gmndulbildning inriktas på att personalen skall vara krigsplaceringsbar vid utbildningens slut och användbar i huvudtjänst direkt efter mobilisering. Repelilionsutbildningen har planerats få den volym som anges i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82.

Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen

Chefen för marinen anför bl.a. följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Verksamheten skall genomföras så att den utbildade personalen kan lösa de uppgifter som krävs i den planerade krigsorganisationen. Förbandspro­duktion skaU genomföras och mobiliseringsberedskap säkerstäUas för prioriterade förband.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1981/82 delaljmofiverar che­fen för marinen på följande sätt.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   189

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär all kostnaderna ökar med 155,5 milj. kr.

B. Förändringar enligt regeringens beslut

1. Överföring av personal från marinslaben fill marint värnpliktskontor minskar kostnaderna med 3,1 milj. kr.

C. Uppgiftsförändringar

1.   Organisatoriska förändringar minskar medelsbehovel, främst beroen­
de på planerade personalminskningar (— 14,5 milj. kr.).

2.   Övnings- och utbildningsverksamheten medför höjda kostnader
(4- 42,1 milj. kr.). Detta beror främst på övergången lill den nya befälsord­
ningen, på den ökade mslningsvolymen av fartyg och på en kraftig ökning
av repelilionsutbildningen.

3.   Smärte rationaliseringsålgärder minskar kostnaderna med 400000 kr.

4.   Beredskapshöjande åtgärder och ökade underhållsinsatser medför ökade kostnader (4- 8,4 milj. kr.).

5.   Medel för lokal ombyggnad och lokall underhåll av kaserner och befästningar förs över från huvudproduklionsområde 3 lill 1 (4-17,2 milj.kr.).

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframsläUningar föreslår över­befälhavaren att 16,2 milj. kr. avsedda för fastighetsunderhåll förs över lill anslaget Marinförband: Anskaffning av anläggningar.

I övrigi lämnar överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning utan erinran.

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa lill vad jag har anfört under avsnitten 1.3 Del militära försvarels fortsalla utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisalionen (s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för marinen förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primär­uppdragen. Jag har dock räknat med en nägol mindre kostnadsökning än chefen för marinen.

Vid beräkningen av kostnaderna har jag tagit hänsyn fill att ansvaret för de värnpliktigas tandvård i fred skall föras över lill folktandvården och den privata landvården (prop 1980/81:160, FöU 25, rskr 325).

Överbefälhavaren har föreslagU att medel för faslighelsunderhåU skall budgeteras under anslaget Marinförband: Anskaffning av anläggningar med 16,2 milj.kr. Enligl min mening bör endast 10 milj.kr. budgeteras under del nämnda anslaget.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

190

Min beräkning av det tolala medelsbehovel framgår av sammanställ­ningen över kostnader och medelsbehov. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget­året 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 1415000000 kr.

C 2. Marinförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift   890709579'

1981/82 Anslag  657000000

1982/83 Förslag       1034000000 ' Varav 200 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar generalöversyner av slridsfar-lyg, åtgärder på grund av haverier m. m., materielunderhåll-ulom sådant underhåll som är en direkt följd av malerielens förrådshållning eller utbild­ning och övning vid förbanden-saml anskaffning av materiel för krigsor­ganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom liUdelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaffningstid­punkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 1 891168728 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndi­gande om 2327,6 milj.kr. och anvisat ell anslag av 657 milj.kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (1891168728 4- 2327600000-657000000) 3561768728 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

 

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			marinen		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Marinförband:
Centralt vidtaget materielunderhåll
m. m. för delpro­grammen 2.1-2.99 (ses. 185)	103000	103 000	127 200	117 500	127 200	117500
Marinförband:
Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. (inkl. sjuk­vårdsmaleriel för
delprogrammen 2.1 -2.99 (ses. 185)	1789200	571200	642700	1 005 600	802700	1031500
Kostnader	1892200	674 200	769900	1123100	929900	1149000

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet

191

 

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för marinen		Föredra­ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Prisreglering Justering på grund av inkomster, över­planering m. m. Medelsbehov Bemyndigandebehov	4-436400 - 1000 2327600	-H4800' -32000 657000	4-428600 -    1000 1197500	4-  11000' -164100 970000	4-525400 - 1000 1454300	-115000 1034000

' Betalningsmedel för skillnaden meUan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 alt materielunderhållet och maierielanskaffningen i hu­vudsak har följt uppgjorda planer.

Fem patrullbåtar av typ Hugin har levererats. Den andra och tredje ubåten av typ Näcken har levererats. Två minröjningsfarlyg typ M 80 saml viss materiel fill två fartyg av typ Spica III och ell bevakningsfartyg har beställts. Utbyggnaden av ERSTA-balterier saml anskaffningen av lunga rörliga batterier har fortsatt.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Under budgetåret planeras bl.a. beställning av ubåtar typ A 17, två fartyg av typ Spica III och ell bevakningsfartyg. Anskaffningen av ERSTA-balterier, sjömålsrobolar och lunga rörliga batterier fortsätter.

Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen

Anslaget bör föras upp med 970 milj.kr. och ell beslällningsbemyndi­gande om 1197,5 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena är avsedda bl.a. för moderniseringsarbe-len på övervallensfartyg och ubåtar, för mingördlar till ubåtar, för lunga rörliga batterier, artillerimaleriel, materiel lill torpeder och minor m.m. saml slridslednings- och sambandsmaleriel.

Fördelningen på malerielslag och objekt (motsvarande) av de bemyndi­ganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av följande samman­ställning (prisläge febmari 1981; 1 OOO-tal kr.).

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet         192

 

Primäruppdragsgrupp	Bemyndigand	le
Materielsiag/objekt
(motsvarande)
CenlraU vidtaget materiel-
underhåll m. m.
Generalöversyner av slridsfartyg		50000
Skeppsleknisk materiel		18 200
Vapenmateriel		43 200-
Haverier		13 000
Övrigi		2800
CenlraU vidtagen måleriet-
anskaffning m.m. (inkl.
sjukvårdsmaleriel)
Fartygsobjekt m. m.		196900
varav fartygsmodemiseringar	134200
skeppsleknisk materiel m. m.	29700
Irängfartyg	13 100
fartyg och bålar för kustartilleriet	18400
Vapenmateriel för flottan		146900
Vapenmateriel för kustartilleriet		267 IOO
varav luftvärnssyslem 75 M	111000
Intendenturmateriel		22600
Sjukvårdsmaleriel		7700

Av begärda bemyndiganden avser 428,6 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj.kr.).

Ändamål                                                                        Belopp

1.     Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30Juni 1982 från prisläget februari 1982

till prisläget februari 1983 efter bedömd pris­
utveckling enligl nelloprisindex (8 %)                         253,7

2.     Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 till prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto­
prisindex (16,64 %)                                                   127,9

3.        Underskott pä prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81                                                   47,0

Summa   428,6

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframsläUningar tillstyrker Överbefälhavaren alt anslaget skall ökas med 70 milj. kr. för ytattackfartyg av typ YA81. Dessa medel bör enligt överbefälhavaren föras över från huvudprogram 1 Arméförband och huvudprogram 3 Flygvapenförband och återföras lUl resp. huvudprogram budgetåren 1985/86 och 1986/87. Överbefälhavaren föreslår vidare att anslaget minskas med 217000 kr. som en ramanpassning.

I övrigt lämnar överbefälhavaren marinchefens anslagsframstäUning utan erinran.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet       193

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanstäUningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme­del. I min beräkning har jag tagit hänsyn fill behovel av alt förslärka ubåtsjaktfunktionen. Elt beslällningsbemyndigande om 160 milj.kr. har beräknats för detta ändamål.

Med utnyttjande av de belopp som har tagils upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (3561768728 4- 1454300000-1034000000) 3982068728 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn liU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget­åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 3730 milj. kr.

Liksom tidigare bör del få ankomma på regeringen all la ställning fill vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för del beslällningsbe­myndigande som riksdagen kan komma all lämna.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen alt

1.   bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för marinförband får läggas ul inom en kostnadsram av 1454300000 kr.,

2.   liU Marinförband:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ell förslagsanslag av 1034000000 kr.

03. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift     142455810

1981/82 Anslag   120400000

1982/83 Förslag  157000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m., befäst­ningar och ammunilionsförräd för flottan och kuslartiUeriet saml markför­värv för dessa ändamål och för övnings- och skjulfåll m. m.

 

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Primäruppdrag m. m.                         1981/82	1982/83
	Chefen för marinen	Före­draganden

Marinförband:

Markanskaffning för delpro­grammen

Fasta kustartilleriförband            700               750               750

Gemensamma produktions­
resurser                                    750               750               750

13   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

194

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82	1982/83
		Chefen för marinen	Före­draganden
Nybyggnad m. m. för delpro­grammen För flera delprogram gemen­samma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. Fasta kustartilleriförband Gemensamma produkfions­resurser	12700 39200 33 950	8670 22300 75750	8670 22300 75750

Centralt beslutade ombygg-, nåds- och underhållsåtgär­der för delprogrammen För flera delprogram gemen­samma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. Fasta kuslartilleriförband Gemensamma produklions-resur.ser

Summa

Utrednings- och projekte­ringskostnader

Inkomster från bostäder och försäljning av mark och byggnader

Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

 

3700	3 050	3050
29850	12000	12000
19100	31635	45635
39950	154905	168905

4-10000

4-10000 - 4000 -17905 157000

4-11350

- 4500

-16905 148000

-26400 120400

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att behovet alt förvärva ny mark har varit av begränsad omfatt­ning. Anskaffnings- och ombyggnadsverksamheten har störts på gmnd av stor personalomsättning i samband med omlokaliseringen till EskUstuna. Anskaffningen och ombyggnaden av befästningar har inriktats på kuslar-filleribatterier, ammunifionsförtåd och minstationer. En värmecenlral vid Berga örlogsskolor och en skjulbana vid Säve depå har färdigställts. En artiUerihall och en byggnad för motomtbildning vid KA 2 i Karlskrona har påbörjats. Ett antal smärre byggnadsföretag har genomförts i störte om­fattning än planerat.

Budgetåret 1981/82

Behovet att skaffa ny mark är begränsat. Anskaffningen och ombyggna­den av befästningar omfattar kustartiUeribalterier, minslalioner, ammuni­tionsförråd i berg och slabsplalser. Elt skolhus för underhålls- och sam-bandsutbUdning vid KA2 i Kariskrona påbörjas.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   195

Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen

Medelsbehovel för budgetåret 1982/83 beräknas liU 148 milj.kr. enligl vad som framgår av sammanstäUningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsprojekt som har påböijals eller avses bU påböijade före den 1 juli 1982 beräknas medelsåtgången under budgetåret 1982/83 till 21,2 milj. kr. I övrigi avses medel tas i anspråk under budgetåret 1982/83 för alt påbörja bl.a. nybyggnad av en förläggningskasern vid KA2 i Karlskrona liU en kostnad av 16,9 milj.kr., en hamnanläggning vid Berganäs lill en kostnad av 29,1 milj. kr. För ombyggnads- och underhållsarbeten som har påbörjats eller avses bU påbörjade före den 1 juU 1982 beräknas medelsbe­hovet under budgetåret 1982/83 tUl 11650000 kr. För objekt som avses påbörjas under nämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för ka­sernrenoveringar, främst för att påbörja renovering av en kasern vid KA 1 i Vaxholm, fiU 8,5 milj.kr.

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframsläUningar anser överbe­fälhavaren att chefen för marinen i strid med gällande bestämmelser har budgeterat in 16,2 milj.kr. på anslaget Marinförband:Ledning och för­bandsverksamhet för underhåll av byggnader m. m. Överbefälhavaren an­ser att medlen skall budgeteras på anslaget lill anskaffning av anläggningar.

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar att medel anvisas enligl följande anskaffningsplan. Somjag har anfört under anslaget C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet (s. 189) har 10 milj.kr. budgeterats un­der förevarande anslag i stäUet för under det nyss nämnda anslaget.

Fortifikationsförvaltningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekt som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inle har något all erinra bör det få ankomma på regeringen all, efter prövning av huvudhandUngarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi­sar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

196

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

 

 

 

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning		Bygg-	Färdig-
					start år-mån.	stäl-
			Fakfisk     Beräknad för tom			lande år-mån.
	80-02-01	81-02-01	81-06-30    1981/82	1982/83
A. Markanskaffning
Delprogram 2.6
1.   Mark för kuslartil-
leribatterier samt
diverse mindre
markförvärv	1450	1450	700	750	-	-
Delprogram 2.99
2.   Diverse mindre
markförvärv och
oförutsedda ut-
gifter	1500	1500	750	750	-	-
Summa A	2950	2950	1450	1500	-	-
B. Nybyggnad m. m.
a.   Företag påbörjade
före 1981-07-01	220450	229180	170890       52590	5700	-	-
b.  Företag påbörjade
eller avsedda att
påbörjas 1981182	51700	60710	33260	15500	-	-
c.   Företag avsedda all
påbörjas 1982183
Delprogram 2.1
1. Diverse objekt	—	8670	—               —	8670	—	-
Delprogram 2.6
2. Minslalioner	-	7500	—               -	7 500	—	—
3. Diverse objekt	-	8600	-               -	8600	-	-
Delprogram 2.99
4. KA2. Nybyggnad av
en föriäggnings-
kasem	—	16900	—               —	8200	82-10	84-01
5. ÖriB 0. Tillbyggnad
av maskinskolan på
BÖS	—	5500	—               —	4000	82-12	83-10
6. ÖriB O. Nybyggnad
av eu skolhus på
BÖS	-	7 100	-               -	4 300	82-12	83-10
7. ÖrlB O. Anläggning
av en hamn vid
Berganäs	-	29100	-	11000	82-10	P4-09
8. KA3. Nybyggnad av
eU skolhus	-	12000	-               -	6000	82-11	83-11
9. KA 3. Tillbyggnad
av en värmecenlral	-	4300	-	4 300	83-02	83-09
10. Diverse objekt
inkl. tekniska för-
söfiningsanordningar	-	25 300	-               -	22950	—	—
Summa c	-	124970	-	85520	-	-
Summa B (a-c)	272150	414860	170890       85 850	106720	-	-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

197

 

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrakning

Faktisk t.o. m.

Beräknad för

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82      1982/83

Bygg-      Färdig­
start     stäl-
år-mån.    lande
år-mån.

 

C. CenlraU beslutade
ombyggnads- och
underhållsåtgärder
a. Företag påbörjade
före 1981-07-01	30150	32150	24100	8050	-
b.  Företag påbörjade
eller avsedda all
påbörjas I98II82	45070	56550	-	44600	11650
c.   Företag avsedda alt
påbörjas 1982183
Delprogram 2.1
1.   Diverse objekt	-	1000	-	-	1000
Delprogram 2.6
2.   Diverse objekt	-	7200	-	-	7200
Delprogram 2.99
3.   Kasemrenoveringar	-	17400	-	-	8500
4.   ÖriB S. Ombyggnad
av tyghuset	-	5 075	-	—	5075
5.   ÖriB 0. Ombyggnad
av marketenteri	—	4210	—	-	4210
6.   Diverse objekt
inkl. tekniska för-
söijningsanordningar	-	10250	-	-	9050
7.   UnderhåU av befäst-
ningar och byggnader	-	14000	-	-	14000
Summa c	-	59135	-	-	49035
Summa C (a-c)	75220	147835	24100	52650	60685
Summa A-C	50320	572445	194990	139950	168 905

Utrednings- och pro­jekteringskostnader

Inkomster från boslä­der och försäljning av mark och byggnader

Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

11 350

-         - 4500

-         -26400

-     120400

10000

- 4000

-17 905 157000

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all till Marinförband:Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 157000000 kr.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

198

C 4. Marinförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift    65000 000'

1981/82 Anslag   75000000

1982/83 Förslag  87100000

' Varav 13 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för mari­nen. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndigan­den medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medels­tilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 164747 186 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell bestäUningsbemyndi-gande om 91,8 milj. kr. och anvisat ett anslag av 75 milj. kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (164747186 4-91800000-75000000) 181547186 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

 

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			mannen		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Marinförband: Utvecklingsarbete för delprogrammen 2.1 - 2.99 (se s. 000)	58200	73 000	62200	88800	62200	90800
Kostnader	58200	73000	62200	88800	62200	90800
Prisreglering Justering på grund av överplanering m. m.	4-33600	4-3 600' -1600	4-33 100	-h2000' -3700	4-29500	-3700
Medelsbehov	-	75 000	-	87100	-	87100
Bemyndigandebehov	91800	-	95300	-	91700	-

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettopris­index.

Budgetåret 1980/81

Chefen för marinen anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 alt planerat utvecklingsarbete för marinförbanden i stort sett har kunnat genomföras.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har faslslällls i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl. a. att projekteringen och konstmktionen av ubåt typ A 17 fortsätter.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        199

Budgetåret 1982/83 Chefen för marinen

Anslaget bör föras upp med 87,1 milj.kr. och eU beslällningsbemyndi­gande om 95,3 milj. kr. inhämtas.

Under budgetåret 1982/83 inriktas verksamheten främst pä fortsaU pro­jektering och konstruktion av en ny ubåt (A 17), systemutveckling för övervallensfartyg och ubåtar saml för allmän utveckling och projektering av vapenmateriel.

Av begärda bemyndiganden avser 33,1 milj.kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj.kr.).

Ändamål                                                                        Belopp

1.      Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

lill prislägel februari 1983 efter bedömd pris-

ulveckUng enligl nelloprisindex (8 %)                         12,7

2.      Omräkning av begärda beslällningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prislägel februari 1981 lill prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto­
prisindex (16,64 %)                                                   10,4

3.         Underskott på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81                                                  10,0

Summa   33,1

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndighetemas anslagsframställningar tiUstyrker överbefälhavaren marinchefens anslagsframställning.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanstäUningen över bestäUningsbemyndiganden och betalningsme­del.

Med utnyttjande av de belopp som har lagils upp i sammanstäUningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (181547186 4-91700000-87 100000) 186147 186 kr. Detta belopp bör emeUertid justeras med hänsyn fill den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 165 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning fiU vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det bemyndi­gande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att

1.        bemyndiga regeringen alt medge alt utvecklingsarbete för marin­
förband får beställas inom en kostnadsram av 91700000 kr.,

2.        till   Marinförband:Forskning   och   utveckling   för  budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 87 100000 kr.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   200

D Flygvapenförband

Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvudprogrammet Flyg­vapenförband som omfattar följande delprogram.

3.1       För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband

3.2       Jaktförband

 

3.4       Attackförband

3.5       Spaningsförband

3.6       Flygtransportförband

3.7       Basförband

3.99 Gemensamma produkfionsresurser

Flygvapnets fredsorganisalion består i stort av följande staber och för­band m. m.

Flygstaben

En eskaderstab

Fyra seklorfloUiljer

Sex övriga förband (flotfiljer)

Fem ulbildningsanslaller (skolor)

Lokaliseringen av flygvapnets fredsförband m.m. framgår av följande karta (intagen på s. 201). Verksamheten leds centralt från flygslaben och i vissa fall av chefen för första flygeskadern.

Verksamheten under huvudprogrammet Flygvapenförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduklionsområdena Ledning och förbands verksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar saml Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag.

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhel D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling

D 1. Flygvapenförband: Ledning och för bands verksamhet

1980/81 Utgift 2249663129 1981/82 Anslag 2306200000 1982/83 Förslag      2333000000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhel, opera­fiv och krigsorganisalorisk verksamhet, utbildning lill och av fast anställd

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet          201

'UIIM

ÖSTERSUND

VÄDRAS •------ 'i--

_____ ©

KARLSB0II5,

I   F14 I     >GÖTEBORG      ;**

@

neaHOw-f

X

#

t#.

.v#

 

F5

fKAlLWGE; ' /,'     \ ,       %                     \F13)

F13M

é

f    Vjakt          f    J==attack       m = spaning      |    | = utbildningsförband m.m.

=militärområdesgräns                     Hip = sektorflottilj

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

202

personal m. fl. samt grundutbildning och repetilionsulbildning av värnpUk­figa inom flygvapnet.

Verksamhetens omfattning

 

Verksamhet	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för flygvapnet
Antal flygfimmar	97300	81808	87350	86250
Anlal utexaminerade
officerare exkl.
reservofficerare	160	129	160	160
Grundutbildning av värn-
pliktiga
Anlal man	4716	4192	4417	4161
Anlal Ijänslgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	1501	1506	1403	1319
Repetitionsulbildning
Anlal man	7280	4690	6920	6535
Anlal Ijänslgöringsdagar
(1 OOO-tal dagar)	56	43	57,3	49,6

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

 

Primäruppdrag m.m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Chefen för flygvapnet	Föredra­ganden
Flygvapenförband:
För flera delprogram
gemensamma lednings-
och strilförband	293998	285419	286837	289842	287448
Jaktförband	325901	343 362	369849	386706	381484
Atlackförband	208580	297 170	242655	259228	252709
Spaningsförband	87072	108653	109672	119661	115670
Fl ygtran sportförband	58262	71025	83 582	82157	81129
Basförband	521595	577709	539644	587 333	564 229
Gemensamma produk-
tionsresurser	602292	668240	636361	695 573	660331
Kostnader	2097700	2351578	2268600	2420500	2343000
Tillkommer/avgår:
Intäkler	-    8000	-104 329'	-10000	-10000	-10000
Förskott	-	4-    2414	-	-	-
Overplanering, reser-
ver m.m.	4- 90300	—	4-47600	4-24 600	-
Medgiven prisreglering	4-119300	-	-	-	-
Medelsbehov	2299300	2249663	2306200	2435100	2333000

' Varav 100 000 förskottsbetalning för drivmedel budgetåret 1979/80.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

203

Personal

Personalkategori

Antal anställda omräknat till personår

 

1980/81

1981/82      1982/83

 

Planerat    Utfall

Planerat    Chefen      Föredra-för flyg-    ganden vapnet

 

Militär personal	2220	2007	2300	2430	2430
Civilmilitär personal	2235	2304	2200	2070	2070
Civil personal	4300	4355	4255	4215	4215
	8755	8666	8755	8715	8715

Budgetåret 1980/81

Chefen för fiygvapnet anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 bl.a. att resultatet från översynen av stridslednings-och luftbevakningssystemels framtida behov av personal har redovisats fill regeringen och alt övergången till en ny seklororganisalion har förberetts. Avvecklingen av äldre radarmaleriel fortsätter. Radarövningskompanier har organiserats på F4 och F21. Krigsorganisafionens behov av personal har utretts. Kravspecifikationer inför omsättningen av materiel för vissa luftförsvarscentraler har börjat tas fram.

Inriktning mot förlängt utnyttjande av J35F-syslemet har skett. Om­skolning av en jaktflygdivision J 35 F liU JA 37 har delvis genomförts men har på gmnd av motorproblem behövt uppskjutas i vissa delar.

Prov med ledningssystemet ATLE har genomförts. Underrällelseskolan och foloenheten har överförts från F 11 till F 13. Yllerligare flygplan av typ Tp 84 har tillförts organisationen och nyutbildning/omskolning har påbör­jats. Personalen har utbildats på ett nyll klargöringssystem.

Förslag till ny seklororganisalion, organisation av chefens för första flygeskadern stab och förändrad organisation vid flygvapnets ulbildnings­anslaller till följd av den nya befälsordningen har lämnats. Vidare har förslag lagts beträffande flygvapnets flottiljorganisation (OLLI/U).

Andra anpassningar av fredsorganisationen, bl.a. inom underhållsverk­samheten, bevaknings- och förplägnadstjänslen, samt samordning av verk­samheten med andra myndigheter fortsätter.

Förberedelserna för indragning av FLs floltiljadministralion har fort-sau.

Budgetåret 1981/82

I förhållande liU prop. 1980/81:100 bU. 7 (FöU 19 och 26, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 har inle vidtagUs några väsentliga ändringar i planeringen av verksamheten inom huvudproduk­tionsomrädel Ledning och förbandsverksamhel.

Luftförsvarscentralerna anpassas till flygplan JA 37 och radar PS-860. Metodutveckling genom försök och prov inför kommande omsättning av

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   204

materielen för vissa luftförsvarscenlraler fortsätter. Projektering av an­läggningar för en ny låghöjdsradar påbörjas.

Påbörjad omskolning lill system JA 37 fortsätter. Utvecklingen av led­ningssystemet ATLE fortsätter. Utbildning och omskolning för flygplan Tp 84 genomförs.

Basorganisalionen förändras successivt. Anpassningen av bassystemel och omskolningen av personalen tUl flygbassystem 90 och flygplan 37 fortgår.

En ny fredsorganisation med fyra luftförsvarsseklorer införs. Vidare införs en ny organisation för chefens för första flygeskadern stab och för flygslaben. En enhet för taktisk ulprovning av bas- och underhållssyslem (TUBas) organiseras vid F14. Den nya befälsordningen medför all organi­sationen för flygvapnets ulbildningsanslaller m.fl. förändras. Härvid or­ganiseras vid F14 en officershögskola (FOHS) saml vid F16 en division för gmndläggande takfisk flygutbUdning (GTU).

Försök med decentraUserad produkfionsledning-DEPROL-genomförs vid F4.

Budgetåret 1982/83 Chefen för flygvapnet

Chefen för flygvapnet anför följande huvudmotiveringar för den före­slagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Äldre radarstationer och viss sambandsmaleriel avvecklas och ersätts med modernare utmslning. Organisationen av en regional vädercenlral vid F21 fullföljs.

Anpassningen av bassystemel fortgår liksom omskolningen lill flygplan 37. Utvecklingen av det datorstödda ledningssystemet ATLE fortsätter. UlbUdningen och omskolningen för flygplan Tp84 genomförs. Basorgani­sationen förändras successivt.

Förberedelserna fortsätter för att dra in FLs floUiljadminislration. En krigshögskola organiseras vid F20 inom den nya befälsordningens ram. Den lätta attackfunklionen vid F21 överförs liU F16 och integreras med divisionen för gmndläggande taktisk flygutbildning.

Flygvapnets väderskola (VADS) flyttar tiU Ljungbyhed och understäUs chefen för F5.

TUlsynsverksamheten för flygplan 35 avvecklas i Kalmar.

Förändringarna i förhållande fiU budgetåret 1981/82 delaljmoliverar che­fen för flygvapnet på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär all kostnaderna ökar med 208,6 milj.kr.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   205

B. Förändringar enligt regeringens beslut.
Organisationsändringar  (främst   förbandsindragningar)   minskar  per­
sonalkostnaderna med 3,2 milj. kr.

C. Uppgiflsförändringar

1.   Äldre radarmaleriel avvecklas och underhåUsverksamheten ses över,
vilket minskar underhållskostnaderna (- 34,5 milj. kr.).

2.    Behovet av värnpliktiga minskar. Detta minskar kostnaderna med 5,2 milj.kr.

3.    Materielläget, främst beträffande flygplansmaleriel, medför alt un­derhåUskoslnaderna minskar med 39,1 milj. kr.

4.    Diverse verksamhetsförändringar minskar kostnaderna med 13,4 milj. kr.

5.    Överbefälhavaren har beordrat ökad beredskap. Detta kostar yllerli­gare 7,1 milj.kr.

6.    Drivmedelsförbmkningen minskas med 18,9 milj. kr.

7.    Driftkostnaderna för ATCAS börjar betalas med 2,9 milj.kr. för budgetåret 1982/83.

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren lämnar flygvapenchefens anslagsframställning ulan erinran.

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa till vad jag har anfört under avsnitten 1.3 Det militära försvarels fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75).

Jag kan i huvudsak godta chefens för flygvapnet förslag till uppgifter under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primämppdragen. Jag har dock räknat med en något mindre kostnadsök­ning än chefen för flygvapnet, bl. a. vad beträffar underhåU och personal. Vid beräkningen av kostnaderna har jag tagit hänsyn tiU all ansvaret för de värnpliktigas landvård i fred skall föras över liU folktandvården och den privata tandvården (prop. 1980/81:160, FöU 25, rskr 325). Jag har även beaktat alt driften av vissa militära observationsstationer förs över lill Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (prop. 1980/81:149, TU 27, rskr 334).

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställ­ningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 2333000000 kr.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

206

D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning

1980/81 Utgift 2881070703' 1981/82 Anslag 2455850000 1982/83 Förslag 2140000000 ' Varav 913,1 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll-ulom sådant underhåll som är en direkt följd av malerielens förrådshåUning eller utbild­ning och övning vid förbanden—saml anskaffning av materiel för krigsor­ganisationen och av viss materiel för fredsbruk. Verksamheten inriktas genom liUdelning av bestäUningsbemyndiganden medan anskaffningsfid-punkl och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 7057600000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndi­gande om 2638,4 milj. kr. och anvisat ett anslag om 2455850000 kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 bUr därmed (7057600000 4-2638400000-2455850000) 7240150000 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

 

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för		Föredra-
			flygvapnet		ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Flygvapenförband:
Centralt vidtaget
materielunderhåll
m. m. för delpro-
grammen 3.1-3.99
(se s. 200)	94600	78800	86100	91500	86100	91500
Flygvapenförband:
Centralt vidtagen
materielanskaffning
m. m. (inkl. sjuk-
vårdsmaleriel) för
delprogrammen 3.1 -
3.99 (se s. 200)	1757700	2341700	8445 800	2862400	7045000	2 300500
Kostnader	1852300	2420500	8531800	2953900	7131100	2392000
Prisreglering	4-786 IOO	4-45000'	-H2 110600	4- 22300'	4-2027500	_
Reducering på
grund av - över-
planering m. m.	—	- 9650	4-  687700	-548200	—	-214000
- inkomster	-	-	-    38000	- 38000	-    38000	- 38000
Medelsbehov	-	2455850	-	2390000	-	2140000
Bemyndigandebehov	2638400	-	11292100	-	9120600	-

' Betalningsmedel för skUlnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nettopris­index.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 207

Budgetåret 1980/81

Chefen för flygvapnet anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att maierielanskaffningen för flygvapenförbanden har varit mycket stor.

För gemensamma lednings- och strilförband har större beställningar avsett materiel tiU bl. a. taktiska ledningssystem, radaranläggningar av typ PS 870, rörliga indikatormm och oUka kommunikationsnät.

För jaktförbanden och spaningsförbanden har anskaffningen av materiel för de olika versionerna av flygplan 37 fortsatt. En ny jaktrobot för flyg­plan JA 37 har beställts.

För attack- och spaningsförbanden har beställts en ny motmedelsutrust-ning.

Två tunga transportflygplan (Tp 84) har beställts till flyglransportförban-den.

TUl flygvapnets basförband har bl. a. beställts materiel för anpassning fill bas 90. Främst kan nämnas lätt bogserbil, basradio m. m.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innefattar bl. a. kompletterande beställningar av utmslning och reservdelar till de olika versionerna av flygplan 37. Under budgetåret läggs ut beställningar för att förlänga gångtiden för flygplan 35.

Budgetåret 1982/83 Chefen för flygvapnet

Anslaget bör föras upp med 2 390,0 milj. kr. och ell beslällningsbemyndi­gande om 11292,1 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Gemensamma led­nings- och strilförband avser fortsatt anskaffning och underhåll av utmsl­ning för radaranläggningarna PS 860 och PS 870. Övriga störte objekt är en ny radio för luftförsvarsorientering saml nya gärrskriftsterminaler.

Inom delprogrammet Jaktförband avser huvuddelen av beställningsbe­myndigandena ytterligare en division av flygplan JA 37.

Beställningsbemyndigandena för delprogrammet Atlackförband avser kompletterande beställningar till samt underhåll av flygplan AJ37. För flygplan SK 60 begärs beslällningsbemyndigande för en flygradio. Bemyn­digandena omfattar också anskaffning av 30 flygplan JAS.

Inom delprogrammet Spaningsförband avser beställningsbemyndigan­dena främst ändringsverksamhet samt foloutmstningar.

Inom delprogrammet Basförband planeras fortsall anskaffning av bl. a. flygsäkerhetsmateriel, fordon och sambandsutrustning samt materiel för den nya basorganisationen såsom ett nytt ammunifionsröjningsfordon.

Fördelningen på malerielslag och objekt (motsvarande) av de beställ-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

208

ningsbemyndiganden som begärs för budgetåret 1982/83 framgår av föl­jande sammansläUning (prisläge februari 1981; 1 OOO-tal kr.).

 

Primäruppdragsgrupp	Bemyndigand	e
Materielslag/objekl
(motsvarande)
CenlraU vidtaget materiel-
underhåU m.m.
Flygplanssystem 37		1800
Övriga flygplan (inkl. helikoptrar)		800
Bastjänslmateriel		1900
Övrigi		81600
Centrah vidtagen materiel-
anskaffning m. m. (inkl.
sjukvårSsmateriet)
Flygplan AJ 37 och flygplan SK 60		41500
Flygplan SH/SF 37		21100
Flygplan JA 37		2090200
varav  9;e divisionen av flygplan JA 37	1327000
vapen till flygplanen	450000
Flygplan JAS		5445000
Slridsledningsmateriel m. m.		379 100
varav  radar PS 870	118800
sambandsmaleriel	74200
Basijänstmateriel		215210
varav  ammunifionsröjningsfordon för
anpassning liU bassyslem 90	50000

Av begärda bemyndiganden avser 2110,6 milj. kr. prisreglering. Belop­pet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål

Belopp

 

Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982 till prisläget februari 1983 efter bedömd pris­utveckling enligt nelloprisindex (8 %) Omräkning av begärda beslällningsbemyndiganden för nya objekt under budgetåret 1982/83 från prisläget februari 1981 lill prisläget februari 1983 efter bedömd prisutveckling enligt nello­prisindex (16,64 %)

Underskott på prisregleringsbemyndiganden för budgetåret 1980/81

520,1

1527,8

62,7 Summa   2110,6

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar föreslår över­befälhavaren att förevarande anslag skall minskas med 35465000 kr., varav 35 milj.kr. förs över tiU huvudprogram 2 Marinförband tiU följd av omplanering av ytatlack 81 m.m. och 465000 kr. utnyttjas som raman­passning. Överbefälhavaren föreslår alt de medel som förs över tUl huvud­program 2 återförs budgetåren 1985/86 och 1986/87. I övrigi lämnar överbefälhavaren flygvapenchefens framställning utan erinran.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 209

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanställningen över bestäUningsbemyndiganden och betalningsme­del. I beräkningen ingår ett bemyndigande om sammanlagt ca 5 miljarder kr. för alt påbörja anskaffningen av flygplanssystem JAS. Bemyndigandet avser en första delserie av 30 flygplan saml vapen och stödsystem.

Med utnyttjande av de belopp som har tagils upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (7240150000 4- 9120600000-2140000000) 14220750000 kr. Delta belopp bör emellertid justeras med hänsyn tiU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget­åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 13640 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen all la ställning till vUka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det bestäUningsbe-myndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

1.   bemyndiga regeringen alt medge att beställningar av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 9120600000 kr.,

2.   till Flygvapenförband:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 140000000 kr.

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift   216107626

1981/82 Anslag  236600000

1982/83 Förslag        215 000000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhåUsålgärder i lokaler m.m., befäst­ningar, flygfält och ammunilionsförräd för flygvapnet saml markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjulfält. Verksamheten omfattar vidare komplelteringsarbeten m. m. på eller i anslutning till befintliga flyg­baser, anläggningar för el- och leleutmslning vid baserna saml inlösen av flygbuUerstörda fasligheter.

14   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

210

 

 

	1981/82	Beräknad ändring 1982/83
		Chefen för	Före-
		flygvapnet	draganden
Fl yg vapenförband:
Markanskaffning för delpro-
grammen
För flera delprogram
gemensamma lednings- och
strilförband	400	400	400
Basförband	600	600	600
Gemensamma produkfions-
resurser	1000	1000	1000
Nybyggnad m. m. för delpro-
grammen
För flera delprogram gemen-
samma lednings- och stril-
förband	51600	65 600	64600
Basförband	28640	33 150	32150
Gemensamma produktions-
resurser	98110	80150	72200

Centralt beslutade ombygg­nads- och underhållsåtgär­der för delprogrammen

För flera delprogram gemen­samma lednings- och stril-

förband Basförband Gemensamma produktions­resurser	24600 61500	1000 24800 37 500	1000 24800 35400
Summa	266450	244200	232150
Utrednings- och projekte­ringskostnader Inkomster Reducering på grund av överplanering	14 800 - 4000 -40650	13 100 - 3 500 -36900	13 100 - 3 500 -26750
Beräknat medelsbehov	236600	216900	215000

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för budgetåret 1980/81 att behovet av mark har varit begränsat. Uppkomna behov har i huvudsak kunnat tUlgodoses.

Nybyggnad av befästningar och kaserner m. m. har i stort sell kunnat genomföras enligl planerna. Vissa förseningar har dock uppkommit, främst med anledning av personalomsättningen i samband med fortifika-fionsförvaltningens flyttning fill EskUstuna. Utbyggnaden av nya radarsta­tioner har fortsatt planenligt. En flygtjänslbyggnad och ett förråd vid F7 i Sålenäs, elt tmppserviceförråd vid F 13 i Norrköping, en skolbyggnad vid F14 i Halmstad och en värmecenlral vid F17 i Ronneby har bl. a. blivit färdiga. Nybyggnadsarbetena för en värmecenlral vid F5, en drivmedels-anläggning vid F13, en hangar vid vardera av F 17 och F 21 i Luleå saml ell

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  211

tmpp- och mobUiseringsserviceförråd vid REN i Vidsel har påbörjats under budgetåret. Kasemrenoveringarna vid F5 och vid F 14 i Halmstad har fortskridit planenligt.

Budgetåret 1981/82

Behovet av all anskaffa mark beräknas öka något jämfört med tidigare budgetår.

Utbyggnaden av radarslationsnätel fortsätter liksom utbyggnaden av befintliga flygbaser för bl.a. anpassning till flygplan 37 och lUl ell nyll flygbassystem (flygbas 90). En värmecenlral och ett förtåd vid F5 i Ljung­byhed, en drivmedelsanläggning och en skolbyggnad vid F13 i Norrkö­ping, en hangar vid vardera av F 17 i Ronneby och F21 i Luleå, fiUbyggnad av värmecentralen vid F21 och RFN i Vidsel, ell trupp- och mobiliserings-serviceförtåd vid RFN samt kasernrenoveringar vid F5 och vid F14 i Halmstad beräknas bl.a. bU färdiga. Av störte objekt som beräknas bli påbörjade märks en luflförsvarscentral, en hangar vid F 15 i Söderhamn saml kasernrenovering vid F10 i Ängelholm.

Budgetåret 1982/83 Chefen förjlygvapnet

Medelsbehovet för budgetåret 1982/83 beräknas lill 216,9 milj. kr. enligl vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekt som har påbörjats eller avses komma att påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsålgången under budgetåret 1982/83 fill 67350000 kr. I övrigt avses medel tas i anspråk under budgetåret för all påbörja bl. a. utbyggnaden av tre gmpperingsplalser för radarslafioner lUl en kostnad av 36 milj. kr., åtgärder för all anpassa flygbaserna liU ell nytt flygbassystem (flygbas 90) lill en sammanlagd kostnad av 35 milj.kr., nybyggnad av en hangar vid F4 i Östersund fiU en kostnad av 30 milj. kr. samt nybyggnad av en servicehangar vid F 13 i Norrköping till en kostnad av 17 milj.kr., allt enligl prisläget den 1 febmari 1981. För ombyggnads-och underhåUsarbelen, som har påbörjats eUer avses komma all påbörjas före den 1 juli 1982, beräknas medelsbehovet under budgetåret 1982/83 till 13,6 mUj.kr. För objekt som avses påbörjas under sistnämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för underhåU och ombyggnad av flygfält lill 24,8 milj.kr. samt för centralt beslutat underhåll av byggnader, övnings-och skjutfäll m. m. lill 10,8 milj. kr.

Överbefälhavaren

I sill yllande över myndigheternas anslagsframställningar lämnar över­befälhavaren chefens för flygvapnet anslagsframställning ulan erinran.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   212

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar all medel anvisas enligl följande anskaffningsplan. I detta sammanhang viU jag anmäla all nybyggnaden av en aggregat- och fordons verkstad vid F4 i Östersund och ombyggnaden av byggnad nr 22 vid F6 i Karlsborg f. n. utreds. Del är därför osäkert om byggnadsåtgärderna kan påbörjas under budgetåret 1982/83.

FortifikalionsförvaUningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekl som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inle har något all erinra bör del få ankomma på regeringen all, efter prövning av huvudhandUngarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi­sat, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Jag vill i detta sammanhang anmäla all regeringen har uppdragU ål fortifikationsförvaltningen alt-utöver vad jag har anmält i prop. 1980/81:100 (bil. 7)-under innevarande budgetår påbörja uppförandel av en simulalorbyggnad vid F21 i Luleå lill en beräknad kostnad av 3930000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1980. DeUa har gjorts möjligt genom omplanering inom anslaget. Byggnaden behövs för all utbilda den flygande personalen på flygplan JA 37, vilket beräknas komma all tillföras förbandet omkring årsskiftet 1982-1983.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

 

 

 

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning		Bygg­start år-mån.	Färdig­ställ­ande ariTiari,
			Fakfisk     Beräknad för
	80-02-01	81-02-01	81-06-30    1981/82	1982/83
A. Markanskaffning
Delprogram 3.1 1. Mark för strilan-
läggningar m. m.	600	800	400	400	-	-
Delprogram 3.7 2. Mark för krigsflyg­fält samt diverse
mindre markförvärv	900	1200	600	600	-	-
Delprogram 3.99 3. Diverse mindre
markförvärv	2500	2000	1000	1000	-	-
Summa A	4000	4000	2000	2000	-	-
B.  Nybyggnad m.m. a.   Företag påbörjade före 1981-07-01	181231	182982	92486         82476	8000
b.   Företag påbörjade etter avsedda all
påbörjas 1981182	152670	171500	95874	59350	-	-
c.   Företag avsedda att påbörjas 1982183
Delprogram 3.1 1. Radaranläggningar	_	32500	_                                  __	14 500	_	_

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

213

 

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrukning

Faktisk     Beräknad för
t.o.m.      -----------

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82     1982/83

Bygg-        Färdig­
start      ställ-
år-mån.     ande

år-mån.

 

2. Grupperingsplatser	4000	4000
3. Smärre objekt	5 500	4900	-	_
Delprogram 3.7
4. Anpassning för
flygbassyslem 90	35000	14 500	-	-
5. Smärre objekt	2450	2700	—	—
6. El- och teleanlägg-
ningar	8750	3 700	-	-
Delprogram 3.99
7. F4. Nybyggnad av
en aggregat- och
fordonsverkslad	7500	3000	83-01	84-01
8. F4. Nybyggnad av
en hangar	30050	12600	82-10	84-04
9. Fl 3. Nybyggnad av
en servicehangar	17000	7700	82-11	83-12
10. F14. Nybyggnad av
en skolbyggnad	7950	6000	82-10	83-09
II. Fl6. Nybyggnad av
elt kontrolltom	8600	3000	82-10	83-10
12. F 16. Om-och till-
byggnad av hangar 33	4450	4450	82-10	83-06
13. RFN. Nybyggnad av
en matinrättning	4750	4 750	82-10	83-06
14. Diverse byggnads-
förelag	22600	15800	-	-
Summa c	-      191100	-      101600	-	-
Summa B (a-c)                            333901      545582      92486		178350      168950	-	-

C. Centratt beslutade ombyggnads- och un­derhållsåtgärder

a.      Företag påbörjade
före I98I-07-0I

b.      Företag påbörjade
etter avsedda att
påbörjas 1981182

c.      Företag avsedda all
påbörjas 1982183

Delprogram 3.1

1.     Mindre ombyggnader
av befästningar m. m.

Delprogram 3.7

2.  Ombyggnad av flyg­fält, smärre objekt

3.  UnderhåU av flyg­fält

Delprogram 3.99

4.  F 6. Ombyggnad av byggnad nr 22 till personalvårdsloka-ier m.m.

5.  Diverse ombyggnads­förelag m.m.

97500       92800       65500         23900         3400

62200        10200

66200        72400

1000

1000

3 800 21000

3 800 21000

5100 16000

3000    82-11  83-06

8000

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

214

 

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrukning

Fakfisk t.o. m.

Beräknad för

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82      1982/83

Bygg-        Färdig­
start     ställ-
år-mån.     ande

 

6. Underhåll av bygg­nader och övnings-och skjutfäU			10800			10800
Summa c		-	57700	-	-	47600
Summa C (a-c)		163700	222900	65500	86100	61200
Summa lotall		501601	768482	157986	266450	232150

Utrednings- och pro­jekteringskostnader

Inkomster från bostä­der och försäljning av mark och byggnader

Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

14800

13 100

- 4000     - 3 500

-40650     -26750 236600      215000

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budget­året 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 215000000 kr.

D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling

1980/81 Utgift    442999000'

1981/82 Anslag 407984000 1982/83 Förslag 700000000 ' Varav 88 130000 kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling av materiel för flyg­vapnet. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndi­ganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av me-delstUldelningen.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1981 644200000 kr. För budgetåret 1981/82 har riksdagen lämnat ett beslällningsbemyndi­gande om 402,2 milj.kr. och anvisat ell anslag av 487984000 kr. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (644200000 4- 402200000-407984000) 638416000 kr.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

215

 

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Chefen för flygvapnet		Föredra­ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Flygvapenförband: Utvecklingsarbete för delprogrammen 3.1 - 3.99(ses. 200)	354800	407984	7679600	730800	7907 600	814000
Kostnader	354800	407984	7 679600	730800	7907 600	814000
Prisreglering Justering på grund av överplanering m. m.	4-47400	-	1 342 100 -124000	4-13 300' -45 IOO	1510790	-114000
Medelsbehov	-	407984		699000	-	700000
Bemyndigandebehov	402200	-	9021700	-	9418390	-

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd kostnadsutveckling och nellopris­index.

Budgetåret 1980/81

Chefen för fiygvapnet anger i sin redovisning för budgetåret 1980/81 all verksamheten inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilför­band i huvudsak har inriktats på utveckling av materiel tUl en nu låghöjds­radar (PS 870) saml fortsatt utveckling av ell rörligt indikatormm och transmissionsnät.

För delprogrammet Jaktförband har verksamheten fill största delen be­stått av typarbete för flygplan JA 37 Jaktviggen. Fortsall utveckling av gmndflygplan, målinmälningsulrustning, el- och teleutrustning, beväpning samt underhållsutrustning har beställts.

För delprogrammet Attackförband har främst beställts forlsall utveck­Ung av molmedel för flygplan AJ 37. Vidare har arbetet varit inriktat mol systemdefinUionsarbete för flygplan JAS.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har faslslällts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl.a. all utvecklingsarbetet för stridslednings- och luftbevakningsförbanden fortsätter. Inom delprogrammet redovisas även det påbörjade utvecklingsarbetet för all ersätta hela Viggensystemel med system JAS.

Budgetåret 1982/83 Chefen för fiygvapnet

Anslaget bör föras upp med 699 milj.kr. och ell beslällningsbemyndi­gande om 9021,7 milj. kr. inhämtas.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        216

Inom delprogrammet Gemensamma lednings- och strilförband fortsätter utvecklingen av materiel fill rörliga indikatormm och nya radarstationer. Utveckling påbörjas för all omsätta materielen i stridslednings- och luflbe-vakningscentralerna. Flygburen radar och ny igenkänningsradar börjar utvecklas.

Verksamheten inom delprogrammet Atlackförband avser i huvudsak utveckling av del nya JAS-flygplanet saml integration av nya vapen.

Beslällningsbemyndigandel för delprogrammet Gemensamma produk­tionsresurser är främst avsett för drift och underhåll av försöksplalser.

Av begärda bemyndiganden avses 1 342,1 milj. kr. för prisreglering. Be­loppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

Ändamål                                                                        Belopp

1.     Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

fill prisläget februari 1983 efter bedömd pris­
utveckling enligt nettoprisindex (8 %)                          40,8

2.     Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prisläget februari 1981 fill prisläget februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto-.

prisindex (16,64%)                                                    1277,9

3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81                                                     23,4

1342,1

Överbefälhavaren

I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar anger över­befälhavaren att medel kan behöva omfördelas från förevarande anslag tUl anslaget D2. Flygvapenförband: Materielanskaffning beroende på vUken form anskaffningen av en styrd glidbomb får.

I övrigi lämnar överbefälhavaren chefens för flygvapnet anslagsfram­ställning utan erinran.

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovel framgår av sammanstäUningen över beslällningsbemyndiganden och betalningsme­del. I min beräkning ingår ell bemyndigande av 7500 milj. kr. för utveck­Ungen av flygplanssystemel JAS.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (638416000 4-9418390000 -700000000) 9356806000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn tiU den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget­åren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 9100 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen alt ta ställning fill

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   217

vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för del beslällningsbe­myndigande som riksdagen kan komma alt lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all

1.      bemyndiga regeringen alt medge all utvecklingsarbete för flygva­
penförband får besläUas inom en kostnadsram av 9418 390000
kr.,

2.      till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 700000000 kr.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet       218

E Operativ ledning m. m.

överbefälhavaren är programmyndighel för huvudprogrammet Operaliv ledning m. m. som omfattar följande delprogram.

4.1       Operaliv planläggning m. m.

4.2       Beredskap m.m.

4.3       Krigsorganisation av centrala och högre regionala staber m. m. 4.99 Gemensamma produktionsresurser

Huvudprogrammet omfattar i fred i stort följande staber m. m.

Försvarsstaben

Sex militärområdesstaber med förvaltningar

Lokaliseringen av nämnda staber m. m. framgår av följande karta (inla­gen på s. 219).

Verksamheten under huvudprogrammet Operaliv ledning m. m. budge­teras på ett antal primåmppdrag inom huvudproduklionsområdena Led­ning och förbandsverksamhel, Materielanskaffning samt Anskaffning av anläggningar. Verksamheten finansieras från följande anslag.

E 1. Operaliv ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhel

E 2. Operativ ledning m.m.:Materielanskaffning

E 3. Operativ ledning m.rn.: Anskaffning av anläggningar

E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet

1980/81 Utgift     526189480

1981/82 Anslag   512540000

1982/83 Förslag        504900000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, dels operativ och krigsorganisalorisk verksamhet.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

219

r"--\,.

.-.- f

	VFNN
	MFNN
Milostab NN

BODEN  „.>.*-=-

 

MilostabÖ

Pst

Milostab V

 

'\-.(»*%      *,.r *1tRÄNGNÄS         SIBCKHOLM

SKÖVDE       ■•:*-»-            .-tl

[iJ-*

 

MFV

VFV

I    KRISTIANSTAD                        . .*.i«f if-i*        t-..,

f # »!   =militärområdesgräns

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

220

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

 

Primäruppdrag m. m.	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Överbefäl­havaren	Föredra­ganden
Operativ ledning m. m.:
Operativ planläggning
m.m.	48493	57826	50291	55 385	54602
Beredskap m. m.: Sär-
skild verksamhet vid
försvarsstaben	23 100	26880	23 874	25906	25906
Beredskap m.m.: In-
satsberedskap	50975	79339	71992	80824	79855
Beredskap m.m.: Be-
redskapsålgärder vid
SJ m. m.	9005	10755	9725	10 700	10700
Krigsorganisation av
centrala och högre re-
gionala staber m.m.	111279	131729	124400	129406	123 858
Gemensamma produk-
tionsresurser:
Försvarsstabens och
militärområdessta-
bemas fredsorgani-
salion m. m.	200 100	204302	230 109	251 167	226818
Gemensamma produk-
tionsresurser: Bort-
tagande av pansar-
hinder o.d.	4175	4342	4509	4960	4509
Kostnader •	447127	515173	514900	558348	526248
Titlkommerla vgår:
Intäkler	- 4670	- 2831	-4270	-10645	-10645
Gemensamma kostnader
(netto)	—	4-13 847	-	—	-
Överplanering, reser-
ver m. m.	4- 5853	—	4-1910	-10703	-10 703
TUl regeringens dis-
position	- 2000	—	-9750	-	-
Medgiven prisreglering	4-69510	-	-	-	-
Medelsbehov	515820	526189	502790	537000	504900
Personal
Personalkategori	Antal anställda omräknat fill personår
	1980/81		1981/82	1982/83
	Planerat	Utfall	Planerat	Överbe­fälha­varen	Föredra­ganden
Militär personal	656	636	699	644	650
CivUmililär personal	70	81	69	69	60
Civil personal	1587	1593	1576	1543	1350
	2313	2310	2344	2306'	2060

' Inkl. Gofiands mUitärkommando.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   221

Budgetåret 1980/81

Överbefälhavaren anger i sin redovisning för verksamheten under bud­getåret 1980/81 att den slutligt planerade verksamheten har kunnat genom­föras inom ramen för disponibla resurser.

Bristande personalresurser inom vissa områden har medfört alt arbets­uppgifter har uppskjutits. Detta gäller bl. a. verksamheten inom sektioner­na 5 och 8 vid militärområdesstaberna.

Mol bakgmnd av förändringar i del miUlärpoUliska lägel saml inträffade incidenter har beredskapshöjningar och insatser av större omfattning än normall fått vidtas under vissa delar av budgetåret.

Omorganisafionen av försvarsstaben har påbörjats och flyttningar lill förvallningsbyggnaden i kvarteret Bastionen förberetts. Omorganisationen av den högre regionala ledningen samt andra etappen i omorganisationen av Gotlands militärkommando med förvaltningar har förberetts.

Fortsatta försök med en provisorisk organisation av militärområdenas materielförvaltningar saml de regionala molorfordonsförråden har genom­förts.

I Nedre Nortlands militärområde har försöken med decentraliserad pro­duktionsledning (DEPROL) utökats med bl.a. myndigheterna inom hu­vudprogram 4.

Budgetåret 1981/82

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1980/81:100 bil. 7 (FöU 19, rskr 291 och 331) och regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 för de delprogram m.m. som nu ingår i anslaget beräknas i stort sell kunna följas.

Planeringen inriktas mot all behålla sex mUitärområden.

Personalminskningar och decentralisering av beslutsbefogenheter m. m. genomförs enligt besluten (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr 174 och prop. 1979/80:135, FöU 15, rskr 318) om försvarsmaktens centrala ledning m. m. samt om omorganisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m.m.

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Överbefälhavaren anför följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten under budgetåret 1982/83.

Verksamheten inriktas i första hand att säkerstäUa den operativa led­ningen under beredskap och krig.

Strävan skall vara att begränsa produkfionskostnaderna lill förmån för krigsorganisationens materielinnehåll, del operafiva krigsförberedelsear­betet och utbildningen.

Omorganisation av den högre regionala ledningen samt den andra etap­pen i omorganisationen av Gollands mililärkommandostab med förvalt­ningar genomförs. Gollands mililärkommandostab med förvaltningar över­förs i samband med omorganisationen liU huvudprogram 1. Arméförband.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  222

Som ett led i strävan alt minska personalkostnaderna fortsätter försöken med integrerade tyg- och inlendenlurförvaltningar saml med regionala molorfordonsförråd.

Personaltjänslen prioriteras i syfte alt möta negativa verkningar för de anställda av de fredsorganisaloriska förändringarna, personalminsk­ningarna m. m.

Intensifierade rationaliseringar och personalminskningar inleds inom förevarande huvudprogram.

Förändringarna i förhållande lill budgetåret 1981/82 delaljmoliverar överbefälhavaren på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär all kostnaderna ökar med 45 523 000 kr.

B. Förändringar enligl regeringens beslut

1.   Planerade personalförändringar innebär all kostnaderna minskar med
4375000 kr.

2.    Den fillfälliga ledningsorganisationen i samband med omorganisation av mUUärområdesstaberna upphör (- 700000 kr.).

3.    Kostnaderna för de centrala stabernas flyttning lill Bastionen upphör (-800000 kr.).

Kostnaderna för flyttning av Gofiands mililärkommandostab med för­vaUningar upphör i huvudsak (- 1,8 milj. kr.).

C. Uppgiftsförändringar

1.   För driften av sjöbevakningscenlralen vid Malmö marina bevaknings­
område beräknas kostnaderna lUl 900000 kr.

2.    Kostnaderna för överbefälhavarens beredskapskonlroller beräknas öka med 1,3 milj. kr.

3.    Hyreskostnaderna för två drivmedelsanläggningar inom vai'dera Öst­ra mUilärområdet och Nedre Norrlands mUilärområde beräknas fill 1 milj. kr. Kostnaderna har tidigare täckts av fortifikationsförvallningen men skall enligl de nya principerna för fastighetsförvaltning belasta huvudpro­duktionsområde 1. Ledning och förbandsverksamhet.

4.    Omsättningskostnader för viss bensin som inle längre kan användas som flygbränsle på grund av vissa kemiska förändringar beräknas fill 2,4 milj.kr.

Överbefälhavaren har i sill yttrande över myndigheternas anslagsfram­ställningar kompletterat sin anslagsframställning enligt följande.

Överbefälhavaren beräknar all förevarande anslag minskar med 22336000 kr. genom att Gollands miUtärkommandostab med förvaltningar förs över till huvudprogram 1. Arméförband samt med 450000 kr. genom överföring av tre kryptologer från försvarsstaben lUl försvarets radioan­stalt.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   223

Föredraganden

Beträffande inriktningen av verksamheten under programplaneperioden får jag hänvisa fill vad jag har anfört under avsnittet 1.3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (s. 31) och 1.4 Fredsorganisationen (s. 75). Under budgetåret 1982/83 kommer mililärområdesslaberna och verkstads-förvaltningarnas ledningsorgan all omorganiseras.

Jag kan i huvudsak godta vad överbefälhavaren har anfört om verksam­heten under budgetåret 1982/83 liksom hans beräkning av kostnaderna under primämppdragen. Jag har dock räknat med en mindre ökning av personalkostnaderna än överbefälhavaren.

Jag anser liksom överbefälhavaren all Gollands mUitärkommando skall föras över till huvudprogram 1. Arméförband.

TUl följd av de överföringar av personal m.m. liU andra myndigheter som överbefälhavaren föreslår har jag minskal anslaget med 22780000 kr.

Upplysningar om primämppdragel 40211 kommer all lämnas riksdagens försvarsutskott.

Min beräkning av del totala medelsbehovet framgår av sammanstäU­ningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa eU förslagsanslag av 504900000 kr.

E 2. Operativ ledning m.m.:Materielanskaffning

1980/81 Utgift   87682206'

1981/82 Anslag  77800000

1982/83 Förslag 78000000

' Varav 15 milj. kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar anskaffning av databehandlings-ulmstning med indikatorer och lelemateriel, uppbyggnad av signalförbin­delser samt anskaffning av bl.a. fortifikatorisk materiel. Verksamheten inriktas genom tilldelning av beslällningsbemyndiganden medan anskaff­ningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Bemyndigandeskulden var den 30 juni 1981 129609538 kr. För budget­året 1981/82 har riksdagen lämnat ell beslällningsbemyndigande om 128,6 milj.kr. och anvisat ett anslag om 77,8 milj.kr. Den beräknade bemyndi­gandeskulden den 30 juni 1982 blir därmed (129609538 4-128600000-77800000) 180409538 kr.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   224

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 OOO-tal kr.)

 

 

 

Primäruppdrag m. m.	1981/82		1982/83
			Överbefäl­havaren		Föredra­ganden
	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.	Bem.	Bet.
Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning för delprogrammen 4.1-4.99 (se s. 218)	95800	79500	88300	78100	88300	78100
Kostnader	95800	79500	88300	78100	88300	78100
Prisreglering Justering på grund av över­planering m. m.	-h 32 800	-1700	4-40000	4-700' -800	4-34 300	-100
Medelsbehov	-	77800	-	78000	-	78000
Bemyndigandebehov	128600	-	128300	-	122600	-

' Betalningsmedel för skillnaden mellan bedömd prisutveckling och nettoprisindex.

Budgetåret 1980/81

Överbefälhavaren anger i sin redovisning av verksamheten under budgetåret 1980/81 att den materielanskaffning som var planerad i stort sett har kunnat genomföras.

Budgetåret 1981/82

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 och ändrats genom beslut den 15 oktober 1981 och den 28 januari 1982. Planerna innebär bl.a. alt verksamheten under budgetåret främst inriktas mol en fortsall anskaffning av materiel och installationer för för­svarsmaktens gemensamma sambandsnät och sambandsnälet för vissa staber samt för sjöbevakningscenlralen i Södra militärområdet.

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Anslaget bör föras upp med 78 milj.kr. och elt beslällningsbemyndi­gande om 128,3 milj. kr. inhämtas.

Verksamheten inriktas främst mol en forlsall anskaffning av materiel och installationer för försvarsmaktens gemensamma staber m. m.

Av begärda bemyndiganden avser 40 milj. kr. prisreglering. Beloppet har beräknats enligt vad som framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet        225

Ändamål                                                                        Belopp

1.     Omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1982 från prisläget februari 1982

lill prisläget februari 1983 efter bedömd pris­
utveckling enligl nelloprisindex (8 %)                        13,3

2.     Omräkning av begärda beställningsbemyndiganden
för nya objekt under budgetåret 1982/83 från
prislägel februari 1982 lill prislägel februari

1983 efter bedömd prisutveckling enligt netto­
prisindex (16,64 %)                                                   14,7

3. Underskott på prisregleringsbemyndiganden från

budgetåret 1980/81                                                  12,0

Summa   40,0

Föredraganden

Min beräkning av del totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme­del.

Med ulnylljande av de belopp som har tagils upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 (180409538 4-122600000-78 000 000) 225 009 538 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn fill den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1983 blir därmed ca 205 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen alt ta stäUning lill vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för del beslällningsbe­myndigande som riksdagen kan komma all lämna.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1.   bemyndiga regeringen alt medge all beställningar av materiel m. m. för operaliv ledning m. m. får läggas ul inom en kostnads­ram av 122600000 kr.,

2.   fill Operativ ledning m.m.:Materielanskaffning för budgetåret 1982/83 anvisa ell förslagsanslag av 78000000 kr.

E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar

1980/81 Utgift     133765438

1981/82 Anslag     88700000

1982/83 Förslag    90500000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m. m. av och centralt beslutade ombyggnads- och underhåUsålgärder i lokaler m. m. och befäst­ningar för huvudprogrammen Operaliv ledning m. m. och Gemensamma myndigheter m. m. saml markförvärv för dessa ändamål.

15    Riksdagen I98II82. 1 samt. Nr 102. Bilaga 2

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet

226

Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Primäruppdrag

1981/82

1982/83

 

Överbefäl­havaren

Före­draganden

Operaliv ledning m. m.:

Markanskaffning för delpro­grammen

400 200

400 200

400 200

Krigsorganisation för centra­la och högre regionala staber m. m.

Försvarets radioanstalt

Nybyggnad m. m. för delpro­grammen

35 550 10080

34 200 23 700

29200 23700

Krigsorganisation för centra­la och högre regionala staber m. m.

Gemensamma produktions­resurser

Centralt beslutade ombygg­nads- och underhållsåtgär­der för delprogrammen

6700

15 500

15 500

Krigsorganisation för centra­la och högre regionala staber m. m.

Gemensamma produktions-

resurser	33 200	26850	22350
Summa	86130	100850	91350
Utrednings- och projekte­ringskostnader Reducering på grund av överplanering	4-3600 -1030	-H4000 -4850	4-4000 -4850
Beräknat medelsbehov	88700	100000	90500

Budgetåret 1980/81

Fortifikationsförvaltningen anmäler i sin redovisning för verksamheten under budgetåret 1980/81 all planerad verksamhet i stort sell har kunnat genomföras.Bl. a. har nybyggnad av en köldprovanläggning i Karlsborg i allt väsenfiigt slutförts. Nybyggnaden av en slabsbyggnad på Golland har fortsatt planenligt. Ombyggnad av ämbelsbyggnaden Basfionen i Stock­holm pågår och beräknas färdigställas under budgetåret 1981/82.

Budgetåret 1981/82

Planerad verksamhet beräknas kunna genomföras. Under budgetåret beräknas bl.a. ombyggnaden av militärslabsbyggnaden i Stockholm på­börjas. En apleringsverkslad i Karlsborg bedöms kunna böija byggas under budgetårels senare del.

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet

227

Budgetåret 1982/83 Överbefälhavaren

Medelsbehovel för budgetåret 1982/83 beräknas lill 100 milj. kr. enligl vad som framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

För nybyggnadsobjekl som har påbörjats eller avses komma alt påbörjas före den 1 juli 1982 beräknas medelsålgången under budgetåret 1982/83 till 11,8 milj. kr. I övrigi avses medel las i anspråk under budgetåret 1982/83 för att påbörja bl. a. utbyggnad av en slabsbyggnad för milomalerielförvall-ningen i Övre Norrland lill en kostnad av 6,6 milj.kr., nybyggnad av lokaler för försvarels radioanstalt på Lovön för ca 16 milj. kr. För ombygg­nads- och underhållsarbeten som har påbörjats eller avses komma all påböijas före den 1 juli 1982 beräknas medelsbehovel under budgetåret 1982/83 till 15650000 kr. För objekt som avses påböijas under nämnda budgetår beräknas bl. a. medelsbehovet för ombyggnaden av förvallnings­byggnaden Tre Vapen i Slockhoim lill 15,5 milj. kr.

Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovel framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov. Jag förordar alt medel anvisas enligl följande anskaffningsplan. I detta sammanhang vill jag anmäla all nybyggnaden av en slabsbyggnad för Övre Nortlands materielförvallning f.n. utreds. Del är därför osäkert om byggnadsåtgärderna kan påbörjas under budgetåret 1982/83.

För all vissa delar av försvarels materielverk som f. n. är lokaliserade utanför förvaltningsbyggnaden Tre Vapen i Stockholm skall kunna flytta in där behövs vissa ombyggnadsåtgärder. Jag har beräknat 2 milj.kr. för detta ändamål.

Fortifikationsförvallningen skall redovisa huvudhandlingar för de nya byggnadsobjekl som finns intagna i anskaffningsplanen. Om riksdagen inle har något alt erinra bör det få ankomma på regeringen all, efter prövning av huvudhandUngarna och inom ramen för det anslag som riksdagen anvi­sar, besluta om de redovisade byggnadsföretagen.

Anskaffningsplan (1 OOO-tal kr.)

Kostnadsram

Objekt

Medelsförbrukning

Faktisk t.o.m.

Beräknad för

80-02-01    81-02-01    81-06-30    1981/82      1982/83

Bygg-        Färdig­
start      stäl-
år-mån.      lande
år-mån.

 

A. Markanskaffning Delprogram 4.3 1.   Diverse mindre
markförvärv	800	800	400	400
Delprogram 5.6 2.   Diverse mindre
markförvärv för FRA	400	400	200	200
Summa A	1200	1200	600	600

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet

228

 

 

 

 

Objekt	Kostnadsram		Medelsförbrukning			Bygg-	Färdig-
						start år-mån.	stäl­lande
			Faktisk t.o.m. 81-06-30	Beräknad för
	80-02-01	81-02-01		1981/82	1982/83		al-llld.n.
B.  Nybyggnad m.m.
a.  Företag påbörjade
före 1981-07-01	42770	44050	31570	12480	-	-	-
b.  Företag påbörjade
eller avsedda alt
påbörjas I98II82	35400	44950	-	33150	11800	-	-
c.  Företag avsedda alt
påbörjas 1982183
Delprogram 4.3
1.   Slabsplalser	-	39600	—	_	10700	_	_
2.   Mililärområdesförråd
för drivmedel	-	6000	_	_	6000	_	_
3.   Truppbefäslningar
m.m.	—	4200	—	—	4200	—	_
4.   Diverse byggnads-
företag	-	5 700	-	-	5 700	-	-
Delprogram 4.99
5.   MFÖN. Nybyggnad av
en stabsbyggnad	-	6600	-	-	4000	83-04	83-12
6.   FRA. Utbyggnad av
lokaler på Lovön	—	16050	-	—	8000	82-10	84-04
7.   Diverse bygg-
nadsföretag	-	2500	-	-	2500	-	-
Summa c	-	80650	-	-	41100	-	-
Summa B (a-c)	78170	169650	31570	45630	52900	—	_

C. Centralt beslutade ombyggnads- och underhåUsålgärder

 

a.   Förelag påbörjade före I98I-07-0I	24000	28700	20100	8700	___
b.   Förelag påbörjade etter avsedda att
påbörjas 1981182	18800	46850	-	31200	15650
c.   Företag avsedda att påbörjas 1982183
Delprogram 4.3 1.  Diverse byggnads­ förelag 2.  Underhåll av be-	-	5 800	-	-	5 800
fästningar	-	6000	-	-	6000
Delprogram 4.99 4.   Diverse ombyggnader och underhåll av
byggnader	-	12500	-	-	10400
Summa c	-	24300	-	-	22200
Summa C (a-c)	42800	99850	20100	39900	37850
Summa A-C	122170	270700	51670	86130	91350

Utrednings- och pro­jekteringskostnader

Reducering på grund av överplanering

Beräknat medelsbehov

4-3 600      4-4000

-1030      -4850 88700       90500

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 229

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att lill Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 90500000 kr.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   230

2 Civilförsvaret

2.1 1977 års försvarsbeslut

Försvarbeslutet år 1977 betydde för civilförsvarels del alt intentionerna i 1972 års försvarsbeslut skulle fullföljas. Detta innebar bl.a. all den nya krigsorganisation (organisation 80) som fastställdes år 1976 skuUe vara uppbyggd i början av 1980-lalet och att civilförsvaret i första hand skulle inriktas mot att bereda befolkningen skydd mol verkningarna av konven­tionella stridsmedel.

1 försvarsbeslutet lades ökad vikt vid åtgärder som förbättrar krigsor­ganisationens förmåga att säkerställa skyddet för befolkningen, främst genom alarmering, ett bättre utnyttjande av befintliga och planerade skyddsfillgångar saml utrymning av riskområden, när skyddsfillgångarna med hänsyn lill rådande läge är otillräckliga. Grundutbildningen av befäl skulle prioriteras med bibehållen balans mellan grundutbildnings- och öv­ningsverksamhel.

Anskaffningen av materiel och anläggningar skulle fortgå i oförändrad omfattning.

Under perioden 1977/78-1981/82 har flera av de grundvärden som an­vändes som underlag för 1977 års försvarsbeslut förändrats. Detta har medfört att produktionen måst begränsas. Minskningarna har genomförts främst inom områdena utbildning av civilförsvarsplikliga och anskaffning av anläggningar för civilförsvarels krigsorganisation.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   231

2.2 Civilförsvarets fortsatta utveckling

2.2.1 Inledning

Innan jag behandlar civUförsvarels fortsatta utveckling vill jag lämna en kort översikt över hur försvarels planerings- och ekonomisystem fillämpas inom civilförsvarets verksamhetsområde.

Gmndtanken i systemet är att särskUd vikt skall läggas vid all ange de långsikliga målen, så att de kan tjäna som vägledning vid planering och genomförande av verksamheten.

Planeringen inom civilförsvaret är inriktad dels på all underhålla och utveckla enheter i krigsorganisafionen för ledning och undsättning m.m., dels på att vidta åtgärder i förebyggande syfte, främst genom all bygga skyddsmm. Vid genomförandel av den planerade verksamheten skall ef­tersträvas all delegera besluten så långt ned i organisafionen som möjligt.

Liksom i det miUtära försvaret utgörs huvudfunktionerna i civilförsvaret av en operaliv funkfion, en programfunkfion och en produkfionsfunklion. Den operativa fu n k t i o n e n omfattar del operativa krigsförberedel­searbetet. Inom civilförsvaret utförs detta arbete i civilförsvarsslyrelsen saml hos civilbefälhavare och länsstyrelser. Arbetet beslår fill stor del av planläggning för all genomföra utrymning och inkvartering av befolkning­en, användning av tillgängliga skyddsrum, alarmering m.m. Program­punkt i o n e n—som avser ansvaret för att formulera mål för programmen, fördela resurser och kontrollera alt målen uppfylls-utövas under regering­en av civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna saml vad gäller skyddsrum även av kommunerna.

Civilförsvaret bildar ett huvudprogram. Inom detta finns delpro­gram för Skydd för befolkningen, Räddningstjänst och Administration. Delprogrammen är i första hand all betrakta som avvägningspro­gram som främst används i den långsiktiga planeringen och vid avväg­ningsdiskussioner.

Verksamheten i civilförsvaret indelas i följande produktionsområ­den.

Administration

Utbildning

Underhåll och förrådsverksamhel

Materielanskaffning

Anskaffning av anläggningar för krigsorganisationen

Anskaffning av anläggningar för fredsorganisalionen

Skyddsmm för befolkningen

Forskning, försök och utveckling

1 den långsiktiga planeringen sker en avvägning mellan produktionsom­rådena enligl indelningen Vidmakthållande, Omsättning och tillförsel saml Forskning och utveckUng.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   232

Anslagen tiU civilförsvaret är följande.

G 1. Civilförsvar

G 2. Civifförsvar: Anskaffning av anläggningar

G 3. Civifförsvar: Skyddsrum

2.2.2 Civilförsvarsstyrelsen

Perspektivplanen

Regeringen uppdrog i november 1977 ål civilförsvarsslyrelsen alt enligl samma aUmänna grunder som för det militära försvaret genomföra per­spektivplanering för civifförsvarels fortsalla utveckling efter år 1982. Eko­nomiskt skulle studieområdena förläggas mellan 150 och 250 milj.kr. per budgetår för verksamhet som inle avser skyddsmm och mellan 100 och 250 milj.kr. för verksamhet som avser skyddsrum eller tiUsammans för de båda områdena mellan 250 och 500 milj. kr. per budgetår. Samtliga belopp angavs i prisläget februari 1977. Civilförsvarsslyrelsen överlämnade i feb­mari 1979 del 1 av sin perspeklivplan.

Regeringen gav i juni 1979 anvisningar för perspektivplaneringen under fas 2. De allmänna gmnderna var i princip desamma som för det militära försvaret. Dessutom angavs bl.a. alt de åtgärder som krävs för all införa en s.k. närskyddsorganisalion skulle belysas på varje ekonomisk nivå.' Alternafiva möjligheter att i fredslid förbereda s.k. skyddade utrymmen skulle redovisas. Vad försvarskommitlén hade anfört om personalutnytt­jandet inom totalförsvaret och om en ökad samordning mellan civilförsva­ret och den verksamhet som kommunerna bedriver skulle beaktas. Två ekonomiska fömtsätlningar angavs. Enligt den ena skulle en planerings­ram på 2100 milj.kr. gäUa både för perioden 1982/83- 1986/87 och för perioden 1987/88-1991/92. Enligl den andra skulle en planeringsram på 2800 milj. kr. gäUa för perioden 1982/83 — 1986/87 och en planeringsram på 3 300 milj. kr. gälla för perioden 1987/88-1991/92. Samtliga belopp angavs i prislägel febmari 1979. Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i september 1980 del 2 av sin perspekfivplan.

I del I av sin perspeklivplan påpekar civilförsvarsslyrelsen all försvars­maktens sätt alt föra striden har stor betydelse för civilförsvarets utform­ning. Den betydelse som de icke-konventionella stridsmedlen har i hotet mol oss betonas mer än tidigare. Betydelsen av oUka samhällsföränd­ringar, bl.a. i fråga om samhällets sårbarhet, redovisas också. Vidare behandlas frågor som hänger samman med en ökad samordning mellan civilförsvarsverksamhet och kommunal verksamhet. Vikten av förvarning och alarmering, bl. a. behovel av all förstärka uthålligheten i förvarnings­systemet, framhålls. Vidare påvisas nödvändigheten av långt gående prio­riteringar och reduceringar i skyddsrumsbyggandet inom de studieramar som anvisats.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   233

Exempel på utformningen av ell framlida civilförsvar ges på fem olika ekonomiska nivåer, varav tre ligger inom ramen för regeringens anvisning­ar och två är högre än vad dessa anger. På den högsta nivån går det att snabbi bygga upp ett civilförsvar med den styrka som civilförsvarsstyrel­sen anser att del bör ha. På näsla nivå, den s. k. referensnivån, går det att åstadkomma elt civilförsvar med en helt utbyggd krigsorganisation 80 och en skyddsrumsproduktion i enlighet med 1975 års skyddsrumsbeslul. I anvisningarnas högsta nivå blir ulhåUighelen något eftersatt men förmågan att verka i olika situationer bedöms ändå bli godtagbar. Den näst lägsta nivån ger ett civifförsvar som, om det inriktas mot enstaka konfliktsitua­tioner, får en godtagbar förmåga just i dessa situationer. I den lägsta nivån går det bara att åstadkomma elt civilförsvar som enligt civilförsvarsstyrel­sen är helt otillräckligt.

I del 2 av perspektivplanen presenteras civilförsvarets situation år 1982 som utgångspunkt för den fortsatta planeringen. Brister inom olika verk­samhetsområden redovisas, bl.a. i fråga om skyddsmm, skyddsmasker och utbildning av undsätlningsorganisalionen. Civilförsvarsslyrelsen fram­håller på nytt att ökad uppmärksamhet måste ägnas ål skyddet mol A-, B-och C-slridsmedel och ål de risker som den tekniska utvecklingen i fråga om konventioneUa stridsmedel medför. Vidare framhålls att risken för ett övertaskande angrepp medför krav på en snabb mobilisering och god insatseffekt för enheterna i krigsorganisationen direkt efter mobiliseringen.

I planen redovisas fem oUka alternativ för utformningen av det framfida civilförsvaret. Alternativen hänförs till tre olika ekonomiska nivåer, dels de två nivåer som anges i regeringens anvisningar, dels en högre nivå om 800 milj.kr. per budgetår i prisläget februari 1979 som har valts av civil­försvarsstyrelsen och kallas referensnivån. På referensnivån redovisas endast ett alternafiv. På de två lägre nivåerna redovisas två alternativ på varje, ett s.k. beredskapsallernativ och elt s.k. långsiktigt alternativ. Gemensamt för de fem alternativen är främst att de innefattar åtgärder för att vidmakthålla befintliga skyddslUlgångar och åtgärder för all möta verk­ningarna av ett överraskande angrepp samt en strävan all bibehålla förmå­gan liU skydd mol ABC-slridsmedel. Alternativen skiljer sig ål främst beträffande omfattningen av anskaffningen av skyddsrum och skydds­masker och beträffande krigsorganisationens storlek och beredskap.

Enligt civilförsvarsstyrelsen innebär det alternativ som redovisas på referensnivån alt civilförsvaret på lång sikt får goda möjligheter all verka vid olika former av angrepp. Förmågan att möta verkningarna av elt överraskande angrepp förbättras. Hela befolkningen kan förses med skyddsmasker och skyddsmmsprodukfionen leder på lång sikt fill att hela befolkningen i skyddmmsorterna får tillgång till skyddsmmsplalser.

På den högre av de två nivåer som anges i regeringens anvisningar måste ett val göras meUan olika mål på lång sikt för utformningen av civilförsva­ret. Styrelsen redovisar två alternativ. Båda medger alt de allvarligaste

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  234

bristerna i civilförsvaret avhjälps på kort sikt. Om del s. k. beredskapsal-ternalivel väljs, kommer förmågan all möta verkningarna av ell övertas­kande angrepp all förbättras. Krigsorganisafionens yttäckning och uthål­lighet blir dock begränsad. Vidare kan hela befolkningen i skyddsrumsor-lerna inle ens på mycket lång sikt ges tillgång lill skyddsrumsplalser. Om det s. k. långsiklsalternalivet väljs, kommer behovel av skyddsmmsplalser i skyddsrumsorterna all bli tillgodosett på lång sikt. Krigsorganisafionens förmåga att verka vid elt övertaskande angrepp blir begränsad. Den be­gränsade skyddsmaskanskaffningen kan komma all leda fill svåra fördel­ningsproblem.

På den lägre av de två nivåer som anges i regeringens anvisningar redovisar styrelsen också ell beredskapsallernativ och ell långsiktigt alter­nativ. I båda alternativen måste långtgående prioriteringar och reduce­ringar göras i förhållande tiU de mål som civilförsvaret hitfills har inriktats mol. Stora risker måste tas när del gäller civilförsvarels förmåga all möta de påfrestningar som uppslår vid olika former av angrepp. Av de båda alternativen medför egentligen bara beredskapsallernalivet en viss förbäll­ring av förmågan all verka vid ett överraskande angrepp. I övrigi uppslår stora brister även inom de för resp. alternativ prioriterade verksamhetsom­rådena.

Programplanen för perioden 1982183 - 1986187

Enligl de anvisningar som regeringen har meddelat för civilförsvarels programplanering för perioden 1982/83-1986/87 skulle som allmän förul­sällning i huvudsak gälla de mål för civilförsvarsverksamhelens utveckling som 1978 års försvarskommUté har angett i belänkandel (Ds Fö 1982: 1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

Som utgångspunkt för planeringen av den verksamhet som inle avser skyddsmm skulle enligl anvisningarna för vart och ell av budgetåren gälla en planeringsram av 273 milj.kr. I anslutning lill programplanen skulle civilförsvarsslyrelsen belysa den utveckling och de konsekvenser del skul­le få om planeringsramarna ökas med i genomsnitt 50 milj. kr. per budget­år. För den verksamhet som avser skyddsrum skulle gälla en planerings­ram (bemyndiganden) om 283 milj.kr. för vart och ell av budgetåren. I anslutning till programplanen skulle civilförsvarsslyrelsen lämna en redo­visning av skyddsmmsbyggandets omfattning och inriktning vid en ökning av bemyndiganderamarna med ca 70 milj.kr. per budgetår. Samfiiga be­lopp angavs i prislägel februari 1980.

Enligl anvisningarna skulle de organisatoriska och finansiella konse­kvenserna av att föra över den lokala ledningen av civilförsvarsverksam­helen i krig till kommunerna redovisas. Vidare skulle civilförsvarsslyrel­sen—med utgångspunkt i försvarskommilléns uttalande all en hårdare styrning av skyddsmmsproduklionen lill prioriterade riskområden bör vara möjlig—dels pröva om den nuvarande förteckningen över skydds-

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet  235

mmsorter bör ändras, dels överväga skyddsrumsbyggandets lokala avgränsning med hänsyn lill en förnyad riskbedömning.

Civifförsvarsstyrelsen framhåller att civilförsvaret fick den inriktning del har nu genom 1972 och 1977 års försvarsbeslut. 1970-lalel har ägnats ål att anpassa och bygga upp civUförsvarel mol de mål som har angetts i nämnda beslut. Övergången till nya syslem för bl.a. skyddsrumsbyggan­det, krigsorganisationen (organisation 80) och utbildnings- och övnings­verksamheten beräknas vara slutförd före den 1 juli 1982. Civilförsvars­styrelsen anser att systemen har visat sig ändamålsenliga. Brist på medel har emellertid tvingat fram begränsningar i verksamheten inom ramen för systemens struktur.

Hillills har civilförsvaret byggts upp med utgångspunkt i all del kommer all finnas lid för kompletterande åtgärder under ell politiskt spännings­skede med en därpå följande beredskapsperiod. De begränsningar som har tvingats fram av ekonomiska skäl har ökat behovel av sådana komplette­rande åtgärder.

Civilförsvarsslyrelsen anser all de förslag som försvarskommitlén har lämnat om de säkerhetspolitiska grunderna och inriktningen av civifförsva-ret innebär en förändring av förulsällningarna för planeringen av civilför­svarels uppbyggnad. Kraven på beredskap mol överraskande angrepp m. m. medför enligl styrelsens uppfattning all planeringen måste ändras inom i stort sell alla områden av civilförsvarsverksamhelen. Ändringarna måste genomföras med utgångspunkt i nuvarande syslem och i de resurser som nu finns. De måste ulföras på ett sådant säll all beredskapen inom de närmaste åren upprätthålls.

Utgångsläget inför perioden 1982/83-1986/87 inom olika områden av civilförsvarsverksamhelen anges översiktligt av civilförsvarsslyrelsen på följande sätt.

Under 1980-lalel påbörjas en modernisering och omstrukturering av flygvapnets slridslednings- och luftbevakningssyslem. Bl. a. kommer anla­lel luftförsvarscenlraler alt bli mindre. Detta får betydande konsekvenser för civilförsvarels alarmeringssyslem.

Alarmeringsaggregat för ulomhusalarmering finns i samtliga larmorter. Ca 4000 aggregat är installerade i områden med flervåningshus och i industriområden. Behovet av aggregat beräknas lill ca 6000. Bristerna finns främst i nytillkomna larmorter och i småhusområden i samtliga larm­orter.

System för lelefonalarmering finns i dag i 96 orter för ca 3 milj. abon­nenter. Televerket inför efter hand digUala växlar i del allmänna telenätet. Dessa växlar kan f. n. inte användas för lelefonlarm.

För landels ca 350 skyddsrumsorler har resp. kommun upprällal en skyddsmmsplan. Enligl dessa planer finns del i dag 54000 skyddsmm med sammanlagt 5,7 milj. skyddsrumsplatser. Av dem kan dock endast 4,3 milj. utnyttjas om hänsyn las till fastställda förvarningslider och gällande be-

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2    Försvarsdepartementet 236

stämmelser för hänvisning och omflyttning. Del totala behovel är beräknat tiU 7,8 mUj. platser. Huvuddelen av brislen på skyddsmmsplalser hänför sig till vissa störte kommuners innerområden och till småhusbebyggelse. Befolkningen utanför skyddsmmsorterna saknar praktiskt tagel helt till­gång till platser i skyddsrum.

Den utrymnings- och inkvarteringsplanläggning som nu finns måste gö­ras om, eftersom den inte är anpassad fill gällande riktlinjer för den civUa och militära operativa planläggningen.

Den 1 juli 1982 beräknas 3,5 milj. skyddsmasker för vuxna finnas i lager. Behovet är beräknat fill ca 7 milj. Vid samma tidpunkt beräknas dessutom 31500 skyddsjackor för barn mellan 2 och 5 år finnas i lager. Någon skyddsulmstning för barn upp IHI 2 år finns f. n. inle men arbete med all utveckla en sådan pågår. Det totala behovet av skyddsulmstning för barn är ca 500000.

Den reducering av utbildningsverksamheten som har tvingats fram av ekonomiska skäl innebär att bara ca 25 % av de enheter som ingår i krigsorganisationen utbildas och övas i fred. För övriga enheter utbildas och övas endast befälet. Detta medför all insatseffeklen för enheterna i krigsorganisationen direkt efter mobiUsering generellt sell är låg.

Materielbehovet för krigsorganisafionen är Ln. täckt till ca 90 % av penningvärdet av den materiel som är upplagen på ulrustningslislorna. En betydande del av denna materiel måste omsättas under 1980-lalet. Väsent­liga brister och omsältningsbehov finns när del gäller radiomaleriel för ledningsorganisationen, förplägnads- och fordonsmaleriel saml viss tyngre räddningsutmstning.

Ca 35 % av civifförsvarels ledningscentraler är i dag äldre än 25 år. Den tekniska livslängden för en övervägande del av installationerna är 25-30 år. Säkerhets- och miljökraven är i dag i många avseenden högre än när anläggningarna byggdes. Detta innebär sammantaget att behovel av mo­dernisering av ledningscentraler är stort.

Civilförsvarsslyrelsen har utarbetat programplanen på tre olika ekono­miska nivåer, en låg, en högre och en högsta nivå.

Den högsta nivån innefattar enligt civilförsvarsstyrelsen de ekonomiska resurser som behövs för att helt uppfyUa de mål som försvarskommittén har angett. De två andra nivåerna överensstämmer med de planeringsra­mar som regeringen har anvisat för programplaneringen. I den högre av dem kan en stor del av försvarskommilléns mål förverkligas. I den låga nivån-programplanenivån-måsle enligl civifförsvarsstyrelsen sådana mål väljas som kraftigt avviker från dem som har angetts av försvarskommit­lén.

De ekonomiska ramarna för resp. nivå framgår av följande tabeU (pris­läge febrtiari 1981; milj. kr.).

 

Prop. 1981/82:102    Bilaga 2   Försvarsdepartementet  237

 

Nivå	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	Summa 1982/87
Högsta Civilförsvar utom skyddsrum Skyddsrum	320,8 270,5	346,2 303,5	371,0 361,5	400,1 399,5	414,1 416,5	1 852,2 1751,5
Summa	591,3	649,7	732,5	799,6	830,6	3603,7
Högre Civilförsvar utom skyddsrum Skyddsrum	320,8 270,5	340,2 303,5	360,0 361,5	374,0 396,5	385,0 402,5	1780,0 1 734,5
Summa	591,3	643,7	721,5	770,5	787,5	3514,5
Låg Civilförsvar utom skyddsrum Skyddsrum	303,5 270,5	303,5 297,5	298,5 331,5	298,5 332,5	298,5 330,5	1 502,5 1 562,5
Summa	574,0	601,0	630,0	631,0	629,0	3065,0

Inom de olika ramarna har civilförsvarsstyrelsen avsatt en lönereserv på en procent per år av lönekostnaderna för all möta en lönekoslnadsutveck­ling som överstiger utvecklingen av nelloprisindex. På motsvarande säll har en prisreserv om två procent avsatts för produktionsområdet anskaff­ning av anläggningar för krigsorganisafionen. Den genomsnittliga prisut­vecklingen för de övriga produktionsområdena har av civilförsvarsslyrel­sen bedömts inte komma att avvika från utvecklingen enligl nelloprisin­dex. Någon prisreserv för dessa har därför inte lagUs upp i någon av ramarna.

Planeringsramarna har minskals med 5 milj.kr. per budgetår fr.o.m. budgetåret 1984/85, vilket motsvarar de resurser som har avsatts under senare budgetår för ordnings- och bevakningsenhelerna. Dessa antas vara överförda till andra myndigheter den 1 juli 1984.

Betalningsmedlens fördelning på anslag på de olika nivåerna framgår av följande tabell (prisläge februari 1981; milj. kr.).

 

Nivå/Anslag						Summa
	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1982/87
Högsta
G 1.    Civilförsvar	298,8	322,2	339,0	355,1	362,1	1677,2
G 2.    Civilförsvar:	22,0	24,0	32,0	45,0	52,0	175,0
Anskaffning av
anläggningar
G 3.    Civilförsvar:	270,5	303,5	361,5	399,5	416,5	1751,5
Skyddsrum
Summa	591,3	649,7	732,5	799,6	830,6	3603,7

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2   Försvarsdepartementet   238

Nivå/Anslag                                                      Summa

1982/83    1983/84    1984/85    1985/86    1986/87    1982/87

Högre

Gl.    Civilförsvar  298,8       318,2       335,0       348,0       355,0       1655,0

G 2.    Civilförsvar:                                    22,0        22,0        25,0        26,0       30,0    125,0

Anskaffning av

anläggningar
G 3.    Civilförsvar:    270,5       303,5       361,5       396,5       402,5       1734,5

Skyddsrum

Summa               591,3       643,7       721,5       770,5       787,5       3514,5

Låg

Gl.    Civilförsvar  290,5       285,5       288,5       288,5       291,5       1444,5

G2.    Civilförsvar: 13,0   18,0   10,0   10,0    7,0     58,0

Anskaffning av

anläggningar
G3.    Civilförsvar:     270,5       297,5       331,5       332,5       330,5       1562,5

Skyddsrum

Summa              574,0       601,0       630,0       631,0       629,0       3065,0

I den högsta nivån liksom i de två övriga nivåerna anpassas förvarnings-och alarmeringssyslemel lill utvecklingen av försvarsmaktens slridsled-nings-och luftbevakningssyslem. Målet på lång sikt är att hela befolkning­en skall kunna nås med förvarning om bl. a. flyganfall. Åtgärder vidtas för att förbättra systemets driftsäkerhet.

Skyddsmm byggs när lämpliga tiUfällen ges i anslutning fill nyproduk­tion av byggnader och anläggningar i skyddsmmsorterna. Nuvarande skyddsmmsorter bibehålls. Viss begränsning av skyddsrumsbyggandel kan ske genom all lågriskområden inom skyddsrumsorterna undantas från skyddsmmsbyggande. Skyddsrumsproduktionen föreslås få variera med nybyggnadsverksamheten i slällel för all styras av ekonomiska ramar. Begränsade resurser avdelas för skyddsrumsbyggande ulan samband med nyproduktion av byggnader och anläggningar och för kontroll av och underhållsåtgärder i del befintliga skyddsrumsbeståndet. Förberedelser vidtas för all kunna bygga skyddsmm och skyddade utrymmen under beredskap och i krig.

Produktionen av skyddsmasker och barnskydd inriktas så all hela be­folkningens behov skall vara tillgodosett inom tio år.

En hemskyddsorganisafion om 8000 ledningsgmpper, var och en beslå­ende av tre personer, införs. Uppbyggnaden av organisationen skall vara genomförd i hela landet i slutet av 1980-lalel. Organisationen ges god kapacitet och beredskap genom all alla tre i ledningsgrupperna grundutbil­das och genom alt organisationen övas vartannat år.

Krigsorganisationens ledningsenheter ges ökad beredskap genom all de övas vartannat år.

Undsätlningsorganisationen reduceras med ca 15 %. Bl. a. minskas anta­let undsältningspluloner från 718 lill ca 600.

 

Prop. 1981/82:102   Bilaga 2    Försvarsdepartementet  239

All personal i krigsorganisationen enhetsövas vart Qärde år. Ca en tredjedel av undsältningsenhelerna (bl. a. ca 220 undsältningspluloner) ges förstärkt insalsberedskap genom förlängda enhelsövningar. Dessa priori­terade enheter förses på lång sikt med gmndulbildat manskap (främst vapenfria Ijänsleplikliga).

Behovel av en föryngring av personalen i krigsorganisationen tillgodoses bl.a. genom alt gmndulbUdning av vapenfria tjänslepiikfiga och yngre kvinnor successivt ökas från nuvarande 25000 elevdagar per år till på längre sikt ca 100000 elevdagar per år.

Utbildningsorganisafionen inriktas på lång sikt för ca 245000 elevdagar per år. Dämlöver tillkommer elt gmndulbildnings- och övningsbehov för hemskyddsorganisalionen som på lång si