om radio och television i utbildningsväsendet

Proposition 1975/76:110

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:110 Regeringens proposition 1975/76:110 om radio och television i utbildningsväsendet

beslutad den 11 riiars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoU.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BERTIL ZACHRISSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen lämnas på gmndval av belänkande från utredningen angående den fortsalla verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU-kommitlén) förslag om organisation, inriktning och lokalisering av den framlida produktionen av utbildningsprogram. För all tillgodose behoven av ljud- och bUdprogram för olika delar av utbildningsväsendet föreslås atl ett särskilt utbUdningsprogramorgan bildas som bör ha till uppgift alt framställa läromedel i form av ljud- och bildprogram för i första hand elersändning. Detta förelås ske genom all - fr. o. m. den 1 juli 1977 - den nuvarande TRU-kommUténs verksamhel läggs samman med Sveriges Radios utbildningsprogramverksamhet. Förslagel innebär bl. a. alt Sveriges Radios verksamhel inom vuxenutbildningen, som nu finansieras med mottagaravgifler, överförs till del nya ulbildningsprogramorganet.

Verksamheten föreslås bedrivas i form av en statlig stiftelse som är frislående i förhållande till myndigheler och Sveriges Radio.

Framställningen av ljud- och bildprogram bör i första hand inriklas mot sådana utbildningsvägar och gmpper för vilka brist på läromedel råder. Förskolan och vuxenutbildningen bör därvid prioriteras.

Riksdagen föreslås fatta beslut om alt det nya utbUdningsprogramorga-net skall ha egen sändningsrätt. Intill det beslut fattats med anledning av förslag från radioutredningen bör särskilda avtal om sändningsutrymme och andra samarbetsfrågor träffas mellan utbildningsprogramorganet och Sveriges Radio. Detta innebär att några ändringar i radiolagen, radioansva-

l-Riksdajjcn l'/7V7'.. I ■.a/iil. Nr IlU

Prop. 1975/76:110                                                    2

righetslagen eller avtalet mellan staten och Sveriges Radio inle föreslås i propositionen.

Den föreslagna stiftelsens styrelse bör ulses av regeringen som också fastställer stiftelsens stadgar.

I likhel med andra program sorn etersänds bör även stiftelsens utbildningsprogram kunna granskas av radionämnden. En särskild utredning kommer att tiUkallas för atl utreda frågor kring videogram m. m.

Del nya ulbildningsprogramorganet föreslås bli lokaliserat till södra delen av Stockholmsområdet.

För planeringsuppgifler m. m. i samband med bildandel av stiftelsen och sammanläggningen av produktionsenheterna kommer en särskild organisationskommitté atl tillkallas. Regeringen avser all återkomma tUl riksdagen med anslagsframställning för slUlelsen för budgetåret 1977/78. Ulbildningsprogramorganet bör kallas Sveriges Utbildningsradio.

På gmndval av kommitténs betänkande om distansundervisning inom högskoleområdet föreslås atl regionala och lokala organ inom högskolan får ansvaret för planering och genomförande av distansundervisning.

Prop. 1975/76:110

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1976-03-11

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-WaUén, Peterson

Föredragande: statsrådet Zachrisson

Proposition om radio och television i utbildningsväsendet

1    INLEDNING

Med slöd av Kungl. Majits bemyndigande den 24 febmari 1967 tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, samma år sakkunniga för att utreda frågan om användningen av radio och television i utbildningsväsendet saml för alt leda försöksverksamhel inom detla område (U 1968:44).

De sakkunniga antog benämningen kommitién för television och radio i utbildningen (TRU 1).

Kommittén avlämnade två betänkanden; (SOU 1971: 36) Produktionsresurser för TV och radio i utbildningen saml (SOU 1973:19) TRU:s försöksverksamhel 1967-1972.

Med slöd av Kungl. Maj;ls bemyndigande den 30 december 1971 tUlkallade dåvarande statsrådet Moberg samma år sakkunniga' för atl utreda frågan om den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbUdningsväsendet (U 1971:13).

De sakkunniga antog benämningen utredningen angående den fortsalla verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU H).

' När betänkandet avlämnades: statssekreteraren Leif Andersson, ordförande, generaldirektören Lars Ag, direktören Lars Marcus och fortbildningsledaren Ulf Per-stedt.

Prop. 1975/76:110                                                    4

TRU II fick i uppdrag atl dels planera och leda produklionsverksamhe-ten, som främsl skulle inriktas på vuxenutbildning och förskola, dels lägga fram förslag om hur radio- och TV-inslag m.m. skall utnyttjas på dessa områden, dels lägga fram förslag om hur en framtida organisalion av verksamheten skulle utformas.

Den 28 december 1972 erhöU TRU II tilläggsdirektiv alt utreda frågan om ell svenskl utbildningssystem efter mönster av del brittiska The Open Universily. Dessuiom fick kommitién den 23 november 1973 i uppdrag atl pröva frågan om den framlida lokaUseringen av de verksamheter, som berörs av organisationsförslaget.

De riktlinjer, som TRU I erhöll för försöksverksamheten med förskoleprogram, har gällt även efter det att ansvaret för denna övergått lill TRU II. Molsvarande gäller uppdraget att särskilt beakta de handikappades problem samt atl ägna särskild uppmärksamhet ål handikappade barn. Ulöver direktiven har TRU 11 fåll vissa riktlinjer för sin verksamhel i slalsverks-och budgetpropositioner och regleringsbrev.

TRU II har avlämnat betänkandet (Ds U 1975:8) Kabelvision Kiruna och huvudbelänkandel (SOU 1975:28) Program för ljud och bild i utbildningen.

Över huvudbelänkandel har efler remiss yttranden avgelts av socialslyrelsen, statens handikappråd, leleverkel, statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), siatens kulturråd, bamfdmrådel, radionämnden, skolöverstyrelsen (SÖ) - som överlämnat yttranden från ell anlal länsskolnämnder, skolstyrelser, läramtbildningsanslaller och folkhögskolor - statens institut för lä-romedelsinformalion, universitelskanslersämbetet (UKÄ) - som överlämnat yttranden från universiteten, de tekniska högskolorna, högskolan i Luleå, karolinska institutet och bibliotekshögskolan - nämnden för socio-nomulbUdning - som överlämnat yttranden från socialhögskolorna i Slockholm, Östersund och Umeå - lantbmksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsstyrelsen i Slockholms län, länsstyrelsen i Östergötlands län — som överlämnat yttranden från Norrköpings kommun och Östergötlands läns landsting - och länsstyrelsen i Västerbollens län - som överlämnat yttranden från Umeå kommun, Västerbottens läns landsting och Sveriges Radio, Västerbollens distrikt. Vidare har yttranden avgelts av massmedieutredningen (JU 1970: 59), ulredningen (JU 1974:14) om reklam i videogram, handikapputredningen (S 1966:38), utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunema (SSK), folkhögskoleulredningen (U 1972:08), 1974 års läramtbildningsulredning, LUT 74 (U 1974:04) och radioulredningen (U 1974:08). Dessuiom har yttranden inkommit från Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges allmänna biblioleksförening (SAB), Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Stiftelsen Inslilulet för rikskonserter (Institutet för rikskonserter), Sveriges Radio AB (Sveriges Radio), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Studieförbundet Vuxenskolan (Vuxenskolan), Tjänstemän-

Prop. 1975/76:110                                                    5

nens bildningsverksamhel (TBV), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Kooperativa förbundet (KF). Vidare har yttranden inkommit från Handikappförbundens centralkommitté (HCK) - som överiämnal yttranden från Riksförbundet för rörelsehindrade bam och ungdomar, Riksförbundet för utvecklingsstörda bam. De blindas förening, Sveriges dövas riksförbund och Hörselfrämjandels riksförbund - Slalsförelag AB (Statsförelag), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Brevskolan, Föreningen svenska läromedelsproducenter (FSL), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Sveriges civUingenjörsförbund CF-STF, Norrtälje kommun och Svenska Tealerförbundet.

Över TRU II:s belänkande (SOU 1975:72) Distansundervisning har efler remiss yttranden avgetts av statskontoret, RRV, UKÄ — som överlämnat yttranden från universiteten, de tekniska högskoloma, högskolan i Luleå, karolinska institutet och bibliotekshögskolan - nämnden för socionomutbildning, samarbelsnämnden för joumalislhögskoloma, styrelsen för jordbmkets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt, AMS, statens invandrarverk, radioutredningen, den cenirala organisationskommittén för högskolereformen (H 75), SÖ och handelsflottans välfärdsråd. Vidare har yttranden avgelts av Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, LRF, Sveriges Radio, ABF, Folkuniversitetet, Vuxenskolan, LO, TCO, SACO/SR, SÄF, Statsföretag, SFS, Brevskolan och Fredrika Bremerförbundel.

Prop. 1975/76:110

2    TRU-KOMMITTÉNS BET/EKANDE

PROGRAM FÖR LJUD OCH BILD I UTBILDNINGEN

2.1 Kommitténs allmänna överi'äganden

2.1.1 UtbUdningssamhället och de nya medierna

Utbildningsväsendet i Sverige har under de senaste årtiondena undergått genomgripande förändringar. Riksdagen har nyUgen beslutat om införande av en allmän förskola. Det gamla paraUeUskolesystemet med folkskolan och realskolan har ersatts av en nioårig obligatorisk sammanhåUen gmndskola. De olika gymnasiala skolformema — aUmänl gymnasium, handelsgymnasium, tekniskt gymnasium och fackskola — har tillsammans med yrkesskolan integrerats i gymnasieskolan. Också den eftergymnasiala utbildningen har förändrats och byggts ut.

Inom vuxenutbUdningen har kommunal vuxenutbildning och statens skolor för vuxna tillkommit. Arbetsmarknadsutbildningen har expanderat kraftigt.

Till följd av den sociala och ekonomiska utvecklingen och skolreformerna har antalet elever i de frivilliga undervisningsformerna mångdubblats på kort tid, en utveckling som har sin motsvarighet också inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Allteftersom medier såsom film, radio och TV har utvecklats har de alltmer kommit att användas i undervisning av skilda slag. Teknikens utveckling under de senaste årtiondena har förbättrat möjligheterna alt använda ljud- och bildprogram i undervisningen.

Under 1950-talel började ljudbandspelare tas i allmänt bruk i undervisningen. Mot slutet av 1950-lalet inleddes också uppbyggnaden av ett riksomfattande nät av särskilda enheter för audiovisuelll material (AV-centra-ler), som bandar och lagrar unden/isningsprogrammen och svarar för den fortsatta distributionen ul till skolor och studieförbund. Ungdomsskolan, högskolan och, fastän i mindre grad, även förskolan är i dag välförsedda med teknisk utmstning; stUIbildsprojektorer, ljudbandspelare, filmprojektorer, radio- och TV-apparater tillhör den normala utmstningen. Videobandspelare för uppspelning och sedan något år videokassettspelare för bandning och uppspelning av TV-program finns i betydande omfattning i skolorna.

Studieförbunden är i dag relativt välförsedda med filmprojektorer och ljudbandspelare. På några få skolor men framför alll inom universiteten och lärarhögskolorna finns dessuiom utrustning för egen intem TV-pro-duktion.

Radioprogram för ulbildning används i dag huvudsakligen i bandad form.

Prop. 1975/76:110                                                    7

Inom vuxenutbildningen är dock direktmottagning fortfarande vanlig. 1 takt med att skolor och studieförbund får tillgång till videokasseltspelare kommer i ökad utsträckning även TV-programmen att användas bandade.

Att olika medier bör användas i undervisning är knappast längre ett kontroversiellt påstående. Frägan gäller.hur de skall användas och till vad. Inom pedagogiken har olika synsätt brutits och bryts alltjämt mot varandra. Förmedlingspedagogik, aktiviietspedagogik, problemorienterad undervisning och dialogpedagogik utgör några huvudlinjer. Frågan om radions och TVins uppgifter i undervisningen kan inle diskuteras isolerat från den pedagogiska ulvecklingen i övrigt.

Användningen av radio och TV måste liksom andra läromedel sältas i relation till de mål, meloder och arbetsformer som är aktuella inom skolväsendet och folkbildningsarbetet. Därmed måsle mediernas användning i första hand ses utifrån pedagogiska och utbildningspolitiska utgångspunkter, inle som en teknologisk fråga.

Huvudfrågan är vilka kvaliteter som ljud- och bildmedierna kan tillföra verksamheten i skolan och studiecirkeln och vilka bidrag de kan lämna för atl motivera och rekrytera nya gmpper av studerande. Därvid måste beaktas vilka erfarenheter som i dag finns samlade i Sverige och i andra länder när det gäller användningen av ljud- och bildprogram, vUka behov som föreligger, vilka fömtsättningar som bör gälla i tekniskt och pedagogiskt avseende och slutligen hur den framtida produktionen av undervisningsprogram skall organiseras och vilken inriktning den skall ha.

2.1.2 Produktion och distribution av ljud- och bildprogram

1 undervisning används ljudband och ljudkassetter i stor ulslräckning. Banden och kassetterna är standardiserade. Sedan 1930-talel är 16 mm film del vanligast förekommande formatet för distribution av undervisningsfilm. Videogram är en samlingsbeteckning för videoproduklioner som lagras på band eller skiva avsedda all spelas upp via en TV-apparat. Sedan år 1973 används i utbildningen videokassetter och videokasseltspelare, som visal sig vara mera lätthanterliga än videoband och videobandspelare. De båda videokassellsystem som är aktuella är VCR och U-matic. Systemen är inte kompatibla, dvs. en U-malickassell kan inle användas i en VCR-spelare och vice versa. Videoskivan finns ännu inle i bmk i Sverige.

Produktion av ljud- och bildprogram för olika utbildningsområden förekommer i viss ulslräckning utanför Sveriges Radio och TRU. Läromedelsproducenterna har ökat sin produktion av ljudband och ljudbildband under senare år. Viss filmproduktion sker med skallemedel inom försvaret, Liber Läromedel, styrelsen för intemationell utveckUng (SIDA), de affärsdrivande verken m.fl.

Den kommersiella svenska originalproduklionen av undervisningsfilm är av blygsam omfattning främsl beroende på de begränsade möjUghetema att försälja kopior. Flertalet undervisningsfilmer är importerade.

Prop. 1975/76:110                                                     8

TV-produktion av undervisningsprogram förekommer, förutom vid TRU och Sveriges Radio, vid vissa högskolor, inom försvaret och vissa landstingskommuner. Framför allt vid de större lärarhögskolorna förekommer en relativt omfattande produktion. Också inom näringslivel produceras TV-program för bl. a. intemutbildning och marknadsföring.

Distribution av radio- och TV-program sker genom elersändning och s. k. markdistribution. Elerdistribution av utbildningsprogram för direkl-mottagning är fortfarande relativt vanlig för förskolan och lågstadiet. För övriga skolformer etersänds programmen för bandning vid ÄV-cenlraler eller direki i skolorna. AV-centralemas service lill skolorna med bandade radio- och TV-program är av slor omfattning. ÄV-cenlralerna förser också skolorna med filmkopior. En rad större bibliotek svarar också för viss AV-service.

2.1.3 Pedagogiska teorier kring ljud- och bildprogram

Kommittén anför alt användning av ljud- och bUdmedier i undervisningen är naturlig i den s. k. bildåldem. Stora delar av människans uppfattning om den verklighet som ligger utom räckhåU gmndar sig på erfarenheter genom bl. a. radio och TV.

Del finns enligl kommitién två huvudmotiv för användning av ljud- och bildprogram i undervisningen.

För del första: Ljud- och bildprogram kan underlätta inlärningen genom alt förse människan med "levande jppfallningar" om företeelser i verkligheten. Medierna kan likaså tillvarata människans förmåga atl skaffa sig och bibehålla vetande genom bilder och föreställningar. Genom reportage, intervjuer, dramatiseringar och dokumentära program, men också genom stiliseringar, animation och trickfilm, kan människans föresläUningsvärld förankras i upplevelser, som underlättar förståelsen av förhållanden och processer i verkligheten.

För del andra: Genom de slora möjligheter lill skiftande presentations-sätt som medierna erbjuder ökar förutsättningarna för all variera bearbel-ningssätl och arbetsformer och utveckla undervisningsmetoderna. Räll utformade kan ljud- och bildprogrammen stimulera till verksamhel, som ger möjlighet till både samverkan (dialog) och individualisering.

Kommiltén framhåller vidare att erfarenheter från programverksamheten vid TRU och Sveriges Radios Utbildningsprogramenhet (SR/UTB) visar atl de största kvalilelsvinstema kan utvinnas ur ljud- och bildmediema om dessa på lämpligt sätt anknyts till och samordnas med övriga inslag i undervisningen. Produktionen av flermedieserier men även mer fristående program bör således föregås av en noggrann undervisningsplanering så att användningen av medierna sätts i relation tiU de mål, metoder och arbetsformer som man inom skolan och del fria och frivUliga folkbildningsarbetet vill arbeta för. Hur långt man på planerings- och produktionsplanet skall

Prop, 1975/76:110                                                    9

driva denna samordning skiftar alll efter syfte, ämne, målgmppens fömtsättningar och de allmänna omständigheter som råder för en viss utbUdning.

2.1.4 Nuvarande verksamhet vid TRU och SR/UTB

Kommitién ger i betänkandet en ulföriig redogörelse för de fyra sektorer inom utbildningsområdet för vilka läromedel och studiematerial har producerats inom TRU, SR/UTB inkl. Sveriges Radios vuxenundervisning (SR/VUX). nämligen för bam i förskoleåldem, för ungdomsskolan, högskolan och vuxenutbildningen. I det följande lämnas en kortfattad sammanfattning av kommitténs redogörelser. För en mer utförlig beskrivning hänvisas lill kommitténs betänkande.

TRU:s produktion inom förskoleområdel inleddes år 1971 och har omfattat främsl elersända TV-program (OM-program) men även tryckt kompletterande material. Produktionen har riktats lill förskolebarn, föräldrar och andra vuxna samt personal inom förskoleverksamheten. Förskoleprogrammen har syftat till att aktivera barnen och ge allsidig orientering om grundläggande matematiska begrepp, om samhälle och natur samt all ge stimulans för språk- och känslomässig utveckUng. Från budgetåret 1973/74 har flertalet TV-program producerats i färg. Antalet program har ökal från tio budgetåret 1970/71 lill 32 budgetåret 1973/74. Undersökningar har visal atl anlalel förskolebarn som tittar på OM-programmen i hemmen ökar samt alt barn på mer än hälften av samtliga daghem regelbundet brukar titta på dessa program. De etersända OM-programmen har även använts inom grundskolans lågstadium och inom specialundervisningen. Del gäller särskilt särskolans högstadium eftersom programinnehåll, tempo och svårighetsgrad har visat sig vara väl anpassade lill dessa elevers behov och fömtsättningar. Bambibliotek använder också regelbundet OM-programmen antingen när de etersänds eller i samband med filmvisningar för både enskilda bam och förskolegrupper.

Erfarenheterna från såväl Sveriges Radios som TRU:s verksamhet visar, att utnyttjandet av programmen lill slor del är beroende av den förhandsinformation som ges om sändningslider, programinnehåll etc. TRU har gjort särskild information om förskoleproduktionen för att upplysa om kommande TV-program och trycksaker för att stimulera till ett aktivt tittande.

SR/UTB:s programutbud för ungdomsskolan har riktats lill elever och lärare i grundskolan och gymnasieskolan. Program har producerats i första hand för de obligatoriska ämnena eller sådana tillvalsämnen som valts av ett stort antal elever. Under de senaste åren har SR/UTB påbörjat elt utvecklingsarbete och en begränsad produktion för elevgrupper med särskilda behov. Del gäller svagpresterande elever i gmndskolan, invandrarelever och elever i special- och särskola. Sedan år 1966 har årliga behovsanalyser genomförts, varigenom olika intressenter på skolans område

Prop. 1975/76:110                                                                  10

har beretts tillfälle atl framföra sina synpunkler på utbudets omfattning och inriktning.

Riksulbudel från SR/UTB omfattade under budgetåret 1974/75 omkring 700 nyproduktioner i radio och 90 nyproduktioner i TV. Hämtöver sänds omkring 500 radioprogram och 350 TV-program i repris. Utöver riksulbudel produceras årligen omkring 270 regionala skolradioprogram. Regional skol-TV förekommer inle. Erfarenheterna från den regionala programverksamheten är positiva.

Vid sidan av elevprogrammen har flera slora lärarforlbildande projekl genomförts i samarbele med SÖ. Elevserier produceras ofla med ambitionen alt vara utlöpare av nya läroplaner. Del gäller t. ex. Trialog för högstadiet saml lågstadieserien Klotet.

Vid sidan av skolprogrammen har sedan år 1967 TRU l:s arbetsgmpp för skolan, TRUAS, bedrivit försöksverksamhet med ljud- och bUdprogram i undervisningen i gymnasieskolan. År 1972 överflyttades ansvarel för TRUAS-projekl lill SÖ. 1 en rapport från SÖ, Parallell användning av flermedieläromedel i gymnasieskolan, redovisas erfarenhetema av del samlade TRUAS-försökel.

Genom direktiven lill TRU II begränsades TRU:s produktion för högskoleområdet.

På förslag av TRU II har den obligatoriska användningen av förproduce-ral material vid universitetet i Linköping upphört. Universitetet beställer och finansierar numera självt produktion som dock till största delen utförs av TRU. Denna produktion är främst inriktad på tillämpade tekniska ämnen. Inom del samhällsvetenskapliga området har framtagits etl läromedel i undervisningsteknologi.

Brislen på lämpliga läromedel är betydande inom många områden i högskoleutbildningen. Skälen härtill iir bl. a. små målgmpper, en mångfald av ämnesområden och ämnesvarialionema vid olika högskolor. Detla har lett fram lill atl en betydande läromedelsproduktion sker inom de olika högskoleenheterna. Produktionen finansieras både över särskilda anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete och med medel från driflkostnadsanslag.

Sedan år 1967 har vid högskoloma ordnats lokala produktionsresurser såväl för tryckta läromedel som för AVM.' Inom UKÄ-områdel äger den största TV-produklionen mm vid universiteten i Linlöping och Slockholm. Inom SÖ-området svarar de sex slörre lärarhögskolorna för en betydande TV-produktion. Från läsåret 1968/69 kan inlem TV betraktas som elt etablerat inslag i läramtbUdningen. Erfarenhetema från lärarhögskolornas TV-verksamhel, vilka är väl dokumenterade, är övervägande positiva och tillämpbara även för annan högskoleutbildning.

' AVM =audiovisuellt material - samlingsbeteckning för stillbild och/eller röriig bild i form av diabild, fdm, direktmoUagna eller bandade TV-program, radioprogram eller ljudband, i samtliga fall med eller utan tryckt material.

Prop. 1975/76:110                                                                  11

Eterburen vuxenundervisning har funnits under lång lid i vårt land. Radio och TV är unika medier för distribution av undervisning lill stora, geografiskt spridda målgrupper som också på detta sätt kan nås i hemmiljö. Vissa radio- och TV-kurser har kunnat nå och aktivera en förhållandevis stor publik. Även om pedagogiskt och metodiskt betydelsefulla insalser har förekommit tidigare - i synnerhet i fråga om språkundervisningen i radio - så är del försl under de senaste åren som man gått i närkamp med de problem som gäller den eterburna undervisningens integrering i andra former av vuxenutbildning, framför allt i studiecirkelverksamheten. Delta har medfört en strävan mot ökad differentiering och flexibililet hos de kursprojekt som tagils fram.

Kommittén redovisar därför erfarenheterna frän SR/UTB och TRU med exempel på olika grader av komplexitet:

-     Etersäiida program utan något stödmaterial.

-     Etcrsiinda piogiam med enkelt kompletterande stödmaterial.

-     Elersända program som inslag i flermedieprojekt.

-     Ljud- och bildpiogiani i niaterialpaket utan etersändning.

Under budgetåret 1973/74 utnyttjades TRU- och SR/VUX-kurser i 32 285 studiecirklar med 281 084 deltagare. Detta innebär en ökning under en treårsperiod med ca 52%. Mest använda är kurser i främmande språk, framför alll i engelska. Även antalet deltagare kring AVM i folkhögskolor visar en ökning under perioden, medan användningen inom kommunal vuxenutbildning minskat lill följd av all kurser lämpade för denna studieform inle har producerats under senare år. AVM har även använts inom arbetsmarknadsutbildningen med tillfredsställande resultal.

I bcliiiikaiulLM redovisas den verksamhet som TRU bedrivit bland syn-skadiidc (IViimst talböcker), bland hörselskadade och döva (lextsättning, spcxiclla produktioner där teckenspråk ingår) och bland psykiskt uiveck-lintisslörda (anpassningar av redan producerade program saml speciella piiHluklii>Mcr I, ox. dokumentationer av samtal med utvecklingsstörda). I l<li li;ii iivcii iiinyiljat etersändningar för atl informera allmänheten om de handikappaiics situation.

Iii.saiscma i form av AVM för invandrare har hillills varit begränsade. Några radio- och TV-kurser i svenska och i samhäUsorientering för in-vaiuhaiv har varit ganska flitigt utnyttjade men ännu återstår mycket all ¥.öv:\ för all cibjuda de språkliga minoriteterna i Sverige liknande möjligheter till vuxenutbildning som står den svensklalande befolkningen till buds.

2.1.5 Behov av och önskemål om ud- och bildinsatser

Någon systematisk pch genomgripande inventering rörande behovet av ljud och bild inom de behandlade utbildningsseklorema har kommiltén inle kunnat göra. De metodiska svårighetema i samband med en sådan inventering är betydande. Däremot redovisar kommitién ett relativt omfattande material som beskriver intresse för, synpunkter på och inställning till

Prop. 1975/76:110                                                    12

ljud- och bildprogram hos olika avnämare och utbildningsintressenter.

Ell uttryck för opinionsläge och bedömning rörande utbildningsprogramverksamheten utgör de remissyttranden som kommit in över TRU I:s betänkanden. Detta remissbehandlades inte i vanlig mening. I stället ombads ett stort anlal instanser att lämna synpunkter på en rad preciserade frågeställningar. Sammanlagt inkom ett hundratal yttranden. Detta förfarande kan enligt kommitténs uppfattning ses som ett led i själva utredningsarbetet och en kartläggning av erfarenheter, önskemål och attityder på avnämarsidan.

Så gott som samtliga instanser som yttrade sig över TRU l:s andra betänkande TRU:s försöksverksamhet I%7-I972 uttryckte en positiv inställning lill TRU:s förskoleverksamhet och ansåg att behovet var stort av en fortsatt produktion for både hemmavarande bam och bam i förskola. Dessuiom underströk ett flertal instanser värdet av en ljud- och bildproduktion för föräldrar och andra vuxna saml för fortbUdning av förskolans personal.

Flertalet yttranden framhåUer ati behovet a\ ljud- och bUdprogram för bam med särskilda behov av stöd och stimulans är stort, liksom all produktionen för hemmavarande bam successivt bör inriklas mol bam under sex år i takt med att den allmänna förskolan införs för sexåringar. 1 flera yttranden pekas på nödvändigheten av att TRU bedriver forsknings- och utvecklingsarbete rörande användningen av ljud- och bUdprogram bland förskolebarn.

Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning (SR/PUB) har vid skilda tillfäUen undersökt hur inånga bam som tittar på TRU:s OM-program och hur sändningslidema passar målgmppemas behov. Undersökningarna har visal alt anlalel förskolebam som tittar på OM-programmen i hemmen successivi ökar. Del är särskilt möjligheten atl utnyttja en senare eflermiddagsiid, i närheten av TV-kanalemas mera etablerade barnprogramlider, som inneburit en markant förändring.

1 november 1972 genomfördes i samarbele med SR/PUB, ljudradion och de båda TV-kanalerna en undersökning av daghemmens apparalinnehav, TV-vanor m. m. Undersökningen visade all omkring 77% av daghemmen hade tillgång till TV. 72 % av dessa, dvs. ungefär 55 % av samtiiga daghem, uppgav atl de bmkade titta på TRU:s OM-program varje tisdag. Ca 80% av daghemmen har tillgång till ravlio. Inga daghem har videoutmslning medan 5% har tillgång lill filmprojektorer och 97% till grammofon. Det kan beräknas all omkring 10% av deltidsgmppema har tillgång till TV. TV-innehavet hos barnfamiljer är myckel högt och del lorde vara sällsynt all förskolebam saknar tillgång till TV.

De elersända OM-programmen har även använts inom gmndskolans lågstadium och inom specialundervisningen. Del gäller särskilt särskolans högstadium eftersom programinnehåU, tempo och svårighetsgrad har visal sig vara väl anpassade tiU dessa elevers behov och fömtsättningar. Bam-

Prop. 1975/76:110                                                   13

bibliotek använder också regelbundet OM-programmen antingen när de etersänds eller i samband med filmvisningar för bäde enskilda bam och förskolegmpper.

Flertalet remissinstanser som avgetl synpunkler på TRU l:s andra betänkande rörande ljud och bild i ungdomsskolan, menar att förplanerade och förproducerade studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband är verkningsfulla instmment för att nå angelägna mål i utbUdningen. Ett stort antal remissinstanser välkomnar också ett studiematerial, som kan underlätta för lärama att utveckla sina nya roUer i undervisningen. Flertalet remissinstanser avvisar däremot tanken på direki ekonomiska vinster genom all ersätta läraren med studiematerial med radio/TV och Ijudband/bUdband. Remissinstanserna anser således att det föreligger ett behov av ljud- och bildprogram för att höja undervisningens kvalitet och för alt frigöra lärama för andra angelägna uppgifter - främst av individualiserande slag - i undervisningen.

Ulfallel av behovsanalyserna åren 1973 och 1974, som genomfördes av SÖ och SR/UTB, blev i huvudsak följande. Det övervägande anlalel inslanser anser att huvudparten av programutbudet bör inriklas mol de slora målgmppema och de breda ämnena i ungdomsskolan. Många understryker dock behovet av insatser också för elever med särskilda behov. När del gäUer programformer önskar flertalet remissinstanser flermediemalerial i form av kombinationer av ljud, bild och tryckt material. Många framhåller också behovet av frislående program. 1 vissa fall anses s. k. heltäckande material motiverade, framför allt i den gmndläggande språkinlärningen och språklräningen.

Gemensaml för de flesta remissinstansema är också alt de framhåller mediemas förtjänster när det gäller all förmedla aktuell information lill skolan. Insatserna bör i första hand inriklas på sådana momenl eller undervisningsområden där radio/TV har speciella fömtsättningar all skapa stimulans, individualisering och elevaktivitet. Insatser bör emellertid också göras för målgmpper som f. n. av olika anledningar ägnas mindre intresse av läromedelsproducentema. Del kan gälla ämnesområden där lärarbrist föreligger, t. ex. i den tvååriga gymnasieskolan och för elevgmpper med särskilda behov i specialskolan, särskolan och i invandramndervisningen.

Med få undantag anser de flesla remissinstanserna alt radio och TV är särskilt lämpliga medel alt på olika sätt behandla de s. k. övergripande målfrågorna i läroplanema. Det gäller då både program om de övergripande målens plats i undervisningen och särskilt material där personlighelsut-vecklande mål integreras med kunskaps- och fårdighetsmål.

Flera yttranden tar upp behovet av lärarprogram och större satsningar efterlyses. Delta anses angelägel bl.a. mol bakgmnd av alt fortbildnings-projekt via radio och TV för mottagarna ställer sig myckel tilltalande ur kostnadssynpunkt.

Prop, 1975/76:110                                                    14

Det finns ett stort behov av regionala insatser. Del regionala skolpro-gramutbudel kan t. ex. svara för information om arbetsmarknad, näringsliv och ulbildningsvägar och dagsaktuella förhållanden i lokal/regionalsamhäl-lel saml ge studie- och yrkesorientering.

Praktiskt laget över hela världen används ljud och bild som ell komplement till konventionell högskoleundervisning. TV används inom de flesta ämnesområden men i särskilt hög grad inom de medicinska och tekniska ämnesområdena. I USA finns vid de statsunderstödda universiteten centraler som medverkar på olika sätt vid produktion av undervisningsprogram. Erfarenheterna från lokal och ceniral läromedelsproduktion i HoUand överensstämmer till slora delar med dem som vunnits i Sverige. Det mönster som utbildats i Holland i samspelet mellan nationell produktionsenhet och lokala AV-cenlraler är tiU stor del överförbart på svenska förhåUanden.

De inslanser som yttrat sig över TRU I:s andra betänkande vitsordar värdet och behovet av inslag av rörlig bild och ljud i högskolans undervisning.

I mars 1974 anordnade UKÄ elt TV-symposium med deltagare från samtliga fakultelsområden. Härvid framfördes önskemål om ljud- och bUd-insalser i utbildningen vid samtiiga fakulteter. Ljud- och bildihslag för högskolan bedömdes av symposiedeltagama som särskilt lämpade för motiverande inslag, för konkretiseringar saml för demonstrationer och reportage.

Vid en undersökning 1974 gav flertalet av de tillfrågade 300 institutionerna uttryck för att den låga utnyltjandegraden av ljud- och bUdprogram var en brisl i undervisningen och atl behov förelåg av atl i högre grad utnyttja rörUg bild och ljud. Liknande erfarenheter har TRU vunnit vid genomgång av studieplaner med representanter för etl 40-tal institutioner. I övervägande antalet fall konstaterades atl del fanns moment där ljud- och bildinslag skulle ge en kvalilelshöjande effekt.

En första kartläggning av behovet av intemtelevisionsprogram (ITV) vid samtiiga läramtbildningsanstaller ii Stockholmsområdet har genomförts. Denna visar alt en myckel slor del av lärama är positiva liU all använda ITV-program i den egna undervisningen.

I den s. k. distansundervisningen spelar läromedlen en ceniral roU och måsle i väsentiiga avseenden ha annan utformning än i konventionell undervisning. Inslag av ljud och bild lorde här kunna bidra till all förbättra och sprida utbildningen. Inom försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning föreligger behov av ljud- och bildprogram. Inslag av ljud och bild torde också kunna bidra tiU atl genomföra de utbildningsinsatser som UKÄ:s intemationaliseringsutredning föreslagit.

Inom vårdyrkesulbildningen finns speciella problem som sammanhänger med möjUghetema atl utnyttja .gemensamt material över flera vårdutbildningar som står under olika huvudmannaskap. Det gäUer gmndutbUdning av medicine kandidater, sjuksköterskor och annan vårdyrkesperso-

Prop. 1975/76:110                                                    15

nal. Inom landstingen bedrivs vidare en omfattande fortbildning av sjukvårdspersonal med hjälp av bl. a. AVM. Fortbildning av läkare och vidareutbildning av sjuksköterskor är andra inslag. Medicinska fakulteten vid högskolan i Linköping har framfört förslag om en n'ksinstitution för vård-pedagogisk forskning. Institutionens verksamhetsområden föreslås bl.a. omfatta produktion av AVM. Omfattande produktioner av AVM för un-dérvisningsändamål med krav på hög kvalitet föreslås däremot bli utförda centrall.

En intresseundersökning som gjorts av SR/PUB visar all det hos enskilda vuxna finns ell betydande intresse för all delta i kurser i radio och TV. Denna undersökning liksom flera andra visade även alt intresset för studier var betydligt större bland yngre än bland äldre personer liksom bland personer med god skolunderbyggnad. De korttidsutbildade var framför allt intresserade av ämnena engelska, svenska och samhällskunskap.

En undersökning rörande vuxnas val mellan olika studieformer visar atl kurser i radio och TV av många uppfattas som ett altemativ. Detla gäUer särskilt de äldre åldersgmppema, som föredrar radio/TV-kurser närmast efler cirkelsludier.

Nästan samtiiga yttranden över TRU I:s andra belänkande stödde re-kommendalionema rörande verksamhetens inriktning på de korttidsulbU-dade. Flertalet förordade även den föreslagna inriktningen på samtiiga tre huvudtyper av vuxenutbildning, den yrkesinriktade, den som bygger på skolans läroplaner och folkbildningen. I fråga om avvägningen mellan material för gmppsludier och enskilda studier förekom olika bedömningar men flertalet framhöU behovet av material för såväl gmppsludier som enskilda studier. Vad gäller distribution av programmen delade flertalet remissinstanser TRU I:s bedömning att såväl eterdistribution som andra distributionsformer bör utnyttjas beroende på arten av utbUdning och vUka gmpper som avses. TRU I:s förslag till ämnesval - samhällsfrågor i vid mening, gmndläggande skolkunskaper i främst färdighetsämnen som svenska, matematik och främmande språk, i orienteringsämnen och i beteendevetenskaper samt komplettering och aktualisering av yrkeskunskaper - bemöttes med instämmande. Flera instanser yttrade sig även positivt om försöken att skapa friare och rörligare kurstyper, bl.a. innebärande öppna modulsystem, som medger stor flexibUitet i utnyttjandet.

Äv synpunktema på TRU I:s andra belänkande framgår också klart önskemålen om ökade insatser för de handikappade.

2.1.6 Nya distributionsformer - videogram och kabel-TV

Videokassettens användning är svår att överblicka. Många initiativ har tagits och punktinsatser har gjorts. Endasl etl fåtal större utbildningsinsatser har genomförts och utvärderats. De utiändska erfarenheter som redovisas berör utbildningsområdet medan några exempel från Sverige även

Prop. 1975/76:110                                                   16

avser information/marknadsföring, inlem utbildning och kultur/underhållning. Ällmänt kan sägas atl videokassetten i ökande utsträckning används inom utbildnings- och kultursektorn såväl i utlandet som i Sverige. 1 Sverige fanns vid årsskiftet 1974/75 enligt uppgift över 3000 videokasseltspelare i bruk, främsl i industrin, skolor och landsling (sjukvården). Kommittén, som enligt sina direktiv skall beakta även andra distributionsformer än elerdistribution, har gjort försök med program på videokassett för både bam och vuxna. Erfarenheterna av videokassetter inom utbildningsområdet är fortfarande alltför begränsade för att tillåta långtgående slutsatser; det gäller särskilt program, som producerats direki för kassettanvändning. Så långt materialet medger är dock erfarenhetema positiva och visar på stora möjligheter för videokassetiekniken.

Den snabba ulvecklingen inom den nya kommunikationsteknologin kommer all få konsekvenser också för utbildningsområdet. De flesta bedömare i både Europa och USA anser atl det är först med videoskivan som del stora genombrottet för videoindustrin kommer all ske. Med stöd av vissa intemationella erfarenheter konstaterar kommittén att det finns risk för alt videoinduslrin blir dominerad av kortsiktiga kommersiella intressen. De erfarenheter som redan gjorts liksom de tendenser som kan utläsas för framliden visar på behovet av samhällsansvar för produktion, distribution och användning av program |3å videokassett och videoskiva.

Kabel-TV startade för ca 25 åi sedan i USA som ell cenlralanlennsys-tem för alt förbättra mottagningen av TV-signaler i områden där det var svårl alt få signalerna all gå fram lill TV-apparalerna. I dag används kabel-TV som ell lokall medium på många håll i väriden dels för sändning av egna eller bandade program, dels för distribution av grannländers program. Experiment pågår även med flerkanaliga system där man kan delta i omröstningar hemifrån eller få trycksaker distribuerade genom kabelsysle-met.

TRU har tillsammans med Sveriges Radio och Kimna kommun i två omgångar, våren 1974 och våren 1975, gjort försök med kabel-TV-sändningar i en del av Kimna. Tonvikten har legat på lokalt producerade program. Utmstningen har varil förhållandevis enkel, och personalen fåtalig. I den andra försöksomgången producerades flera program av ortsbor och lokala organisationer.

Kabel-TV-programmen lockade tittare framför alll bland sådana som annars skulle ha sell förslröelseprogram i riksprogrammen från Sveriges Radio eller inte ha sett på TV alls. Programmen intresserade i stor utsträckning korttidsutbUdade som annars är svåra att nå med samhäUsinfor-mation. Den största förtjänsten med programmen ansågs vara alt kabel-TV tagit upp lokala frågor och atl man låtit Kimnabor medverka i programmen.

Kommitién drar den generella slutsatsen av de båda försöksperioderna atl kabel-TV som den har använts i Kimna bör betraktas som elt självslän-

Prop, 1975/76:110                                                    17

digt medium jämfört med den vanliga televisionen. Kabel-TV är varken en ren ulbyggnad eller en minialyrversion av riks-TV. Den bör i första hand utnyttjas för sådana uppgifler som riks-TV inle kan utföra: all nå speciella gmpper snarare än en allmän publik, all betona den lokala anknytningen och utifrån ett lokalt perspektiv söka skapa förståelse för generella problem. Kabel-TV bör framför alll göras tillgängUg för dem som inle har tillgång lill några andra uttrycksmedel. Den bör användas för utbUdning i vid betydelse och för att ge möjlighet till vidgad debatt om samhälle, konsumtion etc.

Slutligen anför kommiltén alt det skulle vara av värde om ell lill liden, området och innehållet mer omfattande försök genomfördes med bl. a. erfarenheterna från Kimnaförsöket som utgångspunkt.

2.2   Kommitténs förslag i organisationsfrågan

2.2.1  Utbildningsprogramverksamhetens finansiering

För atl främja produktion av läromedel för små målgmpper ulgår statligt stöd, s. k. produklionsslöd. Kommittén anser all läromedelsförsörjning vad avser bildprogram och kostnadskrävande ljudprogram, i likhet med tryckta läromedel för små målgmpper. bör karakteriseras som ell bristområde och atl statligt stöd således bör utgå för dylik bild- och Ijudproduklion inom utbildningsområdet.

Del statliga stödel bör enligl kommitténs uppfattning ulgå direki till producenten i form av statsanslag. Kommitién avvisar sålunda tanken atl ul-bildningsmyndigheterna - eller elt särskilt planeringsråd - skulle finansiera produktionen genom alt lägga ul beställningar. De främsta motiven härför är dels alt det inte är möjligt atl skilja mellan planering och produktion som ell sådant system skulle förutsätta, dels atl en sådan lösning är svär all förena med de regler som gäller för mndradioverksamhel.

2.2.2  Utbildningsprogramorganets ställning

Enligt kommitténs mening finns inte skäl för atl den stalligl finansierade produktionen av utbildningsprogram skall ske vid två från varandra fristående enheter. Kommittén föreslår därför all TRU och SR/UTB läggs samman lill en enhet.

SR/VUX ingår organisatoriskt i SR/UTB men lill skillnad från skolprogrammen finansieras SR/VUX med mottagaravgifler. Enligl kommitténs bedömning skulle del innebära en olycklig uppsplittring av resurserna om vuxenutbildningsprogram i slörre utsträckning i framliden produceras både inom Sveriges Radio och inom ell frislående utbUdningsprogramorgan. Kommittén föreslår därför atl ulbildningsprogramorganet ges sådana re-

2-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 110

Prop. 1975/76:110                                                    18

surser alt del kan svara också för den vuxenulbildningsverksamhel som f. n. bedrivs av SR/VUX. Kommittén framhåller dock alt detta förslag endasl avser den verksamhel som f. n. bedrivs inom SR/VUX och som är mycket likartad den som bedrivs inom TRU.

Kommitién diskuterar om utbildningsprogramorganet bör ingå som en enhet i Sveriges Radio, knytas till Sveriges Radio i form av etl dotterbolag, ingå i Liberkoncernen eller vara fiislående.

De skäl som talar för atl ulbildningsprogramorganet skulle placeras inom Sveriges Radio är enligl kommitién lill slor del av praktisk och ekonomisk natur. Del gäller sambmk av tekniska och personella resurser, arkiv av olika slag saml tillgång till det kunnande som finns samlat inom Sveriges Radio. En placering inom Sveriges Radio medför också alt frågan om ändring av Sveriges Radios ensamrätt till elersändning inle blir aktuell.

Kommittén anser all de skäl som lalav mot en placering inom Sveriges Radio och för en självständig produktionsenhet med egen sändningsrätl i första hand är ulbildningspoliliskt betingade. Det nya utbildningsprogram-organets verksamhel kommer enligl kommitténs uppfattning all i väsentliga avseenden avvika från den som Sveriges Radio bedriver. Kommittén betonar alt Sveriges Radios uppgift inom utbildningsseklorn, liksom inom andra samhällssektorer, är i huvudsak all producera program om olika ulbildningsvägar och utbildningsformer, medan ulbUdningsprogramor-ganels uppgift i huvudsak bör vara atl producera program för olika ulbildningsvägar och utbildningsformer. Inriktningen av verksamheten kan enligl kommitténs mening inte gmndas på joumalistiska bedömningar utan framför allt på ulbildningspolitiska-pedagogiska bedömningar. Verksamheten fömtsätter en bred kontakt med hela utbildnings-Sverige för all få fram de mest angelägna behoven och synpunktema på gjorda insatser. Eterdislribulionen är ell säll atl nå vissa målgmpper. Valet av distributionsform måste enligt kommitténs uppfattning i första hand bero på hur man bäst når de avsedda målen.

Enligl kommitténs mening finns del sammanfattningsvis starkare skäl som talar WO/ atl ulbildningsprogramorganet placeras inom Sveriges Radio än skäl som talar/ö/-.

Kommittén har också prövat altemativet att förlägga ulbildningsprogramorganet som etl dotterbolag under Sveriges Radio. Kommitién konstaterar alt en sådan lösning skulle kunna innebära allt ifrån en så långtgående samordning all den i praktiken påminnerom en organisatorisk inordning i Sveriges Radio lill en så självständig ställning atl dotterbolaget får karaktären av elt frislående företag. Vidare anser kommittén atl gentemot dolterbolagsallemalivel kan i princip anföras ungefär samma synpunkter som för alternativet att Förlägga ulbildningsprogramorganet som en enhet inom Sveriges Radio.

Kommittén avvisar också en placering av utbildningsprogramorganet i Liber-koncemen. Enligl kommitténs mening är del i och för sig önskvärt

Prop. 1975/76:110                                                   19

att de statliga resursema samordnas så långt möjligl. En samordning med Liber Läromedel skulle dock fömlsatta antingen all verksamheten finge koncentreras lill produktion av AVM för distribution i form av bandkopior, filmkopior och trycksaker men inte omfatta program producerade för elerdistribution eller atl det nya företagel skulle ges möjlighet lill elersändning. KommUtén menar all en länkbar möjlighet vore alt Liber kunde producera program som antingen kunde säljas till Sveriges Radio eller som genom avtal kunde överlåtas till Sveriges Radio för elersändning. Med hänsyn till Libers ställning som kommersiellt läromedelsföretag skulle en sådan lösning på etl påtagligt sätt mbba förhåUandet mellan läromedelsförlagen och är därför enUgt kommUténs mening inte realistisk. Enligl kommitténs mening är det inte ändamålsenUgt all låta ell företag svara för produktion avsedd enbart för s. k. markdistribution. Det viktigaste skälet härför är enligl kommUtén atl förfarandet vid produktion av program avsedda för elerdistribution och andra distributionsformer är identiskt. Vidare framhåller kommittén atl man i produktionen bör ulgå från alt de framtagna bild- och ljudprogrammen bör kunna användas i olika distributionsformer, eventuellt efter bearbetning och att vissa avsnitt t. ex. kan användas i rekryterings- och stimuleringsprogram i TV medan de undervisningsbärande delarna Ugger på band. Dessutom menar kommittén att del är nödvändigt alt man i många projekt använder sig både av banddistribueral material och elersändningar för all nå den avsedda målgmppen, t. ex. studie-cirkeldellagare. Kommittén anser atl det i sådana fall skulle bli besvärliga samordningsproblem saml betydligt dyrare om produktionema skedde på var sill håll.

Kommittén betonar vidare de speciella regler som gäUer för elersändningar bl.a. radiolagen, radioansvarighetslagen och avtalet mellan staten och Sveriges Radio angående mndradions programverksamhet. Enligt radiolagen äger radioföretaget att med ensamrätt avgöra vUka radioprogram som skall förekomma i mndradiosändning. Vidare föreskriver radiolagen all avtalet mellan staten och Sveriges Radio skall innehålla vissa regler för programmens utformning. Kommittén framhåller därför att beslutanderätten över programmens utformning måste ytterst ligga hos radioförelaget, även om projektarbetet sker i en expertgmpp med företrädare för t. ex. olika myndigheter och organisationer. Enligl kommitténs mening innebär detla att man inte utan vidare kan använda program producerade för banddistribution för etersändning. För ett utbildningsprogramorgan med möjlighet att utnyttja såväl eter- som markdistribution blir det enligt kommitténs uppfattning naturligt atl vid produktionen, slutande av avtal m. m. redan från början beakta att materialet kan komma att användas för olika distributionsformer. Kommittén anser att det - med hänsyn till aUa oUka aktiviteter som ryms inom Liberkoncernen - är olämpligt att ge elt sådant förelag rätt till etersändning.

Prop. 1975/76:110                                                   20

Enligl kommitténs uppfattning bör ulbildningsprogramorganet således som en frislående enhet sorlera under utbildningsdepartementet.

2.3   Vissa frågor av betydelse för den närmare organisationen av utbildningsprogramorganet

2.3.1 Sändningsrätt i etern

För alt lösa sändningsfrågorna finns, enligl kommittén, följande alternativa lösningar:

-     Sveriges Radio behåller ensamrätten för all mndradiosändning och förhållandel mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorganet regleras i ell särskilt avtal.

-     Regeringen överlåter ensamrätten lill ulbildningsprogramorganet för sändning av utbildningsprogram efter förslag från Sveriges Radio enligt 5 § radiolagen.

-     Utbildningsprogramorganet tilldelas ensamrätt all sända program i ra-

dio och TV inom ramen för de uppgifter som åvilar organet.

I likhel med de synpunkler som 1969 års radioutredning (RUT 69) förde fram i sitt belänkande (SOU 1973:8) Radio i utveckling anser kommittén all programorganet bör ges ensamrätt när det gäller utbildningsprogram i radio och TV. Programorganets ensamrätt att sända i radio och TV bör, genom slalsmakiemas beslul, gmndas direkt på radiolagen och i den stadga som utfärdas för verksamheten. Som motiv för detla anger kommittén all del inte är rimligt all etl företag (Sveriges Radio) skall ha ell formellt ansvar för en omfattande och reguljär produktion som framstäUs av elt annat organ. Detta gäller såväl ansvaret enligt radioansvarighelslagen som ansvarel enligt radiolagen och avtalet mellan slalen och Sveriges Radio. Enligt del nuvarande systemet kan Sveriges Radio när del gäller del egna utbudet i radio och TV inle bortse från TRU-programmen när det gäller alt beakta avtalels krav på all programverksamheten i sin helhel skall präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen. Enligt kommitténs uppfattning bör det organ som svarar för programproduktionen också bära ansvarel enligl de olika lagar och regler som gäller.

1974 års radioulredning skall enligt sina direktiv la stäUning lUl humvida Sveriges Radio skall behålla ensamrätten lUl alla slags radio- och TV-program. Slutlig StäUning till frågan om sändningsrätt för det av kommitién föreslagna ulbildningsprogramorganet bör därför lösas i samband med ställningstagandena av radioutredningens förslag. Intill dess bör ulbildningsprogramorganet, i likhel med vad TRU hittills gjort, under en övergångstid iräffa avtal med Sveriges Radio angående sändningslider m. m.

Beträffande fördelningen av sändningsulrymme anför kommittén att delta i första hand bör ske genom överenskommelser mellan Sveriges Radio

Prop. 1975/76:110                                                   21

och ulbildningsprogramorganet. För den händelse en överenskommelse inte kan uppnås bör frågan hänskjutas till en av regeringen utsedd person för avgörande.

2.3.2 Behov av ytterligare kanaler i radio och TV

Frågan om del är önskvärt att etablera särskilda utbildningskanaler i radio och TV har övervägts av kommittén, som därvid har funnit att delta f. n. inle är motiverat. Kommiltén anför dels alt man sannolikl når och intresserar en slörre publik för utbildningsprogrammen om dessa varvas med del övriga utbudet, dels atl bedömningarna av behovet av etersänd-ningsutrymme i nuläget inle motiverar att särskilda utbildningskanaler inrättas.

Kommitién understryker däremot alt del framdeles torde bli aktuellt med en fjärde ljudradiokanal, bl. a. beroende på att lokalradion kommer all medföra återverkningar för programsättningen i alla tre ljudradiokanalerna.

På TV-sidan kommer utbildningsprogramorganels elersändningsbehov att vara störst under daglid då program för ungdomsskolan och förskolan komnier atl sändas. Kommittén påpekar alt det finns anledning atl räkna med ökad trängsel under dagtid bl. a. till följd av etl ökal utbud av förskoleprogram, och att det därför är angeläget atl pröva om även TV 2 kan användas för programsändningar under daglid.

2.3.3 Förhållande till Sveriges Radio

Kommitién diskuterar utbildningsprogramorganels förhållande lill Sveriges Radio utifrån två aspekter: dels gränsdragning för programutbudet mellan de två företagen, dels samarbetet för olika områden mellan förelagen.

När del gäller gränsdragningen mellan Sveriges Radios och del föreslagna utbildningsprogramorganets verksamhet torde del, enligl kommitténs mening, inle vara möjligl alt precisera uppgiftema närmare än all utbildningsprogramorganet skall göra utbildningsprogram och Sveriges Radio svara för övriga program. Man får dock i praktiken räkna med att Sveriges Radio, inom ramen för sin aUmänna programverksamhet, kan komma all göra program som även kunde ha gjorts av utbUdningsprogramorganet och vice versa.

F. n. får TRU utnyttja Sveriges Radios arkiv samt vid behov vissa tekniska resurser inom Sveriges Radio. Kommiltén menar att del är viktigt alt även del föreslagna ulbildningsprogramorganet ges dessa möjligheter lika-

Prop. 1975/76:110                                                   22

väl som Sveriges Radio kan behöva hyra resurser hos ulbildningsprogramorganet.

2.3.4 Förhållande till myndigheter

Beträffande utbildningsprogramorganels avgränsning mol och samordning med ulbildningsmyndigheter m.fl. verksamheter konstaterar kommittén atl radiolagen är en viktig utgångspunkt. Radiolagen stadgar all myndighet eller annat allmänt organ inte i förväg får granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och inle heller förbjuda radiosändning eller irådsändning på gmnd av dess innehåll. Kommiltén menar atl samma stadganden måste gälla för produktion av utbildningsprogram som sänds i radio och TV.

Kommittén anser atl det är viktigt all relationen lill myndigheterna är väl definierad. Den utbildningsprogramverksamhel som skall bedrivas, vare sig del är fråga om elersända program eller program som distribueras på annat säll, måste självfallet ha sin utgångspunkt i de mål som samhällel i andra sammanhang lagt fast för olika utbildningsområden. Enligl kommitténs bedömning bör utbUdningsprogramorganet ha en självständig ställning i förhållande till myndigheterna. Ett sådanl synsätt synes också bäst överensstämma med radiolagen.

Del gäller alt finna sådana samarbelsformer all berörda utbildningsmyndigheter kan framföra sina synpunkler samtidigt som utbildningsprogramorganels självständiga ställning inte rubbas. Detla kan ske genom all rådgivande kommittéer knyts lill ulbildningsprogramorganet.

2.4 Utbildningsprogramorganels verksamhet m.m.

2.4.1 Verksamhetens inriktning

Inriktning för de olika sektorerna

Kommitién föreslår all ulbildningsprogramorganet inom ramen för de medel som anvisas över riksstalen skall ha lill uppgift all framställa bild-och ljudprogram med eller utan trycksaker för utbildningsseklorema förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning. Syftet med AVM-utbudet skall vara alt bidra till atl uppnå de mål som samhället formulerat för de oUka utbildningsseklorema. AVM-utbudet bör vidare bidra tiU att stödja den fortgående utvecklingen av nya meloder, presenlalionssätt och arbetsformer i undervisningen i an;5lutning tiU det pedagogiska reformarbetet. Genom atl utnyttja mediemas kommunikations- och utlrycksmöjlighe-

Prop. 1975/76:110                                                   23

ter bör AVM-utbudet bidra lUl atl underlätta införandet av aktuella utbildningsreformer.

Följande allmänna inriktning bör enligt kommitténs mening prägla verksamheten inom de olika sektorerna.

Som ett bidrag lill strävan all lillgodose barns behov av en stimulerande uppväxtmiljö syftar förskoleproduklionen till all förmedla information, stimulera fantasi och känsla saml lill etl aktivt utforskande av omvärlden. Insatserna skall vidare hos bamen bidra till slörre självkännedom samt förståelse för och kommunikation med andra bam och vuxna.

Kommiltén föreslår all förskoleproduklionen skall riklas lill följande målgmpper:

D Barn i förskoleåldern D Personal inom förskoleverksamheten D Föräldrar och andra vuxna

Produktionen bör successivt omfatta alla förskolebam i åldrarna 2-6 år. Produktioner bör göras dels för användning i förskoleinslilulioner, dels för hemmavarande bam. Som en utgångspunkt för den särskilda produktionen för förskolan bör ligga den arbetsplan för förskolan som socialstyrelsen har utarbetat. Behovet av ljud- och bUdprogram för och om bam med särskilda behov är enligt kommitténs bedömning stort och dessa bam bör därför ägnas speciell uppmärksamhet i produktionen. Programutbudet för bam med särskilda behov bör utformas så all blinda och synskadade, döva och hörselskadade samt utvecklingsstörda bam ges möjlighet att la emot och bearbeta materialet. Enligt kommitténs mening bör målsätlningen och innehållet i ljud- och bUdproduktionen i huvudsak inte avvika från produktionen för övriga bam. Kommiltén menar dock all handikappade bams självkänsla i allmänhet är sämre som följd av motgångar och fördomar som drabbat dem under uppväxten. Program som stimulerar självkänslan samt olika känslo- och vUjeyttringar framstår därför som särskilt angelägna för barn med särskilda behov. Dessutom är språkutveckling och gmndläggande begreppsbUdning ofta sämre utvecklade hos dessa bam vUket innebär att programmen även bör stimulera dessa områden. Produktionen skall även omfatta material för stöd till invandrarbams utveckling. Kommittén understryker också vikten av att ett kontinuerligt forsknings- och utvärderingsarbete sker i nära anslutning till produktionen för förskolan.

Kommiltén föreslår vidare all behovet av AVM inom ungdomsskolan bör mötas med ell fortlöpande årligl gmndulbud och, när skäl föreligger, med särskilda insalser.

Målgrupp är samtliga skolformer inom ungdomsskolan. Speciellt bör uppmärksammas behoven inom lärarfortbUdningen samt inom vissa bristområden, t.ex. gymnasieskolan, specialundervisningen, invandramndervisningen och B-skolan.

Gmndulbudel avser att öka inslaget av konkretion och upplevelse i stu-

Prop. 1975/76:110                                                   24

dierna saml atl underlätta utvecklandet av nya metoder och arbetsformer i skolarbetet. I gmndulbudel bör särskilt betonas aktualitelsaspekler för all i undervisningen underlätta anknytningen både till samhäUsulvecklingen i stort och lill utvecklingen inom olika ämnesområden. Gmndulbudel kan beslå av såväl fristående program som flermedieserier.

De särskilda insatserna kan aktualiseras av olika skäl. Produktionen avser att täcka akuta brister i läromedelslillgången inom olika ämnen och skotformer.

Grundutbudet är del fortiöpande årliga utbudet av AVM medan de särskilda insatserna mer är av engångskaraktär. Gränsema är ingalunda skarpa. Det som ena årel betraktas som en särskild insats kan påföljande år ingå i gmndulbudel. Gmndulbudel och de särskilda insatserna avser programverksamheten både på riksnivå och på regional nivå.

Enligl kommitténs uppfattning bör den nuvarande ireårsregeln, som innebär att AV'Centralema och skotoma måste avmagnetisera programmen efler tre år, ändras. Denna regel försvårar ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser, efiersom bmksvärdel av åtskiUiga program sträcker sig över en betydligt längre tidsperiod än tre år.

Kommiltén konstaterar all för all ljud- och bildprogram skall nå full effekt i undervisningen fömtsätts en viss beredskap hos lärama. Behandling av metodiska frågor kring användningen av AVM är således enligt kommitténs mening en angelägen uppgift i gmndutbildningen och fortbildningen av lärare. Kommitién konstaterar vidare all informations- och kontaktverksamheten mellan producent, ÄV-centraler och skolor bör förbättras och byggas ut. Enligl kommitténs mening bör därför en konsulenlverksamhel liknande den som TRU försöksvis har prövat på regional nivå på vux-enutbUdningsområdel prövas även för ungdomsskolans del.

Utbildningsprogramorganels verksamhet för högskolan skall enligl kommitténs mening syfta tUl alt utgöra elt komplement till de befintiiga produktionsresursema vid universitet och högskolor.

Kommittén konstaterar att institutionema inom högskoleområdet ofla har behov av rent lokalt organiserad läromedelsproduktion. Del är dock inle möjligt att dimensionera de lokala resursema så all all önskvärd produktion kan ske lokalt. Behov för£:ligger av medverkan från regionalt eller centralt organiserade enheter. Med utgångspunkt i den lokala produktionsnivåns resurser har kommittén sökt precisera de funktionsområden där elt UtbUdningsprogramorgan skuUe kunna vara av påtaglig betydelse för utveckling av AVM inom högskolesektorn, nämligen n pedagogisk och produktionsteknisk rådgivning D tillhandahållande av avancerad teknik D produktion av mer omfattande AVM-projekt D produktion av läromedel för nya ulbildningar med läromedelsbrist D produktion av utbildningsprogram för etersändning

Kommitién konstaterar också all hell genomarbetade och producerade

Prop. 1975/76:110                                                   25

läromedelspaket som ofta kan nyttjas inom de gmndläggande skolformerna är mindre användbara inom högskoleseklom. Läromedel som skall kunna utnyttjas utanför den läroanstalt, där de framtagits, bör därför utmärkas av modulutformning, som tillåter val av önskvärda avsnitt eller revidering av dem som är inaktuella.

Vad gäller de tekniska möjlighelerna till produktion finner kommitién nuvarande tekniska resurser vid de lokala läromedelscentralema vara tillräckliga för all genomföra största delen av den nu efterfrågade produktionen.

Vissa produktioner ställer dock krav på tillgång till avancerad teknik, t. ex. TV-sludio, dock utan alt omfattningen av de samlade behoven vid en enstaka högskola kan motivera en lokal anskaffning av erforderlig utmstning m. m. Mol bakgmnd av 1975 års högskoleproposition har kommittén diskuterat möjUghetema till etl vidgat regionalt samarbete. Enligt kommitténs mening bör denna fråga utredas vidare.

Kommiltén anser del vidare nödvändigt att någon form av informationssystem rörande läromedelsproduktion inom högskoleområdet tillskapas. Dokumentationen bör i första hand avse registrering av filmer och videoband.

Kommitién föreslår vidare atl, i analogi med nuvarande relationer mellan SR/UTB och SÖ, avtal bör tecknas mellan ulbildningsprogramorganet och UKÄ om verksamheten för högskolan. Avtalet bör gmndas på gemensamma undersökningar och bedömningar av högskolans aktuella behov.

En viss del av anslaget tiU utbUdningsprogramorganet bör kunna användas för produktion för högskoleområdet. Men ett centrall utbildningsprogramorgan bör också kunna utföra bestäUningsproduklion från UKÄ eller lokala högskoleenheter. Produktioner avsedda atl etersändas kan enligt kommitténs mening inte la formen av bestäUningsprojekt.

Verksamheten för vuxenutbildningen skall bidra till en vidgad tillgång till vuxensludier genom all tillvarata etermediernas möjligheler atl nå ul lill slora grupper av människor, dels med informaiion om och stimulans till vuxensludier, dels med för medierna lämpade och för målgmppen angelägna utbildningsinsatser.

Vidare föreslår kommiltén all ulbildningsprogramorganet skall utveckla läromedel och metoder som är speciellt anpassade för såväl olika former av gmppsludier - särskilt cirkelsludier - som enskilda studier.

I linje med samhällets övergripande mål för vuxenutbildningen, all överbrygga utbildningsklyftorna inom och mellan generationema, bör utbUdningsprogramorganet enligt kommittén prioritera insatser för dem som är eftersatta i utbildningshänseende, framför alll korttidsutbildade, fysiskt och psykiskt handikappade och invandrare. Insatserna bör bidra lill alt ge de eftersatta gmpperna ökade möjligheter lill aktivt deltagande i samhällsarbetet, till förstärkt slällning i arbetslivet och till ökad delaktighet i kullurlivet.

Prop. 1975/76:110                                                                 26

Kommittén anser atl utbildningsprogramorganet bör eftersträva en inriktning av utbud och verksamhel som främjar övergången lill och utvecklandet av etl syslem för återkommande utbildning.

Enligt kommitténs bedömning rnåste ålgärder vidtas för att lösa frågan om framför allt studieförbundens möjUgheter atl anskaffa utmstning för uppspelning av videogram. Detla bör enligt kommitténs mening främsl ske genom att medel anslås inom ramen för anslaget till studieförbundens pedagogiska verksamhet. Kommitién menar att man under ett övergångsskede och för att möjliggöra en försöksverksamhet kan skapa en central resurs för utlåning eller förhyming av uppspelningsapparalur till olika utbild-ningsanordnare, framför alll lill studieförbund.

Regional och lokal verksamhet

Kommittén har funnit att kontakt- och informationsinsatser på riksplanet inle är tillräckliga för all stimulera till användning av AVM i det lokala studiearbetet. Behovet av regionalla och lokala kontakter är därför angelägel. TRU har sedan år 1972 bedrivit försöksverksamhet med regionala konsulenter i Norrbollens, Östergötiands och Skaraborgs län. Erfarenhetema av TRU:s försöksverksamhel med regionala konsulenter är så entydigt positiva när del gäller möjUghetema alt ge information till de lokala studiecirkelanordnarna och underlätta användningen av rörlig bild och ljud, all kommittén finner del angelägel all ulbildningsprogramorganet kan repliera pä ett betydligt finmaskigare nät av konsulenter än som varil möjligt under TRU:s försöksverksamhel. Kommitién påpekar atl motivet med regionala konsulenter inte enbart är att få lill stånd en ökad användning av produkterna utan i lika hög grad en fråga om alt ge produktionsenheten erfarenheter direki från fältet. För den närmaste framliden anser kommitién del vara mest angeläget all utveckla konsulentorganisationen belräffande vuxenutbildningen. Kommittén framhåller dock all den är medveten om all molsvarande behov finns också inom övriga ulbildningsseklorer och föreslår därför all ulbildningsprogramorganet försöksvis bör pröva värdei av regionalt placerade konsulenter även inom andra sektorer.

Såväl TRU som SR/UTB har erfarenheter av regional programproduktion. Dessa erfarenheter har enligt kommitténs mening visat att det finns stort intresse för regionall anknutet och producerat studiematerial. I syfte att bygga ul denna verksamhet föreslår kommittén att ett organiserat samarbete bör prövas mellan det föreslagna utbUdningsprogramorganet, lokalradion och lokala utbildningsanordnare.

Avvägning mellan oUka sektorer

Kommiltén har föreslagit atl den vuxenulbildningsverksamhel som bedrivs inom SR/VUX överförs till ulbildningsprogramorganet och således i fortsättningen finansieras med statliga medel. Inom högskoleområdet har kommiltén lagl fram förslag som innebär en utökning jämfört med den relä-

Prop. 1975/76:110                                                   27

tivt blygsamma omfattning verksamheten har f. n.

Hämtöver framslår för kommiltén vissa insalser som speciellt angelägna för ell framlida utbUdningsprogramorgan. Det gäller i första hand all få lill stånd elt ökat programutbud för förskolebam, för handikappade, för invandrare samt material för föräldrautbildning. Sammantaget leder detta lill vissa förskjutningar i relalionema mellan olika sektorer i jämförelse med nuläget.

Den nivå som kommittén anger vara lämplig för budgetåret 1977/78 medger inte alt all den programverksamhet kan genomföras som kommittén anser som önskvärd. Kommitién anser det dock inle realistiskt atl redan budgelårel 1977/78 kunna uppnå en sådan omfattning. Del bör enligt kommittén ankomma på utbUdningsprogramorganet atl i sina anslagsframställningar äska medel för alt under senare budgetår kunna ge verksamheten en sådan omfattning.

Kommiltén understryker alt de i tabeU 2.1 angivna siffroma för budgetåret 1977/78 enbart gäller programverksamheten. Till detla skall också läggas kostnader för erforderiiga investeringar i teknisk utmstning saml distribution. De lolala kostnadema för det föreslagna utbUdningsprogramorganet framgår av avsnitt 2.4.8.

Tabell 2.1 Förslag till omfattning av olika delar av utbildningsprogramorganets verksamhet under 1977/78.1 milj. kr.'

	1974/75	1977/78	Ökning milj. kr.	Ökning i%
Förskola, inkl.
föräldrautbildning	4,7	ca 8	3,3	ca   70
Grundskola, gymnasie-
skola	19,9	ca 23	3,1	ca    15
Vuxenutbildning	13,8	ca 20	6,2	ca   45
Högskola	0,5	ca   1,5	1,0	ca 200
Övrig verksamhet	2,1	ca   2,5	0,4	ca   20
Summa	41,0	ca 55	14,0

' Exkl. investeringar och sändningskostnader men inkl. SR/VUX.

Övrig verksamhet

Kommitién konstaterar att utvecklingen inom del område där ulbildningsprogramorganet föreslås arbeta går myckel snabbi. Delta innebär all del kommer all finnas ett betydande behov av information saml av teknisk och melodisk rådgivning. Kommittén föreslår därför atl ulbildningsprogramorganet skall få möjlighet atl bedriva viss övrig verksamhel som har nära anknytning lill produktionen av utbildningsprogram. De övriga uppgifter som kommittén därvid anser bli aktuella för ulbildningsprogramorganet är i första hand:

- bevakning och värdering av medie- och metodutveckling inom utbildningsområdet

Prop. 1975/76:110                                                                 28

-    försöksverksamhet och utvecklingsarbete, t.ex. försök med ny teknik

-    spridning av information om utvecklingen till skilda målgrupper

-    rådgivningsverksamhet av teknisk/pedagogisk karaktär inom utbildningsområdet.

Kommittén anser vidare alt det bör vara möjligt för ulbildningsprogramorganet alt i begränsad utsträckning göra produktioner tillsammans med annan part. Kommitién avser här projekl där samarbelsparlnern t. ex. svarar för en del av finansieringen, s. k. samprojekl. Kommittén understryker dock alt samprojekl endasl skall göras i undanlagsfall och när särskilda skäl föreligger. Det får inte komma i fråga att samprojekt av olika slag får en sådan omfattning all ulbildningsprogramorganet för sin verksamhel blir beroende av inkomsler vid sidan av statsanslaget.

Med samprojekt avser kommittén inle det samarbete med studieförbunden som måsle förekomma när det gäller vuxenulbildningsprogram eller SÖ när det gäller program för ungdomsskolan.

Som riktmärken för samprojekl bör enligl kommitténs mening följande gälla: D Målen för projektet måste överensstämma med de mål som gäller för

verksamheten i övrigi. n Speciella skäl måste finnas för en partiell finansiering vid sidan av statsanslaget. Sådana skäl kan vara t. ex. all en snabb insats är önskvärd och atl ulbildningsprogramorganet inle har medel i sin ordinarie budget all hell finansiera projektet eller atl nya erfarenheter och kunskaper kan erhållas som kan utnyttjas i den fortsalla verksamheten. n Samprojeklen bör avse enstaka insalser och vara tidsbegränsade. D Så långt möjligl bör den externa finansieringen avse vissa komponenler

i etl projekt, t. ex. trycksaker, informaiion, kopieringar och liknande. n Utbildningsprogramorganet avgör humvida ell samprojekl skall komma lill stånd eller inle. D Utformningen av bild- och ljudmaterialen bestäms ytterst av ulbildningsprogramorganet. Detla måsle med hänsyn lill de regler som gäller för mndradioprogram gälla för elersända program. Med tanke på all program, som primärt inte avses för elersändning, ändå helt eller delvis bör kunna användas för elersändning i annal sammanhang, skall ulbildningsprogramorganet ha yttersta beslutanderätt även för bild- och ljudprogram som distribueras på annal säll än genom etem. När del däremot gäller eventuellt tryckt material kan beslutanderätten vara delad mellan parterna. n Del bör också vara möjligl för ulbildningsprogramorganet atl i särskilda fall samarbeta med en part, t. e:i. ell studieförbund. Samarbetsproduk-tioncrav delta slag kan dock inle elersändas. Bild- och ljudmaterialet biir kunna anpassas till studieförbundets speciella målgmpper. I del tryckta materialet bör del också vara möjligt för studieförbundet atl

Prop. 1975/76:110                                                   29

markera de frågeställningar man finner speciellt angelägna all behandla. Kommittén påpekar all den är medveten om all detla slag av samarbele med enbart en part rymmer många problem. Bl. a. blir följden av ell samarbete med t.ex. ell studieförbund all också samarbete med andra studieförbund måsle ske.

Kommittén föreslår också atl utbUdningsprogramorganet under vissa omständigheter skall få framställa utbildningsprogram m. m. på beställning från t. ex. myndigheler eller organisationer. Skillnaden mellari bestäUningsproduklion och samprojekl är enligt kommiltén alt beställaren hell svarar för kostnaden för en beställd produktion medan kostnaderna fördelas mellan parterna när det gäller samproduktion. Kommitién föreslår alt följande riktlinjer bör gälla för bestäUningsproduklion: D Målen för projektet måsle överensstämma med de mål som gäller för utbildningsprogramorganels verksamhel i övrigi. D Ulbildningsprogramorganet avgör om en önskad bestäUningsproduklion skall utföras. Beställaren har den yttersta beslutanderätten när del gäller utformning av både bild- och ljudprogram saml tryckt material. D Beställning kan inte gälla program som direkt är avsedda för etersändning. □ Del bör markeras i programmet all del är beställaren som är ansvarig och atl ulbildningsprogramorganet endasl utfört produktionen på uppdrag av beställaren.

Hämtöver bör, enligl kommitténs mening, utbildningsprogramorganet ha möjlighet all i likhel med vad som hittills gällt för TRU hyra ut resurser, t. ex. studiolokaler och kamerautmstning. Sådan verksamhet bör dock endast ske ulan men för den ordinarie verksamheten.

2.4.2 Utbildningsprogramorganets verksamhetsform

Kommittén diskuterar möjliga verksamhetsformer för det föreslagna ulbildningsprogramorganet. nämligen myndighet, aktiebolag och stiftelse. Vid en vägning av olika synpunkter finner kommittén all del inte kan anses ändamålsenligt atl inrätta ytterligare en ulbildningsmyndighet. Myndighetsformen är dessuiom inle förenlig med de radiorällsliga reglema och framför allt då radiolagen. Kommittén anför vidare alt myndighetsformen ler sig olämplig med hänsyn till verksamhetens art.

Vid valet mellan aktiebolag och stiftelse synes del kommittén all aktiebolagsformen främst är avsedd för verksamhet med en inriktning på klart definierade lönsamhetskrav, som siktar till en rimlig avkastning på del egna kapitalet på lång sikl. Visseriigen drivs Sveriges Radio som aktiebolag, men ulbildningsprogramorganet kommer atl skilja sig från Sveriges Radio bl. a. beträffande finansieringen, som föreslås ske med statliga medel. Med hänsyn lill den icke kommersiella karaktären och finansieringen över stals-

Prop. 1975/76:110                                                   30

budgeten kan kommittén inte förorda all den föreslagna verksamheten bedrivs i aktiebolagsform.

Kommittén föreslår atl ulbildningsprogramorganet drivs som en slallig stiftelse. Organet blir därigenom i likhel med Sveriges Radio en självständig juridisk person och kan ha egna fordringar och skulder, sluta avtal samt uppträda som part inför domstol ei:c. Efiersom detaljerad civilrätislig lagstiftning saknas för stiftelseformen föreslår kommiltén att de regler som bör gälla för stiftelsen bör las in i dess stadga.

2.4.3 Utbildningsprogramorganets styrelse m. m.

Kommiltén föreslår all styrelsen för ulbildningsprogramorganet skall bestå av sju ledamöter, varav fem ulses av regeringen. Styrelseledamöterna bör ha sakkunskap inom utbildningsområdet i stort, medielekniken samt belräffande juridiska och ekonomiska frågor. Även om ingen slyrelserepresentalion är föreskriven för anslällda i verksamheter som bedrivs i stiftelseform anser kommitién alt två representanter för de anslällda med vardera en suppleant bör ingå i styrelsen. I huvudsak samma regler som gäller för personalrepresentanter i statliga lekmannastyrelser bör gäUa för dem i utbildningsprogramorganels styrelse.

Kommittén avvisar således tanken atl styrelsen skulle beslå av representanter för olika myndigheter och organisationer. Kommittén motiverar denna ståndpunkt med all en styrelse med företrädare för olika intressenter blir för omfattande för att kunna fungera effektivt samt atl del inle är praktiskt möjligl för en styrelse för en verksamhet som här avses alt utöva något reellt inflytande över de enskilda projekten. Kommittén påpekar dock atl den är väl medveten om behovet av nära kontakt med utbildningsmyndigheter och organisationer. Dessa kontakter bör enligt kommitténs mening ske dels genom del löpande arbetet från dag lill dag, dels genom inrättandet av särskUda expertgmpper, s. k. rådgivande kommittéer, inom de olika utbUdningssektorema och dels genom ett samråd motsvarande det som nu i avtalet meUan staten och Sveriges Radio är föreskrivet mellan Sveriges Radio och utbildningsmyndighetema.

Kommitién föreslår atl fyra rådgivande kommittéer knyts lill ulbildningsprogramorganet. De rådgivande kommittéerna för förskole- och vuxenutbildningssektorerna bör i stort sell ha den sammansättning som de båda experlgmppema nu har inom TRU, medan den för ungdomsskolan bör ha ungefär den sammansättning Sveriges Radios skolkommitté har. För högskolan bör motsvarande kommitté inrättas med representanter för UHÄ, högskolor, lärar- och elevorganisationer. Dessa kommittéer skall enligt kommitténs förslag vara rådgivande till styrelsen och ledningen för verksamheten. De bör höras innan förslag tiU anslagsframställning föreläggs styrelsen och projekt- och målgmppsinriklning inom resp. sektor bör diskuteras inom resp. kommitté. Kommiltén understryker dock alt

Prop. 1975/76:110                                                                 31

kommiltéema i huvudsak skall befalla sig med den övergripande planeringen och inriktningen inom resp. sektor. Ledamötema i de rådgivande kommiltéema bör ulses av styrelsen för viss tid. förslagsvis tre år.

Utöver de rådgivande kommiltéema och det särskilda samrådsförfarandet föreslår kommiltén att ett särskilt representantskap eller förvaltningsråd knytes lill styrelsen. 1 delta förvaltningsråd bör ingå 15-25 personer, vilka utses av myndigheter, folkrörelser, lärar- och elevorganisationer m. fl. Uppgiften för förvaltningsrådet, som bör sammanträda ca två gånger per år, är att såsom rådgivande organ för styrelsen vara ett forum för diskussion av övergripande frågor som rör inriktningen av verksamheten och fördelningen i stort mellan olika sektorer.

2.4.4 Vissa juridiska frågor

Lag- och avialsfrågor

Kommiltén diskuterar vilka konsekvenser förslaget om atl inrätta ell utbUdningsprogramorgan med egen sändningsrätt får för den gällande radio-lagstiftningen. Enligt kommitténs mening bör inte ett särskilt avtal tecknas mellan staten och ulbildningsprogramorganet. De regler som erfordras bör i stället tas in i stiftelsens stadgar.

Stadgar för stiftelsen

Med hänsyn lill anslagsfinansieringen och ändamålet med verksamheten föreslår kommittén alt stiftelsens stadgar fastställs av regeringen.

Enligl kommitténs förslag bör stiftelsen få räll atl inom ramen för sitt ändamål avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i sändning från sändare här i rikel. Med hänsyn lill stiftelsens statliga karaktär bör beslämmelse härom intas i stiftelsens stadgar och inle i ell avtal mellan staten och stiftelsen. Vidare anser kommittén atl sändningsrätlen bör skyddas på liknande säll som Sveriges Radios ensamrätt enligl avtalet mellan slalen och bolaget. Delta avtal gäller för en tioårsperiod och kan under avtalstiden sägas upp endasl om bolaget bmtit mot avtalet. Ledning för hur frågan skall lösas i förevarande fall kan hämtas från del förslag lill stadgar för stiftelsen Sveriges Radio som lades fram av 1960 års radioulredning. Enligl detta förslag skulle stadgarna för Sveriges Radio gälla för fem år i laget med automatisk förlängning om Kungl. Maj:t inle beslöt om ändring. Under giltighetstiden skulle, föreslog ulredningen, Kungl. Maj:t få ändra stadgarna i fall del skedde med godkännande av minst sex ledamöter i stiftelsens styrelse och efter bemyndigande av riksdagen. Kommittén anser atl en liknande konstmktion bör väljas för del nya ulbildningsprogramorganet. Stadgarna föreslås gälla för sex år i taget och föriängas om regeringen inte beslutar om ändring. Regeringen får även under giltighetstiden meddela

Prop. 1975/76:110                                                   32

beslut om ändring i fall det godkänns av en kvalificerad majoritet inom stiftelsens styrelse.

Sändningsrätlen kräver prograrnregler av molsvarande slag som ålerfinns i avtalet mellan staten och Sveriges Radio. Dessa regler bör i tillämpliga delar också gälla sådana program som inte mndradiosänds. I övrigt bör stiftelsens verksamhel ges så fria former som möjligt och inte regleras annat än genom ett begränsat antal allmänna föreskrifter. Det ankommer på stiftelsens styrelse alt genom arbetsordning eller på annal säll utfärda närmare bestämmelserom verksamhetens bedrivande.

Den bestämmelse i 6 § i avtalet mellan staten och Sveriges Radio som föreskriver att programverksamheten skall bedrivas med beaktande av ljudradions och televisionens cenirala slällning i samhällel har inle införts i stadgarna eftersom bestämmelsen i 26 § i förslaget lill stadgar för stiftelsen får anses tillgodose de ändamål som avses med avtalets beslämmelse.

Samrådet med berörda myndigheler och organisationer har enligt kommittén grundläggande betydelse för verksamheten. Det samråd som föreslås ske genom förvaltningsrådet och de rådgivande kommiltéema bör regleras i stadgarna men inle bindas genom detaljerade föreskrifter.

Det nu gällande avtalet mellan staten och Sveriges Radio innebär bl. a. atl Sveriges Radio har ensamrätt all bedriva utbildningsverksamhet i mndradion. Avtalet gäller t. o. m. den 30 juni 1977. Om avtalet alltjämt gäller när stiftelsen skall börja sin verksamhet, måste radioprogramverksam-helen inom stiftelsen under en övergångsperiod bedrivas i samverkan med Sveriges Radio på sätt som nu gäller för TRU. Programansvaret kommer därmed all åvila Sveriges Radio och ej stiftelsen. Beslämmelser om stiftelsens sändningsrätl i fråga om utbildningsprogram i mndradion och riktlinjer för denna verksamhel kan under sådana förhållanden ingå i stadgarna försl sedan nu gällande radioavtal upphört att gälla.

Kommiltén framhåller atl vid utformningen av stadgama ledning främsl har hämtats från stadgarna för Stiftelsen Institutet för rikskonserter, avtalet mellan slalen och Sveriges Biografägareförbund m. fl. i dess lydelse från 23 febmari 1972 saml del förslag till stadgar för Stiftelsen Sveriges Radio som lades fram av 1960 års radioutredning. Riktlinjerna för radioprogram-verksamheten har, utom 26 §, i tillämpliga delar överförts från avtalet mellan staten och Sveriges Radio.

Kommitténs förslag till stadgar för stiftelsen avslutar denna redogörelse för kommitténs betänkande (s. 45).

Granskning av utbUdningsprograin

Utbildningsprogram kan beröras av både radionämndens och läromedelsnämndens granskning.

Radionämnden. I radiolagens 7 § stadgas atl granskning av radioprogram som förekommit i mndradiosändning görs i radionämnden. För utbildningsprogram gäller samma regler som för övriga mndradioprogram.

Prop. 1975/76:110                                                   33

Samtliga program som anmäls lill radionämnden granskas. Nämnden kan också själv besluta om granskning av program.

Läromedelsnämnden. Den inom SÖ inrättade läromedelsnämnden har lill uppgift all granska alt läromedlen är objektiva och atl deras innehåU även i övrigt inle strider mot mål och riktiinjer i läroplanema. Nämnden skall granska alla centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen saml i reUgionskunskap i gmndskolan och i övriga obUgatoriska skolformer samt i gymnasieskolan, privatskola som avses i privalskolesladgan saml kommunal och slallig VuxenutbUdning. Nämnden kan efler eget initiativ eller efter anmälan från t. ex. enskild person eller organisalion granska även cenirala läromedel i andra ämnen än de samhäUsorienterande.

Enligl kommitténs mening bör följande gälla i fråga om granskning av läromedel som innehåUer bild- och ljudprogram:

D Den granskning som utförs av radionämnden och läromedelsnämnden avser i båda fallen objektiviteten men utifrån olika utgångspunkter. Radionämnden övervakar all Sveriges Radio utövar sin ensamrätt opartiskt och sakligt samt i övrigi efter de riktUnjer för programverksamheten som faststäUts i avtalet mellan staten och Sveriges Radio. Läromedelsnämndens granskning avser humvida läromedlens innehåll slår i överensslämmelse med läroplanernas mål och riktiinjer. D Alla utbUdningsprogram som har sänts i etern bör kunna granskas av radionämnden. De eterdislribuerade programmen bör normall uppfyUa kraven enUgt avtalet mellan staten och Sveriges Radio (enUgt kommitténs förslag bestämmelsema i stadgama för det föreslagna utbUdningsprogramorganet) .

Kommitién anser att del bör ges utrymme för radionämnden all i sin granskning av etersända program också ta hänsyn lill eller beakta atl elt utbildningsprogram i vissa fall kan behöva bedömas även i relation till andra komponenter inom samma flermediepaket. I första hand bör det vara möjligt för utbUdningsprogrammen att kunna balansera genom andra etersända program inom samma programserie/projekt. I andra hand bör nämnden kunna beakta den balansering som i vissa fall kan ske genom andra komponenter än program. I båda fallen bör i eller i anslutning lill programmen redovisas på vad säll det enskilda programmet står i relation till andra program och annat material. Dessa upplysningar bör bedömas som väsentliga för dem som utnyttjar programmen.

Kommitién föreslår atl 2 § i instmklionen för radionämnden kompletteras med elt förtydligande tillägg med innebörden att nämnden när särskilda skäl föreligger får beakta material som ej ingår i sändningen men som lUlhör utbildningsprogrammet. D Kommittén anser att läromedelsnämndens granskning av centrala läromedel i samhäUsorienterande ämnen, vari ljud- och bildprogram ingår, bör omfatta samtiiga komponenter i läromedlet, således även programmen. Läromedelsproducenten ansöker hos statens institut för lärome-

3-Riksdagen 1975/76. i saml. Nr 110

Prop. 1975/76:110

34

delsinformation om att läromedlet ifråga skall godkännas som centralt läromedel. Därefier översänder institutet ärendet till läromedelsnämnden för objektivitetsgranskning, UtbUdningsprogramorganet bör därför svara för att statens institut för läromedelsinformation och läromedelsnämnden förses med samtliga de komponenter som bör bli föremål för obligatorisk granskning. Ljud- och bildprogrammen bör därvid tillhan-dahåUas i bandad form. Ulbildningsprogramorganet avgör självt om programmen skall sändas in för granskning före eller efter etersändning.

Om programmen sänds in till statens institut för läromedelsinformation för registrering som centralt läromedel före etersändning är detta därigenom också all betrakta som frivUlig förhandsgranskning som utbUdningsprogramorganet på eget initiativ och i eget intresse hemställer om för att få bedömt om programmen är i överensstämmelse med läroplanens mål och riktlinjer och om de således kan godkännas för användning som centrala läromedel i samhäUsorienterande ämnen i skoloma. Sådan frivUlig för-handsgranskning innebär inte broll mot radiolagens censurparagraf (§ 8), då ulbildningsprogramorganet självt avgör vUka hänsyn man skall ta till läromedelsnämndens synpunkter på programmen innan de sänds i etem.

Tabell 2.2. Förslag till granskningsförfarande av utbildningsprogram i radionämnden och läromedelsnämnden.

Radionämnden

Läromedelsnämnden

1.      Etersända program utan kopp-
. ling till andra komponenter.

a)   Centrala läromedel

b)  Icke centrala läromedel

2.     Etersända program med kopp
ling lill andra komponenter.

a) Centrala läromedel

b) Icke centrala läromedel

Granskning avser programmens överensslämmelse med utbildningsprogramorganels stadgar (f. n. avtalet mellan staten och Sveriges Radio).

Kan granskas Kan granskas

Kan granskas

(jäller program men med beaktande

av andra komponenter när särskilda

skäl föreligger.

Kan granskas

(jäller program men med beaktande

av andra komponenler när särskilda

skäl föreligger.

Granskningen avser centrala läromedels (enl. SFS 1974: 438) överensslämmelse med läroplanemas mål och riktlinjer

Granskas' Ej aktuellt

Alla komponenler granskas'

Ej aktuellt

Icke elersända program med eller utan koppling lill andra komponenter.

a)   Centrala läromedel

b)  Icke centrala läromedel

Ej aktuellt Ej aktuellt

Alla komponenler granskas' Ej aktuellt

' Gäller obligatoriskt för cenirala läromedel i SO-ämnen.

Prop. 1975/76:110                                                   35

Granskning efler elersändning kan t.ex. ske när utbildningsprogramorganet önskar få etl tidigare etersänl program eller en programserie registrerat som centralt läromedel i ell samhällsorienterande ämne. Granskning av cenirala läromedel i andra ämnen än samhäUsorienterande ämnen, som kan ske till följd av anmälan eller på nämndens eget initiativ, får fömtsättas alltid ske efler elersändning.

Enligl vad som här föreslagils avgör ulbildningsprogramorganet självt om och när utbildningsprogram skall sändas in lill läromedelsnämnden för granskning och den frivilliga förhandsgranskning som ibland kan förekomma inskränker inle utbildningsprogramorganets ensamrätt alt avgöra vad som skall sändas i etem.

Sammanfattningsvis föreslår kommitién atl granskningen i radionämnden och läromedelsnämnden bör ske i enlighet med tabell 2.2.

Upphovsrättsfrågor

I betänkandet redogörs dels för tillämpningen av upphovsrättsreglema för den allmänna programverksamheten inom Sveriges Radio och dels för skilda upphovsrältsliga frågor som TRU kommit i kontakt med i sin verksamhet.

Kommitténs principiella utgångspunkt är att det material som produceras skaU komma tiU största möjliga användning och i de former som använ-dama önskar.

TRU och i viss ulslräckning även SR/UTB har slutit avtal med upphovsmän i syfte att friköpa del producerade materialet. Friköpen har inneburit att fri bandning och försäljning eller utiåning av bandkopior från t.ex. ÄV-centraler och bibliotek möjliggjorts.

Nordiska upphovsrättskommittén (Ju 1970:62) föreslår i elt delbetänkande avgivet i febmari 1974, att den nuvarande rätten vad gäller radioprogram bibehålls Vidare föreslås att inspelningsrätten utsträcks till att även omfatta bildupptagning av elersända TV-program. De sakkunniga förordar dock att den fria inspelningsrätten begränsas till att avse program som utsänds i undervisningssyfte. Reellt innebär detta beträflfande rätten att spela in radioprogram en inskränkning i jämförelse med gällande regler. Undantag görs vidare för filmer och videogram. Vad gäller den tid under vUken inspelningen får bevaras föreslås att den nuvarande Ireårsregeln upphävs och atl beslut om en ny tidsgräns fattas på administrativ väg. Förslagen innebär även att en gjord inspelning får mångfaldigas. 1 fråga om verk som inte omfattas av förslagen tiU fri inspelningsrätt anser upphovsrättskommittén att avtal bör slutas mellan det allmänna och upphovsmännens organisationer.

I avvaktan på atl de upphovsrättsliga frågorna får en tiltfredsstäUande lösning genom avtal eller lagstiftning är del enligt kommitténs mening nödvändigt att UtbUdningsprogramorganet friköper sina produkter i likhel med vad som hittills skett av TRU.

Mol bakgmnd av bl.a. nordiska upphovsrättskommitténs förslag tog

Prop. 1975/76:110                                                   36

nordiska ministerrådet upp frågan om upphovsrättens funktion i etl vidare kulturpoUtiskl sammanhang. Ministerrådet fattade i maj 1975 beslut om en översyn av den nordiska upphovsrättslagstiftningen. Rådet antog därvid vissa riktUnjer som skall ligga till gmnd för revisionsarbetet. Delta skall bedrivas i nationella kommittéer. Direktiven för den svenska kommittén har utfärdats i mars i år. 1 direktiven anges bl.a. att utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt bl. a. när det gäller vissa frågor om rätt atl spela in TV-program för undervisning.

2.4.5 Distributionsfrågor

Eterdistribution

Kommittén anser atl eterdistribution av utbUdningsprogram kommer all vara nödvändig under lång lid framåt. Möjligheterna alt distribuera och spela upp program i form av t. ex. kassetter ökar visserligen stadigt, men del finns en rad situationer där distribution via etem är bästa lösningen.

Behov av elerdistribution föreligger för samtiiga ulbildningsseklorer. Ulöver behoven av lid för rikssändningar finns ell ökal behov av regional sändningstid för ljudradio.

Kommittén beräknar all sändningstid i TV under daglid behövs för förskole- och skolsändningar, vissa vuxenulbildningsprogram saml eventuellt för högskoleprogram. Då TV-kanalema kan behöva dagtid för reprissändningar etc. anser kommittén atl även TV 2 bör öppnas på dagtid. För utbildningsprogramorganet erforderlig lid kan sedan disponeras i lämplig kanal. Kommittén bedömer alt ca fyra timmar per vecka under mellantid (lördagar och söndagar före kl. 19 saml vardagar kl. 17-19) erfordras för sändning av förskoleprogram saml för repriser av skol- och vuxenprogram. Omkring hälften av sändningstiden under mellantid bör förläggas liU lördagar och söndagar. Även ulan slörre ökningar av utbudet erfordras 3 -4 timmar per vecka under kvällstid.

För ljudradiosändningar erfordras dagtid under vardagar i en kanal under ca tolv timmar per vecka samt under lördagar och söndagar ca tio timmar per vecka. För program i t. ex. samhällsämnen och elementär svenska önskar kommUtén sändningstid inte bara i P2 utan även i Pl och P3. Kommitién anser vidare att de regionala sändningarna i ljudradion bör kunna rymmas inom ramen för ovan angiven tid.

Utöver de sändningstidsbehov som huvudsakligen avser terminslid, dvs. slutet av augusti-millen av december och slutet av januari-millen av maj, berörs också vissa tider under sommaren. Detta gäller för t. ex. vissa vuxenkurser i Pl och för reprissändningar av förskoleprogram i TV.

Kommittén beräknar del sammanlagda sändningsutrymmel i TV för del föreslagna utbildningsprogramorganels verksamhel till ca 500 timmar, var-

Prop. 1975/76:110                                                   37

av drygt hälften på dagtid. För sändning av utbUdningsprogram i ljudradion beräknas en sammanlagd sändningstid om ca 1000 timmar per år.

Annan distribution

Kommiltén ulgår från atl det för etl utbUdningsprogramorgan bör vara en strävan all finna den för användarna lämpligaste distributions- och användningsformen för såväl eter- som annan distribution. En samlad och lättillgänglig information om vad som finns atl tillgå i fråga om bild- och ljudprogram bör också åstadkommas.

Enligl kommitténs mening behöver registrering och informaiion av aktuellt bild- och ljudmaterial inom utbildnings- och kulturområdena inle kopplas samman med frågan om distribution av materialet. Del kan i släUel vara en fördel alt ha flera distributörer av framför alll rörlig bild.

Kommitién finner del angelägel alt insatser görs för alt underlätta för användarna både atl få informaiion om vad som finns alt tillgå beträffande rörlig bUd och på etl enkelt sätt erhåUa önskat material. Kommitién framför några principförslag tiU lösning av registrerings-' resp. dislributionsfrå-goma.

Med hänsyn till registrerings- och informationsaspektema delar kommiltén upp utbudet av bUdprogram inom utbUdningsområdet i tre kategorier: för det första material av intresse främst för skolan, dvs. fUmer, band och kassetter som anknyter tUl läroplanema för de olUca skolstadiema, för det andra material för högskolan som ofta är mer specialinriklat och mer faktabetonat än material för skolan (t. ex. medicinsektom) och för det tredje material som efterfrågas inom vuxenutbUdningen och av alla de organisationer och institutioner som arbetar inom kulturområdet. För alla kategorierna avser kommittén såväl material producerat inom landet som importerat material.

Kommittén påpekar alt en registrering antingen kan ske på etl ställe eller också delas upp kalegorivis. Kommunsamköps filmseklion svarar nu för skolområdet. Kommittén menar all ett utbUdningsprogramorgan bör, som specialist på bild och ljud, kunna ha en funktion inom högskoleområdet. Med den roU, som utbUdningsprogramorganet enligl kommitténs förslag bör få som centrall serviceorgan för bild och ljud inom högskoleområdet, kan del enligt kommUténs uppfattning vara naturligt all all registrering för högskolan sker hos utbUdningsprogramorganet. Detta kan också underlättas av det internationella kontaktnät som enheten måste ha.

För den tredje kategorin, vuxenulbUdningsområdet saml kultursektorn, har möjligheten all utnyttja Kommunsamköps organisation diskuterats. Från olika håU har dock hävdals all ell samlat ansvar för såväl registrering som distribution bör åvila slalen eller en av mollagama gemensaml ägd or-

' Med registrering avser kommittén inspelning och arkivering. 1 detta begrepp inkluderas även information om det registrerade materialet saml upplysning om var materialet kan erhållas.

Prop. 1975/76:110                                                   38

ganisalion och inle kommunema. En ceniral registrering skuUe, som underslmkits i propositionen om den statliga kulturpolitiken 2 (prop. 1975: 20), medföra slora fördelar. Den överblick som ell framtida utbUdningsprogramorgan får över en stor del av bild- och ljudområdet kan tala för alt en sådan funktion knyts lUI detla organ. Å andra sidan faller kulturområdet lill stora delar utanför utbUdningsprogramorganels ansvarsområde.

Om en lösning väljs som innebiir registrering av de tre kategorierna på skilda håll bör genom användning av data behövlig samordning kunna ske. Kommiltén anser del angeläget alt frågan om registrering av rörlig bild får en snabb lösning. Del har legal utanför kommitténs uppdrag alt närmare analysera denna fråga. Kommittén föreslår därför all en särskild utredning tillsätts. Kommitién anser all; följande tre organisatoriska altemativ i första hand bör övervägas.

D Registrering organiseras efler mollagargmpper. Kommunsamköps verksamhel fortsätter direki inriktad på förskola, gmndskola och gymnasieskola. Ulbildningsprogramorganet svarar för registrering av material för vuxenutbildnings- och kulturområdet. □ En särskild enhet för registrering av rörlig bild inrättas inom ulbildningsprogramorganet. D En särskild frislående enhet inrättas. Här kan eventuellt en sammankoppling göras med del av dataarkiveringskommittén (U 1968:48) i betänkandet (SOU 1974:94) Bevara ljud och bild föreslagna arkiverings-systemel eller med den registrering av läromedel som sker inom siatens institut för läromedelsinformalion.

Kopiering och distribution

I och med den ökade tillgången på videokasseltspelare kommer utnyttjandet av befintligt material, svenskl och utländskt, all öka kraftigt. Hur snabbi denna utveckling kommer all gå beror bl.a. på hur de upphovs-rättsliga frågorna löses. Kommitiién anser dock atl möjligheterna alt utnyttja befintligt material bör kunna bli slora för icke-kommersielll bmk inom t. ex. utbildningsområdet. Delta kommer all ställa anspråk på kopieringsresurser för rörlig bild. Den kopiering som behövs för ulbildnings-och kulturområdet bör ske utan vinstintresse.

Liksom belräffande registrering kan kopieringen antingen ske hell frislående eller kopplas lill produktionen av röriig bild. Kommitién anser att flera skäl talar för att kopieringen t. v. bör ske i anslutning tUl utbildningsprogramorganels verksamhel. Ulbildningsprogramorganet måste disponera kopieringsresurser för att kunna mångfaldiga det egna materialet. Överföring lill videokassett innebär oftast behov av professionell utmstning för uppspelning av moderband. För all kunna utnyttja ell befintligt material behövs ofla bearbetning, vUkel i sin lur innebär behov av både teknik och sakkunnig personal. Om kopieringsresurser (elektronik) samlas på etl ställe kan beställningar samordnas t. ex. via distributören. Kopiering

Prop. 1975/76:110                                                   39

kan också ske på den lediga maskinlid som uppslår i produktionen.

Kommittén framhåller atl TRU har byggt upp en kopieringsresurs som utnyttjas i stigande omfattning. Om behovet av kopiering inom kulturområdet (t. ex. av videoskivor) blir så stort all det kräver en separat resurs, kan en sådan inrättas vid senare tidpunkt. Dessa frågor skulle en utredning om regislreringsfrågorna också kunna överväga. Kommittén anser del dock angeläget alt en eventuell utredning inte innebär något hinder för atl utbildningsprogramorganet disponerar egna resurser för kopiering av videokassetter.

Distributionen av rörlig bild bör enligl kommitténs mening liksom i dag ske via olika distributörer. Där så är lämpligt sker distributionen direkt från producenten (t.ex. ulbildningsprogramorganet). I andra fall utnyttjas annan distributör, t. ex. Föreningsfilmo eller Liber Läromedel. Här bör också nämnas biblioteken, som enligt kommitténs mening kommer att utgöra ett viktigt led i distributionen av rörlig bUd. Biblioteken kan vara pri-märdistribulörer, dvs. erhålla material direkt från producenten, eller sekundärdistributörer där mterialet kommer från t. ex. en fUmdistribulör eller en AV-cenlral.

Såväl TRU som SR/UTB erhåller i dag medel för elerdistribution på särskilda anslagsposter inom resp. anslag. Dessa medel ulgår för att täcka televerkels sändningskostnader. Kostnaderna för de program SR/VUX sänder betalas inom ramen för Sveriges Radios sändningsanslag. Kommittén anser all det är viktigt all elt framtida utbildningsprogramorgan har möjlighet alt välja distributionsform i varje särskilt fall. Distribution av program i form av filmkopior eller videokassetter kan i många fall klaras ulan särskilda kostnader för producenten. I andra fall, t. ex. när det gäller program för små målgmpper såsom olika gmpper av studerande med särskilda behov, måsle även distributionen subventioneras. Kommittén påpekar atl kostnadema för delta visserligen inle uppgår till samma storleksordning som för elersändning men all de likväl bör beaktas. Det är också angelägel, framhåUer kommiltén, atl vid beslul om projekt hänsyn kan las lill samtiiga kostnader, dvs. också lill distributionskostnader. Kostnaderna för etersändning är så slora all i vissa fall andra distributionsvägar bör övervägas enbart av kostnadsskäl.

Kommitién anser det därför angelägel all frägan om en särskild anslagspost för sändningskostnader tas under övervägande. Ett skäl till att det i dag finns en särskild anslagspost för sändningskostnader är televerkets behov av atl veta omfattningen av de medel verkel kommer all disponera. I ell läge med varierande distributionsformer måsle detta lösas på ell annat säll. Det kan ske genom atl leleverkel för varje budgetår erhåller en garanti om ell visst minimiantal sändningslimmar och därmed anslagsmedel.

Kommiltén föreslår atl sändningskoslnadema antingen inkluderas i pro-duklionsanslaget eller, om en särskild anslagspost för distribution behövs, denna avser olika former av distribution. Ulbildningsprogramorganet bör

Prop. 1975/76:110                                                   40

också enligl kommittén ha vissa möjligheler att kunna flytta medel mellan anslagsposterna.

2.4.6   Förlagsverksamhet

Trycksakproduktionen utgör en integrerad del av de projekl och flermediemalerial som SR/UTB och TRU producerar. SR/UTB svarar genom sin skolmalerielsektion för produktion och distribution av trycksaker som hör till skolprogrammen och SR/VUX har producerat kurslitteratur i samarbete med Sveriges Radios förlag. TRU har producerat trycksaker såväl i egen regi som i samarbele med olika förlag.

Enligl kommitténs mening bör utbUdningsprogramorganet i väsentlig utsträckning kunna förlägga trycksaker. Genom en sammanläggning av SR/UTB och TRU uppkommer en sådan resurs bestående av skolmateriel-sektionen och de personer inom TRU som i dag handlägger förlagsfrågor. Härigenom skulle utbildningsprojj-amorganet få en förlagsresurs som i stort sell har samtiiga resurser som erfordras för atl svara för produktion, distribution och marknadsföring av trycksaker. Kommittén anser atl utbUdningsprogramorganet i huvudsak bör svara för produktion av de trycksaker som ingår i flermedieprojekt. 1 vissa fall är det dock fördelaktigt att söka samarbete med ell annal förlag. Skäl för sådanl samarbele kan vara atl förlaget i fråga har tillgång till speciell sakkunskap och speciella resurser eller att förlaget har bättre möjligheter atl nå ul lill den avsedda målgmppen genom en väl inarbetad marknad.

Kommitién anser det viktigt alt utgivning av läromedel inle dubbleras i den mån detta kan undvikas. Ulbildningsprogramorganet bör därför informera andra läromedelsförlag om vilka insalser som planeras för all på så sätt undvika dubbleringar.

Kommittén anser alt utbUdningsprogramorganet måsle ha möjlighet atl kunna subventionera också trycksaker. Del gäller framför allt kompletterande trycksaker som ges ul liU etersända program och som försäljs lill allmänheten via Pressbyrån, bokhandeln etc. Riktpunkten bör dock vara all trycksaksproduktionen skall vara självbärande. Produkterna bör säljas tUl självkostnadspris, dvs. med full kostnadstäckning, men någon vinst bör inle ullagas. Rimlig säkerhetsmarginal bör dock enligt kommittén finnas.

2.4.7   Resursbehov

Personal

Vid beräkningar av personalresurser utgår kommittén från atl den personal som f. n. finns anställd på TRU, SR/UTB inkl. SR/VUX kommer att erbjudas anstäUning hos utbildningsprogramorganet. Vid årsskiftet 1974/75 uppgick antalet tjänster vid TRU och SR/UTB till sammanlagt 277,5. Dessutom ingick ett antal tjänster som SR/UTB betalar för inom Sveriges Ra-

Prop. 1975/76:110                                                                 41

dios centrala organisation saml Ijänster inom tekniken för vUka SR/UTB genom sitt garantiåtagande svarat för. Sammanlagt uppgick detta anlal tjänster lill 66. Kommittén påpekar alt den föreslagna utökade verksamheten kommer atl kräva personal utöver den som idag finns vid TRU och SR/UTB. Ökningen i antalet Ijänster bör dock begränsas dels med hänsyn till tillgången på frilansresurser, dels för all få en rimlig balans i förhåUandet mellan fasta och rörliga kostnader. I likhet med vad som hittUls gällt för TRU, bör utbildningsprogramorganets styrelse enligl kommitténs uppfattning ha möjlighet atl påverka utnyttjandet av statsanslaget. Detta gäUer t. ex. humvida en person bör anstäUas eller frilanspersonal utnyttjas.

Tekniska resurser

Utifrån en analys av resursutnyttjandet vid TRU och SR/UTB under 1974 har kommittén beräknat resursbehov för en enhet som kan svara mot de föreslagna utökade uppgifterna. Kostnadema för teknisk utmstning beräknas uppgå tUl totalt 21,1 milj. kr. Äv detta belopp är ca 15 milj. kr. kostnaderna för de ytterligare investeringar i utmstning som erfordras ulöver den som TRU redan disponerar. De av kommittén föreslagna resursema ger även visst utrymme för s. k. bestäUningsproduklion.

Lokaler

Kommittén har med utgångspunkt i Sveriges Radios och TRU:s erfarenheter gjort en överslagsberäkning av lokalbehovet för den föreslagna enheten. Beräkningama bygger på befintliga normer för resp. kategori av utrymme.

Lokalbehoven för produklionsverksamhelens olika delar uppgår lill följande

Elektronik                                                                        3 200m2

FUm                                                                                  350 m"

Radio/ljud                                                                          750 m

Ateljé                                                                               I 650 m

Trycksaker                                                                       2 200 m

Gemensamma resurser                                                   2 150 m''

Av det lolala ylbehovet erfordras ca 4 300 m med minsl dubbel takhöjd.

I övrigi erfordras konlorsulrymmen med tillhörande gemensamma utrymmen för ca 400 medarbetare.

Kommitién har på gmnd av en rad osäkra faktorer inle kunnai göra någon detaljerad analys av lokalbehovet och kostnadema för atl täcka detta. Sådana osäkra faktorer är t. ex. verksamhetens lokaUsering, användning av nya eller gamla lokaler etc.

Prop. 1975/76:110                                                   42

2.4.8 Kostnader

Investeringskostnader

Kommittén beräknar all kostnaderna för teknisk utmstning kommer alt uppgå till totalt ca 21,1 milj. kr. TRU måste lämna nuvarande lokaler i och med utgången av år 1978. Därför har i investeringsramama även inräknats den fasta utmstning (t.ex. belysningssystem) som behövs i nya studioanläggningar. Äv dessa 21,1 milj. kr utgör ca 6 milj. kr. kostnader för denna fasta utmstning medan ca 15 milj. kr. är kostnader för den övriga tekniska utmstning som erfordras för all erhålla resurser enligt kommitténs förslag. Projekterings- och inslallalionskoätnader, vars sloriek är beroende på typ av lokaler, är inte inräknade. Kommittén fömtsätter all gängse normer för avskrivning och nyanskaffning tillämpas.

Driftkostnader

Kommitténs förslag innebär atl anslaget ökas från 40,4 milj. kr. budgetåret 1974/75 (TRU:s och SR/UTB:s anslag saml kostnadema för SR/VUX) till 54,4 milj. kr. budgetåret 1977/78. På samma sätt som nu gäller för TRU bör medel för återanskaffning av teknisk utmstning m. m. rymmas inom ramen för anslaget.

Slutiigen bör frågan om bestäUningsproduklion och försäljning av tekniska tjänster inkl. kopiering till videokassetter beaktas. Genom sådan verksamhet har täckning erhållits för vissa fasta kostnader (teknik, personal). För budgetåret 1974/75 beräknas intäktema uppgå tiU ca 0,7 milj. kr. I kommitténs förslag har ulöver nuvarande produktion inräknats resurser för ytterligare ell 30-tal produklionsdagar (elektronik). De föreslagna resursema lämnar dock utrymme för en större produktion än den som kommittén föreslår. Denna överkapacitet bör kunna utnyttjas av andra intressenter. Med en bestäUningsproduklion och försäljning av tekniska tjänster på ca 100 dagar per år tillförs verksamheten som täckning för fasta kostnader 1,5-2 milj. kr. Dämtöver kommer kopieringsverksamhel som med föreslagen kapacitet kan tillföra ca 0,5 milj. kr. I jämförelse med den verksamhel som TRU f. n. bedriver innebär detta en ökning av täckningen av fasta kostnader med ca 1,5 milj. kr. Delta innebär i sin lur all del reella anslagsbehovet i 1974 års penningvärde blir ca 53 milj. kr.

För distribution av den produktion som kan ulföras inom det föreslagna ulbildningsprogramorganet erfordras ca 12,5 mUj. kr. budgetåret 1977/78, dvs. en ökning med ca 4,4 milj. kr. i jämförelse med budgetåret 1974/75. Härvid har dock inte inräknats den andel SR/VUX i dag har av Sveriges Radios totala sändningskostnader, dvs. ca 3 milj. kr. Nettoökningen stannar således vid ca 1,4 milj. kr. Av totalkostnaden 12,5 milj. kr. beräknas ca 1 milj. kr. utgöra kostnader för annan distribution än elerdistribution.

Prop. 1975/76:110                                                   43

2.4.9 Förslagets genomförande

Kommiltén föreslår alt frägan om alt inrätta elt utbildningsprogramorgan bereds på ell sådanl säll alt riksdagen kan falla beslul under våren 1976. Omedelbart efter del all riksdagen lagit slällning lill de av kommittén framförda förslagen bör en organisationskommitté tillkallas. Dess uppgift bör enligt kommittén vara alt förbereda sammanslagningen av TRU och SR/UTB lill elt nytt utbUdningsprogramorgan. Del blir i del sammanhanget aktuellt all inrätta Ijänster och anställa medarbetare, atl lösa lokalfrågorna saml alt införskaffa erforderlig utmstning. Enligl kommitténs förslag bör ulbildningsprogramorganet börja sin verksamhel den 1 juli 1977. Kommittén framhåller alt det vid den tidpunkten lorde vara svårl all ha löst lokalfrågan så all verksamheten kan bedrivas i permanenta lokaler. Ändock bör ulbildningsprogramorganet starta sin verksamhel vid halvårsskiftet 1977 och, om nödvändigt, därefter under en övergångsperiod bedrivas i nuvarande lokaler.

Frågan om radions och televisionens fortsatta utveckling utreds f. n. av radioulredningen. Enligl kommitténs mening bör dess arbele inle hindra all kommitténs förslag förverkligas. Del nu gällande avtalet mellan staten och Sveriges Radio löper ul den 30 juni 1977. Därest del skulle bli aklueUt all förlänga nuvarande avtal med något år, bör utbildningsprogramorganet ändå kunna börja sin verksamhel den 1 juli 1977. Enligl 4 § i avtalet skaU vid Sveriges Radio bl. a. finnas en särskild programenhet för utbildningsprogram. Uibildningsprogramverksamhelen skall enligt 10 § i avtalet bedrivas i samråd med SÖ och UKÄ. Därest avtalet skuUe föriängas all gäUa längre än liU den 30 juni 1977 erfordras enligl kommitténs mening inget särskilt beslul om att ändra avtalets formuleringar belräffande utbildnings-programverksamheten. Genom riksdagsbeslutet om all inrätta ulbildningsprogramorganet bör klart framgå all Sveriges Radio, fr. o. m. den lidpunkt från vilken ulbildningsprogramorganet skaU börja sin verksamhel, inte längre är ålagd all ha en särskild ulbildningsprogramenhet.

Kommitién föreslår all ulbildningsprogramorganet får egen sändningsrätl. Frågan humvida Sveriges Radio även i fortsättningen skall ha ensamrätt till sändning av alla slag av radio- och TV-program prövas av radioutredningen. Det är inte rimligt att besluta om sändningsrätt för utbUdningsprogramorganet, innan utredningens förslag föreligger. Enligt kommitténs mening bör dock inte frågan om sändningsrätl motivera ell uppskov med inrättandet av utbildningsprogramorganet. Under en övergångslid kan verksamheten repliera på Sveriges Radios ensamrätt genom etl avtal mellan Sveriges Radio och ulbildningsprogramorganet enligt samma mönster som hittills har gällt för TRU.

Prop. 1975/76:110 44

2.5 Utbildningsprogramorganet; lokalisering

Delegationen för lokalisering av slatUg verksamhel föreslog år 1970 alt TRU och SR/UTB skulle lokaliseras till Umeå. Kungl. Maj:t föreslog emellertid i prop. 1971:29 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet en lokalisering till Norrköping, främsl med hänsyn till programor-ganels behov av täta kontakter med olika verksamheter i Slorstockholmsområdet. Riksdagen beslöt att frågan om möjligheterna att förlägga verksamheten tiU Umeå skuUe utredas skyndsamt varvid även andra lokalise-ringsaltemativ borde kunna överväigas. På höslen 1973 fick TRU II i till-läggsuppdrag att utreda lokaliseringsfrågan.

Valet av lokaliseringsorl för ulbildningsprogramorganet kan enligt kommittén ske från två olika utgångspunkter, nämligen dels ur ell regionalpolitiskt perspektiv, dels från synpunkten hur verksamheten skall fungera. Delegationen för lokalisering av slallig verksamhel hade i sitt arbete som utgångspunkt riksdagens uttalande år 1969 om all en omlokalisering av slallig verksamhel från Slorstockholmsområdet borde ske som ell led i strävandena alt dämpa tillväxten i storsladsregionema, särskilt Storstockholm. Delegationen konstaterade i sitt första belänkande (SOU 1970:29) Decentralisering av statlig verksamhel all tillväxten av storstadsområdena inle hade visal några tecken all minska. All åstadkomma en omlokalisering från Slorstockholmsområdet var enligl delegationen ett av två huvudmotiv. Del andra var alt åsladkomma vissa effekter genom en omlokalisering till vissa regioner. Omlokaliseringen borde sålunda ses som etl led i de regionalpoliliska strävandena ocb ske till ett fåtal orter som fyller kriterierna för att kunna utvecklas till storstadsallernativ. En annan ulgångspunkl var alt de verksamheter som skulle omlokaliseras skulle kunna bedrivas effektivt efler utflyttningen.

Kommittén understryker atl den regionala ulvecklingen under 1970-lalel i vissa avseenden varil en annan än under 1960-talel. Utgångspunkten är enligl kommitténs uppfattning i delta avseende förändrad jämfört med den som gällde för lokaliseringsdelegationen. Kommittén konstaterar därvid all tillväxten inom Slorstockholmsområdet nu har upphört samtidigt som den snabba befolkningsminskningen i vissa andra delar av landel har minskal eller upphört. Kommitién framhåller atl del ur regionalpolitiska synpunkler i dag finns myckel som talar för en lokalisering av utbUdningsprogramorganet till Stockholmsregionen. Därest en ullokalisering ändå skuUe bli aktuell anser kommittén atl de regionalpoliliska bedömningama mera talar för Norrköping än för Umeå.

När del gäller möjlighelerna för ulbildningsprogramorganet all bedriva sin verksamhel effektivl och rationellt anser kommittén alt väsentiiga nackdelar skulle uppstå genom en utiokalisering. Del gäller främsl möjUghetema alt anlita tilU'älliga medarbetare och utnyttja Sveriges Radios arkiv och tekniska resurser. Vid ell val mellan Norrköping och Umeå förordar kommittén en lokalisering lill Norrköping med hänsyn lill de bättre möjUghetema lill kontakter med Stockholmsreeionen.

Prop. 1975/76:110                                                   45

Enligl kommitténs uppfattning talar såväl regionalpoliliska som före-tagsmässiga skäl för atl ulbildningsprogramorganet förläggs inom Stockholmsregionen. Kommittén ,tar dock inle slällning lill var inom regionen verksamheten bör lokaliseras.

2.6 Kommitténs förslag till stadgar för stiftelsen

Grundläggande bestämmelser

1 §

Stiftelsen består av medel som regeringen anvisar för det ändamål som anges i 2 §.

2  §

Stiftelsen har till ändamål all, i enlighet med de gmnder för statsbidrag som riksdagen godkänt med anledning av proposition 1975/76:00 angående utbildningsprogramorganet m. m., främja utbildningsverksamhet inom förskola, ungdomsskola, högskola och VuxenutbUdning genom att för mndradiosändning eller annan distribution producera eller på annat sätt anskaffa bUd- och ljudprogram med eUer utan trycksaker eUer annat stödmaterial. Stiftelsen skall inom ramen för sitt verksamhetsområde bedriva erforderligt UtveckUngsarbele.

3  §

Stiftelsen har inom ramen för det ändamål som anges i 2 § räll att avgöra vilka radioprogram (ljudradio- och televisionsprogram) som skall förekomma i sändning från sändare här i riket.

4  §

Televerkel svarar för distribution av radioprogrammen. Distribution av trycksaker och andra bild- och ljudprogram än radioprogram ombesörjes av stiftelsen.

5 §

Stiftelsens verksamhel skall inom sektorerna ungdomsskola och högskola bedrivas efter samråd med skolöverstyrelsen resp. universitets- och högskoleämbetet.

Fön'altning m.m.

6 §

Stiftelsens verksamhel ledes av en styrelse. Vid styrelsens sida finnes ett förvaltningsråd.

Prop. 1975/76:110                                                   46

7  §

Styrelsen skall beslå av en ordförande och sex andra ledamöter.

Ordföranden och övriga ledamöter utses av regeringen.

Två av ledamötema skall företräda dem som är anslällda hos stiftelsen. För dessa ledamöter skall utses tvä suppleanter. I fråga om personalföre-irädarna liilämpas vad som föreskrives i 11-12 och 15 §§ i Kungl. Maj:ls kungörelse (1974: 224) om personalföreträdare i statlig myndighels styrelse m. m.

Styrelsens ledamöter skall i övri.gl besitta sakkunskap inom utbildnings-och bildningsområdet i stort samt teknisk, juridisk och ekonomisk sakkunskap. Styrelsen ulser inom sig vice ordförande.

8 §

Styrelsen har sitt säte i ...

9 §

Äv styrelsen avgöres viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet, organisation och ekonomiska förviUtning.

10      §

Ärenden, som inte skall avgöras av styrelsen, avgöres under styrelsens tillsyn av en verkställande direktör för stiftelsen. Del skall åligga denne bland annal atl övervaka, alt radioprogrammen ej innefattar broll mot bestämmelser i lag och stiftelsens stadgar och mot andra för stiftelsen gällande föreskrifter eller avtal.

Verkställande direktören skall närvara vid styrelsens sammanträden med rätl atl deltaga i överläggningama och all till protokollet anteckna särskild mening i de ärenden som avgöres.

Vid hinder för verkställande direktören fullgöres dennes åligganden av den tjänsteman som verkställande direktören bestämmer, om styrelsen inte beslutar annat.

Genom arbetsordning eller särskilt beslul får överlämnas ål annan tjänsteman än verkställande direktören alt avgöra ärenden eller gmpp av ärenden som ej är av beskaffenhet att prövningen bör ankomma på verkställande direktören.

11 §

Hos stiftelsen är, fömtom verkställande direktören, personal anställd i mån av behov och tillgång på medel.

12      §

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordförande, när denne finner det lämpligt eller när minsl tre ledamöter begär det.

Prop. 1975/76:110                                                                 47

Vid behandling av fråga som avses i 34 § skall kallelse utsändas senast fyra veckor före sammanträdet. I annal fall utsändes kallelse, om ej hinder möter, senast två veckor före sammanträdel.

Styrelsen är beslutsför, när ordföranden eller vice ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.

Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesla förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

13       §

Vid styrelsens sammanträden föres protokoll. Äv detta skall framgå vilka som varit närvarande, styrelsens beslul och de skiljaktiga meningar som ullalals. Protokollet justeras av ordföranden och ytterligare en ledamot av styrelsen.

14       §

Förvaltningsrådet är elt rådgivande organ lill stiftelsens styrelse. Förvaltningsrådet består av minsl 15 personer utsedda av styrelsen på förslag av organisationer och myndigheler som berörs av stiftelsens verksamhet.

15       §

Styrelsen bestämmer senast i mars varje år vilka organisationer och myndigheter som skall inbjudas all låta sig representeras i förvaltningsrådet.

16       §

Ledamot i stiftelsens styrelse eller verkstäUande direktören får inle vara ledamot i stiftelsens förvaltningsråd.

17       §

Styrelsen bör inhämta förvaltningsrådets synpunkler i frågor av slörre betydelse.

18       §

Förvaltningsrådet sammanträder minsl två gånger om året. För granskning av stiftelsens verksamhetsberättelse sammanträder förvaltningsrådet senast två veckor efler berättelsens färdigställande. Förvaltningsrådet avger snarast därefier utiåtande över granskningen lill styrelsen. Förvaltningsrådet sammanträder vidare så snart förslag lill budget för stiftelsens verksamhel föreligger.

19       §

Förvaltningsrådet sammanträder på kallelse av styrelsen. Vid förvaltningsrådets sammanträden skall styrelsen närvara. Vid sammanträden skall föras protokoll. Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande.

Prop. 1975/76:110                                                   48

20 §

Till stiftelsen skall vara knutna rådgivande kommittéer för förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning med uppgift atl lämna råd och synpunkter på verksamheten inom resp. sektor.

Ledamölerna ulses av styrelsen.

21 §

Ordföranden och övriga ledamöter i stiftelsens styrelse utses för högsl tre år.

Förvaltningsrådets ledamöter ulses för ell år.

Ledamöterna i de rådgivande kommittéerna ulses för högsl tre år.

Verkställande direktören förordnas av regeringen för högsl sex år. Anställningsvillkoren för Ijänslen som verkställande direktör fastställes under medverkan av regeringen eller siatens avialsverk.

Annan personal anställes av stiftelsen.

Ekonomi m.m.

22 §

Stiftelsens räkenskaper löper från den 1 juli lill den 30 juni.

23 §

Styrelsens och direktörens förvaltning saml stiftelsens räkenskaper skall årligen granskas av två revisorer. Revisorema, varav en skall vara auktoriserad, utses av regeringen för sex räkenskapsår. Senast den 15 oktober skall berättelse över nästföregående räkenskapsår överlämnas lill revisorerna, vilka har atl senast den 15 november lill styrelsen och för kännedom till förvaltningsrådet avgiva revisionsberättelse.

24 §

Stiftelsens verksamhetsberättelse jämte yttrande från förvaltningsrådet skall senast den 15 december överlämnas till regeringen.

25 §

Stiftelsen är undantagen från tillsyn enligl lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

RiktUnjer för radioprogramverksamhelen

26 §

Radioprogrammen skall i lämplig form främja utbildningen inom stiftelsens verksamheisområde.

Prop. 1975/76:110                                                   49

27 §

Stiftelsen skall i radioprogramverksamhelen hävda de gmndläggande demokratiska värdena.

28 §

Bestämmelserna i 6 § radiolagen om opartiskhet och saklighet skall till-lämpas, med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i mndradion.

Stiftelsen skall före sändning av radioprogram så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet.

Den enskildes privatiiv skall respekteras, om inte etl oavvisligt allmänt intresse kräver annal.

Felaktig sakuppgift skall berikligas, när det är påkallat. Den som har befogat anspråk alt bemöta ett påslående skall beredas lillfälle till genmäle. Beriktigande och plats för genmäle skall ges ulan skäligt dröjsmål.

29 §

Stiftelsen får ej mot vederlag medge kommersiell reklam i radioprogram eller programinslag.

30 §

Stiftelsen skall ulan onödigt dröjsmål tillställa radionämnden det material som behövs för nämndens granskningsverksamhel.

Riktlinjer för övrig programverksamhet

31  §

Vad som föreskrives i 26—30 §§ om radioprogramverksamhelen skall i tillämpliga delar även gälla stiftelsens programverksamhet i övrigi.

Stadgarnas giltighetstid

32 §

Dessa stadgar gäller för en lid av sex år.

33 §

Regeringen får meddela beslul om ändring av stadgama från och med utgången av giltighetstiden.

Har tiden utgått ulan atl regeringen meddelal beslul om ändring, gäller stadgarna för en ytterligare tid av sex år och på samma säll för följande perioder av sex år.

4-Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 110

Prop. 1975/76:110

50

34 §

Regeringen får även under giltighetstiden meddela beslul om ändring, ifall del godkännes av minsl fem ledamöter i stiftelsens styrelse.

Beslämmelse som ändrats enligl första stycket skall ändå gälla för samma lid som övriga beslämmelser.

Prop. 1975/76:110 51

3   REMISSYTTRANDEN

3.1. Beliov av ljud- och bildprogram i undervisningen

Flertalet remissinstanser delar kommitténs syn på användning av ljud och bild i undervisningen. Socialstyrelsen anser alt ljud- och bildprogram kan vara en viktig del i den fortiöpande information som förs ul i olika former och till olika målgmpper. Styrelsen betonar samlidigl all AVM aldrig får ersätta den direkta kontakten mellan t. ex. lärare och elev ulan endasl får ses som etl komplement till andra undervisningsformer. Televerket konstaterar att betänkandet i huvudsak tar upp positiva effekter av atl använda ljud och bild i undervisningen. Del vore enligl televerkets mening värdefullt all få en allsidig och objektiv belysning och bedömning även av vad som händer om olika produktionsvillkor för all nå de positiva effekterna inle uppfylls. RRV anser atl en ulgångspunkl för bedömningen av verksamheten med radio och TV i utbildningen bör vara all denna verksamhet är en del av utbildningspolitikens medel och atl den därför inom varje ul-bildningssektor måste jämföras med och vägas mol utbildningsmetoder som fömtsätter personlig lärarmcdverkan. Enligt RRV hade det varit värdefullt om kommittén kunnat göra en mera systematisk utvärdering av ulbildning genom radio och TV jämfört med andra utbildningsmetoder. RRV är medvetet om att detta är svårt på gmnd av att undervisningen i radio och TV till stor del kan vända sig till nya slora målgmpper vid sidan av dem som deltar i leklionsbunden eller liknande undervisning, nämligen främsl hemmavarande barn och vuxna. Även i dessa fall måsle emellertid en avvägning göras mellan resursinsatser med radio/TV och andra utbUd-ningsmedel. SÖ, som också delar kommitténs uppfattning, understryker atl medieinslagen bör föregås av en noggrann undervisningsplanering där användningen av medierna sätts i relation lill de mål, meloder och arbetsformer, som finns inom olika utbildningar. SÖ delar också kommitténs uppfattning om all den ökade användningen av bilden som kommunikationsmedel i samhället i sig motiverar att den ges utrymme i undervisningen bl. a. för atl utveckla individens förmåga all förslå och använda bildens uttrycksmöjligheter. SÖ framhåUer vidare atl det är viktigt all klargöra bildens förhåUande till den verklighet den speglar. Eleverna bör ges möjligheler atl utveckla sig lill aktiva, kunniga och kritiska lyssnare och tittare. AMS framhåUer all informaiion om och stimulans lill studierår ytterst viktig för människor som t. ex. av geografiska och sociala skäl är svåra atl nå med utbildningsinsatser. Etersändning kan härvid ses som en form av uppsökande verksamhel. Styrelsen betonar all de människor som är sämst ul-

Prop. 1975/76:110                                                   52

bildade och har största behovet av ulbildning varil svårast all nå med de utbildningsmöjligheter som erbjuds. AMS framhåller vidare del slora behovet av AVM i olika former av vuxenutbildning för handikappade och invandrare för all förbättra deras möjligheter på arbetsmarknaden och underiätta deras dellagande i samhällslivet. Statens handikappråd framhåller all föräldrar lill handikappade barn och personer som i sitt yrkesutövande kommer i kontakt med handikappade behöver informaiion och kunskaper om olika handikappgmppers behov. Statens kulturråd anser atl en ökad användning av ljud och bild i skilda utbildningssammanhang är en fömtsättning för alt de estetiska ämnena skall kunna få en större plats. Rådel anser vidare att ljud och bild har en naturlig plats i den moderna undervisningen och rådel delar kommitténs uppfattning atl riktigt utformade program som integreras i undei"visningen kan stimulera lill aktivitet. En ökad användning av TV i undervisningen får dock inle understryka del omfattande passiva TV-liiiandet på frilid. Användningen av ljud och bild bör i stället stimulera till ett kritiskt utnyttjande av bilden, både stillbUden och den rörliga bilden.

Statens institut för läromedelsinformation betonar starkl nödvändigheten av all del nya organels inriktning i första hand koncentreras till sådana elevgmpper och sådana moment i undervisningen där TV och radio har särskilda och unika fömtsättningar att göra en god insats. Folkhögskole-, utredningen konstaterar att det med stöd av vunna erfarenheter är lätt att instämma i kommitténs motiveringar kring de fördelar som användning av ljud- och bildprogram i undervisningen ger. Etl stigande anlal folkhögskolor torde efler hand alltmer utnyttja ljud- och bUdinslag i undervisningen, något som ulredningen betraktar som mycket viktigt i studiearbetet bland kortulbUdade vuxna, då de under tidigare skolgång inte fått träning i atl läsa och förstå bilder. Folkhögskoleutredningen anser del viktigt alt till AVM fogas detaljerade innehåUsbeskrivningar och all man ulformar enkla modeller, som gör del möjligt all snabbi gå in i etl program och fånga in just del som är viktigt vid det lilUäUe man söker del. LUT 74 konstaterar alt ljud och bUd i undervisningen inte bara är en fråga om den lämpliga produktionen och bearbetningen av stoff som förmedlas i direkt syfte alt stödja skolans undervisning. Det är även en fråga om den lämpliga produktionen och bearbetningen av stoff som förmedlas i direkt syfte att stödja skolans undervisning. Det är vidare en fråga om hur detla stoff skall avvägas mot annan information som distribueras av massmedia, och hur en samordning skall kunna ske så alt bearbetningen även träffar det stoff som inte är direki skol- eller undervisningsdestinerat. Utredningen efterlyser i detta sammanhang en närmare diskussion om det rimliga i en kraftig satsning på förproducerade program. Landstingsförbundet uppskattar kommitténs ambition all ägna speciell uppmärksamhet ål bam med särskilda behov av stimulans och åt vuxna med fysiska och psykiska handikapp. Förbundet anser delta vara områden där ell utvecklat samarbete med utbildnings-

Prop. 1975/76:110                                                   53

programorganel ler sig angelägel. Ändra sådana områden är vårdutbildning på gymnasie- och högskolenivåerna. LRF delar och understryker kommitténs uppfattning att positiva effekter kan uppnås genom en lämplig samordning och samplanering av olika medier i utbildningen. LRF anser atl ljud- och bildprogram underlättar inlärning och ger större möjligheter att välja presenlationssätt, arbetsformer och bearbetning med hänsyn till syfte, ämne och målgmppens förulsätlningar. Institutet för rikskonserter vUl i likhet med kommittén understryka de tekniska möjlighelerna till och del pedagogiska behovet av audiovisuella hjälpmedel i utbildningen. Detta gäUer i hög grad musikområdel lill vilkel kommittén enligt institutets mening dock inle lagil tillräcklig hänsyn.

Sveriges Radio instämmer i kommitténs allmänna värdering av uibildningsprogramverksamhelen. Bild- och ljudprogram i olika distributionsformer utgör enligl Sveriges Radio etl verksamt medel att uppnå väsentliga utbildningsmål. ABF anser alt de gångna årens verksamhet inom TRU och Sveriges Radio på elt övertygande sätt har dokumenterat bild- och ljudradioprogrammens möjligheter i utbildningen och framför alll på vuxenulbUdningsområdet. Del finns därför enligt ABF:s mening realistiska fömtsättningar för atl ge programproduklionen den organisatoriska stabilitet och slällning, som krävs för elt mera systematiskt utnyttjande av bild- och ljudprogram i utbildningen. Vuxenskolans erfarenheter av programserier och studiematerial som producerats av TRU och SR/VUX är positiva. Enligl vuxenskolans bedömning skulle ett ökal utbud baserat på nära kontakter mellan den nya programenheten och studieförbunden med sina medlemsorganisationer skapa förutsättningar för atl nå ul till nya gmpper med vuxenutbildning. TBV konsialerar alt utnyttjandet av ljud- och bildprogram i TBV:s cirkelverksamhet årligen ökar. TBV framför alt användandet av audiovisuella hjälpmedel i cirkelverksamhelen bl. a. bidrar lill atl belysa och få in verkligheten i cirkelarbelel på elt stimulerande säll. Enligt TCO:s uppfattning ger de av kommiltén redovisade utvärderingsresultaten otvetydiga uttryck för förstärkta behov hos olika mottagare av en fortlöpande och samlad produktion av AVM såväl för elersändning som för annan distribution. SIF ser positivt på den presentation och diskussion som sker i betänkandet angående värdei av ljud och bild i utbildningen, och instämmer i de huvudmotiv som där anges för användning av AVM i undervisningen. SACO/SR konsialerar all radio och TV:s möjligheler atl snabbt nå ell stort anlal individer med information har elt stort värde. Enligl SACO/SR:s mening borde man i högre grad kunna ge sig i kast med egen framställning av ljud- och bildmaterial på del lokala planet. En sådan produktion kan komplettera elt centralt producerat material och verka stimulerande på den allmänna inställningen lill frågan om ljud och bild i undervisningen. Statsföretag understryker del positiva i atl audiovisuella hjälpmedel används i olika undervisningssammanhang. AVM är, räll använda, särskilt lämpade för atl ge stimulans och skapa motivation, konkretisera

Prop. 1975/76:110                                                                 54

undervisningsinnehållet och bidra till alternativa former för samverkan, dialog och individualisering. Enligt Statsföretag är elermediema särskilt värdefulla då de kan utnyttjas för AV-dislribution av undervisning även lill personer, som av geografiska eller personliga orsaker inte har möjlighet alt delta i annan undervisning med AVM-inslag.

Brevskolan delar helt kommitténs uppfattning att insatser i form av AVM bidrar till att förverkliga sanihällets mål atl överbrygga utbildningsklyftorna mellan och inom generationerna och all en prioritering bör göras av de utbildningsmässigt mest eftersatia gmpperna. Dessuiom anser Brevskolan atl vuxenutbildningen skall stimulera lill engagemang i samhällsfrågor. Brevskolan menar all alla insalser som kan underlätta och påskynda utvecklingen inom dessa områden måsle anses önskvärda. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser atl del varit värdefullt om kommiltén hade kunnai presentera en mer ingående undersökning kring relationen ulbud/eflerfrå-gan/användning/pedagogisk effekt. Enligt länsstyrelsens mening kan det förhälla sig så att utbudet vida överstiger utnyttjandet, och då del rör sig om stora ekonomiska belopp vore det viktigt att kartlägga orsakema lill en eventuell obalans. Länsskolnämnden i Östergötlands län finner kommitténs konstaterande att det finns behov av ökade insalser med ljud och bild inom samtliga utbildningssektorer ganska ointressant. Ökade behov kommer alltid att upplevas inom alla verksamhetsområden menar länsskolnämnden. 1 stället borde man diskutera vilka av de upplevde behoven av utbildningsprogram, som mottagarna verkligen är betjänta av atl få tillgodosedda.

3.2 Inriktning och uppgifter

Mänga icinissinslansci' berör kommitténs förslag lill inriktning och uppgifter för iiågon/någia eller samtliga fyra ulbildningsseklorer - förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning - inom del föreslagna ut-bildningspix)giamoig;mct. Flertalet remissorgan delar i huvudsak kommitténs uppfattning om de fyra seklorernas allmänna inriktning och uppgifter. I många remissyttranden, bl. a. från socialstyrelsen, SÖ, AMS, Landstingsförbundet och HCK, betonas vikten av kommitténs förslag om att behovet av program för och om handikappade barn och vuxna skall ägnas särskild uppmärk.samhct i det föreslagna programorganels verksamhet. Statens handikappråd understryker att all programproduklion måsle planeras med beaktande av handikappades problem och speciella behov. Det gäller program riktade till samtliga ulbildningsseklorer.

3.2.1 Förskolan

De remissinstanser som yttrat sig över kommitténs förslag till inriktning för förskolesektorn tillslyrker i alll väsentligt detta. Socialslyrelsen under-

Prop. 1975/76:110                                                    55

stryker bl. a. all ljud- och bildprogram bör ses som ett viktigt inslag i förskolan. Ljud- och bildprogram för denna åldersgmpp bör vara utformade så alt de leder lill egna direkta upplevelser. Vidare bör programmen följas upp av samtal mellan personal, föräldrar och bam för alt klarlägga och förtydliga värderingar, attityder och innehåll. Socialslyrelsen anser vidare all handledningar till programmen bör ges ul på olika språk samt all den tryckta annonseringen om förskoleprogram bör göras på de vanligaste invandrarspråken. SÖ framhåller atl del behövs ytterligare kartläggning och forskning för all ge språkligt handikappade bam ökad möjlighet atl la emot bildinformation. Behovet av lexlsalla TV-program för hörselskadade och döva bam har hillills enligl SÖ i ringa ulslräckning tillgodosetts, varför ulbildningsprogramorganet bör avsätta resurser för sådan lextsättning. Statens handikappråd understryker alt det är angelägel med program om handikappade barn i olika samhällssituationer riktade lill bam i förskolan och ungdomsskolan för att på ell lidigl stadium motverka fördomar och negativa attityder till handikappade. Program riktade lill förskolebam där handikappade barn på etl naturligt säll leker med andra bam kan enligl rådel ha stor betydelse för förskolebarns inställning och förståelse för olika handikapp. Statens kulturråd anser att produktionsbehovet för invandrarbam särskilt bör beaktas av programorganet. Import och bearbetning av program bör enligl kulturrådet kunna tillhöra programorganets uppgifler. Vidare borde det enligl rådets mening vara möjligl att organisera imporl av program som kan distribueras genom invandrarföreningarnas försorg. Bamfdmrådel understryker atl man inle endasl bör se till bUdens och ljudels fördelar ulan all man också bör vara uppmärksam på atl en ökad användning av ljud och bild kan leda till ökad passivisering. Det är därför enligt rådels uppfattning nödvändigt alt stimulera till kritiskt användande av ljud och bild. Rådet anser det också angelägel att stödja import av bam-program på invandrarspråk, att producera program för invandrarbam saml alt större resurser bör ges lill ulbildningsprogramorganet för produktion av handikapprogram. 1 detla sammanhang understryker rådel all del är angeläget att samhället vidtar åtgärder för atl förse handikappade med apparater för uppspelning av ljud- och bildprogram. Speciella program bör göras för särskolans högstadium. Barnfilmrådet slöder förslaget om en fortsatt forskning om hur barn tillgodogör sig AVM saml betonar behovet av forskning kring underhållningsvåldets och dokumentärvåldels effekter på barn. Folkhögskoleutredningen anser alt i de ämnen som inordnas under begreppet föräldrautbildning bör studierna ulökas genom inlensivkurser och kampanjer. Vidare understryker ulredningen alt verksamheten inom detta område bör planeras så alt folkhögskolans insatser kan vidgas och all uppläggningen bör vara sådan alt den främjar samspelet mellan folkhögskola och studieförbund. SAB betonar bibliotekens roU som förmedlare av information och barnkultur och framhåller atl biblioteken därvid inte enbart får betraktas som en lokal för visning av rörliga bilder. Enligl SÄB:s mening

Prop. 1975/76:110                                                   56

bör utbildningsprogramorganet satsa på viss speciell produktion av inskolnings- och utbildningsprogram såväl på förskolans område som pä övriga åldersstadier inom utbildningsseklorn. LO anser det angeläget alt produktionen av förskoleprogram riktas till såväl fem- och sexåringar som lill yngre förskolebam. Vidare understryker LO atl radio- och TV-programmen skall utformas i enlighet med de pedagogiska mål som fastställts för förskolan. TCO anser bl.a. alt alltför specialiserade program, som riktar sig till en bestämd målgmpp, bör undvikas. TCO delar inle kommitténs uppfattning om atl produktionen i hög grad bör inriklas på samverkansproblem. Även om programproduktionen delvis kan behöva inriktas på sådana problem, finns det enligl TCO:s mening ett betydligt mer differentierat behov av fortbildning för förskollärare t.ex. inom vuxenpedagogik, kommunalkunskap m. m. Fortbildningen måste därför inriktas på många områden och inte begränsas till enbart den inriktning som kommiltén fömtsätter. Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF menar att det är viktigt att de gmndläggande naturvetenskapliga begreppen och teknikorientering las upp redan i förskoleprogrammen.

3.2.2 Ungdomsskolan

SÖ, som delar kommitténs uppfinning om utbildningsprogramorganets inriktning och uppgifter för ungdomsskolan, betonar bl. a. vikten av att utbudet för vissa delar av ungdomsskolan och då speciellt gymnasieskolan ökar. SÖ framhåller också all programorganel även bör producera program för de yrkestekniska linjerna inom gymnasieskolan. Enligl SÖ:s mening är del vidare angelägel med produktion för elever med särskilda behov saml viktigt all särskilt material för hemspråksträning produceras för invandrarelever i gmndskolan. Beträffande kommitténs mening om alt det föreligger behov av särskilda fortbildningsinsatser för skolpersonal anför SÖ att dessa insalser främst bör avse melodiska frågor vid användning av ljud och bild, t. ex. medieval. Man bör därvid beakta hur programorganels erfarenheter och resurser bäst kan utnyttjas i sådana sammanhang och finna former för samverkan mellan enheten och centrala och regionala organ. Statens handikappråd framhåller all elever i såväl ungdomsskolan som högskolan bör informeras om de handikappades situation genom program om handikappade som en del av samhällel. Statens kulturråd vill mol bakgmnd av den diskussion som förts med anledning av förslagen från utredningen om skolans inre arbete peka på betydelsen av en förskjutning av tyngdpunkten i skokms arbete från den rent verbala kunskapsförmedlingen mot en varierad metod där elever med skilda fömtsättningar tillgodoses bättre. Ljud- och bildprogram bör i slor ulslräckning inriktas på atl förmedla och stimulera till upplevelser där den estetiska eller konstnäriiga uttrycksformen bör få en ökad plats. SAB anser all radions förplanerade och förproducerade studiematerial med ljudband, som distri-

Prop. 1975/76:110                                                   57

bueras till skoloma via AV-cenlralema, utgör del bästa utbudet för ungdomsskolan. En satsning på atl hålla delta material aktuellt bör enligt SAB:s mening prioriteras. SAB anser vidare atl produktionen av gymnasieprogram bör kompletteras med ålgärder för alt stimulera lill ökad användning av AVM i gymnasieskolan. Bristen på lämpliga AVM för denna skolform har enligt SAB:s mening medfört ett minskal intresse för AVM hos både lärare och elever i gymnasieskolan. Statens institut för läromedelsinformation betonar nödvändigheten av alt programorganets inriktning i första hand koncentreras till sådana elevgmpper och sådana moment i undervisningen, där radio och TV har särskilda och unika fömtsättningar att göra en god insats. Enligl institutet talar inte enbart pedagogiska och ekonomiska skäl för en sådan ståndpunkt utan också hänsynen liU Liber Läromedel. Vidare understryker institutet behovet av elt intimt samarbele mellan institutet och det nya organet när det gäller insalser på bristområdena. LO framhåller all del är angelägel alt radio- och TV-programmen såväl i förskolan som i ungdomsskolan används för atl förmedla information om och skapa kontakt med föreningslivet. TCO konstaterar atl programutbudet för ungdomsskolan under senare år inriktats mot de slörre målgmpper-na och atl det nu finns skäl all överväga om produktionen även kan inriktas mol andra målgmpper, t. ex. små elevgmpper och då specieUt i de fall där man genom radio/TV bättre kan förse dessa med elt omväxlande och intresseväckande material. Vidare anser TCO att man vid val av programinslag bör pröva vilka som kan tjäna som komplement till andra föriagspro-ducerade läromedel och alt hänsyn därvid bör tas till sådana moment eller undervisningsområden där radio/TV har speciella fömtsättningar att skapa stimulans, individualisering och elevaktivitet. TCO pekar även på alt det finns behov av AVM inom de yrkesinriktade linjema i gymnasieskolan och i arbetsmarknadsutbildningen. SACOjSR anser det angeläget att såväl lärare som elever deltar i planeringsarbetet för programproduktionen inom ungdomsskolan. Vidare anser SACO/SR del rimligt att AVM i ungdomsskolan i första hand tillgodoses genom produktion av etl gmndutbud. RHS, som betonar atl AVM inom ungdomsskolan främsl bör gälla områden där bild- och ljudprogram har unika fömtsättningar, släller sig tveksam till att detta kräver en mer omfattande specialproduktion. Enligt RHS torde del ordinarie utbudet i radio och TV vara tillräckligt under fömtsättning atl det görs lält tillgängligt. Specialproducerade program för ungdomsskolan bör enligl RHS främsl avse sådana ämnesområden som av olika skäl ägnas mindre intesse av läromedelsproducenterna, t. ex. specialundervisningen, invandramndervisningen och B-skolan. Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF finner det angeläget att skolprogramutbudet används för yr-' kesvägledning och information om yrken och utbildningsvägar.

Prop. 1975/76:110                                                   58

3.2.3 Högskolan

UKÄ anför all de yttranden sorn inkommit från läroanstalterna i huvudsak varit positiva lill kommitténs förslag angående utbildningsprogramorganets planerade verksamhel inom högskoleområdet. Läroanslallema betonar samtidigt atl deras egna tV-centraler är och bör vara de viktigas-le producentema av AVM inom högskolan. UKÄ framhåUer i detta sammanhang vikten av alt möjligheterna ökas för all producera läromedel lokall. Remissinstanserna inom UKÄ-områdel har genomgående betonat behovet av AVM i den högre utbildningen och UKÄ instämmer i kommitténs bedömning atl övervägande skäl talar för en fortsall och utökad användning av AVM inom högskolan. UKÄ anser vidare all frågan om ulbildning om audiovisuella läromedel bör beaktas inom ramen för den fortsalla ulvecklingen av pedagogisk ulbildning av högskolelärare. Därvid bör tyngdpunkten snarasl ligga på metodiska och planeringsmässiga frågor och således inle bara på det tekniska handhavandet av apparaturen. Statens kulturråd konstaterar alt ulbildning för kultur- och informationsyrken inle har berörts i betänkandet och understryker att man även inom dessa områden bör ta hänsyn till de pedagogiska problem som uppstår vid de mindre utbildningsvägar som med begränsade lärarresurser ändå har krav på en bred och varierad ulbildning. Folkuniversitetet anser all en ambition till ökad användning av AVM måste utgå från en noggrann analys av de institutionella och sludieorganisaloriska förhållanden som präglar högskolan. Man måste bl. a. observera mångfalden av ämnesområden, lokala forskningsintressen och de i förhållande lill ungdomsskolan jämförelsevis små elev-gmpperna. Folkuniversitetet understryker vidare kommitténs betoning av lokal produktion inom högskoleområdet. SFS instämmer i atl en ökad produktion och användning av AVM bör utgå från den lokala produktionsnivån och all den bör ges stark anknytning lill de lokala kursledarna och de studerandes kursvärderingar. De lokala produktionsenheterna måste enligl SFS:s mening tilldelas ökade materiella och personella resurser för atl kunna möta och i vissa fall lillgodose en ökad efterfrågan. För en produktion av material som kräver mer avancerad teknik är tillgång lill cenirala produktionsresurser en nödvändighet. Nämnden för socionomutbildning framhåller önskvärdheten av elt större utnyttjande inom socionomulbild-ningen av i synnerhet TV för återgivande av befintliga inspelningar i form av videoband och för produktion av egna undervisningsinslag. För sociala linjen vid socialhögskoloma är en utveckling i denna riktning av särskilt intresse.

3.2.4 Vuxenutbildningen

SÖ, som i allt väsentligt instämmer i kommitténs förslag angående inriktning för vuxenutbildningsseklorn, konstaterar att TRU huvudsakligen

Prop. 1975/76:110                                                   59

har inriktat sin verksamhel mol folkbildningen och att program för och i samråd med den kompetensinriklade vuxenutbildningen inte förekommit i någon slörre uisträckning. Utbildningsprogramorganet bör enligl SÖ:s mening även inrikta sin verksamhet mol den kompetensgivande vuxenutbildningen. Detta gäller även information lill och inskolning av lärare. Vidare anför SÖ att programorganet i sin verksamhet bör ta hänsyn lill del behov av programproduklion som föreligger inom arbetsmarknadsutbildningen samt för invandrare. AMS ser myckel positivt på kommitténs förslag om AVM inom vuxenutbildningen och anser det bl.a. vara angeläget att via AVM ge de vuxenstuderande information om arbetsmarknaden. AMS anför vidare atl etersänd undervisning för hemarbelande kvinnor kan underlätta övergången till arbetslivet när de önskar börja förvärvsarbeta. Folkhögskoleulredningen understryker alt vuxenutbildningen skall bedrivas så att den ökar den enskilda människans medvetande om sina egna och omvärldens villkor. Utredningen anser vidare atl AVM rält använt gör lärostoffet mer tillgängligt, stimulerar till engagemang och underiättar förståelse och inlärning. Vidare anser utredningen att samhällel bör vidta åtgärder, som leder till att enskilda studerande erbjuds kompletterande studieinslag. De enskilda studierna bör berikas av inlensivkurser, som anordnas som korta kurser vid folkhögskola. Folkhögskoleutredningen framhåller dessutom vikten av kontakter och samverkan med folkhögskolor och studieförbund vid produktion av vuxenulbildningsprogram. SAB framhåller alt elt ökal samarbele mellan ungdomsskolan, bibliotek och studieorganisationer inom kommunen kan bidra lill ökad effektivitet och reducerade kostnader för vuxenundervisningen i kommunen. Exempel på aktuella samarbelsområden är gemensamma inköp, samulnylljande av lärare, lokaler, apparatur och AVM m. m. SAB pekar också på möjligheten alt i samarbete med lokala handikapporganisationer nå ut med information och utbildning, där AVM ingår som naluriiga element. Exempel på detla är lokala taltidningar, som kan upplysa om utbildningsmöjligheter eller innehålla vissa direki undervisande moment.

ABF delar hell kommitténs uppfattning om all insatserna på AVM-området bör utgå från de övergripande målen för samhällets vuxenulbild-ningspolitik samt att de största och mest angelägna uppgiftema är att tillgodose utbildningsbehoven för de eftersatia gmppema i samhället. ABF anför vidare alt en AVM-produktion som utgår från mål och gmndvärde-ringar inom organisationer och folkrörelser kommer atl få ökad aktualitet under de närmaste åren. ABF fömtsätter alt ulbildning, som är direki relaterad till de fackliga organisationemas mål och uppgifter och utformad i samförstånd med dessa organisationer, skaU anses ligga inom ramen för samhällets vuxenulbildningspolitik. Folkuniversitetet framhåUer beträffande kommitténs förslag om alt de utbildningsmässigt mest eftersatta gmpperna skall prioriteras i produktionen inom vuxenutbildningsseklorn, alt detta inle får innebära att alla kurser m. m. läggs på en elementär nivå. En

Prop. 1975/76:110                                                   60

mängd områden och andra nivåer bör enligt Folkuniversitetets mening tillgodoses vid produktion av AVM. Vuxenskolans erfarenheter av programserier och studiematerial som producerats av TRU och SR/VUX är positiva. Vuxenskolan anser all den nya programenheten i första hand bör inrikta sig på produktion av program och studiematerial för bearbetning i gmpper och då företrädesvis studiecirklar. Möjligheterna till samverkan med folkhögskolan i form av ämneskurser bör också tas lill vara. TBV betonar all de olika studieförbunden har skilda möjligheler att nå olika gmpper av samhällsmedborgare och alt del därför är viktigt all vid behovsinventeringar och planering beakta delta. LO framhåUer att för all programmen inom vuxenutbildningsseklorn skall få en ändamålsenlig utformning krävs elt nära samarbete mellan å ena sidan utbildningsprogramorganet och å andra sidan folkbildningsorganisationema, fackföreningsrörelsen och andra folkrörelser. TCO framhåller särskilt värdei av eterdislribuerade inslag i flermediesyslem avsedda för olika former av gmppsludier. Dessa utbildningsprogram måsle dock, när de samtidigt vänder sig till allmänheten eller när dellagama i gmppsludiema förtilsätts följa programmen vid sändnings-lilUällena, placeras på för flertalet tillgängliga sändningstider. TCO pekar också på del stora behov av utbildning som organisationema på arbetsmarknaden inom kort slår inför med anledning av starkt förändrad arbetsmiljö och arbelsrättslagssliftning. MöjUghetema till AVM-insatser för all konkretisera och levandegöra dessa förändringar bör enligt TCO:s mening undersökas. SACOjSR instämmer i atl behovet av utbyggd AVM-service av många skäl kommer atl öka. Den kommunala vuxenutbildningen bör enligl SACO/SR:s mening inle vara sämre lottad än ungdomsskolan på AVM-området, även om en starkt individualiserad och tidsmässigt pressad undervisning ger något färre möjligheter till all utnyttja sådant material.

KF anser att den av kommittén formulerade målbeskrivningen för vuxenutbUdningen skall vidgas så att den även innefattar aktivt stärkande av konsumentemas ställning i samhäUet. Vidare anser KF atl utbildningsprogramorganet i samarbete med folkrörelsema bör framstäUa ett utbud för folkrörelsemas verksamhel och all även denna verksamhel skall betalas via medel som anvisas ur riksslat. Statsföretag påpekar att många vuxna StäUer sig mycket positiva till studiecirkelstudier och till korrespondensstudier och att det därför vore befogat alt i stor utsträckning integrera radio- och TV-undervisning med studiecirkelverksamhet och korrespondensundervisning. Statsförelag anser del angeläget atl framhåUa det värdefulla i den tvåvägskommunikation med pedagogisk och ämnesmässig expertis, som genom korrespondensundervisning kan erbjudas inte bara enskilda studerande ulan också studiecirklar och då främst icke lärarledda cirklar. Brevskolan framhåller värdet av atl de folkrörelseanknulna studierna blir tUlgodosedda med etersändning. Då det pedagogiska värdet hos ett studiematerial inle ovUlkorligen är beroende av om det sänds i etem eller ej anser Brevskolan atl etermedias speciella fördelar skall vägleda ut-

Prop. 1975/76:110                                                   61

nyttjandet. Brevskolan anser alt etersändning bör förbehåUas program för stimulans och information om vuxenstudier samt program för enskilda studerande som av olika skäl inte kan delta i annan vuxenutbildning. Vidare anser Brevskolan att utbUdningsprogramorganet kan göra specieUa insalser inom kulturområdet.

3.3 Nya distributionsformer - videogram och kabel-TV

Kommitién konstaterar alt del finns risk för all videoindustrin blir dominerad av kortsiktiga kommersiella intressen. Vidare redogör kommiltén för de försök med kabel-TV, som TRU utfört tillsammans med Sveriges Radio och Kimna kommun, och anför i detla sammanhang all det skulle vara värdefullt med en vidgad försöksverksamhel med kabel-TV. Statens kulturråd, TCO och ABF delar kommitténs uppfattning all det är viktigt alt samhällel lar elt aktivt ansvar för produktion av videogram inom utbildnings-, kulturella- och informativa ändamål för all förhindra atl kommersiella intressen helt kommer att dominera marknaden. Statens kulturråd anför vidare att det inom kulturområdet finns klart dokumenterade behov av videogramproduktion. Belräffande förslagel om ytterligare försöksverksamhel med kabel-TV anser rådel alt satsningar inom detla område måste noga vägas mot en alternativ användning av de slora ekonomiska medel som därvid erfordras. Kulturrådet vill dessutom utifrån erfarenheterna med distributionsförsöken med videokassetter vid bibliotek understryka att dessa enbart fungerar negativt, såvida inle upplevelsema bearbetas i dialog och via andra aktiviteter med vuxna och barn. Behovet av personal ökar därför med antalet apparater. Rådet påpekar vidare all del är olyckligt all landsting och kommuner använder olika videosyslem. Delta innebär att all samverkan mellan kommun och landsling i arbetet med video omöjliggörs. Televerket ställer sig positivt lill en vidgad provverksamhet med kabel-TV och är intresserat av att delta i en sådan verksamhel. Televerket anför att det därvid framstår som naturligt atl verkel anförtros uppdraget att sköta anläggning och teknisk drift av eventuella kabel-TV-nät i Sverige.

3.4 Regional och lokal verksamhet

Kommiltén föreslår att den regionala konsulenlverksamhelen bör byggas ul inom vuxenulbUdningsområdet saml all programorganel försöksvis bör pröva värdet av regionall placerade konsulenter även inom andra ulbildningsseklorer.

Förslagel om atl den regionala konsulenlverksamhelen bör byggas ut inom vuxenutbildningen tillstyrks bl.a. av folkhögskoleutredningen, LO

Prop. 1975/76:110                                                                 62

och TBV. Folkhögskoleutredningen föreslår i detta sammanhang alt man vid en utbyggnad av denna verksamhet inom vuxenutbildningen söker samverkan med folkhögskolor. Enligt LO:s mening är systemet med regionala konsulenter för vuxenutbildning så värdefullt atl det bör byggas ut lill hela landet. LRF. som tillstyrker förslaget, framhåller vikten av en nära kontakt med lokala förhållanden och lokala anordnare. LRF anser vidare att i den uisträckning resurser kan åstadkommas bör produktionen kunna ske även regionall som ell komplement till den centrala produktionen. SÖ konstaterar atl erfarenheterna från TRUis försöksverksamhet med regionala konsulenter varit positiva men att erfarenhetema dock är alltför begränsade för alt man med dem som gmnd skall kunna fatta beslul om vilken omfattning en eventuell konsulenlverksamhel skall ha. SÖ föreslår alt försöksverksamheten med regionala konsulenter inom vuxenutbildningen därför skall fortsätta. Remissinsianserna inom SÖ-området är splittrade vad gäller förslagel om en regional konsulenlverksamhel för vuxenutbildningen. Skolstyrelserna i Kiruna, Lidingö och Halmstad och länsskolnämnden i Kronobergs län är positiva till förslaget. Länsskolnämnderna i Kristianstads, Kalmars, Jämtlands och Kopparbergs län anser att sådana konsulenter bör knytas till länsskolnämnderna. Skolstyrelsen i Malmö ställer sig tveksam till förslaget och ser hellre en forlsall försöksverksamhel. Länsskolnämnden i Gotlands län är tveksam till förslaget men understryker starkl behovet av läromedelskonsulenler vid länsskolnämnderna efter indragningen av LPH-föreståndartjänstema. Skolstyrelsen i Linköping avstyrker förslagel om särskilda konsulenter och anser all informationen bör kanaliseras genom lokala och/eller regionala läromedelscentraler. Statens handikappråd och HCK anför att del är nödvändigt all de regionala konsulenterna får kunskaper om de olika handikappgruppemas speciella problem och behov av stödåtgärder samt att de regionala konsulentema samarbetar med lokala handikapporganisationer. SAB anser alt den föreslagna konsulenlverksamhelen även borde innefatta biblioteksservice lill barn samt till vuxna som arbetar rned bam i förskolan. Remissinstansema inom SÖ-området är likaså splittrade när del gäller förslaget om alt inrätta en särskild regional konsulenlverksamhel för ungdomsskolan.

Kommittén föreslår all etl organiserat samarbele bör prövas mellan programorganel, lokalradion och lokala utbildningsanordnare i syfte atl bygga ul verksamheten med regional produktion.

SÖ anser att de lokala tekniska produktionsresurser, som finns på olika håll, och det betydande pedagogiska och metodiska kunnandet hos lärarna bor kunna utnyttjas vid den typ av läromedelsproduktion som programorganel skall bedriva. Radioutredningen, som bl.a. har i uppdrag att ta slällning till hur slor andel av produktionen som distrikten bör svara för, framhåller att frågor rörande decentralisering, regional produktion och distriklsverksamhel är av myckel slor betydelse för den framtida rundradioverksamhelen. Radioulredningen anser att kommiltén borde ha

Prop. 1975/76:110                                                   63

ägnat frågan om decentraliseringen av utbildningsprogram större uppmärksamhet. Enligt radioutredningen är det av slor betydelse att ulbildningsprogramorganet får i uppdrag alt pröva olika former för decentraliserad produktion av både radio och TV-program samt atl programorganel ulöver det föreslagna samarbetet med lokalradion etablerar kontakter och utvecklar lämpliga samarbetsformer med Sveriges Radios dislriktsorganisalioner.

Sveriges Radio understryker värdet av en lokal förankring av utbildningsprogrammen och anser att det torde finnas goda fömtsättningar för elt samarbele mellan ulbildningsprogramorganet och Sveriges Radio/Sveriges Lokalradio. Sveriges Radio vill i detta sammanhang peka på möjligheten att förena den regionala konsulenten och den lokala utbUdningspro-gramproducenlen i en ijänsl. UKA anser i likhet med rektorsämbetet vid universitetet i Lund alt institutionernas primära behov ligger inom de lokala möjlighelerna till läromedelsproduktion och alt del är viktigt alt möjligheterna ökas atl producera läromedel lokall. Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala anser att lokala program möjliggör en lokal anknytning och snabb förnyelse, stimulerar lill lärarengagemang, kan produceras på en relativt enkel teknisk nivå till låg kostnad och är direki inplanerade i undervisningen så all de kommer till intensivt utnyttjande.

3,5 Övriga uppgifter

Kommittén föreslår att utbUdningsprogramorganet skall få möjlighet alt bedriva viss annan verksamhel, som har nära anknytning lill produktion av utbildningsprogram, t.ex. informaiion, melodisk och teknisk rådgivning saml bevakning av utvecklingen inom medieområdet. Vidare föreslås ulbildningsprogramorganet få möjlighet all i viss ulslräckning göra produktioner tillsammans med eller på beställning av annan part. Kommittén anger vissa riktUnjer som föreslås gäUa vid sådan verksamhet.

SÖ konstaterar atl kommiltén inte klart preciserar vilka uppgifler ulbildningsprogramorganet avses få vad gäller utvecklingsarbete inom undervisningsområdet. Enligl SÖ:s mening skall del utvecklingsarbete som pro-grarnorganel skall bedriva begränsas lill del egna verksamhetsområdet.

LRF tillstyrker kommitténs förslag vad gäller samprojekl. SÖ fmner att de riktmärken, som kommittén uppställer för samprojekt, innehåller en rad oklarheter. Dessa skulle enligt SÖ:s mening kunna leda till konflikter med radiolagens beslämmelser om förbud mot förhandsgranskning. Enligt SÖ bör program i samprojekt inte få etersändas. Lantbruksstyrelsen, som har goda erfarenheter av samprojekt med TRU, delar inle kommitténs uppfattning om atl samprojekl endast skall ske i undanlagsfall. Enligt styrelsen bör sådana projekl mycket väl få förekomma. Styrelsen delar kommitténs

Prop. 1975/76:110                                                   64

uppfattning om alt det bör varti utbUdningsprogramorganet som avgör huruvida ett samprojekt skall komma lill stånd eller inte. Radioutredningen understryker alt samprojekt måste utformas så att utbUdningsprogramorganels integritet skyddas. Sveriges Radio anser att efiersom utbildningsprogramorganels verksamhel skall bedrivas med samma integritet gentemot myndigheler och organisationer, som gäller för Sveriges Radio, bör den extema finansieringen ej få avse program utom i de fall då samar-betspartnem är Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio eller utländskt mnd-radioförelag. Vuxenskolan anser i likhel med kommittén all egna projekt bör dominera programorganets verksamhet, men understryker starkt alt studieförbund och andra folkrörelser bör ges möjlighet att medverka i behovsinventeringen och vid prioriteringen mellan de önskemål som framförs. Vuxenskolan finner del vidare angelägel att resurser avdelas för projekt i samarbele med en eller fiera organisationer saml att sådana möjligheler bör skapas såväl centralt som lokall. TCO ansluter sig till kommitténs förslag alt samprojekt skall vara tidsbegränsade och skall avse enstaka och begränsade insalser som inle skall kunna förlängas. Bestämmelsema för samprojekl bör enligl TCO utformas så alt företagets integritet skyddas. TCO påpekar vidare atl om samprojekl skall kunna förekomma måsle ulbildningsprogramorganet ensamt svara för alla kostnader i samband med produktion av ljud- och bildprogram och den totala beslutanderätten över dessa programs utformning måste ligga hos utbildningsprogramorganet. SIF uttalar betänkligheter mol de riktlinjer kommitién föreslår skall gälla för samprojekt och menar atl om dessa riktlinjer följs kan förelagels integritet allvarligt ifrågasättas hos mollagama av programorganets produkter. SÖ och LRF delar kommitténs mening vad gäller bestäUningsprojekt. Radioutredningen stäUer sig tveksam liU bestäUningsprojekt och understryker starkt all sådan produktion endast får ges margineU omfattning. Sveriges Radio ställer sig tveksam lill den av kommittén fömtsedda omfattningen av bestäUningsproduklion och de intäkter som kan vänias uppslå. TCO understryker all beställningsprojekt inle får tillåtas utgöra annal än en mindre del av produktions verksamheten. SIF anser alt del från integritetssynpunkl är viktigt att beställningsproduktionen inte liUåts expandera både vad gäller antalet produktioner och omfattningen av desamma.

3.6 Utbildningsprogramverksamhetens finansiering

Kommitténs uppfattning, om att statligt slöd bör ulgå för bild- och i viss mån ljudproduktion samt att detta slöd bör utgå direki till producenten av utbildningsprogrammen, delas eller lämnas utan erinran av SO, lantbruksstyrelsen, AMS, statens kulturråd, statens Institut för läromedelsinformation, SSK, radioutredningen, utredningen om reklam i videogram. Svenska kommunförbundet, LO, TCO, SIF, KF och Brevskolan.

Prop. 1975/76:110                                                   65

Radioulredningen, som tillstyrker förslaget, anser atl fömtsättningen för all UtbUdningsprogramorganet skall kunna bedriva sin verksamhet obundet av skilda myndigheter är att det statiiga stödet utgår direkt i producentledet. LRF biträder kommitténs mening att ett statligt stöd är nödvändigt för produktion av AVM, men understryker starkt alt en ensidig inriktning av del statliga stödel kan medföra risker för en statlig monopoli-sering av hela AVM-området. LRF anser vidare all det statliga stödet via statens institut för läromedelsinformation lill privat läromedelsproduktion bör öka kraftigt i samband med atl utbUdningsprogramorganet bUdas samt att sådanl slöd även bör utgå tUl produktion av AVM. LRF förordar i detta sammanhang alt frågan om ett frislående planeringsorgan för en mer övergripande planering av hur behovet av läromedel skall tillgodoses bör prövas ytterligare. Sveriges Radio vUl i avvaktan på förslagen från radioutredningen inte la stäUning tiU hur ulbildningsprogramorganet skall finansieras. Sveriges Radio anför dock alt oberoende av hur finansieringen skall ske bör medlen utgå direkt lill producenten av utbildningsprogrammen. FSL framhåller att statiigt slöd för läromedelsproduktion även fortsättningsvis bör fördelEis via statens institut för läromedelsinformation, som i samverkan med SÖ och UKÄ har all verkställa slalsmakiemas beslut inom det utbildningspolitiska området. FSL anför vidare atl för den del av utbildningsområdet, som avser läcka minoritetsgmppers och speciella institutioners behov, bör samtiiga förlag konstituera ett konsortium som med av statens institut för läromedelsinformation tilldelat produktionsstöd genomför sådana produktioner utan krav på kommersiell vinst.

3.7 Organisatorisk ställning

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillslyrker kommitténs förslag om att lägga samman TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX lill ett särskUt utbildningsprogramorgan. Bland dem som tillstyrker förslaget återfmns bl.a. RRV, statskontoret, UKÄ, SÖ, statens kulturråd, folkhögskoleutredningen, SSK, radioutredningen, statens institut för läromedelsinformation, Sveriges Radio, ABF, Folkuniversitetet, LO och TCO, AMS, som ansluter sig liU kommitténs förslag, menar att en sammanläggning av enhelema kommer all innebära atl de personella och tekniska resursema som satsas på utbildning kan utnyttjas optimalt, samtidigt som samordningsfrågor rörande bl. a. prioritering av insalser i den statliga utbildningspolitiken underlättas.

Flertalet av de remissinstanser som ansluter sig lill förslagel om all inrätta etl utbildningsprogramorgan tillstyrker likaså förslagel om atl detta skaU utgöra en fristående enhet under utbildningsdepartementet.  Radioutredningen   finner  inga  avgörande  principiella  skäl

5-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 110

Prop. 1975/76:110                                                   66

mot kommitténs forslag. Svenska kommunförbundet har inget att erinra mot förslaget om alt utbUdningsprogramorganet skall utgöra en självständig organisalion fömtsatt alt samarbete kan etableras med Sveriges Radio. Sveriges Radio anser alt utbildningspoliliska skäl talar för ett fristående utbildningsprogramorgan men anser att frågan om organets slutgiltiga organisatoriska placering bör a>'göras först när förslagen från radio-utredningen föreligger. Beslutet om sammanläggning bör enligt Sveriges Radios mening fattas av riksdagen redan under våren 1976. Detta beslut bör också innefatta beslut om stantid för ulbildningsprogramorganet i dess slutgiltiga organisationsform samt riktlinjer för hur verksamheten skall bedrivas under den mellanliggande tiden. Ledamoten Gunnar HalUngberg i Sveriges Radios styrelse har i ett särskilt yttrande förordat att programproduklionen skall decentraliseras. FSL föreslår atl TRU:s och SR/UTB:s nuvarande tekniska produktionsresurser sammanförs till ett inom Statsföretag fristående aktiebolag med uppgift att parallellt och i fri konkurrens med andra förelag och organisationer på marknaden svara för den tekniska produktionen av ljud och bild gmndat på av enskild bestäUare utarbetat manuskript eller synopsis. FSL anför att TRU:s och SR/UTB:s särkunskaper inom det tekniska området på detla sätt bäst skulle komma alt utnyttjas. SIF anser atl de skäl som kommittén anför mol en inordning av programorganet inom Sveriges Radio är svaga och ej motsvarar de nackdelar som uppstår genom atl den nya enheten särskiljs från Sveriges Radio. SIF förordar i stället all utbildningsprogramorganet placeras inom Sveriges Radio. Enligt förbundets mening tiUgodoses därigenom två väsentliga krav nämligen skyddet för den företagsmässiga och programmässiga integriteten och tillgången på en varierad och mångsidig teknik till rimliga kostnader. Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF ställer sig tveksam till kommitténs uppfattning om att progrtimorganet, som föreslås finansieras med allmänna medel, skall ha till uppgift att både planera och producera utbildningsprogram. Förbundet menar atl andra organisatoriska former, som kunnat uppfyUa de krav som följer av att monopoliserad elerdistribution kommer att hänga samman med programorganets verksamhel, borde ha diskuterats. SAF anser alt starka skäl talar för att organet ingår som en enhet i Sveriges Radio. SAF motiverar detta med all programorganet på så sätt får en självständig ställning gentemot utbildningsmyndighetema.

3.8 Sändningsrätt och sändningsutrymme i etem

Kommitténs förslag om alt utbUdningsprogramorganet bör få egen sändnings rätt i etem tUlstyrks av eti flertal remissinstanser däribland statskontoret, UKÄ, SÖ, massmedieutredningen, utredningen om reklam i videogram, folkhögskoleutredningen, FolkuniversUetet, Vuxenskolan, ABF, TBV, KF och Brevskolan. Televerket har från distributionssynpunkt inget all erinra mol alt programorganel får egen sändningsrätl i televerkets

Prop, 1975/76:110                                                    67

nuvarande sändningskanaler. AMS, som tillslyrker förslaget, anser all målen för verksamheten bäst kan uppfyllas om ulbildningsprogramorganet erhåller egen sändningsrätl. Radioutredningen framför att eftersom distri-butionskanalema i etem ytterst disponeras av samhället är del från samhäUssynpunkt rimligt att programorganet självt förfogar över en del av det tillgängliga sändningsutrymmel. Ulredningen påpekar dock atl sändningsrätlen för det nya programorganet visserligen skulle omfatta utbildningsområdet men att del inle kan innebära ensamrätt för organet all sända utbildningsprogram. Sveriges Radio anser i likhel med kommittén alt ulbildningsprogramorganet självt bör få räll att avgöra vilka program som skall elersändas. Sveriges Radio påpekar dock all begreppet ensamrätt inle kan användas efiersom kompetensområdena för olika sändningsrällsin-nehavare inte klart definieras. Enligt LO bör ulbildningsprogramorganet för atl del självständigt skall kunna planera och genomföra verksamheten och för alt del skall komma ifrån konkurrensen mellan vissa utbildningsprogram och Sveriges Radios allmänna programverksamhet om attraktiva sändningslider tillförsäkras egen sändningsrätl, särskilt avdelat sändningsutrymme, eget programansvar och möjlighet lill eget programval. SIF anser alt lösningen med elt självständigt utbUdningsprogramorgan med egen sändningsrätl inom samma kanalulrymme som de existerande TV- och radioproduktionsenheterna förefaller otymplig. Enligl SlF:s mening blir egen sändningsrätl rimlig om man samtidigt tilldelar programorganet en egen kanal. SIF anser alt all lablåplanering för såväl programorganet som för TV 1 och TV 2 kommer all omöjliggöras såvida man inle etablerar gemensam sändningsplanering. Detta talar enligt SIF för en närmare samordning mellan enheterna i slällel för en uppdelning på helt skilda förelag.

Vad gäller fördelningen av sändningsulrymme anför kommittén alt delta I första hand bör ske genom överenskommelser mellan programorganel och Sveriges Radio samt all i de fall överenskommelse inte kan iräffas bör frågan hänskjutas lill en av regeringen utsedd person för avgörande. Radioutredningen, Sveriges Radio, TCO och SIF avstyrker förslaget om atl tvister rörande sändningstiden skall lösas av en av regeringen utsedd person. Radioutredningen föreslår att de stora ramama för Sveriges Radios resp. utbildningsprogramorganets sändningsutrymme får anges i koncessionsavtal eller på annat lämpligt sätt. Programföretagen fär sedan förhandla sig fram tUl praktiskt tillämpbara lösningar. Om programföretagen misslyckas vid dessa förhandlingar får regeringen fälla avgörandet i fråga om den mer långsiktiga planeringen.

Med den utökade verksamhet som kommittén föreslår för ulbildningsprogramorganet beräknas sändningsutrymmel i TV uppgå lill ca 500 limmar/år och i radio till ca I 000 limmar/år. Detta aktualiserar enligl kommittén frågan om ell fjärde Ijudradionäl. Vidare anser kommittén atl del bör prövas om även TV 2 kan användas för sändning av utbildningsprogram på daglid.

Prop. 1975/76:110                                                   68

Radioutredningen, som bl. a. har att överväga frågor rörande sändningsutrymme i etem, påpekar atl man f. n. inte kan ta slällning till programorganels behov och önskemål om sändningslider. Radioutredningen anser därför att utbildningsprogramorganet och Sveriges Radio under en övergångstid bör förhandla om sändningsulrymme på liknande sätt som nu sker mellan TRU och Sveriges Radio. Även Sveriges Radio anser att ställningstaganden rörande programorganets sändningsulrymme bör uppskjutas i avvaktan på radioutredningens kommande förslag. Sveriges Radio finner i likhet med kommitién atl det f. n. inle är motiverat atl bygga ut en tredje TV-kanal, medan behovet av en fjärde ljudradiokanal bedöms vara mer närliggande. Sveriges Radio påpekar dock att med den ökade sändningstid i en ljudradiokanal som föreslås av kommittén blir del nödvändigt att införa en fjärde ljudradiokanal. Sveriges Radio anser att en sådan reservation av sändningstid inte bör få göras ulan alt man i stället bör pröva olika vägar för att minska utbildningsprogrammens elerutrymme under dagtid.

3.9 Förhållande till myndigheter och till Sveriges Radio

UKÄ, TCO, Vuxenskolan och SIF delar kommitténs uppfattning om att de regler som gäller för myndighetemas förhåUande lill radioverksamheten även bör gälla beträffande deras förhållande till den nya programenheten. SÖ, som likaså tillslyrker kommitténs förslag, anser all man så långt möjligt bör söka precisera de relationer som skall råda mellan det fristående ulbildningsprogramorganet och myndigheler, andra samhällsorgan och organisationer. Man måsle söka nå och upprätthålla en rimlig balans som dels värnar om programorganets integritet dels garanterar all samhällets mål för olika utbildningsområden tillgodoses.

SÖ och radioutredningen delar kommitténs syn på gränsdragning mellan UtbUdningsprogramorganels och Sveriges Radios programverksamhet. Sveriges Radio anser i likhel med kommiltén alt det inle är möjligt all ange företagels och det nya programorganets programuppgifler så exakt alt alla gränsdragningsproblem bortfaller. Sveriges Radio anser dock alt riktlinjerna för gränsdragning borde ha preciserats mer ingående och konstaterar atl kommittén löst denna fråga otillfredsställande. Sveriges Radio, som i sitt yttrande refererar lill en av European Brodcasling Union formulerad definition av utbildningsprogram, anser bl. a. alt del nya organels program inom vuxenulbUdningsområdet och den eterdislribuerade delen av högskoleulbudel som regel bör vara i serieform och integrerade i ett sammanhang vid sidan om programmen, såsom i förväg organiserade studiecirklar eller kurser och/eller mer omfattande trycksaker. Vad gäller förskolesektom påpekar Sveriges Radio att dess bamredaktioner har ett omfattande utbud av program för förskolebam samt att många av dessa

Prop. 1975/76:110                                                   69

program är av samma karaktär som TRU:s förskoleprogram, något som .motiverar ett samråd mellan ulbildningsprogramorganet och Sveriges Radio. SIF anser alt svårigheterna att göra gränsdragningar mellan program avsedda för utbildning och allmänna program leder till slutsaisen att närmare samarbele mellan ulbildningsprogramproduklion och produktion av allmänna program är nödvändigt. Ell sådanl närmande främjas enligt SIF:s mening av alt ulbildningsprogramorganet ligger inom Sveriges Radio och all företaget får ett uttalat ansvar för atl beakta ulbildningsaspektema i sin verksamhet.

Beträffande kommitténs förslag att utbildningsorganet skall ha möjlighet atl få tillgång till vissa resurser inom Sveriges Radio såsom t.ex. teknik samt tillgång till Sveriges Radios programarkiv delar SÖ och Sveriges Radio kommUténs uppfattning. Svenska kommunförbundet understryker i sitt yttrande vikten av att samarbete mellan programorganet och Sveriges Radio kan etableras så att tillgång till arkivmaterial och utlandsprogram för undervisningsproduklion kan erhållas.

3.10 Utbildningsprogramorganets verksamhetsform och styrelse

Kommitténs förslag om atl ulbildningsprogramorganet organiseras som en slallig stiftelse tillstyrks eller lämnas utan erinran av lantbruksstyrelsen, statens kulturråd, statens instUutför läromedelsinformation, SSK, massmediautredningen, Svenska kommunförbundet, LRF, ABF och TCO.

Statskontoret, som ansluter sig till förslaget med viss tvekan, anser all den föreslagna stadgan för stiftelsen måsle kompletleras med vissa beslämmelser som ger minsl samma säkerhet i fråga om ekonomisk redovisning och därtill de möjligheter lill insyn som ell val av myndighetsformen eller av ett statligt aktiebolag skulle göra. Statskontoret anför vidare atl de förslag som radioulredningen och stiflelseutredningen kan komma alt lämna borde kunna aktualisera en annan och för en helstatlig, budgetfinansie-rad verksamhet mer ändamålsenUg associationsform för det nya programorganel. Med hänsyn härtill bör enligt statskontorels mening koncessions-liden fördel nya ulbildningsprogramorganet göras tämligen kort. RRV anser atl i första hand kostnads- och slyraspekler skall uppmärksammas vid bedömningar av organisationsfrågan och framför i sill yttrande för- och nackdelar med olika organisationsformer för programorganel. RRV avslyrker därvid kommitténs förslag om all programorganel skall drivas som en slallig stiftelse och föreslår i stället all enheten drivs som ell fristående bolag. Om det föreslagna bolaget dessutom träffar etl långsiktigt avtal med Sveriges Radio om tekniskt samarbele bör enligl RRV:s mening vissa kostnadsfördelar kunna uppnås. RRV fömtsätter att verket får möjlighet att bedriva revision av den nya enheten, även om denna inte görs tUl myndighet, med hänsyn lill all verksamheten till övervägande del kommer all vara fi-

Prop. 1975/76:110                                                   70

nansierad genom statsanslag. Radioutredningen finner inte att de skäl som kommitién anför till stiftelseformens förmån är övertygande. Utredningen påpekar atl det finns etl flertal exempel på all i huvudsak ickekommersiell verksamhet med framj»ång kunnat bedrivas i aktiebolagsform och att ett starkl skäl för denna verksamhetsform är atl en mycket detaljerad civilrätislig lagstiftning finns, vilken i stort sett saknas beträffande stiftelser. Ulredningen anför vidare all den bl.a. har i uppdrag att pröva om rundradioverksamhelen i framliden i skall bedrivas i stiftelseform. Utredningen har ännu inte tagit ställning i denna fråga och anser alt verksamhetsformen för programorganel på nytt bör kunna behandlas när förslag från stiflelseutredningen och radiojtredningen föreligger. Sveriges Radio framför liknande synpunkler. SAF anser all programenheten bör ingå som en enhet i Sveriges Radio och konstaterar atl det därmed inte skulle bli aktuellt med stiftelseformen.

Enligl kommitténs mening bör det övergripande ansvarel för uibildningsprogramverksamhelen hell och odelat ligga på en styrelse, som bör beslå av sju personer, varav fem utses av regeringen och två av de anslällda inom programorganet.

Statens institut för läromedelsinformalion, folkhögskoleutredningen, KF, lantbruksstyrelsen och ABF tillstyrker eller lämnar förslaget ulan erinran. Statskontoret, som tillstyrker kommitténs förslag, betonar vikten av all styrelsens sammansättning får en stark representation för sakkunskar pen inom utbildningsområdet. LO påpekar att de fackliga organisationema genom riksdagens beslul 1975 tilldelals elt stort ansvar för utvecklandet av vuxenutbildningen. LO ser det som nödvändigt all representanter från såväl de stora fackliga organisationema som från folkbildningsarbetet placeras både i utbildningsprogramorganels styrelse och i dess förvaltningsråd. SACOjSR anser all det oavsett slyrelsemodell är viktigt all företrädare för personalorganisationerna LO, TCO och SACO/SR blir representerade i programorganels styrelse. Statens kulturråd anför viss tveksamhet beträffande styrelsesammansättningen och förslagel om ell förvaltningsråd. Rådet anser att den sakkunskap som erfordras inom organisationen bör finnas genom dess personal. Organets styrelse bör besitta viss sakkunskap om produktionsfömtsätlningar men del är enligt rådets mening viktigare alt styrelsen har en kunskap om behov och fömtsättningar hos dem som skall utnyttja programmen. Vidare anför rådet all ell förvaltningsråd av det slag som kommiltén föreslår har svårt att göra sill inflytande gäUande. SSK finner inte styrelsens sammansättning och kompetensinriktning tillfredsställande eftersom representanter för konsumenlledel saknas. Representation i enbart förvaltningsråd och/eller rådgivande kommittéer kan enligl SSK:s mening inle garantera reellt inflytande. SSK anser därför att styrelsen bör utökas med två ledaniöler från förslagsvis Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet har förståelse för atl alla gmpper som har direki eller indirekt intresse av en pro-

Prop. 1975/76:110                                                   71

gramverksamhel av detla slag inle kan beredas plats i det nya organels styrelse. Förbundet påpekar dock all en vidgning av programverksamheten lill nya målgmpper komnier alt kräva organisatoriska ålgärder och medföra ytterligare kostnader på del lokala planet varför del vore väl motiverat alt företrädare för skolans huvudmän, tillsynsmyndigheten och den fria bildningsverksamhelen bereds plats i den föreslagna organisationens ledning. Svenska kommunförbundet vill därför föreslå alt en representant för vardera Svenska kommunförbundet, SÖ och Folkbildningsförbundel skall ingå i den nya förelagsstyrelsen. Vuxenskolan finner förslagel oklart vad gäller fördelningen av uppgifler mellan styrelsen, förvaltningsrådet och de rådgivande kommiltéema. Vuxenskolan finner del angelägel alt alla tre ledningsorganen får en sådan sammansättning att det skapas goda fömtsättningar för en allsidig och opartisk programverksamhet saml all studieförbund och andra avnämare genom direki representation i förvaltningsråd och rådgivande kommittéer bereds möjlighet alt medverka i planeringen av verksamheten. TCO framhåUer all del är viktigt att lednings- och planeringsorganen blir representativt sammansatta och atl berörda intressenter får insyn i och möjlighet att påverka verksamheten. TCO finner inte kommitténs förslag tillfredsstäUande i delta avseende. TCO anser alt den starka betoningen av efTeklivitetskravet har lett lill all de representativa aspeklema har kommit i skymundan och alt det borde gå alt väsentiigt utöka antalet ledamöter i styrelsen ulan att effektiviteten behöver påverkas negativt. TCO anser vidare atl det finns skäl som talar för all de föreslagna rådgivande kommittéerna ges större befogenhet än" vad som föreslås av kommitién. Socialstyrelsen anför alt det är av största vikt atl programorganel får en representant från handikapprörelsen i sin styrelse.

SÖ, statskontoret, SSK, lantbruksstyrelsen och TBV ansluter sig i alll väsentligt tiU förslaget att ett förvaltningsråd och fyra rådgivande kommittéer knyts lill styrelsen. Statens institut för läromedelsinformation, som tillstyrker förslagel, anser med hänsyn tiU programorganels insatser på de s. k. bristområdena att institutet bör vara representerat i förvaltningsrådet. SAF som likaså delar kommitténs uppfattning framhåUer viklen av att programorganet har goda kontakter med näringslivet som arrangerar och initierar vuxenutbildning för dem som är ute i arbetslivet. Föreningen finner det därför naturligt att SÄF liksom övriga arbetsmarknadsparter blir representerade i den rådgivande kommittén för vuxenutbildning. Statens handikappråd framhåUer att program inom handikappområdet bör utformas i nära samarbete med handikapporganisationema, som också bör få utse företrädare i förvaUningsråd, rådgivande kommittéer och eventuella arbetsgmpper. SAB, som sedan länge medverkat i Sveriges Radios folkbildningskommitté, betonar betydelsen därav och finner del angeläget att representanter från biblioteken knyts tiU de rådgivande organen inom ulbildningsprogramorganet. LRF delar kommitténs uppfattning att programorganet bör ledas av en styrelse som kompletteras av

Prop. 1975/76:110                                                   72

olika rådgivande organ. LRF utgår från alt lantbmksgmppen och dess organisationer bereds plats i förvaltningsrådet. De rådgivande kommiltéema bör enligl LRF:s mening ha en mer flexibel sammansättning och inriktning och bör tjäna som konlaklkanaler med alla de parter ute i samhäUet, som i egenskap av avnämare och utbildningsanordnare är intresserade av programföretagets verksamhel och produkter. RHS utgår från att förbundet erbjuds representation i förvaltningsrådet och i de fyra rådgivande kommittéerna, vilka arbetar med program inom förbundets intresseområde. Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF finner förslaget om att komplettera styrelsen med etl förvaltningsriid ändamålsenligt. Förbundet önskar få möjlighet alt utse en person att ingå i rådet.

3.11 Vissa juridiska frågor

3.11.1 Stadgar för stiftelsen

Kommittén föreslår atl de regler som bör gälla för utbildningsprogramorganet bör tas in i en stadga för stiftelsen. Stadgama föreslås gälla för sex år i laget och förlängas om inte regeringen beslutar om ändring. Radionämnden hänvisar till all radioutredningen överväger vUka allmänna villkor och närmare föreskrifter som bör gälla för framtida programförelags programverksamhet. Nämnden anser del sannolikl all de regler, enligl vilka den förslagna stiftelsen skall bedriva sin programverksamhet, blir sä långt möjligl likalydande med övriga programförelags regler för denna verksamhel. Med hänsyn härtill anser sig nämnden sakna anledning alt nu närmare granska utformningen av och innehållet i de föreslagna riktlinjerna för radioprogramverksamheten så som de återges i stadgarna. Statskontoret anser att den föreslagna stadgan för stiftelsen måsle kompletteras med vissa bestämmelser som ger minst samma säkerhet i fråga om ekonomisk redovisning och därtill de möjligheler lill insyn som elt val av myndighetsformen eller av etl statligt aktiebolag skulle göra. TCO avslyrker kommitténs förslag angående stadgarnas giltighet. Kommittén föreslår att stadgama skall kunna ändras under löpande avtalsperiod om minst fem ledamöter är eniga om en sådan ändring. TCO påpekar att fem av styrelsens sju ledamöter avses bli utsedda av regeringen och övriga två utses av personalen. Kommitténs förslag innebär all representanterna för personalen kan stå ulan möjlighet atl påverka ell så viktigt beslul om styrelsens övriga ledamöter är eniga. TCO anser därför att ändring av stadgarna under löpande giltighetstid endast bör kunna ske om minsl sex av styrelsens sju ledamöter blir eniga om atl en sådan ändring bör genomföras. TCO och SIF konstaterar all kravel på balans mellan olika åsikter och intressen vad gäller produktion av utbildningsprogram inle ålerfinns i kommitténs förslag till stadgar för stiftelsen. Enligl TCO:s och SlF:s mening bör kravel på balans i utbudet även gälla för produktion av utbildnings-

Prop. 1975/76:110                                                                 73

program. Sveriges Radio anser atl 2 § i stadgeförslaget bör modUieras så atl den överensstämmer med vad företaget anför i fråga om gränsdragningen mellan ulbildningsprogramorganet och Sveriges Radio. Vad gäller förslaget om stadgarnas giltighet vore det fördelaktigt om programorganel och Sveriges Radio kunde arbeta med samma avtalsperioder. Massmedie-utredningen anför alt eftersom stiftelsen som självständig juridisk person föreslås få sändningsrätlen bör verkställande direktören utses av stiftelsens styrelse och inte av regeringen som kommittén föreslår. Ulredningen anser inte att stadgan behöver innehålla en uttrycklig beslämmelse om all verkställande direktören skall ha till uppgift all övervaka atl programmen inte innefattar brott mot beslämmelser i lag och stiftelsens stadgar. Enligt ulredningens mening ligger i del i sakens natur alt inle bara verkställande direktören utan även stiftelsens styrelse och över huvud alla anslällda inom stiftelsen har alt iakttaga vad som föreskrivs i lag eller i stiftelsens stadgar.

3.11.2 Granskning av utbildningsprogram

Kommitién ger i betänkandet förslag till regler för granskning av läromedel som innehåller bild- och ljudprogram.

SÖ och Sveriges Radio instämmer i kommitténs förslag lill regler för granskning av utbildningsprogram. Socialstyrelsen konstaterar alt kommitténs förslag om att förbudet mot förhandsgranskning i tillämpliga delar bör gälla för ulbildningsprogramorganet kan bli komplicerat efiersom kommittén anser alt det skall vara möjligt för programorganel atl i viss utsträckning göra produktion för beställning av eller lillsammans med annan part. Radionämnden har ingen erinran mot utredningens förslag alt nämnden skall kunna granska alla de elersända utbildningsprogram som del föreslagna ulbildningsprogramorganet skall sända. Den ulvidgning av nämndens arbeisuppgifler som följer därav har nämnden tidigare förutsett och godtagit. Nämnden vill också erinra om atl radionämndsulredningen i sill betänkande (Ds U 1974:7) Breddad granskning och ny organisation, framhåUit som önskvärt, att utbUdningsprogrammen hör tiU de programkategorier, som en framtida radionämnd eller annat allmänt organ skall granska i relalivi slörre omfattning än andra programkalegorier. Nämnden instämmer i kommitténs förslag all granskningen bör kunna ske med beaktande av också antingen andra etersända program inom samma programse-rie/projekl eller andra komponenter än programr SSA" avslyrker förslagel alt programorganel själv skall avgöra om programmen skall sändas in för granskning före eller efler elersändning. SSK finner granskningsfunklio-nen hos läromedelsnämnden som en väsentlig trygghetsfaktor för kommunema för att kvalitativt högtstående läromedel kommer lill användning. FSL understryker alt utbildningsprogramorganels hela produktion ovillkorligen skall vara föremål för samma granskningsförfarande som gäller all

Prop. 1975/76:110                                                                 74

annan läromedelsproduktion. Skolstyrelserna i Kiruna. Lidingö och Sundsvall och länsskolnämnden i Skaraborgs län instämmer i kommitténs förslag angående granskning av utbildningsprogramorganels program.

3.11.3 Upphovsrättsfrågor

I avvaktan på att frågor rörande upphovsrätt får en tillfredsställande lösning genom avtal eller lagstiftning föreslår kommittén alt ulbildningsprogramorganet friköper sina produkter.

SÖ delar kommitténs principiella uppfattning om atl del material som produceras skall komma till största möjliga användning i de former som användarna önskar. Den nuvarande ireårsregeln för elersända ljudradioprogram bör enligt SÖ:s mening ändras så all programmen finns tillgängliga under längre lid. SÖ anser det också angelägel atl i likhel med vad som hittills skett inom SR/UTB och TFIU friköp av TV-program fortsätter i avvaktan på en lösning av upphosvrättsproblemel. SÖ betonar vikten av att de upphovsrältsliga reglerna utformas så alt det blir möjligl, all i utbildnings- och kultursyfte, få tillgång till vissa program och material ur Sveriges Radios arkiv. SAB anför atl frågor rörande upphovsmannarätten inte har fåll en från bibliotekens sida tillfredsställande lösning och atl det därför är nödvändigt alt komma till rätta med dessa problem innan utbildningsprogramorganet inrättas. SIF anser del angeläget alt frågan om rätten all använda TV-program i bandad form för utbildningsändamål löses. Enligt SlF:s mening borde många av de program ur allmänulbudel, som efterfrågas från skolhåll, kunna användas utan alt man behöver gå omvägen via förnyad utsändning på dagtid och under mbriken skol-TV. SIF anser alt ulbildningsprogramorganet i stället skulle kunna informera skolan om de radio- och TV-program ur allmänutbudel som bedöms lämpliga för skilda ämnen i skolan. Programorganel skulle också i vissa fall kunna åta sig atl komplettera programmen med tryckt material, uppföljande program m. m.

UKÄ finner det angeläget atl man snabbi finner framkomliga vägar alt förfoga över del audiovisuella material som produceras inom högskoleområdet. I möjligaste mån bör lösningar eftersträvas som står i samklang med molsvarande regler för andra former av läromedelsproduktion. Vidare anser UKÄ atl man därvid måsle beakta intemationella konventioner inom det upphovsrältsliga området. Remissinsianserna inom UKÄ-områdel betonar alt frågan om upphovsrätten måste få en snar lösning. Rektorsämbetet vid universitetet i Lund instämmer också i förslaget om all all läromedelsproduktion, som finansieras över statsanslag och för vUken högskolans produktionsutmstning utnyttjas, skall varafriköpt. Medicinska fakultetens utbildningsnämnd vid universUetet i Umeå anser atl friköpsproble-met måsle bli en förhandlingsfråga vid vaije enskilt tillfälle och inle bli föremål fÖr en generell lösning.

Prop. 1975/76:110 75

3.12 Registrering och distribution

Enligl kommitténs mening bör en central registrering av och information om tillgängliga utbud ordnas. För förskolan och ungdomsskolan skulle en registrering kunna ske genom Kommunförbundet/Kom-munsamköp, för högskolan hos ulbildningsprogramorganet och för vuxenutbildningen hos etl särskilt inrättat organ. Kommitién föreslår all en särskild utredning tillkallas för att närmare belysa frågan om hur registrering bör ske. Kommittén föreslår också att distribution av rörlig bild frikopplas från frågan om information och registrering saml alt distributionen bör ske direkt från producenten eller genom särskilda distributörer. Statskontoret, UKÄ och statens kulturråd tillstyrker förslagel om atl en särskild utredning om registrering bör tillsättas. Statskontoret fömtsätter all detta utredningsarbete sker i nära samverkan med det fortsatta utredningsarbetet i anledning av dalaarkiveringskommilténs förslag. Statens kulturråd anser atl den föreslagna utredningen även bör behandla distributionsfrågor i stort med sikte på atl folkbiblioteken bör fungera som programbas på del lokala planet. Socialstyrelsen anser det vara av största vikt all en katalogisering av läromedelsprodukler sker saml atl denna görs lättåtkomlig för avnämarna. Styrelsen ser vidare posilivi på den samordning och distribution som påbörjats av Kommunförbundet/Kommunsamköp och fömtsätter alt denna verksamhet kan vidareutvecklas och förbättras till förmån för dem som ytterst skall nås av programmens budskap. Svenska kommunförbundet delar kommitténs uppfattning om all elt centralt register för röriig bild borde upprättas. Förbundet påpekar all del har elt centralt databaseral filmregister under uppbyggnad inom filmseklionen av Kommunsamköp. Förbundet finner del inle meningsfullt atl del finns flera registreringscentraler för film och videogram och således bör inte ytterligare en registreringscenlral förläggas lill ulbildningsprogramorganet. Förbundet anser alt registrerings-och informationsfrågor bör handhas av etl kommunall organ t. ex. filmseklionen inom Kommunsamköp. Landstingsförbundet anser atl myckel talar för all en ceniral regislreringsenhel skapas inom eller fristående från ulbildningsprogramorganet. Sveriges Radio finner all inrättandet av en särskild frislående enhet för registrering är mest lämpligl. Med en särskild fristående enhet avser Sveriges Radio det mediearkiv som dataarkiveringskommittén föreslagit i betänkandet Bevara ljud och bild och som enligt dess bedömning inle bara skulle ansvara för en central arkivering av pro-grammalerial ulan även utge årliga kalaloger över inkommet material. Uppdraget för den särskilda regislreringsulredning som kommitién föreslår, bör enligl Sveriges Radios mening kunna begränsas lill hur mediaarkivets, Sveriges Radios och utbildningsprogramorganets uppgifter skall samordnas. Enligt statens institut för läromedelsinformations mening bör frågan om den framtida distributionen av utbildningsprogrammen ägnas elt stort intresse från del nya programorganets sida. Alla möjligheter alt

Prop. 1975/76:110                                                    76

åsladkomma en samlad distribution bör undersökas, varvid hänsyn bör tas lill de olika krav på distributionen som kan finnas inom skilda ulbildningar. Enligl institutets mening bör frågan om inspelning och arkivering av bild-och ljudmaterial med fördel föras siamman med frågan om distribution av material. Statens institut för läromedelsinformalion avser med registrering endasl registrering av vissa uppgifler om materialet såsom t.ex. beställningsnummer och uppspelningstid. Institutet kan mot bakgmnd av att det skall samla och sprida informaiion om läromedel inle dela kommitténs uppfattning om alt frågan om ansvaret för registrering av bild- och ljudmaterial ytterligare behöver utredas. Svenska kommunförbundet finner det otillfredsställande att många av TRU:s program distribueras via olika distributörer. Detta har enligl förbundet medfört alt program för små målgmpper inte finns tUlgängliga vare sig för hyra eller för köp. Förbundet anser all alla program bör vara tillgängliga i en icke-kommersiell distribution och alt del är principiellt felaktigt alt direkt eller indirekt läcka produktionskostnader genom kopieförsäljning tUl utbildningsväsendet. Förbundet konstaterar vidare alt de enda köparna av filmkopior är de kommunala AV-centralerna saml alt förhyrningar av film bekostas till 75 % direki eller indirekt av kommunala medel. Förbundet föreslår alt den altemativa distributionen bör byggas på de kommunala AV-cenlralema, som nu har riksomfattande täckning. Folkhögskoleutredningen bedömer det vara viss risk all folkhögskolor och studieförbund kan komma i kläm om Kommunsamköp, som drivs kommersielll, och Kommunförbundet skall la ansvar för distributionen. Bamfdmrådel anser all en utredning bör tillsättas med uppgift atl se över vilket organ, på läns- och lokal nivå, som är lämpUgast för förvaring och distribution av film- och olika videograminspelningar från programorganet. Rådel tillslyrker förslagel om atl distribution av rörUg bUd liksom hittills bör ske av olika distributörer.

3.13 Förlagsverksamhet

Kommittén föreslår alt utbildningsprogramorganet i väsentlig ulslräckning bör kunna förlägga trycksaker. Riktpunkten för trycksaksproduktionen bör vara atl den är självbärande, men kommiltén anser alt programorganet måste ha möjlighet att också subventionera trycksaker. Produkterna bör vidare enligl kommitténs mening säljas lill självkostnadspris.

Kommitténs förslag om all ulbildningsprogramorganet bör kunna förlägga trycksaker delas av SÖ och SSK. Vuxenskolan och LRF understryker atl programorganel i betydande utsträckning bör samarbeta med andra förlag, t. ex. då elt föriag besitter speciell sakkunskap, speciella resurser eller kanaler till en väl inarbetad marknad. Brevskolan konstaterar atl det nya ulbildningsprogramorganet kommer all förfoga över slora förlagsresurser, vilkel innebär goda möjligheler lill planering och integrering av de olika

Prop. 1975/76:110                                                                 77

medieenheterna. Brevskolan anser detla vara en viktig pedagogisk förbättring och delar kommitténs mening i förlagsfrågan med tillägget alt ulbildningsprogramorganet i vissa fall också bör kunna samarbeta med andra producenter även om detta inte enbart är betingat av pedagogiska och marknadsmässiga hänsyn. Statsföretag konstaterar inledningsvis alt kommittén föreslår bildandel av ytteriigare elt statligt läromedelsförelag med verksamhetsinriktning inom samtiiga de områden där Liber Läromedel redan verkar. Statsföretag anser atl del inte är tilltalande atl integrera en an-slagsfinansierad verksamhet med en affärsmässigt driven sådan. Vidare anför Statsföretag att det är angeläget att finna sådana former för samverkan och samordning av de statliga resursema på läromedelsområdet, att den förlagsresurs och det kunnande som Liber representerar utnyttjas i en samlad resursinsats. Statsföretag ifrågasätter därför förslaget, all ulbildningsprogramorganet skall bedriva egen förlagsverksamhet och föreslår i stället all ett samarbetsavlal upprättas mellan programorganet, Liber Läromedel och Hermods skola med innebörden att Liber Läromedel och Hermods skola svarar för all föriagsproduklion. marknadsföring och distribution. Enligl Statsföretags mening kan Liber svara för förlagsproduktion för både produkter, som utges och finansieras genom försäljning och för besläUningsuppdrag som betalas av utbildningsprogramorganet, varav följer atl programorganet endast behöver begränsade förlagsresurser för samverkan med förlagsproducenlen. Hermods skola kan på motsvarande sätt svara för såväl produktion av speciella materialkomponenter för tvåvägskommunikation som för undervisning med sådan tvåvägskommunikalion. Vidare anser Statsföretag atl behov och tilldelning av produktionsstöd bör avgöras i vanlig ordning av statens institut för läromedelsinformation altemativt i samråd mellan,utbildningsprogramorganet och institutet om stödel ulgår ur programorganets anslagsdel. Ell särskilt samråds- och samplaneringsorgan för programorganet, Liber Läromedel och Hermods skola bör enligl Statsföretags mening upprättas. Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF avslyrker förslagel om all utbUdningsprogramorganet i väsentlig utsträckning själv skall förlägga sina trycksaker. Enligt förbundels mening innebär detta en onödig centralisering. Skolstyrelserna i Lidingö och SundsvaU och länsskolnämnderna i Skaraborgs och Örebro län anser att programorganet bör ha egna förlagsresurser och alt dess produkter skall erbjudas till självkostnadspris. Skolstyrelsen i Linköping menar dock att utbildningsprogramorganet i slörsla möjliga utsträckning skall koncentrera verksamheten kring ljud- och bildproduktionen och alt den hittillsvarande förlagsverksamheten bör ses över för atl undvika onödig konkurrens med redan etablerade läromedelsförlag men också för atl undgå risken att Ijud-och bUdproduktionen binds till en viss form av tryckta läromedel.

Prop. 1975/76:110 78

3.14 Resurser för utbildningsprogramorganet

Kommiltén fömtsätter atl den personal som f.n. finns anställd på TRU, SR/UTB inkl. SR/VUX kommer all få anställning hos ulbildningsprogramorganet. Vidare föreslår kommittén all programorganel får egna tekniska resurser. Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig i frågan om programorganels resurser.

Statskontoret ulgår från all frågor rörande resurser för det nya programorganel överlämnas till den särskilda organisationskommitté som enligt kommitténs förslag skall tillsättas för att bl. a. utarbeta detaljorganisation för utbildningsprogramorganet. SÖ konstaterar att ulvecklingen på den allmänna marknaden inom medieområdet är snabb och att etl tjugotal förelag i dag är etablerade vid sidan av Sveriges Radio. SÖ finner därför att man bör överväga i vilken utsträckning man inom del föreslagna ulbildningsprogramorganet behöver bygga upp egna resurser för kopiering, konvertering och registrering av ljud- och bildmaterial. Lantbruksstyrelsen fömtsätter att del föreslagna programorganet får tillräckliga resurser för alt kunna upprätthålla viss kontinuitet med den verksamhet som före omorganisationen var för sig bedrivs av SR/UTB och TRU. Statens instUutför läromedelsinformation ifrågasätter om d(;t från samhällsekonomisk synpunkt är riktigt att del nya organet skaffar sig en parallell teknisk utmstning till den som redan existerar på Sveriges Radio. Institutet anser att utbUdningsprogramorganet i möjligaste mån bör tiUförsäkra sig nödvändiga tekniska resurser genom samarbetsavtal med Sveriges Radio. Vuxenskolan instämmer i kommitténs förslag om att programorganet i huvudsak skall vara självförsörjande ifråga om tekniska resurser.

Sveriges Radio utgår liksom kommittén från att samtliga personer som är anslällda vid SR/UTB inkl. SP./VUX erbjuds anställning inom utbildningsprogramorganet. Vad gäller kommitténs bedömning av behovet av tekniska resurser för ulbildningsprogramorganet anser Sveriges Radio atl beslut i denna fråga inte bör fattas innan radioutredningen lagt fram sina förslag, eftersom dessa förslag kan komma atl påverka Sveriges Radios tekniska enhets ställning. Vidare anser Sveriges Radio att kommitténs beräkningar av resursbehoven ytteriigare bör ses över. TCO understryker särskilt vikten av att personalen inom SR/VUX bereds anställning inom ul-bildni ngsprogramorganet.

3.15 Utbildningsprogramorganets lokalisering

Kommitténs förslag om att utbUdningsprogramorganet bör lokaliseras tUl Stockholmsregionen tiUstyrkts av statskontoret, SÖ, statens institut för läromedelsinformation, SSK, ABF och TBV. Statskontoret finner i Ukhet med kommittén att såväl regionalpolitiska som företagsmässiga skäl talar

Prop. 1975/76:110                                                                 79

för en lokaUsering av programorganel till Stockholmsregionen. SÖ, som tillstyrker förslaget motiverar detta med överstyrelsens nära och frekventa samarbele med TRU och SR/UTB. Statens inslUut för läromedelsinformation anser alt programorganel genom samarbetsavlal med Sveriges Radio bör tUlförsäkra sig nödvändiga tekniska resurser och med hänsyn lill delta blir en lokalisering till Slorstockholmsområdet nödvändig.

Institutet för rikskonserter, Sveriges Radio, TCO och SIF framhåller atl ulbildningsprogramorganet bör lokaliseras till Stockholms kommun så nära Sveriges Radios lokaler som möjligl. Sveriges Radio förordar att programorganet får lokaler i närheten av Sveriges Radios i Slockholm. Som skäl härför anges dels Sveriges Radios förslag all program orga ne t bör utnyttja förelagels resurser, dels det omfattande samarbetet i övrigt mellan de två företagen. Ledamoten NUs-Eric Gustafsson i Sveriges Radios styrelse reserverar sig mot styrelsens förslag i lokaliseringsfrågan. Reservanten anser att styrelsen borde ha förordal Umeå som lokaliseringsort. Som skäl härtill anförs regionalpoliliska överväganden och närheten till Umeå universitet.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Norrtälje kommun förordar en lokalisering till Norrtälje kommun. Länsstyrelsen i Stockholms län grundar sitt ställningstagande dels på regionalpoliliska bedömningar, dels på att länsstyrelsen anser atl del finns goda fömtsättningar för programorganet all bedriva sin verksamhet i Norrtälje. Norrtälje kommun anser alt en lokalisering av ulbildningsprogramorganet lill Norrtälje är såväl frän statsfinansiell som från samhällsekonomisk synpunkt det bästa alternativet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar atl TRU-kommitlén enligt riksdagens beslul haft alt utreda möjligheten att förlägga utbildningsenheten till Umeå. Styrelsen konstaterar att så inte har skett varför det är nödvändigt med en ny fördjupad utredning av lokaliseringsmöjligheterna för berörda verksamheter. Länsstyrelsen framhåller samtidigt att många fakta talar till Umeås fördel och att det borde vara möjligt att förlägga någon del av verksamheten till Umeå. Svenska kommunförbundet berör inte frågan om lokaliseringsort for utbUdningsprogramorganet. Sju av styrelseledamötema representerande centerpartiet och folkpartiet har till yttrandet avgivit en reservation i vUken de förordar att ytterligare överväganden bör göras om lokalisering av delar av verksamheten liU bl. a. Umeå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län förordar en lokalisering till Norrköpings kommun. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller alt regionalpolitiska bedömningar talar för en lokalisering av programorganel till Norrköpings kommun.

A.V/.S underslyrker betydelsen av ingående regionalpoliliska överväganden vid val av lokaliseringsort. LRF medger alt del finns starka skäl som talar för alt ulbildningsprogramorganet lokaliseras i närheten av de resurser som redan finns i Stockholmsområdet men att hänsyn även bör las till regionalpoliliska aspekter.

Prop. 1975/76:110 80

4    TRU-KOMMITTÉNS BET.iNKANDE DISTANSUNDERVISNING

4.1      Inledning

Kommitténs överväganden har med hänsyn till atl dess uppdrag gmndade sig på utbildningsutskottets betänkande UbU 1972: 33 avgränsats tUl atl avse högskolan. Denna begränsning är enligl kommittén ett uttryck för bl. a. en prioritering inför högskolereformen men inte ett stäUningstagande mol ell framtida utnyttjande av distansundervisning inom andra delar av undervisningsområdet.

Kommittén gmndar sina överviiganden om distansundervisningens organisation och vissa hjälpfunktioner på uppfattningen av distansundervisningen som ell i vissa fall nödvändigt instmment för alt överbrygga avstånd i lid och mm. Ändra utgångspunkter har varil den av riksdagen år 1975 uttalade meningen atl distansundervisning är ell komplement tiU och inle etl altemativ liU reguljär utbildning. Som ytterligare underlag för övervägandena tjänar en utförlig redogörelse för ulländska och inhemska erfarenheter av distansundervisning och liknande former av utbildningsdistribution.

När det gäUer erfarenhetema från andra Uknande system understryker kommiltén alt främst skilda fömls;ällningar i oUka länder gör det omöjligt all hell anamma ell befintligt system såsom det brittiska Open Universily. Inom Sverige pågår försöksverksamhel med distansundervisning vars lolala resuUat ännu inle kan överblickas. Del har emeUertid varil möjligt att på en rad punkler utnyttja erfarenheter från de redan befintUga distansun-dervisningssyslemen och andra Uknande distributionsformer.

4.2 Distansundervisning i andra länder

Kommittén redogör för organisationen av distansundervisningen i Australien, Kanada, Frankrike, USA, Japan, Sovjetunionen och Östeuropa, Storbritannien och Västtyskland. Nedan återges i sammanfattning vad som i betänkandet sägs om de två sistnämnda ländema.

I Västtyskland genomförs sedan mitten av 1960-talel två slora distans-undervisningsprojekl där man utnyttjar integrering av flera olika medier. Dessuiom har nyligen inrättats elt "distansuniversUet" i delstaten Nordrhein-Westfalen.

Telekolleg är elt undervisningssystem som utnyttjar TV, tryckt material och gruppsammankomster i en systematisk kombination. De första programmen började sändas i januari 1967 genom Bayerischer Rundfunk. Syftel var all förbereda dellagama för den tyska examen "Fachschulereife", vUken i stort motsvarar fackskolelinjema i den svenska gymnasieskolan. Denna examen ger behörighet alt bedriva studier vid högre läroanstalter för utbildning i tekniska, ekonomiska, sociala och konstnärliga yrken.

Prop. 1975/76:110                                                    81

UtbUdningen planlades för personer som redan hade en yrkesutbUdning. Fömtsättningen för deltagande var fullbordad elemenlamlbiidning.

Projektet Quadriga-Funkkollegs är etl samarbetsprojekt mellan etl antal radiobolag, ulbildningsministerier i en rad delstater, Deutsches Institut fur Femsiudien (DIFF), "Volkshochschulen" och universitet. Syftet med projektet är alt meddela universitetsutbildning till en bredare allmänhet och all därigenom ge alla - oberoende av tidigare ulbildning, geografisk bosättning, socio-ekonomiska förhållanden - möjlighet lill högskolestudier.

Vidare kan man med metoden ge fortbildning och vidareutbildning tiU redan utbildade, vilkel anses nödvändigt med tanke på den snabbi ökande kunskapsmassan.

HittiUs har sex olika kuiser utformats och genomförts. Dessa har haft något olika utformning. Gemensaml för alla vad avser medier/metod har varit distribution av radioprogram och gmppsammandragningar. De sex kursema har omfattat samhällskunskap, pedagogik, matematik, ekonomi, modem lingvistik och pedagogisk psykologi.

Ulöver dessa projekl, som nar etablerats, pågår f. n. ell relalivi långt framskridet arbete med etl "dislansuniversilet" i delstaten Nordrhein-Westfalen. Enligl planerna skall detta påbörja sin verksamhel läsåret 1975/76. De studerande kommer atl från sina hem kunna följa undervisningen med hjälp av sludiebrev och ljudkassetter. Dessuiom planerar man 18 olika studiecentra i delstaten, där man skall genomföra veckoslutskurser för de studerande.

Under första läsåret kommer man alt erbjuda 7000-9000 studerande högskoleundervisning i matematik och ekonomi. Kursutbudet skall sedan utökas efter hand.

Förebilden för detta universitet är del brittiska Open Universily men så länge de juridiska frågoma rörande radions och TV:s utnyttjande för undervisning och ulbildning inle generellt lösls i förbundsrepubliken, avser man inte all utnyttja dessa medier.

1 sin redogörelse för de intemationella erfarenhetema av distansundervisning ägnar kommiltén jämförelsevis stort utrymme åt Open Universily och de fömtsättningar utifrån vilka detta verkar, dess organisation och hur dess verksamhel ter sig i relation lill svenska förhållanden. Kommiltén konstaterar att elt tungt vägande skäl för tillkomsten av Open Universily var de brittiska universitetens relativa slutenhet. Universiteten gmndar sin StäUning i samhället på ett Royal Charter som tillerkänner dem autonomi och rätten atl besluta om antagning av studerande samt om utbildningens och forskningens mål. Detta har bl. a. föranlett statsmakterna alt dela upp den högre utbUdningen i en universiletsdel och en annan del, kallad the Altemative Further Education Secxor, med huvudansvaret för den yrkesinriktade eftergymnasiala utbildningen. Open Universily fungerar som elt komplement till universitetsdelen. Del skapades i syfte atl ge de stora

6-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 110

Prop. 1975/76:110                                                    82

gmpper i samhället en möjlighet all få en högre utbildning som de p. g. a. skolsystemets konstmktion samt av sociala och ekonomiska skäl tidigare inte fått. Benämningen "Open Universily" har täckning i flera avseenden: inga formeUa studiemeriler krävs för all skriva in sig som studerande vid Open Universily. Bland antagningskriteriema märks framstått sökande måsle ha fyllt 21 år, att den sökande bedöms kunna tillgodogöra sig undervisningen och att del föreligger etl behov av fördjupd utbildning inom den sökandes förvärvsområde. Open Universily är, liksom övriga universitet i Storbritannien självständigt. Dess högsta adminislraliva och beslutande organ har i stort sell samma funktioner som vid de traditionella universiteten, men skiljer sig lill sin sammansättning. Bland annat förekommer viss studeranderepresentation. De speciella undervisningsformema och den egna läromedelsproduktionen gör att Open Universily även i övrigt i många avseenden skiljer sig från övriga universitet. Storbritannien har delats upp i tretton regioner som slår under ledning av var sin rektor. Open Universily har ell betydande samarbele med BBC, gmndat på etl avtal dem emeUan. Den del av Open Universily's studiematerial som etersänds produceras och distribueras av BBC. Programinnehållet slår dock under elt avgörande inflytande från Open Universily's ämnessakkunniga.

Open University's ämnesutbud är huvudsakligen detsamma som för övriga universitet. Försl på senare lid har man gjort försök alt anknyta utbildningen liU olika yrkesområden.

Undervisningen vid Open Universily avses pågå 36 veckor och ställer Slora krav på tidsinsats från de studerandes sida, minsl tio timmar i veckan genomsnittligt. De studerande har lill sill slöd ca 260 studiecentra spridda över hela landel. Vid dessa centra finns tillgång till viss lärarpersonal och sludierådgivare.

De studerandes fördelning på yrken visar all kategorin lärare, som utgör en proceni av befolkningen, dominerar stort med över 30% av lolala anlalel under de första åren och 23 % år 1975. Slora yrkesgmpper som t. ex. jordbmkare, gmv-, industri- och transportarbetare utgör endasl tre procent av de studerande trots atl de utgör 22 % av befolkningen.

Kommittén finner vid en jämförelse av fömtsättningama i Storbritannien och Sverige för atl förverkliga en ulbyggnad av vuxenutbildningen på högskolenivå atl en avgörande olikhet utgörs av universilelens ställning i samhället. Som berörts i det föregående föreligger stor skiUnad i synen på universitetens rättigheter och skyldigheter samt relationer lill samhällel i övrigt. I Sverige har stalsmaklema hell andra möjligheter än i Storbritannien all låta universitet och högskolor medverka i genomförandet av de utbildningspolitiska besluten. Färskci exempel på detla är de nya reglerna för vidgat tiUträde till högre studier och den pågående försöksverksamheten med nya distributionsformer.

Kommitién anser därför alt del inte föreligger samma formella skäl i Sverige alt skapa etl nytt - i förhållande till befintliga organisationer fri-

Prop. 1975/76:110                                                                 83

slående - organ för all fullgöra de uppgifler som i Storbritannien lagts på Open Universily.

Kommitién konstaterar vidare i sin jämförelse mellan ländema att det rikt utvecklade lokala vuxenulbildningsnätet i Sverige innebär att vissa av de resurser som i Storbritannien motsvaras av Open Universily's nyskapade lokala organisalion redan existerar. Vidare finns i Sverige erfarenheter och resurser i fråga om produktion, distribution, undervisningsprocess och fältorganisation inom eftergymnasial ulbildning. En annan viktig faktor som enligt kommittén jämte den förfaltningsmässiga aspekten måste tUlmätas avgörande betydelse vid ett ställningstagande lill frågan om elt svenskt Open Universily är Sveriges jämförelsevis ringa folkmängd och andel därav som är i yrkesverksam ålder. Detta kan enligt kommiltén dels medföra all dellagamnderiaget blir svagt i något eller några ämnen och/eller all ämnessortimenlel blir begränsat, dels göra kostnaderna per studerande avsevärt slörre i Sverige än i Storbritannien.

4.3 Olika organisatoriska lösningar

Kommittén har utarbetat olika alternativ för organisation av distansundervisningen i Sverige.

Ett centralt aUernativ med tre varianter: en ny, särskild distanshögskola (A I), distansundervisning anknuten lill elt universitet (A 2) resp. lill etl samhällsägt förelag inom läromedelsområdet (A 3).

Variant A I — en ny, särskUd högskoleenhet för distansundervisning

Den för distansundervisning avsedda organisationen har utformats som en högskoleenhet med i princip samma ställning som en sådan och med ansvar för distansundervisning inom hela landel. Distanshögskolan har ell eget landsomfattande rekryterings-, planerings- och samverkansansvar. Övriga högskoleenheter och regionala styrelser har alt samverka med dis-lanshögskolan i frågor som rör distansundervisningen. Den cenirala högskolemyndigheten (UHÄ) har tillsynsansvar för distanshögskolan.

Variant A2 - distansundervisning organiserad av ett befintUgt universitet Det utmärkande för denna variant av en ceniral organisalion för dislans-undervisning är all undervisningen ombesörjes av en redan befintlig högskoleenhet. Dislansundervisningsorganel är alltså en del av etl universitet och infogat i dess organisation på del sätt som de särskilda uppgifterna betingar.

Variant A 3 - distansundervisning organiserad av ett institut knutet tiU en befintlig samhällsägd enhet inom läromedelsområdet

En annan möjlighet är all knyta ledningen av distansundervisningen till

Prop. 1975/76:110                                                    84

en samhällsägd enhet inom läromedelsområdet. Flera sådana lösningar förekommer utomlands. Kommittén har dock bedömt atl en sådan variant endast behöver beskrivas schematiskt.

Kommittén erinrar om all den i sitt huvudbetänkande Program för ljud och bUd i utbildningen uttalat som sin åsikt atl den föreslagna produktionsenheten primärt skall ägna sig ål produktion av audiovisuelll material. Däremot skall undervisningen ombesörjas av skolmyndigheter och utbildningsorganisationer.

Ett regionalt alternativ med två varianter: en rent regional organisation baserad på de sex universiteten (B 1) och en mer decentraliserad organisation baserad på ell slörre antal högskolor (B 2).

Gemensamt för de båda organisatoriska varianterna under altemativ B är alt distansundervisningens administration är regionall organiserad. I dessa organisatoriska altemativ har de olika regionslyrelsema huvudansvaret för planering och fördelning av resurser lill distansundervisningen inom resp. region. Etl annal utmärkande drag för den regionala modeUen är all de medverkande högskoleenhetema i huvudsak har en regional rekrytering lill distansundervisningen.

Enligl kommiltén ärdet dock möjligt all med varianten B 1 - med de sex universiteten som administratörer - även bedriva distansundervisning med riksrekrylering. En viss samordning regionerna emellan krävs i sådanl fall.

De ovan redovisade alternativen omfattar den yttre organisationen. Till samtliga alternativ hör en komplettering av denna med en fållorganisation för den nödvändiga verksamheten på eller i närheten av de studerandes hemorter (flertalet hemorter). Den yttre organisationen såväl i fråga om ansvarig anordnare av distansundervisning som i fråga om fältorganisation har gruppen baserat på en relativt enhetlig skiss för distansundervisningens inre organisation och vissa andra med undervisningen sammanhängande förhållanden. Studiesystemel avses således byggas upp av följande komponenler:

-     rena distansstudier med utnyttjande av därför lämpliga medier. Härtill hör viss individuell handledning

-     organiserad studievägledning, främst i gmpp, på ell stort antal orter och med utnyttjande av lokala resurser

-     intensivkurser, föriagda till befintliga lämpliga läroanstalter (motsvarande).

Enligt kommittén möjliggör en central organisalion en koncentrerad insats av enhetlig distansundervisning genomförd med en samlad administration. En sådan organisalion garanterar atl verksamheten uteslutande inriklas på atl tillgodose behoven av distansundervisning. Den centrala organisationen kan medföra fördelar i form av effektiv information läromedelsproduktion av hög kvalitet. För distributionen kan alla medier utnyttjas. De nackdelar som kan förutses är bl. a. att de studerandes situation kan bli

Prop. 1975/76:110                                                   85

negativ genom att den enskilde får alltför opersonliga relationer lill en stor organisation. Den fältorganisation som måste administreras kommer atl bli mycket stor. För att begränsade studerandes resor måste intensivkurserna förläggas till olika platser i landet. Ett centralt alternativ skulle enligt kommittén också medföra stora initialkostnader alt upprätta och stora fasta kostnader för kursproduktion. Ekonomin blir därför starkt beroende av etl stort elevunderlag, vilket i sin lur kan leda till en inriktning som inte hell tillgodoser målen.

Kommittén konstaterar atl om en regional modell väljs för organisationen av distansundervisning kommer redan existerande lokala resurser för läromedelsframslällning all kunna utnyttjas. Kommittén anser det också troligt att dessa resurser i stort setl kommer atl visa sig tillräckliga. I den ulslräckning man väljer att i en eller annan organisationsform göra dislans-undervisning riksrekryterande anser kommiltén all radio- och TV-malerial saml korrespondensmaterial kommer alt spela en störte roll. Den typen av material förutsätter cenirala produktionsresurser. Enligl kommitténs bedömning är det dock mest ändamålsenligt alt sådan produktion sker i samarbete med den för ifrågavarande kurs ansvariga högskolan. Informationen kommer atl bli mindre enhetlig ur rikssynpunkt men fullt enhetlig inom regionen. Bland fördelarna med en regional organisation nämner ulredningen dels all fältorganisationen blir mer hanterlig, dels atl slu-derandesilualionen blir bättre än i en ceniral organisalion.

Kommittén konstaterar alt man vid redovisningen av de alternativa organisationsformerna av överskådlighelsskäl har renodlat de olika modellerna. Vissa kombinationer av central och regional organisation lorde kunna göras.

Kommittén lägger inle fram något förslag om vilkel altemativ som bör väljas. Skälen härtill är enligt kommitién dels all ulbildningsmyndigheter m. fl. bör fä lillfälle alt närmare bedöma de adminislraliva och organisatoriska fömtsättningarna och konsekvensema av olika altemativ i samband med en utbyggnad av högskolan, dels all dessa organ bör få lilUalle atl bl.a. bedöma frågan om läromedelsproduktion och mediakombinalioner inom högskolesektorn i samband med all kommitténs huvudbetänkande remissbehandlas, dels att framtagandet av ell antal alternativ i slällel för elt enda förslag får ses som naturligt från kommitténs utgångspunkter, eftersom det här gäller frågor som till stor del ligger inom myndigheternas m.fl. ansvarsområden och således inle slutgiltigt bör beredas av kommittén.

Med hänsyn lill alt del kvantitativa behovet av distansundervisning inte omgående eller erilydigl kan bestämmas anser kommittén dock all man inte nu bör inrätta någon större organisalion som i huvudsak skulle vara helt beroende av distansundervisningen. Kommittén finner det dessuiom oförenligt med nu gällande utbildningspolitiska gmndsalser all välja ell organisatoriskt altemativ som innebär atl ansvarel för och genomförandet av distansundervisningen läggs utanför den nya högskoleorganisationen.

Prop. 1975/76:110 86

5    REMISSYTTRANDEN

5.1 Distansundervisningens syften

Etl flertal remissorgan som behandlat målen för verksamheten med dis-lansundervisning delar kommitténs uppfattning atl dessa främsl är att vidga högskoleutbildningen genom alt överbrygga geografiska avstånd, att vara elt instmment för återkommande utbildning, att ge möjlighet lill studier på högskolenivå för utbildningsmässigt eftersatta gmpper. De ansluter sig också i likhel med kommittén till den i prop. 1975:9 uttalade uppfattningen att distansundervisning skall ses som ell komplement lill och inle som elt altemativ till den reguljära utbildningen.

5.2 Distansundervisningens organisation

Det stora flertalet remissinstanser är positiva till endera av kommitténs båda regionala varianter för distansundervisningens organisalion.

Således anser statskontoret all den fortsatta försöksverksamheten med distansundervisning bör inriklas på alt vidareutveckla formerna för en decentraliserad organisation med de nya regionslyrelsema som huvudmän. Nämnden för socionomuihildning anser alt en regional organisation för den framlida distansundervisningen är den som bäst svarar mol intentionerna bakom högskolereformen. Enligl nämnden bör denna verksamhet startas med utgångspunkt från B I - alternativet. RRV ulgår från att organisationen av distansundervisningen anpassas till den organisation som beslutats för den nya högskolan. Delta innebär enligl verket att alternativet en regional modell bör övervägas. Till en början förordar RRV en anknytning till de sex universiteten. En utvidgning av antalet enheter bör enligt RRV övervägas först när erfarenheter av distansundervisningen vunnits. UKÄ konstaterar att remissinstanserna inom dess förvaltningsområde har skiftande uppfattningar om vilket av de båda regionala alternativen som är lämpligast. UKÄ ansluter sig dock till uppfattningen att distansundervisning skall kunna anordnas även av andra högskolor än universiteten, men alt en regional samordning bör utvecklas av de regionala organen som bör bygga på medplanering och medbestämmande från ämnesinslitulionernas sida. UKÄ anser även alt riksrekrytering av studerande bör kunna ske till samtliga kurser. SÖ anser att man inte bör överväga inrättandet av en ny organisalion för alt lillgodose behovet av distansundervisning. SÖ förespråkar att distansundervisning i första hand skall bedrivas av de sex universiteten, men alt den successivi skall kunna byggas ut lill atl omfatta även andra högskolor. H 75 anser att det mol bakgmnd av principerna i högskolereformen är naturiigt att lägga ett ansvar för distansundervisning på regional nivå. H 75 påpekar att distansundervisningen bör ses som en

Prop. 1975/76:110                                                   87

integrerad del av utbudet av enstaka kurser. Därigenom faller ansvarel för samordning av utbudet inom och eventuellt mellan regionerna på resp. re-gionslyrelse. H 75 konstaterar vidare atl enligl dess mening inle UHÄ bör ha någon särskild tillsyn över detla slag av undervisning, sedan den nu av UKÄ bedrivna försöksverksamheten avslutas. LO framhåller alt del är angeläget att den distansundervisning som berör högskolan också integreras med verksamheten inom denna. Av detta följer enligl LO all den organisatoriska modell som väljs bör stämma överens med den av riksdagen beslutade organisationen av högskolan. I likhel med H 75 anser därför LO all distansundervisningen bör organiseras på regional basis och under re-gionslyrelsens ansvar. Några mer detaljerade regler för hur regionslyrelsema skall sköta denna del av sitt ansvarsområde finner LO inte behov av. TCO delar kommitténs mening att distansundervisning sannolikt ganska länge kommer atl ha sin tyngdpunkt i en begränsad ämneskrets. Den mest ändamålsenliga organisationen för distansundervisning bör därför vara all basera den på de sex universiteten, även om man inte utesluter en ulvidgning till andra högskolor i framliden. ABF ser distansundervisning som en kompletterande distributionsform för yrkesinriktad högre ulbildning med begränsade förutsättningar all bidra lill en vidgad social rekrytering lill högre ulbildning. I konsekvens med detla betraktelsesätt avvisar ABF del organisationsaltemaliv som innebär ulbyggnad av en separat dislanshög-skola. För ABF framslår en gradvis utbyggnad av distansundervisningen på regional bas och inom den nya högskoleorganisationen som lämpligast. ABF avslår från alt bestämt förorda något av de regionala alternativen B I och B 2, men påpekar att det ligger i studieförbundens intresse atl en organisationsform väljs som möjliggör elt adminislralivi lällhanleriigt samarbete mellan studieförbund och folkhögskolor. SAF tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag och förordar alt de nya distributionsformerna i första hand inlegreras i högskolans verksamhet, dvs. alternativ B I. De nya distributionsformerna och då främst distansundervisningen kan enligt SAF inte hell anpassa till den nya högskolans decentraliserade konstruktion med sex regioner och inle heller fullständigt integreras i den ordinarie planeringen av undervisningsverksamheten inom respektive regioner. En viss riksrekrylering torde enligt SAF erfordras för alt lillgodose behov av dis-lansundervisning i visst ämne eller viss kurs från studerande som är bosatta i andra regioner än den varifrån distansundervisningen bedrivs. SFS förespråkar med bestämdhet en regional organisationsmodell. Enligl SFS:s mening har B l-allemalivel klara fördelar framför B 2-allernalivet beroende främst på att B I tillgodoser kravet på forskningsanknytning. SACOjSR delar kommitténs uppfattning atl UKÄ:s försöksverksamhel bör fortsätta i nuvarande former i avvaktan på alt mer permanenta lösningar skapas för distansundervisning. LRF framhåller betydelsen av atl en permanent verksamhet med distansundervisning kommer till stånd, helst i anslutning lill högskolereformen 1977, samt alt den vad beträffar organisationsformerna får en regional karaktär.

Prop. 1975/76:110                                                    88

Vuxenskolan anser alt många sk.il, bl. a. bristande erfarenheter och osäkerhet om det verkliga behovets omfattning, talar för en successiv utbyggnad av distansundervisning. En sådan utbyggnad bör ske utifrån den regionala modellen, i första hand variant B 1. Alternativ B skulle å andra sidan ge eleverna bättre kontakt med lärama och dessutom bättre lillgodose uttalade önskemål om en decentralisering av verksamheten. Alternativ A eller B 1-altemativet med riksrekrylering skulle kräva en alltför stor och dyrbar fältorganisation och särskilt i variant A I ge lärama en sämre forskningsanknytning.

Folkuniversitetet anser del orimligt alt direkt söka överföra elt Open Universily av engelsk modell på svenska förhållanden eftersom förutsättningarna för detta inle är jämförbara på etl anlal avgörande punkter. Folkuniversitetet beklagar atl kommiltén inte närmare sökt utveckla en modell för distansundervisning som baseras på studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Folkuniversitet förordar därför alt man i det fortsatta beredningsarbetet uppmärksammar möjligheterna atl utgå från studieförbund och folkhögskolor vid konstmktion av ett distansundervisnings-syslem. Statsföretag hävdar all såväl pedagogiska kvalitetsskäl som ekonomiska bedömningar klart visar atl en central organisationsmodell eller B 1-alternativet med riksrekrylering är den för distansundervisningens framlida utveckling bäst lämpade. Statsföretag framhåller vidare att de basresurser som fordras för A 3-altemativel finns inom den statliga sektorn genom Hermods skola och Liberkoncernen i övrigt. Brevskolan tar inte definitiv ställning för någon av de organisatoriska modeller som kommitién redovisar. Enligt Brevskolan bör studieförbunden ges en betydande roll i verksamheten och studiecirklar bör användas som pedagogiskt instrument. Brevskolan anser atl en central instans är nödvändig för planering, produktion och informaiion. Denna bördock utvecklas i anslutning till någon nu existerande institution. 1 övrigt anser Brevskolan alt resp. region-styrelse i samarbete med studieförbundens lokalavdelningar bör svara för bl. a. uppsökande verksamhet och organisation av studiecirklar.

Remissinstansema är något splittrade i fråga om fältorganisationen.

Statskontoret förordar atl den fortsatta försöksverksamheten inriktas på alt pröva olika modeller för en fältorganisation. UKÄ konstaterar att remissinstanserna inom dess förvallningsområde har olika uppfattningar om behovet av en fältorganisation.

UKÄ vill för sin del inte nu tillstyrka alt en formell organisation av den föreslagna typen skapas. Skälet härför är att om distansundervisningen skall regionaliseras bör formema för den totala organisationen utarbetas lokalt och dessutom samordnas regionalt. UKÄ föreställer sig att folkbildningsutredningen uppmärksammar behovet av samverkan mellan högskolorna och studieförbunden m.fl. om de uppgifter som fältorganisationen föreslås fullgöra. AMS framhåller behovet av studievägledning för de studerande inom distansundervisning och ansluter sig därför till kommitténs

Prop. 1975/76:110                                                                  89

förslag om en fältorganisation. Styrelsen betonar även vikten av all utrymme ges ål frågor som rör utbildnings- och yrkesval och möjlighelerna på arbetsmarknaden vid sidan av en mer renodlad studievägledning. SÖ tillslyrker kommitténs rekommendationer om all försöksverksamheten med en fältorganisation skall fortsätta. Denna försöksverksamhet bör enligl SÖ:s mening utvecklas ytterligare och utvidgas till andra ämnesområden än dem som hittills förekommit. För atl nå andra gmpper än sådana som redan är välmotiverade och sludievana krävs del, enligt SÖ, en myckel aktiv studievägledning. Landstingsförbundet anser all fältorganisationen i stor ulslräckning bör vila på studieförbundens, den kommunala vuxenutbildningens och folkhögskolomas redan befmtliga lokala resurser. Härigenom kan onödiga organisationsdubbleringar undvikas, ökade möjligheler till lokal anpassning säkras och en under en lång tid samlad vuxenulbild-ningserfarenhel tillgodogöras. TCO erinrar om all distansundervisning släller höga krav på eleverna. Har dessa bristande studievana och är avståndet mellan kursinnehållet och elevemas kunskapsbakgmnd stort blir självfallet behovet av en fältorganisation stort. TCO instämmer vidare i kommitténs åsikt all de resurser som finns inom studieförbund, folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning bör kunna utnyttjas genom lämpliga samarbelsformer. Även Vuxenskolan understryker behovet av en effektiv fältorganisation och konstaterar all studieförbunden har utomordentliga förulsätlningar för en sådan verksamhel. ABF vill med hänsyn lill atl distansundervisningen bör byggas ul relalivi långsamt, bestämt avråda från all en formell fältorganisation byggs upp. Enligl ABF bör olika organisationsformer prövas för samverkan mellan högskola och lokala vuxenut-bildningsanordnare, t. ex. studieförbunden. Detla kan ske i form av en försöksverksamhet, som får utvecklas efler skilda lokala förutsättningar och leda lill olika former för en smidig samverkan för att ge de studerande slöd i form av gmppsludier. Hur denna samverkan bör ske kan komma att övervägas i utredningen om vissa folkbildningsfrågor m. m.

5.3 Läromedel

UKÄ ansluter sig med hänvisning till sina underinslanser helt till kommitténs uppfattning om läromedelsframställning. Man understryker vidare viklen av all samarbete på läromedelsområdet även kommer till stånd inom och mellan regioner. Såväl Statsföretag som SÖ framhåller läromedlens relativt setl mycket stora betydelse inom distansundervisning och är benägen all förespråka en mer centraliserad produktion av läromedel. Enligt SÖ bordel kompletterande material som utöver det reguljära materialet i ämnet kan krävas för distansundervisning produceras av ett organ med erfarenhet av distansundervisning i samarbete med resp. högskola. Vuxenskolan framhåller i delta sammanhang att det måste vara helt uteslu-

Prop. 1975/76:110                                                    90

tet all begränsa universitetens möjligheter till fritt val av läromedelsproducent och all införa regler om begränsning av urvalet atl endasl omfatta Hermods/Liber och Brevskolan. LRF delar inte kommitténs uppfattning att läromedelsproduktionen bör centraliseras till Brevskolan och Hermods/Liber. Förbundet menar att produktionen av läromedel bör förläggas hos det förlag som i varje enskilt fall bedöms som mest lämpat.

Prop. 1975/76:110 91

6    FÖREDRAGANDEN 6.1 Inledning

Det svenska utbildningsväsendet har under de senaste årtiondena förändrats i gmnden. En genomgående strävan i reformarbetet har varit och är alltjämt alt överbrygga utbildningsklyftor inom och mellan generationerna. Parallellt med de fortlöpande förändringarna av utbildningsväsendets organisalion har också undervisningsmetoderna utvecklats. Läromedel och studiematerial för undervisning och folkbildning har därigenom fåll en annan utformning. Teknikens landvinningar inom film, ljudradio och television och nya distributionsformer såsom filmkopior, elerdistribution av ljud- och bildprogram samt ljud- och bildkasselier har gett nya möjligheler också inom utbildningsväsendet och folkbildningsarbetet.

Synen på hur ljud- och bildmediema bör användas i undervisning av olika slag har förändrats i takt med den tekniska utvecklingen och nya erfarenheter från pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Numera råder inga delade meningar om atl ljud- och bildprogram kan fylla väsentliga uppgifler i förskoleverksamheten, i grundskolan, gymnasieskolan och högskolan saml i vuxenutbildningen. Frågan gäller vilka kvaliteter som medierna kan tillföra verksamheten för all bidra till att förverkliga de uppsatta målen.

I Sverige började film och radioprogram alt användas i undervisningen redan under 1920-lalel. TV-program infördes i undervisningen år 1961. År 1964 sammanfördes inom Sveriges Radio produktionen av skolradio- och skol-TV-program samt skolprogramhäflen till en särskild skolprogramavdelning, numera ulbildningsprogramenhelen (SR/UTB). Samlidigl blev verksamheten finansierad genom statsanslag. År 1967 tillsattes den första TRU-kortimillén (TRU I), och TRU:s produktionsenhet startades som en försöksverksamhet. Från början blev uppgiften att i första hand göra försök inom geografiskt begränsade områden för gymnasiet och fackskolan samt inom vuxenutbildningen. Vidare skulle TV-program göras för användning i bandad form för den nya tekniska högskolan i Linköping, och bandade radio- och TV-program skulle framställas för användning inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna. Direktiven till utredningen präglades av uppfattningen alt radio- och TV-program skulle kunna ersätta lärariedd undervisning och därigenom ge betydande rationaliseringsvinster samtidigt som en högre kvalitet skulle kunna uppnås. Främst av kostnadsskäl men också för att på bästa sätt tillvarata erfarenheterna av radio- och TV-program i undervisningen borde verksamheten bedrivas av en central pro: duktionsenhet.

Prop. 1975/76:110                                                                  92

TRU l:s betänkande (SOU 1971: 36) Produktionsresurser för TV och radio i utbildningen, som huvudsakligen behandlade organisationsfrågan, lades fram år 1971. Remissopinionen var myckel splittrad när det gällde ulredningens förslag till organisatoriska lösningar men anslöt sig allmänt till tanken på ett fortsatt utnyttjande av radio och television i undervisningen.

Försöksverksamheten borde enligt Kungl. Majit fortsätta, och en ny kommitté, utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU 11), fick i uppgift att leda och planera den fortsatta försöksverksamheten, vilken främst skulle inriktas på vuxenutbildning på alla nivåer och på förskola.

TRU 11 har i betänkandet (SOU 1975: 28) Program för ljud och bild i utbildningen lagl fram förslag om produktion av ljud- och bildprogram inom olika utbildningssektorer. I betänkandet redovisas erfarenheter dels från TRUis samlade försöksverksamhet samt från Sveriges Radios utbildningsprogramverksamhet inom ungdomsskolan och vuxenutbildningen, dels från TRU II:s försöksverksamhet med videokassetter och kabel-TV. Kommiltén föreslår alt SR/UTB irkl. Sveriges Radios vuxenundervisning (SR/VUX) och TRU läggs samman till en produktionsenhet för framställning av ljud- och bildprogram för färskoleverksamheten, gmndskolan och gymnasieskolan, högskolan och vuxenutbildningen. Förslagen i betänkandet och remissinstansernas synpunkter har jag redovisat i det föregående.

Synen på ljud- och bildmediemas roll i undervisningen har förändrats åtskilligt under de senaste årtiondena. I Sverige liksom i en rad andra länder har strävan under 1950- och 1960-talen varit atl genom förplanerad och förproducerad undervisning förbättra undervisningens kvalitet och uppnå kostnadsbesparingar. 1 många länder såg man framför allt i framställningen av TV-program en möjlighet att komma tillrätta med lärarbristen. Erfarenheterna av ljud- och bildprogram samt av forsknings- och utvecklingsarbete har resulterat i en mer nyanserad uppfattning om möjligheterna att med mediernas hjälp uppnå väsentliga kostnadsbesparingar och ersätta lärare i undervisningen. Istället har mediernas möjligheter atl tillföra undervisningen nya dimensioner kommil i förgmnden. TRU 11 konstaterar att en väsentlig erfarenhet från programverksamheten vid TRU och SR/UTB är all de största kvalilelsvinstema kan utvinnas av ljud- och bildmedierna om de på lämpligl sätt anknyts till och samordnas med övriga inslag i undervisningen. Liksom flertalet remissinstanser delar jag denna uppfattning.

Ljud- och bildprogram kan enligl min mening fylla en väsentlig uppgift inom olika delar av utbildningsväsendet och bildningsverksamheten. Inom förskolan bör inslag av ljud- och bildprogram kunna stimulera barnen till aktivitet och kritiskt tänkande och förmedla kunskap och upplevelser av människor och samhälle. Inom grundskolan och gymnasieskolan kan Ijud-och bildprogram användas för att fördjupa och levandegöra undervisningen för atl konkretisera de övergripande målen i läroplanerna inom många ämnesområden. Sålunda kan sådana program medverka i strävandena att

Prop. 1975/76:110                                                                  93

åsladkomma en ökad internationalisering av undervisningen. De kan också förmedla närkonlakl med olika samhällsområden. Förhållandena i arbetslivet kan t.ex. konkretiseras genom alt skilda arbetsmiljöer skildras, varigenom elevernas kunskaper om arbetslivet breddas. Men det är också angeläget all understryka att medierna när det gäller all skildra olika miljöer inte får ses som en ersättning för verklighetsupplevelser. Ljud- och bildmedierna kan aldrig bli ell alternativ till ulan endasl etl komplement till sådana verklighetsupplevelser som t.ex. studiebesök och praktisk yrkesorientering. För invandrarbarn i förskolan och ungdomsskolan kan program på hemspråk verksamt bidra lill atl utveckla bamens tvåspråkighet och därigenom underiätta deras kontakt med hemlandets kulturmiljö.

Jag vill betona betydelsen av atl elever och studiecirkéldeltagare samt lärare och handledare får möjligheler alt påverka användningen av Ijud-och bildmedier. Arbetssätt och arbetsformer bör således i alll väsentligt beslutas i den enskilda undervisningsgmppen och inte vara fastställda alt gälla likformigt för alla som utnyttjar programmen. Mediernas karaktär av envägskommunikalion bör också motverkas. Del är därför angeläget att ytterligare utveckla möjligheterna till dialog mellan lärare och elev och all ge de medier företräde som stimulerar till samspel och egen aktivitet. Det är viktigt atl träna förmågan att kritiskt bedöma det material som används. Detta gäller särskilt för studerande som inle deltar i handledd undervisning.

Vad jag nu har sagt innebär bl. a. att jag, i likhet med skolöverstyrelsen (SÖ) och universitetskanslersämbetet (UKÄ). anser atl ljud- och bildmedi-1 erna bör ses som komplement till andra läromedel. Programmen bör med-l verka till att höja undervisningens kvalitet genom sina särskilda egenskaper i fråga om verklighelsförmedling, möjligheler till melodvariationer och ämnesfördjupning. Det är en fördel om varje programinslag kan utnyttjas fristående. Produktion av t.ex. företl stadium eller en årskurs heltäckande läromedel i ett ämne bör därför undvikas.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om hur radio- och TV-program allmänt bör behandlas i undervisningen. TV-tittandel har en stor omfattning i alla åldersgrupper. Bams och ungdomars verklighetsuppfattning påverkas sannolikt i betydande utsträckning av framför allt TV. Del ärenligt min mening motiverat atl, i likhet med kommiltén och SÖ m.fl., förorda att metoden atl kritiskt granska och ifrågasätta skall gälla både programinnehållet och medierna själva. Särskilt bildprogrammen bör därvid ägnas uppmärksamhet.

Jag vill i likhet med kommittén betona att användningen av ljud- och bildprogram i utbildningen i första hand bör ses från utbildningspolitiska och pedagogiska synpunkter. Val av läromedel skall gmndas på en övertygelse om att dessa kan bidra till att nå de mål som satts upp för utbildningen. Med ett sådant synsätt blir det naturiigt att bedöma elt läromedel med hänsyn lill dess roll i undervisningssituationen som helhet.

Prop. 1975/76:110                                                   94

Kommittén konstaterar atl behov av ljud- och bildprogram föreligger för de utbildningsområden inom vilka kommittén har bedrivit försöksverksamhel. Kommiltén gmndar sitt s;lällningslagande på dels de synpunkler och del intresse som kommil fram under försöksverksamheten, dels de yttranden som avgivits över TRU l:s betänkanden.

Yttranden över kommitténs huvudbetänkande bekräftar dess uppfattning om oUka användares önskemål om och intresse för ljud- och bildprogram i undervisningen. Detta gäller både förskolan, ungdomsskolan, högskolan och vuxenutbildningen. Således framhåller socialslyrelsen atl Ijud-och bildinslag är vikliga i förskolans verksamhet. SÖ betonar bl. a. viklen av all utbudet av sådana program för ungdomsskolan, särskiU gymnasieskolan, ökar. UKÄ redovisar all universitet och högskolor betonar behovet av ljud- och bildprogram i den högre utbildningen. Folkhögskoleutredningen. Arbelamas bildningsförbund (ABF), Studieförbundet Vuxenskolan (Vuxenskolan) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framhåller betydelsen av ljud- och bildprogram inom olika delar av vuxenutbildningen. Motiven skiftar beroende på vilket utbildningsområde remissinstanserna behandlar, men gemensamt för samtliga är önskemål om ökad produktion av ljud- och bildprogram. I flera fall förordas insalser för utbildningsmässigt eftersatia gmpper och handikappade.

Jag delar kommitténs och remissinstanseras uppfattning om behovet av fortsalt produktion av ljud- och bildprogram för undervisningsändamål. Resultaten av kommitténs försöksverksamhet och erfarenhetema av Sveriges Radios utbildningsprogramverksamhel för ungdom och vuxna motiverar en fortsatt produktion av ljud- och bildprogram för samtliga de utbildningsområden som kommitién behandlar. För detta talar de utbildningspolitiska och pedagogiska skäl som jag tidigare har anfört.

Remissinstansema har i allmänhet inte erinrat mot den prioritering av produktion av ljud- och bildprogram för förskolan och vuxenutbildningen som kommiltén har föreslagil. Enligl min mening är bristen på goda läromedel och engagerande studiematerial störst inom förskoleverksamheten och vuxenutbildningen. Med hänsyn lill de särskilda möjligheler som Ijud-och bildprogram erbjuder att stimulera och variera verksamheten inom dessa områden förordar även jag atl produktion för förskola och vuxenutbildning prioriteras.

Jag vill i delta sammanhang anföra några principiella synpunkter på distribution av ljud-och bildprogram. Genom uppbyggnaden av AV-cenlraler, som bandar elersända ljud- och bildprogram, och genom de ökade möjligheter hos mollagama atl själva banda och spela upp program har programmen i ökad utsträckning kommit atl användas i form av videoband, bild-och ljudband och kassetter samt filmkopior. Inom förskolan och grundskolans lågstadium är dock direktmottagning av etersända program dominerande. Eterdislribulionen fyller däiför både funktionen atl möjliggöra di-rekimotlagning och bandning. Den är, framför allt när målgmppen är slor och geografiskt spridd, en förhållandevis billig distributionsform. Det nor-

Prop. 1975/76:110                                                    95

mala bör därför vara atl ljud- och bildprogram etersänds även om direkl-mottagning inte är aktuell. Producenten av programmen bör också tillhandahålla tidigare etersända program i bandad form. Strävan bör därvid vara all finna den för användaren lämpligaste distributionsformen.

I vissa fall kan del också bli aktuellt atl framställa program där det inle är motiverat med elersändning. Delta kan gälla program för små målgmpper eller för sådana målgmpper där direktmollagning inle är lämplig, t.ex. för sludiecirkelverksamhel, och där distribution direkt från producenten är mera praktisk än distribution via etern till olika bandningscenlraler.

Jag vill emellertid i detla sammanhang framhålla alt del avgörande för mina försl i det följande om utbildningsprogramorganets verksamhetsform och finansiering har varit alt dess produktion, med de begränsade undantagjag nyss har antytt och senare kommer atl närmare ange, skall avses för elerdistribution och all det därför bör ha egen sändningsrätt. Min principiella ulgångspunkl är således alt ljud- och bildinslag avsedda för etersändning skall utgöra cenirala delar i de program som ulbildningsprogramorganet producerar.

Utbildningsprogramorganet bör även kunna i form av bestäUningsprojekt producera ljud- och bildprogram som inte i första hand är avsedda för etersändning. En fömtsättning härför är naluriigtvis atl principen om full kostnadsläckning tillämpas. Jag återkommer i det följande lill dessa frågor.

Jag har i del föregående använt begreppet ljud- och bildprogram. Till dessa hör emellertid ofta också tryckt material. När jag i fortsättningen använder uttrycket ljud- och bildprogram inbegriper jag i förekommande fall också del tryckta materialet.

Fömtsättningama för att la emot ljud- och bildprogram för skilda delar av utbildningsväsendet har ökat under senare år. Kommitién redovisar atl tillgången på utrustning för att banda och spela upp samt ta emot direktsändning av program har ökat inom skolväsendel och folkbildningen.

I direktiven till TRU II anförde föredraganden att - med hänsyn till att arbetet inom 1969 års radioutredning (RUT 69), 1968 års utbildningsutredning (U 68) och läromedelsulredningen kunde komma atl påverka valet av en mer definitiv organisationsform - någon ändring i dåvarande organisation inte borde göras. Dessa utredningar har nu slutfört sina uppgifter. Riksdagen har fatlat beslut om att införa lokalradio, reformering av högskolan saml former för informaiion om och stöd för produktion av läromedel m. m. Vidare har riksdagen på vuxenutbildningens område beslutat om uppsökande verksamhet pä arbetsplatser och försök med uppsökande verksamhet i bostadsområden samt om studiestöd till vuxna för kortare och längre studier. Regeringen har tidigare i år lämnat förslag till riksdagen om ulbyggnad av förskolan och om reformering av skolans inre arbete. Till detta kommer atl ytteriigare erfarenheter vunnits i TRUis försöksverksamhel och all den tekniska produktionsutvecklingen gått vidare. Kommittén har lämnal etl detaljerat förslag i organisationsfrågan, vilket i allt väsentligt tillstyrkts av det övervägande antalet remissinstanser. Tiden är

Prop. 1975/76:110                                                                  96

enligt min mening mogen atl avsluta försöksverksamheten och beslula om formerna för en mer sladigvarande verksamhel inriktad på olika delar av utbildningsväsendet. Del är därvid angelägel alt sammanföra befintliga centrala resurser för framställning av ljud- och bildprogram inom en organisation, som ges i uppgift alt svara för den framlida produktionen. Jag övergår nu lill alt behandla den fortsatta verksamhetens inriktning, omfattning, organisation och lokalisering saml formerna för all förbereda en sammanläggning av TRU och Sveriges Radios utbildningsprogramverksamhel.

Jag har i frågor som rör förskoleverksamheten samrått med chefen för socialdepartementet och i frågor som rör gmndskolan och gymnasieskolan saml lärarfortbildningen med statsrådet Hjelm-Wallén. I frågan om verksamhetens lokalisering har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

6.2 Utbildningsprogramorganets inriktning och uppgifter

6.2.1 Förskolan

TRU:s förskoleproduktion har i enlighet med direktiven till utredningen främst riklats lill bam som inte deltar i förskoleverksamhet. Programmen för denna målgrupp har, enligl kommitténs redovisning, mottagits mycket positivt. Av redovisningen framgår alt barn, som har setl programmen i gmpp, på t.ex. förskolor, i fritidshem och i gmndskolans lågstadieklasser följt dem med påfallande intresse. Personalen vid förskolorna har också uttryckt önskemål om en speciell programproduklion för förskolan. Det finns likaså uttalade behov av utbildningsinsatser i form av ljud- och bildprogram riktade till förskolepersonal, föräldrar och andra vuxna.

1 likhet med kommitién och flertalet remissinstanser anser jag det angeläget med en fortsatt produktion av ljud- och bildprogram för förskolan. Under förskoleåren läggs gmnden för individernas personlighetsutveckling. Det är därför viktigt att på alla sätt söka stimulera barnens förutsättningar för en mångsidig utveckling. Ljud- och bildprogram utformade med detta syfte och rätt infogade i verksamheten kan bidra till en sådan stimulans. De kan t. ex. väcka barnens intresse för att delta i kulturaktiviteter av skilda slag och underlätta kontakterna med sådana organisationer som bedriver bam- och ungdomsverksamhet. Ljud- och bildprogrammen bör också kunna spela en viktig roll redan under förskoleåren när det gäller att orientera om vårt samhälle och förhållandena i andra samhällen samt alt röja undan fördomar om t. ex. könsroller och framtida yrkesval. På förskolesidan är det svårt att avgränsa utbildningsprogram från allmänna barnprogram. Produktionen av förskoleprogram kan därför ses som en väsentlig del av samhällets insatser för bamkulturen. Ljud- och bildproduktionen för förskolan bör riktas både till hemmavarande barn och till dem som deltar i förskoleverksamhet. Likaså anser jag att det är angelägel att programorganet producerar program för såväl föräldrautbildning som för kommunernas fortbildning av förskolepeisonal.

Prop. 1975/76:110                                                                 97

Kommittén konstaterar att drygt två tredjedelar av daghemmen har tillgång lill TV. Däremot saknar de flesta förskolorna filmprojektorer och videobandspelare. Kommittén anser det angelägel att förskolorna får tillgång till viss teknisk apparatur - främsl TV-apparater - för mottagning av förskoleprogrammen. En gradvis uppbyggnad av audiovisuell utrustning pågår också för förskoleverksamhetens del.

För bam som är fysiskt, psykiskt eller socialt handikappade samt för invandrarbam är utbildningsinsatser i form av ljud- och bildprogram särskilt angelägna. Dessa bam har ofta ett sämre utgångsläge än andra barn och behöver därför särskilt behov av stöd och stimulans för sin utveckling. Del är därför viktigt alt dessa bams speciella behov ställs i förgmnden när det gäller insalser från samhällets sida. Utbildningsprogramorganet bör således, enligl min mening, i sin produktion för barn i förskoleåldern ägna speciell uppmärksamhet ål barn med särskilda behov. Därvid bör självfallet en bedömning göras om ljud- och bildprogram är de lämpligaste insatserna. I likhet med handikapporganisationerna vill jag understryka vikten av program som informerar om handikapp av skilda slag. Jag vill i delta sammanhang också framhålla behovet av fortsatt utvecklingsarbete för att så långt möjligt anpassa produktionen efter barnens skilda fömtsättningar att tillgodogöra sig programmen. Det samspel som redan sker och kan utvecklas mellan bam- och ungdomsorganisationerna och förskolan bör också återspeglas i programorganets verksamhel. Likaså bör i samarbeiet med folkrörelserna exempelvis behovet av föräldrautbildning uppmärksammas. Del är därvid av stor betydelse atl utvecklingen av föräldrautbildningen fortsätter och intensifieras.

6.2.2 Ungdomsskolan

Kommitién konstaterar att dokumenterade behov av ljud- och bildprogram föreligger inorn ungdomsskolan och anser att dessa behov bör tillgodoses genom produktion av ett gmndutbud samt vid behov genom särskilda insatser. Ell särskilt anpassat gmndutbud bör också göras för elever med särskilda behov. Kommiltén föreslår vidare att programutbudet i huvudsak täcks genoni egen produktion på såväl riksplanet som regionalt och lokalt och alt programmen etersänds till största del för att möjliggöra direktmottagning främst på låg- och mellanstadierna.

De flesta remissinstanser, som berör den allmänna inriktningen av programorganets produktion för ungdomsskolan, tillstyrker kommitténs förslag. Många framhåller betydelsen av att speciella insatser görs för elever med särskilda behov. SÖ betonar att också ljud- och bildutbudet för vissa delar av gymnasieskolan bör öka och att programorganel även bör producera program förde yrkestekniska linjerna inom gymnasieskolan. TCO anser atl ljud- och bildprogram för ungdomsskolan främst bör produceras för sådana undervisningsområden där dessa medier har speciella förutsättningar alt skapa stimulans, individualisering och elevaktivitet.

7-Riksdagen I97.V76. I saml. Nr 1 10

Prop. 1975/76:110                                                    98

I likhet med kommiltén och flertalet remissinstanser anser jag del angelägel med en produktion av ljud- och bildprogram för ungdomsskolan. Den bör bl. a. kunna användas för all i undervisning och informaiion lill föräldrar och skolans personal konkretisera och klargöra de övergripande målen för skolan och de allmänna riktlinjema för arbetet inom denna. Enligt min mening har ljud- och/eller bildinslag, som föregås av en noggrann undervisningsplanering med syfte alt åstadkomma en smidig samverkan mellan programmen och andra inslag i undervisningen, också goda möjligheler atl bidra till ett mera omväxlande och stimulerande skolarbete. Det är i detta sammanhang viktigt alt elevema tränas lill såväl förståelse för som kritisk granskning av den informaiion som förmedlas genom ljud och bild.

Tidigare har jag betonat alt ljud- och bildprogram för förskolebarn bl. a. kan bidra till att väcka barnens intresse för kulturaktiviteter. Detta gäller även för ungdomsskolans del. Skolan skall förbereda eleverna för olika arbetsuppgifter i samhällel och/eller fortsatta studier samt göra det möjligl för dem att ge fritiden etl meningsfullt innehåll. Program som förmedlar erfarenheter från saml kunskap och information om skilda delar av kullurlivet kan också stimulera elevema till etl ökat deltagande i kulturell verksamhel. I detla sammanhang spelar folkrörelserna en viktig roll, och det är därför angeläget alt skolprogrammen förmedlar information om deras skilda verksamhetsområden.

Betydelsen av att ungdomsskolans elever så tidigt som möjligt får kontakt med och erfarenhet av arbetslivet har under senare tid särskilt uppmärksammals. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad statsrådet Hjelm-Wallén har anfört i dessa frågor i prop. 1975/76: 39 om skolans inre arbete m. m. Inom detta område har ljud- och bildprogram fömtsättningar att utgöra värdefulla inslag i undervisningen. Med ljud- och bildprogram kan elevema tidigt få en viss uppfattning om skilda arbetsmiljöer och kännedom om olika arbetsuppgifter. Vidare kan insalser i form av ljud- och bildprogram medverka lill atl föriindra de attityder som innebär begränsningar i individens fortsatta studie- och yrkesval. Jag vill dock betona att ljud- och bildprogram inte kan ersätla elevernas direkta kontakt med skilda arbetsmiljöer och personer verksamma i arbetslivet. De får mera ses som ett komplement till sådana kontakter och ett medel att informera om arbetsmiljöer som, t. ex. på grund av avstånd, inte är tillgängliga för eleverna.

Jag delar också kommitténs uppfattning att programorganets produktion för i huvudsak ungdomsskolan skall bestå av elt grundutbud samt vid behov av särskilda insatser. För vissa grupper inom ungdomsskolan anser jag att produktion av ljud- och bildprogram är speciellt angelägen. Jag avser då elever med särskilda behov av stöd och stimulans i skolarbetet, t.ex. invandrarelever och handikappade elever. Som jag tidigare har nämnt delas denna uppfattning av flertalet remissinstanser. För att ljud- och bildmaterial skall få den avsedda effekten för dessa grupper är det av vikt att det utformas på ett sådant sätt atl lärarna ges möjligheter att anpassa utnyttjan-

Prop. 1975/76:110                                                                  99

det till de individuella behoven. Användning av ljud- och bildprogram får alltså inte leda lill minskade kontakter mellan lärare och elever utan skall ge lärama vidare fömtsättningar atl stimulera elevema lill aktivitet och utveckling. Vid programplaneringen måste en prövning ske om elt ljud- och bildprogram för elever med svårigheter har fördelar jämfört med andra insalser. Jag vill också stryka under möjligheterna all med ljud- och bildprogram sprida information om och förståelse för olika handikapp. I likhet med SÖ anser jag att yrkesutbildningen inom gymnasieskolan bör ägnas ökad uppmärksamhet. Ljud- och bildinslag bör med fördel kunna utnyttjas i många momenl inom denna undervisning.

Ljud- och bildprogram kan också enligl min mening användas i fortbildning av lärare och övrig skolpersonal bl. a. för all visa på olika förekommande arbetssätt i skolan i enlighet med de riktlinjer för skolans förnyelse som statsrådet Hjelm-Wallén förordat i den nyssnämnda propositionen om skolans inre arbele. Sådana insalser bör genomföras efler samråd med SÖ och berörda forlbildningsavdelningar vid länsskolnämnder och lärarhögskolor.

Kommittén konstaterar all del finns goda tekniska fömtsättningar för att använda ljud- och bildprogram i ungdomsskolan. Radioprogram bandas på AV-centralema för vidare distribution och användning. Skoloma har också god tillgång lill ljudbandspelare. På gmnd av bristande tillgång på apparatur för inspelning används TV-programmen på gmndskolans låg- och mellanstadier huvudsakligen genom direktmollagning. TV-program kan bandas vid mer än hälften av AV-cenlralema för användning huvudsakligen på högstadiet och i gymnasieskolan. Många skolor har nu också möjlighet att själva banda TV-program.

I likhet med kommittén anser jag atl det finns skäl som talar för alt skolprogram bör etersändas. Det främsta motivet för etersändning är att det blir möjligt för AV-centraler och enskilda skolor att banda programmen. Vissa nackdelar är dock förknippade med direktmollagning av etersända program. Läraren och eleverna är t.ex. vid sin lektionsplanering bunden av all passa en bestämd tidpunkt och att följa programmet i sin helhel vid ett enda tillfälle. Delta begränsar möjUghetema både att anpassa programmet till den aktuella undervisningssituationen och att under programmets gång diskutera skilda avsnitt i detta. Sä länge gmndskolans låg-och mellanstadier saknar tekniska fömtsättningar att använda bandade TV-program är det likväl angeläget att TV-utbudet till dessa distribueras via etern för direktmollagning.

Kommiltén konstaterar att det finns behov av fortbildning för lärare i metodiska frågor kring användningen av ljud- och bildprodukter och föreslår att ökade insatser bör göras på delta område.

En grundläggande förutsättning för att ljud- och bildprogram skall utgöra värdefulla inslag i undervisningen är atl lärama liksom beträffande övriga läromedel har nödvändiga kunskaper om såväl programmens innehåll som om hur de kan fogas in i undervisningen för alt göra denna livfullare och

Prop. 1975/76:110                                                                 100

mera stimulerande. Både i grundutbildning och fortbildning av lärare måste därför tas upp metodiska frågor orn användning av ljud- och bildprogram i undervisningen. Så sker också i dag. Kommittén har redovisat positiva erfarenheter av regionala skolprogram. Jag anser alt viss regional/lokal skol-radioverksamhel bör bedrivas även fortsättningsvis och jag fömtsätter att Ulbildningsprogramorganet träffar avtal härom med Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio.

6.2.3 Högskolan

Ljud- och bildprogram förden gmndläggande högskoleutbildningen började framställas i störte omfattning först under 1960-talel. Dessa läromedel är således elt förhållandevis nyll inslag i högskoleutbildningen. Särskilda anslag har införts för pedagogiskt utvecklingsarbete ur vilka medel kan utgå för olika typer av läromedelsproduktion. Utöver medel från dessa anslag har läroanstalterna rätl alt disponera medel ur resp. driflkostnadsanslag för framställning av läromedel. Produktionen av ljud-och bildprogram har i allmänhet skett lokalt vid läioanstaltema. I vissa fall har man därvid anlitat särskild personal. För att en lokal produktion av ljud- och bildprogram skall vara möjlig har universiteten och de slörre högskoloma under senare år fått teknisk utrustning och vissa personella resurser. Dessa insatser har, tillsammans med en aktiv medverkan från den pedagogiska personalen i framslällningsarbetel, medfört att en avsevärd produktion av Ijud-och bildprogram har kommit till stånd.

TRU I skulle bedriva försöksverksamhet med främsl TV-program för grundläggande teknisk utbildning vid dåvarande högskoleenheten i Linköping samt vid samhällsvetenskaplig fakultet. Senare innefattades även medicinsk fakultet i uppdraget. Resultatet av denna försöksverksamhet finns redovisat i TRU I:s slutbetänkande (SOU 1973: 19) TRU:s försöksverksamhet 1967-72.

TRU II gavs en annan inriktning i och med atl förskolan och vuxenutbildningen skulle prioriteras i dess arbete. Detta innebär att kommitténs insalser på högskoleområdet har varit begränsade.

Kommittén föreslår nu en fortsatt och utökad användning av ljud- och bildprogram i högskolan. Merparten av produktionen bör även i fortsättningen ske lokalt vid de olika högskoleenheterna. Kommittén grundar dessa förslag på erfarenheter och önskemål från universitet och högskolor. Samtidigt föreslår kommittén att utbildningsprogramorganel bör kunna bi-I träda högskoleenheterna med bl.a. produktionsteknisk rådgivning och .( produktion av mer omfattande projekt.

Remissinstanserna inom högskoleområdet tillstyrker i allmänhet kommitténs förslag om ökad produktion, som lill slörre delen bör utföras lokall. För det nya utbildningsprogramorganet bör enligt remissinstansernas uppfattning uppgiftema inom högskoleområdet - som kommiltén har föreslagil - främst avse produktionsteknisk rådgivning, tillhandahållande av

Prop. 1975/76:110                                                                 101

avancerad teknik samt produktion av omfattande projekt och insatser för utbildningarmed läromedelsbrisl.

Jag vill erinra om att förutsättningarna för läromedelsproduktionen för den gmndläggande högskoleutbildningen är väsentligt annoriunda än för ungdomsskolan. För ungdomsskolan gäller centralt fastställda läroplaner. 1 högskolan kommer ansvarel för utbildningens innehåll lill mycket stor del att ligga på lokala högskoleorgan. Alla kursplaner, som innehåller bl. a. uppgifler om läromedel, kommer alt fastställas lokalt och detta innebär atl för en slor del av högskoleutbildningen kommer underiag att saknas för en central produktion av läromedel som passar för samtliga berörda högskoleenheter. Detta förhållande talar för kommitténs uppfattning att den övervägande delen av läromedelsproduktionen i fråga om ljud- och bildprogram för den grundläggande högskoleutbildningen bör vara lokal.

En annan skillnad mellan ungdomsskolan och högskolan är att den lärarledda undervisningen har en avsevärt mindre omfattning i högskolan och att denna undervisning har en annan karaktär än den som vanligen förekommer i ungdomsskolan.

Jag instämmer i kommitténs och remissinstansernas bedömning av behovet av ljud- och bildprogram för den gmndläggande högskoleutbildningen. Jag delar också uppfattningen att merparten av en sådan verksamhet bör äga rum vid högskoleenhetema och där så befinns lämpligt i samverkan mellan olika enheter. Kommitténs förslag ligger i linje med den inriktning för sektorn som regering och riksdag har angett genom särskilda anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete och genom att universitet och högskolor har försetts med produktionsutmstning, viss personal och medel för utbildning av lärare i produktionsteknik. Som jag tidigare har förordat bör ulbildningsprogramorganet prioritera insatser för förskolan och vuxenutbildningen och endast i mindre omfattning producera program för högskoleutbildningen. Utbildningsprogramorganels uppgifter för högskoleområdet blir därför i produktionshänseende begränsade till dyrbara och tekniskt avancerade läromedel. Utbildningsprogramorganet kan även fylla en viktig uppgift som rådgivare i produktionstekniska och likartade frågor. Den närmare inriktningen av utbildningsprogramorganets produktion inom högskoleområdet bör bestämmas efter samråd mellan utbildningsprogramorganet och avnämarna inom högskolan. Som allmän riktlinje bör dock gälla att produktionen i första hand skall avse bristområden inom såväl äldre som nyare utbildningsvägar.

Jag vill i delta sammanhang också ta upp frågan om de organisatoriska formerna för distansundervisning inom högskolan. UKÄ har på uppdrag av Kungl. Majit sedan hösten 1973 bedrivit försöksverksamhet med dis-tansundervisning, som f n. utvärderas. TRU 11 har behandlat distansundervisningens organisalion i belänkandet (SOU 1975: 72) Distansundervisning. Kommittén för inle fram något förslag i denna fråga utan begränsar sig lill atl skissera alternativa organisationer för distansundervisningen pä högskolenivå. Ett alternativ är en distansundervisning uppbyggd vid en

Prop. 1975/76:110                                                   102

central institution. Denna skulle kunna ha formen av en särskild distanshögskola, en särskild avdelning knuten till ell av universiteten eller elt samhällsägt förelag inom läromedelsområdet. Enligl elt annal alternativ baseras distansundervisningen endera på de sex universiteten eller - mera decentraliserat - på elt störte anlal högskolor. Oavsett vilket alternativ som väljs fordras enligt kommittén en fältorganisation i form av lokala studiecentra för den nödvändiga verksamheten på eller i närheten av de studerandes hemorter. Till fältorganisationens uppgifter hör bl. a. all informera om och stimulera olika gmpper till utbildning, all svara för en organiserad studievägledning, främst i grupp på ett stort antal orter, samt atl arrangera intensivkurser under studiernas gång förlagda till lämpliga befintliga läroanstalter.

I sin analys av alternativen pekar kommitién på de skillnader som finns mellan länder där man prövat ett centralt system, t. ex. det brittiska Open University-systemel, och Sverige. Till följd av den starka ställning som folkbildningen har i vårt land genom studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet finns sedan länge etl rikt förgrenat nät av vuxenulbild-ningsanordnare både geografiskt och idé- och inlressemässigl. Delta förhållande saknar motsvarighet utanför Norden. Den fältorganisation som är nödvändig för alt distansundervisning skall kunna bli effektiv finns således i huvudsak redan uppbyggd i Sverige, medan del i Storbritannien blev en av det centrala organets viktigaste uppgifler atl bygga upp en sådan organisation. Kommiltén framhåller också den skillnad som finns meUan Storbritannien och Sverige i synen på universitetens rättigheter och skyldigheter samt deras relationer lill samhällel i övrigi. Del ekonomiska ulfallel av en centralt organiserad distansundeivisning i meningen en rimlig kostnad per studerande jämfört med vad som gäller för andra former av undervisning, är starkt beroende av befolkningsunderlaget. Trots alt Storbritannien har mångfall större befolkningsunderlag än Sverige har kursutbudet via Open Universily blivit begränsat jämfört med vad universiteten i allmänhet erbjuder. Del är därför myckel tveksamt om del är möjligl atl lill godtagbara kostnader anordna distansundervisning i en ceniral organisalion i vårt land.

Fördelama med en ceniral organisalion jämfört med en decentraliserad är enligl kommitién bl. a. all en bättre samordning av utbudet av distansundervisning kan uppnås och all de centralt producerade studiematerialen med stor sannolikhet kommer att ha en bättre kvalitet och mångsidighet än de lokall producerade. Samtidigt försvårar emellertid en sådan organisation den kontakt med de studerande som är en viktig fömtsättning för en god distansundervisning. Kommitién betonar också alt en centralt organiserad distansundervisning inte står i överensslämmelse med den av riksdagen nyligen beslutade högskolereformen.

Remissinstansema har med endast elt par undanlag förordal en regionalt organiserad distansundervisning. Till dem som förordal etl regionall alternativ hör statskontoret, UKÄ, SÖ, den centrala organisationskommittén

Prop. 1975/76:110                                                   103

för högskolereformen (H 75), Landsorganisationen i Sverige (LO), TCO, Vuxenskolan, Lantbmkarnas Riksförbund (LRF) och ABF. Statskontoret anser atl en forlsall försöksverksamhet med distansundervisning bör inriklas på att vidareutveckla formema för en decentraliserad organisation med regionstyrelserna som huvudmän. Enligt H 75 bör distansundervisningen ses som en integrerad del av utbildningsutbudet i högskolan, i första hand utbudet av enstaka kurser. De bör därför enligl kommittén så långt möjligt planeras och ledas i samma former som enstaka kurser i allmänhet. Del innebär all regionslyrelsema skall ha del samordnade planeringsansvaret i resp. region och fördela medel på högskoleenheter. Hur många och vilka högskoleenheter i varje region som skall anordna distansundervisning bör enligt H 75:s mening avgöras med hänsyn till fömtsättningarna i del enskilda fallet. Samma uppfattning har LO, som dessutom stryker under all de cenirala organisationsallernativen inle lorde slå i överensstämmelse med högskolereformen. SÖ och TCO anser atl distansundervisningen skall bedrivas av de sex universiteten men på sikt kunna utvidgas även lill andra högskolor. UKÄ förordar alt undervisningen skall kunna anordnas även av andra högskolor än universiteten men atl del bör finnas en regional samordning. Det bör vara de regionala organens uppgift att svara för denna samordning.

För egen del får jag anföra följande. I prop. 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen framhöll jag all jag inle ser distansundervisning som ell altemativ lill ulbildning i reguljära former vid permanenta enheter ulan som elt viktigt och delvis nödvändigt komplement lill sådan ulbildning. Riksdagen godtog delta synsätt (UbU 1975: 17 s. 69, rskr 1975: 179). Samlidigl godtog riksdagen också all regionstyrelserna inom högskolan skulle ha ansvaret för all samordna och planera utbildningsutbudet inom regionema samt för fördelningen av medel för enstaka kurser på högskoleenheter och orter. Del är främsl för enstaka kurser som distansundervisningen kan utnyttjas. Av vad jag har anfört följer atl regionslyrelsema skall ha en ceniral roll när del gäller alt bedöma behovet av enstaka kurser bl. a. i form av dis-lansundervisning. Betydande resurser finns redan vid åtskilliga högskoleenheter för produktion av material som lämpligen kan utnyttjas i distansundervisning. Även detta förhållande talar för all initiativ lill planering och genomförande av distansundervisning bör ligga på lokal och regional nivå. Regionslyrelsema har då möjlighet all samordna insatsema inom regionen. Jag ansluter mig således i delta avseende lill de synpunkler som H 75 har framfört.

Utbudet av distansundervisning inom en region kommer givelvis all gmnda sig på den efierfrågan och del behov som högskole- och regionstyrelserna anser finns. Del hindrar inle atl en viss del av distansundervisningen kan fömtses vara av intresse även utanför den region inom vilken den anordnas. Det är också länkbart atl någon eller några kurser inom varje regions distansundervisning är unika för rikel. Regionslyrelsema bör la initiativ lill samråd mellan sig och mellan berörda institutioner för all där-

Prop. 1975/76: HO                                                   104

igenom undvika dubbleringar av kurser med vidare intresse än enbart för en region.

Distansundervisningen inom högskolan kommer med säkerhet alt ha skiftande utformning. Till en del kan den tänkas ske genom enskilda studier förenade med siudiehandledning per telefon från vederbörande institution saml med inslag av korta perioder av muntlig undervisning. Till en del kan den länkas ske genom utnyttjande av korrespondensmaterial och material för lokala gmppsludier. 1 flertalet fall kommer de högskoleenheter liU vilka regionstyrelsen anvisar resurser för distansundervisning atl själva kunna producera del studiematerial som fordras. I vissa fall ärdet emellertid troligt alt högskoleenheterna behöver anlita den service och den rådgivning som cenirala produklionsorgan kan ge. När del gäller distansundervisning baserad i huvudsak på kortespondens utgör Hermods skola - numera genom statens medverkan införlivad i Liber Grafiska AB - och Brevskolan sådana produklionsorgan. Jag vill i delta sammanhang erinra om atl ell av motiven för statens medverkan vid sammanförandet av Hermods korrespondensinstitut och Liber Grafiska AB var atl en sådan åtgärd skulle garantera en fortsatt tillgång lill Hermods erfarenheter saml tekniska och metodiska kunskaper på distansundervisningens område. Erfarenheterna av den samverkan som hittills har ägt rum mellan Hermods och högskole-myndighelema samt Hermods och TRU har varit goda. Jag fömtsätter därför att det även i fortsättningen kommerait visa sig ändamålsenligt med en samverkan. 1 fråga om distansundervisning, för vilken del fordras etersända inslag, blir den naturliga samarbetspartnem på ceniral nivå del utbildningsprogramorgan som jag i det följande kommer att förorda skall inrättas. Samverkan med detla kan t. ex. ha formen av bestäUningsprojekt eller - om ulbildningsprogramorganet bedömer atl det tilltänkta programmet är av tillräckligt allmänt intresse - ske på sätt som gäller för utbildningsprogramorganels reguljära produktion. Regionala etersändningar kan därvid bli aktuella.

Erfarenheter av TRU:s försöksverksamhet på högskolenivå visar att framställning av program och material för högskoleutbildning måste - om det skall utnyttjas i önskvärd omfattning - ske i nära kontakt med och under medverkan av de lärare som skall använda materialet, därav följer enligl min mening alt initiativ till cenlal produktion måste komma från de lokala myndigheterna och vara samordnade av de regionala. En sådan ordning stämmer väl överens med riktlinjema för högskolereformen.

Jag förordar således all ansvarel för planeringen av distansundervisningens omfattning bör vila på regionslyrelsema. På dem bör också ankomma att ta de initiativ som fordras för att finna lämpliga former för samverkan mellan regionerna. Till en viss del kommer de berörda högskolorna alt behöva anlita centrala resurser för produktion av material för distansundervisning - såväl etersänl som korrespondensmalerial. Frånsett program för etersändning får detta ske genom beställning. Del bör ankomma på UHÄ att vid behov i samverkan med regionslyrelsema, uibildningsprogiamorga-

Prop. 1975/76:110                                                                105

net, LiberGrafiska AB och Brevskolan finna lämpliga former för samarbele mellan samtliga eller några av dessa parter.

Jag delar kommitténs uppfattning alt en framgångsrik distansundervisning förutsätter en väl fungerande fältorganisation. Denna skall kunna informera om utbildning, arrangera gmppsludier, bislå med studie- och yrkesorientering m. m. Jag förordar emellertid inte alt en särskild fältorganisation byggs upp. Det är enligl min mening - i likhet med vad kommittén har förordat - i stället naturiigt all för den erforderiiga fältorganisationen samverka med studieförbund och folkhögskolor. Både studieförbunden och folkhögskolorna har en geografiskt väl förgrenad verksamhet och omfattande erfarenhet av hur en verksamhel av denna karaktär bör organiseras. Genom sina nära kontakter med folkrörelserna kan de dessuiom fömtsättas i betydande ulslräckning underiätta rekryteringen av nya gmpper lill högskoleutbildning, bl.a. i form av distansundervisning. Samverkan mellan folkbildningen och högskolan mpåsle dock ske på elt sådanl sätt atl den förras möjligheler all anordna fritt och frivilligt studiearbete inte begränsas. De problem som hänger samman med denna samverkan kommer atl tas upp till särskild granskning av den nyligen tillsatta ulredningen om vissa folkbildningsfrågor m. m.

Av vad jag har anfört framgår atl fömtsättningarna i Sverige är goda för alt utveckla en distansundeivisning för högskolan som är integrerad med dennas övriga verksamhet. Fömtsättningar finns därmed också all undgå de problem som uppstår när distansundervisningen organiseras vid sidan av den reguljära högskoleorganisationen.

Med undanlag för frågor rörande samverkan mellan högskolan och folkbildningsorganisationema synes den fortsatta utvecklingen av distansundervisningen i alll väsentligt vara av den karaktären alt del bör ankomma på högskolemyndigheterna alt, med utgångspunkt i de riktlinjer jag här angivit, vidta erforderliga åtgärder. Den försöksverksamhet med distansundervisning som UKÄ f. n. bedriver och som jag tidigare har berört bör mol bakgmnd av vad jag har anfört fortsätta i nuvarande former lill utgången av budgetåret 1976/77.

6.2.4 Vuxenutbildningen

TRUis och SR/UTB:s erfarenheter av den hitlillsvarande produktionen inom vuxenutbildningsområdet är övervägande positiva. Ljud- och bildprogram för detta område har visal sig ha fömtsättningar atl bidra till all nå de mål som ställs upp för vuxenutbildningen.

Produktionen av ljud- och bildprogram för vuxenutbildningen har i stor utsträckning riklats lill utbildningsmässigt eftersatta gmpper, och kommiltén föreslår att dessa grupper även i fortsältningen skall ägnas speciell uppmärksamhet. Kommittén föreslår också all produktionen för vuxenutbildningen till sin huvuddel bör avse insatser som kan komma lill användning i studieförbundens verksamhet. Även andra former av vuxenutbildning bör emellertid komma i fråga.

Prop. 1975/76:110                                                  106

Remissinsianserna är genomgående positiva lill insalser i huvudsak i form av ljud- och bildprogram för vuxenutbildningen. Många betonar värdet av atl produktionen främst riklas in på de korttidsutbildade. Ell par remissinstanser, däribland SÖ och Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), framhåller dessutom all behov av ljud- och bildprodukier föreligger även för den kompetensinriklade vuxenutbildningen. Kommitién och elt flertal remissinstanser anser alt omfattningen och inriktningen av ljud- och bildprogram för vuxenutbildningen bör bestämmas utifrån de övergripande målen för samhällets vuxenutbildningspolitik.

Programorganet bör enligl min mening främst göra sådana insalser på vuxenutbildningens område som kan bidra lill atl överbrygga ulbildnings-klyfioma mellan och inom generationema samt till att öka den enskilda människans medvetenhet och stimulera henne till all aktivt delta i samhällsarbete och kulturiiv. Jag delar kommitténs uppfattning all produktionen för vuxenutbildningen lill sin huvuddel bör avse program sonT kan an-väri3äs"i studiecirklar. Kommitténs försöksverksamhel visar på etl övertygande sätt att fömtsättningama för framgångsrika insatser med ljud- och bildprogram för vuxna med kort gmndutbUdning framför alll ligger i samverkan och samspel med folkbildningsorganisationema. Vid sidan härav bör också behovet av ljud- och bildprogram för t.ex. arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning uppmärksammas.

Enligl kommittén bör vuxenutbildningsprogram etersändas på goda sändningstider. Motiven härför är dels atl informera om och stimulera till vuxensludier, dels atl distribuera inslag i flermediesyslem avsedda för olika former av gmppsludier, aels ocKsa atl göra del möjligl all enskilt följa undervisningen.

Jag delar kommitténs bedömningar i detla avseende. När del gäller all informera, motivera och rekrytera lill olika former av vuxenutbildning är radio och TV viktiga instmment samtidigt som elersända undervisningsprogram i många fall har fömtsättningar all nå enskilda studerande. I de fall då utbildningsprogrammen vänder sig till allmänheten eller när deltagare i gmppsludier har stöd och stimulans av alt följa programmen är det likaså angeläget all programmen placeras på sändningslider som är tillgängliga för flertalet människor. Jag återkommer i det följande lill frågan om sändningsutrymme (6.3.4).

Kommitién anser alt del är en angelägen uppgift för programorganel all fortsätta arbetet med alt utveckla läromedel och meloder som är anpassade för de utbildningsmässigt eftersatta gmpperna. Vidare föreslår kommittén alt korta ämneskurser vid folkhögskolor bör kunna anordnas för dem som följer undervisning i radio och/eller TV på samma sätt och enligl samma villkor som kommittén för försöksverksamhel med vuxenutbildning (FÖVUX) har föreslagil vad gäller kombinationen cirkelsludier och folkhögskolekurser.

Enligl min mening bör utbildningsprogramorganel fortsätta utvecklingsarbetet rörande t.ex. medieval, presentations- och bearbelningsformer.

Prop. 1975/76:110                                                   107

Elt sådant arbele är särskilt meningsfullt när det gäller att utveckla läromedel som passar väl för gmpper med bristande sludievana och otillräcklig motivation. Många vuxna är på gmnd av arbetstidens förläggning eller bostadsort förhindrade att bedriva studier i gmpp. Andra föredrar att studera enskilt. Oavsett studiernas ambitionsnivå släller enskilda studier inte sällan höga krav på den enskilde studeranden. Många studerande skulle inle kunna fullfölja sina studier utan den stimulans och det stöd som de får genom att delta i någon form av gmppsludier. Vid den försöksverksamhet som FÖVUX bedrev utgjorde ämneskursema vid folkhögskolor etl inslag som uppskattades mycket av studiecirkeldeltagama. Ämneskursema gav bl. a. dellagama lillfälle alt mera koncentrerat ägna sig ål sludiema, pröva på undervisning och diskussion i störte gmpper saml möjligheler all utbyta erfarenheter med andra vuxenstuderande. Mycket talar enligl min mening för alt korta kurser vid folkhögskolor på samma säll som i FÖVUX' verksamhel även här skulle kunna utgöra etl värdefullt inslag i studierna både för enskilda studerande och studerande som följer undervisningen i gmpp. Del bör därför vara en angelägenhet för programorganet alt efler samråd med SÖ och i samverkan med studieförbund och folkhögskolor söka finna lämpliga former för att åstadkomma såväl cirkelstudier som korta kurser vid folkhögskolor i anslutning till elersända utbildningsprogram.

Jag framhöll i prop. 1975: 23 om vidgad vuxenutbildning och siudiestöd till vuxna den betydelsefulla roll vuxenutbildningen bör spela när det gäller atl erbjuda arbelslagama de kunskaper som fordras för deras medverkan i reformarbetet på arbetslivets område. Den nu föreslående reformeringen av arbetsrätten kommer som arbetsrättskommittén (Ds A 1975: 11) Information och ulbildning kring arbelsrällsreformen framhåller all fordra omfattande utbildningsinsatser. Jag vill i delta sammanhang i likhet med bl. a. ABF och TCO framhålla de möjligheter som finns all med hjälp av Ijud-och bildmaterial konkretisera ocfi levandegöra de förändringar som genom den nya lagstiftningen inträffar på arbetsplatserna. Del bör således bli en viktig uppgift för programorganet att efter samråd med bl. a. de fackliga organisationema pröva vilka insalser som lämpligen bör göras inom detta område.

I delta sammanhang vill jag också framhålla nödvändigheten av alt del ljud- och bildmaterial som framställs för användning i studiecirkel utformas på ell sådanl säll alt del stimulerar lill debatt och aktivt engagemang i studierna. Jag delar kommitténs uppfattning atl ljud- och bildmaterialet på många områden t. ex. i synnerhet när del gäller alt orientera om förhållanden i olika samhällen, beskriva naturvetenskapliga och tekniska processer m. m. - lämpar sig väl för all vitalisera cirkelsludier och atl göra dem mer problemorienterade. Använt på detta säll bör ljud- och bildmaterial kunna bidra till en fortsatt utveckling av folkbildningen i enlighet med de grundläggande idéerna för denna.

Lokal och regional produktion och sändning av utbildningsprogram ger goda möjligheter lill konkretisering och närhet särskilt i samhällsämnen.

Prop. 1975/76:110                                                   108

Programorganet bör pröva formerna och omfattningen av detta i samråd med Sveriges Lokalradio.

Kommiltén föreslår vidare att ljud- och bildproduktionen inom vuxenutbildningen för handikappade främst bör inriklas på atl anpassa del ordinarie utbudet efter olika handikappgruppers behov, all utföra särskild produktion för grupper med speciella perceplionssvårigheter saml all informera allmänheten om de handikappades situation.

Jag delar kommitténs uppfattning att framställning av ljud- och bildprogram för olika grupper av handikappade är en viktig uppgift för ulbildningsprogramorganet. Vidare anser jag att del är angeläget all programorganet även producerar ljud- och bildprogramkurser med syfte all ge allmänheten kunskap om och förståelse för de handikappades situation.

Programorganet bör inhämta de handikappades egna synpunkter på och önskemål om produktions- och anpassningsinsatser samt del utvecklingsarbete som bör bedrivas i anslutning till produktionsverksamheten. En form för all inhämta synpunkter är de rådgivande kommittéer som jag senare kommer alt förorda skall knytas lill programorganets styrelse.

Kommitién föreslår alt programorganel skall ha till uppgift atl framställa speciella ljud- och bildprogram för olika ändamål inom invandramndervisningen samt all i slörsla möjliga utsträckning också anpassa del ordinarie vuxenulbildningsulbudet till förhållandena inom denna.

1 likhet med etl flertal remissinsttmser anser jag all del är angelägel all programorganel vidtar speciella ålgärder för alt öka invandrarnas möjligheler till utbildning. Jag delar således kommitténs mening alt programorganels insatser för invandrarna dels bör bestå av särskilt producerade Ijud-och bildprogram, dels atl vissa redan producerade vuxenulbildningsprogram bör bearbetas för alt komma lill användning inom invandramndervisningen. I likhet med vad jag har förordat för handikappområdet bör programorganet eftersträva alt i görligaste mån inhämta invandramas egna synpunkter och önskemål.

6.2.5 Övriga uppgifter

Kommitién föreslår atl utbildningsprogramorganel även skall ha möjlighet alt bedriva viss verksamhel som har anknytning till produktion av utbildningsprogram. Som exempel på sådan verksamhel nämns information om t. ex. medieulveckling, melodisk och teknisk rådgivning saml bevakning av ulvecklingen inom medieområdet. Dessuiom föreslår kommiltén alt bestäUningsproduklion och samprojekl i begränsad utsträckning skall kunna genomföras.

SÖ framhåller att kommittén inte klart preciserar programorganels roll när del gäller utvecklingsarbete inom undervisningsområdet och anser all det är nödvändigt all ange vilka ansvarsområden som olika inslilulioner och myndigheler skall ha. Enligt SÖ är en möjlighet att skapa en rimlig samordning av och överblick över dessa frågor alt bilda en kontaktgrupp

Prop. 1975/76:110                                                                109

som kan vara rådgivande till programorganel i forsknings- och utvecklingsfrågor.

Jag delar de synpunkter som SÖ har framfört när det gäller utvecklingsarbete och förordar därför atl programorganels uppgift på delta område endast bör vara alt följa utvecklingen inom medieområdet i den utsträckning som fordras för produktionen. Jag förutsätter emellertid att lämpliga former för samråd utvecklas mellan utbildningsmyndighetema och utbildningsprogramorganel i dessa frågor.

Kommittén föreslår också all programorganel i överensslämmelse med målen för verksamheten skall ha möjlighet alt göra program tillsammans med annan part, samprojekl. eller på beställning av annan part, bestäUningsprojekt. Vid samprojekl bör enligt kommitténs mening kostnaderna fördelas mellan parterna medan beställaren hell svarar för kostnaderna vid beställningsproduklionen. Med samprojekl avser kommittén således inte del samarbete med studieförbunden som bör förekomma när del gäller vuxenutbildningsprogram eller SÖ när del gäller program för ungdomsskolan. Kommitién anser vidare att samprojeklen och beställningsverksamheten inle bör ges någon större omfattning utan endast bör avse enstaka och tidsbegränsade insatser. Vidare bör vissa riktlinjer anges för sådan programproduktion. Bl. a. föreslår kommiltén alt för samprojekt utformningen av ljud- och bildinslagen ytterst skall bestämmas av utbildningsprogramorganel. Detta är en fömtsättning för atl programmen eller delar av dem skall kunna elersändas. När del däremot gäller eventuellt tryckt material kan i samprojekl beslutanderätten vara delad mellan samarbelsparterna. I bestäUningsprojekt har beställaren den yttersta beslutanderätten om materialels innehåll och utformning. Kommiltén framhåller atl beställningsprojekt inle kan avse program som är direkt avsedda för elersändning. Ulöver sam- och bestäUningsprojekt föreslår kommitién atl programorganet skall ha möjlighet alt försälja tekniska ijänster i den mån tillgängliga resureser medger detla.

Remissinstansema har delade meningar om förslagel rörande sam- och bestäUningsprojekt. LRF och lantbruksstyrelsen tillstyrker förslagel om samprojekl. Andra remissinstanser, t.ex. radioutredningen och TCO, ullalar tveksamhet mot sådana projekt främst beroende på att det finns risk för atl programorganets integritet kan komma all ifrågasättas. Sveriges Radio anser alt extern finansiering endasl bör avse sådana projekl där Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio eller utländskt rundradioförelag är samarbetspartnem. Belräffande bestäUningsprojekt tillstyrker SÖ och LRF förslaget mellan bl. a. radioutredningen och Sveriges Radio uttalar tveksamhet.

Som jag tidigare har nämnt bör utbildningsprogramorganel kunna ulföra bestäUningsprojekt. Som exempel har jag angett ljud- och bildprogram för högskolan. Program för studieförbund, folkrörelser och myndigheler är andra exempel. Som jag har framhäliit i prop. 1975//6:135 angående den statliga kulturpolitiken 3 bör också Stiftelsen Riksutställningar när del gäl-

Prop. 1975/76:110                                                   110

ler framställning av mer omfattande ljud- och bildmaterial för sin ulstäU-ningsverksamhet kunna göra beställningar hos ulbildningsprogramorganet. Även om bestäUningsprojekt inle skall avse program direkt avsedda för etersändning bör del enligl min mening vara möjligt för utbildningsprogramorganel all förvärva programmet för elersändning om programorganel bedömer alt del producerade materialet uppfyller kraven för elersändning.

Enligl min mening bör programorganel få möjlighet all ulföra samprojekl. Sådana produktioner bör dock endasl utgöra en begränsad del av programorganets totala produktion och det bör vara en fömtsättning atl de ansluter till målet för verksamheten. Som jag tidigare har anfört bör dock produktionen syfta till all programmen skall elersändas. Även om samprojeklen ur denna synvinkel kan medföra vissa problem är del enligl min mening önskvärt atl programorganel får möjlighet all i särskilda fall samarbeta med endasl en part t. ex. ell studieförbund eller en myndighet som önskar genomföra elt program för inlernutbildning. Ljud- och bildmaterialet kan anpassas till ell studieförbunds speciella målgmpper och i del tryckta materialet kan studieförbundet markera de frågeställningar som anses särskilt intressanta. För alt ljud- och bildinslagen i sådana program skall komma i fråga för etersändning fordras givelvis alt utbildningsprogramorganel bedömer all materialet fyller kriterierna för etersändning. I de fall samprojeklen mynnar ut i program där andra distributionsformer än elersändning bedöms lämpliga får utbildningsprogramorganels andel av produktions-koslnadema bestridas ur den del av anslaget som jag i det följande kommer atl förorda skall avsällas för produktion som inle i första hand avses för elersändning. Myndigheter, organisationer m.fl. kan också ha behov av all köpa tekniska tjänster. Äv praktiska skäl kommer aUtid utnyttjandet av den egna tekniken atl variera, varför programorganel bör ha möjlighet att i mån av resurser sälja teknik.

Jag ansluter mig i övrigi till de riktlinjer som kommittén föreslår skall gälla vid samprojekt och bestäUningsprojekt och anser all de bör skapa elt tillfredsställande skydd för programorganels integritet.

Den försöksverksamhel med regionala konsulenter inom vuxenutbUdningen som TRU har bedrivit under ell par år har givit kommitién positiva erfarenheter varför kommitién föreslår att denna verksamhel skall byggas ul över hela landel. SÖ har i sill yttrande lagil upp denna fråga och anser alt erfarenheterna från verksamheten har varil alll för begränsade för alt man med dem som gmnd skall kunna fatta beslut om vilken omfattning en eventuell konsulentverksamhet skaill ha. SÖ föreslår därför all försöksverksamheten med regionala konsulenter inom vuxenutbildningen skall fortsätta. Jag instämmer med vad SÖ anför i sitt yttrande och förordar atl den befintliga försöksverksamheten med regionala konsulenter inom vuxenutbildningen skall fortsätta. För atl berika erfarenhetema av den förordar jag också att försöksverksamheten breddas, vilkel bör vara möjligl genom en viss omfördelning av medel mellan centrala och regionala ända-

Prop. 1975/76:110                                                   III

mål. Det bör då också bli möjligt atl pröva nya former för konsulenlverksamhelen och olika meloder för alt i programmen spegla förhållandena i skilda delar av landet. Kommitténs förslag om försöksverksamhet med regionala konsulenter för ungdomsskolan är jag däremot inte beredd alt föra fram.

6.3 Utbildningprogramverksamhetens organisation 6.3.1 Nuvarande organisation

Innan jag går in på kommitténs förslag lill ulbildningsprogramverk-samhetens framtida organisation, vill jag kortfattat redogöra för nuvarande organisalion vid SR/UTB och TRU.

SR/UTB utgör en av Sveriges Radios programenheter vid sidan av ljudradion, TV I, TV 2, centralredaktionen, utiandsprogrammel och distrikten. Verksamheten omfattar skolradio och skol-TV, och enheten har en skolmalerielsektion, som framställer trycksaker och annat kompletterande material, saml en vuxenundervisningssektion som producerar program på uppdrag av TV 1, TV 2 och ljudradion. Kursböcker m.m. i anslutning lill vuxenkursema utges av Sveriges Radios föriag. Enheten hade 163 anstäUda den 1 januari 1975. Dessa fördelade sig på 107 för skolprogram, 38 för skolmateriel och 18 för vuxenundervisning. Denna personal omfattar programpersonal, förlagsredaktörer och administrativ personal i olika funktioner. Övriga tjänster som hör till programverksamheten erhålls från Sveriges Radios gemensamma administration.

Skolprogramverksamheten finansieras med skattemedel. För budgetåret 1975/76 disponerar SR/UTB 19,9 milj. kr. för programverksamhet och drygt 5,5 milj. kr. för läckande av televerkets sändningskostnader. Skol-malerielseklionen är självbärande och dess produkter säljs lill skolväsendet lill självkostnadspris. Omsättningen var budgetåret 1973/74 ca 10,2 milj. kr. Vuxenundervisningsprogrammen finansieras med mottagaravgifler. Medel för programproduktion erhålls genom ljudradion och de båda TV-kanalema. Budgetåret 1974/75 var vuxenundervisningens budget 2,9 milj. kr. Till detta kommer vissa leknikljänsler inom ramen för ljudradions och de båda TV-kanalemas anslag. Den del av Sveriges Radios föriags omsättning som hänför sig lill kursböcker m. m. för vuxenkursema i radio och TV var budgetåret 1973/74 ca 6,6 milj. kr., vilkel motsvarade fyra femtedelar av den lolala omsättningen.

SR/UTB:s personal disponerar fyra paviljonger pä Sveriges Radios tomt på f. d. A I vid Valhallavägen i Slockholm. Där finns vissa tekniska resurser.

TRU hade 157 personer anställda (inkl. regionala konsulenter) den I januari 1975, varav programpersonalen omfattade ca 75, den tekniska personalen ca 40 och den administrativa personalen ca 40 medarbetare.

TRU:s anslag uppgår budgetåret 1975/76 till ca 20,4 milj. kr. Till detta kommer 2,6 milj. kr.  för täckande av televerkets sändningskostnader.

Prop. 1975/76:110                                                                 112

TRU:s omsättning ar dock högre och beräknas under budgelårel 1975/76 uppgå lill ca 22,5 milj. kr. Delta beror på all TRU medverkar i några samarbetsprojekt där vissa kostnader täcks av samarbetspartnem men räknas in i TRU:s omsättning. TRU ulför också bestäUningsproduklion saml bedriver viss försäljningsverksamhet av tekniska tjänster, program och trycksaker.

TRU:s lokaler i Stocksund, Danderyds kommun, har anskaffats genom förhyming och viss nybyggnad. Studiolokalerna hyrs av kommunen men har byggts till och byggts om för slalliga medel. Programpersonalen är inrymd i två paviljonger, varav der ena är uppförd med slalliga medel. Av kommunen hyrs vidare en tidigare privalvilla. Avtalet mellan slalen och Danderyds kommun om mark och lokaler går ul den 31 december 1978.

6.3.2 Utbildningsprogramorganet!; finansiering

Kommiltén erinrar om alt statligt stöd redan ulgår för utveckling och produktion av läromedel. Ell sådant stöd är enligl kommitién en fömtsättning för all bUdprogram och mer krävande ljudprogram skall kunna produceras i störte omfattning. Försörjningen av läromedel i form av bildprogram och kostnadskrävande ljudprogram bör, i likhel med tryckta läromedel för små målgmpper, karaktäriseras som ett bristområde. Kommittén anser att det statliga stödet för sådan produktion bör utgå direki till producenten. Något planerings- och beställningsorgan för programproduktionen mellan statsmakterna och utbildningsprogramorganel bör inte inrättas.

Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas ulan erinran av remissinstanserna. För egen del vill jag anföra följande.

Statligt slöd utgår till läromedelsproduktion för brislområden. Således fördelar statens institut för läromedelsinformalion produklionsslöd lill olika läromedelsproducenter för framställning av läromedel för bristområden inom skolväsendel och den slalliga och kommunala vuxenutbildningen. SÖ och UKÄ förfogar över medel för läromedelsuiveckling inom sina resp. ansvarsområden. Till studieförbunden ulgår statsbidrag för utveckling och produktion av studiematerial. Särskilt slöd utgår för framställning av studiematerial för olika handikappgrupper. 1 prop. 1973: 76 anförde dåvarande chefen för utbildningsdepartementet alt statligt produktionsstöd är en riklig väg alt initiera produktion inom områden där läromedelsulbu-det är otillfredsställande. Slödet bör vidare användas till alt förbättra läromedelslillgången för små målgmpper inom olika delar av skolväsendel. Riksdagen anslöt sig till dessa principer (UbU 1973:28, rskr 1973:242). De slörsla statliga resurserna avsiUts lill TRU och SR/UTB för produktion av utbildningsprogram för radio och TV.

Enligl min mening bör inte typen av läromedel eller storleken av utvecklingskostnaden i sig utgöra grund för en klassificering av bristområden. 1 Ukhet med vad som gäller för tryckta läromedel bör tillgången på och behoven av läromedel inom det avsedda användningsområdet avgöra om detta

Prop. 1975/76:110                                                                 113

kan betraktas som bristområde och om framställning av läromedel för området således kan berättiga till statligt stöd.

Även vid bedömningen av ljud- och bildprogram måsle man la hänsyn till vilka målgmpper som de avses för. Det är särskilt angeläget atl produktionen koncentreras till de delar av utbildningsseklorema där del råder brist på läromedel. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag i del föregående har anförl om ljud- och bildprogrammens möjligheter alt höja undervisningens kvalitet. Jag har tidigare angett de allmänna riktlinjer och mål som bör gälla för den fortsatta verksamheten och vilka utbildningsområden som produktionen bör avse. Utbildningsprogramorganel bör ha möjlighet all inom ramen för dessa riktlinjer självständigt välja de projekt och metoder det finner lämpliga. När det gäller val av projekl för skolområdet och den statiiga och kommunala vuxenutbildningen är del dock angeläget alt samverkan sker med statens institut för läromedelsinformation.

Som jag tidigare har anförl ulgår del slalliga stödel lill läromedelsproduktion lill producenterna. Jag delar kommitténs uppfattning, som mött instämmande från remissinstansema, atl det statliga slödel även i forlsätlningen bör ulgå lill läromedelsproducenterna. Jag anser inle all del föreligger något behov av all inrätta elt särskilt planerings- och beslällningsorgan för fördelning av slödet. Tidigare har jag förordat alt en övervägande del av programorganels produktion bör etersändas. Etl särskilt planerings-och beslällningsorgan är under sådana förhållanden svårt alt förena med den integritet som programorganels sändningsrätl fordrar. Utbildningsprogramorganel bör därför självt direki disponera elt anslag i statsbudgeten. Till vissa särskUda frågor om programorganels produktion av tryckta läromedel återkommer jag längre fram (6.4.6).

6.3.3 Utbildningsprogramorganets ställning

En av kommitténs huvuduppgifter har varil atl lägga fram förslag om hur utbildningsprogramverksamheten bör organiseras. Kommittén föreslår atl TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX läggs samman och bildar ell självständigt UtbUdningsprogramorgan direkt under utbildningsdepartementet. Enligl kommiltén bör organet, med hänsyn till ulbildningsprogramverk-samhelens särskilda karaktär, inle knytas lill Sveriges Radio. Kommiltén har också övervägl möjligheten alt inordna verksamheten i del statliga lä-romedelsförelagel Liber Grafiska AB. Mot en sådan lösning anför kommiltén dels atl ell kommersielll föriag inle bör förfoga över sändningsrätl i radio och TV, dels alt Liber Grafiska AB skulle få en omfattande ickekommersiell verksamhel.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker all TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX läggs samman. Bland dessa ålerfinns statskontoret, SÖ, UKÄ, riksrevisionsverkel, Sveriges Radio, TCO och radioulredningen. Flertalet remissinstanser, däribland radioulredningen, anser alt utbildningsprogramorganel kan ges slällning som frislående enhet. Sveriges Ras-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 110

Prop. 1975/76:110                                                   114

dio framför liknande synpunkter i denna fråga men anser att frågan om förhållandel till Sveriges Radio bör lösas senare. Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF) och Svenska arbetsgivareföreningen förordar alt organet inordnas i Sveriges Radio. Statsföretag och Föreningen svenska läromedelsproducenter förordar alt den framlida produktionen handhas av Statsföretag/Liber.

Jag delar kommitténs och remissinslansemas uppfattning atl TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX bör läggas samman lill en ny produktionsenhet. Därigenom samordnas de statliga resurserna för framställning av ljud- och bildprogram inom elt förelag. Som jag har anfört bör del nya organet finansieras med statsmedel. I fråga om kommitténs förslag all del nya utbildningsprogramorganel skall ha en självständig ställning vill jag anföra följande. De främsta skälen mol alt inordna utbUdningsprogramorganet i Sveriges Radio är atl de båda förelagen har olika syften. TiU skillnad från Sveriges Radio, som skall bedriva allmän programverksamhet, skall utbildningsprogramorganet framställa ljud- och bildprogram enbart för utbildningsverksamhet med den inriktning som regering och riksdag beslutar. Denna verksamhet kommer all finansieras med statliga medel till skillnad från Sveriges Radios mollagarfinaiisierade verksamhet. Det nya utbildningsprogramorganet bör dessutom liksom fallet är med TRU idag på beställning från t.ex. studieförbund, organisationer och myndigheter kunna framställa ljud- och bildprogram för annan distribution än via etern. Av dessa skäl kan jag instämma i kommitténs bedömning alt utbildningsprogramorganel inle bör inordnas i Sveriges Radio.

Flera skäl talar också enligl min mening mol atl inordna verksamheten i Liber Grafiska AB. Det är således inte lämpligt atl ge sändningsrätt till ett förelag som bedriver kommersiell verksamhel. Inte heller är del lämpligt all inom elt och samma förelag inrymma både helt statsunderstödd produktion och kommersielll gmndad produktion.

Ulbildningsprogramorganet bör bl. a. av dessa skäl bli en frislående, slallig enhet inom utbildningsdepartementets ansvarsområde. Därigenom skapas elt organ som kan lämna verkningsfulla bidrag i arbetet med alt nå de av samhällel uppställda utbildningspoUliska målen. I samband med det årliga budgetarbetet kan t.ex. den närmare inriktningen av verksamheten på olika sektorer prövas på säll som hillills skell för TRU. Som jag i det följande närmare kommer att redovisa utesluter inle en ordning med etl frislående förelag all ett omfattande och nära samarbele med Sveriges Radio kan förekomma även i fortsättningen.

6.3.4 Sändningsrätt och sändningsiitrymme i etem

En principiellt viktig fråga är utbildningsprogramorganels rättigheter och skyldigheter belräffande etersändning av de program som företagel framstäUer. F. n. har Sveriges Radio enligt radiolagen (1966:755, omtryckt 1972:240, ändrad senast 1975:242) ensamrätt lill mndradiosändning. För-

Prop. 1975/76:110                                                                115

hållandet mellan TRU och Sveriges Radio regleras genom etl särskilt avtal i vilket bl. a. anges sändningsulrymme m. m. för TRUis program. Riksdagen har förta årel beslutat att lokalradiosändningar skall ske genom ett särskilt dolterbolag till Sverige Radio (prop. 1975:13, KrU 1975:6, rskr 1975: 82). I samband därmed beslöt riksdagen alt ändra radiolagen. Enligl lagändringen får regeringen bestämma atl Sveriges Radio får överlåta på dotterbolaget atl med ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skall förekomma i lokalradion. Genom beslut förra årel har regeringen också medgell att Sveriges Radio får överlåta till dotterbolaget atl beslula om sådan överlåtelse.

RUT 69 hävdade i sitt betänkande (SOU 1973: 8) Radio i utveckling alt etl frislående utbildningsprogramorgan måste få egen sändningsrätt, särskilt avdelat sändningsutrymme, eget programansvar och möjlighet lill eget programval.

TRU II har för sin del redovisat tre olika möjligheter all lösa frågan om sändningsrätl. Den första möjligheten innebär atl Sveriges Radio behåller ensamrätten för all mndradiosändning och alt förhållandet mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorganet regleras genom avtal. Den andra möjligheten innebär alt regeringen överlåter ensamrätten i fråga om sändning av utbildningsprogram till utbildningsprogramorganel enligl bestämmelsema därom i radiolagen. Den iredje möjligheten innebär all utbildningsprogramorganel tUldelas ensamrätt alt sända program i radio och TV inom ramen för de uppgifter som åvilar programorganel. Äv dessa alternativ förordar kommitién alt utbildningsprogramorganel ges räll all sända utbildningsprogram. Ell sådanl principbeslut bör enligt kommiltén kunna fattas ulan hinder av all radioulredningen har att lägga fram förslag i sänd-- ningsrätlsfrågan. Under en övergångslid bör avtal om sändningslider m. m. träffas mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorganet.

Samtiiga remissinstanser som yttrat sig i frågan, t. ex. statskontoret, SÖ, UKÄ, leleverkel, radioutredningen. LO, ABF och Sveriges Radio, tillslyrker alt utbildningsprogramorganel ges egen sändningsrätt. Däremot anser radioutredningen och Sveriges Radio alt programorganet inle bör få ensamrätt atl sända utbildningsprogram.

Jag anser atl kommitténs förslag om egen sändningsrätl är väl motiverat. Jag har tidigare förordat all TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX läggs samman lill etl självständigt utbildningsprogramorgan. Detla kommer alt förfoga över betydande resurser och kan producera etl stort anlal program för etersändning. Det är då inte rimligt att programorganet ytterst skall vara hänvisat lill ell annal företags bedömning i fråga om vilka program som skall etersändas och atl Sveriges Radio skall vara ansvarigt enligt radioansvarighelslagen (1966:756) för program som företagel inte självt producerar. Jag förordar således alt utbildningsprogramorganel skall ha egen sändningsrätl. Intill dess beslul har fallals med anledning av förslag i sänd-ningsrällsfrågan från radioulredningen bör frågoma om sändning regleras genom särskilt avtal mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorga-

Prop. 1975/76:110                                                   116

net. På liknande sätt bör avtal kunna slutas när det gäller lokala radiosändningar.

Tills beslul fallats med anledning av förslag från radioutredningen kommer radiolagens bestämmelser alt den elersända programverKsamhelen skall utövas opartiskt och sakligt enbart alt avse Sveriges Radio även vad gäUer utbildningsprogramorganels verksamhet. 1 likhel med radioutredningen och Sveriges Radio anser jag all del bör vara möjligl även för Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio all sända utbildningsprogram.

Kommittén föreslår att fördelningen av sändningsutrymme mellan Sveriges Radio och utbildningsprogramorganel i första hand sker genom överenskommelser mellan partema. Om inte enighet kan nås bör en av regeringen utsedd person lillsammans med dessa söka finna en lösning och, vid fall av fortsatt oenighet, ha alt ensam avgöra tvister. Detla förfarande föreslås bli tillämpat vid den långsiktiga fördelningen av sändningsutrymmel. Beslul om all förskjuta utbildningsprogram till en annan tidpunkt på dygnet på grund av atl annal program lagil längre lid i anspråk än beräknat bör enligt kommiltén fattas av Sveriges Radio. Om sändningsledningen däremot vill flytta utbildningsprogrammet till en senare dag bör kontakt las med ulbildningsprogramorganet.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan avslyrker radioulredningen, Sveriges Radio och TCO förslaget. Radioulredningen anser alt parterna bör förhandla sig fram till lösningar. Vid fall av oenighet om den långsiktiga planeringen bör enligl radioulredningen regeringen beslula. Även Sveriges Radio och TCO menar alt parterna bör förhandla sig fram lill lösningar.

Jag delar de nämnda remissinstansemas tveksamhet inför kommitténs förslag. Eftersom en lösning av frågan om fördelning av sändningsutrymme inle är en fömtsättning för den omorganisation av utbildningsprogram-verksamheten som jag förordar, kan denna fråga tas upp i ell senare sammanhang. Jag vill erinra om alt radioulredningen har i uppdrag atl lämna förslag om utnyttjande av sändningstider för olika typer av produktion, såväl Sveriges Radios egen som annan. Jag anser atl radioutredningens förslag i denna fråga bör avvaktas innan slutlig ställning tas lill fördelningsfrågan. Intill dess bör Sveriges Radio och ulbildningsprogramorganet saml i förekommande fall Sveriges Lokalradio lösa aktuella fördelningsfrågor genom förhandlingar. Sveriges Radio har under hand förklarat sig beredd all medverka härtill.

Kommitién har även behandlat frågan om utbildningsprogramorganels behov av sändningsulrymme och föreslår dels alt frågan om en fjärde ljudradiokanal aktualiseras, dels alt del bör prövas om inte också TV 2 kan användas för sändning av utbildningsprogram på dagtid. Någon särskilt utbildningskanal i radio och TV bör däremot enligl kommitténs mening inte inrättas.

Frågan om det lolala behovet av sändningsutrymme i radio och TV utreds av radioulredningen. Jag anser i likhel med denna och Sveriges Radio

Prop. 1975/76:110                                                                117

all frågan om utbildningsprogramorganels framtida sändningsutrymme bör behandlas när ulredningens förslag föreligger. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen alt tillsätta en organisationskommitté för sammanläggningen av TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX. Denna bör få till uppgift alt genomföra den nya organisationen. Den bör därvid också kunna få i uppdrag atl lämna förslag om behov av sändningsulrymme för del första verksamhetsåret. Jag avser all senare återkomma till behovet av resurser för utbildningsprogramorganet för budgetåret 1977/78.

6.3.5 Förhållande till myndigheter och Sveriges Radio

Jag har tidigare förordat att det nya utbildningsprogramorganel inrättas som elt från Sveriges Radio frislående företag med egen sändningsrätl. Innan jag går in på frågan om företagels organisation m. m. anser jag del motiverat att kortfattat beröra dess förhållande till Sveriges Radio och olika myndigheter. När det gäller gränsdragningen mellan utbildningsprogramorganels och Sveriges Radios programverksamhet anser kommittén atl del inle är praktiskt möjligl att dra en klar gränslinje mellan Sveriges Radios allmänna programverksamhet och utbildningsprogrammen. Del är enligt kommittén svårt alt finna någon annan skiljelinje än all ulbildningsprogramorganet skall göra utbildningsprogram och att Sveriges Radio skall svara för övriga program. Detla hindrar dock inle all även Sveriges Radio skall kunna sända program av utbildnings- och bildningskaraktär.

Äv de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar SÖ och radioulredningen kommitténs bedömning, medan Sveriges Radio har vissa invändningar och anser atl gränsdragningen bör göras klarare än vad som föreslås i belänkandet.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs allmänna bedömningar atl någon exakt gränsdragning mellan de båda företagens programverksamheter inle är möjlig all åstadkomma och all Sveriges Radio även i fortsältningen skall ha rält atl producera vissa program av utbildningskaraktär. Som Sveriges Radio framhåller är gränsdragningsproblemen störst inom förskole- och vuxenutbildningsområdena. Enligt min mening bör man i största möjliga utsträckning undvika alt tillgängliga resurser utnyttjas för parallell produktion inom de två företagen. Det av kommiltén och Sveriges Radio förordade samrådet mellan förelagen om produktionens inriktning är därför nödvändigt för att de båda företagens resurser skall kunna utnyttjas effektivt.

Fömtom programverksamhetens inriktning innefattas i förhållandet mellan utbildningsprogramorganel och Sveriges Radio även frågor om sändningsutrymme och resursutnyttjande m.m. Jag har i del föregående förordat atl frågan om sändningsulrymme för utbildningsprogrammet t. v. bör regleras genom särskilt avtal mellan företagel och Sveriges Radio. Kommiltén har föreslagit atl frågan om gemensaml utnyttjande av de båda företagens resurser även regleras genom avtal. Sveriges Radio har i sill

9—Rii.sdagen 1975/76. 1 saml. Nr 110

Prop. 1975/76:110                                                   118

yttrande ställt sig positiv härtill i fråga om Sveriges Radios arkiv och bibliotek m. m. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor. Det bör uppdras ål organisalionskommillén all förbereda ell sådant avtal. Sveriges Radio har under hand förklarat sig beredd alt medverka till lösningar av detla slag.

Sveriges Radio bör ha ansvarel för beredskapsplaneringen även för utbildningsprogramorganel.

Jag går så över till frågan om utbildningsprogramorganels förhållande lill myndigheter.

Om företaget får en sådan slällning som jag har förordal kommer del, bortsett från finansieringssällel, alt ha en ställning som i stort sett liknar Sveriges Radios. Kommitién anser för sin del all radiolagens stadganden om att myndighet eller annat allmänt organ inte får förhandsgranska program eller förbjuda deras elersändning även bör omfatta utbildningsprogramorganels program. Dessa principer bör enligl kommittén även gälla för aU anslagsfinansierad programverksamhet oavsett distributionsform. Härigenom skapas garantier för programverksamhetens integritet. Utbild-ningsmyndighetemas och andra avnämarintressens önskemål och synpunkter bör framföras i de olika samarbelsorgan kommitién föreslår.

Remissinstansema, t. ex. SÖ, UKÄ, TCO och Vuxenskolan, delar kommitténs synpunkler på förhållandet mellan myndigheler och programorganel. SÖ anför all dess samarbele med SR/UTB, som haft formen av samråd, har fungerat mycket tillfredsställande.

Jag instämmer i kommitténs uppfattning i denna fråga. Kommitténs förslag skapar enligt min mening fömtsättningar för en tillfredsställande balans mellan å ena sidan företagets behov av integritet och å andra sidan avnämarnas intresse av inflytande över programproduktionens inriktning. Myndighet bör inle få förhandsgranska eller förbjuda sändning av utbildningsprogram. Jag kommer vid min behandling av frågan om företagets arbetsformer all beröra i vilka former avnämarintressena bör beredas inflytande över programproduklionen.

6.4 Utbildningsprogramorganets organisation

6.4.1 Företagsform

Kommitién diskuterar i belänkandet tre möjliga verksamhetsformer för del föreslagna utbildningsprogramorganet, nämligen myndighet, aktiebolag och stiftelse. Den förordar all ulbildningsprogramorganet får formen av en slallig stiftelse. Mol myndighetsformen talar enligt kommittén bl. a. att den inte är ändamålsenlig för denna verksamhetsart. Myndighetsformen går dessuiom inle alt förena med gällande radiorättsliga regler. När del gäller valet mellan aktiebolag och stiftelse framhåller kommittén att aktiebolagsformen främsl är avsedd för verksamhel med inriktning på lönsam-helskrav. Mot stiftelseformen kan enligl kommitién anföras atl den saknar en detaljerad civilrätislig lagstiftning. Del är emellertid möjligl alt i stadgarna för stiftelsen skriva in de regler som bör gälla.

Prop. 1975/76:110                                                   119

De flesta remissinstanser har inte haft något att invända mol alt det nya ulbildningsprogramorganet får formen av en statlig stiftelse. Vissa remissinstanser anser emellertid att en ökad ekonomisk insyn i verksamheten behövs och alt detta inte kan tillgodoses med kommitténs förslag.

Jag anser all stiftelsen är den mest lämpliga organisationsformen och förordar att denna lösning väljs. Jag är emellertid inte beredd att förorda delta som en slutiig lösning. En möjlighet till omprövning bör finnas redan när slällning tagils lill dels radioutredningens förslag i vad avser verksamhetens form för Sveriges Radio och dels Sliflelseulredningens (JU 1975: 01) förslag. Reglerna för utbildningsprogramorganels verksamhel bör las in i stiftelsens stadgar. Stadgama bör skrivas så att en lilUredsstäl-lande ekonomisk insyn i verksamheten uppnås.

6.4.2 Företagets organisation och ledning m. m.

Kommittén föreslår all utbildningsprogramorganels styrelse skall beslå av sju ledamöter, varav fem ulses av regeringen och två ledamöter är personalrepresentanter. Dessuiom boren expertgmpp, s. k. rådgivande kommitté inrättas för var och en av de fyra utbildningsseklorema. Dessa kommittéer bör vara rådgivande till styrelsen och ledningen för verksamheten. 1 huvudsak bör kommiltéema syssla med den övergripande planeringen och inriktningen av produktionen för resp. ulbildningssektor. Vidare föreslår kommitién alt ett särskilt förvaltningsråd knyts lill styrelsen. I förvaltningsrådet föreslås 15-25 personer ingå. Dessa bör ulses av myndigheter, folkrörelser, lärar- och sluderandeorganisationer m. fl. Förvaltningsrådet som enligt kommitién bör vara etl rådgivande organ till styrelsen bör sammanträda ca två gånger per år.

Jag delar kommitténs uppfattning att styrelsen bör ulses av regeringen. Liksom kommittén anser jag all en styrelse med företrädare för olika intressenter t. ex. myndigheter och organisationer blir för omfattande för att kunna fungera effektivl. Jag anser emellertid att antalet styrelseledamöter bör vara nio, varav två bör representera personalen. Därmed bör enligt min mening möjligheler finnas att i styrelsen inrymma såväl personer med erfarenheter från del reguljära utbildningsväsendet som personer med kunskaper om folkbildning och facklig verksamhet. Jag är f n. inte beredd att föreslå etl särskilt förvaltningsråd. Denna frågakan eventuellt omprövas i samband med alt slällning las lill kommande förslag från radioulredningen. Denna utredning skall nämligen pröva frågan om ell förvaltningsråd för Sveriges Radio. När det gäller förslagel om de rådgivande kommittéerna anser jag liksom vissa remissinstanser alt deras slällning bör stärkas jämfört med kommitténs förslag. Enligl min mening bör dessa kommittéer medverka i planerings- och budgetprocesserna, vilkel bör framgå av stiftelsens stadgar. I övrigi bör de rådgivande kommittéernas verksamhet i stort vara den som kommittén har angivit. De rådgivande kommittéerna

Prop. 1975/76:110                                                   120

bör utses av styrelsen och vara totalt fyra, nämligen en för vardera förskolan, ungdomsskolan, högskolan och vuxenutbildningen. Genom alt utöka antalet styrelseledamöter med två personer samt genom alt ge de rådgivande kommittéerna en starkare ställning när det gäller planering m. m. av utbildningsprogramorganels verksamhet räknar jag med atl de berörda myndigheternas, organisationernas och avnämarnas behov av insyn och inflytande skall kunna tillgodoses.

Liksom nu är fallet mellan SÖ och Sveriges Radio, bör avtal om samråd slutas mellan utbildningsprogramorganel, socialstyrelsen, SÖ och UHÄ.

Jag avser att i annal sammanhang föreslå regeringen att fastställa stadgar för stiftelsen.

6.3.3 Granskning av utbildningsprogram

Radioprogram som har förekommit i mndradiosändning kan granskas av radionämnden. Därvid gäller f n. samma regler för utbUdningsprogram som för övriga rundradioprogram. Samtliga program som anmäls lill radionämnden granskas. Dessutom kan nämnden själv besluta om granskning av program.

Den inom SÖ inrättade läromedelsnämnden skall granska all centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen uppfyller kraven på objektivitet och att läromedlens innehåll inte strider mol mål och riktlinjer i läroplanerna. Nämnden har även möjlighet att granska centrala läromedel i andra ämnen. För de av Sveriges Radio producerade icke eterburna läromedlen gäller samma regler.

Kommiltén anser all alla utbildningsprogram som har sänts i etern bör kunna granskas av radionämnden. Dessuiom föreslår kommitién alt nämnden, när särskilda skäl föreligger, bör fä beakta sådant material som inte ingår i sändningen men som tillhör utbildningsprogrammet. Denna uppfattning delas av radionämnden och Sveriges Radio.

Läromedelsnämndens granskning av elersända program i samhällsorienterande ämnen bör enligt kommiltén omfatta såväl den tryckta delen som A V-materialel i ett läromedel. Utbildningsprogramorganel bör självt avgöra om programmen skall sändas in för granskning och om detta skall ske före eller efter etersändning. Ell program kan således sändas till siatens institut för läromedelsinformalion för registrering som centralt läromedel och därefier till läromedelsnämnden för objeklivilelsgranskning före elersändning. Detta blir då en frivillig förhandsgranskning. Om utbUdningsprogramorganet önskar få ell tidigare etersänl program registrerat som centrall läromedel kan granskning ske efler elersändning. De remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga har i huvudsak godtagit kommitténs förslag. Jag har inget alt invända mot delta förslag. Utbildningsprogramorganel bör alltså självt avgöra vad som skall granskas och när detta skall ske.

Prop. 1975/76:110                                                   121

6.4.4   Upphovsrättsfrågor

Som jag tidigare har redovisat (avsnitt 2.4.4) har direktiv nyligen utfärdats fören utredning som skall se över den upphovsrältsliga lagstiftningen. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt bl. a. när det gäller vissa frågor om rält alt spela in TV-program för undervisning. I likhel med kommittén finner jag all utbildningsprogramorganel i avvaktan på atl de upphovsrättsliga frågorna lösas bör söka friköpa sina produkter. Om så sker kan de TV-program som utbUdningsprogramorganet producerar alltid användas frilt i undervisningen.

6.4.5   Distributionsfrågor

Kommittén redovisar erfarenheter och resultat av försöksverksamhel med de nya dislributionsformema videogram och kabel-TV. Enligt kommittén är erfarenheterna av videogram positiva men så begränsade atl några långtgående slutsatser om deras användning inle kan dras. TRU, Sveriges Radio och Kimna kommun har gemensamt bedrivit försöksverksamhel i Kimna med kabel-TV i två omgångar. Resultaten från den första omgången har redovisats i betänkandet (Ds U 1975: 8) Kabelvision Kimna. Mot bakgmnd av resultaten och en lägesbeskrivning av kabel-TV i Sverige framhåller kommitién atl del skulle vara värdefullt om ell mer omfattande försök med denna distributionsform genomfördes i framtiden.

Remissinstansema har med få undantag inte kommenterat kommitténs förslag.

Radioulredningen har bl. a. till uppgift all pröva ett syslem som innebär all regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer medger rätl till kabel-TV-sändning. Radioutredningen har även lill uppgift all pröva olika möjligheter med nuvarande lagstiftning för att lösa de upphovsrättsliga och ekonomiska problem som följer av alt producerade program distribueras i nya former. Dessutom har TRU-kommitlén f. n. i uppdrag alt följa ulvecklingen inom videogramområdel. Jag har för avsikt all senare föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla särskilda sakkunniga för atl utreda frågan om videogram och distribution.

Jag delar kommitténs uppfattning all del under lång lid framåt kommer alt vara nödvändigt med elerdistribution av utbildningsprogram för alla berörda ulbildningsseklorer även om möjligheterna all distribuera och spela upp program i form av t. ex. kassetter ökar.

Distribution av ÄV-material vid sidan av etersändningar sker f n. i olika former bl. a. med hjälp av filmkopior och kassetter. Producenten kan själv ombesörja distributionen ellerden kan skötas av speciella distributörer. Så t.ex. distribueras ljud och rörliga bilder lill skolväsendet i huvudsak genom de s. k. läns-AV-centralema och de kommunala läromedelscenlraler-na. Ändra avnämare av ljud och bild, t. ex. folkbildningsorganisationema, hyr bl.a. film från olika filmulhymingsförelag. Det är enligl min mening

Prop. 1975/76:110                                                   122

naturligt alt de som utnyttjar ljud och bild i undervisning, i studie- eller kulturverksamhet kan ha olika önskemål om formema och vägama för distributionen. Såväl olikheterna i ulnytljamas tillgång på teknisk utmstning som deras skiftande intresseinriktningar och kontaktnät är av betydelse i detta sammanhang. När det gäller distributionen av utbildningsprogramorganels egna program anser jag därför i likhet med kommittén all man bör sträva efler att finna de för användarna lämpligaste formerna och vägarna.

Jag kan också instämma i kommitténs uppfattning alt avnämarna skulle ha stor nytta av en samlad och lättillgänglig informaiion om förekommande ljud- och bildprogram. En samlad information i detla avseende förutsätter emellertid enligl min mening cckså en enhetlig form av registrering av ljud- och bildprogram. Någon sådiin finns f. n. inle. Kommittén - som erinrar om atl den inle haft till uppgift alt lämna förslag i dessa frågor - diskuterar olika lösningar när det gäller registrering och information. Med registrering avser kommittén inspelning, arkivering och informaiion. Registrering skulle enligl kommitténs mening kunna ske endera uppdelat efter vilka avnämargmpper som avses eller samordnat i ett enda register som sammanställs av en ceniral enhet.

F. n. svarar Kommunsamköps filmseklion för registrering av vissa AV-medel för skolområdet. Utbildningsprogramorganet borde enligt kommittén kunna svara för högskoleområdet. När det gäller vuxenutbildnings-området och kultursektorn diskuterar kommiltén bl. a. de fördelar med en ceniral registrering som understrukits i prop. 1975: 20 om den statliga kulturpolitiken 2. Med hänsyn till alt del är angelägel atl frågan om registrering av rörlig bild får en snabb lösning förordar kommiltén att den bereds av en särskild utredning.

Även jag anser all det är angelägel alt frågan om en heltäckande registrering av AV-malerial prövas vidare. Jag vill emellertid inte i begreppet registrering inrymma inspelning, arkivering och informaiion utan anser atl registreringen endast bör avse alt pä ett systematiskt sätt sammanställa vissa dala om AV-malerial som sedan kan utgöra en gmnd för informationen till dem som använder materialet. Statens institut för läromedelsinformation har lill uppgift att ulföra en sådan registrering när del gäller cenirala läromedel - inkl. AV-material - för grundskolan och gymnasieskolan samt den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Registreringen av de AV-malerial som inle omfattas av verksamheten vid statens institut för läromedelsinformalion bör enligt min mening läggas upp på ell sådanl sätt atl samverkan eller samordning med registret vid siatens institut för läromedelsinformalion möjliggörs. Formerna för registrering av AV-malerial, vilkel eller vilka organ som bör ha ansvarel för denna saml i vilken utsträckning registreringen också bör vara förenad med uppgiften atl informera om utbudet av AV-material bör i likhet med vad kommitién föreslår utredas ytterligare. Jag avser att återkomma till denna fråga i annat sammanhang. När del gäller arkivering av AV-material vill jag erinra om att dalaarkive-

Prop. 1975/76:110                                                                123

ringskommittén (U 1968:48) i december 1974 avlämnat delbelänkandet (SOU 1974: 94) Bevara ljud och bild, i vilkel näraliggande frågor tas upp. Belänkandet har remissbehandlats och ärendel bereds f n. inom utbildningsdepartementet. Därvid beaktas också frågan om arkivering av AV-material.

Genom ökad tillgång på videokasseltspelare inom utbildningsområdet kommer utnyttjandet av befintligt material, svenskl och utiändskt, all öka. Enligl kommittén kan möjlighelerna alt utnyttja befintligt material för icke kommersielll bruk inom t. ex. utbUdningsområdet komma alt bli stora. Delta kommer emellertid atl ställa anspråk på resurser för kopiering av rörlig bild. Kopieringen inom detta område bör ske ulan vinstintresse. Enligl kommittén talar flera skäl för all kopieringen bör ske i anslutning till utbildningsprogramorganels verksamhel. Kommiltén framhåller alt utbildningsprogramorganet måsle disponera resurser för kopiering och bearbetning av befintligt material.

Jag instämmer i kommitténs uppfattning all utbildningsprogramorganel i likhel med vad som hittills har gällt för TRU. skall kunna använda sina medel för all kopiera och bearbeta befintliga program. Omfattningen av resursema härför får bedömas i del årliga budgetarbetet. Del bör också vara möjligl för ulbildningsprogramorganet all på beställning kopiera program.

6.4.6 Förlagsverksamhet

TRU, SR/UTB inkl. SR/VUX har hittills i anslutning till sin programverksamhet framställt trycksaker. TRU hargjort detta både i egen regi och i samarbele med olika förlag. SR/UTB har genom sin skolmalerielsektion producerat och distribuerat trycksaker som hör lill skolprogrammen. På motsvarande sätt har förlaget inom Sveriges Radio fungerat som producent och distributör för trycksaker som hör lill vuxenutbildningsprogrammen.

Kommitién anser all del nya utbildningsprogramorganet i väsentlig utsträckning bör kunna förlägga trycksaker. Efter sammanläggningen av TRU och SR/UTB bör skolmaterielsektionen och de personer som inom TRU handhar föriagsfrågor inom ulbildningsprogramorganet kunna svara för produktion, distribution och marknadsföring av trycksaker. Utbildningsprogramorganel bör i huvudsak svara för produktion av de trycksaker som ingår i flermedieprojekt, men i vissa fall bör det samarbeta med annal förlag. Kommiltén anser det vidare viktigt att utgivning av läromedel inte dubbleras. Därför bör utbildningsprogramorganet informera andra läromedelsförlag om vilka insalser som planeras.

Enligl Statsföretag är det angeläget att finna sådana former för samverkan och samordning av de statliga resurserna på läromedelsområdet, atl den förlagsresurs och del kunnande som Liber representerar utnyttjas i en samlad resursinsats. Med anledning härav ifrågasätter Statsförelag kom-

Prop. 1975/76:110                                                   124

mittens förslag och föreslår bl. a. all Liber skall svara för föriagsproduklion både för produkter, som utges och finansieras genom försäljning, och för beställningsuppdrag som betalas genom utbildningsprogramorganel. Härigenom skulle utbildningsprogramorganel endasl behöva begränsade förlagresurser för samverkan med förlagsproducenlen.

Jag instämmer i kommitténs uppfattning, som också Brevskolan understmkit, all en förutsättning för all åstadkomma meningsfulla studier är all ljud- och bildmaterialet stöds också av tryckt material. Enligt min mening är det därför värdefullt all utbUdningsprogramorganet får resurser för all kunna framställa studiematerial i anslutning till produktionen av program som etersänds. Jag delar således kommitténs uppfattning atl del är viktigt alt utbildningsprogramorganel har möjlighet atl kunna förlägga trycksaker. Emellertid bör ulbildningsprogramorganet inle ägna sig åt annan trycksaksproduktion än sådan som har samband med produktion av ljud- och bildprogram. Dessuiom bör utbildningsprogramorganel, som TRU hittills här gjort, samverka med andra förlag. Det samarbete som TRU har haft med t. ex. Liber och Hermods beträffande tryckt material bör av del nya ulbildningsprogramorganet kunna fördjupas och utvidgas på etl för utvecklingen av läromedelsområdet fmklbart säll sedan - genom siatens medverkan - förlaget och kortespondensinslilutel lagts samman. Jag har i del föregående förordal atl utbildningsprogramorganets produktion i huvudsak skall avse brislområden inom skilda delar av utbUdningsväsendet. Även om en följd härav blir all denna produktion i alll väsentligt kommer all utgöras av projekt som av kommersiella läromedelsförlag inte kommer all bedömas som företagsekonomiskt lönsamma anser jag likväl all nära kontakter bör finnas mellan ulbildningsprogramorganet och dessa förlag. Ell viktigt syfte med dessa kontakter är atl undvika dubbelarbete. Del bör ankomma på utbildningsprogramorganel all utveckla sådana kontakter med övriga läromedelsförlag. Jag vill här också erinra om vad jag har anförl rörande samråd mellan statens institut för läromedelsinformation och utbildningsprogramorganel.

Jag har tidigare förordat all utbildningsprogramorganel skall tillämpa principen om full kostnadstäckning vid försäljning av sina produkter och tjänster. Del innebär alt även produktionskostnaderna för program som inle avses för etersändning bör beaktas vid prissättningen av dessa program. Det bör ankomma på organisalicnskommillén alt lämna förslag till den närmare ulformningen av reglema för prissättningen.

6.5 Utbildningsprogramorganets lokalisering

Frågan om den framlida lokaliseringen av TRU-kommilléns produk-lionsverksamhel har prövats av stalsmaklema både år 1971 och år 1973. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslog år 1970 i sin huvudrapport (SOU 1970: 29) Decentralisering av slallig verksamhel alt

Prop. 1975/76:110                                                   125

TRU skulle lokaliseras till Umeå och all om dess verksamhet lades samman med SR/UTB båda enheterna skulle förläggas dit. I prop. 1971: 29 angående omlokalisering av viss statlig verksamhel föreslog Kungl. Majit alt verksamheten skulle förläggas tUl Norrköping med hänsyn lill behovet av närhet lill Slockholm. Riksdagen beslöt atl frågan om möjligheten alt förlägga verksamheten lill Umeå borde utredas ytterligare. Även andra loka-liseringsaltemativ borde därvid kunna övervägas (InU 1971:13, rskr 1971i 196). Delegationen för lokalisering av slallig verksamhet fick i uppdrag alt på nytt överväga lokaliseringsfrågan. I sin slutrapport (SOU 1972:55) Decentralisering av slallig verksamhel - etl led i regionalpolitiken föreslog delegationen alt TRU II skulle ges i uppdrag all även pröva frågan om verksamhetens framlida lokalisering. Kungl. Maj:l och riksdagen anslöt sig till delegationens förslag (prop. 1973:55, InU 1973:22, rskr 1973i220). Kungl. Majit gav senare TRU II i uppdrag alt utreda lokaliseringsfrågan.

Kommittén föreslår nu all utbildningsprogramorganel av såväl regionalpoliliska som verksamhetsmässiga skäl lokaliseras lill Stockholmsregionen. Vid ell val mellan Umeå och Nortköping förordar kommiltén Norrköping. Som motiv för att förorda Stockholmsregionen anför kommitién att de nuvarande regionalpolitiska förhållandena i viktiga avseenden är annorlunda än de som förelåg omkring år 1970 och som då talade för en omlokalisering från Slockholm. Ulvecklingen inom såväl Stockholmsområdet som vissa andra delar av landel har under 1970-lalel varit en annan än under 1960-talel. Sålunda har den snabba befolkningstillväxten inom Storstockholmsområdet upphört samtidigt som befolkningsminskningarna i andra delar av landel dämpats eller helt avstannat.

I valet mellan Norrköping och Umeå vid en ev. omlokalisering anser kommittén atl de regionalpolitiska synpunkterna synes ge en svag förtur för Norrköping. När det gäller möjligheterna för utbildningsprogramorganel all bedriva sin verksamhel effektivt och rationellt anser kommittén atl väsentliga nackdelar skulle uppstå genom en omlokalisering. Det gäller främsl möjUghetema all anlita lilUälliga medarbetare och utnyttja Sveriges Radios arkiv och tekniska resurser. Vid elt val mellan Umeå och Norrköping förordar kommittén en lokalisering till Norrköping med hänsyn lill de bättre möjligheterna lill kontakter med Stockholmsregionen.

Det övervägande flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan, t. ex. statskontoret, SÖ och ABF, tillstyrker kommitténs förslag om lokalisering lill Stockholmsregionen. Några remissinstanser, t. ex. Sveriges Radio och TCO, förordar atl programorganet får lokaler så nära Sveriges Radios lokaler i Stockholm som möjligt. De remissinstanser som förordar en lokalisering till Slockholm eller Slockholmregionen betonar främst verksamhetens karaktär som skäl för sina ställningstaganden. De remissinstanser som tillstyrker en omlokalisering representerar olika orter och kommuner utanför Stockholm och anför främst regionalpoliliska motiv för sina ståndpunkter.

Prop. 1975/76:110                                                  126

Liksom kommittén anser jag atl såväl regionalpoliliska som verksamhetsmässiga skäl bör beaktas vid lokaliseringen av utbildningsprogramorganel.

Vad försl gäller de regionalpolitiska aspeklema får jag efler samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet anföra följande.

De tidigare överväganden som gjorts när del gäller TRUis lokalisering hade som bakgrund 1960-lalels stora obalans i den regionala ulvecklingen. De mål som angavs för storstadsområdenas utveckling i 1972 års regionalpoliliska handlingsprogram och som innebar atl tillväxten borde dämpas har nåtts bl.a. beroende på omlokaliseringen av slallig verksamhel från Stockholm. De bedömningar som nu kan göras - t. ex. grundade på resultalel av länsplanering 1974 eller på den regionaliserade långtidsutredningen - tyder på all ulvecklingen i Stockholmsregionen även under reslen av 1970-lalet skulle bli balanserad. De riktmärken för samhällsplaneringen som har lagts fram av länsstyrelse och kommuner i Stockholms län pekar mol en svag befolkningstillväxt. Del finns från dessa utgångspunkter inget behov av atl nu ytterligare avlasta Stockholmsregionen.

Å andra sidan finns etl behov av alt förstärka näringslivel på de orter som tidigare övervägts som lokaliseringsorter för TRU nämligen Nortköping och Umeå. En samlad bedöm ning leder dock lill slutsatsen atl den nuvarande svaga ulvecklingen i Stockholmsregionen inte bör försämras ytteriigare genom utflyttning av central statiig verksamhel ulöver den som redan har beslutats.

Regionalpoliliska skäl talar alltså f n. mol en lokalisering av utbUdningsprogramorganet utanför Stockholmsområdet.

Belräffande de krav som produktionen av ljud- och bildprogram släller på lokaliseringsort får jag anföra följande.

Utbildningsprogramorganet kommer vid en förläggning till annan ort än Stockholmsområdet atl behöva ha en i del närmaste fullständig egen teknisk utrustning. Den komplicerade och känsliga inslmmentuppsätlning som fordras för ljud- och bildproduktion kräver också tillgång lill avancerad service. Sådan finns på delta område praktiskt taget endasl i Slockholm. Risken för driflavbroll och avsevärt fördyrad service är därmed påtaglig vid annan lokaUsering än i Stockholmsområdet. UtbUdningsprogramorganet kan inte heller göras hell självförsörjande ens ulmslnings-mässigl. Så t. ex. är del från ekonomiska utgångspunkter orealistiskt atl bygga ell eget filmlaboralorium för utbildningsprogramorganel. Inte heller är det möjligl atl klara utnyttjandet av Sveriges Radios bUd- och ljudarkiv på annat säll än genom direkta besök vid detla. Arbetet med framställning av program sker effektivast i gmpp. och del är därför förenat med stora fördelar om en projektgmpp i sin helhet eller någon del av den lillsammans besöker bild- och ljudarkiv och bibliotek för att på ort och ställe diskutera igenom vilka material man skall la med i programmen.

När det gäller investeringar i byggnader m. m. förutsätter en omlokalisering lill ort utanför Stockholmsområdet en total nybyggnad och. som nyss

Prop. 1975/76:110                                                  127

har nämnts, en i det närmaste fullständig teknisk utmstning. En lokalisering i Stockholmsområdet medför möjligheter till ell samulnylljande av tekniska resurser med Sveriges Radio. Investeringsbehovet kan på gmnd härav beräknas till drygt 15 milj. kr. lägre om verksamheten behålls på sådan ort i Stockholmsområdet all sambruk med Sveriges Radio möjliggörs än om den lokaliseras till någon av de övriga nämnda ortema.

En förutsättning för all nå godtagbar kvalitet på programmen är tillgång till skådespelare, musiker, artister och speciaUster av skilda slag. Tillgången till sådan specialiserad personal är begränsad utanför storstadsområdena. En lokalisering av utbildningsprogramorganet utanför Stockholmsområdet kommer all myckel kraftigt begränsa dess möjligheter alt få medverkan från sådan personal. Etl skäl härtill är all en sådan medverkan i de flesla fall inle har formen av anställning ulan är tilUällig. Medverkan kan röra några limmar per dag under en viss lid eller heltid för en kortare period. Den är oftast en bisyssla eller en del i frilansverksamhel. De yrkesgmpper del här rör sig om arbetar främsl på orter där arbetstillfällen av nämnt slag kan erbjudas av institutioner som t. ex. svenska filminstitutet, teatrar, filmbolag m. m. Äv vad jag har anfört framgår atl de krav som utbildningsprogramorganels verksamhet släller på lokaliseringsort kraftigt talar för en lokalisering av detta till Stockholmsområdet. Mot denna bakgmnd och med hänvisning till de regionalpolitiska överväganden jag tidigare har redovisat förordarjag i likhet med kommittén och majoriteten av remissinstanserna alt utbildningsprogramorganel bör förläggas lill Stockholmsområdet.

Den närmare lokaliseringen inom Stockholmsområdet bör bestämmas så atl den bidrar lill en bättre balans mellan arbetsplalsemas och bostädernas lokalisering. Starka regionalpolitiska skäl talar för lokalisering av utbildningsprogramorganet till den södra delen av området. Regeringen bör bemyndigas atl fatta beslul om utbildningsprogramorganels förläggning till kommun inom den södra delen av Stockholmsområdet.

Jag vill i detla sammanhang instämma i de synpunkler som kommit lill uttryck i några av remissvaren, nämligen alt det är angeläget atl produktionen genomförs på ett sådanl sätt alt den kan spegla de skiftande förhållandena i landels skilda delar. Jag har bl. a. av detta skäl förordal en utbyggd försöksverksamhel av den regionala kontaktverksamhet och produktion som både TRU och SR/UTB har bedrivit. Enligt min mening bör en betydande del av utbildningsprogramorganets tillkommande resurser användas för en produktion med regional förankring. Detta bör vara möjligt genom att lägga ut programproduklion på de orter där för varje enskilt program lämpliga resurser finns. En fömtsättning härför är en noggrann programplanering och en väl fungerande ceniral enhet, så belägen alt dess kontakter med de olika delama av landel lält kan byggas ut och upprätthållas.

Jag är däremot inle beredd all biträda de förslag som har förts fram med innebörden all del borde vara möjligl all förlägga någon del av verksamhe-

Prop. 1975/76:110                                                   128

len till annan ort än huvuddelen. Tanken skulle då vara all dela verksamheten så all t. ex. produktionen för vuxenutbildning eller produktion med inriktning mol förslagsvis samhällsvetenskapliga ämnesområden decentraliseras till någon ort. Varje uppdelning, som innebär atl en del av verksamheten permanent förläggs till annan ort än huvuddelen med syfte all där någorlunda självständigt och med hjälp av egna resurser producera program, kommer all möta alla de svårigheter som jag nyss har redovisat om utbildningsprogramorganel lokaliseras utanför Stockholmsområdet.

6.6 Resurser för utbildningsprogramorganet

Kommiltén har i sina beräkningar av resursbehoven utgått ifrån en lokalisering lill Stockholmsregionen. Niir del gäller beräkningama i fråga om behov av teknisk utmstning bör enligl kommittén utbildningsprogramorganel i stort sett bli självförsörjande. För atl delta skall bli möjligl behöver organet dels överta TRUis nuvarande utmstning, dels komplettera denna med viss angiven utmstning. Kommitténs beräkningar utgår från en i förhåUande lill verksamheten budgelårel 1974/75 ökad produktion.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan är tveksamma till om det nya organet behöver vara självförsörjande i fråga om teknisk utmstning. Statens institut för läromedelsinformalion förordar alt organet utnyttjar Sveriges Radios resurser enligl särskilt avtal. SIF, som förordar alt uibildningsprogramverksamhelen i sin helhet inordnas i Sveriges Radio, anför som etl huvudskäl för sin ståndpunkt det olämpliga i atl bygga upp en ny teknisk enhet utanför Sveriges Radio. Sveriges Radio framhåller alt re-sursberäkningama bör ses över och all beslul i frågan inle bör fallas förtän förslag från radioulredningen föreligger.

Det nya utbildningsprogramorganel bör börja sin verksamhel den I juli 1977. Del finns därför inle anledning all nu beslula om resurser för del nya organet. Resursbehoven beror bl. a. på den framtida verksamhetens lokalisering. Jag har vid min behandling av lokaliseringsfrågan förordat all utbildningsprogramorganel lokaliseras till Stockholmsområdet.

Jag anser atl det nya utbUdningsprogramorganet bör överta TRUis nuvarande utmstning. När del gäller atl lillgodose behovet av ytterligare utmstning bör följande beaktas. Den utmstning som behövs för framställning av UtbUdningsprogram skiljer sig inle från den som används för der vanliga programverksamheten. Det finns därför möjligheler atl utnyttj samma typ av utmstning för oUka programproduklioner. SR/UTB har t. ex. ingen egen utmstning för sin verksamhet ulan utnyttjar för närvarande tillsammans med övriga delar av Sveriges Radio den inom företaget befintiiga utmstningen. Investeringskostnaderna kommer dessutom all bli

Prop. 1975/76:110                                                  129

avsevärt högre vid en lösning som innebär alt utbildningsprogramorganel blir självförsörjande i fråga om teknik. Del kan därför inle vara rationellt och samhällsekonomiskt försvariigi atl, i elt läge när ledig kapacitet uppstår inom Sveriges Radio genom all SR/UTB bryts ul, bygga upp en fullständig teknisk enhet vid sidan av Sveriges Radios. Jag förordar således all utbildningsprogramorganels behov av ytterligare utmstning i första hand bör tillgodoses genom avtal med Sveriges Radio. Jag fömtsätter därvid atl den prissättning som kommer alt gälla för Sveriges Radios tjänster motsvarar vad SR/UTB och TRU f. n. betalar. Skulle TRUis befintliga resurser tillsammans med dem som går atl utnyttja inom Sveriges Radio inle räcka lill för all vidmakthålla utbildningsprogramorganels produktion kan del dock bli aktuellt med viss utmstningskomplettering. De båda företagen bör i avtalet la in beslämmelser som garanterar alt befintlig utmstning utnyttjas på etl effektivt sätt.

Kommittén har beräknat personalbehovet utifrån sitt förslag om utökad verksamhel och därvid förutsatt alt den personal som finns anställd inom TRU resp. SR/UTB inkl. SR/VUX vid beslutet om sammanläggning skall erbjudas anställning hos utbildningsprogramorganel. Kommitténs förslag om fortsatt anställning för personalen har tillstyrkts i yttrandena från Sveriges Radio, TCO och SIF.

Som jag redan har nämnt har jag för avsikt atl föreslå regeringen all tillkalla en särskild organisationskommitté som får i uppdrag atl närmare utreda och planera den nya organisationen m. m. En av dess huvuduppgifter blir atl lämna förslag om den framlida verksamhetens omfattning med ål-följande beräkningar av resursbehov. Utgångspunkten för resursberäk-ningama för del nya programföretaget skall vara verksamhetens omfattning inom TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX budgetåret 1976/77. En annan utgångspunkt bör vara alt resursema fördelas på skilda utbildningsområden huvudsakligen i samma proportion som kommittén har föreslagit. En tredje utgångspunkt bör vara atl produktionen av sådana program som avses för annan distribution än elersändning högsl får ta i anspråk fyra procent av utbildningsprogramorganels samlade resurser för produktion.

6.7 Genomförande

Jag har tidigare förordat att TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX läggs samman till ell nytt ulbildningsprogramorgan. Denna sammanläggning bör ske med verkan fr.o. m. den Ijuli 1977. Som jag i del föregående har framhållit fordras dock ett vidare förberedelsearbete, som bör uppdras åt en särskild organisationskommitté. Riksdagen bör därför redan nu la ställning till de principiella riktlinjerna för den framtida verksamheten.

Organisationskommitténs första uppgift blir att utarbeta förslag lill underlag för beslut om det nya utbildningsprogramorganets tekniska, administrativa, personella resurser m. m. med erforderiiga kostnadsberäkningar.

Prop. 1975/76:110                                                  130

Förslag i dessa avseenden bör föreligga senast den 1 oktober 1976 så alt regeringens förslag kan föreläggas iiksdagen vid 1976/77 års riksmöte. Kommittén bör även få bemyndigande all för statens räkning föra de förhandlingar med i första hand Sveriges Radio som blir aktuella med anledning av sammanläggningen. Till uppgifterna kommer även att höra att utarbeta förslag om behov av sändningsutrymme i etern och intern organisation för företagel saml all anställa erforderlig personal. Jag vill i detla sammanhang framhålla det angelägna i att sammanläggningen genomförs på ett sådant sätt att personalens anställningstrygghet garanteras. Detta bör kunna uppnås genom aU de som är anslällda vid TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX vid lidpunkten för beslutet om sammanläggningen erbjuds anställning inom del nya programorganet. Organisalionskommillén måsle för all kunna fullgöra sina uppgifler nära samarbeta med TRU och Sveriges Radio. Den bör därför lill sig knyta företrädare för ledning och personal vid de båda enhelema. Till den tidpunkt då del nya programorganet börjar sin verksamhel svarar TRU II och Sveriges Radio liksom hillills för programproduklionen inom resp. enheter. Under en övergångslid torde även verksamheten komma all bedrivas i skilda lokaler. Del bör i vanlig ordning ankomma på byggnadsstyrelsen all svara för den fortsatta planeringen av företagels lokalbehov.

Vissa frågor som är av betydelse för utbildningsprogramorganels verksamhet utreds av radioulredningen. SlutUga beslut i dessa frågor bör som jag tidigare anförl inle fattas i detla sammanhang. Jag avser således atl senare återkomma lill regeringen bl.a. i frågor om nya distributionsformer, sändningsrätl och radionämndens granskningsuppgifter. I samband därmed kommer jag också atl föreslå de författningsändringar som kan behövas. Jag avser också alt i annal sammanhang föreslå regeringen alt utbildningsprogramorganel bör ges namnet Sveriges Utbildningsradio.

7    Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl

1.   godkänna de riktlinjer för framställning av ljudradio och televisions
program, m. m. för utbildningsväsendet som jag har angett i det föregåen
de,

2.   bemyndiga regeringen all besluta om den närmare lokaliseringen av
utbildningsprogramorganel.

8   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och besluta att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra ganden har lagt fram.

Prop. 1975/76:110                                                               131

Innehåll

1   Inledning ......................................................................        3

2   TRU-kommilléns belänkande Program för ljud och bild i utbildningen                       6

2.1  Kommitténs allmänna överväganden .................... ...... 6

2.1.1       UlbildningssamhäUet och de nya medierna.. ...... 6

2.1.2       Produktion och distribution av ljud- och bildprogram       7

2.1.3       Pedagogiska teorier kring ljud- och bildprogram  ....       8

2.1.4       Nuvarande verksamhet vid TRU och SR/UTB        9

2.1.5       Behov av och önskemål om ljud- och bildinsalser ...        11

2.1.6       Nya distributionsformer - videogram och kabel-TV 15

2.2  Kommitténs förslag i organisationsfrågan  ............      17

2.2.1       Ulbildningsprogramverksamhelens finansiering               17

2.2.2       Utbildningsprogramorganels slällning........... .... 17

2.3......................................................................... Vissa frågor av betydelse för den närmare organisationen av
utbildningsprogramorganel.................................... .... 20

2.3.1       Sändningsrätl i etem ...................................      20

2.3.2       Behov av ytteriigare kanaler i radio och TV..      21

2.3.3       FörhåUande lill Sveriges Radio..................... .... 21

2.3.4       FörhåUande till myndigheler ........................      22

2.4  Utbildningsprogramorganels verksamhet m.m........ ... 22

2.4.1       Verksamhetens inriktning............................. .... 22

2.4.2       Utbildningsprogramorganels verksamhetsform               29

2.4.3       Utbildningsprogramorganels styrelse m. m.. .... 30

2.4.4       Vissa juridiska frågor....................................      31

2.4.5       Distributionsfrågor........................................      36

2.4.6       Förlagsverksamhet.......................................      40

2.4.7       Resursbehov.................................................      40

2.4.8       Kostnader..................................................... .... 42

2.4.9       Förslagets genomförande.............................      43

2.5       Utbildningsprogramorganels lokalisering................      44

2.6       Kommitténs förslag lill stadgar för stiftelsen........... .... 45

3 Remissyttranden...........................................................      51

3.1       Behov av ljud- och bildprogram i undervisningen...      51

3.2       Inriktning och uppgifter..........................................      54

3.2.1       Förskolan......................................................      54

3.2.2       Ungdomsskolan ...........................................      56

3.2.3       Högskolan.....................................................      58

3.2.4       Vuxenutbildningen........................................      58

3.3       Nya distributionsformer - videogram och kabel-TV. .... 61

3.4       Regional och lokal verksamhet............................... .... 61

3.5       Övriga uppgifter .................................................... .... 63

3.6       Utbildningsprogramverksamhelens finansiering.....      64

3.7       Organisalorisk ställning..........................................      65

3.8       Sändningsrätl och sändningsutrymme i etern  ......      66

3.9       Förhållande till myndigheter och till Sveriges Radio........          68

3.10    Utbildningsprogramorganets verksamhetsform och styrelse    69

3.11    Vissa juridiska frågor............................................. .... 72

3.11.1 Stadgar för stiftelsen ................................. .... 72

3.11.2       Granskning av utbildningsprogram............. .... 73

3.11.3       Upphovsrättsfrågor..................................... .... 74

3.12  Registrering och distribution................................. .... 75

Prop. 1975/76:110                                                               132

3.13       Förlagsverksamhet...............................................      76

3.14       Resurser för ulbildningsprogramorganet  ............      78

3.15       Utbildningsprogramorganels lokalisering.............. .... 78

4 TRU-kommilténs belänkande Distansundervisning........ .... 80

4.1       Inledning................................................................ .... 80

4.2       Distansundervisning i andra länder........................      80

4.3       Olika organisatoriska lösningar.............................. .... 83

5 Remissyttranden........................................................... .... 86

5.1       Distansundervisningens syften.............................. .... 86

5.2       Distansundervisningens organisation ................... .... 86

5.3       Läromedel ............................................................. .... 89

6 Föredraganden.............................................................. .... 91

6.1       Inledning................................................................ .... 91

6.2       Utbildningsprogramorganels inriktning och uppgifter                96

6.2.1       Förskolan...................................................... .... 96

6.2.2       Ungdomsskolan ........................................... .... 97

6.2.3       Högskolan..................................................... .. 100

6.2.4       Vuxenutbildningen........................................ .. 105

6.2.5       Övriga uppgifler............................................ .. 108

6.3  Ulbildningsprogramverksamhetens organisation .. ..... Ill

6.3.1       Nuvarande organisation .............................. .. 111

6.3.2       UtbUdningsprogramorganels finansiering .... .. 112

6.3.3       Utbildningsprogramorganels slällning........... .. 113

6.3.4       Sändningsrätt och sändningsutrymme i etem                  114

6.3.5       Förhållande till myndigheler och Sveriges Radio              117

6.4  UtbUdningsprogramorganels organisalion.............    118

6.4.1       Förelagsform.................................................    118

6.4.2       Förelagels organisation och ledning m. m.....    119

6.4.3       Granskning av utbildningsprogram............... .. 120

6.4.4       Upphovsrällsfrågor........................................ .. 121

6.4.5       Distributionsfrågor........................................ .. 121

6.4.6       Förlagsverksamhet....................................... .. 123

6.5       Utbildningsprogramorganels lokalisering................ .. 124

6.6       Resurser för utbildningsprogramorganel   ............. .. 128

6.7       Genomförande........................................................ .. 129

7   Hemställan  ...................................................................    130

8   Beslut.............................................................................    130

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1976