om översyn av skogs- och jordbruksforskningen

Proposition 1980/81:129

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:129

Regeringens proposition 1980/81:129

om översyn av skogs- och jordbruksforskningen;

beslutad den 5 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

ANDERS DAHLGREN

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa förändringar beträffande skogs- och jordbruksforskningen.

Skogs- och jordbrukets forskningsråd tillförs ytterligare 9,5 milj. kr. Rådet föreslås i fortsättningen främst lämna stöd Ull forskning om mer grundläggande, långsiktiga frägor beträffande jord- och skogsbruk samt veterinärmedicin. Uppdelningen av rådet i en jordbruks- och en skogssektion slopas.

Särskilda medel avsätts för tillämpad skogsproduktionsforskning. Skogsnäringen får ett stort inflytande på fördelningen av dessa medel, som föresläs uppgå till 5 milj. kr.

1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 129

Prop. 1980/81:129                                                    2

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-05

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenslam Linder, Wirtén, Holm, Boo, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om översyn av skogs- och jordbruksforskningen

1    Inledning

Den 28 juni 1979 tillsatte dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en arbetsgrupp' med uppdrag att göra en översyn av statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR).

Arbetsgruppen avlämnade i oktober 1980 betänkandet (Ds Jo 1980:8) Skogs- och jordbrukets forskningsråd. Utredningens sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Beträffande nuvarande förhållanden m. m. samt utredningens närmare överväganden hänvisas lill delta betänkande. Uppsatser kring skogs- och jordbruksforskningen i framtiden, skrivna av aktiva forskare, har publicerats i en särskild volym (Ds Jo 1980:9) FramtidsperspekUv inom skogs- och jordbruksforskning.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, styrelsen för teknisk utveckling, domänverket, forskningsrådsnämnden, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, Kungl. skogs- och lantbruksakademien, statens råd för byggnadsforskning, Jordbrukstekniska institutet, forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Institutet för skogsförbältring, Lantbrukarnas riksförbund, Trädgårdsnäringens riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott. Landsorganisationen i Sverige, Centralorganisationen SACO/SR och Tjänstemännens centralorganisation. Skrivelser har dessutom inkommit från Ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

' Departementsrådet Sören Ekström, ordförande, rektorn Lennart Hjelm, professorerna Olle Johansson och Ingvar Lindqvist, departementssekreteraren Vanja Edwinson samt fil. mag. Ann-Kristin Wentzel, sekreterare. Edwinson efterlräddes sedermera av departementssekreteraren C. G. Junback.

Prop. 1980/81:129                                                    3

I prop. 1980/81:100 (bil. 13 s. 114 och 116) har regeringen föreslagit riksdagen atl, i avvaktan på särskild proposiUon i ämnet, för budgetåret 1981/82 till Jordbruksforskning beräkna ett reservaUonsanslag av 17 082 000 kr. och till Skoglig forskning beräkna ett reservationsanslag av 9 150 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2   Föredragandens överväganden

I Sverige liksom i flera andra industriländer har insikten om forskningens betydelse för utvecklingen ökat under senare år. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i ökade statliga satsningar. Forskningsråden intar härvid en strategisk ställning i forskningssystemet.

Forskningsrädsorganisationen under utbildningsdepartementet har under senare år genomgått betydande förändringar. Antalet forskningsråd har minskat från fem till tre och ett nytt organ, forskningsrådsnämnden (FRN), har tillkommit som ett samordnande organ i forskningssystemet.

Enligt sin instruktion har statens råd för skogs- och jordbruksforskning
(SJFR) till uppgift alt främja sådan forskning som är ägnad alt gagna jord
brukels och skogsbrukets utveckling och stärka dessa näringars bärkraft. I
jordbruket inräknas trädgårdsnäringen och industriell verksamhet som nära
berör jordbruket. Skogsindustrien forskning och utveckling ingår inle pri-   vy

märt i rådets ansvarsområde. Här är styrelsen för teknisk utveckling (STU) den statliga myndighet som har huvudansvaret.

Rådet samarbetar huvudsakligen med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Ungefär tre fjärdedelar av rådets anslag går till forskning som utförs vid SLU.

Den nuvarande organisationen vid SJFR fastställdes i samband med rådets Ullkomst år 1967. Rådet är indelat i en jordbrukssektion och en skogssektion med vardera tio ledamöter, vartill kommer rådets ordförande som är ordförande i båda sektionerna. Rådet utses i dess helhel av regeringen. Rådels medel är också fördelade på två reservationsanslag. Sektionerna utformar var sin del av anslagsframställningen till regeringen. Det förekommer ingen sammanvägning och slutlig samlad bedömning pä rådsnivå om vilka områden som kräver särskilda satsningar.

Rådets sektioner har elt gemensamt kansli, men ocksä här finns en långtgående funktionsindelning i skogs- resp. jordbruksforskning. Vardera sektionen har en sektionssekreterare som ansvarar för den löpande verksamheten, dock med rådets huvudsekreterare som kanslichef.

Sammantaget kan man konstatera att de båda sektionerna i realiteten fungerar som skilda forskningsråd.

Jämfört med andra forskningsråd är SJFR ett i resurshänseende relativt litet råd. Så har t. ex. för budgetåret 1980/81 humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet 54 milj. kr., medicinska forskningsrådet 111 milj. kr., naturvetenskapliga forskningsrådet 224 milj. kr. och FRN 32 milj. kr. STU

Prop. 1980/81:129                                                    4

disponerar för samma år 489 milj. kr. SJFR:s totala anslag för budgetåret 1980/81 uppgår till 26 milj. kr.

Jag övergår nu till min bedömning av arbetsgruppens förslag.

Vad gäller forskningsrådets namn tillstyrker jag arbetsgruppens förslag att det bör vara skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR).

I likhet med arbetsgruppen och remissinstanserna vill jag framhålla behovet av ökad forskning på grundläggande och långsiktig nivå inom skogs- och jordbruksforskningen. Bristen på kunskap om de grundläggande sambanden mellan ohka processer i de biologiska systemen och deras omgivning blir allt mer uppenbar och allvarlig ju snabbare skogsbruket och jordbruket utvecklas i tekniskt-ekonomiskt hänseende. Den teoretiska och kunskapsmässiga utvecklingen släpar på många områden efter utvecklingen på det praktiska planet. För att motverka riskerna för allvarliga bakslag i framtiden måste kunskapen om och förståelsen för långsiktigt verkande processer byggas upp. Jag instämmer i arbetsgruppens bedömning att SJFR därvid har en viktig uppgift att fylla.

Arbetsgruppen har vidare pekat på nya viktiga forskningsområden såsom energiforskning, livsmedelsforskning och vattenbruk (dvs. olika odlingsakti-vileter i vatten), vilka i dag inte kunnat ges en tillfredsställande uppmärksamhet inom SJFR. För livsmedelsforskningen gäller för övrigl att den varit alh-för blygsam ocksä om man ser till hela den svenska forskningen. Det är av vikt att rådet uppmärksammar dessa områden.

Vad gäller anslagspolitiken konstaterar arbetsgruppen alt rådet med tiden har kommit att spela en roll som i alltför hög grad sammanfallit med SLU:s. Rådet har bundit medel i projekt som i det närmaste fått permanent karaktär. Det finns också en tendens att fördela tillgängliga medel på många olika projekt, splittrade över i stort sett hela SLU:s forskningsfält. Arbetsgruppen förordar nu en större koncentration på ett mer begränsat anlal projekt från SJFR:s sida.

Jag delar arbetsgruppens bedömning i dessa avseenden. För detta finns också ett starkt stöd bland remissinstanserna. Det är också lämpligt att en gränsdragning sker mellan forskningsrådets och lantbruksuniversitetets anslagspolitik. Rådet bör sålunda koncentrera sina insatser på kunskapsuppbyggande forskning och i möjligaste mån försöka att undvika stöd till utvecklings- och försöksbetonad verksamhet. Det kan då vara naturligt för SJFR att i större utsträckning än tidigare också söka sakkunskap utanför den direkta skogs- och jordbruksforskningen.

I ett litet land som Sverige finns det inga möjligheter att bedriva s. k. frontforskning pä alla områden, men genom bevakning av forskning i andra länder kan man upprätthälla en beredskap att ge sig in på nya forskningsområden vid snabbt uppkommande behov. Denna bevakning bör dock i princip inte finansieras med forskningsrådsmedel. Här bör ansvaret vad gäller skogs-och jordbruksforskningen i stället främsl ligga på SLU.

Det nuvarande forskningsrådet är uppdelat i två självständiga sektioner

Prop. 1980/81:129                                                    5

med var sitt statsanslag. I praktiken arbetar dessa som jag nyss nämnt som två separata forskningsråd. Denna uppdelning försvårar enligt arbetsgruppen en samverkan mellan de berörda sektionerna och medför risk för alt tvärvetenskapliga satsningar på problem som är gemensamma för skogs- och jordbruket försvåras. Organisationen medför dessutom en onödig stelhet i anslagssystemet. Rådet har små möjligheter att göra en önskvärd inbördes prioritering mellan satsningarna på skogs- resp. jordbruksforskning grundad pä det aktuella behovet av forskningsinsatser och kvaliteten hos de aktuella ansökningarna.

I likhet med arbetsgmppen vill jag framhålla att många av de grundläggande frågorna inom skogs- och jordbruksforskningen griper över seklionsgrän-serna och gränserna till andra forskningsråd. Detta förhållande blir än mer påtagligt om rådet i ökad utsträckning skall inrikta sitt arbete på grundläggande och långsiktig forskning. Områden som skär igenom sektionsgränserna är bl. a. ekonomi, teknik, växtnäringsfrågor, växtfysiologi, markvetenskap, miljöfrågor och energi. Problem i anslutning till det kombinerade skogs- och jordbruket är ocksä gemensamma för sektionerna.

För en mer sammanhållen ledning av rådet talar också alt detta underlättar rådets samarbete med övriga forskningsråd, liksom med FRN. Från dessa har uttalats oro över SJFR:s svårigheter att delta i större samarbetsprojekl. För egen del vill jag betona viklen av en samverkan av detta slag.

Del finns enligl min mening inte anledning att tro atl något av de huvudområden SJFR har ansvar för kommer att missgynnas på grund av de förändringar arbetsgruppen föreslagit. För samma slutsats talar det faktum att forskningsrådets sammansättning — beträffande vilken det ankommer på regeringen att besluta — självfallet måste bli väl avvägd. Företrädare för skilda närings- och forskningsintressen bör bli representerade i det nya rådet. Jag vill också i detta sammanhang peka på att arbetsgruppen föreslagit en ordning för planering, beredning av inkomna ansökningar och utvärdering av genomförda forskningsprojekt som ger både en stor bredd och goda möjhgheter för olika intressen att göra sina uppfattningar hörda. Mot denna bakgrund ansluter jag mig, i likhet med flertalet av remissinslanserna, till arbetsgruppens förslag att sektionsindelningen slopas.

SJFR bör även i fortsättningen ha frihet att besluta om sina egna arbetsformer. Arbetsgruppen har emellertid pekat på några principiella frågor som jag önskar fästa uppmärksamheten pä. Sålunda har gruppen framhållit att ökade planeringsinsatser krävs från rådets sida, om rådet i framtiden skall kunna ta ett vidgat ansvar för skogs- och jordbruksforskningen. Enligl gruppen bör nya planeringsformer prövas och utvärderingen av genomförda forskningsprojekt vid SJFR utvecklas både med hänsyn till inomvetenskapliga kriterier och till näringarnas erfarenhet av det arbete som utförts. Jag delar, liksom remissinstanserna, dessa uppfattningar. Dock vill jag betona att en förbättring av såväl planering som utvärdering bör vara möjlig att åstadkomma med enkla medel och utan en kostnadskrävande administration.

Prop. 1980/81:129                                                    6

Rådets sekreterare bör ha ansvaret för rådels kanslifunktion och forskningssekretariatsuppgifter. Som vid de övriga forskningsråden bör det vara möjligt för rådet att arvodesanställa huvudsekreteraren. Del kan t. ex. vara en fördel för rådet om dess sekreterare genom deltidstjänstgöring ges möjligheter att samtidigt aktivt delta i forskning eller annan verksamhet som är lill gagn för rådet. Nuvarande praxis atl Skogs- och lantbruksakademiens sekreterare också automatiskt utses lill sekreterare i rådet bör upphöra. Önskvärdheten av atl rådet och Skogs- och lantbruksakademien skall kunna renodla sina ohka roller i forskningssystemet talar ocksä för denna ordning.

Arbetsgruppen föreslår att det nya rådet får en vidare inriktning än det nuvarande, något som tillstyrks av remissinstanserna. Skogs- och jordbrukets forskningsråd bör ha lill uppgift att främja och stödja sådan forskning som gagnar skogsbruket och jordbruket i vid bemärkelse. Härvid bör rådet uppmärksamma behovet av forskning som är angelägen frän samhällelig synpunkl och som har samband med utvecklingen inom skogsbruket och jordbruket.

I likhet med arbetsgruppen anser jag att SJFR på samma sätt som övriga forskningsråd bör ha möjlighet att inrätta särskilda forskartjänster.

Beloppsgränsen för forskningsanslag som inte behöver underställas regeringens godkännande anser jag bör motsvara vad som gäller för FRN och forskningsråden under utbildningsdepartementet, f. n. 1 milj. kr.

Den nya organisationen och inriktningen av SJFR bör träda i kraft den 1 juli 1981. I praktiken kommer detta att innebära att det nuvarande forskningsrådet fördelar huvuddelen av medlen för budgetåret 1981/82 under våren 1981, medan det nya rådet under hösten 1981 fördelar återstående medel för detta budgetår. Under hösten 1981 bör också den föreslagna förändringen genomföras.

Några remissinstanser har föreslagil att den nuvarande uppdelningen på två anslag, ett för jordbruksforskning och ett för skogsforskning, skall bibehållas även om en sammanslagning av sektionerna sker. En sådan ordning vore enligt min mening olämplig. Forskningsrådet bör ha rätt alt med utgångspunkt i de ansökningar som inlämnats fritt fördela tillgängliga medel. Jag förordar därför, i likhet med huvuddelen av remissinstanserna, att medlen till SJFR fortsättningsvis anslås över elt, sammanhållet anslag.

För budgetåret 1980/81 har för jordbruksforskning anslagits 17 082 000 kr. och för skoglig forskning 9 150 000 kr., eller sammantaget 26 232 000 kr. Arbetsgruppen har starkt betonat att forskningsrådet iried nuvarande medelstilldelning saknar möjlighet att spela den roll i forskningssystemet som föreslagits i gruppens rapport. Samma sak har vid olika tillfällen påpekats av bl. a. FRN. Med hänsyn härUll, Ull uppfattningen bland remissinstanserna och till det faktum atl jag nu i likhet med arbetsgruppen förordar en förstärkt roll för SJFR föreslår jag att rådet — inom ramen för den av regeringen i budgetpropositionen anmälda satsningen på grundläggande forskning — tillförs ytterligare 9,5 milj. kr. Inte minst inom den skogUga forskningen

Prop. 1980/81:129                                                    7

finns i dag betydande behov av insatser. Med hänsyn härtill är del rimUgt alt en viss prioritering av den skogliga forskningen sker vid fördelningen av de nytillkomna resurserna.

Mot bakgrund av vad jag tidigare sagt om ansvarsfördelningen mellan forskningsrådet och SLU bör vissa överföringar ske av medel från rådet till SLU. Detta gäller främst verksamhet av försökskaraktär och sådan verksamhel som i praktiken blivit permanent, men som ändå finansieras via rådet. Ett gemensamt förslag i detta avseende bör lämnas av rådet och SLU i samband med anslagsframställningarna för budgetåret 1982/83.

Arbetsgruppen framhåller att jämfört med många branscher i övrigt satsar skogsnäringen själv små belopp på forskning i relation till slutprodukternas förädlingsvärde. Däremot har näringen ett starkt inflytande över forskningens inriktning genom sin representation i olika statliga och halvstatliga forskningsorgan. Enligt arbetsgruppen bör näringen nu öka sitt finansiella ansvar för FoU-arbetet. Vid sin behandling år 1979 av propositionen om riktlinjer för skogspoliUken, m.m. framhöll jordbruksutskottet att forskning och utvecklingsarbete måste ägnas särskild uppmärksamhet vid fördelningen av skogsvårdsavgifterna (JoU 1978/79:30 s. 59). För alt tillmötesgå behovet av forskningsmedel för det praktiska skogsbrukets problem föreslår arbetsgruppen att en ny fond inrättas med medel från skogsvårdsavgifterna. Fonden föreslås kunna fördela medel lill tillämpad skogsproduktionsforskning och i fonden skulle enligt förslagel skogsnäringens inlressen väga tungt. På jordbrukssidan finns en parallell i lantbrukets fond. Arbetsgruppen anser att genom tillkomsten av skogsbrukets fond skulle skogsforskningen och jordbruksforskningen få likartade förutsättningar, vilket självfallet skulle underlätta prioriteringsarbetet i rådet. Arbetsgruppens förslag får starkt stöd av remissinstanserna.

Även jag tillstyrker förslagel om att skogsvårdsavgiftsmedel skall avsättas särskilt för tillämpad skogsproduktionsforskning. Detta är motiverat bl. a. med hänsyn till att SJFRrs starkare inriktning på grundforskning kommer att innebära att rådet i mindre grad än hittills kommer att kunna tillgodose de behov som finns av en tillämpad forskning av det slag jag här nämnt. Någon särskild fond behöver inte inrättas. 1 stället bör medlen anvisas över ett reservationsanslag som disponeras av skogsstyrelsen. Ansökningar om forskningsbidrag bör ställas till skogsstyrelsen. Beredningen av ansökningarna bör ske på sådant sätt att näringen får etl avgörande inflytande, i likhel med vad som gäller för lantbrukets fond. Lämpliga former för samordning med SJFR:s verksamhet på det skogliga området bör eftersträvas.

Prop. 1980/81:129 8

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att godkänna den av mig förordade organisationen för skogs- och jordbrukets forskningsråd och de av mig föreslagna riktlinjerna för rådets arbete.

4  Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82
TIONDE HUVUDTITELN

D. SKOGSBRUK

D 6. Främjande av skogsvård m. m.

1 prop. 1980/81:100 (bil. 13 s. 60) har regeringen under denna rubrik föreslagit att 1 milj. kr. anvisas till främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1981/82.

Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om betydelsen av ökade insatser för tillämpad skogsproduktionsforskning bör under detta anslag tillföras

5        milj. kr. för sådan verksamhet. Dessa medel finansieras genom skogsvårds
avgifter. Medlen bör förvaltas av skogsstyrelsen.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1981/82 utöver i prop. 1980/81:1(X) bil. 13 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 5 000 000 kr.

G. UTBILDNING OCH FORSKNING

G 7. Skogs- och jordbrukets forskningsråd

1979/80 Utgift   '23 404 964      Reservation          '752 956

1980/81 Anslag  '26 232 000

1981/82 Förslag  35 806 000

' Anslagen Jordbruksforskning och Skoglig forskning.

Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört förordar jag att anslagen Jordbruksforskning och Skoglig forskning fr. o. m. budgetåret 1981/82 sammanförs till ett nytt reservationsanslag. Skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Mot bakgrund av betydelsen av ökade insatser inom skogs- och jordbruksforskningen bör ytterligare 9 574 000 kr. tillföras denna verksamhet. Den behållning som vid utgången av budgetåret 1980/81 finns kvar på de äldre an-

Prop. 1980/81:129                                                    9

slagen bör föras över till förevarande anslag Skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skogs- och Jordbrukets forskningsråd för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag av 35 806 0(X) kr.

5   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1980/81:129 10

Bilaga I

Sammanfattning av betänkande avgivet av arbetsgruppen för skogs- och jordbruksforskningsfrågor

Som bakgrund till översynen av statens råd för skogs- och jordbruksforskning, SJFR behandlas inledningsvis uppbyggnaden och utvecklingen av det statliga forskningssystemet. Forskningsrådsorganisationen till vilken SJFR hör bl.a. genom sin medverkan i forskningsrådsnämnden, har under senare år genomgått betydande förändringar.

Vid sidan av SJFR finns ett flertal statliga eller halvstatliga forSk-' ningsorgan på skogs- och jordbruksområdet. Sveriges lantbruksuniversitet har här en central ställning. Förutom högre utbildning inom skogsbruk, jordbruk, trädgårdsbruk och veterinärmedicin bedriver universitetet försöksverksamhet och forskning pä dessa områden. Universitetets resurser för forskning och försök uppgår till närmare 200 milj. kr. under budgetåret 1980/81. Statens veterinärmedicinska anstalt bedriver FoU-verksamhet inom veterinärmedicinens och livsmedelshygienens område.

Vid de halvstatliga eller kollektiva forskningsinstituten på området - stiftelsen skogsarbeten, institutet för skogsförbättring och jordbrukstekniska institutet - bedrivs företrädesvis tillämpad forskning. Staten och näringarna samverkar vid finansieringen av dessa. Växtförädlingsnämnden är en annan form av kollektivt samarbete inom forskningen där näringen och staten samverkar. Nämnden anslår medel för att stödja FoU-arbete inom växtförädlingsområdet. För budgetåret 1980/81 är dess budget närmare 30 milj. kr.

Prisregleringsmedel används vidare för FoU-verksamhet. Här finns lantbrukets fond för upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete "ned en budget om ca 8 milj. kr.

Vid granskningen av skogs- och jordbruksforskningen har en rad aktuella problem framkommit, både vad gäller dagsläge och framtida inriktning.

Bristen på kunskap om de grundläggande sambanden mellan olika processer i de biologiska systemen och deras omgivning har blivit allt tydligare och allt mer allvarlig ju snabbare skogsbruket och jordbruket utvecklats i tekniskt och ekonomiskt hänseende. Den teoretiska och kunskapsmässiga

Prop. 1980/81:129 11

utvecklingen släpar på många områden långt efter utvecklingen på det praktiska planet, med oönskade ekologiska och miljömässiga konsekvenser som följd. I ett längre perspektiv kan dessa konsekvenser vara skadliga även för utvecklingen av produktiviteten inom näringarna. Många av dessa problem rör sig på en sådan grundläggande nivå att de är gemensamma för skogs- och jordbruksforskningen. I konkurrensen med projekt av mer praktisk inriktning har de långsiktigt grundläggande problemställningarna haft svårt att hävda sig.

Oet finns också forskningsområden som tillhör den tillämpade skogs- och jordbruksforskningen som av olika anledningar ännu inte fått en tillfredsställande ställning inom forskningsorganisationen. Ofta gäller detta relativt unga områden av tvärvetenskaplig karaktär. Energiforskning, livsmedelsforskning, forskning om stadsbruket och vattenbruket (akvakul-tur) är sådana. Klarare organisatoriska förhållanden och ansvarsförhållanden är en förutsättning för att dessa områden skall kunna få en tillfredsställande utveckling.

Statens råd för skogs- och jordbruksforskning har sitt ursprung i ett jordbrukets forskningsråd som inrättades redan 1945. Detta var nära anknutet till den dåvarande Kungl. Lantbruksakademien. Ar 1967 ombildades rådet till ett gemensamt råd för skogsbrukets och jordbrukets forskning. Rådet fick då bl.a. i uppgift att förfoga över fonden för skoglig forskning som inrättades med hjälp av prisutjämningsavgifter år 1946. Den formella knytningen till akademien upphörde vid det nya rådets tillkomst men i praktiken fungerade de båda organen fortsättningsvis i nära samarbete. Rådet och akademien har haft gemensam sekreterare och rådets kansli har varit förlagt till akademien. Rådet är indelat i två sektioner med vardera tio ledamöter, en för skogsforskning och en för jordbruksforskning. Rådet består således av tjugo ledamöter samt ordförande som också fungerar som sektionsordförande. Samtliga ledamöter utses av regeringen. Sektionerna har full beslutanderätt inom sina respektive ansvarsområden och har varsitt anslag i statsbudgeten. För budgetåret 1980/81 har skogssektionen ca 9 milj. kr. och jordbrukssektionen ca 17 milj. kr. Rådet är ett typiskt sektorsforskningsråd som har till uppgift att stödja sådan forskning som kan förmodas resultera i kunskap som är tillämpbar i skogsbruket och jordbruket. I instruktionen anqes att rådets

Prop. 1980/81:129 12

uppgift är att främja sådan forskning Som är till gagn för skogsbrukets och jordbrukets utveckling och som bidrar till att stärka dessa näringars bärkraft. Till övervägande del anslås rådets medel till ■ forskning som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Vid utarbetandet av förslagen i detta betänkande har behovet av långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning varit en viktig utgångspunkt. Arbetsgruppen föreslår härvid att rådet tar pä sig ett större ansvar än tidigare, dock på ett sådant sätt att dess karaktär av sektorsorgan bibehålls. Detta får konsekvenser för rådets organisation. De grundläggande frågeställningarna är nämligen ofta gemensamma för de båda sektionerna. Områden som är gemensama är t.ex. ekonomi, teknik, växtnäringsfrägor, växtfysiologi, markvetenskap, miljöfrågor och energi. En fortsatt indelning av rådet i sektioner riskerar att motverka den föreslagna policyn där man i större utsträckning än tidigare beaktar behovet av långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning. Arbetsgruppen föreslår därför att sektionsindelningen slopas sä att rådet kan arbeta sammanhållet. En sädan förändring av rådet kräver emellertid att rådet bygger ut sin beredningsapparat. Frågor som tidigare i sin helhet behandlats i sektionerna bör fä en grundlig beredning i särskilt tillsatta organ före  slutligt beslut i rådet. Samnanslagningen av sektionerna medför att färre personer än tidigare deltar i rådets beslut. Detta innebär emellertid inte att inflytandet frän forskarsidan eller näringarna minskar. Genom den utbyggda beredningsapparat som föreslås i följande avsnitt konmer möjligheten till reell kontakt och påverkan av rådsarbetet snarare att öka för säväl näringar som myndigheter.

Arbetsgruppen föreslår att det i det nya, sammanhållna rådet för skogs-och jordbruksforskning skall ingå elva ledamöter inklusive ordföranden. Av dessa bör sju företräda allmänintressen och fyra forskningen. Förslaget har stora likheter med organisationen av forskningsråden under utbildningsdepartementet men skiljer sig pä en punkt. Fördelningen mellan allmänrepresentanter och forskare är hos grundforskningsrådet fyra mot sju. I det förslag som ställs här betonas SJFR:s karaktär som sektors-forskningsråd, genom den omvända mandatbalansen, sju mot fyra. Ordföranden bör som tidigare vara en allmän representant. De sju allmänrepresentanterna utses av regeringen.

Prop. 1980/81:129 13

I fråga om valet av forskarrepresentanterna föreslås en annan ordning än den som gäller för grundforskningsråden, där forskarrepresentanterna utses av särskilda forskarvalda elektorsförsamlingar. Det föreslås härvid att de tre fakultetskollegierna vid SLU utser varsin rådsledamot. Den fjärde ledamoten från forskarsidan bör representera grundforskningen och naturvetenskapliga forskningsrådet föresläs få i uppdrag att utse denna ledamot.

I likhet med det system som tillämpas vid grundforskningsräden föreslås att rådet utser sin egen sekreterare. Den praxis som nu gäller, nämligen att huvudsekreteraren är anställd vid Kungl. Skogs och Lantbruksakademien och är avlönad frän akademien bör enligt arbetsgruppens mening upphöra. Rådet bör självt avlöna sin sekreterare och därmed även vara fri att förutsättningslöst välja sekreterare.

Den allmänna kostnadsökningen i samhället har påverkat resursanvändningen inom högskolan. Utgifterna för att hålla igång basorganisationen har ökat och ett skärpt konkurrensförhållande mellan grundutbildning, forskarutbildning och forskning har uppstått. I ett sådant läge kan de mer påtagliga behoven för utbildning bli tillgodosedda pä bekostnad av forskningen. Vid lantbruksuniversitetet har sålunda de egna rörliga medlen för forskning t.ex. i form av tilldelade assistenttimmar per forskare kommit att skäras ner. Härmed har universitetet i allt högre grad blivit hänvisat till att finansiera sin forskning med externa medel.

Inom skogs- och jordbruksforskningen har denna utveckling lett till rådet i ökad utsträckning kommit att kompensera de krympande forskningsresurserna vid Sveriges lantbruksuniversitet. Detta har medfört att egentliga basresurser'och mer eller mindre permanenta projekt finansieras med hjälp av rådsmedel. En stor del av rädsmedlen åtgår sålunda till att täcka bristen pä assistenter vid universitetet.

Ett forskningsråds vitalitet bestäms i hög grad av tillgängen pä rörliga medel. För att kunna behålla rörligheten i användningen av sina resurser strävar forskningsråden att överföra sådan verksamhet, som under arbetets gång blivit av permanent art, till den fasta universitetsorganisationen, Arbetsgruppen har vid sin granskning av SJFR funnit att det

Prop. 1980/81:129 14

finns en stor grupp av projekt som snarast bör överföras på lantbruksuniversitetets fasta stat.

Arbetsgruppen föreslår att SJFR:s resurser successivt byggs upp med ett påtagligt tillskott redan för budgetåret 1981/82. Dessa resursökningar bör till stor del kunna ske inom ramen för den forskningspolitiska satsning som statsmakterna utlovat och som innebär betydande medelsförstärkningar för forskningen under den närmaste framtiden.

Av tradition har staten påtagit sig ett stort ansvar för skogs- och jordbruksforskningen. Dessa näringar som är av största vikt för samhället har utmärkts av en produktionsstruktur baserad på små självständiga produktionsenheter. Det har därför varit ändamålsenligt att staten gått in som samordnare och finansiär av forskningen på dessa områden. Jämfört med övriga branscher satsar dock skogs- och jordbruksnäringarna själva små belopp pä forskning i relation till slutprodukternas förädlingsvärde. Däremot har näringarna ett starkt inflytande över forskningens inriktning genom sin representation i olika statliga och halvstatliga forskningsorgan. Genom att bl.a. näringarnas intresseorganisationer vuxit sig allt starkare har de ursprungliga förutsättningarna förändrats och enligt arbetsgruppens mening borde näringarna nu öka sitt finansiella ansvar för FoU-arbetet. En rad förslag till hur detta kan genoinföras läggs fram. Bl.a. föreslås en klarare ordning för hur skogsvärdsavgifterna skall kunna utnyttjas för forskning.

I arbetsgruppens uppdrag ingär att diskutera även den roll som Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien bör spela i framtiden. Akademien är i huvudsak ett vetenskapligt kontaktorgan med uppgifter bäde inom och utom landet. Akademien har också påtagit sig att förvalta ett flertal donationsfonder vars avkastning används för ändamål som överensstämmer med akademiens syfte att med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet verka för skogsbrukets och jordbrukets utveckling.

På uppdrag av regeringen verkställer akademien en rad konventionsbundna åtaganden vad gäller forskarutbyte och annan forskningssamverkan mellan Sverige och ett antal öststater. Enligt arbetsgruppens mening är det värdefullt om akademien vidareutvecklar de internationella kontakterna.

Prop. 1980/81:129 15

Många av skogs- och jordbrukets problem måste i dag i allt högre grad ses i ett internationellt perspektiv.

Pä skogs- och jordbruksområdet behövs flera fora där förutsättningslösa diskussioner utifrån en bred bas kan föras kring de problem som näringarnas utveckling skapar. En förutsättning för att lyckas att på ett konstruktivt sätt diskutera även kontroversiella frågor kräver ett visst mått av obundenhet och integritet. Genom arbetsgruppens förslag att i olika avseenden skilja akademiens och forskningsrådets verksamhet frän varandra fär akademien en friare ställning där det lättare går att förutsättningslöst diskutera aktuella frågor. Ett steg i samma riktning är förslaget om att ändra stadgarna sä att akademien själv får utse sin ledning vilket gäller för Kungl. Vetenskapsakademien.

En tung kostnad för akademien är driften av biblioteket. Arbetsgruppen föreslår att statskontorets expertis på området ges i uppdrag att se över denna verksamhet för att undersöka möjligheterna till samverkan eller samordning med andra bibliotek.

Prop. 1980/81:129 16

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkande avgivet av arbetsgruppen för skogs- och jordbruksforsk-ningsfrågor

1   Allmänna synpunkter, forskningspolitiken m. m.

1.1   Lantbruksstyrelsen: Arbetsgruppen konstaterar att SJFR hittills kunnat ägna relativt litet intresse åt långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning och anser att större resurser måste sättas in i detla avsnitt. Lantbruksslyrelsen vill starkt understryka betydelsen av att grundforskningen förses med tillräckliga resurser. Utan grundforskning kommer framstegen i målinriktad forskning och försöksverksamhet snart att stagnera. Därmed kommer också den kanske allra viktigaste förutsättningen för en fortsatt effektivisering och anpassning av lantbruket efter nya krav att försvinna.

1.2   Skogsstyrelsen: Styrelsen delar uppfattningen, att det finns ett ökat behov av mer grundläggande målinriktad forskning inom de areella näringarna. I mänga övergripande frågor är inte kunskaperna tillräckliga. Det är därför angeläget att resurserna Ull sådan forskning ökar väsentligt. Grundläggande forskning bör dock enligt styrelsens mening främst bedrivas med anslag inom lantbruksuniversitetets ram. Detta hindrar givetvis inte att även SJFR kan finansiera projekt i likhet med vad som hitUlls sketl. Främst bör dock ett sådant råd satsa på för näringarna angelägna målinriktade projekt initierade antingen från forskarhåll eller från näringarna.

1.3   Statens jordbruksnämnd: I avsnitt 4.2.3 konstaterar utredningen att de centrala myndigheterna inom skogs- och jordbrukssektorn har relativt begränsade roller i fråga om forskning, eftersom sektorn har en väl utbyggd forskningsorganisation med bl. a. ett eget universitet. JN kan ansluta sig till detta generella uttalande.

JN, som är tillsynsmyndighet beträffande fodermedelskontrollen, vill ansluta sig till och understryka arbetsgruppens konstaterande atl tillsatsen av olika preparat i fodret å ena sidan håller uppe produktionen men samtidigt å andra sidan ökar risken för skadliga restsubstanser i livsmedlen. Till utvecklingsbilden hör enligt arbetsgruppen en koncentration av djur till allt större enheter och djuren utfodras och sköts enligt vetenskapligt utarbetade program. I likhet med arbetsgruppen anser JN att de industrialiserade driftsformerna kraftigt har ökat behovet av forskning inom områdena husdjur och

' I de fall en remissinstans synpunkter rörande nägon särskild fråga återfinns under fler än en rubrik har hänvisning gjorts till underrubrikens nummer.

Prop. 1980/81:129                                                   17

veterinärmedicin. Sjukdomar som uppstår beror nämhgen pä flera samverkande faktorer, varav utfodring, miljö och skötsel är nägra.

JN delar arbelsgmppens påstående att en bättre samordning på departemental nivå bör kunna leda tiU större effekUvitet på energi- och hvsmedels-forskningsområdena.

1.4   Statens livsmedelsverk: Det förslag som arbetsgruppen för skogs- och jordbmksforskningsfrägor lagt fram om skogs- och jordbmkets forskningsråd (SJFR) innebär en anpassning av forskningsrådets verksamhetsonu°äde Ull utveckhngen inom säväl forskningssektorn som samhället i övrigt. Förslaget är också ett försök alt vilahsera rådets verksamhet. Livsmedelsverket tiU-styrker de förslag som arbetsgmppen lägger fram i dessa avseenden.

1.5  Domänverket: (Se 2.7)

1.6   Medicinska forskningsrådet: Den vetenskapUga forskningens betydelse i relation till samhäUets behov har varit föremål för omfattande debatt under 1970-talet. Diskussionerna har innefattat en rad oUkartade forskningsfält och verksamhetsområden. En fräga av slor principieU belydelse som kommit något i bakgrunden gäller avvägningen mellan satsningar pä gmndforskning och pä tillämpad forskning. Även om man i många läger länge fäst särskild vikt vid den tillämpade forskningen, har grundforskningens betydelse efter hand alltmera konunit att betonas. Vissa iögonfallande felsalsningar inom riktad forskning (t ex det amerikanska "war against cancer") har utan tvivel starkt bidragit till denna attitydförändring. Inom del medicinska fältet har man vidate genom undersökningar baserade pä objektiv metodik kunnat konstatera att en övervägande del av praktiskt betydelsefulla kUniska landvinningar direkt eUer indirekt bygger på resultat av grundforskning. En betydande del av denna grundforskning har varil av fri karaktär, dvs. den har ini-Uerats utan direkt anknytning till någon khnisk frågeställning. Den fria gmndforskningens betydelse har kunnat dokumenteras inom vitt skilda verksamhetsområden; icke sällan har därvid kopphngen mellan forskningsprojekt och praktisk liUämpning uppenbarats först i efterhand. Det kan rimhgt-vis fömtsättas att även skogs- och jordbruksnäringarna på samma sätt torde befrämjas av gmndforskning med inriktning på sådana förhållanden som kan antagas vara av betydelse för växtemas och djurens liv. Det hgger följ-aktUgen i dessa näringars intresse att gmndforskning inom en rad ämnesområden (t. ex. kemi, fysiologi, botanik, geneUk) främjes. Sädan grundforskning bör bedrivas vid Sveriges Lantbmksuniversitet (SLU) och det är rimUgt att Skogs- och jordbmkets forskningsråd (SJFR), trots dess "sektorieUa" prägel, engagerar sig i den externa finansieringen av denna forskning.

Den gmndvetenskapUga forskningen är ämnesmässigt väl representerad vid SLU. Däremot synes den ha en resursmässigt relativt svag stäUning inom 2   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 129

Prop. 1980/81:129                                                   18

universitetet. Betydande resurser avsätts årligen för skogs- och jordbmksin-riktad forskning, under 1980/81 totalt ca 195 milj. kr. enbart vid SLU (exklusive kostnader för lokaler men inklusive externa medel frän bl. a. forskningsråd). Även om fördelningen meUan oUka slag av forskning är svår att exakt ange med ledning av tUlgängUga uppgifter, framgår det att mer än 75% av resursema går tiU programbunden verksamhet. Även återstoden är UU stor del avsedd för tiUämpad forskiung. Resurserna för gmndforskning härrör i betydande utsträckning från forskningsråd, främst MFR och naturvetenskapUga forskningsrådet (NFR). Det bör i detta sammanhang även noteras atl tiUämpad skogs- och jordbruksforskning stöds och bedrives av ett flertal organisaUoner utanför SLU, bl. a. Statens Veterinärmedicinska Anstalt samt ohka s. k. koUektiva organ, stiftelser, nämnder och branschforskningsinstkut.

Sammanfattningsvis anser MFR att betänkandet i sina huvuddrag rymmer goda intentioner, främst vad gäller forskningens inriktning och det nya rådets organisation. I de konkreta förslagen saknas dock en konsekvent uppföljning av dessa intentioner; problemen tycks i första hand bottna i tolkningen av utredningens direkUv rörande SJFR som ett "sekloriellt" organ. MFR anser att den sektoriella prägeln hos ett forskningsråd kan bibehållas även om det tar upp gmndforskning, fri såväl som riktad, som en väsenlUg del av sitt program.

1.7 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Den omorganisation av forskningsråden inom utbUdningsdepartementets område, som genomfördes 1977, har utan tvekan gagnat forskningsverksamheten i landet. Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) viU därför i allt väsentligt Ullstyrka den föreslagna omorganisaUonen av Skogs- och jordbrukets forskningsråd, vilken kommer att innebära atl SJFR fär en liknande stmktur som övriga forskningsråd utan atl dess karaktär av sektorsorgan förloras.

1.8 Sveriges   lantbruksuniversitet:   Sveriges   lantbmksuniversUet   (SLU)

----- tillstyrker i huvudsak de i betänkandet framförda förslagen och är

enig med arbetsgruppen i huvudfrågorna. I vissa sakfrågor har emellertid sty
relsen en annan uppfattning än arbetsgruppen.   

Behovet av långsiktig kunskapsgenererande forskning har varit en viktig utgångspunkl, när förslag UU den nya rådsorganisationen utarbetades. Styrelsen inslämmer i förslaget, att SJFR måste ta elt större ansvar och atl gränserna vidgas utan att för den skuU dess karaktär av sektorieUt organ åsidosätts.

1.9    Statens råd för skogs- och jordbruksforskning: Statens råd för skogs- och
jordbruksforskning (SJFR), som i huvudsak kan tillstyrka arbetsgruppens
förslag, menar att gruppen gör riktiga bedömningar när man säger att

Prop. 1980/81:129                                                   19

—  rådets instmkUon beträffande uppgifter bör ges vidare innebörd

—  större salsning bör ske pä långsiktig kunskapsuppbyggande, kausal forskning

—  systemutveckUng anpassad tiU biologiska produktionsprocesser i skogs-och jordbruk är centralt för rådet

—  rådet bör uppmärksamma och stödja nya områden som ännu ej är etablerade

—  rådet bör i en del faU ta större risker

—  rådets resurser för närvarande är för små och medlen för hårt uppbundna. Därmed kan rådet ej i tillräckUg grad initiera forskning, ej heUer samarbeta med forskningsrådsnämnden (FRN) och övriga forskningsråd på jämbördigt plan

—  rädsforskartjänster bör kunna inrättas

—  forskningsplanering är en nödvändig uppgift

—  utvärderingsfunktionen bör vidareutvecklas

—  forskarna bör få större inflytande vid valet av rådsledamöter

—  pluralism är viktig vid tiUsättning av ledamöter i olika forskningsbere-dande organ

—  ordföranden i priorileringsutskolt skaU vara rädsledamot

—  huvudsekreteraren skall utses av rådet och bör ej vara direkt knuten UU Kungl. skogs- och lantbruksakademien (KSLA)

—  med ökade resurser måste viss förstärkning ske på forskningssekretariat-sidan

—  namnet bör ändras UU skogs- och jordbmkets forskningsråd

—  rådet skaU kunna bevilja anslag upp tUl visst belopp ulan att regeringens godkännande erfordras. Beloppet bör vara detsamma som för FRN

—  energiforskningen måste samordnas dels på departementsplanet, dels meUan finansiärerna

—  Det är av största vikt att rådet skyndsamt får kraftigt ökade resurser.

Mänga forskningsonu-åden pä jordbrukssidan tangerar andra forsknings-stödjande organs ansvarsområden. Pä växtförädUngssidan gränsar rådets verksamhet mot växtförädlingsnänmdens. EnUgt arbetsgruppens mening borde nämnden kunna stödja mer grundläggande forskning vid våra universitet. Eftersom avtal nu slutits för viss tid anser SJFR att frågan lämpUgen behandlas i samband med förhandhngar inför nytt avtal när nuvarande period utgär. Även trädgårdsväxternas förädling ingår i växtförädhngsnänm-dens intresse.

1.10 Trädgårdsnäringens riksförbund: Arbetsgmppen lyfter fram trädgårdsforskningen som ett av några exempel på sådana områden som är eftersatta eUer av andra anledningar bör uppmärksammas. Man noterar, att trädgårdsnäringens fömtsättningar skUjer sig frän jordbmkets i många avseenden. Ar-

Prop. 1980/81:129                                                   20

betsgruppens beskrivning av dessa ger en positiv bild av näringens utvecklingsmöjligheter. Man framhåller, att ett av de mest framgångsrika medlen atl öka konkurrenskraften är att satsa på forskning och utbildning.

Förbundet vill understryka riktigheten av dessa tankegångar. Skillnaderna gentemot jordbruket är stora. Det gäller t. ex. importberoendet, marknadens känslighet dä stabiliserade prisavtal saknas, det mångdubbelt större kultur-antalet, som spänner över växtrikets alla delar, oljeberoendet.

Näringen genomgår en ständig strukturomvandling, med syfte att anpassa produktionen till förändringar i dessa och andra företeelser i omvärlden. Den tekniska utvecklingen vad gäller t. ex. energibesparing och automatisering inom växthusodlingen och utveckUngen av rationellare metoder för mekaniserad skörd, bespmtning etc. inom frukt och bärodlingen och den fältmässiga köksväxtodlingen utgör exempel på detta. Intresset för produktion av nya kulturer är stort och detsamma gäller för ökad produktion av vissa klassiska kulturer i regioner där produktionen tidigare varit liten. Bärodlingen i landets nordligare delar har t. ex. ökat krafligl.

Det är viktigt atl trädgärdsforskningen dimensioneras och ges en struktur som är anpassad UU de specieUa förutsättningar som gäller för näringen och den dynamiska stmklumtveckhng som ständigt pågår.

Grundforskning

Vi delar den av arbetsgruppen refererade uppfattningen atl näringen är i hög grad utveckhngsbar. Inom jordbrukets onu-äde har forskningen konunit så långl att möjligheterna tiU slora utveckUngskUv numera anses begränsade. Så är inte fallet inom trädgårdsnäringen, där man ännu kan se nya upptäckter leda tUl att odlingsprogrammen för vissa kuhurer revideras radikalt.

Bl. a. har odlingen av vissa s. k. kortdagsväxter kunnat revolutioneras tack vare vetenskapliga framsteg som gjorts relativt nyligen. En i sammanhanget intressant aspekt är möjligheten att för vissa kuhurer ta fram nya odlingsprogram, där man 1. o. m. anser sig kunna vinna produktionsmässiga fördelar genom att lägga in en period av låg nattemperatur. Denna nya möjUghet kräver ännu mycket utveckhngsarbete, men kan pä sikt komma att förändra sortimentet och resultera i betydande energibesparingar.

Trädgårdsväxtproduklion kan bl. a. ske under betydUgt mer kontroUerba ra förhållanden än vad som är fallet med jordbruks- och skogsväxter. Härigenom erbjuds stora möjligheler att genom grundläggande forskning pä trädgårdsväxter klarlägga samband av stor betydelse även för skogs- och jordbmksväxler vilkel även arbetsgruppen uppmärksammat. Ett exempel pä vetenskapUga framsteg av detta slag är den biologiska bekämpningen som numer bUvit den helt dominerande bekämpningsmetoden inom bl. a. svensk tomat- och gurkodUng. Det torde inte vara uteslutet alt erfarenheter vunna med dessa metoder kan komma tiU användning inom jordbmket — lät vara inom något annorlunda former. Fler exempel kan anföras. Omvänt är det gi-

Prop. 1980/81:129                                                   21

vetvis så att all grundläggande forskning kan ge uppslag till utvecklingsmöjligheter även inom trädgårdsnäringen. Det är därför väsentligt atl forskare som är verks£unma inom de grundvelenskapliga institutionerna är medvetna om sitt ansvar även gentemot trädgårdsväxtsidan.

Förbundet anser bl. a. med ledning av ovan anförda tankegångar att en satsning på djärv och otraditionell forskning på grundläggande och långsiktig nivå är nödvändig, och ansluter sig i dessa delar till arbetsgruppens förslag. Förbundet vill dock understryka att denna forskning regelmässigt måste utvärderas med tanke på trädgårdsnäringens behov.

Eftersatta områden

Arbetsgruppen nämner bl. a. markforskning, rotsystemets tillväxtdynamik och växternas näringsupptagning som etl eftersatt område. Inom Iräd-gårdssektorn finns här mänga intressanta områden, där ylterligare forskning bör bedrivas. Många trädgårdsväxter kan för närvarande odlas i artificiella substrat, såsom stenullsmattor, och även helt utan substrat med s. k. nutrienl film lechnique.

Som andra eftersatta områden nämns mikrobiologi och växtskydd. Dessa forskningsfält kan, inte minst i kombination, resultera i avgörande framsteg för trädgårdsnäringens område. Dessa problem har delvis berörts ovan. Vad gäller kemisk bekämpning intar trädgårdsnäringen en särställning, eftersom man i odhng har ett brett spektrum av orter och följdaktligen ett brett spektrum av skadegörare. Denna problematik i kombinalion med de höga kostnaderna för registrering av bekämpningsmedel har försatt näringen i en svår situation vad gäUer konkurrensen med utländska produkter. En intensifierad forskning för att ta fram nya avancerade bekämpningsmetoder med en skonsam inverkan på de ekologiska systemen måsle ges hög prioritet.

Den tekniska forskningen prioriteras högt inom näringen. Arbetsgruppen framhåller atl forskning kring energibesparande åtgärder i växthus priorite ras av SJFR. Denna satsning är dock ingalunda stor och har dessutom minskat. Detta är synnerligen olyckligt, inte bara med tanke på näringens behov av tillämpad leknisk forskning ulan i lika hög grad på grund av de unika möjligheler växthusodlingen innebär när det gäller att anpassa tekniken till landvinningar i styrningen av den biologiska produktionsprocessen, vilket framhålles i betänkandet.

Ämnesområdet trädgårdsnäringens arbetsmetodik och leknik (annan än byggnadsteknik) har under senare år blivit eftersatt. Sedan mitten av 1970-talet har all verksamhet inom detta för näringen så viktiga område helt legat nere. När nu emellertid en ny avdelning för sådan forskning och utbildning börjat byggas upp på Alnarp, är det av yttersta vikt att forskningsrådet stimulerar Ull kraftfuUa insatser för att ta igen näringens "förlorade år".

Utvecklingen har sedan dess varit snabb, behovet av förbättrade metoder för t. ex. maskinell skörd och kemisk bekämpning vid frilandsodling har

Prop. 1980/81:129                                                   22

ökat. I takt med de stigande arbetskostnaderna krävs att även den svenska odlingen kan anpassas till nya, rationellare arbetsmetoder.

Även på den ekonomiska forskningens område krävs nya metoder för övervakning, utvärdering och styrning av trädgårdsföretagen, som utgör jordbrukssektorns mest kapital- och arbetskraftsintensiva och energiberoende företag. Betydande framsteg har gjorts, bl. a. genom insatser från SJFR. Trädgårdsföretagen kräver särskild uppmärksamhet på det ekonomiska området genom att de inte sällan faller emellan det typiska jordbruksföretaget och industriföretaget och därigenom lätt kommer "på undantag". En faktor i sammanhanget är även det internationella beroendet, som kräver metoder för utvärdering av varuströmmar, betalningsströmmar och trädgårdsekonomisk politik i andra länder. Även metoder för analys av trädgårdsnäringen som samhällsekonomisk garant för kost- och miljökvalitet i det urbaniserade samhällel bör utvecklas. Forskning av den lyp som här skisseras är närmast att betrakta som grundforskning.

ökad satsning på trädgårdsväxtforskning

Vad ovan sagts om behovet av forskning innebär i ljuset av arbetsgruppens beskrivning av näringens situation att kraftfulla forskningsinsatser krävs för att utveckla och effektivisera trädgårdsnäringen om riksdagens målsättning för en svensk trädgårdsnäring på lång sikt skall kunna uppfyllas. Arbetsgruppen framhåller på sid. 102—103 trädgårdsforskning som ett insatsområde, men tvingas konstatera att "en ökad satsning på trädgårdsområdet måste få till följd atl de nuvarande basresurserna byggs ul. Den fasta forskningsapparaten är inte dimensionerad så att en ökning kan ske inom trädgårdsforskningen".

För närvarande svarar medel från SJFR för mer än hälften av forskar-, undervisnings- och assistenttjänsterna sammantagna på institutionen för trädgårdsvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Forskningstjänsterna vid institutionen varierar men fördelar sig i dagsläget ungefär som följer:

Resurstyp	Avdelningen för
	Prydnads-växtodl.	Köksväxt-odl.	Frukt öbär	Ekonomi
Professurer/universitetslektorat Forskarassistenter/assistenter Ej fasta forskartjänster Sunima forskningspersonal	3 6 9	3 2,5 5,5	2 1,5 3,5	2 1,5* 3,5

'Dessutom en försöksledare som betalas av odlingsavdelningarna.

Det är uppenbart att denna organisation är underdimensionerad med tanke på de nya krav samhället ställer på livsmedelskvalitet, kostvanor, boende-ofh arbetsplatsmiljö, etc. Utvecklingen tyder dessutom på att dessa krav yt-

Prop. 1980/81:129                                                   23

terligare kommer att markeras framöver. Intresset för näringens produkter kan exemplifieras bl. a. av att "Blommor" sedan flera år utgör en av dagligvaruhandelns mest expansiva sektorer.

Trädgårdsnäringens bredd som berördes redan inledningsvis ställer samtidigt större krav än normalt på en forskningsinsats, varav ett mindre antal givetvis svarar för en större del av produktionsvärdet. Endast att anpassa odUngsprogrammet för de allra vanligaste arterna till hälso-, miljö- och kostnadsutvecklingen kräver en breddning i de fasta resurser på vilka forskningsarbetet vilar. De nya förväntningarna inom näringens olika områden från konsumenternas och samhäUets sida innebär ett extra djärvt utvecklingsarbete som mycket väl motiverar atl basresurserna byggs ut och att SJFR i ökad utsträckning bistår dessa strävanden med ökade insatser för trädgårdsväxt-forskning.

Områden utan fast hemvist

Arbetsgruppen berör ytterligare några områden vilkas framtida utveckling i hög grad är beroende av forsknings- och utvecklingsinsatser. Dessa är energiforskning, livsmedelsforskning, stadsbruket (den gröna sektorn) och akva-kuhur (fiskodling). Trädgårdsnäringen står i centrum vad gäller samtliga tre först nämnda områden.

Trädgårdsnäringen förbrukade 1976 ca 220.000 m olja. DärtUl kommer drivmedel. Förbrukningen är koncentrerad till växthusodlingen som samma år bedrevs vid 2.600 företag. Ca 3210 av jordbruks- och trädgårdsnäringarnas totala gemensamma oljeförbrukning sker alltså inom trädgårdsföretagen. Dessa siffror talar sitt entydiga språk. Samtidigt finns inom trädgårdsnäringen mycket slora potentiella möjUgheter att spara energi. Flera intressanta nyheter har kommit fram under senare år. Exempel härpå är det dubbla plexiglas som i stället för enkelt glas kommit till användning som takmaterial. Därigenom kan energiförbrukningen halveras. Värmelagring, värmepumpar, el.energisystem, jordvärme är andra exempel pä åtgärder, som i framtiden kan komma att revolutionera svensk trädgårdsproduktion. Men utvecklingsinsatser krävs här i ökad omfattning.

Till de allra högsl prioriterade forskningsområdena hör för närvarande s. k. efter skörd-behandling ("posl-harvest"-frågor). Olika myndigheter betonar betydelsen av grönsaker, frukt och bär i kosten. Det gäller att genom korrekt behandling, lagring, distribution och förpackning förse konsumenten med produkter med stort näringsinnehåll, god kvalitet, fria från skadliga bekämpningsmedelsrester, etc. utan att priset härför blir konsumtionshäm-mande. Inte minst väsentligt är att insatser görs för att förbättra varubehand-lingen i butiksledet. Det är här ibland fråga om studier av distributionsvägar och -tider och om sociala relationer på företagsnivå. Men också de rent tekniska aspekterna kräver utveckling. Forskning om lagringstemperaturer och

Prop. 1980/81:129                                                   24

teknisk behandUng i ett distributionssystem avpassat för mindre känsUga produkter mäste prioriteras högt.

Vad gäller stadsbmket är det väsenlUgt att institutioner inom såväl den skogsvetenskapliga som lantbruksfakulteterna ser över sin roU i detta nya sammanhang. På skogssidan gäUer detta t. ex. institutionerna för skogUg marldära och skogsskötsel. Även inom lanlbmksfakulteten bör institutionen för markvetenskap spela en viklig roU. Man bör söka analysera i vilken utsträckning kunskaperna inom respekUve institution kan UUämpas i det framväxande stadsbmket. Även plantskolesektom torde kunna utnyttja de kunskaper som inom skogssidan finns vad gäUer t. ex. kriterier för urval av plantmaterial och fröer, provinienser etc. Även erfarenheter belräffande rutiner och teknik för insamUng av uppdragning och ulplantering av växtmate-rial och för mekaniserad skötsel torde kunna tiUföras plantskolesektom.

Förbundet har ansett del angeläget alt utvidga resonemanget kring dessa insatsonuåden även om inga allvarliga invändningar gjorts. Avsikten är härmed att ge stöd i den fortsatta utvärderingen av arbetsgruppens arbete och fastställandet av riktUnjer för SJFR:s framUda inriktning. Förbundel övergår nu UU atl kommentera arbetsgruppens mer konkreta förslag angående själva lådet.

1.11 Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR instämmer med arbetsgruppen i att Skogs- och jordbmksforskningsrådets verksamhet bör inriktas mot gmndforskning. Det är angeläget att rådet arbetar efter samma principer som övriga forskningsråd. Arbetsfördehiingen inom skogs- och jordbmks-forskningen bör överensstänuna med de principer som drogs upp av Forsk-ningsrådsutredningen.

Arbetsgmppen redovisar på sidorna 80—96 en mängd organ som styr forskningen på jord- och skogsbruksområdet. Dessa har oftast inte forskning som huvuduppgift och SACO/SR viU därför starkt understryka vikten av att vetenskapUga kriterier får bestämma UU vilka projekt SJFR ska bevilja medel. Skogs- och jordbruksnäringens roU i forskningen kan karaktäriseras av ett Utet ekonomiskt engagemang men ett stort inflytande. En betydande del av forskningen styrs uppenbart av företagen, producent- och konsumentkooperationen samt myndigheler med anknytning till näringen. SACO/SR anser alt producent- och konsumentkooperationen med sin dominerande ställning bör satsa mer egna resurser i forsknings- och utveckUngsarbete. Det gäller speciellt inom Uvsmedelsindustrin där man har ett betydande ansvar och borde ta över produktutveckUngen och stora delar av den Ullämpade forskningen. SJFR och STU bör här främst stödja grundforskningen, som i princip bör förläggas tiU universiteten.

SACO/SR förutsätter att sedvanUga förhandhngar genomförs belräffande omorganisationen av tjänster vid såväl forskningsrådet som akademien.

Prop. 1980/81:129 25

1.12    Tjänstemännens centralorganisation: TCO tiUstyrker arbelsgmppens
förslag.

1.13    Skogsarbeten: Skogsarbeten instämmer i arbetsgruppens uppfattning att
det förehgger ett starkt behov ay ökade resurser för skogsforskning. Under
framför aUt det senaste decenniet har en aUtför låg intensitet i den grundläg
gande, långsiktiga forskningen resulterat i en successiv utarmning av det idé
förråd och den kunskapsutveckUng som är UvsviUkor för det mera kortsikti
ga, UUämpade FoU-arbetet. Ett ökat finansieUt stöd tiU den gmndläggande
forskningen är därför en nödvändighet. Detta medför emeUertid ingalunda
att den UUämpade FoU-verksamheten kan eftersättas. Ett oförändrat eUer
minskat stöd tiU den forskningen får förödande effekt på hela skogsbmkets
produktion och utveckhng.

Mot den bakgrunden tiUstyrker Skogsarbeten att SJFR:s forskningsstöd inriktas mot långsiktiga och grundläggande problem, dock endasi under förutsättning att detla icke sker pä bekostnad av stödet tiU tUlämpad FoU. En lösning i det avseendet kan vara den i betänkandet föreslagna "Skogsbrukets fond". PrincipieUl riktigt medför en sädan konstruktion alt den grundläggande, långsiktiga forskningen finansieras hell av statsmedel, medan näringen genom samtliga skogsägare påtar sig en större andel av finansieringen av den UUämpade, kortsiktiga FoU-verksamhelen.

1.14    Institutet för skogsförbättring: Institutet inslämmer i betänkandets utta
lande att det finns stort behov av ökade resurser för skogsforskning. InsUtu
tet delar vidare arbetsgruppens åsikt att brister pä grundläggande kausalt in
riktad forskning är ett problem inom skogsbmksnäringen och elt hinder för
den UUämpade forskningens vidare utveckling. Satsningen på grundläggande
forskning får emellertid inte medföra en minskning av stödet tiU den tilläm
pade forskningen och insUtutel ser därför som en förutsältning inrättandet
av den föreslagna "Skogsbmkets fond". Oavsett det gäller gmndläggande
eUer tiUämpad forskning bör dock rådet ses som ett sektororgan, vilket vad
gäUer skogen skall rikta sht stöd mot områden, som gynnar skogsbmkets
produkUon och utveckUng.

1.15    Ingenjörsvetenskapsakademien: Utvecklingen av skogsforskningen har
under de senaste åren, förutom de allmänna problemen med urholkning av
forskningsanslag genom inflation samt forskarutbildningens otillfredsstäl
lande läge, karakteriserats av de störningar och olägenheter som uppstått ge
nom Skogshögskolans utlokalisering och splittring på olika orter. Samman-
koppUngen av lantbruks- och skogsforskningen inom SLU synes inte enbart
haft positiva effekter. HärliU kommer förändringar inom skogsnäringen
själv som försämrat möjligheterna för branschen alt följa skogsforskningens
bedrivande och medverka till en önskvärd styrning av verksamhelen. Här-

Prop. 1980/81:129                                                   26

med avses framför allt två förhållanden. De två statliga skogsorganen. Domänverket och Skogsstyrelsen, har lokahserats UU orter på sått som mycket menligt inverkar på möjhgheten liU en bred och konlinuerUg kontakt med skogsforskningen. Vidare har inom den privata skogssektorn en omfattande sammanslagning av skogsföretag skett, vilket medför att antalet högre chefer med en för forskningsstyrning önskvärd överblick avsevärt minskal. Vidare har deras arbetsbelastning ökat starkt av olika skäl med påföljd att följning och styrning av forskningen delegerats tUl underordnade chefer med ofta mer begränsad erfarenhet, överblick och kontaktnät. Länken meUan skogsnäringen och den slalliga forskningen har därför försvagats, i varje fall om man betraktar den ur kvalitativ synpunkl. Även om man såväl på forskningssidan som på näringssidan allvarUgt bemödat sig om atl söka finna lösningar UU ovan berörda problem, är det IVAis uppfattning att problemen i myckel betydande grad kvarstår. Skogsnäringens internationeUa anknytning, som påtagligt exponerats under 70-lalet, kräver en hög effektivitet i alla led från grundforskning till tillämpning av forskningsresultaten. Det är främst ur synpunkten om skogsforskningens roU för alt bibehålla och stärka skogsnäringens internationeUa bärkraft som IVA önskar framföra några synpunkter pä betänkandet.

Vid en begrundan av forskningsfrågorna för skogsbruket bör man även beakla atl det nu finns tre forskningsorganisationer med egna interna system för prioriteringar — SLU, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten och Instiiutel för Skogsförbältring. HärtUl kan läggas viss verksamhet vid Träforskningsinslitutet. Dessa organ sammanhäUs av ett nätverk av överenskommelser och samordningsorgan med uppgift att tiUse att onödigt dubbelarbete undviks och att forskningsverksamheten bUr heltäckande samt alt nödvändiga initiativ tas. IVA bedömer att dessa samordningsmekanismer har fungerat bra när det gäUer samordning, men viU ifrågasätta om de inte kan verka bromsande på flexibiUtet, ivärvetenskapUga ansatser samt vitalitet. Ehum denna fråga Ugger utanför den nu framlagda utredningens uppdrag och förslag viU IVA ifrågasätta om inle — främsl genom skogshögskolans splittring och inordnande av dess programbundna forskning i ett administraUvt system för högskolor — behov har skapats av en översyn av den överordnade forsknings-styrningen och forskningsbevakningen inom skogssektorn syftande tiU en förbättrad och förenklad ledning av hela forskningssystemet.

2   Rådets uppgifter

2.1 Statskontoret: Statskontoret har inget atl erinra mol den förordade inriktningen av verksamheten vid statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR). Statskontoret stöder i och för sig att SJFR bör koncentrera sina insatser på kunskapsuppbyggande forskning ulan att binda resurserna allt för mycket i tidsmässigt långa åtaganden. Insatser som nu finansieras av

Prop. 1980/81:129                                                   27

forskningsmedel bör dock prövas innan de "permanentas" genom överföring till finansiering via andra anslag.

2.2 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen tiUstyrker arbetsgruppens förslag att rådets instruktion får en jämfört med Udigare vidare innebörd, vilket bl a innebär att rådet skall uppmärksamma behovet av forskning som är angelägen frän samhällelig synpunkt och som har samband med utvecklingen inom lantbruket. Styrelsen föreslär alt begreppet "angelägen från samhällets synpunkt" preciseras till atl bl a avse jord- och skogsbrukels betydelse för och beroende av den regionala utveckUngen i landet liksom jord- och skogsbrukels samband med hushåUningen med naturresurser.

Den föreslagna vidgningen av forskningsrådets uppgifter innebär möjligheter till viss ökning av insatser till forskning rörande sambandet mellan produkternas kvalitet från förädlingssynpunkl och de primära produktionsförhållandena. Styrelsen kan tUlstyrka en sådan utvidgning om den sker genom en finansiell förstärkning. Den fär inle ensidigt finansieras genom minskning av anslagen till forskning rörande primärproduktionen inom lantbruksnäringarna.

Styrelsen delar arbetsgruppens uppfattning alt forskningen på det lantbruksekonomiska området även bör omfatta projekt som omfattar studier av hela produktionskedjan inom jord- resp. skogssektorerna. Det är också angeläget att den företagsekonomiska och samhällsinriktade lantbruksforskningen behandlar problem som berör sambanden mellan lantbrukssektorn med dess olika typer av företag och den allmänna och regionala ekonomiska utvecklingen.

Arbetsgruppen föreslår atl SJFR:s ansvar för den jordbrukstekniska forskningen inte skrivs in i rådets instruktion eftersom STU påtagit sig elt relativt stort ansvar för denna forskning. Lantbruksslyrelsen vill starkt understryka att teknisk systemutveckling måste anpassas till de biologiska produktionsprocesserna och de ekonomiska förutsättningarna i skogs- och jordbruket. Därför måsle SJFÄ även i fortsättningen avsätta resurser till sådan anpassad leknisk forskning.

Lantbruksstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning alt SJFR:s policy belräffande trädgärdsforskningen bör preciseras. Alla möjligheter UU samordning med gmndläggande biologisk forskning med inriktning på del egenlUga jordbruket bör naturligtvis tiUvaratas.

Arbetsgruppen gör en del generella konstateranden som påverkar SJFRis funkUon. Basresurserna främst i form av assistenttimmar inom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har bUvit alltmer otUhäckliga, varför en stor del av rådsmedlen måste sättas in i detta avsnitt för att forskningsuppgifter överhuvud taget skall kunna genomföras. Alldeles givet är detta elt för forskningen aUvarligt konstaterande. Det har enUgt arbetsgmppen bl. a. lett tUl att rådet måst salsa på etl fiertal relativt små projekt i stäUet för att göra mera massiva insatser på större angelägna problemområden såsom arbetsgruppen anser borde vara fallet.

Prop. 1980/81:129                                                   28

Lantbruksstyrelsen instämmer i atl det är viktigt att ibland kunna sätta in stora resurser på viktiga problem. Dock bör man känna ansvar för att så länge basresurserna vid de institutioner där forskning bedrivs inte är tillräckliga möjlighelen att genomföra även mindre men kanske nog så viktiga projekt måsle understödjas. Det är alltså angeläget att rådet ständigt har över-bUck över den totala resursutvecklingen på forskningsområdet.

Knappa basresurser kan också få betydelse för ett annat ställningstagande som görs av arbetsgruppen. Denna anser (sid 119) när det gäller rådets policy att rådet bör kunna stödja långsiktiga projekt i ett inledningsskede för att om satsningen är lyckad snarast föra över finansieringsansvaret på andra organ. Detta kan bereda svårigheter om forskningsinstitutionernas basresurser är otiUräckliga.

2.3  Jordbruksnämnden: I avsnitt 6.3.2 Rådets uppg{fter kommer arbetsgruppen in på den delvis sammanfallande gräns såvitt avser stödjande verksamhet som finns meUan Lantbrukets fond och SJFR. Arbetsgruppen föreslår en något skarpare avgränsning fortsättningsvis. Enligt arbetsgruppen har fonden till uppgift att stödja utvecklingsarbete inom lantbruket, vilket i många avseenden sammanfaller med den verksamhet som bedrivs vid lantbruksuniversitetets försöksavdelning. Vidare uttalar arbetsgruppen att initiering av sädan försöksverksamhet som inte ingår i universitetets försöksprogram eller programbundna forskning bör ligga pä fonden och inte pä SJFR. JN kan i allt väsentligt instämma i dessa synpunkter.

2.4  Statens livsmedelsverk: Rådet har hittills framför allt stött forskning avseende råvaruproduktionen inom jordbruk och skog. Som utredningen fram-håUer finns det forskningsområden som tillhör den tillämpade skogs- och jordbruksforskningen och som ännu inte fått en tillfredsställande ställning inom forskningsorganisationen. Livsmedelsforskningen är etl sådant omräde. SJFR föreslås i fortsättningen få ett väsentUgt större ansvar för livsmedelsforskning än hittills. Livsmedelsverket finner förslaget riktigt men vUl samtidigt framhålla alt en sådan utvidgning av verksamheten förutsätter en icke oväsentUg finansiell förstärkning av rådet.

2.5  Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket vill framhålla det som nödvändigt att rådet avlastas långsiktiga fasta åtaganden. Detta för att rådets fundamentala roU som problemformulerande, forskningsinitierande och resultat-värderande organ skall kunna återupprättas. I annat fall kan rådets fortlevnad ifrågasättas.

Av betänkandet framgår vidare att rådet bör koncentrera verksamheten på riktad grundforskning och etl allmänl kunskapsuppbyggande samt undvika stöd tiU utveckhngs- och försöksbetonad verksamhel.

Naturvårdsverket konstaterar att föreslagen forskningsinriktning allmänl

Prop. 1980/81:129                                                   29

sett är mycket angelägen men att rådet sannolikt i högre grad härigenom kommer in på områden som i slor utsträckning stöds av andra organ.

Enligt betänkandel har SJFR en väldefinierad gräns mot naturvårdsverkels forskningsfond. Här gäller att rådet har ansvar för sådan miljöforskning som syftar till ätgärder i produklionsledel för att förhindra att skador i miljön uppstår. Effekterna på skogs- och jordbruk av sådana miljöföroreningar som härstammar från annan verksamhet har naturvårdsverkets forskningsfond finansieringsansvaret för.

Naturvärdsverket delar denna uppfattning och betonar att varje näring i princip med egna medel bör svara för nödvändig miljökonsekvensforskning relaterad till inom näringarna förekommand.<; miljöstörande verksamhet. Detta innebär bl. a. att SJFR måste ta på sig ett större ansvar för miljöfrågorna än vad som sker i dag. I rådets uppgift ingår sålunda studier som syftar lill alt kvantifiera miljöeffekterna och de processer som styr dessa.

Arbetsgruppens förslag om en uppbyggnad och vidareutveckling av fonder med medel från skogs- och jordbruksnäringarna skulle påtagligt förbättra möjligheterna atl uppnå uppsatta forskningsmål.

Naturvårdsverket noterar att näringarna under senare år erhållit betydande och ökande forskningsanslag från verkets forskningsfond även för projekt som med ovan given ansvarsformulering normalt åvilar rådet. De mest omfattande forskningssatsningarna sker inom projektområdet "Miljökonsekvenser av odlingsåtgärder inom skogs- och jordbruk — växtnäringsläcka-ge" och "Konsekvenser av skogs- och myrdikning". Dessa är emeUertid begränsade UU 5-årsinsatser. Projektperioden för det senare projektområdet löper ul 1982-06-30. Verksamheten har i huvudsak finansierats av SNV, med vissa medel frän SJFR. Ansvaret för den långsiktiga forskningen inom detta område bör enligt ovanslående gränsdragning åvila SJFR och SLU efter ovanstående datum.

SJFR bör också verka för en kunskapsuppbyggnad med inriktning på "alternativa odlingsformer" och en minimerad användning av kemiska medel och handelsgödsel inom såväl skogs- som jordbruk. Vidare bör forskning för utveckling av teknik avpassad för smäskaligt markutnyttjande i små skogs-och jordbruk ges ökat slöd.

I betänkandet framförda förslag till resursförstärkningar och ökad prioritering av frågor som ligger naturvårdsverket nära är sålunda en angelägen utveckling.

Näringarnas behov av orörda referensytor betonas pä flera ställen av arbetsgruppen. Räds- och fondmedel bör enligt verkets mening också kunna utnyttjas i uppbyggnaden av det nät av referensytor pä skogs- och jordbruksmark som för närvarande pågår under SNV:s ledning (PMK).

I förslaget UU förordning för SJFR sågs bl. a. (s. 152 2 §): "~ . . och stödja sådan forskning som gagnar skogsbruket och jordbruket i vid bemärkelse." Verket föreslår följande Ullägg: "Däri Ugger bl. a. att klarlägga miljökonse-

Prop. 1980/81:129                                                   30

kvenser och konfliktomräden samt utreda möjligheler att motverka negativa effekter."

2.6 Styrelsen för teknisk utveckling: (Se 3.7) Mot denna bakgrund viU STU ytterligare stryka under arbetsgruppens slutsats atl rådet i denna roll måste kunna formulera forskningsbehoven utifrån säväl sektorernas föreliggande och förväntade problem och förhållanden som etl långsiktigt perspektiv och med beaktande av den verksamhet som pågår nationellt och internationellt. En långsiktig planering blir därmed en helt nödvändig och central uppgift för del nya rådet. Därvid kommer det att gälla för rådet atl samordna forskning kring problemcenlrerade frågor. Möjligheten alt genomföra sådana satsningar blir i hög grad beroende av de initiativ som det nya rådet kan ta. Även sådana satsningar som sker i STU:s regi med inslag av jordbruksteknisk forskning blir beroende på det nya SJFR:s förmåga atl formulera forskningsbehoven enligt ovan och planera adekvata insatser i samverkan med andra sektororgan, forskningsråd m. fl.

Under förutsältning alt det nya SJFR får den aktiva roll som ovan beskrivits kan STU tillstyrka alt någon skarp gräns inte dras meUan STU och SJFR vad gäller ansvaret för den jordbrukslekniska forskningen. Genom sin aktiva planering har STU för sitt vidkommande möjUgheter att formulera forskningsbehoven på de jordbrukstekniska områdena i ett långsiktigt perspektiv. Samspelet mellan biologi och leknik är av strategisk belydelse. Därför planerar STU etl ramprogram, rubricerat Biologisk mät- och reglerteknik. STU vill stryka under arbetsgruppens påpekande att framför alh systemutveckling, anpassad till de biologiska produktionsprocesserna i skogs- och jordbruk är ett område som är centralt för SJFR. Det är angeläget att SJFR även beaktar reglerteknik och systemteknik sä att dessa vetenskaper bättre kan utnyttjas i den biologiska processen och produktionen. Etl sådant betraktelsesätt som samtidigt utnyttjar modern mätteknik borde ha goda möjligheter att dels förbättra lantbrukets direkta avkastning dels ge upphov tiU nya och förbättrade instrument och maskiner. Nyssnämnda ramprogram är säledes etl område som faller inom både SJFR:s och STU:s ansvarsområde och STU har därför inlett diskussioner om samfinansiering.

Även den utbildning som nu finns vad gäller samspelet mellan biologi och teknik är enligt STU alltför statisk vad gäller ny teknik. I andra länder, exempelvis Kanada och Holland, finns en s. k. agro-engineering utbildning, vilken visat sig mycket fruktbärande. Ramprogrammet Biologisk mät- och reglerteknik syftar tUl att utveckla en kompetens i Sverige på detta område.

Belräffande Uvsmedelsforskningen viU STU instämma i arbetsgruppens mening alt SJFR bör få ett väsentligt större ansvar för Uvsmedelsforskningen och att detta dä kräver en finansiell förstärkning för rådet och en motsvarande upprustning av basresurserna vid de aklueUa universitetsinstitutionerna. Eftersom etl sädant ansvar sträcker sig över departementsgränserna instäm-

Prop. 1980/81:129                                                   31

mer STU i arbelsgmppens påpekande att en sädan vidgad roU kräver en precisering frän statsmaktema.

STU:s planeringsgmpp för Uvsmedelsteknik har uttalat att en samordning av hvsmedelsforskningen på departemental nivä bör vara ett första steg för att avhjälpa bristerna pä detta omräde, eftersom arbetsgmppen enhgt STU:s planeringsgrupp har kunnal redovisa att en sphttrad bUd råder vad gäUer finansiering och ansvar för Uvsmedelsforskningen.

För trädgärdsforskningen pekar arbetsgmppen främst på biologiska pro-dukUonsprocesser och tillväxtmodeUer. Trädgårdsnäringen befinner sig emeUertid enUgt STU i en dynamisk utveckUng också vad gäller teknikområdet. En tvärvetenskapUg insats med modern reglerteknik och biologisk mo-deUering kan öka trädgårdsnäringens konkurrenskraft på sikt.

Arbetsgruppen framhåUer att STU efter hand har kommit atl påta sig ett relativt stort ansvar för den jordbrukstekniska forskningen, inte minst vad gäller ansvaret för den energitekniska forskningen på jordbruks- och trädgårdsområdet. STU:s insatser dä det gäUer energirelaterad forskning täcker i själva verket ett brett omräde frän grundläggande problem UU rena produkt-utveckUngsprojekt. Exempel pä det förra är kunskapsutveckUng vad gäller konsekvensema för tUIväxt och avkastning av energibesparande ålgärder i växthus. Konstmktion och provning av solfångare för spannmälstorkning är exempel på det senare. Även om det redan finns exempel på samfinansiering med nuvarande SJFR menar STU att det nya SJFR enligt vad STU ovan översiktligt stmkit under bör bygga ut sitt samarbete med STU på det energitekniska forskningsområdet. STU hänvisar UU STU:s förslag UU insatser för energunriktad forskning och utveckUngsarbete inom jordbruk och trädgårdsnäringen för perioden 1981/82—1983/84 särskUt volym 1: InduslrieUa processer.

Vad gäUer den skogstekniska forskningen gäUer enligt STU genereUt samma krav på långsikliga perspektiv och formulering av forskningsbehoven med samspelet mellan biologi och leknik i centmm. STU är beredd att samverka med övriga organ så atl såväl enskUda tekniska forskningsprojekt som den kollektiva avtalsbundna forskningen och det skogstekniska industriella utveckUngsarbetet bedöms långsiktigt och integrerat med utnyttjande också av STU:s perspeklivplaner och övrigt planeringsunderlag.

2.7 Domänverket: Vi delar utredningens uppfattning atl behovet är stort av ny och utvidgad forskning om långsiktiga och gmndläggande samband mellan ohka biologiska, kemiska och fysikaUska faktorer. Behovet är i flera faU en belastning för utveckUngen på det UUämpade planet.

Forskningsrådet bör därför, så som föreslås, ges större frihet än tidigare atl salsa på projekt som inte får omedelbar inverkan på skogsbrukets resuhat och produktion.

Vi vill också instämma i att forskningsrådels vitalitet tUl stor del samman-

Prop. 1980/81:129                                                   32

hänger med liUgången på rörUga resurser som kan möta nya intressanta behov. Rådet fär ej i hka stor utsträckning som hhtiUs bindas i långa engagemang. En större "fri pott" bör eftersträvas.

Förslaget att genom särskUda förhandlingar överföra projekt, som får en längsikUg karaktär, UU fast resurs vid lämplig forskningsinstitution tiUstyr-kes.

Det är uppenbart att de krympande resurserna vid SLU inneburit att rådets medel i ökad omfattning använts UU att fyUa luckor i SLU:s forskning. Denna UtveckUng är inte acceptabel och mäste brytas.

En av rådets huvuduppgifter bör vara att stödja och samordna forskning kring problemcenlrerade frågor av ivärinstitutioneU natur. Resurserna bör kraftsamlas i välplanerade satsningar och ej splittras i småanslag. En sådan samordning kan ske i nya projekt. Rådet bör även pröva möjligheten att vid stöd tiU större projekt även finansiera särskUd programledare eller forskningsadministratör .

Vi finner även naturUgt att SJFR ges samma möjlighet som grundforskningsråden att inrätla tjänster för särskilda rådsforskare om delta är tiU gagn för UtveckUngen av specieUa forskarbegävningar. De enskilda forskarnas personUga förmåga är en nyckelfaktor i all forskning och forskningsrådet bör ta sitt ansvar för utveckhngen av denna resurs.

Vi noterar också med tUlfredsställelse att de fasta forskningsinstitutionerna bör betraktas som samhäUets basresurser för forskning och skall kunna utnyttjas även för projekt som initieras utanför universheten. Ett ökat samarbete mellan forskning, forskningsråd och. näringsliv bör eftersträvas. Det påpekas även att näringen bör öka sitt finansiella ansvar för FoU-arbetet. Klara regler och kanaler för sådana samarbetsprojekl eUer ren uppdragsforskning har hittiUs saknats. Näringens medverkan anses dessutom kunna störa forskningens frihet och objektivitet.

I förelagens staber finns i dag inte möjUghet alt hålla de kvaUficerade kompetenser som många utveckUngsfrägor kräver. MöjUgheten Ugger då i ett intimt samarbete med etablerad forskning. För forskningens del bör i gengäld en ökad kännedom om praktikens viUkor och problem vara av storl värde.

Domänverket finner det därför ytterst angeläget att möjligheter skapas för smidigt samarbete, med både forskningsråd och institutioner, kring gemensamt finansierade projekt eUer forskare.

2.8 Forskningsrådsnämnden: När del gäller inriktningen av rådets arbele betonar arbetsgmppen starkt behovet av slöd Ull långsiktigt kompetensuppbyggande forskning och föreslår att rådet här tar på sig elt större ansvar än lidigare. Härvid anknyter utredningen UU den forskningspolitiska utveckhng som innebär att sektorsorganen i allmänhet i ökad utsträckning måste definiera och ta ekonomiskt ansvar också för de mer långsikfiga sektorieUa forsk-

Prop. 1980/81:129                                                   33

ningsbehoven. Denna betoning är för övrigt ett av utredningens huvudargument för de föreslagna organisatoriska förändringarna.

Nämnden viU tiUstyrka att del nya rådet ges ett sådant ansvar.

Denna betoning av den långsiktiga, sektorieUt inriktade kunskapsuppbyggnaden som elt ansvarsområde för SJFR och betoningen av SJFR:s särskilda kompetens härför har dock föranlett utredningen att inte alls diskutera möjUghelerna av en totalt sett mer sammanhåUen sektoriell FoU-organisaUon inom skogs- och jordbruksområdet. Utredningen föreslär tvärtom inrättandet av ett nytt sektorieUt FoU-organ — en skogsbrukels fond — med uppgift att stödja tiUämpad seklorsforskning. Härigenom skulle tas etl steg mol ökad, i stället för minskad, splittring av FoU-organisationen och möjUghelerna att skapa en större och nägot slagkraftigare organisation ån det nuvarande SJFR missas. En tänkbar utveckling som innebure att inom oUka sektorieUa ansvarsområden utvecklas särskilda organ för mer långsiktigt kunskapsuppbyggande sektorieU forskning vid sidan av särskilda organ för sektorieU tiUämpad FoU mäste enUgl nämndens mening på alla sätt undvikas. En strävan efter sektorieUt stöd också UU långsiktig kunskapsuppbyggnad måste kunna hanteras inom samma organisatoriska ramar som övrigt stöd UU sektoriell FoU.

Nämnden anser det angeläget att en omorganisation av Statens råd för skogs- och jordbmksforskning genomförs, varvid möjUghelerna tUl större grepp också bör prövas. Detta bör ske innan någon fond för tiUämpad skogsforskning inrättas.

2.9 Medicinska forskningsrådet: Mot denna bakgmnd stäUer sig MFR poshiv UU den i betänkandet förordade ökade satsningen på grundläggande, "kunskapsuppbyggande" forskning inom SJFR. Förslaget atl skapa utrymme för en sådan satsning genom alt överföra vissa projekt, av tiUämpad karaktär, tiU SLU:s ansvarsområde fÖrefaUer väl underbyggt, men får inte resultera i atl utrymmet för gmndforskning vid SLU krymper än mera. Däremot är belänkandet oklart vad gäUer beskrivningen av den typ av forskning som skall stödjas. Mot önskemålet om långsiktigt kunskapsuppbyggande, grundläggande forskning stäUs kravet att rådets karaktär av "sektorsorgan" måste bibehållas. Det är sannohkt denna skenbara motsättning som Ugger UU gmnd för formuleringar som "forskning om sådana långsiktiga frågeställningar inom skogs- och jordbruket som inte omedelbart leder tiU produktivitetsökningar inom näringarna" (sid. 115) och "verksamhet av djupgående karaktär, omfattande både riktad grundforskning och tiUämpningar med nya ansatser utan primärt syfte att framlägga färdiga handUngsalternaUv" (sid. 119). Här borde man enUgt MFR:s uppfattning klarare ha markerat behovet av en salsning pä fri grundforskning vid sidan av tiUämpade frågeställningar som ju i sig kan kräva mer eUer mindre djupgående riktad gmndforskning. MFR anser att SJFR bör ta sin del av ansvaret för den fria grundforskning 3   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 129

Prop. 1980/81:129                                                   34

som på sikt utgör en förutsältning för näringarnas vidare utveckhng.

Formerna för forskningsstödet berörs relativt kortfattat i belänkandet. MFR stöder förslagel all inrätta tidsbegränsade rådsforskartjänster av samma typ som finns vid forskningsråden inom utbildningsdepartementet. Bristen på tjänster för disputerade utgör för närvarande en svaghet i den svenska forskningsorganisationen. MFR stäUer sig emellertid avvisande till förslaget om ändrad anslagspoUcy, innebärande ensidiga satsningar på stora projekt. I betänkandet betonas vikten av atl forskningen framdeles uppvisar en hög vetenskaplig kvalitet. Detla åstadkommes säkrast genom att man i första hand satsar resurser på forskare med goda projekt och dokumenterad kompetens. En konsekvens av detta synsätt är att även relativt små anslag lill enskilda forskare kan vara ytterst betydelsefulla.

2.10 Naturvetenskapliga forskningsrådet: (Se 3.11 och 5.5)

2.11   Sveriges lantbruksuniversitet: När det gäller gränsdragningen för de områden, som SJFR skall stödja Uksom eftersatta områden, så måste det ankomma på rådet alt genom egna prioriteringar beslula om slöd för forskning. Det är svårt att på förhand specificera gränserna. Etl nära samarbete med andra forskningsråd och anslagsgivare förutsattes.

TiU de vidgade uppgifterna för rådet hör enligt utredningen möjligheten alt i likhet med grundforskningsråden inrätta forskartjänster. Slyrelsen vill starkt tillstyrka delta. Sådana tjänster bör vara öppna inle blott för etablerade forskare utan även för yngre forskare som utbildar och meriterar sig. Det är ocksä önskvärt, att innehavaren av en sådan tjänst kan få förlägga en del av tiden liU forskningsinstitutioner utomlands.

2.12    Statens råd för skogs- och jordbruksforskning: (Se 1.9) I betänkandel
anförs att rådets poUcy beträffande trädgårdsforskningen måste klarare
fastställas. Nägon restriktiv inställning gentemot denna har SJFR inte haft
utan prioritering har gjorts med hänsyn UU resurser och efter velenskaphg be
dömning. SJFR är medvetet om de stora forskningsframsteg som här kan
förväntas och vitsordar angivna synpunkter. Inom den s. k. gröna sektorn
borde dock rådets ansvar begränsas UU kunskaper om själva växtmalerialet
och samordning ske med t ex statens råd för byggnadsforskning och avnä
marna.

Arbetsgruppen föreslår alt rådet skall få väsentUgt större ansvar för Uvsmedelsforskningen men anger samtidigt att rådets roU bör klart preciseras från statsmakternas sida. Det sägs att möjligheterna tiU samverkan meUan Uvsmedelsindustrin och staten bör prövas, bl. a. förutsättningarna för en kollektiv forskningsfond. SJFR tiUstyrker en sådan prövning. HittiUs har SJFR stött forskning i syfte att få fram goda råvaror lämphga för direkt konsumtion eUer hvsmedelstiUverkning fram tUl leverans vid industrin. Nu stäUs

Prop. 1980/81:129                                                   35

allt större krav på biologisk kvalitet och den delen av Uvsmedelsforskningen bör ligga inom rådet. TvärvetenskapUg samordning mellan styrelsen för teknisk utveckling, medicinska forskningsrådet, statens livsmedelsverk m. fl. och SJFR torde behövas. Gränsdragning får ej skapa fält där ingen känner ansvar för forskningen.

Akvakuhurforskning får anses tillhöra rådets område då det där gäller att tUlvarataga möjligheter alt utnyttja biologiska kunskaper i olika sammanhang. Framför allt vill SJFR ha en samordning av denna forskning och speciellt av forskningsinsatserna för fisket.

2.13 Lantbrukamas riksförbund: Arbetsgruppen har i detta avsnitt (Problemområden inom skogs- och jordbruksforskning) lyft fram områden som är eftersatta eller av andra anledningar behöver uppmärksammas ytterligare av forskningsorgan på skogs- och jordbruksområdet. LRF kan i stora delar instämma i arbetsgruppens redovisning. Bland de områden som nämns viU vi särskilt framhålla viklen av ökade insatser inom forskning som har samband med miljöfrågor, den skogs- och jordbruksekonomiska forskningen (t. ex. "vilka strategier som företagen och näringarna kan utnyttja för att underlätta sin anpassning till ständigt förändrade yttre förhållanden"), djurmiljöområdet, livsmedelsforskning och energiforskning. Beträffande ekonomisk forskning vill LRF understryka arbetsgruppens uttalande att denna ofta används som etl viktigt underlag i skogs- och jordbmkspoUtiska beslut och att den i detta avseende är särskill viklig för landels framtida utveckling.

Beträffande forskning om akvakultur kan det däremot vara tveksamt om SJFR är det forskningsorgan som närmast bör handha stödel. Motiv kan dock finnas för atl SJFR åtar sig den del som avser den biologiska produktionen. Frågan bör emellertid även ses i relation till det förhållandet alt en uppbyggd forskning kring fiskefrågor i stort saknas.

När det gäller forskning inom stadsbruket eller den gröna sektorn anser LRF att ansvaret för denna i första hand bör tas av byggforskningsrådet och statens naturvårdsverk.

LRF delar uppfattningen att behovet av långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning bör prioriteras i högre utsträckning än hittills inom SJFR. LRF viU därvid understryka viklen av att forskningsorganet också framgent är ett sektorsorgan. Detta bör la sig uttryck i att den grundforskning som SJFR stöder bör vara riktad och tillämplig för skogs- och jordbrukssektorernas utveckUng. I sammanhanget vill LRF också understryka vikten av att SJFR tillämpar ett flexiblare synsätt i sin anslagsgivning och är berett på att ta större risker med hänsyn tiU forskningsresuhaten.

2.14 Trädgårdsnäringens riksförbund: I betänkandet konstaterades att "i rådets nuvarande instruktion anges den huvudsakliga målsättningen med rådets verksamhet vara att öka näringarnas bärkraft. Del är viktigt att rådet i

Prop. 1980/81:129                                                   36

framtiden ges ett ökat ansvar för forskning om sådana långsiktiga frågeställningar inom skogs- och jordbruket som inte omedelbart leder till produktivitetsökningar inom näringarna".

Denna beskrivning torde ha tillkommit med utgångspunkt från jordbrukets situation. Med hänvisning till möjligheterna till stora "utveckUngskliv" inom trädgårdsnäringen finner förbundet ingen motsatsställning i strävan att öka näringens bärkraft och ett ökat ansvar för långsiktiga frågor. Klart är att målet att öka näringarnas bärkraft givetvis måste vara det centrala även framgent. Därmed är inte sagt att all forskning måste leda till produktivitetsökningar omedelbart. Förbundet har ovan framhållit betydelsen av en satsning på djärv och otraditionell forskning. Kvar slår dock alt syftet med denna insats måsle vara att på sikt öka näringens bärkraft. Trädgårdsföretagens struktur gör det omöjligt att från producentföretagen finansiera sådan forskning i någon betydande omfattning. Näringen är därför hänvisad tUl forskning som finansieras av lantbruksuniversitetet och externa organ. Behovet av etl klargörande av dessa organs ansvarsområden är storl. Några förändringar i instruktionen för SJFR bör inte göras innan klara riktlinjer utarbetas.

Arbetsgruppen vill att SJFR:s ansvar för den jordbrukstekniska forskningen skall utgå med hänsyn till att STU övertagit en del av rådets funktioner på området. I föregående kapitel har man emellertid konstaterat alt STU allt kraftigare prioriterar projekt, som kan bidra till ökade exportinkomster. Minskade importulgifter mäste obestridligen ge samma effekt och med hänsyn till den svåra imporlkonkurrens trädgårdsnäringen i dag kämpar emot, får detta cenirala utvecklingsområde inte hamna mellan "två stolar".

I betänkandet konstateras att rådets poUcy beträffande trädgårdsforskningen måste klarare fastställas. Detta äger nog sin riktighet och förbundet vill här förorda att man med utredningarna om SJFR och den biologiska produktionsprocessen som gmnd ser över policyn inom detta särskilda insatsområde. Liknande översyner bör göras avseende stadsbruket och livsmedelsforskningen. Härvid bör en viss samordning kunna ske med den pågående långsiklsutredningen inom Sveriges Lantbruksuniversitet.

Arbetsgruppen uttrycker vid flera tillfällen behovet av ökad samverkan och tvärvetenskaplig forskning. Förbundet vill inte motsätta sig detla, utan bara peka på att betydande vinster skulle kunna göras genom ökat samarbete redan på ett mindre revolutionerande plan. Stödet för den tillämpade forskningen på trädgårdsområdet, från basinstitutionerna pä Ultuna, lämnar i dag med enstaka undanlag mycket övrigt att önska. En välorganiserad satsning på att integrera dessa olika forskningsutförande enheter inom universitetet torde snabbt kunna resultera i väsentliga framsteg och ett mer fruktbart utnyttjande av basresurserna. Därnäst torde olika tvärvetenskapliga och gemensamnordiska projekt bli aktuella.

En övergång tiU mer långsiktiga projekt bör enligt arbetsgruppen ske ge-

Prop. 1980/81:129                                                   37

nom att rådet gör större riktade satsningar. Trädgårdsforskning bör därvid utgöra ett sådant insatsområde. Inom Sveriges lantbruksuniversitets avdelningar för tillämpade ämnen vid Alnarp bedrivs forskning av såväl tiUämpad som grundläggande karaktär. En ökad satsning på grundläggande forskning bör därför ske bl. a. genom en utbyggnad av denna del vid avdelningarna, så alt näringens utveckling tryggas.

De värdefulla forskningsinsatser som gjorts pä irädgårdsområdel under senare år, bl. a. genom insatser från SJFR, har givit både snabba och genomgripande resultat för näringens utveckling. Det är väsenlligt att dessa satsningar nu ytterligare byggs ut, om näringen ska kunna möta konkurrensen från utlandet och svara upp Ull de allt större krav som samhället ställer på hälsa, kost och miljö.

2.15 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Utskottet tiUstyrker att SJFR förskjuter sin verksamhet att mera än hittills stödja den långsiktigt kunskapsuppbyggande forskningen — grundläggande forskning — på bekostnad av utveckhngs- och försöksbetonade projekt. Med en sädan inriktning får förslaget om "Skogsbrukets fond" särskild aktualitet, varom mera nedan.

En konsekvens av ökat stöd till långsiktig forskning är risken för att en allt slörre andel av rådets resurser binds till verksamhet av permanent art inom eller utom SLU. Det är riktigt, som arbetsgruppen föreslår, att sådana projekt överförs på vederbörandes fasta stat för att därmed bibehålla rådets vita-Utet och operativa möjligheter.

I delta sammanhang vill vi betona betydelsen av att rådet känner sitt ansvar även för "nya" områden, vilka inle etablerats i forskningsorganen, saml stöder yngre, lovande forskare — med andra ord är berett att satsa vissa "riskpengar". Inrättande av forskartjänster vid rådet kan vara elt led i en sådan policy som är väl värt att försöka. Det gagnar hela forskningen om rådet därmed medverkar till att bygga upp en ökad kompetens också utanför Lantbruksuniversitetet.

2.16   Landsorganisationen i Sverige: (Se 3.18) LO viU slulligen framhålla betydelsen av atl även stora integrerade projekt som fordrar samverkan meUan sektorsforskningsorgan och forskningsråd får betydande uppmärksamhet i rådets verksamhet.

2.17   Centralorganisationen SACO/SR: Systemet med rådsforskartjänster anses vara ett av rådens mest effektiva prioriteringsinstrument odi SACO/SR instämmer helt med arbetsgruppen i att också SJFR bör ges möjlighet att inrätla sådana.

2.18   Byggforskningsrådet: Enligt betänkandet har BFR och SJFR en smal sektor gemensam — som i belänkandet kallas den gröna sektorn eller stads-

Prop. 1980/81:129                                                   38

bmket. Denna sektor har expanderat starkt i samband med tätortsutbyggnaden och fått ökande ekonomisk och social betydelse. F. n. omsätter den ca 4 mUjarder kr per år.

Forskning om stadsbmket är ett av flera forskningsområden som tiUhör den tiUämpade skogs- och jordbmksforskningen. Den har ännu inte fått en tiUfredsstäUande stäUning inom forskningsorganisationen. Klarare organisatoriska förhåUanden och ansvarsförhäUanden behövs, säger arbetsgmppen.

BFR stöder sedan mänga år forsknings- och utveckhngsarbete inom denna sektor. Grönområden är ett komplement tUI bebyggelsen och en viktig del av människors hvsmUjö i städer och tätorter, särskUt barnens. BFR:s forskning gäUer bäde planering och byggande, drift och underhåU av anläggningar. Det är framför aUt när det gäUer driftssidan som kunskaper om växtmaterial, biologisk markbyggnad, mark- och vattenfrågor kommer in.

Sedan mitten av 1970-talet har intresset för dessa frågor ökat betydligt inom Sveriges Lantbruksuniversitet. Universitetet ger nu ekonomiskt stöd tiU det s. k. MOVIUM-sekretariatet med ca 100 000 kr per år. BFR välkomnar denna utveckUng. Lantbmksuniversitetets kompetens behövs bl. a. för att lösa problemen med de snabbt stigande kostnaderna för underhäU av grönområden.

Arbetsgruppens ställningstagande UU vilket ansvar SJFR skaU ha för den fortsatta utveckUngen är dock inte helt klart. Gruppen konstaterar att rådet f. n. finansierar viss forskning om den gröna sektorn som bedöms som mycket betydelsefuU. Men — heter det i betänkandet — SJFR kan inte avsätta medel för att bygga upp fasta forskningsresurser vilket är nödvändigt om området skall utvecklas forskningsmässigt. Däremot kan den riktade grundforskningen inom trädgårdsområdet på sikl sannoUkt få belydelse även för den gröna sektorn. Det gäUer också rådels satsningar på forskning om mark-och valtenproblem.

BFR viU kraftigt understryka betydelsen av alt forskning om stadsbmkel inte hamnar mellan forskningsrådens kompetensområden. BFR tiUstyrker därför att SJFR även i fortsättningen stödjer både tiUämpad forskning om grönområden och mera grundläggande forskning av belydelse för delta område. Även om insatsen är Uten så har den en viktig uppgift som katalysator för kvalificerad forskning. SJFR kan på elt helt annat sätt än BFR stödja långsiktig forskning om ståndorter i städer, lämphga växtmaterial etc.

Det finns ytterUgare ett forskningsområde som faller inom SJFRrs och BFR:s ansvarsområden men som inte nämns i betänkandet. Det handlar om att utnyttja jord- och skogsbruksmark för rekreation — särskilt mark i tätorternas närhet.

Behovet av fria ytor för rekreation kan inte aUtid tiUfredsstäUas inom tät-ortema. I många kommuner planerar och genomför man nu en tätare bebyggelse än man haft förut. Del är bl. a. ett sätt att hushåll med åkermarken och utnyttja befinthg bebyggelse, infrastruktur och redan gjorda invesleringar ef-

Prop. 1980/81:129                                                   39

fektivare. Det är sannolikt att del under 1980-lalel kommer alt bh mycket vanUgt att förtäta när man bygger nytt. Därmed minskas rekreationsområdena i tätorten och behovet av mark för rekreation utanför tätorten, särskih i dess närhet ökar. Vidare kommer sannoUkt högre energipriser alt leda UU ett ökat tryck på tätortsnära rekreationsmark. Fler människor kommer att vilja utnyttja onu-äden nära bostaden i stället för som i dag åka bil UU större friluftsområden eUer liU ett långt bort beläget fritidshus. I hela landel finns delar av tätorter med rekreationsproblem på grund av att de Ugger på eller intill större åkerområden. Hela tätorter med sädana problem finns främst inom de större slättbygderna. Exempel på regioner med många tätorter som ligger i områden med intensivt åkerbruk är Skåne, västra Halland, Västergötlands och östergötlemds slättbygder och områden runt Örebro, Västerås och Uppsala. De ansvariga myndigheterna som skall sörja bäde för en god samhällsekonomi och god hvsmiljö för medborgarna slår inför ett växande samhällsproblem. Lösningen på problemet skuUe kunna vara att utnyttja marken mera aktivt för bäde produktion — jord- och skogsbruk — och rekreation utan att skogs- och jordbruksdriften förhindras. Problemel är ganska nytt i Sverige. Det är utpräglat tvärvetenskapligt och berör bl. a. jordbrukslandskapets förändringar, landskapsvård, ekologi, lagstiftning, planinstitut, kostnader för kommuner respekUve jord- och skogsbruket m. m. Det hör därför hemma både inom SJFR:s och BFR:s ansvarsområden.

Tätortsutvecklingen har lett till etl ökat behov av samarbete meUan jordbruket och slalliga kommunala myndigheter. Del är vikligl alt forskningen medverkar till att finna former för att utveckla detta och till lösningar pä de problem som uppstår. Viss forskning har påbörjats. Vid Sveriges lantbruksuniversitet pågår ett projekt om samutnyttjande av jordbruksmark för rekreation. Det finansieras av BFR. Samtidigt finansierar SJFR ett paralleUl projekt som gäller samutnyttjande av åkermark — landskapsvård genom markanvändningsplanering. I delta behandlas bl. a. biologiska, tekniska och ekonomiska aspekter pä jordbrukets produktionsprocess.

BFR vill framhålla betydelsen av att SJFR ägnar alltmer uppmärksamhet åt dessa frågor i fortsättningen. Det bör höra till rådets ansvarsonu-åde att stödja de delar av problemområdet som gäller konsekvenser för skogs- och jordbruket (biologiska, ekologiska men också ekonomiska och juridiska) liksom möjlig anpassning till den nya situationen. Utnyttjande av skogs- och jordbruksmark för rekreation i tätorternas närhet bör därför vara elt forskningsområde som ges en plats i rådets verksamhet.

2.19 Jordbrukstekniska institutet: Beträffande rådets uppgifter, anslagsfrågor och ansvarsområden ser JTI mycket allvarligt på en del av de förslag som framförs i betänkandet. Det är dock något oklart vad man egentligen menar. Ä ena sidan åberopas t. ex. på sid. 25 ifråga om den statliga forskningsråds-organisationen: "Den sektorieUt stödda forskningen omfattar, beroende på

Prop. 1980/81:129                                                   40

kunskapsläget och problemets art, hela skalan från grundforskning, lillämpad forskning fram till utvecklingsarbete". Å andra sidan anger man på sid. 119: "Det är därför viktigt att rådet framledes mer koncentrerar sina insatser på kunskapsuppbyggande forskning och i möjligaste mån försöker att undvika slöd till utvecklings- och försöksbetonad verksamhet."

Givetvis är salsning på långsiktigt inriktad kunskapsuppbyggande forskning mycket viktig. Ytterst syftar den dock till att pä ett eller annat sätt så småningom omsättas i tillämpningar. De satsningar av delta slag som görs nu kommer emellertid inle att bli av praktisk belydelse förrän om ett eller ett par årtionden. Inom skogs- och lantbruksområdet finns emeUertid många nära-hggande problem som pockar på sin lösning och som fordrar forskningsinsatser och utvecklingsarbete nu. En del av detta arbete har finansierats genom SJFR. Det är ytterst viktigt alt en eventueU förändring av SJFR:s anslagspoUcy inte får tUI effekt alt delar av den nu pågående verksamheten stryps. Redan nu är anslagstUlgängama otiUräckUga. Situationen skuUe bU än värre om en väsentUg del skuUe faUa bort. Detta gäUer inle minst för JTI, som har behov av väsentUgt utvidgade möjUgheter att erhålla anslag. Om stöd från SJFR till problem- och systemorienterad verksamhet i fortsättningen inte kommer att ulgå måste för denna verksamhet anvisas någon annan finansieringsmöjlighet.

Beträffande förslaget till rådets uppgifter, sid. 122, anser man att SJFRrs ansvar för den jordbrukstekniska forskningen skall utgå i rådets instruktion i och med atl STU finns och man anser att STU i dag tagit på sig etl relativt storl ansvar för den jordbrukstekniska forskningen. STU har dock vad vi erfarit för närvarande beträffande jordbruksteknisk forskning inte något naturUgt ställe i sin programbudget förutom energitéknisk forskning där man kan inordna den lekniska problem- och systemorienterade forskning som SJFR nu understödjer. HärliU fordras överenskommelse mellan huvudmännen jordbruksdepartementet och industridepartementet om hur denna lucka skall täckas.

I sitt förslag beträffande den jordbrukstekniska forskningen synes det oss som om utredningen tar avstånd från SJFRrs ansvar på grunder som tyder på ovetskap om hur integrerad den jordbrukstekniska forskningen är med övriga onu-åden, särskilt beträffande husdjur och växtodling. Det är också angeläget att de sektoriella forskningsmiljöer som rådet med sitt hittillsvarande stöd byggt upp inom de ovan angivna branschforskningsinstituten, dit JTI hör, kan bibehållas och utvecklas. För JTIrs del har vi den uppfattningen att SJFR även i fortsättningen såsom sektorieUt forskningsråd måste ansvara för hela sin sektor och då även den tekniska delen.

----- SJFR måste även i fortsättningen främja och stödja forskning

som direkt gagnar skogs- och jordbmkets utveckling. Vad som föreslås är snarare en breddad verksamhet vid "rådet", är det för JTI förvånande att man i förslaget under "Anslagsfrågor" anser alt SJFRrs samthga nuvarande

Prop. 1980/81:129                                                   41

projektanslag (1980) till JTI ej faller under ovan angivna beskrivning utan anger att medel till dessa projekt inle längre skall utgå.

Utredningen framhåller på sid. 99; "För att motverka riskerna för allvarliga bakslag i framtiden måste förståelsen för långsiktigt verkande processer byggas upp. Skogs- och jordbrukets utveckling har hittills i huvudsak byggt på empiriskt grundad forskning. Det är också rimligt att anta att den empiriskt grundade forskningen alltid kommer alt kunna försvara sin ställning inom detta område. Det är emellertid viktigt alt nu ge den kausala forskningen, dvs. forskning där samband mellan olika biologiska, kemiska och fysikaliska processer och fenomen klarläggs på ett teoretiskt och experimentellt plan, ett ökat utrymme." Institutet delar helt den framförda uppfattningen men vill framhålla att man i den ovannämnda uppräkningen av samband även borde inkludera tekniken. Det finns nämligen många grundforskningsproblem av teknisk-biologisk art som faller inom området jordbruk och skogsbruk och som inte täcks in av forskningen vid de tekniska högskolorna och universiteten.

2.20    Skogsarbeten: Skogsarbeten vill aUtsä, under ovan angivna förutsätt
ningar, tUlslyrka betänkandets förslag att SJFR får etl ökal ansvar för den
långsikliga kunskapsuppbyggnaden. De ständigt begränsade medlen kommer
därvid att ge den bästa effekten om, som arbetsgruppen föreslår, SJFR kon
centrerar sina anslag till väl strukturerade större projekt och undviker finan
siering av ett stort antal små projekt som tillsammans berör samthga
problemområden. Samtidigt måsle emellertid SJFR kunna spela rollen som
katalysator och för detla är flexibilitet i anslagsgivningen nödvändig. Betän
kandets förslag om överföring av mångåriga, mer eller mindre permanenta
projekt till fasl resurs vid lämplig forskande institution är därför utmärkt.

I detta sammanhang vill Skogsarbeten också tillstyrka förslaget om att SJFR, som elt led i kunskapsuppbyggnaden, ges möjlighet alt inrätta tjänster för särskilda rådsforskare.

2.21    Institutet för skogsförbättring: Institutet stöder aUtså under ovan angi
ven förutsättning betänkandets förslag att rådet tar på sig ett större ansvar än
tidigare, när det gäller långsiktigt kunskapsuppbyggande. Vi finner det vida
re riktigt, att rådet söker undvika uppsplittring på ett stort anlal små anslag
över hela forskningsfältet samt att det undviker att binda medel i projekt,
som i det närmaste är av permanent karaktär. En utökad flexibilitet blir utan
tvekan en tillgång för rådels verksamhet.

Betänkandet framhåller atl en allt viktigare uppgift för rådet är att samordna forskning kring problemcenlrerade frågor. Delta gäller i någon mån skogs- och jordbruksforskning, där emsvaret för initiativ enUgt institutels mening dock i första hand bör ligga på SLU. Viktigare är utan tvekan atl övriga universitet och forskningsorgan genom rådets initiativ inlemmas i tvärvetenskapliga satsningar.

Prop. 1980/81:129 42

2.22 Ingenjörsvetenskapsakademien: IVA stöder de i betänkandet framförda synpunkterna att behovet av långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning är en primär uppgift för rådet Uksom för universiteten, samtidigt bör emellertid inte den mer tillämpade långsiktiga forskningen eftersättas.

Behovet av möjligheten för rådet att snabbt kunna ingripa och initiera forskning på områden där nya behov uppstår är väl dokumenterat liksom möjligheten att agera på ett tvärvetenskapligt sätt. IVA finner det därför välmotiverat att rådsmedlen frigörs från dagens uppbindning till stöd för mer eller mindre permanenta projekt under förutsättning att lämplig finansiering av denna långsiktiga forskning kan ske genom andra åtgärder.

3   Rådets organisation och arbetsformer

3.1     Statskontoret: SJFR är idag uppdelat i två sektioner, en för skogs- och en
för jordbruksforskning. En nackdel härmed anser arbetsgruppen vara den
stelhet som uppstår vid fördelningen meUan anslagen tiU de två näringsområ
dena. Mot bakgrund härav, och då många grundläggande frågor griper över
seklionsgränserna, föreslår arbetsgruppen att sektionsindelningen slopas.

Uppdelningen av anslagen för skogs- och jordbruksforskning ger statsmakterna möjlighet att bedöma den önskvärda omfattningen av de forskningsinsatser som bör ske inom respektive område.

Enligt statskontorets mening talar mycket för att sektionsindelningen slopas. Den föreslagna rådsorganisationen med ett relativt litet sammanhållet råd torde vara effektivare än nuvarande ordning. Forskningsrådets prioritering av projekt bör däremot alltjämt ske skilt för skogs- och jordbruk under det atl statsmakterna svarar för avvägningen mellan de båda näringsgrenarnas forskningsvolym.

Arbetsgruppen föreslår att man, i stället för den nuvarande sektionsindelningen, tillskapar s k prioriteringsutskott, vilket enligt arbetsgruppens bedömning kommer att betyda ökade arbetsuppgifter. Enligt statskontorets mening bör det vara rimUgt att anta att arbetsgruppens förslag bl a genom en mer adekvat prioritering och effektivare uppföljning leder till ökad effektivitet i forskningen, vilket i sin tur rimligen leder till en bättre produkt. Statskontoret ifrågasätter om de föreslagna prioriteringsutskotten totalt sett kommer att medföra ökade arbetsuppgifter då bedömningsproceduren härigenom torde bli mer rationell.

I avsaknad av faktaunderlag som belyser nuvarande resursförbrukning och framtida resursbehov bör enligt statskontorets mening en utgångspunkt vara alt ett evenluellt genomförande bör ske med oförändrade resurser.

3.2     Lantbruksstyrelsen: Med rådets viljeinriktning sammanhänger också för
slaget att indelningen i skogs- och jordbrukssektioner med hhtills täta skott
emellan skall upphävas. Detta bl. a. för att kunna tillgodose samarbetspro-

Prop. 1980/81:129                                                   43

jekl som berör båda dessa områden. Grundtanken i detta förslag torde vara riktigt även om prioriteringsproblemen inte torde bli lättare än de är i dag. Det är i detta sammanhang också viktigt att förslaget om inrättande av en skogsbrukets fond som pendang till den på jordbrukets område befintliga blir realiserat. Annars blir prioriteringsproblemen ännu större.

När det gäller förslagen till ny organisation av rådet och dess kansli kan lantbruksstyrelsen biträda grundtankarna dvs. att rådet förses med en starkt utbyggd och kompetent beredningsapparat. Av de två modeller som diskuterats (sid. 132—133) torde den första vara den mest funktionsdugliga bl. a. med tanke på de experter som skall ingå.

Rådet föreslås sammansatt av 10 ledamöter jämte en ordförande, varvid 7 skall representera allmänintressen och fyra forskningen. Som argument för denna fördelning anförs att man på så sätt betonar rådets sektorsinriktning. Detta argument är en aning svårt att biträda eftersom sektorsinriktningen i alla fall torde bU tillgodosedd. Denna bör heller inte överbetonas om man skall leva upp tiU målsättningen om större inriktning på kunskapsuppbyggande forskning. Lantbruksstyrelsen kan sålunda tänka sig en utökning av antalet rådsmedlemmar med tre, en från vardera av SLUrs fakulteter. Om själva rådet därmed blir i största laget så är det särskilt viktigt att beredningsenheterna bUr små och effektiva.

3.3 Skogsstyrelsen: I fråga om rådets organisation bör den inte avvika så väsentligt från den nuvarande som arbetsgruppen föreslår. Skogsstyrelsen anser att det är så mycket som förenar forskningsprojekten inom den skogliga sektorn att de såväl i planerings- och prioriterings- som bedömningsavseende vinner på att hållas samman i en skoglig sektion. Att som i utredningens förslag splittra exempelvis skogsfrågorna på prioriteringsutskotten skogsbruk, naturresurser och fysisk miljö samt företagsekonomisk och samhällsinriktad forskning kommer att försvåra en lämplig avvägning av resurser inom det skogliga området.

Arbetsgruppens motiv för ett sammanhållet råd jämte ett antal prioriteringsutskott synes bl. a. vara att man därigenom skulle underlätta en forskning över sektorsgränserna skog och jord i vissa gemensamma ärenden. Skogsstyrelsen delar uppfattningen att man i prioriteringsutskotten för naturresurser och fysisk miljö samt ekonomi givetvis skulle kunna behandla övergripande forskningsprojekt. Emellertid ter det sig för skogsstyrelsen mer naturligt att initiativ till och planering för sådan sektorövergripande och för de areella näringarna gemensam basforskning görs inom lantbruksuniversitetet. Ett av motiven till en sammanslagning av skogs-, jordbruks- och veterinärutbildningen var ju att man skulle åstadkomma en samordning av de gemensamma problemen och undvika dubbleringar m. m. Att flytta över en sådan roll på forskningsrådet ter sig inte rationellt. Utredningens förslag innebär också att rådet och utskotten Ullsammans torde komma att bestå av åtskilligt över 50 personer vilket förefaller vara en överorganisation.

Prop. 1980/81:129                                                   44

I betänkandet framhålls att den största nackdelen med den nuvarande organisationen med en skogs- och jordbrukssektion är den stelhet som uppstår vid fördelning mellan anslagen till jordbruks- resp. skogsforskning och att dessa nackdelar blir än mer påtagliga i framtiden. Skogsstyrelsen delar inte denna syn. Enligt styrelsens mening är avvägningar mellan satsningar på skog resp. jordbruk en politisk fråga. Om de föreslagna prioriteringsutskotten ska kunna föreslå resurser till projekt har de säkert ett behov av att något så när känna den ekonomiska ramen för arbetsfältet. Detta kan leda till att skogs- och jordbrukets forskningsråd i stället för två ramar (en för skog och en för jordbruk m. m.) får fem ramar med svårigheter att omdisponera. Skogsstyrelsen ser därför som en uppenbar risk att stelheten i stället ökar i den föreslagna organisationen.

Enligt skogsstyrelsens mening bör skogs- och jordbrukets forskningsråd kunna ta vissa för sektionerna gemensamma uppgifter t. ex, strategisk plsme-ring, anslagsframställning (grundad på förslag från skogs- resp. jordbruks-sektionen) liksom allmän administration och viss uppföljning bör beslutas i rådet. Riksdagen bör besluta om separata anslag till skogs- och jordbruksforskning och de båda sektionerna bör besluta om användningen av tilldelade anslag. Det bör ankomma på resp. sektion att på lämpligaste sätt skaffa sakkunnigt underlag för sitt arbete med atl prioritera och utvärdera forsk-. ning. Enligt skogsstyrelsens mening bör skogsseklionen vara sammansatt på samma sätt som f. n. möjligen med viss utökning av forskare.

Skogsstyrelsen biträder utredningens förslag om rådets sammansättning och föreslår att ledamöterna utom ordföranden och representant från NFR bör utses bland de personer som sitter i sektionerna. Därigenom borde en viss samordning av verksamheten kunna tryggas och samarbetet med grundforskningsråd och forskningsrådsnämnd underlättas.

3.4      Statens jordbruksnämnd: (Se 1.3)

3.5     Statens livsmedelsverk: Vid utformningen av SJFRrs organisation har ar
betsgruppen framför allt beaktat kravet på ökad samverkan mellan olika dis
cipliner. Den nuvarande sektionsindelningen har slopats och i stället förordas
ett sammanhållet råd. Livsmedelsverket finner detta lämpligt.

Arbetsgruppen har lagt fram två förslag rörande indelningen i s. k. prioritetsutskott av rådets beredningsorgan. Båda förslagen har en konventionell utformning som inte på ett tillfredsställande sätt tillgodoser behovet av samarbete tvärvetenskapligt. Livsmedelsforskningen passar således inte naturligt in i något utskott. En mer flexibel organisation är därför i det avseendet nödvändig.

Livsmedelsverket har i övrigt inget att erinra mot förslagen i frågan om organisation och arbetsformer.

Prop. 1980/81:129 45

3.6     Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar uppfattningen att en
sammanslagning av nuvarande två sektioner tUl en sektion med föreslaget le-
damotsanlal och representation skulle underlätta en forskningssatsning med
angiven inriktning.

SNV har i princip den form för beredning av ärenden som föreslås med pohcy- och problemformulering i rådet och forskningsutvärdering i beredningsgrupper. Erfarenheterna är goda. I beredningsgruppen bör finnas representanler för såväl forskare som avnämare. Utredcirna föreslår att representanter för andra forskningsorgan skall ingå i beredningsgrupperna. Naturvårdsverket anser att miljövårdens företrädare bör vara representerade i såväl rådet som beredningsgrupperna. Därigenom underlättas den nödvändiga samordningen meUan de insatser som görs av SJFR och naturvårdsverket.

1 utredningen diskuteras tvä principer för avgränsning av prioriteringsut-skotiens arbetsfält dels efter praktiska problemområden, dels efter vetenskapsområden. Naturvårdsverket har positiv erfarenhet av strukturering efter medier Ouft, vatten, mark och hälsoeffekter). En modell efter problem-onu-åde torde delvis komma alt motverka strävan att åstadkomma en integration mellan skogs- och jordbruksfrågorna.

3.7     Styrelsen för teknisk utveckling: STU viU inledningsvis instämma i ar
betsgruppens syn på svensk sektoriell forskningspolitik och högskolans roll
som basresurs. STU vill kraftigt stryka under arbetsgruppens generella slut
sals atl forskningsråd inte blir uppbundna med finansiering av egentliga bas
resurser. Därför är det enUgt STU angeläget att de överföringar till den fasta
universitetsorganisationen som arbetsgruppen föreslår kommer till stånd.
Endast därigenom kan del nya integrerade SJFR fungera effektivt i den före
slagna rollen som initiativtagare lill kunskapsuppbyggande forskning för
skogs- och jordbmkets långsiktiga utveckUng. Detta innebär också i enlighet
med vad arbetsgruppen framhåller att det nya rådet i ökad utsträckning kom
mer att satsa på forskning också vid andra universitet och högskolor än Sve
riges lantbruksuniversitet.

Belräffande arbetsgruppens två förslag till principiell indelning av det nya SJFRrs prioriteringsutskott vill STU förorda del första förslaget. Det är nödvändigt att se tekniken som en integrerad del av satsningarna på elt antal praktiska problemområden.

3.8 Domänverket: (Se 2.7 och 5.4) Mot ovanstående bakgmnd vUI Domänverket ocksä bestämt avstyrka att del nuvarande rådets två sektioner slås ihop tiU en. De forskningspoliliska motiv för en sammanslagning som framförs är alltför svaga. Utredningen har överdrivit sambandet mellan skogens och jordbrukets forskningsbehov och få projekt kommer i verkUgheten att bli gemensamma. Därför är det viktigt att varje rådsseklion består av god kompetens inom sitt specieUa fack.

Prop. 1980/81:129                                                   46

Utredningen anför sammanläggningen av SLU som ett exempel som visar värdet av en sammanslagning. Del måste då påpekas att SLU består av tre oUka fakulteter med egna resurser och planeringsorgan där respektive sektorsintressen finns representerade.

Problem kring de projekt som de två sektionerna bör handlägga gemensamt bör kunna lösas t. ex. genom viss personunion mellan sektionerna. På samma sätt måste frågan om gemensam SJFR-representation i FRN m. m. kunna lösas.

Om de två sektionerna bibehålles faller i huvudsak behovet av de fasta planeringsutskotten. Vi finner det dock viktigt att sektionerna, enhgt förslaget, ökar sina planeringsinsatser med avsikt att få rätt struktur på anslagspolitiken för kraftsamling i angelägna områden.

För dessa planeringsaktiviteter måste viss kompetens finnas inom organisationen men det bör i stor utsträckning vara möjUgl oCh av stort värde att skapa tillfälliga sådana planeringsresurser genom projekt, uppdrag eller samarbete med andra organisationer.

De stmklurplaner och program som blir resultatet av dessa kvalificerade planeringsaktiviteter bör förankras i näring och samhälle. De utgör sedan priorileringsbakgmnd för sektionernas arbete och underlättar handläggningen. Remissförfarandet bör kunna utnyttjas ungefär som hittills.

Uppgiften att utvärdera utförd forskning bör inte överbetonas. Däremot tror vi det är synnerligen angeläget att mer än nu ägna rådsresurser åt marknadsföring av forskningsresultat. Utvärderingsfunktionen torde med fördel kunna kombineras med denna förmedling genom att ta ställning till hur marknadsföringen av enskilda resultat och rapporter bäst skall ske med hänsyn tiU innehåll och målgrupp.

Marknadsföringsfunktionen är nästan genomgående undervärderad och underdimensionerad i forskningsorganisationerna, vilket i hög grad minskar effekten av insatta forskningsmedel. Rådet bör ges möjlighel att på lämpUgt sätt organisera professionella resurser för denna marknadsföring.

Avslutningsvis finner vi inte anledning invända mot förslaget om ändrade relationer mellan KSLA och SJFR i syfte att understryka värdet av att KSLA är ett obundet vetenskapligt kontaktorgan. Det är således naturligt alt SJFR anställer och avlönar sin egen sekreterare.

3.9 Forskningsrådsnämnden: (Se 2.8) Det förslag till omorganisation av statens råd för skogs- och jordbmksforskning som framläggs av arbetsgmppen innebär i viss mån en anpassning av forskningsrädsorganisationen på skogs-och jordbrukets område till det mönster som efter 1977 års reform råder inom UtbUdningsdepartementets forskningsrådsorganisation. Sålunda innebär förslaget en betoning av rådets planeringsfunktion, en strävan efter ökad integration genom avskaffandet av sektionsindelningen av rådet och inrättandet av etl system av särskilda berednings- och prioriteringsgrupper.

Prop. 1980/81:129                                                   47

Nämnden tillstyrker dessa principförslag. När det gäller karaktären av SJFRrs arbete betonar utredningen — givetvis riktigt — att rådet är och skall vaia ell huvudsakligen sekloriellt forskningsorgan. Det påverkar också, enligt FRNrs bedömning helt naturUgt, förslagen tUl sammansättning och former för utseende av ledamöter i råd och prioriteringsorgan, och nämnden kan tillstyrka dessa utredningens principförslag. Nämnden betraktar det dock inte som på samma sätt naturUgt atl rådet självt utser sin chefstjänsteman. Parallellen med de s. k. grundforskningsråden är härvidlag inte klar.

I hittills berörda delar kan utredningens förslag ses som en anpassning tiU utvecklingen på andra håll och väl ägnade alt öka effektiviteten i rådets arbete.

3.10    Medicinska forskningsrådet: (Se 2.9) Det förslag som utarbetats beträf
fande SJFRrs arbetsformer visar en strävan efter större samstämmighet med
övriga forskningsråd. MFR är positivt UU inrättandet av prioriteringsutskott,
som i andra sammanhang visat sig avsevärt underlätta och rationalisera
handläggningen av anslagsansökningar. Av de två förslagen UU indelning av
rådets verksamhetsområde i prioriteringsgrupper vill MFR starkt förorda det
sist beskrivna alternativet (sid. 133), då detta i högre grad bygger på princi
pen att vid bedömningen av projekt utgå från vetenskapliga kriterier.

Beträffande förslaget lill sammansättning av SJFR finner MFR skäl tala för att en av de sju företrädarna för aUmänintressen ersätts av en representant för MFR. EnUgt MFRrs uppfattning finns skäl av samma natur som anförs för NFRrs del alt bli representerat i SJFR. För närvarande representeras både MFR och NFR i form av "observatörer". Som framgår ovan är MFR en viktig finansiär av forskning inom i första hand den veterinärmedicinska fakulteten vid SLU. Med hänsyn tUl utredningens förslag om en breddning av SJFRrs kommande verksamhet som inbegriper satsning även på mer grundforskningsrinriklade projekt synes det betydelsefullt ur samordnings-och andra synpunkter att MFR blir representerat i SJFR.

3.11   Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förslaget att sammanslå SJFR:s
båda sektioner lill ett enhetligt råd och i stället inrätta probleminriktade be
redningsgrupper kommer med aU säkerhet atl innebära en större flexibiUtet i
användningen av medlen, saAnolikt också en allsidigare vetenskaplig bedöm
ning av de inkomna ansökningarna. I utredningen betonas betydelsen av att
de långsiktigt grundläggande problemstäUningarna beaktas mer än vad tidi
gare varit fallet inom SJFR. Det är då naturligt, dels att SJFR i större ut
sträckning än tidigare söker sakkunskap även utanför lantbruksforskningen,
dels alt forskare är väl företrädda på aUa nivåer inom rådet. NFR viU därför
förorda att balansen mellan forskningens och näringsUvets företrädare i
SJFR förskjules till förmån för forskarna, lämpligen genom att ytterUgare
någon forskare med erfarenhet från mer gmndforskningsinriklade områden
beredes plats i rådet. Dessa synpunkter på forskarrepresentationen berör inte

Prop. 1980/81:129                                                   48

SJFRrs roll som ett sekloriellt organ, vilkens ställning bör behållas även i framtiden. Den tillämpade forskningen måste alltid vila på en bas av grundforskning av hög kvalitet. Detta nödvändiga samband meUan sektoriell forskning och grundforskning beaktas bäst och brister i grundforskningsbasen   identifieras   lättast   om   i   rådet   finns   en   god   representation   av

forskare.----

NFRrs erfarenheter av de internationella utvärderingarna av pågående forskningsprojekt är utomordentligt positiva. NFR vill därför varmt tillstyrka atl utvärderingar av denna karaktär kommer till stånd även inom SJFRrs verksamhetsområde.

3.12 Sveriges lantbruksuniversitet: (Se 2.11) Eftersom många av frågeställningarna i den grundläggande forskningen är gemensamma för både skogs-och jordbrukssektionen är det helt följdriktigt, som utredningen föreslår, att sektionsindelningen slopas och att del i fortsättningen blir ett sammanhållet råd.

Arbetsgruppen föreslär, att det nya rådet skall beslå av elva ledamöter, varav sju företräder allmänintressen och fyra forskningen. För atl tillgodose behovet av en mera ingående beredning av anslagsfrågor m. m. föreslås, att prioriteringsutskott inrättas. I dessa skall forskarrepresentationen vara bred, men där skall också ingå representanter för näringsliv, folkrörelser, intresse-orgemisationer och arbetsmarknadens parter. Som motiv för att SJFR skall skilja sig från grundforskningsråden och ha den omvända mandatbalansen sju allmänrepresentanter och fyra forskare anför arbetsgruppen SJFRrs karaktär som sektorsforskningsråd. Styrelsen kan för sin del inte finna, att begreppet sekloriellt organ har med fördelningen av rådsledamöter att göra.

Styrelsen finner det vidare egendomligt, att allmänintressena både skall ha dominans i själva rådet och påverka bedömningen i prioriteringsutskotten. Ett sekloriellt råd, som det här är fråga om, måste ha kompelens atl formulera forskningsbehoven och att bedöma hur dessa behov kan mötas på ett optimalt sätt. Därvid måste beaktas den forskning och de resultat som erhålls både inom landet och internationellt. Den övervägande delen forskning utförs utanför vårt land och del gäller för oss alt utnyttja forskarnas kunskaper för alt tolka och överföra resultaten och sälta in resurser på de områden, där speciell kompetens finns.

Enligl utredningens förslag skall rådets insatser riktas mol mera grundläggande problemställningar. Salsning på grundläggande forskning innebär en slörre osäkerhet vad beträffar resultatens värde för tiUämpade frågeställningar. Det kan också vara svårare alt bedöma samhällsrelevansen på kort sikt. Men den största svårigheten i samband med projekt av grundläggande karaktär utgör bedömningen av projektens målsättning, planering, metodik och vetenskapUga värde, även ur internationeU synpunkt. För att eUminera eUer minska riskerna för felsatsningar är en omsorgsfull vetenskaplig bedömning av projekten nödvändig. Forskarnas kompelens behövs i hög grad för den

Prop. 1980/81:129                                                   49

sakkunniga prövningen. De har också den största kunskapen om var forskningsfronten ligger och var insatserna behövs.

Mot denna bakgrund anser styrelsen, att det kan ifrågasättas om det inte, liksom i grundforskningsråden, borde vara forskardominans i rådet, detta SärskUt som näring och samhälle redan har stort inflytande på SLUrs programbundna forskning. Styrelsen kan dock acceptera förslaget, men föreslår att rådet utökas med en forskare. Skälet till detta är i första hand den stora spridning av forskningsområden, som särskilt lantbruksvetenskapliga fakulteten uppvisar och denna fakultet bör således utse två ledamöter. I detla sammanhang bör påpekas att fakulteterna vid SLU bör utse sina ledamöter i samråd med varandra, så att de olika områdena verkligen blir täckta i rådet.

I prioriteringsutskotten måste, enligt styrelsens förmenande, forskarna vara i betydande majoritet. I utskotten skall den vetenskapliga bedömningen ske och av de projekt som är av vetenskapligt tillfredsställande kvalitet väljer rådet sedan de med högst närings- och samhällsrelevans. Styrelsen anser vidare att ordföranden i resp. utskott bör vara rådsledamot och föra utskottets talan i rådet. Utskottsordförande bör företrädesvis utses bland de vetenskapliga ledamöterna.

önskvärdheten av pluralism betonas av arbetsgruppen och styrelsen instämmer i förslaget, att även yngre forskare bör ingå i prioriteringsutskotten. Ett annat sätt att öka pluralismen är att söka undvika att samma forskare deltar i fördelningen av medel i SJFR och vid SLU och att mandattiden för ledamöterna begränsas till högst två tre-årsperioder i följd.

För indelning av prioriteringsulskotten i problemområden har arbetsgruppen två alternativ. Styrelsen förordar det andra alternativet med en indelning i två biologigrupper, teknik, geovetenskap och samhällsvetenskap. Detta ger en större möjlighet att i ett samlat råd satsa på grundläggande frågeställningar och tvärvetenskaplig forskning. Det underlättar också, på ett helt annat sätt än alternativ I, kontakterna med grundforskningsråden. Sammansättning av och arbetsformer för prioriteringsutskotten är dock ytterst en sak för rådet själv att besluta om.

Mot beslutet reserverade sig ledamöterna Bäckström och Ohlsén med följande motiveringr "I betänkandet föreslår arbetsgruppen att den nuvarande sektionsindelningen slopas och att de separata sektionsanslagen slås samman tiU ett gemensamt rådsanslag. Förslaget tillstyrkes under förutsättning atl departementet i regleringsbrev eller på annat sätt öronmärker det belopp som minst skall gå till den skogliga sektorn. Anledningen till alt vi viU ha denna markering är att vi anser, att fördelningen av anslaget till skoglig forskning å den ena sidan och UU övriga sektorer å den andra är en politisk fråga, varför fördelningen bör ske på departementsnivå och ej göras inom rådet."

3.13 Statens råd för skogs- och jordbruksforskning: (Se 1.11) I betänkandet föreslår arbetsgruppen att den nuvarande sektionsindelningen slopas och att 4   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 129

Prop. 1980/81:129                                                   50

de separata sektionsanslagen slås samman till ett gemensamt rådsanslag. Rådet tillstyrker detta förslag.

Indelningen i prioriteringsutskott- är en fråga som måste penetre
ras ingående av det nya rådet. Arbetsgruppen betonar, att rådets frihet att
självt besluta om sina arbetsformer, bör bevaras. SJFR vill också värna om
det nya rådels frihet att självt organisera sig och skapa egna arbetsrutiner
med hänsyn till de speciella krav som kan ställas. Det bör självt besluta om
antalet prioriteringsutskott samt deras storlek och sammansättning.

Arbetsgruppen föreslår vidare att det nya rådets beslutsfunktion skall bestå av elva ledamöter inklusive ordföranden. För varje ledamot utom för ordföranden utses en personlig suppleant. Av de elva ledamöterna föreslås sju företräda allmänintressen och fyra forskning. SJFR accepterar nämnda fördelning. Atl forskarna kommer att utgöra en minoritet i själva rådet får dock kompenseras av prioriteringsutskottens sammansättning. Kravet på forskarmajoritet i dessa bör vara ovillkorligt. Det är dock angeläget att även näringslivet blir representerat. Likaså är det väsentligt atl ordföranden i respektive utskott är ordinarie rådsledamot och kan föra utskottets talan i rådet. Atl rådet kommer att arbeta med fasta prioriteringsutskott skall ej utesluta möjligheten att ytterligare sakkunniga kan adjungeras eller konsulteras, när sä erfordras.

I detta sammanhang vill SJFR även framhålla att suppleanterna i det nya rådet bör utses att ingå i något av prioriteringsutskotten. Därmed blir suppleanterna väl insatta i rådsarbetet och kan vid förfall av ordinarie ledamot med god insikt vikariera för denne.

Beträffande tidpunkten för rådets omorganisation vill SJFR föreslå att förordningen med den nya instruktionen får träda i kraft den 1 januari 1982 men att de nya ledamöterna utses förslagsvis från den 1 oktober 1981. De nuvarande ledamöterna kan då under hösten 1981 avsluta den anslagstilldelning som berör budgetåret 1981/82. Samtidigt kan det nya rådet organisera sig enligt förslaget i betänkandet och under våren 1982 ta beslut enligt de delvis nya riktlinjerna och med tillgång till ett helt budgetårs reservationsanslag. Visserligen har det nya rådet då ej fått utforma petitan avseende sitt första verksamhetsår men har det möjlighet att inom ramen för givna medel planera kommande forskningsinsatser. Eftersom kansliets resurser är hårdare ansträngda under våren med ett större antal ansökningar vinnes samtidigt bättre möjlighet att under hösten ge service åt såväl det nuvarande som det nya rådet för atl under våren inrikta arbetet enbart på det nya rådet och dess prioriteringsutskolt. BUr tidsplanen alltför pressad ser SJFR helst en förskjutning pä ett helt år med beaktande av vad som ovan skisserats.

Mot beslutet reserverade sig ledamöterna Andrén, Hansson och Hedström:

"I betänkandet föreslår arbetsgruppen att den nuvarande sektionsindelningen slopas och att de separata sektionsanslagen slås samman till etl gemensamt rådsanslag. Förslaget liUslyrkes under förutsättning att departe-

Prop. 1980/81:129                                                   51

mentet i regleringsbrev eller på annat sätt öronmärker det belopp som minst skall gå till den skogliga sektorn.

Anledningen till att rådet vUl ha denna markering är att det anser att fördelningen av anslaget tiU skoglig forskning å den ena sidan och till övriga sektorer å den andra är en politisk fräga, varför fördelningen bör ske på departementsnivå och ej göras inom rådet."

Vidare reserverade sig ledamoten Knutsson mot den av rådet accepterade fördelningen, att av de elva ledamöterna i det nya rådet sju skall företräda allmänintressen och fyra forskning. Knutsson förordade sex allmänrepresentanter respektive fem forskare.

3.14    Kungl. Skogs- och lantbruksakademien: Bland akademiens medlemmar
föreligger skilda meningar gällande betänkandets förslag tiU ny organisation
av rådet och då speciellt slopandet av seklionsindelningen. Delar av akademi
en finner förslaget motiverat medan framför allt det praktiska skogsbrukets
företrädare anser att sektionsindelningen bör bibehållas och att statsinakter-
na på detta sätt även fortsättningsvis skall ange en fördelning av forsknings
resurserna mellan de båda näringarna.

Akademien noterar med tillfredsställelse, att detaljutformningen av rådets organisation och arbetsformer överlämnas till rådets egen bedömning.

3.15    Lantbrukamas riksförbund: Förslagen om ändrade arbetsformer för rå
det, dvs. en sammanslagning av sektionerna, ändrad sammansättning av rå
det och förstärkt organisation för planering, beredning och utvärdering av
projekt kan tillstyrkas, om följande synpunkler beaktas. LRF är sålunda
tveksamt till en sammanslagning av sektionerna, om inte berörda organisa
tioner inom näringslivet kan få motsvarande inflytande som f. n. Detta kan
innebära att rådet behöver utökas något jämfört med arbetsgruppens för
slag. LRF förutsätter för sin del att förbundet kan föreslå en representant för
jordbruksfrågor och en för skogsfrågor. Den förstärkta organisationen för
beredning m. m. bör, som arbetsgruppen har föreslagit, inte leda till upp
byggnaden av ett omfattande fast kansli. Beträffande prioriteringsutskotten
är en successiv förnyelse av sammansättningen nödvändig för att de skall
kunna fungera på avsett sätt. Vidare bör, som arbetsgruppen freunhållit som
en allmän synpunkt, antalet ledamöter i prioriteringsutskotten begränsas.
LRF vill emellertid starkt underslryka vikten av att näringslivet på ett till
fredsställande sätt blir representerat i dessa utskott. Prioriteringsutskotten
bör ha ansvarsområden enUgt den föreslagna ämnesvisa modellen. Därvid
torde något särskilt utskott för naturresurser och fysisk miljö inte behövas.
Inrättandet av sådana utskott får emellertid inte leda till att den reella be
slutsfunktionen hamnar där i stället för i rådet.

I sammanhanget är det väsentligt att man gör en närmare gränsdragning resp. analys av samverkansformer meUan ansvarsområdet för SJFR och andra organ som stöder forskning av betydelse för skogs- och jordbruk. Enligt

Prop. 1980/81:129                                                   52

de förslag som arbetsgmppen har framlagt är det fuUt möjUgt att viktiga områden också i fortsättningen kommer att hamna utanför bilden eller att tvister uppstår om vilket forskningsråd eUer annat organ som bör ge bidrag. Detta kan bl. a. gälla livsmedelsforskningen. I det sammanhanget anser LRF det viktigt att styrelsen för teknisk utveckUng och medicinska forskningsrådet i fortsättningen tar ett större ansvar för projekt som gäller Uvsmedelsteknik respektive näringslära i vid bemärkelse. Beträffande förhållandet meUan SJFR och lantbrukets fond har samarbetet enligt LRF:s mening hitintiUs fungerat utan några större problem, varför behovet av en mera specifik gränsdragning inte föreligger. I fräga om växtförädUngen bör SJFR ocksä i fortsättningen känna ett ansvar för forskning inom växtförädUng och närUggan-de genetiska områden. Detta sammanhänger med att växtförädlingsnämnden enhgt sin instruktion har alt stödja mer praktiskt inriktat förädhngsarbete som annars inle skuUe komma till stånd.

3.16 Trädgårdsnäringens riksförbund: Arbetsgmppen anser att forskarna bör få ökat inflytande och anser det angeläget att också jord- och skogsbmksnäringen får möjlighet tiU inflytande. Gruppen föreslår samtidigt en minskning av antalet ledamöter i rådet från 21 tUl 11. Bortfallet av näringsrepresentanter skall emeUertid kompenseras genom ett utbyggt beredningsförfarande i fasta prioriteringsutskott med möjlighet att tillsätta ad hoc-grupper. Därvid skaU den problemformulerande funktionen Ugga i själva rådet och tyngdpunkten i beredningsapparaten skall ligga vid den forskningsut-värderande funktionen, vari ligger att utvärdera hur olika av rådet framtagna problem bäst kan lösas inom forskningsorganisationen.

Förbundet kan inte inse atl detta ur effektivitetssynpunkt innebär några förbättringar. Redan i dag finns i praktiken prioriteringsgrupper för områdena teknik och trädgård, vilka fungerar utmärkt. Om resurserna så tillåter finns inget hinder för att arbetsgruppens förslag om tillkaUande av forskare frän andra länder eller ad hoc-grupper till prioriteringsgrupperna genomförs.

Arbetsgruppen konstaterar att de organisationer som finns på området bör ingå bland de sju ledamöter i rådet som utses av regeringen. Man bör här betänka de skillnader som finns mellan trädgårdsnäringen och jordbruket. Jordbmket är i många avseenden betydligt enhetligare än trädgårdsnäringen. För dess del är representationen aldrig satt i fråga, även om antalet representanter skärs ned. Att ett forskningsråd med uppgift att svara för hälften av medlen för trädgårdsväxtforskningen i vårt land skulle sakna representanter för denna vittförgrenade och komplicerade näring är givetvis lika otänkbart. I vissa avseenden står trädgårdsnäringen industrin närmare än jordbruket och det vore oförsvarUgl att begära att ledamöter, rekryterade ur jordbrukskretsar, skall kunna garantera att rådet blir "kompetent alt formulera forskningsbehoven utifrån såväl sektorernas föreliggande och förväntade problem och förhållanden som etl långsiktigt perspektiv och med beaktande av den verksamhet som pågår nationellt och internationellt". Det är därför ett oef-

Prop. 1980/81:129                                                   53

tergivligl krav alt en representant för trädgårdsnäringen ingår som fuUvärdig ledamot av rådet. Förbundet anser att den organisation av prioriteringsulskotten som redovisas på sid. 132 i betänkandet är den bättre av de två förslag arbetsgruppen presenterar. EmeUertid bör trädgårdsforskning utgöra ett självständigt prioriteringsutskott. Så har varil fallet hittills och en ändring kan här innebära slora olägenheter med hänsyn tiU trädgårdsnäringens komplexitet och särart.

Arbetet inom prioriteringsgrupperna måste ges stor tyngd vid besluten om fördelning av medlen på ohka projekt. Skulle näringen ställas utan representation i rådet måste dessa ensamma ges beslutande rätt inom givna medelsramar.

3.17 Skogsindustriemas samarbetsutskott: SISU viU bestämt avstyrka förslaget om ett sammanhåUet råd.

Det är ostridigt att många grundläggande frågor inom skogsbruks- och jordbmksforskningen griper över fakultets- och institutionsgränser och därmed över sektionsgränser inom SJFR. Av den anledningen — och kanske med hänsyn tUI kontakten med andra råd — kan diskuteras en mera sammanhåUen ledning av rådets arbete.

Å andra sidan, vUket också klart framgår i arbetsgruppens rapport, är det framförliggande forskningsbehovet i mycket tunga delar branschspecifikt. Baserad på våra erfarenheter har vi den uppfattningen att det är en stor fördel, om det indirekta ansvaret för rådets medelsfördelning ligger på ledamöter med person- och sakkunskap på området ifråga och som kan förena dessa kvalifikationer med ett personligt inlresse och engagemang inom skogsbranschen. Redan i nuvarande ordning ställs höga krav på ledamöterna — i ett sammanhållet råd kan önskemålen givetvis i långl mindre utsträckning tillgodoses. Följden blir atl den branschanknutna kompetensen förskjuts lill de s. k. prioriteringsutskotten, vilkas bedömanden kommer att starkt påverka det sammanhållna rådets beslut. Med hänsyn UU att utskotten förutses ha en kontinuerlig kontakt med pågående och projekterad forskning är risken den alt även planering och initiering övergår till dessa med följande svårigheier för rådet att verka för omprioritering och vitalisering. Organisationen stelnar. Därmed ser vi ej någon vinst med förslaget men väl att det tillskapas en byråkrati som försvårar den nuvarande kontakten mellan rådets beslutande instans samt det praktiska näringslivet å ena sidan och forskningen ä den andra. Administrationskostnaderna ökar.

Den samordning mellan berörda discipliners forskning som är efterfrågad och motiverad har alla förutsättningar att spontant växa fram på ett tidigt stadium av forskningsplaneringen i berörda fora, främst i det integrerade Lantbruksuniversitetet men även i andra former. I den mån sambandet ylterligare bör stärkas vad gäller SJFRrs verksamhet, kan detta utan större ingripanden åstadkommas i nuvarande organisation, exempelvis genom elt närmare samråd mellan rådets remissinstanser.

Prop. 1980/81:129                                                   54

Avvägningen av samhälleliga insatser till förmån för jordbrukets resp. skogsbrukets bärkraft är vikliga näringspolitiska ställningstaganden. Det allmännas jordbrukspolitik resp. skogspolitik har fastlagts i skilda beslut med . — av naturliga skäl — oUka ulgångspunkter och syften. Vi ser det även ur denna synpunkt som ofrånkomligt att statsmakten får ta ställning till forskningsbehov och forskningsanslag inom berörda branscher var för sig.

Eftersom vi avvisar tanken på slopande av seklionsindelningen anser vi oss ej behöva gå in på arbetsgruppens förslag beträffande organisation i elt sådant cdternativ.

3.18 Landsorganisationen i Sverige: LO har inte några principiella invändningar mol den föreslagna förändringen av rådets organisation och arbetsformer. Det är också av vikt att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden får ökat stöd. LO vill dock framhåUa att det finns påtagUga restriktioner för en sädan förändring. En organisationsförändring av det slag som föresläs måste rimUgen komma alt kosta en hel del i framtiden och arbetsgruppen förutsätter ökade resurser för forskning. LO betvivlar realismen i dessa antaganden och ser pålagUga risker för att ett sammanslaget SJFR kommer att aUtför kraftigt domineras av jordbrukets intressen. Inte heller förslaget om en skogsbrukets fond är någon garanti för ökade resurser, med tanke på bl. a. skogsnäringens ekonomiska läge.

LO tiUstyrker förslagen, men endast om de ekonomiska förutsättningarna verkligen kan skapas. LO förutsätter också alt den insyn som finns från berörda fackförbund i forskningen kommer att finnas kvar genom representation i rådet samt, vilket också arbetsgruppen föreslår, i prioriteringsgrupperna.

3.19 Centralorganisationen SACO/SR: (Se 2.17) SJFR:s karaktär av sektor-forskningsråd är enhgt SACO/SRrs uppfattning inget argument för alt inte de vetenskapliga intressena ska ges sanuna ställning som i övriga forskningsråd. Både inom jord- och skogsbruk finns redan ett stort antal forskningsfinansierande organ där mer kortsiktiga intressen dominerar.

Om den föreslagna Skogsbrukets fond skuUe inrättas, blir proportionerna mellan de vetenskapUga företrädarnas och andra intressens inflytande på skogs- och jordbruksforskningen än orimligare.

SACO/SR anser att forskarna skall ha majoritet i forskningsrådet, och kan inte i arbetsgruppens förslag finna argument som motiverar atl SJFR ges annan sammansättning än den gängse för forskningsråden — dvs. sju forskare och fyra allmänrepresentanter. SACO/SR ifrågasätter arbetsgruppens resonemang beträffande allmänrepresenlanlernas oberoende av partsintressen. En rådsledamot som utses för att representera en viss organisation, måsle i de flesta fall agera för organisationens intressen för att få fortsatt förtroende. Bedömningen av vilka forskningsprojekt som ska prioriteras inom grund-

Prop. 1980/81:129                                                   55

forskning sköter forskarna enligl SACO/SRrs mening bäst själva. De är de enda som kan anses kompetenta att göra bedömningarna.

SACO/SR vill mot den bakgrunden starkt ifrågasätta att representanter för näringslivet, folkrörelsen, intresseorganisationer, arbetsmarknadens parter och sektorsföreträdare ska ingå i prioriteringsgrupperna, eftersom just prioriteringsulskotten ska bedöma projektansökningarna och detta enligt SACO/SRrs mening bör ske efter strikt vetenskapliga kriterier.

SACO/SR anser vidare att valförfarandet till SJFR bör vara detsamma som för övriga forskningsråd. Det är önskvärt att inflytandet på forskningen sprids också till forskare utanför Lantbruksuniversitetet. En representant i rådet bör utses av Naturvetenskapliga forskningsrådets elektorsförsamling.

SACO/SR tillstyrker vad arbetsgruppen säger om SJFRrs uppgifter, organisation och arbetsformer.

Arbetsgruppen rekommenderar bl. a. att utvärderingsfunktionen inom SJFR bör utvecklas både med hänsyn tiU inomvetenskapliga kriterier och näringarnas erfarenhet av det arbete som utförts. SACO/SR vill här fästa uppmärksamheten på den skrivelse som organisationen hösten 1980 riktade till samtliga forskningsråd, där vi föreslog att all svensk forskning bör granskas av internationella expertgrupper. Naturvetenskapliga forskningsrådet gör sedan några år ämnesvisa utvärderingar av sina projekt. SACO/SR anser detta mycket värdefuUt ur såväl forskarens egen, riksdagens, regeringens och aU-mänhetens utgångspunkt att få svenska forskningsområden belysta och bedömda av opartisk internationeU expertis. Utvärderingarna ger information om den vetenskapliga standarden på forskningsprojekten, om brister i forskningsorganisationen, om behovet av forskartjänster, utmstning m. m.

I det här sammanhanget vill SACO/SR betona värdet av utvidgat nordiskt samarbete bl. a. när det gäller prioriteringar. Enligt vad centralorganisationen erfarit kommer Nordiska ministerrådet inom kort att offentliggöra en rapport som visar på mycket allvarliga brister när del gäller samordningen inom energiforskningsområdet.

3.20    Jordbrukstekniska institutet: JTI har inte nägra väsenthga erinringar att
framföra beträffande förslaget till rådets organisation, arbetsformer, admi
nistration och ledning. Vi anser det dock nödvändigl att representanter för de
forskningsorgan inom jordbruksdepartementets ansvarsområde som arbetar
med tiUämpad forskning och utveckhngsarbete men till viss del även grund
läggande forskning (Institutet för skogsförbältring. Forskningsstiftelsen
Skogsarbeten och JTI) får medverka vid rådets inriktning av forskningsstö
det. Dessa organ är i sin verksamhel starkt beroende av dels inriktningen av
den grundläggande forskningen, dels stödel UU den tillämpade forskningen.

3.21    Skogsarbeten: Arbetsgmppen överbetonar nyttan av ett tvärvetenskap-
Ugt angreppssätt och behovet av samordning av FoU-verksamheten kring
problemcenlrerade frågor. Ett tvärvetenskapligt angreppssätt kan vara fram-

Prop. 1980/81:129                                                   56

gångsrikt men endast under förutsättning att intresse och motivation finns för rätt problem vid rätt tidpunkt hos de många forskare som då skall engageras. Föreligger inte den förutsättningen kan ett tvärvetenskapligt projekt bli byråkratiskt tungrott och kreativt oinspirerande med låg effektivitet som följd.

Denna arbetsgruppens överbetoning av samordning har lett till den enligt Skogsarbetens uppfattning helt felaktiga slutsatsen alt skogs- och jordbruksforskningen bör samlas under en hatt. Ett argument för detta som framförs i betänkandet är att framgångsrik samordning skett inom SLU, ett annat är att KSLA är en integrerad enhet. I det sammanhanget borde man också ha noterat att SLU har tre organisatoriskt fristående fakulteter och att KSLA har en skogsavdelning, en jordbruksavdelning och en allmän avdelning.

Ostridigt har SLU till uppgift att i möjUgaste mån samordna de tre fakulteternas forskning. Att en motsvarande samordning inom SJFR därför skulle gagna dess verksamhet är ingalunda självklart. Mycket talar för att ifrågavarande samordning skall åligga SLU och enbart SLU. För det första är olikheterna mellan skogsbruk och jordbruk trots allt fler än likheterna, eftersom de biologiska, tekniska och ekonomiska produktionsfömtsättningarna inte är jämförbara. För det andra kan från politisk synpunkt skogsbruk och jordbruk aldrig betraktas som en näring. Det vore därför anmärkningsvärt om statsmakterna skulle frånhända sig den självklara rätlen att via statsbudgeten för SJFR ange ramarna för skogsforskning resp. jordbruksforskning och därigenom ge uttryck för sin politiska vilja atl bidraga till varje närings utveckUng.

Med stöd av anförda skäl vill Skogsarbeten bestämt avstyrka sammanslagning av de nuvarande sektionerna inom SJFR.

Som en följd av att sektionsindelningen enligt Skogsarbetens uppfattning skall bibehållas faller också arbetsgruppens förslag om att prioriteringsutskott skall inrättas. Det finns dessutom andra skäl att avstyrka det förslaget. Viss pluralism i beredningen av de ansökningar som kommer in till rådet bör eftersträvas men atl gå så långt i det hänseendet som arbetsgruppen föreslår kan knappast vara varken ändamålsenligt eller nödvändigt.

Förslaget innebär nämligen att mer än 50 personer skall ingå i rådet och prioriteringsutskotten. Med hänsyn till alt prioriteringen skall ske inom en trots allt relativt begränsad ekonomisk ram är detta en onödig överorganisation. Viktigare är att prioriteringen utförs av personer som har kunskap om och intresse för FoU-verksamhet och som behärskar allmängiltiga frågor inom skogs- resp. jordbruket.

Arbetsgruppens förslag förefaller dessutom ge en föga funktionsduglig prioriteringsorganisation. I ena alternativet skall skogsbrukets problemområden behandlas inom tre prioriteringsutskottr skogsburk, naturresurser och fysisk miljö samt företagsekonomisk och samhällsinriktad forskning, och i det andra alternativet inom fyra utskottr biologi, teknik, geovetenskaper och samhällsvetenskap. Uppenbar risk föreligger för att samordningen inom

Prop. 1980/81:129                                                   57

skogsforskningen härigenom avsevärt försvåras jämfört med situationen i dagsläget.

Slutligen har Skogsarbeten den uppfattningen att organisationer som arbetar med tillämpad FoU inom skogsbruk och jordbruk (Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Institutet för skogsförbältring. Jordbrukstekniska institutet) borde ges möjligheter att mera aktivt påverka rådets val av inriktning för forskningsstöd. Dessa organisationer är, som tidigare sagts, i sin verksamhel starkt beroende av den grundläggande forskningen.

3.22    Institutet för skogsförbättring: Institutet ser med bakgrund av de skäl
som åberopas i betänkandet ingen grund för att slopa sektionsindelningen.
Rådet bör ändock utan svårighet kunna stödja tvärvetenskapliga projekt, där
såväl jordbruket som skogsbruket och andra forskningsområden är inblan
dade. För ett sekloriellt organ som rådet bör det även fortsättningsvis vara en
tillgång, om statsmaklen formulerar en principiell fördelning mellan forsk
ningsresurserna för de två näringarna. Att lantbruksuniversitetet nu är en
samordnad enhet bör ju vara en tillgång för ansökningar, som gäller tvärve
tenskapliga projekt.

Betänkandet föreslår att rådet bygger ut sin beredningsapparat. Institutet, som utgör remissorgan för vissa av ansökningarna till rådet, kan instämma i att nya former för beredningen bör prövas under förutsättning att beredningsarbetet därigenom icke blir alltför tyngande. Det torde därvid vara möjligt att införa förbättringar även inom nuvarande organisationsramar. I stället för att som hittills åsätta ansökningarna en belygssiffra (eller eventuellt ett kort omdöme) kan rådet med fördel pröva att samla representanter för remissorganen i lämpliga grupper, vilka efter diskussioner kan ge rådgivande priori teringsutlätande.

InsUtutet anser att det är nödvändigt att representanter för forskningsorgan, som arbetar med tillämpad forskning och utvecklingsarbete inom jord-och skogsbruk (Institutet för skogsförbättring. Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Jordbrukstekniska institutet), tar del i rådets inriktning av forskningsstödet. Dessa organ är i sin verksamhet starkt beroende av dels inriktningen av den grundläggande forskningen och dels stödet till den tillämpade forskningen.

3.23    Ingenjörsvetenskapsakademien: Pä mer grundläggande forskningsom
råden som biologisk inriktad markforskning, mikrobiologi, växtskydd finns
utan tvivel förutsättningar för gemensamma insatser inom skogs- och jord
bruket. Vid mer tiUämpade problemområden syns det emellertid vara vida
mer som skiljer än förenar skogs- och jordbruksområdena. Härvid bör speci
ellt beaktas att förutsättningarna för skogs- och jordbruk är helt skiljaktiga
beroende på miljöförhållanden, teknikutvecklingen för drivning och plante
ring, anknytning till olika industrigrenar och ekonomifrågor.

5   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 129

Prop. 1980/81:129                                                   58

Som företagsform har kombinationen jord/skog fått mindre belydelse. I dag torde endast en fjärdedel av skogsarealen drivas i någon form av samverkan med jordbruk och detta huvudsakligen i syd- och mellansverige. Från företagsekonomisk synpunkt är virkets användning och den lekniska utveckUngen i industriledet av stor betydelse, varför kopplingen till olika träteknologiska fält är viktigt skogsbrukningsmässigt sett.

Utredningen betonar vikten av pluralismen i det system som skall planera och bedöma behovet av forskning. Den föreslagna sammanslagningen av skogs- och jordbrukssektionerna i rådet motverkar givetvis pluralismen medan inrättande av beredningsgrupper bör befrämja densamma. Vilken av dessa krafter som i realiteten kommer att överväga torde komma att bero på personalval för dessa organ. Utredningen uttalar härvidlag vissa farhågor som IVA delar. Ur denna synpunkt framstår ulredningens förslag (sid. 131) att ordförandena i prioriteringsgrupperna skall vara rådsledamot som motsägelsefullt. Det bedöms av IVA som synnerUgen viktigt att den eller de representanter från skogsnäringen som kommer att ingå i rådet (i gruppen på 7 ledamöter för allmänna intressen) intar framstående positioner i branschen och detsamma torde gälla även övriga ledamöter av de sju. Det kan därför anses osannoUkt att man kan påräkna att dessa ledamöter med hänsyn till arbetsbördan som regel kan vara beredda att ställa upp som ordföranden i beredningsutskotten. Det Ugger därför nära lill hands alt förmoda att de personer som utses till ordförande till övervägande del kommer alt väljas från den grupp av fyra ledamöter som utses av fakulteterna pä SLU. Dessa personer har säkerligen ocksä stor tyngd vid prioriteringar inom universitetet. I sig själv kan denna typ av "personalunioner" befrämja smidighet och enkelhet i prioriteringsprocessen, men den kan givetvis också utgöra ett allvarligt hot mot önskvärd pluralism. IVA vill därför starkt stödja utredningens förslag till användning av ad hoc-grupper med uppgift att planera för större samlade insatser och för att utvärdera forskningsverksamheten. En ändamålsenlig väg synes härvid vara alt tillkalla utländsk expertis.

IVA finner inte att övertygande skäl föreligger för hopslagning av rådets sektorer, en fråga som också måste bedömas med hänsyn till vad den nyinrättade skogsbrukets fond kan komma att få för uppgifter.

4   Administration och ledning

4.1 Statskontoret: SJFRs kansli är f. n. föriagt till skogs- och lantbruksakademien (KSLA). Arbetsgruppen säger att detta arrangemang har fungerat tillfredsställande men anser samtidigt alt en omlokalisering kan aktualiseras.

Arbetsgruppen pekar bl. a. på att vissa beröringspunkter och samband av funktionell och malerieU art föreligger mellan rådet och den är 1977 inrättade forskningsrådsnämnden (FRN). Arbetsgruppen konstaterar vidare att tillkomsten av FRN och de samarbetsmöjUgheter som erbjuds genom denna nya organisation har inneburit vidgade kontaktytor och nya förutsättningar att

Prop. 1980/81:129                                                   59

driva fram intressanta samarbetsprojekl. Vissa materiella och policymässiga samband meUan SJFR och KSLA finns även genom att båda organisationerna är att uppfatta som sektorsorgan.

Arbetsgruppen anser det lämpUgt att SJFR administrativt och lokalmässigt
ansluter sig tUl FRN om detta visar sig vara rationeUt. Något faktaunderlag
som stöder detta principieUa stäUningstagande, t. ex. en analys av styrkan
och karaktären av de samband som råder meUan SJFR och FRN respektive
mellan SJFR och KSLA, redovisas emellertid inte. De administrativa konse
kvenserna av arbetsgruppens förslag finns inte heUer belysta i betänkandet.
Arbetsgruppen säger att statskontoret i samband med remissyttrande över
betänkandet bör ges i uppdrag att utreda om rationaliseringsvinster kan upp
nås genom ett administrativt samarbete med FRN. P. g. a. den kor
ta remisstid som stått tiU buds för statskontoret har en sådan utredning inte
varit praktiskt möjHg att genomföra. I avsaknad av ovan angivet faktaunder
lag är det enligt statskontorets mening inte möjligt att ta ställning till arbets
gruppens förslag.

4.2  Skogsstyrelsen: Beträffande kansUorganisationen delar skogsstyrelsen arbetsgruppens förslag liksom att samordningen med KSLA upplöses. Det är enhgt skogsstyrelsen dock en fördel om rådets kansli liksom hittills kan förläggas tiU akademiens lokaler. En sådan samordning borde vara av värde för båda parter.

4.3  Forskningsrådsnämnden: Beträffande de förslag om administrativt och annat samarbete med FRN som framförs har nänmden inga principieUa invändningar. J4ågon särskild utredning rörande FRNrs möjhgheter att ge lö-neadministrativ service etc. för ett SJFR av föreslagen storlek anser nämnden ej vara behövhg.

4.4  NaturvetenskapUga forskningsrådet: Utredningen anser det lämphgt att SJFR administrativt och lokalmässigt ansluter sig tiU FRN om detta visar sig vara rationeUt. NFR tiUstyrker att möjUghelerna tiU kanslimässigt samarbete med forskningsrådsorganisationen under utbildningsdepartementet närmare undersökes.

Såväl SJFR som Kungl. skogs- och lantbruksakademien har viktiga uppgifter att fylla. Sannolikt torde dock båda organisationernas möjligheter atl fylla dessa sina uppgifter förbättras om koppUngen dem emellan upplöses. NFR vill därför tillstyrka förslaget att SJFR självt får utse och avlöna sin huvudsekreterare liksom förslaget om en översyn av akademiens stadgar.

4.5     Sveriges lantbruksuniversitet: När det gäUer organisation och ledning av
SJFRrs verksamhet instämmer styrelsen i förslaget, atl den nuvarande
ordningen, där huvudsekreteraren är anställd vid KSLA, bör upphöra och atl

Prop. 1980/81:129                                                   60

rådet självt bör anställa sin sekreterare. Denne bör ha hela ansvaret för rådets administration, både för kansliet och för forskningssekretariatsuppgifterna. Erfarenheterna från andra forskningsråd visar att en med vetenskap väl förtrogen sekreterare kan vara mycket vitaliserande för etl råds verksamhet. Samtidigt bör kansliresurserna förstärkas då de i dag, särskilt i jordbrukssektionen, är klart underdimensionerade. Till frågan om sekreterarna i prioriteringsutskotten skall ingå i kansliets fasta personal eller anställas på uppdragsbasis tar arbetsgruppen inte ställning. Det kan Ugga en fördel i att hyra in universitetsforskare på begränsad tid och på det viset öka kunskapsbasen. Samtidigt kan det medföra en tungarbetad organisation för kansliet och dess personal. Vid kansliet anställda sekreterare torde vara att föredra.

Utredningen behandlar också frågan om förläggning av rådets kansli. Eftersom kansliet även framgent kommer att vara en förhållandevis liten enhet anser arbetsgruppen att en samförläggning och samordning med FRN kan vara lämpligt. Styrelsen får här föreslå, att man i första hand undersöker möjligheterna till en fortsatt samförläggning med KSLA.

4.6 Statens råd för skogs- ocb jordbruksforskning: (Se 1.9) Huvudsekreteraren bör ha hela ansvaret för rådets administration, dvs. för både kanslifunktionen och forskningssekretariatsuppgifterna. Den övergripande policyskapande verksamheten att utarbeta långsiktig, mera grundforskningsbaserad planering och värdering samtidigt som rådssektorernas olika inriktningar måste tillgodoses och samordnas ställer stora krav på huvudsekreteraren. Tanken kan även väckas att huvudsekreteraren ej skall vara deltidsanställd utan arbeta på heltid, SJFR vill framhålla vikten av att denna person med ve-tenskapUg inriktning ej skall behöva splittras i nämnvärd omfattning på tidskrävande kanslifunktioner. Dessa bör därför i möjligaste mån delegeras tiU någon av rådets befattningshavare eller köpas in hos KSLA (eller motsvarande organ beroende på framtida lokalisering).

Enligt förslaget bör personalbehov och arbetssätt närmare utredas av rådet och dess huvudsekreterare, vilket är ett bra förslag. Rådet menar att personalresurserna ej kan utvidgas alt klara alla sakkunnigmoment i rådets mångfacetterade verksamhel ulan externa specialister bör kunna anlitas Vid uppkommande behov.

Rådets kansh är och kommer sannohkt även framgent att förbli en relativt Uten enhet. Det har därför varit praktiskt att ansluta en del kanslifunktioner tiU annan hknande verksamhet. SJFR delar arbetsgruppens åsikt att så bör ske även fortsättningsvis. Emellertid anser SJFR att även om rådet i större utsträckning än tidigare kommer att stödja kausal forskning förblir dock rådet ett uttalat sektorsorgan med betydligt större kontaktytor mot de forskningsaktiviteter som pågår inom KSLArs väggar (varav mycket ej är "akademiskt") än mot aktiviteterna inom den övriga rådsorganisationen. Enligl akademiens sekreterare, professor Olle Johansson, är en viss expansion av rådets kansli inom akademiens lokaler möjlig. SJFR vill därför föror-

Prop. 1980/81:129                                                   61

da, dels att det nya rådet ej flyttas från nuvarande lokaler, dels alt kamerala funktioner även fortsättningsvis handhas av akademiens kamerala enhet. Vad som ytterligare talar för detta alternativ är den nära tillgången tiU det förnämUga fackbibliotek, som KSLA kan erbjuda.

4.7     Kungl. Skogs- och lantbruksakademien: Beträffande det nu rådande nära
samarbetet mellan forskningsrådet och akademien vill akademien instämma i
arbetsgruppens bedömning alt detta fungerat på etl tillfredsställande sätt.
Detta understryks ju också av atl något formellt krav på del nuvarande ar
rangemanget icke föreligger, utan atl det hittillsvarande samarbetet är base
rat på forskningsrådets och akademiens egna ställningstaganden.

Enligt akademiens åsikt bör den föreslagna omorganisationen inte utesluta ett fortsalt samarbete mellan rådet och akademien. Samförläggning av värde både för akademien och rådets personal. Vidare har det splittrade Skogssverige behov av en naturlig skoglig träffpunkt i Stockholm.

Arbetsgruppens uppgift om atl en expansion av rådels kansli inom akademiens lokaler är omöjlig är inte korrekt. För rådels behov kan elt tillskott av ett par tjänsterum åstadkommas utan nägra mera omfattande åtgärder och en utflyttning av akademiens plenisal och vissa förrådsutrymmen till en annexbyggnad skuUe medge en avsevärd expansion. Frågan om rådels förläggning bör därför kunna ges en mera förutsättningslös bedömning än vad arbetsgruppen anför.

Om en utflyttning kommer liU stånd förutsätter akademien, att ett sådant aweckUngsavtal träffas, att akademien icke drabbas av oförutsedda hyresförluster eller personalproblem.

4.8 Lantbrukamas riksförbund: (Se 7.7)

4.9  Tjiinstemännens centralorganisation: TCO viU dock understryka vikten av att det inrättas en tjänst som kansUchef vid rådet för den omedelbara ledningen av kansUets arbete. Detta mle minst mot bakgrund av arbetsgmppens diskussioner kring huvudsekreterarens anstäUmngsform.

4.10 Jordbrakstekniska institutet: (Se 3.20)

4.11  Institutet för skogsförbättring: Beträffande betänkandets förslag att rådet själv bör avlöna sin sekreterare finner mstitutet icke anledning tUI invändning.

5   Resurs- och anslagsfrågor

5.1  Statskontoret: (Se 3.1)

5.2   Lantbmksstyrelsen: Arbetsgmppen har berört dispositionen av växtför-ädhngsavgiftsmedel och gränsdragningen meUan SJFRrs och växtförädUngs-

Prop, 1980/81:129                                                   62

nämndens ansvarsområden. Lantbruksstyrelsen anser att för det fall ökat ansvar för finansiering av mera grundläggande forskning skulle anses ankomma på växtförädlingsnämnden bör de växtförädUngsavgiftsmedel som nu tillförs SJFR i stället tillföras växtförädlingsnämnden.

------- Slutligen vill lantbmksstyrelsen understryka arbetsgruppens ar
gumentering för att SJFRrs resurser byggs ut. Först om så sker torde de nya
intentioner gruppen föreslår kunna förverkUgas.

$.3 Statens Uvsmedelsverk: (Se 2.4)

5.4 Domänverket: Ulredningens analyser visar tydligt att hittillsvarande resurser inte kan täcka de behov som finns och som uppstår om förslagen till ny forskningsinriktning och anslagspolitik genomförs.

Resursproblemet underlättas inte av att marginaler saknas på SLU, där man i stället arbetar med olika sparplaner.

Ur näringens synpunkt är denna situation givetvis helt otillfredsställande. Skogen och skogsproduktionen är enligt vår övertygelse en resurs som genom kraftfull och målmedveten forskning i kombination med aktiv skogsvård och skogshushållning har en myckel stor utvecklingspotential. 1 tider av ekonomiska svårigheier och oro för framtiden bör det från samhällets sida finnas all anledning att stödja utvecklingen av sådana näringar och branscher där skapandet av nya råvaror och resurser initierar expansion och ekonomisk tiU-växt.

Domänverket vill med detta kraftigt understryka behovet och önskvärdheten av en markant ökning av det statliga stödet till skoglig forskning och utveckling. Domänverket är berett atl ta sin del av ansvarel för en ökad medverkan från näringens sida.

Det finns givetvis likheter och samband i skogens och jordbrukets gemensamma forskningsbehov. Sambanden får dock inte överbetonas. Det finns även stora skillnader av principiell natur. I jämförelse med åkermark har. skogsmarken ett ostört och naturUgt fungerande ekosystem. Skogsproduktionen bygger i huvudsak på att vidmakthålla denna naturgivna produktionsförmåga. Intensiteten i markutnyttjandet kommer alltid att vara klart lägre än i jordbruket,

I skogsmarken är processerna mycket långsamma och tillväxt och förändringar utsträckta över långa tidsperioder. Skogsmarken år heterogen med hänsyn till kUmat, jordart, hydrologi m. m. pä ett helt annat sätt än åkermarken. Forskningsmetodik och ambitionsnivåer blir olika.

I principiella frågor är det alltid enklare och snabbare att arbeta på jordbruksmark men schablonresullaten stämmer sällan på skogsmarken.

Skogs- och jordbruk är dessutom två, var och en betydande, men klart oUka näringar med olika produktionsförutsättningar, produktionsintensitet, produktionsekonomiska viUkor och åtgärdsleknik. De har ohka roll och be-

Prop. 1980/81:129                                                   63

lydelse i näringsliv och samhällsekonomi. För statsmakterna bör det vara av intresse att effektiva möjligheter finns att direkt kunna styra utvecklingsresurser till varje näringsgren efter behov och politik.

De två anslagen i statsbudgeten bör därför inte slås ihop till ett. Det bör inte vara rådets uppgift att utföra prioriteringar mellan skogens och jordbrukels forskningsbehov. Situationen är annorlunda i de sammanslagna grundforskningsråden där en prioritering mellan olika basbehov kan göras mera oberoende av de övergripande sektorsintressena,

5.5 NaturvetenskapUga forskningsrådet: En ökning av flexibiliteten inom SJFRrs ansvarsområde förutsätter atl sådan verksamhet, som bekostas av SJFR, men ej kan klassificeras som forskning eller fått mer permanent karaktär, överföres till annan huvudman. Sådana överföringar får dock inte innebära att de av rådet disponerade medlen minskar. Tvärtom bör förhållandet meUan SJFRrs resurser (26 mkr) och SLUrs medel för forskning och försök (200 mkr) förskjutas kraftigt till SJFRrs fördel för att möjliggöra flexibla satsningar på aktuella forskningsområden. En sådan förändring av balansen torde emellertid kräva en successiv uppbyggnad av SJFRrs resurser.

Det poängteras av arbetsgruppen att många av de forskningsproblem som sorterar under SJFR är av tvärvetenskaplig karaktär och kräver relativt långsiktiga satsningar. Det är ingen tvekan om att SJFRrs resurser för närvarande är för små för att SJFR ensamt skall kunna bära huvuddelen av ansvaret för sådana projekt. SJFR är dessutom i sin nuvarande utformning för litet för att kunna ingå i FRN-samarbete på en med de övriga råden jämbördig nivå. Även av denna anledning bör alltså resurserna för SJFR successivt ökas, MöjUgheten av att SJFR ingår i samarbetsnämnden mellan de forskningsråd som sorterar under utbildningsdepartementet och RmC bör även undersökas.

Mot bakgrund av vad ovan sagts vill NFR understryka behovet av en resursökning för SJFR, En sådan ökning bör kunna ske inom ramen för den forskningspolitiska satsning som statsmakterna utlovat.

5.6   Sveriges lantbmksuniversitet: Styrelsen understryker förslaget att rådets resurser måste förslärkas. Likaså tiUstyrks förslaget att överföra medel från SJFR till SLU motsvarande den del som rådet det senaste året stött projekt vid försöksavdelningarna,

5.7   Statens råd för skogs- och jordbruksforskning: (Se 1,9) Medel molsvarande vad rådet senaste året satsat på projekt vid försöksavdelningarna bör dock överföras till SLU. Av rådet stödda projekt av försökskaraktär eller av långvarig karaktär har tillkommit, då de av rådet bedömts vara mycket angelägna och då de ej kunnat klaras av berörda institutioner genom intern finansiering. Ansökningar för sädana projekt kommer säkerligen även i framtiden

Prop. 1980/81:129                                                   64

att bli aktuella och bör också fortsättningsvis kunna stödjas i konkurrens med andra vetenskapliga projekt.

5.8   Lantbmkarnas riksförbund: Under en följd av år har SJFRrs anslag varit relativt oförändrade, en viss real minskning har i realiteten inträffat för jordbrukssektionen. Den förstärkning som övriga forskningsråd har fått del av har således inte kommit SJFR till del, LRF delar därför uppfattningen alt SJFRrs resurser successivt nu bör byggas upp för att på ett tillfredsställande sätt kunna svara mot de ökade forskningsbehoven inom skogs- och jordbrukssektorerna. I det sammanhanget beklagar LRF att arbetsgruppen inle närmare har preciserat resursbehovet. För att kunna svara för tillkommande områden och en välbehövlig förstärkning av de nuvarande skulle det, enligt. LRFrs uppfattning, behövas i princip en real fördubbling av anslagen till SJFR, Denna uppräkning kan lämpligen ske under en flerårsperiod.

5.9  Trädgårdsnäringens riksförbund: (Se 6.11)

5.10   Skogsindustriemas Samarbetsutskott: En påtaglig och omgående förstärkning av forskningsrådets resurser är nödvändig — därom är vi ense med arbetsgruppen. Detta är en av förutsättningarna för atl vi skall kunna behälla målsättningen i 1979 års skogspolitiska beslut,

5.11   Landsorganisationen i Sverige: (Se 3.16)

5.12   Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR ansluter sig helt till arbetsgruppens bedömningar när det gäller behovet av förstärkta basresurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, för att etl ökal engagemang i grundforskning ska bli möjligt.

Slutligen vill SACO/SR framhålla att SJFRrs resurser bör ökas högst väsentligt, så att rådets vetenskapliga ställning stärks och det ges samma förutsättningar som övriga forskningsråd atl fyUa sin viktiga uppgift i samhället,

5.13   Byggforskningsrådet: I betänkandet föreslås att SJFR snarast ges ökade resurser, BFR tiUstyrker detta. SJFR måste ha möjlighet alt ta initiativ till och medverka i utvecklingen av tvärvetenskapliga forskningsområden så att kunskaper som behövs för att lösa nya samhällsproblem kommer fram. Det bör ske i nära samarbete med andra forskningsråd, bl, a. BFR.

5.14 Ingenjörsvetenskapsakademien: (Se 6.16)

5.15   Jordbrukstekniska institutet: (Se 2.19)

Prop. 1980/81:129 65

6   Näringens finansiering av forskning m. m.

6.1   Lantbruksstyrelsen: (Se 3.2)

6.2   Skogsstyrelsen: Styrelsen tillstyrker förslag att det från skogsvårdsavgifterna avsattes medel till en skogsbrukets fond för tillämpad skogsbruksforskning. Fondens storlek föreslås inledningsvis uppgå till ca 8 milj, kr.

6.3   Jordbruksnämnden: Utredningen beskriver i avsnitt 4.4.1 korrekt förfarandet kring fördelningen av medel från Lantbrukets fond.

Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har hos JN föreslagit att näringen
själv, som f. n. handhar beredningen av inkomna ansökningshandlingar,
skall ta över också beslutande funktionen om fördelning av medlen. Härige
nom skulle enligt delegationen bl, a, visst dubbelarbete kunna undvikas, JN
har dock ännu inte ansett sig böra föreslå någon ändring i gällande ordning.
En väsentlig anledning härtill är att frågan inte lösts hur dén statliga insynen
skall kunna utövas effektivt om lanlbmkarsidan själv beslutar om fördel
ningen. Rättssäkerheten tUlgodoses f. n. dels genom att besluten tas av JN i
plenum, dels genom att JNrs beslut kan överklagas till regeringen.        

Arbetsgruppen anför att genom att bl, a, näringarnas intresseorganisationer vuxit sig allt starkare, har de ursprungliga förutsättningarna förändrats. Enligt arbetsgruppens mening bör näringarna nu öka sitt finansiella ansvar för forskning och utveckling. Arbetsgruppen presenterar flera förslag till hur denna ökade satsning från näringen skall kunna ske. Utan alt ha anledning atl la närmare ställning till de olika förslagen anser sig JN dock kunna instämma i arbetsgruppens åsikt alt livsmedelsindustrin borde kunna öka sin insats i förhållande till staten då det gäller det påtalade behovet av ökad satsning på livsmedelsforskning,

6.4  Statens naturvårdsverk: (Se 2,5)

6.5   Domänverket: Vi tiUstyrker dessutom förslaget att omföra delar av skogsvårdsavgifterna till "Skogsbrukets fond" för anslag till tiUämpad skogsproduktionsforskning,

6.6  Forskningsrådsnämnden: (Se 2.8)

6.7   Naturvetenskapliga forskningsrådet: NFR finner det också rimligt att de berörda näringarna i större omfattning än tidigare bidrar till SJFRrs medelsresurser på det sätt arbetsgruppen föreslår,

6.8   Sveriges lantbruksuniversitet: I betänkandel diskuteras också näringens finansiering av forskning. Styrelsen instämmer i förslaget, att näringen bör öka sitt finansiella ansvar för FoU-verksamheten, Sålunda bör en Skogsbm-

Prop. 1980/81:129                                                   66

kets fond inrättas med hjälp av skogsvårdsavgifter för att tillgodose skogsproduktionsforskning. Vidare bör Uvsmedelsforskningen få ökade resurser och fömtsättningarna för en seimverkan meUan Uvsmedelsindustrin och staten i en kollektiv forskningsfond bör prövas.

Arbetsgmppen berör även det i oUka sammanhang framförda förslaget om en bekämpningsmedelsavgift och pekar på det rimhga i att avgifterna bl. a. används för forskning om bekämpningsmedlens miljökonsekvenser. Om sådana avgifter skuUe komma att tas ut, anser styrelsen lämpligt att de används för forskning om miljökonsekvenserna och även för "giftfria" odlingsmetoder, om därmed avses odUngsmetoder med lägre insatser av kemiska medel i produktionen än de i dag vanUga.

6.9     Statens råd för skogs- och jordbmksforskning: Arbetsgruppen föreslår
vidare alt en ny fond, "Skogsbrukets fond", inrättas och all fonden skall an
slå medel till tillämpad skogsproduktionsforskning. Av betänkandet framgår
emellertid ej i vilken omfattning utredningens övriga förslag är avhängiga av
atl fonden tUlskapas. Ej heller hur fonden skall administreras och hur sam
ordningen skall ske med SJFR. Rådet vill i detla sammanhang föreslå att de
tilltänkta fondmedlen förvaltas av SJFR och därvid tillföres rådet som ett
särskih anslag. Därmed skulle man kunna få en god samordning till stånd
mellan kunskapsuppbyggande, kausal skogsforskning och tiUämpad skogs
produktionsforskning, två discipUner utan skarpa gränser sig emellan. Rådet
ser del som naturligt om beredningen av ansökningarna lill fonden görs av
skogsnäringen själv. Detta kan ske i elt särskilt prioriteringsutskott. För att
nå önskvärd samordning är rådet berett atl ta ansvar för beslut om fördel
ning. Därigenom skulle administrationskostnaderna kunna hållas på en rela
tivt sett låg nivå eller klart lägre än vad en separat uppbyggd organisation
skulle dra i omkostnad,

6.10   Lantbrukarnas riksförbund: LRF tillstyrker atl en särskild skogsbrukets
fond inrättas, finansierad av skogsvårdsavgifter. Denna skulle utgöra etl na
turUgt komplement tiU lantbrukets fond.

LRF vill däremot tillbakavisa de tankar som har framförts om inrättandet av en kollektiv fond på livsmedelsområdet med hänvisning tUl fläringsUvels bidrag till stiftelsen SIK och stiftelsen Svensk näringsforskning.

Också i övrigt har arbetsgruppen uttalat alt näringarna borde ta ett ökat finansieUt ansvar för FoU-arbete inom skogs- och jordbruket. Detta uttalande vill LRF bestämt avvisa, bl. a, med hänvisning till de betydande insatser som lantbrukskooperationen lägger ner dels på eget FoU-arbete, dels genom bidrag via lantbrukets fond och växtförädlingsfonden. Sålunda kan LRF inte tUlstyrka att en särskild bekämpningsmedelsavgift tas ut för att finansiera forskning kring miljöeffekter av användningen av olika kemiska medel. Det är förbundels bestämda uppfattning att ansvarel för del grundläggande forsknings- och försöksarbetet inom skogs- och jordbruket också i framtiden

Prop. 1980/81:129                                                   67

bör ligga på statsmakterna. För detta talar bl. a. den omfattande marknadsreglering som dessa sektorer omfattas av.

6.11 Trädgårdsnäringens riksförbund: Arbetsgruppen menar alt näringarnas intresseorganisationer vuxit sig allt starkare och att dessa nu borde öka sitt finansiella ansvar för FoU-arbetet. Delta torde avse jordbruks- och skogsnäringarna. Trädgårdsnäringen består av ett i förhållande till jordbruket begränsat antal företag som inte har möjlighet att själva svara för något forsknings- och utvecklingsarbete. Näringen i sin helhet och dess organisationer har varken personella eller finansiella resurser i den utsträckning som vore nödvändig för ett ökat engagemang i forskningsfrågor. Ansvaret för detta arbete måste därför fortsatt ligga på statsmakterna. Det är viktigt att man vid all förändring av forskningens finansiering följer upp konsekvenserna även för trädgårdsnäringen. Elt inrättande av en skogsbrukels fond kan på grund av näringens struktur inte följas av en trädgårdsnäringens fond som kan axla ett motsvarande ansvar för forskningen.

Här måste SJFR vara garant för att trädgårdsforskningen kan fortsättas i oförminskad omfattning, även om jordbruks- och skogsnäringarna kan ta över ett större ansvar inom sina sektorer.

Inom distribution och produktionsmedelsindustri förekommer redan i dag att vissa företag finansierar mindre forskningsprojekt vid SLU. Det är inte uteslutet att denna verksamhel kan byggas ut.

Inom handeln och den del av livsmedelsindustrin bör finnas intressen för t. ex, distribution och produktutveckling som kanske kan resultera i ökade ekonomiska insatser. Kommunerna har ett viktigt ansvar för utvecklingsarbetet inom stadsbmket. Detta har hittills endast i liten omfattning tagit sig uttryck i forskningsprojekt. Även i ett ansträngt ekonomiskt läge måste man här förvänta ökade insatser för att möta samhällets krav.

6.12 Skogsindustriemas Samarbetsutskott: (Se 2.15) Arbetsgruppen syns något ha undervärderat näringens hittillsvarande ekonomiska insatser i FoU-arbetet, Likväl kan vi acceptera förslaget till ökat finansiellt ansvar i form av en "Skogsbrukels fond", baserad på medel ur skogsvårdsavgifterna. Med en förskjutning av rådets verksamhet mot grundläggande forskning skulle Fonden utgöra en värdefull förstärkning av skoglig FoU, totalt sett, och för den tillämpade skogsproduktionsforskningen i synnerhet. Med hittills redovisade förutsättningar är vi ej beredda atl lägga ett konkret förslag om fondens organisation, men redan med hänsyn till pengarnas ursprung är det följdriktigt att skogsnäringens intressen får väga tungt vid medlens fördelning.

Ett tillstyrkande av förslaget om "Skogsbrukets fond" innebär inte alt vi frångår tidigare ståndpunkter beträffande skogsvårdsavgiften. Denna extra pålaga på skogsbruket — som blir mycket kännbar för skogsägaren som följd av såväl höjd procentsats som kraftigt ökade fastighetsvärden — får ej

Prop. 1980/81:129                                                   68

utvecklas tUl atl bli en inkomstkäUa för staten som utnyttjas för regionalpolitiska ändamål eller för andra områden utanför det skogUga.

6.13 Landsorganisationen i Sverige: (Se 3.18)

6.14 Centralorganisationen SACO/SR: (Se 1.11)

6.15   Skogsarbeten: (Se 1.12) I betänkandet sägs att "Skogsbrukets fond" skall anslå medel till "tUlämpad skogsproduktionsforskning". Skogsarbeten förutsätter att arbetsgruppen med ordet "skogsproduktion" avser icke blott den primära utan även den sekundära skogsproduktionen. Om så inle är fallet kommer nämUgen, i jämförelse med nuläget, tiUämpad skogsteknisk FoU att komma i strykklass, vilket inte kan accepteras.

6.16 Institutet för skogsförbättring: (Se 1.14)

6.17   Ingenjörsvetenskapsakademien: Arbetsgrupperna har också föreslagit att det inrättas en ny fond "Skogsbrukets fond" finansierad av skogsvårdsavgifter. Därmed skulle man kunna förbättra resurserna för det praktiska skogsbrukets problem och det antyds ocksä alt skogsnäringen skulle kunna väga relativt tyngre i denna fonds styrelse. TiU dessa tankar bör man betona att skogsvårdsavgiften genom föreUggande beslut kommer att öka vid budgetårsskiftet 1981/82 från 0,9 promille, vilket innebär en ökning för statskassan från 18 lill 60 miljoner kronor baserat på tidigare fastighetstaxeringsvärden. Därtill kommer effekten av värdestegringen genom 1981 års allmänna fastighetstaxering. IVA har från skogsnäringens företrädare erfarit farhågor för att skogsvårdsavgiften bhr en extra skatt på skogsbruket med syfte att rent allmänt liUföra statskassan inkomster. IVA förordar att skogsvårdsavgiften helt utnyttjas inom den skogliga sektorn varvid ökad forskning prioriteras. Med hänsyn tiU att skogsnäringen i hög grad är föremål för omstrukturering bör betonas de speciellt stora behov av forskning som nu erfordras för denna vår basnäring. Den föreslagna anslagsuppräkningen (8 milj.) syns därför helt oliUräckhg, Anmärkningsvärt är vidare de begränsade medel inom skogsforskningen (på SLU) som disponeras för förutsättningslös s, k. fri forskning. Man kan också ifrågasätta om inle de politiska instanserna bör ha möjUghet att ta ställning till anslagsfördelningen mellan två basnäringar som skogs- och jordbruk.

6.18   Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund: Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund anser att det är angelägel att förslaget genomförs. Att utnyttja medel som inflyter via skogsvårdsavgiften liU skogligt forsknings-och utvecklingsarbete har enligt vår uppfattning högsta prioritet.

Prop. 1980/81:129 69

7   Kungl. Skogs- och lantbruksakademien

7.1 Statskontoret: Arbetsgmppen anser att KSLAs bibUotek kan överföras till annan huvudman t. ex. Sveriges lantbmksuniversitets (SLU) bibhotek i Ultuna även om KSLAs bibUotek hålls kvar i de nuvarande lokalerna. Enligt statskontorets mening är detta rationeUt då SLUs bibUotek redan idag är uppbyggt för att tillhandahålla vetenskaplig biblioteksservice inom jord- och skogsbrukssektorn.

Statskontoret är berett att göra den av arbetsgruppen föreslagna utredningen av samordningen meUan SJFR, FRN och KSLA om regeringen så anser erforderligt.

7.2   Statens livsmedelsverk: Arbetsgruppen har även tagit upp Skogs- och lantbruksakademiens stäUning och arbetsuppgifter. Livsmedelsverket viU framhålla önskvärdheten av att akadenuen ges möjhghet att bedriva sina nuvarande värdefulla uppgifter även i fortsättningen även om en boskillnad sker administrativt meUan akademien och forskningsrådet.

7.3  Domänverket: (Se 3.8)

7.4   NaturvetenskapUga forskningsrådet: (Se 4.4) När det gäller frågan om KSLArs bibliotek vUl NFR erim-a om den utveckling som ägt rum beträffande KVArs bibUotek, som nu samordnats med Stockholms universitets bibUo-teksresurser, och tiUstyrker arbetsgruppens förslag om översyn av bibliotekets status.

7.5  Statens råd för skogs- och jordbmksforskning: (Se 4.6)

7.6   Kungl. Skogs- och lantbmksakademien: Akademien ser det icke säsom något ingrepp i dess integritet att regeringen formeUt utser dess presidium, utan finner det vara ett naturUgt arrangemang, en bekräftelse på det ekonomiska delansvar för akademien som regeringen ikläder sig. I detta avseende önskar akademien därför ingen ändring.

Akademien instämmer med arbetsgruppen i att driften av akademiens bibUotek innebär en tung kostnad. Denna verksamhet är dock en mycket väsentlig del av akademiens aktiviteter, som röner en ökande uppskattning och efterfrågan, och som även enligt arbetsgruppens uppfattning bör finnas kvar i akademiens lokaler.

Akademien har ingen anledning atl motsätta sig att statskontorets expertis ges i uppdrag att se över verksamheten vid bibhoteket. Utan atl föregripa en sådan utredning förefaller det dock högst osannohkt, att ett överförande av biblioteket tiU en annan huvudman skulle kunna medföra några rationaUse-ringsvinster. Akademien viU här även av principieUa skäl avstyrka en sådan propå. En utredning bör i första hand inriktas på att ge anvisningar om öka-

Prop. 1980/81:129                                                   70

de samarbetsmöjligheter med bl. a. SLU-biblioteket belräffande dataservice o. d.

Ett administrativt enkelt och effektivt sätt att stärka akademiens och bibliotekets resurser vore atl i likhet med vad som begärts i akademiens anslagsframställningar överföra en del av akademiens tjänster till den statliga tjäns-leförteckningen. Utöver tjänsten som skoglig sekreterare för vilket ett sådant överförande föreslagits under en följd av år, skulle nu lämpligen de tre fasta tjänsterna vid biblioteket överföras till den statliga tjänsteförteckningen. Därigenom skulle tillräckligt mycket av akademiens egna resurser friställas för atl läcka övriga driftskostnader för nuvarande och även en något expanderande verksamhet och etl direkt statsanslag skulle endast behövas till det internationellt bilaterala forskarutbytet.

Ett alternativ till arbetsgruppens förslag och till vad som här har anförts beträffande akademien, vore att statens samtliga engagemang i akademien ersattes med en engångsförstärkning av akademiens grundfond med förslagsvis 25 miljoner kronor, vUket skulle ge akademien en stabil ekonomisk grund och en Uka fri och hell oberoende ställning som t, ex. Svenska akademien.

7.7 Lantbmkamas riksförbund: Beträffande Kungl, skogs- och lantbruksakademien tiUstyrker LRF det förslag som har lämnats beträffande akademiens uppgifter och sambandet med skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981